SOU 1922:14

Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren av Bränslekommissionen avgiven berättelse över dess verksamhet åren 1917-1921

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

National Library of Sweden

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 2 2 : 14 HANDELSDEPARTEMENTET

STATSMAKTERNA OCH

BSRÄNSLEANSKAFFNINGEN UNDER KRIGSÅREN AV BRÄNSLEKOMMISSIONEN AVGIVEN BERÄTTELSE ÖVER DESS VERKSAMHET AREN 1917-1921

S T O C K H O L M 1 9

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1922. Kronologisk

förteckning.

Januari—Mars. 1. Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 4. Det högre skol- f 16- Bilaga till kommunalförfattningssakkunnigasas betänk a n d e . 3. Statistisk redogörelse för utgåendele ersättväsendet i utlandet (tr. 1921). Norstedt. 387 s. E . n i n g a r åt i n n e h a v a r e av fortroendeuppdra.'ag inom 2. B e t ä n k a n d e och förslag till förändrade g r u n d e r för p r i m ä r k o m m u n e r n a . Norstedt, ij, 80 s. S. förvaltningen av kronans j o r d b r u k s d o m ä n e r samt \ Yl. F ö r m ö g e n h e t s b r o t t e n . A n d r a delen. Förber±redande till nya reglementariska bestämmelser för s a m m a u t k a s t till strafflag. Speciella delen. 4. AAv J. C. förvaltning. Haeggström. 106 s. J o . W. Thyrén Lund, Berling. vj, 217 s. J u . 3. Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter 18- B e t ä n k a n d e i fråga om p l a n för utförande av o ostkusti förhållande till staten. Av T. Nothin. Marcus. b a n a n m . m. B e c k m a n , ix, 315 s. 1 kart. K. 246 s. F l . 19. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r ( och b e t ä n k a n d e n . 8. Utlåtande i valutafrågan. I Marcus. 4 Betänkande m e d förslag till livsmedelslag m. m. 24 s. F l . (tr. 1921). Almqvist & Wiksell. xij, 295 s. S. 5. Bihang 1 till b e t ä n k a n d e m e d förslag till livsmedels- 20. Underdånigt b e t ä n k a n d e r ö r a n d e lönereglerering för befattningshavare vid lots- och fyrstaten m. m. lag m. m. Förslag till föreskrifter r ö r a n d e u n d e r Marcus. 71, 14 s. H. sökning av s m ö r och margarin, ost och margarinost. 21. Tulloch t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r c och beättika och vatten (tr. 1921). Almqvist & Wiksell. t å n k a n d e n . 9. Utlåtande a n g å e n d e järnvägsfraiakternas 52 s. S. reglering. Tullberg. 46 s. F l . 6. Bihang 2 till b e t ä n k a n d e m e d förslag till livsmedelslag ni. m. Biologiska och kemiska u n d e r s ö k n i n g a r 22. O r t n a m n e n i Värmlands län. 7. Karlstads i härad. Uppsala, Appelberg. (4), 35 s. E . och a n d r a utredningar. Av H. Huss och T. Sand23. Järnvägsstyrelsens skrivelse till Kungl. Malajd den berg (tr. 1921). Almqvist & Wiksell. 101 s. S. 9 m a r s 1922 med y t t r a n d e över ostkustbarinekom7. Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. bibliomitténs b e t ä n k a n d e . B e c k m a n . (2), 36 s. K. . teket. Handlingar 1918-1921 (tr. 1921). Almqvist & 24. Utredning angående i n r ä t t a n d e t av ett svenskkt statsWiksell. (4), 72 s. 18 pl. E . lotteri. Av C. V. L. Charlier. Malmö, Röhr. (4(4), 109 s. 8. J o r d k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e . 1. Förslag till lag H. m e d b e s t ä m m e l s e r angående rätt att förvärva och 25. L e k m a n n a e l e m e n t e t s a n v ä n d a n d e och slitällning besitta fast egendom. Thule. (6), 425 s. 4 kart. J u . i n o m civilprocessen i skilda länder. Av GG. Fahl9. Utredning och förslag r ö r a n d e beredande av u n d e r crantz. Norstedt, vij, 583 s. J u . stöd åt ä n k o r efter m a n s k a p vid a r m é n och m a r i n e n . 26. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e interne ring a\iv farliga Beckman. 29 s. F ö . återfallsförbrytare. Lund, Berling. 115 s. J i f u . / 10. 1921 års pensionskommittés b e t ä n k a n d e . 1. Betänk a n d e m e d förslag till författningar ang. dyrtids- 27. O s t k u s t b a n e k o m m i t t é n s p r o m e m o r i a med i anledning av järnvägsstyrelsens y t t r a n d e den 9 m a a r s 1922 tillägg och pensionstillägg åt vissa p e n s i o n ä r e r (tr. över kommitténs b e t ä n k a n d e den 3 febru&ari 1922. 1921). Haeggström. 83 s. F i . Beckman. 23 s. K. 11. Betänkande m e d förslag till förordning angående 28. B e t ä n k a n d e angående statens övertagande i viviss omtillverkning och beskattning av m a l t d r y c k e r m . m. fattning av förädlingsverksamheten beträffannde avHaeggström. 96 s. F l . kastningen från statens skogar. Centraltitr. (10), 12. B e t ä n k a n d e 2, avg. av 1919 års s a k k u n n i g a för Chal243 s. J o . m e r s k a institutets omorganisation. Omorganisation 29. Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 2. HistoriskKa överav Chalmers tekniska instituts högre avdelning till sikter och särskilda u t r e d n i n g a r . Norstedt. 3(809 s. E . teknisk högskola och dess lägre avdelning till tekniskt g y m n a s i u m med tekniska fackskolor samt för- 30. Utredning och förslag a n g å e n d e vården av I blinda. Haeggström. ix, 184 s. E . slag till nybyggnader för högskolan. Norstedt, ix, 31. Järnvägsstyrelsens e r i n r i n g a r m e d anledning ? av ost.122 s. 11 pl. E . k u s t b a n e k o m m i t t é n s p r o m e m o r i a av den 2:23 m a r s 13. Till h e r r statsrådet och chefen för k. finansdeparte1922. B e c k m a n . 21 s. K. mentet. [Utlåtande från s a k k u n n i g a för u t r e d n i n g 32. Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 3. Statistuiska uta n g å e n d e kontrollen över sockertillverkningen.J redningar. Av E. Göransson. Norstedt, vj, 24!44 s. E . Marcus. 30 s. F l . 33. Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 1:1—2. G u r u n d e r 14. B e t ä n k a n d e och förslag angående officerskarens vid för en ny läroverksorganisation. Norstedt. . xxvij flottan rekrytering och utbildning m. m. 4. Antag803 s. E . ning och utbildning av befäl i flottans reserv. Beck34. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r ooch beman. 192 s. F ö . t ä n k a n d e n . 10. Utlåtande m e d förslag till foroordning 15. Komniunalförfattningssakkiinnigas b e t ä n k a n d e . 3. om åtgärder till s k y d d m o t så kallad valutttadumErsättning åt innehavare av k o m m u n a l a förtroendep i n g . Marcus. 135 s. F l . u p p d r a g . Norstedt. 162 s. S.

April—Juni. 1. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. Av E. v. Heidenstam. Norstedt. 20 s. J u . 2. Byggnadsarbetarsakkunnigas b e t ä n k a n d e . 2. Arbetsstatistisk u n d e r s ö k n i n g r ö r a n d e husbyggnadsverksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen. Av B. Nyström. Norstedt. 208 s. S. 3. Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april 1922 m e d förslag till taxeändring samt den 5 maj 1922 m e d yttrande över tull- och t r a k t a t k o m mitténs u t l å t a n d e m. m. Sv. Tr.-aktieb. 22 s. K. 4. Klimatets inverkan p å byggnader vid västkusten. Kungl. byggnadsstyrelsens m e d d e l a n d e nr 1. Marcus. 13 s. K. 5. B e t ä n k a n d e m e d förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation inom de till Kristianstads och Malmöhus län h ö r a n d e delarna av L u n d s stift. Haeggström. 392 s. E . 6. Tillägg till b e t ä n k a n d e och förslag betr. förrådsv e r k s a m h e t e n vid m a r i n e n . Tullberg, vj, 92 s. F ö . 7. B e t ä n k a n d e rörande fiskerinäringens främjande Haeggström. 95 s. J o . .

Utredning angående statsunderstöd för idilrottens främjande. Tullberg, vj, 124 s. I kart. E. Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tiddskrifts titel m. m. Marcus. 54 s. H. 10 Om l a p p s k a t t e l a n d s i n s t i t u t e t och dess h i s s t o n s k a utveckling. Av Åke H o l m b ä c k . Almqvist i Se Wiksell 95 s S. 11—12. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag angående Y k u l t u r m i n n e s v å r d samt organisation av kulfcirnminnesvården. 1. Historik, m e m o r i a l ang. m i n r e s v v a r d e n s n u v a r a n d e s t å n d p u n k t , u t l ä n d s k lagstifttiinng samt bilagor, viij, 483 s. 3 kart. 2. Förslag cch i motiv, xxiij. 197 s. E . 13. Högskolornas l ö n e r e g l e r i n g s k o m m i t t é s bebtänkanden. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskkapliga anstalter. Haeggström. 193 s. E . under 11. Statsmakterna och bränsleanskaffningen krigsåren. Av b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n avgivenn berättelse över dess v e r k s a m h e t åren 1917—1921. ÄMarcus. 353 s. H..

Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm Bokstäverna m e d fetstil utgöra kfgy™nelse>™0 m i ri„t ,i;n,rtBn,pnt n n H w vilkpt utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiatikdepartementctet, J o . . utridnmngars departdenient.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1922:14

HANDELSDEPARTEMENTET

STATSMAKTERNA OCH

BRÄNSLEANSKAFFNINGEN UNDER KRIGSÅREN AV BRÄNSLEKOMMISSIONEN AVGIVEN BERÄTTELSE ÖVER DESS VERKSAMHET ÅREN 1917—1921

STOCKHOLM 1S22 ISAAC MAltCUS' BOKTRYCKERl-AKTlEllOLAG

V i d sammanträde den 17 augusti 1920 med bränslekommissionen besläöfcs, att en redogörelse för kommissionens verksamhet skulle utarbetas. Visserligen förefanns då åtskilligt i tryck beträffande kommissionens åttg-öranden. Sålunda hade kommissionen själv i december 1917 utgivit enn kort redogörelse över verksamheten till nämnda tid, och i de olika å r r g å n g a r n a av den officiella publikationen "De svenska statsmakterna och krrigstidens folkhushållning" hade såväl före som efter kommissionens tillkcornst de statliga åtgärderna i bränslefrågan varit föremål för behandling. M'lem någon systematisk, sammanfattande berättelse omslutande hela verksaamhetstiden och lagd på en mera bred basis, fanns icke utgiven. E n l i g t kommissionens mening talade många skäl för åstadkommande — i den mån det lät sig göra — av en sådan redogörelse, däri skulle saakligt skildras vad som utförts samt anföras motiven därtill och de hiuvudprinciper som följts. U t a n tvivel kan en sådan redogörelse hava betydelse för framtiden. CHenom att utförligt skildra den stora bränslekrisens uppkomst — första hiuvudavclelningen — har den ytterst viktiga frågan om motiven för kcommissionens tillkomst och dess verkliga uppgift blivit belyst. Det torde även vara av betydelse att, sedan kommissionen blivit upplöfist, för kommande frågor rörande verksamheten hava huvudmaterialet, saimlat på lättillgängligt sätt. F ö r rättande av felaktiga uppgifter — även för framtiden — vilka fn-amkomma rörande en så omfattande och extraordinär verksamhet som bränslekommissionens, är det även av största vikt, att en officiell framst;,ällnin g finnes att tillgå. Emellertid kan redogörelsen icke göra anspråk på att vara en uttömmande skrildring av alla åtgärder till tryggande av bränslebehovet under krigsårren. Beträffande tiden före 1917 års bränslekommissions tillkomst har rmaterialet varit allt för svårt att överblicka för att fullständighet skulle kmnna uppnås. I stort sett hava endast sådana förhållanden behandlats, viilka utövat ett mera omedelbart inflytande på kommissionens åtgärder elller fallit inom dess verksamhetsområde. De olika åtgärderna i torvfr-ågan hava exempelvis av sådana skäl endast ytligt berörts.

4¶Kommissionens löpande räkenskaper — inkomster och utgifter — hiavva endast i korthet berörts. Dessa frågor lhava granskats av särskilt tillsiatttta överrevisorer, vilkas berättelser finnas i tryck utgivna. I näst sista avdelningen i redogörelsean lämnas material till bedlömajiade av verksamhetens inverkan på vedpriaser och arbetslöner, i den rnåån material härtill kunnat åstadkommas. "På grund av ämnets omifatta.nade natur har det ansetts ligga utanför ramaen för denna berättelse a t t unideerkasta materialet en mera ingående behaindling ur nationalekonomisk s;yrnpunkt. Sista avdelningen innehåller en återbjlick på verksamheten, va,ri visssa förhållanden, som kraftigast inverkat påi densamma, framhävts.

Såsom källor hava anlitats officiell statistik, författningar och derras motiv, av kommissionen utfärdade föreslkrifter i form av cirkulär m. ma., kommissionens protokoll och övriga dokuiment rörande kommissionens verlksamhet. Efter kommissionens uppdrag har redogörelsen redigerats och i väsentligga delar utarbetats av ledamoten i kommiissionen, t. f. förste kanslisekrceteraren i handelsdepartementet Gr. Hultrman. Värdefullt bistånd har lämnats av ko)mmissionens forna ledamöter samnt av i densamma anställda tjänstemän; siärskilt må nämnas länsjägrnästareen E. Nyblom för dennes medverkan u n d e r ' avdelningen "Vedanskaffningen'". I redogörelsen intagna statistiska saxmmanställningar och förklaring?ar till dessa hava utarbetats av t. f. forsste aktuarien i socialstyrelsen, fiil. lic. B. Garsten, vilken jämväl författsat uppsatsen rörande den statligga bränsleregleringens inverkan på vedpriseer och arbetslöner. Stockholm i juni 1922. P E R ANDE1RSON. OSCAR K O L L B E R G .

G. HULTMAN.

5¶Innehålllsförteckning. Sid.

Biränslefrågans läge sions tillkomst

före o c h v v i d t i d e n för 1917 års b r ä n s l e k o m m i s 9

Världskrigets inverkan p&å Sveriges tillgång å utländska kolbränslen

Redogörelse över Sverigees import av kolbränslen under krisåren....

16 G.

Kolprisernas förändring uunder krisåren

25 D.

Grunddragen

29 E.

Statliga åtgärder under kkrisåren t. o. m. april 1917 för tryggande av tillgången å vedbränsle e 31

av industridens

ställning under krisåren 1914—1917

Bränslekommissionen I.

59¶Bränslekommissionens

allmännaa

organisation

61 A.

åtgärder

61¶Grundläggande

1917 års bränslekommission

Maximipris Nödvändigheten av ökad veddproduktion Uppgift om bränslebehovet Förfoganderättslagen Förordningen om upplåtand de till kronan verkning Ersättning för beslagtagen skkog Allmän tjänsteplikt Bränsleregleringsförordningerm Prispolitik

61 62 64 64 av vissa områden för skogsav-

Finansiering av bränslekoommissionens rörelse

88¶Den ursprungliga finansierinugen Omläggning av kommissionenrnas finansiering

88 96

Bränslekommissionens orgganisation

100¶Förteckning över kommissionnens ledamöter m. m Den centrala organisationen Den lokala organisationen Förvaltningspersonalens löne eförmåner Organisationen ur redovisninngssynpunkt Ee vision

II.

67 69 76 82 87

Vedanskaffningen A. Allmänna förutsättningar B. Kommissionens egna avveerkningar a) Allmänna grunder Förfogande över skogsmarkk Upphävande av förfogandee Taxebestämmelser

100 101 104 107 107 116

117 117 119 119 119' 121 121

6 III.

Dimensionsbestämmelser Utstämpling Kvalitets- och liuggningsbestämmelLser Likvidering av ved från skogar, soim tagits under förfogande b) Arbetarfrågan Allmän översikt Arbetsförmedling Militär såsom vedhuggare Rapporter över arbetsstyrkan Olycksfallsförsäkring Åtgärder för proviantering Bostadsanskaffning åt huggare Avverkning p å grund av befarad arbetslöshet Arbetarstyrkans storlek c) Huggning och körning Huggningspriser Framforsling av ved Körningspriserna d) Avverkningsrätter e) Tillvaratagande av skogsavfall och stubbar f) Omfattningen av bränslekommissionens egen avverkning

Stfid. 1127 1128 1,137 1.139 1141 1441 1444 1445 1445 1445 1-145 1446 1447 1448 1448 1448 1F.51 If 52 lf.55 1555 Ic59

Lev erans av tal med skogsägare Allmänna grunder Pris å kontrakterad ved Stämpling Fodertilldelning Likvidering av levererad ved Omfattningen av inköpt leveransved

1663 1663 1669 1770 1771 1771 1772

Ved från allmänna skogar Kvalitet Pris Ved å rot

1773 1775 1776 1776

Omfattningen

Bränslekommissionens sammanlagda vedanskaffning

18^1

Gr.

Lastageplatser m. m

1833 Bränslebehovens A.

av vedleveranser från enskilda och statens skogar.... 1777

tillgodoseende

Anskaffning av vedbränsle för omedelbara behov a) Allmän översikt Organisationsarbetet med avseende å vissa lokala.behov Inköp av torr ved m. m b) Allmänna principer för fördelning av veden c) Införande av enhetliga mått vid vedförsäljning d) Omfattningen av kommissionens vedförsäljning Storleken av vedleveranserna till olika ändamål ...-. e) Försäljningspriser 1. Vedpriserna före november månad 1918 Industriella anläggningar Priser å ved för järnvägar

18*6 18*6 18*6 18^7 1838 19)2 19*8 20K) 20U 20'4 20*4 20J4 20.!.">

Sid. 205 206 207 207

Priser å ved till enskilda personer Priser å ved för fartyg Priser å ved för övriga förbrukare Vedpriserna från och med november månad 1918

Hushållsförbrukningens Kortveden Annan hushållsved

vedbehov

209 209 217

V e d b e h o v e t för i n d u s t r i , s a m f ä r d s e l m . m Järnvägarnas behov av och tillhandahållande med bränsle Ångbåtarnas vedbehov Allmänna verk och inrättningar Vedförsäljningen till industriella anläggningar Export av ved

219 219 221 222 223 224

Stockholms vedbehov Arbetsuppgifter Organisation och personal Ved- och virkestillförsel Upplagring Distribution Försäljning .. Kortveden

225 226 226 228 229 230 231 235

Transportväsendet Järnvägstransporter Sjötransporter

237 237 242

Behandlingen

ärenden

rörande

ansökningar

licenser

meddelade exportförbud

från 246

Torv

248 H.

Träkolsregleringen Allmänna förutsättningar Regleringens grundprinciper och genomförande Organisation Ombudens instruktioner Priset Administrationskostnaderna Stjälpemottagning å ras Införskaffande av upplysningar Järnvägstransportrestriktioner Klagomål över kolpriset Regleringens omfattning Träkolsregleringens avveckling

251 251 254 255 256 259 260 261 262 262 263 263 269

R a n s o n e r i n g av s t e n k o l Statens handelskommissions kolbyrå Förändringar i samband med bränslekommissionens tillkomst Fördelningsåtgärder i Tyskland Prisberäkning vid tiden för bränslekommissionens tillkomst Nya prisbestämmelser Erläggandet av vissa avgifter Kontrollåtgärder

271 271 272 272 273 276 279 279

8¶Sid.l. 280 0 281 1 282 2 282 2 284 4 285 5 285 i

Beslag å gasverkskoks .Grunder för fördelningen Organisation för ransoneringens verkställande Industrien Kommunikationsverken Andra förbrukare Värmetekniska rön IV.

Granskning

av kommissionens

Bränslekommissionens

organisation

och verksamhet

287 7

avveckling

291 1

Den förändrade bränslesituationen våren 1918 och beslut om avveckling av den statliga bränsleregleringen 293 5 Situationen våren 1917 293 > Den förändrade situationen våren 1918 294 1 Skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 mars 1918 295) Förslag till provisorisk skogslagstiftning 296 i Riktlinjer för bränslekommissionens fortsatta verksamhet, maj 1918 297 Undersökningar rörande förutsättningarna för kommissionens avveckling 299 > Skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 november 1918 angående avveckling... 303 '< Kungl. Maj:ts beslut den 6 november 1918 om avveckling 304 Förslag till grunder beträffande avvecklingen, mars 1919 304 Kungl. Maj:ts beslut den 28 mars 1919 rörande grunderna för avvecklingen 308 Upphörande av författningar 309

Förändrad prispolitik vid försäljningen av bränslekommissionens ved under avvecklingen 310 1 Prispolitiken under bränsleåret 1917—1918 310 Förändrad prispolitik hösten 1918 310 Förslag av fullmäktige i riksbanken i september 1918 angående realisation av vedlagret 312 Prisfrågan vid 1918 års urtima riksdag 313

Avvecklingsarbetet Organisationen Huggningar Fullgörande av vedleveranser till kommissionen Framkörning av ved Vedens avyttring Bränslekrisen våren 1920 Avvecklingen av träkols- och stenkolsregleringarna Stockholms vedaktiebolag Tonnaget

318 318 320 320 321 321 324 331 331 331

D e n s t a t l i g a b r ä n s l e r e g l e r i n g e n s i n v e r k a n p å v e d p r i s e r o c h a r b e t s l ö n e r 333 Återblick

BRÄNSLEFRÅGANS

LÄGE

FÖRE OCH VID TIDEN FÖR 1917 ÅRS BRÄNSLEKOMMISSIONS TILLKOMST.

11¶A. Världskrigets inverkan på Sveriges tillgång å utländska kolbränslen. I varje stat med en utvecklad industri ocli alltjämt fortgående krav Allmän på belysning och värme är bränslefrågan av utomordentlig betydelse för översikt. hela samhällslivet. När därtill, som hos oss, de inhemska koltillgångarna äro ringa i förhållande till behovet, och de klimatiska förhållandena medföra en avsevärd ökning av bränslekonsumtionen under vinterhalvåret, medan samtidigt transportmöjligheterna till stora delar av landet försvåras, är det tydligt, att bränslefrågan för Sveriges del utgör ett mera svårlöst problem än för länder, lyckligare lottade i avseende å koltillgång och geografiskt läge. Kolens stegrade betydelse för Sverige belyses bäst av några siffror hämtade ur vår officiella statistik. Medan värdet av importerade stenkol och koks för åren 1876 — 1880 i medeltal per år uppgick till 12 716 000 kr., hade motsvarande siffra för åren 1886 — 1 8 9 0 ökats till 22 560 0 0 0 kr., för åren 1896 — 1900 till 53 4 9 4 000 kr. och för åren 1906 — 1910 till 65 566 000 kr. Koltillgång och kolpris hava ej endast betydelse för storindustrien utan öva inflytande på så gott som alla områden inom det nuvarande samhället. Med minskad eller upphörd koltillgång minskas eller upphör industrien, medförande arbetslöshet och stegrade pris ej endast å industriprodukter utan även på andra varor, nödvändiga för samhällets och individens behov, såsom byggnadsmateriel, kläder och födoämnen. Det kan ju tyckas, att en minskad eller upphörd koltillgång skulle kunna kompenseras genom återgång till skogsbränslet, men det enorma värmebehovet i det nutida samhället kan svårligen fullt tillgodoses på detta sätt, och med stegrade kolpriser följer automatiskt en prisstegring å alla varor, även skogsprodukterna. U n d e r åren närmast före krigsutbrottet företer kolimporten till Sverige en normal ökning från i runda tal 4 795 000 ton år 1912 till 5 399 000 ton år 1913. Oron inom världshandeln närmast före krigsutbrottet och avstannandet av sjöfart och handel den närmaste tiden efter det-

samma medförde en avsevärd sänkning i den svenska kolimporten, villken för 1914 nedgick till 5 0 9 3 000 ton. Priset på importerade kolbränsllen, som i medeltal för 1912 uppgått till kr. 19-17 per ton i svemsk hamn och för 1913 till kr. 19*12 per ton, nedgick under 1 9 1 4 tifll i medeltal kr. 15*88 per ton, sannolikt beroende på att med krigets utbrott de kolexporterande länderna minskade exporten av prima kol, v a r igenom genomsnittskvaliteten av den exporterade varan avsevärt försämrades. Medan Sverige före kriget fått sitt importbehov av kolbränslen så, g o t t som helt tillgodosett från England, och importen från Tyskland alleniast utgjort omkring 7 X , huvudsakligen omfattande koks, har under k r i g s åren en fullständig omkastning ägt rum i detta förhållande. Englands ökade kolbehov för den snabbt igångsatta krigsindustrien och för dess mobiliserade väldiga flotta samt nödvändigheten att ä v e n tillgodose de allierade makternas kolbehov medförde en i n s k r ä n k n i n g i den kolkvantitet, som England kunde avsätta för export till (det neutrala utlandet. Samtidigt medförde tonnagebehovet för krigsändamål en minskning i tillgången å handelstonnage i allmänhet, varjämte sjökriget med minspärrningar i Nordsjön och ingrepp mot handelsfartygen bidrog till minskande av tonnage, tillgängligt för transporter mellan E n g land och Sverige. Inom Tyskland, som före kriget exporterat avsevärda kvantiteter kol till Frankrike och Italien, uppkom under kriget, då d e n n a export upphörde, ett brytningsöverskott, tillgängligt för export. För skeppning till Sverige kunde Tyskland ställa till förfogande ett ansenligt tonnage, vilket eljest skulle hava legat oanvänt, då världshaven voro stängda för tysk fraktfart, medan däremot trafiken på Östersjön v a r relativt fri, tack vare tyska flottans herravälde där. Följderna h ä r a v framträdde redan år 1915, då Englands andel i vår import av kolbränslen nedgick från 92 % till 53 X , medan Tysklands andel ökades från 7 % till 41 %. An mera utpräglat framträder detta förhållande under åren 1916 och 1917, under vilka år Englands andel sjönk till resp. 27 och 30 .%", medan Tysklands stegrades till resp. 71 och 73 % av totalimporten. Den andel, som importen från Tyskland och England under krisåren utgjort av vår totalimport, framgår närmare av omstående tablå. Redan på nyåret 1916 hade industrikommissionen, i avsikt att i görligaste mån mildra de olägenheter, som ett avbrott av koltillförseln skulle medföra för Sverige, tagit initiativ till upprättande av en kolbesparingsbyrå. Byråns arbete var inriktat dels på propagandaverksamhet för sparande av bränsle, dels på konsulterande verksamhet vid övergång från koleldning till eldning med ved och vedavfall, med vilket senare arbete yrkesinspektionens befattningshavare biträdde. I slutet av januari 1917 inrättades i handelskommissionen en kolbyrå med uppgift att handhava importen av kolbränslen.

L8 Importen av kolbränslen från Tyskland och England åren 1914—1919. 1917

449 576 1 220 446 1296 161

520 311

510 924

279 429

29-s 66-o

98-1 IG

95- G 4-4

16-3 82-9

1914 Hela importen av koks,

ton.

Däirav från Tyskland i % ... » > England i % ... Herta importen av stenkol

92-1 7'5

97-6 2-1

ton. 4 626 932 3 835 687 4 036 452 1 503 757 1 975 044 1930 614 2-fi 42-s 4-o 56-2 58-9 21-2 83-3 56-9 94-s 39-6 71-o 40- 9

Däirav från Tyskland i % ... » » England i % ... Totala importen av kolbränslen, ton. '

j Diärav från Tyskland i % ... » » England i % ... 1

5 092 655 5 296 723 6 218 394 2 324 900 2 792 803 2 227 006 5-o 58-7 6'6 71-0 41-o 731 82-8 41-0 53-2 30-0 91-9 27-o

Häri äro inräknade även briketter av kol.

Med ingången av 1917 inträffade en förändring på kolmarknaden, som statens hotade att för vårt land medföra katastrofartade följder. Kolliandeln hade £& f&rin dittills, liksom tidigare under fredsförhållanden, varit fri, ehuru med viss förskafbegränsning reglerad av särskilda förvaltningsorgan inom de exporterande Jan £$ länderna. Vid 1917 års ingång upprättades i Tyskland en till krigsförvaltningen ansluten för hela riket gemensam kolbyrå, vars befogenhet till att börja med inriktades på att hjälpande förmedla den inhemska handeln samt kontrollera exporten. Inom kort tillsattes en rikskommissarie för kol fördel ningen med uppgift att utöva fullständig kontroll över tillgängliga kol kvantiteter och dessas fördelning. Ungefär samtidigt kungjorde Tyskland den s. k. skärpta undervattensbåtblockaden, vilken medförde ett lamslående av Sveriges sjöfart på England. Medan ännu under januari 1917 från England importerades 150 000 ton kolbränslen, sjönk importen under februari till 47 000 ton och under mars till allenast 4 0 0 0 ton, medan samtidigt importen från Tyskland nedgick från 118 000 ton i januari till 73 000 ton i februari och 66 000 ton i mars månad. I samband med den statliga koikontrollens införande i Tyskland hade underhandlingar från svensk sida förts och träffats rörande exporten till Sverige och den kvantitet denna skulle omfatta per månad. Den minskade koltillgången i Sverige föranledde folkhushållnings- och industrikommissionerna att hos Kungl. Maj:t göra framställningar i syfte att tillgodose viktigare samhälleliga behov av kolbränslen. P å grund härav omlades i maj månad han delskommissionens kolbyrås verksamhet till att omfatta även distribuering av de från Tyskland importerade kolen, vilken distribution, när 1917 års bränslekommission inrättades, övertogs av denna. Med den tyska kolkommissarien, som ej endast bevakade statsintresset i fråga om relationen mellan Tysklands eget behov och export utan även

hade till uppgift att tillvarataga de tyska kolexportörernas intresssen i fråga om uppehållande av äldre förbindelser med kolhandlare och iförbrukare i Sverige, förde handelskommissionens kolbyrås föreståndlare personliga överläggningar varje månad i Berlin rörande den avtakade månadskvantitetens fördelning på kvaliteter, exportörer och importöjrer. Sedan den från tysk sida för export till Sverige frigivna k v a n t i t e t e n fördelats med hänsyn till kvalitetsslag och exportörer på svenska impDortörer, erhöllo dessa, när å dem belöpande partier blevo redo att inlasttas, telegrafiskt meddelanden från säljarna. Sedan tilldelning av viss kolkvantitet skett, återstod dock en hel del svårigheter att övervinna för kolens överförande till Sverige. F r å n t y s k sida krävdes nämligen, att tonnage skulle omedelbart eller inom mycjket kort tidsfrist ställas till förfogande för inlastning. Blev ett kolpjarti liggande i väntan på tonnage, kunde det beslagtagas av vederböramde tyska militärmyndighet, och i ett flertal fall hava dylika beslag vålllat mycket arbete och många svårigheter, enär ett till utförsel beviljat pzarti ansågs som ställt till Sveriges förfogande, och ersättningskvantitet för beslagtaget parti principiellt icke beviljades. Först efter långa förhandlingar kunde i enskilda fall rättelse vinnas. Vidare hävdades från tysk siida, att för viss månad exportbeviljat parti skulle under samma månad ;avskeppas vid risk att partiet, som ansågs avsatt för Sveriges del, ej ftick under följande månad expedieras utan att inräknas i denna senare måmads exportkvantitet. Handelskommissionens kolbyrås arbete inriktades därför på att i god tid få alla exportbeviljade partier lastklara och befraktningsniöjligheteirna ordnade. För ordnande av kolens transport inom Tyskland kanal- elller järnvägsledes till lämplig utlastningshamn träffade kolbyrån överenskommelse med chefen för tyska Feldeisenbahnwesen, som under kriget kontrollerade alla tyska trafikmedel, enligt vilken överenskommelse kolbyrån i god tid lämnade ovannämnda tyska militärmyndighet en förteckniing över varje parti av de under närmast kommande månad till export medgivna kolkvantiteterna, dessas fördelning på leverantörer, avsedd svensk importhamn och föreslagen lämpligaste tysk exporthamn. Snart nog kunde emellertid vid inlastningen i många fall konstateras avsevärd undervikt, mången gång uppgående till 10 %. Anledningarna, därtill torde hava varit många, bland andra den allmänna kolnöden i Tyskland, särskilt å orter i dess norra del, vilka exportkolen passerade på v ä g till avlastningshamnen. I mindre grad torde de exporterande gruvägarna hava varit vållande till undermålen. Kravet på ersättning för undervikt, godkändes ej av kolkommissarien och därmed ej heller av de tyska exportörerna. Efter förhandlingar med Kriegsamt i Berlin erhöll kolbyrån rätt att upprätta en av densamma organiserad och ledd viktkontroll i de tyska utlastningshamnarna, varefter för varje last från de hamnar, där dylik kontroll ordnats, kontrollistor översändes till kolbyrån. Ehuru en

aavsevärd förbättring förmärkt<es, fortfor dock svårigheten att vinna ersättn n i n g för uppkomna underviktcer, beroende på den från tysk sida gjorda b bestämmelsen, att kolen skuille vara betalda före inlastningen och före n meddelande av utförseltillstånd. D e t svenska tonnaget togs under kriget helt i anspråk för hemförande a av andra nödvändiga varor psa linjer, där frakterna voro stadda i ständig s stegring. Då Östersjöfraktern;a voro relativt låga därigenom, att det tyska hhandelstonnagets rörelsefrihet var inskränkt till Östersjön, skedde därför dden huvudsakliga koltransporten från Tyskland med tyska fartyg. Efter s stilleståndsfördraget, då de aillierades flottor inträngde i Östersjön, och 1 Tyskland blockerades även fram denna sida, avstannade i slutet av 1918 dden tyska kolimporten så gotik som fullständigt, och flera fartyg, lastade Dmed av svenska importörer k ö p t a och betalade kol, blevo under månader kkvarliggande i tyska hamnar, medan underhandlingar fördes rörande lejd fför resan till Sverige. Under åren 1917 — 1918 verkställdes genom kommerskollegium en uundersökning rörande bränsleförbrukningen i Sverige åren 1 9 1 3 — 1 9 1 6 , g genom vilken en överskådlig bild erhålles av olika slag av förbrukares bbehov av skilda bränsleslag. "Vid tiden för bränslekommissionens tillkomst s saknades emellertid, kan man säga, varje sådan uppgift, och de enda, fullt bbekanta faktorerna rörande Ibränslebehovet voro den tidigare normala kkolbränsleimporten samt kolproduktionen inom landet. Av det ovan anförda framgår, att bränslesituationen i Sverige vid ddenna tidpunkt utmärktes av en oviss, starkt reducerad kolimport. Den ttidigare förbrukningen av inlhemskt bränsle var icke känd och ovisshet rrådde, i vilken utsträckning la.ndets största kolförbrukare, industrien, hade omöjlighet att övergå till inhennskt träbränsle. Slutligen befann sig priset åå det importerade kolbränslet i en oavbruten, oanad stegring.

it)

B. Redogörelse över Sveriges import av kolbränslen under krisåren. Å sidorna 18 — 19 meddelade granska tablå söker i åskådlig ffornm lämna en bild av storleken och fluktuationerna av kolbränsleimporten n månadsvis under åren 1914 — 1919. Den heldragna linjen representeranr härvid totalimporten, den streckade linjen tysk och den av småkors be-estående linjen engelsk import av kolbränslen. För ett närmare s t u d i u m n av importkvantiteternas storlek hänvisas till tabellerna sid. 20 — 2 3 . varestet för var och en av månaderna under ovan nämnda tidsperiod äro samman-iställda de importerade mängderna av kolbränslen med fördelning <efter;r importländer och bränsleslag. Under åren närmast före krigsutbrottet uppgick den normala mån.ads-5importen av olika kolbränslen till i medeltal drygt 400 000 ton, varvidd dock är att märka, att under sommarmånaderna med dess livligare sjö-iförbindelser importen i regel översteg och under vintermånaderna under- > steg nyss nämnda medelsiffra. Importen under första halvåret 1914 t o r d e e kunna betecknas såsom normal och uppgick under juni månad till 4266 och under juli till 5 3 3 tusen ton. Krigsutbrottets lamslående inverkann på samfärdseln med de krigförande makterna kan tydligt avläsas å im- portsiffran för augusti, vilken endast belöper sig till 294 tusen ton. Denna a depression var emellertid av relativt kortvarig natur, och redan u n d e r r september höjdes importkvantiteten till 560 tusen ton, för att sedermera a under oktober kulminera i 736 tusen ton. Återstående månader av 19144 voro i importhänseende normala. Importen av kolbränslen har före kriget som bekant så gott som u t e slutande varit baserad på engelska kol (Under åren 1912 och 1 9 1 3 3 utgjorde importen från England mer än 90 % av totalimporten). Omstående diagram åskådliggör även, att fluktuationerna i totalimporten i under år 1914 i allt väsentligt voro influerade av den engelska koltill-förseln. Av skäl, som tidigare i denna berättelse behandlats, minskadess emellertid allt efter krigets gång koltillförseln från England, varemot t en kraftig stegring från årsskiftet 1914 — 1915 kunde konstateras i d e m tyska importen. Under ett och ett hälft års tid, alltså till midsommar-tiden 1916, är den tyska importen kännetecknad av en praktiskt tagett

o oavbruten stegring. I augussti 1 9 1 5 översteg den tyska importen EngIlandls och uppnådde under juili 1916 sitt maximum, c:a 5 4 3 600 ton. Till f följd av Tysklands exportmöjjlighet av kolbränslen till de neutrala kunde w å r t land under 1 9 1 5 och första delen av 1916 glädja sig åt en mer ään normal import av denna för vår industri och vår samfärdsel så vikt t i g a vara. Totalimporten 1:915 var 5 296 723 ton och 1916 utgjorde eden 6 218 394 ton. Sommaren 1916 beteckna.r emellertid vändpunkten i fråga om den t t y s k a kolimporten. Den stairka ökningen förbyttes, till följd av den Ikontroll, som tyska staten uttövade å kolexporten, i en stark månad för r mån ad fortgående m i n s k n i n g . Sveriges totalimport, vilken denna tid t till övervägande del utgjordes av tyska kol, minskades på nio månader i f r å n c:a 722 tusen ton i julii 1916 till c:a 71 tusen ton i mars 1 9 1 7 . IDen engelska kolimporten hade?, såsom tydligt framgår av diagrammet, nedssjunkit till ett minimum till iföljd av den vid denna tid skärpta blockaden. E h u r u vad härefter följer berör tiden efter bränslekommissionens till1 komst, har dock av lämpliglnetsskäl kolimportens omfattning behandlats i i ett sammanhang. Det kraftiga ingripande ffrån svenska staten, som nu skedde våren ] 1 9 1 7 , åstadkom emellertid (en förbättring, som tydligt kan skönjas å (diagrammet. Från mitten av år 1917 fram till senhösten 1918 belöpte ssig importsiffrorna till inenuot 250 tusen ton per månad; några större wariationer inträffade icke un eder denna tid. Alltsedan fredsslutet mellan r Tyskland och västmakterna hiar emellertid exporten av kolbränslen från (det förstnämnda landet fullständigt lamslagits, och England har från (denna tid återtagit ledningen såsom vår förnämsta kolleverantör. Desslutom har emellertid under semaste tiden Nordamerikas förenta stater upp1 trätt som kolexportör och tillifört vårt land ej obetydliga kolmängder, ^varjämte må förtjäna omnämnias de kvantiteter, som från Spetsbergen inJförts till vårt land. Under de tre kvartal av år- 1920, för vilka importsiffror för jämförelse imedtagits, har, såsom omståiende tablå utvisar, en bestämd ökning av Ikolbränsleimporten ägt rum. .Jämfört med samma månader 1919 företer i importen av stenkol en ökniing av 74 % samt koksen en ökning av *81 %. Importen av briketten har däremot under innevarande år varit (obetydlig. Beträffande imporrten från olika länder förtjänar påpekas det omärkliga förhållandet, att importen från Nordamerika, vilken under sommarm å n a d e r n a 1919 belöpte sig;- till vid pass 30 000 ton stenkol per måihad, under augusti och septeimber 1920 nått den betydande omfattningen ;av nära 300 000 ton per nriånad. Importen av stenkol från England mppgick däremot i augusti 19*20 endast till 80 000 och i september 1920 itill 131 000 ton. -Bräntlekommissionen.

300,000

200,000

100,000

/?/*

/9/6

/7/S

Import av kolbränslen under månaderna Jan.—sept. 1920.

1920 Jan. febr. mars april maj juni juli aug. sept. Summa

ton

Briketter av kol ton

Summa kolbränslen ton

140 537 169 223 190 250 110 409 164 763 252 565 345 502 408 732 387 574

42 668 31447 35 089 21501 11944 22 261 41 555 53 587 48 298

13 398 556 2 259 628 2 005 1486 1235 2 795

183 218 201 068 225 895 134 169 177 335 276 831 ' 388 543 463 554 438 667

2 169 555

308 350

11375 Stenkol, alla slag ton

Koks

2 489 280

50Q.0O&

20 Q 000

toopoo

1919 I detta sammanhang torde böra påpekas det förhållandet, att totalimportkvantiteterna under de olika här behandlade åren ej äro fullt jämförbara inbördes. Det torde nämligen böra bemärkas, att under krigsåren de mindre värdefulla koks- och brikettbränslenas andel i totalkvantiteten avsevärt ökats, medan de värdefullare stenkolsslagen procentuellt gått tillbaka. Det värde för vår hushållning, som de redovisade totalkvantiteterna representera, har därför under kristiden varit väsentligt lägre än man vid ett första påseende måhända är böjd att tillmäta de här publicerade siffrorna.

20¶Totala importen i ton av kolbränslen till Sverig^e, 1 1 År

och

månader Norge i Tyskland Belgien

1914 Januari Februari Mars April Maj

940 618 819 1682 2 202

^Nordame-I „ ., ... i opetsS'Jtorbri- rikas for- , r tcannien entastater °

Övriga länder

Summa a

12 877 4 696 9 601 20 355 41697

150 — — 1 —

299 753 221 372 225 068 287 022 386 239

786 179 3 656 1831 3 339

314 5006 226 8665 239 1114 310 899! 433 4777

— — — —

387 880 469 072 251 897 509 018 617 813

77 176 7 193 1

403 4221 506 3440 270 31H8 521 3225 654 95*50

412 7444 332 9881

Juni Juli Augusti September Oktober

1211 1306 2 952

14 355 36 525 8 895 7 928 17 925

November December

1518 1811

5 680 5 897

16 735

186 431

325 237 — 151 44 385 917

1527 2 600 2 256 2 368 1244

2 422 2 504 13 437 19 949 20 859

— — — —

253 257 261 707 255 340 269 405 341 313

4 7173 21 8 599

40 794 73 680 — 75 015 122 968 — 156 330 3 508

283 928 170 980 136 290 156 177 208 811

15 440 16 001 36 538 60 961 48 807

810 192 3 799

340 6885 261 8663 250 0229 341 2883 4213111

158 487 2 882 127 340 —

211685 175 087

29 844 43 830

3 076 196

407 1990 346 6001

567¶Samma 1915 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober

522 1202 1376

985 56

November December

148¶Summa

1916 Januari Februari Mars April Maj

15 500

11 1590

11 22

Juni Juli Augusti September Oktober

10 November December

405 546 15 264 5190

813 785 6 390 22 723 980 267 218 97 054 168 174 128 232 576 — 279 575 — 283 265 5 903

122 788 123 462 134 349 102 967 154 614

12 521 7 12 160 8 390 400

253 816 296 871 234 349 171 728 115 121

157 936 168 231 153 258 121 400 140 027

8 707 6 426 8 030 19 978 10 454

— — — 13

132 171 12 441 3 359 137 802 1644 2 270 260 6 044 Il 649 0051 102 873 72 045 65 686

Summa

1122 803 2 270 14 461 1798

—

334 258

17 244 4 626 9332 1 1 3 143

257 2007 267 1550 278 4667 291 8886 372 0115

8 222 3 835 6887 51 791 20 15 143

232 4225 294 1552 379 1116 390 9669 444 3225

35 21 532

420 4559 471 5228 395 6772 313 1227 266 1557

3 910 1108

220 5667 207 9555

6 626 40364552

åriren 1914—1919, fördelad efter inköpsländer. K

B r i k e t t

Storbri- Övriga N Norge Tyskland Belgien tannien länder

i Summa

Aorge!

i Tysk/ , land

StorBelÖvriga britanSumma gien länder nien

366 379 170 583 411

10 252 3 074 10 416 3 340 7 446 2 454 9 078 1 097 16 041 1473

25 886 25 453 16 463 18 982 19 276

281 757 194 275 247

39 859

38 3 112 448 135

9 223 10 314 4 754 5 661 19 504

10 329 13 557 17 882 31 958 59 907

223 215 10 769 328

20 412 24 089 22 758 38 836 79 874

493 386

11211 19 883

—

32 728 24163

55 294

44 487 44 726

955 1417

—

133 783 12 037 296 584

3 648

449 576

14 918

—

18 043 25 003 9 907 5 893 5 423

318 400 553

31708 56 020 56 195 67 432 90183

—

690 1730 5 651 5 720 9 328

2 408 2 575 2 400 3 186 5 485

100 468

—

11967 16 342 12 483 21198 29 768

3 3 524

191 199 261 81 8

13 156 30 418 45 474 61458 84 687

15 91 45 19

116 178 179 842 127 888 138 286 122 474

9 15

96 890 107 155

—

6 388 5 039

40 345 26 727 30 015 37 448

603 330

118 701 182 885 130 379 142 120 128 308

103 936 112 579

—

1231 1426 450 830 1857 2 297 2 227 602

426130 532 751 293 678 560161 736 450

70 53

1025 1 471

458 256 379183

15147 5 091 655

—

40 052 2 704 81014 1914

—

20 42 776

553 902 542117

9 235 943 4618

—

70 531 106 326 77 092 5 91794 104 283

3 219 3 225 5 800 797

551 983 130 115 115

136 095 144 324 159 768 166 209 121 486

86 550 105 666 75 875 2 50 802 42 418

—

2 297 2 322 602

471 353 461 090 392 891 504 601 579387

66 144 68 962 68 654 88 176 117 410

—

355 597 268 640 266 291 341 736 472 782

11967 16 342 12 483 21 198 29 768

313 100 45 487 166

—

1231 430 450 830 1857

1 4

289 605 324 900 340 313 365 038 471 526

5 732 698 2 668 3 248 1580

132 325 140 116 153 838 165 297 121 371

Totalsumma

690 1730 5 651 5 720 9 328

60 099 68105 65 941 84 441 115 664

—

649 91750

—

1 626

934 1123 906

3 207 1220 446

kol

e r

90 867 67 234

91067 67 866

25 21003

59 1265 098

27 599

3 405 1 296161

32 880 409

48 069

—

82 937

20 240 590 5 296 723 70 534 107 195 78 974 15 93 037 104 689

369103 470 309 526 744 572182 666 424

87 482 105 666 75 875 50 804 42 418

644 036 721 518 631315 530140 430 061

10 48 079

359 713 296 849

709 1882 1223 406

932 — — -

160 5 1 5 2

28 885 781 6 218 394

22¶Totala importen i ton av kolbränslen till Sverigee, S År

o c Ii

månader

12 12

Juni Juli Augusti September Oktober

1 1

NordameSpets- : Övriga ,, . . Stoirrikas för,britamnien ., & Tyskland Belffien entastater bergen ! länder

Norge

1917 Januari Februari Mars .. April Maj

22 100

43 871 34 708 31 938 42 028 66 956

— — — —

99 191 95 940 118 916 89 238 83 719

— — — —

148 930 477 315

12 276 6 926

3 938

150 — —

7 494 1(0 150 2f5 203 51288 44179 5!8 349 6(0 902

Summa

205 0889 88 94(19 36 0388 49 5222 77 1006 100 201 300 196

9 260 1300

124 4M6 147 3337 163 6566 149 1887 144 8119

6 4 850 7.'2 959

435 —

155 1K10 162 5228

885 814

— —

59(5 557

797 1503 7557

38 337 113 629 86 994 100 544 95 418

— — — —

6i9 622 10'9 395 7 8 571 10i5 002 12)5 791

— — — —

107 9996 223 0224 165 6114 205 5446 221 2009

Juni Juli Augusti September Oktober

92 604 85 425 77 227 48 281 62 085

— — — —

113 224 8!7 314 10»1 267 8)6 226 10>4 154

November December

42 723 1991

November December

Summa 1918 Januari Februari Mars April Maj

»o

89 825 89 484

231 37 49

Summa 1919 Januari Februari Mars April Maj

10 1035 10

Juni Juli Augusti September Oktober

Summa

—

644 108 356

—

400 868 199

118 3778 714778

845 258

11213 557

14 510 2 703 2'555 4 371 8 651

_ — 557 506 775

5)6 668 98 306 130 297 102 920 156 485

2 822

71 5773 1012117 134 6443 107 8007 168 7333

11418 4133

33 613 567 33 993 30 974 3 974 11974 9 461 43 507 3 449

181 7097 201 3995 119 2339 162 2448 189 7551

43 676 24 821

239 0417 253 2554

587 3 685 366 8 968 15 6 799

23 1549

773 101 95 2 034

194 474 224 755

3 575

205 9778 173 6779 179 5332 135 6115 166 9995

— —

135 195 160 950 80 019 131 475 135 956

944 November December

73 712 619 279

150 940 300

3 465 1108

200 — — —

49 505 26 386 1 607 500 225580 17 451

1561 1 975 0444 195 198 199

617 19306114

åreen 1914—1919, fördelade efter inköpsländer. K

B r i k e t t e r

i Storbri- ! Övriga Xoiorge Tyskland Belgien' tannien länder Summa Norge

— _ —

50 349 26 633 15 779 29 490 33 888

— — — —

42 625 45 343 73 404 54 335 43 620

— — — — _ — — — —

49 548

— — —

— . — — —

51 174 26 633 15 779 29 490 33 888

8 506 991 1715

— — — —

42 625 45 351 73 910 55 326 45 335

2 940 1450

— — — —

— 31 258 — 50 607 — 30 687 — 24 443

287 424 253 911 285 204 196 821 210 548

16 005

157 864

— —

— 1 165 80 163 - 306 835 2 792 803

— 1080 — — 1200 — 20 — 1514 5 270 — — _ 2 647 1220 251 200 — — — — — — — — — — _ — — — — 15 473 1440

— — — —

— — —

— — — —

54 314 48 974 55 065 30 519 19 110

— 31 258 — 50 607 — 30 687 — 24 443

13 633

— —

— 10 632 — 14 309 — 4 736 — 16 113

—

— 33 769 — 18 372 — 29 086 — 27 55H

978 576 3 019 1 1 335

2 182

14 097 6 258 2 584 6 018

— — — —

_ — — — — —

— — — —

— 33 769 — 18 372 — 29 086 — 27 556

488 572

4 793 6 112

— 30 764 241 604

46 280 63 196 60 949 5H 459 44 757

23 481

16 005

7 820 — — 510 924

— 1 165 - 306 835

— — —

9 267 . 1637 12 840 — 22 868 — 22 054 — 27 292 —

25 001 19 198 25 452 28 072 27 292

32 868

1606 1983

— 45122

—

34 474 47 430

32g

45 633

100 231 734

279 429

21 993

199 641 227 519 273 704 230 084 212 147

29 254

236 852

4 300 832 2 324 900 16 755

27 132

4 556

15 815 10 632 14 309 9 529 22 225

16 755

— 5 347 — 22 350

— — — —

279 981 127 401 70 511 91154 134 302

— —

_ — — — —

18 923 2 473

23 718

— 11 819 — 18 694 — 12 142 — 23 308 _ 32 600 — 34 831 — 36 138 — 25 571

Totalsumma

— —

4 370 2125 35 4 4

—

Övriga Summa ,.. j lander

— — — —

53 336 48 398 52 046 30 518 17 775

bri-

tannien

— — — —

8 435

— — — —

Stor, .

— — — —

29 254

41 910 61071 60 914 56 455 44 753

Belgien

— — — -

— 30 764 — 300 828

— — — —

k o l

23 718

— 11819 — 18 694 — 12 142 — 23 308 _ 32 600 — 34 831 — 36 138 — 25 571 — 21989

52 488

— —

2¶Tyskland

— 48 312 — 520 311

— 46 862 — 511876

— —

171 031 319 989 244 935 291091 293 522

3 511 1 080 1200 1534 5 270

90 899 112 929 150152 118 870 196 228

3 867 451

210 575 221044 144691 190 320 217 068

273 521 300 709

— —

16 963 2 227 006

1913 — f919 tt

or? or ( y--/ fr /

\ \

/ /

f 150

•

> — -••-<

\ \

i 1

5 /

<) i

/ /

50 ii s'

i *=•-; ~"-~?

t / • / i'

X s

7+- — • « —

)

y s

\ \ !,

(

> * + -*++•< ***

+ + <•

FF+- :'+•"& #'**

Ar*

\ 7P/J

•pge&fca

--i

> < r*S

c>-+.

tTc/s/za

(

/ \

1/ A

1$16

1S>78

CifprU - • -fo6pris+-^-¥- frakter n

iSfS

25¶C. Kolprisernas förändring under krisåren. Det skulle givetvis vara av utomordentligt intresse att erhålla en uti tömmande och allsidig redogörelse över kolpriserna och dessas förskjut] ningar under de gångna krisåren. Tyvärr synes officiellt eller annat g statistiskt material ej möjliggöra en dylik redogörelse. I tillgängliga ut1 ländska publikationer och tidskrifter publicerade kolnoteringar äro även1 ledes så sporadiskt förekommande samt så genomsnittligt beräknade, att < de ej k u n n a tjäna till bakgrund för en redogörelse över kolprisernas flukItuationer. Här nedan har dock ett försök gjorts att i allmänna drag 1 lämna en översikt över kolprisernas förändringar. A sid. 2 4 införda diagram, vilket upprättats med utgångspunkt från i uppgift er, meddelade av privata affärsmän och statens järnvägar, söker i 1 koncentrerad form belysa kolfrakternas och kolprisernas förändringar under ] krisen. Vad som härvid alldeles särskilt faller i ögonen är den språngartade i förändringen i de engelska kolpriserna, närmast förorsakad av stegrade i frakter, under det att de tyska priserna varit underkastade en jämn, ( ehuru fortgående prisstegring. Vad först beträffar de engelska kolen, betingade exempelvis D. C. B . i screened eller Best Durham screened vid tiden för krigsutbrottet ett pris < cif Göteborg av c:a 20 kr. per ton, under det att samtidigt frakten be] löpte sig till c:a 6 kr. Aren 1 9 1 5 och 1916 kännetecknas av en jämn ! stegring av såväl priser som frakter. Enligt de uppgifter, som genom 1 tillmötesgående lämnats av Svenska stenkolsimportörernas förening och " varpå i omstående tabell uträknade relationstal vad beträffar engelska .kol äro baserade, skulle ökningen av kolpriserna till första kvartalet 1915 "i hava stigit med 73 %, till första kvartalet 1916 med 184 % och till : första kvartalet 1917 med 285 %. Fraktökningarna för samma perioder - uppgingo till resp. 105, 2 3 1 och 4 7 3 %. Den i början av år 1917 påbörjade skärpta blockaden lamslog emellertid i som bekant fullständigt sjötrafiken å Nordsjön, och till följd av de högst betydande risker, som voro förenade med en färd i de blockerade farvattnen, stego fraktsatserna och följaktligen även priserna å de obetydliga kvantiteter, som hittransporterades, oerhört. Priset å kol cif Göteborg, vilket som nämnts till första kvartalet 1917 stigit med 385 °4, steg till

26¶Prisfluktuationer å kolbränslen oeh frakter under kristiden. Procentuell Svensk Procentuell stegring å Procentuell Procentuell Procentuell engelska handels- stegring å medelpriser stegring å stegring å stegring å tidnings stenkol för export- (D. C. B. kolfrakter tyska sten- kolfrakter grosskol (västEmden— handels- kol i Eng- screened och Englands land BestDurham ostkust — faliska) cif Stockho Im index Stockholm (Sauerbecks screened) cif Göteborg "Kol" prisindex) Göteborg 1914: 3:e kvartalet 4:e »

115 130

1915: l:a 2:a 3:e 4:e 1916: l:a 2:a 3:e 4:e 1917: l:a 2:a 3:e 4:e 1918: l:a 2:a 3:e 4:e 1919: l:a 2:a 3:e 4:e

» » » » » » » » » »

....

100 120

100 132

149 172 174 213

173 254 266 278

235 255 276 296

355 500 630 718

100 J> 1 0 ©

205 255 227 331

130 154 179 192

123 13(6 152 17(0

284 485 485 379

331 525 525 464

188 208 221 205

190 250 282 236

385 1168 1539 1509

573 2 582 3 546 3 455

231 257 342 441

848 856 902 817

1381 1314 1598 1134

3 333 2 940 3 486 2 349

539 534 533 534

236 254 304 3813 437 41(9 418 420

803 749 807 858

825 781 846 913

923 787 618 931

— — — —

}

— — —

andra kvartalet samma år med 1 0 0 0 %, samtidigt som fraktökningen s t e g till c:a 2 500 %. Under återstående delen av år 1917 samt hela år 1 9 1 8 bibeliöllo de engelska kolen ungefär samma höga prisläge som det nysss anförda. Priserna höllo sig mellan 210 och 275 kr. per ton cif G ö t e borg, varav fraktkostnaderna utgjorde 160— 200 kr. Det torde ock böraa framhållas, att, trots den skärpta blockaden, särskilt under år 19L8 ejj obetydliga kvantiteter stenkol tillfördes Sverige från England — fr. o. m.. april detta år översteg importen från England den tyska importen, varav/ följer, att dessa nu meddelade höga priser faktiskt betalades för h i v u d parten av de stenkolskvantiteter, som under år 1918 tillfördes vårt land.. Fredsslutet medförde betydliga förändringar beträffande kolpriserna.. Transportrisken minskades och priserna å kolfrakterna sjönko på aidastt ett par månader till endast en tredjedel eller från 150 till 50 k?, penton. Samtidigt undergingo såsom en följd härav kolpriserna en högstt väsentlig reduktion, varjämte de stenkolskvantiteter som tillfördes Sverige} högst betydligt ökades. Vårt lands stenkolsimport från England mdeir år 1919 uppgick nämligen såsom tidigare nämnts till 1 607 50C ton..

27¶Sååsorm. en jämförelse med dessa nu meddelade siffror rörande de priser, som S^verige fick erlägga för engelska kol, har i tablån insatts stegringen av de pnriser, som utmärker Englands totala exportkvantiteter (alltså även stenkcolsextporten till de allierade makterna). Siffrorna, som hämtats ur en reedog'orelse över beräkningsmetoderna för Sauerbecks prisindex, visa på enn jäimn prisstegring, som fullständigt skiljer sig från de språngartade föörancdringar, vilka känneteckna våra inköpspriser för engelska kol. De tyska kolpriserna hava under krisåren stigit utan nämnvärt språngar r t a d e förskjutningar, vilket får ses i samband därmed, att transporten a w st<enkolen till väsentlig del skett över den av krigshändelserna relativt obberöirda Östersjön eller genom Nord-Ostersjökanalen. Stegringen av pnriserna å de tyska kolen är därför snarast att betrakta såsom en företeeelse., som sammanhänger med den allmänna prisstegringen i fråga om ö w r i g a råvaror. Prisläget å tyska (västfaliska) kol var vid krigsutbrottet ungefär detsamma soom Iför engelska kol (kurvan för de å diagrammet angivna priserna för tyyska kol hänför sig till i kvalitativt hänseende något högre märke än föor die engelska). Under år 1915 undergingo de tyska kolen en prisförd;lyring, som fullt uppgick mot prisstegringen å engelsk vara, men under åar 19» 16, då ett avsevärt exportöverskott av kol förefanns i Tyskland, som mnöjliggjorde en betydande utförsel till de neutrala, var prisstegringen å tyyska kol högst väsentligt mindre än å de engelska, ett förhållande, som i boetydligt högre grad framträdde år 1917, då priset cif Stockholm i medeltal eimdast utgjorde c:a 77 kr. per ton under det att de engelska priserna låågo över 200 kr. per ton. Ar 1918 medförde som bekant ett sammansttörtande av det tyska motståndet, och de under detta år allt mer förs v a g a d e produktionsmöjligheterna återspegla sig tydligt på kolexporten ooch priserna å detta varuslag. I samband med allt mera förminskade esxportmöjligheter stego priserna successivt och belöpte sig vid slutet av åir 19 18 till c:a 130 kr. per ton. Från och med sagda tidpunkt har praktiskt teaget ingen export från Tyskland ägt ram, varför prisnoteringar från ooch med denna tid icke kunnat anskaffas. A diagrammet hava därför eBJ kurvorna för år 1919 utdragits. Såsom ett uttryck för kolprisernas allmänna förändringar i vårt land fcörtjänar även framhållas de beräkningar rörande kolpriserna, som ingå i SSvensk handelstidnings partihandelsprisindex. De procentuella förändrringarna i priserna å engelska och tyska kol, vilka kvartalsvis meddelas i oovanstående tablå, utvisa, att stegringen av kolpriserna i grosshandeln tiill början av år 1915 utgjort c:a 50 X , till början av år 1916 135 %, tiill början av år 1917 255 % samt till början av år 1918 748 %'. Sin sstörsta höjd når priskurvan vid tiden för vapenstilleståndet, då stegringsssiffran uppgår till mer än 800 %. Under år 1919 varierar stegringsssiffran mellan 650 och 758 %. Ifrågavarande stegringssiffror hänföra sig

helt naturligt ej till någon speciell koHkvalitet utan hava endast meddtagits för att tjäna som illustration av d o n prisfördyring, som den svenskxa industrien hade att vidkännas för sitt kolbränsle under krisen. Sverige synes bland de nordiska lämderna vara det land, som årenn efter fredsslutet drabbats av den lägsta ]prisstegringen å bränsle. Enliggt de beräkningar, som publicerats över levnadskostnadernas förändringar.r, utvisar bränsleposten från år 1914 till juili 1920 en stegring av 4 6 3 %% i Danmark och 378 % i Norge, under det att motsvarande siffra fötir Sverige endast utgjorde 272 %. Okning^en av bränsleposten för Finlanad uppgår till ej mindre än 1 132 %. Nu angivna siffror, vid vilkas fast-tställande även hänsyn är tagen till ved- och fotogenpriser, utgöra visserrligen ingen direkt mätare å kolprisernass exakta förändringar men havf/a dock intresse såsom varande ett uttryck för det enskilda hushållets steggrade utgifter för den del av budgeten, fsom utgöres av bränsle. ISTågonn hänsyn till penningvärdets förskjutningair inom de nordiska länderna hanr vid ovanstående jämförelse givetvis ej krannat tagas. Av intresse må slutligen vara att i de3tta sammanhang erhålla en korirt överblick över de priser, som erlades föir de från Tyskland importeradde kolen. Priserna framgå av nedanstående tablå: Kolpriser fob Stettin eller Danzig (Kr. per ton)

Kolpriser cif Stockholm

Frakt per ton

(Kr. per ton)

1917: september oktober ... november december

68-— 68 68 98

91-87 97-45 92.5 0 125-G 4

13 15 12 17

1918: januari ... februari ... mars april maj juni juli augusti ... september oktober november december

98 98 98 98 98 98 98 98 98 98 98

133-83 137-3 9 136-15 137-95 134-75 128-92 133-70 126-86 12995 132-49 132-25 130-19

19 21. 17 20 20 22

1919: januari ... februari ...

98-— 98-—

132-— 130 —

23 21

21 24

22 20 22

29¶D. Grunddragen av industriens ställning under krisåren 1914-1917. D e goda konjunkturer, under vilka den svenska industrien arbetat sedan å a r 1 9 0 9 , rönte intet varaktigt avbräck genom krigsutbrottet 1914. Viss(serligen kännetecknades den första krigsmånaden av en viss pessimism, fcförorsakad av den temporärt avstannade utrikeshandeln, varigenom våra e:exportindustriers avsättningsmöjligheter äventyrades och vissa industrier hhotades till sin existens, sedan inneliggande lager av utifrån hämtade riråvaror, bränsle och övriga hjälpmaterialier förbrukats. Emellertid blev dden befarade isoleringen av kort varaktighet. Redan i slutet av augusti 1 1 9 1 4 begynte sjöfarten på England åter komma i gång, och tillförseln aav kol, oljor och råvaror av olika slag blev snart fullt tillfredsställande. Hösten 1914 begynte, på ett och annat undantag när, en uppsvingspperiod av dittills okända mått för vår industri. Den genom kriget uppkomna väldiga varuförbrukningen i de krigf(förande länderna i förening med de av mobiliseringarna uppståndna svåririgheterna att upprätthålla produktionen i full eller ökad omfattning inom e.egna områden föranledde stor efterfrågan på de neutrala staternas alster aav olika slag. För Sveriges vidkommande innebar det förändrade läget förbättrade a avsättningsmöjligheter och ökade tillfällen till export av ett stort antal vvaruslag. Varor, som ej alls eller blott obetydligt exporterats, såsom t(textilvaror, skodon m. m., funno stor avsättning i de krigförande länderna titill alltjämt stigande priser. Detta gynnsamma läge för landets industri fortfor under år 1915 och sistörre delen av 1916, under vilken tid tillgången på råvaror för industrien ooch bränsle åt densamma även kunde betecknas såsom god. Emellertid f(föranledde den tilltagande exporten statsmakterna att vidtaga reglerande ååtgärder i syfte att skydda den inhemska varutillgången (exportförbud). Med hösten 1916 inträder emellertid en förändring i det hänseendet, aatt den begynnande handelsavspärrningen medförde svårigheter att till ldandet införskaffa tillräckliga mängder av vissa viktiga råvaror. Särskilt kkännbar blev bristen framemot årsskiftet å utländskt järn, fettämnen, ggummi, hudar och läder m. m.

30¶Tillgången å kolbränsle kunde emellertid fortfarande betecknas såsonm tillräcklig, ehuru de höga priserna föranledde ett stort antal industriföretap-g att övergå till vedeldning. Den småningom skeende övergången till eldning med ved inom viss;sa industrier medförde stigande vedpriser och svårigheter i avseende å sakersställandet av behovet av hushållsbränsle. Detta föranledde, såsom nedann närmare beröres, statsåtgärder sommaren 1916 i syfte att begränsa annvändningen av ved som industribränsle och därigenom förhindra, att brisist å ved för hushållsändamål ivppstode. Ehuru industrien här och var givetvius skulle haft stor ekonomisk fördel av att övergå från kol- till vedeldningg, blev detta dock icke möjligt på grund av de hinder, som det allmänna i i ovanberört syfte ansåg sig böra resa. Hösten 1916 och vintern 19116 — 1 7 sökte man, såsom nedan omförmäles, hålla tillbaka tendensen moot ökad vedeldning. Emellertid undergingo förhållandena en betydande förändring från ocbh med ingången av 1917. Industrien, som fortfarande befann sig m i t t t uppe i högkonjunkturen, fick vidkännas ökade svårigheter, då det gällde a t t t tillgodose behoven av en mångfald råvaror samt bränsle, oljor m. m. Våren och sommaren 1917 var situationen på det industriella områdeet synnerligen bekymmersam. Den till ett minimum reducerade kolimporteen under mars och april 1917, den så gott som fullständigt upphörda imnporten av så viktiga hjälpämnen som smörj- och brännoljor och råvaruubristen i övrigt, detta och åtskilligt annat ingav farhågor för ett uppphörande i stor skala av den industriella verksamheten, varmed komme a t t t följa en vittutgrenad arbetslöshet. Mycket talade också för det snara inträdandet av en sådan arbetsslöshet. Genom den till en obetydlighet reducerade importen av stenkcol löpte man risken att — därest icke övergång till vedeldning mera allmännt kunde äga rum och tillräckliga kvantiteter vedbränsle kunde framskaffaas — stora och på riklig bränsletillgång beroende industrier skulle få innskränka sin drift eller helt upphöra. Inskränkningar av järnvägsdrifteim kommo till stånd, och inom industrikommissionen fanns utarbetad en plaun att vid trängande behov genom nedläggande av mindre viktiga industrieer komma tillrätta med bränsleproblemet. Den utveckling av de industriella förhållandena, som i korta drag häär tecknats, lämnade föga utrymme för förhoppningar av något slag. Ocksså stod det tämligen klart för de av svårigheterna berörda parterna, attt kraftiga åtgärder från statens sida voro erforderliga. Och då sådania kort därefter slag i slag vicltogos i syfte att öka tillgången på råvaroor och hjälpämnen av olika slag samt reglera förbrukningen av desammaa, torde man rätt allmänt haft den känslan, att, då annat val ej gavs, åttgärderna icke kunde vare sig undvikas eller uppskjutas.

31¶E. Statliga åtgärder under krisåren t. o. m. april 1917 för tryggande av tillgången å vedbränsle. Under krigets allra första skede kunde någon egentlig stegring i vedpxriserna icke förmärkas. I mitten av år 1 9 1 5 synes emellertid läget på vedmarknaden hava f förändrats. Stegringen i minuthandelspriset för exempelvis prima björkv/ed från juli månad 1914 var — enligt officiella uppgifter — för juli nnånad 1915 85 % och för augusti månad 135 %, för oktober månad IL9-2 °^ och för december månad 24*6 %. Den sålunda inträffade stegringen av vedpriserna har förklarats bero aiv, bland annat, följande omständigheter. De osedvanligt höga priserna å virke, props och pappersved hade medfcört att alla tillgängliga krafter inriktats på avverkning av dylik vara, likaså hiade priserna på träkol föranlett kolning i stor omfattning. De alltjämt iminskade kvalitets- och dimensionsfordringarna å virke och props åstadk o m m o vidare, att en del avfall, som förut gått till vedmarknaden, nu wann avsättning såsom props eller kolades. Svårigheterna att erhålla airbetskraft för vedhuggning, vilka under den kommande delen av kristiden imed allt större kraft gjorde sig gällande, kommo även nu först till synes. Ovan relaterade omständigheter samverkade till att åstadkomma minskad fcillgång på brännved, vilket var så mycket mera kännbart som industrie r n a s gynnsamma ställning, kolprisernas stegring m. m. alltjämt ökade toehovet av vedbränsle. Den första åtgärd, varigenom vedfrågan blev föremål för mera allmän Exportmppmärksamhet, synes hava varit statens livsmedelskommissions av statens ^rbli hiandelskommission tillstyrkta framställning till Kungl. Maj:t den 14 juli IL915, vari hemställdes om utfärdande av utförselförbud för ved. Såsom rmotiv för detta yrkande anförde livsmedelkommissionen, bland annat, den minskning av vedimporten, som inträtt efter krigsutbrottet. Före kriget hiade ett importöverskott av ved å c:a 73 000 kbm. förefunnits. Förhållandena under år 1 9 1 5 gåvo tydligt vid handen att i stället ett exportöverskott av ved skulle komma att uppstå. Då efterfrågan inom landet aiv ved — yttrade vidare livsmedelskommissionen — på grund av de

abnormt höga kolpriserna, icke oväsentligt ökats, samtidigt som utbuden å å ved minskats, hade stegring i priserna å ved inträtt, vilket vore så mycket t mera betänkligt som även vid det ökade priset efterfrågan på ett flertal il platser knappast syntes kunna tillfredsställas. Med anledning av framställningen utfärdade Kungl. Maj:t den 27 juli ii 1915 exportförbud för ved (nr 275 Sfs). Undersök-

Samma dag, den 27 juli 1915, ingick statens livsmedelskommissionn

ning av

tillgången till Kungl. Maj:t med en ny framställning, vari kommissionen hävdade,!, « ved- att ytterligare åtgärder måste vidtagas för att förhindra en vid den kalla a årstidens inträde eljest med all sannolikhet uppkommande kännbar brist t på bränsleämnen. Kommissionens förslag åsyftade en undersökning för r ernående av en så vitt möjligt tillförlitlig kännedom om i landet vid I höstens inträde tillgängliga förråd av ved, vilken undersökning skullee vara "en förberedande åtgärd för ett mera ingripande ordnande avv bränsletillgången i landet". Med anledning av sistberörda framställning anbefallde Kungl. M a j : t t den 30 juli 1915 samtliga länsstyrelser och överståthållareämbetet att t skyndsammast införskaffa och tillhandahålla statens livsmedelskommission i uppgifter (enligt upprättat formulär) dels rörande storleken av de invid I de allmänna samfärdslederna förefintliga ävensom i städer och större sam- hällen i vedgårdar eller på annat sätt upplagda vedförråd, avsedda förr försäljning eller försålda men ej levererade, dels angående priser å olika i slag av ved, dels ock rörande uppfattningen i olika orter om tillgången i å ved för den instundande vintern i jämförelse med föregående år, i i den mån sådana uppgifter med tillförlitlighet kimde inhämtas. Ved från stats-

Några få dagar härefter vidtog statens livsmedelskommission ytterligare e o

skogarna e n åtgärd till förebyggande av vedprisernas uppskruvande, i det kommis- stalks till sionen den 6 augusti 1915, efter samråd med en representant för domän-livsmedels- styrelsen, för Kungl. Maj:t framlade förslag om att ved från statsskogarna i nämnder- skulle ställas till de lokala livsmedelsnämndernas förfogande. fogande'. ^ beslut den 17 augusti 1915 bemyndigade Kungl. Maj:t, i överens-stämmelse med kommissionens förslag, domänstyrelsen att, även om förut- sättningarna för försäljning under hand jämlikt bestämmelserna i for-ordningen den 17 november 1893 angående statens upphandlings- ochi entreprenad väsende icke förelåge, där så ske kunde, i första hand till- handahålla de lokala livsmedelsnämnderna till ett av domänstyrelsen fast- ställt pris den ved från de allmänna skogarna, som funnes eller kunde 3 åstadkommas. Med anledning av Kungl. Maj:ts sistberörda beslut vidtog ett omfattande 3 arbete dels från domän styrelsens sida i syfte att utreda tillgången på i kronoved i olika delar av landet m. m., dels ock av statens livsmedelskommission, som i skrivelse den 15 september 1915 till de lokala livs--

] med elsnämnd erna hänvisade <dessa att utan dröjsmål träda i förbindelse med i skogsstatens vederbörande tjiänstemän för erhållande av upplysningar om 1 vedens belägenhet och pris.. Därest vederbörande jägmästare icke inom i sitt revir förfogade över (eller eljest kunde anskaffa begärd kvantitet, t erbjöd sig livsmedelskommissionen att, efter erhållet meddelande härom, f söka anskaffa den felande vcedkvantiteten från annan ort inom riket. Med anledning av K u n g l . Maj:ts sistberörda beslut ingick från ett Den första i flertal lokala organ meddelamde därom, att de visserligen velat begagna rande i sig av det gjorda erbjudamdet att inköpa kronoved, men att det pris, åtgärden. i som domänstyrelsen åsätt veden, vore så högt, att inköp av ved i den : fria marknaden kunnat ske till samma eller lägre pris. De lokala or{ ganen hemställde därför hcos statens livsmedelskommission, att en nedi sättning i de av domänstyrcelsen fastställda priserna måtte hos Kungl. . Maj:t utverkas. Den 16 oktober 1 9 1 5 föreslog livsmedelskommissionen, med anledning av vad som sålunda framkommit, Kungl. Maj:t att den kronoved, ; som ställts till förfogande, miåtte få levereras till lägre pris än gällande marknadspris. Genom att den 20 oktober 1915 bifalla statens livsmedelskommissions nyssberörda förslag vidtog Kungl. Maj:t den första åtgärden i prisreglerande syfte beträffande v e d . Åtgärden gick i huvudsak ut på att med tillgodogörande i främsta r u m m e t av avkastningen från de allmänna : skogarna tillgodose de mindlre bemedlades bränslebehov. Kungl. Majtts ifrågavarande beslut innefattade bemyndigande för domän styrelsen att vid försäljning, jämlikt kungl. brevet den 17 augusti 1915, under konsumtionsåret av ved från kronams skogar till lokala livsmedelsnämnder i riket åsätta veden pris, motsvaramde de i respektive orter under tiden närmast före den rådande krisens b)örjan gällande medelprisen på ungefär motsvarande vara, med tillägg allenast för de av vedens framförande ur : skogen eventuellt betingade <ökade omkostnader, även om därigenom priset i understege det för sådan ^vara eljest i orten vid försäljningstillfället i gällande. Enligt tillgängliga uppgifter torde under bränsleåret 1915 — 1 9 1 6 cirka 130 000 kbm. ved på dess;a villkor hava genom 63 livsmedelsnämnder ställts till hushållsförbrukningens förfogande. Bland andra åtgärder, somi vidtogos i syfte att bringa lättnad på ved- Andra marknaden, må här nämnas K u n g l . Maj:ts beslut om nedsättning i frakten ^ä^r för vedtransporter på statents järnvägar. Vidare hade vederbörande de- 1915partementschef under hand vid upprepade tillfällen såväl till enskilda 1916. skogsägare som till domänsty/relsen riktat uppmaningar att sörja för ökad vedavverkning samt genom beviljande av tjänstledighet i viss utsträckning åt värnpliktige sökt sörja för; ökad tillgång på arbetskraft i skogarna. Bränslekommissionen.

34¶Fortsatt stegring i vedpriserna under år 1916.

Den vid mitten av år 1915 påbörjade stegringen av vedpriserna fortsätter emellertid obevekligt även under år 1916 trots de vidtagna åtgärderna. Priset å en famn björkved, vilket med juli månad 1914 tagen som utgångspunkt till juli månad 1 9 1 5 endast stigit med 8 # 5 %", hade till juli månad 1916 stigit med ej mindre än 52 % och till december månad samma år med 64 %. Ar 1916 präglas även av stor oro för bränslefrågans lösande. På grund därav vidtogs en hel del åtgärder i syfte att verka hämmande på prisstegringen samt att öka vedtillgången dels genom större sparsamhet vid användande av befintliga förråd, dels ock genom ökad produktion.

Industrikommissionens bränslebe sparingsbyrå.

I en till Kungl. Maj:t i början av februari 1916 .ingiven framställning framhöll industrikommissionen det brydsamma läge, i vilket bränslefrågan på grund av stegrade kolpriser och allt mer ökade svårigheter att erhålla kol från utlandet befann sig. För vidtagande av åtgärder i syfte att ernå ett bättre tillgodogörande av bränslet vid förbrukning av detsamma föreslog kommissionen inrättande inom densamma av en bränslebesparingsbyrå. Genom beslut av den 4 februari 1916 medgav Kungl. Maj:t, att inom industrikommissionen upprättades en bränslebesparingsbyrå samt förklarade, att det skulle åligga yrkesinspektionens befattningshavare att vid inspektionsarbete genom råd och anvisningar främja besparing av bränsle. Vidare bemyndigades byrån att å skilda orter anordna undervisningskurser för eldare. Medel ställdes vidare till byråns förfogande. — Yrkesinspektionens befattningshavare besökte under år 1916 det stora flertalet ångpanneanläggningar inom landet och lämnade därvid råd och anvisningar. Eldarkurser anordnades på 10 platser inom landet, flygblad utfärdades och byrån bedrev i övrigt under året en kraftig verksamhet.

BränsleÄven inom riksdagen uppmärksammades bränslefrågan under år 1916. 1916%års Utom den av herr Lindman m. fl. i andra kammaren väckta motionen riksdag, angående åtgärder till varaktigt befrämjande av en planmässig nationell kraft- och bränslepolitik, nr 30, väcktes motioner, vilka åsyftade att framför allt råda bot för de genom kriget och därmed sammanhängande förhållanden uppkomna svårigheterna för den närmaste framtiden. Huvudmotionen framfördes av herr Kvarnzelius m. fl., nr 74 i första kammaren, samt herr Eden m. fl., nr 1S7 i andra kammaren, och gick ut på vidtagande av åtgärder för åstadkommande av erforderlig vedtillgång i landet. I motionerna berördes de stegrade kolpriserna, svårigheterna att över huvud taget erhålla kol, det på grund av den minskade importen uppkomna exportöverskottet av ved, den uppkomna prisstegringen å veden samt de statliga åtgärder, som med anledning härav redan vidtagits. Motionärerna konstatera därefter, att det genom de av statsmyndigheterna

S5 dittills vidtagna åtgärderna avsedda ändamålet icke uppnåtts. Bland de åtgärder, som av motionärerna i första hand rekommenderas, må här omnämnas en under den pågående vintern bedriven ökad avverkning av ved å skogsmarker, varöver domänstyrelsen förfogade, samt den sålunda avverkade ävensom den redan i skogarna befintliga vedens framforslande till station eller lastageplats genom domänstyrelsens försorg. Den senare åtgärden vore enligt motionärernas mening oundgängligen nödvändig, för att veden överhuvud i någon större utsträckning skulle kunna reserveras för täckande av de lokala livsmedelsnämndernas behov därav. Tiden för gällande fraktnedsättning vid statens järnvägar borde förlängas samt utsträckas att gälla jämväl enskilda järnvägar. Liksom under det näst förut gångna året borde även för det kommande konsumtionsåret all inom. kronoskogarna och under vintern avverkad ved reserveras för statens livsmedelskommissions räkning för att genom dess försorg distribueras till de lokala organen. Svårigheterna att erhålla arbetskraft betonas av motionärerna. Energiska åtgärder måste enligt motionärernas mening vidtagas för att skaffa huggare och körare, varvid "något höjda avverknings- och körselpriser kanske finge betalas." Till äventyrs kunde även bidrag till resekostnader i vissa fall tänkas. F ö r ifrågavarande ändamål ävensom eljest för ett ordnande av vedtillgången så, att situationen på detta område icke för kommande konsumtionsår bleve lika bekymmersam och kanske än bekymmersammare borde enligt motionärernas mening ett särskilt anslag av riksdagen beviljas och ställas till Kungl. Maj:ts förfogande. Beträffande detta anslag anföra motionärerna vidare följande: Högre råvarupris skulle dock icke komma domänstyrelsen till godo, utan detta pris grundas på normala förhållanden. Utom vad förut anförts kunde vidare tänkas, att av nämnda anslag, efter prövning av statens livsmedelskommission, beviljades bidrag till lokala livsmedelskommissioner, representerande platser, vilka i transporthänseende vore synnerligen ogynnsamt belägna och på vilka transportkostnadernas storlek därför vore av avgörande betydelse för vedens salupris. .Av anslaget kunde — likaledes efter prövning av statens livsmedelskommission — bidrag tänkas utgå i de fall, där de höga framforslingskostnaderna eljest försvårade vedens framförande till station eller lastageplats. -Härigenom vunnes icke blott en viss utjämning i prisen på de olika orterna ii landet, utan även att vedtillgången väsentligt utökades på platser, där <en utpräglad vedbrist vore rådande och jämväl kunde fortfarande emotses. I Såsom villkor för disponerande under ena eller andra formen av medel från det ovan ifrågasatta anslaget, som syntes böra sättas till förslagsvis '200 000 kronor, borde gälla, att de vedpartier, som livsmedelskommissionerna sålunda erhölle från statens skogar, skulle avses för och tillhandahållas den mindre bemedlade befolkningen. Motionärerna, som kraftigt betonade angelägenheten av att skyndsamma •och energiska åtgärder från alla vederbörandes sida vidtagas i syfte att

3<>

a v v e r k n i n g a r i d e olika o r t e r n a o m e d e l b a r t i g å n g s ä t t a s , h e m s t ä l l d e , riksdagen måtte besluta:

att

l:o) att i skrivelse till Kungl. Maj:t dels anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om, att en omfattande vedavverkning å skogsmarker, som Stå under domänstyrelsens förvaltning, måtte under innevarande år komma till stånd, i syfte att för nästinstundande konsumtionsår vedtillgången i landet måtte kunna skäligen motsvara behovet, dels ock uttala att för den avverkade veden sådana priser syntes böra fastställas som å avverkningsplatsen motsvara normala förhållanden, att uppmärksamheten också syntes böra inriktas på, att såväl den ved, som sålunda komme att avverkas, som den redan nu i statsskogarna kvarliggande, måtte bliva genom domänstyrelsens föranstaltande framforslad till lämpliga stationer och lastageplatser, att åtgärder jämväl syntes påkallade för nedbringande av transportkostnaderna för veden till avsättningsorterna, samt att även eljest torde behöva övervägas, vilka åtgöranden kunna vidtagas till förhindrande av vedprisets uppdrivande; 2:o) att å extra stat för år 1917 under nionde huvudtiteln uppföra ett förslagsanslag av 200 000 kronor för att, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, användas för underlättande av möjligheten att under instundande konsumtionsår genom statens livsmedelskommission tillhandahålla den mindre bemedlade befolkningen ved från kronoskogarna till prislägen, som ungefär motsvara de under normala förhållanden gällande; och torde av nämnda anslag 100 000 kronor böra få av Kungl. Maj:t förskottsvis redan under år 1916 av tillgängliga medel utanordnas. I sitt u t l å t a n d e ö v e r n y s s b e r ö r d a m o t i o n e r i n s t ä m d e j o r d b r u k s u t s k o t t e t i m o t i o n ä r e r n a s f r a m s t ä l l n i n g av d e för d e t d å v a r a n d e å b r ä n s l e m a r k n a d e n r å d a n d e s v å r a f ö r h å l l a n d e n a . U t s k o t t e t delade j ä m v ä l m o t i o n ä r e r nas u p p f a t t n i n g , a t t n å g o n v ä s e n t l i g f ö r b ä t t r i n g i n ä m n d a m i s s f ö r h å l l a n den u t a n effektivt i n g r i p a n d e f r å n s t a t e n s sida n ä p p e l i g e n s y n t e s v a r a a t t f ö r v ä n t a , så l ä n g e d e t r å d a n d e v ä r l d s l ä g e t fortfore. Ur utskottets u t l å t a n d e må här anföras följande: "Att ett ingripande från statens sida för åstadkommande av förbättring i läget, särskilt vad angår den mindre bemedlade befolkningen sålunda är av omständigheterna påkallat, synes utskottet otvetydigt. I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att de av Kungl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende redan vidtagna^ av motionärerna närmare omförmälda åtgärderna innebära ett steg i rätt riktning, men i likhet med motionärerna anser utskottet, att de hittills vidtagna åtgärderna icke varit tillfyllest för ernående av det med dem avsedda ändamålet. Orsakerna härtill böra, enligt utskottets förmenande, sökas dels däruti, att det genom statsmyndigheterna saluförda bränslet icke tillhandahållits i tillräcklig myckenhet dels ock framför allt i kronoskogarnas i transporthänseende ofta mindre gynnsamma belägenhet, genom vilket sistnämnda förhållande det i statsskogarna avverkade bränslet på ett flertal avsättningsorter kommit att betinga ett pris, som varit i det närmaste lika högt som priset på ved i allmänhet å samma orter. Vad det först anmärkta förhållandet beträffar, lärer detta kunna avhjälpas genom en mera omfattande avverkning än hittills i kronoskogarna, dock givetvis inom ramen för vad som kan betraktas såsom rationell skogshushållning. Därjämte torde ett utsträckande av avverkningen att omfatta jämväl de ecklesiastika boställsskogarna kunna allvarligen ifrågasättas. I fråga om veden från sistnämnda skogar lärer icke någon

prisnedsättning vara tänkbar. Den ökade vedtillgång, som en sådan avverkning skulle medföra, torde emellertid icke kunna undgå att åstadkomma sänkning i priset å den i allmänna marknaden tillhandahållna veden. Vad angår möjligheten att genom ingripande från statens sida nedbringa transportkostnaderna för ved, synes den huvudsakliga vägen för vinnande av detta mål vara den av Kungl. Maj:t redan inslagna, nämligen att sänka fraktavgifterna å statens järnvägar. Utskottet vill i detta avseende uttala det önskemålet, att denna sänkning, såvitt möjligt, genomföres till den gräns, som betecknar statens självkostnad. Därest detta ej kan ske, bör i varje fall enligt utskottets mening den nedsättning i frakten för transport av ved, som är medgiven intill den 30 april detta år, fortfara att gälla under hela den nuvarande krisperioden. Därjämte torde böra tagas under övervägande, huruvida icke åtgärder kunna vidtagas för att åvägabringa fraktnedsättning för ved jämväl å de enskilda järnvägarna. Genom förevarande motion har åsyftats ernå, att genom ingripande från statens sida ved skall kunna tillhandahållas den mindre bemedlade befolkningen i riket till enahanda pris, som före kristidens inträdande. Utskottet håller före, att ifråga om sådana orter, som ligga i närheten av eller genom statsjärnväg stå i förbindelse med distrikt, vari egentliga kronoskogar äro belägna, de ovan föreslagna åtgärderna, i stort sett, skola komma att visa sig tillräckliga för vinnande av berörda syfte. Emellertid förbiser utskottet å andra sidan icke, att ifråga om orter, som i transporthänseende äro mindre gynnsamt ställda, de fördelaktiga verkningarna av åtgärderna icke i motsvarande grad äro att förvänta. För dessa orters vidkommande torde enda utvägen att ernå omförmälda mål vara, att ett särskilt anslag av riksdagen beviljas och ställes till Kungl. Maj:ts förfogande, på det att Kungl. Maj:t må vidtaga de åtgärder, som för ifrågavarande ändamål synas lämpliga och av behovet påkallade. I sådant hänseende anser sig utskottet böra tillstyrka det av motionärerna föreslagna beloppet 200 000 kronor. Dock bör enligt utskottets mening den förändring vidtagas, att anslaget begränsas till högst 200 000 kronor. Då det emellertid även med de av utskottet föreslagna åtgärderna icke lärer kunna fastslås, att ved i tillräcklig myckenhet kan å konsumtionsplatserna tillhandahållas till ett på förhand fixerat pris eller det, som gällde före kristidens början, anser utskottet, att anslagets ändamål lämpligen uttryckes sålunda, att detsamma bör användas för tillhandahållande genom statens försorg åt den mindre bemedlade befolkningen av ved från allmänna skogarna till billigast möjliga priser eller till prislägen, som ungefär motsvara de under normala förhållanden gällande." I skrivelse d e n 5 april 1 9 1 6 , n r 6 2 , m e d d e l a d e r i k s d a g e n sitt b e s l u t med anledning av nyssberörda motioner i det riksdagen dels anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om, att en omfattande vedavverkning å skogsmarker, som stå under domänstyrelsens förvaltning, måtte under innevarande år komma till stånd, i syfte att för nästinstundande konsumtionsår vedtillgången i landet måtte ökas, dels ock anmälde, att riksdagen å extra stat för år 1917 under nionde huvudtiteln uppfört ett förslagsanslag av högst 200 000 kronor för att, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, användas för underlättande av möjligheten att under instundande konsumtionsår genom statens livsmedelskommission eller annorledes tillhandahålla den mindre bemedlade befolkningen ved från allmänna skogarna till billigast möjliga priser eller till prislägen, som ungefär motsvara de under normala förhållanden gällande, med rätt för Kungl. Maj:t att av nämnda anslag under år 1916 av tillgängliga medel utanordna 100 000 kronor.

38¶Vid samma riksdag väcktes andra motioner i liknande syfte somi de nyss omförmälda, nämligen dels av herr Rosén m. fl. i första kammaren, nr 5 8 , och herr Wiklund m. fl. i andra kammaren, nr 115, åsyftande åtgärder för att städer och tätt bebyggda samhällen i Västerbottens och Norrbottens län bereddes större möjlighet till erhållande av ved från statens skogar, dels av herr Ekelund i första kammaren, nr 90, och herr Lithander i andra kammaren, nr 217, avseende åtgärder för lagring av bränsle. De fyra sist omförmälda motionerna föranledde dock icke någon åtgärd från riksdagens sida. Ur dessa motioners motivering och utskottens uttalanden i kamrarna kan emellertid tydligt utläsas bränslesituationens allvarliga läge. Statens livsmedelskommissions utredning våren 1916.

Statens livsmedelskommission hade under våren 1916, då vedbristen trots allt emellertid fortfarande gjorde sig gällande, föranstaltat om en utredning rörande de åtgärder, som borde vidtagas för tryggande av vedbehovet. Denna utredning gav vid handen, att en allmän mening rådde därom, att en särskild statens vedbyrå borde omedelbart upprättas med uppgift, bland annat, att fördela den i statsskogarna avverkade veden, att, i den mån så kunde befinnas lämpligt, förmedla inköp och försäljningar av ved, att etablera samarbete mellan de olika livsmedelsnämnderna samt mellan vedhandlarna, så att konkurrens vid uppköpen såvitt möjligt undvekes, att genom publicerande av noteringar söka inverka reglerande å marknadspriset, att tillhandagå livsmedelsnämnder och affärsmän med råd och upplysningar i bränslefrågor samt att i övrigt söka vidtaga åtgärder för tryggande av landets bränslebehov. I inkomna yttranden påyrkades även, att mått och steg omedelbart borde vidtagas för att planera ökad vedavverkning till fyllande av behovet vintern 1917 — 1 9 1 8 , enär bränslefrågan efter allt att döma under en längre tid framåt syntes komma att kräva synnerlig omtanke från statsmyndigheternas sida. I maj 1916 framlade statens livsmedelskommission för Kungl. Maj:t förslag rörande ordnandet av vedförhållandena i landet och tryggande av vedtillgången för närmast instundande bränslesäsong. Vid berörda framställning fanns fogad en av inom statens livsmedelskommission tillkallade sakkunniga utarbetad promemoria. De sakkunniga hade dels påyrkat verkställandet av en fullständig utredning rörande behovet och tillgången inom landet av ved för hushållsbehov, varigenom storleken av eventuellt uppkommande brist skulle kunna fastställas, samt dels föreslagit vidtagande av vissa åtgärder, åsyftande att öka vedupphuggningen och reservera veden för hushållsbehov, ävensom att möjliggöra import av ved från utlandet. — I det förra fallet hade de sakkunniga föreslagit, att fullständiga uppgifter borde insamlas rörande behovet i städer och stadsliknande samhällen av ved för hushållsändamål under den kommande vintern ävensom över storleken av i

39 dessa orter befintliga lager av bränslematerial. Därjämte borde från domänstyrelsen infordras noggrann uppgift på omfattningen av de å statsskogarna verkställda avverkningarna av brännved. Vidare borde genom länsstyrelserna införskaffas uppgifter om vedavverkningarna å de enskilda skogarna. I fråga om åtgärder för ökande av tillgången på brännved hade de sakkunniga föreslagit forcerade avverkningar å statsskogarna ävensom, där så lämpligen kunde ske, å enskildas skogar. För den händelse brist på arbetskraft rådde, kunde användande av militär handräckning ifrågasättas. Stubbrytning skulle igångsättas i stor skala, varjämte licenser för vedimport från Finland borde utverkas. Såsom medel att inskränka konsumtionen, reglera priserna och verka för att de tillgängliga vedförråden i första hand skulle komma hushållskonsumtionen till godo hade de sakkunniga föreslagit, dels att förbud i viss omfattning skulle meddelas för vedens användande av industriella anläggningar och kommunikationsföretag, dels att åtgärder skulle vidtagas för att förhindra, att vedprisen genom spekulation av mellanhänder dreves upp, samt dels att en särskild vedbyrå borde upprättas, vilken skulle hava till uppgift att fördela den å statsskogarna avverkade veden ävensom att genom vissa åtgärder söka verka reglerande på marknaden. Därjämte hade de sakkunniga ifrågasatt, huruvida det ej vore lämpligt att, för att inverka reglerande på priserna, några tusen famnar av den ved, som avverkades å statsskogarna, tillfördes Stockholms vedmarknad och där holies till salu för vissa låga, av vedbyrån bestämda priser. Till sist hade de sakkunniga föreslagit, att åtgärder omedelbart borde planeras för åstadkommande av ökad avverkning till fyllande av behovet vintern 1 9 1 7 ^ - 1 9 1 8 . Ur ett över nyssberörda sakkunnigeförslag avgivet yttrande av domänstyrelsen må här anföras följande. I samråd med statens livsmedelskommission hade domänstyrelsen omedelbart vidtagit åtgärder för insamlande av statistik rörande kronoveden. Beträffande förslaget att forcera avverkningarna av brännved å de allmänna skogarna hade styrelsen vid upprepade tillfällen lämnat skogsförvaltningarna i orterna order därom. Emellertid — framhåller domänstyrelsen — förefunnes i detta avseende i de flesta fall en svårighet, nämligen att i tillräcklig mängd erhålla duglig arbetskraft. För kortare tid anskaffade arbetare, vilka icke ägde vana vid skogsarbete, vore till föga gagn. Bristen på arbetskraft vore just orsaken därtill, att vedavverkningarna å de allmänna skogarna ej kunnat bedrivas i större omfattning, än som skett. Här må endast parentesvis understrykas de svårigheter, som redan vid denna tidpunkt av vedkrisen mötte att anskaffa arbetskraft. Svårigheterna hade redan tidigare visat sig existera men tillväxte alltfort. I fråga om statens livsmedelskommissions förslag att igångsätta stubbbrytning i stor skala, påpekade domän styrelsen, att denna metod att

utvinna bränsle krävde relativt stor arbetsmängd i förhållande till utbytets storlek. Förslaget att under vissa förutsättningar utfärda förbud för vedens användande till drivande av industrier och. kommunikationsföretag ansåge domänstyrelsen vara ett effektivt medel att öka bränsletillgången för hushållskonsumtionen. Enligt styrelsens mening vore det just industriens och kommunikationsföretagens uppköpande av stora vedkvantiteter i marknaden, som orsakat att verklig fara för vedbrist uppstått. Sådant förbud borde emellertid endast gälla uppköpande av ved. A t t förhindra en skogsägare att för sin industri använda sin egen ved syntes alltför ingripande. Beträffande sakkunnigas förslag att åtgärder borde planeras för beredande av ökad vedtillgång under vintern 1917 — 1918 hade domänstyrelsen övervägt möjligheten av att under sommaren 1916 upphugga och hoplägga ved å kronomarker i Norrland för att under följande vinter utköras till flottled. Denna ved skulle sedan nedflottas till kusten under våren och sommaren 1917 för att å lämplig plats uppdragas och upphuggas och därefter sjöledes transporteras till Stockholm. Verkställda beräkningar hade emellertid visat, att veden med ett sådant förfaringssätt bleve så dyr, att densamma, även om något rotvärde å virket ej beräknades, skulle komma att i Stockholm i prisläge minst nå upp till då gällande marknadspris. Såsom av ovanstående framgår, vidtogos våren 1916 synnerligen kraftiga åtgärder för tryggande av vedtillgången, trots att koltillförseln under första halvåret 1916 var rekordartat stor. Statens För ordnande av vedförhållandena och tryggande av tillförseln av kommis-~ v e c ^bränsle tillsatte livsmedelskommissionen, med Kungl. Maj:ts godkänsions ved- nande, den 4 maj 1916 en särskild vedbyrå, statens livsmedelskommisoyra. s[ons vedbyrå, vilken skulle hava att under kommissionens överinseende och i enlighet med dess instruktioner handlägga bränslefrågor. Denna organisation utvecklades sedermera därhän, att 28 länsvedbyråer inrättades, sorterande under huvudkontoret i Stockholm. Ledningen för de respektive vedbyråerna utgjordes av en styrelse, i vilken i regel funnos representanter för skogsvården, skogsägarna, industrien, kommunikationsanstalter och konsumenter i övrigt. Det löpande arbetet ombestyrdes av en verkställande ledamot, utsedd av styrelsen. Vedbyråns och de lokala organens arbetsuppgift och arbetssätt framgå av de för de olika organen gällande instruktionerna, vilka voro så lydande: l

'Statens livsmedelskommissions vedbypås huvudkontor. Huvudkontorets väsentliga uppgifter äro: att efter förvärvad överblick över behov och tillgång på ved inom landet fördela den från statsskogarna tillgängliga veden;

41 att i den mån så kan befinnas lämpligt förmedla köp och försäljning av ved; att förmedla samverkan mellan de olika länens vedbyråer och livsmedelsnämnderna i i resp. län; att förmedla samverkan mellan de olika länens vedbyråer så att inom ett län < eventuellt förefintlig brist på ved kan täckas genom ett förefintligt överskott inom ( ett annat; att tillhandagå vedbyråer och livsmedelsnämnder med råd och upplysningar i i vedfrågor; att där så erfordras och i mån av tillgång på medel tillhandahålla länsbyråerna i i form av förskott och mot redovisningsskyldighet erforderligt rörelsekapital; att genom publicerande av prisnoteringar söka inverka reglerande på marknads] priset; att på allt sätt stödja länsbyråerna och livsmedelsnämnderna i deras anskaffande < och förmedlande verksamhet och i övrigt vidtaga alla åtgärder, som kunna finnas 1 vara av behovet påkallade för tryggande och utökande av landets bränsletillgång.

Länens vedbyråer. För att en lokal vedbyrå — länsbyrå —• skall kunna erhålla karaktären av en i under statens livsmedelskommissions vedbyrås huvudkontor sorterande institution ( erfordras: att byrån upprättas och dess verksamhet bedrives i enlighet med de av statens 1 livsmedelskommission fastställda grundlinjerna för lokala vedbyråer med de even1 tuella jämkningar i dessa grundlinjer, som av kommissionen godkännes; att byrån ställer sig till efterrättelse de bestämmelser rörande verksamheten, i som av kommissionen ytterligare kunna komma att meddelas; att byråns styrelse mot redovisningsskyldighet handhar av statsmedel förskot1 terade belopp och övriga penningmedel samt tillser att byråns verksamhet bedrives ] på ett för det avsedda ändamålet lämpligt sätt och i förekommande fall efter huvud1 kontorets anvisningar. Länsbyråernas uppgifter äro: att inom resp. län vara ett statens livsmedelskommissions organ för handhavande ; av vedfrågan; att härvid i första hand bevaka länets intressen och därutöver i den mån för1 hållandena så medgiva efter anvisningar från statens livsmedelskommissions ved1 byrås huvudkontor medverka till vedfrågans ordnande jämväl inom övriga delar : av landet; att med stöd av de utsikter till en lönande ökad avverkning, vilken kommissionen i framhållit i förut överlämnad P . M. av den 12 innevarande juni, söka uppmuntra 1 till att sommarhuggen ved tillföres marknaden; att anskaffa bränsle och förmedla utbytet mellan producenter och konsumenter, 1 varvid bör iakttagas att i första hand de lokala livsmedelsnämnderna tillförsäkras < de kvantiteter hushållsved, som äro erforderliga för täckande av behovet på resp. < orter, och först därefter så vitt möjligt tillgodose de kommunala inrättningarnas : samt industri- och transportföretagens bränslebehov, därvid likväl för hushållsbruk : användbart bränsle icke bör tagas i anspråk annat än efter inhämtande av huvudkontorets medgivande; att genom anvisningar, råd och upplysningar söka bidraga till en ändamålsenlig - lösning av bränslefrågan. För tillgodoseende av ovan berörda uppgifter böra länsbyråerna 1) snarast möjligt träda i förbindelse med inom länet förefintliga livsmedels: nämnder för städer och stadsliknande samhällen för erhållande av erforderlig känne-

42 dom om vedbehovet inom resp. län ävensom för träffande av preliminära ö v e r e n s kommelser om köp och försäljningar. (Uppgift å de inom resp. län förefimtligaa livsmedelsnämnderna komma att tillställas länsbyråerna, men kunna dessa äveni genast erhållas hos Konungens befallningshavande i länet.) Härvid bör likväl beaktas här förevarande fråg;'as brådskande natur, varför tstörree utredningar ej torde böra omedelbart ifrågasättas.. Av vikt är att alla f ö r b e r e d e l ser ske snabbt, så att arbetet med vedanskaffningen kan ske snarast möjligt.. 2) till skäliga och efter ortens förhållanden avjpassade priser söka förvärvat delss redan förefintliga partier vinterhuggen löv- och barrved för hushållsbränsle., delss ock förefintliga sekunda vedsorter ribb- och avfaldsved att tillhandahållas indlustri— och transportföretag ävensom kommunala inrättniingar, eventuellt i utbyte miot a w nämnda företag eller inrättningar redan inköpta kvantiteter prima ved; 3) med iakttagande av skogsvårdens intressera uppmuntra till sommarhug;gning2; för vedbehovets fyllande ävensom påvisa nödvändigheten av att planera jämväl förr nästkommande år, då förhållandena på vedmarknadten knappast kunna väntas umdergåå någon väsentlig förändring till det bättre; 4) sedan arbetet med vedanskaffningen organiserats och igångsatts, vidtaga å t gärder för erhållande av tillförlitligast möjliga oclh mera ingående uppgifter rö>randee tillgång och behov inom länet, och torde i detta .avseende samarbete med de 'lokalaa livsmedelsnämnderna lända till ömsesidig nytta (se nedan de lokala livsimedels— nämnderna lämnade anvisningar). Skulle härvid framgå att inom länet brist, ellerr överskott förefinnes, torde meddelande härom sniarast lämnas huvudkontoret,, medi vilket resp. länsbyråer i övrigt ständigt böra stå uti intim förbindelse; 5) genom spridande av upplysning om tillvaratagande av avfallsved, stulbbvedi och andra bränsleämnen så långt möjligt söka avleda den konkurrens omi hus— hållsveden, som kan väntas uppstå genom industriens alltjämt fortgående övergång^ till vedbränsle.

Anvisningar

rörande länsbyråernas

verksamhet i övrigt.

1) Länsbyråerna böra anpassa sin verksamhet efter de inom resp. län råidandee lokala förhållandena, och vill därför huvudkontoret lämna länsbyråerna störstia m ö j liga rörelsefrihet. 2) Då det emellertid är av vikt, att huvudikontoret så fort ske kan erhållerr överblick över bränsleförhållandena inom de ollika länen och sedermera alltjämtt beredes tillfälle att följa byråernas verksamhet, b'ör varje länsbyrå med det smarastes till huvudkontoret inkomma med en orienterande översikt över läget på här före— varande område inom länet och därefter genom veckorapporter hålla huvudkontorett underkunnigt om förloppet av byråns arbete. Veckorapporten bör till h u v u d k o n toret ingivas varje fredag och avse närmast föregjående vecka. Formulär till dylika rapporter komma med de-t snaraste att tillställas varje byrå... 3) Då huvudkontontorets tillgång på rörelsekapital är begränsat, är det av viktt att länsbyråernas anskaffande och förmedlande verksamhet så anordnas, att behovett av förskott av statsmedel så långt möjligt inskrä.nkes. Länsbyråerna torde därföir jämväl ur denna synpunkt snarast möjligt överlåta imköpta vedpartier på rekvirenterna-, vare sig livsmedelsnämnder eller andra. Även torde vara rimligt att såväl l i v s medelsnämnderna som andra köpare ställa erforderliga förskott till länsbyråernass förfogande. För täckande av byråernas omkostnader bör viss provision påLäggass de genom byråns förmedling anskaffade och försålda partier. 4) Kontrollen över av länsbyrån omhänderh.avda statsmedel anordnas på sättt länsbyråns styrelse bestämmer; dock skola utgiftsposter för att av huvudkontorett

43¶I godkännas vara attesterade av styrelseledamot, som därtill äger styrelsens bej myncdigande. 5)i Ved från statsskogarna, vilken uteslutande är avsedd för tillgodoseende av ( de imindre bemedlades behov av hushållsved, fördelas genom huvudkontorets för£ sorg, och bör länsbyrå, som önskar erhålla del av densamma, snarast möjligt till 1 huvudkontoret härom göra framställning med angivande av konsumtionsorterna och ( den begärda vedens fördelning på dessa platser.

Livsmedelsnämnderna. Biränslefrågan kan ej tillfredsställande lösas ensamt genom statens och de lokala vedbyråernas försorg utan måste härför även livsmedelsnämnderna träda hjälpande ( och stödjande emellan och var och en på sin ort så långt möjligt söka underlätta ( och ifrämja byråernas verksamhet. Härför böra livsmedelsnämnderna: 1) ofördröjligen och var och en inom sitt verksamhetsområde införskaffa fullt 1 tillförlitliga uppgifter om behovet utöver redan förefintliga kvantiteter av hushålls1 ved för a) mindre bemedlade, b) övriga konsumenter, vilka uppgifter så fort ske 1 kan imeddelas vederbörande länsbyrå; 2) för inköp av ved genom länsbyrån ävensom för den sålunda inköpta vedens ( distribution bland konsumenterna inom resp. nämnders verksamhetsområde genom j på liämpligt sätt ordnat samarbete med platsens vedhandlare och eljest genom 1 hänviändelse till kommunen söka tillförsäkra sig härför erforderligt rörelsekapital; 3) söka utröna huruvida inom nämndens verksamhetsområde befintliga industri(eller kommunikationsföretag använder sig av för hushållsändamål lämplig ved för 1 kraftialstring och i så fall införskaffa uppgifter, a) rörande storleken av de vedkvantiteter, som sålunda tagits i anspråk för i industriella- och transportändamål, b) huruvida dylika förbrukare av hushållsved äro villiga att utb}^ta denna ved imot :annat sekunda vedbränsle. Uppgifterna meddelas snarast länsbyrån, genom vars försorg sekunda vedsorter Iför u t b y t e så vitt möjligt anskaffas. 4) söka utröna huruvida inom nämndens verksamhetsområde för den händelse fså skulle befinnas erforderligt ved kan utbytas mot kol, koks eller torv såsom 1 hushållsbränsle; 5) därest så skulle erfordras, anskaffa upplagsplats för av nämnden inköpt ved i invid lämplig kommunikationsanstalt; 6) där så av länsbyrån påkallas lämna medverkan för framforsling av ved till i närmaste järnvägsstation eller lastageplats." 1

D e t e k o n o m i s k a stöd, som stod till v e d b y r å e r n a s f ö r f o g a n d e , u t g j o r d e s i förut om a v s t a t s a n s l a g a v a n s l a g från vissa l a n d s t i n g s a m t från s t ä d e r n a ' S t o c k h o l m och G ö t e b o r g . S t a t e n s l i v s m e d e l s k o m m i s s i o n s v e d b y r å s a t t e som sin f r ä m s t a u p p g i f t : a t t söka befrämja ökad avverkning av vedbränsle. V e d b y r å n s arbete i detta ] h ä n s e e n d e f ö r s v å r a d e s u n d e r första t i d e n d ä r i g e n o m , a t t en hel del skogsi ä g a r e icke voro b ö j d a för a t t v e r k s t ä l l a s o m m a r h u g g n i n g a v v e d . E n l i g t 1 t i l l g ä n g l i g a u p p g i f t e r l ä r a emellertid u n d e r s o m m a r m å n a d e r n a 1 9 1 6 h a v a ] h u g g i t s minst 1 0 0 0 0 0 k b m . ved. S e d a n s t a t e n m o t å t e r b e t a l n i n g s s k y 1( d i g h e t ställt r ö r e l s e k a p i t a l till f ö r f o g a n d e , u t ö k a d e s v e d b y r å e r n a s u p p g i f t Hill a t t o m f a t t a d i r e k t a i n k ö p av v e d ; c:a 6 0 0 0 0 0 k b m . t o r d e a v d e m Ihava uppköpts.

44¶RiksinFör att vedbyrån såsom centralorgan skulle kunna följa förskjutningarnas ^ ™9 i landets vedförråd, påbjöds genom kung], kungörelse den 14 juli 19163 (nr 279 Sfs.) riksinventering av ved. Uppgifter skulle lämnas första g å n g e n i i juli månad 1 9 1 6 , därnäst i september månad samma år och, intill desss annorlunda förordnades, var tredje påföljande månad. Uppgiftsskyldighett ålåg dels envar, vilken idkade handel med eller för av honom driven rörelsee använde ved, dels ock envar annan, som innehade vedförråd, uppgåendee till minst 25 famnar, varje famn om 108 kubikfot, löst mått. I syfte att jämväl från de lokala livsmedelsnämnderna erhålla såvittt möjligt tillförlitliga uppgifter rörande det på varje ort förefintliga bränslenbehovet samt de vedkvantiteter, som i vare sig privat eller allmän ägo åå respektive orter funnos disponibla för täckande helt eller delvis av nämndaa behov, anmodade livsmedelskommissionen i cirkulärskrivelse den 18 majj 1916 de lokala livsmedelsnämnderna att genom ifyllande och insändandee av utav kommissionen fastställt cirkulär till kommissionen inkomma medi vissa uppgifter. Under det första halvåret 1916 var importen till landet av utländskaa kolbränslen ovanligt stor och nådde i mitten av året sin kulmen. Emeller— tid stegrades priserna på kol oerhört. Denna stegring i priserna gjordee att industriernas, kommunikationsinrättningarnas och andra större f ö r brukares av kolbränsle uppmärksamhet kom att riktas på veden, då dettaa bränsleslag, speciellt barrveden, ställde sig väsentligt prisbilligare än koU. Omfattande vedinköp från nämnda förbrukares sida hotade starkt v e d tillgången för hushållsbehovet. För att öka produktionen igångsattes i, såsom ovan nämnts, forcerad avverkning å statens skogar. Den där a v verkade veden såldes genom statens livsmedelskommissions vedbyrå tilll självkostnadspris med tillägg av rotvärdet före krisen. Fördelningen a w den billiga kronoveden verkställdes av de lokala vedbyråerna.

ve e

Förbud Den ovanligt goda tillgången på kol och den hotande bristen på ved föjr för indu- hushållen ävensom de genom de stora förbrukarnes inträdande på v e d m a r k m. fl. att nåden stegrade vedpriserna voro de huvudsakliga motiven för u t f ä r d a n d e använda av kungl. förordningen den 14 augusti 1916 angående förbud mot a n vändande av ved såsom bränsle vid industriella anläggningar, kommunika-,tionsinrättningar samt vissa allmänna verk och anstalter (nr 3 4 3 Sfs.)). Genom denna förordning förbjödos vissa industrier och därmed jämförliga konsumenter att använda ved såsom bränsle, utan att särskilt tilUstånd därtill meddelades. För prövning av ansökningar om tillstånd tilll vedeldning tillsatte Kungl. Maj:t på sätt i författningen förutsatts genonn beslut sistberörda dag en statens bränslekommission, bestående av 5 leda*möter, av vilka en ledamot, tillika ordförande, utsågs, av Kungl. Maj:tt, två ledamöter av livsmedelskommissionen, och två ledamöter av industriikommissionens arbetsutskott. Såsom av den å sid. 20 — 2 3 intagna tabellen framgår, minskades importera.

a av kolbränslen successivt under senare hälften av år 1 9 1 6 . Samtidigt uutvisade de kvartalsvis skeende vedinventeringarna tydligt, att brist å ved fförelåg. Denna brist gav sig också, såsom ovan framhållits, tillkänna ggenom en betydande prisstegring. Samtliga dessa förhållanden nödvändigg j o r d e vidtagandet av ytterligare, omfattande åtgärder i bränslefrågan. Statens livsmedelskommissions vedbyrå hade vid olika tillfällen gjort Statens f framställning om ökad vedavverkning å allmänna skogar samt om till- ™sme fs' lliandahållande av hushållsved. Med anledning härav förordnade Kungl. sions ved. }Mai:t den 15 augusti 1916 bland annat att tillsvidare, utan hinder av blJrås åt->

gärder

lbestämmelserna i förordningen den 17 november 1893 angående statens senare i upphandlings- och entreprenadväsende m. m. samt § 47 i förordningen h<f^et eden 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i i riket, all ved från de allmänna skogarna med undantag av sådan, som (erfordrades för försäljning åt statsinstitutioner och åt ortsbefolkning, som jplägat erhålla ved från kronans skogar, skulle, i största möjliga utsträckrning genom domänstyrelsens försorg framförd till lämplig järnvägsstation € eller lastageplats, omedelbart ställas till statens livsmedelskommissions förffogande att av denna eller dess underordnade organ genom vederbörande 1 livsmedelsnämnder tillhandahållas de mindre bemedlade, därvid till dessa 1 borde räknas även sådana till arbetarklassen i egentlig mening icke hörande 1 löntagare och andra personer, som kunde antagas för det dåvarande hava cen årsinkomst, ej överstigande 3 000 kronor. Tillika föreskrevs, att den ssålunda till statens livsmedelskommissions förfogande ställda veden skulle i tillhandahållas kommissionen, beträffande ved från kronans skogar till före 1 kristiden gällande normala priser å leveransorten med tillägg av den mer1 kostnad, som kunde betingas av stegrade upphuggnings- och transport1 kostnader, men beträffande de ecklesiastika skogarna till gängse priser, ^vilka samtliga priser skulle av domänstyrelsen fastställas. I en den 30 augusti 1916 dagtecknad cirkulärskrivelse till landets livsimedelsnämnder riktade statens livsmedelskommission nämndernas uppmärks a m h e t på frågan, huru vedbränslebehovet för 1917 — 1 9 1 8 borde tillgodoses. E n utökning av landets vedtillgångar vore nödvändig. Detta Éskulle ske genom de lokala vedbyråernas försorg. För att emellertid dessa 1 byråers verksamhet i berörda hänseende skulle kunna bedrivas i nödig mtsträckning, så att vedbrist icke uppstode 1917 — 1918, erfordrades icke 1 blott att byråerna sattes i stånd att erhålla en tillförlitlig kännedom om .'storleken av de för täckande av vedbehovet under nämnda bränsleår iinom respektive orter erforderliga kvantiteterna hushållsbränsle, utan i även och framför allt att rörelsekapital i nödig utsträckning ställdes till Ibyråernas förfogande. Härvid erfordrades hjälp av de lokala nämnderna. »Statens livsmedelskommission uppmanade därför nämnderna dels att omedellbart till den inom länet upprättade vedbyrån ingå med rekvisitioner å de Ikvantiteter ved, som kunde vara erforderliga för täckande av vedbehovet

å orten för vintern 1917 — 1 9 1 8 , dels ock genom hänvändelse till vederbörande kommunala myndighet söka utverka, att erforderliga penningmedel ställdes till förfogande att i form av förskott för gjorda rekvisitioner utbetalas till resp. vedbyråer. Genom beslut den 29 september 1916 lämnade Kungl. Maj:t, på framställning av livsmedelskommissionen, medgivande därtill, att 70 000 kbm. props och pappersmasseved samt 3 400 kbm kolved från de allmänna skogarna finge ställas till kommissionens förfogande på enahanda villkor som de, vilka enligt vad ovan sagts skulle gälla beträffande ved från samma skogar. I fråga om användningen av de utav riksdagen enligt vad tidigare blivit nämnt å extra stat anvisade medlen, 200 000 kr., föreskrev Kungl. Maj:t genom beslut den 6 oktober 1916, att dessa medel skulle ställas till livsmedelskommissionens förfogande och användas för nedbringande av försäljningspriser å ved, props, pappersved och kolved från de allmänna skogarna, som i enlighet med förut fattade beslut ställts till kommissionens förfogande, i de fall då stegrade arbets- och transportkostnader i avsevärd grad verkade fördyrande på försäljningspriset. Kommissionen skulle med iakttagande av förut lämnade föreskrifter fastställa försäljningspris å ifrågavarande ved m. m. i varje särskilt fall. I skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet den 8 november 1916 hade livsmedelskommissionen hemställt om vidtagande under år 1917 av åtgärder i fråga om kronoveden liknande dem, för vilka redogörelse här ovan lämnats. I berörda skrivelse yttrade kommissionen, bland annat, följande: Trots svårigheten att exakt beräkna behovet av vedbränsle, enär tillförlitliga uppgifter saknades om den verkliga åtgången, torde det dock få anses som säkert, att tillgången på ved för det dåvarande icke motsvarade efterfrågan. Genom att den instundande vintern bedriva ökade vedavverkningar och därigenom öka vedtillgångarna kunde en effektiv gräns sättas mot prisstegringarna. Ehuru vedproduktionen å statsskogarna under det gångna bränsleåret fördubblats borde likväl den ökade avverkningen ske därstädes. Med hänsyn till de rådande svårigheterna på vedmarknaden, vilka, enligt kommissionens mening, med all sannolikhet komme att bestå jämväl under vintern 1917—1918, syntes det emellertid icke tillräckligt att blott vidtaga åtgärder för en väsentligt utökad vedavverkning utan nödvändigt syntes vara att tillse, att den ökade vedavverkningen komme till stånd, även om därigenom avverkningarna av från ekonomisk synpunkt mera värdefulla skogsprodukter måste inskränkas eller väsentligt försvåras under samma tid. Den av Kungl. Maj:t tidigare beviljade fraktnedsättningen vid transport av ved för livsmedelskommissionens räkning gällde fortfarande vid statens järnvägar ävensom vid några enskilda järnvägar. Med anledning av gjorda framställningar utfärdades den 30 augusti 1916 kungl. kungörelse angående förbud mot utförsel av ved från Gottland och Öland.

