Högskolornas löneregleringskommittés betänkanden. 2,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F I C I E L L A U T R E D N I N G A R

1922:13

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET.

HÖGSKOLORNAS LÖNEREGLERINGSKOMMITTES BETÄNKANDEN. II

FAGKHÖGSKOLOR OCH ÖVRIGA VETENSKAPLIGA ANSTALTER

STOCKHOLM 1922 IVAR HvEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG 220080

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Konungen V. A. Avlöningsbeloppen. 1. Statens bakteriologiska, rättskemiska och farmaceutiska laboratorier 1. 2. Läroanstalterna för barnmorskor i Stockholm och Göteborg 6. 3. Naturhistoriska riksmuseet... 11. 4. Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan 29. 5. Musikaliska akademien med musikkonservatoriet 43. 6. Tandläkarinstitutet '. 55. 7. Farmaceutiska institutet 58, 8. Tekniska högskolan 69. 9. Chalmers tekniska institut 83. 10. Gymnastiska centralinstitutet 88. 11. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet 91. 12. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp samt lantbruksinstitutet vid Ultuna -94. 13. Skogshögskolan .. 96. 14. Statens skogsförsöksanstalt 103. 15. Veterinärhögskolan 110. 16. Statens veterinärbakteriologiska anstalt 120. B. Särskilda åtgärder vid civila avlöningsreglementets tillämpning på vissa fackhögskolor och andra vetenskapliga anstalter 122. Förslag till ändring av 5, 6, 7, 9 och 16 §§ av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen 123. Förslag till kungörelse angående tillämpning å tjänstemän vid vissa fackhögskolor och andra vetenskapliga anstalter av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen 126. Specialmotivering för kommitténs förslag till kungörelse 128. C. Pensionsförhållanden 135. Förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension , 136. Förslag till ändrad lydelse av 3 § av kungl. kungörelse den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension 137.

IV Sid.

D. Övergångsanordningar 138. E. Förslag till stater Femte huvudtiteln 139. Åttonde huvudtiteln 142. Nionde huvudtiteln 154. F. Kostnadsberäkningar 160. G. Kommitténs hemställan 163. Bil. I. Nuvarande och föreslagna avlöningsförmåner för befattningshavare å ordinarie och extra stat 166. Bil. II. Speciallärarnas vid tekniska högskolan undervisningsskyldighet och avlöningsförhållanden läsåret 1921—1922 180. Bil. III. Speciallärarnas vid Chalmers tekniska institut undervisningsskyldighet och avlöningsförhållanden läsåret 1921—1922 182. Bil. IV. Förteckning över till kommittén inkomna framställningar 183. Bil. V. Utdrag av protokoll, hållet hos högskolornas löneregleringskommitté den 6 juni 1922 186.

Till KONUNGEN.

Högskolornas löneregleringskommitté får härmed i underdånighet överlämna andra delen av sitt betänkande, innehållande utredning och förslag beträffande följande fackhögskolor och vetenskapliga anstalter:

VI

statens bakteriologiska laboratorium, statens rättskemiska laboratorium, statens farmaceutiska laboratorium, läroanstalterna för barnmorskor i Stockholm och Göteborg, naturhistoriska riksmuseet, akademien för de fria konsterna med konsthögskolan, musikaliska akademien med musikkonservatoriet, tandläkarinstitutet, farmaceutiska institutet, tekniska högskolan, Chalmers tekniska institut, gymnastiska centralinstitutet, centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, lantbruksinstitutet vid Ultuna, skogshögskolan, statens skogsförsöksanstalt, veterinärhögskolan och statens veterinärbakteriologiska anstalt. Kommittén har härmed slutfört sitt uppdrag. Vid behandling av hithörande frågor hava deltagit i kommitténs överläggningar de av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 22 september 1921, jämlikt nådigt bemyndigande, tillkallade representanterna för vissa av nämnda fackhögskolor och vetenskapliga anstalter, nämligen för de bakteriologiska, rättskemiska och farmaceutiska laboratorierna medicinalrådet Fredrik Gottlieb Bissmark, för naturhistoriska riksmuseet intendenten vid museet, professorn Axel Johan Einar Lönnberg, för konstakademien med konsthögskolan akademiens presses, byggnadsrådet Isak Gustaf Clason, för musikaliska akademien akademiens sekreterare Olallo Juan Magnus Morales, för Chalmers tekniska institut institutets rektor, professorn vid institutet Bror Hugo Grauers, för gymnastiska centralinstitutet överläraren vid institutet, överstelöjtnanten Sten Adalrik Drakenberg, för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet föreståndaren för anstaltens avdelning för lantbrukskemi, professorn Henrik Gustaf Söderbaum, för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp samt för lantbruksinstitutet vid Ultuna rektorn vid sistnämnda institut professorn Johan Abraham Sjöström, för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt skogshögskolans rektor, professorn vid högskolan Anders Nils Henrik Wahlgren samt för veterinärhögskolan och veterinärbakteriologiska anstalten veterinärhögskolans rektor, professorn vid högskolan John Georg Heribert Vennerholm. Utdrag av vid betänkandets justering fört protokoll, innehållande avvikande mening dels av kommitténs ledamot Palmeer, med vilken instämt ledamoten Johansson, dels av de särskilt tillkallade representanterna Sjöström, Wahlgren och Bissmark, är bifogat (bil. V). Stockholm den 6 juni 1922. Underdånigst LUDVIG WIDELL. AUG. NILSSON.

WILH. PALMER.

AND. PERS.

K. F. JOHANSSON.

Siegfried Mats.

A. Avlöningsbeloppen. 1. Statens bakteriologiska, rättskemiska och farmaceutiska laboratorier. Innan kommittén ingår på frågan om lönereglering för den genom beslut av 1907 års riksdag upprättade statsmedicinska anstalten, omfattande de på ordinarie stat uppförda statens bakteriologiska och rättskemiska laboratorier samt det på extra stat från och med år 1915 uppförda statens farmaceutiska laboratorium, vill kommittén först erinra om att en omorganisation av vissa delar av anstalten varit ifrågasatt. Genom brev den 25 september 1917 uppdrog Kungl. Maj:t på medicinalstyrelsens förslag åt en kommitté att verkställa utredning beträffande riktlinjerna för statens bakteriologiska laboratoriums organisation och utveckling. Kommittén, vars betänkande avgavs den 15 april 1920, föreslog, att statens bakteriologiska laboratorium måtte delas i två avdelningar, en för de diagnostiska arbetena och en för laboratoriets övriga uppgifter. Den förra avdelningen skulle omedelbart sortera under medicinalstyrelsen, den senare avdelningen åter anknytas till karolinska institutet och få till uppgift dels att sörja för utbildning av bakteriologer och serologer, dels att tillverka sera och ympämnen. Det kunde ifrågasättas, om ej med hänsyn till den omorganisationsplan, som sålunda föreligger, statsmedicinska anstalten eller åtminstone dess bakteriologiska laboratorium tills vidare borde undantagas från den nya löneregleringen. Då emellertid med hänsyn till rådande förhållanden en omorganisation ej torde kunna förväntas bliva genomförd inom en närmare framtid, synes med löneregleringen ej böra anstå i avvaktan på nämnda frågas lösning. Det må anmärkas, att Kungl. Maj:t genom brev den 25 april o-ch 12 september 1919 förklarat, att den ena av tvenne laboratorsbefattningar ävensom befattningen såsom föreståndare vid bakteriologiska laboratoriet komme att återbesättas endast medelst förordnande tills vidare. På grund av den uppfattning kommittén hyser angående möjligheterna för omorganisationsfrågans lösning, anser kommittén anledning saknas att uppskjuta befattningarnas besättande med ordinarie innehavare. Föreskrifterna i nämnda kungliga brev torde därför böra upphävas. I statsverkspropositionen till 1908 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till Föreståndare bakterioavlöningsstat för statsmedicinska anstalten. För tvenne föreståndare — en för den för logiska och medicinsk-bakteriologiska och en för den rättskemiska avdelningen — föreslog Kungl. rättskemiska Maj:t samma avlöning, som föregående år fastställts för tredjegradstjänstemännen laborato(statskommissarierna) vid statskontoret. Lönen skulle således utgöra 5,000 kronor, tjänstgöringspenningarna 2,500 kronor, vartill skulle komma dels ett ortstillägg å 600 kronor, dels ett ålderstillägg efter 5 år å samma belopp. Slutavlöningen skulle således uppgå till 8,700 kronor. I denna del företog riksdagen ej annan ändring än att ortstillägget — i likhet med vad som skedde för karolinska institutets professorer (del I sid. 8) — uteslöts ur avlöningen. I tillfällig löneförbättring hava föreståndarna uppburit 1,000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar).

2 Då likställighet i lönehänseende med karolinska institutets professorer även framdeles torde böra bibehållas för föreståndarnas del, föreslår kommittén, att föreståndarna placeras i lönegraden B 20. Före*tånSåsom föreståndare för det av 1914 års senare riksdag beslutade farmaceutiska dare för far- laboratoriet har hittills tjänstgjort föreståndaren för det rättskemiska laboratoriet, maceutitka vilken härför i arvode uppburit 500 kronor. Vid sidan av föreståndaren har vid laa oratone. k o r a t O I ,j e t v a r j t anställd en laborator med arvode å 5,400 kronor jämte tillfällig löneförbättring 950 kronor. I statsverkspropositionen till 1921 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att vid farmaceutiska laboratoriet måtte upprättas en särskild föreståndarbefattning med i princip samma avlöning, som utginge till övriga föreståndare. Då anslag till laboratoriet enligt propositionen alltfort skulle beredas på extra stat, skulle föreståndarens avlöning minskas med belopp motsvarande ordinarie tjänstemans pensionsavgift eller 300 kronor, varigenom föreståndarens arvode skulle uppgå till 7,200 kronor. I den framställning från medicinalstyrelsen, som låg till grund för Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, hade yrkats, att anslag till laboratoriet måtte beredas å ordinarie stat. Detta yrkande fann sig dock departementschefen vid ärendets föredragning i statsrådet ej kunna biträda, alldenstund apoteksväsendets framtida ordnande kunde tänkas komma att beröra jämväl farmaceutiska laboratoriet. Riksdagen ogillade emellertid det kungliga förslaget under åberopande av, att frågan om apoteksväsendets ordnande syntes böra vinna en mera definitiv gestaltning, innan farmaceutiska laboratoriets utvecklingsformer närmare fastställdes, samt att befattningshavarnas löneförhållanden borde regleras först efter det frågan rörande den extra ordinarie personalens i de centrala ämbetsverken löneställning blivit, i enlighet med vad riksdagen därom uttalat, närmare prövad och beslut i ämnet fattat. Inkommen framställning.

Till kommittén har för att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén lämnade uppdrag remitterats en skrivelse till Konungen från medicinalstyrelsen den 29 augusti 1921. I denna skrivelse framförde medicinalstyrelsen ånyo kravet på inrättandet av en självständig föreståndarbefattning vid farmaceutiska laboratoriet, förenad med arvode å 7,200 kronor. Till motivering av förslaget anförde medicinalstyrelsen bland annat: »1921 års riksdag har mot den av Eders Kungl. Maj:t förordade omläggningen från och med år 1922 av laboratoriets organisationsform anfört, bland annat, att befattningshavarnas löneförhållanden böra regleras först efter det frågan om den extra ordinarie personalens i de centrala ämbetsverken löneställning blivit, i enlighet med vad riksdagen därom uttalat, närmare prövad och beslut i ämnet fattat. Enär bestämmelser om avlöning till sagda extra ordinarie personal torde komma att meddelas av Eders Kungl. Maj:t före innevarande års utgång, torde det sålunda åberopade skälet mot reglering av avlöningarna till farmaceutiska laboratoriets personal icke förefinnas vid den tid, då proposition i ärendet kan komma att avgivas.» Vid medicinalstyrelsens skrivelse var fogad en utredning i frågan av tillförordnade föreståndaren för farmaceutiska laboratoriet laboratorn K. O. H. von Friedrichs, av vilken utredning här må återgivas följande: »När genom beslut vid 1914 års senare riksdag ett farmaceutiskt laboratorium tillsvidare inrättades vid statsmedicinska anstalten, ställdes detta laboratorium, såsom bekant,

3 under tillsyn av föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium. Kungl. styrelsen, som hade föreslagit en dylik organisationsplan såsom ett provisorium, på det att det så nödvändiga farmaceutiska laboratoriet omedelbart skulle komma till stånd, även om för en tid anordningarna bleve mindre fullständiga, framhöll emellertid, att kungl. styrelsen ansåg det endast tillsvidare möjligt att inordna det farmaceutiska laboratoriet under en äldre, redan befintlig institution. Redan vid denna tid voro föreståndaren för statsmedicinska anstaltens rättskemiska avdelning, rättskemisten professor V. Lindberger och medlemmen av kungl. styrelsens vetenskapliga råd, apotekaren K. A. Ahlberg, vilka deltogo i ärendets behandling i kungl. styrelsen, av den meningen, att ett självständigt farmaceutiskt laboratorium med egen föreståndare vore erforderligt. De avgåvo ett särskilt yttrande, i vilket de framhöllo, bland annat, att den verksamhet, som skulle tillkomma det tilltänkta laboratoriet, vore av så omfattande art, att densamma enligt all möjlig beräkning krävde inrättandet av en ny självständig avdelning vid den statsmedicinska anstalten, vid vilken, i likhet med vad förhållandet vore vid de redan befintliga avdelningarna, borde anställas en föreståndare såsom ledare och ansvarig för det hela. Då medicinalstyrelsen av vissa skäl, som stode i sammanhang med frågan om nya ämbetslokaler för såväl styrelsen själv som för den statsmedicinska anstalten i dess helhet, för det dåvarande ansett det lämpligt att endast göra framställning om en provisorisk lösning av denna fråga, omfattande blott det som syntes alldeles oeftergivligt, ville emellertid reservanterna för det dåvarande inskränka sig till att framhålla, att det av styrelsen framställda förslaget torde kunna godkännas såsom ett provisorium och som ett medel att få företaget i gång samt att det i praktiken ej torde visa sig ohållbart, för såvitt det gällde endast någon kortare tid. Att det farmaceutiska laboratoriet, såsom vid dess inrättande förutsågs, skulle få ett stort arbetsfält sig förelagt, har dess verksamhet under mera än sex år bekräftat. Laboratoriets arbete har år från år ökats, nya arbetsområden hava tillförts laboratoriet och än ytterligare sådana äro att vänta, arbetsområden, som nästan utan undantag äro till sin art vitt skilda från den undersökningsverksamhet, som statens rättskemiska laboratorium har sig anförtrodd. 1 ovannämnda skrivelse av den 12 augusti 1920 framhöll jag därför vilket angeläget önskemål det vore, att farmaceutiska laboratoriet fullständigt skildes från det rättskemiska laboratoriet och ställdes under egen föreståndare. Kungl. styrelsen fann sig också i underdånig skrivelse den 26 augusti 1920 böra biträda detta önskemål, en uppfattning, som även godkändes av Kungl. Maj:t, som därom framlade proposition till innevarande års riksdag. Det tillkommer ett ytterligare, synnerligen viktigt skäl för att det farmaceutiska laboratoriet särskiljes från det rättskemiska och ställes under egen föreståndare. När det farmaceutiska laboratoriet ställdes under tillsyn av föreståndaren för det rättskemiska laboratoriet, möjliggjordes detta därigenom att rättskemisten på grund av ett mångårigt inspektorat över apoteksinrättningar inom riket hade en viss erfarenhet angående farmaceutiska förhållanden och dithörande undersökningsmetoder och på grund därav kunde anses vara kompetent att vara föreståndare för det farmaceutiska laboratoriet. Emellertid är den ordinarie rättskemisten sedan den 1 februari 1919 tjänstledig på grund av sjukdom och torde icke bliva i stånd att vidare inträda i tjänstgöring. Då fråga blir om utseende av ny föreståndare för det rättskemiska laboratoriet, kan näppeligen förväntas att hänsyn i erforderlig grad kan tagas till utbildning inom det farmaceutiska vetenskapsområdet, som dock måste anses oundgängligt för ett nöjaktigt fullgörande av föreståndarens för det farmaceutiska laboratoriet åligganden. Det synes därför vara förenat med avsevärda olägenheter och en ej obetydlig risk att längre dröja med de båda laboratoriernas -fullständiga särskiljande.»

4 Kommitténs De skäl, som anförts till förmån för förslaget om farmaceutiska laboratoriets stälvttrande. ] a n ( j e under egen föreståndare, hava övertygat kommittén om önskvärdheten av en dylik anordning. Det förtjänar att ihågkommas, att jämväl 1921 års riksdag i motiveringen till sitt beslut om avslag å Kungl. Maj:ts framställning i nämnda hänseende vidgått, att till förmån för förslaget åtskilliga skäl anförts, vilkas betydelse riksdagen ej kunde underskatta. De skäl, som å andra sidan föranledde nämnda riksdag att avvisa förslaget i fråga, synas delvis för det närvarande icke längre vara av betydelse. Sålunda hava numera angående den icke-ordinarie personalens löneställning utfärdats föreskrifter (kungl. kung. den 31 december 1921; Svensk författningssamling nr 778), som för här ifrågavarande typ av befattningshavare (43 §) överensstämma med de synpunkter, åt vilka kommittén i sitt betänkande (del I sid. 5) givit uttryck. Att såsom riksdagen ifrågasatt låta avgörandet av förevarande ärende anstå, tills frågan om apoteksväsendets ordnande vunnit en mera definitiv gestaltning, skulle åter föranleda, att även löneregleringen för farmaceutiska institutet borde uppskjutas i avbidan på nämnda frågas lösning. Då emellertid i det kommittén lämnade uppdraget ingått att framlägga förslag till lönereglering jämväl vid nämnda institut, har kommittén icke funnit sig av det återgivna riksdagsuttalandet förhindrad att även upptaga frågan om föreståndarskapet för farmaceutiska laboratoriet till sakligt bedömande. Om således kommittén vill förorda medicinalstyrelsens förslag, i vad det avser upprättandet av en självständig föreståndarbefattning vid farmaceutiska laboratoriet, kan kommittén å andra sidan, vad beträffar tjänstens placering i löneskalan, ej skänka nämnda förslag sin anslutning. Föreståndarbefattningen vid farmaceutiska laboratoriet torde nämligen ej böra jämföras med motsvarande tjänster vid bakteriologiska och rättskemiska laboratorierna utan med professurerna vid farmaceutiska institutet. Då innehavarna av sistnämnda befattningar komma att av kommittén föreslås till placering i lönegraden B 18, torde föreståndaren böra hänföras till samma lönegrad. Så länge hans befattning kvarstår å extra stat, bör emellertid hans avlöning utgå med belopp, motsvarande avlöningen i löneklassen närmast under den befattningshavaren skulle tillhört, om han varit innehavare av ordinarie tjänst i lönegraden B 18. Kommittén får således föreslå, att vid farmaceutiska laboratoriet upprättas en självständig föreståndarbefattning, förenad med avlöning enligt angivna grund. I samband härmed böra nu utgående föreståndararvode samt arvode till laborator indragas. Laboratorer.

Vid bakteriologiska laboratoriet äro anställda tvenne laboratorer med enahanda avlöning som de högst avlönade laboratorerna vid universitetet i Uppsala och karolinska institutet. Begynnelseavlöningen enligt stat är alltså 5,600 kronor (3,600 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar), vartill komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen har uppgått till 950 kronor (650 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Tillhopa uppgår således slutavlöningen, dyrtidstillägg oberäknat, till 7,550 kronor. Kommittén föreslår, att dessa laboratorer placeras i den för motsvarande befattningshavare vid Uppsala universitet och karolinska institutet föreslagna lönegraden B 16.

Assistenter.

Vid bakteriologiska laboratoriet äro anställda tvenne assistenter samt vid vartdera av rättskemiska och farmaceutiska laboratorierna en assistent. Assistentavlönin-

5 gen enligt stat uppgår till 3,000 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring med 750 kronor. Kommittén föreslår, att assistentarvodet höjes till samma belopp, 4,500 kronor, som föreslagits för vissa med assistenterna nu likställda biträdande lärare vid universiteten (del I sid. 44). Visserligen har kommittén, såsom i det följande (sid. 93) närmare utvecklas, i allmänhet givit de assistenter, som ej tjänstgöra såsom biträden åt laboratorer utan arbeta omedelbart under föreståndarna för vissa vetenskapliga institutioner, en högre placering, nämligen i en arvodesklass å 6,600 kronor. Det kunde därför sättas i fråga, om ej assistenterna vid rättskemiska och farmaceutiska laboratorierna borde tilldelas ett arvode å nämnda belopp. Emellertid har kommittén ej funnit skäl föreligga att bryta den hittills rådande likställigheten mellan assistenterna vid ifrågavarande laboratorier. Kommittén har därför för samtliga assistenter föreslagit arvode enligt den lägre arvodesklassen. I arvode till en inspektor och kontrollant är å ordinarie stat för bakteriologiska Inspektor och laboratoriet uppfört ett belopp å 2,000 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring ''kontrollant. med 500 kronor. Arvodet i fråga torde nu böra höjas till 3,000 kronor. Ett vid bakteriologiska laboratoriet anställt veterinärbiträde uppbär för närva- v terinär. rande enahanda avlöning som inspektorn och kontrollanten. Ifrågavarande befatt- biträde. ningshavares arvode synes böra höjas till 2,700 kronor, då det torde vara lämpligt, att hans avlöning sättes till något lägre belopp än inspektorns och kontrollantens. Samtliga vaktmästare och med dem likställda befattningshavare vid laboratorierna äro inordnade i de lönegrupper, som av 1918 års lagtima riksdag fastställts för den normala vaktmästaravlöningen (del I sid. 90). Av dem har 1 vaktmästare och preparator vid bakteriologiska laboratoriet hänförts till lönegruppen G, medan övriga hithörande befattningshavare, 1 stallförman vid samma laboratorium samt 2 vaktmästare, av dessa 1 vid bakteriologiska och 1 vid rättskemiska laboratoriet, placerats i lönegruppen B. I en förut omförmäld framställning (del I sid. 91) har yrkats, att här ifrågavarande vaktmästare måtte komma i åtnjutande av samma löneförmåner, som påyrkats för motsvarande befattningshavare vid universiteten. Vad vaktmästaren och preparatorn beträffar, må erinras om att preparatorerna vid universiteten — en vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund samt en vid karolinska institutet — av kommittén inordnats under lönegraden B 5 (del I sid. 93). Däremot kommer kommittén i det följande att hemställa, att preparatorerna vid bland annat naturhistoriska riksmuseet måtte placeras i lönegraden B 4. En vaktmästare, tillika preparator, vid geologisk-mineralogiska institutionen i Uppsala har av kommittén föreslagits till placering i lönegraden B 3. Och samma placering kommer kommittén här nedan att föreslå för en motsvarande befattningshavare vid tekniska högskolan. Det må också nämnas, att vid Sveriges geologiska undersökning är anställd en preparator, tillika laboratoriebiträde, avlönad från anslag å extra stat. Avlöningen är reglerad i enlighet med lönegraden B 5, vilket enligt uppgift från geologiska undersökningen ansetts motiverat, med hänsyn till att befattningshavaren delvis har att utföra sådana arbeten, som vid jämförliga institutioner överlämnats åt personal med akademisk utbildning. Vad angår vaktmästaren och preparatorn vid statsmedicinska anstalten, torde hans arbetsuppgifter ej vara mera krävande än preparatorernas vid riksmuseet.

Vaktmäsiare m, #,

6 Kommittén får därför föreslå, att han ställes i samma lönegrad som dessa eller i lönegraden B 4. De för närvarande i B-grupp placerade vaktmästarna ävensom stallförmannen torde böra överflyttas till lönegraden B 3. Det kan anmärkas, att vid farmaeeutiska laboratoriet ej är anställd någon särskild vaktmästare, utan att vaktmästargöromålen därstädes bestridas av vaktmästaren vid rättskemiska laboratoriet. Då hittills gemensam föreståndare funnits för de båda laboratorierna, har någon olägenhet av berörda anordning ej försports. Enligt kommitténs förslag skulle emellertid en självständig föreståndarbefattning upprättas vid farmaeeutiska laboratoriet. Kommittén förutsätter härvid, att medicinalstyrelsen i samband med den nya ordningens ikraftträdande träffar anstalter i syfte att på lämpligt sätt fördela vaktmästarens tjänstgöring på de båda laboratorierna. I fråga om befattningshavarnas titel har kommittén av skäl, som anförts på tal om universitetsvaktmästarna (del I sid. 93), icke funnit anledning att för de institutioner, som avhandlas i förevarande betänkande, utbyta den hävdvunna vaktmästartiteln mot den inom de centrala m. fl. ämbetsverk införda benämningen »expeditionsvakt».

2. Läroanstalterna för barnmorskor i Stockholm och Göteborg:. öceriärare. Läroanstalter för barnmorskor finnas för närvarande upprättade en i Stockholm Historik, och en i Göteborg. Vid vardera av dessa är anställd en överlärare, vilken tillika tjänstgör såsom överläkare vid den kommunala sjukvårdsinrättning, dit anstalten är förlagd, nämligen det så kallade södra barnbördshuset i Stockholm och stadens barnbördshus i Göteborg. Överlärarnas statliga avlöning uppgick enligt tidigare lönestater till två tredjedelar av universitetsprofessorernas normalavlöning enligt motsvarande lönereglering. Den vid 1870-talets början gällande lönestaten anvisade sålunda åt överläraren en avlöning å 3,000 kronor, vartill kom dyrtidstillägg under åren 1875—1879 med 600 kronor. Vid en av 1879 års riksdag beslutad lönereglering höjdes avlöningen till 4,000 kronor, varav 3,000 kronor skulle utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar. I skrivelse till Konungen den 9 oktober 1908 gjorde medicinalstyrelsen framställning om ökad avlöning åt bland andra överlärarna. Såsom i viss mån jämförliga med deras befattningar framhöll medicinalstyrelsen överläkartjänsterna vid de hospital, där undervisning ägde rum, nämligen i Uppsala, där överläkaren åtnjöte 9,000 kronor (6,500 såsom överläkare + 2,500 såsom professor), och i Stockholm, där hans avlöning uppginge till 8,000 å 8,600 kronor (4,000 såsom överläkare + 4,000 såsom professor + ett ålderstillägg å 600), till vilka förmåner ytterligare komme boställsvåning och en del andra naturaförmåner. Emellertid ansåg sig medicinalstyrelsen böra erinra om att barnmorskelärarna syntes hava bättre tillfälle till enskild läkarverksamhet än nyssberörda hospitalsöverläkare och professorer, varför medicinalstyrelsen icke ville för de förra föreslå lika stora avlöningar, som gällde för de senare. Däremot höll styrelsen före, att barnmorskelärarnas avlöning icke borde bliva lägre än professorsavlöningarna vid karolinska institutet, vilka enligt 1908 års riksdags beslut bestämts till 5,000 kronor i lön och 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar jämte 600 kronor i ålderstillägg efter 5 år. 1902 års löneregleringskommitté, till vilken berörda framställning överlämnades,

förklarade sig — i ett den 8 december 1909 avgivet betänkande angående reglering av löneförhållandena m. m. beträffande undervisningsanstalterna för barnmorskor (nr XXI) — för sin del utan all tvekan instämma i medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag. Emellertid borde enligt kommitténs mening bestämmelse meddelas, att avlöningarna av statsmedel skulle minskas med de belopp, som från vederbörande kommuner utginge till dessa befattningshavare såsom överläkare vid städernas barnbördshus. Löneregleringskommitténs förslag upptogs i proposition till 1910 års riksdag. Propositionen vann i här berörda avseende riksdagens bifall. Överlärarnas lön blev sålunda fastställd till 5,000 kronor och deras tjänstgöringspenningar till 2,500 kronor, vartill kom ett ålderstillägg till lönen efter 5 år å 600 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen har uppgått till 1,000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Enligt de överenskommelser, som träffats mellan statsverket och vederbörande kommunala myndigheter i Stockholm respektive Göteborg, äro överlärarna och de biträdande lärarna pliktiga att vara barnbördshusets läkare och ansvara för sjukvården vid anstalten. Bidrag till deras avlöning äro respektive kommuner ej förbundna att utgiva. Tidigare hava visserligen åt överläraren och biträdande läraren varit anvisade kommunala avlöningsbidrag, i Stockholm 1,500 kronor till envar av dem och i Göteborg 1,200 kronor till överläraren och 800 kronor till biträdande läraren. Dessa bidrag äro numera indragna. Däremot är överläraren i Stockholm för närvarande förordnad att jämväl uppehålla befattningen såsom barnbördshusets direktör, i vilken egenskap han uppbär ett särskilt arvode å 500 kronor. Föreningen av de båda tjänsterna är emellertid endast tillfällig. Eljest åtnjuta överlärarna numera ej några avlöningsförmåner från respektive kommuner. Det kunde synas ligga närmast till bands att vid inpassande i den nya löneskalan Kommitténs av överlärarbefattningarna hänföra dessa till den lönegrad, B 20, som svarar emot yttrande, deras nuvarande löneställning. Emellertid har kommittén funnit vägande skäl kunna anföras emot en dylik åtgärd. Den lärarverksamhet, som överlärarna bedriva, synes nämligen icke vara av beskaffenhet att motivera en så hög placering. Enligt de nya stadgar, som för läroanstalterna utfärdats den 19 augusti 1921 (Svensk författningssamling nr 635), har överläraren bland annat att »med tillhjälp av den övriga lärarpersonalen meddela undervisning åt barnmorskeeleverna i väsentlig överensstämmelse med fastställd lärobok så ock leda de repetitionskurser för barnmorskor, vilka i enlighet med vad i § 18 sägs, anordnas vid anstalten». Med hänsyn till den ringa teoretiska underbyggnad, som eleverna i allmänhet besitta — enligt de nya stadgarna »kunskaper, som en fullständig folkskolekurs är avsedd att bibringa» — måste undervisningen givetvis bliva av rent elementär art. Då denna undervisning — i motsats till den, som meddelas vid de medicinska fakulteterna, — ej har till syftemål att förbereda eleverna till mera självständigt vetenskapligt arbete, behöver givetvis för överlärarbefattningarna ej krävas den grad av vetenskaplig skicklighet, som erfordras för universitetslärartjänsterna. Någon kompetensprövning genom sakkunniga motsvarande den, som föregår tillsättande av universitetens lärarbefattningar, saknas också helt för överlärarnas del. Såsom förut nämnts, har statsverket genom de med ifrågavarande kommuner slutna avtal förbundit sig att ensamt avlöna överlärarna och de biträdande lärarna. Då den statliga avlöningen således är avsedd att utgöra vederlag jämväl för det sjukvårdsarbete, som överlärarna utföra, måste givetvis vid avlöningsbeloppets bestämmande

8 hänsyn tagas till nämnda arbete. Att härvid jämföra överlärarna med hospitalsöverläkarna, såsom av medicinalstyrelsen ifrågasattes vid 1910 års lönereglering, synes dock icke befogat. Sistnämnda tjänster måste nämligen i jämförelse med överlärarbefattningarna anses betydligt mera krävande och ansvarsbetungade — särskilt med hänsyn till de ekonomiska och övriga administrativa uppgifter, som åligga deras innehavare. Det torde också vid lönens bestämmande för överlärarna ej böra lämnas obeaktat, att de i motsats till hospitalsöverläkarna utom anstalten äga tillfälle till en omfattande enskild praktik. I detta sammanhang må också nämnas, att överläkaren vid allmänna barnbördshuset i Stockholm, som tillika är professor i obstetrik och gynekologi vid karolinska institutet, utöver professorsavlöningen ej uppbär något avlöningsbidrag från barnbördshuset. En bättre jämförelse än med hospitalsöverläkarnas avlöning synes en jämförelse med den avlöning erbjuda, som utgår till överläkaren, tillika chefläkare, vid garnisonssjukhuset och till överläkarna vid Stockholms stads lasarett. Den förre tillhör en lönegrad i den för civilmilitär personal gällande löneskalan, som i den allmänna löneskalan motsvaras av lönegraden B 16. Härutöver uppbär han ett särskilt arvode å 1,170 kronor, varigenom hans slutavlöning uppgår till 11,190 kronor, det vill säga ligger emellan 18:e och 19:e lönegradens slutlön i G-ort. Beträffande överläkarna vid Stockholms stads lasarett må anmärkas, att enligt 1921 års lönestat för stadens tjänstemän överläkarna vid Sabbatsbergs sjukhus, sjukhuset S:t Göran, Maria sjukhus och allmänna försörjningsinrättningen åtnjuta 7,800 kronor i begynnelseavlöning samt 9,420 kronor i slutavlöning, oberäknat dyrtidstillägg. De anförda synpunkterna torde enligt kommitténs mening giva vid handen, att en placering av överlärarna i lönegraden B 20 skulle bereda dem en i förhållande till andra jämförliga befattningshavare alltför gynnad ställning. Mot en tillämpning av lönegraden B 18 synas däremot några befogade invändningar ej kunna göras. Kommittén får därför föreslå, att överlärarna placeras i nämnda lönegrad. Till denna har kommittén, enligt vad av det följande kommer att framgå, även hänfört professorer vid åtskilliga andra läroanstalter. I skrivelse till Konungen den 29 augusti 1919 — återgiven i det vid proposition nr 65 vid 1921 års riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokollet för den 4 februari 1921 — har medicinalstyrelsen hemställt, att överlärarnas semester måtte utsträckas från dåvarande 6 veckor till 2 månader. Vid ärendets föredragning i statsrådet förklarade sig vederbörande departementschef anse, att denna fråga borde upptagas i samband med den definitiva löneregleringen. Under förutsättning, att den av kommittén förordade placeringen av överlärarna i lönegraden B18 vinner statsmakternas bifall, skulle överlärare enligt avlöningsreglementets 21 § erhålla en årlig semester om 35 dagar intill det år, under vilket befattningshavaren fyller 40 år, och under tiden därefter 45 dagar. Då några vägande skäl ej anförts till förmån för förslaget om längre semester och då medgivande av undantag i berörda hänseende från den i reglementet stadgade semestertiden givetvis är ägnat att framkalla anspråk från andra befattningshavares sida på motsvarande förmån, finner sig kommittén ej böra tillstyrka medicinalstyrelsens framställning i denna del. En föreskrift, motsvarande den i gällande stat upptagna, om minskning av den statliga avlöningen med belopp motsvarande den ersättning, som från vederbörande kommuner utgår till överlärarna i egenskap av överläkare vid kommunernas barnbördshus, anser kommittén ej böra upptagas i de nya avlöningsbestämmelserna.

9 I staten för vardera läroanstalten äro uppförda anslag till avlöning av en lärare, i de nya stadgarna benämnd barnmorskelärare, samt en lärare i barnavård. Förstnämnda befattningshavare, b a r n m o r s k e l ä r a r e n , är ordinarie tjänsteman med avlöning närmast efter förstagradstypens begynnelseavlöning. Lönen uppgår nämligen till 2,500 kronor och tjänstgöringspenningarna till 1,500 kronor. Det ortstillägg å 300 kronor, som enligt nämnda lönetyp utgår till befattningshavare i Stockholm, är således här tillagt lönen, varigenom även barnmorskeläraren i Göteborg kommer i åtnjutande av nämnda lönebelopp. Däremot sakna barnmorskelärarna ålderstillägg. Denna avvikelse från den normala lönetypen motiverades vid 1910 års lönereglering med att ifrågavarande befattningar vore att betrakta såsom övergångsplatser. Den tillfälliga löneförbättringen har uppgått till det för förstagradstjänstemän sedvanliga beloppet 900 kronor (600 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). I förut berörda skrivelse till Konungen den 29 augusti 1919 har medicinalstyrelsen hemställt, att ålderstillägg måtte tilldelas dessa lärare i likhet med tjänstemän av första graden. Erfarenheten hade nämligen, enligt styrelsens mening, tydligt givit vid handen, att befattningarna icke vore att betrakta såsom övergångsplatser. Med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört, finner kommittén skäligt föreslå, att ifrågavarande lärarbefaltningar hänföras till den för förstagradstjänstemän avsedda lönegraden B 13. För barnmorskelärarna har medicinalstyrelsen hemställt om förlängning av semestern från fyra veckor till sex veckor. På skäl, som kommittén på tal om överlärarnas semesterfråga anfört, finner kommittén ifrågavarande lärare ej böra komma i åtnjutande av längre semester än för tjänstemän i 13:e lönegraden är föreskriven, det vill säga 35 respektive 25 dagar, allteftersom befattningshavaren fyllt 40 år eller ej. I fråga om avdrag för kommunala lönebidrag hänvisar kommittén till vad som ovan yttrats för överlärarnas del. Arvodet till l ä r a r n a i b a r n a v å r d har i den nya staten i enlighet med medicinalstyrelsens förslag bestämts till 600 kronor för vardera anstalten. Någon ändring av anslaget synes ej i förevarande sammanhang böra ifrågasättas.

övriga lärare.

1 de före 1921 års omorganisation gällande staterna hava till arvoden åt en vid öeerbamvardera anstalten anställd instruktionsbarnmorska — vid anstalten i Göteborg be- morskor. nämnd förestånderska och instrukliom:barnmorska — varit uppförda belopp å 1,000 Historik. kronor. Härå har utgått tillfällig löneförbättring med 250 kronor. Före 1910 års lönereglering uppgick motsvarande arvode till 800 kronor. Befattningshavarens benämning är i den nya staten ändrad till »överbarnmorska». Rörande denna befattningshavares tjänsteställning och avlöningsförhållanden yttrade medicinalstyrelsen i sin förut omförmälda skrivelse den 29 augusti 1919 bland annat: »Overbarnmorskan (förutvarande instruktionsbarnmorskan) bör bindas fastare vid anstalten och bliva ordinarie befattningshavare med rätt till pension. Det nuvarande arvodet å 1,000 kronor är alldeles för lågt och sätter icke anstalten i stånd att allt framgent för platsen förvärva de bästa krafterna. Visserligen åtnjuter hon i Stockholm och i Göteborg av vederbörande stad även ett arvode, i Stockholm å 600 kronor jämte ålderstillägg och naturaförmåner samt pension, och i Göteborg å 750 kronor kontant, men dessa avlöningsförmåner äro dock icke i och för sig av den storlek, att de locka sökande, och motiveras för övrigt till fullo av det arbete, hon utför till stadens nytta vid sidan av sin statliga verksamhet. Styrelsen får för den skull föreslå, att henne tillerkännes en avlöning i Stockholm 2

10 å 2,000 kronor, därav 1,300 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar samt 200 kronor i ortstillägg, och i Göteborg å 1,800 kronor, därav 1,300 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar, allt jämte tre ålderstillägg vartdera å 200 kronor, allt i likhet med kvinnligt biträde av andra graden. De nuvarande innehavarna av instruktionsbarnmorsketjänsterna synas böra få för ålderstillägg tillgodoräkna sig de tjänstår å tjänsten, de redan förvärvat. Såsom ordinarie befattningshavare skulle överbarnmorskan erhålla rätt till pension vid 60 års ålder. Då- barnmorska enligt bestämmelserna för pensionsanstalten erhåller pension redan vid 55 års ålder och då här ifrågavarande befattning är av synnerligen krävande art, synes pensionsåldern i förevarande fall böra fastställas till 55 levnads- och 25 tjänstår. En ändring i pensionslagen blir följaktligen erforderlig». I departementschefens förut berörda uttalande till statsrådsprotokollet anförde departementschefen rörande denna befattningshavare bland annat, att det vore av vikt, att det i princip bleve fastslaget, att nämnda barnmorska i enlighet med vad medicinalstyrelsen föreslagit borde erhålla ordinarie anställning med rätt till pension. Departementschefen yttrade vidare: »Därest riksdagen icke framställer erinran mot vad jag sålunda anfört, torde vid den definitiva löneregleringen befattningen böra upptagas såsom ordinarie och avlöningsförmånerna bestämmas i enlighet härmed». Någon erinran från riksdagens sida framställdes icke i berörda hänseende. Kommitténs yttrande.

Kommittén har i fråga om överbarnmorskornas ställning till kommunerna inhämtat, överbarnmorskan i Stockholm har ordinarie anställning i kommunens tjänst såsom barnmorska vid södra barnbördshuset. I denna egenskap uppbär hon kontant avlöning enligt gällande löneplan med, oberäknat dyrtidstillägg, 2,400 kronor såsom begynnelseavlöning och 3,300 kronor såsom slutavlöning, från vilka belopp avdrag sker för bostad och kost med 1,300 kronor. Med den ordinarie anställningen följer pensionsrätt på kommunens bekostnad. Vad förhållandena i Göteborg beträffar, utgår till överbarnmorskan kommunal avlöning med 1,000 kronor såsom begynnelseavlöning och 2,000 kronor såsom slutavlöning. Härtill komma fri bostad och kost. Rörande hennes pensionering har beslut av vederbörande kommunala myndigheter ej fattats. Det synes kommittén uppenbart, att ordinarie statlig anställning, såsom av medicinalstyrelsen ifrågasatts, ej gärna lärer kunna beredas överbarnmorskan i Stockholm, då hon redan innehar ordinarie kommunal befattning. Den avlöning, med vilken statsverket bör ersätta henne det arbete hon utför i läroanstaltens tjänst, synes sålunda böra utgå i form av arvode. Kommittén har funnit arvodets belopp skäligen böra bestämmas till 1,800 kronor. Då statens ställning till läroanstalterna är densamma i Göteborg som i Stockholm, lärer trots den skillnad, som är rådande mellan de båda befattningshavarna, avlöningen till överbarnmorskan i Göteborg böra utgå i samma form och med samma belopp som till överbarnmorskan i Stockholm. Frågan om förstnämnda befattningshavares pensionsrätt synes — liksom skett i Stockholm — böra ordnas genom kommunens medverkan. Någon anledning att i förevarande sammanhang upptaga frågan om beredande av semester åt överbarnmorskorna anser kommittén ej förefinnas, utan torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att härutinnan meddela föreskrifter, liksom skett i fråga om icke-ordinarie tjänstemän i övrigt.

a tt

11 I de nya staterna för anstalterna hava uppförts arvoden å 1,500 kronor till avlöning vid vardera anstalten av en assistent (barnmorska). Medicinalstyrelsen hade för ifrågavarande befattningshavare föreslagit ett arvode å 1,800 kronor, samt hemställt om beredande åt befattningshavaren av en månads semester årligen. Departementschefen förklarade sig visserligen anse, att emot det föreslagna arvodesbeloppet i och för sig ej någon erinran kunde med fog göras gällande. Enär emellertid någon höjning av de till instruktionsbarnmorskorna utgående avlöningsförmånerna ej kunnat av departementschefen för det dåvarande förordas, ansåg han, att arvodet till assistenterna borde bestämmas så, att det något understege det sammanlagda belopp, som instruktionsbarnmorskorna ägde uppbära från staten och vederbörande städer. I enlighet härmed ansåg han, att arvodet till assistenterna borde utgå med 1,500 kronor årligen. Nämnda belopp upptogs också i ett vid den kungliga propositionen i ämnet fogat förslag till stater för läroanstalterna. I denna del lämnades det kungliga förslaget av riksdagen utan anmärkning. Enligt av kommittén inhämtad upplysning lärer frågan om dessa befattningshavares ställning till vederbörande kommuner ännu ej hava varit föremål för prövning. Under sådana omständigheter saknar kommittén anledning att ifrågasätta någon ändring av det fastställda arvodet 1,500 kronor, vilket i och för sig synes stå i lämpligt förhållande till det arvodesbelopp, som enligt kommitténs förslag skulle utgå till överbarnmorskorna. Vad angår frågan om beredande av semester åt assistenterna, åberopar kommittén vad som ovan yttrats på tal om överbarnmorskorna.

Astiatent (barnmor $fca).

3. Naturhistoriska riksmuseet. Naturhistoriska riksmuseets intendenter hava enligt de äldre löneregleringarna intendenter. åtnjutit något lägre avlöning än universitetens ordinarie professorer. Sålunda upp- Historik, gick intendenternas lön vid 1870-talets början till 4,000 kronor för de äldre och 3,500 kronor för de yngre. Den normala professorsavlöningen var vid denna tid 4,500 kronor. 1875 års riksdag gjorde visserligen ett uttalande till förmån för principiell likställighet mellan intendenterna och de ordinarie universitetsprofessorerna, men i den av riksdagen år 1876 fastställda nya staten för riksmuseet bibehölls de förras begynnelseavlöning vid något lägre belopp än de senares. Riksdagen godkände därvid den uppfattning, åt vilken vederbörande departementschef vid ärendets föredragning i statsrådet givit uttryck, då han motiverat förslaget om lägre begynnelseavlöning för intendenterna med en hänvisning till att dessas tjänstgöring måste anses vara mindre betungande än professorernas. Intendenterna erhöllo enligt 1876 års stat i lön 4,000 kronor och i tjänstgöringspenningar 1,000 kronor samt tvenne ålderstillägg, beräknade såsom tjänstgöringspenningar, vartdera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år. De nådde därmed vid sistnämnda tidpunkt upp till samma avlöning som ifrågavarande universitetsprofessorer eller 6,000 kronor. När sedermera 1902 års riksdag beviljade de ordinarie professorerna ålderstillägg med 500 kronor efter 5 år och ytterligare 500 kronor efter 10 år, blevo intendenterna även i fråga om slutavlöningen sämre ställda än professorerna. Först vid 1906 års riksdag kom en utjämning till stånd. Intendenternas begynnelseavlöning höjdes då med 1,000 kronor, tjänstgöringspenningar, och ålderstilläggen förklarades skola tillföras lönen. Därmed blevo intendenter och ifrågavarande professorer

12 fullt likställda, en anordning, som bibehölls även vid en för riksmuseet av riksdagen år 1909 beslutad lönereglering efter statskontorstyp. Intendenternas avlöning fastställdes då till 5,000 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar samt ett ålderstillägg efter 5 år å 600 kronor. Kungl. Maj:t hade visserligen föreslagit, att ortstillägg skulle utgå till intendenterna med samma belopp, 600 kronor, som till övriga tredjegradstjänstemän i Stockholm och förslaget hade av föredragande departementschefen motiverats med i huvudsak enahanda skäl, som anfördes till stöd för motsvarande förslag i fråga om tekniska högskolans professorer (sid. 69). Statsutskottet tillstyrkte det kungliga förslaget, men riksdagen biföll efter gemensam votering en i utskottet avgiven reservation, enligt vilken ortstillägg ej skulle utgå. I reservationens motivering anfördes bland annat, att själva arten av det arbete, som ålåge intendenterna, och de självständiga förhållanden, under vilka detsamma utfördes, borde göra intendentsbefattningen för den intresserade vetenskapsmannen mera eftersträvansvärd än en med föreläsnings- och tentamensskyldighet betungad professur vid universiteten. Frågan om särskilt ortstillägg till intendenterna har sedermera varit föremål för prövning i anledning av framställning från vetenskapsakademien i skrivelse till Konungen den 5 juni 1912. Som skäl för förslaget anfördes, att efter riksmuseets flyttning till Frescati intendenterna saknade möjlighet att erhålla bostäder i närheten av museibyggnaden, ett förhållande, som förorsakade intendenterna avsevärd förlust i tid och penningar. 1902 års löneregleringskommitté, som den 18 december 1913 avgav betänkande angående lönereglering vid naturhistoriska riksmuseet (del XLI), avstyrkte förslaget om särskilda ortstillägg till intendenterna och vederbörande departementschef förklarade sig vid föredragning i statsrådet den 14 maj 1914 ej kunna tillstyrka detsamma. I den av 1914 års senare riksdag godkända nya staten för riksmuseet var intendentavlöningen uppförd med oförändrat belopp. 1917 års riksdag har på Kungl. Maj:ts förslag beviljat den intendent, som utses att vara »förste intendent», ett särskilt arvode å ordinarie stat på 500 kronor. Tillfällig löneförbättring har till intendenterna utgått med samma belopp som till universitetsprofessorerna eller 1,000 kronor, varav 700 kronor räknats såsom lön och 300 kronor såsom tjänstgöringspenningar. inkommen I skrivelse till Konungen den 12 november 1919, vilken skrivelse blivit till komframstalimitten remitterad, har vetenskapsakademien anhållit, att Kungl. Maj:t måtte bereda nin £intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet samma löneförbättring, som kunde komma att beviljas professorerna vid universiteten i Uppsala och Lund. Kommitténs Då den nu rådande likställigheten i avlöningshänseende mellan universitetsprofesyttrande. sorerna och riksmuseets intendenter torde böra bibehållas, får kommittén föreslå, att intendenterna placeras i lönegraden B 20. Enär det till förste intendenten utgående särskilda arvodet bestämts så nyligen som av 1917 års riksdag, föreslår kommittén, att detsamma uppföres med oförändrat belopp, 500 kronor. Av vad kommittén i första delen av sitt betänkande (sid. 4) anfört, framgår, att förutsättningen för löneregleringens genomförande för tjänstemän med fastställd arbetstid å tjänsterummet är, att den dagliga arbetstiden utsträckes till minst 7

13 timmar. Kommittén vill erinra om att en dylik åtgärd i samband med den nya löneregleringen vidtagits jämväl bland annat vid nationalmuseum "(stadgar den 31 december 1921 § 26; Svensk författningssamling nr 867) samt vid vitterhets-, historieoch antikvitetsakademien (kungl. kung. den 31 december 1921, § 17; Svensk författningssamling nr 863). Givetvis bör även för naturhistoriska riksmuseets tjänstemän en utvidgning i angiven omfattning av tjänstgöringstiden äga rum i samband med löneregleringens genomförande. Vid riksmuseet finnas för närvarande anställda åtta assistenter, av vilka en tjänst- Auutenter. gör vid etnografiska avdelningen och de övriga vid avdelningarna vid Frescati. Envar Historik, av dem är avlönad med arvode å 4,600 kronor. Till detta belopp höjdes arvodet av 1919 års lagtima riksdag från förutvarande 3,000 kronor. Utöver arvode enligt stat har utgått tillfällig löneförbättring med 900 kronor. Sammanlagt har alltså assistentavlöningen uppgått till 5,500 kronor, vilket belopp med 500 kronor överstiger docentstipendium. Till assistenten G. A. H. Dahlstedt har å extra stat utgått ett personligt arvodestillägg å 500 kronor. Då assistenternas avlöning senast bestämdes, var frågan om assistentbefattningarnas ombildning till ordinarie tjänster föremål för överväganden. Ett av assistenterna framställt förslag härutinnan blev av flertalet av riksmuseets intendenter ävensom av vetenskapsakademien avstyrkt och även 1902 års löneregleringskommitté, vars yttrande i ärendet inhämtades, fann sig ej för det dåvarande kunna skänka förslaget sitt tillstyrkande. Denna uppfattning delades ock av vederbörande departementschef, som vid ärendets föredragning i statsrådet den 9 januari 1919 förklarade sig anse tidpunkten då ännu ej vara inne för en förvandling till ordinarie befattning av ifrågavarande tjänster. Emellertid väcktes vid samma års riksdag i andra kammaren en motion (nr 46), vari assistenternas önskemål om fast anställning framfördes. I avgivet utlåtande anförde statsutskottet i frågan: »Att en förvandling av assistentbefattningarna till fasta tjänster snart nog kommer att med styrka göras gällande, finner utskottet stå i överensstämmelse med museets behov av en fast tjänstemannapersonal och dess anspråk på ett bättre tillgodoseende av dess dyrbara samlingar. Men om detta också är ett krav, som i en nära framtid uppträder och mot vilket då berättigade invändningar näppeligen kunna göras, anser sig utskottet dock icke nu kunna förorda detsamma. Utskottet kan nämligen vid frågans bedömande ej underlåta att fästa avseende vid den ståndpunkt, som härutinnan intagits såväl av intendenternas majoritet, vetenskapsakademien och löneregleringskommittén som av departementschefen. Mot sagda myndigheters uttalanden och på grundvalen av en enskild motion anser sig utskottet icke kunna tillstyrka åtgärd i antydd riktning.» Utskottets uppfattning vann riksdagens godkännande. I en den 22 oktober 1921 dagtecknad skrivelse hava assistenterna till Konungen gjort framställning om assistentbefattningarnas ombildande till fasta platser i överensstämmelse med de rådande förhållandena vid statens övriga museer och andra därmed jämförbara institutioner. Därjämte yrkas, att assistenterna måtle komma i åtnjutande av samma löneförmåner som statsgeologerna, med vilka assistenterna synts kunna närmast jämföras i avseende på arbetets beskaffenhet och vetenskapliga kvalifikationer. Sedermera hava samtliga intendenter vid naturhistoriska riksmuseet i skrivelse till vetenskapsakademien den 18 januari 1922 förklarat sig på det livligaste till-

14 styrka assistenternas framställning särskilt under hänvisande till att vid alla övriga större statsmuseer lägre ordinarie tjänstebefattningar redan blivit inrättade. Intendenterna erinra i sin skrivelse om att, då en liknande framställning från assistenterna år 1918 förelåg till behandling, majoriteten bland intendenterna ansåg sig böra avstyrka densamma under hänvisande till att det vid assistentbefattningarnas inrättande varit en grundtanke, att man genom att växelvis anställa olika specialister skulle kunna tillgodose större delar av de respektive avdelningarnas områden. Intendenterna anföra vidare: »Under de sedan dess förflutna åren har det emellertid blivit allt tydligare, att man måste uppge nämnda tanke, som hittills icke i ett enda fall låtit realisera sig, och i stället skjuta fram i förgrunden den stora betydelse det måste ha för museet att kunna knyta vid sig med så fasta och varaktiga band som möjligt en lämplig assistent, som en gång hunnit bli väl förtrogen med de stora samlingarna på sin avdelning. Det har också hittills alltid visat sig, att museets assistenter fått sina förordnanden förnyade. — Även med hänsyn till assistenternas egen utbildning och kvalifikationer synes oss deras underdåniga framställning förtjäna all framgång, i det att ju på senare år icke blott biträdande tjänstemän vid övriga statsmuseer, utan även andra med assistenterna jämförbara tjänstemän, såsom statsmeteorologer och statsgeologer, uppflyttats i ordinarie tjänst. I själva verket torde assistenterna vid riksmuseum för närvarande i sin egenskap av arvodestagare intaga en tämligen isolerad ställning bland alla tjänstemän med liknande arbete och kvalifikationer. Bland sådana tjänstemän synas statsgeologerna i mycket vara särskilt jämförbara med assistenterna, och vi kunna därför ej finna annat än att goda skäl tala för de senares framställning att bli placerade i löneparitet med de förra. Skulle nu assistenternas underdåniga framställning vinna Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, måste enligt vår mening ovillkorligen vissa kompetensvillkor fastslås för att så långt möjligt skydda museet mot att för museiarbetet olämpliga eller ointresserade personer på rena pappersmeriter vinna befordran till assistenter och sedan ej kunna avlägsnas, utan för långliga tider bli kanske mera till hinder än till gagn. Som en garanti häremot få vi först och främst påyrka, att den bestämmelsen måtte införas, att ingen må till assistent utnämnas, som ej vid naturhistoriska riksmuseum fullgjort godkänd provtjänstgöring, vars längd i varje särskilt fall av akademien bestämmes efter förslag från vederbörande intendent men ej må överstiga ett år. Vid sidan av stadgandet om dylik provtjänstgöring anse vi ytterligare av största vikt, att i § 19 mom. 1 av instruktion för naturhistoriska riksmuseum klart utsäges, att de vetenskapliga insikter, varpå kompetens för assistentbefattning i främsta rummet måste grunda sig, äro av systematisk natur — detta för att förhindra, att i systematiken, som vid ett naturhistoriskt museum naturligtvis måste spela främsta rollen, obevandrade personer på enbart anatomiska, histologiska, cytologiska eller kristallfysikaliska meriter skulle kunna erhålla en assistentbefattning. Vi få därför vördsamt hemställa, att akademien behagade hos Kungl. Maj:t anhålla, att nämnda moment i instruktionen i sin senare del måtte få följande ändrade lydelse: 'och må ingen utnämnas till assistent, som icke visat sig äga goda insikter i systematik på det område, dit hans arbete är förlagt, och tillika genomgått godkänd provtjänstgöring vid ifrågavarande avdelning. Längden av dylik provtjänstgöring bestämmes i varje särskilt fall av akademien efter vederbörande intendents hörande, men må ej överstiga ett år'. Några medel till ekonomisk gottgörelse för dylik provtjänstgöring stå emellertid icke till buds, då honorariemedlen avse ett annat ändamål och då riksmuseum helt och hållet saknar det anslag för extra vetenskapliga biträden, som åtskilliga med detsamma jämförliga statsmuseer, arkiv och bibliotek disponera över. Det enda sätt, varpå dylik provtjänstgöring torde

15 utan särskilt anslag kunna anordnas, vore därför, om Kungl. Maj:t i samband med det eventuella framläggandet för riksdagen av assistenternas lönefråga ville föreslå, att vid inträffad ledighet lönen under högst ett års tid måtte få disponeras för beredande av gottgörelse vid eventuellt nödig provtjänstgöring och för tjänstens upprätthållande.» Vetenskapsakademiens förvaltningsutskott har i anledning av återgivna skrivelse beslutat tillråda akademien att understödja assistenternas framställning, på sätt intendenterna föreslagit, dock med den jämkning, att akademien alternativt för anställande av tillfälliga biträden skulle begära ett anslag på extra stat av minst 2,000 kronor för var avdelning. Vid sammanträde med vetenskapsakademien den 25 januari 1922 har akademien förklarat sig icke kunna förorda assistenternas framställning. Av ett vid handlingarna i ärendet fogat protokollsutdrag har kommittén inhämtat, att akademiens beslut fattats med 17 röster mot 10. Tvenne av akademiens ledamöter, akademiens sekreterare professor Chr. Aurivillius och professor E. Lönnberg, hava mot akademiens beslut anfört reservation. Ur dennas motivering må här återgivas följande: »Det medgives gärna, att stor risk skulle föreligga för museet, därest vid detsamma fast anställdes assistenter, som ej hade lust och intresse för där förekommande arbeten och ej genom föregående studier ägde de förutsättningar, som äro nödvändiga för en dylik befattning. En sådan fara ligger mycket nära till hands, när arbetet är så specialiserat, som det måste vara vid museets olika avdelningar, och då även de bästa betyg från våra högskolor ej garantera någon nämnvärd insikt i systematik och ännu mindre håg och intresse för den sidan av biologisk forskning. • Om man således ser saken ensamt från museets ståndpunkt, ligger det en trygghet i möjligheten att när som helst kunna bliva befriad från en olämplig eller oduglig assistent. A andra sidan synes det vara en billig önskan å assistenternas sida att, då de visat sig passande för befattningen, erhålla en mera tryggad ställning. Den svårighet, som härigenom föreligger, synes oss emellertid lätt kunna lösas, därest man beträder den väg, som föreslagits av intendenterna, och således i instruktionen för riksmuseet inför en tydlig och klar bestämmelse om, att ingen får antagas till assistent, som ej visat sig äga goda insikter i systematik på det område dit hans arbete är förlagt och genom provtjänstgöring ådagalagt fallenhet och intresse för det arbete han skall fullgöra. Denna provtjänstgöring är enligt vår mening en ovillkorlig förutsättning för anställandet av fasta assistenter och måste därföre ordnas i samband därmed. Därest förhållandena vid riksmuseet vore likartade med dem, som förekomma vid flera andra verk och inrättningar, vore saken enklare. De åtta avdelningarna vid riksmuseet hava emellertid så olika uppgifter och så skilda verksamhetsområden, att ingen genom provtjänstgöring vid en avdelning på något sätt kan förvärva intyg om kompetens för tjänstgöring vid en annan. Det är därföre ej tillräckligt att kunna prova vid en avdelning utan möjlighet måste finnas att anställa extra biträden eller provtjänstgörande vid var och en av de åtta avdelningarna. Då det numera torde vara utsiktslöst att få några extra biträden utan någon ersättning, kräves således för frågans lösning antingen, och helst, såsom förvaltningsutskottet föreslagit, ett särskilt anslag till extra biträden, som ej torde kunna sättas lägre än till 2,000 kronor för var avdelning, d. v. s. tillsammans 16,000 kronor, eller ock, såsom intendenterna hemställt, tillstånd för akademien att vid tillsättning av fast assistentbefattning under högst ett års tid använda avlöningen till ersättning åt eventuella provkandidater. Under förutsättning att endera av dessa utvägar anlitas, anse vi, att assistenternas framställning bort av akademien tillstyrkas.»

16 Samtliga åberopade handlingar hava sedermera överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén lämnade uppdrag. Kommitténs De skäl, som anförts till förmån för förslaget om assistentplatsernas förvandling yttrande, till ordinarie, finner kommittén vara behjärtansvärda. Med den utveckling, som riksmuseet numera nått, lärer det ej gärna vara möjligt att tillämpa den tidigare uttalade tanken att låta assistentbefattningarna med kortare tids mellanrum besättas av specialister för olika vetenskapsgrenar. I stället synes erfarenheten hava givit vid handen, att det vid riksmuseet — i likhet med vad fallet är vid vissa andra större statsmuseer — finnes ett verkligt behov att vid avdelningschefernas — intendenternas — sida hava tillgång till vetenskapligt väl kvalificerade arbetsbiträden, som genom längre tids tjänstgöring vunnit förtrogenhet med museets samlingar och arbeten. Riktigheten av angivna synpunkt torde bekräftas av det förhållande, att assistenterna i regel kvarstått i sin befattning, som om de vore ordinarie. Stor betydelse lärer ock böra tillmätas det enhälliga tillstyrkande, som assistenternas framställning vunnit av intendenterna, vilka såsom ledare av riksmuseets arbeten bäst torde vara i stånd att bedöma omfattningen och arten av det arbetsbiträde, som för museets skötsel erfordras. Emellertid kan kommittén ej underlåta att fästa synnerligt avseende vid att vetenskapsakademien avstyrkt befattningarnas uppförande på ordinarie stat. Det förefaller också kommittén sannolikt, att med den specialisering, som utmärker arbetet vid riksmuseet, avsevärda olägenheter kunde uppstå, om anställning med fullmakt eller konstitutorial bereddes en person, som sedermera befunnes ej äga något synnerligt intresse för det museala arbetet. Emellertid 4ärer det icke vara erforderligt, att assistenterna nekas ordinarie anställning, blott för att möjlighet att från befattningen avlägsna en mindre duglig assistent skall stå öppen. Enligt det nya avlöningsreglementets 2 kap. kan nämligen ordinarie anställning grundas på förordnande på viss tid eller tills vidare. Därest ett inordnande av assistenterna i nämnda kapitel skulle äga rum, synes närmast en jämnställdhet med de i 5 § 2. nämnda befattningshavarna kunna ifrågasättas. Härvid är emellertid att märka, att sistnämnda befattningshavare uppbära sin avlöning i form av arvode med oförändrat belopp, således utan ålderstillägg, och att de sakna pensionsrää. Ett inordnande av assistentbefattningarna under nämnda moment skulle således föranleda, att assistenterna icke komme i åtnjutande av dessa båda förmåner. Därmed skulle i själva verket den fördel, som assistenterna hoppats vinna genom ordinarie anställning, till väsentlig del bliva dem berövad. Den uppgift, det här gäller att lösa, avser således att med ordinarie anställning på förordnande förena ett avlöningssystem med ålderstillägg genom uppflyttning i högre löneklass samt pension. Det må anmärkas, att förevarande spörsmål torde äga ett principiellt intresse ur administrativ synpunkt. Det lärer nämligen ej så sällan förekomma fall inom administrationen, då skäl visserligen saknas att neka en befattningshavare de med ordinarie anställning förknippade förmånerna av ålderstillägg och pension, men det samtidigt icke finnes önskvärt, att anställningen knytes i de fastare former, som med fullmakt och konstitutorial äro förenade. Såsom i annat sammanhang närmare kommer att utvecklas, finnes till exempel vid musikkonservatoriet anställd en direktör, tillsatt genom förordnande på viss tid, för vilkens del det likaledes är önskvärt, att förmån av ordinarie anställning i förening med nämnda förmåner kan beredas.

17 På liknande sätt förhåller det sig redan nu med de allmänna läroverkens samt de tekniska gymnasiernas rektorer. I regel utses dessa bland ifrågavarande läroverks lektorer genom förordnande på viss tid, men de åtnjuta ej förty såväl ålderstillägg efter viss tids rektorstjänstgöring som pension med ett på rektorsavlöningen beräknat pensionsunderlag. Lika viktigt som det ur förvaltningens synpunkt i många fall må vara, att en befattningshavare beredes den tryggade och gentemot överordnade självständiga ställning, som vid tillsättning medelst fullmakt eller konstitutorial vinnes, lika nödvändigt är det å andra sidan, att administrationen för vissa tjänsters del ej saknar möjlighet att under smidigare former än dem, som i det förra fallet stå till buds, kunna avlägsna även en ordinarie befattningshavare, som funnits icke hålla måttet. Emellertid bereder det civila avlöningsreglementet, såsom nämnt, i dess nuvarande avfattning ej möjlighet till en ordinarie anställning av dylikt slag, utan att samtidigt rätt för befattningshavaren till ålderstillägg och pension uppoffras. Ett utfyllande av den lucka i kombinationerna av anställningsformer med avlönings- och pensionsförmåner, som här förefinnes, anser kommittén ej böra ur principiella synpunkter möta betänkligheter. Då numera även i de centrala verken ickeordinarie, således på förordnande anställda, befattningshavare i stor omfattning tilldelats ålderstillägg genom uppflyttning i högre löneklass och förordnande icke i och för sig ansetts vara oförenligt med ordinarie anställning, torde det icke kunna betecknas såsom en mot det gällande lönesystemets principer stridande anordning, om den rätt till uppflyttning i högre löneklass, som för de ordinarie befattningshavarnas del hittills varit begränsad till innehavare av fullmakt eller konstitutorial, nu kombineras även med ordinarie anställning grundad på förordnande. Kommittén har därför funnit sig böra föreslå, att i avlöningsreglementets 2 kap. intagas föreskrifter om uppflyttning i löneklass för vissa ordinarie tjänstemän, tillsatta genom förordnande på viss tid. Det kunde synas, som om en dylik anordning krävde inpassande i 2 kap. av en särskild löneplan för dessa tjänstemän. Då emellertid den under 9 § i 3 kapitlet intagna löneplanen innehåller löneskalor, som utan ändring torde kunna vinna tillämpning på här ifrågavarande befattningshavare, har kommittén funnit den formella frågan lämpligen kunna ordnas på det sätt, att i 5 § infogas en ny punkt, betecknad såsom 3., med innehåll, att för vissa i den vid reglementet fogade tjänsteförteckning angivna befattningar, vilkas innehavare tillsättas genom förordnande på viss tid, skall vad i reglementet eller eljest är stadgat angående de i 3 kap. avsedda tjänstemän i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Genom denna formulering bliva jämväl bestämmelserna om semester m. m. i nämnda kapitel tillämpliga, en anordning som synes kommittén ändamålsenlig. Därest vad kommittén härutinnan föreslår vinner bifall, skulle således möjlighet förefinnas att vid förordnande på viss tid, förslagsvis högst 6 år, bereda assistenterna vid naturhistoriska riksmuseet ordinarie anställning i förening med avlöningsförhöjning genom uppflyttning i högre lönegrad. Vad beträffar det av intendenterna framställda önskemålet om viss tids provtjänstgöring, innan fastare anställning vid museet beredes en aspirant till assistentbefattning, torde behov härutinnan föreligga även om den anställningsform, vara kommittén nu givit anvisning, skulle komma till användning. Då det synes vara lämpligt, att till akademien överlåtes bestämmanderätten, huruvida vid ledighet i assistentbefattning ett sexårsförordnande omedelbart skall meddelas eller befattningen under någon tid hållas vakant, torde i den för museet gällande instruktionen böra 3

18 införas bemyndigande för akademien att uppskjuta befattningens ledigförklarande intill ett år, under vilken tid den för befattningen anslagna lönen står till förfogande för tjänstens uppehållande. Något yttrande från kommitténs sida rörande de av intendenterna och reservanterna inom vetenskapsakademien påyrkade kompetensvillkoren torde ej vara erforderligt. Beträffande assistentbefattningarnas placering i avlöningsskalan kan kommittén ej dela den uppfattning om jämnställdhet mellan assistenter och statsgeologer, som i de remitterade handlingarna kommit till uttryck. Det må nämnas, att statsgeologerna enligt den för Sveriges geologiska undersökning gällande instruktionen av den 22 december 1921 (Svensk författningssamling nr 797) hava till åliggande att »efter överdirektörens föreskrift deltaga i undersökningens sommar- och vinterarbeten samt handleda och hava tillsyn över de extra geologer, som därvid användas». För riksmuseets assistenter har i museets instruktion den 23 april 1920 (Svensk författningssamling nr 174) stadgats skyldighet att »enligt närmare bestämmande av vederbörande intendent biträda intendenten vid samlingarnas ordnande och bearbetning». Det är alltså en självständigare ställning/som tillkommer statsgeologerna än ifrågavarande assistenter. Därtill kommer, att för statsgeologerna saknas befordringsmöjlighet inom verket utöver den, som överdirektörstjänsten erbjuder, medan för assistenterna utsikt finnes att vinna befordran till intendentsbefattning. För övrigt må erinras, att för statsgeologernas del jämförelse brukat göras med lektorsavlöningarna vid de allmänna läroverken. Det nuvarande arvodet till assistenterna med inberäknande av tillfällig löneförbättring, 5,500 kronor, ligger däremot ej oväsentligt under adjunkternas nuvarande slutavlöning 6,400 kronor, vari ingår tillfällig löneförbättring 600 kronor samt tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor. Att nu utan förändring i tjänsteåliggandenas beskaffenhet höja assistenterna till jämnställdhet med statsgeologer och eventuellt lektorer synes ej böra ske. Däremot lärer med hänsyn till assistenternas nuvarande avlöning och arbetsuppgifter lönegraden B 13 eller samma lönegrad, i vilken exempelvis andre bibliotekarierna vid kungl. biblioteket placerats, lämpligen böra komma till användning. Därmed skulle ock den hittillsvarande relationen mellan docentstipendium och assistentavlöning i stort sett bibehållas. Det till assistenten G. A. H. Dahlstedt utgående personliga arvodestillägget å 500 kronor torde i samband med löneregleringen böra indragas. Något principiellt stadgande om pensionsrätt åt assistenterna torde icke vara erforderligt. Då de i enlighet med den föreslagna avfattningen av avlöningsreglementets 5 § 3. skulle utfå avlöning i form av lön, lärer av föreskriften i 1 § i lagen den 11 oktober 1907 ang. civila tjänstinnehavares rätt till pension utan vidare följa, att de såsom ordinarie tjänstemän äga uppbära pension. Däremot lärer en mindre jämkning i avfattningen av 3 § av kungl. kung. den 29 juni 1921 med bestämmelser för vis.^a tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension (Svensk författningssamling nr 456) böra vidtagas. Konservatorerna vid riksmuseet ställdes vid 1914 års lönereglering lägre än första gradens tjänstemän. De erhöllo i lön 1,700 kronor, i tjänstgöringspenningar 1,050 kronor och i ortstillägg 250 kronor, vartill skulle komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor. Begynnelseavlöningen var således 3,000 kronor och slutavlöningen 3,900 kronor. Till den konservator, som förordnades att undervisa och handleda konservatorselever, skulle utgå ett särskilt arvode med 300 kronor. Sedermera höjdes vid 1920 års riksdag begynnelseavlöningen för den ene av konservatorerna, som skulle erhålla titeln förste konservator, till 3,500 kronor,

19 varav 2,000 kronor lön, 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, samt 300 kronor ortstillägg. Därjämte höjdes vart och ett av ålderstilläggen med 100 kronor, så att slutavlöningen uppgick till 4,700 kronor. För förste konservatorn tillkommer tillfällig löneförbättring med 800 kronor. Härigenom bringas hans begynnelseavlöning upp till 4,300 kronor och slutavlöningen till 5,500 kronor. Konservatorns tillfälliga löneförbättring har utgjort 750 kronor. Konservatorerna vid riksmuseet J. D. Meyert och A. Jansson hava uti en till inkommen kommittén ingiven skrift den 21 maj 1921 hemställt, dels att de måtte bibehållas vid framställning, nuvarande tjänstgöringstid av sex timmar dagligen, dels att deras semester måtte förlängas från 30 till 45 dagar. Denna framställning har motiverats med konservatorsyrkets hälsofarliga natur, särskilt risken av arsenikförgiftning. Det synes kommittén, som om konservatorerna närmast skulle hava utgått från Kommilténs de ogynnsamma förhållanden, som voro rådande i riksmuseets förra otidsenliga lokaler. yttrande. I de nuvarande lokalerna torde faran för arsenikförgiftning vara väsentligt mindre och anser sig kommittén därför förhindrad att tillstyrka konservatorernas framställning, i vad den avser arbetstidens förkortning. Skulle emellertid framdeles visa sig, att fortfarande sådan risk skulle i någon betydligare utsträckning förefinnas, lärer Kungl. Maj:t icke underlåta att i sådant fall, efter framställning från vetenskapsakademien, förordna om de åtgärder, som må kunna bliva påkallade. Yrkandet om semesterns förlängning till 45 dagar finner sig kommittén ej heller böra förorda. Det må erinras om att genom stadgandet i 16 § 1. av det nya avlöningsreglementet är sörjt för att konservatorerna vid sjukdomsfall, utan avkortning i lönen, kunna årligen tillgodonjuta 45 dagars ledighet, inberäknat semester. Med hänsyn till nuvarande avlöning synas konservatorerna böra inplaceras i lönegraderna B 10, respektive B 8. Konservatorerna vid universiteten, vilkas avlöning hittills varit reglerad såsom för förstagradstjänster, hava av kommittén föreslagits till placering i lönegraden B 13 (del I sid. 62). Då det på universitetens konservatorer ställes krav på vetenskaplig kompetens, vilket icke är fallet med motsvarande tjänstemän vid riksmuseet, torde de förra böra liksom hittills placeras ej oväsentligt högre än de senare. Med hänsyn till den väsentliga avlöningsförbättring, som konservatorerna skulle erhålla, anser kommittén det nu utgående särskilda arvodet för handledning av konservatorselever kunna indragas och torde det böra åläggas konservatorerna att utan särskild ersättning utföra nämnda arbete. Vid riksmuseet äro anställda fyra kvinnliga biträden, tre vid avdelningarna vid Frescati och en vid etnografiska avdelningen. Kommittén vill erinra om att, innan den av 1914 års senare riksdag för riksmuseet fastställda stat blev för museet gällande, manliga och kvinnliga extra biträden utan vetenskaplig utbildning voro vid museet anställda. Dessa biträdens åligganden bestodo i utförande av montering och preparering av naturföremål, skrivning av etiketter, stenslipning och dylikt arbete. Biträdenas avlöning bestreds av medel, som stodo till intendenternas förfogande. I det förslag till ny stat, som vetenskapsakademien i skrivelse till Konungen den 5 juni 1912 framlade, yttrade akademien angående dessa biträden bland annat, att samtliga de biträden, som vore anställda vid riksmuseet, visserligen enligt aka-

Kvinnliga biträden. Historik.

