SOU 1922:11fs

Betänkande med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m.

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2016

BETÄNKANDE

MED

FÖRSLAG TILL FÖRORDNING ANGÅENDE

TILLVERKNING OCH BESKATTNING AV MALTDRYCKER M. M.

AVGIVET AV 1920 ÅRS MALTDRYCKSSAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1922 IVAR HKEGGSTRÖMSBOKTRYCKERIAKTIEBOLAG 213038

BETÄNKANDE

L,, -V

MED

FÖRSLAG TILL ANGÅENDE

FÖRORDNING

TILLVERKNING OCH

BESKATTNING

L AV %

.MALTDRYCKER M. M.

AVGIVET AV

1920 ÅRS MALTDRYCKSSAKKUNNIGA

STOCKHOLM v ‘ 1922 . IVAR HEGGSTROMSBOKTRYCKERIAKTIEBOLAGA 213038

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Sedan Kungl. Maj:t den 15 oktober 1920 bemyndigatdåvarande chefen

för finansdepartementet att tillkalla tre sakkunniga personer för att inom nämnda departement verkställa en allsidig utredning av frågan, huruvida och

under vilka förutsättningar förbud mot försäljning inom riket av maltdrycker,

vilka innehålla mer än 3,6 volymprocent alkohol, må kunna stadgas, ävensom snarast möjligt ingiva det förslag, vartill utredningen kunde föranleda, tillkallade departementschefen dag för ändamålet undertecknade Thun-

samma berg, Almgren och Sävström, och uppdrogs åt undertecknad Thunberg att i egenskap av ordförande närmast leda de sakkunnigas arbete.

Sedermera förordnade dåvarande departementschefen den 30 november 1920 byråchefen Einar j:son Thulin att vara sekreterare hos sakkunniga;

Sedan sakkunniga numera slutfört sitt arbete, få sakkunniga härmed vördsamt överlämna ett betänkande innehållande den äskade utredningen ävensom

förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker, i

2. förslag till förordning angående förbud mot införsel och försäljning inom riket av exportöl,

förslag till förordning angående ändrad lydelse i vissa delar av för-

ordningen den 14 juni 1917 nr 340, angående försäljning av rusdrycker,

4. förslag till förordning angående ändrad lydelse av 7 och 12 §§ i

förordningen den 11 juli 1919 nr 406 angående försäljning av pilsner-

dricka, samt

5. förslag till förordning angående ändrad lydelse 3 och 11 §§

iförordningen den 9 juni 1905 36 sid. 32 angående försäljning av

tillagade, alkoholfria drycker och svagdricka.

Genom remisser hava till sakkunnige överlämnats för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt de sakkunnige meddelade uppdraget följande ärenden, nämligen:

en den 15 december 1914 dagtecknad framställning från Svenska bryggareföreningen om angivande av alkoholhalten i viktsprocent i stället för i volymprocent och

en den 14 september 1920 dagtecknad framställning från Sveriges svagdricksbryggares förening om rätt för skattefria bryggerier i vissa fall att

även tillverka pilsnerdricka.

ifrågavarande remitterade handlingar återgå härjämte. Därjämte överlämnas handlingarna i vissa av sakkunnige föranstaltade

utredningar.

Undertecknad Almgren har hyst en från sakkunniges majoritet avvikande mening, som finnes intagen i den till detta betänkande fogade reservationen.

Stockholm den 17 december 1921.

TORSTEN THUNBERG.

B. ALMGREN. AUGUST SÄVSTRÖM.

Einar j.-s0rz Thulin.

Förslag till förordning angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker.

Härigenom förordnas som följer:

l KAP.

Allmänna bestämmelser.

Den, som vill idka tillverkning maltdrycker till avsalu, skall, utöver vad för-

av Tillverkning fattningarna ijallmänhet föreskriva såsom villkor för rätt att utöva näring, vara under- till dvsalukastad de föreskrifter, som beträffande sådan tillverkning i denna förordning finnas stadgade.

Hembrygd av maltdrycker för eget behov, men till avsalu, må. utan hinder

Hembrygzl. av föreskrifterna i denna förordning, företagas av envar, som icke idkar värdshusrörelse eller handel med maltdrycker eller tillverkning av sådana drycker till avsalu.

Denna förordning äger icke tillämpning å tillverkning av maltextrakt; sådan til‘-

Maltexrrakt. verkning bedrives under de villkor och den kontroll, Kungl. Majzt särskilt föreskriver. j

2§.

Maltdryck, innehållande än tre och tiondels volymprocent alkohol, mâ icke Förbud ma:

mer sex till salu utbjudas inom riket i annan ordning än i 23 § stadgas. försäljning

vissa malt-

drycker.

Maltdrycker indelas i försäljningsavseende i

första klassen, omfattande maltdrycker, som äro alkoholfria eller innehålla

mer Definitioner, än tvâ och en fjärdedels volymprocent alkohol;

andra klassen, omfattande maltdrycker, icke äro hänförliga tili första klassen

som och vilka innehålla mer än tre och sex tiondels volymprocent alkohol.

2. Maltdrycker indelas i tillverkningsavseende i

svagdricka, varje till första klassen hänförlig maltdryck, som är inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent;

maltdricka, varje till första klassen hänförlig maltdryck, som är inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt överstiger sex procent;

lättöl, varje till andra klassen hänförlig maltdryck, som är inbryggd med stam-

en vört, vilkens extrakthalt icke överstiger nio och halv procent;

maltöl, varje till andra klassen hänförlig maltdryck, som är inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt överstiger nio och en halv procent; exportöl, varje maltdryck, vilkens alkoholhalt överstiger tre och sex tiondels volymprocent alkohol; l denna förordning förstås med skattefritt bryggeri, varje bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis, endast svagdricka må tillverkas; skattepliktigt bryggeri, varje annat bryggeri, där på grund tillståndsbevis, maltav drycker må tillverkas; samt tillverkare, den person, vilken såsom ägare, innehavare, verkställande direktör, disponent eller i egenskap har högsta inseendet över bryggeriets skötsel. annan Till- Tillverkningsår räknas från och med den l oktober till och med den 30 sepverkningsår. tember.

å Maltdryck må från bryggeri endast utlämnas på kärl, äro stämplade med såväl Beteckning som drycker. bryggeriets beteckningen för den klass, vartill maltdrycken jämlikt 3 § l mom. namn som är hänförlig. l stället för bryggeriets må dock användas en av vederbörande namn överkontrollör godkänd, såsom ursprungsbeteckning lämplig förkortning därav eller ock bryggeriets inregistrerade varumärke. Beträffande buteljer må denna stämpling ske å korken eller proppen. enligt av kontrollstyrelsen meddelade anvisningar. När kärl, innehåller maltdryck, är försett med etikett, skall klassbeteckningen som tydligt framträdande och anbragt före den övriga texten. vara . Vad sålunda stadgats äger tillämpning, därest maltdrycken av köpare avhämtas i öppna kärl. -

5 . Tillverkare, bryggeri och vid bryggeriet tillverkade maltdrycker skola stå under Grundernaför bryggeri/ron- statens kontroll. trolleri. . av kontrollstyrelsen. Overinseendet över denna kontroll utövas Den lokala kontrollpersonalen utgöres av överkontrollörer och tillsyningsmän. Närmare bestämmelser angående utseendet av överkontrollörer och tillsyningsmän, samt beträffande deras befogenhet och skyldighet meddelas av Konungen genom särskild instruktion. Angående arvode till överkontrollörer och tillsyningsmän är särskilt stadgat.

6 o

Tillverkares Tillverkare vare skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som konskyldighet trollstyrelsen, för erhållande av en betryggande kontroll över maltskattens behöriga utifråga om görande meddelar, ävensom de anvisningar, överkontrollör i enlighet med denna föreskrif- som vissa förordning, instruktionen för kontrollpersonalen eller kontrollstyrelsens särskilda företer och anvisningar. skrifter kan lämna. Därest tillverkare åtnöjes med av överkontrollör lämnad anvisning eller vid- Besvär. tagen åtgärd, äge han hos kontrollstyrelsen däri söka ändring.

Tillverkare vare skyldig hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer Handelsböcker tillgängliga för kontrollstyrelsen eller dess ombud samt för överkontrollör, då dessa "‘- "" därav önska taga del. v 2. Vid förandet av i denna förordning omförmälda journaler skola iakttagas föreskrifterna i § 9 av förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar. Tillverkare åligger att bereda kontrolltjänsteman närhelst han det fordrar tillträde

till maltkross, maltvåg och brygghus. Därjämte skola övriga lägenheter i bryggeriet vara för kontrolltjänsteman tillgängliga mellan klockan förmiddagen och klockan sju eftersex middagen, så ock å annan tid, när arbete där pågår.

Kontrollstyrelsen åligger att övervaka, att maltdrycker, från bryggeri utlämnas som Alkoholi försäljningsfärdigt skick eller i handeln tillhandahållas, icke innehålla högre alkoholsom analyser halt än den för vederbörande klass föreskrivna. Skulle vid analys, som företagits inom kontrollstyrelsen, visa sig, visst brygatt av geri tillverkad maltdryck övetskridit den för vederbörande klass föreskrivna högsta medgivna alkoholhalten, må det ankomma på kontrollstyrelsens prövning, huruvida omständigheterna böra föranleda, att tillverkaren allenast erinras förhållandet eller att om anmälan göres hos vederbörande allmänne åklagare.

KAP.

Om skattepliktigt bryggeri.

l bryggeri, som anlagts eller för tillverkning andra klassens maltdrycker inrättats ffvrtfessiøn av efter ingången av juli månad 1917, må sådan tillverkning äga Konungen "‘."J"’ rum, utan att därtill lämnat tillstånd. Lag samma angående tillverkning ifrågavarande drycker ryggmer vare av i bryggeri, varest sådan verksamhet nedlagts anledning än reparation och av annan återupptagits före ingången juli månad 1917. av

Bryggeri får icke vara sammanbyggt med kvarn. Om å samma tomt som bryggeri finnes fabrik eller inrättning, där malt eller annan Bryggeri/vigaannat till maltdryckstillverkning dugligt råämne användes eller därinom redskap finnes, "‘’e" varå maltkrossning kan företagas, skall dylik inrättning eller plank genom mur vara skild från bryggeriet på sätt, kontrollstyrelsen finner tillfredsställande. som

Tillverkare skall, innan anmälan, i 16 §sägs, första gången låta i två som göres, Planritni/rg exemplar upprätta och till överkontrollören överlämna fullständig planritning och beskriv- 0"’ ’."5"" ning över bryggeriet och samtliga därtill hörande lägenheter med tydligt angivande mg av

och ändamål. Ett exemplar ritning och beskrivning förvaras vid bryggeriet vars ens av och det andra insändes av överkontrollören till kontrollstyrelsen. Byggnader, lägenheter, bryggredskap eller jäskar, som icke blivit upptagna i den här nämnda beskrivning eller där upptagits, men sedermera ändrats, mä icke ovan som vid tillverkning maltdrycker användas utan att hava blivit av överkontrollören skriftav ligen godkända. När i anseende till vidtagna förändringar inom bryggeri kontrollstyrelsen anser ritningen över detsamma icke vidare användbar, åligger det tillverkaren att anskaffa ny

ritning och beskrivning, ävenledes i två exemplar. .

l skattepliktigt bryggeri må för tillverkning maltdrycker användas endast torkat, av Råämnen. villkor kontrollstyrostat eller bränt kornmalt, humle, jäst och vatten samt, under de

relsen föreskriver, sockerkulör. i Kontrollstyrelsen äger att för visst bryggeri medgiva, att under föreskrivna villkor

socker eller dextros må i lagerkällaren användas såsom tillsats till porter.

° 13

Maltet skall krossas å i bryggeriet uppställd maltkross, så förbunden med Maltkross och en justerad våg, maltets krossning kan äga utan att detmaltvåg. en självregistrerande, att rum, samma först genomgatt vagen. Maltkross och våg skall tillverkare anskaffas och i behörigt skick underav hållas. föreskrifter angående den självregistrerande vägens beskaffenhet även- Närmare vägens och maltkrossens uppställning, insättande eller ändring samt ifråga som angående krossning malt meddelas av kontrollstyrelsen. om av med vågen förenade maltkrossen må icke i bryggeri eller tillhörande Utom den för krossning malt användbar redskap, med mindre den ställägenheter finnas annan av les under kronans lås eller försegling. Beträffande uppställning och användning gröpkvarn gäller vad kontrollstyrelsen av därom föreskriver. .

den med vågen förbundna maltkrossen någon anledning användas, Kan av När fel in- tillsyningsmannen." skall anmälan därom ofördröjligen göras hos träffar åkross fortsätta maltkrossningen å med vågen icke förenad redeller våg. Onskar tillverkare annan tillsyningsmannen närvara vid maltets krossning och ätnjute härför av tillverkaren skap skall ersättning. varom särskilt är stadgat. . skyldig avbryta maltkrossningen och där- Märkes å vågen fel, vare tillverkaren anmälan överkontrollören; ägande överkontrollören bestämma, efter vilken om göra hos maltavverkningen skall beräknas från den tidpunkt, då vågen sist avlästes, innan grund felet märktes fortsätta maltkrossningen, medan vågen är felaktig, skall maltet Onskar tillverkare å justerad våg i tillsyningsmannens närvaro, och åtnjute tillsyningsmannen uppvägas annan härför tillverkaren ersättning, varom särskilt stadgas. av

Krossat malt må införas i skattepliktigt bryggeri och heller därifrån utföras. Förbud mot heller må vört eller svagdricka överföras från skattefritt till skattepliktigt bryggeri. införande och 2. l skattepliktigt bryggeri må icke finnas ämne, kan vid tillverkning uppläggning som av maltdryck användas i stället för malt; dock må kontrollstyrelsen av vissavaror utom i fall, som i 12 § i bryggeri avses, beträffande bryggeri, där tillverkning läskedrycker bedrives, särskilda villav mot sanztfäreskrifkor kunna medgiva uppläggning i bryggeriet för tillverkningen erforderligt rivaav socker. ter om Om i samma byggnad bryggeri finnes förråd spannmål, avsedd rørsfärvari/zg. som av för annat ändamål än tillverkning maltdryck, skola förvaringsrummen för denna av spannmål vara genom vägg skilda från de lägenheter, där den till brygd avsedda spannmålen förvaras, ävensom från dem, inom vilka mäskkar och vörtpanna äro uppställda. Finnes från sådant förvaringsrum Öppning till någon nämnda lägenheter, skall av nu under den tid, maltkrossning enligt tillståndsbevis må äga vid bryggeriet, öppningen rum vara stängd med kronans lås. Vad nu är stadgat gälle dock beträffande förvaring okrossad av havre, avsedd för utfordring av bryggeriets dragare.

4. De för tillverkning av maltdrycker erforderliga råvaror, såsom spannmål och malt, skola förvaras, så att kontrollen över deras användning blir betryggande, och äger kontrollstyrelsen i dylikt syfte meddela erforderliga föreskrifter.

Vad här ovan sagts om bryggeri gälle ock samtliga de lägenheter, å om som den hos kontrollstyrelsen förvarade planritning och beskrivning upptagits såsom hörande till bryggeriet.

Då skattepliktigt bryggeri skall sättas i gång eller vid början tillverkningsav ett Driftsår fortfarande i verksamhet, åligge det tillverkaren vara att minst tio dagar förr, än annziilan. maltkrossning må företagas, till kontrollstyrelsen ingiva skriftlig anmälan med uppgift om: a bryggeriets namn, det ställe, där bryggeriet är beläget, samt tillverkarens postadress, b den tidrymd, överstigande helt tillverkningsår, för han önskar vilken erhålla tillstånd till maltkrossning,

c den vikt malt, han beräknar i medeltal skola komma att krossas för varje helgfritt dygn under den tid, för vilken anmälan göres, samt d det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför kontrolltjänsteman; varjämte vid anmälan skall fogas, dels i fall, i 9 bevis Konungen som avses att lämnat sådant tillstånd, som där är sagt, dels ock, då verksamheten vid bryggeriet legat nere eller bryggeriet stått under tillsyningsmans tillsyn, när anmälan göres, intyg av vederbörande överkontrollör, att anordningarna icke denna förordning strida mot eller särskilt meddelade föreskrifter.

Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren till kontrollstyrelsen insända vidimerad avskrift levereringsreversal, i 27 §sägs, å inbetald av varom skatt för en månad, eller, om han vill erhålla anstånd med skattens erläggande, bevis därom, att han hos vederbörande länsstyrelse ställt densamma godkänd säkerhet för skattens av fullgörande intill visst belopp. Detta belopp skall minst motsvara den . sammanlagda skatten efter den uppgivna medelavverkningen för månader,- dock alltid minst niohundra sex kronor. Avser an-

mälan kortare tid än månader, varde säkerheten därefter jämkad; dock skall säkerhet sex ställas för minst etthundrafemtio kronor. lngives avskrift levereringsreversal behörigen inbetald skatt eller bevis av om godkänd säkerhet för minst det skattebelopp, varom i 2 mom. sägs, och finnes om eljest hinder för rörelsens utövande, meddele kontrollstyrelsen tillståndsbevis för maltkrossnings företagande och tillverkning maltdrycker utav det malt, som grund -av av tillståndsbeviset krossas. tillstånd till maltkrossning i vissa fall stadgas i30 Om återkallelse av

Innan maltkrossning första gången efter nytt tillståndsbevis börjar, anställe tillsynings- Iiesikrnirasz besiktning bryggeriet för att utröna, huruvida byggnader och redskap överensman av med planritning och tillhörande beskrivning samt föregående besiktningsprotokoll. stämma Med anledning besiktningen uppsättes protokoll, innehållande de förändringar, som av vidtagits med byggnader och redskap efter näst föregående besiktning, eller att förändring ägt Av detta protokoll utskrivas två exemplar, varav det ena bilägges den rum. vid bryggeriet förvarade planritningen och det andra insändes till överkontrollören, som

överlämnar detsamma till kontrollstjirelsen. Tillverkare åligger att själv eller genom ombud närvara vid besiktningen samt att

underteckna protokollet. Närmare föreskrifter verkställandet av besiktningen meddelas av kontrollstyom relsen.

Har skattepliktigt bryggeri olyckshändelse så väsentligen skadats, att till- -IJpp/zöranric genom verkningen måste upphöra, eller vill tillverkare anledning avsluta maltkross- II’ "1§1lW05~‘- av annan g ningen tidigare, än i tillståndsbeviset är utsatt, skall han skriftligen anmäla sådant för

tillsyningsmannen, i fallet minst tre dagar före den, a vilken sista maltkross senare ningen är avsedd att äga och åligger det tillsyningsmannen att härom lämna tillrum; verkaren bevis samt ofördröjligen underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen. När sådan anmälan skett, må maltkrossning utan nytt tillståndsbevis äga rum efter den

tid då enligt anmälan densamma skolat anslutas. När tillverkningsrâitt vid bryggeri upphör, skall tillsyningsmannen stänga den med självregistrerande vägen förbundna maltkrossen medelst anbringande av kronans

lås; dock må tillverkare erhålla tillträde till krossen eller vågen efter anmälan hos överkontrollören, vilken därvid äger att föreskriva erforderliga kontrollåtgärder.

För varje brygd skall tillverkare eller hans ombud minst sex timmar, innan maltets Brygdkrossning börjas, hos tillsyningsmannen göra skriftlig anmälan brygdanmälan om anmäla/iv a tiden för krossningens början, b tiden för inmäskningens början, . tiden, då vörten antages färdig för pumpning till kylredskapen, och c vara d det slag maltdryck, vartill det krossade maltet skall användas. av Sådan anmälan må dock göras å tid än mellan klockan sex förmiddagen annan och klockan åtta eftermiddagen.

Tillverkare må samtidigt anmäla följd brygder för tidrymd högst två en av en av veckor. Därest brygdanmälan avlämnas i två exemplar, tillverkare berättigad att vare av tillsyningsman utan ersättning erhålla bevis gjord anmälan. om

justerad våg med justerade vikter, två inom riket justerade sackarometrar efter Bal- Redskapoch lings system jämte provcylindrar- och redskap samt arbetsbiträde för direkt biträde vid annan uppvägning malt och uppmätning kärl med flera kontrollåtgärder, ävensom kontrollen. av av malt för justering av den självregistrerande vågen ställe tillverkaren utan ersättning till kontroll-

tjänstemans förfogande.

Tillverkare vare skyldig att föra följande journaler: l en krossningsjournal, utvisande för varje dag vikten krossat malt olika slag, journaler. av 2 en bryggjournal, utvisande vikten för varje brygd använt malt och övriga råvaror, vörtens extrakthalt och volym, det slags maltdryck, vartill brygden är bestämd, maltdryckens extrakthalt och volym m. m. 3 en försäljningsjournal, utvisande för varje dag försäljningen olika slag av av maltdrycker från bryggeriet m. m. journalerna skola föras på tillverkarens ansvar enligt det formulär, och de föreskrifter, som av kontrollstyrelsen fastställas. journalerna skola städse vara för kontrölltjänsteman tillgängliga samt efter utgången av varje kvartal till kontrollstyrelsen överlämnas för vederbörlig granskning.

Bestämmelser angående uppmätning och numrering mäskkar, jäskar Uppmiiznirzg av pannor, och lagerfat, samt undersökning vörtens volym och extrakthalt, ävensom föreskrifter av kärl m. m. om om uträkning av extraktutbyte, kontrollvägning, provtagning och dylikt meddelas konav trollstyrelsen.

Tillverkning av maltdricka och maltöl vid skattepliktigt bryggeri må, äga Tillstånd fär rum utan att kontrollstyrelsen därtill lämnat tillstånd. tillverkning Vill tillverkare erhålla sådant tillstånd, göre av maltdricka han skriftligen ansökan därom med uppgift - och maltöl. om de särskilda anordningar, han ämnar inom bryggeriet vidtaga i syfte att förhindra att alkoholhalten i de maltdrycker, han tillverkar. efter deras utlämnande kan komma att

överstiga i fråga om maltdricka två och fjärdedels och beträffande maltöl tre och en sex tiondels volymprocent alkohol. Finner kontrollstyrelsen att betryggande åtgärder i syfte, nämnts, varom nyss av tillverkaren skola vidtagas och finnes icke annat hinder för det sökta tillståndet, må kon-

trollstyrelsen medgiva tillverkaren att tillsvidare i det bryggeri, ansökningen tillavser, verka maltdricka eller maltöl.

Befinnes vid upprepade tillfällen maltdricka eller maltöl, från visst bryggeri som utlämnats, innehålla högre alkoholhalt än två och fjärdedels och tiondels en resp. tre sex volymprocent alkohol, eller är det uppenbart, alt de tillverkare vidtagna anordningarna av till förhindrande av att alkoholhalten ökas, icke äro betryggande, må kontrollstyrelsen för tillverkare tillstånd, sägs." varom ovan .

Tillstånd för Tillverkning till avsalu exportöl må allenast äga under de särskilda villkor, av rum tillverkning av Konungen prövar erforderliga i syfte att ölet under betryggande kontroll utföres ur lanexport för vetenskapligt eller tekniskt ändamål efter kontrollstyrelsen erhållet det, ävensom av tillstånd.

lll KAP.

Beskattning av .maltdrycker i skattepliktigt bryggeri.

24 - Skatteplikt För malt, i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning av maltdryck, skall som och skatte- erläggas skatt med tjugutre öre för varje kilogram, dock att för varje bryggeri skatten satser. för första under tillverkningsåret avverkade etthundratusen kilogrammen malt utgår de med sjutton öre för kilogram och för de nästa etthundratusen kilogrammen med tjugu öre för kilogram.

Maltets vikt beräknas efter den självregistrerande maltvågens anvisning; dock skall, Beräkning av mtzltets vikt. där mal.tet uppvägts jämlikt 14 g 2 de tillsyningsmannen vid förrättningen förda mom. av anteckningar om maltets vikt gälla. o

Skatt skall erläggas med minst åtta kronor i medeltal för varje helgfritt dygn av Mirzinziskatt. den tid, under vilken maltkrossning på grund tillståndsbevis må äga rum. av

27 inbetalning skatt dess insättande å statsverkets giroräkning i riksinbetalning av sker genom skatt. banken för statskontorets räkning. Vidimerad avskrift levereringsreversal skall oförav av dröjligen insändas till kontrollstyrelsen.

Där tillverkare icke enligt vad i 16 § 2 sägs erhållit anstånd med skat- Iiä/faranzlt: mom. :rid kontant tens behöriga fullgörande, skall han senast å åttonde dagen i varje månad inbetala skatt inbetalning för den vikt malt, enligt den i lö § l föreskrivna anmälan kommer att under som mom. av skatt. månaden krossas. Har under någon kalendermånad krossats malt till högre vikt än den, för vilken Brist eller överskotti skatt förskottsvis erlagts, åligger tillverkaren att inom åtta dagar efter månadens utinbetald skatt. gång inbetala skatten för det överskjutande beloppet; men har under någon kalendermånad krossats malt till lägre vikt än den, för vilken skatt förskottsvis erlagts, må överskottet skatt tillgodoräknas tillverkaren vid inbetalning skatt för påföljande av av månad. Visar sig, då det i 16 § omnämnda tillståndsbevis upphör att gälla, atttillver- Restitution överskott kare inbetalt .skatt för malt än krossats, äger han återbekomma skillnaden. av i mera som skatt.

Har tillverkare erhållit anstånd med skattens inbetalande enligt vad i l6§ I ä rfarande 2 sägs, skall han inom två månader efter utgången varje kvartal inbetala skat- beträffande

mom. av

inbetalning ten för det under kvartalet uppvägda maltet; och skall vid betalningen för det sista

av skatt vid kvartalet, under vilket maltkrossning enligt samma tillståndsbevis ägt rum, jämväl erläggas Instånd. vad som kan brista i den uti 26 § stadgade minsta skatt.

Har under någon kalendermånad vikten det krossade maltet i medeltal för Ökadsäkerhet

av varje helgfritt dygn uppgått till femtedel utöver vad i anmälan enligt 16 § fdr skatt vid

mer än en

åtnjuter erläggande, såvida ökad tillverkl mom. uppgivits, skall tillverkare, som anstánd med skattens

ning. hans tillståndsbevis varit gällande för mer än hälften av ifrågavarande månad, inom fjorton dagar efter månadens slut till kontrollstyrelsen ingiva bevis, att han hos vederbörande länsstyrelse ställt godkänd säkerhet för den skatt, som svarar mot den tillökade medelavverkningen för sex månader.

Betalas skatten inom den i 28 § och 29 l mom. föreskrivna tid eller för- Pzifli/jd avutefaller den ställda säkerheten, utan att tillverkaren dessförinnan ställt vederbörande bliven Skam

ny, av

inbetalning länsstyrelse godkänd säkerhet, eller underlåter tillverkare att ställa ökad säkerhet, varom

m. m. i 29 § 2 mom. sägs, skall kontrollstyrelsen återkalla tillståndsbeviset, i vad det innefattar rätt till maltkrossning och, där tillverkaren brustit i skatteinbetalning,.hos länsstyrelsen anhålla om skattens utmätande.

När tillståndsbevis återkallas, skall det upphöra att gälla med den dag, då beslut om återkallandet delgives tillverkaren eller hans ombud.

a .

Om uppvägt malt eller därav beredd produkt, innan den lämnat lagerfaten, så vä-

Eftergift av sentligt skadats, att maltet eller produkten kan för avsett ändamål användas, må efter- skatt. gift av skatten äga rum. Sådan eftergift må ock ske för av skattepliktigt bryggeri innehavd maltdryck, som med anledning av försäljningstörbud, meddelat jämlikt 20 § i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka så skadats, att drycken kan för avsett ändamål användas. Till kontrollstyrelsen ställd ansökan om eftergift av skatten i ovan angivna fall skall åtföljd av handlingar, innefattande erforderlig utredning rörande förhållandet, ingivas till överkontrollören, som jämte eget yttrande insänder handlingarna till kontrollstyrelsen.

Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution av skatt, Restitution efter fjorton öre för kilogram räknat, åtnjutas för det under nästföregående kvartal omedel- av skatt för bart till svagdricka använda malt, dock icke till högre belopp, den återstående malt, använt

än att

till svagskatten uppgår till minst det i 26§ stadgade medeltal. Ansökning härom skall inlämnas

meka till kontrollstyrelsen.

Om maltdryck fran skattepliktigt bryggeri utföres ur riket, åtnjutes under de Restitution villkor, vilka av Konungen särskilt stadgas, för den vikt malt, som tillverkaren kan styrka av skatt vid hava åtgått för den utförda maltdryckens tillverkning, restitution skatt, beräknad efter export

av den skattesats, som vid tiden för utförseln tillämpas vid bryggeriet.

IV KAP.

Om skattefritt bryggeri.

33 skattefrihet. Frihet frân skatt åtnjutes vid bryggeri, där endast svagdricka tillverkas med iakttagande av här nedan meddelade bestämmelser.

34 Bryggeri- skattefritt och skattepliktigt bryggeri må icke vara sammanbyggda med varandra, byggnaden. heller belägna ä samma tomt eller å varandra angränsande tomter.

35 l skattefritt bryggeri med därtill hörande lägenheter må införas eller förvaras Förbud mot införande och andra maltdrycker än svagdricka. färvarande av vissa malt- 36 drycker. j Jrifzsan- Då skattefritt bryggeri skall sättas i gång eller vid början av ett tillverkningsår mälan. fortfarande vara i verksamhet, åligge det tillverkaren att minst 10 dagar förr, än vörtkokning må taga sin början, till kontrollstyrelsen ingiva skriftlig anmälan med uppgift om: a bryggeriets namn, det ställe, där bryggeriet är beläget, samt tillverkarens postadress, b den tidrymd av tillverkningsåret, under vilken tillverkningen skall bedrivas, samt c det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom inför kontrolltjänsteman, varefter kontrollstyrelsen, där hinder möter, meddelar tillståndsbevis för tillverkningens utövande. Tillständsbevis, varom i 1 mom. sägs, mä meddelas för tillverkning i bryggeri, där förut under tillverkningsåret bedrivits skattepliktig tillverkning av maltdrycker, heller åt den, som erhållit tillstånd till försäljning av rusdrycker eller maltdrycker av

andra klassen.

37 l/ärtens Vid tillverkning av svagdricka i skattefritt bryggeri må vörten, då jästen tillsätextrakthalt vid tes, icke äga högre extrakthalt än sex procent. jäsning, . Beträffande uppmätning och numrering av jäskar och dylikt meddelas föreskrifter av kontrollstyrelsen. Tillverkare vare skyldig att låta kontrolltjänsteman taga prov såväl av vörten som av den tillverkade drycken. l skattefritt bryggeri må vid tillverkning av svagdricka användas sackarin eller sackarin m. m. liknande sötämne, och må dylikt finnas i bryggeriet eller därtill hörande lägenheter. Från skattefritt bryggeri må icke utföras vört av högre extrakthalt än sex Utfärd vörts extrakthalt. procent. -

Minst sex timmar före början av varje brygd skall tillverkare hos den vid bryggeriet Brygd; tjänstgörande tillsyningsmannen göra skriftlig anmälan om tiden för brygden och den anmäla/z.

om tid, då vörten antages vara färdig för tillsättning av jäst. Sådan anmälan må dock göras å annan tid än mellan klockan sex förmiddagen och klockan åtta eftermiddagen.

Tillverkaren må samtidigt anmäla en följd av brygder för en tidrymd av högst två veckor. Därest brygdanmälan avlämnas i två exemplar, vare tillverkare berättigad att utan ersättning erhålla bevis om gjord anmälan.

09j i

l skattefritt bryggeri skall tillverkarens ansvar och med användande blanketter,

av Hryggjou al.rn som kontrollstyrelsen låter tillhandahålla, i enlighet med samma styrelses föreskrifter föras en bryggjournal. som städse skall vara för kontrolltjänsteman tillgänglig.

Redskap och biträde, som erfordras för uppmätning av vört, svagdricka och kärl Redskapor/1 samt för undersökning av vörtens extrakthalt, två inom riket vederbörligen justerade biträde rid

sackarometrar efter Ballings jämte kn/ztrol/m.

system provcylindrar ställe tillverkaren utan ersättning till kontrolltjänstemans förfogande.

Före den femtonde dagen i månaden efter utgången varje kvartal skall till-

av Utdrag ur verkaren till kontrollstyrelsen avlämna bryggjournalen, och samtidigt härmed såsom bidrag bryggjøurnzztill kostnaden för kontroll vid bryggeriet ä statsverkets giroräkning i riksbanken för stats- en ochbidrag kontorets räkning inbetala ett belopp, motsvarande femtio till kontroll

öre för varje helgfritt dygn

kostnaden av den tid, varunder tillståndsbevis vid bryggeriet under kvartalet varit gällande. Uppgär maltavverkningen under omförmälda tid i medeltal till än sextio kilogram malt för

mera varje helgfritt dygn, skall tillverkaren dessutom erlägga ett halvt öre för varje kilogram av den maltmängd, varmed avverkningen överstiger en efter sextio kilogram om dygnet beräknad avverkning.

Vidimerad avskrift av levereringsreversal skall samtidigt tillställas kontrollstyrelsen.

Inbetalas icke de i l mom. nämnda avgifter i behörig tid, skall kontrollstyrelsen återkalla tillståndsbeviset och föranstalta om utmätning avgifterna.

Vill tillverkare avsluta tillverkningen före utgången av den tid. för vilken tillstånds-

Tillverknings bevis utfärdats, skall han skriftligen anmäla sådant för tillsyningsmannen med uppgift avslutande om dagen, dä tillverkningen kommer att avslutas; och åligger det tillsyningsmannen att före tillverka härom lämna tillverkaren ofördröjligen underrätta överkontrollören ningsrättens

bevissamt och kon-

upphörande. trollstyrelsen. Finnes tillsyningsman anställd vid bryggeriet, skall tillverkaren göra anmälan hos överkontrollören, som därom underrättar kontrollstyrelsen.

När sådan anmälan skett, må tillverkning utan nytt tillståndsbevis äga efter

rum den tid, då enligt anmälan densamma skolat avslutas.

