Avtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på arv och på gåva, Helsingfors den 12 september 1989, SÖ 1991:66

Sveriges internationella

överenskommelser

ISSN 0284-1967

U tg iven a v u trik esd ep a rtem en tet SÖ 1991:66

® Nr 66

Avtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sve­

rige för att undvika dubbelbeskattning beträffande skat-

^ ter på arv och på gåva

™ H elsingfors den 12 september 1989

Regeringen beslutade den 7 septem ber 1989 a tt underteckna avtalet. D en 30 novem ber 1989 beslutade regeringen a tt godkänna avtalet. Sverige m eddelade genom note den 30 n o vem ber 1989 till det finska utrikesm inis­ teriet a tt avtalet godkänts. A vtalet h a r inte trä tt i kraft. D e på danska, finska, isländska och norska av fattad e tex tern a finns tillgängliga på utrikesdepartem entets rättsavdelning. Riksdagsbehandling: Prop. 1989/90:39, SkU13, rskr. 25. SFS 1989:899.

Avtal

mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige för att

undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på arv och på

gåva

R egeringarna i D an m ark , F inland, Island, N orge och Sverige, som önskar ingå ett avtal för a tt und v ik a dubbelbeskattning beträffande sk atter på arv och på gåva, h a r kom m it överens om följande:

A rtikel 1 Arv och gåvor som omfattas av avtalet D etta avtal tilläm pas på a) arv, n ä r den avlidne vid dödsfallet hade hem vist i en eller flera av de avtalsslutande staterna, b) gåva m ellan fysiska personer, n ä r givaren vid tid p u n k ten för sk att­ skyldighetens in träd e hade hem vist i en eller flera av de avtalsslutande staterna.

A rtikel 2 Skatter som omfattas av avtalet 1. D etta avtal tilläm pas på sk atter på arv och på gåva som påförs för en avtalsslutande stats räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut. 2. M ed sk a tte r på arv förstås alla sk atter som utgår på arv och an d ra ö verföringar av förm ögenhetstillgångar in te r vivos eller för dödsfalls skull vilka vid en persons död enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat m ed fö r betalning av skatt på överföring av förm ögenhetstillgångar. 3. M ed sk atter på gåva förstås alla sk atter som tas ut på överföringar av förm ögenhetstillgångar in te r vivos i den m ån de in te om fattas av p unkt 2, m en endast n ä r sådana överföringar sker vederlagsfritt eller m ot vederlag som ä r m in d re än fullt vederlag. 4. D e för n ärv a ra n d e utgående skatter på vilka av talet tilläm pas är a) i D anm ark: arvsavgift och gåvoavgift sam t inkom stskatt på gåvors värde, b) i F inland: arvsskatt och gåvoskatt sam t k om m unalskatt i den m ån den påförs förm ögenhetstillgångar som erhålls genom arv, som bidrag eller gottgörelse, som avses i kap. 8 ärvdabalken, på grund av testam en te eller som gåvor, c) i Island: arvsskatt och inkom stskatt på gåvors värde, d) i Norge: arvsavgift och gåvoavgift, e) i Sverige: arvsskatt och gåvoskatt. 5. A vtalet tilläm pas också på sk atter av sam m a eller i huvudsak likartat slag, som efter u n d ertecknandet av av talet påförs vid sidan av eller i stället för de för n ärv aran d e utgående skatterna. D e behöriga m yndigheterna i de avtalsslutande sta te rn a skall m eddela v aran d ra de väsentliga ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning. 6. A vtalet tilläm pas inte i fråga om någon avtalsslutande stat på särskild beskattning av vinst på lo tterier och vadhållning, skatt på d okum ent (stäm pelskatt) eller avgift i sam band m ed behandling av dödsbo (skifteav-

gifter). D et tilläm pas inte heller på inkom stskatt som tas ut på vinst som enligt lagstiftningen i en av talsslutande stat u ppkom m er vid överföring eller på sk atter och avgifter som tas ut som ersättning för en tidigare avdragsrätt i sam band m ed inkom stbeskattning.