47¶Dem 30 december 1916 medgav Kungl. Maj:t vidare, att jämväl från bäradsallmänningar ved finge ställas till statens livsmedelskommissions förfogande på enahanda villkor, som gällde i fråga om tillhandahållande av ved från de allmänna skogarna. Även statens industrikommission ingrep med kraft för att söka råda Statens b o t p å bränslebristen. Vid ett sammanträde inom kommissionen i mitten l " ws r.l~ *

komtms-

av november 1916, till vilket speciellt sakkunniga blivit inbjudna, disku- sions terades de åtgärder, som borde vidtagas, för att större vedavverkningar fgfjf^l skulle komma till stånd. Därvid beslöts att tillsätta en kommitté av i 1917. ä m n e t sakkunniga för att närmare utreda hithörande frågor. Bland de undersökningar och arbeten, som genom industrikommissionen utfördes, må här anföras följande. Sedan genom kommerskollegium erhållits uppgift om det förråd av kolbränsle, som den 31 oktober 1916 fanns inom landet, hade utredn i n g verkställts rörande den geografiska fördelningen av kolförbrukningen. E n undersökning rörande storleken av bränslebehovet för de olika industrier, vilka ur försvarets synpunkt vore för landet av största betydelse, igångsattes. Likaledes verkställdes undersökning av olika industriers och trafikföretags kolförbrukning, varvid särskilt undersöktes i vad mån sådan industri, som kunde hänföras till lyxindustri, vore konsument av kolbränsle. Genom trävaruexportföreningen, cellulosaföreningen och pappersbruksföreningen verkställdes en inventering av de råvarulager, som dessa träförbrukande industrier dels förfogade över vid de industriella anläggningarna, dels hade kvarliggande i flottleder. För att söka erhålla approximativ uppgift å storleken av vedförråd under 25 famnar, den minimikvantitet, som bestämts för de av Kungl. Maj:t påbjudna inventeringarna, gjordes hos Konungens befallningshavande i Östergötlands län framställning om, att en inventering av vedinnehav från och med 5 till och med 24 famnar skulle verkställas inom länet. Med representanter för en del av de lokala vedbyråerna höll kommittén sammanträde för diskuterande av de möjligheter till ökande av vedavverkningen, vilka kunde anses föreligga. I anslutning till en del därvid gjorda uttalanden igångsattes en preliminär undersökning av möjligheterna att förkorta avverkningsvägarna. P å anmodan av jordbruksministern avgav kommittén utlåtande i anledning av statens livsmedelskommissions framställning om ökande av vedavverkningen i statsskogarna. Därvid lämnades även en utredning rörande möjligheten av att med tillhjälp av maskinella anordningar vid tillredning av vedbränsle minska behovet i skogen av levande arbetskraft. Vidare föreslogo nämnda bränslekommitterade industrikommissionen att hos Kungl. Maj:t hemställa om upphävande tillsvidare av det enligt § 20 flottningsstadgan gällande förbudet mot nedläggande av obarkat virke

i allmän flottled. Enligt kommitterades mening vore det nämligen svårigheten att erhålla tillräcklig arbetskraft för ved avverkningens bedrivande, som utgjorde det största hindret för ernående av tillräckligt med vedbränsle. Läget vore emellertid sådant, att man icke kunde påräkna någon avsevärd ökning • av det med avverkningsarbete sysselsatta arbetarantalet. Då arbetet med barkning vore synnerligen tidsödande, borde detta inskränkas. Industrikommissionen gjorde framställning hos Kungl. Maj:t om suspenderande av nämnda bestämmelse, vilken framställning i början av december av Kungl. Maj:t bifölls. I januari 1917 avläto bränslekommitterade förslag till ordnande av vedhandeln i syfte att stabilisera vedpriserna. För uppnående av sistnämnda resultat vore nödvändigt, att staten genom lämpliga organ, exempelvis genom livsmedelskommissionens lokala vedbyråer, bedreve försäljning av ved. till hushåll — ej till industrien — till lägsta möjliga priser. E n dylik försäljningsverksamhet krävde emellertid rörelsekapital, vilket beräknades till 1 500 000 kr. Med anledning härav hemställde industrikommissionen den 5 januari 1917 hos Kungl. Maj:t, att ett belopp av 1 500 000 kr. måtte ställas till livsmedelskommissionens vedbyrås förfogande att användas till inköp av ved från enskilda. Vedbyrån skulle därefter i sin ordning försälja denna ved till allmänheten. Vidare hemställdes, att av nämnda belopp 300 0 0 0 kr. skulle få användas till fraktlindringar samt att i händelse av prisfall å ved staten måtte påtaga sig en risk av intill 30 % av det som rörelsekapital äskade beloppet. Kungl. Maj:t biföll den 7 januari kommissionens hemställan med undantag för den sistnämnda punkten, där Kungl. Maj:t förklarade sig vilja framdeles meddela beslut. I sin ovannämnda framställning till Kungl. Maj:t hade industrikommissionen uttalat vissa bekymmer för framtiden rörande bränslefrågan överhuvud och anteciperat de svårigheter i fråga om vår bränsleförsörjning, som inom kort med styrka skulle göra sig gällande. Det hette däri bland annat: "Emellertid kan befaras, att landets tillförsel av utländskt bränsle blir allt mer och mer försvårad, och den tidpunkten är kanske ej alltför avlägsen, då den strängaste hushållning måste genomföras ej blott i avseende å förråden av utländskt bränsle utan även beträffande de inhemska tillgångarna av kol, torv och ved. Nödvändigt torde då vara, att åt ett särskilt statens organ uppdrages att handhava alla frågor, som röra landets bränslebehov, såsom fördelningen av bränsletillgångarna mellan olika grupper av förbrukare, frambringandet av erforderliga myckenheter av de skilda bränsleslagen' m. m. I sådan händelse torde för ändamålet böra inrättas en statens bränslebyrå, vilken då skulle hava att ombesörja jämväl det arbete, som nu ifrågasatts för livsmedelskommissionens vedbyrå." För åstadkommande av den minskning av förbrukningen av stenkol och brännolja vid landets gas- och elektricitetsverk, som av rådande förhållanden betingades, utfärdades vidare, med anledning av framställning

49 av statens industrikommission, den 13 mars 1917 kungörelse angående åtgärder för åstadkommande av minskning av bränsleförbrukningen vid gas- och elektricitetsverk. (Nr 74 Sfs.). Under de tre första månaderna 1917 var bränslefrågan föremål för ytterligare behandling inom industrikommissionen och dess bränslebesparingsbyrå. Bland annat verkställdes utredning rörande landets behov av ved. De kalkyler, som därvid uppgjordes, utgjorde den grundval, p å vilken Kungl. Maj:t hade att stöda sig, då det gällde att fastställa den kvantitet ved, som genom 1917 års bränslekommissions försorg skulle anskaffas. I detta sammanhang bör ånyo omnämnas, att inom handelskommis- Handehsionen i slutet av januari en kolbyrå inrättades med uppgifter, som förut S!0 „ ens angivits. Kolsituationen i början av år 1917 kunde på grund av den stora kolbyrå. uppmärksamhet, som ägnats bränslefrågan från statsmakternas sida, samt den under år 1916 såsom helt år räknat synnerligen gynnsamma kolimporten, icke betecknas annat än som i stort sett tillfredsställande, ehuru givetvis den omständigheten att vedavverkningen icke följt med det stegrade behovet av ved ingav farhågor. Emellertid förändrades situationen våren 1917 såtillvida, att stenkolsimporten, som under senare hälften av år 1916 ständigt varit i nedgående, krympte samman till ett minimum och hotade att totalt avstanna. Industrier och kommunikationsföretag hade visserligen stora lager av kol, men dessa lager skulle vid avstannad kolimport inom längre eller kortare tid vara förbrukade och konsumenterna därefter vara hänvisade enbart till landets bränsle, nämligen veden. Statens järnvägar hade såsom stor kolkonsument redan på ett mycket statens tidigt stadium av bränslekrisen i syfte att tillförsäkra statsbanorna för 3 „ ' °

vagars

deras drift erforderligt bränsle gjort frågan om tillgodogörande av landets vedegna bränsletillgångar, nämligen torv och ved, aktuell. Beträftande torven anskaffto

toto;

ning.

upptogs frågan om tillverkning genom järnvägsstyrelsens egen försorg av vanlig lufttorkad torv i februari månad 1 9 1 7 . Vidare vidtogos i bränslebesparingssyfte högst omfattande inskränkningar i såväl person- som godstrafiken vid järnvägarna. För att biträda järnvägsstyrelsen vid behandling och avgörande av frågor om lämnandet av transporttillstånd m. m. inrättades ett trafikråd den 4 maj 1917. I skrivelse till Kungl. Maj:t, dagtecknad den 10 april 1917, framlade järnvägsstyrelsen vissa förslag rörande en större vedanskaffning genom styrelsens försorg. Styrelsen hade, sedan proveldningar med ved vidtagits och det visat sig, att ved kunde användas vid eldning av lokomotiv, låtit verkställa efterforskningar, huruvida redan under sommaren år 1917 kunde anskaffas åtminstone någon del av den för eldning av lokomotiv å de nordliga distrikten erforderliga vedkvantiteten. Vidare hade förhandlats med representanter för svenska trävaruexportföreningen, Bränslekommissionen.

50 svenska cellulosaföreningen och svenska trämasseföreningen rörande de kvantiteter props, massaved och splitved samt avfallsved, som kunde påräknas för frivillig leverans. Enligt nyssberörda framställning utgjorde statens järnvägars behov av ved för linjerna norr om Krylbo, d. v. s. IV och V distrikten, med dåvarande tågrörelse, omkring 1 000 0 0 0 kubikmeter löst mått om året för de tåg, för vilka eldning med ved överhuvud taget ansåges kunna ifrågasättas. Förslaget gick ut på, att beträffande skogar, tillhörande enskilda, förfoganderättslagen skulle vid behov kunna tillgripas, men att i så stor utsträckning som möjligt skulle åvägabringas frivilliga leveranser, varvid styrelsen tänkt sig kunna påräkna medverkan av de olika länsstyrelserna. A kronoskogarna skulle statens järnvägar tillåtas att genom sitt eget, för vedanskaffning särskilt inrättade organ verkställa upphuggning och framforsling av veden. Erforderlig utstämpling borde emellertid ske genom vederbörande jägmästares försorg men i samråd med järnvägsstyrelsens ombud. Den tvångsavverkning av skog, vilken i utredningen föreslagits och av järnvägsstyrelsen godkänts, borde ske med iakttagande av all den hänsyn till en rationell skogsskötsel, som kunde vara möjlig, och så, att från densamma undantoges skogsskifte, som skäligen erfordrades för respektive egendomars förseende med hushålls virke. I avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut med anledning av järnvägsstyrelsens ovanberörda framställning organiserade styrelsen särskild personal för vedanskaffningens bedrivande. Kontrakt om leverans av ved träffades ock i stor utsträckning. I dessa kontrakt förklarade sig järnvägsstyrelsen bland annat under viss, närmare angiven förutsättning, icke skola gentemot leverantören påfordra tillämpning av förfoganderättslagen för fyllande av statens järnvägars bränslebehov för år 1917. I början av maj hade arbetet med vedanskaffningen fortskridit så långt, att för flera bränslestationer, såsom Luleå, Piteå och Kallholmen frivilliga avtal träffats avseende hela behovet av ved. För övriga bränslestationer i Norrland pågingo underhandlingar om snara leveranser, omfattande omkring hälften av dessa stationers vedbehov. Den 16 april 1917 avgav domänstyrelsen yttrande över järnvägsstyrelsens förslag, varvid domänstyrelsen bland annat framhöll, att styrelsen för egen del i likhet med järnvägsstyrelsen ansåge, att kraftiga åtgärder borde vidtagas för järnvägskommunikationernas hållande i trafik. Med anledning av framställningen avgav Sveriges skogsägarförbund yttrande den 50 april 1 9 1 7 , därvid förbundet, framhållande att detsamma vore fullt medvetet om den mycket stora betydelsen av att betydande partier ved för bränsleåret 1917 — 1918 kunde ställas till det allmännas förfogande och att genomgripande åtgärder vidtoges för att stegra vedtillgången under nästkommande förbrukningsår, framställde vissa erinringar beträffande planläggningen och utförandet av dessa avverkningar.

51¶Genom 1917 års bränslekommissions tillkomst kom icke järnvägsstyrelsens nu omförmälda plan till utförande på sätt som av styrelsen tänkts. Beträffande Kungl. Maj:ts åtgärder för lösande av torvproblemet må Kär endast erinras om, att genom beslut den 14 januari 1916 en kommitté tillsatts med uppgift att utreda och avgiva förslag rörande de åtgärder i olika hänseenden, som från statens sida kunde ytterligare vidtagas för att främja produktionen och användningen av bränsle framställd av torv. Torvfrågan var även föremål för behandling vid 1916 års riksdag. Trots alla dessa åtgärder steg emellertid vedpriset fortfarande, tyd- Motiv för ligen påverkat av kolpriset och bristen på ved. Prisstegringen å en & ™ " ^ famn björkved under 1917 års åtta första månader i procent av juli- sionens priset 1914 framgår av efterföljande uppställning: tillkomst. /o

januari februari mars april maj juni juli augusti

69"G 72'7 75'8 83-8 86 - 5 95 115 126"2

Stegringen i juni och juli månader torde sammanhänga med riksvärderingsnämndens fastställande av priser för ved, som togs i anspråk enligt f örf oganderättsla gen. Ovan relaterade förhållanden och ett inventeringsresultat per 31 mars 1917, varav framgick, att tillgången av ved inom landet nämnda dag icke var större än vad som i allmänhet funnes till avsalu i marknaden för hushållsbehov, nödvändiggjorde, att staten på ett ännu effektivare sätt än dittills ingrep för ordnande av bränslefrågan. Den situation, som förelåg i april 1917 klargjordes av dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson, i hans yttrande till statsrådsprotokollet den 16 april 1917, som var av följande lydelse: "Till de djupast ingripande svårigheter, som kriget skapat på varutillgångens område, har i alla neutrala länder bränsleanskaffningen hört. Visserligen har vårt land i sina skogar en mycket stor bränslereserv; men bristen på fossilt bränsle inom landet gjorde oss som bekant före kriget i hög grad beroende av import särskilt av stenkol och koks, och med industriens utveckling befann sig detta behov i tilltagande under åren före krigsutbrottet, så att importkvantiteten under senaste fredsår, 1913, betydligt översteg fem miljoner ton. Krigsutbrottet kunde då

52 icke undgå att medföra svårigheter vid bränsleanskaffningen, när de krigförande staterna, till vilka nära nog samtliga kol exporteran de länder höra, tidigare eller senare lade hinder i vägen för en normal utförsel av bränsle, vartill vidare kommit de största transportsvårigheter. Trots detta har vårt land ganska länge kunnat förses med utländska stenkol och koks i ungefärligen oförändrade mängder. Men dels har kvaliteten betydligt försämrats, dels har kostnaden sprungit upp till oanad höjd, dels slutligen hava kompensationer måst lämnas i olika former; och då samtidigt vedtillgången av olika anledningar minskats, har en ökad knapphet på bränsle inställt sig. För att tillgodose landets bränslebehov, icke minst i de enskilda hushållen, har Eders Kungl. Maj:t ävensom de olika kristidskommissionerna med Eders Kungl. Majrts begivande inrättat ett flertal organisationer. Sålunda medgav Eders Kungl. Maj:t den 4 februari 1916, att inom industrikommissionen upprättades en bränslebesparingsbyrå; den 5 maj s. å. godkände Eders Kungl. Maj:t vidare statens livsmedelskommissions beslut att inrätta en denna kommissionen tillhörande ved byrå under vilken skulle sortera vedbyråer i de olika länen, medan dessa i sin ordning samarbeta med de lokala livsmedelsnämnderna. Förordningen den 14 augusti samma år angående förbud mot användande av ved såsom bränsle vid industriella anläggningar, kommunikationsinrättningar samt vissa allmänna verk och anstalter föranledde ytterligare samma dag tillsättande av en fristående statens bränslekommission för prövning av ansökningar om dispens från författningens bestämmelser. Inom handelskommissionen har sedan den 23 januari 1917 arbetat en särskild kolbyrå för frågor rörande kolimporten. Av betydelse för bränslefrågan utöver kristiden, men även under denna, har därjämte varit tillsättande den 14 januari 1916 av en torvkommitté, åt vilken Eders Kungl. Maj:t uppdrog att utreda och avgiva förslag beträffande de åtgärder i olika hänseenden, som ytterligare kunde vidtagas från statens sida för att främja produktionen och användningen av bränsle framställt av torv; och slutligen har statens industrikommission under år 1916 tillsatt särskilda bränslekommitterade för vissa utredningar rörande bränslefrågan. Den ständigt tilltagande knappheten på bränsle i de krigförande länderna själva har under de senaste månaderna minskat vårt lands kolimport i betydlig grad. Någon större ändring i dessa förhållanden är näppeligen att förvänta före freden, kanske ej ens under tiden omedelbart efter fredsslutet. I varje fall är det enligt min mening en bjudande plikt för dem, som hava ansvaret för tillgodoseende av landets behov av bränsle i förevarande läge, att räkna med, att Sverige snarast möjligt måste inrätta sig på att täcka sitt bränslebehov i stort sett med inhemska tillgångar. En uppgift av denna omfattning kräver målmedveten organisation av alla de för ändamålet lämpade krafter, varöver landet förfogar. Främst har man vid uppgiftens lösning att fatta i sikte hushållsbehovet av bränsle; detta befinner sig visserligen i avtagande, när man går emot den varmare årstiden, men kräver av väl bekanta anledningar omedelbara åtgärder redan nu, om man skall kunna vara rustad att med någon trygghet möta nästa vinter. Därtill kommer ytterligare transportväsendets och industriens oundgängliga bränslebehov, som uppenbarligen måste täckas, om man ej vill utsätta sig för de mest ödesdigra rubbningar i hela landets näringsliv, vittgående arbetslöshet och starkt ökade livsmedelssvårigheter. I ett dylikt läge, när snabba och målmedvetna åtgärder i ganska enastående omfattning äro högst behövliga, kan den nuvarande organisationen av bränsleförvaltningen icke längre anses tillfredsställande. Det måste skapas ett centralt organ, som kan leda verksamheten efter enhetliga principer, och till vilket alla övriga såväl tillfälliga som permanenta statsinstitutioner med verksamhet på området komma i ett på förhand bestämt förhållande. Endast på sådant sätt synes man mig kunna få säkerhet för, att erforderliga åtgärder vidtagas på lämpligt sätt, och utan att en dyrbar tid förspilles.

53 På dessa grunder får jag härmed hemställa, att en ny statens bränslekommission tillsättes. Denna myndighet synes för att på lämpligaste sätt kunna fylla sin uppgift böra, i analogi med de centrala ämbetsverken, organiseras så, att beslutanderätten i alla frågor tillkommer den person, som utses till ordförande och verkställande direktör. Då den verksamhet i reglerande syfte, som genom flera av ovan angivna offentliga organ förut bedrivits på hithörande område, naturligen måste övertagas av den ifrågasatta kommissionen, synes det vara av vikt, att såsom ledamöter i kommissionen ingå representanter för de intressen, som tillvaratagas av statens livsmedelskommission, statens bränslekommission och statens industrikommission. I och med tillsättandet av den nya bränslekommissionen torde statens hittillsvarande bränslekommission kunna upphöra. Vad ovan omförmälda byråer angår, synas de kunna inordnas såsom särskilda avdelningar under den föreslagna kommissionen, med den ställning och de uppgifter i förhållande till kommissionen, som denna själv må bestämma. Med hänsyn till det stora intresse frågan om bränsleanskaffningen har för järnvägsstyrelsen, anser jag vidare, att en representant för styrelsen bör finnas bland kommissionens ledamöter. Vad slutligen den inom statens handelskommission inrättade kolbyrån beträffar, torde densamma fortfarande böra handhava .sådana ärenden, vilka röra ordnandet av kolimporten. Huru de importerade kolen lämpligen skola fördelas mellan de särskilda konsumenterna synes emellertid böra avgöras gemensamt av industri- och den ifrågasatta bränslekommissionen. En förutsättning för ett ändamålsenligt ordnande av bränsleanskaffningen är givetvis, att statens skogar, i den mån så lämpligen kan ske, tagas i anspråk för vedavverkning. Kommissionens arbete härutinnan skulle uppenbarligen underlättas, om det ålades domänstyrelsen att utse någon av sina ledamöter att på framställning av kommissionen tillhandagå densamma med råd och upplysningar. I sådana frågor, som röra tillgodogörandet av landets torvtillgångar, torde på liknande sätt ett samarbete böra äga rum mellan kommissionen och 1916 års torvkommitté. Även om alla tillgängliga krafter sättas i rörelse, kan det naturligtvis inträffa, att bränsleanskaffningen icke når en sådan omfattning, att landets hela förbrukning kan tillgodoses. Att de enskilda hushållena icke få bliva lidande härpå, har förut framhållits. Alltför stora inskränkningar i transportväsendet utöver dem, som redan ägt rum, skulle uppenbarligen medföra avsevärda olägenheter. Det blir sålunda landets industri, som huvudsakligen kommer att drabbas av en eventuell brist på bränsle. Skulle en dylik situation inträda, kan man enligt min mening icke undgå att företaga en utgallring av de industriella företag, vilkas produktion tjäna mer umbärliga ändamål, och helt eller delvis avstänga dem från tillgång till bränsle. Planen för en sådan utgallring är redan genomtänkt av statens industrikommission . Den närmaste uppgiften, inför vilken den ifrågasatta nya bränslekommissionen kommer att ställas, blir säkerligen att omedelbart sätta i gång med en vedavverkning av enastående omfattning. Sådana förhållandena nu äro, kan det antagligen icke undvikas, att denna avverkning till stor del skötes direkt av statens organ. Härav framgår, att staten i stor utsträckning måste taga i anspråk icke blott de privata skogarna utan även enskild arbetskraft. Vad skogarna beträffar, torde staten genom förfoganderättslagen få tillräckligt kraftiga rättsmedel i sin hand för att i den mån så behöves göra sig till herre över desamma. Gällande lagstiftning bereder däremot icke samma hjälp, om det skulle gälla att tvinga den enskilda till arbete. Det förefaller därför ofrånkomligt, att man måste skaffa staten möjlighet att direkt på ett eller annat sätt förfoga över mänsklig arbetskraft. Till denna fråga skall jag återkomma i annat sammanhang.

54 För att en vedavverkning av den omfattning, varom här är fråga, skall kunna bedrivas, kräves uppenbarligen ett mycket stort rörelsekapital. Till frågan, huru detta skall anskaffas, skall jag jämväl återkomma i annat sammanhang. Redan nu anser jag mig dock böra framhålla, att, om man med avseende å bränsleanskaffningen i kreditavseende använder samma metoder som vid anskaffning av livsmedel, statens utlägg eller förskott kunna antagas stiga till en hotande höjd. I viss mån kan naturligtvis intet annat S37stem användas än kontantsystemet. Detta gäller arbetslöner och andra direkta utgifter för mänsklig och mekanisk arbetskraft. Däremot torde man vidkommande betalning till skogsägare för växande eller avverkad skog kunna ordna sig på ett sådant sätt, att statens kredit icke behövde tagas i anspråk genom direkt upplåning hos allmänheten. J a g tänker mig alltså att ägarna av skog skulle kunna befinnas villiga att, i stället för kontant betalning, mottaga accepter å köpeskillingarna, vilka accepter borde förfalla till betalning helst så lång tid framåt, att man kunde förvänta, att kronan återbekomme utläggen från industri- eller andra företag, som köpte veden. Ett sådant rent affärsmässigt handha vande av bränslekommissionens affärer förutsätter emellertid bildande av ett aktiebolag, däri staten inginge som huvudsaklig delägare. Bolaget skulle naturligtvis upplösas, i och med det att bränslekommissionens verksamhet upphörde, och självfallet bleve bolagets affärer statens, och staten alltså ansvarig för bolagets hela affärsverksamhet. Emellertid skall jag som sagt återkomma till frågan om, i vilken utsträckning och i vilken form statens kredit behöver anlitas för finansiering av bränslekommissionens affärer." D å chefen för finansdepartementet d e n 7 maj 1 9 1 7 f r a m l a d e proposition för r i k s d a g e n a n g å e n d e l a g om a l l m ä n t j ä n s t e p l i k t (se n e d a n ) , y t t r a d e h a n r ö r a n d e b r ä n s l e s i t u a t i o n e n ocli v e d b e h o v e t f ö l j a n d e : "Det är fullt förklarligt, att krigets fortgång skall låta knappheten i hela världen på snart sagt alla förnödenheter framträda med ständigt ökad styrka; ty då lantoch sjökriget oavbrutet förstör frukterna av mänskligt arbete, samtidigt med att allt större delar av befolkningen i de krigförande länderna ägna sig åt antingen kriget självt eller krigsindustrierna, blir det ofrånkomliga resultatet en allt mindre tillgång på medel att täcka mänsklighetens behov. I ett dylikt läge föranledas särskilt de krigförande länderna att bevara för egen räkning det mesta möjliga av produkter; tillförseln till neutrala länder blir antingen avstängd eller belagd med ständigt mer betungande villkor. När därjämte handelsavspärrningarna de två maktgrupperna emellan och sjökriget i dess olika former även direkt hindra varuhandeln, inträder följaktligen för cle neutrala nödvändigheten att, säkerligen under krigets hela återstående del och kanske en längre tid därutöver, inrätta sig på ekonomisk självtillräcklighet. J u förr det medvetandet blir klart för alla medborgare, att ett neutralt land i det nuvarande läget knappast har annat än sina egna tillgångar att lita till, desto större blir utsikten att genomleva krigsperioden utan allvarliga skador. E t t land, som på detta sätt tvingas att tills vidare i allt väsentligt falla tillbaka på egna tillgångar, har endast en på förhand begränsad mängd av produktiva krafter att tillgå och nödgas inrätta sig därefter. Uppgiften måste då bestå i att inrikta dessa krafter på de ändamål, där resultaten för folkets uppehälle bliva de gynnsammast möjliga; den noggrannaste hushållning med såväl levande som döda produktionsmedel utgör därvid grundförutsättningen för en lycklig utgång. Man har därför att avstänga produktionen från de för tillfället mer umbärliga uppgifterna och helt inrikta den på det nödvändigaste. Detta är i första hand en organisationsfråga. Härvid blir det ofta oundgängligt att tillgripa åtgärder, som vore obehövliga och därför särdeles olämpliga under andra förhållanden; man kan ej avvakta verk-

:>-> mingarna av de ekonomiska krafternas fria spel, emedan detta vanligen skulle inneIbära en tidsutdräkt, som i ett dylikt läge kunde leda till do mest ödesdigra följder. II avseende på de döda produktionsmedlen — varor, egendomar, industriella anlläggningar o. s. v. —• hava extraordinära befogenheter därför också tilldelats Kungl. Maj:t genom den år 1916 i vidsträcktare form antagna förfoganderättslagen, som ii huvudsak oförändrad förnyats innevarande år och av vilken bruk redan gjorts på colika områden av näringslivet. Det gäller emellertid att skapa även övriga förutsättningar för den inriktning av produktionen, som det ovanliga läget kräver. Bland de uppgifter, som inställt sig för vårt lands vidkommande, har livsmedelsproduktionens utveckling hittills främst varit föremål för uppmärksamhet, och detta imed allt skäl. Emellertid finnes ett annat område av näringslivet, som i betydelse SBtår tillbaka endast för livsmedelsproduktionen och där de mest genomgripande {'åtgärder visat sig utgöra ett trängande behov. Detta område är Iränsleanskaffmingen, för vars tillgodoseende Kungl. Maj:t på min föredragning den 16 april 1917 tillsatt en ny, särskild kommission. Om alla länder och särskilt om de neutrala gäller som bekant, att en av de Största svårigheter, som kriget under sin fortgång framkallat, har varit bränsle{anskaffningen för såväl hushållsändamål som industriens, transportväsendets och Ikraftanläggningarnas behov. Vårt lands bränsleimport befann sig i stark uppgång Hinder åren närmast före krigsutbrottet, och under senaste fredsår, 1913, utgjorde •enbart införseln av stenkol och koks icke mindre än 5 374 720 ton. Det var därfför en naturlig sak, att svårigheterna för utförsel från de stenkolsproducerande, nu krigförande länderna i förening med rubbningarna i sjöfarten tämligen omedelIbart skulle vålla vårt näringsliv allvarligt avbräck. Trots detta torde man kunna påstå, att bränslebristen i Sverige hittills gjort sig mindre gällande än i flertalet ;andra neutrala länder. Emellertid måste nu den tidpunkt anses ha inträtt eller vara omedelbart förestående, då bland annat bränsleknappheten hos de krigförande själva utesluter större tillskott från dem till täckande av vårt lands bränslebehov; och då nära nog alla kolexporterande länder för närvarande befinna sig i krig, innebär detta, att vi för krigets återstående del böra inrätta oss på att anskaffa nästan allt behövligt bränsle inom landets gränser. Vårt ekonomiska liv står därigenom inför en uppgift, vilken, såsom jag redan framhållit, måste lösas ^framom nära nog alla andra, med undantag av livsmedelsanskaffningen, och som alltså kräver uppbjudande av alla de krafter, varöver vårt land för ändamålet förfogar. Lyckligtvis tillhör Sverige de länder, som vid behov kunna falla tillbaka på egna bränsletillgångar för lång tid framåt. I fredstid täckes bränslebehovet i stor utsträckning genom import, icke därför att detta är en naturnödvändighet utan emedan det ställer sig ekonomiskt ojämförligt fördelaktigare än användning av övervägande inhemskt bränsle; men med importmöjligheternas försvinnande ha dessa ekonomiska hänsyn också bortfallit. Eftersom de inhemska bränsletillgångarna faktiskt existera, blir alltså bränslebehovets täckande i särskild grad en organisationsfråga. Utan att underskatta de avsevärda tillskott för bränslebehovets fyllande, som kunna erhållas genom ökad anskaffning av inhemska stenkol och torv och ersättning av bränsle med vattenkraft, måste man fasthålla, att det ojämförligt viktigaste inhemska bränslet är veden. Det gäller följakligen i första hand att organisera en i rätt tid och i tillräcklig omfattning utförd vedanskaffning. Man kan erhålla en ungefärlig föreställning om den storleksgrad uppgiften tillhör genom följande överslagssiffror, vilka meddelats av bränslekommissionens ordförande, delvis med anlitande av en inom industrikommissionens bränslekommitté a 1

Materialet för behovets bedömande hade erhållits från industrikommissionen. Bränslekommissionens ordförande hade med sina kalkyler nedbragt siffran på ved, som ansågs böra anskaffas genom bränslekommissionens försorg. (B. K:s anm.)-

56 utförd utredning. Det beräknas att, om stenkolsimporten helt upphör och i n d u s t r i behovet av stenkol, träkol och virke likväl kvarstår, avverkningen i våra skogarr för att ersätta stenkolsimporten måste ökas från nuvarande 42 miljoner m 3 till 1 70 miljoner m 3 eller med 28 miljoner m3. Med m 3 förstås här kubikmeter fastt mått varav beträffande ved 1 m:! är ungefärligen 1-6 7 m 3 löst mått. En dylik ökning, vilken för övrigt sannolikt är omöjlig att genomföra, torde3 emellertid ej erfordras. Man synes kunna antaga, dels att kolimporten ej heltt kommer att avstanna, dels att, om den avstannar, även exportindustrierna kommaa att så göra och bränslebehovet därigenom minskas. Utgår man från, att såväll bränsleimporten som de stora exportindustrierna inskränkas till hälften, torde b e hovet av extra vedavverkning såsom ersättning för kolimport kunna sänkas tilll 12 miljoner m 3 . Emellertid vållar exportinskränkningen samtidigt en minskning i b e hovet av sågtimmer och pappersved från nuvarande 16 miljoner m 3 till hälften ellerr 8 miljoner m 3 och av ved för träkolning från 4 till 2 miljoner m 3 , alltså en b e sparing av 10 miljoner m 3 . Under den antagna förutsättningen av halv stenkolsimport och halv drift av exportindustrien motväges sålunda det ökade behovet 122 miljoner m 3 av inbesparade 10 miljoner m 3 , varför totalavverkningen endast behovenökas med 2 miljoner m 3 . Totalavverkningen skulle då omfatta ungefärligen: normalt miljoner ni 3

under krisen miljoner m 3

För sågverk och pappersmassefabriker „ träkolning „ byggnadsvirke „ normal vedförbrukning (huvudsakligen hushållsförbrukning) „ extraordinär „

16 4 6

8 2 6

16 —

16 12

Summa

44¶Avverkningarnas summa skulle följaktligen ej avsevärt ändras, ehuru behovet av.T ved och kolved ökades från 20 miljoner m 3 till 30 miljoner m 3 , alltså med 10) miljoner m 3 . En så betydande ökning av vedavverkningen kan likväl ej tänkas utan starkai rubbningar i den normala vedanskaffningen. Det torde därför vara nödvändigt, attt en ansenlig del av den senare utföres i samband med den nya extraordinära a v verkningen; sättes denna del till hälften eller 10 miljoner m 3 , kommer man till s u m man 20 miljoner kbm. fast mått som uttryck för vad som bör avverkas genom bränslekommissionens försorg. Då 2 m 3 kan anses som ett normalt dagsverke, motsvarar* detta 10 miljoner dagsverken enbart för huggningen. Då emellertid den beräknade ökningen av total avverkningen är relativt obetydlig,, skulle, om denna extraordinära avverkning kunde i likhet med den normala fördelas över hela året, med tyngdpunken förlagd till vintern, denna uppgift icke ii annan mån överstiga den normala än att avverkningarna måste koncentreras till ur • transportsynpunkt lämpliga trakter. Men som situationen nu utvecklat sig å bränslemarknaden, kan denna avverkning; icke utföras i vanlig ordning. Det är nämligen icke nog med att själva avverkningen till stor del måste utföras' under sommarmånaderna, för att veden skall hinna tcrka före nedforslingen påt vinterföret, vilket med de mängder, varom det här rör sig, även i bästa fall vore; en svår uppgift. Därutöver måste också på grund av möjligheten för en snart i n trädande bränslebrist en betydande del av detta virke nedforslas redan på b a r mark före vintern, vilket tydligen gör snabb avverkning i transportledernas omedelbara närhet för åtminstone en del av den totala mängden till en ren nödvändighet..

57 .Men därtill kommer för det sista, att den svenska landsbygdens arbetskraft under t större delen av sommarmånaderna är tagen i anspråk för jord bruksändamål, vilket i antingen begränsar tillgången på arbetskraft till städernas och industribygdernas i ofta med skogsarbetet mindre vana styrkor eller också tvingar till avverkningens 1 koncentrering på de ganska få veckor av sommaren, då jordbruket ställer mindre i anspråk på landsbygdens arbetskraft. Inför dessa svårigheter måste man göra sig den frågan, om icke i det antagna 1 fallet av halv drift i exportindustrien problemet enklare kunde lösas genom att för 1 bränsleändamål förvärva den genom driftsinskränkningen ledigblivna virkeskvantitteten eller 10 miljoner m 3 , vilken kvantitet förvaras vid sågverken och cellulosa1 fabrikerna, är på väg dit å flottlederna eller lagras i skogen och vid järnvägarna. IKunde detta ske, så skulle härigenom hela den beräknade vedbristen täckas, varJför inga extraordinära vedavverkningar behövde anordnas och sålunda den normala 1 vedavverkningen kunde fortgå i vanlig ordning utan statsingripande. Gentemot en dylik plan inställa sig likväl genast betänkligheter på grund av (en viss motvilja att använda en högrevärdig vara för ändamål som kunna t i l lfredsställas med råvaror av normalt lägre värde. Om dessa betänkligheter skola i anses avgörande, torde dock bliva beroende av timrets och pappersvedens antagliga >värde efter kriget jämfört med bränslets värde nu. Tyngre torde de svårigheter n 7 äga, som sammanhänga med upptagning, torkning, transport och sönderdelning av tså väldiga kvantiteter virke, varvid måste uppmärksammas det betydande avståndet ifrån Norrland, där denna virkestillgång företrädesvis är att söka, till centrum för lbränslebehovet i sydligare delar av landet. Alla dessa förhållanden kräva emellerttid noggranna undersökningar, vilka icke kunna medhinnas på den korta tid som .'återstår, innan de anordningar i stor skala måste börja, vilka bliva nödvändiga, com icke den nyss skisserade linjen är framkomlig. Det riktiga torde därför vara fatt skyndsamt undersöka, i vilken mån bränslebristen med fördel kan täckas med de 1 kvantiteter timmer, pappersved och kolved som kunna väntas bliva disponibla {.genom nödtvungen driftsinskränkning, men under tiden med all kraft fullfölja förIberedelsen för en ökad vedavverkning. Att under de veckor, som återstå före den 1 lämpliga tiden för vedavverkning, hinna komma i sådan förbindelse med skogslagarna, att vedbehovets fyllande å frivillighetens väg kan garanteras, torde emellerttid få anses uteslutet." K u n g l . b r e v e t till s t a t s k o n t o r e t a n g å e n d e b r ä n s l e k o m m i s i o n e n s t i l l s ä t t a n d e o..n •

•,

, -i

w a r a v följande l y d e l s e : Gustaf etc. Sedan Vi dels den 4 februari 1916 medgivit att inom statens industrikommission ffinge tills vidare inrättas en bränslebesparingsbyrå, dels den 5 maj samma år ^godkänt inrättandet inom statens livsmedelskommission av en vedbyrå, dels ock eden 14 augusti samma år förordnat om tillsättande av en statens bränslekommission, Ihava Vi denna dag funnit gott bestämma, att en ny statens bränslekommission, Ibenämnd 1917 års bränslekommission, skall upprättas med uppgift att sörja för tillgodoseendet ej mindre av den enskilda hushållsförbrukningens än även av iindustriens och transportmedlens behov av bränsle, samt till ledamöter äv denna kkommission förordnat skogschefen i Uddeholms aktiebolag Henrik Petterson, vilken ttillika skall vara kommissionens ordförande, redaktören Adolf Christian Johan (Christiernsson, byråchefen i socialstyrelsen Thorvald Filrst samt jägmästarna Nils (Gustaf Ringstrand och Wilhelm Trahn. Tillika hava Vi funnit gott förklara att kommissionen skall, på kallelse av ordföranden, sammanträda i Stockholm å ttid, som av ordföranden bestämmes,

Bränslekommissio m_ komst.

nens

att kommissionen skall äga tillkalla personer med speciell sakkunskap på de områden, som av kommissionens uppdrag beröras, med rätt för de sålunda tillkallade att deltaga i kommissionens överläggningar men ej i dess beslut, att för tid, varunder en vars arbete i kommissionen pågår, ersättning skall utgå till ordföranden med belopp, som Vi särskilt vilja bestämma, samt till ledamot eller person, vilken i enlighet med vad nyss nämnts särskilt tillkallats för deltagande i kommissionens arbete, om han är bosatt i Stockholm eller till följd av annat allmänt uppdrag, för vilket gottgörelse åtnjutes, sig där uppehåller, med 5 kronor om dagen, men eljest med 10 kronor om dagen, att för de av uppdraget föranledda resor rese- och traktamentsersättning skall utgå till ordföranden, ledamot eller särskilt tillkallad person efter tredje klass i gällande resereglemente, så framt icke någon till följd av innehavande ämbete eller tjänst är berättigad till ersättning i högre klass, i vilket fall ersättning skall efter sådan klass beräknas, att kommissionen skall äga att från vederbörande verk och inrättningar infordra de uppgifter och meddelanden, som kunna finnas erforderliga för dess arbeten, samt att kommissionen skall äga att antaga sekreterare och eljest nödiga biträden till arbetets utförande, och vilja Vi härmed anbefalla Eder att efter räkningar, vilka tid efter annan kunna varda till Eder ingivna, av under händer varande medel förskjuta vad ersättningsberättigad enligt ovan omförmälda beräkningsgrunder kan tillkomma ävensom vad till expenser av kommissionen kan rekvireras samt därefter hos Oss anmäla de förskjutna beloppen till ersättning. Ifråga om ordningen för arbetets bedrivande inom kommissionen hava Vi funnit gott bestämma, att beslutanderätten tillkommer ordföranden ensam, med rätt och skyldighet likväl för de vid beslutets fattande närvarande ledamöterna att i förekommande fall till protokollet låta anteckna sina från beslutet skiljaktiga meningar, samt att det skall åligga ordföranden att vid uppgörande inom kommissionen av plan för arbetets bedrivande eller uppdragande av riktlinjer för detsamma höra kommissionens ledamöter vid sammanträde, till vilket de samtliga blivit kallade, och i andra ärenden, däri ordföranden önskar införskaffa råd och upplysningar, höra den eller de ledamöter, som han för förekommande ärendes behandling finner lämpligt. Därjämte hava Vi funnit gott förordna, dels att statens hittillsvarande bränslekommission skall upphöra, men att de uppgifter, som jämlikt förordningen den 14 augusti 1916 angående förbud mot användande av ved såsom bränsle vid industriella anläggningar, kommunikationsinrättningar samt vissa allmänna verk och anstalter åligga denna kommission, hädanefter skola ankomma på 1917 års bränslekommission dels ock att ovan angivna byråer skola såsom särskilda avdelningar inordnas under den nu tillsatta kommissionen med den ställning och de uppgifter i förhållande till densamma, som av kommissionen må bestämmas. Slutligen hava Vi funnit gott anbefalla dels domänstyrelsen att utse någon av sina ledamöter att, på framställning av kommissionen, i frågor, som beröra statens skogar, tillhandagå kommissionen med råd och upplysningar, dels ock 1916 års torvkommitté att inom eller utom kommittén utse sakkunnig person att lämna kommissionen biträde med råd och upplysningar i frågor, som röra tillgodogörandet av torv. Stockholms slott den 16 april 1917. GUSTAF.

/ /

Conrad

Carleson.

BRÄNSLEKOMMISSIONEN

I. Bränslekommissionens organisation.

allmänna

A. Grundläggande åtgärder av 1917 års bränslekommission. Bränslekommissionen erhöll, såsom förut anförts, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 april 1917 i uppdrag att sörja för tillgodoseendet icke blott av den enskilda hushållsförbrukningens utan även av industriens och transportmedlens behov av bränsle, det vill i korthet säga att tillgodose landets hela bränslebehov. Maximipris. Den uppgift, som sålunda påvilade kommissionen, skulle vid ett flyktigt betraktande av den föreliggande situationen kunna tänkas — åtminstone delvis — löst genom att lägga redan huggen ved under beslag och medelst fastställande av maximipris söka förhindra prisstegring å vedbränsle. Enligt kommissionens mening skulle ett sådant tillvägagångssätt emellertid näppeligen hava fört till det med kommissionens tillsättande åsyftade målet. Kommissionens uppfattning om effektiviteten av maximiprisbestämmelser har vid ett tillfälle av kommissionens första ledning klarlagts och må här i korthet anföras. Det produktionshämmande inflytande, som maximipris i allmänhet visat sig hava, ansågs komma att göra sig särskilt gällande i fråga om skogsalster, därför att dessa icke skördades varje år utan endast med långa mellantider. Så länge man icke kunde tvinga jordägaren att avverka skog, medförde fastställande av maximipris alltid risken, att eljest planerade avverkningar inställdes. Enligt kommissionens mening kunde våren 1917 genom maximipris och beslag visserligen den då befintliga veden förvärvas billigare än genom fri handel, men de olägenheter, som åtföljde ett beslag, syntes emellertid väga vida tyngre än nyssberörda tillfälliga fördel. E t t beslag å ved vid nämnda tidpunkt hade med nödvändighet sönderslitit alla normala förbindelser mellan säljare och köpare och därigenom under dessa i här berört avseende särdeles ömtåliga månader stoppat vedtransporterna. Den omfattande administration, som skulle erfordrats för att verkställa ett allmänt vedbeslag med åtföljande ransonering, hade vidare icke kunnat på kort tid organiseras, varför bränsle-

brist möjligen k u n n a t uppstå å många orter som en följd av beslaget. P å andra områden vunnen erfarenhet hade nogsamt givit vid handen, att maximiprissättning å ett varuslag utan åtföljande beslag å och ransonering av detsamma ofta medfört motsatt verkan än den åsyftade. Av vad under första huvudavdelningen härovan blivit anfört rörande bränslefrågans läge före kommissionens tillkomst framgår i varje fall med full tydlighet, att kommissionens uppdrag icke skulle kunnat fullgöras enbart genom sådana åtgärder, som nyss antytts. N ö d v ä n d i g h e t e n a v ö k a d v e d p r o d u k t i o n . Den allmänna uppfattningen, sådan den offentligen kommit till uttryck bl. a. i riksdagen och i pressen, synes kunna sammanfattas däri, att ett oundgängligt behov förelåg att på kortast möjliga tid producera erforderliga kvantiteter bränsle. Skälen härför voro klara. Statsåtgärder hade förut vidtagits i alla tänkbara riktningar i syfte att dels råda bot på bristen å vedbränsle, dels förhindra prisstegring å detsamma. Men åtgärderna hade icke lett till önskat resultat varken i det ena eller andra avseendet. De framvunna inventeringsresultaten gåvo vid handen, att ved förefanns endast för täckande av ett ordinärt behov av hushållsbränsle.* Enligt införskaffade uppgifter hade industrien härav för framtida förbrukning inköpt en högst avsevärd del. Under påverkan av de ständigt stegrade kolpriserna samt andra inflytande omständigheter hade dessutom prisstegringen å veden fortsatt. Härtill kom en omständighet, som verkade omedelbart avgörande på bränslefrågans dåvarande läge: den katastrofala minskningen i importen av kolbränslen, vilken förut närmare belysts. Situationen på det industriella området framgår även av vad ovan sagts. De stora bränslekonsumerande industriföretagen, särskilt de som producerade varor, vilka ur folkförsörjningens synpunkt voro nödvändiga, måste hava sitt bränslebehov tillgodosett. När tillgången på kol på grund av vad som inträffat blivit så oviss, ansåg man sig böra räkna med att för den tid, kriget skulle komma att fortfara, anskaffa det för landet behövliga bränslet inom dess egna gränser. Även om avsevärda tillskott för bränslebehovets tillgodoseende kunde erhållas genom ökad produktion av inhemska stenkol och torv samt eventuellt därigenom, att vattenkraft i större utsträckning än förut tillgodogjordes, stod det dock fast, att veden var det ojämförligt viktigaste inhemska bränslet. Vid en vedanskaffning, som skulle ersätta de uteblivna stenkolen, yppade sig givetvis svårigheter av 1 Inventeringen per den 31 mars 1917 av tillgången å brännved lämnade som resultat cirka 2,386,000 famnar ä 108 kubikfot. Emellertid omfattade denna inventering endast partier om minst 25 famnar. För att få en föreställning om de återstående posternas betj T denhet hade inventeringen per den 1 oktober 1916, såsom i det föregående är omnämnt, kompletterats med en inventering i Östergötlands län av alla partier ved mellan 5 och 25 famnar. Denna inventering gav vid handen, att huvudinventeringens resultat borde ökas med 12 % för erhållande av hela inventariet. Vid den beräkning, som låg till grund för den nu föreliggande siffran — per den 31 mars 1917 — hade den genom inventeringen framvunna siffran för säkerhetens skull höjts med 20 %.

hittills oanad omfattning. För det första krävdes svar på frågan, huru stora kvantiteter det var oundgängligen nödvändigt att avverka med hänsyn tagen till bränslekrisens utsträckning i tiden och för de olika behovens tillgodoseende. Det material, som fanns att tillgå i det senare avseendet — i det förra var kristidens längd avgörande — var synnerligen ofullständigt i det avseendet, att uppgifter ej förelågo beträffande olika konsumentgruppers behov av ved, även om det totala behovet i grova drag beräknats. Bristen hos dessa i detalj gående siffror över behovet kunde ej heller av lätt insedda skäl få anses avgörande för kommissionens handlingssätt, enär läget krävde, att anskaffningsarbetet omedelbart igångsattes. Med utgångspunkt från det redan hopsamlade och bearbetade materialet kom man till det resultat, att 33 miljoner kbm ved löst mått borde anskaffas genom bränslekommissionens försorg. Denna siffra ansågs vara ett minimum, då av den utredning rörande behovet, som vid ifrågavarande tidpunkt förelåg, framgick, att behovet var ungefär dubbelt så stort. Vid fastställande av behovet hade man utgått från, att den uppkomna bristen å importerade kolbränslen måste fyllas med ved samt att förbudet för industrien att använda ved skulle upphävas. I stället skulle de industrier, som kunde elda med ved, på ett eller annat sätt bindas vid att använda den genom statens försorg anskaffade veden för driften, i syfte att därigenom möjlighet skulle beredas att ransonera det minskade kollagret till förbrukare, vilka voro i oundgängligt behov av kolbränsle. Det ankom på bränslekommissionen att, utgående från den erforderliga kvantiteten, inrikta sitt arbete på att anskaffa densamma och söka fördela anskaffningen på de lämpligaste platserna. A t t därvid enbart lägga behovsynpunkten såsom huvudsaklig grund lät sig tyvärr icke göra. Kommissionen disponerade visserligen uppgifter om de små bränsletillgångarnas fördelning å särskilda orter men kände däremot icke den geografiska fördelningen av det totala tränslcbcJiovet. Beträffande industriens behov utgick kommissionen våren 1917 från, att den egentliga exportindustrien skulle komma att inskränkas till hälften, men vilka industrigrenar inskränkningen skulle komma att drabba och hur den geografiskt skulle komma att fördela sig, därom visste man på förhand intet. An mer omöjligt var det att vid avverkningarnas planläggning fastslå de olika orternas blivande behov av ved. Detta behov påverkades nämligen i hög grad av stenkolsimportens storlek och lokala fördelning, vilka faktorer endast månadsvis kunde bedömas. Kommissionen hade därför vid planläggningen av sin vedanskaffning i huvudsak att hålla sig till transportledernas befintlighet i förhållande till skog, som var lämplig att avverka till ved, varjämte kommissionen måste noggrant fasthålla vid, att den avverkning, som å varje plats skulle komma att ske, icke fick gå utöver fordringarna på en god skogsvård. H u r denna planläggning skedde, kommer att här nedan närmare beröras.

64¶Uppgift o m b r ä n s l e b e h o v e t . Kommissionen vidtog omedelbart åtgärden' för att erhålla uppgifter om de största bränslebehoven och införskaffade ii sådant hänseende provisoriska uppgifter från större förbrukare exempelviss järnvägarna. Genom kungörelse den 12 juni 1917 förordnade Kungl.. Maj:t, efter framställning av kommissionen, att, för underlättande av/ kommissionens arbete med tillgodoseende i viss omfattning av industrienss behov av bränsle, uppgifter skulle av innehavare av fabriker och därmed! jämförliga verk samt av järnväg, fartyg och annan kommunikationsanstaltt ävensom av allmänna verk och inrättningar avgivas rörande dessas f ö r brukning av bränsle samt använda värmekraftmaskiners energialstring,, och skulle uppgifterna insändas till kommerskollegii avdelning för n ä r i n g s statistik. Sedan materialet i augusti 1917 inkommit till kollegium samtt därstädes underkastats en preliminär granskning och sammanräkning, t i l l ställdes resultatet efterhand bränslekommissionen. Ifrågavarande uppgiften' äro sedermera av kommerskollegium bearbetade och den 30 maj 1 9 1 8 ii tryck utgivna under titeln "Bränsleförbrukningen under åren 1913—19177 vid industriella anläggningar, kommunikationsanstalter samt allmänna verkc och inrättningar". Förfoganderättslagen. Beträffande själva anskaffningssättet av dem erforderliga vedkvantiteten var det med hänsyn till den korta tid, soma stod till buds, samt av andra nedan angivna enligt bränslekommission ems mening vid ifrågavarande tidpunkt föreliggande skäl uteslutet att enbartt på frivillighetens väg anskaffa densamma. Det var därför nödvändigtt att redan från början anlita de hjälpmedel, som en tillämpning av 5 £§ i lagen den 27 april 1917 om förfogande över viss egendom under u t o m ordentliga, av krig föranledda förhållanden erbjöd. Denna paragraf vair av följande lydelse: "Där dot för tillgodoseende av sådant behov av vara, som i 2 § avsesi, prövas nödigt att kronan förfogar över fastighet, byggnad eller annam anläggning eller järnväg, fartyg eller annat transportmedel utan att sammia egendom avstås till kronan, vare ägare eller innehavare av egendomem pliktig att, i den mån Konungen så förordnar, till kronan mot ersättning ej mindre upplåta egendomen med tillhörande inredning eller utrustning än även tåla eller vidtaga erforderlig ändring eller förflyttning av inredlning eller utrustning, som nu är nämnd. Vad sålunda är stadgat gälhe ock om byggnad, som erfordras till bostad åt driftspersonal, samt oim mark eller byggnad för upplag. Erfordras för ändamål, som nu är sagt, att från fastighet tillhandahålles vara, som där frambringas eller finnefS tillgänglig, eller att vid fabrik eller annan anläggning tillverkas, beredes elle)r iståndsättes viss vara, eller att med järnväg, fartyg eller annat transportmedel verkställer forsling av viss vara eller av arbetare eller driftspersonal, som för varats framställning eller tillhandahållande erfordras, utan att kronan i övrigt förfogar över egendomen,

vare ägare eller innehavare av sådan egendom pliktig att, efter ty Konungen därom förordnar, mot ersättning vidtaga de åtgärder, som för varans frambringande, beredande, tillverkning, iståndsättande eller tillhandahållande erfordras, eller verkställa forsling, som nyss är sagd. Av vara, som å fastighet frambringas, äge dock innehavaren av fastigheten att tillgodogöra sig vad som uppenbarligen är oundgängligen behövligt för honom eller den som av honom njuter kost eller stat. Tages genom förfogande, som i denna § avses, i anspråk växande skog, bör ej utan tvingande skäl avverkning av kronan bedrivas eller innehavaren åläggas i större omfattning än som med god skogshushållning är förenligt." P å grund av detta stadgande kunde en skogbärande fastighet tagas i anspråk antingen på det sätt, att skogsmark togs under förfogande, varefter kronan själv därå bedrev ved avverkning, eller så, att ägaren förpliktades a t t för kronans räkning avverka en i förhållande till skogsarealen avpassad, av vederbörande statsorgan bestämd vedmängd. Sistnämnda form för framtvingande av vedavverkning ansågs emellertid vara förenad med avsevärda olägenheter. Den gick ut på, att markägaren icke blott skulle avstå träden på rot utan även ombesörja huggn i n g och utdrivning av dem. Då det av ovan angivna skäl icke var t ä n k b a r t att sprida avverkningarna över hela södra och mellersta Sverige p å grund av nödvändigheten att inskränka transporterna, skulle de markägare, vilka hade skogar belägna intill transportleder, blivit hårt och orättvist belastade i förhållande till andra. Svårigheter skulle med säkerhet hava uppstått att anskaffa bostäder och föda åt arbetare, ävensom att anskaffa dragare, foder åt dessa samt allt övrigt, som erfordras för avverkningars bedrivande. Man kunde vidare vara viss om att genom den starka konkurrensen om arbetskraften priserna, på grund av omöjligheten a t t hålla enhetliga priser, skulle komma att drivas i höjden på ett oöverskådligt sätt. Två andra skäl talade även med styrka emot ett sådant förfaringssätt, som det nu antydda. För det första hade säkerligen skogsvårdens fordringar blivit satta i efterhand. För det andra kunde det icke anses lämpligt att på förhand binda sig vid avverkning av en viss vedkvantitet utan möjlighet att sedermera minska avverkningen. En marginal borde finnas, som möjliggjorde ett inställande av avverkningarna, därest den för tillfället brydsamma situationen på bränslemarknaden förändrades till det bättre på ena eller andra sättet. Det mindre lyckliga i en sådan lösning, som den ovan antydda, framstår även tydligt om man betänker, att uppgiften närmast var en organisationsfråga. Det saknades icke möjlighet att erhålla själva bränslet, utan svårigheterna bestodo i att anskaffa arbetskraft och dragkraft för bränslets framskaffande. Det gällde därför att lösa problemet på ett sätt, som ställde den erforderliga bränslemängden till konsumenternas förfogande med minsta möjliga uppoffring av mänsklig och annan energi. bränslekommissionen.

Detta mål ansåg man sig vinna genom att från de i transporthänseendee mest välbelägna skogstrakterna anskaffa ved dels genom frivillig ö v e r enskommelse med markägarne, dels efter förfogande över skogsmark, varåå kronan själv avverkade. Rörande behandlingen av skogsområden, som togos i anspråk förr kronans räkning, var i förfoganderättslagen uttalat, att de icke utann tvingande skäl finge göras till föremål för avverkningar, som icke över-rensstämde med grunderna för en god skogshushållning. A andra sidann måste man förutsätta, att de virkeskvantiteter inom ifrågavarande väl4belägna områden, som utan olägenhet i skogsvårdshänseende kunde dispo-»neras, också skulle tagas i anspråk. Kommissionen utgick ifrån att de för avverkning utsedda områdenaa först skulle genomgås med av kompetent person ledd utstämpling. Då d e t t emellertid kunde antagas, att mången skogsägare satte stort värde påå att själv få utstämpla den å hans mark förestående avverkningen, ansågs;s detta ej heller böra förhindras, i den mån garantier kunde erhållas, a t t t avverkningen å området i fråga härigenom ej bleve mindre, än om ut-> stämplingen förrättats av statens ombud. Om sålunda meningen var att koncentrera avverkningarna till trans-3portledernas relativa närhet, kunde man därför icke avstå från att tilUl arbetets utförande söka förvärva även utom dessa områden boende lämpli^g arbetskraft. Efter allt att döma voro i stället åtgärder nödvändiga föi)r att tillförsäkra staten biträde under någon kortare tid av alla härtir.ll lämpliga. Denna omständighet gjorde det svårt att med ägarna av de utseddaa områdena träffa godvillig uppgörelse i överensstämmelse med förfogandeerättslagens syfte, så att tvånget blott hållits i reserv för att tillgripas näilr frivilligheten ej varit tillfyllest. För att dylika enskilda uppgörelser skullde kunnat i större utsträckning åstadkommas, hade det varit nödvändigt, a t t t staten erhållit säkerhet rörande skogsägarens förmåga att utan hjälp fråin statens sida fullgöra uppgiften. Vad särskilt angår en hel del mindre skogsägare, är det tänkbart, a t t t saken kunnat utveckla sig på detta sätt, i det att de själva med ellesr utan hjälp av hemmavarande manlig arbetskraft begagnat lediga dagaar att hugga ved i gårdens närhet; och i avseende på de större skogsägarnas, särskilt de stora bolagen, är det också möjligt, att dessa förfogat övesr erforderlig arbetskraft för ändamålet, eventuellt genom inskränkning i eller inställande av antingen skogsvårdsarbeten eller ock industriell driftt. Kommissionen ansåg på grund av de föreliggande förhållandena gansk^a tydligt, att en mängd skogsägare icke med den bästa vilja på frivillig^hetens väg kunnat anskaffa erforderlig mängd arbetskraft och dragaree, vartill kom, att i andra fall utsikten att själva få avverka icke lockaat skogsägarna tillräckligt att inskränka övriga arbeten i sådan grad, a t t t arbetskraft blev ledig för ändamålet. Det hade kanske icke varit otänkk-

67¶Ibart att härvid uppnå ett tillfredsställande resultat, om tiden tillåtit ett llångvarigt upplysnings- och. agitations arbete bland såväl skogsägare som ttill skogsarbete duglig personal; men detta var nu fullständigt uteslutet £av hänsyn till tiden. Den period av sommaren 1917, som i huvudsak imåste begagnas, var den som låg mellan vårbrukets slut och höskörden, i alltså i grova drag från mitten av maj till början av juli månad; och (dessförinnan hade dylikt upplysningsarbete icke medhunnits.

Förordningen om upplåtande till kronan av vissa områden för ^skogsavverkning. Nu anförda synpunkter gjorde, att bränslekommisssionen utgick från, att avverkningarna i kanske flertalet fall måste becdrivas av staten själv. För att icke någon tid skulle försittas, hemställde I-kommissionen i underdånig skrivelse den 11 maj 1917, att Kungl. Maj:t imed stöd av förfoganderättslagen måtte förordna, att innehavare av skogIbärande mark, belägen inom vissa å en särskild förteckning upptagna Ikommuner, skulle, därest han icke i den omfattning, som av kommissionen Ibestämdes, å berörda mark verkställde skogsavverkning och till kronan aavstode det avverkade virket, vara pliktig att till kronan för avverkning rapplåta nämnda mark eller den del därav, vara kommissionen funne avwerkning för kronans räkning vara erforderlig. I nämnda skrivelse framIhöll kommissionen, att det vid dåvarande tidpunkt icke kunde närmare tbestämmas, inom vilka områden de ifrågasatta avverkningarna skulle äga irum., än att kommissionen angav de kommuner, vilkas belägenhet voro S5ådana, att skogstillgångarna inom desamma i första hand måste tagas i ainspråk. Huru omfattande avverkningen skulle bliva inom de särskilda kcommunerna, kunde däremot icke beräknas, förrän skogsmarkerna genomggåtts under ledning av forstligt utbildade personer. Kommissionen utt a l a d e också sin avsikt att lämna uppdrag åt sådana personer att genom buekning eller annorledes utmärka sådana områden, som lämpade sig för v/edavverkning. Under hänvisning till 17 § i förfoganderättslagen, enligt v/ilken Kungl. Maj:t ägde lämna de närmare föreskrifter, som erfordrades fför lagens tillämpning, hemställde bränslekommissionen, att Kungl. Maj:t imåtte meddela särskilda bestämmelser om tillvägagångssättet vid förrättming, varigenom skogsmark skulle tagas i anspråk för kronans räkning, o>m kungörande av förrättningen m. m. Med anledning av kommissiomens framställning utfärdades en kungl. förordning (Sfs. nr 211) av följiande lydelse: KUNGL. MAJ:TS NÅDIGA FÖRORDNING

om upplåtande till kronan av vissa områden för skogsavverkning; given Stockholms slott den 12 maj 1917.

Vi GUSTAF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung, göra veterliigt: att Vi, för tillgodoseende av det inom landet rådande behovet av bränsle, på

08 framställning av bränslekommissionen och med stöd av lagen den 27 april 1917 om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden funnit gott förordna som följer: § 1Innehavare av skogbärande mark, belägen inom någon av de å efterföljande förteckning upptagna kommuner, skall, därest han icke i den omfattning och på de villkor, som av bränslekommissionen bestämmas, å berörda mark verkställer skogsavverkning och till kronan avstår det avverkade virket, vara pliktig att till kronan för avverkning upplåta nämnda mark eller den del därav, vara bränslekommissionen finner avverkning för kronans räkning vara erforderlig. § 2.

Område, som skall upplåtas till kronan, utmärkes vid förrättning, som verkställes av en utav bränslekommissionen därtill förordnad person. Dylik förrättning skall kungöras genom anslag på lämpliga platser inom den eller de kommuner, som av förrättningen beröras. § 3.

Sedan visst område blivit vid förrättning, som i § 2 sägs, tydligt utmärkt samt bevis därom blivit, om innehavaren av fastigheten eller ombud för honom är närvarande vid förrättningen, tillställt innehavaren eller ombudet samt eljest avsänt under innehavarens adress, skall området vara för skogsavverkning upplåtet till kronan, med rätt dock för innehavaren att efter särskilt tillstånd av bränslekommissionen och enligt dess anvisning å området verkställa avverkning för oundgängligt husbehov. § 4.

Bränslekommissionen äger att i fråga om marks upplåtande för ovan angivna ändamål meddela sådana föreskrifter, som avses i § 7 av förordningen den 27 april 1917 med närmare bestämmelser för verkställighet av lagen samma dag om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. § 5. I den mån föreskrifterna i §§ 6—8 av nyssberörda förordning strida mot ovan upptagna bestämmelser, skola de icke äga tillämpning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till och med den 30 april 1918. Det alla, som vederbör, hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 12 maj 1917. GUSTAF. (L. S.) (Finansdepartementet.)

H ä r e f t e r följde e n f ö r t e c k n i n g å k o m m u n e r .

CONRAD CARLESON.

69 G e n o m särskilda kungörelser den 14 juni, 27 augusti, 7 september, 22 och. 2 6 o k t o b e r , 16 n o v e m b e r och 1 d e c e m b e r 1 9 1 7 blevo b e s t ä m m e l s e r n a i o v a n i n t a g n a f ö r o r d n i n g u t s t r ä c k t a till a t t gälla vissa i d e n v i d fVörordningen f o g a d e f ö r t e c k n i n g e n icke u p p t a g n a k o m m u n e r . E r s ä t t n i n g f ö r b e s l a g t a g e n s k o g . R ö r a n d e e r s ä t t n i n g för s k o g , s o m toogs i a n s p r å k för k r o n a n s r ä k n i n g , i n n e h ö l l l a g e n d e n 2 7 a p r i l 1 9 1 7 o m f ö r f o g a n d e över viss e g e n d o m u n d e r u t o m o r d e n t l i g a , a v k r i g f ö r a n h e d d a f ö r h å l l a n d e n (Sfs. n r 1 5 0 ) , § 1 1 , och f ö r o r d n i n g e n d e n 2 7 april 1L917 (Sfs. n r 1 6 0 ) m e d n ä r m a r e b e s t ä m m e l s e r för v e r k s t ä l l i g h e t a v förff'oganderattslagen i §§ 1 1 — 1 3 föreskrifter. Förfoganderättslagen § 11 Höd s å l u n d a : § 11. Anspråk på ersättning av kronan, som av denna lag föranledas, skola med iaktt a g a n d e av vad i andra och tredje styckena av denna § sägs prövas enligt de g;runder, om vilka förmäles i gällande lag angående skyldighet för kommuner och emskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov; och skall angående sätt otch tid för ersättningens bestämmande och erläggande gälla vad i samma lag stadgas o>m likvid för fullgjord rekvisition. Förordnar Konungen om avstående av vara, varde den innehavaren enligt 2 § tillkommande ersättning för varan bestämd till det värde, som gällde vid tiden för förordnandets meddelande, eller, om varans avstående föregåtts av beslag, till det v ä r d e , som gällde, då förordnande om beslaget gavs; för vara, som i 3 § avses, biestämmes ersättningen efter det värde, som gällde vid tiden för tillverkningen eiller framvinnandet. Har vara jämlikt förordnande, som i 2 § andra stycket sägs, undergått beredniing, skall ersättningen utgå med hänsyn till det värde, som gällde, när beredniingen fullbordats. Bestämmelserna i verkställighetsförordningen v o r o a v följande l y d e l s e :

till

förfoganderättslagen

§ 11. I fråga om de grunder, efter vilka ersättning skall utgå, samt tid och sätt för ersättningens bestämmande och erläggande skola, jämte det stadgandena i gällande rcekvisitionslag och rekvisitionsförordning i tillämpliga delar lända till efterrättelse, tiillika gälla här nedan i §§ 12 och 13 meddelade bestämmelser. § 12. Har vara jämlikt förfoganderättslagen tagits i beslag, tillkommer det den av de i rekvisitionslagen omförmälda värderingsnämnder, efter vars taxa eller prövning en-sättning skall utgå, om varan avstås, att avgöra av beslaget föranledda ersättningsanspråk. § 13. 1. Där jämlikt förfoganderättslagen vara, tjänstbarhet eller annat tagits i anspråk eller beslag meddelats, skall, om ersättning påfordras, räkning härå ingivas till Konungens befallningshavande eller i de fall, då Konungen så bestämmer, till sttatskommission eller annan särskild myndighet.

2. Är pris å det, för vilket ersättning yrkas, upptaget i taxa, som uppgjortss jämlikt rekvisitionslagen eller eljest behörigen fastställts, varde, sedan Konungenas befallningshavande eller särskild myndighet, som i mom. 1 omförmäles, prövat ocrh bestämt ersättningens belopp, denna genast mot kvitto, som må tecknas å räk-cningen, utbetald till den ersättningsberättigade eller ock, om denne ej är tillstädess, med allmänna posten mot mottagningsbevis till vederbörande översänd. 3. Menar någon, att tillämpning av taxa i fråga om honom tillerkänd e r s ä t t n i n g för vara har på grund av särskilda omständigheter innefattat synnerlig obillighett, och vill han, med begagnande av den honom i sådant fall tillkommande rätt, dragga sitt anspråk å ytterligare ersättning under riksvärderingsnämndens prövning, görre hos riksvärderingsnämnden ansökan om sådan ytterligare ersättning genom skriftlig inlaga, vilken bör ingivas till nämndens ordförande inom tjugu dagar från det errsättningen enligt taxan blivit klaganden tillerkänd; och bör klaganden vid dennaa inlaga foga de handlingar, han vill åberopa till stöd för sin talan. 4. Avser yrkande, som i mom. 1 sägs, ersättning för sådan egendom, som ickee finnes i gällande taxa upptagen, skall Konungens befallningshavande eller den i nämnda mom. omförmälda särskilda myndighet, sedan i de fall, då sådant kan varra erforderligt, besiktning eller undersökning ägt rum, överlämna ansökningen ellesr utdrag av densamma i erforderliga delar jämte eget utlåtande och andra till ärenidet hörande handlingar till vederbörande lokala värderingsnämnd. Den lokaha värderingsnämnden åligger att pröva och avgöra ärendet, dock att näranden, orm den jämlikt stadgandet i § 12 i rekvisitionslagen finner ärendet vara av beskaffemhet att böra avgöras av riksvärderingsnämnden, har att ofördröjligen inhämtca besked från denna, huruvida sådan förundersökning eller förhandling, som i § 2(0 mom. 3 i rekvisitionsförordningen sägs, i ärendet erfordras eller ej, och, där dylilk handläggning av ärendet icke tarvas eller sedan densamma avslutats, utan uppehålll överlämna handlingarna i ärendet till riksvärderingsnämnden. 5. Är framställningen om ersättning föranledd av beslag, åligger det Konungenas befallningshavande eller den särskilda myndighet, som i mom. 1 sägs, att, sedam erforderlig besiktning eller undersökning ägt rum, överlämna handlingarna jämtce eget yttrande till den värderingsnämnd, som efter ty i § 12 här ovan sägs skalll pröva anspråket. 6. Är taxa, som uppgjorts jämlikt rekvisitionslagens bestämmelser, helt elle^r delvis avsedd att användas uteslutande vid tillämpning av förfoganderättslagen oclh har Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer förordnat, att stadganidena i § 26 av rekvisitionsförordningen angående taxas offentliggörande icke skolia tillämpas beträffande sådan taxa eller del av taxa, vare den, som deltagit i upp)rättandet av dylik taxa eller del av taxa eller eljest å tjänstens vägnar därmecd tagit sådan befattning, att han om innehållet äger kännedom, förbjudet att någo)t därav yppa. D e s t a d g a n d e n i g ä l l a n d e r e k v i s i t i o n s l a g och r e k v i s i t i o n s f ö r o r d n i n g r , v i l k a p å g r u n d a v h ä n v i s n i n g e n i d e n ovan c i t e r a d e § 1 1 k u n d e k o m m i a till a n v ä n d n i n g , v o r o a v följande i n n e h å l l , n ä m l i g e n i r e k v i s i t i o n s l a g e n i : § 9. 1. Å ersättning för varor och tjänstbarheter, som genom rekvisition enligjt denna lag tagits i anspråk, skola, i den mån sådan ersättning lämpligen kan p)å förhand fastställas, i den ordning, som i §§ 10, 11 och 13 sägs, upprättas taxojr, vilka kungöras på sätt Konungen förordnar. Pris å arbete och varor, som upptageas i sådana taxor, skall däri bestämmas till fulla värdet vid tiden för taxornas upjprättande.

71 2. För vad enligt mom. 1 i taxa upptagits skall ersättning utgå enligt taxan. IMenar någon att tillämpning av taxan i fråga om honom tillerkänd ersättning för Avara har på grund av särskilda omständigheter innefattat synnerlig obillighet, äge lhan draga sitt anspråk å ytterligare ersättning under särskild prövning i den (ordning § 13 stadgar. 3. Där vederbörliga taxor icke upptaga pris å vad som genom rekvisition utjgöres, skall, i den mån ej de förut i denna lag angivna grunder för ersättningens Ibestämmande äro tillämpliga, ersättning utgå efter fulla värdet vid tiden för rekvisitionens utgörande. § io. 1. För upprättande av taxor, varom i § 9 förmäles, så ock för prövning och Ibestämmande av fordringsbeloppen för sådana utgjorda rekvisitioner, för vilka ers ä t t n i n g icke utgår efter behörigen fastställda taxor, skola i den ordning nedan t stadgas tillsättas dels lokala värderingsnämnder, nämligen en för varje landstingso m r å d e och en för varje stad, som ej i landsting deltager, dels ock en värderingsmämnd för hela riket (riksvärderingsnämnd), med åliggande för nämnderna tillika :att handlägga sådana övriga ärenden, som äga sammanhang med ersättning för utjgjorda rekvisitioner eller för därunder uppkommen skada. 2. Riksvärderingsnämnden skall bestå av ordförande och fyra andra ledamöter. Ordföranden och två andra ledamöter jämte ställföreträdare till nödigt antal uts e s för fyra kalenderår av Konungen. Övriga två ledamöter jämte ställföreträdare iför dem utses för varje särskilt ärende, på därom av ordföranden gjord framställming, av kommerskollegium eller lantbruksstyrelsen, med iakttagande därav, att den sakkunskap, som må för ärendet erfordras, varder behörigen företrädd. 3. Lokal värderingsnämnd skall bestå av tre för sakkunskap och oväld kända lledamöter, nämligen en ledamot, tillika ordförande, vald av vederbörande landsting • eller stadsfullmäktige, en intendenturofficer eller annan person, utsedd av arméIfördelningschefen (militärbefälhavaren), samt en civil tjänsteman eller annan person, mtsedd av Konungens befallningshavande. För en var av de utsedda skola väljas 1två ställföreträdare. Såväl ledamöter som ställföreträdare utses för en tid av fyra Ikalenderår. Närmare föreskrifter angående nämnda val meddelas av Konungen. § 11. 1. Riksvärderingsnämnden bestämmer vilka varor och tjänstbarheter skola av • de lokala värderingsnämnderna, var för sitt område, i taxa prissättas. I den mån Jförhållandena inom ett landstingsområde sådant påkalla, verkställer den lokala vär• deringsnämnden säskild prissättning för olika delar av området. 2. Å de varor, för vilka sådant finnes lämpligt, verkställer riksvärderingsmämnden själv prissättning i taxa, att efter nämndens bestämmande gälla för hela iriket eller för visst landstingsområde eller för viss stad eller ort. 3. Har å viss vara prissättning i taxa verkställts såväl av riksvärderingsnämn• den som av lokal värderingsnämnd, skall den av riksvärderingsnämnden verkställda ]prissättningen gälla. § 12. 1. Ersättning för vara eller tjänstbarhet, som icke i taxa upptagits, så ock för : annat, söm blivit föremål för rekvisition enligt denna lag, bestämmes i varje särs k i l t fall av vederbörande lokala värderingsnämnd, där ej i mom. 2 eller 3 här :nedan annorlunda stadgas. 2. Har genom rekvisition tagits i anspråk anläggning, byggnad eller lägenhet, :som är avsedd för eller använts vid tillverkning, beredning eller reparation av

72 varor eller materiel eller för kommunikationsändamål, eller ock fartyg över tjugo} registerton, och finner den lokala värderingsnämnden skälig anledning antaga, attt if rågakommande ersättning bör skattas till högre belopp än tvåtusen kronor, skalll nämnden ofördröjligen hänskjuta frågan om ersättning till riksvärderingsnämndenss omedelbara avgörande. 3. Ersättning för kvarter, som enligt § 5 mom. 3 må ifrågakomma, bestämmess av riksvärderingsnämnden. § 13. 1. Taxa, som i § 9 avses, skall upprättas i enlighet med de närmare b e s t ä m melser, som av Konungen meddelas. 2. Taxa, som upprättats av lokal värderingsnämnd, skall underställas riksvärderingsnämndens prövning. Ändring i beslut, som eljest meddelats av lokal värde— ringsnämnd, må sökas hos riksvärderingsnämnden genom besvär. Vill någon äskai ersättning enligt § 9 mom. 2 utöver vad honom efter taxa tillgodokommit, göre? det genom ansökan hos riksvärderingsnämnden. Närmare föreskrifter angående dem ordning, vari underställning, ändringssökande och ansökan, som nyss nämnts, skalll äga rum, meddelas av Konungen. Över taxa, som upprättats av riksvärderingsnämnden, och beslut, som eljest m e d delats av denna nämnd, må klagan ej föras. § 14. 1. Likvid för fullgjord rekvisition skall, efter fordringsbeloppets prövning ochi godkännande, där så ske kan, erläggas kontant, men, då detta ej låter sig göra,, genom en tre månader efter utställandet till betalning förfallen anvisning. Sådam anvisning löper med fem procent ränta från och med dagen för utställandet. 2. Sättet och ordningen för fordringsbeloppens prövning och godkännande,, ävensom vilka myndigheter äga behörighet att utställa anvisningar, bestämmas av/ Konungen. 3. Anvisning inlöses å ort och tid, som genom allmän kungörelse tillkännagives. I rekvisitionsförordningens

§ 2 8 stadgas

följande:

§ 28. 1. Där för kronans räkning jämlikt rekvisitionslagen tagits i anspråk vara,, tjänstbarhet eller annat, skall, där ersättning påfordras, räkning å ersättningens^ belopp upprättas samt av den, som yrkar ersättning, avlämnas till den m y n dighet, som emottagit varan eller har uppsikt över rekvisitions fullgörande. Av enligt rekvisitionslagen ersättningsberättigad kommuns vägnar avlämnas räkningeni av det ombud, som må hava utsetts att å kommunens vägnar avlämna det r e k v i rerade. 2. Ar pris å det, som tagits i anspråk, upptaget i taxa, som uppgjorts jämliktt denna förordning eller eljest behörigen fastställts, varde, sedan myndigheten prövatb och bestämt ersättningens belopp, denna genast mot kvitto, som må tecknas åi räkningen, utbetald till den ersättningsberättigade eller ombud eller ock, om dessai ej äro tillstädes, översänd till Konungens befallningshavande, som har att-med allmänna posten mot mottagningsbevis tillhandahålla vederbörande densamma. 3. Menar någon, att tillämpning av taxa i fråga om honom tillerkänd ersättnings för vara har på grund av särskilda omständigheter innefattat synnerlig obillighet, ochi vill han, med begagnande av den honom i sådant fall enligt rekvisitionslagen t i l l -

73¶Ikommande rätt, draga sitt anspråk å ytterligare ersättning under riksvärderingsmärandens prövning, göre hos riksvärderingsnämnden ansökan om sådan ytterligare earsättning genom skriftlig inlaga, vilken bör ingivas till nämndens ordförande inom ttjugo dagar från det ersättningen enligt taxan blivit honom tillerkänd; och bör (den klagande vid denna inlaga foga de handlingar, han vill åberopa till stöd för ssin talan. 4. Avser yrkande, som i mom. 1 sägs, ersättning för sådant, som icke finnes ii gällande taxa upptaget, skall den där omförmälda myndighet, sedan i de fall, då ssådant kan vara erforderligt, besiktning eller undersökning ägt rum, insända räkmingen eller utdrag av densamma i erforderliga delar jämte eget utlåtande och amdra till ärendet hörande handlingar till Konungens befallningshavande för att tillställas vederbörande lokala värderingsnämnd. Den lokala värderingsnämnden åiligger att pröva och avgöra ärendet, dock att nämnden, om den jämlikt stadg a n d e t i § 12 i rekvisitionslagen finner ärendet vara av beskaffenhet att böra avg ö r a s av riksvärderingsnämnden, har att ofördröjligen inhämta besked från denna, hiuruvida sådan förundersökning eller förhandling, som här ovan i § 20 mom. 3 ssägs, i ärendet erfordras eller ej, och, där dylik handläggning av ärendet icke tcarvas eller sedan densamma avslutats, utan uppehåll överlämna handlingarna i äirendet till riksvärderingsnämnden. 5. Ersättning för utgjorda tjänstbarheter bör, såvitt möjligt, utbetalas i den nnån tjänstbarheterna utgöras. Då anläggning eller annan dylik egendom av kronan tages i anspråk, skall den v/ärderingsnämnd, som har att pröva därav föranledda ersättningsanspråk, där frramställning av vederbörande sakägare göres, pröva, huruvida och i vilken omftattning förskott å ersättningen må kunna lämnas. R ö r a n d e s ä t t e t för u t b e k o m m a n d e a v e r s ä t t n i n g för s k o g u t f ä r d a d e s eden 2 o k t o b e r 1 9 1 7 (Sfs. n r 6 4 5 ) en så l y d a n d e k u n g ö r e l s e :

KUNGL. MAJ:TS NÅDIGA KUNGÖRELSE

angående sättet för utbekommande av ersättning för skogsavverkjiingsrätt, som av kronan tagits i anspråk; given Stockholms slott den 2 oktober 1917.

Vi GUSTAF, m e d G u d s n å d e , S v e r i g e s , G ö t e s o c h V e n d e s K o n u n g , g j ö r a v e t e r l i g t : att Vi, på framställning av bränslekommissionen, funnit gott fcörordna som följer: När ersättning fordras för skogsavverkningsrätt, som av kronan tagits i anspråk, sikall räkning å fordrat belopp av den, som yrkar ersättning, avlämnas i två exempdar till bränslekommissionen. Om räkningen godkännes till betalning, skall ersättningen erläggas kontant eller g^enom anvisning, utställd av bränslekommissionen att senast inom tre månader e^fter utställandet betalas av aktiebolaget Statsbränsle. Godkännes icke räkningen till betalning, skall ena exemplaret av densamma 0)fördröjligen till sökanden återställas jämte meddelande, att han har att om den fcordrade ersättningens utbekommande hos Konungens befallningshavande göra slkriftlig ansökning enligt § 13 i förordningen den 27 april 1917 med närmare biestämmelser för verkställighet av lagen samma dag om förfogande över viss esgendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, samt andra exemp l a r e t av räkningen insändas till Konungens befallningshavande jämte upplysning

om anledningen till att räkningen icke godkänts ävensom protokoll över besikt;ning eller undersökning av vad i räkningen upptagits, där sådan ägt rum, samit den övriga utredning i ärendet, som må vara tillgänglig. Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen, enligt därrå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Det alla, som vederbör, hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera vissco hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtitt. Stockholms slott den 2 oktober 1917. GUSTAF. (L. S.) (Finansdepartementet.)

CONRAD CARLESON.

För ytterligare belysning av sättet för utbekommande av e r s ä t t n i n g för skog, som av staten tagits i anspråk, må anföras, att i en ersättnings^fråga beträffande sådan skog en av landets länsstyrelser resolverade, at;t enär i målet förelåge tvist om den kvantitet ved av prima och sekundsa beskaffenhet, som bränslekommissionen avverkat å ett visst hemman, samit nämnda tvistefråga icke kunde jämlikt 13 § i verkställighetsförordningem till förfoganderättslagen anses vara av beskaffenhet att böra av l ä n s styrelsen prövas, länsstyrelsen fann skäligt lämna den gjorda framställiningen utan avseende. Sedan besvär anförts över berörda beslut infordrades yttrande fram bränslekommissionen som därvid anförde följande. I § 11 av lagen den 27 april 1917 om förfogande över viss egendonn under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden stadgades, att anispråk på ersättning av kronan, som av samma lag föranleddes, skulhe prövas enligt de grunder, om vilka förmäldes i gällande lag angåendte skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigs>maktens behov ävensom att angående sätt och tid för ersättningens beistämmande och erläggande skulle gälla vad i sistberörda lag stadgades om likvid för fullgjord rekvisition. Vid anförda förhållanden synte3s rekvisitionslagen och i följd därav jämväl föreskrifterna i förordningem den 11 juli 1916 med närmare bestämmelser för verkställighet av sammia lag (rekvisitionsförordningen) få anses tillämpliga på nu ifrågavarandle ersättningsanspråk. I § 20 mom. 4 av sistberörda förordning stadgades, att värderingsnämnd hade att handlägga sådana ärenden, som ägdie sammanhang med ersättning för vad som tagits i anspråk för kronams räkning, då ersättningen antingen upptagits i taxa, som av värderingsnämnden uppgjorts, eller eljest tillhörde dess bestämmande. I § 28 a v samma förordning, till vilket lagrum den av länsstyrelsen åberopade § 1 3 i förordningen den 27 april 1917 med närmare bestämmelser föir verkställighet av förfoganderättslagen nära anslöte sig, talades däremot icke, därest man strängt hölle sig till ordalagen, om att lokal v ä r d e -

] ringsnämnd skulle hava att pröva ersättningens belopp i fall, då taxa 1 funnes. Då det väl emellertid icke varit meningen, att § 28 skulle iförsätta ur kraft § 20, syntes det tvivelaktigt, huruvida något hinder ii det av länsstyrelsen åberopade lagrummet kunde anses hava förelegat Iför att de ifrågavarande ersättningsanspråken hänskjutits till veder1 börande nämnd, därest länsstyrelsen ansett frågorna icke böra omedelbart ;av länsstyrelsen avgöras. Föreskriften i kungörelsen den 2 oktober 1917 jangående sättet för utbekommande av ersättning för skogsavverkningsrrätt, som av kronan tagits i anspråk, att kommissionen hade att jämte iicke godkänd räkning till länsstyrelsen insända besiktningsprotokoll och jannan utredning syntes kommissionen tyda på, att länsstyrelsen eller •vvärderingsnämnd hade att pröva ersättningsfrågor även i sådana fall, där ^varans myckenhet och beskaffenhet icke vore ostridiga. Målet föredrogs den 10 november 1920 inför regeringsrätten, och (enär pris å ifrågakomna ved funnes upptaget i behörigen fastställd taxa ssamt vid sådant förhållande det enligt verkställighetsförordningen till iförfoganderättslagen, jämförd med rekvisitionsförordningen, tillkomme länsstyrelsen att pröva och bestämma ersättningens belopp, fann regeringsr ä t t e n skäligt att med undanröjande av överklagade utslaget visa målet fåter till länsstyrelsen för ny behandling. Sedan ett bolag under namn av aktiebolaget Statsbränsle bildats med jändamål att förvalta det rörelsekapital, varöver bränslekommissionen förifogade, ävensom att för kommissionens räkning verkställa de utbetaliningar som föranleddes av kommissionens verksamhet, meddelade Kungl. IMajrt genom kungörelse den 31 juli 1917 (Sfs nr 534) vissa bestämlmelser rörande rätt att erlägga likvid medelst anvisningar. Denna kungörelse var av följande lydelse:

KUNGL. MAJ:TS NÅDIGA KUNGÖRELSE

jangående bemyndigande för bränslekommissionen att i vissa fall erlägga likvid rmedelst anvisningar ävensom angående infriande av anvisningar, utställda av kommissionen; given Särö den 31 juli

1917.

Vi GUSTAF, med Guds nåde, Sveriges, G ö t e s och V e n d e s Konung, Égöra v e t e r l i g t : att Vi med anledning av framställning från bränslekommissionen f funnit gott dels förordna, att bränslekommissionen skall äga att medelst anvisning, utställd eav kommissionen för Kungl. Maj:t och kronan, erlägga likvid, förutom för vara ssom tagits i anspråk för kronans räkning, jämväl för vara som av kommissionen på ffrivillighetens väg upphandlats; samt att vad i § 15 av förordningen den 27 april 11917 med närmare bestämmelser för verkställighet av lagen samma dag om förffogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

stadgats om skyldighet att till statskontoret insända uppgift om utställda anvisningar icke skall äga tillämpning å anvisning, utställd av bränslekommissionen; dels ock till allmänhetens kännedom härigenom kungöra, att av bränslekommissionen utställda anvisningar inlösas av aktiebolaget Statsbränsle.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Det alla, som vederbör, hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit. Särö den 31 juli 1917. GUSTAF (L. S.) (Finansdepartementet)

CARL SWARTZ.

R ö r a n d e s ä t t e t för l i k v i d e r s v e r k s t ä l l a n d e h ä n v i s a s för ö v r i g t till v a d d ä r o m säges u n d e r a v d e l n i n g a r n a o m f i n a n s i e r i n g e n a v k o m m i s s i o n e n s verksamhet och vedanskaffningen. Allmän tjänsteplikt. Samtidigt därmed a t t bränslekommissionen p å s ä t t o v a n f r a m h å l l i t s fick r ä t t s m e d e l i sin h a n d , v a r i g e n o m d e n i m å n a v b e h o v k u n d e förfoga över d e p r i v a t a s k o g s t i l l g å n g a r n a för v e d a v v e r k n i n g , a n s å g s d e t a v v i k t , a t t s t a t e n p å e t t eller a n n a t s ä t t e r h ö l l möjligh e t a t t för a v v e r k n i n g a r n a s b e d r i v a n d e förfoga över m ä n s k l i g a r b e t s k r a f t . I s å d a n t syfte f r a m l a d e K u n g l . Maj:t d e n 7 m a j 1 9 1 7 för r i k s d a g e n e n p r o p o s i t i o n , n r 3 4 1 , m e d f ö r s l a g till l a g o m a l l m ä n t j ä n s t e p l i k t . V i d p r o p o s i t i o n e n f a n n s f o g a t u t d r a g a v p r o t o k o l l över f i n a n s ä r e n d e n , h å l l e t i s t a t s r å d e t d e n 2 7 april 1 9 1 7 , v a r u r m å citeras följande a v chefen för f i n a n s d e p a r t e m e n t e t , efter g e m e n s a m b e r e d n i n g m e d c h e f e r n a för j u s t i t i e - , civil- o c h j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e n , g j o r d a a n f ö r a n d e . "När det gäller att från andra håll anskaffa arbetskraft, vänder sig tanken i första rummet till de redan nu arbetslösa, vilka i mån av vana och lämplighet i övrigt för skogsarbete sannolikt vore att påkalla för dylikt arbete, emedan arbetslöshetsunderstödet är beroende av villighet att antaga erbjudet arbete. Vad då den svenska arbetsmarknadens läge beträffar, är det bekant, att arbetslösheten i början av kriget inom kort avlöstes av en nära nog enastående tillströmning av arbetskraft till industrien, så a t t jordbruket, som alltid har svårighet att skaffa sig tillräcklig arbetskraft särskilt vid skördetiden, från och med början av år 1916 kom i en ständigt tilltagande nöd på arbetskraft, samtidigt med att kraven på dess avkastning oavbrutet stegrades. Även denna konjunktur har emellertid numera i stor utsträckning upphört, i det att den tilltagande bristen på bränsle och råvaror, i förening med den av det skärpta handelskriget föranledda svårigheten att exportera, särskilt från och med februari månad i år ånyo skapat arbetslöshet bland industriarbetarna, dock utan att dessa ännu i större utsträckning synas ha strömmat tillbaka till jordbruket. För att så vitt möjligt organisera denna omföring av arbetskraften höllos i mars månad konferenser inför chefen för civildepartementet.

77¶I anledning härav utsände statens arbetslöshetskommission dels ett meddelande till allmänheten om den planerade överflyttningen av arbetskraft från statsmannaKiäringarna, allt efter som dessa komme att beröras av de ändrade produktions(och avsättningsförhållandena, till jordbruk, torvmossar och skogsbruk, dels ett cirkulär till de omkring 3 000 företag i landet, vilka sysselsätta mer än 25 arbetare, rmed uppmaning att anmäla, i vilken utsträckning de skulle se sig nödsakade att entlediga eller permittera arbetare. Samtidigt utsände lantbruksstyrelsen genom Imshållningssällskapen till omkr. 30 000 jordbrukare blanketter med uppmaning att på dessa anmäla sitt behov av arbetskraft hos närmaste arbetsförmedlingsanstalt. Verkan av denna aktion anses komma att visa sig omkring mitten av maj månad. Det ligger i sakens natur, att lämplig arbetskraft, som på den nu angivna vägen blir ledig för bränsleavverkningen, bör vara synnerligen välkommen. Men dels märkes, att ingen i denna stund torde kunna förutse, i vad mån arbetskraft, som kan ägna sig åt skogsarbete, verkligen framkommer på detta sätt; och av förut angivet skäl är det uteslutet, att den angivna tidpunkten, mitten av maj månad, skulle kunna avvaktas, utan att samtidigt åtgärder vidtagas för alla eventualiteter. Dels kan man även i bästa fall på denna väg väntas få fram endast industriarbetare, för vilka tillräckliga bostads- och underhållsanordningar i skogarna ej kunna tänkas bliva färdiga till tiden för kampanjens början. Medan arbetskraft av ifrågavarande slag alltså bör komma till användning så långt som möjligt och sannolikt blir till gagn längre fram på året, när erforderliga anordningar i skogarna hunnit vidtagas, kan man ej bygga planen i dess helhet och särskilt ej i dess första och viktigaste del på denna grund. Utöver dessa redan genom omständigheternas makt arbetslösa kan man vidare tänka på att genom avsiktliga åtgärder avstänga arbetskraft från eljest pågående arbeten och därmed föra denna arbetskraft över till vedavverkning. Närmast går tanken här till det redan antydda, nämligen dels skogskultur och markberedning och annat vårens och sommarens normala skogsarbete, dels trävaruindustri i vidsträckt mening, såväl sågverks- som trämasse- och snickeriindustri m. m. Antalet skogsarbetare utgjorde enligt 1910 års yrkesstatistik 31 332, men häri ingår förmodligen endast en mindre del av dem, som dela sitt liv mellan jordbruk eller industriarbete och skogsavverkning. Vad därnäst beträffar de olika träförädlande industrierna, redovisade 1914 års industristatistik 41 847 arbetare i sågverk och hyvlerier samt 28 229 i övrig träindustri, inberäknat pappersmasseindustrien; åtminstone sågverksindustrien sysselsätter ett betydligt antal vid skogsarbete vana arbetare, delvis sådana, som regelbundet ägna vintrarna åt skogsarbete och blott under sommarmånaderna förstärka industriens arbetarstyrkor. Enligt socialstyrelsens på svenska trävaruexportföreningens siffror m. m. grundade beräkningar, skulle hela antalet i den nordsvenska skogs- och trävaruhanteringen sysselsatta arbetare utgöra omkring 200 000, varav högst en tredjedel antagits komma på förädlingsindustrien och resten på råvaruproduktionen; för landets sydligare delar tillkommer kanske ett antal av ytterligare omkring 50 000. Visserligen äro cle nu senast angivna siffrorna mindre användbara för nu ifrågavarande syfte av den anledningen, att häri ingår ett mycket stort antal, som endast under vintermånaderna ägnar sig åt vare sig skogsbruk eller trävaruindustri och som därför redan i huvudsak lämnat skogsbygderna för året. Men trots detta kan man ej dölja för sig, att en partiell avstängning av de nu ifrågavarande sysselsättningarna i sådana fall, då detta anses nödvändigt för att tillföra skogsavverkningen arbetskraft, skulle vara av betydelse för bränsleavverkningen och därvid i vissa fall måste anses ganska lämplig. De hithörande industrierna arbeta övervägande på export, och export av trävaror torde för närvarande, när den över huvud taget är möjlig, ofta icke resultera i motsvarande import utan allenast i ökning av vårt lands redan enorma utländska till-

78 godohavanden — ensamt bankernas utländska nettotillgodohavanden uppgå nu til 11 omkring 500 miljoner kr., och därtill komma sannolikt minst 100 miljoner kr. förr enskilda. Dessa tillgodohavanden bestå ofta i valutor, vilkas värde vid den tidpunktt, då beloppen kunna indragas i landet, är alldeles ovisst; och även om de krig-^förandes valutor ej komma att nedgå mer än de redan gjort, vilket torde få ansess minst sagt ovisst, så kvarstår alltid det faktum, att denna export delvis icke ska-ipar någon motprestation under kriget och därför nedbringar vår redan nu storra och ständigt växande knapphet på förnödenheter för eget behov. Men till allit detta kommer slutligen, att exportmöjligheterna redan äro i hög grad kringskurnaa och sannolikt komma att minskas ytterligare; och det torde i sådant fall ansess ganska givet, att den vid skogsarbete vana delen av trävaruindustriens arbetskrafft kommer till bättre nj-tta för folkhushållningen genom att framskaffa bränsle är,n genom att öka brädgårdarnas och övriga lagerlokalers bestånd av förädlade varor.", så mycket mer som det ingalunda kan anses uteslutet, att freden genom att fri-igöra stora mängder sågat virke, exempelvis i Finland, kan åtföljas av en kris paå trävarumarknaden. Efter all sannolikhet bör det vara möjligt att dels genom uppgörelse med sär-> skilda större skogsägare, som samtidigt driva trävaruindustri, dels också genoirn överenskommelse med trävaruindustriens organisationer uppnå godvillig begräns^ning i industriens verksamhet på sådant sätt, att skogskunniga arbetare därigenoirn frigöras. Men man kan dock icke undgå att räkna med den möjligheten, att enistaka skogsägare härvid ställa sig ovilliga; och det måste därför anses nödvändigtt, att staten har i reserv ett maktmedel för att under alla förhållanden kunna genom Iföra den i varje särskilt fall mest önskvärda lösningen. För detta ändamål kam emellertid exportförbudet, som Kungl. Maj:t alltid har i sin hand, icke anses tilllräckligt, eftersom lagerproduktion kan fortgå oberoende därav; och det torde alltsså vara nödvändigt att förläna Kungl. Maj:t befogenhet att inskränka eller förbjudta visst slag av verksamhet. För detta ändamål torde jag längre fram i denna konsellj få tillfälle att framlägga förslag till författning, varigenom Kungl. Maj:t tilläggess befogenhet att, där så erfordras, vidtaga inskränkning i eller ock förbjuda visssa slag av skogsarbete eller industriell verksamhet. Den arbetskraft, som genom nu angivna åtgärder kan bliva ledig för bränslenavverkning, torde, frånsett det svårberäkneliga antal, som även i normala falll ägnar somrarna åt skogsarbete, icke genast kunna inriktas på sin nya uppgift; dest kommer därför att taga ganska rundlig tid, innan skogsarbete genom dessa kam komma i gång, och man torde därför i detta fall liksom beträffande de förut be3rörda arbetslösa räkna med först långsamt tilltagande arbetarstam av detta slag'. Det kunde därför befinnas vara en ödesdiger missuppfattning att anse de nu beerörda arbetargrupperna tillfyllest för ändamålet. Såsom framgick av de inledningsviis meddelade överslagsberäkningarna och som för övrigt ligger i sakens natur, äir uppgiften att ersätta vår bränsleimport med inhemsk vedavverkning så överväldigande stor, att den sannolikt icke kan lösas utan att alla de vägar försökas, soma över huvud komma i fråga. Sker icke detta, kan det lätteligen inträffa, att helia planen faller samman. Den utväg, med vilken man inom bränslekommissionen räknar såsom ägnad attt snabbast och lättast framkalla en betydande bränsleavverkning, är, enligt vad ja/g inhämtat, att sätta i rörelse såvitt möjligt alla skogsägare i de tätare bebyggdia delarna av landet, där inga särskilda anordningar behövas för skogsarbetarnais underhåll i skogen, emedan de kunna återvända till sina bostäder efter verkställlt skogshygge, och där avståndet till järnvägsstationer eller andra transportplatser äir det minsta möjliga. Till stöd för denna lösnings utförbarhet har också påpekates, att över hälften av Sveriges skogsproduktion regelbundet kommer från den del aiv

79 handet, som ligger söder om Dalälven. Den extraordinära vedavverkningen skulle dlå till stor del få samma karaktär som den normala och kunna utföras av den ortsbefolkning, som normalt ägnar sig åt dylikt arbete, vid lämpliga uppehåll i dlenna befolknings övriga arbete. Det gäller då att undersöka, vilka rättsmedel ssom kunna anses erforderliga för en användning av denna utväg. Såsom redan framhållits i det föregående, är förfoganderättslagen så till vida dlirekt användbar på denna lösning som det låter sig göra att på grundval därav ållägga exempelvis en skogsägare att på egen mark avverka och tillhandahålla ktronan en viss kvantitet ved inom en viss tidrymd. Men i den mån avverkningen s.skall ske på annans mark, som anvisas av bränslekommissionens lokala arbetsf(.'öreståndare, och skogsägaren alltså icke tillhandahåller annat än sin arbetskraft,, älr icke förfoganderättslagen längre tillämplig, ty denna förutsätter, att det, varöver nnan förfogar, är något mera än en personlig tjänstbarhet. Och i den mån arbetet s.*kall utföras icke blott av skogsägaren personligen utan även av andra som hans nnedhjälpare, bereder förfoganderättslagen ingen möjlighet att skaffa skogsägaren hijälp från dylik personal, med vilken förfoganderättslagen över huvud icke har mågon befattning, eftersom dessa personer ej äro i besittning av något materiellt, waröver man önskar förfoga. Till sist märkes, att om fallet ändras från en mindre tiill en större skogsägare, så uppträder med mångdubblad styrka den här upprepade granger framhållna grundsvårigheten att skaffa arbetskraft, utan att man kan överv/inna den med hjälp av gällande lagstiftning. Det förefaller därför såsom synnerligen angeläget att söka skaffa staten möjlighet aitt direkt på ett eller annat sätt förfoga över mänsklig arbetskraft. Redan den mu senast gjorda granskningen visar, hur ofrånkomligt detta i vissa fall blir såsom kcomplement till rätten att förfoga över egendomen, i det att denna rätt där fö rutan kcan bliva helt eller delvis illusorisk. Icke blott i krigförande länder, såsom Tyskhand och Frankrike, utan även i neutrala, såsom Danmark, Norge och Schweiz,, hiar behovet härav trängt sig oemotståndligt fram, delvis för just de ändamål, som hiär äro i fråga; och så viktigt det steg än är, som denna övergång innebär,, körde det knappast kunna råda något tvivel om, att det måste tagas, när folkets elementära behov därförutan stå på spel." V a d o v a n a n f ö r t s u r chefens för f i n a n s d e p a r t e m e n t e t y t t r a n d e , t o r d e v a r a b e l y s a n d e för d e t k r i t i s k a l ä g e t , för d e k r a f t i g a m e d e l m a n a n s å g m ö d v ä n d i g t a t t t i l l g r i p a s a m t för de s v å r i g h e t e r , som v o r o f ö r e n a d e m e d e*tt f u l l g ö r a n d e a v b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n s u p p d r a g . M e d t j ä n s t e p l i k t förstods i n ä m n d a l a g f ö r s l a g s k y l d i g h e t a t t , d å s å d a n t i viss n ä r m a r e b e s t ä m d o r d n i n g p å k a l l a d e s , u t f ö r a a r b e t e för f o l k n ä r i n g e n s t r y g g a n d e , för t ä c k a n d e a v b e h o v e t a v b r ä n s l e till h u s h å l l e n , i n d u s t r i e n exiler k o m m u n i k a t i o n s m e d l e n , för t i l l g o d o s e e n d e a v k r i g s m a k t e n s behov,. fcör s a m f ä r d s e l n s u p p e h å l l a n d e eller för a n n a t ä n d a m å l a v s y n n e r l i g v i k t . F ö r s l a g e t v a r b y g g t p å d e n p r i n c i p e n , a t t t j ä n s t e p l i k t e n skulle o m f a t t a adla m e d b o r g a r e i d e n m å n dessa icke r e d a n v o r e p å e t t m e r a s t a d i g v a r a n d e s ä t t k n u t n a v i d a r b e t e för d e t a l l m ä n n a . Det uttalades i motiiven, a t t n ä r n a t i o n e n b e f a n n sig i e t t n ö d l ä g e , k u n d e i n t e t slag a v s;amhällsställning och i n g a e k o n o m i s k a f ö r m å n e r få h i n d r a d e t a l l m ä n n a aitt t a g a d e n a r b e t s d u g l i g e i a n s p r å k p å v i l k e n p l a t s s o m h e l s t . I övere n s s t ä m m e l s e d ä r m e d s t a d g a d e s , a t t en v a r i n o m r i k e t b o s a t t m a n eller k v i n n a , v i l k e n fyllt f e m t o n m e n ej sextio år, skulle v a r a u n d e r k a s t a d

80 tjänsteplikt. U n d a n t a g g j o r d e s e n d a s t f ö r ä m b e t s - och t j ä n s t e m ä n p ) å o r d i n a r i e eller e x t r a b e s t ä l l n i n g h o s s t a t eller k o m m u n s a m t för personear i militär tjänst. I utlåtande nr 64 yttrade lagutskottet rörande ifrågavarande proposit i o n bl. a. f ö l j a n d e : "Av utredningen i propositionen nr 341 framgår, atfc den egentliga orsakern, varför det funnits nödigt att till innevarande riksdag inkomma med förslag oim tjänsteplikt, är det yppade behovet av en betydligt ökad bränsleproduktion undeer närmaste tid. Anledningen åter därtill att nämnda förslag fått en långt vidarre ram än som av berörda behov betingas, är tydligen, såsom departementschefeBn omförmäler, att söka i det förhållande, att lagförslaget baserats på ett redan förrefintligt utkast till lag om allmän tjänsteplikt, vilket av särskilda sakkunniga utairbetats såsom ett led i ordnandet av landets ekonomiska krigsberedskap. Departeementschefen har emellertid funnit jämväl sakliga skäl tala för att en lagstiftninig om tjänsteplikt av generell omfattning vidtages. Han har härom till s t a t s r å d s protokollet, efter att hava omförmält nyssnämnda sakkunnigas betänkande och föwslag i ämnet, anfört följande: 'De sakkunnigas nu av mig återgivna framställning är jämlikt meddelat uppdraig utarbetad även med hänsyn till möjligheten av ytterligare skärpning i krigstillståndet och har därför till förutsättning en hela näringslivet omfattande tjänsteplikt. Det synes mig dock nödigt att före ett beslut i denna riktning något närmaire pröva frågan, i vilken utsträckning tjänsteplikt för närvarande bör tillämpas. S::åsom framgår av föregående del av mitt yttrande är bränslebehovets fyllande dtet just nu mest trängande. Men av det förut anförda framgår därjämte, att bränskefrågan likväl endast är ett led i den av tidsomständigheterna framtvungna, allmänrna omläggningen av vårt näringsliv till ekonomisk självtillräcklighet och att man måstte räkna med nödvändigheten av likartade åtgärder även på andra områden. Förfeskrift om tjänsteplikt enbart för bränsletillverkning måste dessutom anses som een särskilt olämplig utväg av det skäl, att jordbruk och skogsavverkning konkurreira om stora grupper av hithörande arbetskraft, varför en dylik begränsad tjänsteplilkt under vissa förhållanden skulle komma att gå u t över jordbruket, något som givetvis under inga förhållanden får komma i fråga. Tvärtom är det nödvändigt aitt bereda möjlighet för användning av tjänsteplikt även inom jordbruket; och niär hänsyn till dessa två stora grupper redan nu tagas, vore det, i betraktande sav ovissheten om huru förhållandena komma att utveckla sig redan under de närmastte månaderna, enligt min mening påtagligen olämpligt att icke skapa förutsättningair, som vid behov giva tjänsteplikten räckvidd över näringslivet i dess helhet. S>åsom skall framgå av det följande, innebär detta icke, att tjänsteplikten kommter till omedelbar användning på andra områden än där den visar sig närmast e r forderlig.' Såsom av detta uttalande framgår är det, vid sidan av bränsleproduktionem, •egentligen jordbruksnäringen som, så vitt förhållandena nu kunna överblickas, förväntas bliva i behov av att statsmakten på lagtvångets väg dit dirigerar arbettskraft. Emellertid framgår det såväl av i ämnet avgivna motioner som av de upiplysningar, som vunnits under ärendets handläggning i utskottet, att man blaind jordbruksnäringens egna idkare och målsmän allmänt ställer sig tvivlande till lämipligheten att i jordbruksarbete begagna sig av en på denna väg erhållen a r b e t s personal, under hänvisning till de särskilda arbetsformer och arbetsordning, s o m måste tillämpas inom jordbruket. Vid sådant förhållande har det synts utskotteat, att man bör övergiva tanken på att för närvarande införa tjänsteplikt för anniat

81 {ändamål än bränsleproduktion, och utskottet har därför inriktat sitt vidare arbete I på prövningen av det sålunda begränsade spörsmålet. Härigenom vinnes ock fördelen av en högeligen önskvärd begränsning och föreenkling i ett annat viktigt hänseende. Då det kungl. förslaget stadgar skyldighet a att utföra arbete icke blott i kronans tjänst, utan ock hos enskilda företagare, har s skälet^ härtill varit det förhållande, att tjänsteplikten avsetts att komma till ant ä n d n i n g jämväl inom jordbruket. Departementschefen anför härom: 'En fråga av stor betydelse vid fastställande av tjänstepliktens omfattning återsstår likväl att undersöka, nämligen huruvida den skall förekomma endast vid arbete f.för kronans räkning eller även hos enskilda. Att den förra lösningen erbjuder bbetydligt mindre svårigheter, framgår utan vidare; och då den möjligen kan vara t till fyllest för bränsleavverkningens behov — uppdrivande av exempelvis Högannäsverkens kolbrytning skulle dock lättare kunna ske genom en mer omfattande ttjänsteplikt — har jag allvarligt övervägt det nya rättsinstitutets begränsning till aarbete i kronans tjänst, Emellertid talar emot denna lösning ett mycket starkt sskäl, som för mig synts avgörande, nämligen att jordbrukets gagn av tjänsteplikt i i denna form efter allt att döma måste bliva ringa. Visserligen skulle man kunna titänka sig, vid tjänsteplikt enbart för kronans räkning, att särskilda arbetslag av ttjänstepliktiga inrättades under statens arbetsledare för exempelvis skördearbete ppå flera eller färre gårdar i olika trakter; men dels är jordbrukets behov av aarbstskraft ej begränsat till ändamål, som kunna tillgodoses på sådant sätt, dels sskulle metoden sannolikt över huvud stöta på svårigheter inom det mindre jordbbruket. Det förefaller mig alltså givet, att själva lagens räckvidd bör omfatta aarbete även hos enskilda och att bestämmelserna för tryggande av de tjänsteppliktigas ställning följaktligen böra göras tillräckligt starka för även detta läge.' En dylik form för tjänstepliktens utförande för emellertid med sig nödvändighheten att reglera en rad av ömtåliga och svårlösta frågor rörande förhållandet i eekonomiskt och andra avseenden mellan enskild arbetsgivare och arbetspliktig; och ddet kungl. förslaget innehåller ock åtskilliga bestämmelser i dessa ämnen, vilkas vverkningar i praktiken äro vanskliga att överblicka, och som i allt fall skulle eerfordra en ingående prövning. Begränsas åter det föreliggande spörsmålet till att ggälla tjänsteplikt för bränsleproduktionen, bör detsamma, enligt utskottets mening, tioillika begränsas att gälla arbete i kronans egen tjänst." Med a n l e d n i n g a v vissa m o t i o n e r , d ä r i p å y r k a t s , a t t m a n u t e s l u t a n d e eeller å t m i n s t o n e i f r ä m s t a r u m m e t skulle b y g g a p å frivilliga ö v e r e n s k o m nmelser m e d s k o g s ä g a r n a om b r ä n s l e p r o d u k t i o n , a n f ö r d e l a g u t s k o t t e t , efter f f r a m h å l l a n d e a v v i k t e n a t t så v i t t m ö j l i g t g å f r a m p å frivillighetens v ä g , fcöljande: "En nödvändig förutsättning för att utvägen med frivilliga överenskommelser veerkligen skall leda till avsevärd produktionsökning är emellertid, att det skynds a m t fastställes vissa pris i de olika orterna, efter vilka staten förklarar sig beredd atitt inlösa nyavverkad och till järnvägsstation eller annan avlastningsplats framförd veed, och att dessa anbud på lämpligaste och mest skyndsamma sätt delgivas skogsängarna, på det att dessa ju förr dess hellre må kunna uppgöra sina beräkningar ooch anställa arbetsfolk. Enligt vad utskottet erfarit, är avsikten ock att under nhärmaste framtid kungöra sådana pris. Lika nödvändigt är emellertid ock, såsom i avgivna motioner med rätta erinrats, att de av staten erbjudna prisen icke tillmnätas med en under förevarande omständigheter föga välbetänkt njugghet, utan faastmera bestämmas till belopp, som möjliggöra för skogsägarna att bjuda sina arboetare en tämligen rundlig avlöning och på samma gång erhålla ett tillfredsställande pnris på sin skog. Bfiränslekommissionen.

82¶Vid näranda prissättning torde hänsyn särskilt böra tagas därtill, att vid en avverkning, som bedrives under sådana omständigheter som den ifrågavarande, skog av högre kvalitet än vanlig vedskog måste tagas i anspråk, ävensom till de vid denna årstid ojämförligt mycket högre forslingskostnaderna," E t t närmare ingående på tjänstepliktsfrågans behandling i riksdagen torde icke vara påkallat, Genom riksdagens beslut den 13 juni 1017 blev den kungl. propositionen avslagen och därmed frågan om civil tjänsteplikt förfallen. Därmed var det även faktiskt avgjort att någon väsentlig vedleverans från bränslekommissionens egen avverkning icke skulle komma att göras under år 1917, utan måste kommissionen inrikta sig på att såvitt möjligt söka täcka behovet för 1917 genom anskaffning av torrt bränsle på annat sätt. Huvuduppgiften för kommissionens egna avverkningar blev därför att söka tillgodose behovet för 1918, ehuru det på grund av huggningens framskjutande till hösten och vintern 1917 — 1 9 1 8 blev nödvändigt att även för denna tidsperiod delvis tillgripa ved, som ej hunnit torka. Då kommissionen vid sin planläggning av arbetet före nyssberörda dag på grund av vad som under ärendets förberedande behandling i riksdagen förekommit utgått från att lagförslaget skulle antagas, medförde givetvis dess fall åtskilliga rubbningar i de uppgjorda planerna, I planen med den civila värnplikten ingick, att i stort sett varje ort i landet skulle kunna inom närgränsande rayon anskaffa de vedkvantiteter, som för dem voro behövliga. Därigenom att det gemensamma rotpriset, som förutsatte civil värnplikt, redan var fastställt, försvårades läget i hög grad. Omfattande arbeten på annan basis voro igångsatta och läto sig ej utan vidare förändras. E t t påtagligt resultat blev, att vedavverkningarna måste mera än avsett var inriktas på Norrland, varest god tillgång fanns å med skogsarbete vana arbetare och veden var lättare tillgänglig. Bränsleregleringsförordningen. i det läge bränslefrågan befann sig, då bränslekommissionens verksamhet började, kunde densamma icke lösas enbart genom åtgärder i produktivt syfte. För åstadkommande av den hushållning med landets tillgång på bränsle, som betingades av rådande förhållanden, samt av en jämn fördelning av nämnda tillgång, ansågs det nödvändigt, att förbrukningen av bränslet reglerades genom statens försorg. E n viktig uppgift vid denna regleringblev att tillse, att det befintliga vedinventariet i största möjliga utsträckning reserverades för det normala hushållsbehovet. Det gällde att dels i största möjliga utsträckning tillförsäkra de enskilda hushållen torrt bränsle, dels ock förhindra, att priset å den torra veden genom oinskränkt konkurrens om densamma skulle drivas i höjden. Genom förordningen den 14 augusti 1916 (Sfs. nr 343) hade, såsom ovan nämnts, meddelats förbud mot användande av ved såsom bränsle vid industriella anläggningar, kommunikationsinrättningar

83 s a m t vissa a l l m ä n n a v e r k och a n s t a l t e r . D e t t a f ö r b u d , som a v s å g a t t f ö r h i n d r a , a t t f ö r u t v a r a n d e s t e n k o l s k o n s u m e n t e r , d å d e t till följd av kolp r i s e t s s t e g r i n g b l e v b i l l i g a r e a t t elda m e d v e d , i allt för stor u t s t r ä c k n i n g ö v e r g i n g o till v e d e l d n i n g , h a d e o t v i v e l a k t i g t v e r k a t såsom e t t m e d e l a t t tillgodose b e h o v e t a v v e d för h u s h å l l s ä n d a m å l . I s a m m a m å n svårigheterna a t t importera stenkol stegrats, hade emellertid skälen a t t u p p rätthålla ett dylikt vedeldningsförbud minskats. Sådana förhållandena u t v e c k l a t sig v å r e n 1 9 1 7 , m å s t e b r ä n s l e f ö r b r u k n i n g e n r e g l e r a s i s t ö r r e o m f a t t n i n g och efter a n d r a p r i n c i p e r ä n d e m , som k o m m i t till u t t r y c k i nämnda förordning. R i k t l i n j e r n a för r e g l e r i n g e n a v b r ä n s l e f ö r b r u k n i n g e n blevo efter f r a m s t ä l l n i n g a v b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n f a s t s t ä l l d a a v K u n g l . Maj:t g e n o m föro r d n i n g e n d e n 1 3 juli 1 9 1 7 (Sfs. n r 4 7 6 ) . F ö r o r d n i n g e n v a r av följande lydelse: KUNGL. MAJ:TS NÅDIGA FÖRORDNING

angående reglering av bränsleförbrukningen; given Stockholms slott den 13 juli

1917.

Vi GUSTAF, m e d G u d s n å d e , S v e r i g e s , G ö t e s o c h V e n d e s K o n u n g , g ö r a v e t e r l i g t : att Vi, efter framställning av bränslekommissionen, funnit gott förordna som följer: § 1. För åstadkommande av den hushållning med landets tillgång på bränsle, som betingas av rådande förhållanden, samt av en jämn fördelning av nämnda tillgång skall förbrukningen av bränslet regleras genom statens försorg på sätt i denna förordning stadgas. Bränslekommissionen har att i enlighet med föreskrifterna i denna förordning jämte övriga av Kungl. Maj:t givna bestämmelser genomföra regleringen. § 2. Med bränsle förstås i denna förordning: dels kolbränsle från svenska gruvor, utgörande stenkol och av stenkol beredda, kolliknande bränslen, dels träbränsle, utgörande ved, sågspån och annat träavfall ävensom av trä beredda produkter, såsom träkol och sågspånsbriketter, dels ock torvbränsle, utgörande för eldning avsedd torv, torvpulver och övriga torvprodukter. § 3.

Bränslekommissionen äger att för statens räkning uppköpa bränsle i den omfattning, som kommissionen finner erforderlig för förbrukningsregleringens genomförande. § 4. Bränsle, som av bränslekommissionen sålunda uppköpts eller varöver bränslekommissionen eljest förfogar, skall för tillgodoseende av det inom landet rådande behovet av sådan vara avyttras av bränslekommissionen under villkor, som, i den mån föreskrifter därom icke meddelas av Kungl. Maj:t, bestämmas av kommissionen.

§ 5. Det åligger bränslekommissionen att med de vedförråd, varöver kommissionern förfogar, i första hand tillgodose den enskilda hushållsförbrukningens oundgängliga behov av bränsle. Ved för sådant ändamål skall av bränslekommissionen efter rekvisition av dfe myndigheter, som enligt särskilt meddelade bestämmelser inom kommunerna omihänderhava regleringen av livsmedelsförbrukningen eller bränsleförbrukningen, t i l l handahållas dessa myndigheter till ett pris av 10 kronor per kubikmeter primf.a björkved och 8 kronor per kubikmeter prima barrved fritt banvagn å station, beläigen så nära den ort, där veden skall användas, som förhållandena medgiva. Särskilda föreskrifter komma att meddelas av Kungl. Maj:t angående fördelninigen bland de enskilda hushållen av den ved, som tillhandahålles ovannämndJa myndigheter. § 6. För drift av industriell anläggning, vid vilken för arbetet i regel användes elle^r finnes tillgänglig drivkraft om minst tio effektiva hästkrafter, för drift av järnvägg, fartyg eller annan kommunikationsinrättning eller för uppvärmning av allmämt verks eller allmän anstalts lokaler medelst centralvärmeledning må tills vidare ickce användas annat bränsle än sådant, till vars användande bränslekommissionen medddelat tillstånd. Vid anläggning för järntillverkning må icke i något fall användas träkol utam tillstånd av bränslekommissionen. § 7. Ansökan om tillstånd, som i § 6 avses, skall ingivas till bränslekommissione3n enligt formulär, som tillhandahålles av kommissionen och dess länsbyråer i de olikta länen. Ansökningen skall innehålla uppgift å den anläggning eller inrättning, deet verk eller den anstalt, där bränslet skall användas. I ansökningen skall vidare d«et bränsle sökanden vill använda angivas till myckenhet, slag och sortering, varjämtte skola lämnas de övriga uppgifter, som bränslekommissionen finner erforderliga. § 8. Har sökanden anskaffat det bränsle ansökningen avser före den 19 juli 19117 eller anlitar sökanden egna naturtillgångar för att förskaffa sig det bränsle, v a r o m fråga är, bör tillstånd icke utan synnerliga skäl vägras. Föreligger icke någon av dessa omständigheter, må tillstånd icke avse an mat bränsle än sådant, som tillhandahålles av bränslekommissionen eller anskaffas eftcer dess anvisning. § 9. Om meddelat tillstånd skall bevis utfärdas av bränslekommissionen. Dylikt b>evis skall innehålla föreskrifter om den myckenhet bränsle av särskilda slag och sortteringar, som under viss tid. icke understigande en månad, må för det avsedcda ändamålet användas, om villkoren för bränslets anskaffande samt om de villkor o<ch förbehåll i övrigt, vilka må finnas påkallade. § io. Användes vid anläggning, inrättning, verk eller anstalt, varom i § 6 förmäbes, bränsle i strid mot de bestämmelser, som i denna förordning eller med stöd av d e n samma äro givna, dömes innehavaren eller, där fråga är om anläggning, inrättnimg,

verk eller anstalt, som drives av eller tillhör stat eller kommun, föreståndaren till böter från och med etthundra till och med tiotusen kronor. Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, som i denna paragraf sägs, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför delgivits, fällas till särskilt ansvar. § IL Förseelse, som ovan omförmäles, åtalas vid allmän domstol. Av böter, som enligt 'denna förordning ådömas, tillfälle en tredjedel kronan och två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel. Saknas till;gång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

Denna förordning träder i kraft den 28 juli 1917. Genom denna förordning upphäves förordningen den 14 augusti 1916 angående iförbud mot användande av ved såsom bränsle vid industriella anläggningar, komimunikationsinrättningar samt vissa allmänna verk och anstalter. Utan hinder av bestämmelserna i denna förordning må eldning med ved äga rum ii den mån tillstånd därtill redan lämnats av bränslekommissionen jämlikt sagda i förordning den 14 augusti 1916. Har annat bränsle än sådant, som avses i sistnämnda förordning, blivit före den 119 juli 1917 för användning vid viss anläggning eller inrättning, visst verk eller ^viss anstalt anskaffat, må det av innehavaren under de närmaste fyra veckorna (efter sagda dag användas vid anläggningen, inrättningen, verket eller anstalten. t'Sokes tillstånd till användande efter berörda tids utgång av bränsle, som nyss märnnts, och varder ansökningen avslagen, skall, där sökanden det fordrar, bränslet aav staten inlösas, därvid ersättning skall bestämmas av den i gällande lag angåeende skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmakttens behov omförmälda riksvärderingsnämnd; skolande i fråga om grunderna för (ersättningens fastställande samt om sätt och tid för ersättningens erläggande ti 11liämpas vad i nämnda lag stadgas om likvid för fullgjord rekvisition. Det alla, som vederbör, hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera wisso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 13 juli 1917. G U S T A F. (L. S.) (Finansdepartementet.)

CONRAD CARLESON.

D e n n a f ö r o r d n i n g r e g l e r a d e f ö r b r u k n i n g e n a v allt i n h e m s k t b r ä n s l e . Ii f ö r o r d n i n g e n u p p d r o g I ^ u n g l . Maj:t å t k o m m i s s i o n e n a t t å t s t a t e n i n k ö p a bränsle i den omfattning, som kommissionen funne erforderlig för forbrukningsregleringens genomförande. Bränsle, som av kommissionen s å l u n d a u p p k ö p t s eller v a r ö v e r k o m m i s s i o n e n till följd a v a v v e r k n i n g f ö r k r o n a n s r ä k n i n g eller eljest förfogade, skulle f ö r t i l l g o d o s e e n d e a v d e t i mom landet rådande behovet av sådan vara avyttras av kommissionen u m d e r villkor, s o m , i d e n m å n föreskrifter d ä r o m icke m e d d e l a d e s a v K u n g l . Maj:t, skulle b e s t ä m m a s a v k o m m i s s i o n e n . Därvid ålåg d e t komm i s s i o n e n a t t m e d d e v e d f ö r r å d , v a r ö v e r k o m m i s s i o n e n förfogade, i första l u a n d tillgodose d e n e n s k i l d a h u s l i å l l s f ö r b r u k n i n g e n s o u n d g ä n g l i g a b e h o v

«SG

av bränsle. Ved för sådant ändamål skulle av kommissionen efter rekvisition av de myndigheter, som enligt särskilt meddelade bestämmelser inom kommunerna omhänderhade regleringen av livsmedelsförbrukningen eller bränsleförbrukningen, tillhandahållas dessa myndigheter till ett pris av 10 kronor per kbm. prima björkved och 8 kronor per kbm. prima barrved fritt banvagn å den ort, där veden avverkats. För att förhindra att fraktkostnaderna skulle bliva för höga, föreskrevs därjämte, att veden skulle tillhandahållas å station, belägen så nära den ort, där veden skulle användas, som förhållandena medgåve. De mest ingripande bestämmelserna i sistnämnda förordning voro de, som gällde för vissa större bränsleförbrukare. Bränsle, som i förordningen avsågs, fick icke utan kommissionens tillstånd användas för drift av industriell anläggning, vid vilken för arbetet i regel användes eller funnes tillgänglig drivkraft om minst tio effektiva hästkrafter, för drift av järnväg, fartyg eller annan kommunikationsinrättning eller för uppvärmning av allmänt verks eller allmän anstalts lokaler medelst centralvärmeledning. Sökt tillstånd till användande av bränsle borde icke utan synnerliga skäl vägras, om bränslet anskaffats före den 19 juli 1917, d. v. s. den dag, då förordningen utkom från trycket, eller om sökandens egna naturtillgångar anlitades för bränslets anskaffande. Därest icke någon av dessa omständigheter förelåge, kunde lämnat tillstånd icke avse annat bränsle än sådant, som tillhandahölles av kommissionen. Genom kungörelse den 11 september 1917 (Sfs. nr G13) förordnade Kungl. Maj: t med anledning av framställning från bränslekommissionen, att vad i §§ G — 1 1 i förordningen den 13 juli 1917 angående reglering av bränsleförbrukningen stadgades om användande av bränsle för uppvärmning av allmänt verks eller allmän anstalts lokaler medelst centralvärmeledning, skulle inom Stockholms stads planlagda område jämväl äga tillämpning i fråga om all annan centraluppvärmning; dock att vad i § 8 av samma förordning föreskrevs beträffande bränsle, som anskaffats före den 1 9 juli 1917, i förevarande fall skulle avse bränsle, som anskaffats före den 18 september 1917. Denna kungörelse tillkom, sedan det visat sig, ä t t e n effektiv reglering av bränsleförbrukningen i Stockholm icke kunde äga rum, med mindre all eldning för uppvärming medelst centralvärmeledning underkastades bränslekommissionens kontroll. Enskilda personer samt privata verk och anstalter, vilka behövde bränsle till centralvärmeledningar, hade nämligen börjat att uppköpa stora partier av den ved, som tillfördes staden, för att säkerställa sitt vinterbehov. Härigenom kunde lätt en tillfällig brist på ved uppstå för andra förbrukare. Därtill kom, att den ved, som sålunda uppköptes och lagrades, var av sådan beskaffenhet, att den lämpligare borde användas såsom spis- och kakelugnsved, under det att bränslekommissionen disponerade annat bränsle, särskilt props och triitugg, som företrädesvis lämpade sig för värmeledningspannor.

