Förslag till författningar angående handel med och import av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontrollverksamheten m. m.

V>N0

''Of*' National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1922:

25¶J O B D B B U K S D E P A I! T E M E VT ET

TILL

FÖRFATTNINGAR ANGÅENDE

HANDEL MED OCH IMPORT AV UTSÄDESFRÖ ÄVENSOM TILL

OMORGANISATION AV FRÖKONTROLLVERKSAMHETEN M. M. AVGIVNA DES 17 FEBRUARI OCH DEN 29 MAJ 1922 KUNGL.

LANTBRUKSSTYRELSEN MED BIXBÄDE AV

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L 19 2 2

M

Statens offentliga utredningar 1922. K p o 11 o I o u i s k f ö p t e v k n i n g. Januari—Mars. återfinnes 3 omslagen bill utredningarna t —17.

Aprtl~-8eptembcr* Ju.

. adkommande

•

tisk undersökning" rörande hu beten i Svi tröui. Now S, 3. JärnvagestyrelBei till taxeändrj ide ni. in.

•1. Klii.

manenl ahällen. :l den 28 Q 5 maj mittens

b. 22 B. K. å vätttkuBfa i. areus. IS s. K. ådrad kj i-l.i,

I- i. Förslag till visso ändrn JIo. Eordrii •

Betänkandt I 6. Tillägg til;

:>

rii. • rövande fiskerinäringens främjand» •.de Btatsun !> jande, Tullberg, vj, 124 s, 1 kart, E. 0. PatcntlagsUftningskoinmitténs betänkandeu. 7. Förslag till la i iu. nirf. II. 10. Om lappakattelandsinstitutet och dess historisk"» utveckling. Av Åke ELolmbäct, Almqvist .v Wiksell. S. Il—lä. BetÄnkande med förslag till lag ani minnesvård 1 i! loriaj ang. minnesvårdens nuvarande • pin;.'

i,

8 kart. E,

Banil •

eh motiv,

xxiij, 107 ä. .Mil) I I .

2.

• Haggle

Lund, Ber] K.. produktionskostnaden-. 1. Boki. lande ii 1922). . .»o ora rUti Pulltberg, i\.

,! i! .

aandssakknii

kände ang. ol! morn livsmedelsbåi

Jo. niii röstsammanräkning vid kommunala val enligt laBeckman. ( l . Bl B; S. g till koloni: Nbrrrland och träckt tilUänipan le •

•

-

befrämjande av egnahemisbili i Ud jord i Norrland. Centraltr. svi kart. -Jo. utbilduimgsl V\. Meddi : Nr 6. den B. k. Nyköpta K. ttningar anj I rollverksamh i B. J O

14. Slfll- :

/.v bränsli I

1921. Marcus. 353 s. II.

Anm om särskild tryckorl '-i an u Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynmelsebokBtäverria tili menl under vilket atredningen avgivits, t.ex. E. = ecl IbxuksFrån den l april, då ku den ii febr, IÖ22 i tliga utrednin ning (nr 08) trädde i kra utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 2 2 : 2 5 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL

FÖRFATTNINGAR ANGÅENDE

HANDEL MED OCH IMPORT AV UTSÄDESFRÖ ÄVENSOM TILL

OMORGANISATION AV FRÖKONTROLLVERKSAMHETEN M. M. AVGIVNA DEN 17 FEBRUARI OCH DEN. 29 MAJ 1922 AV

KUNGL. L A N T B R U K S S T Y R E L S E N MED BITRÄDE AV

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1922 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1465 22]

INNER AI, LSFÖRTECKNING. Sid.

I. Förslag ang. handel med och import av utsädesfrö. U n d e r d å n i g s k r i v e l s e till K o n u n g e n F ö r s l a g till L a g o m v a d i a k t t a g a s s k a l l v i d f ö r s ä l j n i n g a v u t s ä d e s f r ö i v i s s a fall K u n g ö r e l s e a n g å e n d e b e s t ä m m e l s e r a t t i a k t t a g a s vid i n f ö r s e l a v v i s s a slag a v frön

3 9 12

Motiv till F ö r s l a g till l a g o m v a d i a k t t a g a s s k a l l v i d f ö r s ä l j n i n g a v i v i s s a fall

utsädesfrö

Tidigare förslag till lagstiftning Gällande svensk lagstiftning Utländsk lagstiftning Lantbruksstyrelsens yttrande

17 17 19 19 24

F ö r s l a g till k u n g ö r e l s e a n g å e n d e b e s t ä m m e l s e r a t t i a k t t a g a s v i d inf ö r s e l a v v i s s a s l a g a v frön Särskilda yttranden av herr Weibull herr greve Bonde

35 41 43

II. Förslag ang. omorganisation av frökontrollverksamheten m. m. U n d e r d å n i g skrivelse till K o n u n g e n

17¶Förslag

till o m o r g a n i s a t i o n a v f r ö k o n t r o l l v e r k s a m h e t e n

De svenska frökontrollanstalternas uppkomst och nuvarande organisation . Frökontrollen i vissa främmande länder Tidigare förslag till omorganisation av de svenska frökoutrollanstalterna ... Lantbruksstyrelsens y t t r a n d e F ö r s l a g t i l l s t a d g a r för s t a t e n s c e n t r a l a f r ö k o n t r o l i a n s t a l t o c h d e m e d statsmedel understödda lokala frökontrollanstalter Gemensamma bestämmelser Statens centrala frökontrollanstalt De lokala frökontrollanstalterna F ö r s l a g till anstalter

kungörelse

angående

51 52 54 68 85 85 85 91

s t a t s b i d r a g till l o k a l a f r ö k o n t r o l l 94

Bilagor. 1) Tabell över inkomster vid frökontrollanstalterna i Stockholm, Uppsala och Gävle åren 1918—1920 2) Tabell över aualyser och plombcringar vid de med statsmedel understödda frökontrollanslalterna åren 1911 — 1920

95 96

tv Sid. 3) Tabell över de med statsmedel understödda frökontrollanstalternas ekonomi aren 1911—1920 98 4) Tabell över de med statsmedel understödda frökontrollanstalternas ekonomi aren 1911 —1920 enligt viss gruppering 100

Bestämmelser a v s e d d a a t t u t f ä r d a s a v l a u t b r u k s s t y r e l s e n , i v i s s a fall j ä m t e domänstyrelsen. F ö r s l a g till b e s t ä m m e l s e r a n g å e n d e f r ö u n d e r s ö k n i n g a r s v e r k s t ä l l a n d e vid s t a t e n s c e n t r a l a f r ö k o n t r o l l a n s t a l t och de m e d s t a t s m e d e l understödda lokala frökontrollanstalter 1(>4 F ö r s l a g till k u n g ö r e l s e a n g å e n d e s t a t s p l o m b e r i n g a v f r ö v a r o r

118 F ö r s l a g t i l l k u n g ö r e l s e a n g å e n d e f a s t s t ä l l a n d e av a n a l y s s p e l r u m , s o m v i d u n d e r s ö k n i n g a v frö v a r o r m å i v i s s a a v s e e n d e n a n s e s s å s o m tillåtna analysavvikelser 129 F ö r s l a g till k u n g ö r e l s e m e d n ä r m a r e f ö r e s k r i f t e r a n g å e n d e b e h a n d l i n g i v i s s a fall m e d e o s i n l ö s n i n g a v u t l ä n d s k t frö, s o m m å i r i k e t i n f ö r a s 130

I. FÖRSLAG ANGÅENDE

HANDEL MED OCH IMPORT AV UTSÄDESFRÖ

TILL KONUNGEN.

Genom nådigt beslut den 29 juni 1921 har Kungl. Maj:t uppdragit åt lantbruksstyrelsen att verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder till skydd mot faran av import och spridning av mindrevärdigt frö samt angå-

4 ende omorganisation av frökontrollverksamheten och därmed sammanhängande frågor ävensom bemyndigat lantbruksstyre]sen ej mindre att tillkalla högst fyra sakkunniga personer för att inom styrelsen biträda vid uppdragets fullgörande än även för inhämtande av upplysningar om särskilda frågor, som tarvade speciell sakkunskap, inkalla personer med erfarenhet i dylik fråga. På grund härav har lantbruksstyrelsen den 24 september 1921 beslwtat att såsom sakkunniga tillkalla godsägaren, greve Ph. Bonde ä Bosjökloster, revisionssekreteraren 8. Dahlqvist, direktören H. Weibull, Landskrona och direktören J. Widén, Örebro, av vilka revisionssekreteraren Dahlqvist tillika för ordnats till sekreterare. Under ifrågavarande utredning har lantbruksstyrelsen kommit till den bestämda uppfattningen att för ovannämnda ändamål vissa reglerande föreskrifter i avseende »å såväl importen av som handeln med frö äro oundgängligen nödvändiga. Förslag till sådana föreskrifter hava därför utarbetats och föreligga i form av dels förslag till lag om vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö i vissa fall dels ock förslag till kungörelse angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag av frön. Ehuru berörda föreskrifter givetvis skulle bliva mera effektiva med genomförandet av en sådan förändrad organisation av frökontrollverksamheten i landet, särskilt genom inrättande av en central frökontrollanstalt, som enligt lantbruksstyrelsens mening bör vidtagas och vartill ett utkast under utredningen uppgjorts, anser sig dock lantbruksstyrelsen redan nu böra till Kungl. Maj:t överlämna förstnämnda båda förslag, då det är av synnerlig vikt att dessa förslag skyndsammast genomföras, och förslagen i allt fall icke med nödvändighet betinga ett omedelbart genomförande av den ifrågasatta omorganisationen av frökontrollverksamheten. Lantbruksstyrelsen anser sig emellertid böra framhålla, att genomförandet av berörda förslag, om än av visst gagn även för svensk fröodling, enligt styrelsens mening dock icke kan anses medföra det skydd för denna näring, varav den är i behov, om den under nuvarande exceptionella förhållanden skall kunna bestå. Förslaget till kungörelse angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag av frön åsyftar utestängande från landet av sådant frö, som genom okänt eller olämpligt ursprung eller i annat avseende mindrevärdiga egenskaper kan anses vålla en minskad produktion. Förslaget förutsätter emellertid icke såsom omedelbar följd upphävande av det genom kungl. kungörelsen den 18 mars 1921 meddelade förbud tillsvidare mot införsel till riket av vissa slag av frön, utan torde frågan om upphävande av berörda förbud först senare böra upptagas till omprövning. De förslag, som lantbruksstyrelsen nu avlämnar, äro vart för sig åtföljda av motivering, vartill lantbruksstyrelsen alltså tillåter sig hänvisa. Förslag till omorganisation av frökontrollverksamheten torde inom närmaste tiden föreligga färdigt. Till deltagande uti ifrågavarande utredningsarbete har statskonsulenten i fröodling A. Elofson varit inkallad, varjämte för meddelande av upplysningar om vissa särskilda frågor varit vid ett tillfälle tillkallade professorn N. H. Nilsson-Ehle och filosofie doktorn B. O. H. Witte. I ärendets behandling, i vad avser skogsfrö, har från domänstyrelsens sida deltagit byråchefen C. F. Giöbel. Särskilt yttrande av direktören Weibull angående av honom ifrågasatta ytterligare åtgärder till stödjande av svensk fröodling bifogas. , De ay direktören Wejbull anförda synpunkterna anser lantbruksstyrelsen visserligen förtjäna allt beaktande men har dock icke ansett sig i detta sammanhang böra upptaga desamma.

o Slutligen får lantbruksstyrelsen överlämna en till styrelsen ingiven, till Kungl. Maj:t ställd underdånig framställning från styrelsen för Sveriges fröodlareförbund, vilken berör bland annat frågor, som i lantbruksstyrelsens förevarande förslag avhandlas. Stockholm den 17 februari 1922. Underdånigst ERIK INSULANDEE. GEORG VON ZWEIGBKBGK.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

9¶Förslag till lag om vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö i vissa fall. .1 .§•

Vid försäljning av utsädesfrö, däri jämväl inbegripet utsädesfrö av stråsäd och trindsäd, vare säljaren, evad sådant av köparen påfordras eller icke, pliktig att till köparen avlämna i skrift eller tryck bestämd uppgift angående: l:o) säljarens namn och adress; 2:o) fröslaget; 3:o) fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent rent frö; 4:o) fröets ogräshalt, uttryckt i antal ogräsfrön på varje kilogram frö med särskilt angivande av sammanlagda antalet beträffande ogräsen åkerkulla (Anthemis arvensis), färgkulla (Anthemis tinctoria), prästkrage (Chrysanthemum leucanthemum), gullkrage (Chrysanthemum segetum) och baldersbrå (Matricaria inodorå); 5:o) fröets grobarhet, uttryckt i procent grobart frö. Har fröet i sin helhet eller till någon del skördats å utländsk ort, skall sådant förhållande i uppgiften angivas medels orden »utländskt frö». I fråga om blandning av frö av olika fröslag skall den uppgift, som säljaren efter ty ovan stadgas är skyldig avlämna, jämväl angiva de delar, i viktprocent räknat, vari frö av de olika slagen ingår i blandningen. Ingår frö av något slag till större myckenhet än tio procent, skall för varje sådant slag grobarheten särskilt angivas. Vad sålunda stadgats i fråga om blandning av frö av olika fröslag skall dock, så framt blandningen säljes under beteckningen avrensningsfrö, endast i den mån äga tillämpning, att uppgift skall lämnas angående säljarens namn och adress ävensom fröets ogräshalt, uttryckt på sätt ovan stadgas. Äger säljaren kännedom om fröets sort eller stam eller om smittsam sjukdom, varmed fröet i anmärkningsvärd grad kan vara behäftat, omfattar säljarens uppgiftsskyldighet jämviil förhållande, om vilket säljaren sålunda äger

kännedom. I fråga om skogsfrö erfordras ej uppgift om fröets ogräshalt, men vare säljaren skyldig att, där sådant frö är av inhemsk skörd, jämväl uppgiva det län, inom vilket fröet skördats. Avser försäljning köksväxtfrö vare uppgift om fröets renhetsgrad eller ogräshalt ej erforderlig. Vad ovan stadgas skall ej äga tillämpning, då försäljning omfattar frö av växter, avsedda för prydnadsändamål. Ovan föreskrivna uppgifter skola avlämnas senast då fröet till köparen levereras. 2 §• Har ej vid köpets avslutande säljaren avlämnat i 1 § föreskriven uppgift angående fröets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet, skall han anses hava tillförsäkrat, att fröet i det eller de avseenden, varom uppgift då icke lämnats, motsvarar de fordringar, som angivas genom normaltal, fastställda i den i 4 § stadgade ordning, eller, där normaltal ej fastställts för frö, varom fråga är, som skäligen kunna ställas på ett gott frö av ifrågavarande slag. Den omständigheten, att fröet, såvitt grobarheten angår, icke motsvarar vad säljaren enligt stadgandet i första stycket skall anses hava tillförsäkrat,

Kl

må dock icke, utom beträffande havre och korn, av köparen kunna åberopas, där felet är att anse såsom ringa och säljaren i stället avlämnar en däremot svarande större myckenhet. 3 §•. Möter på grund av särskilda omständigheter hinder för säljaren att senast då fröet till köparen levereras avlämna i 1 § föreskriven uppgift angående fröets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet, skall vad i 2 § första stycket stadgas om vad säljaren i fall, som i sistnämnda lagrum avses, skall anses hava tillförsäkrat i fråga om fröets beskaffenhet äga motsvarande tillämpning. 4§. Normaltal med avseende å renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet fastställas i den utsträckning, som finnes erforderlig, beträffande skogsfrö av domänstyrelsen och i fråga om annat frö av5 lantbruksstyrelsen. §• Vad i 1 § stadgas äger icke tillämpning: där den, som odlat fröet, försäljer detsamma till någon, som själv icke skall använda det till utsäde; där den, som odlat fröet, försäljer detsamma till någon, som själv skall använda det till utsäde, och försäljningen ej sker efter offentligt utbjudande eller i sådan omfattning, att säljaren är att anse såsom köpman; där köp av frö sker mellan köpmän i och för deras rörelse och dém emellan vid köpets avslutande skriftligen överenskommits, att stadgandena i 1 § av denna lag ej skola iiga tillämpning å köpet; där frö sålts att levereras till köpare i utlandet. Med köpman förstås här ovan en var, som, enligt vad särskilt finnes stadgat, är pliktig att föra handelsböcker. 6

8-

Sådant från utrikes ort infört frö, som, enligt vad särskilt stadgas, genom myndighets försorg skall, innan det till införsel utlämnas, undergå viss behandling för dess åtskiljande från inhemskt frö, må ej inom riket av den, som driver handel därmed, till köpare utlämnas, med mindre fröet är inneslutet i säck eller omslag, märkt med orden »utländskt frö». I räkning eller faktura, som angår sådant frö, skall detsamma uttryckligen angivas såsom utländskt frö. 7

&•

Underlåter säljare av frö att avlämna de i 1 § föreskrivna uppgifter och föreligger ej något av de fall, varom i 3 § eller 5 § förmäles, straffes med böter från och med tio till och med ettusen kronor. För överträdelse av föreskrifterna i 6 § vare straffet böter från och med fem till och med tvåhundra kronor. 8 §. Finnas de angående sålt frö enligt 1 § lämnade uppgifter vara oriktiga, straffes säljaren med böter från och med tjugufem till och med tvåtusen kronor, där ej förbrytelsen är i allmänna strafflagen med straff belagd. Uppgift om renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet skall ej anses oriktig, där ej avvikelsen från uppgiften överstiger av lantbruksst3'relsen fastställt analysspelrum. Ej må dömas till ansvar enligt denna paragraf, så framt visas, att säljaren iakttagit vad på honom skäligen bort ankomma för att förskaffa sig kännedom om fröets beskaffenhet vid den tid, då detsamma levererades. 9

§•

Ersättning för skada, som säljare av frö, vilken fällts till ansvar enligt denna lag, må kännas skyldig att på grund av köpet gälda köparen, bedömes enligt därför gällande civilräftsliga bestämmelser.

11 10 §. Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för överträdelse av denna lag, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång åtal i laga ordning anhängiggjorts, fällas till särskilt ansvar. 11 §• Brott mot denna lag åtalas av allmän åklagare. 12 §. Av böter, som enligt denna lag ådömas, tillfälle hälften kronan och hälften åklagaren. Finnes särskild angivare tage han hälften av åklagarens andel. ' Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de efter allmänna strafflagen. Denna lag träder i kraft den Genom denna lag upphävas: kungl. kungörelsen den 5 februari 1909 (nr 8) angående införsel av samt handel med vissa slag av utländskt frö, såvitt den avser handel; samt kungl. kungörelsen den 4 april 1910 (nr 27) angående införsel av samt handel med utländskt barrträdsfrö, såvitt den avser handel.

12¶Förslag till kungörelse angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag av frön. 1 §• Utländskt frö må ej till riket införas, med mindre fröet fyller de anspråk, som här nedan närmare angivas, samt föreskrifterna i övrigt i denna kungörelse iakttagas, dock att utan hinder härav införsel må iiga rum, där myckenheten ej överstiger 350 gram. Såsom utländskt skall anses allt från utlandet ankommande frö, beträffande vilket icke tillförlitligen styrkes, att fröet är svenskt och tillförene blivit inriket utfört. 2 §Utan hinder av vad i denna kungörelse stadgas må, oavsett myckenheten, införas: a) frö av stråsäd och trindsäd; b) frö av växter, avsedda för prydnadsändamål; c) frö, som apoteksföreståndare för sitt yrkes utövande behöver införa; d) vallmofrö, kumminfrö, hirsfrö, kanariefrö, hampfrö, linfrö, solrosfrö, jordnötsfrö och palmfrö. Beträffande frö, som införes i avsikt att ur riket äter utföras, äga bestämmelserna i denna kungörelse icke tillämpning, så framt fröet under tiden intill utförseln förblir i tullverkets vård. 4

§-

Nedan angivna, fröslag må införas endast såframt fröet skördats inom område (produktionsområde), som härefter angives, nämligen: lilåhizern (Medicago sativa) inom Tjechoslovakien, Tyska riket, Ungern, Österrike; Ålsikeklöver (Trifolium hybridum) inom Böhmen, Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Mähren, Polen, Norge, Ryssland, Tyska riket; Rödklöver (Trifolium pratense) inom Böhmen, Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Mähren, Polen, Norge, Ryssland norr om femtionde breddgraden, Tyska riket; Hundäxing (Dactylis glomerata) inom Danmark; . 1 ngssvingel (Festuca elatior) inom Danmark; Timotej (Phleum pratense) inom Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Ryssland, Tyska riket; Engelskt rajgräs (Lolium perenne] inom Danmark, Skottland; Italienskt rajgräs (Lolium multinorum) inom Danmark; Vanlig tall (Pinus silvestris) inom Estland, Finland, Lettland, Norge; Ek (Quercus pedunculata och Quercus sessilifiora) inom Danmark, Holland. 5

§•

Ar fråga om införsel av frö av sådant slag, beträffande vilket lantbruksstyrelsen fastställt vissa fordringar med avseende å renhetsgrad, ogräsbalt eller grobarhet för att fröet vid svensk statsunderstödd frökontrollaiistalt skall kunna plomberas, skall, för att införsel må kunna medgivas, fröet motsvara sålunda fastställda fordringar. Beträffande frö av timotej erfordras därjämte för införseltillstånd att fröet med avseende å mängden skalade timotejfrön motsvarar de fordringar, som erfordras för att fröet vid anstalt, varom ovan förmäles, skall kunna plomberas.

13 Beträffande frö av foderrotfrukter (röva, kålrot, foderbeta och fodermorot) ävensom av sockerbeta erfordras tillika för att fröet må införas, att dess sort och stam styrkes på sätt i (i § närmare stadgas. (i §• Där för införsel erfordras, på sätt i 4 § stadgas, att fröet skördats mom visst produktionsområde, skall sådant styrkas genom intyg från officiell frökontrollanstalt i det land, där produktionsområdet är beläget, och skall anstaltens behörighet i sådant avseende hava vitsordats av svensk beskickning eller svenskt konsulat i nämnda land. Intyget skall angiva, förutom fröets produktionsort, avsändarens (säljarens) och mottagarens (köparens) namn och adresser, fröpartiets storlek ävensom sättet för partiets identifiering, och skall emballage, vari fröet försändes, vara av anstalt, som utfärdat intyget, på betryggande sätt förseglat och försett med identifieringsmärke. De i 5 § första stycket stadgade villkor för införsel skola styrkas: antingen på sätt ovan föreskrivits i fråga om produktionsområdet, eller genom intyg från svensk statsunderstödd frökontrollanstalt eller från utländsk officiell frökontrollanstalt, vilkens behörighet i sådant avseende vitsordats av svensk beskickning eller svenskt konsulat; skolande intyget vara grundat på verkställd undersökning av prov av fröet, som i vittnens närvaro uttagits i utförsellandet och därvid försetts med vittnenas intyg ej mindre om att provet i deras närvaro uttagits och om namn och adresser å avsändare (säljare) och mottagare (köpare) av fröpartiet samt storleken av det parti, varur provet uttagits, än även därom att provet utgör ett genomsnittsprov av hela det till utförsel avsedda partiet, varjämte vid provtagningen emballage, vari fröet försändes, i och för identifiering på betryggande sätt förseglas av vittnena och av dem förses med identifieringsmärke, eller på det sätt att, sedan fröet inkommit hit till riket, provtagning därav utav tullverket i importörens närvaro och på dennes bekostnad verkställes, varefter undersökning av provet äger rum vid svensk statsunderstödd frökontrollanstalt eller utländsk officiell frökontrollanstalt, vars behörighet i sådant avseende vitsordats av svensk beskickning eller svenskt konsulat. Provet skall uttagas i enlighet med gällande regler för fröundersökningar vid do statsunderstödda svenska frökontrollanstalterna. Sort och stam hos frö av foderrotfrukter eller sockerbeta skall styrkas med intyg från sådan officiell anstalt i det land, där odlingsorten är belägen, under vilkens kontroll odlingen av fröet skett. Anstaltens behörighet att utfärda sådant intyg skall hava vitsordats av svensk beskickning eller svenskt konsulat i nämnda land; och skall emballage, vari fröet försändes, vara av anstalten på betryggande sätt förseglat och försett med identifieringsmärke. Intyg, som i denna paragraf avses, må ej, såvitt grobarheten angår, vara grundat på undersökning, verkställd tidigare än tre månader före införseln. Där särskilda omständigheter föreligga, äger domänstyrelsen i fråga om skogsfrö och lantbruksstyrelsen beträffande annat frö, varom i 4 § förmäles, medgiva införsel även från annat produktionsområde än enligt nämnda paragraf medgivet ävensom undantag från de i 0 § stadgade föreskrifter angående sättet för styrkande av produktionsområdet. Från de ' i 5 § första stycket föreskrivna villkor för införsel må domänstyrelsen i fråga om skogsfrö och lantbruksstyrelsen beträffande annat frö i särskilt fall, då omständigheterna därtill föranleda, kunna medgiva undantag. 8 §• Sedan utrönts, att fröet fyller de anspråk, som efter ty ovan stadgas ställas såsom villkor för införsel, skall, då fråga är om frö av humlesmäre (Medicago lupulina), ålsikeklöver (Trifolium hybridum), rödklöver (Trifohum pratense), vit-

klöver (Trifolium repens), hundäxing (Dactylis glomerata), ängssvingel (Festuca elatior), timotej (Phleum pratense), kålrot (Brassica napus), röva (Brassica rapa) och alla slag av skogsfrö, fröet före dess utlämnande till införsel genom vederbörande tullmyndighets försorg undergå särskild behandling medelst färgning för dess åtskiljande från inhemskt frö. Färgningen skall ske med eosinlösning. Denna skall innehålla åtta gram eosin (alkalisalt av tetrabromfluorescein) på en liter sprit. På domäustyrelsen och lantbruksstyrelsen gemensamt ankommer att angående behandlingen meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga. ' . . »§•. Fröparti, varav, sedan det inkommit till riket, prov skall tagas och undersökas, på sätt i G § stadgas, så ock fröparti, som enligt stadgandet i 8 § skall undergå färgning, må, oavsett vad tullstadgan innehåller däremot stridande, kunna uppläggas under tullverkets och importörens lås i av den senare anskaffat och av vederbörande tullmyndighet godkänt magasin och därstädes på importörens risk kvarligga, intill dess sextio dagar förflutit från den dag, då tid för varans angivnmg börjat löpa. Varuägaren skall vara skyldig att giilda alla bevaknings- och övriga kostnader, som kunna bliva en följd av godsets avförande till och förvarande i magasin, som nyss nämnts. 10 §. Den, Som utan iakttagande av föreskrifterna i denna kungörelse till riket inför eller söker införa frö, bote från och med tjugufem till och med tvåtusen kronor och have tillika förbrutit varan. 11 §. Frö, som inkommer till riket men icke fyller de anspråk, som i denna kungörelse stadgas såsom villkor för införsel, må ej av tullverket utlämnas. Dylikt frö må, därest detsamma icke enligt tullstadgan är att anse såsom förbrutet, ånyo utföras. Har utförseln icke ägt rum inom fyra månader efter det angivning senast skola ske, hemfalle varan till kronan. Med frö, som sålunda hemfallit åt kronan, ävensom ined frö, som tagits i beslag på grund av bestämmelserna i gällande tullstadga, skall förfaras på sätt generaltullstvrelsen i varje särskilt fall förordnar. 12

§•

Åtal för förseelse mot föreskrifterna i denna kungörelse anhängiggöres vid allmän domstol och utföres av allmän åklagare. Av böter, som ådöinas enligt denna kungörelse, tillfälle två tredjedelar kronan och en tredjedel åklagaren. Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag. 13 §. Tullmyndighet i införselort åligger att övervaka efterlevnaden av vad här ovan är stadgat samt att, där förseelse mot kungörelsen finnes hava ägt rum, ofördröj ligen anmäla förseelsen till åtal. Denna kungörelse träder i kraft den

?..

Genom denna kungörelse upphävas: kungl. kungörelsen den 5 februari 1909 (nr 8) angående införsel av samt handel med vissa slag av utländskt frö, så vitt den avser införsel; samt kungl. kungörelsen den 4 april 1910 (nr 27) angående införsel av samt handel med utländskt barrträdsfrö, såvitt den avser införsel.

I

MOTIV

17¶Förslag till lag om vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö i vissa fall. Spörsmålet om en särskild lagstiftning för handeln med utsäde inom landet Tidigare liar tidigare varit föremål för prövning. Ifrågavarande spörsmål upptogs då f°'*l?i ^ gs l mn i samband med en ifrågasatt lagstiftning angående försäljning av konstgjorda ' gödselmedel och beredda foderämnen. Sålunda avlät lantbruksstyrelsen till hushållningssällskapens i november 1895 i Stockholm församlade ombud en framställning, vari styrelsen begärde ombudens yttrande angående väckt fråga om införande i lagstiftningen av bestämmelser om obligatorisk kontroll av gödsel- och fodermedel samt utsädesvaror. I denna framställning anförde lantbruksstyrelsen, att enligt officiella berättelser, som från de kemiska stationerna och frökontrollanstalterna under senare tiden avgivits till lantbruksstyrelsen, vid undersökningar, som flerstädes i landet företagits å gödsel- och fodermedel samt utsädesvaror, ofta visat sig, att till salu utbjudna eller försålda gödselmedel varit underhaltiga och betingat ända till dubbelt så höga pris, som rätteligen bort föranledas av cle i desamma ingående beståndsdelar; att även fodermedlen i hög grad växlat till sin beskaffenhet och stundom innehållit för kreaturen avgjort skadliga ämnen; samt att utsädesvarorna ej sällan, med låg grobarhet, varit alldeles värdelösa och uppblandade med ogräsfrön eller färgade eller på annat sätt förfalskade; att i de flesta av de fall, då lantmännen själva inköpt sådana förfalskade eller underhaltiga varor, dessa icke syntes hava blivit av säljaren återtagna eller någon gottgörelse för den förlust, lantmannen därigenom lidit, kommit honom till banda; att det icke kunde bestridas, att ju ett allmännare införande av konsumtionsföreningar inom värt land skulle kunna på ett kraftigt sätt råda bot för de olägenheter, som särskilt den mindre jordbrukaren på detta sätt måste vidkännas och mot vilka han, lämnad åt sig själv, svårligen kunde skydda, sig, men att, då någon utsikt för det dåvarande icke funnes, att dylika föreningar skulle mera allmänt inom landet komma till stånd, den enda utväg för motverkande av sagda missförhållande syntes vara att söka i en lagstiftning på detta område. I sitt med anledning härav avgivna yttrande av den 20 november 1895 anförde ombuden, att en lagstiftning rörande handeln med gödsel- och fodermedel samt utsädesvaror i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av lantbruksstyrelsen i ovannämnda framställning angivna grunder vore enligt ombudens åsikt önskvärd. I anledning av en år 1896 inom riksdagen väckt motion anhöll riksdagen i skrivelse den 7 maj 1896 (nr 52), att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, om och huruledes vid handel med konstgjorda gödningsämnen och beredda fodermedel säljaren må förpliktas att alltid med ansvar för uppgiftens riktighet angiva varans namn och beståndsdelar, ävensom att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga förslag till den lag, som kunde finnas erforderlig. I anledning av denna riksdagens skrivelse anbefalldes lantbruksstyrelsen att avgiva utlåtande; och avgavs sådant utlåtande den 2 april 1897, vid vilket fanns fogat ett inom styrelsen utarbetat förslag till lag om handel med gödseloch fodermedel samt utsädesvaror. 1,165 22

IS

I sitt berörda utlåtande anförde lantbruksstyrelsen bland annat, att riksdagen visserligen icke yttrat sig i frågan, huruvida handeln med utsädesvaror borde vara underkastad liknande kontroll som handeln med gödsel- och rodermedel, men detta förhållande torde sannolikt böra tillskrivas mera den omständigheten, att den inom riksdagen i ämnet väckta motion icke givit anledning till yttrande härutinnan, än någon åsikt hos riksdagen om obehövligheten av kontroll i detta hänseende, och lantbruksstyrelsen hade med stöd av de förhandlingar, som föregått frågans behandling inom riksdagen, ansett, att lagen borde omfatta även utsädesvaror. Enligt berörda lagförslag, såvitt angår utsädesvarorna, skulle, den, som i det omfång 9 § 1 mom. i 1864 års näringsfrihetsförordning avsåge — således grosshandel eller försäljning i bod eller från annat upplagsställe — idkade handel med utsädesvaror, vid försäljning av sådana varor till vikt av minst 10 kg. av samma varuslag vara skyldig att, därest icke annorlunda bleve mellan köparen och säljaren genom skriftlig överenskommelse avtalat, till köparen, vare sig han sådant påfordrade eller icke, senast vid varans avlämnande överlämna ett av säljaren undertecknat garantiintyg. Detta intyg skulle innehålla, förutom varans namn, vilket ej finge vara vilseledande med avseende å varans beskaffenhet eller ursprung, säljarens och köparens namn eller firma, det försålda partiets storlek samt upplysning angående varans beskaffenhet i följande hänseenden: varans härkomst, såvitt densamma kunde med säkerhet uppgivas, kornvikt, renhetsgrad och grobarhet, med angivande av de främmande beståndsdelar, vilka, i varan förefunnes. .Formulär till garantiintyg skulle fastställas av lantbruksstyrelsen. En producent av utsädesvaror skulle icke vid försäljning av dessa vara underkastad lagförslagets bestämmelser, så framt han icke idkade handel i den omfattning, som i ovannämnda författningsrum avses, och skulle berörda, bestämmelser ej heller gälla vid handel köpmän emellan. Till motivering av dessa undantag anfördes, att den inskränkning i handelsfriheten, som måste vidtagas för ernående av syftet med lagstiftningen — skyddsåtgärder till förekommande av förfalskning av utsädes vara — icke borde utsträckas längre än förhållandena oundgängligen påkallade; och då, vad anginge avnämare, det förnämligast vore konsumenterna av dessa varor, bland vilka de flesta torde utgöras av lantmän, som vore i behov av de föreslagna skyddsbestämmelserna, tordo den ifrågasatta lagen icke böra gälla handel köpmän emellan. Det torde nämligen icke lida något tvivel därom, att ju köpmännen själva, även utan att vara inbegripna under förevarande lag, vore i stånd att tillförsäkra sig goda varor genom att låta kontrollera deras beskaffenhet samt i händelse dessa vore underhaltiga, förskaffa sig gottgörelse för den förlust, varav de sålunda kommit att drabbas. Av enahanda skäl syntes ej heller inhemsk producent av utsädesvaror böra vara underkastad lagens bestämmelser. Förslaget innehöll vidare stadganden om säljarens ansvar med hänsyn till garanriintygets innehåll, angående sättet, huru vederbörligt samband mellan garantiintyget och den sålda varan skulle kunna konstateras, samt därom att i prislistor, cirkulär, fakturor, annonser och dylikt angående varan ej finge intagas oriktig uppgift om varans innehåll och beskaffenhet i syfte att tilllägga densamma väsentligen större bruksvärde, än den i sig själv ägde. Slutligen upptog förslaget dels bestämmelser om hur köpare, till vilken garantiintyg utfärdats, och som önskade utröna, huruvida den i intyget omförmälda vara befunnes i överensstämmelse med lämnad garanti, skulle låta verkställa dylik undersökning, samt hur prov för dylik undersöknings verkställande skulle uttagas, dels ock erforderliga straffbestämmelser.