20 demiens mening kunde anses såsom mera kvalificerade än vanliga skrivbiträden i ämbetsverk. Då emellertid de särskilda krav, som ställdes på dessa biträden, vore väsentligen olika inom särskilda avdelningar, hade akademien ej ansett nödigt att upptaga mera än fyra av dessa biträden såsom särskilt kvalificerade (preparatorer) samt uppfört de tre återstående såsom vanliga skrivbiträden. Den avlöning, som akademien ifrågasatte för sistnämnda biträdens del, överensstämde i avseende å slutbeloppen med den avlöning, som vid ifrågavarande tid utgick till ordinarie skrivbiträden i lägre grad vid de centrala verken m. fl. Enligt den av 1914 års senare riksdag fastställda staten var avlöningen till riksmuseets kvinnliga biträden bestämd i full överensstämmelse med den för kvinnliga biträden av lägre grad för det dåvarande gällande lönetypen. De ifrågavarande tre biträdesbefattningarna vid riksmuseets avdelningar vid Frescati voro placerade vid var och en av avdelningarna för fossila växter, botanik och entomologi. Därtill kom såsom nämnt en kvinnlig biträdesbefattning vid etnografiska avdelningen. I anledning av en framställning från de kvinnliga biträdenas sida om löneförhöjning ingick vetenskapsakademien den 5 juni 1918 till Kungl. Maj:t med hemställan, att de kvinnliga biträdena måtte i avlöningshänseende bliva jämnställda med skrivbiträden av högre grad vid ämbetsverken. Vid akademiens framställning var fogad en utredning i ärendet av museets intendenter, vilka samfällt förklarade sig i betraktande av dels ifrågavarande skrivbiträdens kvalifikationer och dels det uppenbarligen förefintliga behovet av högre avlöning, anse den framkomna begäran om löneförhöjning vara synnerligen beaktansvärd. Intendenterna anförde vidare, att under den tid, som förflutit, sedan de kvinnliga biträdesbefattningarna inrättades, det hade alltmera befunnits av huru stor betydelse desamma vore för museet. De mångahanda göromål, som anförtroddes åt dessa befattningshavare vid ett museum, krävde givetvis av dem en större mångsidighet och i övrigt högre kvalifikationer än vanliga skrivgöromål. Akademien hade låtit från de skilda intendenterna inhämta upplysningar angående biträdenas sysselsättning och kvalifikationer. Enligt uppgift från intendenten för den paleobotaniska avdelningen förrättade det kvinnliga biträdet förutom vanlig renskrivning, även omfattande brev på främmande språk, en del mera självständiga skrivgöromål, såsom utskrivning av allehanda inlagor för försändelser och dylikt. Hon hade vidare under intendentens överinseende hand om katalogi serin gen av avdelningens omfattande bibliotek av huvudsakligen utländsk litteratur, ett uppdrag, som både med avseende på språkkunskaper och även i övrigt finge anses mycket krävande. Hon utförde vidare typografiskt arbete, bestående i sättning och tryckning av etiketter och beskrivningar till museet. För vården av samlingarna toges likaledes det kvinnliga biträdets hjälp i anspråk. Till detta slag av sysselsättning hörde arbete med herbariet, bestående i uppläggande och fästande av pressade växter och dylikt. En hel del olikartade prepareringsarbeten, såsom slamning av lera och torv, förfärdigande av preparat och dylikt anförtroddes även åt det kvinnliga biträdet. Hennes göromål omfattade således ingalunda blott vanlig renskrivning utan även bland annat sådant arbete, som eljest brukade tillkomma preparatorer eller konservatorer och andra likställda befattningshavare. Intendenten för museets botaniska avdelning uppgav, att rena skrivgöromål ej förekomme i den utsträckning, att det kvinnliga biträdet vid denna avdelning kunde i främsta rummet rubriceras som skrivbiträde. Den lämpligaste titeln för denna be-

21 fattning vore preparatris. Av gammalt utgjordes det löpande arbetet till största delen av herbarieväxternas preparering och montering för inrangering i samlingarna, ett arbete, som, en gång väl inlärt, kunde med alla sina skilda metoder betecknas som mekaniskt, men som dock krävde så mycket omdöme och urskillning, att det i särskilda fall måste handläggas av vare sig intendenten, assistenten eller annan vid avdelningen närvarande botanist. Vid samlingarnas ordnande och vård förekomme många uppgifter, som intendenten ej själv kunde hinna taga hand om utan måste lämna åt biträdet, ehuru de ej vore av mekanisk art, utan fordrade en viss insikt och urskillning i varje särskilt fall. Hit hörde till exempel deltagandet i naturaliernas etikettering och katalogisering, bokförrådets ordnande och katalogisering, upprättandet av specialförteckningar efter anvisning av intendenten, biträde vid korrespondensen, befattning med naturaliernas utsändande som lån samt återkommande samlingars mottagande och iståndsättande, vissa för skadedjur ömtåliga växtgruppers förgiftande, tillsynen över de för museiarbetet behövliga konserveringsmedlen och övriga därmed jämförliga förråd samt vissa inköp av dylika ämnen och artiklar för vetenskapligt ändamål. Beträffande det vid den entomologiska avdelningen anställda biträdet anförde intendenten för denna avdelning, att det på entomologiska avdelningen anställda kvinnliga biträdet tjänstgjorde som avdelningens preparator. Såsom sådan hade hon under sitt ansvar prepareringen av de från olika delar av jorden genom expeditioner, gåvor, köp och donationer förvärvade dyrbara samlingarna, och bristande skicklighet i att utföra dessa speciella arbeten, vilka fordrade mycken övning och noggrannhet, skulle för museet kunna medföra den största skada. Under de många år det dåvarande biträdet varit sysselsatt på avdelningen, hade hennes färdighet och blick för dessa arbeten betydligt uppövats och fordrade helt andra förutsättningar, än som gällde skrivbiträden. En under åren förvärvad kunskap att på egen hand i huvudsak under sina grupper kunna inordna det preparerade materialet vore även för museet av stort värde och sparade intendentens eller assistentens tid vid dylika mer mekaniska arbeten. Vad till sist angår den etnografiska avdelningen, uttalade dess chef i fråga om det där anställda kvinnliga biträdet bland annat, att hennes tid i främsta rummet upptoges av renskrivning å maskin av de deskriptiva inventarier, vilka upprättades över inkommande samlingar, utskrivning av etiketter samt efter diktamen brev och ämbetsskrivelser. Härtill komme, sedan boksamlingarna blivit katalogiserade, vård av dessa såväl som fotografi-, fonograf- och grammofonsamlingarna, ävensom skötandet av telefon. Bland andra förekommande sysslor kunde nämnas tecknande av inventarienummer å museiföremål, diverse konserveringar och reparationer av föremål m. m. För dessa senare arbeten erfordrades specialutbildning och praktisk övning, därest de skulle kunna utföras på fullt tillfredsställande sätt. I frågan, huruvida alla de kvinnliga biträdena vid riksmuseet kunde med avseende å arten av deras arbeten anses jämnställda eller ej, yttrade intendentskollegiet efter tagen del av de utav vederbörande intendenter lämnade redogörelser bland annat: »De kvinnliga biträdena vid de entomologiska, botaniska och paleobotaniska avdelningarna synas oss med avseende på arten av deras arbete fullt jämställda. Då de enligt vederbörande intendenters redogörelse utom vanligt skrivarbete även utföra många göromål, som eljest pläga anförtros åt preparatorer eller andra särskilt utbildade befattningshavare, synas de vidare få anses vara mera kvalificerade än vanliga skrivbiträden. Biträdet vid den etnografiska avdelningen synes visserligen med avseende på arten av henne tillkommande göro-

m

22 mål intaga en något avvikande ställning, men på grund av de stora krav, som enligt vederbörande intendent måste ställas på hennes språkkunskaper och specialutbildning, synes hon i ej mindre grad än de övriga tre biträdena få anses vara mera kvalificerad än vanliga skrivit biträden». Vid ärendets föredragning i statsrådet den 9 januari 1919 yttrade chefen för ecklesiastikdepartementet bland annat: »Av de redogörelser, som nu lämnats i avseende å de kvinnliga biträdenas arbeten, synes mig otvetydigt framgå, att fordringarna på dessa biträden äro större än vad i regel kräves av kvinnliga biträden av första graden i centrala ämbetsverk. På samtliga nu ifrågavarande fyra avdelningar, den paleobotaniska, den botaniska, den entomologiska och den etnografiska, tjänstgöra de kvinnliga biträdena faktiskt jämväl såsom preparatorer; så sysselsättas de på botaniska och paleobotaniska avdelningarna med uppläggande, preparering och montering av växter, på etnografiska avdelningen med diverse konserverings- och reparationsarbeten. Preparatorsgöromålen på den entomologiska avdelningen fullgöras också, såsom intendenten för denna avdelning framhåller, av det därstädes anställda kvinnliga biträdet. På de flesta av ifrågavarande avdelningar har det kvinnliga biträdet hand om där förefintliga boksamlingar, deras katalogisering och behöriga skötsel i övrigt. Såväl av sistnämnda anledning som på grufld av övriga arbeten, såsom korrespondens m. m. äro givetvis vissa språkkunskaper av nöden. Med få ord, de arbeten, som fullgöras av ifrågavarande kvinnliga biträden, fordra, utom noggrannhet, omdöme och vissa insikter, sådana speciella kvalifikationer, att någon tvekan i avseende å det berättigade i deras jämställande med andra gradens biträden icke synes råda». Departementschefen hemställde därför, att samtliga kvinnliga biträdesbefattningar vid riksmuseet måtte uppföras i en lönegrad med 2,000 kronor sammanlagt i begynnelseavlöning och 2,600 kronor i slutavlöning. I enlighet med departementschefens hemställan avfattades statsverkspropositionen till 1919 års lagtima riksdag. Statsutskottet anförde i avgivet utlåtande, att, då frågan om assistentbefattningarnas förvandling till fasta tjänster snart komme att upptagas till förnyad omprövning, jämväl frågan om arten och omfattningen av assistenternas tjänstgöring borde dryftas. Skulle därvid en partiell omläggning eller reglering av arbetsområdena för museets ordinarie personal komma till stånd, borde detta även sträcka sina verkningar till de göromål, som ålåge de kvinnliga biträdena. Att för det dåvarande uppflytta dessa biträden från första till andra graden, funne utskottet kunna innebära ett föregripande av frågor, som kunde komma att skärskådas i samband med den antydda regleringen av assistenttjänsterna. I betraktande härav och även med hänsyn till den relativt korta tid, den dittillsvarande organisationen haft tillfälle att visa sina verkningar, hade utskottet ej funnit skäl föreligga att för det dåvarande tillstyrka ett förslag i den riktning, Kungl. Maj:ts framställning åsyftade. Statsutskottet hemställde därför om avslag å Kungl. Maj:ts framställning i berörda del. Utskottets hemställan vann riksdagens bifall. Inkommen Till kommitténs ordförande har från ett av riksmuseets kvinnliga biträden fru omställning. Signe Ramberg ingivits en skriftlig framställning, dagtecknad den 9 november 1921, vari hon hemställer att placeras i andra lönegraden av den för kvinnliga befattnings-

23 havare i icke nyreglerade verk gällande löneskalan. I skrivelsen uppgives, att befattningshavaren har att utföra »ett noggrannt och ansvarsfullt arbete med uppsättning och preparering av insekter». Vid skrivelsen har fogats ett intyg av vederbörande intendent, vari denne förordar återgivna hemställan. I intyget uppgives, att fru Ramberg under den långa tid, hon tjänstgjort vid museet, utfört sitt arbete »med enastående intresse, flit och noggrannhet» och att hon därvid förvärvat »en så pass ingående vetenskaplig kunskap i ämnet, att hon i de flesta fall på egen hand kan inordna det preparerade materialet». I anslutning till det uttalande av 1919 års lagtima riksdag, som ovan återgivits, Kommittén; vill kommittén erinra om att kommittén i annat sammanhang föreslagit assistentbe- yttrande, fattningarnas ombildande till ordinarie tjänster. Det är givetvis ur museets synpunkt fördelaktigt i ju större omfattning det mindre kvalificerade arbetet fråntages assistenterna, då dessa därigenom bliva i tillfälle att mera odelat ägna sin tid åt samlingarnas vetenskapliga bearbetande. A andra sidan kan säkerligen ej heller framdeles undvikas, att assistenterna i någon omfattning få ägna sig åt mindre kvalificerade uppgifter, men ju mera området härav begränsas, desto gynnsammare återverkan kan assistenttjänsternas förvandling till ordinarie väntas utöva på det museala arbetet. Till stor del komma säkerligen dessa förhållanden att bestämmas av rent individuella faktorer och icke minst torde möjligheten att erhålla lämpliga arbetsbiträden bliva av betydelse ur här anförda synpunkt. Av ovan återgivna uttalanden rörande de kvinnliga biträdenas arbetsuppgifter, vilka uttalanden, fastän de närmast avse förhållandena omkring år 1918, i stort sett torde äga giltighet även för närvarande, synes framgå, att en utveckling i den riktning, 'kommittén ovan angivit såsom önskvärd, redan för det dåvarande kunde konstateras. I stor utsträckning hade de kvinnliga biträdenas arbetskraft tagits i anspråk för utförande av konserverings- och prepareringsarbeten, vilka eljest närmast torde hava ålegat assistenterna på ifrågavarande avdelningar. Konservatorer och preparatorer äro nämligen ej anställda vid de avdelningar, där kvinnliga biträden finnas. Det synes kommittén uppenbart, att dessa arbeten, oaktat för desamma ej kräves någon vetenskaplig utbildning, dock ställa större anspråk på biträdenas kunskaper och skicklighet än i allmänhet kan krävas av skrivbiträden inom den lönegrad, till vilken riksmuseets kvinnliga biträden för närvarande höra. Emellertid framgår av redogörelserna tillika, att de kvinnliga biträdena delvis sysselsättas med enklare arbeten, såsom renskrivning m. m. Arbetsuppgifterna synas således ur kvalitativ synpunkt växla rätt avsevärt, oaktat de till stor del torde stå på en högre nivå, än som motsvarar biträdenas nuvarande placering. Det må tilläggas, att i nämnda avseende någon mera avsevärd skillnad icke synes råda mellan befattningarna på de olika avdelningarna, fastän naturligen personliga förhållanden kunna föranleda, att biträdet å en avdelning i något större utsträckning än å en annan utnyttjas till mera kvalificerat arbete. Det anförda kunde närmast synas leda till att 1919 års förslag om samtliga ifrågavarande biträdesbefattningars uppflyttning till den högre graden — i den nya löneskalan motsvarande lönegraden C 3 — borde av kommittén upptagas. Emellertid har kommittén funnit en lämpligare anordning kunna vinnas, om allenast två av de fyra befattningarna placeras i den högre graden, medan två befattningar få kvarstå i den lägre. Någon fast fördelning av befattningarna av den högre och den lägre graden på de olika avdelningarna bör icke ske, utan tillfälle bör finnas att till befatt-

24 ning av den högre graden befordra ett kvinnligt biträde ur den lägre, oavsett vilken avdelning hon må tillhöra. Därmed skulle möjlighet vara beredd för de dugligare och mera kvalificerade biträdena att vinna befordran vid museet. Givetvis bör nämligen ett biträde, som någon längre tid tjänstgjort vid museet, vara i stånd att åtaga sig utförande av betydligt mera kvalificerat arbete, än som kan anförtros vederbörande under de första årens tjänstgöring. Vid nybesättning av ifrågavarande befattningar torde i allmänhet icke krävas större teoretisk utbildning än den, som vunnits vid genomgång av fullständigt läroverk för flickor. Den praktiska färdighet, som erfordras för utförande av prepareringsarbeten och andra mera krävande göromål, torde de kvinnliga biträdena i allmänhet förvärva under loppet av sin tjänstgöring. Det måste under sådana omständigheter förefalla riktigt, att befordringsmöjligheter vid museet beredas de kvinnliga biträden, vilka efter någon längre tids tjänstgöring visat sig äga förmåga att utföra mera kvalificerat arbete. Kommittén vill alltså framhålla, att enligt kommitténs mening befordran till befattning i den högre lönegraden ej bör ske med hänsyn endast till tjänsteåldern, utan att i främsta rummet bör tagas i betraktande ådagalagd skicklighet. På grund av det anförda får kommittén föreslå, att vid riksmuseet två av de kvinnliga biträdesbefattningarna placeras i lönegraden C 3 och två i lönegraden G 2. De kvinnliga biträdena torde i tjänsteförteckningen böra upptagas under benämningen: museibiträden, kvinnliga. •eparatorer. Avlöningen å stat till riksmuseets fyra preparatorer är för närvarande reglerad Historik, enligt avlöningstypen G i den för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare gällande löneskalan (del I sid. 90). Förutom avlöning enligt stat har envar av preparatorerna C. G. Sweden, A. Karlsson och J. E. G. Eriksson under år 1921 uppburit en tillfällig avlöningsförbättring med ett belopp av högst 500 kr., som enligt beslut av nämnda års riksdag utgått å tilläggsstat för år 1921. Anslag för berörda ändamål har beviljats jämväl å tilläggsstat för år 1922 samt å extra stat för första halvåret 1923. Kommittén vill i fråga om tillkomsten av detta anslag erinra om att en av preparatorerna, anställd vid zoo-paleontologiska avdelningen, åtnjutit bostad med bränsle och lyse i riksmuseets byggnad, för vilka förmåner han erlade ersättning med tillhopa 325 kronor om året, medan de övriga tre preparatorerna nödgades hyra bostad i Stockholm. Under åberopande av att avsevärt större utgifter härigenom förorsakades dessa tre preparatorer, ovannämnda Sweden, Karlsson och Eriksson, hemställde intendenterna vid riksmuseet i skrivelse till vetenskapsakademien, att personliga lönetillägg med 500 kronor måtte beviljas var och en av de tre preparatorerna. Med skrivelse den 30 augusti 1920 gjorde vetenskapsakademien framställning till Kungl. Maj:t i ärendet under tillstyrkan av intendenternas yrkande. Framställningen gjordes därpå till föremål för proposition till 1921 års riksdag (nr 136), vari äskades anslag å tilläggsstat för år 1921 för beredande av tillfällig avlöningsförbättring under sagda år med ett belopp av högst 500 kronor åt envar av ovannämnda tre preparatorer. I det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet yttrade departementschefen bland annat, att de tre ifrågavarande preparatorerna helt visst genom saknaden av bostadslägenheter för dem vid naturhistoriska riksmuseet kommit i en avsevärt sämre situation, än som ursprungligen varit avsett. Museets avskilda läge och rådande bostadsförhållanden i huvudstaden, där de nödgades bo, samt dyrtidsprisen å bränsle och lyse, gjorde deras ställning särskilt svår.

25 Förutom den i förstå delen av kommitténs betänkande (sid. 91) omförmälda skrivelse angående förbättring av vaktmästarnas avlöningsförhållanden, vilken framställning avser jämväl riksmuseets preparatorer, har till kommittén överlämnats en den 25 maj 1921 dagtecknad framställning från vetenskapsakademien till Konungen, i vilken framställning yrkas ett anslag å 500 kronor för år till personligt lönetillägg åt preparatorn vid riksmuseets paleozoologiska avdelning Richard Gunnar Rettig. Vid framställningen har fogats en skrivelse från vederbörande intendent. I denna skrivelse motiveras yrkandet om personligt lönetillägg med hänvisning till dels Rettigs stora förtjänster vid fullgörandet av honom anförtrott arbete, dels det förhållandet, att Rettig, enär han erhölle bostad i riksmuseets byggnad, ginge miste om den till de övriga preparatorerna enligt beslut av 1921 års riksdag utgående »bostadsersättningen» å 500 kronor. Det erinras vidare om att Rettig, som varit i riksmuseets tjänst sedan år 1902, vid utnämnandet till den från och med 1915 upprättade preparatorsbefattningen ej kunde för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo sin föregående 13-åriga tjänstgöring vid museet, under vilken han utfört ungefär samma arbetsprestation som en preparator.

Inkomna framställningar.

Reträffande först preparatorernas placering i avlöningsskalan må en erinran ske Kommitténs därom, att kommittén under lönegraden R 5 inordnat universitetens och karolinska ylande, institutets preparatorer — till antalet en vid vardera högskolans anatomiska institution. Eljest hava de så kallade institutionsvaktmästarna vid universiteten — av dessa i Uppsala en med nuvarande placering i preparatorsgraden — av kommittén hänförts till lönegraden R 3. Det må anmärkas, att vid envar av de anatomiska institutionerna tillika är anställd en institutionsvaktmästare med full tjänstgöringsskyldighet. Vid riksmuseet är däremot för de olika avdelningarnas vaktmästare tjänstgöringsskyldigheten å vederbörande avdelning begränsad till 2 timmar, medan återstående arbetstid, i regel 6 timmar, är anslagen till göromål för riksmuseets gemensamma behov. Det är uppenbart, att under sådana omständigheter riksmuseets preparatorer torde få utföra en del arbeten, som vid ifrågavarande högskoleinstitutioner utföras av institutionsvaktmästarna, och finner kommittén fördenskull ej skäligt att för dessa båda grupper av befattningshavare föreslå en större avlöningsskillnad än den, som motsvaras av en löneklass i löneskalan. Riksmuseets preparatorer skulle i så fall böra placeras i lönegraden R 4. Vad beträffar preparatorn å vertebratavdelningen, varest de svåraste prepareringsarbetena torde förekomma, må nämnas, att vid sagda avdelning finnas anställda tvenne konservatorer, om vilkas avlöning kommittén i det föregående yttrat sig. Det är givet, att dessa båda befattningshavare torde få utföra de prepareringsarbeten, för vilka kräves större förfarenhet. På ifrågavarande preparator lärer därför ej behöva ställas större krav än på övriga preparatorer. På anförda skäl får kommittén föreslå, att samtliga preparatorer vid riksmuseet placeras i lönegraden R 4. Då enligt de nya avlöningsbestämmelserna för bostadsförmån skall erläggas ersättning, bestämd med hänsyn till det å orten gällande hyrespris, bortfaller det skäl, som ansetts motivera den tillfälliga avlöningsförbättringen till de tre preparatorer, som sakna bostadsförmån. Vad som anförts till stöd för förslaget att bevilja preparator Rettig ett personligt lönetillägg, ger kommittén anledning till erinran, att dennes förmån av bostad i museets byggnad just åberopades som skäl för de övriga preparatorernas krav på särskilt avlöningstillägg. Sedan detta beviljats, 4

26 saknas givetvis fog för att Rettig skulle beredas motsvarande förmån. För övrigt kan påpekas, att det icke torde vara uteslutet, att Rettig på grund av stadgandet i avlöningsreglementets 11 § kan bliva berättigad att räkna sig till godo även den tid före sin utnämning till nuvarande befattning, varunder han utfört preparerings- och liknande arbeten. Matkinist.

Maskinisten åtnjuter för närvarande — förutom sedvanlig avlöning enligt C-grupp — förmån av fri bostad med bränsle. Med hänsyn härtill samt jämväl i betraktande av att den anläggning, som står under maskinistens tillsyn, är av betydande omfattning och det arbete, som åvilar honom, i hög grad maktpåliggande, synes för hans del en placering i lönegraden B 5 vara motiverad, en lönegrad, till vilken förut, hänförts motsvarande befattningshavare vid centralfängelset å Långholmen. Maskinisterna vid universitetet i Uppsala samt maskinisten vid karolinska institutet skulle däremot enligt kommitténs förslag tillhöra lönegraden B 4 (del I sid. 95). I anseende till den avsevärda löneförbättring, som skulle komma maskinisten vid riksmuseet till del, torde han framdeles böra underkastas de i avlöningsreglementet meddelade stadgandena om avdrag för bostadsförmån.

Jaktmästare * nuvarande avlöningsstat äro uppförda en förste vaktmästarbefattning i B-grupp samt 6 vaktmästarbefattningar i A-grupp. Förste vaktmästaren äger att för tillsyn m. ji. över naturhistoriska riksmuseets byggnader vid Frescati utöver kontant avlöning åtnjuta förmån av fri bostad jämte bränsle. Samma förmån tillkommer även de vaktmästare, åt vilka portvakts- och trädgårdsgöromålen anförtrotts. Den vaktmästare, som tillika är portvakt, uppbär dessutom å museets stat ett belopp å 200 kronor för hållande av biträde för portvaktsgöromålens bestridande. inkomna framställmngar.

Till kommittén har genom remiss den 12 december 1921 överlämnats en av vaktmästaren vid rikmuseet A. R. W. Zander i skrivelse till Konungen gjord framställning, vari yrkas, att Zander måtte få kallas »riksmuseets trädgårdsmästare» samt att han måtte få komma i åtnjutande av samma löneförmåner som preparatorerna vid museet. Vid skrivelsen har fogats ett av förste intendenten vid museet T. G. Halle till vetenskapsakademien avgivet utlåtande, vari Halle i avseende å befattningshavarens benämning livligt tillstyrkt, att han med avseende på sitt arbete med planteringarna måtte få kallas trädgårdsmästare. I fråga om befattningshavarens kompetens och arbetsuppgifter yttrar Halle: iDet synes mig tydligt, att Zanders utbildning, omfattande bland annat examen vid statens trädgårdsskola samt 4 års studier i utlandet, ställer honom på en annan nivå än övriga vaktmästare, och att han med avseende på fackkunskaper närmast är att jämställa med preparatorerna. En annan sak är, huruvida en dylik omfattande utbildning är nödvändig för skötsel av museets planteringar. I detta sammanhang bör påpekas, att museets område ännu icke definitivt ordnats, i det att ännu hela den stora planen söder om huvudbyggnaden återstår att plantera. Frågan om vilka kvalifikationer, som kunna vara av nöden för skötsel av museets planteringar, samt om en eventuell särskild trädgårdsmästares ställning synes böra få anstå tills de nya förhållandena inträda.» Till kommittén har vidare från några av riksmuseets vaktmästare ingivits avskrift av en den 28 april 1920 dagtecknad framställning från vissa av riksmuseets

27 vaktmästare till Konungen. I skrivelsen hemställes, att vaktmästarna måtte placeras i samma lönegrad som de s. k. institutionsvaktmästarna vid universiteten. Förste vaktmästaren torde med bibehållande av sin nuvarande löneställning böra Kommitténs överföras till samma lönegrad, i vilken förste vaktmästarna vid de centrala verken yttrande. placerats, eller lönegraden B 3. Som nämnt äger förste vaktmästaren för närvarande, utöver kontant avlöning, åtnjuta fri bostad jämte bränsle. Denna förmån tillkommer honom såsom ersättning för den tillsyn, han har att utöva över museets byggnader vid Frescati. Då i samband med löneregleringen befattningshavaren bör underkastas avlöningsreglementets stadganden om utgivande av hyresersättning för bostadsförmån, kan fråga uppstå, huruvida nämnda tillsyn över byggnaderna är av beskaffenhet att böra särskilt ersättas. Kommittén har inhämtat, att tillsynen huvudsakligen består uti, att befattningshavaren till byggnadsstyrelsen inrapporterar uppkommande fel å byggnaderna. Avhjälpande av anmälda fel har sedermera byggnadsstyrelsen, under vars vård museets byggnader äro ställda, att ombesörja. Då förste vaktmästarens tillsyn över byggnaderna ursprungligen var avsedd mera som ett vicevärdskap för fastigheterna, men numera hans ifrågavarande verksamhet, som nämnts, inskränker sig till allenast ett anmälande av eventuella fel, ett åliggande, som jämväl i de centrala verken utföres av förste vaktmästarna utan särskild ersättning, torde skäl saknas att bereda honom särskilt vederlag för dessa bestyr, detta så mycket mera som, enligt vad kommittén inhämtat, befattningshavaren från byggnadsstyrelsen uppbär ett särskilt arvode med 200 kronor för år, vilket belopp anses utgöra ersättning för det biträde, han lämnar styrelsen vid tillsyn över reparationsarbetens verkställande. Portvakten åtnjuter såsom förut nämnts, utöver kontant avlöning enligt samma lönegrad som övriga vaktmästare, dels fri bostad jämte bränsle, vilka förmåner ursprungligen avsetts såsom ersättning för utförande av portvaktssysslor, dels ett belopp å 200 kronor för hållande av biträde för portvaktsgöromålens bestridande. Portvakten är nämligen tillika vaktmästare å en av avdelningarna och har därjämte uppsyn Över de transporter, som verkställas från och till staden. Han är därför under stor del av dagens lopp icke i tillfälle att ägna tid åt de egentliga portvaktssysslorna. Kommittén har emellertid inhämtat, att, då grindarna till museiområdet under dagarna stå öppna, några särskilda portvaktssysslor ej förrättas av denne befattningshavare i vidare mån, än att han å föreskrivna tider låser vissa grindar. Någon särskild passning, sedan grindarna stängts, förekommer ej, då museiområdet för närvarande ej är inhägnat. Även om framdeles åtgärder härutinnan skulle vidtagas, torde behov av särskild passning vid den grind, där portvaktens bostad är belägen, ej förekomma, då i regel endast museitjänstemännen torde hava behov av att passera genom ifrågavarande grind efter stängningen och tjänstemännen själva disponera nycklar till grinden. Det må anmärkas, att för tillträde till vaktmästarbostäderna finnes en särskild grind, som står under förste vaktmästarens tillsyn. På grund av det anförda finner kommittén skäl saknas, att ifrågavarande befattningshavare skulle komma i åtnjutande av fri bostad eller särskild ersättning för hållande av biträde för portvaktsgöromålens bestridande. För övrigt må erinras om att, därest ifrågavarande befattningshavare på grund av sin ställning som portvakt måhända har något mera omfattande tjänsteåligganden än övriga vaktmästare i allmänhet, han kan anses erhålla en viss ersättning härför genom att hyresfritt få till bufférörelse disponera en i portvaktshuset belägen serveringslokal.

28 Ytterligare en av vaktmästarna, den åt vilken trädgårdsgöromålen anförtrotts, åtnjuter för närvarande fri bostad med bränsle. Från denne vaktmästare har, såsom ovan nämnts, ingått framställning med anhållan om befattningens uppflyttning till samma lönegrad, till vilken preparatorsbefattningarna vid riksmuseet skulle komma att hänföras. Denna hemställan finner emellertid kommittén icke skäligt förorda. Ett bifall till densamma kan icke sägas vara motiverat med hänsyn till arten av befattningshavarens arbetsuppgifter och vore säkerligen ägnat att framkalla ytterligare anspråk på högre placering jämväl från övriga vaktmästares sida. Däremot har kommittén tagit under övervägande, huruvida åt befattningshavaren, som i samband med löneregleringen torde böra underkastas skyldighet att utgiva hyresersättning, i någon mån bör beredas särskild ersättning för det arbete, han utöver den normala arbetstiden har att utföra i trädgården och för vilket arbete den av 1916 års riksdag beviljade fria bostadsförmånen avsåg att utgöra ett vederlag. Kommittén vill erinra om att den trädgårdskunnige vaktmästaren tillika tjänstgör å botaniska avdelningen med en tjänstgöringsskyldighet av minst två timmar dagligen. Under månaderna från och med maj till och med september har han ansetts skyldig att därutöver under minst 8 timmar dagligen arbeta i trädgården. Under övriga delar av året. har han jämväl i mån av behov att utföra trädgårdsarbete och ägnar återstoden av sin då till sammanlagt 8 timmar dagligen begränsade tjänstgöring åt botaniska avdelningen. Till jämförelse må nämnas, att övriga vaktmästare med undantag av förste vaktmästaren och portvakten, för vilka särskilda bestämmelser gälla, hava en normal tjänstgöring av 2 timmar dagligen å vederbörande avdelning, varjämte de under 6 timmar hava att utföra de arbeten, som åläggas dem av förste intendenten. Då den trädgårdskunnige vaktmästaren har en drygare tjänstgöring än övriga vaktmästare, torde det få anses skäligt, att han härför beredes någon ersättning. Att emellertid av nämnda anledning giva honom en högre placering på löneskalan än övriga vaktmästare torde ej få anses lämpligt, då därigenom kunde uppstå hinder för en eventuell framtida omreglering av hithörande förhållanden. Däremot finner kommittén ersättningen i fråga böra utgå i form av ett särskilt arvode på extra stat, vilket arvode ansetts kunna bestämmas till 300 kronor. Befattningshavarens titel torde lämpligen kunna ändras till: vaktmästare, tillika trädgårdsskötare. Från övriga vaktmästares sida har, såsom ovan nämnts, hemställts om en förhöjning av löneställningen från nuvarande placering, närmast motsvarande lönegraden B 1, till den löneställning, som universitetens s. k. institutionsvaktmästare intaga, enligt kommitténs förslag lönegraden B 3. Detta yrkande anser emellertid kommittén ej skäligt tillstyrka, enär dessa vaktmästare näppeligen kunna jämföras med institutionsvaktmästarna. Arbetstiden är nämligen, såsom förut nämnts, för riksmuseets ifrågavarande vaktmästare begränsad till visst antal timmar, medan institutionsvaktmästarna vid universiteten få stå till institutionsföreståndarnas tjänst så länge övningarna på institutionerna pågå. Även om riksmuseets vaktmästare stundom hava att utföra arbeten, för vilka en viss yrkesskicklighet kräves — såsom snickeriarbeten och dylikt — torde ej på denna grund någon högre löneställning kunna påyrkas. Det lärer nämligen ej sällan förekomma även inom de centrala verken m. fl., att vaktmästare i den lägre lönegraden, i mån de besitta erforderlig skicklighet, tagas i anspråk för dylikt arbete.

29 Kommittén har därför hänfört ifrågavarande vaktmästare till lönegraden B 1. I gällande stat för riksmuseet äro uppförda arvoden till tvenne eldare med för envar av dem 1,500 kronor. Till angivna belopp höjdes arvodena av 1919 års lagtima riksdag trån förutvarande 1,200 kronor. Det må anmärkas, att jämlikt 27 § av museets instruktion eldarna äga att utan avdrag å sitt arvode i museets lokaler vid Djurgårds-Frescati åtnjuta för ogift person avsedd bostad med bränsle samt efter vetenskapsakademiens beprövande jämväl lyse. Enligt åberopade paragraf i instruktionen åligger det eldarna att »dag och natt finnas tillgängliga å arbetsplatsen«. Enligt 28 § skola eldarna, under den tid eldning pågår, utföra de arbeten, som åläggas dem av maskinisten, samt under den övriga årstiden dels biträda vid rengöring och reparationer, dels deltaga i arbetena med tomtens renhållning, vägarnas underhåll samt planteringarnas och gräsmattornas vård och därvid utföra de arbeten, som åläggas dem av förste intendenten. I samband med 1914 års lönereglering var frågan om beredande av ordinarie anställning åt eldarna föremål för överväganden. En framställning i nämnda syfte från vetenskapsakademien blev emellertid av 1902 års löneregleringskommitté avstyrkt med den motivering, att kommittén ej ansett befattningarna åtminstone för det dåvarande böra uppföras som ordinarie tjänster, och blev förslag härom ej heller av Kungl. Maj:t förelagt riksdagen. Då någon särskild omständighet sedermera ej tillkommit, som kunde motivera befattningarnas uppflyttning till ordinarie, föreslår kommittén, att desamma hänföras till första lönegraden i den för extra ordinarie tjänstemän i 6 § av kungl. kung. den 31 december 1921 med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen (Svensk författningssamling nr 778) intagna löneplanen. Närmare bestämmelser härom torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda.

4, Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan. 1. Akademiens

tjänstemän.

Akademiens sekreterare uppbar vid 1870-talets början en avlöning av 800 kronor, Sekreterare. vartill under åren 1875 till och med 1878 kom dyrtidstillägg med 160 kronor. I en av 1878 års riksdag fastställd ny stat för akademien var upptaget ett sekreterararvode på 1,500 kronor. Dessutom var sekreteraren enligt staten tillförsäkrad fri bostad. Vid en av 1908 års riksdag beslutad lönereglering för akademien och konsthögskolan höjdes arvodet med 300 kronor, vilket ansågs motsvara den efter arvodets fastställande inträdda ökningen i levnadskostnaderna. Bostadsförmånen äger sekreteraren fortfarande åtnjuta. I tillfällig löneförbättring har han under åren 1919—1921 uppburit 450 kronor varje år. Tillhopa har sekreteraren således i avlöning uppburit av statsmedel, dyrtidstillägg oberäknat, 2,250 kronor. Den bostad, som sekreteraren äger att hyresfritt bebo, är belägen i akademiens hus och omfattar 6 rum och kök. Härtill kommer förmånen av fritt bränsle och lyse.

30 I avseende på omfattningen av sekreterarens tjänstgöring har kommittén inhämtat, att han i genomsnitt torde vara sysselsatt för konsthögskolans räkning omkring 3 timmar dagligen. Kommittén finner sekreteraren framgent som hittills böra vid sidan av avlöningsförmånerna från akademien uppbära ett arvode av statsmedel. Beloppet härav synes kommittén böra höjas från nuvarande 2,250 kronor till 2,400 kronor. Då statsverket icke lärer kunna sägas »disponera» över den i akademiens hus belägna; av sekreteraren bebodda lägenheten, synes något förbehåll om rätt för sekreteraren att hyresfritt bebo ifrågavarande lägenhet ej vara erforderligt. Räkenskapsförare.

En å akademiens stat uppförd skattmästare uppbar före 1878 års lönereglering i avlöning 300 kronor jämte 60 kronordyrtidstillägg. I 1878 års stat upptogs för befattningshavaren, vars benämning ändrades till räkenskapsförare, ett arvode å 500 kronor. Beloppet har av 1908 års riksdag höjts till 600 kronor. Härtill har under åren 1919—1921 kommit tillfällig löneförbättring med 150 kronor varje år. Utöver nämnda belopp av statsmedel åtnjuter befattningshavaren arvode dels med 500 kronor från akademiens enskilda medel, dels med 950 kronor, som utgå av ränteavkastningen å till akademien donerade medel. Tillhopa uppbär således räkenskapsföraren för närvarande 2,200 kronor. Kommittén har inhämtat, att den nuvarande organisationen av konsthögskolans förvaltning icke funnits vara ändamålsenlig. Då det emellertid icke ålegat kommittén att i nämnda hänseende framkomma med något förslag, har kommittén funnit sig allenast böra föreslå en mindre höjning av det till räkenskapsföraren nu utgående, i och för sig förhållandevis lågt beräknade arvodet, nämligen från nuvarande 750 kronor till 1,200 kronor.

Bibliotekarie.

Uti den vid början av 1870-talet för akademien gällande staten fanns upptaget ett belopp av 400 kronor till avlöning åt en amanuens. Härtill kom under åren 1875 till och med 1878 dyrtidstillägg 80 kronor. Genom beslut av sistnämnda års riksdag ombildades amanuenstjänsten till en bibliotekariebefattning med 800 kronor avlöning. Denna höjdes av 1908 års riksdag till 1,000 kronor. 1919 — 1921 års tillfälliga löneförbättring har för denne befattningshavare uppgått till 250 kronor för år. Kommittén föreslår, att bibliotekariearvodet höjes till 1,500 kronor. 2.

Direktör.

Konsthögskolan.

I arvode till en direktör vid konsthögskolan var före 1878 års lönereglering anvisat ett belopp å 1,100 kronor, vartill under åren 1875—1878 kom dyrtidstillägg med 220 kronor. Sistnämnda år höjdes arvodet till 1,500 kronor. Förutom kontant av. löning åtnjöt direktören förmån av hyresfri bostad i akademiens hus. Sedan bostadslägenheten blivit tagen i anspråk för akademiens behov, anvisade 1895 års riksdag åt direktören å ordinarie stat en hyresersättning å 1,000 kronor. Vid 1908 års lönereglering höjdes direktörsarvodet till 1,800 kronor, vartill kom med oförändrat belopp nämnda hyresersättning. Tillfällig löneförbättring har ej utgått å direktörsarvodet. Kommittén har inhämtat, att förutom övervakning av konsthögskolans verksamhet med mera direktören fått på sig överflyttade en del åligganden, som vid andra jämförliga högskolor utföras av kamreraren.

31 Med hänsyn till att direktörsskapet således torde upptaga befattningshavarens tid i avsevärd omfattning, finner kommittén skäligt, att hela det belopp, varmed hyresersättning för närvarande utgår, blir tillagt arvodet, varigenom detta i regel skulle komma att uppgå till 2,800 kronor. Det har ej undgått kommittén, att därigenom åt direktören vid konsthögskolan skulle beredas arvode till delvis väsentligt högre belopp än enligt kommitténs förslag skulle utgå till rektorerna vid övriga högskolor. Då emellertid direktörsbefattningen vid konsthögskolan i likhet med rektorerna vid övriga högskolor utses bland högskolans lärare, torde avseende jämväl böra fästas vid den avlöning, som tillkommer professorerna vid respektive högskola. I detta hänseende skulle enligt kommitténs förslag även framgent bibehållas den avsevärda skillnad, som för närvarande är rådande mellan å ena sidan flertalet ordinarie professorer vid konsthögskolan, för vilka kommittén här nedan ifrågasatt placering i lönegraden B 13, och å andra sidan övriga högskolors professorer, för vilka föreslagits placering i någon av lönegraderna B 18 eller B 20. Allenast för två professorer vid konsthögskolan med undervisningsskyldighet den ene i arkitektur och den andre i den svenska arkitekturens historia har kommittén avsett en högre löneställning, nämligen i lönegraden B 20 respektive B 16. I enlighet med den tankegång, som kommittén utvecklat, torde direktörsarvodet, därest befattningen i fråga kommer att innehavas av förstnämnde professor, böra utgå med allenast 1,200 kronor eller samma belopp, som kommittén i det följande föreslår som rektorsarvode vid farmaceutiska institutet. Skulle direktörsbefattningen förenas med professuren i den svenska arkitekturens historia, synes arvodet skäligen böra utgå med 2,000 kronor. I den av 1878 års riksdag fastställda staten var uppförd avlöning till en professor i Pro/en-sor högre byggnadskonst, vilken befattningshavare uppbar 2,000 kronor lön, 2,000 kronor arkitektur. tjänstgöringspenningar samt tvenne ålderstillägg till lönen, vartdera å 400 kronor. Historik. Vid 1908 års lönereglering uppfördes denne befattningshavares avlöning med oförändrat belopp i den nya staten. Det ansågs nämligen lämpligt, att med lönereglering för denne professor finge anstå, till dess frågan om den högre arkitekturundervisningens ordnande vunnit sin lösning. De för utredning av nämnda fråga inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga avgåvo den 23 januari 1909 utlåtande i ärendet. De sakkunniga föreslogo, att den dåvarande professuren i byggnadskonst måtte ombildas till en professur i arkitektur och att densamma i avlöningshänseende måtte likställas med professurerna vid tekniska högskolan. För dessa hade kommittén för den högre tekniska undervisningens ordnande i sitt den 27 maj 1908 avgivna betänkande föreslagit full likställighet med tjänstemän av tredje normalgraden enligt den av 1907 års riksdag för statskontoret antagna löneregleringen. Avlöningen skulle således utgöra: lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor, ortstillägg 600 kronor jämte ett ålderstillägg efter 5 år å 600 kronor. I löneregleringsfrågan avgåvos infordrade utlåtanden av statskontoret och av 1902 års löneregleringskommitté. Statskontoret framhöll bland annat, att, även om avlöningen till den blivande professorn i arkitektur nedsattes till det belopp, som av 1909 års riksdag beslutats för professorerna vid tekniska högskolan, ur vilkas avlöning ortstillägget 600 kronor uteslutits, likväl de ifrågasatta avlöningsförmånerna skulle komma att helt avvika från vad som vore anvisat för övriga professurer vid konsthögskolan och således en all-

32 deles ny lönetyp, hänförande sig till en läroanstalt av annat slag, tillskapas för en av professurerna vid konsthögskolan. Det syntes statskontoret uppenbart, att sådant icke utan särdeles tvingande skäl borde förekomma. Löneregleringskommittén hemställde i sitt den 12 januari 1911 avgivna utlåtande, att professorn i arkitektur vid konsthögskolan måtte tilldelas samma löneförmåner, som av kommittén ifrågasatts för professorerna vid farmaceutiska institutet i kommitténs den 10 november 1910 avgivna betänkande rörande nämnda institut. Avlöningen skulle således bestå av 4,400 kronor lön, 2,000 kronor tjänstgöringspenningar samt G00 kronor ålderstillägg å lönen efter 5 år. Kommittén ansåg nämligen, att det med skäl kunde befaras, att, om de sakkunnigas förslag genomfördes, anspråk på motsvarande avlöningsförbättring komme att framställas från övriga professorer vid konsthögskolan. Några särdeles tvingande skäl, som i varje fall borde föranleda förslagets genomförande, ansåg kommittén ej föreligga. Då det för övrigt i undervisningens eget intresse borde så ordnas, att professorn i fråga ej i den grad bleve upptagen av sin tjänst, att han skulle sättas ur stånd att i tillbörlig mån ägna sig även åt publika eller privata uppdrag i facket, borde det enligt kommitféns mening befinnas tillfyllest, om för den ifrågavarande professorsbefattningen avlöningen bestämdes till ovan angivna belopp. Med den av kommittén föreslagna avlöningen skulle ock den fördel vinnas, att avlöningstyperna för professorsbefattningar vid statens läroanstalter ej bleve flera än av omständigheterna verkligen påkallades. Vid ärendets föredragning i statsrådet den 21 april 1911 förklarade föredragande departementschefen, alt han visserligen ej kunde finna annat än oegentligt, att professorn i arkitektur vid konsthögskolan skulle i avlöningshänseende vara sämre ställd än motsvarande befattningshavare vid tekniska högskolan. På de av löneregleringskommittén anförda skäl ansåg han sig likväl icke kunna gå utöver vad kommittén i denna punkt hemställt. I enlighet med departementschefens förslag avläts proposition till 1911 års riksdag, vilken proposition i här berörda del blev av riksdagen bifallen. I skrivelse till Kungl. Maj.-t den 11 november 1919 framlade akademien förslag till vissa ändringar i akademiens ordinarie stat. Bland annat hemställdes, att avlöningen till professorn i arkitektur måtte höjas och honom tilldelas samma löneförmåner, som tillkomme tekniska högskolans professorer. I skrivelsen anfördes bland annat: »Akademien föranledes härtill företrädesvis av den uppenbara billigheten, att denne professor bör intaga en ställning i avlöningshänseende liknande den, som tillkommer motsvarande befattningshavare vid tekniska högskolan. De krav, som såväl beträffande tjänstgöringens art och omfattning som i fråga om allmänna kvalifikationer ställas på båda dessa befattningshavare, äro ensartade och skilja sig rätt väsentligt från dem, som ställas på professorerna i målning, modellering och teckning». Efter att hava erinrat om att enligt 1909 års sakkunnigas förslag arkitektundervisningen i riket ordnades såsom en sammanhängande enhet med konsthögskolans byggnadsskola som toppunkt, anförde akademien vidare: »Professorn i arkitektur vid konsthögskolan stod alltså i denna enhet såsom den förnämste representanten för arkitektundervisningen i landet och borde även på grund härav snarare jämföras med övriga vid arkitektundervisningen anställda personer än med professorerna i målning, modellering och teckning. Då härtill vidare kommer, att, enligt vad akademien har sig bekant löneregleringskommitlén i ett nyligen avgivet utlåtande tillstyrkt, att professorerna vid farmaceutiska institutet —sålunda just de befattningshavare, med vilka kommittén ansåg

33 ifrågavarande professor vid konsthögskolan böra jämställas — måtte erhålla avlöningsförmåner lika med professorerna vid universiteten och tekniska högskolan, finner akademien härutinnan ytterligare ett skäl att tillstyrka, att professorn i arkitektur vid konsthögskolan måtte tillerkännas en motsvarande avlöning». Vid ärendets föredragning i statsrådet den 7 januari 1920 hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att* avlöningen till professorn i arkitektur måtte höjas till 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar jämte ett ålderstillägg å 600 kronor. I överensstämmelse härmed gjordes hemställan i 1920 års statsverksproposition. Statsutskottet hemställde i avgivet utlåtande om bifall till propositionen i denna del. Mot utskottets beslut anfördes emellertid reservation av åtskilliga ledamöter, vilka ansågo det mindre välbetänkt att i enstaka fall vidtaga särskilda löneregleringar, då en omfattande lönerevision för hela statsförvaltningen stode på dagordningen, och denna revision näppeligen skulle underlåta att taga under omprövning en fråga av förevarande art. Ett bifall till det kungliga förslaget ansågo reservanterna komma att innebära ett föregripande av sagda lönerevision, en åtgärd, som finge betecknas som mindre tillrådlig. Reservanterna yrkade därför, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning. Första kammaren biföll vad utskottet hemställt, under det att andra kammaren biföll reservationen. I likhet med andra kammaren beslöt riksdagen vid därefter före-tagen gemensam omröstning att avslå den kungl. propositionen i berörda del. I tillfällig löneförbättring har professorn i arkitektur under vart och ett av åren 1919—1921 uppburit 1,000 kr. (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). I skrivelse till Konungen den 21 april 1922, vilken skrivelse blivit till kommittén inkommen remitterad, har akademien hemställt, att professorsbefattningen i arkitektur vid konst- framställning, högskolan måtte placeras i samma lönegrad som motsvarande befattning vid tekniska högskolan. Akademien anför i skrivelsen bland annat: »Det kan emot detta yrkande måhända riktas den invändningen, att professorn i arkitektur vid konsthögskolan har en i fråga om antalet undervisningstimmar mindre undervisningsskyldighet än arkitekturprofessorn vid tekniska högskolan. Den förre har under läsåret från och med oktober till och med maj en föreläsningsskyldighet om 3 veckotimmar, däri inberäknat 1 timme föredrag i samband med skissövning. Den senare har under läsåret från och med september till och med maj att föreläsa 3 timmar var vecka i tredje och 2 timmar var vecka i fjärde årskursen. Emot tillhopa 3 timmar för den förre svara alltså 5 timmar för den senare. Jämväl i fråga om antalet övningstimmar föreligger en skillnad. Vid konsthögskolan äro för programritning anslagna 7 timmar och för skissövningar, med avdrag för 1 timmes föredrag, 2 timmar varje vecka. Vid tekniska högskolan pågå övningarna i 12 timmar för tredje och 9 timmar för fjärde årskursen. Emot 9 övningstimmar för professorn vid konsthögskolan svara 21 övningstimmar för professorn vid tekniska högskolan. Emellertid är härvid att märka, att, vad föreläsningarna beträffar, desamma vid tekniska högskolan äro så kallade kursföreläsningar, medan föreläsningarna vid konsthögskolan gälla olika ämnen för varje år. Enligt kursplanen för tekniska högskolan omfattar undervisningen i arkitektur: 5

34 1) i tredje årskursen: Arkitektonisk formlära jämte ritövningar, dels kopiering, dels komponering. Den privata bostaden. Utarbetande av fullständiga byggnadsritningar jämte arbetsbeskrivning till ett boningshus. Skissövningar. 2) i fjårde årskursen: Plananordningar och "allmänna bestämmelser vid en del offentliga byggnader, såsom kyrkor, skolor med flera byggnadstyper. Hyreshuset. Byggnadsstadgan och byggnadsförordningar. Entreprenadhandlingar och kostnadsförslag. Utarbetande av fullständiga byggnadsritningar till en eller flera olika byggnader. Skissövningar. Vid konsthögskolan varierar däremot ämnet för föreläsningarna år från år. Från och med höstterminen 1916, då lärostolen besattes med ordinarie innehavare, hava föreläsningarna i allmänhet anknutits till det tävlingsprogram, som akademien årligen bestämmer. Sålunda berörde föreläsningarna under låsåret 1916—1917 huvudsakligen byggandet av konsert- och hörsalar i anslutning till tävlingsprogrammet: ett konserthus. Låsåret 1917—1918 behandlades moderna sjukhusbyggnader. Tävlingsämnet gällde då nybyggnad för ett kliniskt centralsjukhus i Stockholm. I samband med programämnet ny huvudbangård för Stockholm behandlades under följande läsårs föreläsningar frågan om de moderna kommunikationsmedlens inverkan på stadsplanen och stadsbilden. Låsåret 1919—1920 behandlade föreläsningarna: rumsbildning i stadsplanekonsten i antiken. Perspektivet i renässanspalats. Trappanläggningar i stadsplanen. Järnvägens inverkan på stadsplanen. Golv såsom rumsbildande element. Ekonomi- och räntabilitetskalkyler. Värmeledningar och liknande installationers betydelse såsom arkitekturbildande. Dessutom behandlades anordningar vid badanläggningar i anledning av det då utlysta tävlingsämnet: folkbad med idrottshallar i Stockholm. Under läsåret 1920—1921 rörde sig föreläsningarna huvudsakligen omkring ämnet: utställningslokaler och museibyggnader. Akademiens tävlingsämne gällde nämligen förslag till konstindustrimuseum i Stockholm. Utan att' i någon mån vilja förringa det höga värde, som ur vetenskaplig synpunkt måste tillerkännas de vid tekniska högskolan hållna föreläsningarna, vill akademien dock framhålla, att vid en jämförelse mellan de ifrågavarande båda lärarnas arbetsprestationer det rättvisligen ej bör lämnas ur räkningen, att, medan undervisningsskyldigheten för den ene gäller hållande av kursföreläsningar med ett år från år i huvudsak likartat program, den andre har att för varje år utarbeta en helt ny föreläsningsserie. Akademien vill i detta sammanhang anföra ett yttrande av förutvarande innehavaren av arkitekturprofessuren I. Tengbom ur en av denne upprättad promemoria i ämnet. Rörande undervisningen vid konsthögskolan anför Tengbom: 'Undervisningens art är sådan, att uppgifterna måste ständigt förnyas. Eleverna komma nämligen till skolan som färdiga arkitekter med diplom på fickan. Konsthögskolan är avsedd för dem, som önska utbilda sig för mer krävande byggnadsuppgifter eller meritera sig för användning inom den offentliga byggnadsverksamheten, i vilket avseende skolan just skall hava sitt berättigande. Det gäller då tydligen att hålla undervisningen vid den nivå, att det blir en stegring och de unga arkitekterna verkligen känna sig ha utbyte av den förlängda utbildningen. Detta söker konsthögskolan nå genom att låta eleverna tillämpa sina

35 kunskaper på större, efter verkligheten tillrättalagda uppgifter och brottas med problem och detaljer så mycket som möjligt lika dem, som verkligheten bjuder. Det fordras sålunda ett ständigt förnyande av studiematerialet för att även bjuda aktuellt intresse. Då uppgifterna även skola vara stora, kräver endast uppgörande av program för en sådan uppgift mycken tid. Så har till exempel ett år förekommit program för förslag till en så omfattande anläggning som ett större centralsjukhus (motsvarande ett nytt serafimerlasarett) med alla dess olika byggnader och institutioner. Dess utformande krävde dels långvariga rådplägningar med olika läkare och sjukhusföreståndare i Stockholm, konferenser och brevväxling med fackmän i Danmark, där tvenne sådana stora offentliga institutioner på senare åren utförts, dels underhandlingar med vederbörande myndigheter angående lämplig plats inom stadsområdet för en sådan anläggning. — Härtill kommer sedan liknande förberedelser för alla smärre skissuppgifter, vilka även läggas efter verklighetens fordringar, och sedermera föreläsningar för att Belysa dessa både större och mindre uppgifter och därtill hörande detaljer. — Hela arbetet måste ständigt hållas aktuellt'. Beträffande övningstimmarna må ännu anmärkas, att professorn vid tekniska högskolan åtnjuter biträde av en assistent, en anordning, vartill motsvarighet saknas vid konsthögskolan. A andra sidan bör härvid ej lämnas obeaktat, att elevantalet vid tekniska högskolans arkitekturavdelning är avsevärt större än elevantalet i konsthögskolans ifrågavarande avdelning. I anslutning till vad som anförts, vill akademien för sin del uttala den uppfattningen, att de arbetsprestationer, som de båda jämförda befattningarna kräva av sina respektive innehavare, torde vara av ungefär samma omfattning. Vid bedömande av förevarande löneregleringsspörsmål torde hänsyn böra tagas jämväl till rekryteringsförhållandena. I olikhet mot till exempel statsuniversiteten äger ju konsthögskolan ej möjlighet att trygga befattningens rekrytering genom att bereda en aspirant till professuren en anställning motsvarande den, som docenter åtnjuta vid universiteten. Högskolan är vid en nybesättning av professuren i stället hänvisad till att närmast ur kretsen av praktiserande arkitekter förvärva den för uppgiften lämpligaste. När det gäller att besätta en lärarbefattning som denna, där elevmaterialet består av personer med avslutad högskoleutbildning, måste helt naturligt synnerligen höga krav ställas på den blivande lärarens kompetens. I själva verket torde endast några få av våra förnämsta arkitekter kunna förväntas äga de kvalifikationer, som för befattningen erfordras. Erfarenheten har emellertid visat, att det erbjuder stora svårigheter att under normala förhållanden förmå en dylik person att åtaga sig befattningen. Det är också helt naturligt, att densamma skall verka föga lockande, då den i fråga om avlöningsförmånerna står på ett lägre plan än befattningar, som eljest vid statlig (till exempel vid tekniska högskolan) eller vid kommunal anställning torde bjudas en person med motsvarande kvalifikationer. Det må till jämförelse nämnas, att en vid Stockholms stads fastighetsnämnds husbyggnadsavdelning anställd arkitekt och chef åtnjuter en avlöning av 11,100 kronor å 12,600 kronor och tillhör samma lönegrupp som bland andra överläkarna vid Långbro och Söderby sjukhus, en lönegrupp, som torde äga sin ungefärliga motsvarighet i de statliga tredjegradstjänsterna. Stadsarkitekten vid stadens byggnadsnämnd har en begynnelseavlöning av 13,200 kronor och en slutavlöning av 14,700 kronor. Något förbud att utöva enskild praktik vid sidan av tjänsten består ej för nämnda arkitekter. I detta sammanhang må det tillåtas akademien att beröra en synpunkt, som vid lönefrågans avgörande torde ha tillmätts alltför stor betydelse. Det gjordes nämligen gällande, att befattningshavarens möjligheter att vid sidan om tjänsten ägna sig åt inkomstgivande arkitektpraktik borde tagas i betraktande vid lönebeloppets bestämmande. Det må vara sant,

36 att dylika tillfällen finnas. De böra också enligt akademiens mening utnyttjas för att befattningshavaren skall vara i stånd att tillföra sin undervisning det mått av aktualitet, varförutan skolans huvuduppgift skulle förfelas. Det bör emellertid icke förglömmas, att det omfattande arbete, som befattningen ålägger sin innehavare, i hög grad kringskär möjligheten för denne att handhava större arkitektuppdrag. Åtminstone är, enligt vad akademien inhämtat, den erfarenhet, som den nyligen avgångne förre innehavaren av professuren vunnit, den, att det endast i starkt begränsad omfattning visat sig görligt att vid sidan om tjänsten ägna tid åt enskild praktik. I anslutning till vad akademien förut i fråga om befattningens rekrytering anmärkt, vill akademien i detta sammanhang betona, att den arkitekt, som skall befinnas kompetent att bekläda denna befattning, förvisso redan måste äga ett erkänt namn i sitt fack. Det torde således ej kunna göras gällande, att det med befattningen förenade anseendet skulle för befattningshavaren öka möjligheten till enskild förvärvsverksamhet. Ej heller må lämnas oanmärkt, att även andra befattningshavare i professors' ställning äro i tillfälle att bereda sig högst avsevärda extra inkomster, utan att detta förhållande ansetts böra sänka deras löneställning under den, de eljest skulle intagit.» Kommitténs Kommittén vill till en början erinra om att, då förevarande fråga år 1920 var yttrande, föremål för riksdagens prövning, den reservation, som avgavs av flera av statsutskottets medlemmar och till vilken riksdagens beslut sedermera anslöt sig, icke i och för sig avsåg ett bestridande av att de båda arkitekturprofessurerna — den ena vid konsthögskolan, den andra vid tekniska högskolan — borde i lönehänseende likställas. Reservanterna allenast hänvisade till det olämpliga uti, om riksdagen för det dåvarande skulle föregripa den allmänna lönerevision, som väntades. Såsom i akademiens skrivelse framhålles, kunde rättvisan i den begärda likställigheten möjligen ifrågasättas med hänsyn till det mindre antal undervisningstimmar, som åligga professorn vid konsthögskolan i jämförelse med befattningshavaren vid tekniska högskolan. Efter den utredning, som akademien nu förebragt, torde emellertid tvekan ej behöva råda därom, att de båda befattningarna med hänsyn till arbetsbördans kvantitet torde vara i det närmaste jämnställda. Såsom från akademiens sida påpekats, lärer nämligen den skillnad, som förefinnes i antalet undervisningstimmar, uppvägas av det förhållande, att professorns vid tekniska högskolan föreläsningar äro så kallade kursföreläsningar efter ett år från år i huvudsak oförändrat program, medan professorn vid konsthögskolan har alt för varje år utarbeta en helt ny föreläsningsserie. Det ligger i sakens natur, att förberedelsearbetena till föreläsningarna i det senare fallet bliva mera tidskrävande än i det förra. Kommittén vill därför för sin del giva sin anslutning till den av akademien uttalade uppfattningen, att de arbetsprestationer, som de båda jämförda befattningarna kräva av sina respektive innehavare, torde vara av ungefär samma omfattning. I likhet med akademien håller kommittén före, att även rekryteringssynpunkterna böra vid förevarande löneregleringsfråga tillmätas betydelse. Den ställning i toppunkten av vår arkitekturundervisning, som konsthögskolans ifrågavarande avdelning intager, gör det givetvis till en nödvändighet för högskolan att vid rekryteringen av befattningen söka förvärva någon av landets främsta arkitekter. Helt naturligt skall det emellertid erbjuda svårighet att för statstjänsten förvärva en dylik förmåga, om befattningen satts lägre i löneskalan än till exempel professurerna vid tekniska högskolan. Även ur denna synpunkt är således en likställdhet mellan sistnämnda befattningar och arkitekturprofessuren vid konsthögskolan motiverad.

37 Då kommittén, såsom av det följande framgår, för professorerna vid tekniska högskolan kommer att förorda en placering i lönegraden B 20, föreslår kommittén, att professorn i arkitektur vid konsthögskolan måtte uppföras i denna lönegrad. Vid konstakademiens läroverk voro vid 1870-talets början anställda ett antal öoriga ordiprofessorer och andra lärare, vilka avlönades med mycket växlande belopp. Avlöningen narie Pr°fe*' s rer utgick med särskilda belopp för tjänstgöringen på den manliga och på den kvinnliga ° ' avdelningen. På den förra utgjorde högsta professorsavlöningen 1,450 kronor och den Historik, lägsta 600 kronor, och läraravlöningarna växlade från 1,600 kronor till 500 kronor. På den kvinnliga avdelningen uppgingo motsvarande belopp för professorerna till 650 kronor och 300 kronor samt för lärarna till 300 kronor. Till dessa avlöningar kom under åren 1875—1878 dyrtidstillägg med 20 procent. Vid löneregleringen sistnämnda år inordnades professorsavlöningarna i en löneskala, omfattande tre löneklasser, i vilka de kontanta begynnelseavlöningarna uppgingo till respektive 4,000 kronor, 3,000 kronor och 2,000 kronor samt slutavlöningarna till respektive 4,800 kronor, 3,600 kronor och 2,400 kronor. Större enhetlighet i lönesystemet genomfördes vid 1908 års lönereglering. Professorerna i teckning, målning och landskapsmålning placerades då i en löneklass, som i fråga om begynnelseavlöningen med 600 kronor och i fråga om slutavlöningen med 100 kronor översteg motsvarande avlöningsbelopp för förstagradstjänstemän. Begynnelseavlöningen utgjorde nämligen 4,600 kronor, fördelad i 2,50(3 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar samt 300 kronor ortstillägg. Härtill kommo två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. För en professor med undervisningsskyldighet i modellering minskades den kontanta avlöningen med 600 kronor motsvarande värdet av honom tillkommande förmån av fri bostad i ett statsverket tillhörigt hus. Då genom beslut av 1911 års riksdag konsthögskolans arkitekturskola ombildades, nyinrättades en professur i den svenska arkitekturens historia, som placerades i samma lönegrad som nu nämnda professurer. Den tillfälliga löneförbättringen har för samtliga dessa professorer uppgått till 900 kronor (600 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). I förut omnämnda skrivelse till Konungen den 21 april 1922 har akademien inkommen hemställt, att professorn i den svenska arkitekturens historia måtte placeras i samma framstärining lönegrad som professorerna vid farmaceutiska institutet. * Till motivering av sin hemställan har akademien anfört bland annat: »Den med professuren i svensk arkitekturhistoria förenade undervisningsskyldigheten är av följande omfattning: Vid konsthögskolan: att under tiden 1 oktober—1 juni varje vecka hålla en föreläsning i svensk arkitekturhistoria (c:a 33 föreläsningar); att under samma tid på lärorummet leda övningar under 3 timmar i veckan. Dessa övningar bestå dels i uppmätning och uppritning av äldre arkitekturverk, dels i undervisning om restaurering av och vården om äldre byggnadsverk (c:a 99 övningstimmar). Vid tekniska högskolan: att under tiden 1 september—20 december samt 10 januari—31 maj hålla en föreläsning i veckan i svenska arkitekturens historia (c:a 35 föreläsningar).

38 Under den tid professor Sigurd Curman innehade befattningen hade den praxis utbildats, att till övningstimmarna vid konsthögskolan förlades — förutom ritövningar och skissuppgifter — dels en föreläsningskurs i restaureringskonst, omfattande cirka 8 föreläsningar varje läsår, dels seminarieövningar med eleverna i högre klassen till det antal, som med hänsyn till elevantalet kunde vara påkallat eller i medeltal 6 övningar varje läsår. Vid dessa seminarieövningar föredrogs av varje elev en av honom skriftligt utarbetad uppsats rörande något arkitekturhistoriskt ämne, varefter följde diskussion och kritik. Denna anordning har bibehållits även under den tid, nuvarande innehavaren — professor Martin Olsson — uppehållit befattningen, och har det befunnits, att dessa föreläsningar och seminarieövningar ej skulle kunna borttagas, utan att arkitekturskolans allmänna nivå allvarligt skulle sänkas. Utöver den undervisningsskyldighet, för vilken nu redogjorts, åligger det enligt stadgarna professorn i svensk arkitekturhistoria att leda en studieresa omfattande 20 dagar, som företages med arkitekturskolans elever varje vårtermin. Rörande ändamålet med denna studieresa yttrades i det sakkunnigutlåtande, som låg till grund för 1911 års omorganisation av arkitekturundervisningen, att den viktigaste delen av undervisningen i svensk byggnadskonst enligt de sakkunnigas åsikt borde vara besök under sakkunnig lärares ledning vid de gamla byggnadsverken och desammas avteckning och uppmätning. Först på detta sätt kunde dessa studier bliva levande, och först då kunde eleven lära sig rätt inse de gamla byggnadernas värde och stora intresse. En sålunda ordnad undervisning bidroge även till samlande av undervisningsmateriell för kommande tider, och kunde i hög grad bidraga till att utbilda för bevarandet eller restaurerandet av våra gamla byggnader fullt förstående och kunniga arkitekter. Även kunde det medverka till uppnående av det önskemålet att inom en icke allt för avlägsen framtid få våra värdefulla gamla byggverk uppmätta och beskrivna. Det är givet, att studieresan kräver ett omfattande förberedelsearbete från lärarens sida för utväljande av lämpliga studieföremål, för uppmätnings- och undersökningsarbetenas planläggning ävensom för samlande av material rörande de till undervisning utvalda byggnadsverkens historia m. m. Under själva studieresan pågå uppmätningsarbetena cirka 8 timmar dagligen och måste studieledaren givetvis närvara under hela arbetstiden för att biträda med anvisningar och råd vid arbetenas utförande. Det åligger eleverna ätt påföljande läsår under lärarens ledning i detalj utarbeta ritningar och skisser av de uppmätta byggnaderna, varpå elevernas arbeten underkastas kritik från lärarens sida. Det arbetsresultat, som studieresan lämnat, publiceras därefter av den statsunderstödda svenska arkitekturminnesföreningen vid konsthögskolan i dess serie Svensk arkitektur. En årsvolym brukar omfatta 50 ä 60 sidor text jämte ett trettiotal planscher. De erfarenheter om dessa studieresors betydelse, som hittills vunnits, torde till fullo motsvara de förväntningar, som i ovan återgivna sakkunnigutlåtande uttalats. Det torde till ej ringa del vara dessa studieresors förtjänst, att i vår moderna arkitektur kommit till uttryck ett starkt nationellt inslag. Det ingående studium av de gamla byggnadsverken, vartill dessa uppmätningar och avteckningar giva anledning, kommer helt naturligt att bringa de unga arkitekterna i en mera omedelbar förbindelse med föregående generationers byggnadskultur och väcka elevernas förståelse för dennas konstnärliga värde. Förutom uppmätningar under studieresan företages varje höst under 10 dagar uppmätningsövningar i Stockholm med eleverna i första årskursen. Under professorns ledning pågå dessa övningar hela dagarna med undantag för de tider, då föreläsningarna äga rum. Från föreläsningsskyldigheten erhålles nämligen under ifrågavarande tid icke någon ledighet. Lärarrådet har nu för akademien tillkännagivit, att på framställning av professor Olsson en viss ökning av professorns stadgeenliga undervisningsskyldighet ansetts böra vidtagas.

39 Sålunda bör den till övningar anslagna tiden av 3 veckotimmar helt ägnas åt nämnda ändamål och icke, såsom nu sker, röna intrång av seminarieövningar och föreläsningar i restaureringskonst. Seminarieövningarnas antal bör fastställas till 10, då behov föreligger att låta seminarieövningar äga rum även i sistnämnda ämne. Slutligen bör läraren i stadgarna åläggas dels att utöver sin övriga undervisningsskyldighet hålla 8 föreläsningar i restaureringskonst, dels att under 10 dagar årligen leda uppmätningsövningar med elever i första årskursen. Sammanlagt skulle professorns årliga undervisningsskyldighet omfatta: 76 föreläsningstimmar (33 + 35 + 8), 10 seminarieövningar å 2 timmar, 99 övningstimmar, 30 dagar uppmätningsarbeten (20 -f- 10). Det må även anmärkas, att de vid konsthögskolan hållna föreläsningarna ej äro kursföreläsningar utan behandla olika ämnen varje läsår. Under läsåren 1912—1913 och 1913 —1914 behandlade professor Curman den gustavianska tidens byggnadskonst samt den svenska arkitekturens historia under 1800-talets första tredjedel. Under läsåren 1914—1915 samt 1917—1918 föreläste professor Curman över den svenska byggnadskonsten under 1700talet. Professor Olsson har under läsåret 1918—1919 behandlat den svenska arkitekturens historia under 1800-talets förra hälft samt under läsåret 1919—1920 den karolinska tidens arkitekturhistoria. På grund av den ringa bearbetning, som ägnats den svenska arkitekturens historia, ha föreläsarna i stor omfattning nödgats samla material till föreläsningarna ur otryckta källor, ett arbete, som helt naturligt varit synnerligen tidskrävande.» „ Efter att hava erinrat om att den avlöning, som professorn i den svenska arkitekturens historia för närvarande åtnjuter, 1911 bestämdes efter samma lönetyp, som 1908 fastställts för innehavarna av flertalet av konsthögskolans professurer, nämligen bland andra professurerna i teckning, målning och modellering, anför akademien vidare : »Redan mot den placering i löneskalan, som för denne professors del valdes vid 1911 års omorganisation, torde med fog kunna anmärkas, att därvid jämnställts tvenne typer av högskolelärare, vilkas arbetsuppgifter äro vitt skilda. Professorerna i nämnda praktiskt-konstnärliga ämnen hava enligt stadgarna att ett visst antal gånger — professorerna i teckning tre och professorerna i figurmålning två — varje vecka under 2 respektive 3 timmar på lärorummet genomgå och rätta elevernas arbeten. Av helt annan art är arkitekturhistorie-professorns undervisning, som, enligt vad den lämnade redogörelsen utvisar, till avsevärd del meddelas i form av föreläsningar. I fråga om arbetsbördans art och omfång torde denna professur i stället vara närmast jämförbar med andra högskoleprofessurer. Det måste då — helst när arbetsbördan för att kunna motsvara undervisningens krav nu måste ej oväsentligt ökas — synas rimligt, att befattningshavarens avlöning väljes bland de lönegrader, till vilka ifrågavarande typ av högskolelärare eljest hänförts. Bland dessa lönegrader torde närmast komma i betraktande den för vissa högskolelärare gällande lönetyp, som ungefär motsvarar byrådirektörsavlöningen i de Centrala verken. Nämnda lönetyp har tillämpats bland annat för professorerna vid farmaceutiska institutet, chalmerska institutet samt lantbruksinstituten. I avseende å undervisningsskyldighetens omfattning torde förevarande professur vara fullt jämförlig till exempel med farmaceutiska institutets professurer, vilkas innehavare hava att föreläsa 4 timmar i veckan.

