Byggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2,

= titts; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

v. ?* A STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR SOCIAL

1922:2

DEPARTEMENTET.

BYGGMDSARBETARSAKKiraiGAS

BETÄNKANDE I I

ARBETSSTATISTISK UNDERSÖKNING RÖRANDE

HUSBYGGNADSVERKSAMHETEN I SVERIGES STÄDER OCH STADSL I K N A N D E SAMHÄLLEN AV

BERTIL

NYSTRÖM

S T O C K H O L M 19

Statens offentliga utredningar 1922.. K r o n o l o g i s k J a h u ar

f ö r t e c k n i n g 1 . i—Mars.

1. Skolkommissioneus betänkande. 4 . Det högre skol- | 15.Kommuiialförfattningssakkiinnigas betänkande. 3 3. E r väsendet i utlandet (tr. 1921). Norstedt. 387 s. E . sättning åt innehavare av kommunala förtroroende2. Betänkande och förslag till förändrade grunder för uppdrng. Norstedt. 162 s. S . förvaltningen av kronans jordbrnksdomäner samt till 16. Bilaga till kommunalförfattuingssakkumnigajas benya reglementuriska bestämmelser, för samma förtänkande. 3 . Statistisk redogörelse för. utgåendide ervaltning. Hrcggström. 106 s. J o . sättningar åt innehavare av förtroendeuppdrag ? inom 3. Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i primärkommunerna. Norstedt, ij, 80 s. 8 förhållande till staten. Av T. Nothin. Marcus. 246 17. Förmögenhetsbrottcn. Andra delen. Förbereoedande s. Fi. utkast till strafflag. Speciella delen. 4 . Aw J . C C. W. Thyrén. Lund, Berling. vj, 217 8. J u . 4. Betänkande med förslag till livsmedelslug ni. in. (tr. 1921). Almqvist & Wiksell. xij, 295 s. S . 18. Betänkande i fråga om plan för utförande aviv ostkustbanan m. m. Beckman, ix, 3 1 5 s. L kartrt. K . O. Bihang 1 till betänkande ined förslag till livsmedelslag m. m. Förslag till föreskrifter rörande under- 19. Tull- och traktatkommitténs utredningair ochch b e tänkanden. 8. Utlåtande i valutafrågan. Marcusus. 2 4 sökning av smör och margarin, ost och margarins. Fi. et, ättika och vatten (tr. 1921). Almqvist & i Wiksell. 52 s. S . 2 0 . Underdånigt betänkande rörande lönercgjlerin^ng för 6. Bihang 2 till betänkande med förslag till livsme- | befattningshavare vid lots- och fyrstaten min. m . lelslag m. m. Biologiska och kemiska undersökMarcus. 7 1 , 14 s. H . ningar och andra utredningar. Av H . Huss och T. | 2 1 .Tull- och traktatkommitténe utredningar och b betäuSandberg (tr. 1921). Almqvist & Wiksell. 101 s. 8 . kanden. 9. Utlåtande ang. järnvägsfrakternas r regle7. Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblio- , ring. Tullberg. 46 s. F i . •eket. Handlingar 1918—1921 (tr. 1921). Almqvist 22. Ortnamnen i Värmlands län. 7. Karlstads h härad. fe Wiksell. (4), 72 s. 18 pl. E . Uppsala, Appelberg. (4), 3 5 s. E . 8. Jordkommissioncus betänkande. 1. Förslag till i 2 3 .Järnvägsstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:fj:t den .ag med bestämmelser angående rätt att förvärva och 9 mars 1922 med yttraude över ostkusttbanelekombesitta fast egendom. Thule. (6), 4 2 5 s. 4 kart. J u . mitténs betänkande. Beckman. (2), 36 s. K . 9. Utredning och förslag rörande beredande av under- 24, Utredning angående inrättandet av e t t svtvenskt statslotteri. Av C. Y. L. Charlier. Malmö. 1 Ilöhr. stöd åt änkor efter manskap vid armén och mari(4), 109 s. H . nen. Beckman. 29 s. F ö . 10. 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. Betan- 2 5 . Lekmannaelementets användande och ställning g inom kände med förslag till författningar ang. dyrtidscivilprocessen i skilda länder. Av G. Fahlcrcrantz. :illägg och pensionstillägg åt vissa pensionärer (tr. Norstedt, vij, 5 8 3 s. J u . 1921). Hreggström. 8 3 s. F i . Betänkande och förslag rörande internering av iv far1 1 . Betänkande med förslag till förordning angående liga åtcrfallsförbrytare. Lund, Berling. 11L15 s. illverkning och beskattning av maltdrycker m. m. Ju. rlaeggström. 96 s. F i . I 27.Ostkustbanekommitténs promemoria med anleeledning 12. Betänkande 2 , avg. av 1919 års sakkunniga för ! av järnvägsstyrelsens yttrande den 9 nnars J 1922 Chalmerska institutets omorganisation. Omorganisaöver kommitténs betänkande den 3 fehrniari 1 1922. :ion av Chalmers tekniska instituts högre avdelning ! Beckman. 2 3 s. K . 'ill teknisk högskola och dess lägre avdelning till j 28.Betänkande angående statens övertagande i i viss tekniskt gymnasium med tekniska fackskolor samt omfattning av förädlingsverksamheten beträffiffande förslag till nybyggnader för högskolan. Norstedt. ! avkastningen från statens skogar. Centraltr. I (10), ix, 122 s. 11 pl. E . 2 4 3 s. J o . 13. Till herr statsrådet och chefen för k. finansdeparte- \ 2 9 .Skolkommissionens betänkande. 2 . Historiska i övermentet. [Utlåtande från sakkunniga för utredning j sikter och särskilda utredningar. Norstedt. . 3 0 9 &ng kontrollen över sockertillverkningon.] Marcus. s. E. 30 s. F i . 30. Utredning och förslag angående vården a v blblinda. 14. Betänkande och förslag angående officerskårens vid Haeggström. ix, 184 s. E . flottan rekrytering och utbildning m . m. 4. Antag- 3 1 . Järnvägsstyrelsens erinringar med anledning avav ostning och utbildning av betäl i flottans reserv. kustbanekommitténs promemoria av den 2 3 5 mars Beckman. 192 s. F ö . 1922. Beckman. 2 1 s. K .

April. 1. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmanna- i val. Av E. v. Heidenstam. Norstedt. 20 s. J u . 2 . Byggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. Arbets- j

statistisk uudersökning rörande husbyggnadsverkrksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhähällen. Av B. Nyström. Norstedt. 2 0 8 s. S .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäväverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. K. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartemenentet. Från den 1 april, då kungörelsen den 8 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) träirädde i kraft, utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1922:2

SOCIALDEPARTEMENTET

B Y G G N A D S A R B E T A R S A K K U N N I G AS

BETÄNKANDE

II

ARBETSSTATISTISK UNDERSÖKNING RÖRANDE

HUSBYGGNADSVEffiSAMHETEN I SVERIGES STÄDER OCH STADSLIKNANDE SAMHÄLLEN PÅ UPPDRAG AV

DE DEN 26 APRIL 1 9 2 0 INOM K.

SOCIAL(CIVIL)DEPARTEMENTET

TILLKALLADE SAKKUNNIGA FÖR UTREDNING AV ARBETSFÖRHÅLLANDENA INOM BYGGNADSFACKET

VERKSTÄLLD AV

BERTIL

NYSTRÖM

STOCKHOLM 1922 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet.

Undertecknade, av dåvarande Statsrådet och Chefen för Kungl. Civildepartementet enligt nådigt bemyndigande den 26 april 1920 tillkallade sakkunniga för utredning av arbetsförhållandena inom byggnadsfacket, få härmed överlämna en på de sakkunnigas uppdrag av t.f. byråchefen i Socialstyrelsen Bertil Nyström verkställd arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen. Stockholm i april 1922. HENNING ELMQUIST. J.

THOR BLOMQVIST.

NILS LINDE.

NILS DAHLQVIST.

HERMAN LINDHOLM.

NILS PERSSON.

/

Kurt

Bergström.

Till

Byggnadsarbetarsakkunniga.

Sedan de enligt nådigt bemyndigande inom K. Civildepartementet den 26 april 1920 tillkallade sakkunniga för utredning av arbetsförhållandena inom byggnadsfacket uppdragit åt undertecknad att, i enlighet med vissa av de sakkunniga gillade grunder, verkställa en arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen, får jag härmed äran överlämna ifrågavarande utredning. De statistiska undersökningarna avse i huvudsak år 1919, men har jag sökt att i mån av tillgängliga uppgifter följa utvecklingen på förevarande område åtminstone till slutet av år 1920. Under hela utredningsarbetet har jag biträtts av e. o. amanuensen hos K. Socialstyrelsen Gillis Berggren, varjämte vid primärmaterialets insamling medverkat byråassistenten därstädes Oskar Hagman. Skriftliga eller muntliga upplysningar rörande särskilda delar av ämnet hava lämnats av ett flertal tjänstemän hos Socialstyrelsen, bland vilka särskilt må nämnas t. f. aktuarierna Erik Ekeroth och Osvald Andelius samt e. o. amanuensen Carl Schmidt. Den specialutredning rörande byggnadskostnadernas stegring m. m., som meddelas sid. 165 fl., har verkställts av direktör J. Thor Blomqvist och förtroendeman Nils Linde jämte de sakkunnigas sekreterare d:r Kurt Bergström. Stockholm i mars 1922. BERTIL NYSTRÖM.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid. I.

Undersökningens 1. 2.

II.

föremål

och

omfattning.

Ämne och plan för undersökningen Primäruppgifternas insamling och materialets omfattning

Byggnadsarbetarnas

antal

och behovet av

. . •

7 10

bostäder.

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7.

Byggnadsarbetarnas avgränsning och yrkessammansättning 15 Organisationsväsendet och avtalen 19 Byggnadsarbetarnas antal enligt 1910 års folkräkning 31 Byggnadsarbetarnas antal under åren 1908—1920 34 Byggnadsindustriens produktion 35 Nedgången i byggnadsarbetarnas antal under senare år 40 Arbetsåtgången inom byggnadsindustrien 1918 enligt Riksförsäkringsanstaltens arbetsgivareregister 44 8. Byggnadsarbetarnas antal och växlingar enligt fackföreningarnas uppgifter . . . . 45 9. Arbetsgivareförhållandena inom byggnadsindustrien 54 10. Arbetarantalets fluktuationer enligt arbetsgivarnas uppgifter 60 11. Byggnadsarbetarnas fördelning på olika grenar av byggnadsverksamheten 63 12. Byggnadsarbetarnas genomsnittliga produktionsförmåga 71 13. Bostadsbehovets art och storlek 77 14. Bostadsbehov och byggnadsarbetartillgång 90 III.

Byggnadsarbetarnas 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19.

levnads-

och

arbetsförhållanden.

Primärmaterialets art och omfattning 93 Byggnadsarbetarnas ålder och civilstånd 95 Byggnadsarbetarnas försörjningsplikt . . . • 100 Byggnadsarbetarnas rekrytering och yrkesväxling 101 Byggnadsarbetarnas ålder i yrket 106 Arbetsinställelser inom byggnadsverksamheten 107 Olycksfall i arbete inom byggnadsverksamheten 113 Byggnadssäsongen och dess inverkan på arbetsförhållandena 117 Arbetsförmedling för byggnadsarbetare 119 Arbetstillfällenas art och varaktighet inom byggnadsverksamheten 123 Arbetssäsongens längd för byggnadsarbetare 125 Byggnadsarbetarnas löner enligt kollektivavtalen 130 Ackordsarbetets betydelse inom byggnadsverksamheten 139 Byggnadsarbetarnas faktiska arbetsförtjänster enligt uppgifter från arbetsgivare . . 147 Byggnadsarbetarnas timförtjänster enligt arbetarnas egna uppgifter 159 Byggnadsindustriens arbetskostnader 162 Byggnadsarbetarnas års för tjänster 173 Löneinkomstförhållandena inom olika ålders- och civilståndsgrupper 185 Byggnadsarbetarnas bostadsstandard 187

Bilagor.

1. Frågeformulär 2. Källor och litteratur

194 206

I. Undersökningens föremål och omfattning. 1.

Ämne och plan för undersökningen.

Under det att ett flertal övriga yrken tid efter annan blivit föremål för arbetsstatistiska specialundersökningar, har detta hittills aldrig varit fallet med byggnadsverksamheten, oaktat dess stora sociala och ekonomiska betydelse. På grund härav har också den kunskap den officiella statistiken givit om dess produktions- och arbetsförhållanden varit skäligen bristfällig. Visserligen har, först inom Kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik och sedermera inom Socialstyrelsen, sedan närmare två årtionden förts en fortlöpande statistik över bostadsproduktionen i rikets stadssamhällen, men denna utgör blott en gren av hela byggnadsverksamheten, vilken j u vid sidan av bostadshus jämväl åstadkommer byggnader för handel ocb industri, verkställer reparationer och ombyggnader o. s. v. Rörande arbetsförhållandena inom byggnadsbranschen stå vissa upplysningar till buds i Socialstyrelsens årligen publicerade statistik över kollektivavtal, arbetsinställelser, olycksfall i arbete m. m., men då ifrågavarande näringsgren ej medtages i Kommerskollegii årliga industriberättelser och man därigenom kommer att sakna bl. a. en så betydelsefull siffra som antalet under resp. år anställda byggnadsarbetare, mister, i avsaknad av nödigt material för anställande av jämförelser och uträknande av relationstal, jämväl nyssnämnda statistik en del av sitt värde. Hörande löne- och arbetsförhållandena inom byggnadsverksamheten föreligga inga andra uppgifter än de lönestatistiska data, vilka meddelats i de i Sociala Meddelanden införda årsöversikterna över arbetslönernas stegring sedan år 1913. Såsom titeln ger vid handen, avse dock ifrågavarande sammanställningar i första hand att belysa löneutvecklingen under kristiden, och även om däri meddelade absoluta lönesiffror kunna anses ge ett tämligen tillfredsställande uttryck för lönenivån inom större näringsgrupper, vila de på alltför summariska primäruppgifter för att kunna med nödig specificering åskådliggöra, huru löneförhållandena ställa sig för särskilda orter och yrkesspecialiteter. När de sakkunniga, vilka enligt nådigt bemyndigande den 26 april 1920 tillkallats av statsrådet och chefen för Kungl. Civildepartementet för att verkställa utredning rörande arbetsförhållandena inom byggnadsfacket, med uppgift tillika att avgiva förslag till förbättringar på området, för fullgörande av sitt uppdrag sågo sig i behov av möjligast exakt och fullständig

8 kännedom rörande inom byggnadsindustrien för närvarande gällande löneocb arbetsvillkor, stod det därför klart, att för åvägabringande av dylik kunskap krävdes anordnande av ganska omfattande specialutredningar. Det framhölls dock, att ifrågavarande undersökningar borde så anordnas, att tidsutdräkt och kostnader ej måtte överstiga det för ändamålet nödvändiga, liksom man utgick från den förutsättningen, att primärmaterialet, för vinnande av största möjliga opartiskhet och allsidighet, borde insamlas från såväl arbetsgivare som arbetare och med anlitande i största möjliga utsträckning av resp. organisationer. I enlighet med dessa riktlinjer uppdrogo de sakkunniga åt t. f. byråchefen i Socialstyrelsen Bertil Nyström att efter samråd med dem uppgöra förslag till grunder och arbetsplan för de erforderliga undersökningarna samt utarbeta härför erforderliga frågeformulär. Så snart ifrågavarande förslag förelåg, underkastades detsamma vid ett flertal sammanträden noggrann prövning av de sakkunniga, vid vissa tillfällen förstärkta medelst särskilt tillkallade representanter för arbetsgivare och arbetare inom byggnadsindustriens olika fack. Det sålunda uppgjorda förslaget beslöts skola läggas till grund för utredningsarbetet, och uppdrogo de sakkunniga åt byråchefen Nyström att snarast möjligt bringa detsamma till utförande. Den för undersökningen fastställda planen innebar i första hand att söka erhålla möjligast exakta uppgifter rörande hela antalet inom byggnadsindustrien sysselsatta arbetare genom att, i samråd med vederbörande fackförbund, till samtliga inom byggnadsbranschen verksamma fackföreningar till besvarande utsända ett särskilt frågeformulär, benämnt form. 1, av det innehåll, som framgår av i bil. 1 (sid. 194) meddelat avtryck. I de å formuläret tryckta anvisningarna framhölls, att uppgifterna borde avse samtliga inom facket å orten vid angivna tidpunkter sysselsatta arbetare, i första hand de organiserade. I fråga om sådana fack, t. ex. bleck- och plåtslageriarbetare, grovarbetare o. d., vilka utföra arbete både inom byggnadsindustrien och inom andra branscher, borde givetvis endast fackets arbetare inom byggnadsverksamheten medräknas. Medan man, med hänsyn till organisationsväsendets starka utbredning bland byggnadsfackens arbetare, trodde sig kunna genom fackföreningarnas medverkan erhålla fullständigast möjliga uppgifter rörande dessa arbetares antal och fördelning på olika orter och yrkesspecialiteter, ansågs för åstadkommande av erforderlig utredning rörande rådande löne- och arbetsförhållanden arbetarnas egen intresserade medverkan vara oundgängligen nödvändig. Inom fabriksfack o. d., där arbetarna i regel pläga hava anställning året om, kunna visserligen erforderliga arbetstids- och .löneuppgifter i huvudsak grundas på arbetsgivarnas lönelistor, men så kan blott i mindre utsträckning ske inom byggnadsverksamheten, där arbetaren merendels går från arbetsplats till arbetsplats och blott kort tid kvarstannar på varje, och där han än kan arbeta åt en byggmästare, än åt en annan person, vare sig med husbygge eller arbete utom byggnadsfacket. Emellertid var det ett från andra statistiska undersökningar känt förhållande, att flertalet ar-

9 betare sakna möjlighet a t t själva på ett tillfredsställande sätt ifylla det för en undersökning sådan som denna erforderliga frågeformuläret, även när detta gives ett så begränsat omfång som det för förevarande undersökningsgren avsedda »personkortet» (form. 2, avtryckt i bil. 1 sid. 196). För att övervinna dessa svårigheter, plägar man använda sig av med arbetarnas förhållanden förtrogna personer såsom o m b u d (agenter) för uppgifternas insamlande. Vid förevarande utredning skulle sålunda efter förslag av resp. fackförbund utses ett flertal dylika ombud, vilka vid lämpliga tillfällen borde utfråga vederbörande arbetare om å formuläret berörda förhållanden och med ledning härav ifylla detsamma. I fråga om dessa arbetarnas och fackförbundens egna förtroendemän ansågs det självfallet kunna förutsättas ett sådant handhavande av arbetet med dessa uppgifters insamlande, att i möjligaste mån fullständiga och korrekta svar på frågorna i formuläret skulle kunna erhållas. Nu antydda sätt för ombudens utseende liksom även den omständigheten, att byggnadsarbetarna voro representerade bland de sakkunniga, ansågs även vara en garanti för, att vederbörande arbetare bibringades den uppfattning, att ifrågavarande utredning icke kunde tänkas lända dem till skada utan endast vara till fördel genom att möjliggöra ett opartiskt bedömande av löne- och arbetsförhållandena inom byggnadsfacket, varom i pressen och eljest så många motsägande framställningar äro gängse. Till yttermera visso lämnades å formuläret garanti för, att avgivna vippgifter endast skulle användas för statistiskt ändamål och följaktligen ej komma till skattemyndigheters eller arbetsgivares kännedom eller eljest under obehörigas ögon. För agenterna hade jämväl sammanställts särskilda a n v i s n i n g a r för arbetets utförande (avtryckta i bil. 1 sid. 198), varuti bl. a. framhölls, a t t utfrågningen lämpligen borde ske samtalsvis, varvid formulärets punkter givetvis ej behövde besvaras i den ordning de stodo upptagna — så kunde det t. ex. i många fall vara lämpligt att taga den sista punkten före de tre å fyra föregående — men borde likväl tillses, a t t samtliga blevo möjligast noggrant och fullständigt besvarade. Då det emellertid, oaktat allt nedlagt arbete och kontroll från de sakkunniga ombudens sida, kunde förväntas, att de av arbetarna lämnade uppgifterna om särskilt inkomstförhållandena i vissa fall ej bleve så exakta och tillförlitliga, som det ur utredningens syfte var önskvärt, hade med avseende på desamma planlagts ett särskilt kontrollsystem. Detta byggde på de å personkorten lämnade nominativa uppgifterna rörande de a r b e t s g i v a r e , hos vilka arbetaren i fråga haft sysselsättning inom byggnadsfacket sedan den 1 januari 1919, och innebar, a t t samtliga dessa, med användande av ett särskilt formulär (form. 2: a, avtryckt i bil. 1 sid. 200), skriftligen anmodades att lämna möjligast exakta uppgifter rörande den arbetslön ifrågavarande person hos dem uppburit m. m. Härmed uttömdes dock ingalunda byggnadsarbetsgivarnas medverkan vid ifrågavarande undersökning. I syfte att utnyttja dessas ingående kännedom om byggnadsarbetarnas yrkesfördelning, löneförhållanden m. m. hade utarbetats

10 ett särskilt, tämligen vidlyftigt frågeformulär, benämnt form. 3 (avtryckt i bil. 1 sid. 202). Uppgifter enligt detta formulär borde avgivas av en var, som yrkesmässigt sysselsatte byggnadsarbetare, sålunda icke blott byggmästare utan ock målarmästare, bleck- och plåtslagarmästare och övriga entreprenörfirmor o. s. v., och var avsikten att för formulärens distribuering i första hand anlita medverkan av resp. organisationer. I de å formuläret tryckta anvisningarna framhölls, a t t uppgiften från en viss firma borde avse en och samma ort, varmed skulle förstås visst samhälle med dess närmare omgivningar, samt a t t därest arbetsgivare sysselsatte byggnadsarbetare å flera olika orter, så v i t t möjligt särskilda uppgifter avgåves för varje sådan ort. 2.

Primär uppgifternas insamling och materialets omfattning.

När man i juni 1920 påbörjade insamlandet av primärmaterialet till förenämnda statistiska utredningar, visade sig detta, såsom från början kunnat förutses, vara förenat med avsevärt större svårigheter än förhållandet plägat vara vid liknande socialstatistiska utredningar inom andra näringsgrenar. Anledningarna härtill voro flera. Sålunda har ju någon liknande undersökning av byggnadsarbetarnas förhållanden tidigare icke förekommit i vårt land, och av detta och andra skäl ha byggnadsarbetarna ofta visat mindre intresse och förmåga att ifylla till dem utdelade formulär än exempelvis fabriksarbetare. Den vid tiden för formulärinsamlingen pågående stora konflikten inom byggnadsindustrien ökade vidare i hög grad misstron och därmed svårigheterna med insamlandet av uppgifterna. Införskaffandet av primärmaterialet för undersökningen blev sålunda förenat med mycket betydande arbete och tidsutdräkt, ehuru arbetet visserligen i hög grad underlättades genom det stora tillmötesgående och intresse, som nästan undantagslöst kom utredningen till del från vederbörande arbetsgivare- och arbetareorganisationer. För a t t överhuvud lyckas få ett representativt material ha emellertid särskilda åtgärder måst vidtagas. Förutom att skriftligen och per telefon upprepade maningar riktats till fackföreningar och arbetsgivare att ifylla till dem utsända formulär dels direkt från utredningens expedition och dels från resp. fackförbund och arbetsgivareföreningar, ha i ett flertal facktidningar införts speciella artiklar, vari betonats, av huru stor vikt och betydelse det var för ett gott resultat av de sakkunnigas arbete, att de erhöllo sina formulär besvarade. Likaledes ha för införskaffande, och komplettering av primärmaterial och för erhållande av kännedom om arbetsförhållandena å resp. orter ett flertal resor företagits. Sålunda har byråassistenten Oskar Hagman besökt Nyköping, Norrköping, Linköping, Västervik, Oskarshamn, Kalmar, Karlskrona, Ystad, Trälleborg, Malmö, Hälsingborg, Göteborg, Skövde och Kristinehamn samt e. o. amanuensen Gillis Berggren Uppsala och Södertälje. Mot slutet av år 1920 kunde dock primärmaterialet anses föreligga i någorlunda fullständigt skick. Det ernådda resultatet av formulärinsamlingen framgår av följande översikt över utredningens olika grenar.

11 Vad form. 1 beträffar, utsändes exemplar av detta i juni och juli 1920 till 579 fackföreningar, som hade medlemmar sysselsatta inom byggnadsbranschen. Ifyllda formulär (eller eljest angående byggnadsarbetarna å resp. orter upplysande skrivelser) hade vid november månads utgång inkommit från 431 fackföreningar, motsvarande 714 % av de tillskrivna fackföreningarna. Som det emellertid i allmänhet varit de större fackförbundsavdelningarna, som insänt formulär, torde de erhållna uppgifterna gälla åtminstone 90 % av totala antalet byggnadsarbetare, sålunda ett mycket gott resultat. Huru insända och inkomna formulär fördela sig på de olika fackförbunden inom byggnadsindustrien, framgår av följande tablå: Antal formulär ExpeIndierade komna 82 68 96 85 grov- och fabriksarbetareförbundet . . . . 50 41 75 56 bleck- och plåtslageriarbetareförbundet . . 52 42 metallindustriarbetareförbundet . 37 28 . 117 60 27 20 . 18 15 21 12 yäg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet . 4 4 431 Summa 579

I vilken mån olika landsdelar äro representerade genom de inkomna formulären (och skrivelserna), framgår av omstående tab. 1, vilken visar en anmärkningsvärt jämn fördelning, vad stadssamhällena beträffar. 1 I fråga om det hundratal fackföreningar åter, vilka icke besvarat de dem tillställda formulären, hava summariska uppgifter angående ungefärliga antalet av deras vid vissa tidpunkter inom byggnadsindustrien sysselsatta medlemmar merendels kunnat lämnas av resp. fackförbund. Individuella uppgifter angående byggnadsarbetarnas personliga och ekonomiska förhållanden enligt form. 2 ha i bearbetningsbart skick inkommit beträffande sammanlagt 3 031 arbetare, och har denna uppgiftsinsamling enligt den uppgjorda planen skett med tillhjälp av särskilda för ändamålet antagna och avlönade undersökare. Huru dessa person kort fördela sig på yrken och landsdelar, utvisar tab. 24 i det följande (sid. 94). Det må framhållas, att medan landsortsstäderna merendels blivit ganska jämnt representerade, våra båda största städer, oaktat all nedlagd möda, tyvärr blott blivit mycket svagt företrädda. 1 Den här och i det följande tillämpade landsdelsindelningen är densamma, som plägar användas av Socialstyrelsen. Härvid sammanföras Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Södermanlands och Östergötlands län till Ö s t r a S v e r i g e , Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gottlands län till S m å l a n d och ö a r n a , Blekinge, Kristianstads och Malmöhus läu till S ö d r a S v e r i g e , Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro län till V ä s t r a S v e r i g e samt Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län till N o r r a S v e r i g e . Ifrågavarande, på allmänna ekonomisk-sociala synpunkter baserade uppdelning har här kommit till användning närmast av praktiska skäl, men hade vid belysningen av vissa särskilda spörsmål jämväl kunnat tillämpas andra indelningar i »naturliga områden», t. ex. G. S u n d b ä r g s tre demografiska huvudområden, I. F l o d s t r ö m s sex samfärdselområden eller H. N e l s o n s fjorton kulturgeografiska provinser.

12 Tab. 1.

De nppgiftslämnande fackföreningarna, yrkesvis fördelade efter landsdelar och ortsgruppcri Antal inkomna ex. av form. 1 avseende

Landsdelar och ortsgrupper

Stockholms

stad

Ma- Bleck- Metal 1- Elektr. Mu- Trä- Grov- ler Sten- Kakel- Ake- Väg-o. iarb. rare arb. arb. arb. och arb. hugg- ugnsm. riarb. vatten b plåtsl.

. . . .

1 Östra Sverige därav städer m. över 10 000 inv. mindre städer köp. o. municipalsamh. . landsbygden

6 4 1

5 1 1 4

Småland o. öarna . . . därav städer m. över 10 000 inv. mindre städer köp. o. municipalsamh. . landsbygden

12 2 5

1 3 1

2 2

Södra Sverige 22 28 därav Malmö 1 1 övr.städ. m. öv. 10 000 inv. 6 6 mindre städer 6 6 köp. o. municipalsamh. . 8 14 landsbygden 1 1

16 Västra Sverige 13 18 därav Göteborg i övr. städ. ni. öv. 10000inv. 6 7 mindre städer 6 6 köp. o. municipalsamh. . 2 landsbygden 3 —

l 5 2

1 4 5 1

1 7 1 1

2 4 5 3 2

22 7 4 2 9

—

Norra Sverige därav städer m. över 10000 inv. mindre städer köp. o. municipalsamh. . landsbygden

6 2 1 1

2 3 2 1

1 1

4 3 1 2

5 3 3 4

Hela riket därav Sthlm., Göteb. o. Malmö övr. städ. m. öv. 10 000 inv. mindre städer köpingar och mnnicipalsamhällen

68 85 41

3 4 27 23 24 24

4 17 13

3 23 19

3 26

1 21 5

1 21 17

2 3 1

2 10 3

5 6 1

10 23 4 11

4 3

6 5

4 17

2 12

landsbygden

Det till komplettering av personkortens löneuppgifter avsedda form. 2:a utskickades i november 1920 till cirka 1 500 arbetsgivare, hos vilket förenämnda 3 031 byggnadsarbetare enligt uppgift arbetat under tiden 1/i 1919—31/3 1920. Utsändandet av dessa formulär uppsköts med avsikt, tills insamlandet av personkorten i huvudsak avslutats, enär angivna kontrollundersökning möj-

I OQ Tab. 2.

De nppgiftslämnande arbetsgivarna, yrkesvis fördelade efter landsdelar och ortsgrupper. Antal inkomna ex. av form 3 avseende Elektr. Väg-o. Bleck-o. Bygg- vatten- Målare- plåtsl.- Rörledn.- installa- Åkerimästare byggn.- mästare mästare firmor tions- firmor firmor firmor

Samtliga

stad

129 Östra Sverige därav städer m. över 10 000 inv. mindre städer köp. o. municipalsamh. . landsbygden

—

25 9 1 1

4 1

5 1

2 1

—

1 17

1 Småland och öarna . . . . därav städer m. över 10 000 inv. mindre städer köp. o. municipalsamh. . landsbygden

—

5 2

3 2

—

11 5

2 Södra Sverige därav Malmö övr. städ. m. öv. 10 000 inv. mindre städer köp. o. municipalsamh. . landsbygden

—

24 21 5 2

11 13 1 1 2

9 3

1 1

1 5

—

Västra Sverige därav Göteborg övr. städ.m. öv. 10 000 inv. mindre städer köp. o. municipalsamh. . landsbygden

—

22 13

6 5

8 5

9 2

6 1

3 2 1

—

'—

1 9

54 28 1 1 9

—

9 5 1

4 4

3 1

1 2

3 2

—

21 14 1 18

34 36 7 3 48

30 16 2

46 9 1

16 6 3

15 13 4

231 153 38 7 51

Stockholms

Norra Sverige därav städer m. över 10 000 inv. mindre städer köp. o. municipalsamh. . landsbygden Hela riket därav Sthlm., Göteb. o. Malmö . övr. städ. m. öv. 10 000 inv. mindre städer köp. o. municipalsamh. . landsbygden

187 87 73 21 4 2

50 12 2 19

102 48 43 6 3 2

ligen kunnat inverka störande på personkortsinsamlingen, i händelse den skulle skett samtidigt med att denna insamling pågick. I januari 1921 hade c:a 60 % av de tillskrivna arbetsgivarna lämnat tillfredsställande uppgifter, men enär bland dessa återfinnes flertalet tillskrivna större företag, avse de 1

Avser antalet arbetsplatser; firmornas antal var 26.

14 inkomna kontrolluppgifterna drygt två tredjedelar av de i undersökningen representerade arbetarna. Form. 3 utsändes i juni månad 1920 genom resp. arbetsgivareförbund (-föreningar) till 1 320 arbetsgivare samt dessutom direkt till 93 oorganiserade byggmästare. Ifyllda formulär (eller motsvarande skrivelser) ha med anledning härav inkommit från 480 arbetsgivare, motsvarande 34-0 % av de tillskrivna, varvid dock är att märka, att det övervägande flertalet större firmor lämnat begärda uppgifter. Huru olika landsdelar och ortsgrupper representeras av de inkomna formulären, framgår av förestående tab. 2. I den mån primärmaterialet inflöt till utredningens kansli, vidtog ett omfattande gransknings- och kompletteringsarbete, som blev mycket tidsödande, enär de meddelade uppgifterna i många fall visade sig vara oriktigt och ofullständigt ifyllda. För att i största möjliga utsträckning komplettera förefintliga ofullständigheter har en omfattande skriftväxling varit nödvändig. Härigenom ha många bristfälligheter och ofullständigheter kunnat undanrödjas, varjämte vissa kompletterande upplysningar också erhållits hos resp. fackförbund och arbetsgivareföreningar. Först i början av år 1921 kunde det egentliga tabelleringsarbetet påbörjas, och hand i hand härmed har gått avfattandet av föreliggande berättelse, varuti de ur specialutredningen framgående data sammanarbetats med andra, ur tillgängliga in- och utländska källor hämtade, uppgifter till belysning av dels byggnadsarbetarnas antal i förhållande till behovet, dels arbetsoch levnadsförhållandena inom ifrågavarande samhällsgrupp.

II. Byggnadsarbetarnas antal och behoyet ay bostäder. 1. Byggnadsarbetarnas avgränsning och yrkes sam mansättning. Det första problemet vid en undersökning som den föreliggande är att bilda sig en möjligast noggrann uppfattning om antalet byggnadsarbetare i vårt land. Med avseende på flertalet industriella näringsgrenar är detta skäligen enkelt, då dessas arbetarantal återfinnes i Kommerskollegii årliga industriberättelser. Oaktat byggnadsverksamheten tager i anspråk större kapital och mera arbetskraft än flertalet i nämnda berättelser redovisade näringsgrenar, betraktas den dock av den officiella statistiken icke såsom en »industri» i vanlig bemärkelse. Otvivelaktigt finnas också skäl för denna uppfattning, enär byggnadsverksamheten företer åtskilliga karakteristiska särdrag, vilka åtskilja densamma från den egentliga industrien. Under det att fabriksföretagen äro stationära, måste byggnadsföretagen bedrivas på ständigt växlande arbetsställen. Då fabriksindustrien tillverkar halv- eller helfabrikat, består byggnadsindustriens verksamhet egentligen i en ytterligare bearbetning av dylika medelst montering och sammanfogning till byggnader av olika slag. Och medan varje fabriksägare, åtminstone teoretiskt sett, kan arbeta för världsmarknaden, är byggnadsföretagaren i huvudsak begränsad till en bestämd lokal marknad. Han är därvid övervägande hänvisad till beställningsarbete och kan ej, såsom fabrikören, vid behov arbeta på lager. Därför och på grund av yrkets starka beroende av väderleksförhållandena blir byggnadsindustrien, åtminstone i den mån den avser åstadkommande av nybyggnader, en utpräglad säsongindustri, som redan därför måste räkna med ett starkt växlande arbetarantal. Visserligen kan man bland byggnadsarbetarna principiellt sett skilja mellan å ena sidan en stam av fast anställda och mera oavbrutet sysselsatta arbetare, å den andra en starkt fluktuerande massa av mera lösa arbetstagare. Men arbetsförhållandenas konsolidering försvåras i hög grad därigenom, a t t den moderna byggnadsindustrien är specialiserad i så hög grad, att det knappast torde vara möjligt att under gemensam effektiv ledning, på sätt sker inom ett vanligt industriföretag, samla hela mängden av vid ett större byggnadsföretag sysselsatta byggnadshantverkare och arbetare. I vårt land nöjer sig i regeln byggmästaren, som för byggherrens räkning, ehuru merendels enligt arkitektens anvisningar och under hans kontroll, har

16 att svara för bygget, med att direkt anställa de för själva byggnadsstornmens åstadkommande nödiga tre huvudkategorierna av byggnadsarbetare, nämligen murare, träarbetare och grovarbetare, medan måleri-, plåtslageri-, rörlednings-, elektriska installations-, kakelugnsmakeri-, glasmästeri- och åkeriarbetena pläga överlåtas till särskilda entreprenörer. I andra länder, exempelvis Danmark, är detta entreprenörssystem än vidare utvecklat, i det här jämväl anställning av murare och träarbetare merendels lär ske genom förmedling av särskilda »murer-» och »tömrermester». Är inom fabriksindustrien ett exakt fastställande av arbetarantalet ingalunda någon lättvindig sak, särskilt på grund av arbetspersonalens starka temporära fluktuationer i samband med växling och övergång av arbetare mellan olika företag och industrigrenar, 1 stegras, såsom av det förut sagda torde framgå, dessa svårigheter högst väsentligt, när man kommer till byggnadsindustrien, och det även, om man låter denna omfatta all verksamhet, som avser åstadkommande av husbyggnader samt väg-, järnvägs-, kanaloch kraftverksbyggnader. Det kan sålunda ofta diskuteras, huruvida och i vad mån en viss arbetargrupp rätteligen bör tillföras byggnadsindustrien eller annan näringsutövning. Undersöker man ur denna synpunkt de särskilda yrkesspecialiteter, genom vilkas samverkan en husbyggnad åstadkommes, möter föga tvekan i fråga om m u r a r n a , enär samtliga sådana torde tillhöra byggnadsindustrien med undantag blott av ett fåtal fabriksmurare inom vissa industrier, särskilt socker-, järn- och cellulosaindustrierna. Murarna, vilka till skillnad från de nedan omnämnda gråstensmurarna, arbeta med tegel, måste för att erkännas som fullgoda sådana hava »varit i yrket> minst 3—5 år; på sina håll iakttages ännu principen, att dessa år skola vara en verklig lärotid och murarelärlingar företrädesvis tagas bland yngre, högst 20—23 år gamla murerihantlangare, som visat intresse för yrket. B y g g n a d s t r ä a r b e t a r n a , vilka, åtminstone i vissa landsändar, kunna delas i byggnadstimmermän, som utföra bjälklags-, takstols-, trossbottens-, golvläggnings- o. d. grövre byggnadsarbeten, samt byggnadssnickare, vilka verkställa inredningen av lägenheterna, förete däremot starka beröringspunkter med vissa arbetarkategorier inom fabriks- och verkstadsindustrien. Timmermän bygga ej blott hus utan även skepp samt stollgångar i gruvor, och ett stort antal fabrikssnickare sysselsättas med tillverkning av dörrar, fönster, listverk och andra byggnadssnickerier, vilkas anpassning och uppsättning ingår bland byggnadssnickarnas huvudsysslor, liksom talrika träarbetare även finnas bland möbelfabrikernas, de mekaniska verkstädernas och järnbrukens arbetare m. fl. Övergång kan sålunda ganska lätt ske mellan olika träarbetaryrken och därigenom yrket läras på kortare tid än de 3 a 4 år, som det eljest kräves att minst ha »varit i arbetet» för att betraktas som yrkesduglig byggnadsträarbetare. Under rubriken b y g g n a d s g r o v a r b e t a r e sammanfattas övriga med själva 1 Enligt Svenska arbetsgivareföreningens lönstatistiska årsbok 1919 hade av 37 437 redovisade arbetare endast 32 - l % varit anställda vid samma arbetsföretag n /ia av året, resp. normalsäsongen eller däröver. Jfr sid. 173.

17 byggnadsstommens åstadkommande sysselsatta arbetare, vilkas huvudmassa utgöres av icke yrkesutbildade arbetare, stående i nära gemenskap med den till mera tillfälliga arbeten hänvisade stora gruppen av grov-, lös- eller diversearbetare. Byggnadsgrovarbetarna i här använd bemärkelse kunna emellertid lämpligen uppdelas i tvenne huvudgrupper, nämligen hantlangare och grundläggningsarbetare i vidsträckt betydelse. H a n t l a n g a r n a hava till uppgift att förse murarna (och i någon mån även träarbetarna) med nödigt arbetsmaterial och utgöras sålunda huvudsakligen av kalksläckare och bruksberedare samt bruks- och tegelbärare. De sistnämndas tunga arbete har i våra dagar särskilt å större nybyggnader avsevärt inskränkts genom moderna hiss- och andra transportanordningar, liksom grävmaskiner och decauville-material delvis ersatt spadar och skottkärror och därigenom väsentligt underlättat grundläggningsarbetena. Dessa åvila i första hand j o r d s c h a k t a r n a , vilka hava att avplana tomtytan och utföra grundgrävning samt bortskaffa den uppgrävda jorden. Påträffas berg och större stenar, kräves dock för deras undanskaffande biträde av b e r g s p r ä n g n i n g s a r b e t a r e , vilka utgöras av den för skottlossningen ansvarige berg- och laddarbasen samt hans biträden borrarna. Nära dessa stå g r å s t e n s m u r a r n a , vilka utföra grund- och trumläggningsarbeten o. d. av natursten och därför även måste äga kunnighet i enklare stenhuggningsarbeten. JFör huggning av byggnadssten, utförande av ornament samt dörr- och fönsterinfattningar i sten o. d. krävas dock fullt yrkesutbildade s t e n h u g g a r e . Moderna grundläggnings- och byggnadsarbeten utföras ofta med betong, vilken beredes av betongblandare och betongstampare. Dessa räknas till c e m e n t a r b e t a r n a , vilkas förnämsta representanter äro de yrkeslärda cementgjutarna, som medelst cement lägga golv, gjuta trappsteg, valv o. d. Jämställda med dessa äro a s f a l t a r b e t a r n a , vanligen fördelade i asfaltläggare, efterrivare samt asfaltkokare och hjälparbetare. Cement- och asfaltarbetarna stå dock — liksom deras vanliga arbetsgivare cementgjuterierna — på övergången mellan byggnads- och fabriksindustri, i det att de, vid sidan av utearbete, jämväl i stor utsträckning utöva verkstadsarbete. Detta sistnämnda gäller i kanske ännu högre grad om de ännu återstående hjälp- och hantverksfack, vilka krävas för färdigställande av en husbyggnad. Talrikast bland dem äro m å l e r i a r b e t a r n a , ehuru av dessa en mycket betydande del har arbete och anställning inom den mekaniska verkstadsindustrien, vagn in åkeriet, möbelindustrien och andra grenar av tillverkningsindustrien, där måleriarbeten av ett eller annat slag krävas; ett för sjöstädernas målare karakteristiskt säsongarbete är vidare den omedelbart före seglationens öppnande regelmässigt återkommande fartygsmålningen. Man har här att göra med ett hantverksfack, som kräver 4 ä 5 års lärotid och inom sig sluter åtskilliga specialiteter, nämligen dels vanliga »rums- och vagnsmålare», dels lackerare, dels s. k. specialister, vilka uteslutande arbeta i limfärg eller med ådring och marmorering samt skyltmålning. Lika lång -utbildningstid som målarna hava b l e c k - och p l å t s l a g e r i a r b e t a r n a . Dessa utföra inom byggnadsbranschen taktäckning, fasadbeslagning, uppsättning av 2—212520.

18 spiselkupor, uppläggning av takrännor m. ni., men vid sidan av denna verksamhet spelar för de flesta bleck- och plåtslagerier det i tillverkning av allehanda kärl och föremål av järnbleck eller plåt bestående verkstadsarbetet en betydande roll. Likartade äro förhållandena för s m e d e r n a , vilkas biträde kräves vid större byggnadsföretag för utförande av järnkonstruktioner, inläggning av järnbalkar e. d. Nära nu berörda metallarbetare stå de med indragande av gas-, vatten-, avlopps- och värmeledningar sysselsatta r ö r a r b e t a r na. Bland dessa kunna urskiljas tre grupper, nämligen grovarbetare, vilkas arbete är att genom upptagande av gravar, sättning av brunnar o. d. möjliggöra det egentliga rörläggningsarbetet, hjälpare, vilka utföra hantlangningsarbetet och efter 3 ä 4 års lärotid pläga anses mogna att själva »erhålla verktyg», samt slutligen de egentliga rörarbetarna, vilka i sin ordning efter yrkesålder och kompetens att utföra arbete på egen hand pläga indelas i olika löneklasser, vilket jämväl gäller om de vid rörentreprenörfirmornas verkstäder anställda smides- och metallarbetarna. I mycket likartade äro arbetsförhållandena för de e l e k t r i s k a m o n t ö r e r n a , bland vilka man kan skilja mellan sådana, som utföra installationer för belysning och kraft, och sådana, vilka uppsätta telefon- och ringledningar, åskledare m. m. Medan dessa svagströmsmontörer äro av mindre betydelse för byggnadsindustrien, spela starkströmsmontörerna där en alltjämt växande roll. För detta yrke torde krävas åtminstone tre års utbildningstid. Visa under senare år, i samband med bostadshusens ökade utrustning med »moderna bekvämligheter» och den elektriska energiens växande ian språk stagande för belysnings- och kraftändamål jämväl på landsbygden, montöryrkena en rask utveckling, gäller på grund av den ökade användningen av centraluppvärmning det motsatta om k a k e l u g n s m a k a r e y r k e t och särskilt den gren av detsamma, som representeras av de »sättare», vilka hava utearbete med uppsättning eller reparation av kakelugnar, spiselinramningar o. d., som tillverkas av »formarna» i större eller mindre kakelfabriker. En likartad kombination mellan fabriks- och uppsättningsarbete företer jämväl det, ofta i förening med förgyllareyrket, bedrivna g l a s m ä s t e r i f a c k e t , för vilket kräves 4—5 års lärotid. En egenartad hantering utöva slutligen s t u c k a t ö r e r n a , vilka i våra tre storstäder äro företrädda såsom särskilt fack. A verkstaden sysselsättas dessa gipsarbetare med gjutning av taklister, takrosetter och andra gipsornament, vilkas uppsättning är deras andra huvudsysselsättning. Nämnas må slutligen, att för transport av byggnadsmaterial och byggnadsavfall kräves vid varje husbyggnad eller husrivning biträde av ett ganska stort antal å k e r i a r b e t a r e med vagnar, kärror eller lastautomobiler. Härmed torde i huvudsak vara angivna de olika byggnadsfack, som kunna urskiljas, därest man uteslutande ser till arbetarnas yrke och fackutbildning. Såsom vid andra yrkesgrupperingar korsas dock i praktiken denna synpunkt även här av en annan, nämligen arten av den verksamhet, vid vilken arbetarna hava sysselsättning. Inom byggnadsindustrien kan man ur denna synpunkt skilja mellan den egentliga h u s b y g g n a d s v e r k s a m h e t e n samt väg- och v a t t e n b y g g n a d s b r a n s c h e n , vilken avser åstad-

19 kommande av gatu-, väg-, järnvägs-, kanal-, hamn- o. d. byggnader. Sistnämnda bransch sysselsätter i huvudsak samma arbetarkategorier som den förstnämnda — dock tillkomma vissa säregna slag av arbetare, såsom dykare, som arbeta under vatten, muddringsarbetare m. fl. — men arbetenas art och fördelning ställer sig olika, och till följd härav bliva de särskilda yrkesgrupperna företrädda i mycket olika inbördes proportioner. Huvudmassan av arbetare kan här sammanfattas under beteckningen jord-, berg-, och transportarbetare, under det murare, träarbetare, stenhuggare, montörer m. fl. mera spela rollen av yrkesutbildade hjälp- och specialarbetare. Medan vid mindre arbeten, ävensom vid vissa större såsom järnvägsbyggnader o. d., mera genomförd differentiering efter särskilda yrkesspecialiteter knappt kan ske, kunna vid andra stora arbetsföretag, såsom kraftverksbyggnader o. d., arbetena med fördel uppdelas i en mångfald specialarbeten, vilka överlämnas åt olika arbetargrupper. Vid sidan av vad nu nämnts får väg- och vattenbyggnadsfacket sin karaktär därav, a t t medan husbyggnadsfacket så gott som uteslutande utövas av enskilda företagare, här vid sidan av sådana det allmänna i stor utsträckning uppträder som arbetsgivare med i första hand järnvägsstyrelsens och vattenfallsstyrelsens byggnadsavdelningar samt stadskommunernas byggnadsförvaltningar såsom organ. Enär förevarande utredning j u är avsedd att gälla husbyggnadsverksamheten, närmast sådan denna gestaltar sig i städerna, saknas emellertid anledning a t t i vidare mån, än här skett, ingå på arbetsförhållandena jämväl inom väg- och vattenbyggnadsfacket. Under hänvisning till de uppgifter härom, som föreligga i officiella källor, 1 må här blott framhållas, att förefintligheten av detta närliggande arbetsområde ytterligare ökar de redan tidigare framhävda svårigheterna att närmare fixera och avgränsa, vilka arbetargrupper rätteligen böra räknas såsom husbyggnadsarbetare och sålunda medtagas i en utredning sådan som denna. Redan från början må det därför starkt betonas, att den nära växelverkan och starka cirkulation, som råder mellan byggnadsarbetare och många andra grupper av yrkes- och grovarbetare, gör det nästan omöjligt att uppdraga några exakta gränslinjer, ett förhållande, vilket även i praktiken bekräftats särskilt genom den senaste tidens erfarenhet om svårigheterna att vid utdelning av arbetslöshetsunderstöd uppgöra en dylik gränsläggning.

2. Organisationsväsendet och avtalen. Av den nu lämnade redogörelsen för byggnadsarbetarnas yrkessammansättning framgår, att desamma till övervägande del utgöras av yrkeslärda murare, timmermän, snickare, målare o. s. v. Dessa hantverksfack tillhöra icke blott våra allra äldsta, utan utmärka sig även därigenom, att deras 1 Se »Löner och levnadskostnader vid Trollhätte kanals ombyggnad», Soc. Medd., årg. 1914, sid. 499 ff., samt de i samma tidskrift årg. 1918—1921 publicerade redogörelserna för löneförhållandena vid statens järnväggbvggnadsarbeten och vattenfallsstyrelsens byggnadsarbeten åren 1915—1920.

20 arbetsuppgifter, arbetsverktyg och arbetsmetoder relativt litet förändrats under tidernas lopp. Visserligen hava, som ovan antytts, särskilt under de senaste årtiondena maskinella anordningar och moderna tekniska hjälpmedel vunnit insteg jämväl inom byggnadsbranschen, men synes denna industrialisering i huvudsak hava begränsat sig till grovarbetet, medan yrkesarbetet alltjämt är bundet vid hantverkets bibehållande. Beträffande yrken med så gamla och relativt obrutna traditioner är det naturligt, att forskningar rörande organisationsväsendets upphov och utveckling lätt föra århundraden tillbaka men då också löpa fara att förlora sig i det vetenskapligt skäligen outforskade område, som vår närings- och arbetshistoria, sedd i sin helhet, ännu utgör. 1 Bland våra äldsta skråordningar finnas sådana för murare (av 1487), timmermän (av 1454) och snickare (av 1575), samtliga i Stockholm, 2 och bland de skråstadgar, som» under Carl IX:s och Gustaf I I Adolfs regeringar utfärdades för skilda yrken och landsändar, påträffas »skråartiklar» även för »Conterfeijeoch målareembetet» i Sveriges städer (av 1622).3 När år 1669 för första gången utfärdades en »allmän ordning och skrå för hantverkarna i Sverige och Finland», berördes av denna även nu nämnda byggnadsfack och likadant var förhållandet, när förordningen förnyades år 1720.4 Hantverksämbetena voro sammanslutningar av personer, som idkade ett visst yrke, bildade och privilegierade i syfte att främja medlemmarnas intressen och yrkets förkovran. Fullberättigade ledamöter voro allenast mästarna, men även gesäller och lärlingar, som vid denna tid undantagslöst voro i mästarens hus och kost, stodo under ämbetets skydd och kontroll med av1 Bäst känd är gruv- och bruksindustriens historia dels genom monografier över särskilda företag, dels genom sammanfattande översikter, bland vilka den ur arbetshistorisk synpunkt mest betydelsefulla torde vara E. Som m a r i n : Bidrag till kännedom om arbetare förhållandena vid svenska bergverk och bruk i äldre tid till omkring år 1720, Lund 1908. Sämre tillgodosedda äro stadsmannanäringarna och särskilt här behandlade hantverksfack. Belysande för skråväsendets uppkomst och innebörd äro G. H a z e l i u s : Om hantverksämbetena under medeltiden (Bidr. till vår odlings hävder utg. av Nord. Museet IX), Stockholm 1906, samt E. Som m a r i n : Skråtvånget, Verdandis småskr. 124, Stockholm 1904. De i Nordiska Museet förvarade resterna av de gamla skråarkiven äro förtecknade i museets meddelanden 1901 (sid. 256 if.) av G. Up ni a r k. I Meddelanden från Riksarkivet, Ny följd, Ser. I, Bd 4 (1916), sid. 335 ff., sammanfattar B. B o é t h i u s de, tyvärr ofullständiga, svar, som föreligga i anledning av en av Kommerskollegium år 1717 igångsatt enquéte angående hantverkericr och skrån i olika landsändar. Bland byggnadsfack omnämnas här murmästare, timmermän, målare och glasmästare åtminstone i vissa större städer. Utvecklingen i Sverige på detta område nnder skråperioden och följande tid skildras i J. L u n d e l l : Om hantverksskrån, näringsfrihet och arbetets organisation, Lund 1846, samt A. W. af S i l l e n : Svenska handelns och näringarnas historia I—V, Uppsala och Stockholm 1851—71 (ny sammandragen upplaga, fortsatt till år 1809, Stockholm och Karlshamn 1886). Värdefulla bidrag föreligga även i den särskilt under den senaste tiden allt rikhaltigare stadshistoriska litteraturen, ävensom i de forskningar nutida yrkesorganisationer verkställt rörande sina föregångare i äldre tider (jfr nedan). 2 Tryckta av G. E. K l e m m i n g i Sv. fornskriftsällskapets samlingar, murarnas och snickarnas skrå i »Skråordningar», Stockholm 1856, sid. 75, 249 samt timmermännens i »Småstycken på fornsvenska», Stockholm 1868—81, sid. 17. s Tryckt i »Meddelanden från Nordiska museet» 1898, Stockholm 1901, sid. 63 ff., samt i »Ett yrkes historia, studier i Conterfeije- och målareembetets samt Konstälskande målaregesällskapets handlingar», utg. av styrelsen för Sv. måleriarbetareförbundet, Stockholm 1909. * Skråordningen av den 1 mars 1669 är tryckt i A. A. von S t i e r n m a n : Samling av kungl. brev etc. III. Stockholm 1753. sid. 733; skråordningen av den 27 juni 1720 finnes i årets samling av kungl. placater etc.

21 seende på yrkesutbildning och arbetsförhållanden i övrigt. Under skråväsendets blomstringstid var lärlings- och gesällskapet närmast att betrakta som ett genomgångsstadium till självständig yrkesutövning, men när efter 1500-talets slut organisationen begynte stelna till och mästarskapet tendera att bliva ett privilegium för en sluten krets, framträdde en viss klasskillnad mellan mästare och gesäller, manifesterad genom arbetsstridigheter och särskilda gesällföreningar, däribland >Konstälskande målaregesällskapet» i Stockholm, vars protokoll finnas bevarade sedan 1708.1 Skråväsendets förfall fortskred alltjämt, och i början av 1800-talet synes, av tillgängliga handlingar att döma, upplösningen hava blivit så gott som fullständig. Närmast som en konsekvens av nu skildrade utveckling framträder 1846 års fabriks- och hantverksordning, genom vilken skråsystemet avskaffades och i stället inrättades hantverksföreningar, vilka i förening med s. k. »dödlådor» eller sjukoch begravningskassor i någon mån kunna anses hava upprätthållit de gamla skrånas traditioner i fråga om yrkesutbildning och inbördes hjälp. Slutpunkten för fackorganisationernas utveckling i deras äldre skede sattes genom 1864 års förordning om fullständig näringsfrihet. Vid sistnämnda tidpunkt hade emellertid, närmast bland arbetarna, börjat framträda tendenser till ett nytt föreningsväsen, vilket tog färg å ena sidan av det med Sveriges nu på allvar begjmnande industrialisering sammanhängande skärpta motsatsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, å den andra av de, efter hand allt mera socialistiskt färgade, uppfattningar av detta och andra sociala spörsmål, vilka utbredde sig från England, Tyskland och Danmark och efter hand vunno allt större insteg bland de svenska arbetarna. 2 1860- och 1870-talets arbetareföreningar och arbetaremöten utmärktes ännu genom sökande och obestämdhet, men fram på 1880-talet begynte den nya organisationsrörelsen få en mera deciderad och målmedveten natur, såväl vad beträifar den politiska som den fackliga grenen, vilkas nära gemenskap och inbördes växelverkan utgör ett så karakteristiskt drag för den moderna arbetarrörelsen i vårt land. I denna uppväxande föreningsverksamhet kommo de yrkeslärda byggnadsarbetarna med deras gamla skråtraditioner att redan tidigt spela en betydande roll. Bland våra äldsta fackföreningar märkes snickeriarbetarnas fackförening i Stockholm, som bildades 1880 och, efter att ett par år senare hava gjorts öppen även för andra träbearbetningsarbetare, antog namnet Träarbetareföreningen. I huvudstaden bildade vidare bleck- och plåtslagarna fackförening 1881, måleriarbetarna 1884 (»Målareförbundet») och murarna 1886. Vid sistnämnda tidpunkt funnos jämväl organisationer av murare och träarbetare i Malmö (sedan 1882) och i Göteborg (1885) och vann organisationsväsendet jämväl framgångar i andra landsortsstäder. I den mån rörelsen 1 Se det i not 3 å föregående sida omnämnda arbetet »Ett yrkes historia». — »Gesällbrödraskap» omtalas redan nnder medeltiden, och från tiden före 1437 förefinnes en stadga för »bältaresvenner» (sadelmakaregesäller). Snickaregesällernas i Stockholm »låda» daterar sig från 1662. 2 Fackföreningsrörelsen, ntgiven av Landsorganisationen i Sverige, Stockholm 1912; I, Sverige (av G-. Björklund), sid. 25 ff. •— Sveriges land och folk, historisk-statistisk handbok utg. av J. Guinchard, Stockholm 1915, Del I, sid. 604: Arbetarnas fackorganisationer av O. Järte.

22 gick framåt, uppstod behov av planmässigt samarbete och fastare samband mellan de allt talrikare fackföreningarna, men angående de lämpligaste organisationsformerna för denna samverkan framträdde redan från början de meningsmotsättningar, som sedermera allt framgent gjort sig<gällande inom arbetarrörelsen, nämligen om man borde eftersträva lokala samorganisationer av fackföreningarna på en viss ort eller landsförbund av fackföreningarna inom ett visst yrke eller industri. Efter hand vann dock förbundsprincipen övertaget. Bland de tidigast bildade fackförbunden märkas Måleriarbetareförbundet (1887), Järn- och metallarbetareförbundet (1888), Träarbetareförbundet (1889), Murareförbundet (1890), Kakelugnsmakareförbundet (1891), Bleck- och plåtslagareförbundet (1893) och Stenhuggareförbundet (1897). Vid sistnämnda tidpunkt hade emellertid fackföreningsrörelsen n å t t ej blott byggnadsfackens yrkesarbetare utan även deras grovarbetare, varvid organet var det närmast ur vissa skånska grovarbetarsammanslutningar år 1891 (1895) framgångna Grov- och fabriksarbetareförbundet. När år 1898 såsom krönet på den fackliga organisationsrörelsen bildades Landsorganisationen, anslöto sig alla nu nämnda fackförbund efter hand till densamma. Huru arbetarna inom husbyggnadsverksamheten år 1908 voro fördelade på olika yrkesgrupper och fackförbund, belyses genom nedanstående, av Landsorganisationen föranstaltade utredning: 1 Arbetargrupp

Hela antalet arbetare (beräknat)

Murare

6 000

Byggnadsträarbetare

10 000

Måleriarbetare Bleck- och plåtslagaro Rörarbetare Stenhuggare Belysningsmontörer Kakelugnsmakare Glasmästeriarbetare Stuckatörer Grovarb. såsom cementarb., grundläggare, murarbetsmän m. fl Sand- och grustagsarbetare Summa

7 000 2 000 1500 1500 i 200 1 000 200 200 15 000 45 600

ntal orga niserade arbetare 4 440 15164 \1200 2 300 1508 1307 796 801 615 166 125 7 298 113 25 833

De organiserade tillhöra nedannämnda fackförbund Murareförbundet Träarbetareförbundet Byggnadsträarbetareförbundet 2 Måleriarbetareförbundet Bleck- och plåtslagareförb. Järn- och metallarbetareförb. Stenhuggareförbundet Elektriska arbetareförbundet Kakelugnsmakareförbundet Förgylleri-och glasmästeriarb.f. Stuckatörförbundet Grov- och fabriksarbetareförb. Transportarbetareförbundet

Liksom sålunda de organiserade byggnadsarbetarna äro fördelade på ett dussin fackförbund, innesluta dessa sistnämnda byggnadsarbetare i mycket växlande proportioner. Enligt Landsorganisationens nyssnämnda utredning 3 var Murareförbundet, om man bortsåg från ett obetydligt antal fabriksmurare vid järnverk, sockerbruk o. d., att anse som en ren byggnadsarbetareorganisation, och detsamma gällde också om det lilla Stuckatörförbundet. Av Bleck- och plåtslagareförbundets medlemmar torde c:a 9/10 ha varit knutna 1 Fackföreningsrörelsen, I I I Specialutredningar, sid. 37. — Nämnas ' må, att väg- och vattenbyggnadsarbetarna uppskattas till 12 000, varav 4 733 organiserade, flertalet inom Grov- och fabriksarbetareförbundet (a. a. sid. 53). 2 En till Stockholm inskränkt särorganisation, existerande under åren 1905—1915. 3 Fackföreningsrörelsen III, sid. 14 fl".

till husbyggnadsindustrien, 1 av Måleriarbetareförbundets c:a 4 / 5 2 och av Elektriska arbetareförbundets c:a 3/4- Däremot bestodo Trä-, Kakelugnsmakaresamt Förgylleri- och glasmästeriarbetareförbunden till endast omkring hälften av byggnadsarbetare, och inom övriga här ifrågavarande förbund uppgingo dessa till endast en bråkdel av hela medlemsantalet, nämligen för Grov- och fabriksarbetareförbundet c:a 1/c, Stenhuggareförbundet 1/8, Järn- och metallarbetare- (numera Metallindustriarbetare-) förbundet V20 samt Transportarbetareförbundet 1/9o. Nu anförda siffror torde få anses i stort sett äga giltighet än i dag såsom belysande den organisatoriska splittring, som alltjämt råder bland byggnadsfackens arbetare, och ett av 1912 års landsorganisationskongress fattat principbeslut att jämväl för byggnadsverksamhetens vidkommande söka åstadkomma ett enhetligt industriförbund har ännu så länge stannat på papperet. A t t redogöra för de svenska fackföreningarnas och fackförbundens organisation är här icke platsen. Uppmärksammas må emellertid, att de svenska fackorganisationerna i högre grad än exempelvis de engelska och danska framträtt som kamporganisationer, och att därför finansieringen av strejker och lockouter till alldeles övervägande del lagt beslag på deras ekonomi. Under perioden 1888—1908 utbetalades i konfliktunderstöd över 10 milj. kr., medan till arbetslöshetsunderstöd och reshjälp användes omkring 1 milj. kr. 3 Under senare år har väl proportionen förskjutits till förmån för »civilunderstödet», men spelar den fackliga självhjälpsverksamheten alltjämt en ganska underordnad roll. I all synnerhet gäller detta om organisationerna inom byggnadsfacken, för vilkas verksamhet i dylik riktning arbetets säsongartade och ambulatoriska natur ställer skäligen svåröverstigliga skrankor. I överensstämmelse med arbetets art har självhjälpsverksamheten här företrädesvis tagit formen av reshjälp, men åtminstone inom Bleck- och plåtslagareoch Måleriarbetareförbundet utvidgats till att avse regelmässigt arbetslöshetsunderstöd. Nu lämnade skildring av arbetarrörelsen har uteslutande sysslat med denna i dess socialdemokratiska form och det av det skälet, att denna inneslutit och alltjämt innesluter det övervägande flertalet organiserade arbetare. Det må emellertid framhållas, att det funnits och finnas arbetarorganisationer såväl till höger som till vänster om de nu berörda. De förstnämnda utgöras av vissa föreningar på kristlig eller eljest icke-socialistisk grund, vilka under åren 1899—1918 hade ett centralorgan i Svenska arbetareförbundet. 4 De senare, radikalare fackorganisationerna, vilka hylla revolutionärt syndikalistiska idéer, äro sedan år 1910 samlade i »Sveriges arbetares centralorganisation» 1 S. H a n s s o n : Ett kvartssekel av Sv. bleck- och. plåtslagareförbundets historia 1893—1918, Stockholm 1918, sid. 27. 2 Gr. H e n r i k s s o n - H o l m b e r g : Trettio år av Stockholms måleriarbetares fackförenings historia 1884—1914, Stockholm 1914, sid. 13. 3 Fackföreningsrörelsen I, sid. 223. 4 Social handbok, på uppdrag av Centralförbundet för socialt arbete utg. av G. H. von Koch, Stockholm 1908, sid. 117. — Förbundet upplöstes enligt beslut av tvenne stämmor, varav den sista hölls i nov. 1918. Förbundets sista avdelning upphörde i dec. 1920; några av förbundet ingångna kollektivavtal synas dock ej föreligga senare än 1912.

24 (först i Örebro, år 1921 överflyttad till Stockholm). Denna utgjordes vid årskiftet 1919/20 av 343 lokala samorganisationer med 24133 medlemmar, varav ej mindre än 5 672 inom husbyggnads- och 5 553 inom väg- och vattenbyggnadsbranschen. 1 Det var naturligt, att den nu skildrade organisationsrörelsen bland byggnadsfackens arbetare snart skulle framkalla en motrörelse bland deras arbetsgivare. När Stockholms måleriarbetare år 1881 bildade sin första, snart upplösta fackorganisation, sammanslöto sig omedelbart målaremästarna till en förening, som med anammande av arbetarnas speciella beteckning på sina kamporganisationer benämndes »Målarefackföreningen», vilket föranledde den 1884 återuppståndna arbetarsammanslutningen att kalla sig »Målareförbundet» (jfr ovan). Efter hand skedde dock ett namnbyte, i det fackföreningsnamnet återbördades till arbetareorganisationen och arbetsgivaresammanslutningen benämndes Stockholms målaremästareförening. Denna episod belyser det för byggnadsfackens hela organisationsväsende mycket karakteristiska förhållandet, a t t särskilt inom byggnadshantverkets små förhållanden arbetsgivare och arbetstagare ingalunda åtskiljas av så svåröverstigliga skrankor som inom den större industrien. Betecknande är, att av den nyssnämnda arbetareorganisationen »Målareförbundets» sju stiftare ej mindre än fem efter hand blevo »sina egna».2 Erinras må vidare, att inom byggnadsfacken å åtskilliga orter i vårt land rått och väl delvis ännu råder ett genomfört samarbete (»allians») mellan resp. arbetsgivare- och arbetareorganisationer, bl. a. åsyftande, att alla yrkesutövare skola bliva anslutna till sina resp. organisationer samt gällande försäljnings- och arbetspriser iakttagas, i samband varmed plägar förekomma förbud mot att arbetare åtaga sig »eget arbete». 3 Stockholms målaremästareförening är typisk för de lokala yrkesorganisationer, som med löne- och arbetsförhållandenas reglering till huvudsyfte vid denna tid började bildas utur och vid sidan av de gamla hantverksföreningarna. Efter hand uppstodo sådana å flertalet större orter även för byggmästare, bleck- och plåtslageriidkare och andra arbetsgivargrupper inom byggnadsbranschen. Betydelsefullast bland dessa var den år 1889 av ett femtiotal byggmästare stiftade Stockholms byggmästareförening. 4 I den mån dylika yrkesföreningar bildades a olika orter och inom olika branscher, skapades förutsättningarna för större sammanslutningar, men i fråga om principerna för dessas sammansättning förspörjes samma brytning mellan yrkesoch ortssynpunkten, som ovan framhållits beträffande motsvarande organisationsrörelse å arbetarsidan. Belysande härför är, att Stockholms byggmästareförening år 1899 såsom lokalavdelning anslöt sig till den år 1894 i Sydsverige bildade Sveriges byggmästareförening, men år 1900, utan att upplösa detta samband, jämväl inordnade sig i det såsom en sammanslutning mellan arbets1

Industria 1920, sid. 490. Se det sid. 23 not 2 a.a. sid. 6, 17. Se Kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik: Kollektivavtal angående arbets- och löneförhållanden i Sverige: I (1910), sid. 232 ff., II (1908), sid. 288 ff. * Minnesskrift vid Stockholms byggmästareförenings tjugofemårsjnbileum 1914, Stockholm 1914, sid. 7. 2

25 givare i Stockholm bildade Stockholms arbetsgivareförbund. Ar 1901 anslöt sig föreningen till Centralorganisationen för Sveriges hantverks- och industriföreningar, och fr. o. m. år 1904 blev den lokalförening av det under senare hälften av år 1903 ur nämnda Centralorganisation utbrutna och på dess initiativ konstituerade Centrala arbetsgivareförbundet. 1 Till detta förbund anslöto sig efter hand jämväl de båda år 1900 bildade riksförbunden av byggnadshantverkare, Sveriges målaremästareförening och Sveriges bleck- och plåtslageriarbetsgivareförbund. Jämte Sveriges verkstadsförening (för den mekaniska verkstadsindustrien) och Svenska arbetsgivareföreningen (för den övriga storindustrien) utgjorde Centrala arbetsgivareförbundet resultatet av den koncentrationsrörelse inom de svenska arbetsgivarnas organisationsväsen, som framkallats genom fackföreningsrörelsens centralisering i Landsorganisationen år 1898 och dennas »generalmönstring» vid 1902 års politiska storstrejk. Medan de äldre yrkesföreningarna mera erinrat om kamrat- och diskussionsklubbar, som hade till uppgift att efter förmåga tillvarataga yrkets intressen i olika riktningar, voro de nya organisationerna arbetsgivareföreningar i egentlig bemärkelse, tillskapade uteslutande i syfte att bilda en motvikt mot arbetarnas organisationer och verka för arbetsförhållandenas reglering i företagarnas intresse. Dessa föreningar byggde icke såsom de gamla blott på yrkesintresset och kollegialitetskänslan, utan denna ideella grundval erhöll genom medlemmarnas skyldighet att underskriva en bindande »gemensamhetsakt» eller avlämna å avsevärda penningbelopp lydande »säkerhetsreverser» ett mycket reellt komplement. 2 Centrala arbetsgivareförbundet åtskilde sig emellertid från de båda övriga bl. a. därigenom, att det, med hänsyn till sina medlemmars delvis nog så svaga ekonomi, icke ansåg sig kunna skapa de ekonomiska grundvalarna för en verksam strejkförsäkring, utan i stället inriktade sig på åstadkommande av det praktiska skydd, som ligger i en omedelbar kraftåtgärd, ägnad att frambringa en hastig uppgörelse. 3 Delvis en följd av beredskapsstäilningen å båda sidor voro de stora strejker och lockouter, som ägde rum inom byggnadsindustrien särskilt under åren 1905, 1908, 1911, 1917 och 1918. Erfarenheten från dessa arbetsstrider visade emellertid, att förbundet knappast ägde den slagkraft och styrka man kunnat vänta med hänsyn till dess stora medlemsantal, vilket år 1913 uppskattades till c:a 2 000 med 30—40 000 arbetare. I den mån denna uppfattning gjorde sig mera allmänt gällande, uppstod en strömning till förmån för de lokala byggnadsarbetsgivareföreningarnas anslutning till Svenska arbetsgivareföreningen. I slutet av år 1918 upplöstes Centrala arbetsgivareförbundet, och under påföljande år inordnades ett flertal av dess medlemmar i nämnda förening såsom särskilda yrkesförbund, vilkas namn och omfattning angives i det följande (sid. 56). 4 1

A. a. sid. 10. Sveriges land och folk, Del I sid. 607: Arbetsgivarnas organisationsväsen (av B. Nyström). Social handbok, sid. 45: Arbetsgivareorganisationer (av E. Wallgren). 4 Industria 1920, sid. 300. 2 3

26 Förefintligheten av fasta organisationer på såväl arbetsgivare- som arbetaresidan utgjorde en huvudförutsättning för åstadkommande av ordnade arbetsförhållanden inom byggnadsverksamheten. A t t en dylik reglering var i hög grad av förhållandena påkallad, därom vittna de, visserligen skäligen ofullständiga och bristfälliga, skildringar, som föreligga beträffande de arbetsvillkor, som rådde vid tiden för fackföreningsrörelsens genombrott under 1880-talets i ekonomiskt avseende visserligen nog så dåliga år. 1 Då liksom nu var byggnadsverksamheten ett utpräglat säsongarbete, men synes arbetssäsongen åtminstone i Stockholm ej varit mycket kortare än i våra dagar, enär den i Stockholm plägade uppskattas till sex ä å t t a månader eller i medeltal 200 arbetsdagar per år. 2 Huru många arbetstimmar kommo på varje arbetare kan ej uppgivas, t y arbetstiden synes hava varit skäligen obestämd och arbetsdagar på upp till 14 ä 15 timmar omväxlat med »blåmåndagar» och andra mer eller mindre självtagna fridagar. Timpenningen uppgives till 25 ä 35 öre för yrkesarbetare och c:a 10 öre lägre för hantlangare, vilka murarna hade att anskaffa själva. 3 Men dessa löner synas endast hava utgått under den egentliga säsongen, t y när arbets1 Uppgifterna om i vårt land rådande arbets- och löneförhållanden i äldre tider äro mycket bristfälliga med undantag för jordbruksarbetare, för vilka dagsverkspriser sedan gammalt meddelats i markegångstaxorna och från 1866 en något mera differentierad lönestatistik föreligger i hushållningssällskapens berättelser, samt bruksarbetare, beträffande vilka förefinnas vissa specialundersökningar (se sid. 20 not 1). Vad byggnadsarbetare beträffar, påträffas ej sällan värdefullt lönestatistiskt material även för avlägsna tider i räkenskapshandlingar o. d. för kyrkor, slott, stiftelser etc. Det är i huvudsak tillgång till dylikt material i bearbetat skick, som möjliggjort för G. F. S t e f f e n att i »Studier över lönsystcmets historia i England» (Skr. utg. av Lorénska stiftelsen n:r 11 och 16, 1895—99) följa bl. a. daglönerna för murare, timmermän, snickare och hantlangare så långt tillbaka som till c:a 1350. I vårt land synas motsvarande källor endast mera tillfälligtvis hava utnyttjats vid lokalhistoriska o. d. undersökningar; ex. meddelar C. G. S t y f f e i »Bidrag till Skandinaviens historia» I, Stockholm 1859, sid. 98 ff., vissa arbetslöner vid byggnadsarbeten å Nyköpings slott 1365. jämväl när man kommer in på 1800-talet, flyta källorna sparsamt; exempelvis är i den lönestatistik med avseende på åren 1884—85 och 1891, som föreligger i Arbetarförsäkringskommitténs betänkande av år 1888 och Yrkesfarekommitténs av år 1892, byggnadshanteringen ytterst svagt företrädd. Vissa sammanställningar av löneserier för bl. a. hithörande fack innehållas i O. D a l k v i s t : »De svenska industriarbetarnas läge», I 1899, I I 1910, som meddelar löneuppgifter för bl. a. timmermän, murare och grovarbetare fr. o. m. 1860 och därvid särskilt bygger på avlöningslistor i Stockholms stads byggnadskontor men för senare tider även på fackföreningsmaterial och muntliga upplysningar. D:s timlönsserier för arbetare i Stockholms stads tjänst hava använts bl. a. av I. F l o d s t r ö m för vissa reallönsberäkningar (i Sveriges nationalförmögenhet omkr. år 1908, Finansstat. ntredn. V, 1912, sid. 292 fl'.), och ingå även i de konjunkturöversikter, som innehållas i K o m m e r s k o l l e g i u m : Statistisk översikt av det svenska näringslivets utveckling åren 1870—1915 (1919), sid. 361. Det kan dock . ifrågasättas, huruvida nu berörda användning av dessa timlönssatser är fullt korrekt särskilt av den anledningen, att under ifrågavarande tidrymd infaller Stockholms stads utveckling till arbetsgivare i stort och därmed många stadens arbetares omvandling från säsong- till årsarbetare, varmed givetvis även följt en ändring i timlönens art och betydelse såsom indicium på arbetarens levnadsstandard (jfr sid. 138). — Den i texten lämnade skildringen av löne- och arbetsförhållandena på 1880-talet och deras utveckling under följande år grundar sig i huvudsak på nu berörda källor, ävensom på vissa arbetsgivare- och arbetareorganisationers i det föregående omnämnda och använda minnesskrifter o. d. 2 Under 1880-talet ansågs en måleriarbetare i Stockholm i genomsnitt kunna påräkna arbete 16 dagar i mars, 25 i april, 25 i maj, 26 i juni, 26 i juli, 27 i augusti, 25 i september och 27 i oktober eller tillhopa 197 dagar per år. För de tre förstnämnda månaderna uppskattades dagavlöningen till 2'50 ä 3"00 kr., men steg den för de fem följande till 3'33 a 3-67 kr.; löneinkomsten per år blev c:a 650 kr. G. Henriksson-Holmberg a. a. sid. 8. 3 Murarna klaga 1886 över, att tegelbärarna voro deras plågoris, ty »supighet och oordentlighet i förening med slarv samt trilskt inställande av arbetet just vid sådana tillfällen, då de bäst behövas, är kännetecknande för dem». Fackföreningsrörelsen I, sid. 195.

27 tillgången på hösten begynte minskas, nedsattes avlöningen med från 10—20 ända upp till 50 %. Visserligen utfördes byggnadsarbete då som nu i stor utsträckning på ackord, men utsikterna till merförtjänst därigenom voro skäligen små, enär arbetena vanligen lämnades på s. k. slumpackord, d. v. s. viss arbetsmängd utlämnades mot ersättning, varom bestämdes i varje särskilt fall och ofta sedan ett flertal arbetare fått underbjuda varandra. Utbudet på arbetskraft synes hava varit mycket stort, vartill bidrog dels att mästarna plägade antaga och hålla ett stort antal lärlingar, dels a t t en betydande invandring av byggnadsarbetare från landsbygden till de större städerna regelmässigt ägde rum vid säsongens början. I vissa byggnadsfack, exempelvis bleck- och plåtslagareyrket, rådde ännu kost- och logisystemet med dess konsekvenser av låg lön (från 4 ä 5 till 8 ä 9 kr. per vecka), dåliga bostadsförhållanden och starkt personligt beroende av arbetsgivaren. Allt från sin tillkomst inriktade sig arbetarnas fackorganisationer på avhjälpande av nu berörda missförhållanden och arbetsvillkorens förbättring i allmänhet. Medlen härför voro förhandlingar med resp. arbetsgivare och i sista hand organiserad arbetsnedläggelse, strejk. I de, visserligen mycket ofullständiga, uppgifter rörande dessa förhållanden, som stå till buds före den officiella arbetsinställelsestatistikens tillkomst (1003),1 omnämnes, vad byggnadsfacken angår, en murarstrejk i Stockholm redan så tidigt som 1869. Av större betydelse blev 1881 års byggnadsarbetarestrejk, som visserligen blott varade några dagar men uppgives hava omfattat 2 ä 3000 man. Bleckoch plåtslagarestrejken 1883 är märklig såsom antagligen den första arbetsinställelse i Sverige, som handhades och leddes av fackförening. Ar 188G nedlade kakelugnsmakarna arbetet för att förhindra arbetslönernas sedvanliga nedsättning på hösten, och 1889 strejkade murarna i Stockholm, ehuru förgäves, för 50 öres timlön och 10 timmars arbetsdag. På 1890-talet tilltogo arbetskonflikterna såväl i antal som i varaktighet, tack vare organisationernas strejkfonder, och resultaten av såväl dessa som de mera fredliga lönerörelserna blevo för arbetarna övervägande förmånliga, vartill visserligen i hög grad torde bidragit goda tider och stigande konjunkturer. Mot slutet av 1890-talet synes sålunda kost- och logisystemet blivit fullständigt avskaffat i städerna, och när det på sina ställen kvarstod på landsbygden, berodde detta på svårigheten att här anskaffa särskilda bostäder. Tillgången till arbetskraft till underpris från landsbygden minskades i sam1 I Förliknings- och skiljenämndskommitténs betänkande av år 1901 har A. R a p h a e l på grundval av uppgifter i dagliga tidningar utarbetat och publicerat en tabellarisk redogörelse för arbetsinställelser under åren 1859—1900, och en liknande statistik för tiden 1886—1902 har upprättats av O. D a l k v i s t och tid efter annan meddelats i Ekonomisk tidskrift. En sammanställning av dessa inbördes skäligen avvikande siiferserier meddelas i Kommerskollegii avd. för arbetsstatistik: Arbetsinställelser under åren 1903—1907 (1909), sid. 327 ff., varur hämtats följande tablå (Raphaels siffror): Antal arbetsinställelser under åren: 1863/69 1870/74 1875 79 1880/84 1885/89 1890/94 1895/99 1900/02 S:a Bvggnadsverksamhet . . 2 3 1 5 30 52 91 59 243 Samtl. näringsgrenar . . 11 34 15 28 134 291 549 392 1454

Mer eller mindre utförliga redogörelser för tidigare arbetskonflikter innehållas även i »Fackföreningsrörelsen! I sid. 42, 73 samt yrkesföreningarnas förenämnda minnesskrifter.

28 ma mån organisationsväsendet vann utbredning i allt vidare kretsar och på allt flera örte]*. Fackföreningarna hade jämväl uppmärksamheten riktad på önskvärdheten av att häva den lönetryckande tendensen från den billiga arbetskraft lärlingarna utgjorde, varvid medlen voro å ena sidan genomdrivande av s. k. lärlingsregulativ, som inskränkte lärlingsantalet hos en mästare, vanligen i viss proportion till hos honom anställda utlärda arbetare, å den andra höjning av lärlingarnas minimiålder, begränsning av lärotiden och reglering av lärlingslönerna till en nivå, som väl fördyrade sagda arbetskraft men likväl ej utgjorde alltför stor lockelse till inträde i yrket. 1 Ehuru denna fackföreningarnas väsentligen negativa ståndpunkt till det betydelsefulla lärlingsspörsmålet sålunda väl låter sig förklara, kan det dock ej förnekas, a t t detta ställningstagande bidragit till, att lärlingsutbildningen blivit så försummad och rekryteringen av dugliga yrkesarbetare så försvårad, som fallet f. n. enligt samstämmiga vittnesbörd är inom byggnadsfacken. De åtgärder, som till lärlingsutbildningens främjande vidtagits av vissa yrkesorganisationer — exempelvis upprättandet 1901 av en murareyrkesskola genom Stockholms byggmästareförening 2 — hava icke visat sig tillräckliga att på detta viktiga område verksamt främja yrkenas förkovran. En annan betydelsefull punkt var ackordsarbetets reformering, och ehuru fackföreningarnas opposition härvidlag närmast var riktad mot de s. k. slumpackorden, föreligga från denna tid talrika uttalanden mot ackordssystemet över huvud såsom innebärande en obehörig exploatering av arbetarna från arbetsgivarnas sida. 3 Till gagn för arbetsintensiteten stannade man dock ej i vårt land — som i vissa andra länder (se sid. 139) — vid denna rent negativa ståndpunkt, utan motståndet mot ackordsbetalningen upphörde i stort sett, sedan man fått arbetspriserna noggrant fixerade och bestämda i särskilda prislistor. En annan omstridd lönefråga var de låga vinterlönerna, vilka emellertid segt höllo sig kvar, och först omkring sekelskiftet synes grundsatsen om lika timpenning året om kunna anses vara genomförd i samtliga byggnadsfack. 4 Timlönerna hade under den nu skildrade perioden drygt fördubblats, och utgjorde i Stockholm år 1914 för murare 67 öre, för byggnadssnickare 62 öre, för timmermän 57 öre, för målare 75 öre samt för hantlangare och tegelbärare 44—55 öre. 5 De ökade förmåner byggnadsarbetarna sålunda steg för steg ernådde, berodde väl till en början uteslutande på muntliga löften och uppgörelser. I den mån organisationerna tillväxte i styrka, trädde dock skriftliga urkunder fram, närmast i form av »prislistor», vilka »petitionsvis» framlades till resp. arbetsgivares dryftande och godkännande. I samma mån dessa prislistor kommo att upptaga ej blott ackordspriser utan även allmänna regler med avseende på löne- och andra arbetsvillkor eller över huvud taget förhållan1 Fackföreningsrörelsen I sid. 121 ff. — Kommerskollegii avd. för arbetsstatistik: Kollektivavtal I, sid. 236 ff. — G. Henriksson-Holmberg a. a., sid. 30 if. 2 Minnesskrift sid. 19. 3 Fackföreningsrörelsen I, sid. 63, 112, 192. 4 Fackföreningsrörelsen I, sid. 195, G. Henriksson-Holmberg, a. a. sid. 122. 5 Minnesskrift, sid. 97, 104.

29 det; mellan arbetsgivare och arbetare, och i samma mån de framträdde såsom resultat av överenskommelser mellan en arbetsgivareorganisation eller enskilda arbetsgivare å ena sidan och en eller flera arbetareorganisationer på den andra, övergingo de emellertid till att bliva verkliga kollektivavtal. På grand av nu berörda gradvisa utveckling är det emellertid ganska svårt att med bestämdhet avgöra, när detta för arbets- och löneförhållandenas gestaltning så betydelsefulla rättsinstitut först bröt igenom i den svenska byggnadsindustrien. F r å n arbetarhåll har hävdats, a t t redan 1889 års, av särskilda kommitterade utarbetade prislista med bifogade »allmänna bestämmelser angående förhållandena emellan Stockholms målaremästare och måleriarbetare» skulle utgöra det första tillämpade kollektivavtalet. 1 Arbetsgivarna synas däremot benägna att sätta kollektivavtalets verkliga genombrott ett årtionde senare, nämligen till den 15 maj 1899, då ett dylikt avtal träffades mellan delegerade för Stockholms byggmästareförening och fem fackföreningar och gällde intill den 1 april 1900. Då man vid denna tid ej lyckades komma till enighet om n y t t avtal, förklarades lockout, men striden avvecklades av en paritetiskt sammansatt skiljenämnd, som den 25 juni s. å. avkunnade sin dom, vilken intill den 1 april påföljande år skulle gälla som avtal mellan byggmästarefbreningen och vederbörande fackföreningar. 2 Det vill synas, som om denna skiljedom blivit av mycket stor betydelse för den kollektiva avtalsprincipen ej blott i Stockholm utan över hela landet, ty efter denna tid synas kollektivavtalen ej längre förekomma blott sporadiskt i form av »industriella fredsurkunder» efter avslutade arbetsstrider, utan framträda som den normala regulatorn av löne- och arbetsförhållandena inom byggnadsbranschen. Den första fullständiga redogörelsen för utvecklingen på detta område föreligger för årsskiftet 1907—08 i den av Kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik utgivna kollektivavtalsutredningen. Utbredningen vid angivna tidpunkt av denna avtalsform inom byggnadsfacken belyses av följande tablå: Antal orter, där k o l l e k t i v a v t a l träffats A

!. a . l , , Arbets. givare Arbetare A \

TT» • AT • • S a m t l i g u„ii-™"„n.,i a orter o,.., KopinMuniciStader J „, nm-, A„+„I iolkmangd gar palsamn. Antal 3

Yrken

• , , Avtal

Murare Byggnadsträarbetare Stuckatörer Förgyllcri- o. gl teriarbetare Måleriarbetare Skorstensfejare Rörarbetare Elektr. montörer . . Byggnadsgrovarbetare Gipsrörare

45 64 3

820 888 24

5886 10999 198

33 37 3

4 5 -

4* 95 —

41 51 3

1000 1057 1092 578

% 68 71 37

12 49 3 11 1 68 1

78 904 16 51 9 1001 13

476 7940 142 1614 50 13082 130

8 41 3 8 1 34 1

— 3 — — — 5 —

— 4 —

8 48 3 8 1 46 1

702 1134 578 702 337 1046 337

45 73 37 45 22 68 22

—6 7 —

1 G. Henriksson-Holmberg a. a. sid. 113. — Bleokslagarefackföreningen synes hava ernått något motsvarande år 1897, S. Hansson a. a. sid. 19. 2 Minnesskrift sid. 8. Ett av A. N o r d s t r ö m uppgjort diagram, som bl. a. belyser arbetskonflikter och kollektivavtal 1889—1914, meddelas där sid. 17. 3 Av hela folkmängden i städer, köpingar och municipalsamhällen år 1907 (c:a 1545000). 4 Dessutom 2 avtal på landsbygden.

30 Kollektivavtalet inom byggnadsfacken var sålunda i huvudsak inskränkt till städer och stadsliknande samhällen, men hade där nått så stor utbredning, att avtal gällde å 40 ä 50 orter, inrymmande drygt två tredjedeler av den totala stadsbefolkningen. Nämnas må, att inom den närstående gruppen av väg- och vattenbyggnadsarbetare förefunnos 26 avtal, berörande 5 874 arbetare, anställda vid 25 arbetsplatser, samtliga å landsbygden. 1 Hedan vid här ifrågavarande tidpunkt förbereddes emellertid en ytterligare utveckling av kollektivavtalsväsendet, i det Centrala arbetsgivareförbundet år 1908 tog initiativ till upprättande av ett r i k s a v t a l för samtliga yrken inom byggnadsindustrien. Efter långvariga underhandlingar undertecknades den 2Q maj 1909 ett sådant avtal av å ena sidan Centrala arbetsgivareförbundet, å den andra styrelserna för Landsorganisationen och elva fackförbund (de ovan sid. 22 uppräknade med undantag av Elektriska arbetareförbundet 2 och Stuckatörförbundet). Syftet med detta avtal var ej att avskaffa de olika yrkenas lokalavtal, utan dessa bestodo alltjämt för reglering av tidlöner och ackordspriser m. m. Men i riksavtalet fastslogos vissa allmänna principer, vilka skulle bliva normerande för lokalavtalens innehåll. Den ordinarie arbetstiden fixerades till 57 timmar per vecka, och beträffande arbetsformen stadgades, att arbetet skulle utföras antingen på tid eller på ackord. I fråga om tidlönsarbete uppdelades arbetarna i yrkeslärda arbetare och grovarbetare och bestämdes, att yrkesarbetare för att komma i åtnjutande av i lokalavtalen fastställd normaltimpenning skulle kunna styrka, att han lärt yrket eller arbetat minst ett visst antal år i detsamma. Som allmänna principer för ackordsarbete stadgades, att ackordsprislistor skulle upprättas å alla mera allmänt förekommande arbeten samt att vid allt ackordsarbete, som ej sålunda specificerats, timlönen skulle vara garanterad. I fråga om arbetets ledning hävdades de principer, som alltifrån början lagts till grund för de centrala arbetsgivareorganisationernas avtalspolitik, nämligen att arbetsgivaren ägde r ä t t att leda och fördela arbetet, att fritt antaga och avskeda arbetare samt att använda arbetare, oavsett om dessa voro organiserade eller ej. Man inryckte dock i detta samband de garantibestämmelser till föreningsrättens skydd och emot obehöriga avskedanden, som i dec. 1906 framgått ur förhandlingar mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen. Slutligen må omnämnas avtalets utförliga bestämmelser angående förliknings- och skiljedomsförfarande, varuti föreskrevs, att meningsskiljaktigheter angående tolkningen eller tillämpningen av gällande avtal ej finge föranleda bojkott, blockad, strejk eller lockout, utan skulle hänskjutas till avgörande, i fråga om lokalavtal av paritetiskt sammansatta förlikningsoch skiljenämnder och beträffande riksavtalet av en särskild riksskiljenämnd. 1 Av de egenartade arbets- och organisationsförhållandena inom detta område, som får sin prägel av de, ofta i obebyggda eller glest bebyggda trakter bedrivna, stora järnvägs- ocb kraftverksbyggnadsarbetena, erhålles en god bild i F. A a r n s e t h : »Svenska järnvägsbyggnadsarbetarnas organisation åren 1902—1912», utg. 1912 av Sv. Järnvägsbyggnadsarbetarefackföreningen. Denna organisation, som då stod som avdelning 92 av Sv. grov- och fabriksarbetareförbundet, utgör nu ett eget förbund, Sv. väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet. 2 Elektriska montörsyrket hade allt sedan år 1907 varit reglerat genom ett enhetligt riksavtal, uppställt i nära överensstämmelse med den mekaniska verkstadsindustriens av år 1905.