19 Då ärendet den 2 april 1902 av chefen för finansdepartementet anmäldes inför Kungl. Maj:t — efter remiss hade då en del myndigheter hörts över lagförslaget — erinrade departementschefen, hurusom lagförslaget avsåge handel med såväl gödselmedel som fodermedel och utsädesvaror, samt anförde vidare, bland annat: Under ärendets fortsatta behandling hade det emellertid visat sig vara med så stora svårigheter förenat att åstadkomma bestämmelser om en effektiv kontroll å handeln med sistnämnda två slag av varor, att frågan om meddelande av bestämmelser i sådant syfte ansetts böra för det dåvarande falla. Vad utsädet anginge torde på frökontrollens dåvarande ståndpunkt ett utlåtande om en för varans värde så avgörande egenskap som grobarheten ej ens med tillnärmelsevis samma tillförlitlighet kunna angivas som rörande t. ex. ett gödselmedels halt av värdebestämmande beståndsdelar, i det att i förra fallet yttre omständigheter — såsom exempelvis de olika förhållanden, under vilka fröets groning äger rum på den artificiella groningsbädden och uti naturen — i långt större utsträckning än vid den kemiska analysen kunde inverka störande och vilseledande på det slutliga resultatet. Att på ett sålunda vunnet utslag avfordra en säljare ett garantibevis, för vars däri upptagna grobarhetssiffrors riktighet han måste ikläda sig ansvar, hade synts obilligt. Därtill komme, att frökontrollen för det dåvarande icke torde vara kompetent att avgöra, om t. ex. ett rågutsäde vore vår- eller höstråg, om till analys inlämnat vete eller rotfruktsfrö vore av uppgiven sort, om ett rödklöverfrö vore amerikanskt eller europeiskt eller en blandning av bådadera o. s. v., allt uppgifter, om vilkas riktighet det för en säljare ofta kunde vara omöjligt att under alla förhållanden ikläda sig ansvar. De förslag, som på grundval av lantbruksstyrelsens ovannämnda förslag av Kungl. Maj:t förelades 1902 och 1904 årens riksdagar (prop, nr 68 år 1902 och nr 43 år 1904), avsågo endast handel med konstgjorda gödselmedel. I fråga om kontroll över handeln med utsädesvaror finnas endast de bestämmelser, som inrymmas i kungl. kungörelserna den 5 februari 1909 (nr 8) angående införsel av samt handel med vissa slag av utländskt frö och den 4 april 191Q (nr 27) angående införsel av samt handel med utländskt barrträdsfrö. Enligt bestämmelserna i 1909 års kungörelse, såvitt angår handeln, ma utländskt frö av rödklöver, ålsikeklöver samt humlesmäre ej inom riket av den, som driver handel därmed, hållas till salu å för allmänheten tillgängligt försäljningsställe eller utlämnas till köpare, med mindre varan är innesluten i säck eller omslag, märkt med orden »utländskt frö». I räkningar, fakturor, fraktsedlar, konossement, slutsedlar, leveranskontrakt och andra dylika skriftliga handlingar, som angå vara, varom här är fråga, skall varan uttryckligen angivas såsom utländskt frö. 1910 års kungörelse innehåller bestämmelser av enahanda innebörd beträffande utländskt frö av tall, med undantag av brödtall, ävensom av gran. För importen uppställas i nämnda kungörelser såsom villkor, dels att säckar, vari fröet är inneslutet, skola vara märkta med orden »utländskt frö», dels ock att fröet, innan det utlämnas till införsel, skall undergå behandling med eosinlösning. Ifrågavarande kungörelser föreskriva alltså för de varor, som i kungörelsen avses, obligatorisk ursprungsbeteckning. Givet är, att även å köp av utsädesvara de allmänna civilrättsliga bestämmelserna i lagen den 20 juni 1905 om köp och byte av lös egendom äga tillämpning. Självfallet är ock, att om vid försäljning av utsädesvara någon gör sig skyldig till brottsligt förfarande, gällande straffrättsliga bestämmelser äro tilllämpliga. Beträffande lagstiftningen på förevarande område i utlandet får lantbruksstyrelsen lämna följande redogörelse.

Gällande svensk lagtHftning.

utländsk lagstiftning

20 I Danmark förelåg år 1895 ett lagförslag, avseende fröhandeln ävensom handeln med gödnings- och foderämnen. Enligt förslaget skulle säljaren lämna garanti för vissa egenskaper hos varan. Då förslaget år 1898 slutligen behandlades i riksdagen blev emellertid den del, som avsåg fröhandeln, icke antagen. I motiveringen härför framhölls, att denna handel i Danmark vore inne i sådant spår, att köparen vore tillförsäkrad nödig garanti för eu god vara i den utsträckning, som kunde önskas. Visserligen förekomme handel med en del icke kontrollerat frö, men köparen kunde dock, om han så önskade, genom att vända sig till rätt ställe, förskaffa sig frö av till fullo garanterad beskaffenhet. Praktiska hänsyn gjorde det dessutom önskligt, att ifrågavarande lagbestämmelser icke komme till stånd, i det att de skulle bereda handeln, som vore en säsonghandel, betydande svårigheter. Från handelns representanter hade ock mot förslaget rests invändningar, varemot förslagets antagande förordades av lantbrukets representanter. I januari 1913 tillsattes sedermera i Danmark en kommitté med uppgift att undersöka, huruvida från lantbrukets ståndpunkt och med hänsyn till dess krav åtgärder borde och kunde vidtagas för att främja fröodlingen i landet och att motverka den osunda fröhandeln. Kommittén, som i juni 1920 avgav sitt betänkande angående »froavl og frohandel» och vid uppdragets fullgörande utgick från att detsamma avsåg huvudsakligen frö av vallväxter och rotfrukter samt delvis trädgårdsfrö, uttalade, bland annat, att pä, det hela taget ett mera intensivt upplysningsarbete för att få lantmännen att ställa bestämda krav på kvalitet, garanti och kontroll skulle verksamt bidraga att motverka osund fröhandel. Kommittén erinrade tillika, hurusom den danska statsfrökontrollanstalten i växande grad anlitades, och att den så kallade självverkande kontrollen — det vill säga den del av anstaltens verksamhet, varigenom, sedan en fröhandlande genom frivillig överenskommelse med anstalten ställt sina, försäljningar under dess kontroll, anstalten utövar sådan å försäljningarna och, i händelse fröet icke överensstämmer med säljarens garanti, utför beräkningarna av och i vissa fall slutgiltigt bestämmer den köparen tillkommande ersättning — vunne allt större tillslutning. En minoritet inom kommittén. påpekade emellertid, att sådana missförhållanden inom fröhandeln förelåge, som betingade lagstiftningsåtgärder, och förordade därför sådana i ungefärlig överensstämmelse med 1895 års förslag, dock skulle enligt minoritetens mening försäljning från producenten ävensom mellan köpmän inbördes icke kunna fritagas frän lagbestämmelserna. I Norge utfärdades den 9 maj 1913 en lag om märkning och färgning av utländskt frö, vilken synes vara av i huvudsak samma innebörd som 1909 och 1910 års svenska kungörelser, för vilkas innehåll ovan redogjorts. I Finland stadfästes den 8 augusti 1901 en lag i ämnet, vilken synes i huvudsak hava anslutit sig till det förslag, som lantbruksstyrelsen här i landet, såsom ovan anförts, på sin tid framlade. Då emellertid denna lag i praktiken ej visade sig verksam utan mera förblev en död bokstav, blev den underkastad revision och ersattes den 30 december 1919 med en ny lag, benämnd lag angående införsel av och handel med frövaror, vilken trädde i kraft den 1 januari 1920. Denna nya lag reglerar alltså, även importen av frövaror. 1919 års finska lag — vilken dock ej gäller i Finland odlad frövara, då sådan av odlaren säljes, såframt icke denne idkar öppen fröhandel — stadgar skyldighet för säljaren att, då frövara säljes, till köparen utfärda tydligt bevis, varav framgår den affärs namn, som säljer fröet, fröets fullständiga namn, ursprung och grobarhetsprocent samt tidpunkten, då grobarheten utrönts. Säljes frövara i säck, kärl eller annan fast förpackning, bör varje förpackning förses med sådant bevis. Innehåller förpackning minst ett kilogram av samma frösort, är säljaren skyldig att därtill foga med namnteckning eller affärens

21 märke bekräftat garantibevis, utvisande, förutom föronämnda omständigheter, jämväl fröets renhetsgrad och ogräshalt. Vid försäljning av frö för dekorationsträd, buskar samt blomster- och dekorationsväxter är säljaren skyldig att å förpackningen angiva endast fröets och sin egen affärs namn. Innehåller förpackningen minst ett kilogram av samma frösort, skall därjämte fröets grobarhetsprocent angivas. Från utlandet importerat frö, vars ursprung inverkar på odlingens framgång, skall förses med förpackning, på vilken tydligt och hållbart äro anbragta orden »utländskt frö». Vidare stadgar lagen, att lantbruksstyrelsen skall i god tid för varje försäljningsperiod på framställning av statens frökontrollanstalt fastställa för sädesslagen samt för viktigare hö- och andra odlingsväxter de anspråk, som med avseende å renhetsgraden och grobarhetsprocenten, ogräshalten samt, såvitt nödigt anses, övriga egenskaper skola under försäljningsperioden ifråga ställas pä det frö, som avsetts för försäljning. Frövara, som ej fyller nämnda anspråk, må ej till utsädes- och planteringsbehov försäljas. Enligt bestämmelser i lagen åligger det vidare statens frökontrollanstalt att övervaka fröhandeln, och är anstalten i sådant syfte berättigad att undersöka fröhandel idkande affärs frölager, renseri och bokföring. Allmän åklagare åligger att, då anledning därtill föreligger, låta genom sakkunnig granska en fröaffärs lager, renserier och bokföring samt väcka sådant åtal, vartill skäl kan föreligga. Affär, vars föreståndare dömts till ansvar enligt lagen, kan förbjudas att tillsvidare eller för viss tid idka fröhandel. Slutligen innehåller lagen, förutom bestämmelser, som röra importen, stad ganden om inom vilken tid och på vad sätt prov skall uttagas, om köparen önskar få kontrollerat, huruvida varan är sådan, som säljaren uppgivit, samt om ansvar för överträdelse av lagens stadganden och om ersättande av skada, som tillskyndats köpare därigenom att frö införts i landet eller försålts i strid med bestämmelserna i lagen eller ej överensstämmer med uppgifterna i garantibeviset. Enligt vad av motiven till lagen framgår, har huvudvikten lagts icke å garantibeviset utan på de bestämmelser om övervakande av fröhandeln ävensom på de stadganden till förekommande av import av mindrevärdigt eller olämpligt utländskt frö, som lagen innehåller. Till förebyggande av missbruk vid fröhandeln borde, heter det nämligen bland annat i motiven, huvudvikten liiggas på skydds- och preventiva åtgärder och icke, pä beivrande av redan skedda missbruk samt ersättande av därvid tillskyndad skada. Emedan fröhandelns reglemeutering vore av alldeles grundläggande betydelse för jordbruks- och trädgårdsproduktionen, vore den att likställas med livsmedelshandelns ordnande, som man från samhällets sida strävade att anordna om möjligt redan före varans försäljning, vadan den enskilde medborgarens upjigift i samma mån inskränktes samt straffåtgärder liksom även ersättningsanspråken bleve undantagsfall. En sådan reglemeutering förutsatte emellertid en centralisation av frökontrollen i en enda, helst en statens frökontrollanstalt, som det ålåge att hava uppsikt över fröhandeln. Vidare uttalades i motiveringen, hurusom till förebyggande av missbruk vid fröhandeln i främsta rummet borde i den nya fröhandelslagen inrymmas vissa närmare angivna föreskrifter angående reglering av importen, varigenom förbjödes införsel av frö, om vilket med fog kunde befaras, att detsamma på grund av sitt ursprung ej ginge väl i Finland eller ock sprede farliga växtsjukdomar eller för odlingen särskilt skadligt ogräs. Blott under nämnda förutsättningar för införsel av frö och ordnande av handeln därmed ansåges garantibevis och efterkontroll bliva av sådan praktisk betydelse, att de borde i den nya fröhandelslagen bibehållas i och för utredande av bedrägerier, som trots de preventiva skyddsåtgärderna ägt rum

och för sökande av ersättning. Ordnad i enlighet med förberörda principer. skulle fröhandeln sannolikt koncentreras hos de egentliga fröhandelsaffärerna samt upphöra att bedrivas av sädana småhandlare, som saknade härför nödiga insikter och andra förutsättningar, men vilka genom underhaltig vara nu fördärvade marknaden och jordbrukarnes skörd till oberäknelig skada för hela landet. Genomförandet av de ifrågasatta nya bestämmelserna förutsatte, erinras slutligen i motiveringen, utom att lagöverträdelser beträffande fröhandeln bringades under allmänt åtal, jämväl ett skärpande av straffen, varjämte domstol borde förbehållas full och fri prövningsrätt vid fastställande av skadans storlek, som ofta vore svår att genom efterkontroll utreda. De närmare bestämmelserna angående verkställigheten och tillämpningen av lagen meddelas i administrativ väg. Dylika bestämmelser hava utfärdats den 9 mars 1920. Genom förordning den 4 juli 1919 inrättades, sedan lantdagen tidigare beviljat därför nödiga medel, den vid lagförslagets framläggande förutsedda statens frökontrollanstalt. För Storbrittanien och Irland utfärdades den 16 augusti 1920 en lag »Seeds Act 1920», som trädde i kraft den 1 augusti 1921. Redan dessförinnan förelänns emellertid därstädes vissa lagbestämmelser på ifrågavarande område, däribland vissa under åren 1917 och 1918 utfärdade förordningar, som avsågo kontroll av försäljningen av jordbruks- och trädgårdsfrö och som blivit ersatta av 1920 års lag, samt särskilt för Irland en lag av den 25 november 1909 »Weeds and Agricultural Seeds Act», vilken även efter ikraftträdandet av 1920 års lag, som med vissa inskränkningar gäller för Irland, fortfarande skulle gälla. Vad angår 1909 års lag för Irland, så innehåller denna bestämmelser, varigenom dels en odlare, å vars mark vissa sorter av svårare ogräs inkommit, kan föreläggas att vidtaga vissa åtgärder för ogräsets utrotande, dels ock vissa officiella funktionärer berättigas att undersöka lantbruksfrö, som avses till utsäde, och uttaga prov därav i affärer, magasiner eller å andra ställen, varest sådant frö säljes eller förvaras i avsikt att säljas. Beträffande »Seeds Act 1920 sa innehåller denna endast de allmänna huvudgrunderna, och är det överlämnat att i förordning, utfärdad i administrativ väg, reglera övriga erforderliga föreskrifter. Lagen utsäger härom att i sådan ordning skola meddelas föreskrifter angående vilka utsäden — lantbruks-, trädgårds- eller skogträds — som skola falla under lagens tillämpning, sättet för provs uttagning och behandling ävensom vad i övrigt enligt lagen bör förordnas. Lagen upptager det huvudstadgandet, att den, som säljer utsäde, som i lagön avses, är skyldig att lämna köparen skriftlig uppgift beträffande utsädets sort, renhet och grobarhet ävensom de vidare upplysningar, som kunna föreskrivas i den administrativa förordningen. Uppgiften skall avlämnas senast vid leveransen, dock är i fråga om vete, korn, havre och råg, avsedda för sådd senast den 30 november samma år utsädet skördats, i särskild ordning medgivet, att uppgiften må lämnas senast inom en månad efter leveransen. Uppgiften skall, i vad den avser renhetsgraden och grobarheten hos utsädet, vara grundad på en undersökning av utsädet, verkställd antingen vid någon av de officiella frökontrollanstalterna eller vid någon anstalt, som därtill särskilt bemyndigats, dock må undersökning av trädgårdsfrö även kunna ske på annat tillfredsställande siitt. I uppgiften skall uttryckligen angivas, att utsädet undersökts på föreskrivet sätt. Om utsädet säljes elier levereras å annan tid än under augusti eller september månader, får undersökningen för att gälla ej hava verkställts tidigare än första dagen i sist förflutna augusti

23 månad; säljes eller levereras utsädet under augusti eller september, får undersökningen ej vara gjord tidigare än den 1 augusti föregående år. Även då ett utsäde samhälles skall på visst föreskrivet sätt hållas tillgänglig sådan uppgift, som säljare är skyldig att lämna en köpare av varan. Lagen stadgar förbud att sälja eller saluhålla eller med vetskap därom utså ett frö, vara lagen äger tillämpning, som innehåller mer iin tillåten procenthalt frö av vissa uppgivna svåra ogräs. Vederbörande minister kan i särskilt fall medgiva befrielse från skyldigheten att vid försäljning eller saluhällande av utsäde avlämna eller hålla tillgängliga eljest föreskrivna uppgifter; och upptager lagen även vissa fall, å vilka den icke skall gälla, nämligen: da den, som köper utsädet, har för avsikt att rensa detsamma, innan det av honom säljes eller saluhålles, • dä köparen lämnar säljaren skriftlig förbindelse, att han skall, innan han saluhäller eller försäljer utsädet, låta undersöka detsamma, eller att han ej skall återför sälj a utsädet till en utsädeshandlancle, så framt denne ej lämnar liknande förbindelse, dä utsädet säljes för leverans utomlands, da utsädet säljes för annat ändamål än sådd. Vidare inrymmer lagen stadgande dels därom att de av säljaren angående ett utsäde lämnade uppgifter skola äga vitsord i en eventuell rättegång angående köpet, så framt ej genom undersökning i föreskriven ordning av prov, som av köparen inom viss tid efter leveransen på stadgat sätt uttagits, styrkes, att uppgifterna äro oriktiga, dels ock angående rätt för tjänstemän, som av ministern därtill bemyndigats, att vinna tillträde till lokal, där utsäde säljes eller saluhålles eller lagras i avsikt att säljas utan ytterligare rensning, blandning eller sortering, samt där taga, prov av utsädet för undersökning ävensom angående vissa förhållanden, som vid provtagningen och undersökningen äro att iakttaga. Slutligen upptager lagen bestämmelser dels om åtalsrätten dels om ansvar för brott mot lagen — åtal för brott mot lagen kan väckas i England endast av vederbörande minister, i Skottland av lantbruksstyrelsen eller »procuratorfiscal» och i Irland av departementet för lantbruk och teknisk undervisning — dt>]s ock om forum, som är domstolen antingen å den ort, där brottet begåtts, eller där den tilltalade är bosatt. Den till lagen sig anslutande administrativa förordningen är utfärdad den 27 juli 1921 under benämningen »Seeds Regulations» och innehåller en mängd •detalj föreskrifter. I Holland finnes en lag av den 31 december 1920 med bestämmelser angående bekämpande av bedrägeri vid handeln med bland annat frövaror. Enligt denna lag är det förbjudet att till förbrukare till salu utbjuda, sälja eller leverera frövara, som icke håller den kvalitet, som i särskild förordning är föreskriven. Vidare är det förbjudet att till förbrukare till salu utbjuda, sälja eller leverera utsäde under benämning, varav icke tydligen framgår arten eller det ändamål, vartill varan är avsedd. Det är vidare förbjudet att till förbrukare till salu utbjuda, sälja eller leverera såsom utsäde en blandning, så framt ej å förpackningen på tydligt sätt angivas de enkla ämnen, av vilka blandningen är sammansatt och deras i procent uttryckta proportion till den totala mängden av ämnen. Kan ej dylikt omnämnande anbringas å förpackningen, må det lämnas i särskild skrift. Såsom blandning definierar lagen en tillsats av olikartade ämnen, vilka vart för sig äga ett visst värde såsom utsäde. Vidare innehåller lagen bestämmelser om huru vid import av fröprov för undersökning må kunna tagas, om de tjänstemän, som hava att övervaka lagen deras befogenhet att vinna tillträde till plats, där utsädesvara förvaras, och

taga prov av varan, om skäl föreligger till antagande, att förbrytelse mot lagen ägt rum, vidare om sättet för dylik provtagning och undersökning av provet samt slutligen ansvarsbestämmelserna. I administrativ förordning, utfärdad den 8 april 1921, uppräknas de frövaror, vara lagen skall äga tillämpning, och meddelas bestämmelser om de garantier med hänsyn till utsädets kvalitet, som säljaren måste ikläda sig, ävensom angående sättet för lämnande av sådan garanti. Även i flera andra länder förefinnes en rätt så omfattande lagstiftning pä ifrågavarande område, särskilt i Ungern, Nordamerikas förenta stater, Kanada och Australien. Någon redogörelse för innehållet i dessa länders lagstiftning torde icke här vara erforderlig.. Ett sammandrag härav återfinnes för övrigt i det förut omnämnda i juni 1920 utkomna danska kommittébetänkandet angående »froavl og frohaiidel». LantbruksEnligt vad lantbruksstyrelsen under ifrågavarande utredningsarbete erfarit .styrelsens o c u jämväl i övrigt har sig bekant förefinnas inom den svenska fröhandeln yttrande. avsevärda missförhållanden, i det att betydande mängder mindrevärdigt och underhaltigt eller eljest olämpligt frö förmedlas genom handeln och komma, till användning såsom utsäde, mången gång utan att köparen ens äger någon som helst vetskap om fröets undermåliga beskaffenhet. För köparen möter också oftast stora svårigheter att skydda sig mot ett mindrevärdigt frö, som en säljare kan finna för gott att avyttra. Enbart av en besiktning av fröet kan icke tillförlitligen utrönas fröets beskaffenhet eller mängden och arten av däri ingående oeräsfrön och andra främmande beståndsdelar. Till en mera ingående undersökning genom verkställande av analys med avseende å renhet, ogräshalt och grobarhet hos fröet är tiden, då inköpen eller leveranserna av fröet merendels ske under brådskande såningsperiod, ofta alltför knapp. Och icke ens genom en analys av fröet utan i regel först genom odling av detsamma kunna utrönas vissa för fröets värde såsom utsäde bestämmande viktiga faktorer, såsom sortäkthet, sortrenhet och frihet från växtsjukdoinar. Faran för landets jordbruk av att utsäde, som i ett eller annat avseende är mindrevärdigt, kommer till användning finner lantbruksstyrelsen ligga, i öppen dag. Skörderesultatet beror i första hand av utsädet. Ar detta mindrevärdigt blir skörden därefter. Att bristande värde med hänsyn till groningsförmågan kan medföra icke blott nedsatt utan ofta rent felslagen skörd, därom bär erfarenheten nogsamt Aittnesbörd. Men även andra egenskaper hos ett utsädesfrö kunna emellertid så starkt påverka dess produktionsförmåga, att användningen kan vara olycksbringaiide för odlaren. Vissa utsäden, som äro lämpliga för odling i landets sj-dliga delar, kunna sålunda på grund av bristande härdighet giva en mycket ringa skörd, ja ofta missväxt, i mellersta och ännu mera i norra delarna av landet. Det oaktat försäljes i den öppna handeln en stor mängd utsäde, som i berörda avseende icke undergått någon som helst undersökning och även ofta utbjudes under oriktig ursprungs- eller sortbeteckning. Genom smittsamma sjukdomar, som i vissa fall spridas endast genom utsädet, orsakas även stor skada, exempelvis det för odlingen av sädesslagen ödesdigra snömöglet. Ofta har det i handeln förekommande utsädet undergått en högst otillfredsställande rensning och sortering, så att med utsädet följa ogräsfrön och för övrigt små- och slökorn i stora mängder. De skador, som ogräsen orsaka jordbruket äro högst betydande, och stora förluster åsamkas därigenom årligen. De skador och förluster, som användandet av mindrevärdigt utsädesfxö orsaka, äro emellertid icke enbart för den enskilde odlaren av betydelse, utan beröra i hög grad det allmänna intresse, som ligger däri, att resultatet av det svenska jordbrukets prodaktion blir det i möjligaste mån bästa. Lantbruksstyrelsen anser det därför vara ett oavvisligt krav att åtgärder vidtagas för att

25 råda bot på ovan berörda missförhållanden och tvekar därvid icke att föreslå ett ingripande på lagstiftningens väg, såsom flerstädes skett utomlands. P å frivillighetens eller upplysningens väg kan säkerligen nöjaktigt resultat icke ernås. Lantbruksstyrelsen föranledes desto mera till ett dylikt förslag som i åtskilliga framställningar, som även under senare åren inkommit dels till Kungl. Maj: t dels till lantbruksstyrelsen, framhållits det trängande behovet av lagstiftningsåtgärder med hänsyn till den stora mängd underhaltiga utsädesvaror av såväl inhemskt som utländskt ursprung, som ännu utbjödes i vårt land. Vad särskilt angår den skada, som genom ogräsen förorsakas, så har detta spörsmål upptagits i en av 1918 års riksdag, i anledning av väckt motion, till Kungl. Ma,j:t avbiten skrivelse (nr 117) däri riksdagen hemställt att Kungl. Maj:t måtte dels taga i övervägande vad som från statens sida då omedelbart möjligen kunde vidtagas för att underlätta jordbrukarnes kamp mot ogräsen, dels ock låta skyndsamt och allsidigt utreda på vilka olika vägar staten för framtiden skulle kunna medverka till ett allmänt, målmedvetet bekämpande av denna för vår växtodling svåra fiende. Ett mycket viktigt led i denna kamp, måhända ett av de allra viktigaste, är enligt lantbruksstyrelsens mening att söka förhindra att genom handeln fortsprides utsädesfrö, som i större eller mindre grad är inmängt med ogräs. De betänkligheter, som, på sätt i det föregående anförts, år 1902 av chefen för finansdepartementet uttalades vid behandling av det då föreliggande förslaget till lag om handel med utsädesvaror, torde numera icke böra utgöra hinder för den ifrågasatta lagstiftningen, då givetvis sedan nämnda tid analysmetoderna vid frökontrollanstalterna i landet avsevärt förbättrats, om de än allt fortfarande äro behäftade med sina brister. På grund av det uppdrag, som lämnats lantbruksstyrelsen, kommer emellertid inom närmaste tiden att framläggas ett förslag till omorganisation av frökontrollverksamheten, varvid givetvis all hänsyn kommer att tagas till de krav, som å frökontrollanstalterna kunna ställas till följd av den föreslagna lagen. Genomförandet av den ifrågasatta omorganisationen torde på grund av rådande ekonomiska förhållanden sannolikt komma att fördröjas under någon tid, vilket emellertid enligt lantbruksstyrelsens mening icke bör föranleda uppskov med genomförandet av ifrågavarande lagförslag. Ehuru föreskrifterna i den föreslagna lagen givetvis skulle bliva mera effektiva med genomförandet av en ändrad organisation av frökontrollverksamheten, särskilt genom inrättandet av en central frökontrollanstalt, kommer dock, även med de brister och ölägenheter, som vidlåda den nuvarande organisationen av frökontrollväsendet, den föreslagna lagen att bliva av stor betydelse för höjande av handeln med utsädesfrö. Den omständigheten, att omorganisationen icke omedelbart kan komma till stånd bör alltså icke få utgöra hinder för lagförslagets genomförande. Den lagstiftning, vars åvägabringande lantbruksstyrelsen sålunda förordar, bör omfatta allt slags frö, som försäljes såsom utsäde och som äger betydelse för produktionen. Under lagstiftningen skulle alltså falla frö av såväl lantbruksväxterna som trädgårdsväxterna, prydnadsväxterna dock undantagna, ävensom av skogsträden, såväl barrträden som lövträden. Givet är dock att beträffande en del fröslag det kan finnas erforderligt att meddela vissa särbestämmelser, mer eller mindre avvikande från generellt tillämpliga stadganden. Med den omfattning, lagen sålunda torde böra erhålla, skulle densamma alltså bliva tillämplig äveu å utsädeshandeln med spannmål, det vill säga frö av odlade sädesväxter, såväl stråsäd som trindsäcl. Sant är väl, att de missförhållanden, som föreligga med avseende å denna handel icke äro så starkt framträdande. som i fråga om den egentliga fröhandeln och det har också ifrågasatts, att ifrågavarande handel borde helt undantagas från lagens tilllämpning. Enligt lantbruksstyrelsens mening äro dock missförhållandena även

beträffande denna handel så pass allvarliga, att fullt fog synes föreligga för att göra den förevarande lagstiftningen tillämplig därå. Det kan ifrågasättas om under lagen bör inrymmas annan försäljning än som äger rum till den, som själv skall använda fröet till sådd, och om icke med lagstiftningen ändock skulle kunna nås det mål, som därmed ytterst åsyftats: förhindrande av ett mindrevärdigt frös användning till sådd. Det vill dock icke synas lämpligt eller tillrådligt att i sådan grad inskränka lagens omfattning, ehuru givitvis från dess tillämpning böra undantagas sådana försäljningar, som icke kunna, antagas förhindra förverkligandet av syftet med lagstiftningen ifråga. Lantbruksstyrelsen föreslår också i 5 § av lagförslaget att från lagens tillämpning må undantagas vissa försäljningar, och anhåller att härom få hänvisa till nämnda lagrum och den där lämnade motivering för de särskilda undantagen. Enligt lantbruksstyrelsens mening bör den nya lagstiftningen vila ä den grundprincipen, att säljaren av en utsädesvara skall vara skyldig att lämna köparen de uppgifter, som framför allt kunna vara av betydelse att känna för bedömande av fröets lämplighet till utsäde. Såsom ovan antytts, är det nämligen för köparen ofta förenat med vissa svårigheter att kunna utröna fröets värde såsom utsäde. Av säljaren av en utsädesvara bör man å andra sidan, med hänsyn särskilt till den stora betydelsen därav, att ett fullgott utsäde användes, skäligen kunna fordra, att han äger eller eljest förskaffar sig noggrann kännedom om beskaffenheten av den vara, han ämnar sälja såsom utsäde, samt härom lämnar köparen säkra upplysningar. Med en dylik uppgiftsskyldighet för säljaren, som från hans sida givetvis även skall innebära en utfästelse att fröet verkligen är av beskaffenhet, som uppgivite, är ett höjande av hela den allmänna handeln med utsädesvaror, sä att det mindrevärdiga fröet i allt mindre utsträckning kommer att finna omsättning i marknaden, helt visst att förvänta. Och med fog lärer ej kunna påstås, att den säljaren åvilande uppgiftsskyldigheten skulle kunna medföra någon oskälig inskränkning i handelsfriheten på ifrågavarande område. Något direkt förbud — motsvarande det i finska lagen intagna — mot försäljning av utsädesvara, som icke motsvarar vissa uppställda krav, har med hänsyn till vad ovan anförts icke ansetts nödigt meddela. Dä gränsen för en till försäljning tillåten utsädesvara icke skulle kunna sättas alltför lågt, skulle ett dylikt förbud ock kunna medföra, svårigheter inom vissa orter, framför allt i vissa delar av Norrland, att anskaffa erforderligt utsädesfrö, som nådde en sådan gräns, och skulle ett sådant förbud ii ven ställa sig hindrande för vissa fullt befogade försäljningar, exempelvis då, försäljningen avser ett ännu icke färdigrensat eller färdigställt frö, således en råvara med låg renhet, avsedd att ytterligare behandlas innan den är att anse såsom färdig utsädesvara. Beträffande omfattningen av säljarens uppgiftsskyldighet får lantbruksstyrelsen hänvisa till den närmare motiveringen här nedan av 1 § i lagförslaget. Den säljaren åliggande uppgiftsskyldighet bör givetvis hava fullgjorts senast då varan levereras. Har emellertid säljaren icke redan vid köpets avslutande lämnat köparen uppgift om fröets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet, bör köparen äga rätt förutsätta, att utsädet i nämnda avseenden motsvarar de fordringar, som skäligen kunna ställas pä ett användbart, gott utsäde, ett utsäde av normal beskaffenhet. Till förebyggande av att säljaren vid leveransen skulle, med åberopande av föreskrivna intyg, kunna anse sig berättigad att leverera ett utsäde av sämre beskaffenhet iin som köparen vid köpets avslutande sålunda ägt förutsätta, har ansetts nödigt att åt ovan berörda, rent civilrättsliga regel gives uttryck i förevarande lag. I nu avsedda fall bör emellertid säljaren tillika vara skyldig, att, då varan levereras, avlämna de stadgade uppgifterna.

27 Särskilda omständigheter kunna även föreligga, som utgöra hinder för säljaren att senast vid leveransen avlämna intyg angående fröets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet, exempelvis då för höstsådden försäljes ett utsäde, som kanske omedelbart före försäljningen skördats, eller då under vårsådden en köpman underskattat behovet av utsädesvara och för att tillfredsställa sin kundkrets nödgas i sista stund anskaffa mera sådant, Vid sådana hastiga leveranser för tillgodoseende av utsädesbehovet medgiver tiden ofta icke företagande av en undersökning. I dylika och liknande fall bör säljaren kunna få leverera utsädet utan att avlämna de förskrivna uppgifterna angående renhetsgraden, ogräshalten eller grobarheten hos fröet, men bör då anses hava tillförsäkrat att varan i berörda avseenden motsvarar ett utsäde av normal beskaffenhet. Lagförslaget förutsätter att genom normaltal, som fastställas beträffande skogsfrö av domänstyrelsen och i fråga om annat frö av lantbruksstyrelsen, komma att för åtminstone de vanligaste utsädesfröerna angivas de fordringar i avseende å renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet, som böra ställas å ett utsäde av normal beskaffenhet. Icke blott då säljare underlåter att avlämna föreskrivna uppgifter utan även i vissa fall då lämnad uppgift finnes vara oriktig, bör enligt förslaget säljaren drabbas av straffrättsligt ansvar. Förslaget förutsätter emellertid, att endast straffpåföljd men icke skadeståndsansvar må kunna ådömas enligt förevarande lag. Har genom något enligt denna lag straffbart förfarande köparen av ett utsäde tillika tillskyndats skada, eller förlust, torde detta vara att bedöma enligt för köpet gällande civilrättsliga regler liksom enligt dessa även är att bedöma annan åtgärd på grund av köpeavtalet, exempelvis dess återgång, som köparen kan vilja göra gällande mot säljaren. Några särskilda bestämmelser om på vad sätt eller inom vilken tid prov av ett köpt utsäde bör uttagas och undersökas, då köparen önskar få utrönt, huruvida utsädet överensstämmer med av säljaren lämnade uppgifter, torde icke böra meddelas i förevarande lag utan i berörda avseenden äga tillämpning vad som, då en köpare vill tala å fel hos köpt vara, i allmänhet gäller. Då gällande civilrättsliga bestämmelser i 1905 års köplag medgiva säljare och köpare full avtalsfrihet möter givetvis icke hinder att i själva köpeavtalet inryckas bestämmelser i nu ifrågavarande avseenden. Detta förekommer för närvarande, i det att försäljningsfirmorna i köpeavtalen inrycka hänvisning till vissa i deras kataloger intagna föreskrifter angående provtagning och undersökning av varan, som skola iakttagas för att mot säljaren eventuell ersättningsskyldighet må kunna göras gällande. I berörda föreskrifter plägar även ifråga om ersättningen stadgas, att den i intet fall får överstiga det pris, som varan betingar och som finnes å fakturan utsatt. Har försäljning skett efter prov — något som inom fröhandeln är vanligt förekommande — böra givetvis även å sådan försäljning bestämmelserna i lagförslaget vinna tillämpning, så framt ej annat förhållande föreligger, som utesluter sådan tillämpning. Några bestämmelser om ett övervakande av fröhandeln genom vissa officiella funktionärer, på sätt flerstädes i utlandet skett, hava ej ansetts böra meddelas i vidare mån än att enligt förslaget det tillkommer allmän åklagare att vaka över lagens efterlevnad. Särskilda bestämmelser om orten, där förseelse mot lagen må åtalas, hava icke meddelats, utan böra i sådant avseende gällande allmänna bestämmelser om laga domstol i brottmål vinna tillämpning. Lantbruksstyrelsen övergår härefter till närmare motivering av vissa bestämmelser i nedan angivna paragrafer av lagförslaget.

