Utlåtande i valutafrågan
Ur KB:s samlingar
Digitaliserad år 2016
--r rgp; r"vrirväv ,..,
VIII i
Tull- ochtraktatkommittên;ütredningaroéh
fbAet-änkåndeh
UTLÅTANDE
I .
VALUTAFRÄGAN:
sro CKHOLM 1922 ISAAC MARCUS BOKTR-AKTIEBOLAG
och VIII
Tull- och traktatkommitiéns utredningar betänkanden
UTLÅTANDE
I
VALUTAFRÄGAN
STOCKHOLM /922 llllllllllllllllllllllllllllllllllll AG
HLL KUNUNCJrICN.
Emigt ett till tull- och traktatk01n1nitté11 överlämnat utdrag av statsrâdsprotokoll över handelsärenden den 2 december 1921 har Eders Kungl. Maj:t uppdragit åt k0n1n1itté11,bla11c1 annat, att efter verkställd utredning
avgiva utlåtande, huruvida i imvarande situation, med hänsyn tagen till samtliga på frågan inverkande faktorer, hittills icke prövade statliga åtgärder något slag exempelvis sådana falla inom importregle-
av - som ringens eller den allmänna valuta- och penningpolitikens områden
lämpligen må kunna vidtagas för att till skydd för svensk industri tillfälligt begränsa varutillförseln från utlandet eller eljest stärka industriens ställning på hemmamarknaden, ävensom, därest så skulle befinnas vara fallet, avgiva förslag i ämnet.
Det sålunda åt kommittén lämnade uppdraget är till sin natur synnerligen vidsträckt och innefattar verkställandet utredningar rörande en
av mångfald olika frågor.
En ställning för sig intager emellertid den i de givna direktiven särskilt omnämnda frågan åtgärder på valuta- och penningpolitikens område,
om så till vida denna har långt vidare syftning än de övriga frågor,
som en vilka kunna tänkas här komma under övervägande. De åtgärder av an-
än penningpolitisk art, vilka skulle kunna ifrågakomma, synas på nan grund sakens natur i väsentlig mån böra taga sikte på annat än
av ögonblickets svårighetter, och deras legentliga syfte bör vara att bereda stöd ocl1 hjälp åt i närvarande depressionstid särskilt hårt tryckta näringsgrenar samt att till viss grad tjänstgöra i striden mot
en som vapen den omfattande arbetslösheten. Valutapolitiken däremot kan utan allvarlig olägenhet behandlas enbart med tanke på stundens läge. Den har att giva uttryck för strävanden, böra målmedvetet fullföljas oavsett
som konjunkturernas utveckling i ena eller andra riktningen. Detta utesluter naturligtvis icke, att alla åtgärder, som kunna vara ägnade att återinföra stadga i pcnningväsendet, måste tillmätas en mycket stor betydelse också för avhjälpande av det närvarande lägets svårigheter, vilka icke minst bottna i pemiingvärdets och de utländska växelkursernas bristande stabilitet. Men det medför, att hithörande frågor måste betraktas från två synpunkter.
Med hänsyn till den särskilda ställning, som alltså de valuta- och penningpolitiska spörsmålen intaga i det komplex av frågor, till vilkas undersökande statsrådsprotokollet av den 2 december 1921 ger anledning, har let synts kommittén ändamålsenligt att utbryta desamma och däröver avgiva ett fristående utlåtande. Detta synes så mycket hellre böra som, enligt kommitténs åsikt, skäl tala för ett snabbt framläggande
av de resultat, till vilka kommittén härutinnart kommit.
. nalys avdet Inledningsvis torde några ord böra nämnas till belysning av det nuvauuvarande rande ekonomiska lägets allmänna karaktär. En analys detsamma ekonomiska av läget. synes giva vid handen, att två grundföreteelser samverkat till resultatet, nämligen dels en varaktig nedsättning världshushållningens produk-
av tionsförinåga efter världskriget, skärpt genom en av politiska förhållan-
den framkallad allmän osäkerheiskänslzx; och lels förvisso
en - ena-
stående skarpt utpräglad konjunkturrörelse normal typ,
- av mera. en
efter 1919-1920 áirs högkonjunktur inträdd depression, första, ännu
vars
icke avslutade skede har karaktären utomonlentligt svårartad och
av en
långvarig avsättnings- och produktionskris.
l fråga om den förra av dessa företeelser, vilken pa det närmaste
sammanhänger med världskriget och den fred avlöste detsamma, ta-
som
lar sannolikheten för att den kommer att sträcka sina verkningar rätt långt
fram i tiden. Den förödelse, övergått världen är sa ljupgaeirde, att
som
den maste kräva lilng tid för att botas. lilramför allt gäller lotta över-
vinnandet av den oreda i världens valuta- oeh penningförhällanden, vil-
ken framstar de viktigaste bland de kriget oeh skadestånds-
som en av av
politiken framkallade, varaktiga rubbningsfâireteelserna.
mera
Även den berörda sidan läget är största betydelse,
om nu av av och
kanske m. den viktigaste, finnes doek ingen anlcétliiiiig att
0. nu uppe-
hålla sig lärvid, da den icke kan atgärder train ett enskilt lands
genom
sida påiverkas annat än i den man landet är i stånd att medverka
till en
förbättring av världshushällningens organisation.
Vid sidan härav kännetecknas emellertid, framhallits,
som ovan det nuva-
rande läget, blott i vårt land utan ihela världen, depression
av en av mera normal typ, vars övervinnande icke kan väntas taga lika lång tid
i an-
språk som de förut berörda företeelser-na. Det för sáidan lepression
en utmärkande lraget är, särskilt i dess begynnelse, ett allmänt
prisfall,
vilket natnrnödvâindigt medför de allra största
svzirigl1eter för iläriilgs-
livet. .
Det inses lätt, varför ett zllmälzt prisfall nlaste
vt-érka så ödelåiggaiide
pä UKCIIOIIIlSk verksamhet förhållandet
som âir.
Därtill medverkar- vid genomförd
en kredithushallning främst det fak-
tum, att alla añärsmän låntagare få skulder till
oförändrade penning-
belepp, sanltidigt med att deras bruttoinkomster
i penningar nedgä;
men sannolikt tillkomma oekså psykologiska faktorer,
de fallande, priser-nas
tendens att förstöra företagsamhet och initiativlust.
Generellt kan detta allmänt kända förhållande,
1ltt1VCl{aS sa, att tirlevn,
som spelar en mycket stor roll i all ekonomisk
verksamhet, därvid stän-
digt arbetar emot allt vad produktion
oeh handel heter. Produeenten, för
att börja med honom, behöver kanske tre eller
sex månader för att göra sin färdig från det produktionen
vara börjat, men under denna tid ha
priserna fallit, oeh följd därav
som betingar såsom färdig ett
varan lägre pris än vard den kostat
att framställa. Detta måste leda till
produktionensavstannande. Men därmed. .Grosshandlaren,
110g son1 eljest varit villig att övertaga den
varan, när blivit färdig, har å sin
nu sida räknat med prisfall,
samma och om han eljest hade försett
sig med varor för tre månader framåt, så vågar
han nu göra det, emedan även
han då får sälja till lägre pris än den kosta.t honom; i den mån
varan han tvingas att köpa, gör han emellertid själv motsvarande förlust. Och detsamma sig för detaljhandlaren. Konsumenterna slutligen
upprepar zivhålla sig också i det lä11gsta fran att köpa, när de räkna med fortsatt prisfall. Det är alltid mängd som man kan förse sig med en tid
en varor innan de just behövas och man å andra. sidan kan dröja över den
som normala tidpunkten med att skaffa genom att exempelvis slita det man har något hårdare än vanligt. Detta blir oundgängligen följden vid väntan 1151fortsatt prisfall, vilket också skulle kunna uttryckas så, att lagringen hos konsumenterna själva minskas. Och om man vill sluta ringen, kan till sist påpeka, att även producenterna äro konsumenter eller
man efterfrågare av rfnraror och arbetskraft samt att de gent emot dessa bedriva den återhållsamhet eller köpstrejk, som är karaktäristisk för alla tider av starkt prisfall. Härigenom uppkomma. då alla de kända följderna: arbetslösheten, de fallande aktiekurserna, betalningsinställel-
serna. m. m.