87¶Prispolitik. Enligt den princip, som låg till grund for den av Kungl. Maj:t fastställda regleringen av bränsleförbrukningen, skulle vid försäljn i n g av bränslekommissionens ved olika priser tillämpas för olika grupper av förbrukare. För tillgodoseende av den enskilda hushållsförbrukningens oundgängliga behov av bränsle skulle, såsom ovan anförts, ved tillhandahållas till ett av Kungl. Maj:t bestämt pris, vilket avsevärt understeg medelkostnaden för hela den av bränslekommissionen anskaffade vedkvantiteten. Av flera skäl ansågs det motiverat att låta industriföretag och därmed jämställda konsumenter bära en större anpart av kostnaderna för den genom statens försorg anskaffade veden än de enskilda hushållen. A t t å konsumtionsorterna hålla samma försäljningspris för hushållsved och annan ved hade varit omöjligt redan av den anledningen, att järnvägarna tillämpade olika frakttaxor, allt efter som den fraktade veden var avsedd för hushållsändamål eller ej. Men även bortsett från denna skillnad i fraktsatserna, skulle det svårligen kunnat försvaras att lägga samma kostnadsberäkning till grund vid bestämmande av såväl priset å hushållsveden som priset å de väldiga kvantiteter ved, vilka avverkats för att tillgodose de förutvarande stenkolskonsumenternas bränslebehov. Då genom den uteblivna stenkolsimporten vedbehovet flerstädes mångdubblats, måste en stor del av den ved, som åtgick för att tillgodose detta ökade behov, fraktas från platser belägna på längre avstånd från konsumtionsorten än dem, från vilka veden för det normala hushållsbehovet plägat hämtas. Vid en reglering av vedpriset kunde man icke med bortseende från detta förhållande lägga samma våglängd till grund vid beräkningen av medelfraktkostnaden för all ved, som fraktades till ett samhälle. Såsom en viktig faktor, vilken borde inverka höjande på industrivedjn-iset i förhållande till priset å hushålls veden, kom jämväl i betraktande, att det just var för de ny upp trädande vedkonsumenternas skull, som de stora avverkningarna måste igångsättas på ogynnsam tid och under i övrigt exceptionellt svåra förhållanden. Den ökning i avverkninflfskostnaderna, som härav orsakades, voro dessa nya konsumenter närmast till att bära.

88¶B. Finansiering av bränslekommissionens rörelse. Den ursprungliga finansieringen. Vid tillsättandet av 1917 årss bränslekommission den 16 april 1917 framhöll föredragande departementschefen enligt vad ovan sagts vissa synpunkter beträffande finansieringeni av kommissionens rörelse. I detta sammanhang må erinras om följande.. Den omfattning, som den planerade vedavverkningen ansågs böra få., gav vid handen, att ett mycket stort rörelsekapital skulle erfordras.. Skulle detta kapital helt täckas förskottsvägen, bleve anspråken ]}å statenss kassatillgångar säkerligen betungande. En rörelse som den planeradee krävde dock i rätt stor utsträckning ett kontantsystem, närmast för a r b e t s löner och andra direkta utgifter för mänsklig och mekanisk arbetskraft.. även om en betydande del av utgiftsposterna kunde täckas genom ettt lämpligt kreditsystem. Redan ur finansieringssynpunkt ansågs därför aktiebolagsformen lämplig;, då denna lättare medgav möjlighet att som betalning för förvärvad skogg lämna accepter å köpeskillingarna med så lång förfallotid, att likvid förr den av kommissionen sedermera försålda veden skulle hinna inflyta. Förr att ett aktiebolag skulle kunna bildas förutsattes emellertid, att stateni skulle ingå som huvudsaklig delägare, ävensom att bolaget upplöstes i ochi med att bränslekommissionens verksamhet upphörde. Självfallet skullée också bolagets affärer bliva statens. Den 10 maj 1917 avlät bränslekommissionen en skrivelse till Kungll. Maj:t beträffande frågan om rörelsekapital. Under erinran om vad vidl kommissionens tillsättande yttrats av föredragande departementschefeni samt det sätt, på vilket kommissionen tänkt sig lösandet av den f ö r e lagda uppgiften, yttrade kommissionen beträffande rörelsekapitalet följande.. Även om finansieringen ordnades på vid tillsättandet föreslaget sätt., behövde kommissionen hava tillgång- till medel att kontant betala arbets— löner, inköpa maskiner och verktyg samt för andra löpande utgifter.. Då en lång tid måste förgå, innan någon ved komme att av kommissionen levereras och medel genom vedens likvidering inflyta till kommissionen,, erfordrades tydligen ett avsevärt belopp för täckandet av kommissionenss löpande utgifter. Detta belopp syntes icke kunna sättas lägre än till 50) miljoner kronor. På grund av vad sålunda anförts hemställde k o m m i s sionen, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen begära, att till Kungl..

89¶IMaj:ts förfogande ställdes ett belopp av 50 miljoner kr. såsom rörelse1 kapital vid bränslekommissionens vedanskaffning under år 1917. I kungl. proposition den 12 maj 1917 (nr 369) föreslog Kungl. Maj:t iriksdagen att dels ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp av 1 högst 50 miljoner kr. att i enlighet med vissa angivna grunder anl ä n d a s för 1917 års bränslekommissions vedanskaffning under år 1917, (dels ock medgiva, att av detta belopp finge för statens räkning tecknas ; aktier intill ett belopp av 99 600 kr. i ett för denna vedanskaffning Ibildat aktiebolag. Till det vid berörda proposition fogade statsrådsprotokollet över finansäärenden yttrade vederbörande departementschef bl. a. följande. Därest genom bränslekommissionens direkta försorg anskaffades ungeffär 10 miljoner kubikmeter ved i fast mått, motsvarande ungefär 5 900 000 wanliga skogsfamnar ä 108 kubikfot, skulle, om famnen vid de huggmingsorten närmast belägna stationer i värde uppskattades till 30 kr., åitgå ett sammanlagt belopp av 177 miljoner kr. Därvid vore emellerttid att märka, att bränslekommissionen i fråga om anskaffande av bränsle e3ventuellt skulle kunna behöva sträcka sig till ett belopp av dubbla det nm angivna, eller 1 1 8 0 0 000 skogsfamnar. Full betalning såväl för själva v/irkesvärdet som ock av huggning och framforslingskostnader borde under dlylika förhållanden beräknas till över 300 miljoner kr. Departennentschefen ansåg det emellertid icke lämpligt att omedelbart ifrågasätta em kredit av denna storlek och framhöll vidare, att den utvägen försökts, aitt, utan anlitande av en riksdagens kredit till nämnda belopp, ändock siäkerställa bränslekommissionens verksamhet. För det ändamålet hade man taänkt sig bildandet av ett aktiebolag. I de fall, där bränslekommissionen öivertoge skog eller skogsmark enligt förfoganderättslagen, hade kommissiionen alltid en viss kredittid att räkna med, men även i de fall, där kcommissionen komme att genom frivillig överenskommelse med enskild jcordägare köpa dennes på rot stående skog, syntes den frivilliga överemskommelsen också lätteligen kunna förenas med avtal om kredit. Denna kiredit kunde då eventuellt få formen av en accept, lämnad av det bolag, vrarom vore fråga. I mån som sålunda kredit enligt förfoganderättslagen elller genom frivillig överenskommelse lämnades, komme man också närmare d(en tid, då betalning inflöte för den ved, som bränslekommissionen skulle tiillhandahålla industrien, de enskilda trafikföretagen och allmänheten. Mlan kunde för att ytterligare förminska tiden mellan den dag, då jordångaren skulle hava betalt, och den dag, då betalning för den av bränslekommissionen försålda veden inflöte, tänka sig att t. ex. ett industriellt fö5retag redan vid överenskommelse om framtida leverans av ved betalade mied växel. Genom dessa eller andra anordningar, som naturligen borde skke i samråd med fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, syntes deet som om den kredit, vilken borde hos riksdagen äskas, kunde begiränsas till det av bränslekommissionen angivna belo23p av 50 miljoner

kr., ett belopp, som då närmast skulle användas vid de kontantbetalningar, som under alla förhållanden måste av bränslekommissionen göras, nämligen betalningar för administration, till arbetare och för transporter. Kostnaderna för administrationen syntes föredragande departementschefen självfallet böra, liksom vid all annan affärsrörelse, inräknas i priset på de försålda varorna, åtminstone när de övertoges av industrien och trafikföretagen. Vad anginge hushållsbränslet, syntes detta visserligen också böra direkt och i förhållande till kommissionens eller det ifrågasatta bolagets räkenskapsföring bära dessa kostnader. E n annan sak vore att, när detta bränsle sedan tillhandahölles de mindre bemedlade, en nedsättning i priset kunde och borde, med anlitande av de härför särskilt anvisade medlen, äga rum. Genom bildande av ett aktiebolag skulle naturligtvis icke statens ansvarighet i någon mån minskas. De förbindelser bolaget inginge bleve ju faktiskt statens. Under sådana förhållanden borde naturligtvis riksdagens medgivande äskas för att av ifrågavarande kredit nödigt belopp finge för statens räkning i bolaget insättas i form av aktier. Föredragande departementschefen ansåg därvid, att bolagets aktiekapital skulle stanna vid 100 0 0 0 kr., och att staten skulle teckna fullt ut så många aktier, som enligt gällande bolagslag kunde ligga på en hand. De få enskilda delägare, som inginge i bolaget, skulle naturligtvis förbinda sig att för sina andelar icke påräkna något annat än ränta och vid bolagets upplösning det insatta kapitalet. Om aktierna tänktes utställda på 100 kr. för aktie, skulle enskilda delägares andelar i bolaget begränsa sig till 400 kr. De medel, som för vedanskafthingen toges i anspråk, vore givetvis avsedda att i sin helhet återbetalas. Huruvida därvid ränta å desamma jämväl skulle gäldas, borde få bliva föremål för framtida avgörande. 1 likhet med vad dåvarande chefen för jordbruksdepartementet vid tillstyrkandet av propositionen nr 104 till 1917 års riksdag i fråga om beredandet av rörelsekapital vid statens verksamhet för anskaffande och tillhandahållande av livsförnödenheter och chefen för finansdepartementet vid tillstyrkandet av propositionen nr 210 till samma riksdag angående beredande av rörelsekapital för tillämpningen av gällande förfoganderättslag i fråga om industriella råvaror o. cl. förordat, syntes det lämpligt, att de för här ifrågavarande ändamål erforderliga medlen tillhandahölles genom riksgäldskontoret, varefter medlen skulle ställas till vederbörandes förfogande genom räkning i riksbanken. Inom riksdagen väcktes i samband med propositionen en motion (nr 499 I I K.), vari hemställdes, att riksdagen måtte antingen avslå Kungl. Maj:ts föreliggande framställning, i vad densamma avsåge bildandet av ett aktiebolag för statens vedanskaffning, och i samband därmed ställa erforderlig kredit till förfogande för 1917 års bränslekommission, så att denna kunde verkställa erforderlig vedanskaffning under år 1917, eller ock, därest detta yrkande ej kunde bifallas, dels såsom villkor för beviljande av den begärda

Ill

k r e d i t e n f ö r e s k r i v a , a t t d e t i f r å g a s a t t a b o l a g e t skulle u n d e r k a s t a s b e s t ä m melserna i kungl. kungörelsen den 23 oktober 1 9 1 5 angående skyldighet för p e n n i n g f ö r v a l t a n d e v e r k och i n r ä t t n i n g a r m . fl. a t t i vissa fall a n l i t a r i k s b a n k e n , dels ock b e s l u t a , a t t s t a t e n i k l ä d d e sig a n s v a r för d e t ifrågas a t t a b o l a g e t s förbindelser. J o r d b r u k s u t s k o t t e t a n f ö r d e i a n l e d n i n g a v K u n g l . Maj:ts o v a n b e r ö r d a p r o p o s i t i o n och m o t i o n f ö l j a n d e : "De genom det rådande kriget föranledda exceptionella förhållandena hava på bränslemarknadens område skapat sådana svårigheter, att vårt land numera måste räkna med nödvändigheten att täcka sitt bränslebehov i stort sett med inhemska tillgångar. Utskottet delar departementschefens uppfattning rörande nödvändigheten av att ett belopp av föreslagen storlek för ändamålet ställes till Kungl. Maj:ts förfogande. Vad åter beträffar förslaget, att för verksamhetens bedrivande bilda ett särskilt aktiebolag har departementschefen framhållit, hurusom en sådan anordning skulle vid ifrågavarande verksamhets utövande möjliggöra användande av uti det praktiska affärslivet förekommande kreditformer, varigenom det erforderliga rörelsekapitalet skulle kunna nedbringas till nämnda belopp eller till 1/G av det eljest nödvändiga. Utskottet är ense med departementschefen, att med hänsyn till den stora omfattningen av vedanskaffningen ifråga uteslutande anvisande av direkta medel härför bör undvikas. För vinnande av detta syfte torde, såsom motionären jämväl antytt, möjligen annan utväg än bolagsbildandet varit tänkbar. Ehuru denna väg synes utskottet föga tilltalande, har utskottet emellertid med hänsyn till den långt framskridna tiden och ärendets brådskande natur, icke ansett sig böra ifrågasätta detta spörsmåls lösande på annat sätt. Utskottet håller dock i likhet med motionären före, att bolagets ekonomiska transaktioner böra i möjligaste mån förmedlas genom riksbanken samt att bolaget förty bör underkastas bestämmelserna i kungörelsen den 23 oktober 1915 angående skyldighet för penningförvaltande allmänna verk och inrättningar in. il. att i vissa fall anlita riksbanken. Med hänsyn till omfattningen av det ifrågasatta bolagets verksamhet är, såsom motionären även påpekat, det tilltänkta aktiekapitalet, 100 000 kronor, naturligen synnerligen lågt tillmätt och givetvis icke ägnat att i och för sig bereda tillfredsställande säkerhet åt de personer, som inlåta sig i affärsförbindelser med bolaget. Då emellertid i statsrådsprotokollet uttalats, att bolaget skall arbeta under statens garanti, torde mot aktiekapitalets storlek intet vara att erinra, men synes det utskottet på sätt i motionen föreslagits, att i riksdagens beslut i ämnet bör inrymmas e t t uttryckligt åtagande av ansvaret från statens sida för bolagets förbindelser. Beträffande sättet för likviderande av från bolaget inköpta vedpartier är utskottet av den uppfattningen, att likviden bör så långt möjligt ske medelst kontant betalning." Utskottet hemställde, a t t r i k s d a g e n , i a n l e d n i n g a v K u n g l . Maj:ts f ö r e v a r a n d e p r o p o s i t i o n samt den i ämnet väckta motionen, måtte dels ställa till K u n g l . Maj:ts f ö r f o g a n d e e t t b e l o p p a v h ö g s t 5 0 0 0 0 0 0 0 kronor att i enlighet med av föredragande departementschefen angivna g r u n d e r a n v ä n d a s för 1 9 1 7 års b r ä n s l e k o m m i s s i o n s v e d a n s k a f f n i n g u n d e r år 1 9 1 7 ,

92 dels medgiva, att av detta belopp finge för statens räkning tecknas aktiew intill ett belopp av 99 G00 kronor i ett för denna vedanskaffning bildait aktiebolag, dels föreskriva, att berörda aktiebolag skulle vara underkastat bestäm imelserna i kungl. kungörelsen den 23 oktober 1915 angående skyldigheat för penningförvaltande allmänna verk och inrättningar m. fl. att i vissga fall anlita riksbanken, dels ock förklara, att staten iklädde sig ansvaret för bolagets f ö r bindelser. Riksdagen fattade beslut i enlighet med utskottets hemställan. Genom nådigt brev den 25 juni 1917 erhöll kommissionen underrrättelse om riksdagens beslut beträffande rörelsekapitalet, varjämte tillikaa meddelades, att riksdagen dels i skrivelse den 15 juni 1917 beslutatt, att de av riksdagen till Kungl. Maj:ts förfogande ställda medel, vilkta avsetts att användas såsom rörelsekapital för av kristiden föranledcd statsverksamhet, skulle uppföras å tilläggsstat till riksstaten för år 1917?, dels ock i skrivelse den 16 i samma månad anmält, att å samma tillLläggsstat å inkomstsidan under titel "tillfälliga lånemedel" uppförts ettt belopp av 245 miljoner kronor samt å utgiftssidan, bland annat, föir 1917 års "vedkommissions" vedanskaffning ett reservationsanslag; av 5(0 miljoner kronor. Kungl. Maj:t meddelade vidare, att, sedan för KunglL Maj:t anmälts att stiftelseurkund utfärdats för ett för ovannämnda ändaimål bildat bolag bestämts, att ovan berörda anslag av 50 miljonear kronor skulle, i mån av behov och efter Kungl. Maj:ts särskilda besluit i anledning av framställning av kommissionen, av statskontoret ställais till kommissionens förfogande för att användas för på kommissionem ankommande vedanskaffning under år 1 9 1 7 ; att statskontoret från rikssgäldskontoret ägde rekvirera härför erforderliga medel; att aktier i aktieabolaget Statsbränsle intill ett belopp av 99 600 kronor skulle av statem övertagas och genom statskontoret med anlitande av ifrågavarande ansla^g likvideras; och att sedan staten sålunda inträtt som delägare i bolagett, detta skulle vara underkastat bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 213 oktober 1915 angående skyldighet för penningförvaltande allmänna ver}k och inrättningar m. fl. att i vissa fall anlita riksbanken samt att statem iklädde sig ansvaret för bolagets förbindelser. Det ifrågasatta bolaget bildades den 9 juli 1917 och erhöll, som förut nämnbs, namnet aktiebolaget Statsbränsle. Bolagets ändamål angavs i bolagsordningem vara att förvalta det rörelsekapital, varöver bränslekommissionen förfogacho, ävensom att för kommissionens räkning men i eget namn uppbära koimmissionen tillkommande medel och verkställa utbetalningar, som förarnleddes av kommissionens verksamhet. Aktiekapitalet utgjorde 100 00<0 kr. fördelade på 1 000 aktier, varav 996 aktier ägdes av staten. Adl utdelningsbar vinst, som kunde uppkomma av bolagets rörelse, skulle tilllfalla svenska staten. Vid bolagets upplösning skulle enskilda innehavaire

aav aktier vara berättigade att erhålla endast aktiens nominella värde. ]Bolagets styrelse skulle bestå av tre utav bränslekommissionens ledamöter, vvarjämte revisorer skulle utses av Kungl. Maj:t. ' Den kredit på 50 000 000 kr., som kommissionen sålunda ägde åtmjuta lios riksgäldskontoret, togs icke omedelbart i anspråk. Kommissionen rapptog i stället ett lån på samma belopp hos riksbanken. Det sålunda Hånade beloppet användes närmast vid sådana betalningar, som nödväncdigtvis måste göras kontant, såsom vid utbetalningar till administration, aarbetare och dylikt. Vid övriga utbetalningar visade det sig emellertid icke lämpligt att anw ä n d a den i propositionen ifrågasatta formen med växelaccepter. I stället fförordnade Kungl. Maj:t, på framställning av bränslekommissionen, genom k u n g ö r e l s e den 31 juli 1917 (se ovan), att kommissionen skulle äga att rmedelst anvisningar, utställda av kommissionen för Kungl. Majrts och k r o n a n s räkning, erlägga likvid förutom för varor, som togos i anspråk fför kronans räkning, jämväl för varor, som av kommissionen på frivilligttietens väg upphandlades, varjämte till allmänhetens kännedom kungjordes, aitt av bränslekommissionen utställda anvisningar inlöstes av aktiebolaget Statsbränsle. Dylika anvisningar löpte, om de förf öl lo till betalning e^fter tre månader, med 5 % ränta samt om förfallotiden var utsträckt till 6 nuånader med G % ränta. För att kunna använda dessa anvisningar även i sådana fall, då kommissionen skulle betala kontant, träffades överenskommelse med riksbanken, att riksbanken mot överlåtelse omedelbart hnlöste kommissionens anvisningar med deras kapitalbelopp. Genom dessa anvisningar erhöll kommissionen ett ytterligare rörelsek a p i t a l å i runt tal 280 miljoner kr. För att förse lokala förvaltningen med nödigt rörelsekapital särskilt mnder första tiden, innan likvid för vedförsäljningarna hunnit inflyta i sså stor omfattning, att inkomsterna kunde täcka löpande utgifter, träffade kommissionen med Skandinaviska Kreditaktiebolaget överenskommelse, att fför kommissionens distriktskontor i vissa banker skulle öppnas räkning på fcoljande villkor. Vederbörande distriktskontor ackrediterades hos vissa banker i landsorten nned dragningsrätt till av kommissionen fastställt maximibelopp. Dessa dlragningar aviserades dagligen huvudbanken i Stockholm,, som lämnade kommissionen dagligt bankbesked över dragningarnas utnyttjande. Komimissionen täckte i huvudbanken de sålunda gjorda dragningarna och esrhöll för den överskjutande delen av det belopp, som sålunda innestod i huvudbanken, högsta dej)ositionsränta eller •i1/2 %. Genom användande av ovanberörda system visade det sig möjligt att fför år 1917 hålla de direkta utgifterna inom ramen för den av riksdiagen lämnade krediten. Förfallotiden för de anvisningar, vilka kommis-

94 sionen utfärdat, började emellertid inträda redan vid början av år 1 9 I S . För inlösen av de anvisningar, som komme att förfalla under våren och sommaren 1918, ävensom för direkta utgifter under samma tid behövde kommissionen sålunda ytterligare kredit. På grund härav ingick kommissionen den 15 februari 1918 till Kungl. Maj:t med en framställning, däri kommissionen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen begära, att till Kungl. Majrts förfogande måtte ställas ett belopp av 100 000 0 0 0 kronor såsom rörelsekapital vid kommissionens vedanskaffning under år 1 9 1 8 . Beträffande det då föreliggande kapitalbehovet anfördes följande. Till den 1 maj 1 9 1 8 beräknade kommissionen hava anskaffat cirka 17 000 000 kubikmeter ved. Under förutsättning att de dåvarande vedförbrukarna inom landet fortsatte att rekvirera ved i ungefär samma omfattning, som skett för tiden till den 1 juni 1918, skulle denna vedkvantitet räcka för tillgodoseende av deras behov intill den 1 januari 1920. Behov, som uppkomme efter nämnda tid, kunde det, enligt kommissionens mening, icke gärna komma i fråga att tillgodose genom statlig avverkning under år 1 9 1 8 . Med hänsyn därtill och till vikten därav, att arbetskraft bleve tillgänglig för jordbrukets behov, vore det kommissionens avsikt, att den av kommissionen bedrivna vedhuggningen, som på många orter redan blivit avsevärt inskränkt, skulle i huvudsak upphöra omkring den 1 maj 1 9 1 8 . Kommissionens lager av ved vid huggningarnas slut beräknades uppgå till omkring 12 000 000 kubikmeter. För större delen av den lagrade veden syntes man icke kunna beräkna att erhålla någon betalning förrän under kommande vinter. Visserligen vore det kommissionens mening att söka förmå vederbörande livsmedelsnämnder att redan under våren och sommaren mottaga den ved, som beräknades åtgå under bränslesäsongen 1 9 1 8 — 1 9 1 9 , men då livsmedelsnämnderna icke för detta ändamål disponerade något rörelsekapital, kunde kommissionen icke kräva betalning för denna ved, förrän densamma kunde distribueras till konsumenterna, d. v. s. i huvudsak icke förrän vintern börjat inträda. Vad de industriella företagen beträffade, hade det icke lyckats kommissionen att förmå dem att fylla sitt vedbehov för någon längre tid framåt och ännu mindre att, på sätt i det förut åberopade utdraget av statsrådsprotokollet ifrågasatts, i förväg acceptera växlar såsom inbetalning för framtida leveranser. Kommissionen nödgades sålunda å ena sidan senast sommaren 1918 erlägga betalning för den kvantitet ved, som fanns i lager den 1 maj 1918 eller omkring 12 000 0 0 0 kubikmeter. A andra sidan kunde kommissionen icke beräkna, att det under sommaren komme att inflyta avsevärda belopp för från detta lager försåld ved. Med beräkning att utgifterna för varje kubikmeter av den lagrade veden skulle uppgå till omkring 12 kr., skulle kommissionens utgifter under sommaren komma att överstiga inkomsterna med omkring 144 000 000 kr. Utöver den redan anvisade krediten av 50 000 000 kr. skulle sålunda ytterligare erfordras omkring 100 000 000 kr.

95 I kungl. proposition, nr 117, vid 1918 års lagtima riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att för beredande av rörelsekapital för bränslekommissionen under år 1918, att användas i enlighet med vad i ett vid propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för nyssnämnda dag utvecklades, å tilläggsstat för år 1918 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 000 kr. att utgå av tillfälliga lånemedel. Till berörda statsrådsprotokoll yttrade chefen för finansdepartementet beträffande räntespörsmålet, att beloppet givetvis borde i sinom tid till statsverket återbetalas: och syntes därvid, på sätt under år 1917 av dåvarande departementschefen framhölls, böra tagas under övervägande, huruvida jämväl ränta skulle gäldas. Vidare fortsatte departementschefen: Det anslag, som för nu ifrågavarande ändamål kunde komma att beviljas, borde uppföras å 1918 års tilläggsstat samt, i likhet med det tidigare anslaget för samma ändamål, givas reservationsanslags natur. Beloppet syntes böra utgå av tillfälliga lånemedel, vilkas anskaffande borde ankomma på riksgäldskontoret. I riksdagens skrivelse nr 80, vari riksdagen anmälde, att densamma för beredande av rörelsekapital för bränslekommissionen under år 1918, att användas i enlighet med vad i statsrådsprotokollet över finansärenden den 22 februari 1918 angivits, å tilläo-o-sstat för samma år anvisat ett reservationsanslag av 100 000 000 kr., yttrade riksdagen, att, då den begärda, högst avsevärda ökningen av bränslekommissionens rörelsekapital syntes vara ofrånkomlig, riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen ville emellertid framhålla, att, även om det icke vore alldeles uteslutet att ved anskaffning genom statens försorg kunde bliva nödvändig jämväl under kommande år, förhoppning borde kunna hysas därom, att, sedan realiserandet av bränslekommissionens inneliggande stora vedlager vunnit större omfattning, en ej ringa del av kommissionens rörelsekapital skulle kunna återbetalas till statsverket under år 1 9 1 9 . Huruvida något visst belopp av samma kapital lämpligen borde uppföras å inkomstsidan i sagda års riksstat, kunde riksdagen för det dåvarande icke bedöma, men syntes riksdagen få anledning att återkomma till denna fråga vid behandlingen av inkomstberäkningen för år 1 9 1 9 . Vad anginge den i statsrådsprotokollet berörda frågan om gäldande av ränta å rörelsekapitalet, hade, enligt riksdagens vederbörande utskott tillhandakomna upplysningar, bränslekommissionen vid prissättningen å det av kommissionen anskaffade bränslet utgått därifrån, att kommissionen skulle kunna erlägga ränta å det disponerade rörelsekapitalet. I skrivelse den 8 maj 1 9 1 8 , nr 192, meddelade riksdagen, att densamma, som icke hade något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag ifråga om anskaffningen av rörelsekapitalet, beslutat, att det å til läggsstaten för år 1918 anvisade anslaget å 100 000 000 kr. för beredande av rörelsekapital för bränslekommissionen skulle utgå av tillfälliga lånemedel.

on Kungl. Maj:t meddelade i brev den 22 mars 1918, att ovanberörda anslag av 100 000 000 kr. skulle, i mån av behov ocli efter Kungl. Maj:ts särskilda beslut i anledning av framställning från bränslekommissionen, av statskontoret ställas till kommissionens förfogande för att användas för det med anslaget avsedda ändamål. Emellertid hemställde fullmäktige i riksbanken i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 10 januari 1918, under erinran, att finansieringen av bränslekommissionens verksamhet ordnats genom grundandet av aktiebolaget Statsbränsle samt att fullmäktige i samråd med chefen för finansdepartementet beviljat bolaget ett lån till belopp av 50 000 000 kr. att disponeras i mån av behov, att den förändring måtte vidtagas i sättet för finansieringen av kommissionens verksamhet, att lånet i riksbanken upphörde samt nödiga medel för återbetalning av lånet och till bestridande av kommissionens kontanta utbetalningar tillhandahölles av statskontoret efter rekvisition hos riksgäldskontoret. Fullmäktige i riksbanken meddelade därvid, att bolagets skuld å lånet den 9 januari 1918 utgjorde 33 190 154 kr. 56 öre. Med anledning av fullmäktiges i riksbanken ovan berörda framställning medgav Kungl. Maj:t den 25 januari 1918, att av berörda av riksdagen anvisade anslag å 50 000 000 kr. ett belopp av 33 190 154 kr. 56 öre finge av fullmäktige i riksgäldskontoret tillhandahållas fullmäktige i riksbanken för att användas till täckande av aktiebolaget Statsbränsles den 9 januari 1918 befintliga skuld i riksbanken å samma belopp. Under hänvisning till det av 1918 års lagtima riksdag beviljade rörelsekapitalet av 100 000 000 kr. samt med förmälan, att för finansieringen av bränslekommissionens verksamhet under tiden efter den 9 januari 1918 åtgått 50 195 547 kr. 76 öre. som tillhandahållits aktiebolaget Statsbränsle av riksbanken, hemställde bränslekommissionen i skrivelse den 6 april 1918, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att av ovan berörda anslag erforderliga medel till täckande av bolagets efter den 9 januari 1918 uppkomna skuld till riksbanken jämte därå upplupen ränta finge av fullmäktige i riksgäldskontoret tillhandahållas fullmäktige i riksbanken. Tillika hemställde kommissionen, att Kungl. Maj:t, till förebyggande av, att på aktiebolaget Statsbränsles giroräkning i riksbanken holies innestående medel, utöver vad som vore för bränslekommissionens verksamhet oundgängligen nödvändigt, måtte bemyndiga riksbanken att dagligen utjämna bolagets giroräkning genom att till statsverkets giroräkning överföra saldot i bolagets giroräkning samt att riksbanken måtte dagligen avisera statskontoret sålunda verkställd överföring. O m l ä g g n i n g a v k o m m i s s i o n e r n a s finansiering. — I den konselj, där Kungl. Maj:t beslöt framlägga proposition om rörelsekapital för import av livsmedel, anförde finansministern till statsrådsprotokollet, att en omläggning av kommissionernas finansiering blivit avtalad.

07¶För finansierandet av folkhushållnings-, industri- och bränslekommissionernas rörelse hade, omnämnde han, av föregående och innevarande ars riksdagar beviljats krediter uppgående till sammanlagt 4 3 5 miljoner kr. Anskaffandet av de erforderliga medlen hade omhänderhafts av riksgäldskontoret, som beträttande tillfällig upplåning närmast vänt sig till riksbanken. När så stora ytterligare krediter erfordrades, vore det nödigt att omlägga tillgodoseendet av kommissionernas medelsbehov i en riktning, som mindre hårt ansträngde riksgäldskontoret och riksbanken och bättre möjliggjorde utnyttjande för kommissionernas behov av det i den allmänna rörelsen befintliga kapitalet. I dylikt syfte hade mellan riksgäldskontoret och landets 23 största banker träffats preliminärt avtal om en kredit, förslagsvis beräknad till 550 miljoner kr., avsedd att användas för finansierandet av de tre kommissionernas verksamhet. Av kreditbeloppet, som givetvis skulle hälla sig inom ramen av de reservations-, anslag, som för uppehållande av kommissionernas verksamhet av riksdagen beviljats eller komme att beviljas, vore c:a 2 2 5 miljoner kr. avsedda för återbetalning av kommissionernas dåvarande skulder till riksgäldskontoret och återstående beloppet ämnat att användas för deras fortsatta rörelse. Avtalet skulle, enligt den preliminära överenskommelsen, gälla till utgången av år 1918 men därefter kunna förnyas, varje gång på 6 månader. För egen del ansåg departementschefen det ifrågasatta avtalet innebära en, såvitt då kunde bedömas, i betraktande av omständigheterna tillfredsställande lösning av den svåra frågan om medelsanskaffningen för kommissionerna. Genom avtalet skulle sålunda bland annat vinnas den fördelen, att staten för fyllandet av medelsbehovet för kommissionerna kunde påräkna medverkan från samtliga större kreditanstalter i landet, något som i sin tur skulle medföra, att vissa tillgodohavanden i utlandet lättare bleve disponibla för likviderandet av i utlandet inköpta varor. I skrivelse den 13 juni 1 9 I S , nr 3 8 9 , anmälde riksdagen, att densamma ansåge, att kommissionernas ekonomiska transaktioner i möjligaste nian borde förmedlas genom riksbanken, men att densamma likväl, i betraktande av vad chefen för finansdepartementet anfört rörande svårigheterna för det dåvarande i detta avseende, icke velat motsätta sig att, såsom ifrågasatts, kreditavtal jämväl träffades med landets privata kreditinrättningar. Med anledning av bränslekommissionens ovan berörda skrivelse den 6 april 1918 samt ovan nyss omförmälda avtal med enskilda banker rörande ett lån av 550 miljoner kr., meddelade Kungl. Maj:t genom beslut den 28 juni 1918 följande föreskrifter rörande finansieringen av bränslekommissionens rörelse, nämligen: att de av 1917 och 1918 års riksdagar beviljade ovannämnda reservationsanslagen å sammanlagt 150 miljoner kronor skulle ställas under riksgäldskontorets förvaltning, börande de av riksgäldskontoret förvaltas såsom fonder: Brtinslckommissioneji.

98 att, med ändring av vad i nådiga breven den 25 juni 1917 och dem 22 mars 1918 till statskontoret föreskrivits, riksgäldskontoret skulle hava att av berörda anslag från och med den 1 juli 1918 tillhandahålla bränslekommissionen medel i mån av behov och efter Kungl. Maj:ts särskilda beslut i anledning av framställning; från kommissionen: att av de utav riksdagen beviljade reservationsanslagen finge, utöver vad Kungl. Maj:t genom nådiga brevet den 25 januari 1918 medgivit, av herrar fullmäktige i riksgäldskontoret tillhandahållas fullmäktige i riksbanken erforderligt belopp till gäldande av aktiebolaget Statsbränsles den 30 juni 1918 befintliga skuld jämte därå upplupen ränta; att bränslekommissionen direkt eller genom aktiebolaget Statsbränsle skulle hava att från och med den 1 juli 1918 till riksgäldskontoret erlägga ränta å de av herrar fullmäktige i riksgäldskontoret till kommissionens eller bolagets förfogande ställda medel: samt att herrar fullmäktige i riksgäldskontoret finge i samråd med fullmäktige i riksbanken och med bränslekommissionen till Kungl. Maj: t inkomma med de förslag till närmare föreskrifter i avseende å finansieringen av bränslekommissionens rörelse, som kunde befinnas erforderliga. Det kommissionen av riksdagen sålunda anvisade rörelsekapitalet å 150 miljoner kr. hade av kommissionen uttagits under juli och augusti månader 1 9 1 8 . Sedermera erhöll kommissionen statsrådets och chefens för finansdepartementet medgivande att för gäldande av en del utgifter anskaffa vissa krediter, vilka medelst Stockholms vedaktiebolags accepter och aktiebolaget Statsbränsles växlar disponerade krediter sedermera efter h a n d inlöstes. I början av mars 1919 anmälde bränslekommissionen, att den vore i behov av ytterligare rörelsemedel till belopp av 30 miljoner kr. för att kunna inlösa redan förfallna eller under den närmaste framtiden förfallande anvisningar, för vilka statsverket stode i betalningsansvar. Samtidigt anförde riksgäldskontoret i skrivelse till finansministern, att bränslekommissionen av sitt anslag utfått 149 759 309 kr. 83 öre, varjämte riksgäldskontoret hos kommissionen ägde en fordran för förfallna räntor å 2 856 698 kr. 98 öre, samt att däremot av industri- och folkhushållningskommissionernas rörelsekapital vore odisponerat inemot 150 miljoner kronor. I proposition, nr 322, föreslog Kungl. Maj:t den 1-4 mars 1919 riksdagen att såsom ytterligare rörelsekapital för bränslekommissionen å tilläggsstat för år 1919 bland utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag å 30 miljoner kronor att utgå av tillfälliga lånemedel. Riksdagen biföll förslaget med den ändring, att något nytt anslag icke behövde upptagas i tilläggsstaten, utan att av uppkomna överskott å de av 1917 och 1 9 1 8 års riksdagar å tilläggsstaterna för samma år för beredande av rörelsekapital för statens kristidskommissioner anvisade anslag finge såsom ytterligare rörelsekapital för bränslekommissionen användas ett belopp av högst 30 miljoner kronor (skrivelse nr 296).

99 Genom nådigt brev den 19 juni 1919 anmälde Kungl. Maj:t riksdagens nyssberörda beslut samt meddelade, med hänvisning till innehållet i Kungl. Maj:ts brev till fullmäktige i riksgäldskontoret den 28 juni 1918 angående finansieringen av bränslekommissionens rörelse, angående finansieringen av industrikommissionens rörelse samt angående finansieringen av folkhushållningskommissionens och statens fryshusstyrelses rörelse m. m., att Kungl. Maj: t funnit gott förklara, att ovan berörda belopp å 30 miljoner kr. skulle i mån av behov och efter K u n g l . Majrts särskilda beslut, i anledning av framställningar från bränslekommissionen, av riksiräldskontoret tillhandahållas bränslekommissionen med iakttagande av de i Kungl. Maj:ts nämnda brev till herrar fullmäktige i riksgäldskontoret den 28 juni 1918 angående finansieringen av bränslekommissionens rörelse i övrigt meddelade föreskrifter. Slutligen må här omförmälas, att Kungl. Maj: t i tilläggsstaten till 1919 ars lagtima riksdag föreslog riksdagen att till åtgärd för prisreglering å ved under bränsleåret 1918 — 1 9 1 9 å tilläggsstat för år 1919 under 7:de huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 25 miljoner kr. Efter att hava inhämtat ytterligare upplysningar i frågan, meddelade riksdagen i skrivelse den 12 juni 1919. att riksdagen för nyssberörda ändamål å tilläggsstat för år 1919 under 7:de huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag, högst, 18 500 000 kr. I skrivelse till kommissionen den 19 juni 1919 anmälde Kungl. Maj:t riksdagens nyssberörda beslut samt meddelade, att Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret att till bränslekommissionen i mån av behov och efter rekvisition utbetala ifrågavarande av riksdagen å tilläggsstat för år 1919 under 7:de huvudtiteln anvisade förslagsanslag, högst, 18 500 000 kr. Av detta anslag behövde bränslekommissionen disponera blott något över 11 miljoner kronor.

100¶C. Bränslekommissionens organisation. 1917 års bränslekommission.

(Kungl.

brev den 16 april

1917.)

Ordförande: Skogscliefen H. Petterson. Ledamöter: Direktören A. C. J. Christiernson. Byråchefen Th. Fiirst. Landshövdingen N. G. Ringstrand. Skogschefen W. Trahn till den 12 juni 1917. Byråchefen E. V. von Friesen från den 12 juni 1917. Hovrättsrådet C. A. R. Eklund från den 13 juli 1917. Bergsingenjören E. W. Tillberg från den 2 8 sept. 1917.

Bränslekommissionen.

(Kungl.

brev den 26 april

1918.)

Ordförande: Disponenten P . Anderson, under tiden Va 1 9 1 8 — 81/ia 1920. Ledamöter: under tiden Skogscliefen H. Petterson, Direktören A. C. J. Christiernson, n „ Hovrättsrådet C. A. R. Eklund, v, Bergsingenjören E. AV. Tillberg, )• „ Jägmästaren N. Delin, ?T Överdirektören I. Virgin. n n Direktören A. Hultman. n ii Direktören I. Åkerman, v, D Jägmästaren 0 . Kollberg, >; n Kanslisekreteraren G. Hultman, ,. ,.

v, 1 9 1 8 - - 8 9 / 1 2 1 9 2 0 .

V, 1 9 1 8 - - ; n A 1919. V, 1 9 1 8 - - 2 3 , 1918.

Va 1918 -- % 1918. ,s Va 1 9 1 8 - - / i i 1918. n Va 1 9 1 8 - - 7i2 1920. 31 Va 1 9 1 8 - - / 1 2 1920. 16 ' 1 9 1 8 - - 3 7 1 2 1920. /il 31 Va 1 9 1 9 - - /i2 1920. 31 2 7 9 1 9 1 9 - - A2 1920.

101¶Verkställande direktörer i bränslekommissionen. Skogschefen H. Petterson, u n d e r tiden 7» 1918— 3 7r, 1918. Jägmästaren N. Delin, „ „ V« 1 9 1 8 — 1 5 / n 1 9 1 8 , 16 Direktören I. Åkerman, „ „ / u . l 9 1 8 — 7 3 1919. 7 J ä g m ä s t a r e n O. Kollberg, ., „ /3 1 9 1 9 —

B r ä n s l e k o m m i s s i o n e n a v år 1921. 10 december 1920.)

(Kungl.

brev den

Disponenten P . Anderson, ordförande. Jägmästaren O. Kollberg, verkställande direktör. Kanslisekreteraren G. H u l t m a n , sekreterare.

Bränslekommissionens arbetsutskott. Ledamöter: Disponenten P . Anderson, ordförande, under tiden 7r> 1 9 1 8 — 3i/i2 1 9 2 0 . Skogschefen H. Petterson, u n d e r tiden 7 6 1918—*7ia 1920. Jägmästaren N. Delin, „ „ 7 6 1918— 1 6 /n 1 9 1 8 . Direktören I. Åkerman, „ ., "/, l 1 9 1 8 — 6/3 1919. Jägmästaren O. Kollberg, „ „ 7 3 1919— 3 7i2 1920. Suppleanter: Direktören A. C. J. Christiernsjon, under tiden Vs 1 9 1 8 — " / A 1919. Hovrättsrådet 0. A. R. E k l u n d , „ „ 7.5 1918 — 3 7i2 1918. 8 Bergsingenjören E. Tillberg, „ „ Vi 1919 — 27o 1919. 30 Överdirektören I. Wirgin, „ „ / 4 1919—"7 1 2 1920. Kanslisekreteraren Gr. Hultmam, „ „ 27o 1919 — 8Via 1920. D e n centrala o r g a n i s a t i o n e n . Under den första tiden av kommissionens verksamhet måste arbietet i huvudsak koncentreras på skapandet och uppbyggandet av den yttire organisationen, och först i den mån, som den yttre förvaltningen kommit i gång, uppstod kravet på den centrala ledningens utbyggande. Till a t t börja med kunde de tre kommissionens ledamöter, som dagligen tjänstgjorde, själva handhava och tillsammans avgöra kommissionens angelägenheter, men småningom tvingade arbetets omfattning till en uppdelning med ty åtföljande byråer för arbetets behöriga bedrivande. Ekonomibyrån, som ålåg bokföringen och medelsförvaltningen, blev den först u p p r ä t t a d e avdelningen. Samtidigt med dennas utveckling hade kommissionen att dragas med stora lokalsvårigheter, då statsverket icke disponerade lolkaler för kommissionens räkning.

102¶Den uppdelning av verksamheten på byråer, som här ovan omnämnts, fortsattes i den mån en dylik specialisering ansågs lämplig, och det centrala arbetet inom kommissionen uppdelades efterhand på följande byråer: 1) Ekonomibyrån, som började d 2) Skogsbyrån „ „ 3) Industri byrån „ „ 4) Vedbyrån „ „ 5) Kolbyrån „ „ 6) Träkol sbyrån „ „ 7) Värmetekniska byrån „ „

2 1 maj 28 augusti 27 n 27 n 27 n 13 TI 14 november

1917. 1917. 1917. 1917. 1917. 1917. 1917.

1. E k o n o m i b y r å n , med uppgift att handlägga kassaärenden, bokföringsärenden, personalärenden, att upprätta virkes- och kassastatistik, att verkställa registrering av samt förvara samtliga av kommissionen avslutade kontrakt. Under ekonomibyrån sorterade Förrådet, som inköpte och tillhandahöll såväl huvudkontoret som avdelningskontoren i landsorten samtliga slag av kontorsutensilier, papper, tryck m. m., samt Hmudregistreringen, som mottog och befordrade all kommissionens post samt kontrollerade samtliga byråers diarier och registreringar. 2. S k o g s b y r å n hade till uppgift att ombesörja anskaffandet av ved genom avverkning. Byrån levererade bränslet fritt banvagn eller pråm. Under skogsbyrån sorterade Tekniska avdelningen (började den 18 maj 1917), som upphandlade och förvaltade samtliga kommissionens maskiner och maskinella anläggningar såsom lokomobiler, ristuggare, oljor, remmar, spårvägsanordningar m. m., samt Intendentur avdelningen (började den 1 september 1917), som anskaffade, förvaltade och distribuerade livsförnödenheter av olika slag. 3. Industribyrån undersökte och bedömde industriens bränslebehov, varefter kol- och vedbyråerna efter fördelningsförslag från industribyrån handhade distribueringen av bränsle. 4. V e d b y r å n hade till uppgift att anskaffa ved genom inköp av redan huggen, torr ved samt att distribuera kommissionens vedbränsle. Under vedbyrån sorterade Sjötransportavdelningen, som handhade all befraktning av fartyg och göromål på grund av virkestransporter till sjöss, samt Järnvägstransportavdelningen, som planlade, ordnade och övervakade vedtransporterna per järnväg. Inköpsavdelningen, som handlade ärenden rörande inköp av ved, props och andra trävaror, expropriation av props m. m.

103¶Orderavdelningen, som handlade alla ärenden beträffande in- och utlastningsorder till de bägge transportavdelningarna samt till landsortskontoren. 5. Kolbyrån. Sedan handelskommissionens kolbyrå fördelat de exportfria kvantiteterna på skilda importörer, handlade bränslekommissionens kolbyrå alla ärenden beträffande distributionen inom landet av tillgängliga kolförråd. Därjämte ålåg det sistnämnda kolbyrå att inköpa kol för bränslekommissionens räkning. 6. Träkolsbyrån hade till uppgift att genom särskilda ombud inköpa träkol samt leda regleringen av träkolsförbrukningen. 7. V ä r m e t e k n i s k a byrån, av mera tillfällig natur, tillkom med närmaste uppgift att utreda bränslebehovet för fastigheter inrättade för värmeledningseldning. Sedan detta behov var konstaterat, lämnade b}rån ved- och kolbyråerna uppgift i berörda hänseende. Dessa byråer erhöllo en vidsträckt rörelsefrihet och obegränsad rätt till initiativ. Alla inkommande ärenden fördelades nämligen omedelbart, efter sin art, på respektive byråer, som därefter under aktgivande på de principer, som tidigare fastställts för kommissionens verksamhet, hade att avgiva förslag. Dessa förslag erhöllo form av färdigskrivna brev. Den på byråerna utskrivna posten överlämnades härefter till ordföranden, hos vilken densamma före postbehandlingen granskades av kommissionens dagligen tjänstgörande ledamöter. Sammanträden i den gängse formen med protokollförda beslut förekommo endast i undantagsfall inom bränslekommissionen. I stället granskades, som förut nämnts, alla avgående skrivelser, innan desamma utlämnades. Genom detta system avsåg kommissionen att lämna byråernas föreståndare möjlighet att, obundna av andra direktiv än de allmänna principer, som vunnit stadsfästelse under arbetets gång, framkomma med de förslag, som vid varje tillfälle kunde anses lämpliga. Kommissionen däremot gavs vid granskningen av den avgående posten tillfälle att dels dagligen behålla kontakten med verksamheten på de olika avdelningarna, dels att ingripa och rätta i alla de fall, där det syntes kommissionen nödvändigt att korrigera byråernas åtgöranden. Med denna metod försinkades icke ärendenas behandling utan snarare påskyndades. Genom den kontroll, som på detta sätt vanns över verksamheten, blev det också möjligt att tid efter annan ingripa organisatoriskt och anpassa den centrala ledningen efter de krav, som verksamhetens ökade omfattning ställde på densamma. Genom beslut den 25 maj 1917 medgav Kungl. Maj:t kommissionen och dess underordnade organ rätt att begagna tjänstefrimärken och tjänstebrevkort.

104¶Nedanstående tabell, som angiver inkommande ocli utgående post å huvudkontoret i Stockholm, kan i någon mån belysa omfattningen av kommissionens arbete under tiden till och med år 1 9 1 8 . Månad 1917 oktober november december 1918 januari februari mars april maj

Avgående 21 507 19 532 16 438 15 285 13 67-1 12 729 17 220 13 383

Ankommande 20 2-10 24 399 25 217 16 554 8 487 6 742 10 019 7 014

.Månad 1918 juni juli augusti september oktober november december

...

Avgående 9 648 13468 8 047 5 852 14 122 5 733 3 731

Ankomniand' 5 961 6 347 6 430 6 390 8 473 5 552 4 022

D e n lokala organisationen. Landet uppdelades från början i förvaltningshänseende efter län, med undantag för Malmöhus och Kristianstads län, som utgjorde ett förvaltningsområde. I varje dylikt område förordnades en person att förestå kommissionens arbeten i egenskap av länschef. Antalet länschefer var sålunda 2 3 . Dessa lämnades en vidsträckt befogenhet att i enlighet med av kommissionen lämnade direktiv leda kommissionens arbeten inom resp. län, såväl beträffande vedanskaffning som vedförsäljning. Vidare ägde de att förordna här nedan nämnda lägre befattningshavare såsom avdelnings- och lagledare. Länen uppdelades i distrikt. I spetsen för dessa ställdes distriktschefer, vilka förordnades av kommissionen, men sorterade direkt under länsbyråerna. Antalet distrikt inom olika län gjordes beroende av länens storlek och omfattningen av den beräknade vedavverkningen. Sammanlagda antalet distrikt uppgick i slutet av år 1917 till 1 7 5 . Distriktsbyråernas uppgift var att ombesörja kommissionens egen vedavverkning och vedens transport till lastplats, att under länsbyråns överinseende uppgöra kontrakt om vedleverans av mindre omfattning samt att i vissa fall ombesörja vedens utlastning. I vissa län övertogs dock det sistnämnda arbetet av särskilda lastagekontor. För det rena kontorsarbetets utförande anställdes å läns- och distriktsbyråer erforderlig kontorspersonal. Förordnande för läns- och distriktschefer utfärdades i överensstämmelse med följande formulär: "Förord nande. Bränslekommissionen förordnar härigenom N. N. att inom N. N. län (N. N. distrikt i N. N. län) verkställa sådana förrättningar, som avses i förordningen den 12 maj 1 9 1 7 , angående upplåtande till kronan av vissa områden för skogsavverkning ävensom att — — — förestå bränslekommissionens arbeten inom här angivet område." Under distriktscheferna sorterade avdelningsledare, som hade att direkt som förmän leda arbetena. Härjämte funnos, särskilt vid början av

kommissionens verksamhet, s. k. lagledare, som under distriktscliefernas ledning ledde utstämpling eller utblekning av skog, som sedermera i mån av behov skulle avverkas genom kommissionens försorg. För arbetarnas tillhandahållande med diverse livsförnödenheter inrättades under hösten 1917 ett antal livsmedelsdepåer under en föreståndare. För anskaffandet av tillräckligt antal kvalificerade personer för ovannämnda tjänster hade kommissionen att vidtaga omfattande åtgärder. Till de i hög grad krävande länschefsbefattningarna utsagos i sexton fall med skogsvårdsstyrelsernas medgivande hos dessa anställda länsjägmästare, vilka redan förut voro i stor utsträckning knutna till de gamla vedbyråernas verksamhet. Med hänsyn till länsjägmästarnas ingående lokal- och personkännedom inom resp. län och det förtroende den skogsägande allmänheten ägde till dessa av dem kända tjänstemäns skogsvårdsintresse, ansågs det önskligt att knyta just länsjägmästarna vid kommissionens verksamhet i ledande ställning. För besättandet av övriga 7 länschefsbefattningar jämte flertalet distriktschefsbefattningar ställdes ett antal ordinarie och extra jägmästare i skogsstaten till kommissionens förfogande, varjämte åtskilliga kronojägare av domänstyrelsen beviljades tjänstledighet för att hos kommissionen tjänstgöra såsom avdelnings- och lagledare. Dessa skogsstatstjänstemän fingo, enligt domänstyrelsens skrivelse den 5 april 1918, under den tid, deras tjänstgöring med domänstyrelsens tillstånd varade, tillgodonjuta tjänstemerit av det värde som tillkommit den tjänst av mera fast natur inom skogsstaten, från vilken vederbörande erhållit tjänstledighet. Samtliga till länschefer samt övervägande antalet till distriktschefer utsedda skogsstatstjänstemän fingo härvid odelat ägna sig åt kommissionens arbeten, medan vissa jägmästare erhöllo rätt att jämte sin befattning i skogsstaten uppehålla distriktschefsbefattning hos kommissionen. Till de tjänster, vilka ej kunde besättas med personer från skogsstaten eller skogsvårdsstyrelserna, antogos. beträffande distriktschefsbefattningarna, forstmästare, skogsförvaltare o. d., av vilka många samtidigt kvarstodo i förut innehavd privattjänst. Avdelnings- och lagledare rekryterades dels med länsskogvaktare, kronojägare eller skogvaktare o. d., dels med personer, som utbildats vid särskilt anordnade gallringskurser. Dylika anordnades dels vid några av statens skogsskolor under ledning av resp. föreståndare, dels under ledning av läns- och distriktschefer här och var i orterna. Förra slaget av kurser anordnades under juli månad 1917, under vilken tid skogsskolornas elever permitterades för anställning hos kommissionen i egenskap aV lagledare och stämplingsförmän. Givetvis förelåg för kommissionen stor svårighet att fylla just detta stora personalbehov med kompetenta personer särskilt med hänsyn till den korta tid, som stod till förfogande för organisationens ordnande. 1 1

Länschefernas, distriktchefernås samt lag- och. avdelningsledarnas avlöningar fastställdes av Kungl. Maj:t, efter förslag av domänstyrelsen, genom beslut den 14 juni 1917.

106¶Genomsnittlig- månadslön för kommissionens förvaltningspersonal åren 1917—1920. (Obs.! I tabellen har medtagits varje person, som varit i kommissionens tjänst minst en månad.) GenomDärav personal med en månadslön (i nkl. miturafö •maner ) Antal snittlig i kr. Dm Personalgrupper År persomånal 50— 100— 150 — 200— 300— 400— :500 — 600 — 700— 800— 1 0 0 0 - nadslön 100 I 150 200 300 400 500 i G00 700 800 1 000 2 000 Kr. Vid den centrala förvaltningen.

1917 Avdelningsföreståndare < 1918 1919 m. 11. 1920

3 5 3 1

6 5 5 4

990 950 1000 975

1 1 6 6

1 4 3 4

. — — 1

300 325 350 480

—

125 195 250 300

15 15 10 7

—

3 1

—

Manlig kon- 1917 84 torspersonal l 1918 152 1919 124 1920 59

4 12 16 2

3 6 6 4

10 9 9 3

27 46 24 2

26 33 22 12

8 26 21 10

3 13 9 8

1 2 8 7

16 58 9 3

1 78 78 17

—

— —

—

2 1 2 2

6 1 2

11917 146 14 115

Kvinnlig kon-I 1918 166 torspersonal \ 1919 104 1920 53

8 2 1

18 1 1

Vaktmästare 1 1917 och spring- J 1918 pojkar 1919 1920

12 21 2 1

7 4 5

21 32 15 10

—

4 14 30

4 4

1 1

4 2

—

100 115 i 200 280 !

3 1

—

3 2 3

6 • 8

13 11 10 5

900 900 i 840' 975

— — —

400 400 400 450 200 225 250 300

Ilokalförvalt- '• ningen.

1917 < 1918 1919 l 1920

25 23 16 7

—

1 1

1917 187 1918 160 | 1919 78 1920 40

— — — —

9 5 7 2

5 5 1

—

39 32 18 8

51 44 26 12

29 40 6 4

39 26 10 4

11 6 8 6

1917 298 juaniig jjon- 111918 366 torspersonal |' 1919 220 1920 128

102 95 52 19

62 66 22 9

110 151 90 45

23 46 37 30

1 8 16 16

—

, — —

2 3

1 5

— 1

— —

68 70 20 5

5 20 10 5

5 12 20 18

—

— — -

122 94 43 11

156 112 29 3

555 541 221 78

3 8 72 69 46 45

— 3 10 7 6

— 3 1

— — —

— _ —

— — —

286 186 73 11

194 115 20 6

419 357 144 45

52 37 48 30

7 7 5 3

1 1 1 3

— — —

—

— — — — — — —

Länschefer

Distriktschefer

1917 78 Kvinnlig kon-l 1918 102 torspersonal \ 1919 53 1920 36 Avdelningsledare

r 1917 908

1918 826 1919 349 1920 144

1917 959 Lagledare (för-) 1918 703 män) j 1919 292 { 1920 98

—

— 1

—

— 2 2 2 1 4

—

135 150 190; 240 225 233 250 280 200 210! 235 280 1

107¶F ö r v a l t n i n g s p e r s o n a l e n s löneförmåner. Förestående tabell åskådliggör i sammanträngd form förvaltningspersonalens inom olika personalgrupper vid den centrala och den lokala förvaltningen genomsnittliga månadslöner under den tid, som kommissionen varit i verksamhet. Då emellertid genom studium av enbart framräknade genomsnittstal ingen uppfattning om förekomsten av mycket stora eller små löner inom resp. grupper kan erhållas, har även vid sidan om genomsnittstalen meddelats de olika lönesatsernas variationer kring medeltalen. Observeras må, att vid dessa lönestatistiska beräkningar hänsyn tagits till samtliga hos kommissionen anställda, som varit i dess tjänst under åtminstone en månad. De publicerande siffrorna rörande antalet anställda avse följaktligen icke att lämna en bild över antalet på en gång -hos kommissionen anställd personal utan äro meddelade i tabellen för att belysa storleken av det statistiska material, varpå de uträknade genomsnittliga lönebeloppen äro baserade. Vidare må framhållas, att vid tabellens upprättande hänsyn ej tagits till lönerna för kommissionens ledamöter. Skulle något uttalande göras beträffande de av kommissionen utbetalade lönerna i jämförelse med andra vid motsvarande tidpunkter utgående löner inom statsförvaltningen och inom affärsvärlden, synes såsom en sammanfattning kunna sägas, att en jämförelse med tillgängliga officiella lönestatistiska beräkningar utvisar, att för manlig kontorspersonal lönen under 1917 och 1918 låg på ungefär • samma nivå men under 1918 och 1919 åtskilligt lägre än inom affärsvärlden över huvud. Lönebeloppen för den kvinnliga kontorspersonalen i Stockholm synes i stort sett sammanfalla med de löner, som av staten utbetalats till kvinnliga biträden i de centrala ämbetsverken. I landsorten äro kommissionens löner avsevärt lägre. Vad slutligen beträffar avdelningsföreståndare o. d., uppehållande särskilt kvalificerade befattningar, må framhållas, att de till dessa personer utgående månadslönerna under kommissionens hela verksamhet hållit sig vid ungefär 1 000 kr. I betraktande av den alltjämt under åren 1917 — 1 9 2 0 fortgående försämringen av penningvärdet kan sålunda reallönen för denna grupp av befattningshavare sägas hava avsevärt gått tillbaka. O r g a n i s a t i o n e n ur redovisningssynpunkt. Ur redovisningssynpunkt utgjordes bränslekommissionens centrala organ av dess ekonomibyrå och dess lokala organ av länsbyråerna samt de under dessa sorterande distriktskontoren och lastagekontoren.

108¶Bokföringen uppdelades dels i 1) redovisningsbokföring för a) medelsredovisning b) virkesredovisning och c) inventarieredovisning, dels i 2) statistikbokföring. Då kommissionen hade att utgå från att omfattningen av dess rörelse skulle bliva betydande, genomfördes från början en tämligen stark decentralisation. Länsbyråernas arbete blev därför krävande, men den fördelen vanns, att bokföringen blev smidig och ute på de lokala organen överskådlig, vilket ansågs nödvändigt för en affärsmässig skötsel. Nedan lämnas en kortfattad redogörelse över bokföringen hos de olika instanserna med början nedifrån. Medelsredovisningen. Distriktskontoret. Detta kontors huvudsakliga arbetsuppgift var att sköta arbetena ute i skogen; däremot förekom knappast vare sig försäljning eller inköp inom denna instans på annat sätt än som ombud för länsbyrån, som då alltid avslutade själva affärsuppgörelsen. Kontorets redovisning kunde därför inskränkas till en enkel dagbok med konton för kassa, bank och länsbyrån samt några utgiftskonton för diverse kontors- och andra omkostnader samt för avlöningar. Det sistnämnda kontot kom givetvis att bära huvuddelen av posterna. Då avlöningarna voro grundläggande icke blott för kostnaderna som sådana utan även för erhållande av uppgift om den avverkade vedkvantiteten och därmed också kommissionens ställning i affarshänseende till virkesägarna, ordnades överskådliga och noggranna avlöningsböcker för varje lagledare, varur sedan arbetskostnaderna sammanfördes på avlöningslistor, som i sin tur blevo dagboksverifikationer. Ovannämnda dagbok var anordnad med självkopiering, och insändes kopian jämte verifikationer varje månad till länsbyrån, som såmedelst i sin redovisning upptog även de underlydande organens bokföring. Lastagckontorcts medelsredovisning var upplagd efter fullständigt analoga grunder med föregående. Länsbyrån förde följande grundböcker: 1) huvudkassabok 2) dagbok för egna kostnader 3) sammandrag av distriktskontorens dagböcker 4) ,, lastagekontorens „ n 5) dagbok för inköp av ved 6) ., ,, försäljning av ved. 1) Huvudkassobolicns uppgift blev att redovisa affärsställningen utåt och upptog därför bland annat kontona: kassa, bank, avräkning med

köpare och säljare av ved, egen huggning, distrikts- och lastagekontor, huvudkontoret. Några omkostnader kommo däremot ej till synes i denna bok utan redovisades dessa i 2) Dagboken för egna kostnader av ungefär samma typ och till samma ändamål som distriktskontorens dagbok. 3 och 4) Sammandrag av distrikts- och lastagekontor ens dagböcker. Då under varje länsbyrå sorterade ett flertal dylika kontor gjordes sammandragsliggare av precis samma uppställning som dessa kontors dagböcker. I dessa infördes alltså slutsummorna för månaden från de olika kontorens dagböcker. Sammandragsböckerna gåvo alltså för varje månad en koncentrerad överblick av samtliga underlydande kontors redovisning. 5) Dagbok för inköp av ved. Häri redovisades samtliga länsbyråers inköp och fördelades dessutom veden allt efter olika sortiment. I denna krediterades säljaren för levererad ved, under det att debiteringen för erhållna remissor skedde i huvudkassaboken. Inköpsdagboken lämnade alltså även det statistiska underlaget för genom köp erhållen ved. 6) Dagbok för försäljning ar ved hade samma uppställning som föregående med den skillnaden blott, att sortimentskontona i detta fall voro kreditkonton men i förra fallet debetkonton. För varje räkenskapsperiod hade länsbyrån skyldighet att till ekonomibyrån ingiva tvenne rapporter, nämligen 1) Räkenskapsrapport upptagande följande kolumner, vardera med en debet- och en kreditkolumn a) Huvudkassa. b) Dagbok för egna kostnader. c) Sammandrag av distriktskontorens dagböcker. d) Sammandrag av lastagekontorens dagböcker. Längst till vänster å rapporten fanns en kolumn, i vilken samtliga de konton, som förekommo i dessa dagböcker, voro upptagna under varandra, så att varje konto kom att intaga en rad. Härigenom erhöll huvudkontoret en fullständig överblick för varje månad över samtliga underlydande organs hela kassaredovisning. 2) Inköps- och för sälj ning sr apport var anordnad i överensstämmelse med ovanstående och tjänade motsvarande syfte. Förutom ovanstående räkenskapsböcker fördes hos varje länsbyrå en avräkningsbok för bank. huvudkontor och samtliga distrikts- och lastagekontor samt köpare och säljare av ved såväl som egen huggning, d. v. s. skogsägare, hos vilka kommissionen själv avverkade ved.

110¶Virkesredovisningen. DistriktsJcontoret förde en huggnings- och leveransuppgift, som, utgående från avlöningsböcker och sammandrag, redovisade de olika sortimenten ved under rubrikerna: Lager (inventarium) från föregående rapport Huggning under denna period föregående perioder n Summa huggning Utlämnat denna period „ föregående perioder Summa utlämning Lager (inventarium) till nästa rapport. Huggnings- och leveransuppgiften kom således att för varje period redovisa de förändringar, virkeslagret i skogen tid efter annan undergått. Dessutom förde distriktskontoren en kvantitativ avräkning med varje skogsägare över av kommissionen avverkad ved. Uppgifterna till denna erhöllos ävenledes från nedannämnda avlöningsböcker. Lastagelwntoret förde lagerbok över vedbeståndet på de under kontoret lydande lastageplatserna, baserad på inmätningsuppgifterna. Länsbyrån förde en sammandragsbok över lastagekontorens lagerböcker, varur kopia ingick till länsbyrån för varje redovisningsperiod. Dessutom fördes ett sammandrag av distriMsJwntorens huggning sr apporier. P å grundval av ovanstående tvenne sammandragsböcker upprättade länsbyrån en lagerrapport för hela länet, som ingavs för varje månad till huvudkontoret. Denna omfattade följande rubriker: T.

Lager i skogarna (distr.-kontoren) ingående lager hugget under perioden överskott summa ingångsposter avlämnat till lastageplatser till virkesägare (direkt från skogen) underskott summa avgångsposter utgående lager hugget till dito stämplat till dito.

Ill II.

Lager vid lastageplatser ingående lager mottagit från egen huggning mottagit köpt ved direkt från ägare från annat län överskott summa ingångsposter avlämnat direkt till köpare till annat län underskott summa avgångsposter utgående lager ofullbordade rekvisitioner.

Inventarieredovisningen hade till uppgift att redovisa omhänderhavda inventarier. För den skull fördes hos samtliga lokala organ en inventariebok upprättad för självkopiering med följande kolumner: beskrivning stycken å pris inköpta inventarier kassaverifikationsnummer ingående inventarier under året tillkomna T) » avgångna utgående inventarier. Mottagna inventarier mottagningsnummer ingående inventarier under året tillkomna r) n avgångna utgående inventarier. Någon nedskrivning av inventarievärden skedde ej, utan ägde sådan i ett sammanhang rum genom huvudkontorets försorg. Ekonomibyrån. a) Medelsredovisningen. I anslutning till de lokala organens redovisning fördes även hos huvudkontoret (ekonomibyrån) räkenskapsböcker av motsvarande typer. Affärshändelserna utåt avspeglades sålunda i huvudkassabolcen. Den grundläggande principen var nämligen, att det flertal olika specialbok-

föringar, som arten av kommissionens arbete krävde, uppsamlades i "huvudkassan" för att från denna efter vissa bearbetningar ingå i huvudboken. Genom huvudkassaboken ombesörjdes alla utbetalningar för såväl kommissionens affärsdrivande byråer (trävarubyrån, kolbyrån, träkolsbyrån, sjöfartsbyrån) som för lokalförvaltningarna (länsbyråer, distriktskontor m. fl.). Huvudkassan kom följaktligen att i kronologisk ordning avspegla de affärer, vilka blevo föremål för avräkningsbokföring. Då emellertid omfattningen av dessa blev så betydande, att desamma ej kunde direkt upptagas i en bok, utan att denna skulle brista i överskådlighet och bliva alltför omfattande, upplades vid sidan av huvudkassan vissa hjälpb ocker. 1) Debiteringsboken för läns-byråerna. I denna infördes dagligen alla de poster, som kontant eller genom annat betalningsmedel kommo att belasta länsbyråerna. Varje länsbyrå hade sitt debetkonto, där byrån debiterades för erhållna medel mot kreditering av något av kontona bank, anvisningar eller intresse. Som i annat sammanhang omnämnts, hade lokalförvaltningarnas kassarörelse ordnats så, att överenskommelse träffats med Skandinaviska Kreditaktiebolaget, att kommissionens distriktskontor ackrediterats hos dennas eller vissa med densamma lierade bankers lokalkontor på ifrågavarande platser med dragningsrätt till vissa bestämda maximibelopp per period. Bankens huvudkontor i Stockholm aviserades dagligen om dessa dragningar från avdelningskontoren, varefter ett bankbesked härom omedelbart överlämnades till ekonomibyrån. Dessa poster bokfördes då i 2) Debiteringsboken för distriktskontoveu, vilken för varje län hade konto föi- banken och de olika distriktskontoren. Banken krediterades och vederbörande distriktskontor debiterades för det övriga beloppet. När så skett, överfördes dagssummorna till ovannämnda debiteringsbok för länsbyråerna. Slutsiffrorna i denna bok överfördes sedan dagligen till de olika kontona i huvudkassan, varvid emellertid de olika länsbyråernas summor ingingo, ej var för sig, utan kollektivt på resp. konto. På detta sätt kom länsbyråernas debiteringsbok samtidigt att fylla uppgiften som fördelningsbok för kontot länsbyrån i huvudkassan. 3) H tvudkassai i s av) 'ak i ungsbok, i vilken fördes specificerad avräkning för huvudkassans olika konton, såsom riksbanken, Skandinaviska Kreditaktiebolaget m. fl. Ovannämnda tre hjälpböcker redovisade endast penningemedel. För huvudkassans proviantkonto fanns en fjärde hjälpbok upplagd nämligen 4) Huvudkassans proviantavräkningsbok. Till de av kommissionen upprättade livsmedelsdepåerna utbetalades genom huvudkassan i mån av behov medelsförlag. I huvudkassan avspeglades detta så, att proviantkontot debiterades mot bank ev. anvis-

ningskontots kreditering. I proviantavräkningsboken debiterades livsmedelsdepåen för beloppet ifråga. När sedan från livsmedelsdepåerna till ekonomibyrån inkommo proviantfakturor på de varupartier, som ställts till de olika distriktschefernas förfogande, krediterades vederbörande depå i avräkningsboken mot distriktets debitering. Boken blev härigenom en clearing för dylika interna leveranser. Från avräkningsboken infördes därpå i länsbyråns debiteringsbok för varje period det belopp, som länet belastats med för distriktens proviantupphandling. Från debiteringsboken inflöto beloppen sedan på vanligt sätt i huvudkassan. 5) Huv ud av räkning med länsbyråerna. I denna upptogos alla de poster, varmed länsbyrån debiterats genom någon debiteringsjournal. Denna avräkningsbok utvisade följaktligen dag för dag ekonomibyråns ställning till varje länsbyrå. Den utgjorde härmed en kontinuerlig kontokurant mellan ekonomibyråns huvudkassa och länsbyråerna. E n kassarörelse av så stort omfång, som ovan skildrade, krävde givetvis en alldeles speciell kontroll. Härmed hade ordnats på följande sätt. Huvudkassans utbetalningar fullgjordes i regel medelst anvisningar eller checker, som av kommissionen utställdes på aktiebolaget Statsbränsle. Endast i undantagsfall skedde utbetalningar kontant, medelst postremissväxlar eller på annat sätt. Anvisning fick ej utställas utan efter skedd remissabeställning. Dessa remissabeställningar utfärdades antingen av kommissionens affärsdrivande byråer eller av länsbyråerna. Länsbyråernas remissabeställningar avsågo i regel likvid för ved, som levererats till kommissionen på grund av avslutade kontrakt, eller ock för skog, som av kommissionen tagits under förfogande. Anvisningarna uppdelades i fyra olika serier A, B, C och D, vilka användes olika för olika betalningsvillkor i enlighet med följande principer. A-anvisningar användes för likvidering av ved, vilken tagits i anspråk av kommissionen enligt förfoganderättslagens bestämmelser. Enligt kungl. kungörelse den dl/7 1917 bemyndigades kommissionen att erlägga likvid för sådan ved medelst dylik anvisning löpande på tre månader med 5 % ränta. B - och C-anvisningar användes för likvidering av vedpartier, som av markägarna levererats enligt med kommissionen upprättade kontrakt. Skillnaden mellan dem är, att den förra löper med en betalningstermin på 3 månader, den senare på 6 månader, varjämte räntesatsen är 5 resp. 6 %. D-anvisningar användes för kontant betalning av större belopp, och ordnades räntegottgörelsen så, att anvisningen endast lydde på kapitalbeloppet, medan räntebeloppet bifogades i check enligt gällande diskonto. Smärre belopp betalades kontant, i regel med check. Bränslekommissionen.

114¶Anvisningarna daterades samma dag de utskrevos. Sedan remissfabeställningarna inkommit till huvudkassan från länsbyråerna, sorterades de först länsvis, varefter de kollationerades i kassaarkivet med där förvarade originalkontrakt. Därefter kontrollräknades remissabeställningarma, och den ränta, som allt efter anvisningens art skulle tilläggas kapitalbeloppet, uträknades. Den så erhållna siffran antecknades på remisssabeställningen, som sedan summerades. Sedan kontrollanten signerat beställningen, överlämnades den till kassain för utskrivande av check eller anvisning i enlighet med vad tidigaire beskrivits, därvid antecknades checkens eller anvisningens nummer jpå remissabeställningen. Sedan remissa- och debiteringsbrev utskrivits, öve3rlämnades dessa jämte check eller anvisning till kontrasignering och u n d e r skrift av därtill behöriga. E n del kontrollanordningar med nummerliggar.'e, värdepostens förseglande o. dyl. voro i system genomförda för att föirhindra stöld eller förfalskning. Samtliga anvisningar bokfördes eft:er stammarna i en förfallobok upprättad enligt kortsystem, detta för aitt möjliggöra en överblick av väntade utbetalningar. Lilla kassan. Liksom de lokala organen hade även huvudkontoret sin dagbok fför egna kostnader, huvudsakligen avsedd att redovisa smärre utbetalningar och omkostnader. Då emellertid dessa voro betydligt mera omfattamde än en länsbyrås, krävdes vissa hjälpböcker såsom fakturadiarium, d. v. s. en registrering av inkomna räkningar, samt avräkningsbok. Dagligfen upprättades kassarapporter enligt fastställt formulär såväl från lilla kass;an som huvudkassan för att ernå bästa möjliga kontroll på kassaväsendiet. Härmed har i stora drag lämnats en beskrivning på hur ekononnibyråns egen bokföring varit ordnad. Återstår sedan vissa specialbokföringar för de olika affärsdrivande byråerna, förut omnämnda. Samtli.ga dessa bokföringar voro dock koncentrerade till ekonomibyrån och ingin.go ju som tidigare nämnts i dennas. Träkolsbokföringen avsåg att redovisa transaktioner mellan å ena sid.an köpare och säljare av träkol samt å andra sidan bränslekommissionen. Då träkolsbyrån hade träffat avtal med fem stora träkolssammanslutningrar, att dessa som kommissionens ombud i landsorten skulle inköpa träkol o>ch sedan efter byråns direktiv försälja desamma till konsumenterna, blev d ä r a v givetvis följden, att bokföringen i stort sett kom att bli en a v r ä k n i n g mellan kommissionen och dessa fem sammanslutningar. I bokföringen avspeglades detta så, att ombuden debiterades för erhållna förlag för t r ä kolsinköp och krediterades för sålda kol enligt lämnade redovisningar, styrkta med verifikationer och vagnrapporter. Mottagarna av träkollen debiterades efter dessa uppgifter och krediterades för erlagd likvid. Trävaruavdelningens bokföring avsåg att redovisa likvideringar av inköpta partier av props, massaved och splitved.

115¶Till bokföringsavdelningen ingingo från virkesleverantörerna fakturor på de partier, som ställts till kommissionens förfogande. Dessa kontrollerades då mot upprättade leveranskontrakt samt avräkningsbokfördes som kreditposter, för att debiteras sedan likvidering skett. Då emellertid stora delar av dessa trä varupartier transporterades med av kommissionens sjöfartsbyrå befraktade ångare, och. dessa till bunkring använde delar av lasten, blev det nödvändigt att i bokföringen särskilja vad sålunda åtgått. Härför var upprättad en intern debitering mellan dessa byråer baserad på förbrukningsrapporter. Transaktionerna med huvudkassan bokfördes i särskild avräkning, som vid varje tidpunkt utvisade vedbyråns ställning till ekonomibyrån. Stenkolsbokföringen bestod av debet- och kreditmemorialer samt avräkningsbok med kolbränslegrossörerna. Debetposterna uppstodo genom de tilldelningsorder, som utgingo från kolbyrån till kolimportörerna. Importörerna debiterades alltså för erhållna kolpartier, varvid i böckerna infördes den tilldelade kvantiteten samt den licensavgift de hade att betala till kommissionen. När importörerna sedan efter kolbyråns direktiv distribuerat kolen och därvid av mottagarna uttagit licensavgifter, redovisades dessa till kommissionen och ingingo som kreditposter. Från memorialerna sammanfördes debet- och kreditposter på resp. importörers konton i avräkningsboken. Sjöfartsbokföringen motsvarade förut nämnda så till vida, att över samtliga inkomna fakturor fördes särskild dagbok. Därjämte fördes avräkningsbok med samtliga rederier, vilkas fartyg befraktades för kommissionens räkning. I denna avräkningsbok kunde följaktligen vid varje tillfälle utläsas kommissionens affärsställning till de olika rederierna. Vid sidan av ovan nämnda redovisning fördes dessutom beträffande varje ångare en avräkning, å vars debetsida fördes alla kostnader för ångarens befraktning och å kreditsidan alla inkomster. Saldot härav blev följaktligen kommissionens verkliga fraktkostnad för verkställda befraktningar. Huvuäbokföring en. All primärredovisning avslutades per 14 dagars perioder. P å grundval av dessa avslutningar upprättades räkenskapsrapporter, som inlämnades till huvudbokföringen för kontrollering och bokföring. Då materialet var mycket stort, användes uppsamlingsliggare som hjälpböcker. P å basis av uppsamlingsliggarens uppgifter, lagerbokföringens resultat och inventeringsuppgifter, har bokslut skett för kommissionens hela verksamhet för varje driftår 1 / 6 — 3 % samt dessutom preliminära bokslut per kalenderår.

116¶Revision. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 juni 1917 skulle förvaltningen aav medel — såväl statsmedel som andra medel — omhänderhavda av bränskekommissionen samt därunder lydande organ, i stället för att under^gå granskning genom kammarrättens revisionsavdelning, granskas av utoav Kungl. Maj:t förordnade överrevisorer enligt viss angiven ordning. Granslkningen skulle omfatta såväl siffergranskning av räkenskaperna som occk kontroll över författningsenligheten och ändamålsenligheten av gjorda uitbetalningar och andra förvaltningsåtgärder samt ske fortlöpande i dean mån räkenskaperna komme i det skick, att de kunde bliva föremål fcör granskning. Skulle överrevisorerna finna silfergranskningen giva anlecdning till anmärkning, skulle de därom göra anmälan hos kommissioneen för vidtagande av erforderlig rättelse. Om rättelse ej omedelbart följcde eller överrevisorerna eljest ansåge den gjorda anmärkningen böra komrma till Kungl. Maj:ts kännedom, ålåg det överrevisorerna att hos Kung^l. Maj:t göra anmälan i ärendet. Därest överrevisorerna funne, att gjoird utbetalning eller annan förvaltningsåtgärd icke varit författningsenlig eliter att anledning förelåg till anmärkning mot dylik åtgärds ändamålsenlighe3t, skulle överrevisorerna, därest saken icke med hänsyn till de förhållandem, under vilka vederbörande kommissions arbete ägde rum, eller det av a n n a n anledning syntes böra bero därvid, att kommissionens uppmärksamhet fästoes å vad i saken förekommit, därom hos Kungl. Maj:t göra anmälan. Eftfeer det anmälan, på sätt i det föregående sagts, till Kungl. Maj:t inkommiit från överrevisorerna, skulle Kungl. Maj:t taga under omprövning, h u r u vida åtal vid vederbörlig domstol skulle följa eller annan åtgärd i ärendlet vidtagas. Overrevisorerna hava efter verkställd granskning avgivit berättelser ö v e r bränslekommissionens verksamhet under de gångna åren.

-Q

•8 1 SJ / ^

3pe •

II. Vedanskaffningen.

A. Allmänna förutsättningar. Den vedkvantitet, som det räknades med att bränslekommissionen skulle anskaffa, uppgick till 33 000 000 kbm löst mått. Då landets förråd av fossila bränslen voro små i betraktande av den högt uppdrivna konsumtionen, och stenkolsimporten som ovan framhållits hotade att alldeles avstanna, var snabb handling av nöden. Att på vanligt sätt och med vanliga avverkningsmetoder fylla ett dylikt bränslebehov var uteslutet, framför allt med hänsyn till att en avsevärd del av vedkvantiteten skulle vara tillgänglig före vinterns inbrott. Därtill kom, att vid den tidpunkt, då kommissionens arbete måste påbörjas, förefanns en betydande brist på arbetskraft och dragare. Svårigheterna att anskaffa lämpliga födoämnen i tillräcklig utsträckning ävensom erforderligt kraftfoder åt dragare äro allt för väl kända för att här behöva framhållas. Alla dessa ogynnsamma omständigheter nödvändiggjorde, att avverkningarna koncentrerades till områdena närmast kommunikationslederna. A t t utföra taxatoriska undersökningar angående kvantiteternas lämpliga fördelning på olika län kunde ej medhinnas. Kommissionen utgick från, att inom mellersta och södra Sverige borde uttagas ungefär ett års löpande tillväxt samt att inom Kopparbergs, Värmlands och de norrländska länen finge avverkas vad som ej kunde på så sätt erhållas från de övriga. Länsorganisationerna verkställde, med beaktande av skogarnas allmänna tillstånd och möjligheter att lämna för ved avverkning lämpligt virke, en beräkning av den kvantitet, som i anslutning till nyssnämnda princip borde avverkas inom varje län. Vid denna beräkning togs även hänsyn till att avverkningarna å väl belägna områden icke fingo omfatta all till ved lämplig skog. Inom de särskilda länen sökte man förlägga avverkningarna av den sålunda fastställda kvantiteten så lämpligt som möjligt såväl med hänsyn till avverknings- och transportkostnader som ock till de bättre belägna skogsområdenas virkestillgångar.

118¶Vedanskaffningen bedrevs på följande sätt: 1) Avverkning genom kommissionens försorg i enlighet med förfogandeerättslagen (eller på grund av nyttjanderättsavtal); 2) Leveransavtal med skogs- eller virkesägare. Dessutom erhöll kommissionen ved från allmänna skogar, i allmämhet avverkad och levererad av domänst}a'elsen och sålunda jämförbair med den ovan under 2) upptagna.

119¶B. Kommissionens egna avverkningar. a. Allmänna grunder. Förfogande över skogsmark. För att med minsta möjliga tidsförlust ställa för den stora vedavverkningen lämpliga skogsområden till förfogande utfärdades, såsom förut framhållits, .på bränslekommissionens framställning kungl. förordningen den 12 maj 1917 om upplåtande till kronan av vissa områden för skogsavverkning, vilken förordning sedermera kompletterades genom kungörelser av den 14 juni, 27 augusti, 7 september, 2 oktober, 26 oktober, 16 november ocli den 1 december 1917. Enligt nämnda författningar kunde kommissionen för avverkning förfoga över samtliga i angivna delar av landet belägna skogar, som ej stodo under skogsstatens vård ocli förvaltning, sålunda även över städernas ocli allmänna inrättningars skogar, häradsallmänningar under egen vård ocli förvaltning m. fl. Hemman i Norr- och. Västerbottens kustland, underkastade den s. k. dimensionslagen, kunde även tagas under förfogande och voro sålunda likställda med enskildes skogar i övriga delar av landet. Föreskrifterna i kungl. förordningen den 18 juni 1915 angående trädens stämpling genom vederbörande skogsingenjör lade icke hinder i vägen för sådan avverknings bedrivande genom kommissionstjänsteman. Dock lämnade kommissionen uppgift till skogsingenjören om tillämnad avverkning, innan den företogs. Hade däremot överenskommelse träffats mellan kommissionen och hemmansägaren om leverans av viss mängd ved utan att skogsmarken eller del därav blivit till kronan för avverkning upplåten, hade hemmansägaren att hos skogsingenjören anhålla om utsyning av virket i behörig ordning. Därvid blev genom domänstyrelsens försorg så ordnat, att dylik utsyning verkställdes skyndsammast möjligt. Vad beträffar skogar i fråga om vilka lappmarkslagen gällde, skulle utstämpling ske genom vederbörande skogsstatstjänsteman, men ägde kommissionen sedan företaga avverkning i vanlig ordning. Enligt 2 § i förordningen den 12 maj 1917 skulle område, som togs i anspråk av kronan, utmärkas vid förrättning, som verkställdes av en utav kommissionen därtill förordnad person. De instruktioner kommissionen utfärdade för förrättningsmännen innehöllo i huvudsak följande.

120¶Annons om förrättningen skulle införas i ortens tidningar och anslag uppsättas av i huvudsak följande lydelse: "Jämlikt Kungl. Maj:ts nådiga förordning nr 2 1 1 år 1917 kommer förrättning för utläggande på marken av de områden, inom vilka avverkning för kronans räkning lämpligen bör ifrågakomma att verkställas med början inom (plats, tid m. m.) N. N. socken, till vilken förrättning den, som äger eller innehar mark så belägen, att den kommer att av förrättningen beröras, härigenom kallas." Vid förrättningen hade de, som ägde skogen eller innehade avverkningsrätt till densamma, tillfälle att framföra sina synpunkter och önskemål beträffande områdenas utläggning och sättet för avverkningens bedrivande, varjämte de ägde rätt att närvara vid utmärkningen av området. Skogsägarna erhöllo vidare bevis om kronans förfogande över skogsmark enligt följande formulär. Bevis om förfogande över skogsmark för kronans räkning.

Å den av Eder innehavda fastigheten i socken län har bränslekommissionen för avverkning tagit i anspråk ett område, beläget utmärkt genom den

1917. Efter bränslekommissionens

förordnande:

B. K. Nr 7.

Förfogande kunde avse antingen fastighetens hela skogsmark eller viss till belägenheten angiven del därav. Enligt kommissionens föreskrift fick dock större område ej läggas under förfogande än för avverkningens jämna fortgång oundgängligen krävdes. Sedan bevis om förfogande tillställts innehavare av fastighet eller hans ombud, ägde kronan ensam rätt att bedriva avverkning å det under förfogande tagna området; dock kunde innehavaren erhålla särskilt tillstånd av kommissionen att efter dess anvisning å området verkställa avverkning för oundgängligt husbehov och i undantagsfall även för avsalu i viss utsträckning. Avverkning för avsalu medgavs dock under stundom, under villkor att markägaren först kontrakterade om körning av kommissionens ved. Detta förfaringssätt iakttogs med hänsyn till vikten av att undvika konkurrens om körkraften. I sådana fall då markägaren genom avverkningskontrakt avhänt sig

dlispositionsrätten över all å fastigheten befintlig avverkningsbar skog r äigde avverkningsrättsinnehavaren i huvudsak göra gällande de rättighieter, som eljest tillkomme markägaren. Den omständigheten, att ett o m r å d e tagits under förfogande, utgjorde icke hinder för ägaren att tillgodogöra sig redan upphuggen ved och kolved å området. U p p h ä v a n d e a v förfogande. I de fall då efter förfogandet frivillig överenskommelse angående vedleverans träffades med markägaren eller kommiissionen icke längre behövde marken för avverkning, överlämnades till miarkägaren intyg därom, att kronans förfogande över marken upphört. För att göra förfogandet så litet betungande som möjligt för skogsäigaren hävdes detsamma ofta, medan kommissionen tillhörig upphuggen v e d och avfall ännu kvarlåg å marken i fråga. För skyddande av kommrissionens intressen utverkades dock av skogsägaren i alla de fall, då upphiuggen ved kvarlåg och i regel då vad som fanns kvar bestod av avfall, scom kommissionen avsåg att framdeles tillgodogöra sig, följande förbindelse: "Undertecknad, som denna dag emottagit bevis att B. K:s förfogande över mig tiillhöriga hemmanet i socken upphört, errkänner härmed, att för kommissionens räkning å hemmanet kvarligga klbm ved och kbm övrigt virke ävensom vid kommissionens avverkningar uppkommande avfall; och medgiver jag att ifrågavarande bränsle får kwarligga å marken för att under nästkommande sommar och vinter därifrån uttr-ansporteras. Skulle jag komma att verkställa avverkning å ifrågavarande hemman, innan kcommissionens virke avforslats, förbinder jag mig att upplägga därvid upphugget viirke efter kommissionens anvisning på ett sådant sätt, att förväxling av kommissiconen och mig tillhörigt virke omöjliggöres." T a x e b e s t ä m m e l s e r . Bestämmandet av det rotvärdepris, efter vilket er-sättning till skogsägarna skulle utgå för den ved, som av kommissionen mied stöd av förfoganderättslagen avverkades å enskildes skogar, tillkom rilksvärderingsnämnden, icke bränslekommissionen. Kommissionen framförde i skrivelse den 26 maj 1917 till nämnden vissa synpunkter, vilka b o r d e tagas i betraktande vid prissättningen och avgav förslag till taxepr:is. Denna skrivelse var av följande innehåll: "Genom nådig förordning den 12 maj 1917 har Kungl. Maj:t för tillgodoseende av det inom landet rådande behovet av bränsle, på framställning av bränslekommissionen och med stöd av lagen den 27 april 1917 om förfogande över viss egfendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, förordnat om upplågande till kronan av vissa områden för skogsavverkning. Det lämpligaste sättet för- bestämmande av den ersättning, vilken skall utgå för skog, som på grund av demna författning tages i anspråk för kronans räkning, är enligt bränslekommissionems mening, att riksvärderingsnämnden på förhand verkställer prissättning i taxa å vedskog på rot. Bränslekommissionen får därför anhålla, att riksvärderingsnäimnden snarast möjligt måtte vidtaga åtgärder för fastställande av dylika priser. I .samband därmed torde det vara lämpligt att göra vissa jämkningar i de taxe-

122 pris, som äro fastställda för ved, fritt framkörd vid station eller lastageplats samit för props. Då det såsom med förevarande framställning i första hand avses, gäller att betstämma rotvärdet å ved per kbm löst mått, synes man lämpligen kunna gå tilll väga på det sätt, att man, för att få fram den sökta siffran, från gällande pris ;cå ved vid järnvägsstation eller lastageplats avdrager huggnings- och körningskosttnader. Till ledning för en sådan prissättning har bränslekommissionen införskaffaat uppgifter rörande de vedpriser, som inom olika län under januari och maj inneevarande år varit gällande vid producentens station. — — — — Därav framgårr, a t t inom åtskilliga län priserna ställt sig avsevärt högre i maj än i januari. Dlå den huvudsakliga orsaken till denna prisförhöjning torde vara att söka däri, attt betydande mängder ved uppköpts av mellanhänder mellan producenter och konsuimenter, böra enligt kommissionens mening priserna i januari läggas till grund föir den ifrågasatta prissättningen. Granskar man de i sammandraget upptagna januaripriserna, finner man, attt mellan flertalet län någon större skillnad icke förefinnes. Att i några av länean priserna ställa sig jämförelsevis höga i förhållande till de övriga, torde åtminstonie till stor del finna sin förklaring i där rådande höga arbetslöner och andra dylilua förhållanden. E t t stöd för att variationerna mellan vedpriserna inom betydandle delar av landet icke äro stora har kommissionen jämväl funnit i de uppgifte3r angående priser å ved, fastställda i den ordning rekvisitionslagen bestämmer, soim tillhandahållits kommissionen av riksvärderingsnämnden. Med hänsyn till den undersökning, som sålunda gjorts, anser bränslekommissioonen, att producenternas intresse skulle vara tillräckligt tillgodosett, om man såsoim utgångspunkt för fastställande av ett för hela landet gemensamt rotvärde å veed beräknade priset per kbm vid station eller lastageplats för prima ved till 10 kir. 50 öre och för sekunda ved till 8 kr. 50 öre. Till prima ved räknar kommissione3n ved, som är frisk, rak (i regel endast en gång kluven) samt minst 10 cm i klovest. Sekunda ved skall vara rak, minst 4 cm grov och till minst 50 % bestå av kluvrna vedträd. Även denna ved skall vara frisk men får dock innehålla rötskadade vecdträd till högst 10 %. Enligt kommissionens mening bör samma pris kunna fastställas för såväl björk- som barrved. Härigenom blir visserligen priset för egentliig barrved något för högt, men man får på så sätt ett pris, som gör det möjligt aitt vid avverkningen medtaga props och en del av pappersveden. Kommissionen har beräknat kostnaden per kbm för huggning till 2 kr., fcör körning 1 km till 1 kr. och för körning 5 km — den längsta sträcka, som torcde komma i fråga vid innevarande års avverkningar för kronans räkning — till 2 kir. För att få fram rotvärdet å den mest välbelägna vedskogen, har man alltså aitt från priset vid producentens station draga 3 eller 4 kr., eller sålunda i medeltfcal 3 kr. 50 öre per kbm. Då dessa kostnader i själva verket äro större, bliva enliigt kommissionens mening de rotvärden, som man på detta sätt kommer till, så hög^a, att de kunna utgöra ersättning även för det vid avverkningarna uppkommancdo skogsavfallet, vilket jämväl skall tagas i anspråk för kronans räkning. På grund av vad sålunda anförts, hemställer bränslekommissionen, att riksvärderingsnämnden måtte verkställa prissättning i taxa å ved på rot, aatt gälla för hela riket; att i priset måtte ingå värdet av avfall, som vid avverkning uppkommer; att priset måtte bestämmas för prima ved till 7 kr. och för sekunda ved tfcill 5 kr. per kbm löst mått; samt att i sammanhang härmed måtte vidtagas erforderliga jämkningar i förut faststälhda priser för ved fritt framkörd vid järnvägsstation eller lastageplats ävensom för propss."

123¶Härefter fastställde riksvärderingsnämnden den 7 juni 1917 — således imnan förslaget om den civila tjänsteplikten slutbehandlats av riksdagen — esfterf oljande taxa å ved på rot att tillämpas vid utgivande av ersättning wid upplåtelse av område till skogsavverkning enligt rekvisition slagen och fförfoganderättslagen samt gälla för hela riket, intill dess ny taxa offentliggjordes. Ved på rot. Taxan gäller beträffande tall och gran, som ej är torr eller rötsikadad, endast för träd med en dimension inom barken av för tall högst 15 cm och för gran högst 10 cm, allt vid en höjd av fyra meter från marken. Såsom prima ved skall anses kluven ved i längder om 1 meter och okluven ssådan i längder om 3 meter med en dimension av minst l^L cm i topp. Till ssekunda ved hänföres ved av mindre dimension; dock att veden, för att kunna dit hiänföras skall hava en grovlek i topp av minst 4 cm där veden är upphuggen i emmeterslängder, på vanligt sätt kluvna, och minst 3 cm, där veden är upphuggen i tremeterslängder, okluvna. Den prima veden skall vara rak och frisk. Även den sekunda veden skall vara rrak och frisk men får dock innehålla rötskadade vedträd till högst 10 %. Ved i tremeterslängder skall vara randbarkad. De fastställda taxepriserna inbegripa ersättning jämväl för den vid avverkningen uippkommande avfallsveden, som alltså får utan särskild ersättning tagas i anspråk fcör avverkarens räkning. Beräkningsgrund

Pris kr. öre

Wed av tall, gran, björk och al, prima kbm löst mått 8*2 5 „ „ „ „ „ „ „ sekunda, ävensom ved av asp „ „ „ 6*50 „ „ bok, prima „ „ „ 9-75 „ „ „ sekunda „ „ „ 7*50 Riksvärderingsnämnden anslöt sig således till kommissionens uppfattming angående lämpligheten av enahanda prissättning av ved i hela handet. Däremot höjde nämnden det av kommissionen föreslagna priset mied kr. 1*2 5 för prima och kr. 1*50 för sekunda ved, varjämte kvalitetsf(ordringarna icke oväsentligt sänktes, vilket medförde: dels att prima vedens kvalitet sänktes genom att i densamma tillkom em avsevärd mängd vedträn 7 Y 2 —10 cm i topp, vilka i det allmänna nnedvetandet ej gingo som prima, dels att sekunda ved berövades de grövre bitarna, 7 Y2-—10 cm, eller die som skulle givit sortimentet dess värde. Härigenom kom det fastställda tiaxepriset att, särskilt för sekunda ved, bliva jämförelsevis högt. I den berättelse, som avgavs till 1918 års riksdag av riksdagens revisorer, anfördes, att det synts revisorerna mindre välbetänkt, att samma rcotvärde fastställts för hela riket samt lika pris under alla förhållanden siatts å olika vedsorter. För övrigt funno revisorerna det ägnat att väcka uippmärksamhet, att riksvärderingsnämnden gått utöver de av bränslekommissionen föreslagna rotvärdena, helst som några skäl för höjningen iccke funnos angivna i nämndens protokoll. Revisorerna framhöllo ock,

124 a t t d e f o r d r i n g a r å v e d e n s beskaffenhet, som a v r i k s v ä r d e r i n g s n ä m n d e n u p p s t ä l l t s , v o r e m i n d r e s t r ä n g a ä n de k o m m i s s i o n e n föreslagit. S t a t s u t s k o t t e t f a n n d e t v ä l v a r a u p p e n b a r t , a t t vissa s v å r i g h e t e r m å s t e m ö t a för a t t fastställa olika r o t v ä r d e n för olika d e l a r a v l a n d e t . Med h ä n s y n till d e h ö g s t a v s e v ä r d a o l ä g e n h e t e r , som följt a v den e n h e t l i g a t a x a n , i d e t a t t d e n f ö r e k o m m a n d e h ö g s t a p r i s n i v å n blivit den för h e l a r i k e t n o r m e r a n d e , h a d e u t s k o t t e t d o c k a n s e t t , a t t försök b o r t g ö r a s a t t fastställa t a x o r , som s å v i t t m ö j l i g t a n s l u t i t sig till de priser, som r å t t i olika d e l a r av l a n d e t . D ä r i g e n o m b o r d e å t m i n s t o n e i vissa l a n d s ä n d a r v e d p r i s e r n a k u n n a t hållas p å v ä s e n t l i g t l ä g r e n i v å än som n u , p å g r u n d a v d e n e n h e t l i g a r o t v ä r d e t a x a n , blivit falletS å s o m f ö r s l a g s s t ä l l a r e a t t lika t a x e p r i s skulle fastställas för hela r i k e t h a r bränslekommissionen i ett y t t r a n d e med anledning av statsrevisorernas n y s s b e r ö r d a a n m ä r k n i n g a r , b l a n d a n n a t , a n f ö r t följande: "Kommissionens förslag till enhetlig taxa för hela landet hade föregåtts av en lokal undersökning rörande de förutvarande vedprisen. Denna visade, att prisvariationerna för olika orter inom samma län i många fall voro större än avvikelserna mellan för angränsande län uträknade medeltal. Härav framgår, att man för att få ett rotvärde på den avverkade veden, som noggrant anslutit sig till förutvarande vedpriser, icke kunnat fastslå ett enhetligt värde för varje län utan måst uppdela länen i mindre områden. Strängt taget borde dessutom rotvärdet inom dessa områden växla allt efter avståndet från transportled. Klart är, att det med tillämpning av sådana principer icke varit möjligt att, såsom nu skett, på förhand i taxa fastställa de värden, efter vilka ersättning skulle utgå. I stället hade ersättningen jämlikt 13 § i förordningen den 27 april 1017 med närmare bestämmelser för verkställighet av förfoganderättslagen måst i varje särskilt fall bestämmas genom värdering av vederbörande lokala värderingsnämnd. E t t sådant tillvägagångssätt skulle emellertid hava varit praktiskt ogenomförbart. Även om man sökt gå nu antydda väg skulle det säkerligen hava visat sig, att man icke, såsom revisorerna synas anse vara det riktiga, kunnat bibehålla de prisvariationer, som förut rått mellan olika orter. Ersättningen för en vara, som vid en viss tidpunkt tages i anspråk enligt förfoganderättslagen, skall nämligen bestämmas efter varans dåvarande värde. De faktorer, som bestämma vedens värde, äro nu helt olika mot förut och hava fullkomligt omkastat förhållandena på vedmarknaden. Behovet av ved inom landet har mångdubblats. På orter, där förut någon efterfrågan på ved icke funnits, åtgå nu väldiga kvantiteter. Under det att exempelvis innan stenkolsimporten minskades någon egentlig avsättning icke kunde vinnas för de rika tillgångar på ved, som funnos inom Jönköpings och Kronobergs län, erfordras nu all ved, som där kan produceras, för att tillgodose det starkt stegrade behovet av ved för industriell drift. I samma mån som veden användes såsom ersättnii g för kol, är det också givet, att priset å kol blir i viss grad normerande för vedpriset. I detta sammanhang anser sig kommissionen jämväl böra erinra om vad lagutskottet vid 1917 års riksdag i sitt utlåtande över tjänstepliktslagen yttrat rörande priset å den ved, som av staten skulle anskaffas. Utskottet framhöll nödvändigheten av att de pris staten erbjöde icke tillmättes med en under förevarande förhållanden föga välbetänkt njugghet utan fastmera bestämdes till belopp, som möjliggjorde för skogsägarna att bjuda sina arbetare en tämligen rundlig avlöning och på samma gång erhålla ett tillfredsställande pris på sin skog. Vidare påpekade

125 utskottet, att vid nämnda prissättning hänsyn särskilt borde tagas därtill, att vid en avverkning, som skulle bedrivas under sådana omständigheter som den ifrågavarande, skog av högre kvalitet än vanlig vedskog måste tagas i anspråk. Det är särskilt sistnämnda synpunkt, som föranlett kommissionen att föreslå samma pris för såväl björk- som barrved. Även om rotpriset på egentlig vedskog av sistnämnda slag därigenom blivit något för högt, torde detta dock utjämnas därav, att man nu måste till brännved upphugga en mängd träd, som eljest kunnat användas till props eller pappersved. Men även ur en annan synpunkt är det förenat med avsevärda fördelar att hava ett gemensamt rotpris på ved av olika trädslag, i det att uppläggningen och uppmätningen av veden i skogen därigenom väsentligt underlättas." Yissa f ö r ä n d r i n g a r v i d t o g o s s e d e r m e r a a v r i k s v ä r d e r i n g s n ä m n d e n b e träffande förenämnda taxa. Sålunda höjde n ä m n d e n den 6 september 1 9 1 7 — u t a n kommissionens initiativ — priset å prima bokved i Malmöh u s län till k r . 1 1 ' 5 0. I skrivelse till n ä m n d e n den 5 o k t o b e r 1 9 1 7 a n h ö l l k o m m i s s i o n e n , u n d e r å b e r o p a n d e av vissa skäl, o m revision a v . d e n g ä l l a n d e t a x a n . D e t t a f ö r a n l e d d e d e n 3 0 n o v e m b e r 1 9 1 7 f a s t s t ä l l a n d e a v följande n y a t a x a för u n d e r f ö r f o g a n d e l a g d v ä x a n d e s k o g . Ved på rot vid upplåtelse av område till skogsavverkning: av tall, gran, björk och al, prima: inom Norrbottens och Västerbottens län kbm löst mått „ Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs län „ „ „ riket i övrigt „ „ „ av tall, gran, björk och al, sekunda, ävensom ved av asp: inom Norrbottens och Västerbottens län „ „ „ „ Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs län „ „ „ „ riket i övrigt „ „ „

6-5o 7-25 8.25 4-75 5-50 6-50

Priserna gälla å orter, belägna högst fem km fågelvägen från plats, där lastning av ved å järnväg eller fartyg lämpligen kan ske. 1 S o m s y n e s i n n e b a r d e n n y a t a x a n i h u v u d s a k följande f ö r ä n d r i n g a r . P r i s e t s ä n k t e s m e d k r . 1-7 5 p e r k b m i N o r r - och V ä s t e r b o t t e n s l ä n s a m t m e d k r . 1 i ö v r i g a n o r r l ä n d s k a län och K o p p a r b e r g s l ä n . Taxepriset a v s å g b l o t t v e d , h u g g e n p å intill 5 k m a v s t å n d f å g e l v ä g e n f r å n p l a t s , där lastning av ved lämpligen kunde ske. G e n o m dessa n e d s ä t t n i n g a r , som v i d t o g o s efter s a m t l i g a lokala v ä r d e r i n g s nämnders hörande, nedbringades riksvärderingsnämndens ursprungliga t a x e p r i s u n d e r k o m m i s s i o n e n s förslagspriser e n d a s t b e t r ä f f a n d e N o r r b o t t e n s och V ä s t e r b o t t e n s l ä n , d ä r p r i s e t å p r i m a v e d k o m a t t u n d e r s t i g a d e t a v k o m m i s s i o n e n f ö r e s l a g n a m e d 5 0 öre p e r k b m och för s e k u n d a v e d m e d 2 5 öre p e r k b m . E n d a s t för dessa b å d a l ä n h a r följaktligen k o m m i s 1

Avfallet ingick fortfarande i taxepriset.

sionens åtgärd att föreslå lika rotvärden verkat höjande på taxepriset. Då i dessa båda län den ursprungliga rotvärdetaxan endast i ringa omfattning blivit tillämpad, har kommissionens förslag i maj 1917 om lika pris för hela landet icke verkat avsevärt höjande på vedpriserna. Kommissionen utfärdade den 25 januari 1918 följande direktiv till de lokala förvaltningarna angående den nya taxans tillämpning. "1) Därest skog utstämplats, innan nämnda taxa trätt i kraft huggits efter nämnda tidpunkt, gälla de nya taxeprisen.

men

2) Den nya taxan upptager endast pris för ved å rot för orter belägna å högst 5 km avstånd fågelvägen från plats, där lastning av ved å järnväg eller fartyg lämpligen kan ske. Den nya taxan avser jämväl lastplatser vid smalspåriga järnvägar liksom ock i vissa fall omkring större insjöar. Har bränslekommissionen före taxans ikraftträdande anlagt lastspår, avsedda att bibehållas mellan tvenne stationer, anses området omkring kommissionens lastplats tillhöra 5 km-zonen. Små bryggor utefter sjöar och vattendrag, där upplagsplatser saknas och vedlastning i vanliga fall ej ifrågakommer, anser bränslekommissionen ej kunna inryckas bland "platser, där lastning lämpligen kan ske". Där vedavverkning bedrives å orter utanför nämnda 5 km-zon, skall vederbörande ortsorgan, därest avverkningen anses böra fortgå, söka med markägarna träffa överenskommelse om lägre pris, än taxan upptager. Det högsta pris, som härvid kan ifrågakomma, bör vara det för veden inom nämnda län fastställda rotpriset minskat med den för överskjutande avstånd orsakade merkostnaden för körning. Har dylik överenskommelse ej kunnat träffas, gälla bestämmelserna i kungörelsen den 2 oktober 1917 angående sättet för utbekommande av ersättning för skogsavverkningsrätt, som av kronan tagits i anspråk (Sfs. nr 645). Anser vederbörande ortsorgan, att den av markägaren fordrade ersättningen är för hög, hänskjutes frågan till Konungens befallningshavande, på sätt i nämnda kungörelse stadgas. Om Konungens befallningshavande tinner, att taxan ej är tillämplig, föranstaltar Konungens befallningshavande om värdering genom den lokala värderingsnämnden." Beträffande skog som utstämplats under den gamla taxans tillämpningstid men ej avverkats förrän efter den nya taxans ikraftträdande, intog kommissionen som synes den ståndpunkten, att tidpunkten för avverkningen var avgörande för priset. I det fall att skogsägaren såsom nedan omnämnes, medgivit utstämpling av träd av större dimensioner, skulle dessa vid fortsatt avverkning kvarlämnas, om skogsägaren ej ville åtnöja sig med det nya taxepriset även för dem. Med hänsyn till den relativt obetydliga vedkvantitet, som över huvud avverkades utom 5 km-zonen blev den nya bestämmelsen, varigenom

tinämplighetsområdet för taxan inskränktes till denna zon, av obetydliginverkan på anskaffningskostnaderna. D i m e n s i o n s b e s t ä m m e l s e r . Av det föregående framgår, att riksvärderingsnämndens taxa beträffande tall och gran, som ej var torr eller rötskadad T endast gällde för träd med en dimension inom barken av för tall högst 15 cm och för gran högst 10 cm, allt vid en höjd av 4 meter från marken. För lövträd angavs däremot ingen maximidimension. Nämnden avsåg med nämnda dimensionsbegränsning uppåt givetvis att bereda skogsägarna möjlighet till bättre pris å grövre virke genom att försälja virket såsom massaved etc. Genom den av riksvärderingsnämnden fastställda dimensionsbegränsningen blev den proportion, vari kommissionen beräknat att prima och sekunda ved skulle utfalla vid vedavverkningen, väsentligen försämrad, varjämte genom uteslutandet av de grövre dimensionerna avverkningskvantiteten per ytenhet i regel icke obetydligt minskades med åtföljande fördyring av huggnings- och körningskostnader. Emellertid träffades med ett stort antal skogsägare sådan överenskommelse att kommissionen berättigades att vid avverkningen utan hänsyn till dimension medtaga alla träd, som i överensstämmelse med rationell skogsvårds fordringar vid stämplingar ansågos böra avverkas. Motivet för skogsägaren härvid var dels att taxepriset mångenstädes närmade sig ortens rotpris för klenare timmer, dels svårigheten att, sedan kommissionen med avverkning gallringsvis övergått viss skogstrakt, på ett ekonomiskt sätt kunna tillgodogöra sig de oftast glest förekommande övermåliga träd, som vid en beståndsvårdande genomhuggning böra medtagas. Skogsägares tillstånd för dylikt frånträdande av fixerad dimensionsgräns fordrades skriftligt, och beviset härom skulle så avfattas, att övermålig dimension skulle få räknas såsom ved. Nedanstående formulär användes: Undertecknad, ägare till hemmanet mantal nr i . socken av län, medgiver härmed bränslekommissionen rätt att vid utstämpling av skog för kronans räkning å min egendom verkställa denna utan hänsyn till trädens dimension, dock med iakttagande av principerna för en god skogsvård; och förbinder jag mig att ej fordra ersättning för den sålunda utstämplade skogen annat än som för vedskog. E h u r u taxan ej upptog någon maximidimension för lövträd, utfärdade kommissionen med hänsyn till björkens och aspens användbarhet som tändsticks- och snickerivirke den bestämmelsen, att raka tämligen kvistfria stammar i gynnsamma utdrivningslägen skulle kvarlämnas, om de höllo minst 20 cm på 4 meters höjd.

128¶U t s t ä m p l i n g . Genomgående princip för all avverkning för kommissionens räkning vare sig genom egen huggning eller på leveranskontrakt liar varit: gocl skogsvård. E n garanti att principen skulle följas sökte kommissionen vinna genom omsorgsfullt personval vid besättande av i första hand länschefsposterna. Själva utstämplingarna måste visserligen läggas i händerna på personer utan högre skoglig utbildning, avdelnings- och lagledarna. Då emellertid dessa till större delen voro personer med skogsskoleutbildning eller elever från skogshögskolan eller skogsskolorna, och den återstående delen fått genomgå särskilda gallringskurser under fullt kompetent ledning, vågar kommissionen göra det påståendet, att, på vissa undantag när, utstämpling för avverkning skett i överensstämmelse med principerna för god skogsvård. Gjorda utstämplingar kontrollerades, så långt medhinnas kunde, av läns- och distriktschefer. Skogsägare, som åtagit sig vedleverans, erhöllo på begäran sakkunnigt biträde vid utstämplingarna. Kommissionen ansåg det vara sin skyldighet a t t lämna sådan hjälp bland annat därför, att skogsvårdsstyrelsernas personal i stor utsträckning genom anställning hos kommissionen undandragits sin vanliga skogsupplysningsverksamhet. Inordnade under förutnämnda huvudprincip tillämpades vid utstämpling följande regler: 1) Utstämpling skulle i första hand ske i bestånd, som i övervägande grad lämnade vedkvaliteter, samt å trakter, som möjliggjorde utforsling å sommarföre. 2) AU möjlig hänsyn skulle tagas till affektionsvärden och estetiska krav, häri inbegripet rena naturskyddssynpunkter, dock utan undfallenhet. 3) Utförandet av rationell beteskultur å därtill lämpliga områden skulle genom kommissionens avverkning underlättas. 4) Skogsägarens möjlighet att på ett rationellt sätt kunna tillgodose sitt husbehov av virke för framtiden finge ej äventyras. Med iakttagande av förestående önskemål kommo kommissionens utstämplingar att i huvudsak förläggas till något äldre ungskog och yngre medelålders skog, s. k. andra gallringsskog, (för södra och mellersta Sverige c:a 35—50-åriga och för Norrland c:a 50 — 80-åriga bestånd) samt till mer eller mindre söndertrasade hagmarksskogar. Avverkning i y n g r e ungskogar gav givetvis allt för klent utbyte, uteslutande sekunda och tertia ved, medan i äldre bestånd gallringsvirket till allt för stor del kom att utgöras av timmerdimensioner. A t t överavverkning av vedskog till men för framtida vedbehovs fyllande genom kommissionens avverkningar ej skett, ehuru farhågor härför från många håll yppades, torde bland annat framgå av de omfattande vedavverkningar, som sedan dess ägt rum särskilt under avverkningsäsongen 1919—20. I många fall kom kommissionens avverkning att utgöra en förberedande skogsvårdsåtgärd, nämligen då å marken blott kvarstod skräpskog, vars

129 omedelbara avverkning tarvades för markens beredande för återväxt. För att kommissionen ej sknlle komma att på grund av återväxtlagen ådömas reproduktionsåtgärder, föreskrev kommissionen, att där markägaren ej skriftligen i dylika fall förband sig att svara för återväxtåtgärder enligt lag, syn före utstämplingen skulle påkallas för att konstatera markägares skyldighet härutinnan. I vissa fall kom kommissionens avverkning att beröra annans rätt än markägarens, nämligen då denne till annan upplåtit avverkningsrätt antingen till viss dimension eller till vissa märkta träd eller då laga skifte övergick marken. För förfaringssättet i förra fallet lämnade kommissionen följande direktiv. Vid utsyningen skulle föras protokoll i lämpliga centimeterklasser med skilda uppslag för olika ägare till det utsynade virket. Dessa protokoll kunde sedan användas för konstaterande av det intrång avverkningsrättsinnehavaren lidit. Ehuru kommissionen enligt förfoganderättslagen icke hade att göra med annan än markägaren, ville man dock genom iakttagande av nämnda förfaringssätt så vitt möjligt undvika svårigheter för avverkningsrättsinnehavaren med avseende på hans rättsställning gentemot markägaren. I senare fallet, d. v. s. vid laga skifte, fastslogs, att avverkning enligt förfoganderättslagen ej förhindrades därav, att vederbörande länsstyrelse i samband med laga skifte utfärdat förbud för avverkning. Avverkning skulle dock ske efter samråd med vederbörande lantmätare. Om så erfordrades för ståndsskogslikvidens ordnande eller dylikt, skulle tumningslistor upprättas före avverkningens påbörjande. Fastigheter, där avverkningsförbud jämlikt 1903 års återväxtlag förelåg, kunde tagas under förfogande för avverkning enligt fastställda avverkningsprinciper. Vid kommissionens utsyningar åsattes träden i regel ej stämpelmärke vare sig vid brösthöjd eller rot, utan man åtnöjde sig med att med märkjärn repa trädens bark eller undantagsvis att bleka eller påmåla träden. Härigenom förenklades utsyningen i hög grad. Då avverkningen måste inrikta sig på de klenare dimensionerna, kunde annat utmärkningsförfarande knappast ifrågakomma. Givetvis minskades härigenom möjligheten till fullständig kontroll över huggningarnas utförande, varför det torde hava inträffat, att mindre nogräknande huggare i vissa fall huggit även icke märkta träd, en erfarenhet som säkerligen gjorts av de flesta enskilda avverkare, vilka anlitat lejt folk. De klagomål, som på vissa håll uppstått emot avverkningarnas icke skogsvårdsenliga utförande, torde i de flesta fall häri finna sin förklaring. Vid utsyning fördes i regel protokoll av enkelt slag, i det träden inprickades i ett fåtal dimensionsklasser i och för fastmasseuppskattning. Stämplingsresultaten samlades och hopfördes sedermera å huvudkontoret i samband med huggningsrapporterna. Härigenom kunde tillgången på för avverkning tillgänglig skog ständigt överblickas. Bränslekommissionen.

130 A t t k o m m i s s i o n e n vid l ö s a n d e t av sin u p p g i f t l y c k a t s i s t o r t s e t t tillg o d o s e k r a v e t p å god s k o g s v å r d f r a m g å r av cle t ä m l i g e n s a m s t ä m m i g a o m d ö m e n , som h ä r u t i n n a n f r a m k o m m i t . S å l u n d a liar f ö r e s t å n d a r e n för s t a t e n s s k o g s f ö r s ö k s a n s t a l t professor G u n n a r Scliotte i e t t u t t a l a n d e i d a g s p r e s s e n i b ö r j a n a v år 1 9 1 8 b l a n d annat anfört följande: "Då jag ägnar min mesta tid åt undersökning av olika gallringsformer och deras betydelse för skogsproduktionen i landet har jag givetvis med intresse tagit del av bränslekommissionens avverkningar under mina tjänsteresor. J a g har under den gångna sommaren och hösten haft tillfälle att se utförda blekningar eller färdighuggna gallringar i stora delar av Härjedalen, Hälsingland, Dalarna, Värmland och Västergötland. Överallt ha de varit omsorgsfullt utförda, och från skogsvårdssynpunkt synes mig ej kunna i stort göras någon anmärkning mot desamma. Enligt bränslekommissionens instruktioner skall vid gallringen endast uttagas tall intill 15 cm vid 1 meters höjd samt gran intill 10 cm vid samma höjd och endast i undantagsfall medtagas grövre träd, som ur skogsvårdssynpunkt böra uttagas, därest uppgörelse kan träffas med skogsägaren härom. Vidare skall avverkningen bedrivas efter principen god skogsvård samt i vissa fall med hänsyn till affektionsvärden och estetiska krav. Den föreskrivna gallringen är således en typisk s. k. låggallring, vilken gallringsform även medgiver uttagande av sämre vargträd - - en sak, som också ofta har skett vid bränslekommissionens gallringar. Den nämnda gallringsformen är den, som lättast låter utföra sig i stor skala, särskilt i rena bestånd, och som hittills mest praktiserats i landet vid bättre skötta skogsegendomar i koldistrikten. Insändaren ondgör sig över att timmerträd fått avverkas såsom bränsle. J a g vill däremot framhålla, att den enda anmärkning, som i visst hänseende kan göras mot bränslekommissionens gallringsmetod, är att större träd ej skola avverkas i den utsträckning som från skogsvårdssynpunkt vore önskvärt. Detta beror på att den avverkade skogen skall användas till bränsle. Givetvis böra grova men i övrigt mindervärdiga träd såsom s. k. vargtyper framför allt avverkas, och det är till fördel så väl för skogen som i dessa tider för landet i sin helhet, att de uttagas till ved. Insändaren pläderar för att bränslekommissionen skulle betjänat sig av trävaruexperter. Vad råd dessa kunnat giva särskilt beträffande avverkningarna från skogsvårdssynpunkt är svårt att förstå. Isynnerhet i Norrland har intresset för gallringen varit mycket ringa hittills — i viss mån beroende på att den ansetts mindre lönande. När nu ledningen i länen anförtrotts länsjägmästarna eller i några fall yngre, för särskild driftighet kända revirförvaltare, har den utan tvivel lagts i de mest kompetenta händer som finnas, åtminstone vad skogsvårdens krav beträffar. Enligt vad jag under mina resor erfarit, har gallringen å de större skogsdomänerna i regel anvisats av dessas fasta övade personal och därför i allmänhet utförts väl. Ä böndernas marker har gallringen däremot utbleckats av bränslekommissionens egen personal. Då denna särskilt inövats härför och då låggallringen är lätt att lära, har den också kunnat utföras fullt oklanderligt, vilket även överensstämmer med mina iakttagelser. När insändaren ondgör sig över att stämpling i vanlig bemärkelse ej skett, bör erinras om att vid all gallring å såväl de stora skogsdomänerna som å statens kronoparker det visat sig mest praktiskt att endast blecka eller rita träden vid brösthöjd, vilket där utföres av skogvaktaren eller under dennes ledning. Då bondskogarna genom bränslekommissionens bleckningar blivit rationellt gallrade, ha dessa skogar genomgåtts med en beståndsvårdsåtgärd, som i regel ej

131 tidigare kommit dem till del. Detta har synnerligen stor betydelse för deras framtid. De allra senaste undersökningarna rörande gallringsproblemen peka nämligen hän på, att medelstarka och starka gallringar förmå öka det kvarvarande beståndets totala produktion, trots att kapitalet för tillfället minskats. Det ökade värde som således kommit föi*ut ej skötta skogsbestånd till del genom bränslekommissionens gallringar är av stor betydelse för skogsägaren och landet. Det vore önskvärt, att bränslekommissionen kunde gå över så stor areal av våra skogsbestånd som möjligt, och man må hoppas, att det föredöme som nu visats skogsägarna må mana dessa att om tio år åter förnya sådana gallringar å sina marker. Hade i stället för den verkställda utbleckningen av gallringsträden bränslekommissionen fordrat leverans av färdighuggen ved, kan man hålla 99 mot 1 att de flesta mindre skogsägare, som ej ha utbildad skogspersonal, låtit utföra avverkningen föga rationellt från skogsvårdssynpunkt. Då hade säkerligen avverkningen koncentrerats för att göra skogsägarens tillfälliga vinst så stor som möjligt. Nu vågar j a g däremot påstå, att den utförda gallringen är den största skogsvårdsåtgärd som hittills blivit utförd i Sverige. Betydelsen härav från såväl ekonomisk som från allmänt uppfostrande synpunkt kan ej nog kraftigt betonas. Då således skogsägaren erhållit så betydande indirekt vinst genom bränslekommissionens gallringar, synes mig skogsägaren kunnat nöja sig med avsevärt mindre direkt inkomst än han nu erhåller genom de väl så höga rotvärden, som riksvärderingsnämnden fastställt. u I s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s b e r ä t t e l s e r för år 1 9 1 8 och 193 9 y t t r a s b e träffande det sätt, v a r p å principen god skogsvård genomförts i kommissionens a v v e r k n i n g a r följande: Skogsvårässtijrclsen i StockJiohns län, 1 9 1 8 : " P å grund av de höga virkes- och vedprisen samt genom den av bränslekommissionen igångsatta stora vedavverkningen hava avverkningarna inom länet i hög grad stegrats och virkesförrådet å dess förut överavverkade skogar blivit än mera nedsatt. Endast för bränslekommissionens räkning hava enligt erhållen uppgift inom länet avverkats 492 402 kbm ved. Den gamla skogen börjar bliva sällsynt och de medelålders och yngre bestånden hava ofta blivit hårt genomgångna. Kraftiga kulturåtgärder behöva därför vidtagas för att skaffa skog åter och finnas ännu å många håll dels före skogslagens ikraftträdande kala marker, som vänta pä återplantering, dels även stora arealer därefter avverkade, där mycket återstår att för skogsåterväxten vidtaga."