*§• Såsom i det föregående anförts, omfattar förslaget endast utsädesfrö. Frö, som är avsett för annat ändamål än utsäde, exempelvis fågelfrö, kryddor, fröför industriellt eller medicinskt ändamål, spannmål för förbrukning, faller alltså icke under lagen. Huruvida en försäljning avser ett utsädesfrö eller icke blir givetvis att avgöra i varje särskilt fall. Några större svårigheter i bevisningshänseende torde dock härutinnan icke komma att möta. Även om i själva köpeavtalet icke uttryckligen angives, att försäljningen avser ett utsädesfrö, lärer dock, om så. är fallet, detta merendels lätt nog framgå av omständigheterna vid köpet. Vad spannmålen beträffar så betingar den såsom utsäde väsentligt högre pris än såsom förbrukningsvara, och vad övrigt frö beträffar hirer man i regel kunna utgå från att det är avsett till utsäde. Vissa undantagsfall givas dock, då frö, såsom ovan nämnts, kan vara avsett för annat särskilt ändamål. Det har ansetts nödigt att, till förekommande av missförstånd, i lagtextea uttryckligen utsäga, att jämväl utsädesfrö av stråsäd och trindsäd inbegripen under lagen. Enligt stadgandet i denna paragraf skall säljaren i regel avlämna uppgift angående fröets renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet, alltså uppgift angående fröets beskaffenhet i de avseenden, som genom analys kunna utrönas. Föreskrift att säljarens uppgift i nämnda avseenden ovillkorligen skall vara grundad på verkställd analys har icke ansetts böra meddelas och än mindre om sätt eller tid för analysens utförande, då med hänsyn till det ansvar för lämnad uppgifts riktighet, som åvilar säljaren, denne bör äga att, på sätt han själv finner för gott, förskaffa sig nödigt underlag för att kunna lämna uppgiften. Denna skall givetvis avse fröets beskaffenhet vid tiden för leveransen. Med hänsyn härtill, och då säljaren ej ålagts att grunda sin uppgift på en inom viss tid före leveransen verkställd analys, har det ej heller ansetts böra meddelas någon föreskrift om att uppgiften skall innehålla upplysning om tiden, då särskilt grobarheten utröntes. Fröets renhetsgrad — vid renhetsbestämiiing skiljes mellan rent frö och främmande beståndsdelar såsom avfall, främmande gagnväxtfrö och ogräsfrö — skall angivas i viktprocent rent frö, medan däremot ogräshalten skall uttryckas i antalet ogräsfrön på varje kilogram frö med särskilt angivande av sammanlagda antalet beträffande vissa svårare ogräs. I fråga om ogräshalten är viktprocenten oftast föga vägledande. Så kan exempelvis samma viktprocent angiva förekomsten i ett fall av några få ogräsfrön, i ett annat av flera hundra sådana, allt efter ogräsfrönas storlek och vikt. Den skada, som samma viktprocent ogräsfrö åsamkar, kan alltså i ett fall bliva mångdubbelt större än i ett annat fall. I vissa fall kan en mycket ringa viktprocent innehålla ett så stort antal ogräsfrön, att fröets värde såsom utsäde kan vara ytterst tvivelaktigt. Det synes därför vara av stor betydelse, a t t ogräshalten angives i antalet ogräsfrön på varje kilogram frövara. Givet är, att då grobarheten skall i procent uttryckas detta hänför sig till grobarheten hos det rena fröet. Enligt gällande analysregler för de svenska frökontrollanstalterna bestämmesvid analys även mängden av i den analyserade varan förekommande rent, grott . .. ,, . , T . <• i renhetenXgrobarheten. fro, uttryckt i procent av samma vara enligt formeln Ä~— Innehåller exempelvis en analyserad vara 90 % rent frö och 10 % främmande beståndsdelar, och det rena fröet befinnes äga en grobarhet av 90 %, angives alltså vid analysen en sådan vara innehålla 81 % rent, grott frö. Någon anledning att ålägga säljaren uppgiftsskyldighet även i nu berörda avseende

29 föreligger icke, och torde för övrigt ifrågavarande stadgande vid omorganisationen av frökontrollyäsendet komma att utgå. Av säljaren skall vidare, såsom självfallet är, lämnas uppgift angående hans namn och adress ävensom angående fröslaget, exempelvis om fröet är av höstråg, vårråg eller midsommarråg, höstvete eller vårvete, tvåradskorn eller sexradskorn, röva eller kålrot etc. Rätt ofta förekommer att frö, som försäljes, utgör en blandning av frö av olika slag, exempelvis klöver och timotej. I sådant fall bör säljaren vara skyldig att lämna uppgift även angående de andelar, i viktprocent räknat, vari frö av de olika slagen ingå i blandningen. I fråga om blandning kan uppgift om renhetsgraden och ogräshalten givetvis icke lämnas för olika i blandningen ingående fröslag utan endast för blandningen i dess helhet, varemot i fråga -om grobarheten den fordran bör kunna ställas, att för varje fröslag, som till större myckenhet tin tio procent ingår i blandning, grobarheten skall särskilt angivas. Vid rensning av frö uppkomma vissa avfallsliknande blandningar, som vanligen benämnas avrensningsfrö. Då även ett dylikt frö under vissa förhållanden kan användas till utsäde, men det icke är möjligt att därom lämna uppgift i de olika avseenden, som stadgas i fråga om annat frö, har uppgiftsskyldigheten ifråga om sådant frö ansetts kunna inskränkas till att omfatta säljarens namn och adress och fröets ogräshalt, under förutsättning dock att fröet uttryckligen angives med beteckningen avrensningsfrö. Köparens uppmärksamhet bör därigenom särskilt hava riktats på beskaffenheten av det utsäde, som köpet avser. Uppgiftsskyldigheten med avseende å sort eller stam är icke ovillkorlig utan inträder endast så framt säljaren äger kännedom om av vilken sort eller stam fröet är. Att uppgiftsskyldigheten icke kunnat stadgas ovillkorlig beror därpå, att fröets sort eller stam icke kan utrönas genom analys utan först genom odling. Att emellertid säljaren, om han äger kännedom om sort eller stam, bör vara pliktig att lämna köparen uppgift härom är helt naturligt, då värdet hos ett frö i mycket hög grad är beroende av den sort eller stam, fröet representerar. Olika sorter lämna nämligen under samma odlingsförhållanden mycket olika avkastning, varförutom särskilda sorters härdighet och lämplighet under olika klimatiska förhållanden är ytterst växlande. Så äro exempelvis svarthavresorterna stormogul och klockhavre med hänsyn till vegetationstiden så skiljaktiga, att den förra sorten icke kan odlas i nordligare trakter av vårt land, under det att klockhavren där går väl till. Vetesorten grenadjärvete kan på grund av sin ringa vinterhärdighet odlas endast i Skånes kusttrakter, medan vetesorten solvete går väl att odla i mellersta Sverige. Beträffande rotfrukterna så hava i lika hög grad olika stammar av samma sort betydelse för odlingens resultat med hänsyn till avkastningen som sorten för exempelvis sädesslagen. Såsom exempel å olika sorter av växtslaget röva må här anföras, bland andra, stubbrova, östersimdom, bortfelder. Olika stammar av bortfelder äro, bland andra, Svalövs bortfelder, Weibulls bortfelder. Givet är, att i fall, då säljaren lämnat köparen uppgift om fröets sort eller stam, han skall anses hava tillförsäkrat, att fröet verkligen motsvarar uppgiften. I detta sammanhang föranlåtes lantbruksstyrelsen erinra om de på förevarande område ofta förekommande beteckningarna sortäkthet, stamäkthet, sortrenhet och stamrenhet. Uppgift om sortäkthet och stamäkthet innebär garanti för att fröet är av uppgiven sort eller stam. Uppgift om sortrenhet och stamrenhet innebär, att fröet är fritt från inblandningar av frö från andra sorter och stammar av samma växtslag.

3Q I fråga om smittsam sjukdom, varmed fröet kan vara behäftat — något, som oftast kan kontrolleras endast genom odling — åligger säljaren uppgiftsskyldighet, så framt han äger kännedom om sjukdomen och'fröet är i anmärkningsvärd grad behäftat därmed, d. v. s. i sådan omfattning, att sjukdomen är av praktisk betydelse för fröets värde såsom utsäde. Avser försäljning frö, som i sin helhet eller till någon del skördats å utländsk ort, skall sådant förhållande i den uppgift, som säljaren angående det sålda fröet skall avlämna, angivas medelst orden »utländskt frö». Därjämte föreskrives i 6 §, att sådant från utrikes ort infört frö, som. enligt vad särskilt stadgas, genom myndighets försorg skall, innan det till införsel utlämnas, undergå viss behandling (färgning med eosinlösning) för dess åtskiljande från inhemskt frö, ej må inom riket av den, som driver handel därmed, till köpare utlämnas, med mindre fröet är inneslutet i säck eller omslag, märkt med orden »utländskt frö», samt att i räkning eller faktura, som angår sådant fri), detsamma uttryckligen skall angivas såsom utländskt frö. I förslag till kungörelse angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag av frö angivas de fröslag, som skola undergå färgning med eosinlösning. Berörda bestämmelser äro avsedda, att ersätta föreskrifterna i förut omförmäkla kungörelser av den 5 februari 1909 och den 4 april 1910. Självfallet är, att, då uppgiftsskyldighet ålägges säljare av utsädesfrö, denna även skall, om fröet skördats å utländsk ort, omfatta angivandet av nämnda förhållande, som för fröets lämplighet för odling i vårt land kan vara av stor betydelse. En del utländska fröslag kunna nämligen, även om de fylla de i förslaget till kungörelse angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag av frön uppställda betingelser för införsel, icke med fördel användas i vart land i dess helhet utan endast i vissa delar därav. Sedan ett utländskt frö inkommit till riket, är det oftast synnerligen svårt, understundom omöjligt att avgöra, om fröet, exempelvis ett rödklöverfrö, skördats här i landet eller i utlandet. Till förekommande av att utländskt frö skall kunna förväxlas med inom landet odlat förefinnas redan nu, såsom ovan anförts, bestämmelser om att vissa importerade fröslag skola undergå färgning med eosinlösning. Enligt förslaget till nyssnämnda kungörelse skola bestämmelserna om sådan färgning utsträckas även till vissa andra fröslag, beträffande vilka det för odlaren är av särskild betydelse att äga kännedom om, att fröet är av utländsk skörd. Beträffande skogsfrö bör självfallet någon uppgift om ogräshalten icke erfordras, varemot i fråga om sådant frö ansetts nödigt ineddela en föreskrift om att, där fröet är av inhemsk skörd, säljaren skall vara skyldig att lämna uppgift om det län, inom vilket fröet skördats. Till motivering av denna föreskrift anföres följande: Vid naturlig föryngring av skog härstammar alltid den uppväxande ungskogen av frö från moderträd, som uppväxt pä eller åtminstone på jämförelsevis ringa avstånd från den plats, där ur fröet plantorna spira. Avkomman ärver då fullständigt moderträdens egenskaper och rasegenheter, bland annat dess förmåga att uthärda ett mer eller mindre ogynnsamt klimat. Visserligen har skogen en gång vandrat in och ännu i »lag torde vissa trädslag vara stadda på vandring, men denna vandring sker så långsamt, att arterna därvid hinna acklimatisera sig, det vill säga vänja sig vid de olikheter i klimat, som betingas av olika breddgrad, olika höjd över havet m. m. Flyttas åter genom människans ingripande en viss trädras plötsligt lång väg, från bättre till sämre klimat eller tvärtom, uppstå vådor och ölägenheter, som stundom kunna bliva rent av ödesdigra. Att till exempel vid sådd eller plantering i Norr- eller Västerbotten använda skogsfrö, som skördats i Skåne eller Blekinge, resulterar, enligt vad erfarenheten givit vid handen, i att sålunda uppdragna plantor duka under till följd av klimatet,

enär rasen ej är acklimatiserad och klimatoinbytet är för häftigt. Å andra sidan är det ytterst olämpligt att av långt norröver eller i extrema höjdlägen skördat frö söka uppdraga skog i sydligare nejder eller å lågland, enär den nordliga rasens egenskap att växa långsamt nedärves på avkomman, och man erhåller träd, som visserligen äro mycket härdiga, men till nackdel för räntabiliteten växa alltför långsamt och långt sämre, än vad sådana träd skulle göra, som uppdragits ur i orten för skogsodlingen eller i dess närhet skördat frö. De undersökningar och rön, som skogsvetenskapen under de sista årtiondena i berörda hänseende gjort, hava tillfullo bestyrkt det ovan sagda. Som en naturlig följd härav strävar varje samvetsgrann skogshushällare att för skogsodling erhålla frö av en för orten lämplig ras. Kravet på säker kännedom om skogsfröets proveniens har också allt starkare framträtt och bör på allt sätt stödjas och gynnas, enär denna fråga för vårt land är av oerhört stor betydelse. I fråga om köksväxtfröet äro bestämmelserna med avseende å säljarens uppgiftsskyldighet sä till vida lindrigare, att uppgift om fröets renhetsgrad eller ogräshalt icke erfordras. Frö av ifrågavarande slag importeras i regel från utlandet. Då fröet sedan utportioneras i små poster, torde det i allmänhet ställa sig svårt att med avseende å varje av dessa lämna uppgift i nyssnämnda avseenden. Renhetsgraden och ogräshalten hos ifrågavarande slag av frö är i ej heller av så stor betydelse som hos annat frö, då ogräset i trädgårdarna i regel rensas bort för hand. Från lagens tillämpning äro., undantagna försäljningar av frö av växter, avsedda för prydnadsändamål. Även dessa frön importeras i stor utsträckning och ställer det sig därvid synnerligen svårt att erhålla närmare uppgifter om fröets beskaffenhet. Detta slags frö har icke heller på långt när den ekonomiska betydelse som andra frön. Med hänsyn härtill och då lagen icke bör sträcka sig längre än som av förhållandena nödvändigt betingas, har ifrågavarande frö ansetts kunna lämnas å sido. Av stadgandets formulering framgår emellertid, att om frö av en prydnadsväxt säljes för att odlas såsom läntbruksväxt, exempelvis om solrosen säljes för att odlas å åkerfältet, lagen skall äga tillämpning. De uppgifter, som, enligt vad ovan anförts, det åligger säljaren att avlämna, skola lämnas i skrift eller tryck och skola vara bestämt avfattade. Det är alltså icke tillfyllest, att uppgifterna lämnas allenast muntligt eller att uppgifterna hallas i mera allmänna eller svävande ordalag. Uppgiften skall från säljarens sida anses innefatta en bestämd utfästelse att varan verkligen motsvarar uppgiften. Någon särskild form för uppgiftens avfattande eller avlämnande till köparen har icke ansetts böra i lagen föreskrivas och detta oavsett om köpet avser större eller mindre myckenhet. Uppgiften kan givetvis överlämnas till köparen såsom en särskild handling eller inrymmas i försäljningsnota eller faktura, men det är även tillfyllest om den på ett tydligt sätt anbringas å den förpackning, vari varan avlämnas till köparen. Sistnämnda sätt torde givetvis bliva det vanligast förekommande vid försäljning av frö i mindre mängder, exempelvis då frö utförsäljes i paketerat skick i så små mängder, som räknas endast gramvis. Att däremot, då försäljningen sker i bod eller å annan för allmänheten tillgänglig försäljningsplats, meddela uppgiften, på sätt i den holländska lagen synes vara medgivet, genom ett i boden eller å försäljningsplatsen tydligt anbragt meddelande, är däremot enligt föreliggande förslag icke tillfyllest. I de fall, då ett försålt fröparti skall församlas från en ort till en annan att där av köparen emottagas, bör säljaren anses hava fullgjort sin uppgiftsskyldighet, om han, senast då leveransen äger rum, inlämnat föreskrivna upp-

32 gifter för befordran med post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänt desamma. Det har ifrågasatts, att säljaren borde fritagas från all uppgiftsskyldighet, då fråga vore om försäljningar av mindre kvantiteter frö, exenqielvis under 1 kilogram eller då köpeskillingen ej överstege 10 kronor. Dä det emellertid är av vikt, att kvaliteten hos det frö, som utförsäljes i små mängder, är god — köpare är här oftast mindre odlare, som äro i särskilt behov av skydd mot en underhaltig vara — samt den säljaren åvilande uppgiftsskyldighet kan av honom fullgöras på ett jämförelsevis enkelt sätt, som ej bör medföra alltför stora besvär eller olägenheter, har lantbruksstyrelsen ansett något undantag från uppgiftsskyldighet för säljaren vid mindre försäljningar icke böra medgivas. 2 §- . Denna paragraf innehåller den redan i det föregående berörda, rent civilrättsliga bestämmelsen, att säljaren, om han ej vid köpets avslutande avlämnat i 1 § föreskriven uppgift angående fröets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet, han skall anses hava tillförsäkrat, att fröet i dessa avseenden motsvarar de fordringar, som skäligen kunna ställas på ett frö av normal beskaffenhet. Skulle fröet icke motsvara, vad säljaren sålunda skall anses hava tillförsäkrat, är detta givetvis att anse såsom fel i varan och köparen äga de befogenheter, som i sådant fall stå honom till buds enligt gällande civilrättsliga bestämmelser. E n inskränkning till säljarens förmån har dock härvid ansetts böra göras i det fall att vid leveransen fröet skulle visa sig äga lägre grobarhet än den normala, dock under förutsättning att felet är att anse allenast såsom ringa. Avlämnar säljaren i stället en mot felet svarande större myckenhet, må enligt förslaget dylikt fel icke kunna av köparen åberopas. Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att om vid sådd — grobarheten får dock därvid variera endast inom en viss, relativt liten gräns — användes en större mängd av ett frö med lägre grobarhet, ernås ungefärligen samma skörderesultat som genom användandet av en motsvarande mindre mängd av frö med högre grobarhet. Ifrågavarande inskränkning i köparens rätt att tala å fel i varan har dock icke ansetts kunna medgivas beträffande havre och korn, enär i fråga om dessa fröslag det kan få ett ej oväsentligt olika inflytande pä skörderesultatet, om utsädet har sin fulla grobarhet och livskraft i behåll, eller om dess groningsförmåga är i någon mån nedsatt. 3

§-

För den huvudsakliga innebörden av stadgandet i denna paragraf har redan i den allmänna motiveringen redogjorts. Det bör dock här erinras, att ifrågavarande befrielse för säljaren att lämna uppgifter om utsädets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet endast undantagsvis bör kunna ifrågakomma. Har säljaren skäligen kunnat medhinna undersökning av varan före leveransen för att kunna avgiva föreskrivna uppgifter eller äger han eljest tillförlitlig kännedom om varan för att kunna fullgöra uppgiftsskyldigheten, bör han givetvis icke därifrån befrias. Självfallet är, att — även om sådana särskilda omständigheter, som enligt förevarande paragraf må av säljaren kunna åberopas för befrielse att lämna uppgift om ett frös renhet, ogräshalt eller grobarhet, äro för handen — säljaren är skyldig att senast vid leveransen avlämna övriga föreskrivna uppgifter. 4.8Denna paragraf innehåller föreskrifter om ordningen för fastställande av normaltal med avseende å renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet hos ett utsädesfrö. Sådana normaltal skola i den utsträckning, som finnes erforderlig,

33 fastställas beträffande skogsfrö av domänstyrelsen och ifråga om annat frö av lantbruksstyrelsen. Givet är, att sådana förhållanden kunna inträffa, som böra föranleda ändring i ett normaltal, som en gång blivit fastställt, exempelvis om till följd av ogynnsamt bärgningsväder något år grobarheten hos det årets fröskörd skulle bliva lägre än under normala förhållanden. Sker en sådan ändring under tiden mellan ett köps avslutande och leveransen av fröet, bör säljaren givetvis äga åberopa den lindring, som sålunda kan hava inträtt, liksom en skärpning, som under eii dylik mellantid kan hava vidtagits, icke bör kunna göras gällande mot säljaren. 5 §. Såsom redan i det föregående antytts, åsyftar lagen i främsta rummet att bereda den, som skall använda fröet till utsäde, skydd mot att erhålla en för ändamålet mindrevärdig eller eljest olämplig vara. Men hänsyn härtill hava vissa försäljningar ansetts kunna undantagas från tillämpningen av bestämmelserna om den säljaren åviljande uppgiftsskyldighet. Angående dessa undantag stadgas i förevarande paragraf. Det första undantaget åsyftar det fall, då odlare av ett frö försäljer detsamma till någon, som icke själv skall använda det till utsäde, i regel således en återförsäljare. I allmänhet är utsädet då i större eller mindre grad ännu en råvara, som köparen, innan varan av honom avyttras, låter undergå behandling genom rensning och dylikt för att färdigställas till utsäde. Med hänsyn härtill och då angående varans beskaffenhet uppgift måste lämnas, då den sedan försäljes att användas till utsäde, har ifrågavarande försäljning från odlare till återförsäljare ansetts kunna undantagas. Men även det fall, då odlare försäljer fröet till någon, som själv skall använda det till utsäde, d. v. s. till annan odlare, har med viss begränsning ansetts kunna undantagas. I regel är det här fråga endast om mindre försäljningar grannar emellan, säljare och köpare känna merendels varandra personligen och ofta kanske köparen haft tillfälle att själv se varan under dess växttid. Att under sådana förhållanden ålägga säljaren uppgiftsskyldighet angående varan har icke ansetts erforderligt. I den mån dessa försäljningar emellertid antaga en så att säga mera offentlig karaktär, såsom då de ske å torg, auktion, efter annonsering eller utsändande av cirkulär, priskuranter eller dylikt, i vilka fall den säkerhet för köparen, som ligger i ett mera personligt förhållande till säljaren, kanske icke vidare är till finnandes, eller försäljningarna ske i sådan omfattning, att säljaren är att anse såsom köpman, bör lagen givetvis äga tillliimpning. I handeln köpmän emellan förekomma ofta fröpartier, som kanske först i andra eller tredje hand undergå rensning eller annan behandling för att bringas upp till fullgott utsäde. Att beträffande sådana försäljningar av en ännu icke färdigställd utsädesvara ålägga säljaren iqypgiftsskyldighet angående varans beskaffenhet skulle för det ändamål, ifrågavarande lagstiftning åsyftar, vara utan någon nämnvärd betydelse och endast medföra ett antal onödiga analyser av varan. Ifrågavarande försäljningar böra därför undantagas från lagens tilllämpning. Emellertid torde undantaget böra utsträckas till all handel med utsäde köpmän emellan i och för deras rörelse med hänsyn till de olika meningar, som kunna göra sig gällande, huruvida en vara undergått tillräcklig behandling för att anses såsom färdigställd utsädesvara. Härigenom skulle visserligen även handeln av en färdigställd vara köpmän emellan komma utom lagens tillämpning, men några avsevärdare ölägenheter härav torde icke vara att befara, om såsom villkor uppställes att för undantag från lagens tillämpning tillika erfordras, att säljare och köpare vid köpets avslutande skola hava skriftligen överenskommit därom. Det torde näppeligen kunna antagas, att 1105 22

34 en köpare ingår en sådan överenskommelse i de fall, då han har intresse av att säljaren fullgör den honom eljest åvilande uppgiftsskyldighet. Köparen är ju i sin tur skyldig att, om han sedermera säljer varan att användas till utsäde, avlämna föreskrivna uppgifter om varans beskaffenhet. Slutligen undantages jämväl det fall, då frö sålts att levereras till köpare i utlandet. 6 §Beträffande innehållet i denna paragraf har redogörelse lämnats redan vid 1 §. 7 och 8 §§. Dessa paragrafer innehålla straffbestämmelserna och stadga straff för säljare dels om föreskrivna uppgifter icke alls avlämnas dels ock om lämnad uppgift finnes vara oriktig; dock att i sistberörda fall vissa förhållanden kunna föreligga, som föranleda, att straff ej må ådömas. Givet är, att straff bör drabba säljaren, om han mot bättre vetande avlämnar oriktig uppgift. Äger han däremot icke vetskap om uppgiftens oriktighet men avgivit densamma utan att hava vidtagit åtgärd, som på honom skiiligen bort ankomma för att förskaffa sig kännedom om den försålda varans beskaffenhet vid den tid, då densamma levererades, måste säljaren anses hava gjort sig skyldig till en sådan försumlighet att straffpåföljd för den oriktiga uppgiften bör drabba honom. Har säljaren däremot vidtagit sådan åtgärd, exempelvis genom en vid svensk statsunderstödd frökontrollanstalt eller på annat tillförlitligt sätt verkställd undersökning, som icke ligger längre tid tillbaka, än att den kan anses gh r a tillförlitligt, uttryck för varans beskaffenhet vid leveransen, bör säljaren icke fällas till ansvar. Enligt avfattningen av 8 § åligger i nu angivna avseenden bevisskyldigheten säljaren. I fråga om uppgift angående renhetsgraden, ogräshalten eller grobarheten må dock under inga omständigheter dömas till straff, så framt avvikelsen ej överstiger det analysspelrum, som i särskild ordning fastställes. Det har ansetts nödigt att till säljarens skydd meddela en dylik föreskrift, då två vid samma tid företagna analyser av samma vara kunna giva ett något skiljaktigt resultat, även om vid båda fullt tillförlitliga metoder användas. Särskilt gäller detta grobarheten. Dessa analysspelrum böra givetvis vara olika icke blott för renhetsgraden, ogräshalten och grobarheten utan även för skilda slag av utsäden. Det är avsett, att analysspelrummen skola fastställas av lantbruksstyrelsen. Beträffande innehållet i övriga paragrafer torde, utöver vad därom redan i det föregående berörts, särskild motivering icke erfordras.

35¶Förslag till kungörelse angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag av frön. I underdånig skrivelse den 18 mars 1921 har lantbruksstyrelsen hemställt' att Kungl. Maj:t täcktes dels låta verkställa en allsidig utredning samt utarbeta förslag i fråga om reglering av importen utav och handeln med frövaror, dels ock, i avvaktan på resultatet av sistnämnda utredning och med anledning därav tilläventyrs företagna åtgärder, föranstalta om åvägabringande av tillfälligt förbud mot import av frö utav såväl vallväxter och rotfrukter som trädgårdsväxter. Då ärendet den 18 mars 1921 anmäldes inför Kungl. Maj: t beslöts utfärdandet av en kungörelse (svensk författningssamling n:r 92), enligt vilken införsel till riket av vissa i kungörelsen närmare angivna slag av frön ej må äga rum utan tillstånd av lantbruksstyrelsen. Detta förbud trädde i kraft den 21 mars 1921 och gäller tillsvidare. Enligt nådigt bemyndigande av den 18 mars 1921 har lantbruksstyrelsen att meddela de särskilda föreskrifter, som i fråga om tillstånd för införsel må finnas erforderliga. Genom kungl. kungörelsen den 1 april 1921 (svensk författningssamling n:r 127) blev förbudet, i vad det avsåg blomsterfrö, upphävt. Sedermera har Kungl. Maj: t genom nådigt beslut den 29 juni 1921 uppdragit åt lantbruksstyrelsen att verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder till skydd mot faran av import och spridning av mindrevärdigt frö samt angående omorganisation av frökontrollverksamheten och därmed sammanhängande frågor ävensom bemyndigat lantbruksstyrelsen, bland annat, att tillkalla högst fyra sakkunniga personer att inom styrelsen biträda vid uppdragets fullgörande. Under den utredning, som lantbruksstyrelsen sålunda bemyndigats verkställa, har beträffande handeln och importen utarbetats förslag dels till lag om vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö i vissa fall dels till förevarande kungörelse angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag av frön; och får lantbruksstyrelsen angående förslaget till ifrågavarande kungörelse anföra följande. I sin ovanberörda underdåniga skrivelse av den 18 mars 1921 erinrade lantbruksstyrelsen, bland annat, att under tiden efter krigets slut importen hit till riket av frö tagit mycket stora dimensioner, att det alltför bristfälliga skyddet mot importen av utländska, framför allt till följd av rådande valutaförhållanden orimligt billiga och ofta nog underhaltiga frövaror, försatt den svenska fröodlingen i stora svårigheter, samt att även den svenska fröhandeln — åtminstone den, som ville stödja svensk produktion och som hölle sig för god att medverka till spridning av okända eller rent av underhaltiga utländska varor — lede av dessa förhållanden. Den största faran av fröimporten läge emellertid, anförde lantbruksstyrelsen vidare, bland annat, i sin berörda skrivelse, icke i dess menliga inverkan å fröodlingen och fröhandeln utan därutinnan att det frö, som importerades, ofta vore av dålig beskaffenhet och olämpligt för odling inom landet. Frö av utländskt ursprung eller av dålig stam lämnade ofta, bland annat grund av bristande härdighet, endast en bråkdel av den skörd, som frö av bästa svenska stam kunde giva. Beträffande

36 vissa växtslag kunde visserligen utlandet producera fröutsäden, vilka vore fullt användbara i vårt land eller vissa delar därav, men en förutsättning för användningen av sådant frö vore, att sort och härstamning kunde med full säkerhet konstateras, vilket ingalunda vore möjligt under de fria och helt okontrollerade former, varunder importen för det dåvarande ägde rum. Säkert vore, att till landet importerades stora mängder så mindrevärdiga frövaror, att de ej borde få användas till utsäde. Dessa importfrövaror, som spredes på andra vägar än genom landets välkända fröfirmor — mången gång under felaktiga uppgifter om ursprung och sort — lockade genom sitt i förhållande till kontrollerad inhemsk vara låga pris till inköp, ehuru de i verkligheten för köparen på grund av sin mindrevärdighet bleve oskäligt dyra. Det svenska fröet bleve följaktligen i stor utsträckning oanvänt. Faran härav vore i första hand en minskad produktion av vallväxter och rotfrukter. Av rödklöverfrö importerades endast tidigare sorter, som ofta vore av amerikanskt eller sydeuropeiskt ursprung och därför alldeles olämpliga för våra för hallan den. Även om det skulle kunna- förutsättas, att hela importen under år 1920 utgjorts av fullgott schlesiskt klöverfrö — en vara som emellertid sedan flera år tillbaka icke kunnat erhållas — måste denna import det oaktat — då tidig klöver lämnade lägre skörd än sen klöver — medföra fara för fröproduktionen, emedan den utgjort nära dubbelt så stor mängd som hela det av krigsberedskapskommissionen på sin tid beräknade behovet av frö till tidiga klöversorter eller 600,000 kilogram. Det importerade alsikefröet härstammade huvudsakligen från Nordamerika och representerade sorter, som i förhållande till de svenska stammarna obetingat måste anses mindrevärdiga. Beträffande rotfrukterna vore den fara för produktionen, som fröimporten medförde, fullt lika stor, så länge icke effektiva åtgärder hindrade import av det på grund av sitt billiga pris lockande, från okontrollerade odlingar härstammande, mindrevärdiga fröet. Därest icke det svenska jordbrukets produktion av foder, rotfrukter och i viss mån ii ven trädgårdsalster skulle gå avsevärt tillbaka, vore därför nödvändigt, att kraftiga och snara åtgärder till avvärjande av denna fara vidtoges från statsmakternas sida. Det enda fullt effektiva skyddet mot den fara för det svenska jordbruket, som hotade genom importen av mindrevärdigt utländskt frö, syntes ligga däri, att en reglering av importen för framtiden genomfördes, varigenom från landet allt sådant frö kunde utestängas, som genom olämpligt ursprung eller i annat avseende mindrevärdiga egenskaper med visshet kunde anses vålla en minskad produktion, Såsom ovan anförts tillkommer det lantbruksstyrelsen att pröva de fall. då tillstånd till import må kunna medgivas beträffande de i kungl. kungörelsen den 18 mars 1921 avsedda fröslagen ävensom att meddela de särskilda föreskrifter, som för sådant tillstånd må anses erforderliga. Då det däremot nu är fråga om en bestående reglering av importen, böra givetvis redan i själva författningen meddelas de närmare bestämmelser, som för importen anses böra föreskrivas. De huvudgrunder för en reglering av importen, som lantbruksstyrelsen i sin fÖrenämnda skrivelse angivit, hava de inom lantbruksstyrelsen sedermera tillkallade sakkunniga till alla delar gillat, och har alltså förevarande förslag till kungörelse utarbetats i huvudsaklig överensstämmelse därmed. Förslaget omfattar frön av såväl lantbruksväxterna som av trädgårdsväxterna och skogsträden. Viktiga undantag äro dock gjorda. Sålunda har från tilllämpningen av de föreslagna föreskrifterna undantagits införsel dels i det fall, att myckenheten ej överstiger 350 gram, dels beträffande vissa särskilda fröslag. Förslaget avser sålunda icke införsel av frö av stråsäd eller trindsäd

37 eller av frö av växter, avsedda för prydnadsändamål, av frö, som apoteksföreståndare för sitt yrkes utövande behöver införa, eller av vallmofrö, kumminfrö, hirsfrö, kanariefrö, kampfrö, linfrö, solrosfrö, jordnötsfrö och palmfrö. Vidare bör förslaget givetvis icke iiga tillämpning i det fall, då frö införes i avsikt att åter ur riket utföras, så framt fröet under tiden intill utförseln förblir i tullverkets vård. På grund av de i vårt land rådande klimatiska förhållanden, särskilt klimatets stränghet, lämpa sig från länder med varmare klimat importerade frösorter i allmänhet ej för odling i vårt land. De i sådana länder odlade växterna sakna vanligen nödig härdighet. Givet är, att vid bedömande av spörsmålet angående en reglering av importen av utländskt frö nyssnämnda förhållande träder i förgrunden. Har ett frö uppdragits under sådana klimatiska förhållanden, att det på grund av bristande härdighet eller dylikt icke är lämpligt att här i landet användas till utsäde, bör import av sådant frö förhindras. Förslaget upptager i sådant avseende det stadgandet, att frö av blåluzern, ålsikeklöver, rödklöver, hundäxing, ängssvingel, timotej, renrepe (engelskt rajgräs), borstrepe (italienskt rajgräs), vanlig tall och ek må införas endast så framt i föreskriven ordning styrkes, att fröet skördats inom visst angivet produktionsområde, som enligt vunnen erfarenhet visat sig kunna producera även för användning här i landet brukbart utsäde. Har frö av nu nämnda slag skördats inom annat produktionsområde än som sålunda är medgivet, får det alltså icke införas. Emellertid kunna sådana förhållanden inträda, att i särskilda fall import av nu angivna fröslag bör kunna medgivas även från annat produktionsområde än som sålunda är medgivet, exempelvis om å det i allmänhet medgivna produktionsområdet eller här i landet skörden av ifrågavarande fröslag slår fel eller blir mindrevärdig, så att ett eventuellt importbehov från det i allmänhet medgivna utländska produktionsområdet icke kan fyllas. Enligt förslaget har med hänsyn härtill domänstyrelsen i fråga om skogsfrö och lantbruksstyrelsen beträffande annat frö tillagts befogenhet att, där särskilda omständigheter föreligga, medgiva införsel av, frö även från annat produktionsområde än det i allmänhet medgivna. I den av lantbruksstyrelsen den 12 oktober 1916 för de med understöd av statsmedel inrättade frökontrollanstalter utfärdade instruktion finnes intaget ett stadgande därom, att bestämt utlåtande om insänt fröprovs härkomst, varmed här avses dess odlingsort, får avgivas endast i det fall, att sådant förhållande kan på grund av fröets beskaffenhet, i provet förekommande för olika länder eller produktionsområden karaktäristiska frön eller andra inblandningar eller ock genom odlingsförsök med säkerhet bestämmas. Redan av avfattningen av denna bestämmelse torde med all tydlighet framgå, att sedan ett utländskt frö hit inkommit, det ofta kan inträffa, att dess härkomst icke kan bestämmas, åtminstone icke utan ingående och tidsödande undersökningar. Då för import det villkor uppställts, att ett frö skall hava skördats inom visst område, lärer det alltså bliva nödvändigt att såsom regel stadga, att detta skall styrkas medelst behörigt intyg från det land, där berörda område är beläget, och lärer härvid kunna ifrågakomma intyg endast från officiell frökontrollanstalt i nämnda land. Anstaltens behörighet i sådant avseende torde böra vitsordas av svensk beskickning eller svenskt konsulat i nämnda land. Ett dylikt vitsord angående anstalten bör kunna givas generellt och alltså icke erfordras för varje särskilt fall. För att det med visshet skall kunna utrönas, att anstaltens intyg avser en viss vara, bör intyget innehålla vissa detaljerade bestämmelser, varjämte emballage, vari fröet försändes, bör av anstalten på betryggande sätt förseglas och förses med identifieringsmärke. Befogenhet att, om särskilda omständigheter föreligga, medgiva att produktionsområdet styrkes även på annat än sålunda föreskrivet sätt torde dock