40 Vad befattningshavarens kompetens beträffar äro fordringarna synnerligen omfattande. Han måste äga vittgående konsthistoriska och speciellt arkitekturhistoriska kunskaper, styrkta genom akademiska examina och utgivna skrifter. Dessutom fordras arkitektutbildning samt genom praktisk verksamhet styrkta kunskaper i vården av historiska monument. I avseende på de anspråk, som borde ställas på arkitekturhistorieprofessorns kompetens, yttrade vederbörande departementschef, då han vid föredragning i statsrådet den 21 april 1911 tillstyrkte befattningens upprättande, bland annat: 'Den lärare, varom här är fråga, måste besitta grundliga insikter i sitt ämne, insikter, som genom fortgående studier alltjämt fördjupas och förkovras. An mer, det är icke nog med en allmän om än så noggrann kännedom om svensk arkitekturkonst, det fordras jämväl en omfattande och överblickande kunskap om utlandets arkitektur för att rätt kunna förstå och uppvisa dess återverkningar och återspeglingar på inhemsk mark. Med ett ord, det behoves en historisk vetenskaplig mognad, som icke vinnes utan ett lugnt och målmedvetet arbete och som i allmänhet icke kan förväntas av en tillfälligt anställd lärare med mångahanda intressen vid sidan av sin uppgift som undervisare.' Akademien vill till sist erinra om att, då förevarande fråga behandlades av 1911 års riksdag, det särskilda utskott, som hade att avgiva utlåtande i ärendet, gav uttryck åt sin tillfredsställelse med det beaktande av den nationella arkitekturen, som låge i Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av nämnda professur. I anslutning till detta yttrande vill akademien för sin del vitsorda, att den erfarenhet, som vunnits under de 10 år den nuvarande organisationen av arkitektundervisningen ägt bestånd, till fullo infriat de förhoppningar om speciellt den nationella arkitekturens beaktande, som knötos till befattningen vid dess upprättande.» Kommitténs Den anknytning till avlöningstypen för förstagradstjänstemännen, som vid gälyttrande, lande lönereglering blivit vald för professorerna i teckning, målning, landskapsmålning och modellering, synes kommittén även framdeles böra bibehållas. Visserligen ämnar kommittén i det följande föreslå flertalet lärare vid musikkonservatoriet till placering i lönegraden B 11'. Jämnställdhet mellan dessa båda grupper av lärare — trots de beröringspunkter, som i avseende på verksamhetens art givetvis förefinnas —, synes emellertid kommittén ej böra genomföras. Lärarna vid musikkonservatoriet torde nämligen i jämförelse med konsthögskolans lärare äga avsevärt större tillfälle till biförtjänster, ej minst genom möjligheten att meddela enskild undervisning. Att åter höja flertalet av konsthögskolans professorer till en lönegrad över den, till vilken förstagradstjänstemännen i regel hänförts eller lönegraden B 13, synes trots den avlöningsskillnad till förmån för de förre, som för närvarande dem emellan består, ej böra ifrågasättas. Nämnda avlöningsskillnad synes nämligen uppvägas genom den ökning av tjänstgöringstiden, som i samband med den nya löneregleringens ikraftträdande blir förstagradstjänstemännen ålagd. Någon ökning av högskoleprofessorernas undervisning har kommittén däremot, såsom redan tidigare påpekats (del I sid. 4), ej ifrågasatt. Kommittén föreslår således, att professorerna i teckning, målning, landskapsmålning och modellering måtte hänföras till lönegraden B 13. Värdet av den bostadsförmån, som för närvarande tillgodonjutes av professorn i modellering, bör på vanligt sätt i enlighet med föreskrifterna i reglementets 22 § av befattningshavaren ersättas. Vad därnäst beträffar professorn i den svenska arkitekturens historia, finner kommittén den av akademien förebragta utredningen giva vid handen, att en jämnställdhet i lönehänseende mellan denne befattningshavare och nyssnämnda professorer

41 i de praktiskt-konstnärliga ämnena för den förres del medför en alltför låg placering i avlöningsskalan. Såsom akademien påpekat, är här fråga om tvenne typer av högskollärarbefattningar, vilka i fråga om arbetsprestationens art och omfång ha föga gemensamt. Givetvis är professuren i den svenska arkitekturens historia i detta avseende mera jämförlig med andra högskollärartjänster, varför det ock synes befogat, att densamma, såsom akademien hemställt, uppföres i någon av de för dessa befattningar tillämpade lönegraderna. Kommittén kommer, såsom av det följande framgår, alt för professorerna vid farmaceutiska institutet föreslå placering i lönegraden B 18. Att nu bereda professorn i den svenska arkitekturens historia en så avsevärd löneförhöjning, som genom befattningens förflyttning från nuvarande löneställning, närmast motsvarande lönegraden B 13, till lönegraden B 18 skulle föranledas, finner sig dock kommittén icke kunna tillstyrka. Det må erinras om att kommittén till lönegraden B 16 hänfört bland andra laboratorer och med dem likställda befattningshavare vid universiteten. Då dessa såväl i avseende å kompetens som i fråga om undervisningsskyldighetens omfattning torde vara jämförliga med innehavaren av förevarande professur, synes kommittén dennas placering i lönegraden B 16 vara lämpligt avvägd. Förutom de ordinarie professorerna finnes vid högskolan anställd en professor Professor i i anatomi, som uppbär arvode å 2,500 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring anatomi. med 625 kronor. Hans arvode torde nu böra höjas till 3,600 kronor. I gällande stat är uppfört arvode till vissa biträdande lärare. Sålunda utgår öungaiarare. till en lärare i perspektiv 1,200 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring med 300 kronor. Arvodet torde böra höjas till .1,800 kronor. Till en lärare i konsthistoria utgår arvode med 1,800 kronor enligt stat samt 450 kronor tillfällig löneförbättring. Beloppet torde böra höjas till 2,700 kronor. En lärare i dekorativ konst uppbär tillhopa 2,500 kronor, varav 500 kronor tillfällig löneförbättring. Detta arvode torde böra fastställas till 3,000 kronor. Till avlöning av en lärare i etsning anvisar staten ett belopp av 5,000 kronor, vara tillfällig löneförbättring ej utgår. Till detta belopp höjdes nämligen arvodet av 1920 års riksdag från förutvarande 2,400 kronor. Med hänsyn till att statsmakterna så nyligen varit i tillfälle att pröva ifrågavarande arvodes storlek, anser kommittén endast en mindre höjning nu erforderlig och föreslår, att beloppet fastställes till 5,400 kronor. 1920 års riksdag höjde ett dittillsvarande anslag till avlöning av biträden vid Tryckare. avdelningen för etsning å 400 kronor till 2,000 kronor och ändrade samtidigt anslagets beteckning i staten till »1 tryckare, tillika etsningsskolans tekniska biträde». Tillfällig löneförbättring har ej utgått å sagda belopp. Av skäl, som på tal om läraren i etsning anförts, finner kommittén arvodet böra undergå endast en mindre betydande höjning eller till 2,100 kronor. Enligt gällande stat äro vid akademien anställda en förste och en andre vakt- vaktmästare. mästare. Båda åtnjuta förutom fri bostad med bränsle och lyse i akademiens hus kontant avlöning av statsmedel med så stort belopp, att samtliga avlöningsförmåner, däri inberäknat värdet av den fria bostaden jämte bränsle och lyse 325 kronor, uppgå 6

42 till avlöning motsvarande lönegrupperna B respektive A enligt hittillsvarande lönereglering för vaktmästare (del I sid. 90) Kommittén föreslår, att de båda vaktmästarna med bibehållande av sin nuvarande lönenivå överflyttas, förste vaktmästaren till lönegraden B 3 och andre vaktmästaren till lönegraden B 1. Däremot torde de i likhet med övriga tjänstemän, som ingå under den nya löneregleringen, böra för sina bostäder erlägga hyra, beräknad enligt de grunder, som i 22 § avlöningsreglementet äro stadgade. Enär emellertid ifrågavarande lägenheter icke kunna sägas — på sätt nämnda paragraf förutsätter — vara disponerade av statsverket, torde i kungörelsen böra upptagas en föreskrift, att befattningshavarna i fråga skola till akademien för begagnande av bostaden m. m erlägga hyra med belopp, som fastställes enligt de i 22 § i reglementet stadgade grunder. Till avlöning av en portvakt anvisar staten ett belopp å 1,075 kronor, därav 625 kronor lön och 450 kronor tjänstgöringspenningar. Ålderstilläggen utgå med samma belopp som till övriga vaktmästare, nämligen med tillhopa 300 kronor. Slutavlöningen uppgår således till 1,375 kronor. Läggas härtill 325 kronor motsvarande värdet av den befattningshavaren i akademiens hus tillförsäkrade förmånen av fri bostad m. m., understiger befattningshavarens avlöning, vilken senast reglerats i samband med avlöningarna till övriga vaktmästare, med 200 kronor den för vaktmästare i lönegruppen A stadgade normalavlöningen. Kommittén har inhämtat, att portvakten är av sina tjänsteåligganden upptagen i samma omfattning som övriga vaktmästare. Med hänsyn härtill finner kommittén skäligt föreslå, att portvakten "uppföres i lönegraden B 1. I likhet med de övriga vaktmästarna torde han böra erlägga hyra till akademien för sin bostad. Enligt beslut av 1922 års riksdag har en vid akademien anställd eldare, åt vilken hittills avlöning beretts dels av akademiens egna medel, dels ur ett anslag å 800 kronor, upptaget bland akademiens reservationsanslag under rubrik diverse anslag, uppförts å stat med avlöning enligt lönegruppen B, varvid befattningshavaren underkastats de för vaktmästare i allmänhet gällande bestämmelserna i fråga om ersättning för bostadsförmån m. m. (del I sid. 91). Vidare har, med uteslutande av den i akademiens stat under avdelningen diverse anslag uppförda posten 800 kronor till bidrag till avlöning åt en eldare, uppförts ett belopp å 900 kronor såsom bidrag till avlöning av ett eldarbiträde. I fråga om eldarens placering i löneskalan vill kommittén erinra om att eldaren vid riksarkivet, vilken institutions värmeledningsanläggningar ej torde vara mindre svårskötta än den i akademiens hus befintliga anläggningen, placerats i lönegraden B 1. Att bereda eldaren vid akademien en gynnsammare löneställning än nämnda eldare anser kommittén ej motiverat. Kommittén föreslår alltså, att eldarbefattningen uppföres i lönegraden B l . I fråga om avdrag för värdet av den befattningshavaren tillkommande förmånen av bostad m. m. torde böra gälla enahanda bestämmelser, som kommittén föreslagit för övriga vaktmästare, det vill säga, att ersättningen ingår till akademien. I vad mån i samband med löneregleringens genomförande en höjning bör äga rum av bidraget till avlöning av ett eldarbiträde, lärer ej ankomma på kommittén att bedöma.

5. Musikaliska akademien med musikkonservatoriet. Till musikaliska akademiens sekreterare utgick vid 1870-talets början en avlö- Sekreterare. ning av 1,000 kronor, vartill under åren 1875 till och med 1877 kom dyrtidstillägg Historik, med 200 kronor. Genom en av 1877 års riksdag beslutad lönereglering för akademien höjdes på Kungl. Maj:ts förslag avlöningen till 3,000 kronor, varav 2,250 kronor lön och 750 kronor tjänstgöringspenningar. I den framställning från akademien, som låg till grund för Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, motiverades den ifrågasatta höjningen därmed, att sekreteraren vore av sina i gällande stadgar bestämda åligganden fullt upptagen, utan att han ägde något annat skrivbiträde, än det han själv finge avlöna, vartill komme, att han saknade den förmån av fri bostad, som tillkomme innehavaren av motsvarande befattning vid de fria konsternas akademi. I ett förslag till stat, som av akademien ingavs i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 maj 1907, hade åt. sekreteraren föreslagits enahanda avlöning, som enligt samma års riksdagsbeslut beviljats tjänstemän av andra normalgraden i statskontoret. Lönen skulle således utgöra 3,600 kronor och tjänstgöringspenningarna 1,800 kronor, vartill skulle komma ortstillägg 400 kronor samt tvenne ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter 5 och 10 år. Vid ärendets föredragning i statsrådet den 13 januari 1908 förklarade emellertid vederbörande departementschef, att han ej kunde biträda detta förslag. Sekreterarbefattningen vid akademien kunde nämligen enligt departementschefens förmenande ej jämnställas med dylik befattning i ett centralt ämbetsverk, vars innehavare varje söckendag under året undantagandes en kortare semester vore bunden vid ämbetsverket under 6 timmar, varjämte en sådan tjänsteman ofta nog hade att utföra ett drygt hemarbete. Dessutom vore att märka, att dåvarande innehavaren av sekreterarbefattningen jämväl innehade lärarbefattningen i musikens historia och estetik, för vilken i statförslaget föresloges en begynnelseavlöning av 2,100 kronor. Enligt departementschefens mening borde sekreteraren likställas med första gradens tjänstemän i statskontoret och sålunda erhålla en begynnelseavlöning av 4,000 kronor, därav 2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, vartill skulle komma tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor efter 5, 10 och 15 år. I enlighet med departementschefens hemställan upptogs avlöningen till sekreteraren uti det i 1908 års statsverksproposition intagna förslaget till stat för akademien. Förslaget blev i denna del av riksdagen bifallet. 1919 års lagtima samt 1920 och 1921 års riksdagar hava tillerkänt sekreteraren en tillfällig löneförbättring för nämnda år å 900 kronor (600 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Akademiens representant inom kommittén har hemställt, att sekreterartjänsten Kommitténs särskilt med hänsyn till de höga kompetenskrav, som ställas på befattningshavaren, yttrande, måtte inordnas i samma lönegrad som sekreterartjänsterna i de centrala verken eller lönegraden B 15. Jämväl kommittén har funnit, att de kvalifikationer, som för sekreterarbefattningen erfordras, äro av den art, att en placering av befattningshavaren i nämnda lönegrad kunde i och för sig vara motiverad — helst som sekreteraren, då befordringsutsikter för honom inom akademien saknas, torde böra förses med en slutavlöning, icke understigande vad som på andra håll såsom slutlön bjudes personer med liknande kvalifikationer.

.

I fråga om de arbetsuppgifter, som åvila sekreteraren, har kommittén inhämtat, att desamma, förutom sedvanliga sekreterar- och registratorsgöromål, bland annat bestå i vård av akademiens arkiv samt föredragning i akademien, i dess förvaltningsutskott och i vissa fall även i musikläroverkets styrelse av där förekommande ärenden. Sekreteraren har därjämte att uppsätta skriftliga utlåtanden, som av kommittéer beslutas, att besörja akademiens in- och utrikes brevväxling, att till verkställighet befordra fattade beslut samt att närvara vid alla inträdes- och avgångsexamina vid konservatoriet. Då emellertid, enligt vad kommittén inhämtat, den nuvarande sekreteraren med denna sin befattning förenar lärarbefattningen i orkester- och ensemblespelning (befattningen såsom orkesteranförare) samt befattningen såsom biträdande lärare i partiturstudium för dirigering, har kommittén funnit redan härav framgå — vilket kommittén ock vid en närmare undersökning av sekreterarens arbetsåligganden funnit bekräftat — att det icke kan vara att förvänta, att sekreteraruppdraget i och för sig skulle kunna utfylla den för ifrågavarande statstjänstemän stadgade tjänstgöringstiden av minst 7 timmar. Att med hänsyn härtill sätta befattningshavaren i en mot den kortare arbetstiden svarande lägre lönegrad har kommittén icke funnit sig böra förorda, då en dylik anordning skulle strida mot de principer, som numera vunnit tillämpning vid löneregleringar. I stället har kommittén funnit frågan — i anslutning till de rådande förhållandena — lämpligen böra ordnas så, att sekreteraren placeras i lönegraden B 15, samt att det ålägges honom att, förutom de med sekreterartjänsten förenade göromålen, utan ersättning bestrida lärarbefattning vid konservatoriet i sådan omfattning, att befattningshavarens dagliga tjänstgöringstid icke kommer att understiga 7 timmar. Det kan nämligen, enligt vad kommittén inhämtat, förväntas, att sekreterarens arbetskraft även framdeles kommer att tillgodogöras för bestridande av lärarbefattningar vid konservatoriet. Kommittén får därför föreslå, att bland avlöningsvillkoren för sekreteraren intages ett stadgande av innehåll, att sekreteraren ej äger, utöver den med sekreterarbefattningen förenade avlöningen, uppbära ersättning av statsmedel för av honom vid akademiens konservatorium bedriven lärarverksamhet. Vidare föreslår kommittén den ändring i stadgarna för akademien, att sekreteraren ålägges att, förutom de med sekreterarbefattningen förenade göromålen, efter av akademien lämnat förordnande bestrida lärarbefattning vid konservatoriet i sådan omfattning, att hans dagliga tjänstgöringstid sammanlagt icke kommer att understiga 7 timmar. I enlighet med de synpunkter, som här utvecklats, har kommittén vid beräkning av anslaget å ordinarie stat till arvoden åt biträdande lärare och andra utgifter för undervisningen, för närvarande 17,000 kronor, avräknat ett belopp å 1,500 kronor, som kommittén ansett böra motsvara den ersättning, som sekreteraren skulle ägt uppbära för sin lärarverksamhet. Anslaget i fråga skulle således nedsättas till 15,500 kronor. Därest emellertid sekreteraren skulle förordnas att uppehålla någon lärarbefattning, för vilken arvode är uppfört å arvodesförteckningen, bör av dessa medel ett belopp å högst 1,500 kronor omföras till ovannämnda klumpanslag, som därigenom skulle uppnå sitt nuvarande belopp 17,000 kronor. Skulle arvodet i fråga överstiga nämnda belopp å 1,500 kronor, torde överskottet böra tillgodoföras statsverkets kassafond. Kommittén får därför föreslå, att riksdagens medgivande till nu angivna anslagsomföring inhämtas.

45 Före 1877 års lönereglering uppgick avlöningen till akademiens kamrerare till Kamrerare. samma belopp som sekreteraravlöningen. Vid 1877 års lönereglering ställdes kamreraren däremot i avlöningshänseende sämre än sekreteraren. Lönen bestämdes nämligen till 1,875 kronor och tjänstgöringspenningarna till 625 kronor, således sammanlagt 2,500 kronor. Vid 1908 års lönereglering sattes begynnelseavlöningen till 3,000 kronor, därav 1,650 kronor lön, 1,150 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg, vartill skulle komma trenne ålderstillägg till lönen, vart och ett å 375 kronor efter 5, 10 och 15 år. Slutavlöningen uppgick således till 4,125 kronor. Avlöningen motsvarade tre fjärdedelar av den till en förstagradstjänsteman bestämda avlöningen enligt 1907 års lönereglering för statskontoret. I tillfällig löneförbättring har kamreraren uppburit 750 kronor (450 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Den ordinarie innehavaren av kamrerarbefattningen är för närvarande förordnad till direktör vid musikkonservatoriet. Enligt av kommittén inhämtad upplysning, är den med befattningen förenade arbetsbördan ej större, än att den torde taga befattningshavarens tid i anspråk omkring 4 timmar dagligen. Dä tjänstgöringstiden för de nyreglerade verken utsträckts till 7 timmar, skulle således kamrerarsysslan bereda sin man arbete under något mer än halv normal tjänstgöringstid. För bestridande av kamrerargöromålen torde därför böra anvisas ett lämpligt arvode — en anordning som återfinnes även vid andra institutioner, där kamreraroch liknande arbeten förekomma i så ringa omfattning, att de ej bereda tjänstemannen full sysselsättning. Kommittén har inhämtat, att kamrerarens arbete med räkenskapsföringen av akademiens anslag av statsmedel är av förhållandevis ringa omfattning. Däremot torde förvaltningen av akademiens enskilda medel och särskilt dess donationsfonder taga befattningshavarens tid avsevärt i anspråk. Även åvila kamreraren en del ekonomiska bestyr i samband med uthyrning av den i akademiens fastighet belägna konsertsalen. Det kunde ifrågasättas, om ej kamrerarens arvode, i likhet med vad förhållandet är t. ex. vid akademien för de fria konsterna och vid tekniska högskolan, till någon del borde bestridas av stipendiefondernas avkastning eller utgå av akademiens enskilda medel. Då en dylik anordning emellertid skulle kräva en mera omfattande utredning rörande fondernas ekonomiska bärkraft, än kommittén varit i tillfälle att åstadkomma, och då med hänsyn till akademiens svaga ekonomiska ställning de enskilda medlen ej torde för nämnda ändamål böra tagas i anspråk, har kommittén funnit sig sakna skäl att föreslå en ändring i nuvarande sättet för arvodets bestridande. I avseende å arvodets belopp har kommittén ansett detsamma skäligen böra bestämmas till 4,200 kronor. Bibliotekarieavlöningen uppgick före 1877 års lönereglering till 400 kronor, vartill Bibliotekarie under åren 1875 till och med 1877 kom dyrtidstillägg med 20 proc. eller 80 kronor. Historik. Av 1877 års riksdag bestämdes avlöningen till 1,200 kronor, varav 900 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar. Vid 1908 års lönereglering sattes bibliotekariens avlöning till hälften av en förstagradstjänstemans. Begynnelseavlöningen blev sålunda 2,000 kronor, dock fördelad på följande sätt, 1,100 kronor lön, 700 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg. Härtill skulle efter respektive 5, 10 och 15 år komma ålderstillägg, vart och ett å 250 kronor.

46 Tillfällig löneförbättring har under åren 1919, 1920 och 1921 tilldelats bibliotekarien med 500 kronor (300 kronor lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar). inkommen Till kommittén har för att tagas i övervägande vid fullgörande av det komframätallning. m ittén lämnade uppdrag överlämnats en skrivelse från musikaliska akademien, dagtecknad den 9 november 1921, vari hemställes, att på ordinarie stat för akademien måtte beviljas erforderliga medel för avlönande av akademiens bibliotekarie, i likhet med vad för förste bibliotekarie vid kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken är eller varder stadgat. Rörande omfattningen av akademiens bibliotek och beskaffenheten av bibliotekariens åligganden yttrar akademien i skrivelsen bland annat, att biblioteket, som numera intoge den främsta platsen bland musikbibliotek i Skandinavien, ursprungligen närmast varit avsett för akademiens och dess läroanstalts behov men under tidernas gång fått en allt större betydelse för det musikaliska forskningsarbetet, för studerande, som förberedde sig till akademiska examina, för akademiens stipendiater, musikskriftställare med flera. Därjämte hade biblioteket, särskilt under det senaste årtiondet, för den musikaliska konstutövningen i landet blivit av väsentlig betydelse, i det att dess samlingar av orkesterlitteratur och körverk i vidsträcktaste mån tagits i anspråk av orkesterföreningar och musiksällskap. Biblioteket omfattade musikalier och musiklitteratur inom alla tonkonstens grenar, däribland dyrbara samlingar av kyrkomusik och operapartitur, stora samlingsverk av äldre och nyare tonsättare, orkester- och körmaterial till en mängd klassiska och moderna tonverk, en värdefull handskriftssamling av kompositioner och brev samt den största samling av svensk musik i tryck och handskrift, som överhuvud funnes. I sin helhet upptoge samlingarna för närvarande omkring 700 meters hyllängd och vore på grund av ständiga donationer och nyförvärv stadda i hastig tillväxt. Efter att hava erinrat om bibliotekariens nuvarande avlöningsförmåner, anför akademien vidare: »Enär accessionerna såväl genom gåvor som genom inköp efter hand ökats och numera äro högst betydande, har katalogiseringsarbetet blivit mycket omfattande. Med hänsyn till samlingarnas speciella art, är detsamma också synnerligen mödosamt och tidskrävande, vilket torde framgå därav, att t. ex. ett enda kör- och orkesterverk kan omfatta flera hundra stämhäften. Det är också uppenbart, att detta katalogiseringsarbete likasom arbetet med samlingarnas ordnande måste, därest det skall bliva nöjaktigt utfört, kräva alldeles särskilda kvalifikationer. Ett tidsödande arbete är slutligen förbundet med utlåningsrörelsen, särskilt vid utlåning till landets talrika musiksällskap. Också har det icke sällan inträffat, att bibliotekarien ej sett sig i stånd att på den begränsade tid, han kunnat ägna åt tjänsten, medhinna expedierandet av ansökningar om lån till landsorten, och att han sålunda måst lämna dylika ansökningar utan bifall. Enligt av bibliotekarien meddelade statistiska uppgifter kunna här anföras följande siffror: 1907 1920 Besökande 373 1,488 Utlånade arbeten 1,018 5,984 Accessioner, antal verk 645 1,445 Det ligger i öppen dag, att bibliotekarien med den ringa avlöning, som hittills beståtts honom, icke kunnat ägna mera än någon del av sin arbetskraft åt bibliotekstjänsten.

47 Han har nödgats för sin utkomst antaga andra befattningar, såsom läraretjänst vid musikkonservatoriet m. m. Bibliotekarietjänsten bör därför, enligt akademiens uppfattning, snarast möjligt omregleras till en befattning, med full tjänstgöring i likhet med andra huvudtjänster å riksstaten. Huruvida längre fram, då, efter vad akademien hoppas, bibliotekets lokalfråga blivit på tillfredsställande sätt ordnad, biblioteksverksamhetens utveckling må komma att härutöver kräva anställande av fasta biträden vid biblioteket, är en öppen fråga. Men att redan nu åtminstone en persons hela arbetskraft bör ägnas åt ifrågavarande viktiga biblioteks skötsel och vård, anser akademien för sin del vara omotsägligt. Vid prövning av frågan, vilka avlöningsförmåner böra bliva med den omreglerade bibliotekariebefattningen förenade, lämnar en jämförelse med liknande befattningar vid kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken eller vid andra, mera jämförliga institutioner sådana som vetenskapsakademiens bibliotek, karolinska mediko-kirurgiska institutets bibliotek, nobelbiblioteket o. s. v. ringa eller ingen ledning. Biblioteksstoffets säregna art samt den egenartade beskaffenheten av såväl bibliotekariens arbete som för honom erforderliga kvalifikationer göra i själva verket en sådan jämförelse värdelös. Vad särskilt angår kompetensfordringarna för ifrågavarande bibliotekariebefattning, är det uppenbart, att för densamma vetenskapliga examensmeriter icke äro av samma betydelse som för motsvarande tjänster vid bibliotek i allmänhet. Då, såsom akademien hoppas, i en snar framtid den viktiga frågan om musikhistoria och musikteori såsom examensämne vid universitet och högskolor blivit nöjaktigt ordnad, kan det tänkas, att såsom villkor för erhållande av bibliotekarietjänsten vid akademien lämpligen kunde uppställas avlagt akademiskt examensprov i sagda ämnen. Men dessförinnan lärer icke någon annan utväg stå öppen än att, såsom hittills, åt akademien själv överlåtes att i varje fall oavsett examensmeriter pröva, huruvida sökande till tjänsten är i besittning av härför nödiga kvalifikationer. Vid övervägande av samtliga på frågan inverkande förhållanden har akademien emellertid kommit till den uppfattningen, att akademiens bibliotekarie, vilken ju är att betrakta icke såsom en underordnad bibliotekstjänsteman, utan såsom chef för en vid akademien fästad särskild institution, bör i avlöningshänseende närmast likställas med förste bibliotekarier vid kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken.» Kommittén vill för sin del instämma i vad akademien anfört rörande den bety- Kommitténs delse, som det under akademiens vård ställda biblioteket bör utöva för landets musiky ttrande liv. Kommittén vill ej heller ifrågasätta annat, än att för bibliotekets skötsel torde krävas en tjänsteman så avlönad, att han kan ägna sin arbetskraft uteslutande åt bibliotekets vård. Kommittén har emellertid vid besök i de uti akademiens fastighet för biblioteket anvisade lokalerna funnit desamma vara av för nämnda ändamål så olämplig beskaffenhet, att redan av hygieniska hänsyn ett anställande av en tjänsteman med full tjänstgöringsskyldighet icke torde kunna ifrågasättas. Därtill kommer, att biblioteket endast delvis är inrymt i nämnda lokal. Återstoden av samlingarna förvaras på skilda ställen. Kommittén, som livligt behjärtar akademiens i ovan återgivna skrivelse yppade omtanke om bibliotekets behöriga skötsel, vill för sin del uttala den uppfattning, att, innan lokalfrågan tör biblioteket vunnit en någorlunda tillfredsställande lösning, ett försök att förbättra bibliotekets vård genom tillgodogörande av en högt kvalificerad biblioteksmans arbetskraft, måste vara dömt att misslyckas. Kommittén har därför icke funnit sig kunna tillstyrka förslaget om inrättande av

en bibliotekariebefattning med full tjänstgöringsskyldighet, såsom av akademien föreslagits. Vid sådant förhållande saknar kommittén anledning att taga ståndpunkt till frågan, vilken placering på löneskalan som för en dylik befattning lämpligen borde väljas. I enlighet med de synpunkter, som kommittén ovan utvecklat, torde den nuvarande bibliotekarietjänsten böra förvandlas till icke-ordinarie. För att möjliggöra någon ökning av nuvarande tjänstgöringsskyldighet, föreslår kommittén, att det med befattningen förenade arvodet måtte bestämmas till 4,200 kronor. Direktören vid musikkonservatoriet. Historik.

Inspektorn vid musikaliska akademiens konservatorium uppbar vid 1870 talets början en avlöning av 1,000 kronor, vartill under åren 1875 till och med 1877 kom dyrtidstillägg med 200 kronor. Sammanlagt uppgick sålunda hans avlöning vid tiden i fråga till 1,200 kronor. Vid 1877 års lönereglering höjdes avlöningen till 3,000 kronor. Av beloppet skulle 2,250 kronor utgå i form av lön och 750 kronor utgöra tjänstgöringspenningar. Från och med år 1882 har konservatoriets föreståndare i akademiens stat benämnts »direktör». I ett förslag till stat för akademien, som med skrivelse den 30 maj 1907 överlämnades till Kungl. Maj:t, hade för direktören äskats samma avlöning, som enligt 1904 års lönereglering tillkom de allmänna läroverkens rektorer av statsmedel, dock utan inräknande av de löneförmåner, som vederbörande kommuner i vissa fall beredde dessa befattningshavare i form av fri bostad eller ersättning därför. Direktörsavlöningen skulle således enligt akademiens förslag utgöra 3,600 kronor lön, 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, 400 kronor ortstillägg samt efter 10 år ett ålderstillägg till lönen på 500 kronor. Då ärendet den 13 januari 1908 föredrogs i statsrådet, yttrade departementschefen i förevarande fråga, att med hänsyn till direktörens åligganden och de höga kompetensfordringar, som måste ställas på honom, ävensom svårigheten att för platsen förvärva fullt lämplig person, någon nedsättning i den av akademien föreslagna begynnelseavlöningen ej borde ske, men att för direktören, som enligt de för akademien gällande stadgarna skulle väljas på tre år, ålderstillägg ej borde ifrågakomma. Detta blev också riksdagens beslut och i den för akademien fastställda staten upptogs således direktörsavlöningen med 3,600 kronor lön, 2,000 kronor tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg. Därtill har kommit tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor, varav 700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar.

Kommitténs Enligt 41 § i stadgarna för musikaliska akademien den 19 maj 1911 (Svensk yttrande, författningssamling nr 46) väljes direktören för läroverket för en tid av tre år. Den avgående kan återväljas. Valet förrättas av akademien enligt särskilda i 39 och 40 §§ givna föreskrifter. I 42 § stadgas därjämte, att, om till direktör för läroverket väljes en person, som innehar befattning såsom annan ämbetsman hos akademien eller ordinarie lärare vid läroverket, denna befattning skall uppehållas på förordnande under den tid, innehavaren tjänstgör som direktör. Direktörsbefattningen torde få anses bliva tillsatt genom förordnande, och bör således ej hänföras till avlöningsreglementets tredje utan till dess andra kapitel. Fråga uppstår då, huruvida direktören bör komma i åtnjutande av avlöningsförhöjning genom uppflyttning i löneklass och pension, med andra ord, huruvida direktörsbefattningen bör inordnas under den av kommittén i annat sammanhang (sid. 17) föreslagna nyatredje punkten i 5 § eller under samma paragrafs andra punkt.

49 Kommittén vill erinra om att det under senare tid varit regel, att en direktör genom omval kvarstått i sin befattning under flera perioder. Sålunda har den nuvarande direktören beklätt tjänsten oavbrutet sedan år 1910. Hans företrädare tillträdde år 1905 direktörsskapet. Ar 1901 avgick en direktör efter 29 års tjänstgöring. Under sådana förhållanden synes det skäl, som vid 1908 års lönereglering anfördes emot systemet med ålderstillägg — nämligen att direktörsförordnandet för varje gång meddelades allenast för 3 år i sänder — knappast äga fog. Den omständighet, att befattningshavaren genom ett omval vinner en bekräftelse på sin lämplighet för befattningen, synes nämligen ej motivera, att han skulle gå miste om en avlöningsförmån, som han vid en fastare anställningsform skulle kommit i åtnjutande av. Visserligen kunde vid utmätande av direktörsarvodet väljas ett avlöningsbelopp av den storlek, att det skulle innesluta eljest ifrågakommande ålderstillägg, men därmed skulle också åt befattningshavaren under hans första tjänstgöringsperioder beredas en i och för sig opåkallad förmån, samtidigt som statskassan finge vidkännas en onödig utgift, en konsekvens, som av statsfinansiella skäl förefaller vara betänklig. Kommittén anser på anförda grunder direktörsavlöningen böra förses med avlöningsförhöjningar. Vad därnäst pensionsfrågan angår, vill kommittén för sin del kraftigt understryka önskvärdheten av att direktören erhåller pensionsrätt. Visserligen torde direktören i allmänhet väljas bland akademiens tjänstemän eller konservatoriets lärare och i denna egenskap enligt gällande löne- och pensionsreglering vara tillförsäkrad pension. Emellertid är härvid att märka, att enligt föreliggande förslag ett flertal av de hittillsvarande ordinarie befattningarna skulle förvandlas till extra ordinarie, varigenom åtminstone tills vidare pensionsrätten skulle försvinna. Vidare må ihågkommas, att de ordinarie tjänstemän vid akademien eller musikkonservatoriet, vilka kunna ifrågakomma till direktörsbefattningen med hänsyn till sin begränsade tjänstgöringsskyldighet måste avlönas relativt lågt. Det förefaller då obilligt, om direktören, vars arbetskraft i full utsträckning tages i anspråk av tjänsten, och vilken därför också måste erhålla en avlöning beräknad efter en annan norm, icke skulle för sitt pensionsunderlag få fullt ut tillgodoräkna sig den arbetsinsats, han i egenskap av direktör nedlagt i läroverket. Då således befattningen bör förses såväl med avlöningsförhöjning genom uppflyttning i löneklass som med pension, föreslår kommittén, att i tjänsteförteckningen må anmärkas, att avlöningen till befattningshavaren utgår enligt 5 § 3. i reglementet. Den tid, som förordnandet bör omtatta, torde lämpligen böra bestämmas till högst 6 år. Vidkommande den lönegrad, som för direktörens del skulle komma till användning, vill kommittén först anmärka, att kommittén funnit missvisande den jämförelse, som vid 1908 års lönereglering gjordes mellan läroverkens rektorer och direktören. Rektorernas verksamhet är nämligen av en helt annan art än direktörens. De förra ha ett omfattande ekonomiskt ansvar, vartill för den senares del saknas motsvarighet. Det är med hänsyn härtill också rimligt, att avlöningen till direktören sättes lägre än för läroverksrektorerna. Enligt akademiens stadgar har direktören att utöva närmaste ledningen över läroverket, vaka över undervisningen därstädes och allt vad med densamma äger gemenskap, föra matrikel över eleverna samt i läroverksstyrelsen föredraga ärenden, som angå läroverket. Han synes alltså närmast kunna karakteriseras som en studierektor, varvid dock ej bör förbises, att den individuella undervisningsform, som vid konservatoriet tillämpas, gör direktörens arbete vid undervisningens övervakande synnerligen tidskrävande. Det har också för kommittén upplysts, att direktörsgöromålen taga befattningshavarens hela arbetstid i anspråk. Med hänsyn till direktörsbefattningens nuvarande placering i en lönegrad närmast motsvarande den så kallade andra normalgraden och då en jämnställdhet mellan 7

50 direktören och akademiens sekreterare synes motiverad, får kommittén föreslå, att direktören placeras i lönegraden B 15. Slutligen vill kommittén påpeka, att på grund av bestämmelserna i 5 § av lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension för rätt till hel pension för direktören torde krävas samma ålder som för de manliga statstjänstemännen i gemen eller 67 levnads- och 35 tjänstår. Däremot är pensionsåldern för lärarna vid musikaliska akademien bestämd lägre, nämligen till 65 levnads- och 25 tjänstår. Det må nämnas, att ej heller för de allmänna läroverkens rektorer en särskild pensionsålder är angiven, men dessa bliva, enligt vad kommittén inhämtat, städse pensionerade vid den för lektorer stadgade pensionsåldern av 65 levnads- och 33 tjänstår. Då ingen anledning torde förefinnas att för konservatoriets direktör uppehålla en annan princip än för konservatoriets lärare, får kommittén föreslå, att i den civila pensionslagen 5 § g) en ändring sker, varigenom den för lärarna stadgade särskilda pensionsåldern blir gällande jämväl för direktören. Lärare.

I nuvarande avlöningsstat växla lärarnas avlöning högst väsentligt. Från 3,500 kronor som begynnelseavlöning och 5,000 kronor som slutavlöning för de högst ställda gå avlöningarna ned till 700 kronor respektive 1,000 kronor för de lägst avlönade ordinarie lärarna. En översikt över nuvarande fasta avlöningsförmåner samt den vederbörande befattningshavare åliggande undervisningsskyldighet lämnas här nedan. Nuvarande Befattningshavare

avlöning

Begynnelse- Slutavlöning avlöning

Därav tillfällig löneförbättring

lärare i pianospelning

4,300

5,800

. »

4,300

5,800

i pianospelning i orgelklassen

i

i orgelspelning

4,300

6,800

»

i harmonilära

4,300

5,800

»

i elementar-, kyrko- och körsång

...

lärare i solosång »

i violinspelning

y>

i kontrapunkt, komposition och in-

strumentation lärare i musikens historia och estetik lärare

i

spelning å blåsinstrument

mässing lärare i violoncellspelning

4,300

5,800

3,276

4,400

3,275

4,400

3,275: —

4,400:

660:

2,625: —

3,525:

625:

1,975

2,650

1,760

2,350

av

»

i klarinettspelning

1,760

2,350

»

i pianostämning

1,300

1,750

1,176

1,175

1,125

»

i kontrabasspelning

»

i flöjtspelning

:

Orkesteranföraren *) Därav 2 timmar föreläsningar och 2 timmar kollegier.

Antal undervisningstimmar i veckan

51 De stora skiljaktigheter, som förefmnas mellan lärarnas avlöningsbelopp, hava, som synes, sin grund i den för de olika befattningshavarna mycket växlande tjänstgöringsskyldigheten. Medan denna för de högst avlönade lärarna uppgår till 20 veckotimmar, omfattar den för de lägst avlönade allenast 4 timmar. Det måste med hänsyn härtill förefalla anmärkningsvärt, att ordinarie anställning och således även pensionsrätt ansetts böra förenas med en kvantitativt sett så ringa arbetsprestation, som här i många fall förekommer. Denna synpunkt var också föremål för beaktande vid den senaste löneregleringen. I sitt förut omnämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1908 anmärkte nämligen föredragande departementschefen, att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke särskilt med hänsyn till arten av den undervisning, som av nämnda lärare, vilka tillsattes endast på förordnande, meddelades, avlöningen för dessa, liksom för orkesteranföraren, rätteligen borde utgå i form av arvode utan rätt till ålderstillägg, och särskilt för de lägst avlönade lärarna kunde denna avlöningsform synas vara den lämpligaste. Häremot kunde emellertid enligt departementschefens mening invändas, att det mången gång vore tack vare den med ifrågavarande befattningar förenade förmånen att på ålderdomen kunna komma i åtnjutande av en, låt vara blygsam, pension, som akademien kunde till lärarbefattningarna förvärva framstående lärare, vilka annars icke skulle för den jämförelsevis ringa avlöning, som där bjödes, åtaga sig samma befattningar. Med hänsyn därtill, att en sådan invändning möjligen hade fog för sig, ansåg sig departementschefen ej böra tillstyrka en förändring i berörda hänseende. Det skäl, som var avgörande för departementschefens ställningstagande till frågan, torde numera icke få anses äga samma giltighet, då frågan om beredande av pension åt extra ordinarie befattningshavare för närvarande är under utredning. Att bereda vederbörande ordinarie anställning endast i syfte att tillförsäkra honom pensionsrätt, är således med de nya pensionsbestämmelser, som torde vara att förvänta, ej längre av samma betydelse som tidigare. Vad angår placeringen i avlöningsskalan av de befattningshavare, som hava den största undervisningsskyldigheten, 20 veckotimmar, nämligen lärarna i pianospelning, pianospelning i orgelklassen, orgelspelning, harmonilära samt elementar-, kyrko- och körsång, synes med hänsyn till nuvarande avlöningsförmåner deras inordnande i lönegraden B 11 vara rättvist avvägt. Det må nämnas, att kommittén till samma lönegrad förslagsvis hänfört musikdirektören i Uppsala och kapellmästaren i Lund (del I sid. 64). Närmast i avseende å undervisningsskyldighetens omfattning stå med 15 veckotimmar lärarna i solosång, violinspelning samt kontrapunkt, komposition och instrumentation. Kommittén har inhämtat, att antalet elever i förhållande till omfattningen av dessa lärares undervisningsskyldighet för närvarande är så stort, att eleverna endast i mycket begränsad utsträckning kunna få sitt behov av undervisning tillgodosett vid konservatoriet. I många fall erhåller var elev ej mera än en halvtimmes eller tre fjärdedels timmes undervisning var vecka. Eleverna tvingas under dessa förhållanden helt naturligt att i avsevärd omfattning anlita enskilda lektioner. Kommittén har vidare inhämtat, alt ett förslag till nytt reglemente för konservatoriet är under utarbetande och att det är avsett, att enligt detta förslag här ifrågavarande lärares undervisningsskyldighet skulle utsträckas. Även om nämnda förslag icke skulle vinna nådig fastställelse, lärer i varje fall kravet på utsträckt undervisningsskyldighet för dessa lärares del vara oavvisligt. Då från akademiens representant inom kommittén det önskemål uttalats, att dessa lärares undervisningsskyldighet skulle fastställas till 20 veckotimmar för envar, har kommittén funnit mot denna framställ-

52 ning befogad erinran ej kunna göras, helst genom en dylik anordning möjlighet beredes att genomföra större enhetlighet i de för konservatoriets lärare gällande löneförhållandena. Kommittén får därför föreslå, att under förutsättning, att undervisningsskyldigheten för lärarna i solosång, violinspelning samt kontrapunkt, komposition och instrumentation utvidgas till 20 veckotimmar, jämväl nämnda lärare måtte hänföras till lönegraden B 11. Lärarbefattningen i musikens historia och estetik är för närvarande förenad med en slutavlöning, inberäknat tillfällig löneförbättring, av 3,525 kronor. Kommittén vill i fråga om denna befattning erinra om att densamma tidigare innehafts av sekreteraren. För närvarande uppehälles den däremot av en särskild lärare. Under hänvisning till vad kommittén ovan på tal om sekreteraren yttrat, vill kommittén för sin del uttala den uppfattning, att sekreterarens övertagande av nämnda lärarbefattning vid densammas framtida nybesättande torde böra tagas under övervägande. Under sådana omständigheter anser sig kommittén förhindrad att föreslå lönereglering för ifrågavarande befattningshavare. Gällande avlöningsförmåner torde därför böra uppföras på övergångsstat. För den händelse ledighet skulle uppkomma å befattningen, innan ovanberörda fråga hunnit prövas, torde de å övergångsstat anslagna medlen tills vidare böra disponeras för befattningens uppehållande, varom riksdagens medgivande, redan nu bör inhämtas. Övriga lärarbefattningar — i spelning å blåsinstrument av messing, violoncellspelning, klarinettspelning, pianostämning, kontrabasspelning och flöjtspelning — ävensom orkesteranförartjänsten böra, såsom tidigare nämnts, enligt kommitténs mening erhålla karaktär av extra ordinarie befattningar och således förenas med arvoden. Dessas belopp böra framdeles som hittills utmätas i förhållande till antalet undervisningstimmar i veckan (veckotimmar) under läsårets omkring 29 undervisnings veckor. 1908 års lönereglering för dessa lärare grundades på en beräknad avlöning för veckotimme av 175 kronor, vilket belopp genom ålderstillägg höjdes till 250 kronor. Inberäknat tillfällig löneförbättring uppgår den nuvarande timavlöningen till lägst ej fullt 220 kronor och högst omkring 290 kronor. Kommittén har här haft att taga ståndpunkt till frågan, huruvida, oaktat avlöning enligt föreliggande förslag skulle förvandlas till arvode, systemet med ålderstilllägg i form av arvodesförhöjning efter viss tids tjänstgöring bör bibehållas. Kommittén vill erinra om att kommittén i första delen av sitt betänkande (sid. 6) uttalat som sin uppfattning, att vid bisysslor ävensom vid övergångsplatser avlöningen, i den mån densamma utgår i form av arvode, ej bör förses med ålderstillägg. Den typ av befattningar, varom här är fråga, företer emellertid det säregna draget, att icke vara hänförlig till någotdera slaget av nämnda tjänster. Dessa lärarbefattningar kunna nämligen karakteriseras varken som övergångsplatser eller som bisysslor i egentlig mening. Det torde därför ej heller ur principiell synpunkt behöva möta hinder att i detta fall tillämpa systemet med ålderstillägg. De skäl, som i allmänhet anförts till stöd för detta system, kunna givetvis även åberopas för dessa befattningshavares del. Då därtill kommer, att dessa själva torde föredraga nämnda system framför en anordning med något högre men för hela tjänstetiden oförändrade arvodesbelopp, har kommittén för sin del funnit sig böra förorda bibehållande av ålderstilllägg för nu ifrågavarande lärare. Kommittén har härvid också tagit i betraktande, att den anordning med personliga arvodestillägg, som kommittén på förut nämnda ställe i sitt betänkande förordat framför ålderstilläggssystemet, i detta fall, då fråga är

53 om ett förhållandevis så stort antal och i avseende å tjänstgöringens art inbördes så likställda tjänstemän, kan väntas giva upphov till en fast praxis i fråga om beviljande av arvodestillägg. Det förefaller då givetvis mera rationellt att redan vid löneregleringen taga arvodesförhöjningarna i beräkning, då eljest lätteligen lärer hända, att de faktiska avlöningsförmånerna komma att utgå med större belopp än vid löneregleringen varit avsett. Vad beträffar veckotimavlöningens storlek, har", kommittén funnit det nu utgående beloppet av, inberäknat tillfällig löneförbättring, lägst omkring 220 kronor för veckotimme, motsvarande omkring 7 kronor 50 öre för undervisningstimme vara väl lågt beräknat. Kommittén har ansett skäligt, att minimiavlöningen höjes till 300 kronor för veckotimme, motsvarande ungefär 10 kronor för undervisningstimme, och att till nämnda belopp läggas trenne ålderstillägg, vart och ett å 30 kronor, som skulle intjänas med 3 års mellanrum. Slutavlöningen 390 kronor skalle då nås efter 9 års tjänstgöring. Med tillämpning av nämnda avlöningssatser å nuvarande antal undervisningstimmar skulle ifrågavarande befattningshavares avlöningsförmåner uppgå till följande belopp: B e f a t t n i n g s h a v a r e

Läraren i spelning å blåsinstrument av mässing Läraren i violoncellspelning ." Läraren i klarinettspelning Läraren i pianostämning Läraren i kontrabasspelning Läraren i flöitspelning Orkesteranföraren

Begynnelseavlöning

2,700 2,400 2,400 1,800 1,200 1,200 1,200

Avlöning

efter

3 år

6 år

9 år

2,970 2,640 2,640 1,980 1,320 1,320 1,320

3,240 2,880 2,880 2,160 1,440 1,440 1,440

3,510 3,120 3,120 2,340 1,560 1,560 1,560

Akademiens stat anvisar avlöning till ett kvinnligt biträde av första graden. Befattningshavaren torde böra överflyttas till lönegraden C 2 i den nya avlöningsskalan.

Kvinnligt biträde-

Vid akademien äro anställda med avlöning å ordinarie stat en el dare och en Vaktmästare m. Jl. vaktmästare, placerade i respektive B- och A-grupp (del I sid. 90). Vad förstnämnde befattningshavare beträffar, har kommittén inhämtat, att han, förutom övervakande av värmeledningens skötsel, fullgör arbetsuppgifter, som vid ämbetsverken i allmänhet åligga en förste vaktmästare. Med hänsyn härtill anser kommittén befattningshavaren böra tilläggas denna benämning samt placeras i lönegraden B 3, till vilken lönegrad förste vaktmästarna i de centrala verken hänförts. Vaktmästaren torde böra överflyttas till lönegraden B 1. Förutom nu nämnda befattningshavare finnes å stat uppförd en portvakt med en avlöning, som med 200 kronor understiger den för vaktmästare i A-grupp stadgade. Lönen uppgår nämligen till 800 kronor, tjänstgöringspenningarna till 450 kronor samt ortstillägget till 150 kronor. Begynnelseavlöningen är således 1,400 kronor och slutavlöningen, i vilken ingå tre ålderstillägg, vart och ett å 100 kronor, utgör 1,700 kronor. Det kan anmärkas, att portvakten, som även sköter telefonväxeln samt biträder vid

54 vaktmästarsysslorna, är upptagen av sin tjänst i samma omfattning som övriga vaktmästare. Kommittén har inhämtat, att portvaktsbefattningen för närvarande innehaves av en kvinnlig befattningshavare. Då någon ändring härutinnan ej är avsedd att framdeles äga rum, torde befattningen nu böra inordnas i den för kvinnliga tjänstemän avsedda löneskalan G i löneplanen och torde härvid lönegraden C 1 böra komma till användning. Med hänsyn till den betydande löneförbättring, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma portvakten, förutsätter kommittén, att, därest framdeles behov av biträde för göromålens skötande skulle uppstå, befattningshavaren tillhålles att själv avlöna dylikt biträde. Det kan anmärkas, att i akademiens stat är uppfört ett anslag å 1,500 kronor för bestridande av fri läkarvård åt elever vid musikkonservatoriet ävensom åt akademiens betjänte. Anslaget i fråga torde böra bibehållas vid oförändrat belopp men dess benämning böra ändras med hänsyn därtill, att dylik förmån framdeles ej bör tillkomma akademiens vaktmästare i vidare omfattning än avlöningsreglementets 25 § första stycket medgiver. Anledning torde nämligen saknas att för betjäningen vid akademien bibehålla en förmån, som saknar motsvarighet för med dem likställda befattningshavare inom jämförliga grenar av statsförvaltningen. särskilda Då, såsom tidigare nämnts, pensionsbestämmelser för icke ordinarie befattningsövergångs- havare i de centrala verken med flera för närvarande saknas, torde det vara att förestammeUer. v a n £ a ? a ^ ej.j. fler£ai a v de befattningshavare vid musikaliska akademien, vilkas tjänst för närvarande är uppförd såsom ordinarie i staten men enligt föreliggande förslag skulle förvandlas till icke-ordinarie, skola föredraga att kvarstå på gammal stat. Enligt de i 36 § avlöningsreglementet intagna övergångsbestämmelserna är emellertid dylik befattningshavare, sedan det nya lönesystemet trätt i kraft för vederbörande verk, tillförsäkrad — förutom honom dittills tillkommande rätt till pension — allenast de befattningshavaren enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmånerna. Kvarståendet på gammal stat föranleder med andra ord, att, därest befattningshavaren dittills ägt åtnjuta tillfällig löneförbättring, dylik förmån framdeles ej kommer att utgå. Även om en dylik anordning under vanliga förhållanden må vara befogad, anser dock kommittén, att det i föreliggande fall, då befattningar förvandlas från ordinarie till icke ordinarie, skulle vara obilligt, om den tillfälliga löneförbättringen indroges vid befattningshavarens kvarstannande på gammal stat. Kommittén vill därför nämna, att kommittén i det följande ärnar föreslå, att i den kungörelse med särskilda föreskrifter angående avlöningsreglementets tillämpning bland andra på befattningshavare vid musikaliska akademien må intagas en föreskrift av innehåll, att sådan befattningshavare vid akademien eller musikkonservatoriet, vilkens avlöning enligt äldre lönestat delvis utgjorts av lön och som enligt den nya staten skulle uppbära arvode, må, där han gjort sådan anmälan, varom i 36 § avlöningsreglementet stadgas, så länge han kvarstår å gammal stat, uppbära tillfällig löneförbättring med det belopp, som utgått under året närmast före reglementets ikraftträdande. Föreskriften i fråga är, såsom dess avfattning giver vid handen, avsedd att gälla ej blott lärarna vid konservatoriet utan även kamreraren och bibliotekarien, vilkas befattningar kommittén i det föregående föreslagit skola erhålla karaktär av icke-ordinarie.

55 6.

Tandläkarinstitutet.

Kommittén vill till en början erinra om att frågan om tandläkarinstitutets omorganisation till en tandläkarhögskola för närvarande är under omprövning. I ett den 27 december 1920 avgivet betänkande hava inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga framlagt förslag angående omorganisation av tandläkarundervisningen genom upprättande av en tandläkarhögskola. Det kunde i anledning härav måhända synas lämpligast, att med frågan om lönereglering vid institutet finge anstå i avbidan på förslagets genomförande. Kommittén har inhämtat, att kanslersämbetet för rikets universitet uti ett den 24 oktober 1921 avgivet utlåtande över förslaget förklarat sig i allo åberopa ett av karolinska institutets lärarkollegium till kanslersämbetet avgivet utlåtande. I sistnämnda yttrande har institutets lärarkollegium ställt sig i viss mån tveksamt till förslaget och ifrågasatt lämpligheten av dess genomförande inom närmaste tid. Det må anmärkas, att utlåtanden till kanslersämbetet ytterligare avgivits av medicinska fakulteten i Uppsala, som förklarat sig avstyrka de sakkunnigas förslag i föreliggande form, samt av medicinska fakulteten i Lund, som ansett förslaget om upprättande i Stockholm av en tandläkarhögskola med den allmänna läggning de sakkunniga föreslagit på intet sätt innebära någon lösning av frågan om hela vårt lands tandläkarutbildning, i sammanhang varmed fakulteten ifrågasatt upprättande av en utbildningsanstalt för tandläkare jämväl i Lund. Med hänsyn till den ställning, som universitetsmyndigheterna sålunda intagit till kommittéförslaget, och då ekonomiska och andra förhållanden i varje fall torde föranleda uppskov med dess realiserande, har kommittén med iakttagande av det direktiv, som chefen för ecklesiastikdepartementet lämnat kommittén vid dess tillsättande (del I sid. 2), funnit sig böra föreslå ny lönereglering jämväl för tandläkarinstitutets tjänstemän. Den ovisshet, som är rådande i fråga om institutets framtid, har emellertid givit kommittén anledning att nu bortse från frågan, huruvida de olika befattningshavarnas inbördes löneställning kan anses vara i alla delar lämpligt avvägd. Kommittén har i stället begränsat sig till att i allmänhet för de ordinarie tjänsterna föreslå en överflyttning till de lönegrader, dit de med hänsyn till nuvarande avlöning synts böra höra, samt att för icke-ordinarie befattningshavare efter grunder, för vilka kommittén förut (del I sid. 5) redogjort, verkställa omräkning av nuvarande arvoden. 1884 års riksdag beslöt, att en poliklinik för tandsjukdomar skulle upprättas i ordinarie huvudstaden, och anslog för ändamålet erforderliga medel på extra stat. Sedermera lärare. har enligt beslut av 1897 års riksdag denna poliklinik ombildats till tandläkarinstitutet. Historik. Den stat, som i samband härmed fastställdes för institutet, upptog trenne ordinarie lärarbefattningar. För en av dem, med läroämnet protéslära, sattes avlöningen till samma belopp, som då var gällande för vissa av de så kallade extra ordinarie professorerna vid universiteten och karolinskao institutet, det vill säga 3,500 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar. Ålderstillägg förekommo icke. De övriga lärarna — en i dental kirurgi och terapi, tillika poliklinikföreståndare, och en i läran om tandfyllning och tandreglering — fingo avlöningarna tillmätta efter en lägre norm. För den förre sattes nämligen lönen till 2,500 kronor och för den senare till 2,000 kronor, medan tjänstgöringspenningarna utgingo med samma belopp som till läraren i proteslära eller 1,000 kronor. Däremot fingo de båda senare lärarna förmånen av ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 år. Slutavlöningen för envar av de tre lärarna upp-

56 gick således till respektive 4,500 kronor, 4,000 kronor och 3,500 kronor. Denna skiljaktighet i avlöningsbeloppen motiverades därmed, att läraren i dental kirurgi med mera ävensom läraren i läran om tandfyllning med mera syntes bliva i tillfälle att jämte sin undervisningsskyldighet ägna ej obetydlig tid åt enskild praktik. På grundval av ett av 1902 års löneregleringskommitté utarbetat betänkande, avgivet den 8 december 1909 (del XX), blev sedermera ny lönereglering beslutad av 1910 års riksdag. För läraren i protéslära, vilken fick övertaga även ämnet tandreglering, höjdes begynnelseavlöningen med 1,000 kronor, som tillfördes tjänstgöringspenningarna. Motsvarande höjning uppgick för en var av de båda andra lärarna till 1,500 kronor, varav för läraren i tandkirurgi 500 kronor lades på lönen och 1,000 kronor på tjänstgöringspenningarna, medan omvänt för läraren i tandfyllningskonst 1,000 kronor lades på lönen och 500 kronor på tjänstgöringspenningarna. Dessutom fingo samtliga dessa lärare sig tillagda tvenne ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år. Enligt den nya staten uppgingo avlöningarna alltså till följande belopp: Begynnelseavlön ing Befattningshavare

1 lärare i proléslära och tandreglering 1 d:o i tandkirurgi, tillika poliklinikföreståndare

Slutavlöning

Lön

Tjänstgöringspenningar

Summa

3,500

2,000

5,500

6,500

3,000 3,000

2,000 1,500

5,000 4,500

6,000 5,500

Lönen — och därmed även pensionen — uppgick således för de båda sistnämnda befattningshavarna till samma belopp eller 3,000 kronor och efter intjänade ålderstillägg till 4,000 kronor. Olikheten i deras placering gjorde sig i stället såsom synes gällande i fråga om tjänstgöringspenningarna. Genom denna anordning åsyftades att bereda läraren i tandkirurgi en ersättning för det honom åliggande föreståndarskapet för polikliniken, utan att dock därav hans pensionsrätt skulle röna inverkan. Var och en av de ordinarie lärarna har från och med år 1919 åtnjutit tillfällig löneförbättring med 900 kronor (600 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Kommitténs Jämför man de löneförmåner, som vid 1910 års lönereglering tilldelades de ordiyttrande. narie lärarna, med de avlöningstyper, som vid 1907 års lönereglering för statskontoret kommit i tillämpning, visar det sig, att läraren i protéslära och tandreglering ställdes något lägre än andragradstjänstemännen i statskontoret, vilkas begynnelseavlöning, inberäknat ett ortstillägg för Stockholm å 400 kronor, uppgick till 5,800 kronor. Då dessa tjänstemän tillhöra lönegraden B 15 i den nya löneskalan, torde ifrågavarande lärare vid tandläkarinstitutet icke böra placeras över denna lönegrad. Att å andra sidan sätta honom i lägre lönegrad synes ej heller böra ifrågakomma. Läraren i tandkirurgi står för närvarande med en begynnelseavlöning på 5,000 och en slutavlöning på 6,000 kronor emellan första och andra lönegraden i 1907 års

57 löneskala. I första lönegraden uppgick nämligen begynnelseavlöningen, inberäknat ortstillägg för Stockholm, 300 kronor, till 4,000 kronor och slutavlöningen till 5,500 kronor. Befattningshavaren i fråga synes nu böra placeras i lönegraden B 14. Läraren i tandfyllningskonst, vars hittillsvarande slutavlöning är identisk med förstagradstjänstemännens, föreslår kommittén överflyttad till den för dessa tjänstemän avsedda lönegraden B 13. Såsom förut nämnts åtnjuta sistnämnda båda befattningshavare för närvarande pension till samma belopp. Att för framtiden bibehålla en dylik anordning synes emellertid ej påkallat. I anslutning till vad kommittén tidigare (del I sid. 5) anfört, får kommittén icke-ordinarie föreslå, att de icke-ordinarie lärarnas avlöningsförmåner höjas på följande sätt: lärare m. m. Nuvarande avlöning Befattningshavare

Arvode enligt Därav till- kommitténs Avlöning förslag utan dyrtids- fällig löneförbättring tillägg

A ordinarie stat: 1 laborator i protéslära och tandreglering 1 assisterande lärare i tandkirurgi 1 laborator i tandfyllningskonst 1 assistent vid protéslaboratoriet 1 assistent vid polikliniken 1 assistent vid tandfyllningslaboratoriet .

3,750 3,750 3,750 1,500 1,125 1,125

750 750 750 300 225 225

4,500 4,500 4,500 1,800 1,350 1,350

A extra stat: 1 assistent å protéslaboratoriet 1 assistent å tandfyllningslaboratoriet .... 1 assistent i tandkirurgi

1,500 1,125

300 225

1,800 1,350 1,350

För bestridande av göromål såsom laboratoriebiträde vid protéslaboratoriet är å ordinarie stat anvisat ett anslag å 2,000 kronor. Till detta belopp höjdes anslaget av 1910 års riksdag från förutvarande 1,500 kronor. Härmed avlönas ett kvinnligt laboratoriebiträde å protéslaboratoriet. Enligt vad kommittén inhämtat, utgår ej tillfällig löneförbättring å ifrågavarande anslag. Kommittén vill erinra om att i samband med 1910 års lönereglering vid institutet framställning gjordes från lärarrådet, att å arvodet måtte utgå ålderstillägg. I anledning härav upptog löneregleringskommittén till övervägande frågan, huruvida befattningen borde uppföras som ordinarie. Löneregleringskommittén fann emellertid någon anledning till en dylik åtgärd ej föreligga. Under erinran att från och med år 1913 kvinnliga laboratoriebiträden varit fast anställda vid karolinska institutet, och då även för tandläkarinstitutet stadigvarande behov av ett dylikt biträde lärer föreligga, finner kommittén lämpligt, att befattningen i fråga ombildas till ordinarie, varvid den torde böra placeras i lönegraden G 3. x ) Till arvode åt en assistent i tandkirurgi beviljade 1921 års riksdag ett anslag å extra stat på 900 kronor. Anslag för ändamålet har beviljats även av 1922 års riksdag. Tillfällig löneförbättring å detta arvode torde komma att utgå med 225 kronor.

58 inspektor och För bestridande av inspektorsgöromål var i den av 4910 års riksdag godkända sekreterare. staten uppfört ett anslag å 800 kronor. Beloppet i fråga har höjts till 1,200 kronor av 1921 års riksdag. Samma riksdag beviljade ock ett anslag för bestridande av sekreterargöromålen å 750 kronor, varav dock 150 kronor äro avsedda att tillfalla sekreteraren vid karolinska institutet. Med hänsyn till att nu berörda anslag så nyligen varit föremål för riksdagens prövning, finner kommittén ej skäl föreslå någon ändring av beloppen. Vaktmästare. Vid institutet finnes anställd en vaktmästare, placerad i B-grupp. För honom hava i en framställning, för vilken kommittén förut redogjort (del I sid. 91), påyrkats höjda avlöningsförmåner. Kommittén föreslår, att befattningshavaren överflyttas till lönegraden B 3.

7. Farmaeeutiska institutet. Kommittén vill inledningsvis erinra om att ett förslag till en partiell omorganisation av farmaeeutiska institutet framlagts för Kungl. Maj:t genom skrivelse av institutets styrelse den 4 september 1919. Förslaget i fråga är byggt på en genom styrelsens försorg inom institutet verkställd utredning, dagtecknad i augusti 1918. Då nämnda förslag ej blivit till kommittén remitterat, saknar kommittén anledning att upptaga detsamma till prövning, så mycket mer som jämlikt det kommittén lämnade uppdrag (del I sid. 2), kommittén ej har att framlägga förslag i frågor av organisatorisk art. Professorer. Historik.

I en av 1881 års riksdag fastställd stat för farmaeeutiska institutet upptogs bland annat avlöning till en lärare i kemi och farmaci med samma belopp som universitetens extra ordinarie professorsavlöningar, det vill säga 4,500 kronor (3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar). Till en lärare i naturalhistoria och farmakognosi anvisade samma stat en avlöning på 4,000 kronor (2,700 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar).' Därest någon av de båda lärarna tillika innehade annan tjänst skulle lönen minskas med 1,000 kronor. Sedan de extra ordinarie professorerna vid universiteten och karolinska institutet genom beslut av 1898 års riksdag erhållit förhöjning av avlöningen med två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, upptogs vid 1901 års riksdag frågan om motsvarande avlöningsförbättring för farmaeeutiska institutets båda huvudlärare. Enligt riksdagens beslut skulle de erhålla titeln extra ordinarie professor och komma i åtnjutande av en begynnelseavlöning å 4,500 kronor, varav 3,300 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. Den ene av de båda lärarna med undervisningsskyldighet i kemi och kemisk farmaci skulle utöver kontant avlöning åtnjuta fri bostad eller i saknad därav 1,000 kronor hyresersättning. Den andra läraren, vars undervisningsskyldighet skulle omfatta ämnena botanik och farmakognosi, skulle ej erhålla nämnda förmån. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 september 1908 hemställde styrelsen för institutet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att professurerna vid institutet måtte bliva ordinarie och avlöningsförmånerna för deras innehavare sättas lika med de av-

59 löningsförmåner, som åtnjötes av professorerna vid universiteten och karolinska institutet. Den hyresersättning, som utginge till den ene av de extra ordinarie professorerna, borde då bortfalla. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 december samma år överlämnades framställningen i fråga till 1902 års löneregleringskommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommittén givna uppdrag, såvitt det anginge farmaceutiska institutet. I sitt den 10 november 1910 avgivna betänkande (del XXVI) rörande regleringen av löneförhållanden m. m. beträffande farmaceutiska institutet erinrade kommittén hurusom under de senare åren dels yrkanden framställts om inrättande vid en del läroanstalter av professorsbeställningar i stället för lektorat, såsom vid skogsinstitutet, tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt, dels ock en strävan gjort sig gällande att få redan befintliga professurer, med lägre avlöningsförmåner — vare sig de nu vore eller benämndes ordinarie eller extra ordinarie — i avlöningshänseende likställda med de högst avlönade professurerna. Därest dessa anspråk skulle vinna godkännande, framhöll kommittén, skulle givetvis i högst betydande mån ökade kostnader för statsverket föranledas såväl till avlöningar som till pensioner. • Kommittén anförde ytterligare: »Kommittén, som haft sin uppmärksamhet fästad härå, har ansett sig böra taga under övervägande, huruvida icke vissa grupper av professorsbeställningar må kunna anses vara av den beskaffenhet, att de icke böra fullt likställas med universitetsprofessurer. I sådant hänseende har det, med allt erkännande av vikten och betydelsen av den undervisning, som lämnas vid farmaceutiska institutet, synts kommittén, att detta institut, vars huvudsakliga uppgift torde vara att på en jämförelsevis kort, bestämd tid bibringa lärjungarna erforderlig yrkesskicklighet, ej kan i vetenskaplig betydenhet jämställas med universiteten och karolinska institutet samt att fördenskull innehavarna av professorsbeställningar vid farmaceutiska institutet ej skäligen böra kunna göra anspråk på samma avlöningsförmåner som professorer vid universiteten och karolinska institutet. Då kommittén ansett, att för professorsbeställningarna vid farmaceutiska institutet avlöningsförmånerna böra kunna sättas lägre än för professurer vid universiteten och karolinska institutet, har det likväl ej synts kommittén lämpligt, att, såsom fallet för närvarande är, ifrågavarande lärarbefattningar vid farmaceutiska institutet fortfarande skola benämnas extra ordinarie. Beskaffenheten av dessa lärares anställning överensstämmer ju nämligen väsentligen med andra ordinarie tjänstemäns. Enligt kommitténs åsikt böra därför jämväl nu ifrågavarande befattningshavare helt enkelt benämnas professorer. Vid bestämmande av beloppet utav den avlöning, som må böra tillerkännas professorerna vid farmaceutiska institutet, har det synts kommittén som skulle en begynnelseavlöning av 6,400 kronor vara tillfyllest, därav 4,400 kronor torde böra utgöra lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar. Till nämnda begynnelseavlöning skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter fem år». I sammanhang med löneregleringen skulle den förmån av fri bostad eller hyresersättning, som dittills tillkommit extra ordinarie professorn i kemi och kemisk farmaci, bortfalla. I proposition till 1911 års riksdag upptogs löneregleringskommitténs förslag i dessa delar oförändrat. Riksdagen biföll propositionen.