Skogsvårdsstyrelsen i Uppsa la län, 1918: "Även om sålunda högkonjunkturen på skogsprodukter i många fall åstadkommit stora skador å skogarna, kunna dock många fall uppvisas, då de höga virkesprisen, särskilt å de smärre dimensionerna och vedvirke, utnyttjats till förbättrande av skogarnas tillstånd. En hel del skogsägare hava haft och även utnyttjat tillfället att genom gallringar och rensningar vårda sina ungskogar samt rensa sina äldre skogar från torr och vindfälld skog. Särskilt torde böra påpekas det stora arbete, som härvid nedlagts av statens bränslekommission. De avverkningar å enskildas skogar, som kommissionen med stöd av förfogandelagen företagit, hava skett med principen 'god skogsvård' och hava huvudsakligen bestått i vedkvantiteternas uttagande genom gallringar i ungskogar och i övrigt genom beståndsvårdande huggningar. Då dessa avvei-kningar varit av synnerligen stor omfattning, hava en stor del skogar genomgåtts med dylik välbehövlig rensning, varigenom de kvarvarande träden i bestånden beretts möjlighet till ändamålsenligare utveckling

132 och skogsägarna dessutom åtnjutit en avsevärd, ofta alldeles opåräknad inkomst. Tvivelsutan har kommissionen i detta avseende utfört arbete av stor betydelse för vården av landets skogskapital." Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län, 1 9 1 8 : "Statsingripandet för bränsleanskaffningen och de oerhört stegrade vedprisen hava möjliggjort en ur skogsvårdssynpunkt välbehövlig upprensning och gallring av skogarna. För att denna senare åtgärd skall medföra avsedd nytta för framtiden kräves emellertid, att det länge erkända behovet av en effektiv lagstiftning till skydd för den växande skogen sk\mdsamt blir fyllt, så att icke de erhållna höga vedprisen locka till skövling av de nyss upprensade och gallrade skogsbestånden." Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län, 1 9 1 9 : "Såsom måtto för sina huggningar satte bränslekommissionen 'god skogsvård', vilken princip i stort sett också torde ha blivit följd. Och så tillvida har bränslekommissionens verksamhet inom länet varit till nytta för skogsvården, att stora skogsarealer, vilka förut knappast varit upprensade eller gallrade, nu fått den nödiga behandlingen." Skogsvårdsstyrelscn i Jönköjrings län, 1 9 1 8 : '•Av de undersökningar, som efter avverkningens utförande blivit gjorda framgår, glädjande nog, att utförda vedavverkningar, där utstämpling ägt rum, kunna betecknas som den största skogsvårdsåtgärd, som hittills utförts inom länet. De allra senaste undersökningarna rörande gallringshuggningar peka nämligen hän på, att medelstarka och starka gallringar förmå öka det kvarvarande beståndets totala produktion, trots att kapitalet för tillfället minskats. Det ökade värde, som således kommit förut ej skötta skogsbestånd till del genom en företagen gallring, är av stor betydelse för skogsägaren och landet. Under år 1917 har inom Jönköpings län för kommissionens räkning upphuggits c:a 540 000 kbm löst mått ved." Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län, 1 9 1 8 : "Grenom bränslekommissionens verksamhet inom beslagszonerna hava stora skogsområden blivit underkastade genomgallringar, vilka i stort sett utförts på ett tillfredsställande sätt. Dessa gallringar, som utan tvivel komma att befordra skogsbeståndens ökade tillväxt, hava även för den skogsägande allmänheten ådagalagt, huruledes mindervärdig skog, som hittills vanligen lämnats att ruttna på rot, kan giva ägaren avsevärd inkomst." Skogsvårdsstyrelse)i i Kalmar läns norra landstingsområde, 1918: "Genom bränslekommissionens försorg ha stora avverkningar utförts, och då dessa nästan uteslutande varit av en beståndsvårdande natur, främst rensningshuggning och gallring, måste det fastslås, att dessa varit till stor nytta för bestånden." Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns södra landstingsområde, 1 9 1 8 , konstaterar, att "skogsvården i dess helhet haft övervägande nytta av kommissionens avverkningar, vilka möjliggjort borttagandet av dålig undertryckt skog, som med vanliga vedpriser icke skulle kunnat tillgodogöras. Visserligen hava här och där förekommit vissa mindre väl eller rent av dåligt planlagda avverkningar, men dess bättre icke i nämnvärd omfattning tack vare att verkligt sakkunniga och intresserade personer fungerat som distriktschefer inom detta landstingsområde. I stort sett får sålunda skogsvårdsstyrelsen ur skogsvårdssynpunkt anse sig belåten med bränslekommissionens verksamhet."

133¶Skogsvårdsstyrélsen i Gottia t ids lan, 1918: "Jämsides med de enskilda avverkningarna hava bränslekommissionens stora avverkningar bedrivits. Då den ledande principen vid dessa avverkningar varit rationell gallring, har genom dessa en mycket viktig insats gjorts för skogsvården å Gottland, och hava de gottländska skogarna visat sig, om behovet så kräver, kunna tillåta en ganska kraftig beskattning, utan att taga skada, blott hänsyn till skogsvården tages. Det gångna året har kännetecknats av en särskilt genom bränslekommissionens försorg åstadkommen livaktighet att under kristiden tillvarataga sådana skogsprodukter, som förut saknat värde. Stubbrytningsapparater och ristuggningsmaskiner hava varit i ständig verksamhet. E t t par nystartade tjärfabriker arbeta med framgång för tillvaratagandet av tjära, terpentin och övriga biprodukter ur stubbarna. Granarnas kåda har blivit föremål för en vinstgivande insamling. Tall- och grankottar hava blivit eftersökta såsom bränsle. Kristiden har sålunda här som på många andra områden lärt vårt folk att utnyttja många förut obeaktade naturrikedomar och därigenom bidraga till vårt oberoende av import från utlandet." Skogsvård sstyyelson i Blekutge län, 1 9 1 8 : "Den stora avverkning, som bränslekommissionen verkställt, har i det stora hela varit till nytta för skogsbestånden, särskilt gäller det sådana bestånd, där underbeståndet av gran lidit av överskärmning av företrädesvis björk och bok. Även i de rena lövskogsbestånden hava gallringarna gjort mycken nytta, i det att särskilt en del gamla träd, företrädesvis bokar av vargtyp, som under vanliga förhållanden aldrig skulle hava tillvaratagits på grund av svårigheten att förmå huggarena att avverka dem, nu fått falla för yxan. Tyvärr finnes dock exempel på att sedan bränslekommissionen avslutat sin avverkning på en viss mark, ägaren omedelbart företagit ytterligare avverkning i samma bestånd, varigenom den ursprungliga rationella gallringen förfelats. Likaså torde i en del av de fall, där kontrakt med bränslekommissionen avslutats om leverans av en viss kvantitet ved, avverkningarna hava bedrivits på ett mindre hänsynsfullt sätt."

Skogsvårdsstyrelsen i Kristiatistads län, 1918: "Avverkningarna hava säkerligen aldrig bedrivits med en sådan intensitet i Skåne som under det gångna året varit fallet, och i stort sett kan man om man undantager de egendomar där ordnat skogsbruk sedan länge tillämpats samt där bränslekommissionen avverkat, säga att dessa avverkningar bedrivits till stor skada för skogarna." S k o g s v å r d s styrel sen i M a l m ö h u s län liar i sin å r s b e r ä t t e l s e för 1 9 1 8 icke g j o r t n å g o t u t t a l a n d e om b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n s a v v e r k n i n g a r . Skogsvårdsstyrélsen i Hallands län, 1 9 1 8 : "På goda grunder torde man även göra sig förhoppningar om att de genom bränslekommissionen utförda beståndsvårdande huggningarna komma att, efter hand som resultaten hinna framträda, underlätta strävandena för en bättre ungskogsvård." Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1 9 1 8 , a n d r a g e r såsom skogsförbättrande åtgärder 1 9 1 7 , att "bränslekommissionens gallringar rensat skogarna och befordrat tillväxten på icke obetydliga områden."

134¶Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län, 1918: "Den av bränslekommissionen utförda vedavverkningen har haft till följd att flertalet av länets mera väl belägna skogsmarker blivit åtminstone delvis genomgångna med gallrings- och rensningshuggningar, vilka i regel ej tidigare kommit dem till dol och aldrig i den omfattning som nu skett. Principen vid utbleckningen har varit ren låggallring, som ju är lätt att utföra även av mindre van skogspersonal. Det är otvivelaktigt att dessa gallringar givit ökat värde åt förut ej skötta skogsbestånd och varit av stor betydelse för såväl skogsägare som landet."

Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborg-s län, 1918: "Att bränslekommissionen genom sina gallringshuggningar, som i stort sett utförts efter principen 'god skogsvård' i vida kretsar spritt kännedom om gallringens vikt och betydelse, torde vara ovedersägligt och styrelsen hoppas även att intresset för gallringen härigenom hastigt vunnit spridning inom länet."

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län. 1918: "Genom de vedavverkningar som genom bränslekommissionens försorg kommit till stånd antingen genom att skogsägarna frivilligt levererade vissa mängder ved eller därigenom att beslag lades på för vedavverkning lämpliga skogsområden, har ett avsevärt upplysningsarbete rörande beståndsvårdens ekonomiska betydelse utförts. Vedvirket har nämligen vid alla bränslekommissionens egna huggningar och vid ett stort antal frivilliga leveranser uttagits efter av sakkunnig person verkställd utsyning och har i det stora flertalet fall avverkningsformen varit gallring. E t t slag av huggningar, som i hög grad tryckt sin prägel på årets avverkningar inom länet, äro de, som sammanhänga med bränslekommissionens verksamhet. Dessa hava i stor omfattning utförts i form av gallringar i unga och medelålders skogsbestånd, som enligt förfoganderättslagen blivit tagna i beslag för avverkning för kronans räkning. Som samtliga dessa avverkningar föregåtts av utbleckning av gallringsvirket genom sakkunnig person, hava under året många hundratal skogstrakter kommit i åtnjutande av en beståndsvård, som i de flesta fall eljest icke kommit dem till del. Att skogens eget tillstånd härigenom förbättrats samtidigt som vederbörande skogsägare erhållit en för honom förvisso oväntat hög avkastning ur bestånd, som ofta enligt hans egen åsikt varit långt från 'avverkningsbara', vitsordas även numera rätt allmänt från skogsägarehåll." I sin år 1 9 1 9 a v g i v n a b e r ä t t e l s e a n f ö r s a m m a s k o ^ s v å r d s s t v r e l s e : ' ; Aven under förra delen av år 1918 pågingo inom länet bränslekommissionens vedavverkningar. Rörande dessas betydelse, ej minst till väckande av skogsägarnas intresse för en rationell beståndsvård. anser sig styrelsen kunna utan tvekan vidhålla sitt i föregående årsberättelse avgivna omdöme." Skogsvårdsstyrclscn i Örebro län. 1 9 1 8 : "I samband med resorna inom länet såväl i bränslekommissionens som skogsvård sstyrel sens tjänst hava länsjägmästaren och länsskogvaktarna haft tillfälle komma i nära beröring med skogsägarna och därvid icke försummat något tillfälle att ute i skogen dryfta skogsvårdsfrågor samt påvisa de skogsvårdsåtgärder, som eventuellt erfordrats just för den närvarande skogsägarens egen skog. Dessutom har personalen bemödat sig för skogsägarna framhålla fördelen av att i alla skogsvårdsfrågor förtroendefullt vända sig till skogsvårdsstyrelsen och att anlita dess tjänster.

135 Avverkningarna under berättelseåret hava varit påfallande små, om man bortser från de avverkningar, som bedrivits av bränslekommissionen. Dessa sistnämnda hava dock endast avsett gallringshuggningar samt utförts efter utsyning av skogligt bildade förmän, bland vilka även varit styrelsens egna länsskogvaktare, som i största utsträckning anlitats just för dessa arbeten. Då sålunda huvudsakligaste delen av avverkningarna inom länet under berättelseåret utförts efter utstämpling av skogligt bildad personal och dessa utstämplingar allestädes, så vitt det kommit till styrelsens kännedom, utförts i enlighet med god skogsvårds fordringar, synes det som om oro för länets skogar genom 1917 års avverkningar icke har någon berättigad grund, snarare kan man framhålla att timmertillgången väsentligt sparats." I 1 9 1 9 års b e r ä t t e l s e y t t r a r s t y r e l s e n , a t t d e t a l l m ä n n a i n t r e s s e t god skogsvård nu syntes hava tagit ett stort steg framåt.

för

Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län, 1 9 1 8 : "En svnnerligen värdefull hjälp i skogsarbetet har skogsvårdsstyrelsen under berättelseåret haft i bränslekommissionens omfattande vedavverkningar såväl genom det sätt, på vilket de utförts som genom det föredöme de varit. Genom dessa avverkningar har c:a 30 % av länets skogsmarksareal blivit genomgallrad och på grund av den förståelse, som de flesta skogsmarksägarna visat genom att avstå även från grövre dimensioner än som av riksvärderingsnämnden fastställts, kan gallringen i stort sett sägas hava blivit verkställd efter rationella grunder." Å r 1 9 1 9 y t t r a d e s t y r e l s e n om

bränsleavverkningen:

"Bränslekommissionens avverkningar, som nådde sin höjdpunkt under november och december månad 1917 fortsatte inpå 1918 till slutet av april. Enligt uppgift från kommissionens länsbyrå har av kommissionen själv avverkats under båda åren tillsammans c:a G70 000 kbm ved. Det omdöme om kommissionens avverkningar, som av stvrelsen avgavs i 1917 års berättelse, angående desammas skogsvårdande betydelse/ anser sig styrelsen fortfarande kunna i huvudsak vidhålla, särskilt beträffande avverkningar enligt förfoganderättslagen."

Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län, 1918: "Då en skogsavverkning av den omfattning, som för denna bränsleanskaffning måste bli en följd, skulle komma att göra ett djupt extra grepp i länets skogsvirkeskapital, och då vidare denna skogsavverkning givetvis kunde planläggas och ledas på många olika sätt, beslöt styrelsen lämna sitt medgivande till att länsjägmästaren som bränslekommissionens länschef fick taga ledningen av dessa avverkningar och därmed även ledningen av bränslekommissionens arbeten inom länet. Vidare ställde styrelsen biträdande länsjägmästaren och förste länsskogvaktaren helt till bränslekommissionens tjänst under sista halvåret samt alla länsskogvaktare under två månader sedan kulturarbetena voro avslutade och redovisade eller från den 15 juni varjämte 4 länsskogvaktare erhöllo tillstånd att sammanlagt tjänstgöra 7 månader åt bränslekommissionen efter arbetenas avslutande på hösten, varjämte alla länsskogvaktare hade tillstånd att sammanlagt 6 dagar vardera i varje månad göra tjänst åt bränslekommissionen, allt i avsikt att till bränslekommissionens ^förfogande ställa krafter, som möjliggjorde för densamma att utföra sitt arbete på ett för länets skogsvårdsförhållanden lämpligt sätt. Att detta även i stort sett lyckats väl har styrelsen under sin inspektionsresa haft tillfälle på olika platser i länet konstatera och tvekar styrelsen följaktligen

136 ej att framhålla den verkligt kraftiga insats till skogsvårdens höjande, som u n d e r året gjorts vid bränslekommissionens gallringar för erhållande av ved." Är

1 9 1 9 anför styrelsen

följande:

"Som förut framhållits ha de enskilda skogarna under krigsåren och icke minst under detta år blivit hårt anlitade med avverkning. De höga virkesprisen hava lockat till skogsavvei'kning. Emellertid har samtidigt såväl bränslekommissionen» vedanskaffning som konjunkturen på virkesmarknaden för övrigt avsevärt stegrat skogsvärdet och därmed intresset för skog och skogsskötsel, ty givetvis måste en skogsägare med nuvarande skogsvärde se på skogen som en större ekonomisk faktor i hans hushållning än förut. Skogsvärdets ökning har gjort de mest illa belägna skogar avverkningsbara icke blott beträffande grovt timmer, utan även då det gäller tillgodogöi-ande av klenare dimensioner, sulfit och sulfatved samt kolveden icke att förglömma. Detta har naturligtvis i många fall verkat förödande på skogen, men då styrelsen tror sig kunna säga, att allmänheten oftast tillfrågar styrelsen före avverkningarnas utförande, så ligger häri en garanti att skogsskötselns krav icke blivit helt åsidosatta, utan har omfattande avverkningar blivit planlagda och utförda på ett sätt, som samtidigt som de lämnat skogsägaren en stor vinst i pengar, berett skogen en för sin utveckling lämplig gallring eller ljushuggning." Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län anför 1 9 1 8 : "Endast en mindre del av vedavverkningarna hava bedrivits av bränslekommissionen. Beträffande dessa torde kunna sägas, att de i allmänhet hållit sig inom gränserna för en god skogsvård, och det torde icke heller kunna förnekas, att d e gallringar i ungskog, som verkställts för samma ändamål varit välgörande." och 1 9 1 9 : "Intresset för skogens vård s\mes i allt fall vara i stigande inom länet. Som ett påtagligt uttryck härför må andragas det förhållandet, att de mindre skogsägarna i allt större utsträckning börja anlita skogsvårdsstyrelsens bistånd för att utföra beståndsvårdande gallringar och upprätta hushållningsplaner för driften å sina skogar". Skogsvårdsstyrelseii i Jämtlands län h a r ej g j o r t n å g o t u t t a l a n d e bränslekommissionens arbeten, endast konstaterat kvantiteten.

Skogsvårdsstyrelsens i Gävleborgs län u t t a l a n d e skiljer sig från alla d e a n d r a s i l a n d e t och l y d e r s å l u n d a : "Dikningar såväl som hyggesrensningar och höstplanteringar m. fl. arbeten ledo i avsevärd grad därpå. Härom hade dock ej varit så mycket att säga, om bränslekommissionen kunnat följa sin uppgift att utföra sina arbeten i enlighet med skogsvårdens fordringar. Men så blev tyvärr ej förhållandet. Med undantag av de få ledarna, som voro skogligt utbildade, utgjordes bränslekommissionens arbetare till avsevärd del av personer fullkomligt okunniga om de enklaste begrepp om skogsvård. Visserligen inrättades 14 dagars kurser vid skogsskolorna för bibringande av insikt i gallringar åt blivande utmärkare och förmän, varom ej annat än gott är att säga. Vid skogsarbeten fordras emellertid åtskilligt mera än endast en ytlig kunskap i facket. En inneboende känsla av ordning och ansvar karaktäriserar framför allt den verkligt pålitlige och duglige skogsmannen. Det visar sig också över allt inom skogsvården, att elär dessa egenskaper fattas, där blir resultatet mindre gott. Och det är ju givet att bland den stora mängd

137 människor, som bränslekommissionen använde, funnos åtskilliga som dels ej förstodo arbetets skogsvårdande vikt, dels av andra lätt förklarliga orsaker ej iakttogo den ordning som erfordrades. På de ställen, där goda förmän och arbetare kunnat anskaffas, har arbetet i det hela varit gott, men där förmän och arbetare ej förstått sin sak eller vad av dem fordrades har arbetet stått i förhållande därtill. Frågar man sig därföre efter orsakerna till att bränslekommissionen i mångt och mycket icke lyckats fullfölja sina strävanden för skogsvårdens höjande, måste man söka dem i de oerhörda svårigheterna, som den hade att bekämpa vid realiserandet av den uppgift, som varit den förelagd. Cheferna ha varit så strängt upptagna med expeditionsgöromål, att den tid de kunnat ägna åt kontroll av utmärkningar och huggningar blivit den minsta möjliga. Kontrollresorna hava naturligtvis till ytterlighet försvårats genom de stora distrikten. Och då man betänker att varje distrikt varit uppdelat i 15 å 20 st. avdelningslag och dessa åter i minst lika många eller flera huggarelag, ofta förlagda långt emellan varandra, kanhända flera mil emellan det första och sista, bör ingen förvånas om det hela brustit i åtskilliga stycken. Det är framför allt den mindre skogsägarens skogar som hårdast drabbats härav. Också ha många klagomål över bränslekommissionens åtgöranden inkommit till skogsvårdsstyrelen från sådana skogsägare. Så långt det varit möjligt har styrelsens tjänstemän sökt rätta till de gjorda misstagen. Bränslekommissionens avverkningar ha också avsevärt upptagit styrelsens tillsyningsmäns tid. På bolagens skogar är förhållandet i allmänhet det motsatta. Bolagen ha nämligen mestadels genom sitt eget folk verkställt och ombesörjt såväl utmärkningarna som huggningarna. Dessa arbeten äro därför på sådana skogar utförda med all den omtanke, som brukar känneteckna deras skogsvårdsarbete. Men då dessa arbeten skulle hava blivit utförda även om bränslekommissionen ej inrättats kan således förtjänsten av det goda utförandet ej tillräknas bränslekommissionen. En sak har dock bränslekommissionen vunnit nämligen att hava anskaffat ved i stora kvantiteter." I b e r ä t t e l s e n 1 9 1 9 b e s t y r k e r s k o g s v å r d s s t y r e l s e n sin o v a n u t t a l a d e uppfattning med att uttala den förhoppningen, "att skogsvården med 1 9 1 8 å r s slut skall h a v a g e n o m g å t t en k r i s t i d och a t t en n y t i d m e d f r a m g å n g s r i k a a r b e t e n skall s t u n d a " . Kvalitets- och huggningsbestämmelser. M e d h ä n s y n till a v v e r k n i n g e n s s t o r a o m f a t t n i n g v a r det g i v e t v i s a v stor v i k t a t t erhålla för h e l a l a n d e t e n h e t l i g a b e s t ä m m e l s e r b e t r ä f f a n d e m å t t och k v a l i t e t för v e d e n . Kommissionens å t g ä r d e r h ä r u t i n n a n k u n n a sägas h a v a varit av stor bet y d e l s e för i n f ö r a n d e t i n o m v e d h a n d e l n a v en m e r a e n s a r t a d o r d n i n g p å detta område. S o m b e k a n t gällde förut olika m å t t - och k v a l i t e t s b e s t ä m m e l s e r för olika d e l a r a v l a n d e t . K o m m i s s i o n e n t i l l ä m p a d e s å v ä l vid e g e n h u g g n i n g som vid u p p g ö r a n d e a v l e v e r a n s k o n t r a k t följande — i n ä r a ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d f ö r e s k r i f t e r n a i r i k s v ä r d e r i n g s n ä m n d e n s t a x a — fastställda b e s t ä m m e l s e r om m å t t och kvalitet:

"All ved skall vara rak och fri från utstående kvistar. För vedens sortering gälla i övrigt följande bestämmelser: Prima kastved skall vara 1 m. lång, frisk, kluven, i regel endast en gång, samt hålla minst 7*5 cm. i topp. Sékunda kastved skall vara 1 m. lång och frisk men får dock innehålla rötskadade ved träd till högst 10 % av kubikmassan. Grovleken i topp skall uppgå till minst 4 cm. Prima tångved skall vara 3 eller 4 m. lång, frisk, randbarkad och hava en grovlek i topp av minst 7*5 cm. Sékunda långved skall vara 3 eller 4 m. lång och frisk men får dock innehålla rötskadade stycken till högst 10 % av kubikmassan. Den skall vara randbarkad samt hava en grovlek i topp av minst 3 cm." Ved, som ej uppfyllde ovanstående fordringar på kvalitet, kvarlämnades emellertid ej kritiklöst i skogen utan framforslades så vitt möjligt till närmaste lastageplats eller försåldes å platsen tillsammans med grenar och annat avfall, där avsättning för dylik vara fanns. Enligt riksvärderingsnämndens taxa ingick i ersättningen för prima och sékunda ved även avfall (smärre toppar, grenar o. d.). Där kommissionen likviderade jämlikt förfoganderättslagen huggen ved efter huggningen i skogen, var det synnerligen viktigt, att sträng sortering gjordes. Sålunda skulle ved av olika kvalitet läggas i olika kastar. Där detta ej på grund av gleshet i stämplingen lät sig göra, skulle så vitt möjligt den prima veden läggas för sig i botten eller högst upp, den sékunda för sig. Vid inmätningen i skogen uppskattades i senare fallet procenten av olika kvaliteter. Däremot skildes ej här på olika trädslag, som åsatts samma taxepris. Tertia ved lick ej gärna läggas bland ved av högre kvalitet. All kastved höggs i en meter långa längder och skulle väl travas i kastar med ordentliga underlag till D l o meters höjd, varvid 10 % eller 1 dm. räknades såsom övermål. För sådant övermål utgick ej ersättningtill skogsägaren. Kommissionen beräknade nämligen vedens krympning vid torkning till 5 % och den volymminskning veden vid framforsling och uppläggning i större travar undergick till 5 %. I konsekvens härmed bestämdes i leveranskontrakten, att vid inmätning å lastplats av icke torr ved skulle beräknas 5 % övermål. Genom provmätningar här och var fastslogs riktigheten av ovannämnda beräkning. A vissa håll gjorde skogsägarna gällande, att som riksvärderingsnämnden i sin taxa ej nämnt något om övermål, kommissionen ägde skyldighet likvidera veden utan övermålsberäkning. Kommissionen ansåg sig dock äga rätt till dylikt avdrag med hänsyn till den beräkning, som legat till grund vid rotprisets bestämmande, varvid riksvärderingsnämnden utgått från visst pris å ved vid leveransplats, d. v. s. torr ved, upplagd i större travar. Det liar dessutom förut varit praxis, att huggarna varit skyldiga att i kasterna upplägga veden med visst övermål.

139¶Långveden upphöggs i 3 eller 4 meters längder och randbarkades. Överallt, där flottning av veden måste ske, upphöggs veden i stora längder, 4 ä 6 meter. Långveden upplades i skogen dels i s. k. res eller kors till gängse höjd 1 ä 12 meter, dels ock i s. k. bunkar med tvärmått i allmänhet av 1 ä 11 meter, varvid 10 % utgjorde övermål. Det förra sättet måste ur torkningssynpunkt betecknas som bäst, ehuru ur uppskattningssynpunkt underlägset det senare. Där långveden upphuggits i res måste, om ersättning skulle utgå till skogsägaren efter huggning i skogen, resen eller vissa provres hopläggas i travar till viss procent för utrönande av kubikmassa och kvalitet. Långveden likviderades dock i regel först efter framkörning. I övrigt gällde följande allmänna huggnings bestämmelser: Träden skulle i regel fällas och kapas med såg. Kastved och långved i bunkar skulle läggas å ordentliga underlag med stadiga sidostöd. Läggning mot växande träd tilläts ej. Res upplades så vitt möjligt på stubbar eller stenar. I n m ä t n i n g av icke fullmåliga kastar eller res gjordes i regel ej. Där emellertid så skedde, gjordes avdrag för undermål. P å en del ställen randbarkades även den sekunda veden. Detta visade sig synnerligen fördelaktigt, när tiden för vedens lagring på grund av förhållandena utsträcktes. Särskilt höll sig randbarkad björkved mycket länge frisk. Under sommaren 1917 lät kommissionen flerstädes syrfälla träden å avverkningsplatserna i och för torkning i riset; detta gällde särskilt lövskog. Beträffande barrskog ansågs syrfällning ej tillrådlig med hänsyn till faran för skadeinsekters, särskilt barkborrarnas spridning. Syrfällningen bortsattes på ackord per ytenhet eller dylikt. Att kommissionens mått- och kvalitetsbestämmelser trängt igenom och vunnit mera allmän användning bevisas bl. a. därav, att de i huvudsak återfinnas i de "Enhetliga inmätningsregler för rundvirke" som år 1919 antagits av de större sammanslutningarna av trävaruproducenter inom landet.

Likvidering av ved från skogar, som tagits under förfogande. Bränslekommissionen likviderade i regel skogsägarna för ved, som avverkats å under förfogande tagen skogsmark, efter mätning i skogen. P å grund av svårigheten att riktigt bestämma kubikmassan och kvalitetutfallet särskilt beträffande långveden, upphuggen i res, visade sig detta förfaringssätt mindre lyckligt, i det att vid framforslingen av veden ofta avsevärd skillnad uppstod mellan uppskattningen i skogen och å lastplats, ibland till skogsägarens nackdel ibland till kommissionens. I vissa fall träffades med skogsägarna särskild överenskommelse, att den mätning av veden, som skulle ligga till grund för skogsägarens ersättning, gjordes efter framforslingen, varvid i regel körarnas inmätningsnotor (se längre fram) godkändes som grund för mätningen. Härigenom erhöllo båda parterna garanti för riktig uppskattning. Dessa skogsägare

140 kunde på begäran få uppbära viss del av likviden i avräkning innan deras fordran blivit slutgiltigt fastslagen. P å därom gjord framställning beviljade kommissionen också i sådana fall skälig räntegottgörelse på innestående belopp i avvaktan på slutlig inmätning. Vid avräkning med skogsägaren fick denne underskriva kvittens till huggnings- och utlämningsuppgift, enligt nedanstående formulär, grundad på sammandraget över huggen ved, i fall denna uppgift skulle ligga till grund, eller på körningsnotorna, där överenskommelse om denna beräkningsgrund träffats.

Kvittens till huggnings- oeh utlämningsuppgift. mark

Den av Bränslekommissionen gjorda inmätningen av ved å min ägande skogsutgörande l:a 2:a l:a osorterad 2:a d:o

Summa . godkännes härmed. den

19.

Då likvid skulle ske med belopp, som översteg 2 000 kronor, anmäldes beloppet till utanordning hos kommissionens ekonomibyrå i Stockholm, som utställde en på aktiebolaget Statsbränsle (se ovan) dragen anvisning rjer 3 månader. Vid avräkning i mindre omfattning utbetalades avräkningslikvid av länsbyrån, och beloppet kvitterades av skogsägaren å avräkningskvitto, attesterat av distriktschef enligt nedanintagna formulär. B. K. distriktsstämpel.

Ver

Avräkningskvitto för av B. K. under förfogande tagen skog. Av Bränslekommissionen har Herr adress: att for av B. K. avverkad vedskog å egendomen mtl n:o litt i socken, län, utöver redan erhållna kronor, utbekomma

141¶Kronor

öre

l:a ved ;'t 8'2 5 2:a ved ä 6#5 0 3 avfall sved ä .... i

1¶Summa kronor

Kvitteras:

den

19¶Distriktschef. Attesteras:

Konto Nr

Arbetarfrågan.

A l l m ä n översikt. För upphuggning av den ofantliga vedkvantitet, som genom bränslekommissionens försorg skulle anskaffas, måste kommissionen räkna med tillgång på ett oerhört stort antal arbetare. Med utgångspunkt från den såsom behövlig ansedda vedmängden eller 33 miljoner kbm löst mått och en medelhuggningskvantitet per arbetsdag av 3 kbm erfordrades sålunda 10 miljoner dagsverken för enbart huggning, vartill sedan kommo alla transportarbeten. Sådan situationen utvecklat sig å bränslemarknaden våren 1917, ansågs denna avverkning icke kunna utföras i vanlig ordning. Även om det endast gällt att utföra en del av själva avverkningen under sommarmånaderna — vilket under alla omständigheter ansågs nödvändigt för att veden skulle hinna torka före nedforslingen på vinterföre — förelåg med den kvantitet, det här var fråga om, en synnerligen svårlöst uppgift. Nu måste man också på grund av möjligheten av en snart inträdande bränslebrist söka få en betydande del av virket framforslad redan på barmark före vinterns inträde. Då landsbygdens arbetskraft under större delen av sommarmånaderna togs i anspråk för jordbruket, måste, man antingen anskaffa arbetskraft bland städernas och industrisamhällenas med skogsarbete ovana inbyggare eller ock nödgas koncentrera avverkningarna på de få veckor av sommaren, då jordbruket har minsta behov av arbetskraft, d. v. s. mellan vårbruket och höskörden, i stort sett sålunda från slutet av maj till början av juli. Ovan har redogjorts för att Kungl. Maj:t, i syfte att anskaffa arbetskraft för kommissionens avverkningar, för riksdagen framlade förslag till lag om civil tjänsteplikt. Som bekant drog lagförslagets behandling i riksdagen ut på tiden.

142¶Bränslekommissionen hade emellertid ej i avvaktan på riksdagens beslut låtit tiden gå utan att vidtaga åtgärder för huggningarnas påbörjande och anskaffning av arbetare. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 maj 1917 anhöll sålunda kommissionen, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att av skogsvårdsstyrelserna planerade arbeten för skogskulturer och andra dylika skogsvårdsåtgärder, vilka icke voro oundgängligen nödvändiga, skulle tills vidare inställas. Detta blev även fallet och härigenom blevo en del skogsarbetare omedelbart disponibla för vedavverkning. Huggning, om ock i ringa omfattning, påbörjades sålunda omedelbart. Genom beslut den 13 juni 1917 avslog riksdagen propositionen om civil tjänsteplikt, varigenom bränslekommissionen hänvisades till att anskaffa huggare på frivillighetens väg. Med hänsyn till jordbrukets krav på arbetskraft kunde dock denna arbetareanskaffning under sommaren ej ske med önskad kraft. I början av juli månad hade den lokala organisationen fått ganska fasta former för sitt arbete. För densamma fanns full sysselsättning med uppgörande av leveransavtal, stämplingar o. d. P å vissa orter måste med hänsyn till vissa viktiga lokala behov, bl. a. anskaffning av lokomotivbränsle till statens järnvägar i Norrland, avverkningar omedelbart igångsättas trots den därmed förenade risken att jordbrukets intressen kunde trädas för när. Järnvägarnas anmälda behov blev också fyllt. Eramforslingen av denna ved blev givetvis avsevärt fördyrad, då den måste ske på barmark. 1 ett till Kungl. Maj:t avgivet yttrande den 10 augusti 1917 över en av statens arbetslöshetskommission gjord framställning om vidtagande av åtgärder till förebyggande av arbetslöshet under vintern 1917 — 1 8 hade kommissionen tillfälle att med hänsyn till den föreliggande situationen framlägga vissa synpunkter angående huggningarnas planerande. I utlåtandet anfördes bl. a.: Vad bränsleanskaffningen beträffade vore det otvivelaktigt, att densamma vore i stort behov av ökad arbetskraft. Endast 2 % av planerad huggning var dittills utförd och i statens vedavverkningar arbetade föga mer än 12 000 man, medan allt stod redo för mottagande av ytterligare minst 20 000 man. Det oaktat ansåg sig bränslekommissionen ej kunna påyrka en driftsinskränkning för industrien för beredande av ökad arbetskraft för vedavverkning. Kommissionens ursprungliga plan att genom omfattande avverkningar under sommaren producera ved för kommande vinters behov hade nämligen genom tjänstepliktslagens fall och rådande foderbrist redan måst övergivas. Man inriktade sig i stället på att under senhösten och vintern, då tillgång på arbetskraft förmodades bliva större, kunna hugga det beräknade årsbehovet. En beklaglig följd härav bleve givetvis, att veden i den mån vedinventariet från föregående år förbrukades, måste tillföras konsumtionen i rått tillstånd. Därest det visade sig nödvändigt för skördens tillvaratagande, vore kommissionen beredd att inställa nyantagningen av

143 a r b e t a r e för v e d a v v e r k n i n g e n . S k u l l e t r o t s en s å d a n å t g ä r d f ö r h å l l a n d e n a u t v e c k l a sig d ä r h ä n a t t s k ö r d e n s t i l l v a r a t a g a n d e ä v e n t y r a d e s , m å s t e g i v e t vis s t a t e n s v e d a v v e r k n i n g a r för en k o r t a r e t i d i n s k r ä n k a s eller h e l t upphöra. A t t d e n s t a t l i g a v e d a n s k a f f n i n g e n ej i n ä m n v ä r d m å n b e r ö v a t j o r d b r u k e t a r b e t s k r a f t u n d e r s o m m a r e n och h ö s t e n 1 9 1 7 f r a m g å r a v u p p g i f t e r a n g å e n d e a r b e t s m a r k n a d e n , införda i Sociala m e d d e l a n d e n för t i d e n juli — d e c e m b e r . H ä r m e d d e l a s u t d r a g d ä r u r för vissa m å n a d e r beträffande j o r d b r u k e t och s å s o m j ä m f ö r e l s e ä v e n b e t r ä f f a n d e s k o g s b r u k e t . För juni

månad:

"För jordbrukets vidkommande synes arbetstillgången i östra och södra Sverige tämligen väl hava motsvarat behovet. I Halland och på Gottland förekom dock kännbar brist å kvinnlig arbetskraft för betskötseln, medan i Skåne behovet även på detta område kunde tillgodoses, bland annat genom användande av minderåriga från industrisamhällena. I Västergötland och Bergslagen synes bristen å jordbruksarbetare hava varit mera framträdande. I fråga om skogsbruket var efterfrågan å arbetskraft i alla landsdelar vida större än tillgången. Från många håll gjordes dock gällande, att behovet av arbetskraft i vida högre grad, än vad nu varit fallet, skulle kunnat fyllas, därest provianteringsfrågan vid arbetsplatserna på ett tillfredsställande sätt ordnats." F ö r juli

månad:

"Vad som vid en överblick av arbetsmarknadens läge under juli månad i främsta rummet är ägnat att tilldraga sig uppmärksamhet är, att efterfrågan å jordbruksarbetare i nästan alla landsdelar varit avsevärt mindre än vid motsvarande tid under föregående år. Delvis torde detta bero därpå, att höskörden till följd av den rådande torkan varit kvantitativt ringa, men kunnat inbärgas under gynsamma förhållanden, varför lantbrukarna icke haft behov av så mycken extra arbetskraft. Å andra sidan är det emellertid otvivelaktigt, att de inom vissa industrigrenar rådande tryckta konjunkturerna och kanske i ännu högre grad livsmedelssvårigheterna i städerna medfört ökning av tillgången å arbetskraft på landsbygden. I Skåne förekom arbetslöshet bland daglönarna och överflöd på sökande till statplatser till höstflyttningen. Mindre god synes tillgången å arbetskraft hava varit i Kalmar och Bohus län samt Västergötland, där särskilt kännbar brist å yngre, ogifta arbetare gjorde sig gällande. Inom skogshushållningen motsvarade till följd av bränslekommissionens forcerade avverkning tillgången å arbetskraft liksom under föregående månad endast i ringa mån efterfrågan. A en del orter ansåg man sig dock kunna förmärka en ökad benägenhet hos de arbetssökande att åtaga sig dylikt arbete; särskilt i Jönköpings och Blekinge län hade antalet obesatta platser kunnat avsevärt nedbringas. I den mån torvupptagningen för året avslutas, trodde man sig också kunna förvänta, att en del för skogsavverkningen lämpad arbetskraft skulle bliva ledig." För augusti

månad:

"Arbetsmarknadsrapporterna för augusti hava ytterligare bekräftat det redan i föregående månadsöversikt omnämnda förhållandet, att tillgången på arbetskraft inom jordbruket motsvarat behovet vida bättre än föregående år. Antalet arbetsgivare, som anlitat den offentliga arbetsförmedlingen för erhållande av tillfällig arbetskraft under skörden, har därför å de flesta orter varit tämligen ringa, varemot åtskilliga daglönare särskilt i Skåne anmält sig arbetslösa.

144 Inom skogshushållningen gjorde sig bristen på arbetskraft fortfarande kännbart gällande. Förbättring av arbetsförmedlingsrésultatet har dock visat sig bland annat i Stockholms län, där 40 % av de lediga platserna kunnat tillsättas, mot endast 25 % under juli månad." F ö r september månad: "Inom jordbruket svarade tillgången å arbetskraft även under september månad tämligen väl mot efterfrågan. Behovet av extra arbetskraft till skörden var liksom under augusti jämförelsevis begränsat. Inom skogshushållningen var tillgången på arbetskraft alltjämt otillräcklig. Från flera landsdelar omförmäldes, hurusom även kvinnor och minderåriga i stor utsträckning beretts sysselsättning med tillvaratagande av ljung, kottar och andra skogsprodukter." För november månad: "Inom jordbruket synes tillgången å arbetskraft även under november hava fullt ut motsvarat behovet. Brist på platssökande omförmäldes endast från Stockholmstrakten samt Gävleborgs län, där skogsavverkningen i stor utsträckning tagit de yngre arbetarna å landsbygden i anspi'ak. I västra Sverige fanns fortfarande god tillgång å platser för ogifta arbetare, under det för statdrängar utsikterna även där betecknades såsom mindre tillfredsställande. De småländska arbetsförmedlingskontoren, som vid motsvarande tid föregående år överhopades med beställningar å arbetare för betodlarna i Skåne, togos nu icke alls i anspråk för denna uppgift. Skogsbruket var i flertalet landsdelar den näringsgren, som hade mest arbetstillfällen att erbjuda. Brist å arbetskraft förelåg fortfarande å de flesta håll. Från en del orter — Blekinge, Värmland, Norrbotten — inrapporterades dock, att behovet av arbetskraft börjat fyllas, och arbetsförmedlingsresultatet hade — — — — — — i jämförelse med föregående månad väsentligen förbättrats." Arbetsförmedling. Genom bränslekommissionens försorg åstadkoms o m e d e l b a r t s a m a r b e t e m e l l a n a r b e t s f ö r m e d l i n g s a n s t a l t e r n a i r i k e t och k o m m i s s i o n e n s l o k a l a o r g a n för a n s k a f f n i n g a v a r b e t a r e för v e d a v v e r k n i n g e n . E n g å n g i v e c k a n ö v e r s ä n d e varje l ä n s b y r å en p å r a p p o r t e r från distriktsbyråerna g r u n d a d s a m m a n f a t t n i n g angående behovet av arbetsk r a f t till v e d e r b ö r a n d e h u v u d k o n t o r av l ä n s a r b e t s f ö r m e d l i n g e n . H ä r i g e n o m a v s å g m a n a t t e r n å en f o r t l ö p a n d e ö v e r s i k t över b e h o v e t a v a r b e t s k r a f t för a t t m e d l e d n i n g d ä r a v k u n n a så p l a n m ä s s i g t som m ö j l i g t d i r i g e r a den lediga arbetskraften. D e t var givetvis arbetsledarna obetaget att a n s t ä l l a folk d i r e k t u t a n d e n offentliga a r b e t s f ö r m e d l i n g e n s m e d v e r k a n . E n d a s t b e h o v e t a v a r b e t s k r a f t skulle d i t a n m ä l a s . F o r m u l ä r till r a p p o r t v a r a v följande l y d e l s e : Rapport över arbetarebehovet inom distrikt i

län, den

Brist från föregående vecka Från Arbetsförmedlingen erhållit under den gångna veckan Genom egen försorg anskaffat „ „ „ „ Brist Yttermera behov Brist till nästa vecka

191 man „ „ man „ man

145¶Specifikation över det närvarande behovet av arbetare: Arbetsort

Arbetsledare

Adress

Ä T~i arbetare

Anteckningar angående avlöningsförhållanden e t c : Militär s å s o m v e d h u g g a r e . P å framställning av bränslekommissionen medgav Kungl. Maj:t, att tjänstledighet finge beviljas såväl fast anställt manskap som värnpliktiga under juni — augusti månader under två veckor för att på av arbetsförmedlingen angivna villkor och platser deltaga i arbete med vedhuggning. Effekten av denna åtgärd visade sig emellertid synnerligen ringa. Rapporter över arbetsstyrkan. För åvägabringande av översikt över arbetsstyrkan och behovet av arbetare ägde länsbyråerna att enligt order den lo/8 1917 varje tisdagsmorgon till bränslekommissionen insända telegrafisk rapport rörande antalet arbetare sysselsatta i kommissionens tjänst i respektive län. Rapporten innehöll uppgifter i tre hänseenden, nämligen dels antalet arbetare, som föregående vecka arbetat vid kommissionens avverkningar, dels det antal arbetare, som därutöver ansågs erforderligt för att i tid medhinna avverkning av den å länet belöpande vedkvantiteten, dels ock det ungefärliga antalet arbetare, som sysselsattes med avverkning på grund av de genom kontrakt åtagna leveranserna till kommissionen. Olycksfallsförsäkring. Bränslekommissionen träffade i juli 1917 avtal med riksförsäkringsanstalten om försäkring för olycksfall i arbete. Avtalet omfattade samtliga arbetare i kommissionens tjänst. Det för år 1917 provisionellt beräknade premiebeloppet utgjorde kr. 4 1 5 6 6 - 6 5 efter ett antaget medeltal av 10 000 arbetare. Det slutliga premiebeloppet fastställdes vid regleringen till kr. 79 276-8 0 på grund av att arbetareantalet under året i verkligheten uppgick till något över 19 000 kr. Arspremien var kr. 8-7 0 per arbetare. — Från och med år 1918, då den nya olycksfallsförsäkringslagen trädde i kraft, var bränslekommissionen såsom statsinstitution fritagen från premiebetalning. Inträffade olycksfall ersattes, efter anmälan därom, av riksförsäkringsanstalten. Kommissionen utbetalade i vissa fall, där ömmande omständigheter förelågo, kostnaderna helt eller delvis för läkarevård och transport till läkare eller sjukhus. Åtgärder för proviantering. Tidpunkten för bränslekommissionens avverkningar sammanföll med tiden för krigsårens svåraste livsmedelsoch foderknapphet. De viktigare livsmedlen voro ransonerade. Jiränslekommissionen.

146¶Med folkhushållningskommissionen träffades redan i juni månad 1917 den överenskommelsen, att bränslekommissionens distriktschefer jämställdes med de vanliga brödkortsutdelande myndigheterna. Samtliga arbetare, som så önskade, uppfördes på vederbörande distriktsbyrås personförteckning och erhöllo sina ransoneringskort genom densamma. Även arbetare sysselsatta med vedhuggning hos skogsägare, som kontrakterat om vedleverans med kommissionen, ägde samma förmån. Beträffande brödkort kunde härvid bränslekommissionens arbetare tilldelas största antal påbrödskort, som medgivits för orten. Vissa av kommissionens arbetare i de norrländska länen erhöllo från början av februari 1918 tills vidare 3 hg kaffe per man och månad. A avlägset belägna avverkningsplatser, där kommissionens arbetare inhystes i skogskojor, baracker o. d., ägde vederbörande distriktschef att upplägga lager av genom folkhushållningskommissionen erhållna ransonerade varor för tilldelning emot kort till arbetarna. Denna kommissionens tjänstemäns befattning med kortutdelning upphörde vid det nya ransoneringsårets början den 23 september 1 9 1 8 . För att tillgodose livsmedelsbehovet bland sina arbetare upplade kommissionen, såsom förut är antytt, ett antal liv smedels depåer på olika platser i landet, från vilka läns- och distriktsbyråer genom rekvisition kunde tillförsäkra sina arbetare nödig proviant. Tillstånd härtill medgavs av folkhushållningskommissionen den 8 december 1917 och den 15 i samma månad trädde depån i Stockholm i verksamhet. Depåer inrättades sedan fr. o. m. den 15 januari 1918 i Jönköping, Bollnäs och Borlänge samt fr. o. m. den 1 februari i Ljungby. Den 1 oktober 1918 hade antalet depåer minskats till 4, nämligen i Stockholm, Jönköping, Bollnäs och Göteborg. Länsbyråerna hänvisades till viss depå för erhållande av behövliga varor. Distributionen sköttes av depåföreståndare under ledning av en intendenturavdelning å huvudkontoret. Varor inköptes av avdelningen, varvid ransonerade varor erhöllos genom folkhushållningskommissionens varuförmedlingsbyrå. De viktigaste varor, som tillhandahöllos genom depåerna, voro fläsk, kött, smör, flott, sill, kaffe, kaffeersättning, ost, korv m. m. En stor del av dessa varor voro ransonerade och kunde därför blott tillhandahållas varje arbetare i begränsad omfattning. För belysande av omfattningen av depåernas verksamhet meddelas omsättningen intill den 1 oktober 1918. Före nämnda dag hade till kommissionens arbetare utdistribuerats omkring 65 000 k g fläsk, 70 000 k g kött, 50 000 kg sill, 200 000 kg potatis, 6 000 kg smör, 5 000 k g ost, 2 000 kg kaffeersättning, 80 000 buljongtärningar, 12 000 kg korvvaror och 25 tunnor salt strömming m. m. B o s t a d s a n s k a f f n i n g å t h u g g a r e . Enär bränslekommissionens avverkningar voro förlagda intill transportleder och sålunda i allmänhet i närhet av befolkade trakter, mötte i regel inga svårigheter för arbetarnas in-

kvartering. De lösa arbetarna inhyste sig sålunda hos familjer i avverkningsplatsens närhet. Ibland var det dock nödvändigt vidtaga särskilda åtgärder i synnerhet vid större avverkningar. Sålunda förhyrdes obebodda stugor o. d., vilka efter någon upprustning, framför allt ifråga om eldstäder, kunde användas till bostad för ett flertal huggare. I vissa fall måste avverkningskojor b}^ggas. P å framställning av bränslekommissionen medgav Kungl. Maj:t i skrivelse den 29 juni 1917, att arméns större tält och kokvagnar, i den mån hinder därigenom icke mötte för bedrivande av arméns övningar, finge ställas till kommissionens förfogande att användas å kommissionens avverkningsplatser. För dylikt utlämnande fastställde arméförvaltningens intendentsdepartement vissa villkor. A v v e r k n i n g på grund a v befarad arbetslöshet. Vid början av år 1918 sysselsattes i de norrländska länen vid bränslekommissionens avverkningar ett betydande antal arbetare. Sålunda uppgick enligt arbetarerapporterna antalet arbetare den 1 februari 1918 i följande län till: Län Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Summa

A n t al huggare 194 61 1347 542 1926

a r b e t a r e övriga summa 209 403 40 101 672 2 019 362 904 2 589 663

4 070

6 016

Till följd av betydande inskränkningar i de vanliga timmerdrivningarna och minskad drift inom den norrländska,, träförädlingsindustrien var tillgången på skogs- och sågverksarbete vid denna tid betydligt minskad. De arbetsmöjligheter, bränslekommissionens avverkningar lämnade, bidrogo därför i hög grad att minska arbetslösheten i Norrland vintern 1917—-18. Då ytterligare driftsinskränkning inom trävaruindustrien befarades på grund av hotande brist på smörjoljor, kunde man utgå från, att en hastig inskränkning av kommissionens avverkningsarbeten skulle framkalla arbetslöshet. Med hänsyn till det uppnådda anskafFningsresultatet och de i övrigt förbättrade utsikterna på bränslemarknaden vid denna tidpunkt ansåg dock kommissionen en avsevärd inskränkning nödvändig. Röster höjdes då i riksdagen och annorstädes, vilka bestämt avrådde den påtänkta inskränkningen i huggningarna med hänsyn till befarad arbetslöshet och därmed följande missnöje, kanske oroligheter. Sedan statsrådet och chefen för finansdepartementet förklarat sig dela dessa farhågor, beslöts, att avverkningarna i stort sett skulle få fortgå i oförminskad omfattning huggningssäsongen ut. Hänsynstagandet till dessa önskemål föranledde en ökning av vedavverkningarna i Norrland av lågt räknat 230 000 kbm, därav i Jämtland

c:a 125 000 kbm. C:a 700 man sysselsattes sålunda under april månad med vedhuggning i dessa trakter. I fråga om denna utökning av avverkningen framhöll kommissionen i skrivelse till chefen för finansdepartementet, bl. a., att kommissionen icke borde bära den förlust, vilken säkerligen skulle uppkomma vid försäljning av den ved, som avverkades enbart för hindrande av arbetslöshet. Arbetarstyrkans storlek. Här nedan meddelas en tablå upptagande antalet huggare och övriga arbetare, som sysselsatts vid kommissionens egna arbeten inom olika län vid vissa tidpunkter, vilka valts på sådant sätt, att de angivna siffrorna i stora drag skola lämna en bild av arbetarstyrkans temporära växlingar. Antal arbet are i bränslekommissionens tjäns' vid ledanståendc tillfällen Ii ä n

/«

1917 Södermanland Östergötland

Gottland

Gävleborg

/l2

1 545 1805 2 422 2117 996 1 4 1 4 1691 1863 633 824 1308 1467 1350 1447 2 141 1 775 1674 1 7 6 2 2 383 1991 907 1 0 0 0 2 557 3 475 986 1 3 1 2 2 420 2 995 124 215 82 44 761 752 504 471 608 488 554 j 906 582 542 239 944 1085 394 468 755 703 398 449 1317 1 0 4 7 1792 1848 733 1 0 9 0 1086 1409 858 1091 1239 1147 627 645 1 3 0 2 929 1141 1 365 2 173 1708 929 2 353 2 843 2106 2 776 4 003 3 979 3 708 904 1 0 5 2 1138 1365 1896 2 435 2 996 3 154 130 200 173 183 372 326 433 630

30 30 30 80/ 4 /« /4 /e 3 Vs 31/io 3l/l2 8 8 /2 1918 1918 1918 1918 1918 1919 1919 1919

982 568 596 410 447 753 973 24 279 96 112 273 309 838 134 302 147 541 172 729 361 954 20 169

670 115 245 365 266 480 404 26 190 192 162 144 245 195 233 126 47 300 45 288 427 5 45 147

340 92 361 331 258 131 302 30 57 189 144 346 231 259 247 103 25 50 56 227 397 13 46 156

236 81 130 248 257 106 121 25 49 96 92 164 136 75 200 92 70 50 41 190 251 186 56 121

266 119 237 291 260 130 91 23 29 98 152 161 122 165 169 45

577 51 741 617 562 410 327 34 68 213 300 475 762 608 657

34 264 251 257 259 231 29 37 76 179 216 223 359 218

7 129 100 152 107 18 28 71 155 226 313 189 217

275 145 381 265 441 239 571 730 181 255 190 39 156

50 107

Hela riket 23 926 28 769 36 759 35 505 10189 5 362 4 391 3 073 3192 '7 805 4 060 2 334

c. Huggning" och körning. Huggningspriser. Såsom förut nämnts, utfördes all huggning på ackord. Vid igångsättande av de planerade stora vedavverkningarna sökte kommissionen hålla ortens gängse pris. Enär dessa under drivningsvintern 1916 — 1917 betydligt stegrats, blevo huggningarna redan härigenom relativt kostsamma. Det var också nödvändigt, att till vissa kommissionens avverkningsplatser draga betydligt större antal arbetare än

som ordinärt sysselsattes med dylikt arbete i orten och därmed inträdde en viss ökning i arbetskostnaderna. Kommissionens ortsorgan sökte ofta att med de större skogsägarna träffa överenskommelse om gemensamt uppträdande i prissättningen för att motverka konkurrensens uppdrivande av prisen. Detta lyckades dock mera sällan, då rådande höga virkespriser lockade skogsägare och skogsspekulanter till avverkning i stor skala, varav följde ytterligare ökat behov av huggare. A orter, där kommissionen i huvudsak var ensam avverkare av ved och sålunda praktiskt taget ensam arbetsgivare, kunde arbetspriserna lättare hållas nere än där skog avverkades för andra ändamål. I Bergslagen och vissa delar av Norrland kommo rådande höga träkolspriser med åtföljande forcerad kolvedshuggning mången skogsägare att höja huggningspriset avsevärt över kommissionens maximipriser. Att kommissionen i vissa fall blev den, som måste höja priset på huggning, förklaras genom förut nämnt förhållande, att det lokala vedbehovets fyllande omedelbart krävde forcerad avverkning. Kommissionen fastställde följande maximipris att utbetalas förhuggning: för Jcastvedshuggning i Norrland och Dalarne kr. 2*5 0 per kbm och i övriga delar av landet kr. 2-2 0 per kbm., för långved kr. 2 per kbm. Givetvis meddelades även bestämda direktiv till ortsorganen att med ujDpehållande av nödig huggningsefiekt hålla priserna nere vid de lägsta möjliga. Dessa priser voro dock bestämt angivna såsom de högsta, som fingo tillämpas under avverkningsåret 1917 — 1 9 1 8 . Av nedanstående tablå framgår också, att de verkligen utbetalade huggningspriserna i medeltal icke i något fall överskredo den utsatta maximigränsen, varför ock den väsentligaste delen av totalavverkningen skedde till dessa sålunda fixerade priser. För de betydligt mindre kvantiteter, som avverkades åren 1918 — 1 9 1 9 och 1919 — 1 9 2 0 måste dock till följd av den allmänna lönestegringen å arbetsmarknaden medelhuggningspriserna avsevärt förhöjas. Huggningskostnadernas variationer i kronor per kbm. för de olika avverkningsåren framgå av nedanstående tablå:

Uppsala Östergötlands . Jönköpings Kronobergs Gottlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus län Alvsbore-s län .. Skaraborgs Värmlands » Örebro

1917—1918

1918—1919

1919-1920

2-oi 1-79 1'94 2-io 2-14 1-80

2-S4 1-93 2*08 2-30 2-50 1-90 2-io 2-20

3-25 2-io

—

— _.. —

2-oo 2-oo 2-oo 1-90 1-90 2-15 2*0 5 1-80

2-io 2-io 2-35 2-io 1-95 1-75

2-oo

1-75

1-80

2-oo

—

2-50 2-50 2-oo 2-50 2-2 5

3-oo 2-20

— — — —

150¶L7—1918 Västmanlands län Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens »

1-98 1-93 2-20

1918—1919

1919—1920

2-16

2-2 5

— — — — — —

2-oc 2-5 0 2-3 5 2-40

Till belysande av i vilken nian bränslekommissionens huggningspriser överensstämde med de för orterna allmänt gällande vid ifrågavarande tid meddelas här nedan en jämförelse mellan å statens skogar normalt gällande dagsförtjänst (vid ackordsarbete) för huggare å olika distrikt i december 1917 och densamma å kommissionens vedavverkningar i motsvarande län vid samma tid. Uppgifterna äro lämnade i Sociala meddelanden häfte nr 1 år 1 9 1 8 . För att belysa arbetsprisökningen från år 1913 och år 1916 meddelas dessa år gällande priser för vissa distrikt. I vissa distrikt användes av kommissionen flitpremiesystem t. ex. genom tillägg å huggningspriset med viss procent (5 ä 10) efter viss minimihuggning (ex. 100 kbm) för att locka till kvarstannande å avverkningsplatsen. Statens skogap.

Överjägmästardistrikt

Dagsförtjänst för huggare 1913

Södra Smålands Västra Östra Bergslags Gävle-Dala

5'52 8-36

6-06 5*71 6-33 7"C3 11-14

6-oo

3-io 431

Dagsförtjäns t för huggare

Överjägmästar distrikt

Mellersta Norrlands Härnösands

...

Skellefteå Nedre Norrbottens Övre » Samtliga

181G

3-ss

8-oo 7-oo

9-3 0 9-03 8-28 8'81 10-40 8-08 j

3-2 5 3'25 3-4 2 3-41 3-41

6*78 6-89 7-C3

6-oo

8-17 |

Bränslekommissionens avverkningar. Dagsförtjänst föihuggare

Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar b-ottlands Blekinge

...

L ä n

7"13 6*96 7-14 6-20 5-91 5-70 5'92

Kristianstads Malmöhus

h-oo

v ärmlands Örebro

4-53

Dagsförtjänst föihuggare 6-12 5-35 5-si

Göteborgs och Bo5-oo Alvsborgs

5"83 fvlfi 7*23 6*89

Län

Dagsförtjänst för huggare

Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands ... Jämtlands Västerbottens Norrbottens

6-78 9-17 7'98 8-31 8-36 8-13 8-50

Samtliga

6-90

151 F r a m f o r s l i n g a v v e d . Så g o t t s o m all f r a m f o r s l i n g a v v e d b o r t s a t t e s p å a c k o r d till a r b e t s t a g a r e , i a l l m ä n h e t j o r d ä g a r e i n ä r h e t e n av a v v e r k ningsplatserna. H ä r v i d u p p r ä t t a d e s k ö r n i n g s k o n t r a k t , v a r i a n g a v s skogstrakt, lastageplats, till v i l k e n v e d e n skulle k ö r a s , tidpunkt för a r b e t e t s u t f ö r a n d e , kvantitet ved (i k b m löst m å t t ) , d ä r d e n n a k u n d e u p p g i v a s , (all v e d å viss t r a k t ) , pris per k b m och 'betalningsbestämmelser i övrigt. Kontraktsform ulär av vanlig t y p återgives här n e d a n : Körkontrakt. Undertecknad adress hemmanet

förbinder sig härmed att för bränslekommissionens räkning från mtl ägare emot en ersättning av kronor pr kubikmeter löst mått, då hjuldon måste användas, och kronor pr kubikmeter löst mått, då släddon kunna jv:station skiftet användas, utdriva och till lastplats f r a m f o r s l a all å h e m m a n e t ) Bränslekommissionen tillhörig, nu och instundande vinter avverkad ved, utgörande c:a kubikmeter på nedan angivna villkor: 1) Av veden skall kubikmeter vara framforslad till den och återstoden före den ägande bränslekommissionen, därest jag icke inom föreskriven tid fullgjort dessa mina åtaganden, att på min bekostnad till annan person bortsätta återstoden. 2) Veden skall vid framkomsten uppläggas å anvisad plats på underlag i 2 meters höga lavar med 5 % övermål, varvid prima och sekunda ved lägges var för sig. I övrigt skola de av bränslekommissionens ombud på platsen lämnade föreskrifterna lända till noggrann efterrättelse. 3) Vid drivningen skall största aktsamhet iakttagas, så att ståndskogen eller gärdesgårdar ej skadas, och få nya vägar ej tagas annat än i samråd med jordägaren eller avdelningsledaren. Skadade gärdesgårdar skola efter körningens slut ovillkorligen av kontraktstaga ren iståndsättas. 4) Likvid erlägges i mån av arbetets fortgång, men innehålles 1j^ av densamma såsom säkerhet för att all ved inom körskiftet medtages, tills körningen blivit av avdelningsledaren avsynad och godkänd. P å vissa håll, d ä r a b n o r m a k ö r p r i s e r r å d d e eller i ö v r i g t s t ö r r e s v å r i g h e t e r förefunnos a t t b o r t a c k o r d e r a k ö r n i n g , i n k ö p t e k o m m i s s i o n e n själv h ä s t a r i och för e g n a v e d t r a n s p o r t e r . D e t t a s k e d d e s å l u n d a t. ex. vid de stora brandfältsavverkningarna i K a l m a r län. I vissa o r t e r i södra d e l a r n a a v l a n d e t f ö r a n l e d d e d y l i k a h ä s t i n k ö p o m e d e l b a r t den s ä n k n i n g i a c k o r d s p r i s e n , som å s y f t a t s . U n d e r å r e n 1 9 1 7 och 1 9 1 8 u t g j o r d e den r å d a n d e f o d e r b r i s t e n s t ö r s t a s v å r i g h e t e n vid u p p g ö r a n d e a v k ö r n i n g s k o n t r a k t . R a n s o n e r i n g av i n h e m s k t foder v a r g e n o m f ö r d och g ä l l d e ä v e n j o r d b r u k e t s h ä s t a r . U n d e r somm a r e n 1 9 1 7 träffades m e d f o l k h u s h å l l n i n g s k o m m i s s i o n e n överenskommelse o m e x t r a h a v r e t i l l d e l n i n g till h ä s t a r , a n v ä n d a v i d k o m m i s s i o n e n s t r a n s p o r t e r . H ä r v i d u t g i c k m a n ifrån e n m a x i m i k v a n t i t e t a v 1 0 0 0 k g h a v r e p e r h ä s t och d r i v n i n g s s ä s o n g , m o t s v a r a n d e h ö g s t 3 k g p e r h ä s t och d a g . M e d h ä n s y n h ä r t i l l tilldelades v e d l e v e r a n t ö r e r och k ö r e n t r e -

prenörer viss havrekvantitet efter antal framkörda kbm ved med hänsyn tagen dels till våglängd, körningssvårighet m. m. Vedleverantören betalade havren direkt till distriktsbyrån eller ock gjordes avdrag å utställt anvisningsbelopp. Körentreprenören betalade havren genom avdrag å körningslikvid. Denna havre distribuerades genom distriktsbyråerna, som erhöllo tilldelning från länets spannmålsbyrå. Emellertid indrog folkhushållningskommissionen redan i november 1917 denna havretilldelning, efter vilken tid bränslekommissionens hästar ransonerades enligt för hela landet gällande plan. Härvid bestämdes, att alla hästar tillhörande kategorien jordbrukshästar, vilka användes i kommissionens arbeten, även vedleverantörers, vid framforsling av ved till kommissionen ägde rätt att erhålla en extra havreranson. Hästar tillhörande jordbruket erhöllo under den tid, de användes för ifrågavarande transporter, en tilläggsranson av fodersäd, motsvarande skillnaden mellan den högsta inom distriktet för "icke jordbrukets hästar" och den ranson, de förut hade i egenskap av jordbrukshästar. För erhållande av tillläggsranson hade hästägare att hos distriktets jordbruksråd avlämna dels intyg enligt fastställt formulär från distriktschef angående antalet per kalendermånad fullgjorda hästdagsverken, dels intyg från livsmedelsnämnden i hemorten om areal och antal dragare å resp. egendom. Vid utfärdande av intyg från bränslekommissionens distriktschef lades den körda kubikmassan på olika väglängder till grund för bestämmandet av antalet dagsverken. Härefter utlämnades från livsmedelsnämnden i orten, där arbetet gjorts, foderkort, vilka berättigade till havreinköp hos bränslekommissionens distriktschef, som inom sitt distrikt var folkhushållningskommissionens foderdistributör. Det pris distriktschef hade att betala för den sålunda erhållna havren utgjorde kr. 23 per 100 kg f. b. statens upplagsplats. Vid försäljning, som med undantag för egna eller för hyrda hästar, endast fick ske mot förut nämnt slag av foderkort, var priset 23 kr. 50 öre ökat med frakt- och lagringskostnad. Ägare till "icke jordbrukshästar" erhöllo sin havre genom folkhushållningskommissionens foderdistributörer. All havre, som sålunda ställdes till kommissionens förfogande, betingade ett inköpspris av 39 kr. 50 öre per 100 kg. Skillnaden mellan detta pris och det pris 23 kr. 50 öre, till vilket jordbrukarna erhöllo sin extra havreranson, erlades av kommissionen. Detta indirekta bidrag till körentreprenörerna underlättade givetvis i hög grad uppgörande av körkontrakt. All extra havre tilldelning upphörde den 1 maj 1 9 1 8 . Slutligen tillhandahöll kommissionen genom sina livsmedelsdepåer körarna till självkostnadspris nödfoder av olika slag, särskilt ljungmjöl och cellulosafoder. Körningspriserna bestämdes givetvis med hänsyn till ortens pris å kördagsverke samt beräknad körningsprestation, beroende på våglängd,

sommar- eller vinterföre, torr eller rå ved m. m. Vintern 1917 — 1 8 kom framforslingen av förut anförda skäl att huvudsakligen omfatta nyhuggen, d. v. s. rå ved. P å grund av på många orter väckta oskäliga krav på körningsförtjänster, föreskrev kommissionen i december 1917 angående körningarna, att desamma vintern 1917 — 1 8 i regel endast skulle utföras i den utsträckning, att länets behov av ved till hushåll, industri och järnvägar tryggades till den 1 februari 1919 samt att leverans av ved till andra län kunde fortgå under år 1918 i ungefär samma utsträckning, som de då gällande utlastningsorderna angåvo. Undantag härifrån utgjorde de fyra nordligaste länen, där på grund av ifrågasatt försäljning av kolved samt stora vedleveranser till statens järnvägar särskilda förhållanden rådde. E t t skäl för transporternas begränsning var, att veden var billigare att framforsla, sedan den blivit torr. Vidare kom man ifrån de dyra hyrorna för upplagsplatser vid stationerna och skeppningsorterna, varjämte slutligen riskerna för eldfara och stölder ej voro så stora på upplagsplatser i skogar som vid järnvägslinjer och skeppningsorter. Med stöd av de rapporter angående körpriserna, som länsbyråerna lämnade var 14 dag i samband med huggnings- och körningsuppgifter, ägde bränslekommissionen möjlighet att följa prisläget i olika orter. Körningspriserna kommo på grund av förut omnämnd foderbrist samt penningvärdets fall att ställa sig högre än närmast föregående år. Härutinnan visade sig dock en väsentlig skillnad beträffande körkontrakt uppgjorda före den 1 oktober 1917 och senare avtalade, i det att de tidigare kontrakten uppvisa relativt låga pris. I Norrland och Dalarna visade sig prisstegringen störst, beroende på de betydliga foderanskaffningssvårigheterna i dessa trakter. A t t bränslekommissionens priser i allmänhet ej överstigit gängse priser i orterna torde framgå av den utredning angående "skogsarbetarnas löneförhållanden under åren 1 9 1 3 , 1916 och 1 9 1 7 " som meddelas i Sociala meddelanden, häfte nr 1 år 1918 (förut åberopat under huggningspriser). Här nedan meddelas sålunda en därifrån hämtad jämförelse mellan medelförtjänst per dag för häst och karl december 1917 å statens skogar för olika överjägmästaredistrikt och å bränslekommissionens avverkningsplatser i olika län: Statens skogar.

Överjägmästardistrikt

Södra Smålands Västra Östra Bergslags Gävle—Dala

•

Medeliörtjänst per dag för häst och karl 1913

8-40 9-34

— ! 10-50 — : 12-69 — \ 11-48 — 13-67 10-46 15-79 21-14 ! 27-50

Medelförtjänst jer dag för häst och karl

Överjägmästardistrikt

1917 Mellersta Norrlands

...

Skellefteå Nedre Norrbottens Övre Noribottens Samtliga

8-06 7-2 5 7-25 6-63 6-73 6-73

19-20 1645 17-56 15-93 15-88 14-66

23-9 5 22-40 22-33 20-38 21-05 18-2 9 18-65

154¶Bränslekommissionens avverkningar.

L ä n

Stockholms Uppsala Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gottlands Blekinge

Medelförtjänst per dag föihäst och karl

L ä n

16-42 14-9 0 16-13 13-65 12-43 13-60 12-35 13-50 10-75

Kristianstads Malmöhus Hallands Gröteborgs o c h B o hus Alvsborgs Skarab orgs Värmlands Örebro

14-42 16-60 12-25

12-oo 13-06 10-38 17-18 16-64

Medelförtjänst per dag för häst och karl

L ä n

Västmanlands

...

16-50 23-33 22-2 5 20-40 20-4 5 20-3 8 19-04

Samtliga

16-3 3

Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Härav framgår att de av bränslekommissionen tillämpade arbetsprisen tämligen väl överensstämma med de såsom normalt för motsvarande distrikt angivna. I vissa fall voro kommissionens ej oväsentligt lägre, vilket torde kunna förklaras därigenom, att dess avverkningar voro mer koncentrerade utefter transportlederna ocli närmare den odlade bygden, där arbetsprisen i regel ställa sig billigare än i obygderna med deras svåra inkvarterings- och provianteringsförhållanden. Medelkörningspriserna (kronor per kbm.) för olika län och drivningsperioder framgå av nedanstående tablå:

Stockholms län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » , Gottlands » Blekinge » , Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Göteborgs och. Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs » Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens » 1

Parhästar.

1917—1918

1918—1919

1919—1920

2-14 2-2 8 2-42 2-50 2*5 5 2-70 2-2 5 1-50 2-60 2-65 2-65 2-50 3-3 0 2" 2 5

3-71 2-66 2-69

' 5-57 3-30 3-37

3-oo

4-oo

3-15 2-50 3-00 2-10 3-85 3-45 3-4 5 3-50 3*60 3-65 2-7 5 2-45 3-20 2-7 2 3-43 3-50 3-76

4-15

2-oo 1-80 2'30 2-38 2-50 2-87 2-50 2-67 2-35 234

3-oo 3-48 2-39

3-oo 4-oo 2-40 4-60 4*35 4-35

4-so 4-55 4-65

4-oo 2-9 0

4-oo 3-25 3-09

4-oo 4 02 3-64 2-86 3-12

Avverkningsrätter.

Under tiden intill februari månad 1918 inköptes av bränslekommissionen ett antal avverkningsrätter i Stockholms län ocli på några i andra län liggande, ur transportsynpunkt välbelägna orter. Anledningen härtill var i första hand, att skogen kunde inköpas efter ett lägre rotpris än riksvärderingsnämndens taxepris. Men även den synpunkten gjorde sig gällande, att man ville få till stånd mera koncentrerade avverkningsplatser, där särskilda anordningar kunde göras för att vid behov taga emot vid skogsarbete mindre vana industriarbetare. Dessa kunde sysselsättas bl. a. vid avfallets tillgodogörande i större skala genom användande av tuggningsmaskiner o. d. Mera av dessa avverkningsrätter hava utgjorts av redan skövlade områden, där kalavverkning för markens beredande för återväxt varit påkallad. Här har sålunda avverkningsrätten omfattat all skog. A andra områden gällde rätten avverkning av de träd i bestånden, som med hänsyn till en god skogsvårds fordringar ansågos böra utstämplas. Avverkning efter dimension fick sålunda ej förekomma. A vissa platser, där skogseld kommit den växande skogen att avtorka, förvärvade kommissionen avverkningsrätter till det brandskadade virket till pris, som väsentligt understeg taxepriset. Betydande sådana avverkningar hava förekommit, särskilt i Kronobergs län, där under försommaren 1917 stora skogseldar rasat. A ett flertal platser upphöggos de grövre dimensionerna till timmer, tändsticksvirke, props m. fl. värdefullare sortiment, som försåldes efter infordrande av anbud. I vissa fall har avverkningen ej slutförts av bränslekommissionen utan en del av rätten överlåtits till annan avverkare, ofta till priser som överstego de av kommissionen givna. Skogsodlingsskyldighet efter kalavvverkning har på dessa parker i allmänhet ålegat säljaren, ehuru i vissa fall bränslekommissionen själv åtagit sig densamma. Rapport över avverkningsutbyte, ekonomiskt resultat m. m. skulle av ortsorganen med vissa mellanrum till bränslekommissionen ingivas. Avverkningarna å dessa marker bedrevos i övrigt på enahanda sätt som kommissionens avverkningar med stöd av förfoganderättslagen.

e. Tillvaratagande av skogsavfall och stubbar. Med hänsyn till vikten av att i största möjliga utsträckning utöka de egna bränsletillgångarna på välbelägna platser sökte bränslekommissionen att i stor skala tillgodogöra sig det vid avverkningarna uppkomna skogsavfallet: toppar, grenar och ris. Därest bränslebristen fortfore flera år framåt, bleve det nödvändigt att för varje år förlägga avverkningarna allt längre bort från kommunikationslederna, ända till

dess att körvägarnas längd gjorde en dylik bränsleanskaffning omöjlig. Under sådana förhållanden måste av bränslekommissionen tillämpade skogsvårdande principer övergivas, och nödiga kvantiteter uttagas på närmare håll utan hänsyn till skogsvårdssynpunkten. Härtill kom, att vid totalt avstannad kolimport industrien måste beredas ersättningsbränsle, och helst ett bränsle, som kunde användas omedelbart utan föregående torkning. Skogsavfallet kunde därvid fylla en stor del av behovet, då erfarenheten från flera större industriella verk hade visat, att detta slags bränsle utan att först kräva torkning ägde icke ringa bränslevärde och kunde ekonomiskt tillgodogöras, därest detsamma på lämpligt sätt behandlades i och för transportering och inmatning i ugnarna. Yid befarad arbetslöshet inom industrien var det vidare ur många synpunkter fördelaktigt att kunna använda den lediga arbetskraften för skogsavfallets tillgodogörande. E t t sådant arbete kunde med tämligen stort utbyte verkställas även av icke skogsvant folk. Ovan angivna synpunkter gjorde, att det för kommissionen blev en angelägenhet av stor vikt att utnyttja skogsavfallet. För att k u n n a i mån av behov dels själv disponera och dels tillhandahålla allmänheten för risets sönderdelande erforderliga maskiner, avslutade kommissionen kontrakt om inköp av tuggmaskiner av olika konstruktioner jämte för dessa maskiners drift erforderliga anordningar. Avsikten var att efterhand kunna realisera dessa maskiner till förbrukare av risbränsle. Med hänsyn till den bränslekris, som beräknades komma att inträda redan hösten 1917, ansåg sig kommissionen böra på en gång tillförsäkra sig ett relativt stort antal maskiner för avfallets sönderdelning. De av kommissionen beställda maskinerna utgjordes av 705 trätuggare, 135 lokomobiler, 294 motorer, 100 transformatorer och strömbrytarskåp samt diverse maskindelar m. m., inköpta till priser icke oväsentligt understigande marknadspriset. Inköpen skedde under maj och juni månader 1917. Vid avverkning enligt förfoganderättslagen skulle avfallet, som ovan nämnts, utan särskild avgift tillfalla kommissionen, ehuru någon skyldighet att tillvarataga detsamma ej påvilade kommissionen. Ansågs avfallet ej lämpligen kunna tillgodogöras av kommissionen, ankom det på markägaren att ombesörja dess bortforslande eller hopläggande, därest en dylik åtgärd var erforderlig. Vad särskilt hagmarker beträffar, hade kommissionen den 25 februari 1918 i cirkulärskrivelse till sina ortsorgan ålagt dessa, att i sådana fall, där kommissionen ej ämnade disponera över avfallet, snarast därom giva markägaren besked, för att denne skulle bliva satt i tillfälle att för betets befordrande själv ombesörja rensning av marken från avfallet. Ristugg. För underlättande av risets transportering till tuggapparaten användes risbuntningsapparater av olika slag, t. ex. Lövenhjelms apparat, som tillverkades på platsen av klent rund virke jämte smala järnkedjor.

157¶B u n t a r n a liopliöllos medelst järntråd och vägde, då rått ris användes, c:a 4 0 — 5 0 kg. I södra Sverige framkördes riset även i häckar och dylikt. Material till ristuggningen erhölls på de flesta håll utan särskild avgift genom avfallet på egna avverkningsplatser, på andra håll dock genom inköp av ris å äldre avverkningsplatser eller röjningsrätt å igenvuxna hagmarker o. d. Kommissionen lät uppgöra följande tablå, upptagande ungefärlig kostnadsberäkning, utvisande yttre gränsen för ekonomiskt tillvaratagande av risbränsle. "Buntning av ris till knippor om 40 — 60 kg:s vikt inklusive trådkostnad (2 %') 12 öre per bunt per ton kr. 240 Framsläpning och körning av buntat ris intill 4 km:s våglängd (3 vändor) med ett medellass av 500 k g (lågt räknat) „ „ „ 1000 Tuggning och lastning å vagn eller pråm efter ett ackord av 70 öre per kbm „ „ „ 2'80 Drift och amortering av tuggmaskin „ „ ,, 08 0 Summa per ton kr. 1600. u 1 kbm. grönt risbränsle om 50 % vattenhalt beräknades väga c:a 250 kg, vadan 1 ton = c:a 4 kbm. Med ett försäljningspris fritt ban vagn eller fob. av 5 kr. per lm 3 för ristugg kunde bränslekommissionen alltså för risbränsle, liggande inom ett avstånd av 4 km från järnväg eller lastkaj, där tuggmaskin kunde monteras, betala ett pris av 1 krona per kbm. I vissa fall kunde vara lämpligt att efter fällning tugga hela stammarna jämte grenar och ris å en avverkningstrakt. Med hänsyn till beräknat utfall av trä- och ristugg fastställde bränslekommissionen följande prislista för till tugg upphugget virke, varvid de inom parentes angivna siffrorna angiva den kostnad å kbm. tugg, som ej fick överskridas för t u g g av olika slag f. b. v. eller f. o. b. "A marken liggande ris betalas med 1 kr. per kbm. tugg (500) A rot stående ungskog, sly av tall, gran, björk, al m. m. betalas med 1-00 —125 „ „ „ (6-00) Skog, som huvudsakligen lämnar sekunda ved betalas med 2-25—2-70 „ „ „ (7'00) Skog, som lämnar sekunda och prima ved betalas med 250 — 300 „ „ „ (7'00) varvid de lägre priserna tillämpades vid lägre vikt å tugget, allt grön vara. Torrt ris å äldre hyggestrakter betalas med 1 kr. per kbm. t u g g . " Trätugg. I vissa fall ansågs lämpligt att på lastplatserna låta upptugga långved av sämre kvalitet, då därigenom bättre ekonomiskt resultat

kunde erhållas. Vid tuggning av ved vid Striberg i Örebro län har volymökningen vid upphuggning befunnits vara: Prima kastved 65 X , sekunda kastved 50 %, prima långved 50 %", sekunda långved 20 %. Vid därvarande tugganläggning beräknades kostnaden per lm 3 t r ä t u g g fritt b an vagn uppgå till kraft och amortering kr. 0*23, arbete kr. 0*90, ved kr. 7-50, summa kr. 8-6 3. Den använda tuggmaskinen var en Ursus. Kraft: elektrisk 17 h k r motor. Som användandet av ris och trätugg var tämligen litet känt i landet, igångsatte bränslekommissionen en omfattande upplysningsverksamhet härutinnan. Sålunda utgavs och spreds i en massupplaga en broschyr om ristugg. Vidare gjordes direkt hänvändelse till större industrier med erbjudande om gratis proveldningsmaterial. Till hushållsförbrukning utbjöds genom Stockholms vedaktiebolag tugg till synnerligen lågt pris för att sprida kännedomen om detta bränsle. Kommissionen erbjöd vidare industrierna sakkunnigt biträde vid omändring av ångpanneroster och insättande av för tugget lämpade matningsanordningar. Vidare föranstaltades proveldningar vid lokomotiveldning m. m., och genom statens materialprovningsanstalt anordnades på bränslekommissionens uppmaning jämförande undersökningar angående bränslevärdet hos olika bränslen. Ehuru flerstädes tugg i stor utsträckning fick användning som bränsle, särskilt hos vissa industrier, tegelbruk, järnbruk m. m. måste dock erkännas, att aktionen för ökad användning av avfallsbränslet i stort sett misslyckades. Flertalet av de anskaffade ristuggarna kommo sålunda ej till användning och har sedermera måst försäljas med förlust. Anledningen härtill torde vara att söka dels i den tack vare bränslekommissionens anskaffning fullt tillräckliga tillgången på stamved, dels obenägenheten att för en, som man hoppades kortare tid, omändra rostanordningar m. m. och därmed förenade kostnader, dels ren okunnighet om bränsleeffekten hos dylikt bränsle. Slutligen bör framhållas, att det från början kalkylerade priset å tuggen hos förbrukarna till följd av avsevärt stegrade frakter och arbetsomkostnader blivit väsentligt större än man beräknat. Stubbved. Ehuru bristen på tändmedel under avsevärd del av hösten 1917 inskränkte kommissionens arbete med sprängning av stubbar, bedrevs omfattande stubbrytning på mera välbelägna platser. Stubbrytningsrätter inköptes härvid av enskilda antingen till visst pris per kbm bruten stubbved eller till ett pris för alla stubbar å visst område. Priset beräknades till kr. 0-6 0 ä 1-0 0 per kbm. Vid brytningen användes i regel stubbrytare, som inköptes genom kommissionens huvudkontor. Olika typer såsom " J ä t t e n " , "Björnen" m. fl. kommo till användning. Härjämte inköptes sprängämnen "Nitrolit", "Carlsonit" m. fl. märken jämte tändhattar, att användas å mera svår-

brutna fält. Ackordspriset vid stubbrytning varierade mycket efter brytningssvårigheten men torde i regel utgjort c:a 3 kr. per kbm. Betydande kvantiteter stubbved anskaffades genom kommissionen. Till följd av den under kristiden hastigt uppblomstrande trätjärefabrikationen med dess stora behov av stubbved steg dock priset på stubbrytningsrätter liksom ock arbetsprisen vid brytning i stora delar av landet till sådan höjd (upp till 2 kr. per kbm.), att brytning för bränsleändamål snart därstädes ej befanns lämplig. Priset på genom kommissionens försorg tillhandahållen stubbved utgjorde c:a 40 kr. per ton f. b. v., motsvarande c:a 10 a 11 kr. per kbm. för tallstubbar. Stubbveden med sin betydliga hartshalt har visat sig vara ett utmärkt industribränsle och torde även i framtiden komma att fylla ett avsevärt bränslebehov. Under tiden intill den 30 juni 1919 upphöggs genom bränslekommissionens försorg i hela landet: risbränsle c:a 295 000 kbm., diverse virke, stubbved, tertia ved och dylikt 195 000 kbm. Summa avfallsvirke 490 000 kbm.

Omfattning-en av bränslekommissionens egen avverkning-.

Med utgångspunkt från de uppgifter, som resp. länsbyråer var fjortonde dag insände rörande storleken av egen huggning m. m. har kommissionen varit i stånd att successivt följa avverkningens gång inom olika delar av landet. Som emellertid dessa rapporter till följd av flera omständigheter endast kunna betraktas såsom summariska, har det ansetts nödvändigt för ernående av fullt exakta och uttömmande siffror att genom en med statistiska beräkningar förtrogen person verkställa en grundlig granskning och bearbetning av länsbyråernas räkenskaper och med tillhjälp härav framlägga fullt definitiva beräkningar. Dessa, som i sammandragen form meddelas i tabellen å nästfoljande sidor, utvisa, att bränslekommissionens egna avverkningar sammanlagt belöpa sig till 12 589 619 kbm., varav 7 188 707 kbm. utgjorde prima och 5 4 0 0 912 kbm. sekunda ved. Tabellen utvisar, vilket förhållande även i överskådlig form framgår av den grafiska framställningen sid. 172, att den egentliga avverkningen ägde rum under vintern 1917 — 1918, under vilken tid drygt 1 1 0 0 0 000 kbm. genom kommissionens försorg upphöggs. Högsta siffran utvisar november månad 1917 med ej mindre än 2-4 miljoner kbm. Efter en, närmast av helgen föranledd nedgång till 1*4 miljoner i december månad 1917 och till 8 3 5 000 i januari månad steg avverkningssiffran till 2*2 miljoner kbm. i februari månad, varefter en i stort sett jämnt fortgående minskning av månadskvantiteterna kan konstateras. Bland mera anmärkningsvärda

160¶Omfattningen i kbm SöderUppsala manlands län län

MalmöÖster.lönkö- KronoGotthus och götBlekinKalmar bergs lands lands pings ge län Kristilän län län anstads län län län

Är och månad

Stockholms län

1917 J u n i Juli Augusti... September Oktober...

3 249 24 453 — 18 496 403 21241! 1208 —! 27 396 2 875 53 663 71 597 112 403 23 061 40 072 28 899 50 242 30 675 36 962 4 697 13 981j 91077 12 134 — 66 561 21076 136 828 60 850 48 705 86 413 52 094 36 433 42 665; 4 696

November December

122 421 85 176 86 051 117 005 121 024101 057 106 172: 4 4241 20 936:122 198 31737 52 953 77 892J 27 497 73 652 91449! 84 576 88 647J 3 520! 22 158! 21229 21733 505 970 318 576 202 325 305 969 315 212 252 741 295 687 18 545 57 075 346 957 89 555

Summa

1918 J a n u a r i ...I 70 086 38 860! 41999 52 202 43 402 70198 66 187: 1852!18 696 33 537 F e b r u a r i . . 181152 104 576il04 230 125 578 157 320 190 934 220 827 12 993j 41 188 62 623 Mars 110 107 58 0281 58 390 53 916 70 801J 46 628 144 119 5 411 21 744! 31327 April 54158 28130! 25 926 21 619 41638) 15 967 70 794 1990| 11617! 15 384 672! 1764 Maj 31038 7 508| 5 138 . 3 591 12 779 3 740 2 820 2 915

Hallands län

16 608 45194 29 463 16 948 6 804

Juni Juli Augusti... September Oktober...

17 192 15 732 11656 12 537 7 772

November December

578 1269 1651 379 760 734 3 565 269 655 9 767 3 940 864 940 770= 2 249 200 918 894 902 8 780 3 896 1166 529 977 262 553 245 888 266 603 370 375 462 796 512 059 28 575 97 223 157 920 124 297

Summa 1919 Januari ... Februari.. Mars April Maj

5 359 7 425 7 877

Juni Juli Augusti... September Oktober...

1004 867 541 465 198

November December

928 1521

Summa

28 288

1920 Januari ... Februari.. Mars April

2 932 3 495

2 103

4 981! 2 529 3 602! 1698 3 560' 2 444 2 738! 835 2 734! 773

1915 2 238 2 465 1645 411 242

961 1441 1213 745

2 641 2154 2 220 669 377

8 132 134 488 8 418 252 8 726 57 7 076 47 7 578 16

692 2 641 2 866 5 126 2 282 10711 1629 28 215 1012 1 117

83 520 2 444 641 124

5 573 3 826 3 141 1598

— — — —

0 471 60 070

—

1295 145 1640 1660 1 549 137 856 399 30

1912 2 130 1972 253! 1568 307! 1803

3 009 2 002 1778 855 363

1216 1.310 2 496 1833 5 466 2 790 5 216 889 3 066 61

1509 2137 1287 148

2 957 4 677 3 514

3 019

5163 19 5S6

7 351

1692 1445 299 155 267

1 542 1724 1978 2 116 1055 3 303 566

33 35

982 2 216 3 882 24 516 6 984 1662 1369 1818

Summa 6 427 200 4 849 S:a summarum 1 070662590045452573 583043 745 857 719419837 11154104159461 524463 221 203 144 Därav l:ma ved

542 695 279 088 242 957 377 142 427 619 516 199)558 567 24 770|100 W2I36I 111 131 003! 96

>ränslekommissionens egen avverkning'. Älvsborgs

län

Skara- VärmÖrebro borgs lands län

län

VästKopparmanbergs lands län län

Gävleborgs

län

Västernorrlands Väster- Norroch bottens bottens Jämtlands län län län

Prima ved

Annan ved

158 431 109 319 128 189 67 664 41 741

1209 21 605 257 016 686 842 734 905

2 040 3 249 21344 42 949 244 775 501 791 728 092 1414934 630 724 1365 629

— 13 809 — 122 484 28 684 70 882 42 6811 81409 70 852 266 773 145 855 182 960 46 846 36 056; 36 043 30 413 69 520 145 280 201 714 100 646 58 628; 77 310 76 005 128 139 181 259 60 865 37 877| 48 328 41476 98 459 114163

11e 1 a r i e1t Summa

463 298 213 637 132 025 33 312 1 402 473 1 000 059 2 402 532 207 084 159 685 10 515 15 058 808 703 573 517 1 382 220

279 239 189051243 090 218 746 562 891 709 0411083 740

769 261210 204 90111 3 912 753 3 200 551 7113304 1 73 412 4187 6 950 524 087 311339 40 053 24 545! 17 599 17 435 44 739 42 725 91126 835 426 73 010 55 242; 46 194 37 529 101 893 65 726 216 019 267 531 46 563 18 457 1 373 347 837 075 2 210 422 73 440 13171 25 227 16 012 64 199 1580 90 164 174 264 2 704 10 522 685 707 436 440 1122147 52 031 3 965' 12 680 6 576 39 662 3 615 98 771 2 391 10 900 337 196 227 384 24 026 564 580 3 348 450 2 357 1618 5 192 7 612 1334 1009 895 32 48 300 55 590 103 890 960 164 110 162 271

871 120 111

3 141 3 565

88;

582 389 94 161 56

220 228

150 —1

7 654

—

645 769

111 126 352 347

2 2J7 44 40 29

5 1787 243 997 98 713106 000 87 290 256 679 116 665

103 94 181 1675

295 810

250 105 84 108 753

—

3 934

7 287

5 120 8

—

12 50

— — 128

—

2 038 4 883 685 105 145 37

427 978

1 180 765 263 228

164 35 -

110 674 15 054 12 264 13 872 6 901

77 069 35 856 23 627 22 398 17 016

187 743 50 910 35 891 36 270 23 917

348 404

—

9 103 10 716

16 441 14 225

25 544 24941

629 483 60 367 48 037 3147 221 2 074 460 5 221 681

"'1

201 25 701 20

— —

10 763 18 659 22 312 41792 5 796

10 063 15 346 20 166 35 739 5 967

20 826 34005 42 478 77 531 11763

4 070 598 433 5 090 1884

8 525 5 697 3 665 1 126 1777

12 595 6 295 4 098 6 216 3661

5 685 4 214

6 874 4 794

12 559 9 008 241 035

2 923

932 2 398

—

6 715 5 200

—

2 943

15 706

201 25 701 121 296 119 739

—

830 1293

—

12 125 189 6 285

—

3 366 3 050 1021

2 066 3 107 989

5 432 6157 2 010

_ — — 2123 — — — — — 6162 7 437 13 599 523 364 287 764 349107 306184 826 857 827 642 1 5146611 416 573 270 772 163 849 7 188 707 5 400912 12 589 619 362 714 172 465 143 505! 205 884353 631 362 388 ränslekommissione n.

762 140: 874 659 211 941 i 81 862

undantag härifrån märkes april månad 1917, då en betydande huggning i Jämtland ägde rum för undvikande av arbetslöshet. Tabellen åskådliggör även de olika länens andel i totalkvantiteten. Främst kommer Gävleborgs län med 1*5 miljoner kbm., därefter Västernorrlands och Jämtlands län med tillsammans 1-4 miljoner kbm och Stockholms län med i runt tal 1 miljon kbm. Höga siffror uppvisa även Kalmar, Kopparbergs och Västmanlands län. Lägsta siffran har Gottland, vilken ej uppgår till mer än något över 50 000 kbm.

163¶C. Leveransavtal med skogsägare. A l l m ä n n a grunder. B r ä n s l e k o m m i s s i o n e n sökte, s ä r s k i l t efter t j ä n s t e p l i k t s l a g e n s fall, ä t t i största möjliga u t s t r ä c k n i n g anskaffa ved g e n o m frivilliga l e v e r a n s a v t a l . S å l u n d a erbjöds i regel v a r j e s k o g s ä g a r e a t t u p p g ö r a k o n t r a k t a n g å e n d e v e d l e v e r a n s på basis a v d e n k v a n t i t e t , som efter b e s i k t n i n g a v s k o g e n a n s å g s k u n n a u t t a g a s g e n o m k o m m i s s i o n e n s egen avverkning. A skogsskifte t i l l h ö r i g t ä g a r e , m e d vilken a v t a l o m l e v e r a n s a v viss m a s s a ej k u n d e träffas, utfördes s t ä m p l i n g av skog, v a r e f t e r n y t t erbjudande av k o n t r a k t gjordes. F ö r d e l a r n a för en s k o g s ä g a r e , som u p p g j o r d e d y l i k t k o n t r a k t , voro dels fri d i s p o s i t i o n s r ä t t till egen skog, e n ä r d e n ej t o g s u n d e r f ö r f o g a n d e , dels r ä t t a t t t i l l g o d o g ö r a sig avfallet. F o r m u l ä r till a v t a l (s. k. t y p B) meddelas här nedan: Formulär B.

Kontrakt. Undertecknad ägare av hemmanet mtl i socken och härmed att till bränslekommissionen leverera kubikmeter löst mått ved på nedanstående villkor:

Nr län åtager sig

1) Bränslekommissionen förbinder sig, därest leverantören fullgör .sina i detta kontrakt åtagna förpliktelser, att icke beträffande den å ifrågavarande fastighet växande skog under kontraktstiden tillämpa eller påkalla tillämpning av förfoganderättslagen. 2) Av den kontrakterade veden skola minst kbm vara upphuggna eller syrfällda före den 1 september 1917. Veden levereras med minst kbm före den 1 oktober 1917, minst kbm före den 1 januari 1918 och återstående kbm före den 1 april 1918. 3) Av veden levereras sortering:

vid nedanstående platser följande antal kbm av angiven

L e v e r a n s p 1 a t s

Kubikmeter, löst mått kastved

långved

164 4) Veden skall vara huggen efter den 15 maj 1917. 5) All ved skall vara rak ock fri från utstående kvistar. För vedens sortering gälla i övrigt följande bestämmelser: l:a kastved skall vara 1 m lång, frisk, kluven, i regel endast en gång, samt hålla minst 7-5 cm i topp. 2:a kastved skall vara 1 m lång och frisk men får dock innehålla rötskadade vedträd till högst 10 % av kubikmassan. Grovleken i topp skall uppgå till minst 4 cm. l:a långved skall vara 3 eller 4 m lång, frisk, randbarkad och hava en grovlek i topp av minst 7-5 cm. 2:a långved skall vara 3 eller 4 m lång och frisk men får dock innehålla rötskadade stycken till högst 10 % av kubikmassan. Den skall vara randbarkad samt hava en grovlek i topp av minst 3 cm. 6) Långveden skall levereras i partier innehållande samma längd. 7) För kastved betalas: kr l:a bokved - Per k b m l:a björkved » » >• l:a biandved av tall, gran, bok, björk och al „ 2;a bokved » » » 2:a ved av tall, gran, bok, björk och al ävensom ved av asp „ För långved betalas: l:a ved 2:a ,

» »

8) Rapport om arbetets fortgång skall till bränslekommissionens länsbyrå i ....... län ingivas den 1 i varje månad och tillhandahåller denna kostnadsfritt härtill erforderliga blanketter. 9) Bränslekommissionen anvisar och bekostar upplagsplats för levererad ved, och skall veden uppläggas enligt kommissionens anvisningar. 10) Mätning av levererad ved skall äga rum snarast möjligt i mån av leverans. För ved, som icke är torr, beräknas 10 % övermål. Vid alla uppmätningar skall representant för leverantören närvara. Eventuell anmärkning mot uppmätning skall ovillkorligen framställas vid mätningstillfället. 11) Efter vedens inmätning erlägges likvid för densamma medelst en av bränslekommissionen utställd anvisning, som inlöses av aktiebolaget Statsbränsle 3 månader efter inmätningen. 12) Förfogar leverantören över sågtimmer eller massaved, som huggits före den 15 maj 1917, vare honom obetaget att helt eller delvis fullgöra leveransen med dylikt virke, dock att, om det varit nedlagt i flottled, detsamma skall vara ur vattnet upptaget senast den 31 juli 1917. Sådant virke skall levereras på sätt i varje särskilt fall närmare bestämmes. 13) Tvist om tolkningen av detta kontrakt skall hänskjutas till avgörande av skiljemän enligt lagen den 28 oktober 1887. S å s o m f r a m g å r av p u n k t 4 å s y f t a d e s m e d dessa k o n t r a k t n y a n s k a f f n i n g av ved; förut u p p h u g g e n , i regel vid riksinventering deklarerad ved godk ä n d e s ej vid l e v e r a n s e n s f u l l g ö r a n d e . D y l i k t o r r v e d , liksom ock massaved, b a k - ocli r i b b v e d m . m . , u p p k ö p t e s a v b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n för

165 fyllande och reglerande av det omedelbara bränslebehovet. Vid sådana inköp användes i regel en upprättad kontraktstyp A i huvudsaklig överensstämmelse med formulär B. (Se vidare sid. 188). Emellertid framhölls från de skogsägande industriföretagens sida, att deras skogar voro avsedda för att säkerställa deras egen industriella drift, varför de icke utan skada kunde upplåtas för vedavverkning. För att så vitt möjligt tillmötesgå dessa industrier utan att oskäligen eftersätta vedbehovets fyllande, beslöt kommissionen att erbjuda industriföretag med avsevärt eget bränslebehov leveransavtal av särskild typ. Enligt dessa fordrades visserligen, att å avverkningszonen vedavverkning skulle äga rum med ett såsom skäligt ansett belopp av 5 kbm per hektar produktiv mark, men erhöll skogsägaren rättighet att från de så fixerade avverkningsbeloppen avräkna halva sitt bränslebehov, så att endast återstoden, dock minst 10 X av bränsleavverkningen å hela skogens areal, behövde lämnas till bränslekommissionen. Dessa avtal upprättades enligt följande formulär C. Kontrakt. Undertecknad iigare av

socken och län åtager sig härmed att före den 1 april 1918 avverka kubikmeter löst mått ved. Efter särskild ansökan i stadgad ordning kommer bränslekommissionen att lämna leverantören tillstånd att för drift av såsom brännved eller träkol använda kbm. av den avverkade veden. Återstående kbm ved skola levereras till bränslekommissionen på nedanstående villkor. Förestående vedkvantitet har bestämts enligt beräkningsgrunder tryckta på baksidan av detta kontrakt. Riktigheten av de där intagna uppgifterna angående leverantörens hela skogsmarksareal och beräknade bränsleförbrukning vitsordas av leverantören. Leveransvillkor. 1) Bränslekommissionen förbinder sig, därest leverantören fullgör sina i detta kontrakt åtagna förpliktelser, att icke beträffande den å ifrågavarande fastighet växande skog före den 1 april 1918 tillämpa eller påkalla tillämpning av förfoganderättslagen. Härefter följde villkor motsvarande nris 2, 3, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 (för icke torr ved beräknades 5 % övermål), i formulär B. Härefter följde följande villkor: 10) Efter vedens inmätning erlägges likvid för densamma medelst en av Bränslekommissionen utställd anvisning, som löper med 5 % ränta och som inlöses av Aktiebolaget Statsbränsle 6 månader efter inmätningen.

166 11) Förfogar leverantören över sågtimmer eller massaved, vare honom obetaget att helt eller delvis fullgöra leveransen med dylikt virke, dock att, om det varit nedlagt i flottled, detsamma skall vara ur vattnet upptaget senast den 31 juli 1917. Sådant virke skall levereras på sätt i varje särskilt fall närmare bestämmes. 12) Bränslekommissionen tillhandahåller i mån av tillgång fodersäd enligt samma grunder, som komma att tillämpas gentemot kommissionens egna körare. 13) Tvist om tolkningen av detta kontrakt skall hänskjutas till avgörande av skiljemän enligt lagen den 28 oktober 1887. A kontraktet funnos angivna

följande Vidstående förbruknings-

Beräkninqsqrunder.

siffror motsvara i ved

Leverantörens beräknade förbrukning av bränsle under tiden 1 juli 1917 60 % fast till 1 juli 1918 utgör: vedjnassa neStenkol ton, som reduceras till ved genom beräkning att 1 ton an^ kubikstenkol motsvarar lika många kubikmeter löst mått som 1 kg. av meter löst mått. nämnda kol äger 1 0 0 0 värmeenheter Träkol kubikmeter, som reduceras till ved genom beräkning att 1 kubikmeter träkol motsvarar 2 kubikmeter löst mått ved Brännved, prima och sekunda, kubikmeter löst mått, som utföras oföränd rade Stubb- och grenved . kubikmeter löst mått, som reduceras till brännved genom division med 2 Eishack kubikmeter löst mått, som reduceras till brännved genom division med 2 Sågspån kubikmeter, som reduceras till brännved genom division med 2 Summa bränsleförbrukning kubikmeter a) Skälig bränsleavverkning å hela arealen produktiv skogsmark, hektar ä 2 kubikmeter löst mått b) Bränsleavverkning å arealen produktiv skogsmark inom zonen, hektar k 5 kubikmeter löst mått, dock högst a) c) Skälig bränsleavverkning utom zonen (skillnaden mellan a och b) d) Halva bränsleförbrukningen utgör enligt ovanstående e) Förbrukningen d) täckes utom zonen med c) Återstår att täcka inom zonen Av fordrade zonavverkningen b) reserveras för leverantörens räkning såvitt möjligt hela beloppet f), dock att härigenom skillnaden mellan b) och f) ej får nedbringas under 10 % av a) Återstoden till bränslekommissionens

förfogande

D y l i k a C - k o n t r a k t fingo i d e fall, d å e t t företags s k o g a r voro b e l ä g n a i olika l ä n , a v o r t s f ö r v a l t n i n g a r n a u p p r ä t t a s e n d a s t efter b r ä n s l e k o m m i s sionens g o d k ä n n a n d e .

167¶Uppgörelserna med de skogsägande industrierna vållade i regel kommissionen betydande svårigheter, även sedan kommissionen erbjudit avtal enligt formulär C, vilka avtal enligt kommissionens mening borde hava varit ägnade att tillgodose såväl det allmänna som industriens bästa. Sedan leveranserna kommit i gång under senare delen av år 1917 och början av 1918, förmärktes tendens på vissa håll att fullgöra desamma med i huvudsak sekunda ved, i det den för bränslekommissionen avsedda prima veden försåldes till enskilda uppköpare till högre pris än det kontrakterade. Häremot nödgades bränslekommissionen ingripa. I d e t fall att kontraktstagare genom försäljning av ved till andra försummade att i tid fullgöra åtagna leveranser, skulle detta av ortsorganen beivras. För undvikande av laga åtgärder, skulle kontraktstagarna erbjudas lämna kommissionen visst skadestånd t. v. 2 — 5 kr. för varje kbm., som ej i tid levererats. Var bristande leverans däremot beroende på foderbrist, menföre eller d}dikt visades dock tillmötesgående, t. ex. genom medgivande av förlängd leveranstid, viss minskning i leveranskvantitet eller dylikt. Med hänsyn till förenämnda benägenhet hos vissa leverantörer att från leveranserna utesluta den prima veden lät kommissionen i februari 1918 utarbeta nytt formulär (typ D) för vedleveranser. Län Nr

Formulär I).

Leveranskontrakt. Mellan bränslekommissionen, här nedan kallad B. K., och , ägare av hemmanet mtl Nr i socken och län, här nedan kallad leverantören, har träffats följande överenskommelse. Leverantören åtager sig härmed att till B. K. leverera kbm löst mått kastved på nedanstående villkor. 1) Veden skall vara huggen före den 19 och levereras med minst kbm före den 19 , minst kbm före den 19 och återstående kbm före den 19 2) I leveransen skall ingå minst 75 % l:ma ved, d. v. s kbm Härav skall minst kbm utgöra l:ma björkved. 3) Av veden levereras vid nedanstående platser följande antal kbm av angiven sortering: L e v e

r å n s

p l a t s

4) All. ved skall vara rak och fri från utstående kvistar. i topp skall vara kluven.

Kastved kbm löst mått

Kastved utöver 7*5 cm

168 För vedens sortering gälla i övrigt följande bestämmelser: l:a kastved skall vara 1 m lång, frisk, kluven i regel endast en gång samt hålla minst 7*5 cm i topp. 2:a kastved skall vara 1 m lång och frisk. Grovleken i topp skall uppgå till minst 4 cm. 5) För kastved betalas: l:a bokved l:a björkved l:a barrved 2:a bokved 2:a björkved 2:a barrved

kr. pr kbm. „ „ „ „ „ „ „ „ ,, „ n „ ., „

7) Ved, som ej är upplagd enligt nedanstående eller övriga av B. K. givna anvisningar, inmätes ej. Veden lägges, sorterad, på stadiga underlag, väl travad och med stadiga sidostöd. Å marken befintlig snö och is skall väl undanskaffas före uppläggningen. Beträffande kluven ved lägges bottenlagret med barksidan nedåt, övriga lager med barksidan uppåt. Veden upplägges till m. höjd. 8) Mätning av levererad ved skall äga rum omedelbart efter utgången av förenämnda leveransterminer, B. K. dock obetaget att dessförinnan påfordra successiv avmätning, därest lastningsförhållandena det påfordra. Innan uppmätning sker, skall leverantören därom underrättas. Eventuell anmärkning mot uppmätningen skall ovillkorligen framställas vid mätningstillfället. 9) Efter vedens inmätning erlägges likvid för densamma medelst en av B. K. utställd räntelös anvisning, som inlöses av aktiebolaget Statsbränsle 3 månader efter inmätningen. 10) För att detta kontrakt skall gälla skall det vara av B. K:s länsbyrå i län underskrivet. 11) 12)

Av detta kontrakt äro tvenne exemplar upprättade och växlade.

För bränslekommissionen. den

den

19¶Leverantör. B. K:s länsbyrå i

län. Bevittnas:

169¶Häri upptogos som synes bestämmelser angående % prima ved samt noggranna regler angående vedens uppläggning. P å grund av beslutad inskränkning i vedanskaffningen hann dock denna kontraktstyp ej få större användning. Pris å kontrakterad. v e d . I regel lyckades kommissionen vid uppgörande av leveranskontrakt enligt typ B , C och D ernå priser, som väsentligt understego kommissionens på grund av taxepriset höga självkostnad vid egen avverkning. Förutnämnda fördelar för kontraktstagaren, fri dispositionsrätt till skogen m. m., utgjorde härvid hjälpmedlet. Här nedan meddelas genomsnittspris för olika sortiment i vissa län, varvid för ernående av jämförbarhet även medtagits motsvarande medelpriser för den ved, som införskaffats från statens skogar, s. k. revirved. Medelpris å inköpt ved i kronor, levererad vid lastageplats. Leveransved

Stockholms län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gottlands » Blekinge » Kristianstads och Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs » Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands och Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens »

...

Medelpris för hela riket

R e v i r v ed

Prima barrved

Prima björkved

Prima barrved

Prima björkved

12-16 12-05 11-82 11-69 11-90 11-27 11-86 8-58 1247 12-68 11-31 11-78 12-1 i) 11-48 lO-oii 12-6 7 12-n 11-20 12-71 11-92 10-9 2 10-8 0

13-47 13-04 12-86 12-3 3 12-45 12-13 13-02 11-68 13 5 5 11-72 13-03 11-88 12-42 11-70 10-9 3 13-21 14-0 9 12-01 13-15 12-5 9 11-51 11-86

1043 10-19 10-2 7 9-90 10-2 6 9-90 9-25 7-S8 7-04 7-7 2 8-8 3 10-92 9-2 5 10-57 10-97 11-12 10-80 9-7 9 10-7 2 10-4 7 7-7 3 9-83

12-09 11-80 11-66 10-87 11-24 9-13 10-03 12-84 6-84 8-16 9-16 11-24 9-84 11-13 1117 11-27 11-25 103 9 11-18 11-52 10-40 10-8 9

10-03

1038 Som synes betingade barrveden, vilken i regel utgör huvudparten av den inköpta veden, de högsta priserna inom Gävleborgs, Kristianstads, Malmöhus, Örebro och Blekinge län, medan åter de lägsta priserna betalades på Gottland. Björkveden åter ställer sig dyrast inom Västmanlands län men billigast inom Värmlands län. Genomsnittspriset för hela riket utgör för prima barrved 11-77 kr. per kbm och för prima björkved 12-50 kr. per kbm.

170¶Av intresse synes även vara att följa prisfluktuationerna månad för månad under den tid, som vedinköp för bränslekommissionens räkning ägt rum. För detta ändamål liar utarbetats efterföljande tablå, vari liksom i föregående för vinnande av jämförelse ävenledes priserna å revirveden inedtagits: Medelpris i kronor å inköpt ved, levererad vid lastageplats. Leveransavtal hösten 1917 och våren 1918. Leveransved Ar

och

månad

Juni Juli Augusti September Oktober

1918 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli September Oktober November December

1919 Januari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

1920 Prima barrved

Prima björkved

Prima barrved

Prima björkved

11-52 11-69 11-90 11-72 11-61

12-09 1104 12-34 12-2 2 12-2 b 12-4S

6-88 7-83 8-51 9-2 0 9-3 4 7-9 5

8-41» 8-2!» 7-48

11-96 11-911 11-07 11-01 11-57 12-10 11-88 11-44 12-31 11-08 12-70 12-19

12-44 12 4 0 12-4 0 12-3 7 12-35 12-88 12-77 12-9 9 12-21 1301 13-68 14-2 0

9-14 10-52 9-8 7 9-80 9-9 0 9-77 9-7 2 10-3 0 10-2 0 10-54 10-70 977

12-52 12-88 11-93 11-72 11-18 11-77 12-5 7 12-0 3 10-30 10-3 9 1015 11-3 2

12-0 2 12-81) 13-0 4 1313 12-8 8 12-90 14-01 11-73 13-S9

9-7 3 1037 11-29 11-47 9-0 7 10-50 10-5 7 10-44 7-58

12-25

10-2 5 15-33

12-70 10-8 3

13-40 11 06

11-45 15-41 12-52 7-30 .

15-oo

11.21 11-87

12-os

14-50 14-0 0 10-41

9-50

9-0 8

11 77

9-911

December

Januari Februari Mars April

Medelpris för tiden juni 1917—april 1920

1? e v i r v e d

9-2 2 9-oi 8-81 10-22 9-0 9 9-24 10-7 2

9-oo 10-26 10-0 5 11-20 lOSl 12-89 10-81 10-0 1 11-48 12-2 4 12-21

10-oo 11-41 11-13

12-72

Stämpling. Där skogsägare, som åtagit sig leverans till bränslekommissionen, saknade tillgång på kompetent arbetsledning, tillhandahöll kommissionen, som förut nämnts, på begäran avgiftsfritt sakkunnigt biträde med utstämpling.

171¶Fodertilldelning. Förut har nämnts, att kommissionens vedleverantörer åtnjöto samma extra havretilldelning, som gällde för kommissionens egna körningar intill den 1 maj 1918. Då emellertid C-kontrakten voro baserade på andra grunder än de vanliga leveranskontrakten och upprättade före det folkhushållningskommissionen åtagit sig att till visst nedsatt pris tillhandahålla havre åt ägarna av s. k. jordbrukshästar, föreskrev bränslekommissionen i detta fall såsom ett villkor för havretilldelning, att kontraktstagaren förband sig att för den genom bränslekommissionen erhållna havren ersätta kommissionen efter dess självkostnadspris. Vidare åtog sig kommissionen att tillhandahålla ägare av jordbrukshästar havre till av folkhushållningskommissionen bestämt j^ris, oavsett huruvida körningen avsåg den ved. som direkt levererades till bränslekommissionen eller den, som levererades till kontraktstagarens egna verk. Likvidering a v levererad ved. Enligt kontrakten erlades likvid för veden efter dess inmätning medelst en av bränslekommissionen på aktiebolaget Statsbränsle utställd anvisning, som beträffande A, B och D-kontrakten var räntelös och inlöstes 3 månader efter inmätningen och beträffande Ckontrakten löpte med 5 % ränta och inlöstes 6 månader efter mätningen. I regel utbetalades likvid först när det köpta virkespartiet i sin helhet definitivt inmätts. I de fall, då förskott lämnades, insändes av distriktschefen avräkningsanmälan till länsbyrån enligt nedanstående formulär.

Avräkningsanmälan. Avr. pag Införd /

Nr av Till bränlekommissionens länsbyrå,

Distrikt:

Härmed får jag äran anmäla, att i

by, socken postadress , vilken enligt leveranskontrakt nr förbundit sig att leverera kbm ved, har till dato bedrivit denna vedavverkning i den omfattning, att omkring kronor blivit av honom utbetalade i avverkningskostnader. Med anledning härav och på gjord framställning får jag tillstyrka att till leverantören måtte utbetalas ett avverkningsförskott intill högst kronor avgår förut bekommet förskott enl. avräkningsanmälan nr å „ Återstår att nu betala kronor den 191... Distriktschef.

Attesteras: Länschef.

172¶Omfattningen a v inköpt l e v e r a n s v e d . Uppgifter härom för olika månader och län hava av lämplighetsskäl meddelats å sid. 160 — 1 6 1 vid sidan om uppgifter rörande omfattningen av vedleveranserna från statens skogar. Antalet upprättade kontrakt om leverans av ved (enligt alla tre formulären) fördela sig länsvis sålunda: Stockholms län 1 4 5 8 st. Alvsborgs län 9 6 5 st Uppsala 612 Skaraborgs .. 1 3 7 1 „ 754 Södermanlands Värmlands .. 1 032 „ Östergötlands Örebro .. 1 749 „ 848 n 384 „ Jönköpings 3 562 Västmanlands Kronobergs Kopparbergs 1 079 „ 2 356 Gävleborgs 584 „ Kalmar 2 982 ii •• •• 884 „ Gottlands Jämtlands 163 Blekinge .. 4 106 „ 917 Västernorrland s ,, Malmöhus och Kristian1 726 ., Västerbottens n 629 „ stads län ... 2 211 Norrbottens n Hallands län... 661 Summa 31 6 4 3 st. Göteborgs o. Bohus län 610 "i

173¶D. Ved från allmänna skogar. För täckande av det beräknade stora vedbeliovet var det naturligt, att de allmänna skogarna och särskilt statens egna skogar i första hand borde i görligaste mån anlitas. För tillgodoseende av landets behov av hushålisved hade Kungl. Maj:t, såsom förut omförmälts, redan den 15 augusti 1916 förordnat, att all ved från de allmänna skogarna med undanta»- av dylik, behövlig till statsinstitutioner o. d., skulle ställas till statens livsmedelskommissions förfogande. Sedan åt bränslekommissionen uppdragits att sörja för landets tillgodoseende med erforderligt bränsle och sålunda kommissionen övertagit livsmedelskommissionens verksamhet, i vad den avsåg vedanskaffning, föreskrevs genom nådigt brev till domänstyrelsen den 24 juli 1917, att tillsvidare all ved från de allmänna skogarna med undantag av sådan, som erfordrades för försäljning åt statsinstitutioner och befattningshavare vid skogsstaten, ävensom all props och pappersved från nämnda skogar skulle ställas till bränslekommissionens förfogande. Det till kommissionens förfogande sålunda ställda virket skulle tillhandahållas kommissionen enligt i huvudsak följande grunder: 1) Ved från domänfondens skogar skulle tillhandahållas till före kristiden gällande normala priser å leveransort med tillägg av den merkostnad som betingades av stegrade upphuggnings- och transportkostnader eller, därest veden ännu icke upphuggits eller framkörts till leveransplatsen, av den merkostnad, som huggning och transport beräknades komma att draga. Dessa priser skulle fastställas för så stora områden som möjligt. 2)

Ved från allmänna skogar, vilkas avkastning ingå till annan under statens förvaltning ställd fond än domänfonden (kyrkofonden, renbetesfonden o. d.), skulle tillhandahållas till priser, som fastställdes för ved, som av kommissionen toges i anspråk från enskilda skogar.

Priset å props och pappersved skulle fastställas till samma pris, som enligt 1) här ovan gällde för prima barrved.

Förenämnda bestämmelser skulle i tillämpliga delar gälla med avseende på vedvirke å rot.

174¶Ovan omförmälda bestämmelser utgjorde endast en fortsatt tillämpning av vad som för åren 1915 och 1916 gällde beträffande ved, som från allmänna skogar överlämnats till statens livsmedelskommission. Domänstyrelsen liar hos Kungl. Maj:t anhållit att bliva gottgjord för skillnaden mellan de före kristiden rådande priserna och de priser som gällde då leveranser skett genom att debitera bränslekommissionen motsvarande belopp. Kommissionen har däremot gjort gällande, att det genom föreskrifterna i ovan omförmälda nådiga brev den 24 juli 1917 måste anses fastslaget, att kommissionen icke i någon form skulle lämna annan ersättning för ved, emottagen från domänfondens skogar, än den som utgått efter det i samma brev bestämda priset. Därest den minskning i domänfondens inkomster, som genom ifrågavarande förhöjning uppkomme, skall gottgöras fonden, måste detta enligt kommissionens mening ske genom för sådant särskilt ändamål anvisade medel. Kungl. Maj:t har bemyndigat domänstyrelsen att upptaga skillnadsbeloppet såsom ett domänstyrelsens tillgodohavande. Genom kungl. brev den 12 oktober 1917 förordnades, att försäljning av ved, som erfordrades för statsinstitutioner, icke fick äga rum från de allmänna skogarna avseende leverans efter den 1 januari 1918, därest icke bindande avtal om dylik leverans redan träffats. Även till dessa konsumenter skulle sålunda ved tillhandahållas genom bränslekommissionen. Beträffande avverkningarnas omfattning å de allmänna skogarna föreskrevs i kungl. brevet den 7 maj 1917 angående biträde av skogsstatens personal för bränslekommissionens verksamhet, att avverkning av annat än ved skulle å för vedavverkning lämpliga skogar inställas, å övriga skogar inskränkas. I anslutning härtill utfärdade domänstyrelsen den 12 maj 1917 instruktioner i frågan till överjägmästarna, varur här nedan meddelas utdrag. "Dessa skogar (domän-, kyrk- och renbetesfonden.s) skola med avseende på avverkningarna hänföras till två kategorier: A) allmänna skogar så belägna att ved kan avverkas och utan allt för stora kostnader och svårigheter under sommaren eller på första vinterföre forslas till järnvägsstation eller lastageplats, varifrån skeppning innevarande år kan ske; B) övriga allmänna skogar. A skogarna till kategori A skall utsyning och avverkning tillsvidare i första hand endast inriktas å vedvirke och skola dessa arbeten omedelbart i största möjliga omfattning igångsättas företrädesvis å de trakter, som äro gynnsammast belägna i förhållande till transportled. Timmer av lägre kvalitet, pappersved, props och dylikt skall anses som vedvirke. Rådande förhållanden påkalla, att vedavverkningarna såvitt möjligt koncentreras, men bör dock eftersträvas att utsyningarna med iakttagande av skogsvårdens alla fordringar ske i form av gallringar, ljushuggningar och dylikt. Vid utsjmingar å sådana allmänna skogar, som helt eller delvis tjäna husbehovs- eller annat speciellt ändamål, skall tillses, att detta icke för framtiden äventyras. Vid avverkningarna skall veden kapas i hela meterlängder och genom klyvning, randbarkning eller dylikt så beredas, att den fortast möjligt torkar. A sådana trakter av dessa skogar, därifrån virke till brännved icke lämpligen kan utforslas, må utsyning för annan avverkning, såsom av gagnvirke och till

175 kolning ske i den mån så medhinnas kan. Även där för närvarande icke tillräckliga, arbetskrafter för avverkningen finnas, bör dock utsyningen forceras, enär framdeles bättre tillgång å arbetare torde komma att finnas. Å skogarna till kategori B skola utsyningarna inskränkas till hälften av förut beräknad omfattning, och med hänsyn till den brist å skogstjänstemän och arbetare, som till följd av de forcerade vedavverkningarna kommer att inträda, anordnas så, att utsyningarna och avverkningarna kräva minsta möjliga arbete." Påminnelser av liknande innehåll utsändes av domänstyrelsen den 1 september 1917, varvid särskilt föreskrevs, att vedavverkningarna å de allmänna skogarna inom bränslekommissionens zoner skulle verkställas i fullt ut samma utsträckning som å enskilda skogar inom samma zoner. För kontroll att så skedde infordrade domänstyrelsen från vissa underlydande utförliga och detaljerade rapporter. Förteckning över så belägna allmänna skogar hade redan i juni månad tillställts domänstyrelsen från bränslekommissionen. Beträffande häradsallmänningar, som stå under skogsstatens vård och förvaltning, samt statens till bergshanteringens understöd anslagna skogar förfrågade sig domänstyrelsen den 23 maj 1917 hos vederbörande styrelser, ombud eller nyttj anderättsinnehavare, huruvida dessa hade något att erinra mot, att domänstyrelsen omhändertoge de avverkningar å dessa skogar, som föranleddes av kungl. förordningen den 12 maj 1917 om upplåtande till kronan av vissa områden för skogsavverkning. I de fall, då vederbörande ställt sig avvisande till denna framställning, utfördes avverkningen av bränslekommissionen med stöd av förf offanderättslagen. För att den ved, som var avsedd att levereras till bränslekommissionen från de allmänna skogarna, skulle kunna omedelbart övertagas av bränslekommissionen, gav domänstyrelsen order den 19 juni 1917, att dylik ved jämte props och massaved skulle till kommissionen överlämnas utan hinder av att försäljningspriset icke fastställts. Kvalitet. Samma kvalitet och övermålsfordringar, som gällde vid leverans från enskilda skogar, tillämpades även vid leverans av ved från allmänna skogar. I skrivelse till domänstyrelsen den 7 februari 1918 förklarade sig bränslekommissionen intet hava att erinra däremot, att å de allmänna skogarna tillsvidare såsom ved endast upphögges egentligt vedvirke och icke som förut jämväl timmer av lägre kvalitet, pajDpersved, props och annat gagnvirke, varjämte kommissionen anhöll, att tertia ved ej vidare skulle från de allmänna skogarna levereras med hänsyn till rådande höga frakter, utan borde denna ved försäljas direkt till ortsbefolkningen. Vidare framställdes önskemål, att sekunda ved till högst 25 % skulle ingå i leverans, medan anskaffningen av prima ved framför allt prima björkved skulle ökas.

176¶I cirkulärskrivelse den 20 februari 1918 till samtliga förvaltande skogsstatstjänstemän bragte domänstyrelsen dessa kommissionens önskemål till dessas kännedom, och anmodade dem att beakta desamma dels vid de avverkningar, som tillsvidare verkställdes för anskaffande av vedvirke från de allmänna skogarna, avsett att ställas till bränslekommissionens förfogande, dels ock så vitt möjligt vid överlämnande till kommissionen av redan färdig ved. Pris. Med stöd av ovannämnda kungl. brev den 24 juli 1917 fastställde domänstyrelsen den 14 november 1917 priser å ved levererad från domänfondens skogar. Vid jämförelse mellan dessa priser och de med skogsägare enligt leveransavtal uppgjorda (kontraktsformulär B.) i samma orter befanns emellertid, att domänstyrelsens priser i vissa revir kommo att i det närmaste sammanfalla med dessa och t. o. m. överstiga desamma. Kommissionen lyckades åstadkomma någon jämkning nedåt i priset för tertia ved. Beträffande ved, som tillhandahölls kommissionen från allmänna skogar, vilkas avkastning ingick till annan änder statens förvaltning ställd fond än domänfonden, fastställdes priset till det av riksvärderingsnämnden i taxa bestämda med tillägg av de verkliga kostnaderna för upphuggning, transport m. m. De priser, som av bränslekommissionen faktiskt betalades för den s. k. revirveden inom olika län och under olika månader, återfinnas i tabellerna sid. 169 och 170. V e d å rot. I cirkulärskrivelse till skogsstatspersonalen bestämdes angående bränslekommissionens övertagande av vedvirke å rot eller upphuggen ved i skogen, att det förra kunde ske efter skogsstatens utsyning och det senare efter inmätning, därest fullt giltiga hinder för skogsförvaltningen förelåge att själv ombesörja arbetet. Emellertid skedde detta i synnerligen ringa omfattning.