,,,,

V KAP.

Om ansvarsbestämmelser m. m.

43 Ansvarför Den, som utan vare sig behörighet efter l §2 eller 3 mom. eller erhållet olovlig till- tillstånd tillverkar maltdryck, skall, där tillverkningen skett i allenast ringa omfattning, verk/ting. straffas med böter från och med tio till och med tvåhundra kronor.

Den, som bedriver i l mom. omnämnd olaglig tillverkning yrkesmässigt eller eljest i större omfattning än i nämnda mom. avses, straffes med böter från och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller med fängelse från och meden till och med sex månader samt gälde skatt för det avverkade maltet, dock med minst etthundraåttio kronor. Därest omständigheterna giva vid handen, att malt avverkats till sådan mängd, att jämligt bestämmmelserna i 24 § den på maltet belöpande skatt skulle överstiga nyssnämnda skattebelopp, skall i saknad erforderlig utredning antalet bryg-

av om der och inmäskningens storlek antagas, att för varje dygn av den tid, varunder den olagliga avverkningen pågått, verkställts en brygd och att det därunder inmäskade maltets mängd i okrossat tillstånd uppgått till hälften av mäskkarsrymden samt att en hektoliter okrossat malt väger femtiotvå kilogram. r

Skulle den, som grund av medgivande i l § 2 mom. för eget behov tillverkat Ansvarfär försäljning maltdryck, sälja något vad han sålunda tillverkat, skall han, där han icke härigenom av av hembrygd gjort sig förfallen till ansvar enligt gällande bestämmelser rörande försäljning av maltrnaltdryck. drycker böta från och fem till och med tvâ hundra kronor.

med

45 Ansvarför Den, i skattepliktigt bryggeri i syfte att undandraga statsverket skatt

som urzdandragarz- använder medgivna ráämnen eller malt, som icke blivit i föreskriven ordning vägt, de av skatt. eller gör åverkan å självregistrerande våg,

eller använder självregistrerande våg, sedan skada å densamma veterligen uppkommit.

eller olovligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrolltjänsteman åsatt,

eller eljest svikligen förfar,

straffes med böter från och med femhundra till och och med femtusen kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till och med ett år; dock må, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete från och med två månader till och med två år.

Den sakfällde gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.

46 Den, som i skattepliktigt bryggeri

Ansvarför olovlig till- utan tillstånd jämlikt 22 § tillverkar maltdricka eller maltöl, verkning av eller utan tillstånd jämlikt 23 § tillverkar exportöl, vissa maltdrycker.

eller saluhåller maltdricka eller maltöl utan vidtagande sådana betryggande åtav gärder, som avses i 22

eller saluhåller maltdryck, som, enligt anmälan kontrollstyrelsen jämlikt 8 av innehåller, där fråga är om första klassens maltdryck, än två och fjärdedels mera en volymprocent alkohol och, där fråga är andra klassens maltdryck, än tre och om mera sex tiondels volymprocent alkohol, straffes med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor, och varde de maltdrycker, som tillverkats utan tillstånd eller saluhållits, tillika med kärl och emballage underkastade beslag och förbrutna.

Den, som i skattepliktigt bryggeri Ansvarför utan tillstånd ändrar godkänd eller insätter maltkross eller våg, ny överträdelse eller begagnar ändrad eller nyinsatt maltkross eller våg, ännu icke godkänts, a" ’"""’”‘" som eller överträder föreskrift i 13 § 4 eller 15 stömmelser i mom. eller underlåter att ordentligt föra de journaler, föreskrivas fråga om som i 21 skattepliktig eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman tillgång till journalerna eller till ritning bryggeri. eller beskrivning över bryggeriet, eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 4 eller vägrar kontrolltjänsteman eller den, äger anställa undersökning försom om brytelse mot denna förordning, tillträde till eller byggnad, där undersökning må ske, rum straffes, därest han icke är förfallen till enligt 45 med böter från och ansvar med femtio till och med ettusen kronor. Overträdes föreskrift i l3 § 4 morn., skall krossningsredskapen, och överträdes 15 skall olagligen upplagt gods dömas förbrutet, även tillverkaren är ägare därav. om

Den, som i skattefritt bryggeri tillsätter jäst till vört högre extrakthalt än procent, av sex Ansvarför eller efter jästens tillsättande bereder vörten högre extrakthalt än procent, sex överträdelse eller på annat sätt bereder maltdryck, som må i bryggeriet tillverkas, av föreskrifter straffes med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor eller fängelse rörande tillfrån och med en månad till och med ett år.

Den sakfällde gälde ock, på sätt i 43§ sägs, den skatt, han undandragit statsverket. bryggeri.

Den, som i skattefritt bryggeri Ansvar fär överträder förbud i 35 § eller 37 § 2 eller 3 mom., 5"""W’5‘ eller underlåter att ordentligt föra bryggjournal, avföreskrifter eller vägrar i amg: rökontrolltjänsteman tillgång till bryggjournal eller att vört taga prov av ,ande skam eller maltdryck i bryggeriet, fritt bryggeri. eller vägrar -kontrolltjånsteman eller den, vilken äger anställa undersökning förom brytelse mot denna förordning, tillträde till eller byggnad, där undersökning måske, rum eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 4

eller saluhåller maltdryck med en alkoholhalt överstigande två och fjärdedels en volymprocent alkohol,

straffes med böter från och med tjugofem till och med femhundra kronor. Overträdes 37 § 2 skall olagligen upplagt gods dömas förbrutet, även om mom., tillverkaren är ägare därav.

Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrrättelse något vad i denna förordning Ansvarför av andra över- föreskrives eller de föreskrifter, kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrolltjänsteman i trädelser. enlighet med denna förordning meddelar, straffes han, där särskilt ansvar är bestämt,

med böter från och med tjugu till och med tvåhundra kronor.

Tillverkare för förbrytelse, med hans vetskap mot denna förordning Ansvar för ansvarar som husfalks och begås hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förbryav arbetaresför- telsen honom själv begången. Begagnar tillverkare ombud vid rörelsens utövande, av brytelse. med denne för sådan förbrytelse. ombudet jämte tillverkaren och lika ansvare

Tillverkare, åt kontrolltjänsteman, vilken över hans bryggeri utövar tillsyn, så- Ansvarfär som gåva åt gåva något giver eller erbjuder, böte från och med tjugu till och med tvåhundra kon- som trolltjärzste- kronor. Kontrolltjänsteman, gåvan mottager, vare lika ansvar underkastad och miste som man. därjämte befattningen.

innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjänsteman, vare förbjudet Kontroll- Den, som tjânstemans röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållande. Gör han detta och framgår att ansvarför omständigheterna, att han den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit av om räjandeavyr- befattning innehaft, straffes med böter från med och femtio kännedom å tid, då han dylik keshemlighet till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av elleraffärsfärhållande. berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden till egen eller annans fördel, då må till

fängelse dömas. Har i omförmälda hänseende genom kontrolltjänstemans åtgörande skada uppnu kommit, han skyldig den till fullo gottgöra. vare

åkla Allmän åklagare äger att anställa undersökning förbrytelse mot denna förordning. Allmän om gares under- Skulle undersökning anställas mellan klockan sju eftermiddagen och klockan sex säkningsrätt. upptäckas, böte förrättningsmannen från och med fem förmiddagen, men förbrytelse till med femtio kronor, där han haft giltig anledning till undersökningen. och

Allmän åklagare äger att i de fall, då krossningsredskap eller olagligen upplagt Beslagå fiirbrutet gods. gods jämlikt denna förordning äro att anse såsom förbrutna, därå verkställa beslag. Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehavare av vad i beslag tages eller,i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon hans husfolk skall tillsägas om beslaget. av

Ãtalsrätt och åklagare åligger åtala förbrytelse mot denna förordning. Allmän att anmälan av förbrytelse.

Finner kontrolltjänsteman överträdelse begången, som bör föranleda till åtal, anmäle han det för allmän åklagare.

57 Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång till deras fulla gäl- Bötersfärdande brister, förvandlas enligt allmän strafflag. vandling.

ss Då skatt jämte böter blivit ådömd enligt denna förordning, må, där tillgång saknas Böters färtill skatten eller någon del därav, böterna kunna med penningar gäldas, utan skall vandling i den, sakfällde i stället undergå visstfall. motsvarande förvandlingsstraff. .

59 Böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom värdet redskap och gods, Fördelning av av som ansetts förbrutna, tillfalle med tredjedel kronan och med två tredjedelar åkla- böter m. m, en garen. Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock angivare, då angivelse skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.

Vl KAP.

Övergångsstadganden.

60 Skulle vid bryggeri, som varit i gång inom tolv månader före utfärdandet för- Undantag av ordningen den 17 juni 1903 angående tillverkning och beskattning maltdrycker, från vissa av en kontrollföreeller flera av ovan stadgade kontrollföreskrifter icke kunna tillämpas, skall på kontrollskrifter. styrelsens särskilda prövning bero, huruvida det oaktat tillverkning maltdryck vid såav dant bryggeri får äga rum, samt vilka kontrollåtgärder för sådant fall skola på tillverkarens bekostnad vidtagas. .

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1922, vid vilken tid förordningen Ikraftden 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker med däri seder- trädamie. mera vidtagna ändringar upphör att gällande; dock att anmälan tillämnad maltvara om dryckstillverkning för det tillverkningsår, som tager sin början den 1 oktober 1922, skall ske i enlighet med denna förordning.

Förslag till förordning angående förbud mot införsel och

försäljning inom riket av exportöl.

Härigenom förordnas som följer:

Införsel till och försäljning inom riket av exportöl, varmed förstås maltdryck, innehållande mer än tre och sex tiondels volymprocent alkohol, vare förbjuden; dock må exportöl införas och försäljas för vetenskapligt och tekniskt ändamål efter av kontroll styrelsen erhållet tillstånd.

Beträffande försäljning av exportöl för utförsel ur riket gäller vad därom särskilt är stadgar.

Den, som inom riket obehörigen försäljer exportöl, straffes för olovlig försäljning som i 74 § av förordningen angående försäljning av rusdrycker stadgas.

l avseende å införsel av exportöl lände de i 83 § av nyssnämnda förordning meddelade bestämmelser i tillämpliga delar till efterrättelse.

l övrigt skola vid olovlig försäljning av exportöl 86, 87, 88, 89 §§, 90 § l mom. samt 91, 93 och 94 av samma förordning i tillämpliga delar gälla.

3 Exportöl, som tagits i beslag och dömts förbrutet, skall bevisligen förstöras.

Denna förordning träder i kraft den l oktober 1922.

Förslag till förordning angående ändrad lydelsei vissa delar

förordningen den juni 340 angående i

av 14 1917 nr

försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§, 4 § 4 9 och ll §§, 17 § 2 och 3

mom., mom.. l9 § 3 mom., 21 § 2 och 3 mom., 22 och 24 §§, 25 § 3 mom., 26 45 § 2 och 3 mom., 56 § 2 mom., 58 och 62 §§, 69 § l mom., 71, 73 och 80 skola

erhålla den lydelse, här nedan sägs ävensom att 20 och 23 §§, 28 § 3 mom., 46 54 § 3 mom. och 90 § 3 mom. skola upphöra att gälla.

l denna förordning förstås

med spritdrycker: brännvin och andra alkoholhaltiga drycker, hålla än 22

som mer volymprocent alkohol, ävensom sprit och absolut alkohol; och

med vin: alla alkoholhaltiga drycker, vilka äro tillagade malt hålla

av och som mer än 21/4. men mer än 22 volymprocent alkohol.

Spritdrycker och vin kallas med en gemensam benämning rusdrycker.

2§.

Försäljning av rusdrycker med undantag sådan, äger rum enligt 3 delas

av som i partihandel och detaljhandel.

Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare i och för deras rörelse, ävensom försäljning för export. Med detaljhandel förstås försäljning.

all annan

Detaljhandel delas i utminutering försäljning till avhämtning eller försändning på rekvisition och utskänkning försäljning till förtäring på stället.

Vid utminutering må tillåtas. att något av det sålda förtäres på utminuteringsstället. Vid utskänkning må tillåtas att något det sålda från utskänkningsstället

av medföres.

Med rättighet till utminutering av spritdrycker följer rätt till utminutering vin

av samt med rätt till utskänkning av spritdrycker rättighet till utskänkning vin.

4§.

heller må tillstånd till försäljning av rusdrycker meddelas den, utövar

som tillverkning i skattepliktigt eller skattefritt bryggeri.

Den, som kredit utskänker rusdrycker, må därför söka betalning endast om försäljningen vid något tillfälle sker till myckenhet, för vilken försäljningspriset understiger 50 kronor, eller ock försäljningen avser vin åt spisande gäster vid måltid.

Beträffande införsel och försäljning av maltdrycker innehållande mer än tre och sex tiondels volymprocent alkohol gäller vad därom särskilt är stadgaf.

Detaljhandel med rusdrycker inom en kommun må med de undantag, som i 18 samt i 21-22 omförmälas, idkas endast av särskilt, inom kommunen uteslutande för sådan detaljhandel bildat bolag och icke mellan flera bolag fördelas.

Rättighet, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungens befallningshavande för ett eller flera, högst 3 kalenderår. Ansökan erhållande av rättighet skall före mars

om månads utgång året innan försäljningen är avsedd att taga sin början av bolag skriftligen göras hos Konungens befallningshavande med bifogande av intyg om delägarnas behörighet att idka rörelsen, bolagets stadgar samt regogörelse för hur bolaget ämnar bedriva sin verksamhet. Denna redogörelse skall innehålla uppgifter om vilka av dei l § nämnda slag rusdrycker försäljningen skall om antal försäljningsställen, dels för

av avse, utminutering och dels för utskänkning spritdrycker och vin, om grunderna för för-

av säljningsställenas förläggning, om i vilken omfattning utskänkningen är avsedd att äga

annorledes än vid måltid åt spisande gäster samt om i vilka fall bolaget ämnar å rum

på sätt i 25 § 2 mom. stadgas, överlåta rättighet till utskänkning. annan,

Over ansökning, rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande ome-

som delbart efter ansökningstidens utgång inhämta utlåtanden, i Stockholm av stadsfullmäktige och i stad magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd

annan av och kommunalstämma. Dessa utlåtanden böra innehålla, huruvida och i vilken utsträckning den sökta rätten till detaljhandel anses böra medgivas, uppgift å det antal försäljningsställen, bör få anordnas, dels för utminutering och dels för utskänkning av

som spritdrycker och vin, ävensom förslag till de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och rörelsens bedrivande, anses nödiga. Hava ansökningar in-

som kommit från flera bolag, skall, om upplåtande av rätt till detaljhandel tillstyrkes, visst bolag förordas till erhållande av den sökta rättigheten.

Bolag äger vid utminutering hålla mer än ett försäljningspris å en och samma varusort rusdrycker, oavsett om större eller mindre myckenhet försäljes.

Vid utminutering vin åligger det bolag tillse, att vin genom sin prisbillighet

av om i förening med hög alkoholhalt eller annan anledning uppenbarligen är ägnat att för

av allmänheten inträda ersättning för spritdrycker, utminutering av vin sker med iakt-

som tagande bestämmelser, som gälla för utminutering av spritdrycker.

av samma

Rättighet att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin å andra passagerarfartyg än i l må på ansökning kunna av Konungens befallnings-

som avses mom.

havande i det län, varest fartygets rederi har sitt säte, tilldelas person, är behörig

som idka utskänkningsrörelse. Sådan utskänkning må endast äga till förtäring ombord å

rum fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast ske till besättningen och till sådana fartygets passagerare, som i dess restaurationslokal intaga måltid.

Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin å statens järnvägars eller enskild, till persontrafik upplåten järnvägs tåg må på framställning järn-

av vägens styrelse kunna av Konungens befallningshavande i det län, varest styrelsen har sitt säte, meddelas person, som är behörig att idka utskänkningsrörelse.

Där i något fall utskänkning av vin tillfälligtvis kan vara av omständigheterna påkallad, må på därom gjord ansökning Konungens befallningshavande, sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma blivit hörda kunna tillsvidare tör kortare tid än år eller för visst tillfälle, meddela rättighet att vid måltid till spisande gäster utskänka sådan dryck. Har ansökningen blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma, må densamma

av Konungens befallningshavande bifallas.

Den, som erhållit tillstånd till utsänkning enligt Zl § 2 och 3 eller 22 är

mom. skyldig att hos det eller de bolag, Konungens befallningshavande bestämmer, inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker.

Överlåtelse rättighet till utskänkning, i 21-22 §§, förbjuden.

av som avses vare

Avlider den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21 eller 22 § innehar rättighet till utskänkning, eller försättes han i konkurs, må rörelsen för stärbhusets eller konkursboets räkning fortsättas, dock icke längre än till dess tre månader förflutit efter dödsfallet eller efter första borgenärssammanträdet i konkursen.

l fall, som i 1 mom. avses, åligger det stärbhuset eller konkursboet, om de vilja fortsätta rörelsen, att därom inom en månad efter dödsfallet eller första borgenärssammanträdet i konkursen göra anmälan hos Konungens befallningshavande med uppgift därvid tillika å den person, som antagits till föreståndare för försäljningen. Göres anmälan inom föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne icke vara därtill lämplig, anses försäljningsrättigheten hava upphört den dag, tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i frågan meddelades.

45 §.

Avhämtning å utminuteringsställe mä äga rum endast mot avlämnande av köparens egenhändigt undertecknade rekvisition och erläggande av kontant betalning. Gäller inköpet spritdrycker, skall därjämte köparens motbok uppvisas. Avhämtas dryckerna genom ombud, mä som sådant begagnas person, till vilken veterligen, enligt vad i 34 § stadgas, rusdrycker må utminuteras.

Spritdrycker må från utminuteringsställe försändas endast till köpare inom kommun, där bolaget erhållit rätt till utminutering. lnnan sådan försändning sker, skall köparens motbok hava företetts samt skriftligrekvisition och betalning för varan erhållits.

Vin må från utminuteringsställe försändas endast efter det köparens skriftliga rekvisition och betalning för erhållits, dock att vin må till köpare inom kommunen

varan i dennes bostad av bolaget avlämnas mot att den skriftliga rekvisitionen och betalningen därvid erhållas.

Utskänkning spritdrycker må begynna tidigast klockan 12 middagen samt ut-

av skänkning vin tidigast klockan 9 förmiddagen, och må utskänkningen fortfara längre

av än till klockan 10 eftermiddagen.

Utskänkning av rusdrycker, som äger rum å sön och helgdagar eller å andra dagar före klockan 3 eftermiddagen, vare tillåten endast vid måltider åt spisande gäster.

Under högmässogudstjånst vare all utskänkning förbjuden.

Om tillstånd erhållits att utskänka endast vin vare det förbjudet att låta spritdrycker å utskänkningsstället förtäres ävensom att hava spritdrycker förvarade å utskänkningsstället eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.

Det ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe förtära spritdrycker.

vare

heller skall vad i 56 och 57 stadgas äga tillämpning å utskänkning, som avses i 21

Tillstånd, som meddelats enligt 21 eller 22 § må av Konungens befallningshavande återkallas, när helst Konungens befallningshavande finner skäl därtill, och skall återkallelse av tillstånd, som meddelats enligt 22 äga rum, då i stad stadsfullmäktige och på landet kommunalstämma det påyrka.

Därest av detaljhandel, vartill tillstånd enligt denna förordning erhållits, oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest dylik handel idkas, osedlighet bedrives och sådant fortfar, oaktat skedd erinran från polismyndighet i stad samt kronobetjänt eller kommunalnämnd å landet, må i stad magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande. Beslutet därom gånge genast i verkställighet,

skall, vid äventyr att förbudet eljest går åter, senast inom åtta dagar underställas men prövning Konungens befallningshavande, som, därest tillståndet, enligt vad idetta ka-

av pitel sägs, finnes böra återkallas, har att för viss tid fastställa förbudet eller ock upphäva detsamma.

l Stockholm tillkommer det i fall, i detta sägs, överståthållarämbetet

som mom. att meddela förbud, varom där förmäles.

Återkallelse meddelat tillstånd samt förbud mot försäljning, varom ovan sägs,

av skola delgivas rörelsens innehavare eller i hans frånvaro den, som besörjer försäljningen. Därest försäljningen grundar sig på särskilt tillstånd, skall underrättelse om

återkallelse och förbud lämnasdem, som enligt 28 § 2 mom. skola erhålla meddelande om beviljat tillstånd, dock att underrättelse om förbud skall meddelas kontrollstyrelsen.

Dömes den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21 eller 22 § äger rätt till utskänkning av rusdrycker, till ansvar efter 77 eller 79 och har han förut undergâtt bestraffning för förbrytelse, varom sägs i någon av dessa §§, skall han tillika förklaras sin rätt till försäljning förlustig.

Lag samma vare, om sådan rättighet avser utskänkning av endast vin eller öl och rättighetsinnehavaren dömes till ansvar för olovlig försäljning av spritdrycker.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1922.

till förordning ändrad lydelse och i Förslag om av 7 12

förordningen den 11 juli 1919 nr 406 angående

försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 7 och 12 i förordningen den 11 juli 1919 angåend försäljning av pilsnerdricka skola erhålla följande ändrade lydelse:

v Utan särskilt tillstånd må försäljning till avhämtning av pilsnerdricka utövas av: a den, som i föreskriven ordning förvärvat behörighet att till avsalu tillverka pilsnerdricka, å tillverkningsstället; b den, äger rätt till utminutering av spritdrycker eller vin, å försäljningsstäl-

som let; samt c den, enligt 13 § är berättigad att utöva utskänkning av pilsnerdricka, å ut-

som skänkningsstället.

12 Utan särskilt tillstånd må utskänkning av pilsnerdricka utövas av: a den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker eller vin, dock endast där sådan utskänkning bedrives; ° b gästgivare, dock endast till resande i samband med servering av mat; samt c den, i sitt hem emot betalning mottager gäster till bespisning vid slutet

som bord, dock endast vid måltider till gäster, med vilka avtal om bespisning träffats för en tid av minst en vecka.

förordning träder i kraft den oktober 1922. Denna l

Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2, 3 och

i förordningen den 9 juni 1905 36 s. 22

n nzr

angående försäljning tillagade, alkoholfria

drycker samt svagdricka.

Härigenom förordnas, att 3 och ll i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka skola, 3 § i nedan angivna

av delar, erhålla följande ändrade lydelse:

Den, äger rätt till utskänkning av spritdrycker, vin eller pilsnerdricka, vare

som jämväl berättigad att till förtäring stället försälja utskänka tillagade. alkoholfria

drycker samt svagdricka.

Vill någon ombytes.

——— — — — --r —~

Bevis, i l omförmäles, må meddelas den, som veterligen jämlikt

som mom. 8 § 1 eller 2 står under förbud att utskänka drycker, varom i denna förordning

mom. är fråga, eller genom gällande beslut, som avser allenast visst tillfälle, förbjudits att försälja spritdrycker, vin eller pilsnerdricka, heller den, om vilken är veterligt, att honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin eller pilsnerdricka återkallats, eller att han dömts förlustig rätt till försäljning sådana drycker eller drycker, som

av avses i denna förordning. i

Vill någon, efter det honom meddelat, Kungl. Majzts befallningshavande

av fastställt eller omedelbarligen stadgat förbud att utskänka drycker, som avses i denna förordning, eller att sälja spritdrycker, vin eller pilsnerdricka upphört att gälla, eller,

efter det honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin eller pilsnerdricka återkallats, bedriva rörelse, i l förmäles, har Kungl. Majzts befallningshavande

varom mom. på ansökan. åtföljd uppgift stället, där rörelsen är avsedd att bedrivas, att efter

av om magistratens eller kommunalnämndens hörande pröva, huruvida tillstånd därtill må med-

givas eller icke.

Detsamma omförmäles.

~ — — — — ——— — e

l Stockholm tillämpning.

— — — — — — — — —

lnom tillstånd.

———- — — — — — ———

Har upphört.

— ~ M — — — — — —

Varder någon, vilken efter anmälan eller tillstånd idkar utskänkning, som avses i 3 dömd till ansvar för olovlig försäljning av spritdrycker, vin eller pilsnerdricka, då må han ock, på yrkande av vederbörande allmän åklagare, dömas förlustig sin nämnda utskänkningsrätt, i fall omständigheterna finnas böra därtill föranleda.

Denna förordning träder i kraft den l oktober 1922.

KAP.

Inledning.

Sedan mer än ett halvsekel har inom vårt land ett lagstiftningsarbete pågått isyfte dels att bekämpa de vådor, en fri konsumtion av starka maltdrycker innebär för nykterhetstillståndet, dels att avvinna maltdrycksförsäljningen ökade inkomster för staten, varvid det varit lätt att alltid särhålla de till grund för lagstiftningen ligga-nde nykterhetsbefrämjande och statsekonomiska motiven. l korthet må erinras om följande.

Redan genom förordningen den 7 december 1866 infördes koncessionstvång för försäljning till förtäring på stället av öl. Tid efter annan skärptes bestämmelserna angående ölförsäljningen, till dess att enhetliga, för hela riket gällande bestämmelser rörande all försäljning av öl utfärdades i och med förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av vin och öl. Några år dessförinnan hade tillverkningen av maltdrycker reglerats genom förordningen den 17 juni 1903 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, vilken förordning trädde i kraft den 1 oktober 1903.

Bakom 1903 års maltdryckstillverkningsförordning låg ett under ett kvarts sekel, visserligen med mellanrum, fortsatt utredningsarbete. Det första förslaget till en förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker framlades den 30 juni 1881 av den år 1877 tillsatta kommittén för överseende av gällande brännvinslagstiftning. Förslaget innebar, att bryggerinäringen skulle ställas under särskild kontroll samt att för all tillverkning av maltdrycker till avsalu skulle erläggas en tillverkningsskatt i förhållande till vikten torkat eller rostat malt, som anvä-ndes vid tillverkningen, efter 4 öre för varje kilogram Vikten av maltet skulle bestämmas förmedelst en självregistrerande vâgapparat. Kontrollen skulle under överinseende av byrån för kontrollen å tillverkningsavgifter och under tillsyn av överkontrollörer utövas av edsvurna kontrollörer och assistenter. Anmälan om driftens påbörjande skulle ske hos länsstyrelse och om företagande av brygd hos vederbörande kontrollör. Tio år senare 1891 fram-

— - lade en samma är tillsatt kommitté ett förslag till förordning angående beskattning av maltdrycker, och avsåg detta förslag, att vid tillverkning av ifrågavarande drycker skulle erläggas en tillverkningsskatt av 10 öre för varje kilogram torkat, rostat eller bränt malt, som användes för tillverkningen. Förslaget vari sina huvudgrunder detsamma som 1881 års förslag med väsentligen sådana förändringar, som påkallats av vunnen erfarenhet vid tillämpandet av maltdrycksbeskattningen.i främmande länder. Redan 1892 framlade emellertid 1891 års kommitté i enlighet med direktiv av Kungl. Majzt ett nytt förslag, enligt vilket svagdricka, varmed då förstods sådan maltdryck, vars stamvört hade högre extrakthalt än 5 undantogs från beskattningen. Och har alltsedan dessi utrednings- och lagstiftningsarbetet den principen följts, att de svagaste, ur nykterhetssynpunkt ofarligaste maltdryckerna skulle beredas en i försäljningsavseende friare och i beskattningsavseende gynnad undantagsställning. heller 1892 års kommittéförslag

ledde till någon lagstiftning i ämnet. År 1902 tillsattes ånyo kommitté för avgi-

en vande av förslag till maltdrycksbeskattning, och avgav kommittén sitt betänkande den 15 oktober 1902. Enligt det till sagda betänkande fogade förslaget skulle, liksom enligt de föregående, skatten utgå per kilogram avverkat malt. En differentiering i skattebeloppen för olika bryggerier föreslogs emellertid, så att för de första avverkade 50,000 kg. maltskatt skulle utgå med 14 öre för kilogram och för de nästa 50,000 kg. med 16 öre för kilogram samt för all övrig maltavverkning med 18 öre för kilogram. Frihet från skatt skulle åtnjutas vid bryggeri, där på grund av tillståndsbevis under tillverkningsåret endast svagdricka tillverkades. Med svagdricka förstods iförslaget varje maltdryck, som icke innehölle mer än två volymprocent alkohol och som vore inbrygd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstege 5

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har under hela den tid, frågan om en maltdrycksbeskattning förelegat till behandling, skatten föreslagits skola utgå på mängden avverkat malt. jämväl har, sedan frågan om skattefrihet för svagdricka uppkom, gränsen mellan svagdrickat och övriga drycker angivits antingen enbart genom extrakthalten eller genom en kombination av extrakt- och alkoholhalten. l en till 1902 års kommittébetänkande fogad reservation intogo emellertid två medlemmar av kommittén en ståndpunkt, som i viss man kan sägas innebära ett brytande utav principen, att skillnaden mellan olika slags maltdrycker väsentligen angives genom extrakthalteni De föreslogo nämligen, att under svagdricka skulle inbegripas varje maltdryck, som innehölle mer än två volymprocent alkohol, såväl den, som vore inbrygd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstege 5 som ock den, vilkens extrakthalt överstege denna gräns, men vilken undergått sådan särskild behandling, att den under inga förhållanden kunde uppnå högre alkoholhalt än två volymprocent.

Den nyssnämnda kommittéutredningen av år 1902 föranledde framläggandet av en proposition i ämnet till 1903 års riksdag, vilken med vissa förändringar antogs av riksdagen. Den i anslutning härtill utfärdade förordningen av år 1903 liksom de följande förordningarna av 1907 och 1909 följa fullständigt de riktlinjer, som i de förberedande utredningarna angivits: Till grund för beskattningen har sålunda legat den mängd malt, som vid bryggeri avverkats. Vidare har gränsen mellan alkoholsvaga och med hänsyn härtill skattefria maltdrycker å ena sidan samt alkoholstarkare och därför beskattade maltdrycker å den andra angivits genom en kombination av extrakt- och alkoholhalten, varvid emellertid den rättsligt betydelsefullaste faktorn, enligt vad ett prejudikat i högsta domstolen utvisa Kungl. Majzts utslag den 21 september 1914, otvivelaktigt ut-

synes göres av bestämmelsen om extrakthalten.

Utom syftet att skaffa staten ökade inkomster genommaltdrycksbeskattningen torde ett motiv till densamma även ha varit önskan att inskränka konsumtionen av de starkaremaltdryckerna. Huruvida detta syfte i någon högre grad blivit realiserat, låter sig svårligen med ledning av de föreliggande uppgifterna om maltförbrukningen bedömas. Efter införande av 1903 års maltdryckstillverkningsförordning har visserligen en nedgång

under vissa år ganska betydlig ägt men bland orsakerna härtill torde såväl - - rum, 1905 års, vissa restriktioner innebärande, försäljningsförordning som framför allt lågkonjunkturen under vissa år spela en betydlig roll. l varje fall förmärktes en icke obetydlig stegring i maltdrycksförbrukningen under åren 1914-1916, och torde denna

stegring väsentligen sammanhänga med de ekonomiska förhållandena under de första krigsåren.

På grund av de i viss grad svikna förväntningarna på 1905 års försäljningsförordning i avseende å bekämpandet av ölet såsom rusdryck framfördes under det följande decenniet allt mer energiska krav på ingripande åtgärder gent emot förbrukningen av de starkare maltdryckerna. l det förslag, som i början av 1914 framlades av den år 1911 tillsatta nykterhetskommittén, gavs i överensstämmelse härmed uttryck åt den uppfattningen, att man genom stränga försäljningsbestämmelser borde söka förekomma de skadliga verkningar, som förbrukningen av starkare maltdrycker medförde för ordning och nykterhet. Enligt nykterhetskommitténs förslag jämställdes nämligen principiellt försäljning av öl, varmed förstods alla drycker, som icke voro hänförliga till svagdricka, med försäljningen av spritdrycker och vin. Försäljningen av öl lades därför under bolagssystem, och utminuteringen av öl finge endast äga rum genom motbok.

Redan inom nykterhetskommittén hade emellertid röster höjts för en klyvning av de starkare maltdryckerna i två slag. De mellanstarka dryckerna pilsner-, iskällar- och lagerdricka skulle enligt denna uppfattning få säljas under väsentligen samma relativt fria bestämmelser, som enligt 1905 års försäljningsförordning gällde beträffande öl, och blott de starkare maltdryckerna pilsner, lageröl samt porter skulle jämställas med spritdrycker och vin och underkastas de för dessa drycker gällande mer restriktivt verkande bestämmelserna. Denna tanke på en uppdelning av de starkare maltdryckerna i två grupper upptogs i den proposition, som Kungl. Majzt i anledning av nykterlietskommitténs förslag avgav till 1914 års senare riksdag. Till grund för ifrågavarande förslag låg en av professor T. Thunberg och disponent Sven Sandwall verkställd utredning, vilken finnes återgiven dels bland bilagorna till nyssnämnda proposition, dels ock i det år 1918 avgivna betänkandet med förslag till förordning angående försäljning av pilsner m. m. Enligt vad chefen för finansdepartementet anförde till protokollet över finansärenden den 24 juli 1914, då den ovan nämnda propositionen avgavs, syntes utredningarna giva vid handen, att bestämda skäl talade för beredande av en friare ställning åt de lättare skattepliktiga maltdryckerna än åt det egentliga ölet, och han framhöll, att, om man därigenom kunde vinna, att konsumtionen i någon högre grad leddes över till dessa drycker från andra, ur nykterhetssynpunkt icke lika oskadliga, man skulle hava löst en viktig uppgift vid lagstiftningen om de alkoholhaltiga dryckerna. Gränsen mellan de lättare maltdryckerna och det egentliga ölet bestämdes genom en kombination av extrakt- och alkoholhalten, liksom tidigare gränsen mellan svagdricka och skattepliktiga maltdrycker bestämts genom en dylik kombination. lfrân herr Sandwalls sida hade visserligen föreslagits, dels att gränsen mellan de lagrade drickorna och det egentliga ölet Skulle bestämmas enbart genom extrakthalten, dels ock att denna gräns skulle dragas vid en ursprunglig extrakthalt av 10 men denna tanke rönte anslutning från departementschefens sida. l enlighet med herr Thunbergs förslag sattes den övre alkoholgränsen för de lättare maltdryckerna vid 3,6 volymprocent och ifrågavarande dryckers ursprungliga extrakthalt finge icke överstiga 9,5 7;.