lntet av detta skulle göra sig gällande med tillnåirinelsevis den styrka. vi varit i tillfälle att under senaste tiden bevittna, om prisfallet tagit något så när måttliga proportioner. 1870-, 80- och början av 90-talen utmärktes ett stadigvarande, långsamt men sällan avbrutet prisfall, men
av detta hindrade icke en stark expansion av det ekonomiska livet, även 0111 detta också då delvis präglades av lepressionens karaktäristiska drag. N ha partipriserna under loppet något över ett år sjunkit med bortåt
u av hälften, och detta blott i Sverige utan i alla länder med någorlunda väl hävdad valuta. Ett universellt prisfall av ens tillnåirinelsevis denna om-. fattning torde sakna motsvarighet i den ekonomiska historien, och det är därför ingen överraskning, att verkningarna. 11a varit så förödande
som fallet faktiskt blivit. Man skulle vara böjd att mera förvåna. sig över den produktioi1 och handel, som kan fortgå under ett dylikt prisfall, än över den som därav ödelägges.
Valuta- insikten 0111 det allmänna prisfallets dominerande betydelse för det
nupnlitike11s varande utomordentligt tryckta affärsiäget måste följdriktigt leda till 111511:prisstnbilisvril1g. den slutsatsen, att ett hejdande därav bör vara huvudsak i arbetet på
en depressionens bekämpande. Lika uppenbart är emellertid, att pris-
en ny stegring av betydligare dimensioner bör med all makt förhindras, ty frånsett de direkta, svårigheter, som hårigenom âsamkas stora samhällsgrup per, kommer på en dylik prisstegring förr eller senare ett bakslag. På inflationen följer enligt all hittillsvarande erfarenhet deflationen,
och under dessa kastningar lider hela samhället samt, ehuru på olika sätt, alla loefolkningslager. Härav framgår, att målet för sund valufapolitik-
en 1261"ram att åstadkomnza största Möjliga stadga i den Lllmäárzlrza prisrörelsen, att förhiinrlrrz stora. svängningar uppåt eller vzedåf.
Det behöver egentligen påpekas, att innebörden härav icke är, att de särskilda och prestationernas priser sinsemellan skulle fast-
varornas lâsas, utan alla dessa priser skulle fortfarande inbördes mer eller mindre variera allt efter det ekonomiska livets otaliga inflytelser. Vad saken gäller är i stället penningens, den allmänna värdemätarens egen stabilitet, sådan denna framträdde före kriget, utan att å ena sidan hindra de särskilda varornas prisförändringar sinsemellan eller andra sidan själv hindras av dessa.
Att en sådan Stabilisering är ett oundgâingligt villkor för åstadkommande av normala förhållanden inom produktion och handel synes kommittén uppenbart. Tydligtvis äro ock alla åtgärder, som i denna riktning kunna vidtagas, ägnade att i hög grad befrämja ordning och god hushållning i den statliga finanspolitiken.
Av betydelse härvid är utvecklingen av prisnivâerna under den senaste: Prisutveck
tiden dels land, dels Förenta Staterna, vilket lingen under
i vårt eget i senare land
senaste tid. blott torde vara det enda, som har effektiv guldvaluta, så att dess prisnivå väsentligen torde angiva guldets egna värdeförändringar, utan ock alltmer kommit att intaga en ledande ställning på det ekonomiska och finansiella området.
Huruvida den amerikanska prisnivån definitivt upphört att falla eller ej, iir en fråga som naturligtvis icke kan med någon säkerhet besvaras, om ock /vissa data kunde anföras till stöd för den uppfattningen, att partipriserna å de varor, som äro upptagna i kända partiprisindiees, i det stora hela skulle nått bottenläget. Förenta Staternas officiella partiprisindex, den av Bureau of Labor utarbetade, sjönk under våren 1921 ned till närheten av siffran 150 1913 års prisnivå betecknad med 100, och kring lenna siffra ha indextalen sedan dess oscillerat. De amerikanska siffrorna för partiprisindex och levnadskostnadsindex lägo också ganska nära, varandra under senare hälften 1921.
av
För Sveriges vidkommande har den sista tidens partiprisindex likaledes att uppvisa en stabilisering. Svensk Handelstidnings partiprisindex visade för månaderna oktober, november och december
1921 samt januari 1922 generalindexsiffmrna 175, 174, 172 och 170, sålunda mycket
en obetydlig förändring under de senaste fyra månaderna, ehuru in i det sista de olika varugruppernas och de olika speciella indextal
varornas Lindergått betydliga variationer i utjämnande riktning, så att sist-
men nämnda indextals spridning kring generalindexsiffran i januari
1922 var vida mindre än ett år tidigare.
Samma utveckling kan däremot annu icke spåras i socialstyrelsens levnadslçostnadsindex.
.hnellertid de anförda förhållandena vid handen, att viss ten-
ge en dens till stabilisering av prisrörelsen gjort sig gällande såväl i det för
världskonjunkturens förlopp för närvarande tongivande landet, Förenta Staterna, i vårt eget land. Denna omständighet, som dock icke inne-
som bär någon garanti för att stabiliseringen skulle kunna av sig själv upprätthållas, underlättar i hög grad vidtagandet eller förberedandet av atgärder, ägnade att spärra möjligheten till större framtida allmänna pris-
svängningar.
Reglering av Då kommittén går att undersöka, vilka valutapolitiska åtgärder.
nu växelkur-
med hänsyn till föreliggande omständigheter kunna vara beserna. genom som nu uppköp av hövliga, torde det först skäl att påpeka, att på ganska många håll
vara utländska inom affärsvärlden förhoppninguu torde ställas på valutapolitiken, vilka valutor eller guld av- den knappast har stora förutesâittliingar att kunna uppfylla. Ett
av styrkes. dessa önskemål hänför sig till faktor, kommittén redan haft till
en som fälle att upptaga till ingående behandling i sitt betänkande om differentialtullar till skydd mot valutatlunnuing. Det gäller nämligen den över värdering den svenska kronan gentemot vissa utländska valutor, som
av verkar såsom importpremiç och exporttull.
Man har sålunda velat göra gällande, att riksbanken borde genom uppköp utländska valutor kunna minska efterfrågan å svenska kronor
av och därigenom avlägsna den för var industri menliga övervärderingeii av svenska kronan i utlandet. Oavsett att det med fog torde kunna ifråga sättas, huruvida verkligen för närvarande en dylik övervärdering före ligger i förhållande till andra valutor än de länders, som åinnu hava eftei kriget fullständigt oordnade penningförhållanden, såsom Tyskland, en del andra centraleuiropeiska länder m. il., och i avseende å vilka varje åtgärd från vår sida i 11tjä11111i11gss3fte torde vara både meningslös och fruktlös, lära dock starka tvivel vara berättigade beträffande möjlig heten att på denna vag uppnå det eftersträvade resultatet. Naturligtvis är det icke uteslutet, att en tillfällig höjning av de utländska växelkursernzi på detta sätt kunde komma att framkallas; men för att den skulle kunnat bliva bestående och först då bleve den till avsedd nytta skulle
- riksbanken nödgas oavbrutet fortsätta med uppköpen eller, med andra ord uttryckt, med utbudet svenska kronor. En viss fara ock oskilj-
av aktigt förknippad med ett sådant tillvägagångssätt. Det inhemska näringslivet skulle berövas en betvdzuide del av det redan nu knappa kapital, som finnes att tillgå, ty i själva verket innebär uppköp utländska
av valutor ingenting annat än kreditgivning till utlandet. Därjämtc
en skulle latt nog inträffa, att, så som redan skett i del länder, det for-
en cerade utbudet den valutan droge med sig inflation och
av egna en ny verklig valutaförsämring i släptågu På detta sätt bleve olägenheterna för affärslivet av åtgärden säkerligen större än de motsedda fördelarna.