A rtikel 3 Allm änna definitioner 1. O m inte sam m anhanget föranleder an n a t, h ar vid tilläm pningen av d etta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse: a) ” avtalsslutande sta t” åsyftar D anm ark, F inland, Island, N orge och Sverige; ” D a n m a rk ” inbegriper inte F ärö arn a och G rö n lan d ; ” F in la n d ” inbegri­ per inte landskapet Å land i fråga om den finska kom m unalskatten; ” N orge” inbegriper inte Svalbard (m ed vilket avses även B jörnön), Jan M ayen och de norska o m råd e n a (” b ila n d ” ) utan fö r Europa; b) ” a rv ” åsyftar alla förm ögenhetstillgångar, vilkas överföring är u n d er­ kastad en sådan skatt på arv som o m fattas av avtalet; c) ” gåva” åsyftar alla förm ögenhetstillgångar, vilkas överföring är un d erk astad en sådan skatt på gåva som om fattas av avtalet; d) ” m edborgare” åsyftar fysisk person som h a r m edborgarskap i en avtalsslutande stat och ju rid isk person eller an n a n sam m anslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat; e) ” behörig m yndighet” åsyftar 1) i D anm ark: sk a tte m in istem , 2) i F inland: finansm inisteriet, 3) i Island: finansm inistern i fråga om gåva och socialm inistern i fråga om arv, 4) i Norge: finans- och tu lld ep artem en tet, 5) i Sverige: finansm inistern, eller den m yndighet i envar av dessa sta te r åt vilken up p d ras a tt handha frågor b eträffande avtalet. 2. D å en av talsslutande stat tilläm p ar avtalet anses, såvida inte sam m an­ hanget föranleder an n a t, varje uttryck som inte definierats i av talet ha den betydelse som uttrycket h ar enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana sk a tte r på vilka avtalet tilläm pas.

A rtikel 4 Hemvist 1. V id tilläm pningen av d e tta avtal åsyftas m ed uttrycket ” person med hem vist i en av talsslutande sta t” person efter vilken arv eller från vilken gåva ä r enligt lagstiftningen i d en n a stat skattepliktig d ä r på grund av den n a persons hem vist, bo sättn in g eller varje an n a n liknande om ständig­ het eller på grund av dennes m edborgarskap. U ttrycket inbegriper em eller­ tid inte person vars skattskyldighet i den n a stat ä r begränsad till förm ögen­ hetstillgångar belägna där. 2. D å på grund av bestäm m elserna i p unkt 1 fysisk person anses ha hem vist i flera avtalsslutande stater, bestäm s hans hem vist på följande sätt: a) han anses ha hem vist i den stat, d ä r han h ar en bostad som stadigva­ rande stå r till hans förfogande; om han h ar en sådan bostad i flera stater,

t l - S Ö 1991:66

anses han ha hem vist i den stat, m ed vilken hans personliga och ekonom is­ ka förbindelser ä r starkast (centrum för levnadsintressena); b) om det inte kan avgöras, i vilken stat han h ar centrum för levnadsin­ tressena, eller om han inte i någon av staterna h ar en bostad, som stadigva­ rande stå r till hans förfogande, anses han ha hem vist i den stat, d ä r han stadigvarande vistas; c) om han stadigvarande vistas i flera stater eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem , anses han ha hem vist i den stat d ä r han är m edborgare; d) om han är m edborgare i flera sta te r eller om han inte är m edborgare i någon av dem , avgör d e behöriga m yndigheterna i de berörda avtalsslutan­ de staterna frågan genom öm sesidig överenskom m else. 3 . 1 fall då en fysisk person a) är m edborgare i en avtalsslutande stat utan a tt vara det i annan avtalsslutande stat; och b) enligt punkt 1 h ar hem vist i båd a dessa sta te r på annan grund än m edborgarskap; sam t c) enligt punkt 1 har haft hem vist i den stat - d ä r han inte är m edborga­ re — sam m anlagt m indre än fem å r (däri in räknat perio d er av tillfällig bortovaro) av de sista sju åren, anses han, utan h in d e r av punkt 2, ha hem vist i den stat d ä r han är m edborgare.