31 Giltighetstiden för riksavtalet utgick den 31 dec. 1911, men förlängdes att gälla t. o. m. utgången av år 1916, då det på grund av arbetarpartens motstånd sattes ur funktion. 1 Flertalet av de på grandval av detsamma upprättade lokalavtalen fortsatte däremot alltjämt att gälla, varvid emellertid särskilt lönesatserna med korta mellantider underkastades ändringar och jämkningar. När byggnadsindustrien, på sätt ovan nämnts, under loppet av år 1919 inordnades under Svenska arbetsgivareföreningen, ansågs det emellertid lämpligt att ånyo söka få till stånd riksavtal inom densamma närmast för att upphäva den oreda inom arbetsförhållandena, som under de senaste åren rått å flera orter och särskilt i huvudstaden såsom en följd av särskilt från syndikalistiskt håll föranledda gruppstrejker, gruppblockader och arbetshinder av olika slag. Avtalsunderhandlingarna avbrötos dock snart, och fr. o. m. 1 april 1920 proklamerades lockout med avseende på samtliga arbetare anställda hos medlemmar av Sveriges byggmästareförbund, Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund och Sveriges bleck- och plåtslageriarbetsgivareförbund. Denna lockout kom att vara nära åtta månader, ty först den 25 nov. undertecknades ett av en särskild förlikningskommission framlagt förslag till riksavtal, avsett att gälla till den 1 april 1922 mellan de tre arbetsgivareförbunden å ena sidan samt murare-, träarbetare-, grovarbetare- och plåtslageriarbetareförbunden å den andra, sålunda berörande ett åtminstone vad arbetarsidan beträffar mera begränsat område än dess föregångare. Liksom detta framträder överenskommelsen såsom ett »ramavtal» med däruti infogade likformiga lokala löneavtal. Bestämmelserna få sin prägel särskilt därav, att man nu sökt giva arbetsförhållandena inom byggnadsbranschen ett stramare, mera industriellt snitt och därför bl. a. förbjudit självtagna kafferaster, väntpengar o. d. Att avtalsuppgörelsen, vilken för arbetarna innebar mycket betydande löneökningar, varom mera i annat sammanhang (sid. 131), hade sin spets riktad särskilt mot syndikalisterna, som ju motsätta sig alla bindande avtal med arbetsgivarna, framgår av de fyra arbetarfackförbundens åtagande att, i samband med omedelbart hävande av vidtagna strejker, blockader och bojkotter, offentligt meddela sina medlemmar, att, i den mån vid arbetsföretag bedrivna av medlemmar av förenämnda tre arbetsgivareförbund föreligga liknande stridsåtgärder, vidtagna av utomstående, dessa stridsåtgärder icke må av fackförbundens medlemmar respekteras.

3. Byggnadsarbetarnas antal enligt 1910 års folkräkning. Utredningens syftemål kräver i första hand en uppskattning av byggnadsarbetarnas a n t a l , och skall därför ett försök härtill göras, låt vara att man för detta ändamål blir nödsakad att anlita ett flertal olika och inbördes delvis motstridiga källor. 1 Ett par av avtalets bestämmelser prolongerades dock till 1 april 1918, och även efteråt utgjorde lokalavtalens tämligen likalydande »allmänna bestämmelser» ett slags enhetligt »ramavtal > för industrien.

32 Till utgångspunkt synes då böra tagas den fördelning av folkmängden efter yrken, som verkställts i samband med 1910 års folkräkning. 1 'Framhållas må dock, att den svenska yrkesstatistikens kända bristfälligheter, i all synnerhet dess felande redovisning av säsong- och biyrken, starkt göra sig gällande med avseende på en yrkesgrupp som byggnadsverksamheten, vilken ju till väsentlig del uppbäres genom arbete av nu a n t y t t slag. Vid 1910 års yrkesräkning har såsom särskild undergrupp utskilts b y g g n a d s v e r k s a m h e t , b e l y s n i n g , v a t t e n l e d n i n g m. m., omfattande följande antal manliga yrkesutövare: 2 Städerna A. Företagare: 5 489 Byggmästare och arkitekter 2 165 Sten- och grandläggare 672 Cementgjutare 26 Målare 1910 Kakelugnsmakare 349 Glasmästare, förgyllare 254 Gas- och vattenledningsentreprenörer . . . 79 Övriga 34 B. Förvaltningspersonal: 554 Ingenjörer och verkmästare 400 Kontorspersonal 154 G. Arbetare 32 848 Murare m. fl. byggnadsarbetare 8 189 Cenientgjuteriarbetare 1 057 Timmermän 2146 Måleriarbetare 6 818 Kakclugnsmakeriarbetare 547 Glasmästeri- och förgyll.-arbetare 519 Väg- och vattenbyggnadsarbetare 1118 Gas- och vattenledningsarb., rörläggare m. fl. 3 405 Renhållnings-, grovarbetare m. fl 9 049 D. Samtliga yrkesutövare: 38 891

Landsbygden 6 641 2 161 693 14 3 352 305 86 18 12 199 174 25 27 064 7 659 319 6 806 5 227 253 87 5 448 534 731 33 904

Hela riket 12 130 4 326 1365 40 5 262 654 340 97 4« 753 574 179 59 912 15 848 1 376 8 952 12 045 8U0 606 6 566 3 939 9 780 72 795

En närmare analys av i tabellen meddelade sifferuppgifter ger emellertid vid handen, att där upptagits vissa fack, som knappast synas kunna räknas till den egentliga byggnadsverksamheten, medan däremot andra byggnadshantverk alldeles saknas. I förstnämnda avseende må påpekas, att i grupperna timmermän samt cement-, måleri-, kakelugnsmakeri- och glasmästeriarbetare synas ingå ett icke obetydligt antal arbetare, vilka i verkligheten äro anställda å fabriker och verkstäder, och inom kategorierna gas- och vattenlednings- samt renhållnings- o. d. arbetare torde återfinnas flertalet av stadskommunernas vid denna tidpunkt väl till c:a 10 000 (f. n. c:a 15 000) uppgående fast anställda arbetare. A andra sidan saknas åtskilliga för husbyggnadsverksamheten betydelsefulla fack, i första hand byggnadssnickare, men även plåtslagare, rörarbetare och smeder, elektriska montörer, stenhuggare, åkeriarbetare m. fl. Dessutom är byggnadsgrovarbetarnas grupp skäligen ofullständigt redovisad, i det att en del murerihantlangare sammanförts med de yrkesutbildade murarna — för vilka alltså tabellens tal är mycket för högt — medan jordschaktningsarbetare o. d. äro att söka dels i 1 Folkräkningen den 31 dec. 1910 av K. Statistiska Centralbyrån, III. Folkmängdens fördelning efter yrken. Stockholm 1917. 2 Härvid hava ej medtagits 267 skorstensfejare med 482 arbetare.

33 gruppen »renhållnings- och grovarbetare», dels i en annan huvudgrupp, nämligen >;arbetare utan närmare angivet yrke». A t t verkställa nu angivna fråndragningar och tillägg med någon större grad av exakthet medgiva emellertid ej föreliggande statistiska uppgifter. Visserligen kan med utgångspunkt från yrkesräkningens i undergrupp »trävara- och pappersindustri» meddelade siffror för hela antalet snickeriarbetare i riket (35 453, varav 12 354 i städerna och 23 099 på landsbygden), uppgifterna i Kommerskollegii berättelser om fabriker och hantverk angående antalet arbetare vid möbelfabriker och hos snickarmästare (1910 13 483) samt ur arbetsstatistiska specialundersökningar m. m. hämtade proportionstal för antalet snickare bland mekaniska verkstadsarbetare, bruksarbetare m. fl., byggnadssnickarnas totalantal med tämlig säkerhet kalkyleras. Däremot är man med avseende på övriga ovan antydda korrigeringar och kompletteringar hänvisad till antaganden och uppskattningar, huvudsakligen med stöd av till förevarande utredning särskilt införskaffat, nedan närmare avhandlat material. Nu berörda beräkningar hava givit till resultat, att i vårt land vid år 1910 torde förefunnits närmare 70 000 byggnadsarbetare, varav c:a 9 000 murare, 18 000 träarbetare (timmermän och snickare), 10 000 målare, 21000 grovarbetare samt 12 000 arbetare inom övriga ovannämnda hjälp- och hantverksfack. 1 Av totalantalet byggnadsarbetare torde c:a 35 000 kommit på städerna och lika många på landsbygden. Till förklaring av sistnämnda siffra, som vid första påseendet förefaller anmärkningsvärt hög, må endast framhållas, dels att till landsbygden här räknats alla köpingar, municipalsamhalien och industriorter med deras ofta livliga byggnadsverksamhet, dels att för nybyggnad och underhåll av jordbruksbefolkningens ofta vidlyftiga bostads- och ekonomibyggnader kräves en betydande byggnadsverksamhet, låt vara att denna i stor utsträckning utföres av sagda befolkning själv utan anlitande av fackmän. Även inom här ifrågavarande arbetsområde framträder sålunda det för förståelsen av vårt lands arbetsmarknadsproblem så betydelsefulla förhållandet, att jordbruket utgör en väldig så att säga regleringsbassäng, som vid behov kan såväl upptaga som avgiva arbetare i tusental. A t t en sådan övergång äger rum och att den för byggnadsarbetar1 Att denna beräkning av antalet byggnadsarbetare knappast torde vara för hög belyses av följande översikt över absoluta och relativa antalet byggnadsarbetare i vissa länder, sammanställd på grundval av resp. statistiska årsböcker samt A. Hesse: Gewerbestatistik (J. Conrad: Grundriss zum Studium der politischen Oekonomie, IV Teil: Statistik II, II Häfte, 1 Bd, 2 A ull., Jena 1914).

Danmark

Tyskland

Österrike Frankrike

Belgien

(J^JJjJ)

staterna

År 1914 1907 1902 1906 1896 1911 1910 Bvggnads-fantal . . . 4 1 1 9 2 1568 023 322 212 550130 62 607 946 127 2 046 456 arbetare Ipr 1000 inv. 14*9 24'2 11-8 14*0 9"8 26"2 21'9 De skilj aktighetcr i fråga om det relativa antalet byggnadsarbetare de särskilda länderna förete äro sålunda ganska betydande, men må det lämnas därhän, i vad mån avvikelserna återspegla faktiska förhållanden — exempelvis det mindre byggnadsbehovet i ett land med stationär folkmängd än i ett annat med raskt växande sådan — och i vad mån de återgå på olikheter och bristfälligheter i det statistiska materialet, t. ex. olikartad avgränsning av byggnadsindustrien och bristande särskiljning mellan arbetare och yrkesutövare i allmänhet. 3—212025.

34 nas del merendels kan ske utan yrkes växling bör noga beaktas vid förevarande utredning, även om denna är inskränkt att i huvudsak avse byggnadsarbetarförhållandena i städer och stadsliknande samhällen.

4.

Byggnadsarbetarnas antal under åren 1908—1920.

Närmast i fråga om denna sistnämnda grupp av byggnadsarbetare förefinnes viss möjlighet att följa utvecklingen under det på folkräkningen följande årtiondet genom den fr. o. m. år 1907/08 först inom Kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik, därefter inom Socialstyrelsen utarbetade årliga kollektivavtalsstatistiken. Redan vid den grundläggande undersökningen, som avsåg årsskiftet 1907/08, konstaterades, såsom ovan angivits, att kollektivavtal för byggnadsfackets huvudyrken förefunnos i 40 ä 50 merendels större stadssamhällen, sammanlagt omfattande omkring två tredjedelar av hela folkmängden i städer, köpingar och municipalsamhällen. Inom byggnadsverksamheten — här definierad såsom innefattande elva särskilda yrken, nämligen murare, byggnadsträarbetare, stuckatörer, förgylleri- och glasmästeriarbetare, målare, skorstensfejare, rörarbetare, elektriska montörer, byggnadsgrovarbetare, gipsrörare samt väg- och vattenbyggnadsarbetare — förefunnos då tillhopa 281 (283) kollektivavtal, vilka enligt från resp. kontrahenter införskaffade uppgifter omfattade 3 829 arbetsgivare och 46 331 arbetare. Av dessa sistnämnda tillhörde 38 602 stadssamhällena med närmaste omgivningar och landsbygden endast 7 729, varav det övervägande flertalet (5 874) voro väg- och vattenbyggnadsarbetare. Utvecklingen under de följande åren belyses av följande uppställning, avseende 1 januari resp. år, vilken emellertid, bl. a. på grund av vissa jämkningar beträffande byggnadsverksamhetens yrkessammansättning, ej kan göra anspråk att vara alldeles exakt: Antal avtal inom byggn:sverksamh.

, ( *nT 1 51304 29725 29348 24347 23022 23340 23332 24030 25850 27990 29836 29062 Därav be -I tal } rörda inarbetare dex- \ 100 58 57 47 45 45 45 47 50 55 58 57 tal J fn," l 318190 254000 251625 229792 226885 233020 244390 255731 265517 297346 316772 378889 Samtliga I kollektiv-, tal in-1 avtalsbe åex-\ 100 80 79 72 71 73 77 80 83 93 100 119 rörda arb. | tal ^f

Härvid faller först i ögonen den starka nedgången (med över 20 000) av antalet avtalsberörda byggnadsarbetare under år 1909, vilken givetvis står i närmaste samband med efterverkningarna av 1908 års svåra kris och utgången av 1909 års storstrejk, men icke i och för sig behöver innebära, att byggnadsarbetarna försvunnit ur städerna för att de lämnat fackorganisationerna. Mera anmärkningsvärt ur här ifrågavarande synpunkt är emellertid, såsom särskilt de båda serierna av indextal belysa, att medan totalantalet

35 industriarbetare o. d. med kollektivt reglerade arbetsvillkor efter någon tids stillestånd successivt ökades så, att det år 1919 ungefär sammanföll med och år 1920 väsentligt överskred motsvarande siffra före 1909 års kris, antalet arbetare inom byggnadsavtalens rayon alltjämt i huvudsak kvarstått på samma låga nivå, oaktat, såsom en detaljgranskning av de särskilda ortsavtalens lokalisering ger vid handen, arbetsvillkoren nu voro kollektivt reglerade på ungefär samma orter som åren 1908—1909. Härav kan knappast dragas någon annan slutsats, än att den inom städernas byggnadsindustri sysselsatta arbetskraften under det senaste årtiondet torde nedgått med c:a 20 000 eller ungefär 40 %. Det skulle givetvis vara av mycket intresse att närmare undersöka, hur ifrågavarande nedgång fördelar sig på byggnadsindustriens olika fack och särskilt på yrkeslärda och icke yrkeslärda arbetare. Tyvärr är den officiella kollektivavtalsstatistiken icke tillräckligt specificerad för att möjliggöra en dylik uppdelning, utan måste man för ändamålet anordna särskilda tidskrävande omräkningar av själva primärmaterialet. För år 1915 har det dock av särskilda anledningar varit möjligt att med jämförelsevis ringa möda erhålla dylika kompletterande uppgifter. Dessa utvisa, att, om yrkessiffrorna i 1907/08 års beståndsundersökning läggas till grund, nedgången utgjorde för murare c:a 35 %, för träarbetare 48 %, för måleriarbetare 41 % samt för övriga yrkeslärda byggnadsarbetare 22 %, varemot den för grovarbetare uppgick till 54 % och för väg- och vattenbyggnadsarbetare till ej mindre än 81 %. Att yrkesarbetarna sålunda avtagit förhållandevis mindre i antal än de icke yrkeslärda kan förklara, att nu berörda utveckling, såsom mera av kvantitativ än av kvalitativ art, ej fått alltför menlig inverkan på den svenska byggnadsindustriens arbetskapacitet. 5.

Byggnadsindustriens produktion.

Även med nu berörda inskränkningar antyda emellertid föreliggande siffror en så betydande avfolkning, att densamma givetvis måst sätta tydliga spår i byggnadsproduktionen under nämnda år, enär inga skäl tala för att den i någon mera väsentlig grad kunnat uppvägas genom förbättrade tekniska anordningar eller förlängning av byggnadssäsongen (se sid. 127). Tyvärr saknas en uttömmande statistik över byggnadsindustriens årliga produktionsresultat. Visserligen har sedan år 1903 inom Kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik och sedermera Socialstyrelsen förts en efter hand alltmera fullständigad statistik över resultaten av den del av byggnadsverksamheten, som avser att åstadkomma bostadslägenheter i våra stadssamhällen, men däremot äro uppgifterna skäligen knapphändiga rörande den betydelsefulla gren av densamma, som åsyftar tillgodoseende av industriella och kommersiella lokalbehov. Nu angivna båda grenar av städernas byggnadsverksamhet stå i närmaste växelverkan, t y under högkonjunkturen dragés icke blott kapitalet över till den högre räntor betalande industrien, utan denna tager även i betydande utsträckning byggnadsbranschens företagare och arbetare i sin

36 tjänst i och för uppförande av fabriker, verkstäder, lagerlokaler, varuhus o. d. Först när denna industriella byggnadsverksamhet börjar avmattas, inträda mera gynnsamma tider för byggande av boningshus. Produktionsresultatet av den gren av byggnadsverksamheten, som avser åstadkommande av bostäder i städer och stadsliknande samhällen, belyses genom sifferuppgifterna i nedanstående sammanställning av Socialstyrelsens nybyggnadsstatistik för åren 1908—20: År 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 Orter . . . . 211 213 224 230 231 244 234 242 260 261 255 257 275 Inv. (1000) . . 1512 1537 1610 1622 1658 1738 1736 1806 1889 1912 1919 1952 1998 (boningshus 1176 1054 1242 1231 1205 1238 1202 1021 1095 1020 800 930 1355 bo- f ™J i 5614 5353 5880 5847 »8143 »8594 '7488 »5132 '5754 '6818 '5203 »4915 '4524 stads-J . _ ' " ' l Ä|dex-i 100 107 107 148 157 137 94 105 124 95 90 82 heter

l tal J

bo- [ £*" l 20503 18255 21346 20554 »87806 »28055 '25304 117111 »18240 '19168 »14171 '14360 »14412 v ings-l\ H. al lI ' ' mn_ ' in- I 100 110 106 140 145 131 88 94 99 73 74 rum 1

W-^

Inom Sveriges städer, köpingar och municipalsamhällen, av vilka det övervägande flertalet ingår i denna statistik, hade under åren 1905—07 i medeltal nybyggts 1 413 boningshus med 9 576 bostadslägenheter om 30 829 rum och kök per år, varför de båda åren 1908 och 1909 förete en tydlig nedgång i bostadsproduktionens intensitet. Under de fyra följande åren närmast före krigsutbrottet kan spåras en ny stegring av årsproduktionen, vilken emellertid tog en hastig ända under krigs- och krisårens kreditsvårigheter, materialfördyring och hyresreglering. Den uppseglande krigskonjunkturen tog därjämte i allt högre grad byggnadsindustrien i anspråk för industri- och lyxbyggnader. Att likväl bostadsproduktionen, såsom även framgår av bifogade diagram I, kunde hållas vid en nivå motsvarande ungefär två tredjedelar av förkrigstidens, beror uteslutande på statens och stadskommunernas kraftiga ingripande, vilket efter hand lade två tredjedelar av den totala bostadsproduktionen och så gott som hela småbostadsproduktionen i händerna på den s. k. allmännyttiga byggnadsverksamheten och därigenom i en i byggnadsavseende synnerligen svår tid från de enskilda till det allmänna överflyttade ansvaret för beredande av tillräcklig tillgång på arbetarbostäder. I ögonen fallande är, a t t bostadsproduktionen år 1920 ej nedtrycktes lägre än indextalen ange genom den allmänna lockout, vilken de organiserade byggmästarna m. fl. (se sid. 31) upprätthöllo under detta års hela byggnadssäsong från april till november. E n närmare granskning av byggnadsverksamhetsstatistikens lokalsiffror visar emellertid, att denna konflikt egentligen endast påverkat byggnadsverksamheten i vissa större städer, men att stagnationen härstädes uppvägdes särskilt genom livligt egnahemsbyggande i storstädernas omgivningar samt i småstäderna och på landsbygden, där byggnadsarbetarna sökt och funnit nya arbetsfält. 1 Dessa siffror inbegripa även genom om- och tillbyggnader tillkomna lägenheter, resp. rum. Se Socialstyrelsens redogörelser för byggnadsverksamheten i rikets stadssamhällen åren 1912—1920.

37 Diagram I. Byggnadsarbetare och bostadsproduktion i svenska stadssamhällen åren 1909—1920.

40 — 35 — 30 —

-

l ) i — i — > — i — i — i — i

—

1 — i — i — i

i — i — ! — i — i — i

l

l

l

l

l

l

l

i

—

t

— Antal avtalsberörda arbetare >/i vart och ett av åren 1909-1920 (Antal '/i 1909 = 100) = . . . byggnadsarbetare l/l vart och ett av åren 1909—1920 (Antal '/i 1909—100) —= . under åren 1909-1920 nybyggda bostadslägenheter ~\ (Medeltal 1908109 =• 100) '"— m . . . . . rum. dvs. boningsrum och kök eller'eldstäder'(

A t t närmare undersöka den växelverkan, vilken, som ovan antytts, råder mellan bostadsproduktionen och den industriella byggnadsverksamheten är för de senast förflutna åren möjligt med avseende på ett begränsat område, nämligen huvudstaden, i det härför nödiga primäruppgifter fr. o. m. år 1916 lämnas i byggnadsnämndens tryckta berättelser. 1 Ifrågavarande uppgifter, vilka uteslutande avse den av nämnden kontrollerade privata byggnadsverksamheten och sålunda lämna å sido de byggnadsföretag, som utföras av stat och kommun, hava sammanställts i omstående tabeller, av vilka tab. 3 avser 1 Stockholms stads byggnadsnämnds verksamhet under åren 1916—1920. Bih. till beredningsutskottets, resp. stadskollegiets utlåtanden och memorial, 1917 n:r 92, 1918 n:r 92, 1919 n:r 165, 1920 n:r 92, 1921 n:r 92.

38 bostadslägenheter, tab. 4 affärslokaler o. d. När det gäller a t t jämföra produktionsresultaten från dessa båda grenar av byggnadsverksamheten, ligger svårigheten i att reducera desamma till ett gemensamt mått. Uppenbarligen kan detta ej sökas i antalet rum eller lokaler, ty om än den bostadssociala enheten, lägenheten, eller, än hellre, den byggnadstekniska enheten, rummet eller — för a t t använda en hävdvunnen men efter centraluppvärmningens allmänna genomförande skäligen meningslös beteckning — »eldstaden», möjligen kan godtagas såsom en inom vissa gränser enhetlig beräkningsnorm för bostadsproduktionen, sakna inom den kommersiella och industriella byggnadsverksamheten dylika siffror reell innebörd. En brödbod eller en cigarrbutik av oansenligaste slag skulle då betecknas med samma siffra som en banksal eller en fabrikslokal av flera hundra kvm. golvyta. Skola uppgifterna rörande ifrågavarande lokaler få någon betydelse och mening, bör till grund för uppgifterna läggas icke lokalernas antal utan framför allt deras areal. I den enda källa, som härför stått till buds, nämligen årsberättelserna från Stockholms stads byggnadsnämnd, har också så skett beträffande affärslokalerna, för vilka talen återgivas i tab. 3, men icke för bostadslägenheterna, för vilka alltså en särskild uppskattning måste göras i detta avseende. I tab. 4 har en sådan utförts i sista kolumnen, i det att på grundval av måttsuppgifter angående under krisåren tillkomna bostadslägenheter nettogolvytan per »eldstad» antagits i medeltal vara 25 kvm. 1 Söker man med utgångspunkt härifrån bedöma resultatet av å ena sidan bostadsproduktionen, å den andra byggnadsverksamheten för industri och handel och då först riktar uppmärksamheten på siffrorna för beviljade byggnadsföretag, finner man, att den senare haft ett väsentligt större omfång än den förra, nämligen 482 413 kvm. mot 331 500 kvm. för de fem åren tillsammantagna. Nu berörda siffror avse emellertid endast beviljade tillstånd till byggnadsföretag, och mellan planen och dess förverkligande ligger på detta som på andra områden ett visst avstånd, vilket under inflytande av krisårens särskilda svårigheter synes hava efter hand betydligt ökats, i all synnerhet med avseende på den industriella byggnadsverksamheten. Ser man på siffrorna för efter avsyning godkända lägenheter och lokaler, träder sålunda denna gren av byggnadsverksamheten i omfattning tillbaka för bostadsproduktionen, beträffande vilken den producerade golvytan under de fem redogörelseåren utgör 313 575 kvm. mot 229 942 för den industriella och kommersiella byggnadsverksamheten. Vill man generalisera nu meddelade beräkningar i syfte att erhålla en ungefärlig föreställning om, vilken del av den totala byggnadsproduktionen i Sveriges samtliga städer kommer på den ena och den andra av dessa grenar, bör det visserligen icke lämnas obeaktat, att, vad städerna beträffar, industrien av kända skäl mindre gärna lokaliserar sig till det egentliga Stockholm än till huvudstadens ytterområden och lands1 Enligt G u s t a f L a r s o n : »Byggnadssätt och byggnadskostnader vid statsunderstödda bostadsföretag under år 1917> (i Sv. Stadsförbundets tidskrift 1918) utgjorde i dylika hus nettogolvytan per >eldstad> i genomsnitt c:a 23 kvm., vilket tal emellertid med hänsyn till tillkomna större lägenheter m. m. ansetts böra höjas till det i texten angivna.

39 Tali. 3. Av Stockholms stads byggnadsnämnd beviljade och efter avsyning- godkända bostadslägenheter åren 1916—20. Rum utan kök

Rum

med

S u m m a

kök

Bostadslägenheter 2 1 o. ii. 1 f beviljade . . 241 (avsynade . . 247 83 1917 / b e v i l J a d e • • [ avsynade . . 117 101 g/beviljade . . 91 \ avsynade . . 195

l919f

beviljade. . 107 1 avsynade . . 154

1920 i b e v i l J a d e • • 116 \ avsynade . . 64

rum 9 0.10fl. lägenheter

73 91 187 76 50 50 24 46 4 14 45 207 182 89 53 93 32 35 22 14 18 216 102 57 31 29 14 34 18 12 42 162 123 54 62 39 36 36 25 14 38 188 88 61 196 152 35 171 284 40 81 79

4 17 19 9

27 25 36 16 20 10 20 28 31 23 46 17 10 5 50 43 25 24 17 5 20 24 20 19 19 8 10 11 39 161 136 104 100 60 51 35 17 1 9 11 227 111 62 44 25 26 18 14 8 7 30 58 60 35

ber. kök golvyta, kvm.

860 2 203 546 1036 2 804 744 633 1788 532 719 2109 560 589 822 841 500 829 617

68 725 88 700

1688 460 2 027 566 2 238 699 1315 306

58 000 66 725 53 700 64 825 73 425 40 525

2 432 674 1570 542

77 650 52 800

Tab. i. Av Stockholms stads byggnadsnämnd beviljade och efter avsyning godkända affärslokaler o. d. åren 1916—20. Verkstads- och Butiker, konfabrikslokaler tors- och lagertillhörande lokaler, smärre med kontor, bilkaféer o. d. grarager o. d.

Restauranger, samlings- och nöjeslokaler, hotell, skolor o. d.

Antal

Kvm.

Antal

Kvm.

Antal

Kvm.

Kvm.

beviljade \avsynade

300 188

267 115

39175 10 725

21 31

458 439

292 262

38 635 41915

13 34

19181 b e v i l J a d e \ avsynade

865 420

31057 10 755

85 17

78 923 34 872

1919( b e v i l J a d e [avsynade

638 359

248 82 314 190

6 320 3 720 5 380 4 775 3 330 2 200

60 980 23 090

1917I beviljade \ avsynade

15 485 8 645 38 748 20 365 44 536 21917 36 004 18 586

98 388 24 624

180 100

13 085 8182

147 477 51392

1920' b e v i l J a d c \ avsynade

793 717

67 771 32 883

335 140

34 664 16 635

130 77

9 835 4 015

112 270 53 533

Affärslokaler o. d.

Samtliga lokaler

82 763 67 055

ortsstäderna, men den härav föranledda sänkningen av industribyggnadssiffrorna torde uppvägas därigenom, att i de ovan meddelade bostadsproduktionssiffrorna ej ingå de 1 331 lägenheter om c:a 3 000 »eldstäder» som av stat och kommun nybyggts i huvudstaden under åren 1916—20. Tager man hänsyn till nu berörda förhållanden, vill det synas, som om bostadsproduktionen under de senare åren tagit i anspråk en väsentligt större del av byggnadsindustriens produktionskapacitet än den på tillgodoseendet av industriens och handelns lokalbehov inriktade grenen av densamma.

6. Nedgången i byggnadsarbetarnas antal under senare år. Sammanställes det nu anförda med de förut meddelade, tämligen konstanta siffrorna för byggnadsarbetarnas antal i städerna under nu avhandlade tidsperiod, synes kunna dragas den slutsatsen, att även om byggnadsindustrien företett åtskilliga växlingar och i stort sett hållit sig på en lägre nivå än föregående årtionde, byggnadsarbetarstockens inskränkning dock varit så stor, att en betydande knapphet på denna arbetsmarknad måste varit rådande under åren såväl närmast före som under den med år 1914 begynnande världskrisen. Den sålunda konstaterade nedgången av arbetarantalet inom byggnadsfacken är tillräckligt betydelsefall för att påkalla ytterligare undersökning i syfte a t t utröna, om man här har a t t göra allenast med något tillfälligt och för vårt land egenartat eller med en mera allmän tendens, som även gjort sig gällande i andra länder. Av utrymmesskäl må utredningen inskränkas till att avse allenast tvenne länder, där ifrågavarande spörsmål varit föremål för särskild uppmärksamhet, nämligen Danmark och England. För förstnämnda lands vidkommande belyses här ifrågavarande utveckling genom nedanstående sammanställning efter hantverks- och industriräkningarna 1897, 1906 och 1914 av antalet murare (vari jämväl synas innefattas »murarbejdsmsend»), byggnadstimmermän och byggnadssnickare samt målare (och lackerare): 1 Ortsgrupper

Murare (inkl. hantlangare) 1897

Köpenhamn r

. . . |ai\tal " (indextal

Landsortsstäderna . | a n , t a l , ' , (indextal Landsbygden . . . { ^ Hela riket . . . . i ? n . t a l • \indextal

1914 Timmermän och byggnadssnickare 1897

2 040 4 731 2 619 1746 3 595 2 581 232 148 100 206 128 100 7 134 5 809 5 780 4 445 3 815 3 857 87 100 81 81 100 86 8 353 10 655 12 514 7 607 8 700 9 618 126 100 128 150 100 114 17 527 21195 20 913 13 798 16110 16 056 116 100 121 100 117 119

Målare (och lackerare) 1897

1932 3 030 100 157 2 606 2 833 100 109 2 041 2 977 146 100 6 579 8 840 134 100

1914 2 596 134 3 292 126 3 670J 180\ 9 5581 14o\

E n jämförelse mellan talen från dessa tre räkningar visar för arbetarantalet inom byggnadsindustrien i stort sett uppgång från 1897 till 1906 men därefter nedgång eller stagnation. Medan 1906—1914 arbetarantalet inom industrien i dess helhet steg med 11*6 %, konstaterades inom gruppen jordarbete, byggnads- och möbelindustri en ökning av blott l*i %. De särskilda redovisade byggnadsfacken förete i huvudstaden genomgående minskning 1906— 1914, medan i landsortsstäderna blott målarna visa uppgång, under det de båda övriga grupperna stått så gott som alldeles stilla. Bostadsproduktionens omfattning i Danmarks städer under de senare åren belyses av följande tablå över antalet nyuppförda lägenheter under hyresåren 1916/17—1919/20: 2 1 2

Boligkommissionen af 1918, Betsenkning II, Köpenhamn 1921, sid. 242. Statistisk Aarbog 1920, tab. 35, 1921, tab. 34 samt det i not. 1 a.a. sid. 17 ff.

41 1916/17 Köpenhamn (med Frederiksberg och Gentofte 700 610 inv.) 2 514 Landsortsstäderna (710 256 inv.) 1 984

1917/18 2 425 2 761

1918/19 2 130 3 502

1919/20 3 059 2 662

Till jämförelse må meddelas, att man under tidigare, mera normala förhållanden r ä k n a t med en nödvändig årlig tillväxt av c:a 3 000 bostadslägenheter för huvudstadens vidkommande och ungefär lika många för landsortsstädernas. Bostadsproduktionen i Danmarks städer synes av föreliggande siffror att döma hava gestaltat sig mera tillfredsställande än i vårt land, särskilt under de allra senaste åren. Enligt taxeringsmyndigheternas statistik uppskattades för tioårsperioden 1904/05—1913/14 ökningen av antalet lägenheter (exklusive statens byggnader, kyrkor etc.) till 873 691 i E n g l a n d (med Wales), merendels i form av enfamiljshus, och till 78 557 i S k o t t l a n d (övervägande iägenheter i större hyreshus). 1 Aret 1904/05 har ansetts vara det, då byggnadsverksamheten stod på sin höjdpunkt, och tillkommo då 150 009 hus (eller lägenheter) i England och 19 033 i Skottland. Av dessa utgjordes några tusen av större villor och hotell (med ett årligt hyresvärde av över 41 pund sterling), medan återstoden faller inom de tre grupperna arbetarbostadshus (hyresvärde under £ 20), hus för medelklassen (£ 20—41) och byggnader uteslutande för affärslivets behov. Storleken av dessa grupper samt deras inbördes förskjutningar intill åren närmast före världskrigets utbrott belyses av följande tabell över nytillkomna hus: A r 1904/05 1911/12 1912/13

Hus under £ 20 99 905 44 821 45 632

England and "VVales Hus på £ 20-41 25 026 14 300 13 926

Affärshus 23 653 15 328 14 915

Hus under £ 20 12 933 1429 2 491

S k o t t l a n d Hus på Affärs£ 20—41 hus 2129 3 337 1546 1892 1784 1808

Härav framgår, att från 1904/05 till 1912/13 antalet årligen nybyggda arbetarbostadshus nedgått med över hälften i England och över tre fjärdedelar i Skottland, ävensom a t t överhuvud den engelska byggnadsindustriens produktionskraft väsentligt minskats och vid krigsutbrottet sannolikt befann sig på en jämförelsevis låg nivå. Enligt beräkningar på grundval av 1911 års census förefunnos av manliga yrkesutövare inom byggnadsverksamheten i England och Wales 946127, varav 872 963 inom husbyggnadsbranschen, samt i Skottland 106 390, resp. 96 087.2 Under krigsåren beräknades antalet byggnadsarbetare i England till 500 a 600 000, vilka till större delen togos i anspråk för tillgodoseende av den statskontrollerade krigsindustriens lokalbehov. Omfattningen av den av denna arbetarstam uppburna byggnadsverksamheten åren 1911—1920 belyses genom omstående tab. 5, vilken grundar sig på kvartalsvis uppgjorda sammanställningar i brittiska arbetsministeriets 1 Report of the Committee appointed by the President of the Local Government Board and the Secretary for Scotland to consider questions of building construction in connection with the provision of dwellings for the working classes in England and Wales, and Scotland. London 1918 (Cd. 9191), sid. 71 ff. 2 A. st. sid. 73. — Den yrkesgruppering, som meddelas i »Seventeenth abstract of labour statistics> (Cd. 7733), London 1915, sid. 294 ff., företer något avvikande siffror.

42 Tab. 5. Beräknade kostnader (i pund sterling) för under åren 1911—20 godkända byggnadsföretag i vissa stadsområden i Storbritannien och Irland (80 ä 90 städer med 10—12 milj. inv.).

Å r

1911 . 1912 . 1913 . 1914 . 1915 . 1916 . 1917 . 1918 . 1919 . 1920 l:a kiT. 2:a > 3:e > 1

Kyrkor, sko- Andra byggBonings- Fabriker och Butiker o. a.lor och offent- nader samt Alla slag av veTkstäder affärslokaler liga bygg- om- och till- byggnader ; hus byggnader nader 6 284 506 5 486 249 5 662 032 \ 5 647 551 i 2 515 825 i 866127 409 691 242 322 ! 7 641966 ! 6 266 612 1 7156 243 ! 4 952 647

2 176 037 3 422 239 3 266 278 2 712 265 3 700 724 3 595 669 3 883 964 3 314 785 10 883 898 4 241 901 3 315 329 2 067 705

1 578 818 1 378 402 1 699 469 1 899 521 1 266 053 677 456 696 450 659 320 3 309 600 1 078 283 897 140 937 996

2 586 245 1 918 818 2 612 331 2 220 382 958 087 261 934 112 686 122 672 2 773 174 1 350 468 874 341 250 521

2 056 731 2 249 463 2 494 064 2 113 120 1 634 663 1 817 142 1 790 184 2 166 573 6 888 729 2 165 708 2 270 402 1 434 437

14682 337 14 455171 I 15 734174 14 592 839 ! 10 075 352 7 218 328 1 0 892 975 i 0 505672 31^497 367 15102 972 14513 455 i 9643306

officiella tidskrift »Labour Gazette». Tabellen åskådliggör byggnadsverksamhetens och särskilt bostadsproduktionens enorma nedgång under krigsåren och därefter följande återhämtning. Denna sistnämnda är i främsta rummet att tillskriva 1919 års storartade rekonstruktionsplan, vilken avsåg a t t fylla krigsårens bostadsunderskott och höja arbetarbefolkningens bostadsstandard genom att under de närmaste åren uppföra c:a 300 000 enfamiljshus om minst fyra rum (varav för 1919/20 100 000 och för 1920/21 200 000), vilka skulle uppfylla ganska högt ställda minimifordringar på byggnadssätt, utrymme och trevnad samt åstadkommas medelst samverkan av stat, kommun, allmännyttiga sammanslutningar och — i sista hand — statssubventionerade enskilda företagare. 2 Byggnadsverksamhetens återupptagande fr. o. m. år 1919 framträder emellertid i förstorad skala i tabellen, beroende på förefintligheten av vissa dess verklighetstrohet avsevärt störande felkällor. Sålunda avser statistiken icke själva bostadshusen utan blott de för dem beräknade byggnadskostnaderna, vilka jämväl i England under krigsåren undergått en avsevärd stegring, som i hälsovårdsministeriets officiella tidskrift »Housing» för en »cottage» av normaltyp beräknats till c:a 165 % under tiden juli 1914—juli 1920, innebärande en genomsnittlig byggnadskostnad vid sistnämnda tidpunkt av c:a 950 p. st. per hus. Vidare angiva siffrorna endast beviljade byggnadslov, och det anmärkes, att alltid någon tid måste förflyta mellan planens godkännande och byggnadsarbetets påbörjande, samt att detta under rådande förhållanden med särskild styrka gjort sig gällande i fråga om bostadshus. Belysande härför är, att ännu i januari 1921 tillhopa endast 16 993 hus fullbordats (utav 77 249 som påbörjats) av de c:a 170 000, vilka vid denna tid godkänts att ingå i ministeriets nybyggnadsplan. Skulden till detta 1 Enligt inhämtade upplysningar har denna statistik upphört med 1920 års tredje kvartal, beroende på bristande intresse från uppgiftslämnarnas sida. 2 Se härom Y. L a r s s o n : Rekonstruktionspolitiken å bostadsfrågans område i England, Sv. Stadsförbundets tidskrift 1919 (nov.) samt socialattarhén E. S j ö s t r a n d s rapporter i Soc. Medd., årg. 1920. sid. 174, 421.

4;1,

'ab. (!. Antal byggnadsarbetsgivare (med över 5 arbetare) och av bos dem anställda arbetare utgjorda dagsverken år 1918 enligt uppgifter bos Riksförsäkringsanstalten.

Byggmästare Landsdelar och ortsgrupper arbcts-

dagsvcrken

Stockholms stad . . . . 199 1 076 101 Östra Sverige 509 950 383 därav städ. m. över 10000 inv. 114 493 477 83 155 021 mindre städer 82 köp. o. municipalsamh. . 76 119 landsbygden 230 225 766 Småland och öarna . . 298 350 136 därav städ. m. över 10000 inv. 34 71 868 75 mindre städer 78 104 köp. o. municipalsamh. . 25 18 580 landsbygden 164 181 584 Södra Sverige 425 712 945 därav Malmö 76 188 121 övr. städ. m. över 10 000 inv. 100 290 631 mindre städer 29 49 465 köp. o. municipalsamh. . 54 64 995 landsbygden 166 119 733 Västra Sverige . . . . 1272 1 442 252 därav Göteborg 101 600 932 övr. städ. m. över 10000 inv. 95 342 364 mindre städer 90 154 613 köp. o. municipalsamh. . 39 44 042 landsbygden 947 300 301 Norra Sverige . . . . 442 615 219 därav städ. m. över 10000 inv. 63 167 172 mindre städer 61 60 335 köp. o. municipalsamh. . 47 36 564 landsbygden 271 351 148 Hela riket 3145 5147 036 därav städ. m. över 100 000 inv. 376 1 865 154 > » 10000-100000 > 406 1365 512 mindre städer 338 497 538 köp. o. municipalsamh. . 247 240 300 landsbvgden 1778 1178 532!

Väg- och vattenbyggnadsfirmor arbets-' dagsgiverken vare

Målaremästare

Övr. byggnadshantv. Elektriska installations- (kakelugns' mak., rör- I firmor lägg. m. fl.)!

ararbets- dags- bets- dagsverken verken givare

bets- dags bets verken

890 402 263 529

124 388 69 463

271 859 172 467

91 691 51 123 25 854 94 881

51 255 8 622

9 586

124 975 36 272 4 430 6 790

18 742

7 690 10 123 929

29 720 27 449

42 468 35 731 21 551 64 408J 338 696;

96 277

• 303 412

9 13 5 7 28

159 070 127 580: 26 637| 8 114: 17 295

44 335 38 245 8 475 953 4 269

622 841

183 440

11 12 12 4 95

345 287 81 944 54 603 39 992 101 015

42 112 957 19 48 541 11 13 440 1 1 989 14 6 513

395 729

11 13 43 98

112 107 38 118 75 517 169 987

10 6 45

Summa

3 000

12 i 32 925 3212 395 675 7 6 486 686 1 462 328 177 112 102 295 2 534 399 3 084 1 725 1 67

764 482 252 763 108 060 337 023 595 739

57 154 280 98 151407 41060 32 212 248 992 6 652 574 1 457 982 2 534

217 065 47 947 28 485 854 9 061

110 612 618 148 507 028 45 113 062 74 916 64 207 150 358 12 18 245 1570 2 590 576

16 20 12 2 15

184 724 57 716 53 364 6 101 21 893

46 63 236

173 400

179 1 257 114 148 533 421 125 276 020 46 92 124 2 175 1072 431 897 14 597 709 1 262 181

18 30 235 13 14 073 2 3 339 13 15 589

22 10 1 15

117 673 32 800 838 22 089

11 3

i 4 65 323 798

4 027 2 625

13 214 2 856

559 2 675355 295 555 54« 213 1305 105

118 435 094 99 147 786 94 117 723 398 561 578 81439 4259 9 704 481

53 1 394 759 115 28 L 680 63 455 790! 87 175 966 51 206 212 45 54 733 75 171 008 6 7 2L0 317 447 586! 42 35 957

50166 610 4 265 407 19 006 648 2 394 305 4185 479 941 038 3 142 338 433 883 4 940 2 184 1 729 848

42 78 41 7 45

673 648 378 031 178 370 12 223 62 833

7 907 2 460 1 465 2 765

mindre goda resultat lägges i huvudsak på knappheten på arbetskraft, särskilt yrkesutbildad sådan, och lämnas i detta avseende åtskilliga sifferuppgifter, till vilka det torde bliva tillfälle att återkomma i annat sammanhåll 2:.

7. Arbetsåtgången inom byggnadsindustrien 1918 enligt Riksförsäkringsanstaltens arbetsgivareregister. För att beträffande vårt land ytterligare klarställa läget vid den tidpunkt förevarande undersökning avser, har utverkats tillstånd att beträffande byggnadsbranschen bearbeta Riksförsäkringsanstaltens arbetsgivareregister. Avsikten hade varit att företaga en sammanräkning av dessa uppgifter för år 1919, men då anstalten vid ifrågavarande tidpunkt ännu icke hunnit bearbeta och ordna detta material, hava 1918 års uppgifter måst användas, och har detta kunnat ske endast i den mån de förelegat uppförda å s. k. dagsverks- och lönekort. A dylika kort skola endast uppföras s. k. större arbetsgivare, d. v. s. sådana som regelbundet under hela året hava minst fem arbetare anställda, men vad beträffar här ifrågavarande näringsgren hava jämväl medtagits en del arbetsgivare, vilka ej tillhöra byggnadsyrket men likväl tillfälligtvis sysselsatt detta antal byggnadsarbetare. Av detta och andra skäl (bl. a. dubbelräkning av arbetsgivare, som under löpande år ändrat försäkringsform) synes antalet företagare blivit alltför högt upptaget, varemot antalet dagsverken torde vara mera korrekt, särskilt som avräkning gjorts för vissa å korten upptagna, men byggnadsbranschen ej egentligen tillhörande arbetare (skorstensfejare, vissa verkstadsarbetare etc). Resultatet av sammanräkningen föreligger i förestående tab. 6, av vilken framgår, hurusom vid år 1918 antalet arbetsgivare och inom byggnadsbranschen utförda dagsverken fördelade sig på olika yrkeskategorier och landsdelar. Inom hela byggnadsindustrien i dess här angivna avgränsning hava redovisats tillhopa 4 259 arbetsgivare, hos vilka utgjorts c:a 9*8 milj. dagsverken, motsvarande c:a 49 000 arbetare, därest med stöd av i det följande (sid. 127) anförda beräkningar, genomsnittliga dagsverksantalet för år och arbetare antages vara c:a 200. Av arbetarna sysselsattes c:a 26 000 hos egentliga byggmästare, medan c:a 13 000 redovisats under väg- och vattenbyggare, vilken grupp får sin prägel genom de för den moderna utvecklingen inom byggnadsindustrien karakteristiska stora entreprenörsfirmorna, som utföra arbeten inom både väg- och vattenbyggnads- och husbyggnadsbranschen såväl på landet som i städerna. Därnäst i arbetarantal (c:a 6 000) komma de elektriska installationsfirmorna, medan byggnadshantverkarna till större delen saknas i denna statistik, då deras genomsnittliga arbetarantal ju merendels plägar understiga fem. Tabellen torde emellertid upptaga ungefärligen 2 ä 3 000 måleriarbetare, 200 kakelugnsmakeriarbetare och lika många glasmästeriarbetare samt ett mindre antal rörläggare och byggnadsstenhuggare. Den inom dessa hantverksfack förhärskande smådriften torde ock vara anledning till, a t t förevarande statistik tillhopa redovisar blott c:a 10 000 byggnadsarbetare på landsbygden (inber. köpingar och municipalsamhällen) mot 39 000 i städerna. Sistnämnda siffra överstiger visserligen avsevärt det av kollektivavtal berörda arbetarantalet, men må det ihågkommas, att, som förut antytts, denna senare summa torde innefatta föga mer än två tredjedelar av samtliga byggnadsarbetare i stadssamhällena och deras närmaste omgivningar.

8.

Byggnadsarbetarnas

antal och växlingar enligt uppgifter.

fackföreningarnas

Mot bakgrunden av nu meddelade siffror böra ses de antals uppgifter, som, på sätt ovan sid. 11 angivits, medelst form. 1 erhållits från fackföreningar, som hava medlemmar inom byggnadsbranschen. Uppgifterna, vilka beträffande murare, träarbetare och målare avse 80 ä 90 orter, varav ett 60-tal städer, och i fråga om övriga fack ett 50-tal orter, varav c:a 40 städer, skola innesluta såväl organiserade som oorganiserade samt torde innefatta omkring 90 % av samtliga arbetare inom byggnadsfacken. Observeras bör, a t t särskiljningen mellan byggnadsarbetare och dessa närstående hantverksfack härvid kunnat göras skarpare än vid föregående beräkningar, i det resp. fackföreningar uppmanats att, med stöd av sin personkännedom, i fråga om sådana fack, t. ex. bleck- och plåtslageriarbetare, grovarbetare o. d., vilka utföra arbete både inom byggnadsindustrien och inom andra branscher, endast medräkna fackets arbetare inom byggnadsverksamheten (jfr sid. 22). E n på detta material grundad översikt över antalet byggnadsarbetare omedelbart före den 1 april 1920 inträdande stora arbetsinställelsen meddelas i omstående tab. 7. I denna redovisas tillhopa 36 628 byggnadsarbetare, vilkas fördelning på olika ortsgrupper åskådliggöres av följande tablå, vari till jämförelse även införts vissa sifferuppgifter rörande folkmängd och bostadsproduktion : T> .i i i Byggnadsarbetare Antal % Stockholm, Göteborg och Malmö . . 17 928 49'0 Övriga städer med över 10 000 inv. . 11626 317 Mindre städer 4S37 13'ä Köpingar och municipalsamhällen . . 1383 3'8 Landsbygden 854 2o Hela riket 3G628 100o

™ n •• J i - m m Folkmängd 1 /i 1919 Antal % 716 336 12ö 656 309 11'S 310 200 6'8 287 983 &o 3 843 022 66'1 5813850 WOo

Tillkomna bostadslägenheter 1919 Antal % 1680 3då 1363 27'7 1050 214 822 16'7 (4 915)

(100o)

En jämförelse mellan de tre serierna av procenttal synes oförtydbart giva vid handen, att, även om tillbörlig hänsyn tages till stadsarbetarnas särskilt inom vissa byggnadsfack mycket vanliga »landsarbete», likväl landsbygdens arbetare skäligen ofullständigt redovisats till denna på fackföreningsuppgifter byggande statistik, vars huvudområde torde någorlunda sammanfalla med den ovan behandlade kollektivavtalsstatistikens. Dock sträcker sig, såsom de väsentligt högre siffrorna antyda, den förra betydligt längre både med avseende på orter och fack. I det senare avseendet må framhållas, att här redovisats bleck- och plåtslagare, byggnadsstenhuggare, kakelugnsmakare (sättare) och åkeriarbetare (med byggnadskörslor), varemot avtalsstatistikens små fack stuckatörer, gipsrörare, glasmästare och skorstensfejare ej upptagits.

46 Huru de i tab. 7 redovisade byggnadsarbetarna fördela sig på olika fack, landsdelar och ortsgrupper belyses närmare genom följande översikt, ävensom av efterföljande diagram II. Antal arbetare

Murare

/ 9 971 \ 100-0 | 5 675 \ 100-0 i 1445 \ 100-0 1 8192 \ lOO-o f 8 827 ) 100 o i 2 518 t 100-0

892 8-9 625 Ho 229 15-8 1569 19-2 1125 12-7 430 17/

r86 628 1000

4870 13-5

1776 17-8 1791 31-6 379 26-3 1893 23-1 2 294 26-0 624 24-8 8 757 23-9

därav i Städer med över 100 00C (17 928 1 100-0 inv Städer med 10—100 000 f i l 626 inv \ 100-o 1 4 837 Övriga s t ä d e r . . . . \ 100-0 Köpingar och municipal- t 1383 \ 100-0 samhällen j 854 Landsbygden \ 100-0

1787 10o 1821 157 781 16-å 337 24'3 144 16-9

3 374 18-8 3 004 25-8 1332 27-ö 615 åå-s 432 50-6

Stockholms stad Östra Sverige

. .

. . . .

Småland och öarna . Södra Sverige

. . .

Västra Sverige . . . Norra Sverige

. . .

Hela rikei

\

Träarbetare

Grovarbetare 2 529 25-4 1246 220 303 21-0 2 137 26-1 2 040 23i 196 7-s

Måleriarbetare 1370 137 672

8 451 23/

4948 13-5

4 540 25-3 2 681 23-4 935 19-3 178 129 117 13-7

2 564 14-3 1517 13o 635 131 137 9-9 95 11/

Ils

196 13-6 999 123 1127 12s 584 23-2

Bleckoch plåtsl. 445 4-3 266 4-7 43 3o 150 1-8 193 9-9

132 5-2 1229 3ö 611 3-s 486 4-3 107 23 25 1-8

z

Metall- Elektr. Övrig monarbearb. tare törer 974 883 1102 8-9 ll-o 9-8 265 552 258 4-7 9-7 45 89 9 197 6-2 O-s 13-6 452 820 172 5s 10o 2/ 869 848 331 9-s 96 3-8 24 232 296 11-s 0-9 9-2 2 881 3 596 1896 7-9 98 52 1834 10-2 692 5'9 355 7'3

— —

1770 9-9 1181 10-3 510 10-6 69

So

66 7-7

1448 8-1 244 21 382 3-8 22 1-6

—

Ser man på de särskilda landsdelarna, utmärkes södra Sverige genom ett förhållandevis stort antal murare, vilket förklaras därigenom, att i denna landsdel husen övervägande byggas av sten ej blott i de större städerna utan även i mindre städer och på landsbygden. Vid fördelningen på olika storleksgrupper av orter framträda såsom storstadsyrken särskilt vissa hjälpfack, nämligen rörarbetare m. fl. metallarbetare samt elektriska montörer, vilket beror på, a t t dessa till övervägande del äro anställda hos ett antal installationsfirmor, som hava huvudkontor i Stockholm, Göteborg eller Malmö, ehuru de visserligen utföra värme- och sanitetstekniska samt elektriska installationer även å mindre orter. A frågeformuläret begärdes icke blott uppgifter om antalet inom och utom fackföreningarna stående arbetare inom byggnadsindustriens olika fack vid angivna tidpunkt, utan även vid fyra andra, nämligen den 30 juni och 31 mars vartdera av åren 1919 och 1914. Med avseende på år 1919 hava också önskade uppgifter nästan genomgående kunnat erhållas och sammanställts i nedanstående tablå:

47 3

A n t a l a r b e t a r e (org. o. oorg.) % 1919

l

A n t a l a r b e t a r e (or

o. oorg.) « /a 1919

Ovr. Övr. StockStockstäder Köp. o. städer holm, holm, Lands- Hela P". ' L a n d s - TT , med Mindre m e d Mindre m u n i Götemuni- , _ Hela Götebygöver över s t ä d e r cipal städer riket borg o. cipalj-_° r i k e t borg o. den 10 000 samh. den 10 000 Malmö samh Malmö inv. inv. Murare . . . 1 6 3 8 1 7 9 9 845 353 141 4 776 1626 1793 768 334 140 4 661 T r ä a r b e t a r c .. 3 382 3 071 1363 659 449 8 924 3 359 3114 1354 650 438 8915 Grovarbetare 4 788 2 789 877 234 165 8S53 4 594 2 599 919 263 167 8 542 Övr. byggn.arbetare . 7 886 4 036 1803 241 145 14111 7 936 4 046 1826 234 130 14172 S a m t l i g a 17 6 9 4 1 1 6 0 5 4888 1487 900 36664 17 515 11 552 4 867 1481 875 3(5 290

Tab. 7. Antal byggnadsarbetare omkring den 1 april 1920 enligt fackföreningarnas uppgifter. Mu-

Landsdelar och ortsgrupper

Stockholms

stad

rare

. .

Östra Sverige . . . därav städer med öv. 1 0 0 0 0 inv. mindre städer köp. o. mun.-samh. . . landsbygden Småland och öarna . därav

Träarb.

VägKakelMå- Bleck- MeEl. Stcnoch Grovugns- Äkerileri- och tall- mon- hugg.vatarb. mak.- arb. arb. plfitsl. arb. törer arb. tenb.arb. arb.

892 1776 2 529 1370 445 974 883 206 625 1791 1246 672 266 265 552 34

161 735 45 27

411 1 142 1 032 174 359 109 8 100 105 32 190 —

518 118 12 24

33 12

—

229 379 303

— — 4

— 5

96 133

230 32 4

190 75

392 143 8 9

— 20

25 2

Tillhopa

9 971

152 5 675 2 3 989 150 1 172 259 — 255 — — 1445

— 43

— — 89

153 150

92 104

33 10

44 45

66 110

—

—

—

—

10 11

—

—

—

— — —

Södra Sverige . . . därav Malmö övr. städ. m. öv. 10 000 inv. mindre städer köp. o. mun.-samh. . . landsbygden

1 569 1893 2137

150 452 820

30 8192

556 656 285 338 58

444 420 116 12 7

71 79

—

50 20 2

Västra Sverige . . . därav Göteborg övr. städ. m. öv. 10000 inv. mindre städer köp. o. mun.-samh. . . landsbygden

1125 2 294 2 040 1127

städer med öv. 10000 inv. mindre städer köp. o. mun.-samh. . . landsbygden

Norra Sverige . . . därav städer med öv. 1 0 0 0 0 inv. mindre städer köp. o. mun.-samh. . . landsbygden

—

401 599 168 329 72

176 170 33

623 923 451 73 67

494 1 042 1 388 445 775 511 186 278 141 67 — — 132 — —

750 233 128 16

430 624

— 196 584

270 120

62 84

— 40

255 240 77 52

— 50

254 169 97 64

300 97 55

464 261 58 25 12

— — — — — 193 869 848 95 59 35 4

560 179 130

423 270 120 21 14

— — — 132 232 296 85 30 17

—

182 50

— —

192 79 5 20

Hela riket 4 870 8 757 8 451 4948 1229 2 881 3 596 därav städer med öv. 1 0 0 0 0 0 inv. 1 787 3 374 4 540 2 564 611 1 834 1 770 städer med 10 000— 100 000 inv 1 821 3 004 2 681 1 517 486 692 1 181 mindre städer . . . . 781 1 332 935 635 107 355 510 köp. o. mun.-samh. . . 337 615 178 137 25 69 — landsbygden 144 432 117 66 95 — —

— •

—

24 8 5

— — 84

— — — — 18 208

40 44

173 35

—

— — — —

— — — 8

— — — 16

— — — —

— — —

— — —

— — —

_— — —

660 731 43 11

30 2 992

— 3 063 — 1 144 777 — 216 — 21 8 827 4 965

21 2 590 1 018

108 146 2 518 1 324

772 196 226

357 273 1063

203 36628

30 17 928

58 4 20

67 21

96 7 2

23 11 626 150 4 837

—

—

— —

— —

1 383

48 P.

a as

ea

5 ea be

"5 I 3 o ii>

ea in

^'-

'-•-+ •*.•*• J . 4 » i ' / .

p< B Si;

la *« §>

eS S &c Si) H

»-

49 Beträffande år 1914 hava uppgifter väl kunnat erhållas rörande antalet organiserade byggnadsarbetare inom de fem viktigaste facken, men blott i ringa mån rörande utanför fackföreningarna stående arbetare. Dessa sistnämnda hava uppskattats till den 31 mars 1920 3 803 eller 10*4 % av samtliga, den 30 juni 1919 4 380 eller ll*g % samt den 31 mars 1919 4 604 eller 12? %. Därest proportionen mellan organiserade och oorganiserade byggnadsarbetare varit något så när konstant, skulle man kunnat använda nu nämnda siffror till komplettering av de erhållna medlemssiffrorna. Såsom redan i det föregående (sid. 34) anmärkts, innebära emellertid åren efter 1914 en stark expansionsperiod inom fackföreningsrörelsen jämväl vad här ifrågavarande yrken beträffar. Belysande härför är följande översikt över det antal orter, varifrån byggnadsarbetarfackföreningar redovisats för åren 1920, 1919 och 1914: S1

Murare • Träarbetare Grovarbetare Måleriarbetare Bleck- och plåtslageriarbetare

/sl920 81 88 46 72 50

so

/6l919 76 80 44 72 49

S1

/sl919 75 77 44 72 49

» 0 /el914 56 47 32 41 36

/s 1914 56 46 31 41 36

Även om de tillkomna fackföreningsorterna övervägande äro att söka inom de smärre samhällenas krets, äro de dock så många, att medlemssiffrorna 1914 mindre karakterisera byggnadsarbetarnas totalantal än organisationsrörelsens ståndpunkt inom byggnadsfacken detta år. Ifrågavarande siffror anföras här nedan: Antal organiserade arbetare 30/« 1914 Övr. Kö Stockh., städer och L a n d s - „ o 1 Goteb. med Mindre ._ . Hela ö v e r BT.Bfi och städer cipalriket den Malmö 10 000 samh. Murare . . . 1 970 Träarbetare . 2 200 Grovarbetare . 2 220 Måleriarb. . . 3 268 Bleck- och plåtslageriarb. 602

Antal organiserade arbetare S1/s 1914 Eöp Stockh. städer Göteb. med Mindre j S L } a n d s - Hela munioch cipal-' d e n Malmö 10 000 samh.

1 566 1 528 ] 170 1 199

375 313 211 182

105 128 80 53

35 — — —

4 051 4169 3 681 4 702

2 022 1 770 2 052 3 136

1 423 1 371 1 044 1 006

339 271 136 185

—

106 122 30 40

3 918 3 534 3 312 4 367

—

1124 Nu meddelade sifferuppgifter avse uteslutande totalantalet byggnadsarbetare inom resp. fackföreningars verksamhetsområden utan avseende på, i vad mån dessa arbetare äro å orten (med omnejd) bofasta eller dit från avlägsnare trakter tillresta. Rörande denna för vår rörliga byggnadsarbetarstam så karakteristiska åtskillnad (jfr sid. 27) hava i en särskild punkt på frågeformuläret inhämtats uppgifter, vilka sammanställts i tab. 8 med avseende på vissa orter, för vilka siffror föreligga för samtliga tidpunkter. Beräknas för åren 1919 och 1920 »tillresningsprocenten» inom samtliga redovisande fackföreningar och icke blott för dem, som kunnat lämna uppgifter jämväl för år 1914, erhålles följande resultat: A—212520

50 S1

Tillresta:

/s 1920 Antal %

Murare (62 orter) 277 Träarbetare (73 orter) 382 Grovarbetare (36 orter) 329 Måleriarbetare (50 orter) 383 Bleck- och plåtslageriarbetare (49 orter) 88 Tillhopa 1459

8ri &2 5'9 11 4 7'6 74

% 1919

/3

Antal

%

Antal

361 475 460 484 86

11-4 7-7 7-9 14'9 7-8

285 493 303 280 85

9s

% 9o 8-1 5-6

10'4 78

78 Tab. 8. Från avlägsnare orter tillresta byggnadsarbetare vid vissa tidpunkter åren 1914-1920. 31

Av de organiserade arbetarna voro tillresta

/3 1920

Antal

% 1919

/s 1919

% 1914

•Vi 1914

% Antal % Antal % Antal % Antal *

Murare (37 orter) Träarbetare (30 orter) Grovarbetare (13 orter) Måleriarbetare (21 orter) Bleck- och plåtslageriarb. (32 orter) Tillhopa

133 6-s 186 9-o 145 3-3 196 4-4 155 7-4 248 9-9 259 9-å 351 13-4 71 7-o 67 6-9 763 64 1048 83

134 74 178 8-7 130 6-7 260 5-9 186 5-s 281 8-6 220 8-9 116 7o 129 8-3 212 9-3 662 20^3 484 20-8 61 6-4 78 7-6 74 7s 931 76 1172 10-5 1102 110

därav i: Stockholms stad l Östra Sverige Småland och öarna Södra Sverige Västra Sverige Norra Sverige

237 6-9 70 3-0 18 4-4 362 11-7 62 2-4 14 ös

199 6-6 180 7-s 14 3s 463 14-9 66 2-2 9 39

275 8-5 147 6-4 23 5-3 450 14-4 137 4-4 16 7-3

567 15-9 110 6-7 51 13-o 251 94 184 74 9 5-o\

510 15-5 36 24 32 8-4 379 13-5 142 7-6 3 1-8

Nu meddelade sifferuppgifter — vilka uteslutande avse organiserade arbetare, icke, såsom man ursprungligen avsett men såsom ogenomförbart måst lämna å sido, jämväl utom fackförening stående arbetare å orten — utvisa, a t t för byggnadsarbetarna i gemen antalet tillresta ställde sig icke blott absolut utan även relativt lägre år 1919 än år 1914 och synas sålunda i viss mån giva stöd för det ej sällan hörda påståendet, att tillvandringen av byggnadsarbetare till särskilt de större städerna skulle väsentligt avtagit under krisåren. I fråga om vissa enskilda fack, exempelvis murare, synas siffrorna emellertid snarast antyda det motsatta förhållandet, något vartill förklaringsgrunderna böra sökas dels i skiftande redovisningssätt, dels i »tillresandets» förändrade natur. Vissa yttranden från uppgiftslämnare synas ge stöd för antagandet, att år 1914 de tillresande i större utsträckning än nu undandrogo sig medlemsskap i den lokala fackföreningen samt att, på grund av organisationsväsendets starka växt under mellantiden, de tillvandrande 1919 —20 i högre grad än förut utgjordes av organiserade, vilka jämväl un delarbetet å annan ort kvarstodo i sin gamla fackförening utan att söka transport till den lokala organisationen. Och medan tillvandringen tidigare väsentligen ägt rum från närmare eller fjärmare landsbygdsområden till städerna och särskilt storstäderna (t. ex. från Dalarna till Stockholm), synas dessa vandringar under krisåren hava i huvudsak upphört, varemot, på Uppgifter saknas för murare och grovarbetare.

51 grund av byggnadsverksamhetens ojämna fördelning under krigskonjunkturens inverkan, i stället kommit resor mellan olika städer. Exempelvis har det omfattande fabriks- och bostadsbygge, som under krisåren ägde rum t. ex. i Landskrona, dragit till sig byggnadsarbetare från Hälsingborg, Eslöv, Malmö, ja t. o. m. från Danmark. Hittills hava vi endast sysslat med antalet förefintliga, organiserade eller oorganiserade, byggnadsarbetare, utan avseende på, huruvida de befunno sig i a r b e t e eller ej. Form. 1 var emellertid jämväl avsett att för skilda tidpunkter upptaga uppgifter angående antalet fackföreningsmedlemmar, som voro i arbete och ej i arbete, de sistnämnda fördelade efter huruvida de voro i militärtjänst, i strejk eller lockout, arbetslösa eller sjuka. Med avseende på de fem viktigaste byggnadsfacken sammanfattas de sålunda erhållna uppgifterna för den 3L mars 1920 i tab. 9. Tab. 9. Byggnadsarbetare i arbete ocli ej i arbete den 31 mars 1920.

Yrkesgrupper och landsdelar

Hela antalet org. arbetare, för vilka UPPgföreligga

D ä r a v i arbete

ej i arbete på grund av arbetslöshet

andra orsaker

antal

antal

antal

Murare Träarbetare Grovarbetare Måleriarbetare Bleck- och plåtslageriarbetare Tillhopa

4 515 7 787 5 873 4 450 1188

3140 6 091 3 950 3 384 972

69- 6 78-2 67-2 76-1 81-8

1008 1207 1341 953 143

22-3 15-3 229 21-4 12o

367 489 582 113 73

17 537

därav i: Stockholms stad . Östra Sverige . . Småland och öarna Södra Sverige . . Västra Sverige . . Norra Sverige . .

5 957 3 796 857 6 017 5 678 1508

3 748 2 750 702 4 882 4 470 985

629 72-4 81-9 81-1 78-7 65-3

1664 712 115 802 923 436

27-9 18-8 13-4 18-3 1&3 28-9

545 334 40 333 285 87

8-1 6-3 9-9 25 6-2 68 9-2 8-8 4-7 5'6 5-0 5-8

Av nu meddelade sifferuppgifter äro för här ifrågakommande syftemål mest betydelsefulla dels de tal, som angiva arbetslöshetens omfattning, dels och framför allt dessas positiva komplement, antalet medlemmar i arbete. De förstnämnda hava för olika yrken och tidpunkter sammanställts i efterföljande tab. 10r varuti under a) sammanförts talen för samtliga redovisande fackföreningar, under b) siffrorna för dem av desamma, vilka lämnat uppgifter jämväl för år 1914. Av intresse torde vara att sammanställa dessa uppgifter med dem, som redovisas i Socialstyrelsens fr. o. m. år 1911 förda, på fackorganisationernas uppgifter grundade fortlöpande arbetslöshetsstatistik, vilken, i likhet med den nu berörda, endast avser arbetslösa i egentlig mening, d. v. s. till följd av arbetsbrist (arbetssökande), och sålunda ej medtager arbetslediga under sjukdom, arbetskonflikt, värnpliktsövning o. d. eller permitterade på grund

52 Tab. 10. Arbetslösa byggnadsarbetare vid vissa tidpunkter åren 1914—1920. a) Samtliga fackföreningar, b) fackföreningar, som lämnat uppgifter för samtliga tidpunkter. Arbetslösa fackföreningsmedlemmar vid följande tidpunkter Yrkesgrupper och landsdelar

Murare

/s L920

ft

Träarbetare....

ft

Grovarbetare . . . Måleriarbetare

S1

. .

•ft •ft

Bleck- o. plåtslageri- la arbetare . . . . • ib Tillhopa Därav i Stockholms stad

•ft .

Östra Sverige . . . Småland och öarna Södra Sverige

. .

Västra Sverige . . Norra Sverige

. .

•ft •ft

la

•ft ft

/3

L919

%

Antal

%

&4

1378 780 1583 1150 1345 637 798 835 168 166 5 272 3 568

32s 322 20-s 19-8 23-3 278 22-3 26-8 15- 4 1&8 23-s 24-4

1283 701 816 402 132 71 1311 1047 1436 1213 294 134

24-0 29-4 21-3 17o 18-2 223 23-i 25-4 25-s 24-9 23-9 23-s

,6

L919

Antal

%

Antal

1008 477 1207 682 1341 618 953 928 143 136 4652 2 841

22-3 19-2 los 12o 22-9 29-2 214 251 12o 13-1 19s 18-9

277 210 605 361 945 468 127 122 18 IS 1972 1179

1664 774 712 462 115 44 802 519 923 835 436 207

27-9 29-6 18-8 20-2 13-4 12-6 13-3 12-4 16ö 17-1 28-9 29-9

659 167 196 106 41 20 428 337 589 526 59 23

8-7 78 6-2 15-6 19-6 3-1 3-s 8-3

la 8-4 7-8 117 &6

S'4 4-s 4-9 5-8 72 7-8 10-2 107 4-s 3-9

so

/e 1914

/s 1914

Antal

%

Antal

%

8-7

25-9

8-2

13-2

16-9

21-4

—

—

—

—

0-8

15-7

2 082

16-4

5i

18-8

2-0

21-3

4-o

23-1

—

—

—

—

8-9

8-8

18-s

4-s 194 23 83 •ft av reparationer, övergående naturhinder o. d. För en belysning av speciellt förhållandena inom byggnadsfacken har dock denna statistik en ganska begränsad användning, enär siffrorna blott meddelas för fackförbund och dessa, såsom ovan sid. 22 uppvisats, ju sällan innesluta enbart byggnadsarbetare. A v de här ifrågakommande större fackförbunden är det egentligen blott Svenska murareförbundet, som framträder som ett rent byggnadsarbetarförbund (frånsett ett obetydligt antal fabriksmurare vid järnbruk, sockerbruk o. d.). I efterföljande tab. 11 redovisas nu procentuella antalet arbetslösa vid slutet av resp. månader inom dels Svenska murareförbundet, dels samtliga uppgiftslämnande arbetareorganisationer (c:a 30). Av tabellen framgår klart, huru mycket mera framträdande säsongarbetslösbeten är inom byggnadsfacken än inom industrien i allmänhet. A t t döma av genomsnitten för tioårsperioden skulle i november var femte, i december och mars var tredje och i januari och februari nästan var annan murare gå utan sysselsättning. De årsmedeltal, vilka åskådliggöra konjunkturarbetslösheten, hän ty da på, att inom murarfacket liksom flertalet övriga yrken arbetslösheten var särskilt stor under åren 1914 och 1915, men a t t den under följande år knappast varit mera framträdande än före krigsutbrottet. Nu meddelade siffror torde kunna anses giva en i stort sett riktig bild av arbetslöshetens storlek och variationer under olika år och årstider, även

53 Tab. 11. Arbetslöshetens omfattning för bjggnadsarbetarc och andra arbetare. Antal arbetslösa i procent av hela det redovisade medlemsantalet Ar

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

/l

/2

31-3 63-4 557 42-9 48-8 59-4 52-4 61-0 58' 1 37-7 371 58-4 51-2 32-4 16-4 46-7 44-0 35-6 30-1 48-6

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

42-5

»Va

•0/4

31/ 7

%

"°/ll

S1

murareförbundet a) Svent ka 0-5 30-9 29-5 4-8 3-1 09 30-7 15-9 4-9 2-4 0-6 1-8 29-8 9-1 2-3 1-9 52 1-9 336 175 12-7 5-8 4-6 10-8 45-2 22-7 11-8 6-6 3-7 4-5 29-3 10-2 2-5 0-1 0-2 02 33-4 ll-o 1-9 2-7 3-1 1-7 15-5 12-6 7-6 2-7 2-0 1-9 38-3 22-7 13-6 3-6 1-4 1-4 16-8 10-4 9-0 6-2 7-7 44 30-4 162 2-6 3-3 7-1 3-5

12 13-6 10-9 16-1 6-9 12-3 18-2 332 10-2 191 3-5 1-8 0-8 2-9 2-6 5-7 3-7 8-0 9-4 39 6 0 124

16-9 25-1 17-2 43-7 27-9 57 5-0 121 16-4 22-0 19 2

38-8 390 131 51-4 375 16-6 38-0 18-4 25-2 27-5 30-6

3-5 3-7 2-6 3-2 6-7 3-3 2-8 4-0 6-1 2-9

2-3 2-9 2-2 7-7 3-5 2-2 2-4 3-7 3-1 2-9

3-9

Ill 8-9 10-4 14-8 8-0 5-9 6-0 7-5 7-6

8-4 7-1 7-5 12-0 6-7 5-5 5-0 7-6 7-5

8-9

7-9

7-0

— 12-0

/io

b) Samtliga 6-7 10-4 6-5 5-2 5-7 4-0 6-5 5-1 11-2 8-5 5-2 4-7 7-0 4-4 4-9 5-0 8-1 7-5 4-5 3-5 5-5

S1

/5

/6

/s

/l2

Medel tal

15221628251217"

lois-

1518-

fackorganisationer 3-2 3-3 2-7 3-1 6-3 2-7 3l 4-6 4-6 3-4 37

2-9 2-8 2-5 3-0 4-0 2-7 3-3 4-2 3-8 2-8 3-2

31 2-7 2-3 8-1 3-6 2-2 2-8 3-5 3-2 3-0 3-5

3-3

4-4 4-3 8-5 3-6 5-7 8-4 2-6 4-4 7-5 8-1 10-3 15-0 3-8 4-5 7-7 2-3 2-2 5-4 2-8 2-4 . 5-8 3-2 3-4 7-3 3-2 3-8 7-2 4-3 7-0 15-8 4-8 3-8 8-9

5-6 5-4 4-4 7-3 7-2 4-0 40 4-6 5-5 5-4

om denna r ä t t så summariska statistik lider av åtskilliga bristfälligheter, beroende därpå, att den blott redovisar de arbetslösas antal och icke arbetslöshetstidens längd samt endast avser organiserade arbetare och éj ens alla sådana inom resp. förbund. Framhållas må tillika, att själva arbetslöshetsbegreppet lider av en viss oklarhet x och företer skiftningar inom olika yrken, vilket föranlett något olika redovisningspraxis inom olika fackorganisationer. En arbetare kan sålunda visserligen vara arbetslös inom sitt egentliga yrke men ha arbete och anställning inom ett annat, och det torde få anses som en smaksak att avgöra, när en person, som mist sitt arbete på grund av sjukdom men blivit återställd, skall redovisas som arbetslös i egentlig mening. Värdefull inblick i de skiftande metoderna att lösa nu antydda, delvis r ä t t invecklade problem erhålles genom studier i fackförbundens egen arbetslöshetsstatistik, och såsom ett gott exempel på denna meddelas nedanstående, ur Svenska träarbetarförbundets års- och revisionsberättelser hämtade femåriga sifferserier, vilka väl belysa arbetslöshetens omfattning, mätt i veckor, och dess säsongfluktuationer inom förbundets båda huvudgrupper av medlemmar, byggnadsträarbetare (b) och verkstadsträarbetare (v). Det må emellertid framhållas, att i denna statistik, som bygger på anteckningar om kontingentbefrielse på grund av arbetslöshet, icke ingår den arbetslöshet, som förekommit under årets första och sista vecka, 1 Se bl. a. G. B a g g e : Arbetslönens reglering genom sammanslutningar, Stockholm 1917, sid. 328 not 1.

54 enär för dessa veckor ej erläggas några avgifter. Vid jämförelse mellan olika månader bör sålunda beaktas, att på januari och december komma blott 3 veckor men på de övriga 4 eller 5, allt efter antalet under dem infallande lördagar. arbetslöshetsveckor

Därav

i

% i n de r

jan.

febr. mars april maj

juni juli ang. sept. okt.

nov.

dec.

1916 Jb 14 347 • \ v 3 237

25-0 25-2

2-7 2-5 6-1 6-6

1-6 4-1

1-3 7-3

2-6 33

4-2 2-6

fb 12 319 • \ v 2 687 fb 16 020 • \ v 3 477

11-7 7-1 12-8 65 7-9 7-5 18-0 12-8

19-6 17-0 13-8 10-7 18-9 20-7 7-5 8-3 15-8 16-0 6-1 7-2 14-8 18-9 8-8 11-2 16-0 10-6 7-2 5-5

1-9 6-6

1-9 9-4

30 4-0

6-5 9-3 7-2 10-8

4-5 19-5 7-0 9-7 4-6 9-3 5-1 5-5

3-7 10-4 34 5-2 3-8 5-4

35 8'6

5-1 3-5

6-2 5-1 8-3 ll-o 3-4 3-4 7-5 7-3 5-9 36 5-1 4-4

5-2 40 6-9 8-3

5-6 1-7 9-3 4-5

1918 1919

fb 31061 • \ v 9 667

fb 37 547 • \v 14 313

127 12-9 13-5 9-1 6-8 6-5 10-7 8-8 5-5 35

5-2 5-7 6-5 12-7

2-9 7-3

57 7-0

io-o 8-7

9*7 81 10-0 7-9

6-9 12-1

7-8 15-8

11-7 19-2

Härav framgår, att, ehuru byggnadsträarbetarna inom förbundet torde vara något färre till antalet än verkstadsträarbetarna (jfr sid. 23), de förstnämndas genomsnittliga arbetslöshetsperiod dock är c:a fyra gånger så lång som de senares. Och medan för dessa sistnämnda arbetslöshetsveckorna tämligen oregelmässigt fördela sig på årets olika månader, framträder hos de förra en tydlig periodisk vågrörelse, i det att arbetslösheten stiger från ett minimum under tiden juli—september till ett, ofta fem till tio gånger högre liggande, maximum under månaderna januari—mars. övergår man därefter till talen för antalet arbetare med sysselsättning inom byggnadsindustrien, hava dessa sammanfattats i följande tab. 12, vilken är uppställd efter samma grunder som tab. 10. I denna översikt faller först i ögonen, hurusom de sysselsatta byggnadsarbetarnas antal under årets lopp företer stora växlingar, vilka belysas därigenom, att antalet arbetare vid byggnadssäsongens mitt överskjuter antalet vid dess början med i medeltal 14—29 %. Bortser man från dessa säsongfluktuationer genom att betrakta arbetarantalet vid samma tider på året, vill det emellertid synas, som om under åren 1919 och 1920 en väl så stor del av byggnadsarbetarstammen funnit sysselsättning som under år 1914. Anmärkningsvärt är, att siffrorna för mars 1920 knappast visa någon påverkan av den då omedelbart förestående stora arbetsinställelsen (jfr sid. 31). 9.

Arbetsgivareförhållandena inom byggnadsindustrien.

Det skulle givetvis vara av mycket intresse, om man kunde kontroLera och komplettera denna från arbetarhåll härrörande arbetsmarknadsstatistik medelst motsvarande uppgifter från byggnadsfackens arbetsgivare. A t t erhålla sådana data i större utsträckning möter dock nästan oöverstigliga svårigheter på grund av arbetsgivarbegreppets förut (sid. 24) antydda, sär-

55 Tab. 12. Byggnadsarbetare i arbete vid vissa tidpunkter åren 1914—1920. a) Samtliga fackföreningar, b) fackföreningar, som lämnat uppgifter för samtliga tidpunkter. Fackföreningsmedlemmar i arbete vid följande tidpunkter Yrkesgrupper och landsdelar

Träarbetare

. . .

Grovarbetare . . .

S1

/s 1920

{1 \l {lfa

Måleriarbetare . . Ib Bleck- o. plåtslageri-

H

la

ib

Därav i Stockholms stad

.

östra Sverige

. .

{lab tb

Småland och öarna

{lla

Södra Sverige

\b

. .

Västra Sverige . .

n

Norra Sverige

{i

. .

/6

antal

%x

antal

%'

3140 1901 6 091 4 679 3 950 1264 3 384 2 665 972 837 17 537 11346

69-5 3 958 76-7 2157 78-2 6 883 5 224 823 67-2 4 841 59-8 1789 76-1 3 872 72-2 3 272 8V8 1052 80-3 933 73 6 20 606 75-6 13 375

3 748 1724 2 750 1673 702 290 4 882 3 408 4 470 3 808 985 443

629 65-9 72-4 73-3 81-9 83-1 81-1 81-o 78-7 78-4 65-3 63-9

4 743 2 271 3 560 2197 779 319 5 324 3 819 4 960 4 217 1240 552

/ 3 1919

antal

91-4 2 785 89-3 1595 88-6 5 753 4 370 90-2 79-9 4160 74-9 1517 93-9 2 630 2144 94-i 937 876 931 761 16 204 88/ 887 10 387 84-0 89-4 92 s 92-9 93-6 93-0 89-4 88-4 85-6 85-7 93-7 94-7

3 781 1545 2 903 1887 586 239 4128 2 872 3 892 3 415 914 429

%l

/6

antal

%'

/3

antal

%x

65s 65'8 1958 88-6 1579 74-4 — — — 75-3 3 206 87-o 2 858 722 — — — 958 2 59-7 1026 6&1 735 — — — 68s 4 391 93-2 3 775 ?9-o — — — 77-0 961 91-8 828 — 723 71-0 11474 79o 10066 70s 64-8 757 79-8 80-7 75-2 729 69-7 69-2 70-2 73-4 75'1

3 085 90-2

—

—

—

94-2

—

94-4

—

—

3 484 863

—

2 653

—

—

78-0

—

2 545

—

—

—

81-6

—

71-3

—

83-8

— 79-s

— 792 76-s

—

75-9

—

75-7

—

—

—

—

3 480 86-6

2 353 74-4

—

—

78-7

egna art och utformning inom byggnadsindustrien. Vid sidan av entreprenörs- och byggnadsfirmor med verkligt storindustriell organisation och kapitalkraft möta här ett mycket stort antal små bygg- och hantverksmästare, vilka själva merendels utgått ur arbetarnas led och socialt ännu ofta stå dessa nära. Till fackets egentliga yrkesutövare, större och mindre, kommer vidare ett betydande antal husägare och jordbrukare samt kommunal- och industriförvaltningar, som för mer eller mindre tillfälliga byggnadsarbeten utan bygg- eller hantverksmästare som mellanled taga byggnadsarbetare i sin tjänst, vilka sistnämnda då, åtminstone i vissa fall, komma att utföra »eget arbete» som självständiga företagare. E n representativ bild av ifrågavarande gruppers numeriska betydelse såsom byggnadsarbetsgivare kan erhållas på grundval av de upplysningar, vilka å form. 2 på förut angivet sätt inhämtats från 3 031 byggnadsarbetare rörande hos vilka företag eller personer desamma haft arbete inom byggnadsfacket under tiden 1 jan. 1919—31 mars 1920. De sålunda erhållna uppgifterna, vilka sedermera skola närmare skärskådas i annat sammanhang, giva i här ifrågavarande avseende vid handen följande: 1 2

I procent av dem, för vilka uppgifter föreligga i detta avseende. Det låga procenttalet beror närmast på en tillfällig anledning (inkallelse till militärtjänst).

56 Elektr. H Vägo. T.ro -p., , inställa„b:a Statens -^ .. u S:a, ag. b •o „ R Bleck,, , Kommuägare b T , ByggvattenMa- o. plat,bygg- kommu, „.. Indu, utom mTotal, , 1H, tions- o. •• + , i .. , j -i nalfor, . och , J mastabygglare, ^ . rorled5 nika.. atn. , byggJ & ,.re «+« 5 K-* slageri. nåds,. valt»_ , 5 summa Jlordetc. nåds- mast. .v, nmgs, , tions. foretag , , nadso idk. n ° arbetsg. ningar ° bruka- facken „ , nrmor nrmor ° verk, ° a re m. fl. Antal 611 22 204 98 70 1005 18 11 204 237 470 1475 %

41-4

l'S

13-8

&6

ds

68l

1-2

0-8

13-8

16-1

31-9

100o

Vågar man generalisera resultaten av denna utredning, vilken visserligen torde avse mindre än 10 % av antalet byggnadsarbetare i städer och stadsliknande samhällen, skulle därav framgå, a t t de foretag och personer, vilka sysselsätta byggnadsarbetare, till närmare en tredjedel utgöras av andra än byggnadsfirmor, byggmästare och byggnadshantverkare. Från ifrågavarande personer, vilkas byggnadsverksamhet ofta är av rent tillfällig natur, kunna kontinuerliga uppgifter om antalet sysselsatta byggnadsarbetare givetvis icke erhållas, vilket däremot är möjligt beträffande åtminstone de större av de firmor, som bedriva yrkesmässig rörelse inom här ifrågavarande fack. Genom förmedling av resp. organisationer (för oorganiserade byggmästare efter direkta hänvändelser) hava, på sätt förut angivits, från 187, i regel större byggmästare, 26 väg- och vattenbyggnadsfirmor (beträffande 128 arbetsplatser), 49 målarmästare, 56 bleck- och plåtslageriidkare, 25 rörledningsfirmor, 32 elektriska installationsfirmor samt 3 åkeriidkare införskaffats uppgifter enligt form. 3 rörande antalet hos dem direkt anställda byggnadsarbetare vid olika tidpunkter under åren 1914, 1919 och 1920. Ifrågavarande uppgifter, vilka sammanställts i tab. 13, omfatta tillhopa 378 firmor, sysselsättande omkring hälften av det antal arbetare, som kunna beräknas vara anställda hos ifrågavarande arbetsgivaregrupper. I Svenska arbetsgivareföreningens kalender av maj 1920 angives arbetsgivareorganisationernas omfattning inom byggnadsindustrien som följer: Sveriges byggmästareförbund Sv. väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund Sveriges målaremästareförening Sveriges bleck- och plåtslageriarbetsgivareförbund Rörledningsfirmornas riksförbund Elektriska arbetsgivareföreningen Arbetsgivareförbundet för godsbefordran . .

Antal arbetsgivare 367 . . . 41 249 . . . 207 68 78 123 Summa 1133

Antal arbetare 7121 4 946 1712 1203 1537 2 461 1833 ~~ 20 813

Härtill kommer ett större eller mindre antal oorganiserade arbetsgivare inom resp. grupper, men torde det härigenom erhållna tillskottet av arbetare till icke oväsentlig del uppvägas därigenom, att ett flertal i tabellen redovisade arbetare icke torde användas inom byggnadsverksamheten utan fill verkstadsarbete o. d. Huru de organiserade arbetsgivarna fördela sig på större och mindre, belyses genom följande, i huvudsak på nyssnämnda källa grundade tabell, varuti dock utelämnats tillhopa 26 arbetsgivare utan redovisade arbetare:

57 Antal organiserade arbetsgivare med nedanstående Medelredovisade antal arbetare tal arb. 200 10- 15- 25- 50- 100- o. där- pr ag. 1 2 3 4 5 6-9 14 24 49 99 199 över

Förbund

44 43 26 10 6 2 7 8 19 10 2 24 12 2 14 2 1 Sveriges bleck- o. plåtsl.-arbetsgivaref. 12 14 8 Rörledningsfirmornas riksförbund • . 18 14 9 5 Elektriska arbetsgivareföreningen . . . 9 4 5 2 Arbetsgivareförb. för godsbefordran . . 143 119 91 82 64 187 118 122 89 58 25 Tillhopa { jj 191 163 122 106 71 219 126|127 91 58 25 Sveriges byggmästareförbund Svenska väg- o. vattenb. arbetsg. förb.1 i a Sveriges målaremästareförening . . < , 2

86 22 17 18 13 10 28 46 34 23 20 76 90 65 47 27 18 36 29 28 10 1 2 3 3 1 2 2 2 11 13 7 8 6

49 34 3 35 28 67 36 42 14 14 10 15 8 32 21

2 5

1 1 9 9

19 121 7 6 6 23 32 15 19 17

Räknar man arbetsgivare med 1—9 arbetare såsom små, med 10—49 såsom medelstora och med 50 och däröver såsom stora, kan erhållas följande översikt över stor- och smådriftens relativa betydelse inom de särskilda branscherna:

Av arbetsg. (små . . . 56'3 äro följande lmedelstora 33*3 (i %) [stora . . 10'4

Väg- o. vattenbygg. 24-4 26-8 48-8

a 75-9 233 08

Av arbetaran-1 små . . . 96 talet syssel- -{medelstora 37'9 sättas (i %) av (stora . . 52'5

1-0 4-9 94-1

38'6 54-3 7-1

Byggmäst.