38 böra tilläggas i fråga om skogsfrö domänstyrelsen och beträffande annat frö lantbruksstyrelsen. Det kan nämligen inträffa, att i det land, där produktionsområdet är beläget, officiell frökontrollanstalt icke finnes, men att fröets produktionsområde det oaktat kan tillförlitligen styrkas eller att, även om frökontrollanstalt där finnes, fröets produktionsområde i särskilt fall ändock kan på annat tillfredsställande sätt utredas och vitsordas. Till förhindrande av import utav mindrevärdigt frö är det emellertid givetvis icke tillfyllest att allenast uppställa för vissa fröslag det villkor, att fröet skall hava skördats inom visst produktionsområde, utan vissa anspråk måste ställas även å själva kvaliteten, såsom renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet. I fråga om sådana fröslag, beträffande vilka lantbruksstyrelsen fastställt vissa fordringar i nämnda avseenden för att fröet vid svensk statsunderstödd frökontrollanstalt skall kunna plomberas, bör med skäl kunna fordras för att införsel skall medgivas att fröet motsvarar nämnda fordringar. I gällande instruktion för frökontrollanstalterna finnas fastställda vissa fordringar för att frövara skall kunna plomberas, men utgår lantbruksstyrelsen från att före ikraftträdandet av ifrågavarande kungörelse nya föreskrifter i berörda avseende skola vara utfärdade. De fordringar, som enligt de nya föreskrifterna böra ställas för att frö skall få plomberas torde komma att motsvara de normaltal, som enligt 4 § i förslaget till lag om vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö i vissa fall skola fastställas. Beträffande förekomsten i fröet av vissa svårare ogräsfrön lärer dock bliva nödvändigt att för plombering uppställa vissa strängare föreskrifter än som normaltalet angående ogräshalten kommer att angiva. De fordringar i avseende å renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet, som böra ställas för att frö må kunna plomberas, komma givetvis att fastställas för de flesta fröslag. Hava dylika fordringar ej fastställts bör emellertid detta ej utgöra hinder för import av fröet, oavsett dess grobarhet, renhetsgrad eller ogräshalt. Då beträffande frö av timotej fröets kvalitet avsevärt sänkes, om fröet innehåller alltför stor mängd skalade timotejfrön, föreslås såsom villkor för import av sådant frö, att det med avseende å mängden skalade timotejfrön tillika motsvarar de fordringar, som erfordras för att fröet vid svensk statsunderstödd frökontrollanstalt skall kunna plomberas. De kvalitetsfordringar, som enligt det anförda stäljas såsom villkor för import, böra — utom på sätt som ovan föreslås ifråga om produktionsområdet — givetvis kunna tillförlitligen styrkas genom av behörig frökontrollanstalt verkställd undersökning av ett under betryggande former uttaget prov av fröet vare sig före utförseln eller sedan fröet inkommit hit till riket. För att möjliggöra uttagande av prov av frö, som till riket inkommit, redan innan angivning skett, har föreslagits den föreskrift, att provtagningen skall verkställas av tullverket. Sådana omständigheter kunna understundom vara för handen, som skäligen böra föranleda att för särskilt fall undantag medgives med avseende å de kvalitetsfordringar, som enligt vad ovan anförts böra ställas, exempelvis för ett frö av lägre renhetsgrad, om nödig garanti lämnas att fröet efter införseln genom rensning bringas till ett utsäde av normal renhet. I förslaget har därför befogenhet tillagts i fråga om skogsfrö domänstyrelsen och beträffande annat frö lantbruksstyrelsen att i särskilt fall medgiva undantag från föreskrivna kvalité tsfordringar. Med hänsyn till den stora betydelse, som sort och stam hos frö av rotfrukterna äger för avkastningens resultat, är det av S3Tnnerlig vikt, att endast de bästa stammarna av goda sorter importeras till landet. Utöver de kvalitetsanspråk, som, på sätt ovan anförts i allmänhet böra ställas på frö, som må

39 importeras, bör därför ifråga om frö av foderrotfrukterna (röva, kålrot, foderbeta och fodermorot) tillika fordras uppgift om sort och stam samt att denna styrkes med intyg från sådan officiell anstalt i det land, där odlingsorten är belägen, under vilkens kontroll odlingen av fröet skett. Då frö av sockerbeta till utseendet icke kan skiljas från frö av foderbetorna lärer till förekommande av missbruk vara nödvändigt, att i nu förevarande avseende samma föreskrift meddelas i fråga om sockerbetan som beträffande foderrotfrukterna. Enligt kungl. kungörelsen den 5 februari 1909 (n:r 8) angående införsel av samt handel med vissa slag av utländskt frö må utländskt frö av rödklöver, ålsikeklöver samt humlesmäre icke i riket införas, med mindre det är inneslutet i säckar, vilka på yttre sidan äro på tydligt och lätt i ögonen fallande sätt märkta med orden »utländskt frö», och innan detsamma undergått behandling med eosinlösning på visst föreskrivet sätt. Dock medgives i kungörelsen att, om varan icke vid ankomsten är innesluten i säckar, märkta på nämnda sätt, den likväl må utlämnas till införsel, därest före utlämnandet säckarna märkas enligt nyssnämnda föreskrift. I kungl. kungörelsen den 4 april 1910 (n:r 27) angående införsel av samt handel med utländskt barrträdsfrö finnas i fråga om import av utländskt frö av alla arter av tall med undantag av brödtall samt av alla arter av gran meddelade bestämmelser av enahanda innebörd som i 1909 års kungörelse. Berörda båda kungörelser äro, i vad de angå import, avsedda att upphävas med ikraftträdandet av den nu föreslagna kungörelsen. Emellertid upptager denna av gällande kungörelsers bestämmelser endast dem, som avse vissa fröslags behandling med eosinlösning, vilka clock enligt förslaget utsträckts även till vissa andra fröslag. Ehuru i förevarande kungörelse för införsel uppställts vissa fordringar med avseende å såväl fröets produktionsområde som dess kvalitet har det likväl ansetts nödigt att meddela vissa bestämmelser för ett importerat frös åtskiljande från inhemskt frö. På grund av att i vårt land mycket olika odlingsbetingelser råda i. olika landsdelar, kunna nämligen flera utländska fröslag, varav import i viss utsträckning är önskvärd, icke med fördel användas i landet i sin helhet utan endast inom vissa delar därav. Så kunna vissa utländska fröslag med viss fördel användas i landets sydligare delar, under det att samma slags frö lämnar osäker och dålig skörd i mellersta Sverige och vanligen missväxt i hela Norrland, exempelvis importerat frö av rödklöver, timotej med flere. Ett mycket viktigt produktionsintresse är sålunda förenat därmed, att dylikt utländskt frö lätt och säkert kan igenkännas till förhindrande av dess spridning under namn av svenskt i de trakter av landet, där detsamma icke är lämpligt. Det sätt, som visat sig lämpligast för sådan märkning av utländskt frö, att detsamma kan igenkännas, har visat sig vara att i lämplig utsträckning färga fröet med eosinlösning, och förefinnas föreskrifter härom, såsom av det föregående framgår, redan nu beträffande frö av utländsk rödklöver, ålsikeklöver samt humlesmäre ävensom vissa skogsfrön. Då vunnen erfarenhet av den hittills utförda färgningen av ovannämnda fröslag visat stora fördelar och då av försök, som på lantbruksstyrelsens uppdrag verkställts dels hos Sveriges utsädesförening å Svalöv, dels vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt i Landskrona med färgning av åtskilliga lantbruks- och trädgårdsfrön, framgår, att sådan behandling ej har någon skadlig inverkan av praktisk betydelse å fröet samt att hinder ej heller möter med hänsyn till det tekniska förfarandet, anser lantbruksstyrelsen sig böra föreslå, att föreskrifterna om vissa fröslags behandling med eosinlösning utsträckas att gälla, förutom frö av humlesmäre, ålsikeklöver och rödklöver ävensom av vissa barrträd, jämväl frö av vitklöver,

hundäxing, ängssvingel, timotej, kålrot och röva ävensom, enligt domänstyrelsens förslag, alla slag av skogsfrö. Några bestämmelser — motsvarande de nu gällande — om att emballage, vari utländskt frö importeras, vid införseln skall vara märkt eller i varje fall före utlämnandet till införsel skall märkas med orden »utländskt frö» hava ej ansetts erforderliga. I förslaget till lag om vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö i vissa fall har nämligen intagits den föreskrift, att sådant frän utrikes ort infört frö, som skall undergå behandling med eosinlösning ej må av den, som här i riket driver handel därmed, till köpare utlämnas, med mindre fröet är inneslutet i säck eller omslag, märkt med orden »utländskt frö», varjämte i räkning eller faktura, som angår sådant frö, detsamma skall uttryckligen angivas såsom utländskt frö.

41¶Särskilda yttranden. l:o) av Jierr

Weibull.

Med instämmande i de inom lantbruksstyrelsen utarbetade förslagen till lag om vad iakttagas skall vid försäljning av ntsädesfrö i vissa fall och till kungörelse angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag av frön får jag dessutom anföra följande. J a g häller före, att för effektivt förhindrande av införsel av mindervärdigt frö under nuvarande valutaförhållanden de föreslagna lagbestämmelserna böra kompletteras med åtgärder, vilka giva den inhemska fröodlingen sådant stöd, a t t dess nuvarande omfång och höga ståndpunkt kan bibehållas och än ytterligare utvecklas. Såsom i lantbruksstyrelsens till grund för det nådiga, uppdraget liggande utlåtande närmare utredes, kan den utländska frövaran under nuvarande valutaförhållanden produceras till priser så låga, a t t en konkurrens från svensk sida med hänsyn till produktionskostnaderna är fullkomligt utesluten, så länge de olika ländernas valutor icke stabiliserats i åtminstone ungefär samma förhållande till varandra som före kriget. Vid dylikt prisläge lärer jordbrukaren ej avhålla sig a t t förskaffa sig utländskt frö, även när genom färgningen varans ursprung står klart för honom. Genom de nu föreslagna bestämmelserna skulle yttermera de inhemska fröodlarna komma i en ogynnsammare ställning än förut. De skulle för framtiden hava att utstå konkurrens uteslutande med en utländsk vara av vitsordad kvalitet. En minskning av den inhemska fröodlingen kommer ofelbarligen a t t hastigt inträda, om den ej helt upphör till stort men för det svenska jordbrukets produktionsförmåga, varom lantbruksstyrelsen redan i ovanberörda utlåtande u t t a l a t do starkaste farhågor. Men minskad fröodling inom landet betyder minskat skydd mot mindervärdigt utländskt frö. Ty när importen ökas, under det a t t den inhemska fröodlingen går tillbaka eller upphör, lära de uppställda fordringarna på utländskt frö ej städse k u n n a upprätthållas. Så ofta på grund av de utländska förhållandena allenast frö av viss mindervärdig proveniens vore a t t tillgå, skulle ju lantbruksstyrelsen se sig nödsakad dispensera från den föreslagna bestämmelsen om dylik frövaras utestängande. Växtodlaren nödgas då i sista hand hålla till godo med vad utlandet bjuder, ett år med god produktion erbjudes törhända tillräckligt med god vara, ett annat år med ringa tillgång endast frö av dålig beskaffenhet. Den föreslagna bestämmelsen om mindervärdigt frös utestängande kan alltså i händelse av den svenska fröodlingens försvinnande eller reducerande bliva illusorisk. För a t t taga ett nära till hands liggande exempel: Alsikefröet. I vissa osteuropeiska områden produceras visserligen en frövara (i handeln vanligen benämnd >kurländsk» eller »schlesisk»), som kan utgöra ersättning för den inhemska. Brist på denna kvalitet kan lätt uppstå, då någon mera betydande produktion icke förefinnes, exporten därifrån kan minskas eller helt hämmas. Bortkonkurreras under nuvarande valutaförhållanden de inhemska fröodlingarna, återstår då endast a t t fylla behovet med alsikeklöverfrö av canadensisk proveniens med 40 å 50 % lägre avkastning och importförbjuden enligt föreliggande förslag. I samband med de föreslagna lagbestämmelserna böra därför enligt m i t t förmenande även vidtagas direkta åtgärder till den inhemska fröodlingens skydd. Detta är så mycket viktigare som de föreslagna bestämmelserna icke förhindra den fara, som under nuvarande valutaförhållanden föreligger, a t t i och för sig goda utländska frövaror, men i förhållande till de inhemska mindervärdiga komma att u n d a n t r ä n g a dessa senare. Vad sålunda beträffar vår viktigaste vallväxt, sen-

42 växt svensk rödklöver, för vilken någon fullvärdig ersättning från utlandet icke kan erhållas, så komme otvivelaktigt den tidiga schlesiska rödklövern, vars fröodling bedrives i länder med låg valuta, på dess bekostnad vinna avsevärt ökad terräng icke blott inom landets sydligaste delar, där den j>å grund av frånvaron av naturliga beten kan anses ha existensberättigande, utan jämväl i mellersta och norra Sverige, där dess vinterhärdighet är otillfredsställande och där den på grund av sitt växtsätt icke är passande. Då vårt lands vallareal torde uppgå till c:a 1,300,000 har och då enligt vad medeltalet av i mellersta och norra Sverige utförda officiella försök ge vid handen en minskning av höskörden till minst 60 % vid begagnandet av den schlesiska klövern som utsäde är att förutse, inses lätt, vilka stora ekonomiska värden, som stå på spel, om den schlesiska klöverarten vinner ovan angivna spridning i vårt land. Särskilt måste även beaktas den inhemska produktionen av foderrotfruktsfröer och sockerbetsfrö såsom livsvillkor för den svenska växtodlingens och folknäringens säkra bestånd under de skiftande förhållanden, som kunna inträffa och varpå vi sett exempel under den tilländalupna kristiden. Under det att förädlingen av foderrotfrukter på kontinenten icke bedrives efter vetenskapliga principer, har den svenska växtförädlingen inriktat sitt arbete på att öka det verkliga ekonomiska skördeutbytet, som en viss stam kan frambringa, beräknat i kg. torrämneutbyte pr har, och därigenom frambringat det kontinentala överlägset frö. Det enda land, vars produktion av rotfruktsfrö i kvalitetshänseende kan jämföras med Sveriges, är Danmark. Att emellertid förlita sig på att vårt lands be .hov av förädlat rotfruktsutsäde skulle stå till vårt säkra förfogande från Danmark och detta till för oss antagliga priser, vore ett alltför djärvt antagande, som motsäges av erfarenheten. För övrigt ha de senaste årens oräntabla odlingspriser redan åstadkommit, att i Danmark för innevarande år enligt vad fackpressen uppgiver ej ens så mycket producerats, att det täcker det egna behovet. Att med hänsyn till nuvarande valutaförhållanden låta reproducera de förädlade svenska rotfruktsstammarna i utlandet i form av kontraktsodlingar exempelvis i Tyskland skulle m å h ä n d a låta sig göra med ekonomisk fördel för den svenske förädlaren, men någon verklig garanti för erhållandet av produktionen från fröodlingen, som ju måste planeras på t v å å r i g sikt, skulle väl näppeligen kunna lämnas. E t t dylikt framtidsperspektiv torde givetvis även från andra synpunkter vara föga tilltalande. Upprätthållandet av en planmässig fröproduktion inom landet utgör enligt min mening enda möjliga garanti för att den svenska växtodlingen skall ha till sitt säkra förfogande utsäde av fullgod beskaffenhet. Till den inhemska fröodlingens skydd bör därför importavgift' påläggas följande fröslag, varigenom priserna å de importerade och de inhemska varorna skulle bringas närmare varandra: rödklöver, ålsikeklöver, humleluzern, timotej, hundäxing, ängssvingel, renlosta, italienskt rajgräs, engelskt rajgräs, foderbetsfrö, sockerbetsfrö, rödbetsfrö, rovfrö, kålrotsfrö, kålfrö, morotsfrö (även trädgårdsmorot). En avgift av 30 öre pr kg. för n ä m n d a fröer i allmänhet, 20 öre för rödklöver samt 20 öre för timotej, å vilka tull å resp. 20 och 10 öre pr kg. förefinnes, torde för närvarande vara lämpligen avvägd för att i sin mån medverka till att den inhemska fröodlingen under nuvarande förhållanden icke minskas i alltför hög grad eller helt upphör. Sådan avgift synes gagneligt även från den synpunkten, a t t därigenom under nuvarande tryckta finansläge skulle kunna erhållas medel till modernisering av frökontrollen i landet särskilt genom inrättandet och vidmakthållandet av en statens centrala frökontrollanstalt, varigenom avgiften skulle komma jordbruket i dess helhet till godo. Weibullsholm den 14 februari 1922. Harry Weibull.

2:oJ av herr greve

Bonde.

Till Kungl. Lantbruksstyrelsen, Stockholm. Då jag varit i tillfälle att taga del av den skrivelse, som direktör H. Weibull i »särskilt yttrande» av den 14 februari 1922 ingivit till lantbruksstyrelsen rörande vissa åtgärders vidtagande för stödjande av den inhemska fröodlingen och växtförädlingen under den kritiska övergångsperioden till mera normala förhållandens inträdande på världsmarknaden, ber jag såsom ordförande i Skånes Fröodlingsförening till alla delar få instämma i densamma. Bosjökloster den 15 februari 1922. Philip

Bonde.

II. FÖKSLAG ANGÅENDE

OMORGANISATION AV FRÖKONTROLLVERKSAMHETEN M. M.

t

47¶TILL

KONUNGEN.

Genom nådigt beslut den 29 juni 1921 har Kungl. Maj:t uppdragit åt lantbruksstyrelsen att verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder till skydd mot faran av import och spridning av mindrevärdigt frö samt an-

48 gående omorganisation av frökontrollverksamheten och därmed sammanhängande frågor ävensom bemyndigat lantbruksstyrelsen ej mindre att tillkalla högst fyra sakkunniga personer för att inom styrelsen biträda vid uppdragets fullgörande än även för inhämtande av upplysningar om särskilda frågor, som tarvade speciell sakkunskap, inkalla personer med erfarenhet i dylik fråga. På grund härav har lantbruksstyrelsen den 24 september 1921 beslutat att såsom sakkunniga tillkalla godsägaren, greve Ph. Bonde å Bosjökloster, revisionssekreteraren S. Dahlqvist, direktören H. Weibull, Landskrona, och direktören J. Widén, Örebro, av vilka revisionssekreteraren Dahlqvist tillika förordnats till sekreterare. Till deltagande uti ifrågavarande utredningsarbete har även statskonsulenten i fröodling A. Elofson varit inkallad, varjämte för meddelande av upplysningar om vissa särskilda frågor varit vid ett tillfälle tillkallade professorn N. H. Nilsson-Ehle i Lund och filosofie doktorn B. O. H, Witte i Jönköping samt vid ett annat tillfälle filosofie kandidaten J. N. Walldén i Svalöv. Med underdånig skrivelse den 17 sistlidne februari överlämnade lantbruksstyrelsen upprättade förslag jämte tillhörande motivering dels till lag om vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö i vissa fall, dels ock till kungörelse med bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag av frön, innefattande nämnda förslag vissa reglerande föreskrifter, som till skydd mot faran av import och spridning av mindrevärdigt frö befunnits nödvändiga i avseende å såväl importen av som handeln med frö. Beträffande den återstående delen av det lantbruksstyrelsen enligt förenämnda nådiga brev lämnade uppdrag eller angående omorganisation av frökontrollverksamheten får lantbruksstyrelsen, efter verkställd utredning, härmed i underdånighet avgiva ciet förslag, som innefattas i härvid fogade betänkande angående omorganisation av frökontrollverksamheten jämte tillhörande bilagor. Såsom av nämnda betänkande framgår förordar lantbruksstyrelsen en sådan omorganisation av frökontrollverksamheten att genom statens försorg upprättas och uppehälles en central frökontrollanstalt, förlagd till Stockholm, samt att därjämte bibehålles ett visst antal lokala frökontrollanstalter, förslagsvis sex, vilka liksom hittills böra uppehållas med understöd från stat, hushållningssällskap eller landsting. Vid lantbruksstyrelsens ovanberörda skrivelse den 17 sistlidne februari fanns fogat särskilt yttrande av en av de sakkunniga, direktören H. Weibull, med vilken en annan av de sakkunnige greve Ph. Bonde sedermera instämt. av innebörd att genomförandet av de med samma skrivelse överlämnade förslagen icke komme att medföra det skydd för svensk fröodling, varav den vore i behov, om den under nuvarande exceptionella förhållanden skulle kunna bestå. Särskilt i fråga om vallväxter och rotfrukter vore det emellertid för upprätthållande av den höga produktion, som borde vara målet för svensk odling, nödvändigt att den inhemska fröodlingen av dessa växter icke ginge under på grund av den utländska konkurrensen. Vid genomförandet av de föreslagna importbestämmelserna borde därför fortfarande importförbud upprätthållas för vissa fröslag och deras införande i landet göras beroende av utav lantbruksstyrelsen meddelat importtillstånd, för vars erhållande skulle erläggas en av Kungl. Maj:t fastställd licensavgift, vilken avgift under nuvarande tryckta finansiella iäge skulle kunna lämna medel till modernisering av frökontrollen i landet, särskilt genom inrättandet och vidmakthållandet av en central frökontrollanstalt. I sin ovanberörda skrivelse, av den 17 sistlidne februari uttalade lantbruksstyrelsen, att den visserligen ansåge de av direktören Weibull anförda synpunkterna förtjäna allt beaktande, men att lantbruksstyrelsen dock icke ansett

49 sig i sammanhang med de då avlämnade förslagen böra upptaga nämnda spörsmål. Då lantbruksstyrelsen nu avgiver sitt förslag till omorganisation av frökontrollverksamheten, vars genomförande ställer krav på avsevärt bidrag från statens sida, har nyssberörda spörsmål angående anskaffande genom importavgifter av medel for ändamålet av lantbruksstyrelsen tagits under omprövning. Och får lantbruksstyrelsen därvid, utan att närmare ingå på frågan om upptagande av importavgifter i allmänhet, såsom sin mening uttala, att synnerligen beaktausvärda skäl förebragts för att genom importavgifter på vissa fröslag åvägabringa erforderliga medel för genomförandet av den föreslagna omorganisationen av frökontrollverksamheten. Härigenom komme ock det svenska jordbruket, till vars fromma omorganisationen sker, att självt få bära kostnaderna därför. Lantbruksstyrelsen hemställer i underdånighet, att Kungl. Maj: t måtte vidtaga erforderliga åtgärder dels för anordnande och upprätthållande av en statens centrala frökontrollanstalt, dels ock för en tidsenligare organisation av de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalter, allt i enlighet med de grunder, som i bifogade betänkande närmare angivas. De förslag, som lantbruksstyrelsen i förevarande ämne avgivit till Kungl. Maj:t, hava föranlett dels omarbetning i väsentliga avseenden av vissa bestämmelser angående frökontrollverksamheten, som av lantbruksstyrelsen tidigare utfärdats, dels ock vissa nya bestämmelser, som det lärer ankomma på lantbruksstyrelsen, i vissa fall tillsammans med domänstyrelsen, såvitt fråga är om skogsfrö, att framdeles utfärda. Av de under ifrågavarande utredningsarbete sålunda jämväl utarbetade förslagen får lantbruksstyrelsen härjämte överlämna särskilda exemplar, nämligen: 1) till bestämmelser angående fröundersökningars verkställande vid statens centrala frökontrollanstalt och de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalter ; 2) till kungörelse angående statsplombering av frövaror, innefattande jämväl förslag till normaltal med avseende å renhetsgraden, ogräshalten och grobarbeten hos frövara; 3) till kungörelse angående fastställande av analysspelrum, som vid undersökning av frövaror må i vissa avseenden anses såsom tillåtna analysavvikelser; samt 4) till kungörelse med närmare föreskrifter angående behandling med eosinlösning av utländskt frö, som må i riket införas. Därjämte får lantbruksstyrelsen överlämna följande till lantbruksstyrelsen remitterade framställningar, vilka genom betänkandet angående frökontrollyerksamhetens omorganisation besvaras, nämligen: 1) aktiebolaget skånska utsädesaffärens skrivelse den 12 juni 1919 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, vilken skrivelse den 13 i samma månad remitterats till laiitbruksstyrelsen för avgivande av yttrande; 2) Sveriges utsädesförenings skrivelse den 1 oktober 1919 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, vilken skrivelse den 10 i samma månad remitterats till lantbruksstyrelsen; 3) Algot Holmbergs i Norrköping skrivelse den 1 november 1919 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet (skrivelsen den 4 i samma månad remitterad till lantbruksstyrelsen); 4) Sveriges allmänna lantbrukssällskaps skrivelse till Kungl. Maj:t av den 16 december 1919, vilken, skrivelse den 23 i samma manad remitterats till lantbruksstyrelsen. En till lantbruksstyrelsen ingiven, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 28 april 1920 från Sveriges fröodlareförbuud har lantbruksstyrelsen till Kungl. Maj:t överlämnat med sin ovanberörda skrivelse den 17 sistlidne februari. 1405 22

50 Tillika får lantbruksstyrelsen överlämna vyer av statsfrökoiitrollanstalterna i Köpenhamn, Wageningen och Zurich—Oerlikon. Lantbruksstyrelsen får slutligen anmäla, att med upprättandet av de i denna skrivelse omförmälda förslag det lantbruksstyrelsen enligt ovannämnda nådiga brev lämnade uppdrag slutförts. Stockholm den 29 maj 1922. Underdånigst E R I K FNSULANDER, GEORG VON ZWEIGBEHGK.

51¶B e t ä n k a n d e med förslag till omorganisation av frökontrollverksamheten. Den första frökontrollanstalten i Sverige inrättades år 1876 av Hallands De svenska läns hushållningssällskap och förlades till egendomen Nydala. Denna första frökontrollanfrökontrollanstalt följdes snart nog av liknande anstalter i åtskilliga av de staitemas övriga länen. Deras verksamhet skulle i första hand omfatta det anslagsgi- U^Lvarande ' vande länet dels genom att stå jordbruket till direkt tjänst med undersökning organisation. av jordbrukarnes för eget behov avsedda utsäde, dels ock genom beredande av möjlighet att kontrollera i handeln förekommande utsädesvaror. I början erhöllo anstalterna bidrag endast från hushållningssällskajien. Med anledning av en vid 1886 års riksdag väckt motion (F. K. nr 36) beslöt emellertid riksdagen att för är 1887 ställa till Kungl. Maj.is förfogande ett extra anslag av 10,000 kronor för att användas till understöd, med högst 1,000 kronor för varje anstalt åt sådana frökontrollanstalter, som av landsting eller hushållningssällskap, vart för sig eller i förening, understöddes med minst samma belopp som statsbidraget, och vilka anstalter ville underkasta sig de villkor och föreskrifter i avseende å analysmetoder och övriga förhållanden, som av Kungl. Maj:t fastställdes. I sin skrivelse i ämnet (nr 43 punkten 25) framhöll riksdagen, hurusom de ofta med understöd av hushållningssällskap flerstädes inrättade anstalter för frökontroll visserligen verkat gagnande, men att de icke kunde arbeta med så stor framgång som önskligt vore, enär de blivit inrättade utan gemensam plan och vid dem tillämpades ofta stridiga metoder för frökontrollen, så att samma vara vid olika anstalter kunde bliva föremål för helt skiljaktiga bedömanden. En pä sådant sätt ordnad frökontroll vore föga ägnad att stadfästa och utvidga förtroendet till anstalternas förmåga att tillfredsställande lösa uppgiften att vara ett stöd för den ännu outvecklade odlingen inom landet av frö och handeln därmed. Då staten understödde så många andra grenar av jordbruksnäringen, kunde riksdagen icke finna annat än att även här vore ett område, där staten borde ingripa ordnande och stödjande. Efter att vidare hava framhållit vikten av att anstalter funnes, vilka vore underkastade offentlig myndighets inseende och kontroll och arbetade efter metoder, som av sådan myndighet prövats och befunnits vara de bästa, förklarade sig riksdagen anse, att det åt Kungl. Maj.t borde överlämnas att bestämma, hur saken i sina detaljer borde ordnas. Sedermera har på särskilda framställningar av Kungl. Maj:t samma belopp mot enahanda villkor för ändamålet årligen beviljats för åren från och med år 1888 till och med år 1923. Enligt nådiga brevet den 23 mars 1922 utgår anslag till 16 anstalter enligt följande fördelning: Stockholms läns frökontrollanstalt (Stockholm) kronor 950: — Uppsala » » (Uppsala) » 500: — Östergötlands » » (Linköping) » 700: — Jönköpings » » (Jönköping) » 650: — Kalmar » » (Kalmar) Södra hushållningssällskapet » 700: — Malmöhus och Kristianstads läns frökontrollanstalt (Lund) ... » 1,000: — Hallands läns frökontrollanstalt (Halmstad) » 650:-— Älvsbogs » » (Borås) Södra hushållningssällskapet » 450: —

52¶Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Gävleborgs Jämtlands

läns frökontrollanstalt » » » » » » » » » »

(Skara) (Molkom) (Örebro) (Västerås) (Gävle) (Östersund)

kronor » » » » »

500: — 400: — 750: — 550: — 550: — 450: —

Västernorrlands

»

»

(Härnösand)

»

700: —

Norrbottens

»

»

(Luleå)

»

500: —

För de med understöd av statsmedel inrättade frökontrollanstalter utfärdade Kungl. Maj:t den 12 november 1886 (Svensk författningssamling nr 78) nådigt reglemente, vilket fortfarande är gällande, med undantag därav att de funktioner, som i detsamma tillagts lantbruksakademiens förvaltningskommitté, numera tillkomma lantbruksstyrelsen. Enligt berörda reglemente hava dessa anstalter till ändamål att befrämja den inhemska fröodlingen och fröhandeln genom meddelande av upplysningar och råd samt medelst undersökningar av de i handeln förekommande frön med avseende på deras värde såsom utsäde. Varje anstalt stär under uppsikt av en styrelse av minst tre ledamöter, vilka utses för den tid och i den ordning, som bestämmes av det eller de hushållningssällskap eller landsting, vilka bidraga till anstaltens underhåll. Föreståndare för anstalten antages av styrelsen, sedan lantbrukssyrelsen meddelat yttrande om den sökandes kompetens och skicklighet; och må till föreståndare endast utses den, som av lantbruksstyrelsen förklarats kompetent. Föreståndaren åligger, bland annat: att på begäran och mot ersättning efter av lantbruksstyrelsen fastställd taxa verkställa fröundersökningar, att i avseende på metoder för analysernas utförande ävensom i fråga om grunderna för bokföring och för avfattande av anatysattester m. m. ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som blivit av lantbruksstyrelsen fastställda, att åt enskilda jordbrukare och fröhandlare på begäran meddela upplysningar och råd rörande de fordringar, som böra ställas på en fullgod utsädesvara; samt att företaga resor inom området för anstalternas verksamhet för att meddela upplysningar och råd om odlings-, rensnings- och övriga förfaringsmetoder för vinnande av fullgod utsädesvara. Vidare föreskrives i reglementet, bland annat, att det eller de hushållningssällskap eller landsting, som bidraga till anstaltens underhåll, skola bekosta arbetslokal med erforderliga möbler, apparater och böcker samt att lantbruksstyrelsen äger att enligt bemyndigande av vederbörande departementschef låta inspektera anstalterna. Instruktioner för frökontrollanstalterna hava jämlikt bestämmelserna i nämnda reglemente utfärdats av lantbruksakademiens förvaltningskommité den 20 januari 1888 samt av lantbruksstyrelsen den 11 september 1894, den 26 juni 1900, den 10 juni 1914 samt den 12 oktober 1916 (Svensk författningssamling nr 46(5), varjämte särskilda regler för fröundersökningar fastställdes i samband med 1914 års instruktion, till vilka regler tillägg gjordes i samband med utfärdandet av 1916 års instruktion. Gällande instruktioiisbestämmelser rörande frökontrollen äro i Sverige, Norge och Danmark av i huvudsak samma innehåll. Bestämmelserna hava tillkommit efter samarbete länderna emellan. Frökontrollen Beträffande den officiella frökontrollverksamheten i utlandet må nämnas, i vissa a t t i Danmark frökontrollen utövas av en enda anstalt, som sedan år 1891 är ^'Tänderde e n s f a t s m s t i t u t i o n . Denna anstalt, som är förlagd till Köpenhamn, är i alla avseenden synnerligen väl utrustad för att kunna tillgodose de krav, som

53 numera ställas å en frökontrollverksamhet. Särskilt under de senare åren har anstaltens verksamhet blivit mycket omfattande. Omkostnaderna för anstalten bestridas i första hand av influtna avgifter för vid anstalten utförda arbeten; uppkommande brist täckes med statsmedel. Under arbetsåret 1913 — 1914. då personalen uppgick till 31 personer och cirka 15,900 undersökningar utfördes, voro inkomsterna 47,387 kronor, utgifterna 52,382 kronor och statsbidraget 4,995 kronor. Under arbetsåret 1918—1919, da personalen uppgick till ett antal av 41 och cirka 24,400 undersökningar verkställdes, uppgingo inkomsterna till 85,659 kronor, utgifterna till 128,838 kronor och statsbidraget till 43,179 kronor. Under året 1919—1920 uppgick statsbidraget till 97,126 kronor men nedgick sedan för året 1920—1921 till cirka 50,000 kronor. Att märka är emellertid att under tiden höjning av de före kriget gällande taxor vidtagits. I Norge finnas tre officiella fr ökon trollanstalter, som äro statsanstalter och förenade med kemisk station. Dessa anstalter äro förlagda till Kristiania, Trondhjem och Bergen, den sistnämnda anstalten har ersatt en anstalt i Hamar, som nedlagts. Tidigare funnos dock i Norge flere av lantbrukssällskap inrättade anstalter. I Finland, där tidigare funnos flera lokala frökontrollanstalter, såsom i Hälsingfors, Åbo, Vasa, Viborg, Björneborg och Korsö, delvis i förening med kemisk station, verkställdes år 1919 en omorganisation av frökontrollverksamheten, varigenom de lokala anstalterna indrogos och i stället inrättades en statens frökontrollanstalt för anordnande av officiell frökontroll och för utvecklande av förfaringsmetoderna vid kontrollen, ävensom för anställande av forskningar, klargörande utsädesfrågor. Denna anstalt, som står under den finska lantbruksstyrelsens överinseende, har tillsvidare förlagts i Dickursby i anslutning till statens lantbruksekonomiska försöksanstalt därstädes. Under arbetsåret 1919—1920 uppgick antalet undersökningar till 5,185. I Storbrittanien och Irland har frökontrollverksamheten nyligen omorganiserats genom inrättande av tre statliga frökontrollanstalter, samtliga utrustade efter moderna principer. Anstalterna, som uteslutande äro avsedda för frökontroll, äro belägna i London, Edinburgh och Dublin. I Tyskland, varifrån frökontrollverksamheten leder sitt ursprung — den första frökontrollanstalten upprättades där år 1869 i Tharand i Sachsen — uppgår numera frökontrollanstalternas antal till 30 ä 40. Av dessa anstalter, delvis rena statsinstitutioner, såsom anstalterna i Miinchen, Dresden, Hamburg, äro flere av betydande omfattning och synnerligen väl utrustade med hjälpmedel och vetenskapligt skolade krafter, förbundna som de i vissa fall äro med agrikulturbotamska institutioner och förädlingsanstalter eller lantbruksuniversitet. I Holland funnos tidigare flere med kemiska stationer förenade frökontrollanstalter. Numera finnes en enda frökontrollanstalt, inrättad år 1898 såsom ren statsinstitution. Denna anstalt, som är belägen i Wagenhigen, är avsedd uteslutande för frökontroll och fullt tidsenligt utrustad. I Schweiz finnas två frökontrollanstalter, båda statliga, av vilka den i Zurich — Oerlikon intager en ledande ställning inom den internationella frökontrollen. Till denna anstalt, som är utrustad enligt nutida fordringar, är anknuten lantbruksbotanisk försöksanstalt. I Österrike och i Ungern finnas statliga frökontrollanstalter, som äro fullt modernt inrättade, nämligen i Wien och Budapest. Även i flera .andra länder förefinnes en frökontrollverksamhet, inrättad efter nutida fordringar, såsom i Frankrike, Nordamerikas förenta stater, Kanada med flera.