Artikel 5 Fast egendom 1. Fast egendom , som överförs som arv efter person som vid dödsfallet hade hem vist i en avtalsslutande stat och som ä r belägen i annan avtalsslu­ tan d e stat, får beskattas i denna an d ra stat. 2. Fast egendom , som överförs som gåva från en person som vid tid ­ punkten för skattskyldighetens inträde h ar hem vist i en avtalsslutande stat och som ä r belägen i an n a n avtalsslutande stat, får beskattas i den n a an d ra stat. 3. a) U ttrycket "fast egendom ” h a r — såvida inte bestäm m elserna i punkt b) föranleder an n at — den betydelse som uttrycket h ar enligt lag­ stiftningen i den avtalsslutande stat d ä r egendom en i fråga ä r belägen. b) U ttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom , levande och d öda inven tarier i lantbruk och skogsbruk, byggnader, rättigheter på vilka bestäm m elserna i civilrätten om fast egendom tilläm pas, nyttjan d e­ rätt till fast egendom sam t rätt till föränderliga eller fasta ersättn in g ar för ny ttjandet av eller rätten a tt nyttja m ineralförekom st, källa eller annan naturtillgång. 4. Ö verföring genom arv eller gåva av ak tier eller an d ra andelar i ett bolag vars huvudsakliga och faktiska än d am ål är a tt äga fast egendom får beskattas i den avtalsslutande stat d är den fasta egendom en, som bolaget äger, är belägen. 5. B estäm m elserna i punkterna 1—4 tilläm pas också på fast egendom som tillhör företag och fast egendom som används vid självständig yrkes­ utövning.

Artikel 6 Tillgångar hänjorliga t i II fast driftställe eller stadigvarande anordning I . Ett företags förm ögenhetstillgångar som överförs genom arv efter en person som vid dödsfallet hade hem vist i en avtalsslutande stat och som är

en del av e tt fast driftställe som ä r beläget i an n a n av talsslutande stat får b eskattas i den n a an d ra stat. 2. Ett företags form ögenhetstillgångar som överfors genom gåva från en person som vid skattskyldighetens in träd e har hem vist i en avtalsslutande stat och som är en del av ett fast d riftställe som är beläget i annan av talsslutande stat får b eskattas i den n a an d ra stat. 3. Vid tilläm pningen av d e tta avtal åsyftar uttrycket ” fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksam het från vilken företagets verksam ­ het helt eller delvis bedrivs. 4. U ttrycket ” fast d riftställe” in n e fa tta r särskilt: a) plats för företagsledning,

b ) f ilia l,

c) kontor, d) fabrik, e) verkstad, 0 gruva, olje- eller gaskälla, ste n b ro tt eller an n a n plats för u tvinning av naturtillgångar. 5. Ett byggnads-, anläggnings-, installations- eller m onteringsprojekt, eller verksam het som består av planering, övervakning, rådgivning eller an n a n b iträ d an d e personalinsats i sam b an d m ed såd an t projekt, utgör fast driftställe m en endast om projektet eller verksam heten pågår m er än tolv m ån ad e r i en avtalsslutande stat. 6. V id beräkning av den tid som avses i punkt 5 anses verksam het, som bedrivs av ett företag som h a r intressegem enskap m ed a n n a t företag, bedriven av det företag m ed vilket det h ar intressegem enskap, om verk­ sam heten i väsentlig m ån ä r av sam m a slag som den verksam het som det sistn äm n d a företaget b edriver och båd a företagens verksam het avser sam ­ m a projekt. F öretag anses ha intressegem enskap, om det ena företaget direkt eller indirekt d eltar i ledningen eller övervakningen av det an d ra företaget eller äger väsentlig del i d e tta företags kapital eller om sam m a p ersoner d irekt eller indirekt d eltar i ledningen eller övervakningen av båd a företagen eller äger väsentlig del i dessa företags kapital. 7. U tan h in d e r av föregående bestäm m elser i den n a artikel anses u ttryc­ ket ” fast d riftställe” inte innefatta a) använd n in g en av an o rd n in g a r u teslu tan d e för lagring, utställning eller u tlä m n a n d e av företaget tillhöriga varor, b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslu tan d e för lagring, u tställning eller u tläm nande, c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager u teslutande för bearbet­ ning eller förädling genom a n n a t företags försorg, d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksam het u teslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företaget, e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksam het u teslutande för att för företaget bedriva annan verksam het av förberedande eller b iträ d an d e art, 0 innehavet av stadigvarande plats för affärsverksam het uteslutande för a tt k om binera verksam heter som anges i p u n k tern a a) — e), u nder förut­ sättning a tt hela den verksam het som bedrivs vid den stadigvarande plat­ sen för affärsverksam het på grund av den n a k o m bination är av förbere­ dan d e eller b iträ d an d e art. 8. F orm ögenhetstillgångar, som överförs som arv efter en person som vid dödsfallet hade hem vist i en av talsslutande stat och som ä r hänförliga till en stadigvarande anord n in g som är belägen i annan avtalsslutande stat, får beskattas i den n a an d ra stat. 9. F orm ögenhetstillgångar, som överförs som gåva från en person som