Målarem äst.

t2

83-4 161 0-5 48-1 46-9 5-0

Bleck- ±tor- jueKtr. A k er i- Samtliga och ledn.- inst. idk. a b plåtsl. firmor firmor 62-0 66-7 64-7 28-6 34-3 84-o 263 29-7 28-6 51'9 537 15-5 7-0 8-3 6-7 12-0 19-5 0-5 53-4 42-2 4-4

90 517 39-3

5-7 36-2 58-1

19-5 29-2 51-3

12-8 81-7 55'5

151 317 53 2

Härav framgår, att även inom det urval av företrädesvis något större firmor, som betecknas av de organiserade byggnadsarbetsgivarna, efter här använd måttstock omkring två tredjedelar måste betecknas som små, medan blott 7 ä 8 % kunna göra anspråk på beteckningen stora. Emellertid sysselsätta sistnämnda 92 firmor mer än hälften av totala arbetarantalet. Även denna proportion är dock väsentligt lägre än inom industrien i allmänhet, varest enligt senast tillgängliga uppgifter (för år 1913) av arbetarantalet ej mindre än 74-9 % kommo på de stora firmorna, 19-3 % på de medelstora och 5*8 på de små. 3 Belysande är även, att medan på varje delägare i Svenska arbetsgivareföreningen i medeltal kommo 77 arbetare, utgjorde motsvarande genomsnittssiffra för de organiserade byggnadsarbetsgivarna endast 17 ä 19. Mot bakgrunden av nu meddelade sifferuppgifter bör man se de uttalanden, som, närmast i anledning av frågepunkten 8 å form. 1 och 9 å form. 3, från så väl arbetsgivare som arbetare framkommit och nedan återgivas angående de olägenheter och svagheter, som härflyta av förefintligheten inom detta yrke, särskilt i uppsvingstider, av ett stort antal svagt utbildade och svagt kapitalutrustade företagare, vilka ofta förorsaka förluster och kostnads1

Enligt Svenska arbetsgivareföreningens kalender 1920. Enligt särskild, senare tidpunkt gällande uppgift, avseende 446 arbetsgivare. Statistisk översikt av det svenska näringslivets utveckling åren 1870—1915, utg. av Kommerskollegium, Stockholm 1919, sid. 37. 2

58 ökningar såväl för arbetare och leverantörer som för den stora allmänheten. 1 På arbetsgivarsidan är man väl medveten om önskvärdheten av en reform härvidlag, och denna söka somliga uppgiftslämnare, i överensstämmelse med de inom vissa hantverkskretsar framträdande strävandena efter skärpning av gällande näringsfrihetslagstiftning, nti väsentligt stegrade kompetensvillkor för byggnadshantverkare, vilka stundom föreslås kombinerade medelst ett med dryga avgifter förenat koncessionssystem. Andra hoppas på förbättring genom de enskilda byggmästarnas successiva uppgående i stora entreprenadfirmor, vilka genom sin utsträckning till hela landet och till byggnadsbranschens olika grenar (bostads- och industribygge o. s. v.) vore i stånd a t t under alla konjunkturskiftningar sysselsätta en fast stam av byggnadsarbetare. Det må emellertid anmärkas, att efterföljande statistiska utredning synes visa, att byggnadsarbetarna hos de nuvarande bolagen av denna t y p knappast kunnat glädja sig åt mera stabila arbetsförhållanden än de, som sysselsatts av de enskilda företagarna (jfr sid. 62). Arbetarna tänka framför allt på möjligheten av ett direkt husbygge utan mellanhänder och kunna därvid åberopa åtskilliga erfarenheter från kristiden. Mest uppmärksammade hava varit de för Stockholms stads räkning genom dess bostadskommitté under åren 1917 och 1918 i Stadshagen, i kvarteren Stiftet och Stativet (på Söder) samt i Bromma uppförda s. k. provisoriska bostadshusen, tillhopa omfattande c:a 1300 »eldstäder». Arbetschefen för samtliga dessa byggen, ingenjör J. Norén, lämnade arbetets utförande i huvudsakliga delar till den s. k. fackföreningarnas byggnadskommitté, bestående av representanter för byggnadssnickarnas, timmermännens, grovarbetarnas och kakelugnsmakarnas organisationer. Resultatet blev, att åtminstone Stadshagens 23 hus med 224 lägenheter om tillhopa 640 rum voro färdiga till inflyttning den 1 oktober 1917, ehuru arbetet först påbörjats omkring den 1 juni samma år, och byggnadskostnaderna synas i förhållande till då rådande prisläge ställt sig relativt låga, c:a 2 500 ä 2 600 kr. per »eldstad».2 Nu antydda arbetssystem, som faller sig ganska naturligt inom ett yrke, där arbetarna äro vana att taga seget arbete» (se sid. 55) och ofta arbeta på »gruppackord» (se sid. 141), vann också efterföljd flerstädes i landsorten, bl. a. i Eskilstuna. Berörda arbetsform kräver emellertid, att arbetet utföres åt en kommun e. d., som är i tillfälle a t t tillhandahålla redskap och arbetsmaterial ävensom svara för den tekniska och ekonomiska ledningen. Det finnes emellertid exempel på, att även dessa funktioner, om än i vårt land hitintills i ganska blygsam utsträckning, övertagits av arbetarna själva. Sedan lång 1 Jfr härom A. V. L u n d s t e d t : Byggnadsborgenärernas rättsliga ställning i Sverige och. utlandet (Bostadskommissionens utredningar VIII, Stockholm 1917), särskilt den där sid. 104 ff. på grundval av statistiska o. a. utredningar lämnade redogörelsen för de i Tyskland rådande missförhållandena å byggnadsmarknaden. 2 Denna redogörelse grundar sig på notiser i tidningspressen samt Sven W a l l a n d e r : Om kristidens bostadsbyggen, Teknisk tidskrift, avd. Arkitektur, 1920 (även i särtryck >Aktuella spörsmål i bostadsfrågan >, Stockholm 1920).

59 tid tillbaka hava, om än sporadiskt och ofta med en för arbetarna ogynnsam arbetskonflikt som drivande orsak, jämväl inom byggnadsverksamheten förefiiDnits s. k. arbetarproduktionsföreningar. Sålunda redovisas i den officiella kooperationsstatistiken för åren 1908—1916 1 k 4 kooperativa måleriaffärer, plåtslagerier och grundläggningsföretag med tillhopa 10—40 anställda och ett »tillverkningsvärde» (bruttoförtjänst) växlande mellan c:a 30 000 och 150 000 kr. per år. 1 Under de senaste åren hava emellertid tillkommit arbetarsammanslutningar av mer eller mindre kooperativ natur, ehuru av inbördes rätt så skiljaktig organisation, även för egentlig byggnadsverksamhet. Bland dem må nämnas A r b e t a r n a s b y g g n a d s a k t i e b o l a g i Stockholm (aktiekapital 30 000 kr.), vilket närmast är att anse som en fortsättning av den nyssnämnda fackföreningskommittén och med tillhjälp av sina c:a 300 medlemmar (samt utomstående arbetare) under åren 1919 och 1920 utfört byggnadsarbeten av skilda slag till ett årligt värde av c:a 21/* miljoner kr., vidare M a l m ö b y g g n a d s och s n i c k e r i f ö r e n i n g , vilken år 1920 hade 9 medlemmar och verkställde arbeten till ett värde av c:a 70 000 kr., samt G ö t e b o r g s b y g g n a d s p r o d u k t i o n u. p. a., som bildades år 1919 och år 1920 utförde arbeten för en halv miljon kr., varav vinsten, efter utbetalning av 6 % ränta å andelar samt viss avsättning till reservfond, fördelades lika per arbetstimme bland dess av murare, träarbetare, grovarbetare och gråstensarbetare bestående c:a 50 medlemmar. 2 Dessa byggnadsproduktionsföreningar hava merendels fört ett tynande liv, som blott- under särskilda konjunkturer, exempelvis rådande arbetskonflikter, blomstrat upp i kortare uppsvingsperioder. Det vill emellertid synas, som om det starka intresse, som under i vissa kretsar rådande stämning för näringslivets socialisering kommit motsvarande företag i utlandet till del, efter hand även skall sträcka sig till vårt land, särskilt sedan Landsorganisationen låtit undersöka dessa företeelser på ort och ställe genom att hösten 1921 utsända en särskild studiekommitté till E n g l a n d . Vid utförandet av det ovan (sid. 42) berörda stora husbyggnadsprogrammet i detta land har förekommit såväl »direct labour», d. v. s. utlämnande från kommunernas sida av byggnadsarbeten direkt åt arbetarsammanslutningar, som också »building guilds», produktionsföreningar med centraler i Manchester och London, bestående icke blott av arbetare utan även av arkitekter, tekniker o. d. samt åsyftande att inom byggnadsverksamheten förverkliga den s. k. gillesocialisroens plan om lönarbetets avskaffande och hela näringslivets omdaning till självstyrande sammanslutningar av »handens och hjärnans arbetare». Ännu så länge står dock denna rörelse blott i sin början såsom belyses därav, att av de 148 566 hus, angående vilkas uppförande kontrakt i februari 1921 ingåtts av kommunala myndigheter eller filantropiska företag, 131 035 1

Kooperativ verksamhet i Sverige åren 1908—1910, 1911—1913, 1914—1916. Dessa uppgifter hava i fråga om Stockholms- och Malmöföretagen erhållits genom direkta hänvändelser samt för Göteborgsföreningen lämnats av kamrer H. Lindholm. — Enligt en i >Fackföreningsrörelsen» 1922 n:r 11 meddelad redogörelse för Göteborgs byggnadsproduktion, har föreningen t. o. m. år 1921 uppfört tillhopa 259 rumsenheter och haft en omsättning av 1*6 milj. kr. Vinsten för år 1921 utgjorde 72 539 kr., varav till medlemmarna utdelades 71 öre per arbetstimme. 2

skulle uppföras av enskilda byggmästare och 5 531 genom kommunernas byggnadskontor, medan 10 405 utlämnats direkt till arbetarna och 1595 till byggnadsgillen. 1 — Likartade syften som de engelska byggnadsgillena följer i T y s k l a n d den efter medeltidens vandrande byggnadsbroderskap s. k. »Bauhtitte»-rörelsen, varuti i december 1920 ingingo fem »soziale Baugesellschaften m. b. H.» i resp. Berlin, Breslau, Pommern, Rheinland-Westfalen och Hessen-Nassau, arbetande i nära gemenskap med vederbörande statliga och kommunala myndigheter och sammanslutna till det under ledning av rörelsens upphovsman, d:r Martin Wagner, stående »Verband sozialer Baubetriebe». 2 10.

Arbetarantalets

fluktuationer

enligt arbetsgivarnas uppgifter.

A t t döma av arbetarantalsuppgifterna från de 241 firmor, vilka, såsom av tab. 13 framgår, lämnat uppgifter enligt form. 3 för samtliga i tabellen angivna tidpunkter, skulle deras arbetarstam under krisåren minskats med närmare en tredjedel, nämligen med 30'6 % från mars 1914 till samma tidpunkt 1919 och 1920 (medeltal) samt med 26*7 % under tiden juni 1914—juni 1919. Nedgång med avseende på arbetarantalet, om än i något växlande proportioner, kan jämväl konstateras beträffande de särskilda arbetsgivaregrupperna med undantag för de elektriska installationsfirmorna, vilka, på grund av den ökade användningen av elektriskt ljus och kraft särskilt på landsbygden, hösten och vintern 1919 synes hava sysselsatt omkring 20 % flera montörer än före kriget; redan i mars påföljande år synes emellertid arbetarstammen åter vara reducerad till tidigare storlek. Av större intresse ur här ifrågavarande synpunkt än de ekonomiska konjunkturernas återverkan på byggnadsarbetsgivarnas arbetarstam är emellertid dennas säsongfluktuationer under årets lopp. För att åskådliggöra dessa har här nedan beträffande var och en av de särskilda arbetsgivarkategorierna arbetarantalet (enligt b-siffrorna) vid byggnadssäsongens början (mars) satts = 100 och detsamma vid övriga redovisade tidpunkter uträknats i procent därav: •Va 1914 Byggmästare 100 Väg- och vattenbyggnadsiirmor . . . . 100 Målaremästare 100 Bleck- och plåtslageriidkare 100 Rörledningsfirmor 100 Elektriska installationsfirmor 100 Åkerifirmor 100 Tillhopa 100 därav i städer med över 100 000 inv. . 100 > > > » 10—100 0UO » . 100 mindre städer och orter . . 100

% 1914 111 105 137 115 107 99 115 111 109 117 114

3I

/s 1919 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

s

% 1919 117 131 156 117 105 89 98 119 120 116 111

30 A> 1919 118 132 178 140 123 132 96 127 127 131 121

3l

/i* 1919 93 96 102 117 117 128 106 101 98 109 110

1 För närmare upplysningar hänvisas till: socialattachén E. S j ö s t r a n d s rapport om byggnadsgilles rörelsen i England, Soc. Medd., årg. 1921, sid. 342; »Engelska byggnadsgillen», Fackföreningsrörelsen 1921, n:r 6, 2 1 ; E. AVigforss: De engelska byggnadsgillena, a. st. n:r 11; S. H a n s s o n : Praktisk socialism, ett studiebesök hos engelska byggnadsgillen, a. st. n:r 43—47; > Housing», årg. 1920 och 1921 flerstädes, särskilt n:r 43 (March 1921); Labour Gazette 1921, n:r 8. 2 C a r l B o n n e v i e : Boligsak og byggesamvirke i Tyskland, Sociale Meddelelser 1921, n:r 3 ; M a r t i n W a g n e r : Die Sozialisierung der Baubetriebe, Berlin 1919; A. E l l i n g e r : Sozialisierung des Bau- und Wohnungswesens samt Die Sozialisierung des Baugewerbes, Hamburg 1920.

61 Tab. 13.

Antal byggnadsarbetare anställda hos uppjriftslämnande byggnadsarbetsgivare vid yissa tidpunkter åren 1914, 1919 och 1920.

a) Samtliga anställda arbetare, b) arbetare, anställda hos arbetsgivare, vilka lämnat uppgifter för samtliga tidpunkter. Antal direkt anställda byggnadsarbetare den Arbetsgivaregrupper, ortsklasser och yrkesspecialiteter

S1

/3

1920 Byggmästare (a 187, b 104)

. . .

Väg- o. vattenbyggnadsfirmor (a 26, b U) Målaremästare (a 49, b 40) . . .

.

Bleck- och plåtslageriidkare, (a 56, b 43) Rörledningsfirmor (a 25, b 19)

. .

Elektriska installationsfirmor (a 32, b 21) Akerifirmor (a 3, b 3) Tillhopa (a 378, b 241)

/l2

30/8

3l

3 905 2570 3 410 1455 521 481 381 339 647 613 659 531

3 844 5 262 4 950 2535 3 219 3 344 4 245 4 327 1276 1761 1 749 421 749 658 402 705 677 410 505 412 359 429 359 782 819 674 646 681 5&£ 793 833 545 639 658 443 114 132 119 121 132\ 114 119 121 9637 9 726 12 532 11687 6103 5 989 7 572 7 054

s

s

7s

%

Medeltal

7»

3 987 2 729 4 080 3 666 3 652 — 1334 2542 5415

—

—

—

—

—

124 184 9 747 5942 9 626

747 394 163 531 160 8673

därav i Städer med över 100 000 inv.

. .

Städer med 10—100 000 inv. . . . Övriga städer Köpingar och municipalsamhällen . Landsbygdeii Arbetarnas yrkesspecialiteter: Murare Träarbetare Grovarbetare Måleriarbetare Bleck- och plåtslageriarbetare . Rörarbetare Elektriska montörer Kakelugnsmakeriarbetare . . .

6 218 6 091 4536 4 425 1 9 2 6 2174 1245 1 248 ill • 459 295 296 36 18 18 12 984 980 9

8101 7 678 6120

772 800 488 514 1912 1985 1038 1131 4131 3 958 2330 2072 523 429 483 402 395 426 375 353 740 614 604 579 685 815 535 645 1 3

1188 696 2 546 1416 5 30!) 2 706 761 705 520

5 727 5412 4 514 7378 27 2 466 2145 — 1 499 1355 1142 1835 544 476 384 — 327 5S9 260 391 30 52 62 — 14 25 23 20 1077 1015 1036 — 5 3 3 2 1003 621 2 355 1295 5 425 £&*! 659 621 425 375 626 778 544 &ÉO 564 8?>5 446 667 11 Ii 2

Stuckatörer Glasmästeriarbetare Akeriarbetare Smeder Övriga (maskinister, dykare, ej spec, arb.)

6 738 1573 340 20 2

748 747 521 827 1957 — 1130 1 759 1560 4 507 — 2243 3855 3519

•

—

—

598 5i6 600 50i

— 767

—

748 411 708

—

—

175 —

—

12 1

170 166 137 95 259

189 134 76 265

173 i 7.3 174 120 217

182 179 176 122 259

—

216 130

62 Härav framgår, att för byggnadsarbetsgivarna i gemen arbetsstyrkan från byggnadssäsongens början till dess mitt (30 juni) plägat ökas med 10—20 % (1914 11 %, 1919 19 %) och därefter ytterligare stiga för att nå sin kulmen i de bråda dagarna omedelbart före oktoberflyttningen (1919 ökning 27 a/o)\ därefter minskas arbetarantalet åter raskt, så att det vid årets slut står på ungefär samma nivå som på våren. Från nu meddelade genomsnitt förete emellertid de särskilda arbetsgivargrupperna ganska betydande avvikelser. Stabilare arbetsförhållanden i h ä r ifrågavarande avseende än medeltalet uppvisa sålunda byggmästare samt rörlednings- och åkerifirmor, medan motsatsen gäller om väg- och vattenbyggnadsfirmor, målaremästare samt bleck- och plåtslageriidkare; talen för de elektriska installationsfirmorna hava rönt inverkan därav, a t t deras egentliga arbetssäsong faller under den mörka årstiden. Även de särskilda ortsgrupperna avvika så till vida från varandra, att säsongfluktuationerna synas vara mera utpräglade i de större städerna med deras på färdigställande till 1 oktober inriktade hyreshusbyggen än i mindre städer och orter, där egna hem o. d. beställningsbyggnader spela en större roll. I tab. 13 hava de å arbetsgivaruppgifterna redovisade arbetarna även fördelats efter yrkesspecialiteter, och därigenom erbjudes, medelst utnyttjande av den ovan avhandlade fackföreningsstatistiken, möjlighet till direkta jämförelser, huru säsongväxlingarna för de viktigaste byggnadsarbetargrupperna te sig ej blott ur byggnadsarbetsgivarnas utan även ur byggnadsarbetarnas egen synpunkt. I detta syfte hava siffrorna i dels ifrågavarande avdelning av tab. 13, dels tab. 12 omräknats i relativtal efter nyss angivna grunder (varvid emellertid talen för 30 sept. och 31 dec. måst utelämnas såsom ej förekommande i fackföreningsuppgifterna): 31

/3 1914

Murare Träarbetare Grovarbetare Måleriarbetare Bleck- och plåtslageriarbetare

a

{ ^' \ a. { ag' \ a. J a »\ a. < ag" \ a. < a.

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

% 1914

111 124 113 112 110 1 93 137 116 113 116

/s 1919

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

/6 1919

119 135 115 120 127 118 156 153 117 123

Med reservation för de olikformigheter, som kunna förorsakas genom arbetsgivar- och arbetaruppgifternas skiljaktiga antal och fördelning, synes man ur tabellen kunna utläsa, att medan inom murare-, plåtslagare- och delvis träarbetarefacket säsongfluktuationerna uppgivits såsom relativt mera betytande av arbetarna än av de uppgiftslämnande, merendels större, arbetsgivarna, synas inom grovarbetar- och målaryrkena desamma förefalla större för industriens idkare än de i själva verket äro för arbetarna, vilka särskilt inom dessa fack ju ingalunda äro hänvisade a t t uteslutande arbeta hos de egentliga byggnadsarbetsgivarna. 1

Jfr not 2 å sid. 55.

68 En överskådlig sammanfattning av de huvudsiffror rörande byggnadsarbetarnas antalsförändringar sedan tiden före kriget samt deras säsongfluktuationer under vissa år lämnas på grundval av såväl fackföreningarnas som arbetsgivarnas uppgifter i omstående diagram III.

11.

Byggnadsarbetarnas fördelning på olika grenar av byggnadsverksamheten.

Vill man söka skaffa sig en utgångspunkt för att bedöma den förefintliga byggnadsarbetarstammens storlek i förhållande till behovet är det emellertid icke nog att känna det antal arbetare, som vid olika tidpunkter hade sysselsättning inom byggnadsindustrien överhuvud, utan även det sätt, varpå arbetskraften fördelade sig på olika grenar av densamma. Härvid hade i första hand åtskillnad ansetts böra göras mellan nybyggnad av vanliga hyreshus, uppförande av villor o. d. hus av mera lyxbostadskaraktär samt nybyggnader för industriens och handelns behov såsom fabriker, affärslokaler o. d., men därjämte vid sidan av nybyggnadsverksamheten synts böra redovisas arbetskraftens ianspråkstagande för reparationer och ombyggnader samt väg- och vattenbyggnader och andra arbeten. Uppgifter i dessa avseenden begärdes också å såväl det för fackföreningarna avsedda form. 1 som det arbetsgivarna tillställda form. 3 under särskilda punkter, vilka det dock mött stora, i vissa fall oöverstigliga, svårigheter att besvara särskilt med avseende på år 1914.x I tabellerna 14—18 hava sammanställts de uppgifter, som sålunda erhållits, men må det framhållas, att å primäruppgifterna i åtskilliga fall icke kunnat lämnas någon till siffran exakt utan blott en ungefärlig fördelning av fackföreningarnas medlemsantal efter här ifrågavarande synpunkter. I varje fall torde dock de meddelade siffrorna få anses lämna en i stort sett tillförlitlig bild av arbetskraftens förskjutning mellan byggnadsindustriens olika grenar åren 1919—1920 i jämförelse med fördelningen vid tiden före krigsutbrottet. De i detta avseende från arbetarhåll erhållna uppgifterna hava sammanställts i tab. 14—17, varuti uppgifter meddelas a) för samtliga för år 1919 och 1920 redovisade fackföreningar (58 av murare, 70 av träarbetare, 33 av grovarbetare, 47 av måleriarbetare och 42 av plåtslagare), b) för dem av dessa, som kunnat lämna ifrågavarande uppgifter jämväl för år 1914 (resp. 29, 27, 11, 12 och 22). P å grundval härav anger tab. 14, huru många av de vid angivna tidpunkter redovisade byggnadsarbetarna, som hade sysselsättning med nybyggnad av bostadshus, varmed förstås hyreshus och villor av alla slag, då det ej, 1 I syfte att insamla upplysningar, underlättande ett siffermässigt svar på detta spörsmål, hade jämväl å de för individuella arbetare avsedda personkorten (form. 2) införts en fråga om, med vilket slag av byggnadsarbete vederbörande var sysselsatt den 31 mars och 30 juni 1914. De ofta felande eller obestämda svaren härpå visa emellertid, att flertalet arbetare haft svårt att nu ur minnet uppgiva sina arbetsställen vid tidpunkter, liggande fem å sex år tillbaka.

64 Diagram

III.

Antal byggnadsarbetare i arbete Tid vissa tidpunkter åren 1914, 1919 och 1920 (tillhörailde fackföreningar, resp. anställda hos arbetsgivare, som kunnat lämna uppgift för samtliga här ifrågavarande tidpunkter).

—-^s ^

±* *

•

+

•

+ * ^

_.

_

^

_^

•.

_ ,

^""^v,

•*-._,.

/ 3 1914

-

~77~ _Vä^-_:

% 1914

Enligt uppgift frän

/s 1919

"

,

_,,*_: ±1!,

_ * » :

^—

^_

**^

* r - * ^

,

>#

^

_JL^!

^ ^

_

% 1919

/s 1920

fackföreningar: Enligt uppgift frän

— träarbetare - -*- • -*- • -+- • -»- — grovarbetare ---= måleriarbetare — . _ . — bleck- och plåtslageriarb. i i II i • == samtliga arbetare

arbetsgivare:

x x x x x x x x = samtliga arbetare.

65 Tab. 14. Byggnadsarbetarnas sysselsättning med nybyggnad av bostadshus Yld tissa tidpunkter åren 1914, 1919 och 1920. a) Samtliga uppgiftslämnande fackföreningar. b) Fackföreningar, som lämnat uppgifter för samtliga i tabellen angivna tidpunkter. Yrken och landsdelar samt antal uppgiftslämnande fackföreningar

Antal arbetare sysselsatta med nybyggnad av bostadsbus den 31

/s 1920

Antal

Träarbetare (a 70, b 27) . . . Grovarbetare (a 33, b 11) . .

la \b fa

1b

{b {b fa

Södra Sverige . . . Västra Sverige

Ib ja

. ,

ib

Norra Sverige . . ,

la \b

Städer med över 100 000 inv.

il

Städer med 10—100 000 inv.

|a Ib fa \b

Övriga städer och orter

. .

709 28-4

sl

/ 3 1919

Antal %

S0

/6 1914

Antal

S1

/s 1914

Antal %

423 25-1

2 3 ff 573 426 260 23-1 384 ,27-5 {I 1391 35-7 1627 35-6 1340 34-9

Måleriarbetare (a 47, b 12) . . . . Bleck- och plåtslageriarbetare (a 42, b 22) \b ja ; Tillhopa Ib därav i (a Stockholms stad \V Östra Sverige . . , Småland och öarna

/e 1919

% Antal %

517 25-2

Murare (a 53, b 29)

so

408 41-6

824 35-3 989 35-7 912 38-8 1109 54-5 812 40-2 847 29-0 1357 35-4 1171 36-0 390 338 616 35-2 50i 34-4 501 48-o 549 50o 498 20-3 741 25-5 423 22-5 33/ 281 25-6 477 Si-,2 722 31-3 423 22-9 135 16-5 226 25-0 188 25-2 123 18-4 179 24s 157 25-9 245 31-s 221 328 3 388 27-9 4GG0 317 3 545 311 1 878 29-4 2 645 32-5 2 055 33-4 3150 42-0 2 413 36 4 922 34-1 1403 39-6 1098 409 64? 37-5 883 38-9 648 il-9 1089 35-3 773 30-3 701 30-0 1024 33-7 887 35-3 222 19-3 493 3 i o 4,22 3^3 500 46-2 410 48-3 157 34-5 144 30-6 98 26-4 67 25-/ 50 53-7 56 24-4 72 30-1 42 22-s 23-9 22-6 786 916 667 23-5 26-7 26-7 29-s 46-9 442 545 437 579 34-2 81 659 26-2 860 28-4 625 25-8 31-9 3i-3 50i 593 46-1 497 622 3^5 502 644 163 24-9 313 39-6 170 29-4 16-5 26-3 427 14 35 2T8 26 32 16 302 1562 32-3 2169 36-1 1795 38-6 38-9 ££-o 39-8 1161 1498 39-5 i 539 1600 1258 323 1088 24-0 1616 29-8 1144 26-7 21-2 55-4 434 929 1171 541 884 4V6 #54 738 26-6 875 26-7 606 24-6 20-6 22% 48-ö 176 20-s 182 379 271 45-4

såsom ursprungligen avsetts, visat sig möjligt att inom dessa kategorier särskilja de bostäder, vilka kunna anses haft lyxbostadskaraktär. Medan år 1914 bostadsbyggena sysselsatte omkring 40 % (36—42 %) av hela antalet byggnadsarbetare, hade relationstalet år 1919—20 nedgått med c:a 10 enheter (till b) 29—33 % a) 28—32 %). Nedgången var avsevärt kraftigare för de egentliga byggnadsfacken murare, träarbetare och grovarbetare, av vilka år 1919/20 blott omkring en tredjedel och därunder hade arbete på bostadsbyggen mot omkring hälften före kriget, än för hantverksfack såsom målare, för vilka procenttalen äro nästan desamma alla åren, samt plåtslagare, som visserligen nedgått i antal men skriva anledningen härtill på den under senare år ökade benägenheten att vid taktäckning av nybyggnader föredraga tegel framför plåt. Anmärkningsvärd är vidare, att den relativa tillbakagången av 1 s

Uppgift saknas beträffande murare. Uppgift saknas beträffande murare och grovarbetare.

5—212520

66 Tab. 15. Byggnadsarbetarnas sysselsättning ined nybyggnader för industri och handel yid vissa tidpunkter åren 1914, 1919 och 1920. a) Samtliga uppgiftslämnande fackföreningar. b) Fackföreningar, som lämnat uppgifter för samtliga i tabellen angivna tidpunkter.

Yrken och landsdelar samt antal uppgiftslämnande fackföreningar

Antal arbetare sysselsatta med nybyggnader för industri och handel den 31

/3 1920

Murare (a 58, b 29)

{j

Träarbetare (a 70, b 27)

jj

Grovarbetare (a 33, b 11)

<•.

Måleriarbetare (a 47, b 12)

. . . . jj

Bleck- och plåtslageriarbetare (a 42, la

b 22)

Ib

Tillhopa

{jj

/s 1919

Antal

Antal

Antal

690 340 891 626 1127 332 299 120 59 50 3 06G 1 468

819 32-9 617 3G 433 30-9 354 1 0 7 2 23-5 972 25-4 738 26-6 636 1 3 3 2 34 1120! 34-5 429\ 29-s 574 328 292 10-0 230 12-3 182 11-9 149 17-0 66 8-8 63 7-0 59 9-7 59 8-o

so

/e» 1914

Antal

/ s 1914

% Antal

355 26-4

227 23-2

449 22i

395 19-6

230 22-0

317 28-9

8-0

267 lis

7-3

8s

2 3 578 24-3 3 005 20 4 9 1986 24-5 / 527 2(5/ 1273 17-0 1263 19 i

därav i Stockholms stad Östra Sverige

\, fa : \\ .

Småland och öarna

<,

Södra Sverige

<!,

Västra Sverige

<•.

Norra Sverige

<,

Städer med över 100 000 in v. .

J j

Städer med 10—100 000 inv. . . j j Övriga städer och orter

. . . . w

572 172 546 281 127 101 1166 479 540 393 115 42 1111 431 1120 723 835 314

705 19-9

654 24-4 554 i<?Ä 644 25-6

358 11-6 784 25-8 295 55 6 191 17-7 379 23-* 150 31-9 125 33 .96' 45 105 44-0 122 45 "7 1201 31-3 975 34-4 653 55-0 537 56'- s 347 20-0 582 19-2 476 19-7 463 ,&•« 595 54-4 256 19-9 156 19-7 131 22-7 55 53- 6 16 21-3 64 50-* 1 265| 21-0 999 21-5 454 522 13o 648\17o 1393 25" ~ 1323 30-9 955 STO 55-7 607 22s 920 28-1 683 27-8 383 36o 295 36-1 144 18-4 305 13-4

433 1&9 148 17-i 84 4'n 273 16-t 314 24 4 11 20682 17' s 485 22 8 96 16'i

nybyggnadsarbetare varit väsentligt mindre framträdande i storstäderna än i de medelstora och mindre städerna. En förklaringsgrund härtill återfinnes i den byggnadsarbetarnas sysselsättning med nybyggnader för handel och industri åskådliggörande tab. 15, som utvisar, att industri och handel år 1919/20 togo i anspråk omkring 10 % flera av byggnadsindustriens arbetare än år 1914 ävensom att den år 1919 mot sitt slut lidande krigskonjunkturens investering av fast kapital just var koncentrerad till orter, tillhörande sistnämnda grupper. Däremot har icke, såsom man kanske skulle vara böjd a t t antaga, reparationsarbetena ökat i nämnvärd omfattning, åtminstone av siffrorna i tab. 16 att döma. Visserligen var bostadsbeståndet år 1919/20 säkerligen i vida högre grad förslitet och vanvårdat än år 1914, men behovet av reparationer motverkades, även sedan materialbristen och materialfördyringen börjat. 1 2

Uppgift saknas beträffande murare. Uppgift saknas beträffande murare och grovarbetare.

67 Tab. 16. Byggnadsarbetarnas sysselsättning1 med reparationer ocb ombyggnader vid vissa tidpunkter åren 1014, 1919 och 1920. a) Samtliga uppgiftslämnande fackföreningar. b) Fackföreningar, som lämnat uppgifter för samtliga i tabellen angivna tidpunkter. Antal arbetare sysselsatta med reparationer och ombyggnader den

Yrken samt antal uppgiftslämnande fackföreningar

/s 1920

Antal Murare (a 58, b 29)

{^

Träarbetare (a 70, b 27)

ijj

Måleriarbetare (a 47, b 12)

....•{J

Bleck- ocb plåtslageriarbetare b 22)

(a 42, |a \b

Tillhopa

{j

»°/e 1919

% Antal

/s 1919

% Antal

% 1914

% Antal

/s 1911

% Antal

%

789 38-4 918 36-8 603 35-8 495 44-1 573 40-9 357 3 7 s 412 30-7 333 34o 1356 34-8 1578 34-5 1228 32-0 747 32-0 869 31-4 6'56' 27-9 367 18-o 325 16-i 6^5 23-4 824 21-5 664 20-4 399 34-1 472 270 446 30-« 238 22-8 184 167 1310 53-5 1632 562 987 52-6 687 62-6 869 5&8 427 48-6 1391 60-3 1144 61-9 428 52 1 510 565 296 39-G 308 46-o 406 54-5 205 33-A 376 48-9 185 27- 4\ 4568 37-6 5 462 37 l 3 778 33 2 2 636 41 2 3189 38-9 2 091 33-^ 2 784 37-1 2171 32-s\

Tab. 17. Byggnadsarbetarnas sysselsättning med väg- och vattenbyggnader och andra arbeten vid vissa tidpunkter åren 1914, 1919 och 1920. a) Samtliga uppgiftslämnande fackföreningar. b) Fackföreningar, som lämnat uppgifter för samtliga i tabellen angivna tidpunkter. Antal arbetare sysselsatta med väg- och vattenbyggnader och andra arbeten den

Yrken samt antal uppgiftslämnande fackföreningar

/3 1920

Antal

% 1919

% Antal

/s 1919

% Antal

jj

/ 6 1914

% Antal

58 2-8 41 2-4 48 1-9 10 0-7 28 2-s 16 i 262 6-7 294 6-4 296 7'7 Träarbetare (a 70, b 27) {j 175 &3 149 137 59 263 9 0 324 8-4 296 9-1 87 5-0 50 4-1 80 5-5 342 140 241 8-3 236 12-6 Måleriarbetare (a 47, b 12) • • • • { j 2 o-i 11 i * 10 0-9 Bleck- och plåtslageriarbetare (a 42, fa 199 24-2 104 11-5 197 26-4 95 12-9 J06 3 0 <? b 252) \b 188 28-/ 1124 9 3 1011 6-9 1066 93 Tillhopa jj 413 6- s 369 4-s 442 7/ Murare (a 58, b 29)

/ 3 1914

% Antal

%

0-3

12 IS

5-4

490 24-2

75 Ti

4-4

0-4

13 O?

92 12o

211 31-3

774 117

giva med sig, genom hus värdartias under bostadsbristen och hyresregleringen förklarliga allmänna obenägenhet mot att vidtaga andra än alldeles nödvändiga underhållsåtgärder. Likaså synes den relativt ringa, i tab. 17 angivna del av de redovisade fackföreningarnas medlemmar, som erhållit anställning vid väg- och vattenbyggnads- samt andra ej till föregående kategorier hänförliga byggnadsarbeten, förete relativt ringa förskjutningar under krisåren. Vad nu sagts på grundval av fackföreningarnas uppgifter, vilka i mera överskådlig form sammanställts i diagram IV, synes i stort sett bekräftas

68 genom de svar, som från a r b e t s g i v a r e håll erhållits på punkt 4 å form. 8, enligt vilken de av resp. företagare direkt anställda byggnadsarbetarna skulle efter enahanda grunder fördelas på olika grenar av byggnadsindustrien. De sålunda erhållna uppgifterna, vilka lämnats av 164 byggmästare (därav 95 fr. o. m. 1914), 24 väg- och vattenbyggnadsnrmor (7), 34 målaremästare (26), 38 bleck- och plåtslageriidkare (22), 6 rörledningsfirmor (—) samt 11 elektriska installationsfirmor (—) hava sammanställts i tab. 18. Vid jämförelse mellan däri lämnade uppgifter och motsvarande i tab. 14—17 bör noga beBiagram

IV.

Byggnadsarbetarnas fördelning på olika grenar av byggnadsverksamheten vid vissa tidpunkter åren 1914, 1919 och 1920. % 100 T 95 90' 8580 • 75 • 7065 • 60 5550' 45 • 403530 •• 25 20. 15 10 5 0 •

6-5

11-7

37-1

33-4

38-9

41-2

32-3

17-o 24-3

26-1

32-3

33-4

22-9

42-0

29-4

/3 1920

% 1919

'/a 1919

— Nybyggnad av bostadshus

Nybyggnad för ind. och handel

% 1914

36-4

3l

/ 3 1914

Rep. och ombygga.

Väg- och vattenbyggnadsarb. och andra arbeten.

aktas, att de uppgiftslämnande företagarna i förhållandevis hög grad varit sysselsatta med väg- och vattenbyggnads- o. d. arbeten, enär dessa såväl år 1914 som år 1919/20 togo i anspråk ungefär en fjärdedel av deras sammanlagda arbetsstyrka. I fråga om nybyggnad av bostadshus märkes, om samma

w Tab. 18. Hos vissa byggnadsnrbetsgivare anställda byggnadsarbetare, fördelade på olika grenar av byggnadsindustrien* a) Samtliga uppgiftslämnande arbetsgivare. b) Arbetsgivare, som lämnat uppgifter för samtliga i tabellen angivna tidpunkter. Antal direkt anställda byggnadsarbetare den Grenar av byggnadsindustrien

A.

Absoluta

<,

Nybyggnad för industri och handel

. . .<?

Reparationer och ombyggnader

<,

Väg- och vattenbyggnader o. a. arbeten . < ? Samtliga byggnadsarbetaie Relativa

989 468 2 736 1 559 1695 1057 2 456 1 036 7 876 4 120

1139 1406 1477 607 505 520 3 012 3 732 3 690 1599 2 021 5 309 1678 2 521 1918 970 i 553 i 262 2 177 2 940 2 945 777 1119 8006 10 599 10 030 3953 5/i55 5276

1061 400 2 981 ISOo 1397 945 2 603 957 8042 4/07

12-6 11-i 34-7 37-8 21-6 25-7 31-2 25'i

14-2 154 37-6 40-4 21-0 24-5 27-2 19-7

13-3 9-8 35-2 39-/ 23-8

13-2 97 371 44-0 17-4 23o 32-3 £3-5

/6

/3

/6

S

'/3

tal.

Nybyggnad av bostadshus

B.

30 /« 1919

/s 1920

<,

7 042 6249

tal.

Nybyggnad för industri och handel

. . .<f

Reparationer och ombyggnader

^f ,a

Väg- och vattenbyggnader o. a. arbeten

. < ,a

27-7 21-6

14-7 9-s 36-8 43-* 19-1 23-9 29-4 22-0"

17-6

13-8

34-3

40-4

22-9

19-0

25-2

26-s

tidpunkter jämföras 1914 och 1919, en tydlig nedgång, vilken dock vid årsskiftet 1919/20 synes slå om i en, förmodligen av tillfälliga faktorer framkallad, uppgång. Den industriella byggnadsverksamhetens utveckling är i stort sett motsatt bostadsproduktionens, medan reparations- och ombyggnadsarbeten visa tämligen konstanta siffror under hela tidsperioden. Anledningen till sistnämnda förhållande har angivits ovan, och de krav, som från hyresgästhåll vid upprepade tillfällen framställts på hyresregleringslagstiftningens skärpning för att framtvinga bättre underhåll av fastigheterna, ha här ivriga förespråkare i många av särskilt målarfackets representanter såväl på arbetsgivar- som på arbetarsidan. Såsom förut (sid. 40) antytts, företer arbetsförhållandenas utveckling inom byggnadsfacken åtskilliga beröringspunkter i olika länder, varför det synes erbjuda ett visst intresse att jämväl meddela några utländska jämförelsesiffror beträffande byggnadsarbetarnas fördelning på olika branscher. För D a n m a r k har den s. k. Boligkommissionen af 1916 på sin tid sammanställt vissa härför belysande data med avseende på Köpenhamn. 1 Ifrågavarande uppgifter, vilka erhållits från dels Hustömrerforeningens faglige Afdeling, dels Murersvendenes Fagforening, återgivas i följande tablå: 1

Boligkommissionen af 1916, Betaenkning III, Köpenhamn 1917, sid. 40.

70 TT , antalet fackförenings- vanl. bomedl. i j| stadshus arbete i

Slag av arbetare

Bvggnadstimmermän . . . . Murare

Därav (i %) sysselsatta med

(dec. 1913 <dec. 1916 |aug.1917 aug. 1917

1432 1280 1518 1954 I

71-2 27-3 62-7 23-1

villor o. d.

15-4 25-8 7-3 9-7

repara- väg- och fabriker, tioner vattenpackhus och om- byggn.bygg- o.ej spec. o. d. nader arb. 7-1 26-G 20'3 16-3

52 17-2 7-7 23-2

1-1 31 2-0 27-7

Ehuru ifrågavarande uppgifter avse en väsentligt tidigare del av krigskonjunkturperioden än motsvarande svenska, framträder en stark förskjutning av arbetskraften från bostadsbygge till lyx- och industribygge samt ombyggnadsarbeten. Typiska för denna utveckling äro särskilt timmermansfackföreningens siffror för dec. 1916, medan augustitalen förete en återgång till mera normala förhållanden. Uppgifterna för murarna visa, att även dessa i förhållandevis hög grad varit sysselsatta med affärsbyggnader och ombyggnadsarbeten. Även i E n g l a n d uppmärksammades det, hurusom de efter vapenvilan i nov. 1918 från krigstjänsten och krigsindustrien återkommande byggnadsarbetarna i så stor utsträckning togos i anspråk för lyx- och affärsbyggnader samt reparationer, a t t allt för få återstodo för genomförande av regeringens storstilade arbetarbostadsbyggnadsprogram. Genom en särskild lag (Housing Additional Powers Act 1919) förlänades kommunalmyndigheterna viss befogenhet att begränsa lyxbyggnadsverksamheten, och a t t dessa jämväl begagnat sig av detta medgivande visar en notis, att enbart Londons grevskapsråd intill 31 juli 1920 utfärdat byggnadsförbud beträffande 60 dylika byggnader, •varav 42 biografer, 8 affärshus, 4 teatrar och 6 klubbhus o. d. Alltjämt togos emellertid massor av byggnadsarbetare i anspråk för reparationsarbeten, vilka givetvis voro av behovet påkallade på grund av krigsårens försummelser i detta avseende, som tagit hårt på husbeståndet, särskilt på grund av det här merendels rådande, i jämförelse med svenska förhållanden mindre solida byggnadssättet. Också klagade i jan. 1921 den engelska hälsovårdsministern över, huru regeringens bostadsprogram fördröjdes genom den »rusning (boom) i byggnads- och reparationsarbetet», som följt efter krigets slut. 1 Ehuru vid flera tillfällen förslag varit uppe att anordna en omfattande officiell undersökning av hithörande spörsmål, varur skulle kunna framgå proportionen mellan de arbetare, som sysselsattes med bostadsbygge, och dem, som voro engagerade i annan byggnadsverksamhet, synes någon sådan icke kommit till stånd. Däremot föreligger en av engelska träarbetarförbundet, »Amalgamated Society of Carpenters and Joiners», verkställd utredning av medlemmarnas sysselsättning i början av år 1920, vars huvudresultat, vad byggnadsfacket angår, kan sammanfattas som följer: 1

>Housing>, n:r 41 (Jan. 1921).

71 Därav sysselsatta med Samtliga byggnadsträarbetare

75 034 1000

nybyggnader av smärre bostadsbus 9 787 13-1

reparationer kyrkor, teat- och ombyggstörre nader bostads- och. rar, biografer, hotell etc. affärshus 54 486 72-6

9108 12-1

1653 22

I ögonen fallande är det stora antal byggnadsträarbetare, som sysselsattes med uppförande av större affärs- och bostadshus, samt det ringa antal sådana, som arbetade på arbetarbostadsbyggen. Frapperande är även det låga procenttalet för reparationsarbeten, vilket dock torde förklaras därigenom, att vid i England rådande byggnadssätt och arbetsspecialisering för sådana övervägande tagas i anspråk andra byggnadsfack, såsom putsmurare, taktäckare, målare, rörarbetare m. fl. 12.

Byggnadsarbetarnas genomsnittliga produktionsförmåga.

Sedan man sålunda erhållit en ungefärlig uppfattning om det antal byggnadsarbetare, som under olika förhållanden kan påräknas för uppförande av bostadshus, gäller det närmast att söka erhålla ett mått på dessas genomsnittliga produktionsförmåga. Det må emellertid redan nu framhävas, att dylika beräkningar aldrig kunna göra anspråk på annat och mera än att vara tillnärmelsevis riktiga, vilket beror dels på de ovan (sid. 38) berörda svårigheterna att på detta område erhålla lämpliga produktionsenheter att lägga till grund för beräkningen, dels och framför allt på de arbetsresultatet påverkande olikheter, som betingas av skiljaktigt byggnadssätt och avvikande byggnadstyper inom olika landsdelar och ortsgrupper. Såsom underlag för dylika beräkningar erbjuda sig i första hand de uppgifter, som förut meddelats rörande dels numerären av enligt fackföreningarnas uppgifter med nybyggnader av bostadshus sysselsatta arbetare (se sid. 65), dels antalet å ifrågavarande orter tillkomna bostadslägenheter och rum (»eldstäder», d. v. s. boningsrum och kök, se sid. 36). E n dylik sammanställning, avseende en jämförelse häremellan med avseende på år 1919, meddelas för ett 30-tal orter i omstående tab. 19. Enligt däri lämnade uppgifter skulle under nämnda år i medeltal för de undersökta 33 orterna tillsammantagna på varje bostadslägenhet kommit l*ö av byggnadsarbetarnas utav murare, träarbetare och grovarbetare sammansatta huvudgrupp samt dessutom inalles Os från industriens av måleriarbetare, plåtslagare, rörarbetare, elektriska montörer m. fl. bildade hjälp- och hantverksfack, sålunda tillhopa 2-i byggnadsarbetare i vidsträckt bemärkelse. Räknas, såsom vid dylika kalkyler i regel plägar ske i vårt land, icke efter bostadssociala enheter, d. v. s. lägenheter, utan efter byggnadstekniska enheter, nämligen rum eller »eldstäder», erhåller man siffror, utgörande ungefär tredjedelen av de förra eller resp. 0-5, 0 a och 0*7. Tabellen utvisar emeller-

72 tid, att ifrågavarande genomsnittstal ställa sig icke oväsentligt olika, därest sådana uträknas icke blott med avseende på orterna tillsammantagna utan även för särskilda landsdelar och ortsgrupper. I vissa fall, såsom exempelvis beträffande Småland och öarna, synas härvid framkomna differenser närmast bero på tillfälligheter, betingade av primäruppgifternas fåtalighet, medan i andra storleksförskjutningarna åtminstone delvis torde återgå på lokala skiljaktigheter i fråga om byggnadsmetoder och arbetssätt. Anmärkningsvärd är särskilt tabellens antydan om, att produktionskapaciteten inom byggnadsfacket i Stockholm skulle vara icke obetydligt större än eljest inom östra — och södra — Sverige, men må det framhävas, att detta ej helt behöver tillskrivas högre arbetsintensitet hos huvudstadens byggnadsarbetare, utan till icke oväsentlig del torde betingas av de arbetsbesparande maskiner och transportanordningar, som i jämförelsevis stor utsträckning och med särskild fördel kunna komma till användning vid uppförande av de för storstaden typiska väldiga hyreshusen. E h u r u de vid nu berörda beräkningar framkomna huvudsiffrorna i stort sett vinna stöd genom den inom åtminstone vissa byggnadsarbetsgivarkretsar gängse uppfattningen, att en arbetares produktionsförmåga i medeltal kan beräknas uppgå till något mera än två »eldstäder» per år, synes det dock vara lämpligt att söka underbygga ifrågavarande kalkyler med ytterligare uppgiftsmaterial, i synnerhet som de ovan anförda siffrorna erhållits genom att ställa i inbördes relation tvenne sinsemellan olikartade och ur skilda källor härflytande talserier. Möjligheter till kontrollräkning härvidlag erbjudas genom de svar, som av vissa byggmästare med stöd av egen erfarenhet avgivits på punkt 6 i form. 3, vilken avsåg att upptaga upplysningar rörande den genomsnittliga arbetsåtgången för olika å resp. orter sedvanliga typer av bostadshus, såsom dels större hyreshus av tegel eller enbart av trä eller s. k. landshövdingehus (trevåningshus med bottenvåningen av sten och de två övriga av trä), dels ock villa- och egnahemsbyggnader av sten eller av trä o. s. v. I fråga om de olika hustyperna skulle tillses, att beräkningarna avsåge hus uteslutande eller huvudsakligen uppförda för bostadsändamål, icke byggnader, som i större utsträckning inrymde affärslokaler o. d. I den mån detaljerade siffermässiga svar inkommit på denna frågepunkt, hava de sammanställts i efterföljande tab. 20. Visserligen möjliggöra här meddelade data icke en så långt gående specialisering, som den å formuläret antydda, särskilt vad beträffar husens storlek, men har man i tabellen sökt i någon mån korrigera detta genom att, i enlighet med det kända förhållandet, a t t bostadshusens genomsnittsstorlek i stort sett avtager med ortens, fördela de inkomna svaren på olika storleksgrupper av samhällen. Såsom var att vänta, förete dessa från faktiskt utförda bostadsbyggen härrörande siffror mycket betydande differenser, varemot de framkomna medeltalen visa ganska stora inbördes överensstämmelser och hantyda på, att arbetsåtgången per ^-eldstad» skulle normalt hålla sig vid 7 a Ö00 timmar i sten-

73 Tab. 19. Arbetsätjrånjr vid bostadsproduktion å vissa orter år 1919. Antalet under år 1919 med nybyggnader av bostadshus sysselsatta arbetare å vissa orter i jämförelse med antalet tillkomna bostadslägenheter och rum å samma orter. Medelantal byggnadsarb. under året

På varje bo- På varje rum Antal under (>eldstad>) stadsläg. året tillkomna komma antal komma anta!

bo- rum (bo mura- samtl. mura- samtl. murare, trä- samtl. stads- nings- re, trä- bygg- re, trä- bygglä- rum och o.grov- nads- o.grov- nadsgrovarb. kök) arb. grenh. arb. arb. arb. Stockholm Östra Sverige Småland och öarna Södra Sverige Västra Sverige Norra Sverige Samtliga orter därav Stockholm, Malmö Städer med öv. 10 000 inv.. . Städer med 5 000—10 000 inv. Övriga städer Köp. och municipalsamhällen .

1-8 1-2 1-6

1-7 2-5 4'5 2-8 2-1 1-5 2-1

0-4 0-7 1*9 0-8 0-6 0-4 0-5

1-5 1-8 1-9 1-5 1-4

2-0 23 2-4 1-7 1-6

0-5 0-6 0-6 0-5 0-6

904 1 1054 1542 844 1 1054 423 10 13 2 52 58 10 916 1 0981 398 7 397 474! 226 3 159 201 138 33 3 422 4427 2102

2 815 1145 28 1220 673 398 6 279

i'° 2-3

2 16 8 5 2

3137 2177 467 379 119

1 508 2 069 1029 763 1394 1739 277 347 147 177 194 115 48 66 78

1-2 2-0

oo 2 ooooooooo-

hus och 6 ä 700 timmar i landshövdingehus eller trähus. 1 Ifrågavarande timantal avser dock endast uppförandet av själva byggnadsstommen (inkl. snickeriarbete) och innefattar icke de prestationer av andra byggnadshantverkare, vilka krävas för att göra huset färdigt till inflyttning. Enligt uppgifter från ett antal byggnadsföretag, växlande mellan 1 och 7, skulle för målning, plåtslageri-, rörlednings- och elektriska installationsarbeten samt kakelugnsuppsättning och glasmästeriarbeten i genomsnitt per »eldstad» kunna beräknas c:a 140 timmar (varav hälften för målning). Tillägges detta tal till de förut meddelade, kommer man till en genomsnittlig arbetsåtgång per eldstad av c:a 900 timmar för stenhus och något 100-tal lägre för landshövdingehus eller trähus. Meddelas må i detta sammanhang, att uppgifter rörande totala arbetsåtgången per »eldstad», ehuru utan närmare specifikation, föreligga från ytterligare 15 byggmästare, enligt vilka densamma skulle i genomsnitt utgöra 1 081 timmar för stenhus och 885 för trähus. Tager man hänsyn till, att, såsom nedan (sid. 127) närmare utredes, en svensk byggnadsarbetares genomsnittliga arbetssäsong endast torde omfatta något mera än 1 900 timmar per år, synes nu verkställda detaljundersökning i stort sett bekräfta de resultat, som framkommit vid den allmänna undersökningen, i alla händelser vad stenhus beträffar. Det bör dock beaktas, att enligt Socialstyrelsens statistik över byggnadsverksamheten i Sveriges stads1 Enligt de detaljerade utredningar, som, på sätt nedan sid. 168 angives, verkställts med avseende på vissa särskilda husbyggen, utgjorde arbetsåtgången pr > eldstad > för två stenhus i Stockholm resp. 553 och 459 timmar, för två landshövdingehus i Göteborg resp. 573 och 629 timmar samt för ett stenhus i Malmö 438 timmar. Härvid är emellertid att märka, att i siffrorna icke ingå de arbeten, som utlämnats på entreprenad, och vilka beträffande Stockholmshusen omfattade bl. a. hela grundläggningen.

74 Tab. 20. Arbetsåtgång per »eldstad> vid vissa bostadsbyggen. Ortsgrupper: Stockholm (3 uppg.) Göteborg och Malmö (4 uppg.) Övriga orter (16 uppg-)

Arbetsåtgång stenhus (9 uppg.) hogst lägst, medeltal

Murare

:b

le

108 175 541

92 175 108

100 175 220

i timmar

landshövdingehus trähus (3 uppg.) (11 uppg.) medel- högst medelhögst lägst lässt tal tal 59

200 325 127

224 325 290

241 Hantlangare och grovarbetares b

455 340 370

397 340 173

426 340 234

fs

811 840 1493

689 840 408

750 840 744

tillhopa

55S

Samtliga

128 375

a <J b

le

45 67

24S 325 582

Träarbetare

för

samhällen omkring två tredjedelar av de årliga nybyggda boningshusen äro uppförda huvudsakligen av trä och en tredjedel av sten, låt vara att dessa senare i regel äro avsevärt större än de förra och därför kunna anses sammanlagt inrymma omkring hälften av hela rumstillskottet. Med hänsyn härtill torde för de svenska stadssamhällena tagna under ett en genomsnittlig produktionsförmåga av två »eldstäder» per år och arbetare få anses snarare något för låg än för hög. De svårigheter och vanskligheter, dylika arbetseffektivitetsberäkningar erbjuda, synas påkalla, att man till stöd för eventuella slutsatser söker taga i anspråk jämväl utlandets erfarenhet på detta område. E n genomgång av tillgänglig litteratur i ämnet synes emellertid visa, att mera omfattande siffermässiga beräkningar rörande arbetsåtgången vid husbyggnader föreligga endast i E n g l a n d , varest förberedelserna till och de svårigheter, som sedermera ställt sig i vägen för regeringens stora bostadsbyggnadsprogram, föranlett omfattande och noggranna undersökningar rörande ifrågavarande spörsmål. Den grundläggande utredningen verkställdes av en för dryftande av vissa med arbetarbostadsbyggandet sammanhängande frågor tillsatt ministeriell kommitté och framlades i dess betänkande. 1 Man hade undersökt, vilket antal byggnadsarbetare av olika slag, som sysselsatts vid 500 ä 1 000 under krigsåren utförda nybyggnader av arbetarbostadshus utav i landet mest gängse typ. Denna definieras som ett tvåvåningshus med dagligrum (»living room»), tvättkök (»scullery»), badrum, w. c, kolskrubb och skafferi å nedre botten samt tre sovrum en trappa upp, innefattande ett kubikutrymme inkl. trappor, korridorer etc. av ungefär 6 700 kubikfot (c-.a 190 kbm.) samt en ytvidd av omkring 490 kvadratfot (c:a 46 kvm.), inberäknat ytterväggar. För att färdigbygga 1000 dylika hus på 52 veckor, inklusive 1

Se ovan sid. 41, not 1.

75 transport av byggnadsmaterial och tomtens ordnande till trädgård, beräknades erfordras följande antal byggnadsarbetare: Murare 206

m •• £

betare

211 Putsare Taktäckare och gipsarbetare 25

„.. *°,rai" botare

0 Målare

n

**£**?

arbetare

,

n

laUgare

f ™ " betare 837

°'

S:a bvKSnadsarbetare 1404

Särskilt med hänsyn till att ej ens under Englands gynnsamma klimatiska förhållanden byggnadsarbete är möjligt under årets alla veckor, utan att ett ganska betydande antal arbetsdagar avgår på grund av »wet time» etc., har man dock ansett sig böra höja antalet sannolikt behövliga arbetare till 1*5 — 2 per hus. Med utgångspunkt från dessa grundtal har inom engelska hälsovårdsministeriet anställts vissa beräkningar rörande antalet behövliga och förefintliga yrkesutbildade byggnadsarbetare, vilka publicerats i dess tidskrift »Housing» och i sammandrag återgivas i nedanstående tabell: 1 Behövligt antal yrkesarbetaro för att uppföra 200 000 hus u n d e r ett år om m a n r ä k n a r »si»., »r, *»K«*o« ' öia 0 av aroetare m e d följande antal yrkes- och grovarbetare per hus 20 1-6 1-5 Murare 64 800 51840 48 600 Timmermän och snickare 55 800 41640 41850 Taktäckare 6 800 5 440 5 100 Putsare och gipsarbetare 22 000 17 600 16'500 Rörarbetare 9 600 7 680 7 200 Målare 11000 8 800 8 250 Summa yrkesarbetare .170000 136 000 127 500

Antal vrkesarb. Antal yrkealärda bygg- vid kommuners nadsarbetare, som voro och allmänarbetslöshetsförsäkrade nyttiga för:s byggnadsföretag okt. 1919 jan. 1920 »% 1920 50 993 53 0(53 7 031 104 441 108 J 99 4 651 2 643 3 673 569 11671 12 067 1087 30 098 31249 773 93 597 97 251 989 293 443 30Ö502 15100

En första blick på denna tabell synes visa, att med undantag för de båda facken taktäckare och putsare samt möjligen murare, tillgången på yrkesarbetare inom byggnadsfacken skulle vara fullt tillräcklig för behovet, även om man tar hänsyn till, att de anförda siffrorna för snickare, rörarbetare och målare jämväl torde innesluta ett betydande antal verkstadsarbetare o. d. Bilden blir emellertid en annan, om man ser på tabellens sista kolumn, vilken anger de förhållandevis ringa arbetsstyrkor, som sommaren 1920 stodo till buds för de kommunalmyndigheter och allmännyttiga föreningar, vilka skulle i huvudsak uppbära det stora byggnadsprogrammet (se sid. 42). I juli 1920 framhöll dåvarande hälsovårdsministern i ett tal, att för genomförande av allenast den begränsade del av nybyggnadsprogrammet, för vilken de byggnadstekniska och finansiella förutsättningarna lågo klara, förelåg en brist på 12 200 yrkesarbetare, vilken ett halvår senare ansågs hava ökats till 60 000. 2 Visserligen gjorde regeringen försök a t t »utspäda» yrket, särskilt med yngre f. d. soldater, vilka efter en kortare lärlingstid skulle godkännas som yrkesarbetare, men dessa försök synas — liksom strävandena att i arbetsintensitetens intresse åtminstone delvis utbyta det inom Englands byggnadsindustri enarådande tidlönsarbetet mot ackordsarbete — i huvudsak 1 J

>Housing>, n:r 19 (March 1920), 31, 32 (Sept. 1920). >Housing>, n:r 41 (Jan. 1921).

7(;

hava strandat på bestämt motstånd från fackföreningarna, vilka icke ems genom viss i utsikt ställd garanti gent emot löneförlust på grund av olämplig väderlek kunde förmås avstå från sin i tidigare erfarenheter bottnande fruktan för, att ju livaktigare verksamheten nu bleve inom byggnadsbranschen, desto svårare bleve den arbetslöshetsperiod, som måste följa på ett uppsving inom denna bransch, som ju alltid kommit i första rummet bland de y r ken, där arbetet är av tillfällig natur (chief among the casual trades). 1 Knappheten på arbetskraft medförde, såväl direkt som indirekt, genom den därav föranledda starka löneökningen inom byggnadsfacket, efter hand ett undanskjutande av förverkligandet av det stora husbyggnadsprogrammet, och sedan därtill kommit finansiella svårigheter, sammanhängande med den sedan medlet av år 1920 rådande industriella depressionen, synes man i England hava resignerat inför den av förhållandena påkallade starka beskärningen av det ursprungligen uppställda programmet ocb funnit sig i att, som den n y a hälsovårdsministern uttryckte det, »rätta munnen efter matsäckens (cut the coat according to the cloth we could command). 2 Det har ansetts lämpligt att något uppehålla sig vid dessa engelska förhållanden, enär desamma synas giva betydelsefulla bidrag till klarställandet av de problem, som utgöra föremål för här ifrågavarande undersökning, och det ur såväl teoretisk som praktisk synpunkt. I förstnämnda avseende äro beräkningarna av betydelse, då de erbjuda direkta jämförelser med de svenska och i huvudsak synas bekräfta därvid framkomna produktionsresultat. Visserligen företer den engelska arbetarbostaden stora avvikelser från den svenska, men dessa avse mera byggnadssätt (enfamiljs-, resp. flerfamiljshus) och rumsindelning (4 ä 5 små rum och tvättkök mot 1 ä 2 relativt stora rum och kök), än byggnadsvolym och nettoyta, vilka torde ställa sig skäligen likformiga i de båda länderna (i genomsnitt c:a 100—150 kbm. eller 40—65 kvm. per familjebostad). 3 Även om de engelska bostäderna mera tendera mot överkanten och de svenska mera mot underkanten av nu anförda latituder ocb byggnadsvolymen sålunda skulle vara i genomsnitt något större i förstnämnda land, torde denna omständighet — liksom ock det förhållandet, att i de engelska kalkylerna men ej i de svenska även ingår arbete med tomtens 1 Employment in the British Building Trade, International Labour Review Vol. I I N:o 1, s. 48 (April 1921). 8 »Housing», n:r 45, 46. Den 1 maj 1921 voro c:a 45 000 has praktiskt sett färdiga och 102 000 påbörjade; den för arbetena disponibla arbetskraften utgjorde c:a 130 000 man mot 29 000 i oktober 192Ö. 3 Vad England beträffar, hava vissa måttsuppgifter meddelats i texten, och må blott tilläggas, att de i den engelska regeringens meranämnda husbyggnadsplan ingående mönsterhusen om vardagsrum (»living room>) — ev. även förmak (»parlour») —tvättkök eller renseri (»scullery») och tre sovrum innefatta sammanlagt c:a 52 kvm. (125 kbm.) med och 69 kvm. (165 kbm.) utan »parlour». — Till jämförelse med svenska förhållanden må meddelas, att Gr. Larson vid sina sid. 38 not 1 omnämnda undersökningar av 191? års statsunderstödda byggnadsföretag kommit till en bruttoyta av 14—36 kvm. per »eldstad», vilket skulle motsvara en till bostadsändamål användbar nettoyta av 13—34 kvm. eller i genomsnitt 22 ä 24 kvm., varigenom sålunda åtminstone lägenheter om 2 rum och kök fullt skulle nå upp till de engelska måtten. Erinras må även om, att i det betänkande angående »praktiska och hygieniska bostäder», som den 3 dec. 1920 avgivits av tillkallade sakkunniga rörande bostadssociala minimifordringar å med allmänt understöd tillkomna smålägenheter, minimiarealen sättes till c:a 40 kvm. för lägenhet om 1 rum och kök och till 45 ä 50 kvm. för sådan om 2 rum och kök (a. a. sid. 106).

77 ordnande till trädgård etc. — mer än väl uppvägas genom våra bostadsbyggens av klimatiska o. a. förhållanden föranledda väsentligt större soliditet i utförandet. Av mera betydelse är, att byggnadssäsongen i England torde vara icke oväsentligt längre än i vårt land, men motväges detta därigenom, att den andra faktorn i arbetskvantiteten, arbetsintensiteten, sannolikt ställer sig lägre i förstnämnda land, där, som nämnts, allt husbygge utföres mot timbetalning, än hos oss, där åtminstone nybyggnadsarbeten i stor utsträckning utlämnas på ackord. Belysande härför är, att en engelsk murare uppges sällan lägga mer än 500 tegel om dagen, ehuru han enligt experters utsago väl borde kunna hinna med 800,1 en arbetsprestation, som i genomsnitt väl torde hållas i vårt land, t. o. m. i trakter, där man använder sig av det stora »Stockholmsteglet». Erinras må dock om, att murningsarbeten äro av så växlande natur och svårhetsgrad, att det kan tänkas fall, då en dagsprestation av t. ex. 400 tegel måste anses likvärdig med en annan på 1 600 och däröver. Av ännu större betydelse än de mera teoretiska lärdomar, som sålunda kunna dragas av denna redogörelse, är den därigenom belysta erfarenheten om omöjligheten av att vid rådande knapphet på byggnadsarbetare söka uppdriva arbetarbostadsproduktionen till ungefär det fyrdubbla mot vad den var under åren närmast före krigsutbrottet. Vad härom anförts bör fasthållas, när det gäller att återupptaga och fullfölja de i det föregående inledda beräkningarna för vårt lands vidkommande av byggnadsarbetarnas antal i förhållande till behovet.

13. Bostadsbehovets art och storlek. Med anledning av kapitelrubriken må förutskickas den anmärkningen, att det här ej är fråga om en nationalekonomisk undersökning av bostadsbehovets art och styrka i förhållande till andra behov. Liksom över allt annorstädes i denna avhandling betraktas och bedömas de uppställda spörsmålen uteslutande ur statistisk synpunkt, och kommer då nu föreliggande problem närmast att innefatta den, ur såväl bostadsstatistikens som bostadspolitikens ståndpunkt visserligen nog så betydelsefulla, frågan, huruvida och i vad mån bostadsbehovet kan anses kvantitativt mätbart medelst statistiska metoder. Härvid förbises givetvis ej, att på grund av den knapphetens lag, som genomgår vårt ekonomiska liv, bostadsbehovet teoretiskt sett måste sammanfalla med bostadstillgången, men gäller detta mera i stort sett och för längre tidsperioder, medan förevarande undersökning uteslutande avser frågan om mätbarheten av det konkreta bostadsbehov, som gör sig gällande i en viss situation och vid en viss given tidpunkt. A t t söka mäta behovet av nya bostäder även i denna mera inskränkta bemärkelse medför mycket stora svårigheter, i synnerhet som detsamma ingalunda är konstant, utan företer ganska hastiga växlingar. Emellertid plägar det ofta anses, att de årliga ö k n i n g s t a l e n för stadsbefolkningen giva en 1

Se »Housing», n:r 25 (June 1920).

78 ungefärlig bild av förhållandena härvidlag, under förutsättning a t t nödig korrektion göres för befolkningstillväxten genom inkorporeringar, vilka ju tillföra resp. städer icke blott nya invånare utan även nya bostäder, ävensom att hänsyn tages till sagda ökning icke blott i de egentliga städerna utan även i köpingar och municipalsamhällen, vilka räknas såsom stadssamhällen i byggnadsverksamhetsstatistiken men icke i befolkningsstatistiken. Sammanställas för åren 1913 — 1920 de sålunda erhållna uppgifterna rörande stadsbefolkningens ökning ( + ) eller minskning (—) med de ovan sid. 36 meddelade uppgifterna om nya rum (»eldstäder»), erhålles följande uppställning (i jämna tusental): Folkökning ( + ) el. -minskning ( - ) Nybyggda rum

s:a 1913—1920

+29 28

+26 25

+26 17

+39 18

+23 19

-7 14

+21 14

+30 14

+187 149

En jämförelse mellan de båda talradernas summor visar, att under den ifrågavarande åttaårsperioden bostadstillskottet ej stannat alltför långt efter folkökningen, och även om man inskränker sammanställningen till a t t avse allenast de egentliga krisåren 1915—1919, understiger ökningstalet för bostadsproduktionen motsvarande siffra för befolkningstillväxten med endast omkring en sjättedel. För att vinna en mera fördjupad inblick i nu berörda problem synes det dock vara nödigt att koncentrera undersökningen på vissa särskilda orter. I första rummet synes då böra utväljas S t o c k h o l m , med avseende på vilken stad utredningar i ämnet framlagts av Stockholms Intecknings Garantiaktiebolag samt Stockholms stads statistiska kontor. 1 Det fram hålles i dessa källor, hurusom på grund av den livliga byggnadsverksamheten åren 1912—14 i huvudstaden vid världskrigets utbrott förefanns en betydande bostadsreserv, vilken vid årsskiftet 1914/15 uppskattades till 2 726 lediga bostadslägenheter (c:a 10 000 »eldstäder») eller 3-2 % av samtliga. Redan i slutet av 1915 hade emellertid denna bostadsreserv minskats till 1690 lägenheter och vid följande årsskifte var den nedbragt till en tiondel därav eller 176 lägenheter, varmed inleddes den nästan fullständiga bostadsbrist, som utmärkt tiden efter år 1917. Denna förändring har dock icke förorsakats av, att under de mellanliggande åren bostadsproduktionen icke kunnat hålla jämna steg med folkökningen, såsom belyses av följande siffror, vilka liksom de föregående avse »gamla» Stockholm (d. v. s. oberäknat de nyinkorporerade stadsdelarna Brännkyrka och Bromma): 1915 1916 Folkmängdens ökning ( + ) eller minskning ( —) i tusental inv +5'9 +7'0 Nettoökning av bostadstillgången i tusental »eldstäder* 3"6 3'0

1918 S:a 1915—1918

+24

-5'0

+10"3

4'0

1-0

11'6

+ 4-9 + 2-8 1'6

1'0

S:a 1915—1920 +18-0 142

1 Se Stockholms Intecknings Garantiaktiebolag 1869—1919, Stockholm 1919, samt bolagets förvaltnings- och revisionsberättelser för åren 1917—1920, ävensom Statistisk månadsskrift, utgiven av Stockholms stads statistiska kontor, särskilt årg. 1920, haft. 1.

79 En jämförelse mellan de båda sifferradernas slutsummor visar, att under perioden 1915—1918 i dess helhet bostadstillgången ökats mer än folkmängden. Den skillnad, som i detta avseende kommer till synes i förestående siffror, blir ytterligare ökad — måhända i den grad, att den motsatta utvecklingen under åren 1919 och 1920 därigenom uppväges — när i betraktande tages, att vid periodens början 82 begagnade bostads-»eldstäder» i medeltal kommo på varje hundratal av stadens invånare samt att för bevarande av detta förhållande det skulle erfordrats, att, när folkmängden ökats med c:a 10 300 personer, bostadstillgången skulle hava samtidigt stegrats med omkring 8 400 »eldstäder». Den verkliga ökningen under perioden 1915—1918 var, som av ovanstående synes, c:a 11 600 och borde sålunda hava lämnat ett överskott av 3 200 »eldstäder» att läggas till den ovanligt stora bostadsreserv, som fanns vid periodens början. A t t 1918 icke desto mindre hela bostadsreserven var nästan fullständig förbrukad, torde därför vara att tillskriva särskilda anledningar. Man har sökt orsaken i den under de första krigsåren inträffade främlingsinvasionen, men av statistiska kontoret framlagda utredningar hava visat, att denna invasion inneburit en relativt ringa numerisk ökning av den redan vid krigsutbrottet förefintliga främlingskolonien, samt att för härbärgerande av densamma endast delvis tagits i anspråk privata bostadslägenheter (i april 1918 tillhopa 4154 »eldstäder»). Huvudanledningen till bostadsbristen anses i stället ligga i ett fortsättande även under krigsåren av den utveckling gent emot ökad bostadsrymlighet, som kunnat konstateras inom huvudstadens befolkning alltsedan år 1899, och som ytterligare underlättats och befordrats därigenom, att den sedan år 1917 gällande hyresstegringslagstiftningen kvarhållit hyrorna på en nivå avsevärt under den allmänna prisnivån, ävensom, genom bestämmelserna rörande uppsägning, föranlett en mängd personer att belägga ett bostadsutrymme, som varit vida större, än de under normala förhållanden kunnat eller velat göra anspråk på. Med fullföljande av här angivna resonemang har från statistiska kontorets sida framlagts vissa beräkningar av bostadsbehovet i huvudstaden omkring årsskiftet 1919/20, vilka här må återgivas, framförda till 1920/21 med tillhjälp av senare publicerade befolknings- och bostadsstatistiska siffror. Vid beräkningen har saken setts från så att säga tvenne gränssynpunkter. I ena fallet har man förutsatt, att bostadsstandardens förbättring skulle fortgå såsom under åren 1909—14, vilket skalle erfordra ett tillskott av i genomsnitt 206 »eldstäder» per 100 personers folkökning eller för hela tiden 1915—20 c:a 37 000 i stället för c:a 14 200. För att nu uppnå en nivå, som svarar mot utvecklingen före kriget, måste sålunda först denna underbalans på närmare 23 000 »eldstäder» täckas och därefter en årlig produktion igångsättas minst motsvarande medelproduktionen per år före kriget, d. v. s. c:a 6 300 »eldstäder». Enär emellertid ett tillfredsställande av sådana krav måste väcka tvekan ur allmänt ekonomiska synpunkter, uppställes som bostadsbehovets andra pol allenast ett bibehållande av bostadsstandarden före kriget, vilken, som nämnts, i genomsnitt motsvarade 82 »eldstäder» per 100 boende. För de under sexårsperioden 1915—20 tillkomna c:a 18 000 invånarna borde

80 då beräknas ett bostadstillskott av 14 000 ä 15 000 bostäder eller ungefär samma antal, som under dessa år faktiskt tillkommit. Hyrornas väsentliga höjande enligt konjunkturen samt hyresstegringslagens ändring i riktning att åstadkomma större elasticitet vid omflyttning skulle sålunda redan inom det nuvarande bostadsbeståndets ram kunna tänkas åstadkomma, att den statistiskt konstaterade relativt tillfredsställande medelbostadsstandarden före kriget skulle, vid en jämnare fördelning av bostadsutrymmet, i realiteten göra sig individuellt gällande, således även i de enskilda fallen. Med andra ord, framhålles det, det är mindre en bostadsbrist än en abnorm bostadsdisposition, som tills vidare visat sina symtom, och från denna utgångspunkt sett skulle nybyggnaden kunna inskränkas till allenast c:a 2 500 bostads»eldstäder» per år för tillgodoseende av bostadsbehovet för de c:a 3 000 personer, varmed »gamla» Stockholms folkmängd antages komma a t t årligen stiga. Mot det sålunda förda resonemanget torde emellertid kunna riktas vissa invändningar. E n undersökning av bostadsbehovet i Stockholm borde rätteligen ej inskränkas inom så trånga gränser, som här skett, utan vidgas till att avse huvudstadens hela faktiska bostadsområde, i den mån detta är statistiskt gripbart. Vidare må erinras om, att liksom allmänna statistiska genomsnitt i och för sig torde vara av mindre värde genom de svar de ge än genom de frågor de föranleda, jämväl folkmängds- och folkökningstalen, ställda i relation till antalet förefintliga och nytillkomna »eldstäder», giva en skäligen missvisande bild av det faktiska bostadsbehovet. Det är också ganska naturligt, att så skall vara förhållandet. Folkökningens faktorer äro ju å ena sidan nativitetsöverskottet, å den andra inflyttningsöverskottet, vilket senare för Stockholms vidkommande merendels spelar huvudrollen. Men födelsen av ett barn föranleder väl endast i undantagsfall behov av annan bostad 1 , och de till Stockholm inflyttande synas, av tillgänglig stati1 Ur här ifrågavarande synpunkt är barnantalet av betydelse därigenom, att det — särskilt som flertalet arbetarbostäder i vårt land tillhör samma åtminstone till rumsantalet likformiga typ — utövar ett bestämmande inflytande på boendetäthetstalen, speciellt när, såsom här skett, dessa beräknas utan att åtskillnad göres mellan barn och vuxna. Belysande för det samband, som här råder, äro följande sifferserier, hämtade ur Statistisk månadsskrift 1921, h. 11, samt Statistisk årsbok för Stockholms stad 1921, tab. 17 (och föregående årg.):

Vid slutet av år

1900 Antal boende per/>gamla> Stockholm . 140 100 rum i \ hela staden 140 Antal barn under 15 år per 100 invånare 23-6

1920 (19)

%

%

%

1920 (19)

%

127 127

122 124

121 123

100 100

91 91

87 89

86 88

21-7

22-2

20-2

85 Även om vid 15 års-åldern barnens successiva utskiljande ur föräldrarnas hushåll blott står i sin begynnelse, är sifferseriernas parallellism så slående (avvikelsen 1915 torde bero på inkorporering av vissa barnrika förstadskommuner), att man synes kunna skriva på den sjunkande nativitetens konto en mycket väsentlig del av de senaste decenniernas höjning av bostadsstandarden i huvudstaden. Är denna hypotes riktig, inses det omedelbart, att en återgång till exempelvis den genomsnittliga boendetätheten vid sekelskiftet är lika svår att praktiskt genomföra som den ur social synpunkt skulle vara beklaglig särskilt med hänsyn till den åtminstone till rumsantalet lägre bostadsstandard, som än i dag ofördelaktigt utmärker Stockholm i jämförelse med exempelvis Köpenhamn och Kristiania. Vad nu sagts gäller Stockholm, men synes den officiella befolkningsstatistikens årliga åldersfördelningssiffror, som nu föreligga t. o. m. 1917, giva vid handen, att samma faktorer varit verksamma över hela landet. Ett närmare klarställande härav torde vara att vänta, när resultaten föreligga av 1920 års riksbostadsräkning, vilken, i olikhet med den stockholmska men i överensstämmelse med 1912—14 års allmänna bostadsräkningar, på själva bostadsuppgifterna gör åtskillnad mellan barn och vuxna.

81 stik från andra storstäder att döma, övervägande utgöras av unga ogifta arbetssökande, vilka till en början merendels bliva inneboende och uppträda såsom spekulanter på självständiga bostadslägenheter först, sedan de efter hand blivit i tillfälle att grunda eget hushåll. Men då så skett, söker familjen, även i tider av hyresstegring eller arbetslöshet, i det längsta bibehålla hemmet i orubbat skick, och bostadsmarknaden följer därför endast med dröjande steg en vikande ekonomisk konjunktur — låt vara att i England våren 1920 hälsovårdsministern flerstädes ansåg sig kunna konstatera ^something of a slump in the housing demand» (tvär nedgång i efterfrågan på bostäder). 1 Hastiga förändringar i bostadsdispositionen av den art, som i ovan refererade utredning förutsatts, synas emellertid svårligen vara tänkbara. Det må vidare betonas, att därest man ser saken rent siffermässigt och anser rum och individer blott såsom enheter, vilka kunna godtyckligt kombineras, man rör sig med ett »atomistiskt» betraktelsesätt, som ligger ganska fjärran från de faktiska förhållandena, ehuru detsamma ännu i huvudsak präglar den officiella bostads- och befolkningsstatistiken. De bostadsbesittande och bostadssökande äro till övervägande del icke enstaka individer, utan genom socialbiologiska eller socialekonomiska faktorer bildade och sammanhållna familjer eller hushåll, och rummen existera vanligen ej för sig, utan byggnadstekniskt sammanfogade till efter olika tiders och socialgruppers genomsnittliga bostadsvanor och bostadsbehov avpassade lägenheter. Detta mera organiska betraktelsesätt, som jämväl är den moderna »familjestatistikens», synes böra anläggas, när det gäller att bedöma det av den inbördes relationen mellan tillgång och efterfrågan på bostäder betingade behovet av nya sådana. Vad först beträffar de betydande bostadsreserver, vilka framträtt jämväl vid de förut meddelade genomsnittsberäkningarna, må det framhållas, att desamma huvudsakligen förefinnas i form av övertaliga rum i större, underbefolkade lägenheter. Vid definitionen av detta begrepp kan man visserligen — än mindre än i fråga om dess motsats, den överbefolkade lägenheten — bygga på allmänt vedertagna normer. Betraktar man emellertid såsom underbefolkade bostadslägenheter om 4 rum och kök och däröver, där antalet boningsrum, kök oberäknat, överstiger antalet boende, och betecknar de sistnämnda rummen som överloppsrum, har en av Socialstyrelsen nyligen verkställd statistisk och byggnadsteknisk utredning påvisat, att av dessa övertaliga rum blott en del kan för överkomliga kostnader omvandlas i för bostadsmarknaden mera begärlig och betydelsefull form, nämligen till smärre självständiga familjebostäder, uppfyllande vissa lågt ställda minimifordringar på utrymme och bekvämlighet. 2 Vågar man generalisera de visserligen nog så små tal, på vilka den (tvenne Stockholmsrotar avseende) byggnadstekniska delen av utredningen vilar, skulle sådan omvandling vara möjligt beträffande omkring en tredjedel av de fall, där överloppsrum finnas till ett antal av 1 2

»Housing», n:r 46. Soc. Medd., årg. 1921, sid. 313 ff.

6 — 212520

82 minst tvenne. Med stöd av särskilda beräkningar anses det sålunda möjliga antalet nya familjebostäder kunna uppskattas till ungefär 2 000 i Stockholm och måhända dubbelt så mycket i Sveriges samtliga städer. Det framhålles dock, att man här rör sig med maximisiffror, vilka vid eventuellt praktiskt omsättande i verkligheten med säkerhet komme att betydligt reduceras på grund av nödvändigt hänsynstagande till särskilda omständigheter, såsom bostadsinnehavarens yrkesutövning, lägenhetens upplåtelseform m. m. Genom ifrågavarande utredning synes det vara ådagalagt, att de betydande siffror för dolda bostadsreserver, vilka framkomma vid enbart teoretiska beräkningar, snabbt krympa samman, när man undersöker möjligheterna att praktiskt nyttiggöra desamma till lättande av den svåra ställningen å bostadsmarknaden. Endast till ringa del synes sålunda den i huvudsak familjebostäder avseende bostadsbristen kunna avhjälpas genom jämnare fördelning av befintligt bostadsutrymme, varför man för dess fyllande blir i huvudsak hänvisad till nybyggnad av bostadslägenheter, enkannerligen av den å marknaden mest begärliga formen, nämligen smärre familjebostäder, betingande efter de mindre bemedlade klassernas närvarande inkomstnivå någorlunda avpassade hyrespris. Vad så angår de b o s t a d s s ö k a n d e , torde deras i förhållande till befolkningstillväxten stora antal kunna förklaras därigenom, a t t den faktiska bostadsnöden kan tillväxa även vid stillastående eller tillbakagående befolkningsnumerär på grund av förändringar i hushållens antal, storlek och sammansättning. Den efterfrågan på familjebostäder, som ger bostadsmarknaden dess prägel, betingas närmast av det temporärt och lokalt mycket växlande förhållande, i vilket de nybildade och genom inflyttning tillkomna h u s h å l len stå till de upplösta eller bortflyttade. 1 Någon närmare utredning rörande dessa faktorers växelverkan möjliggöra visserligen icke tillgängliga befolkningsstatistiska uppgifter, vilka blott räkna med individerna isolerade och icke förenade till mat- och boendelag, men allt tyder på, a t t behovet av självständiga bostäder under åren 1916—1920 blivit väsentligt större än förut, en naturlig återverkan av krigsårens avstannade emigration samt krigskonjunkturens ökade arbetstillfällen och förtjänstmöjligheter, vilka å ena sidan gjorde även småfolksfamiljerna mindre benägna a t t mottaga unga arbetare o. d. som inneboende, å den andra i större utsträckning och tidigare än tillförene möjliggjorde för dylika att bilda egna hem och hushåll. Nämnas må i detta samband, att antalet ingångna äktenskap i städerna för åren 1916—20 preliminärt beräknats till 7'75 "U mot 7 - i8 % under föregående femårsperiod (i Stockholm resp. 9*i8 och 8'96 %o). Man torde icke taga miste, om man söker huvudorsakerna till den inträdda starka spänningen på bostadsmarknaden 1 Under de senaste åren har särskilt kommunalstatistiken ägnat mycken uppmärksamhet åt att söka analysera och siffermässigt beräkna det hushållstillskott, som bestämmer det årliga eller löpande bostadsbehovet. Närmast verkligheten synas komma de beräkningar, som utförts av städerna Ziirichs och Berns statistiska kontor, vilka satt nettoökningen av hushåll lika med antalet giftermål mellan ej förut gifta (bland bostadsbefolkningen) plus (resp. minus) överskottet av inflyttade (resp. utflyttade) familjer minus antalet dödsfall bland änklingar och änkor samt frånskilda kvinnor. Se Halbjahresbericht tiber die Bevölkerungsbewegung und die wirtschaftlichen Verhältnisse der Stadt Bern, 3. Jahrgang Nr 2, Juli—Dez. 1920, s. 21 ff.

83 däruti, att den försvagade bostadsproduktionen icke förmådde fylla det under krisåren småningom kumulerade bostadsunderskottet, utan att detta i stället ytterligare ökades därigenom, att å ena sidan krigskonjunkturen kos breda befolkningslager möjliggjort och framkallat ett stegrat behov av självständiga bostäder och större bostadsutrymmen, å den andra bostadsbristen och hyresregleringen i förening hos nuvarande lägenhetsinnehavare medfört en strävan a t t söka i det längsta bibehålla innehavda lägenheter och undvika alla bostadsflyttningar. Vad nu anförts, kan ju förefalla som teoretiska spekulationer, och det måste därför anses mycket önskvärt att söka underbygga och stödja gjorda antaganden och påståenden medelst de faktiska förhållandena belysande bevismaterial. E t t omfattande sådant kan förväntas från de bostadsräkningar, som i slutet av år 1920 anordnats av staten med avseende på 89 städer och stadsliknande samhällen i landsorten samt av Stockholms och Göteborgs kommunalförvaltningar beträffande dessa städer. Enär det emellertid ännu torde dröja avsevärd tid, innan det sålunda insamlade materialet föreligger genomarbetat så i detalj, som måste anses erforderligt för belysande av här ifrågavarande invecklade spörsmål, har det ansetts vara lämpligt att söka åtminstone verkställa ett stickprov, som kunde antyda riktlinjerna för och omfattningen av de förskjutningar kristiden medfört i de mindre bemedlades bostadsstandard. Då det kunde antagas, att Stockholms stads bostadsinspektion förfogande över härtill lämpligt material, särskilt genom den fortlöpande undersökning av bostäder, som, vid sidan av besiktningarna på grund av klagomål, bedrivits sedan en följd av år, gjordes en hänvändelse till inspektionen. Härvid befanns, att de vid den fortlöpande besiktningen använda kartolinerna upptogo alltför få bostadsstatistiska data för att lämpligen kunna användas i här förevarande syfte, varemot det å bostadsinspektionen förvarade primärmaterialet till en år 1912 påbörjad mindre specialundersökning angående boendeförhållandena i smålägenheter med inneboende ansågs kunna lämna en viss ledning, därest de å korten gjorda utförliga anteckningarna om bostadens dimensioner, de boendes antal och sammansättning, hyresbeloppets storlek m. m. vid tiden före krigsutbrottet kunde kompletteras med motsvarande uppgifter för närvarande tid. Genom bostadsinspektören d:r M. Herrlins tillmötesgående ställdes ej blott material till förfogande, utan inhämtades även under februari och mars månader 1920 genom husbesök av bostadsinspektionens personal kompletterande uppgifter beträffande c:a 300 utvalda lägenheter, belägna i ett sextiotal hus i typiska arbetarkvarter å Norrmalm, Kungsholmen och Södermalm (28, 22, 23, 16 och 12 rotarna). Med hänsyn till svårigheten att, på grund av lägenhetsinnehavarnas bortovaro eller av andra skäl, anskaffa behövliga uppgifter, måste emellertid ett sextiotal lägenheter utmönstras, och till grund för utredningen ligga därför endast 227 hyreslägenheter. Materialets litenhet uppväges dock i någon mån genom dess sociala homogenitet, dess egenskap att representera ett urval inom den grupp av stockholmska smålägenhetsinnehavare, som under åren före krigsutbrottet regelmässigt plägade taga emot inneboende. När det gäller

84 a t t för dessa belysa boendevillkorens utveckling under krisåren, bör emellertid hänsyn tagas till, att de data, som framkomma vid en jämförelse mellan förhållandena sådana de voro år 1912 och sådana de gestaltade sig åtta år senare, ofta kunna bero på en naturlig familjeutveckling och alltså icke utan vidare må användas som bevismaterial för en standardförskjutning i den ena eller andra riktningen. Med hänsyn härtill har i första hand åtskillnad ansetts böra göras mellan lägenheter med samma och sådana med olika innehavare de båda åren. Utredningens huvudresultat hava sammanfattats i omstående tab. 21. Ser man först på de 98 lägenheter, som haft samma innehavare båda åren, faller genast i ögonen, hurusom de boendes antal betydligt nedgått, nämligen från 559 till 468 eller med 16'3 %. Delvis beror detta på att barnantalet minskats (från 145 till 101 eller med 30'3 %) såsom en naturlig följd dels av den sjunkande nativiteten (jfr sid. 80 not 1), dels därav, att familjerna blivit äldre och barnen vuxit upp och då ofta lämnat hemmet. Men av större intresse ur här ifrågavarande synpunkt är minskningen av antalet inhyrande och inneboende. Medan sådana år 1912 funnos i så gott som samtliga lägenheter, hade bostäderna med inneboende år 1920 nedgått till 55 eller 56*1 % av samtliga, och totalantalet andrahandshyrande utgjorde vid de båda tidpunkterna resp. 159 och 111 eller resp. 28'4 och 23*7 % av samtliga boende. Nedgången gäller icke inneboende släktingar, vilka voro ungefär lika många båda åren (31, resp. 29), utan främmande, vilkas antal sjunkit från 128 till 82 eller med 35'9 %. Vidare var nedgången betydligt starkare för inneboende i egentlig mening (från 52 till 23 eller med 55*8 %) än för inhyrande med eget rum (från 107 till 88 eller med 17'8 %'). I samband härmed står, att inneboendefrekvensen minskats starkare i de minsta bostäderna om ett rum eller ett rum och kök (från 49 till 21 personer eller med 57" l %) än i lägenheterna om två rum och kök (från 110 till 90 personer eller med 18'2 %). övergår man till de 129 lägenheter, som fått nya hyresgäster under mellantiden, bliva utvecklingslinjerna helt naturligt mera utsuddade och otydliga. Delvis beror den även inom denna grupp framträdande nedgången i antalet boende (från 727 till 580 eller med 20*2 %) på, att de nyinflyttade familjerna i genomsnitt haft färre barn än deras företrädare, varigenom totalantalet barn minskats från 187 till 139 eller med 25"7 %. Men även benägenheten att taga emot inneboende har starkt gått tillbaka, såsom belyses därav, att medan år 1912 i lägenheterna funnos tillhopa 230 inhyrande och inneboende, hade de år 1920 minskats till 130 eller med 43'5 %. Även här var nedgången av de egentliga inneboende (från 75 till 40 eller med 46'7 %) starkare än för de inhyrande med eget rum (från 155 till 90 eller med 41*9 %), men framträder differensen här väsentligt svagare än för lägenheter, som haft samma innehavare båda åren. Det är naturligt, att den för båda av de här ifrågavarande grupperna konstaterade nedgången i boendeantalet medfört ett större, relativt bostadsutrymme och därigenom en förbättring av bostadsstandarden. Siffermässiga belägg härför lämnas i omstående tab. 22. Uträknas bostadsutrymmet per personenhet ( = en vuxen eller två barn), befinnes detta för A-gruppen hava ökats från 24"3 kbm. år 1912 till 27'5 kbm. år 1920, om totalvolymen för lägenhetens samtliga rum lägges till grund, samt från 19'7 till 21'4 kbm., om blott sovrummen medräknas; den relativt ringare ökningen i senare fallet beror, som de minskade talen i kolumnen för »sovluftrymd per lägenhet» antyda, på att åtskilliga kök o. d., vilka förut använts som sovrum, nu ej längre göra det. Ser man på B-gruppen, befinnes bostadsluftrymden hava ökats från i genomsnitt 23'3 till 28*4 kbm. och sovluftrymden från 18'6 till 21"0 kbm. per personenhet. I det förhållandet, att boendetätheten är väsentligt större i enrumsbostäderna än i

85 Tab. 21. Boendeförhållandena i vissa smålägenheter i Stockholm aren 1912 och 1920.

Slag av lägenhetsinnehavare och , lägenheter

D ä r a v Antal inneboende Antal Därav med Antal i under- inneboende lägenmän kvinnor barn un% därav med utan der 14 är sökta heterna An- av lägenh. Anboende AnAntal bo- släk- andAntineget rum % tal tal % tal % tal % ende gar ra

A. Samma lägenhetsinnehavare båda åren. a) År 1912. 1 rum (utan kök) . 1 1 100-0 4 1 rum och kök . . 37 33 89-2 181 2 rum och kök . . 60 60 100-0 374 Samtliga 98 94 95-9 559 b) År 1920. 1 rum (utan kök) . 1 1 100-0 2 1 rum och kök . . 37 13 35-1 144 2 rum och kök . . 60 41 68-3 322 Samtliga 98 55 561 468

1 25-0 250-0 1 25-0 1 25-0 — 69 38-1 69 38-1 43 23-8 48 26-5 17 156 41-7 117 31-3 101 27-0 110 29-4 14 226 404 18S 33 6 145 26-0 15928-4 31

— 1 13 35 94 16 128 107 52

1 50-o 1 50-0 — — 150-0 — 54 37-5 55 38-2 35 24-3 20I13-9 9 128 39-8 128 39-8 66 20-4 90 28-0 '20 183 391 184 393 101 21-c 111 237 29

1 11 70

4 16 84 6

88 23

B. Olika lägenhets innehavare båda åi en. a) År 1912. 1 rum (utan kök) . 6 5 83-3 20 10 50-0 9 45-0 1 5-0 7 35-0 1 rum och kök . • 50 49 98-0 248 95 38-3 83 33-5 70 28-2 70 28-2 2 rum och kök . . 73 73 100-0 459 182 39-6 161 351 116 25-3 153 33'3 Samtliga 129 127 98-4 727 287 39-ft 253 348 187 25 7 230 316 b) År 1920. 1 rum (utan kök) . 6 3 50-0 20 5 25-0 11 55-0 4 20-0 3 15-0 1 rum och kök . . 50 11 22-0 210 67 31-9 71 33-8 72 343 21 10-0 2 rum och kök . . 73 47 64-4 350 140 40-0 147 42-0 63 18-0 106 30-3 Samtliga 129 61 47-3 580 212 36-5 229 39-5 139 24-0 130 22-4

2 28 20 50

—

3 27 30

1 31 96

— 1

5 — 7 42 20 50 133 135 18 ISO 155 75 3 18 79 100

— 3

6 15 84 22 9 0 40 t

tvårumslägenheterna, synes dock utvecklingen mot större bostadsrymlighet knappast medfört någon rubbning. Årliga medelhyran för de undersökta lägenheterna utgjorde år 1912 180—260 kr. för ett rum, 301—323 kr. för ett rum och kök samt 501—524 kr. för två rum och kök, men hade dessa hyror — vilka ganska nära överensstämma med de vid 1910 års bostadsräkning för hela »gamla Stockholm» konstaterade av resp. 199, 313 och 508 kr. (utan centralvärme) — år 1920 ökats till resp. 231—360, 381—411 och 627— 645 kr. Reducerat med hänsyn till lägenheternas volym innebär detta, att hyran per kbm. ökats från i genomsnitt 3-5 5 till 4*36 kr. eller med 22#8 % för lägenheter, som haft samma innehavare hela tiden, samt från 3-80 till 4"73 eller med 24'5 % för sådana, som växlat hyresgäster. Väsentligt större blir emellertid, på grund av boendeantalets minskning, ökningen av hyran per personenhet, nämligen för den förra gruppen från 86 till 121 kr. eller med 40"7 % och för den senare 88 till 135 eller med 53*4 %. I själva verket har stegringen varit ännu högre, ty vid beräkningen av bostadsinnehavarens faktiska hyresutgifter borde man rätteligen avdraga de hyresbelopp, som ev. inneboende erlägga. Ehuru dessa andrahandshyror, att döma av de uppgifter, som föreligga och jämväl meddelas i tab. 22, i genomsnitt mer än fördubblats och sålunda stegrats väsentligt mer än förstahandshyrorna, var dock, på grund av den starka tillbakagången i de inneboendes antal, det ekonomiska stöd bostadsinnehavarna härigenom kunde påräkna väsentligt mindre år 1920 än år 1912. Då det ansetts vara av intresse att undersöka, i vad mån den, särskilt genom nedgång i inneboendefrekvensen framträdande och föranledda höjningen av bostadsstandarden för de mindre bemedlade gjort sig gällande inom olika sociala grupper, hava i tab. 23 de undersökta smålägenheternas innehavare uppdelats på fem socialgrupper, nämligen arbetare, lägre tjänstemän i statens, kommunens eller enskild tjänst, själv-

86 Tab. 22.

Bostadsutrymme och hyrespris för vissa smålägenheter i Stockholm åren 1912 och 1920.