60 Frågan om lönereglering för institutets professorer har på grund av proposition varit föremål för behandling även vid 1920 års riksdag. Initiativet till frågans upptagande utgick från institutets styrelse, som i skrivelser den 8 september 1917 och den 12 september 1918 påyrkade, att professorerna i avlöningshänseende måtte bliva likställda med professorerna vid rikets universitet. Som skäl härför framhölls särskilt, att de vid farmaceutiska institutet bedrivna studierna vore av vetenskaplig karaktär och att det vore uteslutet, att en undervisning av den omfattning, som det tillkomme farmaceutiska instilutets professorer att meddela, skulle kunna bestridas av befattningshavare utan fullständig akademisk utbildning eller i besittning av däremot svarande på annat sätt styrkta kvalifikationer. I sammanhang härmed föreslog styrelsen, vad beträffar professurerna, borttagande ur 13 § av institutets stadgar den 22 november 1901 av bestämmelsen, att särskilt avseende skulle fästas vid om sökande till lärarbefattning vid institutet avlagt apotekarexamen. I stället skulle införas föreskrift därom, att sökande till professorsämbete skulle hava styrkt sin kompetens inom båda de läroämnen, som tillhörde var och en av institutets professurer. Vidare skulle enligt styrelsens mening den rätt till farmaceutisk tjänstårsberäkning, som enligt kungl. brev den 30 december 1905 tillkomme institutets professorer, upphöra med ikraftträdande av de föreslagna avlöningsförmånerna. Över framställningen inhämtades yttrande av 1902 års löneregleringskommitté, som i ärendet avgav ett den 13 februari 1919 dagtecknat utlåtande. I här berörda fråga anförde kommittén följande: »Det yrkande, som i fråga om professorerna vid farmaceutiska institutet nu från institutets sida framlagts, återupptager ett sedan länge inom institutet närt önskemål och går ut på ett frigörande av nämnda befattningshavare från den lönetyp, dit de för närvarande äro hänförda, och ett uppflyttande av dem i nivå med professorer vid universiteten och vissa högskolor och därmed jämförliga inrättningar. Kommittén vill då till en början erinra därom, att till omförmälda avlöningstyp — 6,400 kronor, därav 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor — höra utom ifrågavarande professorer vid farmaceutiska institutet jämväl professorerna vid Chalmers tekniska institut i Göteborg, professorn i arkitektur vid konsthögskolan, professorerna vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp samt vid lantbruksinstitutet vid Ultuna ävensom arbetschefen vid avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten vid rikets allmänna kartverk. Härjämte må erinras, att i statsverkspropositionen till 1919 års riksdag, åttonde huvudtiteln, förslag föreligger om uppförande av överlärarna vid gymnastiska centralinstitutet till erhållande av enahanda avlöningsförmåner. Den skillnad, som sålunda förefinnes i avlöningshänseende mellan olika slag av professorer, kan enligt kommitténs mening vara av reala förhållanden betingad. Kommittén har också vid föregående tillfällen ansett sig äga fog för att giva uttryck åt den uppfattningen, som finner en dylik skillnad berättigad. Så erinrar kommittén, hurusom kommittén för innehavare av professorsbefattningar vid skogshögskolan samt för vissa befattningshavare vid statens skogsförsöksanstalt föreslagit sådana avlöningsförmåner, som vid 1911 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag blivit bestämda för professorer vid farmaceutiska institutet och vid Chalmers tekniska institut, men hurusom riksdagen (år 1912 och 1913) i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslutit, att ifrågavarande befattningshavare skulle erhålla universitetsprofessors ställning i avlöningshänseende. I anledning härav hade kommittén sedermera i anslutning till Kungl. Maj:ts och riksdagens samstämmande beslut beträffande omförmälda tjänstinnehavare för motsvarande befattningshavare vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet ävensom för pro-

61 fessorerna vid veterinärinstitutet föreslagit avlöningsförmåner, motsvarande dem, som i allmänhet tillkomma universitetsprofessorer. Av vad sålunda erinrats torde framgå, att den uppfattning i avseende å särskiljande av förenämnda två lönetyper för professorer vid olika högskolor och motsvarande inrättningar, åt vilken kommittén tillförene givit uttryck, ej vunnit det beaktande, som kommittén avsett. I betraktande härav och med hänsyn till Kungl. Maj:ts och riksdagens ovan omförmälda beslut i avseende å vissa enligt kommitténs åsikt med farmaceutiska institutets professorer jämförliga befattningshavare kan kommittén beträffande sistnämnda institut icke finna sådana omständigheter numera föreligga, som kunde böra föranleda kommittén att tillstyrka bibehållande av nuvarande avlöningsförhållanden för professorerna därstädes. Kommittén får alltså förorda, att jämväl för farmaceutiska institutets professorer måtte bestämmas en avlöning av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill må kunna komma ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter fem år. Emellertid vill kommittén i detta sammanhang framhålla, hurusom enligt kommitténs mening den tidpunkt ej torde ligga allt för fjärran, då — frånsett de avlöningsförbättringar av tillfällig eller provisorisk art, som på senare tid beviljats eller komma att beviljas statstjänare i allmänhet — det varder nödvändigt vidtaga en revision av avlöningsförhållandena för lärarkårer vid universiteten och andra därmed jämförliga högskolor. Kommittén har ock — då den varit i tillfälle att sysselsätta sig med exempelvis frågor rörande avlöningsförhållanden för befattningshavare vid universiteten i Uppsala och Lund — ej kunnat undgå finna hithörande bestämmelser ej erbjuda önsklig klarhet och överskådlighet. Erinras må jämväl, hurusom de av 1918 års lagtima riksdag fattade beslut i fråga om lönereglering för olika lärarkårer medfört, att den förutvarande relationen mellan läroverkslärarnas och universitetslärarnas avlöningar kommit att avsevärt förskjutas till de senares nackdel. Kommer sålunda en allmän revision till stånd rörande avlöningsförhållanden vid universitet och högskolor, torde vid densamma jämväl böra komma under övervägande, huruvida ett bibehållande av anordningen med olika löneklasser för professorer kan anses vara berättigat och i jåkande fall, vilka befattningshavare, med hänsyn till vederbörande högskolors uppgifter, till vetenskapliga förutsättningar m. m., böra hänföras till den ena eller andra klassen. Kommittén vill nu uttryckligen betona, att den omständigheten, att farmaceutiska institutets professorer skulle vid bifall till kommitténs förslag komma att i avlöningshänseende likställas med universitetsprofessorer, ingalunda bör få anses såsom ett föregripande av den revision, vars önskvärdhet kommittén angivit. Enligt kommitténs mening bör frågan om den ställning, farmaceutiska institutets professorer böra i avlöningshänseende intaga, då upptagas till förnyad och, i förhållande till vad kommittén nu äger förutsättningar prestera, mer allsidig och sakkunnig behandling». Vid anmälan i statsrådet den 7 januari 1920 av löneregleringskommitténs utlåtande yttrade chefen för ecklesiastikdepartementet bland annat: »De jämförelser, kommittén uppdragit med andra med farmaceutiska institutet ensartade institutioner och anstalter, styrka mig ytterligare i den uppfattningen, att institutets professorer otvivelaktigt böra i avlöningshänseende tillerkännas samma ställning som exempelvis professorerna vid veterinärhögskolan. De konsekvenser, som till äventyrs torde kunna bliva en följd av ett bifall till kommitténs förslag, synas mig icke vara av den art, att de böra lägga hinder i vägen för tillgodoseende av det förevarande, enligt min mening fullt berättigade kravet. Därest härvid tanken skulle föras på en mer omfattande grupp befattningshavare, såsom professorerna vid Chalmers tekniska institut, vill jag allenast erinra därom, att spörsmålet om den chalmerska läroanstaltens omorganisation till en högskola för när-

62 varande är föremål för en ingående utredning, vilken med all sannolikhet ej torde lämna frågan om dessa professorers avlöningsförhållanden obeaktad. Jag vill alltså tillstyrka, att de två professorerna vid farmaceutiska institutet varda tillerkända avlöningsförmåner, motsvarande dem, som nu tillkomma professorer vid universiteten och andra därmed jämförliga högskolor». I enlighet härmed hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att avlöningen för professor vid farmaceutiska institutet måtte bestämmas till 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunde komma ett ålderstillägg å lönen å 600 kronor efter 5 år. I överensstämmelse med denna hemställan gjordes framställning till riksdagen i statsverkspropositionen. Statsutskottet förklarade sig i avgivet utlåtande biträda Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet ville emellertid betona, att denna utskottets ställning icke finge anses innebära, att utskottet ansåge ifrågavarande professorer böra vid en förestående lönereglering för universitetens lärarkårer och därmed jämnställda befattningshavare med nödvändighet i avlöningshänseende jämnställas med universitetsprofessorerna, utan borde frågan därom då underkastas särskild prövning. Mot detta utskottets beslut anmäldes emellertid reservation av ett antal av utskottets ledamöter, vilka ansågo, att utskottels yttrande och förslag borde haft den lydelse, att, vad beträffade den föreslagna löneregleringen för institutets professorer, det hade synts mindre lämpligt att nu vidtaga en dylik reglering, då vid en kommande revision av avlöningsförhållandena inom statsförvaltningen frågan om avlöningsförmånerna för professorer vid olika högskolor och institutioner väl torde komma att underkastas en ingående prövning. Ett bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag skulle innebära ett föregripande av en dylik revision, vilket föregripande vore så mycket mera ägnat att ingiva betänkligheter, som det otvivelaktigt skulle medföra konsekvenser i fråga om de professorer och andra befattningshavare, vilka för det dåvarande vore i avlöningshänseende likställda med professorerna vid farmaceutiska institutet. Vid frågans behandling inom riksdagens kamrar biföll första kammaren vad utskottet hemställt, varemot andra kammaren biföll reservationen. Genom gemensam omröstning bestämdes riksdagens beslut i enlighet med reservanternas av andra kammaren godkända förslag. Farmaceutiska institutets professorer hava under åren 1919—1921 uppburit tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar) för år. iukomna I skrivelse till Konungen den 11 oktober 1920 har styrelsen för farmaceutiska framstäiinin- institutet hemställt om löneförbättring för institutets professorer. sar * Styrelsen erinrar i skrivelsen inledningsvis om sitt ovan omnämnda förslag i samband med den av 1920 års riksdag äskade löneförbättringen, att bestämmelserna, att vid tillsättande av professur vid institutet särskild hänsyn skall tagas till om sökande avlagt apotekarexamen samt att professor vid institutet skall äga rätt till s. k. farmaceutisk tjänstårsberäkning vid sökande av apoteksprivilegium, måtte bortfalla. Styrelsen yttrar vidare: »De inom riksdagen gjorda uttalanden mot den nådiga propositionen, som styrelsen anser sig berättigad och skyldig att bemöta, gingo ut på:

63 dels att professorerna vid farmaceutiska institutet icke i fråga om vetenskaplig verksamhet skulle stå på samma ståndpunkt som universitetsprofessorerna eller behöva äga samma vetenskapliga kompetens; dels en jämförelse med övriga andra-gradsprofessurer vid bland annat chalmerska institutet samt Ultuna och Alnarps lantbruksinstitut. Beträffande det första av dessa argument vill styrelsen framhålla, att det, med hänsyn icke blott till undervisningen utan även till den farmaceutiska, vetenskapliga forskningsverksamhetens stora betydelse, ligger i institutets intresse endast och allenast att kunna förvärva de bästa vetenskapliga förmågor inom ämnena kemi och botanik, som för tillfället stå till buds, för de två professurer, som nu finnas vid institutet, nämligen i kemi och kemisk farmaci respektive i botanik och farmakognosi. De speciella insikter i kemisk farmaci respektive farmakognosi, som erfordras för undervisningen, torde nämligen utan svårighet kunna inhämtas av en i övrigt vetenskapligt väl meriterad kemist respektive botanist, som ägnat intresse åt förutnämnda eller närliggande vetenskapsområden. Styrelsen har ock markerat denna sin uppfattning genom de ovan nämnda förutsättningar, som den ansett böra gälla för professurernas uppflyttande i den högre lönegraden. Vad särskilt farmaceutisk tjänsteårsberäkning beträffar, så skulle ju dess borttagande innebära, att vederbörande professor hade att betrakta verksamheten vid institutet som sin egentliga levnadsuppgift. Styrelsen anser sig även kunna vitsorda, att institutets professorer utövat en förtjänstfull vetenskaplig verksamhet inom sina fackområden. Vidare bör framhållas, att i flertalet länder den farmaceutiska utbildningen är förlagd till universiteten. — Att professurerna vid farmaceutiska institutet förtjäna att upphöjas till den; högre lönegraden likaväl som professurerna vid veterinärhögskolan och skogshögskolan synes icke kunna bestridas och har icke heller blivit bestritt utan i stället med styrka framhållits inom riksdagen. Den omständigheten, att professurerna vid veterinärhögskolan och ekogshögskolan tillhöra den högre lönegraden, har utan tvivel varit till gagn för dessa läroanstalter, som därigenom kunnat förvärva de bästa lärarkrafter. Styrelsen anser, att farmaceutiska institutet har giltiga skäl att göra anspråk på samma förmån. Beträffande jämförelsen med andra-gradsprofessurerna vid Chalmers' institut samt Ultuna och Alnarps lantbruksinstitut vill styrelsen framhålla, att vid dessa läroanstalter — huvudsakligen de två sistnämnda — förekomma flera professurer, som omfatta tvenne läroämnen av så pass heterogen beskaffenhet (exempelvis «kemi och geologi», »botanik och zoologi»), att det torde få anses uteslutet, att en person i bägge ämnena besitter den kompetens, som erfordras hos en högskoleprofessor i ettdera ämnet. Härvid kan alltså lätt inträffa, att en person, med full professorskompetens i det ena av de två kombinerade ämnena, men svaga eller inga meriter i det andra, vid platsens tillsättande får stå tillbaka för en person, som har vissa meriter i bägge ämnena, men ej besitter professorskompetens i annars vanlig mening vare sig i det ena eller det andra. Härur kan alltså ett motiv härledas för att låta en dylik professur tillhöra en lägre lönegrad; det kan givetvis ock sättas i fråga, om det över huvud taget är lämpligt att benämna en sådan lärarbefattning professur. En jämförelse mellan de nu senast avhandlade professurerna och farmaceutiska institutets professurer torde således sakna fog. Vidare vill styrelsen • framhålla, att då nu snart den ena professuren vid institutet genom innehavarens inträde i pensionsåldern bliver ledig, det vore av synnerlig vikt för institutet, att den föreslagna förbättringen i professurernas ställning under de av styrelsen förordade förutsättningarna nu kunde komma till stånd. Endast om professorslönen vid institutet höjes på nu föreslaget sätt, kan institutet påräkna att som sökande till tjänsten erhålla de mest meriterade.

64 Slutligen får styrelsen framhålla, att genom den av 1920 års riksdag beslutade löneförbättringen åt institutets laboratorer — vilken styrelsen finner särdeles glädjande, ehuru den ansett kravet på professurernas överförande till högre lönegrad mera angeläget — proportionen mellan professorernas och laboratorernas avlöningar vid institutet blivit olämplig, och att således riksdagens nu omförmälda beslut är ett ytterligare skäl för professurernas uppflyttande i den högre lönegraden.» Skrivelsen utmynnar i en hemställan, att Kungl. Maj:t ville taga under omprövning att till 1921 års riksdag ånyo avlåta proposition om löneförbättring för institutets professorer. Framställningen har sedermera överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén lämnade uppdrag. Därjämte hava i en till kommittén ingiven, den 26 januari 1922 dagtecknad skrivelse, professorn vid institutet Westling samt laboratorerna Ahlqvist, Nilsson och Palme framhållit bland annat betydelsen av att institutet med statsmakternas bistånd kunde vid sig fästa de bästa krafterna inom apotekarkåren och sporra dem till vetenskaplig verksamhet, vilket endast kunde bliva möjligt genom att tillfredsställande ekonomiska villkor bjödes dem. Kommitténs Kommittén vill för sin del ej bestrida, att skäl kunna anföras till förmån för yttrande, förslaget om uppflyttning av professurerna vid farmaceutiska institutet till likställighet med bland andra veterinärhögskolans och skogshögskolans professurer. Med hänsyn till elevernas teoretiska underbyggnad torde undervisningen vid farmaceutiska institutet kunna hållas på en vetenskaplig nivå, jämförlig med undervisningen vid nämnda högskolor. Visserligen äro lärokurserna vid dessa avsevärt längre än vid farmaceutiska institutet, varest kursen för apotekarexamen efter avlagd farmacie kandidatexamen med omkring ett halvt års studietid allenast omfattar två år. Emellertid är att märka, att såväl vid skogshögskolan som veterinärhögskolan undervisning meddelas i ett mycket stort antal läroämnen. Vid farmaceutiska institutet däremot är en stark ämnesbegränsning genomförd och undervisningens tyngdpunkt förlagd till ämnena kemi och kemisk farmaci samt botanik och farmakognosi. Den förhållandevis korta tidrymd, som lärokursen vid institutet omfattar, torde således ej kunna i och för sig anses utgöra hinder för meddelande av en mera grundlig vetenskaplig undervisning. Då kommittén trots de skäl, som enligt kommitténs mening tala till förmån för en uppflyttning av farmaceutiska institutets professorer till högre lönenivå, likväl ej funnit sig kunna förorda förslaget i fråga, har kommittén bland annat tagit hänsyn till det samband, som råder mellan förevarande lönereglering och vissa ifrågasatta ändringar i institutets stadgar. De befordringsgrundsatser, som hittills följts vid tillsättande av befattningar inom den högre professorsgraden, låta sig nämligen ej förena med den föreskrift, som återfinnes i 13 § av stadgarna för farmaceutiska institutet, att, därest sökande till lärarbefattning vid institutet avlagt apotekarexamen, särskilt avseende skall fästas därvid. Vidare torde den rätt, styrelsen äger att med sig adjungera sakkunniga för bedömande av sökandes skicklighet, böra utbytas mot en skyldighet att tillkalla sakkunniga på sätt i universitetsstatuterna för motsvarande fall är stadgat. Emellertid vill kommittén för sin del ej obetingat ansluta sig till styrelsens upp-

65 fattning, att förstnämnda föreskrift bör avskaffas. Då apotekarnas arbete huvudsakligen faller inom det praktiska området, måste det givetvis för undervisningen vara av värde, att institutets lärare äga erfarenhet från apolekspraktik — ett kompetenskrav, som endast torde kunna fyllas av den, som avlagt apotekarexamen och därefter varit i tillfälle att praktisera på apotek. Ur anförda synpunkt kan det även sättas i fråga, huruvida ej den föreskrift om farmaceutisk tjänstårsberäkning till förmån för bland andra lärarna vid institutet, som innehålles i kungl. skrivelse till medicinalstyrelsen den 30 december 1905 (Svensk författningssamling nr 84), kan även för framtiden äga visst fog. Det är ju givet, att möjligheten för institutet att rekrytera förevarande lärarbefattningar med personer, som äga erfarenhet från det praktiska apoteksarbetet, skall bliva avsevärt större, därest mottagandet av professur vid institutet ej avskär vederbörande från utsikten att framdeles komma i åtnjutande av ett apoteksprivilegium. Däremot delar kommittén till fullo styrelsens uppfattning därutinnan, att nämnda bestämmelse ej gärna lärer kunna bibehållas, därest i enlighet med styrelsens förslag professorerna skulle uppflyttas till den högre lönenivån. Av det sagda lärer framgå, att förevarande löneregleringsspörsmål äger ett nära samband med riktlinjerna för institutets verksamhet. Då denna givetvis kommer att röna inverkan av den lösning, som i en framtid kan beredas frågan om apoteksväsendets ordnande, torde försiktigheten bjuda att icke nu binda institutet vid en utveckling, vars lämplighet ej för närvarande kan helt bedömas. Även av statsfinansiella skäl synas betänkligheter emot den ifrågasatta löneregleringen möta. Det lärer ej kunna förekommas, att ett bifall till densamma måste medföra konsekvenser för vissa med ifrågavarande professurer nu jämnställda lärarbefattningar. Därtill kommer, att givetvis den utveckling av institutet till högre vetenskaplig karaktär, vartill styrelsens förslag synes syfta, ej blir tillgodosedd enbart genom att professorernas löner höjas på angivet sätt. Det kan med skäl befaras, att efter löneregleringens genomförande krav komma att framställas på institutets förseende med en mera omfattande vetenskaplig utrustning ävensom med en talrikare personal av vetenskapliga biträden. Av anförda skäl har kommittén funnit sig ej böra biträda förslaget om uppflyttning av farmaceutiska institutets professorer till likställighet med motsvarande befattningshavare vid veterinär- och skogshögskolorna. Däremot anser kommittén lönegraden B 18 lämpligen kunna komma till användning för professorerna vid farmaceutiska institutet. Kommittén har såsom redan nämnt till denna lönegrad hänfört överlärarna vid läroanstalterna för barnmorskor och kommittén ämnar i det följande föreslå, att bland andra chalmerska institutets samt lantbruksinstitutens professorer överflyttas till samma lönegrad. Vid institutet äro anställda trenne lärare med följande avlöningsförmåner: Befattningshavare

1 lärare i teknisk farmaci och författningskunskap 1 lärare i bakteriologi

Arvode enligt stat

Tillfällig löneförbättring

Summa

2,000 1,500 1,000

500 375 250

2,500 1,875 1,250

öoriga lärare

66 Arvodena i fråga synas lämpligen kunna regleras efter samma arvodesskala, som kommittén föreslagit för vissa befattningshavare vid universiteten (del I sid. 52). I så fall skulle arvodena komma att uppgå till följande belopp: läraren i teknisk farmaci och författningskunskap 3,000 kronor läraren i fysik 2,400 » läraren i bakteriologi 1,800 • Laboratorer. A farmaceutiska institutets stat var i äldre tid uppfört ett klumpanslag till avHistorik, löning av assistenter. 1902 års löneregleringskommitté föreslog i sitt förut omförmälda betänkande rörande lönereglering vid farmaceutiska institutet, att det dittills i staten upptagna anslaget till assistenter måtte utgå och i stället anslag beviljas till ett antal ordinarie laboratorsbefattningar, envar med avlöning av 4.000 kronor (2,400 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar), vartill skulle komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor efter 5 och 10 år. Vid lönesatsens bestämmande hade kommittén tagit hänsyn till den för laboratorn i kemi vid universitetet i Lund likasom ock för laboratorn i experimentell fysik vid Uppsala universitet bestämda avlöningen å 4,500 kronor (3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar) jämte två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor efter 5 och 10 år. Enär emellertid kommittén icke ansett farmaceutiska institutet i vetenskaplig betydenhet kunna jämnställas med universiteten och karolinska institutet, hade avlöningen till laborator vid förstnämnda institut förslagsvis satts till lägre belopp än ifrågavarande laboratorers avlöning vid Uppsala och Lunds universitet. Med den föreslagna lönesatsen skulle emellertid laborator vid farmaceutiska institutet nå samma slutavlöning och erhålla lika stor pension som adjunkter vid de allmänna läroverken. Även i här berörda del upptogs löneregleringskommitténs förslag utan förändring i 1911 års statsverksproposition. Riksdagen biföll vad Kungl. Maj:t härutinnan föreslagit. Av 1919 års lagtima riksdag tilldelades laboratorerna tillfällig löneförbättring med 900 kronor (600 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar), således med enahanda belopp, som tillkommit tjänstemän av första normalgraden. I samband med den förut berörda frågan om lönereglering åt institutets professorer, har även motsvarande fråga för laboratorernas del varit föremål för behandling vid 1920 års riksdag. Frågan upptogs på grund av en från laboratorerna till Kungl. Maj:t den 18 september 1917 ingiven framställning. I denna åberopades en av laboratorerna till institutets styrelse ingiven skrivelse av den 26 maj samma år, i vilken skrivelse en förbättring av laboratorernas avlöningsvillkor påyrkats. I skrivelsen erinrades bland annat om de löneförmåner, som vore gällande för de å apotek tjänstgörande legitimerade apotekarna. Genom den år 1917 beslutade löneregleringen kunde en legitimerad apotekare efter stadgade tjänstår vid full tjänst erhålla en lön uppgående till 4,250 kronor oavsett hans duglighet och skicklighet i övrigt. I § 13 av stadgarna för föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa hette det därjämte, att »ovanstående avlöningsbestämmelser utgöra dock ej hinder för medlem att genom personliga lönetillägg bereda en förtroendeman eller en annan mer kvalificerad medhjälpare utöver vad här stadgas .» Genom sistnämnda bestämmelse komme således ett antal

67 dugliga farmaceuter, så kallade förste män, i åtnjutande av löneförmåner, som mer eller mindre överstege nämnda slutsumma. Lades därtill, att för dessa det slutliga målet med all säkerhet vore ett apoteksprivilegium, som åt innehavaren beredde en ekonomiskt mycket väl tryggad tillvaro, syntes för de praktiskt utbildade apotekare, som utmärkt sig för duglighet och särskilt goda kunskaper, en laboratorsbefattning vid farmaceutiska institutet knappast kunna erbjuda någon särskild lockelse, sedan den genom kungl. brev den 30 december 1905 tillförsäkrade rätten av farmaceutisk tjänstårsberäkning dåmera i den praktiska tillämpningen ej visat sig motsvara därpå ställda förhoppningar. Laboratorerna påyrkade en avlöning av 5,000 kronor jämte två ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, eller eventuellt en höjning av lönen till belopp, som kunde vara med rättvisa och billighet överensstämmande. I en senare skrivelse till styrelsen den 5 september 1917 hemställde två av laboratorerna, att begynnelseavlöningen måtte utgå med ett belopp av 5,600 kronor. Sedan styrelsens yttrande inhämtats, underställdes frågan löneregleringskommittén. I kommitténs förut omförmälda den 13 februari 1919 avgivna utlåtande erinrade kommittén om de synnerligen varierande avlöningsbestämmelser, som vore gällande för laboratorer och med dem jämförliga befattningshavare vid olika högskolor och vetenskapliga inrättningar. Hade kommittén i fråga om professorerna påpekat önskvärdheten av en revision av för dem gällande avlöningsförmåner, tedde sig ett motsvarande önskemål i fråga om laboratorerna i än högre grad befogat. Kommittén ansåge sig i avvaktan på en närmare utredning ej kunna för det dåvarande förorda högre avlöningsförmåner än dem, som åtnjötes av laboratorerna och observatörerna inom filosofiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, det vill säga 4,500 kronor, därav 3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar jämte två ålders tillägg till lönen, vartdera å 500 kronor. Förslag till lönereglering i överensstämmelse härmed framlades i 1920 års statsverksproposition. Förslaget blev av riksdagen bifallet. För åren 1920 och 1921 har åt laboratorerna beviljats enahanda tillfälliga löneförbättring, som beslutats för år 1919, eller 900 kronor. Den ovan (sid. 64) vid behandling av frågan om lönereglering för professorerna inkommen omnämnda, till kommittén inkomna framställningen av den 26 januari 1922 har av- framställning. seende även på institutets laboratorer. Som skäl till höjande av dessas avlöning framhålles i skrivelsen särskilt de gynnsamma ekonomiska villkor, som bjudas de å apotek tjänstgörande farmaceuterna. Enligt ett av Kungl. Maj:t godkänt avtal mellan Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmaceutförbund angående lönevillkor vid apoteksinrättningarna i riket, vore vilken som helst i huvudstaden tjänstgörande legitimerad apotekare, även en med lägsta möjliga betyg i apotekarexamen, tillförsäkrad en avlöning av omkring 8,0001) kronor per år (inberäknat dyrortstillägg), vartill komme icke mindre än fem, efter korta tidsintervaller utgående ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, samt tillsvidare dyrtidstillägg till högst avsevärt belopp. En duglig legitimerad apotekare kunde emellertid ernå ännu långt bättre lönevillkor vid apotekstjänstgöring, då i nämnda avtal funnes inryckt en bestämmelse, enligt vilken en apoteksföreståndares särskilda förtroendeman i form av provision eller tantieme kunde få ännu högre löneförmåner. x ) Enligt avtal den 7 september 1919 och tilläggsavtal den 28 februari 1921 mellan Sveriges apotekarförbund och Sveriges farmaceutförbund synes rätta beloppet vara 7,500 kronor.

68 Kommitténs En jämförelse med universitetslaboratorernas nuvarande avlöning visar, att farmayttrande, ceutiska institutets laboratorer äro likställda med laboratorer och observatörer vid universitetens filosofiska fakulteter. Sistnämnda befattningshavare har kommittén föreslagit till placering i lönegraden B 16 (del I sid. 40). Att till en så hög lönegrad hänföra jämväl nu ifrågavarande laboratorer synes emellertid ej skäligt. Dessas nuvarande avlöning är närmast jämförlig med avlöningen till första gradens tjänstemän, vilka inordnats i lönegraden B 13. Utan tillämplighet på förevarande befattningshavare äro de särskilda skäl — framförallt hänsynen till konkurrensen med de allmänna läroverkens lektorsbefattningar —, som kommittén funnit motivera den högre placeringen för universitetens ifrågavarande laboratorer. Rekryteringen av laboratorsbefattningarna vid farmaceutiska institutet är nämligen begränsad till farmaceuter, enär i stadgarna för institutet föreskrivits, att för befordran till laboratorstjänst apotekarexamen är erforderlig. Vad åter beträffar den i återgivna skrivelse framhållna jämförelsen med de relativt höga löneförmåner, som bjudas å apotek tjänstgörande farmaceuter, må anmärkas, att laboratorstjänstgöringen vid institutet säkerligen i och för sig måste te sig som mera lockande än apotekstjänstgöringen. Vidare, bör ihågkommas den större trygghet, som den ordinarie statsanställningen bereder. Överhuvud taget lärer det ej vara möjligt för staten att bjuda sina tjänstemän samma nominella lönevillkor, som under goda tider kunna beredas vid anställning i enskild tjänst. På grund av vad som anförts, får kommittén föreslå, att ifrågavarande laboratorer placeras i lönegraden B 13. FörvaltningsFör bestridande av föreståndargöromål anvisar gällande stat 1,000 kronor, vilket persona!, anslag senast reglerats av 1911 års riksdag. Beloppet i fråga, vara tillfällig löneförbättring ej utgått men väl dyrtidstillägg, torde nu böra höjas till 1,200 kronor. Enahanda förhöjning torde ett anslag å 1,000 kronor till bestridande av sekreterar- och kamrerargöromålen böra undergå, vilket anslag kvarstått oförändrat sedan 1911 års lönereglering. Dyrtidstillägg, men ej tillfällig löneförbättring har åtnjutits av dessa befattningshavare. vaktmästare. Vid institutet äro anställda tre vaktmästare, av vilka en är förste vaktmästare och en tillika maskinist och eldare. Samtliga hava hänförts till lönegruppen B i den för vaktmästare gällande löneskalan (del I sid. 90). Enligt kungl. brev den 19 juni 1919 äger en av vaktmästarna vid institutet »så länge de nuvarande lokala förhållandena vid institutet fortfara» utöver den kontanta avlöningen inom institutets lokaler åtnjuta hyresfri bostad jämte bränsle och lyse. För vaktmästarna hava i en framställning, för vilken kommittén förut redogjort (del I sid. 91) påyrkats höjda avlöningsförmåner. Då någon förändring av vaktmästarnas löneställning ej torde böra vidtagas, föreslår kommittén, att samtliga vaktmästare hänföras till lönegraden B 3. Den förmån av hyresfri bostad med mera, som tillkommer en av institutets vaktmästare, lärer i anseende till den avsevärda löneförbättring, som genom den nya löneregleringen,, beredes befattningshavaren, ej böra bibehållas. A staten är uppfört ett anslag å 400 kronor till städning av lokaler. I likhet med vad kommittén i motsvarande fall för universitetens del föreslagit (del I sid. 97), får kommittén hemställa, att ifrågavarande anslag måtte utgå ur staten samt berörda utgifter framdeles bestridas av institutets anslag för diverse ändamål.

8. Tekniska högskolan. Tekniska högskolans (före år 1877 teknologiska institutets) professorer hava av Professorer ålder varit i avseende på avlöningen principiellt likställda med universitetens ordinarie Historik, professorer. Vid sidan om professorsbefattningarna fanns i äldre tid vid institutet ett antal adjunktstjänster. Dessa ombildades till lektorat vid en av 1876 års riksdag beslutad omorganisation av institutet. Sedermera har i samband med den reform, som högskolans organisation undergick enligt beslut av 1911 års riksdag, lektoraten förvandlats till professurer, vilkas innehavare åtnjuta samma löneförmåner som högskolans övriga professorer. Begynnelseavlöningen enligt stat uppgår för närvarande till 7,500 kronor (5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar). Härtill kommer ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter fem år. Den tillfälliga löneförbättringen utgör 1.000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Sammanlagt uppgår nuvarande begynnelseavlöning till 8,500 kronor och slutavlöningen till 9,100 kronor. Professorerna äro således likställda med i huvudstaden stationerade tjänstemän i den så kallade tredje normalgraden (byråchefer i de centrala verken), om man bortser från det ortstillägg å 600 kronor, som de senare åtnjuta. Det kan erinras om att i ett förslag till lönereglering för högskolans professorer, som av Kungl. Maj:t i proposition nr 155 förelades 1909 års riksdag fullständig jämnställdhet med tredjegradstjänstemännen ifrågasattes. I det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet anförde vederbörande departementschef till stöd för detta förslag, att det skäl, som åberopats för riksdagens beslut föregående år beträffande karolinska institutets professorer — att dessa genom sin placering i huvudstaden bleve i tillfälle att genom enskild praktik och jämväl på annat sätt förskaffa sig avsevärda inkomster utöver professorsavlöningen —, ej med samma styrka kunde åberopas i fråga om tekniska högskolans professorer. Departementschefen ansåg, att hänsyn även borde tagas till det förhållande, att de senare hade en undervisningsskyldighet väsentligen större än den, som ålåge professorerna vid andra lärda högskolor. För övrigt skulle den föreslagna förhöjningen av löneförmånerna enligt departementschefens förmenande sätta högskolan i bättre stånd än eljest skulle vara möjligt att till lärare erhålla förmågor av den framstående beskaffenhet, som motsvarade högskolans särskilda uppgift. Under åberopande av det förhållande, att ifrågavarande professorer i avlöningshänseende förut varit likställda med bland andra professorerna vid karolinska institutet, i vilkas avlöning, sådan den bestämts av 1908 års riksdag, icke inginge något ortstillägg, beslöt emellertid riksdagen att. icke tillerkänna professorerna vid tekniska högskolan dylik löneförmån. Till kommittén har remitterats en den 12 december 1919 dagtecknad skrivelse inkomna till Konungen från tekniska högskolans styrelse, i vilken skrivelse styrelsen i anslut- framställning till en från högskolans lärarkollegium gjord framställning hemställde, att, intill mn e ar dess ett definitivt ordnande av avlönings- och pensionsförhållandena vid tekniska högskolan kunde komma att genomföras, en provisorisk lönereglering måtte komma till stånd, så att den i staten upptagna begynnelseavlöningen måtte för professorer för år 1920 och intill dess annorlunda komme att beslutas höjas, i stället för med 1,000 kronor, som av 1919 års riksdag beviljades, med 7,500 kronor eller till 15,000 kronor, samt att ålderstillägget måtte ökas från 600 till 1,200 kronor. På det sålunda höjda avlöningsbeloppet skulle enligt styrelsens förslag utgå sedvanligt dyrtidstillägg. För

70 högskolans övriga lärare och tjänstemän påyrkades en i proportion till professorernas avlöning beräknad höjning av de å högskolans såväl ordinarie som extra stat upptagna löneförmånerna. Därjämte hemställdes om höjning av det för professorerna gällande pensionsunderlaget. Sedermera har högskolans styrelse i en ävenledes till kommittén remitterad skrivelse till Konungen den 2 september 1921 vid framläggande av vissa högskolans anslagsbehov överlämnat ett uttalande av högskolans lärarkollegium vid sammanträde den 25 maj 1921, i vilket uttalande styrelsen förklarat sig instämma. Uti ifrågavarande uttalande förklarade sig lärarkollegiet, med hänsyn till pågående utredning i ärendet, icke för det dåvarande anse sig böra göra några framställningar rörande ökade bestämda lönebelopp för professorer och övriga befattningshavare vid högskolan. Kollegiet önskade emellertid med avseende på den lönereglering, som vore under utredning, framhålla några synpunkter, som kollegiet ansäge vara av stor betydelse. Kollegiet ville sålunda erinra om den skyldighet att för besvarande av nådiga remisser avge utlåtanden, vilken för många högskolans professorer bildade ett betungande tillägg till en professors vanliga tjänstgöringsskyldighet. Vidare åberopades, att samtliga högskolans professorer, förutom att de hölle cirka 5 föreläsningar i veckan, hade att leda omfattande och tidskrävande övningar av olika slag, varjämte tentamensarbetet vore mycket omfattande, då ett i förhållande till professorernas antal stort antal studerande årligen tenterade upp till högre årskurs eller avlade avgångsexamen. Även mötte det för högskolans professorer stora svårigheter att exempelvis för offentliga uppdrag erhålla tjänstledighet, beroende på att vid de i kurser ordnade studierna ett ombyte av lärare vållade kännbara olägenheter för de studerande, vartill komme svårigheten att i de tekniska ämnena finna kompetenta vikarier. Till slut erinrade kollegiet om departementschefens ovan återgivna uttalande i det vid propositionen nr 155 till 1909 års riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokollet. Kommitténs Kommittén vill till en början erinra om att enligt de för tekniska högskolan av yttrande. Kungl. Maj:t den 8 april 1921 fastställda nya stadgarna (Svensk författningssamling nr 262) vid tillsättandet av professorsbefattning vid högskolan skola iakttagas samma former, som gälla för universiteten. Då tekniska högskolans professorer i avseende på vetenskaplig skicklighet synas vara likvärdiga med universitetsprofessorerna, och då de förras undervisningsskyldighet i avseende på timantal till och med överstiger de senares, synes kommittén ett bibehållande av den hittillsvarande likställigheten i avlöningshänseende mellan universitetens och tekniska högskolans professorer vara fullt berättigat. Kommittén föreslår därför, att professorerna vid tekniska högskolan måtte placeras i lönegraden B 20. Arvoden m 1921 års riksdag uppförde på ordinarie stat för högskolan ett förslagsanslag å professors- 3 QQQ k r o n o r till arvoden åt professorsvikarier. I avseende på arvodesbeloppens storlek bestämdes, att vikariatsarvode vid förordnande att med full tjänstgöringsskyldighet uppehålla professorsbefattning vid tekniska högskolan skulle utgå med 5,500 kronor för år, dock att vikarie, som under minst fem års tid innehaft anställning såsom docent vid något av rikets universitet eller tekniska högskolan och som redan förut under sammanlagt minst ett års tid med full tjänstgöringsskyldighet uppehållit professorsbefattning vid nämnda universitet eller högskola, av Kungl. Maj-.t kunde tillerkännas arvode efter 6,000 kronor för år, där vikariatstiden omfattat sammanlagt minst

71 ett år, och efter 6,500 kronor för år, där vikariatstiden omfattat sammanlagt minst tre år; Kungl. Maj:t dock obetaget att, där särskilda förhållanden det påkallade, förordna, att vikariatsarvode finge utgå efter andra grunder. I huvudsak enahanda bestämmelser äro för närvarande meddelade för universiteten. Såsom kommittén i första delen av sitt betänkande (sid. 43) föreslagit, skulle motsvarande vikariatsarvoden för universitetens del höjas till respektive 6,600 kronor, 7,200 kronor och 7,800 kronor. Samma höjning torde även böra äga rum vid tekniska högskolan. Däremot synes en höjning av anslagsbeloppet 3,000 kronor ej behöva nu ifrågakomma. Då någon erfarenhet ännu ej vunnits, i vad mån nämnda belopp kommer att för sitt ändamål tagas i anspråk, torde detsamma oförändrat böra ingå uti anslagsposten till vikariatsersättningar. Sistnämnda anslag är nämligen av förslagsanslags natur, varför någon större olägenhet av att beloppet i fråga ej nu undergår höjning knappast torde vara att befara. Såsom kommittén nedan (sid. 75) ifrågasätter, skulle i anslaget till vikariatsersättningar även ingå ett nu i staten särskilt uppfört belopp å 4,000 kronor till arvode åt ett biträde för uppehållande av en del av rektors undervisningsskyldighet såsom professor. Före 1911 års omorganisation voro vid tekniska högskolan anställda förutom, spedaiiä,, såsom förut nämnts, professorer och lektorer även ett antal så kallade extra lärare. Hi=toril Vid omorganisationen fullföljdes i avseende på läroämnenas fördelning på olika slag av lärare det syftemålet, att de egentliga huvudämnena skulle tillgodoses genom professurer, och att övriga läroämnen, som ej lämpligen kunde förenas med något genom en professur representerat ämne, skulle företrädas av biträdande lärare. Dessa skulle tillsättas genom förordnande av styrelsen och avlönas med arvoden. Deras benämning i staten ändrades till »speciallärare», vilken benämning befanns mera lämplig, då undervisningen i allmänhet gällde verkliga specialämnen, i fråga om vilka det ansågs vara av vikt för högskolan att bland praktikens män på motsvarande områden kunna vinna framstående krafter. I fråga om avlöningsförhållandena för dessa lärare yttrades i det kommittébetänkande rörande den högre tekniska undervisningen, som, avgivet den 27 maj 1908, låg till grund för omorganisationen, att lärararvodena dittills vanligen beräknats efter 20 kronor för varje lektion, dock med hänsyn i varje fall till läroämnets och undervisningens beskaffenhet och elevernas antal. Enligt kommitténs åsikt borde emellertid för speciallärarna beräknas något högre arvode än dittills, om man skulle hava utsikt att för ändamålet förvärva tillräckligt dugliga krafter. I fråga om den ämnesgrupp, som av kommittén benämnts »industriell ekonomi och statskunskap» (i gällande stat motsvarande läroämnena nationalekonomi, industriell ekonomi och rättskunskap) anmärkte kommittén, att kommittén ifrågasatt ett vida större arvode, än som motsvarade ovannämnda grunder, beroende på svårigheten att erhålla fullt kompetenta föreläsare i nämnda ämnen, som eljest endast vore representerade vid universiteten. Då sammanlagda tjänstgöringstiden skulle uppgå till tre fjärdedelar av en universitetsprofessors, hade kommittén föreslagit ett arvode motsvarande lika stor del av professorsavlöningen eller i runt tal 6,000 kronor. Vad kommittén i berörda hänseenden föreslagit vann med vissa ändringar statsmakternas bifall. Enligt uppgift i 1922 års statsverksproposition åttonde huvudtiteln (sid. 235) skulle arvodet till speciallärarna i regel hava beräknats efter ett belopp av, oberäknat tillfällig löneförbättring, 25 kronor för föreläsningstimme och 12 kronor 50 öre för öv-

72 ningstimme — således i överensstämmelse med 1906 års kommittés ovanberörda förslag. Huru förhållandena i verkligheten gestalta sig, framgår emellertid av en såsom bilaga II1) vid detta betänkande fogad sammanställning. Av denna kan inhämtas, att synnerligen varierande avlöningsförhållanden för närvarande äro rådande för speciallärarna. Timlönen — inberäknat tillfällig löneförbättring — uppgår som synes till högst omkring 62 kronor och lägst omkring 12 kronor. Kommittén har svårt att tro, att en så avsevärd differens i avlöningen kan vara av sakliga skäl motiverad. Verkställd utredning,

Då kommittén ansåg det ur löneteknisk synpunkt vara önskvärt, att arvodena om möjligt reglerades efter ett färre antal avlöningstyper än för närvarande kommit i tillämpning, ifrågasattes inom kommittén, huruvida den för assistenter och amanuenser vid universiteten av kommittén tillämpade arvodesskalan (del I sid. 52) kunde vinna användning jämväl på speciallärarna vid tekniska högskolan. I syfte att vinna närmare utredning om ifrågavarande förhållande avlät kommittén den 15 augusti 1921 en skrivelse till tekniska högskolans styrelse med anhållan om styrelsens yttrande i frågan ävensom om eventuellt förslag till de olika befattningshavarnas placering i löneskalan. Kommittén anhöll tillika om uppgift å de särskilda speciallärarnas undervisningsskyldighet, i vad den avsåge föreläsningar, övningar och exkursioner, samt å omfattningen av deras examinationsskyldighet, ävensom om uppgift å de grunder, efter vilka styrelsen ansåge arvodena böra beräknas, vare sig styrelsen anslöte sig till den av kommittén ifrågasatta möjligheten av de olika speciallärarbefattningarnas inplacering i en fast löneskala eller styrelsen ansåge nämnda befattningshavares avlöning böra regleras på annat sätt. Samtidigt begärde kommittén styrelsens uttalande rörande lämpligheten av att speciallärarbefattningen i industriell ekonomi, nationalekonomi och rättskunskap uppdelades på ett flertal befattningshavare med särskilda arvoden för envar av dem. Kommitténs framställning överlämnades av styrelsen till högskolans lärarkollegium, som vid sammanträde den 14 september 1921 beslöt överlämna ärendet till förvaltningsnämnden med anmodan till denna nämnd att till styrelsen avgiva äskat utlåtande. Vid sammanträde med förvaltningsnämnden den 28 september 1921 godkände nämnden ett förslag till utlåtande, varur här följande må återgivas: »Högskolans speciallärare hava sinsemellan mycket olika undervisningsskyldighet, beroende icke blott på kursernas omfattning utan även på om undervisningen meddelas genom föreläsningar eller övningar eller bäggedera samt, och detta icke minst, på större eller mindre tentamensskyldighet, vilken åter är beroende på kursens natur av obligatorisk eller frivillig samt på elevantalet. Redan härav torde vara tydligt, att en bestämd skala såsom grund för dessa befattningars avlönande skall bliva ganska svår att uppställa. Men svårigheten i detta avseende visar sig ännu större, då man tager i betraktande, alt elevgruppernas tid efter annan skiftande storlek ofta gör det nödvändigt att med hänsyn till lokalutrymmet uppdela övningarna gruppvis och därigenom för längre eller kortare tid öka speciallärarens arbetsbörda. Av gammalt har vid högskolan i och för arvodenas bestämmande en timme föreläsning värderats lika med två timmar övning. Efterkommande kommitténs önskan att erhålla uppgift på de särskilda speciallärarnas x ) De i denna bilaga intagna uppgifterna om undervisningsskyldigheten hava benäget granskats av tekniska högskolans sekreterare.

73 l

undervisningsskyldighet har kollegiet i överensstämmelse härmed i bifogade tabell ) angivit timmar föreläsningar och övningar under sist förflutna läroår samt utfört det till föreläsningstimmar reducerade timantalet. Jämföras dessa reducerade timantal med nu i staten fastställda årsarvoden, finner man, att arvodet per reducerad timma varierar högst betydligt. Denna skiljaktighet är beroende dels på olikheten av elevantalet och den därpå beroende tentamensskyldighetens omfattning, dels och icke minst på den större eller mindre svårighet att erhålla fullt kompetent lärare, som vid befattningens inrättande ansågs föreligga. Svårigheterna i sistnämnda avseende kunna givetvis växla från tid till tid, men måste dock i huvudsak anses vara bestående. Vill man nu i anslutning till kommitténs uttalanden bestämma speciallärarnas arvoden genom att öka de nuvarande jämte därpå belöpande tillfällig löneförbättring med 20 procent samt avrunda de sålunda beräknade beloppen så, att den av kommittén föreslagna arvodesskalan med jämna intervaller av 600 kronor uppstår, så finner man, att härvid betydliga svårigheter möta. Först och främst är alt iakttaga, att det av kommittén föreslagna maximibeloppet 4,200 kronor måste för högskolans del ökas till 6,000 kronor. Givetvis kan man icke föreslå att nedsätta de nu utgående arvodena jämte tillfälliga löneförbättringarna. Men att öka upp dessa nu utgående arvoden med 20 procent och därefter höja eller sänka de sålunda uppkomna beloppen till närmaste multipel av 600 skulle i vissa fall leda till uppenbara orättvisor.» Skrivelsen utmynnade i en förklaring, att den föreslagna löneskalan icke lämpade sig för högskolans speciallärare, men alt likväl enligt kommitténs önskan ett förslag till sådan löneskala uppgjorts i en vid skrivelsen fogad bilaga1). Det av tekniska högskolan uppgjorda förslaget till löneskala finner sig kommittén Kommitténs ej kunna tillstyrka. Om för varje lärarbefattning skall fastställas ett visst arvode, yttrande, kräves en ingående prövning av de olika läroämnenas omfång och betydelse. Då föreliggande förslag från högskolans sida ej synes vara grundat på en dylik undersökning och densamma ej heller av kommittén kunnat på egen hand åstadkommas, anser kommittén en fast inplacering av de olika speciallärarbefattningarna i en arvodesskala ej böra verkställas. Däremot torde av den gjorda utredningen framgå, att för speciallärarnas avlöning olika lönetyper äro erforderliga. Frågan synes kommittén då lämpligen kunna lösas med tillämpning av samma system, som kommittén förordat för assistent- och amanuensbefattningar vid vissa av universitetens och karolinska institutets medicinska institutioner ävensom för dylika befattningar vid universitetens filosofiska fakulteter (del I sid. 57, 59 och 61). kommittén vill erinra om att kommittén i detta hänseende föreslagit, att ett visst antal arvoden å olika belopp skulle ställas till vederbörande myndigheters förfogande i och för avlöning av assistenter och amanuenser vid åsyftade institutioner. Vid tillämpning av detta system på tekniska högskolans speciallärare skulle uti den vid högskolans stat fogade arvodesförteckningen upptagas erforderligt antal speciallärararvoden av olika typ samt angivas de olika speciallärarbefattningarna. De anslagna arvodenas fördelning på dessa skulle verkställas, förslagsvis vart tredje år, av Kungl. Maj:t efter förslag av högskolans styrelse. Då speciallärarbefattningen i nationalekonomi, industriell ekonomi och rättskunskap för närvarande är uppdelad på fem speciallärare, har kommittén, oaktat den ej erhållit del av högskolestyrelsens uppfattning rörande önskvärdheten av befattningens uppdelning, likl

) Här ej återgiven. De av tekniska högskolan föreslagna arvodena hava införts i bilaga II.

74 väl funnit sig böra utgå ifrån, att även för framtiden en dylik uppdelning kommer att befinnas nödvändig. Antalet speciallärare med avlöning å ordinarie stat blir i så fall 25. De arvoden, som för dessas avlöning skulile anvisas, torde enligt kommitténs mening lämpligen kunna fördelas på följande arvodesklasser: två arvoden å 3,600 kronor tre » å 3,000 » tio > å 2,400 > sju > å 1,800 > tre » å 1,200 » Vad beträffar de å extra stat uppförda speciallärararvodena, finner kommittén någon genomgående reglering av desamma ej böra i förevarande sammanhang äga rum. Då en inplacering av dessa befattningar i arvodesskalan endast skulle kunna ske genom att ett visst arvodesbelopp ur skalan anvisades för varje dylik befattning, men kommittén, såsom förut nämnts, ej ansett det möjligt att vinna den härför erforderliga utredningen, föreslår kommittén att arvodena tills vidare upptagas med oförändrade belopp. Skulle för en eller annan av dessa speciallärare någon förändring av arvodet böra äga rum redan i samband med förevarande lönereglering, lärer högskolans styrelse ej underlåta att härutinnan framlägga förslag vid avgivande av yttrande över förevarande betänkande. I samband med den reglering av speciallärararvodena, som kommittén föreslagit, torde böra anordnas en viss begränsning i rätten för en lärare att förena ett flertal arvoden. Kommittén anser, att vid förening av olika speciallärarbefattningar det sammanlagda arvode vederbörande må äga uppbära ej bör överstiga 6,000 kronor. Rektor.

Till arvode åt en professor såsom högskolans rektor är å ordinarie stat uppfört ett anslag å 1,500 kronor. Dessutom utgår likaledes å ordinarie stat ett belopp av 1,000 kronor såsom hyresbidrag åt rektor. I 1920 års statsverksproposition hemställde Kungl. Maj:t i anledning av framställning från högskolans styrelse, att hyresbidraget måtte höjas genom ett anslag på extra stat å 1,000 kronor. 1902 års löneregleringskommitté, vars utlåtande i ärendet inhämtats, hade för sin del avstyrkt framställningen, enär det enligt kommitténs mening vore att föregripa en eventuell allmän revision av avlöningsförhållandena inom den civila statsförvaltningen, om utan någon som helst jämförande utredning rörande arbetsförhållanden för rektorer vid statens övriga högskolor ökad ersättning medgåves åt rektorn vid tekniska högskolan. Under åberopande av vad löneregleringskommittén sålunda anfört, avslog riksdagen det kungliga förslaget. Tillfällig löneförbättring har ej utgått å rektorsarvodet men väl dyrtidstillägg. I enlighet med de principer, som ligga till grund för den nya löneregleringen, bör hyresbidrag till rektor ej längre utgå. Rektorsarvodet torde i anledning härav böra höjas till ett något högre belopp än eljest skulle ifrågakommit och synes lämpligen böra bestämmas till 2,400 kronor eller samma belopp, vartill rektorsarvodet enligt kommitténs förslag skulle uppgå vid universiteten (del I sid. 75). Liksom vid karolinska institutet finnes också vid tekniska högskolan ett ordinarie anslag till arvode åt ett biträde för uppehållande av en del av rektors undervisningsskyldighet såsom professor. Anslaget uppgår vid tekniska högskolan för närvarande

75 till 4,000 kronor. I likhet med vad kommittén föreslagit för karolinska institutet (del I sid. 76), torde berörda anslagspost, såsom redan i det föregående nämnts, böra förenas med anslaget till arvoden åt professorsvikarier och ingå i förslagsanslaget till vikariatsersättningar. Bergsskolans föreståndare uppbär enligt gällande stat ett särskilt arvode å 600 Bergsskolans kronor, vara ej utgått tillfällig löneförbättring men väl dyrtidstillägg. Arvodet har föreståndare. företrädesvis varit avsett att utgöra ersättning för anordnandet och ledningen av elevernas inom fackskolan för bergsvetenskap resor under somrarna till bruk och järnverk. Då professorn i gruvvetenskap tillika tjänstgör som bergsskolans föreståndare och anförda åligganden synas ingå i hans tjänstgöringsskyldighet såsom professor, anser kommittén det särskilda arvodet böra indragas. A ordinarie stat uppbär sekreteraren för närvarande ett arvode å 2,000 kronor, sekreterare. Härtill kommer ett å extra stat anslaget belopp för år 1922 2,000 kronor samt tillfällig löneförbättring för år 1922 å 750 kronor. Sammanlagda avlöningen utgör således 4,750 kronor. Av chefens för ecklesiastikdepartementet uttalande i statsrådet den 7 januari 1920 vid föredragning av frågor rörande reglering av riksstatens åttonde huvudtitel för år 1921, synes framgå, att den tillfälliga löneförbättring för sekreteraren, som departementschefen förordade, var avsedd att utgå allenast under år 1920. För att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén lämnade upp- inkommen draget har till kommittén överlämnats en till Konungen ställd den 2 september 1921 framställning, dagtecknad skrivelse från högskolans styrelse, i vilken skrivelse framläggas högskolans anslagsbehov för första halvåret 1923. Styrelsen uttalar här sin anslutning till ett av lärarkollegiet framställt förslag om inrättandet av en ordinarie befattning såsom högskolans sekreterare med samma avlöning som akademisekreterarna vid universiteten, således 4,000 kronor lön, 2,000 kronor tjänstgöringspenningar samt två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. Lärarkollegiet åberopar i sin utredning den arbetsökning, som under de senare årens lopp inträtt för sekreteraren, vilkens arbetsbörda kollegiet anser vara långt större än den, som åvilar universitetens sekreterare. Enligt kollegiets uppfattning är det ej längre möjligt för någon att nöjaktigt sköta sekreterarbefattningen vid högskolan såsom bisyssla, utan måste innehavaren av denna befattning ägna sig helt åt densamma. Kollegiet yttrar i detta sammanhang: »Bland annat som åligger sekreteraren är chefskapet för kanslipersonalen, som nu består av två ordinarie och tre extra skrivbiträden samt två vaktmästare. Det torde knappast behöva påpekas av vilken rent ekonomisk betydelse det är, att sekreteraren endast för fullgörande av denna del av sina tjänsteåligganden är närvarande å kansliet under den tid av dagen, då arbetet där bedrives. Endast härigenom torde kunna beräknas, att statsverket erhåller full valuta för den ökning av sekreterarens avlöning, som skulle bliva en följd av befattningens förvandlande till ordinarie. Men av ännu mycket större betydelse för arbetet inom högskolan är det emellertid, att sekreteraren under större delen av den tid undervisningen pågår dagligen kan anträffas å kansliet och lämna upplysningar åt högskolans myndigheter, lärare, studerande m. fl. I och med de nya stadgarnas trädande i kraft avlastas visserligen sekreteraren med styrelseärendena, men i stället inträder för honom skyldigheten att såsom sekreterare handlägga ärendena hos de nya myndigheterna, kollegienämnden och förvaltningsnämnden. Då

76 kollegienämnden övertager de ärenden, som nu hos styrelsen förorsaka sekreteraren det huvudsakliga arbetet och förvaltningsnämnden är alldeles nyinrättad, kommer, som lätt inses, sekreterarens arbetsbörda att genom de nya stadgarnas tillämpning avsevärt ökas. Då det synes kollegiet vara givet, att någon minskning av sekreterarens arbetsbörda icke kan för framtiden påräknas, och, då det ligger i sakens natur, att en sekreterare, som kan ägna sig helt åt tjänsten, kan giva statsverket vida bättre valuta för avlöningen än som är möjligt för den, som måste sköta befattningen såsom bisyssla, anser kollegiet tiden nu vara inne att framställa begäran om en sekreterarebefattning på ordinarie stat.» Vid den omorganisation, som tekniska högskolan i enlighet med 1911 års riksdagsbeslut undergått, hava såväl sekreterarbefattningen som, enligt vad av det följande kommer att framgå, även kamrerarbefattningen i stort se!t bibehållits oförändrade. Trots de löneförbättringar, som tid efter annan beviljats, hava de båda befattningarna alltjämt karaktär av bisysslor. Vad nu närmast sekreterarbefattningen beträffar, torde erfarenheten hava givit vid handen, att, sedan numera högskolans omorganisation i det närmaste fullbordats, sekreterargöromålen ökats så, att ett bibehållande av den nuvarande anordningen ej längre kan vara lämpligt. Kommittén vill även erinra, om lärarkollegiets ovan anförda yttrande, att genom tillämpningen av högskolans nya stadgar en avsevärd arbetsökning för sekreteraren torde vara att emotse. Det åligger nämligen sekreteraren bland annat att föra protokoll såväl vid lärarkollegiets som kollegienämndens och förvaltningsnämndens sammanträden. Det torde ock komma att i framtiden visa sig omöjligt att till sekreterarbefattningen förvärva och därvid bibehålla en fullt kvalificerad person, såvida ej förmån av ordinarie anställning beredes honom. Kommittén vill därför tillstyrka, att vid tekniska högskolan upprättas en ordinarie befattning som sekreterare. Beträffande befattningshavarens placering i löneskalan anser sig kommittén böra förorda, att lönegraden B 16 kommer till användning. Visserligen har flertalet sekreterare vid de centrala verken m. fl. hänförts till lönegraden B 15. Emellertid skulle, därest befattningen inordnades i denna lönegrad, svårigheter sannolikt uppstå att rekrytera befattningen med fullt lämplig person, då befordringsmöjligheter för honom vid högskolan saknas. Avlöningen bör därför så bestämmas, att befattningen, blir tillräckligt lockande såsom sluttjänst. Till jämförelse må nämnas, att kommittén till lönegraden B 18 hänfört akademisekreterarbefattningarna vid universiteten (del I sid. 76). Såsom kompetensvillkor torde böra uppställas krav på avlagd juris kandidatexamen eller examen till rättegångsverken. Den kommitté, som den 27 maj 1908 avgav betänkande och förslag angående ordnandet av den högre tekniska undervisningen, föreslog, att den dittillsvarande kamrerarbefattningen vid tekniska högskolan skulle ersättas av en intendentsbefattning med avlöning enligt den för andragradstjänstemän i statskontoret antagna lönetypen men med ortstillägget ersatt av fri bostad jämte fritt bränsle. Den kontanta avlöningen skulle uppgå till 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar samt två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år. Sammanlagt skulle således den kontanta slutavlöningen utgöra 6,400 kronor. Uti den tablå över högskolans succesiva utvidgning och förseende med nya lärarocti andra befattningar, som i kungl. proposition angående högskolans omorganisation framlades för 1911 års riksdag, var jämväl ifrågavarande befattning upptagen. Framställning till riksdagen om anslag till befattningens upprättande skedde emellertid på

77 grund av de nya högskolebyggnadernas försenade fullbordande ej förrän i statsverkspropositionen till 1916 års riksdag. I yttrande till det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet erinrade föredragande departementschefen, att 1906 års kommitté avsett, att intendenten skulle övertaga förutom tillsynen över högskolans byggnader jämväl kamrerargöromålen i deras helhet. Häruti hade emellertid lärarkollegiet med anslutning av styrelsen föreslagit den ändring, att kamrerarbefattningen skulle bibehållas, men att de kamreraren dittills åliggande kassörsgöromålen skulle överflyttas till intendenten. Kamreraren skulle huvudsakligen bibehållas vid räkenskapsföringen. Till stöd för en dylik uppdelning hade lärarkollegiet förnämligast anfört, alt det ur kontrollsynpunkt vore synnerligen lämpligt, om de olika göromålen rörande högskolans ekonomi bleve fördelade mellan intendenten och kamreraren. I anslutning till vad från högskolemyndigheterna yrkats, skulle avlöning till intendenten beredas å extra stat och arvodet bestämmas till 5,400 kronor, således uppgå till ett belopp, som med 400 kronor understeg begynnelseavlöningen till en andragradstjänsteman i Stockholm. Fri bostad och fritt bränsle skulle ej tillkomma intendenten. Kamrerarens arvode skulle enligt propositionen bibehållas vid oförändrat belopp, 800 kronor å ordinarie stat och 700 kronor å extra stat. Det kungliga förslaget vann emellertid ej riksdagens bifall. Enligt riksdagens förmenande vore någon olägenhet ej att befara, därest samtliga kamerala göromål rörande högskolan överlämnades åt en och samma person. Ett arvode å 5,400 kronor hade riksdagen funnit alltför högt beräknat, då därmed vore avselt att lämna ersättning till en person, som fullgjorde de därför betingade göromålen såsom en bisyssla. Riksdagen framhöll emellertid önskvärdheten av en närmare och detaljerad utredning angående de arbeten av ifrågavarande art, som vore av nöden för högskolans verksamhet, ävensom huruvida och i vad mån det kunde vara med såväl högskolans som statsverkets fördel förenligt, att dessa göromål anförtroddes åt ordinarie befattningshavare. Under betonande av nödvändigheten att erhålla en dylik utredning ansåg sig riksdagen böra tillsvidare bevilja ett fyllnadsbelopp utöver den summa å 1,600 kronor, som ur elevavgifterna för det dåvarande utginge för tillsyn av byggnaden m. m., vilket fyllnadsbelopp riksdagen funnit skäligeh kunna sättas till 1,000 kronor. I avvaktan å resultatet av ovannämnda utredning borde det föreslagna beloppet å 700 kronor till förhöjning av kamrerarens arvode tillsvidare utgå. Den av riksdagen önskade utredningen verkställdes sedermera av lärarkollegiet, som den 27 september 1916 ingav densamma i skrivelse till högskolans styrelse. Förnyad framställning om upprättande av en intendentsbefallning vid högskolan gjordes därefter av styrelsen i skrivelse till Konungen den 30 september 1916. Vid ärendets föredragning i statsrådet den 13 januari 1917 förklarade emellertid vederbörande departementschef sig ej hava funnit skäligt att understödja styrelsens begäran om anslag å ordinarie stat till avlöning av ifrågavarande befattningshavare. Departementschefen anförde i detta sammanhang bland annat: »Då jag ansett, att anslag till avlöning åt denne befattningshavare för närvarande bör beredas å extra stat, har ett särskilt skäl därtill varit ovissheten rörande de åligganden, som böra tillkomma honom. Olika meningar hava yppat sig i avseende därå. 1906 års kommitté ansåg, att intendenten kunde, utom andra göromål, övertaga samtliga de kamreraren tillkommande åliggandena. Denna tanke torde man emellertid böra lämna ur räkningen. Framställningen till 1916 års riksdag gick ut på en kombinerad ingenjörs- och kassörsbefattning. Från högskolans kamrerare skulle till intendenten överflyttas kassörsgöromålen; de kamerala

78 göromålen skulle kvarstanna hos kamreraren. Den utredning, som nu med anlednirg av riksdagens uttalande verkställts, visar, huru man närmare tänkt sig de nuvarande kamrerargöromålen fördelade mellan de båda befattningshavarna och huruledes man vill anordm den åsyftade kontrollen. Riksdagen har emellertid funnit den föreslagna anordningen ur flera synpunkter mindre välbetänkt. Det är ju möjligt, att någon tids erfarenhet skall kunna leda till en klar uppfattaing i frågan. Om under tiden den nu avsedda befattningen bibehålies å extra stat, blir det lätt att i sinom tid inrätta sig på det ändamålsenligaste sättet.» Departementschefen hemställde därför om en höjning av anslaget å extra stat till fyllnadsarvode åt rektors biträde vid tillsyn av byggnaderna m. m. med 400 kronor, varigenom befattningshavarens sammanlagda avlöning skulle komma att uppgå till 3,000 kronor för år. Vidare hemställde departementschefen om en höjning från 700 kronor till 1,200 kronor av det till kamreraren utgående anslaget å extra stat. Kamrerarens arvode skulle därmed uppgå till sammanlagt 2,000 kronor. Vad departementschefen hemställt framlades i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag. Förstnämnda förslag blev emellertid ej bifallet av riksdagen, som ansåg fyllnadsarvodet åt rektors biträde vid tillsyn av byggnaderna m. m. fortfarande böra utgå med 1,000 kronor. Anslaget å extra stat till förhöjning av kamrerarens arvode ökades däremot av riksdagen med 300 kronor till 1,000 kronor. Frågan om förhöjning av kamrerarens arvode har sedermera varit föremål för prövning jämväl av 1920 års riksdag. Kungl. Maj:t hade i statsverkspropositionen till nämnda riksdag föreslagit, att kamrerarens fyllnadsarvode å extra stat måtte höjas från 1,000 kronor till 2,200 kronor, varigenom kamrerararvdidet i dess helhet, med inberäknande av de å ordinarie stat anvisade 800 kronor, skulle uppgå till 3,000 kronor. Därjämte skulle till avlöning av ett biträde åt kamreraren å extra stat anvisas ett belopp å 1,550 kronor, beräknat efter den för kvinnliga befattningshavare av första graden gällande begynnelseavlöningen, 1,600 kronor, med avdrag för belopp motsvarande pensionsavgift. Förslaget i fråga vann emellertid endast delvis riksdagens gillande. Riksdagen förklarade sig nämligen ej övertygad om lämpligheten av den av Kungl. Maj:t föreslagna anordningen. I riksdagens skrivelse i ämnet anfördes bland annat: »Kamrerartjänsten innehaves — — — för närvarande av en pensionerad befattningshavare, och det synes riksdagen vid sådant förhållande ej vara ändamålsenligt att, intan ny kamrerare blivit tillsatt, vidtaga anordningar av mera stadigvarande natur beträffande denna befattning. Då kamreraren emellertid under nuvarande förhållanden onekligen är i behov av biträde vid hand hävandet av honom tillkommande göromål, ansef riksdagen, att frågan tillsvidare lämpligen kan ordnas så, att det till kamreraren föreslagna förstärkningsarvodet å 2,200 kronor höjes till 2,700 kronor, d. v. s. med 1,700 kronor i förhållande till vad hittills utgått, varigenom tillfälle skulle beredas kamreraren att förmedelst det höjda tillläggsarvodet kunna tillförsäkra sig om erforderligt arbetsbiträde. Ett särskilt anslag för sistnämnda ändamål anser sig riksdagen vid sådant förhållande ej böra bevilja.» Tekniska högskolans kamrerare åtnjuter således för närvarande å ordinarie stat ett arvode å 800 kronor samt å extra stat 2,700 kronor. Härtill har kommit under

79 år 1921 tillfällig löneförbättring med 450 kronor. Kamrerarens sammanlagda avlöning av statsmedel uppgick således sagda år, dyrtidstillägg oberäknat, till 3,950 kronor. Härutöver uppbär kamreraren enligt kungl. brev den 15 november 1901 såsom ersättning för förvaltning av donationsmedel 200 kronor årligen, som utgå av de fonder, vilkas donationsvillkor ej lägga hinder i vägen härför. Förutom kamrerare finnes, såsom förut nämnts, vid högskolan anställd en ingenjör, som biträder högskolans rektor vid tillsynen över byggnaderna m. m. I ersättning härför uppbär han tillhopa 2,600 kronor, varav 1,600 kronor bestridas av elevavgifter och 1,000 kronor utgå å extra stat. I förutnämnda skrivelse den 2 september 1921 har högskolans styrelse hemställt om inrättande av en intendentsbefattning vid högskolan. Förslaget grundar sig på en framställning från högskolans lärarkollegium enligt beslut vid sammanträde den 25 maj 1921. Av kollegiets uttalande i ärendet må här anföras följande: »För närvarande skötes högskolans ekonomi så gott som helt och hållet av rektor, som har till sitt biträde en ingenjör för den detaljerade tillsynen av byggnaderna samt användningen av de betydande belopp, som årligen åtgå till bränsle, lyshållning m. m. I samband härmed användes vid högskolan en personal bestående av en verkmästare, två maskinister samt 5 å 8 eldare, beroende på årstiden, samt ett par gårdskarlar. Den rektor biträdande ingenjören åtnjuter ett arvode av 2,600 kronor, vilket är otillräckligt för att han skall kunna ägna sin tid helt åt sitt i ekonomiskt avseende synnerligen viktiga tillsyningsarbete. Rektor kan givetvis ej ägna sig åt att i detalj utöva sådan uppsikt, isynnerhet som högskolans lokaler äro förlagda på skilda ställen i staden. Den ifrågavarande intendentbefattningen skulle emellertid även tillgodose ett annat synnerligen kännbart behov, nämligen att handhava vården om högskolans kassa samt verkställa in- och utbetalningar. Den vid högskolan nu tillämpade anordningen, att kamreraren sköter såväl bokföring som kassa är, såsom flera gånger framhållits, icke tillfredsställande och torde från kontrollsynpunkt vara alldeles förkastlig. Kollegiet är därför av den meningen, att nödig hänsyn för tillvaratagandet av statens ekonomiska intressen fordrar, att en intendentbefattning snarast inrättas vid högskolan, Då kollegiet vidare icke kan finna, att i nämnda avseende' något minskat behov kan ifrågakomma för framtiden, anser kollegiet det riktigast, att intendentbefattningen göres till ordinarie. Den arbetsbörda och det ansvar, som komma att åvila denne tjänsteman, samt den såväl tekniska som ekonomiska utbildning, som måste fordras av honom, gör, att hans avlöningsförmåner icke kunna beräknas lägre än motsvarande tjänst, räntmästaretjänsten, betingar vid universiteten. Den minskning i kamrerarens göromål, som genom nämnda anordning skulle vinnas, bör enligt kollegiets mening ej leda till någon arvodesminskning för denna nu allt för svagt avlönade tjänsteman.»

Inkommen framställning.

Lärarkollegiet hemställde, att en intendentsbefattning måtte upprättas vid högskolan med begynnelseavlöning å stat 7,500 kronor (5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar) samt slutavlöning 8,100 kronor, vartill skulle komma tillfällig löneförbättring 1,000 kronor. I anslutning till vad kommittén på tal om sekreterarbefattningen yttrat angående Kommitténs organisationen av högskolans förvaltning, vill kommittén betona önskvärdheten av att yttrande. högskolan utrustas med fullt tillräcklig och kvalificerad personal för handhavandet av högskolans ekonomi. En nära till hands liggande jämförelse erbjuder karolinska in-

80 stitutet, vars kamerala förhållanden ej torde vara av större omfattning och betydelse än tekniska högskolans. För institutets del har emellertid 1921 års riksdag beviljat anslag till upprättande av en ordinarie kamrerarbefattning av andragradstyp, för vilken kommittén i första delen av sitt betänkande (sid. 82) föreslagit placering i lönegraden B 15. Den av tekniska högskolans myndigheter ifrågasatta uppdelningen av kamrerargöromålen på en intendent såsom tillika kassör och en kamrerare såsom huvudsakligen bokförare finner emellertid kommittén ej lycklig. Till en början må anmärkas, att behovet av en särskild intendentsbefattning, vars innehavare huvudsakligen skulle hava till åliggande att övervaka högskolans byggnader m. m. ävensom hava tillsyn över värmeledningsanläggningen, ej torde vara till fullo styrkt. Det är nämligen att märka, att högskolans byggnader, liksom andra statliga byggnader, stå under tillsyn av byggnadsstyrelsen, som har att lämna högskolans myndigheter biträde vid utförande av erforderliga reparationer. Då byggnadsstyrelsen förfogar över för ändamålet behövliga arbetskrafter, torde anställandet av en särskild intendent vid högskolan för dessa uppgifters del ej erfordras. Vad åter angår det av högskolemyndigheterna berörda önskemålet, att kamrerargöromålen för kontrollens skull måtte uppdelas på tvenne befattningshavare, !<an kommittén ej heller i denna del ansluta sig till vad från högskolans sida yrkats. Behovet av en dylik kontroll bortfaller nämligen, därest tekniska högskolan i likhet med karolinska institutet beredes tillträde till statsverkets giroräkning i riksbanken. Då kamreraren i så fall ej kommer att för högskolans räkning förfoga över kontanta medel av betydenhet, är en särskild kassakontrollant ej erforderlig. Kommittén finner därför för sin del lämpligast, om den ekonomiska förvaltningen vid högskolan ordnas i full överensstämmelse med vad som är fallet vid karolinska institutet. På grund härav får kommittén föreslå, att vid högskolan måtte upprättas en kamrerarbefattning med avlöning i lönegraden B 15. I samband härmed torde anslaget å extra stat till fyllnadsarvode åt rektors biträde vid tillsyn av byggnaderna m. m. böra utgå och synas ifrågavarande arbeten lämpligen kunna uppdragas åt kamreraren. Det kamreraren nu tillkommande arvode å 200 kronor för förvaltning av donationsmedel bör, i händelse förevarande förslag genomföres, ej längre utgå". Vad angår kontrollen över bränsleförbrukningen m. m. vill kommittén erinra om att Kungl. Maj:t den 29 april 1921 uppdragit åt socialstyrelsen att från och med den 1 juli 1921 anordna kontroll över bränsleförbrukningen bland annat inom av statsverket disponerade byggnader och lokaler med undantag för dem, som disponeras av arméförvaltningen, marinförvaltningen samt järnvägsstyrelsen. Kommittén har inhämtat, att kontrollen i fråga utövas av de inom socialstyrelsen för ändamålet anställda tjänstemännen dels genom en granskning av införskaffade uppgifter om bränsleåtgången, dels genom inspektion av värmeledningsanläggningar. Det har för kommittén uppgivits, att även tekniska högskolans ifrågavarande anläggningar varit föremål för inspektion. Då det således synes vara att förvänta, att kamreraren uti här ifrågavarande del av sin verksamhet kan i tekniskt hänseende påräkna biträde av socialstyrelsens inspektörer, torde något behov av särskild kontroll över skötseln av högskolans värmeledningsanläggningar ej förefinnas. Bibliotekarie.

Till avlöning av en bibliotekarie är å ordinarie stat uppfört ett arvode å 4,000 kronor, vara tillfällig löneförbättring ej utgått. Till nämnda belopp höjdes arvodet

81 från förutvarande 3,000 kronor av 1920 års riksdag. Samma riksdag beviljade ock till avlöning av amanuens och extra arbetshjälp vid biblioteket ett ordinarie anslag å 4,500 kronor. Motsvarande anslag uppgick under åren 1919—1920 till 3,000 kronor, med hälften uppförd å ordinarie stat till avlöning av en amanuens och hälften å extra stat till avlöning av extra arbetshjälp. Med hänsyn till de ändrade grunderna för dyrtidstilläggets beräkning (del I sid. 5), finner kommittén skäl att föreslå en höjning av bibliotekariens arvode till 4,800 kronor. I fråga om klumpanslaget till amanuens och extra arbetshjälp torde det ej ankomma på kommittén att föreslå någon förändring. A ordinarie stat äro för närvarande uppförda två kvinnliga skrivbiträdesbefatt- Kvinnliga ningar, av vilka en är förenad med avlöning i första och en med avlöning i andra biträden. lönegraden. Befattningarna i fråga torde böra placeras i respektive lönegraderna

C 2 och C a Enligt vad kommittén inhämtat tjänstgöra för närvarande vid högskolan tre extra skrivbiträden med avlöning av statsmedel. Med hänsyn till den avsevärda förstärkning av arbetskrafter, som vid ett genomförande av kommitténs förslag i fråga om inrättandet av ordinarie sekreterar- och kamrerarbefattningar skulle föranledas, torde det ej behöva möta svårighet alt så anordna det administrativa arbetet, att utgifterna för ett av dessa biträden kunna besparas statsverket. Det må anmärkas, att vid karolinska institutet utöver de två ordinarie skrivbiträdena ej är anställd någon extra skrivhjälp. Till den högst avlönade vaktmäslargraden (C-grupp) är å ordinarie stat för vaktmästare närvarande vid högskolan hänförd allenast en befattningshavare, verkmästaren. m. n. Därjämte åtnjuter en å extra stat uppförd vaktmästare, tillika preparator, avlöning enligt samma grupp. Hans arvode 2,160 kronor understiger avlöningen i Csrupp med 40 kronor, motsvarande den pensionsavgift ordinarie befattningshavare har att erlägga. Av övriga vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare å ordinarie stat tillhöra för närvarande 1 maskinist, 1 reparatör, 1 förste vaktmästare och 11 laboratorievaktmästare lönegruppen B och 1 vaktmästare lönegruppen A. I anledning av framställning från Kungl. Maj:t beslöt 1918 års lagtima riksdag, i samband med uppförande på ordinarie stat av verkmästar- och maskinistbefattningarna, att dessas innehavare Utöver kontant avlöning skulle åtnjuta förmån av fri bostad med bränsle. Vid den av samma riksdag beslutade allmänna löneregleringen för vaktmästare och med dem likställda befattningshavare gjordes emellertid ej något förbehåll härutinnan i de anmärkningar, som funnos fogade vid de i riksdagens skrivelse nr 415 intagna tillägg till avlöningsstaterna för vissa verk och institutioner. Kommittén har inhämtat, att verkmästaren ävensom maskinisten detta oaktat kommit i åtnjutande av nämnda förmåner utan avdrag å deras kontanta avlöning. Vad angår hithörande befattningshavare på extra stat, är åt 1 maskinist och 3 extra laboratorievaktmästare anvisad avlöning med 1,865 kronor för envar av dem, således en avlöning överensstämmande med begynnelseavlöningen i B-grupp, dock med avdrag för belopp motsvarande ordinarie befattningshavares pensionsavgift. På samma sätt men efter lönegruppen A är avlöningen bestämd till en vaktmästare å extra stat med 1,570 kronor. Utanför de normala avlöningstyperna stå två portvakter å ordinarie stat och n

82 två portvakter å extra stat med arvoden å 150 kronor till dem var, vartill kommer tillfällig löneförbättring med 37 kronor 50 öre samt fri bostad. Därjämte är uppfört ett anslag på 1,500 kronor likaledes å extra stat till arvode åt en extra vaktmästare vid biblioteket. Denne befattningshavare har ej uppburit någon tillfällig löneförbättring. inkomna I en framställning, för vars innehåll kommittén förut redogjort (del I sid. 91), har imstaiinin- hemställts, att jämväl vaktmästare vid tekniska högskolan måtte komma i åtnjutande av de löneförmåner, som påyrkats för vaktmästare vid universiteten. Med skrivelse den 2 september 1921 har tekniska högskolans styrelse till Konungen överlämnat en framställning till styrelsen från professorn vid högskolan P. J. Holmquist, vari yrkas, att den å extra stat uppförda befattningen såsom vaktmästare, tillika preparator, måtte överföras till ordinarie stat. Till .motivering av framställningen anför professor Holmquist bl. a.: »År 1918 erhöll tekniska högskolans mineralogiska avdelning genom riksdagsbeslut anslag för anställande från och med början av år 1919 av en preparator-vaktmästare på extra stat. Då preparatorstjänsten medelst skänkta medel upprätthölls under senare hälvten av 1918, har den mineralogiska avdelningen nu under inalles nära tre års tid åtnjutit förmånen av preparator-vaktmästaresysslans förefintlighet. Det har ock visat sig, att preparatorvaktmästaren haft full sysselsättning för avdelningens räkning under den gångna tiden, samt att hans tillvaro och arbete uti den mineralogiska avdelningen varit oundgängligen nödvändiga. Lika litet som det mineralogiska arbetet vid Uppsala geologiska institution eller vid riksmuseum, Sveriges geologiska undersökning och Stockholms högskola skulle kunna undvara biträde av en preparator och vaktmästare, skulle det vara möjligt att uppehålla arbetet vid tekniska högskolans mineralogiska avdelning, om ett dylikt biträde icke förefunnes därstädes. Det är sålunda fullt klart, att preparator-vaktmästaretjänsten även för framtiden kommer att bliva oundgängligen nödvändig. Med hänsyn till detta, och då den nuvarande preparator-vaktmästaren Erik Vilhelm Sundberg, som allt sedan 1918 innehaft tjänsten, visat sig väl kunnat fylla dess krav och uppnått full skicklighet såsom bergartspreparator, så att han synes fullt lämplig att erhålla anställningen såsom ordinarie, får jag föreslå, att tekniska högskolans styrelse hos Kungl. Maj:t gör framställning om, att preparator-vaktmästaresysslans överförande på ordinarie stat upptages bland riksdagspetita för år 1923.» Högskolans lärarkollegium har vid sammanträde den 25 maj 1921 förklarat sig tillstyrka framställningen. Handlingarna i ärendet hava sedermera överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag. Kommitténs yttrande.