Enligt det till Kungl. Majzts proposition nr 242 vid 1914 års senare riksdag fogade förslaget skulle de lagrade drickorna i försäljningshänseende äsentligen jämställas med svagdricka. För utskänkning av lagrat dricka liksom för utskänkning av svagdricka skulle i regel endast erfordras anmälan, i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten och landet hos lånsmannen. Förslaget förföll emellertid på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut. jämväl förföll ett av bevillningsutskottet framjagt sammanjämkningsförslag, enligt vilket lagrat dricka skulle undantagas från de för

rusdrycksförsäljning föreslagna strängare bestämmelserna samt försäljningen därav i stället äga enligt den i 1905 års förordning angående försäljning av öl stadgade ordning,

rum intill dess särskilda bestämmelser härutinnan bleve antagna.

En likartad utgång erhöll frågan om försäljning av lagrat dricka jämväl vid 1915 och 1916 års riksdagar, och det var först i samband med rusdrycksförsäljningsförordningens antagande âr 1917, som den ännu gällande klassifikationen av maltdrycker iöl, pilsnerdricka lagrat dricka och svagdricka infördes. Beträffande öl skulle principiellt

bestämmelser gälla som beträffande försäljningen av spritdrycker och vin. Beträfsamma ande försäljningen av pilsnerdricka skulle åter tillsvidare gälla bestämmelserna i 1905 års vin- och ölförsäljningsförordning, intill dess särskilda bestämmelser hunnit att bliva antagna. Beträffande försäljningen av svagdricka skulle slutligen 1905 års förordning angående försäljning av alkoholfria drycker samt svagdricka vara gällande. l detta sammanhang må allenast i största korthet erinras därom, att frågan om en särskild förordning angående försäljning av pilsnerdricka företogs till utredning av särskilda, inom finansdepartementet tillkallade sakkunnige, vilka i ett den 22 mars 1918 avgivet betänkande framlade förslag i ämnet. l anledning härav avgav Kungl. Majzt till 1918 års riksdag proposition med förslag till förordning angående försäljning av pilsner. På grund av kamrarnas skiljaktiga beslut förföll emellertid frågan om denna lagstiftning vid nämnda riksdag. Till 1919 års riksdag framlade emellertid Kungl. Maj:t ånyo förslag, vilket med vissa ändringar antogs av riksdagen. Den nu gällande förordningen angående försäljning av pilsnerdricka, ävensom den nuvarande indelningen av maltdrycker i tre särskilda .klasser med hänsyn till försäljningen grunda sig sålunda på sistnämnda riksdags beslut.

De egenartade förhållandena under kristiden medförde en betydande förändring fråga om tillverkningen av maltdrycker. Tidigare hade tillverkningen av maltdrycker väsentligen utgjorts av dels starkare maltdrycker lageröl, pilsneröl och porter, dels svagdricka, under det att de halvstarka maltdryckerna pilsnerdricka representerade en ganska obetydlig bråkdel. Med hänsyn till nödvändigheten att hushålla med brödsädestillgången under kristiden infördes ransonering av malt, i följd varav extrakthalteni maltdryckerna nedsattes. De alkoholstarkare maltdryckerna ersattes successivt med alkoholsvagare maltdrycker, i början särskilt pilsnerdricka. Till slut sänktes deras maltstyrka så, att de fingo karaktären av svagdricka, vilket var fallet under kristidens slut, 1918 och början av 1919. Vid den tidpunkt, då tillgången på malt åter blev större och det därigenom blev möjligt för bryggerierna att tillverka extraktrikare typer, hade 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning trätt i kraft, och de strängare försäljningsbestämmelserna skulle alltså tillämpas vid en eventuell försäljning av egentligt starkt öl. Redan vid 1919 års riksdag framfördes emellertid tanken att tillverkning av starkare maltdrycker skulle förbjudas. I två likalydande, inom bägge kamrarna väckta motioner 60, ll: 224 hemställdes, att riksdagen för sin del måtte besluta sådana ändringar i gällande förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, att maltdrycker, som innehölle

än 2 volymprocent alkohol och vore inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt mer överstege 6 % från och med den 1 oktober 1919 icke skulle inom riket få tillverkas, ävensom att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande för riksdagen av sådana ändringar i gällande författningar, att försäljningen inom och införseln till riket av nyssnämnda maltdrycker förbjödes. l avvaktan på definitivt

beslut föreslogs, att riksdagen för sin del måtte antaga ett till motionerna fogat förslag till förordning angående förbud mot tillverkning av vissa maltdrycker. Till stöd för motionerna anfördes bland annat, att bland de lärdomar, kristiden givit i avseende på alkoholfrågan, hörde de goda följderna av omläggningen i maltdryckskonsumtionen på grund av den minskade korntilldelningen säkerligen till de viktigaste. Motionärerna erinrade om, att tillverkningen praktiskt sett inskränkts till svagdricka samt att i Tyskland en liknande utveckling gjort sig gällande. Emellertid hade detta varken verkat ruinerande för bryggeriindustrien eller av allmänheten mottagits med allmännare motvilja. Från nykterhetssynpunkt fanns det visserligen icke någon anledning att vända sig mot en högre extrakthalt hos. maltdryckerna, annat än för såvitt den medförde högre alkoholhalt. l Danmark hade det visat sig möjligt att genom pasteurisering förena högre extrakthalt med låg alkoholhalt. Då emellertid från den svenska bryggerinäringens representanter denna metod avvisals, hade motionärerna ansett nödvändigt att knyta sitt förslag till en övre gräns för extrakthalten. Allmänheten hade hunnit vänja sig vid de alkoholsvagare dryckerna, som kristiden framkallat och funnit sig väl därav. Läkarne hade konstaterat en nedgång i de typiska sjukdomar, som regelbundet framkallades av riklig tillgång till starköl och annat överflöd. Bryggerinäringen hade samtidigt obehindrat kunnat fortgå utan väsentlig minskning i sig sysselsatt arbetskraft eller vinst. Under erinran

vare om att det gamla ölet, sådant det känt före kristiden, varit den för stora folklager mest

var förföriska rusdrycken, framhölls, att då kristiden med dess nedsättning av alkoholhalten här hade verkat ytterst välgörande, det skulle vara beklagligt, om det gamla missförhållandet skulle på nytt få innästla sig. Motionärerna betonade till sist, att ölet som beskattningsobjekt icke hade någon större betydelse för staten, ett förhållande, i

som hög grad underlättat en rationell lösning maltdrycksfrågan.

l sitt över motionerna avgivna utlåtande anförde utskottet, att det hyste starka betänkligheter mot förslaget, vilket innebure ett frångående av den vid 1917 års riksdag i sammanjämkningen uttryckta ståndpunkten, att pilsnerdricka icke skulle betraktas såsom rusdryck i rusdrycksförsäljningsförordningens mening. Enligt utskottets förmenande saknade förslaget jämväl väsentlig betydelse ur nykterhetssynpunkt. För de starkare maltdryckernas vidkommande vore det att antaga, att den försäljningskontroll, varom stadgades i rusdrycksförsäljningsförordningen, skulle visa sig effektiv. l fråga de mellanstarka

om maltdryckerna av pilsnerdrickats typ skulle väl avvägda försäljningsbestämmelser komma att visa sig vara icke blott betryggande ur nykterhetssynpunkt utan även ägnade att leda en betydande del av konsumtionen från de starkare maltdryckerna. Utskottet framhöll till sist, att ett bifall till motionärernas förslag säkerligen skulle framkalla ersättningsanspråk av betydande omfattning från bryggeriernas sida. l en till bevillningsutskottets utlåtande fogad reservation yrkades bifall till motionärernas förslag, och framhölls i reservationen i huvudsak samma synpunkter som av motionärerna. Bevillningsutskottets avstyrkande hemställan bifölls första kammaren med 71 röster mot 22 och i andra

av kammaren med 95 mot 77.

. i

Under år 1919 påbörjades ånyo tillverkningen pilsnerdricka, under det att till-

av verkningen av öl fortfarande inställd. Spridda röster började emellertid höjas jämväl

var för återupptagande denna tillverkning. Samtidigt framkom emellertid tanken på att

av införa förbud mot försäljningen starköl. l dylikt syfte väcktes vid 1920 års riks-

av dag två likalydande motioner i bägge kamrarna 163, ll: 238. l dessa hemställdes om en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och framläggande för riksdagen av förslag till sådana stadganden rörande tillverkning och import maltdrycker,

av att dylika drycker med över 3,6 volymprocents alkoholhalt icke finge inom landet till- 5

verkas eller hit importeras. Vidare hemställde motionärerna, att riksdagen måtte för sin del förklara Kungl. Majzt berättigad att, under tiden till dess definitiv lagstiftning i ämnet kunde godkänd och utfärdad, genom kungl. kungörelse eller på annat sätt provisoriskt

vara reglera tillverkningen och importen av maltdrycker därhän, att dylika drycker med över 3,0 volymprocents alkoholstyrka icke under samma tid finge hit införas eller här tillverkas. Till stöd för sitt förslag framhöllo motionärerna, att alla skäl talade för att lagstiftningen borde resa hinder mot ett upptagande av öltrafiken i dess tidigare omfattning. Motionärerna erinrade, att tillverkning och import av öl praktiskt taget sedan ett

år tillbaka icke förekommit i Sverige, att ölet visat sig kunna utan olägenheter par ersättas de máltdryckerna, att bryggerinäringen.existerat och i regel lämnat

av svagare god vinst även under den tid, tillverkningen av starkare maltdrycker varit inställd, samt att med konsumtion öl i berusningssyfte förbundet fylleri jämte alla dess följdföre-

av teelser så gott fullständigt upphört till fromma för lugnet och ordningen, i synnerhet

som på vissa orter å landsbygden. l sitt över motionerna avgivna utlåtande nr 38 tillstyrkte bevillningsutskottet verkställande av en utredning i ämnet; Utredningen borde enligt utskottets mening att undersöka, huruvida och under vilka förutsättningar den ur

avse nykterhetssynpunkt särskilt för landsbygdens del avsevärda förmånen, som vunnits därigenom, att på grund av särskilda förhållanden de starkare, som berusningsmedel användbara maltdryckerna icke funnits tillgängliga, skulle kunna bevaras åt framtiden. Däremot saknades det enligt utskottets mening anledning att ifrågasätta indragning av sådan tillverkning alkoholstarkare maltdrycker, som bedreves uteslutande för export. Den

av utredning, utskottet sålunda förordade, borde taga hänsyn jämväl till de handels-

som politiska följder, importförbud beträffande ifrågavarande slag av maltdrycker kunde

som. medföra. Den borde vidare inriktas på att söka tekniskt utröna, huruvida en, trots låg alkoholhalt, smakligare, hållbarare och som måltidsdryck mera användbar maltdryck än det förekommande pilsnerdrickat kunde frambringas, till äventyrs genom att Öka

nu malthalten. Då utskottet hade sig bekant, att åtminstone ett bryggeri i landet vore inrett för tillverkning uteslutande av viss alkoholstarkare maltdryck, borde utredningen även omfatta frågan, huruvida och i vad mån någon ersättning kunde vara påkallad i händelse förbud mot försäljning starkare maltdrycker komme att meddelas. Utskottet

av fann sig däremot förhindrat att tillstyrka motionärernas hemställan, i vad den avsåge omedelbart förbud mot tillverkning av starkare maltdrycker. Utskottet hemställde, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majzt måtte anhålla, att KungLMajzt ville låta verkställa en allsidig utredning frågan, huruvida och under vilka förutsättningar förbud mot för-

av säljning inom riket av maltdrycker, vilka innehölle mera än 3,6 volymprocent alkohol, måtte kunna stadgas, ävensom snarast möjligt förelägga riksdagen det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. l en till utlåtandet fogad reservation yrkade en utskottets

—— ledamot avslag såväl utskottets hemställan som på motionerna. Utskottets hemställan bifölls i första kammaren med 50 röster mot 40 och i andra kammaren utan votering. l skrivelse 319- den 2 juli 1920 anhöll riksdagen om den ifrågasätta utred-

nr. ningen.

Den ifrågavarande riksdagsskrivelsen föredrogs i statsrådet den 15 oktober 1920, och erinrade departementschefen därvid till en början om den förevarande utvecklingen i fråga maltdryckstillverkningen samt den förskjutning, som ägt rum i riktning mot

om de alkoholsvagare skattepliktiga maltdryckerna. Departementschefen fortsatte därefter:

Sannolikt skulle emellertid denna förskjutning varken hava ägt rum så snabbt eller nått en sådan omfattning icke de kristiden nödvändiga tillverkningsinskränkningarna

som nu skett, om av

medverkat. På grund av bristen malt nödgades bryggerierna under kristiden tillverka synnerligen extraktfattiga och alkoholsvaga drycker. När malttillgången sedan under loppet av år 1919 blev bättre, hava bryggerierna visserligen förstärkt extrakthalten, men de hava icke inbryggt maltdrycker med högre extrakthalt än den för maltdrycker av klass pilsnerdricka högst medgivna extrakthalten. I följd härav ligger tillverkningen av maltdrycker av klass lll fullständigt nere.

Allmänheten synes också synnerligen väl hava funnit sig tillrätta med maltdrycker av pilsnerdrickats typ. Då tillverkningen av nuvarande typ av pilsnerdricka under år 1919 upptogs, torde den härigenom smakförbättringen maltdryckerna i jämförelse medidem, under kristiden

vunna av som tillverkades, hava tillfredsställt en stor del av maltdryckskonsumenterna.

Det var inför denna faktiska utveckling av maltdryckstillverkningen och maltdryckskonsumtionen, som den tanken uppkom, att tillverkningen av starkare maltdrycker än pilsnerdricka borde förbjudas. Ehuruväl ett dylikt förbud kunde synas mindre behövligt ur den synpunkten, att tillverkningen faktiskt var inskränkt till pilsnerdricka och svagdricka, ansågs förbudet påkallat därför, att man kunde befara, att de skattepliktiga bryggerierna möjligen övergingo till tillverkning starkare

av maltdrycker grund avkonkurrensskäl. Dels kunde nämligen en import avstarka maltdrycker komma till stånd, dels kunde ock något eller några av de svenska bryggerierna, särskilt porterbryggerierna. väntas under år 1920 påbörja tillverkning av maltdrycker klass lll. Vad först importen

av av starkare maltdrycker beträffar, är denna enligt bestämmelserna i rusdrycksförsäljningsförordningen allenast medgiven för rusdrycksförsäljningsbolag samt innehavare av rättigheter till partihandel med rusdrycker, som därtill erhållit tillstånd av kontrollstyrelsen. Ehuruväl åtskilliga ansökningar gjorts hos kontrollstyrelsen om rätt att driva partihandel enbart med öl, har styrelsen avslagit samtliga ansökningar; endast at aktiebolaget Vin- och spritcentralen samt dotterbolag hava i samband med erhållen partihandelsrättighet för alkoholstarkare rusdrycker dylika rättigheter medgivits. Såvitt kan

nu bedömas, har importen av maltdrycker av klass lll varit av synnerligen ringa omfattning, och endast i några undantagsfall hava rusdrycksförsäljningsbolagen och partihandlarna medverkat till dylik

en import.

Utsikterna till att tillverkningen av öl skulle påbörjas inom landet hava däremot varit betydligt större. Detta beror därpå, att det i Göteborg belägna porterbryggeriet Carnegie C:0 varit så inrättat, att det för att erhålla avsett ekonomiskt utbyte av tillverkningen varit hänvisar att övergå till tillverkning av porter. Gång efter annan har det också meddelats kontrollstyrelsen från aktiebolaget Göteborgssystemet i Göteborg, att firman hade för avsikt att påbörja tillverkning porter

av av klass lll, och väntade man, att dylik porter skulle utsläppas i handeln från och med den 1 0ktober 1920. Hade detta ägt rum, skulle övriga bryggerier av konkurrensskäl sett sig nödsakade att påbörja tillverkning av lager- och pilsneröl. Sedan emellertid aktiebolaget Carnegie C:0 numera inköpts av aktiebolaget Vin- och spritcentralen, som förklarat sig icke skola övergå till tillverkning v av porter av klass lll för inhemsk förbruknino så länge övriga bryggerier underlåta att tillverka

g, maltdrycker av klass lll, torde för tillfället faran av att tillverkning av starkare maltdrycker påbörjas vara undanröjd

Departementschefen redogjorde därefter för frågans behandling vid 1920 års riksdag och framhöll därefter följande:

Den av riksdagen begärda utredningen är av ganska omfattande natur. Ett genomförande av förbud mot tillverkning och import av starkare maltdrycker innebär betydande förändringari maltdryckstillverkningsförordningen ävensom en del av berörda förbud föranledda ändringar i

rusdrycksförsäljningsförordningen och i åtskilliga andra författningar, som äga samband med nyssnämnda två förordningar. Därest utredningen av frågan, huruvida det icke tekniskt skulle låta sig göra att

ernå maltstarkare och mera hållbar måltidsdryck än det nuvarande pilsnerdrickat utan att därmed en överskrida den alkoholhalt, som nu särskiljer pilsnerdricka från det starkare ölet, visar, att dylik förändring år möjlig och lämplig, kommer den att draga med sig konsekvenser i fråga om det nuvarande beskattningssystemet, vilket är grundat råmaterialet. Genom den begärda utredningen böra i första hand fastställas de olägenheter, som skulle inträda ett lössläppande tillverkningen och därmed av försäljningen av det starkare ölet. genom av Bland dessa olägenheter må framhållas, att rusdrycksförsäljningsbolagen näppeligen för närvarande kunna övertaga någon större försäljning av öl, enär de särskilt i avseende å lokaler till följd av nuvarande bostadsbrist redan många håll hava svårigheter att ombesörja tillhandahållandet av spritdrycker och vin. Försäljningen av öl förutsätter nämligen betydande lokalutrymmen och ett större antal försäljningsställen. jämväl i kontrollhänseende skulle ölförsäljningen komma att tillskynda bolagen svårigheter, vilka icke kunde förutses vid den tidpunkt, då den nuvarande rusdrycks-

försäljningsförordningen antogs. Därest utredningen giver vid handen, att tillverkningen och försäljningen av de starkare maltdryckerna böra förbjudas, bör undersökningen inriktas den förut berörda frågan om möjligheterna att förbättra det nuvarande pilsnerdrickats smak och hållbarhet. l detta avseende äro redan tidigare med framläggandet proposition 242 till 19144års riksdag vissa utredningar i samband av nzr senare verkställda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga. Enligt vad som inhämtats av de av till sagda proposition fogade bilagor sid. 1954196 har professor T. Thunberg uttalat sig för att extraktrika maltdrycker med alkoholhalt under svagdricksgränsen i försäljningshänseende jämställdes en med svagdricka. Utan att närmare ingå den till grund för sagda förslag liggande motiveringen torde kunna göra gällande, att det från teknisk synpunkt icke är uteslutet att kunna förverkliga man det angivna önskemålet att skapa extraktrikare dryck av pilsnerdrickats alkoholhalt. Såsom ovan en förutsätter detta emellertid, att skillnaden mellan olika drycker fastställes, icke såsom förut antytts, för närvarande efter kombinerad alkohol- och extraktgräns, utan enbart efter en alkoholgräns. en Detta återigen torde förutsätta fullständig omläggning det nuvarande beskattningsväsendet och en av kontrollförfarandet. heller dylik omläggning torde emellertid stöta några oöverstigliga svårigen heter, ehuru ett fastställande enbart alkoholgräns mellan olika slag av maltdrycker tidigare av en väckt betänkligheter hos bryggeritekniskt sakkunniga i vårt land. l våra grannländer Danmark och Norge är sålunda maltdryckslagstiftningen numera så utformad, att enbart alhoholhalten utgör gränsen mellan olika slag maltdrycker. Vid utredningen förtjänar därför att tagas under beaktande, huruav motsvarande förändring skulle kunna genomföras för Sveriges vidkommande. vida icke en Då utredningarna sålunda kunna föranleda vittutseende förändringar av gällande maltdryckstillverkningslagstiftning, torde jämväl undersökas, huruvida icke i andra avseenden gällande bestämmelser maltdryckstillverkningen böra grund av vunnen erfarenhet förändras. Beträffande om svagdrickstillverkningen har sålunda från svagdrickstillverkarna gjorts gällande, att densamma nuså undanträngts, att svagdrickstillverkarna hotas av ekonomisk ruin. Genom gällande bemera stämmelser äro de nämligen förhindrade att övergå till tillverkning av andra maltdrycker utan Kungl. Majzts tillstånd. Svagdricksbryggarnas framställningar syfta till att dessa bryggerier skola övergå

till skattepliktig tillverkning. Givetvis måste sagda framställningar grundligt övervägas med hänsyn till deras konsekvenser olika synpunkter, icke minst med hänsyn till kontrollen. Isamband ur med reviderandet maltdryckslagstiftningen torde jämväl nyss berörda frågor upptagas till överav vägande. De ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, som skulle påkallas av en inskränkning av maltdryckstillxierkningen till drycker med högst 3,6 volymprocent alkohol, bliva mindre genomgri-

pande. Därvid torde ur förordningen allenast böra avlägsnas de stadganden, som hava avseende försäljning av maltdrycker av klass lll.

De nu av mig ifrågasatta utredningarna, som torde böra komma till skyndsamt utförande, äro emellertid omfattande natur, varför särskilda sakkunniga torde böra för ändamålet tillkallas inom

av finansdepartementet

KAPITEL ll.

Följderna ur olika synpunkter av ett återupptagande av starkölförsäljningen

resp. ett-starkölsförbud.

Beträffande de olägenheter nykterhetssynpunkt, äro förenade med friare

ur som en försäljning till allmänheten av maltdrycker av starkölets typ, sådan den ägde rum före antagandet av 1917 års förordning, torde de sakkunnige icke behöva ingå någon redogörelse. Erfarenheterna från den tid, då starköl tillhandahölls, utvisa, att förtärande därav medförde talrika fall av berusning. Olet användes åtminstone inom vissa samhällsklasser som berusningsmedel, låt vara att det samtidigt hade en mycket stor lojal användning. Det torde väsentligen hava varit dessa erfarenheter om ölets användning i berusningssyfte, som föranledde riksdagen år 1917 att i försäljningsavseende principiellt jämställa starköl med spritdrycker och vin. Ett återvändande till förhållandena före kristiden i avseende å ölförsäljningen är emellertid ifrågasatt, och de sakkunnige ha att syssla med de eventuella följderna av något dylikt. Utan vad frågan nu gäller är att söka utreda innebörden av ett eventuellt tillhandahållande av starköl i enlighet med bestämmelserna i 1917 års förordning. Härvid stöter man på den svårigheten, att någon försäljning av starköl hittills ägt enligt denna förordnings bestämmelser.

rum De sakkunnige äro därför hänvisade till beräkningar, som dock kunna göras grundval av den erfarenhet om det.individuella kontrollsystemets sätt att fungera, som man på andra områden vunnit.

Vad beträffar ölets försäljning genom systembolagen gjordes redan kort tid efter det ölet genom 1917 års lagstiftning i försäljningsavseende jämställts med spritdrycker och vin, från auktoritativt håll gällande, att realiserandet av lagens bestämmelser måste medföra betydande svårigheter av organisatorisk art. För att åtminstone till en viss grad undanrödja dessa föreslog kontrollstyrelsen i en den 11 februari 1918 dagtecknad, till Konungen ställd skrivelse, att vissa ändringar skulle företagas i 45 § rusdrycksförsäljningsförordningen. Kontrollstyrelsen framhöll, att antalet ölköp skulle, även om förbrukningen bleve betydligt mindre än vad tidigare varit fallet, komma att synnerligen hårt belasta expeditionen vid utminuteringen, en belastning, vilken särskilt på de större orterna skulle framträda desto mera, som allmänheten vore van att köpa öl i mindre partier grund av ölets ringa hållbarhet. Utminuteringsställena måste därför göras betydligt flera än som vore erforderligt om å utminuteringsställena endast spritdrycker och vin försåldes. På grund därav komme också administrationskostnaderna att bliva

l betydande. Vid konferenser med sakkunnige och representanter för de större systembolagen hade kontrollstyrelsen bibragts den uppfattningen, att med en anordning, varigenom endast spritdrycker och vin tillhandahölles å vissa utminuteringsställen samt endast

öl å andra ställen, väsentliga besparingar i administrationskostnaderna skulle kunna göras. Utminuteringsförteckning och kassakontroll skulle endast finnas å utminuteringsställena Ör spritdrycker och vin, medan å avhämtningsställena för öl endast varuutlämning skulle äga rum. En person, som ämnade att köpa öl, skulle alltså hava att infinna sig å det honom anvisade utminuteringsstållet för spritdrycker och vin, varest vederbörlig identifi ering skulle äga rum och betalning förvaran erläggas. Hinder syntes icke föreligga för att identifiering vid ett och samma tillfälle kunde ske för flera köp och att betalning för samtliga köp erlades i förskott. Sedan köparens rekvisitionsblankett. blanketter

resp. blivit försedda med vederbörlig påstämpling angående myckenheten det öl, varför

av betalning erlagts, skulle köparen å vilket avhämtningsställe som hälst mot avlämnande av kvitterad blankett erhålla den á blanketten angivna myckenheten öl. A dylika ölavhämtningsställen skulle, såsom följd av vad nu sagts, föras föreskriven kundförteckning. l huvudsaklig överensstämmelse med kontrollstjirelsens förslag framlade Kungl. Majzt proposition till 1918 års riksdag och blev det till propositionen fogade förslaget

av riksdagen oförändrat antaget.

Emellertid kom, som i kap. l redan angivits, någon ölförsäljning icke att äga

rum under de följande åren. Då emellertid från vissa håll inom under början år

pressen av 1920 ett eventuellt återupptagande av starkölstillverkningen började diskuteras, upptogs frågan om de med starkölsförsäljningen förbundna vanskligheter till överläggning de

av särskilda representanter för systembolagen, vilka kontrollstyrelsen

under våren 1920 sammankallade för dryftande av vissa med utminuteringskontrollen sammanhängande spörsmål. Med en den 18 juni 1920 dagtecknad skrivelse överlämnade de nämnda bolagsrepresentanterna till kontrollstyrelsen ett uttalande rörande de starkare maltdryckerna. l detta uttalande meddelade de, att de under sitt arbete med den individuella försäljningskontrollen jämväl haft till behandling frågan om vilken inverkan arbetet att skapa en ur nykterhetssynpunkt effektiv individuell kontroll skulle röna, därest starkare maltdrycker ånyo komme att finnas tillgängliga i handeln. Därefter anfördes i skrivelsen:

Efter den mest ingående diskussion och det omsorgsfullaste övervägande hava vi kommit till det resultatet, att just vid nuvarande tidpunkt de mest allvarliga olägenheter vore att befara, därest alkoholhalten á maltdryckerna höjdes eller dessa i annat avseende så förändrades, att de i försäljningsavseende komme att falla under rusdrycksförsäljningsförordningen. Systembolagen stå för närvarande med hänsyn till kontrollen inför en rad svåra uppgifter, som kräva sin lösning under den närmaste framtiden, därest avsikten med det nuvarande restriktionssystemet skall förfelas. Utan att här närmare ingå på dessa uppgifter vilja vi endast framhålla, att arbetet just nu är särskilt krävande, då förhållandena i rusdrycksförsäljningsavseende ännu långt ifrån hunnit stadga sig efter kristiden. Skola några resultat vinnas av systembolagens arbete, är det därför fullständigt nödvändigt, att bolagen under den närmaste tiden arbeta ostörda lösningen de uppgifter, föreligga

av som och att arbetet ytterligare kompliceras genom nytillkommande uppgifter.

På grund av sin relativt ringa alkoholhalt och sin stora användning som måltids- och läskedryck intager ölet i kontrollavseende en helt annan ställning än spritdrycker och vin. Det är därför ingalunda möjligt att utan vidare tillämpa samma kontrollmetoder för ölets och därmed jämställda dryckers vidkommande som för spritdryckernas och vinets. Bolagen skulle därför, därest ölet fördes i marknaden, vara tvungna att omedelbart nedlägga ett omfattande arbete på att bygga etti

upp många delar helt nytt kontrollsystem. Detta skulle emellertid kunna annat än verka fullständigt förryckande arbetet i övrigt.

jämväl synpunkt tordeA återupptagande ölförsäljningen just

ur en annan ett av nu möta .betydande svårigheter. De lokalutrymmen, som systembolagen disponera, äro redan med rörelsens

nu.

varande omfattning i allmänhet tagna fullt i anspråk, och i varje fall ingalunda annat än undantagsvis tillräckliga för att kunna tillgodose de ökade krav, som ölförsäljningen skulle medföra. Att med erforderliga lokalerna torde även i de fall, där. nuvarande läge hyresmarknaden anskaffa de nya det över huvud taget är möjligt, komma att medföra olägenheter av olika slag. Då dessutom riksdagen beslutat att ingå till Kungl. Majzt med anhållan om utredning rörande eventuellt förbud mot starkare maltdrycker och sålunda jämväl ur denna synpunkt anledning att avvakta förhållandenas utveckling i förevarande avseende föreñnnes, vi härmed uttala den förhoppanförda synpunkter måtte vinna önskat beaktande och att sålunda starkare maltningen, att ovan drycker måtte komma att här i riket försäljas, förrän resultatet av ovan anförda utredning under den närmaste tiden föreligger och förhållandena för framtiden följaktligen definitivt ordnats

l anledning vadsålunda förekommit överlämnade kontrollstyrelsen bolagsrepreav sentanternas uttalande till Svenska bryggareföreningen, som för sin del hemställde till bryggerierna att tillsvidare återupptaga starkölstillverkningen. Då de sakkunnige påbörjade det dem förelagda uppdraget syntes det dem, bland annat på grund den refererade skrivelsen från systembolagsrepresentanterna, av nyss lämpligt, att från systembolagen införskaffa möjligast fullständiga upplysningar rörande bolagens ställning till ett eventuellt återupptagande av starkölförsäljningen. De sakkunnige vände sig för detta ändamål till systembolagsföreningarnas förtroendenämnd med anhållan, att nämnden från de olika systembolagsföreningarna ville införskaffa upplysningar i ämnet. De spörsmål, vilka de sakkunnige i främsta rummet önskade få besvarade, voro på följande sätt formulerade: l. Föreligga fortfarande de tekniska svårigheter av olika slag för försäljning avstarkare maltdrycker, angivits i ovanberörda till skrivelsen den 18 juni 1920 fogade uttalanden och kunna som dessa svårigheter eller några dem anses vara av den natur, att de icke utan större olägenhet av kunna för framtiden övervinnas 2. Skulle ett frigivande försäljningen starkare iden omfattning, rusdrycksförsäljningsav av förordningen tillåter, kunna antagas i ogynnsam riktning påverka nykterhetstillståndet 3. Kan det med någon sannolikhet förutses, att, om försäljningen av starkare öl dylikt sätt frigives, konsumtionen dylikt öl skulle verka väsentlig minskning i förbrukningen av spritav drycker och viner 4. Har det bland allmänheten i större utsträckning försports önskan om frigivande av försäljningen av starkare maltdrycker

Därjämte anhöllo de sakkunnige om de övriga upplysningar, som kunde vara av intresse för frågans bedömande. Med den l4 juni l92l dagtecknad skrivelse inkom systembolagens förtroendeen nämnds verkställande utskott med de begärda uttalandena från de olika systembolagsföreningarna jämte eget utlåtande i ämnet. För översiktlighetens skull må här var för sig till behandling upptagas de olika spörsmål, de sakkunniga framställts till besvarande. Till en början må här först som av beröras frågan de tekniska svårigheterna vid starkölsförsäljningen. om Aktiebolaget Stockholmssystemet, icke är anslutet till någon systembolagssom förening, har anfört följande: bedömas i Verkningarna av ett dylikt steg äro beroende omständigheter, som icke kunna nuvarande situation, då lagstiftningen icke ger någon hållpunkt för ett reglerande inflytande p industriens tillverkningsprinciper. Skulle bryggerierna nöja sig med. att framställa ett öl, som ifråga

om alkoholstyrka endast obetydligt, exempelvis med eller l procent, skilde sig från nuvarande pilsnerdricka, och skulle de i övrigt fortsätta att tillverka en måltidsdryck av klass med samma goda egenskaper som pilsnerdrickat, är det mycket sannolikt, att det egentliga ölet skulle en jämförelsevis ringa omsättning och sålunda bli av mindre betydelse. Skulle bryggerierna däremot övergå till framställning ett sådant verkligt alkoholstarkt öl, som gällande lag ger dem rätt till och i motsvarande grad mindre lägga sig vinn om pilsnerdrickstillverkningen, är det-särskilt med kännedom om det begärliga intresse, som en stor del av allmänheten lägger i dagen gent emot nya alkoholdrycker att vänta, att ölförsäljningen skall antaga en synnerligen betydande omfattning. —— Att denna försäljning, med det antal utminuteringsställen det högst kan bli fråga om och med den kontroll, som icke får eftergivas, knappast kan försiggå utan allvarliga friktioner med allmänheten, är blott alltför antagligt. Utan tvivel skulle förhållandena på rusdrycksförsäljningens område hirigenom bli än svårare att bemästra än de för närvarande äro. . I sin koncessionsansökan har bolaget anhållit, att antalet försäljningsställen för utminutering av öl i Stockholm må sättas till 60, detta för att bolaget måvara rustat törifrågavarande gren av detaljhandeln, därest starkare öl under koncessionstiden åter skulle komma att tillhandahållas. Då hushållen tidigare haft möjlighet att inköpa öl nära 2,000 ställen 1,890 enligt nykterhetskommitténs betänkande VI. 4, skulle en begränsning av deras antal till 60 innebära en högst avsevärd reduktion. Att nämnvärt under denna siffra lär näppeligen låta sig göra, om allmänhetens berättigade anspråk skola kunna tillgodoses. Visserligen medger rusdrycksförsäljningsförordningen, att öl distribueras direkt av partihandlaren, men både ekonomiska skäl och hänsyn till försäljningskontrollen torde tala för att försändning på denna väg icke sker i mindre poster än ett par dussin flaskor gången. Att huvudsakligen basera ölförsäljningen på distribution av. sådana större partier kan icke vara lämpligt, enär därigenom ett visst tvång skulle uppstå för många hushåll att göra mera omfattande inköp, än som egentligen är lägligt för dem. Skulle åter den direkta försändningen från partihandlaren omfatta även mindre partier, kan detta undgå att ytterligare komplicera kontrollfrågan. Detta slag av rusdrycker skulle då av ölutkörarna utlämnas i småposter till sådant antal, att det knappast kunde bli tal om egentlig kontroll över ölutminuteringen. Stockholmssystemets nuvarande försäljningsställen för utminutering av spritdrycker och viner, 34 till antalet, äro så hårt anlitade, att det möjligen med ett eller två undantag måste anses —— —— fullständigt uteslutet, att de därutöver skulle kunna övertaga utminutering även av öl. Redan mottagningen av alla varor och tomglas har satt dessa utminuteringsställen på hårda prov, och det har varit nödvändigt att med betydande kostnader utvidga lokalerna. För ölutminuteringen måste sålunda nya lokaler anskalfas, och detta är n. förenat med icke obetydliga svårigheter. Först med nästkommande 1 oktober upphör hyresstegringslagen att omfatta butiker och affärslokaler, och det är i innevarande stund icke möjligt att bedöma, huru förhållandet mellan tillgång och efterfrågan därefter kan komma att ställa sig beträffande detta slag av lokaler. l varje fall måste hyreskostnaderna för de nya utminuteringsalfärerna uppgå till ansenliga belopp, och hur enkel deras inredning än göres, är det uppenbart för var och en, som har minsta kännedom om de vanskligheter, som i nuvarande tider äro förenade med alla byggnadsarbeten, att även inredningen måste draga stora utgifter. För att begränsa omkostnaderna och även av andra praktiska skäl torde det befinnas mindre lämpligt, att kortregister uppläggas på de särskilda ölutminuteringsställena. Kontrollen även över ölinköpen får nog ett eller annat sätt förläggas till nuvarande spirituosaffairer, även om ännu i detalj kan angivas, hur detta bäst bör ordnas. , Mest svårlöst av de problem, som skulle uppkomma, därest verkligt alkoholstarkt öl fördes i gällande tillåter, bleve det restriktionspolitiska. Två vägar finnas marknaden i den utsträckning, lag 6

att välja emellan. Den ena är att behandla ölet samma sätt som nu tillämpas i fråga om de lätta vinerna, vilka praktiskt taget icke äro underlagda några restriktioner. Mot ett dylikt tillvägagångssätt är att invända, att ölet inom de breda befolkningslagren intar en helt annan ställning än de lätta vinerna. Skulle ölförsäljningen bli lika obunden som försäljningen av lättviner för närvarande är, bleve kontrollen i själva verket betydelselös. Den andra vägen är att, såsom nu sker beträffande spritdrycker och delvis även starkviner, utgå från ett konventionellt behov, som kan antagas finnas hos vederbörande konsumenter. Vid bedömandet av detta behov har bolaget, vad spritdryckerna angår, god ledning dels i lagens bestämmelse om en maximikvantitet av 4 liter i månaden, dels i de av kontrollstyrelsen i cirkulär 71 givna råd och anvisningar. Vad åter starkvinerna beträffar, kan .det förutsättas, att det legitima behovet av dessa drycker hos det stora flertalet är skäligen obetydligt, så länge tillgång finnes till spritdrycker. Inom de breda lagren inskränker sig förbrukningen av starkviner i lojalt syfte till mindre kvantiteter enstaka bemärkelsedagar, och genomsnittligt är det individuella behovet därför tillgodosett med några buteljer starkvin om året. Inköp av större kvantiteter ger ett visst fog för undersökning och eventuell inköpsbegränsning.