Slag av lägenhetsinnehavare och lägenheter

Inneb:s Genomsnittl. sovberäkn. BeräkÄrlig bruttohyra i kr. pr årl. hyra nad netluftrymd i kbm. pr pr person, tohy ra i kr. (215 kr. pr person- lägen- person- lägenperson- lag. 1912, lägenh. kbm. enhet enhet het enhet het 961.1920)

Genomsnittl. luftrymd i kbm. pr lägenhet

A. Samma lägenhetsinnehavare båda åren. a) Ar 1912. 1 rum (utan kök) . . . . 55-5 15-9 85-3 19-7 141-9 26-3 b) År 1920. 1 rum (utan kök)

Samtliga

119-7

24-3

55-5 75-9 110-7 97-0

. . . .

55-5 85-3 141-9

27-8 24-6 28-9

55-6 73-2 106-3

27-8 21-2 21-6

360 381 627

27-5

6-49 4-35 4-35 4-36

50-7 77-3 103-8

15-6 18-2 20-5

180 323 524

3-54 380 3-78

90-3

18-6

3-80

50-7 69-6 96-5

16-9 19-3 22-2

84-0

21-0

231 411 645 534

4-56 4-94 4-66 4-73

Samtliga

B. Olika lägenhetsinnehcware båda åren. a) År 1912. 1 rum (utan kök) . . . . 507 15-6 84-9 200 138-6 25-5 Samtliga 1126 233 b) År 1920. 1 rum (utan kök) . . . . 50-7 16-9 1 rum och kök 84-9 23-5 138-6 31-9 Samtliga 1126 28-4

15-9 17-6 20-5 19 7

260 301 501 423

4-68 353 3-54 3-55

74 70 93 86

260 115 147 139

180 105 128

360 386 274

323 397 367

55 76 96 88

95 104 136 127

100 190 253 223

77 116 149

—

141 412 458 418

289 280

—

174 239 216

—

ständiga mindre näringsidkare, pensionärer och understödstagare samt personer utan uppgivit yrke. Tyvärr hava genom denna underindelning talen blivit väl små för att möjliggöra några mera bestämda slutsatser, men likväl framträder det tydligt, hurusom bl. a. inom arbetarhushållen antalet inhyrande och inneboende minskats i väsentligt högre grad än inom de lägenheter, som bebos av pensionärer och understödstagare, för vilka krisårens omvälvningar i fråga om penningvärdet och inkomstfördelningen ofta gjort mottagandet av andrahandshyrande mer än tillförene till en ekonomisk nödvändighet.

Den undersökning, vars huvudresultat här återgivits, kan visserligen icke göra anspråk på annat och mera än att vara ett stickprov, men beträffande de socialgrupper den berör ger den oförtydbart vid handen en höjning av bostadsstandarden, särskilt framträdande däruti, att arbetarfamiljer o. d. nu i väsentligt större utsträckning än förut vilja och kunna helt disponera sina lägenheter, varför där befintliga inneboende nu ofta hänvisas att på annat sätt ordna sin bostadsfråga. Vad nu konstaterats för Sveriges och närmast Stockholms del, synes emellertid hava en ganska vidsträckt giltighet a t t döma av uppgifter från utlandet. Nämnas må sålunda, att man vid undersökningar i England och särskilt London kommit till enahanda resultat och speciellt påvisat, att en huvudanledning till bostadsbristen varit krigsårens löneökning, vilken medfört en höjning av levnadsstandarden hos många arbetarhushåll och föranlett dessa

87 Tab. 23. Inneboendefrekvensen inom olika socialgrupper i Stockholm åren 1912 och 1920. Ar Slag av lägenhetsinnehavare

12 A, Samma lägenheUinnehavare båda åren. Arbetare 50 50 100'0 294 Lägre tjänstemän . . . 8 7 87'5 43 Självst. näringsidkare . 8 7 87'5 49 Pensionär, o. understödst. 20 19 95"0 103 Ej uppgivet yrke . • . 12 11 917 70 Samtliga

559 B. Olika lägenhetsinnehavare båda åren. Arbetare 72 71 98'fi 415 Lägre tjänstemän . . . 11 11 lOO'O 63 Självst. näringsidkare . 9 9 100"0 54 Pensionär, o. understödst. 21 20 95*2 100 Ej uppgivet yrke . . 16 16 100-0 95 Samtliga

Ar

19 2 0

Därav inneDärav inne- Antal Därav med Antal Därav med boende boende lägen- inneboende Antal lägen- inneboende Antal boende heter heter antal % boende antal antal antal %

98'4

20 12

30 3 4 14 4

60-0 37-5 50-0 70-0 333

268 24 34 81 61

28-4

56i

28-4 28-6 37-0 38-0 37-9

35 14 27 17 36

13 7 17 13 11

37-1 500 63-0 76-5 30-6

31-6

129 Gl

47-3

165 55 125 82 153 580

77 12 16 37 17 159

26-2 27-9 32-7

359 24-3

118 18 20 38 36 230

58 5 9 31 8 111

21-6 20-8 26-5 38-3 13-1

21 14 41 36 18

12-7 25-5 328 43-9 11-8

22-4

a t t för egen räkning taga i bruk runa, vilka de förut plägat u t h y r a till familjer eller logerande. 1 Jämväl i Tyskland har man sökt förklaringen till den svåra bostadsnöd, som råder särskilt i storstäderna, oaktat dessas avfolkning genom krigsförluster och nativitetsminskning, arbetslöshet och livsmedelssvårigheter, dels i immigrationen från de avträdda områdena e t c , dels däruti, att även om invånareantalet minskats under kriget, hushållen i stället ökat i antal. Två hushåll om vartdera två personer upptaga merendels avsevärt större bostadsutrymme än ett om fyra. 2 E h u r u man sålunda någorlunda tydligt kan urskilja de huvudfaktorer, som sammantagna bestämma det vid en viss tid och å en viss ort rådande bostadsbehovet, kan man, åtminstone på statistikens nuvarande ståndpunkt, icke uppskatta desamma i tal och mått. Därest man vill bilda sig en uppfattning om graden och arten av det föreliggande bostadsbehovet, måste man därför söka träffa anstalter för en direkt registrering av själva detta behov. E n förutsättning härför är emellertid, att utbud och efterfrågan centraliseras på ett enda ställe, åtminstone vad den lokala bostadsmarknaden angår. E t t försök därtill har gjorts genom gällande hyresstegringslagstiftning, vilken redan i sin ursprungliga avfattning av år 1917 föreskrev, a t t i varje stad, där lagen ägde tillämpning, skulle, med ledning av de uppgifter om lediga och uthyrda lägenheter m. m., som hyresvärdarna voro pliktiga a t t avgiva, avgifts1

»Housing», n:r 37 (Dec. 1920), 43 (March 1921). R. K u c z y n s k i : Wohnungsnot bei Eriedensschluss? Deutscher "Wohnungsaussckuss, Schriften Heft 2, Berlin 1917. — »Die leerstehenden "Wbhnungen in Breslau am 13 Nov. 1918». Zeitschrift fiir Wohnungswesen 1919, sid. 206. — W. G e n z m e r : »Kleinwohnungsbedarf und Kapitalbedarf fiir Kleinwohnungsbau in Sacbsen». D:o 1919, sid. 234. — Krigsåren medförde en nedgång av nativiteten med ända till hälften, och vad detta innebär för Tyskland belyses kanske bäst därigenom, att medan påsken 1920 1'31 milj. barn började sin skolgång, kommer motsvarande kull 1924 att blott räkna 0-65 milj. »Wirtschaft und Statistik», herausgegeb. vom Statistischen Reichsamt 1921, sid. 442. 2

88 fritt förraedlas uthyrning av bostadslägenheter t. o. m. 3 rum och kök. I Stockholm, varest frågan om kommunal bostadsförmedling redan tidigare dryftats, ledde denna bestämmelse till, att en sådan institution nu upprättades och trädde i verksamhet den 26 maj 1917. I syfte att förverkliga det bakom ifrågavarande lagbestämmelser liggande syftemålet, nämligen att möjliggöra för kommunen att vid varje tillfälle hava en klar överblick av bostadsmarknadens läge i olika avseenden och av dess utvecklingstendenser, gick bostadsförmedlingskontoret tidigt i författning om att upprätta en fortlöpande statistik över bostadsmarknaden — eller rättare den av kontoret kontrollerade, c:a tre fjärdedelar av denna täckande omsättningen av smålägenheter. Såsom ur kontorets berättelser kan utläsas, måste man dock vid planens genomförande kämpa med många svårigheter och bristfälligheter, vilka ännu blott delvis kunnat övervinnas. 1 Vad beträffar e f t e r f r å g a n på lägenheter, synes centraliseringen kunna anses hava gått ganska snabbt och fullständigt, ty under rådande bostadsbrist torde det varit ganska få hyressökande till smålägenheter, som ej anmält sig å stadens avgiftsfria bostadsförmedling, åtminstone i tider, då någon utsikt synts föreligga att erhålla bostad i stadens eller enskildas hus. En svårighet har legat i att, genom lämpligt rapportsystem och i sista hand avskrivning efter viss tids förlopp, hålla registret över hyressökande ständigt aktuellt och förebygga, a t t det belastas med ett alltjämt växande antal kvarstående personer, som redan ordnat sin bostadsfråga. Mödosammare har varit centraliseringen av u t b u d e t , enär man först genom ett omfattande upplysningsarbete och i sista hand rättsåtgärder lyckats förmå husvärdarna att någorlunda noggrant fullgöra den dem enligt hyresstegringslagen påvilande anmälningsplikten av hyreslediga lägenheter. I fråga om tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden har denna veckovis utarbetade »bostadsbarometer» i medlet av månaden närmast före varje kvartalsskifte (samt medio januari) åren 1917—1921 givit följande utslag: 1917 "/T^Via

1918 1(

7s

/e

/9

1919 14

/ia 18/i 15/s

,4

/«~ la /s " / »

_1920_ 17

/i

/s

/e

~ÄT~iy^ 15A

1921 18

/s Antal lediga bostadslägenheter: 232 137 108 136 137 21 25 43 52 24 6 11 9 15 17 — — 2 Antal hyressökande: 1936 1441 2200 22011176 788 828 926 1340 1561 619 850 1134 954 1042 1092 1187 1258

Nu meddelade siffror böra emellertid läsas med försiktighet. Sålunda tyda de starkt nedgående talen för antalet lediganmälda bostadslägenheter ej blott på den alltjämt skärpta bostadsbristen utan även och mera på den växande desorgauisationen på bostadsmarknaden, vilken särskilt från slutet av år 1918 synes hava fortskridit så långt, att den offentliga bostadsförmedlingen i mycket ringa utstäckning togs i anspråk, enär de få lägenheter, som blevo lediga, i regel överlätos under hand på privat väg. Vidare får man ej anse det genom siffrorna för antalet hyressökande konstaterade bo1 Berättelser över hyresnämndernas och bostadsförmedlingskontorets i Stockholm verksamhet 26 maj 1917—18 juni 1918, 19 juni 1918—21 juni 1919, 22 jnni 1919—30 juni 1920 samt 1 juli 19"J0—17 juni 1921. Bih. till Beredningsutskottets, resp. Stadskollegiets utlåtanden och memorial, 1918 n:r 171, 1919 n:r 164, 1920 n:r 137 och 1921 n:r 86.

89 stadsbehovet såsom ett absolut, avseende att erhålla bostad över huvud, utan såsom blott relativt, inriktande sig på lägenheter av vissa slag och i vissa prislägen. Bland de hyressökande möta nämligen snart sagt alla tänkbara gradationer av bostadsbehov, från den rena husvillheten till den väl av flertalet hyresgäster närda önskan att utbyta sin nuvarande lägenhet mot en bättre, billigare eller mera välbelägen. I Tysklands storstäder hava, vid den under de senaste åren rådande bostadsnöden, bostadsbyråerna flerstädes skridit till en genomförd gradering av de bostadssökande efter bostadsbehovets mer eller mindre trängande natur utan att man ändock lyckats få bukt med det ödesdigra förhållandet a t t — i viss analogi med Robert Malthus' bekanta befolkningslag — de hyressökande visat sig växa i geometrisk progression, medan de lediga bostäderna i bästa fall ökats i aritmetisk. 1 I Stockholm har, i syfte att frånskilja kategorien av blott bostadsbytessökande från hushållen med verkligt behov av ny bostad, bostadsförmedlingskontoret vid flera tillfällen anordnat speciella undersökningar, varvid bostadsbehovet ansetts vara oavvisligt i första hand för husvilla, inkvarterade genom stadens försorg å asyler, i skolhus eller hos privata, vidare för familjer, som nu måste dela bostad med andra eller bo splittrade på olika lokaler, därnäst för hushåll i lägenheter, som äro uppsagda i och för försäljning, rivning e. d., samt slutligen för personer, som vunnit arbetsanställning i staden eller skola ingå giftermål och där bosätta sig utan att förut besitta egen bostad. E t t sammandrag av denna statistik för tidpunkter, någorlunda sammanfallande med dem i föregående tablå, meddelas här nedan: Tidpunkt:

1918 6

/l

/3

/6

1919 1U

/fl

U

/H

"/»

/6

1920 "/9

10 Ä

/3

/0

1921 *7»

3 V"

Antal i oavvisligt hyres- behov av sö- J bostad 759 1588 1430 988 656 749 1057 1312 639 1074 948 995 857 1254 kände\önskande hns- ombyte av håll (lägenhet 257 695 737 319 202 241 345 196 58 100 86 61 63 114

Granskar man närmare dessa båda sifferserier, under bortseende från de av tidpunkterna för fardagarnas infallande m. m. orsakade avvikelserna under de särskilda åren, finner man, att medan antalet hushåll, som endast önska ombyte, i stort sett oavbrutet nedgått, så a t t det i början av år 1921 utgjorde endast omkring en sjundedel mot tre år tidigare, företer serien av hyressökande i oavvisligt behov av bostad visserligen en tydlig och långvarig depression under tiden för den svåraste bostadsbristen, men när i början av 1920 någon ljusning börjar skönjas på bostadsmarknaden, stiger efterfrågan omedelbart och når med 1 200—1 400 bostadssökande hushåll med c:a 3 000 å 3 500 medlemmar ungefärligen upp till samma höjd som vid motsvarande tidpunkt 1918.2 1 M a r g a r e t e H o f f m a n : Malthus' Ubervölkerungslchre im Spiegel der Politik der "Wohnungsnachweise, Zeitschrift fiir Wohnungswesen 1921, sid. 104. 2 Omkring årsskiftet 1921/22 utgjorde antalet bostadssökande enligt veckorapporterna: 31 21 28 /i2 1921: 625 tyi 1922: 666 »/i 1922: 759 A 1922: 785 /i 1922: 806 Jämföras dessa siffror med motsvarande för föregående år, framgår härav, att det å kontoret registrerade bostadsbehovet, oaktat rådande långvarig depression och svårartad arbetslöshet, icke nedgått med mer än ungefär en tredjedel.

90 Visserligen kunna nu meddelade siffror, särskilt med hänsyn till den relativitet, vilken, såsom ovan påvisats, vidlåder begreppet bostadsbehov, samt dettas beroende av oberäkneliga och skiftande ekonomiska konjunkturer, icke göra anspråk på att giva något fullt exakt uttryck för detta behovs styrka och omfattning, men i alla händelser torde någon bättre grundval för kalkyler i detta avseende för närvarande knappast kunna erhållas än dessa skäligen konstanta t a l för hyressökande i nödläge, vilka genom var tredje vecka upprepade anmälningar styrka sin önskan att erhålla efter deras sociala anspråk och ekonomiska resurser avpassade bostäder. Med hänsyn härtill skulle underskottet av bostäder i huvudstaden vid årsskiftet 1920/21 kunna beräknas till ungefär 1 300 familjelägenheter, vilket efter tidigare genomsnittlig relation borde motsvara c:a 4 000 rum eller »eldstäder*. Vågar man döma av de, visserligen mera obestämda uppgifter, som föreligga rörande bostadsbristen i andra städer, samt dessa orters relativa andel i det normala årliga bostadstillskottet före kriget, skulle det från krigsåren återstående bostadsunderskottet kunna för Sveriges samtliga stadssamhällen uppskattas till c:a 15 000 rum eller »eldstäder». Skulle man önskat avarbeta denna balans på exempelvis tre år och därjämte hålla bostadsproduktionen uppe på den, med undantag för Stockholm och ett par andra orter, ej alltför höga nivå, på vilken den befann sig under åren omedelbart för krigsutbrottet med ett årligt nettotillskott av 24 000 a 25 000 rum, skulle härför erfordrats en totalproduktion av c:a 30 000 »eldstäder» per år. Det må ytterligare betonas, att på grund av beräkningens art och de använda källornas bristfällighet jämväl dessa siffror ej kunna göra anspråk på annat och mera än att illustrera den situation, som förelåg vid en viss given tidpunkt. 14.

Bostadsbehov och byggnadsarbetartillgång.

Den frågan reser sig nu, om en bostadsproduktion av ungefär denna omfattning verkligen kan bringas till stånd medelst den arbetskraft, varöver byggnadsbranschen kan anses förfoga. Ovan sid. 45 ff. meddelade beräkningar synas giva vid handen, a t t i Sveriges städer och stads liknande samhällen i början av år 1920 skulle förefunnits drygt 30 000 byggnadsarbetare, men att av dessa, efter erfarenheten från de närmast föregående månaderna att döma, för nybyggnad av bostadshus kunde påräknas endast en tredjedel. Detta skulle motsvara ungefär 10 000 man med en genomsnittlig årsproduktion av c:a 20 000 rum eller »eldstäder», sålunda blott två tredjedelar av det uppställda programmet. Med sannolikhet kan man emellertid antaga, att den senaste tidens ekonomiska depression medfört en stark inskränkning av den gren av byggnadsverksamheten, som avser att täcka industriens och handelns lokalbehov, måhända ned till 1914 års nivå. Detta skulle innebära, att bostadsproduktionens arbetarstock ökades till c:a 40 % av totalantalet byggnadsarbetare eller c:a 12 000 man. Härigenom kunde den beräknade årsproduktionen höjas till åtminstone 24 000 rum, d. v. s. upp till det normala under åren när-

91 mast före kriget, varemot amorteringen av krisårens beräknade underskott även efter denna kalkyl måste tills vidare anstå. Den knapphet på byggnadsarbetare i förhållande till behovet, som under de närmast förflutna åren förelegat och alltjämt föreligger i våra städer och stadsliknande samhällen, torde, särskilt med de ovan anförda exemplen från England för ögonen, få anses mana till försiktighet vid uppgörande av bostadsbyggnadsplaner i vårt land. Så har också skett och med hänsyn till befarad brist på arbetskraft — tidigare även delvis på byggnadsmaterial — hava hittills framlagda och för praktiskt förverkligande under den närmaste tiden avsedda bostadsplaner rört sig med väsentligt lägre produktionssiffror än de, med vilka kalkylerats här ovan. Sålunda hava de inom Civildepartementet den 14 dec. 1918 tillkallade bostadssakkunniga i sitt den 1 mars 1919 avgivna betänkande angående hyresstegringsskatt r ä k n a t med ett oundgängligen erforderligt minimum av nya bostäder motsvarande 12 000 »eldstäder» per år, och regeringens bostadsplan vid 1920 års riksdag (prop. n:r 314) torde kalkylerat med ungefärligen samma antal, om man utgår från, att den beräknade statliga eller av staten subventionerade bostadsbyggnadsverksamheten om tillhopa 45 000 »eldstäder» under fem år, efter erfarenheterna från föregående år att döma, skulle motsvara c:a två tredjedelar av den totala bostadsproduktionen i städer och stadsliknande samhällen. Den i det föregående lämnade utredningen synes, även om all tillbörlig hänsyn tages till byggnadsindustriens starka känslighet för ekonomiska konjunkturer samt byggnadsarbetarnas stora rörlighet och svaga avgränsning mot andra arbetargrupper, giva vid handen, att under det senaste årtiondet i vårt land, liksom även i andra länder, en viss a v f o l k n i n g ägt rum inom byggnadsyrkena, medförande en påfallande knapphet på arbetskraft i förhållande till behovet. Uppgiften blir nu att söka utreda o r s a k e r n a till denna avfolkning. Man har sökt en huvudanledning härtill i byggnadsarbetets natur av utearbete och hållit före, att våra dagars arbetare hellre står i en bekväm, torr och varm verkstad än i en lergrop eller på en murarställning, utsatt för väder och vind. Något torde väl ligga i detta resonemang, men säkerligen har det knappast träffat sakens kärna. Otvivelaktigt har byggnadsarbetet sidor, som torde verka avskräckande, men det besitter i stället andra, vilka kunna anses som tilldragande särskilt för den svenske arbetaren. Ej sällan kan man hos denne, liksom hos nationen i allmänhet, spåra en viss ovilja mot det likformiga, mekaniska, ihållande arbetet dag u t och dag in och i stället förkärlek för vad som med ett betecknande norskt uttryck kallas »jobbearbeide», d. v. s. att »hugga i», ofta med uppbjudande av alla sina krafter, på en viss kortvarig arbetsuppgift för att efter slutförandet därav kunna taga sig ledigt och i godan ro njuta den intjänta arbetsförtjänsten. För dylikt arbete torde byggnadsindustrien erbjuda ett av huvudområdena, särskilt när, såsom i vårt land, arbetet är av utpräglad säsongnatur och i stor utsträckning utföres på ackord.

92 Vid sidan av och väl merendels i än högre grad än av arbetets art betingas i våra dagar dess större eller mindre dragningskraft av den ekonomiska och sociala ställning det kan beräknas bereda sina utövare. I detta avseende har framhållits det egendomliga i, att byggnadsarbetarnas goda löner, vilka — som nedan skall utvisas dock i viss mån med orätt — ansetts ligga 50 % över exempelvis metallarbetarnas, icke locka mera folk till y r k e t eller i varje fall icke hindra en avfolkning. Härvid förbiser man emellertid, att för arbetaren arbetslönens värde företrädesvis ligger i den levnadsstandard den för honom möjliggör. Men denna standard bestämmes i huvudsak genom årsinkomstens höjd, och utslagsgivande för denna är ej blott timlönens eller timförtj än stens storlek utan även, i hur många timmar per år denna förtjänst står till buds. Från denna synpunkt skulle nog en jämförelse mellan lönestandarden för byggnadsarbetare och exempelvis mekaniska verkstadsarbetare ofta utfalla annorlunda än som i allmänhet antages (jfr sid. 138, 179). Av vad nu anförts torde framgå, att spörsmålet om orsakerna till nedgången i antalet byggnadsarbetare ingalunda är enkelt utan ganska komplicerat och för sitt besvarande bl. a. förutsätter ingående undersökningar av den nuvarande byggnadsarbetarstammens personliga, sociala och ekonomiska förhållanden. Att, i den mån det tillgängliga materialet det medger, söka framlägga sådana, har varit huvudsynpunkten vid avfattandet av följande kapitel.

93 III. Byggnadsarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden. 1.

Primärniaterialets art och omfattning.

I högre grad än om flertalet andra arbetargrupper gäller det om byggnadsarbetarna, med deras merendels lösa arbetsförhållanden och rörliga liv, att upplysningar om deras personliga och ekonomiska förhållanden endast i mindre utsträckning kunna lämnas av resp. arbetsgivare. Såsom i inledningskapitlet angivits, hava från vissa sådana medelst form. 3 inhämtats uppgifter rörande hos dem anställda byggnadsarbetares arbetstid och löneförhållanden. Vill man emellertid tränga mera på djupet, återstår knappast någon annan väg än direkt hänvändelse till arbetarna själva. På sätt förut angivits har det även lyckats att med tillhjälp av särskilda, för ändamålet antagna och avlönade undersökare insamla tillhopa 3 031 för ändamålet användbara individualuppgifter enligt form. 2. Huru dessa personkort, vilka utgöra en huvudkälla för den i det följande lämnade redogörelsen och tillhopa torde omfatta närmare 10 % av totalantalet byggnadsarbetare i städer och stadsliknande samhällen, fördela sig på olika yrken och landsdelar, utvisar omstående tab. 24. På grundval härav har utarbetats följande tablå, som åskådliggör, i vilken utsträckning de särskilda byggnadsyrkena äro företrädda i denna representativa undersökning, varvid uppgifterna för de olika yrkesspecialiteterna uträknats i procent a) av totalantalet till undersökningen redovisade arbetare (3 031), b) av samtliga arbetare inom resp. specialiteter (enligt fackföreningarnas uppgifter i tab. 7): „ Summa ,„•„, . BleckMetallT,, , , ,Murare , m •• v Grov, Maleri,(ror-) .. v Elektr. 1Ä, Traarb. , eg- bygg, o. plat, arb arb mont - nadsarb. " si ar b. arb. a) 28-2 25-2 13-9 67"3 144 8-9 2-5 2-6 b) 17-5 8-7 5-0 9-2 8-8 22-1 2*7 2-2

«. -c- upp- , Samtl. Tr i i StenKakelEi •. , byggn.Ugnsm g '^rke arb. 2-6 18 0é 1000 21*8 15-0 83

hugg

Härav framgår, att medan exempelvis murare, bleck- och plåtslageriarbetare samt stenhuggare och kakelugnsmakare vid undersökningen kommit att medtagas i större utsträckning än gruppernas totalantal egentligen betingat, hava däremot grovarbetare, metallarbetare och elektriker blivit underrepresenterade, medan särskilt träarbetare och måleriarbetare äro företrädda i riktiga proportioner. Granskar man de till representativundersökningen redovisade byggnadsarbetarnas lokala fördelning, framträder det förhållandet, att våra båda största städer, oaktat all nedlagd möda, på grund av där-

94 Tab. 24. Antal redovisade byggnadsarbetare med fördelning efter ortsgrupper och yrkesspecialiteter. Landsdelar och ortsgrupper

S:a eg. Må- BL- o. Metall- Elektr. Sten- Kakel- Ej SamtMu- Trä- Grovrare arb. arb. uyggn- leri- plåt- arb. mont. hugg. ugns- uppg. liga m.arb. yrke arb. arb. sl.arb.

Östra Sverige . . 103 därav städ. m. öv. 10 000 in v. 45 övriga städer . . . 26 köp. o. mun.samh. . 8 landsbygden . . . 24 Småland o. öarna 74 därav städ. m. öv. 10000 inv. 11 övriga städer . . . 63 köp. o. mun.samh. . — landsbygden . . . — Södra Sverige . . 384 därav städ. m. öv. 10 000 inv. 196 övriga städer . . . 64 köp. o. mun.samh. . 47 landsbygden . . . 77 Västra Sverige . 226 därav städ. m. öv. 10000 inv. 145 övriga städer . . . 78 köp. o. mun.samh. . 2 landsbygden . . . 1 67 Norra Sverige . . därav städ.m.öv. lOOOOinv. 24 övriga städer . . . 18 köp. o. mun.samh. . — landsbygden . . . 25 Samtliga orter . . 854 därav städ. m. öv. 10000 inv. 421 övriga städer . . . 249 köp. o. mun.samh. . 57 landsbygdon . . . 127

27 103 54 55 66

122 129 97 79 200

92 23

223 5

31 27 4 4 282

27 33

69 123 4 4 854

18 8

—

— 60

— — 188

135 28 56 63 139

38 140

42 78 10 9 38

74 1

— 10 75

369 232 103 150 440

—

2 130

92 23 9 6 65

— —

35 8

—

3 1

— —

— — —

—

— — —

1 10

— —

— —

•

—

15 40

— — —

— —

17 1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

— —

—

— 2

— —

— —

— —

498 166 97 79 288 119 144 4 21 1098 551 256 112 179 543

36 25 4

4 1

261 157 12 10 118

—

—

—

10 27

1 12

35 57

18 2

— —

—

— — 2

— — — —

— — — —

— — — —

—

—

60 4 14 19

— —

136 65 14 47

263 8

74 1

59 20

39 2

5 4

— —

—

— —

— —

—

1636 816 243 336

— —

764 421 245 263 124 132

190 186 35 10

2 039 435 856 698 216 269

298 83 27 27

—

•

—

—

— —

332 185 16 10 262

varande fackföreningars ringa intresse för denna gren av undersökningen, tyvärr blivit företrädda mycket svagt. I övrigt belyses undersökningens representativitet med avseende på olika landsdelar och ortsgrupper genom följande uppställning, varvid under a) talen för de särskilda ortsgrupperna uträknats i procent av totalantalet redovisade arbetare, medan under b) beräknats relationen mellan representerade och orepresenterade inom resp. grupper: Ustra Sverige (inkl. Stockholm) a) . . 27-7 b) . . 54

Småland och

.. oarna 9-5 19-9

gödra

Västra Norra Sverige Sverige Sverige 36-2 13-3

17-9 6-2

8-7 10-4

Hela riket

Städer med över 10 000 inv.

Övriga städer

Köpingar och municipalsamh.

Landsbygden

1000 8-3

54-0 5-5

26-9 16-9

8-0 17-6

111 39 3

95 Här faller genast i ögonen den betydande underrepresentationen (blott 5 k 6 % medtagna) av landsdelarna östra och västra Sverige samt gruppen av större städer, som blivit en naturlig följd av, att Stockholm och Göteborg så gott som fullständigt lysa med sin frånvaro vid denna undersökning. Även om sålunda det insamlade materialet icke kan anses i samma grad representativt för samtliga orts- och yrkesgrupper, torde det dock få anses i stort sett väl lämpat som underlag för en undersökning, avseende att giva en tillförlitlig bild, om än i miniatyr, av byggnadsarbetarnas personliga och sociala förhållanden, i första hand i de svenska landsortsstäderna.

2. Byggnadsarbetarnas ålder och civilstånd. Liksom sålunda den representativa undersökningen måst bliva lokalt tämligen snävt avgränsad, kan detta även antagas hava blivit fallet ur social synpunkt, i det att ifyllandet av de vid undersökningen använda personkorten måste ställa vissa, av den tillämpade agentmetoden endast delvis undanröjda, krav på uppgiftslämnarnas intresse och omdöme, vilka automatiskt kunde förväntas medföra en koncentration av undersökningen till i första hand gruppens äldre, ordningssammare och mera erfarna element. A t t så även i verkligheten varit fallet, bestyrkes vid en närmare granskning av de uppgifter rörande de av här ifrågavarande specialundersökning berörda arbetarnas ålders- och civilståndsfördelning, som innehållas i tab. 25.1 Ifrågavarande siffror inbjuda till jämförelse med de motsvarande uppgifter, som insamlats vid senaste slutförda folkräkning, och, i en här för första gången genomförd kombination av ålder med civilstånd för varje yrke, meddelats i del I I I av berättelsen över 1910 års folkräkning. 2 Visserligen ligga dessa uppgifter ett decennium längre tillbaka i tiden än de till förevarande undersökning insamlade, men torde detta ej utesluta, att en sammanställning ändock med fördel kan ske, då det, som här, rör sig om skäligen konstanta förhållanden. En sådan lämnas här nedan med avseende på de båda viktigaste i folkräkningsberättelsen urskilda byggnadsyrkena, murare och timmermän: Samtliga manliga yrkesutövare enligt 1910 års folkräkning Därav i % i åldern Proc. antal An£ g S gi o £>£= Yrke tal g g © 2 Si S B £ P. g» g. p. ^ g -p1st. 8189 17-6 62-0 15-9 4-5 382 57-7 4-1 Murare 3 {ib. 7 659 19-6 52-3 18-0 10-1 34-8 59-3 5-9 s : a l 5 848 18-6 57-3 16-9 7-2 36-6 58-4 5-0 3-8 48-4 32-6 15-2 15-9 75-0 9-1 | st. 2146 Timmer- Ib. 6 806 16-6 53-5 20-7 9-2 343 59-9 5-8 män i 8 952 13-5 52-3 23-6 10-6 29-9 63-5 6-6 •**^

*-*^

**2>

"^-.

CF3

U

^

C3o >-'

Yrkesutövare, varom uppgifter avgivits å personkort 1920 Därav i % i åldern Proc. antal

A r.

ntal

£'

to

m

o

Ä

o. g

o^ g

& 5\

jg 2

o ^

R*

B*

S* S?

5"

"-^ p: TO

gj

p

^g DV

^p

663 4-2 76-6 17-2 2-0 20-2 75'3 4'5 179 6-1 81-K 12-3 — 23-4 74-5 2 1 842 4-6 77-7 16-2 1-5 20-9 75'1 4-0 499 4-6 75-4 17-2 2'8 16-8 79-1 4-1 253 15-4 71-5 12-7 0-4 29-0 63-1 7-9 752 8-2 74-1 15-7 2-0 20'9 737 5-4 1 Åldern bar efter de å personkorten lämnade uppgifterna om födelsedag och -år beräknats per 31 dec. 1919. 2 Folkräkningen den 31 dec. 1910 av K. Statistiska Centralbyrån, III. Folkmängdens fördelning efter yrken, Stockholm 1917, sid. 40* samt tab. 6 (sid. 362 ff.). 3 I folkräkningen ingå här även hantlangare. 4 I special undersökningen ingå samtliga byggnadsträarbetare (timmermän och snickare).

96 Tab. 25. Arbetarna fördelat Ortsgmpper och yrken

Under 18—20 21—24 år 25—29 år 3 0 - -34 år 36- -39 år 40- -44 år 45—49 å år 18 år og- g- og- g- ä. og. g- ä. og. g. ä. og. g- ä. og- g. ä. "g- g- ä

og1 Östra Sverige . . • . . 2 därav städ. m. öv. 10 000 inv. 3 övriga städer . . . 4 köp. o. muu.samh. . landsbygden . . . . 6 6 Småland o. öarna . . . 7 därav städ. m. öv. 10 000 inv. 8 övriga städer . . . 9 köp. o. muu.samh. . 10 landsbygden . . . . 11 Södra Sverige 12 därav städ. m. öv. 10 000 iuv. 18 övriga städer . . . 14 köp. o. muu.samh. . 15 landsbygden . . . . 16 Västra Sverige . . . . 17 därav städ. m. öv. 10 000 inv. 18 övriga städer . . . 1!) köp. o. mun.samh. . 20 landsbygden . . . . 21 Norra Sverige 22 därav städ. m. öv. 10 000 inv. 23 övriga städer . . . 2d köp. o. mun.8amb. . 26 landsbygden . . . . 26 Samtliga orter 27 därav städ. ni. öv. 10000 inv. 28 övriga städer . . . 29 s:a för s t ä d e r 30 köp. o. mun.samh. . 31 landsbygden . . . 32 s:a för l a n d s b y g d 33 34 35 Träarbetare <„' 36 37 Grovarbetare . . . . <,,' 38 39 Ö v r i a •10 S {ib.

3 40 18

63 69

37 125 3 22 109 4 11 93 7 11 71

— — —

15 3 17 11 — 38 38 — 23 71 1 13 60 2 6 54 5 2 — 12 3 — 18 19 — 7 28 — 4 22 — 2 14 1 — 4 1— 3 6 — 3 13 — 2 13 — 3 20 1 — — 7 3 — 4 6 — 4 13 2 3 14 2 — 5 1

5 43 1 144 9 1 5-

11 — 15 4 — 19 12 — 13 29 1 15 45 2

3 16

4 2

5 — 5 —

— —

—— 1 —

4 1— 4 7 1 — 12 1 2— 1 3 —— 2

73 15 — 65 87 1 39 166 1 16 141 5 14 121 4 10 88

— — 1

13 — 11 — 4 — 7

35 9 — 28 14 4 — 16 12 — — 13 12 2 — 8

12 — 27

4 — 14 3 — 22 18 — 13 39 — 6 64 -- 4 45 2 2 31 5 — 11 2 — 9 15 — 11 32 1 2 29 — 4 26 1 2 8 2 — 1 —— 1 2— 1 4 — — 1— — 1— — 1 — 1 —— 2 2 — — 1 — — —— 1 —— — —

— — — 1 1

— — — 17 14 2 16

— 1 1

— 1 1

2 12

6 — 3 10 1 •1 18 5 — 10 18 — 11 24

5 27 6

1 — 13 4 1 5 13 1

1 12 l 3 -

— — — — — — — — — —— — 1— — 1—— 3— — 1 1 1 41 — 22 17 — 8 10 — 3 19 1 6

75 3 39 — 24 — 28 1

5 — 34 37 — 25 76 1

6 75 3 9 57 4 7 43 6 29 1 1 35 — 2 26 1 8 — 2 13 — — 7 3 29 1 2 16 — 1 1 2 -

8 94 — 9 72 3

4 39

3 — 24

2 — 22 27 — 17 36 — 5 26 1 2 26 1 4 1 6 2 — 12 — — 14 15 — 9 13 — 3 9 1 2 11 — 3 1 0 6 — — 5 1 — 33 — 5 13 — 1 1 — 8 —— 6 — — 3 2_ —— 2 1 — — 3 — — 3 — — — — 1 —— 2 9 — 1 9— 1 8 — — 7— 1 3 •

—

79 8 179 44 — 203 232 1 131 432 9 M 415 12 41 339 21 32 2301 39 3 82 24 — 106 118 — 70 208 5 32 226 7 21 180 15 18 139 24 — 52 10 — 61 59 — 41 130 1 24 110 2 12 93 3 6 54 63 3 134 34 — 167 177 — 111 338 6 56 336 9 33 273 18 24 1 9 3 1 7 — 21 5 — 18 18 — 9 42 — 3 25 5 37 1 4 16 9 — 24 5 _ 18 37 1 11 52 0 7 54 3 3 29 2 4 21 16 — 45 10 — 36 55 1 20 94 3 10 79 3 8 66 3 8 37 27 10 __ 15 2 3 — 8 — 11 1 — 16 5 — 28 9 — 22 7 — 20 13 1 15 3 — 20 3 39 2 88 24 — 92 4 — 12 3 — 5

1 —

34 37 95 2 17 119 2 IE 89 16 — 4 37 1 5 28 2 5 19 39 — 17 72 1 6 73 1 6 65 30 1 12 35 2 1 33 1 2 22 19 — 12 50 — 10 46 1 3 52 1 9 3 4 1 12 2 85 — 45 121 3 23 98 5 { 67 7 — 3 13 — 1 14 — — 13

4 4 1 8 5 2 4 5 2 6 Kl 1 1

Jämföras dessa båda grupper av procenttal, faller genast i ögonen hurusom vid specialundersökningen förhållandevis få av de yngsta och äldsta åldersgrupperna blivit medtagna och i stället de redovisade i anmärkningsvärt hög grad (till c:a tre fjärdedelar) äro koncentrerade omkring åldrarna 25—50 år. I samband med denna avvikande åldersfördelning står jämväl bland de senare de högre procenttalen för gifta. Framhålla?, må emellertid, att i fråga om murargruppen den lägsta ålderskategoriens relativa undertalighet i förhållande till folkräkningssiffrorna till icke oväsentlig del torde bero på, att i dessa senare med de yrkeslärda murarna sammanräknats deras

57 1754 12 39 543 3

97 'ter ålder och civilstånd. )0—54 år »!',

o-#

8 37

ä. og. g- ä. 7

5 28 4 1 6 — 2 1 1 — 2 2

3 17

1 2

5 9

1 1

—

— 11 1 39 — 27 1 11

5 1 1 1

—

8 4

3 1

2 2

— 4 16 176 25 9 101 15 4 49 5 13 150 20 3 6 2 — 20 3 3 26 5 3 1 1 1 — 1 9 —

4 56

44 4 9 — 35 3 8 4 31 7 — 1 40 6 9 —

1 Okänd ålder

13 5

2 1

— — — — 11 1 9 1 1 —

1 19 — 11 — 4 1

—

2 2

8 4 2 1 1

9 4 — 7 4 — 2 — — — — — — — — 7 2 — 5 1 — 2 1

Samtliga og-

g-

ä.

— 3 3 — 1 2 — 2 — — — 1 — — — 1 6 _ — 5 — l 1 —

1 3 — — 2 — 1 1 — — — — — — — — 3 — — 2 — — 1 —

309 39-4 49-1

130 48 23 19

347 116 68 51

21 2 6 9

498 1Ö6 97 79

31-0 28-7 36-6 28-9

181 15

31-1 41-9 45-1

26 57 2 7

84 83 2 12

9 4

119 144 4 21

31-2 43-4 44-4 31-8 40-4 47-8 23"0 24-0 2 7 6 45-1 42-5

— 15 4 10 6 — 275 — 12 4 5 3 — 134 1 2 — 60 — 3 — 37 — — — .— 1 — 4 — — 44 — — — — 2 — 5 2 — 128 69 i 1 — — — — 2 — — 47 -— 2 — 1 1 — 6 — — — 1 — — 6 — — — — 4 1 — 1 — 80 47 — 2 1 — 1 — 22 — 2 — — — —

390 190 71 130

27 6 4 5

1098 551 256 112 179

28-2 395 50-5 29-6 39-2 50-9 27-8 41-0 5 3 5 27-4 38-1 54-5 26-6 39'3 41-4

372 11 37-4 12 38-2 13 35-1 36-1

1-1 15

248 132 10 3

15 6 1

332 185 16 10

28-6 40-1 28-2 41-0 29-8 39-2 24-0 35-0 28-7 28-3

48-0

38-0 39-0 37-1 31-0 33-9

16 17 IS 19 20

6 4

136 65 14 47

28-8 402 53-7 29-1 42-1 54-7 27-5 40-7 52-3 26-8 34-8 3 3 0 37-2 —

37-3 38-2 36-9 3T9 36-7

83 39 9 41

3 031 1636 816 2 452 243 336 579

29-5 398 500 29-8 40-3 50-8 29-3 39-9 50-7

37-6 38-2 37-2

20 27

670 184 508 256 376 45 898 94

32-1 40-7 51-6 31-0 390 41-() 32-6 41-4 45-6 27-9 37-4 48-4 29-3 41-2 53-1 35-5 39-2 51-0 28-0 38-1 52-1 25-7 39-3 42-5

5 6

—

— 795 2109 127 406 1152 78 234 560 22 640 1712 100 73 160 10 82 237 17 155 397 27

10 132 15 8 85 8 2 28 5 10 113 13 — 5 1 — 14 1 — 19 2

4 61 19 1 39 12 1 13 3 2 52 15 2 4 2 — 5 2 2 9 4

1 30 8 16 15 . — 20 7 6 9 — 1 10 — 4 4 — 1 30 7 10 13 — — — 1 1 2 — — — — 5 — — — — 1 6 2 —

33 3 8 — 25 4 8 2 22 2 1 — 33 4 2 —

19 7 1 2 1 1 14 1 1 5 3 — 8 4 — — — 1 11 3 — 2 —

1 10 2 6 1 137 — — — 4 1 — 43 — 12 2 3 6 — 87 — — 1 2 1 — 75 — 3 — 1 2 — 83 — — — — — .—. 11 — 5 3 — 4 — 333 — — — — — — 26

503 30 137 4 400 21 161 20 276 17 33 1 533 32 66 2

og-

g-

ä.

samtliga

og- g- ä.

1 — 2 — 2 — 5 —

Medelålder, år Summa

ä.

3 31 3 1 12 1 — 2 1 — 11 —

— — — — 1 —

65 år och däröver

ä. og. o-

2 20 4 5 31 5 1 M 2 5 22 2 — 5 2 — 2 — 1 2 1 — 3 — — 1 1 — 2 1 16 1 1 6 1 — 10 —' — 2 1 l 3 — — 5 1

-— 1 — — — — 1 16 4 1

og- g-

a 67 8

2 33 .— 19

5 5 - 5 9 år 60—64 år

39-9 49-5 38-3 58-0 40-2 52-2 37-0 44-0

52-0 54-5 46-3

—

296 402 508 29-9 38-5 531 27-9 38-4 43-4 289 384 47-0

1 o

37-6 38-0 35-7 40-1 35-9

4 5

38-6 40-7 37-1 235 39-0

6 7 8 9 10

•22 23 24 25

28 379 29 36-1 80 36-2 81 363 32

395 38 373 84 40-1 35 35-5 86 39-1 37 38-5 88 34-8 89 35-6 40

i regel avsevärt yngre hantlangare. Emellertid bör redan nu fastslås det för bedömande av i det följande meddelade undersökningsresultat betydelsefulla förhållandet, att i specialutredningen de mest arbetskraftiga åldrarna säkerligen blivit företrädda i något starkare proportion än i verkligheten. Riktas därefter uppmärksamheten på upplysningarna rörande de av här ifrågavarande undersökning berörda byggnadsarbetares å l d e r s f ö r d e l n i n g hava de viktigaste data i dessa avseenden, omräknade i relativtal, sammanställts i efterföljande tab. 26. 1—212520.

98 Tab. 26. Arbetarnas fördelning på vissa åldersklasser, Antal Därav (i %) i åldern arbetare 65 år Landsdelar, ortsgrupper och yrken med känd under 18—24 25—39 40—54 55—64 och år år där18 år ålder över

837 285

Östra Sverige Småland o. öarna Södra Sverige . Västra Sverige . Norra Sverige Samtliga orter .

537 261 3 006

Städer med över 10000 inv. Övriga städer Köpingar o. municipalsamh. Landsbygden Murare Träarbetare

1st. \lb. /st. \lb. 1st.

Grovarbetare

1lb.

Övriga

jst. (Ib.

809 240 332 665 179 501 254 374 45 894 94

0-2 2-1 0-5 0-6 0-4 0-6 0-9 0-3

— o-i — 0-3

9-5

11-1

51-7 47-7 48-4 51-3 51-4

9-1

47-6 53-0 47-9 56-2 50-2 58-1 47-5 53-4 42-4 42-2 52-8 45-7

10-5 11-4

8-2

10-6 13-8 11-5

4-1 6-1 4-4

0-2 0-4 0-5

15-0

.— 1-3 —

17-1 20-2

8-6 6-7

Medelålder, år

8-0 8-8 8-G 6-3 8'4 8-0

0-7 2-6 1-7 0-4 1-9 1-3

37-6 38-6 37-2 38-0 37-3 37-6

31-3 9'4 28-3 6-4 32-1 5-8 25-4 6-6 34-1 9-5 29-1 6-7 35-7 9-4 23-3 7-5 37-5 10-2 48-9 2-2 21-5 1 6-4

1-7 1-4 0-4

38-2 37-2 36-5 36-2 395 37-3 40-1 35-5 39-1 38-5 34-8 35-6

29-9 28-4 29-4 33-2 26-8 29-9

29-8 1 4-3

— —

2-0 2-8 0-4 0-8

— —

0-9

Av samtliga 3 006 arbetare, för vilka åldersuppgifter föreligga, befann sig jämnt hälften inom den åldersgrupp, som bland kroppsarbetare kan betecknas såsom den kraftigaste, nämligen 25—40-års-åldern. Under 25-årsgränsen föll föga över en tiondel, medan fyra tiondelar uppnått eller överskridit 40-årsåldern, varav dock ej ens fjärdedelen fyllt 55 år. Ser man på åldersfördelningen inom särskilda landsdelar ock ortsgrupper, är den, som jämväl de inbördes föga avvikande medelålderssiiFrorna angiva, skäligen likformig, om man bortser från, a t t de större städernas byggnadsarbetare i genomsnitt synas vara något äldre än småstädernas och landsbygdens, vilket torde vara en naturlig följd av att, såsom sedermera skall påvisas, förstnämnda samhällens byggnadsarbetarstam i stor utsträckning rekryteras från de senare. Nu antydda åldersavvikelser mellan stad och land bekräftas jämväl av de i tabellen meddelade ålderssiffrorna för vissa yrkesgrupper, åtminstone vad beträffar de tre stora byggnadsfacken murare, träarbetare och grovarbetare, medan mera tillfälliga faktorer synas hava spelat in beträffande de under »övriga» sammanförda hjälp- och hantverksfacken, måleriarbetare, bleck- och plåtslageriarbetare, metallarbetare, elektriska montörer, stenhuggare och kakelugnsmakeriarbetare. Vad den för byggnadsarbetarna nu angivna åldersfördelningen innebär, blir tydligt först om densamma jämföres med motsvarande uppgifter för de, visserligen fåtaliga, näringsgrenar, för vilka dessa förhållanden äro kända genom av Kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik (eller Socialstyrelsen) verkställda specialundersökningar. l Till belysning härav har upprättats följande tablå: 1 Undersökning av bagerierna i Sverige (utg. 1899). — Undersökning av tobaksindustrien i Sverige (utg. 1899). — Undersökning av den mekaniska verkstadsindustrien i Sverige: 1. Större egent-

99 Arbetarkategorier:

Antal manliga arbetare

Bageriarbetare (1897) . . . 2 221 Tobaksfabriksarbetare (1898) 1621 (1908) 1229 Arbetare vid s t ö r r e mek. verkstäder (1899) . . . . 1 2 060 Arbetare vid m i n d r e mek. verkstäder (1901) . . . . 11147 Tryckeriarbetare (1903) . . 5 867 Fasta lantarbetare (1911) . 5 650 o / m i l j å ångfartvg 12 568 Sjöman (1911)| å g e g ° e l f a ] r t ° g g 6 0 1 Hamnarb. i Göteborg (1914) 940 Byggnadsarbetare (1920) . . 3 006

Av 100 a r b e t a r e v a r f ö l j a n d e a n t a l under 18—24 25—39 40—54 55 år o. av okänd år år år däröver ålder 1 8 år 13-1 25"6 14-8

35'2 15"7 13-3

38-0 23"5 32-9

""ljftT" 25'6 9"4 ~~39~

0-2 0-2

9-9

25'2

33"9

20-9

10" 1

—

10-1 23-6 6'5 6*6 6-8 15-5 0-2 0-6

25-2 28-7 10'8 10-8 36-5 331 5-2 10-2

41-2 31-7 29"6 29-6 40-8 26-6 44-5 50-0

16-7 12-4 313 31 3 12-1 16-5 38-0 29-9

6-8 3-6 J1'2 21-2 3-8 8-3 12-1 9-3

0'6

Dessa siffror utvisa, att åldersfördelningen inom byggnadsfacken skarpt avviker ej mindre från den för fabriksindustrien och sjömansyrket karakteristiska med dess stora ianspråkstagande av minderårig eller eljest ungdomlig arbetskraft, än även från den för jordbrukets arbetare utmärkande övertaligheten hos de äldre årsklasserna. Däremot företer byggnadsarbetarnas åldersuppbyggnad ganska stor överensstämmelse med den, som råder inom det fack, som av de ovan anförda med hänsyn till arbetets art väl står dem närmast, nämligen hamnarbetaryrket. I fråga om arbetarnas c i v i l s t å n d meddelas jämväl upplysningar i tab. 25, vilka sammanställts och belysts medelst procenttal i omstående tab. 27. Ser man på arbetarna under ett, finner man, att av dem omkring tre fjärdedelar (74"o %) äro eller varit gifta. Enligt 1910 års folkräkning var motsvarande siffra något lägre, nämligen för murare (och hantlangare) 63"4 % samt för timmermän 70'i %. Tabellen åskådliggör emellertid, att denna relation ställer sig mycket olika för olika åldersgrupper. Medan i åldern 21—24 år antalet ogifta arbetare uppgår till 80 %, sjunker det inom de tre närmast högre femårsgrupperna till resp. 47, 23 och 13 %. I 40-årsåldern håller sig ungkarlsprocenten vid 10 ä 12 % för att i de följande högre åldersklasserna ytterligare nedgå till blott några få procent. Giftermålsfrekvensen synes bland de här redovisade arbetarna inom byggnadsfacken vara icke oväsentligt högre än för befolkningen i allmänhet a t t döma därav, att inom denna procenten ogifta män inom de fyra femårsklasserna mellan 20 och 40 år utgjorde resp. 93*2, 62-o, 36-3 och 24r2 % samt inom de därpå följande successivt sjönk från 18*2 till 7'3 %.* Det nu sagda gäller samtliga redovisade byggnadsarbetare, men undersöker man giftermålstalet för de särskilda, i tabellen urskilda yrkesgrupperna, finner man avvikelser från genomsnittet egentligen endast beträffande de under liga mekaniska verkstäder (utg. 1901). 2. Mindre egentliga mekaniska verkstäder samt vissa specialverkstäder m. m. (utg. 1904). — Undersökning av tryckerier och därmed förenad hantering i Sverige (utg. 1909). — Den svenska tobakshanteringen år 1908 (utg. 1911). — Lantarbetarnas arbets- och löneförhållanden inom olika bygder och å typiska lantegendomar (utg. 1915). — Sjömansyrket i Sverige, Del II (utg. 1919). — Hamnarbetaryrket i Sverige (utg. 1916). 1 Folkräkningen den 31 dec. 1910 av K. Statistiska Centralbyrån, II. Folkmängdens fördelning efter kön, ålder och civilstånd, Stockholm 1913, sid. 47*.

100 Tab

27.

A r b e t a r n a s c i v i l s t å n d s f ö r d e l n i n g inom olika å l d e r s k l a s s e r .

Murare

Träarbetare Grovarbetare

S a m t l i g a bygg nåds arbetare

övriga

Åldersklasser

städerna

ogAbsoluta tal under 18 år 18—20 > 21—24 > 25—29 > 30—34 > 35—39 > 40-44 > 45—49 > 50—54 y 55—59 > 60—64 > 65 år o. däröver . . . Samtliga

ä.

og.

landsbygden

ä.

g-

ä.

og-

g.

ä.

— — —

2 13 18 20 13 13 4 7 1 2

—

3 4 4 6 4 3 8

2 .— 10 — 38 12 48 G9 29 107 7 106 8 87 9 66 2 43 2 33 2 19

— 12 — — 16 .— — 2 — 63 3 — — 43 — 100 27 — 134 34 — — 97 92 — 167 177 3 111 338 6 — 48 134

—

-

og-

ä.

g.

og-

g-

T i l ] bopa

og-

g-

1 16 45 36 20 10 8 8 3

— —

ä.

O" O'

og-

ä. Sun

ma

a)

1 — 13 — 23 2 38 50 41 132 22 147 20 108 5 74 4 53 1 41 1 21 1

170 63S

— — — —

1 3 2 10 5 7 6 4

—

1 3 21 59 50 64 44 31 23 8

—

34 157 534

93 307

— 17 — o — 79 10 — 179 44

— — —

55 94 79 66 37 26 19 9

1 9 12 21 17 25 15 19

—

—

34 G30 1699 100 149 395

•

3 8 2 4

24 112 9 80 11 46 9 49 5 35 1 13

—

—

—

18 359 595

—

5 7 3 6 4 3

56 33 24 13 10 2

336 273 193 150 113 52

9 18 12 20 13 15

—

1 203 232 3 131 43-2 3 66 415 3 41 339 5 32 230 5 16 176 2 10 132 4 4 61 1

779 2 094

1 5 2S 4£ •V 4$ 4C 21 21 11

8 127 801

b)

Relativa tal under 18 år 100-0 — — 100-0 — — 100-0 — — 100-0 — — 100-0 — — 100-0 — — 100-0 — — 100 18—20 > 100-0 — — 100-0 — — 92-9 7-l — 95-6 4-4 — 95-5 4-5 — 100-0 — — 96-3 3-7 — 100 81-8 18-2 — 80-3 19-7 — 100 21—24 » 92-0 8-0 — 76-0 24-0 — 85-7 14-3 — 78-7 21-3 — 79-8 20-2 25—29 » 43-2 56-8 — 40-7 58-5 0-8 48-8 51-2 — 51-3 487 — 48-5 51-5 — 39-1 59-8 Ti 46-6 53-2 0-2 100 30—34 » 23-3 75-0 1-7 20-9 77-0 2-1 18-1 81'9 — 25'9 724 17 24-3 74-3 1-4 171 80-3 2-6 22-9 75'5 l-o 100 35—39 » 12-7 85-0 2-3 6-1 92-2 17 20-3 78-1 1*6 17-0 79-4 3-6 14'0 83-8 2-2 W9 85-9 3-2 13-4 84-2 2-4 100 40—44 » 15'2 81-8 3-0 7-6 82-9 9-5 5-9 94-1 — 9-4 83-3 7-3 10-2 84-3 5-5 104 85-7 3-9 10-2 84-5 5-3 100 5-9 87-1 7*0 11-3 82-5 6-2 13-0 81-5 5-5 18-3 76-7 5-0 10-5 84-3 5-2 16-0 74-0 io-o 11*6 82-4 6*1 100 45—49 » 6-5 86-9 6'6 3'8 82-7 13-5 2-5 77-5 20-0 14-1 76-6 9-3 7'1 82-0 10-9 8-8 76-5 14-7 7'4 81-1 11-5 100 50—54 » 2-2 91-1 67 4-9 80-5 14-6 7'4 85-2 7*4 11-4 79-5 9-1 7*4 83-1 9-5 — 90-5 9-5 6-4 84-1 9-5 100 55—59 > 3-3 70-0 26-7 8-0 76-0 16-0 — 66-7 33-3 5-9 76-5 17-6 2-9 75-4 21-7 13-3 60-0 26-7 4-8 72-C 22-6 100 60—64 * 65 år o. däröver . . . 77 76-9 15-4 — 80-0 20-0 — 100-0 — — 62-5 37'5 2-6 78-9 18-5 — — 100-0 2-6 76-9 20-5 100 Samtliga 201 75-8 4-1 30-9 737 5-4 22'2 734 4-4 363 60-2 3"5 25'9 699 42 261 692 4-7 26-0 698 4'2 100 •

—

gruppen »övriga» sammanförda måleriarbetare, plåtslageriarbetare, installatörer m. fl. hjälp- ocb bantverksfack så till vida, som bland dem endast omkring två tredjedelar ingått äktenskap. Förklaringsgrunderna bärtill synas böra sökas dels där uti, att denna arbetargrupp inom sig räknar jämförelsevis många unga arbetare, dels däruti att den i större grad än de övriga innesluter stadsarbetare, bland vilka, om icke i genomsnitt så åtminstone inom de talrikast företrädda fyra fem årsklasserna mellan 25 och 45 år, äktenskapsfrekvensen synes vara något mindre än bland arbetare i småsamhällena och på landsbygden. 3. Byggnadsarbetarnas försörjningsplikt. I nära samband med arbetarnas äktenskapliga ställning står deras förs ö r j n i n g s p l i k t . Enligt formuläret tillfrågades arbetarna om det antal

101 personer, barn och andra, som de utom sig själva hade att helt eller delvis försörja. Av de inkomna svaren, vilka sammanställts i tab. 28, framgår, a t t av de 3 025 arbetare, som lämnat uppgifter i detta avseende, 2 031 eller 67 - i % hade personer att helt försörja, 71 eller 2*3 % blott personer att delvis försörja och 257 eller 8-s % såväl personer att helt som sådana att delvis försörja, medan 666 eller 22'o % icke uppgivit sig hava någon som helst försörjningsplikt. Helt naturligt ställa sig dessa förhållanden mycket olika för de o g i f t a arbetarna och för dem, som äro eller varit gifta. Av de 789 inom förstnämnda grupp, som lämnat uppgift, hade 627 eller 79\5 % inga utom sig själva att försörja, medan 162 eller 20*5 % helt eller delvis underhöllo föräldrar, syskon m. fl. till ett antal av 231 (varav 48 barn). I fråga om de 2 236 arbetare, som voro g i f t a , ä n k l i n g a r e l l e r f r å n s k i l d a , stiger underhållsbördan högst betydligt. Alldeles utan försörjningsplikt hava av dessa blott 39 eller Vi % uppgivit sig vara, medan 2 197 eller 98*3 % hade att helt eller delvis försörja hustru och minderåriga barn, ev. även andra. Tillhopa utgjorde de helt försörjda 6 603 personer, varav 4 447 (67-3 %) voro barn, medan återstoden i huvudsak utgjordes av arbetarnas hustrur (eller hushållerskor). Bland de delvis försörjda, 399 till antalet, voro 318 merendels vuxna barn, som själva kunde bidraga till sitt uppehälle. Tilläggas dessa barn till de förenämnda 4 447, erhålles ett sammanlagt barnantal av 4 765 eller i genomsnitt något mer än 2 barn per gift arbetare. På varje försörjningspliktig arbetare, som var eller varit gift, kommo i genomsnitt 3 personer, vilka helt berodde på honom för sitt uppehälle, och en än mera konkret föreställning om den lagenliga eller självpåtagna försörjningspliktens omfattning erhålles av de i tab. 28 meddelade procenttalen, vilka utvisa, att inom här ifrågavarande grupp 45-1 % utom sig själva hade att helt ge uppehälle åt 1 å 2 personer, medan 36*4 % svarade för 3 å 4 och 18*5 % för 5 eller flera. å.

Byggnadsarbetarnas rekrytering och yrkesväxling.

De uppgifter, som insamlats rörande arbetarnas f ö d e l s e o r t , äro av mycken betydelse, då desamma, sammanställda med samtidigt införskaffade upplysningar rörande varje arbetares förutvarande och nuvarande arbetsort samt mantalsskrivningsort, lämna viktiga bidrag till klarläggande av det för förevarande utredning mycket betydelsefulla spörsmålet om rekryteringen av särskilt städernas byggnadsarbetare. I detta avseende upplyser tab. 29, a t t om man ser på de olika landsdelarna, dessa förefalla vara i huvudsak självförsörjande med avseende på byggnadsarbetare. Procenttalen i kolumnerna för nuvarande arbetsort och födelseort äro nämligen nära överensstämmande, och blott östra och norra Sverige framträda som svagt utpräglade tillvandringsområden — en fylligare representation för Stockholm skulle antagligen ytterligare framhäft detta för förstnämnda områdes vidkommande — medan de tre övriga landsdelarna i någon mån skulle utgöra utvandringsdistrikt. Riktar man däremot uppmärksamheten på de särskilda ortsgrupperna, blir bilden en helt annan. Vare sig man granskar ortssiffrorna för varje enskild

102 Tab. 28. Arbetarna fördelade efter försörjningsplikt. Antal arbetare, som Landsdelar, ortsgrup- hade andra per och yrken att helt försörja

Antal arb., DärSumDärav (i % a\ kol. Sumsom ma ma hade av ej 11) sådana, som Därav (i %) sådana som per- Där- andra med- hade att delvis per- Där hade att helt försörja av soner av soner försörja att tagatt ban att barn del- na i förkol. förvis 2 sörja sörja för1 2 3 4 5 ä 6 7o.fl. sörja 1 2 3 4o.fl.

a) Ogifta. Östra Sverige . . . Småland o. öarna . . Södra Sverige . . . Västra Sverige . . . Norra Sverige . . . Samtliga orter

32 62-5 31-3 3 1 3-1 3 100-0 30 76-7 io-o 13-3 — 14 92-9 7-1 — _ 20 60-0 30-0 10-0 — 99 717 202 8-1 —

Städer m. öv. 10000 inv. Övriga städer . . . Köp. o. municipalsamh. Landsbygden . . . .

54 72-2 22-2 5-6 21 81-0 9-5 9-5 — 10 40-0 40-0 20-0 — 14 78-« 14-3 — 7-1

Murare

. . . . |,,'

Träarbetare

. . <,,'

Grovarbetare . . | . , ' Övri

°a

{ib.

18 55-6 333 11-1 33-3 33-4 3 33-3 8 87-5 12-5 — — 14 64-3 35-7 11 81-8 9-1 9-1 — 1 100-0 38 78-9 15-8 5-3 — 6 83-3 — 16-7 —

— — ——

— — — —

47 3 45 15 30 140

— — —

— — —

75 27 19 19

—

—

—

—

—

—

—

—

— — —- —

31 8 9 19 15 2 47 9

— 15

—

10 38

26 8 4

— 13 2 1 1 5 1 15

—

23 10 13 13 9 68 38 16 10 4

:

—

—

—

—

—

— —

— —

1 11 8 3 43 11

5 64-0 32-0 1 3 2-7 1 50-0 18-2 31-8 — 1 57-9 30-5 6-3 5-3 _ 61-7 27-7 6-4 4-2 1 71-4 23-8 4-8 — 8 60-8 28-8 6-9 3-5

107 40 151 73 28 399

3( 12< 4' 2< 31*

4 60-1 29-4 7-2 3-3 1 62-3 24-5 7-5 5-7 2 68-8 28-1 — 3-1 1 50-0 36-4 13-6 —

236 83 44 36

19] 7J 3 1<

1 62-8 27-9 3'5

5-8

— 41-7 41-7 16-6

— 1 21

10. 1. 9" 2< 1

86 12 60 29 19 6 41 7

Frågan har ej besvarats av 6 personer.

l

1 100-0 5 42-9 57-1 5 66-7 33-3 2 50-0 50-0 36 86-5 13-5 5 20-0 80-0

5-0 1672 1152 5-7 446 304 0-4 1244 840 1-2 489 320 7-7 916 630 31 104 71 4-0 1527 992 4-4 205 138

\

1 7 6 2 37 5

519 18-1 23-7 18-7 17-0 17-5 141 16-3 18-4 31-2 17-0 11-4 415 20-5 25-3 23-5 14-2 16-1 175 15-4 35-4 20-6 17-7 9-7 286 21-0 21-3 24-1 10-9 15-0 33 21-2 12-1 21-2 30-3 12-1 552 253 25-7 24-3 9-8 10-9 68 19-1 23-5 25-0 16-2 11-8

Övriga . . . . {[*;

i

153 53 32 22

Grovarbetare . . <.,"

42 24 18 7

—

4-2 3 598 2 404 5-9 1761 1210 1-8 479 315 4-4 765 518

. . <,-.'

C

l K

9 70-0 20-0 100

Städer m. öv. 10000 inv. 1199 22-3 23-0 22-1 13-7 14-7 Övriga städer . . . 573 19-5 27-1 20-9 11-9 14-7 Köp. o. municipalsamh. 166 13-9 28-3 29-5 18-7 7-8 Landsbygden . . . . 251 18-7 24-3 21-9 17-9 12-8

Träarbetare

2-8 4-6 4-9 5-6 5-5 4-5

. . . , <„•

26 14 14 21 16 91

— — — — — — 36 89-5 7-9 2-G . . 15 62-5 31-3 6-2 — 9 40-0 60-0 — _ 3 25-0 75-0 — —

c 1

b) Gifta, änklingar och frånskilda. Östra Sverige . . . 605 24-3 28-9 24-3 11-4 8-3 Småland o. öarna . . 193 22-3 21-8 21-8 12-4 17-1 Södra Sverige . . . 802 20-3 21-7 22-1 15-1 15-9 Västra Sverige . . . 408 13-0 27-2 19-4 17-9 16-9 Norra Sverige . . . 181 23-8 20-4 24-3 11-6 14-4 Samtliga orter *21S9 205 24-6 22-3 1 4 i 14-0

Murare

21 87-0 13-0 — 10 60-0 40-0 — 11 92-3 7-7 — 12 53-8 30-8 15-4 9 44-4 55-6 — 63 72-1 25-0 2-9

1602 1000 75 597 398 22 2497 1730 95 1362 951 47 545 368 21 6 603 4447 260

1 55-0 30-0 11-7 3 3 2 69-0 27-6 3-4 — 73-7 21-0 5-3 — 1 50-0 50-0 —. 3 58-5 29-3 9-8 2-4 — 71-4 14-3 14-3

1 —

98 40 25 9 64 10

—

a

103 landsdel eller för dem alla tillsammantagna, får man en mycket livlig föreställning om landsbygdens betydelse för rekryteringen av jämväl städernas byggnadsarbetare. Fördelas de redovisade arbetarna efter nuvarande arbetsort, dominera, som förut påpekats, städerna, i det att de sammantagna omfatta 80-9 % av samtliga arbetare, medan endast 19-1 % komma på landsbygden, även om dit hänföras köpingar och municipalsamhällen. Sker uppdelning efter födelseort, blir däremot relationen alldeles omkastad, i det att nu på städernas anpart komma blott 35-7 % mot 63-3 % på landsbygdens. Tabellens Övriga kolumner giva vid handen, att den inom detta yrke sålunda påvisade' »flykten från landet» ofta äger rum vid helt unga år. Blott halva antalet av de å landet födda hade där över huvud börjat utöva yrkesarbete, och blott en tredjedel av dem hade där lärt sin nuvarande yrkesspecialitet inom byggnadsfacket. Fortfarande står dock en relativt stor del av i städerna verksamma byggnadsarbetare mantalsskrivna på landsbygden, ett förhållande, som måhända bör sättas i samband bl. a. med de svåra bostadsförhållanden, som under senare år ofta varit rådande i samhällen med sammanträngd befolkning. Söker tab. 29 sålunda ge en åtminstone schematisk föreställning om byggnad sarbetarstammens rekrytering, avser tab. 30 att närmare belysa det sista stadiet i denna utvecklingsgång, nämligen tillvandringen av yrkesutbildade byggnadsarbetare från andra orter, vilket för detta yrke betydelsefulla spörsmål redan i det föregående berörts på grundval av uppgifter ur andra källor (se sid. 49). Tabellen innebär närmast en lokalt differentierad sammanställning av personkortens uppgifter, rörande i huru många fall byggnadsarbetare börjat arbeta i sin nuvarande yrkesspecialitet å orten och i huru många fall å annan ort. Av de 1 578 arbetare i de större städerna, om vilka uppgifter i detta avseende föreligga, hade 1 268 eller 80-3 % där börjat arbeta i sin nuvarande yrkesspecialitet, medan återstående 310 eller 19*7 % förut utövat sitt yrke å andra orter, därav 188 på landsbygden. Mot dem kunna ställas de 179, vilka efter att jämte 426 andra hava lärt sitt yrke på landsbygden, där fortfarande utövade detsamma tillika med 121 arbetare, som ditkommit från andra samhällen. Av kanske ännu större intresse än att undersöka byggnadsarbetarnas ortsväxling är att studera deras y r k e s v ä x l i n g . Material härför föreligger i svaren å den å personkorten införda frågan: »Vad var Eder sysselsättning, innan Ni började i nuvarande yrkesspecialitet?» De härigenom erhållna upplysningarna hava, sammanförda under vissa huvudgrupper av yrken, med avseende på byggnadsindustriens olika yrkesspecialiteter sammanställts i tab. 31. Härav framgår, att 42#2 % av samtliga byggnadsarbetare icke uppgivit sig tidigare hava utövat annat yrke, medan övriga 57'8 % förut haft annan sysselsättning, i flertalet fall såsom jordbruksarbetare (17-2 %), arbetare inom annat byggnadsfack än det nuvarande (16-1 %) eller industriarbetare o. d. (13-2 %). En närmare granskning av dessa uppgifter med avseende på de särskilda yrkesspecialiteterna inom byggnadsindustrien låter emellertid framstå vissa

104 Tab. 29. Arbetarna fördelade efter födelseort ocli arbetsort. Arbetare, vilka inom vidstående ortsgrupper hade sin Landsdelar och ortsgrupper

nuv. arbetsort

första a r b e t s o r t inom nuv. yrkesöver auvud specialitet

nuv. mantalsskrivningsort

antal

%

antal

%

antal |

%

Östra Sverige därav städ. m.öv. 10 000 inv. övriga städer . . . . köp. o. mnn.-samh. . landsbygden . . . .

840 498 166 97 79

27-7 16-4 5-5 3-2 2-6

836 489 139 82 126

27-8 16-3 4-6 2-7 4-2

788 467 111 43 167

Småland och öarna . . därav städ. m.öv. 10 000 inv. övriga s t ä d e r . . . . köp. o. mnn.-samh. . landsbygden . . . .

288 119 144 4 21

9-5 3'9 4-8 o-i 0-7

279 117 108 2 52

93 3-9 3-G o-i 1-7

Södra Sverige . . . . därav städ. m.öv. 10 000 inv. övriga städer . . . . köp. o. mun.-sainh. . landsbygden . . . .

1098 551 256 112 179

36-2 18-2 8-4 3-7 5'9

1098 479 119 52 448

Västra Sverige . . . . därav städ. m. öv. 10 000 inv. övriga städer . . . . köp. o. mnn.-samh. . landsbygden . . . .

543 332 185 16 10

179 11-0 6-1 0-5 0-3

Norra Sverige . . . . därav städ. m. öv. 10 000 inv. övriga städer . . . . köp. o. mnn.-samh. . landsbygden . . . .

262 136 65 14 47

8-7 4-5 2-1 0-5 16

Samtliga orter . . . . därav städ. m. öv. 10 000 inv. övriga s t ä d e r . . . . köp. o. mun.-samh. . landsbygden . . . .

födelseort

antal

%

antal

%

27-0 16-0 3-8 1-5 5-7

734 398 85 35 216

26-1 14-1 3-0 1-3 7-7

714 268 . 60 17 369

23-9 9-0 2-0 0-6 12-3

264 94 128 3 39

9-0 3-2 4-4 o-i 1-3

256 72 101 3 80

9-1 2-6 3-6 o-i 2-8

288 48 58 1 181

9-7 1-7 1-9

36-5 15'9 4-0 1-7 14-9

1070 470 248 105 247

36-6 16-0 8 T, 3-G 8-5

1041 372 202 82 385

37-0 13-2 7-2 2-9 13-7

1110 249 67 45 749

37-2 8-3 2-3 1-5 25-1

541 291 147 3 100

18-0 9-7 4-9 o-i 3'3

572 282 164 18 108

19-6 9-7 5-6 0-6 3-7

540 206 126 9 199

19-2 7'3 4-5 0-3 7-l

621 132 90 2 397

20-8 4-4 3-0 o-i 13-3

251 115 48 4 84

8-4 3-8 1*6 0-2 2-8

229 120 51 9 49

7-8 4-1 1-7 0-3 1-7

243 114 42 10 77

8-6 4-1 1-5 0-3 2-7

252 69 24 2 157

8-4 2-3 0-8 0-0 5-3

3 0 3 1 1000 ' 3 005 100-0 1 491 49-C 1 636 54-0 816 26-9 561 18-7 243 143 4'8 8-0 810 336 11-1 26-9

2 923 100-0 1 433 49-0 702 24-0 178 6-1 610 20-9

2 S 1 4 100 0 1 162 41-3 556 19-8 139 4-9 957 34-0

o-o 6-1

2 985 1000 766 25'7 299 10-0 67 2-2 1 853 62-1

för desamma karakteristiska drag i yrkesväxlingen. E t t särdrag för murarna är sålunda, att de i stort antal komma från andra byggnadsfack, vilket j u endast innebär ett statistiskt uttryck för det kända förhållandet, att muraryrket företrädesvis rekryteras genom upplärande av unga murerihantlangare eller »murarbetsmän». Träarbetarna åter synas i stor utsträckning börja som lantarbetare, för vilka j u ofta kräves en viss slöjdkunnighet, som av den därför fallne kan utvecklas till full kunskap i snickaryrket. Grovarbetarna komma även i stor utsträckning från jordbruket, men än flera hava börjat som sådana vid unga år utan föregående yrke. I än högre grad gäller detta om de lång lärotid krävande måleri- och plåtslageriyrkena, vilkas utövare till alldeles övervägande del börjat däri 1 2 3 4

Dessutom 26 personer å utländsk eller ej uppgiven ort. > > >

108 217 46

» >

»

>

105 Tab. 30. Byggnadsarbetarnas ortsväxling. ^ \ ^ Nuvarande ^N. arbetsFörut- \ . ort varande ^s. arbetsort ^ \ ^

Samtliga orter Smastäder Södra Västra Norra Östra land köp. o. med Sverige och Sverige Sverige Sverige över övriga munici- landsöarna städer palsam- bygden 10 000 hällen inv.

tillhopa

a) Absoluta tal. Östra Sverige Småland och öarna. . . Södra Sverige Västra Sverige . . . . Norra Sverige

712 18 22 41 22

13 235 15 11

7 6 1019 12

12 3 8 493 4

34 2 4 8 203

451 114 541 348 124

173 128 262 190 53

75 5 108 17 15

79 17 157 10 37

Samtliga orter

300 Städer m. över 10000 inv. Övriga städer Köp. o. municipalsamh. .

492 165 82 76

113 140 3 18

522 255 106 161

320 184 15 1

131 62 14 44

1268 94 28 188

82 550 18 156

33 8 97 S2

46 41 34 179

1429 693 177 605

87-4 2-2 2-7 5-0 2-7

4-7 85-8 5-5 4-0

0-7 0-6 97-6 1-1

2-3 0-6 15 94-8 0-8

13-5 08 1-6 3-2 80-9

28-6 7-2 34-3 22-0 7-9

21-4 15-9 32-5 23-6 6-6

34-1 2-3 491 7-7 6-8

26-3 5-7 52-3 3-3 12-4

26-8 91 368 19-4 7-9

Samtliga orter

100-0

100-0

100-0

100-0

100-0

Städer m. över 10000 inv. Övriga städer Köp. o. municipalsamh. . Landsbygden

60-4 20-2 10-1 9-3

41-2 51-1 1-1 6-6

50-0 24-4 10-2 15-4

61-5 35-4 2-9 02

52-2 24-7 5-6 17-5

80-3 6-0 1-8 11-9

10-2 68-2 2-2 19-4

15-0 3-6 44-1 37-3

15-3 13-7 11-3 59-7

492 23-9 61 20 8

b) Relativa

778 264 1068 565 229 x

tal {%).

Östra Sverige Småland och öarna Södra Sverige Västra Sverige Norra Sverige

. .

som pojkar. Beträffande de övriga mindre byggnadsfacken må blott påpekas, a t t rörarbetare j u ha nära gemenskap med verkstadsindustrien, vilket gäller även om elektriska montörer, låt vara att sådana för a t t nödtorftigt fylla det under kristiden extraordinärt utökade behovet av detta slags arbetskraft måste, som tabellen antyder, sammansökas från snart sagt alla möjliga yrken och fack. Vad nu senast yttrats, gäller, som tabellen ock antyder, jämväl i viss mån övriga byggnadsfack, och en detaljgranskning av personkortens yrkesväxlingsuppgifter bestyrker vad ofta plägar framhävas från fackmannahåll, nämligen att byggnadsindustriens arbetskraft kan hämtas från de mest skilda yrken. Nämnas må blott som exempel, att bland murarna redovisats tre, som förut varit typografer, en brandsoldat, tre järnvägsmän och två kontorister. Bland träarbetarna möter en f. d. betjänt och en f. d. skogvaktare, bland grovarbetarna en banvakt och bland målarna en typograf, två handelsbiträden och en musiker. Det behöver väl knappt framhållas, att de nu anförda exemplen ingalunda illustrera någon naturlig yrkesutveckling utan snarare 1

Dessutom 127 arbetare, som ej lämnat uppgift i detta avseende.

106 Tab. 31. Byggnadsarbetarnas rekrytering från olika yrken. N. \.

Förutvarande \. yrke

Nu- N . varande yrke

>y N^

Jordbruk med binäringar S3 K

3 3 3 p5 P

O: B

CT5 t - 1 B=> 5 j

p 55

? g;

Industri och hantverk C P= t e •ä CTC <-ä

o? go?

5 Bp O. O gB S- P

o

|B-o2.. p crq B ti

5" -. ', B S3 P-> -t \

& j CD

Handel och samfärdsel

Grov- Utan och före- SamtC/3 & § g lös- gående liga a B 3. t» 2 e 3 ""g arbetare eller ej arbeO: (t •cd B'ocj B-1 s » p ; c- 3 (diverse «PPg' tare B § £ 3 2. „•• 3 . B arb.) yrke B p : ^ g' P ET p: g

s Ii

P

96 268 109 10

307 94 37 7

2 2

5 3 25 1

12 13 7 5

21 34 3 7

2 5 3

50 1-7

520 17-2

485 161

400 13-2

63 2-1

31 10 5

Samtliga (antal arbetare \ %

c<- — O"

F*

F" 89 129 81 25

Murare Träarbetare . . . Grovarbetare . . Målare Bleck- och plåtslageriarbetare . Elektriska installationsmontörer. Rörarbetare . . . Stenhuggare . . Kakelugnsmakare

Allmän tjänst

18 10 22 1

24 5 8 13 3 14 2

17 8 5

238 209 128 373

854 764 421 435

4 4 1 8

16 17 32 14

79 77 78 41

16 05

105 35

2 71 2-3

30 29 21 6

4 2 5

36 1-2

1274 !3020 42-2 100-0

ett av lynnesläggning, alkoholmissbruk e. d. betingat, socialt nedåtstigande till såsom »lägre» ansedda yrken eller lösare och mera oregelbunden sysselsättning. 5.

Byggnadsarbetarnas ålder i y r k e t .

Enär å personkorten efterfrågats ej blott var utan även när vederbörande började arbeta i sin nuvarande yrkesspecialitet, möjliggör utredningen jämväl ett besvarande av spörsmålet om byggnadsarbetarnas å l d e r i y r k e t . Uppgifter i detta avseende innehållas i vidstående tab. 32. Denna upplyser, attj av däri redovisade 2 917 arbetare 8'0 % arbetat i sin nuvarande yrkesspecialitet mindre än 3 år, 20-9 % 3—9 år, 35-6 % 10—19 år, samt 35'5 % 20 år och däröver. I genomsnitt hade arbetarna varit 16-9 år i yrket. Ser man på de särskilda landsdelarna, undergår detta genomsnitt ganska obetydliga förskjutningar, men dessa växa vid en indelning efter ortsklasser, i det att städerna då utmärka sig genom i stort sett väsentligt högre yrkesålder än landsbygden. Detta förhållande framträder också inom en var av de å tabellen utskilda yrkesspecialiteterna, bland vilka åter de i grupperna murare, träarbetare och »övriga» samlade yrkesarbetarna betecknas genom väsentligt högre genomsnittlig yrkesålder än grovarbetargruppen. Till någon del står detta i samband med det av tabellens sista talrader belysta förhållandet, att yrkesutövningens möjliga, ehuru visserligen icke alltid dess faktiska, längd ytterst betingas av levnadsåldern. Av arbetarna under 18 år hade flertalet blott varit ett eller annat år i yrket och av 18—24-åringarna det övervägande antalet 3—9 år, varemot det vanliga varit 10—19 år inom åldersgruppen 25—39 år samt minst 20 år för årsklasserna om 40 år och däröver. 1

Dessutom 11 arbetare, som icke uppgivit sin nuvarande yrkesspecialitet.

107 Tab. 32. Arbetarna fördelade efter ålder i yrket. Antal MeDärav arbetare, som arbetat i nuvarande yrkesspecialitet arb., Landsdelar, delvarom ortsklasser samt u 20 år och tal PPg10—14 år 15—19 år 1—2 år 3—5 år 6—9 år under 1 ar år yrkes- och däröver åldersgrupper finnes i detta antal % antal % antal % antal % antal % antal % antal % yrket avs. Östra Sverige . 814 Småland o. öarna 271 Södra Sverige . 1042 Västra Sverige . 533 Norra Sverige . 257

9 7 26 18 1

Samtliga orter . *2917 Städer med över „ 10 000 inv.. . 1599 Övriga städer . 790 Köp. o. mun.-samh. 216 Landsbygden . 312 Murare . . <•,' Träarbetare <,.' Grovarbetares.."

Övriga . .{;£ ?,

da f-\ ers

660 163 495 244 364 30 870 91

21-4 149 20-3 46 14-7 166 19-5 93 22-2 43

5-8 57 7'0 92 11-3 174 8-5 32 11-8 32 11-8 55 6-8 129 12-4 108 10-4 153 4-7 48 9-0 47 8-8 104 2-7 21 8-2 42 16-3 57 5-9 287 9'9 321 110 543

31 19 6 5

1-9 2-4 2-8 16

75 65 11 22

4-7 103 6-4 155 9-7 273 8-2 127 16-1 85 10-8 154 5-1 19 8-8 41 190 51 7-1 38 12-2 40 12-8 65

17-1 281 19-5 132 23-6 29 20-8 55

17-6 16-7 13-4 17-6

681 42-6 18-8 208 26-3 14-2 59 27-3 146 87 27-9 14-9

1-7

34 5-1 3 1-8 15 3-0 20 8-2 53 14-6 7 23-4 38 4-4 3 3-3

17-9 130 22-7 26 19-2 94 2 3 3 39 12-1 39 1 13-3 19-5 150 19-8 18

19-7 16-0 19-0 16-0 10-7 3-3 17-2 19-8

289 43-7 18-9 55 33-8 15-8 196 396 17-9 52 21-3 13-6 84 23-1 11-6 7 23-4 9-8 320 36-8 18-2 32 3 5 1 175

8 33 20 5-5 3 10-0 19 2-2

36 17 38 29 82 4 74 7

5-5 10-4 7-7 11-9 22-5 13-3 8-5 7-7

42 25 57 39 42 4 99 13

6-4 118 15-3 37 11-5 95 16-0 57 11-5 44 13-3 4 11-4 170 14-3 18

18-3 17-0 15-9 17-5 16-7

286 35-1 17-7 76 28-0 14-9 389 37-3 16-6 16-7 198 37-1 86 33 5 17-5

47 23 71 25 7 2-1 173

1-1 2-6 2-5 3-4 0-4

18-6 497 17-0 1035 3 5 5 16 9

(under 18 år 17 5 29-4 9 52-9 3 17-7 18-24 297 35 11-8 48 16-2 105 35-3 89 30-0 20

{ 25—39 1457 %™V-\ 4 0 - 5 4 874 " |55åro.däröv. 272

1-4

85 31

5-8 126 3-5 43 10

6-7 8-7 192 13-2 456 31-3 384 26-4 4-9 33 3-8 56 6-4 103 11-8 7 2-6 11 4-0 10 3-7 3-7

193 13-2 608 69-6 234 860

De i tab. 32 meddelade uppgifterna om tidslängden av arbetarnas verksamhet som yrkesutövare kompletteras genom tab. 33, som upplyser, huru länge arbetarna utövat sin yrkesspecialitet å deras n u v a r a n d e b o n i n g s o r t . Med hänsyn till de ovan berörda vandringarna jämväl av yrkesutbildad arbetskraft är denna kombinerade orts- och yrkesålder något, i medeltal 3*9 år, kortare än den enbart för sig beräknade yrkesåldern. Ifrågavarande differens ställer sig emellertid väsentligt lägre för städerna än för landsbygden, varigenom ytterligare bestyrkes vad som framgått av det föregående, nämligen a t t byggnadsindustrien på landsbygden merendels kan och måste nöja sig med sämre utbildad och mindre erfaren arbetskraft, än förhållandet är i städerna. 6.

Arbetsinställelser inom byggnadsverksamheten.

Sedan sålunda redogörelse lämnats för byggnadsarbetarnas antal, rekrytering och yrkesutbildning, övergår framställningen till att avse byggnadsindustriens arbetsförhållanden. Det är ju en känd sak, som även berörts i det föregående (sid. 27), att inom denna näringsgren arbetsmarknaden särskilt 1

Dessutom 114 arbetare, som ej lämnat uppgift i detta avseende.

108 Tab. 33. Arbetarna, fördelade efter ålder i yrket å nuvarande arbetsort. Antal Därav arbetare, som å resp. orter arbetat i nuvarande arbeyrkesspecialitet tare, MedelLandsdelar, ortsvarom under 1 10—14 15—19 20 år och tal år klasser samt yrkes- uppgift 6 9 år 3—5 år 1—2 år år år år däröver i yrket och åldersgrupper linnes å orten An Ani detta AnAn(AnAnAnA % % % % % avs. tal tal | * tal tal tal i tal tal

- "l «

Östra Sverige . . . Småland och öarna Södra Sverige . . Västra Sverige . . Norra Sverige . . Samtliga orter

. .

6-3 82 9-9 102 12-3 125 151 155 18-7 13115-8 182 21-9 12-9 8-0 53 19-4 38 13-9 34 12-5 53 19-4 29 10-7 44 16-1 10-1 7-9 119 12-2 146 14-9 120 123 124 12-7 150 15-3 242 24-7 12-8 8-3 43 8-2 64 12-2 62 11-8 99 18-8 82 15-6 132 25-1 13-4 9-3 23 9-8 34 13-7 35 14-1 47 18-9 31 12-5 55 22-2 12-7 *2 854 218 7-ti 320 112 384 13 5 376 132 478 16 7 423 14 8 655 23-0 13-0 829 273 978 526 248

52 22 77 44 23

Städ.m.öv.lOOOOinv. 1 560 Övriga städer . . . 789 230 Köp. o. mun.-samh. 275 Landsbygden . . .

69 4-4 114 7-3 145 9-3 197 12-6 286 18-4 272 17-4 477 30-6 67 8-5 125 15-8 159 20-2 87 11-0 125 15-9 90 11-4 136 17-2 24 10-4 36 15-7 32 13-9 52 22-6 35 15-2 31 13-5 20 8-7 58 21-1 45 16-4 48 17-5 40 14-5 32 11-6 30 10-9 22 8-0

16-1 10-5 8-7 7-1

653 139 487 235 357 41 852 90 17 290 1425 853 269

29 4-4 54 8-3 54 8-8 63 9-6 112 17-2 134 20-5 207 31-7 16 11-6 31 22-3 23 16-6 26 18-7 20 144 11 7-9 12 8-6 33 6-8 54 11-1 69 14-1 69 14-2 88 18-1 63 12-9 111 22-8 48 20-4 32 13-6 37 15-7 45 19-2 29 12-3 30 12-8 14 6-0 25 7-0 58 16-2 84 23-5 37 10-4 47 132 31 8-7 75 21-0 5 12-2 3 7-3 6 14-7 6 14-6 4 9-8 6 14-6 11 26-8 49 5-8 73 8-6 97 11-4 115 13-5 164 19-2 134 15-7 220 25-8 12 13-3 14 15-6 14 15-6 10 I M 13 14-4 17 18'9 10 i n 9 52-9! 5 29-4 3 17-7 9 3-1 80 27-6 64 22-1 79 27-2 58 20-0 129 9-1 153 10-7 195 13-7 234 16-4 356 25-0 251 17-6 107 7-5 98 11-6 72 8-4 72 8-4 102 12-0 144 16-9 365 42-8 35 13-0 12 4-5 11 4-0 28 10-4 183 68-1

15-8 7-4 12-4 7-4 10-4 90 14-4 9-0

Murare . . . . <,, Träarbetare . . < . , ' f ,st, ' Grovarbetare . <

Övriga . . . .