Vad beträffar verkmästarens placering i löneskalan, föreslår kommittén, att han hänföres till lönegraden B 5. Han skulle således erhålla samma löneställning som förste reparatörer och verkstadsförmän vid kommunikationsverken. Kommittén förutsätter härvid, att han får sig ålagt att biträda kamreraren vid utövande av förmanskapet över högskolans maskinister och eldare. Den förmån av fri boslad med bränsle, som han för närvarande åtnjuter, bör i samband med löneregleringen bortfalla. Förslaget om överflyttning till ordinarie stat av vaktmästaren, tillika preparator, vill kommittén för sin del tillstyrka. Vad åter angår denna befattningshavares placering

83 i löneskalan, må till en början erinran göras om de arbetsuppgifter, vilka vid befattningens inrättande enligt en av professor Holmquist då gjord framställning i ärendet (återgiven i det vid statsverkspropositionen till 1918 års lagtima riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokollet) voro tilltänkta befattningshavaren. Enligt nämnda framställning skulle han montera och rengöra samlingarna, upp- och nedpacka samt emottaga och avsända nyförvärv, provsändningar och bytesmaterial, lämna handräckning vid föreläsningar och demonstrationer samt hava sig anförtrodd instrumentskötsel. Sin viktigaste uppgift skulle preparatorn erhålla uti förfärdigandet av de s. k. slipproven eller mikroskopiska tunnproven. Framställning av dylik för mikroskopisk undersökning av bergarter, malmer och mineral avsedda slipprov fordrade enligt professor Holmquists mening en vana och skicklighet, som först efter årslång övning kunde fullt förvärvas. Det framgår av denna uppräkning, att befattningshavaren i avsevärd omfattning skulle sysselsättas med vanliga vaktmästargöromål, ett förhållande, som även kom till uttryck i anslagets beteckning såsom avlöning till en »vaktmästare, tillika preparatory. Under åberopande av de synpunkter, som kommittén i första delen av sitt betänkande (sid. 94) anfört rörande motsvarande befattningshavare vid Uppsala universitet, vill kommittén föreslå, att förevarande befattning vid tekniska högskolan inordnas i lönegraden B 3 och att befattningshavaren i staten bibehålies vid den nuvarande benämningen, vaktmästare, tillika preparator. I likhet med vad som föreslagits för maskinisterna vid Uppsala universitet och karolinska institutet torde maskinisten vid tekniska högskolan böra uppflyttas till lönegraden B 4. För den bostadsförmån befattningshavaren åtnjuter bör framdeles ersättning erläggas på vanligt sätt. Förste vaktmästaren, de ordinarie laboratorievaktmästarna ävensom reparatören torde böra hänföras till lönegraden B 3 och vaktmästaren i A-grupp till lönegraden B 1. Vaktmästarna på extra stat torde böra avlönas enligt de i kungl. kung. den 31 december 1921 med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen (Svensk författningssamling nr 778) stadgade grunder. Portvaktsarvodena torde böra höjas till 240 kronor, varjämte befattningshavarna böra bibehållas vid nuvarande förmån av fri bostad. Avlöningen till extra vaktmästaren vid biblioteket synes lämpligen kunna fastställas att utgå enligt första lönegraden av den i ovannämnda kungörelses 6 § intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. Kommittén har nämligen inhämtat, att vaktmästaren i fråga har tjänstgöringsskyldighet i samma omfattning som övriga vaktmästare.

9. Chalmers tekniska institut. Kommittén vill inledningsvis bringa i erinran, att. frågan om Chalmers tekniska instituts omorganisation till en teknisk högskola nyligen varit under utredning. Den 21 december 1921 hava inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga avgivit betänkande angående omorganisation av Chalmers tekniska instituts högre avdelning till teknisk högskola och dess lägre avdelning till tekniskt gymnasium med tekniska fackskolor. Det kunde i betraktande härav måhända synas lämpligast, om med löneregleringens genomförande för institutets del finge anstå, till dess statsmakterna varit i tillfälle att taga ställning till omorganisationsfrågan.

84 Då emellertid de rådande ekonomiska förhållandena torde förhindra genomförandet av en dylik omorganisation inom närmaste tid, synes löneregleringen ej böra uppskjutas i avvaktan på nämnda frågas lösning. Givetvis bör däremot vid befattningarnas placering i löneskalan tillses, att ett föregripande av en eventuell framtida omorganisation ej sker. Kommittén har ock av denna anledning för några befattningshavares del funnit skäl föreslå tjänsternas bibehållande på övergångsstat. Pro/euorer.

De högsta lärarbefattningar, som i äldre tid funnos vid chalmerska institutet, ägde karaktär av lektorat. Dessas innehavare ställdes vid tidigare löneregleringar i avseende å begynnelseavlöningen något högre än motsvarande befattningshavare vid de allmänna läroverken. Sålunda bestämdes vid 1877 års lönereglering avståndet mellan begynnelseavlöningen för chalmerska institutets lektorer och lägsta lektorsavlöningen vid de allmänna läroverken till 1,000 kronor. Visserligen nedgick sedermera denna löneskillnad till 500 kronor, enär läroverkslektorerna från och med år 1883 erhöllo tillfällig löneförbättring. 1901 års riksdag återställde emellertid genom lönereglering för institutets lektorer det förutvarande avståndet i lönehänseende. Sedan för läroverkslektorerna vid 1904 års riksdag begynnelseavlöningen satts till 4,000 kronor och slutavlöningen till 6,000 kronor, beviljade 1906 års riksdag institutets lektorer tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor, varigenom deras begynnelseavlöning bragtes upp till 5,000 kronor, medan slutavlöningen blev densamma som för läroverkslektorerna. Genom beslut av 1911 års riksdag blevo lektoraten vid institutet ombildade till professurer, vilkas innehavare i avseende på avlöningen likställdes med farmaceutiska institutets professorer. Begynnelseavlöningen enligt stat bestämdes sålunda till 6,400 kronor (4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar) samt slutavlöningen till 7,000 kronor (5,000 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar). Härtill har under åren 1919—1921 kommit tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar).

inkommen I anledning av en den 12 december 1919 från tekniska högskolans styrelse till framställning. Konungen gjord framställning om provisorisk lönereglering för högskolans professorer (sid. 70), hemställde lärarrådet vid chalmerska institutet i skrivelse till institutets styrelse den 28 februari 1920, att styrelsen måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning om nådig proposition till 1920 års riksdag med förslag, att chalmerska institutets professorer måtte komma i åtnjutande av samma tillfälliga löneförbättring som professorerna vid tekniska högskolan, att för institutets övriga lärare och tjänstemän en i proportion till professorernas avlöningar beräknad höjning måtte beviljas, att sammanlagda beloppet av ursprunglig lön och provisoriskt lönetillägg måtte läggas till grund för beräkning av pensionsunderlaget samt att å det sålunda höjda avlöningsbeloppet måtte utgå det allmänna dyrtidstillägg, som för år 1920 och därefter beslutades. Styrelsen har i skrivelse till Konungen den 3 mars 1920 förklarat sig på det livligaste tillstyrka lärarrådets återgivna framställning. Handlingarna i ärendet hava överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén lämnade uppdraget. Kommitténs Det ankommer givetvis icke på kommittén att uttala någon mening, huruvida yttrande, efter en eventuell ombildning av institutet till teknisk högskola skäl må förefinnas att

85 genomföra likställighet i lönehänseende mellan professorerna vid en dylik högskola och nuvarande tekniska högskolan. Detta spörsmål bör således upptagas och vinna sin lösning i samband med omorganisationsfrågan. Med hänsyn till deras nuvarande löneställning torde för institutets professorer ej kunna ifrågakomma annan lönegrad än B 18. Till denna har nämligen kommittén hänfört de befattningar, som för närvarande tillhöra den s. k. lägre professorsgraden, såsom farmaceutiska institutets och lantbruksinstitutens professurer samt överlärartjänsterna vid gymnastiska centralinstitutet. Det är givet, att genom en sådan placering en framtida prövning av professorernas löneställning ej blir på förhand bunden. För undervisning vid institutets lägre avdelning äro för närvarande anställda Andre tärar*. fem andre lärare, vilkas avlöning närmast reglerats efter förstagradstjänsternas lönetyp Historik, men med förhöjning för begynnelseavlöningens del å såväl lön som tjänstgöringspenningar av ett belopp motsvarande i Stockholm utgående ortstillägg. Tillhopa uppgår begynnelseavlöningen således till 4,000 kronor, fördelade med 2,400 kronor på lön och 1,600 kronor på tjänstgöringspenningar. Slutavlöningen, 5,000 kronor, understiger emellertid motsvarande avlöning för förstagradstjänstemännen med 500 kronor. Ålderstilläggen äro nämligen till antalet blott två — emot tre vid den normala lönetypen —, vartdera å 500 kronor. Angivna löneförmåner bestämdes av 1914 års senare riksdag i överensstämmelse med då gällande avlöning för laboratorerna vid farmaceutiska institutet. Till grund för löneregleringen låg en av sakkunniga den 23 december 1913 avgiven utredning i frågan, vari påyrkades andrelärarbefattningarnas ombildander till lektorat och deras uppflyttande till jämnställdhet i löneavseende med lektoraten vid de allmänna läroverken. Detta förslag ansåg sig emellertid chefen för ecklesiastikdepartementet vid föredragning i statsrådet den 29 maj 1914 av nämnda ärende ej kunna förorda, enär departementschefen ej blivit övertygad om att kompetensfordringar, fullt motsvarande dem, som gällde för lektorat vid de allmänna läroverken, behövde uppställas för nu ifrågavarande lärarbeställningar, vilkas innehavare närmast hade till uppgift att svara för undervisningen i institutets så kallade lägre avdelning. I tillfällig löneförbättring hava andre lärarna uppburit 900 kronor (600 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). De jämförelser, som för andre lärarnas del åberopats dels med läroverkslekto- Kommitténs rerna, dels med farmaceutiska institutets laboratorer finner kommittén ej lämna önsk- yttrande, värd vägledning vid lösande av föreliggande lönefråga. Vad den förra jämförelsen beträffar, torde det ur saklig synpunkt ligga närmare att taga i betraktande lektorerna vid de tekniska elementarskolorna och gymnasierna, vilkas lön bestämts till samma belopp som den statliga avlöningen till läroverkslektorerna. Full jämnställdhet mellan chalmerska institutets andre lärare och de tekniska elementarskolornas och gymnasiernas lektorer synes emellertid ej böra genomföras, alldenstund kompetenskraven till de senare befattningarna för närvarande torde böra ställas ej oväsentligt högre än till de förra. Den jämförelse, som gjorts mellan andre lärarna och farmaceutiska institutets laboratorer, synes åter ej göra de förra full rättvisa, då ifrågavarande laboratorers kompetens synes ligga på ett lägre plan än andre lärarnas. Kommittén har tidigare (sid. 68) föreslagit, att laboratorerna vid farmaceutiska institutet måtte placeras i

86 lönegraden B 13. Andre lärarna torde med hänsyn härtill lämpligen kunna inoidnas i lönegraden B 14, en placering, som jämväl skulle ställa andre lärarnas avlöning i lämplig relation till professorsavlöningen vid institutet. Genom ifrågasatta anordning föregripes givetvis ej den omreglering av befattningarna, som vid en framtida omorganisation måhända kan befinnas lämplig. VerkstadsEn vid institutet anställd verkstadsingenjör är avlönad med enahanda belopp ingenjör och som andre lärarna. En lärare i frihandsteckning uppbär i lön 1,800 kronor, i tjinstlärare i göringspenningar 1,200 kronor, varjämte till lönen komma två ålderstillägg, vardera fnhandsteck- ^ ^QQ k r o n o r Inberäknat tillfällig löneförbättring 750 kronor (450 kronor lör. och 300 kronor tjänstgöringspenningar) uppgår begynnelseavlöningen till 3,750 krono? och slutavlöningen till 4,550 kronor. Enligt vad kommittén inhämtat, lärer det ej vara uteslutet, att dessa befattningar vid en framtida ombildning av institutet bliva indragna. Med hänsyn härtill torde försiktigheten bjuda, att de tillsvidare med bibehållande av nuvarande avlöningsförmåner placeras å övergångsstat. Speeiaiiärare Efter mönster från tekniska högskolan upprättades vid 1914 års omorganisation m. m. chalmerska institutet ett antal speciallärarbefattningar. Avlöningen till specialläav rarna bestämdes att utgå med arvoden till skiftande belopp. En översikt över lessa lärares nuvarande undervisningsskyldighet och avlöningsförmåner meddelas i en sisom bilaga III vid detta betänkande fogad sammanställning. Förutom arvoden till egentliga speciallärare äro i staten uppförda anskg till uppehållande av undervisningen i svenska språket, i tyska språket samt i historii och geografi. Sålunda uppbär läraren i svenska språket 1,500 kronor å stat jämt* 375 kronor tillfällig löneförbättring. Motsvarande belopp uppgå för läraren i tyska språket till 2,700 kronor respektive 675 kronor samt för läraren i historia och geogrtfi till 500 kronor respektive 125 kronor. Det må anmärkas, att undervisning i nu berörda ämnen meddelas i den kompletteringskurs, som avser att bereda elever vid institutets lägre avdelning kompetens% för inträde i den högre avdelningen, samt att i vissa av nämnda ämnen undervåning meddelas även i den lägre avdelningen. Såsom av den i bilaga III lämnade översikten över speciallärarna framgir, är jämväl en speciallärarbefattning i engelska språket upptagen i staten. Denne speciallärares undervisning är emellertid förlagd till den högre avdelningen. Det synes kommittén lämpligt, att för meddelande av undervisning i de humanistiska ämnena ett klumpanslag beviljas institutet och att i detta anslag även inräknas arvodet till den hittillsvarande speciallärarbefattningen i engelska språket. Ifrågavarande anslag torde kunna bestämmas till 7,500 kr. För avlöning av speciallärarna i de tekniska ämnena synes lämpligt, att simma system med rörliga arvoden tillämpas, som kommittén förordat för motsvarande befattningshavare vid tekniska högskolan (sid. 73). Följande antal speciallärararvoden föreslår kommittén skola upptagas å arodesförteckningen:

87 1 arvode å 4,200 kronor 1 > » 3,600 » 2 arvoden i 3,000 2 i » 2,400 » 4 • » 1,800 » 1 arvode » 1,200 » 2 arvoden » 750 » Liksom för tekniska högskolans del av kommittén föreslagits, torde jämväl för speciallärarna vid chalmerska institutet böra stadgas, att vid förening av flera speciallärarbefattningar det sammanlagda arvode, vederbörande må äga uppbära, ej må överstiga 6,000 kronor. Rektorsarvodet vid chalmerska institutet uppgår för närvarande till 1,500 kronor, Förvaltningsvartill i staten fogats den anmärkningen, att, därest rektor i sådan egenskap åtnjuter personal. fri bostad, å rektorsarvodet skall avdragas 900 kronor årligen. Arvodet har senast reglerats av 1911 års riksdag. Tillfällig löneförbättring har ej utgått å detta arvode men däremot dyrtidstillägg. Någon höjning av rektorsarvodet finner kommittén ej skäligt att nu ifrågasätta, då det gällande arvodet överensstämmer med det belopp, som kommittén föreslagit som rektorsarvode vid ett flertal med chalmerska institutet jämförliga läroanstalter. Till arvode åt ett biträde för uppehållande av en del av rektors undervisningsskyldighet såsom professor anvisar institutets stat ett anslag å 2,000 kronor. Anslaget i fråga torde ej längre böra särskilt uppföras i staten, utan synas medel för ändamålet böra beredas ur anslaget till vikariatsersättningar. Till bestridande av sekreterar-, bibliotekarie- och kamrerargöromål är i institutets nuvarande stat uppfört ett anslag å 3,700 kronor. För närvarande är detta belopp så fördelat, att sekreteraren uppbär 1,500 kronor, bibliotekarien 1,200 kronor och kamreraren 1,000 kronor. Beloppen i fråga hava utgått oförändrade sedan år 1915. Tillfällig löneförbättring har uppburits av kamreraren med 250 kronor och av bibliotekarien med 300 kronor. Någon annan höjning av sekreterar- och bibliotekariearvodena än att i det senare inräknas nu utgående tillfällig löneförbättring finner kommittén ej skäl förorda. Arvodet till kamreraren synes däremot vara alltför ringa i förhållande till den ej obetydliga arbetsbörda, som åvilar denne befattningshavare. Kommittén har inhämtat, att kamreraren är i daglig tjänstgöring omkring två timmar. Med hänsyn till det arvode, som kommittén för andra liknande befattningshavare föreslagit, synes en höjning av arvodet till 2,100 kronor skälig, varvid kommittén likväl förutsätter, att kamreraren ålägges den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som må visa sig påkallad. Till bestridande av kamrerar-, sekreterar- och bibliotekariegöromål torde alltså böra anslås tillhopa 5,100 kronor. En vid institutet anställd maskinist med tjänstgöringen förlagd till maskinlabora- Vaktmästare m. Jt. toriet är för närvarande placerad i lönegruppen C. I likhet med vad kommittén föreslagit för flertalet övriga maskinister torde han böra placeras i lönegraden B 4. Till lönegraden B 3 torde böra hänföras de nu i B-grupp stående dels förste vaktmästaren, dels 4 laboratorievaktmästare samt till lönegraden B i l vaktmästare, placerad i Agrupp. Till samma lönegrad föreslår kommittén skola hänföras även 1 gårdskarl, vilken

88 befattningshavare för närvarande i lönehänseende står under A-gruppen. Hans lön understiger med 100 kronor och tjänstgöringspenningarna med 150 kronor avlöningen till vaktmästare i A-grupp, varemot ålderstillägg utgå till samma antal och belopp som till övriga vaktmästare. Kommittén har inhämtat, att denne befattningshavare förutom sysslorna såsom gårdskarl även ombesörjer eldningen av institutets samtliga lokaler. Med undantag för sommarmånaderna, då hans tjänstgöringsskyldighet ar något lindrigare, är han av sin tjänst upptagen omkring 7 timmar dagligen. Med hansyn härtill finner kommittén skäl ej längre förefinnas att hålla denne befattningshavare utanför den lägsta vaktmästargraden. Kommittén föreslår således, att befattningshavaren placeras i lönegraden B 1 och att han i tjänsteförteckningen betecknas såsom »eldare, tillika gårdskarl*.

10. Gymnastiska centralinstitutet. Frågan om omorganisation av gymnastiska centralinstitutet har varit föremål för utredning av en den 9 juli 1915 tillsatt kommitté (den s. k. gymnastikkommitten). I sitt den 26 juli 1918 avgivna betänkande har kommittén framlagt forslag angående institutets ombildning till en högskola för fysisk fostran. Lämpligheten av att nu till behandling upptaga spörsmålet om lönereglering tor institutets befattningshavare kan därför måhända sättas i fråga, enar berörda omorganisationsförslag ännu ej varit, föremål för statsmakternas provning. Då emellertid ej minst den rådande statsfinansiella situationen torde förhindra genomförande av nämnda förslag inom en närmare framtid, har kommittén liksom i fråga om chalmerska institutet icke ansett omorganisationsfragan hora sta hindrande i vägen för att institutets tjänstemän redan nu skulle få komma i åtnjutande av ny lönereglering Med hänsyn till den förestående omorganisationen hade Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 24 juli 1914 föreskrivit bland annat, att vissa befattningar vid institutet skulle tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorledes forordnade uppehållas genom vikarie. Sedermera har emellertid Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 31 december 1921 föreskrivit, att åtgärder omedelbart skola vidtagas for återbesättande av de lediga överlärar-, lärar- och lärarinnebefattningarna vid institutet. Det torde härav framgå, att genomförandet av omorganisationen ej torde vara förestående inom en närmare framtid. Det må också erinras om att den senaste definitiva löneregleringen vid institutet genomfördes av 1919 års laglima riksdag, oaktat redan da gymnastikkommitténs betänkande framlagts. Givetvis bör emellertid omorganisationsfragan icke genom förevarande lönereglering i något hänseende föregripas. Kommittén har dartor ei funnit sig böra pröva önskvärdheten av en eventuell ändring av befattningshavarnas löneställning utan begränsat sig till att föreslå befattningarnas överflyttning till den lönegrad i den nya skalan, som närmast synts motsvara deras nuvarande lönenivå. Enligt den i början av 1870-talet för institutet gällande lönestaten utgjorde skillÖoerlärare. naden mellan normalavlöningarna till öyerlärarna vid institutet och till universitetsprofessorerna (del I sid. 7) 500 kronor. Overlärarnas normala avlöning uppgick nam-

89 ligen till 4,000 kronor. Genom en av 1879 års riksdag beviljad lönereglering ökades emellertid avståndet mellan de båda lönetyperna. • Begynnelseavlöningen till överlärarna sattes nämligen till 5,000 kronor, således 1,000 kronor under då gällande professorsavlöning. För de förra tillkom dock efter 5 år ett ålderstillägg å 500 kronor. Under åren 1912—1919 hava överlärarna utöver avlöningen enligt stat uppburit tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor (500 kronor lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar). Vid en av 1919 års lagtima riksdag beslutad lönereglering blevo institutets tre överlärare likställda med bland andra professorerna vid farmaceutiska och chalmerska instituten. Lönen uppgår således till 4,400 kronor och tjänstgöringspenningarna till 2,000 kronor, vartill kommer ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 år. Inberäknat tillfällig löneförbättring 1,000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar) uppgår begynnelseavlöningen till 7,400 kronor och slutavlöningen till 8,000 kronor. Kommittén har tidigare föreslagit, att professorerna vid farmaceutiska och chalmerska instituten skola överflyttas till lönegraden B" 18. Till samma lönegrad böra enligt kommitténs förslag även överlärarna vid gymnastiska centralinstitutet hänföras. Vid institutet äro för närvarande anställda fyra lärare, samtliga med avlöning Lärare. enligt den för förstagradstjänstemän enligt 1907 års stat för statskontoret gällande lönetypen. Begynnelseavlöningen är således 4,000 kronor (2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg), vartill kommer tillfällig löneförbättring med 900 kronor (600 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Alderstilläggen äro tre, vart och ett å 500 kronor. Slutavlöningen uppgår således till 6,400 kronor. Då förstagradstjänstemännen i allmänhet placerats i lönegraden B 13, torde även förevarande lärare böra placeras i samma lönegrad. Vid 1919 års lönereglering blevo tvenne lärarinnor vid institutet i avlöningshän- Lärarinnor seende likställda med kvinnliga adjunkter vid de allmänna läroverken. Lönen bestämdes således till 2,200 kronor och tjänstgöringspenningarna till 1,400 kronor, vartill lades trenne ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år. Begynnelseavlöningen enligt stat utgör således 3,600 kronor och slutavlöningen 4,500 kronor. Härtill har kommit 850 kronor tillfällig löneförbättring, därav 550 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar. Det bör emellertid anmärkas, att till kvinnliga adjunkter utgår tillfällig löneförbättring med allenast 550 kronor. Lärarinnebefattningarna böra i den nya löneplanen placeras i den för kvinnliga tjänstemän avsedda avdelningen C. Den vid gällande lönereglering gjorda jämförelsen mellan ifrågavarande lärarinnor och de kvinnliga adjunkterna har kommittén ansett böra läggas till grund även vid förevarande lönereglering. Då emellertid de kvinnliga adjunkternas avlöning enlig det nya lönesystemet ännu ej bestämts, kan kommittén blott föreslå en provisorisk placering av ifrågavarande befattningshavare. En jämförelse mellan dessas nuvarande löneställning och de avlöningsbelopp, som inrymmas i C-avdelningen, ger vid handen, att nämnda löneskala måste utökas med två löneklasser, för att lärarinnornas avlöning skall kunna däri inpassas. På grund härav får kommittén föreslå, att i C-avdelningen införes en ny, nionde lönegrad, omfattande i gällande löneplan intagna löneklasserna 20 och 21 samt två nya löneklasser 22 och 23. Mellan löneklasserna 12

90 21—23 inbördes har kommittén ansett samma avstånd böra utmätas som mellan löneklasserna 20 och 21. Avlöningsbeloppen i den nya lönegraden skulle då bliva följande.Löneklass.

Lönegrad.

t

r

t

iä

g

r

u

p

P-

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

4,500

4,620

4,740

4,860

4,980

5,100

5,220

4,800

4,920

5,040

5,160

5,280

5,400

5,520

22 23

5,100 5,400

5,220 5,520

5,340 5,640

5,460 5,760

5,580 5,880

5,700 6,000

5,820 6,120

FörcaitningsTill arvode åt institutets föreståndare är i staten uppfört ett belopp å 1,000 kropersonai. n o r # Till detta belopp höjdes arvodet av 1919 års lagtima riksdag från förutvarande 700 kronor, av vilka 300 kronor från och med år 1917 utgingo på extra stat. Avlöningsförmånerna till sekreterare, räkenskapsförare och bibliotekarie framgå av följande sammanställning: A r v o d e Befattningshavare

Sekreterare Räkenskapsförare

Före 1919 års Enligt 1919 års lönereglering lönereglering 600 600 300

1,000 1,000 500

Tillfällig löneförbättring utgår ej å dessa arvoden, men väl dyrtidstillägg. Vid institutet är därjämte enligt beslut av 1919 års lagtima riksdag anställt ett »skrivbiträde», till vars avlöning å staten anvisats 1,600 kronor (1,100 kronor lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg). Härtill komma tre ålderstillägg vart och ett å 200 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år. Avlöningen är således bestämd i enlighet med de för kvinnliga biträden i den så kallade första lönegraden fastställda avlöningsförmånerna. Kommittén har inhämtat, att biträdesbefattningen för närvarande uppehälles av en kvinnlig befattningshavare och att någon förändring härvidlag ej är avsedd att framdeles äga rum. En dylik anordning synes ock vid befattningens inrättande i samband med 1919 års lönereglering hava varit avsedd, oaktat befattningshavaren i staten blivit betecknad allenast såsom »skrivbiträde». Enligt vad som för kommittén upplysts, har det visat sig omöjligt att för den i staten upptagna avlöningen av 1,000 kronor förvärva en lämplig person till handhavande av sekreterargöromålen. Sekreterarbefattningen är nämligen ganska tidskrävande, då sekreteraren enligt stadgarna tillika skall tjänstgöra som institutets registra-

91 tor och av denna anledning dagligen måste under bestämd tid finnas tillgänglig på expeditionen. Denna del av sekreterartjänstgöringen bestrides för närvarande av det kvinnliga skrivbiträdet, som utöver biträdesavlöningen uppbär det i staten anvisade sekreterararvodet. Den del av sekreterartjänstgöringen åter, som består i uppsättande av de från direktionen utgående skrivelser och utlåtanden samt i förande av protokoll vid direktionens sammanträden med mera, ombesörjes nu utan särskild ersättning av institutets föreståndare. Då den anordning, som sålunda träffats, torde motsvara institutets behov av arbetsfördelning för sekreterargöromålens vidkommande, finner kommittén nämnda anordning i organisatoriskt hänseende även framdeles böra bibehållas. På det kvinnliga skrivbiträdet böra således registratorsgöromålen definitivt överflyttas, i samband varmed hon torde böra uppföras i lönegraden G 3. Det särskilda sekreterararvodet åter torde böra indragas och sekreterargöromålen i övrigt åläggas föreståndaren, vars arvode av denna anledning synes böra höjas med något större belopp än eljest skulle ifrågakommit och lämpligen kunna fastställas till 1,500 kronor. Det nuvarande kamrerararvodet föreslår kommittén skola höjas till 1,200 kronor. Bibliotekariearvodet torde däremot ej behöva undergå någon höjning utan bibehållas vid nuvarande belopp 500 kronor. Kommittén förutsätter härvid, att bibliotekarien för de mera okvalificerade arbetsuppgifterna bör kunna påräkna hjälp av det kvinnliga biträdet, som bland annat genom arbetstidens utsträckning till 7 timmar dagligen kan förväntas bliva i stånd att medhinna även dessa göromål på den ordinarie arbetstiden. A ordinarie stat äro uppförda en vaktmästare och en portvakt. Båda befatt- vaktmästarn. ningshavarnas avlöning är bestämd i enlighet med den för A-grupp gällande lönetypen (del I sid. 90). Utöver kontant avlöning åtnjuta båda fri bostad samt bränsle och lyse från institutet, för vilka sistnämnda förmåner emellertid avdrag sker från lönen med 75 kronor för bränsle och 25 kronor för lyse. Befattningshavarna böra i löneskalan hänföras till lönegraden B 1 och torde, då enligt inhämtad upplysning båda förrätta portvaktstjänst, de i tjänsteförteckningen böra benämnas vaktmästare, tillika portvakt. För förmån av bostad bör hyresersättning erläggas på vanligt sätt. Enligt beslut av 1922 års riksdag utgår å extra stat ett förslagsanslag högst till extra personal vid institutet, av vilket anslag avlöning är avsedd att tillkomma extra vaktmästarbiträden efter tillhopa 1,200 kronor för år samt en eldare efter 810 kronor för år. Kommittén har ej funnit någon anledning given att ifrågasätta ändring av dessa belopp.

11. Centpalanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Då avlöningarna till avdelningsföreståndarna vid centralanstalten för försöksvä- Aodeiningrsendet på jordbruksområdet första gången fastställdes av riksdagen, sattes beloppet föreståndar».

92 något under den då — år 1906 — gällande avlöningen till universitetsprofessorer. Begynnelseavlöningen bestämdes nämligen till 3,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar eller tillhopa 5,500 kronor samt slutavlöningen, innefattande två ålderstillägg vart och ett å 500 kronor, till 6,500 kronor. Professorsavlöningen uppgick samtidigt till 6,000 respektive 7,000 kronor. Först vid en år 1913 företagen lönereglering höjdes föreståndaravlöningen till samma lönenivå som universitetsprofessorernas. Dessas avlöning hade dåmera genom beslut av 1908 års riksdag höjts till 7,500 kronor begynnelseavlöning (5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar) samt 8,100 kronor slutavlöning och till dessa belopp blev jämväl föreståndaravlöningen fastställd. Sedermera hava föreståndarna i likhet med professorerna kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Då någon ändring av avdelningsföreståndarnas löneställning ej torde böra ifrågasättas, föreslår kommittén, att avdelningsföreståndarna överflyttas till samma lönegrad B 20, i vilken enligt kommitténs förslag (del I sid. 20) universitetsprofessorerna skulle placeras. öcerassisI den ursprungliga organisationen av centralanstalten ingingo tre överassistenttenter och befattningar, nämligen en vid avdelningen för jordbruk och två vid avdelningen för aboratorer. husdjursskötsel och mejerihantering. Förstnämnda överassislent hade att leda huvudHistorik, sakligen de så kallade lokala fältförsöken och sistnämnda två befattningshavare handhade ledningen, den ene av mejeriförsöken, den andre av de bakteriologiska försöken. Vid de avdelningar, där överassistenter saknades, funnos anställda assistenter, som tjänstgjorde omedelbart under vederbörande avdelningsföreståndare, nämligen en assistent vid var och en av avdelningarna för lantbrukskemi, lantbruksbotanik och entomologi. Sedan ur avdelningen för husdjursskötsel och mejerihantering genom beslut av 1911 års riksdag utbrutits den bakteriologiska sektionen, varvid den förutvarande överassistentbefattningen uppflyttades till föreståndarljänst, hava vid anstalten funnits tvenne överassistentbefattningar. Genom beslut av 1920 års riksdag har en ny tjänstetyp — laboratorsbefattningar — blivit införd vid anstalten. Denna omorganisation motiverades med behovet av arbetsbiträden, som fastare än assistenterna kunde knytas till anstalten, utan att de dock gentemot avdelningsföreståndarna skulle intaga samma självständiga ställning som överassistenterna. Överassistenternas nuvarande avlöning är reglerad till full överensstämmelse med andragradstjänstemännens i de centrala verken. Begynnelseavlöningen utgör således 5,800 kronor (3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg) och slutavlöningen, i vilken innefattas två ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, uppgår till 6,800 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen har uppgått till 1,000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Laboratorernas avlöning sattes vid 1920 års omorganisation till samma belopp som den högre laboratorsavlöningen vid universiteten. Begynnelseavlöningen fastställdes således till 5,600 kronor (3,600 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar). Härtill komma ålderstillägg med samma belopp, som äro bestämda för överassistenterna samt tilliällig löneförbättring med 950 kronor (650 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar).

93 Vad laboratorernas avlöning beträffar, torde den lämpligen böra regleras efter Kommitténs samma lönegrad, som enligt kommitténs förslag skulle komma till användning för uni- ylande, versitetens laboratorer, eller lönegraden B 16. Häremot kan visserligen invändas, att för beklädande av laboratorsbefattning vid centralanstalten ej kräves samma kompetens som av universitetens laboratorer. Då det emellertid enligt vad kommittén inhämtat, torde vara ett önskemål för anstalten, att laboratorsbefattningarna såvitt möjligt besättas med innehavare, vilkas teoretiska utbildning ej understiger universitetslaboratorernas, har kommittén funnit sig böra förorda, att jämväl centralanstaltens laboratorer hänföras till lönegraden B 16. I samma lönegrad torde ock böra placeras de två överassistentbefattningarna. Visserligen äro dessas innehavare för närvarande något förmånligare ställda än laboratorerna, dels däri, att de förras kontanta avlöning överstiger laboratorsavlöningen med 250 kronor samt dels även i så måtto, att överassistenterna åtnjuta bostadsförmån, för vars värde avdrag sker från avlöningen med 1,000 kronor. Att med hänsyn härtill uppflytta överassistenterna till lönegraden B 17, synes dock ej böra ifrågakomma redan av det skäl, att vid en framtida omorganisation av anstalten åtminstone den ena överassistentbefattningen kan förväntas bliva ombildad till laboratorstjänst. Med hänsyn härtill torde det ej vara lämpligt att höja överassistenterna över den för laboratorerna avsedda lönegraden B 16. I gällande stat äro uppförda åtta arvoden till avlöning av assistenter. Arvodes- Assistenter. beloppen uppgå till 4,400 kronor, vartill kommer en arvodesförhöjning med 400 kronor efter 5 år. Till angivna belopp höjdes avlöningen genom beslut av 1920 års riksdag från förutvarande 3,000 kronor jämte ett arvodestillägg å 400 kronor. Vid avlöningens bestämmande tjänade som vägledning det arvode, som 1919 års lagtima riksdag fastställt till riksmuseets assistenter, nämligen 4,600 kronor utan arvodesförhöjning. Utöver avlöningen enligt stat hava assistenterna i likhet med motsvarande befattningshavare vid riksmuseet uppburit 900 kronor i tillfällig löneförbättring. Begynnelseavlöningen har således sammanlagt utgjort 5,300 kronor och slutavlöningen 5,700 kronor. Då kommittén i det föregående föreslagit, att för riksmuseets assistenter må uppföras befattningar å ordinarie stat med avlöning enligt lönegraden B 13, kan dessa befattningshavares avlöning ej längre lämna någon direkt vägledning vid bestämmande av avlöningen till nu ifrågavarande assistenter. Emellertid må erinras om att vid 1919 års lönereglering för förstnämnda befattningshavare arvodena fastställdes så, att desamma, inberäknat tillfällig löneförbättring 900 kronor, skulle överstiga universitetens docentstipendier med 500 kronor. Därest motsvarande beräkningsgrund nu tillämpas, borde, enär enligt kommitténs förslag docentstipendium skall höjas till 6,000 kronor (del I sid. 41), assistentarvodena hava bestämts till 6,600 kronor. Med arvodesförhöjning efter viss tids tjänstgöring bör härvid ej räknas, då, såsom kommittén tidigare utvecklat (del I sid. 6), denna avlöningsform i regel ej ansetts böra för framtiden bibehållas i fråga om arvoden. Emot ett förslag att höja arvodet till samtliga assistenter vid centralanstalten till angivna belopp, 6,600 kronor, kunna emellertid enligt kommitténs mening göras befogade invändningar. Det bör nämligen ej förbises, att tjänstgöringsförhållandena för assistenterna gestalta sig olika, alltefter som vid vederbörande avdelning finnes anställd laborator, respektive överassistent, eller icke. Givetvis blir nämligen assistentens tjänstgöring mindre ansvarstyngd i de fall, då han har att biträda en laborator eller överassistent, än då han skall tjänstgöra som avdelningsföreståndarens närmaste

94 man. Kommittén har därför ansett en differentiering i avlöningshänseende efter angivna synpunkt böra genomföras. Allenast å två av centralanstaltens sex avdelningar saknas för närvarande laborator eller överassistent. Ifrågavarande avdelningar äro avdelningen för lantbrukskemi och avdelningen för bakteriologi. På förstnämnda avdelning finnes en assistent, för vilken kommittén således föreslår ett arvode å 6,600 kronor. A den bakteriologiska avdelningen äro anställda två assistenter, av vilka den ene bör komma i åtnjutande av enahanda arvode. Övriga assistenter, till antalet sex, torde ej böra tilläggas en avlöning till högre belopp, än som enligt kommitténs förslag skulle utgå till andra jämförliga befattningshavare, t. ex. assistenterna vid bakteriologiska laboratoriet (sid. 5). Kommittén får därför föreslå, att avlöningen till ifrågavarande assistenteir bestämmes till 4,500 kronor. Då därigenom en ej oväsentlig avlöningsminskning skulle uppstå för dessa befattningars nuvarande innehavare, torde billighetshänsyn bjuda, attt dessa genom anslag på extra stat erhålla personliga arvodestillägg med 800 kronor, respektive 1,200 kronor, allteftersom vederbörande enligt gällande avlöningsstat ägt uppbära ålderstillägg eller ej. FörvaltningsFör bestridande av kamrerar- och notariegöromål är i staten anvisat ett anslag personal, å 3,000 kronor, vara tillfällig löneförbättring ej åtnjutits. Enär detta anslag reglerats så sent som av 1920 års riksdag, torde någon förändring av detsamma ej nu böra ifrågasättas. vaktmästare. Vid anstalten äro anställda 5 vaktmästare, samtliga med placering i gruppen B i den för vaktmästare gällande löneskalan (del I sid. 90). I en framställning, för vilken förut (del I sid. 91) redogjorts, hava höjda avlöningsförmåner påyrkats jämväl för nu ifrågavarande vaktmästare. Kommittén föreslår, att de placeras i lönegraden B 3.

12. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp samt lantbruksinstitutet vid Ultuna. Det har varit ifrågasatt, att spörsmålet om ett ändamålsenligt ordnande av lantbruksundervisningen inom närmaste tid skulle upptagas till behandling och att i samband därmed även frågan om inrättande av en lantbrukshögskola skulle företagas till utredning. Kommittén vill erinra om att i ett i april månad 1913 avgivet betänkande inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga., föreslagit upprättande av en särskild agronomisk fakultet vid Uppsala universitet. Ärendet är för närvarande, enligt vad kommittén inhämtat, beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Då emellertid en eventuell omorganisation av lantbruksinstituten ej torde vara att förvänta inom en närmare framtid, har kommittén ej ansett skäl föreligga att på anförda grund ifrågasätta ett uppskov med lantbruksinstitutens inordnande i det nya lönesystemet. Avlöningsförhållandena för befattningshavarna vid lantbruksinstituten vid Alnarp och Ultuna voro i äldre tid mycket skiftande och i viss omfattning föremål för vederbörande styrelses beslutanderätt. En enhetlig normer ing av avlöningarna kom till stånd för institutet vid Ultuna genom beslut av 1891 års riksdag och för institutet vid Alnarp först genom riksdagsbeslut år 1902.

95 Vid båda instituten benämndes tidigare de högst avlönade lärarna lektorer. Deras Pro/euoret avlöning var i stort sett reglerad enligt den för motsvarande befattningshavare vid de allmänna läroverken gällande lönetypen. Vid Ultuna-inslitulet fanns därjämte ett antal adjunkter med samma begynnelseavlöning som läroverksadjunkterna. Den lönereglering, som av 1904 års riksdag beslöts för läroverkens del, blev genom beslut av påföljande års riksdag utsträckt jämväl till lektorer och adjunkter vid lantbruksinstituten. 1917 års riksdag beslöt därefter att ombilda de dittillsvarande lektoraten vid instituten till professurer med avlöningen bestämd till samma belopp, som 1911 fastställts for professorerna vid Chalmers tekniska institut. Begynnelseavlöningen skulle således uppgå till 6,400 kronor (4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar), vartill skulle komma ett ålderstillägg efter 5 år å 600 kronor. Någon annan förändring i dessa löneförmåner har sedermera ej beslutats, än att professorerna erhållit tillfällig lönetörbättring med 1,000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Från lantbruksinstitutens representant inom kommittén har yrkats, att professorerna vid lantbruksinstituten måtte erhålla samma löneställning som professorerna vid skogshogskolan och veterinärhögskolan. Kommittén har emellertid ej funnit sig böra förorda detta förslag. Såväl med hänsyn till elevernas mindre förutbildning — för inträde i agronomkursen enligt stadgarna kompetens motsvarande realskolexamen — som till följd av det stora antal ämnen, i vilka undervisning inom en relativt kort tidrymd — för agronomkursen två år och för konsulentkursen ytterligare ett år — skall medhinnas, måste den teoretiska undervisningen vid lantbruksinstituten hållas på ett ur vetenskaplig synpunkt lägre plan än undervisningen vid skogs- och veterinärhögskolorna. Lantbruksinstituten kunna därför ej anses utgöra högskolor i samma bemärkelse som nämnda anstalter. Innan frågan om inrättande av en lantbrukshögskola vunnit sin lösning, torde därför en ändring i nu ifrågavarande professorers löneställning ej böra vidtagas. Kommittén har i det föregående hemställt, att bland andra professorerna vid farmaceutiska och chalmerska instituten måtte placeras i lönegraden B 18, vilken lönegrad i den nya löneskalan ansetts motsvara den hittillsvarande lägre professorsavlöningen. Då kommittén ansett anledning saknas att förändra den relativa lönenivån för professorerna vid lantbruksinstituten, får kommittén föreslå, alt jämväl dessa professorer hänföras till lönegraden B 18. A staten för lantbruksinstitutet vid Alnarp är uppförd en laboratorsbefattning, Laborator vars innehavare åtnjuter avlöning med samma belopp som laboratorer och observatörer vid universitetens filosofiska fakulteter. Begynnelseavlöningen uppgår således till 4,500 kronor (3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar). Ålderstilläggen äro till antalet två, vart och ett å 500 kronor. I tillfällig löneförbättring har befattningshavaren uppburit 900 kronor (600 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Att uppflytta laboratorn till samma lönegrad B 16, som kommittén ifrågasatt för motsvarande befattningshavare vid universiteten (del I sid. 40), har kommittén ej funnit skäligt. Genom en dylik placering skulle nämligen avståndet i löneskalan mellan professorerna vid institutet och laboratorn bliva alltför ringa. Ur denna synpunkt torde en placering av laboratorn i lönegraden B 14 vara lämpligare avvägd. Därmed skulle laboratorn ställas i samma lönegrad som de så kallade andre lärarna

96 vid chalmerska institutet, en likställighet, som även av sakliga skäl torde vara befogad. Rektor.

Till . arvode åt rektor anvisar staten för vartdera institutet ett belopp å 2,000 kronor. Tillfällig löneförbättring har ej utgått å detta belopp men däremot dyrtidstillägg. Det förtjänar anmärkas, att lantbruksinstituten i avseende på förvaltningspersonal äro ganska knappt utrustade. Sålunda har rektorn vid Ultuna-institutet att själv handhava såväl sekreterar- som kamrerargöromålen och rektorn för institutet vid Alnarp tjänstgör tillika som sekreterare. Kamrerargöromålen åter handhavas därstädes av en annan tjänsteman. Någon befattning med skötseln av de till instituten hörande egendomarna åligger däremot ej rektorerna. Oaktat rektorsgöromålen i stor utsträckning taga vederbörandes tid i anspråk, åtnjuta likväl rektorerna ej någon lindring i den undervisningsskyldighet, som åvilar dem i egenskap av professorer. Med hänsyn till de anmärkta förhållandena synas rektorsarvodena vid lantbruksinstituten böra sättas ej oväsentligt högre än motsvarande arvoden vid andra jämförliga institutioner. Att höja arvodena utöver deras nuvarande belopp vill kommittén dock ej ifrågasätta, utan föreslår kommittén, att rektorsarvodena upptagas med oförändrade belopp, 2,000 kronor.

Bibliotekarie. För bestridande av bibliotekariegöromål förfogar vartdera institutet över ett belopp å 300 kronor, vara utgått dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring. Då dessa anslag, som stått oförändrade sedan år 1892 för institutet vid Ultuna och sedan år 1903 för institutet vid Alnarp, numera torde vara otillräckliga för sitt ändamål, föreslår kommittén, att de måtte fördubblas och således bestämmas till 600 kronor för vartdera institutet. Vaktmästare. Vaktmästarlönerna vid instituten hava senast reglerats i samband med den allmänna reglering av vaktmästaravlöningarna inom den civila förvaltningen, som beslöts av 1918 års lagtima riksdag (del I sid. 90). Samtliga vaktmästare hänfördes då till lönegruppen A. Vid den nya löneregleringen torde vaktmästarna böra hänföras till lönegraden B 1.

13. Skogshögskolan. Professorer. Anslag till det så kallade skogsinstitutet i Stockholm var intill år 1879 uppfört Historik, å extra stat. Enligt den fördelning av anslaget, som av 1875 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag fastställdes, skulle ur anslaget avlöning bestridas till bland andra tvenne lektorer, av vilka den ene skulle uppbära 2,500 kronor och den apdre 3,500 kronor. Sedan 1878 års riksdag överfört institutets anslag till ordinarie stat, varvid någon förändring av avlöningarnas belopp ej skedde, fastställdes av 1892 års lagtima riksdag avlöningen för båda befattningshavarna till samma belopp eller 3,500 kronor (2,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar) med två ålderstillägg å 500 kronor efter 5 och 10 år. Den avlöning, som vid läroverkslärarnas lönereglering

97 år 1904 blev tillerkänd läroverkens lektorer, togs till förebild för en löneförbättring, som 1908 års riksdag beslutade för motsvarande befattningshavare vid skogsinstitutet. Begynnelseavlöningen bestämdes därvid till 4,000 kronor (2,600 kronor lön och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar), vartill skulle komma fyra ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor efter respektive 5, 10, 15 och 20 år. Ett förslag till skogsinstitutets omorganisation till en skogshögskola, som nämnda år framlagts av vissa för skogsundervisningens ändamålsenliga ordnande tillkallade sakkunniga, blev av Kungl. Maj:t år 1912 framlagt för riksdagen. I samband med omorganisationen hemställde Kungl. Maj:t, att de dåvarande lektorsbefattningarna vid institutet måtte ombildas till professurer, som i avseende på avlöningen skulle bliva likställda med motsvarande befattningar vid universiteten och tekniska högskolan. Enligt det vid propositionen i ämnet fogade utdraget av statsrådsprotokollet den 15 mars 1912 anförde vederbörande departementschef vid ärendets föredragande i statsrådet bland annat: »Min uppfattning med avseende på lärarnas ställning och därmed sammanhängande löneförmåner torde vara given redan på grund av de skäl, jag angivit för skogsinstitutets omorganisation till skogshögskola. Det finnes ingen anledning att värdesätta undervisningens mål lägre här än till exempel vid tekniska högskolan, och elevmaterialet äger samma förutbildning vid båda läroanstalterna. Likaså är konkurrensen med den enskilda företagsamheten om de bästa krafterna tillfinnandes lika väl på det skogliga som det industriella området. Ävenledes äro de kompetensfordringar, som de sakkunniga föreslagit, av sådan art, att de måste anses fullt betryggande för erhållande av fullgoda innehavare av skogshögskolans lärostolar.» Propositionen vann i förevarande del riksdagens gillande. Professorerna vid skogshögskolan erhöllo således en begynnelseavlöning å 7,500 kronor (5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar) samt ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 år. I tillfällig löneförbättring hava skogshögskolans professorer uppburit 1,000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). I skrivelse till Konungen den 9 december 1919 hava professorerna vid skogs- inkommen högskolan ävensom avdelningsföreståndarna vid skogsförsöksanstalten hemställt, att framstaiininj Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att bemälda befattningshavare måtte »under nästa år erhålla kompensation för penningevärdets fall sedan 1905», dock minst det belopp, som kunde komma att tillerkännas universitetsprofessor i Uppsala och Lund jämte skäligt dyrortstillägg för Stockholm. Till motivering av framställningen anfördes bland annat: »Genom beslut av riksdagen år 1912 inrättades skogshögskolan och överfördes statens skogsförsöksanstalt på ordinarie stat. Samtidigt härmed beslöt riksdagen, att professor vid skogshögskolan och avdelningsföreståndare vid statens skogsförsöksanstalt skall i avlöningshänseende och i övrigt vara jämnställd med professor vid universitet. I och med detta beslut hade statsmakterna givit uttryck åt sin uppfattning, att den skogsvetenskapliga forskningen borde i vårt land beredas samma ställning och förmåner som annat vetenskapligt arbete. Även om mången skulle vilja anse, att den skogsvetenskapliga forskningen ej kan tillerkännas samma kulturella betydelse som det arbete, som utföres vid våra universitet, så torde dock alla vilja erkänna, att detta mer än väl uppväges av den utomordentliga prak13

98 tiska betydelse, som denna forskning äger, i synnerhet. för ett land som vårt, vilket för hela sitt ekonomiska liv är så starkt beroende av våra skogar. Det torde heller icke behöva uppfattas som otillbörligt, om vi framhålla, att i vårt land för närvarande bedrives ett ivrigt och framgångsrikt vetenskapligt arbete, inriktat på att lära känna våra skogars liv och på att utfinna metoder för att öka skogarnas produktion och ekonomiska avkastning, och att detta arbete vunnit ett hedrande erkännande i snart sagt alla länder, som ha något intresse av skogarnas skötsel. Som ett bevis härpå våga vi anföra, att skogshögskolan alltmer besökes av utländska elever och att skogsförsöksanstaltens arbeten med stort intresse följas av liknande institutioner utomlands, och att dess publikationer i den internationella litteraturen tillerkännas ett mycket framstående rum. Som ett exempel på det intresse det vetenskapliga arbetet på skogsområdet vunnit bland praktikens män inom vårt land vilja vi anföra, att olika grupper av privata skogsmän tagit initiativet till anordnande av föreläsningskurser, där skogshögskolans professorer och tjänstemännen vid försöksanstalten meddelat de senaste resultaten av sina undersökningar. Icke mindre än fyra dylika kurser ha under de två senaste åren anordnats, nämligen en för landets samtliga länsjägmästare samt tre för skogschefer och förvaltande personal vid de större skogsbolagen. Statsmakternas beslut att jämnställa professorer vid skogshögskolan och skogsförsöksanstalten med universitetens professorer torde därför få anses som en med hänsyn till arbetets kvalitet fullt berättigad åtgärd. Den löneförmån, som härigenom bereddes skogshögskolans och försöksanstaltens professorer, var dock ganska blygsam i jämförelse med vad som står att vinna på ledande platser inom privat skogsbruk. Den lockelse, som vetenskapligt arbete alltid erbjuder, och den friare ställning, som en forskare i statens tjänst intager, utgjorde dock vid den tidpunkten i viss mån en kompensation härför. Det väldiga fall i penningens värde, som blivit en av världskrigets mest omfattande följder, har emellertid försatt oss liksom flertalet högre tjänstemän i en synnerligen brydsam situation, där de ekonomiska bekymren hota att kväva lusten och initiativet till fortsatt vetenskapligt arbete. Även om man måste erkänna, att många och mycket betydande vetenskapliga upptäckter gjorts av män, som haft att kämpa med svåra ekonomiska bekymmer, så verka dock dessa i längden förlamande på den andliga arbetsförmågan. För personer, som ha ett vetenskapligt arbete inom ett praktiskt område, ligger därför den frestelsen nära att inom privat tjänst söka en ekonomiskt fördelaktigare ställning, där frihet från penningebekymmer utgör en ersättning för det vetenskapliga arbetets särskilda lockelse. Såsom förhållandena nu utvecklat sig erhålla de kunnigare och driftigare av skogshögskolans elever inom några år löneförmåner, som vida överstiga våra, så att vi i jämförelse icke blott med de äldre skogscheferna utan även med många tämligen nyutexaminerade elever stå i en så svag ekonomisk ställning, att den hotar att i betänklig grad sänka våra befattningars sociala anseende. Det torde väl knappast behöva framhållas, att statens intressen genom en dylik utveckling ej tillgodoses. Vi kunna ej heller förneka, att det känns ganska bittert, att vi, som ha den lika krävande som hedrande uppgiften att utarbeta riktlinjerna för höjandet av våra skogars produktion, som utgör den säkraste basen för vårt lands ekonomiska framtid, ha att kämpa med penningesvårigheter, vilka med varje månad synas bli allt större. Även på det skogliga området är vetenskapsmannens arbete förenat med åtskilliga utgifter, som han ej kan undandraga sig, men som många andra tjänstemän ej behöva vidkännas. Han måste företaga resor, är av sitt arbete så gott som tvungen att deltaga i skogliga exkursioner, såväl inom som utom landet. Han måste vara medlem av många skogliga och vetenskapliga föreningar, köpa åtskillig litteratur för sitt privata behov, allt detta för att han genom vetenskapligt tankeutbyte och sammanträffande med ledande män på det praktiska skogsbrukets område skall kunna följa med sin tid. De löneförmåner av 7,500 kronor

99 med ålderstillägg 8,100 kronor, som enligt 1908 års reglering tillerkändes universitetsprofessor, beredde innehavaren av en dylik befattning en någorlunda tryggad ekonomisk ställning. Inberäknade dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring uppgår nu vår liksom universitetsprofessors lön med ålderstillägg för närvarande till 13,612 kronor, en summa, som dock med hänsyn till sitt realvärde vida understiger den ursprungligen bestämda lönen. I likhet med konsistoriet vid universitetet i Lund vilja vi påpeka att för en full kompensation för penningevärdets fall från juli 1914 fordras, att lönen höjes till 20,817 kronor. Emellertid är den från 1908 gällande lönestaten beräknad med hänsyn till penningevärdet år 1905, och en full kompensation för penningevärdets fall sedan dess fordrar att lönen med ålderstillägg sättes till 24,148 kronor.» Efter erhållen remiss anförde styrelsen för skogshögskolan och skogsförsöksanstalten i skrivelse till Konungen den 26 februari 1920 i ärendet bland annat, att en förhöjning av ifrågavarande tjänstemäns löneförmåner vore nödvändig för att befattningarna måtte kunna hållas besatta med därtill fullt kvalificerade personer. Då en lönereglering för ifrågavarande befattningshavare syntes, med vederbörligt iakttagande av de för skogsundervisningen speciella förhållandena, böra företagas i sammanhang med frågan om förbättrande av universitetsprofessorernas löner, hemställde styrelsen, att framställningen måtte göras till föremål för gemensam beredning med likartade till Kungl. Maj:t genom universitetskanslersämbetet överlämnade framställningar. Handlingarna i ärendet hava överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande i samband med fullgörande av det kommittén lämnade uppdraget. Den avlöning, som skogshögskolans professorer för närvarande åtnjuta, har i Kommitténs den nya löneskalan sin motsvarighet i lönegraden B 20. Genom att placeras i nämnda yttrande, lönegrad skulle dessa professorer bibehållas vid samma lönenivå, som enligt kommitténs förslag (del I sid. 20) skulle tillkomma bland andra universitetsprofessorerna. Inom kommittén har emellertid tvekan yppats, huruvida en dylik likställighet kan vara fullt motiverad och vore det enligt kommitténs mening önskvärt, därest en differentiering i avlöningshänseende kunde genomföras mellan å ena sidan professurerna vid högskolor av skogshögskolans typ och å andra sidan professurerna vid universiteten och vissa med dem likställda fackhögskolor. En nedflyttning i lönenivån för skogshögskolans professorer kan emellertid befaras menligt återverka på högskolans rekryteringsmöjligheter och därmed vara ägnad att försvåra det vid densamma bedrivna vetenskapliga arbetet, vars stora betydelse tör landets ekonomiska utveckling ej får underskattas. Kommittén har på nämnda skäl funnit sig böra. föreslå, att den hittillsvarande likställigheten mellan professorerna vid skogshögskolan och vid universiteten med flera läroanstalter bibehålles, och hemställer kommittén således, att jämväl förstnämnda befattningshavare placeras i lönegraden B 20. För uppehållande vid skogshögskolan av undervisningen vid den så kallade ordinarie forstmästarkursen hava sedan 1912 års omorganisation varit anställda tvenne lektorer, lektorer. Dessas avlöning bestämdes till samma belopp, med vilket lektorsavlöningen vid de allmänna läroverken vid nämnda tid utgick, nämligen 4,000 kronor i begynnelseavlöning (2,600 kronor lön och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar) samt 6,000 kronor i slutavlöning. 1919 års lagtima riksdag beviljade högskolans lektorer en löneförhöjning, motsvarande den, som lektorerna vid de allmänna läroverken vunnit genom beslut av

100 föregående års riksdag. De förras begynnelseavlöning enligt stat uppgår således numera till 5,800 kronor (3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar), vartill komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter 5 och 10 år. I tillfällig löneförbättring har utgått 600 kronor (400 kronor lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar). Vid bestämmande av avlöningen för universitetens laboratorer har kommittén (del I sid. 41) föreslagit deras placering i lönegraden B 16 och därvid uttalat, att kommittén antoge, att denna lönegrad framdeles kunde komma till användning även för lektorerna vid de allmänna läroverken. Kommittén, som förutsätter, att likställigheten mellan ifrågavarande båda kategorier av lektorer bör bibehållas, föreslår, att skogshögskolans lektorer placeras i nämnda lönegrad. Skulle vid en blivande lönereglering för läroverkens lärare lektorerna erhålla en annan placering, torde skogshögskolelektorernas löneställning böra jämkas till överensstämmelse därmed. Lektor i botanik. Historik,

A högskolans stat finnes uppfört ett arvode å 5,600 kronor till en lektor i botanik, vilken uppburit tillfällig löneförbättring med samma belopp som de ordinarie lektorerna. Rörande denna befattnings tillkomst vill kommittén erinra om följande: I skrivelse till Konungen den 29 september 1917 hemställde högskolans styrelse, att Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen upprättandet vid skogshögskolan av ett lektorat i skogsbotanik och marklära med huvudsaklig undervisningsskyldighet vid forstmästarkursen och med samma löneförmåner, som gällde förut befintliga lektorat vid högskolan. I ärendet inhämtades yttrande från statskontoret, som ifrågasatte, huruvida ej medel för ändamålet borde beredas på extra »tat. Det syntes nämligen statskontoret, att beträffande nämnda befattning borde förfaras på enahanda sätt som i fråga om vissa andra anslag, vilka betingades av en inträdd ökning i elevantalet vid högskolan, och vilka vore avsedda att uppföras ä extra stat. I anslutning till statskontorets yttrande hemställde Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1918 års lagtima riksdag om ett anslag å extra stat å 3,900 kronor, motsvarande lektors begynnelseavlöning med avdrag av 100 kronor med hänsyn därtill, att å extra stat uppförd befattningshavare icke hade att erlägga pensionsavgift. Anslaget i fråga blev av riksdagen beviljat. I samband med att avlöningen till högskolans ordinarie lektorer år 1919 höjdes, bestämdes förevarande befattningshavares arvode till 5,600 kronor. I en den 9 oktober 1919 till jordbruksdepartementet inkommen skrivelse framlade högskolans styrelse förslag till ny stat för högskolan och hemställde i samband därmed, att anslaget till ifrågavarande befattning måtte uppföras å ordinarie stat, dock utan att befattningens innehavare gjordes till ordinarie. Vid ärendets föredragning i statsrådet den 7 januari 1920 yttrade chefen för jordbruksdepartementet i detta ärende: »Jag instämmer i förslaget att överflytta den nu å extra stat avlönade lektorn i botanik till den ordinarie staten. Då styrelsen icke ansett lämpligt att därvid uppföra honom såsom ordinarie tjänsteman med lön och tjänstgöringspenningar utan ansett honom böra avlönas med arvode, har jag icke någon anledning att frångå detta förslag. Hans arvode bör bestämmas till samma belopp som för övriga lektorer, dock med vederbörligt pensionsavdrag,

101 och alltså bliva liksom nu 5,600 kronor. Av arvodet böra 1,900 kronor motsvara tjänstgöringspenningar». I enlighet med denna hemställan avfattades 1920 års statsverksproposition, som i denna del vann riksdagens godkännande. I tillfällig löneförbättring har befattningshavaren uppburit 600 kronor. Anledningen till att förevarande lektorsbefattning, då densamma först inrättades, Kommitténs icke uppfördes såsom ordinarie i staten, var, såsom av den lämnade redogörelsen yttrande, framgår, den, att ett mera stadigvarande behov av befattningen i fråga icke ansågs till fullo styrkt. I överensstämmelse med vad som i liknande fall brukat ske, placerades befattningen därför å extra stat med samma avlöning som motsvarande ordinarie befattning men med sedvanligt avdrag för pensionsavgift. När det sedermera ansågs utrett, att befattningen framdeles ej kunde undvaras, blev emellertid densamma icke, såsom i liknande fall i regel sker, uppförd å stat i vanlig bemärkelse, således befattningshavaren tillförsäkrad ordinarie anställning med ty åtföljande pensionsrätt, utan befattningen ombildades till en extra ordinarie tjänst på ordinarie stat men med arvode beräknat efter samma grunder, som tillämpats, då befattningen var uppförd å extra stat. Enär några särskilda skäl, som kunde motivera en i sitt slag så säregen anordning ej förebragts, finner kommittén densamma ej böra bibehållas. Antingen bör befattningen på vanligt sätt uppföras såsom ordinarie lektorstjänst i staten eller ock bör den ombildas till en biträdande lärarbefattning i botanik, med arvode bestämt i enlighet med de grunder, som kommittén föreslagit för arvoden till biträdande lärare vid universiteten, det vill säga med högst 4,500 kronor (del I sid. 44). Kommittén finner för sin del den förra utvägen vara att föredraga och har därför å tjänsteförteckningen uppfört jämväl förevarande befattning såsom ordinarie lektorat. Enligt den av 1912 års riksdag godkända planen för skogsinstitutets omorgani- öuerassi$tent. sation skulle vid institutet anställas en överassistent. Hans avlöning blev slutligt fastställd först av 1914 års senare riksdag och bestämdes då till 5,500 kronor. Enär befattningshavaren skulle tillsättas allenast på förordnande, skulle avlöningen icke uppdelas i lön och tjänstgöringspenningar utan utgå i form av arvode. Överassistentens åligganden — huvudsakligen bestående i ledande av skogs- och fältmätningsövningar m. m. — ansågos vara av den art, att platsen borde hållas besatt av någon person från de yngre skogstjänstemännens led. I tillfällig löneförbättring har befattningshavaren uppburit 900 kronor. Kommittén föreslår, att överassistentens arvode höjes till 7,500 kronor. Till arvode åt rektor anvisar staten ett anslag å 1,000 kronor, vilket utgått med oförändrat belopp sedan år 1913, och vara åtnjutits dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring. Kommittén föreslår, att arvodet höjes till 1,500 kronor.

Rektor.

Till kamrerargöromålens bestridande utgår för närvarande ett ordinarie anslag Kamrerare. å 4,000 kronor. A detta belopp har ej uppburits tillfällig löneförbättring men väl dyrtidstillägg.

102 Arvodet höjdes till sitt nuvarande belopp från förutvarande 1,000 kronor av 1920 års riksdag. Kommittén har inhämtat, att befattningshavaren, som omhänderhar kamrerargöromålen vid skogshögskolan och skogsförsöksanstalten samt tillika biträder vid sekreterargöromålens bestridande, är av sin tjänstgöring upptagen omkring 6 eller 7 timmar dagligen. Med hänsyn härtill torde arvodet i enlighet med de synpunkter, kommittén tidigare utvecklat (del I sid. 5), böra höjas till 4,800 kronor. Bibliotekarie. Till biblioteksgöromålens bestridande anvisar högskolans stat ett belopp å 2,400 kronor. Härav äro 400 kronor avsedda för bibliotekarien och 2,000 kronor till avlöning av en biblioteksamanuens. Sistnämnda del av anslaget har senast reglerats av 1920 års riksdag, varvid avsågs att vinna överensstämmelse mellaji nämnda del av anslaget och avlöningen till ett kvinnligt biträde i andra graden. A beloppet i fråga har icke utgått tillfällig löneförbättring. Oaktat ett stadigvarande behov av biträdeshjälp vid biblioteket torde föreligga, har kommittén, då någon framställning i ämnet ej blivit gjord, ej ansett sig böra föreslå. ifrågavarande anslags utbytande mot avlöning till ett å stat uppfört kvinnligt biträde. Kommittén har i stället å arvodesförteckningen uppfört ifrågavarande anslag med ett belopp av 2,574 kronor, således motsvarande begynnelseavlöning till ett kvinnligt biträde i lönegraden C 3 uti G:ort. Bibliotekariearvodet, vara tillfällig löneförbättring ej utgått, torde böra uppföras å högskolans arvodesförteckning med oförändrat belopp. Vaktmästare Vid skogshögskolan äro för närvarande med avlöning å ordinarie stat anställda m. fi. tre vaktmästare och med dem likställda befattningshavare, nämligen en trädgårdsmästare och preparator, en vaktmästare och maskinist samt en port- och planteringsvakt, placerade i lönegrupperna resp. C, B och A av den för vaktmästare gällande löneskalan (del I sid. 90). Till vaktmästaren och maskinisten utgår utöver den honom tillkommande ordinarie avlöningen ett belopp av 200 kronor för år till avlönande av biträde vid honom åliggande portvakts- med flera göromål. A nämnda belopp uppbäres varken dyrtidstillägg eller tillfällig löneförbättring. Utöver den kontanta avlöningen åtnjuter port- och planteringsvakten fri bostad med bränsle. I en förut (del I sid. 91) återgiven framställning har yrkats, att jämväl betjänte vid skogshögskolan måtte komma i åtnjutande av de i skrivelsen påyrkade löneförmånerna m. m. Kommittén föreslår, att trädgårdsmästaren och preparatorn placeras i lönegraden B 4. Han skulle därmed bliva likställd med bland andra naturhistoriska riksmuseets preparatorer. Beträffande de övriga befattningshavarnas åligganden har kommittén inhämtat, att vaktmästaren och maskinisten bland annat omhänderhar skötseln av värmeledningen samt övar tillsyn över gas- och vattenledningar, att han har att tillse, att högskolans ytterdörrar stängas med patentlås klockan 5 eftermiddagen samt att mellan klockan 5 och 7 eftermiddagen efter påringning genom huvudingången insläppas de högskolans funktionärer eller elever, vilka då önska inträde, samt att han under helgdagar samt å vardagar efter klockan 4 eftermiddagen har att utöva den allmänna tillsynen över högskolans lokaler. Kommittén föreslår, att befattningshavaren placeras i lönegraden B 3 samt att med hänsyn till omfattningen av hans tjänstgöringsskyldighet honom beredes ett särskilt arvode å 200 kronor genom anslag å extra stat.

103 Rörande port- och planteringsvaktens åligganden har kommittén inhämtat, att han bland annat har att övervaka, att intrång eller skadegörelse ej sker inom högskolans undervisningspark samt att han biträder vid parkens skötsel och vård. Befattningshavaren torde böra placeras i lönegraden B 1, varvid den hittills åtnjutna förmånen av fri bostad bör indragas.

14. Statens skogsförsöksanstalt. Statens skogsförsöksanstalt har utbildats ur en anstalt för »forstlig försöksverk- Avdelningssamhet», som enligt beslut av 1901 års riksdag skulle upprättas. Under de första åren föreståndare av anstaltens tillvaro utgingo avlöningarna till anstaltens tjänstemän — en förestån- m- mdare, en botanist samt ett antal assistenter — i form av arvoden. Först genom be- Historik, slut av 1912 års riksdag erhöll anstalten en fastare organisation. De dittillsvarande föreståndar- och botanistbefattningarna ombildades därvid till ordinarie och förenades med samma avlöning, som 1908 års riksdag beviljat bland andra professorerna vid universiteten. Lönen sattes sålunda till 5,000 kronor och tjänstgöringspenningarna till 2,500 kronor, varjämte ett ålderstillägg skulle utgå med 600 kronor efter 5 år. Befattningshavarna blevo föreståndare för respektive skogsavdelningen och den naturvetenskapliga avdelningen. Sedermera har genom beslut av 1921 års riksdag en förutvarande laboratorsbefattning i skogsentomologi ombildats till en befattning såsom föreståndare för en entomologisk avdelning. Avlöningen till innehavaren av denna befattning bestämdes till samma belopp som avlöningen till övriga avdelningsföreståndare. I tillfällig löneförbättring hava dessa uppburit 1,000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). En av avdelningsföreståndarna uppbär i egenskap av anstaltens chef ett särskilt arvode å 500 kronor, vilket utgått med oförändrat belopp sedan år 1913. Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt hemställde i skrivelse till Konungen den 30 september 1918 om förhöjning av nämnda arvode till 1,000 kronor. Som motivering anfördes, att chefsgöromålen, sedan anslaget beviljats, högst betydligt ökats. Sålunda hade under tiden två nya underavdelningar tillkommit vid anstalten, nämligen det entomologiska laboratoriet samt avdelningen för specialundersökningar rörande de norrländska skogarnas föryngring. Hänsyn borde enligt styrelsens mening även tagas till det krävande redaktörsskapet för anstaltens omfattande publikationer. Vid föredragning i statsrådet den 9 januari 1919 av nämnda framställning förklarade sig emellertid vederbörande departementschef ej hava blivit övertygad om behövligheten av den begärda arvodesökningen, varför departementschefen hemställde om arvodets bibehållande vid oförändrat belopp. Vad särskilt redaktörsskapet för anstaltens publikationer beträffade, ansåg departementschefen, att befattningshavaren härvid borde kunna erhålla hjälp från vederbörande avdelningsföreståndare. Någon ökning av beloppet har ej heller senare blivit beviljat. Tillfällig löneförbättring har ej uppburits på detta arvode utan blott dyrtidstillägg.

104 inkommen Kommittén vill erinra om att den i det föregående i samband med frågan om framställning, lönereglering för skogshögskolans professorer återgivna framställningen angående löneförhöjning för dessa (ovan sid. 97), även avsett avdelningsföreståndarna vid skogsförsöksanstalten. Kommitténs Då kommittén, såsom av det föregående framgår, för avdelningsföreståndarna yttrande. v[^ centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet föreslagit bibehållande av nu gällande likställdhet i avlöningshänseende med universitetsprofessorerna, det vill säga placering i lönegraden B 20, torde någon rubbning av avdelningsföreståndarnas vid skogsförsöksanstalten lönenivå ej heller böra ifrågasättas. Kommittén föreslår därför, att sistnämnda befattningshavare hänföras till lönegraden B 20. Anslaget till bestridande av chefsgöromål torde böra höjas till 700 kronor. Asthtentar.

Kvinnliga biträden.