vid tid p u n k ten för skattskyldighetens in träd e h ar hem vist i en avtalsslu­ tan d e stat och som är hänförliga till en stadigvarande anord n in g som är belägen i annan avtalsslutande stat, får beskattas i denna an d ra stat. 10. ” Stadigvarande an o rd n in g ” åsyftar en an o rd n in g som regelmässigt stå r till förfogande för a tt utöva fritt yrke eller an n a t självständigt arbete av liknande karaktär. 11. U tan h in d e r av p u n k tern a 1 —10 o m fattas fast egendom av artikel 5.

Artikel 7 Andra tillgångar 1. Förm ögenhetstillgång som inte behandlas i artik larn a 5 och 6 och som överförs genom arv efter en person som vid dödsfallet hade hem vist i en av talsslutande stat beskattas, oavsett var den ä r belägen, en d ast i denna stat. 2. Förm ögenhetstillgång som inte behandlas i artik larn a 5 och 6 och som överförs genom gåva från en person som vid tid p u n k ten för skattskyldig­ hetens in träd e h ar hem vist i en avtalsslutande stat beskattas, oavsett var den ä r belägen, en d ast i denna stat.

A rtikel 8 Subsidiär beskattningsrätt 1. I fall då en avtalsslutande stat inte kan u tn y ttja sin rätt a tt beskatta enligt artik larn a 5 — 7 och d etta m edför a tt förm ögenhetstillgången inte beskattas i någon av de av talsslutande sta te rn a får annan avtalsslutande stat beskatta, såvida den bristan d e m öjligheten a tt beskatta beror på a) a tt den fö rstn äm n d a staten inte enligt sin egen lagstiftning om skatt­ skyldighetens te rritoriella o m fattning kan beskatta tillgångar av ifrågava­ rande slag, eller b) att den fö rstn äm n d a staten in te enligt sin egen lagstiftning om skatt­ skyldighet på grund av personlig anknytning kan beskatta. 2. O m flera stater får beskatta m ed hänvisning till p u n k t 1 gäller följande om vilka av dessa som h ar rä tt att beskatta: a) D en avtalsslutande stat d ä r den avlidne eller gåvogivaren hade hem vist h a r rätt a tt beskatta. b) O m den av talsslutande stat d ä r den avlidne eller gåvogivaren hade hem vist inte kan u tn y ttja sin rätt a tt beskatta h ar den stat rä tt a tt beskatta d ä r m ottagaren hade hem vist. c) O m det inte på grund av reglerna i p u n k te rn a a) och b) kan avgöras vilken av talsslutande stat som får beskatta, skall de behöriga m yndigheter­ na i de berörda avtalsslutande sta te rn a avgöra frågan genom öm sesidig överenskom m else.

A rtikel 9 Värdering och avdrag 1. Vid bestäm m an d et av skattepliktigt belopp värd erar varje avtalsslu­ tan d e stat tillgångarna enligt sin egen lagstiftning. På sam m a sätt m edger varje avtalsslutande stat avdrag enligt sin egen lagstiftning. 2. Vid bestäm m andet av skattepliktigt belopp m ed räk n ar varje stat in täk ter och utgifter i fråga om varje förm ögenhetstillgång, häri inbegripet

belopp sorn trä d e r i stället för sådan tillgång, enligt reglerna i sin egen lagstiftning.