Genomförandet av kvantitetskontroll ifråga om ölet stöter på ojämförligt mycket större vanskligheter. En person, som själv anser sig behöva 4 liter spritdrycker i månaden, avstår gärna därav åt andra. Men var skall den motsvarande kvantitetsgränsen dragas beträffande ölet blott husfadern utan också hans hustru och barn skola kunna göra anspråk att ha tillgång till öl vid måltiderna, och för ett normalt hushåll skulle inköpsbehovet kunna uppgå till tio å tolv dussin ölhalvor imånaden. Att enbart av inköpskvantitetens storlek draga slutsatser rörande förefintligheten av missbruk är under sådana omständigheter ogörligt. i Vill man göra gällande, att konsumtionsbehovet i stort sett bör kunna tillgodoses med maltdrycker av klass och att ölförsäljningen därför utan olägenheter för allmänheten bör kunna kvantitetsbegränsas. så är giltigheten av denna uppfattning väsentligen beroende allmänhetens uppfattning av tillgängliga Il-klass-maltdryckers kvalitet. Kommer en maltdryck av Ill klassen i marknaden, kan det mycket snart hända, att pilsnerdrickat undergår en fullständig omvärdering. Hur man än ser saken måste utsläppandet av alkoholstarkare öl medföra de allra största svårigheter i restriktionshänseende, och dubbelt bli dessa svårig-

stora heter, om systembolagen skola ställas inför uppgiften att taga hand om ölförsäljningen, innan nuvarande restriktionssystem blivit fullt befäst i den allmänna opinionen, och innan bolagens tekniska resurser sätta dem i stånd att verkligen bemästra uppgiften.

För Stockholms vidkommande erbjuder emellertid ölutskänkningens ordnande ettlika besvärligt problem som ölutminuteringen. Med inräknande av de restauranter, som ha spritutskänkningsrättigheter och som tillika utskänkt öl, har Stockholm haft över ett halvt tusental utskänkningsställen för öl. Även detta antal väsentligen reduceras, blir det icke lätt att nå fram till effektiv kontroll

om en över ölutskänkningen. De ställen, som rätt att utskänka öl, skola förmodligen i allmänhet önska att därjämte fortfarande servera pilsnerdrickat. Man måste fråga sig, hur i sådant fall kontroll över ölutskänkningen över huvud taget skall bli möjlig. När, såsom ofta sker, etiketterna falla av. kan ingen skillnad upptäckas mellan en öl- och en pilsnerdricksbutelj, och vid fatservering lär det bli svårt att övervaka att båda dryckerna blandas. Starka skäl finnas för misstankar, att redan pilsnerdrickat för närvarande på vissa ställen är föremål för utspädning. Här påpekade kontrollsvårigheter äro så mycket betänkligare, som det, minst med hänsyn till de betydelsefulla ekonomiska konsekvenserna för det allmänna, måste anses påkallat, att kontrollen över ölutskänkningen fungerar med noggrannhet.

Åtskilliga ställen skola antagligen föredraga att servera antingen enbart öl eller enbart pilsnerdricka. Vilketdera som än väljes, kunna vissa olägenheter undgås. Stockholms allmänna restaurangaktiebolag, vars styrelse dock ännu haft anledning taga ställning till denna fråga,skulle sanno-

likt komma att hos Stockholmssystemet anhålla att bolaget måtte restaurangbolagets ställen utskänka öl, enär detta skulle verka inskränkande på pilsnerdricksserveringen, då pilsnerdricka som, år rusdryck, ger restaurangbolaget inkomster till stöd åt matserveringen, medan inkomsterna av rusdrycksutskänkningen tillfalla systembolaget. l sin koncessionsansökan har Stockholmssystemet föreslagit, att antalet ställen för utskänkning av vin eller öl sättes till lOO: Av dessa skulle de rena ölutskänkningsställena utgöra ett 30-tal. Att placera ut ölutskänkningsrättigheterna enskilda händer är, med erfarenhet om de tidigare ölkaféerna, icke tillrådligt och vore vidare olämpligt även ur den synpunkten, att övriga kaféers ekonomi nödvändigtvis måste bli lidande därpå. Bäst vore därför, att rätten att utskänka öl inskränktes till restauranger med spritutskänkningsrättighet och till ett antal ölkaféer, som skulle sortera direkt under Stockholmssystemet. Även med sådan anordning skulle dock obehagen i Litskänkningsen hänseende av det starkare ölets utsläppande vara många och fördelarna små eller inga. Önskligt skulle utan tvivel att maltdryckstillverkningsförordningen så ändrades, att ett vara, pilsnerdricka av något maltstarkare typ än det nuvarande finge framställas, även om det i detta syfte bleve nödvändigt att höja alkoholhalten med några üondels procent, men samtidigt tillverkning med åtföljande försäljning av maltdrycker, som falla under rusdrycksförsäljningsförordningen, förbjödes. Stockholmssystemets styrelse finner så mycket starkare skäl tala härför, som inom de mest olika samhällslager tillfredsställelse uttalats med nuvarande maltdryck av klass ll. Undan för undan har den förbättrats, och tekniskt bör den efter en justering av maltdryckstillverkningsförordningen icke behöva lämna någonting övrigt att önska. Skulle det starkare ölet likvisst släppas ut ihandeln och systembolagen ställas inför kravet att förse allmänheten därmed, måste det i varje fall betraktas som synnerligen önskvärt, att bolagen underrättas åtminstone något halvår i förväg, det att nödiga förberedelser må hinna vidtagas

Mellersta Sveriges systembolagsförening uttalade för sin del följande: Det synes föreningen uppenbart, att de tekniska svårigheter av olika slag, som av kontrollstyrelsens sakkunnige i deras den l8 juni 1920 avgivna utlåtande angåvos såsom hinder för försäljning av sådana maltdrycker, vilka enligt rusdrycksförsäljningsförordningen äro underkastade motbokskontroll, alltjämt äro för handen. innan starkare maltdrvcker frigivas till försäljning, torde det, särskilt med hänsyn därtill, att ölförsäliningen förutsätter delvis andra kontrollmetoder än de för spritdrycker och vin tillämpade, nödvändigt att för ett enhetligt handhavande av ifrågavarande vara försäljning utarbeta reglerande stadgandenn

Ostra Sveriges systembolagsförening uttalade, att försäljning av maltdrycker komme att medföra sådana tekniska svårigheter, att de även för framtiden utan större olägenheter kunde övervinnas. Södra Sveriges systembolagsförening ansåg, att, ehuru de tekniska svårigheterna av olika slag för försäljning av starkare maltdrycker syntes större, än att de skulle kunna övervinnas, detta måhända likväl icke kunde ske utan synnerligen stora olägenheter för allmänhetens tillgodoseende, särskilt vid de mindre bolagen med inskränkt personalantal och begränsat lokalutrymme. Det framhölls jämväl av föreningen, att ett frigivande av det starkare ölet måste vålla olägenheter, vadan åtminstone vid all utskänkning ransonering måste genomföras i likhet med vad som gäller om spritvaror. Västra Sveriges systembolagsförening anförde följande: De tekniska svårigheter av olika slag för försäljning av starkare maltdrycker, som omnämnas i ovanberörda till skrivelsen den 18 juni 1920 fogade uttalande, kunna enligt föreningens uppfatt-

ning till väsentlig del anses övervunna och således icke vålla något avgörande hinder för dylik försäljning, när systembolagen med 1921 års utgång beräknas hava slutfört det omfattande arbete, som påvilat dem med ordnandet av den individuella utminuteringskontrollen för spritdrycker och vin i enlighet med av Kungl. kontrollstyrelsen under sistlidet år lämnade råd och anvisningar. Frågan om anskaffande av erforderliga lokaler torde dock många håll under obestämd tid framåt

vara svårlöslig i

Norra Sveriges systembolagsförening anförde följande:

De till föreningen anslutna bolagen hava till största delen genomfört tillämpningen

nu av Kungl. kontrollstyrelsens cirkulär nzo 71 med råd och anvisningar för den individuella motbokskontrollen. I de delar, så är fallet, väntas de bliva genomförda före utgången av innevarande år. Någon oöverkomlig svårighet för bolagen att övertaga det med handeln med starkare maltdrycker förenade kontrollarbetet föreligger således ej.

Föreningen vill likväl uttala, att starkare maltdrycker, grund av ölets användning som måltidsdryck, intaga en annan ställning än sprildrycker och viner och att kontrollen denna anled-

av ning kommer att för bolagen medföra nya och omfattande arbetsuppgifter.

Rörande lokalfrågan påpekas, att för flertalet av de till föreningen anslutna bolagen betydande svårigheter i detta hänseende föreligga, vilka utan vidare torde kunna övervinnas. Skulle starkare maltdrycker nu komma i handeln, torde bolagen nödgas använda sig av den i 46 § rusdryckf6rsäljningsförordningen angivna utvägen för varans försändande till köpare, vilket likväl, om det kommer till användning i större utsträckning, ur kontrollsynpunkt torde vara mindre lämpligt..

Samma förhållanden och svårigheter, som de av Kungl. kontrollstyrelsen inkallade sakkunniga angivit i skrivelsen den 18 juni 1920, torde således i stort sett kunna anses fortfarande kvarstå

Förtroendenämndens verkställande utskott anförde för sin del, att nämnden vid diskussion av det förevarande spörsmâlet ansett, att tekniska svårigheter för försäljningen av starköl alltjämt föreláge av den natur, att de icke utan större svårigheter för framtiden kunde övervinnas. Utskottet framhöll vidare, att systembolagen antingen direkt eller genom sina representanter i det närmaste enhälligt uttalat sig i samma riktning som förtroendenämnden. Efter att hava erinrat om innehållet i de olika föreningarnas uttalanden anförde utskottet följande:

Vanskligare att lösa är emellertid det prob em, som uppställer sig, när det gäller att upprätta en tillfredsställande kontroll över ölutminuteringen. Systembolagen ställas här inför omfattande

nya, arbetsuppgifter, och såsom Mellersta Sveriges systembolagsförening framhållit, torde det bli nödvändigt att för handhavandet av ölförsäliningen utarbeta enhetliga reglerande anvisningar rörande delvis andra kontrollmetoder än de, som nu tillämpas ifråga om spritdrycker och viner. En på kvantitetsbegränsning baserad restriktionspolitik låter sig av praktiska skäl knappast genomföra beträffande ölet, och under alla omständigheter är det att befara, att restriktioner inom ölutminuteringen antingen, i den mån de kunna göras effektiva, skola skapa nya, för hela rusdryeksförsäljningsorganisationen ovälkomna och skadliga anledningar till friktion med allmänheten, eller i annat fall behöva

. tilltagas så rymliga, att de skulle föga motsvara sitt syfte.

Med utskänkningen av alkoholstarkare öl skulle likartade svårigheter komma att bli förknippade. Ett återupplivande av de ölkaféer, som för några år sedan voro en källa till mångahanda obehag, särskilt i de större samhällena, eller av den öltrafik, som tidigare förekommit vid en hel del av landsbygdens hotell, gästgivaregårdar m. m., måste förebyggas. Södra Sveriges systembolagsförening har också ifrågasatt, att ölutskänkningen i likhet med utskänkningen av spritdrycker och heta viner

skulle behöva knytas till intagande måltid. Även så sker, skulle emellertid verksam kon-

av om en troll ur ekonomiska och nykterhetssynpunkter över ölutskänkningen möta stora vanskligheter av skäl, som närmare utvecklats i Stockholmssystemets yttrande

För egen del vilja de sakkunnige med hänsyn till förevarande punkt framhålla, att, även om man på vissa håll bland systembolagen synes anse, att svårigheterna med tillhandahållandet av starköl i enlighet med rusdrycksförsäljningsförordningens bestämmelser och syften icke äro oöverstigliga eller i varje fall att dessa svårigheter så småningom skulle låta sig övervinnas, försäljning av dylikt öl onekligen måste anses förenad med betydande vanskligheter. De svårigheter, som för närvarande göra sig gällande, äro främst förknippade med lokalfrågan och därmed indirekt kontrollfrágan. Under nuvarande tid av allmän bostadsbrist har det visat sig synnerligen svårt för bolagen att överhuvud eller i varje fall till rimliga pris erhålla butikslokaler. Det är sannolikt, att berörda svårighet ännu något eller några år framåt kommer att göra sig gällande. Betydelsen av att lokalfrågan vid försäljning av starköl ordnas på ett tillfredsställande sätt får icke underskattas. Endast om bolagen hava ordentliga lokaler för sin utminutering av starköl åt allmänheten, torde man kunna reflektera pá att påbörja en dylik. Om nämligen lokalerna äro otillfredsställande eller otillräckliga, så att bolagen i dem icke kunna på ett tillfredsställande sätt betjäna allmänheten, måste man räkna med ett starkt missnöje bland allmänheten. Detta missnöje skulle i främsta rummet vända sig mot bolagen. Friktionen mellan bolagen och den konsumerande allmänheten en friktion, som redan

nu åtminstone på vissa håll gjort sig gällande beträffande försäljningen av spritdrycker och viner skulle därigenom komma att väsentligen ökas. Från öltillverkarnes sida,

i vilkas intresse en jämn varuavsättning givetvis ligger, måste man även räkna med missnöje, om bolagens bristande resurser med hänsyn till lokaler etc. satte dem ur stånd att på ett tillfredsställande sätt ombesörja distributionen. Atskilliga nya irritationsmoment skulle sålunda tillkomma till dem, som redan nu finnas vid tillämpningen av det individuella kontrollsystemet. Bolagens handhavande av den individuella kontrollen, som i ringa mån är beroende pa allmänhetens förståelse, skulle redan därigenom ytterligare försvåras.

En bristfällig teknisk organisation av ölhandeln skulle vidare direkt medföra ofördelaktiga verkningar med hänsyn till kontrollens handhavande. Antingen måste bol: gen eftergiva på kontrollens effektivitet, varigenom nykterhetstillståndet ogynnsamt skulle påverkas, eller också bleve bolagen nödgade att ådagalägga större stränghet än om de organisationstekniska förhållandena vore gynnsamma.

De väsentligaste svårigheterna av bestående art synas emellertid ligga, icke så mycket på organisationens som tastmera på kontrolltillämpningens område. Frågan härom har också blixit berörd i några av de till de sakkunnige överlämnade uttalandena.

Såsom aktiebolaget Stockholmssystemet och förtroendenämndens arbetsutskott framhållit, möter det betydligt större vanskligheter att fastställa en kvantitetsbegränsning beträffande öl än i fråga om spritdrycker. Dels torde någon generell maximibegränsning icke kunna fastställas med hänsyn till att bruket av starköl i olika hem är högst olika, dels torde man heller av storleken av en persons ölförbrukning kunna i samma grad, som fallet är i fråga om spritdrycker och vin, sluta sig till ett förhandenvarande missbruk. Det förfarande, som för närvarande av bolagen tillämpas i fråga om kontrollen å spritdrycker och vin, är därför icke tillämpligt i avseende å utminutering av starköl. Skulle därför starkölsutminutering påbörjas, torde det först bliva nödvändigt att på något sätt experimentera sig fram till ett kontrollförfarande. som kunde passa för

försäljning av denna dryck. Det finnes emellertid vissa sannolikheter, som tala emot möjligheten att vinna någorlunda fasta regler för kontrolltillämpningen. Särskilt är härvid att märka det betydligt skiljaktiga behovet av starköl, icke allenast hos olika samhällsklasser utan även bland olika personer av samma samhällsklass. Därtill kommer att under den tid, då systembolagen på experimentell väg söka utröna de riktigaste kontrollmetoderna, en synnerligen stark friktion med allmänheten måste uppkomma. Då nämligen det lojala behovet som nyss sagts ställer sig synnerligen olika hos olika personer, kunde det lätt inträffa, att ett bolag tillgriper åtgärder gent emot en person, vars förbrukning är fullt lojal, under det att personer, vilkas förbrukning med hänsyn till förordningens svfte måste anses skadlig, gå fria från anmärkning. Dylika fall skulle snart bli föremål för kommentarier, och allmänheten skulle otvivelaktigt bryta staven över de kontrollerande bolagen.

Vad hittills anförts gäller bolagens utminutering av starköl. Men även utskänkning därav torde, om lagstiftningens nykterhetsbefrämjande syfte skall tillgodoses, bliva förenad med vanskligheter av en omfattning, man för närvarande har svårt att överskåda. Det torde kunna förväntas, att, om bolagen i allmänhet med vederbörlig kraft tillämpa de för utminuteringen gällande bestämmelserna, den publik, som eftersträvar rusdrycker i berusningssyfte, kommer att söka sig över till utskänkningen, varvid sålunda utskänkningsställena komma att utsättas för ett starkt tryck. Det låter sig visserligen tänkas, att starkölsserveringen endast komme att tillåtas i samband med intagande av måltid, men huruvida en föreskrift härom skulle låta sig i praktiken tillämpas med någon större effektivitet, synes vara tvivelaktigt. Föreskrifterna om det s. måltidstvångetifråga om spritdrycker och starka viner hava nämligen visat sig vara svåra att effektivt upprätthålla, och det föreligger all anledning att antaga, att motsvarande svårigheter skulle bliva betydligt större, om det gällde att övervaka en föreskrift, att starköl endast finge intagas i samband med måltid. Särskilt skulle det bliva svart att övervaka, att icke ölservering ägde rum under täckmanteln av pilsnerdricksservering.

I detta sammanhang vilja de sakkunnige till belysning upptaga ytterligare en med starkölsförsäljningens återupptagande förenad svårighet, vilken visserligen icke blivit berörd i de sakkunniges frågor till systembolagens förtroendenämnd men vars betydelse icke bör underskattas. Före tillkomsten av nu gällande rusdrycksförsäljningsförordning var återförsäljningen av starköl en inkomstkälla för åtskilliga kategorier näringsidkare. Så ägde utskänkningen därav rum i stor utsträckning å s. ölkaféer, vilka närmast torde ha existerat just på sin starkölsutskänkning. Vidare försåldes starköl till avhämtning genom speceri- och matvaruaffärer, och omfattningen av denna rörelse kan förstås av det förhållandet, att det 1911 enligt tillgänglig statistik fanns icke mindre än cirka 4,500 rättighetsinnehavare, som till avhämtning försålde öl. Genom uppdelningen av de skattepliktiga maltdryckerna i starköl och pilsnerdricka och bibehållande av sistnämnda dryck vid friare försäljningsbestämmelser har återförsäljningen av pilsnerdricka fortfarande möjliggjorts för enskilda, såväl utskänkningsvis som till avhämtning. De forna försäljarne av starköl hava alltså fått rättighet att försälja pilsnerdricka, och svårlösta ersättningsfrågor hava härigenom undanröjts. Ersättningsfrågorna skulle emellertid åter bli aktuella, om starkölet ånyo uppträdde på marknaden. Vad utminuteringen av starkölet beträffar hava bolagen att ombesörja densamma och de nuvarande försäljarna av pilsnerdricka till avhämtning skulle i bolagen få en konkurrent, så mycket svårare som man väl kan vänta, att starkölet skall bli en begärlig dryck. I den mån bolagen förbehölle sig själva utskänkningen av starkölet, vilketi stor utsträckning torde bli fallet, skulle även den nuvarande pilsnerdricksutskänkningen därigenom bliva väsentligt lidande. I dylikt fall torde

det icke dröja länge förrän de enskilde försäljarne pilsnerdricka framkomme med

av ersättningsanspråk, vilka hittills kunnat undanskjutas.

De sakkunnige tillåta sig att i detta hänseende erinra vad anförts i

om som propositionen nr 287 vid 1920 års riksdag angående ersättning till vissa näringsidkare i

anledning av genomförandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning. Där anförde föredragande departementschefen beträffande de rättighetsinnehavare, haft rätt att

som utskänka öl, att, sedan pilsnerdricksförordningen utfärdats, ifrågavarande rättighetsinnehavare beretts möjlighet att erhålla rätt till utskänkning pilsnerdricka. Då någon för-

av säljning av öl icke förekomme, vore det enligt departementschefens uppfattning icke möjligt att bedöma, huruvida några svårigheter för dessa näringsidkare skulle komma att uppstå, därest de hade att vid sin utskänkning konkurrera med ställen, där öl utskänktes.

Då emellertid, fortsatte departementscliefen, sistnämnda slags utskänkning skulle

vara underkastad betydande restriktioner, därest den komme till stånd, och heller skulle erhålla någon avsevärd omfattning, syntes några skäliga ersättningsanspråk från hithörande näringsidkares sida icke kunna göras gällande.

Vad därefter vidkomme de rättighetsinnehavare, tidigare haft rätt att till

som avhämtning försälja öl, framhöll departementschefen i den nyss nämnda propositionen, att, då bestämmelser antagits rörande försäljning av pilsnerdricka, vilken dryck ersatte ölet, och det måste anses sannolikt, att, om tillverkningen öl framdcles skulle komma till

av stånd, ölet, på grund de strängare försäljningsbeståmmelserna för denna dryck, åtmin-

av stone vid utminutcringen, svårligen skulle kunna konkurrera med pilsnerdricka, några skäl icke förelåge, som kunde påkalla ersättning till handlandena för mistade ölförsäljnings-

rättigheter. Det torde emellertid böra framhållas, att av de sakkunniga tillkallade

representanter för kaféinnehavare och speceriaffärer eventuell konkurrens från stark-

sett en ölets sida såsom innebärande ett svårt avbräck för respektixe grupper näringsidkare. För många av de nuvarande pilsnerdrickskafêerna befarades starkölets uppträdande på marknaden innebära direkt ruin, omständighet, är betydelselös, även intet

en som om ersättningsanspråk därå skulle kunna grundas.

Hur betydelsefulla de hittills behandlade frågorna om en eventuell överbelastning

av systembolagen genom starkölförsäljningens återupptagande, eventuella ersättnings-

om anspråk, om vissa näringsidkares eventuella ruin etc. än må är dock nykterhets-

vara, synpunkten kärnan i spörsmålet om ett eventuellt förbud mot starkölet.

Då de sakkunnige haft att just ur direkt nykterhetssynpunkt taga ställning till det i riksdagens skrivelse framställda förslaget att på lagstiftningens väg förhindra försäljningen inom riket av maltdrycker med högre alkoholhalt än det nuvarande pilsnerdrickats. ha de till en början mött näraliggande och i diskussionen här och framförd invänd-

en var ning mot förslaget i fråga, nämligen den, att det är inkonsekvent att genom lagbestämmelser sänka den förut låga alkoholhalten hos ölet, under det att drycker med den mångdubbla alkoholhalten, såsom vin och brännvin, alltjämt skulle tillhandahållas.

Den inkonsekvens, som vid första påseendet kan ligga i den föreslagna be-

synas gränsningen i maltdryckernas alkoholhalt, försvinner emellertid eller blir åtminstone

betydelselös inför den särställning, maltdryckerna intaga i sin egenskap vårt folks

av typiska måltidsdryck, vilken särställning de också synas komma att behålla. Under det att de, som bruka brännvin även i måttliga mängder, ex. i form till maten,

av en sup göra så just för att ernå den för alkoholen typiska stimulerande verkan. så äger ölet och maltdryckerna överhuvud största användning oavsett varje liknande syfte. Vad

som framför allt sökes, då maltdrycker användas måltidsdryck, är deras beska, friska

som

smak, som bättre än vatten verkar törstsläckande, som verkar befrämjande på matlusten och som går så väl ihop med nästan all föda, därvid förhöjande dess smak.

Med hänsyn till drycker av denna allmänna, i folkets smak inarbetade amändning blir det en viktig uppgift för lagstiftningen att eliminera de risker, som betingas av den hittillsvarande alkoholhalten i starkölet, i den mån det överhuvud är möjligt utan att offra det, som är värdefullt hos dryckerna i fråga. Och det berättigade i ett dylikt strävande påverkas av lagstiftningens förhållande till en dryck sådan som brännvinet, vars eftersökthet så uteslutande beror på- en tillräckligt hög alkoholhalt.

Vad som här anförts med hänsyn till maltdryckernas användning som måltidsdryck, är också tillämpligt på deras användning såsom en ren förfriskningsdryck, även da de förtäras utan sammanhang med måltiderna, i vilken egenskap i alla sina olika former äga vidsträckt användning. Man skulle även kunna omskriva det här förda resonemanget på så sätt. att det gäller att möjligast beröva maltdryckernakaraktären av på alkoholhalten beroende njutningsdryckerm varvid detta begrepp användes som beteckning för drycker, som skänka den ovan antydda typiska alkoholverkan, den verkan, som vid stegrad intensitet så lätt övergår i ruset.

De synpunkter, som här ovan framhållits med hänsyn till maltdryckerna, äro på intet sätt hittills obeaktade av lagstiftningen. Den fria försäljningen av svagdricka, de kraftiga restriktioner, som numera äro föreskrivna för handeln med starköl, liksom pilsnerdrickats mellanställning äro utslag av en grundsyn, som väsentligen sammanfaller med den ovan framförda, låt vara att den i allmänhet formulerats på annat sätt och att de på densamma grundade praktiska åtgärderna varit av annan art än de nu ifrågasätta.

Den vindning i spörsmålet, som nu uppstått, beror på den vittomfattande erfarenhet,

kristiden skänkt oss rörande pilsnerdrickats förmåga att som måltids- och förfrisksom ningsdryck ersätta starkölet. l själva verket synes den stora allmänheten ganska nöjd med det nuvarande tillståndet, under vilket starköl praktiskt taget tillhandahålles, ett uttalande. vilket givetvis innebär att yttringar av missbelåtenhet alls kommit till de sakkunnigas kännedom.

Rörande frågan om allmänhetens ställning till nu rådande tillstånd, då starköl är tillgängligt i marknaden, må följande uttalanden anföras, varvid början göres med de svar,.de sakkunnige erhållit på sin fjärde till systembolagen riktade fråga.

Mellersta Sveriges systembolagsförening framhåller sålunda, att nagon allmän0pinion för ett frigivande de starkare maltdryckerna icke gjort sig gällande. Ostra

av Sveriges systembolagsförening anför, att, för såvitt föreningen hade sig bekant, bland allmänheten icke i större utsträckning försports någon önskan om starkölsförsäljningens frigivande. Södra Sveriges systembolagsförening uttalar, att någon allmännare önskan i berörda avseende icke försports, i synnerhet som nu salubjudet svagare öl vore av någorlunda god beskaffenhet. Västra Sveriges systembolagsförening anförde:

Såvitt till föreningens kännedom kommit, har bland allmänheten icke i större utsträckning försports någon önskan om frigivande av försäljningen av starkare maltdrycker. l de fall, där sådana uttalanden förekommit, hava dessa varit dikterade förnämligast av åstundan att erhålla ett hållbarare

än det nuvarande av klass i vilket syfte uttalats önskvärdheten av, att den mindre höjning av extrakt- och alkoholhalten, som för vinnande av ifrågavarande önskemål skulle vara erforderlig, måtte kunna företagas utan att ölet därigenom komme att inrangeras bland rusdryckerna och i försäljningshänseende likställas med dessa.

Norra Sveriges systembolagsförening framhöll. att de grupper av befolkningen, som använda maltdrycker till största delen eller uteslutande som måltidsdryck, i allmänhet

syntes åtnöja sig med nu i marknaden förekommande sådana drycker. l de fall, där starkare maltdrycker efterfrågats, syntes orsakerna hava berott.på missuppfattmera en ning av den verkliga skillnaden mellan pilsnerdrickat och det gamla pilsnerölet samt önskemål att få ett hållbarare öl än över att få ett öl med högre alkoholhalt. Aktiebolaget Stockholmssystemet anförde allenast, att önskningar frigivande försäljom av ningen av starkare maltdrycker i mycket ringa omfattning kommit till bolagets kännedom. Slutligen har förtroendenåmndens verkställande utskott anfört, ,önskningar att om tillgång till starkare öl till viss grad kommit till uttryck från allmänhetens sida, en men med bestämdhet förklarades från flertalet håll, att detta icke skett i den utsträckningh det att kunde vara tal om en allmännare opinion för ölförsäljningens återupptagande. A andra sidan hade uttryck för en alldeles motsatt opinion icke saknats. Belysande idetta han-

seende vore det av Göteborgs stadsfullmäktige fattade beslut att för aktiebolaget Göteborgssystemets treåriga oktrojperiod icke upplåta någon enda starkölsråttighet.