En annan tanke som framförts i syfte är, att riksbanken skulle
samma genom guldinköp motverka den förmenta övernoteringeii i utlandet
av
svenska kronor. Även här gäller, att verkan ä valutanoteringarna a.v ett guldköp, stode i rimligt förhållande till landets överskott av ut-
som ländsk valuta och därför icke kunde göras synnerligen omfattande, sannolikt icke skulle bliva varaktig natur. Och fråga. är, om icke den på-
av mera stadda över-värderingen, väl, den förefinnes, i rätt hög grad torde
som om vila nå. psykologiska faktorer, skulle ökas än minskas, därest den
snarare svenska valutans guldtäckniilg :avsevärt höjdes.
Till frågan ökning landets gnldtillgáing skall komm it-
om av ten i annat sammanhang aterk1ni11a. Här mä endast konsta-
senare teras, att, angivna skäl, valntapolitik i den antydda rikt
av ovan en ningen mäste förenad med ltlll;3,21 risker, och tanken nä en sådan
anses bör fördenskull bestämt avvisas.
Kommittén är sålunda, sasom redan förut framhallits, av den meningen, att den enda lämpliga planen för det svenska penningvâiseiidets ordnande, är sadan, syftar till att i möjligaste man återställa den svenska
en som kronans värdekonstans eller, med andra 0rd, fast köpkraft för den
en svenska kronan gentemot varor och prestationer.
.E11 fullständig stabilisering den allmänna prisnivån kan sannolikt Medel att
av
materiell åstadkomma intet pemiingvåiseiide uppfjrlla, som är bundet vid en yttre
prisstabili-
såidan exempelvis guldet. Det mäste nämligen erbjuda de stör- sering. norm, som sta svarigrheter att förhindra guldet sasom självt en vara att fluktuera i värde i förhallandié till övriga varav följer, att dessa senare varors
varor, priser, uttryckt-a i guld, förete växlingar icke blott för sig utan alla
var tillsammans. Tid efter annan har det därför varit på tal att skapa en fri valutan Lliskontopolitiken kunde häll-as vid oföränderlig
som genom könkraft gentemot varorna.
Kommittén är emellertid den bestämda uppfzittiiingeii, att svårig-
av heterna för genomförande ett lylikt penningväseiicle äro så stora, att
av i längden inga egentliga utsikter finnas till framgåing för dessa sig själva högst berättigade strävanden. All hittillsvairainde erfarenhet visar,
att, trots att de vid en yttre norm bundna valutorna alltid undergâtt vissa värdeilnktnzitionei- uppat och nedåt gentemot varorna, deras förmåga att skapa prisstabilitet dock varit ojämförligt större än fallet varit med fria valutor. Till och med under nuvarande abnorma förhållanden, då växling2ii11a i guldets köpkraft varit manga gånger större än någonsin tidigare, har en ren guldvaluta, sådan som lollarn, likväl i stort sett visat sig i stand att hejda prisstegringen betydligt bättre än de olika fria
valutorna. Även med den bästa vilja att låta fri valuta tjäna prisstabili-
en seringens stora. uppgift är det därför sannolikt, att den kommer att avlägsna pemiingiøáiseiiclet lâilgt mer från detta mäl än vad fallet är med
en på materiell grundval byggd valuta.
Vid valet av vttre norm har pä vissa häll inom affärsvärlden den tan-
ken bragts på tal, att åtminstone tills Vidare icke skulle söka sig till-
man baka till vår valutas gamla, ännu lagligen gällande grundval, guldet, utan i stället anknyta till någon utländsk valuta. Härvid skulle det gälla någon valuta, icke själv stode på guldmyntfotens grund, ty så snart
s0m guldet väljes till vårdemätare, följer därav omedelbart ett fast förhål-
lande till alla andra guldvalutor.
Det har därvid varit pund sterling, haft i tankarna, och detta
som man naturligt hänsyn till våra intima handelsförbindelser med England
nog av och särskilt exportindustriernas intresse fasta kurser i kronor för vad
av de sälja i pund sterling. Den pundkurs, därvid skulle ha fixerats,
som är i detta sammanhang mindre intresse; meningarna ha på denna
av punkt gått ganska mycket isär. Själva tanken torde emellertid trots de antydda fördelarna icke förtjäna understöd. Pund sterling är nämligen Själv pappersvaluta, växlingar gentemot andra valutor och när-
en vars mast gentemot guldet icke på förhand låta sig bestämmas. Genom att binda sig vid dylik skulle följaktligen komma i ett på för-
en norm man hand obestämbart förhållande till vad som i alla länder torde betraktas såsom den enda definitiva lösningen av penningväseiidets nuvarande oordning, nämligen guldmyntfoten. Vidare Itillkommer såsom minst lika viktigt, att själva genomförbarheten detta program erbjuder stora
av svårigheter. För skapande fasta förhållanden mellan olika guldvalu-
av tor har man nämligen sedan gammalt beprövade medel; men de enklare bland dessa medel äro icke användbara för att hålla pappersvalutor i
ett fixt inbördes förhållande. Härtill skulle fordras ett ganska invecklat system av kreditoperationer, exempelvis sådant som det England och Amerika sinsemellan endast med stor svårighet tillämpade under världskriget och vårt land saknar erfarenhet. Ett inslående på
varav nu antydda vägar kan följaktligen icke tillstyrkas.
Kommittén är fastmer rlen enhälliga mening, att den enda lyckliga
av lösningen det svenska penningvåiisendets svårigheter utgör åter-
av gång till guldmyntfot.
Guldmynt- Guldinyntfotens stora betydelse i och för sig ligger framför allt däri, fotens för- att
man genom densamma erhåller en norm för penningvåsendet, som delar. verkar automatiskt i riktning att åstadkomma god penningpolitik.
en Denna verkan har guldmyntfoten fått i tilltagande grad den redan
genom långvariga och förvånande enhetliga erfarenhet, förvärvats på dess
som område, bland annat ifråga diskontopolitikens effektivitet såsom
om medel för penningvärdets reglering, medan dennas verkan i sådant hånseende under fri valuta visat sig föremål för mycket delade
en vara meningar. Guldmyntfoten medför vidare, att de svårigheter, vid
som pappersmyntfot följa över- och undervårderiiig olika valutor, sig
av av av Själva försvinna, när det gäller de olika guldvalutorna. sinsemellan. Det
torde kunna tilläggas, att guldmyntfoten därjämte med all säkerhet V81-
att skydda valutan mot de påfrestningar, för Vilka kar som en barriär för den bliva utsatt mindre välbetänkta statsfinansiella åtgärder.
kan genom Risken för inflationistisk finanspolitik sålunda avsevärt mindre
en synes vid guldmyntfot än vid pappersmyntfot.