A skogsförsöksanstaltens stat äro uppförda fem assistentarvoden. Av dessa utgår ett med 4,800 kronor till en assistent i marklära m. m. samt de övriga med 4,400 kronor, varjämte å samtliga arvoden tillkommer en arvodesförhöjning efter 5 år å 400 kronor. Till angivna belopp höjdes arvodena av 1920 års riksdag från förutvarande 4,200 kronor respektive 3,750 kronor jämte för samtliga en arvodesförhöjning med 400 kronor efter 5 år. Det normala assistentarvodet uppgår därmed till samma belopp som motsvarande avlöning till bland andra assistenterna vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Det belopp å 400 kronor, varmed arvodet till assistenten i marklära överstiger övriga assistentarvoden, är avsett att bereda förstnämnda assistent särskild ersättning för den tillsyn och vård han utövar över skogshögskolans samlingar i marklära. Den tillfälliga löneförbättringen har för envar av assistenterna uppgått till 900 kronor. Av assistenterna tjänstgör en vid skogsavdelningen, en vid den entomologiska avdelningen samt tre vid den naturvetenskapliga avdelningen. I anslutning till de synpunkter, som kommittén i det föregående utvecklat (sid. 93) angående assistentarvodenas bestämmande, synas samtliga assistentbefattningar vid anstalten böra hänföras' till den högre av de arvodesklasser, som kommittén föreslagit för vissa assistenter vid vetenskapliga institutioner. Då de å den naturvetenskapliga avdelningen tjänstgörande tre assistenterna enligt lämnad uppgift arbeta omedelbart under avdelningsföreståndarens ledning och intaga en i förhållande till varandra fullt självständig ställning, torde anledning saknas att med hänsyn till arbetet vid försöksanstalten verkställa en differentiering dem emellan. Ej heller torde tillräcklig anledning föreligga att för framtiden bibehålla en särskild löneställning för assistenten i marklära m. m. Samtliga assistenters avlöning skall således enligt kommitténs förslag uppgå till 6,600 kronor. För närvarande äro tvenne kvinnliga biträden fast anställda vid anstalten. Det ena av dem, som tjänstgör såsom kemist, uppbär avlöning enligt den tredje, således högsta, lönegraden i den för kvinnliga befattningshavare gällande löneskalan (del I sid. 89). Härutöver tillkommer befattningshavaren ett särskilt arvode å 400 kronor, som beviljades av 1920 års riksdag. Avsikten härmed var att åt biträdet bereda en löneställning högre än den, som inom nämnda löneskala kunde vinnas. En dylik åtgärd

105 ansågs motiverad med hänsyn till den kompetens, som för erhållande av befattningen krävdes. Det andra kvinnliga biträdet tillhör för närvarande den andra lönegraden. Vad placeringen av förstnämnda biträde beträffar, vill kommittén erinra om att vid 1921 års lönereglering för de centrala verken ett kvinnligt laboratoriebiträde i kontrollstyrelsen hänfördes till lönegraden C 5. Denna befattning innehaves för närvarande av en medicine kandidat. Då någon mera avsevärd skillnad i fråga om de kompetenskrav, som för de båda befattningshavarna krävas, ej torde förefinnas, föreslår kommittén, att även biträdet vid skogsförsöksanstalten hänföres till lönegraden Q 5. Det andra kvinnliga biträdet torde böra överflyttas till lönegraden G 3. Till avlöning av ett räknebiträde är i skogsförsöksanstaltens stat uppfört ett anslag å 1,600 kronor. Beloppet i fråga överensstämmer med begynnelseavlöningen till ett kvinnligt biträde i den så kallade första graden. Tillfällig löneförbättring har ej utgått å detta belopp. Enligt vad kommittén inhämtat, tjänstgör delta biträde tillika såsom anstaltens registrator och omhänderhar renskrivningen och översättningen av anstaltens korrespondens, som i avsevärd omfattning föres på främmande språk. Endast i mindre utsträckning sysselsattes detta biträde med räknearbeten. Dä befattningshavaren med hänsyn till sina tjänsteåligganden närmast torde vara jämförlig med de i lönegraden G 3 placerade kvinnliga kanslibiträdena, föreslär kommittén, att hennes arvode bestämmes till belopp motsvarande begynnelseavlöningen i sagda lönegrad eller 2,574 kronor. Befattningshavaren torde i arvodesförteckningen böra betecknas såsom kanslibiträde.

:; ;

Vid skogsförsöksanstalten är anställd en vaktmästare, tillika portvakt, maskinist Vaktmästare. och planteringsvakt med avlöning enligt lönegruppen B (del I sid. 90). Även för hans del har hemställts, alt han måtte komma i åtnjutande av de löneförmåner, som i en förut återgiven framställning (del I sid. 91) påyrkats för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. Ifrågavarande vaktmästare bör enligt kommitténs förslag överföras till lönegraden B 3. Såsom biträden vid den vid anstalten bedrivna försöksverksamheten äro anställda Skogiigt utett antal tjänstemän med skoglig utbildning, nämligen för närvarande såsom ordinarie *>Mad perett första skogsbiträde och såsom extra ordinarie en skogsmästare samt tvenne *oneU' skogsbiträden. Enligt beslut av 1922 års riksdag skall ytterligare en skogsmästarbefattning inrättas från och med den 1 januari 1923. Kommittén vill till en början fästa uppmärksamheten vid, att denna gren av försöksanstaltens organisation står i ett visst sammanhang med domänverket. De för ifrågavarande befattningar gällande kompetenskraven äro nämligen delvis desamma, som gälla för de lägre skogstjänstemännen. Vidare måste rent organisatoriskt en viss växelverkan råda mellan sistnämnda tjänstemän och ifrågavarande befattningshavare vid försöksanstalten. För några av dem måste nämligen befordringsmöjligheter beredas vid domänverket. Det samband, som sålunda råder mellan de båda organisationerna, bör givetvis komma till uttryck även vid avlöningarnas fastställande på det sätt, att avlöningsförmånerna för ifrågavarande tjänstemän vid skogsförsöksanstalten bestämmas under hänsynstagande till avlöningsförhållandena vid skogsstaten i allmänhet. 14

.106 • Härvid är emellertid att märka, att det nya avlöningssystemet, såsom redan tidigare nämnts, för närvarande endast provisoriskt genomförts vid domänverket (del I sid. 2). Visserligen föreligger numera ett den 24 november 1921 avgivet betänkande rörande definitiv lönereglering, vid nämnda verk. Då detta förslag emellertid ännu ej varit föremål för statsmakternas prövning, torde vid förevarande lönereglering för skogsförsöksanstaltens tjänstemän i första hand en jämförelse böra ske med de i det provisoriskt gällande reglementet upptagna lönesatserna. Historik.

•'

Kommittén övergår nu till en redogörelse för dessa tjänstemäns förut gällande och nuvarande avlöningsförhållanden m. m. 1919 års lagtima riksdag uppförde på skogsförsöksanstaltens stat en ordinarie befattningshavare, benämnd första skogsbiträde, med följande avlöningsförmåner: begynnelseavlöning 3,000 kronor (1,700 kronor lön, 1,000 kronor tjänstgöringspenningar samt 300 kronor ortstillägg) samt slutavlöning, innefattande tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år, 4,200 kronor. Första skogsbiträdets begynnelseavlöning enligt stat sattes 500 kronor högre än nedan omförmälda skogsbiträdens begynnelsearvode, vilket vid samma riksdag höjdes till* 2,500 kronor, l tillfällig löneförbättring har utgått 750 kronor (500 kronor lön och 250 kronor tjänstgöringspenningar). ; Första skogsbiträdet, för vilkens befattning kräves lägre skoglig utbildning, har till åliggande att under sommarmånaderna utföra revision av så kallade försöksytor. Då avdelningsföreståndaren ej medhinner att verkställa revision av samtliga ytor, har första skogsbiträdet här en fullt självständig och synnerligen betydelsefull uppgift. Under vintern leder biträdet räknearbetena på det så kallade räknekontoret. Första skogsbiträdet är stationerat i Stockholm. • v Genom beslut av 1916 års riksdag blev en anslagspost i anstaltens stat till »avlöning åt skogsbiträden och kvinnliga biträden» uppdelad i specificerade avlöningar dels till tvenne skogsbiträden, dels till ovannämnda två kvinnliga biträden. Arvodet till vart och ett av skogsbiträdena fastställdes därvid till 2,000 kronor jämte förhöjning efter 5 år med 200 kronor. Avlöningen bestämdes med hänsyn bland annat till avlöningen åt skogsrättare och kronojägare, till vilka befattningar skogsbiträdena tänktes komma att övergå efter någon tids tjänstgöring. Skogsrättaravlöningen uppgick vid denna tid till 1,400 kronor jämte fri bostad med bränsle, vartill kom rätt till två ålderstillägg, vart och ett å 100 kronor. Sedan den kontanta avlöningen till sistnämnda befattningshavare av 1919 års lagtima riksdag höjts till 2,100 kronor med två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, jämte fri bostad och bränsle, ökades även skogsbiträdenas arvoden till 2,500 kronor med en arvodesförhöjning å 200 kronor efter 5 år. Härtill har kommit tillfällig löneförbättring med 625 kronor. •För befattning såsom skogsbiträde kräves lägre skoglig utbildning. Skogsbiträdenas arbete består under somrarna i utläggning av så kallade provytor samt uppskattnings- och mätningsarbeten. Under vintermånaderna utföra de räknearbeten på det så kallade räknekontoret. De äro stationerade i Stockholm. I samband med att för skogsförsöksanstalten skulle inrättas så kallade fasta försöksparker föreslogs i 1920 års statsverksproposition, att en ny befattningshavare måtte anställas vid anstalten, nämligen en skogsmästare. Då frågan om ny stat för skogsförsöksanstalten sedermera blev i statsrådet föredragen den 5 mars 1920, erinrade departementschefen om att i den samma dag beslu-

107 tade propositionen om ny lönereglering för domänverkets personal föresloges en avlöning för kronojägare i den så kallade lönegruppen G med lägst 2,688 kronor och högst 3,336 kronor, varifrån skulle avdragas ersättning för bostad. De så kallade skogsfogdarna vid domänverket, vilkas befattning icke vore ordinarie och således ej förekomme i domänverkets avlöningsreglemente, hade dittills åtnjutit 600 kronor högre arvode än kronojägares begynnelseavlöning. Skulle samma proportion även framdeles bibehållas, borde skogsfogdens arvode utgå med i runt tal 3,300 kronor. Då försöksanstaltens styrelse i skrivelse den 1 oktober 1919 föreslagit, att skogsmästaren skulle erhålla 200 kronor högre arvode än skogsfogde, borde enligt departementschefens mening den förres arvode alltså uppgå till 3,500 kronor. I betraktande bland annat av att någon reduktion i dyrtidstillägget ej borde förekomma för skogsmästaren, såsom icke tillhörande domänverkets personal, föreslog emellertid departementschefen, att begynnelsearvodet för nämnda befattningshavare måtte sättas till 3,200 kronor, vartill skulle komma tre arvodesförhöjningar, var och en å 300 kronor efter 5, 10 och 15 år, så att slutavlöningen uppginge till 4,100 kronor. Då denna avlöning sålunda jämförts med en, för vilken tillfällig lönereglering ej åtnjötes, borde sådan ej heller ifrågakomma för skogsmästaren. I statförslaget intogs vidare den anmärkning, att skogsmästaren skulle erhålla fri bostad. Vad departementschefen sålunda föreslagit, förelades i kungl. proposition 1920 års riksdag. I en inom riksdagens andra kammare väckt motion (nr 369) föreslogs en kontant begynnelseavlöning för skogsmästaren å 3,500 kronor och en slutavlöning å 4,700 kronor. Efter en redogörelse för departementschefens återgivna uttalande anförde jordbruksutskottet i avgivet utlåtande: »För egen del vill utskottet först erinra, att utskottet i utlåtande nr 74 angående lönereglering för domänverket tillstyrkt en löneplan, vari en i förevarande avseende jämförlig kronojägares avlöning upptagits till ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag till 2,556 kronor nedsatt belopp. Härav följer, att skogsfogdes avlöning med ovan angiven utgångspunkt torde uppgå till i runt tal 3,200 kronor. I förhållande till detta belopp torde skogsmästares begynnelseavlöning efter Kungl. Maj:ts beräkning böra uppgå till 3,100 kronor. För egen del har utskottet funnit så mycket mindre anledning att i anslutning till motionärens förslag föreslå någon höjning i sistnämnda belopp, som — med iakttagande såsom departementschefen framhållit, att någon reduktion i dyrtidstillägget icke bör såsom beträffande domänverkets personal ifrågakomma för skogsmästare, vilken befattning icke är att hänföra till detta verk — skogsmästarens avlöning, om densamma sättes till sistnämnda belopp, med dyrtidstillägg torde enligt verkställd beräkning komma att uppgå till sådant belopp i förhållande till skogsfogdes sammanlagda avlöningsförmåner, att motionärens önskemål därigenom torde bliva tillgodosett. Utskottet vill ock uttala, att skogsmästares arvode torde vid en blivande definitiv lönereglering för domänverket böra undergå den förändring, som i anledning därav kan anses skälig. I avseende å avlöningsförhöjningarna har utskottet icke funnit anledning frångå Kungl. Maj:ts förslag. Dessa torde sålunda böra bestämmas till tre å 300 kronor att utgå efter respektive 5, 10 och 15 år. Däremot bör, såsom departementschefen framhållit, skogsmästare icke erhålla tillfällig löneförbättring.» Riksdagen biföll emellertid Kungl. Maj:ts förslag. Det må anmärkas, att nämnda skogsmästare placerats å Siljansfors försökspark vid Vika i Mora socken.

108 I 1922 års statsverksproposition har hemställts om inrättandet av ytterligare en skogsmästarbefattning, nämligen för försöksparken Kulbäcksliden—Svartberget vid Vindeln i Degerfors socken, Västerbottens län. Detta förslag har vunnit riksdagens bifall. I fråga om skogsmästarens arbetsuppgifter må nämnas, att de å de så kallade fasta försöksparkerna handhava såväl själva skogsvårdsarbetet som bevakningen samt i huvudsak även förvaltningen av parkerna. Då försöksparkerna äro avsedda att utgöra mönsterskogsbruk, är det uppenbarligen av stor vikt, att till befattningarna förvärvas synnerligen dugliga personer. För skogsmästarbefattning kräves genomgång av skogsskola samt fortsättningsskolan vid Kloten. Kommitténs Vad först beträffar avlöningen till innehavarna av skogsbiträdesbefattningarna, yttrande. vjjj k o m i m ttén bringa i erinran, att för dessa kräves så kallad lägre skoglig utbildning. Denna vinnes vid genomgång av en omkring ettårig kurs vid någon av statens skogsskolor. Då samma utbildning bereder kompetens till befordran inom domänverket, närmast på kronojägarbanan, bör givetvis vid bestämmandet av avlöningen åt skogsbiträdena en viss hänsyn tagas till de avlöningsförmåner, som erbjudas på denna bana. Kommittén har inhämtat, att för de med arvode anställda extra kronojägarna vid domänverket begynnelseavlöningen för närvarande uppgår i lönegruppen G till 2,208 kronor och slutavlöningen, innefattande två avlöningsförhöjningar var och en å 156 kronor, till 2,520 kronor. Närmast högre grad i befordringsskalan utgöres av de extra ordinarie kronojägartjänsterna, vilka äro förenade med en begynnelseavlöning — likaledes för G:grupp räknat — å samma belopp som de extra kronojägarnas slutavlöning i ifrågavarande grupp, det vill säga 2,520 kronor. Härtill komma tvenne avlöningsförhöjningar, jämväl de var och en på 156 kronor, varigenom slutavlöningen når upp till 2,832 kronor. Befordran till ordinarie anställning hava de extra ordinarie kronojägarna hittills i allmänhet vunnit efter i Norrland omkring 3 år och i södra och mellersta Sverige efter i genomsnitt 6 å 7 år, räknat från första anställning vid domänverket. De ordinarie kronojägarnas avlöning utgår med belopp motsvarande avlöning i löneklasserna B Efc—9 i den allmänna löneplanen, vilken avlöning således ligger emellan lönegraderna B 4 och B 5. En jämförelse mellan de löneförmåner, som vid normal befordran inom domänverket erbjudas kronojägaraspiranterna, med den avlöning, som för närvarande åtnjutes av skogsbiträdena, vilka i regel torde antagas till ifrågavarande befattning omedelbart efter avlagd skogsskoleexamen, ger vid handen, att de senare befattningshavarnas löneställning måste betecknas som synnerligen förmånlig. Redan skogsbiträdenas begynnelseavlöning uppgår nämligen, tillfällig löneförbättring inberäknad, till 3,125 kronor, således till ett belopp, som vid befordran inom domänverket först kan erhållas efter vunnen ordinarie anställning, vilken, såsom nämnts, i allmänhet icke torde kunna påräknas förrän efter en icke-ordinarie tjänstetid av omkring 6 eller 7 år i de södra och mellersta reviren. Det förtjänar också påpekas, att dyrtidstillägg till skogsbiträdena utgår efter den för icke nyreglerade verk tillämpade beräkningsgrunden, således efter grunder, gynnsammare än de för kronojägaraspiranterna gällande. Att därför i samband med förevarande lönereglering i en mera avsevärd grad höja skogsbiträdenas avlöningsförmåner anser kommittén ej vara skäligt. A andra sidan har kommittén ej heller funnit grundad anledning föreligga att nu reglera dessa

109 löneförmåner till större överensstämmelse med kronojägaraspiranternas avlöningar. Därigenom skulle nämligen vållas en ej oväsentlig nedsättning i skogsbiträdenas nuvarande löneställning, en åtgärd, som av flera skäl synes betänklig. Framförallt på grund äv arbetsuppgifternas säregna beskaffenhet är nämligen anstalten hänvisad till att i huvudsak själv sörja för utbildningen av de tjänstemän, som skola befordras till befattningarna såsom första skogsbiträde och skogsmästare. Då nu skogsbiträdesbefattningarna äro avsedda att kunna vara genomgångsplatser till dessa tjänster, är det för anstalten givetvis av stor vikt att till förstnämnda befattningar förvärva de bästa förmågorna bland skogsskolornas elever. Förbises bör ej heller, att skogsbiträdestjänstgöringen kanske i och för sig ej kan anses lika lockande som kronojägaraspiranternas tjänstgöring. På grund av de begränsade befordringsmöjligheterna vid anstalten kommer säkerligen i normala fall extra ordinarietiden för ett skogsbiträde, som anses lämpat att vinna befordran vid anstalten, att bliva avsevärt längre än för en kronojägaraspirant. Vidare torde ej böra underskattas den lockelse, som dessas tjänstgöring i skog och mark måste utöva i jämförelse med skogsbiträdenas arbete, som under en stor del av året är förlagt till tjänsterummet. Och slutligen böra ej lämnas ur räkningen de gynnsamma bostadsförhållanden med mera, som i allmänhet äro rådande för kronojägarnas del, medan skogsbiträdena äro nödsakade att hyra bostad i Stockholm. Det torde således stå klart, att åt skogsbiträdena måste inrymmas en högre löneställning vid första anställning än åt kronojägaraspiranterna. Tveksamt synes däremot vara, om skogsbiträdenas avlöning bör utgå med oförändrat belopp under hela tjänstetiden eller om, i överensstämmelse med vad för närvarande är fallet, arvodesförhöjning efter viss tids tjänstgöring bör inträda. Kommittén vill härvid bringa i åtanke det principuttalande i frågan, som återfinnes i första delen av kommitténs betänkande (sid. 6). Kommittén har där hävdat den uppfattningen, att för övergångsplatsernas del ålderstillägg i regel vore olämpliga, då de skulle motverka den naturliga cirkulation, som borde råda i fråga om innehav av dylik befattning. För skogsbiträdestjänsternås del är emellertid det säregna förhållandet rådande, att de visserligen, såsom förut nämnts, till sin natur äro genomgångsplatser, men att samtidigt ett önskemål föreligger, att biträdena måtte kvarbliva i tjänsten intill ett tiotal år. Det är nämligen att märka, att åt skogsbiträdena under anställningstiden beredes tillfälle till fortsatt utbildning. Efter någon tids provtjänstgöring brukar ett nyantaget biträde erhålla tjänstledighet utan avlöning för genomgång av den så kallade fortsättningsskolan vid Kloten, där kursen omfattar omkring ett år. Även under sin tjänstgöring vid anstalten kommer biträdet helt naturligt att tillägna sig kunskaper och färdigheter, som äro speciellt inriktade på den vid anstalten bedrivna verksamheten. Det är då givetvis för vinnande av kontinuitet i arbetet önskvärt, om anstalten under en längre följd av år kan tillgodogöra sig ett på så sätt utbildat biträdes arbetskraft. Då begynnelseavlöningen till skogsbiträdena ej kan eller bör ställas så högt, att konkurrens med den avlöning, som efter en längre tids tjänstgöring kan påräknas vid domänverket, är utesluten, kan det således befaras, att, om systemet med arvodesförhöjningar ej tillämpas, under de första årens tjänstgöring avlöningen blir alltför riklig, medan densamma längre fram ej blir tillräcklig för att befattningshavarens kvarstannande vid anstalten skall vara tryggad. Kommittén har därför funnit vägande skäl tala för att systemet med avlönings-

110 förhöjningar efter viss tids tjänstgöring för skogsbitnädenas del måtte vinna tillämpning. Då antalet dylika förhöjningar ej bör överstigai två, har kommittén som lämpliga avlöningsbelopp funnit sig böra föreslå avlöninjgen i G:ort i löneklasserna 6, 7 och 8, således 3,300 kronor såsom begynnelsearvode., vilket arvode skulle ökas med två avlönings förhöjningar, vardera å 186 kronor, efter respektive 3 och 6 år. Slutavlöningen skulle således utgöra 3,672 kronor. Detta belopp har valts så, att, i händelse ett skogsbiiträde icke skulle vinna befordran inom anstalten, biträdet kan placeras såväl på knonojägar- och skogsfogde-, som på skogsrättarbefattning inom domänverket. Med hänsyn till det synnerligen betydelsefulla arrbete, som åvilar första skogsbiträdet föreslår kommittén befattningens uppförande i lönegraden B 8. Då skogsmästarbefattningarna, enligt vad kommittén inhämtat, ,äro avsedda att vara sluttjänster och från anstaltens sida ett önskemål föreligger, att de måtte ombildas till ordinarie befattningar, har kommittén funnit sig böra biträda ett dylikt förslag. I fråga om befattningshavarnas placering i löneskalan, vill kommittém hemställa, att de med hänsyn till det i hög grad maktpåliggande arbete, som åvilar* dem, hänföras till samma lönegrad, som kommittén ifrågasatt för första skogsbiträidet, eller lönegraden B 8. Förmånen av fri bostad m. m. bör i samband med löneregleringen indragas.

15. Veterinärhögskohan. Professorer.

Enligt den vid 1870-talets början för dåvarande; veterinärinstitutet gällande staten voro institutets professorer i avseende på avlöningen i stort sett likställda med karolinska institutets professorer. Sedan av 1876 års riiksdag ny lönereglering beslutats för universiteten och sistnämnda institut, varvid dem normala professorsavlöningen fastställts till 4,500 kronor lön och 1,500 kronor tjäinstgöringspenningar utan ålderstillägg, genomfördes av 1879 års riksdag ny lönereglering för veterinärinstitutets tjänstemän. Professorsavlöningen bestämdes då till 3,500 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar med ett ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter 5 år. Därmed kom slutavlöningen till veterinärinstitutets professoreir att med 500 kronor understiga universitetsprofessorernas avlöning. Den nedflyttning på löneskalan, som de förra sålunda fmgo vidkännas, motiverades av riksdagen med en hänvisning till de lägre kompetensvillkor, som vore gällande för innehavare av dessa professorsbefattningar i jämförelse med universitetsprofessorerna. Det må anmärkas, att de sistnämndjas avlöning vid 1902 års riksdag ökades med tvenne ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, varigenom slutavlöningen kom att uppgå till 7,000 kronor. Yrkanden på återinförande av den förutvarande likställigheten mellan de båda grupperna av professorer framställdes sedermera vid upprepade tillfällen av institutets direktion och lärarkollegium, men först i statsverkspropositionen till 1907 års riksdag blev förslag härutinnan framlagt för riksdagen. Vid ärendets föredragning i statsrådet den 12 januari 1907 yttrade vederbörande departementschef bland annat, att i förevarande fråiga synnerlig vikt borde tillmätas den omständigheten, att avlöningarna för vissa, ifirågavarande lärarpersonal närstående kategorier av statstjänare, såsom exempelvis universitetslärare, professorerna vid

Ill tekniska högskolan, intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum, elementarlärarna och lärarna vid lantbruksinstituten med flera, blivit under de senaste åren höjda, vilket medfört, att avlöningarna vid veterinärinstitutet ännu mer än förr framstode såsom jämförelsevis låga. Detta visade sig även, då de jämfördes med de inkomster, som dugliga veterinärer dåmera kunde erhålla genom privatpraktik, eller med de avlöningar, som tillkomme veterinärer, anställda vid slakthus eller eljest i större kommuners tjänst. Det syntes departementschefen icke föreligga någon oegentlighet uti ett av institutets direktion och lärarkollegium avgivet förslag, enligt vilket professorerna vid veterinärinstitutet skulle i avseende på avlöningen bliva likställda med bland andra statsuniversitetens professorer. De elever, som undervisades vid veterinärinstitutet, måste liksom eleverna vid högskolorna hava avlagt mogenhetsexamen. Vidare vore kursen vid institutet ganska lång, nämligen fyraårig. Och slutligen gjorde veterinärvetenskapens utveckling under senaste tid, att den vetenskapliga utbildning, som dämera krävdes av en professor vid veterinärinstitutet, syntes kunna ungefär jämnställas med övriga professorers, synnerligast om de i ett vilande förslag till stadgar för institutet ifrågasatta skärpta kompetensvillkoren för professur — avhandling, disputationsprov med mera — vunne Kungl. Maj:ts gillande. En viss betydelse syntes även böra tillmätas den omständigheten, att ifrågavarande professorer vore nödsakade att bo i huvudstaden, varest levnadskostnaderna vore jämförelsevis dyra. I överensstämmelse med vad som bestämts rörande professorerna vid tekniska högskolan och intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum, vilka sistnämndas löner reglerats vid 1906 års riksdag, ansåg departementschefen avlöningen för professorerna vid veterinärinstitutet böra så fördelas, att lönen sattes till 4,000 kronor och tjänstgöringspenningarna till 2,000 kronor samt att tvenne ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, tillades lönen efter 5 och 10 år. Förslaget vann riksdagens godkännande. Sedan professorsavlöningen vid universiteten och karolinska institutet 1908 höjts (del I sid. 8), upptogs frågan om lönereglering för veterinärinstilutets del i proposition till 1913 års riksdag i samband med frågan om institutets omorganisation till en veterinärhögskola. I ärendet hade 1902 års löneregleringskommitté den 26 februari 1913 avgivit betänkande (del XXXVI), vari kommittén i fråga om professorsavlöningens belopp anförde, att enligt kommitténs mening professorerna vid veterinärinstitutet borde kunna i avlöningshänseende hänföras till samma kategori som professorerna vid farmaceutiska institutet, för vilka riksdagen år 1911 på Kungl. Maj:ts förslag fastställt en begynnelseavlöning av 6,400 kronor, därav 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle komma ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter fem år. Utan att i princip frånträda denna sin mening, ansåge sig likväl kommittén, med avseende å Kungl. Maj:ts och riksdagens sammanstämmande beslut år 1912 i fråga om bestämmande av avlöningsförmånerna för professorer vid den blivande skogshögskolan samt avdelningsföreståndarna vid statens skogsförsöksanstalt, (ovan sid. 97 och 103), böra för de nu ifrågavarande professorerna — likasom för avdelningsföreståndarna vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet — föreslå en begynnelseavlöning av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter fem år. Departementschefen biträdde för sin del vid ärendets föredragning i statsrådet

112 den 18 april 1913 förslaget, att avlöningen för professorerna vid veterinärinstitutet skulle bestämmas till likhet med universitetsprofessorernas. I proposition till samma års riksdag upptogs departementschefens Forslag, men riksdagen förklarade i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 maj 1913, att på grund av den långt framskridna tiden riksdagen icke ansett det möjligt att nämnda ar inga pa närmare granskning av de omfattande förändringar beträffande organisation och lonestat för veterinärinstitutet, som i propositionen föreslagits. ,..-,. Förslaget framfördes emellertid — i här berörda fråga utan någon förändring — i proposition till följande års förra riksdag och blev i denna del av riksdagen godkänt. Någon annan ändring har härutinnan senare icke beslutats, än att professorerna tilldelats tillfällig löneförbättring med samma belopp, 1,000 kronor (700 kronor lon och 300 kronor tjänstgöringspenningar), som kommit bland andra universitetsprofessorerna till del. inkommen I skrivelse den 29 september 1920 till Konungen har lärarkollegiet vid veterinärframställning, högskolan- hemställt, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för att vid en eventuell lönereglering även för professorerna vid veterinärhögskolan och i proportion därtill för övriga "därstädes anställda lärare såsom kompensation för penningvärdets fall måtte beredas samma förmåner, som därvid komme att tillerkännas universitetsprofessorerna. Till stöd för framställningen har lärarkollegiet anfört, hurusom det sedan långt tillbaka varit kollegiets strävan att i möjligaste mån befrämja ett vetenskapligt forskningsarbete även i vårt land inom veterinärvetenskapens olika grenar, då det icke vore möjligt att i längden leva endast på de rön och erfarenheter, som gjordes inom andra länder, och en tillfredsställande utbildning av dugliga veterinärer icke kunde åstadkommas med mindre lärarne vid vårt lands enda veterinärläroverk sattes i tillfälle att följa med det vetenskapliga forskningsarbetet inom andra länder och självständigt ägna sig åt lösande av veterinärvetenskapliga spörsmål, särskilt sådana av speciellt intresse för den veterinära verksamheten och husdjursskötseln inom vårt eget land. Kollegiet yttrar vidare: »Planläggningen av den nya veterinärläroanstalten har också skett med tanke just på att där möjliggöra ett dylikt vetenskapligt forskningsarbete och uppförandet av de nya byggnaderna och inredningen av där förlagda institutioner i huvudsaklig överensstämmelse med lärarekollegiets därtill avgivna, underdåniga förslag utgöra ju också ett principiellt erkännande av riktigheten i kollegiets därför anförda motivering. För höjande av den vetenskapliga nivån inom lärarekåren erfordrades även enligt kollegiets mening väsentligt skärpta bestämmelser för kompetens till professorsbefattning, och i de av Eders Kungl. Maj:t den 30 oktober 1914 fastställda nådiga stadgarna för veterinärhögskolan har också för tillsättande av professorsbefattningar tillämpats samma grunder, som gälla vid besättandet av professurer vid våra universitet. För anställning såsom professor härstädes fordras sålunda numera att icke blott vara väl förtrogen med den vetenskapliga utvecklingen inom respektive läroområden utan att även fullt behärskade vetenskapliga arbetsmetoderna för att äga förmåga att själv göra vetenskapliga iakttagelser och utföra vetenskapliga undersökningar, och kräves sålunda samma utbildning som för, universitetslärare. I full överensstämmelse härmed har även i den av Eders Kungl. Maj:t den 20 mars 1914 fastställda avlöningsstaten för veterinärhögskolan för professorerna därstädes bestämts samma avlöningsförmåner som för universitetsprofessorer. Den utredning, som av större akademiska konsistoriet i såväl Uppsala som Lund i underdåniga skrivelser av respektive 22 och 10 november 1919 förebragts rörande en på

113 grund av penningvärdets fall behövlig lönereglering, äger sålunda enligt kollegii mening full tillämpning även på avlöningsförhållandena vid veterinärhögskolan. Även för professorsbefattningar därstädes kräves en lång och dyrbar utbildning, vanligen förenad med skuldsättning, och det vetenskapliga arbetet medför även för där anställda professorer särskilda omkostnader, som andra befattningshavare icke behöva vidkännas, såsom för anskaffande av nödig litteratur för att nöjaktigt kunna följa med sin vetenskap, företagande av behövliga studieresor, publicerande av gjorda rön och iakttagelser m. m., och då det vetenskapliga arbetet, som ju i och för sig i regeln ej medför någon ekonomisk vinst, i hög grad hindrar eller omöjliggör anskaffande av biinkomster, äro professorerna, om de rätt vilja ägna sig åt sin uppgift, för sin utkomst så gott som uteslutande hänvisade till sin lön. Veterinärvetenskapens stora praktiska betydelse för husdjursskötseln, en av vårt lands viktigaste näringsgrenar, motiverar ju även tillräckligt behovet av ett vetenskapligt forskningsarbete, och att detta även bör förläggas till den enda inom landet förefintliga läroanstalten för utbildande av veterinärer, är ju självklart. Tillgången på dugliga veterinärer för vården av våra numera så dyrbara husdjursbesättningar och särskilt för bekämpande av smittosamma husdjurssjukdomar är ju även av sådan nationalekonomisk betydelse för landet i sin helhet, att det bör ulgöra ett viktigt statsintresse att sörja för, att veterinärutbildningen på bästa sätt upprätthålles, vilket endast kan ske om lärarne vid landets enda veterinärläroanstalt i såväl socialt som ekonomiskt avseende beredes en sådan ställning, att de utan tryckande ekonomiska bekymmer kunna med intresse och ostörd arbetsglädje ägna sig åt sitt kall. Särskilt för befattningarnas nöjaktiga rekrytering är detta ett oeftergivligt villkor. Visserligen är ju intresset för vetenskaplig forskning det viktigaste villkoret för ett framgångsrikt arbete på det vetenskapliga området, men det är väl dock ytterligt få, som vid val av levnadsbana kunna uteslutande få följa sitt eget intresse, utan de flesta torde väl även nödgas taga hänsyn till den utkomst, som den valda levnadsbanan för framtiden kan komma att erbjuda, och särskilt då väsentligt olika ekonomiska utsikter erbjudas inom banor, som ligga inom samma intressesfär, torde nog de bästa förmågorna oftast söka sig till dem, som erbjuda de tryggaste framtidsutsikterna. Den kår, från vilken rekryteringen av lärarebefattningarna vid veterinärhögskolan huvudsakligen kan väntas komma att ske, är ju relativt liten, och det gäller därför att taga vara på det bästa. Med den i alla avseenden väsentligt förbättrade ställning, som de praktiserande veterinärerna på senare tider uppnått, är det dock många praktiska veterinärbefattningar, som lämna en långt större inkomst, än som för närvarande, även med nu utgående dyrtidstillägg, tillkommer professorerna vid veterinärhögskolan, och det är därför även för dem, vilkas håg dock kanske mera ligger åt ett vetenskapligt studium, allt för lockande att genast från början ägna sig åt den praktiska veterinärverksamheten, som inom kort kan bereda honom en tryggad ekonomisk ställning, hellre än att kosta på sig en dyrbar utbildning för att efter lång väntan och kanske betydande skuldsättning möjligen vinna en professur, där avlöningen dock icke uppgår till högre belopp, än han i praktiken inom få år och utan att ytterligare öka sina studieskulder kunnat uppnå. Att ett livligt intresse för vetenskaplig forskning dock förefinnes inom veterinärkåren, visas tydligt av flera förtjänstfulla avhandlingar inom veterinära ämnen, som på senare åren utgivits av svenska veterinärer, och att beaktansvärda resultat kunna uppnås genom vid veterinärhögskolan utförda arbeten framgår särskilt av de värdefulla avhandlingar, som av ett par bland högskolans yngre lärare nyligen offentligen försvarats och därvid blivit tillerkända synnerligen goda vitsord. Det gäller dock personer, som kommit till högskolan redan på en tid, då relationen mellan professorslönerna och de praktiserande veterinärernas inkomster var för lärarebefattningarnas rekrytering vida förmån15

114 ligare än nu. Att rekryteringen numera ställer sig väsentligt svårare har kollegiet upprepade gånger fått erfara, då det vanligen endast genom personlig övertalning lyckats att erhålla någon sökande till de nyligen inrättade assistentbefattningarna, och tvenne laboratorsbefattningar stå, trots upprepad ledigförklaring, ännu obesatta på grund av brist på kompetenta sökande. Även en professorsbefattning har sedan ej mindre än sju år tillbaka måst upprätthållas på förordnande, då ingen för befattningen fullt kvalificerad person ännu kunnat erhållas. Då de biträdande lärarebefattningar, som i väsentlig grad äro avsedda att bereda yngre förmågor tillfälle till vetenskaplig utbildning, för att därigenom meritera sig för kompetens till professur, äro så föga eftersökta, synes kollegiet däri ligga en stor fara för en nöjaktig rekrytering av högskolans lärarekår, en fara, som till stor del torde hava sin grund i den svaga ställning i ekonomiskt avseende, som professorsbefattningarna numera onekligen intaga i konkurrensen med de många mera inkomstbringande, praktiska veterinärtjänsterna. En väsentlig förbättring även av professorernas vid veterinärhögskolan ekonomiska ställning synes kollegiet därför trängande, såväl för att bereda de nuvarande innehavarna en tryggare existens, som för att möjliggöra en nöjaktig rekrytering av lärarekåren därstädes.» Vid framställningens överlämnande till Konungen har veterinärhögskolans styrelse i skrivelse den 14 oktober 1920 förklarat sig livligt tillstyrka densamma och för egen del velat framhålla vikten och betydelsen av att lärarna vid veterinärhögskolan intoge en i veterinärvetenskapligt hänseende framstående plats icke blott för utbildning av på sitt område kunniga veterinärer inom landet utan även och icke minst därför, att en framgångsrik forskning inom den veterinära disciplinen kunde bereda den humana medicinen en ofantlig hjälp i dess arbete på grund av den parallell, som förefunnes mellan dessa båda vetenskapsgrenar. Handlingarna i ärendet hava sedermera remitterats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén lämnade uppdrag. Kommitténs Kommittén vill till en början nämna, att flerstädes i utlandet, till exempel i yttrande. Norge, Danmark och Nederländerna, veterinärhögskoleprofessorerna, i likhet med vad fallet är hos oss, placerats i samma lönegrad som universitetsprofessorerna. Ur synpunkten av den veterinära medicinens rent vetenskapliga ställning torde väl ej någon berättigad invändning mot en dylik anordning kunna riktas. Ej heller kan formellt sett det skäl, som 1879 anfördes för den då genomförda differentieringen mellan universitetsoch veterinärinstitutsprofessurerna — eller att kompetensvillkoren för de senare ej vore så krävande som för de förra —, numera med samma styrka göras gällande, sedan föreskrifterna om grunderna för befordran till lärarbefattningar och formerna för dessas tillsättande i veterinärhögskolans stadgar erhållit i stort sett samma lydelse som i universitetsstaluterna. Då härtill kommer, att kommittén i det föregående (sid. 99) hemställt, att skogshögskolans professorer måtte bibehållas vid sin nuvarande löneställning, och de skäl, som därvid åberopats, kunna sägas äga motsvarande tillämpning även för veterinärhögskoleprofessorernas del, har kommittén funnit sig böra föreslå, att jämväl dessa med bibehållande av sin nuvarande lönenivå överflyttas till lönegraden B 20. Lärare i hov Lärarbefattningen i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar, med vilken bebesiag m. m. fattning är förenad föreståndarskap för den vid veterinärhögskolan inrättade hovbeslagssmedjan och hovslagarskolan, blev vid 1907 års lönereglering likställd med adjunktstjänsterna vid de allmänna läroverken. Begynnelseavlöningen uppgick således

115 till 3,000 kronor (2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar), vartill kommo fyra ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor efter 5, 10, 15 och 20 år. Vid bestämmande av denna avlöning torde hänsyn hava tagits till den extra inkomst — omkring 3,000 kronor för år —, som tillflöt befattningshavaren såsom ersättning för ledningen av vid veterinärhögskolan anordnade årliga militära hovslagarkurser. Dessutom ägde befattningshavaren åtnjuta provision med 10 procent av smedjans nettoinkomst. Sedan år 1912 de militära hovslagarkurserna förflyttats från institutet, reglerades avlöningen på nytt i samband med 1914 års omorganisation. Befattningshavaren ställdes då i samma lönegrad som de högst avlönade universitetslaboratorerna och erhöll således 3,600 kronor lön, 2,000 kronor tjänstgöringspenningar samt två ålderstillägg till lönen vartdera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år. I samband härmed indrogs honom förut tillkommande rätt till provision å hovbeslagssmedjans avkastning. Den tillfälliga löneförbättringen har uppgått till 950 kronor (650 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). De universitetslaboratorer, med vilka läraren i hovbeslag hittills varit jämnställd, hava av kommittén föreslagits till placering i lönegraden B 16 (del I sid. 40). Visserligen ämnar kommittén i det följande (sid. 121) föreslå, att laboratorerna vid veterinärbakteriologiska anstalten, vilka nu likaledes äro jämnställda med universitetslaboratorerna, måtte överföras till lönegraden B 15. Emellertid har kommittén funnit en något högre löneställning för nu ifrågavarande lärare vara motiverad med hänsyn till att han såsom huvudlärare företräder den betydelsefulla läran om hovens sjukdomar och tillika är föreståndare för den betydande institution, som högskolans hovbeslagssmedja utgör. Kommittén föreslår därför, att för befattningshavaren lönegraden B 16 måtte vinna tillämpning. Vid veterinärhögskolan äro för närvarande anställda en prosektor, en laborator Protektor och i kemi samt tre kliniska laboratorer, av vilka en vid medicinska kliniken och kliniken laboratorer. for smärre husdjur, en vid kirurgiska kliniken och en vid ambulatoriska kliniken. Samtliga uppbära å ordinarie stat arvode med 4,000 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring med 900 kronor. Härutöver hava prosektorn Erik Agduhr, laboratorn i kemi Nils Olof Engfelt och laboratorn på kirurgiska kliniken Gerhard Carl Ebbe Forsell uppburit personligt lönetillägg från anslag å extra stat, en var av dem med 1,600 kronor. Dessa lönetillägg hava beviljats dem för vart och ett av åren 1920—1922 ävensom för första halvåret 1923. Kommittén hemställer, att arvodena till dessa befattningshavare ökas till samma belopp, 6,000 kronor, som föreslagits för de kliniska laboratorerna vid karolinska institutet (del I sid. 41). Personliga lönetillägg till dylika befattningshavare efter längre tids tjänstgöring torde i princip ej böra förekomma. Det kunde därför ifrågasättas att indraga nyssnämnda lönetillägg. Emellertid synas billighetsskäl tala för att desamma till en del bibehållas, men torde de i anseende till den avsevärda löneförbättring, som kommer ifrågavarande befattningshavare till del, kunna nedsättas till 1,200 kronor för dem var. Gällande stat anvisar fyra arvoden, vart och ett å 3,000 kronor till avlöning av A$$i$tenter. assistenter, av vilka en tjänstgör vid de patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningarna, en vid kirurgiska kliniken, en vid medicinska kliniken samt en vid hovbe-

116 slagssmedjan Arvodet har bestämts till angivna belopp av 1918 års lagtima riksdag, i samband varmed tre av de ovannämnda assistentbefattningarna inrättades. Tidigare uppgick assistentarvodet till 2,500 kronor. Envar av assistenterna uppbär dessutom tillfällig löneförbättring med 750 kronor. Det torde böra omnämnas, att befattningshavarna äro upptagna av sin tjänstgöring omkring 10 timmar dagligen och att de i någon utsträckning även deltaga i undervisningen genom att vid de propedeutiska kurserna demonstrera en del sjukdomsfall. I likhet med vad som föreslagits för vissa befattningshavare i samma löneställning vid tandläkarinstitutet (ovan sid. 57), synas dessa assistenters arvoden böra höjas till 4,500 kronor. Undervisning Ett å ordinarie stat uppfört anslag å 1,200 kronor för undervisning i ridkonst kör°n7n °Ch o c ^ Corning torde böra uppföras oförändrat å arvodesförteckningen.

1 r(

Rektor.

Till arvode åt rektor finnes ett ordinarie anslag, som sedan år 1907 utgått med 1,000 kronor och vara ej uppburits tillfällig löneförbättring men väl dyrtidstillägg. Kommittén föreslår, att arvodet i fråga höjes till samma belopp, 1,500 kronor, som kommittén föreslagit såsom rektorsarvode för vissa andra med veterinärhögskolan jämförliga högskolor. Ett nuvarande anslag å 1,000 kronor för uppehållande av den del av rektors undervisningsskyldighet, från vilken han med hänsyn till rektorsgöromålen befrias, torde böra utgå ur staten och utgifter tör berörda ändamål i stället bestridas ur det anslag till vikariatsersättningar, som kommittén nedan föreslår.

Systioman. För uppehållande av sysslomannagöromålen är å ordinarie stat anvisat ett belopp av 3,000 kronor, vara ej utgår tillfällig löneförbättring. Enligt vad kommittén inhämtat är sysslomannen, som för närvarande tillika innehar ordinarie statstjänst, upptagen av tjänstgöringen vid högskolan föga mera än två timmar dagligen. Med hänsyn till den korta tjänstgöringstiden och då anslaget reglerats av 1918 års lagtima riksdag, finner kommittén ej skäl att ifrågasätta någon höjning. Bibliotekarie. För uppehållande av bibliotekariegöromål är å ordinarie stat anslaget ett belopp av 500 kronor, vara åtnjutits dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring. Någon ändring av detta anslag torde ej nu böra vidtagas. Som bibliotekarie tjänstgör för närvarande en av högskolans ordinarie lärare. Enligt vad kommittén inhämtat måste denne, i saknad av erforderligt biträde, lägga hand jämväl vid expeditions- och andra mera mekaniska göromål. I följd härav taga bibliotekariegöromålen hans tid i anspråk uti en omfattning, som ej står i rimligt förhållande till den ringa ersättning, som beredes. Då det å ena sidan måste anses önskvärt, att högsta ledningen av biblioteket tillkommer någon av högskolans lärare, men å andra sidan bibliotekariegöromålen givetvis ej böra få för mycket inkräkta på dennes arbetstid, synes en lämplig arbetsfördelning böra genomföras, och torde en sådan kunna vinnas, därest det mera mekaniska arbetet lägges på ett kvinnligt biträde. En liknande anordning finnes för övrigt vid skogshögskolan, vars bibliotek i fråga om storlek torde vara jämförbart med veterinärhögskolans. Där uppehälles bibliotekariebefattningen av en av högskolans professorer, som är biträdd av en kvinnlig biblioteksamanuens. Kommittén har inhämtat, att det kvinnliga skrivbiträde, som för närvarande tjänstgör på veterinärhög-

117 skolans rektorsexpedition och hos sysslomannen, är upptaget av denna sin tjänstgöring blott omkring fyra timmar dagligen. För att utfylla biträdets arbetstid under återstående 3 timmar, synes hennes tjänstgöring lämpligen kunna under sagda tid förläggas till biblioteket, där hon kunde biträda bibliotekarien vid expeditionsarbetet. För närvarande lära 300 kronor av anslaget till biblioteket disponeras för avlöning av ett biträde åt bibliotekarien. Därest ovannämnda anordning träffas, förutsätter kommittén, att någon utanordning för angivna ändamål ej längre erfordras, och torde därför beloppet i fråga framdeles böra disponeras för andra biblioteksändamål. Då anslaget till sekreterargöromålens bestridande höjdes från förutvarande 1,000 Sekreterar*. kronor till 2,000 kronor av 1921 års riksdag, torde någon ökning av detta anslag nu ej böra ske. Å anslaget har ej utgått tillfällig löneförbättring. Såsom redan nämnts, är vid högskolan anställt ett kvinnligt skrivbiträde. Befatt- Kvinnligt ilningen inrättades genom beslut av 1918 års lagtima riksdag och hänfördes till den ***** dåvarande så kallade andra graden. Biträdet uppbar således i lön 900 kronor, i tjänstgöringspenningar 550 kronor, i ortstillägg 150 kronor samt två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor efter respektive 5 och 10 år. För år 1919 tillkom härutöver enligt lagtima riksdagens skrivelse nr 279 tillfällig löneförbättring med tillhopa 350 kronor. I det vid 1922 års statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet den 7 januari 1922 yttrade vederbörande departementschef angående detta biträde bland annat: »Med anledning ay förslag av löneregleringskommittén hemställde Kungl. Maj:t till riksdagen i 1919 års statsverksproposition att dels medgiva viss lönereglering från och med 1920 för de inom statsförvaltningen, med undantag av kommunikationsverken samt postsparbanken, då befintliga kvinnliga biträdesbefattningarna dels ock besluta de ändringar i vederbörande ämbetsverks och myndigheters stater, som härav betingades och ej i annat sammanhang föresloges. I löneregleringskommitténs förslag hade bland befattningar, som således skulle regleras, upptagits förutnämnda skrivbiträdesbefattning av andra lönegraden vid veterinärhögskolan. I skrivelse den 27 maj 1919, nr 223, anmälde riksdagen, bland annat, att riksdagen bestämt avlöningarna för de hos ämbetsverk och myndigheter, uppförda under andra — åttonde huvudtitlarna, då befintliga ordinarie kvinnliga biträdesbefattningarna, med vissa undantag, från och med 1920 till angivna belopp, därav för biträde av andra graden i Stockholm 1,300 kronor i lön, 500 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg eller tillhopa 2,000 kronor jämte ålderstillägg enligt vissa bestämmelser. Tillika förklarade riksdagen sig vilja i de särskilda skrivelser, vari vederbörande ämbetsverks och myndigheters stater behandlades, anmäla sina beslut om de höjningar i respektive anslag, som kunde bliva en följd av riksdagens beslut i förevarande ärende. I riksdagens skrivelse nr 9 A förklarade riksdagen under punkten 1), att riksdagen ansåge, att enahanda grunder för reglering av biträdesbefattningarna borde komma till tilllämpning beträffande de hos ämbetsverk och myndigheter, uppförda under nionde huvudtiteln, då befintliga kvinnliga biträdesbefattningarna. Genom vad sålunda förekommit torde riksdagen få anses hava godkänt den ändring av staten för veterinärhögskolan, som föranleddes av löneregleringen för skrivbiträden. Något uttalande härom kom emellertid ej till synes vid behandlingen av anslagen till veterinärhögskolan. Kungl. Maj:t hade ej heller — i motsats mot vad som skett i fråga om andra

118 myndigheter — gjort särskild framställning om av löneregleringen föranledd ändring i veterinärhögskolans stat och ej heller om därför erforderlig höjning av anslaget med 400 kronor.* I anledning av det anförda hemställde departementschefen om äskande i 1922 års statsverksproposition av en höjning av högskolans ordinarie anslag med 400 kronor, varigenom omförmälda biträdes avlöningsförmåner skulle uppbringas till den för andragradsbiträden normala avlöningen. Departementschefens hemställan vann Kungl. Maj:ts bifall. Riksdagen har sedermera godkänt Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag. Biträdesbefattningen torde vid förevarande lönereglering böra överföras till lönegraden C 3. Rörande biträdets tjänstgöringsförhållanden har kommittén haft tillfälle att i det föregående yttra sig. Preparator, Vid högskolan anställda vaktmästare och "med dem jämförliga befattningshavare verkmästare ftava s a m t n S a ingått under den allmänna lönereglering, som för dessa tjänstemän "vaktmästare genomfördes vid 1918 års lagtima riksdag (del I sid. 90). m. fl. Befattningshavarnas nuvarande placering framgår av följande sammanställning. Antal

B e f a t t n i n g s h a v a r e

Lönegrupp

vaktmästare och preparator verkmästare vid hovbeslagssmedjan vaktmästare vid ekonomiska avdelningen . fodermarsk vid kirurgiska avdelningen, dito vid medicinska avdelningen sjukvårdare vid kirurgiska avdelningen dito vid medicinska avdelningen ladugårdsförman maskinist vaktmästare vid kemiska avdelningen dito vid patologisk-anatomiska avdelningen automobilförare

Därjämte är anställd en port- och telefonvakt, med kontant avlöning enligt Agrupp samt med fri bostad jämte bränsle. Till avlöning av biträde vid port- och telefonvaktsgöromålen uppbär samme befattningshavare 200 kronor. Det må nämnas, att verkmästaren vid hovbeslagssmedjan åtnjuter 10 procent provision å smedjans nettoavkastning. Provisionen har under de senare åren uppgått till följande belopp: 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 x

) Provision utgick endast under en del av året.

!)180 kronor 326 512 1,129 1,045 1,655 1,568

119 I en till kommittén överlämnad, förut (del I sid. 91) omnämnd skrivelse har inkomna hemställts, att även betjänte vid veterinärhögskolan måtte komma i åtnjutande av de i skrivelsen påyrkade löneförmånerna. Därjämte har Sveriges universitets- och högskolebetjäntes förening i skrivelse till Konungen den 15 januari 1921 (del I sid. 92) uppgivit, att »missnöje anmälts med nuvarande gruppering» bland andra av chauffören vid veterinärhögskolan. För avgivande av utlåtande har till kommittén överlämnats en framställning från vissa befattningshavare vid veterinärhögskolan med anhållan om löneförbättring. I skrivelse till högskolans styrelse den 17 mars 1921 hemställde maskinisten P. A. Andersson, sjukvårdaren vid kirurgiska avdelningen S. Gustafsson och fodermarsken vid medicinska avdelningen C. W. Ohlsson, att styrelsen måtte vidtaga åtgärder för deras uppflyttande i högre lönegrad. I skrivelsen anförde maskinisten, att han, som vore förman för eldarpersonalen, hade tillsyn över eldningen av högskolans många pannanläggningar samt över skötseln åv värme- och ventilationsanläggningarna, vilket arbete stundom krävde passning nattetid; därjämte hade han att utöva tillsyn å högskolans elektriska belysningsanläggningar samt uppsikt jämväl över de reparationer av värmeledning, vatten- och avloppsledningar med mera, som han ej själv utförde; han hade ock ätt mottaga och kontrollera inköpt bränsle samt ordna fördelningen därav mellan olika anläggningar. Gustafsson och Ohlsson framhöllo i skrivelsen, att de i egenskap av sjukvårdare hade att vara närvarande vid såväl morgon- som eftermiddagsbehandlingen samt måste vara tillgängliga vid eventuella olycksfall; de hade att uppbära och redovisa medel för behandlade djur, bandageartikiar, medicin m. m. samt skulle dagligen till kamreraren avlämna uppburna medel jämte rapport om nykomna eller avgångna patienter; de hade ock att ombesörja sterilisation av bandageartiklar samt handhava och förvalta såväl dessa som avdelningens dyrbara och omfattande instrumentarier och museisamlingar;, dessutom skulle de rekvirera och kontrollera fodermedel samt hava uppsikt över förvaring och fördelning av dessa, varjämte de hade att tillse de hygieniska förhållandena i stallarna. Gustafsson anförde för sin del, att han därjämte hade att leda och övervaka ytterarbetena vid högskolan, ordna körslorna och handhava redskapen. Vid skrivelsen voro fogade av rektorn vid veterinäfhögskolan John Vennerholm och professorn därstädes Hj. Dahlström avgivna intyg, i vilka riktigheten av de i skrivelsen lämnade uppgifterna vitsordades. Sedermera har styrelsen för veterinärhögskolan i skrivelse till Konungen den 31 mars 1921 vid överlämnande av framställningen hemställt, att densamma måtte för ifrågavarande befattningshavare föranleda den löneförhöjning, ^som kunde anses skälig, varjämte styrelsen för maskinistbefattningens del särskilt framhållit, hurusom det vore viktigt, att just denna befattning vore besatt med en i sitt fack fullt kunnig och erfaren person, samt erinrat om att den nuvarande maskinisten, som vore en på sitt område synnerligen förfaren man, lyckats högst betydligt nedbringa bränsleåtgången. I likhet med riksmuseets och skogshögskolans preparatorer (ovan sid. 25 och 102) Kommitténs torde vaktmästaren och preparatorn vid veterinärhögskolan böra placeras i löne- yttrande. graden B 4. Av vad som anförts rörande maskinistens åligganden har kommittén blivit övertygad om att han bör placeras i samma lönegrad, B 4, som föreslagits för bland andra maskinisterna vid Uppsala universitet (del I sid. 95).

120 Verkmästaren vid hovbeslagssmedjan torde böra placeras i samma lönegrad samt bibehållas vid sin nuvarande rätt till provision. Då denna, enligt vad kommittén inhämtat, för framtiden kan förväntas uppgå till omkring 500 kronor, skulle hans sammanlagda slutavlöning uppnå ett belopp ungefär motsvarande avlöningen i lönegraden B 5, vilken lönegrad kommittén funnit lämplig för bland andra verkmästaren vid tek niska högskolan (ovan sid. 82). Till samma lönegrad hava ock vid kommunikationsverken hänförts bland andra verkstadsförmän. Däremot finner kommittén tillräckligt bärande skäl ej vara anförda för en uppflyttning av fodermarsken vid medicinska avdelningen och sjukvårdaren vid kirurgiska avdelningen, utan synas de böra placeras i samma lönegrad, B 3, som torde vara tilllämplig på övriga för närvarande till B-grupp hänförda befattningshavare, med undantag av automobilföraren. För denne föreslår nämligen kommittén flyttning till lönegraden B 2. Han torde nämligen vara närmast jämförlig med automobilförarna vid hospitalen, vilka enligt beslut av 1922 års riksdag placerats i nämnda lönegrad. Port- och telefonvakten torde böra överflyttas till lönegraden B 1, med rätt att å extra stat uppbära 200 kronor till avlönande av biträde vid port- och telefonvaktsgöromålens bestridande. Däremot torde denne befattningshavare böra i vanlig ordning erlägga ersättning för honom tillkommande bostadsförmån.

16. Statens veterinärbakteriologiska anstalt. Föreståndare.

Avlöningen till föreståndaren för veterinärbakteriologiska anstalten har alltsedan anstaltens upprättande, varom beslut fattades av 1908 års riksdag, varit reglerad i överensstämmelse med den för universitetsprofessorer antagna lönetypen. Då anslaget till anstalten under åren 1909—1915 var uppfört å extra stat, utgick avlöningen i form av arvode med samma belopp som professors begynnelseavlöning, således 7,500 kronor, dock med avdrag av 250 kronor, motsvarande den pensionsavgift ordinarie befattningshavare hade att erlägga. 1915 års riksdag godkände ett av Kungl. Maj:t efter utredning av 1902 års löneregleringskommitté i dess den 13 februari 1915 avgivna betänkande nr XLV framlagt förslag om anstaltens uppförande på ordinarie stat från och med år 1916. I samband härmed bestämdes föreståndarens avlöning till full överensstämmelse med professorsavlöningen, således till 5,000 kronor lön och 2,500 krono^r tjänstgöringspenningar, vartill skulle komma ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 år. I tillfällig löneförbättring har föreståndaren uppburit 1,000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Kommittén har tidigare föreslagit, att avlöningen till professorerna vid veterinärhögskolan samt till föreståndarna för statens bakteriologiska laboratorium och statens rättskemiska laboratorium (ovan sid. 2) skola utgå enligt lönegraden B 20. Då den nu rådande likställigheten mellan nämnda befattningshavare och föreståndaren för veterinärbakteriologiska anstalten torde böra bibehållas, föreslår kommittén, att jämväl denna föreståndare måtte hänföras till lönegraden B 20. .

Laboratorer.

Vid anstalten äro för närvarande anställda två laboratorer. Laboratorsavlöningen har tidigare uppgått till samma belopp som avlöningen till motsvarande befattnings-

121 havare vid farmaceutiska institutet (d. v. s. 4,000 kronor, därav 2,400 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor). Av 1919 års lagtima riksdag höjdes emellertid laboratorsavlöningen vid veterinärbakteriologiska anstalten till likställdhet med avlöningen till laboratorerna vid statens bakteriologiska laboratorium. Begynnelseavlöningen är således 5,600 kronor (3,600 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar), vartill komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter 5 och 10 år. Den tillfälliga löneförbättringen har utgjort 950 kronor (650 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Kommittén har ovan (sid. 4) föreslagit, att laboratorerna vid bakteriologiska laboratoriet måtte erhålla placering i lönegraden B J6. Då emellertid högre kompetenskrav torde ställas på dessa laboratorer än på motsvarande befattningshavare vid veterinärbakteriologiska anstalten, föreslår kommittén, att sistnämnda laboratorer överföras till lönegraden B 15. Till arvoden åt envar av tvenne assistenter utgå å anstaltens stat anslag med A$$i$tenter. 3,000 kronor, vartill efter 5 år kommer en arvodesförhöjning med 400 kronor. I tillfällig löneförbättring har vardera befattningshavaren uppburit 750 kronor. I enlighet med de synpunkter kommittén tidigare (sid. 93) utvecklat, böra dessa assistenter inordnas i den lägre av de två arvodesklasser, som kommittén ifrågasatt för dylika befattningshavare. Assistenternas arvoden skulle således uppgå till 4,500 kronor. Vid förevarande anstalt finnes anställd en kontrollant med arvode till samma Kontrollant. belopp som inspektorn och kontrollanten vid statens bakteriologiska laboratorium. Arvodet uppgår således enligt stat till 2,000 kronor, vartill kommer i tillfällig löneförbättring 500 kronor. Likställdheten i avlöningshänseende mellan de båda befattningshavarna synes även framdeles böra bibehållas. Kommittén föreslår därför, att arvodet till veterinärbakteriologiska anstaltens kontrollant måtte bestämmas till samma belopp, 3,000 kronor, som kommittén ifrågasatt för arvodet till inspektorn och kontrollanten vid bakteriologiska laboratoriet. Vid anstalten finnas fyra kvinnliga biträden, av vilka två tillhöra första och två Kdnniiga andra graden (del I sid. 89). Kommittén föreslår att biträdena placeras i lönegraderna biträden. C 2 och C 3. ; Av de vid anstalten anställda vaktmästarna tillhör en vaktmästare och prepa- vaktmästare. rator den så kallade Cgruppen samt en vaktmästare och en stallförman B-gruppen (del I sid. 90). I en förut (del I sid. 91) återgiven framställning hava höjda löneförmåner påyrkats jämväl för dessa vaktmästare. Förstnämnde befattningshavare synes böra placeras i samma lönegrad B 4, som kommittén ansett lämplig för motsvarande tjänsteman vid bakteriologiska laboratoriet (ovan sid. 6). Vaktmästaren, ävensom stallförmannen, torde böra sättas i lönegraden B 3, varigenom likaledes överensstämmelse vinnes med vad kommittén föreslagit för nämnda laboratorium.

lö

122 B. Särskilda åtgärder vid civila avlöningsreglementets tillämpning på vissa fackhögskolor och andra vetenskapliga anstalter. Kommittén har i det föregående (sid. 17) anfört de skäl, som föranlett kommittén att föreslå införande i 5 § av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen av ett nytt stycke betecknat såsom punkt 3. Rörande motiven till nedan intagna förslag härom får kommittén således hänvisa till vad som tidigare yttrats. Av den ifrågasatta ändringen av 5 § föranledas några mindre jämkningar jämväl i avfattningen av 6 och 7 §§ i reglementet. För placering av lärarinnorna vid gymnastiska centralinstitutet föreslår kommittén, såsom likaledes tidigare nämnts (sid. 90), införande i den i 9 § av reglementet intagna löneplanens avdelning C av en ny nionde lönegrad. Förslag till ändring av reglementet i denna del återfinnes i nedan intagna författningsförslag. Av förslaget i fråga betingas ett tillägg jämväl till 16 § 1. Liksom av kommittén föreslagits (del I sid. 99) för universitetens och karolinska institutets del bör även angående tillämpning av det civila avlöningsreglementet på de i detta betänkande omhandlade fackhögskolor och andra vetenskapliga anstalter utfärdas en särskild kungörelse. Förslag härom jämte specialmotivering meddelas i det följande.

Förslag till ändring av 5, 6, 7, 9 och 16 §§ av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. 5 §•

1. För generaldirektörs- och chefsbefattningarna — — kronor. 2. För följande kronor. 3. För vissa i den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angivna befattningar, vilkas innehavare tillsättas genom förordnande på viss tid, skall vad i detta reglemente eller eljest är stadgat angående de i 3 kap. avsedda tjänstemän i tillämpliga delar lända till efterrättelse. 4. Beträffande den chefen för lantförsvarets kommandoexpedition tillkommande rätten till gottgörelse för tjänstehästar gäller vad därom är särskilt stadgat. 6 §. ' 1. Tjänsteman, som avses i 5 § 1 och 2 mom. äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 45 dagar. 2. Har — — — — — tillgodonjutas. 3. I fråga — _ _ _ Kungl. Maj:t. 7 §. Avlider tjänsteman, som avses i 5 § 1 och 2 mom., skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp av 500 kronor.

124 9 §. Löneplan. Avdelning A. För manliga tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning. Avdelning B. För andra manliga tjänstemän. Avdelning C. För kvinnliga tjänstemän. L ö n e g r a d .

0 Löneklass.

r t s g r u p p

A.

B.

G.

D.

E.

F.

G.

—

—

—

—

—

—

—

—

4,500

4,1320

4,800

4,920

5,100

5,220

5,400

5,520

4,740 5,040 5,340 5,640

4,860 5,160 5,460 5,760

4,980 5,280 5,580 5,880

5,100 5,400 5,700 6,000

5,220 5,520 5,820 6,120

16 §. 1.

Därest — — — tabell:

A. För manliga tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning. B. För andra manliga tjänstemän. C. För kvinnliga tjänstemän. Löneklass enligt 9 § avd. C.

Tjänstledighetsavdrag. kr.

3 3 4

21 22 23

2. Har sagts. 3. Har — — — sagts. 4-. Föreskrifterna —

öre

50 75

inträder.

Vad sålunda förordnats skall träda i kraft den

— —.

Förslag till

kungörelse angående tillämpning å tjänstemän vid vissa fackhögskolor och andra vetenskapliga anstalter av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, A. Ifrågavarande reglemente skall från och med den — — — — äga tillämpning å tjänstemän vid statens bakteriologiska laboratorium, statens rättskemiska laboratorium, läroanstalterna för barnmorskor i Stockholm och Göteborg, naturhistoriska riksmuseet, akademien för de fria konsterna med konsthögskolan, musikaliska akademien med musikkonservatoriet, tandläkarinstitutet, farmaceutiska institutet, tekniska högskolan, Chalmers tekniska institut, gymnastiska centralinstitutet, centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, lantbruksinstitutet vid Ultuna, skogshögskolan, statens skogsförsöksanstalt, veterinärhögskolan och statens veterinärbakteriologiska anstalt. B. Härvid skola följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse: 1. Föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium, ävensom där anställda laboratorer, samt föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium må icke utan medgivande av medicinalstyrelsen utöva enskild praktik; nämnda befattningshavare ävensom övriga vid nämnda laboratorier anställda tjänstemän må icke utan medgivande av medicinalstyrelsen utom tjänsten utfärda intyg eller avgiva utlåtande i fråga, som är eller kan antagas bliva föremål för undersökning vid laboratoriet. Befattning såsom överlärare och barnmorskelärare vid läroanstalt för barnmorskor må vara förenad med befattning vid det barnbördshus, dit läroanstalten är förlagd.

126 Intendent, assistent och konservator vid naturhistoriska riksmuseet må endast för den avdelning, vid vilken han är anställd, insamla, mottaga eller eljest förvärva föremål av det slag, avdelningen omfattar. Äger den, som tillträder intendents-, assistent- eller konservatorsbefattning, samling av dylika föremål, vare han skyldig att snarast möjligt och senast inom två år från tillträdandet av befattningen antingen nedsätta samlingen i riksmuseets vård eller ock avhända sig densamma, varvid den dock först skall hembjudas staten till inlösen. Konservator vid museet må ej utan särskilt tillstånd av vederbörande avdelningsföreståndare på museets lokaler utföra arbete för enskild räkning eller därstädes förvara materialier eller preparat till dylikt arbete. Befattning såsom professor vid konsthögskolan, med undantag av professuren i arkitektur samt professuren i den svenska arkitekturens historia, eller lärare vid musikkonservatoriet må kunna förenas med befattning av det i 3 § 1 mom. i reglementet nämnda slag, därest tillstånd härtill meddelas i den ordning, som stadgas i 3 § 2 mom. Sekreteraren vid musikaliska akademien äger ej utöver den med sekreterarbefattningen förenade avlöningen uppbära ersättning av statsmedel för av honom vid akademiens konservatorium bedriven lärarverksamhet. Befattningshavare vid musikkonservatoriet, som uppbär mer än en avlöning på musikaliska akademiens stat, må åtnjuta avlöningsförhöjning efter viss tids tjänstgöring allenast på en av dessa befattningar. Befattningshavare vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, statens skogsförsöksanstalt eller statens veterinärbakteriologiska anstalt äger icke utan tillstånd av den myndighet, under vilken anstalten lyder, mot betalning åtaga sig sådana uppdrag åt enskilda, som falla inom anstaltens verksamhetsområde, ej heller äger befattningshavare vid veterinärbakteriologiska anstalten eljest utöva enskild veterinärpraktik. Innehavare av lärarbefattning vid veterinärhögskolans ambulatoriska klinik äger icke att utöva enskild veterinärpraktik. 2. Vad i 13 § i reglementet stadgas om förflyttning till annan tjänst skall äga tillämpning för tjänsteman vid gymnastiska centralinstitutet i fråga om förflyttning till annan befattning för fysisk fostran samt för annan

127 tjänsteman vid statens skogsförsöksanstalt än avdelningsföreståndare i fråga om förflyttning till befattning vid domänverket. 3. Befattningshavare med avlöning i någon av lönegraderna B 1 —B 5 skall, där det erfordras för beredande av semester åt annan dylik befattningshavare, ävensom i övrigt enligt bestämmande av vederbörande högskolas rektor eller anstalts föreståndare, vara skyldig att, utan särskild ersättning utöver den honom eljest tillkommande avlöningen, jämte egen tjänst bestrida göromål, tillhörande annan befattning av nämnda slag vid den högskola eller anstalt, där han är anställd. Enligt beslut av styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt skall dylik befattningshavare vid nämnda högskola i ty fall jämväl tjänstgöra vid skogsförsöksanstalten och dylik befattningshavare vid anstalten jämväl vid skogshögskolan. 4. I stället för vad i 21 § sägs om semester skall gälla, att lärare vid konsthögskolan, musikkonservatoriet, tandläkarinstitutet, farmaceutiska institutet, tekniska högskolan, Chalmers tekniska institut, gymnastiska centralinstitutet, lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, lantbruksinstitutet vid Ultuna, skogshögskolan samt veterinärhögskolan äga åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. 5. Förste vaktmästaren, vaktmästaren, portvakten och eldaren vid akademien för de fria konsterna skola i ersättning för begagnande av dem i akademiens hus anvisade bostäder jämte förmån av bränsle och lyse till akademien erlägga hyra med belopp, som fastställes enligt de i 22 § i reglementet stadgade grunder. 6. Till verkmästaren vid veterinär hög skolans hovbeslagssmedja må utgå provision efter tio för hundrade å den vid smedjan inflytande inkomst efter avdrag av kostnaderna för smedjans drift. 7. Befattningshavare vid musikaliska akademien eller musikkonservatoriet, vilkens avlöning enligt äldre lönestat delvis utgjorts av lön och som enligt den nya staten skall äga uppbära arvode, må, där han gjort sådan anmälan, varom i 36 § i reglementet stadgas, så länge han kvarstår å gammal stat, uppbära tillfällig löneförbättring med det belopp, som utgått under året närmast före reglementets ikraftträdande.

Specialmotivering för kommitténs förslag till kungörelse. Förening av Från det i 3 § 1. givna förbud mot förening av tjänster har kommittén ansett tjåmter. undantag böra göras för överlärare och barnmorskelärare vid läroanstalterna för barnmorskor. Med hänsyn till föreskrifterna i stadgarna för barnmorskeundervisningen den 18 oktober 1907 § 4 (Svensk författningssamling nr 84) och den 19 augusti 1921 § 5 (nr 635) samt i enlighet med de ovan (sid. 1) omförmälda avtal, som slutits mellan statsverket och Stockholms resp. Göteborgs stad, bör förening medgivas mellan ifrågavarande tjänster och annan befattning vid det barnbördshus, dit läroanstalterna äro förlagda. Ordinarie befattningshavare vid akademien för de fria konsterna och vid musikaliska akademien äro enligt kungl. kung. den 13 juni 1908 (bih. nr 58) i fråga om rätt till tjänsteförening underkastade föreskrifter av annan lydelse än den eljest inom förvaltningen vedertagna. Det är nämligen dylik befattningshavare förbjudet att med befattningen hos vederbörande akademi resp. konsthögskolan eller musikkonservatoriet förena sådan tjänstebefattning eller sådant uppdrag annorstädes, som akademien, efter prövning, finner inverka hinderligt för tjänstgöringen hos akademien resp. konsthögskolan eller musikkonservatoriet. För professorn i svensk arkitekturhistoria vid konsthögskolan, som är skyldig att meddela undervisning i sitt ämne även vid tekniska högskolan, skall jämväl dennas styrelse lämna sitt bifall till en eventuell tjänsteförening (kungl. kung. den 22 juni 1911, bih. nr 39). Från den i avlöningsreglementets 3 § 1. intagna föreskriften skilja sig de för de båda akademierna gällande stadgandena, i vad dessa avse förening av statliga eller kommunala befattningar, i sakligt avseende förnämligast därigenom, att enligt sistnämnda föreskrifter tillåtelse till tjänsteförening kan meddelas av vederbörande akademi, medan beslut om avvikelse, från vad avlöningsreglementet stadgar, blott kan fattas av Konung och riksdag. Kommittén vill härvid erinra om att kommittén i första delen av sitt betänkande (sid. 100) ifrågasatt, att förening av befattning såsom musikdirektör eller kapellmästare vid universiteten med befattning av det slag, som 3 § 1. avlöningsreglementet avser, må medgivas av kanslern för rikets universitet under de villkor, som i reglementets 3 § 2. äro stadgade för förening av ordinarie tjänst med enskild tjänstebefattning. Med hänsyn till den förhållandevis begränsade tjänstgöringsskyldighet, som skulle åligga de lärare vid musikaliska akademien, vilka enligt kommitténs förslag skulle erhålla ordinarie anställning, — en undervisningsskyldighet om 20 veckotimmar — har kommittén funnit, att dessa befattningshavare böra komma i åtnjutande av samma möjlighet till tjänsteförening, som kommittén ifrågasatt för musikdirektören i Uppsala resp. kapellmästaren i Lund, med vilka befattningshavare nämnda lärare för övrigt skulle i avlöningshänseende bliva likställda.