{•*•

X, (under 18 år . , A1 " 1 8 - 2 4 » . ders " 25-39 » . 6™P-| 4 0 - 5 4 » . P (55 år o. däröver

under senare år karakteriserats av stor oro och omfattande arbetskonflikter. Siffermässiga uppgifter i detta avseende förefinnas i de först av Kommerskol legii avdelning för arbetsstatistik och sedermera Socialstyrelsen utgivna årliga berättelserna rörande arbetsinställelser fr. o. m. 1903, vilka redogörelser utmärka sig genom en hög grad av fullständighet och noggrannhet, även om de ej kunnat undgå att röna inverkan av de särskilda svårigheter, som möta en officiell statistik på detta område. 2 E n sammanställning av vissa ur denna 1

Dessutom 177 arbetare, som ej lämnat uppgift i detta avseende. Dessa svårigheter, vilka speciellt avse särskilj ningen av arbetsinställelser i egentlig mening från andra rörelser (blockader o. d.), redovisningens fullständighet även beträffande små lokala konflikter samt beräkningen av antalet arbetare och förlorade arbetsdagar, och som varit föremål för livlig diskussion, särskilt i Tyskland före kriget, belysas för vårt lands vidkommande bäst genom jämförelse mellan den officiella statistiken och förefintlig privat statistik på området. Beträffande S v e n s k a a r b e t s g i v a r e f ö r e n i n g e n , som sedan år 1919 innefattar det övervägande flertalet organiserade arbetsgivare (jfr sid. 25), upptagas i 1919 års styrelseberättelse 391 löneo. d. rörelser utan och 331 med konflikt (varav 20 påbörjade före 1919), medan för 1920 motsvarande tal äro resp. 491 och 371 (44). De arbetsnedläggelser, som under 1919 ägde rum vid till skadeersättning berättigade företag, omfattade sammanlagt 27 349 arbetare och medförde 1187 755 förlorade arbetsdagar, medan för år 1920 talen blevo resp. 107 255 och 5 635 815. Dessa siffror synas knappt stå i strid med de i tab. 34 upptagna, då man tager hänsyn till, att de där redovisade arbetsinställelserna till över 2/s avsågo oorganiserade arbetsgivare. — Enligt L a n d s o r g a n i s a t i o n e n s berättelse för år 1919 (sid. 21, 170), för år 1920 kompletterad genom muntliga upplysningar, gestaltade sig dessa förhållanden under de senaste fem åren som följer: 2

109 statistik hämtade huvuddata för tioårsperioden 1911—1920 meddelas för såväl byggnadsverksamheten för sig (innefattande husbyggnadsverksamhet, målning och glasmästeri, monteringsarbeten, järnvägs- samt väg- och vattenbyggnader) som för samtliga näringsgrenar i efterföljande tab. 34. Vare sig man ser på de kolumner, som angiva antalet arbetsinställelser, eller på dem, som medelst uppgifter om antalet berörda arbetare och förlorade arbetsdagar markera desammas omfattning och betydelse, framgår, att inom byggnadsverksamheten i än högre grad än inom näringslivet i allmänhet lugna år å arbetsmarknaden växla med oroliga. Såsom år med omfattande arbetskonflikter framträda särskilt 1911, 1917, 1918 och 1920, då ända till en tredjedel och däröver av hela byggnadsarbetarstammen synes hava varit indragen i strejk eller lockout (jfr sid. 25). Liksom konflikterna variera från år till år, förete de även stora fluktuationer under årets olika månader. Detta åskådliggöres genom tab. 35, i vilken, på grundval av de såsom bilaga till den officiella arbetsinställelseberättelsen meddelade individualredogörelserna för under resp. år påbörjade strejker och lockouter, utförts en sammanställning, utvisande antalet av arbetsinställelser inom byggnadsverksamheten berörda arbetare under olika månader åren 1911 —1920. I denna tabell, liksom det därpå grundade, åren 1911, 1912 samt 1918—1920 avseende diagram V, framträder klart, hurusom särskilt under 1916 Hela antalet iscensatta rörelser 1 247 därav arbetskonflikter 232 Antal förlorade arbetsdagar för organiserade 179 205

1917 1 777 495 535 335

1918 2 878 912 799 254

1919 2 950 812 906 662

1920 3 419 933 3 817 792

Anmärkas bör, att i det redovisade antalet konflikter innefattas ej blott strejker och lockouter utan även vissa blockader samt såsom >trakasserier> redovisade följdkonflikter, vilka 1916— 1919 utgjorde 50—150 per år ock 1920 uppgingo till 117. Men även sedan avdrag gjorts härför, blir konfliktantalet anmärkningsvärt högt, särskilt i betraktande av, att c:a 1/i av de organiserade arbetarna stodo utanför Landsorganisationen samt under senare år c:a 15 % av arbetsinställelserna avsett icke organiserade arbetare. En närmare granskning av de redogörelser från fackförbunden, som ligga till grund för nu meddelade siffror, visar emellertid, att exempelvis en allmän lockout, vilken i den officiella statistiken redovisas som en enhet, i fackförbundsstatistiken kan räknas som ända till 40 ä 50 konflikter allt efter det antal avtalsrörelser, som utmynnat i densamma. Även efter nödig korrektion med hänsyn till dylika skiljaktigheter i redovisningssättet, vill det synas, som om ett antal smärre, rent lokala strejker skulle kvarstå oredovisade till den officiella statistiken, vilket förhållande nog ej saknar sin betydelse särskilt för byggnadsbranschen. Vad beträffar antalet förlorade arbetsdagar, äro de anförda siffrorna mycket låga i jämförelse med de officiella, även om hänsyn tages till, att de förra uteslutande avse organiserade arbetare. Rättvisligen må erkännas, att man här har att göra med ett mycket invecklat problem, som dessutom ter sig olika från arbetsgivare- och arbetaresynpunkt. Därest nämligen under en konflikt nya arbetare antagas och de strejkande eller utestängda en längre eller kortare tid efter driftens igångsättande måste gå arbetslösa, räknas de på så sätt förlorade arbetsdagarna med i fackföreningens men ej i arbetsgivarens statistik. Motsatt måste förhållandet bliva i ett fall, där de strejkande snart erhålla annat arbete, medan arbetsgivaren måste låta sin rörelse ligga nere. Under åren 1916—20 med deras i stort sett mycket goda konjunkturer torde i stor utsträckning detta sistnämnda varit fallet, och särskilt synes det gälla i fråga om 1920 års stora byggnadskonflikt. Enligt arbetsgivarnas uppgifter skulle denna hava berört 11 400 arbetare och varat i c:a 8 månader, varför totalantalet förlorade arbetsdagar beräknats till c:a 2'28 milj. Enligt undersökningar av vissa fackförbund omfattade den av konflikten direkt orsakade faktiska arbetslösheten per arbetare emellertid blott c:a 90 dagar, varigenom summan förlorade arbetsdagar skulle nedgå till c:a 1"03 milj. Då, såsom ovan sid. 36 påvisats, byggnadsverksamheten, betraktad och bedömd i sin helhet och ej efter förhållandena å vissa orter, synes hava lidit ganska obetydligt av konflikten, vill det synas, som om sistnämnda siffra även ur produktionssynpunkt skulle ge ett bättre uttryck för den av konflikten förorsakade förlusten än den förstnämnda, som ensam influtit i den officiella statistiken. Det synes därför böra uppställas som ett önskemål, att i den mån ske kan sifterserierna måtte meddelas med utgångspunkt från en var av dessa båda synpunkter.

110 Tab. 34. Arbetsinställelser inom byggnadsverksamheten och inom samtliga näringsgrenar åren 1911—1920. Byggnadsverksamhet

Samtliga näringsgrenar

Antal arbetsinstäl- Högsta Antal arbetsinstäl- Högsta antal Antal förlelser lelser antal Antal fördir. lorade ardir. lorade ar-1 to P J fcd 4 berörf o Pfcts t! r^ _co betsdagar Pt QQ berörda betsdagar fiSfr* ra ^5 2 Pr ra 3 ra te-ro P P> 1 arbetare ra P g5 1 betare * o P

Ar, då arbetsinst. påbörjades

P

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

23 16 30 27 24 65 127 129 77 41 S:a 1911—20 559

— — — — — — 2 1 2

G

24 16 30 27 24 3 68 2 129 14 145 2 80 5 48 26 591

— — — —

12 034 422 900 85 9 489 5120 108 4 2 082 78 795 118 1 1943 84 788 105 8 17 698 70 7 1169 4 654 143 351 218 2 10 830 349 424 458 8 14 501 451 343 668 10 3 477 85 505 414 10 14 562 2 464 748 455 9 65 741 4103 672 2 699 68

98 20 576 569 800 116 9 980 292 145 — 119 9 591 303 344 2 115 14 385 620 469 3 80 5119 83 270 7 227 20 711 474 718 9 475 46 701 1108 819 30 708 61223 1 436 409 16 440 81041 2 295 910 22 486 139 039 8 942 543 97 2 864 408 366 16 127 427 4 4

Tab. 35. AY arbetsinställelser inom byggnadsindustrien berörda arbetare under olika månader åren 1911—1920. År

«H »5 P P

*A m

(B H

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

. . . .

38 54 86

825 210 140 289

,—

—

—

371 392 110 210 615 799 63 363 1626 1841

>-J

P P_

P^

>P B

ro

CG

O

£ZJ

ro"

o

sr 3

ro

» ro

1173 425 10 028 10 2 LO 10 074 10 052 176 129 21 53 27 56 135 97 — — 80 617 684 797 1122 585 249 83 152 642 410 819 744 666 615 374 126 146 128 225 179 104 314 53 403 49 — 224 574 1021 770 640 969 651 729 393 221 704 2161 4 210 4 749 4 408 2 007 1029 1233 341 128 3 325 9146 7 663 7 941 7 564 6 908 1061 543 680 585 712 1058 1038 1177 377 281 1863 13 247 13 172 11552 11683 11594 11688 11907 11717

b er ro ra ra

—

—

64 374 445 75 327 223

S:a 1911-1920 antal 2963 5 069 8328 25800 26337 27 282 37 880 36 515 27 781 24 693 14050 1548 2-1 3-5 10-8 11-4 15-9 15-4 11-7 10-4 5-9 0-6 1-2 9 11-1 •

mera utpräglade konfliktår arbetsinställelserna äro koncentrerade till den egentliga byggnadssäsongen. Under tioårsperioden i dess helhet kommo sålunda av samtliga strejkande eller utestängda arbetare ej mindre än 76'3 % på tiden april—september och blott 23*7 på månaderna oktober—mars. Framhållas må, att den genom hopräkning av månadssiffrorna erhållna totalsumma, på vilken dessa procenttal uträknats, innesluter talrika dubbelräkningar och därför blir väsentligt högre än den förut meddelade siffran för antalet konfliktberörda arbetare under nämnda tidsperiod. Vill man närmare skärskåda arbetsstriderna inom byggnadsfacken, synes det vara lämpligast a t t bortse från nu berörda årliga och månatliga fl.uk-

Ill tuationer genom a t t utgå från de i tab. 34 meddelade summatalen för hela tidsperioden 1911—1920. Det framgår härav, att medan genomsnittliga antalet arbetare inom byggnadsbranschen under perioden torde understigit 10 % av det till c:a 600 000 uppskattade totalantalet arbetare inom industri, handel och samfärdsel, likväl på den förstnämnda kommo 20'6 % av samtliga arbetsinställelser, 161 % av totalantalet därav berörda arbetare samt 25-4 % av hela antalet förlorade arbetsdagar. Byggnadsindustriens anpart av arbetsstriderna synes i vårt land vara större än åtminstone på vissa håll i utlandet. Sålunda inträffade åren 1919 och 1920 inom Englands då så forcerat arbetande byggnadsindustri resp. 150 och 247 arbetsinställelser, motsvarande resp. 10-6 och 14-4 % av samtliga. Härav berördes resp. c:a 25 000 (1-8 %) och 47 000 arbetare (2-3 %), medan konflikternas sammanlagda varaktighet utgjorde resp. 578 000 (1*7 %) och 896 000 (3-3 %) arbetsdagar. l Den svenska arbetsinställelsestatistiken ger jämväl ett mått på de förlorade arbetsdagarnas relativa vikt och betydelse genom att ställa desamma i relation till hela antalet arbetare, resp. utgjorda dagsverken inom de särskilda näringsgrenarna. Detta har emellertid blott kunnat ske, i den mån industristatistiken härom innehåller uppgifter, och sålunda bl. a. ej för byggnadsverksamheten. Emellertid möjliggöra vissa för förevarande undersökning insamlade uppgifter att med åtminstone approximativ riktighet beräkna antalet inom byggnadsindustrien anställda arbetare och utgjorda dagsverken under olika år. 2 Uträknas med tillhjälp härav nyss berörda relativtal för byggnadsindustrien, erhållas följande talserier, varuti i jämförelsesyfte jämväl inryckts motsvarande siffror för fabriksindustrien, vilka för åren 1918— 1920 meddelas i berättelserna men för de tidigare åren beräknats på grundval av där meddelade uppgifter: Medeltal År:

19111912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1911-1920

Antal förlorade arbets-fByggnadsind. 57'6 0-8 13-7 14-5 3'0 23"9 54'1 64-5 11-8 339"0 dagar pr 1000 dagsv.\Fabriksind. . 1-8 3"4 2-4 5-0 0-6 2*5 6-8 8-6 23*1 87-7

58-3 14-2

Antal förlorade arbets-fByggnadsind. 14*4 0-2 dagar pr år och arb. (Fabriksind. . 0"5 1-0

14-6 35

3"4 0'7

3-6 0'8 1*6 0*2

6-0 135 16-1 0-7 2-0 2"1

30 5'4

84-7 20"8

Även om, av ovan sid. 108 not 2 angivna skäl, antalet förlorade arbetsdagar åtminstone under de senaste åren beräknats väl högt inom byggnadsindustrien, torde i genomsnitt ett avsevärt större antal arbetsdagar där gå förlorade genom strejk eller lockout än inom fabriksindustrien. Och denna merbelastning blir ännu tyngre, om hänsyn tages till den säkerligen mycket betydande, ehuru ej i dagsverken uppskattbara produktionsförlust, som varit en följd av arbetarnas missnöje före själva strejkutbrotten och efter det strejkerna till synes avblåsts, låt vara a t t detta i någon mån motverkats genom 1

Labonr Gazette 1921, n:r 1. Härvid kava använts de sid. 34 meddelade uppgifterna om antalet av kollektivavtal berörda arbetare, dock utökade med hänsyn till att enligt arbetsinställelsestatistiken 1911—1920 c:a 15 % av konflikterna avsett oorganiserade arbetare, vilka sålunda sannolikt arbetat utan kollektivavtal. Antal dagsverken per arbetare har beräknats med ledning av sid. 127 meddelade uppgifter. 2

co CM' CM" CN" —' ~-T o 1 Ö

o " oT o

co co~ cd rC l~-T o

o

o ' io

iO -T"

T"

^r

CO

CO

CM

CM CM"

— —

ackordsarbetets produktionsfränajande inflytande.* Framkallas må i detta samband, att av de åren 1911—1920 inom byggnadsverksamheten inträffade arbetsinställelserna blott hälften (50-7 %, efter arbetarantalet räknat) ledde 1 Se J o h n L e i t c h : >Man to man>, i svensk översätta, undertiteln »Samförstånd mellan kapital och arbete», utg. av Sveriges Industriförbund, Div. publ. n:r 19, sid. 13.

113 till, att arbetarnas fordringar helt eller i huvudsak kunde genomdrivas, medan de återstående bilades på arbetsgivarnas villkor eller genom lika eftergifter å båda sidor. Rörande de drivande krafterna vid dessa arbetsstrider upplyser statistiken, att huvudorsaken till tre fjärdedelar av samtliga (72*4 % räknat efter antalet arbetsinställelser, 765 % efter antalet berörda arbetare) varit arbetarnas begäran om löneförhöjning, och vid sidan av denna dominerande konfliktorsak intaga övriga anledningar, såsom arbetstiden, sättet för arbetares antagande och avskedande, kollektivavtal, föreningsrätten m. m., en skäligen undanskymd plats. De i det föregående lämnade uppgifterna giva å ena sidan vid handen, att vårt lands byggnadsindustri i kanhända högre grad än ett flertal andra yrken förfogar över en stam av äldre erfarna yrkesmän, av vilkas arbetsförtjänst många bero för sitt uppehälle, men vitsorda å den andra, att icke desto mindre ifrågavarande näringsgren i högre grad än flertalet andra under senare år hemsökts av omfattande arbets konflikter. Härav torde man vara berättigad att draga den slutsatsen, att inom byggnadsverksamheten råder en utpräglad otillfredsställelse och »industriell oro», och det synes lämpligt undersöka, om denna kan bero på verksamhetens egenartade natur eller på arbetets nuvarande organisation eller på båda dessa förhållanden i förening.

7. Olycksfall i arbete inom byggnadsverksamheten. Vad först arbetets natur beträffar, får denna sin prägel av, att byggnadsarbetet övervägande bedrives som ett utearbete, vilket utsätter sina utövare för de särskilt under våra klimatiska förhållanden ofta skadebringande verkningarna av väder och vind, köld och regn, och som därjämte ofta sker på ställningar eller eljest på farliga höjder och därigenom medför allvarliga risker för liv och lem. Någon yrkeshygienisk statistik, som på ett uttömmande sätt behandlar och klarställer de sjukdoms- och olycksfallsrisker byggnadsarbetaren löper i jämförelse med andra arbetare, finnes dock ej i vårt land, utan är man i detta avseende i huvudsak hänvisad till den statistik över olycksfall i arbete, som t. o. m. år 1917 utarbetats av Socialstyrelsen och därefter omhänderhaves av Riksförsäkringsanstalten. En sammanställning av vissa huvuddata från denna statistik, i vad den avser byggnadsverksamheten (d. v. s. husbyggnadsverksamhet, målning och giasmästeri, monteringsarbeten, väg- och gatu-, järnvägs- och spårvägs- samt vattenbyggnader) meddelas för tiden fr. o. m. år 1906 t. o. m. år 1917, som utgör det senaste år, för vilket dylik statistik hittills föreligger publicerad, i omstående tab. 36. Vare sig man ser på siffrorna för antalet olycksfall eller på de något större talen för därigenom skadade personer, visar tabellen för tolvårsperioden en betydande ökning, vilken för byggnadsverksamheten i dess helhet uppgår till c:a 40 %. Då, såsom förut sid. 34 anförts, antalet byggnadsarbetare under denna tidsperiod snarare torde minskats än ökats, ligger det nära till hands att härav sluta, a t t olycksfallsrisken inom byggnadsindustrien skulle 8—212520.

114 Tab. 36. Olycksfall i arbete inom byggnadsverksamheten under åren 1906—1917. Av de skadade voro arbetare

År

inom inom inom väg- och inom hus- målning och monterings- vattenbyggAntal Antal å unnadsarb. olycks- skadade 18 år i stä- lands- byggnads- glasmästeri arbeten der verksamhet m. m. fall och 18 däröver derna byglandslandslandslandsår den städer städer bygd bygd städer bygd städer bygd

838 858 28 830 554 304 295 128 1906 . . . 1907 1067 1083 26 1 057 656 427 308 198 1013 1035 22 1013 470 565 194 200 1908 881 904 10 894 440 464 138 149 1909 961 970 241 946 494 476 172 202 1910 960 981 131 968 434 547 138 189 1911 1210 1224 24 1200 662 562 202 106 1912 1272 1293 33 1260 683 610 235 179 1913 1914 1314 1338 31 1307 700 638 262 202 1157 1174 24 1150 620 554 176 147 1915 1174 1196 33 1163 680 516 214 206 1916 1236 1246 40 1206 734 512 262 244 1917 S:a 190 6--17 13083 13302 308 12994 7127 6175 2 596 2150

7 8 5 6 8 8 12 10 9 7 11 10 101

106 106 62 — 68 — 54 2 67 1 122 1 126 — 181 3 84 3 95 2 116 18 1187 1 4 1

m

33 146 63 234 162 88 209 276 52 228 263 42 260 232 47 221 309 56 326 399 68 312 362 111 248 325 66 353 338 94 360 213 87 346 179 S07 3 243 3 200

alltmera tilltagit. Emellertid synes man icke vara berättigad till en sådan slutsats, enär det i berättelserna över olycksfall i arbete uttryckligen framhålles, att den fortgående ökningen sannolikt helt och hållet torde vara att tillskriva vissa åtgärder, som vidtagits för att inträffade olycksfall måtte bliva anmälda fullständigare än tidigare skett. Med hänsyn härtill synes uppmärksamheten mindre böra riktas på de särskilda årssiffrorna och deras fluktuationer än på summatalen för hela tidsperioden 1906—1917, vilka såsom avseende över 13 000 olycksfall, torde innebära ett ganska fullständigt material för olycksfallsstatistiska utredningar beträffande byggnadsverksamheten. Härav framgår, att av de 13 302 genom olycksfall skadade personerna 308 eller 2*3 % voro under och 12 994 eller 97-7 % över 18 år. Fördelade på olika grenar av byggnadsverksamheten kommo 4 746 eller 35#7 % på husbyggnadsverksamhet, 119 eller 0 9 % på målning och glasmästeri, 1 994 eller 15'0 % på monteringsarbeten samt 6 443 eller 48"4 % på väg- och vatten- samtjärnvägs- och spårvägsbyggnader. Uppdelas olycksfallen allt eftersom de inträffat i städerna eller på landsbyggden, kommo 7 127 eller 53-6 % på de förra och 6 175 eller 46-4 % på den senare ortsgruppen beträffande byggnadsverksamheten i dess helhet, medan för dennas fyra nyssnämnda grenar motsvarande jämförelsetal bliva 364, resp. 34-8 %, 1*4 resp. 0*3 % 16-7 resp. 13-1 % och 45*5 resp. 51-8 % Av större betydelse för bedömande av olycksfallsrisken inom byggnadsverksamheten än nu meddelade siffror är antalet skadade per 1000 årsarbetare, vilken sistnämnda räkneenhet plägar antagas motsvara 300 utgjorda dagsverken. Såsom förut angivits, föreligga visserligen för byggnadsindustriens vidkommande inga arbetarantalssiffror i den officiella statistiken } men med användande av de ovan sid. 44 meddelade uppgifterna om dags-

115 verksantalet år 1918 torde det bliva möjligt att härvidlag komma till ett åtminstone approximativt riktigt resultat. Ställes det på grundval av nämnda dagsverksantal beräknade årsarbetareantalet i relation till antalet genom olycksfall skadade under det senaste år, för vilken dylik statistik föreligger, nämligen år 1917, blir antalet skadade per 1 000 årsarbetare för hela byggnadsverksamheten 38*3 samt för husbyggnadsverksamhet 29"5, målning och glasmästeri 6 5 , monteringsarbeten 439 och väg- och vattenbygg. nadsarbeten 58"9. Till jämförelse må meddelas följande siffror för olycksfallsrisken inom vissa andra näringsgrenar, för vilka dylika meddelas i den officiella statistiken, beträffande dels år 1917, dels i genomsnitt för de fem åren 1913—17, då enahanda yrkesklassificering varit i tillämpning och alltså för olika yrkesgrupper jämförbara siffror kunna erhållas: „ „ Yrkesgrupp: v v

Antal skada-[ år 1917 de pr 1 000 i i medeltal årsarb. I 1913—17

•. i. ' T A Skogs- Pap- Livs- Textil- hAå r "' ^ Kraft- T , brytn. Jord- h ° * me- och be- 0 "u'm Jtek f ^ o . vat- +t rLaann sd " Tillo me-o. sten1 klädn.- -S f' ten/ hopa taU lnd i ind. Ind. ind. ind. m ind. ^ - i n d ' verk P o r t * ind. 81*1

62-6

27"5

9*5

16-3

55"8

31-5

69-2

57-5

78-3

61-4

55'4

44-0

8-7

49-1

36-4

60-2

53 0

Av dessa siffror att döma skulle byggnadsarbetarens yrke vara mindre farligt icke blott än järnvägs- och spårvägsdrift och annan landtransport utan även än åtskilliga gruv- och fabriksarbetarfack, speciellt inom malmbrytnings- och metall-, jord- och sten-, trä-, pappers- och kemisk-teknisk industri. En i Norge nyligen verkställd specialbearbetning av därvarande riksförsäkringsanstalts material för tioårsperioden 1907—1916 synes emellertid sätta byggnadsindustrien i en väsentligt högre farlighetsklass, karakteriserad genom 61"2 olycksfall per 1 000 »årsverk» (ä 300 dagsverken). Högre komma enligt denna utredning blott gruvdrift (»ertser og malmer») med ej mindre än 144-5 samt jord- och skogsbruk (i den mån detta beröres av olycksfallsförsäkringen) med 90-0, medan övriga näringsgrenar visa lägre tal, exempelvis maskinindustri, transportarbete, kemisk industri och träindustri 50—59. 1 Återvänder man därefter till den svenska olycksfallsstatistikens uppgifter angående byggnadsverksamheten, utvisa dessa i fråga om olycksfallens tillkomst och förlopp under 1907—17 följande: 2 Ångpannor O. -ror, ,r l r. , ..' upp* ,MoOrsak: varmtorer nmgs-, bclysn.-o. kem.app. Genom j antal 83 33 olycksfall< skadade % 0'7 0-3

m TT J TransHand, . i Armiss., verk.bets. , , J ,o. j el. tyg ° mask. ledD - m" m -

T _x • •» T» P& m Lastn., J a„l l o. annat Trans.. ,.. ' 0 in 0 . Sprangfall. „ Samtport.. r ° barn. , „.. eller ,. * , , ämnen och fore, .. . medel , ,., okant liga ° Ä • 1 ftD mal ^ sätt

4 276

2 400

2 589

12 444

2'9

19- 3

2-8

20"8

12-3

1 Ulykkesstatistikk meddelt ved Chefinspektoratet for fabrikktilsynet, Sociale Meddelelser 1921, n:r 5. 2 Uppgifterna för år 1906 ha uteslutits på grund av mindre detaljerad bearbetning i detta avseende.

116 Dessa sifferuppgifter angående arbetets risker inom byggnadsverksamheten karaktisera på samma gång de därinom använda arbetsmetoderna såsom av övervägande, hantverks- och handarbetsnatur. Medan sålunda transmissioner, ledningar och arbetsmaskiner krävt relativt få offer, kommer huvudparten av desamma på grupperna handverktyg, transportmedel, lastning, bärning och lyftning samt fall och fallande föremål. Rörande olycksfallens påföljd meddelas, att beträffande 12 444 skadade, om vilka dylika uppgifter föreligga, 10 811 eller 86-9 % lidit övergående skada (därav 78"6 % sjukdom i 5—60 dagar och 8*3 % i 61 och däröver), medan 1 114 eller 9*0 % ådragit sig för livet kvarstående men (därav 2*5 % invaliditet under och 6-5 % över 10 %) samt 440 eller 3-5 % lidit döden; rörande återstående 79 eller 0-6 % förelåg okänd eller ej definitivt fastställd påföljd. Nu berörda uppgifter, vilka i den officiella statistiken meddelas med stor utförlighet och noggrannhet, leda tanken på möjligheten att utnyttja dem i och för »vägning» av olycksfallssiffrorna i syfte att å ena sidan giva ett mera rättvisande mått på de särskilda yrkenas verkliga olycksfallsrisk än den vanliga metoden, som j u i sina summatal likställer ett skadat finger med ett krossat huvud, å den andra att i görligaste mån borteliminera den felkälla, som ligger däruti, att ett betydande antal särskilt smärre olycksfall aldrig redovisas till statistiken, i all synnerhet från så ostadiga och ambulatoriska sysselsättningar som byggnadsverksamheten. I fråga om de olycksfall, som blott förorsakat övergående oförmåga till arbete, låter sig en dylik »vägning» lätt verkställa med tillhjälp av det redovisade antalet sjukdagar men beträffande olycksfall, som medfört kvarstående oförmåga till arbete eller döden, blir huvudproblemet att söka uppskatta den därigenom uppkomna förlusten i arbetsdagar räknat. Utgår man från de olycksfall, som medfört döden, visa specialundersökningar för åren 1906—1910, att medelåldern för de omkomna var c:a 38 år. 1 Enligt dödlighets- och livslängdstabellerna för 1901 —19102 utgjorde återstående medellivslängden för män av denna ålder c:a 32 år, men med hänsyn till, att det här närmast är fråga om den tid arbetaren kunnat förväntas kvarstanna i sitt fack, och med beaktande av, att industriarbetarna förete en skäligen egenartad åldersuppbyggnad särskilt på grund av tendensen att redan i 40- och 50-års åldern lämna yrket — varför och varthän är ett av socialstatistikens många ännu olösta problem 3 — synes den uppskattade tidsperioden böra avsevärt förkortas, exempelvis till 20 år, motsvarande c:a 6 000 förlorade arbetsdagar. Man kommer då i överensstämmelse med Förenta staternas arbetsstatistik, som sedan ett flertal år tillbaka plägat komplettera frekvenstalen (accident frequency rates) med »svårhetstal» accident severity rates) och nyligen antagit denna »vikt» i st. f. den förut använda 30 år eller 9 000 dagar. 4 Fullständig invaliditet synes ur här ifrå1

Ålderdomsförsäkringskommittén VI: Statistiska undersökningar, tab. 7, sid. 99 (Stockholm 1915). Statistisk årsbok 1921, tab. 44. Mycket intresse ur denna synpunkt erbjuder en artikelserie >Das Lebensalter der deutschen Industriearbeiter in den wichtigsten Gewerbezweigen> i Reichs-Arbeitsblatt 1914, n:r 3—8. 4 Monthly Review of the U. S. Bureau of Labor Statistics: Vol. III n:r 1 (July 1916) sid. 6 ff., Vol. XIII n:r 3(Sept. 1921), sid. 1 ff., n:r 4 (Oct.), sid. 174 ff. — International Labour Review Vol. V n:r 1 (Jan. 1922), sid. 145 ff. 2

117 gavarande synpunkt böra uppskattas väl så högt som dödsfall — den amerikanska statistiken satte här ursprungligen 35 år eller 10 500 arbetsdagar med hänsyn till den av dylika olycksfall orsakade större bördan för samhälle och släktingar. Sedan man sålunda fått en måttssiffra för 100 % invaliditet, erhållas »vikterna» för de lägre invaliditetsgraderna genom enkel procentberäkning; 75 % invaliditet skulle alltså motsvara 4 500 förlorade dagar, 10 % 600 o. s. v. Tillämpas nu angivna beräkningsmetod på siffrorna i 1917 års officiella olycksfallsstatistik, erhålles efter nödiga omräkningar följande tablå, varuti olycksfall med okänd eller ej slutligt fastställd påföljd lämnats å sido: MalmSkogs- Pap- Livs- Textil Lä_ Kraft Byggbrytn. Jord- hant. pers- 0. me- o. be- der-, Kem. o. vat- Land- nads- Tillo. stenhår-o • tekn ten- tran- verk- hopa1 ochmeo. trä- graf. del s- klädn.tallind. ind. ind. ind. ind. ind. gum- ind. verk sport samhet miv.in 1. Övergående skadade 10 517 1771 3 633 1614 697 324 185 871 297 3 852 1109 24 870 oförmåga - förl. d. till arbete (1 000) 229 7 87 33 601 40 110 42 10 5 21 17 1225 Kvarstå- skadade 418 70 10 84 91 340 53 76 29 19 35 ende oförm.' förl. d. till arbete (1 000) 377 83 339 40 11 56 16 139 139 1322 85 37 320 43 skadade 58 84 17 2 7 69 21 14 — 5 Döden < förl. d. 504 102 414 84 12 126 L (1 000) — 30 42 348 258 1920 430 3 843 S:a förlora- 1 000 . 60 1111 863 254 142 575 225 59 17 107 de arbets- <pr årsdagar [ ar b. 8-2 7-6 182 6-5 5 3 1-6 1-4 0-7 8 0 11-4 13-2 8-8

Olycksfallens påföljd

1 Jämföras sista radens »vägda» relationstal med de förut meddelade »ovägda», beftnnes byggnadsindustrien nu komma i väsentligt högre riskgrupp, vilket tydligen beror på, a t t av de från denna verksamhetsgren inrapporterade olycksfallen ett förhållandevis stort antal varit av svårare natur. På byggnadsverksamheten kommo 1917 ej mindre än 13*2 förlorade arbetsdagar per årsarbetare (12*6 inom husbyggnad och 14-7 inom väg- och vattenbyggnad), och högre »svårhetstal» företedde blott skogs- och trävaruindustrien, medan landtransporten kom i ungefär samma klass. Vilka erinringar man än kan göra angående den här använda metoden att >väga» olycksfallssiffrorna och sålunda mot de därvid framkomna absoluta talen, torde det svårligen kunna förnekas, att de därpå beräknade relativtalen bättre än de »ovägda» lämpa sig för jämförelser beträffande den större eller mindre olycksfallsrisken inom olika näringsgrenar och för olika tidsperioder. Likaså äger metoden den stora fördelen, a t t den ger mera stabila jämförelsetal genom att till ett minimum reducera den felkälla, som ligger i den ofullständiga redovisningen av de smärre olycksfallen.

8. Byggnadssäsongen och dess inverkan på arbetsförhållandena. Även om man, i betraktande av den hittillsvarande svenska olycksfallsstatistikens bristande fullständighet, icke bör draga alltför vittgående slut1

Härvid hava ej medtagits 173 olycksfall inom handel och varulager samt annan yrkesrörelse.

träarbetare

murare

1 Samtl. arb

118 A\

.-—7

/

1 !

C5

P

1 Ä

o

f*

^i

---

•

**

"•"

\i /

a -c *•*

V

II

r

\ )

=2 s fl a • 1A

60 fee

X

\

. 3 00

fö

ts g

~" • • •

a-s

_

—

•

j

I a «I

\ \

cd

V ^

— ""

„,

ao g

- —-~ - l

H

JT

s/

vV^

* —— —. <^

V% Ss,

C^_ > s

\

fö

GO

(-.

« :g

fl +3 bo o t-» => , f i <u f—

/

/

\ /

i——1"™

c —— -

—

•

\ \

*•

t

i I

fc fS

t.§

i

i i

*• S

\

C^J

—

119 satser av vad ovan anförts, synas emellertid meddelade siffror och uppgifter häntyda på, att byggnadsverksamheten, enkannerligen när densamma bedrives i form av vanligt husbyggnadsarbete, icke synes vara förknippad med större olycksfallsrisk än åtskillig annan yrkesutövning. Det synes också knappast vara själva byggnadsarbetets natur, som på arbetarna verkar avskräckande och irriterande, utan fastmer dess nuvarande teknisk-ekonomiska organisation. Under hänvisning till vad ovan (sid. 15) anförts rörande denna och speciellt angående de avvikelser densamma företer från den vanliga fabriksorganisationen, må här blott framhållas, att byggnadsindustrien utgör ett säsongyrke och under våra klimatiska förhållanden ett mycket utpräglat sådant, ävensom att arbetsförhållandenas därav betingade ostadighet i hög grad skarpes genom att verksamheten icke är stationär utan utövas på växlande arbetsplatser och av ett flertal varandra successivt avlösande arbetarkategorier. För att välja ett konkret exempel plägar i Stockholm ett husbygge, då det, som sedvanligt är inom den egentliga staden, skall ske å förut bebyggd tomt, påbörjas med rivningsarbeten efter 1 oktober, varefter grundläggningsarbetena påbörjas för att efterföljas med tegelmurningsarbeten, vilka pågå, tills starkare frost börjar inträda, d. v. s. vanligen vid jultiden. Under vintern får huset torka ut den i byggnadsordningen föreskrivna tiden av tre månader (tiden januari—mars), varefter under våren och sommaren verkställas in- och utvändig putsning, inredningsarbeten och målning, så att huset kan stå färdigt till inflyttning den 1 oktober. I Göteborg synas de särskilda byggnadsarbetena anordnas på i stort sett samma sätt och i samma tidsföljd, såsom framgår av vidstående av kamrer H. Lindholm benäget meddelade diagram VI över den normala byggnadssäsongen i denna stad, exemplifierad genom månatliga antalet utgjorda arbetstimmar för olika arbetarkategorier vid uppförande under åren 1918—19 av ett av de för nämnda stad typiska s. k. landshövdingehusen. 9.

Arbetsförmedling för b y g g n a d s a r b e t a r e .

Med utgångspunkt från det nu anförda inses det lätt, vilket betydande antal arbetstimmar kan förloras ej blott på grund av arbetssäsongens inskränkning genom otjänlig väderlek utan även genom sökande efter arbete mellan de ofta kortvariga anställningsperioderna vid de särskilda byggnadsföretagen. Detta sistnämnda gäller särskilt, när arbetaren använder sig av det gamla systemet med »rundgång» från arbetsplats till arbetsplats för att ofta blott mötas av anslaget ^arbetsstyrkan fulltalig». På smärre orter, där arbetsgivare och arbetare hava personlig kännedom om och stå i nära beröring med varandra, kan denna form av arbetsanvisning hava ett visst berättigande, ehuru den även här lätt kan ge anledning till trakasserier och mer eller mindre grundade anklagelser för utestängande av vissa arbetare från sig yppande arbetstillfällen. A större orter ökas av naturliga skäl friktionsanledningarna, varjämte tidsförlusten växer med byggnadsmarknadens vidgade omfattning. Här gör sig därför ett starkt behov gällande att söka

120 i görligaste mån till en punkt centralisera utbud och efterfrågan å arbetsmarknaden. I vårt land har man i detta syfte hittills anlitat i huvudsak tvenne tillvägagångssätt. Det ena har varit att, i samband med organisationsrörelsens ökade utbredning bland arbetarna, vederbörande yrkesföreningar tagit jämväl arbetsförmedlingen om hand, och alltjämt finnas åtskilliga orter och byggnadsfack, där arbetsgivarna hava för vana a t t vid behov av särskilt yrkesarbetare hänvända sig till vederbörande fackförenings expedition. Det är dock en från såväl in- som utlandet känd sak, att när vare sig arbetare eller arbetsgivare kunnat slå under sig arbetsförmedlingen, ifrågavarande part lätt frestas att utnyttja densamma som maktmedel i lönestriden. I vårt land har man emellertid vetat att i huvudsak förebygga en dylik icke önskvärd utveckling genom att från år 1902 i alltjämt växande utsträckning skapa avgiftsfria offentliga arbetsförmedlingskontor, vilka uppehållas genom bidrag av staten och kommunerna och ledas av styrelser, inom vilka såväl arbetsgivare som arbetstagare äro i lika mån representerade. Redan från början hava byggnadsarbetarna utgjort en ganska betydande del av arbetsförmedlingsanstalternas klientel, och huru förhållandena utvecklat sig under det senaste decenniet, belyses genom efterföljande tab. 37, vilken är grundad dels på de i Sociala Meddelanden publicerade redogörelserna för Sveriges offentliga arbetsförmedlingsverksamhet under vart och ett av åren 1911—1920, dels på en för ändamålet verkställd specialbearbetning av de till grund för dessa berättelser liggande primäruppgifterna. Härav framgår, att under nämnda tioårsperiod de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna fingo mottaga sammanlagt 207 841 ansökningar om arbete inom byggnadsverksamheten, motsvarande 13" 3 % av samtliga manliga arbetssökande. Samtidigt anmäldes inom branschen 105 972 lediga platser eller 9-4 % av samtliga, medan av desamma tillsattes 86 401 eller 81*5 %, vilket förmedlingsresältat utgör 9'8 % av samtliga tillsatta manliga platser över huvud. Utgår man från de (sid. 34, 47, 123) meddelade uppgifterna om antalet arbetare och anställningar per år, torde emellertid de genom den offentliga arbetsförmedlingen årligen i medeltal tillsatta 8 640 platserna inom byggnadsindustrien knappast representera mer än 20 % av det faktiska antalet årliga arbetsanställningar inom denna verksamhetsgren enbart i städer och stadsliknande samhällen. E n närmare granskning av tabellens siffror synes även ge vid handen, att den offentliga arbetsförmedlingen utvecklat sig vida långsammare inom byggnadsverksamheten än inom andra branscher. Då med hänsyn till de under redogörelseåren starkt växlande konjunkturerna såväl inom byggnadsindustrien som inom näringslivet i allmänhet en jämförelse mellan enstaka år l ä t t kan bliva missvisande, ha nedan tabellens uppgifter om tillsatta platser omräknats till indextal, varvid a) talen för år 1911 satts = 100, b) varje föregående års siffra satts = 100 (s. k. kedjeindextal): 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 rw™Q,wo,.t0amw / * 100 104 132 154 170 220 174 152 168 120 Tillsatta platser /byggnadsverksamhet. . ^ m m m m n 0 m ?9 g? m 72 inom 1 oo ... .. . ja 100 126 139 166 210 243 244 234 211 209 l samtliga näringsgrenar. < [ b ] 0 0 m m m m m m % 9Q 99

121 Tab. 37. Sveriges offentliga arbetsförmedlings verksamhet inom byggnadsindustrien och inom samtliga näringsgrenar åren 1911—1920 (män). Byggnads1verksamhet År

Anstalter

Ansökningar om arbete

På 100 lediga platser

Lediga platser

kommo TillAnsöksatta ans. till- ningar om platser om satta arbete ar-

bete

Stockholm . Göteborg . . Malmö . . . övriga . . . Samtliga Stockholm . Göteborg . . Malmö . . . Övriga . . . Samtliga Stockholm . Göteborg . . Malmö . . . Övriga . . . Samtliga Stockholm . Göteborg . . Malmö . . . Övriga . . . Samtliga Stockholm . Göteborg . . Malmö . . . Övriga . . . Samtliga Stockholm . Göteborg . . Malmö . . . Övriga . . . Samtliga Stockholm . Göteborg . . Malmö . . . Övriga . . . Samtliga Stockholm . Göteborg . . Malmö . . . Övriga . . . Samtliga Stockholm . Göteborg . . Malmö . . . Övriga . . . Samtliga Stockholm . Göteborg . . Malmö . . . Övriga . . . Samtliga

4 000 1412 1514 6 283 13 209 5 210 1316 1756 5 560 13 842 4 832 1511 1 545 5 689 13 577 8 211 2 011 3 690 8 838 22 750 13 922 2 377 4169 12 749 33 217 7 354 1764 2 219 10 719 22 056 7 930 1802 2 757 9 753 22 242 8123 1988 4 472 12136 26 719 6 462 1956 2 670 12 477 23 565 5 981 1216 1199 8 268 16 664

2198 1779 182 906 794 156 585 575 259 3 376 2 635 186 7 065 5 783 187 2 566 2 066 203 824 139 948 654 248 707 3 415 2 480 163 7 636 6 024 181 2 648 2152 182 1677 1579 90 954 857 162 4 097 3 039 139 9 376 7 627 145 2 665 2 277 308 1883 1769 107 912 880 405 5 037 3 983 175 10 497 8 909 217 2 661 2 300 523 1971 1844 121 1219 1161 342 6118 4 534 208 11969 9 839 278 4 065 2 997 181 2 625 2 397 67 830 202 1096 8 666 6 484 124 16 452 12 708 134 3 976 2 777 199 1860 1645 97 813 684 339 6 573 4 984 148 13 222 10 090 134 2 482 1842 327 1411 1295 141 730 666 613 6 321 4 962 192 10 944 8 765 244 2 514 1995 257 1387 1258 141 602 571 444 6 453 5 885 193 10 956 9 709 215 1894 1599 316 724 639 168 317 297 378 4 920 4 412 168 7 855 6 947 212

1911— Stockholm . 1920 Göteborg . . Malmö . . . Övriga . . . Samtliga

72 025 17 353 25 991 92 472 207 841

27 669 15 392 7 935 54 976 105972

1920 Samtliga näringsgrenar

21784 14 044 7175 43 398 86401

På 100 lediga platser

Lediga platser

kommo Tillsatta ans. tillplatser om satta ar-

platser

81 88 98 78 82 81 87 93 73 79 81 94 90 74 81 85 94 96 79 85 86 94 95 74 82 74 91 76 75 77 70 88 84 76 76 74 92 91 79 80 79 91 95 91 89 84 88 94 90 88

260 79 113 91 328 90 168 79 196 82

bete

20 000 10 407 9 725 60 361 100 493 24 724 11201 11267 65 451 112 643 23 968 12 616 10171 68 949 115 704 32 017 15 685 14 238 88 404 150 344 42 832 20 603 15 025 105 369 183 829 31126 21122 11360 100 257 163 865 32 304 22 434 14 227 104 475 173 440 33 226 21060 16 073 127 918 198 277 31275 18 546 11179 129 228 190 228 29 066 22 710 8 040 118 629 178 445

11120 8 861 180 7 991 7 021 130 3 763 3 392 258 36 690 27 445 165 59 564 46 719 169 15 467 12 053 160 10 320 8 840 109 5 054 4 413 223 44 420 33 737 147 75 261 59 043 150 16115 12 542 149 11697 10 565 108 5 293 4 483 192 50 575 37 487 136 83 680 65 077 138 15 389 12 957 208 14 202 12 915 110 6 287 5 537 226 60 228 45 989 147 96 106 77 398 156 21163 18 384 202 18 921 17175 109 6 950 6 003 216 74 321 56 678 142 121355 98 240 151 27 541 22 433 113 21349 19 228 99 7 506 5 848 151 100 238 66 069 100 156 634 113 578 105 27 427 22 012 118 18 491 16 951 121 7 973 7 008 178 108 613 67 979 96 162 504 113 950 107 22 088 18 218 150 18 583 17 023 113 7 654 6 869 210 85 425 67 217 150 133 750 109 327 148 19193 16 579 163 16 098 14 511 115 5 448 4 601 205 76 652 62 855 169 117 391 98 546 162 16 970 14 732 171 18 279 16 852 124 4 977 4150 162 79 463 61778 149 119 689 97 512 149

300 538 192 473 176 384 155 931 60 905 121 305 969 041 716 625 1567 268 1125 934

158 771 141 081 52 304 527 234 879390

156 113 199 135 139

platser

80 88 90 75 78 78 86 87 76 78 78 90 85 74 78 84 91 88 76 81 87 91 86 76 81 81 90 78 66 73 80 92 88 63 70 82 92 90 79 82 86 90 84 82 81 87 92 83 78 81 82 90 86 74 78

122 Tab. 38. Antal tillsatta platser inom olika byggnadsfack åren 1911 och 1920. Jord-, betong- o. Grundläg- Rörläggare, Byggnads- Murar bets - schakt- gare, berg- gas- och Målesnickare ningsarbeÖv- SamtMurare och timmän och tare (inkl. sprängare vattenled- riarbe- riga liga ningsarbe- tare tegelbärare och stenmermän gatu-, vägtare sättare o. vattenbyggn.arb.)

Å r

1911 Antal

%

1920 Antal

%

464 8-5 237 34

1680 30-7 1071 15'4

635 11-6 396 5-7

1952 35-6 3 412 49-1

219 4-0 311 4-5

120 2-2 103 1-5

töat! 407 1000 7-4 1170 247 G 947 16-8 3-6 1000

Arbetsförmedlingsverksamhetens utveckling inom byggnadsbranschen har emellertid icke blott varit skäligen långsam, utan även synnerligen ojämn, vare sig man ser på förhållandena å olika orter eller inom särskilda yrkesspecialiteter. I förstnämnda avseende giva de i tab. 37 meddelade specialsiffrorna för våra tre största arbetsförmedlingsanstalter åtskilliga upplysningar. Ännu betydelsefullare är emellertid den sistnämnda synpunkten, och för att tillbörligt belysa densamma hava i ovanstående tab. 38 vissa i en särskild specialundersökning 2 meddelade tal för yrkesfördelningen inom byggnadsbranschen år 1911 sammanställts med en efter samma grunder verkställd specialbearbetning av arbetsförmedlingskontorens rapporter för år 1920. Ehuru, som förut antytts, knappast något av dessa år kan anses såsom ett gott arbetsår inom byggnadsindustrien, vittna dock de här meddelade talen om sådana förskjutningar mellan olika byggnadsfack, att man kan tala om en bestämd tendens till minskning av förmedlingsresultatet för yrkesutbildade arbetare och motsvarande ökning med avseende på grovarbetare. Inom den förstnämnda gruppen är det egentligen endast måleriarbetarna, som förete ökning, detta säkerligen i huvudsak på grund av vissa under de senaste åren vidtagna åtgärder att anordna facklig arbetsförmedling för detta slag av arbetare. Detta synes innebära en maning att fortgå på samma väg beträffande murare och träarbetare, ty de framkomna siffrorna för dessa fack torde få anses giva ett visst berättigande åt de klagomål rörande arbetsförmedlingens nuvarande anordning, som från såväl arbetsgivare- som arbetarhåll antecknats å frågeformulären (form. 1, punkt 8; form. 3, punkt 9), F r å n flera håll framhålles här, att den offentliga arbetsförmedlingen, sådan den nu är anordnad, är av föga betydelse för byggnadsindustrien, och betonas, att om densamma skall bidraga till en välbehövlig stabilisering av arbetsförhållandena inom detta fack, densamma måste omorganiseras i samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer. Delade meningar synas emellertid råda i frågan, om denna reform kan tänkas ske inom ramen av nuvarande organisation såsom en särskild fackförmedling eller om för ändamålet måste tillskapas en helt ny institution. 1 2

Angivna fördelning saknas för 306 platser. Den offentliga arbetsförmedlingen i Sverige 1902—1912, Stockholm 1915, sid. 102 ff.

10. Arbetstillfällenas art och varaktighet inom byggnadsverksamheten. Det av klimatiska och traditionshänsyn betingade säsongarbetet medför i förening med arbetsanvisningens otillfredsställande anordning, att byggnadsarbetarnas arbetsförmåga för närvarande i avsevärt mindre utsträckning än förhållandet är inom flertalet andra näringsgrenar tages i anspråk för produktivt arbete. Siffermässiga belägg härpå lämnar den på de insamlade personkorten (form. 2) baserade specialundersökningen, till vars resultat framställningen nu återgår. A nämnda formulär begärdes, som förut anförts, bl. a. nominativa uppgifter om, hos vilka arbetsgivare vederbörande arbetare haft sysselsättning sedan 1 januari 1919 vare sig inom eller utom byggnadsfacket, och dessa upplysningar kontrollerades på sätt ovan (sid. 9) angivits genom skriftväxling med vederbörande arbetsgivare, i samband varmed inhämtades kompletterande uppgifter om utgjorda arbetstimmar och erhållen arbetsförtjänst. På grundval av detta material kan i första hand beräknas antalet och varaktigheten av de arbetsanställningar, vilka de undersökta byggnadsarbetarna erhållit under år 1919. De arbetsgivare, hos vilka de härvid arbetat, hava till antal och yrken redovisats förut (sid. 56), varemot uppgifterna om arbetstillfällena sammanställts i omstående tab. 39. Härav framgår, att de redovisade 3 031 byggnadsarbetarna under år 1919 haft sammanlagt 4 283 arbetsanställningar, vilket i genomsnitt motsvarar 1*4 arbetstillfälle per arbetare. Detta genomsnittstal överskrides något av den egentliga byggnadsindustrien, medan lägre tal framkomma för byggnadshantverkare ävensom för kommunalförvaltningar, industriföretag samt husägare o. d., vilka mera tillfälligt sysselsätta egentliga byggnadsarbetare. Arbetsanställningarnas antal står givetvis i samband med deras varaktighet, vilken i medeltal utgjorde 6 månader. Längre voro anställning.sperioderna merendels hos byggnadshantverkare, kraftverk och installationsfirmor samt kommunalförvaltningar och industriföretag, medan byggmästare och väg- och vattenbyggare falla något samt husägare, jordbrukare ock andra mera tillfälliga byggnadsarbetsgivare betydligt under det allmänna genomsnittet. Uppdelas de särskilda arbetsgivarkategorierna på olika landsdelar och ortsgrupper, framträda emellertid, såsom tabellen utvisar, vissa avvikelser från nu angivna medeltal, vilka i vissa fall synas bero på tillfälligheter men i andra giva uttryck för karakteristiska åtskillnader mellan arbetsförhållandena inom olika ortsgrupper, såsom t. ex. att stadsbyggmästare merendels kunna bereda varaktigare anställning än lantbyggmästare, medan i fråga om städernas ocli landsbygdens husägare (och jordbrukare) snarare gäller det motsatta förhållandet. E n mera konkret bild av nu berörda förhållanden lämnas i tab. 40, varuti arbetarna fördelats efter antalet arbetsgivare och arbetssäsongens längd år 1919. Härav framgår, att av arbetarna tillsammantagna 68-i % under året haft anställning hos en, 26*9 % hos två eller tre samt 5*o % hos fyra eller flera arbetsgivare. Talen för särskilda landsdelar och ortsgrupper synas

124 Tab. 39. Arbetstillfällenas antal och genomsnittliga varaktighet inom byggnadsverksamheten år 15)19. ^ • \ . ^ Landsdelar och ortsÖstra ^"\^^ grupper SveSlag av ^^-^^ rige arbetsgivare ^"-\^^

D ä pa v Småland Södra Västra Norra SamtSve- Sve- Sveliga St. m. Köp. o. Landsoch Övriga rige rige orter 10över öar na rige 000 städer mun.- bygsamh. den inv.

267 Byggmäs- j antal arb. . . . 392 tare (inkl. J antal arb.-tilIfall. väg- o. vat- j medellängd mån. 5-4 tenbyggare)! arbetstillf. prarb. 1-5 x, , ( antal arb. . . . 337 S gn 421 ha n t ver-" i ^ t a l arb.-tillfåll. 7-4 , | medellängd mån. 1-2 [ arbetstillf. pr arb. Kraftverk [ antal arb. . . . 74 90 och elek- 1 antal arb.-tillfäll. triska i medellängd mån. 7-1 firmor arbetstillf. pr arb. 1-2 129 antal arb. . . . 166 Industri- antal arb.-tillfäll. 4-G företag medellängd mån. arbetstillf. pr arb. 1-3 65 antal arb. . . . Stads- och antal arb.-tillfäll. 67 kommunal-' medellängd mån. 7-0 förvaltn. arbetstillf. pr arb. l-o 34 antal arb. . . . Husägare antal arb.-tillfäll. 45 och jord- • medellängd mån. 3-0 brukare 1-3 arbetstillf. pr arb. 21 antal arb. . . . 29 antal arb.-tillfäll. Övriga • medellängd mån. 3-4 arbetstillf. pr arb. 1-4 840 antal arb. . . . 1210 Samtliga • antal arb.-tillfäll. 6-1 medellängd mån. arbetstillf. pr arb. 11

79 115 6-0 1-5 33 41 7-4 1-2 11 13 5-8 1-2 49 59 7-2 1-2 79 79 9-4 l-o 10 13 4-6 1-8 14 15 5-1 1-1 288 885 7-1 1-2

580 917 4-8 1-6 148 179 6-8 1-2 28 39 7T, 1-4 268 293 7-3 1-1 104 110 7-3 1-1 38 47 4-5 1-2 38 40 3-3 1-1 1098 1625 5-7 1-5

342 444 6-9 1-3 62 85 6-1 1-4 17 17 6-9 1-0 96 113 64 1-2 11 12 2-8 1-1 18 20 3-3 1-1 15 16 4-9 1-1 543 707 6-5 1-8

81 143 3-3 1-8 91 102 7-3 1-1 9 11 6-9 1-2 72 86 6-4 1-2 11 12 5'0 Ti 17 31 T8 1-8 19 21 3-3 1-1 262 406 5-0 1-5

1349 2 011 5-4 16 671 828 7-1 1-2 139 170 7-1 12 614 717 64 1-2 270 280 7-5

717 1 100 5-4 1-5 515 639 7-3 1-2 84 107 7-0 1-3 226 271 52 12 123 128 7-4 10 l-o 117 37 156 49 36 34 1-3 1-3 107 39 121 42 3-8 5-0 1-1 1-1 3031 1636 4 283 2 336 6-0 5-6 14 14

374 547 5-5 1-5 92 112 6-6 1-2 46 52 7-2 l-l 218 250 7-2 11 86 89 8-5

l-o

39 57 2-8 1-5 43 51 3-3 12 816 1158 61 14

140 202 52 1-4 30 38 6-5 1-3 3 3 9-0 1-0 44 49 5-2 l-l 44 46 6-2 1-0 19 24 3-3 1-3 5 7 13 1-4 243 369 5-3 15

118 i 162 1 4-4 ! 1-4 ! 34 i 39

7o | 1-1

!

6 1 8 i

6-6 ! 1-8 I 126 \ 147 | 7-7 , 1-2 17 ! 17 6-8

l-o

22 26 4-5 12 20 21 3-5 l-l 336 420 5-9 1-3

häntyda på något stabilare arbetsförhållanden i Småland och västra Sverige än i övriga landsdelar, ävensom i städerna i jämförelse med på landsbygden. Sistnämnda förhållande torde dock i huvudsak bero på, att i städerna äro avsevärt talrikare företrädda de under »övriga» redovisade hantverksfacken målare, plåtslagare, elektriska montörer o. d., vilkas utövare tabellen anger såsom merendels knutna till en enda företagare. Egendomligt nog synes så även vara fallet med grovarbetare, ty dessa förete såväl i städerna som på landsbygden i fråga om anställning hos en enda arbetsgivare väsentligt högre procenttal än såväl murare som träarbetare. Uppdelas arbetarna efter anställningstidens sammanlagda längd under året, befinnas av arbetarna med under 6 månaders arbetssäsong 9-i hava arbetat hos tre eller flera arbetsgivare, men stiger detta jämförelsetal till 18* i % för arbetare med 6 a 7 och till 27*6 % för sådana med 8—10 månaders arbetssäsong. För den sista gruppen, arbetare med 11 å 12 månaders säsong och sålunda med i stort sett anställning året om, sjunker dock relationstalet till 7*9 %, medan samtidigt procenttalet i kolumnen för »1 arbetsgivare» stiger

125 Tab. 40. Byggnadsarbetarna fördelade efter antalet arbetsgivare och arbetssäsongens längd 1919. Landsdelar, ortsgrupper, yrken och anställningstid

Antal arbetare, vilka under år 1919 haft anställning hos följande antal arbetsgivare

4 Östra Sverige 533 169 59 19 Småland o. öarna . . . . 187 28 18 9 Södra Sverige 661 186 112 27 Västra Sverige 358 78 38 11 Norra Sverige 148 40 18 13 1 Samtliga orter 1887 501 245 79 Städer m. öv. 1U 000 inv. 1032 249 143 47 Övriga städer 527 135 50 19 Köp. o. mun.-samh. . . . 130 67 •28 2 Landsbygden 198 50 24 11 „ i st. 368 113 87 33 87 36 22 5 Murare \,, 273 89 53 23 Träarbetare <,,' Grovarbetare . . . . < 1V ' \lb. Övri a

S

{it

Arbetssä- [ ™*er 6 m å n . songens < o , n ,«

J

län-d

1(J

»

| n__12

,

1 O

134 64 23 279 55 6 36 5 — 639 127 47 71 12 7 282 77 22 228 99 48 266 164 104 1111 161 71

6 2 1 8 1 14 11 31 23

5 6 o. fl.

%

%

%

%

%

%

67-1 77-3 65-4 72-8 64-4 68-1 68 7 70-0 56-8

21-3 7-4 2-4 ro 11-6 74 37 — 18-4 ll-l 2-6 1-7 15-9 7-7 2-2 0-8 17-4 7-8 5-7 30 18-1 8-8 29 1-3 16-6 9-5 3-1 1-2

08 — 0-8 0-6 1-7 08 0-9 0-9 0-4 — 1-3 — 1-8 0-4 — — 0-5 — — — 27 04

5 6 o. fl. 1 8 — 17 4 7 30 18 15 1 2 15 1 12 2 2 — 4 — — 13 13 10

6 — 8 3 4 21 13 7 1 — 8 — 8 1 — — 4 — — — 16 5

695 59-0 57-6

596 58-3 81-1 85-7 77-1 78-0 71-4 57-1 44-8 80-4

6-7 2-5 20

29-3 17-5 18-1 23-8 19-4 27-8

12-2 0-9 0-4

160 11-9 15-3

132 19-5 24-3 27-6 11-7

84 3-9 0-7 5-3 2-4 3-3 0-7 5-0 2-6 2-6 0-9 1-7 0-6 0-6 — 2-4 — 56 l-o 0-5 7-7 11 — 5-6 35 — 12-0 2-8 3-8 17-5 5-2 22 5-1 1-7 0-7

13'9 14-6 11-6 10-0

till ej mindre än 80'4. Man kan här i viss mån anse sig hava funnit ett statistiskt uttryck för de »stamarbetare», som även under nuvarande starkt fluktuerande arbets- och anställningsförhållanden finnas inom byggnadsindustrien, och vilkas andel av hela arbetarantalet man, med utgångspunkt från tabellens antalsiffror, måhända kan uppskatta till omkring en fjärdedel.

11.

Arbetssäsongens längd för byggnadsarbetare.

I fråga om a r b e t s s ä s o n g e n s l ä n g d inom byggnadsindustrien upplysa slutraderna i tab. 40, att sammanlagda anställningstiden för de där redovisade 2 769 arbetarna utgjort under 6 månader för 395 eller 14-3 %, 6—7 månader för 399 eller 14-4 % 8—10 månader för 594 eller 21*4 % samt 11—12 månader för 1 381 eller 49-9 %. Hittills meddelade siffror avse endast arbetarnas sammanlagda anställningstid inom byggnadsfacket, men uteslutet är givetvis icke, att de tidvis kunnat ägna sig åt andra yrken och sysselsättningar. Även i detta avseende hava förfrågningar gjorts på personkorten. De sålunda erhållna svaren hava sammanställts i tab. 41, som anger arbetssäsongens längd för vissa byggnadsarbetare, vilka under år 1919 uppgivit sig vid sidan av sin facksysselsättning hava haft f y l l n a d s a r b e t e av ett eller annat slag. Ifråga1

Uppgifter saknas för 262 arbetare.

126 Tab. 41. Arbetssäsongens längd för vissa byggnadsarbetare, vilka år 1919 haft fyllnadsarbete. ByggnadsProcentuell fördelning av arb., som Procentuell fördelning av Medelanst.haft fyll- dessa eftersom de haft bygg- dessa eftersom de haft byggtid, mån. nadsarbete i nadsarbete och fyllnadsarb. i Landsdelar, ortsnadsarb. grupper och yrken byggn.11 1 1 - und. % av und. an- samt- 3 3-5 5-7 7-9 9-11 12 3 3-5 5-7 7-9 9-nl - enbart o. fyllbyggn. nadstal liga mån. mån. mån. mån. mån. mån. mån. mån. mån. mån. män. män. a arb. arb. Östra Sverige . . . 61 Småland och öarna 24 Södra Sverige . . 96 Västra Sverige . . 39 Norra Sverige. . . 17 Samtliga orter 237

7-7 9-9 95 7-9 7-4 8-6

Städ. ra. öv. 10 000 inv. 101 6-7 Övriga städer . . . 57 7-6 Köp. o. mun.-samh. 36 157 Landsbygden . . . 43 15-1 38 6-1 Murare . . . . <fi" 28 18-5 1st 14 3-1 Träarbetare . . \ , , ' Ub. 30 130 /st Grovarbetare . •!,,' 35 10-2 14 33-3 övriga {£ 717 8-6 7-7

14-8 16-4 32-8 29-5 6-5 29-2 20-8 3?5 12-5 14-6 28M 38-5 13-5 4-2 15-4 15-4 35-9 23-1 10-2 35-3 41-1 11-8 5-9 12 7 2 1 i 34-6 23-6 7-2 14-9 16-8 31-7 26-7 9-9 3-5 24-6 38-6 26-3 5-3 8-3 13-9 47-2 25-0 2-8 23-2 32-6 25-6 11-6 7-0

1-6

3-3 21 6 344 36-1 12-5 8 29-2 50-0 5-2 20-8 27 1 24-0 22-9 2-6 7-7 12 8 20-5 56-4 5-9 23 5 35-3 35-3 3-0 122 21 9 27-4 35 5

1-1 5-9 08 1-7 2-8

15-8 263 31-6 21-1 5 2 17-9 32-1 32-1 143 3-6 14-3 21»4 21-4 28- 6 143 20-0 26-7 30-0 16-7 6-6 5-7 257 457 14-3 5-7 2-9 14-3 14-3 50-0 21-4 9-9 12-7 32-4 352 9-8 42-9 28-5 143 143

—

97 10-2 8-3 10-1 10-0 9-3

l-o 4-0 18 8 26-7 495 3 5 10-6 12 3 36-8 36-8 16-7 30 6 36-1 16-6 9 3 30-2 34 9 9-3 16-3

5-6 6-3 5-0 5-6 73 5"5 5-7 5-8 6-0 4-5

5 2 13-2 15 8 31-6 342 7-1 357 42 9 7-1 7-2 14-3 7 1 21-4 57-2 20-0 33 3 23-3 16-7 6-7 2-9 14 3 25-7 57-1 21-4 21 4 42-9 143 2-8 19 7 33-8 42-3 1-4 14 3 28-6 57-1

5-3 4-7 5-9 5-0 57 52 60 7-8

9-0 6-9 10-0 8-2 10-5 8-8 10-1 10-9

10-1 9-5 8-8 7-4 j

varande arbetare utgjorde tillhopa 237, motsvarande endast 8*6 % av samtliga 2 769 arbetare med uppgiven anställningstid, varför utredningen synes ådagalägga, att, oaktat arbetssäsongens korthet inom byggnadsbranschen, blott få av dess utövare under vinterns arbetsbrist söka tillfälligt arbete inom andra yrken. Visserligen blir, såsom tabellen utvisar, ifrågavarande relation något olika för olika orter och fack. Städernas byggnadsarbetare synas sålunda mera sällan arbeta utom sitt fack än landsbygdens, och yrkesarbetare förefalla merendels ställa sig mera avböjande än grovarbetarna mot fyllnadsarbete under den döda säsongen. Vissa förklaringsgrunder till nu berörda avvikelser erhållas genom en närmare undersökning av fyllnadsarbetets art. En sammanfattning av därom erhållna upplysningar, fördelade efter vissa huvudgrupper av yrken, meddelas i tab. 42. Härav framgår, att det företrädesvis varit industri- och hantverksarbete av olika slag samt grov- och diversearbete, som ifrågakommit för de byggnadsarbetare, som ej gått arbetslösa under mellansäsongen; mera sällan har fyllnadsarbete erhållits inom jordbruk, handel och samfärdsel samt allmän tjänst. I genomsnitt har detta arbete räckt i 3 ä 4 månader, och synas de särskilda branscherna ej förete alltför stora avvikelser från detta allmänna medeltal. Nu meddelade siffror antyda väl något om de huvudgrupper av yrken, inom vilka byggnadsarbetarna företrädesvis kunna få användning för sin lediga arbetskraft, men utsäga däremot intet om de speciella fack, på vilka ifrågavarande temporära yrkesväxling inriktar sig. E n närmare granskning

- 127 Tab. 42. Fyllnadsarbetcts art och varaktighet. N.

FyilnadsN. arbetets ^v art Lands- N. delar och \. ortsgriipper \.

Östra Sverige . . . Småland och öarna Södra Sverige . . Västra Sverige . . Norra Sverige . . Samtliga orter 1 därav Städ.m.öv.lOOOOinv. Övriga städer. . . Köp. o. mun.-samh. Landsbygden . . .

Jordbruk med binäringar

antal arb.

Industri och hantverk

medelanställn.- antal arb. tid, mån.

3-8

24 3

3-8 33

29 4 4 2 19

Handel och samfärdsel

Allmän tjänst

medelmedelananantal antal ställn.ställn.arb. arb. tid, tid, mån. mån.

Grov- och lösarbete

medelanställn.- antal arb. tid, mån.

medelanställn.tid, mån.

29 13 57 16 10

3-5 5-1 3-8 43 2-6

10 5 4 5 1

4-1 2-8 4-1 4-0 O-ö

9 1 16 2 2

33 5-0 2-7 8-3 35

19 11 24 24 9

4-0 3-5 4-7 5-7

3-8

3-8

4-4

6-4 4-1 5-8 2-9

57 20 22 20

4-4 43 2-7 3-0

13 9 3

3-8 3-8 2-8

10 3 7 10

42 3-8 3-1 2-6

50 29 7 1

5-4 3-3 1-7

l-c

l-o

av personkortens uppgifter i detta avseende ger vid handen, att de talrikast representerade fyllnadsyrkena äro fabriks- och verkstadsarbetare (109 fall), grov- och diversearbetare (70), jordbruksarbetare (28), skogsarbetare (14), stuveriarbetare (13), expressarbetare, vaktmästare o. d. (8), arbetare vid kommunala nödbjälpsarbeten (5), torvupptagningsarbetare (5), stenhuggare (5), sjömän (4), affärsbiträden (3), järnvägsmän (3). Bland mera egenartade anställningar, som förekommo å personkorten, må här nämnas frökontrollant, kontorist, handelsresande, skräddare, slaktare, badmästare, brännmästare, fiskare samt ombudsman hos livsmedelsnämnd. Återvänder man till en närmare granskning av arbetssäsongens längd inom byggnadsfacket, meddelas i tab. 43 en fördelning av de 2 755 arbetare, vilka lämnat uppgifter i detta avseende, efter antalet under år 1919 faktiskt utgjorda arbetstimmar. Av dessa arbetare hade 20-1 % utgjort mindre än 1500 arbetstimmar och 23-5 % 1 500—1 999 timmar, medan 41*4 % kommo upp till 2 000—2 499 och 15-0 % till 2 500 timmar och däröver. I medeltal hade presterats 1 953 timmar per år, vilket, då av kollektivavtalen att döma ordinarie arbetstiden inom byggnadsverksamheten nämnda år uppgick till i genomsnitt 9 timmar per dag och i regel 51 ä 52 timmar per vecka (i enstaka fall dock sjunkande till 48 och stigande ända till 56 å 58 timmar), skulle motsvarat c:a 217 arbetsdagar eller 8 ä 9 arbetsmånader, om i genomsnitt på varje sådan anses falla 25 arbetsdagar. 2 Nu berörda genomsnitt företer emellertid vissa 1 Summorna i denna tab. överstiga de i tab. 41 angivna, enär vissa arbetare haft fyllnads arbete inom flera av här angivna näringsgrupper och sålunda räknats mer än en gång. 2 Oaktat teknikens landvinningar även på detta område synes byggnadssäsongens faktiska genomsnittslängd hava relativt litet ändrats under de senaste årtiondena. Till de uppgifter, som i detta avseende anförts ovan sid. 26, kunna läggas några siffror, hämtade ur en av Svenska måleriarbetareförbundets avd. 1 verkställd undersökning rörande arbetslösheten inom facket i Stockholm vintern 1902/03 (oktober—mars). Enligt denna, vilken baserade sig på frågeformulär besvarade av 900 måleriarbetare eller c:a 3,A av samtliga då i huvudstaden varande, och som innefattade ej blott arbetslöshet i egentlig mening (på gmnd av arbetsbrist) utan även arbetsledighet på

f l ( N CO -XI

COOl O

to

IO

t--"*

s

r - I N H H W H

^

O! ^

H t J C O - ^ i O C N I X ) iTSOO i—I i — l i O H N t G O O H t S i O t O f M N Q O H O O O C O O W H r t N H N H U N

>OCC

1—I CM T-l 1—I

00 N

6 6 6 6

°t3

r-l ^

Is

'

rl

I CO

I co

' H

'

r

'

'

'

6 6

O i o

o

o:

o

o

io

TH

T^H 6

-^ 6

t-

CO O) I s »

co eo co i O

O

c

if

cr. i O

CN 00

do coco ^ti

o ics - * CO —1 CM <jd t " - T j i CO CM

1 GC 00 ' CO l b

(M (N CO CO

CO CN CI l^- CO

I

IN

CO CO

CP

1—( 1~1 1—t CO i C O

N

to

6 1 SN r*f

CM I H CM

6 i h cb CM <H

f~- 9 1 CM CM 6 c b

CO »O CO »A ^

—i os

|

' cb © 4 - t w

ffl

OCM

i—I

OS 05

1 00

iji a

CM r f i 4-1 ^

c

1 ** 1 |

03 CN i f CN i O CO r « i—I •—1 P H

if

s|

OS

6 6 6 6

'

-*

ö ö ö c b

' H O O O

6 6 6

TT

t>. CM CN

6cb6

cb »b

O i CO

cb cb b t ^ cb t - obcb4t< cc -* cb 6 cb 4H ' cb 6 a

i 8?

o

CN

o

w

•*

CO I T O

CN

if

CO l ~ CO 00

cb cb i > 4* cb 6

A N 6 N

f-t.'Jjio

o

CN CO i-l OS

"* **" 5" T1 "? r- i b cb 6 ob

-

to C

CC

o

c b ö e b CM c b c b a s c b b c b

K <N

I

CN i—

' 6cb

i f N l> O iH 00 O 'O O O ifl rtOt>» t - 4fi cb cb o is t ^ cb t^ cb cb cb 6 ö i > O

CO CN iCS O

6 i n

CO

cb i>-«i

i ) i co os oo oo r f l 4fl 4fl i b i b

el

H

CO O

6 TJ< *b 4F 6

O

i»

i^ t-

TK

cbcb4fi 4n

C7i OS OS i-H

C O - H W H i O O i O I ~

ibib-^ckiiHibcb-^

O

if

L i C J i ^ i o a i o o i N

rfi 4(1 4< cb cb 4* cbc*»öbcb

TficbcbcNi6!;-cb"*i

O

1 - iC h

i O l > 00

CN ^4 CM c b c b 0 0 1.0 i f

åt

c o «o co

cb cb cb cb ^

«b

l ^ 00 CN OS 00

o

iHOckcbow i-H US CO <M L^ 00

O H C V J H I H H CO T f CN T f N

CO

i b i b c b 6 IH cb

§2

CO GO CM i C CM » O

oo c i -*->

a ^ S.5 "£ .å .§

CO IN oo m •* if) o cb cb 4t< r - c b CM 4ti

a co oo •* C O - H C O C C C N i r s - H C N »b i b i b c b cb c b i b s ^ i b t J Q t ^ r - i H

•* - c s 0 o co cb cb "ii CM b eo

8§

«o

cb i ^ c b i b i ^ ^ * c b - ^ - ^ c b CN CO —I CO 1--

S |

b-

CN CO

05 OS CN CM O

82 A

~ ^ < M 0 0 — t i O O i f - ^

cbcbT^-it^-^iir-i^cb

CO CO >CS l ^ i f CN O l^ CO N h - l f t O O ^ i O O i O 4ri 6 i b •* i b »b i b « b " * © « t ^ - ^ c b c j < i c b c k i 6 c b

il

ro i -

00 O O l O CB CC i-H i—I l b

ft

Oi O

co i f

if

oo

cb

cbcbcb

if

1» CO

rt

I N i O H C O i H i o a i ö

C O i H ^ C M

•^CMiHcbcMCMCMCb

I T - ^ CO I COCRCCiOOOiOCsN rfi CO r-i CM i b r l Ö N N N i O H CO CN O t-H CM T-i CO CM

—1 ics 00 05 co

I

cb i b 6 cb 6

'

CN 00 OS i f i H - H 4ft CM

CM CM 6 CM CM

l O - J O

CO

CN O

l> M

if

>0 iCS

10 C

00 O

O

M

l b Tfl CM i H

r-cbcM6ibib4ficM

- ^ t f i i t l H

cococsi-tiiriocDco

- f i n o x ^1 »9 ^cficococrs CO CM en ••*< CM r>- r f 1-» 01 w CM

o i f H o o o o m i o c o

4t<4HcNibGML;-»cbcN

r i

,&

CCiHt>"TfcMr}1C7iCO CD i - ( Tf. CM CO 1>

-kiJ^-^^S-l-»^-^^

!

CD ° <B §3 & ' b c a W C .SP_ •C " ' C CD ^

c» a co

co .-S

•o 00 a • , S A 6 to

3 C a. o SS=^ ö cc cc t> [z; W t» o W H5 H t t e O f

O t O

t u CO O )

O

fl

H

CN OS i f

O UO CO t ^

o 00

129 N ra TJI o a i - oo c . c

i—• -4->

rt

S <™

cä « 9 rt ,

- -e "-s a s

ffl Cl O O CO K OJ Oi t^ . 0 t~»

6 6 6

A« ta q 3 cä

§ 2 A os A os

8R

'

»O <*>

6 6 6 6

03 T-H

ocv

6 6 6 6

6 6 IN >>C1 Ol

OOM*!

IHOCO'NHOIJI*-

n O w o o o o b ' i i

•i^i66(^o3'MTt<tv3^-i6

O O | M » i e 0 > ) » » I O 0 1 H < t

O O f \ M N « l l O O l

•-!*-> OS =0 t~ (^. 00 t ^ C5 >•

c^roö^-^^ÖQO^ÖQi^i-^cvi

No>ob*!io6iba)

tb 6 1 0 =c oj ^ . 6 =b x *}

-*6ib66' ~it -"^Ht-Gop-65

6öo6-^c6c^cb>b

S

H<Ori»,IN!ofl»l

'

' •— 6

I ?* X A3

O,

t^coibiN.6'b(X)QocbKt;-r^

CD

o er. cs c~ «o o °o -*i»böj6ji;-6x6'

o ^ o o 6 6 x 6

t^ is. öi »b t» is. 6 °b t> »b i^- ös

i b 6 6 is. 03 >b r - 6 1 - » is»

t^ 6 03

!3 OJ > «

00 N I* 0C Os N ^

H

GO 6 . i b 6 ! - - u

i b 03 6 © t » 6)

i>co61bt--6tbtbTtiibt>rs A os

6 6 6

N t ^fflIO CO «• l ^ t<5

c o o s ^ o o s i - t N G ) 1 - : » ; » ,: ;

iij

to m 01 o 11

6 6 0 3 -TH6 6

I i60 66 6

CÖ^^H

8 % 8 Si

7 IC <N *T< IO I--

' 0 N 0 6

S 2?

s§

(»UQOOCHNOJOoOO^fiJffiOOO

,—|C\*,-|T.^r-|T-s03'-l'-l'l-ll—l1*»-

i C t t l O > C O l C J | ca 05 ^ a TJI >b i b å i o

c o ^ c o ^ o ^ o ^ o s ^ c o ^

CO •? o

t ^ 6 x 6 c b 6 i b o o

CilNNtflNlO-HOOOäiCDIS

H < o N N 5 - l * l C N S COiOTflSOiO'C-cfiCO

c o o o a o v o v o ' o o i o i ' i t i o

O] ffi *

o

cs

0 1 l 5 0 0 1 « 9 | i O N cOTjcrHO'OiOn;

6 =b i b >b - * - 0 i b >b i b <^b »a • * r f T^aoiOOOOS^O^H^CNC^l^^

>H

o>)aiO)i-=oc!>(iOT.oo i^-^cbibt^cb-Tji^^ÖDÄ

CS »< O O

6 V • * Ä; Ö *> i ) Qo t b 0o

6 ^H X

o n N 10 •< e< i>

6 6 x 6 6 * ? 6 6 ' * i ' > - i > » O i

o'bt^o^ib-^sb-^i'bibib

i-! 03 T-I

o

to o

eoifOiaiioicooiooioiaoNHN x 6 o 3 C o 6 6 6c^ib v; ticbis.t ; --is. N

s X CS 0

M

l K T« Hl N

t>Qoi>«b'rfi=brr=b6'rnt--

I 00 »1 1

' i b6

l

<a

•«*

0 1 C 5 0 i a O » 5 r f » | H I N - . O l ' ? ( 0

1 |

6>b6=b'cfi'^Ht:^66'>--i6^oö'b 03

'

0» ca «5Ct) "O H (>. C N * 0 ) O i c O M O l l O i O « » t > n * 0 0

CO »b -rfl Aj 6 "O TJI "<* l"- is. " * U3 LOioco«oasCDcofo

M

^Qo6^o3»^ib6ibcv(cbis.in6o3-T«

ål o«a

A os

8 sa ic3

gi ss co 3

l O t e o o v n o i o i O H O i a f f l * !

co •r- CD •»• ^

t ^ >—I'O

x " c i o « ) O i o o i o o c i i i o i * N O O

^"^ib6cb-rH03='b4ti<^tcJ5s*

cb^cbcbö^cbc^

T f i ^ c b c o o 3 c b 6 ^ 6 3 6 i b 6 6""*iTrico

-T<NiO=OC»IOO:OOSCoc»CO

>-(«OCOI>0<»lCOOi

<M c^ . o c - i i s o i i o c o a a i * ) - ! - »

' > -^H cb ev ib -^n «s «b -*icb-cfio<fÖQiv^6*<n CO co -ti ?C CO

ib *<*i ' »b eb ^ *H »b ^ ** eo ^H •<* =0 ' >n

N ^ X I n O j H M , h)r)IN (N^jib'Mibcvi-itiojib^Tticvi

O l l O O O l o v o i ^ B h ö ^ c b ^ o ^ ^ T * ^ - ^ ' ^

I CO 3 5 0 O '

Tfl CV T * I C o

0 1 ^ C S 0 0

*

ai N o

"XoT

s

CO^OiOoiO^i^NcoOjrplO

O <»( — f t o O t ^ *—< o

03CbTHib63Cb03Ö?Ö3CbÖl03

<?3 "TU CO =0 03 6 CO Ov> 03 ' b -rf» O^ 03 6 rH >--l CO =b

T|llOCDM»(Nffi>

8 2

N H O) * «3 <0 r-I >o cb ^ T* ^ x ** eb év

» H D 10 co 11; -

O)

cxfcb ' cb c^ ^ c\j cb 6 til <N c b ^ J o i ' M O j c b c b ' M

o

*> o

10?1910C1

ca O 05 a . t^ t ^ *» 1 -

ib^cb^<&6A*A?iH<6i>

^ T } <

C C l f J ^ ^ C V C O C S C O h

(M»)QOCSCOtOl^O)

lO OJ O) O) o

io lO o W 11 l ^ I —?Oi

Ö3'MÖ3 c b' : -i'M03*}ch'^-

d^'M'HO^OTcbcb'M

Ö3>seoö^o36o3^THC ; oi>- ' 0 3 6

O f e H U N O i O O l O l l O O I I

O t ^ CO lO IN > CO h

CD 0 ! C 0 0 0 T ) l k 3 C S 0 i l ^ < l 0 C N C 3 , a , * O

I

6<bih^r^iN.6^6^6^-6^6<^i>'Mcb',;-i

x666T^^6ösTti^6'iHTfi=b-^

'

wa 1 ci o >ö bo cS ' . "

' f l ah OJ p , « ,Q 3

' ^

— <n o 03

!

fl O.flIi • "

! <s •" n 3 « CJ -^

>—(

-2

rt

MS

±1

E

»3 CW <M CO "Tji O CD

fc

W

co

O

W

CD

1—1

130 skiftningar, i första hand inom olika landsdelar, varvid framträder det anmärkningsvärda förhållandet, att arbetssäsongen i genomsnitt skulle vara något kortare inom de i klimatiskt avseende mera gynnade södra och västra landsdelarna än i övriga delar av riket. Vad de särskilda ortsgrupperna beträffar, förefaller arbetssäsongen hava varit något längre i städerna än på landsbygden, särskilt om dit räknas även köpingar och municipaisamhällen. Talen för de speciella byggnadsyrkena visa emellertid, a t t förhållandena i detta avseende äro något växlande inom olika fack. Vad dessa sistnämnda beträffar, framträder, om stad och land tagas under ett, särskilt muraryrket genom en icke oväsentligt kortare säsong än övriga redovisade branscher. Nu meddelade uppgifter bero uteslutande på förfrågningar hos resp. arbetare, men, på sätt ovan angivits, har det i flertalet fall varit möjligt a t t kontrollera dessa genom inhämtande av upplysningar även hos vederbörande arbetsgivare. De båda serierna av uppgifter äro sammanställda i tab. 44 och förete — såsom är att vänta, då siffrorna basera sig på detaljerat specificerade konkreta arbetsanställningar och icke på allmänna uttalanden och uppfattningar — mycket god inbördes överensstämmelse. De redovisade arbetarna hade efter deras egna uppgifter under året haft arbete inom byggnadsfacket i genomsnitt 1959 timmar, medan enligt arbetsgivarnas uppgifter medeltimantalet skulle vara 1 963, d. v. s. blott 4 timmar eller 0 2 % högre. Även om större avvikelser stundom framträda vid materialets uppdelning på landsdelar, ortsklasser, yrken och timgrupper, synas emellertid uppgifterna visa sådan homogenitet och samstämmighet såväl inbördes som med de direkt från arbetsgivarna insamlade upplysningarna enligt form. 3, att de kunna anses giva en god föreställning om byggnadsarbetarnas faktiska arbetstid år 1919. Denna skulle sålunda hava utgjort föga mer än två tredjedelar av den möjliga arbetstiden, vilken enligt då gällande kollektivavtal kan uppskattas till 2 600 a 2 700 timmar per år. Även om det är sannolikt, att nu berörda intervall något minskats i och med ikraftträdandet fr. o. m. år 1920 av lagen av den 17 oktober 1919 om arbetstidens begränsning till 48 timmar per vecka, torde det vara visst, att under nuvarande arbetsorganisation samhället ej tillgodogör sig mer än högst 70 % av byggnadsarbetarnas normala produktionsförmåga. 12.

Byggnadsarbetarnas löner enligt kollektivavtalen.

Har man lyckats tillnärmelsevis riktigt uppskatta den tidsperiod, varunder en byggnadsarbetare i normala fall kan påräkna arbete, så har man funait den ena av de båda faktorer, som i huvudsak bestämma hans ekonomiska och grund av sjukdom etc, hade i medeltal 52'5 % av alla yrkesutövare varit arbetslösa, nämligen 26'1 % under hela sexmånadersperioden och 26"4 % under en del av densamma. Det blev i genomsnitt 47a månaders arbetslöshet för varje arbetare under detta i ekonomiskt avseende visserlgen rätt så dåliga år. För de olika specialiteterna av måleriarbetare (se sid. 17) ställde sig procenttalen av total och partiell vinterarbetslöshet som följer: rumsmålare 2S'J, resp. 29"7, dekoraticnsmålare, lackerare o. d. 208, resp. 27*2, vagnsmålare 100, resp. 22-7 samt målare vid industriella anläggningar 6-5, resp. 7-0 %. G. Henriksson-Holmberg a. a. sid. 12.

131 därmed även i stort sett hans sociala standard. Det gäller nu närmast a t t söka fixera den andra faktorn, nämligen inkomsten per timme eller annan tidsenhet. Arbetsvillkoren inom byggnadsverksamheten regleras, såsom förut nämnts, å flertalet något mera betydande orter genom för resp. fack ingångna kollektivavtal, och dessa innehålla genomgående bestämmelser om gällande timlöner. Dessa lönesatser, på vilka alla eljest inom yrket tillämpade avlöningsformer ytterst synas grunda sig, betecknas sällan som minimilöner, utan såsom sedvanlig betalning för yrkesduglig, »fullgod och flitig», arbetare, och deras egenskap av »normallöner» för arbetarnas stora flertal angives stundom även negativt genom den kompletterande föreskriften, a t t arbetare, som på grund av oskicklighet eller nedsatt arbetsförmåga icke kan anses uppfylla stadgade kompetensvillkor, kan erhålla 15—20 % lägre avlöning. För ett årtionde sedan företedde de avtalsbestämda timlönerna inom byggnadsbranschen ett mycket brokigt utseende, i det att desamma visade stora olikheter ej blott å olika orter utan även mellan olika fack å samma ort. Under de år, som sedan dess förflutit, har emellertid en tydlig utjämning ägt rum i båda dessa avseenden, låt vara att fortfarande avsevärda skiljaktigheter bestå. Vad nu sagts belyses närmare genom tab. 45, vilken åskådliggör löneutvecklingen inom byggnadsbranschen åren 1911—1920 i vissa större städer genom att meddela avtalsenliga tim- och beräknade veckolönsuppgifter för fyra yrkesfack, murare, träarbetare, grovarbetare samt bleck- och plåtslagare. Tabellen lämnar i första hand detalj upplysningar rörande den allmänna löneutjämning, vilken, som nyss antytts, framträder som ett mycket karakteristiskt drag för löneutvecklingen inom byggnadsfacken under de senare åren. Betraktar man först med ledning av tabellens a-siffror förhållandena omkring år 1911, finner man betydande olikheter mellan timlönerna såväl för samma fack å olika orter som beträffande olika fack å en och samma ort, men följer man utvecklingen särskilt under krisåren, finner man, a t t dessa ojämnheter efter hand till största delen försvunnit. Är 1911 låg exempelvis murartimlönen i Göteborg 15 %, i Malmö 20 %, i Norrköping och Örebro 12 % och i Eskilstuna 15 % under Stockholmstimpenningen, medan beträffande träarbetare motsvarande procenttal voro resp. 22, 17, 20 och 20 %. Under de följande åren reglerades, i mån av centralorganisationernas växande betydelse vid avtalsförhandlingarna, de lokala lönesatserna efter hand enhetligt efter dyrortsförhållandena, så att efter novemberuppgörelsen 1920 inom samtliga fack lönerna i Göteborg lågo 11 å 12 % och å övriga angivna orter 15 å 17 % under Stockholmslönerna. Och före krigsutbrottet voro icke blott timlönerna för de tre yrkesarbetarkategorierna murare, träarbetare samt bleck- och plåtslageriarbetare å samma ort merendels olika, utan förekommo även vissa uppdelningar i löneavseende inom desamma, såsom då i Stockholm ända till år 1918 och i Göteborg intill år 1916 inom träarbetargruppen snickare hade några öres högre timpenning än timmermän. Under de första krisåren framträder en bestämd tendens, särskilt märkbar fr. o. m. år 1916, till förenhetligande av timlönen för murare, träarbetare samt bleck- och

132 Tab. 45. Tidlöiier inom vissa byggnadsyrken enligt kollektivavtal åren 1911—1920. a) Timlön (öre per timme), inkl. dyrtidstillägg, b) beräknad veckolön (kronor per vecka) vid tidlönsarbete. i

1911 i 1912 1913 1914 1915 1916 1917

Y r k e n och orter

j I.

Murare. Stockholm . Göteborg Malmö

. . .

Norrköping Örebro

. .

Eskilstuna . II.

Träc.rbetare Stockholm snickare . timmermän Göteborg snickare . .

65 a) 65 b) S7-0& 3706 a) 55 55 b) 31-35 31-33 a) 52 52 b) 29-64 29-64 a) 57 57 b) 31-91 31-92 a) 57 59 b) 3249 3363 a) 55 57 b) 31-35 32-49 a) b) a) b)

a)

160 1 160 81-eo 81-eo 130 130 66-50 125 63-76 125 6375

65- 73 135 68-96

160 76-80

240 11520

210 100-80 20'0 96-oo 20'0 96oo 20O

66-30 143 7235

6240 152 72-96

125 60-oo 125 60oo 135 64-so

63-75 125 65-75 135 68-83

72 62 60 60 60 62 92 1 160 1 160 1 160 76-80 34- 20 34-20 54.80 55-54 35-34 4i-04 5 2 4 4 Äi-ffo 81-eo 67 55 55 55 57 57 87 x 160 1 160 1 160 76-80 31'ss 31-3$ 31-35 3249 52-43 38-19 49-53 &Z-50 81-60

b) 26-79 t i m m e r m ä n a) 45 b) 25-63 a) Malmö . . . 50 b) 28-30 a) Norrköping 48 b) 27-36 Örebro . . . a) 43 b) 2736 E s k i l s t u n a . . a) 48 b) 2736 III.

74 65 67 67 94 37 o å 58-/P 38-19 4 2 / « 53-58 64 55 57 57 79 31-36 3249 5 2 4 3 56- 4 s 45-03 61 54 52 54 76 29-64 50-7* 30-78 54-77 4 3 5 2 59 66 57 59 81 31-92 55-04 33-04 36-3S 4556 61 68 61 59 83 3363 34-77 34-77 38-76 47-5/ 81 59 57 59 66 3249 3304 53-04 56-3 e 45-5«

Jan.-okt [Nov.-idec. 1920 192<0

Grovarbetart Stockholm . . ' a ) 46 b) 26-22 Göteborg . . a) 37 b) 21-09 M a l m ö . . . a) 40 b) 22so N o r r k ö p i n g . a) 38 b) 21-66 Örebro . . . a) 39 b) 2223 E s k i l s t u n a . . a) 37 b) 2109

49 49 51 51 62 77 27-93 57-55 29-07 29-07 35'3 4 43-89 62 49 47 47 1 49 77 26-79 26-79 27-35 27-93 5 5 5 4 4389 76 61 54 52 52 54 29-64 29- 64 50-7* 50-7* 54-77 4 3 5 2 50 48 48 50 62 77 2736 57-3-ff 28-00 23-oo 54-72 4 3 / 2 62 48 48 50 50 77 27-36 57-5<? 2S-50 28-50 35-34 4 3 * 3 62 48 50 52 52 77 2736 28-50 2964 2964 35'5 4 43-89

66-50 130 66-50 125 63-75

66-30

66-30 143 72.95

6240 130 62-40 152 72-3 (?