Vid de överläggningar, som de sakkunniga i ämnet fört med för de representanter näringar, som beröras av ett starkölsförbud, har särskilt från bryggeriindustriens målsmän framhållits, att önskningar från allmänhetens sida ofta framföras erhållande det om av gamla starkölet. jämväl framhölls från en representant för kaféidkarna, att publiken å kaféerna icke vore belåten med det nuvarande pilsnerdrickat, den i brist på men att annat fann sig i förbrukningen av detsamma. Däremot uttalade representant för Sveen riges minuthandlare, att de icke förmärkt, att allmänheten gjort anspråk starkare öl. pa Från köpmännen i olika delar av landet hade gjorts gällande, att allmänheten ganska vore belåten med det nuvarande pilsnerdrickat. De sakkunnige för sin del det missnöje, alltså gjort sig gällande i vårt anse som land på grund av frånvaron starköl i marknaden, såsom anmärkningsvärt ringa, särav skilt om man erinrar sig de upprörda protester, bruka höjas vid varje insom annars grepp på alkoholvanorna. l själva verket torde det legat utom möjlighetens område, att starkölets försvinnande ur marknaden skulle forsiggått utan någon hälst missnöjessom yttring. Det är heller att undra på, att det förhandenvarande missnöjet imer samlad form och med kraftigare betoning gjort sig gällande inför sådana näringsgrupper av idkare som bryggare och innehavare ölkaféer. Nlen att från dessa erfarenav gruppers het sluta sig till ett så allmänt missnöje, att möjligheten reform på detta område av en måste anses utesluten, är på intet sätt berättigat. Mot detsamma kan sättas de många

uttryck av positiv tillfredsställelse över det nuvarande tillståndet, möter från som man personer från vitt skilda samhällsklasser och med vitt skilda synpunkter inom nykterhetsfrågan. Man hör ex. sällan den uppfattningen uttalad, att pilserdrickat såsom måltidsdryck och även såsom måttligt njuten förfriskningsdryck framför ölet har det stora företräder, att det kvarlämnar en efterverkan slöhet. Overhuvud hör sällan av man tillfredsställelse uttalas över, att genom pilsnerdrickat fått lättare, ändock man en men fullt tillfredsställande maltdryck till förfogande. Givetvis ligger i den belåtenhet med pilsnerdrickat såsom måltidsdryck, rätt allman mänt finner, eller i det förhållandet, att allmänheten torde finna sig i disponera att någon starkare maltdryck, i och för sig intet tillräckligt skäl att därför lagstiftgenom ningen förbjuda det starkare ölet. Man kan med fog fråga, varför den del allmänav heten, som önskar starköl, skall berövas detta genom lagstiftningen, därför att kanske en majoritet kan finna sig i en svagare maltdryck. Då de sakkunnige emellertid för sin del anslutit sig till kravet på ett förbud mot starköl, har detta skett; emedan här en i folknykterhetens intresse verkande, långt ifrån

reform erbjuda sig, genomförbar utan större vanskligheter, och gynbetydelselös synes nad den avvänjningsprocess gent emot siarkolet, som kristiden inneburit. av till den verkan, ett förbud mot starkölet skulle medföra för nykterhets- Med hänsyn tillståndet, följande uttalanden erhållits såsom på de sakkunniges till systembo ha svar lagen ställda frågor. Stockholmssystemet framhåller, att verkningarna ett upptagande av Aktiebolaget av ölförsäljningen på nykterhetstillståndet tillsvidare undandroge sig så gott som varje om-

döme. Aktiebolaget ansåg det emellertid under alla omständigheter uppenbart, att ut-

släppandet i marknaden alkoholstarkt öl skulle på ett mycket kännbart sätt för stora av samnällsklasser öka deras utgifter för rusdrycksändamål. Mellersta Sveriges system-

uttalade sin åsikt, att ett frigivande försäljningen av öl i den bolagsförening som av omfattning, rusdrycksförsäljningsförordningen tilläte, skulle medföra ett försämrat nyk-

Sveriges systembolagsförening att ett frigivande av försäljterhetstillstånd. Ostra anser, i den omfattning, rusdrycksförsäljningsförordningen tilläte, kunde ningen av starkare öl riktning påverka nykterhetstillstándet. Samma uppfattning har ut-" antagas i ogynnsam Södra Sveriges OLh Västra Sveriges systembolagsföreningar. Norra Sveriges talats av systembolagslörening har anfört, att ett frigivande de .starkare maltdryckerna otvivelav aktigt skulle försämra nykterhetstillståndet. Såsom stöd härför framhöll föreningen, att

samband med förtäring rusdrycker inom vissa befolkningen pilsnerdricka i av grupper av i berusningssyfte. Man måste därför befara, att liknande komme till användning rent utsträckning skulle bliva förbundna med handeln med och särskilt olägenheter i större

med utskänkningen av starkare maltdrycker.

Förtroendenämndens arbetsutskott anför följande:

öl i marknaden med all sannolikhet skulle i ogynnsam riktning Att utsläppandet av starkare påverka nykterhetstillståndet, antagande, till vilket representanteina för de olika systembolagen är ett omdöme de sociala verkningarna av ett dylikt så gott som undantagslöst anslutit sig. Ett säkert om på förhand avgiva. All sannolikhet talar dock för att dessaverksteg är det visserligen omöjligt att så låter med visshet säga sig, att ölkonsumtionen skulle ningar icke skulle bli av godo, och mycket

komma att innebära en ökad ekonomisk belastning av breda befolkningslager.

den effekt på nykterhetstillståndet i landet, ett återupptagande Det är uppenbart, att starkölförsäljningen skulle utöva, i första hand är beroende på den omsättning av av drycken i fråga, kan beräknas uppkomma. De sakkunnige anse sig då böra räkna som de restriktioner i dess försäljning, äro stadgade, skall visa med, att Starkölet trots som i stånd tillkämpa sig marknad, lika väl brännvinshandelns läggande sig att en stor som under visat sig i stånd att alltför kraftigt beskära brännvinsliandeln. systembolagen just ölets förföriska egenskaper njutningsdryck samt dess fylligare smak kommer som göra det mycket begärligt. Man kan aldrig tänka sig så kraftiga restriktioner i dess att allmänheten skall ha gjort bekantskap med detsamma, och allförsäljning, att snart förhållande till tillhandahållna maltdrycker kommer då att undergå mänhetens nu svagare förändring. Redan kan låt i begränsad utsträckning, förmärka, att en nu man, vara svenskar efter besök i Norge och Tyskland, där starköl ånyo tillhandaliålles, ställa sig

mindre välvilliga till pilsnerdrickat. Med mycket större styrka skulle denna tendens

göra sig gällande, över allt i vårt land tillfälle bjödes till denna smakens invänjning om vid det lockande starkölet. Snart skulle vikt ga faktorer också spela såmera som dana drag i vår folkkaraktär bristande ekonomiskt sinne och tendensen att nöja som sig med än det bästa, bjuds. Starkölet komme på så sätt att ånyo snart annat som

bli standarddrycken, vilket å sin sida här och var torde draga med sig, att det intresse, som från våra bryggeriers sida nedlägges på att genom största omsorg vid fram-

nu ställning pilsnerdrickstypen göra densamma så eftersökt som möjligt, kommer att

av släppas. Det ligger nämligen i sakens natur, att det huvudsakliga intresset ägnas den egentliga standarddrycken. Blir det starkölet, som ånyo tillkämpar sig denna plats, kan

knappast vänta, att åtminstone över allt intresset skall räcka till för att skänka pilsnerman drickat så hög kvalitet möjligt. Men just emedan pilsnerdrickat är så alkohol-

som starkt och därför måste avstå från den attraktionskraft, som den högre alkoholhalten och högre styrkan överhuvud på ett bekvämt sätt skänker ölet, kräver dess framställning. liksom också dess vidare behandling särskild omsorg, och omvänt kommer pilsnerdrickats kvalitet och konkurrenskraft att oproportionerligt lida av varje minskning i det på dess fabrikation nedlagda intresset.

Man torde alltså på många grunder ha anledning befara. att starkölets återinförande kommer att innebära en deklassifiering av pilsnerdrickat i allmänhetens uppfattning och att starkölet snart ånyo skulle komma att den mest använda måltidsdrycken och

vara förfriskningsdrycken. Att följderna härav på nykterhetstillståndet skulle bliva gynn-

är uppenbart, de naturligtvis på förhand kunna kvantitativt uppskattas. samma om

Långt ifrån betydelselöst är det emellertid, att starkölets återuppträdande skulle innebära oväsentlig höjning i den totala alkoholmängd, vårt folk konsumerar, och

en därmed motverka den eftersträvansvävda sänkningen av niván för vårt folks alkoholkonsumtion. Till belysning härav må nämnas, att, om man utgår från en ungefärlig uppskattning vårt folks maltdrycksbehov frånsett svagdricka till l miljon hektoliter och

vidare beräknar starkölet i medeltal l starkare än pilsnerdrickat, skulle totalom man konsumtionens omläggning från pilsnerdricka till starköl innebära ett absolut tillskott av 1 miljon liter absolut alkohol är, motsvarande 21/2 miljoner liter 40% brännvin. Till

per jämförelse kan nämnas, att den totala alkoholmängden iallt inom landet törtärt vin under år 1920 ett år med relativt hög vinkonsumtion cirka 630,000 liter absolut alkohol,

- - var alltså fullt 2/3 av här anförda siffra. Nu behöver man givetvis räkna med att pilsnerdrickat helt skulle utträngas av starkölet, vadan beräkningen så till vida ger ett för ogynnsamt intryck. Men å andra sidan har man all anledning att kalkylera med en stegring i totalmängden maltdrycker på grund av ölets mer lockande egenskaper, en omständighet, kommer att medverka till att den ovan gjorda kalkylen mer närmar sig

som verkligheten.

Man måste räkna med, att hur än systembolagens kontroll skötes, skall tillgången till starköl i ringa utsträckning skänka möjlighet till avsiktligt eller oavsiktligt missbruk detsamma. Och starkölets betydande förmåga att skänka typisk alkoholnjut-

av ning skall del dess förbrukarekrets locka till stegrad alkoholkonsumtion, till

hos en av fylleri och dryckenskap. Blir så också fallet endast med ett relativt ringa procenttal, blir det oaktat den tribut, som konsumentmassorna detta sätt lämna åt alkoholismen, absolut långt ifrån betydelselös. Under sådana omständigheter synes det de sakkunnige som det enda riktiga, att resolut använda den möjlighet till det starka ölets avlysande, som folkets invänjning vid en svagare maltdryck under kristiden bjuder, och på så sätt nå fram till att maltdryckerna i sin egenskap av vår mest använda maltidsdryck

i avsevärd grad bidraga till att direkt eller indirekt främja fylleri och dryckenskap. Forsittes det tillfälle, som nu bjuder sig, och kommer starkölet att ånyo få inarbeta sig, är det psykologiska ögonblicket försummat. Reformarbetet på detta område kommer då i fortsättningen att ha att kämpa med ett motstånd, som blir mycket starkare att övervinna, då det har att stödja sig på en ånyo inarbetad smak för starkölet.

Då de sakkunnige kommit till denna ståndpunkt, ha de gjort det även med beaktande av det i debatten detta område framförda argumentet mot starkölförsäljningens förbjudande, att man i starkölet har ett medel att minska konsumtionen av de starkare alkoholhaltiga dryckerna, spritdrycker och vin, en fördel, som är endast av betydelse ur nykterhetssynpunkt utan även, vad vinet beträffar, ur nationalekonomisk synpunkt, enär den ojämförligt största delen av inom riket konsumerade viner är importerad från utlandet. Man har härvid särskilt hänvisat till erfarenheten från Norge.

Det torde också få anses konstaterat, att starkölets utsläppande i Norge haft till följd en minskning i vinförbrukningen, och de representanter för de sakkunnige, som haft tillfälle att i Kristiania särskilt studera detta förhållande, hava från olika representativa håll i Norge fått den uppfattningen, att utsläppandet av starkölet haft en viss betydelse i nu berörda avseende. Emellertid må framhållas, att några slutsatser av utvecklingens gång i Norge icke kunna dragas i den riktningen, att utvecklingen skulle förlöpa på samma sätt i Sverige. Hos oss äger nämligen en omfattande försäljning av brännvin rum, under det att vinförbrukningen är jämförelsevis obetydlig. Brännvinsförsäljningen i Sverige torde under år 1921 ligga omkring ett medeltal av 2,500.000 liter i månaden, under det att vinförsäljningen numera torde röra sig omkring ett medeltal av 180,000 liter i månaden såväl starkviner som musserande och svaga viner. Vinförsäljningen kan för närvarande antagas vara åtskilligt mindre än under den tid, då fri försäljning ägde rum. Orsakerna härtill torde främst få sökas i de förhandenvarande restriktionerna, och det lärer icke möta några större svårigheter att genom ytterligare restriktioner nedbringa vinförbrukningen, därest så anses önskvärt. ens om all vinkonsumtion i landet undertrycktes genom starkölets frigivande, skulle därmed den totala alkoholkonsumtionen minskas. Tvärtom visa de ovan angivna siffrorna sid. 51 över mängden absolut alkohol i vinet resp. differenserna mellan pilsnerdricka och starköl, att man i händelse av en dylik åtgärd måste räkna med en absolut stegring av alkoholkonsumtionen.

Ett utsläppande av starköl i handeln synes därför icke kunna ur nu anförda synpunkter låta sig motiveras, och de svar, som de sakkunnige erhållit på sin till förtroendenämnden och systembolagen riktade tredje fråga bekräfta också, att föga torde genom en dylik åtgärd stå att vinna.

Aktiebolaget Stockholmssystemet anför sålunda, att, om öl utsläpptes i marknaden utan att utskänkningen hämmades genom villkor om samtidigt intagande av måltid, det väl vore möjligt särskilt om ölet gjordes mycket alkoholstarkt att detta skulle

—— — medföra någon ytterligare minskning i starkvinsförbrukningen. Av nämnvärd betydelse skulle minskningen dock icke bliva. Stockholmssystemet erinrade därom, att den inom landet förbrukade årskvantiteten hetviner reducerad till 50 alkoholstyrka enligt 1920 års försäljningssiffror endast utgjorde 5,10 % av den enligt samma grunder beräknade kvantiteten spritdrycker. Mellersta Sveriges systembolagsförening framhåller, att det syntes troligt, att ett frigivande av ölförsäljningen skulle medföra någon minskad konsumtion av alkoholstarkare rusdrycker. Ostra Sveriges systembolagsförening anför, att om försäljningen av starkare öl frigåves, konsumtionen av spritdrycker och vin komme att väsentligt minskas. Södra Sveriges systembolagsförening anser, att någon minskning i förbrukningen av spritdrycker och vin kunde väntas, utom möjligen till en ringa del i avseende å starkviner i allmänhet samt i viss mån i fråga om spritdrycker och vin å restauranterna på landsbygden. Västra Sveriges systembolagsförening anser, att det kunde med rätt stor sannolikhet förutsägas, att, om försäljningen av starkare öl frigåves, konsumtionen av sådant öl icke skulle verka någon väsentlig minskning i förbrukningen av spritdrycker och vin. Slutligen har Norra Sveriges systembolagsförening anfört, att

genom starkare maltdryckers frigivande omsättningen vin möjligen skulle något minskas,

av "men att, då omsättningen av vin vore relativt obetydlig, skäl förelåge att taga hänsyn till möjligheten av en sådan minskning. Förtroendenämndens verkställande utskott har anfört, att någon minskning av den starkt begränsade spritdrycksförbrukningen icke torde vara att vänia såsom följd av att starkare öl åter tillhandahölles. Däremot vore det tänkbart, att vinkonsumtionen, som dock även den gått ansenligt tillbaka under år 1921, skulle kunna röna någon inverkan, men allmänt har den meningen uttalats från systembolagshåll, att denna inverkan knappast kunde antagas bliva av nämnvärd, än mindre av väsentlig betydelse.

De sakkunniga vilja också för sin del framhålla, att, om överhuvud starkölsförbrukningen skulle åstadkomma någon minskning istarkvins- eller brännvinsförbrukningen, denna minskning torde bliva så ringa, att olägenheterna av starkölsförsäljningen vida skulle överväga de möjliga fördelarna.

En för den av riksdagen framförda tanken på starkölsförsäljningens,förbjudande gynnsam omständighet ligger däri, att en lagstiftning i denna riktning torde bliva föga kännbar för bryggeriindustrien. Kristidens erfarenhet har lärt, att vår bryggeriindustri

endast kan bestå utan även skörda god vinst på en framställning av svagare maltdrycker. Till de sakkunnige ha heller under deras arbete från bryggarehåll framförts

, några som helst uttalanden, att ett starkölsförbud skulle medföra krav på ersättning gent emot staten från bryggerinäringen. Härmed är sagt, att bryggerinäringens representanter i allmänhet äro gynnsamt stämda mot ett starkölsförbud. På sina håll synes man emellertid i ett upphörande av starkölstillverkningen se ett på intet sätt föraktligt framtidsvärde, ägnat att ställa industrien i en gynnsammare ställning under den fortsatta nykterhetspolitiska utvecklingen.

Vad slutligen frågan ,ett starkölsförbuds förhållande till våra traktater med

om främmande makter och till våra handelsförbindelser med utlandet beträffar ha de sakkunnige på vederbörligt häll inhämtade upplysningar övertygats om att nuvarande

av traktater stå hindrande i vägen för starkölsförbud och att våra handelsförbindelser med utlandet knappast torde därav påverkas.

lll KAP.

Det nuvarande pilsnerdrickats beskaffenhet och förbrukningen därav.

För att erhålla en föreställning om beskaffenheten av det nuvarande pilsnerdrickat med hänsyn till extrakt- och alkoholhalt, den vanligen använda stamvörtstyrkan och utjäsningsgraden, hava de sakkunnige låtit anskaffa 51 maltdrycksprov å kaféer, restauranger och minuthandelsställen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Gävle och Karlstad. Dessa prov hava undersökts å zymotekniska laboratoriet i Stockholm, och äro resultaten av analyserna sammanställda i tabell Därjämte hava å kontrollstyrelsens laboratorium på förekommen anledning undersökts fyra prov från bryggerieri Kopparbergs och Gävleborgs län, varav resultaten äro sammanställda i tabell ll.

En granskning av tabellen l giver vid handen, att i icke mindre än 12 fall av 51. alkoholhalten översteg den lagligen fastställda gränsen, varav i tre fall med mer än 0,2 l ett av dessa fall hade stamvörtstyrkan överstigit den lagligen tillåtna. allmänhet har stamvörtstyrkan legat åtskilligt under den högsta tillåtna i tillverkningsförordningen, men genom en hög utjäsningsgrad har icke desto mindre alkoholhalten kommit att överstiga den föreskrivna. Särskilt synas vissa bryggerier å några orter arbeta med höga utjäsningsgrader. Däremot hava andra bryggerier låga utjäsningsgrader. Anledningen till dessa skiljaktigheter få, om de bero pa tillfälligheter, sökas i olika tillämpade metoder vid mäskberedningen och inbryggningen. De i nu berörda hänseende vunna resultaten av undersökningen torde emellertid ådagalägga, att den nuvarande kombinationen av extrakt- och alkoholhalt såsom gräns mellan olika slag av maltdrycker lämnar rum för befogade anmärkningar, till vilka längre fram skall återkommas.

Den gjorda undersökningen har också ådagalagt ett annat förhållande, vars förhandenvaro de sakkunnige haft anledning misstänka, nämligen att svagdricka antingen enbart eller i blandning med pilsnerdricka försäljes såsom pilsnerdricka. Tabell l giver vid handen att detta påvisats i tre fall, samtliga i Stockholm och på ett par verkligt stora restauranger. Det är därför icke osannolikt, att klagomål över det nuvarande pilsnerdrickats dåliga beskaffenhet åtminstone någon gång berott därpå, att såsom pilsnerdricka serverats med svagdricka eller vatten utspädd vara.

l tabell lll hava de sakkunniga låtit sammanställa från kontrollstyrelsens statistik hämtade uppgifter om maltdryckstillverkningen från tillverkningsåret 1909/1910. Såsom härav inhämtas har vörtproduktionen för de skattepliktiga dryckerna ökats, om man bortser från de egentliga krisåren 1916-1919. Däremot har vörtproduktionen för skattefria maltdrycker avsevärt gått tillbaka och i jämförelse med åren före kriget

sjunkit med omkring 50 0/0; någon återhämtning efter den egentliga kristidens upphörande kan icke förmärkas. Från tillverkningsåret 191811919 har pilsnerdrickstillverkningen blivit standardtillverkningen och kvantiteten pilsnerdricksvört är större året 1919/1920 än den sammanlagda vörtmängden för samtliga skattepliktiga maltdrycker under alla år perioden utom åren 1914/1915 och 1915/1916. Kvantiteten för-

av brukat malt har till följd pilsnerdrickstillverkningen och minskningen av svagdricks-

av tillverkningen nedgått med 25 % under det sista tillverkningsåret i jämförelse med periodens första år och med 33 % i jämförelse med periodens mellersta år.

IV KAP.

Möjliggörandet av försäljningen av samtidigt maltstarka och alkoholsvaga

maltdrycker. Härav betingade förändringar i lagstiftningen.

Såsom i det föregående framhållits, har man hittills i den svenska maltdryckslagstiftningen skilt de i försäljnings- och beskattningsavseende olika typerna maltdrycker

av genom gränser, som definierats genom användande av såväl extrakthalten i den för tillverkningen använda stamvörten som alkoholhalten i den färdiga drycken. Man talar därför om en kombinerad alkohol- och extraktgräns.

Frågan huruvida denna gräns är den lämpligaste är en gammal tvistefråga vid utformandet av vår maltdryckslagstiftning, och det de sakkunniga anförtrodda uppdraget tvingar dem att taga ställning till densamma.

De sakkunniga erinra då först om att enligt l mom. av 3 § av gällande maltdryckstillverkningsförordning maltdryckerna indelas i tre klasser, nämligen:

första klassen, omfattande maltdrycker, som innehålla mer än två och en fjärdedels volymprocent alkohol och äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent, ävensom alkoholfria maltdrycker, som äro inbryggda med

en stamvört av högre extrakthalt;

andra klassen, omfattande maltdrycker, som icke äro hänförliga till första klassen och vilka innehålla mer än tre och sex tiondels volymprocent alkohol och äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger nio och fem tiondels procent; samt

tredje klassen, omfattande alla till första eller andra klassen icke hänförliga maltdrycker.

l andra mom. av samma § definieras svagdricka, pilsnerdricka och öl, varvid till svagdricka hänföres varje maltdryck, som är hänförlig till första klassen och är

som inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger 6 %. pilsnerdricka varje maltdryck, som är hänförlig till andra klassen samt öl varje maltdryck, som är hänförlig till tredje klassen.

De i första mom. intagna definitionerna äro, om man jämför dem med bestämmelsen i 23 § beträffande de beteckningar, som skola anbringas ä kärl, innehållande de respektive slagen av maltdrycker, uppenbarligen tillkomna för att ur försäljningssynpunkt skilja de olika maltdryckerna från varandra, under det att de i andra momentet angivna definitionerna hava betydelse ur tillverknirzgssynpurzkt. Konsekvensen denna olika

av indelning ur tillverknings- respektive försäljningssynpunkt gör sig gällande med hänsyn till fullt alkoholfria maltdrycker, som äro inbryggda med en stamvört högre extrakt-

av halt än 6 De bli på detta sätt iförsaljningsavseende jämställda med svagdricka, men med hänsyn till sin tillverkning och beskattning med pilsnerdricka och öl.

Då det, i överensstämmelse med dessa bestämmelser i maltdryckstillverkningsförordningen, allmänt brukar uppgivas, att gränsen mellan de olika typerna av alkohol-

haltiga maltdrycker är en kombinerad alkohol- och extraktgräns, är detta visserligen i och för sig riktigt. Praktiskt taget ställer sig saken emellertid något annorlunda. Svagdricka, som inbryggts med stamvört högre extrakthalt än 6 är, enligt ett

en av av högsta domstolen givet prejudikat i försäljningsavseende svagdricka, även dess

om alkoholhalt överstiger 2.25 volymprocent, vilket understundom kan ske. ifrågavarande prejudikat är enligt de sakkunniges mening tillämpligt i avseende å alkoholgränsen för pilsnerdricka och hämta de sakkunnige stöd för denna uppfattning från departementschefens uttalanden, då förslaget särskiljandet pilsnerdricka från andra maltdrycker

om av .första gången framlades. Inom vissa kretsar torde dock det nämnda prejudikatet

man anse gällande även med hänsyn till vad som faktiskt karakteriserar pilsnerdrickat. Säkert är, att åtskilliga tillverkare så länge de inbryggt sitt dricka med stamvört, extrakt-

en vars gräns överskridit 9,5 %, ansett sig inom lagens gränser. Denna uppfattning och

vara frånvaron av kontroll alkoholhalten har också dragit med sig, att sällan i

av man handeln anträffar pilsnerdricka, håller alkoholhalt något över det föreskrivna

som en övre gränsvärdet av 3,6 volymprocent.

Det förhållandet, att, om man frånser de fullt alkoholfria maltdryckerna, i praktiken

stamvörtens extrakthalt är det i försäljningsavseende för dryckernas klassifiering i olika grupper avgörande, drar med sig den följden, att maltstarka dryckers försäljning är omgärdad med åtskilliga restriktioner, även då deras alkoholhalt nykterhetssynpunkt

ur påkallar det. En dryck, inbryggd med högre vörtstyrka än 9,5 %. hör alltså med

nuvarande lagstiftning till ölets kategori och dess försäljning är satt under motbokskontroll, även om dess alkoholstyrka ligger under svagdricksgränsen.

Redan den hittillsvarande maltdryckslagstiftningen har alltså långt ifrån uppmuntrat försöken att tillhandahålla extraktrika, alkoholfattiga maltdrycker att ställa dem

genom i en gynnad undantagsställning. Så länge även tillhandahållandet de alkoholrikare

av maltdryckerna i vårt land endast var kringgärdat med föga kännbara restriktioner,

var detta kanske mindre betydelse. l den män emellertid restriktionerna för maltdrycks-

av handeln blivit skärpta, desto mer göra sig verkningarna gällande att gränsen mellan

av olika typer av maltdrycker praktiskt bestämmes extrakthalten. Och genomföres det

av av riksdagen ifrågasätta och de sakkunnige förordade förbudet mot starköl, kommer

av bibehållandet en extraktgräns för de för försäljning inom landet tillåtna alkoholhaltiga

av maltdryckerna att innebära direkt förbud även mot maltdrycker vörtstyrka över

av en pilsnerdrickats med alkoholhalt under svagdrickats. Härigenom skulle också

men en importen dylika drycker förbjudas. En sådan dryck De förenade Bryggeriers

av som Reform Maltextrakt, med extrakthalt ungefär 20 % och alkoholhalt mellan

en av en av 0,5 och l 0/0, vilken dryck de sista åren vunnit ringa spridning i Danmark, skulle få tillhandahållas inom värt land annat än eventuellt på apotek och mot läkarerecept.

Vår lagstiftnings kombinerade alkohol- och extraktgräns får i samband med den

ses historiska utvecklingen av maltdryckslagstiftningen i vårt land.

Då frågan införandet.av gräns i beskattningsavseende mellan alkoholsvagare

om en och alkoholstarkare drycker först uppkom, ansåg nämligen, att det säkraste, till

man och med enda medlet att med någon lätthet skilja mellan olika slag av maltdrycker var att utgå från dryckernas stainvörtstyrka. l det kommittébetänkande, den 26 november

som 1892 avgavs av särskilda kommitterade angående beskattning maltdrycker med iakt-

av tagande att svagdricka fritoges från beskattningen, den uppfattningen hava varit

synes förhärskande, att gräns mellan starkare och svagare maltdrycker överhuvud icke kunde

en uppdragas med ledning endast av dryckens alkoholhalt sid. 36. Till grund för kommitténs uppfattning låg dåvarande kontroll- och justeringsbyrån utarbetad utredning, däri

en av

denna ståndpunkt hävdades. Att märka är emellertid, att kommitterade utgingo ifrån det antagandet, att ingen särskild behandling skulle företagas med drycken i syfte att förekomma efterjäsning, på grund varav kommitténs uttalanden äro av ringa betydelse för frågan att under nuvarande förhållanden lägga alkoholhalten till grund för dryckernas gruppering i försäljningsavseende. Den teoretiska möjligheten av att skilja maltdrycker av olika typer genom en ren alkoholgräns stod däremot fullt klart för 1902 års kommitté, men ansåg den sig det oaktat böra avstyrka, att en dylik gräns lades till grund för maltdrycksbeskattningen. Mot densamma anförde de bland annat, att den skulle medföra en kostsam och för fabrikationen besvärande kontroll, som dessutom knappast skulle kunna göras effektiv, under det stamvörtens styrka lätt kunde uppmätas och den däremot svarande alkoholhalten lätt beräknas.

Den gräns, som i stället föreslogs, var den kombinerade extrakt- och alkoholgräns, som också genom riksdagens beslut av respektive år 1903 och 1905 kommit att gälla såväl för vår tillverknings- som vår försäljningslagstiftning, men vars karaktär i praktiken av en blott extraktgräns redan framhållits.

Gränsen i fråga genomfördes mot ett kraftigt motstånd från de organiserade nykterhetsvännernas sida. Det framhölls från detta håll, att alkoholgränsen vore den enda gräns, som ur nykterhetssynpunkt hade något intresse. Kunde en maltdryck tillverkas, som utmärktes av hög extrakthalt och låg alkoholhalt, så funnes ur nykterhetssynpunkt ingen anledning att förbjuda dess möjligast fria försäljning, häller åtminstone ur nykterhetssynpunkt någon anledning att genom skatt fördyra den.

Mot förslaget att skänka extraktrika maltdrycker med en alkoholhalt under svagdricksgränsen samma fria ställning i lagstiftningsavseende som det verkliga svagdrickat, framfördes vid tiden för denna frågas avgörande i början av 1900-talet som ett mycket viktigt skäl frånvaron av verkligt betryggande metoder för förekommande av efterjäsning. Vid denna tid torde man framför allt ha tänkt på pasteuriseringsmetoden, med andra ord den färdiga buteljerade maltdryckens uppvärmande till. tillräckligt hög temperatur, varigenom de jäsningen förmedlande jästcellerna dödas och jäsningen sålunda omöjliggöres. Redan vid nämnda tid torde man visserligen hava ägt tillräcklig erfarenhet för att kunna anse pasteuriseringsmetodens praktiska värde bevisat, under förutsättning av att den utfördes av skolad personal och med goda anordningar. Den misstro, som från bryggeriteknikens män visades gent emot metoden, torde också till ringa grad hava bottnat i den uppfattningen, att de dåligt utrustade och med föga skolad personal arbetande svagdricksbryggerierna skulle omhändertaga metoden i fråga för att kunna i konkurrens mot det verkliga ölet utsända extraktrika drycker, vilka som pasteuriserade skulle få friare försäljas än ölet, fastän pasteuriseringen kanske under dessa förhållanden i grund och botten endast blev en skenbehandling utan faktisk förmåga att avbryta jäsningen.

Huru det än må hava förhållit sig med pasteuriseringstekniken vid sekelskiftet och vilka motiv och synpunkter än vid den tiden må hava för de kommande decennierna bestämt lagstiftningens ståndpunkt i vårt land, säkert är, att pasteur.seringstekniken numera nått den ståndpunkt, att en maltdryckslagstiftning utan tvekan kan bygga på dess effektivitet. Så gör man också i våra båda grannland Danmark och Finland. De stora ölexporterande ländernas ölexport bygger också på denna dess effektivitet. Och den högt utvecklade ölindustrien i Köpenhamn pasteuriserar i största utsträckning sina varor, något som sätter den i stånd att tillsaluhålla dem över hela Danmark. En av de sakkunnige, som för kommitténs räkning besökt Köpenhamn, har funnit, att man bland fackmännen där anser pasteuriseringen fylla alla de krav, man ur praktisk synpunkt kan ställa på densamma.

l detta sammanhang vilja de sakkunniga till besvärande upptaga en invändning mot försäljningen av utjästa maltdrycker i pasteuriserad form. Det har nämligen påpekats, att en konsument har tillfälle att genom efterjäsning driva upp alkoholhalten. Om kärlen, som innehålla maltdrycken, öppnas, börjar jäsningen av oförjästa sockerarterna ånyo under inverkan från luften inkommande jästorganismer, vadanalkoholhalten stiger.

av Särskilt blir så fallet, jäst direkt tillsättes. Ar nu extrakthalten särskilt hög hos

om drycken, skulle betydande ökning alkoholhalten kunna ernås. Enligt de sakkunniges

en av mening är emellertid denna invändning väsentligen av teoretisk natur. Det synes föga sannolikt, att personer, som eftersträva en berusningseffekt, skulle finna det lämpligt att gå den besvärliga omvägen över det pasteuriserade maltstarka drickat, under iakttagande av alla olika omständigheter, som krävas för att icke maltdrycken vid den extra jäsningen skulle förstöras. Den gjorda invändningen torde sakna betydelse jämväl i det avseendet, att en maltdryck genom ett dylikt förfarande i allmänhet skulle komma att avsevärt förlora smaksynpunkt; det kunde väl näppeligen undvikas, ,att en så behandlad malt-

ur dryck jämförelsevis snabbt skulle komma att- surna och därigenom bliva mindre eftersträvansvärd. Och även om det skulle lyckas att uppbringa alkoholhalten i maltdryck av nyss angivet slag utan att därmed drycken försämrades, skulle ett dylikt förfarande ur nykterhetssynpunkt sakna större betydelse, så länge som det står flertalet människor fritt att skaffa sig betydligt alkoholstarkare drycker. Då det därjämte står var och en fritt att direkt malt för eget behov framställa maltdrycker av sådan styrka, som

ur industriellt icke skulle få tillverkas, saknar den gjorda invändningen enligt de sakkunniges mening praktisk betydelse.

De sakkunnige anse alltså tiden fullt vara inne för vår lagstiftning att med hänsyn till maltdryckerna medge de lättnader i tillverkningsavseende och försäljningsavseende, som betingas av att en i praktiskt avseende fullt betryggande metod står till förfogande att hos en extraktrik maltdryck förekomma efterjäsning och därmed alkoholhaltens stegring. De härav betingade ändringarna i vår lagstiftning böra emellertid utformas så, att de i onödan ingripa besvärande för bryggeriindustrien och så att genom dem skapas garanti för att de gjorda medgivandena missbrukas. De sakkunnige framställa alltså med hänsyn till dessa krav och önskemål följande förslag:

De inom riket till försäljning medgivna maltdryckerna, alltså maltdrycker med en alkoholhalt under 3,6 volymprocent, indelas ur försälfningssynpunkt i 2 klasser. Den

klass drycker med en alkoholhalt av högst 2,25 volymprocent, den andra, ena, rymmer klass rymmer drycker med en alkoholhalt mellan 2,25 och 3,6 volymprocent.

Ur tillverkningssyrzpunkt indelas maltdryckerna i följande grupper:

svagdricka, omfattande sådana till första klassen hänförliga maltdrycker, som äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger 6%;

maltdricka, omfattande sådana till första klassen hänförliga maltdrycker, som äro inbryggda med stamvört, vilkens extrakthalt överstiger 6 %;

lättöl, pilsnerdricka omfattande sådana till andra klassen hänförliga maltdrycker,

äro inbryggda med stamvört, vilkens extrakthalt överstiger men icke Översom en stiger 9,5 %;

maltöl, omfattande sådana till andra klassen hänförliga maltdrycker, som äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt överstiger 9,5 samt

exportöl, omfattande sådana inom landet icke till försäljning tillåtna maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger 3,6 volymprocent alkohol.