54¶Tidigare förslag till omorganisation av de s.venska frökontrollanstalterna.

Frågan om en omorganisation av de svenska frökontrollanstalterna och förändring i villkoren för statsunderstöd åt dem har under årens lopp vid skilda tillfällen förelegat. Första gången upptogs frågan av lantbruksstyrelsen, som i •underdånig skrivelse den 3 oktober 1890 framhöll olämpligheten av att det till frökontrollanstalterna beviljade anslaget fördelades emellan allt för många anstalter, varigenom lätt kunde inträffa, att beloppet av de särskilda bidragen så minskades, att nyttan med anslaget ginge i viss mån förlorad. Det skulle därför, enligt lantbruksstyrelsens åsikt, lända till större gagn för det allmänna, om det inom landet funnes ett mindre antal väl utrustade frökontrollanstalter, vilkas föreståndare vore i tillfälle att mera uteslutande ägna sig åt frökontrollen och därmed sammanhängande vetenskapliga arbeten, än om mängden av dessa anstalter vore större, men de särskilda anstalterna till äventyrs saknade fullt samma förutsättningar för att kunna lyckligt lösa sin viktiga uppgift. På grund härav syntes det lantbruksstyrelsen önskvärt, att det föreskrivna högsta anslag, som finge till anstalt utdelas, höjdes från 1,000 kronor till 1,500 kronor. Styrelsen hemställde därför, att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen att vidtaga sådan förändring i de dittills uppställda villkoren för anslaget, att Kungl. Maj:t, efter av Kungl. Maj: t i varje särskilt fall skedd prövning av ifrågasatt eller upprättad anstalts behövlighet för orten, kunde anvisa dylik anstalt ett statsunderstöd av högst 1,500 kronor. Då emellertid Kungl. llaj.t fann en förändring, åsyftande att inskränka det dåvarande antalet frökontrollanstalter, icke böra vidtagas utan en föregången fullständig utredning rörande lämpligheten av en dylik inskränkning, föreslog Kungl. Majli 1891 års riksdag att bevilja anslaget för år 1892 att utgå under förut bestämda villkor, vilket även av riksdagen medgavs. Nästa gång frågan om åstadkommandet av bättre utrustade frökontrollanstalter upptogs till behandling var vid sammanträde inför lantbruksstyrelsen med föreståndare för frökontrollanstalter jämte särskilt inbjudna fackmän, vilket hölls i Stockholm den 29 och 30 juni 1898. Bland överläggningsämnen vid detta möte förekom även frågan, huruvida de många frökontrollanstalterna i Sverige gagnade frökontrollarbetet samt hur saken skulle ställa sig, ifall deras antal minskades till eventuellt fyra eller fem. Vid överläggningen uttalades olika åsikter i ämnet. A ena sidan förordades, såsom varande till gagn för frökontrollen i dess helhet, en inskränkning av anstalternas antal och de kvarvarandes förseende med större anslag, därvid såsom skäl härför bland annat framhölls svårigheten att vid ett stort antal små och ofullständigt utrustade anstalter vinna överensstämmande analysresultat samt att detta större antal frökontrollanstalter ej längre vore erforderligt, sedan dämera goda kommunikationer underlättade försändniiigen av prov längre väg. A andra sidan uttalades den meningen, att ett större antal frökontrollanstalter vore till gagn, dä det visat sig, att en kontrollanstalt verkade kraftigast i den närmaste trakten samt att de påpekade ölägenheterna kunde utan minskning av antalet avhjälpas därigenom, att tre eller fyra av de befintliga anstalterna försåges med bättre utrustning. Mötet anslöt sig till den senare åsikten och uttalade sig för bibehållandet av det dåvarande antalet frökontrollanstalter, av vilka dock tre eller fyra borde erhålla bättre och rikligare utrustning. Då lantbruksstyrelsen i underdånig skrivelse den 11 november 1901 anmälde frågan jDm anslag till frökontrollanstalter för år 1903, underställde styrelsen ånyo Kungl. Maj:ts ju-övning frågan o m förändring i organisationen av frökontrollen. Frågans återupptagande var då närmast föranledd av till lantbruksstyrelsen inkomna framställningar från föreståndarna för samtliga rikets dåvarande aderton frökontrollanstalter om höjande av statsanslaget till samma

55 anstalter frän 10,000 kronor till 20,000 kronor. Såsom stöd härför hade huvudsakligen anförts, att de anslag, som de statsunderstödda anstalterna uppbure och vilka i medeltal för varje anstalt utgjorde, statsunderstödet 555 kronor 56 öre samt anslag frän hushållningssällskap och landsting, inberäknat lokal, 887 kronor 32 öre, vore så små, att ingen anstalts tjänstemän kunde hava sitt uppehälle av desamma, utan måste tjänstemännen överallt söka sin huvudsakliga bärgning i annan verksamhet samt betrakta tjänsten vid frökontrollanstalten såsom en bisyssla. Vidare hade ett ökat antal extra biträden måst anställas, vilkas avlöning toge i anspråk belopp, som till stor del vore högre än statsanslaget. I de över dessa framställningar av lantbruksstyrelsen från vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott infordrade yttranden hade samtliga utskott förordat förhöjning i anslaget, därvid dock åtskilliga av dem tillika framhållit önskvärdheten av en omorganisation av anstalterna i sådan riktning, att deras antal bleve minskat men de, som fortfarande komnie att bibehållas, försåges med mera vetenskapligt utbildade arbetskrafter och bättre utrustning, än då i allmänhet vore fallet. I sin ovanberörda skrivelse den 11 november 1901 lämnade lantbruksstyrelsen en utförlig utredning angående de statsunderstödda frökontrollanstalternas ekonomiska ställning, av vilken utredning det syntes styrelsen framgå, att ingen av anstalterna vore i stånd att ensam kunna giva full avlöning åt en föreståndare med de anspråk, som borde ställas på en sådan. Den givna följden härav hade blivit, att frökontrollen inom värt land måst bliva en bisysselsättning för de personer, som däråt ägnat sig. Denna omständighet hade också varit förnämsta anledningen därtill, att ovannämnda framställningar blivit gjorda och så gott som enhälligt av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordade. Det måste också i allmänhet anses i hög grad önskvärt, att föreståndaren för en frökontrollanstalt sattes i tillfälle att mera odelat kunna ägna sig åt sin befattning i alla de riktningar, som fölle inom hans verksamhetsområde. Därförutan komnie arbetet med frökontrollen icke att erhålla den betydelse för landets jordbruk och det anseende bland lantmännen, utan vilka den icke kunde bliva till all den nytta, som eljest vore fallet. Det synes också självklart, att, om frökontrollen sammanfördes såsom en bisak med annan verksamhet, arbetet med kontrollen lätt kunde komma att överlämnas åt oansvariga personer i underordnad ställning utan tillräcklig kompetens, på samma gång det även kunde befaras, att till föreståndare för anstalterna komnie att antagas personer, vilkas huvudsakliga utbildning och intresse fölle inom ett annat område, Under sådana förhållanden syntes det lantbruksstyrelsen förr eller senare bliva nödigt, att en ändring vidtöges beträffande de svenska frökontrollanstalterna i den riktning, som i föreliggande framställningar angivits, eller att frökontrollanstalter upprättades med tillräckligt ekonomiskt underlag för att desammas föreståndare skulle kunna mera uteslutande än dittills ägna sig åt sin verksamhet vid anstalten och sålunda fullt likställas med föreståndare vid sådana kontrollinrättningar, som redan förefunnes i Danmark, Schweiz, Österrike, Frankrike, Belgien och på vissa ställen i Tyskland och som visat sig icke blott mera gagnande utan över huvud taget i ekonomiskt avseende fördelaktigare än otillräckligt utrustade frökontrollanstalter. Det syntes emellertid lantbruksstyrelsen icke vara av behovet påkallat, att samtliga frökontrollanstalterna utvidgades till sådana större anstalter, som i det föregående antytts, utan vore det fullt tillräckligt, att endast vissa bland dem erhölle högre understöd än dittills. En indragning av de mindre anstalterna ansåge lantbruksstyrelsen icke för det dåvarande önsklig. Under sådana

56 förhållanden skulle, om en förändring i angiven riktning vidtoges, tvenne slags anstalter komma att finnas, nämligen dels de större med rikligare statsanslag och andra understöd utrustade anstalterna med en mera allmän, till hela landet eller större del av detsamma sig sträckande uppgift, dels ock mindre dylika anstalter med mera begränsade tillgångar och mindre vidsträckt ändamål. Till en början borde enligt lantbruksstyrelsens mening statsanslag icke beredas för mer än två sådana större anstalter. För de övriga mindre frökontrollanstalterna syntes några förändringar i villkoren för statsbidrags åtnjutande icke behöva vidtagas utan sådana anstalter borde komma i åtnjutande av ungefär samma statsanslag som dittills. Lantbruksstyrelsen hemställde oin avlåtande till riksdagen av proposition att riksdagen måtte till Kungl. Maj:ts förfogande på extra stat för år 1903, för att användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som ville underkasta sig de villkor och föreskrifter i avseende på analysmetoder och övriga förhållanden, som av Kungl. Maj:t fastställdes, anvisa ett belopp av 14,000 kronor, varav finge användas dels 3,000 kronor till vardera av tvenne anstalter inom de orter, dar landsting eller hushållningssällskap, vart för sig eller i förening, förbundit sig att understödja anstalten med minst halva beloppet av statsbidraget samt bekosta och • ställa till anstaltens förfogande ett ändamålsenligt botaniskt laboratorium med alla erforderliga instrument, apparater, förbrukningsartiklar, böcker och möbler ävensom lämpligt försöksfält, dels ock högst 1,000 kronor till varje annan dylik anstalt, som av landsting eller hushållningssällskap, vart för sig eller i förening, understöddes med minst samma belopp som statsbidraget, dock att, om endast en eller icke någon med 3,000 kronor av statsmedel understödd frökoiitrollaiistalt komme till stånd, av hela anslaget finge till samtliga frökontrollanstalter utgå högst i förra fallet 12,000 kronor och i senare fallet 10,000 kronor. Då ärendet i sammanhang med övriga utgiftsfrågor, som skulle hos riksdagen anmälas, den 11 januari 1902 av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet föredrogs inför Kungl. Maj:t, anförde föredraganden,' att han till vad lantbruksstyrelsen redan framhållit angående de ölägenheter, som blivit en följd av anslagets splittrande på en mängd anstalter, endast ville tillägga, att den nytta, som frökontrollanstalterna obestridligt medfört för de trakter, dit de varit förlagda, varit ganska dyrköpt i det kostnaden för varje analys, oberäknat de^ avgifter, som av allmänheten erlagts, vid de flesta anstalterna uppgått till 5, 6 å 7 kronor och till och med därutöver samt vid endast två anstalter understigit 2 kronor. Här ägde sålunda ett missförhållande rum, som med snaraste borde rättas. Föredraganden ansåg sig emellertid ej kunna biträda det av lantbruksstyrelsen avgivna förslaget, enär en omorganisation, enligt hans mening, borde gå i den riktning, att antalet med statsmedel understödda anstalter väsentligen inskränktes, att de, som fortfarande funnes böra åtnjuta bidrag av statsmedel, erhölle en fullt tidsenlig utrustning och ställdes under ledning av fullt kompetenta personer, vilka bereddes tillfälle att åt anstalternas skötsel odelat ägna sin tid och sina krafter, samt att för den skull kompetensfordringarna för vinnande av anställning såsom föreståndare för dylik anstalt skärptes. Den egentliga fördel, som med inrättandet av det dåvarande stora antalet frökontrollanstalter avsetts att vinnas, hade varit att göra frökontrollens anlitande så bekväm som möjligt för den jordbrukande allmänheten. Då emellertid i alla händelser största delen av de personer, som anlitade frökontrollanstalterna, icke kunde träda i personlig förbindelse med anstalternas föreståndare, utan vore nödsakade att medelst post eller järnväg insända sina fröprov, syntes det, med hänsyn till den utveckling, kommunikationsväsendet dämera inom större delen av landet erhållit, vara

57 fullkomligt likgiltigt, huruvida dessa prov sändes något kortare eller längre väg. Där olägenheter genom då befintliga anstalters indragning uppkomme, kunde dessa lätt förebyggas därigenom, att hushållningssällskap uppdroge åt därtill lämpliga personer inom skilda delar av sällskapets område att emot gottgörelse av sällskapet från allmänheten emottaga fröprov till undersökning och därefter insända dem till närmaste anstalt. Vidare framhöll departementschefen, att man, enligt lantbruksstyrelsens förslag, skulle komma att hava två särskilda slag av med statsmedel understödda frökontrollanstalter med olika reglementen, en anordning, som syntes honom synnerligen olämplig. Då framläggandet av ett förslag till omorganisation av frökoiitrollväsendet i enlighet med av departementschefen angivna grunder krävde en utredning av helt annan innebörd och beskaffenhet än den föreliggande, ansåg han sig icke vid detta tillfälle böra ifrågasätta någon ändring i vare sig de för ifrågavarande anslag gällande bestämmelser eller anslagets belopp. Kungl. Maj:t beslöt i enlighet med föredragandens sålunda uttalade åsikt, och Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen bifallen. I underdånig skrivelse den 22 november 1900 avgav lantbruksstyrelsen förnyat förslag till en i vissa hänseenden ändrad organisation av frökoiitrollväsendet. Lantbruksstyrelsen framhöll i denna sin skrivelse, hurusom under tiden, sedan frågan sist var föremål för prövning, en del omständigheter tillkommit, som i viss mån ställde andra fordringar på frökontrollen, än som förutsattes vid ärendets föredragning hos Kungl. Maj:t år 1902. Lantbruksstyrelsen erinrade i detta hänseende om den rörelse inom landet, vars ändamål vore att höja det mindre jordbruket, och framhöll därvid de lokala frökontrollanstalternas betydelse för de mindre jordbrukarne vid deras val av utsäde, enär det alltid måste antagas och för övrigt av erfarenheten bestyrktes, att dessa hellre vände sig till en inom orten belägen än en avlägsen frökontrollanstalt. En minskad undersökningsfrekvens skulle till skada för landets jordbruk bliva en given följd av en inskränkning i de lokala anstalternas antal. Vidare framhöll lantbruksstyrelsen, hurusom fröodlarföreningarna, vilka vore av så stor betydelse för fröodlingens främjande, att desamma ansetts böra understödjas med allmänna medel för sin utveckling, krävde stödet av en så vitt möjligt inom orten belägen frökontrollanstalt. Såsom ett ytterligare skäl för de lokala anstalternas bibehållande framhöll styrelsen slutligen, att det under vissa år fordrades tillgång till ett större antal anstalter, därest alla fröprov, som insändes för undersökning, skulle hinna undersökas i rätt tid, och tillät sig styrelsen i detta hänseende hänvisa till erfarenheterna från år 1903, då pa grund av 1902 års som utsäde underhaltiga skörd en så stor tillströmning av prov till frökontrollanstalterna ägde rum, att det skulle hava varit svårt eller hart när omöjligt för ett fåtal anstalter att i rätt tid verkställa undersökningarna. Lantbruksstyrelsen fann alltså avgörande skäl tala för de lokala frökontrollanstalternas bibehållande och understödjande med statsmedel. Huruvida dylik anstalt skulle komma, i åtnjutande av statsunderstöd, borde emellertid bero på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall beträffande anstaltens behövlighet. Om sålunda enligt lantbruksstyrelsens åsikt de dåvarande frökontrollanstalterna icke borde ovillkorligen undandragas statsunderstöd syntes en större anstalt böra upprättas, som uteslutande underhölles av statsmedel och vars föreståndare och övriga personal odelat ägnade sig åt anstaltens skötsel. Behovet av en sådan anstalt hade länge gjort sig känt och framginge för övrigt därav, att det borde inom landet finnas en anstalt utrustad med nutidens yppersta medel för lösandet av sin uppgift, till vilken anstalt skiljaktiga undersökningsresultat borde från de övriga anstalterna kunna för avgörande

58 liäuskjutas och vilken vore bättre rustad än de övriga att kunna bidraga till frökontrollens utveckling inom landet. Denna anstalt borde alltså, förutom undersökningar samt råd och upplysningar åt allmänheten, hava till uppgift att i tvistiga fall avgiva yttranden med rättslig verkan samt erhålla uppdrag att utföra praktiska utredningar rörande frökontrollen, såsom behandlingen av frö- och utsädesvaror under olika skördeförhållanden, studerande av ogräsfröns beskaffenhet samt metoder för ogräsens utrotande och för utsädesfröns rengöring och sortering, jämförande försök mellan olika metoder och apparater för frökontrollen, odlingsförsök m. m. Reglemente för anstalten borde av Kungl. Maj:t utfärdas, vari lämpligen borde intagas bestämmelser därom, att instruktion för anstalten skulle meddelas av lantbruksstyrelsen. På grund av vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört, hemställde styrelsen, att Kungl. Maj: t täcktes till riksdagen avlåta proposition, att riksdagen måtte dels för år 1908 på extra stat till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag av 10,000 kronor för att efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall skedd prövning av ifrågasatt eller upprättad anstalts behövlighet för orten användas till understöd åt sädana frökontrollanstalter, som av landsting eller hushållningssällskap, vart för sig eller i förening, understöddes med minst samma belopp som statsbidraget, och vilka anstalter ville underkasta sig de villkor och föreskrifter i avseende på analysmetoder och övriga förhållanden, som av Kungl. Maj:t fastställdes, dels ock till anordnande av en statens frökontrollanstalt i Stockholm anvisa ej mindre för en gång ett anslag av 5,400 kronor än även till avlöning åt en föreståndare för samma anstalt 5,000 kronor, därav 3,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspengar, till avlöning åt en assistent vid anstalten 2,000 kronor samt för anstaltens underhåll och drift 1,000 kronor för år, och föreslogs i samband därmed närmare bestämmelser angående föreståndarens avlöningsförmåner och villkoren för desammas åtnjutande. Detta lantbruksstyrelsens förslag remitterades av Kungl. Maj:t till styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. I sitt underdåniga utlåtande däröver den 12 november 1907 anförde nämnda styrelse, att den ej kunde dela lantbruksstyrelsens uppfattning om bästa siittet att ordna ifrågavarande angelägenhet. De skäl, som lantbruksstyrelsen anfört för bibehållande av de små iokala anstalterna, torde ej vara av den avgörande betydelse, som lantbruksstyrelsen velat tillmäta desamma. Däremot vore det av största vikt, att de anstalter, som upprätthölles, vore fullt kvalificerade för att på ett tillfredsställande sätt lösa sina uppgifter. Enligt styrelsens mening borde ett effektivt frökontrollväsen så anordnas, att i olika delar av landet upprättades väl utrustade och under fullt sakkunnig ledning ställda anstalter till det antal, att anstalterna och deras personal visserligen erhölle full sysselsättning men ock kunde behärska det ifrågavarande området. Med hänvisning till förhållandena i Danmark, där endast en frökontrollanstalt funnes, framhöll styrelsen, att endast några få av de befintliga anstalterna borde bibehållas, och borde desamma förläggas någorlunda jämt fördelade över landet, företrädesvis till sådana platser, där en livlig införsel och handel med utsäde ägde rum, och som kunde anses såsom centralpunkter för jordbrukare och deras föreningar. Såsom lämpliga platser ur denna synpunkt föreslog styrelsen Stockholm för mellersta, Malmö för södra, Örebro för västra och Luleå för norra Sverige. Beträffande kostnaderna för dessa anstalters upprättande och underhållande ansåg styrelsen att desamma, i likhet med vad fallet vore beträffande de kemiska stationerna, utginge dels i form av statsanslag dels ock med bidrag frän hushållningssällskap eller landsting. Därest dylika bättre kvalificerade anstalter upprättades, bortfölle enligt styrelsens mening behovet av den av lantbruksstyrelsen föreslagna centrala frökontrollanstalten, vars viktigaste

59 uppgift skulle hava bestått i slitande av föreliggande tvistefrågor. Det kunde nämligen anses givet, att föreståndarne för dessa större anstalter skulle komma att stå i tillräckligt livlig kontakt med varandra för att arbetsresultaten vid de olika anstalterna skulle bliva fullt likformiga. Beträffande den av lantbruksstyrelsen föreslagna centrala frökontrollanstaltens övriga uppgifter ansåg styrelsen, att centralanstalten för försökväsendet på jordbruksområdet vore fullt skickad att lösa desamma. På grund av vad sålunda anförts föreslog styrelsen för centralanstalten, att blott fyra anstalter skulle understödjas av staten och att det årliga sammanlagda ^statsanslaget skulle höjas till 21,000 kronor, varjämte för en gång anslag å tillhopa 12,000 kronor till anstalternas utrustning ansågs erforderligt. Av de bägge sålunda föreslagna systemen fann chefen för jordbruksdepartementet sig böra omfatta det av centralanstaltens styrelse föreslagna, dock med vissa mindre väsentliga modifikationer. Beloppet av det erforderliga årsanslaget ansåg departementschefen sig kunna sänka till 19,500 kronor. Departementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, till bidrag åt fyra, i enlighet med här ovan angivna huvudgrunder anordnade frökontrollanstalter, på extra stat för år 1909 anvisa ett belopp av 31,500 kronor, därav för anstalternas utrustning 12,000 kronor — att med 3,000 kronor utgå till en var av dessa anstalter, under villkor att till var och en av dem kostnadsfritt överlämnades de apparater och andra inventarier, som tillhörde inom det län, dit anstalten skulle förläggas, befintlig med statsmedel understödd frökontrollanstalt — samt till anstalternas underhåll 19,500 kronor — att med 3,000 kronor utgå till den med kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå förenade frökontrollanstalten och med 5,500 kronor till var och en av de tre övriga anstalterna, under villkor att hushållningssällskap eller landsting, var för sig eller i förening, förbunde sig ej mindre att lämna ärsanslag, som, sammanlagda uppginge, för den förstnämnda anstalten till minst 2,000 kronor och för var och en av de tre övriga anstalterna till minst 3,000 kronor, än även att bekosta lokal för anstalten, avlöningen till föreståndare och assistent samt de årliga utgifterna till anstaltens underhåll och till inköp av böcker och inventarier till anstaltens behov. I enlighet med departementschefens sålunda avgivna förslag avlät Kungl. Maj:t framställning till 1908 års riksdag. Inom riksdagen väcktes emellertid en motion, (F. K. nr 13) vari föreslogs, att riksdagen, med avslag på den av Kungl. Maj:t gjorda framställningen rörande frökontrollens ordnande, måtte anvisa dels på extra stat för år 1909 till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag av 10,000 kronor för att på dittills varande sätt utgå till understöd åt av hushållningssällskapen inrättade frökontrollanstalter, dels, i enlighet med det av lantbruksstyrelsen uppgjorda förslaget, det i nämnda förslag beräknade beloppet till en under lantbruksstyrelsen enligt nämnda förslag inrättad normalfrökoiitrollanstalt i Stockholm. Kungl. Maj:ts förslag i ämnet avslogs av riksdagen, som i huvudsak ställde sig på motionärens sida. I den skrivelse (nr 9 punkten 30), vari riksdagens beslut i ämnet meddelades, anförde riksdagen följande. Då erfarenheten ådagalagt, att frökontrollanstalternas verksamhet i allmänhet vore inskränkt till deras närmaste omgivning och att det underhaltiga utsädet med framgång sökte sig marknad inom de från anstalterna mera avlägset belägna delarna av deras distrikt, syntes det riksdagen icke vara tillrådligt att minska antalet kontrollanstalter och sålunda ställa än större fordringar på deras förmåga att na avlägset boende jordbrukare. Det syntes vara så mycket mindre lämpligt att på föreslaget sätt äventyra frökontrollanstalternas förmåga att fylla sin uppgift, som just i närvarande tid allt större krav ställdes på dem i samband med den statsunderstödda verksamheten såväl för höjande av det

60 mindre jordbruket som ock för befordrandet av den inhemska klöver- och gräsfröodlingen. Härtill komme ytterligare, att det syntes tvivelaktigt, huruvida ett antal av endast fyra kontrollanstalter skulle vara tillräckligt för hela landet, särskilt vid högt stegrad efterfrågan efter kontrollundersökningar. Beträffande de dåvarande frökontrollanstalterna ville riksdagen särskilt framhålla, att de, på sätt lantbruksstyrelsen anfört, vore i tillfälle att lämna den mindre jordbrukaren en välbehövlig ledning vid val av utsäde, varjämte icke borde förbises, att de damera bildade fröodlingsföreningarna kunde för sin utveckling vinna stöd av inom orten belägna frökontrollanstalter. Om sålunda, enligt riksdagens mening, den dåvarande anordningen med ett relativt stort antal frökontrollanstalter, spridda över hela landet, vore väl ägnad att göra förmånen av frökontroll lätt tillgänglig för så mänga som möjligt, ansåge riksdagen likväl icke, att dessa kontrollanstalter vore i stånd att tillfredsställa alla de krav, som kunde ställas på en sådan anstalt. Det låge nämligen i sakens natur, att, då ett stort antal anstalter upprätthölles, brister måste förefinnas i deras utrustning såväl i fråga om personalens utbildning som beträffande instrumentens beskaffenhet. Dessa brister skulle emellertid bliva i det hela avhjälpta, om en central frökontrollanstalt upprättades, vars personal vore för sin uppgift fullt vetenskapligt utbildad och uteslutande ägnade sig åt densamma samt hade till sitt förfogande de yppersta hjälpmedel. Riksdagen anslöte sig sålunda till den i förenämnda motion uttalade uppfattningen om önskvärdheten av, att en sådan anstalt bleve upprättad; men föreställde sig riksdagen, att denna anstalt lämpligen skulle kunna anordnas i samband med den redan befintliga centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, varigenom kostnaden för densammas inrättande och fungerande skulle kunna i väsentlig mån nedbringas under vad i motionen blivit ifrågasatt. Då emellertid utredning i detta avseende icke förelåge, hade riksdagen icke kunnat fatta något bestämt beslut i ämnet, utan ville hos Kungl. Maj.t göra framställning om åvägabringande av sådan utredning och framläggande för riksdagen av det förslag, utredningen måtte kunna föranleda. Riksdagen anvisade alltså på extra stat för år 1909 till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag av 10,000 kronor för att på dittills brukligt sätt utgå till understöd ät av hushållningssällskapen inrättade frökontrollanstalter och anhöll tillika, att Kungl. Maj: t måtte efter verkställd utredning taga i övervägande, huruvida icke en central frökontrollanstalt borde inrättas i samband med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, och därefter till riksdagen inkomma med det förslag, vartill förhållandet kunde föranleda. Vid föredragning den 17 juni 1908 av riksdagens berörda skrivelse godkände Kungl. Maj:t riksdagens ifrågavarande beslut samt anbefallde lantbruksstyrelsen att, med anledning av riksdagens i skrivelsen innefattade anhållan, till Kungl. Maj.t inkomma med den av riksdagen begärda utredningen i ämnet. Till åtlydnad av den sålunda givna befallningen har sedermera lantbrulcsstyrelsen i underdånig skrivelse den 1 oktober 1908, efter erinran om styrelsens ovanberörda förslag av den 22 november 1906, vidare anfört följande. Vad beträffade den begärda utredningen, huruvida icke en central frökontrollanstalt kunde inrättas i samband med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, tilläte sig lantbruksstyrelsen i likhet med vad även inom riksdagen vid behandlingen av föreliggande fråga framhållits, erinra, att centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet vore en vetenskaplig försöksanstalt, där någon större erfarenhet rörande den praktiska frökontrollen icke i regel torde vara att påräkna, medan åter den av lantbruksstyrelsen föreslagna större frökontrollanstalten skulle till huvudsakligt ändamål hava just denna praktiska frökontroll, för lösande av vars frågor den skulle vara utrustad med nutidens yppersta medel och vars utveckling den vore

(il ämnad att alldeles särskilt söka befordra. De vetenskapliga undersökningarna skulle däremot först i andra hand komma att tillhöra densamma. Då sålunda denna anstalts särskilda ändamål vore befordrandet av den praktiska frökontrollen, skulle dess förläggande till ovannämnda centralanstalt giva åt densamma karaktären av en vetenskaplig försöksanstalt, vilket enligt lantbruksstyrelsens åsikt skulle kunna till viss grad förrycka dess verksamhet. Redan av denna orsak ansåge lantbruksstyrelsen för sin del icke lämpligt, att den centrala frökontrollanstalten anordnades i samband med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Därtill komme att, enligt vad lantbruksstyrelsen kunde finna, någon besparing i utgifterna härigenom icke skulle uppstå. Anskaffandet vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet av lokaler komme snarare att ställa sig dyrare än om anstalten förlades inom Stockholm, där lokal kunde förhyras. Vidare komme utgifterna för underhåll av instrument, apparater m. m. att bliva lika, vart anstalten än komme att förläggas. Slutligen kunde föreståndaren och tjänstemännen vid avdelningen för lantbruksbotanik vid nämnda försöksanstalt icke medhinna utförandet av ifrågavarande arbeten, vadan särskilda tjänstemän behövde anställas för att verkställa arbetet ifråga. Lantbruksstyrelsen kunde alltså icke förorda en sådan lösning av frågan, att anstalten förlades till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. I stället och under åberopande av att lantbruksstyrelsen uti underdånig skrivelse samma dag hemställt om anvisande i vanlig ordning å extra stat för år 1910 av 10,000 kronor till understöd åt av hushållningssällskapen inrättade frökontrollanstalter, tilläte sig lantbruksstyrelsen på skäl, som styrelsen i sin förberörda underdåniga skrivelse av den 22 november 1906 anfört, och med stöd av den där lämnade utredningen i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t mätte till riksdagen avlåta nådig proposition, att riksdagen måtte på extra stat för år 1910 till anordnande av en central frökontrollanstalt i Stockholm anvisa medel i enlighet med vad lantbruksstyrelsen i sin förberörda underdåniga skrivelse föreslagit. Sedan styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet därefter fått befallning att avgiva underdånigt utlåtande i ärendet och att därvid tillika avgiva de förslag, vartill styrelsen kunde finna anledning, har sistnämnda styrelse yttrat sig i ämnet den G november 1908 och därvid överlämnat yttrande av föreståndaren för avdelningen för lantbruksbotanik vid anstalten, professorn Jakob Eriksson, däri denne förklarat sig utgå från den förutsättningen, att genom riksdagens förberörda uttalande den riktning, i vilken en omorganisation av vårt lands frökontrollväsen kunde tänkas verkställd, redan vore så fastslagen, att något annat alternativ för omorganisationens genomförande än det i riksdagsskrivelsen innefattade ej kunde för det dåvarande bringas på tal. Han inskränkte sig alltså att avhandla frågorna om en central frökontrollanstalts organisation i allmänhet och om en sådan anstalts förläggning. Vad då först anginge en för hela landet gemensam central frökontrollanstalts allmänna organisation, arbetsuppgift och arbetsomfång, så ville professor Eriksson i det väsentliga ansluta sig till de åsikter, som låge till grund för vad lantbruksstyrelsen uti sitt utlåtande i sådant hänseende anfört, och alltså göra gällande följande grundsatser: att en sådan anstalt borde upprättas Och underhållas uteslutande av statsmedel, att den borde vara utrustad på bästa möjliga sätt med hänsyn såväl till arbetskraft som till lokal, instrument m. ni., att dess föreståndare och övriga fast anställda personal borde få odelat iigna sig åt anstaltens skötsel, att anstalten borde betjäna allmänheten med undersökningar av insända sades- och fröprov efter samma grunder som de med statsbidrag understödda övriga frökontrollanstalterna inom riket, att anstalten borde i händelse av skiljaktiga analysresultat å samma vara från olika frö-

62 kontrollanstalter eller i eljest förekommande tvistiga fall kunna åläggas att verkställa egen utredande undersökning och avgiva yttrande med rättslig verkan, att den borde noga följa frökontrollens utveckling i allmänhet samt pröva olika inom densamma använda eller till användning förordade apparater och metoder, att den borde verkställa utredningar och meddela råd rörande utsädesvarors rengöring och sortering samt rörande deras behandling efter olika skördeförhållanden, samt att den borde, därest erforderlig försöksmark jämte försökshus bleve ställda till anstaltens förfogande och i den mån resurser och tid sådant medgäve, anställa odlingsförsök samt pröva metoder för utrotande av ogräs. Dessutom ville han såsom sin mening uttala, att föreståndaren för den centrala frökontrollanstalten borde kunna förordnas att inspektera övriga frökontrollanstalter inom riket. Beträffande den andra huvudfrågan, nämligen var en central frökontrollanstalt borde vara förlagd, uttalade professor Eriksson på närmare anförda skäl såsom sin mening att, därest en statsfrökontrollanstalt av den natur, som här förut angivits, skulle i vårt land upprättas, densamma borde förläggas vid centralanstalten för försöks väsendet på jordbruksområdet såsom en särskild ny avdelning av denna anstalt. Centralanstaltcns styrelse har i förberörda utlåtande av den 6 november 1908 för egen del erinrat, att styrelsen i det underdåniga utlåtande, som styrelsen den 12 november 1907 avgav över det av lantbruksstyrelsen då framlagda förslaget till frökontrollens ordnande i riket, uttalat att de överklagade bristerna vid denna kontroll ej syntes kunna avhjälpas genom att med bibehållande av de talrika små, mer eller mindre ofullständigt utrustade frökontrollanstalterna, upprätta en central anstalt, vilken jämte enahanda verksamhet som de övriga anstalterna även skulle hava att fälla utslag i klagomål mot av dessa utförda undersökningar. Däremot hade styrelsen uttalat, att för vinnande av en tillfredsställande organisation av frökontrollväsendet erfordrades, att alla frökontrollanstalterna ställdes under fullt sakkunnig ledning och bleve med vetenskapliga hjälpmedel och även i övrigt väl utrustade, men att anstalternas antal i sådant fall kunde inskränkas till fyra. Styrelsen hade icke funnit skäl att frångå denna sin mening, som ock omfattades av Kungl. Maj:t i den nådiga propositionen i ämnet, vilken Kungl. Maj:t framlagt för senast församlade riksdag. Om emellertid Kungl. Maj:t nu komme att föreslå riksdagen upprättande av en enda fullständigt utrustad central frökontrollanstalt, ville styrelsen framhålla, att dennas förläggande till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet visserligen skulle medföra vissa fördelar, i det att denna anstalt ju förfogade över såväl framstående sakkunskap i frågor rörande tillämpad botanik som ock de sakliga hjälpmedel för utförande av undersökningar, som vid frökontrollen kunde behövas, samt därjämte även tillgång till försöksfält, men styrelsen ansåge sig däremot ock böra påpeka, att för frökontrollen skulle erfordras såväl egen personal utöver den då vid anstalten förefintliga som ock uppförande av en ny byggnad, varför någon avsevärd besparing ej komme att vinnas genom en sådan anordning. Styrelsen hade redan i sitt förenämnda yttrande uttalat, att skäl ej syntes finnas att ställa frökontrollen, vars arbete ju likasom de kemiska stationernas huvudsakligen utgjordes av kontrollundersökningar men ej av vetenskaplig forskning av den art, som tillhörde centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, i förbindelse med denna anstalt. Denna uppfattning vidhölle styrelsen fortfarande och ansåge det än mindre lämpligt att, med bibehållande av övriga frökontrollanstalter under lantbruksstyrelsen, ställa den ifrågasatta nya centrala anstalten under styrelsen för försöksväsendet på jordbruksområdet.

