Socialstyrelsens förskrift om ambulanssjukvård m.m.

Dessa föreskrifter ska tillämpas i sådan verksamhet som omfattas av 7 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), oavsett om den bedrivs på land, vatten eller i luften. Vad som i föreskrifterna sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting. (HSLF-FS 2017:15) 2 § Följande begrepp och termer används i dessa föreskrifter:

Varje landsting ska upprätta en plan för ambulanssjukvården inom sitt geografiska område. Av planen ska det framgå

vilka mål som har fastställts,

vilka resurser som ska finnas, och

hur ambulanssjukvården ska vara organiserad.

Landstinget ska samordna planen för ambulanssjukvården med den fredstida katastrofmedicinska beredskapsplanen och planläggningen inför höjd beredskap.(1) 2 § Av planen ska det även framgå vilka tekniska lösningar som ska väljas avseende larmsystem och övriga kommunikationssystem inom ambulanssjukvården. Systemen ska bl.a. ha funktioner som säkerställer

att information inte av misstag, obehörigen eller på grund av driftsstörning eller någon annan störning kan förändras,

att varje inkommande och utgående larm samt övrig kommunikation via loggar kan härledas till operatörer på larmcentralen samt hälso- och sjukvårdspersonal i eller utanför en ambulans, och

att kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) samt kraven i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och i patientdatalagen (2008:355) uppfylls. (HSLF-FS 2018:38)

Av Socialstyrelsens föreskrifter och almänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete framgår det att varje vårdgivare ska ansvara för att det ledningssystem som ska finnas innehåller de processer och rutiner som behövs för att säkerställa att verksamheten uppfyller de krav som ställs i det följande.

Vårdgivaren får uppdra åt en verksamhetschef att utföra de arbetsuppgifter som följer av 3, 4 och 8 - 12 §§. Uppdragen ska vara skriftliga. 2 § Kraven på ambulanser i dessa föreskrifter ska uppfyllas oberoende av om vårdgivaren väljer att tillämpa svenska standarder för ambulanser.(2) 3 § Vårdgivaren ska ansvara för att alla ambulanser med tillhörande utrustning som används i verksamheten har sådana egenskaper att en patient kan transporteras, vårdas och behandlas på ett ändamålsenligt och säkert sätt.

Vårdgivaren ska ansvara för att varje ambulans som används i verksamheten

syns väl i både ljus och mörker,

har gul färg, enligt färgskalesystemet RAL 1016 (NSC 0362-G82Y),

på sidorna har reflekterande rektangulära rutor i grönt, enligt färgskalesystemet RAL 6026 (NCS 4942-373G),

har texten "Ambulans" väl synlig på den främre och bakre delen,

har symbolen "Star of life" väl synlig, och

har en väl synlig identifikationsmärkning.

Därutöver får det på en ambulans finnas en text som anger vem som är vårdgivare. En ambulans får dessutom på den främre och bakre delen vara försedd med ett band i röd-orange fluorescerande färg. 6 § Endast sådan text och märkning som framgår av 4 och 5 §§, samt av annan författning vad gäller eventuell säkerhetsmärkning, får finnas på en ambulans. 7 § Föreskrifterna i 4 - 6 §§ behöver inte tillämpas på de luft- och vattenburna ambulanser som endast periodvis används i ambulanssjukvården.

Vårdgivaren ska ansvara för att vårdutrymmet i en ambulans är dimensionerat och inrett på ett sådant sätt att en god och säker vård kan ges. Vårdutrymmet ska så långt det är möjligt vara beskaffat på ett sådant sätt att prehospital akutsjukvård kan ges under transport. 9 § Vårdgivaren ska vidare ansvara för att vårdutrymmets lufttillförsel och temperatur kan regleras. Vårdutrymmets elsystem ska vara separerat från transportmedlets övriga elsystem. Vårdutrymmets el- och gassystem ska vara säkra samt rätt dimensionerade i förhållande till den utrustning som ska användas. Systemen ska vara tydligt märkta och lätt åtkomliga för kontroll. 10 § Vårdgivaren ska även ansvara för hur installationer av och förändringar i ett vårdutrymmes el- och gassystem i en ambulans ska dokumenteras. Dokumentationen ska bevaras så länge som ambulansen används i ambulanssjukvården.

Vårdgivaren ska vid valet av inredning i en ambulans och utrustning för ambulanssjukvård ansvara för att det görs en risk- och behovsanalys dels med utgångspunkt från kraven i detta kapitel, dels med hänsyn tagen till ambulansens högsta tillåtna vikt.

Vårdgivaren ska ansvara för att varje ambulans förses med den utrustning som behövs för att prehospital akutsjukvård ska kunna ges såväl i som utanför ambulansen. Med utrustningen ska hälso- och sjukvårdspersonalen kunna

skapa och upprätthålla fria luftvägar,

ge assisterad andning,

administrera läkemedel,

övervaka och registrera vitala funktioner,

stabilisera och immobilisera frakturer,

utföra avancerad hjärtlungräddning (A-HLR),

stoppa yttre blödningar,

förflytta patienter på ett säkert sätt, samt

överföra medicinska data.