För päbörjandet eller fortsättandet av tillverkningen av respektive svagdricka och lättöl pilsnerdricka föreslå de sakkunnige inga principiella förändringar förhållande till

det nuvarande systemet. Bryggerier, alltså endast önska fortsätta sin hittillsvarande som tillverkning, beröras av de nya bestämmelserna. De sakkunniga föreslå, att tillverkning av maltdricka maltöl, alltså maltstarka resp. och alkoholsvaga drycker, endast må upptagas bryggeri, därom inlämnat ansökan av som hos kontrollstyrelsen, vilken efter prövning bryggeriets tekniska utrustning och de av metoder, som bryggeriet ämnat tillämpa vid tillverkningen ifrågavarande drycker, äger av att bevilja det sökta tillståndet, därest styrelsen ifråga finner tillfredsställande garantier föreligga för att den vid försäljning inom motsvarande klass högsta tillåtna alkoholhalten

överskrides. Med hänsyn till beskattningen utgå de sakkunniga från, att endast svagdrickat, såsom hittills varit fallet, förblir skattefritt, under det att samtliga med högre vörtstyrka framställda maltdrycker alltjämt beskattas. Bryggerier, upptaga framställningen som av maltdricka resp. maltöl, höra alltså i och med detta till de skattepliktiga bryggeriernas kategori. . Under behandlingen av frågan om de maltstarka, alkoholfattiga dryckerna har det meddelats de sakkunniga, att man bland bryggeriutövarna har på långvarig erfaen en renhet grundad misstro mot ifrågavarande dryckers förmåga att tillkämpa sig sådan en position, att deras framställning lönar sig. Och den meningen har under sådana förhållanden även framförts, att inga åtgärder i lagstiftningsväg påkallade för att möjvore liggöra dessa dryckers tillverkning, i den mån det tillärnade förbudet mot starköl nu skulle drabba även dem, eller för att försätta dem i försäljningsavseende i en mer gynnad ställning än de mer alkoholhaltiga dryckerna av samma vörtstvrka. De sakkunniga ha kunnat ansluta sig till sådan uppfattning. De att en anse, det under alla normala förhållanden endast är nykterhetssynpunkten, som motiverar prohibitiva och restriktiva ingrepp med hänsyn till maltdryckstillverkningen. Och de ha därför velat omöjliggöra tillverkningen i vårt land drycker, nykterhetssynav som ur punkt äro oskyldiga eller åtminstone farligare än det lättöl pilsnerdricka, förvars säljning alltjämt skulle stå öppen. Visserligen förvänta heller de sakkunnige för sin del, att. något större antal bryggerier skola finnas beredda att omedelbart upptaga tillverkningen av maltdricka eller maltöl. Men försök att bereda dessa drycker marken nad torde dock vara att förvänta, andra anledningar så åtminstone brygom av av gerier, som önska genom errdylik tillverkning förhindra, att utländska sådana för sig vinna den svenska marknaden på omrâdet. Skulle emellertid import utländska en av drycker av här åsyftade slag till början äga torde de svenska bryggerierna, en rum, gynnade av lokala förhållanden och förbindelser, snart bliva i stånd att även på detta område hävda sin ställning.

Men de sakkunniga ha så till vida tagit hänsyn till denna den svenska bryggarevärldens uppfattning om de maltstarka, alkoholsvaga dryckerna, att de sökt tillse, att de

av. maltdrickat och maltölet nödvändiggjorda bestämmelserna på något sätt skola störande ingripa i verksamheten på de bryggerier, som reflektera på att tillverka dessa

varor. ~ Vad beträffar de garantier, som skola fordras bryggeri, önskar upptaga av som tillverkningen av maltdricka eller maltöl, torde visserligen i första hand komma kravet på att bryggeriet visar sig disponera en modern pasteuriseringsanordning i väl fungerande skick. De sakkunnige ha emellertid velat knyta framställningen de ifrågaav varande dryckerna just till en pasteurisering den färdiga Andra möjligheter av varan. att förhindra att alkoholhalten överskrider ett visst alkoholvärde, som ligger under det eljest för dryckens extraktstyrka karaktäristiska, föreligga nämligen otvivelaktigt. Man

kan särskilt vinna en begränsning för alkoholstyrkan genom användande särskilt av sätt behandlat malt och svagt förjäsande jastsorter. En annan möjlighet ligger i en dealkoholisering av den färdigjästa drycken genom bortdestillering alkoholen, lämpav ligen i vacuum.

Rörande denna sista möjlighet, som för någon tid sedan framförts i diskussionen över härvarande fråga inom vårt land, ha de sakkunnige genom vänligt tillmötesgående från aktiebolaget Stockholms Bryggerier haft förmånen att få utredning verkställd en av chefen för dess centrallaboratorium, ingenjören Erik Olson. Slutresultatet undersökav ningen är, att metoden åtminstone under nuvarande förhållanden knappast torde kunna

rekommenderas för användning inom vårt land grund sin dyrhet och de med denav samma förknippade stora materialförlusterna. Särskilt den, åtminstone under synes vanliga förhållanden, kunna tänkas konkurrera med den metod att begränsa alkoholhalten, som- ligger i en lämplig förutbehandling maltet och valet jästsorter med av av svag förjäsningsförmâga.

l vilket fall som helst är pasteuriseringsmetoden den enda metod, står till som buds, då det gäller att framställa en maltstark, alkoholfattig dryck, och det blir kontroll-

myndighetens uppgift att i det särskilda fallet, innan den tillåter igångsättandet tillav verkning av maltdricka och maltöl, övertyga sig att den för innehållandet den om av lagliga alkoholgränsen använda metoden är pålitlig. Vad beträffar den fortsatta kontrollen över tillverkningen torde den enligt de sak-

kunniges mening för de så godkända bryggerierna kunna utföras på så sätt, att med lämpliga mellanrum prov anskaffas dels direkt från bryggeriet, dels från försäljningsställen

av den saluhållna varan. Det av de sakkunniga påvisade förhållandet, att det nuvarande pilsnerdrickat sällan överskrider det nu föreskrivna övre gränsvärdet för alkoholhalten 3,6 volymproav cent, synes de sakkunnige påkalla, att även det i handeln utbjudna pilsnerdrickat kontrolleras med hänsyn till alkoholhalten. Den härför erforderliga undersökningen skulle

kunna utföras i första hand av överkontrollörerna och i tvivelaktiga fall å kontrollstyrelsens laboratorium. Härför torde lämpligen den bekväma och snabba metod kunna tillämpas, som består i användandet av den Zeissska refraktometern. Endast om refraktometern gav ett värde alldeles invid den tillåtna alkoholgränsen, skulle den nu använda destillationsmetoden behöva tillgripas för att skänka det avgörande värdet och borde i dylikt fall analysen utföras å kontrollstyrelsens laboratorium. Om den något av bryggeri fabricerade varan befinnes överskrida det övre gränsvärdet, torde detta enligt de sakkunniges uppfattning utan vidare påkalla åtal. Man har all anledning att taga

hänsyn till de för bryggerinäringens utövare föreliggande svårigheterna att så behärska de på jäsningsresultatet inverkande faktorerna, att understundom övre gränsvärdet överskrides med någon tiondels 0/0. Om ett dylikt överskridande resulsynes vara tatet av avsiktliga och systematiska åtgärder, synes kontrollmyndigheten lämpligen i första hand böra nöja sig med de erinringar och anvisningar, kunna behövas för att försom hindra att överskridandet fortsättes eller återupprepas. l detta sammanhang vilja de sakkunnige beröra det i diskussionen här ifrågaom varande spörsmål från olika håll framförda förslaget att i samband med starkölets förbjudande något höja pilsnerdrickats styrka. Särskilt har hoppats, att på så sätt man utan att väsentligen stegra de risker ur nykterhetssynpunkt, som kunna vara knutna vid pilsnerdrickat, vinna avsevärt bättre smak samt större hållbarhet åt drycken i fråga. De sakkunnige måste för sin del avstyrka den ifrågasätta höjningen pilsnerav drickats styrka. De nämligen, att skall avsevärt vinnas i smak och hållbarhet anse genom

stegring pilsnerdrickats styrka, måste man göra stegringen så pass stor, att man en av är halvvägs tillbaka igen vid det gamla starkölet.

De sakkunniga vilja härmed på intet sätt förneka, att det pilsnerdricka, som utminuteras eller utskänkes åt allmänheten, understundom kan med hänsyn till sin smak lämna skäl för befogade anmärkningar. Att det någon gång härvidlag spelar in, att verklig pilsnerdricka serveras utan genom spädning försvagad vara, har i det föregående redan omnämnts. Men härtill kommer, att drycken i fråga ofta förvaras och

med tillbörlig omsorg. Våra maltdrycker äro överhuvud taget ganska känsliga serveras drycker, vilkas smak lätteligen försämras om vederbörliga försiktighetsmått iakttagas. De skola förvaras vid låg temperatur och serveras vid varken för låg eller för hög temperatur. Om kolsyran har tillfälle att bortgå, ex. om förvaringen sker i dåligt korkade buteljer, innebär detta en betydande smakförsämring. Om de äro pasteuriserade, börjar rätt snart en bakterieutveckling, som långt innan den medfört den grumling och syrebildning i drycken, att den blivit oanvändbar, ändå bidrager till att försämra-

dess smak.

De sakkunnige att de anmärkningar mot pilsnerdrickats smak, som då och

anse, då framföras, i första hand påkalla större uppmärksamhet vid dryckens förvaring och servering och detta såväl från yrkesidkarnas som konsumenternas sida.

Vad beträffar förhoppningen, att en relativt liten stegring i styrkan hos vårt pilsnerdricka skulle åstadkomma avsevärd förbättring i dess smak, stämmer den med

en vissa erfarenhetsrön från vårt sinneslivs område. Vårt smaksinne och detta begrepp

—— fattas här mycket vidsträckt är visserligen ganska känsligt för även mycket små

kvalitativa ändringar i ett smakande ämnes beskaffenhet. Var och en vet ex. hur lätt och genom vilka obetydligheter en bismak kan komma att vidlåda ett födoämne eller dryck. Däremot är det på sätt känsligt för rent kvantitativa ändrin-

en samma

Om utan ändringar i de ingående ämnenas beskaffenhet eller inbördes progar. man portion skulle vilja endast genom förhöjning av deras koncentration stegra pilsnerdrickats smak, torde man av hittills föreliggande erfarenheter från smaksinnets område knappast kunna åtnöja sig med en mindre koncentrationsstegring än 10-15 av ursprungsstyr— kan. Då pilsnerdrickat hittills tillverkats vört högst 9.5 0/0,skulle en stegring

av en av

10-15 ursprungsvärdet innebära vörtstyrkans stegring till ungefär 10,5-11 0/0. av av Direkt på detta spörsmål inriktade undersökningar å Fysiologiska institutionen i Lund, varvid ett vid dylika undersökningar vana personer fingo till uppgift att söka avgöra

par den relativa styrkan mellan olika maltdrycker, visade också behovet av en dylik koncentrationsändring. med någon grad säkerhet skulle kunna skilja dem åt, då

om man av

förut underkunnig deras inbördes styrka, något som är en nödvändig man var om förutsättning för undvikande av suggestion. Om undersökningarna också voro föga omfattande och naturligtvis kunna i och för sig anses besitta någon allmängiltighet, torde

ändå med full rätt kunna påstå, ökning i den för pilsnerdrickat tillåtna man att, om en vörtstyrkan och därmed alkoholhalten på ett endast nätt och jämt märkbart, utan avsevärt sätt skall stegra dryckens smak, måste man höja stamvörtstyrkan till inemot 11 00. Då är vid normal utjäsning vid alkoholhalt av 4,1 Utgår man från en

man uppe en alkoholhalt av det gamla pilsnerölet av 4,5 så betyder detta, att man i det närmaste är tillbaka vid det gamla ölet.

l huvudsak resultat hava vunnits vid serie smakförsök, .som anställts vid

samma en Stockholms bryggerier under användning av maltdrycker, inbryggda på en vört av 9.3, 10.2, 11.0 och 11.5 procent, vad angår maltdrycker av pilsnertyp, och på en vört av resp. 9.1, 10.1, 10.0 och 11.6, vad angår maltdrycker av lagertyp.

De sakkunnige avstyrka här ifrågasätta stegring med hänsyn till därmed ur nykterhetssynpunkt förenade riskerna.

Vad beträffar de önskemål, som framföras om en förbättring av det nuvarande pilsnerdrickatsV torde de bero, så

smak, mycket på att pilsnerdricka inom den nu gällande alkoholgränsen överhuvud skulle kunna tillverkas av verkligt god kvalitet, utan fastmer därpå, att understundom beredning, förvaring och servering av drycken ifråga skett med vederbörlig omsorg. l en före kristiden av Svenska bryggareföreningen utgiven skrift Några uppgifter rörande Sveriges bryggeriindustri betecknas pilsnerdricka som en ganska hållbar, kolsyrerik och välsmakande dryck och konsumenterna av densamma torde redan vid ifrågavarande tid i allmänhet ha kunnat instämma i detta gynnsamma uttalande om drycken ur smaksynpunkt. Befrias nu pilsnerdrickat från konkurrensen med starkölet och får det på detta sätt karaktären av en standarddryck, som på sig koncentrerar tillverkarnas och försäljarnas omsorger, torde uttalandet i ännu högre grad vinna giltighet. Härtill kommer, att de sakkunniges förslag om frigivandet av

—— extrakthalten direkt öppnar möjligheten att tillgodose olika smakriktningar. Förslaget i fråga möjliggör sålunda tillhandahållandet av maltdrycker av pilsnerdrickats alkoholhalt och en extrakthalt upp emot det gamla ölets, drycker alltså närmast jämförliga med öl, vars utjäsningsgrad ex. genom svårförjäsbart malt och svagförjäsande jäst hållits nere. under den i vårt land gängse förjäsningsgraden av inemot 60 %.

Att i själva verket, trots låg förjäsningsgrad, ett till smaken moget öl på detta sätt kan åstadkommas belyses av att så kända ölsorter som de tyska Bock- och Salvatorbier i regeln äro svagt förjästa och sällan visa en förjäsningsgrad av 48 %. Bayerska Schanckbier och Lagerbier ha vidare mestadels en mellan 44 och 50 liggande förjäsningsgrad, men ännu lägre förjäsningsgrader förekomma siffrorna hämtade ur Königs Chemie der menschlichen Nahrungs- und Genussmittel, Bd s. 1238. Aro också dessa öl bryggda på starkare vört än den här föreslagna alkoholgränsen skulle möjliggöra, rubbar detta intet i beviset för att en mogen, harmonisk smak på en maltdryck kan vinnas vid en annan och för extraktet fördelaktigare proportion mellan alkohol och extrakt än vad i vårt land varit gängse. För personer, som önska maltdrycker en

av sötare, maltstark typ öppnas0ckså genom de sakkunniges förslag möjligheten av att få detta krav tillgodosett. Ett maltstarkt julöl kan alltså enligt de sakkunniges förslag tillhandahållas.

De maltdrycksformer, som de sakkunniges förslag utöver de vanliga i vårt land gängse velat möjliggöra, utgå från typer, som redan finnas representerade i utlandet och som alltså ur bryggeriteknisk synpunkt äro realiserbara och ur smaksynpunkt måste anses möjliga. Den frågan står visserligen öppen, huruvida de lämpa sig för vårt folks smakriktning, om man nu överhuvud kan tala om någon mer typisk och konstant sådan. Ett avgörande på denna punkt torde först kunna vinnas under ett i åratal fortsatt arbete från intresserade bryggeriers sida att upparbeta en marknad för dessa tillverkningar. För sin del ha de sakkunnige ansett sig böra fördröja slutförandet av det dem givna uppdraget genom att rörande denna fråga anställa särskilda undersökningar. Dylika skulle alltid hava blivit betydligt dyrbara och tidsödande, och resultaten av dem skulle aldrig hava kunnat bli avgörande för den föreliggande frågans lösning.

Vad vidare beträffar önskemålet att disponera en dryck av pilsnerdrickats ungefärliga beskaffenhet men med något högre hållbarhet, svnes lösningen enligt de sakkunniges mening böra sökas genom en stegring i den tillåtna alkoholhalten. Onskemålet i fråga är eljes enligt de sakkunniges mening mycket behjärtansvärt. Det framställes framför allt av personer med en mycket måttlig maltdryckskonsumtion, ofta

av personer

boende utom städerna och med föga möjlighet att få varan i fråga levererad regelbundet och med korta tidsintervall. Ofta drabbas de under dessa förhållanden av det missödet, att i förråd hållet pilsnerdricka hunnit surna och bli oanvändbart, innan det kommit till användning. Särskilt är detta fallet, då varan är föremål för regelbunden konsumtion utan hålles i förråd för något enstaka tillfälle.

Den bästa lösningen av härmed förknippade spörsmål synes de sakkunnige ligga i att en genom pasteurisering hållbar typ av pilsnerdricka av ett eller annat bryggeri tillhandahålles för personer av de nyss karaktäriserade kategorierna. Den stegring i priset å drycken, som detta skulle draga med sig, skulle åtminstone vid något så när god avsättning av dylik hållbar pilsnerdricka för konsumenterna utjämnas genom att parti efter parti helt enkelt förfors. Och den för övrigt ganska obetydliga smakförändring, som pasteuriseringen åstadkommer, torde fullt uppvägas av att konsumenterna behöva riskera att få förtära en vara, som mer eller mindre försämrats genom den i pilsnerdricka snart insättande bakteriverkan.

Varje stegring i pilsnerdrickats alkoholstyrka skulle förövrigt motverka det accepterande av denna dryck såsom måltidsdryck, vilket ägt rum bland kretsar, som eljes på grund den typiska alkoholverkan ölet skänker hysa betänkligheter mot detta. Åt-

av minstone till en viss grad har pilsnerdrickat realiserat önskemålet efter en gemensam måltidsdryck. Man får visserligen anse, att pilsnerdrickats alkoholhalt redan är så pass hög, att dess fulla accepterande på nyss nämnt sätt knappast kan väntas. Men säkert är, att varje stegring i pilsnerdrickats alkoholhalt skulle menligt påverka utvecklingen i fråga. Det må i detta sammanhang även påpekas, att den för pilsnerdrickat tillåtna alkoholhalten av 3,6 volymprocent ligger något över den alkoholgråns av 2,75 viktsprocent, som är det av den amerikanska bryggarevärlden eftersträvade måleti dess förhoppning om en bryggareindustriens renässans inom förbudslandet i fråga, där för närvarande maltdrycker av högre alkoholhalt än 0.5 volymprocent äro förbjudna. Förhållandet belyser även i sin mån möjligheten att inom pilsnerdrickats alkoholgråns åstadkomma en mycket njutbar dryck.

KAP. V.

Vissa i samband med kommitténs uppdrag stående frågor

Frågan om en omläggning av det nuvarande beskattningsväserzdet beträffande

maltdrycker.

l sitt uttalande till statsrådsprotokollet den 15 oktober 1920, då direktiven till den förevarande utredningen lämnades, anförde föredragande departementschefen, att införande av enbart en alkoholgräns mellan olika maltdrycker torde förutsätta en fullständig omläggning av det nuvarande beskattningsväsendet och kontrollförfarandet. En dylik omläggning ansågs emellertid icke stöta på några oöverstigliga svårigheter, och departementschefen hänvisade till erfarenheterna från Danmark och Norge.

Enligt de sakkunniges mening torde en beskattning av den färdiga produkten efter dess alkoholhalt vara den ur nykterhetssynpunkt bästa formen för en maltdrycksbeskattning på grund av den möjlighet, därmed vinnes, att genom beskattningens avpassande premiera de alkoholsvaga, ur nykterhetssynpunkt oskyldigare dryckerna och genom fördyring motarbeta de alkoholstarkare, mer riskabla. Erfarenheterna från Norge och Danmark synas gå i den riktningen, att en sådan beskattning väl låter sig i praktiken genomföras på ett såväl ur kontrollens som industriens synpunkt tillfredsställande sätt.

En övergång till det av de sakkunnige förordade systemet med enbart alkoholhalten såsom gräns i försäljningshänseende mellan olika slags maltdrycker drager emellertid icke med sig såsom en nödvändig konsekvens införande av en dylik produktbeskattning. Ett bibehållande av nuvarande system med beskattning av det vid maltdryckstillverkningen använda maltet torde till och med medföra åtskilliga fördelar. Visserligen komma härigenom drycker med samma alkoholhalt, men med olika stamvörtstyrka i en ur beskattningssynpunkt olika ställning svagdricka med intill 6 % stamvörtstyrka blir så-

—— lunda skattefritt, under det den typ av maltdrycker, som de sakkunnige benämnt maltdricka med mera än 6 % stamvörtstyrka, blir beskattat, ehuru bägge dryckerna kunna hava samma alkoholhalt. Men denna olikhet ibeskaltningsavseende mellan drycker, som i försäljningsavseende äro likstållda, torde vara försvarbar ur olika synpunkter. Att en sådan nödvändighetsvara för de minst bemedlade lagren som svagdricka alltjämt bör förbli skattefritt, synes de sakkunnige uppenbart. Däremot torde den maltstarkare drycken maltdricka, vilken avses som en kvalitetsvara och representerar en dylik inarbetad nödvändighetsvara, väl kunna tåla beskattning. Därest de sakkunniges förslag om förbud mot försäljning av starköl antages, finnes i själva verket ur nykterhetssynpunkt föga anledning att i beskattningsavseende göra åtskillnad på de på högre vörtstyrka än 6 inbryggda dryckerna, maltdricka, lättöl och maltöl. Avstår man från att i beskattningsavseende göra åtskillnad mellan dessa drycker, vinnes den betydande fördelen, att det nuvarande systemet med åtskillnad mellan skattefria och skattepliktiga. 9

bryggerier och skattens uttagande icke behöver ändras. Det finnes nykterhetssyn-

ur punkt tillräcklig anledning att omlägga vårt inarbetade, i stort sett väl fungerande beskattningssystem blott för att genom olika beskattning premiera maltölet i förhållande till lättölet och maltdrickat i förhållande till båda dessa drycker. Maltdricka, som i försäljningsavseende jämställes med svagdricka, blir i själva verket redan på detta sätt premierat gentemot maltdrycker alkoholhalt mellan 2,25 och 3,6

av en volymprocent. Att omlägga beskattningen endast för att premiera dryck sådan

en som maltölet, om vars förutsattning att vinna marknad ännu kan göra tillförlitliga

en man kalkyler, torde böra ifrågakomma. l realiteten torde ett medgivande för de skattefria bryggerierna att upptaga tillverkning av maltdricka bliva föga betydelse. Antalet

av skattefria bryggerier utgjorde tillverkningsåret 1919/20 mindre än 378, de flesta

varav voro små och dåligt utrustade och sålunda säkerligen saknade betingelserna för

att erhålla tillstånd att upptaga tillverkningen i fråga, varför förutsättningen är, att de skulle disponera betryggande anordningar för vidmakthållande den tillåtna alkoholhalten.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hava de sakkunnige funnit sig sakna anledning att framlägga förslag till en förändring i principerna för maltdrycksbeskattningen.

l uttalandet till statsrådsprotokollet den 15 oktober 1920 har föredragande departementschefen framhållit, att det jämväl torde undersökas, huruvida

icke i andra avseenden gällande bestämmelser om maltdryckstillverkning böra på grund

av vunnen erfarenhet förändras.

Koncessionstväng för inrättande skattepliktig tillverkning.

Departementschefen erinrade i detta sammanhang svagdrickstillverkarnas ställning

om och anförde:

Beträffande svagdrickstillverkningen har sålunda från svagdrickstillverkarna gjorts gällande, att densamma numera så undanträngts, att svagdrickstillverkarna hotas ekonomisk ruin. Genom

av gällande bestämmelser äro de nämligen förhindrade att övergå till tillverkning av andra maltdrycker utan Kungl. Majzts tillstånd. Svagdricksbryggarnas framställningar syfta till att dessa bryggerier skola

övergå till skattepliktig tillverkning. Givetvis måste sagda framställningar grundligt övervägas med hänsyn till deras konsekvenser ur olika synpunkter, icke minst med hänsyn till kontrollen. I

samband med reviderandet av maltdryckslagstiftningen torde jämväl berörda frågor

nyss upptagas till övervägande

Den av departementschefen berörda framställningen från Sveriges svagdricksbryggareförening har genom remiss den 23 december 1920 överlämnats till maltdryckssakkunnige för att tagas i övervägande vid fullgörandet sakkunniges uppdrag. Framställningen

av går ut därpå, att Kungl. Majzt måtte bevilja tillstånd åt de skattefria bryggerier,

som ansöka och därtill äga förmåga, att vid sina bryggerier även tillverka pilsnerdricka. I framställningen framhölls, att under de senaste åren möjligheten att försälja svagdrickai hög grad förminskats, bland annat därför att allmänheten ansett sig hava råd att förtära en kraftigare maltdryck än svagdricka. Särskilt på vissa orter i landet skulle det komma att bliva omöjligt för de skattefria bryggerierna att fortsätta sin verksamhet, de icke

erhölle tillstånd att även tillverka pilsnerdricka. Bestämmelsen i 13 § 1 malt-

mom. av dryckstillverkningsförordningen hade enligt föreningens mening närmast tillkommit för att hindra. att nya bryggerier tillkomme, vilka vid ett eventuellt förbud måste inlösas. Säkert hade bestämmelsen icke tillkommit för att giva de skattepliktiga bryggerierna

en monopolställning, vilken de faktiskt skulle få, bryggerier tillätes att uppkomma.

nu om nya Närmast borde det ligga till hands, att de skattefria bryggerier, redan funnes och

som vars omsättning i många fall nedgått med mer än 50 /0, även borde få tillåtelse att i sina bryggerier tillverka pilsnerdricka. Något yrkande skattepliktig dryck skulle

att annan få tillverkas kunde naturligtvis framkomma från svagdricksbryggarnas sida och heller att statsinlösen skulle företagas, alkoholförbud infördes. Det framhölls slut-

om ligen, att svagdricksbryggerierna fortfarande komme att tillverka svagdricka:

Vad beträffar den av Sveriges svagdricksbryggares förening åberopade 13 §1

mom. i maltdryckstillverkningsförordningen må erinras om följande. l anledning beslut

av av 1917 års riksdag i sammanhang med antagandet gällande rusdrycksförsäljningsförord-

av ning infördes i 13 § 1 mom. av maltdryckstillverkningsförordningen bestämmelse,

en varigenom koncession skulle erfordras för bryggerier. Det föreskrevs nämligen, att

nya i bryggeri, som anlagts eller för tillverkning andra maltdrycker än svagdricka inrättats

av efter ingången av juli månad 1917, sådan tillverkning finge äga utan att Kungl.

rum Majzt därtill lämnat tillstånd. ifrågavarande föreskrift skulle gälla jämväl angående tillverkning av ifrågavarande drycker vid bryggeri, varest sådan verksamhet nedlagts

av annan anledning än reparation och återupptagits före ingången av juli månad 1917. Här ifrågavarande bestämmelse hade ursprungligen föreslagits nykterhetskommittén,

av som framhållit, att tillvaron av inrättning för rusdryckstillverkning, särskilt maltdryckstillverkning, i en kommun alltid utgjorde ett bestämt hinder mot strävandet inom kom-

munen att genomföra lokalt veto eller kommunalt veto. Vad som i nykterhetens intresse med den nya försäljningsförordningen vore vunnetskulle sålunda kunna tänkas i någon mån motverkas genom påbörjande tillverkning. Kommittén upptog till

av en ny diskussion de olika metoder, varigenom det syfte, ville realisera, skulle kunna be-

man fordras, och ansåg kommittén härvid, att inrättandet tillverkning icke borde absolut

av ny förbjudas utan blott att densamma borde göras beroende på tillstånd Kungl. Maj:t.

av Enligt kommitténs mening borde sådant tillstånd i allmänhet förvägras. Det borde blott meddelas för att vid behov reglerande användas, därest den befintliga rusdrycksindustriens intressen på ett otillbörligt sätt skulle göra sig gällande. Dock torde tillstånd till

rusdryckstillverkning i härför förut använd byggnad jämväl böra meddelas i händelse förut-

varande tillverkare vid sin ansökning härom kunde påvisa, att han, trots det att tillverkningen legat nere under viss tid, hade haft för avsikt att efter denna tids utgång återupptaga tillverkningen.

Det torde böra förtjäna att erinras, att enligt nykterhetskommitténs förslag under rusdrycker inbegreps, bland annat, alla maltdrycker, icke att hänföra till

som vore svagdricka. Då emellertid enligt den av 1917 års riksdag antagna rusdrycksförsäljningsförordningen från rusdryckem utsöndrades maltdrycker pilsnerdrickats typ, samtidigt

av som riksdagen beslöt, att påbörjandet av tillverkning samtliga skattepliktiga malt-

av drycker och sålunda även pilsnerdricka skulle göras beroende Kungl. Maj:ts tillstånd,

av kom det att råda en viss inkongruens mellan bestämmelserna i rusdryckstillverknings förordningen och i maltdryckstillverkningsförordningen i jämförelse med vad varit

som fallet enligt nykterhetskommitténs förslag.

För egen del vilja de sakkunnige uttala, att, oavsett nyss berörda förhållande, det

av 1917 års riksdag beslutade koncessionstvånget för nyanläggning av bryggeri torde hava visat sig vara av betydelse.

De skattepliktiga bryggeriernas antal i Sverige 4är nämligen så i förhållande

stort till folkmängden, att dessa bryggerier i allmänhet icke få någon större omfattning; bryggeriernas såväl absoluta som relativa antal är betydligt större än vad fallet är i våra grannländer. Såväl i bryggeritekniskt avseende som ur kontrollsynpunkt erbjuda småbryggerierna åtskilliga olägenheter och ur nationalekonomisk synpunkt må framhållas, att deras drift blir mindre ekonomisk på grund av svårigheten för att icke säga omöjligheten att vid vörtframställningen vederbörligen utnyttja maltet. Hade icke det nu gällande koncessionstvånget funnits, är det otvivelaktigt, att många bryggerier övergått till skattepliktig tillverkning, något som redan ur nyss angivna synpunkter icke kan hava varit önskvärt. Men framför allt är att märka, att, om de skattefria bryggeriernai större antal och då givetvis i främsta rummet de största och bäst inrättade skulle

- —— upptaga tillverkning av pilsnerdricka, så skulle detta gå ut över tillverkningen av svagdricka. Därmed skulle nämligen intresset för tillverkning av skattefria drycker hos dessa minskas, ett förhållande, som skulle föranleda, att allmänheten i ännu högre grad än vad nu är fallet skulle bliva hänvisad till förbrukning av maltdrycker av pilsnerdrickats typ.

Enligt vad de sakkunnige erfarit, skall sedan år 1919 hava inkommit ett 10-tal ansökningar om erhållande av rätt till påbörjandet av skattepliktig tillverkning, och lärer ungefär hälvten av dessa ansökningar hava blivit bifallna och ungefär hälvten avslagna. Härav torde framgå, att Kungl. Majzt vid tillämpningen av bestämmelsen i 13 § 1 mom. av maltdryckstillverkningsförordningen icke ställer sig fullständigt avvisande till framställningar om erhållande av koncession, och, enligt vad som upplysts, lärer granskningen av dylika framställningar göras så uttömmande som möjligt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finna de sakkunniga skäl icke föreligga att föreslå någon ändring av hittills gällande bestämmelser på detta område.

3. Frågan om övergång från volymprocentberäkningtill viktsprocentberäkning.

Till de sakkunnige har överlämnats en skrivelse från Svenska bryggeriföreningen, vari till övervägande föreslås, att alkoholhalten i maltdryckerna skulle angivas i viktsprocent, i volymprocent såsom hittills i vårt land varit fallet. Till denna skrivelse äro fogade uttalanden av professorn P. Klason och lektor lvar Nordenskjöld, i vilka alkoholhaltens angivande i viktsprocent på framför allt vetenskapliga grunder förordas. Det är även de sakkunnige bekant, att Kemistsamfundet i Stockholm på sitt möte den 16 december 1920 beslutat göra ett så formulerat uttalande: Angivandet av all alkoholhalt bör både teoretiska och praktiska skäl ske i viktsprocent och icke så

av som nu är brukligt i volymprocentn.

De sakkunnige hava emellertid av de utredningar, som presterats i de ovannämnda framställningarna, övertygats om, att tillräcklig anledning finnes att i samband med det eventuella antagandet av de sakkunnigas förslag i övrigt övergå till användandet av viktsprocent vid definitionen av de olika typerna maltdrycker.

Några avsevärda olägenheter med nu använda beteckningssätt för alkoholhalten ha

påvisats, och dessutom torde man med säkerhet kunna påstå, att viktsprocenten är så invändningsfri och så överlägsen andra beteckningssätt, att den, en gång införd, givetvis kommer att bestå. Mot viktsprocentbeteckningen talar, att den tar hänsyn till vår naturliga benägenhet att, när det gäller vätskor, föreställa oss dem och tänka i

om dem i rymdmått. Under sådana förhållanden har alkoholhaltens angivande i relation till volymen vissa fördelar med sig.

Detta sist betonade förhållande är visserligen tillräckligt för att motivera behållandet av volymprocentbeteckningen. Man kan nämligen, även om man anger den i en viss vätskemängd närvarande alkoholen igram, sätta den i förhållande till vätskans volym genom användandet av en sådan beteckning som gram alkohol per 100 kbcm. eller gram alkohol per liter. Om det också mot ett sådant beteckningssätt kan anmärkas, att det invecklar saken genom att använda både rymd- och viktvärden, har det däremot andra fördelar. Det tar hänsyn till bryggeriteknikens önskan att genom alkoholhaltens uttryckande i gram underlätta beräkningen av den alkoholmängd, som uppstår ur det förjäsbara extraktet och samtidigt tar det gent emot den färdiga drycken hänsyn till vår ovan omnämnda tendens att rörande vätskor tänka i rymdmått.

l själva verket har alkoholhaltens angivande i gram per viss kubikvolym fått stor användning. Den är för vissa alkoholhaltiga drycker här och var officiell, och i de sedvanliga alkoholhalttabellerna bruka också ingå reduktionstabeller endast för omräkning av volymprocent till viktsprocent utan även för omräkning av de nämnda procentvärdena till beteckningen gram på 100 kbcm. eller gram på liter. Aven inom Skandinavien har beteckningssättet kommit till en viss användning. Så äro resultaten av dekemiska undersökningar över alkoholhalten i portvin, fruktvin och konjak, som äro bifogade bilaga 2 till den norska alkoholkommissionens betänkande och som äro utförda av kemie professorn Schmidt-Nielsen, angivna med användande av beteckningen gram per liter. Och det meddelas i de citerade undersökningarna sid. 2, att den använda beteckningen sker i enlighet med de av den internationella analyskonferensen i Paris i juni 1910 antagna enhetliga reglerna för återgivande av analysresultat.

l detta sammanhang må erinras, att volymprocentberäkning för närvarande tillämpas vid maltdryckers karakterisering i Finland och Norge, i vilket sistnämnda land man år 1917 övergick från viktsprocentberäkning.