63 På grund av vad sålunda anförts har styrelsen uttalat, att styrelsen icke kunde tillstyrka upprättandet av den föreslagna centrala frökontrollanstalten, samt att, om den komme att beslutas, den icke syntes böra förläggas till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Då ärendet den 12 januari 1909 av chefen för jordbruksdepartementet anmäldes inför Kungl. Maj:t, yttrade departementschefen, att meningarna hos de hörda myndigheterna fortfarande voro delade rörande lämpligaste sättet för ett bättre ordnande av frökontrollfrågan, samt att några nya skäl för de olika meningarna icke blivit förebragta. I varje fall torde emellertid få anses utrett, att någon särskild besparing i kostnader icke skulle stå att vinna genom det ifrågasatta förläggandet av den föreslagna centrala frökontrollanstalten till centralanstalten för försöksväsendet pä jordbruksområdet. Härtill komme, att, såsom också styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet framhållit, det vore mindre lämpligt att ställa den ifrågasatta centrala frökontrollanstalten under annan ledning än övriga frökontrollanstalter. Under sådana förhållanden ansåge sig departementschefen för det dåvarande böra inskränka sig till att föreslå, att det förut övliga anslaget måtte av riksdagen äskas på vanliga villkor. Den i 1908 års riksdagsskrivelse framställda anhållan föranledde alltså icke då något nytt organisationsförslag från Kungl. Maj:ts sida. Under hösten år 1909 väcktes ånyo frågan om frökontrollväsendets omorganisation, i det att nio av landets större utsädesfirmor i gemensam skrivelse framhöllo, att stora svårigheter vållades dem genom det bristfälliga sätt, varpå enligt deras uppfattning frökontroll väsendet vore ordnat, samt förklarade sig på det livligaste instämma i det utlåtande av centralanstaltens styrelse, som låg till grund för propositionen till 1908 års riksdag. Sökandena anhöllo, att det måtte tagas i övervägande, huruvida icke hithörande frågor måtte kunna erhålla en snar och lycklig lösning. Lantbruksstyrelsen anförde med anledning härav i utlåtande den 22 november 1909 bland annat följande. Att frökontrollen under de gångna åren gått betydligt framåt, vad metoder m. m. beträffade, torde ej kunna bestridas. Ett viktigt steg hade tagits, då åren 1892—1894 inom Sverige, Danmark och Norge antagits och fastställts gemensamma, likformiga arbetsmetoder. Ännu rådande olikheter berodde på vissa beräkningssätt vid uppställande av analysbevisen. Lantbruksstyrelsen anförde vissa exempel på olikhet i detta hänseende mellan Sverige och utlandet, vilka syntes utvisa, att det svenska sättet för analysuppgifternas uppställande vore noggrannare. Det hade understundom hänt, att då från en frökontrollanstalt påvisats, att ett försålt fröparti varit underhaltigt eller odugligt eller försålts under oriktig härkomstuppgift, säljaren gjort anmälan mot anstalten, men i alla dylika fall hade efter utredning befunnits, att analysresultaten varit riktiga. De av utsädesfirmorna framförda klagomålen vore därför överdrivna. Lantbruksstyrelsen vidhöll emellertid sin åsikt om önskvärdheten av att en större och bättre utrustad anstalt måtte upprättas. Centralanstaltens styrelse, som avgav utlåtande den 16 september 1910, åberopade därvid ett yttrande av en av styrelsen tillsatt kommitté, bestående av professorn H. Juhlin-Dannfelt, godsägaren I. Lindström, professorn M. Weibull, professorn B. Jönsson, fil. doktorn P. Hellström, fil. doktorn H. Nilsson-Ehle och föreståndaren för frökontrollanstalten i Örebro J. Widén. Denna kommitté har funnit de av utsädesfirmorna andragna nya speciella skälen icke vara av beskaffenhet att kunna tillmätas större betydelse såsom bevisning. Behovet av en organiserad frökontroll måste i allt fall fullt erkännas. I första hand syntes det vara av vikt, att frökontrollanstalter, som erhölle statsunderstöd, bleve så väl utrustade och erhölle sådan ledning, att de vore fullt

64 kompetenta för sin uppgift. För detta ändamål borde fastliållas, att föreståndaren borde odelat ägna sig åt frökontrollen och därmed sammanhängande verksamhet, i vissa fall i förening med kemisk station; att föreståndaren borde vara fullt kompetent, i vilket hänseende vissa närmare kompetensvillkor angåves; samt att anstalterna försåges med så stora ekonomiska resurser, att de kunde erhålla en fullt ändamålsenlig utrustning och att ät föreståndaren ansloges en bestämd fast lön, så högt tilltagen att fullt sakkunniga sökande kunde påräknas. En dylik förbättring av dåvarande frökontrollanstalter kunde icke vinnas utan betydligt ökat anslag till varje anstalt, varmed dock följde nödvändigheten av att väsentligt inskränka antalet. Dock borde ej alltför stark inskränkning göras. Statsunderstöd syntes böra utgå till två fristående frökontrollanstalter i Stockholm samt i Malmö eller Lund ävensom till fem med kemiska stationer förenade dylika anstalter i Kalmar, Skara, Örebro, Härnösand och Luleå. Möjligen borde även anstalterna i Halmstad och Västerås fortfarande erhålla understöd, ehuruväl de vore ganska närbelägna till andra anstalter. E n större central riksfrökontrollanstalt ansåge kommitterade, i anslutning till sin uppfattning om riktigheten av relativt få men samtliga fullt kompetenta frökontrollanstalter, icke vara av behovet påkallad eller ens önskvärd. Det vore nämligen av högsta vikt, att fullt riktiga analysresultat erhölles omedelbart, varemot en senare erhållen rättelse av de erhållna undersökningssiffrorna vore av ringa värde, i synnerhet för jordbrukaren, vilken köpt fröet och redan utsått det samt då svårligen kunde tilltvinga sig gottgörelse för den skada, utsädets underhaltiga beskaffenhet medfört. De föreslagna anstalterna borde alla vara likställda såväl till sin utrustning som myndighet, sä att ingen av dem officiellt tillerkändes en överordnad, utslagsgivande ställning över de andra, ty därigenom skulle syftet att inom olika delar av landet erhålla möjligast framstående, initiativrika och självständigt verkande frökontrollanstalter motverkas. ^ Förhållandena i vårt utsträckta, till klimat och övriga odlingsbetingelser så olikartade land vore helt annorlunda än till exempel i Danmark, och en central överordnad frökontrollanstalt skulle såväl därför som redan på grund av avstånden icke hos oss kunna bliva av den åsyftade allmänna betydelse för frökontrollväsendets utveckling till ökat gagn' för lantbruket och 'heller icke i lika mån tillgodose olika landsdelar. Fara vore, att en dylik överanstalt genom otillräcklig direkt kontakt med lantmännen och med praktiska önskemal finge en i viss mån byråkratisk karaktär eller i varje fall alltför uteslutande komme att anlitas av köpmän och mindre bliva till direkt nytta för lantbruket. Till de två föreslagna fristående kontrollanstalterna kunde, om så ansåges erforderligt, gemensamma frågor rörande frökontrollen hänskjutas till utredning, och behovet av en överanstalt vore därför ej heller ur denna synpunkt av nöden. Såsom icke förenade med kemiska stationer finge nämligen dessa båda anstalter bättre tid att utföra dylika utredningar och därigenom föra frökontrollen framåt. Beträffande behovet av en överkontrollaiistalt för avgivande av rättsligt giltiga utslag i stridiga fall, sä borde detta behov bliva betydligt mindre kännbart, om de föreslagna färre och större anstalterna komme till stånd och genom samarbete kunde enas om gemensamma metoder och beräkningssätt. Om likväl en dylik central riksfrökontrollanstalt skulle upprättas, vore emellertid kommitterade eniga därom, att den icke kunde eller borde förenas med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet utan borde vara fullt fristående.

65 Vad sålunda förekommit föranledde icke något förslag till 1911 års riksdag. Departementschefen framhöll, att det av centralanstaltens styrelse nu framlagda förslaget i vissa hänseenden avvek från Kungl. Maj:ts förslag år 1908, samt ansåg frågan böra ytterligare prövas och granskas. Anslag begärdes och beviljades såsom förut. Detsamma skedde även år 1912. Då fråga om äskande av 1913 års riksdag av anslag till frökontrollanstalterna anmäldes den Ii januari 1913 meddelade departementschefen, att en framställning ingivits, som kunde tänkas komma att utöva visst inflytande på omorganisationsfrågan. De i december år 1911 församlade ombuden för skogsvårdsstyrelserna hade nämligen anhållit om utfärdande av mer detaljerade, likformiga föreskrifter rörande analysering av skogsfrö. Därför tillstyrktes, att oförändrat anslag måtte begäras av riksdagen för år 1914, vilket ock skedde. Ännu i januari 1914 hade sistberörda fråga icke erhållit fullständig utredning och även då begärdes därför av riksdagen samma anslag som förut. I frågan beträffande undersökning av skogsfrö avgåvos utlåtande av domänstyrelsen, som därvid överlämnade yttranden av föreståndaren för statens skogsförsöksanstalt samt av lantbruksstyrelsen. Sistnämnda styrelse meddelade, att densamma den 10 juni 1914 utfärdat förnyad instruktion för de med statsmedel understödda frökontrollanstalterna och samtidigt fastställt särskilda regler för fröundersökningarna vid dessa anstalter. Kungl. Maj:t fann därefter genom beslut den 1 september 1914 den av skogsvårdsstyrelseruas ombud gjorda framställningen icke föranleda vidare åtgärd. Då frågan om anslag till frökontrollanstalterna för år 1916 den 14 januari 1915 av chefen för jordbruksdepartementet anmäldes inför Kungl- Maj:t yttrade departementschefen, bland annat: Under den långa tid, frågan om frökoiitrollväsendets omorganisation varit föremål för behandling hade ett flertal mot varandra delvis stridande uppfattningar kommit till synes och olika förslag framställts. Fördelarna av ett jämförelsevis stort antal anstalter, spridda i olika delar av landet, hade i anslutning till erfarenheterna av den nuvarande anordningen främst blivit framhållna i riksdagens skrivelse år 1908. Även i lantbruksstyrelsens utlåtanden ifrågasattes icke direkt någon inskränkning beträffande de nuvarande lokala anstalterna. Centralanstaltens styrelse däremot förordade en väsentlig inskränkning av dessa anstalters antal, först till endast 4 men i det senare utlåtandet till 7, eventuellt 9. Dessa kvarstående anstalter skulle i stället göras starkare, bättre utrustade och tillgodosedda medelst högre anslag. Lantbruksstyrelsen hade hela tiden föreslagit inrättandet av en större central, uteslutande av statsmedel underhållen och under sistnämnda styrelse ställd frökontrollanstalt, vilken utom vanlig frökontrollverksamhet skulle hava till uppgift att meddela avgörande utlåtande i tvistiga fall. Även riksdagen hade ansett frågan om inrättande av en dylik större anstalt förtjänt av utredning men uttalat, att denna utredning borde avse dess förläggande till centralanstalten för jordbruksförsök. Mot den sålunda ifrågasatta förläggningen hade icke blott lantbruksstyrelsen inlagt gensaga utan även centralanstaltens styrelse hade funnit densamma såväl principiellt olämplig som icke ledande till besparingar. I själva frågan om önskvärdheten av en dylik större anstalts inrättande hade centralanstaltens styrelse hela tiden ställt sig avvisande, och de av styrelsen tillkallade och åberopade kommitterade hade direkt förklarat, att de icke funne ett sådant inrättande önskvärt samt framlagt beaktansvärda skäl för .denna mening. Då åsikterna i denna fråga alltså vore synnerligen växlande, syntes departementschefen tiden icke vara inne att ånyo underställa riksdagen något förslag till ändrad organisation av frökoiitrollväsendet. Departementschefen hölle före, att det vore bäst att tillsvidare låta den nuvarande organisationen fortfarande verka. Han ansåge sig hava desto större skäl för denna åsikt, som det syn14G5 22

66 tes honom kunna antagas, att vissa av de ölägenheter, som uppgivits vidlåda det nuvarande systemet med ett jämförelsevis stort antal anstalter, skulle bliva avlägsnade eller åtminstone väsentligt minskade genom den nya instruktion med tillhörande detaljföreskrifter, som utfärdats under år 1914 och som utarbetats av särskilt sakkunniga personer, vilka för sådant ändamål varit med Kungl. Maj:ts tillstånd inkallade till biträde åt lantbruksstyrelsen. Man torde kunna hysa förhoppning, att likformighet i alla betydelsefulla hänseenden mellan olika anstalters arbetssätt och resultatet härigenom måtte åstadkommas i så hög grad, som för närvarande vore möjligt. Departementschefen ansåge därför de framställningar, för vilka ovan redogjorts och som icke redan blivit av Kungl. Maj.t slutligen avgjorda, icke böra föranleda någon vidare åtgärd. Därest erfarenheten under kommande ar utvisade, att behov av omorganisation å ifrågavarande område kunde anses fortfarande göra sig gällande, torde ny framställning härom icke utebliva. Departementschefen hemställde därför, att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen att även för år 1916 på oförändrade villkor anvisa det övliga anslaget å 10,000 kronor till frökontrollanstalterna. Denna hemställan bifölls. Sedermera har på enahanda villkor samma anslag årligen beviljats utan att av Kungl. Maj:t eller riksdagen frågan om omorganisationen i samband härmed berörts. I åtskilliga framställningar, som under senare åren ingivits dels till Kungl. Maj:t, dels till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, dels ock till lantbruksstyrelsen, har — delvis i samband med påyrkade åtgärder till förhindrande av import av och handel med frö av mindrevärdig beskaffenhet — frågan om frökontrollverksamhetens omorganisation ånyo upptagits. I skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet av den 1 oktober 1919, vilken skrivelse den 10 i samma månad för avgivande av yttrande remitterats till lantbruksstyrelsen, anför sålunda Sveriges utsädesförening, hurusom den svenska utsädeshandeln inom landet saknade det fasta, underlag för sina affärer, som en fullt kompetent och pålitlig frökontroll kunde erbjuda. De lokala anstalterna borde visserligen bibehållas orubbade för sin ursprungliga uppgift, hjälp åt lantbrukaren, men därjämte erfordrades en anstalt, vars utlåtanden borde uppbäras av sådan sakkunskap, även på jordbrukets område, att de kunde tjäna även fröodlingen och fröhandeln i största skala. Vid anstalten borde erbjudas möjlighet att omedelbart till experimentell prövning och utredning upptaga med kontrollarbetet sammanhängande eller vid detsamma framkommande kritiska frågor, som ej kunde eller borde undanskjutas. Vid sidan av själva kontrollarbetet och i intimt samband med detsamma borde lämnas tillfälle till fri forskning och självständiga undersökningar i alla de frågor, som berörde fröets utveckling, mognad, förhållande vid lagring och olika behandlingssätt, likaväl som vid själva groningen inomhus och på fältet. En så mångsidig och fördjupad kompetens och arbetsmöjlighet stode att vinna endast genom samtidiga förbindelser mellan teori och praktik samt särskilt med utsädeshandel och praktiskt jordbruk. Sveriges allmänna lantbrukssällskap har i skrivelse till Kungl. Maj:t den IS december 1919 — vilken skrivelse den 23 i samma månad remitterats till lantbruksstyrelsen — under förmälaii, hurusom förhållandena vid frökontrollanstalterna vore långt ifrån tillfredsställande, framhållit, att en genomgripande förändring krävdes, om den svenska frökontrollen skulle kunna motsvara tidens krav och tillnärmelsevis nå upp till den ståndpunkt, som frökontrollen erhållit i andra länder. Svensk frökontrollanstalts analys godkändes icke vid den internationella handeln. För vår export av utsädesvaror vore det en livsfråga, att det funnes en svensk frökontrollanstalt med så stor auktoritet, att försäljningsavtal med utlandet kunde träffas på basis av dess analyser. Icke en enda av

07 de svenska anstalterna vore kompetent utföra sortrenhetsbestämningar. Lämpligaste sättet att lösa spörsmålet vore att, med bibehållande av de nuvarande anstalterna, i den mån det lokala behovet krävde, upprätta en statens frökontrollanstalt, som skulle vara högsta instans i tvister med anledning av de lokala anstalternas skiljaktliga analyser, och där sortrenheten skulle kunna bestämmas samt kontroll utövas å exportvarornas beskaffenhet, ävensom där utredningar rörande frökontrollfrågor kunde företagas, jämförande försök mellan olika metoder och apparater utföras, frökontrollanter utbildas och växtsjukdomarnas inflytande på utsädesvarornas värde studeras. Vidare har Sveriges fröodlarförbund i en till lantbruksstyrelsen ingiven, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 28 april 1920 hemställt "om en omorganisation av vårt nuvarande frökontrollväsen, så att en fullt effektiv kontroll över fröhandeln erhölles. Omorganisationen måste resultera i en institution med sådan vederhäftighet, att svensk frökontroll bleve utslagsgivande i alla tvistefrågor och att dess analysresultat godtoges såväl inom som utom landet. Huruvida de nuvarande anstalterna skulle bibehållas eller inskränkas till antalet vore en sak av underordnad vikt. Den nya statsfrökontrollen borde så organiseras, att den även kunde utföra en del kontrollerande fältförsök, t. ex. rörande sjukdomssmittat utsäde, beträffande odlingsvärdet av saluförda rotfruktsstammar. Även i en del andra framställningar har framförts krav på en tidsenligare organisation av frökoiitrollväsendet. Under erinran, hurusom under de senast förflutna åren allt större krav ställts på frökontrollanstalterna och bristerna i deras nuvarande organisation därunder allt tydligare framträtt samt att tiden nu syntes vara inne att söka genomföra den sedan läng tid tillbaka vid skilda tillfällen påyrkade förbättringen i anstalternas organisation, hemställde i skrivelse den 30 december 1920 lantbruksstyrelsen hos Kungl. Maj:t om tillkallande av sakkunniga för att inom styrelsen biträda med utredning och uppgörande av förslag till omorganisation av frökontrollverksamheten, vilken hemställan genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 januari 1921 bifölls. Med anledning härav infordrade lantbruksstyrelsen genom cirkulärskrivelse den. 2 mars 1921 yttrande från frökontrollanstalternas styrelser och föreståndare angående vissa spörsmål rörande den ifrågasatta omorganisationen. I de inkomna yttrandena frän anstalterna i Linköping, Halmstad, Borås, Molkom, Örebro, Västerås, Östersund och Härnösand förordas i huvudsak bibehållande i större eller mindre utsträckning av de lokala anstalterna, vilka borde bättre utrustas, samt inrättande tillika av en väl utrustad central frökontrollanstalt, som enligt flertalets mening borde intaga en ledande ställning. Föreståndaren för frökontrollanstalten i Stockholm uttalar sig för ett fåtal, väl utrustade lokala anstalter, varemot styrelsen för samma anstalt samt föreståndare och styrelse för anstalterna i Uppsala, Skara och Gävle anse tillfyllest med de nuvarande lokala anstalterna, som emellertid börda förses med bättre utrustning. Därjämte har i yttrandena framhållits behovet av ökade anslag till anstalterna. I några av yttrandena har framhållits önskvärdheten av, att anstalternas arbetsområde vidgades att omfatta jämväl kontroll å växande gröda, avsedd för produktion av utsäde. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1921 erhöll lantbruksstyrelsen ett vidsträcktare bemyndigande, i det att Kungl. Maj:t fann gott att, med återkallande av förenämnda bemyndigande av den 21 januari 1921, uppdraga åt lantbruksstyrelsen att verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder till skydd mot faran av import och spridning av mindrevärdigt frö samt angående omorganisation av frökontrollverksamheten och därmed sammanhängande frågor, samt bemyndiga lantbruksstyrelsen tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom styrelsen biträda vid uppdragets fullgörande.

68 LantbruksSedan lantbruksstyrelsen genom beslut den 24 september 1921 tillkallat de styrelsens sakkunniga, avgav styrelsen, efter verkställd utredning, med underdånig yttrande, skrivelse den 17 februari 1922 förslag till ordnande av handeln med och importen av frö, vilka förslag innefattades dels i förslag till lag om vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö i vissa fall, dels ock i förslag till kungörelse angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag av frö. Beträffande återstående delen av uppdraget eller frågan angående omorganisation av frökontrollverksamheten får lantbruksstyrelsen i underdånighet anföra följande. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, har frågan om en förändrad organisation av frökontrollverksamheten sedan många år tillbaka stått på dagordningen. Olika förslag i sådant avseende hava tid efter annan framkommit utan att slutligt resultat kunnat ernås. Behovet av en förbättrad organisation av frökontrollen är dock obestridligt; därom bära ej minst de under senare åren inkomna framställningar, för vilka i det föregående i korthet redogjorts, ett otvetydigt vittnesbörd. Sant är väl, att frökontrollanstalterna — vilka i flertalet fall närmast uppstått för att direkt tjäna lantbruket en var inom sin ort och först sedermera såsom redan befintliga efter hand tagits i anspråk av fröhandeln för dess behov av undersökningar av utsäde — under sin verksamhet varit till stort gagn för jordbruket, i det att de i hög grad bidragit till att goda utsäden kommit till användning. Om än anstalterna på ett i det stora hela tillfredsställande sätt fyllt sin ursprungliga uppgift att stå jordbrukarna till tjänst vid undersökning av deras för egen användning avsedda utsäden, hava dock, sedan fröhandeln i allt större utsträckning börjat taga anstalterna i anspråk för analysering och i betydande omfattning jämväl för plombering av dess utsäden, bristfälligheterna lios anstalterna allt mera framträtt och berättigade klagomål försports över att verkställda undersökningar icke varit tillförlitliga. Alltför skiljaktiga resultat hava ej sällan uppstått, då samma frövara analyserats vid olika anstalter. Visserligen har man sökt råda bot på berörda ölägenheter genom att efter gemensamma överläggningar med frökontrollanstalternas föreståndare utarbeta förbättrade metoder att följas vid fröundersökningarna. Men även vid -tilllämpningeii av de förbättrade metodföreskrifterna förekomma dock vid de olika anstalterna allt fortfarande stora skiljaktigheter med avsende å fastställande av för fröets värde såsom utsäde mycket viktiga faktorer, såsom fröets härkomst, renhetsgrad, grobarhet m. m., något som givetvis måste vålla mycket svåra ölägenheter. Härtill kommer, ' att anstalterna understundom icke alls eller endast ofullständigt kunna utföra vissa mera krävande undersökningar, som nutidens framskridna jordbruk och handel förutsätta på ifrågavarande område. Ett genomförande av de med lantbruksstyrelsens ovanberörda skrivelse den 17 sistlidne februari till Kungl. Makt avlämnade förslagen till ordnande av handeln med och importen av frö komma ock att på frökontrollanstalterna ställa väsentligt stegrade krav, särskilt med avseende å noggranhet och säkerhet vid undersökningarnas utförande. Orsakerna till antydda brister i den nuvarande frökontrollverksamheten torde till väsentlig del bero på ofullständig och underhaltig utrustning av anstalterna samt därpå, att anstalternas personal i vissa fall icke ägt tillräcklig sakkunskap. Såsom vid flera föregående tillfällen, då förslag till en omorganisation av anstalterna förelegat, med skärpa framhållits, har ock till anstalterna så knappa anslag utgått från det allmännas sida, att tillräckligt sakkunnig personal icke kunnat förvärvas och särskilt föreståndarbefattningarna hava i det stora flertalet fall kommit att för deras innehavare bliva endast en bisyssla vid sidan av annan huvudsaklig verksamhet. Men därjämte har hittills på ifrågavarande område saknats nödigt samarbete och ledning, som

69 dock utgöra nödvändiga förutsättningar för vinnande av säkra och likformiga resultat. Icke någon av de svenska frökontrollanstalterna har haft tillräcklig auktoritet vid jämförelse med de stora centrala, väl utrustade frökontrollanstalterna utomlands, något som vid utsädesaffärer med utlandet vallat ölägenheter och föranlett, att vid sådana affärers avslutande de utländska anstalterna i stället kommit att användas. Om frökontrollverksamheten i vårt land skall kunna motsvara de krav, som numera ställas a densamma, samt fylla sin viktiga uppgift, erfordras alltså, såsom redan i det föregående antytts, med nödvändighet en omorganisation av densamma. De genom ändring av instruktionen för anstalterna införda förbättrade metodföreskrifterna hava visat sig icke kunna åstadkomma nödig likformighet i alla betydelsefulla hänseenden mellan de olika anstalternas arbetssätt och resultat. De förhoppningar i sådant avseende, som av chefen för jordbruksdepartementet år 1915, då frågan om anslag till frökontrollanstalterna för år 1916 av departementschefen framlades inför Kungl. Maj:t, uttalades, hava icke gått i uppfyllelse. Vid prövningen av den rent organisatoriska sidan av det föreliggande spörsmålet gäller det givetvis först att klargöra arten och omfattningen av de uppgifter, som måste anses tillkomma en nutida frökontrollverksamhet, och tillåter sig lantbruksstyrelsen i sådant avseende anföra följande. Redan av vad som förut anförts lärer framgå, att de upppgifter, som numera måste anses tillkomma frökontrollverksamheten, äro av väsentligt mera mångfaldig och krävande art än som tidigare förutsatts. Redan på analysarbetet — de svenska frökontrollanstalterna äro för sin verksamhet i allt väsentligt hänvisade endast till laboratorieundersökningar — hava kraven undan för undan ökats. Från att till en början huvudsakligen hava omfattat allenast undersökning av renhetsgraden och grobarheten hos fröet hava efter hand tillkommit krav även på undersökning för fastställande av fröets produktionsort (härkomst) och av dess kulturform (sort och stam) ävensom undersökning av utsädets beskaffenhet med sänsyn till förekomsten av växtsjukdomar. Då värdet hos ett frö i mycket hög grad är beroende av härkomsten samt av den sort eller stam, fröet representerar, äro givetvis undersökningarna för fastställande av dessa för ett frös värde såsom utsäde så viktiga faktorer av mycket stor betydelse, och vad beträffar undersökning angående växtsjukdomarna så har denna med den under senare tid betydligt vidgade utsädeshandeln och det därmed ökade utbytet av utsäde mellan olika orter och odlare blivit av väsentligt större betydelse än förr och blivit en mycket viktig del av frökontrollens uppgifter. Men även med avseende å mängden av de olika fröslag, som numera anses böra underkastas kontroll — särskilt är det av stor betydelse, att en allmännare frökontroll införes även beträffande trädgårdsväxterna — ställas ökade krav på frökontrollverksamheten. Vissa fröslag kräva särskild utrustning och sakkunskap för undersökningens verkställande. Emellertid tillkommer det en tidsenlig frökontrollverksamhet att verkställa icke endast undersökning av fröet ä laboratoriet utan i vissa fall jämväl undersökning redan av växande gröda, som avses för produktion av utsäde. Endast genom en sådan undersökning, s. k. insyning av växande gröda, kan ett säkert fastställande av fröets sort och stam ävensom av dess frihet frän vissa för växtodlingen farliga smittsamma sjukdomar äga rum. Där icke redan genom insyning av den växande grödan en frövaras beskaffenhet med hänsyn fill sort- och stamäkthet, sortrenhet och frihet från växtsjukdomar skett, kan sådant med säkerhet utrönas endast genom odling av det skördade fröet. En dylik s. k. efterkontroll kan under vissa förhållanden vara av behovet påkallad, i främsta rummet för kontroll därå att de i nämnda avseenden beträffande sålt fröparti lämnade garantier äro riktiga. För utövande av sådan

70 kontrollverksamhet är tillgång till lämpliga försöksfält för odlingsförsöken erforderlig. Även bör en nutida frökontrollverksamhet kunna sättas i tillfälle att — såsom skett i Damark — med sådana utsädesfirmor, vilkas organisation för inköp och försäljning samt anordning för utsädesvarornas färdigställande och lagring sådant medgiver, ingå avtal om kontroll av firmans hela utsädesförsäljning (s. k. självverkande kontroll). Bland de svenska frökontrollanstalternas nuvarande uppgifter ingår — liksom på vissa håll utomlands, såsom i Österrike, Ungern, Bayern och Nederländerna — att med anstaltens plomb förse fröparti, som vid å anstalten utförd undersökning befunnits innehålla vara av viss beskaffenhet (s. k. statsplombering). Angående värdet av denna verksamhet har en viss meningsskiljaktighet varit rådande, särskilt med. anledning därav att då hittills, för att ett fröparti skall kunna få plomberas, i huvudsak endast uppställts det villkor, att fröpartiet hölle en viss halt av rent grobart frö, fröparti kunnat förses med plomb, vilket i andra avseenden varit mindrevärdigt såsom utsäde. Särskilt hava klagomål anförts över att plomberat fröparti understundom varit i hög grad bemängt med ogräs, ofta av svårartad beskaffenhet, Från vissa håll har därför gjorts gällande att denna del av frökontrollanstalternas verksamhet icke vidare borde ifrågakomma. Då emellertid plomberingen icke varit utan sin stora betydelse för den svenska fröhandeln, anser lantbruksstyrelsen densamma böra bibehållas såsom en av frökontrollanstalternas uppgifter, därvid dock lantbruksstyrelsen förutsätter skärpta bestämmelser för att frövara må kunna plomberas. Sker en dylik skärpning i villkoren för plomberingen kommer denna helt visst att bliva av allt större betydelse, då jordbrukaren genom köp av den plomberade varan vinner trygghet för att erhålla ett gott utsäde. Föreskrifterna angående jilombering finnas för närvarande intagna såsom särskild avdelning i den av lantbruksstyrelsen för frökontrollanstalterna utfärdade instruktion, men anser lantbruksstyrelsen, att — då instruktionens bestämmelser i övriga delar tillkommit efter samarbete med representanter för Danmark och Norge, där statsplombering icke förekommer — bestämmelserna angående statsplombering böra utfärdas särskilt. Med hänsyn till arten av denna verksamhet bör även fastställas det område, inom vilket frökontrollanstalt har rättighet och skyldighet att verkställa plombering. Bland uppgifter, som för befrämjande av det betydelsefulla ändamålet att ett i möjligaste mån gott utsäde produceras och kommer till användning ytterligare kunna förefinnas för frökontrollverksamheteii, må erinras om den redan enligt gällande föreskrifter anstalterna åliggande viktiga uppgift att tillhandagå allmänheten genom meddelande av upplysningar och råd, såsom angående val av utsäde och grödans behandling för framställande av ett gott utsäde m. m. Den omorganisation av frökontrollverksamheten, som sålunda betingas icke blott av förefintliga brister hos de nuvarande anstalterna utan jämväl av de väsentligt vidgade uppgifter, som en frökontrollverksamhet, om den skall motsvara nutida krav, måste vara rustad att kunna utföra, bör enligt lantbruksstyrelsens mening gå i riktning av en centralisation av denna verksamhet. Att emellertid, såsom från vissa håll tidigare föreslagits, genomföra en dylik centralisation på det sätt att anstalternas antal väsentligen inskränkes och de anstalter, som bibehållas, i stället göras starkare, bättre utrustade och med varandra likställda, synes lantbruksstyrelsen icke utgöra en tillfredsställande lösning av frågan. Även med ett mindre antal sådana anstalter skulle enligt lantbruksstyrelsens bestämda mening icke kunna åvägabringas den större enhetlighet i frökontrollens verksamhet, som från olika håll så kraftigt påyrkats, eller den erforderliga ledningen av anstalternas verksamhet. Ej heller skulle samtliga dessa anstalter — tidigare föreslagna, först till endast 4 men senare till 7, eventuellt 9 — utan betydande kostnader kunna

71 bestås den personal och utrustning, som numera krävas för att anstalterna skola kunna fylla alla de med verksamheten förenade uppgifter. Såsom lantbruksstyrelsen redan vid avgivande av tidigare förslag i ämnet framhållit, bör däremot omorganisationen resultera i inrättande och uppehållande genom statens försorg av en central frökontrollanstalt, med bibehållande därjämte i viss utsträckning av lokala anstalter, vilka liksom hittills böra uppehållas med understöd från stat, hushållningssällskap eller landsting. Den centrala frökontrollanstalten, som måste givas en fullständig och modern utrustning, och där arbetet skulle utföras av på hithörande område väl skolade och sakkunniga personer, skulle väl även hava att utföra mera allmänt förekommande undersökningar men dock såsom huvuduppgift hava att ägna sig åt de mera krävande uppgifterna och i förhållande till övriga anstalter intaga en ledande ställning. De lokala anstalterna åter skulle var i sin ort hava att utföra mera allmänt förekommande undersökningar. I det föregående har i allmänna drag angivits de uppgifter, som måste tillkomma en nutida frökontrollverksamhet och den härför enligt lantbruksstyrelsens mening i vårt land lämpligaste organisationen. Den närmare utformningen härav framgår av härvid fogade förslag till stadgar för statens centrala frökontrollanstalt och de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalter, som lantbruksstyrelsen under utredningsarbetet uppgjort. I 2 § av nämnda förslag angivas de uppgifter, som huvudsakligen tillkomma samtliga frökontrollanstalter, såväl den centrala frökontrollanstalten som de lokala anstalterna. Dessa uppgifter omfatta: 1) analys verksamhet; 2) statsplombering; 3) insyning av växande gröda; samt 4) upplysningsverksamhet. Utöver de uppgifter, som sålunda tillkomma samtliga frökontrollanstalter, tillkommer det särskilt den centrala frökontrollanstalten: att verka för åstadkommande av nödigt samarbete mellan de olika anstalterna samt i tekniskt avseende intaga en ledande ställning inom frökontrollverksamheten ; att i händelse av skiljaktiga resultat lokala anstalter emellan vid undersökning av samma utsädesvara verkställa, om så påfordras, utslagsgivande analys; att verkställa undersökningar även med hänsyn till sådana egenskaper hos utsäde, vilka huvudsakligen genom odlingsförsök kunna utrönas, såsom sortoch stamäkthet, sortrenhet, frihet från växtsjukdomar (efterkontroll) och att verka för att sådan kontrollverksamhet i allt större utsträckning kommer till användning; att i fall, då lokal anstalt saknar möjlighet att utföra undersökning av viss svårare beskaffenhet, sådan undersökning på begäran, såvitt möjligt, verkställa; att med sådana utsädesfirmor, vilkas organisation för inköp och försäljning samt anordningar för utsädesvarornas färdigställande och lagring sådant medgiver, efter framställning ingå avtal om kontroll, i enlighet med närmare föreskrifter lantbruksstyrelsen meddelar, av firmans hela utsädesförsäljning (självverkande kontroll); att leda och övervaka frökontrollanstalternas insyningsverksamhet enligt av lantbruksstyrelsen meddelade närmare föreskrifter; att noggrant följa utvecklingen inom frökoiitrollväsendet, jämväl i utlandet, samt genom egna undersökningar söka fullständiga och förbättra frökontrollmetoderna ; att med uppmärksamhet följa de åtgärder, som vidtagas för utsädesvarornas rensning, torkning, smittrening och lagring, ävensom, i den mån förhållandena det medgiva, i sådant syfte själv utföra undersökningar; samt

72 att genom upplysningsverksamhet söka främja kunskap om och intresse för de spörsmål, som falla inom anstaltens verksamhetsområde. Utöver vad redan i det föregående anförts, torde någon närmare motivering till de föreslagna bestämmelserna angående anstalternas arbetsuppgifter och dessas fördelning mellan den centrala anstalten och de lokala anstalterna icke vara erforderlig. Vad angår den centrala frökontrollanstaltens ställning inom statsförvaltningen och den i visst samband därmed stående frågan om anstaltens förläggning så har i det förslag, som lantbruksstyrelsen avgav den 22 november 1906, intagits den ståndpunkten, att en sådan anstalt borde organiseras såsom statsinstitution i egentlig mening, ställas under lantbruksstyrelsens överinseende samt förläggas i Stockholm. Då riksdagen år 1908 gjorde framställning om åvägabringande av utredning angående inrättande av en central frökontrollanstalt, ifrågasatte riksdagen, huruvida icke en sådan frökontrollanstalt skulle kunna anordnas i samband med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Lantbruksstyrelsen, som av Kungl. Maj:t anbefalldes att inkomma med den av riksdagen "begärda utredningen i ämnet, erinrade i sitt den 1 oktober 1908 i anledning härav avgivna utlåtande, att centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet vore en vetenskaplig försöksanstalt, där någon större erfarenhet rörande den praktiska frökontrollen icke i regel torde vara att påräkna, medan åter den av lantbruksstyrelsen föreslagna större frökontrollanstalten skulle till huvudsakligt ändamål hava just denna praktiska frökontroll, för lösande av vars frågor den skulle vara utrustad med nutidens yppersta medel och vars utveckling den vore ämnad att alldeles särskilt söka befordra. De vetenskapliga undersökningarna skulle däremot först i andra hand komma att tillhöra densamma. Dä sålunda denna anstalts särskilda ändamål vore befordrandet av den praktiska frökontrollen, skulle dess förläggande till ovannämnda centralanstalt giva åt densamma karaktären av en vetenskaplig försöksanstalt, vilket enligt lantbruksstyrelsens åsikt skulle kunna till viss grad förrycka dess verksamhet. Redan av denna orsak ansåge lantbruksstyrelsen för sin del icke lämpligt, att den centrala frökontrollanstalten anordnades i samband med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Därtill komme att, enligt vad lantbruksstyrelsen kunde finna, någon besparing i utgifterna härigenom icke skulle uppstå. Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, som därefter den 6 november 1908 avgav utlåtande i ärendet, anförde såsom sin mening att, om en central frökontrollanstalt skulle inrättas, den i varje fall icke syntes böra förläggas till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, därvid åberopande bland annat, dels att för frökontrollen skulle erfordras såväl egen personal utöver den vid anstalten förefintliga som ock uppförande av ny byggnad, varför någon besparing icke komme att vinnas genom en sådan anordning, dels ock att skäl ej syntes finnas, att ställa, frökontrollen, vars arbete ju likasom de kemiska stationernas huvudsakligen utgjordes av kontrollun dersökningar men ej av vetenskaplig forskning av den art, som tillhörde centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, i förbindelse med denna anstalt. Samma uppfattning gjorde sig gällande av de av centralanstaltens styrelse är 1910 tillkallade sakkunniga, vilka visserligen förordade ett flertal med varandra likställda anstalter men tillika uttalade, att, om en central riksfrökontrollanstalt skulle upprättas, de vore eniga. därom, att denna icke kunde eller borde förenas med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. De skäl, som sålunda åberopats för att en central frökontrollanstalt icke borde förläggas till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, äga enligt lantbruksstyrelsens mening alltjämt giltighet.