140 71-40 120 6i-20

23-9 i 25-34 25-08 25-08 29-07 3 7 52

58-6 s

140 7i-40 120 67-20 133 67*5

140 67-20 120 5760 142 68-16

115 58-w 115

22-23 22-23 23'3 7 2 3 5 7 27-93 36-48 38 40 38 40 47 62 21-66 2i-(?ff 22*o 22-80 26-79 55' 54

53-5J 115 58-65

58-£5

58-55

58-ff5

160 Si-*o 130

89-25

ioo- *o 200 96oo 200 203 96oo — —

48 50 50 57 77 27-sff 29-50 25-50 5 2 4 3 4 5 * 3 42 42 66 40 40 51 22-so 22-so 23-94 2 3 3 4 29-07 37-62 42 42 44 44 51 66 40 40 42 42 51 66 22-so 2 2 * 0 2 5 3 4 23-3 4 29-07 3 7 52 64 41 41 39 39 49

100-80 210

64-80

115-20 240 115-20

125 60oo 135

6375 125 65-75 135 6885

— —

60-00

6375 125 6375 135 68-*5

96'00

115 115

55-20 115 i 55-20

i 0 5 - <?o

93-60

88-80

88-80 185 88-*0

— —

IV. Bleck- och pl åtslageriarb. Stockholm . . a) 71 65 65 65 65 73 80 b) 37-03 37-03 57-05- 37-0Ä 40-47 41-61 45-60 64 Göteborg . . a) 54 56 54 54 56 69 b ) ! 50-7* 30-78 50'7# 31-92 31-92 56-4* 39-33 Malmö . . . a) 52 56 56 54 54 62 62 b) 29-64 50-7* 50-7* 5i-32 5 i ' 3 2 35-34 55-54 N o r r k ö p i n g . a) | 52 54 52 52 54 60 75 b) 29-12 29-12 29-^2 50-24; 30-24 33-ffo 4 2 0 0 Örebro . . . a) 72 55 i 55 55 55 55 60 b) 31'3ö 31-33 31-35 31-55 5 i ' 5 5 54-20 40-52 E s k i l s t u n a . . a) 53 53 53 55 1 55 65 75 b)l 30-21 30-21 30-21 3i-3#l 31'55 37-os 4 2 7 5 1

Vid arbete, där ackord kan förekomma, 145 öre.

73-45 125 6375

75-60

160 81-eo 155 79-03

79-05

125 155 70-oo 79-os 135 155 76-35 79-os

175 84-oo 160 76-*o 155 74-40 155 74-40

74-40

74-40

11520 210 100-80

200 96-oo 200 96-oo 200 96oo 200

96-00

133 plåtslageriarbetare, och vid uppgörelsen efter 1918 års stora arbetskonflikt slår principen om lika timlöner för dessa tre fack helt igenom (med undantag för bleck- och plåtslageriarbetare i Norrköping). Visserligen förskjutes jämviktsläget åter år 1919 till följd därav, att väl det sistnämnda facket då ernådde en löneökning, men icke de båda förstnämnda, men med uppgörelsen i november 1920 erhöllo åter igen murare, träarbetare samt bleck- och plåtslageriarbetare samma timlön. 1 Löneutjämningen avser emellertid icke blott yrkesarbetarfacken inbördes, utan utsträcker sig även a t t gälla mellan dessa å ena sidan och grovarbetarna på den andra. Det har ju varit en allmän tendens vid kompenserandet av kristidens våldsamma levnadskostnadsstegring att i första hand tillgodose lägre avlönade och sålunda närmare existensminimum levande arbetargrupper, och inom byggnadsfacken har denna tendens i förening med vissa arbetsmarknads- och organisationsförhållanden medfört en väsentligt större prisstegring på olärd än på yrkeslärd arbetskraft. Före krisåren låg i stort sett murarnas timlön 20, bleck- och plåtslageriarbetarnas 15 och träarbetarnas 10 öre över grovarbetarnas. Vid den stora löneuppgörelsen år 1918, då som nämnts, murare, träarbetare och bleck- och plåtslageriarbetare erhöllo lika timlön, sattes denna endast 10 ä 20 öre över grovarbetarnas, och den kraftiga löneuppskruvningen i november 1920 medförde, procentuellt räknat, en ytterligare löneutjämning mellan grov- och yrkesarbetare, låt vara att antalet »skiljande ören» ökades till 15 i landsortsstäderna (i Stockholm fortfarande 20 öre). Man synes här hava a t t göra med en under kristiden allmän löneutvecklingstendens, som framträtt ej blott i de skandinaviska länderna utan även i Tyskland, England och Amerika. I Berlin betalades 1913 en murare med i genomsnitt 80 pfennig per timme och en hjälparbetare med 55 pfennig eller 31 % lägre; i februari 1920 hade dessa båda lönesatser förskjutits till resp. 398 och 368 pfennig, vilket innebär, att differensen krympt samman till mindre än 8 %.% 1 London utgjorde vid tiden för krigsutbrottet murarnas timlön Ii 1 /» pence och hantlangarnas 8 pence eller 30 % lägre, 3 men i slutet av år 1920 voro motsvarande lönesatser resp. 28 och 25 pence, varför sålunda differensen reducerats till 11 %.^ I New-York utgjorde år 1913 den av fackföreningarna godkända minimitimlönen för murare 70 cents och för grovarbetare 22*5 cents eller blott 32 % därav. År 1920 hade dessa lönesatser höjts till resp. 125 och 75 cents, vilket innebär en uppryckning av grovarbetarnas lönenivå till 00 % av murarnas. Men när depressionen inom näringslivet började göra sig allt starkare gällande, sänktes år 1921 sistnämnda lönesats till (iO cents, medan den förra tillsvidare kvarstod. Därmed började åter göra sig gällande den för Amerikas hela näringsliv karak1 Intressant är att observera, hurusom i Malmö principen om lika lön för murare och träarbetare tillämpats ända sedan år 1906 (med undantag för året 1911). 2 Wirtscbaft und Statistik 1921, sid. 83. 3 Seventeenth abstract of labour statistics of the United Kingdom (Cmd. 7733), London 1915, sid. 48. 4 Standard time rates of wages and hours of labour in the United Kingdom at 31:st December 1920 (Cmd. 1253), London 1921, sid. 7.

134 Tab. 46. Den procentuella ökningen av kollektivavtalens tidlöner inom vissa byggnadsyrken åren 1914—1920 samt levnadskostnadernas stegring under samma tid. a) Timlön, b) veckolön vid tidlönsarbete. Procentuell stegring från

år 1914 till år

Yrken och orter

I.

Göteborg Malmö Norrköping Örebro Eskilstuna

Träarbetare. Stockholm snickare timmermän

. . . .

Göteborg snickare timmermän Malmö Norrköping Örebro Eskilstuna III.

jan.-okt. 1920

a b) a) b) a) b) a) b) a) b) a) b)

0-0 O-o 0-0 Oo 0-0 O-o

10-4 10-4 12-3 12:3

138-8 113-7 128-0

138-8 2237 128-0

138-•8 202128-'•o 92»/ 181-•5

o-o 0-o 0-0 O-o 0-0 Oo

11-9 11-9 11-5

Ils 11-9 11-9

404ö 3838 40403737m 36363737-

a) b) a) b)

0-0 O-o 0-0 0-o

16-1 16-1 17-5 17-6

48-4 48-4 52-6 52- G

158-1 230-s 180-7 25i-2

a) b) a) b) a) b) a) b) a) b) a) b)

o-o

21-6 21-e 26-5 26-s 13-0 13-o 24-0 24-o 24-0 24-o 19-2 19-2

51-0 51-0 57-1 57- 4 40-7 40-7 54-0 54'0 54-0 54-0 48-1 48-1

154-9 128-2 165-3

14-0 14-o 21-4 21-4 15-9 15-9 21-4 21-4 19-5 19-s 17-5 17-5

54-0 5#-ö 57-1

180-0 250 s 185-7

sr-1

155-6 161-3 i33-5 173-8 245-0 180-4 151-0

Murare. Stockholm

II.

1915 i 1916

Grovarbetare. Stockholm

. . . .

a) b) Göteborg a) b) Malmö a) b) Norrköping a) b) Örebro a) b) Eskilstuna a) b) IV. Bleck- och plåtslag er iarb. Stockholm a) b) Göteborg a) b) Malmö a) b) Norrköping a) b) Örebro a) b) Eskilstuna a) b ) Genomsnittlig ökning av levnadskostnaderna

O-o

o-o O-o 0-0 O-o

o-o O-o

o-o 0-o

o-o O-o 0-0 Oo

o-o O-o

o-o O-o 0-0 O-o 0-0 0-o Oo Oo

130 13o

9-2 9-2 0-0 O-o 0-0 O-o 0-0 O-o 0-0 0-o 0-0 Oo 14

50-0 50 0 57-1 57-4 56-1 56-y 55-0 55-o 23-1

23-4 23-2 532 107 10-7 38-9

58- 0 30-9 30-9 36-4

131-5 207-y 111-9 92-9 104-9 128-8 108-4

131-5

107-4 150-0 2577 150-0 2537 159-6 132-3

104-0 164-8 236'- s 111-9 92-9

104-9 833 128-8 208-4 158-1 130-9

180-7 252-2 154-9 128-2 165-3 237-4 164-8 236'-s 150-0 127-7 150-0 253-7 159-6 132-3 180-0 250-5 185-7 255 6 202-3 270-5 173-8 2450 180-4

237*-'•0 111-•9 82- e 104-•9 7Å» • < ? 128-•8 96- y

258502268210270522238290227276'-

158 117 180 236 154 224 165 123 181

237 150 114 150 220 159 228 180-0

135-8 185-7 140-6 222-7 272-s 173-8 230- 6 180-4 236-2 187-5 245 y

187-5 1572

151-0 187-5 257-2

146-1 24ö-/ 132-1 230-/ 123-2 99-7 150-0 150-0 127-2 223* 145-5 145-s

169-2 240-.9 185-7 155-6 176-8 247-7 187-0 161-4 181-8 255y 181-8

152-2

169-•2 126-•7 185-• ? 240-0 176-•8 133-•y 187-•0 246'-•0 181-•8 237'5 181-•8 137-'•5

269 210 275 525 257 200 279 52? 263 506 263 206

135 teristiska stora åtskillnaden mellan priset för yrkesarbete och för vanligt grovarbete. 1 Med ti ni lönssiffrorna böra emellertid sammanhållas de även i tabellen (under b) beräknade siffrorna för veckoinkomsten vid tidlönsarbete. Dessa tal äro nämligen av särskild betydelse därigenom, att vid deras uträkning hänsyn jämväl kunnat tagas till den inkomstminskning, som uppstått på grund av arbetstidens reduktion under redogörelseperioden från 57 ä 56 timmar per vecka år 1914 till 51 timmar år 1918—1919 och 48 timmar fr. o. m. år 1920. Dessa siffror åskådliggöra därför vida bättre än de förra ändringarna i byggnadsarbetarnas lönestandard under de senare åren. Nu berörda utvecklingstendenser framträda än tydligare i tab. 46, varuti anges lönernas procentuella stegring sedan krigsutbrottet, beräknad dels på timlönerna (a) och dels på veckolönerna (b). Den förstnämnda serien av procenttal är av betydelse, om man vill bedöma stegringen av arbetskostnaderna vid tidlönsarbete, medan den senare, efter veckoinkomsten beräknade, lämpligen bör läggas till grund för jämförelse med de i tabellens sista rad meddelade relativtalen för levnadskostnadernas genomsnittliga stegring vid oförändrad levnadsstandard för en mindre bemedlad normalfamilj i städer och stadsliknande samhällen. Betraktar man först timlönssiffrorna, finner man, a t t arbetspriserna vid murningsarbete på tid ökats från 1914 till jan.—okt. 1920 med lägst 105 (Örebro) och högst 182 % (Malmö), vilka tal stegras till resp. 228 och 270 %, om i stället novemberöverenskommelsens löner läggas till grund för jämförelsen. Inom träarbetarbranschen angives arbetsprisökningen (för snickare) t. o. m. oktober 1920 genom procenttalen 150 (Norrköping och Örebro)—182 (Malmö) och till årsskiftet 1920/21 medelst siffrorna 270 (Malmö)—312 % (Göteborg). Bleck- och plåtslagerifacket — det enda där, som nämnts, lönereglering ägde rum under 1919 — visar högre siffror för de tre första kvartalen 1920, nämligen lägst 169 (Stockholm) och högst 187 % (Norrköping), medan siffrorna för slutet av året rätt väl överensstämma med de båda förenämnda fackens, i det spänningen anges genom ökningstalen 257 % (Malmö) och 280 % (Norrköping). För grovarbetet är stegringen än större, nämligen t. o. m. okt. 1920 lägst 174 % (Norrköping) och högst 223 % (Malmö), medan för november den höjda nivån och minskade spänningen mellan maximum och minimum angives genom procenttalen 340 (Stockholm) och 376 (Norrköping). Ser man åter på de under b) meddelade ökningstalen för veckoförtjänsten vid tidlönsarbete, finner man, att desamma ställa sig icke obetydligt lägre än motsvarande timlönssiffror. Stegringen från år 1914 till år 1919 mätes nu genom spänningstalen 83 % (Örebro)—137 % (Malmö) för murare, 124 (Örebro)—137 % (Malmö) för träarbetare, 141 (Stockholm)—161 % (Norr1 Changes in nnion scale of wages and hours of labor, 1913 to 1921. Monthly Labor Review Vol. XIII, n:r 3 (sept. 1921), sid. 98. — På grund av den säregna yrkesuppdelningen inom särskilt den amerikanska byggnadsindustrien erbjuder det vissa svårigheter att finna yrkesgrupper fullt jämförliga med de svenska. God ledning härvid erbjuder R. K u c z y n s k i : Arbeitslohn und Arbeitszeit in Europa und Amerika 1870—1909, Berlin 1913.

136 Diagram VII. Yeckoavlöningens ökning för murare och grovarbetare i vissa städer åren 1914—1920 samt levnadskostnadernas stegring under samma tid. l-t- —

+

j

i

;

+

i •

i

1 |

!

i

i

i

i

^—.

i

•— .— —

y

i

N

fc=T3 r

/l-H

1/ +

!

i

1^ .

t

II 1 / t

i i I

-4--

1 i

i i i

j

\^^

i

.

i

!

i

I j

i

+

i i

I

i +

i

t

i

; normalfamilj

, 1

i

i

— murare i Stockholm = grovarbetare i Stockholm = murare i Göteborg 'ovarbetare i Göteborg urare i Malmö V- - + - • = £ rovarbetare i Malmö

I

i

| I

i

i

!

! !

i

--t-H

LJ 1

i

|

i

i

1 i i

-44i.-3-trl*-: r

:*:; " - • ~ - - t - "

i

i

i

i

köping) för bleck- och plåtslageriarbetare och 145 (Norrköping)—171 % (Malmö) för grovarbetare. Med den 1 jan. 1920 ikraftträdande normalarbetsdagen sjunka dessa tal till resp. 73 (Örebro)—137 (Malmö), 1 111 (Örebro)—137 (Malmö), 1 127 (Stockholm)—146 (Norrköping) och 131 (Norrköping)—172 (Malmö), 1 men genom novemberuppgörelsen 1920 springa talen upp till resp. 176 (Örebro)—212 (Malmö), 212 (Malmö)—247 (Göteborg, snickare), 201 (Malmö) —218 (Norrköping) och 254 (Norrköping)—291 (Gröteborg). 1 I Malmö erhöllo murare, träarbetare och grovarbetare full kompensation för införandet av 48-timmars arbetsvecka.

137 Jämföras nu meddelade siffror för den under ett visst år ernådda löneökningen med talen för den av Socialstyrelsen beräknade genomsnittliga procentuella levnadskostnadsstegringen under samma år, finner man, att under åren 1915—1917 de förra stanna långt under de senare, och att först genom löneuppgörelsen år 1918 kompensation ernås inom vissa orter och fack. Men under år 1919 borteliminerades dessa löneförhöjningar i huvudsak genom de alltjämt hastigt stigande levnadskostnaderna, liksom normalarbetsdagens ikraftträdande med 1920 års ingång medförde en ny sänkning, då merendels ingen omedelbar kompensation erhölls för den sålunda förkortade arbetsdagen. Ersättningen kom emellertid vid uppgörelsen i november s. å., då byggnadsbranschens lönenivå lyftes högt över de nu snarast till sänkning tenderande levnadskostnaderna. För att ytterligare förtydliga dessa jämförelser mellan löner och levnadskostnader, har utarbetats vidstående diagram VII, varuti jämväl för vinnande av större exakthet och bättre anpassning årsmedeltalen ersatts med kvartalssiffror. Denna grafiska framställning ger en bild av den för dessa år utmärkande kapplöpningen mellan levnadskostnader och löner, som ganska väl överensstämmer med vissa närmast från arbetarhåll framlagda beräkningar rörande samma ämne. 1 Det må emellertid framhållas, att nu meddelade jämförelser endast kunna göra anspråk på ungefärlig riktighet. Sålunda plägar, som nedan skall utvisas, arbetet inom byggnadsbranschen i stor utsträckning utföras på ackord och därigenom merendels tillföra arbetarna en större eller mindre merinkomst utöver timlönen. A andra sidan bör det emellertid beaktas, att, såsom framgått av det föregående, det hör till regeln, att byggnadsarbetaren går arbetslös en stor del av året och då merendels ej uppbär någon som helst löneinkomst. I det följande skall göras ett försök a t t utreda verkningarna av nu berörda faktorer. 2 1 >Byggnadsarbetarnas löner>, Träarbetaren 1921, n:r 5, och Fackföreningsrörelsen 1921, n:r 25, sid. 575 fl'. 2 Sedan detta skrivits, har för Norgps vidkommande byråchef E. S t o r s t e e n framlagt en undersökning rörande lönestegring och levnadskostnader (Sociale Meddelelser 1921, tilleggshefte 1), som erbjuder många beröringspunkter med den förevarande. Liksom denna avser den byggnadsindustrien, ehuru fattad såsom inbegripande ej blott själva arbetet på byggnadsplatserna utan även byggnadsmaterialtillverkningen, men är å andra sidan inskränkt till Kristiania med omnejd. Huvudresultaten av undersökningen kunna sammanfattas som följer: Beräk lad genomsnittlig se dvanlig veckoGenomsnittlig sedvanlig timlön (merendels något högre än den avtalsenliga), öre lön, kr. Jan. Hösten Jan. Hösten 1913 1915 1917 1918 1920 1920 1913 1915 1917 1918 1920 1920 Murare . . . . 65 70 90 150 185 210 37-05 37-80 48-00 81-00 88-80 100-80 Timmermän. . 61 68 81 152 185 215 3477 38-76 43-74 82-08 88-80 103-20 Murarhantl. . 55 60 80 140 175 200 31-35 32-40 43-20 75-60 84-00 96-00 Bleck- o. plåtsl. 57 • 73 150 187 212 32-49 3942 81-00 89-76 101-76

Timlönerna för resp. år beteckna lönestegringen närmast ur arbetsgivarsynpunkt och kunna därför lämpligen sammanställas med byggnadskostnaderna, såsom skett i följande indextalserier: 1913 1915 1917 1918 Jan. 1920 Hösten 1920 Timlöner (vägt genomsnitt för samtl. arb.-grupper) 100 110 140 246 317 365 Byggnadskostnader per kvm. i nynppfört hyreshus 100 154 244 320 354 386 Härav framgår, att det är varupriserna, som gått före, och lönerna, som följt efter, först långsamt och sedan i raskare tempo. — Lönestegringen ur arbetarsynpunkt belyses däremot bäst genom veckolönerna, vilkas ökning på grand av arbetstidens förkortning blir åtskilligt mindre än tim-

138 Innan man ingår på denna utredning, torde det vara lämpligt att något uppehålla sig vid, huru de ovan berörda lönesatserna inom byggnadsyrket ställa sig i jämförelse med dem, som gälla inom a n d r a fack. Ej sällan hör man uttalas även från personer, som kunna göra anspråk på sakkunskap, att lönerna inom byggnadsindustrien äro bortåt dubbelt så höga som exempelvis inom den mekaniska verkstadsindustrien, och en första jämförelse mellan ifrågavarande kollektivavtals lönesatser synes giva ett visst stöd för denna uppfattning. Enligt det i januari 1919 mellan Sveriges verkstadsförening och vederbörande fackförbund träffade kollektivavtalet — vilket vid denna tidpunkt beräknades beröra 347 arbetsgivare och 51 800 arbetare — äro verkstäderna fördelade i tre dyrortsgrupper, av vilka grupp I omfattar Stockholm med omnejd, grupp I I större städer och vissa andra såsom dyra ansedda samhällen samt grupp I I I övriga orter. Minimitimlönerna utgöra 1) för yrkesarbetare, som uppnått 24 års ålder och arbetat minst 7 år i yrket, inom grupp I 90 öre, grupp I I 85 öre och grupp I I I 83 öre, 2) för yrkesarbetare, som uppnått 21 års ålder och arbetat minst 4 år i yrket, resp. 87, 82 och 80 öre samt 3) för grovarbetare resp. 84, 79 och 78 öre sålunda lönesatser, vilka de i tab. 45 sammanställda avtalsenliga byggnadsarbetartimlönerna för samma år överskrida med 50—75 %. E n närmare granskning av de båda näringsgruppernas kollektivavtal synes emellertid giva vid handen, att denna differens är mindre i verkligheten än på papperet, t y avtalens lönebestämmelser avse rätt skilda saker. Medan inom byggnadsbranschen de avtalsenliga lönerna tendera att angiva den faktiska betalningen vid tidlönsarbete för arbetare med genomsnittlig duglighet och arbetsförmåga, avser riksavtalet inom verkstadsindustrien blott att angiva de, efter vidlyftig generalisering och under hänsynstagande jämväl till de ekonomiskt sämst ställda verkstäderna bestämda, lägsta gränser, under vilka timlönerna i normala fall icke få sjunka. I verkligheten utgå här minimilönerna, åtminstone under någorlunda goda konjunkturer, blott till ett fåtal mindre försigkomna arbetare, medan för det stora flertalet timpenningen utbetalas enligt särskilda kompletterande kollektiva eller individuella löneregleringar. Om dessas betydelse och räckvidd får man en föreställning därigenom, att enligt verkstadsföreningens lönestatistik år 1919 den i genomsnitt faktiskt utbetalda timpenningen för arbete på ordinarie tid (inkl. extra förmåner) utgjorde 97 öre för yrkesarbetare (med minst 4 års utbildning) och 87 öre för icke yrkesarbetare. 1 Härigenom minskas differensen mellan byggnads- och verkstadsarbetaruas timlöner till 20 ä 30 %, och denna merbetalning synes såväl i vårt eget land som i andra länder anses som skälig beträffande ett yrke, vilket icke, sås)m under normala förhållanden verkstadsindustrien, kan bereda arbete och anställning året om. Ser man på förhållandena i England, gällde sålurda lönerna. Jämföras ökningstalen för de förstnämnda (t. o. m. 1920 för huvudmassan av arbetare 172—410 %) med levnadskostnadernas genomsnittliga ökning (vilken för år 1913, 1915, 1917, 1318 och 1920 kan åskådliggöras genom indextalen 100, 119, 207, 271 och 344), befinnes det, att uider kriget lönerna genomgående lågo lägre än prisnivån och att först efter fredsslutet desamma för vissa kategorier började uppnå och t. o. m. överstiga levnadskostnaderna. 1 Svenska arbetsgivareföreningens lönstatistiska årsbok 1919, Stockholm 1921, sid. 18.

139 exempelvis i London i december 1920 timlöner för murare och träarbetare av 2 sh. 4 d., för målare av 2 sh. 3 d. och för grovarbetare av 2 sh. 1 d. Med 44 timmars arbetsvecka innebär detta veckolöner av resp. 102 sh. 8 d., 99 sh. och 90 sh. 2 d., medan för mekaniska verkstadsarbetare (»engineers») veckolönen i London samtidigt bestämts till 83 sh. 6 d. och blott för vissa specialarbetare (såsom modellsnickare, kopparslagare, verktygsarbetare) till 90 ä 103 sh. 1 Vad nu sagts för vårt lands vidkommande, gäller emellertid närmast i fråga om de för byggnadsarbetare gällande lönesatserna under år 1919 och förra delen av år 1920, varemot de i november sistnämnda år avtalade, i tab. 45, sista kol., redovisade timlönerna, även i avsaknad av mera fullständigt jämförelsematerial, torde kunna betecknas såsom stående på ett mycket högt plan. Vill man hava några jämförelsepunkter, torde i första hand böra uppmärksammas kommunernas arbeten. För kommunala gatu- och byggnadsarbeten fastställdes år 1920 timlöner av i Stockholm 160—182 öre, i Göteborg 150—167 öre, i Malmö 145—168 öre, i Norrköping 147—179 öre samt i Örebro 165—175 öre. Differenserna mellan dessa timpenningar och de nyssnämnda byggnadsarbetartimlönerna synas uppgå till 12—32 % för yrkesarbetare och 12—38 % för grovarbetare och sålunda så tämligen hålla sig inom ramen av den ovan såsom normal betecknade löneåtskillnaden mellan års- och säsongarbetare. 13.

Ackordsarbetets betydelse inom byggnadsverksamheten.

Medan exempelvis i England allt byggnadsarbete sker mot tidlön (se sid. 77) och även i Tyskland byggnadsarbetarnas fackföreningar merendels ställt sig avböjande mot ackordsarbete, 2 utföres i vårt land liksom i våra grannländer, exempelvis Danmark, arbetet inom denna bransch i stor utsträckning på ackord, åtminstone vad beträffande större orter och byggnadsföretag. I syfte att erhålla ett mått på ackords- och tidlönsarbetets relativa omfattning hade å form. 2 införts en frågepunkt, enligt vilken resp. arbetare skulle ange antalet år 1919 inom byggnadsfacket utgjorda arbetstimmar (ev.-dagar) på ackord och mot timpenning. Denna punkt besvarades av 2 735 arbetare, som tillhopa utgjort c:a 5-3 milj. arbetstimmar, varav något över 4 milj. kunnat fördelas efter löneform. Såsom av tab. 47 framgår, hade under 65-4 % av arbetstiden arbetet skett efter timlön och endast beträffande 34-6 % på ackord. Detta gäller för undersökningsområdet i dess helhet, men ser man på de särskilda landsdelarna, synes det endast vara östra Sverige, där ackordsarbetet övervägt timlönsarbetet. Vid bedömande av här meddelade siffror bör emellertid hänsyn tagas till, dels att de städer, där ackordsarbetet inom byggnadsbranschen torde vara mest utvecklat, nämligen Stockholm och Göteborg, 1

Se a. a. sid. 133 not 4. Se t. ex. M a r t i n W a g n e r : a. a. sid. 16. — Enligt L o h n - n n d G e h a l t s e r h e b u n g vom F e b r u a r 1 9 2 0 (Statistik des Deutschen Reichs Band 293, Berlin 1921, sid. 20*), ntfördes inom byggnadsindustrien arbetet till 99 % mot tidlön ocb till blott 1 % mot stycklön. 2

140 Tab. 47. Betydelsen av ackords- och tidlönsarbete samt av fyllnadsarbete (enligt arbetarnas uppgifter).

Landsdelar, ortsgrupper och yrken

Inom byggnadsfacket år 1919 utgjorda arbetstimmar

Därav i %

med förmot på timdelning acsamtliga efter kord penlöneform ning

Sammanlagd arbetsförtjänst år 1919 inom byggnadsfacket kr.

%

Östra Sverige . . . . 1 619 377 1 365 201 52-1 47-9 2 577 188 96-6 Småland och öarna . . 518 677 405 602 30-9 69-1 672 496 97-7 Södra Sverige . . . . 1 795 683 1 088 573 29-6 70-4 2 234 938 96-9 Västra Sverige . . . . 926 069 S08 450 20- 0 80-0 1 234 761 97-8 Norra Sverige . . . . 481 794 377 346 20-9 79-1 751 808 97-5

av fyllnadsarbete kr.

%

tillhopa kr.

%

Samtliga orter 'o 341600 4 045 172 346 65-4 7 471191 9 7 l

90128 3-4 2 667 316 100-0 15 500 2-3 687 996 100-0 72 526 3-1 2 307 464 100-0 27 839 2-2 1 262 600 100-0 19 657 2-5 771 465 100-0 225 650 2-9 7 696841 1000

Städer m. över 10000 inv. 2 798 422 2 466 822 36-1 63-9 4 139 025 97-6 Övriga städer 1 567 832 930 744 31-8 68-2 2 014 107 97-8 Köpingar o. municipals. 403 627 280 788 30-0 70-0 607 035 94-6 Landsbygden 571 719 366 818 35-3 64-7 711 024 94-1

101 449 2-4 4 240 474 100-0 44 557 2-2 2 058 664 loo-o 34 736 5-4 641 771 100-0 44 908 5-9 755 932 loo-o

1126 820 954 505 35-4 64-6 1 670 944 99-1 284 183 184 814 38-3 61-7 416 219 93-7 Träarbetaro . . . . j , , ' 995 114 740 636 33-5 66-5 1 376 093 97-8 445 979 279 230 24-0 76-0 611888 96-0 (st 25-0 75-0 762 314 98-5 Grovarbetare . . . <,,' 661180 334 180 34-1 65-9 97 722 83-7 53 642 47 205 1 583 140 1 368 245 37-7 62-3 2 343 781 96-3 Övri a » {ib. 191 542 136 357 44-0 56-0 192 230 96-3

15 002 0-9 1 685 946 loo-o 27 853 6-3 444 072 loo-o 30 766 2-2 1 406 859 loo-o 25 227 4-0 637 115 100-0 11427 1-5 773 741 100-0 19100 16-3 116 822 100-0 88 811 3-7 2 432 592 loo-o 7 464 3-7 199 694 loo-o

så gott som fullständigt saknas i denna statistik, 2 dels att under redovisningsåret nybyggnadsarbeten, där ju ackordsuppgörelser företrädesvis kunna förekomma, såsom förut antytts, mer än vanligt undanskjutits genom reparationso. d. tidlönsarbeten. Likväl torde de erhållna uppgifterna innebära en bestämd maning att icke överskatta ackordsarbetets betydelse för arbetskostnaderna och arbetsförtjänsterna inom byggnadsfacket i vårt land. Ackordsavlöningens nära samband med tidlönen framgår bl. a. därav, att i kollektivavtalen timlönen plägar vara arbetaren garanterad antingen direkt eller ock indirekt genom föreskrift, att på avlöningsdagen styckarbetare äga utbekomma förskott å ackordet, beräknat efter gällande timlön. Om styckarbetets reglering meddela avtalen ofta utförliga bestämmelser, kompletterade genom ackordsprislistor, vilka kunna specificera hundratals olika arbeten och därför bliva synnerligen vidlyftiga. Sålunda upptager den i samband med novemberuppgörelsen 1920 uppgjorda ackordsprislistan för mureriarbeten i Stockholm 10 trycksidor, den för byggnadstimmermansarbeten 26 sidor och den för byggnadssnickeriarbeten 28 sidor. Arbetspriserna i dessa avtal äro satta under förutsättning, att all hantlangning, ställningsbyggnad etc. erhålles fritt, medan det för ett årtionde sedan var vanligt, att ackordspriserna jäm1

Avser 2 735 arbetare. Enligt de specialundersökningar, som, på sätt nedan sid. 168 omnämnes, verkställts med avseende på fem bostadsbyggen i Stockholm, Göteborg och Malmö, utfördes av murarna 71—95 %, av träarbetarna 72—75 % och av grovarbetarna 24—53 % av arbetet på ackord, efter timantalet räkntt. Lägges i stället lönesumman till grund, ökas talen till resp. 81—98, 83—89 och 34—67 %. 2

141 väl innefattade gottgörelse för såväl ställningsbyggnad — åtminstone »om arbetsgivaren tillsläpper en ställningsbyggare för varje påbörjat tiotal av murare» — som hantlangning, varvid murariaget självt hade att antaga bruksoch tegelbärare, ansvara för deras arbete samt, åtminstone delvis, avlöna dem. Vad nu anförts, leder uppmärksamheten på det för murare liksom åtskilliga andra byggnadsyrken karakteristiska förhållandet, a t t som arbetande och avlöningstagande enhet framträder ej så mycket den enskilda arbetaren som det arbetslag han tillhör. Härigenom övergår ackordet till s. k. g r u p p a c k o r d , och hur ett sådant är organiserat, framgår genom följande utdrag av de »bestämmelser vid ackordsarbete», vilka uti huvudsak likalydande form ingå i 1920 års förenämnda Stockholmsavtal: d) »Vid ackordsarbete äger arbetaren att på avlöningsdagen erhålla förskott, beräknat efter den för honom gällande timpenningen, och är denna garanterad, då pris å arbetet ej är fastställt i mellan organisationerna överenskomna ackordsprislista. e) Arbetare, som slutfört ackordsarbete och kvarstå hos arbetsgivaren, äga rätt och skyldighet att efter gällande timlön verkställa sådant kompletteringsarbete, som ej kunnat hänföras till ackordet och kan utföras utan avbrott i arbetet. Vad i detta moment stadgas, gäller dock endast arbete å nybyggnader eller i våningar, påförda gamla hus. f) Arbetare må ej skiljas från åtaget ackordsarbete med mindre han vid arbete enligt ackordsprislista bedriver arbetet på sådant sätt, att det ej motsvarar vad som utbetalts i förskott, eller vägrar att ställa sig avtalets bestämmelser till efterrättelse. Om arbetare utan arbetsgivarens och, där sådant finnes, arbetslagets tillstånd eller utan laga förfall eller eljest tvingande omständigheter avgått från ackordet före detsammas fullbordande, är det på honom belöpande överskottet förverkat, och tillfaller hans andel den eller de arbetare, som slutfört ackordet. g) Vid ackordsarbete skall arbetsgivaren tillse, att icke hinder förefinnas, som verka försenande på arbetet. I sådant hänseende åligger honom att besörja den utrymning av lokaler och den rengöring, som för arbetets behöriga fortgång är behövlig. Nödgas arbetare vänta på material eller uppstår eljest hinder för arbetets fortgång och annat arbete inom facket ej lämnas, ersattes sålunda förlorad arbetstid efter gällande timlön, såvida icke bristen på material eller det uppståndna hindret berott av omständigheter, som arbetsgivaren ej rimligen kunnat förekomma. Arbetare, som av sådan anledning gör anspråk på väntetidsersättning, skall till arbetsgivaren eller dennes ombud därom göra anmälan så fort ske kan. Avstannar ackordsarbete längre tid än 6 dagar av annan anledning än av arbetare vidtagen arbetsinställelse eller till följd av naturhinder, skall på begäran av någondera parten verkställt ackordsarbete uträknas och i fastställd ordning likvideras. Vid avbrott i ackordsarbete till följd av naturhinder eller arbetsinställelse utbetalas ej väntpengar. h) I och för kontroll uppför ackordsförmannen vid varje avlöning dagnota i två ex., å vilka angivas såväl dagtid som ackordstid, vilka justeras och undertecknas av arbetsgivaren. Det ena exemplaret tillställes genom ackordsförmannen en inom och av arbetslaget utsedd person. Dagnotor bekostas av arbetsgivaren. i) Uppmätning och uträkning av ackordsarbete utföres gemensamt av arbetsgivaren eller dennes ombud och av arbetarna eller ombud för dem på förut avtalad tid inom den i mom. k) angivna tidgränsen. Uteblir vid sådan förrättning ena parten utan giltigt skäl, gäller andra partens uppmätning och uträkning. Uppstår tvist om mätningen, då båda parterna däri deltagit, utse de gemensamt, om de därom kunna enas, en kompetent person, som omedelbart verkställer ommätning och skola kostnaderna i detta fall gäldas med hälften av vardera parten. Kunna ej parterna enas om gemensam mätare, utse de var för sig en kompetent

142 person, som gemensamt verkställa mätningen och gäller därefter den mätning dessa framlägga. I detta mom. inbegripes även sådan mätning, som till följd av arbetets beskaffenhet måste verkställas under arbetets gång. k) Uppmätning och uträkning av slutfört ackordsarbete skall påbörjas senast å tredje dagen efter det arbetet är färdigt och slutföras snarast möjligt utan avbrott. Eventuellt överskott skall utbetalas om möjligt å andra avlöningsdagen och senast 14 dagar efter arbetets slutförande. Ackordsöverskottet skall, då arbetslaget består av minst 3 personer, utbetalas till den eller dem, 3om flertalet av arbetslaget befullmäktigat att uppbära och fördela detsamma, och är arbetsgivaren, sedan betalning i denna form skett, fri från vidare anspråk från lagets sida. Avskrift av fördelningslistan skall vid utbetalningen avlämnas till arbetsgivaren. Uppstår tvist vid ackordsuppgörelse, utbetalas dock den summa, varom tvist ej föreligger. 1) Är ackordsarbete av den omfattning, att det ej kan slutföras inom 6 månader, skall vid slutet av var 3:dje månad från arbetets påbörjande ske uppmätning och uträkning av då utfört arbete, samt utbetalas 75 % av det å detta arbete belöpande överskottet.»

När man studerar ackordsprislistorna med deras minutiösa specifikationer och prissättningar på olika inom byggnadsbranschen förekommande arbeten, kommer man lätt på den tanken att genom jämförelse mellan typiska ackordssatser i avtal från olika tider och orter söka erhålla ett mått på arbetsprisernas faktiska nivå och stegring inom byggnadsbranschen. E n närmare undersökning ger emellertid vid handen, att mycket ej står att vinna på denna väg. Bortsett från svårigheten att ur ackordsprislistornas detaljrika specificeringar framplocka just sådana »typiska» ackordssatser, hava vid själva ä-prisernas fixering å olika tider och orter skett talrika förändringar och olikformigheter, vilka i hög grad försvåra varje jämförelse. Medan sålunda murningspriset tidigare beräknades per 1 000 tegel, utgår det nu per kvm., och likartat är förhållandet beträffande åtminstone vissa av ackordsberäkningarna för träarbetare. Vidare prissättes numera merendels yrkesarbetet enbart för sig, medan tidigare, såsom förut påpekats, i ackordspriset för sådant även ingått vissa hantlangningsarbeten av skäligen svårbedömligt värde. Lämnar sålunda en granskning av gällande ackordssatser ett tämligen magert resultat för här ifrågakommande syfte, 1 gäller något liknande även beträffande a c k o r d s för t j ä n s t e r n a . I de diskussioner om byggnadsarbetarnas löner, vilka talrikt möta i tidningspressen särskilt under de på senare år allt allmännare orostiderna å byggnadsindustriens arbetsmarknad, är det emellertid företrädesvis sifferuppskattningar av sådana, som figurera. Från arbetsgivarhåll anföres, ofta med stöd av räkenskapsutdrag, att vid vissa arbeten timförtjänsten kunnat uppgå till 10 ä 12 kr. och däröver, och det ligger då nära till hands för den med de faktiska förhållandena obekante att genom enkel multiplikation med arbetstimmarnas antal per dag cch arbetsdagarnas per år framräkna årsinkomster av mycket aktningsbjudarde 1 Vad nu sagts avser prislistorna såsom källa för en mera generell arbetsprisstatistik och utesluter givetvis ej, att de med fördel kunna användas av fackmän för klarställande av arbetskostnadernas förändring vid enskilda byggnadsföretag. Se sid. 168.

143 storlek. Från arbetarhåll är man åter angelägen om att framdraga fall, då arbetsförtjänsten föga eller intet överstigit gällande timpenning. När lönestatistiken på detta sätt användes som vapen i den sociala striden, är det visserligen icke ovanligt, att betydande differenser kunna uppstå mellan resp. parters uppskattningar, ehuru skiljaktigheterna knappast någonstädes pläga taga sådana mått som inom byggnadsbranschen. Och dock låter sig saken ofta ganska väl förklara. När det gäller att definiera och prissätta hundratals, för att ej säga tusentals olika arbeten, kan det, trots allt från organisationernas förhandlings mäns sida nedlagt arbete och omsorg, lätt inträffa, att en eller annan ackordssats blir mindre väl avvägd och sålunda kommer att giva en arbetsförtjänst betydligt över- eller understigande det normala. Inom byggnadsindustrien råder emellertid ingalunda en så genomförd arbetsspecialisering som inom vissa slag av fabriksindustri, utan måste å ett nybygge varje murare, snickare o. s. v. utföra ett flertal olika arbeten. I praktiken komma därför merendels över- och underbetalningarna att uppväga varandra och försvinna i massan av mera »normala» ackord, och det såväl om man ser på arbetsstyrkan i dess helhet som på de särskilda arbetslagen. Vad nu sagts, utesluter givetvis ej, att vissa arbetslag kunna uppnå väsentligt högre förtjänster än andra, men torde detta merendels bero på, att desamma innesluta arbetare med särskilt stor yrkesskicklighet eller — i fråga om grovarbetare — ovanliga kroppskrafter och därför äro i tillfälle att utveckla en osedvanlig arbetsintensitet, vilken väl stegrar deras inkomster men ej fördyrar arbetet i dess helhet. En annan sak är, när, såsom icke varit ovanligt under de senaste årens oroliga och desorganiserade arbetsförhållanden, särskilt i huvudstaden, arbetsstyrkor å enskilda byggen genom strejk, blockad eller hot om sådana åtgärder vetat tilltvinga sig delvis mycket betydande tilläggsbetalningar utöver de fastställda ackordssatserna eller för arbetarparten ytterst förmånliga s. k. slumpackord. 1 Vid en undersökning av byggnadsverksamheten i allmänhet kunna emellertid dessa speciella, ehuru av den allmänna opinionen mycket uppmärksammade huvudstadsförhållanden åtminstone i detta sammanhang lämnas å sido och utredningen inriktas på att avse de mera normala ackords- och arbetsförtjänstförhållandena inom branschen. Såsom utgångspunkt härför synes det vara lämpligt att skärskåda förhållandena vid vissa särskilda byggen. Material härtill, erhållet genom statistisk bearbetning av resp. räkenskapsböcker, har för här ifrågavarande ändamål ställts till förfogande dels av en större byggmästare i Stockholm, dels av kamrer H. Lindholm med avseende på vissa kommunala och halvkommunala bostadsbyggen i Göteborg. Förstnämnda uppgifter, vilka avse en arbetsmängd av 143 080 timmar och ett lönebelopp av 501 279 kr., utbetalt under tiden från slutet av år 1918 till början av år 1920, hava sammanställts i tab. 48. Denna ger vid handen, att under denna tidsperiod medelförtjänsten per timme utgjort för murare 3*13 kr ; , för byggnadssnickare 1 Under intryck av den förändrade maktställningen mellan arbetsgivare och arbetare har sålunda detta uttryck kommit att innebära raka motsatsen mot för ett trettiotal år sedan (se sid. 27).

144 Tab. 48. Ackordsförtjänster yid vissa byggen i Stockholm 1918- 1920 (enligt råkenskapsutdrag). Räkningens

AckordsUt- Medeltimövergjorda belopp (inkl. förskott arbetsdyrt. tillägg) timmar tjänst, i % av kr. timp. 1 kronor öre

datum

a) Murare. »/ii 1918 28 508 18 11470 9 692 34 3 456 16 A 1919 23 727 56 8 538 11 423 57 3 645 '/• 28 .5 2 597 93 846 21 9 417 70 3 073 /7 8 639 55 2 637 W/9 ™ 4 3 251 75 1007 18 9 969 97 2 850 /7 9 1812 13 646 /l2 2 406 87 947 > > l 7 800 84 3 205 %

3-26

55 018 30 15 150-5 ,9 /i 1920 27 719 41 7 511 */j » 6 455 19 1772 Summa 218819 69 69 936-5

3-63 3-69 3-64 3-13

150-3 154-5 151-0 1159

b) StoicJ are. 3 331 04 1 4505 */u 1918 6 /e 1919 28 612 31 7 662 7 /8 > 8 827 90 2 299 5 10 271 33 1165-5 /l2 1961 27 279 261 15 62 12 /l2 4 879 99 1 779-5 89 1783 03 604 /7 » M 4188 33 1353 /9 13 /l2 12101 94 3 655-5 5 844 64 1 635-5 »Vi 1920 12 341 44 2 570 »/« > 8 1223 02 354-5 "/'s Summa 95627 39 24S70

2-30 3-73 3-84 8-81 7-03 4-21 2-74 2-95 3-10 3-31 357 4-80 3-45 3-85

58-6 157-2 164-8 507-6 384-8 190-3 89-0 103-4 113-8 128-3 146-2 231-0 137-9 1655

2-22 2-51

581 73-1

>

/*

l0 28

/5 > /8, 1 6 /l0 >

\ 10 378 40

2-49 2-80 2-78 3-13 3-07 3-06 3-28 323 3-50 2-81 2-54 2-43

c) Tim»termän. Vt 17

/5

6 046 14 4 037 03

2 724 1606

Medel- AckordsUttimövergjorda belopp (inkl. skott förarbetsdyrt. tillägg) i % av timmar tjänst, timp. 1 kr. kronor öre

datum

6-19 13 546 75 2187 402 27 81 4-97 1008 97 250 . 4-04 /s 16 560 13 3 720 4-45 s 1357 53 530-5 2-56 » 14 i /6 29 808 40 5 425 5-49 19 J 962 — 5-47 176 ;6 306 77 82-5 3-72 > > 23 J> 2138 60 654 327 /9 5 7> /ll 1055 52 222 4-75 664 25 231 2-88 "/n > 15 1 1954 25 369 5-30 /l3 2 1920 1312 22 341 3-85 */2 s umma 81160 83 IS 599 4-36

326-9 242-8 178-6 206-9 76-6 278-6 277-2 156-6 125-5 227-6 98-6 265-5 165-5 200-7

d) Cement arbetare. 1919 1114 — 396 > 1270 440 21 /s > 11441 81 2 628 6 /6 > 14 086 63 2 673 10 5 420 03 1282 /io » 18 /l2 2 714 90- 505 > 17 1920 5 644 08 1196 /3 i 706 48 256 7* Summa 42 397 93 9 376

2-81 2-89 4-35 527 4-23 5-38 4-72 2-76 4-52

93-8 99-3 200-0 263-4 191-7 271-0 225-5 90-3 2117

2-79 2-89 2-73 3-59 2-84 2-93 1-85 3-92 4-80 4-43 2-76 312

99-3 106-4 95-0 156-4 102-9 109-3 321 180-0 242-9 216-4 97-1 122-9

/io

1919 V» »/• u

> > >

71-7 93-1 91-7 115-9 111-7 lll-o 126-2 122-8 141-4 93-8 75-2 67-6 124-8

•»

Räkningens

V» 18 /9

Bruk sbärare. 1918 12 072 78 4 331 1919 2 663 03 922 »/« 19/, j 11400 06 4174 18 /9 1202 44 334-5 > 1961 71 691 » > 12 /3 2 422 64 826 » 4 844 87 2 622 *'/« » 2'J /„ 20 15 667 06 3 996 /io > /»i 1920 8 758 27 1826 3> 1834 01 414 V* 23 ,3 446 38 162 > s amma 63 273 25 20 298-5 M

e) /n

3*85 kr., för timmermän 4*36 kr., för cementarbetare 4*52 kr. och för hantlangare 3-12 kr. Enär under angivna tidsperiod den avtalsenliga timpenningen vid ackordsarbete (inkl. dyrtidstillägg) för de fyra förstnämnda grupperna utgjorde T45 kr. 1 och för den sistnämnda l - 40 kr., innebär detta en genomsnittlig merförtjänst per timme av resp. 115*9, 165*5, 200-7, 211*7 och 122*9 %. Såsom av uppgifterna rörande de särskilda utbetalningarna framgår, hava dock ackordsöverskotten ställt sig mycket växlande för olika arbetslag cch avlöningsperioder. För murare har det sålunda utgjort lägst 67*6 och högst * 1 För murare, snickare, timmermän och cementarbetare l 45 kr., för grovarbetare l 40 kr. 3en för de tre förstnämnda grupperna i tab. 45 upptagna timlönen T60 kr. utgår, såsom där anmänts, blott då ackordsarbete ej kan förekomma.

145 Tab. 49. Arbetsförtjänster vid vissa byggen i Göteborg 1918—19 (enligt räkenskapsutdrag). Tidlönsarbete Arbetargrupper

a) Murare Bygge 1 . . » 2 . . > 3 . . b) Snickare Bygge 1 . .

Arbetsförtjänst, kr.

447-85 18330 663-00

Timmar

Ackordsarbete

Medelförtj. Arbetsper förtjänst, tim., kr. kr.

Timmar

Tillhopa AckordsMedel- överMedelförtj. skott ArbetsTim- förtj. per per i *"• förtjänst, mar tim., kr. tim., kr. kr.

358-5 1-25 16 097-55 5 580-0 2-88 141-0 1-30 9 000-48 3 529-0 2-55 510-0 1-30 16 198-77 5 676-0 2-85

121-5 96-2 119-2

16 545-40 5 938-5 2-79 9 183-78 3 670-0 2-50 16 861-77 6 186-0 2-73

9 940-66 7 038-5 1-41 27 068-75 17 355-5 1-56 4 748-35 3 618-0 1-31 23 332-08 10 197-5 2-29 5 551-65 4 270-5 1-30 33 705-57 13 146-5 256

20-0 76-2 96-9

37 009-40 24 394-0 1-52 28 080-43 13 815-5 2-03 39 257-22 17 417-0 2-25

> 3 . . c) Hantlangare Bygge 1 . . 365-40 229-5 > 2 . . 9-60 8-0 > 3 . . 279-60 2330 d) Diversearb. Bvgge 1 . . 14 369-55 14 759-5 » 2 . . 14 591-90 12 372-5 > 3. . e) Drivare Bygge 1 . . » 2 . . » 3 . . f) Rörare Bygge 1 . . 2 . . » 3 . . g) Glasmästeria Bygge 1 . . » 2 . . 3 . .

1-59 1-20 1-20

7166-18 3 934-0 1-82 5 887-55 2 005-0 2-94 8 271-99 2 738-0 3-02

51-7 145-0 151-7

7 531-58 4 163-5 1-81 5 897-15 2*013-0 2-93 8 551-59 2 971-0 2-88

0-97 1-18

4 078-24 2 951-0 1-38 3 925-17 2 268-5 1-73

15-0 44-2

18 447-79 17 710-5 1-04 18 517-07 14 641-0 1-26

2111-00 1149-0 1-84 1 24408 642-0 1-94 1 801-95 972-0 1-85

2111-00 1149-0 1-84 1 244-08 642-0 1-94 1 801-95 972-0 1-85

1277-15 914-90

493-0 2-59 428-0 2-14

1 277-15 914-90

493-0 2-59 428-0 2-14

362-05

278-5 1-30

362-05

278-5 1-30

154-5 %, medan motsvarande »spänning» för övriga arbetargrupper angives genom följande t a l : snickare 58*6 och 507-6 % timmermän 53-1 och 326-9 %, cementarbetare 90-3 och 271-0 % samt grovarbetare 32-1 och 242-9 %. Nu anförda differentiering föreligger ej beträffande de i tab. 49 meddelade, åren 1918—19 avseende Göteborgsuppgifterna, men möjliggöra dessa i stället en beräkning av tidlöns- och ackordsarbetets relativa betydelse vid ifrågavarande byggnadsarbeten. Det framgår härav, att ackordsarbetet i genomsnitt omfattat 62*7 % av redovisade 116 883 arbetstimmar och 76-1 % av den till 213 594 kr. upptagna löneutgiften, vilka siffror lämpligen böra sammanhållas med de ovan sid. 139 meddelade angående ackordsarbetets omfattning inom byggnadsbranschen. Ser man på de i tabellen redovisade timförtjänsterna, förete desamma vid tidlönsarbete blott obetydliga avvikelser uppåt och nedåt från de vid denna tid gällande avtalsenliga timlönerna (1-30 kr. för yrkes arbetare och 1-20 för grovarbetare, se tab. 45). Ackordsförtjänsterna ligga däremot på en helt annan nivå, nämligen för murare 96-2—121-5 % för 1 Timlönen bar härvid, i överensstämmelse med tab. 45, satts till kr. l - 30 för murare och snickare samt l - 20 kr. för hantlangare och diversearbetare.

10—212520

146 snickare 20-0—96*9 % för hantlangare 51*7—151/7 % och för diversearbetare 15-0—44*2 % över gällande timlöner. Beträffande de båda för landshövdingehusbyggen egenartade grupperna »drivare» och >rörare» hava, liksom för glasmästeriarbetare, blott upptagits ackordsförtjänster, nämligen resp. l - 84—l - 94 samt 2-14—2*59 kr. per timme. Inom industrien i allmänhet anses ett ackord, för att verka tillräckligt sporrande, böra sättas så, att det ger en medelgod arbetare 30—50 % merförtjänst utöver timlönen. Under sådana förhållanden förefalla ackordsöverskott sådana som de ovan redovisade på 100 % och däröver anmärkningsvärda, men deras överensstämmelse med verkligheten bekräftas jämväl av utsagor från fackmän på området. Sålunda har direktör J. Thor Blomqvist vid ett föredrag vid »svensk byggnadsdag» i Malmö i juli 1919 om arbetslönernas förhållande till byggnadskostnaderna uttalat, att byggnadsarbetarnas och särskilt träarbetarnas medelförtjänster på grund av goda ackordspriser stegrats så mycket, att de sannolikt skulle visa ett överskott av 100 till 200 % å timlönen. 1 Murare Albin Halidén, vilken i mars 1921 tilldelats ett statsstipendium för byggnadsstudier i Danmark, meddelar i sin reseberättelse, 2 a t t medan timpenningen för byggnadsarbetare är ungefär densamma i Köpenhamn som i Stockholm, ställa sig ackordspriserna betydligt lägre där än här. Medan sålunda i Stockholm för murning per kvm. betalas 1*48 kr. för V2 stens ^'Agg^ 1*91 kr. för 1 stens, 2'43 kr. för l 1 / 2 stens och 2'97 kr. för 2 stens, 3 äro i Köpenhamn motsvarande priser resp. 0-84, 120, 1-63 och 1-83 kr. Tegelbärning betalas, då maskinhiss användes, med resp. 20-90 och 6 kr. per 1 000 tegel samt utan maskinhiss (4 vån.) med resp. 32 och 8 kr. Invändig puts (inberäknat rörning) kostar resp. 131 och 091 per kvm., medan putsning av tegelväggar betingar resp. 0-83 och 0*57 kr. Här angivna ackordspriser, vilka visserligen inbördes knappast torde vara fullt jämförbara på grund av skiftande arbetsmetoder och olikartat arbetsmaterial, anses lämna en timförtjänst av 4 å 5 kr. i Stockholm och 3 a 3o0 kr. i Köpenhamn. 4 I detta sammanhang må dock erinras om, a t t såsom framgår av det ovan (sid. 131 ff.) anförda, de avtalsenliga timlönerna för huvudgrupperna av byggnadsarbetare stodo stilla ända från sommaren 1918 till hösten 1920 och sålunda under en tidsperiod, som åtminstone under sin första del utmärktes av en våldsam levnadskostnadsförhöjning. Följden härav blev på detta som på andra arbetsområden ett starkt tryck på arbetspriserna, vilket kan antagas hava gjort sig mest märkbart i fråga om de på lokala uppgörelser beroende ackordspriserna och därigenom starkt ökat spänningen mellan dessa och de avtalsenliga timlönerna. Vissa skäl tala också för det från arbetarhåll ofta framförda påståendet, att arbetarna under den växande livsmedelsfördyringens 1

Föredraget är tryckt i Bvggnadstidningen 1919, n:r 8—10. Tryckt i Soc. Medd., årg" 1921, sid. 630 ff. De anförda priserna synas innefatta vissa tillägg å 1920 års ackordsprislista. * Enligt S t o r s t e e n s ovan sid. 137 not 2 omnämnda undersökning (sid. 30) för Kristiania utfördes år 1920 inom murar-, träarbetar-, grovarbetar- och målarfacken c:a 50—70 % av arbetet på ackord, vilket innebar, att ackordsarbetets omfattning väsentligt ökats sedan år 1913. Enligt arbetarnas uppgifter plägade ackordsförtjänsten överstiga den avtalsenliga timlönen med 25—70 %, men ansågs detta från arbetsgivarhåll vara för lågt. 2 5

147 tryck måst betydligt stegra sin arbetsintensitet för att inom ramen av gällande prislistor i görligaste mån ernå ökade arbetsförtjänster. Vill man erhålla en möjligast tillförlitlig och allmängiltig bild av lönenivån inom byggnadsindustrien, får man emellertid icke generalisera förhållandena å enskilda arbetsplatser, där tillfälliga faktorer lätt kunna spela in och förskjuta arbetsförtjänsten i den ena eller andra riktningen, utan måste man söka erhålla ett material av så stor och likformig omfattning, att tillfälligheterna uppvägas och undanskjutas och det mera normala och allmängiltiga träder fram. Ur synpunkten av att skapa garanti för allsidighet och opartiskhet är det givetvis av mycken betydelse att uppgifter erhållas såväl från arbetsgivare som arbetare. Det till förevarande undersökning införskaffade lönestatistiska materialet härrör också från båda ifrågavarande källor. Sålunda föreligga å ena sidan de av byggnadsindustriens arbetsgivare i enlighet med form. 3, punkt 7, avgivna uppgifterna om byggnadsarbetarnas löneförhållanden åren 1914 samt 1919/20, i den mån desamma belysas genom resp. firmors lönebokföring. A den andra hava å personkorten (form. 2, punkt 8) från ett stort antal byggnadsarbetare erhållits upplysningar rörande deras resp. arbetsförtjänster åren 1919 och 1920, svar, som i deras ursprungliga form av naturliga skäl ofta röjde osäkerhet och tveksamhet, men vilka det visat sig möjligt att, tack vare intresserad medverkan av de sakkunniga personkortsinsamlarna samt omfattande skriftväxling med resp. arbetares å personkorten namngivna arbetsgivare under nämnda tid, komplettera och kontrollera i den utsträckning, att de i föreliggande form kunna anses utgöra ett gott och värdefullt lönestatistiskt material (jfr sid. 11). 14.

Byggnadsarbetarnas faktiska arbetsförtjänster enligt uppgifter från arbetsgivare.

Betraktar man till en början den förstnämnda serien av uppgifter, föreligga sådana från tillhopa 477 arbetsgivare med ett beräknat arbetarantal år 1919 av c:a 12 000. I fråga om arten av de av dessa arbetsgivare avgivna lönestatistiska uppgifterna må här framhållas, att för samtliga arbetare, som under år 1914, år 1919 samt första kvartalet 1920 haft sysselsättning hos uppgiftslämnaren, skulle, med fördelning på särskilda arbetargrupper, uppges totalsumma utgjorda arbetstimmar samt bokförd utbetald avlöning (inkl. ackordsöverskott, gratifikationer, dyrtidstillägg, naturaförmåner m. m.). Avlöningssummorna skulle i första hand uppföras, sådana de direkt framgingo av lönebokföringen, men då det, med hänsyn till vissa, ovan sid. 141 berörda särdrag hos byggnadsindustriens avlöningssystem, kunde antagas, a t t de på de angivna arbetstimmarna intjänta ackordsöverskotten icke alltid skulle falla jämnt på redovisade tidsperioder, borde till komplettering möjligast exakta anteckningar härom göras i vissa kolumner å formuläret. En översikt av de från byggnadsarbetsgivarna sålunda meddelade upp-

148 Tab. 50. Översikt av de fråu byggnadsarbetsgivare lämnade uppgifterna om byggnadsarbetarnas löneförhållanden (enl. form. 8). 1914

fe-

givare

Byggmästare . Väg- och vattenbyggare . Målarmästare. Bleck- o. plåtslageri idkare Elektr. installat.-Krmor . Rörledningsfirmor . . . Samtliga

fe Utbetald avlöning C Antal ar(kr.) S. P Antal arbetstim5 9 betstimCD Ö* mar -1 2. mar bokförd korri f' o er rad CT>

^

[3

bokförd

fe

Utbetald avlöning Antal ar(kr.) betstim" -t korrigemar bokförd korrigerad o c rad

Utbetald avlöning (kr.)

B

JS p "

80 5 738 6843168601 3152379 187 9665615 16745748 16661187 1601722615 3044028 8038426 21 5 868 611 2964148 2964148 128 7836723 13854637 13856137 721447146 2598892 2597392! 36 1 448 998 877U61 888566 49 1126765 1709154 1723166 47 216212 3482531 348443! 40 824 867 461201 459127 56

786037 1333780 1324823 54 178413 385282 384581

20 1 200 189 609098 609451 32 1583481 2548151 2550082 32 352489 560423 558465 13 1 495 017 872590 872590 25 1675261 3601741 3626537 15 60775 99291 99819 210 16576306 8952699 8946261 477 22673882 39 793211 39 741932 3803977650 7036169 7022126

gifterna angående byggnadsarbetarnas löneförhållanden lämnas i tab. 50. Därav framgår, att medan för år 1919 477 firmor redovisat sammanlagt 22 673 882 arbetstimmar (för första kvartalet 1920 380 firmor 3 977 650 timmar), hade av dessa ej ens hälften (210 eller 44-0 %) kunnat lämna motsvarande uppgifter för 1914, men redovisades härå ej mindre än 16 576 366 timmar. De under näranda tidsperioder såsom utbetalda bokförda lönesummorna hava uppgått till resp. 39 793 211 (7 036169) och 8 952 699 kr., vilka förändras till resp. 39 741 932 (7 022 126) och 8 946 261 kr. efter korrigering på sätt ovan angivits. Att ändringen icke blivit större än c:a 0-1 % och sålunda icke nämnvärt påverkar de ur resp. lönesiffror framräknade medeltimförtjänsterna (1914 0-54 kr., 1919 1'76 kr., 1920 1-77 kr., efter korrigering resp. 0'54, l - 75 och 177 kr.), beror ingalunda på, att dylika rättelser skett i ringa skala — de möta tvärt om ganska talrikt på primäruppgifterna — utan därpå, att det förhållandet, att i de för ett visst år bokförda lönesiffrorna även ingå ackordsöverskott, som utgått för arbete under ett föregående, i huvudsak uppvägts därigenom, att i en viss periods timsiffror kunnat upptagas arbeten, för vilka full likvid erhållits först under nästföljande år. Den lönestatistik, som kunnat erhållas på grundval av detta material, har sammanfattats i tab. 51, i vars första kolumn anges antalet arbetsgivare, 1 som lämnat uppgifter för åren 1914 och 1919/20, vilka åtminstone 1919/20 sysselsatte omkring en tredjedel av byggnadsindustriens totala arbetarantal i städer och stadsliknande samhällen. I tabellens följande kolumner anges de genom division av de forberörda »korrigerade» avlöningssummorna med motsvarande timantal erhållna medeltimförtjänsterna, vilka alltså avse arbetarnas totalförtjänst, vare sig denna erhållits genom arbete på tidlön eller 1

Jfr dock not 1 till tabellen.

149 på ackord, på ordinarie tid eller på övertid, och vare sig den u t g å t t i form av ordinarie avlöning eller dyrtidstillägg, ackordsöverskott, naturaförmåner e. d. För åren 1919 och 1920 meddelas tvenne serier av siffror, varav den med a betecknade grundar sig på samtliga uppgifter, medan talen under b avse det väsentligt mindre antal firmor, som kunnat lämna upplysningar jämväl för år 1914, och med avseende på vilka alltså direkt jämförelse är möjlig för dessa år. Framhållas må i detta samband, att uppgifterna för år 1920 måste anses som mindre betecknande och tillförlitliga än de för år 1919, ty under det de sistnämnda avse ett helt år, gälla de förstnämnda blott ett kvartal och därtill ett sådant, som i huvudsak faller inom byggnadsverksamhetens döda säsong. I fråga om lönenivån inom byggnadsfacken och dess förskjutningar upplyser tab. 51, att medeltimförtjänsten för arbetarna tillsammantagna år 1914 utgjorde 0-54 kr., men år 1919 ökats till 1*76 kr. (a-siffror) ä 1-63 kr. (b-siffror) och i början av 1920 till 1-77 ä 1*68 kr., vilket innebär en löneökning av resp. 201-9 och 211*1 % (enligt b-siffrorna). Nu meddelade siffror torde direkt kunna jämföras med den visserligen summariska men en mycket stor del av näringslivet omspännande statistik, som Socialstyrelsen utarbetat rörande arbetslönernas stegring inom olika näringsgrenar under åren 1913—1920. Enligt denna utgjorde inom den ungefär på samma sätt som i förevarande framställning avgränsade gruppen byggnadsverksamhet — till vilken år 1919 redovisats i medeltal 7 442 och år 1920 5 624 arbetare, merendels i större städer — genomsnittliga löneinkomsten per dag för män 5*35 kr. 1913, 14*22 kr. 1919 och 14-7ikr. 1920, vilket, under antagande av en genomsnittlig arbetstid av resp. 10, 9 och 8 timmar per dag, skulle motsvara en timförtjänst av resp. 0-54, 1*58 och l - 84 kr., sålunda siffror i ganska god överensstämmelse med förevarande undersöknings. 1 I mindre grad gäller detta i fråga om den av Socialstyrelsen beräknade lönestegringen, som skulle innebära en ökning av 166 % till 1919 och 175 % till 1920, d. v. s. delvis mindre än inom näringslivet i gemen, där motsvarande procenttal beräknats utgöra resp. 166 och 206. Förevarande undersökning kommer, som nämnt, för byggnadsindustriens vidkommande till väsentligt högre tal, nämligen 202 % för 1919 och 211 % för 1920. Differensen beror dock till viss del på, att förstnämnda procenttal beräknats icke på timförtjänsten utan på dagsförtjänsten, vilken ju för de tre angivna åren inbegriper ett avtagande antal timavlöningar. Vidtagas korrektion med hänsyn härtill, ökas procenttalen i Socialstyrelsens undersökning till resp. 187 och 241, men växa även i ungefär motsvarande grad siffrorna för industrien i dess helhet, varför nyss angivna relation mellan resp. stegringsprocenter kvarstår orubbad. — Ser man emellertid ej på löneökningen utan på l ö n e n i v å n inom byggnadsverksamheten i jämförelse med andra näringsgrenar, inhämtas av meranämnda statistik, att medeldagsinkomsten inom samtliga näringsgrenar var 11*48 kr. år 1919 och 13*23 kr. år 1920, medan 1 Sociala Meddelanden årg. 1921, sid. 587 if.; beträffande utredningens metod inå hänvisas till årg. 1919, sid. 871 ff. — Lönenivån synes hava varit alldeles oförändrad åren 1913 och 1914, ty den utbetalda avlöningen utgjorde då i genomsnitt resp. 1 091 och 1090 kr. per år och arbetare samt resp. 3-82 och 3'88 kr. per dagsverke.

150 Tab. 51. Genomsnittliga arbetsförtjänster inom byggnadsindustrien

Arbetsgivar-, resp. arbetarkategorier

1914 kr.

1919 kr.

1920 kr.

2-24 1-49 1-46 1*68 1-66

211-4 186-5 172-5 236-6

220-0 186-5 186-3 273-2

248-1 246-8 215-2 205-4

1-66 1-79

1-92 1-74 1-40 1-94 1-77

225-5 247-1

2-11 1-54 1-57 1-40

150-0 138-6 180-0 176-0

1*61

144-3 163-9

b3

914 1919 a) Fördelning

efter arbetsgivarnas yrken. Stockholm . . . . Göteborg o. Malmö Övriga större städer . Mindre städer o. landsb. Samtliga orter . .

{

[Stockholm . . . • Vä*-och vat- G0 öv tr ei b oa r gs t ö°*r r eM as lt mä döe r tenbveare < 6 •Mindre städer o. landsb Samtliga orter . . Stockholm . . . . Göteborg o. Malmö MålareÖvriga större städer. mästare [Mindre o städer o. landsb Samtliga orter . .

["Stockholm . . . . Bleck- och I Göteborg o. Malmö plåtslageri- /Övriga större städer idkare I Mindre städer o. landsb Samtliga orter . . [Stockholm . . . . Elektriska [Göteborg o. Malmö installations-^ Övriga större städer firmor Mindre städer o. landsb. [Samtliga orter . .

54 56 134 32

100 124 194 53

95 124 163 53

0-70 0-52 0-51 0-41

276 471 435

0-55

21 14 27 26

0-52 0-47 0-46 0-56

53 45 91 129

36 42 52 61

88 318 191 0-51 13 16 9 1

13 17 16 4

11 17 16 3

27 9 8 1

Procentuell ökning från 1914 till

Medeltimförtjänst

Antal uppgiftslämnande arbetsgivare 1

2-35 1-50 1*4,8 1-47 1-72 2-04 1-G7 1*66 1-77 1-77

2-18 T49 1-39 1-38

2-36 l'G2 1*49 1-55

1-63 1*76 1-S1 1-63 1-45 1-71

2-19 1-72 1*54 1-6J

196-4 201-8 269-2 270-2 204-3 246-4

2-OG 1'36 1-57 1-94 1-53

2-00 1-3G 1-54 1-38

080 0-57 0*65 0-50 0-61

1-49

2-12 1*64 1-57 1-51 1-61

37 10 9 2

33 10 9 2

0-GG 0-41 0-47 0-58

l - 84 1-43 l - 50 1-68

0-56

1-69

2-55 1-G9 1*66 2*«1 2-16

1-85 1*69 1-54 2-21 1-75

174-2 246-3 212-8 244-8

1-81 l - 42 1-47 2-00 1-65

6 3 9 2

12 4 13 3

11 4 13 4

0-59 0-38 0-41 035

1*96 1-27 1-28 0*99

1'80 l - 52 l-35 l-28

1-72 1*68 l - 34 l - 03

230-5 234-2 212-2 182-9

0-51

1-95 1-2G 1'28 1-18 1-61

1-60 1-58

1*55

213-7 203-9

2-GG 1-44 1-35 1-28 2-16

1-80 (4-29) (4-29) 1*86 1-69 1'67 1*86 l 46 1'4G l 26 1*66 1-G4 1*69 1-64 1-63

160-9 (521-7) 264-7 227-5 187-2 210-6 162-5 241-7

163-8 170-2 185-5 180-0

180-3 312-2 227-7 281-0

194-6 212-5 191-5 302-G 226-8 194-3

Stockholm Göteborg o. Malmö . Rörlednings- Övriga större städer. firmor Mindre städer o. landsb (Samtliga orter . .

6 6 5 1

10 7 5 3

069 0-51 0-47 0-48

0-58

[Stockholm . . . Göteborg o. Malmö . Övriga större städer . Mindre städer o. landsb. [Samtliga orter . . . .

127 104 192 63 480

225 207 328 194 954

187 204 257 126 774

0-61 2-22 0-50 .1-52 0-49 1-48 0-51 1-70 0-54 1

1-96 1-53 1-39 1-45 1-63

2-23 1-64 1-49 1-61 1-77

1-97 1-59 1-44 1-62 1-68

221-3 223-0 206-0 218-0 183-7 193-9 184-3 217-6 2019 211-1

efter arbetarnas yrken (Stockholm Göteborg o. Malmö . . < Övriga större städer . . Mindre städer o. landsb [Samtliga orter . . . .

19 19 45 9

38 46 64 32

31 44 51 IG

0-82 0-57 0-64 0-58

2-74 1-GS 1*66 2-08

2-28 2-24 1-70 1-75

2-39 1-72 1*61 1-81

219-5 187-7 160-9 193-1

180 142

0-65

2-03

2'G2 1*64 1*67 1*70 1*90

2-10

1-83

192-3 181-5

(

Samtliga

b) Fördelning Murare

1 2 3

191-4 181-0

191-5 201-8 151-6 212-1

Uppgifterna avse 477 skilda arbetsgivare, men då vissa av dessa (särskilt byggmästare och Täg- och a = samtliga. b = ag., som även lämnat uppgift för 1914.

151 åren 1914 samt 1919—20 enligt arbetsgivarnas uppgifter (å form. 3).

Antal uppgiftslämnande arbetsArbetsgivar-, resp. arbetarkategorier

1914 kr.

1919 kr.

fStockholm . . . . Göteborg o. Malmö Grovarbetares Övriga större städer Mindre städer o. landsb Samtliga orter Stockholm . . . . Göteborg o. Malmö Övriga större städer . Mindre städer o. landsb Samtliga orter . .

24 25 55 21

48 57 99 62

253-8 191-2 195-9 236-0

2-61 1-G4 1-58 1-76 1-88

2'30 1'GG 1'45 1-68 1-77

238-5 1737 193-9 190-0

1-90

2-20 1 - 5G l-44 1'45 1-67

0-54 0-4 G 0'45 0-51

1"97 1'49 1"42 1-G1

1-87 1-51 1*88 1-44

2-14 1-52 1-43 1'55

T99 1'53 1'39 1'62

246-3 228-3 193-3 182-4

0-49

1-62

1-58 1-68

1-65

222-4 236-7

2-00 1-36 1-54 1"38 1-49

2-12 1'64 1-57 151 1-61

2-11 1'54 1-57 140 1-61

150-0 138-6 180-0 176-0

2-55 l'G9 156 2-01 2-16

1'85 1-G9 l-54 2'21

174-2 246-3 212-8 244-8

1-75

194-6 212-5

l-80 1'52 1-35 1-39 1-59

i-72 1-53 1-34 T03

227-1 234-2 212-2 141-5

45 57 79 42

0-05 0-57 0-49 0-50

2-54 1-G1 TGG 1-97

125 266 223

0-56

25 23 57 20

45 58 76 42

125 271 221

51 54 100 66

1920 kr.

b3

914 1919

^Stockholm . . . . Göteborg o. Malmö Träarbetare l Övriga större städer I Mindre städer o. landsb [Samtliga orter . .

Procentuell ökning från 1914 till

Medeltimförtj änst

198-2 216-1 268-5 232-6 208-9 217-6

13 16 9 1

13 17 16 4

11 17 16 3

0-80 0-57 0-55 0-50

0-61

2-OG 1'3G 1-57 1'94 1-53

Stockholm . . . . Göteborg o. Malmö Övriga större städer Mindre städer o. landsb Samtliga orter . .

27 9 8 1

37 10 9 2

33 10 9 2

0-06 0-41 0-47 0-58

1-84 1-43 1*50 1'68

1-81 1-42 1-47 2-00

0'56

1-69

1-65

[Stockholm . . . . Göteborg o. Malmö Elektr. mont.^ Övriga större städer Mindre städer o. landsb (Samtliga orter . .

7 3 10 4

16 4 13 5

13 4 13

1-93 1-2G 1'28 l-24 1-61

1-93 T27 1-28 0-99

0T>9 0-38 0 41 0'41 0-51

1'55

213-7 203-9

6 6 5 1

10 7 5 3

0-69 0-51 0-47 0-48

0-58

1-80 (4-29) (4-29) 1-86 i-ou 1-67 1-4G 1*85 1-46 T64 1-2G 1-65 1-63 1-69 1-64

160-9 (521-7) 264-7 227-5 187-2 210-6 162-5 2 4 1 - 7

2'6G 1-44 1*86 1'28 2-16

1-48 1-71 1-32 1-32 1-57

1-81 1-74 1-49 1-25 1-61

1-G2 1'72 1-37 1-88 1-63

169-1 249-0 127-6 140-0

1-96 1-53 1-39 1-45 1-63

223 1-64 1-49 1-61 1-77

197 1-59 1-44 1-62 1-68

221-3 206-0 183-7 184-3 201-9

Måleriarbetare

{ (

Stockholm Göteborg o. Malmö . Övriga större städer . Mindre städer o. landsb Samtliga orter . .

{ Övriga arbetare

Samtliga

[Stockholm . . . . [Göteborg o. Malmö Övriga större städer I Mindre städer o. landsb [Samtliga orter . . . .

6 3 3 6

12 12 22 20

0-55 0-49 0-58 0-55

1*82 1-47 1'49 1-25

0-54

1-54

I Stockholm | Göteborg o. Malmö . . Övriga större städer . . Mindre städer o. landsb. Samtliga orter . . . .

127 104 192 63 480

225 207 328 194 954

187 204 257 126 774

0-61 050 0-49 0-51 0-54

1-60

163-8 170-2 185-5 180-0

144-3 163-9 180-3 312-2 227-7 281-0

191-5 302-6 226-8 151-2

191-4 181-0 194-5 251-0 136-2 150-9

190-7 201-9 223-0 218-0 193-9 217-6 2111

vattenbyggare) sysselsätta olika arbetarkategorier, har dubbelräkning av arbetsgivarna i vissa fall ägt rum.

152 de ovan meddelade dagsinkomsttalen för byggnadsindustrien ligga resp. 23'9 % och 11-2 % högre. Återvänder man till siffrorna i tab. 51, har inom byggnadsverksamheten löneförhöjningen varit större i Stockholm, där löneinkomsten höjts från i genomsnitt 0"6i kr. år 1914 till 1*9 6 kr. år 1919 eller med 221-3 %, än för övriga städer och orter, där genomsnittsförtjänsten år 1914 var OÖO kr. och till år 1919 höjts med 208*o % eller till 1-5 4 kr. Medan år 1914 arbetsförtjänsterna i Stockholm torde legat ungefär 22*o % över övriga stadssamhällen, hade år 1919 angivna differens ökats till 27-3 %. Till jämförelse må meddelas, a t t enligt Socialstyrelsens förenämnda lönestatistik byggnadsarbetarnas medeldagsinkomst skulle utgöra 16-6i kr. i Stockholm och 12*5 7 kr. å övriga städer och orter, vilket innebär en 32'i % högre nivå i Stockholm än i landsorten. En motsvarande undersökning för år 1920 har givit talen 17-5 8 kr. och 13-5 0 kr., alltså en differens till huvudstadens förmån av 31*o %.x Ser man på de särskilda i tabellen redovisade kategorierna av arbetsgivare, hade löneinkomsten under tidsperioden 1914—1919 ökats hos byggmästare med i genomsnitt 196-4 %, hos väg- och vattenbyggare med 225*5 %, hos målarmästare med 144-3 % hos bleck- och plåtslagare med 194*6 %, hos elektriska installationsfirmor med 213-7 % och hos rörledningsfirmor med 191*4 %. Ar 1919 var medeltiinförtjänsten (a-siffror) bland byggmästarnas arbetare 1*7 2 kr., bland arbetarna hos idkare av måleri- och bleck- och plåtslagerirörelse resp. 1*5 3 och 1*6 9 kr. Hos de elektriska installationsföretagen har beräknats en genomsnittlig arbetsförtjänst av 1*61 kr. per timme och hos rörledningsfirmorna av 2*16 kr. Till jämförelse må meddelas, att enligt den utförligare statistik, som bl. a. för sistnämnda båda företagsgrupper meddelas i Svenska arbetsgivareföreningens lönestatistiska årsbok 1919, utgjorde inom 95 elektriska installationsföretag med tillhopa 2 081 arbetare timförtjänsten å ordinarie tid (inkl. extra förmåner) för yrkes vana manliga arbetare i åldern 18—60 år 1*5 4 kr. och för sådana om 17—18 år 0*9 8 kr.; för 25 rörledningsföretag med tillsammans 1556 arbetare hade uträknats en medeltimförtjänst av 1*51 kr. på ordinarie tid och 1*8 4 kr. på övertid för vuxna manliga fack- och förrådsarbetare, medan för minderåriga talen voro resp. 0-9 7 och l*n kr. Inom den dessa branscher närstående mekaniska verkstadsindustrien hade beträffande 355 verkstäder med tillhopa 35 879 redovisade arbetare för manliga yrkesarbetare 21—60 år beräknats en ordinarie timförtjänst (inkl. förmåner) av 0*9 7 kr. vid tidlönsarbete och 1*5 o kr. vid allt arbete (oavsett löneformen), medan för grovarbetare motsvarande tal voro resp. 0*8 7 och 1*2 7 kr. Dessa siffror synas vara lämpligare såsom illustration av det faktiska löneläget inom denna industri än de ovan sid. 138 angivna avtalsenliga minimilönerna. Hos väg- och vattenbyggnadsfirmor var enligt förevarande undersöknirg år 1919 medelförtjänsten per timme 1*7 7 kr. Enligt en i nämnda årsbok införd statistik för samma bransch, omfattande 20 företag med tillsammans 1

Sociala Meddelanden årg. 1920, sid. 984 ff., årg. 1921 sid. 683.

153 9 004 arbetare, utgjorde för vuxna manliga fack- och förrådsarbetare 18—70 år medeltimförtjänsten 1'83 kr. på ordinarie tid och 2 - i7 kr. på övertid. Nu anförda statistik avser även olika yrkesspecialiteter, och, i syfte att anställa jämförelse mellan dessa detaljerade lönesiffror och de till förevarande utredning införskaffade, har verkställts en specialbearbetning av ifrågavarande primäruppgifter. Härav har framgått, att medan i årsboken för väg- och vattenbyggnadsbranschens största arbetargrupp, jordschaktare, redovisas en timförtjänst för vuxna arbetare på ordinarie tid av 1*7 2 kr. (på övertid 2 - i6 kr.), ger förevarande utredning för »grovarbetare» en totalförtjänst av l - 62 kr. per timme. För träarbetare äro talen resp. 2'08 (2*04) och l'9o kr. samt för tegelmurare resp. 2*52 (l"6o) och 2-03 kr., varför ganska god överensstämmelse synes föreligga, om hänsyn tages till de båda utredningarnas olika räckvidd och skiljaktiga bearbetningsmetoder. Inom väg- och vattenbyggnadsfacket uppträda emellertid såsom arbetsgivare icke blott enskilda utan även s t a t e n , varvid såsom organ företrädesvis tjäna järnvägsstyrelsens och vattenfallsstyrelsens byggnadsavdelningar, vilka i genomsnitt per månad sysselsatte 3 897 arbetare år 1919 och 3 640 år 1920. För dessa har under senare år i Sociala Meddelanden plägat offentliggöras en på uppgifter från resp. verk grundad, ganska ingående periodisk lönestatistik, 1 varur kunna hämtas åtskilliga jämförelsesiffror till dem, som meddelats i det föregående. Efter graden av yrkesutbildning samt arbetets mer eller mindre krävande natur indelas dessa statsanställda vägoch vattenbyggnadsarbetare i trenne lönegrupper, nämligen grupp I omfattande jordarbetare, bergsprängare, hantlangare o. d. grovarbetare, grupp II, vartill hänföras gråstensmurare, timmermän o. d. yrkesarbetare med lägre yrkesutbildning, samt grupp I I I , innefattande stenhuggare, tegelmurare, målare, snickare, smeder o. d. arbetare med större yrkesskicklighet. Med hänsyn till levnadskostnaderna fördelas vidare arbetsplatserna i fem (före 1 juli 1917 tre) dyrortsklasser, och genom kombination av dessa båda indelningsgrunder uppstår en ganska vidlyftig löneskala. Av järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen hava tid efter annan fastställts vissa n o r m a l t i m l ö n e r , vilka åren 1913—1915 höllo sig vid 0*38— 0-46 kr. för grupp I, 0-43—0'5i kr. för grupp I I och 0-46—0-56 kr. för grupp I I I , men därefter successivt höjts till resp. Tio—1*4 o, 1*15—1'45 och 1*20— 1*50 kr. i slutet av år 1919 samt till 1*32—1*64, 1-42—1*74 och 1/52— l - 84 kr. vid samma tid 1920. Detta innebär en stegring av timlönen inom den lägsta dyrortsklassen med 161—189 <i t. o. m. 1919 och 230—247 % t. o. m. 1920. I fråga om de f a k t i s k a a r b e t s f ö r t j ä n s t e r n a inhämtas, att vid statens järnvägsbyggnadsarbeten medelförtjänsten per arbetstimme år 1919 utgjorde l*i8 kr. vid tidlönsarbete, 1*88 kr. vid ackordsarbete — på ackord torde här omkring tre fjärdedelar av allt arbete utföras — samt Te7 kr. i genomsnitt för båda slagen av arbete, medan för är 1920 dessa tal stigit till resp. l'4i, 2*ii och 1*95 kr. Detta skulle innebära en genomsnittlig stegring Soc. Mcdd., årg. 1920, sid. 696, 700; årg. 1921, sid. 774, 779.

154 Tab. 52. Arbetsförtjänstens växlingar inom Ibyggnat Antal arbetsgivare, 1 hos vilka medel timförtjänsten 1919 utgjort i kr. Arbetsgivar- resp. arbetarkategorier

Antal arbetare, för vilka medeltimföirtjänsten 1919 utgjort i kr.

Su raI 4'UO ma un- 1-00- 1-50- 2-00- 2-50- 3-00- och un- 1 0 0 - 1-50- 2-00- 2-50- 3-00der 1-49 1-99 2-49 2-99 3-99 därder 1-49 1-99 2-49 2-99 3-99 1-00 1-co

a) Fördelning efter arbetsgivarnas yrken. [Stockholm . . . Göteborg o. Malmö , Övriga större städer mästare Mindre städer o. Ib. Samtliga orter (Stockholm. . . . Väg- o. Göteborg o. Malmö vatten- Övriga större städer byggare I Mindre städer o. Ib. Samtliga orter

27 49 33 12

20 9 13 3

,

90 122 161 46

205 121

2 419

5 18 45 47

9 7 12

—

4 1 1

— —

63 110 25

53 45 91 129

115 108

(Stockholm . . . I Göteborg o. Malmö Målarel Övriga större städer mästare Mindre städer o. Ib. \ Samtliga orter

6 4 1

23 3 4

1 1 1

—

251 247

_

33 10 9 2

9 149 28 36 27 49 4 —

—

12 4 13 3

8 9 2 1

32 2

68 234

24 1 5 9

— — 57 —

2 Stockholm . . . . Göteborg o. Malmö Övriga större städer Mindre städer o. Ib. Samtliga orter !

29 150 63 5

195 48 8

88 336 295 106 199 461 45 2 586 260 61 28 605 280 124 144 1478 1337 525 280

12 17 15 4

—

fStockholm . . . Elektris. Göteborg o. Malmö Ka mstal-/^. • ... ... -, , ,. < Övriga större stader lations- i . . . ? ... ., ~ Mindre stader o. Ib. firmor ... , Q [ Samtliga orter

%

, fstoc: Stockholm . . . Bleck :k- o. „.., eborg o. Malmö .,. I Göte at- I/; . ga större städer (Ovn slngeri. Mindre städer o. Ib. idkare Samtliga orter

Stockholm . . . Göteborg o. Malmö Övriga större städer Samtliga Mindre städer o. Ib. antal Samtliga orters

24 18 26 40

73 361 225 308 210 988 755 135 5 604 208 60 20 2 129 75 27 6 1 1794 1399 447 339 213

—

—

.—

51 1

— 3 — 56 1

— — — — 385 167 169 — — 404 124 72 — 45 15 — 10 — — 179 491 —- — 18 167 169 88 — 263 — 16 —

2, 15 99 42 32 17 9 188 1446 789 414 234 2 209 205 27 1622 1474 180 3: 106 78 16 1 1 8 1 1 2 184 68 27 11 7 1 294 16 1573 595 138 48 8 10 80 53 24 9 3 187 50 772 360 154 150 16 17 885 298 109 53 27 6 895 102 4155 3 875 1 »M 620 258j 17 1-9 430 333 12-2 5-9 3-0 0-7 100-0 l-o 40-4 37-7 12-2 6-0 2-5 0-2

b) Fördelning efter arbetarnas yrken. [Stockholm . . . I Göteborg o. Malmö Murare ( Övriga större städer M i n d r e städer o. Ib. Samtliga orter 1

Jfr not 1 till tab. 5l.

:>:;

20 17 8 5c

,

35 46 53 30

6 9

40 90 172 80 62 14 30

184 304 181 105

32 73 59 17

— — 8

155 idnstrien år 1919 enligt arbetsgivarnas uppgifter (å form. 3). Antal arbetsgivare, h os vilka medeltimförtjänsten 191? utgjort i kr. Arbetsgivar- resp. arbetarkategorier

Sam-

4-001 ma

unl-oo- 1-50- 2-00- 2-50-3-00- och der 1-49 1-99 2-49 2-99 j 3-99 där1'00 över

(Stockholm . . . ,., .. 1 Göteborg o. Malmö , . x Övriga större städer arbetare 1 , , . f ,., ,, Mindre stader o. Ib. [ Samtliga orter (Stockholm . . . r, Göteborg o. Malmö Grov- )f> . °. ...-. , , \ Övriga större stader arbetare l-.T. ? ,.., ,, Mindre stader o. Ib. [ Samtliga orter

6 6 11 10

6 4

9 31 65 32

19 19 17 20

15 2 2 5

4 2

1 1

5 137

8 6 4 1

11 9 2

1 l

1 5 4 1

23 3 4

3 4 13 3

5 3 3

1 T., % (Stockholm . . . ,o, , |Göteborg o. Malmö > ' V, .{Övriga större städer ° . [Mindre städer o. Ib. [ Samtliga orter

. . .

Elektriska £ ö t ? b o r S ° - M » 1 " 1 0 ... < Övriga större stader montörer i , - . ? ..., „ I Mindre stader o. Ib. [ Samtliga orter

JJ»

15 26 21 19

24 50 22

i

("Stockholm . . . ,,„, . Göteborg o. Malmö Maleri- J x . °,_, , , < Övriga större stader Mindre städer o. Ib. ( Samtliga orter

rstockholm

-

(Stockholm . . . . (Göteborg o. Malmö

arbe°ta"re^rvrifastf.r'-estät|f (Mindre stader o. Ib. [ Samtliga orter (Stockholm . . . (Göteborg o. Malmö Övriga N Övriga större städer (Mindre städer o. Ib. [ Samtliga orter

Stockholm . . . Göteborg o. Malmö Övriga större städer Samtliga • Mindre städer o. Ib. Samtliga orter<!

Antal arbetare, för vill 'a medeltimförtjänsten 1919 ute jort i kr.