129 Vad sålunda ifrågasatts för de ordinarie lärarna vid musikaliska akademien torde böra gälla även för de ordinarie professorerna vid konstakademien med undantag för professorn i arkitektur och professorn i den svenska arkitekturens historia med hänsyn till den dessa befattningshavare åliggande vidsträcktare undervisningsskyldighet. Vad beträffar sekreterarens vid musikaliska akademien tjänstgöringsskyldighet, vill kommittén hänvisa till vad kommittén i annat sammanhang yttrat (ovan sid. 44) samt till ett i förslaget till kungörelse intaget stadgande, att sekreteraren ej äger utöver den med sekreterarbefattningen förenade avlöningen uppbära ersättning av statsmedel för av honom vid akademiens konservatorium bedriven lärarverksamhet. Att för musikaliska akademiens övriga ordinarie befattningshavare medgiva avvikelse från det eljest gällande förbudet mot tjänsteförening synes ej böra ifrågakomma, då avlöningen till dessa tjänstemän utmätts efter en tjänstgöringsskyldighet om minst 7 timmar dagligen. Då enligt kommitténs förslag vid musikkonservatoriet skola finnas avlöningar i form av arvode med ålderstillägg, torde i förevarande kungörelse böra upptagas ett i gällande avlöningsvillkor intaget stadgande, att den, som innehar mer än en befattning på akademiens stat, må åtnjuta avlöningsförhöjning allenast å en av dessa befattningar. Att däremot för befattningshavarna vid konstakademien och konsthögskolan upptaga ett dylikt stadgande har kommittén ej funnit motiverat. För flera av de befattningshavare, vilka i förevarandé betänkande omhandlas, utövande ao finnes i avlöningsvillkoren intaget förbud att utöva enskild praktik o. d. emkUd prakOmfattningen av förbudet har bestämts på skiftande sätt i de olika författ- tlk m' m' ningarna. Gällande beI allmänhet har detsamma begränsats till att avse vissa närmare angivna upp- svammeser drag. Så är fallet med riksmuseets konservatorer, som i kungl. kung. den 22 juli 1918 (nr 650) förbjudits att i allmänhet åtaga sig konservatorsarbeten åt enskilda. I avlöningsvillkoren för tjänstemän vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet (kungl. kung. den 24 oktober 1913, nr 402) vid skogsförsöksanstalten (kungl. kung. den 9 oktober 1914, nr 333) samt vid veterinärbakteriologiska anstalten (kungl. kung. den 19 juni 1919, nr 498) hava vederbörande förbjudits att åtaga sig sådana uppdrag åt enskilda, som falla inom området för ifrågavarande anstalts verksamhet. Ej ens i denna begränsade form är dock förbudet här ovillkorligt. Det gäller nämligen endast uppdrag »mot betalning». I avlöningsbestämmelserna för skogshögskolans tjänstemän förekommer ett liknande förbud, som dock begränsats till att avse uppdrag att verkställa skogsförrättningar åt enskilda (kungl. kung. den 9 oktober 1914, nr 332). En mera speciell utformning har givits åt de föreskrifter, som återfinnas i 17 § av instruktionen för statens bakteriologiska laboratorium den 31 december 1917 (nr 989), i 16 § av instruktionen samma dag för rättskemiska laboratoriet (nr 990) samt i 16 § av instruktionen samma dag för farmaceutiska laboratoriet (nr 991). Enligt dessa stadganden har befattningshavare vid vederbörande laboratorium tillförbundits att ej utom tjänsten utfärda intyg eller avgiva utlåtande i fråga, som är eller kan antagas bliva föremål för undersökning vid resp. laboratorium. En annan typ av föreskrifter i berörda hänseende företrädes av avlöningsvillkoren för befattningshavare vid de bakteriologiska och rättskemiska laboratorierna (kungl. kung. den 18 september 1908, bih. nr 73) samt för befattningshavare vid veterinärhögskolan (kungl. kung. den 20 mars 1914, nr 47) och vid veterinärbakteriologiska 17

13ft anstalten. Genom ifrågavarande stadganden har nämligen utöver förut berörda bestämmelser för dessa tjänstemäns del ett generellt förbud meddelats att utöva enskild praktik. Det må i detta sammanhang erinras om att, enligt vad förut nämnts, även för befattningshavare vid konstakademien och musikaliska akademien ett generellt förbud består att: med befattningen i fråga förena »uppdrag annorstädes». I allmänhet äro de meddelade förbuden mot enskild praktik o. d. ej ovillkorliga i den bemärkelse, att det skulle vara vederbörande överordnade myndighet betaget att, ifall skäl därtill föreligga, meddela dispens från förbudet. Sådan rätt tillkommer t. ex. medicinalstyrelsen, vad beträffar tjänstemän vid de bakteriologiska, rättskemiska och farmaceutiska laboratorierna ävensom tjänstemän vid veterinärbakteriologiska anstalten. Intendenten .vid riksmuseets vertebratavdelning äger motsvarande befogenhet i fråga om konservatorerna vid museet, och konstakademien resp. musikaliska akademien meddela, såsom nämnts, ifrågavarande tillstånd åt tjänstemännen vid akademierna resp. konsthögskolan och musikkonservatoriet. Vad beträffar läraren i den svenska arkitekturens historia vid konsthögskolan, kräves även tillstånd av tekniska högskolans styrelse. För skogs- och veterinärhögskolornas del är det vederbörande högskolestyrelse, till vilken beslutanderätten i berörda hänseende är förlagd. Som emellertid redan antytts, äro undantagsvis föreskrifterna i fråga indispensabla. Så är fallet t. ex. med berörda avlöningsvillkor för skogshögskolans rektor samt för centralanstaltens och skogsförsöksanstaltens tjänstemän. I sammanhang med de nu behandlade föreskrifterna må uppmärksamheten fästas på vissa bestämmelser, som utan att rikta sig mot tjänstemännens rätt att åtaga sig enskilda uppdrag, dock i viss mån begränsa deras handlingsfrihet i privat hänseende. Enligt 11 § av kungl. instruktionen för naturhistoriska riksmuseet den 23 april 1920 (nr 174) får intendent endast för vederbörande avdelnings räkning »insamla, mottaga eller förvärva föremål av det slag, avdelningen omfattar». Därjämte är stadgat, att, om han vid tillträdet till intendentsbefattning äger sådan samling, han skall efter skedd värdering hembjuda den åt staten till inköp samt, därest staten ej önskar begagna sin förköpsrätt, annorledes avhända sig samlingen senast inom två år från tillträdet av befattningen. Motsvarighet till denna föreskrift saknas helt för assistenternas del, däremot är det enligt instruktionens 20 § konservatorerna förbjudet att »hava egna samlingar av ryggradsdjur» samt att »driva köpenskap med sådana». Någon hembudsskyldighet till staten eller förpliktelse att inom viss tid efter befattningens tillträdande avhända sig samling, som befattningshavaren förut innehar, är dock ej här stadgad. Kommitténs Det kan ifrågasättas, om ej önskvärdheten av enhetliga avlöningsbestämmelser yttrande. b o r ( j e föranleda, att de återgivna föreskrifterna ej i oförändrat skick överflyttades till den kungörelse, i vilken de speciella avlöningsvillkoren skola upptagas. Även med beaktande av de för de olika institutionerna egenartade förhållandena torde nämligen en viss normalisering av ifrågavarande föreskrifter låta sig genomföras. Vad då först angår de högskolelärare, som omhandlas i förevarande betänkande, torde något generellt förbud mot utövande av enskild praktik för deras del knappast vara påkallat. Den praktiska läggning, som bör givas åt undervisningen vid fackhögskolorna, gör det tvärtom till ett önskemål, att lärarna stå i nära kontakt med det praktiska livet och därigenom beredas möjlighet att delgiva lärjungarna den erfarenhet, de sålunda förvärva. Såsom av redogörelsen för gällande avlöningsvillkor framgår, har bland nu ifrågavarande befattningshavare förbud mot utövande av enskild

131 praktik blott meddelats för lärarna vid skogs- och veterinärhögskolorna. Kommittén finner sagda förbud ej böra bibehållas för andra än lärare vid veterinärhögskolans ambulatoriska klinik. Då dennas verksamhet bedrives ambulatoriskt, det vill säga hos de hjälpsökande, skulle, därest även lärare vid denna klinik ägde utöva enskild praktik, gränsen mellan denna och tjänstutövningen för högskolans räkning lätt bliva så svävande, att missförstånd i nämnda hänseende hos allmänheten kunde vållas. En i viss mån annan ställning än högskolelärarna intaga däremot tjänstemännen vid de vetenskapliga laboratorierna och försöksanstalterna. Med hänsyn till arten och omfattningen av den tjänstgöringsskyldighet, som åligger dessa befattningshavare, torde för deras del ett förbud mot utövande av enskild praktik vara väl motiverat. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har förbudet mot enskild praktik utformats på två skilda sätt. För tjänstemän vid bakteriologiska och rättskemiska laboratorierna drabbar förbudet, förutom utfärdande av vissa intyg och utlåtanden, utövande av enskild praktik överhuvudtaget, medan detsamma för ifrågavarande tjänstemän vid centralanstalten och skogsförsöksanstalten allenast gäller åtagande mot betalning av sådana uppdrag åt enskilda, som falla inom området for anstaltens verksamhet. Vid veterinärbakteriologiska laboratoriet har en kombination skett av båda formerna, i det vederbörande förbjudits såväl att mot betalning åtaga sig sådana uppdrag åt enskilda, vilka falla inom anstaltens verksamhetsområde, som ock att utöva annan enskild veterinärpraktik. Kommittén har ej funnit de gällande föreskrifterna i alla hänseenden täcka vad som med hänsyn till de skilda institutionernas olikartade uppgifter kunde anses påkallat. Sålunda lärer det till exempel kunna ifrågasättas, om ej avdelningsföreståndare, laboratorer och dylika befattningshavare vid försöksanstalterna m. fl. borde blott för anstaltens räkning äga utföra vetenskapliga undersökningar av större betydenhet. För att åt dessa anstalters tjänstemän i allmänhetens ögon bevara anseende för full opartiskhet vid lämnande av upplysningar, borde måhända en föreskrift meddelas av innehåll, att tjänstemännen ägde att delgiva utomstående upplysningar rörande vid vederbörande anstalt verkställda försök allenast på det sätt, som i anstaltens stadgar funnes föreskrivet. I stadgarna kunde då lämnas mera detaljerade bestämmelser om de former, under vilka allmänheten ägde erhålla del av de vid anstalterna bedrivna arbetena. Slutligen borde det vara vederbörande förbjudet att, innan ett undersökningsresultat gjorts för allmänheten tillgängligt, för egen eller annan enskilds räkning tillgodogöra sig detsamma. Vid statsbakteriologiska laboratoriet borde -det dessutom vara tjänstemännen förbjudet att deltaga i styrelsen av, äga del i eller vara anställd vid bolag eller annat företag, som idkar handel med eller tillverkning av animalt ympämne eller bakteriologiska medel, som användas i diagnostiskt eller terapeutiskt syfte. Motsvarande stadgande kan ifrågasättas även för veterinärbakteriologiska anstaltens del. Arten av rättskemiska laboratoriets verksamhet torde däremot i och för sig blott påkalla ett stadgande av det innehåll, som för närvarande finnes intaget i anstaltens instruktion, nämligen att befattningshavare icke må utan medicinalstyrelsens medgivande utom tjänsten utfärda intyg eller avgiva utlåtande i fråga, som är eller kan antagas bliva föremål för undersökning vid laboratoriet. Då emellertid något behov av nya bestämmelser i den riktning, som kommittén ansett kunna ifrågasättas, så vitt kommittén har sig bekant, ej torde hava gjort sig gällande, har kommittén ej funnit anledning att i kungörelseförslaget upptaga dylika föreskrifter. I stället har kommittén — i likhet med vad som i allmänhet iakttagits

132 vid de senare årens löneregleringar — i regel begränsat sig till att upptaga de förut gällande bestämmelserna, i vilka endast företagits en del formella jämkningar ävensom sådana sakliga ändringar, vilka varit betingade av vad kommittén i övrigt föreslagit. Blott för lärarna vid skogs- och veterinärhögskolorna har kommittén ansett de ovan angivna riktlinjerna böra följas och i enlighet härmed ur förslaget uteslutit förbudet mot enskild praktik, utom vad beträffar lärare vid veterinärhögskolans ambulatoriska klinik. Vidare har det i avlönings villkoren för konstakademiens och musikaliska akademiens befattningshavare förekommande stadgandet om rätt för respektiv akademi att pröva lämpligheten av att befattningshavare åtaga sig uppdrag annorstädes, ansetts kunna bortfalla. Vad beträffar det i instruktionen för riksmuseet intagna förbudet för intendent och konservator att äga vetenskapliga samlingar och den intendent åliggande skyldigheten att viss tid efter tillträde av sin befattning avhända sig dylik samling, har kommittén varit synnerligen tveksam rörande nödvändigheten och lämpligheten av en dylik föreskrift. Motsvarighet härtill saknas nämligen för befattningshavare vid andra jämförliga institutioner, till exempel universitetens matematisk-naturvetenskapliga institutioner eller andra statliga museer. Då emellertid något yrkande om ifrågavarande stadgandes borttagande ej framställts, har kommittén ansett föreskrifterna i fråga böra överflyttas till kungörelsen. Förutom att kommittén vidtagit vissa formella jämkningar, har kommittén funnit sig böra i så måtto lindra föreskriften om skyldighet att avhända sig samling, att såsom ett alternativ härtill uppställts möjligheten för befattningshavaren att nedsätta samlingen i riksmuseets vård, varav följer, att vid befattningshavarens avgång från tjänsten han själv eller hans rättsinnehavare äga komma i besittning av samlingen. Vidare har kommittén förslagsvis utsträckt föreskrifterna i fråga att gälla även assistenterna vid museet, för vilka kommittés i det föregående (sid. 17) föreslagit ordinarie anställning, varjämte kommittén ansett skyldighet att avhända sig samling eller deponera den hos riksmuseet böra stadgas jämväl för konservatorerna. I fråga om det för sistnämnda befattningshavare gällande förbudet att åtaga sig konservatorsarbeten åt enskilda, finner kommittén lämpligt, att förbudet för dessa konservatorer erhåller samma formulering, som av kommittén (del I sid. 100) föreslagits för konservatorerna vid universitetens zoologiska institutioner. I så fall skulle det vara vederbörande förbjudet att utan särskilt tillstånd av avdelningsföreståndaren på museets lokaler utföra arbete för enskild räkning eller därstädes förvara materialier eller preparat till dylikt arbete. För farmaceutiska laboratoriets befattningshavare, vilkas avlöning är uppförd på extra stat, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de föreskrifter i här berörda hänseende, som må finnas påkallade. Skulle eljest för icke-ordinarie tjänstemän vid de högskolor och anstalter, å vilka förevarande kungörelse skall äga tillämpning, erfordras föreskrifter av det slag, som här ifrågasatts för ordinarie tjänstemän, torde föreskrifterna böra meddelas av Kungl. Maj:t. Förflyttning \ gällande avlöningsvillkor för gymnastiska centralinstitutet (kungl. kung. den till a n 19 juni 1919, nr 403) har upptagits ett särskilt stadgande avsett att underlätta t ^ förflyttning av ordinarie befattningshavare vid institutet till bland annat gymnastiklärarbefattning vid läroverk och andra skolor. Med bibehållande av innehavd tjänstegrad och avlöning är nämligen vederbörande pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t

133 prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom området för ifrågavarande undervisningsväsen. Då avlöningsreglementets 13 § ej ålägger befattningshavaren en så vidsträckt flyttningsskyldighet och ifrågavarande bestämmelse i princip synes böra bibehållas, föreslår kommittén, att i kungörelsen upptages ett stadgande, att dylik befattningshavare skall vara underkastad bestämmelserna i 13 § även i fråga om förflyttning till annan befattning för fysisk fostran. Någon uttrycklig hänvisning till att befattningshavaren, därest dylik förflyttning skulle komma i fråga, bör komma i åtnjutande av flyttningsersättning enligt föreskrifterna i 27 § av reglementet, torde ej vara erforderligt, då avfattningen av nämnda paragraf ger vid handen, att densamma i dylikt fall utan vidare är tillämplig. Föreskrifterna om flyttningsskyldighet torde böra utsträckas att äga motsvarande tillämpning å tjänstemän vid skogsförsöksanstalten, med undantag av föreståndarna, i fråga om förflyttning till befattning inom domänverket. Enligt 11 § av stadgarna för konsthögskolan (den 13 juni 1908, nr 79) kan aka- Ersättning demien för de fria konsterna »efter sig företeende omständigheter» anhålla hos Kungl. nande vid förordMaj-.t, att den, som »hugnas» med sysslan såsom professor vid högskolan, »erhåller me>i er>m ««-m förordnande därå för ett år, efter utgången varav den sålunda förordnade, om han ' av akademien funnits vara till platsen fullt lämplig, anmäles till undfående av Kungl. Maj:ts fullmakt å densamma». Någon särskild föreskrift om de avlöningsförmåner, som i dylikt fall skola utgå till befattningshavaren, torde ej behöva intagas i förevarande kungörelse, utan lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t att härutinnan meddela föreskrift. Av skäl, som för universitetens del av kommittén utvecklats å sid. 111 i del I av kommitténs betänkande, torde för vaktmästarna vid vissa av de institutioner, som kungörelseförslaget avser, böra meddelas stadgande om skyldighet att vid semester for annan dylik befattningshavare utan särskild ersättning bestrida de med dennes tjänst förenade göromål. För att vaktmästares och med dem jämförliga befattningshavares arbetskraft skall bliva i full utsträckning utnyttjad, torde det vara lämpligt, att det ålägges dessa befattningshavare att vid behov tjänstgöra jämväl vid annan institution eller avdelning än den, där de mera omedelbart vunnit anställning.. En bestämmelse härom har upptagits i förslaget till kungörelse. Det lärer kunna ifrågasättas, om ej ett dylikt åliggande bör stadgas jämväl för de vid universitetens och karolinska institutets vetenskapliga institutioner anställda vaktmästarna. Då vid statens skogsförsöksanstalt allenast är anställd en vaktmästare, torde, för att han skall kunna beredas tillfälle till semester, vaktmästarna vid den inom samma område som anstalten belägna skogshögskolan böra åläggas att vid behov uppehålla nämnda befattningshavares tjänstgöringsskyldighet. Kommittén har därför funnit lämpligt, att i kungörelsen upptages ett stadgande av innehåll, att enligt beslut av styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt dylik befattningshavare vid nämnda högskola jämväl skall tjänstgöra vid skogsförsöksanstalten och dylik befattningshavare vid anstalten jämväl vid skogshögskolan. Liksom av kommittén föreslagits för lärare vid universiteten och karolinska institutet (del I sid. 101) torde även för lärare vid de högskolor, som i detta betänkande avhandlas, böra lämnas en föreskrift av innehåll, att i stället för vad i 21 § i reglementet sägs om semester skall gälla, att lärare vid konsthögskolan, musikkon-

134 servatoriet, tandläkarinstitutet, farmaceutiska institutet, tekniska högskolan, Chalmers tekniska institut, gymnastiska centralinstitutet, lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, lantbruksinstitutet vid Ultuna, skogshögskolan samt veterinärhögskolan äga åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. Då i en del av ifrågavarande högskolors stadgar och reglementen uttrycklig föreskrift om ferier för närvarande saknas, torde böra iakttagas, att vid löneregleringens ikraftträdande föreskrifter härutinnan meddelas. Hyresersätt-

I anslutning till vad kommittén yttrat (ovan sid. 42) bör i kungörelsen meddelas föreskrift, att vaktmästarna m. fl. vid akademien för de fria konsterna skola till akademien erlägga hyra med belopp, som fastställes enligt de i 22 § i reglementet stadgade grunder. Särskild

er-

tåttningmm. i 60 § av stadgarna för tandläkarinstitutet (kungl. kung. den 26 Enligt föreskrift november 1920, nr 767) skola de, som anmäla sig till undergående av tandläkarkandidatexamen erlägga en avgift av 45 kronor, varav 15 kronor ingå till lärarkollegiets vid karolinska institutet kassa och återstoden lika fördelas mellan examensnämndens trenne medlemmar. Samma fördelningsgrund iakttages i fråga om motsvarande avgift för prövningen till tandläkarexamen, vilken avgift uppgår till 65 kronor. Då kommittén icke finner skäl att för tandläkarinstitutets lärare — lika litet som för universitetens (del I sid. 113) — bibehålla sportler i form av andel i inflytande examensavgifter, förutsätter kommittén, att denna rätt vid det nya avlöningsreglementets ikraftträdande kommer att bortfalla. Verkmästaren vid veterinärhögskolans hovbeslagssmedja tillgodoföres enligt 68 § av högskolans stadgar 10 procent provision å den behållning,, som kan uppkomma ä smedjans rörelse. Kommittén har redan i det föregående (sid. 120) förordat, att denna förmån må bibehållas. Lämpligen torde särskild föreskrift härom böra införas i kungörelsen.

Kommittén vill slutligen erinra om att i gällande stadgar för flera av de i detta betänkande avhandlade institutioner, finnas föreskrifter om formerna för befattningars tillsättning, vilka former ej överensstämma med de grunder, på vilka det civila avlöningsreglementet vilar. Så till exempel är i 17 § av stadgarna för gymnastiska centralinstitutet (kungl. kung. den 14 maj 1920, nr 215) föreskrivet, att lärare-, lärarinneoch skrivbiträdesbefattning vid institutet — oaktat de i staten äro uppförda som ordinarie — tillsättas av institutets styrelse medelst förordnande. Säregna tillsättningsförhållanden äro också rådande vid musikaliska akademien enligt 39—43 §§ av akademiens stadgar den 19 maj 1911 (nr 46). Kommittén förutsätter, att i samband med det nya avlöningsreglementets ikraftträdande ifrågavarande föreskrifter bringas till överensstämmelse med det nya avlöningsreglementets stadganden. Även i övrigt finnas bestämmelser i vederbörande instruktioner och stadgar, som böra undergå ändring på grund av avlöningsreglementets ikraftträdande. I samband härmed torde också de i gällande avlöningsvillkor flerstädes intagna föreskrifterna om

135 befattningshavarnas tjänstgöringsskyldighet m. m. böra överflyttas till ifrågavarande institutioners stadgar eller instruktioner.

C. Pensionsförhållanden. Särskilda föreskrifter angående rätt till pension för de befattningshavare, vilkas avlöningsförhållanden kommittén i denna del av sitt betänkande behandlat, synas med nedan angivna undantag icke vara erforderliga. Kommittén får således i detta avseende hänvisa till den redogörelse för de nya pensionsbestämmelserna, som tidigare lämnats (del I sid. 114). Kommittén har ovan (sid. 50) föreslagit, att i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension måtte uti 5 § g) intagas en föreskrift, varigenom den pensionsålder av 65 levnads- och 25 tjänstår, söm hittills gällt för musikkonservatoriets lärare måtte bliva tillämplig jämväl på konservatoriets direktör. Ett förslag till ändring av pensionslagen i berörda del meddelas här nedan. En ändring av föreskrifterna om pensionsunderlag och pensionsavgift i 3 § av kungl. kung. den 29 juni 1921 med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rält till pension, betingas av det förslag, kommittén i det föregående framlagt (sid. 90) rörande inrättande i löneplanens G:avdelning av en ny, nionde lönegrad, närmast avsedd för lärarinnorna vid gymnastiska centralinstitutet. Det må nämnas, att dessas nuvarande högsta pensionsunderlag enligt en till institutets gällande stat fogad anmärkning uppgår till 3,000 kronor, således samma belopp, som fastställts såsom pensionsunderlag för kvinnliga adjunkter (kungl. kung. angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken den 22 juli 1918, Svensk författningssamling nr 660), med vilka befattningshavare lärarinnorna i avseende å löneställning jämförts. Pensionsunderlaget för den nya lönegraden torde med tillämpning av eljest följda principer böra bestämmas till 3,600 kronor, det vill säga två tredjedelar av slutavlöningen i A:ort. Pensionsavgiften skulle med tillämpning av den för lönegraden G 8 gällande procentsatsen — sex procent — å pensionsunderlaget uppgå till 216 kronor. Kommittén får hemställa att ändring till vinnande av överensstämmelse med vad sålunda ifrågasatts, vidtages i kungörelsen.

136 Förslag till

1a g om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. 5§. Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder: för manlig trettiofem tjänstår; för kvinnlig trettio tjänstår; dock att sådan rätt inträder: a) b) c) d) e) f) g) för yrkesinspektör och manlig assistent inom yrkesinspektionen ävensom underinspektör, för bergmästare, gruvingenjör, sprängämnesinspektören och inspektör över elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring, för chefen för statens provningsanstalt samt avdelningschef och förste avdelningsingenjör vid anstalten, för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska institutet, tandläkarinstitutet, läroanstalterna för barnmorskor, veterinärinstitutet, Chalmers tekniska institut, fria konsternas akademi, skogshögskolan samt lantbruksinstitutet vid Ultuna och lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, för direktören vid musikaliska akademiens konseruatorium samt lärare vid konservatoriet, för folkskolinspektör, för föreståndare och överassistenter vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, för avdelningsföreståndare vid statens skogsförsöksanstalt ävensom för statskonsulenter i olika grenar av lanthushållningen samt länsveterinärer: vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår; h) i) k) 1)

m) Denna lag träder i kraft den

—.

137 Förslag till ändrad lydelse av 3 § av kungl. kungörelse den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension. 3§För de tjänstemän, å vilka 3 kap. av förenämnda avlöningsreglemente äger tilllämpning, skall i fråga om rätt till pension samt skyldighet att avgå från tjänsten gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension stadgas, dock med iakttagande av följande särskilda föreskrifter. Har — — — stadgat. a) För bestämmande av pensions belopp skola för ifrågavarande tjänstemän gälla nedan angivna särskilda pensionsunderlag: För manliga tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning:. För andra manliga tjänstemän: För kvinnliga tjänstemän: 8:e lönegraden 3,204 kronor. 9:e » 3,600 » . b) . c) För tjänsteman, om vilken nu är fråga, skall pensionsavgiften utgå med nedan angivna belopp, för år räknat: För manliga tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning: För andra manliga tjänstemän: För kvinnliga tjänstemän: 8:e lönegraden 192 kronor. 9:e » 216 » . d) . e) -. f) . g) • Denna kungörelse träder i kraft den

.

138 D. Övergångsanordningar. Kommittén har ej ifrågasatt någon bestämd tidpunkt för löneregleringens ikraftträdande. Emellertid har kommittén vid uppgörande av förslag till stater utgått från en anslagsberäkning för helt år. Skulle löneregleringen träda i tillämpning vid ett årsskifte, föranledes på grund av budgetårets omläggning, att staterna böra omräknas till att avse allenast den senare hälften av ifrågavarande budgetår. Särskilda övergångsbestämmelser hava av kommittén i det föregående (sid. 54) föreslagits för vissa befattningshavare vid musikaliska akademien och musikkonservatoriet. Kommittén får härutinnan hänvisa till vad kommittén på anförda ställe yttrat ävensom till det å sid. 127 intagna förslag till kungörelse. I likhet med vad kommittén i första delen av sitt betänkande (sid. 124) föreslagit för ordinarie befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet, torde även för de ordinarie tjänstemän, som omhandlas i förevarande betänkande, böra beredas en extra månadslön för den första månad under det år, då den nya löneregleringen träder i kraft. Vid en av kommittén verkställd överslagsberäkning över de kostnader, som av sådan anledning skulle drabba statsverket, har visat sig, att beloppet i fråga kan väntas uppgå till omkring 70,000 kronor. I avseende på övergångsanordningarna i övrigt, har kommittén ej något att tillägga, utöver vad som tidigare (del I sid. 123) yttrats.

139 E. Förslag till stater. I avseende å staternas uppställning har kommittén följt samma principer, som kommittén iakttagit vid utarbetande av staterna för universiteten och karolinska institutet. Kommittén får således härutinnan hänvisa till vad kommittén tidigare (del I sid. 126) yttrat. Det må anmärkas, att i ett flertal av de nuvarande staterna ej äro uppförda särskilda anslag till vikariatsersättningar. I allmänhet har Kungl. Maj:t hittills i varje särskilt fall förordnat, på vad sätt för dylikt ändamål erforderliga medel skulle beredas. Av det nya avlöningssystemet följer emellertid, att särskilda anslag för berörda ändamål måste i staterna uppföras. Då för närvarande möjlighet saknas att mera exakt beräkna omfattningen av detta anslagsbehov, hava de av kommittén föreslagna beloppen grundats på en allenast approximativ uppskattning. Någon större olägenhet härav torde näppeligen vara att befara, då anslagen i fråga äro av förslagsanslags natur.

Femte huvudtiteln. Statsmedicinska anstalten. Avlöningsstat. Statens bakteriologiska laboratorium. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag 41,000:— Anslag i Vikariatsersättningar, förslagsanslag 1,200: — ordinarie stat> Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst 20,000:— Förslagsanslag 62,200: — Statens rättskemiska laboratorium. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag 14,800: — Vikariatsersättningar, förslagsanslag 200: — Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst 5,300: — Förslagsanslag 20,300: —

140 Tjänsteförteckning. Statens bakteriologiska laboratorium. 1 föreståndare 2 laboratorer 1 vaktmästare, tillika preparator 1 stallförman 1 vaktmästare

B 20 B 16 B 4 B 3 B 3

Statens rättskemiska laboratorium. 1 föreståndare 1 vaktmästare

B 20 B 3

Arvo desfor teckning. Statens bakteriologiska laboratorium. 2 assistenter, arvoden å 4,500 kronor 1 inspektor och kontrollant 1 veterinärbiträde Till tillfälliga biträden, övrig betjäning, renskrivning m. m

"

9,000: — 3,000: — 2,700: — 5,300:20,000: —

Statens rättskemiska laboratorium. 1 assistent Till tillfälliga biträden, övrig betjäning, renskrivning m. m Anslag å

4,500: — 800:5,300: —

Avlöningsstat.

extra stat.

Statens farmaeeutiska laboratorium. 1 föreståndare, lön enligt lönegrad B 18, förslagsvis 10,020: — 1 assistent, högst -4,500: — Vikariatsersättningar, förslagsvis 500: — Till tillfälliga biträden samt renskrivning m. m., högst 2,700: Förslagsanslag 17,720: — SpeeiaimotiUr hittillsvarande anslag till tillfälliga biträden, övrig betjäning, renskrivning oenng. m. m. bestridas för närvarande jämväl vikariatsersättningar. Kommittén har inhämtat, att för nämnda ändamål under år 1921 utbetalats vid statsbakteriologiska laboratoriet 1,265 kr., vid rättskemiska laboratoriet 159 kr. och vid farmaeeutiska laboratoriet 501 kr. Kommittén har i staten uppfort vikariatsersättningsanslag med resp. 1,200, 200 och 500 kr. samt avräknat ifrågavarande belopp från anslagen till tillfälliga biträden, övrig betjäning, renskrivning m. m.

141 Läroanstalten för barnmorskor i Stockholm. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag 18,000:Vikariatsersättningar, förslagsanslag 600 Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst 3,900 Förslagsanslag 22,500 Tjänsteförteekningr. 1 överlärare 1 lärare

B 18 B 13 Arvodesförteekning.

1 lärare i barnavård 1 överbarnmorska 1 assistent (barnmorska)

600 1,800 1,500 3,900

Läroanstalten för barnmorskor i Göteborg. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag 17,500 Vikariatsersättningar, förslagsanslag 600 Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst 3,900 Förslagsanslag 22,000

Tjänsteförteckning. 1 överlärare 1 lärare

B 18 B 13 Arvodesföpteckning.

1 lärare i barnavård 1 överbarnmorska 1 assistent (barnmorska)

600 1,800 1,500 3,900

Till vikariatsersättningar äro i gällande stater uppförda 587 kronor 50 öre för speciaimotivardera anstalten. Kommittén föreslår, att beloppen i fråga måtte höjas till 600 kronor. vtring.

142 Åttonde

huvudtiteln.

Naturhistoriska riksmuseet. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag Anm.

210,500:

TiU den av museets intendenter, som utses att vara förste intendent, utgår arvode med belopp, som finnes angivet i den vid staten fogade arvodesförteckningen.

Vikariatsersättningar, förslagsanslag 4,234: Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 11,316: Kostnader för tjänstedräkter för vaktmästare, förslagsanslag, högsl 450: Förslagsanslag 226,500: Tj änsteförteckning\ 1 maskinist B 8 intendenter B 20 4 preparatorer B 8 assistenter, lön enligt 5 § 3. i 1 förste vaktmästare B reglementet B 13 1 förste konservator B 10 1 vaktmästare, tillika trädgårds1 konservator B8 skötare B 5 vaktmästare B 2 museibiträden, kvinnliga C3 2 museibiträden, kvinnliga C2 Arvo desfor teckning". Arvode till den intendent, som utses att vara förste intendent Ersättning åt extra bevakningsbiträden vid de offentliga förevisningarna ... Nattlig bevakning 2 eldare, lön enligt l:a lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän ,

Specialmotivering. Ordinarie stat.

500 4,000 2,400 4,416: 11,316: —

Den i gällande stat förekommande uppdelningen mellan anslagen till avdelningarna vid Frescati och etnografiska avdelningen, har kommittén, vad avlöningsanslagen beträffar, ej funnit skäl bibehålla. Vad angår anslaget till vikariatsersättningar, föreslår kommittén, att de nuvarande anslagen å 3,600 kronor för personalen vid avdelningen vid Frescati samt å 450 kronor för personalen vid etnografiska avdelningen sammanföras till ett belopp, som kommittén för att avjämna statens slutsumma beräknat till 4,234 kr. I fråga om ett anslag till nattlig bevakning må anmärkas, att kostnaden för avlöning av bevakningsbiträden, 2,400 kronor, bäres av riksmuseet med 1,968 kronor och av Sveriges geologiska undersökning med återstoden, vilket belopp i staten avrundats till 440 kronor. Kommittén ämnar nedan hemställa, att kostnaden för avlöning av

143 maskinist och eldare vid den för de båda institutionerna gemensamma byggnaden, vilka kostnader nu belasta bådas stater, måtte helt överföras på riksmuseets stat. I anslutning härtill föreslår kommittén, att jämväl Utgifterna för nattlig bevakning måtte bäras av riksmuseet ensamt. .Av denna anledning har kommittén i förslaget till stat höjt ifrågavarande anslag till 2,400 kronor. Däremot lärer ett anslag å 4,000 kronor till ersättning åt extra bevakningsbiträden vid de offentliga förevisningarna ej i förevarande sammanhang böra undergå någon höjning. Ett anslag å 450 kronor till bestridande av kostnaden för tjänstedräkter åt vaktmästare synes likaledes böra bibehållas oförändrat Liksom vid nationalmuseum är fallet, torde också här ifrågavarande tjänstedräkter böra tillhandahållas vederbörande såsom lån. I gällande stat för riksmuseet hava 18* procent av begynnelséavlöningen till maskinisten samt av eldarnas arvoden, tillhopa 756 kronor, avdragits å1museets anslag och påförts staten för Sveriges geologiska undersökning. I sistnämnda verks stat har anslaget i fråga inräknats i anslagsposten »avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.». Då dylika överföringar föranleda, att staternas uppställning samt anslagsbeloppens beräkning bliva onödigt invecklade, har det synts kommittén vara ägnat att bidraga till det statliga räkenskapsväsendets förenkling, om hela beloppet i fråga utgår av riksmuseets anslag. Kommittén har beträffande anslaget till nattlig bevakning ovan förordat motsvarande anordning. På grund av kommitténs förslag torde i staten för Sveriges geologiska undersökning böra vidtagas den ändring, att anslaget till nattlig bevakning 440 kronor avföres samt anslagsposten »avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.» sänkes med i avrundat belopp 750 kronor, i anledning varav statens slutsumma skulle nedsättas till 156,350 kronor. Då å arvodesförteckningen upptagits två eldare, i vilkas avlöning ingår löneförhöjning efter viss tids tjänstgöring, kan anslagsbehovet till avlöning av icke-ordinarie befattningshavare ej exakt beräknas. Kommittén har därför upptagit ifrågavarande anslag under beteckning förslagsanslag. Någon olägenhet av att detsamma ej betecknas såsom förslagsanslag, högst, lärer ej vara att befara, då ett överskridande av anslaget ej kan ifrågakomma i vidare mån än som betingas av de avlöningsförhöjningar, vilka ifrågavarande befattningshavare äga åtnjuta. Ett av 1921 års riksdag å extra stat beviljat anslag å 2,000 kronor till arbets- Extra stat. biträde vid etnografiska avdelningen torde böra kvarstå med oförändrat belopp. Anslag för ändamålet har beviljats även av 1922 års riksdag för första halvåret 1923. I enlighet med vad kommittén anfört ovan (sid. 28) bör å extra stat uppföras arvode med 300 kronor till vaktmästaren, tillika trädgårdsskötare, för ökad tjänstgöringsskyldighet under månaderna maj—september.

Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag Anm.

Därest befattningen såsom direktör vid konsthögskolan beklädes av ordinarie professor vid högskolan, äger denne härför uppbära arvode med belopp, som finnes angivet i den vid staten fogade arvodesförteckningen.

77,000: —

144 Transport 77,000 Vikariatsersättningar, förslagsanslag 1,350 Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst 33,400 Kostnader för tjänstedräkter för vaktmästare, förslagsanstag, högst........ 250 Förslagsanstag 112,000

Tj änsteför teckning. Konsthögskolan. 1 professor i arkitektur B 20 1 förste vaktmästare 1 professor i den svenska arkitek1 vaktmästare turens historia B 16 1 portvakt 6 professorer B 13 1 eldare

B B B B

Arvodesförteckning:. Akademien. 1 sekreterare 1 bibliotekarie 1 räkenskapsförare

2,400 1,500 1,200

Konsthögskolan. Arvode till konsthögskolans direktör

2,800

Anm.

Därest direktörsbefattningen innehaves av professorn i arkitektur, utgår arvodet med 1,200 kronor och, därest befattningen innehaves av professorn i den svenska arkitekturens historia, med 2,000 kronor.

1 professor i anatomi 1 lärare i perspektiv 1 lärare i konsthistoria 1 lärare i dekorativ konst 1 lärare i etsning 1 tryckare, tillika etsningsskolans tekniska biträde Bidrag till avlöning av ett eldarbiträde Till bestridande av undervisningen i byggnadsteknik med flera ämnen Extra biträden vid högre konstskolan

3,600 1,800 2,700 3,000 5,400 2,100 900 3,000 3,000 33,400

Specialmotivering. Ordinarie stat.

Uti de nuvarande ordinarie anslagen till bestridande av undervisningen i byggnadsteknik m. fl. ämnen samt till extra biträden vid högre konstskolan, vartdera å 3,000 kronor, saknar kommittén anledning att föreslå någon ändring. Beloppen i fråga hava därför oförändrade upptagits å arvodesförteckningen. Anslaget till vikariatsersättning har kommittén förslagsvis beräknat till 1,350 kronor. I nu gällande stat för akademien är uppfört ett reservationsanslag under rubrik

145 »Diverse anslag», vari ingår en anslagspost å 2,500 kronor till »städning, renhållning samt betjäningens beklädnad*, vara även utgått förstärkningsanslag på extra stat. Kommittén har inhämtat, att anslaget för betjäningens beklädnad disponerats på det sätt, att till envar av de båda vaktmästarna ävensom portvakten utbetalats 100 kronor för år (under år 1921 därjämte dyrtidstillägg med 50 kronor) för att av vederbörande disponeras för inköp av erforderliga klädespersedlar. I likhet med vad som föreslagits för riksmuseets del, torde anslag för ändamålet för sig böra uppföras på staten och anser kommittén ett belopp å 250 kronor lämpligt tillmätt. I fråga om den form, under vilken tjänstedräkter böra ställas till betjäningens förfogande hänvisas till vad kommittén yttrat ovan sid. 143. I samma reservationsanslag ingår, såsom redan tidigare (sid. 42) nämnts, en anslagspost till bidrag till avlöning åt ett eldarbiträde, enligt beslut av 1922 års riksdag för år beräknad till 900 kronor. Kommittén har med oförändrat belopp uppfört ifrågavarande anslag å arvodesförteckningen. Då anslagen till betjäningens beklädnad och till eldarbiträdet sålunda skulle avföras från reservationsanslaget, bör detta undergå en däremot svarande sänkning.

Musikaliska akademien med musikkonservatoriet. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag 79,500: — Vikariatsersättningar, förslagsanslag 1,200: — Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 38,300: Förslagsanslag 119,000: —

Övergångsstat. 1 lärare i musikens historia och estetik, lön 1,380 kronor, ijänstgöringspenningar 720 kronor

2,100: —

Efter 5 år kan lönen höjas med 300 kronor, efter 10 år med ytterligare 300 kronor och efter 15 år med än ytterligare 300 kronor.

2,100: —

Tj änsteförteckning". 1 sekreterare 1 direktör, lön enligt 5 § 3. i reglementet 8 lärare 19

B 15 B 15 B 11

1 kontorsbiträde, kvinnligt 1 portvakt, kvinnlig 1 förste vaktmästare 1 vaktmästare

C2 C 1 B 3 Bl

146 Arvodesförteckning". 1 kamrerare 1 bibliotekarie 1 lärare i spelning å blåsinstrument av mässing

4,200 4,200 2,700

Efter 3 år höjes arvodet med 270 kronor, efter 6 år med ytterligare 270 kronor och efter 9 år med än ytterligare 270 kronor.

1 lärare i violoncellspelning ...» 1 lärare i klarinettspelning

2,400 2,400

Efter 3 år höjes arvodet för förenämnda två befattningshavare med 240 kronor, efter 6 år med ytterligare 240 kronor och efter 9 år med än ytterligare 240 kronor.

1 lärare i pianostämning

1,800:

Efter 3 år höjes arvodet med 180 kronor, efter 6 år med ytterligare 180 kronor och efter 9 år med än ytterligare 180 kronor.

1 lärare i kontrabasspelning 1 lärare i flöjtspelning 1 orkesteranförare

:

1,200: 1,200: 1,200:

Efter 3 år höjes arvodet för förenämnda tre befattningshavare med 120 kronor, efter 6 år med ytterligare 120 kronor och efter 9 år med än ytterligare 120 kronor. Anm. Därest akademiens sekreterare förordnas att uppehålla någon av ovan angivnalärarbefattningar, skall av det för befattningen uppförda arvodet ett belopp av högst 1,500 kronor tillföras anslaget till arvoden åt biträdande lärare och andra utgifter för undervisningen.

Arvoden till biträdande lärare och andra utgifter för undervisningen Till bestridande av fri läkarvård åt elever vid musikkonservatoriet

Specialmoticering. Ordinarie stat.

15,500: 1,500: 38,300:

Beträffande beteckningen av det i staten förekommande anslaget till icke-ordinarie befattningshavare m. m. såsom förslagsanslag, hänvisar kommittén till vad som yttrats ovan sid. 143. Rörande föreslagen sänkning av det ordinarie anslaget till arvoden åt biträdande lärare och andra utgifter för undervisningen, hänvisar kommittén till vad som anförts ovari, sid. 44. Kommittén har å sid. 54 haft tillfälle att yttra sig rörande anslaget för bestridande av fri läkarvård åt eleverna vid konservatoriet.

Extra stat.

Å extra stat torde, böra uppföras ett förslagsanslag, högst, 525 kronor i tillfällig löneförbättring åt läraren i musikens historia och estetik, vilkens befattning kommittén ovan upptagit på övergångsstat. Det må nämnas, att å extra stat för år 1922 utgått ett förstärkningsanslag till arvoden åt biträdande lärare m. m. med 5,000 kronor, vilket anslag med hälften av detta belopp upptagits jämväl på extra stat för första halvåret 1923. Rörande behövligheten av detta anslag framdeles saknar kommittén anledning att yttra sig. På grund av det anförda föreslår kommittén, att å extra stat för musikaliska akademien uppföres följande anslag:

147 Tillfällig löneförbättring ål läraren i musikens historia och estetik. Tillfällig löneförbättring åt läraren i musikens historia och estetik: lön 350 kronor, tjänstgöringspenningar 175 kronor, förslagsanslag,högsl

525: —

Tandläkarinstitutet. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag 29,650: Vikariatsersättningar, förslagsanslag 900: Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst 19,950: Förslagsanslag 50,500:

Tjänsteförteckning. 1 lärare i protéslära och tandreglering B 15 1 lärare i tandkirurgi, tillika poliklinikföreståndare B 14

1 lärare i tandfyllningskonst 1 tekniskt biträde, kvinnligt 1 vaktmästare

B 13 C3 B 3

Arvodesförteckning. Arvode till institutets inspektor 1 laborator i protéslära och tandreglering 1 assisterande lärare i tandkirurgi 1 laborator i tandfyllningskonst 1 assistent vid protéslaboratoriet 1 dito vid polikliniken 1 dito vid tandfyllningslaboratoriet Till bestridande av sekreterargöromål

1,200 4,500 4,500 4,500 1,800 1,350 1,350 750 19.950

I anslutning till vad kommittén yttrat ovan sid. 57 får kommittén föreslå, att Speeialmotivering. anslag på extra stat för tandläkarinstitutet uppföres för: 1 assistent å protéslaboratoriet 1,800: — Extra stat. 1 dito å tandfyllningslaboratoriet 1,350: — 1 dito i tandkirurgi 1,350: — Förslagsanslag, högst 4,500: —

148 Farmaceutiska institutet. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag Anm.

60,000:

Till institutets föreståndare utgår arvode med belopp, som finnes angivet i den vid staten fogade arvodesförteckningen.

Vikariatsersättningar, förslagsanslag 1,400 Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst 9,600 Förslagsanslag 71,000 Tjänsteförteckning. 2 professorer 4 laboratorer 1 förste vaktmästare

B 18 B 13 B3

1 vaktmästare, tillika maskinist och eldare B3 1 vaktmästare B 3

Arvodesförteckning. Arvode till institutets föreståndare 1 lärare i teknisk farmaci och författningskunskap 1 lärare i fysik 1 lärare i bakteriologi Till bestridande av sekreterar- och kamrerargöromål

1,200 3,000 2,400 1,800 1,200 9,600

Tekniska högskolan. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag Anm.

470,000: —

Till högskolans rektor utgår arvode med belopp, som finnes angivet i den vid staten fogade arvodesförteckningen.

Vikariatsersättningar, förslagsanslag 7,120: — Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst 82,880:För^slagsanslag 560,000: —

149 Tjänsteförteckning. 34 professorer 1 sekreterare 1 kamrerare 1 kanslibiträde, kvinnligt 1 kontorsbiträde, kvinnligt 1 verkmästare

B 20 B 16 B 15 C 3 C2 B5

1 maskinist B 4 1 förste vaktmästare B 3 1 vaktmästare, tillika preparator... B 3 11 laboratorievaktmästare B 3 1 reparatör B 3 1 vaktmästare B1

ArvodesfÖTteckning\ Arvode till högskolans rektor 2 speciallärare, arvoden å 3,600 kronor 3 » å 3,000 » 10 » » å 2,400 » 7 » » å 1,800 » 3 » » å 1,200 » Anm.

.„

Av speciallärarna undervisa: en i jäsningsteknik, en i frihandsteckning, en i ornamentik, en i modellering, en i nationalekonomi, tre i industriell ekonomi, en i rättskunskap, en i materiallära, en i allmän teknisk och fabrikshygien, en i metallografi, en i ritteknik, en i hydromekanik, en i stadsanläggningslära, en i arkitekturens historia, en i metallurgi, en i läran om hiss- och transportanordningar, en i gruvmätning, en i förbränningslära, en i läran om uppvärmnings-och ventilationsanordningar, en i byggnadshygien, en i geologi, en i varvsanläggningar och en i arkitektonisk formlära. Fördelningen av speciallärararvodena på de olika speciallärarbefattningarna bestämmes av Kungl. Maj:t för en tid av tre år på förslag av tekniska högskolans styrelse. Vid förening av flera speciallärarbefattningar äger befattningshavare ej uppbära arvode med större belopp än tillhopa 6,000 kronor.

Till tillfälliga lärarbiträden och assistenter 1 bibliotekarie Till amanuens och extra arbetshjälp vid biblioteket 2 portvakter, arvoden å 240 kronor Anm.

2,400 7,200 9,000 24,000 12,600 3,600

14,300 4,800 4,500 480

Portvakterna åtnjula utöver kontant avlöning förmån av fri bostad.

82,880: — Uti anslaget till vikariatsersättningar har, såsom förut nämnts (sid. 71), sammanförts hittillsvarande anslaget å 3,000 kronor till arvoden åt professorsvikarier samt anslaget å 4,000 kronor till arvode åt ett biträde för uppehållande av en del av rektors undervisningsskyldighet såsom professor, varjämte kommittén för att avjämna statens slutsumma höjt beloppet med 120 kronor till 7,120 kronor. I anslutning till^ de^ synpunkter, kommittén tidigare utvecklat (del I sid. 6), har kommittén ej ingått på någon prövning av frågan, huruvida anslagen å ordinarie stat

Specialmoticering. Ordinarie stat.

150 till tillfälliga lärarbiträden och assistenter samt till amanuens och extra arbetshjälp vid biblioteket böra undergå någon förändring. Extra stat.

Kommittén har ovan (sid. 74) ifrågasatt, att speciallärararvodena på extra stat tillsvidare skola utgå med oförändrade belopp. Med hänsyn till den förändrade anordning i fråga om speciallärararvodenas beräkning, som kommittén föreslagit, bör dock det extra anslaget till förhöjning av arvodet till specialläraren i geologi indragas. Rörande beräkning av de till vaktmästare m. fl. på extra stat utgående avlöningarna hänvisas till vad kommittén anfört ovan (sid. 83). Liksom skett för universitetens och karolinska institutets del torde nu berörda anslag, som för närvarande äro uppförda under skilda anslagstitlar, böra sammanföras till ett klumpanslag, vilket, med hänsyn till att vaktmästarnas avlöning på grund av deras rätt till uppflytt ning i högre lönegrad ej kan exakt beräknas, bör erhålla karaktär av förslagsanslag. Någon större olägenhet härav torde ej vara att befara, då ett överskridande av anslaget ej kan ifrågakomma i vidare mån än som betingas av de avlöningsförhöjningar, vilka nämnda befattningshavare äga åtnjuta. I berörda klumpanslag torde däremot ej böra ingå det nu å extra stat uppförda anslaget till förstärkning av högskolans anslag till tillfälliga lärarbiträden och assistenter. I vad mån detta anslag även framdeles kan vara erforderligt är kommittén ej i tillfälle att bedöma. Enligt kommitténs beräkning skulle i klumpanslaget ingå följande poster: 1 speciallärare i teknisk kemi, arvode, högst 1,200: — 1 » . i bokföring, arvode, högst 750: — 1 » i elektroteknik, arvode, högst 4,000: — 1 » i skogsskötsel, arvode, högst 1,000: — 1 » i fotografi, arvode, högst 1,000: — 1 » i läran om verktygsmaskiner, arvode, högst 5,000: — 1 » i läran om kemiskt-tekniska apparater, arvode, högst 2,500: — 1 » i läran om maskinelement, arvode, högst 4,000: — 1 » i flygteknik, arvode, högst 3,000: — 1 » i läran om värmemotorer, arvode, högst 3,600: — Ersättning åt specialläraren i gruvmätning för sommarövningar, högst 900: — 1 maskinist, lön enligt lönegrad B 4, förslagsvis 3,300: — 3 laboratorievaktmästare, lön enligt lönegrad B 3, förslagsvis 9,432: — 1 vaktmästare, lön enligt lönegrad B 1, förslagsvis 2,832: — 1 vaktmästare vid biblioteket, lön enligt l:a lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis 2,208: — 2 portvakter, arvoden å 240 kronor, högst 480: — Anm.

Portvakterna åtnjuta utöver kontant avlöning förmån av fri bostad.

Förslagsanslag 45,202: —

151 Chalmers tekniska institut. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag Anm.

185,500: —

Till institutets rektor utgår arvode med belopp, som finnes angivet i den vid staten fogade arvodesförteckningen.

Vikariatsersättningar, förslagsanslag 3,900: — Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst 55,600: — Förslagsanslag 245,000: —

Övergångsstat. 1 verkstadsingenjör, lön 2,400 kronor, tjänstgöringspenningar 1,600 kronor... 4,000: Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.

1 lärare i frihandsteckning, lön 1,800 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200 kronor 3,000: Efter 5 år kan lönen höjas med 400 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 400 kronor.

7,000: —

12 professorer 5 andre lärare 1 maskinist 1 förste vaktmästare

Tjänsteförteckning. B 18 4 laboratorievaktmästare B 14 1 vaktmästare 1 eldare, tillika gårdskarl B4 B3

B3 B1 B1

Arvodesförteckning. Arvode till institutets rektor 1 speciallärare, arvode 1 * » 2 > arvoden å 3,000 kronor 2 * å 2,400 » 4 å 1,800 » 1 i arvode 2 » arvoden å 750 kronor Anm.

•

Av speciallärarna undervisa: en i beskrivande geometri, en i vattenbyggnadslära, en i modellering, en i elektrokemi, en i geodesi, en i byggnadsstatik, en i byggnadsteknik, en i byggnadshygien, en i stadsanläggningslära, en i mekanisk teknologi, en i explosionsmotorer, en i bokföring och en i industriell ekonomi.

1,500 4,200 3,600 6,000 4,800 7,200 1,200 1,500

152 Fördelningen av speciallärararvodena på de olika speciallärarbefattningarna bestämmes av Kungl. Maj:t för en tid av tre är på förslag av Chalmers tekniska instituts styrelse. Vid förening av flera speciallärarbefattningar äger befattningshavaren ej uppbära arvode med större belopp än tillhopa 6,000 kronor.

Till uppehållande av undervisningen i engelska språket, svenska språket och tyska språket samt i historia och geografi 7,500: — Till bestridande av sekrelerar-, kamrerar-och bibliotekariegöromål 5,100: — Till arvoden åt assistenter och repetitörer 11,500: — Till gottgörelse åt arbetsbiträden på verkstaden 1,500: — 55,600: — SpedaimotiUti anslaget till vikariatsersättningar har kommittén, såsom tidigare nämnts (sid. tering. 87), inräknat hittillsvarande ordinarie anslaget å 2,000 kronor till arvode åt ett biOrdinarie trade för uppehållande av en del av rektors undervisningsskyldighet såsom professor, stat. Liksom för tekniska högskolans del har kommittén även i fråga om chalmerska institutet saknat anledning att ifrågasätta ändring av klumpanslagen till assistenter och repetitörer samt till gottgörelse åt arbetsbiträden på verkstaden. Dessa anslag hava därför med oförändrade belopp uppförts å arvodesförteckningen. Extra stat.

Till chalmerska institutet utgå ej för närvarande några anslag å extra stat av beskaffenhet att böra upptagas till prövning av kommittén. Däremot bör framledes å extra stat uppföras ett anslag med 1,650 kronor för att de båda befattningshavare — verkstadsingenjören och läraren i frihandsteckning —, vilka kommittén placerat på övergångsstat, må bibehållas vid nu utgående tillfällig löneförbättring. Kommittén får därför hemställa, att å extra stat följande anslag uppföres: Tillfällig löneförbättring åt verkstadsingenjören ra. fl. Tillfällig löneförbättring åt 1 verkstadsingenjör: lön 600 kronor, tjänstgöringspenningar 300 kronor 900: — » » » 1 lärare i frihandsteckning: lön 450 kronor, tjänstgöringspenningar 300 kronor 750:Förslagsanslag, högst 1,650: —

Gymnastiska centralinstitutet. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag Anm.

Till institutets föreståndare utgår arvode med belopp, som finnes angivet i den vid staten fogade arvodesförteckningen.

81,000: —

153 Vikariatsersättningar, förslagsanslag 1,300: — Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst 14,200:Förslagsanslag 96,500: —

Tjänsteförteckning:. 3 överlärare 4 lärare 2 lärarinnor 1 kanslibiträde, kvinnligt, tillika registrator 2 vaktmästare, tillika portvakter

B 18 B 13 C9 C 3 B 1

Arvodesförteckning. Arvode till institutets föreståndare Till bestridande av kamrerargöromål Till bestridande av bibliotekariegöromål Arvoden till extra lärare

1,500: — 1,200: — 500: — 11,000: 14,200: -

I anslaget å ordinarie stat till arvoden åt extra lärare har kommittén ej att speeiaimotiföreslå någon ändring. mring. Ordinarie stat.

Vad beträffar anslagen å extra stat till avlöning av extra vaktmäslarbiträde Extra stat. och av en eldare har kommittén i det föregående (sid. 91) haft tillfälle att föreslå deras uppförande med oförändrade belopp. Enligt beslut av 1922 års riksdag hava nämnda två anslag under rubrik anslag till »extra personal vid gymnastiska centralinstitutet» sammanförts med extra anslagen till undervisning jämte läkarvård vid en med institutet förenad kvinnlig poliklinik 1,000 kronor, samt till kostnadsfria övningar i gymnastik vid institutet för medlemmar av Stockholms förenade studentkårer, 1,000 kronor. Därest anordningen med klumpanslag även framdeles bibehålies, skulle anslaget i fråga således erhålla följande sammansättning: Extra vaktmästarbiträde, arvode 1,200: — 1 eldare, arvode 810: — Till undervisning jämte läkarvård vid en med institutet förenad kvinnlig poliklinik 1,000: — Till kostnadsfria övningar i gymnastik vid institutet för medlemmar av Stockholms förenade studentkårer 1,000: — Förslagsanslag, högst 4,010: —

•20

154 Nionde Huvudtiteln. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Avlöningsstat. 13 Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag i'800- — Vikariatsersättningar, förslagsanslag •-•••• ;•„•-, , o ' 9 m ; Avlöningar till icki-ordinarie befattningshavare m. m- förslagsanslag, högst 43,200. Förslagsanslag 178,000: —

Tjänsteförteckning. 6 avdelningsföreståndare 2 överassistenter 3 laboratorer 5 vaktmästare

^ g ^g g 3

B

Arvodesförteckning. 2 assistenter, arvoden å 6,600 kronor 6 assistenter, arvoden å 4,500 kronor Till bestridande av kamrerar- och notanegoromal

Speeialmoti vering

-jq 200 OT'OOO

•

*cm 2 ^ 43,200

I enlighet med vad kommittén ovan (sid. 94) föreslagit skulle de assistenter, som aenom den av kommittén förordade löneregleringen skulle lida minskning i nui utgående avlöning å stat, beredas ersättning härför genom personliga arvodestillagg. Anslag för ändamålet svnes böra uppföras på extra stat och larer anslaget bora erhålla förslagsanslags natur, då en exakt beräkning av; anriagabdic>vet 9 « ™ ^ £ En av kommittén verkställd överslagsberäkning har givit vid handen, att for berörda ändamål under år 1924 ett belopp å 5,600 kronor kan förväntas bliva erforderligt.

Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag Anm.

.- • r . 100,500:-

Till institutets rektor utgår arvode med belopp, som finnes angivet i den vid staten fogade arvodesförteckningen.

_

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ••»••• j»jgJJ; Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.. förslagsanslag, högst 11,550- — Förslagsanslag 114,000: —

155 9 professorer 1 laborator 2 vaktmästare

B 18 B 14 B 1

Arvodesförteckning. Arvode till institutets rektor Till bestridande av bibliotekariegöromål Arvoden till extra lärare

2,000: — 600: — 8,950: — 11,550: —

Nu utgående anslag till arvoden åt extra lärare, 8,950 kronor, har kommittén, Speeiaimotii anslutning till vad som tidigare yttrats (del I sid. 6), icke ansett böra i förevarande wing. sammanhang undergå någon förändring.

Lantbruksinstitutet vid Ultuna. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag Anm.

86,000: —

Till institutets rektor utgår arvode med belopp, som finnes angivet i den vid staten fogade arvodesförteckningen.

Vikariatsersättningar, förslagsanslag 1,500: — Avlöningar till icke-ordinariebefattningshavare m. m., förslagsanslag, högst 15,100:Förslagsanslag 102,600: —

Tjänsteförteckning. 8 professorer 2 vaktmästare

B 18 B 1

Arvodesförteckning. Arvode till institutets rektor Till bestridande av bibliotekariegöromål... , Arvoden till extra lärare

2,000: — 600: — 12,500:15,100: —

Kommittén har i likhet med vad som skett för lantbruksinstitutet vid Alnarp, speciaimotimed oförändrat belopp å arvodesförteckningen uppfört hittillsvarande anslaget till ar- wring. voden åt extra lärare, 12,500 kronor.

156 Skogshögskolan. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag Anm.

84,500: —

Till högskolans rektor utgår arvode med belopp, som finnes angivet i den vid staten fogade arvodesförteckningen.

Vikariatsersättningar, förslagsanslag 1,276: — Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m , förslagsanslag, högst 35,024: — Förslagsanslag 120,800: —

Tjänsteförteckning. 4 professorer 3 lektorer 1 trädgårdsmästare, tillika preparator 1 vaktmästare, tillika maskinist 1 port- och planteringsvakt

...

B 20 B 16 B 4 B 3 B 1

Arvodesförteckning. Arvode till högskolans rektor 1 överassistent 1 kamrerare Till bestridande av bibliotekariegöromål Till avlönande av biträde för biblioteksgöromålen Arvoden till extra lärare Arvoden till amanuenser

".

1,500: 7,500: 4,800: 400: 2,574: 16,450: 1,800: 35,024:

SpeeiaimotiAv skäl, som tidigare anförts, föreslår kommittén ej någon förändring av anslacering. g e n till arvoden åt extra lärare och amanuenser. Ordinarie

stat Ej heller har kommittén funnit sig böra ingå i prövning av ett åt extra läraren Extra stat. vid högskolan dr G. Grönberg utgående personligt ålderstillägg å 500 kronor å extra stat. Övriga å extra stat uppförda anslag äro sammanförda till ett klumpanslag, i 1922 års riksstat bestämt till 50,300 kronor, under rubrik »diverse behov vid skogshögskolan». I detta anslag ingå även tvenne docentstipendier å samma belopp som docentstipendierna vid universiteten, det vill säga för närvarande 5,000 kronor utan tillfällig löneförbättring men med dyrtidstillägg. Stipendiebeloppen torde nu böra höjas till 6,000 kronor för varje stipendium, således samma belopp som kommittén föreslagit för docentstipendierna vid universiteten (del I sid. 41). Kommittén förutsätter härvid, att, därest i enlighet med kommitténs förslag (del I sid. 42) vissa speciella föreskrifter meddelas angående förening av docentstipendium med avlönad befattning,

157 motsvarande bestämmelser jämväl meddelas i samband med beviljande av docentstipendier vid skogshögskolan. Den prövningsrätt i berörda hänseende, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma universitetskanslern, torde i förevarande fall böra utövas av skogshögskolans styrelse. Jämväl i avseende å omfattningen av docenternas undervisningsskyldighet torde vid anslagets beviljande böra fästas villkor av i huvudsak samma innehåll, som gälla för universitetens docenter. I klumpanslaget ingå vidare arvoden till assistenter i skogsindelning och skogsteknologi. Då deras avlöning torde böra regleras i samband med bestämmandet av arvoden till de assistenter, som avlönas ur vissa anslag å ordinarie och extra stat till praktiska övningar, men det ej torde åligga kommittén att härutinnan framlägga förslag, har kommittén ej heller funnit sig böra ingå på ett bedömande av frågan om förstnämnda assistenters avlöning. Kommittén, som ej är i tillfälle att göra någon beräkning av högskolans anslagsbehov under berörda titel i övrigt, inskränker sig därför till ett påpekande av att, såvitt på de av kommittén prövade anslagsposterna ankommer, någon annan ökning av ifrågavarande anslag, än den som betingas av docentstipendiernas höjning med tillhopa 2,000 kronor för år, ej erfordras. Under erinran om vad kommittén yttrat ovan (sid. 102), må nämnas, att enligt kommitténs förslag å extra stat bör upptagas ett särskilt arvode å 200 kronor till vaktmästaren, tillika maskinist, för utsträckt tjänstgöringsskyldighet.

Statens skogsförsöksanstalt. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag Anm.

58,500:

Till anstaltens chef utgår arvode med belopp, som finnes angivet i den vid staten fogade arvodesförteckningen.

Vikariatsersättningar, förslagsanslag 1,226: Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 42,874: Förslagsanslag 102,600:

Tjänsteförteckning 3 avdelningsföreståndare 1 laboratoriebiträde, kvinnligt 1 kanslibiträde, kvinnligt 1 första skogsbiträde 2 skogsmästare 1 vaktmästare, tillika portvakt, maskinist och planteringsvakt

B 20 G5 G3 B8 B 8 B 3

158 Arvodesförteckning. Arvode till anstaltens chef 5 assistenter, arvoden å 6,600 kronor 2 skogsbiträden, arvoden å 3,300 kronor

700: — 33,000: — 6,600: —

Efter 3 år höjes arvodet med 186 kronor och efter 6 år med ytterligare 186 kronor.

1 kanslibiträde, arvode Specialmotivering.

2,574: — 42,874: —

I fråga om beteckning av anslaget till avlöning till icke-ordinarie befattningshavare såsom förslagsanslag, hänvisar kommittén till vad som ovan yttrats på tal om motsvarande anslag vid naturhistoriska riksmuseet (sid. 143).

Veterinärhögskolan. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag Anm.

147,000: —

Till högskolans rektor utgår arvode med belopp, som finnes angivet i den vid staten fogade arvodesförteckningen.

"Vikariatsersättningar, förslagsanslag 2,000: — Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst 69,000: — Förslagsanslag 218,000: —

Tj änsteförteckning. 8 professorer B 20 1 lärare i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar B 16 1 kanslibiträde, kvinnligt C 3 1 vaktmästare, tillika preparator ... B 4 maskinist B 4 verkmästare B 4

2 fodermarsker 2 sjukvårdare 1 ladugårdsförman 3 vaktmästare 1 automobilförare 1 port- och telefonvakt

B B B B B B

Arvodesförteckning. Arvode till högskolans rektor 1 prosektor 4 laboratorer, arvoden å 6,000 kronor 4 assistenter, arvoden å 4,500 kronor För undervisning i ridkonst och körning Till bestridande av sysslomannagöromål Till bestridande av sekreterargöromål : Till bestridande av bibliotekariegöromål Till drängar och extra betjäning

1,500. 6,000 24,000 18,000 1,200 3,000 2,000 500 12,800 69,000:

159 Uti anslaget till vikariatsersättningar har, såsom ovan (sid. 116) föreslagits, in- Specialmotivering. räknats ett nu å stat uppfört anslag å 1,000 kronor för uppehållande av den del av rektors undervisningsskyldighet, från vilken han med hänsyn till rektorsgöromålen befrias. Någon ändring av nuvarande klumpanslag å 12,800 kronor till drängar och extra betjäning ifrågasätter kommittén ej. I enlighet med vad som anförts ovan sid. 115, bör å extra stat upptagas ett anslag å 3,600 kronor till personliga arvodesförhöjningar med 1,200 kronor till envar av prosektorn Erik Agduhr samt laboratorerna Nils Olof Engfelt och Gerhard Carl Ebbe Forsell. Vidare bör likaledes å extra stat uppföras ett arvode å 200 kronor att utgå till port- och telefonvakten till ersättning för hållande av biträde vid port- och telefonvaktsgöromålen (ovan sid. 120).

Statens veterinärbakteriologiska anstalt. Avlöningsstat. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag 49,300: — Vikariatsersättningar, förslagsanslag 2,000: — Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst 18,700: — Förslagsanslag 70,000: —

Tjänsteförteckning. 1 föreståndare 2 laboratorer 2 tekniska biträden, kvinnliga 2 tekniska biträden, kvinnliga

B 20 B 15 C 3 C 2

1 vaktmästare, tillika preparator ... B 4 1 vaktmästare B 3 1 stallförman .... ... B 3

Arvodesförteckning. 2 assistenter, arvoden å 4,500 kronor 1 kontrollant Till tillfälliga biträden

..

9,000: — 3,000: — 6,700: — 18,700: —

I anstaltens nuvarande stat är uppfört ett anslag å 8,600 kronor till till- Spccialmotivering. fälliga biträden och vikariatsersättningar. För sistnämnda ändamål beräknades vid anslagets bestämmande i runt tal 1,900 kronor. Återstoden av anslaget 6,700 kronor torde böra inräknas i anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. Vikariatsersättningsanslaget, som bör upptagas för sig i staten, torde lämpligen kunna avrundas till 2,000 kronor.

F. Kostnadsberäkningar. Vid kostnadsberäkningarnas verkställande har kommittén följt samma tillvägagångssätt, som kommittén använt för universiteten och karolinska institutet (del I sid. 145). Kommittén har utgålt från 1922 års riksstat samt tilläggsstaten för samma år, varvid i de fall, då genom beslut av 1922 års riksdag nya befattningar upprättats eller ändringar i avlöningsförhållanden ägt rum, hänsyn tagits härtill. För flertalet av här ifrågavarande högskolor och anstalter ingå i staterna såväl avlönings- som materiel-, expens- och dylika anslag. Kommittén har för dessa fall vid sina beräkningar endast upptagit de anslag, till vilka motsvarighet finnes i kommitténs förslag. Till det belopp, som därvid erhållits, har lagts dels den tillfälliga löneförbättring för år 1922, som av samma års riksdag beviljats, dels beloppet av de ålderstillägg, som under år 1920 utgått ur det för vederbörande huvudtitel gemensamma anslaget till ålderstillägg. Hänsyn har vid kostnadsberäkningen icke kunnat tagas till den nedgång, som dyrtidstilläggen komma att undergå efter löneregleringens genomförande (del I sid. 146). Därjämte torde beaktas, att de nya bestämmelserna om utgivande av hyresersättning för bostad, som upplåtes åt befattningshavare i av statsverket disponerad fastighet, kan förväntas medföra en inkomstökning för statsverket i förhållande till de bostadsavdrag å lönen, som enligt gällande löneregleringar i många fall äga rum. Kommittén meddelar här nedan för de fackhögskolor och vetenskapliga anstalter, som detta betänkande avhandlar, en jämförande översikt över sammanlagda nuvarande avlöningsanslag samt anslagen enligt kommitténs förslag ävensom den kostnadsskillnad, som råder dem emellan. Nuvarande Avlöningsanslag enavlönings- ligt kommitanslag téns förslag

Fackhögskola eller anstalt

1. Statsmedicinska anstalten: Statens bakteriologiska laboratorium Statens rättskemiska laboratorium Statens farmaceutiska laboratorium Transport

Kostnadsökning

46,600 16,050 13,600

62,200 20,300 17.720

15,600 4,250 3,920

76,450 ;

100,220

23,770

161 Nuvarande avlöningsanslag

Fackhögskola eller anstalt

Avlöningsanslag enligt kommitténs förslag

Kostnadsökning

76,450

100,220

23,770

2.

Läroanstalten för barnmorskor i Stockholm

17;937

22,500

4,563

3.

Läroanstalten för barnmorskor i Göteborg

17,337

22,000

4,663

4.

Naturhistoriska riksmuseet

' 173,818

228,800

54,982

Transport

5.

Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan...

86,091

112,000

25,909

6.

Musikaliska akademien med musikkonservatoriet

97,550

121,625

24,075

7.

Tandläkarinstitutet

i) 42,300

55,000

12,700

8.

Farmaceutiska institutet

51,125

71,000

19,875 135,912

9.

Tekniska högskolan

469,290

605,202

10.

Chalmers tekniska institut

192,175

253,650

61,475

11.

Gymnastiska centralinstitutet

77,085

100,510

23,425

12.

Centralanstalten

147,016

183,600

36,584

89,650

114,000

24,350

för försöksväsendet

på jordbruks-

området 13.

Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp

14.

Lantbruksinstitutet vid Ultuna

79,300

102,600

23,300

2) 91,650

3)121,000

29,350

Statens skogförsöksanstalt

79,300

102,600

23,300

17.

Veterinärhögskolan

...

174,100

221,800

47,700

18.

Statens veterinärbakteriologiska anstalt

54,200

70,000

15,800

Summa

2,016,374

2,608,107

591,733

15. 16.

Skogshögskolan

Kommittén vill här meddela en gemensam översikt över den kostnadsökning, Öt-ersikt ao som ett genomförande av kommitténs förslag i dess helhet kan förväntas medföra för den totala statsverket. Ihågkommas bör dock, att kostnadsberäkningen är i hög grad approxi- kostnadsökenligt mativ, då hänsyn, såsom förut nämnts, ej kunnat tagas till bland annat ett så viktigt ningen kommitténs förhållande som att dyrtidstilläsrgen efter löneregleringens genomförande komma att förslag. avsevärt sänkas för de av löneregleringen berörda befattningshavarna. Kostnadsökningen representerar således blott den nominella ökning, som de olika verkens och inrättningarnas stater vid löneregleringens genomförande komma att undergå. Den verkliga merutgiften för statsverket blir däremot avsevärt mindre. x ) Häri inberäknat tillfällig löneförbättring för en assistent i tandkirurgi med 225 kronor (jfr ovan' sid. 57). 2 ) Häri har ej inräknats ett åt extra läraren G. Grönberg utgående personligt arvodestillägg å extra stat å ' 5 0 0 kronor, ej heller beloppet av de docentstipendier, tillhopa 10,000 kronor, som ingå i ett klumpanslag å extra stat under rubrik »diverse behov vid skogshögskolan». 3 ) Häri har ej inräknats personligt arvodestillägg till extra läraren G. Grönberg, ej heller beloppet av de av kommittén föreslagna docentstipendierna, tillhopa 12,000 kronor (ovan sid. 156). 21

162 I detta sammanhang vill kommittén anmärka, att en rättelse bör vidtagas i det av kommittén å sid. 135 i del I av kommitténs betänkande meddelade förslaget till stat för universitetet i Lund. På grund av ett fel i den av kommittén vid statförslagets upprättande begagnade liggaren över statsverkets specialutgiftsstater för år 1921 hava nämligen i statförslaget för Lunds universitet ej upptagits tre kvinnliga skrivbiträdesbefattningar vid universitetsbiblioteket. Av dessa befattningar är en för närvarande placerad i den andra och två i den första graden av den för kvinnliga skrivbiträden gällande löneskalan (del I sid. 89). Den förra av dessa befattningar bör vid löneregleringen placeras i lönegraden C 3 och de båda senare i lönegraden C 2. Av nämnda anledning bör den i statförslaget upptagna anslagsposten avlöning . till ordinarie tjänstemän enligt tjänsleförteckning och löneplan höjas från föreslagna 860,737 kronor till 867,838 kronor. Avlöningen till ifrågavarande biträden har härvid bestämts efter den s. k. D-ortsgruppen, till vilken Lunds stad för närvarande är hänförd. Statens slutsumma bör på den grund höjas från föreslagna 1,004,257 kronor till 1,011,358 kronor. Den nominella kostnadsökning, som genom löneregleringen för dessa biträden skulle vållas, uppgår till i runt tal 2,500 kronor, varvid hänsyn ej tagits till biträdenas rätt till ålderstillägg enligt gällande lönereglering. Den totala anslagsökning, som å sid. 150 i del I uppskattats till 759,800 kronor, bör således höjas till 762,300 kronor. Inberäknat den anslagsökning, som ett genomförande av löneregleringen för de i detta betänkande avhandlade institutionerna kan beräknas föranleda och som kommittén ovan uppskattat till i runt tal 591,700 kronor, skulle således den sammanlagda anslagsökningen uppgå till 1,354,000 kronor. Härvid bör ytterligare tagas i betraktande det belopp å tillhopa omkring 166,000 kronor, som kan beräknas vara erforderligt för beredande av en extra månadslön i samband med förslagets genomförande (del I sid. 125 och ovan sid. 138.)