En återgång till guldmyntfoten för Sveriges del skulle låta den sven-
ska kronans köpkraft fluktuera i full överensstämmelse med guldets egen
köpkraft; och guldets värde följer i allt väsentligt den amerikanska
nu dollarn, då Förenta Staterna väl för närvarande är det enda. land vars
valuta är fast knuten till guldet. Vad fullständig återgång till guld-
en myntfoten för närvarande skulle innebära alltså till början intet
vore en annat än att binda den svenska. kronans värde vid dollarns. I den man
även andra länder överginge till guldmyntfot, skulle förbindelsen med dol-
larn visserligen upphöra eller försvagas, guldvärdet bleve då
ens men i allt mindre grad bestämt enbart den amerikanska DOI111lII§IDOiltilKOIi
av 00h därmed även mer stabilt.
Det gäller alltså att undersöka, under vilken form dylik fitergång
nu en lättast och fördelaktigast bör försiggå, ävensom vilka förutsättningar
böra för handen, för att ett beslut lärom utan fara. ich utan allsom vara VHYSRIILIIIaIIE olägenheter skall kunna sättas i verket.
Det viktigaste momentet vid guldmyntfotens âiterinförande är Etväga- för
Sättet bringandet fria guldrörelser gent emot utlandet, vilket förutsätter dels für Svergfmg
av
till guldatt guld vid anfordran utlämnas och mot-tages riksbanken, dels att
av myntfot. guldexporten frigives. Att införa guldmyntfot utan fri guldexport
en synes tämligen meningslöst, särskilt i ett land som Sverige, där någon
cirkulation guldmynt tidigare förekommit.
av
En guldutväxling på basis av myntlagens guldpris, 2,480 kr. per kg rent
guld, skulle emellertid knappast kunna försiggä, så länge befin-
man ner sig i närheten parikursen på dollar 3.73kI.. Sedan början av de-
av 0Pn1le1- 1921 har dollarknrsen ställt sig sfilunrla:
28 fl/
, 12
.3/ ,_10/
v12 /1-2
12 1/1.
19/ 24/
/12, v2
,1
1:2 w
1 i;
E lt
1 1
1.:/ I
/L ,i
13/ .25
Från senare delen december har kursen på dollar allt-så hållit sig av
förvånande jämnt vid nivå ungefär 4.02,under sista tiden en av 0. m.
läPIIIIdPY, d. v. 4 å S prooent över pari. Denna kurs ligger nêirnlare, pari
än vad fallet någonsin .varit sedan 1919, ehuru något högre sommaren än
att tillåta det gamla guldpriset. Skall fri guldinlösning riksbanen av
kens sedlar omedelbart medgivas, kan det sannolikt icke till ske annat än
ett pris överenssøtämmztnde med lollarkursen, vilket vid kurs 4 kr. en av
motsvarar ungefär 2,660 kr. kg rent guld. per
För den händelse zilltså att beslut fattades stadtelinlösningcans om åter-
upptaganth- och frigivailde gnldexporten vid tidpunkt, då len av en sven-
ska kronan ännu uppnått det gamla. parit, det ligga till synes narin-ast
hands att konlbinerzt lotta. med bestämmelse ett högsta pris en 0n1 på
guld, vilket i så fall borde sättas vid eller föga över det vid övergångs-
tillfället gällande guldpriset, beråiknat på grundval dollarkursen. av Da
man som nedre gräns givetvis skulle fasthålla den gamla parikursen på
guld, vore guldpriset i svenska kronor eller den svenska kronans värde i
guld därmed be.gråinsat både uppåt och nedåt samt detta inom en, som
man finge antaga, ganska trång marginal.
En följd detta system att bleve tillfälle av vore, man i att återgå till en, visserligen blott partiell, guldmyntfot, även ifall vår valuta befunne sig
under pari vid den lämplig ansedda tiden för som övergången, och detta
utan att behöva företaga någon definitiv nedskrivning av den svenska
kronan gwxntemot guld, något enligt kommitténs som mening vore åten gärd med allvarliga konsekvenser, särskilt för råttsuppfattningen. Ge-
nom systemets inneboende elasticitet också vore man i stånd att giva
efter för de påfrestningar, växelkursernas fluktuationer kunde komma att
vålla under den ordningens första nya tid, utan att likväl behöva uppgiva något vad vunnits. av som
Häri ligger emellertid, att betydelsen denna av lösning huvudsakligen
vore att skapa ett övergångsstadiuni till fullt en genomförd guldmyntfot.
En sådan kräver nämligen, att ett fast värdeförhållande till guldet upprätthålles och att sålunda landets valuta icke undergår växlingar i för-
hållande till andra guldmyntfotslånders utan tvärtom bevarar detta för-
hållande konstant. Bestämmelsen om ett högsta pris på guld borde alltså
förutsätta oavlåtlig strävan hos riksbanken en att återföra guldpriset
till dess gamla paritet. På beslut bleve senare då beroende, när f-zcZ-lstän-
lig guldmyøøffot skulle införd. vara
Nliâjligu Av väsentlig vikt är emellertid, att den av kommittén förordade åter-
risker för- gången till guldmyntfoten sker innan rätta tidpunkten inne. knippadt är När-
med guld- mast gäller därvid att undersöka, guldmyntfotens om återställande i vårt nryntfotems land under ø-zuvara-øzøleförhiällarulen lcan an ses förknippat med återin- vara särskilda förande. olägenheter och risker, till vilka i sådant fall tillbörlig hänsyn bör tagas.
Far-hagel ha uttalats för att, Sverige pa hand vidtoge ett så-
om egen
skulle möta att upprätthålla den antagna guldparitedant steg, svarighet
och detta olika skäl. Det har sålunda gjorts gällande, att vår över ten av
guldmyntfoten skulle under vissa förhållanden kunna framkalla gång till
mycket omfattande sugning guld fran Sverige, emedan guldet i så. en av fall utom i Amerika endast hos fritt kunde fås och man då skulle be-
oss
denna. möjlighet för att skaffa sig tillgodohavanden i Amerika. gagna Vart land skulle pa letta sätt utsättas för arbitiageaifärer i stor skala,
och vi skulle härigenoni riskera att ädraga förluster av oberäkneligt
oss omfång. A andra sidan har anförts, att detta resonemang likväl knappast kan
hållbart, då ju den, vilken önskar guld eller zimerikanska tillgodoha anses vanden, äro likvärdiga med guld, blott behöver ga in på vilken va-
som lutamarknad han vill i hela. världen och köpa amerikanska dollarväxlar,
och nagon förändring häri skulle icke komma att inträda genom återställandet guldmyntfotcn i värt land, förutsatt att dollarkursen i
av Stockholm hölles pä niva som guldpriset.
samma
Det har vidare, och pa visst sätt i motsats härtill, uttalats farhågor för att återgång till guldmyntfot för Sveriges del skulle komma att fram-
en kalla efterfråigan pä tillgodohavandeai i Sverige, vilken vore ägnad att
en verka störande pa värt näringsliv i d-en ena eller andra riktningen. Sammanhanget torde härvid följande. I nuvarande läge, då pap
vara persniyntfot råder, kan denna faktor redan göra sig gällande och anses så göra ifraga Schweiz. Särskilt groda och stabila valutor bliva näm-
om ligen efterfrågade för placeringar i detta läge likaväl som vid guld inyntfot. Vid pappçársmyntfot kan följden härav bliva en ökad import av
i det att importen sätter utlänningarna i stånd att förvärva tillvaror, godohavanden i landet, eller, såsom saken också kan uttryckas, den ökade efterfråigzin på landets växlar höjer deras kurs över jämviktsläget, d. v. s.
sänker landets utländska växelkurser, och därför verkar såsom importpremie. Den ifrågavarande faktorn har alltså vid pappersmyntfot snarast tendens att verka prissänkande för ett land med särskilt god valuta. I den män sådan prissänkning får anses inverka skadligt på, den in-
en hemska produktionen, synes alltså här föreligga ett ytterligare skäl för ett dylikt land att ju förr dess hellre avskaffa pappersmyntfoten.