Verksamhetschefen ska fastställa rutiner som säkerställer att varje ambulans fortlöpande förses med den utrustning som avses i 12 §.

Den hälso- och sjukvårdspersonal som framför en ambulans ska särskilt ansvara för att eventuell extra utrustning utöver ambulansens ordinarie är fastsatt på ett sådant sätt att skador på människor inte uppstår.

Det landsting som anlitar en larmcentral för larmning av ambulans ska i ett avtal med centralen reglera

centralens tillgång till legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal som har kompetens för uppgiften,

centralens rätt att disponera ambulanser (dispositionsrätt), och

vilka tekniska lösningar för larm och övrig kommunikation som ska användas mellan centralen och en ambulans.

Vid utgående larm från en larmcentral ska följande prioriteringsgrader gälla: Prio 1 - Akuta livshotande symtom eller olycksfall. Prio 2 - Akuta men inte livshotande symtom. Prio 3 - Övriga uppdrag med vård- eller övervakningsbehov där rimlig väntetid inte bedöms påverka en patients tillstånd.

Vårdgivaren ska ansvara för att hälso- och sjukvårdspersonalen inom ambulanssjukvården har den kompetens som krävs för att kunna ge prehospital akutsjukvård under ett ambulansuppdrag. 2 § Vårdgivaren ska vidare ansvara för att en ambulans alltid är bemannad med hälso- och sjukvårdspersonal som har behörighet att iordningställa och administrera läkemedel i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2017:37) om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården. (HSLF-FS 2018:38)

Vårdgivaren ska även ansvara för att den hälso- och sjukvårdspersonal som ska framföra en ambulans har den kompetens som krävs för att på ett säkert sätt kunna utföra ett ambulansuppdrag. 4 § Verksamhetschefen ska fastställa rutiner som säkerställer att hälso- och sjukvårdspersonalen inom ambulanssjukvården har den utbildning som krävs för att kunna ge prehospital akutsjukvård i eller utanför en ambulans med hjälp av den utrustning som avses i 4 kap. 12 §.

Vid ambulansuppdrag i samband med att en patient överförs från en vårdenhet till en annan ska den behandlande läkaren vid den avlämnande vårdenheten ha ett övergripande medicinskt ansvar för patienten fram till dess att han eller hon är bedömd eller registrerad hos den mottagande vårdenheten. 6 § Den personal som vid den avlämnande vårdenheten svarar för hälso- och sjukvården av patienten ska skriftligen ge hälso- och sjukvårdspersonalen i ambulansen

information om patientens aktuella sjukdomstillstånd,

anvisningar om patientens vård och behandling, och

uppgifter om destination.

Den behandlande läkaren vid den avlämnande vårdenheten ska, om patienten bedöms vara i behov av läkemedel under ambulansuppdraget, skriftligen ge tillfälliga ordinationer till hälso- och sjukvårdspersonalen i ambulansen. I en akut uppkommen medicinsk situation får hälso- och sjukvårdspersonalen i ambulansen ge patienten vård och behandling utifrån sina delegeringar och ordinationer enligt generella direktiv.

Vårdgivaren för en vårdenhet som tar emot patienter som anländer med ambulans ska ansvara för att det fastställs rutiner för hur larm som tas emot från ambulanser ska bekräftas.

Ett avtal om första hjälpen i väntan på ambulans enligt 3 kap. 2 § lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter, ett IVPA-avtal, ska säkerställa att den som utför ett IVPA-uppdrag kan

ge första hjälpen med enkla hjälpmedel,

ge den vårdbehövande trygghet, och

hålla kontakt med hälso- och sjukvårdspersonalen i ambulansen.

Av IVPA-avtalet ska det framgå om defibrillering och behandling med medicinsk oxygen ingår i IVPA-uppdraget. Det ska även framgå av avtalet om det i uppdraget ingår behandling med läkemedel som innehåller naloxon och som enligt sitt godkännande kan administreras av andra personer än hälso- och sjukvårdspersonal. (HSLF-FS 2018:38)

Den personal som inom ramen för ett IVPA-avtal ger behandling med läkemedel enligt 1 § andra stycket ska anses som hälso- och sjukvårdspersonal och omfattas av Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn. (HSLF-FS 2018:38)

Varje utfört IVPA-uppdrag ska dokumenteras. Dokumentationen ska endast innehålla uppgifter om

ärendenummer,

datum, tidpunkt och plats för uppdraget, samt

vidtagna åtgärder enligt 1 § och vem som har vidtagit dem.

Dokumentationen ska överlämnas till hälso- och sjukvårdspersonalen i ambulansen samtidigt med patienten.

De landsting och kommuner som har ingått IVPA-avtal ska löpande följa upp dessa vad gäller patientsäkerhet och dokumentation.

Socialstyrelsen kan medge undantag från bestämmelserna i dessa föreskrifter, om det finns särskilda skäl.