Vare sig man använder volymprocentbeteckningen eller beteckningen gram per volymprocent undgår man en egendomlighet, som vidlåder viktsprocentbeteckningen, nämligen den, att en dryck med alldeles samma alkoholmängd per liter vätska ibland kan falla under ibland över ett visst gränsvärde mellan olika klasser av drycker. Bestämmes ex. gränsen mellan vin och spritdrycker till 20.viktsprocent, kan av två drycker med alldeles samma alkoholmängd per liter den ena falla över, den andra under gränsen beroende på olikheter i sockerhalten, vilka draga med sig växlingar i litervikten. En ingående framställning av dessa förhållanden lämnas av Dr. Scharffenberg ihans till den norska alkoholkommissionens betänkande fogade yttrande s. 99.

Med vad nu anförts ha de sakkunnige velat taga en bestämd position i frågan om det lämpligaste sättet för alkoholhaltens angivande. Men de anse sig med det anförda tillräckligt ha motiverat sin uppfattning, att frågan om det lämpligaste beteckningssättet är så utredd till förmån för viktsprocentbeteckningen, att de för sin del anse sig böra föreslå dess införande. En övergång från volymprocent till viktsprocent skulle för övrigt draga med sig en viss tvekan vid omräkningen. Det kan gärna komma ifråga att beteckna viktsgränsen med ett alltför invecklat eller på decimaler rikt tal och övergången till viktsprocent skulle alltså gärna medföra någon realändringi gränsens läge.

Volymprocentberäkningens bibehållande kräver givetvis angivande den. temperatur,

av vid vilken volymen skall mätas. Någon anledning att frångå redan utbildad praxis att härför använda 15° C. finnes

4. Överförande till kontrollstyrelsen vissa befogenheter, utövas läns-

av som nu av

" styrelserna och Kungl. Maj.-t.

Vid den granskning, som de sakkunnige ägnat maltdryckstillverkningsförordningen och därmed sammanhängande författningar, hava de sakkunniga funnit åtskilliga brister, vilka torde kunna avhjälpas i samband med Övriga av de av sakkunnige framlagda förslag. De förhållanden, som de sakkunniga här åsyfta, äro i allmänhet sådana, följt med

som från äldre författningar i ämnet eller som kvarstå från en tidigare anordning den

av centrala kontrollen. Det kan förtjäna att erinras därom, att kontrollstyrelsen, förut

som utgjort en byrå inom finansdepartementet och som först år 1907 blev ett särskilt ämbetsverk, tidigare lämpligen icke kunnat utöva sådan befogenhet som exempelvis att utse kontrolltjänstemän, att meddela föreskrifter angående kontrollens utövning, att meddela tillståndsbevis för tillverknings påbörjande m. m. l och med att kontrollstyrelsen emellertid blivit ett centralt ämbetsverk, som inför Kungl. Majzt är ansvarigt för kontrollens handhavande, synes därav såsom konsekvens följa, att åtskilliga befogenheter, som tidigare tillagts länsstyrelserna, nu överflyttas å kontrollstyrelsen. En sådan anordning skulle å ena sidan bereda en utan tvivel väl behövlig lättnad för länsstyrelserna bland mängden av de olikartade göromål, de hava att handlägga, och å andra sidan genom kontrollens centralisering hos kontrollstyrelsen skapa bättre förutsättningar för ett mera effektivt utövande av densamma.

De sakkunniga äro alltså av den meningen, att utseendet samtliga de lokala

av kontrolltjänstemännen egendomligt nog utses för närvarande kontrollörerna vid de

— skattepliktiga bryggerierna av länsstyrelserna, under det att tillsyningsmännen vid de skattefria bryggerierna utses av kontrollstyrelsen bör handhavas av kontrollstyrelsen.

- Det synes heller föreligga någon anledning för bibehållandet av nuvarande bestämmelse, att länsstyrelserna skola meddela tillstånd till maltdryckstillverkning i anledning av driftsanmälan från tillverkare. Då kontrollstyrelsen under alla omständigheter måste underrättas om påbörjandet av tillverkning i skattepliktigt bryggeri, för att styrelsen må kunna vidtaga vissa, därav påkallade kontrollåtgärder, synes det riktigast, att driftsanmälan göres hos kontrollstyrelsen, vilken såsom den sakkunniga kontrollmyndigheten bäst kan pröva de i anmälan ifråga lämnade uppgifterna och i enlighet härmed meddela tillståndsbevis. Endast i ett avseende synes länsstyrelsernas hittillsvarande ställning böra bibehållas, nämligen beträffande prövningen av ställda säkerheter för erhållande

av anstånd med inbetalning av skatt. Länsstyrelse torde, var och en för sitt län, hava större förutsättning än kontrollstyrelsen att bedöma beskaffenheten lämnade säkerheter, och

av då länsstyrelse, därest skatten ordentligt inbetalas, har att utmäta densamma, torde det jämväl ur denna synpunkt vara riktigast, att säkerheten finnes i länsstyrelsens vård. Vid driftanmälan skulle därför till kontrollstyrelsen överlämnas bevis, att säkerhet blivit ställd till visst belopp, och det, som skulle ankomma på kontrollstyrelsen, vore att pröva, att det säkerställda beloppet motsvarade gällande föreskrifter om dess storlek.

" Vad därefter beträffar sättet för inbetalning skatt jämväl förändring i

av synes en hittillsvarande förfarande böra vidtagas. lnbetalningen skatten sker för närvarande

av genom medlens insättning i vederbörande riksbankskontor å statsverkets giroräkning för länsstyrelses räkning. lnbetalningen skall sålunda kontrolleras av vederbörande länsstyrelse, som redovisar vad som influtit under vederbörande riksstatstitel till riksräkenskapsverket. Kontroll torde i allmänhet bliva möjlig först vid budgetredovisningens

upprättande i nämnda ämbetsverk, alltså först under nästföljande år. l den mån medlen skola tillgodoföras rusdrycksmedelsfonden ställas de under Statskontorets förvaltning.

Enligt de sakkunnigas mening innebär detta omväg, och torde det riktigast, en vara att maltskattemedlen av tillverkaren inbetalades å statsverkets giroräkning i riksbanken för Statskontorets räkning, varvid kontrollen över att medlen inbetalades på behörigt sätt

skulle utövas av kontrollstyrelsen, genom att tillverkaren älades att till styrelsen insända vidimerad avskrift av levereringsreversal. Ett sådant förfarande tillämpas för närvarande i avseende å utskänkningsskatten, vilken av bolagen insättes å giroräkning icke för länsstyrelsens räkning utan för Statskontorets räkning, varjämte avskrift levereringsreversal av insändes till kontrollstyrelsen, vilken efter vederbörlig granskning meddelar Statskontoret

resultatet av denna granskning; härvid skall de under varje månad gjorda inbetalningarna till Statskontoret stämma med de siffror, kontrollstyrelsen efter vederbörlig som granskning för varje månad erhållit. Härigenom har det blivit möjligt att erhålla helt en annan, bättre och snabbare kontroll än vad för närvarande är möjlig för kontrollstyrelsen som att erhålla beträffande tillverkningsskattemedlen. Då nämligen de särskilda länsstyrel-

serna, var och en på sin ort, skola handhava kontrollen över dessa medel jämte mångahanda andra bestyr, är det givet, att viss ojämnhet i kontrollen en måste uppkomma. Det har sålunda, enligt vad har blivit upplyst, visat sig svårt få som vara ytterst att kontrollstyrelsens uppgifter om inbetald skatt att fullt stämma med motsvarande uppgifter i budgetredovisningen. Med den de sakkunniga föreslagna anordningen undav vikes emellertid detta, förfarandet förenklas i hög grad och kontrollen över inbetalningarna kan effektivt utövas.

l samband med genomförandet av nu föreslagna förfarande bör jämväl prövning av ansökningar om restitution av skatt för malt, omedelbart använt till svagdricka, överflyttas från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen. Enligt gällande maltdryckstillverkningsförordning har Kungl. Majzt i vissa fall att 7 medgiva eftergift skatt för malt eller därav beredd produkt, så väsentligt av som skadats, att maltet eller produkten kan för avsett ändamål användas. Prövningen av hithörande frågor torde böra överföras till kontrollstyrelsen, enär de otvivelaktigt torde få anses utgöra sådana ärenden, beträffande vilka departementalsakkunniga ansett en decentralisering önskvärd.

Förenklingar avihit/zörarzde författningar.

Det torde hava varit ett sedan länge hyst önskemål bland såväl bryggerinåringens utövare som kontrolltjänstemännen att ernå förenkling de på området en av gällande författningarna. Maltdryckstillverkningen regleras Kungl. Majzt genom en av och riksdagen antagen förordning, vilken i i sin tur kompletteras Kungl. genom en av Majzt utfärdad ordningsstadga, varutöver särskilda kontrollföreskrifter äro meddelade av kontrollstyrelsen på grund av bestämmelser i förordningen och ordningsstadgan. Studiet av hithörande, på detta sätt splittrade bestämmelser är, såsom erfarenheten visat, för såväl tillverkarna som kontrolltjänstemännen förenat med avsevärda besvärligheter. Då därtill kommer, att författningarna äro föga överskådligt uppställda så ofta frågor, att som i verkligheten äro samhöriga, behandlas på vitt skilda ställen, framstår det som ett önskemål att, utan någon rubbning grunderna för nuvarande bestämmelser, av i dem åstadkomma största möjliga förenkling och överskådlighet. För att nå därhån, torde det vara erforderligt, att den nuvarande ordningsstadgan helt och hållet slopas, varvid de bestämmelser, som äro av mera principiell innebörd, införas i den förordningen, nya under det att sådana bestämmelser i nuvarande ordningsstadga, innehålla som mera tillämpningsföreskrifter, framdeles meddelas kontrollstyrelsen. De särskilda av föreskrifter, som

meddelas av kontrollstyrelsen och som för närvarande äro sammanfattade i en särskild författning, böra i stället så långt sig göra låter, meddelas av kontrollstyrelsen såsom anvisningar under varje § i förordningen av den edition, som kontrollstyrelsen till ledning för tillverkare och kontrolltjänstemän plägar utgiva.

l förordningen äro för närvarande intagna föreskrifter om arvode för kontrolltjänstemän och vidare äro i förordningen och ordningsstadgan meddelade bestämmelser om kontrolltjänstemännens tillsättning, befogenhet, skyldigheter och dylikt. Det kontrolltjänstemännen tillkommande arvodet utgår för närvarande ur ett av riksdagen under sjunde huvudtiteln uppfört förslagsanslag för kontroll över tillverkningsavgiftem. Det synes de sakkunnige

riktigast och med praxis på andra områden bäst överensstämmande, att Kungl. vara Majzt och riksdagen genom särskilt beslut fastställa. huru ifrågavarande anslag skall disponeras till ersättningar till kontrollpersonalen. Då därtill kommer, att överkontrollörerna vid maltdryckstillverkningen jämväl innehava samma ställning i fråga om brännvinstillverkningen, undvikes den oegentligheten, att överkontrollörernas arvoden fastställas i två olika författningar.

De erforderliga bestämmelserna angåendej kontrollpersonalens antagande, tjänstgöring, befogenhet och skyldigheter synas böra sammanfattas i en särskild, av Konungen utfärdad instruktion i likhet med de instruktioner, som äro utfärdade för olika verk och myndigheter, och då kontrollpersonalen i vissa avseenden är gemensam för brånnvins- och maltdryckstillverkningen, instruktionen böra göras gemensam åtminstone för dessa

synes båda slag tillverkningskontroll. l sådant syfte synas de i maltdryckstillverknings- och

av brännvinstillverkningsförordningarna samt i resp. ordningsstadgor förekommande bestämmelserna i nu berörda avseende böraarbetas tillsammans.

De de sakkunniga sålunda föreslagna förenklingarna i gällande författningar i

av syfte att erhålla större överskådlighet lagstiftningen på området torde vara nödvän-

av diga icke minst därför, att kontrolltjänstemännen utan större svårigheter skola behärska innehållet av hithörande bestämmelser. /

Förenklingar beträffande kontrollen.

ifråga kontrollen anse de sakkunniga, att vissa förenklingar i syfte att göra den

om billigare enligt erfarenhet låta sig genomföras. Hittills har kontrollen vid varje

vunnen skattepliktigt bryggeri utövats särskild kontrollör, vilken skall besöka varje under

av hans tillsyn stående bryggeri minst tre dagar i varje vecka och med uppmärksamhet följa tillverkningen. Vid de skattefria bryggerierna åter utövas tillsynen av tillsyningsmän, icke hava omfattande tjänstgöringsskyldighet som kontrollörerna. Det

som samma har synts de sakkunniga, erfarenhet ufvisade, att kontrollen vid de

som om vunnen skattepliktiga bryggerierna betydligt kunde förenklas, utan att därmed kontrollen förlorade i effektivitet. Vid varje bryggeri finnes nämligen uppställd en automatiskt registrerande våg, genom vilken allt malt skall passera, och kontrollens egentliga syfte är att tillse, att intet malt användes, som icke passerat vågen. Med hänsyn till de svenska bryggeriernas ställning kan man förvänta, att de skola göra sig skyldiga till någon skatteförsnillning, och, såvitt de sakkunniga hava sig bekant, har icke någon sådan försnillning uppdagats, sedan maltskatten infördes. Risken för upptäckt, även om viljan till försnillning. skulle finnas, är för stor, och straffets storlek, särskilt sett i samband med nyss antydda risk och den eventuella vinsten underslev, måste betraktas såsom avskräckande.

av Det kan förtjäna att erinras, att i Norge och Danmark, där produktbeskattningen är genomförd och där sålunda motsvarighet icke finnes till den automatiskt registrerande

vågen, kontrollen är betydligt enklare anordnad än i Sverige. Några särskilda vid bryggerierna anställda kontrolltjänstemän finnas icke, utan vilar kontrollen väsentligen på granskning av bokföringen och stickprovstagning. Erfarenheten från kontrollen i dessa länder är fördelaktig, och den synes ådagalägga möjligheten av vissa förenklingar i den svenska maltdryckskontrollen. Därest den i vårt land genom kontrollören utövade personkontrollen minskades och i viss grad ersattes av en på tillverkarens bokföring grundad kontroll, skulle enligt de sakkunnigas mening kontrollens effektivitet icke bliva mindre. l enlighet härmed böra följande förändringar och förenklingar vidtagas: l Kontrollörerna vid de skattepliktiga bryggerierna ersättas av tillsyningsmän med i huvudsak samma ställning som tillsyningsmännen vid de skattefria bryggerierna. 2 Okade krav ställas på tillverkarens bokföring över tillverkningen, vilken bör granskashos kontrollstyrelsen efter utgången av varje kvartal. 3 Overkontrollörens kontroll över bryggerierna bibehålles i huvudsak oförändrad. Genom stickprov, utförda av överkontrollörerna och centrala kontrolltjänstemän, bör det oförmodat då och då utrönas, huruvida tillverkarens bokföring stämmer med de faktiska förhållandena. l enlighet med dessa grundlinjer hava de sakkunniga ansett, att maltdryckskontrollen framdeles bör utövas. Härigenom skulle en obetydlig besparing kunna göras. Enligt kontrollstyrelsens senaste berättelse för tillverkningsåret 1919-20 uppgick arvodet till bryggerikontrollörerna till närmare 139,000 kronor utom dyrtidstillägg. som torde få beräknas till minst samma belopp. Därest kontrollörerna ersättas med tillsyningsmän och de skattepliktiga bryggerierna 160 st. få beräknas hållas igång i medeltal ll månader av âret, skulle kostnaden för kontrollen genom tillsyningsmän, vilka äga uppbära högst 30 kronor i månaden, uppgå till omkring 50,000 kronor för år räknat. Aven om någon kostnad för förstärkning av arbetskrafterna i kontrollstyrelsen för den utvidgade bokföringsgranskningen kan komma i fråga torde med säkerhet kunna beräknas, att minst hälften av den nuvarande kontrollkostnaden skulle inbesparas.

Speciell motivering.

Beträffande de punkter av gällande förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, i vilka de sakkunniga föreslagit ändringar, har redogörelse för motiven härtill i allmänhet lämnats i det föregående. Då emellertid uppställningen förordav ningen blivit ändrad, hava de sakkunnige utarbetat en till betänkandet fogad jämförande tablå sid. 75-76 mellan bestämmelserna i föreliggande förslag till förordning och gällande bestämmelser i nuvarande förordning och ordningsstadga. Därutöver hava de sakkunnige ansett sig böra motivera förslaget allenast i nedan angivna avseenden. l 15 § av gällande förordning stadgas, att tillverkare skall inbetala kontrollörsar- -vode, då vissa uppehåll i maltkrossning äga rum. Denna bestämmelse torde hava tillkommit för att skydda statsverket för eventuell förlust å kontrollkostnader. Bestämmelsen i fråga torde emellertid icke längre vara erforderlig med hänsyn till att den stadgade minimiskatten under alla förhållanden torde lämna överskott, sedan kontrollkostnaderna genom de sakkunniges förslag avsevärt nedsatts. 8 och 22-23 av förslaget äro nya och har motivering för dessa lämnats i föregående kapitel. l detta sammanhang mä allenast framhållas, att tillverkning exportöl av 23 § är tillåten såväl för export som för vetenskapligt eller tekniskt ändamål. Beträf- 10

fande exporten av dylikt öl synes Konungen böra fastställa erforderliga villkor, och må i detta hänseende erinras om att bestämmelser redan äro meddelade angående viss utförsel av genom kungörelsen den 13 februari 1904 angående restitution av erlagd skatt för malt vid utförsel ur riket av maltdrycker. ifråga om den försäljning av öl för vetenskapligt eller tekniskt ändamål, som någon enstaka gång möjligen kan vara motiverad, har föreslagits, att kontrollstyrelsens tillstånd skall inhämtas. Slutligen torde en viss tillverkning av starköl för bryggeriernas propageringsapparater böra omöjliggöras.

En konsekvens av förbudet mot försäljning inom riket av starköl är att importen av dylikt i motsvarande grad förbjudes, och hava de sakkunnige alltså framlagt förslag till en särskild förordning angående förbud mot införsel och försäljning inom riket av exportöl. l samband härmed må erinras, att gällande tulltaxa torde böra kompletteras med motsvarande föreskrift.

Beträffande rusdrycksförsäljningsförordningen hava de sakkunnige väsentligen kunnat åtnöja sig med densamma avlägsna de stadganden, som hava avseende å försälj-

att ur ningen av maltdrycker avnuvarande klass lll. l 4 § 4 mom. har emellertid på grund av att maltdryckstillverkare längre skulle vara partihandlare i förordningens mening, införts förbud jämväl för tillverkare i skattepliktigt bryggeri att erhålla tillstånd till försäljning av rusdrycker. l 11 § har införts hänvisning till den särskilda förordningen om förbud mot införsel och försäljning inom riket av exportöl. Slutligen har 46 § föreslagits skola helt och hållet utgå ur förordningen, enär det är bekant, att 1921 års parti handelssakkunnige föreslagit, att paragrafen skall upphöra att gälla ifråga om vin.

l fråga om förordningarna angående försäljning pilsnerdricka samt angående för-

av säljning av tillagade alkoholfria drycker och svagdricka hava allenast rent formella ändringar vidtagits.

Jämförande tablå.

Förslag till förord- Motsvarande stadgande i gällande ning angående tillverkning och beskattning av malt- maltdryckstillverkningsordningsstadga drycker förordning

1 S 1 S 2 § HY — 3 § 3 S 4§ 23§,31§ 15§.34§ SS 9§,25§,35§ 6 S 1 mom. 11 S 6 S 2 mom. 12 S 7 S 1 mom. 10 S 7 S 2 mom. 13 S 1 33 S 1 - mom., mom. 7 g s mom. 24 33§ ‘ 8 § ny — — 9 S 13 S 1 mom. 10 S 1 S - 11S10ch3mom. 16S GS 11 S 2 mom. 17 S 1 mom. 12 S 4 S 1 mom. 13 S l mom. 4 S 2 mom. 13 S 2 mom. 18 S l mom. 13 S 3 mom. 17 S 2 mom., 20 S 2 st. 3 S 13 S 4 mom. 18 S 3 mom. 5 S 2 mom. 14 S 1 18 S 2 I mom. mom. 14 S 2 mom. 4 S 3 mom. 14 S 2 mom. 15 S 1 mom. 20 S 3 och 4 st. 15 S 2 mom. 20 S 5 st. 15 S 3 mom. 2 S 4 15 S 4 mom. 19 20 S l st. 15 S 5 mom. 20 S 6 st. 16 S 13 S 2-4 mom., 6 mom.

17§ §

2 10 17 18 S 1 mom. 14 S 18 S 2 mom. 25 S ——

Jämförande tablå forts..

Förslag till förord-

Motsvarande stadgande i gällande ning angående tillverkning och beskattning av malt- maltdryckstil1verknings-

ordningsstadga drycker förordning

19 § 12 §

— 20 § 22 § 9 § 21 § 1 mom. 21 S 14 13 § 1 mom. 21 §2 mom. 4 §

—— v 22, 23 nya ~-

- 24 § 2 § 1 si. 25 § 4 § 3 mom 26 § 5 § 27 S ny

— 28 § 1 mom. 6 § 1 mom. 28 § 2 mom. 6 § 2 mom. 28 § 3 6 § 3 mom.

mom. 29 § 1 mom. 6 S 4 mom. 29 § 2 mom. 13 § 5 mom. 30 § 1 6 § 5 mom., 13 § 7 mom.

mom, 30 s 2 6 S 6 mom.

mom. 31 § 7 § 32 § 8 § 13 § 2 mom. 33 § 2 s 2 st. 34 § 29 §

~ 35 § 27 § 36 § 26 S 37 S 28 S 31 § 2 mom. 38 § 30 §

- 39 s 29 S 40 § 30 S 31 § 2 mom. 41 § 32 S 42 § 34 S 43-45 36-38 46 S ny

— 47——60 39-52

Tabell Malfdrycksanalyser utförda á zymotekniska laboratoriet.

1 E N

1EgemAlkoholhalt Extfakthflt St§m 1iF6rjéisn.ings-

Analys I vlkts Vom L1 ‘ ,gmdL00 A ä k i vikt n m r n n 0 ar

1~StYrk:i b

1 nummer Vid 15° i sken- verk- skenv01. vikt. verk- Vikt 1 1 a 0,: bar 11g. o 11g. bar 1 s 1

i 1

Stockholm. I Nzr 1 1.00734 3.79 2.99 3 1.88 3.30 9.18 64.1 79.5 Inköpt 1.111311ölkaré

1 l

2 1.00766 3.77 2.97 1.96 3.39 9.23 63.3’ 78.8 . v 1 3 1.00865 3.50 .75 222 3.50 8.92 C0. 75.1 1 . . 1 4 1.00978 3.40 2.67 1 2.50 3.77 9.03 58 72.3 . .

5 1.00856 3.49 2.74 2.19 3 347 8.87 60.. 75.3 r . 6 11.00863 3.49 2.75 2.21 3.48 8.90 60.. 75.2 . . . .

7 1.00857 3.64 2.86 2.19 3.53 9.16 61.5 76.1 glas ölkafe . . 8 1.00739 3.81 3.01 1.90 3.30 9.22 64.2 1 79.4 buteljá ankare 1 4 J ä 1 9 1.00868 3.61 2.84 2.22 3.58 9.16 60.91 75.8‘ . .. . 1 10 1.00877 3.57 2.81 2.24 3.60 9.13 60.6 75.5 g ..

11 1.00568 2.23 1.76 1.46 2.29 5.80 60.5 74 8 glasá restaurang

12 100913 3.43 2.70 2.34 3.64 8.96 59.4 73.9 g sejdel restaurantá . N 58.2 72.0 l i 13 1.01003 3.46 2.72 2.57 3.84 9.19 . .

14 1.01046 3.44 2.70 2.68 3.94 9.25 57.4 71 1 i stortglasárestaurant 1 2.88 2.24 1 61.2 75.81 15 100873 3.66 3.59 9.25 . .. .

16	1.00726 2.68 2.11 1.86 2.86 7.06 59.5 73.7	. 1
17	1.01000 3.44 2.70 2.56 3.83 9.14 58.1 7
18	100989 3.50 2.75 2.53 3.82 9 23 58.6 /2.6	glasá restaurant ..
19	1.00532 2.25 1.77 1.37 2.21 5.76 61.7 76.3	.
20	1.00927 3.64 2.86 2.37 3.72 9.34 60.2 74.7	hu1e1j å restaurant

i n . Göteborg. Nzr 21 1.01079 3.20 2.51 2.76 3.96 8.90 55.5 69.0 lnkéipgim. ljus pilsnerái1kafé1

22	1.01043 3.32 2.61 2.67 3.90 9.04 56.9 70.5	64.0 79.5 1 ,,;,,gS’s..;,e its	- -	mörktlager 1 z
23	1.00752 3.89 3.06 1.93 3.38 9.39		"§;:q§;,.:§;-S,;;$; baymk á	p11S"i"1'§mt'§
24	1.00908 3.74 2.94 2.33 3.72 9.49 60.8 75.5		Wgfggfmäfs 11 ams á
5 25	1.01042 3.20 2.51 2.67 3.86 8.81 56.2 69.7	62.1 77.0 {1"§,f;,f gm ‘5 baymk i
26	1.00847 3.79 2.98 2.17 3.58 9.43			b°"k‘ ä
27	1.01145 3.03 2.38 2.93 4.06 8.75 53.6 66.7

Tabell F0rts..

i 1 Extrakthalt 13mm Förjäsnings- 1Egem1Alkoholhalt Analys Nligv1kt1_,_____ :där: A n märk i n g n a r 1 nummer 1vid15° t N 11811113: sken- veNrk- veNrk- sken- N NNON viktN N bar hg = l1g bar

Malmfi. N 1 i N Nzr 28 1.01012; 3.48 2.73 2.50 3.88 9.24 58.0 ‘ 72.0 N Inköpt glasá automat N N 29 1.0995813.52 .77 2.45 3.77 9.22 59.1 73.4.1 .. 1 1restaurant 30 1.111003:3.43 2.70 3.85 N ~ .57 g å 9.16 58.0 72.0

31 1.0095013.48 2.74 2.43 3.73 9.12 59.1 73.4 N N N 1 1 . . 1 N 32 1.01052 3.36 263 2.69 3.94 9.11 56.8 70.51 .NN 1

	33 34 35 36 37	1.01024 3.36 2.63 2.62 3.87 i 9.04 57.2 N 1.01026 3.36 2.64 263 3.88 9.07 1.01077 3.30 2.59 2.75 3.98 9.08 56.2 69.7 1.01066 3.28 2.58 2.73 3.06 9.04 56.2 3 69.8 1.01069 3.30 2.59 2.74 3.96 9.06 56.3 69.8	N N N N	N N	1 1 N 1	71.0: 57-21 71.0 1	., . . v 1. 1 1 1 1 1 a N 1 buteljá automat
.		N		1	N
‘ N0rrk‘p111g.					1	N
:Nzr 38	39 40	1.01072 3.14 2.47 2.74 3.92 8.79 55.4 68.9 1.01078 3.12 2.45 2.76 1 3.93 876 55.21 68.5 1.00800 3.53 1 2.78 1 2.05 3.37 8.85 61 76.8	N	N			1 ölstuga
; -				N			1
1 41	. . 42	1.00806 3.54 2.711 2.07 3.39 1 8.88 61.8 76.7 1.01127 3.08 I 2.42 2.88 1 4.04 8.81 54.2 1 673

glas N 43 1.00098 3.24 2.54 2.55 3.77 8.78 57.1 710

. 1 1

44 1.00776 3.51 2.70 1.09 3.31 .75 62.21 773

. . 1 N . .

45 1.007512-3.53 2.78 2.03 3.35 8.83 N 62.1 77.2 w 1 1

1 1 Jävla. N N 1

Nzr 46 1.00648 4.12 3.25 1 1.66 3.19 9.57 66.7 1 82.7

1 ahutelj avhämtningsst.

47 100792 3.76 2.96 2.03 3.43 9.25 63.01 78.1

. . 5

48 1.00975 3.311 2.66 2.50 3.76 9.00 72.2

. . 58.21

49 1.00861 3.46 2.73 1 2.20 3.50 8.88 6061 753

. .

1 1 1 1 1

Karistad.N

N N

Nzr 50 1.01000 3.48 2.73 i 25e 3.86 1 9.23 72.3

. . 58.21 1

51 1.00913 N 1

3.59 2.82 2.34 1 3.68 9.23 60.21 74.7

1 1 1

Tabell II. Maltdrycksanalyser utförda â kontrollstyrelsens laboratorium.

Alkoholhalt EX- Stam- Egem, Analysnummer lig vikt T :OT A ä k i n m r n n g a r vid 15° Y VOL% vikt vikt ivikt

Nzr 1 1.00917 3.28 2.58 3.52 8.61 Taget från bryggeri i Dalarna . . . . . . . . 2 1.00967 3.17 2.49 3.66 8.58 Bekommet från familj i Dalarna . . . . . . . . 3 1.00877 3.53 2.78 3.18 8.66 Taget från bryggeri i Dalarna . . . . . . . . 4 1.00772 3.89 3.07 3.37 9.41 Taget från bryggeri i Gävle . . . . . . . .

Tabell III. Vissa uppgifter om maltdryckstillverk—

Förbrukat malt i kg. Man Produktion i

förbruk-

Tillverkningsår ning när

‘£‘.§;‘§‘§§££‘a :5:°::a8

1n5§§§§§§åg-

1909-1910 25.102.061 9.176.784 34.278.845 100 47.412 725.218

. . . . . . 1910——1911 26.875.392 9.688.305 36.563.697 107 58.892 773.508

. . . . . . . . 1911-1612 25.992.833 9.032.818 35.025.651 102 57.832 731.711

. . . . . . . . 1912-1913 26.917.210 9.093.283 36.010.493 105 62.213 777.337

. . . . . . . . 1913-1914 27.501.004 9.298.505 36.799.509 107 61.926 804.667

. . . . . . . . 1914-1915 29.142.890 7.108.417 36.251.307 106 72.584 922.716

. . . . . . . . 1915-1916 29.416.855 6.632.439 36.049.294 105 79.766 1.018.360

. . . . . . . . 1916-1917 22.412673 5.455.825 27.868.498 81 64.890 450.463

. . . . . . . . 1917-1918 5.758.971 2.449.277 8.208.248 24 53.519

. . . . . . . . - 1918-1919 13.004.527 2.140.586 15.145.113 44 120

. . . . . . . . - 1919-1920 22.331.247 3.298.314 25.629.561 75 1.826 331

. . . . . . . .

ningen under tillverkningsdren 1909/I0-1919/20.

hektoliter vört för framställning av Produktion svagdricksviirt i hektoliter Summa hl. vöftfjörskatte-

phkuâirdwc

pilsneröl övriga låigeçl pålägg pl11lgi;alatttr§/g-ViSr;gkgag::aSu m m a

gener

411.804 24.902 198.134 1.407.469 266.957 1.260.534 1.527.491 - 452.024 23.598 211.713 1.519.735 286.066 1.349.685 1.635.751 — ‘

448.000 23.442		—	195.793 1.456.779 282.656 1.282.181 1.564.837
455.552 47.045		-	199.004 1.541.152 295.911 1.292.848 1.588.759
471.746 24.918		-	196.807 1.560.064 329.318 1.327.812 1.657.130
469.608 25.860		-j	188 541 1.679.309 287.702 1.072.057 1.359.759
472.141 26.054		—	179.835 1.776.156 291.857 1.008.022 1.299.879
234.691 19.233	2.687	-	820.298 1.589.575 273.356 906.297 1.179.653 187.507 243.713 749.126 567.228 1.316.354
—		—
124	74 67.418 1.052.771 1.120.507 199.916 501.672 701.588
438	176 60.327 1 642.997 1 .706.097 197.887 562.500 760.387

Reservation av herr Almgren.

Det föreliggande uppdraget går ut på att åstadkomma en allsidig utredning av frågan, huruvida och under vilka förutsättningar förbud mot försäljning inom riket av maltdrycker, vilka innehålla mer än 3,6 volymprocent alkohol, må kunna stadgas. Bland de synpunkter, som enligt mitt förmenande borde spela vid en dylik allsidig prövning av förevarande, den stora allmänheten i hög grad berörande fråga, torde en av de viktigaste vara hänsyn till den konsumerande allmänhetens önskemål och berättigade intressen rörande beskaffenheten av och smaken å tillgängliga maltdrycker. jämte den vetenskapliga erfarenheten på området, de speciella nykterhetssynpunkterna samt den bryggeritekniska sakkunskapen torde således jämväl den stora allmänhetens syn på frågan hava bort få göra sig gällande. På grund härav har jag också från början hemställt, att de sakkunniga måtte ingå till Statsrådet och chefen för finansdepartementet med begäran om kommitténs komplettering i angiven riktning, men förföll frågan, då de sakkunniges majoritet icke delade min uppfattning.