Vid guldmyntfot blir verkan sannolikast den motsatta. De som önska tillgodohavanden i det ifrågavarande landet hava nämligen då en möjlighet, av vilken de sannolikt komma att begagna sig, att förvärva sådana genom att skicka in guld i landet. Det är därför tänkbart, att landets guldkassa starkt växer, såsom förhållandet i varje fall nu är i Förenta Staterna, fara för prisstegring följer lätt en dylik guldinström-
och en av ning. Faran kan möjligen tänkas ökad av själva guldproduktionens fortgång, kräver guldets placering nâgonstädes och kanske fördelaktigast
som
i länder med guldmyntfot, d. v. s. länder, som äro tvungna att köpa erbjudet guld.
För den händelse man vill värja sig emot en dylik fara, torde det emellertid finnas ett medel härem-ot, som i viss mån anknyter till den penningpolitik, Sverige förde under världskriget. Den består i att hålla marginal mellan centralbankens inköpspris på guld och dess försäljningspris därpå. Genom att sänka det förra kan man alltid hindra en för stark gnldinströmning. Den år 1916 införda guldspvärrningspolitiken, vilken grundas på fortfarande gällande lagbestämmelser, innebär en allmän befrielse för riksbanken från skyldigheten att köpa guld, men kunde också 11a konstruerats som en skyldighet för riksbanken att köpa guld till dzet pris under myntlagens pris, den själv ville bestämma, då full över-ensstämmelse skulle ha nåtts med den nu antydda lösningen. Som överg:"u1gslestä.m1i1else kunde en sådan garanti få avsevärd betydelse dels av nu angivet skäl, dels för den händelse vår valuta skulle ha råkat stiga över sitt lagbestämda guldvärde.
Ovisshetexx Om än de nu berörda förhållandena icke torde kunna frånkännas en om guldvär- ganska stor betydelse för bedömande frågan möjligheten och önsk-
av om dets framtida utveckling. värdheten av en snar återgång till guldmyntfoten, så framträder dock som problemets kärnpunkt frågan hur guldvärdet kan komma att ut-
om veckla sig under den närmaste framtiden, ty härav beror, om över huvul taget de framhållna fördelarna guldmyntfotsystemet för när
ovan av varande för vårt land vore att med någon grad av säkerhet förvänta.
Härom kan blott sägas, att, så länge guldets värde liksom nu väsentligen måste anses bero på utvecklingen i Förenta Staterna och den penningpolitik, som därstädes kan komma att föras, så länge måste en stor ovisshet råda på denna punkt, vilket manar till försiktighet i vårt handlande. Som ovan visats, har väl under senaste tiden avgjord tendens
en till Stabilisering av den amerikanska prisnivån och därmed också guld-
av värdet gjort sig gällande, men om varaktigheten av detta tillstånd veta vi intet. Det är fördenskull ingalunda uteslutet, att det för kunde
oss vara förenat med vissa risker att under nuvarande osäkra världslägo ensamma i valutahänseende ställa oss vid Förenta Staternas sida. Det skulle kunna hända, att förhållandena bleve sådana, att ett kvarblivande i en dylik ställning skulle för komma att medföra olägenheter i den
oss grad, att vi kunde finna oss föranlåtna att åter frångå den redan införda guldmyntf-oten, vilket för landets prestige kunde verka oförmånligt.
I vilket fall helst är det tydligt, att såväl den osäkerhet, må Nödvändig. som som heten att vidlåda möjligheten att upprätthålla guldpariteten efter sedan åter-
en handla i sam- gång till guldmyntfot vidtagits, som åtgärdens ovissa effekt i prisstabiliseförstånd med andra länder. rande riktning till följd guldets möjliga värdefluktuationer skulle
av egna väsentligt minskas, om Sverige i denna fråga behövde handla på
egen
samförstånd med andra länder, vilka åga föruthand utan befunne sig i
avlägsen framtid införa effektiv sättningar att liksom vi inom en en
guldvaluta.
fördelen att sålunda flera länder komme att del-
Den påtagligaste av
guldmyntfotens återställande givetvis, att därigetaga i arbetet på vore
marknad skapades för guldet för monetära ändanom vidsträcktare
en
komme att medföra Stabilisering av guldets mål, vilket i och för sig en
hänseende skulle naturligtvis Englands återgång till värde I sådant
avgörande betydelse. Först därigenom erhölles guldmyntfoten vara av
guldanväildnixigen, vilken skulle återgiva guldet som den breda bas för
penningväseiidct någorlunda värdekonstans som före underlag för samma
kriget;
sådant steg från Englands sida och den möjlig-
Men även utan ett -
utesluten, att det kan komma att dröja tämligen lång tid, heten är ju icke
England finner skäl därtill skulle redan samverkan med såinnan - en dana lä.nder Holland och Schweiz, vilkas valutor för när-
smärre som varande stå ungefär på nivå den svenska, vara av stor
samma som betydelse i den angivna riktningen.
det anförda får kommittén alltså uttala, att den tid- Omedelbar
På grund av anser
üvergzing till punkten för Sveriges återgång till fullständig guldmyntfot ännu
en guldmyntfot
inne, i det att, enligt kommitténs åsikt, avgörande skäl tala för att avstyrkes. vara vårt land icke isolerat tager ett sådant steg utan därvid framgår i samför-
förstånd med andra länder, vilkas valutastâillning är närmast jämförlig
med váir. Ett liknande uttalande gjordes statsrådet och chefen för finans-
av dejmrttxniciitet. den 4 1921 enligt det utdrag statsirâidsprotokoll över
mars av finansâireaideii, medföljde den kungl. propositionen samma dag med be-
som gåran fortsatt befrielse för riksbanken att inlösa sina sedlar med guld.
om Däri uttalades emellertid ävenledes, att målet måste vara att, så snart förhållandena tilläte detsamma, återställa fast guldparitet för den
en svenska valutan, ehuru detta mål då ännu syntes tämligen avlägset. l
sitt yttrande vid debatterna i frågan i riksdagens båda kamrar den 23
april tillfogade statsrådet därutöxrer, att det syntes honom, att man
s. alltjämt borde sträva hån mot den svenska kronans inlösen med guld till
den mängd, är i lag angiven. Kommittén konstaterar, att sedan
som nämnda tidpunkt utsikterna för programmets realiserande avsevärt förbättrats, framför allt på grund den tydliga Stabilisering i guldvärdet
av ävensom i den inhemska varuprisnivån, under senaste halvår gjort
som sig gällande, samt under den sista tiden också genom dollarkursens ned-
gång till närheten den gamla pariteten.
av
Under alla omständigheter måste, enligt kommitténs mening, de åt-
gärder, komma att vidtagas, vara av den beskaffenheten, att åter-
som gången till den svenska kronans gamla gnldvärde ofrånkomligen be-
S
tryggas. Detta bör dock innebära, att åtgärder skola vidtagas anses först sedan lollarkursen nedgâtt till sitt gamla pari. För den händelse
att i övrigt förutsättningarna för återgång till guldmyntfot redan föreligga, bör emellertid, vid dollarkurs över pari, det förut angivna sättet en att bestämma ett högsta pris pä guldet fastställas. Samtidigt bör riksbanken inrikta sina strävanden på den gamla paritetens återstälsnara lande. Genom ett sådant system kommittén enklast det mål stå att synes vinna, att en försämring i vår valutas ställning i förhållande till guldet
förhindras, men a andra sidan möjligheten för ett uppnående dei av gamla pariteten fortfarande hålles öppen.
Även omedelbara áatgärder för guldmyntfotens återställande icke om lämpligen böra företagas, är kommittén likväl den meningen, att av redan vissa förberedelser för årteirgång inom den närmaste framtiden nu en kunna komma till stånd.