73 Emellertid hava även andra förslag framkommit angående den centrala frökontrollanstaltens förläggning, varvid särskilt från vissa håll framhållits lämpligheten av att den bäst utrustade frökontrollanstalten förlades till Skåne. Såsom särskilt skäl härför har åberopats, att en betydande del av den för landet behövliga fröodlingen och utsädesproduktionen i allmänhet ägde rum inom de sydligaste delarna av landet. Efter noggrant övervägande har emellertid lantbruksstyrelsen funnit avgörande skiil tala för den centrala frökontrollanstaltens förläggning till Stockholm eller dess omedelbara närhet. Sant är väl, att huvuddelen av vissa fröslag produceras inom Skåne och närliggande provinser, men den fröproduktion av vallbaljväxter och gräs, som av gammalt ägt rum i mellersta Sverige och på senare tid upptagits även i Norrland till stor fördel för dess jordbruk ställer särskilt stora krav på frökontrollen. Då lantbruksstyrelsen anser av nöden, att den centrala frökontrollanstalten intager en ledande ställning inom hela frökontrollverksamheten, måste enligt styrelsens mening den centrala anstalten förläggas till en med hänsyn till vårt lands långsträckta läge mera central ort än Skåne. De klimatiska förhållandena inom Skåne äro ock så väsentligt olika mot i större delen avlandet i övrigt att även av denna anledning anstalten icke lämpligen bör förläggas till Skåne. Erinras må ock om den stora vikten och betydelsen av att de myndigheter, som hava den närmaste handläggningen av frågor, som beröra fröodling, fröhandel och frökontroll, i sin omedelbara närhet hava tillgång till den förnämsta sakkunskapen inom landet på ifrågavarande område. Enligt lantbruksstyrelsens mening bör alltså den centrala frökontrollanstalten inrättas såsom en statsinstitution, som ställes under överinseende av lantbruksstyrelsen. Oaktat lantbruksstyrelsen sålunda bestämt, vill avvisa tanken på att den centrala frökontrollanstalten anordnas såsom särskild avdelning av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, finner lantbruksstyrelsen dock många skiil tala för, att den centrala frökontrollanstalten förlägges i närheten av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet för att således komma i omedelbar förbindelse med den sakkunskap,-som förefinnes dels därstädes dels vid andra i närheten befintliga, för dess verksamhet värdefulla institutioner. Såsom nyss anförts bör den centrala frökontrollanstalten ställas under lantbruksstyrelsens överinseende. Detta betingas redan av det förhållandet, att anstalten kommer att inom visst område övertaga de funktioner, som tillkomina de under lantbruksstyrelsen ställda lokala frökontrollanstalter. En följd härav måste bliva, att instruktioner angående arbetsmetoder, statsplombering, taxor för analyser och andra arbeten, som av frökontrollanstalt verkställas, utfärdas av samma myndighet. Härtill kommer, att den centrala frökontrollanstalten bör, särskilt i tekniskt avseende, intaga en ledande ställning inom frökontrollverksamheten i dess helhet, vilket nödvändiggör att samtliga anstalter ställas under samma myndighets överinseende. Oaktat den centrala frökontrollanstalten sålunda bör ställas under lantbruksstyrelsens överinseende torde emellertid den direkta ledningen av anstalten böra anförtros åt en av Kungl.' Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen för ändamålet särskilt utsedd styrelse av representanter för såväl jordbruks vetenskapen och försöksverksamheten på växtodlingsområdet som det praktiska jordbruket och utsädeshandeln. Antalet utsedda ledamöter torde icke lämpligen kunna sättas lägre än fem, varjämte anstaltens föreståndare bör såsom självskriven ledamot tillhöra styrelsen. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som enligt förslaget skulle åvila den centrala frökontrollanstalten, har lantbruksstyrelsen beräknat att följande befattningshavare behöva där anställas. E n föreståndare med uppgift att leda anstaltens verksamhet samt, i den män så ske kan, deltaga i vid anstalten förekommande undersökningar. Av före-

ståndaren bör fordras såväl nödiga vetenskapliga insikter på. botanikens och växtodlingens område som ock förtrogenhet med landets växtodling och utsädeshandel ävensom grundlig kännedom på frökontrollområdet och ådagalagd praktisk duglighet. E n frökontrollant (föreståndarens närmaste man), motsvarande överassistent vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, med skyldighet huvudsakligen att under föreståndarens inseende leda och deltaga i arbetet med analysers utförande. Denne bör äga erforderliga vetenskapliga insikter i botanik och genom arbete vid frökontrollanstalt förvärvad förtrogenhet med fröundersökning. En fältkontrollant med huvudsaklig uppgift att handhava anläggningen och skötseln av förekommande odlingsförsök samt biträda vid insyningsverksamheten. För att kunna anställas såsom sådan bör erfordras, förutom vetenskapliga insikter i botanik, ingående sortkännedom och kunskap om växtsjukdomar ävensom ådagalagd skicklighet i växtodlingsförsök. En assistent för renhetsundersökningar och en assistent för groharhctsunäersökningar med på dessa båda områden förvärvad nödig praktisk erfarenhet. Ehuru i regel manliga assistenter torde ifrågakomma är dock icke uteslutet, att dessa befattningar även lämpligen kunna besättas med kvinnliga innehavare. En kamrerare med uppgift att handhava anstaltens bokföring, kassagöromål och övriga expedition. Fyra kvinnliga frökontrollbiträden. Ett skrivbiträde. En vaktmästare. Samtliga nu nämnda befattningshavare torde konstant erfordras för bedrivande av anstaltens verksamhet och lära alltså böra beredas ordinarie anställning. Under vissa tider, då analys- och plomberingsarbetet mera anhopas, erfordras därjämte hjälp av ett avsevärt antal tillfälliga kontrollbiträden. Föreståndare för anstalten torde utnämnas av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen. Övrig personal bör konstitueras eller förordnas av anstaltens styrelse. Då anstaltens verksamhet blir synnerligen beroende av, att där anställda befattningshavare äro fullt lämpliga och väl kvalificerade, men vid igångsättande av anstaltens verksamhet icke genast med säkerhet torde kuuna bedömas lämpligheten hos de befattningshavare, som antagas, torde vara lämpligt, att samtliga befattningar vid anstalten under första verksamhetsåret tillsättas allenast på förordnande. Ifråga om avlöningarna har lantbruksstyrelsen vid ujDpgörandet av det statförslag, som nedan finnes intaget, utgått från att dessa böra ställas i lämpligt förhållande till de avlöningar, som äro fastställda för vissa jämförliga befattningar vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och statens provningsanstalt. Vid lönebeloppens beräknande har lantbruksstyrelsen utgått från att befattningshavarne därjämte komma att åtnjuta tillfällig löneförbättring och dyrticlstillägg enligt de grunder, som tillämpas vid andra liknande anstalter. Likaledes förutsätter lantbruksstyrelsen, att de ordinarie befattningshavarne tillförsäkras pension. Enligt statförslaget skulle avlöningarna till den ordinarie personalen uppgå till sammanlagt 45,000 kronor. Ehuru semester i allmänhet torde kunna beredas befattningshavarne,. utan att särskild vikarie behöver förordnas, har likväl i _ avlöningsstaten ett belopp av 1,000 kronor ausetts böra beräknas såsom vikariatsersättningar. Avlöningsstaten i sin helhet skulle alltså sluta å en summa av 46,000 kronor. De utöver avlöningsstaten förekommande utgifterna för drivande av anstalten bliva givetvis väsentligen beroende av det antal analyser och övriga arbeten, för vilka anstalten kommer att tagas i anspråk. Med" ledning av de inkomstberäkningar för anstalten, som verkställts, har lantbruksstyrelsen ansett sig

75 kunna beräkna de i omkostnadsstaten förslagsvis upptagna beloppen å tillhopa 44,000 kronor. Den stat, som av lantbruksstyrelsen sålunda uppgjorts, är så lydande: S t a t för statens centrala frökontrollanstalt.

Kr.

Tjänstgö ringspenningar. Kr.

1 föreståndare

5 000 —

2 500

600 —

1 frökontrollant 1 fältkontrollant

3 600 3 600 -

1800 2 000 —

1 assistent 1 L kamrerare

2 200 2 200 2 200 —

1500 1500 1500 —

300 300 — 300

(Efter 5 är kan lönen höjas 1 med 500 kronor, efter yt4 000 4 000 — ! terligare 5 armed 500 kro1 nor och efter än ytterligare 4 000 [ 5 år med 500 kronor.

1500 —

200 —

2 400 —

4 500 1300 —

2100 — 500 —

600 — 200

1 vaktmästare

1100 —

650 —

150 —

Till vikariatsersättningar

— — 1 —— — — — — — —

46 000 —

— —

10 000 —

Lön.

A.

Summa.

Kr.

Kr.

8100 - I Efter 5 år kan lönen höjas \ med 600 kronor. jEfter 5 år kan lönen höjas 1 med 500 kronor och efter 5 800 5,600 - \ ytterligare 5 är med 500 i kronor.

Anmärkningar.

Avlöningsstat.

1 frökont rollbit rade (kvinnligt) 3 frökontrollbiträden (kvinnliga) 1 skrivbiträde (kvinnligt)

Summa kronor B.

Ortstillägg.

—

(Efter 5 år kan avlöningen höjasmed 2 00 kronor, efter \ ytterligare 5 är med 200 I kronor samt efter an ytter7 200 2 000 — ( ligare 5 år med 200 kronor. j Efter 3 år kan lönen höjas 1 med 100 kronor, efter yt1900 — , terligare 3 år med 100 1 kronor samt efter ytter\ ligare 3 år med 100 kronor.i 1000 —

Omkostnadsstat.

Till värme, gas, elektrisk ström, förslagsanslag .. Till underhåll av laboraratorium och bibliotek, förslagsanslag Till resekostnader för anstaltens insyningsverksamhet in. m., förslagsanslag Till omkostnader för styrelsen, förslagsanslag.. Till tillfälliga biträden, övertidsersättningar samt förbrukningsartiklar, förslagsanslag Till arbetskostnader för anstaltens odlingsförsök, förslagsanslag Till expenser, förslagsanslag

— —

5 000 —

10 000 —

— —

— —

— —

3 000 —

10 000 — 2 000 4 000 — —

Summa kronor Summa summarum

— —

—

1-|

-

1-

—

— |-

44 000 — 9000C

1-

78 Anstaltens utgifter böra i första hand utgå av de inkomster, som tillföras anstalten för vid densamma utfört arbete, och har lantbruksstyrelsen förslagsvis för ett första arbetsår beräknat dessa inkomster på följande sätt. Avgifter från utsädesfirmor, vilka med anstalten beräknas inga avtal om s. k. självverkande kontroll kronor 15000: — Analysavgifter m. m » löOOO: — Plomberingsavgifter » 30 000: — Avgifter för verkställda insyningar » 10000: — Summa kronor 70 000: — De vid beräkning av inkomsterna upptagna avgifter för analyser och plomberingar med tillhopa 45,000 kronor finner lantbruksstyrelsen kunna väl försvaras, dä inkomsterna vid anstalterna i Stockholm, Uppsala och Gävle, vilkas område i detta hänseende centralanstalten skulle övertaga, för verkställda analyser och plomberingar under 1918—1920 i medeltal uppgått till sammanlagt 47,473 kronor årligen på sätt framgår av härvid fogade redogörelse — Bil. nr 1 — över inkomsterna vid sagda tre frökontrollanstalter åren 1918—20. Emellertid skulle med de beräkningar av inkomster och utgifter, som lantbruksstyrelsen sålunda verkställt, för centralanstalten till en början årligen uppstå en brist på inkomstsidan av 20,000 kronor, som måste täckas av statsmedel. Lantbruksstyrelsen förutsätter dock att, sedan anstalten varit i verksamhet någon tid, densamma bör genom inflytande avgifter av olika slag för vid anstalten åt allmänheten utförda arbeten kunna själv täcka sina ärliga kostnader. Därigenom att den centrala frökontrollanstalten föreslås att bliva en ren statsinstitution komma vissa hushållningssällskap, som för närvarande bidraga till lokal frökontrollanstalt, att i och med den ändrade organisationen befrias från dylikt bidrag, men lantbruksstyrelsen förutsätter dock, att sådan överenskommelse kommer att träffas mellan dessa hushållningssällskap och centralanstalten, att årliga bidrag från dem komma att utgå mot villkor att beträffande undersökningar, verkställda för de inom respektive hushållningssällskaps område bosatta jordbrukare, tillämpas lägre taxa för undersökningarna än den i allmänhet gällande. Vad därefter kostnaden tör upprättandet av den centrala frökontrollanstalten beträffar kräves givetvis i första hand för anstalten ändamålsenlig lokal, vilken lämpligast torde anordnas genom uppförande av ny byggnad. Lantbruksstyrelsen har icke ansett sig böra gå i författning om anskaffande av detaljerade ritningar och kostnadsförslag för en sådan byggnad, men har med ledning av förslagsvis uppgjorda planskisser beräknat utrymmet för själva frökontrollverksamheten kunna till en början inskränkas till omkring 15 rum, därav tre större salar. I nämnda utrymme är då inberäknat även vaktmästarbostad. Byggnaden torde lämpligen böra uppföras i två våningar, inrymmande nämnda rumsantal, ävensom med källarvåning och vind. Därest anstalten förlägges på avsevärt avstånd utanför Stockholm torde föreståndaren lämpligen böra beredas bostad i eller i omedelbar närhet av institutionsbyggnaden. Att för uppförande av ifrågavarande byggnad ens tillnärmelsevis kunna angiva exakta kostnadssiffror ställer sig under nuvarande förhållanden på byggnadsmarknaden synnerligen svårt, men synes av uppgifter, som lantbruksstyrelsen under hand inhämtat från sakkunnigt håll, kostnaden för byggnaden icke behöva överstiga 170,000 kronor. Därest bostad synes böra beredas föreståndaren tillkommer ett belopp, som icke torde behöva överstiga 65,000 kronor. Under sådan förutsättning skulle alltså kostnaden för byggnad, oberäknat värdet av byggnadstomten — en tomt om cirka 2 hektar torde vara behövlig — uppgå till sammanlagt högst 235,000 kronor. Länt-

77 bruksstyrelsen finner det emellertid icke uteslutet att, elärest staten har tillgång till någon redan befintlig, staten tillhörig byggnad på lämplig plats i Stockholms omedelbara närhet, anstalten åtminstone till en början skulle kunna dit förläggas. För utrustning av anstalten med möbler och för frökontrollverksamheten erforderliga apparater och andra inventarier erfordras ett belopp, som icke torde behöva överstiga 30,000 kronor. För åtnjutande av de avlöningsförmåner, som i en blivande stat för den centrala frökontrollanstalten varda upptagna för ordinarie befattningshavare hos anstalten, torde böra fastställas följande villkor och bestämmelser, nämligen: i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening av tjänster m. m.: , att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisation av centralanstalten eller eljest kau varda stadgad, ävensom därest anstaltens ställning inom statsförvaltningen förändras, eller därest vissa ifrågavarande anstalt tillhörande göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra inom den institution, till vilken göromälen överlämnas; att befattningshavare är skyldig att tjänstgöra ä den särskilda befattning uti innehavande grad, där han, till befordrande av arbetets oavbrutna gång, befinnes vara lämplig och behövlig; att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av den tjanstegrad och den avlöning, han innehar, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen med liknande arbetsuppgifter; i sådant hänseende även till annan ort, dock i sistnämnda fall mot ersättning för flyttningskostnad; att med ordinarie befattning vid anstalten icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat; att med ordinarie befattning vid anstalten ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår föreståndaren, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, styrelsen för anstalten uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må, anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid anstalten, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas; i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.: att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen; att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbara hela lönen jämte orts tillägget men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ortlning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att "sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjanstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

7S

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall; att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav; att vid sjukdomsfall, eller när det erfordras för beredande av semester, manlig befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid anstalten, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöriiigspenningar, åtnjuta vid sjukdomsfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp; att rätt till ersättning för visst övertidsarbete må kunna tillkomma annan befattningshavare än föreståndare, frökontrollant, fältkontrollant, assistent eller kamrerare enligt de grunder, som varda av Kungl. Maj:t närmare bestämda; samt att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå, till månadens slut; i fråga om ålderstillägg: att, därest förhöjning av avlöning efter viss tids fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda för föreståndare, frökontrollant, fältkontrollant, assistent, kamrerare, frökontrollbiträde samt skrivbiträde efter fem är samt för vaktmästare efter tre är, under villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och för andra förhöjningen, om sådan förekommer efter ytterligare fem, respektive tre år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare fem, respektive tre år, ävenledes på samma villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda avlöningsförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr iin vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd; att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av avlöningsförhöjning, redan uppnått deu levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning; i fråga, om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt: att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av föreståndare under 45 dagar, av frökontrollant, fältkontrollant, assistent, kamrerare, frökontrollbiträde och skrivbiträde under trettio dagar samt av vaktmästare under 15 dagar; att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av anstaltens styrelse bestämmes, begagna sig av semester; att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom ifråga om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är vid tiden för lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

79 dock med skyldighet för befattningshavare att vara underkastad de förändrade bestämmelser i berörda hiinseenden, som kunna varda meddelade; i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare: att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar. Vad de lokala anstalterna angår, så åsyftar lantbruksstyrelsen genom den förändrade organisationen en väsentlig inskränkning i de nuvarande anstalternas antal, så att de kvarvarande anstalterna utan allt för betydande ökning av det bidrag, som till anstalterna allt fortfarande bör utgå från stat, hushållningssällskap eller landsting, må kunna erhålla tillräckligt understöd för tidsenligare utrustning och mera kvalificerad arbetskraft, som uteslutande må kunna ägna sin verksamhet åt anstalterna. De skäl, som hittills åberopats för bibehållande av ett så betydande antal lokala frökontrollanstalter, som för närvarande förefinnes, finner lantbruksstyrelsen icke längre äga sin fulla giltighet. Med de gynnsamma kommunikationsförhållanden, som numera allmänt råda — fröprov fÖrsändas i regel med posten — synes det rent lokala behovet av frökontrollanstalt i och för lätt tillgång till frökontroll icke vara av särskild betydelse. Även det av riksdagen år 1908 såsom skäl för bibehållande av lokala frökontrollanstalter i stor utsträckning särskilt åberopade förhållandet, att de lokala anstalterna vore i tillfälle att lämna den mindre jordbrukaren en välbehövlig ledning vid val av utsäde m. m. finner lantbruksstyrelsen hava till avsevärd del mist sin betydelse, sedan riksdagen beviljat medel för anställande av icke mindre än 55 jordbrukskonsulenter, vilka hava att stå den mindre jordbrukaren till tjänst även i hithörande frågor. Härtill kommer att vissa av anstalterna, såsom nedan närmare skall visas, i så ringa grad anlitas, att ett indragande av dessa anstalter utan avsevärd olägenhet bör kunna äga rum. För utrönande av i vilken omfattning de olika anstalterna hittills anlitats har under utredningsarbetet uppgjorts en översikt — Bil. nr 2 — över vid anstalterna utförda analyser och plomberingar under tioårsperioden 1911— 1920, som bifogas detta betänkande. Av nämnda översikt framgår, att de anstalter, som under nämnda tidsperiod voro i verksamhet, till antalet voro sjutton, däribland anstalten i Kristianstad, vilken emellertid från och med år 1921 efter överenskommelse mellan Kristianstads och Malmöhus läns hushållningssällskap förenats med anstalten i Lund. Av översikten framgår, att vid samtliga 17 anstalter sammanlagt utförts i medeltal för ett vart av de tio åren 30,933 analyser och plomberats 19,803,484 kilogram utsädesvaror, således årligen i medeltal för en var av de sjutton anstalterna 1,820 analyser och 1,164,911 kilogram plomberade, utsädesvaror. De 2 år under perioden, dä anstalterna härdats belastades, steg antalet analyser år 1917 till 62,178 och år 1918 till 57,154 för samtliga 17 anstalter och mängden plomberade utsädesvaror år 1918 till 52,649,390 kilogram. För att det lokala behovet av analysers och plomberingars verkställande skall kunna tillfredsställande tillgodoses torde frökontrollanstalter behöva anordnas. 1) E n för sydligaste Sverige med verksamhet huvudsakligen inom Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Hallands och Kronobergs län. Inom detta område hava hittills verkat tre anstalter, nämligen i Kristianstad, Lund och Halmstad. Som förut erinrats har dock från och med år 1921 anstalten i Kristianstad förenats med anstalten i Lund. Nämnda tre anstalter hava tillsammans i medeltal för de tio år, ifrågavarande översikt avser, verkställt under varje år 8,909 analyser.

80 2) En för västra Götaland med verksamhet huvudsakligen inom Älvsborgs, Skaraborgs, Göteborgs och Bohus län. Inom detta område hava hittills verkat anstalterna i Borås och Skara med tillsammans i medeltal för ett vart av de tio åren verkställda analyser av 2,562. 3) En för östra Götaland med verksamhet huvudsakligen inom Jönköpings, Kalmar och Östergötlands län. Inom detta område hava hittills verkat anstalterna i Linköping, Jönköping och Kalmar. Dessa anstalter hava tillsammans i medeltal för vart och ett av de tio åren verkställt 4,568 analyser. 4) En för västra Svealand med verksamhet huvudsakligen inom Örebro, Värmland, Västmanlands och Kopparbergs län. Inom detta område äro för närvarande i verksamhet anstalterna i Molkom, Örebro och Västerås med tillsammans i medeltal för ett vart av de tio åren 5,819 analyser. 5) En för Östra Svealand med verksamhet huvudsakligen inom Stockholms, Uppsala och Södermanlands län ävensom inom Gottlands och Gävleborgs län. Inom detta område äro för närvarande i verksamhet huvudsakligen anstalterna i Stockholm, Uppsala och Gävle, vilka i medeltal för vart och ett av de tio åren tillsammans verkställt 6,522 analyser. 6) En för södra Norrland med verksamhet huvudsakligen inom Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. Här verka nu två anstalter nämligen i Härnösand och Östersund med i medeltal för vart och ett av de tio åren tillsammans 2,075 analyser. 7) En för norra Norrland med verksamhet huvudsakligen inom Norrbottens län, där för närvarande frökontrollanstalteii i Luleå verkar med ett medeltal analyser för vart och ett av nämnda tio år av 478. Med hänsyn till de för denna landsdel säregna förhållanden torde emellertid frökontrollanstalten därstädes böra bibehållas. Behovet av lokal frökontroll inom det område, dit den centrala frökontrollanstalten förlägges, bör emellertid lämpligen kunna tillgodoses av denna anstalt, varför särskild lokal frökontrollanstalt icke torde behöva bibehållas inom det område, som omfattar huvudsakligen östra Svealand. Med den gruppering av de lokala anstalterna, som lantbruksstyrelsen sålunda förordar, bör givetvis med den bättre utrustning, som anstalterna avses skola erhålla, någon fara icke föreligga för att anstalterna icke skola kunna medhinna det antal undersökningar, som kan komma på varje anstalt. Största påfrestningen kommer givetvis att bliva å anstalten för sydligaste Sverige, men framgår av översikten att anstalten i Lund redan under ett vart av åren 1917 och 1918 verkställde över 13,000 analyser. Givet är, att sådana förändrade förhållanden kunna inträffa, att antalet anstalter kan ytterligare inskränkas eller eventuellt behöva i någon mån utökas. Såsom redan i det föregående antytts böra även med den förändrade organisationen bidrag till lokala frökontrollanstalter utgå, ej mindre statsanslag än även ortsbidrag från hushållningssällskap och landsting inom de av anstaltens verksamhet berörda områdena. Lantbruksstyrelsen har härvid ingalunda förbisett de svårigheter, som kunna uppstå vid det samarbete mellan skilda hushållningssällskap och landsting, som härvid i allmänhet måste förutsättas. Att emellertid sådant samarbete är möjligt visar den anordning, som från och - med år 1921 vidtagits av Kristianstads och Malmöhus läns hushållningssällskap med avseende å anstalten i Lund. Angående upprättande och förläggande av lokal frökontrollanstalt lärer Kungl. Maj:t i varje enskilt fall böra träffa avgörande efter framställning av hushållningssällskap eller landsting, som förklarat sig vilja lämna understöd till sådan anstalt. Den inre organisationen av de lokala anstalterna framgår av det upprättade förslaget till stadgar för frökontrollanstalterna, och torde någon särskild mo-

81 tivering till denna del av förslaget icke vara erforderlig. Lantbruksstyrelsen får endast erinra därom, att vid varje anstalt skall, förutom styrelse, om vars sammansättning Kungl. Maj:t för varje särskilt fall torde böra bestämma, finnas en fast anställd föreståndare, vilken skall helt ägna sig ät anstaltens verksamhet, sa framt ej efter särskild prövning i något fall lantbruksstyrelsen skulle finna skäl medgiva att föreståndarebefattningen förenas med annan tjänst. Därjämte måste givetvis vid varje anstalt finnas erforderligt antal assistenter och frökontrollbiträden. Innan lantbruksstyrelsen härefter övergår till beräkningarna av de lokida anstalternas ekonomi far lantbruksstyrelsen först erinra,, hurusom av upprättat sammandrag — Bil. nr 3 — över de med statsmedel understödda frökontrollanstalternas ekonomi för åren 1911—1920, vilket fogas vid detta betänkande, framgår, att de sjutton då befintliga anstalterna i medeltal för vart och ett av åren 1911—1920 åtnjutit, förutom statsanslaget 10,000 kronor, bidrag av hushållningssällskap med 19,400 kronor och av landsting med 2,503 kronor, varjämte till anstalterna influtit i medeltal för varje år i analys- och plomberingsavgifter 100,676 kronor. Under åren 1916—1920 har dock nämnda medeltal varit väsentligt högre och uppgått till 167,979 kronor för varje är. Ekonomien för de nuvarande anstalterna, sammanförda enligt den föreslagna nya grupperingen, framgår av härvid fogade räkenskapssammandrag — Bil. nr 4 — för aren 1911 — 1920 för de med statsmedel understödda frökontrollanstalterna. Med hänsyn till storleken av de influtna analys- och plomberingsavgifterna synes det lantbruksstyrelsen med skäl kunna antagas att, oaktat en avsevärd del av dessa inkomster efter den förändrade organisationen komma att inflyta till den centrala frökontrollanstalten för inom dess område verkställda analyser och plomberingar, till de lokala anstalterna dock komma att inflyta så avsevärda inkomster för utförande av analyser och plomberingar, att ter de efter omorganisationen kvarstående färre anstalterna icke torde behövas större bidrag av allmänna medel sammanlagt iin som nu utgår till ett större antal lokala anstalter. Lantbruksstyrelsen har nämligen för en lokal frökontrollanstalt av medelstorlek beräknat omkostnaderna, förutom lokal och utrustning, som förutsättas skola tillhandahållas av hushållningssällskapen i orten, på följande sätt: 1 föreståndare kronor 5,400: — 1 assistent (manlig) » 4,000: — frökontrollbiträden under brådskande tider » 3,000: — lyse, bränsle, utensilier m. m » 2,000: — resor och diverse omkostnader » 1,600: — Summa kronor 16,000: — Av nämnda belopp, 16,000 kronor, synes minst 12,000 kronor böra kunna tiickas av inflytande analys- och plomberingsavgifter. På sex lokala frökontrollanstalter beräknas alltså 72,000 kronor. Enligt den ovannämnda redogörelsen har emellertid i medeltal under de fem sista åren influtit 167,979 kronor, varav efter omorganisationen 45,000 kronor beräknas inflyta till den centrala frökontrollanstalten. Ehuru lantbruksstyrelsen förutsätter någon nedgång i inflytande avgifter, särskilt för plomberingar, torde likväl ett belopp av 72,000 kronor till de lokala frökontrollanstalterna icke vara för högt beräknat. Av allmänna medel skulle således behöva tillskjutas högst 4,000 kronor till en var av de beräknade sex anstalterna, varav hälften torde böra utgå av statsmedel och återstoden täckas av vederbörande hushållningssällskap eller landsting. Ett årligt anslag på högst 12,000 kronor av statsmedel synes där14G!) 2 2

82 för vara behövligt för upprätthållande av de lokala anstalterna. Detta innebär visserligen en ökning med 2,000 kronor av det nu utgående statsanslaget för samma ändamål, men motsvaras denna ökning mer än väl av minskade bidrag från hushållningssällskap och landsting. De villkor, som böra stadgas för erhållande av statsbidrag till lokal frökontrollanstalt, hava av lantbruksstyrelsen sammanfattats i härvid fogade förslag till kungörelse angående statsbidrag till lokala frökontrollanstalter. Såsom redan förut påpekats, förutsattes emellertid att lokal och tidsenlig utrustning för de lokala anstalterna skola tillhandahållas av hushållningssällskap och landsting. Med hänsyn till särskilt vissa anstalters för närvarande bristfälliga utrustning och svårigheten för hushållningssällskapen eller landstingen att omedelbart åstadkomma behövlig förbättring i nämnda avseenden finner lantbruksstyrelsen sig böra föreslå att såsom engångsanslag till de lokala frökontrollanstalternas omorganisation av statsmedel måtte beviljas ett belopp av 10,000 kronor att efter beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall utanordnas såsom bidrag för sagda ändamål dock icke till någon anstalt med högre belopp än 3,000 kronor.

FÖRSLAG TILL

STADGAR FÖR STATENS CENTRALA FRÖKONTROLLANSTALT OCH DE MED STATSMEDEL UNDERSTÖDDA LOKALA FRÖKONTROLLANSTALTER

FÖRSLAG TILL

KUNGÖRELSE ANGÅENDE STATSBIDRAG TILL LOKALA FRÖKONTROLLANSTALTER

85¶Förslagtill

stadgar för statens centrala frökontrollanstalt och de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalter. Gemensamma bestämmelser. 1 §. Frökontrollanstalterna äro: dels statens centrala frökontrollanstalt, förlagd till Stockholm, dels med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalter till det antal, som Kungl. Maj:t bestämmer. Angående upprättande och förläggande av lokal frökontrollanstalt bestämmer Kungl. Maj:t efter framställning av hushållningssällskap eller landsting, som förklarat sig vilja lämna understöd till sådan anstalt.