Artikel 10 Metoder fö r undanröjande av dubbelbeskattning 1. O m den avlidne eller gåvogivaren hade hem vist i D anm ark, F inland eller Sverige u n danröjs dubbelbeskattningen på följande sätt: a) D en av talsslutande stat d ä r den avlidne hade hem vist vid dödsfallet skall från den arvsskatt som b estäm ts enligt dess lagstiftning avräkna ett belopp (häri inbegripet tidigare eller senare beräknat belopp) som erlagts i an n a n avtalsslutande stat på grund av sam m a överföring av sam m a förm ögenhetstillgång från sam m a person och som enligt bestäm m elserna i detta avtal får beskattas i denna an d ra stat. b) D en avtalsslutande stat d ä r givaren hade hem vist skall från den gåvoskatt som bestäm ts enligt dess lagstiftning av räk n a ett belopp (häri inbegripet tidigare eller senare beräknat belopp) som erlagts i annan av­ talsslutande stat på grund av sam m a överföring av sam m a förm ögenhetstillgång m ellan sam m a personer och som enligt bestäm m elserna i d etta avtal får beskattas i denna an d ra stat. c) D e avräkningsbelopp som näm ns i p u n k te rn a a) och b) skall em eller­ tid inte överstiga den del av skatten i den fö rstn äm n d a avtalsslutande staten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på de förm ögenhetstillgångar för vilka avräkning skall m edges. d) Vid tilläm pning av p u n k te rn a a) och b) anses en m akes övertagande av ett gem ensam t bo utan skifte (faellesbo til hensidden i uskiftet bo) som en självständig överföring. 2. O m den avlidne eller gåvogivaren hade hem vist i Island eller Norge u n d an rö js dubbelbeskattningen på följande sätt: a) D en avtalsslutande stat d ä r den avlidne hade hem vist vid dödsfallet skall u n d a n ta varje förm ögenhetstillgång från arvsskatt vilken vid sam m a överföring av sam m a förm ögenhetstillgång från sam m a person enligt be­ stäm m elserna i d etta avtal får b eskattas i annan avtalsslutande stat. b) D en av talsslutande stat d ä r givaren hade hem vist skall u n d an ta varje förm ögenhetstillgång från gåvoskatt vilken vid sam m a överföring av sam ­ m a förm ögenhetstillgång m ellan sam m a personer enligt bestäm m elserna i d etta avtal får beskattas i an n a n av talsslutande stat. c) En av talsslutande stat får alltid vid beräkning av skatten på varje a nnan tillgång i den n a stat m edräkna i beskattningsunderlaget de förm ögenhetstillgångar som undan tag its från beskattning. 3. I fråga om de lorm ögenhetstillgångar för vilka avräkning medges enligt p u n k t 1 eller som u n d an tas från beskattning enligt p u n k t 2, m ed­ räk n a r varje stat vid bestäm m an d et av beskattningsunderlaget in täkter och utgifter i fråga om varje tillgång, häri inbegripet belopp som trä d e r i stället för dessa tillgångar, enligt reglerna i sin egen lagstiftning.

A rtikel 11 Förbud m ot diskriminering 1. M edborgare i en av talsslu tan d e stat skall, oavsett var han har hem vist, inte i annan avtalsslutande stat bli förem ål för beskattning eller d ärm ed sam m anhängande krav som ä r av a n n a t slag eller m er tyngande än