Den tvekan, som jag för min del med hänsyn till de sakkunniges sammansättning alltså redan från början hyste angående möjligheterna att få fram ett samlat, även ur den konsumerande allmänhetens synpunkter tillfredsställande förslag, visar sig numera hava varit fullt berättigad. jag kan nämligen icke finna annat, än att sakkunnigemajoriteten vid utarbetandet av sitt förslag icke i tillräcklig grad beaktat den sida av spörsmålet, som jag nyss berört.

Innan jag går att närmare utveckla mina synpunkter på förevarande fråga torde det tillåtas mig att framhålla, hurusom de sakkunniga vid utredningsarbetets planläggning och igångsättande enade sig om, att vissa förberedande undersökningar borde verkställas i syfte att på åtskilliga oklara eller till synes ovissa punkter få ett sakligt underlag för den fortsatta diskussionen. Sålunda skulle genom bryggerierna företagas en del provbrygder för framställande av skilda slag av maltdrycker, såväl av det gamla lager- och pilsnerölet med varierande styrka, som ock av de utav professor Thunberg förordade nya typerna av hög extrakthalt och låg alkoholhalt. Av sålunda gjorda brygder hava också prover, utan angivande av maltdryckssorten, tillställts en del intresserade personer med anhållan deras yttrande. De härvid uttalade omdömena hava i stort sett tyd-

om ligt ådagalagt vilket även kunde väntas att man vid valet mellan olika slag av

—— —— maltdrycker allmänt funnit sådana sorter, som närma sig det gamla pilsnerölet och lagerölet, vara de smakligaste och mest tilltalande.

Vid arbetets planläggning beslöto de sakkunnige vidare, att professor Thunberg skulle i enlighet med åtaget uppdrag göra undersökningar angående dels alkoholgränsen

nykterhetssynpunkt mellan starkare och svagare maltdrycker och dels de i ölet ingåur ende beståndsdelarnas smakbetydelse. l avvaktan på de sålunda beslutade utredningarna blevo de sakkunnigas sammanträden ajournerade från februari till september månad, då

vissa näringsidkare på området hördes. Emellertid har- någon redogörelse för resultatet av senast åsyftade undersökningar icke hittills lämnats de övriga sakkunnige professor

- Thunberg har förklarat, att han saknat tid för dessas verkställande utan har från

— ordförandens sida i stället framlagts ett färdigupprättat förslag till betänkande i frågan i dess helhet. Då det framlagda förslaget i allt väsentligt nu accepterats av de sakkunniges majoritet, återstår det för mig icke annat än att i ett särskilt yttrande i korthet framställa min syn på det föreliggande problemet.

När det gäller att besvara principfrågan, huruvida det i lag hädanefter bör vara förbjudet att inom riket försälja maltdrycker innehållande mer än 3,6 volymprocent alkohol, har sakkunnigemajoriteten till en början upptagit till behandling spörsmålet angående sakens försäljningstekniska sida och de svårigheter, som eventuellt förefinnas, att med nuvarande rusdrycksförsäljningsförordning anordna försäljning av maltdrycker av tredje klassen. Ehuru jag väl delar den av sakkunnigemajoriteten tydligen omfattade meningen, att denna sida av frågan icke rimligen bör tillmätas avgörande betydelse, då det gäller att taga ståndpunkt till principen förbud eller icke förbud, måste jag dock gent emot majoriteten framhålla, att det icke kan anses ådagalagt, att oöverstigliga svårigheter över huvudtaget skola möta för att på ett praktiskt genomförbart sätt ordna försäljning och distribution av Öl genom systembolagen. Från åtskilliga håll inom systembolagsvärlden har det dock gjorts gällande, att vissa svårigheter, särskilt beträffande lokalfrågans och kontrollens ordnande, som tidigare ansetts föreligga, numera kunna till väsentlig del få anses övervunna. Visserligen lära systembolagen icke hava något större intresse av att påtaga sig även försäljningen av öl, utan dessa torde snarare önska att slippa detta bestyr, men helt visst lärer det vara görligt att komma fram till tjänliga, praktiska anordnigar för ett ordnande av denna fråga. Såsom Kungl. kontrollstyrelsen påvisat i sitt av sakkunnigemajoriteten åberopade, den ll februari 1918 dagtecknade utlåtande till Konun gen i ärendet, bör man kunna ordna saken, där så skulle erfordras,- med särskilda avhämtningsställen för, öl, där varan utlämnades sedan köparen efter identifiering och betalning erhållit rekvisitionsblankett hos det honom anvisade utminuteringsstället för spritdrycker och vin. i

När sakkunnigemajoriteten övergår till att bedöma frågan ur nykterhetssynpunkt, har den tydligen känt med sig, att det skulle förefalla märkvärdigt och inkonsekvent, att samtidigt som man medgiver allmänheten rätt att få köpa det vida alkoholstarkare och ur nykterhetssynpunkt skadligare brännvinet, skulle helt förbjudas saluhållandet av den vida svagare och prisbilligare drycken, ölet. Under det att partihandelssakkunniga i etti dagarna avgivet betänkande respektera den enskildes smakriktning ända därhän, att de förorda ett vidmakthållande av enskild persons rätt att importera utländska viner, konjak och visky m. m., därest Systembolaget för i lager visst önskat märke, så tveka maltdryckssakkunnige att föreslå förbud mot all ölförsäljning inom landet med undantag blott för tekniskt och vetenskapligt ändamål. Sakkunnigemajoritetens argumentering för att ölet skulle ställas i en särskild undantageställning är synnerligen svag. För att komma därhän har majoriteten måst söka göra gällande, att alkohol i öl mäste anses minst lika skadlig som alkohol i brännvin och vin, argumentering som strider mot såväl erfa4

en renhet som vetenskapens rön. Sakkunnigemajoriteten framhåller nämligen, att, då vårt folks maltdrycksbehov frånsett svagdrickat kan uppskattas till en miljon hektoliter och då starkölet kan beräknas till i medeltal l % starkare än pilsnerdrickat, totalkonsumtionens omläggning från pilsnerdricka till enbart starköl skulle innebära ett absolut tillskott av en miljon liter absolut alkohol år, motsvarande 21/2 miljon liter 40 brännvin.

per Räknar man på liknande sätt som sakkunnigemajoriteten, kunde man också påvisa, att

allmänheten med tillgång endast till det även ur nykterhetssynpunkt såsom ofarligt ansedda pilsnerdrickat per år förbrukar en alkoholmängd, motsvarande icke mindre än emellan 8 och 9 miljoner liter 40 % brännvin. Att konsumera denna mängd i form av pilsnerdricka anses fullt ofarligt, men om kvantiteten höjes från ö å 9 till omkring ll miljoner liter genom att maltdryckernas styrka i någon månökas, då skulle det enligt majoritetens framställning vara likvärdigt med en ökad brännvinskonsumtion av 21/2 miljon liter. Sakkunnigemajoritetens resonemang är uppenbart missvisande och snarare kan man draga den slutsatsen, att, då det är oskadligt för vårt folk att förbruka ungefär 31/2 miljon liter absolut alkohol i form av maltdrycker av klass talar sannolikheten för, att det praktiskt taget skulle bliva samma resultat om ungefär 41/2 miljon liter konsumerades i en något starkare maltdryck.

l detta sammanhang kan jag icke underlåta att något närmare ingå på frågan om ölets ställning i jämförelse med de egentliga spritdryckerna samt därvid belysa det faktum, att alkohol i öl såväl kvantitativt som kvalitativt förhåller sig annorlunda ur folknykterhetens synpunkt än alkohol i övriga sprithaltiga drycker.

l vårt land ligger den stora alkpholförbrukningen på brännvinet och de starkare spritdryckerna, medan alkoholen i maltdryckerna och vinet spelar en väsentligt mindre roll. Av de till denna reservation fogade grafiska bilderna och statistiska data Bil. l-V framgår, att alkoholmängden i de maltdrycker, som vårt folk förbrukar, varit och alltjämt är i förhållande till den totala alkoholkonsumtionen av underordnad betydelse.

Men även beträffande dryckernas användningssätt och alkoholens verkningar förefinnes en utpräglad skillnad mellan maltdrycker och spritdrycker. Maltdrycker äro i väsentlig omfattning typiska måltidsdrycker. Samma mängd alkohol. då den intages tillsammans med föda, verkar betydligt mindre kraftigt, än då den intages å fastande mage, något som professor Thunberg med styrka framhållit vid tidigare tillfällen. Men även i det fall, att ölet förtäres utan samband med måltid är det oriktigt att jämställa alkohol i öl och i brännvin, då ölet, på grund av bland annat sin sammansättning, ingalunda giver samma berusningseffekt som starkare spritdrycker med samma absoluta myckenhet alkohol. l detta hänseende hänvisar jag till professor Thunbergs Oversikt över alkoholens fysiologiska verkningar Nykterhetskommitténs betänkande X, bilaga 6, däri redogöres för Mel|anby’s experiment, vilka utvisa den högst betydande skillnad i alkoholverkan, som åstadkommes mellan å ena sidan en viss myckenhet alkohol i ex. visky och å andra sidan samma myckenhet i öl. Den grafiska bilden i nyssnämnda översikt å sid. 15, torde vara belysande. Tecken på berusning komma mycket hastigare och te sig mycket mera intensiva, när det gäller starkare alkoholhaltiga drycker, än när det gäller öl. För övrigt hänvisar jag till bilagda utdrag ur Mellanbys egen uppsats i Medical research committees, Special report Series nr 31 år 1919, sid. 20-22 Bil. VI.

Att över huvud taget likställa ex. en liter 4 % öl med en deciliter 40 % brännvin måste vara ytterst vilseledande, och hänvisar jag härvidlag ånyo till professor Thunbergs uttalande angående det inflytande som utspädningen, tidrymden för dryckens konsumtion, de i dryckerna ingående övriga ämnena samt en del andra faktorer äga på olika alkoholhaltiga dryckers verkningar.

När det så gäller att gå frågan om maltdryckernas ställning i nykterhetshänseende närmare inpå livet, är det ett spörsmål av vikt att söka få klarlagt var alkoholgränsen ligger mellan å ena sidan sådana maltdrycker, vilkas användning kunna anses innebära en fara för folknykterheten, och å andra sidan sådana, från vilka dylik fara föreligger. Denna fråga har jämväl varit föremål för en utredning av professor Thunberg, som ien

till propositionen nr 242 till 1914 års senare riksdag fogad bilaga redogjort för resultatet av denna utredning.

Därvid har professor Thunberg framhållit bland annat följande. Den dittillsvarande erfarenheten från det praktiska livet gåve vid handen, att en maltdryck med en alkoholhalt överstigande 21/4 volymprocent läge under berusningsgränsen, under det att en 5-procentig säkert läge över den. Vid avgörandet av spörsmålet om pilsnerdrickats användbarhet som rusdryck lämnade oss den praktiska erfarenheten vid ifrågavarande tidpunkt ingen ledning trots att denna dryck ibetydande omfattning konsumerades ivårt land.

- Å fysiologiska institutionen i Lund hade företagits försök, utvisande att det varit omöjligt för de personer, på vilka försöken utfördes och vilka gjorde sitt allra bästa för att på fastande mage inom möjligast korta tid konsumera möjligast mycket av en 3,3 volymprocent alkohol innehållande maltdryck, att på en tid för konsumtionen av intill en timme nå den minsta berusning. Slutligen kommer professor Thunberg fram till det uttalandet, att det torde vara fullt berättigat, att som tillåtligt ur folknykterhetssynpunkt beteckna det fria användandet som måltidsdryck av vårt pilsnerdricka med dess under 3,6 % fallande alkoholhalt.

Den praktiska erfarenhet, som man enligt professor Thunbergs uppgift förut saknade angående pilsnerdrickats användning som rusdryck, har man numera vunnit. Denna erfarenhet har tydligt ådagalagt sanningen av att dessa medelstarka maltdrycker icke äro rusdrycker. Visserligen förekommer i den officiella fylleristatistiken ett fåtal fall, där pilsnerdricka anges som orsak till berusning, men statistiken torde i dessa fall som regel vara missvisande, enär det är en mycket vanlig företeelse, att de för fylleri anhållna uppgiva sig hava förtärt mindre starka drycker än vad i verkligheten varit förhållandet. Att skylla på svagdricka är ett bevingat ord, bakom vilket ligger mycken sanning. Beklagligt nog har man tidigare endast haft att utgå från vederbörandes egna uppgifter, men har numera professor Erik M. P. Widmark i Lund angivit en metod, att genom undersökningar av alkoholhalten i blodet eller urinen få till viss grad fastställt, i vad omfattning en person befinner sig under alkoholverkan.

I en redogörelse för denna metod anför han ett belysande exempel, där en berusad person, som först uppgivit sig hava endast förtärt två flaskor svagdricka, senare då ifrågavarande undersökningar ådagalagt att han förtärt betydande alkoholmängder, måste erkänna, att han ensam druckit ur en liter konjak.

Om således erfarenhet finnes om pilsnerdrickats oskadlighet ur nykterhetssynpunkt, har man däremot icke haft tillfälle att praktiskt pröva de vid 1917 års riksdag beslutade anordningar i fråga om tillhandahållande av starkare ölsorter, nämligen sådana, som inrymmas under klass lll och som skulle få tillhandahållas på motbok genom systembolagen. På grund av kristidsförhållandena är hela denna anordning hittills alldeles oprövad, och därför synes det mig minst sagt förhastat att nu utdöma dessa anordningar. Aktiebolaget Stockholmssystemet har även framhållit, att verkningarna på nykterhetstillståndet av ett upptagande av ölförsäljningen tillsvidare undandroge sig så gott som varje omdöme.

Beträffande sammansättningen och styrkehalten i de gamla ölsorterna torde följande uppgifter kunna anföras:

Stagçêáâens alkoholhalt

Porter cza 19 cza 7 volymprocent

Lageröl 13,5 5,5 h

Pilsneröl 11,5 % 4,5 A

Mellan dessa drycker och det nuvarande pilsnerdrickat med dess högsta extrakthalt 9,5 finnes alltså rum för åtskilliga maltdrycker, som måste anses relativt

av ofarliga.

Därjämte torde det vara att beakta, att ett tillhandahållande av ett något starkare öl än det nuvarande pilsnerdrickat näppeligen kan hava annan inverkan på förbrukningen av brännvin än en minskning därav. Med den stora makt, som systembolagen äga i fråga om kontroll och möjligheter att reglerande inverka på konsumtionens begränsning, torde det numera icke kunna anses farligt utan tvärtom lämpligt att något släppa fram ölet, något som även är välmotiverat med hänsyn till alkoholens i öl ovan angivna egenskap att verka mindre kraftigt än alkohol i starkare spritdrycker. Vinkonsumtionen i vårt land är i förhållande till brännvinsförbrukningen av så underordnad betydelse, att densamma kan praktiskt taget lämnas räkningen, ehuruväl tillgång på bättre öl

ur även här skulle åstadkomma minskning i förbrukningen av den starkare drycken, såsom erfarenheten odisputabelt givit vid handen i Norge.

När majoriteten ingår på frågan, huruvida den stora allmänheten hyser önskan att erhålla ett bättre och starkare öl än pilsnerdrickat, åberopas uttalanden från systembola-

och detaljhandlarkåren, vari göres gällande, att man å dessa håll icke försport någon gen vidare efterfrågan på starkare öl eller eljest iakttagit, att allmänheten. önskade få tillbaka det vanliga ölet. I motsatt riktning gingo uttalandena från såväl kaféidkarna som bryggerinäringens män. Publiken å kaféerna vore icke belåten med det nuvarande pilsnerdrickat, men funne sig i förbrukningen av detsamma i brist på annat. Till bryggerierna framföres gång på gång önskemål från allmänheten om tillgång på ett starkare öl än det nuvarande. Skiljaktigheten i de anförda uttalandena torde bero bland annat på den omständigheten, att bryggaren och kaféidkaren komma i närmare personlig beröring med förbrukaren och därigenom få påtagliga intryck av dennes önskemål, medan där-

mera emot handlanden kanske endast har att uppsända varan eller utlämna den till ett bud. För övrigt bör besinnas, att allmänheten känner och vet, att det icke för närvarande

nu tillverkas och försäljas maltdrycker av klass lll, och därför år det förklarligt, att man icke i vidare omfattning frågar efter en vara, som man vet icke finnes att tillgå varken hos handlanden eller systembolagen. Att allmänheten faktiskt hyser intresse för erhållande ett något kraftigare öl torde dock vara ett faktum, som även sakkunnigema-

av joriteten indirekt erkänner och räknar med samt kanske på sätt och vis till och med överskattar. Ty när det gäller att framföra skäl för förbud mot försäljning av starköl, framhåller majoriteten gärna att ett frigivande av denna försäljning skulle leda till, att allmänheten skulle helt övergå från pilsnerdrickat till att endast efterfråga och vilja hava det något starkare ölet. Att detta är överdrivet, är en sak genom systembolagens

— kontroll och det ökade besväret vid varans inköp skulle givetvis förbrukningen av starkare öl kunna hållas inom bestämda gränser men så till vida torde sakkunnigemajori-

— tetens uppfattning allmänhetens smak riktig, att önskan och behov förefinnas

om vara att få tillgång även till ett bättre och starkare öl, än det nuvarande pilsnerdrickat.

Sakkunnigemajoritetens känsla av, att allmänheten icke funnit sig fullt till rätta endast med pilsnerdrickat och att behov förefinnes, att därjämte få tillgängligt kraftigare maltdrycker, har tagit sig uttryck i ett framställt förslag om framsläppande av extraktrika, alkoholsvaga drycker, maltöl och maltdricka. Förslaget är kopierat från förhållanden i Danmark och Norge, där sådana lagbestämmelser, som de nu ifrågasätta, genomförts. Erfarenheten från våra grannländer visar emellertid icke, att dylika extraktrika, vörtsmakande drycker därstädes äro vidare eftersökta. l Danmark torde årsomsättningen för närvarande av verkligt öl pilsner och lageröl kunna uppskattas till omkring

l,500.000 hektoliter, medan sådana drycker, som motsvara det föreslagna maltölet, icke funnit större avsättning än till ungefär 50,000 hektoliter. l Norge hava dylika drycker utsläppts av bryggeriernaomedelbart efter den nya maltdryckslagstiftningens införande, men hava icke kunnat vinna terräng utan finna nu endast en ytterst begränsad avsättning. Over huvud taget är smakriktningen så olika i skilda länder, att man i grund och botten icke heller kan hämta vidare erfarenheter utifrån. I Tyskland ex. vill man ha underjästa, i England överjästa ölsorter. l Nord-Tyskland föredrager man ljust, i Syd- Tyskland mörkt öl. I Sverige har allmänheten sin speciella smak, som ingalunda är inriktad på sådana typer som det föreslagna maltölet och maltdrickat. Olsorter av sådan typ äro visst icke någon nyhet här, utan hava en del bryggerier vid åtskilliga tillfällen sökt lancera dylika ex. kronöl, hälsoöl, must 0. d. men allmänhetens smak ligger i vårt land icke för dessa vörtsmakande maltdrycker. Liksom förut skett, lär det vara bryggeriernas sak att söka anpassa maltdryckstyperna efter allmänhetens smak. För övrigt är att märka, att det torde vara endast ett ringa antal bryggerier, som kunna komma att tillverka det ifrågasätta maltölet, vilket dessutom bleve såsom en specialtillverkning dyrare att framställa än de vanliga standardtyperna, pilsnerol, lageröl och pilsnerdricka.

l sakkunnigemajoritetens betänkande har upptagits till bemötande påståendet, att en konsument har möjlighet att genom efterjäsning driva upp alkoholhalten i de av majoriteten förordade nya extraktrika maltdryckstyperna. Enligt mitt förmenande har majoriteten, som icke hyser några farhågor härför, underskattat och felbedömt denna sida av saken. En dylik alkoholsvag maltdryck med omkring l8 extrakthalt den nui

— Danmark förekommande maltölstypen kan mycket lätt och utan att den eller

—— surnar eljest fördärvas endast genom tillsats av jäst ett eller annat dygn och i vanlig

rumsvärme ernå en alkoholhalt av 6 å 7 volymprocent. Majoritetens hänvisning till den

nu tillåtna hembrygden är alldeles missvisande, enär givetvis tillverkningen väsentligt underlättas om extraktet föreligger i löslig form mot den omständliga procedur, som består i att i hemmet utlaka detsamma ur maltet. Faran av dylik trafik har icke förelegat i Danmark, där fri tillgång funnits såväl till starka ölsorter som spritdrycker. Kristidens sorgliga erfarenheter i vårt land ifråga om hembränning torde ådagalägga, att farhågor för en utveckling på sätt ovan antytts äro välgrundade.

Frågan om gränsen mellan starkare och svagare maltdrycker är icke ny, utan hava utredningar härutinnan tidigare ägt rum, nämligen, såsom ovan omförmälts under år 1914, då statsrådet och chefen för finansdepartementet lämnat sådant uppdrag åt professor Thunberg och bryggeridisponenten Sven Sandvall i Borås. Det resultat, vartill sakkunnigemajoriteten nu kommit, sammanfaller praktiskt taget med de synpunkter, som piofessor Thunberg förfäktade år 1914, och i sak har majoriteten knappast presterat något väsentligt nytt utöver vad då anfördes. Då disponenten Sandvall vid sagda tillfälle

ur den konsumerande allmänhetens och bryggeriteknikens synpunkter

ingående bemötte professor Thunbergs utredning, tillåter jag mig att nu i huvudsak hänvisa till och åberopa vad som anförts av honom. Tyvärr förefinnes ingen erfarenhet om den av disponenten Sandvall föreslagna gränsen 10 hos den ursprungliga extrakthalten, mycket

av men tyder på, att en så vald gräns ligger för lågt, ivarje fall om förbud mot försäljning

av starkare maltdrycker skulle införas. Det bör också därför här erinras om, att disponenten Sandvall avgav sitt förslag under förutsättning dels att försäljningen det star-

av kare ölet väl skulle underkastas vissa rätt långt gående restriktiva bestämmelser,

men ingalunda helt förbjudas, dels att maltdrycker, vilkas ursprungliga extrakthalt icke överstege den av honom föreslagna, skulle iförsäljningshänseende jämställas med svagdricka.

Vad angår huvudfrågan, nämligen förbud att försälja maltdrycker med högre alko-

holhalt än 3,6 volymprocent, torde av det föregående framgå, att jagicke delar de av sakkunnigemajoriteten för en dylik åtgärds vidtagande angivna skäl. Over huvud taget synes det mig icke vara lämpligt att företaga en omläggning från nuvarande bestämmelser med kombinerad alkohol- och extraktgräns till införande av enbart alkoholgräns. För säker på att överskrida den högsta medgivna extraktgränsen, måste att vara tillverkaren alltid halla vörten något under maximum. Med nu lagligen tillåtna högsta extraktgräns 9,5 % för pilsnerdricka torde detta i regel icke inbryggas starkare än av 9,2 00. Trots detta har, sakkunniga påvisat, alkoholhalten i flera fall överstigit 3,6 som volymprocent. Skulle nu majoritetens förslag godkännas, att enbart alkoholhalten skall bliva utslagsgivande, måste sålunda flertalet bryggerier ytterligare sänka vörtens extrakthalt för att säkerhet skall vinnas, att alkoholgränsen överskrides, då dessa av flera skäl icke torde i stånd, att, på sätt majoriteten ifrågasatt, tiilgripa pasteurisering vara eller andra likartade åtgärder. De majoriteten föreslagna bestämmelserna skulle alltså - av utan tvivel leda till ett svagare pilsnerdricka än det nuvarande. Visserligen inbjuder majoritetens motivering på flera punkter till ytterligare kritik,

anser jag att det skulle föra för långt, att här ingå på vidare bemötande. men Då majoriteten med anledning från finansdepartementet till de sakkunnige av en överlamnad skrivelse från Svenska Bryggareföreningen angående alkoholhaltens angivande i vikts- eller volymprocent, velat taga bestämd position i frågan, tillåter jag mig dock

att till spörsmålets närmare belysning anföra följande. Mellan lösningar alkohol och vatten ev. med tillsats av aromatiska ämnen av av liknande vikt blandningen och sådana lösningar, som jämte alkohol och vatspec. som ten innehålla tredje komponent hög vikt förefinnes viss skillnad. l förra en av spec. fallet är det felaktigt att angiva alkoholhalten i volymprocent, därför att detta saknar reel innebörd för vätskor, vid blandning undergå kontraktion. l senare fallet åter som är angivandet volymprocent ett vilseledande uttryck även av den anledning, att alkoav holens mängd kommer att uttryckas i huvudsak blott i relativa till en av komponenterna vatten, under det att den andra, vilken spädningsmedel på alkoholen måste som verka flerfaldigt kraftigare än vatten maltextrakt lämnas räkningen. Beträffande ur vätskor detta slag, dit öl måste hänföras, är det därför betydelselöst, om man av uttrycker alkoholhalten i viktsprocent eller volymprocent, utan synes mig det senare ur både teoretiska och praktiska grunder felaktigt. Härtill kommer, att när två ämnen vara alkohol och extrakt äro lösta i vatten, det angivande i volymprocent, det andras enas i viktsprocent är ägnat att förvirra begreppen. Uttrycket vikt på volym undanröjer del ovannämnda olägenheter, dock icke en av alla, och måste på den grund ävenledes betraktas ett mindre korrekt uttryckssätt, som vars införande är önskvärt. Av praktiska skäl har jag dock i det föregående använt samma terminologi som

majoriteten i fråga alkoholhaltens angivande. om Vad i betänkandet under kapitel VI föreslås, angående överförande till konsom trollstyrelsen vissa befogenheter samt förenklingar av hithörande författningar och av kontroll kan jag i huvudsak biträda, men har jag icke haft tillfälle att närmare m. m. deltaga i detaljgranskningen de i sagda hänseende upprättade författningsförslag. av Som sammanfattning vad jag här framhållit vill jag slutligen betona, att då av ovan pä grund kristidsförhållanden icke haft möjlighet att få pröva verkningarna man av rena den vid 1917 års riksdag antagna förut från och med ingången av år 1919 gällande av

° förordningen angående försäljning av rusdrycker i vad densamma avser ölet, men då den konsumerande allmänheten helt visst med tillfredsställelse skulle hälsa ett tillhandahållande av något kraftigare maltdrycker, torde rättvisan och billigheten kräva, att, innan frågan om förbud mot ölförsäljning upptages till avgörande, man sökte få utrönt, om icke ett tillfredsställande resultat kunde ernás med tillämpandet av berörda bestämmelser rörande tillhandahållandet av öl. Det torde numera icke behöva möta alltför stora svårigheter för systembolagen att tillsammans med bryggerierna överenskomma om de lämpligaste anordningarna härför. Den, som vill underkasta sig det med motbokskontrollen förenade besväret för erhållande av ett glas gott öl, bör icke avstängas från möjligheten härtill.

Bilaga I till reservationen.

Konsumtionen av alkoholhaltiga drycker per år och invånare under skilda femårsperioder 1856-1915 samt år 19201.

Brännvin Öl, pilsnerdricka Svagdricka Vin, likör summa liter liter liter liter me, Å per invånare per invånare per invånare per invånare igen en .per mva-

Dry a1l1:§161my 2115611101 2111131311101DW DW 2113111101a

1856-60 9.5 4.75 9.3 0.37 10.9 0.15 0.4 0.04 5.32 . . . . . . . . 1861-65. 10.7 5.35 10.0 0.40 11.8 0.18 0.4 0.04 5.97 . . . . . . 1866-70 8.9 4.45 11.8 0.47 13.9 0.21 0.4 0.04 5.17 . . . . . . . . 1871-75 11.8 5.90 13.5 0.54 15.9 0.24 0.8 0.08 6.76 . . . . . . . . 1876-80 10.1 5.05 15.4 0.62 18.1 0.27 0.7 0.07 6.01 . . . . . . . . 1881-85 8.0 4.00- 17.9 0.72 21.0 0.32 0.7 0.07 5.11 . . . . . . . . 1886-90. 7.1 3.55 22.0 0.88 25.8 0.39 0.5 0.05 4.37 . . . . . 1891——95 6.9 3.45 24.9 1.00 29.2 0.44 0.6 0.06 4.95 . . . . . . . . 1896-1900 8.1 4.05 30.4 1.22 36.3 0.54 0.7 0.07 5.88 . . . . . . 1901-05 7.6 3.80 30.2 1.21 38.2 0.57 0.6 0.06 5.64 . . . . . . . . 1906-10 6.6 3.30 25.1 1.00 29.4 0.44 0.5 0.05 4.79 . . . . . . . . 1911-15 6.7 3.35 20.7 0.83 27.3 0.42 0.6 0.06 4.66 . . . . . . . . 1920 6.2 3.10 21.9 0.71 12.5 0.19 0.7 0.07 4.07 . . . . . . . . . . Anm. Beräkningen är verkställd grundval av den officiella statistiken. På sätt som sker i den officiella statistiken har vid reduktionen till ren alkohol som alkoholprocent använts4 för brännvin 50 %, för öl och pilsnerdricka 4 % 0. m. 1915 och 31/1 % 1920, för svagdricka 1.5 % samt för vin och likör 10 %. I fråga om svagdricka är 0. m. 1915 avdrag gjort för avgång vid lagring, tappning o. d. - För år 1920 är i statistiken hänsyn tagen till berörda avgång.

1 Uppgifterna för 1920 äro preliminära.

Bilaga II till reservationen.

Alkoholkonsumtionens procentuella fördelning på olika alkoholhaltiga

drycker 1896-1915 och 1920.

1896-19001901-19051906--19101911-1915 1920 % % % % %

Brännvin ; 68.88 67.38 68.89 71.89 76.17 . . . . . . . . . . . . . . . . . Öl, pilsnerdricka 20.75 21.45 20.88 17.81 17.44 . . . . . . . . . . . . . Svagdricka 9.18 10.11 9.19 9.01 4.67 . . . . . . . . . . . . . . . . . Vin, likör 1.19 1.06 1.04 1.29 1.72 . . . . . . . . . . . . . . . . . Summa 100.00 100.00 100.00 100.00 100.00

Bilaga III till reservationen.

Förbrukningen i Sverige av sprit- och maltdrycker, reducerade till ren

alkohol, per år och invånare under skilda femårsperioder

1856-1915 samt år 1920.

Helaa1k0holkonsu- ;manonen

,N\OK,P1ÄSWCF ldrzcka Q5‘: . . . , I, , n. , ,,; l1 I x svaganekax 1 T,%T.__1,___, 0.0 ,., ,_4, ,_,1__, 1858/60 , I861/851866/701871/751876/501881/851888/901801/951330/001901/051906/101311/15920

Bilaga IV till reservationen.

Konsumtionen alkoholhaltiga dlycker, reducerade till alkohol,

av ren

i medeltal per år och invånare åren 1911-1915.

Bilaga V till reservationen. Konsumtionen av alkoholhaltiga drycker, reducerade till ren alkohol,

per invånare 1920.

0.07 liter Vimlikçir

Bilaga V till reservationen.

The Absorption of Alcohol in Different Beverages.

From the results obtained with dilute and strong solutions of alcohol, might be expected that there would be some difference between the effect of spirits and beer. This the case as can be seen Fig. V.

CM-MS-OF AlCOHOLlN I00mums DFBLOOD ‘+86

‘+42

351+

309-

l77 A 6 WHISKY 285-/.ALCOHOLavvm B I STOUTEXTRA55/..ALCOHOL ç o STOUTEAGLE3 8’/AALCOHOL I33- SAMEAMOUNTALCOHOLGIVENIN EACHCASE 88

å I 2 3 HOURS Figure V.

ln Curve A 174 c.c. of whisky 285 cent. alcohol by volume given. per were Curve B 910 c.c. of stout I 5‘5 per cent. alcohol by volume were given. Curve C 1,282 c.c. of stout 39 per cent. alcohol by volume were given. ln each experiment 50 c.c. of alcohol were given. The results obtained were strikingly different, the rate of absorption of the alcohol of the whisky being much greater and the maximum concentration the blood being higher than the stout experiments. Similarly, the weaker stout C 39 cent. produced lower alcohol the blood throughper out than stout B 55 per cent. So marked was the difference the intoxicating symptoms and the alcohol of the blood the whisky and stout experiments respectively, that appeared probable that some factor other than that of dilution was playing part. a

ln order to determine whether this was the case, the experiments detailed Fig. Vl were made. ln these experiments, the whisky was diluted down to the strength of the stout that each contained 55 cent. alcohol by volume. There but little diffe-

so per rence the points of maximum concentration of alcohol the blood Curves A and B Fig. Vl, but there a considerable difference between the rates of absorption of alcohol into the blood-stream the two cases. In the case of the diluted whisky the maximum concentration was reached 11/, hours after the experiment started, the case of the stout the maximum was only reached after 2 hours. appears, therefore, that either whisky contains something which hastens alcoholic absorption or, what more

CMMSor

ALCONDUN

GRAMS

toomoonor

v86-

idol‘

39%-

765-

A O WHISKYDILUYEDtosroursrnmcm

B I STOUT

l33

I 5 G HOURS

Figure Vl.

probable, that stout contains something which tends to delay absorption. may be further remarked that, although the maximum amount of alcohol attained each experiment almost the after the diluted whisky and the stout, undoubted that

was same the symptoms of intoxication marked when the alcohol was more rapidly

were more absorbed, of the diluted whisky. What the component of the stout

e. the case which capable of inhibiting the absorption of alcohol cannot be stated seemed possible that the Substance conferring stout its colloidal nature was responsible,

upon and, order to determine this, 3 cent. gum arabic was added to a solution of

per alcohol and the rate of absorption was compared to a solution of alcohol of similar strength without gum. Fig. Vll shows that the gum this experiment had no effect

on the rate of absorption of alcohol. Similar experiments were made with starch as the colloid, but the results again were negative.

Summary. The alcohol stout absorbed more slowly, and reaches a lower maximum the blood than that oiwhisky. This due to two conditions: 1 The dilution of the alcohol stout as compared with whisky. 2 Stout contains something which inhibits absorption of its alcohol.

CMM5-or MCOHCHN 100GRAM OFBLOOD

O 20%ALCOHOLIN WATER I 20%ALCOHOLIN 3°/2GUM I33

I sa

3 å é HOURS 2 Figure Vll.