,

1 1

— 1

6 2 4 4

1 2 3 1

2 6 14 10

1 1

2 15 99 42 3 106 78 16 2 184 68 27 10 80 53 24 17 3S5 298 109 1-9 43-0 33-3 12-2

2-49 2-99 3-99 duröver

120 510 117 70

563 817

243 327 •84

2 050

47 53 89 64

22 6 28

144 823 844 595

428 36 22 48

1 220 1 420 1 165 1 014

-

—

—

1-99

—

—

1-49

489 810 437 314

—

l-oo- 1-50- 2-00- 2-50- 3-00- och

231 240 92

—

9 2 1

Summa

45 56 88 59

—

4-oo

nnder 1'00

—

l

l

64 7 1

56 2 406 1573

534 177

1 4 819

12 17 15 4

2 3

29 150 63

195 48 8

33 10 9 2

7 4

9 28 27 4

149 36 49

16 4 13 5

73 345 129 19

—

—

216 69 78

1 2 3

—

24 88 263 21

7 396

9 7 5 3

124 45 10

491 24 2 5 4

6 2 5 1

8 1 1

51 49 37 41

12 12 22 20

11 43 26 28

32 1 11 9 53 5-9

17 1 1 8 27 30

—

1 l

507 532 284 250

54 232 69 35 45 85 50

—

366 88 263 29

— 1

404 72 15

—

—

— —

—

404 196 67 10

2 1

—

3 3 076 209 9 188 1446 782 414 234 3 312 8 1 205 27 1622 1474 180 1 2 378 1 294 16 1573 595 138 48 7 3 187 50 772 360 154 150 16 13 1515 6 895 102 4155 3 875 1254 020 258 17 10 281 0-7 100-0 l-o 40-4 37'7 122 6-0 2-5 0-2 100-0 2

156 av arbetsförtjänsten sedan år 1915 med 178 % t. o. m. år 1919 och 225 % t. o. m. år 1920. Ungefär densamma synes stegringen hava varit vid vattenfallsstyrelsens byggnadsarbeten, ehurn jämförelsen här försvåras därigenom, att ifrågavarande arbeten ej äro lika kontinuerliga och siffror därför lämnas blott för de särskilda arbetsföretagen. För 1919 har medelförtjänsten per arbetstimme här beräknats till 1*4 4—l-6 8 kr. vid kanal- och kraftverksbyggnader i södra och mellersta Sverige samt till 2*oi—2-33 kr. i övre Norrland, under det att för år 1920 motsvarande tal höjts till resp. 1-7G(1*46)—1*80 och 2-2 7—2-7 2 kr. Vill man erfara, huru arbetsförtjänsterna ställa sig inom de särskilda ovannämnda löneklasserna, utgjorde vid statens järnvägsbyggnadsarbeten år 1919 genomsnittliga timförtjänsten 1-63 kr. för grupp I, 1-7 5 kr. för grupp I I och 1-7 8 kr. för grupp I I I , vilka belopp under år 1920 höjts till resp. 1-93, 2-oi och 2*02 kr. Det synes i detta samband böra framhållas, att man i nu berörda statistik ansett sig böra komplettera de av arbetstidsförkortningar o. d. starkt påverkade timförtjänstuppgifterna medelst siffror för medelförtjänsten per -levnadsdag», varvid såsom sådana räknas summan av antalet arbetsdagar, sönoch helgdagar samt sådana söckendagar, under vilka arbetet varit inställt på grund av oväder e. d. Ifrågavarande dagsförtjänst har för vattenfallsstyrelsens arbetare år 1919 beräknats till 10-2 5—12-12 kr. i södra och mellersta Sverige och till 14*4 o—21-18 kr. i övre Norrland, medan för 1920 motsvarande tal bliva resp. 11*96(9*84)—12*71 och 15'i 9—21*83 kr. Vid statens järnvägsbyggnader utgjorde medelförtjänsten per levnadsdag lTos kr. år 1919 och 12-90 kr. år 1920, vilka tal ligga resp. 155 och 197% över 1915 årslönenivå. Återvänder man till den för förevarande undersökning sammanställda lönestatistiken för husbyggnadsarbetare, föreligga även där specialsiffror för särskilda yrken och fack. Ser man uteslutande på de särskilda yrkesgrupperna — utan hänsyn till de olika slag av företag, hos vilka de kunna vara anställda — meddelas löneuppgifter i detta avseende i senare delen av tab. 51. Enligt denna utgjorde timförtjänsten för murare i medeltal 0-6 5 kr. år 1914 och 2-03 fa-siffror) ä 1-go kr. (b-siffror) 1919, sålunda en ökning av 192*3 % (b-siffror), vilken varit starkast i Stockholm (219-5 %) och svagast i »övriga större städer» (160'9 %). För träarbetare mätes arbetsförtjänstnivån under nämnda tidsperiod genom talen 0'56 och 1*90 å l-67 kr., vilket innebär 198-2 % förhöjning (högst i Stockholm med 239-5 %, lägst i Göteborg och Malmö med 173*7 %), medan för grovarbetarna motsvarande lönesiffror bliva resp. 0*49 och 1*62 ä 1*58 kr. samt ökningstalet 222-4 % (högst 246*3 % i Stockholm, lägst 182*4 % i »mindre städer och landsbygden». För målare samt bleckoch plåtslagare höjdes genomsnittliga löneinkomsten samtidigt från resp. 0-61 och 0*56 till 1*53 ä 1-49 kr. och 1-69 ä 1-65 kr. per timme eller med 144-3 resp. 194-6 %, medan för elektriker, rörarbetare och »övriga» lönenivån lyftes från resp. 0-5i, 0*58 och 0*54 kr. år 1914 till l*6i ä 1*60, 2*16 ä 1*69 samt 1*54 ä I57 kr. år 1919 eller med resp. 213*7, 191-4 och 190*7 % (enligt b-siffrorna). Vad nu meddelade lönesiffror och stegringsprocenter innebära, kan belysas genom att anföra motsvarande tal för D a n m a r k , sådana de föreligga i cen

157 lönestatistik, som sedan år 1918 kvartalsvis utarbetats av Det Statistiske Departement på grundval av material, som ställts till förfogande av Dansk Arbejdsgiverforening. 1 I fråga om byggnadsindustriens viktigaste fack hava i denna statistik meddelade löneuppgifter för åren 1919 och 1920 sammanställts här nedan: Antal arbetare 27

% 1920

Murare

1479 Timmermän . . . .

970 A.

Genomsnittlig timförtjänst i öre

/e 1919

lkv.

1 9 1 9 2 kv. 3 kv.

4 kv.

1 kv.

1 9 2 0 2 kv. 3 kv.

4 kv.

86 84 76 62 72

198 216 147 146 136

244 247 194 193 162

290 314 224 229 182

363 370 264 274 232

338 336 262 266 226

355 350 264 278 210

350 350 272 286 237

376 371 284 284 274

58 52 51 46 52

113 117

147 134 133 120 136

202 182 175 169 151

206 189 186 171 184

189 185 183 162 168

193 194 186 170 172

207 209 179 181 197

218 216 204 189 215

Köpenhamn.

Byggnadssnickare

974 Mureriarbetare . . .

1 072

1 097

Målare

1512 Murare

2 601

Timmermän . . . .

1 880

2 431

B.

.

Landsorten.

1641 Mureriarbetare. . . 2 98S

Byggnadssnickare

.

2199 Målare

102 Uträknas årsgenomsnitt jämväl för 1919 och 1920 och sättas dessa i relation till talen för 1914, erhålles följande översikt: K ö p e n h a m n ^

edel

"

m

j!. ;.

Murare

fort.i. 1919, öre 274

Timmermän . . . .

287 Ökn.

M edel " +

L a n d s o r t e n Ökn.

M ( dcl +r -

Öku. ,q ~~iy'

M ede1 ' +

Ökn. _s>0 'u' 248

1914- £ 2 " 1914- £ ; 1914- Jim; 1914-

218-6

fortj. 1920, öre 355

312-8

fortj. 1919, öre 167

187-9

fortj. 1920, öre 202

241-7

319-0

200'0

286 Byggnadssnickare . 207

172-4

256-6

223*5

268-6

Mureriarbetare

. . 211

240-3

350-0

206-5

282-6

147-2

229'2

201-9

261 Målare

,q

m

op

yn

~;:u'

För samtliga de över 100 000 industriarbetare, som redovisats i statistiken, utgjorde medeltimförtjänsten 1914 i Köpenhamn 61, i landsorten 48 och i hela landet 55 öre, men hade dessa lönesiffror år 1919 ökats till resp. 1*7 7, 1-4 5 och 1*60 kr. eller med resp. 190*2, 200*8 och 190-9 % samt år 1920 till resp. 2-32, 1*89 och 2-09 kr. eller med resp. 280*o, 292*i och 280*3 %. Medan sålunda löneinkomststegringen för murare, timmermän och grovarbetare i Köpenhamn varit avsevärt större än det allmänna genomsnittet, falla där1

Statistiske Efterretninger 1919, n:r 10, 16; 1920 n:r 4, 11, 21, 26; 1921 n : r 2, 10.

158 under de köpenhauinska byggnadssnickarna och måleriarbetarna ävensom så gott som samtliga byggnadsfack i landsorten. 1 Jämföras de danska Jönesiffrorna med motsvarande svenska (i tab. 51), finner man ganska stor överensstämmelse mellan 1919 års löneinkomstnivåer i de båda huvudstäderna, medan i de svenska landsortsstäderna arbetsförtjänsterna merendels synas vara något högre. Måleriyrket synes dock genomgående vara avsevärt bättre betalt i Sverige än i Danmark. Det nu sagda gäller år 1919, ty i fråga om år 1920 saknas, som förut framhållits, tillräckligt representativa siffror rörande de faktiska arbetsförtjänsterna inom den svenska byggnadsindustrien. Återvänder man nu till dessa, har undersökningen hittills uteslutande r ö r t sig med medelförtjänster, men torde det nogsamt framgå av det föregående, hurusom v a r i a t i o n s b r e d d e n mellan de enskilda arbetarnas eller kanske rättare arbetslagens löneinkomster inom byggnadsindustrien är större än inom flertalet andra fack. Dessa arbetsförtjänsternas faktiska variationer omkring medeltalet kunna dock blott i begränsad omfattning belysas genom här ifrågavarande, från arbetsgivarehåll härrörande statistik, enär å frågeformulären redovisats vad som utbetalts icke till varje särskild arbetare utan blott till arbetsstyrkan i dess helhet. Med hänsyn härtill kan en differentiering efter arbetsförtjänsternas variationer icke ske beträffande de individuella arbetarna utan blott med avseende på de särskilda arbetsgivarna och de hos var och en av dem sysselsatta arbetarna, betraktade som en enhet. Ur dessa synpunkter har uppställts tab. 52, och denna ådagalägger, att under år 1919 arbetsförtjänsterna å de särskilda arbetsställena företett betydande växlingar även inom samma ort och fack. Medan sålunda hos blott l - 9 % av arbetsgivarna, sysselsättande To % av hela arbetspersonalen, genomsnittsförtjänsten understeg 1 kr. per timme, höll den sig hos 7(r3 (78*i) % vid 1—2 kr., hos 18'i (18-2) % vid 2—3 kr. och hos 3*7 (2-7) % vid 3 kr. och däröver. I Stockholm sker dock denna »spridning» annorlunda än i övriga landsdelar. Så1 En liknande statistik föres även av Norsk Arbeidsgiverforening, men av dess resultat hava hittills blott offentliggjorts vissa sammanfattningssiffror. 1 S t o r s t e e n s ovan sid. 137 not 2 omnämnda undersökning meddelas emellertid (sid. 37 ff.) efter denna källa uppgifter rörande genomsnittliga timförtjänster för vuxna män inom byggnadsfacken dels för Norge i dess helhet, dels särskilt för Kristiania. Härur må återgivas följande siffror (öre):

Murare Träarbetare Målare

(Norge . . \Kristiania fNorge . . \Kristiania fNorge . . \Kristiania

Bleck- o. 1plåtsl. (IKristiania 5 o r g , e • .'

1913 65-7 66-0 55-6 58-9 58-1 60-2 54-7 55-2

1914 67-9 67-1 57 9 60-5 593 620 58-7 58-7

1915 71-9 694 60-3 635 64-4 67'4 62-8 61-4

1916 80-8 77-7 69-4 70-3 69-9 72-2 74-2 74-4

1917 103-9 100-8 90-1 91-8 90-8 86-7 92-6 94-0

1918 151-9 155-7 129-2 135-3 1250 127-2 141-8 142-4

1919 Nov. 1920 2414 208-9 213-8 185-2 225-5 196-0 2244 191-5 198-4 2524 214-G 222-5

Jämföras dessa tal med de förut återgivna närmast från arbetarhåll härrörande timlönssiffrorna, är överensstämmelsen i stort sett god, och att dessa i åtskilliga fall överstiga de ovan meddelade, vilka även innesluta ackordsförtjänst och övertidsersättning, torde bero på, att uppgifterna ivse något olika tidpunkter (slutet av året, resp. årsmedeltal). Tablån synes ge vid handen, att bjggnadsarbetarna i Kristiania ingalunda intaga den särställning i löneavseende i förhållande till landsortens, som fallet är med deras kamrater i Köpenhamn och Stockholm.

159 lunda är tätheten störst i lönegrupperna omkring 2 kr., och hos närmare 10 % av arbetsgivarna, sysselsättande c:a 8 % av arbetarna, hade uppnåtts medelförtjänster av 3 kr. per timme och däröver. 15.

Byggnadsarbetarnas

tim för tjänster enligt a r b e t a r n a s uppgifter.

egna

För ett djupare inträngande i lönevillkoren för byggnadsarbetare måste dessas egen medverkan anlitas, och såsom ovan framhållits, upptaga de från byggnadsarbetare insamlade personkorten (form. 2) vissa lönestatistiska uppgifter. Liksom vid utredningens igångsättande ock förutsades, visade sig spörsmålen om sammanlagd arbetsförtjänst år 1919 (inom byggnadsfacket och eljest) samt om genomsnittlig arbetsförtjänst (inkl. ackordsöverskott) som byggnadsarbetare per normal arbetsvecka och per timme detta år och första kvartalet av det följande vara de, vilka satte uppgiftslämnarnas omdömesförmåga och villighet på det svåraste provet. Likväl hava dessa frågor på ett tillfredsställande sätt besvarats av tillhopa 2 735 arbetare eller 90-2 % av samtliga uppgiftslämnare enligt form 2. Let må erinras om, att dessa arbetare företrädesvis representera landsorten, då, som vid flera tillfällen påpekats, så gott som inga personkort kunnat erhållas från Stockholm och Göteborg. För dessa arbetare har i tab. 47 redovisats en sammanlagd arbetsförtjänst under år 1919 av 7 690 841 kr., varav 97-1 % erhållits genom arbete inom byggnadsfacket och blott 2-9 % från fyllnadsarbete av olika slag. Ser man på specialtalen för olika ortsklasser och yrkesgrupper, bekräftas vad förut (sid. 126) framhävts, nämligen a t t fyllnadsarbetet endast synes vara av nämnvärd betydelse i småsamhällena och på landsbygden samt för grovarbetare och därmed jämförliga arbetarkategorier. P å grundval av här ifrågavarande uppgifter beräknade genomsnittliga arbetsförtjänster inom byggnadsfacket meddelas i tab. 53. Av dennas förra del (a) framgår, att för arbetarna i gemen arbetsinkomsten år 1919 utgjorde i genomsnitt per timme 1*4o kr. Såsom i inledningskapitlet framhävts, har man emellertid sökt kontrollera dessa löneberäkningar genom skriftväxling med resp. arbetsgivare (medelst form. 2: a) och därigenom kunnat verifiera omkring två tredjedelar av de lämnade uppgifterna. Inom det sålunda kontrollerade urvalet, vilket omfattar tillhopa 1902 arbetare, utgjorde medeltimförtjänsten 1919 enligt arbetarnas uppgifter 1*44 kr., medan den enligt resp. arbetsgivares meddelanden skulle uppgå till L52 kr., d. v. s. 8 öre eller 5'6 % högre. Lifferenserna i fråga om dessa vanskliga data äro sålunda i stort sett ganska ringa, vilket vittnar gott om kvaliteten även i övrigt av det från arbetarhåll till denna utredning lämnade materialet. Ser man på löneinkomstförhållandena inom olika landsdelar och ortsgrupper, finner man, att lönenivån ställde sig högre i östra och norra Sverige än i övriga landsdelar, vilket står i god överensstämmelse med rådande löneoch levnadskostnadsförhållanden i allmänhet, exempelvis sådana de framgå av Socialstyrelsens förenämnda utredning av arbetslönerna inom lika orts-

160 Tab. 53. Timförtjänster inom byggnadsfacket åren 1910 och 1920 (enligt arbetarnas uppgiftei ^ \ ^ ^v. ^ \ ^ Arbetsförtjänst, kr.

Landsdelar, ortsgrupper och yrken NS^ ^N. ^ \

a) Arbetare med löneuppgifter för 1919 Timför- I samtl. 1 . . .

1B?1»—*••{?: b) Arb. med löneuppg. för både 1919 och 1920 Veckoförtj. 1919 s . . . Timförtj. 1919 3 . . . . Veckoförtj. 1920 1 kv. 3 . Timförtj. 1920 1 kv. 3 . .

O: 00

P

W B o: P°

a

ra 3 p P< O C» *-t

o

oq"

O: pu ~i P

EC c+-

>-s P

xn <

•

CT>

2. Oq'

ra < CO *i

dq"

ra

o

W. P

P

B

>-i <-t

oq" TO <1 ra p i-i é

oq' CD

ra

ra T59 172 1"62

< B*

ra

1-21 1-58 1-47

1"24 1'39 1-30

l-33 1"39 1-34

l-56 1-62 1-57

|

1 l - 40 1-52 1-44

CG \—' p : O P-

o5

83 O: 0

2. <Ä' p CO

ra ra 1-47 1-57 1-51

P:

B 0:

fl

s-s. pBPp Cq 00 oö" ^ cr P O V| Oq P-

IB

pra • «? ra •-i

TräMurare arbetare Grov- Övrig arbetare p 00

P: P. CD 1-1

a

CL, 00

&

oq PH

00 P:

PJ

ra

P B pu CO C V qq

CO <rt-

P= pu

P B P-< CO

cra '< •1 Oq

CO

P=

ra

PL

•/

75 B

1-28 1-42 1-31

1-yO 1-24 1-48 1'40 1-38 1-37 1*56 1-48 T55 1-58 1-47 1-47 1-57 1-35 1-52 1-43 1 3 9 1-42

1-15 1*32 1-15

1-82 l - 48 1-53 T62 1-83 1-53

l 1 1

78-70 65-23 65'74 69-34 82-43 71-85 74-13 69-32 68-21 71 - 41 74-26 75-77 68-61 66-50 63-10 86-18 76-35 62 1'60 1'28 1-32 1"37 1-60 l - 44 1-51 1-38 1 8 4 1-81 1-48 1-37 1-38 T29 1-28 T 8 5 1-56 1 74"22 61-30 62-84 69-77 80-29 69'OC 68-91 70-41 66-99 72-53 69-09 72-88 68-17 67-20 61-66 96-55 71-69 63 1-61 1-27 1-38 1-46 1-67 1-48 1-51 l - 47 1-39 l - 4 9 1-49 1-49 l - 4 5 1 4 0 l - 30 l - 94 1'68 1

grupper och landsdelar år 1920.4 I överensstämmelse med där framlagda siffror står också icke blott, att arbetsförtjänsten inom byggnadsbranschen är högre i större städer än i småstäder och på landsbygden, utan även a t t köpingar och municipalsamhällen utmärka sig för en tämligen hög genomsnittlig lönestandard. Detta vid första anblicken nog så anmärkningsvärda förhållande synes dock åtminstone för byggnadsarbetarna förklaras därigenom, att i denna grupp ingå åtskilliga förstadssamhällen till större städer och andra dyrorter särskilt i östra Sverige. Det är också den omständigheten, att sistnämnda ortsgrupp här tillförts »landsbygden>, som i förening med de ofta små talen medför de oregelbundenheter, vilka med avseende på nämnda ortsgrupp framträda i de sista kolumnerna av tab. 53, varest uträknats speciella lönesiffror för vissa yrkesgrupper. Riktar man därvid uppmärksamheten på de i förevarande avseende mest betydelsefulla stadssiffrorna, finner man, att arbetsförtjänstnivån legat högst för murare samt de i gruppen »övrigas sammanfattade målare, montörer m. fl. hjälparbetare, medan träarbetarnas timlön i genomsnitt är c:a 10 och grovarbetarnas 25—30 öre lägre. På det hela taget är överensstämmelsen god mellan dessa frän arbetarhåll härrörande lönesiffror och motsvarande arbetsgivaruppgifter i tab. 51. Frånräknas i denna tabell de höga Stockholmslönerna, vilka ju ej äro företrädda på personkorten, erhålles nämligen såsom genomsnittlig timförtj än st i landsorten 1919 för murare l - 7 2 kr., för träarbetare l-69 kr., för grovarbetare 1'49 kr., för »övriga» 1-39 kr. och för samtliga byggnadsarbetare 1*5 4 kr., sålunda merendels något högre tal i tab. 53. Under avd. b meddelas i tab. 53 uppgifter rörande normala vecko- och timförtjänster för tillhopa 1 659 arbetare, vilka kunnat lämna jämförbara dylika uppgifter för såväl 1919 som första kvartalet 1920. Enligt 1 Avser 2 735 arbetare. — 2 Avser 1 902 arbetare. — s Avser 1 659 arbetare, för vilka uppgifter i angivna avseende finnas för både 1919 och 1920. — 4 Soc. Medd. årg. 1921, sid. 683 IF.

161 Tab. 54.

Arbetskostnader per eldstad* Tid Tissa bostadsbyggen. A r b e t s k o s t n a d

för

Ortsgrupper a) Stockholm (3 uppg.) b) Göteborg och Malmö (4 uppg.) c) Övriga orter (12 uppg.)

fa

l« la le

l

a

Hantlangare o. grovarbetare <b

lo

f5::: Samtliga !0 [tillhopa

stenhus (9 uppg.)

landshövdingehus (8 uppg.)

trähus O uppg.)

högst, lägst, medel- högst, lägst, medel- högst, lägst, medelkr. kr. tal, kr. kr. tal, kr. kr. kr. tal, kr. kr. 360 392 640 730 596 727 1212 541 425

330 392 253 625 596 254 767 541 276

345 392 464 678 596 584 990 541 372

2 302 1529 1792

1722 1529 783

2 013 1529 1420

783 1564

2 302

181 484 475

158 366 257

475 1050

107 775

259 913

764 350

475 350

585 350

580 1530

168 424 390

dessa utgjorde för arbetarna till sammantagna medeltimförtjänsten vid dessa tidpunkter resp. 1*44 och 1'4 8 kr., vilken obetydliga ökning emellertid icke var nog att kompensera den av normalarbetsdagens införande föranledda arbetstidsbegränsningen, utan medförde en nedgång av veckoförtjänsten från i genomsnitt 71-85 kr. till 69-06 kr. eller med 3*9 %. Såsom förut (sid. 136) anförts, kan detta överensstämma med verkligheten, men må det med styrka framhävas, att varken de i tab. 53 eller i tab. 51 meddelade lönesiffrorna för 1920 kunna göra anspråk på att ge en ens tillnärmelsevis riktig bild av de faktiska arbetsförtjänsterna inom byggnadsbranschen år 1920, då de blott avse några månader av den döda säsongen i årets början och sålunda icke taga hänsyn till det inflytande på arbetsförtjänsten, som utövats genom å ena sidan den närmare åtta månader långa lockouten, å den andra den i november träffade uppgörelsen med dess starkt stegrade arbetspriser (se sid. 133). * Otvivelaktigt torde de nu funna arbetsförtjänsterna få anses vara ett bättre uttryck för byggnadsbranschens lönenivå vid år 1919 än de ovan (sid. 130 ff.) meddelade avtalsenliga lönesatserna. När det gäller att utröna, vilken betydelse ifrågavarande löner hava för byggnadsindustrien och dess arbetare, synes emellertid saken böra ses ur tvenne olika synpunkter, närmast mot1 En antydan om, huru lönenivån inom byggnadsindustrien påverkats av detta avtal, kan erhållas genom den specialutredning, som på sätt nedan sid. 168 angives, under medverkan av särskilda arbetsgivar- och arbetarrepresentanter verkställts med avseende på, fem bostadshusbyggen. Enligt denna utgjorde sannolika löneinkomsten efter nov. 1920 i kr. pr timme:

Bygge:

Stockholm 1 tid- ac- tilllön körd hopa Murare . . . 2-40 3-90 3-47 Träarbetare . 2-40 5-02 4-28 Grovarbetare 2'20 3-57 2-53 11— 212520

Stockholm 2 tid- ac- tilllön körd hopa 2-40 4-82 4-66 2-40 4-22 3-72 2-20 3-39 264

Göteborg 1 Göteborg 2 Malmö tid- ac- tilltid- ac- till- tid- ac- tilllön körd hopa lön körd hopa lön körd hopa 210 3-64 3-53 2-10 3-62 3-54 2-00 3-47 3-38 2-10 3-46 3-12 2-10 3-06 2-81 2-00 2-6 L 2-40 1-95 2-84 2-23 1-95 2-83 2-20 1-85 3-16 253

162 svarande dem, vilka merendels pläga anläggas av å ena sidan arbetsgivare, å den andra arbetare. För arbetsgivaren framträder lönen i första band såsom en del av produktionskostnaderna, ocb ban intresserar sig därför i första band för, vilka arbetskostnader bliva följden av den ena eller andra lönesatsen. För arbetaren åter utgör arbetslönen det väsentliga av bans inkomst, ocb för bonom blir alltså huvudsynpunkten, vilken levnadsstandard gällande löner inom branschen bereda bonom. 16.

Byggnadsindustriens a r b e t s k o s t n a d e r .

I syfte att närmare belysa storleken av dessa hade å form. 3, punkt 8, resp. byggnadsföretagare anmodats a t t meddela den vid tiden för uppgifternas avgivande rådande arbetskostnaden per »eldstad» vid produktion av bostadshus, helst med specifikation för de olika slagen av arbeten ocb med särskiljande av olika hustyper på sätt förut skett i fråga om arbetsåtgången (punkt 6). På denna hänvändelse hava erhållits ett 30-tal svar, varav de 19, som varit tillräckligt detaljerade för att möjliggöra nyss antydda specifikation, sammanställts i tab. 54. Såsom är att vänta med hänsyn till arbetsprisernas förut berörda starka lokala och temporära fluktuationer,l förete dessa från under åren 1918—1919 utförda bostadsbyggen i Stockholm och landsorten härrörande siffror betydligt större inbördes differenser än motsvarande beräkningar rörande arbetsåtgången (se sid. 72). Utjämnas avvikelserna genom uträknade av medeltal, synas uppgifterna giva vid handen, a t t vid här ifrågavarande tidpunkt genomsnittliga arbetskostnaden per »eldstad» utgjorde för stenhus 1 564 kr. (2 013 kr. i Stockholm, 1 529 kr. i Göteborg och Malmö samt 1 420 kr. i landsorten), medan den i trä- och landshövdingehus ställde sig 300 ä 500 kr. lägre. Nu anförda kostnadssummor avse dock enbart grundläggnings-, murnings-, timmermans- och snickeriarbeten jämte erforderlig hantlangning, varför för måleri- och monteringsarbeten av olika slag tillkommer ett ytterligare belopp, vilket av uppgiftslämnarna uppskattats till i medeltal 275 kr. (varav nära två tredjedelar för målning). Tilllägges detta tal till de förut meddelade, kommer man till en total arbetskostnad per »eldstad» av något över 1 900 (i Stockholm c:a 2 400) kr. för stenhus och c:a 1 400 kr. för trähus. Detta överensstämmer ganska väl med de överslagsberäkningar, som utan närmare specifikation lämnats av ytterligare 15 byggmästare, och vilka gå ut på en genomsnittlig kostnadssumma av 2 320 kr. för stenhus (huvudsakligen i Stockholm) och 1 375 kr. för trähus (ofta av enklare beskaffenhet). Ännu större intresse än dessa arbetskostnadssummor i och för sig erbjuder en uppskattning av, vilken roll desamma spela för de t o t a l a byggnadskcst1 Hur prisfördyringen gått fram, kan direkt avläsas ur kostnaderna för de c:a 500 >eldstäder», fördelade på i huvudsak ensartade lägenheter om ett eller två rum med kök, vilka av Stcckholms kooperativa bostadsförening fullbordades under åren 1917—1919. För det komplex, som blev färdigt till april 1917, ställde sig byggnadskostnaden per »eldstad» till i genomsnitt 2500 kr., men steg till resp. 3 800, 4 200 och 5 300 ä 5 700 kr. för de lägenheter, som blevo färciga till den 1 okt. vartdera av åren 1917, 1918 och 1919.

163 naderna. För detta ändamål krävas uppgifter om storleken av dessa sistnämnda, och återfinnas sifferuppgifter därom bl. a. i Kungl. Maj:ts proposition n:r 314 till 1920 års riksdag (sid. 18 ff.). Enligt här lämnade uppgifter uppgick år 1919 medelkostnaden per »eldstad» för bostadshus med smålägenheter å nedanstående orter till följande ungefärliga belopp (i kronor): Stockholm Södertälje Norrköping Kalmar Karlskrona Landskrona Göteborg Västerås Sundsvall 6 500-8 000 6 000 4 500 4 500 2 700 l 4 200 4 500 4 603 1 5 910

Då för år 1914 byggnadskostnaderna uppskattats till 2 000—2 500 kr. i Stockholm och Sundsvall samt 1 000—1 800 kr. å övriga orter, hade sålunda år 1919 priserna drygt tredubblats. Ännu i början av år 1920 voro de stadda i rask stegring, varför man i nämnda proposition för den närmaste framtiden icke ansåg sig kunna räkna med en byggnadskostnad av lägre än 6 000 kr. per »eldstad» för landet i dess helhet. Ställas nu nämnda siffror i relation till de förut meddelade arbetskostnadstalen, befinnas dessa senare merendels uppgå till omkring en tredjedel av de förra, i vissa fall något mera men kanske oftare något mindre. Framhållas må emellertid, att na antydda procent blott utgör ett svängningstal, vilket är statt i ständiga fluktuationer under inverkan av de oavbrutna växlingarna och inbördes förskjutningarna av prisläget å resp. byggnadsmaterial och arbetskraft. Sålunda borde en beräkning fram emot slutet av år 1920 med säkerhet komma till ett högre procenttal för arbetslönernas andel, enär ju dessa genom den förenämnda »novemberöverenskommelsen» fingo ett starkt incitament till höjning, ungefär samtidigt med att på byggnadsmaterialmarknaden begynte ett efter hand allt starkare prisfall. Nu anförda kalkyler erhålla ett gott stöd därigenom^ att de väl överensstämma med de på ett omfattande material vilande och genom talrika diagram belysta beräkningar, vilka av direktör J. Thor Blomqvist framlagts i hans förenämda, i juli 1919 avhållna föredrag om arbetslönens förhållande till byggnadskostnaderna i deras helhet. Enligt dessa utgjorde materialiernas uppskattade försäljningsvärde och de beräknade arbetslönerna i procent av totalkostnaderna av å ena sidan ett större bostadshus i Stockholm (byggt 1913), å den andra en fabriksbyggnad i landsorten (byggd 1914) vid nedanstående tidpunkter: 1913

B 0 s t ad s h n s 1916 1918

1914 F a b r iksby ggn ad 1916 1918 1919

%

%

%

%

%

%

%

%

Material . . . . 56-4

71-6

66-0

58-7

69-5

73-0

71-0

. . . 365

23-5

29-8

26-5

26-0

23-5

25-5

Arbetslön

Vid bedömande av dessa sifferserier — vilka giva en antydan om arbetets i löneavseende nog så tillbakaträngda ställning åren 1916—1918 — bör det emellertid, såsom i utredningen ock framhålles, nogsamt beaktas, hurusom det här, liksom i det föregående, blott varit tal om arbetslönerna på b y g g n a d s p l a t s e n . Det är ju emellertid välbekant, hurusom 1

Trähus.

164 byggnadsarbetarnas sysselsättning i huvudsak består i montering av olika hel- och halvfabrikat, uti vilkas produktionskostnader redan ingått betydande poster arbetslöner. Direktör Blomqvist har därför jämväl sökt utreda beloppen av sådana å tidigare tillverkningsstadier utbetalda löner, i den mån de kommit landets arbetare (ej utlandets, t. ex. i fråga om kol) till godo. Med stöd härav framläggas följande beräkningar, rörande vilken procentuell del av totalkostnaden, som utgöres av å ena sidan de nu till råvaror reducerade byggnadsmaterialierna, å den andra totalsumman arbetslöner, vare sig de u t g å t t å byggnadsplatsen eller annorstädes: 1913

Bostadshus 1916 1918

1914 Fabriksbyggnad 1916 1918 1919

%

%

%

%

%

%

%

%

Material (råvaror) 40-0 Arbetslön (total) 53-0

59-0 362

51*7 43'6

42'7 51"7

47"2 48-3

459 49'6

52*7 44'0

48-5 47"8

I utredningen framhålles, hurusom vid ett prisfall av ytterligare 25 %, vilket då ej syntes vara osannolikt, den totala arbetslönen torde uppgå till c:a 60 % av byggnadskostnaden. Detta yttrades år 1919, och mot slutet av följande år vidtog, som ovan antytts, ett prisfall, som gått vida utöver vad tidigare kunnat förutses. F a t t a s arbetslönen i sin vidsträcktaste bemärkelse, nämligen såsom inbegreppet av alla under en byggnads hela tillblivelsehistoria, ända från virkesfällningen och tegeltillverkningen tills dess huset står färdigt till inflyttning, nedlagda arbetskostnader, torde den iakttagare ej vara alltför långt från verkligheten, som ansett a t t 75 a 80 % av byggnadskostnaden f. n. gå åt till arbetslöner. 1 Det må emellertid betonas, att för en utredning av byggnadsarbetarnas löneförhållanden sistnämnda procenttal äro av mindre intresse än de, som förut anförts för de egentliga »monteringskostnaderna», men skall det villigt medgivas, att gränsen mellan var byggnadsmaterialtillverkningen slutar och husbyggnadsarbetet börjar är skäligen flytande. Erinras må om, att det med Sveriges industriförbund samarbetande A.-B. Industribostäder i viss utsträckning synes hava löst problemet om utförande av bostadshus på fabriksmässig väg. 2 Nu meddelade uppgifter giva väl en ungefärlig föreställning om storleken av och det inbördes förhållandet mellan de båda huvudposter, som äro av utslagsgivande betydelse för byggnadskostnadernas gestaltning, nämligen materialpris och arbetslön. För fullgörande av Byggnadsarbetarsakkunnigas uppdrag har det emellertid ansetts nödigt att söka vinna en mera ingående och allmängiltig kunskap rörande ifrågavarande faktorer och deras inbördes växelverkan. I detta syfte hava av kommitténs ledamöter direktör J. Thor Blomqvist och förtroendeman Nils Linde i förening med kommitténs sekreterare d:r K u r t Bergström verkställts vissa specialutredningar, för vilka här må lämnas en kortfattad redogörelse. 1

N i l s F r e d r i k s s o n : Vad är att göra? Stockholm 1921. Under år 1920 utfördes dylika bostadshus omfattande c:a 300 eldstäder under bolagets kontroll och enligt dess egna patentskyddade metoder. Se Meddelanden från Sveriges industriförbund. n:r 82 (april 1921), sid. 15. 2

165 För bedömande av materialkostnaderna är det i första hand nödvändigt att förskaffa sig allmängiltig och tillförlitlig kännedom om, huru p r i s e r n a på byggnadsmaterialier ställt sig på olika tidpunkter. Sedan en följd av år har Stockholms handelskammare i sina årsberättelser (del I) offentliggjort en serie grosshandelspriser och däribland även noteringar på vissa slag av byggnadsmaterial (fem slags trävaror, cement, murtegel). Med utgångspunkt härifrån tillskapades år 1918 Svensk handelstidnings prisindex, som i första hand avser att mäta den svenska kronans köpkraft gent emot grosshandelsvaror genom att uppställa en på noteringar å c:a 50 olika slag av råvaror och enkelt bearbetade varor baserad generalindex, men jämväl meddelar »partialindices» för tio särskilda varugrupper, däribland »byggnadsmaterial» i ovan angivna omfattning. 1 I medeltal för åren 1915—20 samt månaderna januari—augusti 1921 ställde sig nämnda båda indextalsserier som följer (medelpris 1 juli 1913—30 juni 1914 = 100): 1915 1916 1917191819191920 1921 :jan. febr. mars apr. maj juni jnli aug Generalindex 145 185 244 339 330 347 Index för byggnadsmaterial 118 165 215 275 286 371

267 250 237 229

218 218 211 198

320 319 298 236

237 224 199 198

Jämföras dessa båda talserier, vill det synas, som om prisutvecklingen på byggnadsmaterial skulle företett stora avvikelser från prisrörelsen i allmänhet. Medan den allmänna partiprisnivån nådde sitt höjdläge redan år 1918 och sedan kvarstod i stort sett oförändrad intill det i slutet av år 1920 begynnade stora prisfallet, skulle byggnadsmaterialiernas prisökning 1917— 1918 varit jämförelsevis obetydlig, men i stället året 1920 gent emot den närmast föregående och efterföljande tiden förete en skarpt markerad topppunkt å priskurvan. Det är dock ägnat att väcka tvivelsmål, i vad mån den avvikande prisutvecklingen för det fåtal byggnadsvaror, som ingå i nämnda »partialindex», kan anses vara typisk jämväl för övriga slag av byggnadsmaterial och sålunda för denna stora varugrupp i dess helhet. Enda sättet att komma till klarhet härvidlag synes emellertid vara att på grundval av största möjliga antal artiklar söka konstruera en specialindex, som ger en fullt typisk bild av prisrörelsen på byggnadsmaterialmarknaden. E t t försök att åstadkomma en mera omfattande prisstatistik å byggnadsmaterial gjordes redan år 1916 av den då tillsatta s. k. Byggnadsmaterialkommissionen. 2 Utredningen verkställdes på sådant sätt, att särskilda frågeformulär utsändes till över hela landet utvalda representanter för såväl producenter av byggnadsmaterial (fabrikanter och grossister) som konsumenter (byggnadsmyndigheter och byggmästare). I anledning av denna hänvändelse erhöllos från c:a 70 uppgiftslämnare, företrädesvis i större städer, uppgifter rörande priserna å ett flertal olika slag av byggnadsmaterial dels i juni—juli 1914, dels i april och november 1916. För möjliggörande av jämförelse och sammanfattning till större grupper omräk1 Se G-. S i l v e r s t o l p e : »Studier i prisstegring», Ekonom, tidskr. 1916, sid. 323 ff. samt »Svensk handelstidnings prisindex», därst. 1921, sid. 94 ff. s Se Kungl. Maj:ts prop, till 1917 års riksdag n:r 34, sid. 21 ff.

166 nades de absoluta pristalen till indextal (priserna 1914 = 100), och såsom huvudresultat av dessa sammanställningar framgick, att prisnivån inom byggnadsämnesbranschen sedan krigsutbrottet stegrats med 50—60 % till april 1916 och med 80—100 % till november månad s. å. Prisfluktuationerna gestaltade sig dock väsentligt olika för de särskilda slagen av byggnadsmaterial, ty medan intill sistnämnda tidpunkt tegel och cement endast stegrats med c:a 50 % och trävirke med 70—80 %, kostade byggnadsjärn (svenskt), spik och plåt, ävensom färger och andra materialier för måleriarbeten, ungefär tre gånger så mycket som före krisen. I syfte att fullfölja denna prisstatistik för de närmast följande åren utsändes av Byggnadsarbetarsakkunniga särskilda frågeformulär, varpå begärdes uppgifter rörande priserna å alla viktigare slag av materialier dels i genomsnitt för vart och ett av åren 1914 samt 1917—1920, dels för tiden den 31 augusti 1921. Bearbetningsbara uppgifter inkommo från 35 uppgiftslämnare, däribland både byggnadsm.aterialfi.rmor och byggnadsföretagare, de senare representerande såväl offentliga institutioner som enskilda byggnadsfirmor. Vid materialets bearbetning användes den ovan angivna indextalsmetoden, men, med hänsyn till prisuppgifternas ojämna lokala fördelning, uträknades riksmedeltalen för de särskilda varuslagen icke såsom enkla aritmetiska genomsnitt, utan på grundval av särskilt beräknade medeltal för fyra distrikt (motsvarande statens järnvägars, om fjärde och femte sammanslås). Huvudresultatet av dessa beräkningar återgives i tab. 55. Ehuru de generalindexsiffror, som framkommit såsom medeltal av motsvarande indextal för de 32 i tabellen redovisade varuslagen, i och för sig torde få anses giva ett bättre uttryck för prisutvecklingen på byggnadsämnesmarknaden under åren 1914—21 än Svensk handelstidnings förenämnda, endast sju varuslag avseende »partialindex», lider indexserien dock av den, särskilt i tider av hastiga och olikformade prisförändringar betydelsefulla, bristfälligheten, att vid medeltalsräkningen hänsyn ej tagits till de särskilda varuslagens mycket växlande vikt och betydelse för husbyggnadsindustrien. E n »vägning» av indextalen ur denna synpunkt måste därför anses av förhållandena påkallad. Lämpligheten av ett dylikt tillvägagångssätt har ej heller förbisetts vid konstruerandet av förut omnämnda indices för byggnadsmaterial. Sålunda är Svensk handelstidnings index »vägd» även vad beträffar däruti ingående byggnadsvaror, låt vara att man för avsättningen inom landet av byggnadsvirke måst nöja sig med ungefärliga (till siffran ej uppgivna) uppskattningar och för murtegel och cement lagt till grund 1913 års produktionssiffror (resp. 303 och 265 tusen ton, minus exportöverskott). 1 Av nämnda tillverkningssiffror konsumerar dock städernas husbyggnadsindustri blott en viss del, och rörande storleken av denna hava vissa utredningar verkställts av 1916 års Byggnadsmaterialkommission. Enligt dessa skulle för en årlig bostadsproduktion av samma omfattning som 1912—1913 års (c:a 27 000 »eldstäder:») 1

Ekonom, tidskr. 1921, sid. 98; 105.

167 Tab. 55. Priserna å vissa sing av byggnadsmaterial under år 1914 samt under åren 1917—1921 (indextal, varvid medelpriset 1914 = 100). Varaslag

Tegel Cement Kalk Murbruk Betonggrus Mursand Makadam Järn balkar Armeringsjärn Spik Plåt Golvbjälkar Spärrar Plank Golvbräder Bräder (andra slag) Dörrar Fönster Dörrfoder Träpålar Glas Takpapp Förhydningspapp Linolja Trätjära Asfalt Goudron Gips Linoleumplattor Dynamit Trappsteg Golvplattor

-.

Medeltal

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

205 197 256 203 156 171 143 347 406 80S 457 209 198 229 199 203 149 173 165 242 223 351 265 784 390 264 300 263 123 197 160 144 253

300 520 378 340 237 238 212 400 424 417 650 265 281 275 251 263 238 214 210 805 360 751 385

326 317 421 416 279 311 271 376 865 353 489 297 309 313 288 805 253 261 245 318 407 631 425 694 360 333 472 375 267 253 291 242 352

352 342 410 454 304 347 805 359 347 404 469 327 340 337 332 343 285 305 290 315 419 560 365 343 265 220 222 300 245 212 321 275 335

254 275 290 380 243 272 272 171 147 247 224 205 210 190 205 200 202 237 215 283 255 254 220 121 195 184 211 225 246 197 270 251 230

605 275 *744

313 330 252 239 209 395

åtgå ungefar 8 978 000 kbf. trä, 6 033 ton byggnadsjärn, 105 527 000 st. tegel 016 000 hl. cement och kalk, 4 326 000 hl. sand och makadam, 680 000 kg. linolja, terpentin, zinkvitt o. d., 833 000 kg. plåt, 1307 000 st. kakel och 113 000 kvm. fönsterglas. 2 Vid sin förenämnda beräkning av byggnadsmaterialiernas genomsnittliga prisstegring till nov. 1916 uppger sig kommissionen hava tagit hänsyn till den sålunda angivna betydelse de olika slagen av byggnadsmaterial hava för bostadsproduktionen, men synes det härvid, på grund av de meddelade kvantitetsuppgifternas olikformiga och inbördes svårjämförliga art, blott blivit fråga om ungefärliga uppskattningar och icke om mera exakta beräkningar. För detta ändamål är det nödvändigt att skaffa en gemensam mätare, och detta synes knappt kunna ske på annat sätt, än att man söker uppställa en någorlunda allmängiltig budget för ett bostadsbygge och uträk1 2

Grundat på ett fåtal uppgifter. Kungl. Maj:ts Prop. 1917 n:r 34, sid. 21.

168 nar de särskilda varuslagens relativa andel i totalkostnaden för byggnadsmaterial samt därefter använder de sålunda funna procenttalen såsom »vikter». För att kunna verkställa en dylik medeltalsberäkning erfordras emellertid tillgång till ett flertal faktiska »byggnadsbudgeter», uppfyllande mycket höga fordringar på likformighet, fullständighet och detaljrikedom. A t t erhålla dylika mötte helt naturligt mycket stora svårigheter, men det lyckades dock Byggnadsarbetarsakkunniga att från vissa kooperativa bostadsföreningar och enskilda byggmästare erhålla erforderligt statistiskt material med avseende på fem under åren 1913—21 uppförda hyreshus med smålägenheter, därav två stenhus i Stockholm, två s. k. landshövdingehus i Göteborg och ett stenhus i Malmö. Husen voro byggda vid olika tidpunkter, mellan vilka ligga mycket väsentliga prisförskjutningar, och det första problemet blev därför att söka reducera de särskilda byggnadsbudgeterna till ett gemensamt basår och beräkna deras årliga förändringar under redogörelseperioden. Vad beträffar de särskilda huvudposterna, mötte detta jämförelsevis mindre svårigheter med avseende på materialkostnaden, då man här kunde använda sig av den förenämnda prisstatistiken. Om man nämligen visste, att exempelvis tegel till en viss byggnad år 1918 inköptes för sammanlagt 60 000 kr. och att varuslagets indextal då var 300, kunde man draga den slutsatsen, att motsvarande sannolika kostnad år 1914 (indextal 100) var 20 000, år 1917 (205) 41000 o. s. v. Egentligen borde dock till grund för dessa priskalkyler läggas icke, såsom här skett, »riksindextalen» utan »ortsindextalen», men då dessa sistnämnda ofta voro mycket vanskliga att beräkna och verkställda undersökningar visat, att de lokala avvikelserna från den allmänna prisrörelsen på byggnadsmaterialmarknaden i stort sett varit av ringa betydelse, synes det använda förenklade tillvägagångssättet kunna försvaras. Vida större svårigheter mötte omräkningarna av den andra huvudpostsn, nämligen arbetslönen. Visserligen voro de å de särskilda orterna vid olika tidpunkter gällande arbetspriserna fastställda i kollektivavtal, men att bringa dessas ytterligt detaljerade och från tid till annan varierande specifikationer i samband med föreliggande kostnadsräkningar visade sig förenat med så stora svårigheter (jfr sid. 142), att de säkerligen ej kunnat övervinnas, om icke de sakkunniga haft tillgång till alldeles särskild fackkunskap på devta område. Tack vare denna har det lyckats att med ledning av prislistorna angiva de årliga kostnadsförskjutningarna beträffande de tusentals småpost3r, i vilka arbetskostnaden för ett bygge fördelar sig, med sådan noggrannhet, att man blott i fråga om en eller annan procent måst nöja sig med att ujpskatta beloppet i analogi med andra likartade och kända poster. Sedan sålunda byggnadskostnadernas båda huvudposter blivit bragta i önskad form, ansåg man sig i fråga om återstående rubriker kunna använda ett mera summariskt tillvägagångssätt. Den delvis rätt betydande, måleri-, installations- o. d. arbeten — i vissa fall jämväl grundläggning — innefattande postan »entreprenad» har, såsom inkluderande såväl materialkostnader som arbetslöner, ansetts förete samma förskjutningar som nämnda båda huvudgrupper sammantagna. Transportkostnaderna för byggnadsmaterial etc. hava beräk-

169 näts förändras i samma mån som de egentliga arbetskostnaderna, medan administrationsutgifternas förskjutning sannolikt skett i" ganska nära överensstämmelse med den allmänna löneutvecklingen enligt Socialstyrelsens förenämnda lönestatistik (se sid. 149, 179). En sammanfattning av de sålunda erhållna byggnadsbudgeterna för resp. år meddelas i tab. 56. Ser man på de särskilda byggena, framträda omedelbart åtskilliga olikheter. Sålunda hava vid dessa utgått mycket olika enhetspriser och det jämväl, om kostnadsnivån reduceras till samma år, såsom belyses av följande översikt:

i

Byggen:

Stockholm 1

Stockholm 2

Göteborg 1

\indextal

2 615 100

2 2S7 100

1738 100

5 916 259 7 669 335 6 491 284

4 287 247 5 497 316

Total byggnadskostnad

\indextal

(exkl. tomt)

192o{*kr. indextal

7 309 280 8 964 343

. . 1921Jkr. indextal

7 470 286

per >eldstad:

4 524 260

Göteborg 3 1866 100 4 496 241 5 823 312 4 861 260

Malmö

Samtliga

1601 100 4 066 254 5 314 332 4 401 275

1078 100 5 097 258 6 497 328 5 411 273

Jämväl de särskilda huvudposternas inbördes relation ställer sig stundom ganska avvikande. Så falla omedelbart i ögonen de höga belopp, som vid de båda Stockholmsbyggena utgivits för entreprenader, beroende därpå, att här ej blott målnings-, installations- o. d. arbeten utförts på detta sätt utan även hela det omfattande grundläggningsarbetet. Göteborgsbyggena utmärka sig för höga transportkostnader av den anledning, att byggnadsmaterialierna här i stor utsträckning avhämtats direkt från kaj. Sammanläggas de fem budgeterna, bortelimineras emellertid till väsentlig del dylika individuella särdrag, och man erhåller en kostnadskalkyl, som torde få anses giva en visserligen något abstrakt men likväl i stort sett typisk och rättvisande bild av de särskilda utgiftsposternas inbördes storlek och växlingar vid ett arbetarbostadsbygge i våra tre största städer under åren 1914—21. Granskar man först huvudposten a r b e t e , kan dennas betydelse och förskjutningar under de senaste åren åskådliggöras som följer: A r b e t s l ö n (direkt utbetald) absolut, kr per >eldstad>, kr indextal i % av hela byggnadskostnaden

iqii. 1Ji * 163 959 475 100 24'0

385 352 1117 235 21-9

537 959 1 559 328 24-0

537 959 1 559 328 289

Denna sammanställning bekräftar, vad redan förut utsagts och som jämväl framgår av tab. 56, nämligen att arbetet t. o. m. år 1918/19 stegrades relativt mindre i pris och sålunda vid denna tidpunkt intog en mera undanskjuten plats i kostnadskalkylen, än förhållandet var före krigsutbrottet. Uppgörelsen i nov. 1920 återgav emellertid åt denna produktionsfaktor fullt ut dess tidigare ekonomiska betydelse, och den påföljande tidens starka prisfall å

170 Tab. 56. Kostnader för yissa bostadsbyggen (exkl. tomt) under olika år, fördelade efter liuvudposter. Ar 1914

Ar 1918

Ar 1920 (nov.) Ar 1921 (aug.

B y g g e n Kronor

Kronor Stockholm 1 (stenhus om 69 >eldst>. uppf. 1919 20) därav arbetslön material entreprenad administration transporter Stockholm 2 (stenhus om 47 >eldst>. uppf. 1919/21) därav arbetslön material entreprenad administration transporter Göteborg 1 (landsh.hus om 94>eldst.> uppf. 1918/19) därav arbetslön material entreprenad administration transporter Göteborg2 (landsh.hus om56 >eldst.» uppf. 1918/19) därav arbetslön material entreprenad administration transporter Malmö (stenhus om 79 >eldst.> uppf. 1913/14) därav arbetslön material entreprenad administration transporter Samtliga 5 byggen (345 »eldst.>) . därav arbetslön material entreprenad administration transporter

%

Kronor

Kronor

180 405 100-0 504 314 100-0 618 543 100-0 515 408 129 377 20-9 213 956 34-G 214 710 34-7 46 094 7'5 14 406 2-3

129 377 145 372 180 159 46 094 14 406

107 470 100 0 278 055 100-0 360 448 loo-o

305 073

52 750 19-0 97 825 35-2 95 880 34-5 24 844 89 6 756 2-4

76 478 78 627 103 507 36 645 9 816

37 029 20-5 61 925 34-3 61 698 34-2 15 625 8-7 4 128 2-3

23 611 32 089 36 318 12 422 3 030

22-0 29-8 33"8 11-6 2-8

101 885 20-2 183 371 36-4 176 457 3 5 0 31 250 6-2 11 351 2-2

76 478 114 027 123 482 36 645 9 816

21-2 31-6 34-3 10-2 2-7

163 406 100-0 403 015 100-0 516719 100-0 425 288 45 221 27-7 72 525 44"4 21 008 12-9 10 672 6-5 13 980 8-5

103 275 25-6 194 421 48-8 52 101 12-9 21 344 5-3 31 874 7-9

143 488 27-S 230 625 44-6 66 807 12-9 31 483 6-1 44 316 8-6

143 488 150 749 55 252 31 483 44 316

104 502 100-0 251 784 100-0 326 099 100-0 272 223 90 954 27-9 136 575 41-9 40 409 124 21 474 6-6 36 687 11-2

90 954 89 648 33 460 21474 36 687

126 503 100-0 321 221 100-0 419 773 1000

347 698

63 387 19-7 178 365 55-5 39 361 12'3 31 032 9-7 9 076 2-8

97 662 146 128 44 184 45 773 13 951

28 689 44 092 12 869 7 279 11 573

27-4 42-2 123 7-0 11-1

29 409 28a 61 818 48-9 15 558 12-3 15 516 12-3 4 202 3-3

64 055 116 090 31 272 14 559 25 808

25-4 46-1 12-4 5-8 10-3

97 662 23-3 210113 50-1 52 274 12-4 45 773 10-9 13 951 33

682 286 100-0 1758389 100 0 2 241582 100-0 1865 690 163 959 24-0 272 449 40-0 147 451 21-6 61 514 9-0 36 913 5-4

385 352 21-9 770 072 43-8 395 071 22-5 123 029 7-0 84 865 4-8

537 959 905 296 497 682 181 469 119 176

24-0 40-4 22-2 8-1 5-3

537 959 610 524 416 562 181469 119 176

171 byggnadsmaterial medförde, att sommaren 1921 löneutgifterna intogo ett vida större rum å byggnadsbudgeten än förut (jfr sid. 137 not 2). Undersöker man prisutvecklingen för de särskilda slagen av arbete, erhållas följande sifferserier: 1914 Kr

Arbetslön till murare träarbetare grovarbetare

- per »eldst.»

Index

121 211 143

100 100 100

Kr

' per »eldst.»

Index

278 452 387

230 214 271

Kr

1 9 2 1

' per >eldst.>

Index

380 612 567

314 289 397

Kr

" per »eldst.»

Index

380 612 567

314 289 397

Såsom förut antytts, innesluta dock icke de till dessa arbetargrupper utbetalade avlöningsbeloppen hela arbetslönsutgiften vid ett bygge, utan böra desamma ökas med de avlöningar till målare, rörarbetare, elektriker, cementoch betongarbetare, åkeriarbetare m. il., som inga i de båda klumpsummorna »entreprenad» och »transporter». A t t exakt uppgiva dessa lönebelopp är ej möjligt på grundval av tillgängliga uppgifter, men torde de kunna uppskattas till ungefär hälften av den förstnämnda och tre fjärdedelar av den sistnämnda posten. Verkställas dessa approximationer, erhåller den nyss uppställda lönetablån följande förändrade utseende: Total arbetslön

absolut, kr per »eldstad», kr indextal i % av bela byggnadskostnaden

265 370 769 100 38'9

646 537 1874

876 182 2 540

876 182 2 540

36-8

39-1

47-0

Aven om man fattar arbetslönen i denna vidsträcktare bemärkelse, sammanfalla förskjutningarna ganska nära med de förut angivna, liksom även avlöningskostnadernas absoluta belopp per >eldstad» och relativa andel av totala byggnadskostnaden icke överskrida de gränser, som kunnat uppställas på grundval av tidigare beräkningar å annat material och från andra utgångspunkter (se sid. 162). Vända vi oss därefter till byggnadsbudgetens andra huvudpost, m a t e r i a l i e r n a , åskådliggöras med avseende på de fem byggena tillsammantagna växlingarna genom följande uppställning, varuti särskilda kostnadssiffror meddelas dels enbart för de av byggnadsföretagare direkt anskaffade byggnadsvarorna, dels för dessa sammanräknade med de varuslag, som indirekt betalats genom entreprenadssummorna (och för enkelhetens skull satts lika med ungefärligen dessas halva belopp): 1914 exkl. inkl. entreprenad

1918 exkl. inkl. entreprenad

1920 exkl. inkl. entreprenad

1921 exkl. inkl. entreprenad

absolut, kr 272 449 346174 per »eldstad», kr. . . 790 1003 indextal 100 100 i % av hela byggnadsk. 40-0 507

770 072 967 607 2 232 2 804 283 280 43'8 55"0

905 296 1154137 2 624 3 345 332 333 40'4 515

610 524 778 245 1770 2 256 224 225 327 41-7

Byggnadsmaterial

Detta belyser från en annan sida vad förut framhållits, nämligen att materialierna rycktes med i krisårens allmänna prisstegring vida tidigare och häftigare än arbetslönerna, men att efter hand förhållandet dem emellan

172 kastades om. Byggnadsmaterialierna intogo därför redan 1918 sitt största utrymme på byggnadsbudgeten, medan de alltsedan dess gått tillbaka i relativ, från 1920 även i absolut betydelse. Såsom tidigare belysts och framhållits, förete emellertid de talrika varuslag, som här sammanfattats under namnet byggnadsmaterial, en inbördes ganska skiljaktig prisutveckling. Detta har medfört, att de särskilda varaslagens betydelse och plats å material kontot företett ganska avsevärda förskjutningar under olika år, såsom belyses av följande sammandrag av materialpostens procentuella sammansättning ur kostnadssynpunkt för de fem undersökta byggena tagna under ett: 1918

%

%

%

24-8 36 8-0 2-6 11-5

24-9 3-3 8-3 3-i 8-5

26-5 4-0 9-4 3-6 6-3

1-2 2-3

0-9 1-9

0-7 1-8

38-9

36-1

4-1 21-1 71

4-3 22-8 8-0

3-9 19-9 8"9

138 1000

13-0 100-0

14-1 1000

Slag av byggnadsmaterial Tegel Cement Kalk och murbruk Grus, sand, makadam Järn därav balkar och armeringsjärn spik Trä därav bjälkar och spärrar plank och bräder snickerier Övrigt

19-6 4'0 4'1 3'4 82 0"7 1*7 464 3'0 30'2 8'7 14-3 Tillhopa 100-0

1921 Den sålunda uppställda materialbudgeten lämnar — särskilt som möjligheter föreligga för mera i detalj genomförd specificering — användbara »vikter» för den »vägning», som ovan sid. 166 ansetts såsom nödvändig för uppställande av en tillförlitlig indexberäkning rörande prisutvecklingen på byggnadsmaterialmarknaden. E n fullt riktig bild av de särskilda materialiernas betydelse för husbyggnadsindustrien lämnar dock icke ifrågavarande budget, enär den endast avser av byggnadsföretagaren direkt inköpta varor och därför föranleder en underuppskattning av sådana varuslag, vilka företrädesvis genom entreprenörer komma till användning vid ett husbygge, sålunda speciellt materialier för måleri-, glasmästeri- och installationsarbeten o; d. Dessa bristfälligheter synas dock icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Multipliceras de i tab. 55 meddelade indextalen med motsvarande uppgifter för de särskilda varuslagens procentuella andel av 1914 års genomsnittliga materialkostnad — såsom typiska för förhållandena före kriget — erhåiles nedanstående »vägda» indexserie, vilken torde kunna göra anspråk på att så noggrant tillgängliga uppgifter det medge åskådliggöra prisrörelsen på byggnadsmaterialmarknaden : >Vägda» indextal

1921 (3,/8)

231 Jämföres denna indexserie med den ovan sid. 167 meddelade »ovägda», befinnas de båda talraderna förete ganska betydande avvikelser för ticen 1917—1919, medan siffrorna för åren 1920 och 1921 i det närmaste sammanfalla. Dylika avvikelser, vilka synas återgå på den för de egentliga kris-

173 åren karakteristiska våldsamma dispersionen i varupriserna, ha jämväl framträtt vid andra indexberäkningar, exempelvis de av Socialstyrelsen anställda, och torde i sin mån bära vittne om, att den »vägda» indexserien ger den mest verklighetstrogna sammanfattningen av prisutvecklingen på byggnadsämnesmarknaden.

17. Byggnadsarbetarnas års förtjänst er. Efter att sålunda hava skärskådat lönernas betydelse för byggnadskostnaderna, må uppmärksamheten riktas pä, vad desamma innebära för de arbetare, vilkas så gott som uteslutande inkomst de utgöra. Gäller det blott att möjliggöra en hastig orientering rörande löneförhållandena och lönenivån inom en viss näringsgren, kunna uppgifter om tim-, dag- eller veckoavlöningar vara tillräckliga, och den bästa källan härför är, som förut antytts, resp. arbetsgivares lönebokföring, därest denna är uppställd på ett i statistiskt avseende någorlunda tillfredsställande sätt. Men gäller det att skapa en lönestatistik, som mera ingående belyser arbetarens levnadsvillkor, måste man i huvudsak basera densamma på uppgifter om årsförtjänster. Efter året är ju arbetarfamiljens utgiftsbudget upplagd, och även om för en liten löntagare i gynnsamma fall blott någon tiondel av inkomsten återstår till fritt förfogande, sedan han täckt de stora utgiftsposterna för livsmedel, kläder, bostad och bränsle, inventarier, förenings- och försäkringsavgifter och skatter, 1 flyter konsumtionen ingalunda så likformigt, att den kan återspeglas allenast genom utfrågning med avseende på en eller annan »normalvecka» eller dylik kortare tidsperiod. Vill man sålunda få en antydan om, hur arbetaren lever under årets lopp, måste man hava tillgång till uppgifter om den inkomst, över vilken han förfogar under samma tidsperiod. Och för kännedomen om arbetarens löneinkomst per år äro arbetsgivarens löneböcker icke av samma utslagsgivande betydelse som i fråga om tim- eller dagsinkomsten. Visserligen plägar för en normal arbetarfamilj ungefär nio tiondelar av totalinkomsten utgöras av mannens arbetsförtjänst, men denna intjänas och bokföres ingalunda alltid hos en och samma arbetsgivare. E t t karakteristiskt drag för våra dagars näringsliv är just den starka omsättningen av arbetskraft vid ett företag — »labour turnover», som termen lyder i England och Amerika, där detta problem på senare tid ägnats ett ivrigt och bekymrat studium. Om dennas omfattning i vårt land får man en klar bild därigenom, att av i Svenska arbetsgivareföreningens lönestatistiska årsbok 1919 redovisade 87 437 arbetare blott 32*i % tjänstgjort minst 11/ia av året, resp. normalsäsongen och därför kunnat betecknas som års- eller säsongarbetare, medan 67'9 % framträtt som mera lösa arbetare. 2 Inom de egentliga fabriksfacken torde emellertid även efter en sådan utgallring de återstående årsarbetarna 1 Levnadskostnaderna i Sverige 1913—1914, Del I. Utredningens huvudresultat (Stockholm 1921), sid. 44*. 2 A. a. sid. XIII.

174 Tab. 57. Arbetarna fördelade efter den arbetsinkomst de enlij Landsdelar, ortsgrupper och yrken

Antal arbeAntal arbetare (i %), vilki tare med uppgiven arbetsför- under 1000- 1200- 1400- 1600- 1 800- 2 000- & 20)0- 2 400 tjänst 1000 1199 1399 1 599 1799 1999 2199 2 3199 2 595

1 2 3 4 5 6

Östra Sverige Småland och öarna . . . Södra Sverige Västra Sverige . . . . Norra Sverige Hela riket

826 262 1028 523 254

7 8 9 10

Städer m. över 10 000 inv. Övriga städer Köp. och municipalsamh. Landsbvgden

1543 802 242 306

3-3 2-9 2-9 9-5

11 1-2 13 14 15 10 17 18

-., (städer Murare . . . \landsbygd , , , ,

657 169 489 247 356 40 843 92

4-9 5-9 1-7 7-3 3-4 10-0 2-6 4-3

Träarbetare . { ^ b y g d Grovarbetare i\

0vn

•

{^hjgå (städer

» a • • • {landsbygd

2-7 3-8 4-9 52 3-8

2-2 6-1 6-2 3-6 1-2 4-1

3-5 6-1 6-5 54 2-0 5-0

65 65 10 5 10 3 71 87

5-3 9-2 6-9 9-2 9-1 7-3

7"2 9-9 13-1 90 6-3 9-8

1-9 2-0 5-4 6-2

1-8 1-3 4-9 5-5 2-4 3-6 3-4 3.6 41 4-2

37 3-4 5-0 7-8

4-5 4-0 9-1 6"9

76 12 1 70 65

65 9-4 6-2 6-2

7'6 153 8-3 7-2

2-3 7-1 1-1 4-5 3-4 5-0 1-4 7-6

3-8 2-4 1-7 3-2 6-5 5-0 3-0 9-8

4-6 6-5 23 5-3 3-9 2-5 3-4 12-0

5-0 5-9 3-1 8-9 2-2 100 55 7-6

82 35 61 73 14 9 75 91 10 9

10-3 7-1 5-9 69 6-2

8-4 7'7 8-8 7'7 191 7-5 8-9

0-6 3-4 4-0 2-1 0-8 2-4

1-3 l-l 5-0 1-7 0-8 2-7

1-7 2-7 4-1 33 2-9 4-7 1-4 3-3 3-4 1-2 4-4

6-8 5-4

merendels vara tillräckligt många för att möjliggöra en årsförtjänststatistik av representativt värde, men detta gäller näppeligen om byggnadsyrkema, där, som förut påvisats, själva arbetets a r t just påkallar ett ständigt kringflackande från arbetsplats till arbetsplats. Såsom belägg härför kunna anföras några uppgifter ur förenämnda årsbok, vilken, som förut antytts, jämväl innefattar vissa byggnadsfack, i den mån resp. företagare äro medlemmar av arbetsgivareföreningen. Uppgifter rörande årsarbetare hava härvidlag meddelats för två företagsgrupper, nämligen rörlednings- samt väg- och vatten byggnadsföretag. Ser man först på rörledningsföretagen, 2 redovisas där av tillhopa 1 556 arbetare såsom årsarbetare 605 eller 38*9 %, sålunda ungefär samma proportion som för den i årsboken representerade industrien i allmänhet. Av de redovisade arbetarnas huvudgrupp, manliga fack- och förrådsarbetare 18—70 år, hade under år 1919 91-9 % haft en årsinkomst av 3 000 kr. och däröver, och utgjorde årsförtjänsten i genomsnitt för rörarbetare I klass 4 280 kr., I I klass 3 909 kr., för rörarbetshjälpare I klass 3 686 kr., I I klass 3 276 kr. samt för verkstadsarbetare 4 230 kr., allt lönesiffror, vilka i huvudsak synas återspegla förhållandena i Stockholm och några andra större städer. Synes sålunda detta hjälpfack ännu erbjuda ganska stabila arbetsförhållanden, blir bilden en helt annan, när man kommer till väg- och vattenbyggnaderna. 3 Bland här redovisade 9 004 arbetare hava endast 431 eller 4*8 % kunnat upptagas som årsarbetare. Ar 1919 hade bland häri ingående fack- och förrådsarbetare 96*4 % och av hjälp1 2 3

Dessutom 138 personer med ej uppgiven arbetsförtjänst. A. a. sid. 367. A. a. sid. 371.

7-G

175 :na uppgifter intjänat inom byggnadsfacket under år 1919. Medelförtjänst, 600- 2 800- 3 000- 3 200- 3 400- 3 600- 3 800- 4 000- 4 200- 4 400- 4 600- 4 800- 5 000 o. kr. 2 799 2 999 3199 3 399 3 599 3 799 3 999 | 4199 4 399 4 599 4 799 4 999 däröver betsförtjänst år 1919 utgjorde, kronor

6-4 12-2 6-9 9-4 9-8 8-0

7-9 8-0 8-0 9-4 7-9 8-2

9-6 8-8 7-8 10-1 7-9 8-8

5-2 4-6 4-9 5-9 55 o-l

6-9 3-1 3-4 2-9 6-3 4-5

7-0 111 8-7 3-9 7-0 6-0 10-6 7-7 126 7'5 6-4 1-1

9-5 7-1 8-3 4-6

10-4 7-5 91 4'2

6-3 5-0 1-2 2-9

4-9 2'9 8-3 3-9

8-2 4-7 11-1 97 7-0 2-5 8-3 11

93 4-1 13-7 6-9 51 125 8-8 6-5

5-3 2-4 9-0 2-8 3-6 2-5 5-3

4-1 5-3 5-3 37 3-6 17-5 3-9 7-6

6-5 3-8 2-6 2-5 9-0 4-4

5-2 1-9 1-4 23 3-9 2-9 5-3 ' 3-6 2-6 1-7 2-9 1-6 5-6 3-9 2-4 4-7 3-0 53 41 4-9 2-4 2-4 1-4 2-2 7-5 4-8 3-3 5-4 6-5

4-9 0-8 1-2 1-7 43 2-6 2-8 2-0 1-6 36

3-6 0-8 02 1-1 3-9 17

1-5 3-0 3-7 32 0-6 2-5 3-4 1-1

1-1 3-5 1-4 1-6 0-3

1-4 35 0-8 0-4 0-6

2-1 3-0 0-6 1-2

3-0

3-2

1-2 1-1

2-1 0-9 1-2 2-3

2-3 1-9 0-8

l-o 47 17 23 0-9 23

1-9 34 0-5 0-2 2-0 1-2 1-1 1-2 1-2 2-0

2-2 0-8

o-i 0-4 1-6 09 l-o 0-5 1-7 l-o 0-5 2-4 l-o 1-2 1-4

6-3 2-3 0-2 1-1 35 2-6

3165 l 2 673 2 2 360 3 2 527 4 3 169 5 2 719 6

3-5 1-2 2-1 2-0

2 865 7 2 569 8 2 566 9 2 501 10

2-0 30 1-6 2-4

2 630 11 2 706 12 2 883 13 2 521 14 2 356 15 2 443 16 2 971 17 2 314 18

5-1

arbetare, vakter m. fl. 82*9 % uppnått en arbetsförtjänst av 3 000 kr. och däröver. Medelårsförtjänsten utgjorde inom sistnämnda grupp 3 965 kr. samt bland något talrikare företrädda fackarbetarspecialiteter 4 139 kr. för jordschaktare, 3 849 kr. för bergsprängare och 4 188 kr. för cementarbetare. Av ovan meddelade relationstal torde det emellertid framgå, att antalet under kela undersökningsperioden hos en arbetsgivare kvarstannande arbetare här varit så litet i förhållande till hela arbetarantalet, att de på grundval av de förras årsförtjänster uträknade medeltalen måste anses såsom föga representativa. I och för lösningen av denna svårighet står inom denna bransch — liksom ock inom husbyggnadsbranschen — för den på arbetsgivaruppgifter byggande lönestatistiken ingen annan utväg till buds än att söka genomföra ett omfattande system av aviseringar mellan arbetsgivarna, gående ut på att följa varje individuell arbetare under hans olika anställningsperioder under året, på sätt sker inom vissa arbetsgivareföreningar, vilka av andra än lönestatistiska skäl organiserat en på kortsystem byggd »personstatistik». 1 I avsaknad av all dylik statistik är man för husbyggnadsverksamhetens vidkommande för närvarande hänvisad till att grunda årsförtjänstberäkningarna uteslutande på uppgifter, inhämtade från resp. a r b e t a r e , d. v. s. de meranämnda personkorten (form. 2). Dylika löneuppgifter föreligga, som ovan omnämnts, till ett antal av närmare 3 000, representerande olika yrken och orter, men är det, på grund av den ofta berörda särställnin g huvudstadens byggnadsarbetare intaga ej minst i löneavseende, särskilt att beklaga, att personkort så gott som fullständigt saknas för Stockholm. 1

Nils Wohlin: Modern lönestatistik, Stockholm 1915, sid. 17.

176 Tab. 58. Arbetarna fördelade efter den arbetsinkomst de enligt arbets A n t a l arbetare med EnL a n d s d e l a r , ortsgrupper uppgiven l i g t och y r k e n arbetsförtjänst 1 2 3 4 5 G 7 8 9 10

Ö s t r a Sverige

. . . .

S m å l a n d och öarna

.

160 Södra Sverige

. . . .

739 V ä s t r a Sverige

. . .

380 Norra Sverige

. . . .

11 12 13 14 15 K) 17 18 19 •20

21 •22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 82 33 il 35 36

2 010 S t ä d . m. öv. 10000 inv. Ö v r i g a städer

. . . .

572 Köp. o. m u n i c i p a l s a m h .

160 Landsbygden

. . . .

städer Murare . . < landsbygd

506 108

\a.

K jag.

0-7 0-8 2-5 1-9 2-6 3-6 1-8 1-8

0-7 3-1 4-2 4-5 2'4 2* 1-2

{>;:

2-9 3/

lag. \ a. Jag. \ a. Jag\ a.

2-9 2-s 1-4 2-6 2-5 1-9 8-8 9-4

1-6 1-6 1"2 26 1-9 3-7 3-5 1-8

2-1 i-s 2-6 5/ 3-1 4-4 4-7

3-9 4-3 7-4 46 1-4 1-4 6-0 7-2 2-4 24 39 7'7 1-6 1-8

2-4 3o 0-9 46 1-1 1-4 4-2 5-4 1-2 5-* 3-9

3-0 2% 4-6 5* 2-0

{t fag. \a. jag. \ a.

landsbygd

städer

landsbygd

te

städer . . < landsbygd

570 Jag. 1 a. lag. \a.

1-8 2 3 1-2 1-2 4-8 4-2 2-6 3'7 0-6

0-6 17 2-4

358 Grovarbet. <

under 1 0 0 0 - 1 2 0 0 - 1 4 0 0 - 1 6 0 0 - 1 8 0 0 - 2 000- 2 2 0 0 - 2 4001 0 0 0 1 1 9 9 1 3 9 9 1 5 9 9 1 7 9 9 1 9 9 9 2 1 9 9 2 3 9 9 2 599

\a.

städer Träarbetarej

Övriga

{? {t lag.

A n t a l a r b e t a r e (i •%) , vilkai

{"£• jag. \ a. Jag. 1 a.

l-o 1'4

2-5 2-8

4-2 3-6 2-4 5-2 3-9 7-7 1-8

2ff

1-6 1-9 2-5 i'3 4-2 3-8 2-6 2-<? 3-1 i-5 2-9 27 2-8 5-4 33 3-/ 2-5

3v 2-9 £'4 34 2-8 2-8 i-* 1-4 1'4 1-8 3-0 5-3 4-5 7-7 3-9 2-6 £•<? 3-3 3-3

4-0 56 6-9 5-4 5-0 2-9 3-7 2-5 i-i 4-3 3* 3-2 3-s 53 3-y 6-9 6-2 5-9 5-J

3-9 4-7 11-1 7-4 2-8 3-0 6-o 4'5 3-J 15-4 3-s 44 2-8

2-6 3-0 5-6 5-6 4-3 5-7 3'7 55 3-1 3 7 4-5

4-6 5s 3-7 4-4 6-5 4-2 5-0 99 52

4-0 4-s 3-7 6-» 6-0 &8 8-4 8-7 8-1 8-4 5-9 0-5

4-6 7-0 3-7 63 7-2 13-9 11-3 0-7 5-6 8-1 68 9-9 6-9 72 6-8

31 4/ 4-0 4-o 5-0 6-5 5-9 55

51 7'3 5-3 13-(7 8-1 6-5 2-9 53

5-5 6-0 7-3 8-2 5-0 5-ff 4-1 5-3

51 4-s 2-8

63 S-s 3-7 1-8 4-2 6y 6-0 7"5 4-9 1&7 3-8 7-7 4-7 8-4 10-0 i3-5

8-1 iO-5 37 6-5 4-7 4-s 4-2

31 3-9 7-9 £-0 2-0 5-o 3-9 7-7 2-6 3-4 6-7

4-5 5-3 7-7 60 6-7

Personkortens uppgifter rörande vederbörande arbetares sammanlagda arbetsförtjänster inom byggnadsfacket år 1919 hava sammanställts i tab. 57. Härav framgår, att för de 2 893 byggnadsarbetare, från vilka erhållits användbara löneuppgifter, medelårsförtjänsten utgjorde 2 719 kr. Fördelas arbetarna på landsdelar, befinnes, i likhet med timförtjänsten, även årsinkomsten ligga på en högre nivå i östra och norra Sverige än i övriga landsdelar. I de större städerna synas byggnadsarbetarna i genomsnitt förtjänat 300 ä 400 kr. mera per år än i småstäderna och på landsbygden. Ser man på de särskilda yrkesgrupperna, har i städerna årsförtjänsten ställt sig högst för den i huvudsak av målare och montörer bildade gruppen »övriga arbetare» (2 971 kr.) och därnäst för träarbetare (2883 kr.), varefter följa murare (2630 kr.) och grovarbetare (2 356 kr.). A landsbygden,' för vilken ortsgrupp medeltalen emellertid måste meddelas med reservation såsom vilande på ett i

9-4 9-4 4-1 -Zi-2 7-9 T3 47 7-0 7o 6-0 7-3 4-9 # 7 15-4 11-s 6-7 10-0 30-0

177 vares och arbetares uppgifter intjänat inom byggnadsfacket under år 1919. b e t s f ö r t j ä n s t å r 1919 u t g j o r d e , k r o n o r

Medelförtjänst, !600- 2 8 0 0 - 3 0 0 0 - 3 200- 3 400- 3 600- 3 8 0 0 - 4 0 0 0 - 4 200- 4 400- 4 6 0 0 - 4 800- 5 0 0 0 o . kr. 2 799 2 999 3 1 9 9 3 399 3 599 3 799 3 999 4 1 9 9 4 399 4 599 4 799 4 999 däröver 8-4 10-4 6-9 9-4 10-3 8-3

6-3 54 6-9 6-9 6-5 5-8 6-8 7-4 6-8 5-6 6-6 3-0

6-7 6-3 4-4 3l 4-6

7-1 Ti 5-9

6-0

Q-8

#«

7-4 6-0 9-4 14-4 8-0 7-0 10-0 9- s 9-9 9-3 8-5 8-0

5-4 8-2 6-3 6-9 12-9 9-s 10-0 9-ö 8-7 Sv 94

8-2 6-6 9-6 ll-o 8-1 ii-* 6-5 i/

8-3 10-s 13-8 ?Ö 8-1 9-4 2-4 4-7

9-7 ii-A 100 7-2 8-8 iOs 4-1

4/

8-1 O-s 3-5 i-7

9-5 ?'-s 5-6

7-9 S-7 4-6 4'6 10-9 iO-f 4-8 10-3 19-9 6-5 3-8

7-7 9-o 7-4

3-7 5-9 4-6

4-<? 12-0

i-s

0-tf 6-7 9-2 8-5

8-«

11-4 i^-ff 11-6 llS 8-1 5-5 33 3-4

3-fl

3-<s

7-5 98 10-0

—

io-o ii-o 7-5

<9'7

9-2 96

14'0 G-7 5-4 13-0 O-5 3-8 19-2 8-8 iOÄ 3-3 16 7

9-8 iö-A 6-0 4-3 4-9

4/ 3-8

—

8-2 6-o 10-0

—

3v 5-8 5-3 5-0 31/ 5-4 4/

So 39 4-4 3-5 8-2 3-3

51 3A 4-6 3-7 6-4

5a

6-7 3o 4-5 3-5 7-7 7'7 4-9

4-o

10-o 3-5

7-9 7'2 8-8 5'6 4-3 3-5 4-7

61 4'3 3-1 3-1 2-6

2-8 39 3-1

S-o

2-9 3'2 5-6 i-4 3-9 35

5-1 4-4 6-3 i-5 1-8 Ii 3-2 5-/ 5-6 4-4 3-6 2-G

6-1 5'9 59 3-o 3-7 3'/ 7-7 S-*

4-5 3-5 2-6 i-5 4-4 »8 4-1 4-7

3-7 5-7 3-2 2-4 3-7 i-s 4-7 3-5

2-5 5-/ 2-3 1-1

6-1 4-7 2-8 5fi 6-1 &i 5-4 3-fl 6-9 3-5

2-6 3-o 4-6 2-8 3-9 4-5 4-2 3-o 4-1

3-8 1-8 3-7 i-* 47 3.9 5-4

1-8 i'4 1-9

—

3-8

#« 7-5

io-ff 6-0

7-7 5-G 4-3 23-4 167

i-«

i«

4-9 3 3 33

i3a

3* fl 2-0 0"4

3-2 3-3 33 3-J

0-ff

1-3 Os 2-4

is 37 5-0 2-3 7-3

—

1-9 29 4-/

5" fl 3-4 i-7 1-8 2-4 0-8 0-4

32 5<?

3-9 2-8 2-5 3y 0-5 Os

—

1-3 5-0 4-5

is 1-9 2-3 5-Ö 1-2 0-9 1-3

—

1-8 3 o" 1-4 1-4 3-7 4-ff 2-0 II 0-6 Off 0-4

—

3 408 3241 3 065 2 945 2 622 2460 2 843 2 646 3 179 3i£i

15 1-4

1-1 OS 0-6 Off 12 O*

10-7 8-1 2-5 31 1-2 (Yl 2-9 l-o 4-3 4-5 4-6 3/

1-2 i-2 2-1 i-« 0-6 1-9 1-8 Off

1-3 0-7 0-7 0-7 0-6 1-9 2-4 o<?

5-9 i-4 3-6 i-4 3-8 3-1 7-1 3-0

3 071 2&tö 2 842 2621 2 794 2 665 2 870 2 704

13 14 15 IG 17 is 19 20

l-o

28 Off 2-8 1-9 1 1

#*

2 823 £6'9S 2 994 5 753 3132 2 965 2 784 2 641 2 598 2322 2 2H3 2386 3 227 3i0/ 3 026 2 9i5

21 22 23 21 25 ib •11 28 29 80 31 82 33 34 35 36

2-1 1-9 6-3 5-ff 0-7 0-7 0-3 Os 0-6 o-<?

2-6 2-i 09 i-a 1-4 0* 1-8 1-2

2-G 1-9 1-9 1-2 01

o-*

1-2 1-2

11-1 3-7 3-9 1-7 3-6

3-«

o-«

— —

— —

— —

3-2 33

12 14

1-7 11

8-1 63

1 2 8 4 5 6 7 8 9 10 2 967 11 2 812 12

många fall ringa antal primäruppgifter, blir rangordningen en helt annan. Gruppen »övriga» kommer nu lägst på skalan, lägre t. o. m. än grovarbetarna, varefter i ordning följa träarbetare och murare, som här synas stå högst på inkomstskalan. Tabellen meddelar emellertid ej blott medeltal, utan kompletterar dessa medelst en de faktiska löneinkomstbeloppen åskådliggörande utförlig löneklassgruppering av de individuella arbetarna. Härav framgår, att även inom den begränsade krets av övervägande äldre och mera regelbundet sysselsatta byggnadsarbetare, från vilka personkorten härröra, årsinkomsterna år 1919 ställt sig mycket skiftande. Huru stor spridningen kring medeltalet är, illustreras därigenom, att medan vissa arbetare ej ens kommit till en löneinkomst av 1 000 kr., hava andra uppnått och överskridit 5 000-kr.-strecket. E n närmare granskning av tabellens sifferkolumner visar emellertid, a t t 12—212520

178 ytter gruppera a äro jämförelsevis svagt besatta och att en tydlig koncentration framträder omkring mellangrupperna. Medan 21*6 % av arbetarna redovisat en årsinkomst av under 2 000 kr., komma 42'o % på löneinkomstgrupperna mellan 2 000 och 3000 kr., under det att återstoden 36-4 % uppnått eller överskridit sistnämnda belopp. 1 Det är ju emellertid välbekant, att många arbetare hava skäligen dunkel uppfattning om storleken av sin årsinkomst, och med hänsyn härtill ansågs det, som förut angivits, lämpligt att söka kontrollera och korrigera arbetarnas egna löneuppgifter medelst sådana införskaffade från de arbetsgivare, hos vilka de under året haft anställning. Det har också lyckats att erhålla dylika kontrolluppgifter beträffande 2 010 arbetare eller över två tredjedelar av samtliga, och hava de båda slagen av uppgifter sammanställts i tab. 58. För det här redovisade urvalet av arbetare ställer sig medelårsförtjänsten något högre än för samtliga, i det att den utgör 2 967 kr. enligt arbetsgivarnas och 2 812 kr. enligt arbetarnas uppgifter. Som härav framgår, äro arbetarnas löneuppgifter — såsom nästan alltid plägar vara fallet i lönestatistiska undersökningar — något lägre än arbetsgivarnas, men är differensen i detta fall icke större än 155 kr. eller 5*5 % (på a-siffran räknat). Och beträffande de särskilda lönegrupperna äro avvikelserna icke större, än a t t procentuella antalet arbetare med löneinkomster av under 2 000 kr., 2 000—2 999 samt 3 000 kr. och däröver blir resp. 18-o, 35'8 och 46*2 enligt arbetsgivarnas samt 18-5, 41s och 39-7 enligt arbetarnas uppgifter. Nu berörda kontrollräkning torde sålunda få anses hava givit vid handen, att de från arbetarhåll erhållna löneuppgifterna måste anses som ett användbart och i huvudsak tillförlitligt material. Med hänsyn till den stundom framträdande tendensen till allt för låg uppskattning synas dock, därest man vill erhålla en fullt tillförlitlig bild av löneinkomstnivän, de på arbetarupp gifterna grundade medeltalen böra något höjas. Sannolika medelårsförtjänsten 1919 för här ifrågavarande arbetargrupper torde därför antagligen bäst uttryckas genom siffran 2 900 kr. Såsom förut anförts, avser dock detta "tal icke Stockholm, vadan, med hänsyn till där rådande avsevärt högre löner, ett jämväl till förhållandena i huvudstaden hänsynstagande riksmedeltal kin förväntas ställa sig ej obetydligt högre. A t t söka erhålla en åtminstone tillnärmelsevis riktig uppfattning angående sistberörda siffra torde också bliva nödvändigt, för så vitt man vill söka belysa och karakterisera löneinkomstnivån för byggnadsbranschen genom jämförelser med lönevillkoren inom andra näringsgrenar, t y de sammanfattningssiffror, som här stå till buds, bygga i betydande utsträckning på förhållandena i huvudstaden. Antager man, att differensen mellan genomsnittliga årsförtjänsten å ena sidin i landsortsstäderna, å den andra i Stockholm relativt sett icke avviker frin 1 De utförliga lönegruppstabeller med absoluta tal, vilka föreligga i manuskript, möjliggöra Tid; sidan av de vanliga statistiska medeltalen beräkning av s. k. median- eller mitteltal, ehiru visserligen denna tillämpning av >de kumulativa procenternas> metod icke gör anspråk att i alla punkter stå sig för en sträng vetenskaplig kritik. Beträffande samtliga arbetare i tab. 57 utgör mediantalet 2 669 kr. (nedre kvartil 2U82 kr., övre 3 654 kr.) samt för särskilda arbetargrupp3r:: murare st. 2 593, Ib. 2 585 kr., träarbetare st. 2 933, Ib. 2 495 kr., grovarbetare st. 2 465, Ib. 2 (61 kr. samt övriga st. 2 843, Ib. 2 080 kr.

179 den, som ovan (sid. 152) konstaterats med avseende på timförtjänsten å resp. orter utan skulle uppgå till ungefär en tredjedel — något som jämväl för här ifrågavande fack bekräftas genom Socialstyrelsens förenämnda undersökningar rörande arbetslönerna i Stockholm och landsorten åren 1919 och 1920 — skulle man kunna uppskatta byggnadsarbetarnas genomsnittliga löneinkomst för år 1919 till c:a 3 800 å 3 900 kr. i Stockholm och till ungefär 3 200 kr. för samtliga städer och stadsliknande samhällen (efter relativa antalet byggnadsarbetare »vägts- medeltal). E t t visst stöd för nu anförda uppskattning, vad Stockholm angår, ger den för stadens byggnadskontors arbetarkår sedan en följd av år förda, c:a 1 400 ä 1 500 årsanställda arbetare omfattande löneinkomststatistiken. 1 Enligt denna utgjorde genomsnittliga årsförtjänsten 1919 för murare 4 366 kr., för timmermän 4 324 kr., för snickare 3 935 kr., för bergsprängare 4 520 kr., för jordschaktare 4 312 kr., för diversearbetare 4 015 kr. och för samtliga arbetare 4 142 kr. Ar 1913 uppgick sistnämnda genomsnittstal till 1446 kr., varför under mellantiden en ökning ägt rum med 186 %. Vill man nu undersöka, huru årsförtjänsterna år 1919 ställde sig inom andra fack, ger Svenska arbetsgivareföreningens förenämnda årsbok, vilken j u omspänner betydande delar av särskilt den större fabriksindustrien, vid handen, att av däri redovisade årsanställda manliga fack- och förrådsarbetare 18—70 år 30'6 % hade en arbetsförtjänst understigande och 69-4 % överstigande 3 000 kr. samt att medellönen utgjorde 3 401 kr.2 Detta synes tyda på, att vid angivna tidpunkt löneinkomststandarden inom husbyggnaasverksamheten snarast skulle ligga lägre än inom den egentliga industrien, och Socialstyrelsens meraberörda, på ett visserligen ganska summariskt primärmaterial vilande men en mycket stor del av näringslivet (1919 3 092 arbetsgivare med 276 076 arbetare) omspännande lönestatistik kommer beträffande nämnda år till en genomsnittlig löneinkomstsiffra för samtliga näringsgrupper av 3 186 kr. för vuxen manlig arbetare eller nästan alldeles samma tal som det ovan för husbyggnadsindustrien framkalkylerade. 3 Socialstyrelsens lönestatistik meddelar emellertid även löneinkomsttal för särskilda näringsgrenar, varvid för inom byggnadsverksamheten sysselsatta vuxna manliga arbetare upptagits en medelårsförtjänst av 3 891 kr. år 1919 (för år l.ct20 blott 2 597 kr., vilket förklaras genom den långvariga arbetskonflikten). I betraktande av den nära överensstämmelse, som ovan (sid. 149) konstaterats mellan de siffror för dag- och timförtjänster, vilka meddelats å ena sidan i Socialstyrelsens, å den andra i förevarande undersökning, är en dylik ganska betydande differens med avseende på årsförtjänsterna onekligen ägnad att förvåna. E n närmare granskning ger emellertid vid handen, att nu angivna skiljaktighet uteslutande härrör från varierande uppfattning i fråga om arbetssäsongens genomsnittliga längd. Medan i förevarande undersökning, efter ovan sid. 127 angivna grunder, dess medellängd 1

Statistisk årsbok för Stockholms stad 1920, tab. 215. A. a. sid. XXIII, XX. 3 Soc. Medd., årg. 1921, sid. 596 ff. 2

180 beräknats till 217 dagar, utgår Socialstyrelsens undersökning — såsom en division av den däri meddelade genomsnittliga årsförtjänsten år 1919 (3 891 kr.) med dagsförtjänsten (14-22 kr.) ger vid handen — från en arbetssäsong av ej mindre än 274 dagar eller 26*3 % längre. Okas nu den i förevarande undersökning uppskattningsvis beräknade normallönen 3 200 kr. per år med detta procenttal, kommer man till ett tal (4 042 kr.), som rätt obetydligt avviker från det i Socialstyrelsens utredning framlagda. I själva verket torde dock en dylik förhöjning knappast kunna anses berättigad, t y medan den till grund för förevarande utrednings årsförtjänstberäkning liggande uppskattningen av byggnadsarbetarnas normalsäsong kan göra anspråk på att angiva denna med den exakthet tillgängligt material medgiver, är i Socialstyrelsens utredning motsvarande begrepp närmast likabetydande med det efter teoretiska grunder konstruerade komplex av arbetsdagar, vilket plägar betecknas med termen »årsarbetare» eller »årsverk» (se sid. 114). Ä de till grund för styrelsens utredning liggande frågeformulären begärdes nämligen frän vederbörande arbetsgivare, jämte löne- och dagsverkssummor, uppgifter om »medelantal arbetare under verksamhetsperioden», och det föreligger all anledning a t t antaga, att detta medeltal merendels uträknats på sätt inom industrien plägar vara brukligt, nämligen genom att dividera totalsumman i löneböckerna under året förekommande avlöningstagare, utan särhållande av resp. individer, med antalet avlöningstillfällen. Med hänsyn till den arbetskraftens starka växling ock omsättning, vilken, som ofta framhållits, just utgör ett karakteristiskt drag för byggnadsindustrien, erhalles då som kvot ett visst antal »årsarbetare», vilka, såsom i verkligheten sammansatta av ett större eller mindre antal individuellt skilda »delarbetare*, i huvudsak äro a t t anse såsom abstraktioner av tämligen verklighetsfrämmande natur. A v den i det föregående framlagda lönestatistiska undersökningen, varur några huvudsiffror sammanställts i vidstående diagram V I I I , framgår sålunda såsom ett för byggnadshanteringen i dess nuvarande gestalt karakteristiskt förhållande, att på samma gång arbetslönen per timme eller dylik kortare tidsenhet där ställer sig högre än inom industrien i allmänhet, den för arbetarnas levnadsfot avgörande årsinkomsten åtminstone år 1919 i genomsnitt torde varit lägre för dessa säsongarbetare än för fabriksarbetare i allmänhet. Yill man söka nedbringa byggnadsindustriens arbetskostnader utan att sänka arbetarnas löne- och levnadsstandard, synes därför enda utvägen vara art förlänga byggnadsarbetarnas faktiska arbetssäsong från nuvarande genomsnitt av något över 200 dagar per år till fabriksarbetarnas inemot 300. A:t en dylik förlängning ej stöter på några oövervinnliga tekniska svårigheter, därom synas flertalet yrkesutövare vara överens, åtminstone om man vågar döma av de svar, som lämnats å form. 1, punkt 8 och form. 3, punkt ). Särskilt framhålla vissa byggmästare i huvudstaden, att byggnadsarbe:e kan bedrivas året om, medan när tvekan i detta avseende förspörjes, det särskilt är från företagarna i södra Sverige, där visserligen klimatet är blidaie men traditionen på detta område synes vara fastare rotad. Det framhålles. a t t stat, kommun, stiftelser o. d. böra taga risken och gå i spetsen lör den

181 Diagram

VIII. Byggnadsarbetarnas timlöner och årsförtjänster 1919.

Stockholm Göteborg. Byggnadsarb. timlön. enl. kollektivavtal.