Kommittén önskar härvid fästa nppn1ärksamhete11 pa angelägenheten
av vissa åtgärder, vilka ägnade att positivt befrämja arbetet för synas guldmyntfotens åtterställande och vilka kunna vidtagas, oavsett huru
förháillandtäna i övrigt utveckla sig.
Indragniiag Genom att för närvarande icke förnya den rätt till utgivning 125 av av riksban- milj. kronor obetäekta sedlar utöver förut gällande sedelutgivningsrätt, kens extra som sedelutgiv- på grund av nuvarande lydelsen 6 § riksbankslagen beviljats riksbanav ningsräitt. ken frân riksdag till riksdag skulle stärkta garantier hava skapats för att landets penniinrgpolitil: bleve förd i den avsedda riktningen, och yrkanden härpâ. hava inom kommittén framkommit. Efter den
betydande
nedgfuig i den utelöpande sedelmängden, under det som senaste âret ägt rum, synes något verkligt behov denna. extra sedelutgivningsrätt knapav past för närvarande finnas.
Dock vore det enligt kommitténs åsikt 1aâkallat, att härmed förbundes ändring föreskrifterna rörande extra sedelutgivning, av möjligen så att, i likhet med vad gällde enligt lagarna som den 31augusti 1914 och 25 maj 1915, denna sedelutgivning kunde, medan riksdagen icke samlad, är på framställning fullmäktige i riksbanken, beviljas Konungen av av efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret.
Tillgo do- Av stor betydelse för jämn övergång till guldmyntfot en avensom för havanden dess uruøiråtttliêtllande under den första, prövande tiden vidare i utlandet. mer vore att âigwr ett större avista tillgodohavande i utlandet. Det viktigaste gagnet härav vore möjligheten för riksbanken att växlar genom på ett dylikt tillgodohavande möta skadliga rubbningar i växelkurserna närmast på det land, som representerar guldmyntfoten, och att därmed öka stabili-
teten i den svenska kronans guldvärde, bevara detta resp. värde alldeles
fixt, att guldutströinning därför behövde komma till stånd. Vid
utan en behov borde dessa tillgångar utan alltför stor svårighet kunna förvandlas till guld eller hållas i form guld, det sistnämnda dock givet-
0. m. av vis mot ökad kostnad. Framför ökning riksbankens inom lan-
en av det befintliga guldkassa skulle denna lösning dessutom erbjuda vissa fördelar. Ingen tvekan borde kunna råda lämpligheten medlens an-
om av vändning för utjämning våixelkurserna, medan láremot det inom lan-
av det befintliga guldet kunde tänkas mindre gärna bliva tillhandahållet för ett dylikt ändamål. Den låittade anknytning till Förenta Staternas penningvâiseiide, härigenoin skapades, dessutom i sig själv âignad
som vore att nndei-låitta guldnrvntfotens upprätthållande.
Då lmmmittén gar att på grundval det sagda sammanfatta sin Samman
nu av -
fattning. ståndpunkt i den iöreliggaiitle frzigan, vill kommittén till början be-
en tona, att kommittén icke anser några åtgärder på xralntapolitikens område kunna vidtagas, vilka vore ägnade att med omedelbar verkan öva intlytande i den riktning, som framhäves i den kungl. remissen den 2 december 1921, nämligen att till skydd för svensk industri tillfälligt begränsa varutillförseln från utlandet eller eljest stärka industriens ställning på hemmamarknaden, men att icke desto mindre allt, som kan åstadkommas i riktning av en Stabilisering av den svenska valutan, i 83111181het när frångan betraktas på längre sikt, obestridligen måste äga en mycket stor och välgörzlnde betydelse för såtväl produktionen och handeln som för statens finans- och lmdgetpolitik. En Stabilisering av prisnivån är enligt kommitténs uppfattning ett nödvändigt medel att .För näringslivet skapa lugnare villkor. och den enda fra1nk01nligz1 vägen för uppnåeiide av åtminstone en relativ sådan Stabilisering anser kommittén en
vara fullständig återgång till guldmyntfot. Kommittén får därför förorda, att en sådan :återgång: måtte sk-e, så snart förutsättningarna lärför äro inne, samt att statsmakternas fitgöranden i ekonomiska och finansiella frågor måtte ske med detta mål som ögonmärke.
Beträffande fråigwni vilka förutsättningai- böra för handen.
om som vara innan Sitgåirder angiven riktning vidtagas, anser kommittén ett uppnående av den före kriget gällande parikursen å dollar behöva. ett
vara oeftergivligt villkor. I händelse sådan paritet föreligger, då sedelinlösningen. skall fiterupptagas, synes i anslutning till vad förut anförts, ett högsta pris på guldet böra fastställas, överensstâimmande med ,gälland dollarkurs, med förbindelse för riksbanken att i möjligaste mån verka för guldprisets nedbringande till pari. Ntålet måste nämligen alltjämt
vara ett zitervåindande till den svenska kronans gamla guldparitet, och de åtgärder, som kunna komma att vidtagas för att förbereda tillämpandet
av guldmyntfoten i dess fulla utsträckning, böra ofrånkomligt
vara av natur att oetrygga möjligheten för ätergzing till den lagliga parite/ten.
en 2 38111.IX T. VIII. Valuta/rågan.
-
Vid sidan härav är det enligt kommitténs åsikt angeläget, att alla åtgärder undvikas, vilka kunna verka hindrande för den av kommittén förordade övergången till fullständig guldmyntfot och att samtidigt de positiva åtgärder för uppnående nyssnämnda mål, vilka te sig som möj-
av liga, underlåtas. Särskilt framträder härvid nödvändigheten att itillräcklig grad begränsa sedelutgivmingen, och kommittén vill i samband härmed uttala, att den riksbanken medgivna extra sedelutgivningsrätten
125 milj. kronor under förhandenvaiwøintle förhållanden borde kunna bortav falla. Vidare finner kommittén angeläget, att inför övergången till guldmyntfoten tillräckliga likvida tillgodohavanden finnas i utlandet.
I övrigt anser kommittén i varje fall en fullständig återgång till guld myntfot, så vitt under nuvarande omständigheter kan bedömas, böra ske först så snart vissa andra europeiska länder, vilkas valutor intaga en med Sveriges jämförlig ställning i kurshänseende, ungefär samtidigt taga ett sådant steg. Kommittén hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maja täcktes träffa anstalter för att Sverige på lämpligt sätt måtte hälla sig i nära kontakt med och för sin del, även genom eget initiativ, medverka vid förefintliga strävanden i denna riktning med närmast aktgivande på deras framträdande vid eventuellt kommande internationella ekonomiska konferenser.
Kommittén vill till slut uttala, att enligt dess bestämda uppfattning et målmedvetet arbete från de svenska statsmakternas sida för guldmyntfotens snara återställande är en angelägenhet av största betydelse. Därjämte vill kommittén betona, att ett de förnämsta villkoren för fram-
av gång i strävandena härutinnan är, att goda statsbudgetära förhållanden äro för handen samt att icke genom statsmakternas åtgöranden menliga lszastningai- inträda i det ekonomiska läget och särskilt att icke sa-
genom dana statsåtgärder vår valuta direkt försämras.
I detta ärendes behandling hava deltagit herr ordföranden Fryxell, her rar vice ordförandena Themptander och Vennersten samt herrar ledamöter Björnsson, Davidson, Engberg, Ericsson, Heckscher, Hjorth, Huldt, Höjer, Insulander, Lembkie, Ljungman, Moll, Månsson, Nilsson, Rehn, Rydbeck, Röing, Sachs, Sköld och Wohlin.