den beskattning och d ärm ed sam m anhängande krav som m edborgare i den n a an d ra stat u n d er sam m a förhållanden ä r eller kan bli underkastad. 2. Statslös person m ed hem vist i en av talsslutande stat skall in te i någon av de avtalsslutande staterna bli förem ål för b eskattning eller d ärm ed sam ­ m anhängande krav som är av a n n a t slag eller m e r tyngande än den b eskatt­ ning och d ärm ed sam m anhängande krav som m edborgare i staten i fråga u n d er sam m a förhållanden ä r eller kan bli underkastad. 3. U tan h inder av bestäm m elserna i artikel 2 tilläm pas bestäm m elserna i förevarande artikel på sk atter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 12 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse 1. O m en person anser att det i en eller flera avtalsslutande sta te r har vidtagits åtgärder som för honom m ed fö r eller k om m er a tt m edföra be­ skattning som strid e r m ot bestäm m elserna i d etta avtal, kan han, utan att d etta p åverkar hans rätt a tt a n v ä n d a sig av de rättsm edel som finns i dessa staters in tern a rättsordning, fram lägga saken för den behöriga m yndighe­ ten i den avtalsslutande stat d är han h ar hem vist eller, i fall som avses i artikel 11 p unkt 1, i den avtalsslutande stat d ä r han ä r m edborgare. Sådan fram ställning skall göras inom tre år från den dag då han fick den första u n derrättelsen om den åtgärd som givit upphov till b eskattning som stri­ d er m ot avtalet. 2. O m den behöriga m yndigheten finnér invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall m yndigheten söka lösa frågan genom öm sesidig överenskom m else m ed behörig m yndig­ het i annan av talsslutande stat, som berörs av frågan, i syfte a tt undvika b eskattning som strid e r m ot avtalet. O m den stat hos vars behöriga m yn­ dighet personen i fråga h ar lagt fram saken inte själv berörs av frågan, skall den n a behöriga m yndighet ö verläm na saken till behörig m yndighet i nå­ gon av de sta te r som berörs av frågan. 3. O m svårigheter eller tvivelsm ål uppkommem m ellan avtalsslutande sta te r i fråga om tolkningen eller tilläm pningen av avtalet skall de behöriga m yndigheterna i dessa sta te r överlägga för a tt söka lösa frågan genom särskild överenskom m else. D e behöriga m yndigheterna i avtalsslutande stater kan även överlägga i syfte a tt u n d an rö ja dubbelbeskattning i fall som inte o m fattas av av talet eller för att genom särskild överenskom m else lösa frågor som — utan att vara reglerade i av talet — på grund av olikhet i v ederbörande staters p rin cip er för skattens beräkning eller av an d ra skäl kan uppkom m a i fråga om de sk atter som avses i artikel 2. Innan beslut fattas i fråga som avses i första stycket, skall resultatet av överläggningar som d ä r avses snarast delges behöriga m yndigheter i övriga av talsslutande stater. F in n er behörig m yndighet i en avtalsslutande stat att överläggningar b ör äga rum m ellan de behöriga m yndigheterna i sam tliga avtalsslutande stater, skall på begäran av den behöriga m yndigheten i den fö rstn äm n d a av talsslutande staten sådana överläggningar äga rum utan dröjsm ål.

A rtikel 13 M edlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat B estäm m elserna i d etta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allm änna regler eller bestäm m elser i särskilda över­

enskom m elser tillkom m er m ed lem m ar av d iplom atisk beskickning eller konsulat.

A rtikel 14 Territoriell utvidgning 1. D etta avtal kan antingen i sin helhet eller m ed erforderliga ändringar utvidgas till a tt om fatta de om råd en som u ndantagits från avtalets tilläm p ­ ningsom råde enligt bestäm m elserna i artikel 3 punkt 1 a), u n d er fö ru tsätt­ ning a tt d ä r påförs skatter av sam m a eller i huvudsak lik artat slag som de som avses i avtalet. S ådan utvidgning gäller från den dag och m ed de ä n d rin g a r och villkor, häri inbegripet bestäm m elser om u p phörande, som kan särskilt överenskom m as m ellan de av talsslutande sta te rn a genom diplo m atisk notväxling. 2. O m av talet enligt artikel 16 u p p h ö r a tt gälla, skall, såvida inte an n at överenskom m its m ellan de avtalsslutande statern a, avtalet u p phöra att gälla också beträffande varje o m råd e till vilket avtalet h a r utvidgats enligt d en n a artikel.