Ars förtjänst för byggn.-arbetare i landsorten (enl. a:s uppg.) Beräknad årsförtjtst f. biiggn.' arb. i hela landet (inkl.Sthim). Årsförtj. för mani arb. i handel, ind., samf. (enl. Socialstyr.) Årsförtj. f. vuxen mani. arb. inom större industri (enl. So. arb.giv.-f:s lönestat. årsbok)

1,800

.Stockholm Billigaste' ort. Individuell . Timlön enl. koll.-avtinl timlön . Mek. verkstadsarbetare

^Stockholm Landsorten Byggnadsarbetarnas arbetsförtjänst enl. arbetsgivarnas uppg.

Enl, ag.. KF.nl. a. Kontrollerade . Byggnadsarbetarnas arbetsförtjänst enL arbetarnas uppg. (landsorten).

2,719 kr.

\ 3.401 kr. 2,500

3,000

3,500

182 T a b . 59. A r b e t s f ö r t j ä n s t e r å r 1919 för a r b e t a r e m e d m e r e l l e r m i n d r e v a r a k t i g a r b e t s a n s t ä l l n i n g (enligt u p p g i f t e r f r å n a r b e t s g i v a r e och a r b e t a r e ) .

Landsdelar, ortsgrupper och yrken

I! Antal Arbetssäsong Arbetssäsong Arbetssäsong Arbetssäsong arbeta9—10 mån. 11—12 mån. under 6 mån. 6—8 mån. re, om Envilka ligt medel- medel - medel- medel- medel- medel- medel- medelnppg. årstimårstimårstimårstimföreförtj. förtj. förtj. förtj. förtj. förtj. förtj. förtj. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. ligga

Småland o. öarna

558 lag. [a. 152 fas.

Södra Sverige .

676 Västra Sverige

365 Östra Sverige .

151 lag. ta. 1902 lag. la.

Samtliga orter . därav Städer m. öv. 10 000 inv. .

| a. 548 lag. (a. 153 fag. ta. 162 fag. la.

Övriga städer . Köp. o. municipalsamh. . . Landsbygden städer Murare

. . . .

städer

La102 lag. ta. 348 /ag. ta. 162 lag. | a. 232 fag. ta. 26 lag. ta. fag 529 l a .

landsb.

landsb. I städer

Träarbetare . . . landsb. städer Grovarbetare landsb. Övriga

. . . .

sålunda ifrågasatta

1868 1 642 1663 1338 1354 1330 1568 1 336 1897 2179 1 593 1455

1-88 1-71 1-52 1-33 1-42 1-34 1-54 1-40 1-78 1-88 1-60 1-47

2 708 2594 2 510 2406 2180 2226 2 353 2 611 2 587 2566 2410 2 375

1-74 1- 63 1-62 1-32 1-40 1-41 1-51 1-42 1-68 1-63 1-55 V31

3 562 3305 3 601 3 281 2 898 2 777 2 894 2848 3 264 3 075 3 210 3 009

1-76 1-62 1*78 1-62 1-43 i-J7 1-44 ^•40 1-64 1-53 1-59 /•4e?

1704 1 524 1645 1483 1509 1526 1133 1006

173 149 1-53 1-48 1-46 1-60 132 118

2 493 2425 2 295 2327 2 471 2486 2115 1 977

1-60 1-34 1-49 1 1-58 1-60 1-37 1-27

3 251 3154 3 202 2 735 3 201 3233 2 929 2884

1-60 1'36 1-58 25* 1-62

1664 1561 1297 1159 1579 1219 1310 1251 1661 1154 1381 1510 1777 1639 2 082 1539

1-69 1-3S 1-41 1-27 1-45 1-27 1-39 1-36 1-69 1'2S 1-48 1-84 1-72 1-32 186 1-30

2 509 2532 2 371 2179 2 253 2098 2 348 2 206 2 096 1970 2 523 2 956 2 529 2420 2 313 2224

1-63 1'60 1-53 1-41 1-43 1-33 1-49 1-41 1-36 1 1-62 1'9S 1-62 1-53 1-46 144

3195 3168 3 200 3058\ 3 240 3 032 3 047! 2989 2 827 2502 2 874 2839 3 385 3 041 3 005 2 909

omläggningen.

Såsom medel a t t förlänga

1-39 1-36 1-35

2 9.V8

i-y*

3 331 3 077 3 840 3 7S6 3028 340/

1-08 1-56 1-32 1-45 /•Se? 1-53 1-47 1-29

3 782 3 587 3 260 2994 3 769 3586 1-46 3 908 1-40 3 5i4 1-59 3 543 2"tf7 3589 1-61 4 335 1-30 3 763 1-58 3 539 2'4tf 3 597 1-51 3 642 i-47 3431 1-40 3151 1-22 2 7ii 1-50 1-66 1-32 1-46

1-51 153 1-38 1-43 I'M 1-63 1-43 1-43 1-46 1-25 1-09

3 923 3 8/7 3 657 3567

T57 1*18 1-4 6

arbetssäsongen

har i formulären

pekats

på

fardagarnas

förläggning till ur

striens

lämpligare

tidpunkter

än n u v a r a n d e 1 oktober, och

synpunkt

1-65

4 096 3 977 3 529 3298\ 3 344

byggnadsindudetta

förslag h a r omfattats med s y m p a t i a v så v ä l a r b e t s g i v a r e som arbetare, vara

att

meningarna

fardagarna men

skola

meningarna

synas

vara

förläggas.

I allmänhet

bryta

om

sig

emellertid, att bostadsproduktionen roende

av

p u n k t e n för

fardag,

skäligen

då

nya

delade,

tänker

till

man

låt

v i l k e n t i d de n y a på

d e t b ö r v a r a 4, 3 e l l e r 2.

kvartalsskiftena, Det

framhålles

u n d e r d e s e n a s t e å r e n v a r i t s k ä l i g e n obe-

bostäder omedelbart blivit uthyrda, oavsett

tid-

färdigställandet.

A t t reformer härvidlag, ehuru synnerligen

önskvärda, i n g a l u n d a äro

lätta

183 att genomföra belyses därigenom, att i det land, som ofta plägar betecknas som arbetseffektivitetens mönsterland, nämligen A m e r i k a s F ö r e n t a S t a t e r , byggnadsverksamheten synes lida av ungefär samma bristfälligheter och svårigheter i organisationshänseende, som nu framhållits för vårt lands vidkommande. I samband med tillsättande av en kommitté för vissa byggnadsfrågor har sålunda handelsminister Hoover nyligen uttalat som sin uppfattning, att arbetarna inom byggnadsindustrien i genomsnitt säkerligen ej ha sysselsättning mer än 65 % av den tid de kunna arbeta (jfr sid. 130). Han höll före, att ett av skälen för deras oavbrutna strävan efter högre timlön ä r a t t uppnå skälig årsinkomst och uppväga de löneförluster, vilka härröra av deras ostadiga sysselsättning. 1 Detta uttalande bekräftas genom vissa undersökningar rörande den oregelmässiga sysselsättningens inverkan på inkomstförhållandena inom byggnadsindustrien, vilka nyligen framlagts av Förenta staternas arbetsstatistiska byrå. 2 Utgångspunkten härför har varit vissa av staden Filadelfias byggnadskontor (Structural Service Bureau) gjorda beräkningar, rörande i vad mån år 1920 byggnadsarbetarnas möjliga arbetssäsong — vilken inom olika fack något skiftar på grund av olika sedvänjor i fråga om lördagsarbete och traditionella fridagar — i verkligen reducerades på grund av arbetslöshet, väntan på material o. d. ej på arbetarna beroende orsaker samt genom arbetarnas sjukdom och frånvaro från arbetet (till arbetskonflikter togs däremot ej hänsyn). Med utgångspunkt från dessa siffror för arbetarens möjliga och faktiska årsarbetstid beräknades därpå hans möjliga och faktiska arbetsinkomst på grundval av i staden år 1921 tillämpade timlöner och arbetstimmar per dag. Resultaten av dessa beräkningar meddelas med avseende på vissa viktigare arbetargrupper i följande tablå: Slag av arbetare:

Möjligt an- M e ( * e ! t a l Antal förtal arbets- 7 e f , l g a lorade dadagar per år a™e™fl JS»* gar per år

Tegelmurare Stenmurare Elektriska montörer . Putsare och gipsarbetare Cementarbutare . . . . Målare Rörarbetare

275 275 281 255 281 255 273

182 185 216 170 176 182 200

93 90 65 85 105 73 73

T-

... J™,!011' -

Teoretisk löneinkomst per år, doll,

Verklig medelårsförtjänst, doll.

1'00 1-00 090 100 0'80 0-80 0-90

2 200 2 200 2 023 2 040 1798 1632 1966

1456 1480 1555 1360 1126 1165 1440

aou

Härav framgår, att inom dessa sju byggnadsfack i genomsnitt förlorades 65—105 arbetsdagar per år och arbetare, varför den faktiska arbetssäsongen blott kom a t t innefatta ungefär två tredjedelar av den beräknade årsarbetstiden. Följden blev, att medan teoretiskt sett årsförtjänsten icke i något av dessa fack borde understigit 1 600 dollars per år, den i verkligheten aldrig uppnådde detta belopp och i vissa fall t. o. m. understeg 1 200 dollars. Det motsatsförhållande, som sålunda framträder mellan arbetslönen per timme och arbetsförtjänsten per år, ger förklaring till de även i Amerika 1 Housing Betterment, issued by the National Housing Association, Vol. 10 n:r 2, New York, June 1921, sid. 1.01. 2 Monthly Labor Review Vol. XIII n:r 4 (Oct. 1921) sid. 98 ff.

184 Tab. 60. Medelförtjänster år 1919 för yissa arbetare, fördelade efter levnadsålder och år i yrket (enligt uppgifter från arbetsgivare och arbetare).

Ortsgrupper och yrken

(städer . . Murare < (landsbygd

47lj ag. a.

99J

339J ag. a.

| landsbygd

157J

fstader • •

226/

llandsbygd

H

Övriga fstäder • • arbetare), , . -, [landsbygd

514J

[städer . .

1550J

Samtliga J, -, . ^ J fe v ,° (landsbygd arbetare]

297<j

(tillhopa .

1847J

Grovarbetarc

Därav med följande antal år i yrket: under 1 år . . . . 1—2 år

2 951 2852 2 725 2 674 — 2 987 3 318 3 012 2838 3121 2893 1032 2 210 2 898 2 994 897 2184 2 747 2 722 2 090 2 032 2 845 2 863 2QV3 2022 2463 2549 1415 2 101 2 444 — 1200 2054 2464 1144 2 505 3 400 3411 835 2414 3226 3207 — 3 084 3 030 3 381 — 2877 2820 3 386 1 4 4 1 2 350 3182 3 069 1197 2285 2988 2903 1 0 3 2 2 440 2 964 2 876 897 2301 2 786 2 724 1359 2 366 3143 3041 / 137 2 255 2 953 2 877

1384 1663 2 975 1025 1692 2847 ag. — 3 086 3128 a. — 2596 2 905

fstäder. .

Träarbotare

Medelårsförtjänst (kr.) Medeltimförtjänst (kr.) Antal arbeför arbetare i åldern för arbetare i åldern tare, En55 år 55 år som ligt under 18-24 25-39 40-54 och änder 18-24 25-39 40-54 och lämnat 18 år år år år där- 18 år år år år däruppg. över över

ag. a. ag. a. aga.

ag. a. ag. 26<| a. ag. a. ag. a. aga.

1344 1859 22J ag.a. 1144 835 1191 1 257

108{

3—5 år

178J

6—9 år

203J

10—19 år

666<[

20 år och däröver .

670{

—

ag. 1502 2171 2 738 2 487 a. 1338 2 070 2437 2270 ag— 2 448 2 829 2 926 a. — 2367 2 563 2387 2 445 3 014 3 001 ag. a. 2465 2877 2965 ag. — 3 301 3 229 2 980 a. — 2929 3056 2819 3 365 3 095 ag— 3169 ,2955 a.

2 322 0-94 2200 OSS 1639 — 1582 — 2 503

1-28 1-23 1-27 1-21

1-60 1'6S 1-64 1-4*

1-56 1-33 1-50 i-44

1-40 1-36 1-51 1-31

— 1-32

1-55

1-41 1-36 1-53

1-31 1-29 1-28 1-26

2 427 1-15 2521 1-iö 2 495 0-86 5504 0-so 2 568 — 54i7 — 3 087 0-73 2 995 0-46 2 402 — 5595 — 2 562 0-82 2440 0-6i 2 223 1-15 5534 1-m 2 530 0-86 2 420 0-67

z

0-73 046 094

1-07 1-26 1-28 1-12 1-02 1-50 1-50

i'<S5

i-4 7

!•#«

1-28 1-ii 1-16 i-y«

1-51 7-44

1-39 1'35

1-30

1-50 1-74 1-68 1-52 1-öS 1-49 1-50 (2-01) i-4* i - - / 1-51 1-39 1-44 i-J< 1-52 1-33 ^•47 i-.>/

1-32 1-28 1-60 1'4S

1-69 1-59 1-52 i-45

1-29 4-.20 1-31 1-27 1-30 /•ii

1-59 i"4S 1-55 1-46 1-58 /•4S

1-13 1-40 1-20

1-34 — i/4 1-34 1-32 1-22 i-io 1-39 1-29 1'25 1-08 1-54 1-41

— — 0-so i-07 — 1-20 — i-/* — 1-43

2 063 1 82ö 2 660 2203 2 335 535S 2 575 2468

1-44 1-50 jf'<5 1-37 1-17 153

1-52 1-59

— — 2'4« —

1-62 1-53 1-69 i'S7

i-42 144 i-57 1-56 1-51

— —

1-2:

1-u 1-21

l-3( i-ji 1-41

al]mänt hörda, skenbart motstridiga, klagomålen över å ena sidan de höga arbetslönerna, vilka medverkat till att byggnadskostnaderna även där tvitill tredubblats under de senaste åren, å den andra, att de dåliga utkomstmöjligheterna hota att avfolka byggnadsbranschen vad yrkeslärda arbetare angår, enär knappast någon Amerikafödd yngling längre vill inträda son lärling i syfte att egna sig å t ett sådant yrke som en livsuppgift. V:d sökandet efter botemedel mot dessa missförhållanden har uppmärksamheten allt mer riktats på möjligheten att omlägga och förlänga den traditionel.a byggnadssäsongen. Vid en av handelskammaren i Filadelfia anordnad konferens framhölls sålunda, a t t det ingalunda går att skylla det nuvarance slöseriet med t i d inom byggnadsindustrien blott på väderleksförhållanden!,

185 t y orsakerna äro ofta av psykologisk natur och bero på föråldrade arbetsmetoder samt dålig ledning och planering av förekommande arbeten. Även om det kunde medges, att nybyggnadsarbeten lämpligen som hittills böra ske under tiden från mars—april till 1 november, synes det ej vara omöjligt att omdana de mellanliggande fem månadernas nuvarande »döda tid» till en säsong för reparationer, ombyggnader och husrivningar. 1 Vad en dylik förlängning av arbetssäsongen kan för arbetaren betyda i inkomsthänseende, har man för vårt lands vidkommande sökt åskådliggöra genom tab. 59. I denna meddelas med avseende på de 1 902 byggnadsarbetare, för vilka, som ovan nämnts, löneuppgifter föreligga från så väl arbetsgivar- som arbetarhåll, beräkningar rörande genomsnittliga års- och timförtjänster för arbetare, vilka under år 1919 haft arbete inom byggnadsindustrien under resp. mindre än 6, 6 ä 8, 9 ä 10 samt 11 ä 12 månader. Denna tabell ger vid handen, att ehuru vid de kortvariga arbetsanställningarna timförtjänsten merendels varit högre än vid de långvariga, dessa senare likväl medfört så mycket högre årsinkomst, att denna i genomsnitt blivit mer än dubbelt så hög för arbetare med årsanställning som för sådana, vilkas arbetssäsong endast sträckt sig över ett halvår eller därunder.

18.

Löneinkonistförhållandena inom olika ålders- och civilståndsgrupper.

En löneundersökning, som vill fullfölja sociala syften, kan emellertid knappast stanna vid ett enbart konstaterande av lönenivån för olika orter och yrkesspecialiteter, utan bör lämpligen fördjupas till att även avse olika ålders- och civilståndsgrupper. Därigenom belysas särskilt tvenne problem, som bliva allt betydelsefullare i mån av förverkligandet av arbetslönens i våra dagar allt mera framträdande tendens till utveckling från enbart »prestationslön» gentemot en arbetarefamiljens skäliga levnadsstandard säkerställande »familjen- eller »sociallön». Det ena är spörsmålet, i vad mån gällande lönevillkor möjliggöra för arbetaren att bära den ökade ekonomiska belastning, som blir en följd av giftermål och familjebildning. Det andra är »den gamle arbetarens problem», vilket bottnar i det kända förhållandet, a t t för arbetaren i 1 Housing Betterment, a. st. sid. 156 ff. — Nämnas må i detta samband, att även byggnadsverksamheten indragits i den allmänna undersökning rörande »slöseriet inom industrien», vilken, såsom ett led i depressionens självrannsakan, i januari 1921 igångsattes av amerikanska ingenjörsföreningen (Federated American Engineering Societies) genom en särskild kommitté. På grundval av specialundersökningar av 125 företag, varav 73 inom byggnadsbranschen, har kommittén publicerat en preliminär rapport, varuti framhävcs, vilken mängd av material, tid och arbetskraft användes i produktionen utan att strängt taget vara för densamma nödvändig. Huvudorsaken härtill är det ekonomiska livets ebb och flod på grund av konjunktur- och säsongväxlingar, ehuru även dålig fabriksorganisation, gammalmodig utrustning, mer eller mindre medveten produktionsinskränkning, arbetskonflikter, sjukdom och olycksfall etc spela sin roll. Såsom medel att råda bot på >industrislöseriet> framhäves i första hand, att ledningen bemödar sig om att noggrant planlägga och kontrollera arbetet, så att maskiner och arbetare erhålla jämn, regelmässig sysselsättning, samt att basera produktionen på ingående studium av föreliggande normalbehov. Huvudansvaret för det »industriulla slöseriet» tillskrives därför arbetsledningen; inom byggnadsindustrien anses sålunda detta till 65 % bero på ledningen och blott till 21 % på produktionshämmande metoder från arbetarnas sida. Återstående 14 % skulle komma på »utomstående», d. v. s. allmänhetens oekonomiska vanor, ingripande från statens sida o. s. v. Monthly Labor Review Vol. XIII n:r 3 (Sept. 1921), sid. 7 ff.

186 Tab. 61. Medelförtjänster år 1919 inom olika ålders- och civilståndsgrnpper (enligt uppgifter från arbetsgivare och arbetare).

Ortsgrnpper och yrken

Murare

(städer . . < (landsbygd

Trä|städer • • arbetare|]andsbygd

Grovlstäder- • arbetare), , , , (landsbygd Övriga Jstäder • • arbetarejlandgbygd

Medelårsförtjänst (kr.) för Antal Medeltimförtjänst (kr.) f ö r arbearbetare i å l d e r n a r b e t a r e i åldern tare, E n som u n d e r 40 å r 40 å r och däröver under 40 år 40 år och däröver ligt lämnat uppgift ogifta gifta änkl. ogifta gifta änkl. ogifta gifta änkl. ogifta gifta änkl.

469-'

99{

337<[ ag.a. 157J

aga.

3 1 1 8 3 349 3 0 3 * 2 476 2 907 3 054 8 028 3118 2880 2294 2810 2915 2 417 2 883 4 099 2 551 2 944 2 928 2444 2 692 ^ ö S S 2580 5 770 2396

225<J

ag. a. ag. a.

2 615 2 754 3 927 2 715 2 809 2 792 2358 2395 3 927 5 6 7 0 24622 659 18U7 2 151 — — 2 463 2 435 1 517 2244 — —2431 2 650

lbl bid

26<{

fstäder . .

154o{

S a m t l i g a I, A • A arbetare lanuöuvgu

297J

tillhopa .

ag- 2 411 3 051 4 047 2 652 2 885 2 1 4 5 1-49 a. 2348 2 907 4162'2 748 2 752 2099 1-42 ag. 2 848 3 212 4 762 1 7 9 4 2 704 — 1-43 a. 2604 2974 4 300 1859 5 636 — 1-56

1842/

1-61 1-S3 1-68 1-40

1-90 1-77 1-70 i-ffÄ

1-55 1-29 1-41 i-*o 1-61 1-57 j[-45 1-48

1-70 1-52 1*48 1-71 1-49 1'40 1-59 1-49 — .Z-tfs i-4* —

1-48 1-37 1-36 1-54

1-40 i"5ff 152 1-48

1-41 V 32 1-45 1-16

1 3 1 1-34 1-49 1-31 1-30 / • / o i / 7 i-47 l i s i-yff 1-68 1-44 — — 1-46 i-<77 i-«7 — — 1-60

1-25 1-26 1-35 1-77

1-29 1'22 1-37 i"5S

ag. 2 879 3 473 2 702 3 389 3 372 2 945 a. 2801 3259 2311 3157 3 5 0 i 5 7 0 6 ag. 2 944 3 063 — — 3 281 2 019 a. 2877 2816 — —3.33? 1500

1-54 1-84 1-61 1-68 1-64 1-62 1-46 1-30 1-S7 j?-Ä7 1-42 1-66 1-51 — — 1-51 (3-33) i - s o 1-42 — — jf-4fl (-9-47)

ag. 2 769 3 216 3 232 2 856 2 998 2 655 a. 2669 2999 3 047\ 2 759 2830 5 5 3 5 ag. 2 560 2 992 4 265 2 215 2 838 2 788 a. 2478 2 787 3 766\ 2259 5 733 2332 ag- 2 734 3 1 7 6 3 5 7 7 2 761 2 9 7 7 2 677 a. 2 637 2 961 3286, 2 6 5 5 2 817 2 459

1-49 1-58 1-62 1-39 J-4* 1-47 1-41 1-56 1-60 ^•jff 1-46 1-52 1-48 1-58 1-61 /•5« /•47 149

1-54 1-46 1-45 1-60 1-53 P4S

1-48 1-42 1-50 i-4ff 1-48 1-39

1-43 1'Jff 1-50 1-2S 1-45 /

•

«

allmänhet lönen når sin höjdpunkt vid en viss, ofta jämförelsevis tidig åldersgräns, varefter den gradvis minskas, i den mån arbetsförmågan avtager och arbetaren företrädesvis hänvisas att utföra lättare sysslor. När efter dessa synpunkter i tabellerna 60 och 61 verkställts en bearbetning av personkorten, måste dock redan från början vissa reservationer uttalas gent emot ett förallmänligande av härvid framkomna resultat, enär ifrågavarande material, såsom ovan sid. 96 framhållits, varken i ålders- eller civilståndshänseende torde kunna anses lämna en fullt typisk bild av byggnadsarbetarkåren i allmänhet. Ser man först på tab. 60, vilken fördelar arbetarna orts- och yrkesvis efter deras levnadsålder och år i yrket, lämnar tabellens nedre del siffermässiga belägg på, att yrkesvanan kommer till sin rätt jämväl inom byggnadsfacket, i det att inom nästan alla åldersgrupper så väl tim- som årsförtjänsten i stort sett ökas med stigande antal år i yrket. Den övre tabellavdelningen åskådliggör ålderns inflytande på arbetsförtjänsterna och utvisar, a t t såväl års- som timförtjänsten i regel når sin höjdpunkt redan i åldersgruppen 25—39 år, varefter inträder en tydlig nedgång. Denna framträder skarpare i fråga om timförtjänsterna än i fråga om årsinkomsterna, vilket visar, att icke så få äldre byggnadsarbetare lyckats genom mera stadigvarande arbete och anställning kompensera den avtagande förmågan att

187 »hugga i» och intjäna goda ackordsöverskott. Särskilt framträder nu berörda förhållande inom grovarbetarfacket, vars representanter inom åldersgruppen 40—54 år oaktat sjunkande timförtjänster lyckats hålla sig på en t. o. m. något högre årsinkomstnivå än deras kamrater i 25—30 års-åldern. A t t arbetsinkomstens nedgång inom byggnadsfacket börjar så tidigt som redan vid omkring 40 års ålder, förefaller ju ganska anmärkningsvärt. En närmare granskning av de kombinerade löne- och åldersuppgifter, vilka föreligga i de ovan sid. 99 omnämnda specialundersökningarna av vissa industriarbetargrupper, visar emellertid, att angivna löneutvecklingstendens ingalunda är en egenhet för ifrågavarande arbetargrupp. Sålunda har löneminskning redan från ungefär 40-årsåldern konstaterats för arbetare vid boktryckerier och mindre mekaniska verkstäder, medan däremot exempelvis arbetare vid större mekaniska verkstäder och tobaksfabriker, ävensom lantarbetare, merendels synas hava lyckats framflytta inkomstkurvans mera markerade sänkning till 50-årsåldern. Med fasthållande av den för byggnadsarbetarnas löneinkomststandard sålunda kritiska 40-årsgränsen har i tab. 61 framlagts en undersökning av arbetsförtjänsterna inom olika civilståndsgrupper. Lämnas härvid å sido den svagt företrädda gruppen av änklingar (och frånskilda) och betraktas löneförhållandena för ogifta och gifta, befinnes årsinkomsten vara högre för de gifta såväl under som över 40-årsgränsen, men synes för sistnämnda åldersgrupp detta gynnsamma förhållande i stor utsträckning vara att tillskriva icke högre timförtjänster utan längre arbetssäsong och mera stadigvarande anställning. Skillnaden i årsinkomst till de giftas förmån är dock i genomsnitt icke större än 10 å 15 % av ungkarlsinkomsten i den lägre och 5 ä 10 % i den högre åldersgruppen, varför densamma ingalunda räcker till att kompensera de gifta arbetarna för deras vida tyngre försörjningsbörda (se sid. 101). Det är tydligen ingalunda någon lätt sak för den gifta byggnadsarbetaren att få inkomster och utgifter att gå ihop, och svårigheterna ökas ytterligare därigenom, att, som nämnts, arbetsförtjänsten visar tendens att avtaga redan från 40-årsåldern, då barnen ännu pläga vara små och föga förmå genom arbete bidraga till hemmets och hushållets upprätthållande. 19.

B y g g n a d s a r b e t a r n a s bostadsstandard.

I det föregående har lämnats en så ingående granskning, som tillgängligt material medgivit, av den svenska byggnadsarbetarens löne- och inkomstförhållanden. Det kunde då synas lämpligt att komplettera denna utredning av budgetens inkomstsida med en liknande beträffande utgiftskontot i syfte att belysa, vad arbetaren kan kosta på sig och hur han lever inom ramen av rådande lönevillkor. Dylika undersökningar rörande levnadsförhållanden för olika arbetargrupper föreligga ganska talrikt i utlandet, särskilt England, 1 men saknas sådana ännu för vårt lands vidkommande, ehuru man efter slut1 Ch. B o o t h : The life and labour of the people in London, Vol. I—XVII, London 1890—1903. — B. S e e b o h m R o w n t r e e : Poverty, a study of town life, London 1901, B. S e e b o h m R o w n t r e e a n d May K e n d a l l : How the labourer lives, a study of the rural labour problem, London 1917.

188 förandet av Socialstyrelsens stora undersökning rörande levnadskostnaderna under åren 1913—1914 härför har utmärkt utgångspunkt och jämförelsematerial. 1 Vid planläggningen av förevarande undersökning föreslogs (det också a t t komplettera inkomstutredningen med en motsvarande rörande utgifterna, men vid närmare överläggning befanns, att vare sig man för ändamålet skulle tillgripa den i vårt land, liksom eljest i de nordiska länderna, Tyskland och Österrike, använda metoden med för ett helt år förda hushål lsböcker eller den engelsk-amerikanska, som betjänar sig av för kortare tidsperioder genom agenter ifyllda frågeformulär, en dylik specialutredning kunde förväntas inverka i hög grad fördröjande och fördyrande på huvudundersökningen, varför den ansågs böra lämnas å sido. I viss mån en ersättning härför utgöra de frågor om arbetarnas bostadsoch hyresförhållanden, vilka såsom punkt 2 infördes å personkorten, t y , såsom särskilt professor Gösta Bagge framhållit, kunna mera ingående uppgifter om arbetarnas bostadsvillkor anses som ett mycket gott indicium på levnadsfoten. 2 Med stöd av sina ingående bostadsstatistiska undersökningar har även docent K. A. Edin uttalat, a t t den moderna bostadsvetenskapen visat sig erbjuda sällsynt pålitliga metoder för mätandet av den verkliga välståndsgraden under hänsynstagande till den sociala miljön. 3 E n förutsättning för, att en statistisk redogörelse för bostadsförhållandena skall kunna giva en skarp och koncentrerad bild av en arbetargrupps allmänna sociala standard, är emellertid icke blott att från arbetarna i fråga inhämtas erforderliga uppgifter, utan jämväl att dessa bearbetas och sammanställas under behörigt hänsynstagande till de huvudfaktorer, som utöva bestämmande inflytande på bostadsförhållandenas gestaltning. Stor vikt bör sålunda tillläggas civilstånds- och familjeförhållandena, alldenstund bostadstypen i regel ställer sig väsentligt olika för familjer och för ensamma personer. Vidare är också bostadens lokala belägenhet en faktor att räkna med, t y det ligger i sakens natur, att för tvenne personer med någorlunda likartade personliga och inkomstförhållanden bostaden måste bliva av väsentligt olika storlek och art, om den ena är bosatt i en småstad och den andra i en storstad, där hyrorna äro två till tre gånger så höga. Dessutom förete, såsom utförligt framlägges i Socialstyrelsens redogörelse för 1912—1914 års allmänna bostadsräkningar, 4 olika delar av vårt vidsträckta land mycket avsevärda skiljaktigheter i fråga om bostadstyper och bostadsvanor. Medan sålunda i södra Sverige ett betydande antal mindre bemedlade familjer förfoga över lägenheter om 2 rum och kök, dominerar i den övriga delen av riket 1 rum och köks-lägenheten såsom normal familjebostad för arbetare, dock särskilt i Norrland med ett betydande inslag av lägenheter, bestående av ett enda rum med spis, s. k. enkelkök. Det är med tillämpande av dessa grundsatser och uti så genomförd speci1 L e v n a d s k o s t n a d e r n a i S v e r i g e 1913—1914: Del I, Utredningens hnvudresultat; Del II, Lokalmonografier 1—8; Del III, Hushållsräkenskaper. 2 G ö s t a B a g g e : Arbetslönens reglering genom sammanslutningar, Stockholm 1917, sid. 443, 416. 3 K a r l A r v i d E d i n : Arbetarbefolkningens bostadsförhållanden i Uppsala. Uppsala 1910, sid. 3. 4 1912—1914 års allmänna bostadsräkningar, Del I. Allmän redogörelse, sid. 159* ff.

189 Tab. 62. Översikt över byggnadsarbetarnas bostadsförhållanden. Antal Därav sådana, som Därav sådana, som arbetaAntal re, som gifta lämnat Antal Landsdelar, ortsupp- ogifta voro inne- förhyrde förfo- (och voro inne- förhyrde förfogrupper och yrken boende hos möbl.rum gade f. d. boende hos möbl.rum gade gift arb. över gifta) över om bosj älvst. stadsan- en- de- självst. arb. en den släkt. dra lägenh. släkt. dra ,~ lägenh. förh. samt lat samt lat Östra Sverige . . Småland och öarna Södra Sverige . . Västra Sverige . . Norra Sverige . .

832 275 1076 541 2G1

Samtliga orter< Städer med över . 10 000 inv. . . . Övriga städer . . . Köp. o. municipals. Landsbygden . . . Murare . . . . < ??" Träarbetare

. <,,"

1st Grovarbetare . <,,' r, O v n• g a . . . . |(st. lb_

75 44 74 46 10

30 6 6 8 1

2 985 100-0

212 89 256 125 79 761 25-5

249 8-3

51 17

1613 812 243 317

385 231 73 72

138 69 16 26

663 179 503 254 374 45 885 82

132 38 83 73 81 11 320 23

58 10 8 26 19

~}

122 6

11 37 7 15 57 58 25 17 11 33 119 152 4-0 5-1

59 17 61 29 24

620 186 820 416 182

190 64

2 221 74-6

S 0-3

0-1

41 10

52 42 10 15

60 63 14 15

94 47 33 16

1228 581 170 245

3 3

2 1

15 7 22 13 8 3 49 2

15 12 23 9 34

39 9 25 25 16 8 61 7

531 141 420 181 293 34 565 59

51 8

2 1

1 4 5 1

11 04

1 6 2196 0-2 73-5

4 4 1 2

3 1216 572 1 169 239 2

530 141 413 174 289 34 556 59

1 2

4 3 1

2 2 4

607 181 814 413 181

ficering de å vissa frågepunkter lämnade delvis nog så obestämda svaren medgivit, som de å personkorten erhållna uppgifterna om byggnadsarbetarnas bostadsförhållanden bearbetats och sammanställts i tab. 62—65. Av dessa ger den första en allmän översikt över byggnadsarbetarnas bostadsförhållanden, vilken utvisar, att medan av de ogifta arbetarna tre fjärdedelar innebodde hos släktingar eller andra eller förhyrde möblerat rum, ensamt eller vanligare delat, och blott en fjärdedel förfogade över självständiga (omöblerade) lägenheter, var detta sistnämnda fallet med alla gifta arbetare (inkl. änklingar och frånskilda) på en obetydlig bråkdel när. Huru ifrågavarande familjebostäder fördelade sig efter upplåtelseform och rumsantal, uppvisas i tab. 63. Denna utvisar, att om man bortser från de fåtaliga fall, då bostad var fritt upplåten åt arbetare (merendels i egenskap av portvakt, vice värd e. d.), 71*7 % av byggnadsarbetarfamiljerna förhyrde sina lägenheter och 27-9 % bodde i eget hus. Vad sistnämnda tal innebär, framgår bäst därav, att motsvarande siffra torde understiga 10 % för arbetare i allmänhet i våra landsortsstäder (oavsett Stockholm och Göteborg), åtminstone om man utgår från de uppgifter rörande de mindre bemedlades bostadsförhållanden, som meddelas i redogörelsen för 1912—1914 års allmänna bostadsräkningar och vilka — att döma av vissa preliminära resultat från det pågående arbetet med 1920 års bostadsräkning — till sina huvuddrag torde hava giltighet än i dag. 1 A t t byggnadskunniga arbetare i ganska stor 1

A. a. sid. 169* ff.

190 Tab. G3. Byggnadsarbetarnas familjebostäder, fördelade efter upplåtelseform och storlek. Antal gifta (o. f. d. gifta) arb. med försjälvst. i eget hyrda hus lag.

Landsdelar, ortsgrupper och yrken

Östra Sverige Småland och öarna Södra Sverige Västra Sverige Norra Sverige Samtliga orter

. . . .

. . . |

an

*

al

Städer m. över 10 000 inv. . Köpingar o. municipalsamh.

Träarbetare

<,,'

Övri a

{Jb.

S

607 181 814 413 181 2190 1000

102 43 312 112 43 G12 27-9

1216 572 169 239

215 201 77 119

502 136 502 297 13S 1575 717 997 367 92 119

530 141 413 174 289 34 556 59

135 71 153 96 82 5 46 24

393 69 258 78 207 29 506 35

Antal bostadslägenheter fritt 1 rum 1 rum 2 rum 3 o. fl. upp- 1 rum med del och och rum och låtna kök i kök kök kök 3 2 4 9 04 4 4 1 2 1 2

35 1 4 5 10 55 2-5

14 9 3 1 27 1-2

41 5 5 4

17 7

4 1 7 1 3

11 3 3 3 23 3

10 1

435 85 174 255 132 1081 492

102 85 489 124 32 832 37-9

21 10 138 26 6 201 9-2

683 234 73 91

389 268 77 98

86 58 14 43

252 54 168 60 149 25 348 25

212 63 175 82 116 5 154 25

53 23 52 28 18 1 21 5

utsträckning uppföra hus åt sig själva är ju ganska naturligt, och exempelvis Stockholms stads lantegendomsnämnds årsredogörelser giva vid handen,, hurusom bland villabyggarna i Enskede m. fl. förstadssamhällen alltid funnits ett betydande antal byggnadsarbetare, låt vara a t t husen, när de väl blivit färdiga, ofta överlätos till andra personer, vilka på grund av större och framför allt stabilare inkomster hade bättre utsikter att gå i land med en skuldsatt egnahemsägares särskilt under de första åren nog så vanskliga tillvaro. Nu antydda samband mellan byggnadsarbete och egnahemsinnehav bestyrkes jämväl därav, att det är den vid småhusbygge viktigaste arbetargruppen, träarbetarna, vilka talrikast uppträda som husägare. Ovanligast är detta åter bland »övriga arbetare», antagligen särskilt av den anledning, att dessa målare, montörer o. d., som förut påpekats, i stor utsträckning bo i större städer, varest, såsom ock de förhållandevis låga egnahemsägartalen för denna ortsgrupp antyda, kostsamma hustyper och vanskliga kreditförhållanden resa vida större hinder än i småstäderna och på landsbygden för mindre bemedlades husinnehav. Övergår man därefter till tabellens högra avdelning, varuti byggnadsarbetarnas familjebostäder fördelats efter rumsantal, åskådliggör denna, hurusom de olika landsdelarnas ovan antydda skiljaktiga bostadstyper även gjort sig gällande med avseende på här ifrågavarande arbetarhem. Klart framträder sålunda, hur de i norra, östra och västra Sverige förhärskande lägenheterna om ett rum och kök i Småland och södra Sverige även för byggnadsarbetarnas vidkommande upp- och övervägas av bostäder om två r i m och kök, låt vara att detta förhållande i någon mån undandöljes genom den

191 Tab. 64. Bostadsstandarden i byggnadsarbetarnas familjebostäder. Antal Förhyrda (och fritt Lägenheter i eget Samtliga lägengifta upplåtna) lägenheter hus heter (o.f.d. P r o c e n t u Läg. med P r o c e n t u L ä g . med P r o c e n t u Läg. med s> fe fe 0 o gifta) antal innneinnebo- ellt a n t a l innebo- ellt antal trr et Landsdelar, ortsgrupper arb. lellt 1 l ä g e n h e t e r ä g e n h e t e r > - •0» ende lägenheier i-'Sende p- £. b o e n d e och yrken O i— = er •i ö er med C13 f*— 3 F* 0 2 j* 5 w °Do > själv- B o B w <-. feBo Bo 5 0 fe p o 0 rt> 0 ci 3 Q. o o ? "Ä ^t ständ. o ' a o " o ' PT (£ pr Bi p r » E •d läg. wt opr: •a 8 pr'

ai

CD

o: pr to

o:

o:

TT t o

TT ro

21 20-6 96-5 3-5 177 5 11-6 94-5 5-5 163 20 6-4 83-0 17-0 142 19 17-0 93-7 6-3 1»3 7 16-3 96-7 3-3 189

Städer m. över 10 000 inv. 1216 97-6 2-4 183 57 5-7 71-2 28-8 145 572 95-1 4-9 160 3D 8-2 80-1 19-9 149 169 100-0 170 8 8-7 81-8 18-2 142 Köpingar o. municipals. 239 96-7 3-3 167 4 3-4 67-2 32-8 144 530 96-5 3-5 176 21 5-3 71-1 28-9 150 141 97-1 2-9 178 4 5-8 70-4 29-6 141 8-9 73-2 413 95-8 Träarbetare . . . . <,, ' 174 97-7 4-2 168 23 5-2 72-9 26-8 141 2-3 150 4 27-1 140 289 97-6 2-4 173 8 3-9 84-1 15-9 151 Grovarbetare . . . <., ' 34 100-0 199 3 10-3 800 20-0 150 556 97-6 2-4 169 35 6-9 80-4 19-6 150 59 100-0 167 1 2-9 79-2 208 159

27 12-6 92-9 7-1 169 26 12-9 89-9 101 155 8 10-4 91-7 8-3 156 11 9-2 82-0 18-0 154 21 15-6 90-0 100 168 6 8-5 83-7 16-3 158 23 15-0 87-4 12-6 156 11 11-5 83-9 16-1 144 5 6-1 93-8 6-2 166 97-0 3-0 190 4 8-7 96-2 3-8 167 8-3 91-6 8-4 163

°™

{it

72 118 90-8

^

o: •

607 98-4 1-6 183 31 6-2 87-3 12-7 156 181 94-9 5 1 170 9 6-6 93-0 7-0 145 814 94-6 5-4 149 34 6-8 64-4 35-6 132 413 98-7 1-8 192 19 6-4 80-4 19-6 164 190 6 4-3 86-1 13-9 185 181 100-0 2196 97 1 2-9 171 99 6-3 74-7 25-3 146 Samtliga orter

Östra Sverige Småland och öarna . • Södra Sverige Västra Sverige . . . . Norra Sverige . . . .

•

52 14 54 38 13

8-6 7-7 6-6 9-4 7-2

9 2 163 171

7-8

84 6-9 56 9-8 16 9-5 15 6-3 42 7-9 10 7-1 46 11-1 15 8-6 13 4-5 3 8-8 39 7-0 3 5-1

med det utbredda egnahemsirmehavet sammanhängande tendensen mot större lägenheter om 3 rum och kök och däröver. Huru nu berörda bostadsförhållanden återverka på byggnadsarbetarfamiljernas bostadsstandard, belyses genom tab. 64. Förstår man med smålägenheter bostäder om ett rum, ett rum och kök samt två rum ocb kök, bodde i sådana ej mindre än 908 % av de redovisade arbetarna, vilket procenttal dock företer vissa karakteristiska förändringar beträffande olika landsdelar och yrkesgrupper. A t t egnahemsinnehavet har en fördelaktig inverkan på arbetarnas bostadsstandard, framträder bl. a. därigenom, att medan procenttalet större lägenheter inom de förhyrda (eller fritt upplåtna) bostäderna stannar vid 2*9, stiger det för lägenheterna i eget hus till ej mindre än 25'3, ett gynnsamt drag, som dock i någon mån motväges därigenom, att inneboendefrekvensen här ökats till i genomsnitt 1T8 % (efter lägenheterna räknat) mot 6*3 % i fråga om hyresbostäderna. Såsom det enklaste siffermässiga uttrycket för rådande bostadsstandard plägar man anse medeltalet boende per rum eller, om man vill undvika decimaler, per 100 rum. Tabellen ger vid handen, att sistnämnda tal utgjorde 146 för de egna hemmen, 171 för hyreslägenheterna och 163 för samtliga bostäder. Till jämförelse med dessa tal för byggnadsarbetare må meddelas, att vid 1912—1914 års bostadsräkning motsvarande siffror för arbetarhushåll i allmänhet i landsortsstäderna utgjorde resp. 157, 184 och 179, sålunda något ogynnsammare tal. I nu senast berörda undersökning ha jämväl framräknats boendetäthetstal för vissa viktigare grupper av (i hyreslägenheter

192 Tab. 65. Medelbyror för av byggnadsarbetare förhyrda bostäder.

Landsdelar, ortsgrupper och yrken

Östra Sverige Småland och öarna Södra Sverige Västra Sverige Norra Sverige

. . .

Medelhyra pr år (i kr.) i förhyrda lägenheter

Antal arbetare, som lämnat hyresuppgift

1 rum

1 rum o. fl 1 rum 2 rum 3rum pr med och och och lägendel i kök kök het kök kök

pr rum

pr person

542 139 555 314 154

203 150 118 140 170

240 144 140 160 350

56 59 54 66

Samtliga orter

196 Städer m. över 10 000 inv. Övriga städer Köpingar o. niunicipalsamh. Landsbygden

1074 391 116 123 415 77 269 87 221 37 560 38

204 143 157 94 156 85 146 124 95 174 247 110

195 203

Murare

<•, '

Träarbetare

<,, '

Grovarbetare

<,, '

övri a

s

ut

178 175 100 196 310 145 235 125

300 194 196 218 248 229

449 285 253 281 381

533 371 405 413

305 237 238 232 258

153 96 89 104 127

266 217 253 160 220 176 239 210 203 282 304 167

303 268 288 221 278 262 283 257 235 266 337 210

473 402 300 225 387 250 502 2()0 394

24S 276 243 255 179 243 202 256 226 203 260 311 177.

108 122 99 114 77 102 86 109 89 92 138 140 79

480 300

63 69 61 67 46 58 48 64 62 53 69 82 47

boende) arbetarhushåll, däribland även byggnadsarbetare. 1 Inom dessa familjer, 5 439 till antalet, utgjorde genomsnittliga antalet boende per 100 rum i resp. större städer och övriga orter: östra Sverige 190 och 198, Småland och öarna 164 och 172, södra Sverige 1(57 och 140, västra Sverige 204 och 212, norra Sverige 201 och 227 samt hela riket 180 och 194 (medeltal 185). Dessa siffror äro genomgående högre än de, som för hyreslägenheter redovisas i tab. 64, och även om man har anledning antaga, a t t krisåren medfört någon minskning av trångboddheten i småbostäderna, synas de dock bestyrka vad förut antytts, nämligen att förevarande representativa undersökning nog ger snarare en för ljus än för mörk bild av byggnadsarbetarnas faktiska levnadsförhållanden vid här ifrågavarande tidpunkt. Tab. 65 slutligen ger upplysning om, vad landsortens byggnadsarbetare plägar kosta på sig, när han förhyr bostad. Hyrespriserna ställa sig därvid olika höga icke blott för bostäder av skilda bostadstyper utan även för samma slags bostäder inom olika landsdelar och ortsgrupper. Sålunda äro bostadspriserna betydligt högre i östra och norra Sverige än i övriga landsdelar och billigare på landsbygden och småstäderna än i större städer samt i köpingar och municipalsamhällen; sistnämnda förhållande ger, med hänsyn till bostadsprisernas ofta framhållna indicerande betydelse för levnadskostnaderna i allmänhet, en antydan om förklaringsgrunden till denna ortsgrupps ovan sid. 160 angivna högre lönestandard. Skarpt framträda nu antydda prisskillnader i kolumnen för »medelhyra per rum» (boningsrum och kök), medan i kolumnen »medelhyra per person» skiljaktigheterna i avsevärd grad 1

A. st. sid. 164*.

193 utjämnas särskilt genom de södra landsdelarnas åtminstone i fråga om rumsantalet högre bostadsstandard. I fråga om de särskilda yrkesgrupperna ge siffrorna, åtminstone för städernas vidkommande, en antydan om något lägre bostadsanspråk från grovarbetarnas än från yrkesarbetarnas sida, låt vara att det höga talet för >övriga arbetare» till väsentlig del torde sammanhänga med dessas ofta berörda koncentration till i bostadsavseende dyra orter. Såsom avslutning synes det vara lämpligt att något uppehålla sig vid det ekonomiska tryck hyresutgifterna utöva, i den mån detta kommer till uttryck genom att beräkna hyrans procentuella del av inkomsten. Ställas de i tab. 65 meddelade genomsnittliga hyresbeloppen per lägenhet i relation till de i tab. 57 återgivna medelårsinkomsterna, befinnes för byggnadsarbetarnas vidkommande den sålunda framkomna »hyresprocenten» utgöra 9'1 för samtliga orter och för de särskilda landsdelarna växla mellan 8*1 och 10*1 %. Enligt 1912—1914 års bostadsräkning utgjorde hyresprocenten, då hänsyn tages endast till lägenhetsinnehavarens taxerade inkomst, 167 % för arbetare i allmänhet och 190 för byggnadsarbetare (om familjemedlemmarnas inkomster tilläggas, resp. 15*3 och 17-4 %)} Liksom för övriga samhällsmedlemmar har sålunda även för byggnadsarbetarna krisårens hyresbegränsning medfört en väsentlig minskning av hyrespostens andel av utgiftsbudgeten, men en hushållsstatistisk undersökning skulle antagligen utvisa, att för dessa som för andra arbetare den sålunda frigjorda inkomsten väsentligen måst användas för att täcka de så starkt stegrade utgifterna för föda och kläder m. m. 1

A. a. sid. 214* if.

13—2/2320

194 Bilaga

1.

Frågeformulär. BYGGNADSARBETARSAKKUNNIGA. Form. 1 (fackföreningar).

Strängt

förtroligt.

Uppgifter rörande antalet inom byggnadsindustrien sysselsatta medlemmar av avd. n:r av förbundet i samt antalet utom fackföreningen stående (ort)

arbetare inom samma fack (av byggnadsindustrien) å orten. 1.

si/,

Antalet medlemmar i fackföreningen vid vidstående tidpunkter

Hela antalet . .

3 % 1914

"Vi 1919

S1

/s

i

• i

därav i arbete . ej i arbete ' i militärtjänst . . . . angiv om möjligt, hur många av sist- i strejk (eller lockout) . nämnda grupp, arbetslösa som voro • . sjuka 2.

Uppgiv Bå noggrant ske kan det antal arbetare inom facket (av byggnadsindustrien) å orten, som stodo utom Eder fackförening: den 31/s 1920 _.., den 30/e 1919 , den 31/s 3 S1 1919 , den % 1914 , den /s 1914

3.

Uppgiv så noggrant ske kan, huru de i punkt 1 angivna medlemmarna fördelade sig på

3 7s 1920

/6

1919 S1 /s 1919

/8

J

11 •

å orten (med omnejd) bofasta

!

dit från avlägsnare trakter tillresta Önskvärt vore att erhålla motsvarande upplysningar beträffande utom fackföreningen stående

4.

Därest mera betydande ökning ägt rum mellan någon av förestående tidpunkter och de nästföljande eller eljest under de senare åren, angiv så utförligt som möjligt de orter och sysselsättningar, varifrån de nya arbetarna kommit

5.

Därest mera betydande minskning ägt rum mellan någon av förestående tidpunkter och de nästföljande eller eljest under de senare åren, angiv så utförligt som möjligt de orter och sysselsättningar, dit de avgångna arbetarna begivit sig

1 Finnes ej uppgift härom för samtliga angivna tidpunkter, vore det önskvärt erhålla sådina för åtminstone någon eller några av desamma.

Vänd'

195 6.

Synnerligen önskvärt vore, därest på grundval av förfrågningar hos föreningens samtliga medlemmar rörande deras sysselsättning (för år 1914 med användande av uppgifterna under punkt 4 å- form. 2) vid olika tider nedanstående tabell kunde ifyllas med avseende på åtminstone någon eller några av där angivna tidpunkter: S1

Antal medlemmar sysselsatta med

/3

3 % 1919

9, /8 1919

so/6 1914

81 /a 1914

1 Nybyggnad av hyreshus >

> villor o. d

>

> fabriker, affärslokaler, hotell o. d.

Reparationer och ombyggnader

|

Väg- och vattenbyggnader

!

Andra arbeten (vilka?

...) . . Summa medlemmar

7.

Därest ovan angivna fördelning vid någon (eller några) av förestående tidpunkter skulle avvika från det eljest normala, angiv så utförligt som möjligt orsakerna till denna förskjutning

8.

Vad önskar Ni i övrigt anföra rörande arbetsmarknadens utveckling inom Edert fack under de senare åren och önskvärda åtgärder till stabilisering och förbättring av densamma?

den

1920.

(namn) (titel och postadress)

Anvisningar för ifyllande av formulär 1, Rubriken. Uppgifterna böra avse samtliga inom facket å orten vid angivna tidpunkter sysselsatta arbetare, i första hand de organiserade. I fråga om sådana fack, t. ex. bleck- och plåtslageriarbetare, grovarbetare o. d., vilka utföra arbete både inom byggnadsindustrien och inom andra branscher, böra givetvis endast fackets arbetare inom byggnadsverksamheten medräknas. P u n k t e r n a 1 och 2. Kunna ej alla önskade uppgifter lämnas för samtliga angivna tidpunkter, vore det önskvärt att i varje fall erhålla sådana för åtminstone några av desamma. Punkt 3. Med å orten (med omnejd) bofasta arbetare förstås sådana, vilka äro bosatta inom samhället eller så nära detsamma, att de dagligen kunna resa mellan hemmet och arbetsplatsen. Punkterna i och 5. Här lämnas möjligast utförliga meddelanden till belysning av i föregående punkter lämnade sifferuppgifter. Punkterna G och 7. Besvarande av punkt 6 hoppas man ej skola möta större svårigheter med avseende på åren ly20 och 1919. Svårare ligger saken till beträffande år 1914, men, därest, såsom är att hoppas, form. 2 inkommit mera talrikt, torde tillräckliga upplysningar även kunna erhållas med ledning av därstädes i punkt 4 meddelade uppgifter. Särskilt i detta fall är det dock nödvändigt, att under punkt 7 noggrant angives, i vad mån och p å ' vilket sätt de sålunda erhållna siffrorna avvika från det eljest normala, ävensom i vad mån de rönt inverkan av förändringar i medlemsantalet m. m. P u n k t 8. Under denna punkt må lämpligen införas övriga upplysningar, som kunna vara belysande för arbetsmarknadens utveckling inom facket och byggnadsindustrien under de senare åren, ävensom förslag till åtgärder för stabilisering och förbättring av densamma, exempelvis med avseende på yrkets rekrytering och lärlingsväsendets upphjälpande, arbetssäsongens förlängning, facklig arbetsanvisning, fardagarnas förläggning till ur byggnadsindustriens synpunkt lämpligare tidpunkter m. m. m. m.

196 BYGGNADSARBETÅRSAKKUNNIGA. Form. 2.

Personkort (besvaras i tillämpliga delar genom överstrykning av de ord, som ej passa in på föreliggande fall).

Strängt

förtroligt.

A detta formulär meddelade uppgifter skola endast användas för statistiskt ändamål och komma följaktligen ej till skattemyndigheters eller arbetsgivares kännedom eller eljest under obehörigas ögon.

Ort Namn (fullständigt för- och tillnamn) Yrkesspecialitet . f Född [ | Mantalsskriven i

I

stad, köping, municipalsamhälle. _• socken av län. stad, köping, municipalsamhälle. socken av län.

Ogift, gift, änkling etc. Antal personer utom Er själv att . (barn (barn helt försörja delvis försörj (andra... andra. A. Bebor självständig (omöblerad) lägenhet: a) hyrd? I så fall mot en hyra av kr. per år. b) i eget hus? feget kök. Antal rum och < , , . Idel i » Tinnes inneboende i lägenheten? I så fall huru många? .. -r, -r, , ..,, fensamt B. Bebor möblerat rum { , . (delat med personer. C. Är inneboende hos släktingar, andra personer, å ungkarlshotell, logihus. Var och när började Ni arbeta i nuvarande yrkesspecialitet? I år , å nuvarande ort år ( ort ) Vad var Eder sysselsättning, innan Ni började i nuvarande yrkesspecialitet? i (fack) (ort) Med vad slag av byggnadsarbete (nybyggnad av hyreshus, av villor, av fabriker, affärslokaler o. d., reparationer och ombyggnader, väg- och vattenbyggnader, andra arbeten) var Ni sysselsatt den 31/3 1914?. den 3 % 1914? Haft sysselsättning inom byggnadsfacket sedan l/i 1919 hos följande arbetsgivare: t. d. / fr. d. hos (namn, yrke o. adress) fr. d. t. d. hos / fr. d. t. d. hos / t. d. fr. d. / hos / t. d. fr. d. hos / fr. d. t. d. hos / t. d. hos fr. d. Vänd

197 ö.

Haft sysselsättning utom byggnadsfacket sedan \'i 1919 hos följande arbetsgivare med fr. d. / t. d. / , rned fr. d. / t. d. / (arbetets art) (arbetets art) med... fr. d. / t. d. / , med fr. d. / t. d. / med fr. d. / t. d. / , med fr. d. / t. d. / med fr. d. / t. d. / , med fr. d. / t. d. / med fr. d. / t. d. / , med fr. d. / t. d. /

7.

Uppgiv så noggrant ske kan antalet av Eder år 1919 inom byggnadsfacket ut gjorda arbetstimmar (ev. arbetsdagar ), därav på ackord mot timpenning.

8.

Uppgiv så noggrant ske kan Eder sammanlagda arbetsförtjänst under år 1919 inom byggnadsfacket kr. , eljest kr , tillhopa kr Vad har varit Eder genomsnittliga arbetsförtjänst (inkl. ackordsöverskott) som byggnadsarbetare 1919 (hela året) 1920 (1 kv.) per normal arbetsvecka kr. per timme kr. Obs.! Därest löneuppgifterna för 1919 och 1920 ej äro inbördes jämförbara, torde här anteckning göras om orsakerna härtill (utbetalt eller innestående ackordsöverskott c. d.)

9.

Som förhållandena i yrket ju under de senare åren varit i hög grad onormala, anhålles, att Ni här nedan ville meddela, i vad mån de i punkterna 5—7 meddelade uppgifterna om ombyte av anställning samt om arbetstimmar under år 1919 avvika från vad Ni varit van vid under föregående år?

den

(undersökare)

1920.

198 B YGGN ADS ARBETARS AKKUNNIG A.

Anvisningar för ifyllande av form. 2. OBS.! Formuläret besvaras i lämpliga delar genom överstrykning av de ord, som ej passa in på föreliggande fall. — Var god använd bläck eller anilinpenna, ej blyerts.

Allmänna anvisningar. Under det att ett flertal övriga yrken tid efter annan blivit föremål för arbetsstatistiska undersökningar, har detta hittills aldrig varit fallet med byggnadsindustrien, oaktat dess stora sociala och ekonomiska betydelse. De inom civildepartementet tillkallade sakkunniga för utredning av arbetsförhållandena inom byggnadsfacket, med uppgift tillika att avgiva förslag till förbättringar på området, hava emellertid för sitt arbete sett sig i behov av bl. a. möjligast tillförlitliga uppgifter rörande byggnadsarbetarnas antal samt arbets- och löneförhållanden. För denna utredning har intresserad medverkan ställts i utsikt av representanter från samtliga de större fackförbund, vilka hava medlemmar sysselsatta inom byggnadsbranschen. Denna omständighet liksom även att byggnadsarbetarna äro representerade bland de sakkunniga torde vara en garanti för, att ifrågavarande utredning icke kan tänkas lända arbetarna till skada utan endast vara till fördel genom att möjliggöra ett opartiskt bedömande av löne- och arbetsförhållandena inom byggnadsfacket, varom numera i pressen och eljest så många motsägande framställningar äro gängse. Till yttermera visso hava de sakkunniga lämnat garanti för, att avgivna uppgifter endast skola användas för statistiskt ändamål och följaktligen ej komma till skattemyndigheters eller arbetsgivares kännedom eller eljest under obehörigas ögon. För åstadkommandet av en dylik utredning är emellertid arbetarnas egen intresserade medverkan oundgängligen nödvändig. Inom fabriksfack o. d., där arbetarna pläga i regel hava anställning året om, kunna erforderliga arbetstids- och löneuppgifter i. huvudsak grundas på arbetsgivarnas lönelistor, men så kan givetvis ej ske inom byggnadsfacket, där arbetaren merendels går från arbetsplats till arbetsplats och blott kort tid kvarstannar på varje och där han än kan arbeta åt en byggmästare, än åt annan person, vare sig med husbygge eller arbete utom byggnadsfacket. Emellertid är det ett känt förhållande från andra arbetsstatistiska undersökningar, att flertalet arbetare sakna nödig vana och förmåga att själva på ett tillfredsställande sätt, ifylla det för undersökningen erforderliga frågeformuläret. För att övervinna dessa svårigheter, använder man sig av med arbetarnas förhållanden förtrogna personer såsom ombud för uppgifternas insamlande. Vid förevarande utredning hava sålunda efter förslag av resp. fackförbund utsetts ett flertal dylika ombud, vilka vid lämpliga tillfällen skola utfråga vederbörande arbetare om å formuläret berörda förhållanden och med ledning härav ifylla detsamma. I fråga om dessa arbetarnas och fackförbundens egna förtroendemän torde självfallet kunna förutsättas ett sådant handhavande av arbetet med dessa uppgifters insamlande, att i möjligaste mån fullständiga och korrekta svar på frågorna i formuläret skola kunna erhållas. Vänd!

199 Framhållas må i detta samband slutligen, att formulärets punkter givetvis ej behöva besvaras i den ordning de stå upptagna — så torde det t. ex. i många fall vara lämpligt att taga den sista punkten före de tre föregående — men bör likväl tillses, att samtliga bliva möjligast noggrant och fullständigt besvarade.

Anvisningar för ifyllande ay de särskilda frågepunkterna. Rubriken. Här tillses, att fullständiga namn och yrkesspecialitet.

och riktiga uppgifter erhållas om arbetarens

Punkt 1. I denna punkt lämnas noggranna uppgifter rörande arbetarens personliga förhållanden. Därest en person är frånskild, behöver detta ej anmärkas på formuläret, utan angives han som änkling. Punkt 2. De för bedömande av arbetarens levnadsstandard så betydelsefulla bostadsuppgifterna böra ägnas stor uppmärksamhet. Angående de särskilda frågorna torde här blott behöva framhävas, att när en person t. ex. i egenskap av portvakt, åtnjuter fri bostad, detta angives å uppgiften med ordet »fri», varvid hyran uppskattningsvis angives till sitt ungefärliga värde. Punkt 3. Med föregående sysselsättning kan även avses annat byggnadsfack, t. ex. då en arbetare från grovarbetare blivit murare o. s. v. Punkt 4. Genom denna punkt avses i huvudsak att insamla uppgifter, möjliggörande ett siffermässigt svar å form. 1, punkt 6, de båda sista kolumnerna. Pnnkt 5. Av synnerligen stor vikt är, att i denna punkt erhållas fullständiga och riktiga namn-, yrkes- och adressuppgifter å arbetarens samtliga arbetsgivare inom byggnadsfacket efter ingången av år 1919. Pnnkt 6. Vid annan sysselsättning än inom byggnadsfacket, behöver däremot icke arbetsgivarens namn utan blott arbetets art angivas. Pnnkt 7. Besvarande av denna punkt möter givetvis stora svårigheter, för så vitt arbetaren ej har några anteckningar häröver. Dock torde viss ledning kunna erhållas genom jämförelse med de i punkt 5 meddelade uppgifterna om arbetsanställningarnas faktiska längd. Punkt 8. Även denna punkt torde vålla betydande svårigheter, men bör ombudet söka att genom lämpligt ställda och inbördes kontrollerande frågor komma till ett möjligast riktigt resultat. Veckoinkomsten 1919 och 1920 torde bäst erhållas genom att söka utröna det vid avlöningstillfällen normalt uppburna beloppet samt härtill lägga en proportionell del av ev. ackordsöverskott.

200 BYGGNADSARBETARSAKKUNNIGA. Form. 2:a.

Strängt förtro ligt

Till

De av statsrådet och chefen för K. Civildepartementet enligt nådigt bemyndigande tillkallade sakkunniga för utredning av arbetsförhållandena inom byggnadsfacket, med uppgift tillika att avgiva förslag till förbättringar på området, hava för sitt arbete sett sig i behov av bl. a. möjligast tillförlitliga uppgifter rörande byggnadsarbetarnas faktiska löne- och inkomstförhållanden. Då de sakkunniga erfarit, att nedan angivna personer hos Eder under viss tid varit sysselsatta med byggnadsarbete, anhålles, att Ni benäget ville medverka vid sagda utredning genom att här nedan lämna möjligast exakta uppgifter rörande ifrågavarande personers arbetslön m. m. under nämnda tid och därefter snarast möjligt återsända denna skrivelse under adress Byggnadsarbetarsakhunniga, Stora Nygatan 40—42, Stockholm St. Framhållas må, att å detta formulär meddelade uppgifter betraktas som strängt förtroliga samt att desamma endast skola användas för statistiskt ändamål och följaktligen ej komma under skattemyndigheters eller eljest obehörigas ögon. På de sakkunnigas vägnar: HENNING ELMQUIST.

Arbetarens

namn

Totalsumma härför uppburen avlöning (inkl. j Antal utUppgiven anställ- i gjorda arbets- ackordsöverskott, grati-i ningstid i timmar (ev. fikationer, dyrtidstill- i • arbetsdagar) lägg, naturaförmåner m. m.). Kr. i

/

-

/

/

-

/

/

-

/

/

-

/

/

-

/

/

-

/

/

-

/

/

-

ii

t

:

| ! i

1|

20 L ! Arbetarens

namn

Totalsumma härför uppAntal utburen avlöning (inkl. Uppgiven anställ- gjorda arbets- ackordsöverskott, gratiningstid timmar (ev. fikationer, dyrtidstillarbetsdagar) lägg, naturaförmåner m. m.). Kr.

/

/

19 1

/

-

/

/

—

/ • 19

/

-

/

/

-

/

/

-

/

/

-

/

/

-

/

/

—

/

19 i

/

—

/

/

—

/

/'"—

/

/

—

/

/

—

/

/

-

/

• i

i i

/

—

/

/

-

/

;

—

/

202 BYGGNADSARBETARSAKKUNNIGA. Form. 3 (byggmästare m. fl.)

Strängt

förtroligt.

Uppgifter rörande vid nedanstående tidpunkter av undertecknad x sysselsatta byggnadsarbetare i ) (ort med omnejd)

1.

Antal direkt anställda byggnadsarbetare (här inräknas ej arbetare hos av byggmästare o. d. anlitade entreprenörer). Antal direkt anställda byggnadsarbetare den

Yrkesspecialiteter (ej särskilt angivna specialarbetare upptagas å någon av de tomma raderna)

81/ 3

1920 S1

/12

so/s 1919

/6

/3

%

1914 S1

/3

1914 Murare Träarbetare (timmermän och snickare)

. . .

Hantlangare (bruks- och tegelbärarc o. d.) Jordschaktare och övriga grovarbetare

. . .

Bergsprängare och stenarbetare Cement- och betongarbetare Asfaltarbetarc Måleriarbetare Bleck- och plåtslageriarbetare Rörarbetare Elektriska montörer

i Summa byggnadsarbetare 2.

Därest för någon eller några av ovanstående arbetargrupper mera betydande ökning ägt rum från något (eller några) av förestående tidpunkter till nästföljande, angiv så utförligt som möjligt orsakerna till denna ökning, ävensom i vad mån och på vilket sätt det ökade arbetarbehovet kunnat fyllas

*) Därest arbetsgivare sysselsätter byggnadsarbetare å flera olika orter, böra så vitt möjligt särskilda uppgifter avgivas för varje sådan ort.

203 3.

Därest för någon eller några av förestående arbetargrupper mera betydande minskning ägt ram från någon (eller några) av förestående tidpunkter till nästföljande, angiv så utförligt som möjligt orsakerna till denna minskning, ävensom i vad mån och på vilket sätt den sålunda överflödiga arbetskraften beretts sysselsättning inom andra yrken och orter ..-.

4. På vilket sätt fördelade sig de av Eder under punkt 1 redovisade byggnadsarbetarna på nedanstående grenar av byggnadsindustrien :

Antal direkt anställda byggnadsarbetare den 31

/3

/l2

/9

/6

M/8

s

7«

1914 Nybyggnad av hyreshus >

> villor o. d

>

> fabriker, affärslokaler, hotell o.d.

i Reparationer och ombyggnader i

] Väg- och vattenbyggnader Andra arbeten (vilka?

) !

1 i

Summa byggnadsarbetare

I

|

|

5.

Därest vid någon (eller några) av förestående tidpunkter mera avsevärda förskjutningar ägt rum mellan olika grenar av byggnadsverksamheten, angiv så utförligt som möjligt orsakerna till dessa förändringar -

6.

Hur stor är f. n. den genomsnittliga arbetsåtgången, helst uttryckt i arbetstimmar av olika under punkt 1 angivna yrkesspecialiteter, per eldstad vid produktion av bostadshus (stenhus, trähus, >landshövdingehus>) av å Eder ort sedvanliga typer, som av Eder utförts?

204 7.

Byggnadsarbetarnas

löneförhållanden:

'Totalsumma utgjorda arbetstimmar samt bokförd utbetald avlöning (inkl. ackordsöverskott, gratifikationer, dyrtidstillägg, naturaförmåner m. m.) för samtliga hos Yrkesspecialitcter Eder direkt anställda arbetare under (ej särskilt angivna spenedanstående tidsperioder cialarbetare upptagas å någon av de tomma raderna)

Därest i vidstående löncsiffror ingå actoidsijcerikolt, som utgått för arbete under föregående år, eller i timsiffrorna arbeten, för vilka slutlikvid erhållits först under det nästföljande, torde om möjligt i nedanstående ko- t lumner, med användande av tecknen — och +, antecknas de lönesummor (i kr.), med vilka de i kol. 3, 5 och 7 upptagna böra minskas, resp. ökas för erhållande av ett fullt riktigt uttryck för totalavlöningen pir j arbetstimme under resp. tidsperioder

Ar 1920 i l 1919 År 1914 första kvartalet År sam1920 samsammanantal antal antal manmanförsta : arbets- lagd av- arbets- lagd av- arbets- lagd'avj timmar löning, timmar löning, timmar löning, kvartalet Kr. Kr. Kr.

År 1919

År 1914

1 Träarbetarc

(timmermän

1 I

Hantlangare (bruks- och tegelbärarc o. d.) . . . Jordschaktare och övriga Bergsprängare

och

sten-

Cement- och betongarbetare Asfaltarbetare Måleriarbetare Bleck- och plåtslageriarbetare Rörarbetare Elektriska montörer . . . Kakelugnsmakeriarbetarc Stuckatörer Glasmästeriarbetare . . . Akeriarbetarc

1 |

1 1

|

..

;

.

1 I

i 1 |

I

i "1 ' ' | Samtliga byggnadsarbetare Anmärkningar

I

och förklaringar till ovanstående arbetstids- och löncuppgifter.

8.. Hur stor är f. n. don genomsnittliga arbetskostnaden, helst specificerad för de olika slag:n av arbeten, per eldstad vid produktion av bostadshus (stenhus, trähus, >landshövdingehut>) av å Eder ort sedvanliga typer, som av Eder utförts?.

Vänd i

205 9.

Vad önskar Ni i övrigt anföra rörande arbetsförhållandena inom byggnadsfacken under de senare åren samt möjliga och önskvärda åtgärder till förbättring och stabilisering av desamma? -

den

1920.

(uamn) (titel och postadress)

Anvisningar för ifyllande av form. 3. R u b r i k e n . Uppgifter enligt detta formulär böra avgivas av en var, som yrkesmässigt sysselsätter arbetare av i punkt 1 angivna slag, sålunda icke blott byggmästare utan även målarmästare, bleck- och plåtslagarmästare och övriga entreprenörfirmor o. s. v. Uppgifterna böra avse en och samma ort, varmed förstås visst samhälle med dess närmare omgivningar. Därest arbetsgivare sysselsätter byggnadsarbetare å flera olika orter, böra så vitt möjligt särskilda uppgifter avgivas för varje sådan ort. Punkt: 1. Här upptages hela antalet vid angivna tidpunkter hos arbetsgivaren direkt anställda byggnadsarbetare, sålunda icke arbetare anställda hos av honom anlitade entreprenörer, vilka sistnämnda avgiva särskilda uppgifter. Arbetarna fördelas noggrant efter å formuläret angivna yrkesspecialiteter; ej särskilt angivna mindre grupper av specialarbetare, såsom gipsrörare, s. k. husdrivare ni. fl., upptagas med angivande av beteckning å någon av de tomma raderna. Punkterna 2 och 3. Här lämnas möjligast utförliga meddelanden till belysning av orsakerna till förskjutningarna mellan i föregående punkt lämnade antalsuppgifter. Punkterna 4 och 5. Den i punkt 4 begärda fördelningen av de anställda arbetarna på olika byggnadsbranscher bör om möjligt avse samtliga i punkt 1 upptagna arbetare. I punkt 5 angivas så utförligt som möjligt orsakerna till i punkt 4 angivna förskjutningar mellan olika grenar av byggnadsverksamheten vid olika tidpunkter. Punkt 6. Här angives lämpligen den genomsnittliga arbetsåtgåugen för olika å orten sedvanliga typer av bostadshus var för sig, såsom dels större hyreshus av tegel eller enbart av trä eller s. k. landshövdingehus, dels ock villa- och egnahemsbyggnader av sten eller av trä o. s. v. I fråga om de olika hustyperna tillses, att beräkningarna avse hus uteslutande eller huvudsakligen uppförda för bostadsändamål, icke byggnader, som i större utsträckning inrymma affärslokaler o. d. Punkt 7. I denna tabell fördelas byggnadsarbetarna efter samma grunder som i punkt 1, men avse uppgifterna samtliga arbetare, som under angivna tidsperioder haft sysselsättning hos uppgiftslämnaren. I fråga om löneuppgifterna må anmärkas, att siffrorna i kol. 3, 5 och 7 skola avse avlöningssummorna, sådana de direkt framgå av lönebokföringen. Därest ackordsöverskottens fördelning icke fallit jämnt på angivna tidsperioder, böra möjligast exakta anteckningar härom till komplettering göras i tabellens tre sista kolumner. P u n k t 8. I fråga om de hustyper m. m. här begärda uppgifter skola avse hänvisas till vad ovan anförts under punkt 6. P u n k t 9. Under denna punkt må lämpligen införas övriga upplysningar, som kunna vara belysande för arbetsförhållandenas utveckling inom byggnadsindustrien under de senare åren, ävensom förslag till åtgärder för stabilisering och förbättring av desamma, exempelvis med avaeende på yrkets rekrytering och lärlingsväsendets upphjälpande, arbetssäsongens förlängning, facklig arbetsanvisning, fardagarnas förläggning till ur byggnadsindustriens synpunkt lämpligare tidpunkter m. m. m. m.

206 Bilaga

2. Källor och litteratur. Sveriges officiella statistik.

Folkmängden och dess förändringar. Folkmängden den 31 dec. 1910 av K. Statistiska Centralbyrån, II. FolkmäDgdens fördelning efter kön, ålder och civilstånd (ntg. 1913). I I I . Folkmängdens fördelning efter yrken (utg. 1917). Befolkningsrörelsen år 1917 (utg. 1922). Folkmängden inom administrativa områden årg. 1912—20. Industri och bergshantering. Industri, av K. Kommerskollegium, årg. 1910, 1915 och 1919. Socialstatistik (av K. Socialstyrelsen). Kollektivavtal angående arbets- och löneförhållanden i Sverige 1907—08, I—III (utg. 1908—11). Kollektivavtal i Sverige åren 1908—20. Arbetsinställelser under åren 1933—07 (utg. 1909). Arbetsinställelser i Sverige åren 1908—20. Den offentliga arbetsförmedlingen i Sverige 1902—12 (utg. 1915). Undersökning av bagerierna i Sverige (utg. 1899). Undersökning av tobaksindustrien i Sverige (utg. 1899). Undersökning av den mekaniska verkstadsindustrien i Sverige: 1. Större egentliga mekaniska verkstäder (utg. 1901). 2. Mindre egentliga mekaniska verkstäder samt vissa specialverkstäder m. m. (utg. 1904). Undersökning av tryckerier och därmed förenad hantering i Sverige (utg. 1909). Den svenska tobakshanteringen år 1908 (utg. 1911). Lantarbetarnas arbets- och löneförhållanden inom olika bygder och å typiska lantegendomar (utg. 1915). Sjömansyrket i Sverige, Del I, II (utg. 1915—19). Hamnarbetaryrket i Sverige (utg. 1916). Levnadskostnaderna i Sverige 1913—1914: Del I, Utredningens huvudrcsultat; Del II, Lokalmonografier 1—8; Del III, Hushållsräkenskaper (utg. 1917—21). 1912—14 års allmänna bostadsräkningar: Del I, Allmän redogörelse, Del II, Lokalmonografier 1—12 (utg. 1913—20). Byggnadsverksamheten i rikets stadssamhällen; åren 1912—20. Undersökningar rörande de mindre bemedlades bostadsförhållanden i vissa svenska städer I—III (utg. 1916—18). Olycksfall i arbete åren 1906—17. Kooperativ verksamhet i Sverige åren 1908—1910, 1911—1913, 1914—1916. Statistiska meddelanden. Ser. A, haft. 1. Statistisk översikt av det svenska näringslivets utveckling åren 1870—1915, utg. av K. Kommerskollegium, Stockholm 1919. Ser. F. Sociala meddelanden, utg. av K. Socialstyrelsen, årg. 1914—21. Statistisk årsbok för Sverige, utg. av K. Statistiska centralbyrån, årg. 1920 och 1921. Andra statistiska publikationer ock övrig litteratur. ™ ' Aarnseth, Fredrik: Svenska järnvägsbyggnadsarbetarnas organisation åren 1902—1912, Gävle 1912. Arbetarförsäkringskommitténs (»gamla») betänkande, III. Statistiska utredningar, Stockholm 1888. B a g g e , G ö s t a : Arbetslönens reglering genom sammanslutningar, Stockholm 1917. Berättelser över hyresnämndernas och bostadsförmedlingskontorets i Stockholm verksamhet 26 maj 1917—18 juni 1918, 19 juni 1918—21 juni 1919, 22 juni 1 9 1 9 - 3 0 juni 1920 samt 1 juli 1920—17 juni 1921. Bih. till Beredningsutskottets, resp. Stadskollegiets utlåtanden och memorial, 1918 n:r 171, 1919 n:r 164, 1920 n:r 137 och 1921 n:r 86. Berättelse över Landsorganisationens i Sverige verksamhet 1919, Stockholm 1921. Betänkande angående hyresstegringsskatt för bostadsändamål, avgivet den 1 mars 1919 av inom K. Civildepartementet den 14 dec. 1918 tillkallade sakkunniga. Betänkande avgivet den 11 mars 1892 av Kommittén för revision av förordningen den 18 nov. 1881 angående minderårigas användande i arbete, Stockholm 1892. B l o m q v i s t , J. T h o r : Arbetslönens förhållande till byggnadskostnaden i sin helhet, föredrag å Svensk byggnadsdag 1919. Byggnadstidningen 1919, n:r 8—10. B o é t h i u s , B e r t i l : Samlingen av handlingar rörande skrån och hantverkerier åren 1717—18 i Kommerskollegii arkiv. Medd. från Riksarkivet, Ny följd, Ser. I: 41, Band 4 (1916).

207 Boligkommissionen af 1916, Betamkning I—III, Köpenhamn 1917. Boligkommissionen af 1918, Betaenkning I, II, Köpenhamn 1920—21. B o n n e v i e , C a r l : Boligsak og byggesamvirkc i Tyskland, Sociale meddelelser 1921 n:r 3, Kristiania 1921. B o o t h , Ch.: The life and labour of the people in London. Vol. I—XVII, London 1890—1903. B o w l e y , A. L.: Elements of statistics, 4«i Edition, London 1920. Chefinspektoratet for fabrikktillsynet: Ulykkesstatistikk. Sociale Meddelelser 1921, n:r 5, Kristiania 1921. D a l k v i s t , O.: De svenska industriarbetarnas läge. Del I, Stockholm 1899, Del I I , Stockholm 1910. E d i n , K a r l A r v i d : Arbetarbefolkningens bostadsförhållanden i Uppsala, Uppsala 1910. E l l i n g e r , A.: Die Sozialisierung des Baugewerbes, Hamburg 1920. E l l i n g er, A.: Sozialisierung des Bau- und Wohnungswcsens, Hamburg 1920. Fackföreningsrörelsen, framställning om dithörande förhållanden i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, England och Frankrike jämte specialutredningar för Sverige, I—III, utg. av Landsorganisationen. Stockholm 1912. Fackföreningsrörelsen, organ för Landsorganisationen i Sverige, årg. 1921 o. 1922. Stockholm 1921—22. F r e d r i k s s o n , N i l s : Vad är att göra? Stockholm 1921. Halbjahresberichte iiber die Bevölkerungsbewegung und die wirtschaftlichen Verhältnisse der Stadt Bern, herausgegeb. vom Statistischen Amt, 3. Jahrgang 1920 n:r 1, 2. Bern 1920—21. H a n s s o n , S i g f r i d : Ett kvartssekel av Svenska bleck- och plåtslagareförbundets historia 1893—1918. Stockholm 1918. H a z e l i n s , G.: Om hantverksämbetena under medeltiden. Bidrag till vår odlings hävder, utg. av Nordiska museet, IX, Stockholm 1906. H e n r i k s s o n - H o l m b e r g , G.: Trettio år av Stockholms måleriarbetares fackförenings historia 1884—1914, Stockholm 1914. H e s s e , A.: Gewerbestatistik, i J. Conrad: Grundriss zum Studium der politischen Oekonomie: IV Teil, Statistik II, II. Hälfte, 1. Band, Zweite Aufl. Jena 1914. >Housing>, issued by the Ministry of Health, årg. 1920—21 (Vol. I—II), London 1920—21. Housing Betterment, a journal of housing advance, issued quarterly by the National Housing Association, Vol. 10 n:r 1—2, New York 1921. Industria, Svenska arbetsgivareföreningens tidning, årg. 1920 och 1921, Stockholm 1920—21. International Labour Review, published by the International Labour Office, årg. 1921 och 1922 (Vol. I—V), Geneva 1921—22. K l e m m i n g , G. E.: Skråordningar, Stockholm 1856. (I Svenska fornskriftsällskapets samlingar.) K l e m m i n g , G. E.: Småstycken på fornsvenska, Stockholm 1866—81. (I Svenska fornskriftsällskapets samlingar.) K u c z y n s k i , R.: Arbeitslohn und Arbeitszeit ,in Europa und Amerika 1870—1909, Berlin 1913. K u c z y n s k i , R.: Wohnungsnot bei Friedensschluss? Deutscher Wohnungsausscknss, Schriften, Heft 2, Berlin 1917. Kungl. Maj:ts proposition n:r 34 till riksdagen ang. understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter; given Stockholms slott den 20 jan. 1917. Kungl. Maj:ts proposition n:r 314 till riksdagen ang. vissa anslag och lån till främjande av bostadsproduktionen; given Stockholms slott den 12 mars 1920. Labour Gazette, prepared and edited at the offices of the Ministry of Labour, årg. 1920 och 1921 (Vol. XXVIII, XXIX), London 1920—21. L a r s o n , G u s t a f : Byggnadssätt och byggnadskostnader vid statsunderstödda bostadsföretag under år 1917, Svenska Stadsförbundets tidskrift 1918. L a r s s o n , Y n g v e : Rekonstruktionspolitiken å bostadsfrågans område i England, Svenska Stadsförbundets tidskrift 1919. L e i t c h , J o h n : Man to man; i svensk översättn. under titeln: >Samförstånd mellan kapital och arbete», utg. av Sveriges Industriförbund, Div. publ. n:r 19 (1921). Lohn- und Gehaltserhebung vom Februar 1920, Statistik des Deutschen Reichs Band 293, Berlin 1921. L u n d e l i , J.: Öm hantverksskrån, näringsfrihet och arbetets organisation, Lund 1846. L u n d s t e d t , A. V.: Bygguadsborgenärernas rättsliga ställning i Sverige och utlandet. Bostadskommissionens utredningar VIII, Stockholm 1917. M a y r , Georg v o n : Statistik und Gesellschaftslehre, Bd I—III, Freiburg och Tiibingen 1895—1917. Meddelanden från Sveriges industriförbund n:r 82 (april 1921). Minnesskrift vid Stockholms byggmästareförenings tjugufemårsjubileum 1914, Stockholm 1914. Monthly Review of the United States Bureau of Labor Statistics; Vol. I l l July—Dec. 1916, Washington 1916. Monthly Labor Review, ed. by the United States Department of Labor, Vol. XIII July—Dec. 1921, Washington 1921. N e l s o n , H e l g e : Sveriges kulturgeografiska provinser, »Ymer» 1918. Nionde allmänna bostadsräkningen i Stockholm den 31 dec. 1915 (Stockholms stads statistik V, ny följd 3), Stockholm 1917.

208 Praktiska och hygieniska bostäder, betänkande och förslag avgivet av jämlikt nådigt bemyndigande den 27 febr. 1920 tillkallade sakkunniga för utredning av frågan om bostadssociala minimifordringar å med allmänt understöd tillkommande smålägenheter, Stockholm 1921. Reichs-Arbeitsblatt, herausgegeb. vom Statistischen Reichsamt, Abteilung fiir Arbeiterstatistik, årg. 1914, 1919, 1920. Berlin 1914, 1919-20. Report of the Committee appointed by the President of the Local Government Board and the Secretary for Scotland to consider questions of building construction in connection with the provision of dwellings for the working classes in England and Wales, and Scotland. (Cmd. 9191) London 1918. R o w n t r e c , B. S e c b o h m : Poverty, a study of town life, London 1901. R o w n t r c e , B. S e e b o h m a n d K e n d a l l , M a y : How the labourer lives, a study of the rural labour problem, London 1917. S c h o t t , S i g m u n d : Statistik (Ans Natur und Geistcswelt n:r 442). Leipzig 1913. Seventeenth Abstract of labour statistics of the United Kingdom (Cmd. 7733), London 1915. S i l l e n , A. W. af: Svenska handelns och näringarnas historia, Uppsala och Stockholm 1851—71. S i l v e r s t o l p e , G.: Studier i prisstegring, Ekonomisk tidskrift 1916. S i l v e r s t o l p e , G.: Svensk handelstidnings prisindex, Ekonomisk tidskrift 1921. Social handbok, på uppdrag av Centralförbundet för socialt arbete utg. av G. H. von Koch, Stockholm 1908. So mm a r in, E.: Bidrag till kännedom om arbetareförhållandena vid svenska bergverk och bruk i äldre tid till omkring år 1720, Lund 1908. S o m m a r i n , E.: Skråtvånget, Verdandis småskrifter n:r 124, Stockholm 1904. Standard time rates of wages and hours of labour in the United Kingdom at 31:st December 1920 (Cmd. 1253). London 1921. Statistisches Jahrbuch fiir das Deutsche Reich, herausgegeb. vom Statistischen Reichsamt. 40. Jahrgang 1919, Berlin 1919. Statistisk Aarbog 1920 och 1921, udgivet av Det Statistiske Departement, Köpenhamn 1920,1921. Statistiske EfterretniDger, utgivet af Det Statistiske Departement, årg. 1919, 1920 och 1921, Köpenhamn 1919—21. Statistisk månadsskrift, utgiven av Stockholms stads statistiska kontor, årg. 1920 och 1921, Stockholm 1920—22. Statistisk årsbok för Stockholms stad 1920 och 1921, utarb. av Stockholms stads statistiska kontor, Stockholm 1920, 1921. S t e f f e n , G. F.: Studier över lönsystemets historia i England, skrifter utg. av Lorénska stiftelsen n:r 11 och 16, Stockholm 1895—99. S t i e r n m a n , A. A. von: Samling av kungl. brev etc. III, Stockholm 1753. Stockholms stads byggnadsnämnds verksamhet under åren 1916—1920. Bih. till Beredningsutskottets, resp. Stadskollegiets utlåtanden och memorial, 1917, n:r 92, 1918, n:r 92, 1919 n:r 165, 1920 n:r 92, 1921 n:r 92. Stockholms Intecknings Garantiaktiebolag 1869—1919, minnesskrift, Stockholm 1919. Stockholms Intecknings Garantiaktiebolags förvaltnings- och revisionsber. för åren 1917—1920. S t o r s t e e n , E.: Lönnsstigning og leveomkostninger. Lönnsstigningen innen bygningsindustrien i de senere år. Sociale Meddelelser 1921, tilleggshefte 1, Kristiania 1921. S t y f f e , C. G.: Bidrag till Skandinaviens historia, I, Stockholm 1859. S u n d b ä r g , G u s t a v : Betänkande i utvandringsfrågan, Stockholm 1913. Svenska arbetsgivareföreningens kalender (maj 1920), Stockholm 1920. Svenska arbetsgivareföreningens lönstatistiska årsbok 1919, utg. av d:r K. Key-Aberg, Stockholm 1921. Svenska arbetsgivareföreningens styrelse- och revisionsberättelser för åren 1919 och 1920. Svenska måleriarbetareförbundet: E t t yrkes historia. Studier i »Conterfeije- och Målareembctets> samt >Konstälskande målaregesällskapets» handlingar, Stockholm 1909. Sveriges land och folk, hi storisk-statistisk handbok, utg. av J. Guinchard, I, II, Stockholm 1915. Sveriges nationalförmögenhet omkring år 1908. Einansstatistiska utredningar utgivna genom K. Finansdepartementet V, Stockholm 1912. U p m a r k , G.: Meddelande om skråavdelningens i Nordiska museet arkiv. Medd. från Nordiska museet 1901. Stockholm 1903. W a g n e r , M a r t i n : Die Sozialisierung der Baubetriebe. Berlin 1919. AV a l l ä n d e r , S v e n : Om kristidens bostadsbyggen, Teknisk tidskrift, avd. Arkitektur, 1920 (även i särtryck >Aktuella spörsmål i bostadsfrågan»), Stockholm 1920. Wirtschaft und Statistik, herausgegeben vom Statistischen Reichsamt, årg. 1921, Berlin 1921. W o h l i n , N i l s : Modern lönestatistik, Stockholm 1915. Zeitschrift fur Wohnungswesen, årg. 1920 och 1921, Berlin 1920—21. Älderdomsförsäkringskommitténs betänkande VI. Statistiska undersökningar rörande arbetslöner ocho olycksfall m. m. inom olika yrken i Sverige, Stockholm 1915. Ars- och revisionsberättelser för Svenska träarbetareförbundet för åren 1916—1919, Stockholm 1917—21. Översikter över det allmänna ekonomiska och sociala läget, utarb. inom Kommerskollegium och Socialstyrelsen, n:r 1 (juli 1921), 2 (nov. 1921), 3 (febr. 1922).

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1922. Systematisk

förteckning.

(Siffrorna inom parentes hänvisa till der. kronologiska förteckningen för januari—rnars 1922. inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i don kronologiska förteckningen frun och med april 1922.)

Allmän lagstiftning.

Bättskipning.

Fångvård.

Förberedande utkast till strafflag. Förmöseiihetsbrotten. 2. (17) Lekmannaelementets anviiudaude inom civilprocessen. (25) Betänkande rörande internering av återfallsförbrvtare. (26)

Fast egendom.

Allmän

statsförvaltning.

1921 års pensionskommittés betänkande. 1. (10) Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1]

^

.Jordbruk med binäringar.

Betänkande angående förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. (2) Jordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag ang. rätt att förvärva och besitta fast egendom. (8) Vattenväsen.

Statsförfattning.

Siffrorna

Skogsbruk.

Bergsbruk.

j Betänkande ang. statens övertagande av förädlings verksamheten betr. avkastningen från statens skogar. (28)

K o m m u n a l förvaltning. Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten, (3) Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. S. (15)

Bilaga till d:o. (16)

Handel och

sjöfart.

Betänkande rörande lönereglering vid lots (20)

Statens och kommunernas

flnansväsen.

Betänkande angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. (11) Utlåtande angående kontrollen över sockertillverkningen. (13) Tull- o. traktatkommitténs utredningar o. betänkanden. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas reglering. (21) Utredning angående ett svenskt statslotteri. (24

>ch fvrstaten.

Kommunikationsväsen. Betänkande om ostkustbannn. (18) Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) Ostkustbanekommitténs promemoria med anl. av järnvägsstyrelsens yttrande. (27) Järnvägsstyrelsens erinringar med anl. av Ostkustbanekommitténs promemoria. (31) Bank-, kredit- och penningväsen.

Politi. Försäkrings väsen.

Kyrkoväsen. Socialpolitik. training och förslag ang. vården av blinda. (30) Byggnadsarbetarsakkunnigas bet. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamhetcn. [2]

Ilälso- och

sjukvård.

Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

! Skolkommissionens betänkande. 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. (7) Betänkande ang. Chalmerska institutets omorgauisation. (12) Ortnamnen i Värmlands län. 7. (22) Skolkommissionens betänkande. 2. Historiska översikter och särskilda utredningar. (29)

Försvarsväsen.

Allmänt näringsväsen. Be inkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bi mg 1 till d:o. (5) Bi ang 2 till d:o. (6)

Utredning rörande understöd åt änkor efter manskap vid armén och marinen. (9) Betänkande angående officerskårens vid flottan rekrytering och utbildning. (14) Utrikes ärenden,

internationell rätt.