I ärendet uttalade särskilda meningar bifogas.
Stockholm den T februari 1922.
Underdånigst
Tull- och traktatkommittén
K. A. FRYXEIQL.
K arl Åmark.
Särskilda yttranden.
Herr DAYIDSON har anfört:
Att jag ett särskilt yttrande, ehuru jag biträtt det konlmittén
avger av fattade beslutet, är egentligen icke föranlett att det ikommitténs fram-
av ställning förekommer ett oeh annat uttalande, om vars lämplighet jag är rveks-am. utan önskan att få preoiserir innebörden av kommitténs hem-
av ställan sa. som jag uppfattat densamma.
Denna. hemställan innebär det a den nadigei remissen, att det en-
svar ligt kommitténs mening är möjligt att genom atgärder fallande inom den allmänna valuta- eller penningpolitikens område Väsentligt bidraga till att avhjälpa den rådande depressionen. För att åtgärder av
nu nämnda art skulle kunna medföra denna verkan, skulle erfordras, att de kunde först oeh främst omedelbart hejda den pågående stegringen av penningeiis värde, men därjämte över huvud taget varaktigt stabilisera penningeiis värde. Endast ett återställande av den före kriget förefintliga, så. gott alla länder omfattande och pä ett fixt värdeförhftllande
s0n1 till guldet baserade guldmyntfoten kan garantera pä en gång en relativt tillräcklig värdestabilitet hos penningen, de internationella växelkursernas oförâinderlighet ooh förutsättningarna för en penningväsendet reglerande effektiv ditskontopolitik. Men återställandet av detta penningsystem kan ske omedelbart.
Om Sverige nu oberoende av övriga länders handlingssätt skulle återställa gultlmyntfoten hos sig, skulle detta knappast medföra verkningar,
skulle kunna nås utan denna ändring vart penningväsende, som av
möjligen utsätta landet bl. för faran inflation genom men a.. av en ny guldêivertlöd, svårare att möta under guldmynt-fot än under
som vore en nuvarande penningregim.
Feoretiskt taget är det visserligen omöjligt att stabilisera penningens värde även under pappersvalnta, ehuru svårigheterna av en
en del teoretici väsentligen underskattas, praktiskt taget och med be-
men aktande de under kriget gjorda försöken torde detta problem böra be-
av traktas såsom för närvarande olösligt. Och samma gäller om ett penningväsende, där pappersmyntet visserligen är inlösligt med guld, men
med ett varierande belopp, som centrallmnksstprelsen vid varje tidpunkt bestämmer. Vid sidan av detta svar på nådiga remissen, som icke torde böra ;inses innebära, att icke eller annan bankpolitisk åtgärd lämpligen kunde inen gå såsom beståndsdel av andra botemedel, innehåillei kommitténs hemställan förslag om åtgärder för att främja åtminstone, en början till den universella. guldmyntfotens âzterställande, som vore av den art, att den kunde biträdas av Sverige. Lämpliglieten av sådana åtgärder har jag sökt uppvisa i tvenne uppsatser i Ekonomisk Pidskrift 1921 z-;Guldfrågan och Myntfotens åte1stä1lanle. Dessutom vill jag erinra om den mellan svenska, norska och danska iegeriiigariia tråtTadr överenskommelsen angående strängt upprätthållande av gnldexportförlnulet sa vitt angår skandinaviska gnldmynt, vilken överenskommelsv löper med tre månaders uppsägning".
Herr HECKSCHER har :infört:
Undertecknad har kunnat instämma i det mesta av såväl motiveringen till kommitténs betänkande i valntafrêigan som i de praktiska förslag, vari betänkandet utmyniiar. Särskilt lyckligt har det förefallit mig, att frågan om guldmyntfotens återinföramle därmed måste antagas 11a lämnat de allmänna talesättens och de till intet förbindande meningsyttringarnas område, i det att kommittén visat besjäla-d av intresse för positiva åtgärder i den stora uppgiftens tjänst. Även dessa åtgärder icke tillom räckligt långt, ha de, också enligt min mening, sin betydelse och förtjäna att. omedelbart förverkligas. I fråga o1n tidpunkten och förutsättaing/arna för guldmyntfotens praktiska genomförande har jag emellertid en från kommitténs ståndpunkt starkt avvikande uppfattning". Det har nämligen varit mig möjligt att i kommitténs motivering finna i någon mån avgörande skäl för påståendet, att Sverige med fördel skulle kunna återinföra gnldmyntfoten utan att först avvakta motsvarande åtgärder i andra länder. Detta må i korthet belysas. Att guldets egen L'l'7CSIL(1I'I7litCtskulle ökas med varje nytt land, som genom återgång till guldnrvntfot skapade en fri guldmarknad, är visserligen givet. Men s-åsom kommittén med råtta framhåller, är guldmyntfoten även ogynnsammaste fall som regel stabil än mer en pappersvaluta, och därmed synes den ifrågavarande satsens värde skäl emot som fristående övergång till guldmyntfot försvinna. Att, därnåst, någon väsentlig svårighet skulle föreligga i fråga att om utan samverkan med andra länder hålla vår valuta ett fast förhållaøzde till guldet, har kommittén ens velat påstå, och det torde också på
så i sig självt fallet, goda grunder kunna Men även om vore
åtgärderna utgöra tillräcklig hjälp, de kommittén förordade synas av rörligt pris på guld under nämligen dels ett inom vissa trånga gränser
tillvaron större utländska tillgodohavanövergångstiden, dels också av
användas till utjämning variationer i dollarkursen. den, kunde av som politik till den grad kan vanskötas, att guld- Att ett lands ekonomiska
upprätthållas, till sist erfarenheten rikmyntfoten låter sig är en av
ingalunda den peka i riktning av uppligt bekräftad sanning; men synes
âterinförande eller kommitténs förslag, utan skov med guldmyntfotens av
själv kanske det bästa skydd som tvärtom. Ty guldmyntfoten är snarare statsfinansiell politik förstör penningvärdet, såkan skapas emot en som Att själva möjligheten olämplig fikommittén tydligt påpekar. av som guldmyntfotens återinförande följaktnanspolitik skulle tala emot synes
verkligheten, för att icke tala att man i ligen stå i stark strid med om,
jienningsjrstem blott för stunden utan så fall finge avstå från detta
Särskilt det dessutom omöjligt att inse, hur samarbete för all framtid. är
andra länder lâirvirl skulle kunna erbjuda någon garanti. med
grund det fiamhållna mig den rätta politiken vara en Pâ av nu sjuies
till guldmyntfot på basis den svenska kronans omedelbar återgång av
nuvarande guldvärde, med marginal för guldpriset under övermen en det gamla värdet definitivt kan återinföras. Om detta gångstiden, tills
sig oeh jag tror mig med det föregående ha visat att så är låter göra, det. blott obehövligt utan också skadligt att för fallet, är i sig självt
dröja saken avvaktan på andra länders åtgöranden. genom Till detta enligt min mening skulle ha haft i stort sett resonemang, som
giltighet för ett år sedan kommer emellertid i det nusamma som nu,
varande läget faktor, i högsta grad ökar behovet omedelbara en som av
åtgärder och faran ett uppskov. Denna faktor är dollarkursens ställav
ning. Med ovanlig jämnhet har kursen på amerikanska dollars nu i mer
än halvannan månad hållit sig obetydlig över pari med tendens till ytter-
ligare nedgång, så att vår valuta när detta skrives med mindre än 5 pro-
cent skiljer sig från sitt gamla guldvärde 2,480 kr. för ett kg rent guld.