177¶E. Omfattningen av vedleveranser från enskilda samt statens skogar. I tabellerna sid. 1 7 8 — 1 8 0 lämnas en utförlig sammanställning över omfattningen av leveranserna från såväl enskilda skogsägare (leveransved) som från statens skogar (revirved). Ifrågavarande statistiska tabeller äro baserade på uppgifter, vilka direkt hämtats ur länsbyråernas inköpsböcker ocli göra därför anspråk på att lämna ett så exakt mått på de inköpta kvantiteternas storlek, som överhuvud synes kunna erhållas. Tabellerna utvisa, att från de enskilda skogarna levererats 8 776 344 kbm. ved och från statsskogarna 1626 729 kbm. eller tillsammans 10 403 073 kbm. Tyngdpunkten för leveranserna infaller här, liksom vad beträffar den egna avverkningen, i början på år 1918, då månadskvantiteten för såväl februari, som mars och april nå över en miljon kbm. Leveranserna minskas sedan i stort sett månad för månad, dock med undantag för vissa, såsom december 1918, april 1919 och juni 1919, vilka till följd av förstärkta leveranser från statsskogarna uppvisa ökning i jämförelse med närmast föregående månader. Yad beträffar de olika länens tillskott till här berörda slag av ved må erinras därom, att området Västernorrland—Jämtland står främst med en kvantitet av sammanlagt 1 758 000 kbm., varefter följa Kalmar län med 793 0 0 0 och Västerbottens län med 616 000 kbm. Tages hänsyn enbart till revirveden kommer dock Norrbottens län främst med 175 000 kbm.

Bränslekonwiissionen.

178¶Av bränslekommissionen Ä r och måna d

Stockholms Stockholms stad (Ekonolän mibyrån)

1917 J u n i Juli Augusti September Oktober

227 638 118 044 106 879 133 501

November December

Söder- Östergöt- JönköUppsala manlands lands pings län län län

Kronobergs län

Kalmar lä

5 046 25 039

2 606 2 469 2 523 6 397

2 239 5 391 7 258

4 932 5 029 3 518 11711

6 331 5 477 22 086

6 553 12 254 25 141

14 136 14 912

152151 98 699

12199 13 693

4 717 5 184

12 336 14 454

24 623 14 298

14 636 20 337

14 862 22 496

61620 81 283

Summa 836 912

56 430

23 896

68 867

81306 171 951

37 599 45 561 11115 81802 6 787 111768 54 072 48195

26 921 47 234 69 455 40 572 6 612

44 286 51966 65 848 66 786 28 087

12 990 44 482 31889 43 690 16 517

28 366 58 420 52 914 50 164 28 144

65 883 54 206 46 886 15 602 33 617

87 675 87 051 86 569 91 648 59 676

22 834 5 379 1091 8 763

4 373 1943 1116 2 210 787

31936 24 568 13 334 3 242 2 223

15 135 37 307 8 691 3 522 3 260

4 463 7 121 18 616 4 549 1788

5 901 17 710 15 147 4 534 7 887

45 918 35 738 16 464 8 974 3 468

4 277 4 711

481 4.627

7 315 3 141

917 194

5 021 .3 948

2 649 10 876

854 3 251

1918 J a n u a r i Februari Mars A pril Maj Juni Juli Augusti September Oktober

— 11675

December Summa

55 501 400 128 206 331 342 732 218 594 263 514 280 848 527 286 2 837 2 833 16 186 13 455 66

6 447 18 760 16 696 10 342 310

8 019 1861 3 876 19 331 233

18 987 14 068 7 651 35 236 176

1194 1404 4 441 3 445 152

20 640 9 989 10 026 13 774 2 079

2 079

5 571

15411 2 513 2 596 482

522 34 261 196 2

83 764

—

_ _

55 251

37 323

54 035

35 399

81 689

32 043

8 775 1557 369

—

— 10 701

—

1919 J a n u a r i

— 24 740

14 899 6 987 1630

Mars April Maj Juni Juli

5 778

September Oktober November December Summa 1920 J a n u a r i Februari Mars April Summa S\imma summarum: Leveransved Revirved Tillsammans Härav prima vedi

—

— —

91 489 1075 1292

— 2 367

892 413 482 367 203 121 393 661 248 434 327 868 325 043 684 950 40143 64 429 44 784 69 670 86 202 69 154 108 143 892 413 522 510 267 550 438 445 318104 414070 394197 793093

— 303 479 164 769 303 464 243 220 314 011 303 417 646 788

i n k ö p t a kvantiteter ved i kbm. MalmöGottlands län

Blekinge hus och Hallands Kristianlän län stads län

3 894 2 059

— —

—

6 438 11338

—

2 201

— —

Göteborgs och Bohus län

Älvsborgs län

Skaraborgs län

Värmlands län

—

— —

— — —

Örebro län

Västmanlands län

—

Kopparbergs län

2 261 3 851 2 185 1604 6 020

5 654

1917 8 084

6 730 2182 3 536

4 020 3 280 52 994 14 987 4 385 8 535 5 920 8 316 16 026 27 606 15 458 9 890

7 140 10 975

43 629 18 479

4 517 10 052

4 014 8 788

32 525 12 227 24 490 15 566 17 804 7 502 27 768 31577

2 985 22 651 7 575 24 504

35 891

67 762

24 570

25 250

77 652 40140

79 864 74416

79 364 63 076

30 068 17 992 21064 20 602 4 826

49 664 67 907 80 226 21840 4 816

23 948 6 064 9 736 42 622 1526

11509 5 896 14102 7 430 3 669

3 613 15 978 1347 18 769 15 467 30 086 39 086 103 528 13 469 19 557

32 522 58 298 62 862 49 294 12186

53 617 76 421 96 310 32 848 21513

27 326 40 825 51 705 71007 66 086 108 657 10 702 22 413 8 605 8 877

4 458 267

12196 4 597 2 915 2176 1417

12 330 38148 7 065 3 572 4 807

10 716 4 023 1540

2 734 5110 3 619 1581

6 727 61778 2 091 1357

8 791 38 296 5 554 8 015 7 030 62 866 5 472 10 234 8 572 4 570 32 842 9 950 882 11 257 3 554 6 729

4 330 4 833 3 654 16 442 2 620 3 291 1 143 3 034 1035 4 128

228 982

2 997 2 076

6 809 6 151

834 140

2 659

2 213

675 1621

771 977 1081

—

417 1073 22 698 32 153

7 187

2 609

489 827

693 1451

9 855 122 926 303 335 103558

58191 168 932 259 249 314 360 377 416 178 522 285 651

1463 2 648 2185 1975

3 561

1337 2 089 737 2 325 14 869 782 486 7 874 1482 3 661 15 562 15 644 200 2 069 16

5 273 9132 8 745 4 630 2 592

1487 1582

28 022 14 377

792 138 — —

— — — —

—

_ —

4 542 2 201 1764 1380

128 146 —

2 069

—

5 877

2 049 7 582 3 513 6 941 1880

4 332

2 458

—

— — — — —

— — — —

155 — — —

— —

—

13 616

10 483

27 329

— —

—

130 129

3 450

—

— —

4 789

— —

72 331

4 875

4 492

4 875

337 1521

922 1171

2 591

16 172 148 021 330 150 127 765 19 132 18 970 52 749 10 846

36 961 56 840 20118

1948 7 690 8 279 5 931

1188 3 021 2 336 4 901

—

2 112 18 516

4 239

438 —

461 511 238

94 482 —

36 —

—

— 589 1534 1241

52 246 28 895 16 813 .

84 918 157 838 216 728 325 337 432 749 202 379 281 807 31008 125 707 139 501 89 005 71660 88 894 88 608

35 301 166991 382 899 138 611 115 926 283 515 356 229 414 342 504409 291 273 370 415 12 275 136 364 268 712 122 034

94 058 232 933 273 599 239 661 320 703 190 853 240 593

(forts). Av bränslekommissionen inköpta kvantiteter ved i kbm.

År och

månad

Gävle- Jämtlands Väster- ; Norrborgs o. Väster- bottens bottens norrlands län län län län

Hela Prima ved

riket

Annan ved

Summa

Därav från statens skogar

1917 J u n i Juli Atigusti September Oktober ...

1856 12 404 11309 9 504

3 309 6 052 13 829 17 315

2 254 211 599 36 940 78 991 151 398 95 660 133 794 202 462 193 332

2 261 248 539 230 389 229 454 395 794

91 3 927 1596 4 755

November December

26 841 8 295

348 867 219 980 63 818 10 829 94 991 33 147 57 637 403 363 228 376

568 847 631 739

14 654 95 279

2 575 8 343

Summa 70 209 199 314 54 Si ti 57 637 134

963 827 2 307 023 120 302

1918 J a n u a r i . . Februari Mars April Maj

10 475 18 621 56 809 92 464 22 981

88 556 18 853 36 961 562 976 230 798 793 774 35 925 57 640 220 068 53 002 28 823 823 134 341 275 1164409 445 010 133 609 126 736 1 235 760 503 741 1 739 501 146 251 526 901 295 426 101 222 1 239 084 491 449 1 730 533! 238 482 100 890 45 968 24 093 350 323 164 272 514 595 64 026

Juni Juli Augusti September Oktober

5 811 39080 ! 12 619 '< 1556 j 9 099

11 864: 6 187 9 293 188 204 82 995 35 666; 2 309 13 948 296 281 143 528 12 10 611 113 077 59 855 23 5201 186 4 060 57 122 56 938 18 636! 25 367 71 5 413 62117 8 839!

271199 87 367 439 809 233 771 172 932 72 300 114 060 8 114 87 484 19 505

56 845 9 245 38 712 18 133 November 5175 3 691 377 10781 1398 3 915 67 567 36 569 104 136 68 258 December 243 223 Summa274 933 1 512 426 556 223368 766 5 034 357 2 154 9207189 277 1040 884 1919 Januari.. Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti.... September, Oktober...

92 089 159 579

35 993 21488 1484 2 413 472

110 227 69 037 7 643 4 963 1307

89 511 54 176 4 787 2 399

2 010 1250

2 234 1345

4 244 2 595

3 608 405

3 402 3 394 2 974 15 874 1967

5 241 1093

2 256

November December S u m m a 24 365 1920 Januari.. Februari Mars April

23110 59 192 37 136 72 880 10195

1965 480

5 806 68 979 259 30 940 100 387 28 847 119115 827 34 201 148 427 15 359 29 444 1467 17 475 74 234 2 306 108 47 549 6 159 2 550 835

200 31 11847 7 586 847

36 415 9 579 178 213

4 859 132 736 600 939 267 942' 10107 5 526 682 7 175

1408 8 487 1053 3 454

49 646 63 580 156 2511 39 621 221307 130 296 39 639 21 103

868 881 459132 11515 14 013 1735 10 629

851 1292 4 268

37 892 6 411 23 490 14 402 9 970 Summa Summa summarum 2 878 610; 8 776344 Leveransved 307 593 1619 477 583 021 384 532 5 897 734 Revirved 61914 138 648 32 955 174 607 1104 248 522 481 1626 7291 626 729 Tillsammans

369 507 1 758125 615976 559139J7001 9823401091 10 403 073

Därav prima ved 257 59ö|l 265 093| 464 22l| 404 140|

181¶F. Bränslekommissionens sammanlagda vedanskaffning. För överskådlighetens skull må här slutligen lämnas vissa sammanfattande uppgifter rörande bränslekommissionens sammanlagda vedanskaffning. Av vad tidigare anförts framgår, att kommissionens egna avverkningar uppgå till 12 589 619 kbm., den anskaffade leveransveden till 8 776 34-4 kbm. och revirveden till 1 626 729 kbm. Den av kommissionen anskaffade sammanlagda vedkvantiteten för hela regleringstiden uppgår sålunda till 22 992 692 kbm. Mer än hälften härav (55-3 X) har sålunda anskaffats genom egen huggning, 376 % härleder sig från leveransved, under det att endast 71 % hänför sig till statsskogarna. Då ju ingen anledning finnes förmoda, att ej avverkningen å dessa skogar skett med tillbörlig effektivitet, framstår som uppenbart, att landets bränsleförsörjning synbarligen icke skulle kunnat säkerställas endast genom forcerad avverkning å statens egna skogar. Tablån å följande sida åskådliggör i sammandragen form, huru länens bidrag till vedanskaffningen fördela sig mellan egna avverkningar, leverans- och revirved. Bland mera anmärkningsvärda förhållanden visar tabellen, att Dalarna och Norrland tillsammans lämnat mer än 7*8 miljoner kbm. ved eller inemot I / 3 av hela vedkvantiteten, under det att Götaland lämnat c:a 8 - 2 miljoner och Svealand (med undantag av Dalarna) lämnat c:a 7 miljoner kbm. Beträffande olika former för vedens anskaffning visar tabellen, att framförallt Gävleborgs, Västmanlands och Kopparbergs län procentuellt starkast hava bidragit med ved från egna avverkningar, medan åter Norrbottens, Skaraborgs och Gottlands län kraftigast levererat ved från statsskogarna.

182¶Storleken av bränslekommissionens totala vedanskaffning i kbm. Inköpt ved O m r å d e

Egen avverkning

Leveransved

Stockholms stad (Ekonomibyrån) 892 413 Stockholms län 1 070 662 482 367 Uppsala » 590 045 203 121 Södermanlands » 452 573 393 661 Östergötlands » 583 043 248 434 Jönköpings 745 857 327 868 Kronobergs » | 719419 325 043 Kalmar » ! 837 111 684 950 Gottlands » 16 172 54104 Blekinge » j 159 461 148 021 Malmöhus och Kristianstads län J 524 463 330 150 Hallands län 221 203 127 765 Göteborgs och Bohus län 84 918 144 905 Älvsborgs län 523 364 157 838 Skaraborgs » I 287 764 216 728 Värmlands » 349 107 325 337 Örebro » 306 184 432 749 Västmanlands » 826 857 202 379 Kopparbergs » 827 642 281 807 Gävleborgs » 1514 661 307 593 Västernorrlands o. J ä m t lands län ' 1 416 573 1 619 477 Västerbottens län ' 270 772 583 021 [ Norrbottens » • 163 849 384 532

Totalkvantitet

Procentuell fördeln. < W

Revirved

Prima ved

Annan ved

Summa

B <

200 000 846 174 40143 443 857 64 429 546 421 44 784 620 362 69 670 741 630 86 202 819 616 69 154 108 143 1 205 355 19 132 37 045 18 970 236 506

692 413 746 998 413 738 344 597 280 785 418 297 294 000 424 849 52 363 89 946

892 413 1 593172 857 595 891 018 901147 1159 927 1113 616 1 630 204 89 408 326 452

67-2 68-8 50-8 64-7 64-3 64-6 51-4 60-5 48-8

52 749 629 823 10 846 253 037 31008 190 283 125 707 595 647 139 501 446 064 89 005 383 166 71660 526 587 88 894 544 484 88 608 602 981 61914 1019 735

907 362 277 539 359 814 106 777 70 548 260 831 211262 806 909 197 929 643 993 380 283 763 449 284 006 810 593 573 646 1118130 595 076 1198 057 864 433 1 884168

57-8 615 55-6 64-9 44-7 45*7 37-8 73-9 69-1 80-4

138 648 2 139 752 1 034 946 3174 698 44-G 886 748 30-5 32 955 676 162 210 586 722 988 22'2 174 607 486 002 236 986

Hela riket 12 589 619 8 776 344 1626 72914190 6898 802 003!22 992 692 55 3

37 6

Ä sid. 1 7 2 liar slutligen m e d tagits en grafisk framställning, s o m i lätt överskådlig form utvisar vedanskaffningens fördelning vid olika tidpunkter.

183¶G. Lastageplatser m. m. P å grund av kommissionens avverkningsplan, enligt vilken vedavverkningarna förlades utmed transportlederna, uppstod givetvis behov av en ofantlig mängd lastplatser, dit veden skulle framforslas från skogarna och där sedermera utlastning skulle ske. Vid nästan varje järnvägsstation och hållplats inom avverkningsområdena hade bränslekommissionen en upplagsplats. A t t härvid erhålla erforderligt utrymme var ofta svårt. Som veden i regel framkördes i rått tillstånd, kunde den sällan lagras till mer än 2 meters höjd, varjämte för luftväxlingen tarvades mellanrum, som i väsentlig mån inkräktade på utrymmet. Upplagsplatser anskaffades med största hänsyn tagen till att i möjligaste mån undvika omkörning av veden, d. v. s. så nära lastspår som möjligt. Platser förhyrdes dels direkt av vederbörande järnväg, dels av enskilda markägare. I förra fallet åtnjöt bränslekommissionen i regel ingen som helst företrädesrätt eller billigare markhyra än enskilda, ej ens annat än i undantagsfall av statens järnvägar, vilket ofta tvingade kommissionen att till höga priser förhyra mark av enskilda. Där linjeJastning efter överenskommelse med vederbörande järnvägsförvaltning fick ske, anskaffades upplagsplatser efter linjerna, givetvis oftast till lägre pris än vid stationerna. I vissa fall, då vedlastningarna beräknades komma att få särskilt stor omfattning, anlades ute på linjerna stickspår i samråd med järnvägsförvaltningen. Kostnaderna härför voro betydande, men som härigenom körningskostnaderna för veden nedbragtes med relativt större belopp visade sig denna anordning i regel ekonomisk. Beträffande upplagsplatser vid stränder iakttogs, att dessa förlades till goda, väl skyddade platser och ej mot öppna fjärdar eller å plats, där dyning kunde förekomma. Platserna valdes så, att vattnet utanför skulle vara så djupt, att lastning kunde ske direkt i pråm eller fartyg vid lägsta vattenstånd med hänsyn till i olika landsdelar använda pråmdjup. Vidare sammanfördes största möjliga vedpartier på en och samma upplagsplats. Dessa regler tillämpades ej blott beträffande kommissionens egna drivningar utan även vid dem, som skedde enligt med kommissionen upprättade leveranskontrakt. Med hänsyn till vikten av att under rådande livsmedelsbrist alla odlade områden så vitt möjligt lågo under produktion, undveks i görligaste mån att använda dylika till upplagsplatser för ved. Detta låg dessutom i

bränslekommissionens eget intresse, enär dylika marker i regel betingade högsta markhyra, ända till 4 0 0 ä 500 kr. per tid och år. I vissa fall kunde emellertid inga andra områden få disponeras, men vid utlastningarna skulle tillses, att i första hand dylika odlade områden befriades från ved. I regel kunde med de enskilda markägarna frivilliga avta* träffas om förhyrning av upplagsplatser, ofta dock till priser, som måste betecknas som oskäliga. Ibland fick ersättningsfrågan hänskjutas till skiljenämnd. Endast i några få fall nödgades kommissionen hos Kungl. Maj: t föreslå användandet av förfoganderättslagen för anskaffning av upplagsplatser. Redskap. Efter gjorda centrala uppköp tillhandahöllos på lastplatserna diverse redskap såsom måttband och märkhammare, de senare för avstämpling av inmätt ved. Härjämte konstruerades å bränslekommissionens tekniska avdelning vedkärror av lämplig typ (s. k. vedrävar), som i stort antal utsändes till lastplatserna. Eldfaran å upplagsplatsenia. Förebyggande åtgärder mot eldfara var bland annat bortskaffandet av avfall, bark o. d. lättantändliga ämnen från upplagens närhet. Vidare skulle utlastning av ved liggande intill järnvägslinjerna forceras. Så vitt möjligt skulle vedeldande järnvägar förmås övertaga vedpartier, liggande på eldfarligare ställen, stigningar o. d., på intill 30 m. avstånd från linjen, där sålunda enligt lag järnväg ej var ansvarspliktig för uppkomst av eld genom lokomotiveldantändning. För underlättande av eldsläckning och försvårande av eldens spridning skulle brandgator anordnas. Antalet och bredden av dessa skulle avpassas efter upplagens storlek. För anordnandet av brandbevakning efter linjerna och å upplagsplatser överenskom kommissionen om samarbete dels med statens järnvägar, dels med till järnvägsföreningen anslutna enskilda järnvägar. Kommissionen skulle härvid svara för den merkostnad för extra brandbevakning, som orsakades av kommissionens vedupplag. Där vattendrag o. d. ej funnos i omedelbar närhet av upplagsplats skulle vattentunnor och kar anskaffas. Dessa skulle ständigt hållas fyllda. Härjämte skulle hinkar, ruskor, eventuellt brandsprutor och hakar (för särdragning av veden) i behövlig omfattning anskaffas. Brandförsäkring av vedupplag. För tiden 1 maj — 30 september 1 9 1 8 brandförsäkrade bränslekommissionen större delen av de vedupplag, som höllo minst 1 500 kbm. Av tariffdelegationen bestämdes för bränslekommissionens ved en enhetlig riskpremie att tillämpas i samtliga fall, oavsett vedslag. Riskpremien var olika för vedupplag, belägna efter vedeldande och koleldande järnvägar. Eldsvådor i vedupplag av nämnvärd omfattning förekommo dock endast i några få fall. Skogsodling. Såsom bränslekommissions avverkningar bedrevos, förelåg givetvis i regel ej skogsodlingsskyldighet för kommissionen i egenskap av avverkare. A några egendomar, där kommissionen inköpt av-

verkningsrätt till all skog å visst område, hade kommissionen emellertid i kontrakt åtagit sig dylik skyldighet. I en del fall, där kommissionen enligt förfoganderättslagen bedrivit avverkning, hade denna givits formen av kalavverkning på grund av att skogen redan var raserad, sålunda en fullt skogsvårdsenlig avverkning. I regel hade då markägaren frivilligt åtagit sig skogsodlingsförpliktelserna. Ofta inträffade att å marker, där bränslekommissionen gjort en med skogsvårdens fordringar överensstämmande stämpling, avverkning sedermera på markägarens tillskyndan — för att erhålla större ekonomiskt utbyte — bedrevs genom kalhuggning. I en del fall upptäcktes detta i tid och avverkningen rättades, där så kunde ske, eller, där det var försent, förmåddes markägaren att åtaga sig skogsodlingsskyldigheten. I en del fall, där dylik avverkning skett, kunde emot markägarens nekande intet åtgöras. E n del skogsodlingsskyldigheter hava på detta sätt uppkommit för kommissionen. För fullgörande av kommissionen åliggande skyldigheter i nu berörda hänseende har kommissionen använt sig av tvenne vägar. Antingen har vederbörande markägare emot visst skäligt pris, 100 ;i 150 kr. per hektar r åtagit sig skyldigheten att skogsodla, varvid markägaren utställde och till vederbörande skogsvårdsstyrelse inlämnade av densamma godkänd förbindelse att på sätt och på tid, som styrelsen föreslog, utföra skogsodlingsarbetena, eller ock har överenskommelse träffats med vederbörande skogsvårdsstyrelse, varvid denna åtagit sig att på kommissionens bekostnad utföra erforderlig skogsodling. Härvid åtnjöt kommissionen i regel samma förmåner som enskilda beträffande nedsatt pris för arbetsledning och skogsodlingsmaterial. Visserligen utfördes genom bränslekommissionen själv våren 1918 en del skogsodlingsarbeten men på grund av olamjjligheten att redan våren efter avverkning utföra dylika arbeten dock endast i ringa omfattning. Emellertid ansågos förenämnda utvägar för sakens ordnande lämpligare av det skäl, att kommissionen stod inför sin snara avveckling, varvid tillgång inom kommissionen på i dithörande arbeten kompetenta personer raskt minskades.

III. Bränslebehovens tillgodoseende.

A. Anskaffning av vedbränsle för omedelbara behov. a. Allmän översikt. Såsom ovan nämnts avsåg kommissionens ingripande i landets bränslefråga i första hand att producera ved. Helt naturligt kunde emellertid icke ved, som sålunda var avsedd att produceras, på grund av den stora organisationsapparat, som härför måste inrättas, huggningen samt utdrivningen av veden, bliva tillgänglig för förbrukning, förrän viss, dyrbar tid förflutit. Situationen på bränslemarknaden, sådan den förelåg vid kommissionens tillsättande och även under sommaren 1917, var brydsam. Inventeringsresultatet pekade hän på ett vedlager, som endast täckte det närmaste hushållsbehovet; under sommaren hade av olika skäl industrier och andra större förbrukare av ved i stor omfattning börjat inköpa den tillgängliga torra veden; prisstegringen å ved hade blivit allt starkare, varför allvarliga farhågor kunde hysas för att hushållsvedbehovet hösten 1917 ej skulle kunna täckas. Särskilt gjorde sig oro gällande beträffande vissa delar av landet, närmast städerna Stockholm och Göteborg samt södra och västra Sverige. P å grund av den minskade koltillförseln syntes dessa delar av landet komma att snart nog utsättas för bränslebrist. De större orterna i Skåne (Malmö, Hälsingborg, Trälleborg, Lund, Ystad, m. fl.), vilka före kristiden i större utsträckning än flertalet jämförliga orter inom landet varit i tillfälle att använda importerade kol och koks, hänvisades nu att ersätta det importerade fossila bränslet med inhemsk vara, vilket gjorde efterfrågan på ved än mer kännbar, särskilt som i det jämförelsevis skogfattiga Skåne tillgängliga kvantiteter ved voro obetyd-, liga. Det månatliga behovet av vedbränsle i Malmö- uppskattades under föreliggande förhållanden till omkring 35 000 kbm., vilken kvantitet ungefärligen motsvarade det förutvarande årsbehovet av dylikt bränsle. Det syntes därför nödvändigt att tillföra Skåne betydande kvantiteter ved från

andra län. För tiden intill den 1 december 1917 erfordrades sålunda en tillförsel från andra län av omkring 40 000 kbm. och för tiden 1 december 1917 — 1 april 1918 krävdes härför omkring 70 0 0 0 kbm. Beträffande bränslefrågans läge i Göteborg samt Göteborgs och Bohus län i övrigt sökte kommissionen utröna detta vid sammanträde med representanter för nämnda stad i augusti 1 9 1 7 . Av representanter för stadens ved byrå gjordes därvid gällande att det beräknade behovet av hushållsved, lågt räknat, utgjorde cirka 122 000 famnar. Inneliggande förråd och partier, varom kontrakt uppgjorts, uppgingo till sammanlagt 70 0 0 0 famnar, vadan en brist förelåg å cirka 52 000 famnar. I ovannämnda erforderliga kvantitet var dock ej medräknat behovet för skolor, sjukhus samt allmänna verk och inrättningar. Tillförseln betecknades såsom ytterst ojämn, trafiken båtledes ytterst ringa. De flesta hushåll hade inga förråd, varför man väntade, att om en köldperiod inträffade en oerhörd rusning efter ved skulle uppstå.

Organisationsarbetet med avseende å vissa lokala behov.

av kommissionens första uppgifter blev därför att söka lösa den omedelbart överhängande vedfrågan i nyssberörda delar av landet. Detta skedde dels med genomförandet och säkerställandet av vissa organisationer, dels genom inköp av torr ved. Beträffande organisationsarbetet förelåg den situationen, att i Göteborg ett organ existerade för vedfrågans ordnande i denna stad. P å grund av den minskade kolimporten hade detta organ redan tidigt under år 1917 sökt säkerställa stadens behov av ved. Bränslekommissionen sökte därför, på begäran av Göteborgs stads myndigheter, på allt sätt understödja stadens vedbyrå i dess arbete. Den ledande tanken vid organisationens genomförande var, att Göteborgs vedbyrå skulle, med bibehållen ställning av kommunalt organ, vara kommissionens enda distributionsorgan i Göteborg, vilket organ det tillkom att ej blott distribuera från kommissionen erhållen hushållsved utan även ombesörja, att de industrier, som sökt och erhållit tillstånd att elda med ved, fingo sina behov täckta. Kommissionen, som för sitt vidkommande utfärdat särskild instruktion för Göteborgs stads vedbyrå, åtog sig att ansvara för vedbehovets fyllande beträffande Göteborgs stad. Det organisationsarbete, som berörde Stockholms stad, var av betydligt mera krävande beskaffenhet. Visserligen existerade vid kommissionens tillsättande ett organ på hithörande område i Stockholm, Stockholms stads vedbyrå. Det program, efter vilket denna vedbyrå arbetade, var emellertid så begränsat och intresset att utvidga programmet i enlighet med de krävande uppgifter, som väntade, så oklart, att kommissionen, väl inseende de stora risker, som därmed förenades, ansåg sig förpliktigad att skaffa en organisation, som tryggade stadens bränslebehov i avseende å ved, och som skulle verkställa distributionen av kortved. Be-

träffande detta organ hänvisas till vad nedan härom anföres under rubriken " Stockholms vedbehov ". I samråd med representanter för livsmedelsnämnderna i Malmö och Hälsingborg vidtogos slutligen förberedande åtgärder för att dessa städers förseende med bränsle skulle kunna börja snarast möjligt. Inköp a v torr v e d m. m. För att råda bot på den hösten 1 9 1 7 akuta bristen på torr ved såväl till industrier som hushåll måste, såsom ovan nämnts, kommissionen anlita utvägen att inköpa i allmänna marknaden redan förefintligt bränsle. Då förordningarna, efter vilka kommissionen hade att rätta sin verksamhet, ej innehöllo inskränkande bestämmelser i rätten för enskild person att inköpa och försälja ved, stod bränslekommissionen vid sina underhandlingar om köp icke i fördelaktigare läge än enskilda spekulanter, samtidigt som kommissionen var förpliktad att på sätt och vis garantera bränslebehovets tillgodoseende. P å grund av vissa förhållanden sökte kommissionen emellertid till en böljan att i största möjliga utsträckning undvika inköp av ved i större skala. Vid sammanträde med representanter för länens vedbyråer i slutet av april 1917 uttalades nämligen allmänt farhågor för en omedelbart förestående stark prisstegring å ved. P å grund härav föreslogs från vedbyråernas sida en tids inställande av vedinköpen, vilket förslag kommissionen ansåg sig böra följa. Skäl till en sådan åtgärd förelågo, enär en prisstegring under maj 1917 i mycket övervägande grad skulle hava kommit spekulerande mellanhänder till godo utan att stimulera produktionen, som denna tid av året plägar vara obetydlig. I de undantagsfall, då särskilda skäl förelågo att inköpa bränsle, tillätos emellertid inköpen. De principer, som fastställdes för inköpen, voro i huvudsak följande. Kommissionen skulle icke ingå såsom konkurrent på vedmarknaden i allmänhet utan i huvudsak inrikta sig på att inköpa de vedpartier, som voro i transporthänseende lämpligt belägna för de mest hotade samhällena men icke voro under transport till desamma. Såsom nedan omförmäles inköptes dock för Stockholms tillgodoseende en större vedfirma i Stockholm med firman tillhörigt vedlager. En mindre del av detta var liggande i Stockholm, huvudposten var dock i avverkat tillstånd ännu upplagt vid avverkningsorterna. Till ledning för underhandling om uppköp av ved hösten 1917 utfärdades instruktion för länsbyråerna att verkställa uppköp till lägsta möjliga pris, varvid skulle iakttagas som regel, att priset ej finge överstiga självkostnaden för ved, som avverkats av kommissionen. Undantag medgavs endast i de fall, då ett med hänsyn till transportförhållandena synnerligen väl beläget parti ved ej kunde erhållas utan prisförhöjning. Det må i detta sammanhang även omnämnas, att sedan från industrihåll framhållits, att svårigheter yppat sig att anskaffa råvara till garvämnesfabrikationen, kommissionen fann sig föranlåten att förständiga underlydande organ att icke inköpa ekved till hushållsbränsle.

189 För att i möjligaste mån söka mildra konkurrensen på vedmarknaden sökte kommissionen emellertid vid ifrågavarande anskaffning av torrt bränsle för omedelbar användning inrikta sig på att inköpa varor, vilka icke direkt voro avsedda att användas till bränsle men ändock med fördel kunde därtill användas. Härvid ifrågakommo props, pappersved och splitved. A samtliga dessa varuslag hade exportförbud utfärdats av Kungl. Maj:t. I sådant syfte hänvände sig kommissionen till svenska trävaruexportföreningen och svenska cellulosaföreningen med hemställan, att föreningarna skyndsamt måtte infordra och till kommissionen överlämna anbud å till bränsle ursprungligen ej avsett virke i föreningsmedlemmarnas ägo, såsom splitved, ribbved, pappersved och props. Erbjudna kvantiteter uppgingo till cirka 600 000 kbm. fast mått. Vidare hade Kungl. Maj:t genom kungörelse den 12 maj 1917 föreskrivit inventering av landets förråd av sulfitved och annan pappersved samt props, splitved och kolved. Berörda inventering gav, bland annat, vid handen, att i landet funnos tillgängliga cirka 1 272 513 kbm. fast mått props. P å därom av kommissionen gjord framställning förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 5 juni 1917, att från och med den 6 i samma månad beslag skulle vara lagt å alla vid sistnämnda dags början inom riket befintliga, staten icke tillhöriga förråd av props, vilka icke understege 25 kbm. fast mått. I skrivelse den 28 juni 1917 anmälde bränslekommissionen för Kungl. Maj:t, att kommissionen ansåge det nödvändigt, att, för att landets behov av bränsle för den kommande vintern skulle kunna tillgodoses, all den props, vara sålunda beslag lagts, toges i anspråk för kronans räkning. Med anledning härav utfärdades en kungl. förordning den 13 juli 1917 (Sfs. nr 491) av följande lydelse: KUNGL. MAJ:TS NÅDIGA FÖRORDNING

angående avstående till kronan av props; given Stockholms slott den 13 juli

1917.

Vi GUSTAF, med Gruds nåde, S v e r i g e s , Götes och V e n d e s Konung, göra v e t e r l i g t : att Vi, som den 5 juni 1917 förordnat, att från och med den 6 i samma månad beslag skulle vara lagt å alla vid sistnämnda dags början inom riket befintliga, staten icke tillhöriga förråd av props, vilka icke understege 25 kubikmeter fast mått, med anledning av framställning av bränslekommissionen och med stöd av § 2 i lagen den 27 april 1917 om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden — här nedan benämnd förfoganderättslagen — funnit gott förordna som följer: § 1. Om innehavare av beslagtagen props vägrar sälja densamma till bränslekommissionen på honom av kommissionen erbjudna villkor, är han pliktig att, därest

190 kommissionen det föreskriver, mot ersättning avstå nämnda vara till kronan enligt förfoganderättslagen. Föreskrift, som nyss sagts, skall delgivas varans innehavare före den 1 november 1917. § 2.

Bränslekommissionen äger meddela de närmare föreskrifter med avseende å den i § 1 angivna varas avstående till kronan, som avses i § 2 av förordningen den 27 april 1917 med närmare bestämmelser för verkställighet av förfoganderättslagen. Dylika föreskrifter ävensom uppgift å det ombud, som har att å kronans vägnar mottaga vara, som skall till kronan avstås, skola genom bränslekommissionens försorg delgivas varans innehavare i den ordning, som stadgas i § 8 av ovannämnda förordning den 27 april 1917. § 3. Har enligt § 1 vara avståtts till kronan, skall, om ersättning fordras, räkning därå av den, som yrkar ersättning, avlämnas i två exemplar till det ombud, varom i § 2 förmäles. Godkännes räkningen till betalning, skall ersättningen erläggas kontant eller genom anvisning, utställd av bränslekommissionen eller å dess vägnar att senast inom tre månader efter utställandet betalas av aktiebolaget Statsbränsle. Godkännes icke räkningen till betalning, skall ofördröjligen ena exemplaret av densamma till sökanden återställas jämte meddelande, att han har a t t om den fordrade ersättningens utbekommande hos Konungens befallningshavande göra skriftlig ansökning enligt § 13 i ovannämnda förordning den 27 april 1917, samt andra exemplaret av räkningen insändas till Konungens befallningshavande jämte upplysning om anledningen till att räkningen icke godkänts ävensom protokoll över besiktning eller undersökning av i räkningen upptagen vara, där sådan ägt rum, samt den övriga utredning i ärendet, som må vara tillgänglig. § 4I avseende å de ämnen, som i denna förordning behandlas och beträffande vilka här meddelade bestämmelser icke överensstämma med föreskrifterna i sagda förordning den 27 april 1917, vare sistnämnda förordning icke gällande. Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Det alla, som vederbör, hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 13 juli 1917. GUSTAF. (L. S.) (Finansdepartementet.)

CONRAD CARLESON.

D e n n a f ö r o r d n i n g u t f ä r d a d e s , s o m n ä m n t s , a t t g ä l l a till d e n 1 n o v e m ber 1 9 1 7 . D e t v i s a d e s i g emellertid icke v a r a möjligt för k o m m i s s i o n e n a t t u n d e r den i omförmälda förordning stadgade tid träffa tillfredsställande anordn i n g a r r ö r a n d e d e n i s k o g e n l i g g a n d e p r o p s e n . A t t förfoga ö v e r d e n s a m m a d ä r d e n f a n n s l i g g a n d e a n s å g s icke l ä m p l i g t . E n sådan åtgärd syntes

191¶Pris i kp. per kbm. löst mått för pitprops oeh pappersved. Pitprops O m r å d e

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Norrköpings stad Jönköpings län Kronobergs län Kalmar läns norra landstingsområde Kalmar läns södra landstingsområde Gottlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Malmö stad Hallands län Göteborgs och Bohus län

Pitprops

10 cm. och Under där- 10 cm. över

9 9 9 9 10

— —

10-50

9 8 9

9-Ö0

7-50

12 12 12 12

10 12 12

10-50

—

Pappersved

O m r å d e

Göteborgs stad Alvsborgs läns norra hushållningssällskaps område 9 Alvsborgs läns södra 11 hushållningssällskaps 12-50 område 10 Skaraborgs län 7 Värmlands län Yästmanlands län 12 Örebro län Kopparbergs län 12 Gävleborgs län Gävle stad 10 Västernorrlands län Jämtlands län 12 Västerbottens län 12 10-50 Norrbottens län 11

10 cm. Under ock där10cm. över

Pappersved

8-50

10 12 10 10

9 10 10 10

10 10 10 10 10 10

8 8 10 10 10 8

10 15 12-50 8-50 12 10 10 10 10 12 10

nämligen icke böra tillgripas, förrän säkerhet funnes, att varan omedelbart framforslades ur skogen. A andra sidan hade propsägarna i regel icke ställt sig avvisande till en frivillig uppgörelse om varans avstående, men likväl förklarat, att de icke kunde åtaga sig att framköra någon props till station, förrän det visat sig att hinder härför icke mötte genom barvinter eller andra dylika förhållanden. Då med hänsyn härtill starka skäl talade för att det borde beredas kommissionen möjlighet att under vintern söka förvärva den props, varom fråga vore, hemställde kommissionen i skrivelse den 25 oktober 1917, att den tid inom vilken i § 1 av ovannämnda förordning omförmäld föreskrift skulle delgivas innehavare av beslagtagen props måtte utsträckas till den 1 mars 1 9 1 8 . Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter i enlighet med kommissionens hemställan i kungl. kungörelse den 26 oktober 1917 (Sfs. nr 700). För props, som tagits i anspråk för kronans räkning, gällde av de lokala värderingsnämnderna fastställda taxepriser, olika för olika delar av landet enligt ovanstående tablå. Kommissionen sökte i största möjliga utsträckning undvika att taga under förfogande props, som lagts i beslag, utan strävade i stället efter att genom frivilliga avtal med propsägare vinna det åsyftade målet. Vid frivilliga uppgörelser togs till utgångsp u n k t det för ifrågakommande propspartier gällande taxepriset, men ansåg sig kommissionen under vissa förhållanden kunna utbetala ett högre pris än taxepriset, beroende på vedens belägenhet och propsägarens tillmötesgående vid tillhandahållandet av varan. Med samtliga propsexportörer i Göteborg höll kommissionen den 4 september 1917 sammanträde

i Gröteborg, varvid överenskommelse träffades om inköp av avsevärda kvantiteter props, huvudsakligen liggande i hamnar å västkusten, alltså med fördel användbara för att tillgodose det trängande vedbehovet därstädes. Härvid togs hänsyn till nödvändigheten att icke avstänga propsexporten till England, då importen till landet av engelska kol var beroende av den kvantitet props, som komme engelska konsumenter därav till hända. Enligt förordningen angående avstående till kronan av props ägde kommissionen befogenhet att besluta om expropriation av props. Sönderdelningen av propsen till lämpligt hushållsvirke kunde icke ske med härför tillgängliga huggningsanordningar i den utsträckning, som erfordrades, utan ansåg sig kommissionen nödsakad att för ändamålet inköpa 5 stycken kap- och klyvverk, som härför särskilt tillverkades. Eörutom props fanns, som ovan nämnts, till bränsle lämpligt virke, såsom pappersved och splitved. Genom frivilliga överenskommelser med ägare till dylika varor inköptes för transport lämpliga partier. Splitved en inköptes i huvudsak med tanke på att förse ångbåtarna med lämpligt bränsle och gasverken med ved till förgasning. Gasverket i Stockholm stod nämligen inför en svår kris på grund av den minskade koltillförseln. För att tillförsäkra Stockholm dess behov av gas vidtogs därför åtgärder att från norrlandshamnar nedskeppa för förgasning lämpligt virke, en åtgärd, som viss'erligen räddade situationen men som dock ej kunde ske utan betydande ekonomiska uppoffringar från kommissionens sida. Sågade och bilade varor i mindre kvantiteter nedforslades från Norrland till Stockholm m. fl. från bränslesynpunkt hotade platser för att uppläggas som bränslereserv. Dessa partier behövde dock ej tagas i bruk för eldningsändamål. Underhandlingar om försäljning av dessa virkespartier påbörjades redan i februari månad 1 9 1 8 , således vid en tidpunkt, då en ljusning i bränslesituationen kunde skönjas. Splitved, props och massaved däremot avyttrades till vederbörande i stora kvantiteter redan under första bränslesäsongen.

b. Allmänna principer för fördelning av veden. Vid distributionen av det genom kommissionens försorg anskaffade bränslet hade kommissionen att utgå från sitt av Kungl. Maj:t erhållna uppdrag att anskaffa en viss fastslagen kvantitet ved. Vid övervägande av på vad sätt distributionen skulle ske funnos huvudsakligen två utvägar att välja på. Den ena utvägen bestod i att söka utreda behovet å varje ort samt därstädes upplägga erforderliga kvantiteter bränsle. Den andra utvägen bestod i att först efter rekvisition tillhandahålla vissa kvantiteter bränsle. Skulle den första anordningen tillgripas, måste förutsättas, att behovsdeklarationerna avgåvos bindande samt att genom in-

venteringarna erhållna uppgifter om tillgången på bränsle i orterna vore med verkligheten överensstämmande. I båda sistberörda hänseenden ansåg sig kommissionen emellertid icke kunna bygga på uppgifterna. Förutom dessa hinder förelågo, åtminstone beträffande stora delar av landet, svårigheter att erhålla lämpliga upplagsplatser. Kommissionen ansåg därför lämpligaste sättet för distributionen vara att söka på hastigaste sätt effektuera order, alltefter de inkommo. Vid fördelningen mellan olika förbrukare kunna särskiljas åtskilliga huvudgrupper, nämligen hushållsförbrukare, industrier, kommunikationsverk, statens verk och allmänna inrättningar. Beträffande hushållsveden märkes att jämlikt bränsleförbrukningsförordningen det ålåg kommissionen, att av de vedförråd, varöver kommissionen förfogade, i första hand tillgodose den enskilda hushållsförbrukningens oundgängliga behov av bränsle. För sådant ändamål skulle av bränslekommissionen efter rekvisition av de myndigheter, som enligt särskilt meddelade bestämmelser inom kommunerna omhänderhade regleringen av livsmedelsförbrukningen, tillhandahållas ved till visst nedsatt pris. (Se vidare kortveden.) Såsom ovan förut framhållits, tog sig den minskade kolimporten samt det höjda kolpriset uttryck i industriens benägenhet att mer och mer övergå till användning av vedbränsle, ett förhållande, som menligt inverkade på hushållens tillgång på ved och även i sin mån bidrog till prisstegringen å sistnämnda vara. Som emellertid bränslekommissionens huvuduppgift var att medelst anskaffande av inhemskt bränsle söka fylla den brist på bränsle, som uppstod genom minskning av kolimporten, var det givet, att den ved, som således genom statens försorg anskaffades, även måste användas av industrien. Här må erinras om de bestämmelser i sådant syfte, som bränsleförbrukningsförordningen innehöll. Däri stadgades nämligen rörande industriella anläggningar med drivkraft av minst 10 hkr, a t t : 1) inhemskt bränsle under inga förhållanden finge användas utan bränslekommissionens tillstånd; 2) tillstånd att använda bränsle anskaffat antingen före den 19 juli 1917 eller från egna naturtillgångar ej borde av bränslekommissionen vägras utan synnerliga skäl; 3) tillstånd i övrigt ej finge av bränslekommissionen medgivas, såvida ej bränslet anskaffats av bränslekommissionen eller efter dess anvisning. Genom dessa bestämmelser inskränktes ej rätten för industriföretagen att köpa bränsle i öppna marknaden, men utsatte sig företaget därigenom för möjligheten att nekas tillstånd att använda det inköpta bränslet. Ansökningar om licens behandlades å en härför särskilt inrättad avdelning, licensavdelningen. Vid behandling av licensansökningarna förelåg alltså till prövning, huruvida industrierna skulle få använda av dem själva anskaffad ved, eller Bränslekommissionen.

huruvida bränslekommissionen, därest industrierna saknade ved för sin drift, hade möjlighet att tillhandahålla sådan. Vad beträffade ved, som anskaffats före den 19 juli 1917 eller från egna naturtillgångar, var frågan genom författningens ordalag klar. Någon vägran för industrier att använda på sistnämnda sätt anskaffad ved förekom icke. I fråga om skog från egna naturtillgångar fordrades, att konsumenter medelst av kommissionens ortsorgan utfärdat intvg inför kommissionen styrkte, att veden anskaffats på sätt i ansökningshandlingen angavs. Motivet för bestämmelsen n:r 2) var att tillförsäkra den skogägande industrien rätt att såsom förut få använda sin skog på det sätt, vartill densamma bäst lämpade sig. Tillvaron av denna bestämmelse föranledde emellertid, att även sådana industrier, vilka eljest icke drevo något som helst skogsbruk, i stor utsträckning lade sig till med skogsegendomar för att därifrån anskaffa vedbränsle, varigenom fara förelåg att i mellersta och södra Sverige skogbärande hemman, tillhörande självägande bönder, i stor utsträckning skulle övergå till de stora industriföretagen. Stundom inköptes icke hela hemmanet utan endast rätten att å detsamma avverka skog. I varje fall kunde det befaras att skogen bleve föremål för skövling. Genom utfärdande i juni 1918 av de provisoriska lagarna dels om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom, dels ock till förekommande av skövling av skog å fastighet i enskild ägo, vid vilka lagars tillkomst kommissionen medverkade, erhölls en motvikt mot nyss antydda intressen. Enär tillgången på inhemskt bränsle hösten 1917 var otillräcklig med hänsyn till framkomna behov och beräknad inskränkning av importen av fossilt bränsle, vidtogs den åtgärden vid utfärdandet av anvisningar för tilldelning av bränsle från kommissionen, att till att börja med desamma utskrevos på bränslemängder, avsedda att komma till användning under kortare tidsperioder, varvid i första hand tillräckliga mängder tilldelades för folkförsörjningen m. fl. nödvändiga industrier. Sedermera, när bränsleanskaffningen tagit fart, utställdes anvisningarna i regel på de kvantiteter, som av industriföretagen rekvirerats. P å få undantag när kunde samtliga rekvisitioner i rätt tid effektueras under åren 1917 — 1 9 1 8 . Vedbyrån ombesörjde efter order till länsbyråerna transporter till konsumtionsorten; i vissa fall övertogo industrier dock för dem ur transportsynpunkt lämpliga partier å produktionsorten. Då industri- eller transportföretag köpt ved efter den 19 juli 1917 utan kommissionens anvisning samt sökt tillstånd att använda densamma, ansåg kommissionen i vissa fall ej lämpligt vägra tillstånd att använda veden. Inköp i större utsträckning skulle dock kunnat medföra, att stora mängder ved un dandragits regleringen till förfång icke blott för den enskilda hushållsförbrukningen utan även för andra företag, som voro hänvisade till kommissionen för fyllande av sitt vedbehov. Anledningen till den brist på torr björkved för hushållsändamål, som på

vissa orter förefanns, var otvivelaktigt att söka däri, att björkveden i strid mot kommissionens avsikt inköptes jämväl av andra förbrukare än de enskilda hushållen. Ehuru Kungl. Maj:t, såsom ovan framhållits, utfärdat förbud för industriföretag och vissa andra grupper av bränsleförbrukare att använda annat bränsle än sådant, som tillhandahölls av bränslekommissionen, blevo dock i öppna marknaden stora partier ved inköpta av förbrukare, som tillhörde nämnda grirpper. I en del fall söktes tillstånd hos kommissionen att få använda den sålunda inköpta veden. Kommissionens principiella ståndpunkt vid behandling av dylika ärenden var givetvis att i överensstämmelse med författningens föreskrifter icke lämna tillstånd till användning av veden utan hänvisa vederbörande att fylla sitt vedbehov hos kommissionen. Av praktiska skäl tillgrep kommissionen dock ej den utvägen att utan undantag vägra tillstånd att elda med annan ved än den kommissionen anvisat. Kommissionen sökte i stället begränsa avvikelserna från regleringens syfte genom att i de fall, då tillstånd meddelats att använda sådan ved, upptaga en särskild kompensationsavgift. Skyldighet att erlägga dylik avgift föreskrevs dock icke, då fråga var om ångbåtar, som trafikerade insjöleder inom Norrland och Dalarna. Detta medgivande ansågs med hänsyn till den rikliga tillgången på ved i dessa trakter icke kunna hava någon menlig inverkan å kommissionens egen vedanskaffning. Därest tillstånd utan vidare lämnats att använda ifrågavarande ved, skulle därigenom flerstädes direkt förlust hava tillskyndats kommissionen. E t t sådant förfarande skulle exempelvis ofta hava medfört, att ved, som kommissionen anskaffat för att tillgodose ett visst industriföretags bränslebehov på en viss ort, måst för att komma till användning hos en annan konsument fraktas betydligt längre väg än ursprungligen avsetts. E n av dylik anledning uppkommen ökning i fraktkostnaden ansågs böra ersättas av det industriföretag, som orsakat ökningen, och icke av den konsument, som sedermera komme att använda veden. Genom att upptaga kompensationsavgift av dem, som erhölle tillstånd att använda inköpt ved, åsyftade kommissionen att undgå den orättvisan, att sådana konsumenter, vilka noggrant följt laga föreskrifter, drabbades av utgifter därför, att andra konsumenter förfarit i strid mot syftet med bränsleregleringen. Detta kommissionens förfaringssätt, för vilket kommissionen hade stöd i förordningen av den 13 juli 1917, väckte stort motstånd bland de konsumenter, som drabbades av avgifterna. F r å g a n om skyldighet att erlägga kompensation för rätt att använda vedbränsle drogs i ett par fall inför Kungl. Maj:t, som godkände kommissionens förfaringssätt. Sedan kommissionen emellertid genom 1917 — 191S års avverkningar disponerade över så stora partier ved av olika sortiment, att hela landets behov ansågs tryggat intill år 1920, fann kommissionen skäl icke längre förefinnas för utkrävande av kompensationsavgifterna i fråga.

196¶Bränslekommissionen n:r 20. län D.-n:r. TILLSTÅNDSBEVIS för användande av bränsle. Bränslekommissionen får härmed till bevis meddela, att kommissionen jämlikt bestämmelserna i Knngl. förordningen den 13 juli 1917 angående reglering av bränsleförbrukningen denna dag efter ansökan medgivit rätt att under tiden till den

1918 för drift av

använda bränsle av nedan angivna myckenhet, slag och sortering. 1

3 1H

Anskaffat efter /i Avsett att. 1917 med anlitande köpas av av egna naturtill- kommissionen gångar eller avsett eller efter att på så sätt dess ananskaffas visning

Anskaffat före 10/7 1917

Träkol i Torv Ved, l:a o. 2:a Stubb- o. grenved Rishack Sågribb

kbm. 1. m. ton kbm. 1. m. » » » » »

1 ::r::::':::r::::::::.:.:::::::::::::: Särskilda villkor: Rätten att använda ovan angivna kvantitet, avsedd att köpas av kommissionen, är given under förutsättning a t t kommissionen äger tillgång till bränsle, som kan anvisas för ändamålet, varom särskilt meddelande kommer att lämnas för varje månad. Stockholm den

1917. På kommissionens vägnar:

Lösen... Kr. 10: — Stämpel » 0: 5 0 Summa Kr. 10: 50

Till

197¶För rätt att använda svenska stenkol, torv, stubb- och grenved, splitved, rishack, sågribb, sågspån ocli annat träavfall uppställde kommissionen icke några som helst villkor, utan beviljades alltid sådana licensansökningar, i syfte att härigenom uppmuntra industrierna till ökad användning av dylikt bränsle. Förfaringssättet vid tilldelningen av sådant bränsle, vars förbrukning stod under kommissionens kontroll, var olika för olika grupper av förbrukare. Den första huvudgruppen bestod av industriella anläggningar, järnvägar, fartyg och andra kommunikationsanläggningar. Om någon förbrukare tillhörande denna grupp önskade erhålla bränsle genom kommissionen eller sökte tillstånd till användande av inhemskt bränsle, hade förbrukaren att vända sig till den inom kommissionen upprättade industribyrån. Avsåg framställningen rätt att erhålla en viss mängd bränsle från kommissionen, prövade industribyrån, i vad mån framställningen med hänsyn till såväl företagets behov av bränsle som tillgången därpå kunde bifallas. Ansåg industribyrån att det företag, varom fråga var, borde erhålla kol, lämnades meddelande därom till kolbyrån och kolbyrån lämnade förbrukaren anvisning på en viss kolhandlare, som skulle leverera kolen. Samtidigt underrättades denne kolhandlare om den leverans, som av honom skulle fullgöras. P å grund av den rådande bristen på kol och koks måste den normala förbrukningen av dessa bränslen i stor utsträckning ersättas av ved. Förelåg ett fall, då industribyrån ansåg, att ett företag borde erhålla ved från kommissionen, lämnades meddelande därom till vedbyrån. Denna byrå skrev därefter en anvisning till företaget, innehållande att den länsbyrå, där anläggningen var belägen, skulle i mån av tillgång tillhandahålla den kvantitet ved, som tilldelats genom industribyrån. Samtidigt utgick order till länsbyrån att såvitt möjligt leverera den anvisade kvantiteten. Leveransen fullgjordes fritt köparens station, då fråga var om industrier och fartyg. Ved till järnvägar levererades vid järnvägen (framme vid station eller efter linjen i enlighet med bränslekommissionens val). Såväl då ett företag på detta sätt erhöll ved från kommissionen som då företaget sökt tillstånd att använda ved från egna naturtillgångar, behandlades ärendet på licensavdelningen. Licens meddelades enligt särskilt bevis (se föregående sida). Dessa bevis voro jämlikt en särskild kungl. kungörelse belagda med lösen av kr. 10: —. En annan grupp förbrukare, som hade att vända sig direkt till bränslekommissionen för att erhålla bränsle eller få tillstånd till användande av bränsle, voro allmänna verk och anstalter, vilkas lokaler uppvärmdes medelst centralvärmeledning, ävensom innehavare av centralvärmeledningar inom Stockholms stads planlagda område. Beträffande dessa förbrukare tillkom det bränslekommissionens värmetekniska byrå att fullgöra den

prövning, som enligt vad här ovan sagts utfördes av industribyrån i fråga om förbrukare tillhörande industrigruppen. Meddelanden till förbrukarna samt till kolbyrån ocli vedbyrån lämnades här på liknande sätt. Även dessa ärenden behandlades av licensavdelningen. Leverans av ved fullgjordes fritt banvagn köparens station. Övriga förbrukare hade att vända sig till respektive livsmedelsnämnder för erhållande av sitt behov utav bränsle. Genom kungl. brev den 12 oktober 1917 hade bränslekommissionen bemyndigats att giva de för livsmedlens reglering tillsatta lokala myndigheterna de uppdrag, som erfordrades för genomförande av föreskriven reglering av bränslekonsumtionen. Med stöd härav utfärdade kommissionen till ledning för livsmedelsnämnderna dels en instruktion med avseende å vedförbrukningens reglering, dels en instruktion beträffande förbrukningen av kol, koks och briketter. Av dessa instruktioner framgick, att det ålåg livsmedelsnämnderna, envar inom sitt område, att taga reda på behovet av de olika slagen av bränsle. Erforderliga kvantiteter ved skulle därefter rekvireras hos bränslekommissionens länsbyrå, som hade att för behovets tillgodoseende till livsmedelsnämnderna leverera veden fritt banvagn å förbrukningsorten. Själva distribueringen skedde sedermera genom livsmedelsnämndens försorg med undantag för Stockholm och Göteborg, där såsom nämnts särskilda organ härför upprättats.

c. Införande av enhetliga mått vid vedförsäljning-. I tidigare omförmälda riksdagsmotioner av herrar Kvarnzelius och Eden m. fl. hade bragts på tal önskvärdheten av, att kontroll över detaljhandeln med ved åvägabragtes. Motionärerna yttrade, att de brukliga många olika måttsystemen å ved givetvis voro till olägenhet men betonade, att svårigheterna att vinna ett enhetligt måttsystem ej voro ringa, Särskilt rådde ofta mycken ovisshet, om vad som erhölles vid försäljning i småposter och vid säckförsäljning. E n säck skulle kunna variera mellan V20 och V28 famn, således en variation på nära 30 % . I sitt utlåtande över motionerna fann jordbruksutskottet nyssberörda fråga beaktansvärd och framhöll angelägenheten av, att Kungl. Maj:t ägnade frågan uppmärksamhet. Sedan bränslekommissionen för tillgodoseende av det rådande behovet av bränsle tagit hand om icke blott anskaffningen utan även fördelningen av en betydande del av den ved, som åtginge för bränsleändamål, sökte kommissionen genomföra ett för hela landet gemensamt vedmått. Sålunda mättes all ved, som kommissionen själv anskaffade och försålde, i kubikmeter. I de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t utfärdades rörande bränsleförbrukningen, kom också nämnda mått till användning. En svårighet att genomföra önskemålet att famnmåtten bleve utbytta mot kubikmetermått låg emellertid däri, att de vedmått, som enligt gällande

författning fingo användas vid vedmätning, icke voro.för ändamålet tillräckliga. Knngl. förordningen den 9 oktober 1885 stadgade, att för mätning av ved knnde justeras vedmått med 1 m. längd ocli 1 m. höjd, med 2 m. längd ocli 1 m. höjd samt 2*5 m. längd och 1*6 m. höjd. Dessa vedmått, vilka voro avsedda att begagnas vid mätning av travad kastved, voro fastställda utan hänsyn till själva vedträdens längd, en omständighet, som medförde, att ett flertal olika famnmått uppkommit. För att kunna mäta en kubikmeter med det förstnämnda av omförmälda justerade vedmått var det nödvändigt, att veden var huggen i enmeters längder. E t t sådant förfaringssätt tillämpades alltid vid bränslekommissionens egna avverkningar. En stor del av den ved, som redan fanns i marknaden eller som ditförts från andra avverkningar än kommissionens, var emellertid huggen i längder om 0-89, O 74 och O 6 7 m. För att kunna mäta sådan ved-i kubikmeter erfordrades ett mått med andra dimensioner än i författningen fanns angiven. Vid distribution av ved till förbrukare måste särskilt i de större städerna veden i regel vara upphuggen och avsågad i korta längder. Något godkänt mått för mätning av sådan ved, när den legat otravad, fanns icke. De rådande förhållandena krävde emellertid, att denna brist snarast avhjälptes. För att det dåvarande, starkt ökade behovet av ved skulle kunna särskilt i de stora konsumtionscentra tillgodoses, måste ved i förväg upphuggas och läggas i stora otravade högar. Vid mätning av sådan ved vore det lämpligt att använda transportkärl, vilka rymde ett visst antal kbm. Bränslekommissionen hade också för den distribution, som kommissionen anordnat i Stockholm genom Stockholms Ved aktiebolag, låtit förfärdiga ett antal kärror rymmande 2 kbm. ävensom ett kbm.-mått som lätt kunde flyttas upp i transportvagn. Då någon rekvirerat 2 kbm. ved skulle omförmälda kärra komma till användning, och, då fråga vore om leverans av 1 kbm., skulle densamma kunna mätas i mått. För såväl köpare som säljare skulle ur kontrollsynpunkt användandet av dessa redskap erbjuda lätt insedda fördelar. Gällande författning om mått och vikt lade emellertid hinder i vägen för redskapens stämplande såsom transportkärror genom bestämmelserna dels att kärlens rymd skulle kunna uppmätas med vatten, dels ock att transportkärl skulle tydligt skilja sig från formen för målkärl. Under åberopande av ovan anförda skäl hemställde bränslekommissionen I framställning den 23 oktober 1917, att Kungl. Maj:t måtte dels fastställa ett vedmått, varigenom ved med en längd av O 8 9 m., 0*7 4 m. och O67 m. kunde mätas i kbm., dels tillåta, att för distribution av ved finge såsom transportkärl användas kärror rymmande 2 kbm. och mått rymmande 1 kbm. Med anledning härav utfärdade Kungl. Maj:t den 9 november 1917 (Sfs. n:r 758) nådig kungörelse angående justering av vissa vedmått m. m. .av följande lydelse:

"För mätning av ved niå tillsvidare till ocli med den 31 december 1 9 1 8 justeras vedmått av 1 meters längd och respektive 1*12, 1*35 och 1*49 meters höjd; dock att sådana vederbörligen justerade vedmått ej må vid handel eller eljest, då ved skall avlämnas eller mottagas efter mått, användas efter utgången av år 1 9 1 8 . Vedmått av ovannämnda slag, som undergått behörig justering, må för bruk vid handel eller eljest, då justerade mått begagnas, anses riktiga, därest de icke hava sådant fel, att avvikelsen över eller under det rätta är större än 1 cm. på varje sida, såväl upprätt som liggande, av den ram, varav redskapet består. Rektangulära transportkärl av beskaffenhet att icke kunna såsom målkärl justeras eller nyttjas må, utan hinder av att deras form icke tydligt skiljer sig från formen för målkärl eller att de äro så inrättade, att de icke kunna uppmätas med vatten, tillsvidare till och med den 31 december 1918 av justerare uppmätas och stämplas, därvid rymden må kunna å kärlen utsättas i kubikmeter." Genom kungl. kungörelse den 18 december 1918 (Sfs. n:r 1042) erhöllo nyssberörda mätningsbestämmelser förlängd giltighet under år 1 9 1 8 .

d. Omfattningfen av kommissionens vedför sälj ning-. Av den redogörelse, som lämnats beträffande vedanskaffningen framgår, att genom kommissionens försorg sammanlagt anskaffats inemot 23 miljoner kbm ved, varav mer än hälften (55 %) från egna avverkningar, under det att c:a 38 % utgjorde s. k. leveransved och 7 % revirved. Nedanstående grafiska framställning, vilken söker lämna en överskådlig bild av de mera detaljerade uppgifterna i omstående tabell, utvisar förloppet av kommissionens vedförsäljning: Bränslekommissionens totala vedförsäljning i kbm. juni 1917—dee. 1920. KUBmnETER

1000.000 900.000 800.000 700.000 600.000, 500.000

mm 300.000 200,000 100,000 1917

201¶Till årsskiftet 1 9 2 0 — 1 9 2 1 hade sammanlagt försålts 21 586 584 kbm. E n ä r hos kommissionen vid ifrågavarande tidpunkt kvarliggande vedlager beräknats utgöra c:a 650 000 kbm. skulle sålunda skillnaden mellan inköpta och försålda kvantiteter utgöra cirka 750 000 kbm. Denna i och för sig betydande mängd skulle sålunda hava försvunnit utan att hava blivit föremål för försäljning. I betraktande av de kolossala vedkvantiteter, som kommissionen inköpt eller avverkat samt den långa tid under vilken stora mängder av veden lagrats, måste dock en minskningsprocent sådan som den här påvisade (3*3 %) anses såsom rimlig. Trots stor aktsamhet kan nämligen icke stöld av ved samt sjunkning i vattendrag undvikas, vartill kommer, att en ständigt fortgående sammansjunkning av lagrad ved i ree;el kan konstateras. Tablån och diagrammet åskådliggöra, att försäljningen ingalunda kunnat fortgå med samma raska takt som vedanskarTningen. Kurvan för vedanskaffningen (se sid. 172) utvisar nämligen en dominerande höjd för vintern 1 9 1 7 — 1 9 1 8 för att sedan uppvisa endast obetydliga kvantiteter anskaffad ved. Försäljningen har däremot fortskridit betydligt långsammare, varför ock den kurva, som åskådliggör försäljningen är betydligt mera flack än den tidigare omnämnda. Under år 1917 försåldes sålunda 1 034 3 6 3 kbm. Under år 1918 uppgick månadskvantiteten försåld ved till 6 ä 900 000 kbm, utgörande tillsammans för hela året inemot 9 miljoner kbm. Vid början av år 1919 fanns ännu kvar ungefär hälften av de anskaffade partierna. Första kvartalet 1919 uppvisar en månatlig försäljning av drygt en halv miljon, under det sommarmånaderna kännetecknas av en försäljningssiffra, som ligger mellan 3 ä 400 000 kbm. Med undantag för månaderna mars—juli 1920, då en kraftig ökning av försäljningen kan konstateras, uppenbarligen sammanhängande med de enorma prisstegringarna å ved i fria marknaden vid denna tid, har sedermera realisationen av kommissionens ved fortskridit med en månadskvantitet av c:a 2 ä 300 000 kbm. Under år 1919 försåldes 5 786 138 kbm och under 1920 tillsammans 5 286 2 2 8 kbm. Vad beträffar de olika länens utförsäljning må endast erinras därom, att de i tabellen meddelade siffrorna angiva de vedkvantiteter, som försålts genom den inom länet belägna länsbyrån, men däremot icke kunna tagas till mått för den konsumtion, som ägt rum av kommissionsved inom vederbörande områden. Så må exempelvis nämnas, att all den försäljning av ved, som ägt rum till Skåne efter därvarande länsbyrås indragning, finnes uppförd som försäljning huvudsakligen från Kronobergs och Kalmar län. S t o r l e k e n a v v e d l e v e r a n s e r n a till olika ändamål. För att överskådligt belysa frågan om kommissionsvedens användning till olika huvudändamål må i detta sammanhang meddelas, att den sammanlagda försäljningskvantiteten fördelats på olika avnämare på sätt å sid. 204 intagna sammanställning utvisar:

202¶Av bränslekommissionen Är och månad

Stockholms Stockstad holms (Ekonolän mibyrån) I

SöderUppsala manlands län län

Östergötlands län

7 827

1026 2 578 1206 3 917

Jönköpings län

Kronobergs län

Kalmar län

MalmöGottElekin- hus o. lands ge län Kristilän anstads län

8 750 4 002:

3 902 2 379 5 741

— 2 586 10 083

1328 —1 363 1 464 — 8 472 1451 14851 22 999

1917 J u n i Juli Augusti... September Oktober...

8 737 108 940 108 237 155191

12 651

November December

224 456 253 024

9 169 8 686

6 895 12 248 40 423 16 709 2 421 11813 14 199 14 858

7 420 6 243

14131 20 489

Summa

858 585

30 506

9 316 31888 63 349 44 328

25 685

47 289

1 122 6 668 24 121 4 311 9 336 i 45 315 9 676 17 489101270

3 258 2 920 4 098 2 346 3 241

1918 Januari ... Februari... Mars April Maj

218 138 415911 306 589 424 772 385 743

20 752 32 213 26 285 27 403 28 459

30 454 29 612; 26 533 23 560 13 247

25 701 13 853 10 872 8 387 15 606

28 400 8 677 8 707 8 991 10 074

14 219 10 700 15 313 12 155 14 293

83 700 57 579 47 382 32 611 23 547

J u n i ... Juli Augusti September Oktober...

300 893 324 283 264 269 175 631 151 715

33 669 20 633 37 558 23 594 10 165J 58 502 16 825 30 439 20 745 21727 49 8721 19 020 18 620 41033 32 599 36 046 13 996 21773 26 112 23 336 17 610 9 099 24 261 31 067 18 015

21530 26 226 20 877 22 266 26 793

24 388 2 608 26 518 20 999 4 598 13 239 32 595 2 768 11 149 43 476 2 439 25 254 27 948! 3 626 26 918

24 235 45 797 51 310 26 703 21 390

November December

168 587 133 419

1919 Januari Februari... Mars ... April ... Maj

129 587 163415 181 460 181 907 143 348

18 346 18 076 19 385 24 057 18 797

9 569 12 910 11804 10 435 13 126

15 888 21 527 17 034 43 365 13 323 13 900 12 281 22 204 9 233 11331

23 451 33 377 25 542 19 314 14 498

24 382 12 737 23 642 15 319 10 390

Juni Juli Augusti .. September Oktober...

89 518 101 338 72 196 95 675 67 567

14193 24 339 21293 60 387 45 045

3 990 1366

9 290

8 025

7 863 37 621 32 149 48214 57 975

November December

68 882 38 075

37 367 50 435

11490 11514 17 239 25 556 22 198

25 665 19 657 15 662 16 774 19 091

44 096 19 802 12 368 22 203 15 858

32 417 11785 20 382 18 756 13 438! 23 848 22 749! 2 394 8 357 19 403 23 086 12 080 15 440 15 945 17 925 : 20 751 19 863! 5 718 6 787 25 959 Summa 3 209 950 386 314 191435 265 322 291579 260 611 236 710 256 867 40 014 184 902 459 616

14 948 13 667 18 058 13 200 14 503

3 799 4 205 6 155 7 028 2 982

16 069 26 628 12 632 24 744 10 511 22 514 4 747 17 657 12 338 12 907

15 573 32 476 28 395 72 483 92 671 84 348^ 109 257 46 9771 53 047

3 343 3 017 2 510 2 727

7 049 11694

Summa 1 332 968 351 720 63 200 77 049 114 461 124 207 401667 478 278 35 766 63 353 116144 1920 Januari .. Februari.. Mars April Maj

61719 29 398 59 722 30 596 105 757

28 894 44 249 49 778 158 483 23 821

53 127J 41 785 51538! 69 174 42 923 72 395 51 890; 138 823 59 142 94 623

Juni 121 863 Juli ' 106 023 Augusti... 79 009 September 82 709 Oktober... 84 819 November 63 518 December 25 764

16 281 18 370 11235 19 359 10 062

44 236 34 959 21116 19 484 15 330 5 099 3 355

8 760 5 347

78 481 64 081 54 451 35 504 43 010 33 421 17 372

Summa 850 897 394 639 402 199 742 120 S:a summarum 6 312 4001163179 263 951 374 259 469 389:4291461 066 2611 524 554 85 456|265 744J677 030

försålda

vedkvantiteter i kbm. Västman- KopparVärm- .-. . , , Örebro lands bergs lands I ... lan län län lan

Gävleborgs

Västernorrlands Väster- Norro. Jämt- bottens bottens lands län län län

ÄlvsHal- , G Ö t e , . borgs o. borgs lands ., , ... : Bohus län lan ... lan

Skaraborgs

—

_ |

3 255 256 3 200 11 323 8 720 5 083 10 658 13 500

—

— —

— — —

12 687 6 728 14 033

— —

676 240

— —

_ 13 018 135 749 163 343 296 229 485 844 540184

—

län

Totalsumma

3 681

3 566

4 940

—j 2 229! 3 108

6 422 10 801 12 358 5 535 8 842 21291 14 214 9 005 17 493 19 593 12 298 14 974 24 710 48 242 52 327 26 248 31871 36 265

24 665 8 630 14 371 15 136

9 873 17 516

4615 1767

5 824 3 749

4 626 9 373i

72 484 29 266

28 851

10 864 14 513 19 336 1634 367

10 415 9 316 21812 10 183 13 498 27 692 17 759 11618 25 093 15 574 43 688 24 949 17 852 12 365 23 499 13 243 51 785 26 764 23 365 13 962 40 519 16 379 30 091 28 385 3 929 16 915 7 966 12 435 33 669 15 969

20 288 12 534 22 (96 46 949 13 758 28 348 11865 15 366 16 876 12 466

8211 42 972 35 946 14 916 5 202 4 299 68 089 106 497 15 493 90 961

12 055 18 659 15 648 10 533 21569 41821 15 051 20 834 25 684 26 779 30 925 43 898 13 423 18 342 24 675 11923 24 659 12 497 16 888 13 791 16 125 23 814 57 810 36 510 8 799 13 975 13 236 27 033 15 935 30186

16 322 16 206 58 977 9 170 21404 10 044 23 781 17 747 39 338 27 945

16 754 12 489 19 921 16 395 20 630

56 434 12 197 3 519 46 990 15 254 5 372 35 849 21 133 5 784 24 740 11873 7 391 23 240 10 568 20 938

767 508: 894 803 763 766 683 897 610 265

8914 15 119 32 991 21 154 15 849 7 251 12 675 20 803 20 298 44159

29 431 15 364 16 295 29 856

29 799 21769

33 049 42 476

587198 532 541

14 032 5 016

120 10 731

—

790 3 387 5 765 4 781 2 019

7 512 691 096 7 666 892 079' 5 486! 699 414 5 863; 969 920 7 309| 787 364

9 029 20 351: 3 883 11087

158 584 165 942 242 051 221 690 365 081 348 679 290 431 241 995 305 459 487 662 100 679108 278 8 879 851 12 261 10 563 13 731 16 714 7 781 7 584 13 087 9 184 14 910 13 464 13 460 24 601 10 902 14 211 13 851 12 268 18 705 15 976 15 333 17 696 5 781 11 197 22 649 25 311 9 787 10 717 1 100 5 609 4 509 18 077

—

9 357 31417 43 369 50 391 43 434

—

54 852 48 641

10 292

16 124 48 166 18 513 15 462 20 084 24 361 9 504 17 555 30113 12 239

27 975 40 646 40 037 30 348 24 247

11 736 20 855 29 787 31225 38 360

1401 3 092, 5 449 9 482| 5198 6 749! 2 566 19 0811 6 955 4 992!

28 537 20 871 23 777 47 652 53 272

27 904 62109 45 086 35 328 66 329

7 083

85 446 47 535 56 032 24 781

36 365 24 799

97 270 66 921

—

3 376 19 354 23 515 8 753 45 855 11855 6 182 46 531 13 118 7 856 54 702 55 555 12 859 118 547 46 703

—

10 776 12 655

1 385

8 167

3 616

—

— — — — — —

481 322 555 325 558 423. 536 395 430 158

3 76l! 319019 — 381054 -j 334609 530 970 — 604 402 —

— —

632 098 422 363

71662 343 832 50 758 67 419 70 720154 006 520 838 340 845 398 526 532 910 28 652 47 157 5 786 138

— — —

13 948 40 276 39 524 37 222 11 163

— — — —

13 013 26 899 15 892 9 902 3 312

—

15 522 137 883 20 533 14 921 69 190 20 218 11948 123 157 30 077 9 651 100 115 49 492 14 183 59 490 65 139

— — — __

—

4 121 1 120

- 216 392

—

— —

— _ — —

5 121 12 974 1072 2 002 2 092

— .

60 502 31278 45 105 30 258 16 891 18 432 7 284 16 638 4 571 5 014 3 989

6 524

29 597 42 795 46 206 52 102 44 579 71193 33 991 39 659 54 497 224 442 42 706 54 775 20 884 17 518 12 992

134 434 143 146 147 750 119 831 141 690

34 378 108 212

12 388 34 449 1696 4 775 — — — 89 486 630 873 298 378 404 541 1 256 703

— — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — —

445 803 437 272 545 296 649 922 712 257

547 915 535 590 387 732 330 261 322 892

— —

268 022 103 266

— 1 5286228

254965 774 408345136 315 357 467 672628 436 1 514 626910 484 1137 377 2 288139 143 844 174 771 21 5S6 584

204¶Industrien Järnvägarna Handelsflottan Allmänna verk Livsmedelsnämnderna (kortved) Övriga

4 1 3 5 2 1 8 kbm 4417208 » 805 402 » 2 077 632 » 3 022 307 » 7128817 » Summa 21586 584 kbm

Försäljningspriser.

1. Vedpriserna före november månad 1918. Med undantag för den s. k. kortveden, vid vilkens försäljning tillämpats särskilda grunder (se nedan), har försäljningen av kommissionens ved före november månad 1918 med vissa mindre undantag; skett enligt principer, för vilka här nedan skall redogöras. Som allmän norm för försäljningen har gällt, att hushållsved försålts till beräknat självkostnadspris med tillägg av för varje ort särskilt beräknad genomsnittsfrakt. Ved till industrier, kommunikationsverk och därmed jämförliga konsumenter har levererats fritt mottagarnas stationer till ett för hela landet beräknat genomsnittspris. Detta pris innefattade i huvudsak kommissionens självkostnadspris samt en för hela landet beräknad genomsnittsfrakt. Industriella anläggningar. För försäljning till industriella anläggningar, vartill hänfördes sådana industrier, vilka jämlikt förordningen den 13 juli 1917 angående reglering av bränsleförbrukningen måste söka tillstånd att använda bränsle gällde följande priser per kbm, fritt köparens station: l:ma » » »

barrved alved björkved bokved

kr. » » »

20-00 22-00 24-00 26-00

2:da barrved » alved » björkved » bokved

kr. , » »

17-00 18-50 20-00 22-00

För stubbved och tugg fastställdes följande minimipris per kbm, fritt köparens station: stubbved (35 % fast) l:ma trätugt » ristugg (tugg av l:ma och 2:da ved jämte därtill hörande ris) 2:da ristugg (tugg av rent ris eller grenar)

^ r 12-50 » »

129'5o 7- _

Ovanstående priser tillämpades till och med den 14 juni 1918, efter vilken tidpunkt kommissionen till följd av den beslutade förhöjningen av frakttaxorna vid järnvägarna ansåg sig nödsakad att vidtaga viss förhöjning i priset å ved för industriella ändamål. Efter denna förhöjning utgjorde priserna per kbm:

205 l:ma » » »

barrved alved björkved bokved

kr. 23 00 » 25-00 » 27-00 » 29*oo

2:da barrved » alved » björkved » bokved

kr. 2O00 » 21-50 » 23*00 » 25'00

Priser å v e d för järnvägar. — För ved till statens järnvägar voro fastställda följande priser: För lokved, som levererades till s t a t e n s j ä r n v ä g a r , debiterades följande belopp: a) vid leverans för lastning vid linje- eller sidospår samt vid stationer. belägna dels norr om Mellansjö och dels vid tvärbanorna Ljusdal — Hudiksvall och Kilafors —Söderhamn: l:ma » » >

barrved björkved alved bokved

kr. pr kbiu 15*00 » » > 18-oo » » » 16-.ÖO » » » 1950

2:da barrved » björkved » alved » bokved

kr. pr kbm 13*00 » » » 15*00 » > » 14-00 > » » 16-.">o

b) vid leverans vid Mellansjö och stationer belägna söder om Mellansjö med undantag av de stationer, som äro belägna utefter ovannämnda tvärbanor, tillkom 2 kr. per kbm. För lokved, som levererades till enskild järnväg, skulle de belopp debiteras, som under a) härovan angivits, under förutsättning att veden emottogs utefter linjen, eller, då så för bränslekommissionen var förmånligare, vid station. Påkallades leverans däremot vid station, ehuru S a m köming till linjen varit fördelaktigare, debiterades de ökade körkostnaderna mottagande järnväg. Vid leverans såväl till statens som enskilda järnvägar skulle i första hand levereras av den ved, som fanns tillgänglig utefter köparens egen bana. Behövde i särskilt fall leverans ske från annan plats, hade köparen att vidkännas de lastnings- och fraktkostnader, som betingades för vedens transport från upplag till övergångsstationen vid egen bana, dock med iakttagande av, att dessa kostnader inklusive vedpriset ej finge överstiga priset på industrived. Priser å v e d till enskilda personer, a) Beträffande de allmänna bestämmelser, som gällde för erhållande av hushållsved mot avlämnande av bränslekommissionens vedkort, s. k. kortved, hänvisas till vad härom närmare omförmäles under avdelningen "Hushållsförbrukningens vedbehov". Ifrågavarande ved, vilken, i överensstämmelse medförordningen om regleringen av bränsleförbrukningen, tillhandahölls de myndigheter, vilka inom kommunerna omhänderhade regleringen av bränsleförbrukningen, betingade ett pris av 12 kr. per kbm prima bokved, 10 kr. per kbm prima björkved och 8 kr. per kbm prima barrved, fritt banvagn säljarens station. Till ovan angivna priser lades dessutom en för varje ort beräknad medelfrakt, som dock ej fick överstiga 4 kr. per kbm.

206¶Såsom exempel på storleken av ifrågavarande medelfrakt må här nedan anföras vissa exempel för olika orter i riket. I priset ingår ett visst mindre belopp motsvarande lastningskostnaden. Medelfrakt till den 16/e 1918 Stockholm... (5-oo Uppsala 250 Nyköping ... 176 Motala 2-00 Norrköping... 300 Vänersborg... 2-oo Växjö 1-50 Malmö 460 Ystad 3-50 Falkenberg... 2-00 Göteborg ... 7-oo

Medelfrakt /« 1918—30/io 1918

770 5-oo 3-?>o 3-8 0 550 4'40 380 8oo 6-50 650 7-oo

Medelfrakt till den 15/<; 1918 J ö n k ö p i n g . . . 1*60 Skövde 2*00 Karlstad 200 Arvika 1*50 Falun loO Gävle 2*50 Sundsvall ... 2*50 Östersund ... 2-50 Umeå 2*00 Haparanda... 2*50

Medelfrakt /e 1918—30/io 1918

330 380 4\T0 400 2-00 400 5oo 550 4-40 4oo

E n kbm l:ma björkved (kortved) betingade sålunda i Stockholm ett pris av 10 + 4 kr. = 14 kr. men exempelvis i Karlstad under vintern 1917/1918 ett pris av 10 + 2 kr. = 12 kr. och under hösten 1918 ett pris av 10 + 4- 5 0 kr. — 14' 50 kr. b) A hushållsved utan kort gällde följande grundpris per kbm, fritt säljarens station: l:ma barrved » alved » björkved » bokved

kr. 13-o o » 14*00 » 15-oo » 17'00

2:da barrved » alved » björkved » bokved

kr. 11*00 » lToo » ll'OO » 14-oo

Även ifrågavarande ved levererades fritt köparens station, varvid till det angivna grundpriset lades den för varje särskild ort bestämda medelfraktkostnaden jämte lastningskostnaden i överensstämmelse med vad ovan omnämnts beträffande kortveden. E n kbm l:ma björkved avsedd för hushållsförbrukning kostade sålunda i Stockholm intill den 15 juni 1918 21 kr. (15 + 6) samt från detta datum intill utgången av oktober månad samma år 22*70 kr. (15 + 7*70) men i Karlstad resp. 17 och 19*50 kr. Till samtliga ovan angivna priser ägde livsmedelsnämnderna lägga skäliga distributionskostnader. Priser å v e d för fartyg. Intill den 26 april 1918 gällde för fartyg samma bestämmelser som ovan angivits beträffande industrived. Efter sagda datum tillämpades följande prisbestämmelser: Veden levererades vid vedstationer, vilka voro av tre slag: a) l:sta klassens vedstationer, där bränslekommissionen höll ved ständigt tillgänglig för den regelbundna trahken. Samma priser som för industriella anläggningar (undantag Stockholm och Göteborg).

b) 2:a klassens vedstationer, där bränslekommissionen tillhandahöll ved endast i begränsade kvantiteter. l:ma björkved » barrved » biandved

kr. pr kbm 19'00 » » » 17-oo » » » 18-o<>

2:<la björkved » barrved » biandved

kr. pr kbm 17-00 » » » 15-00 » » » 16'00

c) 3:dje klassens vedstationer, som utgjordes av den strand, dit veden lättast kunde föras. Priset 2 kronor lägre än vad ovan angivits under b). Priser å v e d för övriga förbrukare. — Exempel på förbrukare till denna grupp äro allmänna verk och inrättningar, vilkas lokaler uppvärmdes medelst centralvärmeledning, samt andra konsumenter av värmeledningsbränsle inom Stockholms planlagda område, skolor, banker, badinrättningar, gasverk och industrier, som icke behövde tillstånd av bränslekommissionen för att få använda bränsle, jämte på grund av särskilda beslut av bränslekommissionen bagerier, vissa mejerier och vissa statsunderstödda potatistork eri er. Vid försäljning till dessa hava samma priser gällt som tillämpades vid försäljning till enskilda hushåll utan kort. 2. Vedpriserna från och med november månad 1918. Till följd av det år 1918 genom stenkolsimporten och andra omständigheter förändrade läget på bränslemarknaden tog emellertid kommissionen under övervägande, huruvida jämkning borde ske i de förut tillämpade grunderna med avseende å vedens försäljning. Försäljningen skedde efter denna tid till sådana priser, som med hänsyn till vedens beskaffenhet och prisläget i olika delar av landet kunde erhållas. Veden avyttrades sålunda på ett fullt affärsmässigt sätt med huvudsyfte att åstadkomma en snar försäljning. Med tillämpning av nyss antydda grunder för försäljningen ivpphörde prisberäkningen med medelfrakt. För att emellertid de industrier och därmed jämförliga konsumenter, vilka ur transportsynpunkt voro ogynnsamt belägna i jämförelse med andra sådana vedförbrukare, icke skulle bliva ogynnsamt ställda i prishänseende, har bränslekommissionen ansett en efter förhållandena anpassad utjämning av priserna bort äga rum. Sedan emellertid Kungl. Maj:t den 6 november 1918 meddelat sitt beslut, att bränslekommissionen skulle, så snart ske kunde, avvecklas, frångick kommissionen fullständigt de tidigare tillämpade försäljningsgrunderna och sökte i stället vinna avsättning för veden enligt ovan omförmälda affärsmässiga principer. Det förändrade försäljningssättet kungjordes offentligt i tidningarna, och organen i landsorten erhöllo fullständiga direktiv av kommissionen.

208¶För att åskådliggöra, vilka priser, som tillämpades vid denna affärsmässiga avveckling, meddelas i nedanstående tablå ett för varje månad under tiden november 1918—december 1920 beräknat medelpris per kbm för l:ma barr och. l:ma björk. Vid sidan härav har för belysande av kommissionens prispolitik även meddelats det av socialstyrelsen • för ifrågavarande månader publicerade, i fria handeln gällande detaljhandelspriset å motsvarande vedkvaliteter, vari dock kostnaderna för hemkörning äro inberäknade. l:ma barr Ar och månad

l:ma björk

SooialstyrelSocialstyrelAv bränsle Av bränsle- sens detaljkommissionen sens detalj- kommissionen liandelsnoteförsåld ved li andelsnote- försåld ved ring ring

1918 November. December.

17-1 171

19-9 19-7

19.1 19-1

•23-3 23-5

1919 Januari Februari .. Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober .. November., December..

17-1 17-1 17-1 17i 171 17-1

19;; 18'9 18-5 18-5 18-5 18-5

23-1 22-7 22'3 22-5 22-3 22-5 22-3 22/ 23-o 23-7

25-o 26-2 26-4 28-o 29-« 31-0 31-7 31-o 31-4 30-9 29-:.

1920 Januari Februari .. M ars April

Maj Juni Juli Augusti September Oktober .. November.. December..

15-9 14-8 14-s 14-T 14-7 14-7

18-6 18-5 19'5 20-1 20-4 20-3

19-1 19-1 19-1 19-1 19-1 19.1 18 o 18-1 17-7 17-7 18-0 18-0 18-0

14.5 14-5 15-s 16-3 16-a 16-3 16-3 17-7 17-7 19-0 19-0

20-7 20-» 21.o 22-3 23.8 24-s 25 a 25?. 25-3 24-0 23*2

18-0 18-0 19-3 20-7 20-7 20-7 20-7 22-3 22-3 22-7 22-7

17-Ö

24-s 25-1 25-5

209¶B. Hushållsförbrukningens vedbehov. K o r t v e d e n . Enligt bränsleförbrukningsförordningen ålåg det bränslekommissionen att i första hand tillgodose den enskilda hushållsförbrukningens oundgängliga behov av bränsle. Ved för sådant ändamål skulle tillhandahållas de lokala livsmedelsmyndigheterna till ett pris av 10 kr. per kbm. l:ma björkved och 8 kr. per kbm. l:ma barrved fritt banvagn å station, belägen så nära den ort, där veden skulle användas, som förhållandena medgåve. Den 7 september 1917 bestämde Kungl. Maj:t, i enlighet med av kommissionen avgivet förslag, att den kvantitet för hushållsförbrukning, som envar skulle äga rätt att före den 1 juli 1918 bekomma till ovannämnda pris, skulle högst utgöra, för personer, bosatta i Norrbottens och Västerbottens län 3 kbm., för personer bosatta i Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs län 2 kbm. samt för personer bosatta i övriga delar av landet 1 kbm. per person, dock att varje hushåll icke skulle äga bekomma större kvantitet än som belöpte å 5 personer. För personer bosatta i Norrbottens län blev sedermera genom nådigt brev den 14 december 1917 den kvantitet, som envar skulle vara berättigad erhålla, höjd till 5 kbm. Vid bestämmandet av den kvantitet ved, som skulle utlämnas till nedsatt pris utgick man från att de minst bemedlade hushållen skulle få sitt oundgängligaste bränslebehov tillgodosett till ett icke allt för högt pris. Däremot var det ej avsett, att hela hushållsbehovet härigenom skulle täckas. Vid inköp av ved, som ytterligare krävdes, ägde hushållskonsumenterna full frihet att hänvända sig till kommission eller öppna marknaden. Bestämmelser av samma innehåll meddelades av Kungl. Maj:t beträffande regleringsperioden 1918 — 1919 den 20 juni 1918. Kommissionen erhöll beträffande såväl regleringsperioden 1 9 1 7 — 1 9 1 8 som 1 9 1 8 — 1 9 1 9 bemyndigande att i ovanberörda bestämmelser angående kvantiteten göra modifikationer i fråga om personer, som hade bostäder i hus med centralvärmeledning, varjämte Kungl. Maj:t föreskrev, att kommissionen skulle äga leverera ifrågavarande ved till vederbörande myndigheter fritt köparens station och därvid debitera en av kommissionen beräknad medelfraktkostnad, dock högst 4 kr. per kbm. Bestämmelsen om medelfraktkostnaden hade sin grund i följande förhållande. Den så kallade kortveden skulle, såsom ovan nämnts, leveBränslekommissionen.

reras till vederbörande livsmedelsmyndiglieter fritt banvagn å station, så nära den ort, där veden skulle användas, som förhållandena medgåve. Vid leverans på nyss angivet sätt skulle leveransen i de flesta fall komma att ske å platser som legat förmånligt i förhållande till avverkningsplatsen. Det hade sedermera ankommit på vederbörande lokala myndigheter — ej bränslekommissionen — att från leveransorterna förskaffa veden till konsumtionsorterna. För att underlätta livsmedelsnämndernas arbete i detta avseende åtog sig kommissionen att leverera veden å konsumtionsorterna i av nämnderna rekvirerade kvantiteter mot erläggande av en medelfrakt, som på förut angivet sätt uträknats särskilt för varje ort, dock med rätt för kommissionen att maximalt uttaga f}7ra kronor. A vissa orter översteg emellertid, särskilt efter järnvägsfrakttaxornas höjningar, medelfrakten det fastställda maximum, varför kommissionen härför drabbats av förlust. Särskilt har så varit förhållandet i Stockholm, Göteborg samt ett flertal platser i Skåne, till vilka orter långa transporter nödvändigtvis måst äga rum. Vidare bemyndigade Kungl. Maj:t den 12 oktober 1917 bränslekommissionen att giva de för livsmedelsregleringen tillsatta lokala myndigheterna de uppdrag, som erfordrades för genomförande av föreskriven reglering av bränslekonsumtionen. I anledning härav uppdrog bränslekommissionen åt livsmedelsnämnderna att biträda vid reglerandet av förbrukningen av ved. Kommissionen utfärdade vidare — jämlikt Kungl. Maj:ts föreskrift i samråd med av folkhushållningskommissionen för ändamålet särskilt bemyndigade delegerade — instruktioner för livsmedelsnämnderna att biträda vid reglerandet av hushållsvedförbrukningen beträffande dels regleringsperioden 1 juli 1917 — 30 juni 1918, dels ock perioden 1 juli 1918 — 30 juni 1 9 1 9 . Den billigare hushållsved, som sålunda tillförsäkrades konsumenterna,, tillhandahölls av bränslekommissionen mot s. k. vedkort *, vilka, i jämförelse med priserna å annan hushållsved än s. k. kortved, medförde en rabatt per kbm. motsvarande dels ett belopp av 5 kr. 50 öre, dels ock det belopp, varmed fraktkostnaden för resp. ort översteg den beräknade medelfraktkostnaden av 4 kr.

1¶Vedkorten (tryckta hos Jacob Bagges söner) distribuerades genom livsmedelsnämnderna vid tvenne tillfällen dels hösten 1917, dels hösten 1918. Vardera kortet berättigade till inköp av 1 kbm. osågad staplad ved, varje kupong till 1/io härav (1 hl. staplad huggen och sågad ved). Korten bestodo av talong och 10 kuponger. Överst till höger å talongen ordet »Vedkort», till vänster angavs det distrikt, inom vilket kortet gällde. Plats för innehavarens namnteckning fanns å 1918 års kort å talongens baksida, å 1919 års kort å talongens framsida. Varje kupong var försedd med kungl. kronor i olika färger för de olika distrikten. Korten voro t r y c k t a å vit och blå kartong, utan bottentryck. Korten trycktes för följande distrikt och i följande färger:

211¶Bränslekommissionens självkostnadspris fritt banvagn å lastageplatserna beräknades nämligen till 15 kr. 50 öre per kbm. prima björkved och 13 kr. 50 öre per kbm. prima barrved. Ur instruktionerna må anföras följande. Med anledning av Kungl. Maj:ts ovan omförmälda bestämmelse, att för ved, som utlämnades mot kort, icke finge beräknas högre fraktkostnad än 4 kr. per kbm., lämnades den föreskriften till livsmedelsnämnderna, att nämnderna, även om medelfraktkostnaden överstege sistnämnda belopp, icke ägde debitera konsumenterna högre medelfraktkostnad än 4 kr. I dylika fall ägde emellertid livsmedelsnämnderna bekomma restitution enligt nedan angivna grunder. I de fall, då ett samhälle tillförts ved medelst anlitande av såväl sjö- och järnvägstransportmedel som fordon, skulle all ved åsättas en, med hänsyn till de verkliga omkostnaderna, beräknad medelfraktkostnad. Tillfördes däremot ett samhälle ved uteslutande på fordon direkt från avverkningsplatsen, skulle ovan angivna grundpris gälla, därest drivningsvägens längd ej överstege 3 km. Överstege drivningsvägens medellängd 3 km., skulle till angivna grundpris läggas en av vederbörande länsbyrå fastställd fraktkostnad. Ved skulle emottagas av livsmedelsnämnderna eller det organ, som ombesörjde veddistributionen, antingen å banvagn eller i fartyg eller ock r om veden intransporterats medelst fordon, å anvisad upplagsplats. Därest ved ankommit järnvägs- eller sjöledes, skulle emottagaren godkänna vid avsändningsplatsen gjord uppmätning och sortering, som av fraktsedel eller konossement framginge. Sist omförmälda bestämmelse tillkom av följande skäl. Kommissionens åtagande att leverera veden fritt konsumtionsort medförde klagomål beträffande levererade kvantiteter, beroende på den hopsjunkning av veden, som uppstår under transporter och vilkens storlek är beroende av transportvägens längd. Erfarenheten hade därjämte visat, att ved, som vid mätning givit ett visst mått, vid ny uppläggning icke lämnade samma mått. Då åtagandet att leverera veden å förbrukningsorterna skett i konsumenternas eget intresse, hade den förlust, som på grund av på så sätt uppkomna undermål uppstått, ansetts icke böra drabba kommissionen, 1918 1919 Stockholms stad vitt, kronor blå; blått, kronor röda Göteborgs » vilt, röna; blått, » gröna Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands » gröna röda; blått, län. Städer : vitt, röda; vitt, D:o Landskommuner blått, » grönaNorrbottens och Västerbottens län. Städer vitt, röda; blått, » röda röda. vitt. D:o Landskommuner blått, > röda Götaland och Svealand (und. Kopparbergs län). Städer » blå (und. Sthlm och Gbg) vitt, röda; vitt, D:o Landskommuner blått, röda, vitt. » röda Storlek: 14'5 x 12-5 cm.

utan borde enligt kommissionens mening sådan förlust såsom en omkostnad för vedanskaffningen påläggas vedpriset vid distributionen och sålunda i sista hand drabba konsumenten. Samhällenas vanliga veddistributörer, vedhandlarna, hade också räknat med denna hopsjunkning och därför vid fastställande av sina distributionskostnader pålagt ett visst belopp för täckande av den förlust, som härigenom uppstått. I en hel del fall lämnades dock av skälighetshänsyn gottgörelse till livsmedelsnämnder för sammansjunkning av ved vid transport. I fråga om distribueringen av ved inom samhället meddelades den föreskrift, att skäliga distributionskostnader finge av livsmedelsnämnden eller motsvarande organ påläggas. Varje hushållsföreståndare, som för sitt hushåll önskade erhålla ved till nedsatt pris, skulle anteckna sig å särskilt därför avsedd blankett, vartill bränslekommissionen tillhandahöll formulär, ävensom lämna i formuläret begärda upplysningar. Om hushållsföreståndare av en eller annan anledning varit förhindrad att inom av livsmedelsnämnden fastställd tid anteckna sig för erhållande av ved till nedsatt pris, var hushållsföreståndaren ändock berättigad att erhålla vedkort, därest anteckning därom egenhändigt gjorts å formulär, avsett för den fastighet, i vilken hushållsföreståndaren vore bosatt. Hushållsföreståndare, som ej antecknat sig för sådan ved före den 10 december 1918 för perioden 1918 — 1 9 1 9 hade förverkat sin rätt härtill under regleringsperioden. Beträffande regleringsperioden 1917 — 1 9 1 8 gällde i detta hänseende den bestämmelsen, att nämnden skulle senast den 15 november 1917 hava rekvirerat vedkorten. Sist omförmälda tidsbestämmelse jämkades gång efter annan. A rekvisitioner inkomna efter den 1 juni 1918 utlämnades emellertid icke vedkort. Den ved, som efter nu angivna grunder av bränslekommissionen ställdes till förfogande, fick utdelas till enskilda endast efter avlämnande av för ändamålet avsett vedkort. Varje kort gällde för en kbm staplad kastved. Kortet var personligt och fick ej överlåtas. Utan att kortinnehavarens namn och adress var antecknat å talongen var kortet ogiltigt. Lös kupong gällde icke. (Jfr i övrigt noten å sid. 205.) I ovanberörda formulär skulle lämnas uppgifter beträffande hushållsföreståndarens namn, antal personer, som tillhörde hushållet, antal vedkort, som önskades, antal vedspisar, antal rum, som uppvärmdes medelst centralvärmeledning, av livsmedelsnämnden beviljat antal kort till ägare av fastighet med centralvärmeledning och till hushållen i fastigheten. A formuläret fanns slutligen en kolumn, avsedd att ifyllas av hushållsföreståndaren såsom kvitto å emottagna vedkort. Vedkorten skulle rekvireras hos bränslekommissionens vedbyrå i Stockholm inom viss bestämd tid, nämligen beträffande regleringsperioden 1917 — 1 9 1 8 enligt vad ovan sagts samt i fråga om perioden 1 9 1 8 — 1 9 1 9 senast den 15 december 1918.

213¶Särskilda bestämmelser tillämpades beträffande personer boende i värmeledningshus, i det att personer, som bodde i lägenheter, vilkas samtliga bostadsrum uppvärmdes medelst värmeledning, ägde bekomma hälften av de på hushållet belöpande vedkorten, under det att de övriga vedkorten skulle tilldelas husvärden. I värmeledningshus, där eldstad för ved icke fanns, tilldelades alla kort husvärden. Sedan vedkorten kommit vederbörande livsmedelsnämnder tillhanda, hade dessa att omedelbart ombesörja utdelning av korten till därtill berättigade. Sedan vedkorten blivit utdelade, skulle inom viss tid, för perioden 1017 — 1918 senast den 10 december 1917 och för perioden 1 9 1 8 — 1 9 1 9 senast den 15 januari 1919, å därför avsedd blankett redovisning över emottagna och utlämnade kort avgivas till bränslekommissionens vedbyrå, därvid överblivna, icke utdelade kort skulle återsändas. I samband därmed skulle i och för kontroll till vedbyrån överlämnas samtliga de formulär, vara konsumenterna antecknat sig för erhållande av vedkort, vederbörligen ifyllda. Sedan all ved å ett vedkort emottagits av kortinnehavaren, skulle talong överlämnas till livsmedelsnämnd eller distributör, och skulle dessa talonger, om kommissionen detta påfordrade, insändas till bränslekommissionens ekonomibyrå. Beträffande debiteringen av kortveden gällde följande bestämmelser: All ved debiterades efter de priser, som vid leveransen voro gällande för hushålls ved utan kort. Livsmedelsnämnd, som före den 10 juni 1918 rekvirerat sitt vedbehov för bränslesäsongen 1 juli 1918-—30 juni 1 9 1 9 , erhöll, därest vederbörande kommun iklätt sig betalningsansvar, kredit till den 1 november 1 9 1 8 . I övrigt skulle likvid erläggas senast 30 dagar efter emottagen faktura. Redovisning för den ved, som sålts mot vedkort, skulle avgivas till bränslekommissionens ekonomibyrå genom kupongernas insändande den första i varje månad med bifogad specifikation enligt fastställt formulär. För varje kbm., som enligt sålunda gjord redovisning inköpts från bränslekommissionen och försålts mot vedkort, krediterades nämndens konto med en restitution av 5'5 0 kr. För de samhällen åter, där medelfraktkostnaden översteg 4 kr. per kbm., utgick restitutionen med det b e k ^ p , som motsvarade skillnaden mellan för hushållsved utan kort fastställt pris å banvagn eller i fartyg konsumtionsortens station och kortvedens grundpris med tillägg av 4 kronor per kbm. Kommissionens försäljning av s. k. kortved upphörde den 1 juli 1919. Slutresultatet framgår av omstående tabeller. Kommissionens förlust å kortveden — oberäknat fraktförlusten •— återfinnes däri under rubriken "Av kommissionen härför till livsmedelsnämnden utbetalad restitution". Av den nyss omförmälda sammanställningen framgår beträffande det ekonomiska resultatet, att under bränsleperioden 1 9 1 7 — 1 9 1 8 kommissionen led en förlust på kortveden av 7 798 953 kr.

214 1

o o

•*

ib »b i t ib ib ib i b ib i t o i t i t io i t i c i : i ^ >c i t i t >ct i t i t i t

I t

ib do

c o

= 3

»o H I

»o UGI i o

»o r~

ert t o

»o i o

iri

0 O"

QQ CO i

s 3

2 c3 3 «

a cc!

a •" J- o

E 3

cr. c/

här aid

i CöD £J

C72

3 Ö

O TJI

immi ndei

fl|

-ö

•rH

CD C 3

> «

, c cS

»c

»o

CO O

O H

O O

O ^

C W

M O

O i O C

n O

O C O O O O » O ^ C O ' —

C O ' ^ O t ^ - H l ^

O O

O O ' O O I ^ - O ^ O

i'- ös t^ ^ - t ös ob -^ ib i c d o

i—I

—-1

lOr-1

1—1

i—Ii—Ii—i

c»

Crt

CM W

O i O

i i ^

i—I

1 1 «b

I t

o o

Ös cb c

~o o

co i t

r H OS

00 Ol

i t

1—i

o f— o

TH t-»

7—1 T—

c—

CO CO

o o

cb C

és

r H

co i t : r H OS

"«*. Ol

00¶Ol O Ol

^* ©

C3 3

r-^

iC ^1

C" CTi

O O

W5 ^

IO t -

r-i

IO t^

o GO

CM " *

r H

T—

t Crt

o - o —1 Crt

O >-"2

»O iH

i-~ t^

O t^

iO T-1

IO ir^

-M

L—

rH LO

o CS

1 1 1 oc

1-H

-+ CC

^ I C N - H O C O i - I O O O i - l c ^ i O ^ l C ^ O ^ C O a i c o r i T T i c M C O ^ T

•* cb i ös r* i s » - H i f i H c b r ( i ö 6 ö i - i t . H 6 c 5 ) ^ i i b ö ö roNCfi-tcBO-tcOTtr-iaxiHTfos^xoocscocoic c c x a s o x r o c s i T f o c s o o c s c s x w c O r - 1 H co 10 •+ 01 cocot^ocficoco^oocBOst-ioxcirt^NOHOSTtH

— oeri Öl o er

'-"S

co'+OOCOi^-rJ-COCOrfCM-Tj-^t-cOr-i

—1

'-O

i—i

—1

CTJ

o i i—i as o i I H co i—i o i o i o i

•<*

t-^

Crt

011—11—i

er co

er os os

i—i c <M - *

o ib

er Ol

* 5 CO —1 T3

3 :c3

0 sa a © 1* a 3 c

c3 rS

"3 — a -^'

:c3

•

3 o | °HH CO CO

co 3 "• t » :c3

P* CO

s sa C3 > "3 B 3 "8 • -«| "O r

I>-

oc iO

O l i—

tro rH

er ö:

O l CC T+

o © ©

er co

s oo

Ol - t

OOOOOi-li-ICCOasiOCDl-tDOiOcrtCOGOCMiCTt-COGOTll e r Tf a : i t o : x • * i ^ co • + r co o cs x t » - t c o co i — M ^ x i ^ - t o i - * ZD o t ^ o i as i t i t i t co o as as t ~ t - as o i o o oo co co O E c o a c o c o c o c o L ^ i t r J i H T t o i H i - i c J i c R O c x c o t ^ i t

I O

»t CO1

1 1 00

i—i - t CO

Ol t» Tf

• *

t > t ~ OS t > CO -Hl—1 rH

C O X N C O r i t H - + 0 5 l t O S H C O L - H i H H C O X H T f H M H H CO H H Ol

CO-tOlOSH-fCOitOCOitX C M er O i ! C i t O O C CO H i O C 0 - * O l c t - - C C 0 i — ' 0 S t ~ r H C 0 0 C 0 0 C M t - O © i t t ~ O C 0 - t i - t X O S ffi CO CO H T J I H X X L ^ i t i t t T O l T h O l CC S CO • * i t o O i t X t ^ i C T H ^ i C C O ' * t ^ CO I t 0 0 * + r H -rfr f i£

M c : a _ c. a ^ CO

OSI CO

HH ,

1—1

lO Oi

i—i i—i co i t CM

r»

t»

= -H

eg 3

Ha CS

Ti t—

, ~ cSC

:o3

L K t t - i O - M ( • H c c C M O C S H H C O O l X t + O t ^ CM CO H X C M C O W H t ^ T t X X ^ C O i O H - t H t ^ X i C X X H C O H e H s H i s o oo o o i n • * a »c s c H c o H i ; i t H i » i > o i a o o i o c os ^ • + i - n o o i H o t * CM i t H x x M M o i cs

o M o

C o

T *

'*a»

Tj-CMCOt-COi-iCO

C/J

"cS

Ö :G<S P.

_, a

•n

*OT

r-(

1-1

r *

00 t > ( M t ^ l ^ ! C 3 5 X M C C » C 5 C n O - * X r H O r X C C i C M ' C O C O 10 co i—i o o i ^ as oc• Tti - t - 1 - CM i—i oo c oo •*£ cs i—i co CM OO ZC ~JD l > - t O X H i I H H S O O ( M 2 H S M X X ( N i ! : 0 0 5 » O t » eJ—< O »O OS 00 i C O CO CM ic: CM 5C S O . ^ t C t » © CM iCI lO i C O OJ CM O OJ eo OS O ••* t ^ r t X t » X X H t > O C 0 H C ^ r l ' CO

-g

S o i^l

>."5 »o ert o

to i n ic i o i c i c i o »^ i c ir: ic i n cc »o »c i o if: i s i c i s i c i s i o *^

i—1 i—1 O l i—1

' -1 C

C M i H - t M - t ^ C M T t - t C M O r - i t - C O i C c X X S H a s r t C M C M i S i C ^ t ^ C f i O W M O K E H i C m O T f H O i a O N C X O ' * C M i c ; x c c o i c o c c o i c o ( M i - i x c o x t ^ H H i c ; - t i > x c i c c o c~ o — co r-t co o CM co -.c >cr CM ^ cc os CM ••* ^ ^ • * i c os ^ i—i IC:

•Ö

•PH

ö cb ös t-- ib t - rti öq <c i

**r

Ö <D

O O . O O i C O - H ^ H O O r H O

d c

1 1

>o t o

i > i b cb - * d i i cb i b o-i i t » å i i d i H as 6 i b co i b i ös >b I > Tt cT - + i C iC (M J l a l ^ x ^ t x ^ t O - + i.C 00 l ^ i t M CO 00 OD w o i T f m o c i c ^ H c r s M H i C L ^ x o x o t - i ^ L O i C H c o o t ^ i c x c o o q T t c s ^ L ^ X T O i c o x - i x o o i ^ i — + ; e ^ • « 5 0 « H t » 0 0 ( M O N M O S T f ) C i - i O ) i ! : - + C ( N I > 0 ( M X CHHWCOW T— O l O l O i—i CO CM Ö l r-i O l i—i O l CM i—i i—i <-*

H-H

O O cO O »O Crt O O »O O lO O l * »O CO » O ^ O O i O W C - ! H r H * - * © 0 » C O - ^ . - I O » C 3 G C O ( M T H t —

co "3 rJ T 3 A3 o>

o o

a uft

o o

v t oc

r ^

GO IO

t— o

O l

35 c a , -a

i b i b i b i b i b i b »^ i b »^ i f : >c >c i b i c i c i;t i c i c i c >b i c ic; i b »c

;_ ""* 2 s

t - X H i C i O O ! C O I > t » T j l H T ) . 3 S i t CO -Tf 0 0 I t - r f CO I t CO r H i C -rf- CO It Ol 1-H

I—

LCO

-t 00

co1

rH Ol

!>•

O O

Il>

O i— I t l t CM i t CO r -

" ~*& © «* © oo

-i t O l H i t CO X vC Cft CM i t i t i t CC H cc H O CO CO O l i t O O i t X i t 3 ! H i t C C C 0 X l > O X C M H 0 1 t £ O i t t » C C C 0 ) t X O i * t-CSHitOlCOOlitCCCMOli+OlCOOOTtiCCOOlTfOtCH l O i t H C B C X i t i t H ^ c r o X C O C f i O C f i O l T f O i O l X i t O [ > CO S

Cf. T > H

I t

CC • * I t er;

CC H / i t

I t

CM I t i—i

T f CO I H

y-i

ö c •«* 00 o c er o OS

^*H

H*l

o c o c

oo ©

r H

3 -S

: c . «3 : co

: s

««

c Ö

" r S

H . g * Ä « „

:cS

å * « * » *

•rd R 2

co d rrj cSplcoai

„ JO Ii

r-•

C j r=3 H O _

•

M rt FQ 00 3 0 & p „ 3 ^

2 CD52

- å l s 8 , 1 . 1 ä 'fl a9 s - ä 1 . '8 8 21,

o 1 . 8 r§ 1 1 -g g

a s

3 C/}

c4 T

-t-i

co CO S ef

o _C

o ii _g p< £

oo o U <ä O JZ u J * ö O X> S :cö p :c3 O icS :cS S :o3 O

B la S o H? M M ö S M S W OH 53 ^ 0 > « Ö t> S r>Ä

215 p-

cä

•ts g • a P=>

-3 B

g S B O 5 =

as* 1

3 -*4 p,

£5

O O O O O O O O O W t ~ » r a » 0 :c .ra »ra »ra »c »ra »ra »ra »ra n A t | O

0 0 0 0 0 0 0 01-T»OCO »ra »ra »ra »o »c » c »ra »ra ; o i o . oo

»ra c 00 s- <

• *

ri s g

CM O 1 co c 31 CM O

»O 1—1 SO

- t Cf X c3

CM r- 4

»ra c era o <

sra

CM O 1 CO C 3 CM O 1

«* OI S5

-+ a2

c5 r- 4 CM r- 4

» • * rH !>•

1 1 !

H I 00 r - r CO 05 O O l CO 00 t » l O b CO iO ffi H - + O CS ffi t - t » 00 O: H CO CO 00 r lO' CM (M CO CM X CO X 00 O l o o r O CR s o ^ C O C O H ^ H b a O - t K i O O K O C O b C M O O i O - t f f i b M i : r b i : x co H T ) , co - t oo o i i o o T o i i c H - t o t - t — t -rf a s -+ i— CM -rf CO i—i CM CM CM CO CM l O CM CO CM CO CM i C CO CM i—1 i—i T-H

a 5 t

H —

o M

:B 2ö

u o

i s

5 £

>ra o »o »c o »ra »ra o o o o »c »ra »ra »c o o o »ra o-i o o »ra o »ra i o t « < t j i 4 n a > » o i . T i i ! ( i t > < s N ( å o l O O c t O H j x n . Q a ; •>* x se T * »o se x as as ö i x ö >o »o ^ t t ^ se t ^ - t >o ö i cb cb i-H - f CM s r CM i o - c co x -t- sr os x co i o t e CM I - I CO s r as CM CO — I h C S O l X M ^ C M C X t - C O C H M r O H C S t OiCt» co se t - t - se CM x >o se r-4 se as CM se I O - + co x - + t » os as t - co H c a b r c o o c o c o i r c o x r c o - t T t c o c t c o H X ic i—i i-J i—i CM i—i — i 4 i—i se^i i—it—Ii—ii—Ii—i CM i—i LN

s1 si

o P

J* .5

»c o i ^ o t - a> oo o

o o

»c o o »o a ; o i-^ o I H »ra cc o o »o o Z) »c »ra c-i i - »ra J-i o^ oo »ra »o c-i T-I I - I - I

o »ra as O

o O

C h H H O I H - i H i C O O O l C C b O C J X C O - t h C M H C O ^ i O as i— »o —4 co x o i se co x CM t-- t - - t t - x se as o - t o i - - t se o as >.o i—i i o o os- CM i—i co se x as CM CM I—I OS X I—I X as os r-t co - t t ^ i o - t o.- as x co x se x o i o - t x co os as o se se x se CM CM se i c o se t ^ co o CM ic: H CM o x H c o - j co i o i ; co • + CO CM-1 t—1 i—1 ( M C H T t i—1 —11—1 — i T t H i - 1 i—i

x j O r - i o - T ^ c s r f r c - ^ r r i - i i 1 - * » —

»c

i - s r - t c CM - t i o - t - t i - i x o s c c c M i — i - t c M c o - t o s x i - i s e se co >o i o CM se co o o - + x -rf as co i—i se i-i i-—t- CM CM co rt- no xcoosei—icMoO'-fcoi—ii-iOCMxxicoxi—icocoascM o o o t e i ^ n O i o t — t - i c s e o s c o t ^ x s c s e i O r ^ x a s ^ t - t ^ c M >o co - * x se o i TjTJ- -rf se co r » -»* i o - + >o ^t- as se •<* CM CO

g d X

-+ se

i -

OS X

-t -f

\- rof

»0

7-1 OS

OSCO

I—I

CD C O

B 5 x s

3, 2

4=9

« g

p»

i-H

l> CO X Cl CM

till allml heten u lämnat an vedkor

-5 s £

- i

O! ^

•is 9 °

i I.H

nmis rek t an edko

i = 2g a s « -

CM i -

<N rH y-t KS CO

9 r-i c»

x co x o i—i »o i o •—i co r-i »c - t co >o x - f i o CM i—i o ict as as se as o CM co co >o i.-- »—i -t co co i ^ x »—i CM x o os se co os x se se CM o as •»+ co os i ~ ^ f L ^ i o t ~ os se 01 se CM O O CM CM X X CO I—

-t

co or

l > X I S O O I O C6 T r-t i-H CO i O C.? i—i

CM a i - er

"* •*

.ra i -

^r< oo o

»o co so cc

'w PH o

<w : ~

- t 3 ! I - i - - CM O - f CT CC i O N CO O CO H CM L— CM i—i CO CM CM CM CM i—i - r f CM i—i

>o c-i »ra a> »ra o

xj. o

-H

I -

-T

T-I

»ra •«

»c

SC OS

l O CO »—I CM t - CO CM l O SC X

co os

^ f ,—i - r f O

•—i »O \C. a s l O X

-rf -rf l O -rf

OS i C - f t ~ O L^ -rf O O OS - r f ^ f X O i—ICOOSi—4Sei—ICOCMCOl—lt~CMCMr-H

SC CM CM

CM i -

»c

xC cC bO iO oK 6M "KaOi icObOHl CÖHci bO 4L d^ ri rH cH bX (b ÉO b HcboHCCHC X X C f i C O - t N C C S H CM O b O • + 1 0 T f r-4 i—1 CO CO i—1 CM

O L ^ c o i ^ a s o s s e c o o a s o c o o i o x x s o x o s c M - r f O s c c M O H co r - t H i o i c L- c c o CM O J rt - t c - + i o - + os ic: H i o i o O t - X b H C O M - C O i C H X H C O i O i C S O b C C O S H C C O S x co i : o b CM i o »o >o se - t o se sc i o sc »o o os se co i—i se I-H

I-H

CÄ

s OI OI Oi

»O

»o c

p H C M > O S C S O X S C X O C M C O a S S C O S C r - l - r f - r f X i — I C O - r f X C O

t -

os -rf se 1CM i - CM se —1

i— c co se co i—

co Tf

:. :

B « « * « *«

Stockholms 1 Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpnings Kronobergs Kalmar Gottlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och ] Älvsborgs län Skaraborgs » Yärmlands » Örebro » Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

B :

s rH

o o o oO

c c c c t"

T(4 i -

x j ^ i

73 SC

t- c as c

t»

xO CM

C C C i O O ) H C C S i O X i C - + X b X C O I > r * X X l > C M « H H OCM-tCOX030HOOCOXb03'sCHiOOT)iH;iCCOiC!Tl'. ascooL^asL^iO'secMcccMscxcoioseTf-Tfsct^-rf^fxco

wä

t -

i-H

e s xCMi ; HT-H t > i > e i - i C Hi-HHi-Ht » e o H i >

rH rH

| |

1—4

HH1

o o-

a» <

<N M

r-« »ra -^i

C M C C r H H t - O C O X H I ^ C M X T t C O C O T t i C O C M H X i O C M C O r t

> J2 *

-* o o»o a) co cf o si CM a i - er

-s • ^ 2

p»

B .-

1-i

O CD

«0

CO CO

ac rH

i-H

10 Ä

os -t

•*-H

X X

1-H

<£ *

o O

1 I

D» es •>•

1 os a3

l O »SO OS SO CC l O > o >Ct l O l O l O l O uO SC l O u O

r- »ra »o c i o »ra o o o »ra c-* »ra c-i »ra co »ra co o »ra i ~ o o o o ^ r i i C r C - t l ^ C - I O f M C O i H C ^ C S ^ r ^ i r a O - M O C O C ^ T - H ^ O

s •-

T-l

o c3 »ra c >

-. C O O O O O O C T . C 5 - 3 > r i O O O O O O O O O O O »O 00 iC iC lO O O »-"3 iC H* CT K O »O l O l O tO O UT IO t > » * lO l a SC »o > o l O » o > o »c; Å

r CM o x co r co o ic: i~- co ^ t t ^ ^ i t : CM x o >c L - se se i> x

,3* a

'So

•* 00 «0

t» io i c io io io io >o »c eb sr SD t - >o >o >o >o i o >c i o »c >o i.o x

a> —

:©

o c> »ra c 9 OS CX 5

2¶B a 5 c B 2 d

1.0 »o i o »o I O e o t » c o c o » o » o i o »o »o »o uo >o se »c se

o d

C O t C O O O O O O O i O O O C r . » C O O O O O O O O M O C O - * t - O O lO 'O O O lO CO C* CO oo tO »O i n »O »O »o »ra co o ura o t - 1< c i o i o

5* 01

-+0

1 H

Tt d co

03 A

73 S Ef 0

cocS

216¶Under bränsleperioden 1 9 1 8 — 1 9 1 9 uppgick förlusten till 11 336 315 kr. Vid fråga, huruvida dessa förluster borde täckas med särskilda medel r gjorde kommissionen, efter verkställd undersökning, gällande, att all prima ved kunde hava försålts till självkostnadspriset, vadan alltså på grund av Kungl. Majrts föreskrift kommissionen drabbats av förlust. I kungl. proposition till 1919 års lagtima riksdag (tilläggsstaten r 7 huvudtiteln, p. 28) hemställde Kungl. Maj:t därför, att riksdagen m å t t e till åtgärder för prisreglering å ved under bränsleåret 1918 — 1 9 1 9 å tilläggsstat för år 1919 under 7: de huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 5 miljoner kr. Vederbörande departementschef yttrade vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t i statsrådet, att den å kortvedsförsäljningen uppkomna förlusten givetvis borde i den mån den uppstått såsom en direkt följd av föreskrifter av kungl. brevet den 20 juni 1 9 1 8 ses fullt fristående från det underskott, kommissionens verksamhet eljest kunde komma att lämna, och liksom kostnaderna för övriga av statsmakterna i prisreglerande syfte träffade anstalter täckas genom anslag å riksstaten. I dylikt hänseende förklarade departementschefen, under erinran om, att på framställning av folkhushållningskommissionen till prisregleringsåtgärder beträffande vissa slag av livsförnödenheter under nionde huvudtiteln såsom förslagsanslag anvisats dels å tilläggsstat för år 1 9 1 8 ett belopp av 90 000 000 kr., dels ock å extra stat för år 1919 ett belopp av 10 000 000 kr., att han vore av den uppfattningen, att framställning till riksdagen borde göras om anvisande av medel för täckande av jämväl den för bränslekommissionen genom här ifrågavarande prisregleringsåtgärd uppkommande förlusten. I skrivelse den 12 juni 1919, n:r 7 B, anmälde riksdagen, att riksdagen till åtgärder för prisreglering å ved under bränsleåret 1918 — 1 9 1 9 i enlighet med vad i statsrådsprotokollet över finansärenden den 9 januari 1919 närmare utvecklats å tilläggsstat för år 1919 under 7:de huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag, högst 18 500 000 kr. Den sänkning i summan från 25 000 000 kr. till 18 500 000 kr., som av riksdagen vidtagits, hade skett på grund av inhämtade ytterligare upplysningar från bränslekommissionen rörande den väntade förlusten. Av ifrågavarande anslag, som endast avsåg ersättning för förlust å kortved under bränsleåret 1918 — 1 9 1 9 , har uttagits 11 045 267 kr. 36 öre; skillnaden mellan det uttagna beloppet och det belopp till vilket restitution för nämnda tid i verkligheten sammanlagt uppgått utgör restitution, som av olika skäl utbetalats efter år 1 9 1 9 . Anledningen till att förlusten för bränsleåret 1917 — 1 9 1 8 å kortved icke ersatts torde hava varit den, att denna förlust avsetts att täckas genom att vid vissa andra försäljningar betinga ett högre pris. 1 1 9 1 8 års urtima riksdags skrivelse den 19 december 1 9 1 8 , n:r 39, yttrade riksdagen härom, att kommissionen för täckande av sistberörda förlust belastat den till industriella ändamål försålda veden med en tilläggsavgift

av 1*6 5 kr. per kbm. samt pålagt en licensavgift av 4 kr. per kbm. för ved, som av industrien själv anskaffats. I skrivelsen anföres, att härigenom endast en ringa del av förlusten kunnat täckas, medan en annan del blivit täckt genom avgifter, som av bränslekommissionen ålagts handeln med bränsle i riket. Vad beträffar den ovan omförmälda marginalen å 1*6 5 kr. för industrien, torde denna icke i någon större utsträckning hava tillfört kommissionen motsvarande förtjänst av den anledning, att ved av industrierna icke utnyttjats på det sätt, som av kommissionen vid prissättningen antagits. A all industrived var nämligen pålagd en för hela riket gemensam medelfraktkostnad, som å vissa orter gav förlust men å andra orter lämnade förtjänst. Förtjänst skulle hava uppstått, därest industrier, som lågo nära avverkningsplatserna, i beräknad stor utsträckning köpt ved av kommissionen. Så blev emellertid icke förhållandet, medan industrier, som lågo i vedfattiga trakter, rekvirerade avsevärda partier ved, varigenom lång transport med dyra frakter måste ske. Så t. ex. måste props fraktas från Norrland till Skåne och till Stockholm samt Göteborg från långt därifrån belägna platser i landet. Detta vållade oerhörda förluster, och den marginal å 1*6 5 kr., varom riksdagen talat i sin skrivelse, tillförde därför icke kommissionen någon förtjänst. Under bränsleåret 1917 — 1 9 1 8 inbetalda kompensationsavgifter voro av så liten omfattning, att de icke täckte mer än en ringa del av förlusten. A n n a n h u s h å l l s v e d . För den vedkvantitet, som av enskilda förbrukare krävdes för hushållet utöver vad som utlämnades till nedsatt pris, den s. k. kortveden, funnos icke några bestämmelser, u t a n ägde förbrukarna inköpa sådan ved där de kunde. Bränslekommissionen ställde till livsmedelsnämndernas förfogande de kvantiteter, som erfordrades för fyllande av hushållsbehovet utöver kort veden. Vissa livsmedelsnämnder i riket visade sig dock vara obenägna att åtaga sig uppdraget att ombesörja distribuering av annan ved än kortveden. Härigenom blev följden dels att den stora vedköpande allmänheten bibragtes den uppfattningen, att bränslekommissionen ej var mäktig tillhandahålla större mängder ved till hushållsbruk än den relativt obetydliga mängden kortved, dels ock att åtgången av bränslekommissionens ved under den tid de stora behoven förelågo blev mindre än som beräknades. Hushållsförbrukare å många orter tvingades av den orsaken att upphandla ved och bränslesurrogat i allmänna marknaden till högre priser och av lägre kvalitet än om bränslet levererats från bränslekommissionen. Oaktat upprepade uppmaningar kunde en stor del av livsmedelsnämnderna ej förmås rekvirera sitt vedbehov i tid, varigenom rubbningar i distributionsplanen inträdde och bränslekommissionen fick vidkännas ej obetydliga merkostnader i frakter, hyror av upplagsplatser m. m.