G. Kommitténs hemställan. Under åberopande av vad förut i detta betänkande anförts, hemställer kommittén, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels godkänna det av kommittén upprättade förslag till ändring av 5, 6, 7, 9 och 16 §§ av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen ; dels godkänna det av kommittén upprättade förslag till kungörelse angående tillämpning å tjänstemän vid vissa fackhögskolor och andra vetenskapliga anstalter av nämnda avlöningsreglemente; dels antaga det av kommittén upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension; dels godkänna det av kommittén upprättade förslag till ändrad lydelse av § 3 av kungl. kungörelse den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk ifråga om rätt till pension; dels bestämma och medgiva att enligt de närmare föreskrifter, som a"v Kungl. Maj:t meddelas, vikariatsarvode må vid tekniska högskolan utgå via förordnande att med full tjänstgöringsskyldighet uppehålla professorsbefattning vid högskolan med 6,600 kronor för år, dock att vikarie, som under minst fem års tid innehaft anställning såsom docent vid något av rikets universitet eller vid tekniska högskolan och som redan förut under sammanlagt minst ett år med full tjänstgöringsskyldighet uppehållit professorsbefattning vid någon av nämnda läroanstalter, må kunna av Kungl. Maj:t efter vederbörandes förslag tillerkännas arvode efter 7,200 kronor för år, där vikariatstiden omfattat sammanlagt minst ett år, och efter 7,800 kronor för år, där vikariatstiden omfattat sammanlagt minst tre år, Kungl. Maj:t dock obetaget att, där särskilda förhållanden det påkalla, för ordna, att vikariatsarvode må utgå efter anar a grunder ännu är sagt; dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse med de för tjänstemän vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen stadgade grunder, utfärda nödiga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för tjänstemän vid de i ovannämnda förslag till kungörelse omförmälda fackhögskolor och andra vetenskapliga anstalter; dels besluta, att till envar ordinarie tjänsteman vid ifrågavarande fackhögskolor och anstalter, å vilken avlöningsreglementet skall äga tillämpning, skall vid ingången av den månad, då avlöningsreglementet träder i tdlämpning, på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid utgången av när mast föregående månad innehade, såsom lön — vare sig enligt stat eller i tillfällig löneförbättring — uppburit för ifrågavarande månad, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande, vilket belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning från vederbörande högskota eller anstalt åtnjuter fri bostad eller fri bostad jämte fritt bränsle eller fri bostad jämte fri uppvärmning och fri belysning, bör ökas med värdet, enligt vederbörande myndighets uppskattning, av denna förmån för en månad;

164 dels medgiva, att kostnaderna för senast berörda övergångsanordning må bestridas av de i vederbörande stater upptagna anslagsposterna till avlöning åt ordinarie tjänstemän; dels medgiva, att kostnaderna för de förmåner, som omförmälas i 25, 26, 27, 28, 29 och 32 §§ av avlöningsreglementet, må bestridas i enlighet med de grunder, som kommittén i del I sid. 127 av sitt betänkande angivit; dels medgiva, att, därest Kungl. Majit antingen med stöd av 31 § avlöningsreglementet för särskilda fall finner en avvikelse från de i 19 § i reglementet stadgade regler om vikariatsersättning påkallad eller i motsvarande fall med stöd av 34 § tillerkänner icke-ordinarie befattningshavare vikariatsersättning, Kungl. Maj:t må äga att för ändamålet taga i anspråk de i vederbörande stater upptagna anslagsposterna till avlöningar åt ordinarie tjänstemän; dels medgiva, alt sådana vid ifrågavarande fackhögskolor och anstalter anställda tjänstemän, vilka nu äro uppförda å övergångsstater, må, därest de kvarstanna å övergångsstat, bibehållas vid samtliga enligt dessa stater utgående avlöningsförmåner jämte tillfällig löneförbättring och personliga lönetillägg, där sådana förekomma; dels bemgndiga Kungl. Maj:t att i förekommande fall medgiva, att avlöningsreglemenlel må äga tillämpning jämväl å en å äldre stat än den nuvarande kvarstående tjänsteman, därest denne förklarar sig villig underkasta sig nämnda reglemente. dels medgiva, att, därest lärarebefattningen i musikens historia och estetik vid musikkonservatoriet bliver ledig, de å övergångsstat för innehavaren av nämnda befattning anvisade medel må tills vidare och intill dess annorlunda varder förordnat, användas till befattningens uppehållande, på sätt Kungl. Maj:t äger föreskriva; Härjämte hemställer kommittén, att, i anslutning till vad kommittén ovan anfört, förslag till stater samt övergångsstater för vederbörande högskolor och anstalter ävensom förslag till tjänsteförteckningar och arvodesförteckningar för samma högskotor och anstalter må framläggas för riksdagen till godkännande; att, i anslutning till vad kommittén ovan (sid. 145) anfört, från akademiens för de fria konsterna reservationsanslag må avföras; dels ur anslaget till städning, renhållning samt betjäningens beklädnad 450 kronor, i samband varmed anslagets beteckning bör förändras till: •»till städning och renhållning», dels anslaget bidrag till avlöning av ett eldarbiträde; att, i anslutning till vad kommittén ovan (sid. 143) anfört, i staten för Sveriges geologiska undersökning den ändring vidtages, att: dels ur förslagsanslaget, högst, till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. avföres ett belopp å 750 kronor, dels ur staten avföres ett förslagsanslag, högst, till nattlig bevakning å 440 kronor. Vidare hemställer kommittén, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å extra stat anvisa medel för beredande av avlöningsförmåner i enlighet med vad kommittén ovan anfört.

165 Bilaga

I.

Nuvarande och föreslagna avlöningsförmåner för befattningshavare å ordinarie och extra stat. Avlöning enligt kommitténs Löneförslag grad enl. Därav Begyntillfällig kom- BegynSlutnelse- i) Slut- löneförmitténs nelse avlöning avlöning bättring förslag avlöning avlöninj Nuvarande avlöning

Befattningshavare

kr.

kr.

kr.

8,500 6,550 6,550

9,100 7,550 7,550 3,750 3,750 2,500 2,500 2,500 2,200 2,200

1,000

kr.

1. Statens bakteriologiska laboratorium. 1 föreståndare 1 laborator 1 dito 1 assistent 1 dito 1 inspektor och kontrollant 1 veterinärbiträde 1 vaktmästare och preparåtor 1 stallförman 1 vaktmästare

2,200 1,900 1,900

950 950 750 750 500 500 — —

B 20 2)10,500 B 16 8,580 8,580 B 16

— — — — B4 B3 B3

2,988 2,832 2,832

_

2. Statens rättskemiska laboratorium. 1 föreståndare 1 assistent 1 vaktmästare

8,500 1,900

9,100 3,750 2,200

1,000

750 B 20 — B3

10,500 2,832

3. Statens farmaceutiska laboratorium. 1 föreståndare 1 laborator 1 assistent

500 6,350 3,750

950 750

B 18 3) 9,060 —

*) I de fall, där ålderstillägg ej utgå å avlöningen, har denna införts i kol. för slutavlöningen. 2 ) Samtliga avlöningar enl. löneplanen äro, såvida ej annat anmärkts, hämtade ur ortsgruppen G,3 till vilken Stockholms stad f. n. är hänförd. ) Avlöningen utgår (så länge befattningen kvarstår å extra stat) med belopp, motsvarande avlöningen i löneklassen närmast under den befattningshavaren skulle tillhört, om han varit innehavare av ordinarie tjänst i lönegraden B 18 (del II sid. 4).

166 Avlöning enligt kommitténs Löneförslag grad enl. Därav Begyn- Slut- tillfällig kom- Begynnelse- avlöning löneför- mitténs nelseavlöning bättring förslag avlöning Nuvarande avlöning

Befattningshavare

kr.

kr.

kr.

8,500

9,100 4,900 600 1,250 1,500

1,000 900

9,100 4,900 600 1,250 1,500

1,000 900

kr.

4. Låroanstalterna för barnmorskor, i Stockholm: 1 överlärare 1 lärare 1 lärare i barnavård 1 överbarnmorska 1 assistent (barnmorska) i Göteborg: 1 överlärare 1 lärare 1 lärare i barnavård 1 överbarnmorska 1 assistent (barnmorska)

5. Naturhistoriska

8,500

B 18 B 13

9,540 6,420

250 B 18 i) 9,300 B 13 6,210

riksmuseet.

Avdelningen vid Frescati: 9,100 8,500 1 intendent 51,000 54,600 6 intendenter arvode åt den intendent som utses att vara 500 förste intendent 2)5,500 1 assistent 33,000 6 assistenter 4,300 5,500 1 förste konservator 3,750 4,650 1 konservator till arvode åt konservator som förordnas att undervisa och handleda konservators elever 300

1,000 6,000

B 20 B 20

10,500 63,000

900 B 13 B 13 B 10 B8

6,420 38,520 4,932 4,350

5,400 800 750

*) Avlöningarna enligt löneplanen äro för befattningshavarna vid läroanstalten för barnmorskor i Göteborg hämtade ur ortsgruppen F, till vilken Göteborgs stad för närvarande är hänförd. *) Till assistenten G. A. H. Dahlstedt har å extra stat utgått personligt arvodestillägg med 500 kronor. Anslaget skall enligt kommitténs förslag (sid. 18) indragas. 3 ) Arvodet skall enligt kommitténs förslag (sid. 19) indragas.

167 Avlöning enligt kommitténs förslag

Nuvarande avlöning

Befattningshavare

Lönegrad enl. Därav BegynSlut- tillfällig kom- BegynSlut nelse- avlöning nelse- avlöning löneför- mitténs avlöning avlöning bättring förslag kr.

1,600 1 kvinnligt biträde 3,200 2 kvinnliga biträden '2,200 1 preparator 6,600 3 preparatorer 1 förste vaktmästare 2) 1,900 1 vaktmästare 1,600 3 5 vaktmästare )8,000 1 maskinist, jämte fri bostad med bränsle... 2,200 1 eldare 1 dito Till ersättning åt den vaktmästare, vilken tillika är portvakt, för hållande av biträde för portvaktsgöromålens bestridande Etnografiska

kr.

kr.

2,200 4,400 2,500 7,500 2,200 1,900 9,500 2,500 1,500 1,500

kr. I1) C 2

2,160

I C 3

2,574

B 4

2,988

B 4

8,964

B 3

2,832

B 1

2,520

B 1

3)12,600

B 5

4) 3,300

5)

_

2,208

5)

_

2,208

B 20 B 13

10,500

avdelningen:

å ordinarie stat: 1 intendent 1 assistent 1 kvinnligt biträde å extra stat: Arbetsbiträde

8,500 1,600

9,100

1,000

5,500

2,200

x

6,420

)

2,000

1 ) Enligt kommitténs förslag (sid. 24) skola två av de kvinnliga biträdesbefattningarna vid riksmuseet hänföras till lönegraden C 2 och två till lönegraden C 3. Den nya avlöningen är i kolumnen införd för 1 biträde. 2 ) Den förmån av fri bostad m. m., som förste vaktmästaren åtnjuter, skall enligt kommitténs förslag indragas. 8 ) Den förmån av fri bostad m. m., som portvakten och en trädgårdskunnig vaktmästare åtnjuta, skall enligt kommitténs förslag indragas. 4 ) Förmånen av fri bostad skall enligt kommitténs förslag indragas. 5 ) Första lönegraden i den för manliga extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen enligt kungl. kung. den 31 dec. 1921 (Svensk författningssamling n:r 778). 6 ) Anslaget skall enligt kommitténs förslag (sid. 28) indragas.

168 Nuvarande avlöning Befattningshavare

Löne-

Avlöning enligt kommitténs förslag

enl, Därav Begyn- Slut- tillfällig kom- Begynnelsenelselöneför- mitténs avlöning avlöning avlöning bättring förslag kr. kr. kr. kr.

6. Akademien för de fria konsterna, Akademiens

tjänstemän:

1 sekreterare, jämte bostad 1 räkenskapsförare 1 bibliotekarie

2,250 750 1,250

450 150 250

Konsthögskolan : 1 direktör, arvode hyresersättning 1 professor i arkitektur dito i teckning .. i dito dito i målning dito i dito dito i landskapsmålning dito i svensk arkitekturhistoria dito dito i modellering, jämte bostad och ateljé 1 professor i anatomi 1 lärare i perspektiv 1 dito i konsthistoria ... 1 dito i dekorativ konst 1 dito i etsning 1 tryckare, tillika etsningsskolans tekniska biträde 1 förste vaktmästare, jämte bostad 1 andre vaktmästare, jämte bostad

1,800

i,ooo7,400 5,500 5,500 5,500 5,500 5,500 5,500

8,000 6,500 6,500 6,500 6,500 6,500 6,500

1,000 900 900 900 900 900 900

B 20 B 13 B 13 B 13 B 13 B 13 B 16

10,500 6,420 6,420 6,420 6,420 6,420 8,580

4,900

5..900 3,125 1,500 2,250 2,500 5,000

900 625 300 450 500

B 13

•) 6,420

B 3 B 1

2) 2,832 2) 2,520

1,575 1,275

2,000 1,875 1,575

*) Därest direktörsbefattningen innehaves av professorn i arkitektur utgår arvodet med 1,200 kronor; därest befattningen innehaves av professorn i den svenska arkitekturens historia utgår arvodet2 med 2,000 kronor. ) För den av befattningshavaren åtnjutna bostadsförmånen skall enligt kommitténs förslag erläggas hyra enligt de i 22 § av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) stadgade grunder.

169 Avlöning enligt kommitténs förslag

Nuvarande avlöning

Befattningshavare

Lönegrad enl. Därav Begyn- Slut- tillfällig kom- Begyn Slutnelse- avlöning löneför- mitténs nelse- avlöning avlöning bättring förslag avlöning kr. kr. kr. kr. B1 B1

2,520

4,900 1 sekreterare 900 B 15 6,400 3,750 1 kamrerare 750 4,875 1 bibliotekarie 2,500 500 3,250 1,000 1 direktör för musikkonservatoriet 7,000 B 15 4,300 800 1 lärare i pianospelning 5,800 B 11 4,300 800 dito i pianospelning i orgelklassen ... 5,800 B 11 4,300 800 5,800 B 11 dito i orgelspelning 4,300 800 5,800 B 11 dito i harmonilära 4,300 800 5,800 B 11 dito i elementar-, kyrko- och körsång 3,275 650 4,400 B 11 dito i solosång 3,275 650 4,400 B 11 dito i violinspelning dito i kontrapunkt, komposition och in3,275 strumentation B 11 650 4,400 2,625 525 3,525 dito i musikens historia och estetik ... dito i spelning å blåsinstrument av mäs1,975 sing. 400 2,650 1,750 dito i violoncellspelning 350 2,350 1,750 dito i klarinettspelning 350 2,350 1,300 250 dito i pianostämning 1,750 875 175 dito i kontrabasspelning 1,175 875 175 dito i flöjtspelning 1,175 225 1 orkesteranförare 1,125 C 2 1 kvinnligt biträde av iörsta graden 1,600 2,200 B 3 1 eldare 1,900 2,200 B 1 1 vaktmästare 1,600 1,900 C1 1 portvakt 1,400 | 1,700 ) Befattningen uppföres enligt kommitténs förslag på övergångsstat. 22

7,668

1 portvakt, jämte bostad 1 eldare

1,075 1,900

1,375 2,200

2,520

7. Musikaliska akademien.

7,668 5,304 5,304 5,304 5,304 5,304 5,304 5,304 5,304 i) 2,625

2,700 2,400 2,400 1,800 1,200 1,200 1,200 2,160 2,832 2,520 1,800

170 Avlöning enligt kommitténs förslag

Nuvarande avlöning

Befattningshavare

Lönegrad enl. Därav Begyn Slut- tillfällig kom- Begyn nelse- avlöning löneför- mitténs nelseavlöning bättring förslag avlöning kr. kr. kr: kr.

8. Tandläkar institutet. å ordinarie stat: Till bestridande av inspektorsgöromål 1 lärare i protéslära och tandreglering 1 dito i tandkirurgi, tillika poliklinikfföre ståndare dito i tandfyllningskonst laborator i protéslära och tandreglerinig .. assiterande lärare i tandkirurgi laborator i tandfyllningskonst 1 assistent vid protéslaboratoriet 1 dito vid polikliniken 1 dito vid tandfyllningslaboratoriet Till bestridande av göromål såsom laborato riebiträde vid protéslaboratoriet 1 vaktmästare Till bestridande av sekreterargöromål

6,400

5,900 5,400

1,900

a extra stat: 1 assistent å protéslaboratoriet 1 dito å tandfyllningslaboratoriet 1 dito i tandkirurgi

1,200 7,400

900 B 15

7,668

6,900 6,400 3,750 3,750 3,750 1,500 1,125 1,125

900 900 750 750 750 300 225 225

B 14 B 13

6,816 6,420

C 3 B 3

2,574 2,832

B 18 B 18

9,540 9,540

2,000 2,200 750

1,500 1,125 !)900

300 225 h—

9. Farmaceutiska institutet. 1 professor i kemi och kemisk farmaci 1 dito i botanik och farmakognosi 1 lärare i teknisk farmaci och författnimgs kunskap 1 dito i fysik 1 dito i bakteriologi

7,400

8,000

7,400

8,000

1,000 1,000

2,500 1,875 1,250

500 375 250

!) Till arvode åt en assistent i tandlkirurgi beviljade 1921 års riksdag ett anslag å extra stat 900 kronor. Anslag för ändamålet hiar beviljats även av 1922 års riksdag. Tillfällig löneför)ättring å detta arvode torde komma att mtgå med 225 kronor.

171 Avlöning enligt kommitténs förslag

Nuvarande avlöning

B e f attningsh av are

Lönegrad enl. Därav Begyn- Slut- tillfällig kom- Begyn Slutnelse- avlöning löneför- mitténs nelse- avlöning avlöning bättring förslag avlöning kr.

1 laborator 5,400 3 laboratorer 16,200 1 förste vaktmästare 1,900 1 vaktmästare, tillika maskinist och eldare 1,900 1,900 1 vaktmästare Till bestridande av föreståndargöromål Till bestr. av sekreterar- och kamrerargöromål

kr.

kr.

6,400 19,200 2,200 2,200 2,200 1,000 1,000

900 2,700

1,000 33,000 300 450 450 375

kr.

kr.

B 13 B 13 B 3 B 3 B 3

6,420 19,260 2,832 2,832 2,832

7,668 23,004 3,486 3,486 3,486 1,200 1,200

B 20 B 20

10,500 11,940 346,500 394,020

10. Tekniska högskolan. å ordinarie stat: 1 professor 8,500 9,100 33 professorer 280,500 300,300 speciallärare i jäsningsteknik 1,500 dito i frihandsteckning 2,250 dito i ornamentik 2,250 i modellering 1,875 dito nationalekonomi m. m. . dito 7,000 dito i materiallära och material3,750 provning1) 2,250 dito i allm. teknisk o.fabrikshygien 2,000 dito i metallografi 1,500 dito i ritteknik 1,500 dito i hydromekanik 2,000 dito i stadsanläggningslära 3,000 dito i arkitekturens historia 2,750 dito i metallurgi dito i läran om hiss- och trans3,125 portanordningar 2 dito i gruvmätning ) 2,500 dito i förbränningslära 2,250

1,000 750 450 400 300 30) 400 600 550

2 arv. å 3,600 » 3,000 » 2,400 10 » 1,800 7 > 1,200 3 3

625 500 450

*) Enligt beslut av 1922 års riksdag skall ämnet benämnas materiallära och arvode utgå med 2,000 kronor å stat, vartill torde komma tillfällig löneförbättring med 500 kronor. 2 ) Härutöver utgår å extra stat ersättning för sommarövningar med 900 kronor, vara tillfällig löneförbättring ej utgått.

172 Avlöning enligt kommitténs förslag

Nuvarande avlöning

Befattningshavare

Lönegrad enl. Därav BegynSlut- tillfällig kom- Begyn Slutnelse- avlöninj nelse- avlöning löneför- mitténs avlöning avlöning bättring förslag kr.

kr.

1 speciallärare i läran om uppvärmnings- och 950 ventilationsanordningar. i byggnadshygien 2,500 dito i geologi !) 1,500 dito i varvsanläggningar 2) 2,250 dito 2,250 i arkitektonisk formlära .... dito Arvode åt en professor såsom högskolans 1,500 rektor 1,000 Hyresbidrag åt rektor 600 Arvode till bergskolans föreståndare 1 sekreterare *) 4,750 2,000 2,600 1 kvinnligt skrivbiträde 1,600 2,200 1 dito 4,000 Arvode till bibliotekarien 5 ) 3,950 Arvode till kamreraren 1,900 2,200 1 förste vaktmästare 1,600 1,900 1 vaktmästare 1,900 2,200 1 laboratorievaktmästare 19,000 22,000 10 dito 1,900 2,200 1 maskinist 2,200 1 verkmästare 2,500 1,900 1 reparatör 2,200 187: 50 1 portvakt, jämte fri bostad 1 dito, jämte dito 187: 50

kr.

kr.

200 500 300 450 450

450 B 16

8,580

C 3

2,574

C 2

2,160

B 15

7,668

B 3

2,832

B 1

2,520

B 3

2,832

B 3

28,320

B 4

2,988

B 5

3,300

B 3

2,832

37:50 37:50

d extra stat: Arvode åt 1 speciallärare i teknisk kemi

1,200 750

»

»

»

»

i bokföring

»

»

»

»

i elektroteknik

4,000

»

»

»

»

i skogsskötsel

1,000

*

> »

?

i fotografi

1,000

x ) Härutöver utgår å extra stat arvodesförhöjning med 600 kronor, vara ej utgått tillfällig löneförbättring. 2 ) Enligt beslut av 1922 års riksdag höjes arvodet till 2,400 kronor, oberäknat tillfällig löneförbättring 600 kronor. 3 ) Arvodet skall enligt kommitténs förslag (sid. 76) indragas. 4 ) Därav på extra stat 2,000 kronor. 5 ) Därav på extra stat 2,700 kronor.

173 Avlöning enligt kommitténs Löneförslag grad enl. Därav Begyn- Slut- tillfällig kom- Begyn- Slutnelse- avlöning löneför- mitténs nelse- avlöning avlöning bättring förslag avlöning kr. kr. kr. kr. Nuvarande avlöning

Befattningshavare

Arvode åt 1 speciallärare i läran om vert tygsmaskiner , » » » » i läran om kemiskt tekniska appa rater i läran om maskin element i flygteknik ... i läran om värmemotorer Fyllnadsarvode åt rektors biträde vid tillsyn av byggnaderna m. m Arvode åt 1 vaktmästare maskinist portvakter, jämte fri bostad ... vaktmästare, tillika preparator... extra laboratorievaktmästare ... dito dito extra vaktmästare vid biblio teket..

5,000 2.500 4,000 3,000 3,600

1,000 1,570 1,865 375 2,160 1,865 3,730

B 1 B 4

2,364 2,832

75 2

B 3 B 3

)2,676 5,352 2,208

1,500

11. Chalmers tekniska institut. 1 professor 11 professorer 1 andre lärare 4 andre lärare 1 verkstadsingenjör 1 lärare i frihandsteckning 1 speciallärare i beskrivande geometri. 1 dito i vattenbyggnadslära....

7,400 81,400 4,900 19,600 4,900 3,750

8,000 88,000 5,900 23,600 5,900 4,550 2,500 3,750

1,000 11,000 900 3,600 900 750 500 750

B 18 B 18 B 14 B 14

3) 9,300 102,300 6,600 26,400 *) 4,900 4) 3,750

*) Arvodet skall enligt kommitténs förslag (sid. 80) indragas. ) Befattningen skall enligt kommitténs förslag överföras till ordinarie stat och inordnas i lönegraden B 3 med begynnelseavlöning 2,832 kronor och slutavlöning 3,486 kronor. 3 ) Avlöningarna enligt löneplanen äro för befattningshavarna vid Chalmers tekniska institut hämtade ur ortsgruppen F, till vilken Göteborgs stad för närvarande är hänförd. 4 ) Befattningen uppföres enligt kommitténs förslag på övergångsstat. 2

174 Avlöning enligt kommitténs Löneförslag grad enl. Därav Begyn Slut- tillfällig kom- Begynnelse- avlöning löneför- mitténs nelseavlöning bättring förslag avlöning Nuvarande avlöning

Befattningshavare

kr. speciallärare i modellering dito i elektrokemi dito i geodesi dito i byggnadsstatik dito i byggnadsteknik : dito i byggnadshygien dito i stadsanläggningslära , dito i mekanisk teknologi dito i explosionsmotorer ... dito i bokföring dito i industriell ekonomi dito i engelska språket Till uppehållande av undervisningen: i svenska språket i tyska dito i historia och geografi Arvode åt en professor såsom institutetts rektor . Till bestridande av sekreterar-, bibliotekarkeoch kamrerargöromål förste vaktmästare vaktmästare dito (vid fysiska institutionen) dito (vid elektrotekniska laboratcoriet, kemiska laboratoriet och maskinlabcoratoriet maskinist gårdskarl

kr.

kr.

1,375 2,000 3,125 1,500 2,625 625 625 1,500 1,500 625 1,750 1,125

275 400 625 300 525 125 125 300 300 125 350 225

1,875 3,375 625

375 675 125

kr.

1 arv. å 4,200 1 » 2 » 2 » 4 > 1 » 2 »

1,500

1,750 1,450 1,750

4,250 2,050 1,750 2,050

5,250 2,050 1,200

6,150 2,350 1,500

550 B 3 B 1 B 3

2,730 2,430 2,730

B 3 B 4 B 1

8,190 2,880 2,430

12. Gymnastiska centralinstitutet. d ordinarie stat: 9,540 8,000 1,000 B 18 7,400 1 överlärare x ) Till uppehållande av undervisningen i i engelska, svenska och tyska språken samt i historia och geografi skall enligt kommitténs förslag utgå ett anslag å 7,500 kronor.

175 Avlöning enligt kommitténs Löneförslag grad enl. Därav Begyn- Slut- tillfällig kom- Begyn- Slutnelse-; avlöning löneför- mitténs nelse- avlönim avlöning bättring förslag avlöning Nuvarande avlöning

Befattningshavare

2 överlärare 1 lärare 3 dito 1 lärarinna 1 dito 1 skrivbiträde 1 vaktmästare, jämte fri bostad.... 1 portvakt, jämte fri bostad Arvode till institutets föreståndare dito till sekreteraren dito till räkenskapsföraren dito till bibliotekarien

kr.

kr.

kr.

14,800 4,900 14,700 4,450 4,450 1,600 1,600 1,600

16,000 6,400 19,200 5,350 5,350 2,200 1,900 1,900 1,000 1,000 1,000 500

2,000 900 2,700 850 850

kr. B 18 B 13 B 13 C 9 C 9 C 3 B 1 B 1

19,080 6,420 19,260 5,220 5,220 2,574 i) 2,520 *) 2,520

1,000 1 avdelningsföreståndare 8,500 9,100 B 20 5,000 42,500 45,500 5 dito B 20 1,000 6,800 1 överassistent 7,800 B 16 1,000 6,800 7,800 1 dito B 16 950 6,550 1 laborator 7,550 B 16 1,900 13,100 15,100 2 laboratorer B 16 900 5,300 5,700 1 assistent 5,300 900 5,700 1 dito 900 5,300 5,700 1 dito 26,500 28,500 4,500 5 assistenter 3,000 Till bestr. av kamrerargöromål m. m. ... 1,900 2,200 1 vaktmästare '. B 3 7,600 8,800 B 3 4 dito x ) Förmånen av fri bostad skall enligt kommitténs förslag indragas.

10,500 52,500 8,580 8,580 8,580 17,160

å extra stat: Extra vaktmästarbiträde Eldare

1,200 810

13. Centralanstalten för föt^söksväsendet pä jordbruksområdet.

2,832 11,328

176 Avlöning enligt kommitténs förslag

Nuvarande avlöning

Befattningshavare

Lönegrad enl. Därav BegynBegyn Slut- tillfällig komnelse- avlöninj mitténs nelse- avlönint löneföraavlöning bättring förslag avlöning kr.

kr.

7,400 59,200 5,400 1,450 1,450

2,000 8,000 64,000 6,400 1,750 1,750 300

7,400 51,800 1,450 1,450

2,000 8,000 56,000 1,750 1,750 300

kr.

kr.

14. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp. Rektor 1 professor 8 professorer 1 laborator 1 vaktmästare 1 dito Till bestridande av bibliotekariegöromål

1,000 8,000 900

B 18 B 18 B 14 B1 B 1

') 8,820 70,560 6,168 2,250 2,250

1,000 7,000

B 18 B 18 B 1 B 1

2) 9,060 63,420 2,340 2,340

1,000 3,000 600 600 600 900

B 20 B 20 B 16 B 16 B 16

10,500 31,500 8,580 8,580 8,580

15. Lantbruksinstitutet vid Ultuna. Rektor 1 professor 7 professorer 1 vaktmästare 1 dito .... Till bestridande av bibliotekariegöromål

16. Skogshög sko lan. Rektor 1 professor 3 professorer 1 lektor i skogsskötsel ... 1 dito i skogsteknologi 1 dito i botanik 1 överassistent

8,500 25,500 6,400 6,400

1,000 9,100 27,300 7,400 7,400 6,200 6,400

!) Avlöningarna enligt löneplanen äro för befattningshavarna vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp hämtade ur ortsgruppean D, till vilken Lomma socken, Malmöhus län, för närvarande är hänförd. 2 ) Avlöningarna enligt löneplanen äro för befattningshavarna vid lantbruksinstitutet vid Ultuna hämtade ur ortsgruppen E, till vilken Uppsala stad, i vars omedelbara närhet institutet är beläget, för närvarande är hänförd.

177 Avlöning enligt kommitténs förslag

Nuivarande avlöning

Befattningshavare

Lönegrad enl. Därav Begyn- SlutBegynSlut- tillfällig komnels;e- avlöning mitténs nelse- avlöning löneföravlöning avlöning bättring förslag kr..

kr.

2,2(00 i) 1,9(00 3) 1,6(00

2,500 2,200 1,900 4,000 2,400

Till bestridande av chefsgöromål 1 föreståndare för skogsavdelningen 8,5(00 1 dito för naturvetenskapliga avdel8,5(00 ningen , 1 föreståndare för entomologiska avdelningen 8,5(00 5,7Q0 1 assistent i marklära m. m. 5,300 1 assistent 15,900 3 assistenter 1 kvinnligt biträde av tredje lönegraden 2,800 (kemist) 1 kvinnligt biträde av andra lönegraden.. 2,000 3,750 1 första skogsbiträde 3,125 1 skogsbiträde 3,125 1 dito 5) 3,200 1 skogsmästare 5) 3,200 1 dito

500 9,100

1 trädgårdsmästare och preparator ... 1 vaktmästare och maskinist 1 port- och planteringsvakt Till kamrerargöromålens bestridande Till biblioteksgöromålens bestridande

kr.

kr. B4 B 3 B 1

2,988 2) 2,832 *) 2,520

1,000

B 20

10,500

1,000 1,000

B 20 B 20

10,500 10,500

C5 C 3 B 8

3,204 2,574 4,350 3,300 3,300 6) 3,600 6) 3,600

17. Statens skogsförsöksanstalt.

9,100 9,100 6,100 5,700 17,100 3,400 2,600 4,950 3,325 3,325 4,100 4,100

900 900 2,700

750 625 625

B 8 B 8

J ) Till vaktmästaren och maskinisten skall utöver den honom tillkommande ordinarie avlöning utgå ett belopp av 200 kronor för år till avlönande av biträde vid honom åliggande portvaktsm. fl. göromål. 2 ) Enligt kommitténs förslag skall till vaktmästaren och maskinisten å extra stat utgå arvode med 200 kronor för ökad tjänstgöringsskyldighet. 3 ) Port- och planteringsvakten åtnjuter utöver den kontanta avlöningen fri bostad med^bränsle. 4 ) Förmånen av fri bostad med bränsle skall enligt kommitténs förslag indragas. 5 ) Befattningshavaren åtnjuter dessutom fri hostad. 6 ) Enligt kommitténs förslag skall bostadsform,ånen indragas. Avlöningen är hämtad ur ortsgruppen B, till vilken vederbörandes stationeringsorit f. n. är hänförd.

178 Avlöning enligt kommitténs förslag

Nuvarande avlöning

Befattningshavare

1 räknebiträde 1 vaktmästare, tillika portvakt, maskinist och planteringsvakt

18.

Lönegrad enl. Därav EBegyn . Slut 'tillfällig kom- Begyn i nelse- avlöning löneför mitténs nelseawlöning bättring förslag avlöning kr. kr. kr. kr. 1,600 1,900

2,200

B 3

2,832

Veterinär hög skolan.

1,000 1 rektor : 9,100 1 professor 8,500 59,500 63,700 7 professorer 6,550 1 lärare i hovbeslag m. m 7,550 1 prosektor i) 4,900 2 1 laborator i kemi ) 4,900 1 klinisk laborator 3) 4,900 2 kliniska laboratorer 9,800 1 assistent 3,750 3 assistenter 11,250 För undervisning i ridkonst och körning 1,200 3,000 För uppehållande av sysslomannagöromål ... 500 » » » bibliotekariegöromål 2,000 » » » sekreterargöromål 1,950 2,350 1 kvinnligt biträde 2,200 2,500 1 vaktmästare och preparator M) 2,200 2,500 1 verkmästare vid hovbeslagssmedjan 1,900 2,200 1 vaktmästare vid ekonomiska avdelningen 1,900 2,200 1 fodermarsk vid kirurgiska avdelningen 1,900 2,200 1 dito vid medicinska avdelningen...

1,000

B 20

10,500

7,000

B 20

73,500

950 B 16

8,580

C 3

2,574

900 900 900 1,800 750 2,250

350 B 4

2,988

B 4

*) 2,988

B 3

2,832

B 3

2,832

B 3

2,832

!) Till prosektorn Erik Agduhr utgår å extra stat personlig arvodesförhöjning med 1,600 Beloppet skall enligt kommitténs försllag (sid. 115) nedsättas till 1,200 kronor. 2 ) Till laboratorn i kemi Nils Olof Emgfelt utgår å extra stat personlig arvodesförhöjning med 1,600 kronor. Beloppet skall enligt kommiitténs förslag (sid. 115) nedsättas till 1,200 kronor. 3 ) Till laboratorn vid kirurgiska kliniiken Gerhard Carl Ebbe Forsell utgår å extra stat personlig arvodesförhöjning med 1,600 kronor. Beloppet skall enligt kommitténs förslag (sid. 115) nedsättas (ill 1,200 kronor. 4 ) Härutöver åtnjuter befattningshavairen provision med 10 proc. å hovbeslagssmedjans kronor.

nettoavkastning.

179 Avlöning enligt kommitténs förslag

Nuvarande avlöning

Befattningshavare

Lönegrad enl. Därav Begyn- Slut- tillfällig kom- Begyn- Slutnelse- avlöning löneför- mitténs nelse- avlöning avlöning bättring förslag avlöning kr.

1,900 1 sjukvårdare vid kirurgiska avdelningen 1 » vid medicinska avdelningen... 1,900 1 ladugårdsförman 1,900 1 maskinist 1,900 1 vaktmästare vid kemiska avdelningen 1,900 1 dito vid patologisk-anatomiska avdelningen 1,900 1 port- och telefonvakt i) 1,600 1 automobilförare 1,900

kr. 2,200 2,200 2,200 2,200 2,200

kr.

kr.

— — — —

B 3 B 3 B 3 B 4 B 3

2,200 1,900 2,200

— —

B 3 B 1 B 2

9,100 7,550 7,550 4,150 4,150 2,500 2,600 2,600 2,200 2,200 2,500 2,200 2,200

1,000

B 20 B 15 B 15

2,832 2,832 2,832 2,988 2,832 2,832 ) 2,520 2,676

19. Statens veterinärbakteriologiska anstalt. 1 föreståndare 1 laborator 1 dito 1 assistent 1 dito .....' 1 kontrollant 1 kvinnligt biträde av andra graden 1 dito 1 kvinnligt biträde av första graden 1 dito : 1 vaktmästare och preparator 1 vaktmästare 1 stallförman

8,500 6,550 6,550 3,750 3,750 2,000 2,000 1,600 1,600 2,200 1,900 1,900

950 950 750 750 500 — — — — — — —

10,500 7,668 7,668

— — — C 3 C 3 C 2 C 2

B4 B3 B3

2,574 2,574 2,160 2,160 2,988 2,832 2,832

x ) Härutöver uppbär befattningshavaren 200 kronor till biträde vid port- och telefonvaktsgöromålen samt åtnjuter fri bostad med bränsle. 2 ) Enligt kommitténs förslag skall befattningshavaren utöver angivna avlöning äga uppbära 200 kronor till avlönande av biträde vid port- och telefonvaktsgöromålens bestridande. Förmånen av fri bostad m. m. skall däremot enligt kommitténs förslag indragas.

180 Bilaga

II.

Speciallärapnas vid Tekniska högfskolan undervisningsskyldighet och avlöningsförhållancden läsåret 1921—1922. Antal undervisninggs- Nuvarande avlöning (utan dyrtids tillägg) timmar Läroämne

Före- Öv- Reduuc. timi-x läsn. ning. antall )

kr.

Därav Per tillfällig reduc. löneförbättring timme

Av tekniska högskolan föreslagen avlöning Per reduc. kr. timme kr.

kr.

kr.

300 450 450 375 283,33 183,33 183,33 183,33 166,68

26,79 14,42 27,44 19,13 56,67 45,83 61,11 45,83 48,61

1114 2)3,750

32,89

4,200

36,84

(60

450 400 300 300 400 600 550

37,50

3,000

21,74

2,400

31,25

1,800

50,00 26,09 37,50 22,22 42,86 48,65 46,15

A ordinarie stat: Jäsningsteknik Frihandsteckning Ornamentik Modellering Nationalekonomi Industriell ekonomi I » » II > » III Rättskunskap Materiallära2 och materialprovning ) Allmän teknisk och fabrikshygien Metallografi Ritteknik») Hydromekanik \ Stadsanläggningslära Arkitekturens historia Metallurgi

28 30

56 GB6

1,500

2,250

&2

2,250

{98

' 1,875

1,983,33

28 L28

1,283,33

1,283,33

1,283,33

1,166,68

m

856 774

(65

74 58

2,250 2,000 4)1,500 1,500 2,000 3,000 2,750

1,800

32,14

2,400

15,38

2,400

29,27

2,400

24,49

2,400

68,57

1,800

64,29

1,800

85,71

1,800

64,29

1,800

75,00

18,52

1,800

35,71

2,400

40,54

3,600

42,31

3,000

!) Vid beräkning av det reducerade antallet undervisningstimmar har 1 övningstimme ansetts motsvara Va föreläsningstimme. 2 ) Enligt beslut av 1922 års riksdag skalll ämnet benämnas materiallära och arvodet å stat sänkas till 2,000 kr. fr. o. m. Vi 1923. 8 ) Befattningen, som är avsedd att ersättta förutvarande speciallärarbefattningarna i maskinkrokiritning och byggnadskrokiritning, har enliigt beslut av 1921 års riksdag nyupprättats fr. o. m. 4

riksdag

) Arvode enligt 1922 års stat samt tilllfällig löneförbättring enligt beslut av samma års

181 Antal undervisnings- INu varande avlöning (utan timmar dyrtidstillägg) Läroämne

Läran om hiss- och transportanordningar Gruvmätning Förbränningslära Läran om uppvärmnings- o. ventilationsanordningar Byggnadshygien Geologi Varvsanläggningar Arkitektonisk formlära A extra stat: Teknisk kemi Bokföring Elektroteknik Skogsskötsel Fotografi Läran om verktygsmaskiner Läran om kemisk-tekniska apparater Läran om maskinelement... Flygteknik Läran om värmemotorer...

Före- Övläsn. ning.

Reduc. timantal

kr.

Därav Per tillfäUig reduc. löneförbättring timme

kr.

kr.

Av tekniska högskolan föreslagen avlöning kr.

48 58 28

144 110 16

120 113 36

3,125 i) 2,500 2,250

625 500 450

26,04 22,12 62,50

3,600 4,200 2,400

14 30 72 53 60

35 74 72 106 60

950 2,500 2)2,000 3) 2,250 2,250 51,450

200 500 300 450 450 9,800

27,14 33,78 27,78 21,23 37,50

1,200 3,000 2,400 2,400 2,400

56 76 32 22 84

126 256

56 4 ) 97 32 85 212

104 32 96

56 304 32 154

56 256 48 128

1,200 750 4,000 3,000 1,000 5,000 2,500 4,000 3,000 3,600 26,050

62,400

21,43 5

) 41,24 31,25 11,76 23,58 44,64 15,63 62,50 28,13

1,800 1,200 4,800 1,200 1,200 6,000 3,000 4,800 3,600 4,200

31,800

x ) Härutöver å extra stat ersättning för somrmarövningar 900 kr., vara ej utgått tillfällig löneförbättring. 2 ) Därav utgår enligt beslut av 1920 års och iföljande riksdagar å extra stat 500 kr., vara ej beräknats tillfällig löneförbättring. 3 ) Enligt beslut av 1922 års riksdag höjes arvodet med 600 kr. till 2,400 kr. fr. o. m. Vi 1923, å vilket arvode tillfällig löneförbättring är avsedd a.tt utgå med 600 kr. (Statsutskottets uti. nr 8 A, sid. 46). Då någon ökad undervisningsskyldighet i samband med förevarande löneförbättring ej ifrågasatts, kommer avlöningen för reducerad timme att framdeles utgöra 28 kr. 30 öre. 4 ) Antalet undervisningstimmar har uppgått tiill omkring 52. 5 ) Avlöningen för undervisningstimme uppgår till 14 kr. 42 öre. °) Den föreslagna avlöningen för undervisningstimme uppgår till 23 kr. 08 öre.

182 Bilaga

III.

Speciallärarnas vid Chalmers teknnska institut undervisningsskyldighet och avlöningsförhållamden läsåret 1921—1922. Antal uindervisningsItimmar Reduc. timantal x)

kr.

Därav tillfällig löneförbättring kr.

112,5

2,500

3,750

1,375

275 Läroämne Föreläsn.

Ov-

Beskrivande geometri

76 Vattenbyggnadslära..

120 Modellering

Nuvarande avlöning (utan dyrtidstillägg)

Elektrokemi

2,000

400 Geodesi

3,125

625 Byggnadsstatik

67,5

1,500

300 Byggnadsteknik

2,625

525 Byggnadshygien

125 Stadsanläggningslära

30 SO

125 Mekanisk teknologi...

1,500

300 Explosionsmotorer

1,500

...

30 Bokföring

126 Industriell ekonomi...

1,750

23,500

4,700

1,125

225 Engelska språket

120 Svenska

»

1,875

375 Tyska

»

3,375

60 Historia och geografi

7,000

1,400

*) Vid beräkning av det reducerade antaleit undervisningstimmar har 1 övningstimme ansetts motsvara Va föreläsningstimme.

183 Bilaga

IV.

Förteckning över till kommitttén inkomna framställningar. Till kommittén hava antingen från vederbörande statsdepartement överlämnats eller ock direkt ingivits följande framställniingar: 1. Universiteten i Uppsala och Lund sannt karolinska médiko-kirurgiska institutet i Stockholm. Större akademiska konsistoriet i Lund, angående tillfällig lönereglering för professorer m. fl., den 10 novembe;r 1919. Större akademiska konsistoriet i Uppsala, angående provisorisk lönereglering för professorer och vederlikar den 22 november 1919. Större akademiska konsistoriet i Uppsala, angående lönereglering för befattningshavare vid universiteten roch karolinska institutet, den 15 december 1919. Karolinska institutets lärarkollegium, angående lönereglering för befattningshavare vid institutet, den 29 (december 1919. Större akademiska konsistoriet i Lund, angående lönereglering för befattningshavare vid universiteten o«ch karolinska institutet, den 12 januari 1920. Större akademiska konsistoriet i Lund, angående definitiv lönereglering för professorer m. fl., den 6 novemiber 1920. Universitetskanslern, den 12 augusti 1921, m. fl. myndigheter, angående lärarnas i psykiatri vid universitetcen och karolinska institutet avlöning. Större akademiska konsistoriet i Lund, angående tillfällig löneförbättring åt observatorn i astronomi m. fl. Itjänstemän vid Lunds universitet, den 21 maj 1919. Större akademiska konsistoriet i Uppsala, angående löneförbättring åt laboratorn i experimentell fysik, dem 21 maj 1920. Större akademiska konsistoriet i Uppsala, angående löneförbättring åt laboratorn i experimentell fysik, dem 21 maj 1921. Docentföreningen vid Uppscala universitet, angående provisorisk höjning av vikariatsarvodena å professors- rm. fl. tjänster, den 22 januari 1920. Större akademiska konsistoriet i Lund, angående höjning av arvodena till amanuenserna vid vissa institutioner, den 29 maj 1920. Större akademiska konsistoriet i Uppsala, angående höjning av arvodena till amanuenserna vid vissa institutiioner, den 9 oktober 1920. Universitetsbibliotekarien i L.und, angående lönereglering för vissa befattningshavare vid universitetsbiblioteken, den 6 november 1920.

184 Kungl. bibliotekets och universitetsbibliotekens tjänstemannaförening, angående lönereglering för universitetsbibliotekens tjänstemän, den 15 juli 1921. Större akademiska konsistoriet i Uppsala, angående höjning av arvodet till filosofiska fakultetens notarie, den 21 maj 1920. Större akademiska konsistoriet i Lund, angående höjning av arvodena till fakulteternas notarier, den 25 september 1920. Större akademiska konsistoriet i Uppsala, angående höjning av arvodet till filosofiska fakultetens notarie, den 21 maj 1921. Större akademiska konsistoriet i Uppsala, angående löneförbättring åt akademibokhållaren, den 21 maj 1920. Universitetskanslern, angående löneförbättring åt akademifogdens i Uppsala biträde, den 21 januari 1921. Universitetskanslern, angående löneförbättring åt trädgårdsmedhjälparna vid universitetet i Uppsala, den 9 december 1920. Sveriges universitets- och högskolebetjäntes förening, angående lönereglering för vaktmästare m. fl., den 18 september 1920 och 15 januari 1921. 2. Statens farmaceutiska laboratorium. Medicinalstyrelsen, angående anslag till statens farmaceutiska laboratorium, den 29 augusti 1921. 3. Naturhistoriska riksmuseet. Vetenskapsakademien, angående löneförbättring åt intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet, den 12 november 1919. Vetenskapsakademien, angående assistentbefattningarnas vid naturhistoriska riksmuseet ombildning till fasta platser, den 25 januari 1922. Konservatorerna vid naturhistoriska riksmuseet J. Meyert och A. Jansson, angående begränsning av konservatorernas tjänstgöringsskyldighet, den 21 maj 1921. Vetenskapsakademien, angående personligt lönetillägg åt preparatorn R. G. Rettig, den 25 maj 1921. Vaktmästaren vid naturhistoriska riksmuseet A. R. W. Zander, angående löneförbättring den 15 december 1921. 4. Akademien

för de fria

konsterna.

angående löneförmånerna vid professuren i arkitektur och professuren i den svenska arkitekturens historia, den 21 april 1922. 5. Musikaliska

akademien, angående bibliotekariebefattningens uppförande å ordinarie stat, den 9 november 1921.

185 6. Farmaceutiska institutet. Styrelsen för farmaceutiska institutet, angående löneförbättring åt institutets professorer, den 11 oktober 1920. Laboratorn A. Ahlqoist m. fl., angående löneförbättring åt vissa befattningshavare vid institutet, den 26 januari 1922. Docenten A. Liljeström, angående löneförbättring åt läraren i fysik, den 10 mars 1922. 7. Tekniska

högskolan. Tekniska högskolans styrelse, angående provisorisk lönereglering för befattningshavare vid högskolan, den 12 december 1919. Tekniska högskolans styrelse, angående professorernas avlöningsförmåner, den 2 september 1921. Tekniska högskolans styrelse, angående sekreterar- och intendentsbefattningarna samt vaktmästar- och preparatorsbefattningen vid mineralogiska institutionen, den 2 september 1921. Professor Walfr. Petersson, angående arvode till föreståndaren för den bergsvetenskapliga fackavdelningen, den 17 maj 1922.

8. Chalmers tekniska institut. Styrelsen för Chalmers tekniska institut, angående provisorisk lönereglering för befattningshavare vid institutet, den 3 mars 1920. 9. Skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt. Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt, angående löneförbättring för professorerna vid högskolan och försöksanstalten, den 26 februari 1920., 10. Veterinär hög sko lan. Styrelsen för veterinärhögskolan, angående lönereglering för professorerna vid högskolan, den 14 oktober 1920. Styrelsen för veterinårhögskolan, angående maskinistens m. fl. befattningshavares uppflyttning i högre lönegrad, den 31 mars 1921.

Bil. K

Utdrag av protokoll, hållet hos högskolornas lönereglering skommitté den 6 juni 1922.

Närvarande:

Kommitténs ordförande och samtliga ledamöter'.

§1-. Företogs till behandling frågan om ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statens bakteriologiska laboratorium, statens rättskemiska laboratorium, statens farmaceutiska laboratorium, läroanstalterna för barnmorskor i Stockholm och Göteborg, naturhistoriska riksmuseet, akademien för de fria konsterna med konsthögskolan, musikaliska akademien med musikkonservatoriet, tandläkarinstitutet, farmaceutiska institutet, tekniska högskolan, Chalmers tekniska institut, gymnastiska centralinstitutet, centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, lantbruksinstitutet vid Ultuna, skogshögskolan, statens skogsförsöksanstalt, veterinärhögskolan samt statens veterinärbakteriologiska anstalt; och beslöt kommittén att med underdånig skrivelse denna dag avgiva utlåtande i ämnet. Därvid anfördes av ledamoten Palmcer: Beträffande intendenterna (professorerna) vid naturhistoriska riksmuseet, avdelningsföreståndarne (professorerna) vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och vid statens skogsförsöksanstalt samt professorn i arkitektur vid konsthögskolan har kommittén enhälligt och utan tvekan uttalat att de böra i avlöningshänseende jämställas med universitetsprofessorerna. Som konsekvens härav får jag för min del yrka på att ifrågavarande professorer erhålla den något bättre avlöning, som enligt professor Johanssons reservation, i vilken jag instämt, borde tillkomma universitetsprofessorerna. Som ytterligare motivering beder jag, beträffande professorerna vid naturhistoriska riksmuseet, centralanstalten och skogsförsöksanstalten få anföra följande. Ifrågavarande professurer skulle kunna anses äga ett särskilt företräde däri att de i huvudsak äro forskningsprofessurer och sålunda befriade från den med undervisning följande tentamensbördan. Härvid bör emellertid erinras att valet av de undersökningsarbeten, som utföras av ifrågavarande professorer, till stor del icke är fritt, och att en lång, daglig tjänstgöringstid är fastställd, vartill kommer, beroende bl. a. på sistnämnda omständighet, att tillfällena till inkomster genom enskild verksamhet för dessa professorer synas vara mycket små. Slutligen anhåller jag att få erinra att de arbetsuppgifter, som åligga ifrågavarande professorer, äro av stor vikt dels för vetenskapen i dess helhet, dels för landet i synnerhet.

187 Frågan om projessorernas vid farmaceutiska institutet avlöning har under senare år varit föremål för flera utredningar och förslag. Av den historik, som i kommitténs betänkande lämnas, synes mig vara ådagalagt att farmaceutiska institutet har anledning att beklaga sig över det resultat, som senare tiders reglering av professorslöner för dess del medfört. Professurerna vid farmaceutiska institutet voro tidigare s. k. e. o. professurer, vilka då även förefunnos vid universiteten. Någon nämnvärd skillnad i kompetensfordringar och tillsättningsförfarande förelåg icke för dessa två slag av professurer. När således de e. o. universitetsprofessurerna förvandlades till ordinarie professurer syntes beträffande farmaceutiska institutet intet annat vara att vänta än att dess e. o. professorer skulle erhålla samma avlöningsvillkor som ordinarie professorer. Emellertid inträffade vid ungefär samma tidpunkt, som då lönevillkoren för farmaceutiska institutets professurer skulle regleras, att lektoraten vid Chalmers tekniska institut upphöjdes till professurer och detsamma skedde något senare beträffande lektoraten vid lantbruksinstituten. Detta var dock i princip något annat, ty som av det i kommitténs betänkande II, sid. 63, anförda framgår, måste genom inrättande av professurer i sådana ämneskombinationer som »kemi och geologi», »botanik och zoologi» o. s. v. de hittills gängse kompetensfordringarna för en högskoleprofessur frångås. Enligt min mening var detta ödesdigert icke blott för farmaceutiska institutet, som fick göra sällskap med övriga nyss nämnda institut, ehuru någon dylik anmärkning mot professorskompetensen icke kan göras beträffande farmaceutiska institutet1), utan även för hela frågan om högskoleprofessurernas avlöning. Styrelsen för farmaceutiska institutet har i ett av kommittén refererat yttrande (Betänkande II, sid. 63) anfört bl. a. att det ligger i institutets intresse endast och allenast att kunna förvärva de bästa vetenskapliga förmågor inom ämnena kemi och botanik, som för tillfället stå till buds, för de två professurer, som nu finnas vid institutet, nämligen i kemi och kemisk farmaci respektive i botanik och farmakognosi. Av detta och övrigt som i kommitténs betänkande refereras och yttras, synes mig framgå att professurerna vid farmaceutiska institutet böra åtminstone jämställas med professurerna vid skogshögskolan och veterinärhögskolan. Som skäl häremot kan man måhända vilja anföra att utbildning av apotekare kan ske under medverkan av icke fullt så högt kvalificerade lärare. Men då högt kvalificerade lärare å andra sidan kunna förväntas utöva ett gagneligt forskningsarbete inom farmaceutiska institutets läroområden, som vid universiteten äro blott ofullständigt representerade, synes det mig som om någon uppoffring kunde göras för att nå sistberörda resultat. Att professurerna vid farmaceutiska institutet böra likställas med professurerna vid veterinärhögskolan och skogshögskolan blev icke häller bestritt, utan i stället med styrka framhållet i 1920 års statsverksproposition och vid debatterna inom riksdagen år 1920. Jag kan därför icke finna annat än att det är fullt motiverat att placera professurerna vid farmaceutiska institutet i lönegraden B 20, vilket jag sålunda får påyrka. Något yrkande på likställighet mellan farmaceutiska institutets professorer och universitetsprofessorerna vill jag icke i detta sammanhang framställa, då farmaceutiska institutets styrelses förslag om borttagande ur § 13 av institutets stadgar av bestämmelsen att särskilt avseende skulle fästas vid om sökande till professur vid institutet x

) Jfr vad som yttras härom i styrelsens för farmaceutiska institutet i kommitténs betänkande refererade framställningar.

188 avlagt apotekareexamen och borttagande av rätten till farmaceutisk tjänsteårsberäkning för institutets professorer ännu icke behandlats. Kommittén yttrar angående dessa frågor även följande (Betänkande II, sid. 64): »vidare torde den rått styrelsen äger att med sig adjungera sakkunnige för bedömande av sökandes skicklighet, böra utbytas mot en skyldighet att tillkalla sakkunnige på sätt i universitetsstatuterna för motsvarande fall är stadgat». Förhållandet är att föreskrifterna angående tillsättandet av ifrågavarande professurer äro i allt väsentligt desamma, som vid universiteten före de nya universitetsstatuternas utfärdande ävensom att de nya universitetsstatuternas föreskrifter sedermera följts vid farmaceutiska institutet, något som dess stadgar icke lägger hinder i vägen för. Att icke förslag om ändring av stadgarnas form härutinnan framförts, beror säkerligen blott därpå att man ju i allmänhet dröjer mecl stadgeändringsförslag tills behovet blir trängande eller anledning till en mera allmän revision föreligger. Vad kommittén (Betänkande II, sid. 65) yttrar om att det skulle kunna tänkas medföra vissa fördelar att bibehålla föreskrifterna om farmaceutisk tjänsteårsberäkning för professorerna i fråga och om hänsyn till apotekareexamen vid ifrågavarande professurers besättande ger mig blott anledning alt erinra om att den speciella sakkunskapen angående apotekareväsendet är starkt företrädd inom farmaceutiska institutets styrelse, som föreslagit borttagandet av ifrågavarande föreskrifter, och därom, att tjänstgöring som apotekare icke kan anses som rätta vägen för att utbilda sig till en framstående vetenskapsman inom kemiens eller botanikens områden. Kommittén har på anförda grunder enhälligt och utan tvekan uttalat att likställighet i avlöningshänseende mellan universitetens och tekniska högskolans professorer synes vara fullt berättigad. Under åberopande härav får jag, som instämt i prof. Johanssons yrkande på att professorerna vid universiteten och karolinska institutet måtte erhålla en något bättre avlöning än enligt kommittémajoritetens förslag, uttala att enligt min mening professorerna vid tekniska högskolan böra erhålla samma avlöning som professorerna vid universiteten och karolinska institutet enligt professor Johanssons nyss åberopade yrkande. Till ovanstående motivering beder jag blott få foga några korta erinringar under hänvisning till vad som anförts i inkomna framställningar och i kommitténs yttranden. Beträffande professurerna i de tekniska ämnena vid tekniska högskolan gäller visserligen att professorskandidaterna i regeln haft en relativt god utkomst under tiden före professorskonkurrensen, men å andra sidan är det beträffande de tekniska ämnena behövligt att i tävlan med anställningar i enskild tjänst kunna erbjuda full likställighet med universiteten, i synnerhet som professorerna i tekniska ämnen vid högskolan tillsvidare äro ensamma om uppgiften att vara de högsta och auktoritativa målsmännen för sina fack inom landet. Beträffande professurerna i de teoretiska ämnena vid tekniska högskolan gälla samma skäl som för universitets-professorerna, varvid dock bör framhållas att professorer i teoretiska ämnen vid högskolan, vilka endast i ringa mån hava tillfälle att genom enskild verksamhet förbättra sin ställning, vid samma avlöning som universitetsprofessorer i realiteten torde bliva något sämre ställda än de sistnämnda, på grund av de högre levnadskostnaderna i Stockholm. Vidare vill jag erinra att förslag föreligger rörande införande av rätten att utdela doktorsgrad vid högskolan. Då sådan rätt redan tilldelats tekniska högskolorna i Tyskland, Österrike, Schweiz, Holland, Danmark och Norge så synes det vara berätti-

189 gat att antaga att denna rätt inom kort tid kommer att tillerkännas jämväl vår tekniska högskola. Slutligen anhåller jag att få erinra om det dryga arbete med remisser rörande patent- och tullmål, lagförslag, medicinaltaxor m. m. som åligger en stor del av tekniska högskolans lärare. I det yrkande, som herr Palmser sålunda framställt beträffande avlöning av professorerna vid Tekniska högskolan, instämde herr Johansson. Till kommittén hade från vissa av de särskilt tillkallade representanterna för ovan nämnda högskolor och vetenskapliga anstalter inkommit särskilda skriftliga yttranden, att intagas i dagens protokoll, nämligen: av herr Bissmark: »Kommitterade hava i sitt utlåtande beträffande föreståndarna för statens bakteriologiska och rättskemiska laboratorier framhållit, att likställighet i lönehänseende med karolinska institutets professorer torde böra för dessa föreståndares del bibehållas, vilken uppfattning även av mig delas. För den händelse det förslag till högre löner för bland annat professorerna vid karolinska institutet, som av kommittéledamöterna Johansson och Palmser reservationsvis framförts, i vilket förslag för karolinska institutets del Professor Hedrén förklarat sig instämma och som jag för min del finner vara väl motiverat, vinner statsmakternas godkännande, bör enligt min mening givetvis samma förhöjda lön även fastställas för föreståndarna för de båda nämnda laboratorierna. Något som helst skäl att frångå kommitténs uppfattning om likställighet i lönehänseende, om lönerna för professorerna vid karolinska institutet fastställas enligt reservanternas önskan, torde nämligen icke föreligga. Mot kommitterades förslag att placera vaktmästaren-preparatorn vid statens bakteriologiska laboratorium i lönegraden B 4 måste jag göra en bestämd gensaga. I dennes uppgifter ingå bland annat flera viktiga arbeten vid vaccin- och serumberedningen, arbeten, som kräva stor noggrannhet och ansvarskänsla, helst dessa arbetens korrekta utförande är av stor betydelse för allmänheten. Jag anser därför, att nämnde vaktmästare-preparator bör uppföras i lönegrad B 5.» av herr Sjöström: »Som motivering för den föreslagna lägre placeringen av lantbruksinstitutens professorer åberopas dels institutselevernas mindre förutbildning, dels det stora antalet läroämnen, som inom en relativt kort tidrymd skall medhinnas. Beträffande den förstnämnda punkten må dock framhållas, att uppgiften, att 'för inträde i agronomkursen enligt stadgarna [fordras] kompetens motsvarande realskoleexamen', icke kan anses fullt motsvara de verkliga förhållandena. I stadgarna uppställes främst såsom teoretisk inträdesfordran genomgång av andra ringen vid statens gymnasium, och sist är intaget medgivandet, att även realskoleexamen berättigar till inträde. Då antalet inträdessökande vid instituten är omkring tre gånger så stort som de lediga platsernas antal, har det åtminstone vid Ultuna så gott som aldrig förekommit, att sökande med endast realskoleexamen antagits till elev. De allra flesta elever hava genomgått andra ringens eller högre kurser, och av de 287 elever, som antagits under de senaste 12 åren vid Ultuna, hava 142, eller halva antalet, avlagt studentexamen och bland dessa 7 filosofie kandidat- eller annan motsvarande högskoleexamen. Institutens elevmaterial står så-

190 lunda på en vida högre nivå, än vad antydes av den i kommitténs betänkande använda formuleringen, vilken kan anses lika litet berättigad, som exempelvis, att avgångsexamen från teknisk elementarskola är inträdesvillkoret vid tekniska högskolan. Det andra åberopade skälet, eller att antalet läroämnen, som på relativt kort tid skall genomgås, är stort, äger visserligen fullt berättigande vid jämförelse med universiteten, men i vida mindre grad då jämförelse göres med andra mera praktiska tillämpningsskolor, såsom exempelvis skogshögskolan. Visserligen är lantbruksinstitutens agronomkurs endast tvåårig, men härvid är dock att märka, att dessa två år utnyttjas enbart för teoretiska studier, och att erforderliga praktiska kunskaper skola vara inhämtade före inträdet under minst två år. Vid instituten pågår undervisningen årligen under 40 å 41 veckor eller något mera än 9 månader och sammanlagda antalet undervisningsmånader i agronomkursen blir därför omkring 18. För de utexaminerade agronomer, som ämna gå lärar- eller konsulentbanan, finnes därjämte en tredje årskurs — konsulentkursen — med samma utsträckning av terminerna. Föreläsningarnas antal är dock här relativt mindre, och huvudvikten lägges på elevernas mera självständiga studie- och försöksarbete. Sammanlagda tiden för teoretiska studier i treårig kurs vid instituten blir sålunda omkring 27 månader. Jämföres härmed studietiden vid skogshögskolan befinnes, att jägmästarkursen omfattar dels en huvudsakligen praktisk förberedande kurs på närmare 10 månader, dels en högskolekurs med teoretisk undervisning under 3 höstterminer och 2 vårterminer med sammanlagt 15V2 månaders undervisningstid, varjämte under 2 somrar hållas praktiska övningskurser med sammanlagd tid av 6 månader. Den effektiva tiden för teoretisk undervisning är sålunda längre vid lantbruksinstitutens agronomkurser än vid skogshögskolan, och tages hänsyn även till konsulentkurserna, blir skillnaden ännu mera framträdande. Beträffande läroämnenas antal må anföras, att i översikten över undervisningen vid skogshögskolan i 1920 års berättelse detta antal anges vara 18, och vid lantbruksinstitutens agronomkurs är antalet 23. I detta hänseende är skillnaden icke större än vad motsvarar skillnaden i undervisningstid. I konsulentkursen undervisas vid Ultuna i regeln endast i 5 å 6 läroämnen under elt års tid. Vid skogshögskolan handhaves undervisningen av 4 huvudlärare, professorer, 3 lektorer och ett större antal övriga lärare och docenter. Vid vartdera lantbruksinstitutet finnas 8 å 9 professorer jämte ett tiotal extra lärare. Det har framhållits, att undervisningen vid instituten icke kan kallas högskolemässig på grund därav att flera olikartade läroämnen av samma lärare föredragas. Detta har också av instituten själva behjärtats, och redan för tre år sedan inlämnades av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut underdånig hemställan om ytterligare uppdelning av vissa läroämnen. Samma anmärkning kan för övrigt riktas även mot en del andra läroanstalter, och exempelvis omfattar en av professurerna vid skogshögskolan skogsteknologi, byggnadsoch avdikningslära. På grund av vad här anförts finner jag mig föranlåten att vidhålla min uppfattning, att ingen så stor skillnad förefinnes mellan professorernas vid skogshögskolan och lantbruksinstituten ställning, att skillnad i avlöningen med två lönegrader kan anses berättigad. I ännu högre grad böra professorerna vid centralanstalten för jordbruksförsök kunna anses likställda med huvudlärarna vid instituten, då ungefär samma kompetensfordringar på alldeles likartade områden måste ställas på båda dessa kategorier. Den nu förefintliga skillnaden i avlöning kommer därför givetvis att medföra stora olägenheter vid rekryteringen av institutens lärarpersonal.

191 Beträffande avlöningen till övrig personal vid instituten vill jag till slut framhålla, att laboratorn vid Alnarp bort placeras i högre lönegrad än den förslagna. Hans nuvarande begynnelselön utgår med omkring 70 och slutlönen med nära 80 proc. av professorernas lön, men genom den föreslagna placeringen i lönegrad B 14 skulle såväl begynnelse- som slutlönen komma att utgöra omkring 70 proc. av professors. Det synes därför vara rättvisare, att, då i regeln den längsta delen av tjänstgöringstiden infaller inom de högre lönegraderna, avlöningen i dessa bibehålles i den nu gällande proportionen, vilket skulle ernås genom placering i lönegrad B 15, varvid såväl begynnelse- som slutlön skulle bliva omkring 80 proc. av professors.» av herr Wahlgren: »Då min närvaro vid kommitténs sammanträde i och för justering av kommitténs yttrande och förslag rörande lönereglering för befattningshavare vid skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt omöjliggjorts därigenom, att kallelsen till ifrågavarande sammanträde träffade mig under tjänsteutövning å avlägsen ort så sent och under sådana förhållanden, att en återresa till huvudstaden före den utsatta tiden icke lät sig göra, får jag härmed äran avgiva följande särskilda yttrande: Beträffande skogshögskolans professorer föreslår kommittén, att dessa i avlöningshänseende såsom hittills jämställas med professorerna vid universiteten med flera läroanstalter. Samtidigt uttalar dock kommittén, att det vore önskvärt, därest en differentiering i avlöningshänseende kunde genomföras mellan å ena sidan professorerna vid högskolor av skogshögskolans typ, och å andra sidan professorerna vid universiteten och vissa med dem likställda högskolor. Denna kommitténs uttalade mening står i uppenbar strid med vederbörande departementschefs i sin den 15 mars 1912 avgivna proposition i fråga om skogsinstitutets omorganisation till en skogshögskola yttrande, nämligen: 'Det finnes ingen anledning att värdesätta undervisningens mål Jägre här [d. v. s. vid skogshögskolan] än t. ex. vid tekniska högskolan, och elevmaterialet äger samma förutbildning vid båda läroanstalterna'. Av kommitténs tveksamma motivering till en fortsatt likställighet mellan professorerna vid skogshögskolan och dem vid universiteten och vissa andra högskolor, vill det synas, som om kommittén genom mera ingående undersökningar rörande den vid skogshögskolan bedrivna undervisningens vetenskapliga halt skulle letts till en annan uppfattning än den av departementschefen i ovan citerade yttrande hävdade. Endast under en sådan förutsättning kan kommitténs uttalande hava sitt berättigande, utan densamma är det ett oförtjänt misstroendevotum mot skogshögskolans nuvarande professorer, vilkas arbete i skogsvetenskapens tjänst enligt många ojäviga vittnesbörd vunnit erkännande. Då kommittén i övrigt själv framhållit, att det vid skogshögskolan bedrivna vetenskapliga arbetet är av stor betydelse för vårt lands ekonomiska utveckling, synes mig det tveksamma uttalandet omotiverat. Härjämte får jag ansluta mig till de synpunkter, som beträffande universitetsprofessorerna m. fl. framställts i reservation av professor Palmser, med uttalandet av det önskemålet, att såväl skogshögskolans professorer som skogsförsöksanstaltens avdelningsföreståndare borde kommit i åtnjutande av de avlöningsförmåner, som av professor Palmser föreslagits. Beträffande personalen vid skogsförsöksanstalten i övrigt synes mig kommittén placerat första skogsbiträdet och skogsmästarna i en lönegrad för lågt. Första skogsbiträdets arbete är, vad beträffar fältarbetena i flera avseenden likställt med assistenternas. Skogsavdelningens undersökningar ha nämligen blivit så

192 omfattande, att det numera' är omöjligt för denna avdelnings föreståndare, att personligen hinna deltaga i eller å marken ge anvisning för de 150 försöksytor i alla delar av landet, vilka årligen måste behandlas. En stor del av dessa arbeten ha därföre anförtrotts första skogsbiträdet att själv leda och utföra. Under inarbetena har han att övervaka och fördela det räknearbete, som utföres av såväl skogsbiträdena som den kvinnliga personalen. Dessutom utför han på egen hand smärre bearbetningar och undersökningar och har årligen i anstaltens meddelanden skrivit avhandlingar (sammanställningar över frötillgången i riket). Det kan också framhållas, att första skogsbiträdet är jämte föreståndaren den ende skogsutbildade med ordinarie anställning vid anstalten, varigenom man påräknat, att han skall stanna vid anstalten längre tid, och arbetenas kontinuitet bibehållas genom honom. Det är därför uppenbart, att det är av stor vikt, att till förste skogsbiträde erhålles en driftig och duglig person och då tjänsten för vederbörande innehavare icke kan utgöra någon övergångstjänst utan en sluttjänst, som är den utan tvivel ansvarsfullaste befattning, vilken kan nås av skogspersonalen med lägre skoglig utbildning, borde, enligt min mening, han ha placerats i 9:e lönegradens ortsgrupp G. Även skogsmästarnas befattningar äro av mycket krävande natur och mera förvaltande än bevakande. Det har därför diskuterats, om de ej bort besättas med jägmästare, men i och med fortsättningsskolans vid Kloten inrättande ansågs emellertid, att möjligheter funnos för att erhålla dugande och intresserade personer av lägre skoglig utbildning till dessa befattningar. Det är emellertid icke nog med att utbildad personal finnes, utan det bör också beredas sådana löneförmåner, att de stimuleras till konkurrens om tjänsterna, så att tillfälle gives till lämpligt urval. Med hänsyn härtill sattes avlöningen vid den första skogsmästaretjänstens inrättande till 3,200 kronor jämte fri bostad. De erfarenheter, som kunnat hämtas från den nu sedan ett år arbetande försöksparken, visa — efter vad jag inhämtat — tillfullo, att skogsmästarnas arbeten icke överskattats. Därför är det olämpligt, att för dessa befattningar föreslå avlöningsförmåner, som skulle innebära väsentliga försämringar Med för närvarande utgående dyrtidstillägg innebära de av kommittén föreslagna avlöningarna en försämring av begynnelselönen på omkring 150 kronor per år jämte bostad. Även med hänsyn till att dyrtidstilläggen komma att ytterligare minskas och en utjämning därigenom i någon mån sker, är dock skillnaden alltför stor. Med nuvarande dyrtidstillägg kommer full kompensation för skogsmästarna icke att erhållas förr än i 10:e eller ll:e lönegraderna. Då emellertid, såsom förut framhållits, sjunkande dyrtidstillägg verka utjämnande mellan de nuvarande och de föreslagna lönerna, är det kanske icke nödvändigt att för skogmästarna föreslå lönesatser, som nu tillförsäkra dem fullt samma inkomst som förut. För att minskningen emellertid icke skall bliva alltför stor och möjligheterna att erhålla lämplig person i för hög grad försämras, borde enligt min mening skogsmästarna hänförts till lönegrad 9 med den ortsgruppering, som tillkommer de orter, där skogsmästarna bli placerade. Beträffande skogshögskolans personal har bl. a. föreslagits att trädgårdsmästarenpreparatorn skulle i likhet med preparatorerna vid naturhistoriska riksmuseet placeras i lönegrad B 4. Jämte den rent manuella färdigheten i konservering av föremål till högskolans 6 museiavdelningar fordras emellertid av skogshögskolans trädgårdsmästare-preparator en ganska omfattande skoglig utbildning för att utöva detaljskötseln av högskolans, undervisningspark, således en ökad kompetens i jämförelse med förenämnda andra preparatorer. Med all sannolikhet kommer befattningen i framtiden att

193 rekryteras från sådana naturhistoriskt intresserade kretsar, som genomgått skogsskola och statens fortsättningsskola, och det ligger nära till hands att jämställa befattningen såsom trädgårdsmästare-preparator med skogsrättarna, som i domänverkens stat höra till 4:e lönegraden, motsvarande civila statsförvaltningens lönegrad B 6. Jag hemställer således, att avlöningen för skogshögskolans trädgårdsmästare-preparator icke sättes lägre än i lönegrad B 5.» In fidem: Siegfried Mats.

2b