Vår guldparitet med andra ord i det allra närmaste återställd. Det är nu
detta resultat, i valutahänseende hade hoppats kunna uppvar som man
nå penningvärdets höjning eller det allmänna prisfallet; och vilgenom ken orsaken ;in må ha varit, är målet också, åtminstone för tillfället, nu
i det närmaste uppnått. Nu någonsin förefaller därför stunden vara om
inne att skörda frukterna halftannat års svåra och prövande utveckav
ling vårt penningvâirde. i av Vad därvid vunnits är, under förutsättning omedelbar översom av
gång, så gott fullständig säkerhfet emot myntrealisation eller nedsom
skrivning kronans lagbesiämda guldvärde. Att en omedelbar ätterav
gång till guldmyntfoten i denna stund skulle erbjuda dylik säkerhet torde
vara svart att förneka, och var och behjärtar betydelsen härav en som torde följaktligen inse, hur mycket står på spel. som Om omedelbara åttgärder icke vidtagas, kan det nämligen riskeras, nu att lollarkursen på nytt stiger, så mycket riksbanken icke före mer som faller anse sig i besittning av medel för att vid pappersmyntfot hålla Vår valuta på någon fast nivå. Även dollarkursen det eller om av ena andra skälet skulle bli stående vid eller på nytt nedgå till närheten av pari, skulle för övrigt den kommittén förordade politiken sannolikt av medföra, att ett dylikt nytt tillfälle lika väl det föreliggande bleve försutsom nu tet. Under dessa, endast alltför närliggande möjligheter bleve vårt land ställt inför valet mellan att antingen förbliva bundet vid pappersmyntfoten, med alla less olägenheter och faror, obegränsad tid framåt en eller också nödgas företaga förödmjukande och för rättsmedvetandet en skadlig nedskrivning i kronans lagbestâimda guldvärde, d. v. s. en myntrealisation. I jämförelse med de olyckor, vilketdera helst som som av dessa alternativ skulle innebära, olägenheterna synas av en guldmyntfot utan samverkan med andra länder knappast förtjäna beaktande. Slutligen det kunna ifrågasättas, synes o. m. om icke rent av guldmyntfotens internationella genomförande, med som rätta ligger kommittén särskilt hjärtat, skulle bliva påskyn-dat om i högre grad genom positiva åtgärder från Sveriges sida än internationella genom förhandlingar, som vanligen giva övervikt åt de negativa resultaten, när ett lands handlingssätt göres beroende av de övrigas. Detta minskar visserligen ingalunda önskvärdheten samråd av med. andra länder, vilket också har min livliga anslutning, utan understryker tvärtom dess betydelse på basis omedelbara, målmedvetna av åtgärder från vårt eget lands sida.
Herr MOLL har anfört:
Kommitténs utlåtande kan sammanfattas följande i av kommittén uttalade slutsatser:
1 målet för sund valutapolitik bör en vara att åstadkomma största möjliga stadga i den allmänna prisrörelsen, att förhindra stora svängningar uppåt och nedåt;
2 den enda lyckliga lösningen av det svenska penningväsendets svårigheter utgör återgång till guldmyiitfot;
3 av väsentlig vikt är, att åttergåtugen till guldmyntfoten sker innan rätta tidpunkten är inne;
4 tidpunkten för Sveriges återgång till en fullständig guldmyntfot är ännu inne, i det att avgörande skäl tala för att vårt land icke isolerat
tager ett sådant steg utan därvid framgzir i samförstånd med andra länder, vilkas valutaställning är närmast ;iäniföi-lig med vår;
5 de åtgärder, som komma att vidtagas, böra vara av den beskaffenhet, att återgången till len svenska kronans gamla guldvâirde ofrånkomligen lmtryggas;
i återgåung till fullständig gullnivntfot bör ske, så snart förutsättningarna därför äro inne;
7 statsmakternas åtgöranden i ekonomiska och finansiella frågor böra ske med detta mål för ögonen.
I dessa kommitténs slutsatser instämmer jag oförbehållsamt.
Beträffande motiveringen har jag på åtskilliga punkter hävdat mot
en kommitténs flertal stridande mening. Jag kan följaktligen icke taga
ansvaret för motiveringen. Tiden har icke medgivit mig att närmare utveckla min avvikande mening.
Herrar RYDBECK oeli SACHS hava anfört:
Den s-amnizznlzittning, som kommittén gjort sin ståndpunkt, kunna
av
vi i det väsentliga biträda. Däremot finna vi len kommittén före-
av bragta motiveringen i åtskilliga avseenden icke överensstämma med nämnda sammanfattninig; sådan vi tolka dess innebörd, varför vi
som till förtwlligandtê av var åsikt vilja nagot utveckla ett de le-
par av rörda Synpunkterna.
Med öve1gå1ng'till gnldmyntfot måste varje fixerande ett
avses av visst förhållande mellan ett lands valuta och guld. Ändras detta förhållande tid efter annan, innebär detta tid efter företagen ändring
en annan i gulølmg/iztfofeiz. Om man för prisnivåns stabilisering eftersträvar guld myntfotens ziterinföra11de, kan man givetvis ieke hjälpt med
vara en lylik tid etter annan växlande gwiltlmyntfot antingen dessa växlingar
äga. rum inom marginalen mellan ett fixerat maximipris och det gamla lagstadgade priset a guld sid. 12 eller innebära sêinlcning central-
en av bankens inköpspris å guld under lagstadgad nivå, vidtagen för att hindra en bef-ar-ad inflation på. grnnd av häftigt stegrad gnldtillförsel sid. 14. Att införa lylik variera11le, gullrnviltfot skalle sålunda enligt
en vårt fÖ1111lEl1lil(l(l{( föra oss närmare. den eftersträvade stabiliseringen av prisnivaii. Väl skulle det däremot kunna medföra avsevärda. olägenheter, lärest Sverige erzsunzi tid efter företoge dylika fixen
annan ringar av svenska kronans förhållziiile, till guldet oeli i samband därmed. frigåve guldhandeln.
Såsom förliêillzunleiizl äro, har Sverige all zinlerlning att tänka sig kunna, när tiden är inne, ÅltOTlIIfÖTEl det gamla gnldvåirdet på sin krona. Men det bör ieke ske, för-rim vi på goda grunler tro ieke vidare behöva
oss -
under överskådlig framtid avvika därifrån. Så länge Förenta Sta-
terna hava effektiv guldmyntfot och guldvärdets växlingar så-
ensamma lunda följa dollarns, förutsätter detta visshet om att prisnivåniSverige, eller med andra 0rd värdet å svenska kronan, icke skall utvecklas avsevärt annorlunda än värdet å dollarn. En sådan visshet torde omöj-
vara lig att. på förhand förvärva. Om däremot flera länder av någon betydenhet ungefär samtidigt besluta sig för att binda sina respektive valutors värden vid guldet, kommer guldets värde icke längre att bestämmas ensamt dollarn utan resultanten de krafter, som inverka på pris-
av av av bildningen i samtliga de länder, vilka infört guldmyntfoten. Att därigenom. också en viss stagda i guldets eget värde skall uppstå är sannolikt.
Så vanskliga utsikterna för närvarande te sig för staten att efter
som hittills följda skattelinjci täcka sitt utgiftsbehov, även om detta starkt reduceras, det i hög grad önskvärt, att man med tanke på guld-
synes oss myntfotens åter-införande söker genom en översikt av statsverkets behov och möjligheter för några år framåt skaffa sig tiçvgghet för att åtminstone icke under de närmaste åren behöva tillgripa en inflation av valutan såsom enda utväg att balansera budgeten.
Kommitténs i motiveringen uttalade uppfattning, att indragandet av riksbankens så kallade extra rätt till utgivande av sedlar för 125 milj. kronor skulle en åtgärd ägnad att positivt befrämja arbetet för
vara guldmyntfotens âiterställandw, kunna vi icke dela.