218¶Det inträffade exempelvis att ved, som ursprungligen enligt behovsutredningen var avsedd för en viss ort och sålunda nedforslats till lämplig transportled, på grund av uraktlåtenhet från den livsmedelsnämnd, för vilken veden var avsedd, att inkomma med rekvisitioner, måste borttransporteras till annan ort. Härefter kunde vederbörande livsmedelsnämnd sent omsider inkomma med rekvisition, som krävde brådskande expediering. Ved från annan konsumtionsrayon måste då tillföras livsmedelsnämnden, som dock fordrade få för samhället fastställd medelfraktkostnad tillämpad. Livsmedelsnämndernas eller de kommunala organens mångenstädes bristfälliga organisation synes hava varit en bidragande orsak till betydande förluster under frakt- och räntors konton. Att emellertid kommissionens ved anskaffning varit av mycket stor betydelse för de enskilda förbrukarna, därom vittnar storleken av den vedkvantitet, som åtgått för detta ändamål. Omkring 6 000 000 kbm ved har nämligen försålts från kommissionen för hushållsförbrukning.

219¶C. Vedbehovet för industri, samfärdsel m. m. J ä r n v ä g a r n a s b e h o v a v o c h tillhandahållande m e d bränsle. Såsom ovan å sid. 49 ff. omförmälts började järnvägsstyrelsen förvintern år 1917 planera för vedeldning av lokomotiven å statens järnvägar norr om Krylbo. För handhavande av de ärenden, som rörde vedanskaffningen inrättades inom järnvägsstyrelsens maskinbyrå en särskild vedavdelning. Efter verkställda utredningar hemställde järnvägsstyrelsen den 10 april 1917 hos K u n g l . Maj:t dels om dispositionsrätt med tillämpning av förfoganderättslagen till de enskilda skogar, som voro belägna inom ett område av 3 km. å ömse sidor av statsbanelinjerna norr om Krylbo upp till lappmarksgränsen, dels ock att, utan hinder av de för allmänna skogar gällande förordningar, de kronoskogsområden, som voro belägna i närheten av statsbanan norr om Krylbo, måtte ställas till järnvägsstyrelsens disposition så till vida, att å dessa finge verkställas upphuggning av för statens järnvägar behövlig ved samt framforsling av densamma till lämplig plats vid järnvägslinjen. I n n a n denna framställning blivit behandlad, förordnade Kungl. Maj:t den 16 april 1917 om bränslekommissionens tillsättande. Kommissionens uppgift inneslöt att tillgodose transportmedlens behov av bränsle. Då järnvägsstyrelsen icke ansåg sig genom delgivning av nyssnämnda nådiga brev vara underrättad om, att kommissionen skulle omhänderhava jämväl anskaffningen av ved för statens järnvägar, uppstod en övergångstid, varunder järnvägsstyrelsens egen vedanskaffning fortgick, till dess Kungl. Maj:t genom skrivelse den 9 maj 1917 klargjorde, att denna anskaffning skulle skötas av bränslekommissionen. Järnvägsstyrelsen hade då uppgjort kontrakt om leverans av omkring 120 000 kbm. De priser, som i kontrakten betingades, varierade mellan 7 och 8*7 5 kr. per kbm. löst mått med leverans å station eller lastageplats, eventuellt banlinje. E n avsevärd kvantitet av veden skulle vara levererad före den 15 juli eller 1 oktober 1917. I kontrakten förband sig järnvägsstyrelsen därjämte att icke gentemot leverantörerna påfordra tillämpning av förfoganderättslagen. När sedermera bränslekommissionens avverkningar påbörjats samt riksvärderingsnämndens rotvärdepris blivit bekant, började de personer, som åtagit sig leverera till statens järnvägar, att söka komma ifrån de av

dem ingångna avtalen. Med hänsyn till det nya rotvärdet samt till a t t vedleverantörerna på grund av fördyringen av såväl häst- som mansdagsverken fått vidkännas högre utgifter för vedleveranserna än som kunnat vid kontraktens underskrivande förutses, höjde järnvägsstyrelsen priserna å den kontrakterade veden till i genomsnitt 11 kr. per kbm. Statens järnvägars vedbehov per år uppgavs år 1917 vara: lokeldning norr om Krylbo „ Laxå—Charlottenberg ,, Svartälvs järnväg „ Skövde—Karlsborg „ Örebro —Svarta hushållsved

960 000 kbm. 129 100 „ 2 300 „ 11400 „ 16 200 „ 132 800 ,, 1 2 5 1 800 kbm.

Till statens järnvägar har av bränslekommissionen levererats nedanstående kvantiteter:

År 1917 ,, 1918 „ 1919 „ 1920

194 741 kbm. 1 504 960 „ 666 847 „ 818 056 „ Summa 3 184 604 kbm.

I betraktande av de uppgivna behovssiffrorna måste de levererade mängderna anses såsom ganska avsevärda. Under år 1918, då vedbehovet för järnvägarna var kanske mest trängande, levererades kommissionsved till en myckenhet, som avsevärt överstiger det angivna normalbehovet. Den av statens järnvägar inköpta veden levererades på avtalat sätt i god tid, varvid följande principer tillämpades. Uppmätningen och emottagningen av veden skedde å överenskomna upplagsplatser samtidigt med bränslekommissionens uppmätning för likvidering av veden eller dess framkörning. Uppmätningen utfördes av bränslekommissionens ombud i närvaro och under kontroll av statens järnvägars banbefäl. Innan uppmätning skedde skulle veden besiktigas beträffande kvalitet och stapling. Beträffande kvaliteten gällde kommissionens vanliga bestämmelser i detta hänseende. Tillbörlig modifikation beträffande ovan nämnda bestämmelser gjordes vid leverans av timmer och props samt av kastved, som upphuggits före kommissionens tid i andra än ovan fastställda dimensioner. Mellan kommissionen och järnvägsstyrelsen överenskoms vidare om ett särskilt rapportsystem dels mellan länsbyråerna och kommissionen och dels mellan de förra och vederbörande myndigheter vid statens järnvägar.

221¶För eldning med inhemskt bränsle å enskilda järnvägar hava gällt samma bestämmelser, som gällt beträffande industrien. Leveranserna av ved till de enskilda järnvägarna hava sammanlagt utgjort 1 232 604 kbm. Å n g b å t a r n a s v e d b e h o v . Innan ännu inom industrien förmärkts att brist på bränsle var förhanden, kunde kommissionen konstatera att sjöfarten icke hade möjligheter att säkerställa sitt behov av inhemskt bränsle såsom ersättning för stenkol, som i mycket ringa utsträckning kunde ställas till sjöfartens förfogande. F ö r att icke sjöfarten skulle nödgas delvis stoppa beslöt kommissionen att upprätta vedstationer runt om efter kusten samt vid de viktigaste vattenlederna i landet. R ä t t stora svårigheter voro förbundna med arbetet att till dessa vedstationer transportera tillräckliga kvantiteter bränsle, då tillgången på användbart bränsle i vissa trakter var mycket knapp. Under första tiden var bränslekommissionen nödsakad att i stor utsträckning anlita sågavfall för sina vedstationer. Dessa vedstationer uppdelades i tre kategorier, l:a, 2:a och 3:e klass. Till klass 1 hänfördes stationer, vilka bränslekommissionen tillfört stora kvantiteter vedbränsle, och där sålunda under alla förhållanden bränsle fanns tillgängligt. Tillförseln av ved till stationer av denna kategori beräknades endast i ringa grad kunna ifrågakomma från närliggande skogstrakter, varför den ojämförligt större delen av erforderlig vedkvantitet måste medelst anlitande av järnvägs- och sjötransportmedel från avlägsna orter framforslas till dylika stationer. Stationer under klass 2 upprättades med tanke på att fylla behovet av vedbränsle för ångbåtstrafik insjöledes och i kanaler och förlades invid bryggor, som vanligen anlöptes. Ved till dessa stationer tillfördes från kringliggande orter, men beräknades transportkostnaden för framforsling av de vedkvantiteter, som erfordrades, betinga ett högre pris än om veden från avverkningsplatsen nedkördes direkt till närmaste strand. E n ä r vedlagret å station av 2:dra klass var beroende av tillgången å ved inom begränsad skogsrayon kunde ej alltid garanteras, att erforderligt vedbränsle fanns att tillgå å viss station. Vedstationer av 3:e klass utgjordes av den strand, dit veden lättast kunde av kommissionen forslas. Från vedstation av l:sta klass utlämnades ej större mängd ved på en g å n g än som oundgängligen erfordrades för fullgörandet av en resa. Från station av 2:dra klass däremot överläts, därest tillgången var riklig, större partier på en gång. Därest tillgången å en station av 2:dra klass var ringa, tillgodosågs däremot endast det oundgängliga behovet. Veden å vedstationen lämnades uppkapad i lämpliga längder; vedpartier, som försåldes å strand, levererades däremot i avverkningsfallande längder.

222¶För att utfå ved från kommissionens vedstationer skulle ångbåtsbefälhavare förete av kommissionen utfärdad anvisning. Till bunkerbränsle användes i stort sett sekunda barrved. Vedstationer av l:sta klass inrättades vid följande hamnplatser: Oxelösund, Nynäshamn, Dalarö, Norrtälje, Hargshamn, Gräsö, Gävle,. Norrsundet, Stugsund, Arnöviken pr Hudiksvall, Vindskärsvarv pr Sundsvall, Härnösand, Örnsköldsvik, Nordmaling, Holmsund, Kallholmen, Piteå, Luleå; Visby, Slite, Storungs hamnplats, Strömstad, Lysekil, Uddevalla, Göteborg, Falkenberg, Varberg, Halmstad, Hälsingborg, Landskrona, Malmö, Trelleborg, Ystad, Alius, Karlshamn, Ronneby, Karlskrona, Kalmar, Oskarshamn, Västervik, Norrköping, Stockholm; Trollhättan, Vänersborg, Åmål, Säffle, Karlstad, Kristinehamn, Lidköping, Mariestad, Otterbäcken, Hjo, Motala, Mem. A l l m ä n n a verk o c h inrättningar. Genom nådigt brev den 24 juli 1917 hade Kungl. Maj:t förordnat att tillsvidare, utan hinder av bestämmelserna i förordningen den 17 november 1 8 9 3 angående statens upphandlings- och entreprenadväsende m. m. samt § 47 i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, all ved från samma skogar med undantag av sådan, som erfordrades för försäljning åt statsinstitutioner och befattningshavare vid skogsstaten, ävensom all props och pappersved från nämnda skogar skulle ställas till bränslekommissionens förfogande, varjämte Kungl. Maj:t fastställt vissa grunder, enligt vilka virket skulle tillhandahållas kommissionen. I bränslekommissionens uppgift ingick emellertid jämväl skyldigheten att förse statens institutioner med deras behov av ved. Vad sådana allmänna institutioner beträffade, vilkas lokaler uppvärmdes medelst centralvärmeledning gällde enligt bränsleförbrukningsförordningen, att bränslekommissionens tillstånd måste sökas för eldning med ved, samt att tillstånd icke finge avse annat bränsle än sådant, som tillhandahölls av kommissionen eller anskaffades efter dess anvisning. För att en effektiv reglering av bränsleförbrukningen vid statens verk och inrättningar skulle kunna genomföras, syntes det nödvändigt, att all ved, som åtginge till dessa förbrukare, tillhandahölles av bränslekommissionen. Särskilt med hänsyn till transporternas ordnande skulle det givetvis innebära en fördel, om vedleveranserna till statsinstitutioner icke vore uppdelade på två olika myndigheter.. P å grund härav hemställde bränslekommissionen i skrivelse den 20 september 1917, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att tillsvidare försäljning av ved, som erfordrades för statsinstitutioner, icke skulle äga rum från de allmänna skogarna. Kungl. Maj:t förordnade den 12 oktober 1917, att försäljning av ved,, som erfordrades för statsinstitutioner, icke finge äga rum från de allmänna skogarna, avseende leverans efter den 1 januari 1 9 1 8 , därest icke bindande avtal om dylik leverans redan träffats.

223¶Vedförsäljningen till industriella anläggningar. Såsom tidigare omnämnts belöper sig den till industrien försålda veden till sammanlagt -4 135 218 kbm., vilken kvantitet med hänsyn till den rådande bristen på kolbränslen måste anses såsom synnerligen ringa, särskilt om man tager i betraktande, att under år 1 9 1 6 , då ännu god tillgång på kol rådde, årsbehovet av kastved för den svenska industrien uppskattades till 2 352 000 kbm. och av träavfall till 5 542 000 kbm. Det är sålunda uppenbart, att under tiden för kommissionens verksamhet och även under perioden 28 juli 1917 — 30 maj 1919, då förbud rådde för industrien att använda annan än från kommissionen inköpt ved, en högst betydlig försäljning av ved från privata skogsägare och vedhandlare ägde rum. För att i största allmänhet belysa i vilken utsträckning, som industrier av olika slag använt sig av ved, inköpt från kommissionen, meddelas nedanstående tablå, vari för olika industrigrupper dels upptagits den för år 1916 av kommerskollegium beräknade normalförbrukningen, dels ock för vartdera av åren 1917, 1918 och 1919 den från kommissionen inköpta vedkvantiteten.

Industrigrupper

Förbrukning 1916 i kbm.

F r å n bränslekommissionen inköpt ved i kbm.

Inköpt ved i % i normalbehovet

1917 M a l m b r y t n i n g o c h m e t a l l i n d u s t r i 825 180] 50 294 Jord- och stenindustri 684 233J 16 886 Träindustri 1560993 1294 P a p p e r s - o c h g r a f i s k i n d u s t r i . . . 3 124 875J 49 2 9 1 Livsmedelsindustri 4 7 8 592! 39 114 T e x t i l - o c h b e k l ä d n a d s i n d u s t r i .. 155 360: 9 335 Läder,hår- och gummivaruindustri 90 454 1024 Kemisk-teknisk industri 879455! 18 9 6 3 Kraft-, belysnings- och v a t t e n v e r k 25 948 205 446^ Summa 7825090

409 946 214 418 245 013 384 657 138 667 4 0 818J 16 490i 75 5231 367 088i

372 141 198 784 255 572 276 4 3 4 135 721 26 071 13 457 4 3 715 129 056J

6 2 0 1 8 6 1 2

49-7 313 15-7 12-3 29-0 26-3 18-2 8-6

45-1 29-1 16-4 8.s 28-4 16-s 14-i) 5-0

24-2

18-5

391 647:1 892 620 1 4 5 0 951 i

5.0 I

Det är givetvis ej möjligt att med ledning av ovanstående tablå bilda sig ett exakt omdöme av olika industrigruppers benägenhet att åtlyda den ovan omnämnda bestämmelsen. Inom vissa grupper, där inköpsprocenten är lägst, äro de låga inköpssiffrorna uppenbarligen att tillskriva den omständigheten, att vederbörande industrier såsom sågverk, pappersmassefabriker, tändsticksfabriker o. d. såsom biprodukter eller avfall vid fabrikationen erhålla betydande vedmängder, vilka självfallet med fördel kunnat användas för bränsleändamål. Med aktgivande på alla de brister, som alltid måste vidlåda jämförelser av dylikt slag, torde likväl såsom ett grovt mått kunna fastställas, att kommissionens vedanskaffning till industrien under tiden för den svåraste bränslebristen utgjort ungefär en fjärdedel av dess behov. Det torde slutligen böra påpekas, att i siffrorna för leveranser till kraft-, belysnings- och vattenverk ingå betydande ved-

kvantiteter, som använts av gasverken för produktionsändamål, ej till bränsleförbrukning i vanlig bemärkelse, vilket utgör förklaringen till att leveranssiffrorna i tabellen avsevärt överstiga behovssiffrorna. E x p o r t a v v e d . Efter överenskommelse med Brsenselsnsevnden i Köpenhamn levererade bränslekommissionen till Danmark 150 000 kbm. ved, varav 135 000 kbm. transporterades sjöiedes och 15 000 kbm. järnvägsledes. Leverans av dessa partier skedde från Kalmar, Blekinge, Hallands, Jönköpings och Kronobergs län.

225¶D. Stockholms vedbehov. Verkställda undersökningar rörande bränslesituationen i Stockholm för bränsleåret 1917 — 1 9 1 8 gåvo vid handen nödvändigheten för kommissionen att som en av sina första åtgärder inrikta sig på att säkerställa vedbehovet inom Stockholms stad och tillhörande församhällen. Under det att vedåtgången i Stockholm under åren närmast före krisen uppgick till cirka 525 000 kbm årligen, kunde förbrukningen för bränsleåret 1917 — 1918 icke beräknas komma att understiga cirka 2 000 000 kbm. Vittgående åtgärder krävdes alltså såväl för anskaffande av erforderligt bränsle som ock för detsammas transport till Stockholm och distribution därstädes. P å grund av den oerhörda ökning av tillförseln, som var att vänta, ansåg sig kommissionen icke kunna stå till svars med att utan vidare överlämna distributionsfrågan till Stockholms stads vedbyrå, som endast hade till uppgift att söka i någon mån tillgodose de mindre bemedlade samhällsklassernas behov av billig ved. Sagda vedbyrå hade nämligen själv begränsat sin uppgift mera till att vara i viss mån prisreglerande på vedmarknaden än att inlåta sig på frågan om vedens distribution. Under dessa förhållanden syntes det kommissionen vara den enda utvägen för tryggande av en regelrätt distribution, att kommissionen övertog den del av distributionen, som icke kunde ombesörjas av den reguljära vedhandeln och Stockholms stads vedbyrå. För vinnande av detta syfte men även för att behärska största möjliga anpart av den ved, som fanns lagrad i Stockholm eller var reserverad för dess behov, inköpte kommissionen den största enskilda vedafiaren i Stockholm, Carl Anderssons ångvedsågeri. Omedelbart sedan detta var gjort vidtog kommissionen åtgärder för att utvidga denna rörelse i erforderlig utsträckning. På detta sätt har det varit möjligt att mångdubbla mottagningen och distributionen av ved i Stockholm. Genom bindande avtal med Stockholms vedhandlare fastställde kommissionen vidare regler för veddistributionen, varigenom i händelse av vedbrist en fullständig ransonering kunnat genomföras. Av praktiska skäl gavs ovan omnämnda, för veddistributionen i huvudstaden avsedda organ formen av ett aktiebolag, Stockholms vedaktiebolag, vilket konstituerades på bolagsstämma den 17 augusti 1 9 1 7 . Enligt bolagsordningen hade bolaget till ändamål att, efter övertagande av den utav Carl Anderssons ångvedsågeri och kolimport i Stockholm Bränslekommissionen.

bedrivna vedaffärsrörelsen, därstädes idka handel med ved och annat bränsle ävensom att driva annan i samband därmed stående verksamhet. Aktiekapitalet utgjorde 500 000 kronor i aktier å 100 kronor, varav 4 993 tecknades av staten. Övriga aktier fördelades på enskilda personer. Bolaget registrerades den 10 september 1917. Enligt bolagsordningen skulle all utdelningsbar vinst, som kunde uppkomma av bolagets rörelse, tillfalla staten. Vid bolagets upplösning skulle annan aktieägare än staten ur bolagets tillgångar icke kunna erhålla mera än motsvarande aktiens nominella värde. Arbetsuppgifter. Stockholms vedaktiebolag bildades med uppgift att i huvudstaden verka som distributionsorgan för bränslekommissionen. Bolaget skulle sålunda från kommissionen mottaga det bränsle, såväl ved som virke, som kommissionen antingen själv lät transportera till Stockholm eller ock, efter överenskommelse med bolaget, å annan plats i landet anvisade bolaget, att genom dess egen försorg transporteras till Stockholm. Huvuduppgiften skulle dock vara dels att tillhandahålla ved till de företag, som enligt gällande förordning skulle söka kommissionens licens för att få använda ved (licensved), dels ock att tillhandahålla den ved, som enligt bränsleförbrukningsförordningen skulle försäljas till hushållen till nedsatt pris (kortved). Men därjämte skulle bolaget även, liksom övriga vedhandlare, idka vanlig vedförsäljning och därvid särskilt söka medverka till vinnandet av en önskvärd stabilisering av vedpriserna. Inför den fara, som syntes ligga däri, att tillräckliga kvantiteter ved icke skulle kunna tillföras huvudstaden för behovet vintern 1917-—-1918, ingick det jämväl i bolagets uppgift att i landsorten eller i Stockholms hamn inköpa vedpartier lämpliga för omedelbar avsättning i Stockholm. Sådana inköp ifrågakommo dock endast i största undantagsfall, då kommissionens egna transporter av ved till staden raskt kommo i gång. Organisation o c h personal. Krävande uppgifter för bolaget förelågo omedelbart. Det gällde nämligen att genast igångsätta synnerligen omfattande transporter av ved till Stockholm samt att vidtaga åtgärder för vedens emottagande och upplagring därstädes. Inre organisation: Med hänsyn till den stora personal, som visade sig erforderlig, uppdelades huvudkontoret i ett flertal avdelningar, var och en under omedelbar ledning och tillsyn av en avdelningschef. Efter vissa utvidgningar och omändringar voro dessa avdelningar följande: orderexpeditionen med expeditionskassa för minutbeställningar å hushållsved, industrivedsoch v ärmeledning svedavdélningama för mottagning av beställningar från industrier och vedhandlare resp. värmeledningshus,

sjöfartsavdelningen för ordnandet av sjö- och hamntransporterna, åkeriavdelningen för anskaffning av extra hästar samt fördelning å de olika arbetsplatserna av dessa och egna hästar ävensom för kontroll av körningsräkningarna, huvudkassan, huvudboliföringsavdelningen, debiterings- och faktureringsavdelningarna, avdelningen för arbetar avlöning ar och arbetarstatistik med tillhörande avlöningskassa, samt kontrollavdelningen för granskning av rapporter från arbetsplatserna, revision av kassorna samt statistikföring. Yttre organisation: Arbetsplatserna, spridda över hela staden och delvis även därutanför, uppgingo tidvis till över etthundra. Härav må nämnas filialkontor ejt med tillhörande vedgårdar, varifrån minutförsäljning ägde rum under direkt tillsyn av filialföreståndare och arbetsförmän, upplagsplatserna, under en eller flera förmän, lossningsplatserna å järnvägs- och hamnkajerna, stallarna, samt verkstäderna (smides-, snickeri-, målare-), under resp. fackförmän. Det nödiga samarbetet mellan den yttre och inre organisationen åstadkoms genom ständiga inspektioner. För övrigt underhölls förbindelse genom daglig ordergivning resp. rapportskyldighet, genom utfärdande av instruktioner och cirkulärskrivelser samt icke minst genom ofta anordnade instruktionsmöten. För avdelningschefsbefattningarna förvärvades personer, som tidigare inom statens eller kommunens förvaltning, inom bankväsendet eller genom föregående väl vitsordad anställning inom aftärslivet förvärvat lämplig erfarenhet. Det förhållandet, att organisationen måste med ens resas upp i kolossal omfattning, beredde givetvis stora svårigheter. Dessa sökte ledningen motverka genom ett flertal kontroll- och säkerhetsåtgärder. I sådant syfte organiserades ett starkt utvecklat, givetvis i viss mån betungande, rapportsystem, som övervakades från en särskild kontrollavdelning, inspektörer tillsattes m. m. Såsom väsentligt avvikande från gängse affärspraxis böra här omnämnas några bolagets detalj åtgärder i organisationshänseende. För alla beställningar å hushållsved eller minutbeställningar i allmänhet fordrade bolaget ovillkorligen förskottsbetalning. Åtgärden ansågs vara nödvändig av följande skäl. Att undersöka varje enskild kunds solvens kunde icke komma ifråga, då antalet beställningar å hushållsved (säckveden ej inberäknad) ofta uppgick till 500 per clag. Att, såsom de mindre vedhandlarna, låta kusken vid leveransens fullgörande uppbära likviden ansågs ogörligt av den anledningen, att endast en bråkdel av de vid distributionen använda kuskarna voro fast anställda i bolaget.

228¶E n annan åtgärd bestod däri, att bolaget i regel icke mottog beställningar å helved annat än å huvudkontoret, således icke vid upplagsplatserna eller vid lossningsplatserna. Åtgärden sammanhängde med önskemålet att från huvudkontoret kunna fördela samtliga leveransorder på lämpligaste sätt, särskilt i det hänseendet, att lossande laster kunde direkt utdistribueras och onödig lagerläggning undvikas. V e d - o c h virkestillförsel. Redan då bolaget började sin verksamhet hade bränslekommissionen igångsatt omfattande vedtransporter på Stockholm, såväl sjöledes som järnvägsledes. I n n a n de norrländska och småländska farvattnen hunnit isstängas inkom de största partierna sjöledes med av kommissionen för ändamålet särskilt förhyrda ångare eller med det pråmtonnage, varöver bolaget förfogade. Mottagningen av dessa vedtransporter blev en av bolagets mest krävande uppgifter. Hamnförhållandena voro långt ifrån tillfredsställande på grund av bristen på kajutrymme, lämpliga upplagstomter och goda lossningsanordningar. Av denna anledning måste omedelbart en rad särskilda åtgärder vidtagas, bland vilka särskilt må nämnas anordnande av två stora upplagsplatser, en å Ladugårdsgärdet och en å den s. k. Storängsbotten intill Sturevägen. Till båda dessa platser anlades särskilda järnvägsspår från Yärtans station. Lossningen av fartyg kunde sålunda vid Växtan ske direkt på å hamnspår stående järnvägsvagnar, upplåtna för vedtransporter till bolagets nyssnämnda vedgårdar. Trots dessa anordningar kunde åtskilliga laster ved och särskilt virke icke mottagas i Stockholm utan måste vidaredirigeras för lossning och upplagring i Nynäshamn och Norrköping. Hamnen vid Värtan var för övrigt den enda plats, där de större fartygen kunde direkt lossas vid kaj. Kajplatsen vicl Logårdstrappan, som stod till bolagets disposition, kunde endast användas för fartyg med viss längd och visst djup. Fartyg, som icke kunde beredas plats vid dessa kajer, förankrades å Strömmen och upplossades med tillhjälp av egna vinschar eller förhyrda pontonkranar i smärre pråmar, vilka i sm tur bogserades till och förankrades i Ryssviken tills lossningsplats kunde beredas vid kaj åt Saltsjösidan eller Mälarsidan. Transporterna till Stockholm medelst ångare hade sin största omfattning under hösten 1917 och vintern 1917 — 1918 med upptill ett 50-tal laster per månad. Under sommaren 1918 inkommo ända upp till 362 skut- eller pråmlaster per månad, d. v. s. i medeltal 15 laster per arbetsdag. Sjöledes tillfördes bolaget under tiden augusti 1917—december 1919 i runt tal 1 360 000 kbm. ved och virke, d. v. s. i genomsnitt per månad c:a 47 000 kbm. Maximisiffran för tillförsel sjöledes var 132 489 kbm. och uppnåddes under augusti månad 1917.

229¶Sedan järnvägstransporterna från och med november månad 1917 hunnit ordnas, fortsatte desamma i någorlunda jämn utsträckning intill hösten 1919. Tillförseln. järnvägsledes till bolaget under tiden augusti 1917—december 1919 utgjorde i runt tal 625 000 kbm. eller omkring 32 % av bolagets hela tillförsel. Under februari månad 1918 inkommo icke mindre än 1 8 8 8 vagnslaster, motsvarande i runt tal 49 000 kbm. ved, d. v. s. i medeltal per arbetsdag 75 vagnar om tillhopa 1 960 kbm. Enstaka dagar mottogos dock ända upptill 130 ä 140 vagnslaster. Under några månader hösten 1918, särskilt november månad, då endast 104 vagnslaster mottogos, uppstod emellertid stagnation i järnvägstransporterna på grund av godsanhopning vid och därmed sammanhängande partiell blockering av stationerna. Enligt uppgifter, inhämtade från vederbörande järnvägsstationer i Stockholm samt från stadens hamnmyndigheter angående totala tillförseln av ved, synes framgå, att på bolaget kommit icke mindre än 68 resp. 49 % av all huvudstaden tillförd ved för perioderna augusti 1917—april 1 9 1 8 resp. maj 1918 — april 1919. U p p l a g r i n g . I den mån inkomna båt- eller järnvägslaster icke kunde omedelbart helt eller delvis levereras till lämpliga avnämare, måste upplagring verkställas. Med hänsyn enbart till lossnings- och lagringskostnaderna var det angeläget att lagringsplatserna voro belägna så nära lossningsplatserna som möjligt, men hänsyn måste även tagas till platsernas belägenhet med avseende å den kommande distributionen från lagret. Ur sistberörda synpunkt voro de upplagsplatser bäst, som voro belägna å eller vid hamnkaj inom staden eller vara järnvägsspår ledde in. Sådana upplagsställen disponerade bolaget vid Ladugårdsgärdet, Ligna, Kungsholmstorg, Repslagarebanan, Rålambshov, Storängsbotten, Strandvägen, Söder Mälarstrand, Södra Bantorget och Tegelviken. Andra platser voro lämpade endast för lossning och uttagning sjöledes, såsom de å L. Essingen, vid Hermansdal, Hästholmen, Lövholmen, Ulvsunda och Värtan. Dessa platser, särskilt de åt Saltsjösidan belägna, kommo dock synnerligen väl till pass för de ved- och speciellt virkespartier, som under första månaderna tillfördes bolaget med ångare. Vid några synnerligen lämpligt belägna platser voro installerade sågningsmaskiner, varjämte kontor funnos för försäljning och distribution även av sågad och huggen ved. Sådana vedgårdar funnos vid Linnégatan 73 — 75, Elemminggatan 32 — 34, Norrbackagatan 16, Olympiaplan, Sveavägen 47 — 49 och Södra Bantorget. I syfte att erhålla upplagsplatser hänvände sig bolaget till Stockholms stad med begäran om upplåtande av en del områden å hamnkajer, som på grund av stillheten i sjöfarten för tillfället icke användes för annan uppläggning, ävensom andra staden tillhöriga, för vedlagring lämpliga platser. Bolagets framställningar rönte hos stadens myndigheter full

förståelse. Såsom lagringsplatser disponerades kajområden vid Klara strand (Tegelbacken), Kungsholmtorg, Djurgård sbron, Söder Mälarstrand och Tegelviken, varjämte uppläts vissa gatu- ocli parkområden såsom i Bellevueparken och Kronobergsparken, å Nytorget, å Ringvägen ävensom planteringarna å Strandvägen och Valhallavägen. Statsmyndigheter ställde till disposition den stora upplagsplatsen å Ladugårdsgärdet, områdena å Storängsbotten, i Liljansskogen samt vid Källhagen. Vidare förhyrdes dels av Statens Järnvägar åtskilliga välbelägna tomter inom Stockholmsstationerna, dels ock av enskilda ett flertal områden. I den mån platserna icke kostnadsfritt upplätos, betingade de till en början en genomsnittlig årlig hyra av l - — kr. per kvm. Senare ökades genomsnittshyrorna något genom hamnmyndigheternas krav till 2 ' — kr. per kvm. för de upplåtna kajområdena. På grund av överståthållarämbetets med hänsyn till brandrisken fastställda villkor för uppläggningen kunde ofta icke mera än hälften av markutrymmet beläggas med ved. I några fall kunde platserna icke heller komma till full användning, därför att utrymme måste beredas för omfattande omsorteringar av den lagerförda veden. Brandförsäkring. Vedförråden voro i' regel brandförsäkrade till fullt värde. Premierna höllos på grund av risken rätt höga och belöpte sig till 90 ä 100 000 kr. per år. Under sista året skedde nyförsäkring endast i ett fåtal fall. Distribution. A sid. 2 3 1 , 234 och 235 intagna tabeller lämna en överblick av distributionens omfattning. För distributionen disponerade bolaget över sin pråmflotta med bogserångare samt hästar och lastautomobiler. Förstnämnda distributionsmedel kom särskilt till användning vid leverans till vissa industrier och större avnämare av hela laster direkt från lossande ångare eller från bolagets sjöupplag å Essingen, Hästholmen och Hermansdal. Det stora flertalet av bolagets avnämare i parti — alla värmeledningshus — men även allmänna verk och vissa industrier, som icke själva disponerade över tillräckliga uppläggningsplatser, voro synnerligen beroende av en jämn, successiv tillförsel och ställde därför höga krav på bolagets distributionsförmåga. För sagda distribution samt för leveranserna till den stora gruppen "hushåll" stodo hästar och lastautomobiler till buds. Från firman C. Andersson övergingo i bolagets ägo 36 hästar och 1 lastautomobil. Grenom ytterligare inköp efter hand blev bolaget ägare till sammanlagt 110 hästar (placerade å 5 stallar i olika delar av staden). Ytterligare utökning av hästantalet omöjliggjordes på grund av rådande foderbrist.

231¶E n bild av bolagets distributionsverksamhet lämnar nedanstående tablå: Antal liästar och biler i trafik (medeltal pr dag) Ar

P e r i o d r.gna hästar

Lejda hästar

Summa liästar

Biler

1 1 2 6 5

Högsta antal hästar pr dag under period

1917 Augusti .... September. Oktober November . December .

45 58 52 80 80

21 33 49 40 93

66 91 101 220 273

1918 Januari .... Februari.... Mars April Maj Juni Juli Augusti ..., September. Oktober November , December ,

80 76 74 74 77 78 62 78 28 77 109 122

222 226 111 112 89 106 111 107 39 42 36 54

302 302 185 186 166 184 173 185 67 119 145 176

341 364 211 215 222 210 259 239 221 213 175 222

1919 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September. Oktober November December .

118 103 109 100 79 69 58 43 40 40 40 40

43 78 56 21 17 13 4 6

161 181 165 121 96 82 62 49 45 48 48 47

212 220 210 173 126 105 87 64 67 65 60 58

89 112 166 254 293

De i viss mån låga siffrorna för september—oktober 1918 voro beroende på strejk bland transportarbetarna tiden 7 september—6 oktober.

Försäljning. Under den tid vedknapphet rådde och bränslekommissionen i det närmaste behärskade vedmarknaden vållade själva försäljningsfrågan bolaget föga bekymmer. För att giva ökat stöd åt prislistorna å hushållsved uppgjordes tid efter annan kalkyler för beräkning av administrations- och distributionskostnader i samförstånd med Stockholms vedhandlareförening, vars medlemmar sålunda även å sin försäljning tillämpade bolagets prislistor. För de viktigare vedslagen osågad vara gällde sålunda följande priser:

232¶Stockholms vedaktiebolags prislistor å hushållsved under olika perioder åren 1917—1919. B j ö r k

B a r r

A 1

l:ma

2:da

l:ma

2:da

l:ma

2:da

21— 24-5 0

18-25 ! 21-7 5 |

20— 23-5 0

17-25 20-75

17-— i 20-50 I

14-25 17-75

23-5 0 29-5 0

20-5 0 26-50

22-5 0 28-2 5

19-50 25-2 5

21-50 27-25

18-50 24-25

23-50 30-5 0

20-50 27-50

22-50 29-2 5

19-50 26-2 5

21-50 I 28-2 5

18-50

Tiden 23 /io 1917— 2 / 7 1918. Fritt Stockholm Hemkörd Tiden 3 / 7 1918— 2 1 /io 1918. Fritt Stockholm Hemkörd Tiden

/io 1 9 1 8 — 1 8 / 5 1919.

Fritt Stockholm Hemkörd Tiden

/ 5 1919—"/T 1919.

Fritt Stockholm Hemkörd Tiden

19 —

15—

30-5 0

27-50

17-29-2;

1326-2i

16-— 28-2 5

12 — 25-2 5

22— 29—

18 — 25—

18— 25—

15-— 22-

16-— 23-—

13-— 20-—

24-5 0

20-5 0

29—

25—

19— 22-50

16— 19-50

15-5 0 19-—

12-50 16-—

25— 29—

21 — 25—

19— 23-50

1620-

17 — 22-—

1419-

27-50 32-50

23-5 0 28-5 0

2327-

2024-

18-50 23-50

15-50 20-5 0

/7 1 9 1 9 — 2 % 1 9 1 9 .

Fritt Stockholm Hemkörd Tiden

;

/s 1 9 1 9 - 1 0 / 9 1919.

Fritt Stockholm Hemkörd Tiden " / a 1 9 1 9 — u / u 1919. Fritt Stockholm Hemkörd Tiden

/ n 1919— 31 /i2 1919.

Fritt Stockholm Hemkörd

Stockholms vedaktiebolags prislistor å värmeledningsved under olika perioder åren 1917-1919. Björk

Barr Asp

l:ma Tiden " / s 1917— 2 / 7 1918. Fritt Stockholm Hemkörd Tiden

l:ma

2:da

l:ma | 2:da

Split- Stubbar ved

Trätugg

Rishack

2 1 - - 18-75 20-— 17-75 17 — 14-25: 17-— 25 — 1 3 - - 15 — 10 — 25-— 25-7 5 2 7 - — 24-7 5 25 — 22-2 5 2 5 - — 32 — 20-— 22 — 17-—

/ 7 1918— 21 /io 1918.

Fritt Stockholm Hemkörd Tiden

2:da

23-50 20:5 0 22-5 0 19-50 21-50 18-50 18-50 25-— 13 — 16-— 1 0 29-50 26-5 0 28*25 25-2 5 27-25 24-2 5 24-25 30- — 18-— 21-— 15-—

/io 1 9 1 8 - 1 8 / 3 1919.

Fritt Stockholm Hemkörd

23-50 20-5 0 22-50 19-50 21-50 18-50 18-50 25-— 13 — 16-— 1 0 — 30-5 0 27-50 29-25 26-25 28-25 25-25 25-2 5 32 — 18-— 21-— 15-—

Tiden 1 7 / 3 1919— 3 1 /s 1919. Fritt Stockholm Hemkörd

23-50 20-5 0 21-50 17-50 20-5 0 16-50 16-50 30-50 24-— 25-— 21-— 24 — 20-— 20-—

— 10-— 1 5 -

15-— 18-—

—

233¶Stockholms vedaktiebolags prislistor å industrived under olika perioder åren 1917—1919. Björk

Barr

Asp l:uia Tiden

l:ma

2:da

l:ma

2:da

Split- Stub- Träved bar tugg

Kishack

/ 8 1917— 2 / 7 1918.

Fritt Stockholm Hemkörd Tiden

2:da

24 — 20-— 22- — 18-50 20- — 17-— 20-— 2 7 - - 16 — 1 5 - 10 — 31 — 27-— 2 9 - - 25-5 0 27-— 24'— 27-— 3 4 - 22-— 22 — 17 —

/i 1918— 21 /io 1918.

Fritt Stockholm Hemkörd

28-— 2 3 7 5 26 — 22-2 5 23-7 5 20-7 5 20-7 5 28-— 13-— 16- — 10 — 33*7 5 29-5 0 31-75 28-— 29-5 0 26-oo 26-5 0 3 6 - - 18-— 21 — 15-—

Tiden 22 /io 1 9 1 8 - 1 6 / 3 1919. Fritt Stockholm Hemkörd

28-— 23-7 5 2 6 - - 22-2 5 23*7 5 20-7 5 20-75 2 8 - - 13-— 16 — 10-— 35 — 30-75 32-7 5 2 9 - - 30-50 27-5 0 27-50 3 6 - - 18-— 2 1 - 15:—

Tiden 1 7 / 3 1919— 31 /s 1919. Fritt Stockholm Hemkörd

23-5 0 20-5 0 21-50 17-50 20-5 0 16-50 16-50 30-50 24-— 25-— 21-— 24-— 20-— 20-—

1 0 - - 15-— 1 5 - 18-—

—

Att de kalkylerade omkostnaderna för bolagets vidkommande voro allt för låga och ingalunda motsvarade bolagets verkliga kostnader är ett faktum. Annorlunda ställde sig saken för den enskilde vedhandlaren, enär hans distributionskostnader ofta inskränkte sig till ett minimum på grund av det förmånliga sätt, varpå han kunde få veden till sig levererad från bolaget. Fall hava förekommit, där vedhandlare undgått varje lagringskostnad genom att inköpa veden i parti från bolaget men uttagit densamma successivt först i samband med de egna försäljningarna och då givetvis från någon av de bolagets till över 100-talet uppgående upplags- eller lossningsplatser, som ur vedhandlarens distributionssynpunkt varit lämpligast. Att under sådana förhållanden för täckande av bolagets verkliga utgifter beräkna högre administrationskostnader och sålunda ytterligare höja vedpriserna i allmänhet lät sig självfallet ej göra. Anledningen till att skillnaden i prislistans pris "fritt Stockholm" och "hemkörd" icke är konstant är i regel att tillskriva bolagets leveransmöjligheter. Under tider då tillförseln till Stockholm av lämplig ved varit tillräcklig för leveransers fyllande genom utkörning direkt från lossande laster har givetvis ett lågt pris för ved levererad hemkörd kunnat fastställas. E t t motsatt förhållande har inträtt, då distributionen på grund av ringa tillförsel måst helt eller till största delen äga rum från upplagsplatserna. Prissänkningen å hushållsved i maj 1919 sammanhänger med den stora enskilda tillförsel av ved till Stockholm, som ägde rum under våren samma år. I nedanstående tabeller angives omfattningen av bolagets försäljning dels av olika vedslag, dels ock med uppdelning på olika konsumentgrupper.

234¶Kvantiteter försålt bränsle i kbm. (Fördelning å olika sortiment).

Period

Björk

Barr

Övrig kastved

Props

Övrigt Splitved Spärrar industri-! Summa bränsle I

1917 Augusti 693 6 894 15 306: 531 622 81774 September 645 11 5901 534 1214 69 247 14 063 Oktober 10 424j 585 959 73 377 8 959 862, 366 November 13 609! 029 7 688 1721 864 48 436 December 825 5 565 7 788! 2 097 1 513 31941 4 007! 1918 Januari .. 962 13 064| 3 516 2 985 31 772 11892 743; Februari 215 115281 1976 4 745 4 351 20 018 Mars 587 11599 2 036 3 762 4 645 16 734 10 8 658 596 April . . . . 1 105 2 798 11 127 7 669 39 Summa 106 035 126 137 13 882 24 822 381 957 66 366 5 661 1918 Maj 15 517 25 528, 2 589 5 009 1 245 15 6 398 Juni 23 724 37 800; 3 760 455 6 581 3 139 9 : Juli 22 35 642 45 773| 5 263 1441 7 999 6 289 Augusti 1189 3 127 10 814 527 36 183 37 162 September ... 14187 24 546; 1070 306 9 404 1 135 Oktober 732 20 383 27 439| 1535 7 248 4 865 November ... 17 726 32 428! 4 841 832 9 603 5 040 December ... 15 338 34 570 837 3 333 6 086 6 323 401 1919 Januari 18 982^ 33 575! 4 274 6 318 7 266 114 Februari 7 352 14 758 4 627 13 724 23 179 Mars 14 1531 17 436! 4 415 11543 2 977 2 777 April 13 110 14 7581 4315 12015 2 216 22 24 869 Summa 238 669 354 194! 45 874 108 326 45 668 14 537: 24 91 1919 Maj 11670, 6 216 1904 8 371 20 99 Juni 10 207 i 7 123 2 009 6 952 153 Juli 11292! 10 940 4 169 7 275 162 10 271 1807 Augusti 5316 9 920 44 7 263 2 028 September ... 16 932; 11952 803 530 22 413! 24 170 3 552 20 547 507 Oktober 8 257 21521 605 15 November ... 37 703! 31 066 2 432 5 600 6 695 December ... 16 219 23 485 Kvarliggande 521 i lager d. 81/i2 17 035 24 510 7 802 46 497 Summa 153 742: 149 382] 37 1281 130 431 4 888! 1 003|

107 820 99 293, 1 196 99 728 718 81 065 1032 70 768 672 89 606 154 66 987 533 58 906 1024 56 016 5 329 730189, 1069 57 380 962 76 430 585 103 014 347 89 349 489 51137 1344 63 550 66 70 536 545 67 032 1637 72 453 929 64 683 1 134 54 435 507 71 812 9 624 841 811

202 38 22 34 24 21 64 —

28 482 26 482 33 860 27 392 39 532 71210 99 231 54 431

472 96 837 877 477 457

235¶Kvantiteter försålt bränsle i kbm. (Fördelning å olika grupper av köpare).

År

Period

Till inTill dustriella gasverket anläggningar

Till centralvärmeledningar

Till ångare

Till vedhandlare

Till hushåll och övriga

Summa

10 267 21 606 28 147 23 083 18 452 23 432 15 341 15 187 15 165

3 662 7 182 16 725 17 773 22 775 29 847 20 898 18 864 16 254

3 050 2 428 3 484 2 400 2215 1861 515 306 3 322

909 372 415 9 805 11 713 15 492 13 431 12 141 13 268

9 955 9 064 19 635 16 329 15 H13 18 974 16 802 12 408 8 007

107 820 99 293 99 728 81 065 70 768 89 606 66 987 58 906 56 016

170 680

153 980

19 581

77 546

126 787

11 809 11 585 25 765 26 117 13 500 10 155 12 965 9 776 9 242 10 644 8 763 9 76S

8 270 6 924 5 943 4 987 4 584 13 505 22 175 25 470 29 271 22 203 13 025 10 480

1445 3 310 2 005 2 465 1396 2 954 2 619 1 499 1349 794 796 2 430

23 955 16 428 15 706 14 356 3 972 6 727 7 916 7 237 9 756 6 416 9 267 8 170

11 901 38 183 53 595 41 424 27 685 30 209 24 861 23 050 22 835 24 626 22 584 40 964

57 380 76 430 103 014 89 349 51137 63 550 70 536 67 032 72 453 64 683 54 435 71812

160 089

166 837

23 062

129 906

361 917

841 811

Augusti September... Oktober November ... i December 1918 J a n u a r i Februari Mars April

79 977 58 641 31 322 11675

Summa

— — —

Maj

1919 Juli Augusti September .. Oktober November ... December ... Januari Februari ... Mars April

— — — — — —

Summa

—

K o r t v e d e n . Distributionen av den s. k. kortveden ombesörjdes för Stockholms vidkommande, såsom ovan blivit omförmält, av Stockholms ved aktiebolag. Vedkorten för perioden 1917 — 1 9 1 8 utdelades i Stockholm under senare delen av november 1917. Omedelbart därförut hade så gott som samtliga vedhandlare antagits till distributörer av kortved och överenskommelse träffats med dessa om försäljningen ifråga, som endast fick äga rum efter en av bränslekommissionen fastställd prislista. Med hänsyn till knapp tillgång å björkved skulle korten till en början allenast gälla barrved. R ä t t snart blev det dock klart, att någon björkved icke kunde utdelas å korten ens senare under ifrågavarande vinter, varför fastslogs, att korten för sagda period skulle gälla allenast barrved. Den ved, som bränslekommissionen levererade till vedbolaget, debiterades efter ett pris av 17 kr. per kbm. fritt Stockholm (grundpris 13 kr. plus medelfrakt 4 kr.). Samma pris tillämpades även av vedbolaget å den ved, som av bolaget levererades till övriga huvudstadens vedhandlare. Då allmänheten mot avlämnande av kort skulle erhålla veden till 12 kr. per kbm. (grundpris 8 kr. plus frakt 4 kr.), erhöllo vedkorten i vedhandlarens hand ett värde av 5 kr., vilket belopp även gottskrevs vedhandlaren

vid kortets avlämnande hos vedbolaget, som erhållit i uppdrag att inlösa vedkorten från övriga vedhandlare i Stockholm. Vedbolaget, som sedermera till bränslekommissionen överlämnade såväl de av vedhandlarna inlämnade korten som de, vilka av bolaget direkt mottagits av allmänheten vid försäljning, erhöll därvid av bränslekommissionen gottgörelse med 5 kr. för varje kort. Från vedbolaget överlämnades till bränslekommissionen under tiden november 1917—juli 1918 sammanlagt 2 2 1 626 vedkort, motsvarande till allmänheten försålda 2 2 1 626 kbm. barrved, varav 170 2 5 2 kbm. genom vedhandlare och 51 374 kbm. av vedbolaget direkt. Sammanlagda antalet för Stockholms stad under nyssberörda bränsleperiod utdelade kort hava utgjort 325 0 0 0 . För nyssberörda period kommo således 103 374 utdelade vedkort icke till användning. De för bränsleåret 1918 — 1 9 1 9 utdelade vedkorten gällde V2 kbm. björkved och V2 kbm. barr- eller al ved, dock att enbart barr- eller alved eller dessa sorter tillsammans även kunde uttagas å hela kortet. Bränslekommissionen debiterade nu ett pris per kbm. fritt Stockholm av 22*7 0 kr. för l:ma björkved (grundpris 15 kr. plus medelfrakt 7*7 0 kr.) 21-70 „ „ l:ma alved ( „ 14 „ „ „ 7*70 „ ) 20*7 0 „ „ 1:ma barrved ( „ 13 „ „ ,, 7*7 0 „ ) på vilka priser, för täckande i viss mån av undermål, vedbolaget tillade 0*8 0 kr. per kbm. Vedkorten berättigade sålunda till ett med 9*5 0 kr. per kbm. nedsatt pris; och hade även korten vid inleverans till bränslekommissionen ett värde av 9*5 0 kr. per st. Vedbolaget överlämnade till bränslekommissionen under tiden oktober 1918—juli 1919 sammanlagt 272 035 vedkort, motsvarande försålda 272 0 3 5 kbm. ved, varav 162 6 2 8 kbm. genom vedhandlare och 109 407 kbm. av vedbolaget direkt. Enligt inhämtad upplysning hade 3 3 5 197 vedkort utdelats i ett för allt för Stockholms stad, vadan alltså 63 162 utdelade vedkort icke utnyttjades.

237¶E. Transportväsendet. Järnvägstransporter. Kommissionens transporter järnvägsledes planlades och övervakades å den under vedbyrån sorterande järnvägsbyrån i samråd med representanter för järnvägsstyrelsen och de enskilda järnvägarnas förvaltningar. Med ledning av från de olika länen inkomna, vissa tidsperioder omfattande uppgifter å tillgängligt, behövligt och övertaligt bränsle upprättades en plan för transporter länen emellan. Sedan kommissionen i de fall, då så påfordrats, inhämtat järnvägsförvaltningarnas tillstånd till transporterna, utfärdades utlastningsorder å sådana partier, som ansågos lämpligen böra försändas från ett län till ett annat. Därvid eftersträvades kortast möjliga transportväg utan omlastningar eller korsbeordringar. Utlastningsorder avsåg visst parti, som skulle försändas under loppet av viss tid, i regel kalendermånad. Vid den tid — hösten 1917 —, då kommissionens utlastningar järnvägsledes i större utsträckning påbörjades, rådde vid flertalet järnvägar svår vagnbrist. Med anledning därav ålades länsbyråerna att till järnvägsförvaltningarna den 1 och 15 varje månad avgiva förutanmälningar över under kommande 14-dagars period erforderligt antal vagnar från och till de särskilda stationerna. För tillgodoseende av vedbehovet å vissa större orter upprättades särskilda transportplaner och framfördes i enlighet härmed s. k. vedtåg. Förutom att härigenom dessa större orters vedbehov tryggades åstadkoms särskilt skyndsamma lastningar och lossningar och sålunda en hastig vagnomsättning. Under rådande vagnbrist å statens järnvägar föreskrev järnvägsstyrelsen, att sändningar från orter så belägna, att transporter därifrån lämpligen kunde ske till närbelägen hamn f. v. b. sjöledes till destinationsorten, icke finge mottagas för transport å statens järnvägar. Genom denna åtgärd blev kommissionen nödsakad att i stor utsträckning försända ved till vissa hamnplatser för att där omlastas och vidaresändas sjöledes. Sålunda måste transporterna från Värmland till Göteborg i stor utsträckning äga rum över Karlstad, Kristinehamn och andra Vänershamnar, transporterna från södra delen av Jönköpings län och västra Kronobergs län till Göteborg över Halmstad, transporterna från mellersta och östra Krono-

)

bergs län till Skåne över Karlshamn, Ronneby och Karlskrona samt transporterna från östra Kronobergs, östra Jönköpings och Kalmar län över Bergkvara, Kalmar, Mönsterås, Oskarshamn och Västervik. Vidare tillfördes hamnarna i Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län inom dessa län övertaligt bränsle, vilket sedan dirigerades söderut, i regel till Stockholm. Genom denna förändring i transportvägarna drabbades kommissionen i mycket stor utsträckning av ökade fraktkostnader, vartill kommo alltjämt stigande omkostnader för lossningsoch lastningsarbetet i hamnarna jämte därmed förenade kostnader för upplagsplatser, svårigheter att anskaffa tonnage o. s. v. Det torde i detta sammanhang vara lämpligt framhålla, att kommissionen undersökte möjligheterna att nedbringa fraktkostnaderna genom användning av lastautomobiler å vissa transportleder, vilket dock på grund av rådande svårigheter att till skäligt pris anskaffa för dessa fordon erforderlig drivkraft visade sig i stort sett ogörligt. P å grund av under år 1917 vid statens och flertalet enskilda järnvägar rådande vagnbrist föreskrev järnvägsstyrelsen efter samråd med kommissionen, att vagnar för lastning av ved finge tillhandahållas endast för sändningar inom vissa områden, från vilka man kunde påräkna, att närbelägna orters vedbehov kunde erhållas. Kommissionen sökte på allt sätt åstadkomma enhetlighet och ordning i transporterna. Sålunda blevo utlastningarna av ved inställda eller betydligt inskränkta under vissa tider, då folkhushållningskommissionen för sina mera ömtåliga sändningar av rotfrukter o. d. krävde stor tilldelning av järnvägsvagnar. För att tillfredsställande kunna verkställa utlastningarna järnvägsledes framstod som en nödvändighet att äga tillgång till lämpliga upplagsplatser utefter järnvägarna. Det blev sålunda en angelägenhet för kommissionen att, i och med det att framkörningarna av veden från skogen togo fart, anskaffa upplagsplatser. Kommissionen hemställde hos järnvägsstyrelsen och förvaltningarna för de enskilda järnvägarna om upplåtande av upplagsplatser avgiftsfritt eller, därest så ej kunde låta sig göra, till lägsta möjliga pris. Vad statens järnvägar beträffar medgavs, att till kommissionen avgiftsfritt upplätos sådana områden, som icke voro för något som helst annat ändamål erforderliga, och vilkas användning som upplagsplats icke vore förenad med olägenheter av något slag för statens järnvägar. I de fall, då dessa förutsättningar icke voro för handen, skulle avgifterna utgå enligt fastställda grunder. Beträffande de enskilda järnvägarna disponerade kommissionen vid ett flertal järnvägar upplagsplatser på enahanda villkor som vid statens järnvägar. Förvaltningarna vid vissa järnvägar betingade sig dock under framkörningarnas och transporternas gång för upplagsplatser avgifter, vilka måste anses höga. E n följd härav var, dels att kommissionen nödgades att för en del redan framkörda partier anskaffa andra, billigare

upplagsplatser, vilket förorsakade extra kostnader, dels att för senare framkörda partier anskaffa mindre väl belägna men billigare upplagsplatser. Genom tillämpning av förfoganderättslagen var kommissionen visserligen i dylika fall i tillfälle att disponera över upplagsplatserna till skäligt pris, men kommissionen ansåg ett ingripande av sådan art av flera skäl icke lämpligt. Under avverkningsperiodens första skede förlade kommissionen i stor utsträckning sina avverkningar till sådana orter, varifrån veden lämpligast kunde köras fram till platser utefter järnvägslinjerna för att där lastas direkt på järnvägsvagn. Detta underlättade i hög grad upprättandet av körkontrakt, varjämte körningarna på grund av de sålunda förkortade avstånden betingade så låga kostnader, att dåvarande med linjelastningar förenade kostnader för järnvägsvagnars forsling till och från lastplatsen i regel täcktes. Härutinnan inträdde dock ett ändrat förhållande därigenom, att järnvägarna i regel så väsentligt höjde avgifterna för linjelastningar, att dylika ställde sig fördelaktiga endast vid lastning av hela tågsätt samtidigt eller i enstaka fall vid utlastning av mindre vedpartier, avverkade å plats belägen å synnerligen stort avstånd från station. Med vissa järnvägsförvaltningar lyckades kommissionen dock träffa sådana överenskommelser angående linjelastningar, att dylika ställde sig fördelaktigare, men då dessa hörde till undantagen, såg kornmissionen sig föranledd att i allt större utsträckning undvika dessa lastningar. Den ökning i järnvägstrafiken, som ägde rum under tiden .för kommissionens verksamhet, förorsakade jämväl, att linjelastningar icke kunde ske under dagen i samma utsträckning som vid tiden, då kommissionen påbörjade sina lastningar utan måste i stor utsträckning försiggå nattetid, då färre antal tåg framfördes över linjen, vilket förhållande ytterligare ökade omkostnaderna och påkallade inskränkning i linjelastningarna. Genom nu nämnda inskränkningar i linjelastningar förorsakades kommissionen betydligt ökade körkostnader, vilket kommissionen icke var i tillfälle att beräkna vid avverkningarnas och körningarnas igångsättande. Vid ett flertal stationer och lastplatser utefter järnvägarna måste kommissionen anlägga särskilda lastspår. Dessa anläggningar utfördes i regel genom förvaltningarnas försorg på kommissionens bekostnad. E n viktig åtgärd, som kommissionen hade att vidtaga i och med det, att tillförseln av ^ed till de största komsumtionsorterna tog sin början, var anskaffandet av upplagsplatser för den ved, som ej kunde omedelbart distribueras till konsumenterna. Härutinnan hade kommissionen särskilda svårigheter vad Stockholms stad beträffar. Efter framställning hos Ivungl. Maj:t lyckades kommissionen emellertid, såsom nyss nämnts, förvärva lämpliga platser å Ladugårdsgärdet och å den s. k. Storängsbotten invid Vårtans station. Till dessa platser anordnades direkta spårförbindelser från statens järnvägar, varigenom det blev möjligt att verk-

ställa omedelbar lossning. Vid dessa platser kunde lossas c:a 100 järnvägsvagnar per dag. Förutom i Stockholm måste omfattande anläggningar för vedens lagring göras i Gröteborg, Malmö m. fl. städer, vilka dock i regel utfördes på kommunernas bekostnad. Vid de hamnplatser, där omlastning av ved från järnväg till fartyg ägt rum, tillkom det kommissionen att anskaffa större upplagsplatser, vilket vid ett flertal platser varit förenat med stora svårigheter på grund av vid hamnarna ofta rådande stor efterfrågan å dylika. Särskilda svårigheter hava förefunnits vid Kalmar, Oskarshamn, Sundsvall och Kristinehamn. Jämlikt bestämmelserna i taxan för transporter å statens järnvägar hade kommissionen att för sändningar av ved vid transporternas början 1917 erlägga frakt med 20 % förhöjning å den ordinarie frakttaxan för s. k. hushållsved och med 50 % förhöjning för övrig ved. Till hushållsved hänfördes sådan ved, som användes till uppvärmning av bostäder och lokaler, oavsett om förbrukarna voro privata personer eller industriföretag. Vid de enskilda järnvägarna tillämpades ungefärligen liknande fraktbestämmelser, dock att förhöjningen för annan ved än hushålls ved vid e t t flertal järnvägar utgjorde mer än 50 % å ordinarie fraktsatser. Med hänsyn till dessa fraktsatser hade kommissionen sålunda att .verkställa sina avverkningar och planera utlastningar och transporter från de skilda länen. Efter dessa frakter fastställdes ock medelfraktkostnaderna för ved, som levererades till livsmedelsnämnderna å förbrukningsorterna från olika utlastningsplatser inom visst område. Under kommissionens fortsatta verksamhet hava emellertid ytterligare förhöjningar å järvägsfrakterna genomförts såväl beträffande sändningar å statens som de enskilda järnvägarna. Statens järnvägars taxa höjdes sålunda fr. o. m. den 15 juni 1918 till 70 resp. 150 % å grundtaxan, för resp. hushållsved och övrig ved. För tiden efter den 1 augusti 1919 tillämpades statens järnvägars taxa med 2 5 0 % förhöjning för all ved. De enskilda järnvägarnas taxor hava genomgått motsvarande och i vissa fall betydligt större förhöjningar. Förutom dessa fraktförhöjningar hava järnvägarna — såväl statens som enskilda — föreskrivit ändrade bestämmelser angående viktberäkning av ved. Under det att vikten förut beräknats efter viss i taxan fastställd vikt per kbm.. fastställdes den efter mars 1918 genom vägning och där så icke kunde ske efter fastställda högre viktenheter per kbm., vilket förfarande medfört betydlig ökning i fraktavgifterna, särskilt under den tid kommissionen icke var i tillfälle att i nämnvärd utsträckning leverera sommartorkad ved. I vilken mån ovan angivna fraktförhöjningar inverkat på kommissionens fraktavgifter torde bäst belysas med några exempel.

241¶Frakt per kbm. björkved (hushållsved) i öre. År :L917 :

3 1

Från Östersund till Norrtull

/l—3l/7

År 1918

/8-M/u

7i-24/3

•»/•—u/e

År 1919 1918— /7 1919 7s—31/H

/(; 31

2 273

Storvik

Heby

Nässjö

Sömmen

Vingåker

Töreboda

Göteborg

Nässjö

» Malmö ..

1398 År 1917

År 1918

| "A— M /8; v»- 8 1 /» Från Altuna till Norrtull

179¶Vi— w /i | H / i - " V t |

193 År 1919

306 År 1917 /5 — 8 1 / 8

291¶Från Kil till Göteborg

79-37l2

Från Nissafors till Göteborg..

! 1/, I '

31/, 1'

! 26/.. 24/.' /•' '"i 14/«

437 !

/ i — M / T V»— M /» 306

387 |

/l2

År 1919

Vi-30/» 1

/12

År

16/, 1 /b 3 °/9

SI/. /' 1 1919

i l/„ /8 31 /l2

821 j 1041

Vs1918| 1 5

/8-14/a

31 V»o ;

År 1918 Vi-M/8

"tr

982 i 1178

461 ; 583 i 940 |

1¶F r å n Räppe till Malmö

/3-

776 År 1917 n

i/ /9 — »/il

År 1918

: 1/K /8 31 /l2

282 j

V»-"/»

348 År 1917 31/. /! 31 /7

! 1/,_31/ ! /l /S :

År 1918 . 2 5

•Vi—•/•

/l2

/e-

r 1 9 1 9

/i2

Dessa fraktförliöjningar hade för kommissionen mycket ogynnsamma verkningar. I stor utsträckning nödgades kommissionen helt omlägga transportplanerna. Vidare ökades kommissionens självkostnadspris på veden, samtidigt som vedpriset i marknaden sjönk på grund av inskränkt industridrift m. m. Bränslekommissionen.

242¶Det torcle slutligen i detta sammanhang böra påpekas av vilken stor betydelse kommissionens sändningar varit för flertalet järnvägar. Allt under det järnvägstransporterna för industrier och andra trafikanter avtagit, hava kommissionens sändningar pågått och tillfört dessa järnvägar avsevärda inkomster, vilket belyses av följande tabell:

s. J. egen trafik

Samtrafik

Summa

ton

P r o c e n t av hela vikten avgifts- \ pliktigt gods I

192 368

67 445

259 813

1-9

514 032

476 030

990 062

6-4

870 833

800 167

1 671 000

11-8

Sjötransporter. Här ovan har framhållits, hurusom bränslekommissionen på grund av bristen å torrt bränsle under början av bränsleåret 1917 — 1 9 1 8 nödgades inköpa avsevärda partier till bränsle ej ursprungligen avsett virke. Detta virke fanns å olika platser vid den svenska kusten och skulle genom kommissionens försorg transporteras därifrån för fyllande av omedelbart föreliggande behov. Vidare yppade sig för kommissionen avsevärda svårigheter att förse även en del orter särskilt i Skåne med de kvantiteter, som erfordrades för säsongen 1 9 1 7 — 1 9 1 8 . P å grund av rådande transportsvårigheter å järnvägarna såg sig kommissionen slutligen nödsakad att sjöledes frakta stora vedpartier, vilka under normala transportförhållanden skulle hava transporterats å järnväg. För fullgörande av dessa sjötransporter krävdes tonnage i stor utsträckning. Läget på sjöfraktmarknaden vid den tid transporterna av ved skulle ske var synnerligen ogynnsamt, vilket nedanstående sammandrag ur en uppsats i Kommersiella Meddelanden för 1918 (Nr 6, sid. 271) bäst torde belysa. Däri omförmäles nämligen, hurusom fartygspriserna under kriget varit underkastade en stegring, som överträffade prisstegringen å de flesta andra föremål. Förklaringen härtill torde vara att söka i den enorma fraktstegring, som på grund av handelstonnagets minskning genom krigsförluster och rekvisition för militära ändamål var en stadigvarande företeelse under så gott som hela kriget. Särskilt i Sverige voro fartygspriserna underkastade en ytterst stark stegring under åren 1917 — 1 9 1 8 . P å grundval av till kommerskollegium inkomna uppgifter rörande från utlandet inköpta fartyg samt sedan den 1 juli 1916 i Sverige försålda svenska fartyg har inom kommerskollegium uträknats följande medelpriser per netto för tiden januari 1 9 1 4 — m a r s 1918.

243¶Fartygspriserna i Sverige januari 1914—februari 1919. Kr. per ton netto. 1915

1914 6H

fil

F artygBslag

1 *3'

T' CL c:

'l c' 5.

1916 p

T' CD

a i

1 3

°5' 5.

1 O)

1 Ångfartyg om lägst 500 ton netto o. högst 25 år gamla 110 112 284 320 370 735 859 1276 1885 1977 - 1 519 — ; Segelfartyg om lägst 50 ton netto o. högst 25 år gamla: 52 — 84 127 283 837 351 599 591 5 ;i 5 424 456 av järn eller stål 200 — 100 370 347 205 644 900 — — —

Ångfartygen giugo i spetsen för stegringen med priser, som 17 gånger överstege priserna vid krigets början. Beträffande segelfartygen betaltes priser av upptill 11 Va gånger priserna vid krigets början. Nedanstående kurva utvisar stegringen av fartygspriserna under kriget.' Fartygspriserna under kriget Medelpriset januari—juni 1914 = 100. 1'Ji't Juli-Dec.

1919 Jan Febr.

244¶Priserna å frakter kulminerade våren och sommaren 1 9 1 8 . frakter uppnådde dock toppunkten redan hösten 1917.

En del

Hur det föreliggande sjöfraktsproblemet skulle lösas var givetvis under rådande förhållanden svårt att avgöra. Beträffande virke plägade användas rusbefraktning. Veden kunde antingen fraktas med tidsbefraktade ångare eller genom av kommissionen inköpt tonnage. TillfäUe till rusbefraktning erbjöds emellertid icke på grund av vissa förhållanden. En ljusning hade inträtt i trafikförhållandena på England och Frankrike dels genom konvoj av krigsfartyg, dels genom sänkande av krigsriskpremien hos krigsförsäkringskommissionen. Vidare hade dessa frakter undergått stark stegring. P å grund härav voro redarna icke villiga att insätta sitt tonnage på svensk kustfart. Den omständigheten, att lasttiderna voro oberäkneliga och platserna för lasters intagande osäkra, talade även emot tillämpning av rusfrakter. Kommissionen inriktade sig därför i första hand på tidsbefraktningar. Försöken att förhyra pråmar och bogserare lyckades endast i mindre omfattning till följd av ökad efterfrågan å dylika transportmedel. Då dessutom endast kort tid återstod av seglationstiden, särskilt på Norrland, fanns för kommissionen intet annat att göra än att söka förhyra ångfartygav lämplig storlek. Stor knapphet rådde emellertid även på dylikt tonnage. Dock lyckades det kommissionen att förhyra ett 40-tal ångare. Omfattningen av tidsbefraktningen för leveranser framgår av nedanstående t a b l å : Med tidsbefraktade båtar verkställda sjötransporter oeh kostnaderna för dessa: Transporterad ., ... , vedkvantitet , , kbm

, Kostnad , kronor

Kostnad i , kronor lper ,, kbm 17 41

Transporter till Stockholm

439 459

7 652 338" 5 <>

Transporter till andra orter

102 940

1 745 866" G 8

542 399

9 3982052 7

17 33

Summa

Den transporterade vedkvantiteten uppgår sålunda till c:a 540 000 kbm. Fraktkostnaden uppgår sammanlagt till c:a 9 miljoner kr., vari dock ingå kostnader för försäkring, liggedagar, hamnavgifter m. m. Emellertid tilltog bristen på tonnage alltmer och frakterna stego. Kommissionen fann det slutligen mest förenligt med statens intressen att inköpa tonnage. Samtliga av kommissionen verkställda inköp skedde efter av fackmän företag-en besiktning. Det visade sig sedermera, att de befraktningar, som verkställts med kommissionens eget tonnage, blivit väsentligt mycket billigare än de med det tidsbefraktade tonnaget.

245 Under hösten 1917 och våren 1918 voro kommissionens sjötransporter ordnade på följande sätt: a) Sjötransporter,

som berörde landets

ostkust.

Dessa transporter leddes av dels bränslekommissionens sjötransportavdelning, dels Stockholms vedaktiebolags transportavdelning och dels länscheferna i vissa län. Mellan dessa var arbetet uppdelat sålunda: 1) Bränslekommissionens sjötransportavdelning hade att ombesörja befraktning av samtliga av kommissionen förhyrda ångare. Dessa ångare uppgingo till maximum 35 (hösten 1917). Transporterna skedde huvudsakligast till Stockholm från de nordliga delarna av landet och från Småland. Under våren 1 9 1 8 ombesörjde denna avdelning leverans till Köpenhamn av 35 000 kbm ved. 2) Stockholms vedaktiebolags transjDortavdelning verkställde huvudsakligen befraktning med bogseringsfartyg och pråmar. Dessa befraktningar hava i stort sett avsett ved, destinerad till Stockholms vedaktiebolag. 3) Länscheferna inom vederbörande län hade till sin disposition pråmar och bogserångfartyg för verkställande av transporter inom länen. Dessutom träffade länscheferna avtal med rederier om vissa större befraktningar. varjämte de gjorde tillfälliga överenskommelser om frakter. b) Sjötransporter,

som berörde landets

västkust.

Dessa transporter ombesörjdes av Västkustens transport byrå, som utgjorde en självständig avdelning under kommissionen. Ved har av byrån transporterats å Vänern, Vättern och Göta kanal samt från Hallandskusten huvudsakligen till Göteborg. Det tonnage, som användes för verkställande av dessa transporter, liar erhållits genom avtal om tidsbefraktning och genom inköp. Tonnaget har inköpts dels av bränslekommissionen och dels av Stockholms ved aktiebolag, men har det av kommissionen inköpta tonnaget av vissa formella hänsyn förts på Stockholms vedaktiebolag, med undantag dock för vissa pråmar m. fl. icke registreringspliktiga fartyg, vilka förts på kommissionen direkt. Omfattningen av sjötransporterna ävensom kostnaderna för dessa framgå av nedanstående sammanställning: ,, ,,

Kvantitet i kbm

Kostnad i kronor

Kostnad i kronor pr kbm L

Ostkusten. Transporter med kommissionens eget tonnage ...

362 145

2 230 698-40

6*16

Vedbolagets transporter

1;")0098

1 732 587"4s

1165 Transporter med främmande tonnage

284 087

1 910 989-.3-->

6"7.".

796 330

5 874 275-40

7 38

278 950

2 091 860-00

7"50

Tillsammans 1075 280

7 960135 40

7 41

Summa Västkusten

24G

F. Behandlingen av ärenden rörande ansökningar om licenser från meddelade exportförbud. F ö r e t i d e n för b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n s t i l l k o m s t h a d e e x p o r t f ö r b u d f ä r d a t s för t r ä v a r o r m . m . e n l i g t n e d a n s t å e n d e f ö r t e c k n i n g :

ut-

Virke, oarbetat: av furu eller gran 1 : timmer, mastträ och spiror: av 25 cm. (10 eng. tum) eller större diameter i lilländan (230 A), under 25 cm. (10 eng. tum) intill 5 cm. (2 eng. tum) diameter i lilländan (230 B); telegraf- och telefonstolpar (230 C); gruvstolpar (pitprops) (230 D); pappersved (cellulosakubb) (230 E ) ; annat (230 F ) ; av asp (230 Gr); av bok, ask, alm och ek, al, björk (ur 230 H). 231 A-B. Ved 2 ): av furu eller gran (231 A), annan 231 B). 232 A-B, Bark: granbark (232 A); korkbark, även i tillskurna bitar eller pulvriur C, D. serad (232 B); bark, ej särskilt nämnd, för garvning (ur 232 C); korkbarksavfall (232 D). ' Ur 234. Spärrar, sågade. 234 D. Syllar (sleepers) av furu eller gran. 230 A-Cr, ur H.

1 J

Trävaror, bilade eller sågade: av bok, ask, alm och ek, björk, och ur 1. 234 T., Bräd- och plankstump av furu eller gran (splitwood, firewood), sågad 257 G. eller hyvlad av högst 2 meters längd. Efter bränslekommissionens tillkomst utfärdades ytterligare exportförbud, exempelvis för k o t t a r a v g r a n ocli tall. A n s ö k n i n g a r o m licens från o v a n b e r ö r d a e x p o r t f ö r b u d a v g j o r d e s a v K u n g l . Maj:t. B e r e d n i n g e n och e x p e d i e r i n g e n d ä r a v s k e d d e i h a n d e l s kommissionen. B r ä n s l e k o m m i s s i o n e n h a d e a t t efter r e m i s s y t t r a sig ö v e r ansökningarna. O r d n i n g e n för dessa ä r e n d e n s b e h a n d l i n g v a r följande. Efter skedd registrering översändes ansökningarna från handelskommissionen till b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n för b e r e d n i n g , d ä r v i d dock i a k t t o g s , a t t , då a n s ö k n i n g e n skulle u n d e r s t ä l l a s — f ö r u t o m b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n — jämväl annan myndighet, exempelvis b e t r ä f f a n d e järnvägssyllar 1 Förbudet ägde icke tillämpning å oarbetat virke av furu eller gran, som annorledes än på järnväg fraktades över norska gränsen och ej keller under transporten inom Sverige befordrades på järnväg. (Jfr nr 562/1917 Sfs.). 2 Utförsel av ved från Gottland och. Öland till annan iniikes ort var från ocli med den 11 september 1917 förbjuden.

järnvägsstyrelsen, remiss till sådan myndighet ägde rum från handelskommissionen före ärendets vidare befordran till bränslekommissionen. Med bränslekommissionens yttrande, avgivet enligt en särskilt härför uppställd förteckning, återställdes remisshandlingarna till handelskommissionen och överlämnades av sistberörda kommission till Kungl. Maj:t för avgörande. Under sommaren 1917 samt i viss mån hösten 1917 ansåg sig kommissionen icke kunna tillstyrka utförsel ur landet av sådant virke, som på grund av sin belägenhet kunde användas till bränsle. Sådana hinder förelågo speciellt för virke i södra och mellersta Sverige. Alltefter det kommissionens egna avverkningar framskredo, sökte kommissionen emellertid så litet som möjligt ingripa hindrande för exporten. Export av ved ur landet tilläts emellertid icke, såvida icke alldeles särskilda förhållanden förelågo.

248¶G. Torv. I skrivelse den 10 maj 1917 anmodade statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet 1916 års torvkommitté samt bränslekommissionen att i samråd taga under övervägande frågan om lämpliga åtgärder till förhindrande av osund spekulation i bränntorv. Med anledning av nämnda skrivelse togs under övervägande frågan, huruvida genom införande av maximipris å torvbränsle eller annorledes den anmärkta spekulationen i nämnda vara kunde förebyggas. Därvid gjorde sig emellertid den meningen gällande, att restriktiva åtgärder av ifrågasatt slag i varje fall icke borde förekomma under den pågående torvtillverkningssäsongen, enär detta kunde föranleda en minskning i produktionen av nämnda bränsle. Den 12 maj 1917 uppdrog Kungl. Maj:t åt bränslekommissionen att i huvudsaklig överensstämmelse med grunder, som av torvkommittén och statens livsmedelskommission föreslagits, under år 1917 organisera upphandling, företrädesvis från småtillverkare, och distribution av torvbränsle, varjämte kommissionen bemyndigades att fastställa inköpspris för dylikt bränsle. Kommissionen ägde att, därest förhållandena föranledde därtill, att det inköpta torvbränslet av kommissionen försåldes till pris, som icke täckte inköpspriset jämte kommissionens omkostnader för detsamma, till Kungl. Maj:t inkomma med framställning om bemyndigande därtill samt om anvisande av medel till gäldande av genom sådan prisreglering för kommissionen uppkommen förlust. Kungl. Maj:t anbefallde vidare statskontoret att på rekvisition till kommissionen, mot redovisningsskyldighet, utanordna intill ett belopp av 500 000 kronor såsom rörelsekapital för ifrågavarande verksamhet. Kommissionen anbefalldes tillika att ofördröjligen på verksamt sätt sprida kännedom om ifrågavarande upphandling och distribution å sådana orter, där bränntorvberedning kunde tänkas förekomma eller förbrukningav den upphandlade bränntorven lämpligen syntes böra äga rum. P å grund av den minskade tillförseln av importerat bränsle undergick priset å bränntorv under våren och sommaren 1917 en högst avsevärd stegring. Från olika håll klagades över att denna prisstegring närmast skulle föranletts av mellanhandsspekulanter. För utrönande av huru

härmed förhöll sig verkställde torvkommittén en statistisk undersökning beträffande arets fabriksmässiga torvtillverkning. Av denna undersökning framgick, att endast en obetydlig del av tillverkningen kunde antagas ha blivit uppköpt av s. k. mellanhänder. Den ojämförligt största delen hade försålts direkt till förbrukare, nämligen dels i stor utsträckning till industriella anläggningar, vilka eljest för sin drift använt sig av importerat kolbränsle, dels ock i betydande grad till gasverk. Vid övervägande av vilka åtgärder, som beträffande 1918 års produktion av torv kunde vara erforderliga i prisreglerande syfte, enade torvkommittén och bränslekommissionen sig om att eventuella åtgärder icke borde taga formen av bestämmelser om maximipris. Bestämmelserna i förordningen den 13 juli 1917 angående reglering av bränsleförbrukningen, vilka voro tillämpliga jämväl å torvbränsle, ansågos i stället böra i erforderliga fall komma till användning. Bränslekommissionen ägde enligt förordningen att för statens räkning uppköpa sådant bränsle i sådan omfattning, som kommissionen fann erforderlig för förbrukningsregleringens genomförande. Om det visat sig omöjligt för kommissionen att vid förefallande behov inköpa bränntorv för rimligt pris eller om lagring av bränntorv ägt rum i spekulationssyfte, hade det varit möjligt, att sådan vara jämlikt förfoganderättslagen tagits i anspråk för kronans räkning. För bestämmande av den ersättning, som i sådant fall skulle utgå, anhöll bränslekommissionen den 30 augusti 1917, att riksvärderingsnämnden måtte verkställa prissättning i taxa å bränntorv. Med anledning härav fastställde nämnden ett taxepris av 45 kr. per ton bränntorv, stycketorv, lufttorkad, beredd med maskin eller handredskap, fritt levererad å banvagn eller fartyg vid närmaste järnvägsstation eller hamnplats, då varans sammanlagda vatten- och askhalt icke översteg 38 %. För varje procent, varmed den sammanlagda vatten- och askhalten översteg 38 %, minskades priset med 70 öre. Inköp av torv verkställdes endast i enstaka fall. Anledningen till av kommissionen gjorda torvinköp var huvudsakligen yppade svårigheter för ägarna att få torven transporterad på järnväg enligt gjorda beräkningar eller avtal. Järnvägsstyrelsen fann nämligen under hösten 1917 skäl att, på grund av rådande trafikförhållanden, bestämma, att bränntorv mottogs till transport å statens järnvägar endast å sträckor icke överstigande 100 km. P å grund av detta transportförbud blevo ansenliga partier bränntorv, vilka sålts till vissa från torvfabrikerna avlägset boende förbrukare, kvarliggande vid produktionsortens station. En betydande del av dessa partier inköptes av kommissionen eller förvärvades genom byte mot annat bränsle. Sålunda inköptes från en firma i Malmö omkring 10 000 ton. Denna kvantitet fanns vid stationer i Skåne och södra Småland och kunde sålunda med fördel utan lång järnvägstransport komma till användning i Skåne. Dessutom transporterades av detta parti cirka 900 ton över

250¶Malmö sjöledes till Göteborg. E t t vid Hököns station liggande parti om 8 0 0 ton sticktorv, som anskaffats för förbrukning i Stockholm, övertogs av kommissionen i utbyte mot ved. Detta parti fördelades bland livsmedelsnämnderna i Kristianstads län. Med ledning av från järnvägsstyrelsen erhållna uppgifter å torvpartier, för vilka transjDortmedgivanden sökts men ej beviljats, satte sig kommissionen i förbindelse med ägarna för eventuell överenskommelse om inköp eller byte mot annat bränsle. Sedan nämnda transportförbud emellertid upphört, påfordrades kommissionens ingripande icke vidare.

251¶H. Träkolsregleringen. A l l m ä n n a förutsättningar. För tillverkning av prima tackjärn är träko! ett nödvändigt bränsle. N'åv statsmakterna under våren 1917 beslöto, att på ett såvitt möjligt fullt rationellt sätt ordna landets bränsleförsörjning, fanns det sålunda anledning förmoda, att även träkolsbränslet skalle behöva bliva föremål för statlig omvårdnad. Såvitt det vid ifrågavarande tidpunkt var möjligt att bedöma, förefanns ingen anledning att ifrågasätta en nedgång i konsumtionsbeliovet. Världskriget pågick med oförminskad kraft, och så länge ingendera av de stridande ]3arterna visade sig vara den otvivelaktigt överlägsna, ökades deras behov av krigsmateriel i fenomenal takt. Detta medförde, att det svenska kvalitettackjärnet blev i det närmaste oumbärligt. Producenternas prisfordringar uppfylldes snart sagt hur höga de än voro. Detta medförde i sin tur, att den ovanligt gynnsamma konjunkturen utnyttjades till det yttersta. Under normala tider periodiskt återkommande reparations- och underhållsarbeten uppskötos på obestämd tid eller inskränktes till det oundgängligen nödvändiga. Små och omoderna hyttor ej dragna i mannaminne iordningsställdes och sattes i funktion. Alla krafter spändes för att åstadkomma största möjliga kvantitet järn. E n given följd av de ständigt stigande försäljningspriserna voro stigande råvarupriser och sålunda även starkt stegrad produktion av den för järnhanteringen så ytterst viktiga råvaran träkol. Träkolsproduktionen steg även den i oanad takt, dock förefunnos symtomer, som tydde på att produktionen icke skulle mäkta följa den abnormt stegrade konsumtionen. Om ett sådant befarat tillstånd uppnåddes skulle därmed givetvis följa en fullkomligt panikartad uppgång i priserna, försåvitt icke järnhanteringens behov på ett eller annat sätt säkerställdes. Det är mot denna bakgrund som under år 1917 vidtagna åtgärder beträffande reglering av träkolsdistributionen böra ses. Bränslekommissionen fann under det förberedande arbetet för bränsleförsörjningens ordnande, att läget på träkolsmarknaden icke var tillnärmelsevis lika allvarligt som på den övriga bränslemarknaden, och att det lämpligen kunde överlåtas åt järnhanteringen själv att sörja för råvaruanskaff ningen.

252¶Som det emellertid på en del håll förekommit, att träkol i icke ringa utsträckning utnyttjades som ångpannebränsle i stället för de abnormt dyra och hart när oöverkomliga stenkolen, hemställde kommissionen hos Kungl. Maj:t om sådant skydd för järnhanteringens träkolsanskaffning, att träkol icke under några förhållanden finge utnyttjas för industriell drift annat än för sådana ändamål, där de voro nödvändiga. P å grund härav utfärdades kungl. förordningen den 19 juni 1917 angående förbud mot användning av träkol för eldning av ångpannor. Bränslekommissionen ansåg sig för sin del härmed hava gjort vad som med hänsyn till rådande förhållanden i första hand borde göras för att tillgodose järnbrukens träkolsbehov. Emellertid gjorde sig en annan uppfattning gällande inom bruksägarekretsar. Vid ett i Stockholm hållet möte mellan svenska järnbruksägare, representerande c:a 80 % av landets träkolskonsumenter, erhöll ett antal delegerade i uppdrag att hos bränslekommissionen och regeringen framföra bruksvärldens farhågor med hänsyn till de alltmera stegrade svårigheterna att erhålla träkol till rimliga priser. Uti en till bränslekommissionen ställd skrivelse av den 30 juni 1917 hemställdes, att kommissionen för att undanröja befarade olägenheter för järnindustrien skulle inställa vedavverkningen i Norrland ävensom vidtaga vissa andra ingående förändringar i den tilltänkta planen för landets förseende med bränsle. Huvudmotivet för framställningen var, att tackjärnet såsom en av landets viktigaste exportartiklar, utgjorde en värdefull bytesvara vid uppgörande av handelsavtal med främmande makter, och att det på grund därav vore mindre välbetänkt att järnhanteringen ställdes inför utsikten att nödgas inskränka driften till följd av råvarubrist. Nyssberörda skrivelse var av följande lydelse: "De åtgärder, som av Statens bränslekommission vidtagits för tillgodoseende av vårt lands vedbehov, hava från den svenska järnhanteringens målsmän mötts med allvarliga farhågor. A ena sidan synas dessa åtgärder nämligen icke hava till syfte att genom statsmaktens försorg trygga jämväl det bränslebehov, som för tackjärnsproduktionen är oundgängligen nödvändigt, och å andra sidan hota de genom sina konsekvenser att omöjliggöra för järnindustrien att själv förse sig med erforderliga träkolsförråd. Vad beträffar den omständigheten, att bränslekommissionen icke funnit skäl att ingripa för träkolsbehovets täckande, så torde den möjligen äga sin grund däruti, att kommissionen anser dylika åtgärder mindre behövliga bland annat av det skäl, att järnbruken skulle ligga inne med så stora träkolsförråd, att någon fara för träkolsbrist icke skulle föreligga. Under stundom hör man en dylik uppfattning motiveras med den stora träkolning, som under senaste kolningssäsong ägt rum. Häremot måste emellertid framhållas, att de svenska järnverken vid innevarande års ingång i stor utsträckning saknade de träkolslager, som de i normala fall pläga innehava; åtskilliga hyttor måste t. o. m. före årsskiftet på grund av träkolsbrist dämmas eller blåsas ner. Under förutsättning att järnproduktionen under åtei-stoden av året skall kunna i något så när ordinär omfattning uppehållas, komma vid innevarande års utgång träkolsförråden ej heller att vara större än normalt. Vid ovannämnda möte framgick av den redogörelse, som samt-

253 liga de närvarande lämnade över sina träkolsförråd samt av de upplysningar som kunde vinnas om förefintligheten av ännu osålda träkolskvantiteter, att järnverkens träkolsförråd kunde beräknas räcka för somliga verk allenast till början av januari månad 1918 och för andra högst intill utgången av nämnda månad, vilket motsvarar vad som måste finnas för att tackjärnsproduktionen skall utan avbrott kunna fortgå, till dess de träkolskvantiteter, som kunna beräknas utvinnas under instundande kolningssäsong komma bruken till godo. Hur det skall bliva möjligt för järnhanteringen att anskaffa de kvantiteter träkol, som erfordras för att driften under nästa år skall kunna uppehållas i nödig omfattning, ter sig emellertid synnerligen vansklig, så framt icke ändring kommer att träffas i de av bränslekommissionen vidtagna dispositioner. Genom förbud mot upphuggning av kolved inom de områden, där de av bränslekommissionen föranstaltade avverkningarna skola äga rum, berövas nämligen träkolskonsumenterna stora och viktiga kolfångstdistrikt. Möjligheten att förlägga den kolning, som under vanliga förhållanden äger rum inom dessa distrikt, till områden, mera avlägsna från trafiklederna, måste nämligen anses i stort sett utesluten. Att anskaffa erforderlig arbetskraft för kolvedsupphuggning och kolning å dessa områden ävensom att ombesörja kolens framforsling därifrån skulle stöta på synnerligen stora svårigheter. Som de genom statens försorg igångsatta avverkningarna skola verkställas genom arbetskraft, anskaffad på frivillighetens väg, måste det förutsättas, att densamma kommer att betalas så högt, att det ej blir möjligt att för rimlig betalning få personal för kolvedshuggning å från trafiklederna mer avlägsna och följaktligen för arbetare mindre lockande trakter. Härtill kommer, att de av bränslekommissionen planerade avverkningarna äro så omfattande, att om nödig arbetskraft för desammas bedrivande skall kunna anskaffas, föga utsikt finnes att få tillräcklig personal jämväl för träkolsproduktionen. Och än mindre utsikter torde finnas att för densamma uppdriva erforderligt antal dragare. Redan vid senaste kolningssäsong var nämligen bristen på dragare starkt kännbar, och givet är, att denna brist kommer att ytterligt stegras till följd av den mängd dragdjur, som behöves för bränslekommissionens vedanskaffning. Ävenledes måste det befaras, att foder blir synnerligen svårt att anskaffa till de mer avlägsna trakter, där kolfångsten skulle komma att bedrivas. Det är vidare tydligt, att de träkol, som kunna komma att produceras i konkurrens med bränslekommissionens vedanskaffning, till följd av dels ovanberörda förhållanden och dels de höga pris, som betalas för den genom bränslekommissionens försorg anskaffade veden, komma att betinga priser, som måste ingiva konsumenterna de allvarligaste farhågor. Och faran av allt för höga träkolspris är så mycket större, som järnhanteringen som bekant måste täcka sitt kolbehov för lång tid — ett till ett och ett halvt år — framåt och följaktligen vid tiden för kolinköpen svävar i fullkomlig ovisshet om, huruvida för det järn, till vars framställning kolen skola användas, kan betingas ett pris, som står i rimlig proportion till kostnaderna för kolen. Till belysande av berörda förhållande kan nämnas, att de höjda vedprisen med flera inverkande omständigheter kunna beräknas medföra en förhöjning av kolprisen till cirka 60 kr. per läst, vilken förhöjning jämte övriga fördyrade tillverkningskostnader innebär ett tillverkningspris å tackjärn, som är mer än fyra gånger högre än det pris, som betalades för ordinärt tackjärn vid tiden för krigets utbrott. Det kan icke förvåna, om månget järnverk inför en dylik risk ser sig nödsakat att inskränka sin tillverkning, vilket under nuvarande förhållanden, då importen av utländskt järn i hög grad minskat, kan befaras medföra järnbrist inom landet. E n minskning i vårt lands järnproduktion kan medföra farliga konsekvenser, även clärutinnan, att vår järnexport icke kan uppehållas, vilket åter, såsom flera gånger från järnhanteringens sida framhållits, särskilt beträffande

254 specialjärn är av största vikt för att de utländska konsumenterna icke skola vända sig från den svenska marknaden och vänja sig att begagna andra järnsorter. Med stöd av vad ovan anförts få vi härmed hemställa, att åtgärder måtte genom statsnryndigheternas försorg vidtagas till avvärjande i den mån det låter sig göra av den fara, som sålunda hotar vår järnhantering. Bland åtgärder i sådant syfte torde böra framhållas upphävande av förbudet mot kolvedshuggning inom de områden, som äro bestämda för de av bränslekommissionen föranstaltade avverkningarna. Vidare att upplåtelser av kolvedshuggning å kronoparker, vilka för närvarande beviljas i mindre omfattning än vanligt, tvärtom medgivas i största möjliga utsträckning, ävensom att å kronoparkerna vedavverkningarna över huvud taget utökas. Ytterligare bör betonas vikten av att vid anställning av arbetare och lejning av dragare för bränslekommissionens avverkningar icke inkräktas på träkolsproduktionens redan förut knappa tillgång på arbetskraft och dragare. Då det, även om ovan antydda åtgärder vidtagas, torde bliva svårt att fylla bränslebehovet, synes det oss därjämte nödvändigt att taga under övervägande, om de stora virkeslager, med vilka sågverks- och trämasseindustrierna ligga inne och som på grund av bristande avsättnings- och exportmöjligheter, svavelbrist m. m. icke under nuvarande förhållanden kunna av industrierna utnyttjas, skulle kunna för rimligt pris upphandlas. Därigenom skulle för nämnda industrier möjligen kunna beredas en lättnad i deras nu rådande t y c k t a belägenhet, samtidigt som stora virkeskvantiteter skulle komma landet till godo utan att arbetskraften behövde för avverkningen dragas vare sig från jordbruket eller de övriga näringar, vilka fortfarande kunna hållas i full drift. För träkolsproduktionen skulle en dylik åtgärd medföra betydande hjälp, då kolningsdistrikten därigenom skulle i vida mindre grad behöva ansträngas för vedanskaffning." Regleringens grundprinciper och genomförande. Då bränslekomm i s s i o n e n , v a r s h u v u d u p p g i f t v a r a t t förse l a n d e t m e d e r f o r d e r l i g k v a n t i t e t b r ä n n v e d , icke a n s å g sig k u n n a slå in p å d e n a v b r u k s ä g a r n a a n v i s a d e v ä g e n , i n b j ö d k o m m i s s i o n e n till u n d e r h a n d l i n g a r , s e d a n d e n s a m m a förk l a r a t sig villig a t t p å allt s ä t t u n d e r s t ö d j a j ä r n h a n t e r i n g e n i dess l e g i t i m a k r a v , b l o t t s å d a n a u t v ä g a r k u n d e finnas, a t t b r ä n n v e d a n s k a f i n i n g e n ej r i s k e r a d e s . D e u n d e r h a n d l i n g a r , som h ä r p å följde, r e s u l t e r a d e i a t t följande r i k t l i n j e r u p p d r o g o s : Kommissionen skulle uppträda som ensam köpare av träkol för järnverkens behov. Denna ställning skulle upprätthållas genom att kommissionen vägrade industrien tillstånd att använda andra kol än dem, som tillhandahöllos av bränslekommissionen, dock med undantag för kol, som förbrukaren anskaffat före den 19 juli 1917 eller sedermera förskaffat sig med anlitande av egna naturtillgångar. Även beträffande kol som inköpts före den 19 juli 1917 vägrades användningstillstånd, därest kolen ej avsänts till förbrukningsorten före den 1 oktober 1917, dock med nedan angivna undantag. Kontrakt om leverans av träkol, vilka bevisligen avslutats före den 19 juli 1917, fick före den 1 oktober 1917 överlåtas på bränslekommissionen, som därvid förband sig att i mån av leveransens fortgång tillhandahålla kontraktöverlåtaren samma mängd lika goda kol, som kommissionen erhållit på det överlåtna kontraktet, och att meddela användningstillstånd för de på grund härav tillhandahållna kolen. Kontraktsöverlåtaren krediterades för de kol, som kommissionen erhållit, enligt nedan angivna priser och debiterades för motsvarande kvantitet samma pris med

tillägg av kommissionens mottagnings- och administrationskostnader samt det belopp kommissionen enligt kontraktet utgivit för kolen. Bränslekommissionen förbehöll sig rätt att vägra övertagande av dylika kontrakt, men tillförsäkrades kontraktsinnehavaren om så skedde användningstillstånd för enligt kontraktet levererade kol såsom för kol från egna skogar. I sådant fall skulle till bränslekommissionen insändas styrkt avskrift av kontraktet ifråga, samt på anmodan av kommissionen lämnas upplysningar om leveransens fortgång. Kontrakt om träkolsleverans, vilka avslutats efter den 18 juli 1917, fick tillsvidare transporteras på bränslekommissionen till av kommissionen fastställt pris. Dylika kontrakt medförde dock ingen företrädesrätt till kolens användning. Nedannämnda inköpsorganisationer skulle representera bränslekommissionen även beträffande kol, som direkt kördes till konsumenten, men mötte intet hinder, att vederbörande konsument i dylikt fall och på därom hos bränslekommissionen gjord framställning erhölle uppdrag att inom visst område vara organisationens ombud. Järnvägsfrakt likviderades av mottagaren, och skulle fraktvidräkning i vanlig ordning äga rum, så att varje bruk påfördes den medelfrakt, som skulle uppkommit om samtliga inköpta kol fraktats till bruket, varefter den uppkomna fraktvinsten skulle delas i proportion till sistnämnda fraktbelopp. Bruk med synnerligen avskilt läge kunde av bränslekommissionen befrias från deltagande i fraktvidräkning, och skulle ansökan härom inlämnas senast en månad efter avgivande av första kolrekvisitionen. Levererade kol skulle likvideras per extra kontant till bränslekommissionen mot räkning, som tillställdes rekvirent omkring den 20 i varje månad för under föregående månad utlastade kol. E t t genomförande av dessa riktlinjer ansågs medföra dels att konkurrens om arbetskraft eller råvara skulle bortfalla, dels att en fullt rättvis fördelning konsumenterna emellan av tillgängliga kvantiteter skulle åstadkommas. Vid eventuella behov kunde t. o. m. ransonering införas utan den omfattande apparat, som skulle erfordras för ett statsbeslag. I egenskap av uppköpare av samtliga tillgängliga kvantiteter träkol skulle staten hava i sin hand att direkt fördela desamma i överensstämmelse med rättvisa och billighet. Sedan dessa riktlinjer klargjorts och brukens delegerade godkänt desamma, hemställde bränslekommissionen hos Kung]. Maj:t om utfärdande av erforderliga författningar. I kungl. förordningen den 13 juli 1 9 1 7 , § 2, inrycktes på grund härav förbud att utan bränslekommissionens tillstånd använda träkol för järntillverkning. O r g a n i s a t i o n . Den nödvändiga organisationen centraliserades i en vid kommissionens huvudkontor upprättad särskild byrå, träkolsbyrån. Då kommissionen utgick ifrån, att redan befintliga organisationer såvitt möjligt borde användas med minsta möjliga ingrepp i den fria näringsutövningen, och att nya organisationsdetaljer endast borde ifrågakomma i den mån de voro ofrånkomligt nödvändiga, utsåg kommissionen till ombud vid uppköpen förut befintliga uppköpsföreningar, nämligen Mellersta Sveriges kolköpsförening, Stockholm, Skogens kolaktiebolag, Bollnäs, Siljans kolaktiebolag, Ornäs, Aktiebolaget Träkol, Vansbro, och

256 Övre Norrlands träkolsintressenter, Luleå. S a m t l i g a dessa firmor, vilka t i d i g a r e a r b e t a t u t e s l u t a n d e m e d a n s k a f f n i n g a v t r ä k o l för d e n s v e n s k a j ä r n h a n t e r i n g e n s b e h o v , b e s u t t o en på m å n g å r i g e r f a r e n h e t grundad ingående k ä n n e d o m i alla h i t h ö r a n d e f r å g o r och v o r o s å l u n d a v ä l s k i c k a d e för sina o m b u d s m a n n a s k a p . D ä r j ä m t e m e d f ö r d e d e n n a a n o r d n i n g , a t t k o m m i s s i o n e n icke b e h ö v d e u p p r ä t t a n å g o n som h e l s t n y o r g a n i s a t i o n u t ö v e r d e n på h u v u d k o n t o r e t befintliga t r ä k o l s b y r å n . För att underlätta i n k ö p s v e r k s a m h e t e n u p p d e l a d e s l a n d e t i 5 olika i n k ö p s d i s t r i k t , v a r a v v a r j e o m b u d erhöll e t t . D i s t r i k t s i n d e l n i n g e n blev f ö l j a n d e : Övre Norrlands Träkolsintressenter Norrbottens län.

(kontor: Luleå).

Skogens Kolaktiebolag (huvudkontor: Bollnäs). Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands och Gävleborgs län, med undantag av järnvägslinjerna Alvho—Sveg, Åsarne—Brunflo, Bräcke—Storlien, Östersund— Dorotea och Byvalla—Storvik, ej heller sjökol å sträckan Skutskär—Ulvöarna. Siljans Kolaktiebolag (huvudkontor: Ornäs). Utmed järnvägslinjerna Mora—Noret—Falun, Falun—Dala—Flöda, Falun—Ludvika—Västanfors, Falun—Born, Borlänge—Hedemora, Rättvik—Repbäcken—Borlänge, Linghed—L:a Björnmossen. Mellersta Sveriges Kolköpsforening (huvudkontor: Stockholm). Utmed linjerna Salån—Ludvika, Hedemora—Kry 1 bo, Krylbo — Storvik med bibanor, Bräcke— Storlien, Brunflo -Åsarne och Östersund—Dorotea samt inom ett område som begränsas av en linje Skutskär—Gysinge—Krylbo—Fagersta —Ludvika —Fredriksberg — Horrhult — Kortfors —Karlslund—Östansjö—Askersund—Vätterns västra strand till Hjo—Svensbro—Uddagården —Falköping—Ljung — Göteborg. Aktiebolaget Träkol (huvudkontor: Vansbro). Utmed övriga järnvägslinjer. Sjökol uppköptes av organisationerna utmed till ovanstående områden hörande kuststräckor, med den skillnad, att Mellersta Sveriges Kolköpsförening även köpte å sträckan Skutskär—Ulvöarna. I alla frågor, som rörde distribution av inköpta kol, representerades samtliga till Svenska järnbrukens träkolsförening anslutna förbrukare av nämnda förening, vars sakliga granskning rekvisitioner av kol underställdes. O m b u d e n s instruktioner. Till g r u n d för de a n t a g n a o m b u d e n s befogenhet l å s o av bränslekommissionen utfärdade instruktioner. T v å a v dessa i n s t r a k t i o n e r , v i l k a k l a r l ä g g a o m b u d e n s s t ä l l n i n g , intagas h ä r n e d a n in extenso. "1) Ombud skall en var inom det område, som enligt närslutna fördelningsplan är tilldelat ombudet, verkställa uppköp av träkol i största möjliga utsträckning. 2) Samtliga avtal bekräftas genom kontrakt enligt bränslekommissionens formulär, och äger ombud rätt att betala ett pris av intill 50 kr. per i normalspårig vagn kuberad läst om 20 hl. f. b. v. med 15 % avdrag för stjälpt mått och 46 kr. per inlastad läst för sjökol. Kol köpta för leverans vid smalspårig järnväg och som ej behöva omlastas i bredspårig vagn betalas med 48 kr. per läst kuberat i smalspårig vagn.

257 För kol, som köras direkt till bruk, vilket ej är beläget i närheten av järnvägsstation eller hamn, bestämmes priset i varje särskilt fall av bränslekommissionen på förslag av konsumenten. 3) Senast varje onsdag skola under föregående vecka avslutade kontrakt i original överlämnas till träkolsbyrån. 4) Erforderliga förskott rekvireras hos bränslekommissionen. Redovisning härför avgives enligt formulär, som av bränslekommissionen tillhandahålles. Till leverantör må utbetalas förskott med högst 10 kr. per läst av minimikvantiteten, och gottgöres bränslekommissionen härför ränta efter 6 % per år. All förskottsutbetalning utan till vederhäftigheten styrkt borgen sker på ombudets risk. 5) Kolen särskiljas i följande typer: typ a) Kol från egna skogar och avverkningsrätter. typ b) Kol, som levereras enligt kontrakt, upprättade före den 19 juli 1917. Dessa kol krediteras vid leveransen kontraktsöverlåtaren med bränslekommissionens grundpriser, och tillhandahålles honom en motsvarande kvantitet lika goda kol, för vilka han debiteras nyssnämnda pris. typ c) Av kommissionen direkt inköpta kol eller levererade på kontrakt, upprättade efter den 18 juli 1917 och på bränslekommissionen transporterade. För dessa kol debiteras mottagaren. Även för administrationskostnader. 6) Omedelbart efter den 15 i varje månad skall ombud till träkolsbyrån avlämna rapport för föregående månad över antalet avsända vagnar, deras destinationsort •och rymd. I denna rapport angives särskilt levererade A-, B- och C-kol. 7) Inga vagnar få avsändas utan träkolsbyråns utlastningsorder. 8) Till uppköpare äga ombuden för upptingning betala ett arvode av 10 öre per levererad läst. För avsyning av vagnar betalas 1 kr. per vagn. För täckande av dessa ävensom övriga med anskaffning och expediering förenade kostnader uppbära ombuden en ersättning av 30 öre per levererad läst. För besvär med av självständigt underombud anskaffade C-kol uppbär ombudet 20 öre per läst. 9) De utgifter, som förorsakas av vid stjälpbrygga mottagna kols lastning, skola noggrant redovisas för varje brygga, så att därav tydligt framgår om de 15 % som avdragits täcka avstybbning och extra arbetskostnader. Medel till bestridande av dylika kostnader förskotteras av bränslekommissionen. 10) A lämpliga platser inom sitt verksamhetsområde skall ombud skaffa sig underombud. 11) Ombud skall föra koljournal över samtliga kol, som ombudet har omhänder för bränslekommissionens räkning (typ A, B och C). Denna journal skall ligga till grund för rapport enligt mom. 5. 12) I samband med rapport för september månad skall även meddelas uppgift på de kvantiteter, som dessförinnan blivit av ombudet distribuerade såväl ifråga om B-kol som C-kol. 13) För att sätta träkolsbyrån i stånd att i tid kunna meddela destinationsorder skall ombud senast varje onsdag meddela uppgift på de partier, som under påföljande vecka kunnat utlastas. 14) Av ombud inköpta eller tillverkade kol skola behandlas så som av bränslekommissionens cirkulär till järnbruken av den 15 september framgår". "Till bränslekommissionens ombud vid träkolsuppköp. Det torde i vissa fall förekomma, att å stationer, där kol mottagas efter stjälpt mått, det lokala utrymmet ej medgiver att A-, B- och C-kol skiljas, utan att de måste blandas i ett och samma ras. För att åstadkomma likformighet i redovisningen av på så sätt hopblandade kol, får bränslekommissionen härmed föreskriva, att Bränslekommissionen.

258 följande förfaringssätt alltid skall tillämpas, oavsett om de i raset ingående A- och B-kolen äro av natur att kunna transporteras till ursprungliga ägaren eller ej. Kolen köpas av bränslekommissionen efter stjälpt mått och förre ägaren, d. v. s. visst bruk eller viss inköpsorganisation, erhåller vid utlastning den kvantitet vagnkuberade läster, som svarar mot det stjälpta lästetalet, och erlägger härför priset för vagnkuberade kol. På detta sätt levererade A- och B-kol skola alltid ha visst bruk eller förening såsom säljare, så att kommissionen aldrig har affärer med den verklige leverantören. Kolmottagare böra därför erhålla noggranna instruktioner härom, så att sammanblandning vid redovisningen ej äger rum, för den händelse en och samma person skulle vara leverantör av såväl B- som C-kol. På grund av ovanstående bortfaller givetvis, i vad som rör på detta sätt levererade kol, bestämmelsen att ägare av kolen skola begära utlastningsorder för desamma. Dylik order begäres i stället av den organisation, som mottagit kolen, och bör därvid, för att underlätta utlämning av främmande ägares tillgodohavande i raset, vid anhållan om utlasningsorder, anmärkas, att visst bruk har levererat så och så många stjälpläster, varför skäligen bör till detsamma dirigeras motsvarande antal vagnkuberade läster. Detta givetvis endast under förutsättning att det ägande bruket ligger så till, att kolen äro att hänföra till fria A- eller B-kol, i annat fall måste ersättningskolen tagas från annat håll. På gemensamt ras levererade A- och B-kol böra, för undvikande av onödiga penningtransaktioner, redovisas på följande sätt: Ombudet utfärdar för varje månad en attest å under densamma på detta sätt levererade stjälpkol (formulär 24), vilken översändes till ägare av kolen. Denne fakturerar kommissionen efter ett pris av kr. 42: 5 0 per läst och bilägger till fakturan ombudets attest. Beloppet ifråga blir då av kommissionen krediterat vederbörande bruk och får således gå i avräkning å dem tilldelade kol. Härigenom behöver dylik leverans ej av Eder likvideras och kommer således densamma ej att belasta Eder kassaredovisning. Beträffande likvid av kol, som direkt köras till visst bruk, bör densamma ordnaspå följande sätt: Då det torde vara en onödig omgång att kommissionen tillhandahåller förvaltningsmedel för likvidering av dylika kol för att sedermera utkräva beloppet av det mottagande bruket, skall bruket ifråga äga att direkt likvidera dessa hemkol i inskränkt bemärkelse. Redovisning sker enligt formulär 25, å vilket angives kontraktets nummer, leverantörens namn, under löpande månad levererat lästetal samt förses med påteckning av leverantören, att det uppgivna lästetalet verkligen överensstämmer med det levererade, detta senare för att erhålla en kontroll på att samtliga mottagna kolpartier även bliva till kommissionen redovisade. Denna rapport skall av bruket insändas den 10 i varje månad till Eder, och bifogar Ni densamma vid Eder kassaredovisning. Det torde nämligen för Eder vara av intresse att kunna följa fortgången av leveransen å dylika kontrakt, och anses därför lämpligast, att ifrågavarande rapport ej insändes direkt till kommissionen utan att Ni först sättes i tillfälle att taga del av densamma. Kommissionen vill i detta sammanhang på förekommen anledning erinra om, att i de fall, då bruk erhållit rätt att såsom Edert underombud verkställa uppköp av träkol, kontraktet skall underskrivas av Eder, ej av bruket, och att, för den händelse Ni medgivit bruket att vara Eder behjälpligt vid kontraktering av kol, som levereras vid viss järnvägsstation, bruket ifråga ej äger någon som helst företrädesrätt till dylika kol. Endast ifråga om kol, som direkt köras till hyttan, finnes dylik företrädesrätt. Grenom ovan berörda anordning ifråga om kol av olika kategorier i samma rasbortfaller givetvis den från visst håll befarade svårigheten att kunna ordna brandförsäkring för kolras, då ju kommissionen alltid blir ägare till kolen så snart desamma stjälpts å raset.

259 För att möjliggöra en ekonomiskt betryggande försäkring utan onödigt dyrbara premier komma veckorapporter att infordras från resp. kolmottagare. Dessa upprättas enligt formulär 23 och skola av mottagaren ingivas varje lördag direkt till kommissionens träkolsbyrå." O v a n o m f ö r m ä l d a k o n t r a k t s f o r m u l ä r v a r a v följande A

lydelse:

Kontrakt.

Emellan säljare och Bränslekommissionen, köpare, är följande överenskommelse träffad: Bränslekommissionen genom förmedling av Siljans Kol Aktiebolag köper av.... för leverans A) cirka läster fullgoda, torra, stybbfria kol, fria från bränder, till ett pris av kronor ( ) per i bredspårig vagn kuberad läst om 20 hektoliter fritt banvagn station... I händelse av vagnsbrist är säljaren skyldig att, om köparen så fordrar, leverera kolen efter stjälpt mått och med en prisreduktion av 15 %. B) cirka läster fullgoda, torra, stybbfria kol, fria från bränder, till ett pris av kronor ( ) per å anvisad plats stjälpt läst om 20 hektoliter vid station.... Med cirka förstås högst 5 X över- eller underkvantitet. Innan vagnarna lastas, skola de väl rengöras. Endast fullt lastade bredspåriga vagnar få avsändas. Kolen skola sändas till järnvägsstation och emottagare, som efter säljarens meddelande om lastningens början av Bränslekommissionen bestämmes. Lastningen skall ske enligt respektive järnvägsstyrelsers reglementen. S. k. extra råge får icke debiteras. Betalning erlägges genom Siljans Kol Aktiebolag kontant den 15:e i varje månad för de kolpartier, som under föregående månad blivit levererade. Specifik uppgift jämte fraktkvitton över leveransen, upptagande dato, vagnsnummer och innehåll, insändes till Siljans Kol Aktiebolags kontor i Omäs den sista i varje månad. Köparen äger rätt hålla kontrollör vid lastningsplatserna. Brister leverantören i fullgörande av sin leveransskyldighet, äger köparen att, på sätt han för gott finner, anskaffa vad som återstår på leverantörens bekostnad, eller ock gottgöres köparen ett skadestånd med kr. tio per ej levererad läst, allt efter köparens gottfinnande. Strejk, lockout eller annat oöverkomligt hinder, varöver köpare eller säljare icke kunna råda, häver detta kontrakt till det omfång, dylik händelse kan förorsaka.

Härav tvenne exemplar växlade." Priset. K o m m i s s i o n e n s i n k ö p s p r i s b e s t ä m d e s till 5 0 k r . p e r l ä s t o m 2 0 hl. fritt b a n v a g n med k n b e r i n g i normalspårig v a g n , m e d 15 % avd r a g v i d l e v e r a n s i s t j ä l p t m å t t , och 4 6 k r . p e r i n l a s t a d l ä s t för sjökol.

260¶Träkol, inköpta för leverans vid järnväg, vilka ej behövde omlastas i normalspårig vagn, betalades med 4 8 kr. per läst kuberad i smalspårig vagn. I fråga om kol, som direkt kördes till bruk, vilket ej var beläget i närheten av järnvägsstation eller hamnplats, bestämdes priset i varje särskilt fall av bränslekommissionen. P å grund av vid tiden för prisets bestämmande — juli 1917 — rådande förhållanden ansåg kommissionen nödvändigt, att detta sattes så högt, att produktionen av träkol skulle bliva lönande även utanför de i närheten av transportlederna belägna områden, där bränslekommissionens vedavverkningar ägde rum. Den ved, som användes till kolning, utgjordes huvudsakligen av- sekunda ved och avfallsvirke. Enligt riksvärderingsnämndens den 7 juni 1917 fastställda taxa skulle ersättning för sekunda ved, som av bränslekommissionen togs i anspråk, utgå med 6 kr. 50 öre per kbm löst mått. Avfallsvirket ägde kommissionen tillvarataga utan särskild ersättning. Vid prisets fastställande utgick man från, att en markägare närmast utom vedavverkningsområdet borde kunna påräkna ett rotnetto av 4 ä 5 kr. per kbm löst mått. För tillverkning av en läst kol åtgick 4 kbm ved och beräknades kostnaden på följande sätt: Rotvärde per läst Huggning » » Inkörning » » Kolning » » Utkör ning å 6 km väg

kr. 18 » 8 » 7 » 11 » 4 Summa kr. 48

Detta pris avrundades till 50 kr. Ovan angivna arbetskostnader ansågos vara rikligt tilltagna. Administrationskostnaderna. Enligt de direktiv kommissionen erhållit för verksamheten skulle den läggas så, att varken vinst eller förlust uppstode. Kommissionen skulle sålunda distribuera inköpta kol till inköpspriset med tillägg av kommissionens administrationskostnader, Dessa fastställdes på förhand till 75 öre per läst enligt nedanstående kalkyl, varvid man utgick från, att en kolkvantitet av 1 000 000 läster skulle anskaffas. Avlöningar Kr. 62 000 Hyra, lyse, värme, betjäning, möbler, postporton, papper m. m. samt andel i kommissionens egna kostnader » 80 000 Ersättning till ombuden, 1000 000 läster ä 30 öre » 300 000 Ränta å 30 000 000 kr. i 4 veckor ä 1 % » 162 000 Diverse oförutsett och risk » 146 000 Summa "kr! 750 000 .

Till förklaring av räntebeloppet, vilket endast avsåg 600 000 läster, anfördes, att 400 000 läster beräknades utgöras av stjälpkol eller andra

kol, som ej skulle draga n å g r a räntor på grund av att deras likvidering skulle ske efter andra grunder. S t j ä l p e m o t t a g n i n g å ras. Genom cirkulär den 12 november 1917 meddelade kommissionen järntillverkarna, att administrationskostnaden beräknades till 75 öre per läst. Härav skulle 30 öre utgöra till kommissionens ombud utgående ersättning, varmed ombudens samtliga omkostnader skulle anses täckta, dock icke kostnader för emottagning och förvaring av stjälpkol. I nyssberörda cirkulär meddelade kommissionen, att densamma för att kunna hålla ränteförlusterna inom beräknade gränser såg sig nödsakad att fordra likvid för levererade kol per extra kontant, varför, i händelse av försenad likvid, ränta efter 6 % komme att debiteras från och med 5:te dagen från räkningens utställande. Därjämte tillade kommissionen i cirkuläret, att för den händelse denna marginal ej skulle visa sig tillräcklig att täcka volymminskningen genom avstybbning, kostnader för kolens mottagning och upplastning samt ränteförluster, debitering av eventuell brist komme att verkställas, sedan samtliga stjälpkol blivit utlastade, genom fördelning pro rata parte å samtliga konsumenter. Erfarenheterna från de närmast föregående tvenne åren hade ådagalagt, att statens järnvägar icke varit i stånd att tillgodose den under vintermånaderna abnormt ökade efterfrågan på transportmateriel och transportlägenheter, som blivit en följd av det stegrade konsumtionsbehovet på träkol. Härigenom hade framtvingats upplagring vid olika stationer av kol. Denna lagring, som i många fall skett på ett synnerligen otillfredsställande sätt, hade ofta medfört en högst betydande kvalitetsförsämring av kolen. Med stöd av dessa erfarenheter sökte kommissionen, med tanke på nödvändigheten av att såväl den kvantitativa som kvalitativa försämringen av kolen i största möjliga utsträckning skulle nedbringas, från början inrikta sitt arbete på, att den oundgängliga upplagringen skulle bliva så rationellt verkställd som möjligt. Till följd av vid järnvägarna införda ytterligare trafikrestriktioner såsom mindre antal tåglägenheter och längre gångtid ävensom returlastning av träkolsvagnar minskades högst avsevärt järnvägarnas trafikkapacitet, vilket i sin tur nödvändiggjorde rasläggning i betydligt större omfattning än som ursprungligen varit t ä n k t . Härtill kom, att förbrukarna i allmänhet visade sig ovilliga att under april, maj och juni månader hemtransportera de kvantiteter kol, som kunnat och bort transporteras under dessa månader. För att nedbringa kostnaderna för rasläggning bestämdes att vid vissa stationer samtliga kol skulle av kommissionen mottagas i s. k. stjälpt mått i och för lagring, under det att från övriga stationer leverantörerna själva skulle sköta utlastningen. Vid förstberörda stationer, som kallades

rasstationer, komplicerades kommissionens arbete ytterligare genom att en hel del innehavare av äldre kontrakt eller av egna kol måste ingå såsom delägare i dessa ras, vilket medförde en omständlig vidräkning. Normgivande för behandling av dylika på gemensamt ras stjälpta kol var ett cirkulär till kommissionens ombud av den 5 januari 1918. Införskaffande a v upplysningar. I cirkulär till järntillverkarna begärde kommissionen omedelbart sedan organisationen och de förberedande åtgärderna blivit fullföljda upplysningar angående kolbehov m. m., vilka skulle ligga till grund för kommissionens koluppköp. Med stöd av inkomna upplysningar verkställde kommissionen därefter beräkningar såväl över det sannolika förbrukningsbehovet som ock över tillgängliga kvantiteter träkol, och erhöll därigenom visshet om, att den av bruksägarna befarade bristen i tillgång på träkol var förhanden, under förutsättning att icke minskat kolbehov skulle uppkomma. Tillgängliga kvantiteter träkol utröntes med ledning av till statens järnvägar och de enskilda banorna inkomna uppgifter om erforderligt antal kolvagnar. Som dylika uppgifter under ett flertal föregående år inhämtats av järnvägsförvaltningarna, voro desamma ett synnerligen gott underlag. De kvantiteter träkol, som icke skulle bliva föremål för järnvägstransport, undandrogo sig givetvis bedömande på detta sätt, men voro dels av mindre betydelse, dels ock till största delen s. k. hemkol, d. v. s. kol, som tillverkades i brukens omedelbara närhet. I fråga om dessa kvantiteter hade givetvis de enskilda konsumenterna ganska noggranna uppgifter, då de väl kände till i vilken utsträckning kolning bedrevs i omedelbar närhet av hyttorna. I största korthet kan nämnas, att det beräknade förbrukningsbehovet för tiden 1 oktober 1917 till 31 december 1918 uppgick till omkring 2 000 000 läster, under det att tillgångarna icke kunde beräknas högre än till cirka 1 600 0 0 0 läster. Det kunde alltså beräknas att förbrukningsbehovet måste på ett eller annat sätt inskränkas med cirka 20 %. Järnvägstransportrestriktioner. P å eftersommaren 1917 genomfördes av statens järnvägar vissa inskränkningar i trafikanternas rätt att välja befordringsvägar för sitt gods. Sålunda tilläts icke försändning av visst vagnslastgods annat än efter särskilt medgivande från järnvägsstyrelsen. Avsikten med inskränkningarna var att nedbringa tomdragning av vagnar, ävensom s. k. korskörningar. Dessa transportrestriktioner föllo understundom synnerligen hårt över näringslivet. I fråga om träkol tilläts transport endast efter vissa uppgivna grunder. Före transportregleringens ikraftträdande hade ett stort antal träkolskonsumenter upprättat leveransavtal med leverantörer inom olika delar av landet. Följden av ikraftträdandet av restriktionerna blev, att vederbörande leverantörer hindrades fullfölja sina avtal. P å grund av de

massor av ansökningar om tillstånd att utan hinder av transportplanen få frakta träkol, som inströmmade till järnvägsstyrelsen, hänvände sig statens järnvägar till bränslekommissionen med anhållan, att kommissionen skulle förmedla utbyten av kolpartier, som komme att levereras på grund av dylika äldre avtal. Då kommissionen disponerade samtliga efter den 19 juli 1917 försålda träkolspartier, ansågs densamma med lätthet kunna fylla en sådan uppgift. Bränslekommissionen fann för sin del icke något hinder härför möta, ehuruväl kommissionen redan från början insåg de stora svårigheter, som skulle bliva en följd av dessa byten. Bränslekommissionen var givetvis ifråga om sina transporter underkastad järnvägarnas restriktioner, men medförde detta av ovan angivna skäl icke några nämnvärda olägenheter för kommissionens egna kol. Genom intimt samarbete mellan kommissionens träkolsbyrå och järnvägsstyrelsens andra trafikbyrå vanns, att utlastningsdispositioner kunde göras i full överensstämmelse med järnvägens transportplan. K l a g o m å l över kolpriset. I slutet av 1917 gjorde sig bland vissa norrländska leverantörer, huvudsakligen i Jämtlands och Västernorrlands län, den meningen gällande, att kolpriset vore alltför lågt tilltaget, så att det ej ens täckte produktionskostnaderna än mindre lämnade skälig vinst, varför detsamma ovillkorligen borde höjas rätt avsevärt. Ungefär samtidigt inkommo från kolförbrukare framställningar i motsatt syfte, under förebärande att det fastställda priset vore för högt. Det faktum att meningarna i fråga om prisets storlek voro på antytt sätt delade talade givetvis för, att detsamma objektivt sett måste anses hava varit väl avvägt med hänsyn till förhållandena vid tiden för dess fastställande. Genom beslut den 8 mars 1918 fann Kungl. Maj:t, att tillräckliga skäl för höjandet av priset å träkol icke blivit anförda, varför de gjorda framställningarna i berörda hänseende icke föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Med anledning av vad i ärendet förekommit uppdrog emellertid Kungl. Maj:t åt kommissionen att utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till åtgärder, åsyftande helt eller delvis frigivande framdeles av handeln med träkol. R e g l e r i n g e n s omfattning. Träkolsregleringens omfattning av nedanstående sammanställningar: De av kommissionen tecknade leveransavtalen omfattade: Långfärdskol Sjökol Långfärdskol

framgår

396,302 stj. läster = 336,857 kub. läster 53,080 » » = 48,883 » » 819,646 » » = 819,646 » > Summa 1,205,386 kub. läster.