A rtikel 15

Ikraftträdande 1. D etta avtal trä d e r i kraft tre ttio n d e dagen efter den dag då sam tliga av talsslu tan d e stater h ar m eddelat det finska u trikesm inisteriet, att avtalet h ar godkänts. D et finska utrik esm in isteriet u n d e rrä tta r de övriga avtals­ slutande sta te rn a om m o ttagandet av dessa m eddelanden och om tid p u n k ­ ten för av talets ik raftträdande. 2. Sedan avtalet trä tt i kraft, tilläm p as dess bestäm m elser a) i fråga om arvsskatt, på dödsfall som inträffar sextionde dagen efter den då av talet trä d e r i kraft eller senare. b) i fråga om gåvoskatt, på gåva för vilken skattskyldighet i en av de avtalsslutande sta te rn a in trä d er sextionde dagen efter den då av talet träd e r i kraft eller senare. 3. N e d a n n äm n d a avtal skall u p p h ö ra a tt vara tilläm pliga på arv och gåvor på vilka förevarande avtal b lir tilläm pligt enligt p unkt 2: A vtalet den 17 decem ber 1949 m ellan K onungariket N orge och Ko­ nungariket Sverige för un d v ik an d e av dubbelbeskattning beträffande skat­ ter å kvarlåtenskap; A vtalet den 31 m ars 1950 m ellan R epubliken F inland och K onungariket Sverige för un d v ik an d e av d u b belbeskattning beträffande sk atter å kvarlå­ tenskap; A vtalet den 27 oktober 1953 m ellan K onungariket D an m ark och Ko­ nungariket Sverige för un d v ik an d e av dubbelbeskattning beträffande skat­ ter å kvarlåtenskap med senare ändringar; A vtalet den 29 m ars 1954 m ellan R epubliken F inland och K onungariket N orge för un d v ik an d e av d u bbelbeskattning beträffande sk atter å kvarlå­ tenskap; A vtalet den 18 ju li 1955 m ellan K onungariket D anm ark och R epubliken F inland för u n dvikande av d u bbelbeskattning beträffande sk atter å kvarlå­ ten sk ap m ed senare ändringar; A vtalet den 23 maj 1956 m ellan K onungariket D anm ark och K onunga­ riket N orge för u n dvikande av d u bbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.

D essa avtal upp h ö r a tt gälla vid den sista tid p u n k t, då förevarande avtal enligt föregående bestäm m elser i n äm n d a p u n k t b lir tilläm pligt. 4. V idare skall det vid varje tid p u n k t gällande avtalet m ellan de no rd is­ ka länderna för att und v ik a dubbelbeskattning beträffande skatter på inkom st och på förm ögenhet inte tilläm pas i fråga om inkom stskatt på gåvor på vilka fö revarande avtal ä r tilläm pligt enligt p unkt 2.

Artikel 16 Upphörande En avtalsslutande stat kan senast den 30 ju n i u n d er ett kalenderår som b ö rja r efter utgången av en tid ry m d av fem år efter dagen för ik raftträd a n ­ d et av avtalet uppsäga avtalet genom skriftligt m eddelande härom till det finska utrikesm inisteriet, som u n d e rrä tta r de övriga avtalsslutande stater­ na om m ottagandet av sådant m eddelande och om dess innehåll. H ar uppsägningstiden iakttagits, u p p h ö r av talet a tt gälla i förhållandet mellan den stat som verkställt uppsägningen och övriga av talsslutande stater a) i fråga om arvskatt, på dödsfall som inträffar sextionde dagen efter den då det finska u trikesm inisteriet m ottog m ed delandet om uppsägning­ en eller senare, b) i fråga om gåvoskatt, på gåva för vilken skattskyldighet in trä d er i de berörda staterna sextionde dagen efter den då d et finska utrikesm inisteriet m ottog m ed delandet om uppsägningen eller senare. O riginalexem plaret till d etta avtal deponeras hos det finska utrikesm i­ nisteriet, som tillställer de övriga av talsslutande sta te rn a bestyrkta kopior därav. Till bekräftelse härav h a r de vederbörligen befullm äktigade om buden u ndertecknat d e tta avtal. Som skedde i H elsingfors den 12 septem ber 1989 i e tt exem plar på danska, finska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska språket utfärdades tv å texter, en för F inland och en för Sverige, vilka sam tliga texter h ar sam m a giltighet.

F ö r D anm arks regering: Mogens Rasmussen Suom en hallituksen puolesta: F ör F inlands regering: Rainer Söderholm F yrir rikisstjörn Islands: Ragnar H Hall F o r N orges regjering: Per Olav Gjesti F ö r Sveriges regering: Kerstin Boström

N orstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992