Dessa kvantiteter avsåg tecknade kontrakten införda " cirka".

maximibelopp

utan

hänsyn

till i

264¶Omkostnader för Av organisationerna in- Kolemotköpta trä- tagning kol m. m. Kr.

Läster

280 529-45 82 911-30 ... 106 346-2 0 40 373-50 271 792-44 70 570-10 96924-80 21 671-6 0 10 924-90 4 582-63

Bryggavgifter

Platshyror ni. m.

Omflyttning avkol, körning m. m.

Kr.

7 137-50 12 109-9-2 6 685-01 1016-60 3 583-16 1061-0 7 2 278-— 3 073-33

2 619-2 5 142 —

Summa;766 517-79J220 109-19J 19 683-67 17 260'92

2 761-2;

Skogens Kol Aktiebolag Mellersta Sveriges Kolköpsförening Aktiebolaget Träkol Siljans Kol Aktiebolag Övre N o n l a n d s Träkolsintressenter

Sammandrag över mottagna Mottaget under år 1918

Utlastat under ar 1918

Läster

59 877-85 10 924-9 0 144 088-6 9 96 859-— 195 753-4 5

48 221-5 5 9 100-15 117 247-30 77 083-55 158 899-18

507 503*89

410 551-7 3

Mottaget under år 1918 Utlastat » » 1918

507 503-8 9 läster Medelavstybbning 410 551-73 »

19-103'

Mottaget » » 1918 Utlastat » åren 1918/1919 Hela mottagningen » utlastningen....

259 013-90 203 063-4S 766 517-7 9 613 615'2i

O m b u d

Siljans Kol Aktiebolag ..' Övre Norrlands Träkolsintressenter Aktiebolaget Träkol Mellersta Sveriges Kolköpsförening Skogens Kol Aktiebolag Summa!

» » » »

2L6013 19-9477

raslagda kol. k <)

Redskap

Lämmar

Kr.

Virke och Hushiyra, spik. Relyse och paration av vetd kolbryggor Kr.

20 104-4 7 4 725-07 491-49 228-3 5 285-7 2

8 3 1 1 - 7 0 37 313-73 625-07 13 878-59 1 0 8 0 - 9 0 10 259-02 1790-2 5 3 067-36 8 389-3 3 100-50

25 835-10

11908-4 2

72 908-03

Kar.

Resor för Torto, Upplastkontroltelefon lörer, kol- och skrivnings- i Diverse mottagare materia- kostnader m. m. lier * Kr. Kr. Kr. Kr.

10O4-2S 3114-3 0 79)6-6 5 49)4-6 0 2313-3 0

6 584-52 4219-42 9 310-20 230-9 5 1326-6 0

— — — — —

2 8413-13 2 1 6 7 1 - 6 9

Summa

Kr.

200 037-IS 4 6 9 1 - 7 8 79 425-19 10 322-4 3 230 5 3 1 - u l 1 7 0 9 - 1 5 78 534-69 2 694-62 14166-03; 384-57

3 8 0 206-4 4 164 204-4 3 3 2 9 534-8 5 114 063-7 5 29 469-28

602 694-8 0 19 802-55 1 0 1 7 478-7 5

och utlastade raskol. Medelavstybb- Mottaget under år 1918 ning

Utlasta.t under åi-en 1918—1919

Medelavstybbning

Likvid för inköpta kol

Likvid för utlastade kol

Läster

Kr.

19-46 16-70 18-03 20-41 18-93

37 046-95

30 158-20

18-59

127 703-75 9 487-20 84 776-—

97 6)24-7 0 7 9164-40 67 3116-18

23-5 5 16-05 20-5 9

4 1 0 6 696-29 4 6 4 308-2 0 11551107-07 4 512 727-18 1 1 9 1 6 425-32

3 9 1 8 987-50 4 5 5 007-5 0 10 7 4 3 600-— 4 2 5 2 397-50 11 310 768-—

—

259013-90

203 0163-4 8

32 5 5 1 2 6 4 - 6 6

30 680.760-5 0

266¶Sammandrag över brukens rekvisitioner av träkol hos bränslekommissionen jämte redovisade hemkol. Rekv. kope- iTT.. .. . „ !Raskolskostna. . . ? . Härifrån avgår , . „ .o behov enligt , , , der skall utgå förbindelser i för läster A.-B. Bångbro Rörverk, Bångbro Carlsdals A.-B., Carlsdals Bruk Guldsmedshytte A.-B. (med Köping) Guldsmedshyt. Hammarby-Yxe A.-B., Nora Hällefors Bruks A.-B., Hällefors Klosters A.-B., Fors Larsbo-Norns A.-B., Vikmanshyttan Lesjöfors A.-B., Långbanshyttan A.-B. Persbyttan, Gryttorp Riddarhytte A.-B. (med Gisslarbo) Riddarbyttan... A.-B. Stjärnfors-Ställdalen, Bredsjö Uttersbergs Bruks A.-B., Uttersberg Åkers styckebruk, Akersstyckebruk Dalkarlsbytte A.-B., Lindesberg A.-B. Stora Masugn, Vasselbyttan Hasselfors Bruks A.-B., Svarta Starbo Bruk (med Schissbyttan) Smedjebacken ... Boxbolms A.-B., Boxbolm Nybammars bruks A.-B., Nyhammar Hofors A.-B., Hofors Sandvikens Järnverks A.-B., Sandviken Horndals Järnverks A.-B. (med Näs Bruk) Horndal Högfors A.-B., Silverböjden Västerås Masugns A.-B., Västerås Fagersta Bruks A.-B., Fagersta Surabammars A.-B., Kärrgruvan Söderfors Bruk, Söderfors Ulfsbytte Järnverks A.-B., Ulfshyttan Avesta Järnverks A.-B., Avesta Forsbacka Järnverks A.-B. (med Karmansbo) Forsbacka Skogens Kol-A.-B , Bollnäs 27/83 av 43 000 A.-B. Bofors-Gullspång, Bofors Nykroppa Järnverks A.-B., Nykroppa Strömsnäs Järnverks A.-B., Degerfors Björneborgs Järnverks A.-B., Värml. Björneborg... Uddeholms A.-B., Uddeholm A.-B. Träkol, Vansbro, 8/:)3 av 43 000 A.-B. Finnshyttan (med Storbohyttan) Finnshyttan A.-B. Hörks Masugn, Hörken Klenshytte Bruk, Klenshyttan Söderström & Geijer, Järboås Luleå Järnverk, Luleå A.-B. Porjus Smältverk, Porjus Nyby Bruks A.-B., Nyby Bruk A.-B. Åminne Bruk, Aminne Gimo-Osterby Bruks A.-B., Gimo Hargs Bruk Laxå Bruks A.-B. (med Aspa Bruk) Laxå Strömsbergs Bruk (med Ullfors) Strömsberg Tobo Bruk, Tobo Baggå Bruk, Dagarn

33 390 30 254 59 338 8100 40 740 27 500 7 480 10 749 8 650 25 725 57 168 24 990 11900 19 500 11200 11150 12 950 54 096 37 800 29 610 42 900 38 235 13 590 18 470 43 200 32 400 14 400 12 180 39 428 51 600 35182 14 700 18 900 21683 15 509 13 373 7818 14 012 2 594 6 500 4 799 32 500 6 565 1625 5 385 21000 4 540 19 698 14 800 21000 12 320

2 043 4 781

145 47 5 424

705 917 85 595 8 605-5 0 3194 3 319

200 1862 8 364 4 932

— LO 000 2 610 4 300

— — — 5 415 1895

— — 1879

— — 3 060

733 1139 9 133

— — — — 3 031

— — — — _ 2 382 1169

— —

31347 25 473 59 193 8 053 35 316 26 795 6 563 10 664 8 055 17 119-50 53 974 21671 11700 17 638 2 836 6 218 12 950 44 096 35 190 25 310 42 063 38 235 13 590 18 470 37 785 30 505 14 135 12 180 39 428 49 721 35 182 14 700 15 840 20 950 14 370 4 240 7 818 14 012 2 594 6 500 1768 31905 6 565 1625 5 385 21000 4 540 17 316 13 631 21000 12 320

267 RaskolskostnaRekv. köpeHärifrån avgår der skall utgå behov enligt hemkol för läster förbindelser 16 800 5 400 7 750 29 450 1500

Engelsbergs Bruk, Engelsberg Flatenbergs Masugn, Flatenberg ' Västerby Masugn, Västerby Högfors-Persbo A.-B., Högfors Västgöthytte Masugn, Västgöthytta.n Summa läster

1 1 8 4 046

16 800 5 400 7 750 29 450 709

94 452 50

1 0 8 9 643-50

Sammandrag- över Bränslekommissionens fraktvidräkning beträffande per järnväg transporterade långfärdskol.

Erllagd fr:akt

S:a beräknad frakt

Fraktvinst

Kr.

Beräknad frakt minskad med andel i fraktvinst Kr.

38 391-30 7 068-20 20 054-0 5 22 133-3 5 4 3 365-415 2 1 725-6 5 14 947-30 60 814-60 15 230-2 5 2 321-1 58 035-2 0 29 185-05 22 644-10 54 366-20 22 778-5 5 1009-0 5 9 449-85 5 363-2 0

246:215-70 51'650-05 81.541-4 2 152.842-10 278:266- S3 212 799-25 103(692-0 6 4651250-6 8 73(619-2 7 15'.953-7 0 4 1 8 142-0 9 243:313-51 201491-21 471 175-0 1 156(004-7 6 5(063-5 0 64:532-oi 49<087-7 5

2 5 4 893-2 2 4 5 017-87 138 766-08 178 546-93 3 3 4 399-7 0 175 8 2 7 - s i 96 1 2 6 - s i 4 4 7 750-9 2 127 199-7 9 16 720-48 374107-51 257 496-4 2 2 0 3 206-8 4 4 3 2 786-3 7 173 5 5 0 1 2 5 903-99 6 4 527-7 0 50 802-61

16 721-30 2 953-22 9 103-2 0 11712-89 21937-0 2 11534-51 6 306-03 29 372-9 9 8 344-4 0 1096-88 2 4 541-91 16 892-0 7 13 330-01 2 8 391-30 11385-09 387-3 1 4 233-10 3 332-71

2 3 8 171-92 42 0 6 4 0 5 129 663-4 2 166 8 3 4 0 4 3 1 2 462-0s 164 293-3 0 89 820-7 8 4 1 8 377-93 118 855-3 3 15 623-00 3 4 9 565-0 0 2 4 0 604-3 5 189 876-23 4 0 4 395-0 7 162 165-03 5 516-0 8 60 294-6 6 4 7 469-9 0

7 403-8 0

32 706-2 4

50 042-80

3 282-8 7

46 759-93

14 834-25 !

113 755-co

7 462-50

106 293-101

2 597-8 1 12 605-35J i 197 556-31 30 087-8 5 i 209 489-2 5

24 089-4 0 91472*3 2 189 694-7 8

1 580-29 6 000-0 9 12 444-21

22 5 0 9 - u ( 8 5 471-03J 177 250-5 7

Antal läster

B r u k

Avesta J ä r n v e r k s A . - B . . . . Baggå Bruk, Dagarn Björneborgs JärnverksA.-B. A.-B. Bofors G u l l s p å n g . . . A.-B. Bångbro Rörverk . . . Dalkarlsliytte A.-B Fagersta Bruks A.-B Flatenbergs Masugn Forsbacka Järnverks A.-B. Qimo-Österby B r u k s A.-B. Tobo B r u k öuldsmedshytte A.-B Gusselhytte Masugn Hammarby-Yxe A.-B., Kora Hasselfors

Bruks

A.-B.,

Hellefors

Bruks

A.-B.,

1¶Skuld

Fordran

Kr.

Kr. 8 043-78 9 585-40

4 8 122 — 13 991-94 3 4 195-S5 4 8 505-9 5 13 871-28 46 872-7 5 4 5 236-0 6 330-10 68 577-09 2 709-16 1 1 614-98 66 780-5 4 6 160-27 453-12 4 237-3 5 1 617-85 14 053-6 9

Lev.för HelleforsBruk

Hofors A.-B

16 717-53 32 238-08

268¶B r u k

Antal läster

Erlagd frakt

S:a beräknad frakt

Praktvinst

Kr.

Beräknad frakt minskad med andel i fraktvinst Kr.

Skuld

Fordran

Kr.

Horndals Järnverks A.-B., Högfors A.-B.,Silverböjden Högfors Persbo A.-B., HögKarlsdahls

33 907-3 ) 21267-10/ 17 381-70

416 616-2 7 97 110-5S

209 207-0 7 13 724-24 195 482-83) 134 663-20 8 834-0 7 125 829-13/ 95 304-3] 125 692-24 8 245-5 0 117446-68 20 33610

33 822-00 2 947-7

253 073-0 9 25 737-15

248 703-16 16 315-22 25 650-8 9 1682-7 3

232 387-94 23 968-IG

21017-50 7 275-S5 8113-80 22 283-3 5\ 190-56/

145 584-50 39 688-80 61230-4 0 137 129-40

172 787-29 1 1 3 3 5 0 5 43 517-3 4 2 854-7 9 62 221-23 4081-79 153 767-50 10 087-33 941-89 61-7 9

161452-2 4 40 662-5 5 58 139-44 143 680-23) 880-ioj

15 257-65 17 247-75

87 601-45 54 46314

89 328-c s 118 468-94

14 967-— 26 543-G5 9 479-7 7

55 150-0 5 107 064-so 60 903-2 0

22 526-2 0

179143-2 0

178181-93

3 336-7 5 62 080-1

21489-0 7 436 350-so

672-3 0

5 473-45

15 412-30

84 456-9 9

20 685-1. 1 768-9!

A.-B., Karls-

Klosters A.-B., Fors

15 867-7 4 973-75

3 090-9 ( 7 430-9 3

Larsbo Norns A.-B., VikLaxå Bruks A.-B Lesjöfors A.-B., LångbansNyhammars Bruks A.-B A.-B. Pershyttan, Gyttorp Biddarbytte A.-B. KiddarBiddarhytte A.-B., Gisslarbo Sandvikens Järnverks A.-B. Schebo Järnverks A.-B., Edsbro Starbo Bruksägares A.-B., Gräsberg A.-B. Stjärnfors Ställdalen, Ställdalen Bredsjö Hjulsjö Spännarhytte Bruk, Kärrgruvan Nykroppa Järnverk Stora Masugn, Vasselliyttan Strömsbergs Bruk Strömsnäs Järnverks A.-B. Söderfors Bruks A.-B. ... Söderström & Geijer, Järnboås Uddeholms A.-B Ulvshytte Järnverks A.-B. Uttersbergs Bruks A.-B. Villingsbergs A.-B., Valåsen Västgöthytte Masugn Västerby Masugn, Söderbärke Västerås Masugns A.-B B. K. (Kostnader för medelfraktuträkningen) ...

83 468-61 5 860-0 7 7 771-70 110 697-24

56 234-10

118 200-3 G 7 754-0 8 189133-G5 12 407-3 9 68 423-4 5 4 488-6 6

110 446-2S 176 726-20 63 934-7 9

55 295-03 69 661-46 3 031-59

11 688-95

166 492-9 8

12 650-2

1 200-20 18 295-40 403 680-4 7 26 481-93

17 095-2 0 377 198-54

4 394-4 59152-2

7 234-95

474*6 2

6 760-33

1 286-88

109 453-7 2

7 180-29

102 273-4 3

17 816-44

19 586-6 5 33 286-7 11137-10

132101-21 156 410-4 3 10 260-71 227 670-5 0 256 366-23 16 817-93 93 664-12 6 144-48 76 801-57

146 149-7 2 239 548-30 87 519-64

14 048-51 11877-80 10 718-0 7

42126-8 5 24 460-40 3 026-3 0 16 302-05

291 135-80 105 395-7 5 20 681-20 151 917-20

300 846-75 19 735-90 192 321-7G 12 616-54 21 006-6 c 1378-06 137 320-8 9 9 008-41

281110-85 179 705-2 2 19 628-co 128 312-48

24 329-1 19 835-0 5

119 268-78 198 002-G i

180 4985 9 11840-9 2 169 865-33 11143-3 7

168 657-0 7 158 721-90

49 388-8 9

3 010-0 5 3 937-8 3 061-2 22 368-8 5

19 717-40 21463-8 0 13 372-40 193 863-43

22 812-39 1496-5 2 2 173-78 33136-26 20 45204 1341-68 195 778-3 9 12 843-2 9

21315-8 7 30 962-48 19110-36 182 935-10

1 598-41 9 498-6 s 5 737-96

3 513-5 1504-40

21 649-— 7 593-84

27 855-03 9 347-24

1827-3 2 613-19

26-027-71 8 734-0 5

4 378-71 1 140-21

11559-50 13 034-2 5

86 310-6 5 82 202-5 9

80 991-32 94 952-4 2

5 313-13 6 228-9 9

75 678-19 88 723-43

6 520-s 4

4 394-7 5

4 132-8.

10 025-01 74 309-4 7

1 052-6 ( 23 604-7 5 39 280-ej

10 928-3i

10 632-4( 4 394-7i

Summa 1 128 222 735 7 772 204-10 8 317 866-—I545 661-9 0 7 772 204-10 616 082-63 616 082-6J

2G9

Mot dessa avtal levererades följande kvantiteter träkol: Långfärdskol Sjökol Långfärdskol

595,418 stj. läster — 59,308 » » — 623,947 > » —

506,105 kub 54,563 » 623,947 »

läster » »

Summa 1,184,615 kub. läster.

Träkolsregleringens a v v e c k l i n g . Såsom tidigare framhållits fortskredo kolköpen i början långsamt. Sålunda var t. ex. i slutet av december månad icke täckt mer än 30 % av brukens deklarerade behov. Då kommissionen på grund av det ändrade läget å järnmarknaden såg farhågor föreligga, att de av bruken uppgivna behovssiffrorna kunde vara något överdrivna, gjordes under hand förfrågningar härom. Därvid erhölls från brukens förtroendemän försäkran om att inga övertaxeringar förekommit, utan att behoven i stort sett måste anses motsvara vad som finge anses skäligt. Emellertid meddelade svenska järnbrukens träkolsförenings styrelse i skrivelse av den 13 mars 1 9 1 8 kommissionen, att föreningens medlemmar med frångående av sina tidigare deklarationer icke önskade av kommissionen inköpa mer än vad som på var och en skulle belöpa vid fördelning pro rata av kommissionens t. o. m. sagda dag verkställda uppköp. Efter årsskiftet hade avsluten tagit bättre fart, så att vid mottagandet av ifrågavarande skrivelse mellan 60 — 70 % av brukens deklarerade behov var inköpt. Sedan frågan tagit en sådan vändning, och det stod klart, att bruksägarna vid avgivande av sina deklarationer felbedömt marknadsläget, öppnade kommissionen underhandlingar med svenska järnbrukens träkolsförening om övertagande av träkolsbyråns verksamhet på för bruken förmånliga villkor. Dessa underhandlingar slutfördes under april månad, och meddelade svenska järnbrukens träkolsförening den 26 samma månad, att föreningen icke kunde reflektera på kommissionens erbjudande. Kommissionen hade tidigare med hänsyn till frågans dåvarande läge icke ansett lämpligt att med bruksägarna träffa juridiskt bindande avtal om leverans av träkol. På grund av det ändrade läget ansågs emellertid nödvändigt, att kommissionen åtminstone tillförsäkrade sig garanti för att järnbruken påtogo sig den tidigare avtalade ersättningsskyldigheten för extra kostnader förenade med rasläggning. Sedan dylika förbindelser inkommit lämnade kommissionen vederbörande förbrukare tillstånd till inköp i fria marknaden och rätt att utan kommissionens vidare hörande använda på dylikt sätt inköpta träkol. Detta plötsliga avbrott i kommissionens kolinköp kom givetvis synnerligen olägligt för de producenter, vilka icke i tid upprättat avtal om leverans, och visade sig stora svårigheter att förmå vederbörande leverantörer att hålla leveranserna inom avtalade gränser. Utlastningarna fortsatte emellertid normalt under vintern och våren men kunde på grund

av divergenser mellan kommissionen och vissa järntillverkare icke slutföras på beräknad tid. Sålunda återstod vid 1918 års u t g å n g cirka 70 0 0 0 läster outlastade, vilka först under år 1919 kunde distribueras till vederbörande konsumenter. Med denna ytterligare lagring förenade kostnader gäldades av de konsumenter, som icke i rätt tid uttagit sina kol. Vid avgivande av ovan omnämnda förbindelser att gälda med rasläggning förenade kostnader förbehöllo sig till svenska järnbrukens träkolsförening anslutna järntillverkare att få granska kommissionens debitering av dessa kostnader genom särskilt utsedda förtroendemän. Denna granskning kunde på grund av olika orsaker ej slutföras förrän under år 1920. Vederbörande revisorer avgåvo berättelse den 5 maj 1 9 2 0 .

271¶I. Ransonering av stenkol. I slutet av januari 1917 inrättades inom statens handelskommission en Statens kolbyrå med uppgift att handhava den genom särskilt handelsavtal jtommu. Sverige tillförsäkrade importen av kolbränslen från Tyskland. Enligt sions kol yra det träffade avtalet var handeln fri, men krävdes från tysk sida för med" givande av exporttillstånd, att av den svenska köparen därom gjord ansökan skulle vara försedd med handelskommissionens licens. Såsom villkor för erhållande av licens gällde, dels att importören ej låg inne med mera än ett på visst sätt normerat kollager, dels att han till handelskommissionen avgivit förbindelse att de levererade kolen icke skulle komma till användning för tillverkning av krigsmateriel eller för kriget behövliga varor, avsedda för Tysklands fiender, dels att kolen icke skulle vidare befordras till vissa firmor betecknade som nära lierade med Tysklands fiender och dels att importen vore av intresse ur svensk folkhushållningssynpunkt. Genom detta förfaringssätt legaliserades emellertid från svensk sida en avsevärt större totalkvantitet kol än den, för vilken från tysk sida exporttillstånd beviljades. Då kolen skulle vara betalta redan vid exportansökans ingivande till den tyska myndigheten, medförde detta, att betydande kapital bundos i Tyskland under avvaktan på exportmedgivande, som ofta uppsköts månad efter månad. Därtill kom, att tillvägagångssättet lade i den tyska myndighetens hand att avgöra, för vilka särskilda kolpartier export skulle beviljas, varigenom av naturliga skäl fördelningen icke kunde avvägas med hänsyn till de för Sverige mest önskvärda behovens tillgodoseende. Då samtidigt importen, som förut framhållits, vid samma tid avsevärt minskades, uppstodo betydande svårigheter för industri och samfärdsel. Från folkhushållningskommissionen och industrikommissionen framfördes med anledning härav krav på tillgodoseende av bränslebehovet för vissa för landet viktiga kolförbrukare. Sedan överenskommelse i april månad träffats med tyska myndigheter, skedde en omläggning av handelskommissionens kolbyrås verksamhet, varigenom densamma utom importen även kom att omfatta distribueringen av de från Tyskland importerade kolen.

272¶Förändringar i samband med bränslekommissionens tillkomst.

Med bränslekommissionens tillsättande i april 1917 inträdde frågan om kolransonering i annat läge. Det framstod såsom ofrånkomligt att, på grund av importens minskning ocli den rådande ovissheten för framtiden, en sträng ransonering av tyska kol genomfördes. Däremot ansågs det ej nödvändigt att fördela de jämförelsevis obetydliga kvantiteter kol, som inkommo från England. Fördelningen av de tyska kolen överflyttades i juni månad från handelskommissionen till bränslekommissionen, varemot det handelspolitiska avtal, som avsåg att tillförsäkra landet viss kvantitet kol per månad från Tyskland, närmast berörde handelskommissionens verksamhetsområde och därför även fortfarande omhänderhades av densamma.

FördelMed avseende å den uppgörelse, som för varje månad sålunda av handelsmngsat- kommissionen träffades med vederbörande tyska myndigheter, må här gärder i

• -i

Tyskland, erinras om, att frän tysk sida fastslogs, att viss kvantitet per månad skulle få exporteras till Sverige och att endast vissa svenska kolimportörer skulle erhålla månadsvis fastställda kvantiteter. Den totala månadskvantitetens storlek var beroende av de handelsavtal, som träffades. Från tysk sida uppgjordes en lista över de svenska kolimportörer, som skulle ifrågakomma, rörande vilken lista förhandling fördes med kolbyrån före det definitiva fastställandet. Det ankom sålunda endast i ringa mån på svenska myndigheter att bestämma, vilka förstahandsimportörer som skulle erhålla tyska kol. Sådana förstahandsimportörer voro dels ett tjugufemtal kolfirmor, vilka sedan skulle försälja kolen till mellanhänder eller direkt till förbrukare, dels vissa förbrukare, med vilka tyska myndigheter hade särskilda förbindelser eller vilka förut importerat kol direkt från Tyskland, exempelvis statens järnvägar, trafikförvaltningen Göteborg— Stockholm—Gävle, trafik A B . Grängesberg—Oxelösund, marinen, Stockholms gasverk m. fl. Över sådana direkta tilldelningar, som senast omförmälts, hade bränslekommissionens kolbyrå eller svensk myndighet till en början över huvud taget ingen eller i allt fall endast ringa kontroll. Genom särskild överenskommelse övertog handelskommissionens kolbyrå en del av den direkta tilldelning, som den tyska myndigheten vid avtalets början förbehållit sig, varigenom en på det faktiskt föreliggande behovet grundad tilldelning även av dessa kvantiteter kunde genomföras. Då endast omkring tjugufem förstahandsimportörer funnos från tysk sida bestämda för Sverige, och dessa importörer icke voro någorlunda j ä m n t fördelade över hela landet utan koncentrerade i de större handelsstäderna i södra och mellersta Sverige, var det nödvändigt, att en första fördelning av månadskvantiteten omedelbart efter dess fastställande skedde genom överenskommelse mellan handelskommissionens kolbyrå och bränslekommissionens kolbyrå. Denna första fördelning av kolen avsåg att från de av de tyska myndigheterna gynnade svenska importörerna överföra

vissa kolkvantiteter till andra svenska kolhandlare eller förbrukare inom landet med hänsyn till behovet. Man undvek därigenom omlastningar vid kolens ankomst till Sverige, i det att kolen kunde direkt destineras från Tyskland till andrahandsimportörer eller förbrukare. Såsom ett exempel anföras å nästa sida ett par tabeller, vilka belysa tillvägagångssättet. Därvid bör beaktas, att den varje månad från tysk sida frigivna kolbränslekvantiteten bestod av ett avsevärt antal olika kolbränsleslag och kvaliteter, varför vid fördelningen hänsyn måste tagas till de olika slutliga mottagarnas möjlighet att använda skilda slag av bränslen, samt vid lagring hos kolhandlare, lagringsortens såväl kvantitativa som kvalitativa behov. Dessutom måste vid fördelningen beaktas, att bestående handelsförbindelser mellan de olika tyska exportörerna och de svenska importörerna i möjligaste mån upprätthölles. Vid förhandlingarna mellan handelskommissionens kolbyrås föreståndare och den tyska kolmyndigheten framlades två exportlistor av omstående utseende. Av de i dessa listor upptagna kvantiteterna voro 36 2 6 0 ton av den tyska myndigheten direkt importförbehållna vissa tyska intressen i Sverige och 7 380 ton avsedda för speciella behov att förses genom de ordinarie importörerna. För vissa genom handelsavtal åtagna leveranser avsattes 6 2 9 0 ton av handelskommissionen, liksom denna enligt direktiv från Kungl. Maj:t, för direkt leverans till statsbanorna och marinen, avsatte ytterligare 36 000 ton och på grund av handelsavtal 5 0 0 0 ton för gasverken. Resterande kolmängd fördelades av handelskommissionen på de skilda svenska importörerna efter en på basis av tidigare kolbränsleomsättning baserad kvot, varvid varje särskild kvantitet åsattes ett legaliseringsnummer. Samtidigt fördelades den sålunda på varje kolhandlareimportör belöpande kvantiteten på förbrukarna genom föreståndaren för bränslekommissionens kolbyrå. Belysande härför är följande fördelning av de på en kolimportfirma belöpande kvantiteterna. Leverantör

Kvantitet

Fördelning

Slag ton

Rheinisch Westfälisches Kohlen-Syndikat 2 500 ton

Friedländer

500 »

koks

mittelkol

till

eget Norrköpings kol imp ort Stockholms 500 superfosfat AB. Vargöns AB. 500 AB. Bofors 500 Gullspång

1000 500

Leg. nr för

Lager

2367 a 2367 b

för egen förbrukning d:o

2367 c

d:o

2367 d

Då en sträng ransonering av tyska kolbränslen var det Pris beräkav stor vikt, att prissättningen för de olika distributörerna blev enhetlig J1™^ md och i den mån betryggande för konsumenterna, att försäljarna icke finge bränsletillgodogöra sig mer än skälig vinst. Med hänsyn härtill blev en av kommis~ Bränslekommissionen.

tillkomst.

274¶Sehweden Monat R. u h r -11 e v i e r Lfd. Nr

Liefernde

Firma

Zusammen ton

1¶Rheinisch- Westfälisches

2 3

Keune, Flemming & Cie, Hannover ... Stettiner Anthracit- una Kohlenwerke G. m b. H., Berlin Hed.wigsh.utte A—G-., Stettin Vereinigte Kohlengrosshandelsges. m. b. H., Mai chin Kohlenhandelsgesellschaft, Wismar "Gliickauf" Kohlenhandelsgesellsch. Ro-

4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Emden- EiformKohlen Brik. Brik. ton ton ton

Kohlen ; Koks ton

Aachen

ton

Kohlen-Syndi-

Ballowitz & Ziegler, Stettin Emanuel Friedländer & Co., Berlin Heinrich Diestel, Lubeck Oberschles. Kokswerke & Chemische Fabriken A-Gr. Berlin Ad. Linden, Duisbure:

57 000 20 700 3 750

29 800

4 500

2 000 Mageri ein 750

—

iFettst.iJ/O 750

4 500

2 000

3 025 2 500 750 400 100 3 000 19 290 21100 900 4 495 750 117 060 20 700

29 800

1500 Zuteilung1 Sehweden Rheinisch-Westfäl. Kohlen-Syndikat Lfd. Nr

1 2 3 4 5 6 7 8

Geliefert

Rawack & Griinfeld

G. & B. Beijer, Stockholm

durcli

Zusammen

Ruhr-Revier Kohlen

Koks

ton

12 000 5 000 300 300 13 000 200 360 300

2 000 2 000 3 000

10 000

7 000

10 000

Emden Brik. ton 3 500

3 500

bränslekommissionens första åtgärder att fastställa den prisberäkning, vilken vederbörande distributörer hade att följa. Vid tiden för bränslekommissionens tillsättande följde kolhandlarna en den 7 februari 1917 mellan statens handels- och industrikommissioner och ombud för de svenska stenkolsimportörerna träffad överenskommelse rörande reglering av stenkolspriserna, varigenom importörerna förbundit sig

April 1918. Oberschlesien

Malchin

Stettiner

Mittel

Staub

Brik.

Koks

Koksgrus

ton

2 300

650¶EiformBrik. ton

StiickBrik. ton

Wismar EiformBrik. ton

Brik. ton

Niederscliles. Mittel ton

675 2 500 750 400 100 3 000

10 540 11050 650

5 150 5 150 250

3 600 4 900 2 080

2 415

2 080

2 415

Nuss I/II 26 240

8 500

2 500

3 000

Monat April 1918. C. Wollheim

E. Friedländer

Oberschles. Kokswerke

HedwigsHutte

Oberschlesien

Stettiner

Mittel

Brik.

Mittel

Brik.

Koks

Koksgrus

ton

2 000 1000 200

1000 1000

2 000

SttickBrik. ton

Horch

Kohlen ton

1 500 1000 100

300 200 360 3 200

2 000

2 500

300 1 500

1) att icke överskrida de i överenskommelsen eller på basis av densamma fastställda priserna, 2) att skriftligen tillförbinda de av sina köpare, som voro återförsäljare, att icke överskrida samma priser samt att hava priserna anslagna å synlig plats i sina affärer, 3) att före den 6:e i varje månad till handelskommissionens kolbyrå

insända redovisning över näst föregående månads import och försäljning enligt av handelskommissionen fastställt formulär, 4) att, därest handelskommissionen så påfordrade, lämna kommissionen eller ojävigt ombud tillgång till granskning av deras bokföring, i vad den rörde handeln med kol. Av de bränslekvantiteter som, på sätt framgår av ovanstående exempel å en fördelningslista för en kolimportör, tilldelades honom för lager, ägde han enligt denna överenskommelse att efter eget omdöme och till de i avtalet angivna prisen försälja till kunder enligt vissa direktiv och skulle månadsvis redovisa denna försäljning för kontroll över att givna direktiv följdes. Nya prisSkiljaktigheter i priserna å tyska kol framträdde emellertid under våren bestäm- 1917, Differenser kunde sålunda uppstå för samma kolsort beroende på melser.

utskeppningshamnens läge i förhållande till brytningsorten. Fraktkostnaderna varierade vidare högst betydligt med hänsyn till om skeppningarna skedde över Östersjö- eller Nordsjöhamn. Allt detta resulterade i att den med handels- och industrikommissionerna träffade prisöverenskommelsen icke längre kunde anses medföra en säker kontroll, varför ändringar i avtalet medförande ny prisnedsättning måste vidtagas. De nya bestämmelserna utfärdades den 9 augusti 1917 och voro av följande lydelse: 1. "Prisberäkning vid försäljning av kol och koks: Grundpris är det i avskeppningshamnen gällande fobpriset. a) Vid fob-försäljning må försäljaren tillgodoräkna sig 3 % å fobpriset. b) Vid cif- försälj ning må importören tillgodoräkna sig fobpriset, utbetalade omkostnader i avlastningshamnen, frakt, assuranspremie, jämte 7 % å sammanlagda beloppet. Undervikter intill 2 % bäras av importören. Skulle större undervikter förekomma, må vad som överskjuter 2 % debiteras köparen. c) Vid partiaifärer, varmed avses större försäljning direkt från fartyg, eller från lager i full vagnslast, pråm eller därmed jämförbart parti, må till det efter punkt b) beräknade priset läggas omkostnader för kolens lossning, lagring och lastning, enligt särskilt fastställda prislistor. d) Vid detalj aftärer, varmed förstås distribution med utkörning och inläggning till hushåll, värmeledningar, kyrkor, skolor, sjukhus, småindustri m. m. beräknas priset: vid direkt importerat bränsle, med ledning av vad som säges i p u n k t b), dock att handelsvinsten må beräknas efter 9 % i stället för 7 % , vartill för hemkörning och inläggning debiteras i Stockholm, Göteborg och Malmö 1 kr. per hl. kol och briketter samt

75 öre per hl. koks samt i övriga städer och. samhällen högst 50 öre per hl. kol, briketter och koks; vid distribution av bränsle inköpt i andra hand, må vid detaljhandel till inköpspriset enligt punkt b) eller c) läggas 5 % handelsvinst jämte distributionskostnader enligt ovanstående. e) Vid försäljning av bränsle hektolitervis omräknas de enligt ovanstående moment framkomna prisen per ton enligt följande grunder: för antracit beräknas 12 hl. pr ton. „ ångkol (fyrkol) smides- och nötkol 11 V2 hl. per ton. „ staubkol 11 hl. per ton. „ brunkolsbriketter 13 hl. per ton. „ koks, westfalisk 18 „ „ „ „ koks oberschlesisk 16 7 2 hl. per ton. f) För krossning av koks må debiteras en extra kostnad av högst 70 öre per hl. 2. Vid debitering av bränsle, som genom bränslekommissionen direkt fördelas till andra förbrukare än statens verk och inrättningar, åligger försäljaren att till priserna, enligt ovanstående beräkning, lägga en viss av kommissionen månadsvis bestämd summa per ton, vilken summa efter mottagen likvid redovisas till bränslekommissionen. 3. Övriga

villkor.

a) Försäljare är skyldig ställa s^g till efterrättelse de föreskrifter rörande leverans till avnämare, som av bränslekommissionen anvisas. Till lager anvisat bränsle får endast försäljas på sätt, som kommissionen framdeles kommer att bestämma. b) Över importerade bränslen, fördelning samt lagerbehållning är importör och kolhandlare skyldig till kommissionen avgiva de rapporter, som kunna anses erforderliga för utövande av kontroll över genomförande av en rationell ransonering. c) Importör och kolhandlare är skyldig ställa de böcker rörande hans kolhandel till förfogande åt av kommissionen utsedd ojävig revisor, som kunna erfordras för kontrollerande av efterlevnaden av ovan angivna villkor och bestämmelser." Den ovan omförmälda prisdebiteringen godkändes skriftligen av vederbörande koldistributörer i landet. P å grund av vidtagna prisförhöjningar

278 från tyska statens sida å de exporterade kolen, nämligen dels från och med 1 augusti 1917 med 25 kr. per ton, och dels från och med 1 december 1917 med 30 kr. per ton meddelade kommissionen, att de under § 1 i de förut gällande prisbestämmelserna skulle ändras så tillvida a

att vid fob-försäljningar enligt § 1 punkt a) ägde importören rättighet tillgodoräkna sig en förtjänst av 2*— kr. per ton, oavsett kol, koks eller briketter; att vid cif- och partiförsäljningar enligt § 1 punkterna b) och c) importören ägde rättighet tillgodoräkna sig en förtjänst av kr. 6*7 5 per ton, oavsett kol, koks eller briketter; att vid distribution enligt punkten d) i § 1 i ovannämnda bestämmelser ägde förstahandsimportören tillgodoräkna sig 9*5 0 kr. per ton, oavsett kol, koks eller briketter; att den ersättningsskyldighet för eventuella undervikter, som enligt andra punkten i § 1 b) ålåge förstahandsimportören, ändrades därhän, att importören endast vore skyldig ersätta 75 öre per % undervikt, dock högst intill 1*5 0 kr. per ton. Vid försäljning av de bränslen, som avsåges under punkterna c) och d) i § I i ovannämnda bestämmelser, ägde importör, vilken icke direkt från tysk leverantör utan genom annan svensk importfirma erhölle dessa bränslen, tillgodoräkna sig 6-— kr. per ton plus kostnaderna för transport till lager. Såsom ersättning för lagring, räntor, försäkringspremier e t c , utkörning och hembärning, vari inkluderas eventuell slitning av materialier och säckar och dylikt, ägde kolimportörerna enligt bränslekommissionens skrivelse av den 22 november 1917 tillgodoräkna sig för Stockholm, Göteborg och Malmö 1*7 5 kr. per hl. för kol och briketter och 1*3 5 kr. per hl. för koks samt för övriga städer och samhällen O 9 0 kr. per hl. för kol, briketter och koks. Dessa prisberäkningar komme att endast tillämpas för försäljningar, vilka avsåges under § 1 punkten d)." Godkännande av den nya prisberäkningen infordrades och erhölls av vederbörande distributörer. Förändringen i prisberäkningen medförde ett underlättande av kontrollen från kommissionens sida, i det mera detaljerade föreskrifter nu genomfördes, varjämte handelsvinstens fördelning mellan förstahandsimportören och andrahandskolhandlaren fixerades. Medan enligt det äldre avtalet kolhandlaren tämligen fritt disponerat försäljningen av honom tilldelade lagerkvantiteter, fråntog det nya avtalet honom varje r ä t t att disponera dessa kvantiteter, och försäljning från lager fick allenast ske till avnämare och kvantitet, som i vart särskilt fall bestämdes av kommissionen. Härigenom löpte kolimportörerna vissa risker. De kunde tvingas att sälja till mindre likvid eller ej solvent kund samt riskerade att vid eventuellt

prisfall ej i tid kunna avyttra lagret utan nödgas sälja detsamma med förlust. Det låg i sakens natur att bränslekommissionen borde övertaga vissa av dessa risker, vilket även skedde genom en den 19 december 1917 dagtecknad förbindelse till kolhandlarna av följande lydelse: "I anledning av gjorda förfrågningar får bränslekommissionen härmed meddela, att kommissionen ikläder sig ansvar för förlust, som på grund av eventuellt prisfall kan uppstå vid försäljning av sådana hos Eder lagrade kol, koks och briketter, över vilka Ni icke äger förfoga utan kommissionens tillstånd. Kommissionen förbinder sig därjämte att övertaga de förråd av dylika kol, koks och briketter, vilka Ni innehar, då den statliga regleringen av kolhandeln upphör." Enligt bestämmelserna i cirkuläret den 9 augusti 1917 skulle, vid Erlägganleverans till industrier och därmed jämställda förbrukare, till bränsle- det av kommissionen erläggas en särskild avgift av 5 kr. per varje ton från Tysk- gifter. land importerat kolbränsle. Detta gällde dock ej vid leverans till statliga institutioner. Till kommissionen har under kolregleringen med anledning av berörda bestämmelser inbetalats 5 2 9 8 478*4 4 kr. Denna avgift var avsedd att i första rummet täcka dels direkta kostnader för den statliga regleringen av kolförbrukningen, dels utgifter som kunde föranledas därav, att kommissionen stod risken för förlust, som på grund av eventuellt prisfall kunde uppstå vid försäljning av sådana hos kolhandlare lagrade kol, över vilka dessa icke ägde förfoga utan kommissionens tillstånd. Härtill användes även en annan avgift, som av kommissionen upptogs. I Tyskland hade nämligen såsom ovan omförmälts i augusti 1917 en exporttull av 25 kr. per levererad ton kolbränsle pålagts förutvarande priser. Kommissionen beslöt, för att åstadkomma en prisutjämning mellan inneliggande lager och efter förhöjningen inkommande kol, att ett belopp, motsvarande exporttullen skulle av kolhandlarna uttagas vid leverans från redan inneliggande lager och redovisas med avdrag av 1*5 0 kr. per ton, utgörande ersättning för besvär m. m. vid redovisningen. Inkomsten av denna förhöjning har uppgått till 2 5 8 721*81 kr. I november 1917 pålades ytterligare en exporttull av 30 kr. per avlastad ton. Även härför gjordes motsvarande förhöjning å inneliggande lager hos kolhandlarna, vilka dock vid redovisningen hngo tillgodoräkna sig 2 kr. per ton. Sådan förhöjning skulle emellertid drabba endast sådana kolpartier, vilka icke före den 1 december 1917 fördelats eller avskilts. För sistberörda förhöjning har inbetalts 1 3 2 1 4 0 4 * 0 4 kr. För att kunna kontrollera efterlevnaden av de av kommissionen med- Kontroildelade prisbestämmelserna samt ernå en överblick över de vid olika tid- åt9ärderpunkter hos vederbörande kolhandlare samt inom landet i övrigt befintliga kollagren, krävdes ett ganska ingående rapportsystem.

280¶Varje kolparti erhöll i Tyskland enligt vad ovan sagts ett legaliseringsnummer, för vilket i kommissionens kolbyrå fördes avräkning, varigenom vid olika tidpunkter kunde erhållas upplysning om, hur stor del av partiet som disponerats. Härjämte var det genom åsättande av legaliseringsnummer möjligt att utöva en snabb kontroll därå, att vederbörande kolfirmor verkställt rätta debiteringar. Till kolbyrån hade nämligen importörerna skyldighet att för varje inkommen last insända en utförlig rapport upptagande legaliseringsnummer, konnossementvikt, utlossad vikt, lastens art, fartygets namn och nationalitet, avlastare, lastemottagare, avgångshamn, avgångsdatum, lossningshamn och ankomstdatum. Beträffande priserna å resp. partier skulle dessutom angivas frakt per ton, fob.-pris per ton, kostnader i lastningshamnen, assuranskostnader per ton, rembourskostnader per ton, lossnings- inklusive vägningskostnader per ton, avgift till bränslekommissionen, andra eventuella kostnader, undervikt, beräknad förtjänst per ton, allt i kr. E n generalrapport översändes vidare från kolimportörerna till kommissionens kolbyrå den femte i varje månad. Denna generalrapport upptog fem huvudavdelningar nämligen: a) inneliggande lager den första i varje månad, b) inkommet under månaden, c) levererat under månaden, d) inneliggande lager den sista i månaden, e) av kommissionen beordrade men ej fullgjorda leveranser. Beslag å ^ v ^et a n f ö r d a framgår, att den huvudsakliga delen av den koks, som vid koks. ifrågavarande tid importerades till landet, var underkastad bränslekommissionens kontroll. En av kommissionen utarbetad plan låg till grund för fördelningen av koks till hushåll och övriga mindre förbrukare. Den största sparsamhet tillämpades. Koks fick sålunda icke användas för fyllande av andra behov än sådana, vilka icke kunde tillgodoses med inhemskt bränsle. Inom industrien fanns en grupp, som för sin drift var helt beroende av tillgången på koks, nämligen gjuterier och mekaniska verkstäder. Dessa industrigrupper sysselsatte tusentals arbetare, vilka hotades med arbetslöshet om kokstillgången uteblev. För att ernå bästa möjliga resultat vid fördelningen var det av vikt, att kommissionen utöver den importerade koksen även disponerade den koks, som kunde framvin nas vid gasverken inom landet och sålunda kunde fördela densamma enligt den uppgjorda planen. För sådant ändamål fördes till en början underhandlingar med gasverken i Stockholm och Göteborg. F r å n dessa verks sida hade man i och för sig icke något emot att fördela gasverkskoksen efter de i kommissionen uppgjorda principerna, men på grund av förut ingångna avtal om leverans av koks och andra dylika förhållanden voro gasverken förhindrade att utan vidare ställa sig bränslekommissionens önskemål till efterrättelse.

281¶Det enda sättet att undanröja dylika hinder syntes vara att lägga beslag på gasverkskoksen. I sådant syfte hemställde kommissionen i skrivelse den 1 november 1917, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att beslag skulle läggas å alla hos gasverk eller andra försäljare av gasverkskoks befintliga förråd av koks, som därefter framvunnes vid gasverken, att innehavare av beslagtagen koks skulle äga att, utan hinder av beslaget, på villkor, som av bränslekommissionen bestämdes, försälja eller annorledes överlåta varan, samt att, i den mån koks sålunda överläts, beslaget därå skulle vara hävt. Genom beslut den 1 december 1917 biföll Kungl. Maj:t kommissionens hemställan på det sätt, att Kungl. Maj:t med stöd av förfoganderättslagen förordnade, att beslag skulle vara lagt å all vid Stockholms stads gasverk befintlig gasverkskoks ävensom å dylik koks, som framdeles framvunnes vid nämnda gasverk; och skulle beslaget vara hävt i den mån beslagtagen vara försåldes i enlighet med de föreskrifter, som av kommissionen blivit godkända. Beträffande övriga gasverk i landet ansågs beslagsåtgärd icke nödvändig, enär i erforderlig utsträckning avtal kunde träffas om fördelning av den därstädes framvunna koksen i enlighet med kommissionens principer. Beträffande fördelningen av kolbränslena må här i korthet endast erinras Grunder om de huvudprinciper, som av kommissionen tillämpades beträffande de lelninqen olika grupperna av förbrukare. Det torde i samband därmed böra framhållas, att landet tack vare den stora importen under åren 1 9 1 5 — 1 9 1 6 hade till förfogande ett ovanligt stort kollager vid ingången av år 1 9 1 7 . Genom särskild kungörelse var riksinventering påbjuden på kol, och framvisa dessa inventeringar följande resultat: ton

31 december 1916 31 mars 1917 3 1 juni 1 9 1 7 . . . , 31 september 1917 3 1 december 1917 3 1 mars 1918 31 juni 1918

3 236 000 2 108 8 5 3 1 5 3 8 221 1 5 9 3 329 1 3 3 3 097 1 3 1 0 826 1 5 7 5 645

Den av tabellen framgående hastiga minskningen i lagerbeståndet under första hälften av år 1917 visar, huru otillräcklig importen var i förhållande till den då ännu ej reglerade konsumtionen och tilldelningen. Den i maj månad genomförda noggrannare fördelningen av de importerade kolen, den i viss mån mera jämna tillförsel, som vanns efter överenskommelsen med Tyskland i april och slutligen bränsleförbrukarnas framtvingade övergång till inhemska bränslen visade redan under andra men än mer under årets tredje kvartal en välgörande inverkan, vilket tabellens siffror tydligt påvisa.

282¶Stor svårighet vid fördelningen uppstod därigenom, att av de för varje månad till förbrukning inom landet av de tyska myndigheterna frigjorda kvantiteterna, vissa partier helt uteblevo, varjämte så gott som i regel de inkomna partierna framvisade undervikt, i enstaka fall uppgående till 15 X , i regel dock 8 %. Organisa- De avdelningar av bränslekommissionen, som handlade frågor rörande förson for delning a v tyska kol, voro kolbyrån, industribyrån och värmetekniska byrån. ranso-

•

• •

neringms Kolbyråns uppgift var att bestämma tilldelningen till järnvägar och ångveriistäl- f a r t y g (bunkerkol) samt att utanordna de av industri- och värmetekniska byråerna fastställda bränslekvantiteterna till industriella ändamål och för uppvärmning. Industribyrån hade att pröva industriens behov av kolbränsle. Värmetekniska byrån hade att handlägga samma ärenden i vad de avsågo privata förbrukare, hantverk, restauranger o. dyl. Sistnämnda byrå upprättade även förslag för tilldelning till livsmedelsnämnder och fullgjorde beträffande Stockholm det arbete, som för övriga delar av landet utfördes av livsmedelsnämnderna. Utlämnande av kolbränslekuponger till privata förbrukare inom Stockholm skedde genom en särskild under värmetekniska byrån lydande kortbyrå. Vidstående tabell söker klarlägga fördelningen av de importerade kolkvantiteterna olika förbrukare emellan. Beträffande fördelningen kunna tre huvudgrupper särskiljas, nämligen industri, kommunikationsverk samt andra förbrukare. InduTilldelningarna till industrien skedde efter förslag av bränslekommisstrien. sionens industribyrå. Nämnda byrå hade dels genom kolb}~råns tidigare åtgärder att från industrien infordra uppgifter rörande inneliggande kolbränslelager och månatlig förbrukning, dels genom en av kommerskollegium på hösten 1917 verkställd undersökning rörande inom industrien använd drivkraft och därmed sammanhängande förhållanden erhållit ett rikhaltigt material till ledning vid ransoneringens genomförande. Till grund för tilldelningen lågo skriftliga ansökningar, vid vilkas behandling byrån hade att i första hand avgöra, huruvida sökanden bedreve för folkhushållningen betydelsefull verksamhet. Härvid inhämtades upplysningar från folkhushållningskommissionen beträffande livsmedelsindustrien och från industrikommissionen i frågor rörande vissa andra industrier (t. ex. cementindustrien). Kommissionen sökte i största möjliga utsträckning lämna de billigare tyska kolen till industrier, vilka av särskilda skäl syntes härvid böra ifrågakomma. Exportindustrierna voro på grund härav nästan uteslutande hänvisade till att använda engelska kol, medan de industrier, vilkas produkter voro ämnade att tillgodose den inhemska konsumtionen, såsom

283¶Bränslekommissionens fördelning av importerade tyska kolbränslen i t o n sept. 1917—april 1919 till nedanstående grupper av förbrukare. (Sept.—dec.) 1917 Stenkol

Brik.

Koks

(Jan. —april) 1919

1918 Stenkol

Brik.

Koks

Sten- Brik. Koks kol

Totalsumma

I. Industrier 1. Malmbrytning och metallindustri 684 129 615 5 535 5 361 22 825 264 248 12 637 2 077 53 022 32 492 2. Jord- och. stenindustri 10 211045 70142 8 376 7 022 95 596 3 460 14 476 11963 3. Skogshantering och träindustri ... 1746 5 998 235 119 2 490 1408 4. Pappers- och gra77 89 310 fisk industri 5 727 2 325 840 54 250 2 802 22 274 58 957 5. Livsmedelsindustri 85 847 1191 6 243 1944 5 715 51224 6 215 10 065 3 250 6. Textil- och beklädnadsindustri. 403 1204 2 637 6 572 101 372 6 324 102 17 715 7. Läder-, hår- och gummivaruindustri 8 399 1952 377 483 3 750 512 545 732 48 8. Kemisk-teknisk industri 63 61586 177 15 979 5 451 6 255 1801 16 000 15 860 9. Kraft-, belysnings- och vatten verk ... 15 164 225 54 913 5 982 102 486 — 829 — Summa 166 187 17 001 89 555 364 472 15 661195 222 29 626 6 31824 331 908 373 II. Järnvägar (statens och enskilda) 71859 45 600 21549 300 961 242 562 115 281 8 410 6 222 812 449 III. Handelsflottan 14 665 13 800 65 059 18 977 17 098 519 IV. Marinen .. .. 20 300 4 750 2 500 40 500 13 500 1000 82 550 V. Livsmedelsstyrelser och -nämnder 597 2 524 36 104 370 1862 64 211 K) 1547 107 225 VI. Allmänna verk samt centralvär meledningar 2 563| 993 14 632 8 667 309 33175 2 705 2 491 2 310 67 845 Summa 27617l|84 668164 340J733 947|290 992J409 408 40 74115 04l|28193JJ2 043 501

livsmedels- och beklädnadsindustrierna, cementfabrikerna, tegelbruken och. kalkbruken, erhöllo tyska kol. De senast omförmälda industriernas ställning var nämligen i slutet av år 1917 sådan, att, om de icke erhöllo andra kol än engelska, de för att kunna hålla driften uppe skulle tvingas att avsevärt öka priset på sina produkter. Företag av hithörande kategorier ägde företräde vid fördelningen av disponibla kvantiteter. Beträffande övriga industrier följdes den principen, att, därest tekniska möjligheter förefunnes att använda ved, sökandena blevo hänvisade att genom kommissionens vedbyrå söka få sitt behov av bränsle tillgodosett. P å grund av den knappa kolimporten gjordes tilldelningarna för allenast en månad i sänder, såvida icke särskilda omständigheter motiverade tilldelning för längre tidsperiod.

284¶Kommunikationsverken.

De kol, som kunde disponeras för järnvägsdrift, uppdelades mellan statens järnvägar och de enskilda järnvägarna. Utom den kvantitet, som av tyska myndigheter ställdes direkt till statens järnvägars förfogande, hade kommissionen att, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 17 augusti 1917 lämna till statens järnvägar minst 30 000 ton i månaden, räknat från och med den 1 oktober 1917. Genom nådigt brev den 15 januari 1918 föreskrev Kungl. Maj:t, att i stället för dittills utgående minimikvantitet av 30 000 ton statens järnvägar skulle tillsvidare och under vissa förutsättningar erhålla en kvantitet av 40 000 ton per månad av det från Tyskland inkommande kolbränslet. Statens järnvägars tilldelning framgår av nedanstående tablå: För statens järnvägar frigivna kolbränslen av importen från Tyskland fr. o. m. maj månad 1917. Direkt anDirekt an- Anvisade av Anvisade av visade från visade enligt H. K:s kol- B. K. genom tysk myndigsvensk im- het för malmbyrå för avtal från tysk portör myndighet direkt import transport

Summa

Verklig import enligt S. J:s uppgift och imp. siffror

26000 46 900 42 605 32 000 32 800 40 660 30 000 30 000

21430 38 330 30 610 52 590 24 340 38 390 26950 24340

30 030 35 700 34105 32 000 62 500 58 575 43 500 49400 47 000

26140 27 940 36 850 46 420 45 260 65 650 33 060 72160 38 300

1917. Maj Juni Juli Augusti September... Oktober November... December ...

20 000 20 000 20 000 20 000

7 900 2 530 1000 15 000 20 660 20 000 20 000

5 000 10 075 1000 5 000 10 000 10 000 10 000

6 000 14 000 10 000 10 000 12 800 10 000

1918. Januari Februari ... Mars April Maj Juni Juli Augusti September...

30 030 30 000 34105 32 000 32 300 32 250 30 000 30 000 30 000

5 700 7 200 9 875 3 400 3 500

23 000 16 450 13 500 16 000 13 500

Från de enskilda järnvägarna infordrade bränslekommissionen vissa uppgifter, upptagande bl. a. tilldelning under närmaste föregående månader samt önskad tilldelning för kommande månad, inneliggande lager och månadsförbrukning av bränsle i allmänhet. Vid den fördelning av kolbränsle, som kolbyrån med stöd av dessa uppgifter utförde, togs särskild hänsyn till resp. järnvägsföretags betydelse för folkförsörjningen och industriella transportbehov, varjämte avseende fästes vid tillgången å vedbränsle i de trakter, järnvägen genomlöpte.

285¶De för sjöfarten avsedda kolkvantiteterna upplades i lager hos importörerna i vissa sjöstäder, med undantag för de konsumenter, vilka importerade direkt. Distribueringen av bunkerkol skedde efter samma grunder som tillämpades beträffande de enskilda järnvägarna. Härvid måste även tagas särskild hänsyn till de olika farter, vari fartygen nyttjades, samt till ångpannornas konstruktion och lagringsutrymmet för bränsle ombord. Beträffande den tredje större gruppen förbrukare av kol, som härovan Andra för. benämnts övriga förbrukare, kan särskiljas en stor kategori, nämligen alla statliga och kommunala inrättningar, vilkas lokaler uppvärmdes medelst centralvärmeledning. E n plan för tilldelningen av bränsle till värmeledningspannor utarbetades och trycktes. Denna plan gick ut på, att de större pannorna skulle fylla sitt bränslebehov huvudsakligen med ved, under det att de minsta erhöllo uteslutande kol. Medelstora anläggningar fingo en viss mängd kol och resten ved. Tilldelning av kol till dessa konsumenter skedde direkt från bränslekommissionen genom den värmetekniska byrån och stödde sig på inhämtade upplysningar från anstalterna beträffande normal årsförbrukning och eldstadsanordningarnas beskaffenhet. Vid tilldelning till allmänna inrättningar prövades särskilt, huruvida med hänsyn till ändamålet koltilldelning kunde anses nödvändig. Så var t. ex. förhållandet med sjukhus, där erforderlig värme icke kunde erhållas medelst användande enbart av ved. Principen var i övrigt den, att kol utdelades i den mån så var möjligt med hänsyn till tillgång, och bristen fylldes medelst ved. Till sjukhus och därmed jämförliga anstalter torde emellertid av skäl, som ovan antytts, på de andras bekostnad koltilldelningarna hava utökats. Återstående konsumenter, till vilka fördelning skulle ske, kunna indelas i tre underavdelningar, nämligen: I. Innehavare av sådana lägenheter, vilka uppvärmdes genom kamin eller kaloriferer. I I . Enskilda innehavare av sådana lägenheter, vilka uppvärmdes medelst centralvärmeledning. I I I . Innehavare av kaféer, restauranger, strykinrättningar, smedjor eller liknande, vilka använde kolbränsle för rörelsens bedrivande. Tilldelningarna till ovan berörda grupper av konsumenter verkställdes av lokala organ på grund av deras mera ingående kännedom om förhållandena å resp. orter. I Stockholm ombesörjdes ransoneringen till de tre undergrupperna av värmetekniska byrån. För övriga delar av landet lämnade Kungl. Maj:t genom beslut den 12 oktober 1917 livsmedelsnämnderna i landet i uppdrag att i enlighet med vissa angivna grunder biträda vid reglerandet av förbrukningen av kol, koks och briketter. För att erhålla kännedom om det rådande behovet av kol, koks och briketter för de tre sistnämnda grupperna av förbrukare insamlades genom livsmedelsnämndernas försorg

vissa uppgifter rörande erforderlig årsförbrukning och eldstadsanordning. Tilldelningen skedde även här för en månad i sänder. För tillfredsställande av behovet för de nu omförmälda tre grupperna av förbrukare tilldelade bränslekommissionen efter förslag av vederbörande livsmedelsstyrelser dessa vissa kvantiteter kol, vilka styrelserna hade att i enlighet med inkomna rekvisitioner fördela å livsmedelsnämnderna. Distributörerna av kolen utsagos efter förslag av livsmedelsstyrelserna och utgjordes i regel av kolhandlare. För att erhålla ett enhetligt förfarande vid tilldelningen distribuerades från bränslekommissionen till samtliga landets livsmedelsnämnder blanketter och kort m. fl. formulär samt därtill hörande förklarande bestämmelser, avsedda att underlätta arbetet med distributionen. VärmeAv värmetekniska byrån gjordes en hel del proveldningar, varigenom tekniska ^ e n u n ( j e r industrikommissionen förut lydande bränslebesparingsbyråns arbete fortsattes. Avsikten med dessa proveldningar har bland annat varit dels att utröna i vad mån ved av olika slag kunde ersätta det vanligen använda koksbränslet, dels att undersöka på vad sätt vedeldning borde försiggå för att lämna så gynnsamt resultat som möjligt. Kommissionens arbete med stenkolsregleringen var i huvudsak avslutat den 1 april 1919.

IV. Granskning a v kommissionens o r g a nisation och verksamhet. P å g r u n d av inträffade förhållanden lämnade K u n g l . Maj:t den 3 0 o k t o b e r 1 9 1 7 viss p e r s o n i u p p d r a g a t t v e r k s t ä l l a u n d e r s ö k n i n g , h u r u v i d a 1 9 1 7 års b r ä n s l e k o m m i s s i o n s o r g a n i s a t i o n och v e r k s a m h e t i d å v a r a n d e skick k u n d e anses m o t s v a r a b e f o g a d e k r a v . S e d a n d e n a v K u n g l . Maj:t s å l u n d a u t s e d d e g r a n s k a r e n i detalj t a g i t del a v v a d h a n i k o m m i s s i o n e n å l a g t s u n d e r s ö k a , a v g a v h a n d e n 1 1 d e c e m b e r 1 9 1 7 e t t u t l å t a n d e a v följande l y d e l s e : "Kommissionens organisation och verksamhet är huvudsakligen ordnad för utförande av den del av uppdraget, som avser anskaffning och tillhandahållande av vedbränsle, och har till grund härför lagts den plan, som återfinnes i utredningarna för Eders Kungl. Maj:ts och riksdagens behandling av förslaget till civil tjänsteplikt. Denna plan, som innebär att vedbehovet i viss omfattning skall tillgodoses genom kommissionens egen avverkning, torde hava motsvarat kraven vid tidpunkten för arbetenas igångsättande, och har sedan dess inga så avsevärda ändringar inträtt i konjunkturerna eller de handelspolitiska förhållandena, att en omläggning av planen av dylika skäl varit påkallad. Anordnandet av ett huvudkontor i Stockholm, dit bokföring, statistik och verksamheten i övrigt koncentrerats, är en praktisk åtgärd. Att kommissionen lyckats sammanföra huvudkontorets många avdelningar och dess personal i en byggnad är en avgjord fördel, som mer än väl uppväger kostnaden för en därtill så väl lämpad lokal som den nuvarande. Vad beträffar antalet tjänstemän på såväl huvudkontoret som lokalförvaltningarna, visar erfarenheten från den skogsbrukande industrien att ett över hela landet utbrett företag med en blivande omsättning på inemot 1 miljon kr. per dag, måste kräva en mycket stor personal, särskilt under utvecklingsperioden. När arbetena igångsatts i den avsedda utsträckningen, torde det ej bereda kommissionen någon svårighet att avpassa kåren efter det oundgängliga behovet. Lönerna till tjänstemännen synas i de fall, där kommissionen ägt rätt att bestämma, icke högre än kommissionen haft skäl att under föreliggande omständigheter erbjuda för att, särskilt ifråga om de mera krävande posterna, erhålla dugliga krafter. Sedan förslaget till lag om civil tjänsteplikt fallit, måste vedavverkningen utföras med arbetskrafter, hämtade i öppna marknaden, och då kommissionen ej kunde anses hava fullgjort sitt uppdrag, om den väntat på, att arbetslöshet i landet skulle

288 giva den tillräcklig arbetskraft, var det dess skyldighet att skaffa dylik i konkurrens med övriga arbetsgivare, varför kommissionens åtgärd att, vid arbetenas igångsättande och intill dess vedbehovet säkerställts, tillämpa relativt höga ackordspris, kan anses befogad. I avsikt att bereda jordbruket tillgång på arbetskraft under den mest brådskande tiden nästa vår, har kommissionen inriktat sina arbeten på att under innevarande år och den kommande vintern bedriva avverkningen i sådant omfång att arbetena utan olägenhet därefter kunna inskränkas under vissa tider av året. Beträffande utstämplingens och avverkningens betydelse ur skogsvårdssynpunkt torde den nu gällande gallringsprincipen vara av synnerligen stort värde för mindre skogsägare, som därigenom få den av skogsvårdsstyrelserna eftersträvade rensningen utförd och dessutom gott betalt för virket. Åtgärden att genom avtal med folkhushållningskommissionen bereda egna hästar och folk fördelar har framkallat anmärkningar från övriga skogsbrukare. Instruktionerna för ransoneringen synas dock ej giva vid handen, att kommissionens förmåner äro större än som särställningen bör berättiga till. Tillvaratagande av skogsavfall har hittills knappast tillämpats i Sverige, helt naturligt därför, att arbetskostnaden gjort detta bränsle för dyrt jämfört med det utländska bränslet. Under nuvarande förhållanden utfaller en dylik jämförelse visserligen till förmån för skogsavfallets tillvaratagande, men om man å andra sidan räknar med att tillgänglig arbetskraft under ett nödläge bör anbringas, där största bränslemängden kan åstadkommas per arbetare och dag, skulle ur den synpunkten sett skogsavfallet även för närvarande lämnas kvar i skogen. Kommissionen har även fattat saken så, men då skogsprodukter även under följande år möjligen måste tillgripas såsom ersättning för stenkol, räcka de nära järnvägen liggande skogarna ej till, förutsatt naturligtvis att ej timmerskog skall tillgripas, och då torde skogsavfallet bliva ett nödvändigt och välkommet tillskott. En åtgärd att i god tid förbereda tillgodoseendet av ett eventuellt framtidsbehov, kan anses välbetänkt och finnes således ej heller anledning klandra åtgärden ens för det fall, att ändrade konjunkturer skulle medföra förlust på det i anläggningar och maskiner nedlagda kapitalet. Upphandlingen av annat till bränsle lämpligt virke än ved har framtvingats av den kommande vinterns befarade stenkols- och koksbrist för värmeledningar och fabriker i de större städerna och har mycket litet att göra med det vanliga behovet av hushållsved. Då man ej vågar tro, att anskaffningen av vanlig brännved vare sig genom kommissionen eller enskilda under några som helst former skulle hava varit i stånd att fylla detta behov under den kommande vintern, måste man erkänna, att dessa extra ordinära åtgärder för bränsleanskaffning voro befogade. Upphandlingen av ovannämnda bränslesorter sammanhänger intimt med sjötransportfrågan. Det står utom allt tvivel, att kommissionen hade illa fyllt sin mission, om framskaffningen av de köpta varorna på minsta sätt försummats. Frågan gäller då, huruvida lika gott eller bättre resultat uppnåtts, ifall kommissionen själv eller de enskilda leverantörerna av virket befraktat båtar per resa och last i den mån tonnage bleve tillgängligt. Sakkunniga på befraktningsområdet hava uttalat sitt tvivel om att så skulle hava blivit fallet i vad det gäller kvantiteten. Kostnaden per kbm. torde möjligen hava blivit lägre, detta ej på grund av att hyran för båtarna kan anses hög, då tvärtom det uppgjorda priset cirka 18 kr. per ton d. v. och månad är ganska måttlig, utan därför att lastnings- och lossningsperioderna under den första tiden blivit avsevärt mycket längre än som är förenligt med gott ekonomiskt utnyttjande av båtar. På grund av de åtgärder, kommissionen sedermera vidtagit, torde resultatet av verksamheten bliva tillfredsställande.

289 För tillgodoseende av järntillverkningens träkolsbehov har kommissionen framgått på en helt annan väg än ifråga om vedanskaffningen, i det att kommissionen hittills avstått ifrån att själv bedriva kolning. Däremot har kommissionen ingripit reglerande i handeln med träkol och har därvid med stöd av sin befogenhet fastställt det pris, som kommissionens ombud skola tillämpa vid köp och försäljning av träkol. Den fria prisbildningen är därigenom visserligen hindrad, men torde detta fullt överensstämma med kommissionens uppdrag för bränsleregleringens genomförande. Rörande kommissionens prissättning å ved finnes uti föreskrifterna för dess verksamhet ingen annan bestämmelse, än att viss kvantitet skall tillhandahållas hushållsförbrukningen till visst pris. Med anledning därav har kommissionen fattat som sin uppgift att i övrigt sälja veden till självkostnadspris, dock att den ved, som levereras till industriella verk, debiteras till så mycket högre pris, att förlusten å hushållsveden täckes. I samband härmed har kommissionen vidtagit prisutjämningar mellan vissa förbrukare dels genom att sätta samma pris per kbm. ved till alla industrier oavsett läget och dels genom att tillägga en förbrukningsavgift för ved, som förbrukaren köper utan kommissionens anvisning. Från industriens sida har starka invändningar gjorts emot detta förfaringssätt att beskatta industrien till förmån för andra. Kommissionens önskemål att göra affären självbärande, så att vid verksamhetens upphörande rörelsen ej skall medföra förlust, till vars täckande skattemedel och dylikt skulle behöva tillgripas, torde man få anse vara en riktig utgångspunkt för prissättningen, men kan man ifrågasätta, huruvida kommissionen tillämpat sin författningsenliga befogenhet fullt ändamålsenligt genom att på vissa näringsgrenar överflytta kostnaden för en av staten medgiven dyrtidslindring samt att i övrigt företaga prisreglering i syfte att likställa konsumenter. Inköpet av ett med Stockholms vedförhållanden förtroget företag synes väl motiverat och priset ej överdrivet. Vad särskilt priset å veden beträffar har detsamma naturligtvis lämnat säljaren god vinst, dock sannolikt ej större än han kunnat erhålla vid fri försäljning i marknaden. Tillgripande av beslagsåtgärd för ernående av lägre pris torde ej hava varit på sin plats, då dylik åtgärd hittills ej behövt tillämpas på något håll ifråga om ved. Genom kommissionens åtgärder torde man kunna säga att Stockholms vedbehov för den kommande vintern blivit tillgodosett, även om vedens kvalitet ej kommer att fullt motsvara de anspråk, man under normala förhållanden ställer på densamma, särskilt då med tanke på den brist på björkved, som uppstått därigenom, att den föregående vinterns ved redan tidigt under året i stor utsträckning uppköpts av enskilda för andra behov än det rena hushållsbehovet. Den björkved, som kommer att avverkas under instundande vinter, kan ej bliva torr nog förrän till nästa höst. Då granskning av kommissionens räkenskaper och handhavande av penningmedel äger rum i annan ordning, har hithörande frågor ej gjorts till föremål för denna min undersökning. Av diskussioner på möten, där kommissionens verksamhet behandlats, samt av framställningar från enskilda framgår, att meningsskiljaktigheter rörande kommissionens åtgärder i mycket hög grad kunna tillskrivas den omständigheten, att tillräckligt material saknas för bedömande av befogenheten för eller lämpligheten av åtgärderna. Författningarna enbart kunna i det hänseendet ej anses lämna tillräckliga hållpunkter, alldenstund författningarna på grund av de säregna och skiftande förhållandena måst lämna kommissionen stor handlingsfrihet vid utförandet av sitt uppdrag. Fördenskull erfordras från kommissionens sida en utvidgad upplysningsverksamhet, varigenom allmänheten erhåller kännedom om dess organisation Bränslekommissionen.

290 och arbetssätt samt motiven till åtgärderna, i den mån dessa utan olägenhet kunna delgivas. Kommissionen har uttalat sin beredvillighet att efterkomma ett dylikt önskemål, och har i det syftet kommissionens härtill bifogade utredning verkställts. I sammanfattning får jag underdånigt uttala såsom min mening, att kommissionens nuvarande organisation och verksamhet synes ägnad att motsvara befogade krav."

BRÄNSLEKOMMISSIONENS AVVECKLING

293¶A. Den förändrade bränslesituationen våren 1918 och beslut om avveckling av den statliga bränsleregleringen. A t t den våren 1917 föreliggande bränslesituationen, kännetecknad av vedbrist och genom otillräcklig import efterhand minskade kollager, krävde snabba och omfattande åtgärder från statens sida, därom torde knappast någon meningsskiljaktighet råda. E n kort återblick på dessa förhållanden, vilka föranledde tillsättandet av bränslekommissionen, må här göras, i avsikt att belysa det förändrade läge å bränslemarknaden, som förelåg våren 1 9 1 8 . Importen av stenkol, som normalt brukat uppgå till 4 5 0 000 ton i Situatiomånaden, hade de sista månaderna 1916 mer och mer nedgått och utgjorde: nen19v1^et under januari 1917 „ februari „ „ mars „

279 981 ton 127 4 0 1 „ 70 511 „

Någon ljusning i förhållandena för den närmaste framtiden syntes icke heller vara skönjbar. Det var därför nödvändigt att lita sig till det inhemska bränslet, framför allt veden, vara emellertid icke förelåg överflöd. Vedavverkningarna för bränsleåret 1917 — 1 9 1 8 voro i stort sett redan avslutade, och det därigenom åstadkomna vedinventariet uppgick enligt verkställda beräkningar icke till mer än vad som erfordrades för täckande av vad hushållen plägade inköpa i öppna marknaden. En bränslebrist, motsvarande den vedkvantitet, som beräknades åtgå för att ersätta de uteblivna stenkolen, syntes alltså föreligga. Vid undersökning hur och var den erforderliga vedmängden skulle tagas, visade det sig vidare, att de virkestillgångar, som i den föreliggande situationen lämpade sig för avverkning till ved, på grund av speciella förhållanden i hög grad \ r oro begränsade, särskilt genom den våren 1917 rådande foderbristen. Avverkningarna måste nämligen på grund av sistnämnda omständighet med nödvändighet förläggas till de trakter av landet, som voro mest välbelägna i förhållande till transportlederna. Det gällde således icke blott att snabbt och säkert skaffa garantier för vedens uttagande, utan krav förelåg även, att vedavverkningen icke finge ske annat än på vissa områden. De av förhållandena framtvingade extra-

ordinära vedavverkningarna borde vidare i så stor utsträckning som möjligt utföras på ett skogsvårdsmässigt sätt. Likaledes var det för säkerställande av industriens framtida råvarutillgångar av synnerlig stor betydelse, att härvid icke tillgreps virke av högre kvalitet i andra fall än då så var absolut nödvändigt. Samtliga dessa skäl blevo avgörande för beslutet att fylla de närmaste årens behov av ved genom statens egna avverkningar eller genom statens inköp av ved. Den våren 1917 föreliggande situationen med avseende å landets tillgång på bränsle förbättrades emellertid efterhand dels genom den statliga vedanskaffningen, dels genom att tillförseln på kol åter kom i gång. Den förI en överslagskalkyl, som upprättades i februari månad 1918, beräkändrade n a c i e bränslekommissionen att till den 1 maj 1918 hava anskaffat en situatio-

nen våren vedkvantitet, som, under förutsättning att de dåvarande vedförbrukarna 1918. i n o m landet fortsatte att hos kommissionen rekvirera ved i ungefär samma omfattning som skett för tiden till den 1 juni 1 9 1 8 , skulle vara tillräcklig intill den 1 januari 1920. Under senare halvåret 1917 hade bränslekommissionen kunnat tillhandahålla alla konsumenter ved i begärd utsträckning. Den kritiska situationen var således räddad, men dessutom hade det blivit möjligt att väsentligen öka rikets vedinventarium. Detta utgjorde nämligen den 31 december 1917, enligt inventeringsuppgifter, 17 200 000 kbm., varav 7 8 0 0 000 kbm. voro anskaffade' av bränslekommissionen. Trots förbrukningen under vintern kunde det samlade vedinventariet den 1 maj 1 9 1 8 beräknas uppgå till mellan 20 och 2 5 miljoner kbm. mot cirka 6.5 miljoner kbm. enligt deklarationerna våren 1 9 1 7 . Även om hänsyn togs till, att landets stenkolsinventarium under bränsleåret 1 9 1 7 — 1 9 1 8 väsentligt minskats, hade läget genom kommissionens åtgärder sålunda i hög grad förbättrats. Själva importen av stenkol hade också blivit gynnsammare. Importen av engelska kol, som genom sin katastrofala nedgång mars och april 1917 gjort bränslesituationen kritisk, kunde visserligen först så småningom taga upp sig, på grund av att det skärpta u-båtskriget hindrade sjöfarten på Nordsjön; däremot ökade Tyskland alltmer sin export. I slutet av år 1917 var den sammanlagda kolimporten något över hälften av den normala, och importen år 1918 höll sig vid ungefär samma storlek. F a r a n för en plötsligt inträdande bränslebrist kunde således anses åtminstone för tillfället avvärjd, och valet av metod för det instundande årets bränsleanskaffning kunde ske under jämförelsevis gynnsamma förhållanden, vilka gjorde det varken nödvändigt eller lämpligt att fortsätta på den väg, som man år 1917 nödgats slå in på. Det statliga ingripandet i vedanskaffningen borde enligt kommissionens mening icke fortfara längre än som var oundgängligen av behovet påkallat, och av största vikt var, att det enskilda intresset för bränslebehovets fyllande icke

undertrycktes. Det låg också i sakens natur, att en av staten under kristidens svåra förhållanden med stöd av förfoganderättslagen i större omfattning bedriven vedanskaffning icke kunde genomföras, utan att ölägenheter uppkommo för såväl producenter som konsumenter, varjämte även stora risker för det allmänna självfallet voro förenade med att i statens hand hopades betydande bränsletillgångar. Det var nämligen av synnerlig vikt, att avvecklingen igångsattes på ett sådant sätt och på ett så tidigt stadium, att de enskildas förmåga att skaffa ved kunde göra sig gällande. E n i god tid erhållen visshet om upphörandet av det statliga ingripandet för anskaffning av ved vore ägnad att mer än något annat verka stimulerande på de enskildas verksamhet för vedanskaffning, i det vedproducenterna därigenom erhöllo en hållpunkt för sina beräkningar i fråga om avsättningsmöjligheterna och konsumenterna bibringades en klar syn på nödvändigheten för dem att vara beredda att från och med en viss dag själva sörja för sitt vedbehov. Dessa sina synpunkter gjorde kommissionen gällande i skrivelse till Skrivelse TZ

-nr • x

?^-,o

• T

•

.-n

••

•

till Kungl.

Kungl. Ma]:t den 4 mars 1918, vari kommissionen till provning fram- May.t den kastade spörsmålet, huruvida med avseende på den närmaste framtiden 4 mars .

tyngdpunkten fortfarande skulle läggas vid de statliga åtgärderna på bränsleområdet eller om det kunde överlämnas åt det enskilda initiativet att i huvudsak sörja för tiilgodoseende av vedbehovet. Kommissionens mening var, att, med hänsyn till det genom kommissionens försorg utökade vedinventariet och vikten därav, att arbetskraft bleve tillgänglig för jordbrukets behov under våren och sommaren 1918, den av kommissionen bedrivna vedavverkningen i huvudsak skulle vara avslutad den 1 maj 1 9 1 8 . För att tillgodose kommande behov måste emellertid även vintern 1918 — 1 9 1 9 — framhöll kommissionen — betydande ved avverkningar äga rum. Några betänkligheter rörande de enskildas förmåga att för kommande behov anskaffa tillräckliga mängder ved syntes icke längre behöva hysas, sedan genom bränslekommissionens verksamhet ett års andrum vunnits för den fortsatta bränsleanskaffningen. Risken för dylik vedanskaffning under de rådande krisförhållandena komme att ligga i sättet för avverkningarnas utförande. Detta gällde särskilt de mera välbelägna skogarna, vilka hotades att bliva utsatta för skövling. Den erfarenheten hade nämligen gjorts, att skogar, som av kommissionen genomgåtts av huggningar, vilka utförts på ett skogsvårdande sätt, omedelbart efter det kronans förfogande över marken upphört, totalt skövlats. Även om man för år 1918 borde kunna räkna på en rikare fodertillgång än år 1917, varigenom tvånget att förlägga avverkningarna till välbelägna skogar mildrades, syntes enligt kommissionens mening de höga rotvärden, som kunde bjudas för ved å sådana skogar, komma att kraftigt verka för fortsatta avverkningar därstädes och således påfrestningen å dessa skogar bliva oerhört stark. Kommissionen hade visserligen, i syfte att söka nedbringa efterfrågan på kastved, sökt väcka till liv intresset

1918.

för ett rationellt tillvaratagande av skogs avfallet. De industrier, för vilka dylika vedbesparande metoder möjligen varit av betydelse, hade emellertid endast i undantagsfall kunnat intresseras för förevarande problem. I ovan berörda skrivelse den 4 mars 1 9 1 8 framhöll kommissionen det såsom nödvändigt, att det i och för sig önskvärda överlämnandet av vedanskaffningen till det enskilda initiativet icke borde komma till stånd, utan att samtidigt ett effektivt skydd skapades mot skövling av enskildas skogar. Kommissionen framlade i sådant syfte ett förslag till provisorisk skogslag. Ur den av kommissionen till stöd för sitt förslag förebragta motiveringen må här i sammandrag omnämnas några punkter. Förslag Det skydd för större delen av enskildas skogar, som tillkom genom sorisk 1 9 0 3 års lag angående vård av enskildes skogar, förebyggde endast återshogslag- växtens äventyrande. Genom skogsvårdsstyrelserna hade emellertid en nmg ' omfattande upplysningsverksamhet bedrivits, som resulterat i ett stegrat intresse för skogsvård, vilket på många håll medfört förbättrad skötsel jämväl av växande skog. Från skogsvårdsstyrelsernas sida hade gång på g å n g framhållits, att alltför stora framtida värden genom skogsskövling komme att förspillas, innan detta skogsvårdsintresse hunnit gripa tillräckligt omkring sig. En utvidgning av lagstiftningen på området hade därför påyrkats. Efter att hava erinrat om tillkomsten av skogslagstiftningskommittén år 1911 samt om de svårigheter, som mötte för en effektiv lösning av de spörsmål, kommittén fått i uppdrag att söka lösa, ifrågasatte kommissionen, om icke, i avvaktan på en i alla avseenden fullgod och slutgiltig lösning av kommittén förelagda frågor, till skogarnas ögonblickliga skyddande vid en särskilt kritisk tidpunkt skulle kunna erhållas en provisorisk, endast för kort tid gällande lag. Just den provisoriska karaktären hos en dylik lag skulle i det förhandenvarande läget enligt kommissionens mening erbjuda den betydande fördelen, att lagen kunde erhålla en så allmän avfattning, att under dess tillämpning synnerligen värdefulla erfarenheter kunde samlas, vilka komme det längre framåt syftande lagarbetet till godo. Den ifrågasatta provisoriska lagen borde — fortsatte kommissionen — syfta till att förebygga en sådan behandling av skogsbestånden, som uppenbarligen icke vore förenlig med god * skogsvård. Lagen borde lämna utrymme för alla de olika metoder att sköta skogen, varom en vederhäftig diskussion kunde föras, medan den däremot borde möjliggöra ett effektivt ingripande mot sådana åtgärder, vilka inför den sakkunniga opinionen framstode såsom otvivelaktigt oriktiga. Däremot förefölle det av vissa angivna skäl meningslöst att särskilt i en provisorisk lagstiftning göra ett försök att reglera avverkningarnas jämna fördelning över en hel skog. Då det gällde att söka förebygga osund spekulation i skogsegendomar, måste dock betänkligheter av sistberörda art vika, och framställde kommissionen ett särskilt förslag

i detta avseende. I ett u t k a s t till bestämmelser sökte kommissionen giva uttryck åt de principer, på vilka enligt kommissionens mening den provisoriska lagstiftningen borde bygga. De två första paragraferna av förslaget voro så lydande: "§ 1. Bedrives å skogsmark, där lagen angående vård av enskildes skogar är tillämplig, avverkning på sätt, som uppenbarligen icke är förenligt med god skogsvård, äge vederbörande skogsvårdsstyrelse eller av densamma särskilt bemyndigad tjänsteman hos överexekutor begära förbud att å skogsmarken för annat ändamål än oundgängligt husbehov avverka skog annorledes än efter skogsvårdsstyrelsens tillstånd. Vid prövning av frågan, huruvida viss avverkning strider mot grunderna för god skogsvård, skall hänsyn tagas allenast till det eller de skogsbestånd, vari avverkningen sker, samt till angränsande, av nämnda bestånds skötsel beroende bestånd. Förbud, som ovan sägs, skall, där begäran därom blivit behörigen framställd, av överexekutor utan vederparten.s hörande meddelas att gälla till den 1 juni 1919. § 2. Har överlåtelse av fastighet, å vars skogsmark den i 1 § omförmälda lag är tillämplig, skett efter de;n 1 mars 1918, må icke i något fall slutavverkning, som årligen omfattar mer än 2 % av fastighetens produktiva skogsmark, bedrivas utan tillstånd av vederbörande skogsvårdsstyrelse; dock att ifråga om fastighet, som är besvärad medi avverkningsrätt upplåten före förordningens utfärdande, denna begränsning icke gäller för avverkning, som sker på grund av sålunda gjord upplåtelse. Vad ovan stadgas angående inskränkning i rätten till slutavverkning gälle ock område, vartilll avverkningsrätt upplåtits efter den 1 mars 1918." Kungl. Maj:t utfärdade, i sådant syfte, som i kommissionens nyssberörda skrivelse avsågs, dem 28 juni 1918 dels lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom (Sfs. 520), dels ock lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i enskild ägo (Sfs. 521). Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 26 april 1918 i viss omfatt- Riktning givit kommissionen ny sammansättning och förändrat arbetsordningen TJ?r för för densamma, hade den nybildade kommissionen vid sitt första samman- kommissiotrade att taga ståndpunkt till de olika spörsmål med avseende å kom- ne.w/ fort~ °

satta verk-

missionens framtida verksamhet, som våren 1918 förelågo. samhet, I första hand hade kommissionen' — i saknad av uttryckliga direktiv maj 1918från Kungl. Maj:t — att tagai ställning till det ovan berörda alternativet, huruvida bränsleanskaffningen för den närmaste framtiden skulle ske genom statens försorg eller i«cke. I detta avseende bestämdes, på skäl som ovan angivits, att kommissionens egna avverkningar, som för det dåvarande i huvudsak upphört., tillsvidare icke skulle pågå i annan mån än som erfordrades för avslutande av vissa påbörjade huggningar, för tillgodogörande av redan inköptta avverkningsrätter eller för tillgodoseende av uppträdande vedbehov, som på annat sätt icke lämpligen kunde täckas. Beträffande frågan, huruvida kommissionen även i framtiden skulle utgöra en förbindelselänk mellan producenter och konsumenter av ved,

hade kommissionens uppgift i detta hänseende föranletts av under åren 1916 och 1917 inträffade förhållanden. Genom de år 1916 inträdande höga stenkolspriserna började nämligen industrien alltmera uppträda på den inhemska vedmarknaden, som dittills praktiskt taget varit hushållen förbehållen och vars tillgångar därför voro anpassade endast efter hushållens behov. I konkurrensen mellan industrien och den enskilde kom givetvis den sistnämnde konsumenten att draga det kortaste strået. Inför möjligheten av en omedelbart hotande brist på hushållsved ansågs det därför nödvändigt att genom kungl. förordning den 14 augusti 1916 (se sid. 44) från vedmarknaden utestänga de nytillkomna konkurrenterna, nämligen industrien, kommunikationsverken samt allmänna verk och inrättningar, särskilt som för dessa konsumenters behov ett osedvanligt stort kolinventarium fanns tillgängligt. Samtidigt organiserades ved anskaffning genom de i varje län upprättade vedbyråerna. Våren 1917 minskades emellertid stenkolsimporten så väsentligt, att uppenbarligen en stor del av de förutvarande kolkonsumenternas bränslebehov måste helt eller delvis tillgodoses med ved, under vilka förhållanden det införda vedeldningsförbudet icke längre kunde bibehållas. Det blev i stället nödvändigt att, samtidigt som omfattande statliga åtgärder vidtogos för att öka produktionen av ved, förbrukningen av allt inhemskt bränsle för industriella och därmed jämförliga ändamål ställdes under statens kontroll. Detta skedde genom förordningen den 13 juli 1917 angående reglering av bränsleförbrukningen. Vid bedömande av frågan, huruvida den sålunda beslutade regleringen fortfarande skulle tillämpas, höll kommissionen före, att de skäl, som föranlett de vidtagna åtgärderna till hushållsförbrukningens skyddande snart skulle åter göra sig gällande, därest skyddet borttoges. Kommissionen ansåg därför nödvändigt, att hushållsförbrukningens möjlighet att tillgodose sina behov av ved i öppna marknaden fortfarande borde skyddas gent emot övermäktig konkurrens från de konsumenters sida, som vanligen ej använde ved, samt att kommissionen därför tillsvidare borde stå till tjänst med förmedling av vedinköp i öppna marknaden för hushållens behov. Det hade emellertid särskilt från industriens sida med styrka framhållits, att de av kommissionen vidtagna åtgärderna verkat hämmande på industriens egna möjligheter att tillgodose sitt vedbehov, och i samband därmed hade från industrihåll framkommit yrkande om frihet för industrien att själv skaffa sin ved. E t t bifall härtill syntes emellertid icke tänkbart, så länge icke full visshet förefanns därom, att utbuden i öppna marknaden fullt täckte såväl industriens scm hushållens behov. I motsatt fall skulle ett bifall till detta yrkande innebära, att det skapade skyddet för hushållskonsumtionen gjordes verkningslöst. Enligt kommissionens mening kunde för övrigt tvivel hysas, om den konkurrens mellan de industriella företagen inbördes, som bleve en följd av det ifrågasatta upphävandet

av gällande restriktioner, i längden skulle för industrien själv vara fördelaktig. Det föreföll nämligen otvivelaktigt, att det sammanlagda behovet av hushållsved och industrived skulle kunna anskaffas billigare genom en gemensam uppköpare än genom inbördes konkurrens mellan tusentals konsumenter och dessutom kunna tillföras konsumenterna med kortare transportvägar och sålunda lägre transportkostnader, om konsumenternas behov kunde täckas ur ett gemensamt lager, än om var och en uppträdde för sig. Enligt kommissionens mening borde därför bränsleförbrukningsförordningen fortfarande bibehållas, i synnerhet som bestämmelserna i densamma icke uteslöt vedproduktionen för industriens behov genom industriens eget initiativ. Enligt förordningen fick nämligen icke utan synnerliga skäl användningstillstånd nekas beträffande ved, som anskaffades genom anlitande av egna naturtillgångar. Kommissionen inriktade emellertid sommaren 1918 sina ansträngningar Underpå att kunna föreslå en bestämd tid, vid vilken den statliga regleringen sökmn9ar r

sommaren

av bränsleförbrukningen skulle upphöra och igångsatte därför undersök- och1918 hösten rörande ningar för att erhålla bästa möjliga kännedom om bränslebehovet, speciellt hos de större konsumenterna. Eör att vinna en noggrann översikt över industriernas och kommunikationsinrättningarnas möjligheter att si älva n™9arna för kom-

tillgodose sitt bränslebehov anmodades dessa konsumenter att före den missionens 15 september 1918 till kommissionen inkomma med uppgifter om dels avveckvarje särskild industris och kommunikationsföretags totala bränslebehov under tiden 1 januari 1918 — 31 december 1919, dels ock huru stor del av detta behov dessa konsumenter beräknade kunna erhålla genom anlitande av egna naturtillgångar och avverkningar på inköpta avverkningsrätter. Vad beträffade de förefintliga förråden av ved förelåg, enligt gällande bestämmelser, skyldighet att varje kvartal avlämna uppgift å dylika förråd. Denna skyldighet ålåg vedhandlare och idkare av rörelse beträffande hela deras innehav; för andra utgjorde minimigränsen 2 5 famnar (om 108 kbfot). Då emellertid de vedförråd, som innehades av det stora flertalet personer, vilka icke idkade handel med ved eller för drivande av rörelse använde vedbränsle, i allmänhet icke uppgick till sådan kvantitet, som medförde uppgiftsplikt enligt nyss antydda bestämmelser, kunde avsevärda partier vara undandragna kommissionens kännedom. Kommissionen hemställde därför hos Kungl. Maj:t om ändrade bestämmelser för vedinventeringen, varigenom säkrare uppgifter skulle erhållas. Kungl. Maj:t utfärdade med anledning av kommissionens framställning föreskrifter härom den 14 augusti 1918 (Sfs. 668). Genom denna kungörelse skulle uppgifter å inom riket befintliga förråd av ved lämnas per den 31 augusti 1918. Minimikvantiteten för uppgiftsskyldighet om vedinnehav hos enskilda bestämdes för Norrland till 25 kbm. löst mått samt för övriga delar av landet till 3 kbm., likaledes löst mått.

300¶Inventeringen per den 30 juni 1918, alltså den sista inventeringen enligt de grunder, som funnos angivna i kungörelsen den 14 juli 1 9 1 6 , hade givit till resultat ett vedinventarium — bränslekommissionens vedlager ej inräknat — av 1 2 5 1 6 3 7 4 kbm. löst mått. Motsvarande siffra enligt inventeringen per den 31 augusti 1918 var 17 5 5 1 6 6 1 kbm. löst

Beräkning över tillgång oeh behov av ved Vedinventarium den Vio1918 Län

m. m.

vid lastplatser

Beräknat vedtillskott till den x/i

i skogen

A n t a l

10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 2.5

Stockholm Göteborg Malmö Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gottlands län Blekinge län Kristianstads och Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Yärmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands och Jämtlands län | Västerbottens län J Norrbottens län i

284 600 105 000 40 000 337 948 207 800 185 900 203 670 104 500 184 809 476 471 8 369 80 848 20 849 17 750 19 395 75 705 139110 125 450 220 556 251000 554 068 759 404

545 395 276 890 272 100 365 460 427 200 282 294 516 176 23 275 94 531 163 685 127 700 128 230 187 563 69 760 70 500 124 255 288 501 257 249 583 332

1 887 306 347 184 235 723

Summa Motsvarande den V* 1 9 ^

Summa

k u b

17 540 25 500

284 600 105 000 40 000 993 000 514 690 614 700 599 630 618 400 472 103 1118 586 44 344 176 379 221 534 157 950 160 925 446 000 261 520 253 300 396 459 539 501 828 857 1 368 236

550 806 15 642 73 890

15 000 142 607

2 438 112 377 826 452 220

6 873 415

1166 023

13 483 872

8 495 791

6 270 257

1322 776

16 088 824

109 657 30 000 156 700 30 500 86 700 5 000 125 939 12 700 1000 37 000 12 500 13 300 182 732 52 650 57 350 51648

mått. P å grund av den vidsträcktare deklarationsplikten hade sålunda kännedom om ytterligare c:a 5 miljoner kbm. tillkommit. Sedan kommissionen noggrant inventerat sina egna vedlager, gjordes ovanstående sammanställning av de olika utredningarna. Utredningen gav således vid handen, att kommissionens vedlager gott skulle räcka till att trygga det allmänna vedbehovet intill den 1 januari 1920. Landets hela vedförråd utgjorde enligt inventeringsresultaten omkring 30 mill. kbm.

301¶Emellertid var kommissionens vedlager, såsom av tablån framgår, icke så fördelat över landet, att det beräknade konsumtionsbehovet överallt kunde tillgodoses utan transporter av veden från en plats till en annan. Särskilt var detta fallet beträffande städerna Stockholm, Göteborg och Malmö samt västkustlänen. Med hänsyn till att det emellertid i viss

inom de olika länen under tiden l /« 1918—Vi 1920.

Samma

Beräknat överskott ( + ) eller brist (—) den Vi 1920

6 000

1 284 600 355 000 190 000 995 000 157 700 193 500 304 160 351 600 181 609 301 595 57 000 194 540 642 000 219 900 270 000 280 000 121 400 297 800 404 450 472 000 546 300 537 600

— 1 000 000 — 250 000 — 150 000 — 2 000 + 356 990 + 421200 + 295 470 + 266 800 + 290 494 + 816 991 — 12 656 — 18161 — 420 466 — 61950 — 109 075 + 166 000 + 140120 — 44 500 — 7 991 + 67 501 + 282 557 + 830 636

i 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

Anmält och beräknat behov till den x /i 1 9 2 ° Hushållsved m e t e r 654 600 355 000 190 000 500 000 101 700 91 600 131 760 121 300 38 019 138 415 23 750 104 450 300 000 104 400 150 000 112 800 37 050 61500 187 185 190 000 215 400 103 900

Industrived l ö s t

Järnvägsved

Angbåtsved

m å t t 30 000

600 000

— —

— — —

— —

145 000 18 000 14 500 10 500 3 900

350 000 27 100 47 400 105 600 103 700 91665 34 680 8 750 58 790 75 000 55 300 75 000 100 000 36 350 87 000 109 340 230 000 106 200 92 400

10 900 40 000 56 300 122 700 51925 56 300 13 250 20 000 237 000 48 700 5 000 60 000 27 900 128 000 96 925 50 000 224 700 335 300

386 600 18 455 32 000

29 000 5 000

389 000 8 700 100 000

31 200 40 568 5 000

806 800 96 723 142 000

+ 1 631 312 + 281 103 + 310 220

4 349884

2 428 275

2 082 600

542 518

9 403 277

+ 4 080 595

—

72 200 11250 11300 30 000 11500 40 000 7 200 20100 21300 11000 2 000

—

utsträckning lät sig göra att till överkomliga pris frakta den förefintliga veden till de vedbehövande orterna, ansåg sig kommissionen, trots att dess vedlager icke var i allo välbeläget i förhållande till konsumtionsorterna, kunna tillgodose de anspråk, som för bränslebehovets fyllande till den 1 januari 1920 komme att av de olika konsumenterna ställas på densamma. Sedan det alltså utrönts, att situationen med avseende å bränsletillgångarna så väsentligt förbättrats, att kommissionens verksamhet borde

avvecklas, återstod att undersöka förhållandena i övrigt vid ifrågavarande tid — hösten 1 9 1 8 — i den mån de inverkade på avvecklingsarbetet. Vid övervägande av frågan, huruvida bränslekommissionen skulle avveckla, kunde överhuvudtaget icke de ekonomiska skälen för eller emot spela avgörande roll. Det låg i sakens natur, att det var förenat med stora risker för staten att äga ett vedlager av den storlek, bränslekommissionen innehade, och man kan säga, att redan från början utsikterna att avveckla företaget utan förluster voro ganska osäkra. E n lättnad i bränslesituationen, som i stort sett endast kunde uppkomma därigenom, att tillförseln av kol och priset därå bleve gynnsammare, måste nämligen inverka menligt på värdet av statens vedlager. Det visade sig även, att de plötsliga prissänkningarna å kol våren 1919 genast återverkade på vedpriserna och försäljningsmöjligheterna av ved. Det stod även klart att, även om förluster uppstode, de under extraordinära tider tillkomna kristidsorganen, så snart deras uppgift syntes vara fylld, borde avvecklas. De spörsmål, vilka med frågan om avvecklingen i första hand således skulle upptagas till prövning, voro i stort sett dels huruvida bränslebristen kunde anses avvärjd, dels om den fortsatta bränsleanskaffningen kunde anses tryggad. Vad den första frågan beträffar, ansåg kommissionen, såsom ovan framhållits, att något hinder för avveckling ej förelåg. Däremot kunde i det senare hänseendet med bränslekommissionens upphörande uppstå vissa svårigheter såväl under själva avvecklingstiden som under närmaste tiden därefter. De rådande förhållandena gjorde det givetvis omöjligt att göra tillförlitliga förhandsberäkningar rörande den blivande stenkolsimportens storlek, stenkolspriset och andra dylika omständigheter. Icke heller kunde full visshet erhållas varken om behovet eller den blivande totala tillgången på bränsle. Man kunde förutse, att en minskning i vedförbrukningen skulle inträffa, därest importen av stenkol och koks avsevärt ökades samt priserna å kol gingo ned till eller under den gräns, vid vilken användningen av kol ställde sig gynnsammare än eldning med ved. Men det kunde likaväl inträffa, att koltillförseln bleve ringa och priserna fortfarande hölle sig kvar på sin höjd, och att järnvägar och industrier m. fl. stora konsumenter sålunda fortfarande komme att i stor utsträckning vara hänvisade till veden. Endast om god tillgång på kol förefanns och priset därå ställde sig gynnsamt i förhållande till veden, komme de stora konsumenterna — om något större behov av bränsle från dessas sida överhuvudtaget förelåg — att övergå till koleldning och de vanliga konsumenterna därigenom befrias från konkurrensen med de stora företagen. Bränsleanskaffningen för kommande år borde därför följas med stor uppmärksamhet. Under avvecklingstiden borde vidare vissa jämkningar göras i kommissionens åliggande att sörja för vedbehovets tillgodoseende. Som nämnts var en del av vedinventariet så beläget, att transporter nödvändiggjordes

till de konsumtionsorter, för "vilka de voro ämnade. Vedlagret i Norrland måste och borde i största möjliga utsträckning utnyttjas för fyllande av behovet i vissa andra delar ;av landet. Skulle vedbrist uppstå å någon ort och icke kunna fyllas av kommissionen, borde självfallet kommissionen icke åläggas att medelst inköp fylla ut vad som sålunda felades. Vid fördelning av kommissionens ved på olika konsumtionsbehov syntes det lämpligt att därmed i första h a n d tillgodose hushållsförbrukningen, medan de större konsumenterna efterhand borde hava att inköpa sina vedbehov själva. Härigenom skulle kommissionens uppgift att tillgodose bränslebehovet i landet stegvis avvecklas. För den händelse bränslebrist i vissa delar av landet skulle uppstå stod den vägen öppen att i största möjliga utsträckning forcera avverkningen å sådana kronoskogar, som låge väl till i förhållande till nödlidamde orter. Kommissionens uppgift därvid syntes icke böra bliva att v a r a mellanhand vid försäljningarna utan endast att tillhandahålla domänstyrelaen nödiga uppgifter angående vedtillgångar och vedbehov. Föreskrifterna om den statliga regleringen borde emellertid samtidigt upphöra för hela landet och icke efterhand i olika delar av landet, i den mån kommissionens lagter i skilda län bleve slutlevererade. Enligt kommissionens mening borde d e stora stadssamhällenas bränslebehov under tiden närmast efter den statliga regleringens upphörande täckas av samhällena själva, antingen genom köp i öppna marknaden eller eventuellt genom egna avverkningar. V a d bränslekommissionen kunde göra för att underlätta sådan vedanskaffniing genom att reservera ved för städernas behov borde naturligtvis göras;. I skrivelse till Kungl. Maj:t, dagtecknad den 1 november 1918, fram- Skrivelse lade bränslekommissionen sina synpunkter på avvecklingen av dess verk- Maj:t der^ samhet och yttrade beträffande möjligheterna att försälja vedlagret, att i novemdet måste betraktas såsom synnerligen ovisst, huruvida de bränslekom_ av_ missionen tillhöriga vedlager, som den 1 januari 1920 skulle komma att vecklingav rinnas disponibla, och som kornmissionen — vid bifall till dess förslag — heten." därefter vore hänvisad att realisera i öppna marknaden, kunde komma att betinga en köpeskilling, so>m täckte kommissionens självkostnader. I berörda skrivelse gjorde bränslekommissionen vidare gällande, att, med hänsyn till den betydande vedmängd, varöver landet för det dåvarande förfogade, samt den ökade benägenhet för enskild avverkning, som visat sig vara för handen, den lämpliga tidpunkten för upphävande av kommissionens skyldighet att tillgodose landets behov av ved vore den 1 januari 1920, från och med vilken dag även den statliga regleringen av bränsle borde upphöra. För den händelse kommissionens förslag bifölles, syntes det kommissionen lämpligt, att utdelningen av kortved till nedsatt pris icke skulle komma i fråga under bränsleperioden 1 9 1 9 — 1 9 2 0 . Kommissionens hemställan gick ut på, att Kungl. Maj:t måtte bestämma, att det kommissionen meddelade uppdraget att sörja för tillgodoseende av den enskilda hushållsförbrukningens samt industriens och transportmedlens

b e h o v a v b r ä n s l e skulle u p p h ö r a f r å n och ined d e n 1 j a n u a r i 1 9 2 0 , att d e n s t a t l i g a r e g l e r i n g e n a v b r ä n s l e f ö r b r u k n i n g e n , som v o r e g r u n d a d p å b e s t ä m m e l s e r n a i n å d i g a f ö r o r d n i n g e n d e n 1 3 juli 1 9 1 7 j ä m v ä l skulle u p p h ö r a f r å n d e n 1 j a n u a r i 1 9 2 0 , att i s a m b a n d d ä r m e d k o m m i s s i o n e n s v e r k s a m h e t skulle, så s n a r t ske k u n d e , u p p h ö r a s a m t att t i l l d e l n i n g f r å n k o m m i s s i o n e n s l a g e r a v h u s h å l l s v e d p å s. k . v e d k o r t icke skulle i f r å g a k o m m a efter u t g å n g e n a v b r ä n s l e p e r i o d e n 1 9 1 8 — 1 9 1 9 . Kungl. M e d a n l e d n i n g a v n y s s b e r ö r d a skrivelse beslöt K u n g l . Maj:t d e n 6 beslut den n o v e m b e r 1 9 1 8 , a t t b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n s v e r k s a m h e t skulle, så s n a r t 6 novem- s å d a n t l ä m p l i g e n k u n d e ske, u p p h ö r a . Därjämte uppdrog K u n g l . Maj:t om av ^ k o m m i s s i o n e n a t t i n k o m m a m e d förslag till de g r u n d e r , som b o r d e veckling. k o m m a till t i l l ä m p n i n g vid a v v e c k l i n g av de olika g r e n a r n a a v k o m m i s s i o n e n s v e r k s a m h e t , för v i l k e t ä n d a m å l till k o m m i s s i o n e n för k ä n n e d o m och b e h ö r i g t i a k t t a g a n d e vid u p p g ö r a n d e a v f ö r s l a g e t ö v e r l ä m n a d e s 1 9 1 8 års u r t i m a r i k s d a g s skrivelse d e n 1 9 d e c e m b e r 1 9 1 8 , n r 3 9 , r ö r a n d e n e d s ä t t n i n g a v f ö r s ä l j n i n g s p r i s e t för b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n s ved. I skrivelse till K u n g l . Maj:t a v g a v b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n förslag i b e rörda hänseende. D e n n a skrivelse v a r a v följande l y d e l s e : Förslag "Kommissionens verksamhet för bränslebehovets tillgodoseende har i huvudsak till grun- a v s e t t tre olika slag av bränslen nämligen stenkol, träkol och vedbränslen. träffande Ben omfattning, i vilken kommissionen ingripit reglerande på handeln med torv, aweck- har varit så ringa, att verksamheten på detta område här icke torde behöva belingen, röras, i synnerhet som avvecklingen av densamma i det närmaste är slutförd. TQIQ Bränslekommissionens reglerande ingripande i förbrukningen av stenkol har bestått dels i att kommissionen verkställt fördelning av vissa partier tyska kolbränslen, vilka på grund av avtal mellan svenska och tyska staterna importerats till landet, dels ock i fördelning av gasverkskoks från Stockholms stads gasverk. Berörda arbete har verkställts av kommissionens kolbyrå och industribyrå. Sedan importen av kol från Tyskland numera i stort sett avstannat, hava nyssnämnda byråers arbete efterhand minskats och omfattar numera i fråga om tyska kolbränslen egentligen blott försäljning av det lager dylika bränslen, som kommissionen innehar. Kommissionen beräknar, att denna gren av verksamheten skall vara avslutad den 1 april 1919. Skulle mot förmodan de partier kolbränslen, som för närvarande för svensk räkning ligga i tyska och holländska hamnar, inkomma till landet, synes fördelning därav lämpligast kunna verkställas av statens handelskommissions kolbyrå. Genom nådigt beslut den 1 december 1917 förordnade Eders Kungl. Maj:t med stöd av förfoganderättslagen, att beslag skulle vara lagt å all vid Stockholms stads gasverk befintlig gasverkskoks ävensom å dylik koks, som framdeles framvunnes vid nämnda gasverk, och skulle detta beslag vara hävt, i den mån beslagtagen vara försåldes i enlighet med föreskrifter, som av kommissionen blivit godkända. Med anledning av berörda nådiga beslut har kommissionen till i mitten av januari innevarande år lämnat Stockholms stads gasverk föreskrifter beträffande fördelningen av ifrågavarande gasverkskoks, varefter kommissionen emellertid meddelat gasverket, att kommissionen icke har något att erinra emot, att koksen försäljes utan anvisningar från kommissionen. På grund därav är ifrågavarande beslag numera att anse såsom upphävt. Sedan sålunda kommissionens reglerande verksamhet med avseende å förbruk-

305 ningen av kolbränslen upphört, kommer kolbyråns och industribyråns arbete att vara avslutat omkring den 1 april innevarande år. Beträffande kommissionens befattning med regleringen av handeln med träkol vill kommissionen erinra om, att Eders Kungl. Maj:t genom nådiga förordningen den 13 juli 1917 angående reglering av bränsleförbrukningen uppdragit åt kommissionen att genomföra en reglering av, bland annat, förbrukningen av träkol. I sådant syfte uppträdde kommissionen under vintern 1917—1918 såsom ensam köpare av träkol för järnverkens behov. För användning av träkol vid järnverken -erfordrades enligt nämnda förordning särskilt tillstånd av kommissionen. Vid lämnande av dylikt tillstånd tillämpades den principen, att i huvudsak inga andra kol än de, som tillhandahöllos av kommissionen, finge användas. Sedan varje träkolsförbrukare den 30 september 1917 lämnat uppgift å sitt köpebehov av träkol för perioden den 1 oktober 1917—den 1 januari 1919, inköpte kommissionen träkol för att täcka det sålunda anmälda behovet. Då kommissionen för detta ändamål inköpt c:a 65 % av den erforderliga kvantiteten, anmälde emellertid det övervägande antalet förbrukare, att de icke önskade emottaga mera kol än vad som å deras anmälda köpebehov belöpte av den kolmängd, kommissionen inköpt till och med den 13 mars 1918. Med anledning härav har kommissionen icke inköpt träkol efter sistnämnda dag. Den kvantitet träkol, kommissionen hade anskaffat, fördelades med vissa jämkningar pro rata parte efter varje förbrukares anmälda behov. Kommissionen uppställde såsom villkor för erhållande av användningstillstånd å träkol, att förbrukarna förbunde sig att uttaga den kvantitet kol, som på varje enskild förbrukare eller konsumentsammanslutning belöpte. Efter undertecknandet av en sådan förbindelse meddelade kommissionen användningstillstånd även för träkol, som inköpts från annan än kommissionen. Leveranser med anledning av dylika förbindelser hava till ojämförligt större delen förbrukare slutförts före den 1 januari 1919, men fortgå i mindre utsträckning alltjämt. Desamma torde emellertid vara avslutade inom den närmaste tiden. På grund av efterleveranser av träkol från säljarna till kommissionen disponerar kommissionen emellertid över c:a 30 000 läster icke placerade kol, som kommissionen har att försälja. Priset å träkol i -öppna marknaden har, sedan kommissionen inköpte träkolspartierna, i avsevärd grad sjunkit, på grund varav kommissionen icke kan påräkna att bliva täckt för sina kostnader å dessa träkolspartier. För försäljning av denna kvantitet träkol anser kommissionen icke upprätthållandet av en särskild träkolsbyrå erforderligt. Denna byrås verksamhet kommer därför att upphöra senast den 31 maj 1919. Det ojämförligt största arbetet inom kommissionen har givetvis varit ägnat åt a t t tillgodose landets behov av vedbränsle. Vid inventeringen av kommissionens vedlager den 1 oktober 1918 uppgick detsamma till i runt. tal 13 000 000 kbm. Härav beräknas ungefär 3 000 000 kbm. skola under regleringsperioden 1 juli 19 L8—30 juni 1919 levereras till de nedsatta priser, som av Eders Kungl. Maj:t fastställts i och på grundval av bränslef örbruknin gsf örordningen. Försäljningen av annan ved än den sist omförmälda så kallade kortveden har före november månad 1918, med undantag, som nedan omförmäles, skett enligt följande grunder. Hushållsved har försålts till beräknat självkostnadspris med tillägg av för varje ort särskilt beräknad genomsnittsfrakt. Ved till industrier, kommunikations verk och därmed jämförliga konsumenter har levererats fritt mottagarnas stationer till •ett för hela landet beräknat genomsnittspris. Detta pris innefattade huvudsakligen självkostnadspris och en för hela landet beräknad genomsnittsfrakt. Sekunda ved har dock i vissa fall sålts utan att nu angivna grunder blivit tilllämpade. Bränslekommissionen.

306 Till följd av det år 1918 genom .stenkolsimporten och andra omständigheter förändrade läget på bränslemarknaden har kommissionen redan tidigt tagit under övervägande, huruvida jämkning borde ske i de förut tillämpade grunderna med avseende å vedens försäljning, så att försäljningen skedde till sådana priser, som med hänsyn till vedens beskaffenhet och prisläget i olika delar av landet kunde erhållas. Veden skulle sålunda avyttras på e t t fullt affärsmässigt sätt med huvudsyfte att åstadkomma snar försäljning. Med tillämpning av nyss antydda grunder för försäljningen skulle pris beräkningen med medelfrakt upphöra. För att emellertid de industrier och därmed jämförliga konsumenter, vilka ur transportsynpunkt vore ogynnsamt belägna i jämförelse med andra sådana vedförbrukare, icke skulle bliva ogynnsamt ställda i prishänseende, har bränslekommissionen ansett en efter förhållandena anpassad utjämning av priserna böra äga rum. Efter offentliggörandet i början av november 1918 av Eders Kungl. Maj:ts beslut därom, att kommissionens verksamhet, så snart ske kunde, skulle upphöra, har kommissionen även beträffande primaveden frångått de tidigare tillämpade försäljningsgrunderna och i stället sökt vinna avsättning för veden enligt de ovan omförmälda affärsmässiga principerna. I sin ovanberörda skrivelse har riksdagen även för sin del anbefallt ett dylikt försäljningssätt, och torde försäljningen av det återstående vedlagret böra fortgå enligt de sålunda på senare tiden tillämpade principerna. Ungefär en fjärdedel av bränslekommissionens återstående vedlager är liggande i Norrland. Med hänsyn till att denna kvantitet ved väsenligt överstiger det inom denna landsdel föreliggande behovet, är det icke tänkbart att därstädes avyttra denna ved utan betydande förluster. De förhöjda frakterna hava i stor utsträckning minskat möjligheterna att transportera denna ved till mellersta och södra Sverige, där vedtillgången i vissa trakter är ganska knapp. Huru stora förluster,, som kunna komma att uppstå på dessa vedpartier, är för närvarande icke möjligt att beräkna, enär desamma äro beroende av de priser, som kunna erhållas för props, kolved och massaved, ävensom av stenkolspriserna. I den mån bränslekommissionens vedlager försäljas, komma givetvis, såsom även hittills skett, indragningar i motsvarande grad att ske beträffande kommissionens förvaltningsorgan såväl i Stockholm som i landsorten. Kommissionen har för verksamhetens bedrivande inköpt en hel del maskiner m. m. såsom lokomobiler, elektriska motorer, trlt- och ristuggare. Av denna materiel har kommissionen redan verkställt försäljningar, men är ännu större delen därav osåld. Särskilt gäller detta trä- och ristuggare, för vilka det erbjuder särdeles stora svårigheter att vinna avsättning. För ernående av en snar försäljning av dessa maskiner har kommissionen vidtagit särskilda åtgärder. Beträffande kommissionen tillhöriga möbler och en del andra inventarier i Stockholm är att märka, att enligt nådiga kungörelsen den 23 mars 1917 angående ett centralt möbelförråd för statsändamål denna egendom skall överlämnas till byggnadsstyrelsen, i den mån densamma icke längre kommer till användning inom kommissionen. Motsvarande egendom i landsorten anser sig kommissionen oförhindrad att försälja till högsta möjliga pris. För vissa av sina verksamhetsområden har kommissionen bildat tre särskilda bolag och därvid försträckt såväl aktie- som rörelsekapital. Först bildades Stockholms vedaktiebolag, som har till uppgift att inom Stockholm distribuera kommissionens ved. Bolagets aktiekapital är 500 000 kronor,, varav Kungl. Maj:t och kronan äger aktier till ett belopp av 499 300 kronor. Vidare hava bildats två transportbolag: Ostkustens transportaktiebolag och

307 Västkustens transportaktiebolag, vilka hava till ändamål att med för bränslekommissionen tillgängligt tonnage verkställda befraktningar huvudsakligast för kommissionens räkning. Aktiekapitalet för Ostkustens transportaktiebolag är 1 500 000 kronor, varav Kungl. Maj:t och Ikronan äger aktier till ett belopp av 1 499 600 kronor. Aktiekapitalet i Västkustens transportaktiebolag är 800 000 kronor, varav Kungl. Maj:t och kronan äger a k t i e r till ett belopp av 799 600 kronor. Då en försäljning av aktierna kan komma att visa sig vara lämpligaste sättet vid dessa affärers avveckling, synes det vara önskvärt, att kommissionen erhåller bemyndigande att för sådant fall verkställa dylik försäljning. Ifråga om kommissionens finansier under den närmaste tiden får kommissionen i underdånighet hänvisa till kommissionens framställning den 6 mars 1919 till chefen för finansdepartementet. Beträffande kommissionens verksamhet har Eders Kungl. Maj:t efter framställning av kommissionen utfärdat åtskilliga författningar, nämligen dels sådana, vilka äro gällande till viss dag, dels sådama, vilka för att upphöra att gälla kräva EdersKungl. Maj:ts särskilda beslut. A v författningar tillhörande den senare kategorien hava utfärdats den 19 juni 1917 nådig förordning angående förbud mot användning av träkol för eldning av ångpannor; den 13 juli 1917 nådig förordning angående reglering av bränsleförbrukningen; samt den 11 september 1917 nådig kungörelse angående viss utsträckt tillämpning inom Stockholms stad av sistberörola förordning. I underdånig skrivelse den 1 november 1918 hemställde kommissionen, bland annat, att Eders Kungl. Maj:t m å t t e — jämte det Eders Kungl. Maj:t beslöte, att kommissionens verksamhet skulle, siå snart ske kunde, upphöra — tillika bestämma,, att den statliga reglering av bränsleförbrukningen, som vore grundad på bestämmelserna i nådiga förordningen den 13 juli 1917, skulle upphöra från och med den. 1 januari 1920. Genom nådigt beslut den 6 november 1918 meddelade Eders Kungl. Maj:t, att kommissionens verksamhet skulle, så snart sådant lämpligen kunde ske, upphöra, men förbehöll sig Eders Kungl. Ma,j:t att framdeles närmare angiva tidpunkten för verksamhetens upphörande. Något beslut rörande upphävandet av bränsleförbrukningsförordningen meddelades sålunda icke. På grund av de förändrade förhållanden, vilka såväl på bränslemarknaden som på övriga områden numera inträtt, har kommissionen tagit under förnyat övervägande, huruvida bränsleförbrukningsförordningen av den 13 juli 1917 fortfarande bör äga bestånd. Kommissionen hair därvid kommit till den uppfattningen, att — även om vissa risker beträffande vedbehovets fyllande för den enskilda hushållsförbrukningen under det närmaste bränsleåret kunde vara att befara — nämnda förordning likväl bör träda ur kraft, så snart det kan ske med tagen hänsyn till de dispositioner, som på grundval &v densamma redan vidtagits. Då samtliga av kommissionen utfärdade, nu gällande bevis angående tillstånd att elda med ved eller träkol utlöpa den 31 maj 1919 samt regleringsperioden för den så kallade kortveden tilländagår den 30 juni samma år, synes det lämpligt, att bränsleförbrukningsförordningen, icke försättes ur kraft förrän från och med den 1 juni 1919, då hela förordningen ined undantag av dess 5 § torde böra upphöra att gälla. Nämnda paragraf synes däremot böra bibehållas till och med den 30 juni 1919. Samtidigt som bränsleförbrukningsförordningens bestämmelser med nyssnämnda undantag upphäves, torde även for-utnämnda nådiga förordning den 19 juni 1917 angående förbud mot användning av träkol för eldning av ångpannor samt nådiga

kungörelsen den 11 september 1917 angående viss tillämpning av bränsleförbrukningsförordningens bestämmelser inom Stockholms stad böra upphöra att gälla. I samband med upphävandet av bränsleförbrukningsförordningen torde kommissionen av Eders Kungl. Maj:t befrias från sitt vid kommissionens tillsättande erhållna uppdrag att sörja för bränslebehovets fyllande. I anslutning till vad bränslekommissionen sålunda anfört får kommissionen i underdånighet hemställa: att bestämmelserna i nådiga förordningen den 19 juni 1917 angående förbud mot användning av träkol för eldning av ångpannor, nådiga förordningen den 13 juli 1917 angående reglering av bränsleförbrukningen samt nådiga kungörelsen den 11 september 1917 angående viss utsträckt tillämpning inom Stockholms stad av sistberörda förordning måtte upphöra att gälla från ovan i sådant avseende angivna tidpunkter; att det bränslekommissionen meddelade uppdraget att sörja för tillgodoseendet ej mindre av den enskilda hushållsförbrukningens än även av industriens och transportmedlens behov av bränsle i samband därmed måtte återkallas; samt att Eders Kungl. Maj:t måtte beträffande bränslekommissionens vedlager, inventarier ävensom övrig egendom godkänna de riktlinjer för avvecklingen, snarast möjligt, för vilka kommissionen här ovan redogjort." Kungl. Genom beslut den 28 mars 1919 meddelade Kungl. Maj:t grunderna slut den ^ör avvecklingen av bränslekommissionens verksamhet och föreskrev, att 28 mars det bränslekommissionen meddelade uppdraget att sörja för tillgodoseenrande' d e t a v såväl den enskilda hushållsförbrukningens som industriens och grun- transportmedlens behov av bränsle skulle upphöra från och med den 1 derna for • •, • -« n -i n avvecL Jmi0 1 9 1 9 -

lingen.

At bränslekommissionen uppdrog Kungl. Maj:t att hos byggnadsstyrelsen göra anmälan om kommissionen tillhöriga, i landsorten befintliga möbler, skriv- och räknemaskiner samt andra inventarier ävensom att, i den mån sådana inventarier bleve för kommissionen obehövliga och genom byggnadsstyrelsens försorg tilldelades andra statens myndigheter, för sådant ändamål tillhandahålla desamma. Kommissionen bemyndigades vidare att försälja det vedlager, varöver kommissionen förfogade, till sådana priser, som med hänsyn till vedens beskaffenhet och prisläget i olika delar av landet kunde erhållas och som möjliggjorde "en snar realisation med möjligt minsta förlust, under iakttagande sålunda, att försäljningen ägde rum på ett fullt affärsmässigt sätt". Kungl. Maj:t förordnade slutligen, att den materiel, såsom maskiner m. m., som av kommissionen inköpts för verksamhetens bedrivande, ävensom kommissionen tillhöriga, i landsorten befintliga möbler och övriga inventarier, vilka byggnadsstyrelsen efter omprövning funnit icke vara erforderliga för annat statsändamål, skulle genom kommissionens försorg och på för statsverket förmånligaste villkor försäljas. Vad beträffade förslaget om bemyndigande för kommissionen att försälja staten tillhöriga aktier i vissa genom kommissionens försorg bildade holag, skulle Kungl. Maj:t framdeles, på förnyad anmälan av kommis-

sionen och sedan närmare utredning för bedömande av dessa aktiers värde av kommissionen förebrå gts, därom fatta beslut. Samma dag den 28 mars 1919 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (Sfs. 146), varigenom förordnades dels att från och med den 1 juni 1919 skulle upphöra att gälla 1) förordningen den 19 j u n i 1917 angående förbud mot användning av träkol för eldning av å n g p a n n o r ; 2) förordningen den 13 juli 1917 angående reglering av bränsleförbrukningen med undantag av § 5 i samma förordning; samt 3) kungörelsen den 11 september 1917 angående viss utsträckt tilllämpning inom Stockholms stad av sistberörda förordning; dels ock att från och med den 1 juli 1919 skulle upphöra att gälla § 5 i förordningen den 13 juli 1917 angående reglering av bränsleförbrukningen. Slutligen må anmärkas, att Kungl. Maj:t genom kungörelse den 2 3 september 1919 (Sfs. 616) upphävde det gällande förbudet mot utförsel av ved från Gottland och Oland. Förfoganderättslagen ägde dock fortfarande giltighet samt den med stöd av nyssnämnda lag utfärdade förordningen den 12 maj 1917 om upplåtande till kronan av vissa områden för skogsavverkning jämte tillläggsförfattningar. Kommissionen hade givetvis intresse av, att förfoganderättslagen icke upphävdes. Det vedlager, över vilket kommissionen under sin avveckling förfogade, hade nämligen till viss del icke blivit bortforslat från avverkningsplatserna i skogarna. De förfoganden över skogsmark, som av kommissionen med stöd av nyssberörda förordning lagts för verkställande av skogsavverkning för tillgodoseende av landets bränslebehov, voro, såsom förut nämnts, i sammanhang med avverkningens avslutande och vedens bortforslande i stort sett hävda. Förfogande vilade fortfarande å sådana platser, där kommissionen hade enligt förfoganderättslagen avverkad ved liggande. Härigenom var markägaren skyldig tåla, att kommissionen bortförde veden från skogen. Därest förfoganderättslagen och därmed förordningen den 12 maj 1917 skulle upphöra att gälla, skulle svårigheter av oöverskådlig omfattning k u n n a t uppstå för kommissionen i de fall, då överenskommelse på frivillighetens väg tilläventyrs icke skulle k u n n a träffas med markägaren. . Kommismissionen kunde icke heller försälja veden, som den låg i skogen, så länge icke säkerhet fanns för a t t densamma kunde utan svårigheter från markägarens sida bortforslas. Ny förfoganderättslag hade utfärdats den 26 april 1918 (Sfs. 205) att gälla t. o. m. den 30 april 1 9 1 9 . Lagen förlängdes emellertid år från år och upphörde att gälla först den 28 februari 1 9 2 1 .

310¶B. Förändrad prispolitik vid försäljningen av bränslekommissionens ved under avvecklingen. PrispoliVid försäljning av kommissionens ved hade, såsom förut nämnts, iiken under bränsleåret 1917 — 1 9 1 8 — med u n d a n t a g för s. k. kortved — under bränsle- tillämpats följande principer. Hushållsved försåldes till beräknat självåret 1917 —1918. kostnadspris med tillägg av för varje ort särskilt beräknad genomsnitts-

Förändrad prispolitik hösten 1918.

frakt. Ved till industrier, kommunikations verk och därmed jämförliga konsumenter försåldes till för hela landet beräknat genomsnittspris med leverans fritt mottagarens station. Detta pris innefattade huvudsakligen självkostnadspris plus en för hela landet beräknad genomsnittsfrakt. Sekunda ved hade dock i vissa fall försålts utan att nu angivna grunder blivit tillämpade, enär det i vissa delar av landet yppat sig svårigheter att erhålla avsättning för sådan ved. Därvid uppställdes emellertid såsom villkor, att leverans skulle avse större partier eller vedpartier, som på grund av lagringssvårighet befarades bliva förstörda. Leverans borde ske antingen å lastageplats i produktionsorten eller i skogen. Vidare föreskrevs att om möjligt kontant likvid skulle erläggas (eventuellt kort kredit) samt att partierna skulle vara bortforslade inom viss tid. Hösten 1918 inträffade emellertid som bekant händelser, som hade stort inflytande på de ekonomiska förhållandena i landet och verkade i hög grad störande på prisbildningen icke blott å ved utan även å andra varor. För den svenska industrien hade kristiden dittills i själva verket inneburit ganska gynnsamma tider, vilket medfört betydande industriell expansion.- Med stilleståndsfördraget mellan de krigförande makterna hösten 1918 följde emellertid, i motsats till vad på många håll förväntats, för den svenska industrien mindre gynnsamma konjunkturer. Stämningen inom industri- och handelsvärlden i landet slog därför helt hastigt om och blev pessimistisk, vilket tog sig uttryck i uppsagda leveransavtal från köparnas sida och minskad köplust överhuvudtaget. Kristidsvarorna undergingo en kraftig prissänkning, vilket vållade innehavarna förluster. — Kolimporten hade vidare under år 1918 varit jämförelsevis stor. Med den tillgång på ved, som genom statsingripandet förelåg, hade i varje fall landet icke behov av större import av kol till

gällande, höga priser. Här <ovan i korthet antydda, kända förhållanden gjorde, att bränslekommissionens vedförsäljningar successivt minskades. Kommissionen hade r e d a n på ett tidigare stadium tagit under övervägande, huruvida till följd ;av det förändrade läget på bränslemarknaden jämkning borde ske i de förut tillämpade, nyss angivna grunderna med avseende å vedens försäljning och kom därvid till visshet om, att på grund av nyssberörda skäl dessa för hela landet enhetliga priser borde upphöra att gälla och veden försäljas till sådana priser, som med hänsyn till vedens beskaffenhet och prisläget i olika delar av landet kunde erhållas. E n l i g t kommissionens mening borde man därför -avyttra veden på ett fullt affärsmässigt sätt med huvudsyfte att snabbt försälja vedlagret. Med tillämpning av dessa försäljningspriser skulle därför prisberäkningen med medelfrakt upphöra. För att emellertid de industrier och därmed jämförliga konsumenter, vilka ur transportsynpunkt voro ogynnsamt belägna i jämförelse med andra sådana vedförbrukare, icke skulle bliva sämre ställda i prishänseende, ansåg bränslekommissionen en efter förhållandena avpassad jämkning i priserna böra ske. E t t sådant försäljningssätt, som det sena.st antydda, tillämpades såsom ovan nämnts beträffande sekunda ved redan under våren och sommaren 1 9 1 8 , och under hösten samma år undergingo priserna å prima ved i vissa fall liknande jämkning. Vidare sökte kommissionen ganska snart försälja inköpt virke till annat ändamål än bränsle. Emellertid sattes alltid såsom villkor att hushållsbehotvet av ved skulle vara säkrat. Vid avvecklingen av komimissionens verksamhet kunde kommissionen dock icke, ehuru den allmänna opinionen kraftigt pressade i denna riktning, enbart taga sikte på a t t avvecklingen skulle ske snabbt. Kommissionens uppdrag att tillgodose landets behov av bränsle stod tillsvidare kvar, och därmed måste det anses åligga kommissionen att icke försälja vedlagret så, att bränslesituationen förrycktes. Kommissionen ansåg sig vidare vid försäljningarna böra noga söka tillse, att desamma skedde så, att största möjliga säkerhet eirhölles för att likviderna så snart som möjligt inflöto. Kommissionen uppställde därför i stor utsträckning villkoret om kontantlikvid. Till följd av de ogynnsamma tiderna var enligt kommissionens mening en brädstörtad avveckling med slumppriser icke tillrådlig. E n sådan försäljning skulle nämligen kunnat resultera i, att vedlagret i stor utsträckning blivit föremål för enskilda personers spekulation, vilket lätt skulle k u n n a t leda därhän, att konsumenterna fingo erlägga ett högt pris för veden, medan kommissionen å sin sida utan tvingande skäl försålt densamma till orimligt låga priser. Särskilt vore detta att befara å sådana orter inom landet, där vedtillgången med hänsyn till det instundande bränsleåret var jämförelsevis knapp. Emellertid saknades ingalunda förslag om vilka åtgärder, som borde vidtagas för att bränslekommissionens avveckling skulle ske med fart. Alla de förslag, som förekommio i dagspressen, kunna självfallet icke

här diskuteras. P å vissa håll föreslogs, att veden skulle bortskänkas; andra förordade, att densamma skulle försäljas å offentliga auktioner. Så mycket kan i varje fall sägas, att förslagen i allmänhet varken voro präglade av lugn och besinning eller av kännedom om möjligheterna för en hastig försäljning. Föralag E t t förslag må emellertid omnämnas. Fullmäktige i riksbanken i n mäktige % S ^ c ^ l e ^ ^en - ^ september 1 9 1 8 dagtecknat utlåtande j)å frågan om riksbanken försäljningen av bränslekommissionens ved och framlade därvid syn% fg?oet>tma P u n -kter pä försäljningssättet, som bränslekommissionen sedermera i i n realisation fordrat utlåtande bemötte. Bankofullmäktige påyrkade därvid en b e av ved- tydande nedsättning i priset å all ved, kommissionen skulle komma att tillhandahålla. Under erinran om försäljningen av den s. k. kortveden och de förluster, som därigenom för statsverket uppkommo, framhöll kommissionen i infordrat yttrande över förslaget, att det givetvis icke vore möjligt a t t gå ännu längre på denna väg, utan att staten därigenom åsamkades högst avsevärda utgifter. Utan att närmare gå in på den principiella frågan, huruvida det vore lämpligt, att en betydlig del av vedkonsumenternas under kristiden starkt stegrade bränslekostnader bestredes med skattemedel, höll kommissionen före, att ett genomförande av fullmäktiges förslag vid den ifrågavarande tidpunkten dock icke syntes leda till någon avsevärd ökning i avsättningen av kommissionens ved. För säsongen hade nämligen flertalet förbrukare redan fyllt sitt vedbehov. I fråga om hushållsveden hade kommissionen, i syfte att uppmuntra landets livsmedelsnämnder att anskaffa de för vintern erforderliga ved kvantiteterna redan under sommaren, då veden vore torr och transporterna lättare kunde ordnas, erbjudit nyssberörda organ räntefri kredit till den 1 november 1918, och hade ett stort antal livsmedelsnämnder begagnat sig därav. Beträffande industrier och åtskilliga andra större bränsleförbrukare voro dessa enligt bränsleförbrukningsförordningen hindrade att använda i öppna marknaden inköpt ved, varav följde, att flertalet av dessa förbrukare, om de icke använde stenkol, voro hänvisade till kommissionens ved. Så längestenkolspriset icke sjönk så mycket, att det ställde sig ekonomiskt ofördelaktigare att elda med den ved, kommissionen tillhandahölle, syntes avsättningsmöjligheterna för veden till sistberörda grupper av förbrukarei första hand komma att bestämmas av deras bränslebehov och sålunda icke röna den inverkan av en prisnedsättning, som bankofullmäktige förmenade. Vidare skulle det givetvis möta praktiska svårigheter av flera slag att på en gång genomföra en väsentlig nedsättning i vedpriset. E n annan omständighet, som enligt kommissionens mening måste beaktas vid prissättningen, var den inverkan, en avsevärd sänkning av priset å kommissionens ved skulle hava på den enskilda vedanskaffningen. Den kort förut verkställda vedinventeringen hade visat, att förrådet a v ved hos enskilda vore närmare en tredjedel större än bränslekommis-

missionens lager. Då bränslekommissionen icke vidare fortsatte vedanskaffningen, måste man för tillgodoseendet av vedbehovet under vintern 1919 — 1 9 2 0 i ännu större utsträckning än förut lita till det enskilda initiativet. Om bränslekommissionen skulle nedtrycka priset å vedmarknaden så väsentligt, att det ej lockade till enskild avverkning, kunde det befaras, att efter den 1 januari 1920, då kommissionens lager av ved, åtminstone i södra och mellersta Sverige, beräknades vara i huvudsak slut, brist på ved mångenstädes skulle uppstå. Med rådande uppdrivna virkespris samt ovanligt h ö g a arbets- och körlöner vore det säkerligen icke tänkbart, att vedavverkning i tillräcklig omfattning komme att äga rum, om icke utsikt funnes att ernå ett i förhållande till kostnaderna tillfredsställande pris. E n l i g t de direktiv, bränslekommissionen erhållit, ålåg det kommissionen att bedriva sin verksamhet på sådant sätt, att förlust för statsverket om möjligt icke uppkomme. Denna synpunkt kunde emellertid icke under alla förhållanden vara den enda avgörande. Statens intresse att undgå förlust på vedanskaffningen kunde nämligen komma att stå i motsättning till det lika viktiga eller till och med viktigare intresset att de på grund av kristiden och de extraordinära förhållandena uppdrivna vedpriserna nedbringades till en lägre nivå i samma mån, som kristidens tryck lättades. Vidare voro vedkonsumenterna mycket försiktiga och inköpte ved endast för det närmaste behovet. Kommissionen hade därför att med stor uppmärksamhet följa växlingarna på bränslemarknaden och söka göra försäljningar då köplust förefanns. Visserligen hade möjlighet förelegat att hastigt försälja den välbelägna prima veden, om det skett till slumppriser. Den ogynnsammast liggande veden — särskilt sekundaveden — kiunde emellertid icke försäljas annat än för tillgodoseende av vissa, verkligen föreliggande behov, ty ingen ville i dessa ovissa tider köpa dylik ved för lagring, huru billigt veden än såldes. Urtima riksdagen 1918 förelades frågan om priset för bränslekommissionens .

Fris

frågan

ved under avvecklingstiden, i det Kungl. Maj:t i proposition den 15 no- föremål vember 1 9 1 8 (nr 31) hemställde om riksdagens medgivande, att bränsle- för prövkommissionens vedlager finge försäljas till de nedsatta priser, som av Kungl. urtima Maj:t prövades lämpliga med hänsyn till såväl de ändrade förhållandena riksdagen å bränslemarknaden som önskvärdheten av ett lättande av dyrtidens tryck, särskilt i fråga om de mindre bemedlade. Till motivering av förslaget anförde departementschefen bl. a.: "Bränslekommissionens vedlager den 1 oktober 1918 torde kunna skattas till i runt tal 13 000 000 kbm. För att kommissionens affärer skola kunna, på sätt vid beviljande av kredit åt kommissionen förutsatts, avvecklas utan förlust, erfordras, att priset å den av kommissionen lagrade veden alltjämt hålles jämförelsevis högt. Emellertid hava under senaste tiden väsentligt ändrade förhållanden inträtt å bränslemarknaden. De sjunkande sjöfrakt.erna hava medfört lägre kolpriser och dessa kunna väntas falla ytterligare. Givetvis återverkar detta i sin ordning å bränsleprisen i övrigt. Att under sådana omständigheter kommissionen skulle, endast för att kunna till fullo återbetala det erhållna rörelsekapitalet, söka hålla vedprisen uppe, lärer

314 enligt min mening icke böra ifrågakomma. Det tcorde tillåtas mig att i detta avseende erinra, att bränslekommissionen själv i slkrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 1 innevarande november i fråga om försäljningspriset å kommissionens ved framhållit, hurusom kommissionen vore medveten om, att statens intresse att undgå förlust på vedanskaffningen kunde komma att stå i motsättning till det lika viktiga eller till och med viktigare allmänna intresset, a t t de på grund av kristiden och de extraordinära förhållandena uppdrivna vedpriserna nedbragtes till en lägre nivå i samma mån, som kristidens tryck lättades. Redan nu har emellertid bränslekommissionen i vissa fall försålt ved till pris, som ej täcker kommissionens egna kostnader. Ja\g åsyftar här den ved, som för enskildas hushållsförbrukning tillhandahållits vederbörande livsmedelsnämnder till nedsatt pris, och som av livsmedelsnämnderna fåttt utlämnas med viss myckenhet till varje enskild person, nämligen, vad angår Ibränsleåret 1917 — 1 9 1 8 , i Norrbottens län med 5 kbm., i Västerbottens län mod 3 kbm., i .Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs län med 2 kbm. samt i övriga delar adlandet med 1 kbm. De förluster, som för bränslekommissionen uppkommer å dessa försäljningar, avsåg man att täcka genom att vid vissa andra försäljningar betinga ett så mycket högre pris. Detta lärer emellertid icke numera låta sig göra. •Givetvis bör dock icke av sådan anledning bränslekommissionens försäljning av ved till nedsatt pris under innevarande konsumtionsår erhålla en minskad omfattning. Tvärtom synes det mig, att man bör vid.are fortgå å den inslagna vägen och, särskilt då fråga är om hushållsved till de miindre bemedlade, genom väsentligt ökade försäljningar bereda lättnader i de albmänna svårigheterna till följd av levnadskostnadernas stegring. Dessa hava numera nått en sådan höjd, att stora delar av vårt folk befinna sig invid eller rent atv under existensminimum. Omfattande åtgärder hava av statsmakterna redan vidltagits för lindrande av dyrtidens tryck, men den hjälp, som lämnats, har dock t3^väirr ej varit tillräcklig. Det synes mig därför vara synnerligen önskvärt, att till den stundande vintexm med dess ökade svårigheter åtminstone bränslet må kunna tillhandahållas till ett någorlunda överkomligt pris. Det torde ej låta sig göra att nu angiva de belopp, varmed nedsättning av vedprisen bör ske, vare sig denna nedsättning föranLedes av de ändrade förhållandena å bränslemarknaden eller av önskan att underlätta återgången till mera normala förhållanden på det ekonomiska området i allmäinhet, eller prisnedsättningen betingas av nödvändigheten att träda direkt hjälpande emellan till lindrande av dyrtidens tryck. Än mindre kan man nu ens tillnärmelsevis fastslå storleken av den förlust, som kan komma att tillskyndas staten i händelse nu antydda prisnedsättningar företagas. Såsom i detta avseende belysande vill jag emellertid omnämna, a t t ovanberörda försäljning av hushållsved under bränsleåret 1917—1918 till ett pris av 10 kr. för prima björkved och 8 kr. för prima barrved, allt pr kbm. fritt banvagn å produktionsorten samt med en medelfraktkostnad för leverans vid köparens station av högst 4 kr. pr kbm., medförde en förlust av i runt tal 10 000 000 kr. å försålda 1 800 000 kbm. Under förutsättning av i övrigt oförändrade principer för försäljningen av hushållsveden beräknar bränslekommissionen med hänsyn till dels det ökade antalet av nu uttagna vedkort och dels de väsentligt höjda fraktkostnaderna, att förlusten på denna försäljning för det nu löpande bränsleåret kommer att uppgå till c:a 25 000 000 kr. Såsom jag förut anfört, finner jag det dessutom angeläget att bereda ytterligare lindringar i de mindre bemedlades svårigheter genom försäljning i väsentligt större omfattning än hittills av hushållsved till nedsatt pris. Härigenom skulle det belopp, vartill förlusten å ifrågavarande försäljning kan beräknas uppgå, i motsvarande grad ökas. Enligt vad jag förut yttrat, lärer det icke gärna kunna ifrågasättas att täcka

315 ens hela den förlust, som upplkommer å en försäljning av hushållsved i hittills beräknad omfattning, genom öktat pris å återstoden av komissionens vedlager. Därest en nedsättning av priset även å annan ved än hushållsved vidtages, kommer uppenbarligen en sådan åtgäird att medföra betydande förluster för statsverket. Att siffermässigt angiva dessa ttorde dock icke för närvarande vara möjligt. På de skäl, som jag förut andragit,, anser jag emellertid, att dessa förluster, vilka i varje fall icke torde kunna heilt undvikas, uppvägas av de fördelar för det allmänna, som en prisnedsättning inmebär. Då det vid de tillfällen, näir riksdagen beviljat bränslekommissionen kredit, förutsatts, att förskjutet rörelsekapital skulle återbetalas till statsverket, eventuellt med ränta, synes det mig icke kunna ifrågakomma att utan riksdagens hörande och samtycke företaga en sådam nedsättning av priset å kommissionens ved, att därigenom rörelsekapitalets återbtetalande skulle i mera avsevärd omfattning omöjliggöras." Riksdagens andra särskilda utskott konstaterade, att den förutsättning, u n d e r v i l k e n r i k s d a g e n beviljjat k r e d i t e n för b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n , n ä m l i g e n a t t d e t f ö r s t r ä c k t a k a i p i t a l e t skulle till s t a t s v e r k e t å t e r b e t a l a s , ej längre kunde upprätthållas. .Alldeles o a v s e t t r i k s d a g e n s å t g ä r d v o r e l ä g e t r e d a n n u s å d a n t , a t t b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n s rörelse ej k u n d e t ä n k a s avv e c k l a d u t a n en m y c k e t b e t y c d a n d e förlust. Utskottet anförde härefter: "En av orsakerna härtill lig^ger i Kungl. Majrts förordning den 13 juli 1917 och brev den 7 septembeir 1917 samt den 20 juni 1918 angående försäljning till visst lågt pris av vissa Ikvantiteter ved till hushållsändamål. På grund av nämnda förordnimg och förstnämnda brev försåldes under bränsleåret 1917 —1918 s. k. kortved 1.1111 en kvantitet av 1.8 mill, kbm., medförande en förlust av c:a 10 mill. kr. Bräinslekommissionens avsikt att täcka denna förlust genom att belasta den till indiustriella ändamål försålda veden med en tilläggsavgift av 1.6 5 kr. pr kbm. ocln genom en licensavgift av 4 kr. pr kbm. ved, som av industrien själv anskaffats — en utväg, vars laglighet och lämplighet på goda grunder ifrågasatts — har emdast delvis kunnat förverkligas: endast en ringa del av förlusten har härigenom kompenserats, medan en annan del blivit täckt genom andra avgifter, som av bn-änslekommissionen pålagts handeln med bränsle i riket. En mycket större förlust komimer att drabba bränslekommissionen genom försäljning av den kortved för biränsleåret 1918 —1919, varom det kungl. brevet av den 20 juni 1918 förordnair. Bränslekommissionen beräknar försäljningen av denna kortved komma att ujppgå till omkring 3 mill, kbm., medförande en förlust av c:a 25 mill. kr. Hela denna summa kan praktiskt taget betraktas som nettoförlust. Redan genom dessa av K u n g l . Maj:t vidtagna åtgärder i syfte att lätta dyrtidens tryck drabbas alltså bränslekommissionens rörelse av en förlust, som ej på annat sätt kan gottgöras och varigenom omöjliggöres för bränslekommissionen att oavkortat återbetala sitt rörelsekapital på sätt riksdagen förutsatt vid detta kapitals försträckande. Detta omöjliggöres emellertid även av andra orsaker. Sedan bränslekommissionen år 1917 fastställt de bräinslepriser, som sedermera varit gällande, ha de av kriget framkallade förhållandena medfört en stark stegring av fraktkostnaderna. Vid prissättningen av annan ved än kortved har visserligen bestämts, att priset skulle jämkas i enlighet med fraktkostnadernas växlingar. Det har emellertid

316 visat sig omöjligt att helt och hållet uttaga de stegrade fraktkostnaderna genom högre pris. På denna grund torde redan nu försäljningen även av annan ved än kortved i flera fall medföra förlust. Den fortsatta stegringen av kostnader även på andra områden, såsom arbetslöner och körslor, torde ytterligare komma att verka i samma riktning. De höjda fraktkostnaderna ha även bidragit att skärpa en särskild svårighet, som ytterst härleder sig från det av bränslekommissionen tillämpade systemet vid avverkningarna. Dessa ha till stor del bedrivits på trakter, särskilt inom Norrland och Dalarna, där redan med normala fraktpriser ett fullt tillgodogörande av den avverkade veden tvivelsutan skulle stött på stora svårigheter, och där bortforslingen med nu gällande fraktsatser, i den mån den överhuvud kan verkställas, skulle bli synnerligen förlustbringande. Det minskade försäljningsvärdet å dessa partier innebär en betydande förlust för bränslekommissionens verksamhet. Vilka förluster bränslekommissionen redan lidit eller kan komma att lida vid realisering av annan bränslekommissionens egendom än bränsle, därom saknar utskottet möjlighet att yttra sig. E t t bedömande i detalj av bränslekommissionens ställning har försvårats därav, att något bokslut för bränsleåret 1917 —1918 ännu icke föreligger. Utskottet har med det anförda velat framhålla, att redan nu, oberoende av en eventuellt lägre prissättning å bränslekommissionens återstående vedlager, bränslekommissionens rörelse medfört en förlust, varigenom en betydande del av det av riksdagen försträckta rörelsekapitalet måste anses ha gått förlorad. Redan vissa av de förhållanden, som här anförts, omöjliggöra ett fasthållande vid de av bränslekommissionen nu fastställda priserna och kräva en sänkning av dessa. De omnämnda vedpartierna inom Norrland och Dalarna, enligt uppgift uppgående till några mill, kbm., som på grund av sitt läge ej kunna transporteras och avyttras på bränslemarknaden, måste givetvis realiseras till andra ändamål. Att detta i många fall ej kan ske annat än till nedsatt pris, torde vara uppenbart. E t t längre dröjsmål med realiserandet skulle i fråga om vissa partier, särskilt av okluven och obarkad ved, säkerligen komma att medföra en försämring av vedens kvalitet med ty åtföljande ytterligare förlust. Men även med frånseende av dessa visserligen betydande men dock speciella fall kan en friare prissättning av bränslekommissionens ved med rätt till sänkning av priserna vara av tidsomständigheterna påkallad. I den mån den återgång mot normala förhållanden på bränslemarknaden, som betingas av världskrigets avslutande, medför ökad tillgång på stenkol och sänkta stenkolspriser, torde bränslekommissionens nuvarande priser på ved ej kunna upprätthållas annat än genom en för landet skadlig tvångsprissättning. Under sådana förhållanden måste bränslekommissionen givas rätt att försälja sin ved till priser, som motsvara marknadsläget och som möjliggöra en realisation med minsta förlust. I vad mån dessa redan lidna eller blivande förluster kunna läggas bränslekommissionen till last eller äro att hänföra till orsaker, varöver bränslekommissionen ej kunnat råda, därom har utskottet ej velat uttala sig. Dock vill utskottet erinra därom, att i den mån det av bränslekommissionen och riksvärderingsnämnden fastställda rotpriset varit för högt, såsom senast överrevisorerna framhållit, har den därpå grundade ökade vedkostnaden hittills i huvudsak drabbat den vedköpande allmänheten, men att denna ökade kostnad i och med en prissänkning kommer att drabba statsverket som en direkt förlust. Av det anförda torde framgå, att utskottet finner det av omständigheterna påkallat att medgiva, att bränslekommissionens vsdlager må, där så erfordras, försäljas till nedsatt pris för att möjliggöra, att den av Kungl. Maj:t anbefallda avvecklingen av bränslekommissionens verksamhet måtte äga rum med minsta möjliga

317 förlust för statsverket. (xivetvits får denna avveckling ej ske mer brådstörtat än som betingas av ekonomiska hiänsyn. Utskottet förutsätter alltså, att, med beaktande av de direktiv, som givdts bränslekommissionen vid dess tillsättande, avvecklingen kommer att bedrivais på ett fullt affärsmässigt sätt. Utskottet förväntar även, att Kungl. Maj:t bereder riksdagen tillfälle att följa avvecklingens vidare förlopp.» Kungl. Maj:ts hemställan om riksdagens medgivande att vid bränslekommissionens framtida prisisättning å ved hänsyn även måtte få tagas till önskvärdheten av ett l ä t t a n d e av dyrtidens tryck särskilt i fråga om •de mindre bemedlade, vann i<cke utskottets tillstyrkande. P å utskottets förslag och med utskottets motivering beslöt riksdagen, med tillkännagivande att Kumgl. Maj:ts förevarande proposition ej k u n n a t i oförändrat skick av riksdagen godkännas, medgiva, att bränslekommissionens vedlager finge försäljas till pris, som av Kungl. Maj:t prövades lämpliga med hänsyn till en affärsmässig avveckling av bränslekommissionens verksamhet. Genom riksdagens berörda beslut i denna viktiga fråga avlivades alla övriga förslag i saken, och bommissionens uppgift blev sålunda att utan en brådstörtad prissänkning utnyttja situationen under de olika tidpunkterna, så, att veden försiåldes på ett fullt affärsmässigt sätt. Veden skulle således, på sätt kommissionen tänkt sig, försäljas till de högsta priser, som med hänsyn till (det allmänna prisläget och övriga med försäljningen sammanhängande omständigheter kunde erhållas. Däremot förföll all tanke på att genom ytterligare tilldelning av kortved eller andra prisreglerande åtgärder söka avsätta kommissionens vedlager.

318¶C. Avvecklingsarbetet. Organisa1107X6TI

Redan i början

av år 1918 hade av kommissionen vidtagits förbere-

dande åtgärder för avveekling av verksamheten. I januari månad hade sålunda avverkningarna väsentligen inskränkts i vissa län; våren 1 9 1 8 upphörde praktiskt taget alla huggningar å under förfogande tagen skogsmark, i sammanhang varmed förfogande i regel förklarades upphävt. Beträffande tillämpningen av föreskrifterna i bränsleförbrukningsförordningen ansåg sig kommissionen, sedan de förut omnämnda lagarna mot skogsskövling utfärdats, i syfte att animera den enskilda vedhuggningen, kunna bereda industrien vissa lättnader vid användning av genom inköp av avverkningsrätter anskaffat bränsle. Därjämte utfärdades cirkulär och infördes annonser i tidningar för att intressera särskilt industrien att genom stubbrytning och tillvaratagande av avfallsbränsle öka bränsleförrådet. Slutligen må erinras om, att kommissionen genom överenskommelse med järnverksägarna avvecklade träkolsregleringen, varigenom handeln med träkol från och med den 1 december 1918 blev fri. Med avseende å organisationen kunde i och med avverkningarnas avslutande den 1 maj 1918 omfattande inskränkningar göras. Sedan skogsarbetarnas anställning upphört, sammanslogos distrikt; lag- och avdelningsledare entledigades i den mån de icke erfordrades för vedlagrens bevakning, vedkörningarnas igångsättande m. fl. arbeten. Då sistberörda tjänstemäns arbeten ofta voro av det slag, att ackordsavtal lämpligen kunde användas, tillämpades detta avlöningssystem i stor utsträckning. Länschefernas arbete var dock alltjämt mycket krävande, och kommissionen ansåg sig därför icke kunna inskränka länsbyråernas antal, förrän avvecklingsarbetet var i någon mån begränsat. E n omfattande omorganisation ägde rum den 1 juli 1919, då kommissionen nedbringade länsbyråernas antal från 22 till 10, nämligen: 1. Bränslekommissionens förvaltning i Syd-Sverige (omfattande Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län) med kontor i Växjö; 2. Bränslekommissionens förvaltning i norra Småland och Östergötland (omfattande Östergötlands, Jönköpings och Kalmar län) med kontor i Hultsfred;

3. Bränslekommissionens förvaltning i Väst-Sverige (omfattande Göteborgs och Bolins län, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län) med kontor i Uddevalla; 4. Bränslekommissionens förvaltning i Örebro (omfattande Örebro län); 5. Bränslekommissionens förvaltning i Stockholm (omfattande Stockholms län); 6. Bränslekommissionens förvaltning i Mälarprovinserna (omfattande Uppsala, Södermanlands ochi Västmanlands län) med kontor i Västerås; 7. Bränslekommissionens förvaltning i Falun (omfattande Kopparbergs län); 8. Bränslekommissionens förvaltning i Gävle (omfattande Gävleborgs län); 9. Bränslekommissionens Jämtlands, Västernorrlands, kontor i Östersund;

förvaltning i Norra Sverige (omfattande Västerbottens och Norrbottens län) med

10. län).

förvaltning i Visby (omfattande Gottlands

Bränslekommissionens

Den 1 oktober 1919 upplhörde länsbyrån i Gottlands län och lades under förvaltningen i Hultsfred. Genom berörda omorganisation indrogos länsbyråerna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus och Kristianstads, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län. De i n d r a g n a länsbyråernas räkenskaper avslutades per den 1 juli 1919 och översämdes till kommissionens huvudkontor varest den slutliga avvecklingen verkställdes av en särskild, under ekonomibyrån lydande likvidationsavd.elning. Av de efter den 1 juli 1 9 1 9 kvarvarande lokala förvaltningarna avvecklades under år 1919 förvaltningarna i Uddevalla, Örebro, Stockholm, Västerås, Falun och Gävle. Dessa förvaltningars räkenskaper m. m. översändes i den mån i n d r a g n i n g a r n a ägde rum likaledes till ekonomibyrån i Stockholm för slutav^veckling. Vid årsskiftet 1920 — 1 9 2 1 funnos lokala avdelningskontor .endast i Hultsfred och Östersund, av vilka det förstnämda avdelningskontoret avvecklades den 1 november 1 9 2 1 och det senare den 3 1 december 1 9 2 1 . Därigenom att den slutliga avvecklingen av de lokala organisationerna verkställdes å kommissionens huvudkontor i Stockholm, blev givetvis belastningen å detta kontor synnerligen stark, vilket hade till följd, att personalinskränkningar därstädes icke kunde så snart ifrågakomma. Emellertid erbjöd centralisationen otvivelaktiga fördelar genom möjligheten av enhetlig behandling och minskade administrationskostnader. Beträffande den centrala organisationens gradvis skeende avveckling torde intet annat böra här (omnämnas än att byråindelningen — med undantag för ekonomibyrån — upphörde den 1 juli 1919, efter vilken tid kommissionens verkställande direktör tog omedelbar befattning med alla

uppkommande frågor, med undantag av sådana på ekonomibyrån ankommande ärenden, vilka voro av ringa betydelse. &u99Såsom förut nämnts avslutades bränslekommissionens egna huggningar i huvudsak den 1 maj 1 9 1 8 . De huggningar, som efter denna tid verkställdes, hava avsett utnyttjande av avverkningsrätter, som kommissionen förut inköpt. I vissa andra fall nödgades kommissionen dock fortsätta huggningarna, nämligen i de fall, där upprättade avtal varit föremål för tvist, på grund varav avverkningarna vilat en tid men senare måst återupptagas. Avverkningarnas omfattning under avvecklingstiden framgå av den å sid. 1 6 0 — 1 6 1 intagna tabellen. Därvid är att märka, att avverkningarna i maj 1918 bestodo i den å sid. 147 omförmälda avverkningen i Norrland för undvikande av befarad arbetslöshet. Såsom tabellen visar, voro kommissionens åtgärder med avseende å upphörande med dess egna avverkningar kraftiga och effektiva. FullgöVid träffande av avtal med enskilda rörande leveranser av ved till r

i'diiid& civ

•

vedieve- kommissionen gällde, att veden skulle vara slutlevererad till kommissionen r-anser tia under våren 1 9 1 8 . Såsom nyssberörda tabell utvisar, inmätte även komsionen. missionen sagda vår mycket stora kvantiteter leveransved, därav veden från statens skogar utgjorde endast en bråkdel av annan ved. På grund av under våren 1918 inträffade förhållanden (ringa fodertillgång m. m.) kunde dock icke alla leverantörer fullgöra sina leveransåtaganden. Kommissionen träffade därför med dessa nya avtal, varigenom de berättigades att fullfölja leveranserna under vissa för kommissionen förmånliga villkor. P å grund härav verkställdes även under de följande åren leveranser till kommissionen av ved. Kommissionen hade beträffande ved från allmänna skogar förbundit sig a t t emottaga efter kommissionens tillsättande å statens skogar avverkad ved, i den mån veden framkördes till lastageplatser. Här var alltså icke tiden för leveranserna begränsad, varför kommissionen även under avvecklingsåren emottagit ved från statsskogarna. Sedan genom överenskommelse mellan kommissionen och domänstyrelsen vedavverkningarna å statens skogar i vissa delar av Norrland redan i mars 1918 väsentligt inskränkts, meddelade kommissionen i skrivelser till domänstyrelsen den 14 och 2 3 augusti 1918, att densamma icke kunde emottaga mera ved än vad till nämnda dag funnes upphugget inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län samt Dalarna och Norrland. P å grund därav ifrågasatte kommissionen, att vedhuggning å statsskogarna i vissa delar av landet tillsvidare skulle upphöra. I början av september 1 9 1 8 anhöll kommissionen vidare, att domänstyrelsen måtte beträffande Dalarna och Norrland i största möjliga utsträckning försälja för kommissionens räkning upphuggen ved i skogen, varigenom kommissionen icke skulle behöva emottaga sålunda försålda vedpartier vid lastageplats. Sedan avvecklingsbeslutet av den 28 mars

1919 blivit meddelat och kommissionens försäljarställning därigenom förändrats, medgav domän styrelsen enligt skrivelse den 11 juli 1919, på grund av framställning från kommissionen, att kommissionen icke skulle anses förpliktad, att av den ved, som jämlikt kung], brevet den 24 juli 1917 för kommissionens räkning upphuggits å de allmänna skogarna, emottaga mera än vad som före den 1 juli 1919 blivit av kommissionen inmätt och emottaget. De leveranser, som efter sistberörda tid ägt rum, hava i stort sett skett efter därom särskilt träffade avtal samt endast kommit i fråga, då det visat sig fördelaktigare att för fullgörande av leveranser, som kommissionen åtagit sig, använda sig av ved från statens skogar. Genom beslut den 18 december 1918 förordnade Kungl. Maj:t, att bestämmelserna i kungl. brevet den 12 oktober 1917 (sid. 174) skulle från och med den 1 december 1918 anses hava upphört att gälla. Ehuru under vintern 1917 —1918 kommissionen utdrivit avsevärda Framkörpartier ved, återstodo dock ganska stora kvantiteter att utforsla ur ••£« * skogarna under avvecklingstiden. Såsom förut omförmälts, hade kommissionen redan tidigt upprättat körkontrakt. Med den oerhörda stegring, som priserna å häst och karl undergingo år 1918, voro de sålunda upprättade kontrakten synnerligen fördelaktiga för kommissionen. Körningarna försvårades emellertid av den minskade fodertillgången och de snöfattiga vintrarna. I den mån körkontrakt icke voro upprättade, strävade kommissionen efter att i största möjliga utsträckning försälja veden liggande i skogen och lyckades även i någon mån göra detta. Klart är, att i sådana fall en väsentlig prisreducering måste ske. Kommissionen måste dock i ganska omfattande grad genom egen försorg utforsla veden. Försäljningen av bränslekommissionens vedlager erbjöd under avveck- Vedens avlingstiden stora svårigheter. Särskilt gäller detta den ved, som anskaffats vtinn9i de norrländska länen, rned undantag av Gävleborgs län. Vid tiden för avverkningarna lät det sig väl tänkas att nedtransportera ved från Norrland till mellersta Sverige, och under hösten 1917 ägde sådana transporter även rum i avsevärd omfattning. De höjningar i frakttaxorna vid järnvägarna, som ägde rum, den första redan i början av år 1918 och den andra i juni samma år, förorsakade emellertid, att transporterna i hög grad försvårades, varför transportplanerna måste ändras. Kommissionens ansträngningar för avyttrande av vedlagret kom därför redan tidigt att inriktas på norrlandsveden. E n av de första åtgärderna var att undersöka i vilken utsträckning veden kunde utnyttjas genom kolning av densamma. Verkställda utredningar gåvo vid handen, att milkolning, även om dåvarande höga priser å kol kunde erhållas, komme att lämna otillfredsställande resultat. P å grund härav inriktade sig kommissionen på att i första hand så långt möjligt var avyttra veden på annat sätt och först i sista hand vidtaga åtgärder för att själv verkställa kolning av veden. Bränslekommissionen. 21

322¶Sedan det visat sig, att en del av norrlandsveden icke var behövlig till bränsle, sökte kommissionen avyttra det avverkade virket till andra ändamål. Långveden av barr utbjöds därför till trämassefabrikerna, och då underhandlingar med svenska fabriker icke ledde till resultat, lyckades det kommissionen att efter erhållen utförsellicens placera åtskilliga partier i Norge. Barrlångveden uppkapades i stor utsträckning till props och försåldes även såsom såg- och byggnads virke. P å detta sätt minskades det egentliga vedlagret. Den sekunda långveden av löv uppkapades mycket snart till kastved och en ringa del kolades. Ganska omfattande transporter av ved från Norrland till andra delar av landet ägde dock rum. Härvid lyckades det kommissionen att i slutet av år 1919 utverka fraktnedsättningar å såväl statens som enskilda järnvägar. Transporterna från Norrland skedde i slutna tågsätt och togo fart i oktober 1919, d. v. s. så snart fraktlindring medgivits. Tack vare fraktnedsättningen kunde även stora transporter ske till Göteborg från angränsande län. Under år 1919 fraktades sålunda järnvägsledes från Norrland till Stockholm 2 2 1 809 kbm. ved och till Göteborg dirigerades från kommissionens lager i angränsande län likaledes järnvägsledes icke mindre än 252 136 kbm. ved. Sjöledes transporterades av kommissionens båda transportbolag under 1919 avsevärda kvantiteter ved, nämligen till Stockholm 256 699 kbm. och till Göteborg 51 212 kbm. De åtgärder, som sålunda vidtogos i fråga om noniandsveden, tillämpades i viss utsträckning även beträffande kommissionens vedlager i andra län, speciellt Kalmar län. En del sekunda ved i Kronobergs län och Skåne användes för tillverkning av trätugg, som avyttrades till Danmark. En omständighet, som försvårade avsättningen av veden, var den ofördelaktigt stora andel, som den sekunda veden utgjorde av totalkvantiteten. Kommissionen hade både vad beträffar egna avverkningar och leveranser från enskilda eftersträvat, att huggningarna skulle ske enligt principen god skogsvård. Detta hade givetvis en. gynnsam följd för de skogar, där avverkningarna skedde, men för kommissionen själv blev det en olägenhet, i det alltför mycket sekunda ved kom att ingå i lagret. Man kan i stort sett säga, att det icke erbjudit särskilt stora svårigheter att försälja den prima veden. I den mån behov av ved överhuvudtaget framträtt, har sådan ved kunnat försäljas. Sedan de å olika orter fungerande livsmedelsnämnderna, vilka förut ombesörjt vedbehovens tillgodoseende i städerna och de större samhällena, upphört under år 1919, försvårades givetvis försäljningen av kommissionens ved — även den prima — till de förbrukare, som därav berördes. En annan olägenhet, som följde med livsmedelsnämndernas trädande ur funktion, var, att kommissionen fick mottaga vedrekvisitioner från ett vida större antal konsumenter och avseende mindre partier än förut varit fallet. Beträffande sekundaveden hade kommissionen så länge bränsleförbruk-

ningsförordningen gällde viss möjlighet att till de större förbrukarna försälja sådan ved. Avsättningen av sekunda ved var dock förenad med en del svårigheter. Detta berodde delvis därpå, att industrier, vilka beräknats som avnämare av dylik ved, själva anskaffade ved i stor utsträckning genom förvärvade avverkningsrätter. Därtill kom, att järnvägarna, vilka beräknats kunna använda huvudsakligen sekunda ved, påfordrade prima vara. Till förekommande av de för kommissionen ofördelaktiga lagerförskjutningar, vilka blivit en följd av en mindre avsättning av sekunda ved på den prima vedens bekostnad, vidtogos särskilda åtgärder. Sålunda träffades avtal om leverans av större partier sekunda ved till pris, understigande det fastställda, varförutom vid större leveranser föreskrevs, att viss procent sekunda ved skulle ingå i partiet. Det sistnämnda förfaringssättet tillämpades särskilt under avvecklingstiden, och kunde avsättningen av veden ske så, att kommissionens tillgång å olika sortiment kom i lämpliga proportioner. Mot avvecklingstidens slut försköts emellertid proportionen av påtagliga skäl alltmera till det sämre. E t t annat förhållande, som i hög grad inverkade på försäljningen, var den osäkra situationen på kolmarknaden. Importen var vacklande och priserna fluktuerade våldsamt. Sommaren 1918 var priset å kol fritt västkusthamn 200 kr.; i februari 1919 hade motsvarande pris sjunkit till 100 kr., allt per ton. Bränsleåret 1 9 1 8 — 1 9 1 9 kännetecknades av minskad köplust. Konsumenterna, som genom krigsstilleståndets inträdande räknade med prisfall å kol, anskaffade i regel icke nya lager utan eldade upp inneliggande bränslelager. Vidare voro även behoven genom den rådande depressionen minskade. För kommissionen betydde det givetvis mycket, att försäljningarna minskades, i det kommissionen därigenom drabbades av ökade ränte- och administrationskostnader. Kommissionen sökte därför på många sätt uppmuntra till inköp. Så försåldes t. ex. såsom förut nämnts sekunda ved till mycket reducerade priser, och björkved utlämnades å vedkort. Redan i maj 1 9 1 8 hade kommissionen bestämt, att de livsmedelsnämnder i landet, vilka före viss dag hos kommissionen rekvirerade ved för leverans under tiden juni—september 1918, efter kommissionens eget val, skulle äga åtnjuta räntefri kredit viss tid. Dessa åtgärder föranledde en del försäljningar, men någon fart togo de icke. Anbud från vedhandlare att försälja kommissionens hela vedlager i vissa län med ensamförsäljningsrätt, ansåg sig kommissionen icke kunna antaga. Däremot lämnades rabatt vid inköp av stora partier. Den inträffade hastiga prissänkningen å kolbränsle blev emellertid av kortvarig beskaffenhet. Hösten 1919 stego kolpriserna, och för industrien skymtade gynnsammare tider, vilka båda faktorer jämte andra inverkade på kommissionens försäljningsmöjligheter så, att en uppgång i försäljningarna inträdde under sistnämnda tid.

324¶Det sålunda inträffade förändrade läget kom att bliva av viss betydelse för kommissionens avveckling. Kommissionens ställning vållade, att kommissionen, då försäljningar i stor utsträckning ocli till goda priser verkligen kunde ske, med hänsyn till de förhållanden, som tillskapat detta läge, nämligen befarad och i viss mån styrkt vedbrist, icke fick fritt försälja sitt vedinnehav. Detta borde nämligen utgöra en regulator på bränslemarknaden tills full visshet om läget ernåtts. BränsleVid årsskiftet 1919 — 1 9 2 0 disponerade kommissionen ett osålt vedkrisen \ap-ev a v c i r k a 4 000 000 kbm. Härav försåldes under januari och februari våren

1920. månader inemot 900 000 kbm., varjämte statens järnvägar planerade ytterligare stora inköp av kommissionen. Under remissdebatten vid 1920 års riksdag hade bränslesituationen varit på tal, i det finansministern beträffande kommissionens avveckling yttrade, att han icke kunde förorda en till vad pris som helst forcerad försäljning av kommissionens då kvarvarande vedlager, enär han på grund av inhämtade upplysningar erfarit, att den enskilda vedavverkningen under den tid, bränslekommissionen varit i verksamhet, icke ägt rum i sådan omfattning, att behovet av vedbränsle kunde anses tryggat. De upplysningar, på vilka detta uttalande grundades, hade lämnats av landets länsjägmästare. Flertalet av dessa hade därvid givit uttryck åt den meningen, att av olika anledningar vedavverkningarna under nämnda tid väsentligt understigit de normala. Läget å kolmarknaden var vidare ovisst beträffande såväl tillförseln till landet av erforderliga kolpartier som även priset å de kol, som erhöllos. Det ansågs emellertid icke lämpligt att för utrönande av ställningen igångsätta en inventering av inom landet befintliga vedtillgångar, då eventuellt nödvändiga åtgärder för ökning av vedproduktionen och reglering av bränsleförbrukningen för att kunna medföra någon avsevärd verkan måste vidtagas, innan resultatet av inventeringen kunde väntas bliva färdigt. Finansministern vände sig i stället till landets skogsvårdsstyrelser, vilka ansågos kunna uppskatta den enskilda vedavverkningens omfattning och bäst lämpade att bedöma möjligheterna att forcera sådana avverkningar. För att rikta uppmärksamheten på den föreliggande situationen hänvände sig finansministern vidare till Svenska stadsförbundet med skriftlig anmodan att taga under övervägande, huruvida icke en maning till landets städer borde göras att i tid ordna bränsletillförseln för den instundande bränslesäsongen. Vidare anbefalldes ökad avverkning å statens skogar samt utfärdades restriktiva föreskrifter rörande försäljning av därav uppkommande vedförråd, i syfte att söka bereda staten möjlighet att ingripa reglerande på vedförbrukningen i hushållen. Med hänsyn därtill att försäljningen av bränslekommissionens lager under senare tid på grund av livlig efterfrågan skett i stor omfattning och i stora poster, anbefallde Kungl. Maj:t den 5 mars 1920 bränsle-

kommissionen att tillsvidare intill utgången av mars månad 1920 till industrier, kommunikationsverk och andra därmed jämförliga större vedkonsumenter icke försälja annat än sekunda ved, därest icke särskilda skäl på grund av vedens belägenhet och kvalitet talade för ett annat försäljningssätt, varjämte föreskrevs, att kommissionen skulle söka verka för, att till hushållsförbrukningen lämplig ved försåldes huvudsakligen till för vedfrågans ordnande särskilt inrättade kommunala organ samt andra liknande sammanslutningar för tryggande av behovet av hushållsved. I sammanhang med den årligen återkommande s. k. skogsveckan hölls vidare ett sammanträde med representanter för skogsvårdsstyrelserna i landet samt Svenska skogsägareförbundet och andra, av finansministern till sammanträdet kallade personer. Därvid framlades resultatet av de gjorda utredningarna, varjämte finansministern uppmanade de närvarande att i sin mån söka bidraga till, att den hotande vedbristen avhjälptes. Genom de vidtagna åtgärderna stegrades säkerligen avverkningen av ved, men läget förbättrades dock icke, enär kolimporten under våren 1920 alltjämt minskades. Chefen för finansdepartementet anmodade därför underhand statens handelskommissions avvecklingskommitterade att, i samband med kommitterade tidigare lämnat uppdrag att träffa avtal för import av stenkol till Sverige, vidtaga åtgärder för en förberedande undersökning i vad mån, närmast på frivillighetens väg, behovet av vedbränsle, särskilt för hushållsändamål, kunde fyllas. Nämnda kommitterade höllo med anledning härav för vinnande av en orienterande översikt av frågans dåvarande läge den 10 maj 1920 möte med representanter för större svenska skogsägare, vid vilket möte även bränslekommissionen var representerad. Resultatet av berörda sammanträde blev, att skogsägarnas närvarande representanter förklarade sig icke vara i stånd att för det dåvarande garantera, att på frivillighetens väg bristen i landets vedbehov kunde fyllas, detta så mycket mindre som tiden vore för långt framskriden för att man skulle kunna vidtaga avverkningar, som kunde komma vedkonsumtionen under konsumtionsåret 1920 — 1 9 2 1 till godo. Handelskommissionens avvecklingskommitterade, som särskilt underströko vikten av, att frågan utan tidsutdräkt gjordes till föremål för omfattande och ingående behandling, framhöllo följande åtgärder såsom av läget påkallade. "1) Undersökning igångsattes omedelbart för utrönande av förefintliga tillgångar för nästa bränsleår och för konstaterande av den brist på vedbränsle, som kan föreligga. 2) För detta ändamål liksom för frågans utredning i övrigt bör vederbörande statsorgan omedelbart sätta sig i förbindelse med respektive enskilda organisationer på området, särskilt Svenska trävaruexportföreningen, Sveriges skogsägareförbund, Svenska cellulosaföreningen och Svenska pappersmasseföreningen. 3) Undersökning verkställes och åtgärder vidtagas för åstadkommande av största möjliga vedavverkning å statens skogar. 4) Vederbörande kommuner erhålla omedelbart uppmaning att i görligaste mån

själva sörja för sitt vedbehov, därvid kommunerna hänvisas att sätta sig i förbindelse med vederbörande skogsvårdsstyrelser. 5) Det tages under övervägande, huruvida härvidlag staten kan direkt medverka genom särskilda anslag för organiserande av de skogsavverkningar, som genom kommunernas och skogsvårdsstyrelsernas initiativ kunna komma till stånd. 6) Andra åtgärder till stimulerande av det enskilda initiativet övervägas, framförallt frågan, huruvida ett system med minimipris i någon form kan genomföras. 7) Tillika tages under övervägande, huruvida på lämpligt sätt en vädjan kan utgå till landets bränsleförbrukare att iakttaga största möjliga sparsamhet vid bränsle förbrukningen. 8) Det undersökes omedelbart, huruvida genom initiativ från det allmännas sida i landet befintliga partier props och annat för vedbränsle användbart, men ej direkt avsett virke bör på ena eller andra sättet reserveras för eventuell bränsleförbrukning. 9) Jämväl undersökes omedelbart, huruvida icke de numera upphävda exportförbuden å ved, splitved och annat till vedbränsle användbart virkesavfall böra återinföras. 10) Undersökning angående möjligheterna att införa vedbränsle från utlandet, särskilt Finland, verkställes." Chefen för finansdepartementet anmodade härefter genom skrivelse den 14 maj 1920 bränslekommissionenatt, då, såsom finansministern yttrade, det vore av synnerlig vikt, ej mindre att ifrågavarande spörsmål vunne så allsidig belysning som möjligt, än även att de riktlinjer, efter vilka vedanskaffningen borde ordnas, bleve utan tidsutdräkt klargjorda, med ledning av vid nyssberörda möte gjorda uttalanden och. för bränslekommissionen i övrigt kända sakförhållanden ofördröjligen avgiva förslag till de åtgärder, kommissionen kunde finna vara ägnade att på verksamt sätt bidraga till säkerställande under bränsleåret 1920 — 1 9 2 1 av landets behov av hushålls ved. Bränslekommissionen avgav det infordrade yttrandet i skrivelse den 17 maj 1920. Kommissionen erinrade därvid, hurusom åren 1918 — 1 9 1 9 karaktäriserats av minskat behov av inhemskt bränsle, fallande priser och minskad vedproduktion. Särskilt år 1919 hade stenkolsimporten varit otillräcklig, varför landets kolinventarium oavbrutet nedgått. Som en följd därav ingick år 1920 med ett abnormt lågt inventarium av stenkol och ved. Sannolikt skulle det befintliga vedinventariet vara otillräckligt för hushållsförbrukningen även vid normal stenkolstillförsel. Då vedavverkningen under den gångna delen av år 1920 varit relativt ringa, och enligt tillgängliga uppgifter koltillförseln ej syntes kunna beräknas högre än till en femtedel av den normala, framginge därav, att landet under nästkommande bränsleår ånyo syntes vara hotat av bränslebrist. Vid övervägande av de åtgärder, som med anledning därav borde vidtagas, syntes det kommissionen, att det faktum, att landet ej längre låge under trycket av ett världskrig, borde vara avgörande, varför extraordinära åtgärder principiellt borde undvikas och i stället mera normala utvägar sökas. Före kriget, då vedbehovet var konstant och sålunda kunde på förhand beräknas, producerades genom skogsägarnas och vedhandlarnas initiativ

tillräckliga vedkvantiteter i så god tid, att inga anspråk ställdes på konsumenternas förutseende. Under de föreliggande ovissa förhållandena vore det, såsom det redan visat sig, icke längre möjligt att enbart bygga på producenternas initiativ. För att få fram tillräckliga vedmängder syntes det nödvändigt, att konsumenterna i största möjliga utsträckning täckte sina behov genom leveransavtal i så god tid, att bränslet hunne tillverkas, torka och framköras, innan behovet inträdde. Då för en sådan förtänksamhet för ett flertal medborgare mötte stora svårigheter, syntes denna uppgift, åtminstone vad mindre bemedlade anginge, böra åligga något samhälleligt organ. Härför vore, enligt kommissionens mening, de kommunala organen de lämpligaste. För att åstadkomma ett sådant initiativ hos de kommunala organen krävdes emellertid en upplysningsverksamhet, som syntes böra utövas av med ortsförhållandena förtrogna personer. Kommissionens ståndpunkt var alltså den, att under det uppkomna läget det enskilda initiativet med avseende å vedanskaffningen med all makt borde främjas. Kommissionen föreslog för sin del .två alternativa åtgärder att omedelbart vidtagas. Det första alternativet gick ut på, att Kungl. Maj:t skulle uppdraga åt länsstyrelserna i de län, där vedbrist redan rådde eller syntes komma att råda, samt även i sådana län, där vedavverkning lämplio-en kunde ske för täckande av behov i annat län, att tillsätta en kommitté med särskilt uppdrag att för respektive läns vidkommande med uppmärksamhet följa vedbehovets fyllande. I länskommittés uppgifter skulle bland annat ingå att genom hänvändelse till städer eller större samhällen, icke skogägande industrier, anstalter och inrättningar samt övriga vedkonsumenter klarlägga den föreliggande bränslesituationen samt behovet av att i större orter, där särskilda organ för bränslefrågans ordnande icke redan funnes, sådana organ, vilka hade möjlighet att träda i förbindelse med vedproducenterna, upprätta leveransavtal m. m., omedelbart tillsattes. Kommittén borde därjämte söka stimulera vedavverkningen samt stå såväl konsumenter som producenter till tjänst med råd och upplysningar. Det andra alternativet innebar, att länsstyrelserna i nyssberörda län skulle av Kungl. Maj:t anbefallas att träda i direkt förbindelse med angivna konsumentgrupper, antingen genom att kalla representanter för sådana konsumenter till sammanträde för behandling av vedfrågans läge och de åtgärder, som behövde vidtagas, därvid av de närvarande skulle kunna utses en kommitté med ovan angivna arbetsuppgifter, därest så befunnes lämpligt, eller ock att genom cirkulär eller på annat lämpligt sätt bibringa konsumenterna behövlig kännedom om de åtgärder, som borde vidtagas i bränslefrågan. Kommissionen framhöll dessutom, att, i den mån ortsorganen kunde framskaffa köpare till ved, från skogsvårdsstyrelsernas sida säkerligen god hjälp vore att förvänta, då det gällde att träffa producenterna och stimulera avverkningarna. Därjämte kunde under den tid, som återstode, innan bränslekommissionens lokala organ helt avvecklades, dessa organ lämna upplysningar och råd

rörande såväl konsumtionsbehovet som möjligheten att tillfredsställa detsamma. Beträffande de av handelskommissionens avvecklingskommitterade föreslagna åtgärderna anförde kommissionen ifråga om vedinventering, att en dylik undersökning givetvis vore av stort intresse men samtidigt rätt svår att åstadkomma. Valde man utvägen att infordra deklarationer om behovet samt att inventera tillgångarna, syntes visserligen en för undersökningstillfället giltig siffra kunna erhållas med någorlunda tillfredsställande noggrannhet. Då emellertid såväl inventarier som behov vore underkastade starka växlingar, kunde ifrågasättas, om resultatet av en dylik undersökning motsvarade den tidspillan och de kostnader, som därav föranleddes. Det förefölle kommissionen, som om en snabbare och tillräckligt nöjaktig föreställning om läget i dessa avseenden skulle kunna grundas på det mera omedelbara omdöme, vartill de lokala organen genom förfrågningar i samråd med bränslekommissionens ortsorgan och skogsvårdsstyrelserna skulle kunna komma. Svenska trävaruexportföreningen, Sveriges skogsägareförbund, Svenska cellulosaföreningen och Svenska pappersmasseföreningen borde lämpligen anmodas att lämna uppgifter, i vad mån de till föreningarna anslutna medlemmarna kunde utöver sitt eget behov täcka hushållsbehovet för nästkommande bränsleår. Eesultaten av en hänvändelse till nyssnämnda föreningar borde dock icke avvaktas, innan man skrede till de åtgärder för konsumentintressets väckande, som av kommissionen föreslagits. Vedavverkningen å statens skogar borde ske i så stor omfattning som möjligt, särskilt å sådana skogar, vilka vore belägna inom trakter av landet, där vedtillgången vore knapp. P å grund av statsskogarnas belägenhet företrädesvis i avlägsna delar av Norrland borde man emellertid icke överskatta möjligheterna att genom vedavverkning å statens skogar täcka någon större del av det föreliggande behovet. Under hänvisning till sitt förslag ansåge kommissionen minimipris icke erforderligt. Enbart ett exportförbud å props syntes under den dåvarande livliga efterfrågan å pappersved icke leda till målet. Ville man utvidga åtgärderna till att omfatta även ett beslag, syntes dock först böra genom ortsorganens försorg utredas, om köpare funnes till propsen till det pris, som i sammanhang med beslaget finge betalas. Nästa åtgärd i den föreliggande situationen blev, att Kungl. Maj:t anbefallde vederbörande länsstyrelser att verkställa de av kommissionen föreslagna undersökningarna beträffande bränslefrågans läge i resp. län. Dessutom påbjöds av Kungl. Maj:t den 9 juli 1920 ny inventering av ved. Samma dag anmodade vidare chefen för finansdepartementet kommissionen att i avvaktan på resultatet av berörda inventering fortfarande — liksom enligt överenskommelse mellan honom och bränslekommissionen alltsedan mitten av juni månad samma år skett — vid försäljning av kommissionens återstående vedlager icke avyttra prima

ved i större partier, därest ej med hänsyn till vedens läge och beskaffenhet kommissionen kunde finna så nödvändigt. Det från länsstyrelserna inkomna materialet till bedömande av situationen kan givetvis icke här av utrymmesskäl beröras. Det må endast därom meddelas, att farhågorna visade sig vara grundade. P å vissa håll — särskilt Göteborgs och Bohus län — ansågs situationen ohållbar. Länskommittéer bildades även i vissa län. Anledningen till att vedbrist förelåg var i första hand de minskade avverkningarna under de närmast föregående åren. Sedan Tyskland genom sin skyldighet att leverera kol till Frankrike och andra ententeländer så gott som avstängts från annan kolexport, hade kolimporten nedgått. De engelska gruvoroligheterna hade vidare begränsat importen från England. Kom så därtill att industrien för tillfället åter befann sig i en stigande konjunktur. Maskinerna arbetade för fullt, och för driften användes oerhörda kvantiteter ved, då dels kol ej stod att erhålla i tillräcklig utsträckning och dels veden i varje fall ställde sig prisbilligare. Konkurrensen om veden blev därför hård, och då industrien befann sig i den situationen, att den till varje pris behövde bränsle, blev en prisstegring oundviklig. Under juli, augusti och september månader tog emellertid kolimporten upp sig, vartill kom, att priserna å kol åter började sjunka. I september blev dessutom resultatet av vedinventeringen klart och visade, att vedavverkningarna ökats. De åtgärder, som vidtogos i samband med den bränslekris, som inträffade våren 1920, hava här refererats dels emedan det därav framgår, vilka omständigheter, som kunna vara inverkande på uppkomsten och avvecklingen av en sådan kris, ävensom de åtgärder, som av staten för undersökning av förhållandena vidtagits, dels ock emedan denna kris inverkade på tiden för avvecklingen av kommissionens verksamhet. Den inträffade bristen på bränsle gjorde bränslekommissionens ved mer efterfrågad, och försäljningen av kommissionens ved tog också hastigt fart under mars och april månader 1920. P å grund av den stegrade efterfrågan hade kommissionen då kunnat slutförsälja sitt vedlager, men Kungl. Maj:ts försäljningsförbud lade därvid hinder i vägen. Kommissionens vedlager kom dock att utgöra en viss regulator på bränslemarknaden samt i viss mån en säkerhet för att bränslebrist i vissa delar av landet icke skulle uppkomma.

Hösten 1920 inträdde synnerligen förändrade förhållanden på bränslemarknaden. Den enskilda produktionen av ved hade tagit fart under våren och sommaren, varjämte koltillförseln ökats och kolpriserna gått ned. Vad beträffar bränslekommissionens ved hade däremot till hushållsförbrukningen sålts de mera välbelägna vedpartierna samt så stora partier prima ved, att procentförhållandet mellan prima och sekunda ved väsent-

ligen förskjutits till det sämre. I stället för att kommissionen våren 1920 lätt kunde försälja veden, blev det våren 1921 så gott som omöjligt att försälja densamma. Kommissionen vidtog emellertid omedelbart åtgärder för att hos större konsumenter placera vissa kvantiteter. Med det förändrade läget å bränslemarknaden sattes nu önskemålet om en snabb avveckling i första rummet. Prisfrågan blev således ej avgörande. Det lyckades även kommissionen att till statens järnvägar försälja avsevärda kvantiteter ved. Kommissionens strävan att till enskilda konsumenter försälja ved hade dock ringa framgång, i det dessa alltmer börjat övergå till användning av det på grund av prisfallet lättare tillgängliga kolbränslet. På grund härav inriktade sig kommissionen på att söka placera restlagret hos statens egna organ. I sådant syfte vidtogos våren 1 9 2 1 — förutom det att av kommissionen underhandlingar fördes och skrivelser växlades med vederbörande — vissa åtgärder av chefen för handelsdepartementet. I början av mars månad tillställde sålunda handelsministern vederbörande departementschefer skrivelser, däri framhölls vikten av, att kommissionens ved togs i anspråk av statens egna myndigheter. Därest tvist om priset uppstode, skulle frågan härom hänskjutas till Kungl. Maj:t. Då sagda åtgärd icke syntes leda till önskat resultat, avlät bränslekommissionen, efter att hava samrått med handelsministern, den 7 april 1921 till vissa departement skrivelser, däri hemställdes om åläggande för vissa i större omfattning bränsleförbrukande myndigheter i sådana trakter av landet, där kommissionen hade ved lagrad, såsom länsstyrelser, fängelser och militära organ, att hos kommissionen omedelbart fylla sina vedbehov för bränsleåret 1 9 2 1 — 1 9 2 2 . De begärda åläggandena lämnades under våren av Kungl. Maj:t. P å grund härav blevo avsevärda kvantiteter ved överlåtna till statsmyndigheter. De priser, kommissionen fick debitera dessa organ, voro emellertid mycket låga liksom även försäljningarna till enskilda åsamkade kommissionen stora förluster. Med årsskiftet 1 9 2 1 — 1 9 2 2 var all kommissionens ved försåld, så när som på några obetydliga partier i Norrland. Slutligen må omnämnas, att de ofördelaktiga omdömen, som från kommissionen utomstående håll avgåvos i fråga om vedens kvalitet, i högsta grad försvårade avsättningen och framför allt verkade nedpressande på priserna. Redan innan veden hunnit ligga så lång tid, som krävdes för att den skulle bliva torr, hade från olika håll gjorts gällande, att den till största delen var nedruttnad. I själva verket har den prima veden under hela avvecklingstiden varit fullgod. Den sekunda däremot har mot slutet av avvecklingstiden alltmer förlorat sitt bränslevärde.

331¶Avvecklingen av kommissionens befattning med träkol och stenkol finnes Aweckim0

gen av trä-

behandlad förut a resp. avdelningar. kols- och Såsom förut anförts beträffande Stockholms vedaktiebolag hade detta stenkolsbolag under bränsleåret 1 9 1 7 — 1 9 1 8 och 1 9 1 8 — 1 9 1 9 en ganska omarnafattande arbetsuppgift med dels distribution av kortved i Stockholm, dels försäljningar och distribution av ved till industrier och enskilda. StockNär vedkortsutdelningen med utgången av bränsleåret 1918 — 1 9 1 9 upp- aktiebolag. hörde, och bolagets distributionsarbete därigenom begränsades, upphörde i samband därmed även bolagets arbetsuppgift att försälja ved i minut. Bolaget försålde nämligen under hösten 1919 så gott som uteslutande ved i parti dels från sina lager i Stockholm, dels från Norrland. I n n a n bolaget avvecklades, ansåg kommissionen lämpligt att erbjuda Stockholms stad detta för ändamålet särskilt organiserade företag. Förhandlingarna härom togo sin början redan våren 1 9 1 8 . Staden ingav även anbud, vilket dock i förhållande till ett annat anbud, som förelåg, var så ofördelaktigt, att detsamma icke kunde antagas. Kommissionen erhöll därför Kungl. Maj:ts tillstånd att försälja bolaget till enskild person. Försäljningen av tonnaget försvårades på grund av prisfall. Kommissionen Totmagtt. hade såsom förut sagts varit nödgad att i en tid, då tonnageprisen stodo på toppunkten, inköpa sitt tonnage. Så snart det blev klart, att kommissionens verksamhet borde avvecklas, sökte man skaffa köpare till tonnaget. Som detsamma emellertid hade inköpts för att säkerställa transporter av ved för kommissionens räkning från Norrland, måste såsom villkor för försäljning stadgas, att köparen åtoge sig att under åren 1918 — 1 9 1 9 verkställa transporter åt kommissionen av uppgivna kvantiteter ved till visst pris. Dessa villkor beredde givetvis svårigheter vid förhandlingarna, och det lyckades icke kommissionen att våren 1918 .åstadkomma försäljning. För vinnande av större enhetlighet och överskådlighet samt större möjlighet till kontroll över sjötransporterna bildades två aktiebolag, ett för transporterna å ostkusten, Ostkustens transportaktiebolag, och ett för transporterna å västkusten, Västkustens transportaktiebolag. Även med hänsyn till möjligheten att på annan överlåta den av Stockholms vedaktiebolag bedrivna verksamheten ansågs den sålunda vidtagna åtgärden lämplig, då sistnämnda bolag därigenom befriades från dess verksamhet främmande uppgifter. Ostkustens transportaktiebolag övertog den av kommissionens sjötransportavdelning och Stockholms vedaktiebolag bedrivna rederirörelsen och även allt tonnage, som därför disponerades. Västkustens transportaktiebolag övertog den av Västkustens transportbyrå bedrivna rörelsen och dess tonnage. Beslut om bolagens bildande fattades å konstituerande bolagsstämma den 5 september 1 9 1 8 . Aktiekapitalet i Ostkustens transportaktiebolag sattes till 1 500 0 0 0 kronor, varav staten ägde aktier till ett belopp av 1 4 9 9 600 kronor. I Västkustens transportaktiebolag utgjorde aktie-

kapitalet 8 0 0 000 kro lor, varav staten ägde aktier till ett belopp av 799 600 kronor. Då tonnaget skulle försäljas, hade priserna gått ned. Kommissionen lyckades dock trots att förlust uppstod försälja största delen av tonnaget till förhållandevis goda priser.

333¶Den statliga bränsleregleringens inverkan på vedpriser och arbetslöner. Då det gäller att bedöma bränslekommissionens verksamhet, är det icke tillfyllest a t t fixera det belopp, som utgjort statens direkta kostnader för kommissionens verksamhet eller att påvisa det faktum, att kommissionen fyllt sitt huvudändamål, nämligen att sörja för att under krigsperiodens mest vanskliga skede tillräckliga mängder ved funnos i reserv för industriens och de enskilda hushållens oundgängliga behov. Skulle nämligen, såsom på flera håll förfäktats, genom bränslekommissionens verksamhet och prispolitik prisnivån å ved hava betänkligt förskjutits uppåt och sålunda priserna på detta viktiga varuslag ävensom arbetspriserna drivits i höjden, då skulle ytterligare tillkomma en visserligen praktiskt taget omätbar men icke desto mindre betydande förlust, som konsumenter och vissa av våra arbetsgivare indirekt haft att vidkännas. Det måste därför anses vara av stor betydelse att, i den mån detta låter sig göra, söka bedöma den inverkan bränslekommissionens verksamhet utövat på vedpriser och arbetslöner. Prisfluktuationerna i u t l a n d e t under krisåren. De betydande ekonomiska rubbningar, som i vårt land kunnat konstateras under världskriget, hava i större eller mindre utsträckning sin motsvarighet i konjunkturväxlingarna på världsmarknaden. Härmed är icke sagt, a t t de konjunkturväxlingar, som kunna utläsas i de i ekonomiskt hänseende mest betydande ländernas prisindexkurvor skulle hava påverkat de svenska indexsiffrorna, men a t t en tydlig parallellism är till finnandes är lätt att konstatera. Som ett illustrativt exempel härå må meddelas omstående grafiska tablå, vari inlagts Svensk Handelstidnings partiprisindex för Sverige och Economists partiprisindex. F ö r vinnande av jämförbarhet hava båda indexserierna omräknats till samma bas, nämligen år 1914. Diagrammet utvisar, att prisrörelsen i vårt land under de fyra första krigsåren troget följt den engelska, om ock till följd av speciella för-

334¶Partihandelsprisernas förändringar i Sverige oeh England. (Juli 1914 = 100).

Vto Vt Vt- V? V10 Vt ft 1914- 7915 1916

V? Vto Vi ft 1917

V? VtO Vt ft 1918

V? V to Vt ft 197S

V7 Vto Vt Vt- V7 Vto Vt 1920

hållanden prisstegringen redan då varit större än i England. Under senare delen av 1917 börja dock de båda serierna alltmer avvika från varandra, uppenbarligen till följd av den skärpta blockaden, vilken förorsakat prisstegring å alla våra importvaror eller dessas ersättningsvaror och sålunda bidragit till att förskjuta den svenska indexkurvan uppåt. P å hösten 1 9 J 8 nådde den engelska partiprisindexen ett temporärt maximum för att sedermera under ett halvår stadigt falla. Diagrammet visar, att sänkningen finner sin motsvarighet ett kvartal senare i den svenska indexen. Då sedermera efter ett tillfälligt — synbarligen med krigets upphörande sammanhängande — avbrott i prisstegringen den engelska indexkurvan åter sköt i höjden finna dessa förhållanden även sin motsvarighet hos de svenska partihandelspriserna, om ock först efter någon tid. Världsmarknaden var från krigets början och intill mitten av år 1920 kännetecknad av i stort sett ständigt fortgående prisstegring, ett förhållande, som för övrigt, i den mån frågan på grund av tillgängligt prisstatistiskt material kunnat studeras, återfunnits i flertalet av Europas länder och även i Amerika. (Se Ekonomisk översikt, utarbetad inom Kommerskollegium). Med stigande partihandelspriser hava successivt följt stigande priser i detaljhandeln. Såsom ett nära till hands liggande exempel härå må tagas nyss omnämnda svenska partiprissindex och Socialstyrelsens levnadskostnadsindex, i vilken senare serie ingå detaljhandelspriser på ett stort antal av våra viktigare livsmedel, kläder, lyse, bränsle m. m. Diagrammet åskådliggör den tydliga parallellism, som råder mellan de båda

335¶Parti- oeh detaljhandelsprisernas förändringar under kristiden i Sverige. (Juli 1914 = 100). 400\

\W0

Sv MTs Partthajx del$incte*z ^ooUilslyretsens lev ruuLskostnadsuidtt

300 ZO0

roo VlO Vi V*. '/? Vw Vi Vi 19H 1975 1916

/7 Vw V1 Vi 1917

V? V10 f/J Vi 1918

f/7 f/io f/1 Vi- f/7 VtO Vi Vi f/7 VlO f/7 Vi 1919 1920 1921

f/7 Vw Vt 7922

serierna men klarlägger dessutom det helt naturliga förhållandet, att en förändring i partiprisindexen först efter någon tid tager sig uttryck i en motsvarande förändring i detaljprisindexen. Likaledes framgår det, att fluktuationerna i partihandelspriserna äro betydligt större än detaljhandelspriserna, ävensom att de förra hava benägenhet att lättare följa konjunkturväxlingarna såväl uppåt som nedåt. Levnadskostnadsindexen utvisar i stort sett en oavbruten stegring från krigsutbrottet intill årsskiftet 1 9 1 8 — 1 9 1 9 — tiden för fientligheternas inställande. Härefter följer en ungefär tvåårig period av i stort sett stillastående priser, varefter från slutet av år 1920 levnadskostnaderna intill nuvarande tid stadigt sjunkit. Enskilda varuslag eller grupper av varor hava följt delvis andra banor i fråga om prisrörelsen, men i stort sett har flertalet dook följt den utvecklingsgång som här skisserats. Till belysande härav meddelas följande tablå, vilken utgör en sammanfattning av de prisförändringar, som inträffat med avseende å vissa huvudposter, som ingå i Socialstyrelsens levnadskostnadsindex.

1914 juli .... 1916 dec 1917 maj .... sept. 1918 1 jan. 1 april 1 juli . 1 ok t. .

Födo- ocli njutningsämnen 100 152 174 180 214 229 258 281

Bränsle och lyse 100 168 190 240 275 280 286 305

Beklädnad

Övriga utgifter

Summa utgifter

100 160 170 210 250 270 285 350

100 125 130 150 175 185 195 220

100 139 152 166 192 203 219 242

336¶Födo- och njutningsämnen 323 327 318 311 307 287 287 298 286 247 231 228

1919 1 Jan. . 1 april 1 juli . 1 okt. . 1920 1 jan. . 1 april. 1 juli . 1 okt . 1921 1 jan. . 1 april 1 juli . 1 okt. .

Bränsle och lyse 381 367 326 294 307 333 372 400 380 316 264 231

Beklädnad

Övriga utgifter

Summa utgifter

350 320 310 330 345 370 390 390 355 295 270 250

225 215 210 215 220 230 235 245 245 235 225 220

267 265 257 257 259 265 270 281 271 249 236 231

P r i s f ö r s k j u t n i n g a r å kol o c h trävaror m . m. Bränslepriserna hava ingalunda varit stillastående under krisen. Tidigare i denna redogörelse sid. 2 5 ff. har lämnats en sammanfattning av kolprisernas förändringar, vari påvisats den oerhörda prisstegring, som detta varuslag varit underkastat. Givetvis har vad beträffar korpriserna i Sverige dessa varit högst för engelska kol till följd av de höga nordsjöfrakterna, men även de tyska kolen hava varit underkastade en ej obetydlig prisstegring. I detta sammanhang må även omnämnas de prisförändringar, som varit utmärkande för bränntorven i vårt land. Nedanstående tablå, baserad på uppgifter, hämtade ur Sociala Meddelanden, torde lämna en översikt härav. Detaljhandelspriser å bränntorv i Sverige. (Medelpris för Socialstyrelsens ombudsorter.)

Tidpunkt

Pris, kr. per 100 kg

Pris, om juli 1914 = 100

Tidpunkt

Pris, kr. per 100 kg

Pris om juli 1914 = 100

Tidp unkt

juli 1914 okt. » jan. 1915 april » juli » okt. » jan. 1916 april »

2'05 2-41 2-60 2-5 1 2*7 2 3-2 2 3-64 3-7 0

100 1175 126-8 122-4' 132-6 157-0 177-5 180-4

juli 1916 okt. » jan. 1917 april » juli » okt. » jan. 1918 april »

3-75 4-io 4-05 4-60 7-30 9-18 10-98 1104

182-9 204 3 197-5 224-3 356-0 447-8 535-6 538-9

juli 1918 okt. » jan. 1919 april » juli » okt. » jan. 1920 april »

Pris, Pris om kr. per juli 1914 100 kg = 100 10-56 9-so 10-46 9-4 7 7'75 8-06 8-7 5

9-u

515-1 478-0 510-0 461-9 378-0 422-4 426-8 444-3

Prisstegringen har, som synes, fortgått oavbrutet intill första kvartalet 1 9 1 8 men sedan gått avsevärt tillbaka. Till ytterligare belysning av prisfluktuationer under kristiden i vårt land må meddelas följande siffror över stegringen å vissa som byggnadsmaterial använda trävaror, hämtade ur byråchefen B. Nyströms arbetsstatistiska undersökning rörande husbyggnadsverksamheten.

337 1914 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Golvbjälkar Spärrar Plank Golvbräder Bräder (andra slag) Dörrar Fönster Dörrfoder Träpålar

209 198 229 199 203 149 173 165 242

265 281 275 251 263 238 214 210 365

297 309 313 288 305 253 261 245 318

332 340 337 332 343 285 305 290 315

Med beaktande av vad som sålunda framhållits rörande prisrörelsen i allmänhet under krisåren ävensom beträffande fluktuationerna för enskilda varuslag, speciellt kol, torv och trävaror, är det ej ägnat att förvåna, att vedpriserna under krisåren hava undergått en liknande rörelse. Fortlöpande vednoteringar för främmande länder äro mycket sällsynta, och endast för vårt grannland Norge ha mera regelbundet publicerade noteringar kunnat erhållas. De procentuella förskjutningarna av vedpriserna från juli 1914—dec. 1 9 2 0 hava meddelats i nedanstående tablå:

Procentuell förskjutning av priset å barrved i Kristiania 1914—1920. Är och månad juli 1914 aug. sept. okt. nov. dec. jan. 1915 febr. mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov. dec. jan. 1916 febr. mars april maj juni juli aug.

Bränslekommissionen

Pris om juli 1914 = 100 100 108 109 118 114 110 114 114 114 118 111 111 116 118 114 114 114 122 125 122 132 134 137 205 274 274

År och månad sept. 1916 okt. » nov. » dec. » jan. 1917 febr. » mars » april » maj » juni » juli » aug. » sept. » okt. » nov. » dec. » jan. 1918 febr. » mars » april » maj » juni » juli » aug. sept. » okt. »

Pris om juli 1914 = 100 274 236 236 236 236 236 286 323 361 361 361 361 361 373 404 420 420 426 426 426 426 426 426 432 432 441

Är och månad nov. 1918 dec. » jan. 1919 febr. » mars » april » maj » juni » juli » aug. » sept. » okt. » nov. » dec. » jan. 1920 febr. » mars » april » maj » juni » juli » aug. » sept. » okt. » nov. » dec. »

Pris om juli 1914 = 100 432 432 448 432 432 432 432 454 454 454 477 477 449 449 466 528 528 528 528 653 653 622 653 653 668 715 22

338¶Prisstegringen å ved i Norge har som synes varit högst betydande. Redan under försommaren 1916 sprang veden upp till mer än dubbla fredspriset, uppenbarligen under påverkan av den oerhört kraftiga stegring, som under år 1916 kännetecknade priset å stenkol i detta land. Efter en temporär tillbakagång under andra halvåret 1916 har priset å den norska veden ända fram till slutet av år 1920 så gott som oavbrutet stigit i höjden. Särskilt under 1917 är denna stegring anmärkningsvärt intensiv. Med avseende å här berörda förhållanden i Norge bör beaktas, att för bränsleavverkning tillgänglig och välbelägen skog icke där finnes i samma utsträckning som i vårt land, men må det dock framhållas, att den högst betydande stegringen icke enbart härigenom torde kunna förklaras. Observeras må även, att tillförseln av utländska kolbränslen till Norge under större delen av krisen måste betecknas såsom relativt gynnsammare än i Sverige. Vedprisernas fluktuationer i Sverige. Redan vid mitten av år 1916 var detaljpriset å ved en halv gång högre än före kriget, och vid mitten av år 1917 hade stegringen uppgått till ungefär det dubbla fredspriset. Vid sistnämnda tidpunkt hade emellertid levnadskostnaderna över huvud endast fördyrats med 66 %. Det kan alltså fastslås, att innan bränslekommissionens åtgärder hunnit verka fördyringen av vedpriserna varit betydligt kraftigare än den allmänna varumarknaden. Den icke obetydliga prisstegring —• uppgående till c:a 10: — kr. per famn — som ligger mellan tiden för bränslekommissionens tillkomst april 1917 och tiden för kommissionens första prisreglerande åtgärder, juli 1917 kunna givetvis ej tillskrivas av kommissionen själv vidtagna åtgärder, utan måste anses sammanhöra med den alltmer hotande situationen å vedmarknaden och en lätt förklarlig ökad efterfrågan å ett varuslag, som väntades komma under statlig kontroll. Att exakt fastslå huru priskurvan för veden skulle hava gestaltat sig, därest det statliga ingripande på vedmarknaden, som tillsättandet av bränslekommissionen innebar, icke förekommit, är givetvis icke möjligt. Obestridligt är, att prisstegringen skulle hava fortfarit även efter sommaren år 1917. Den norska priskurvan pekar tydligt mot en dylik utveckling ävensom utvecklingsgången av priserna å ett flertal nyttigheter i vårt land, varvid särskilt kol och trävaror må omnämnas. E t t studium av diagrammet å vidstående sida visar, att senare halvåret 1917 är kännetecknat av en stark ökning av vedpriserna. Från och med slutet av sistnämnda år upphör emellertid den sålunda iakttagna stegringen för att övergå uti en period med sakta och. lugnt skeende prisstegring å veden. Denna brytning på vedpriskurvan måste anses så mycket mera anmärkningsvärd, som kurvorna för såväl gross- som detaljhandelsnoteringarna i genomsnitt kännetecknats av en raskt och. jämnt skeende stegring under såväl 1917 som 1918. Med all sannolikhet skulle vedpriserna

utan bränslekommissionens tillkomst hava varit underkastade en liknande prisrörelse. Sedd mot bakgrunden av kommissionens verksamhet finner emellertid denna säregna form å vedkurvan lätt sin förklaring. En så omfattande vedanskaffning, som det statliga ingripandet genom tillsättandet av bränslekommissionen avsåg att genomföra, kunde självfallet under rådande förhållanden ej ske med orubbade priser. Inom riksdagen betonades också, att vedpriset borde tillmätas utan njugghet för att vinna vedinnehavarnas lojala medverkan vid vedanskaffningen. Det pris, som fastställdes av riks värderingsnämnden och som blev normerande för hela vedanskaffningen — även för leveransveden — låg för vissa delar av landet avsevärt högre än det rådande marknadsläget. Som en konsekvens härav kom kommissionens första uppträdande såsom vedförsäljare även att beteckna en förhöjning av vedpriserna i partihandeln. Sedan emellertid kommissionen vid årsskiftet 1917 — 1 9 1 8 kunde sätta in sitt nyanskaffade stora vedlager i den allmänna marknaden, förbyttes den under det gångna halvåret alltjämt fortsatta stegringen av vedpriset i ett slag i en stabilisering av priset å ved. A t t den sålunda vunna stabiliseringen sedermera kunde i stort sett förbli bestående intill världskrigets slut vittnar om, att det anskaffade lagret varit tillräckligt stort för att utöva en kraftigt prisreglerande inverkan.

341¶Detaljhandelsprisep å ved i Sverige. (Medelpris på Socialstyrelsens ombudsorter.) Björkved Tidpunkt

juli aug. sept. okt. riov. dec. jan. febr. mars april maj j uni juli aug. sept. okt. nov. dec. Jan. febr. mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov. dec. Jan. febr. mars april maj juni juli aug. sept.

» » » » »

1915 X

» » » » » » » » »

» » » » » » » •>

» » »

» » » » » » » »

Barrved

Björkved

pris i pris i pris om pris om kr. per kr. per juli 1914 juli 1914 famn famn = 100 = 100 1 3-56 m s 3-5 6 m 3 26-00 27'00 26-9 0 26-9 0 26-so 26-80 27-10 27-20 27-20 27.40 27*60 27-80 28-2 0 29-50 30-2 0 31-oo 31-60 32-40 33-10 33-GO

34-2 0 35-0 0 35-8 0 37-50 39-5 0 40-80 41-50 41-50 42-40 42-70 44-10 44-9 0 45-7 0 47-80 48-50 50-7 0 55-90 58-8 0 60-8 0

100 104 103 103 103 103 104 105 105 105 106 107 108 113 116 119 122 125 127 129 132 135 138 144 152 157 160 160 163 164 170 173 176 184 187 195 215 226 234

20-90 21-90 21-70 21-70 21-60 21-60 21-70 21-50 21.70 21-80 22-10 22-20 22-6 0 23-6 0 23-90 24-5 0 25-20 25-80 26-30 26-5 0 27-60 27-so 29-oo 30-30 32-10 32-so 33-30 33-10 33-8 0 34-0 0 35 - 5o 36-oo 37-oo 38-20 39-30 40-40 45-60 47-40 49-80

100 105 104 104 103 103 104 103 104 104 106 106 108 113 114 117 121 123 126 127 . 132 133 139 145 154 157 159 158 162 163 170 172 177 183 188 193 218 227 238

Tidpu nkt

okt, nov. dec. jan. febr. mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov. dec. jan. febr. mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov. dec. jan. febr. mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov. dec.

pris i pris i pris om pris om kr. per k r . per juli 1914 juli 1914 famn famn = 100 = 100 3-56 m 3 3-56 m 3

64-10 69-10 72-00 73-40 1918 74-9 0 » 75-oo » 74-6 0 » 75*50 » 76-90 » 79-50 » 80-9 0 » 82-10 » 82-7 0 » 83-00 » 83-60 » 82-40 1919 80-9 0 » 79-50 » 80-0 0 » ;> 79-50 80-io » 79-30 » 80-7 0 » 82-oo » 84-50 » 88-30 » 89-4 0 » 90- so 1920 92-10 » 9310 » 94-0 0 » 99-so » » 105-4 0 » 110-20 » 112-70 » 112-40 ' » 111-90 » 109-90 » 105-00

» »

Barrved

247 266 277 282 288 288 287 290 296 306 311 316 318 319 322 317 311 306 308 306 308 305 310 315 325 340 344 349 354 358 362 384 405 424 433 432 430 423 404

53-50 57-2 0 59-60 61-20 62-30 62-so 62-so 63-70 64-2 0 67-20 68-80 69-6 0 70-2 0 70-7 0 70-30 68-so 67-4 0 65-7 0 65-90 65-90 65-7 0 63-20 65-70 67-50 69-40 71*60 72-50 72-30 73-60 74-00 74-9 0 79-30 84-9 0 88-4 0 90-20 90-10 89-90 87-40 82-50

256 274 28n 293 298 300 300 305 307 322 329 333 336 338 336 329 322 314 315 315 314 302 314 323 332 343 347 346 352 354 358 379 406 423 432 431 430 418 395

Som här ovan omnämnts och såsom av i de uppgjorda diagrammen påvisats, kännetecknas dock 1918 och i stort sett även år 1919 av en mindre prisökning i detaljhandeln. Med avseende å denna prisökning må framhållas följande. Tyvärr finnas inga officiella partiprisnoteringar å ved, ett missförhållande, som dock genom den av kommerskollegium helt nyligen publicerade partiprisindexen dock för framtiden synes komma att avhjälpas. Enligt vad av sakkunniga personer uppskattas torde emellertid partipriset

år 1914 (medelpris för hela riket), fritt köparens station, kunna uppskattas till vid pass 17 kr. för barrved ocli 22 kr. för björkved, räknat i storfamn (3.5 6 kbm.). I juli 1917 hade partipriset å barrved höjts till c:a 40 kr. och å björkved till c:a 50 kr. per storfamn. Detaljhandelsnoteringen (medeltal för hela riket) stod vid samma tidpunkt i 45.6 0 och 55.9 0 kr. resp. Skillnaden mellan parti- och detaljhandelsnoteringarna — hemforsling jämte mellanhandsvinst •— hade sålunda från krigsutbrottet till högsommaren 1917 ökats från 4 till 6 kr. för såväl barr- som björkved. F r å n och med november månad 1917 kan man däremot tala om en partiprisnotering å ved, nämligen bränslekommissionens eget utförsäljningspris fritt köparens station. För ett detaljerat studium av dessa priser hänvisas till vad härom tidigare anförts. För vinnande av överskådlighet har dock upprättats nedanstående tablå: Parti- oeh detaljhandelspriser i genomsnitt för hela riket. Kr. per famn (3*5 6 kbm.) B

nov. 1917 jan. 1918 april » juli » okt. » jan. 1919 april » juli » okt. » jan. 1920 april » juli » okt. dec. »

B a r r v e d

ö r k ve d

Partihandelspris

Detaljhandelspris

Skillnad

Partihandelspris

Detaljhandelspris

Skillnad

63-00 63-00 63-00 71-00 71-00 68-00 68-00 67-00 63 oo 64-oo 69-oo 74-oo 79-oo 81-00

6S-00 73-oo 75-oo 80-oo 83-oo 82.00 80 oo 79-oo 85-00 91-oo 94-oo llO-oo 112-00 105-00

6 10 12 9 12 14 12 13 12 27 25 36 33 24

55-oo 55-oo . 55-oo 64-oo 64-oo 61-00 61-00 58-oo 530 0 52-oo 56-oo 63-00 63-oo 68-oo

57-00 61-00 63-oo 67-0 0 70-00 69-oo 66-oo 63-00 69-oo 72-00 75-oo 88-0 0 90-00 83 oo

2 6 8 3 6 8 5 5 16 20 19 25 27 15

E t t studium av tablån giver vid handen ett förhållande, som för hela den följande prisutvecklingen måste anses vara av alldeles särskild betydelse, nämligen att det partipris, som kommissionen från början fastslagit, sedermera endast varit underkastat relativt obetydlig förhöjning. Detta förhållande måste givetvis hava så mycket större inverkan såsom prisnedpressande faktor som, i överensstämmelse med vad tidigare i denna berättelse omförmälts (se tab. sid. 196 —197), avsevärda ved kvantiteter försåldes genom kommissionen ännu under året 1919 och 1920. Icke mindre än hälften av kommissionens ved försåldes dessa år. Icke desto mindre stego detaljhandelspriserna. Grafiskt ter sig prisutvecklingen av parti- och detaljhandelspriserna på följande sätt:

343¶Förändringar i parti- och detaljhandelspriser k björkved i Sverige. (November 1917 = 100).

200 . PcLrtch^XJXcLeLsprLs -Deta^'JixjuvcCclsprLs

100 Vi v*. 1917 1918

VJO

Vfo

1 h fo 1920

f/7

Vto

*/i

19Z1

Av vad sålunda påpekats synes framgå med tydlighet, att den stegring av detaljhandelspriserna, som ägt rum sedan tiden för bränslekommissionens första uppträdande som ved försälj are, praktiskt tagit varit att tillskriva ökade distributionskostnader och ökade mellanhandsvinster, ett förhållande som för övrigt är lätt förklarligt med hänsyn till ökade arbetslöner och levnadskostnader. Som ett ytterligare stöd för påståendet, att bränslekommissionens stora vedlager under krisen haft en prisstabiliserande betydelse, må åberopas den hastiga brytning uppåt i priskurvan å ved, som enligt vad ovan meddelade granska framställning utvisar, inträffade våren 1920, vid vilket tillfälle kommissionens vedlager hade nedgått så, att det resterande partiet ej längre kunde verka såsom regulator å vedmarknaden. A r b e t s l ö n e r n a . Med inflation och varuknapphet hava i alla länder följt höjda löner. För Sveriges vidkommande kan detta förhållande studeras i Sociala Meddelanden, varest jämförelser gjorts mellan levnadskostnaderna och arbetslönernas stegring 1 9 1 3 — 1 9 2 0 . 1 Härur må följande sammandrag anföras: 1

Soc. Medd. 1921, s. 587 ff.

344¶Indextal Levnadskostnader Löneinkomster per år och arbetare

1913 100

1914 102

1915 115

1916 130

1917 162

1918 225

1919 261

1920 269

294¶Vad beträffar sambandet mellan den allmänna lönenivåns förhöjning och bränslekommissionens verksamhet må framhållas, att lönenivån redan år 1916 hade gått upp med 20 %, vari givetvis bränslekommissionen ej hade någon som helst andel. Å andra sidan måste erkännas, att bränslekommissionens jätteavverkningar vintern 1917 — 1918 helt naturligt utövat en viss lönestegrande inverkan för vissa arbetargrupper, framför allt för lantarbetare inom våra skogrika trakter. Men någon nämnvärd tillströmning av arbetare från industrien, med åtföljande löneförhöjningar därstädes, torde bland annat av det skälet hava uteblivit, att bränslekommissionens arbetare endast i undantagsfall avlönats högre än inom de industrier, varifrån överflyttning av här berörd art skulle kunna hava ägt rum. Det må också ihågkommas, att bränslekommissionens arbetarstam aldrig nämnvärt överstigit ett antal av 35,000, en i och för sig visserligen aktningsvärd siffra, men vilken dock vid jämförelse med en jordbruksarbetarbefolkning på c:a 2 0 0 , 0 0 0 och industriarbetarstam på mer än 4 0 0 , 0 0 0 individer måste betecknas som så pass obetydlig, att det torde kunna anses såsom uppenbart, att en relativt hastigt skeende och kortvarigt verkande löneförhöjning ej kunnat nämnvärt rubba nivån för arbetarlönen i dess helhet. Att en löneförhöjning över lag skett, måste ses såsom en följd av andra orsaker än kommissionens dagsverkslöner vintern 1917 1918 — levnadskostnadernas allmänna förskjutningar uppåt. Vintern 1918 — 1919 och i ännu högre grad senare voro kommissionens avverkningar obetydliga. Lönestegringen vid jordbruket har dock fortgått. Medellönen per vinterdag för manlig tillfällig daglönare (i egen kost), som år 1916 utgjorde kr. 3.02, uppgick 1917 till 4 . 0 0 , 1 9 1 8 till 5.62, 1919 till 6.72 och 1920 till 7.2 0.

345¶Återblick. Vid ett överblickande av de statliga åtgärderna i bränslefrågan under krigsåren framstår tillsättandet av 1917 års bränslekommission såsom den största och till sina verkningar mest ingripande dispositionen. Statens verksamhet på ifrågavarande område hade dittills — frånsett en forcerad avverkning på statsskogarna — bestått i meddelandet av vissa regleringsföreskrifter, upplysningsarbete och — framför allt — förmedlande åtgärder vid anskaffande av bränsle. På så sätt hade staten sökt avvärja den alltmer hotande bränslesituationen. Med tillsättandet av bränslekommissionen slog staten in på en helt ny väg, nämligen att inrätta ett organ, som genom direkta åtgärder skulle verka för, att landets behov av bränsle blev säkerställt. Skälen härtill hava förut berörts. Man ansåg sig äga visshet om att lagren av inhemskt bränsle med hänsyn till de för tillfället rådande, stegrade behoven voro obetydliga. Däremot var det ytterst ovisst, huru den våren 1917 så gott som avstannade importen av kol skulle för framtiden komma att gestalta sig. Under sådana förhållanden syntes det nödvändigt att genom stora avverkningar bringa upp landets vedlager icke blott till normal storlek utan därutöver så, att en bränslereserv fanns att tillgå, varigenom landet i så stor utsträckning som möjligt gjordes oberoende av importen av bränsle från utlandet. Från att förut hava varit av förmedlande beskaffenhet kommo de statliga åtgärderna genom bränslekommissionens tillsättande att gå ut på en affärsverksamhet av stor omfattning. Beträffande sättet för affärens bedrivande lämnades vid tillsättandet det direktivet att densamma borde lämna varken vinst eller förlust. Förutsättningarna för ernående av ett sådant slutresultat voro dock redan vid rörelsens början icke stora; snarare låg det i sakens natur, att företagets avveckling måste medföra förluster. För att den vidtagna åtgärden skulle bliva effektiv måste det nämligen förutsättas, att reserven vidmakthölles i erforderlig utsträckning, men tillika var det uppenbart, att den sålunda bibehållna reserven, i samma mån som stenkolsimporten — ovisst när — kom i gång, i

motsvarande grad blev överflödig, varjämte sjunkande kolpriser även skulle följas av sjunkande vedpriser. Det var därför av vikt, att förhållandena vid tiden för åtgärdernas vidtagande noggrant bedömdes så, att det statliga ingripandet genom bränslekommissionens förmedling varken blev så ringa att det blev ineffektivt eller gjordes för omfattande, ty storleken av det vedlager, som ansågs böra anskaffas, utövade inflytande dels på avverkningarnas förläggning i förhållande till avsättningsorterna, dels på möjligheten att vid förändrad bränslesituation avveckla verksamheten utan ekonomisk förlust. I detta hänseende må erinras om att de kalkyler, vilka lågo till grund för bedömandet av de statliga avverkningarnas behövliga omfattning, utarbetades inom industrikommissionen. Bränslekommissionen, som tillsattes först i mitten av april 1917, hade till huvuduppgift att tillgodose det sålunda beräknade behovet genom att omedelbart sätta avverkningsarbetet i gång och utföra detsamma. Att situationen på bränslemarknaden våren 1917 av alla ansågs mycket allvarlig framgår av talrika uttalanden bl. a. inom riksdagen och pressen och belyses kanske skarpast därav, att Kungl. Maj:t framlade och riksdagen synnerligen ingående dryftade ett så genomgripande förslag som propositionen om civil tjänsteplikt för anskaffande av arbetskraft till vedavverkningarna. I nämnda proposition framhålles, att ett totalt avbrytande av stenkolsimporten under oförminskat bränslebehov skulle nödvändiggöra en ökning av vedavverkningarna motsvarande c:a 47 miljoner kubikmeter löst mått. Av vissa i propositionen anförda skäl blev emellertid genom bränslekommissionens föranstaltande den kvantitet, som genom kommissionens försorg borde anskaffas, i den grundläggande kalkylen nedbragt till 33 miljoner kubikmeter löst mått. Under ovanberörda lagförslags behandling framkommo många olika meningar om, hur vedbehovet skulle fyllas, men något förslag framställdes icke därom, att man skulle nöja sig med att anskaffa en mindre kvantitet ved än den sist angivna. Vid fastställandet av denna kvantitet ved lades, bland annat, de våren 1917 framkomna inventeringssiffrorna beträffande lagren av ved och kol till grund. Vedinventeringen den 31 mars 1917 gav vid handen, att i landet funnos ungefär 7 miljoner kubikmeter ved. Av flere skäl torde dock kunna påstås att nämnda inventeringssiffra icke var en riktig mätare av landets vedförråd vid ifrågavarande tidpunkt. De följande inventeringarna bestyrka ett sådant antagande. Inventeringarna lämnade följande resultat:

347¶Inventeringen n n n

per den „ ii „ ii „ 11

n „

30 juni 30 september 3 1 december 31 mars 30

Juni 31 augusti

1917 ,, „ 1918 n „

8 6 7 1 426 kbm löst mått 9 8 0 8 247 „ „ „ 8 847 566 ,, „ „ 10 649 520 „ „ „ 12 5 1 6 3 7 4

17 551 661

n „

n ,,

I dessa siffror ingick icke bränslekommissionens vedlager, som deklarerades särskilt. A t t brister i inventeringsresultatet för mars månad 1917 förefunnos synes framgå vid en jämförelse av inventeringssiffrorna, om man tager i betraktande dels att höst- och vintertiden 1 9 1 7 — 1 8 så gott som all lämplig arbetskraft togs i anspråk för statens vedhuggningar, dels konsumtionen under tiderna mellan inventeringarna. — Anledningen till den stora ökningen från den 30 juni 1918 till den 31 augusti samma år torde vara att finna i de förändrade bestämmelserna beträffande deklarationsskyldigheten. Utan att överdriva torde man kunna våga det påståendet, att vedlagret i mars 1917 i stället för beräknade 7 miljoner kubikmeter uppgick till omkring dubbelt så mycket. Erfarenheten har därjämte bestyrkt, att kolinventariet vid berörda tidp u n k t var avsevärt större än det deklarerade. Härtill kom att kolimporten, som våren 1917 så gott som avstannat, snart nog i viss omfattning — visserligen med högre priser — åter kom i gång, ehuru man under krigsåren ej kunde våga hoppas på någon varaktig förbättring. Vilken inverkan den omständigheten, att förefintliga lager av kol och ved torde hava varit väsentligt större än som uppgivits, hade på det ekonomiska resultatet av kommissionens verksamhet skall sedermera beröras. Först må emellertid omnämnas en annan omständighet, som vid avvecklingen av rörelsen kom att bliva av största betydelse, nämligen vedavverkningarnas fördelning i landet. Särskilt efter det förslaget om den civila tjänsteplikten fallit, fanns det ingen möjlighet att enbart inom mellersta och södra Sverige uttaga den eftersträvade vedmängden å 33 miljoner kubikmeter löst mått. Då man vidare icke hade rätt att räkna med, att faran för bränslebrist skulle vara avvärjd redan med ett års avverkningar, kunde det icke ifrågakomma att redan första året uttaga all lämplig vedskog i de södra landsdelarna. Med den utsträckning avverkningarna för kommissionens räkning därstädes erhöllo beräknades, att de för vedavverkning lämpliga sortimenten skulle varit slut på 3 ä 4 år. Även ur synpunkten av tillgång på arbetskraft synes det från alla håll vara erkänt, att kommissionen drog till sig så mycket arbetskraft, som utan synnerlig våda kunde undandragas jordbruket och industrien i södra delarna av landet. Vedavverkningarna i södra och mellersta Sverige hade således icke skä-

ligen kunnat göras större än som skedde. Kommissionen nödgades därför förlägga en stor del av avverkningarna till Norrland, där riklig tillgång på såväl lämplig skog som arbetskraft förefanns. Med då rådande järnvägs- och sjöfrakter var en dylik anskaffning långt ifrån så avskräckande, som den efteråt tedde sig. Så kunde under hela år 1917 ved fraktas från Jämtlands och Västernorrlands län till Stockholm för ett pris, som icke översteg den medelfraktkostnad, som då belastade tillförseln från södra Sverige. I varje fall voro svårigheterna icke av sådan beskaffenhet, att de borde hindra fyllandet därifrån av vad som vid denna tid ansågs som ett oavvisligt behov. — I hela landet skedde vedanskaffningen efter två huvudlinjer: dels genom egna avverkningar och dels genom frivilliga överenskommelser med enskilda. I enlighet med inom riksdagen uttalade önskemål föredrogs den senare utvägen, för vilken stora möjligheter öppnades genom de av riksvärderingsnämnden fastställda höga rotpriserna å ved. Särskilt var detta fallet i Norrland, varför betydande leveranskontrakt avslutades därstädes. Detta förhållande blev av betydelse, då kommissionen i slutet av år 1917 kunde förutse, att behovet skulle bliva mindre än som beräknats. Härvid minskades utsyningarna omedelbart, så att de egna avverkningarna kunde inskränkas i januari 1 9 1 8 . Däremot kunde de kontrakterade leveranserna icke stoppas, vilket bidrog att uppbringa vedinventariet i Norrland till en i den nyinträdda situationen icke önskvärd omfattning. Bränslekommissionen har av den såsom erforderlig beräknade vedkvantiteten 33 miljoner kubikmeter endast anskaffat c:a 23 miljoner kubikmeter. Förefintligheten av stora enskilda lager av kol och ved har varit av genomgripande betydelse för det ekonomiska resultatet av bränslekommissionens verksamhet. Nämnda förhållande hade visserligen omedelbart endast den verkan, att försäljningen av kommissionens ved måste uppskjutas till en senare tidpunkt än som från början avsetts. Men detta uppskov hade i sin tur synnerligen svåra följder. A ena sidan medförde den långvariga lagringen en stark ökning av omkostnaderna, å andra sidan blev det på grund av inträffat prisfall å bränsle icke möjligt att vid vedens försäljning uppnå ett sådant pris, att det täckte de ursprungligen beräknade produktionskostnaderna. Vad beträffar ökningen av de direkta utgifterna, vilka på grund av det stora lagret i Norrland blevo särskilt stora, är först och främst att märka, att den ved, som icke kunde omedelbart försäljas, i stor utsträckning måste uppläggas vid järnvägsstationer och andra lastageplatser. E n sådan uppläggning medförde betydande omkostnader för hyra, försäkring, omlagring m. m. Därtill kom, att den sålunda upplagda veden så småningom genom hopsjunkning o. dyl. minskades till kvantiteten samt försämrades till kvaliteten. Med hänsyn till svårigheten att anskaffa

lämpliga upplagsplatser och för undvikande av alltför höga lagringskostnader måste stora partier av den avverkade veden kvarligga å avverkningsplatserna. Då sedermera körpriserna stego otroligt i höjden, blev framforslingen av den i skogen kvarliggande veden betydligt dyrare än om den kunnat äga rum å beräknad tid. De ständiga stegringarna av järnvägs- och sjöfrakter medförde vidare betydande förluster för kommissionen, ett förhållande som åtminstone vid ett tillfälle påpekats av riksdagen. Det visade sig icke möjligt att helt och hållet uttaga de stegrade fraktkostnaderna genom högre vedpris. Kommissionen sökte visserligen i juni 1918, men i stort sett utan framgång, höja vedpriset med belopp, som motsvarade fraktförhöjningarna. Kommissionens största avnämare voro kommunerna resp. livsmedelsnämnderna. Med dessa sökte kommissionen i god tid före leveranserna träffa avtal för att med ledning därav kunna vidtaga dispositioner beträffande vedlagren till övriga konsumenter. Under sådana leveranser inträffande fraktförhöjningar drabbade kommissionen, då det icke lät sig göra att i avtalen inrycka reservationer för fraktförhöjningar, emedan kommunerna omedelbart efter avtalet med kommissionen avtalade leveranser till sina kunder. Med livsmedelsnämndernas indragning nödgades kommissionen övertaga det direkta arbetet med kommunernas förseende med ved. Härför O

måste bibehållas stor personal, vilken under avvecklingsåren — liksom den för kommissionen i övrigt nödvändiga personalen — drog kostnader. För bedrivande av bränslekommissionens verksamhet har riksdagen, såsom förut nämnts, i rörelsekapital anvisat sammanlagt 180 miljoner kr. Det sålunda av riksdagen anvisade rörelsekapitalet var emellertid icke tillfyllest, utan måste vid vedinköpen kreditsystem i stor omfattning användas. Detta skedde genom utställande av på aktiebolaget Statsbränsle dragna anvisningar och växlar. P å så sätt erhöllos ytterligare tillhopa 280 miljoner kr., vilket senare rörelsekapital efter hand återbetalats med ränta — nära 9-5 miljoner kr. En del av dessa räntekostnader voro beräknade vid bestämmande av det ursprungliga försäljningspriset å kommissionens ved. För att erhålla en fullständig överblick av vilka kostnader, som drabbat statsverket genom, bränslekommissionens verksamhet, bör erinras om det vid urtima riksdagen 1918 till täckande av vissa beräknade förluster å kortved under regleringsperioden 1918 — 1 9 1 9 beviljade anslaget, varav uttogos omkring 11 miljoner kr. I själva verket har rörelsekapitalet uppgått till högre belopp därigenom, att till kapitalbeloppet kvartalsvis lagts ränta. Av dessa medel har bränslekommissionen med influtna inkomstbelopp

återgäldat dels nyssberörda 280 miljoner kr. med därå löpande ränta, dels ock intill den 1 maj 1922 å det av riksdagen anvisade rörelsekapitalet 82 miljoner kr., alltså sammanlagt 362 miljoner kr. De utgifter, som under kristiden bestritts av bränslekommissionen och som täckts eller skola täckas av statsmedel, uppgå till sammanlagt c:a 130 miljoner kr. Huru detta belopp bokföringsmässigt uppkommit framgår av kommissionens bokslut och överrevisorernas däröver avgivna berättelser, vilka föreligga i tryck. Det torde dock icke sakna intresse att ur vissa andra synpunkter ingå på kommissionens slutresultat i ekonomiskt avseende. Dessa synpunkter äro dels de ränteberäknings- och täckningsmetoder som tillämpats, dels de faktorer, som på grund av statsmakternas beslut, till viss del inverkat på förlustsiftrans storlek och över vilka kommissionen ej haft att råda. Bränslekommissionen kan i sin verksamhet jämföras med ett statens affärsdrivande verk, visserligen av tillfällig natur, men dock med en motsvarande uppgift och karaktär. Hittills har i statsförvaltningen ej tilllämpats förlagsränteberäkning, utan de medel, som riksdagen anvisat de affärsdrivande verken, hava av dessa disponerats utan föreskrift om räntegottgörelse till statsverket. Så har emellertid ej varit förhållandet beträffande bränslekommissionen, som i stället kommit att belastas med mycket stora räntor å det av riksdagen beviljade rörelsekapitalet. Med denna stora räntekostnadspost hade kommissionen från början ej anledning att räkna. Frågan, huruvida ränta å det av riksdagen beviljade rörelsekapitalet skulle erläggas eller icke, lämnades av riksdagen till en början öppen. Sedermera bestämde Kungl. Maj:t emellertid, i samband med omordnande av kommissionskrediterna, att bränslekommissionen å hela rörelsekapitalet skulle gälda högsta gällande kreditivränta. Genom att denna åtgärd fick retroaktiv verkan kom räntebeloppen att bliva särskilt stora. Ränteomkostnaderna hava till den 1 april 1922 stigit till ett belopp av icke mindre än cirka 37 miljoner kr. Beträffande de metoder, som kommit till tillämpning, då det gällt att täcka uppkomna regleringsförluster, erbjuda folkhushållningskommissionen och bränslekommissionen två motsatta exempel. I det förra fallet hava dessa successivt täckts genom särskilda riksstatsanslag i prisreglerande syfte, så däremot ej beträffande bränslekommissionen, där i stället förlusten årligen balanserats tills rörelsen helt eller i varje fall i det allra närmaste avvecklats. A t t denna senare täckningsprincip skall medföra ökade ränteutgifter och giva ett skenbart ofantligt mycket sämre resultat ligger i öppen dag. Till viss del täcktes, som ovan nämnts, bränslekommissionens kostnader å kortveden, men kommissionens förluster å hushållsved överhuvud hava icke undan för undan täckts, ehuru därtill skäl förelegat, då det ganska snart visade sig, att de första beräkningarna att affären skulle bära sig icke kunde genomföras. Förlusten å hushållsved ingår sålunda i den summa som icke kan återbetalas.

351¶Om med avseende å bränslekommissionen tillämpats samma ränteberäkningsprincip, som i övrigt under liknande förhållanden använts inom statsförvaltningen, eller liknande grunder vid täckande av uppkomna förluster, som tillämpades för folkhushållningskommissionen, och alltså räntekostnaderna å det av riksdagen beviljade rörelsekapitalet eller 37 miljoner kr. frånräknas, hava statsverkets utgifter för bränslekommissionen uppgått till c:a 93 miljoner kr. För jämförelses skull må erinras om att i vederbörande överrevisorers berättelse angående granskning av folkhushållningskommissionens förvaltning och räkenskaper för år 1920 statsverkets utgifter för livsmedelsoch folkhushållningskommissionerna uppgivits ^ a r a över 189-1 miljoner kr., varav ränteutgifterna, enligt uppgift av folkhushållningskommissionen, uppgå till c:a 17 miljoner kr. Om man alltså kan fastslå att statsverkets utgifter för bränslekommissionen — räntekostnader å förlagskapitalet frånräknade — uppgå till sammanlagt c:a 93 miljoner kr., kan emellertid icke hela detta belopp betecknas som driftsförlust, enär däri ingå åtskilliga kostnader, som tillkommit på grund av kommissionen lämnade direktiv eller varit beroende på förhållanden, varöver kommissionen ej haft att råda. Då emellertid dessa åtgärder ej med visshet låta sig beräkna i penningar, kan endast antydningsvis angivas mycket approximativa tal, vilka dock otvivelaktigt visa, att kommissionens verkliga driftsförlust betydligt understiger vad man i allmänhet är böjd att tro. Over 20 miljoner kr. utgöra sålunda regleringsförluster på ved, som jämlikt Kungl. Maj:ts föreskrifter försålts till priser understigande anskaffningskostnaderna (kortveden). Stora förluster hava vidare uppkommit genom det av riksvärderingsnämnden fastställda höga rotpriset, emedan veden i huvudsak på grund härav kom att ställa sig så dyr, att självkostnadspriset icke kunde uttagas i öppna marknaden ens under det första försäljningsåret. Möjligen hade de ökade kostnaderna genom tvångsprissättning k u n n a t övervältas från staten-producenten till konsumenterna. E t t sådant förfarande kom även — i mycket begränsad omfattning — till tillämpning. Vid behandling i riksdagen av prissättningen å kommissionens ved under avvecklingstiden avstyrktes emellertid ett fortsättande på denna väg. Genom riksdagens bifall till kommissionens förslag beträffande en affärsmässig avveckling av kommissionen blev möjligheten av tvångsåtgärder avkopplad. Därmed blev det också klart, att statsverket skulle bära förlusterna. — Overrevisorerna hava i sin berättelse över verksamhetsåret 1 9 2 0 — 1 9 2 1 ansett, att det höga och för hela riket gällande lika rotvärdet i främsta rummet varit orsak till den uppkomna förlusten. Kungl. Majrts direktiv att till förhindrande av arbetslöshet i Jämtland avverka 230 000 kbm. ved samt av Kungl. Maj:t anbefallda försälj-

ningsförbud på grund av befarad brist på hushållsbränsle under bränslekrisen våren 1920 vållade vidare miljonförluster. Till belysande av kommissionens omsättning må meddelas ningssummorna å av kommissionen försåld ved. Dessa utgöra Bokföringsåret 1917 — 18 „ 1 9 1 8 — 19 „ 1919—20 „ 1920 — 21 „ 1 9 2 1 — 22

försälj-

kr. 76 102 667 „ 129 2 1 8 552 „ 80 919 4 2 8 „ 4 8 0 8 0 640 „ 2 932 181 Summa kr. 337 2 5 3 4 6 8 .

F r å g a r man sig, om det icke skulle varit möjligt att så begränsa omkostnaderna, att veden utan att orsaka förlust för staten kunnat säljas till ett pris, som möjliggjort konkurrens med enskilda, som anskaffat ved före eller efter den tid, då avverkningarna för statens räkning ägde rum, måste en sådan fråga säkerligen besvaras nekande. Det ligger i sakens natur, att en avverkning, verkställd vid en sådan tidpunkt och under så ogynnsamma förhållanden som den av bränslekommissionen bedrivna, måste draga betydligt större omkostnader än som normalt äro förenade med den privata vedproduktionen. Härmed är dock icke sagt, att det över huvud icke skulle låtit sig göra att nedbringa kostnaderna och därigenom också förlusten för staten. Tvärtom ligger det nära till hands att peka på särskilt en utväg, vilkens anlitande otvivelaktigt skulle hava medfört betydande inskränkningar i kommissionens utgifter för vedens anskaffande. I fråga om denna utväg gäller emellertid, att det icke stod i kommissionens makt att anlita densamma. Bestämmanderätten tillkom där ett annat statsorgan. Med det nyss anförda syftas på den möjlighet, som förefanns för riksvärderingsnämnden att i taxan för den ved, som av kommissionen togs i anspråk, fastställa ett lägre rotvärdepris än det, som blev av nämnden bestämt. Om nämnden godtagit det förslag till taxebestämmelser, som avgavs av kommissionen, hade kommissionens utgifter minskats med ett belopp troligen icke understigande 30 miljoner kr. I detta sammanhang må beträffande trätuggarinköpet erinras om, att de beräkningar rörande avfallets tillgodogörande, som föranledde maskinernas inköp, av flera skäl icke kunde genomföras. De avsevärda kostnader som i detta syfte nedlades blevo därför i det närmaste utan nytta. De förluster, som drabbat kommissionen genom åtgärder för Stockholms förseende med bränsle, uppgå till omkring 10 miljoner kr. Därest förslaget om civil tjänsteplikt icke blivit av riksdagen förkastat, hade otvivelaktigt förhållandena vid vedanskaffningen gestaltat sig annorlunda. I så fall torde kommissionen hava inriktat sig på att med egna huggningar anskaffa hela den erforderliga vedkvantiteten. Sålunda hade

säkerligen icke alla de frivilliga överenskommelserna om vedleveranser kommit till stånd och kommissionen därigenom beretts större möjlighet att vid förändrad bränslesituation begränsa avverkningarna. Möjligen hade en indirekt fördel med antagande av lagförslaget om civil tjänsteplikt vunnits därigenom, att den lokala kunskapen om bränsletillgångarna och behovet fått göra sig mera gällande och därigenom en ytterligare begränsning av vedanskaffningen särskilt i Norrland ernåtts. Dessutom hade andra principer kommit till användning vid huggningsprisernas fastställande. Hava bränslekommissionens åtgärder i mångt och mycket på grund av omständigheternas makt kommit att te sig såsom allt för omfattande, har dock den fördelen vunnits, att landet så länge kriget och dess första efterverkningar varade stod relativt oberoende av tillförseln av utländska kolbränslen, vilken omständighet ur flera synpunkter sett torde hava varit av värde. Under tiden för den största bristen på livsmedel här i landet kunde sålunda exempelvis till Danmark levereras ved, varemot i utbyte erhöllos avsevärda kvantiteter smör och andra livsmedel. Även vid övriga förhandlingar med främmande makter om tillförsel, till landet av livsmedel och andra nödvändighetsvaror torde den förefintliga vedreserven hava spelat viss gynnsam roll. På kommissionens kreditsida få även skrivas gallringarna i skogarna, vilka enligt skogsvårdsstyrelsernas egna uttalanden i de flesta fall haft god inverkan på skogskapitalet i landet.

Bränslekommissionen.

•>•)

Statens offentliga utredningar 1922. Systematisk

förteckning.

(Siffrorna inom parentes hänvisa till den kronologiska förteckningen för januari T mars 1922. Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen från och med april 1922.)

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Förberedande utkast till strafflag. Förmögenhetsbrotten. Betänkande angående statens övertagande av förädlingsverksamheten beträffande avkastningen han 2. (17) . ., statens skogar. (28) Lekmannaelementets användande inom civilprocessen. (25) Betänkande rörande internering av återfallsförbrytare. Industri. (26) Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. [4] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. (10) Handel och sjöfart. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1] Betänkande rörande lönereglering vid lots- och fyrKommunalförvaltning. staten. (20) Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. (3) ' • Kommunikationsväsen. Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande, i. (1 ) Betänkande om ostkustbanan. (18) Bilaga till d:o. (16) Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) _ Statens och kommunernas finansväsen. Ostkustbanekommitténs promemoria med anledning av järnvägsstyrelsens yttrande. (27) Betänkande angående tillverkning och beskattning av Järnvägsstyrelsens erinringar med anledning av ostmaltdrycker. (11) kustbanekommitténs promemoria. (31) Utlåtande angående kontrollen over sockertillverk- Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den in ningen. (13) • . april och 5 maj 1922. [3] Tull- och traktatkommittens utredningar och netankanden. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd mot s. k. valutaBank-, kredit- och penningväsen. dumping. .34) . Utredning angående ett svensk statslotten. (24) Politi. Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Skolkommissionens betänkande. 1:1—3. Grunder fori Socialpolitik, en ny läroverksorganisation. (33) 2. Historiska Över-I Utredning och förslag angående vården av blinda. (30) sikter m. m. (29) 3. Statistiska utredningar. (32) 1, Byggnadsarbetarsakkunnigas bet. 2. ArbetsstatistiF Arbetsstatistisk 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) . . . ,„. undersökning rör. husbyggnadsverksa csamheten. [2] Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. bibhoteket.(/) i Betänkande angående Chalmerska institutets omorganisation. (12) Hälso- och sjukvård. Ortnamnen i Värmlands län. 7. (22) . I Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning I och organisation i Skåne. [5] , • \ Utredning angående statsunderstöd för idrottens tramBetänkande med förslag till lag angående kulturminnes-1 vård. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. 1-orslagj Allmänt näringsväsen. och motiv. [12] . , I Betänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang Högskolornas löneregleringskommittes betan k armen.. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter.l 1 till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (6) *•„_.„'••', [13] Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Forslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel Försvarsväsen. m. m. [91 , . . Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigs- Utredning rörande understöd åt änkor efter manskaps åren. [14] vid armén och marinen. (9)o ' Betänkande angående officerskarens vid flottan ickry-S Fast egendom. Jordbruk med binäringar. tering och utbildning. (14) | Betänkande angående förvaltningen av kronans jord- Tillägg till betänkande beträffande förradsverksamneten| bruksdomäner. (2) vid marinen. [6] Jordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag angående rätt att förvärva och besitta fast egendom. (8) Utrikes ärenden.** Internationell rätt. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [/[ Om lappskattelandsinstitutet. [10]

Sthlm 1922, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.