2§Frökontrollanstalt har huvudsakligen till uppgift: att på begäran eller eljest där omständigheterna därtill föranleda verkställa undersökning (analys) av frövaror, däri jämväl inbegripet strå- och trindsäd, avsedda till utsäde, för utrönande av deras lämplighet för sådant ändamål; att, om sådant påfordras, med plomb förse fröparti, som vid ä anstalten utförd undersökning befunnits innehålla vara av beskaffenhet att enligt vad därom är särskilt stadgat kunna plomberas (statsplombering); att i don män ske kan på begäran verkställa besiktning (insyning) av växande gröda, avsedd till utsäde, för utrönande av sådana, egenskaper, som icke ä den tröskade varan kunna genom laboratorieundersökning utrönas; samt att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i ämnen, som tillhöra anstaltens verksamhetsområde, ävensom i övrigt verka för att ett i möjligaste mån gott utsäde produceras och kommer till användning. ; 5 §• Det område, inom vilket frökontrollanstalt äger verkställa statsplombering, bestämmes av lantbruksstyrelsen. 4

s-

Taxa för analyser och andra arbeten, som av frökontrollanstalt verkställas, bestämmes av lantbruksstyrelsen efter förslag av styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt. 5 §. Resultaten av vid frökontrollanstalt för uppdragsgivares räkning verkställd undersökning må icke utan uppdragsgivarens samtycke för annan än denne yppas. Statens centrala frökontrollanstalt. Utöver de • uppgifter, som enligt vad i 2 § här ovan stadgats tillkomma frökontrollanstalt i allmänhet, tillkommer det särskilt statens centrala frökontrollanstalt: att verka för åstadkommande av nödigt samarbete mellan de olika anstalterna samt i tekniskt avseende intaga en ledande ställning inom frökontrollverksamheten ; att i händelse av skiljaktiga resultat lokala anstalter emellan vid undersökning av samma utsädesvara verkställa, om så påfordras, utslagsgivande analys; att verkställa undersökningar även med hänsyn till sådana egenskaper hos utsäde, vilka huvudsakligen genom odlingsförsök kunna utrönas, såsom sort-

och stamäkthet, sortrenhet, frihet från växtsjukdomar (efterkontroll), och verka för att sådan kontrollverksamhet i allt större utsträckning kommer till användning; att i fall, då lokal anstalt saknar möjlighet att utföra undersökning av viss svårare beskaffenhet, sådan undersökning på begäran, såvitt möjligt, verkställa; att med sådana utsädesfirmor, vilkas organisation för inköp och försäljning samt anordningar för utsädesvarornas färdigställande och lagring sådant medgiver, efter framställning ingå avtal om kontroll, i enlighet med närmare föreskrifter lantbruksstyrelsen meddelar, av firmans hela utsädesförsäljnmg (självverkande kontroll); att leda och övervaka frökontrollanstalternas insyningsverksamhet enligt av lantbruksstyrelsen meddelade närmare föreskrifter; att noggrant följa utvecklingen inom frökontrollväsendet, jämväl i utlandet, samt genom egna undersökningar söka fullständiga och förbättra frökoiitrollmetoderna; att med uppmärksamhet följa de åtgärder, som vidtagas för utsädesvarornas rensning, torkning, smittrening och lagring, ävensom, i den män förhållandena det medgiva, i sådant syfte själv utföra undersökningar; samt att genom upplysningsverksamhet söka främja kunskap om och intresse för de spörsmål, som falla inom anstaltens verksamhetsområde. Ledningen av anstalten utövas av en styrelse, bestående av fem av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter samt anstaltens föreståndare. Nämnda fem ledamöter förordnas efter förslag av lantbruksstyrelsen och böra representera såväl jordbruksvetenskapen och försöksverksamheten på växtodlingsområdet som det praktiska jordbrukets intressen och utsädeshandeln. Dessa ledamöter förordnas för en tid av tre år, dock att, när styrelse första gången utses, tre av samma ledamöter förordnas för allenast ett år. Kungl. Maj:t utser en av styrelsens ledamöter att vara ordförande i styrelsen; ägande styrelsen att inom sig utse vice ordförande. 8

§-

Styrelsen åligger: att öva uppsikt över anstalten samt på allt sätt söka befrämja dess verksamhet ävensom tillse, att denna bedrives i överensstämmelse med dessa stadgar, fastställd stat för anstalten och de särskilda föreskrifter, som av Kungl. Maj;t eller lantbruksstyrelsen kunna varda meddelade: att efter förslag av anstaltens föreståndare i särskild arbetsordning fastställa föreskrifter för arbetet vid anstalten och för dess personal; att ärligen fastställa arbetsplan för verksamheten vid anstalten; att ärligen före den 15 maj Uppgöra och till lantbruksstyrelsen överlämna till Kungl. Maj: t ställt förslag till inkomst- och utgiftsstat för anstalten för nästföljande arbetsår, räknat från den 1 juli; att årligen före den 1 augusti till lantbruksstyrelsen överlämna till Kungl. Maj:t ställd framställning om erforderliga bidrag av statsmedel för anstaltens upprätthällande under nästföljande arbetsår; att årligen före den 1 oktober till kammarrätten för granskning insända anstaltens räkenskaper för nästföregående arbetsår; att årligen före den 1 oktober till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse över anstaltens verksamhet och medelförvaltning under det närmast förflutna arbetsåret ; att hava tillsyn över vården av anstaltens inventarier samt vid föreståndares tillträde, och avgång från tjiinsten ävensom i övrigt, när styrelsen därtill finner anledning, föranstalta om inventering av anstaltens tillhörigheter;

S7

att i enlighet med dessa stadgar vidtaga åtgärder för tillsättande av föreståndare för anstalten; att i enlighet med dessa stadgar antaga övrig ordinarie personal vid anstalten; att vidtaga de på styrelsen enligt dessa stadgar ankommande åtgärder i fråga om tjänstledighet för anstaltens ordinarie befattningshavare och förordnande av vikarier; att underställa lantbruksstyrelsens prövning frågor om ålderstillägg åt ordinarie befattningshavare vid anstalten; samt att i örigt vidtaga de åtgärder, som i anledning av dessa stadgar eller eljest ankomma på anstaltens styrelse. 9§. Styrelsens ordförande åligger : att beträffande anstalten närmast övervaka efterlevnaden av dessa stadgar och för anstalten eljest meddelade föreskrifter; att med uppmärksamhet följa anstaltens ekonomi samt på av styrelsen bestämda tider, i regel en gång i månaden, granska förvaltningen med tillhörande verifikationer; att bestämma tid för styrelsens sammanträden; att underteckna styrelsens utgående skrivelser; samt att i samråd med anstaltens föreståndare besluta i brådskande frågor av mindre vikt. 10 §. Styrelsen har årligen två ordinarie sammanträden, det ena i maj månad, samt extra sammanträden så ofta styrelsens ordförande finner ärende därtill föranleda eller minst tre av styrelsens ledamöter därom hos ordföranden göra skriftlig framställning, innehållande uppgift om ärende, som skall göras till föremål för styrelsens behandling. Då styrelsen kallas till sammanträde, skall tillika uppgift lämnas om de ärenden, som därvid skola förekomma. För besluts fattande skola, jämte ordföranden eller i hans frånvaro vice ordföranden, minst tre ledamöter vara närvarande. Vid frågors avgörande bestämmer flertalets mening beslutet. Vid omröstning, som utfaller med lika röstetal för olika meningar, gäller den mening, som ordföranden eller, därest denne ej är tillstädes, vice ordföranden biträder. Föreståndaren äger icke deltaga i beslut, som rör hans rätt och ställning vid anstalten. 11 §. Vid styrelsens sammanträden, därvid"anstaltens föreståndare är skyldig att tjänstgöra såsom föredragande, skall av föreståndaren eller annan befattningshavare vid anstalten, som styrelsen därtill utser, föras protokoll. Ledamot av styrelsen, som ej biträder vid sammanträdet fattat beslut, äger att få sin skiljaktiga mening intagen i protokollet. 12

§•

Till styrelsens ordförande och övriga ledamöter utgår vid tjänstgöring traktaments- och resekostnadsersättning, varjämte styrelsens ordförande åtnjuter ärligt arvode, allt enligt Kungl. Maj-.ts närmare bestämmande. 13 §. Från anstaltens styrelse utgående skrivelser undertecknas av styrelsens ordförande och anstaltens föreståndare. Från anstalten utgående skrivelser undertecknas av anstaltens föreståndare. Av anstalten utfärdade intyg undertecknas av anstaltens föreståndare. Skrivelser av mindre vikt må efter styrelsens bestämmande undertecknas jämväl pä annat sätt och av annan befattningshavare vid anstalten.

• 88 14

§•

Den ordinarie personalen vid den centrala frökontrollanstalten utgöres ar, utom föreståndaren, en frökontrollant (överassistent), en fältkontrollant, en assistent för reiihetsundersökningar, en assistent för grobarhetsundersökningar, en kamrerare, samt till det antal, gällande stat angiver, frökontrollbiträden, skrivbiträden och vaktmästare. Därjämte anställes, i mån av behov, tillfällig personal.

15 §. 1 mom. Anstaltens föreståndare utnämnes av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen. Övrig personal konstitueras eller förordnas av anstaltens styrelse, ägande dock anstaltens föreståndare antaga, och entlediga tillfälliga biträden. 2 mom. Då föreståndarbefattning skall tillsättas, låter anstaltens styrelse, därest ej nedan omförmälda fall föreligger, genom i allmänna tidningarna införd kungörelse tillkännagiva, att sökande senast klockan tolv å trettionde dagen efter den, då kungörelsen varit införd i nämnda tidningar, äger att till anstaltens styrelse ingiva, till Kungl. Maj: t ställd ansökan, och bör denna vara åtföljd av behörigen styrkt meritförteckning jämte betyg och andra handlingar, som sökanden kan vilja åberopa såsom bevis för sin skicklighet och lämplighet för tjänsten. Sedan ansökningstiden tilländagått, granskar anstaltens styrelse de inkomna ansökningshandlingarna och avgiver till lantbruksstyrelsen yttrande över de sökandes komrietens och lämplighet. _ Anser anstaltens styrelse utsikt finnas att till ledig föreståndarebefattning vinna någon person, känd för utmärkt skicklighet och lämplighet för befattningen, må på anstaltens styrelse bero att, innan befattningen kungöres till ansökan ledig, hos lantbruksstyrelsen göra framställning, att nämnda person må utan ansökan föreslås till innehavare av befattningen. Då frökontrollbefättning, iältkoiitrollantbefattning, assistentbefattning eller kamrerarebefattning skall tillsättas, utfärdar anstaltens styrelse kungörelse härom i allmänna tidningarna med föreläggande av trettio dagars ansökningstid, räknat frän den dag kungörandet sker. Innan ansökningshandlingarna prövas av anstaltens styrelse, äger föreståndaren i ärendet avgiva yttrande. I fråga om ledigförklarande av övriga befattningar förfar anstaltens styrelse, som den finner tjänligast. 16 §. För att kunna föreslås till föreståndare fordras såväl nödiga vetenskapliga insikter på botanikens och växtodlingens område, ådagalagda genom examina eller på annat sätt, som ock förtrogenhet med landets växtodling och utsädeshandel ävensom grundlig kännedom på frökontrollområdet och ådagalagd praktisk duglighet. Behörig att vinna, anställning som frökontrollant är den, som visat sig äga erforderliga vetenskapliga insikter i botanik och genom arbete vid frökontrollanstalt förvärvat förtrogenhet med fröundersökning. Som fältkontrollant må anställas endast den, som visat sig äga, förutom erforderliga vetenskapliga insikter i botanik, ingående sortkännedom och kunskap om viixtsjukdomar ävensom ådagalagd skicklighet i växtodlingsförsök. Behörig att vinna anställning som assistent är den, som genom vitsord från föregående verksamhet styrkt sig äga härför lämpliga kvalifikationer. Som kamrerare må anställas endast den, som äger förtrogenhet med bokföring och expeditionsgöromal. Behörig att vinna anställning såsom frökontrollbiträde, skrivbiträde eller vaktmästare är den, som styrkt sig äga de förutsättningar, som jn-övas erforderliga för att på fullt tillfredsställande siitt kunna upprätthålla vederbörande befattning.

89 17 §. Anstaltens föreståndare har till åliggande: att i enlighet med dessa stadgar och i övrigt meddelade bestämmelser närmast leda och övervaka anstaltens verksamhet samt, i den mån så ske kan, deltaga i utförandet av vid anstalten förekommande undersökningar; att upprätta förslag till arbetsordning, som i 8 § avses; att ansvara för göromålens behöriga gäng samt förty noga, tillse, att anstaltens personal med lioggranhet och drift fullgör sina åligganden; att fördela göromalen mellan anstaltens personal, därvid skall tillses, att dennas arbetskraft på ändamålsenligaste sätt göres till godo; att utarbeta förslag till den i 8 § omförmälda arbetsplan för verksamheten vid anstalten ; att verka för, leda och upprätthålla ett planmässigt samarbete med de lokala frökontrollanstalterna; att mottaga till anstalten ankommande skrivelser och låta diarieföra dosamnia jämte från anstalten utgående skrivelser; att vara föredragande infor styrelsen i alla ärenden rörande anstalten samt till dess verksamhet hörande frågor; att uppsätta och kontrasignera styrelsens utgående skrivelser samt med tillgängligt biträde föra anstaltens övriga korrespondens; att ofördröjligen lata bokföra resultatet av varje a anstalten utförd undersökning; att med biträde av kamreraren handhava anstaltens ekonomi, varvid iakttages att alla större utgiftsfrågor hänskjntas till styrelsen, att i statförslaget upptagna utgiftsposter icke överskridas, samt att utbetalningar av medel endast ske efter av föreståndaren verkställd anordning; att granska och, där de befiimes riktiga, attestera inkomna läkningar; att ärligen uppgöra förslag till inkomst- och utgiftsstat för anstalten för nästföljande arbetsår; att upprätta förslag till den i 8 § omförmälda berättelse över anstaltens verksamhet och medelförvaltuing under senast förflutna arbetsår; att ansvara för värden av anstaltens arbetsmaterial, samlingar och övriga inventarier ävensom låta upplägga och föra fullständig inventarieförteckning; att uppgöra förslag till de i 4 § omförmälda taxor; att, då ålderstillägg ät befattningshavare ifrågakommer, härom göra anmälan till styrelsen; att i den mån tiden det medgiver och styrelsen så prövar önskligt företaga för anstaltens verksamhet erforderliga resor; samt att tillliaiidagå allmänheten med råd och upplysningar i ämnen, som tillhöra anstaltens verksamhetsområde. Övriga befattningshavare vid anstalten åligger: FrökontroUanten: att under föreståndarens inseende leda och deltaga i arbetet med analysers utförande; att noggrant följa utvecklingen inom frökontrollväsendet, jämväl i utlandet, och i samråd med föreståndaren genom undersökningar söka fullständiga och förbättra frökontrollmetoderna; samt att i övrigt i överensstämmelse med styrelsens eller föreståndarens anvisningar utföra honom anbefallda arbeten. Fältkontrollan ten: att under föreståndarens inseende handhava anläggningen och skötseln av do i 6 § avsedda eller eljest i samband med anstaltens verksamhet förekommande odlingsförsök; skolande fältkoiitrollanten i samråd med föreståndaren jämväl uppgöra plan för försöken;

90 att i den mån ske kan biträda vid insyning av växande gröda; samt att i övrigt i överensstämmelse med styrelsens eller föreståndarens anvisningar utföra honom anbefallda arbeten. Assistenterna: att närmast under frökontrollantens ledning och inseende verkställa undersökningar av till anstalten inkomna fröprov; samt att i övrigt i överensstämmelse med meddelade anvisningar utföra dem anbefallda arbeten. Kamreraren: att verkställa diarieföring av inkommande ärenden, ombesörja utskrifter samt expediering av intyg och skrivelser; att biträda föreståndaren vid förande av anstaltens löj^ande korrespondens och vid föreståndarens bortovaro, där särskild vikarie ej förordnats, föra, nämnda korrespondens; att i förening med föreståndaren i mån av behov hos vederbörande myndighet rekvirera för anstaltens upprätthållande anvisade statsmedel; att mottaga och enligt särskilda föreskrifter förvalta samt redovisa alla till anstalten inflytande penningmedel; att över influtna medel och verkställda utgifter föra fullständiga räkenskaper; samt att i övrigt i överensstämmelse med meddelade anvisningar utföra honom anbefallda arbeten. Frökontrollbiträdena: att i överensstämmelse med meddelade anvisningar biträda vid förekommande undersökningar av frövaror och övriga arbeten å anstalten, som åt dem anförtros. Skrivbiträdet: att utföra all erforderlig renskrivning samt biträda vid diarieföring och dylikt. Vaktmästaren: att handhava alla med en dylik befattning i allmänhet förenade göromål ävensom att biträda vid odlingsförsöken och dylikt, sä ock, där styrelsen sa påfordrar, sköta värmeledningen i anstaltens byggnader. 18

§•

Den dagliga arbetstiden vid anstalten skall varje söckendag utgöra minst sju effektiva timmar. Befattningshavare vare dock skyldig att, när brådskande arbeten föreligga, efter anmodan av styrelsen eller föreståndaren, tillfälligtvis tjänstgöra vid anstalten utöver den sålunda föreskrivna arbetstiden. För sålunda anbefallt övertidsarbete utbetalas — dock icke till föreståndaren, frökoiitrollanten, fältkoiitrollanten, assistenterna eller kamreraren — särskild ersättning, så framt ej enligt styrelsens eller föreståndarens bestämmande mot övertidsarbetet svarande ledighet å annan tid beredes vederbörande. Grunderna för övertidsersättning fastställas av Kungl. Maj:t. Styrelsen eller föreståndaren må, om och i den mån omständigheterna det medgiva, för viss tid, då arbetet vid anstalten är mindre brådskande, kunna inskränka den dagliga arbetstiden, med skyldighet för befattningshavare att å annan tid, om så erfordras, underkasta sig däremot svarande • längre tjänstgöring. . 1 9 §• Om semester för anstaltens ordinarie befattningshavare, vilken äger rum i den ordning, som av anstaltens föreståndare uppgöres, finnes särskilt stadgat. 20 §• Tjänstledighet på grund av behörigen styrkt sjukdom må under en tid av högst en månad om året och tjänstledighet av annan anledning under högst

91 sju dagar om aret beviljas föreståndaren av styrelsens ordförande och övriga befattningshavare av föreståndaren. Då längre tjänstledighet än nyss sagts begäres, underställes ärendet styrelsens prövning, skolande dock fråga om tjänstledighet för föreståndaren under längre tid än 45 dagar årligen hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande. Erfordras vikarie för befattningshavare eller är befattning ledig må styrelsens ordförande, föreståndaren eller styrelsen förordna lämplig person att uppehålla befattningen; dock att, då beviljandet av tjänstledighet ankommer på Kungl. Maj:t, jämväl frågan om vikarie skall hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande. 21 §. Ansökan om avsked eller entledigande frän befattning såsom anstaltens föreståndare överlämnas till Kungl. Maj:ts avgörande. I andra fall prövas ansökningen av anstaltens styrelse, varvid likväl fråga om rätt till pension av statsmedel, där sådan förekommer, bör, innan avskedet beviljas, vara prövad i därför stadgad ordning. 22 §. Beträdes anstaltens föreståndare med fel eller försummelse i tjänsten, sker åtal därför inför Svea hovrätt. Gör annan ordinarie befattningshavare sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller har han låtit klandervärt uppförande komina sig till last, må befattningshavaren av styrelsen varnas eller på högst tre månader suspenderas från tjänst och avlöning; styrelsen obetaget att, därest den bestraffade åtnjuter bostad in natura, bestämma, huruvida han skall under suspensionstiden ayhysas ur bostaden eller för denna erlägga ersättning. Låter den felande sig icke rätta av sådan bestraffning, som nu är omförmäld, eller är felet av svårare beskaffenhet, må styrelsen förordna om hans skiljande från befattningen. Har beslut om suspension eller skiljande från befattningen fattats, äger styrelsen avstänga den felande från tjänstgöring, till dess beslutet vunnit laga kraft. I fråga om åtal mot befattningshavare med avseende å redovisning av allmänna medel förhålles efter vad därom särskilt finnes stadgat. 23 §. Den, som med styrelsens beslut icke åtnöjes, äger, då ej annorlunda är särskilt stadgat, att hos Kungl. Maj:t söka ändring genom besvär, vilka skola ingivas till jordbruksdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet. Över tilldelad varning må klagan ej föras. Ändring i beslut, meddelat av anstaltens föreståndare, sökes hos anstaltens styrelse före klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet. Beslut om befattningshavares avstängning från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av besvärs anförande. 24 §. Lanrfcruksstyrelsen utövar överinseende över anstalten och äger på grund härav meddela'de föreskrifter, som må finnas erforderliga. De lokala frökontrollanstalterna. 25 §. För varje anstalt skall finnas en styrelse, bestående av minst tre personer. I styrelsen är anstaltens föreståndare självskriven ledamot. Övriga styrelseledamöter utses till antal, på sätt och för tid, som av Kungl. Maj:t för varje anstalt bestämmes, då statsanslag till anstalten första gången beviljas. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Sedan styrelsen blivit vald ävensom då förändring inom densamma ägt rum, lämnar styrelsen uppgift om sin sammansättning till lantbruksstyrelsen.

92 26 §. Styrelsen åligger: att öva uppsikt över anstalten samt på allt sätt befrämja dess verksamhet ävensom tillse, att denna bedrives i överensstämmelse med dessa stadgar och i övrigt fastställda föreskrifter; att efter förslag av anstaltens föreståndare uppgöra och fastställa instruktioner för anstaltens befattningshavare; att antaga och entlediga föreståndare samt, efter förslag av föreståndaren, övriga fast anställda befattningshavare; att årligen uppgöra förslag till inkomst- och utgiftsstat för anstalten för nästföljande arbetsår, räknat från den 1 juli; att årligen senast den 31 december till lantbruksstyrelsen överlämna till Kungl. Maj:t ställd ansökning om statsbidrag för nästföljande arbetsår; att årligen inom tid, som av vederbörande hushållningssällskap eller landsting bestämts, inkomma med framställning om bidrag till anstaltens upprätthållande för nästkommande arbetsår; att årligen före den 1 oktober till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse över anstaltens verksamhet och medelförvaltning under det" närmast förflutna arbetsåret; att hava tillsyn över vården av anstaltens byggnader och inventarier samt vid föreståndares tillträde och avgång från tjänsten ävensom i övrigt, när styrelsen därtill finner anledning, föranstalta en inventering av anstaltens tillhörigheter. 27 §. Styrelsen har årligen ett ordinarie sammanträde samt extra sammanträden så ofta förekommande ärende därtill föranleder. Vid frågors avgörande bestämmer flertalets mening. Vid omröstning, som utfäller med lika röstetal för olika meningar, gäller den mening, som ordföranden (dier, därest denne ej är tillstädes, vice ordföranden biträder. Föreståndaren äger icke deltaga, i beslut, som rör hans rätt och ställning vid anstalten. 28 §. Vid varje anstalt skola finnas fast anställda en föreståndare samt erforderligt antal assistenter och frökontrollbiträden. Föreståndare och assistent utses av anstaltens styrelse. Frökontrollbiträden anställas av föreståndaren. Dä föreståndarebefattning skall tillsättas, utfärdar anstaltens styrelse kungörelse härom i allmänna tidningarna med föreläggande av trettio dagars ansökningstid, räknat från den dag, kungörandet sker. Sedan ansökningstiden gått till ända, inhämtar anstaltens styrelse yttrande från lantbruksstyrelsen angående sökandenas kompetens och skicklighet. Ej må till föreståndare antagas någon, som icke blivit av lantbruksstyrelsen förklarad därtill

kompetent. 29

§•

Behörig att vinna anställning som föreståndare är den, som visat sig äga nödiga vetenskapliga insikter i botanik, tillfredsställande kännedom om Växtodling, sortbestämning och rensning av utsäden ävensom genom arbete vid frökontrollanstalt förvärvat förtrogenhet med fröundersökning samt ådagalagt praktisk duglighet. Som assistent eller frökontrollbiträde må anställas endast den, som styrkt sig äga de förutsättningar, som av styrelsen och föreståndaren prövas erforderliga för att på ett tillfredsställande sätt kunna upprätthålla vederbörande befattning. 30 §. Föreståndare och assistent anställas tillsvidare med minst sex månaders ömsesidig uppsägningstid. Uppsäges föreståndaren vare styrelsen skyldig

93 att härom lämna moddelande till lantbruksstyrelsen jämte skälen för uppsägningen. 31 §. Med föreståndarebefattning må icke utan lantbruksstyrelsens medgivande förenas annan tjänstebefattning. 32 §. Föreståndaren åligger: att tillse att anstaltens verksamhet bedrives i enlighet med bestämmelserna i dessa stadgar och av lantbruksstyrelsen eller anstaltens styrelse meddelade föreskrifter, så att anstalten fyller de uppgifter, som enligt 2 § här ovan åligga densamma; att leda och övervaka de vid anstalten anställda befattningshavares arbeten samt ansvara för att dessa behörigen utföras; att vara föredragande inför styrelsen i alla ärenden rörande anstalten samt föra styrelsens protokoll; att, iakttaga vad som kan finnas erforderligt för nödigt samarbete med statens centrala frökontrollanstalt; att ofördröjligen bokföra resultatet av varje ä anstalten utförd undersökning; att årligen före den 15 september till styrelsen avlämna noggrann redogörelse för anstaltens verksamhet och medelredogörelse för närmast förflutna arbetsår; samt att över influtna medel och verkställda utgifter föra fullständiga räkenskaper samt ansvara för att dessa inom föreskriven tid bliva avslutade och tillgängliga för revision. 66 i}.

Granskning av anstaltens räkenskaper, som skola vara avslutade inom en månad efter arbetsårets utgång, verkställes av två revisorer, som gemensamt utses av de hushållningssällskap eller landsting, som beviljat anslag för anstaltens upprätthållande. Över verkställd revision avgives berättelse såväl till laiitbruksstyrelsen som till anslagsbeviljaiide hushållningssällskap eller landsting. • 34 §. Laiitbruksstyrelsen äger att själv eller genom person, som lantbruksstyrelsen därtill förordnar, verkställa inspektion av anstalterna ävensom meddela de ytterligare föreskrifter, som, utöver ovannämnda bestämmelser, må finnas erforderliga,

91¶Förslag till kungörelse angående statsbidrag till lokala frökontrollanstalter. 1

§•

Till lokal frökontrollanstalt må, efter Kungl. Maj:ts beprövande, statsunderstöd utgå med högst 2,000 kronor. 2

§-.

Såsom villkor för erhållande av statsbidrag enligt 1 § skall <>älla: att det hushållningssällskap eller landsting, inom vars område anstalten är belägen, förbinder sig att, där ej med annat hushållningssällskap eller landsting annorlunda överenskommits, ensamt ställa till anstaltens förfogande lämplig lokal jämte utrustning av tidsenlig beskaffenhet; att de hushållningssällskap eller landsting, inom vars områden anstalten skall hava sin huvudsakliga verksamhet, förbinda sig att lämna kontant understöd till anstalten med sammanlagt minst samma belopp som det sökta statsbidraget; att verksamheten vid anstalten bedrives i enlighet med bestämmelserna i Kungl. Majts stadgar för statens centrala frökontrollanstalt och de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalter; att anstalten tillämpar av lantbruksstyrelsen fastställda taxor för analyser och andra arbeten, som vid anstalten verkställas; att till vid anstalten i enlighet med ovannämnda stadgar fast anställda föreståndare och assistenter utgå minst de i 3 § här nedan föreskrivna avlönings förmåner, där ej lantbruksstyrelsen i särskilt fall finner anledning förordna om undantag; att anstaltens styrelse genom vederbörande hushållningssällskap anmäler vid anstalten anställda föreståndare och assistenter till delaktighet i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. och bestrider den i samma reglemente stadgade del av de årliga avgifterna till sistnämnda anstalt; samt att anstalten underkastar sig den kontroll, som lantbruksstyrelsen i varje särskilt fall finner skäl föreskriva. 3 §. Vid lokal anstalt anställda föreståndare och assistenter skola, där lantbruksstyrelsen ej för särskilt fall annorlunda förordnar, åtnjuta minst följande avlöningsförmåner : föreståndare: grundlön 5,400 kronor jämte två, ålderstillägg ä 500 kronor efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring; assistent: (manlig) grundlön 4,000 kronor jämte 3 ålderstillägg ä 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring; assistent: (kvinnlig) grundlön 3,000 kronor jämte 3 ålderstillägg ä 400 kronor efter resjjektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Åtnjuter befattningshavare av anstalten fri bostad, må från den kontant;) lönen avdragas det belopp, som enligt styrelsens bestämmande finnes svara mot värdet av motsvarande förmån enligt i orten gällande pris. . 4 §• För åtnjutande av de i 3 § angivna avlöningsförmåner skola föreståndare och assistenter vara skyldiga att vara delägare i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. samt vara underkastade de bestämmelser, som äro eller varda meddelade i reglementet för sagda anstalt.

95 5

§-

Ansökning om understöd av statsmedel skall, ställd till Kungl. Maj:t, av vederbörande anstalts styrelse ingivas till lantbruksstyrelsen senast den 31 december. Vid dylik ansökning skola vara fogade bevis, att vederbörande hushållningssällskap eller landsting till anstaltens förfogande ställt den i 2 § föreskrivna lokal jämte utrustning och lämnar understöd med minst samma belopp som det sökta statsbidraget. Vid ansökningen skall tillika fogas förslag till inkomst- och utgiftstat för anstalten för nästföljande. arbetsår. Lantbruksstyrelsen har att, sä snart ske kan, med eget utlåtande till Kungl. Maj:t insända inkomna ansökningshandlingar.

Bil. nr 1. I n k o m s t e r vid frökontrollanstalterna i Stockholm, Uppsala och Gävle åren 1918—1920.

av hushållningssällskap

Analysoch plomberingsavgifter

krou

kronor

A n s l a g Ar

Frökontrollanstalt

Beliållniin

kronor

4 800 3198 850

19 863|30 11950 15 4 911157

95 92 331

25 770 49 16 380 48 6 31157

461 72

8 848

36 725

48 462

.........

950 500 550

6 425 2 576 60 850

33 017 13 760 3 854109

40 521 16 837 5 254

Summa

2 000—

9 851 50

50 632 54

62 612|15

950 500 550

5 800 3 521 88 850

36 153 15 618 3 292:75

43 163 14 19 640113 4 692 75

2 000;

55 064 50

259 64

67 496i02

Stockholm Uppsala Gävle 1920

kronor

950 500 550

Summa Stockholm Uppsala Gävle

Summa

61 400

Stockholm Uppsala Gävle 1.918

Diverse

Summa

96¶Analyser och plomberingar vid de med statsmej Stockholm

År

Antal analyser Fullständiga

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

2 166 1901 1871 1222 1 705 1492 2 552 3 217 3 238 3 923

S:n

23 287

Partiella 1097

777 637 473 429 652 1048

883 1173 1279 8 448

Uppsala Plomberingai

Samma

Sackar

3 263 2 678 2 508 1695 2134 2144 3 600 4 100 4411

Kilogram

Antal analyser FullPartistänSumma ella diga

60 93 93 572

580 351 445 384 428 536

1 706 850 1 821 470 1 413 590 796 850 1 108 705 S75 705 1 542 045 3 274 210 4 590 253 6 464 168

1 289 1040 1126 1746 1319 1 765

2 598 1096

5 202

18 378 20 826 16 220 9 360 12 508 9 457 17 381 36 780 61 892 75 832

31 735

278 634

23 593 846

9 103

7 634

661 555

Kalmar

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 19.0 S:a

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

293 224 347 242 295 265 759 960 593 200

S:a

4 012

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

179 131 83 77 120 121 194 272 244 375

471 398 754 547 559 571

650 529 837 624 679 692

2 565 2 277 1241

2 759 2 549 14851 1235

8; a

422 417 514 273 394 364

333 205 358 142 205 157

/o5 622 872 415 599 521

1236 1123

2 010 1172

801 603

219 203

3 246 2 295 1020

ii 146

5 004

2 672 5 450 1673 1826 3157 2 446 14108 15 616 6 493 7 664

266 800 544 640 164 100 176 000 296 520 225 350 1 112 085 1 441 035 589 165 731121

11 150

(SI 105

5 546 816

304 167 83

90 132 121 231 210 170 717

10 243

1015 2 264 1617 2 514

16 737 114 080

10 80S

335 — 247 — 437 — 574 — 504 — 485 1196 13151 2 542 152 676 2 493 94 690 639 14 469

6 136

3 016

9 452 274 986

2 244 2 076

16 15 — 8 32 6 789

690 — 400

164 306 238 316 310 292 782

1425 1391

27 580 114 269 112 990

—

—

1198 1439 1112

259 429

6 157

3 682

521 279 440 279 371 383

685'

1308 3 660 1806 2 222 11 269

808 J

_ . _ 1280 12 989

8 119 1 323

23 713

585 678 595 681 675

8 232 778

21 75

108:

15 171 600

2 090 4 858 3 245 3 334

1960 6 084 19 901 35 779 17 091)

2 485 1 483

17 426

83 558

6 804

7 175 11417 8 626 3 366 6 489 4 930 15 049 14 052 12 332 8 355

643 988

91 791

ml

Gävle

Västerås

167 261 414 425

1915 2 708 4 480 4 555 15 130 9 147 10 923 24 041 15 417 25 764

245 115 316 343 294 315 479 298 417 194

703j 4071 1 786] 1264, 760, 8 190

Kilograi

Skara

702 666 1135

Säckar

Kristianstad

Borås

409 442 788 242 408 142

640 444 538 956 1717 1576 3 724 2 842 1980 2 320

I'l'imbrringar

4 570 13 176 6 947 6125 13 793 14 791 13 232 22 389 18 103 29 210

381 200 1 480 100 580 770 526 960 1 141 800 1 233 360 1 107 420 1 892 860 1 498 940 2 506 500

12 039' 142 336

12 349 910

886 1308 1 051

682 908

13 11 8 1 27 25

899 1319 1 059 683;

1100 1138 1038

4 343 2 363

625 398

546 276

1125 5 481 3 401 1171 674'

7 613

16 747^

301 547 418

1251 1 2231

982 700

7 798,

97¶Bil. nr 2.

l e r s t ö d d a frökontrollanstalterna 1 9 1 1 --1920. Jönköping

Linköping Antal analj ser 'ullPartiSumma tänella tga

An tal analyser

Plomberingar Säckar

Kilogram

FullBtän-

975 498

1388 1131 1346 1145 1223 1737 5 678 5 407 2 516 2 782

5 319 7188 7 084 8 953 10 185 10 464 32 001 39 228 18 472 37 312

531 776 713 330 705 460 891 795 995 750 1 044 157 3 021916 3 454 465 1730 216 3 598 914

307 489 261 113 146 129 177 498 406 193;

24 353

176 206

16 687 779

2 719

845 839 804 813 831 749

543 292 542 332 392 988

2 262 2 300 1541 2 284

3 416 3107

13 208

Partiella

thga

581 315 940 299 419 437

59 481

307 451 579 727 372 1939 2 298 1501 2 435 2 487

5 245 5113 4 211 4 849 7 799 4 955 96 529 117 425 108 263 66 890

195 475 192 400 156 425 222 950 497 506 276 622 7 342 905 7 865 287 7 228 638 4 347 397

13 096

72 577

421 279

28 325 605

514 337 555 355 408 379

1980 1396

2 000 1585 1152

982 351 6 565

814 377

2 350 1605 12201 570;

1946 9 515 5173 1591

7 462

20 413

1 620 997

2173 1107

330 342 560 567 641 697

29 18 86 97 56 35 188 22 36 9 576

1052 1141

711 442 6 483

950 1739 1380 2186 1820 1542 1 048

147 231

12 633 7 239 5 379

1 221 2 284 4 293 3 633 4 390

7 714

36 989

3 033 345

14 494

400 131 — 3 757

18 251

2 994

804 1201

48 700 53 500

—

359 360 646 664 697 732

— 402 277 106 308

—

48 079 54174 33 094 625

40 200 27 700 7 160 30 800 4 666 400 5 110 042 3 552 400 62 500

7 059lj 137 065

13 497 202

1240 1163

747 451

Örebro 14 700 23 100 115 010 316 240 248 530 210 320 73 460 1014 800 585 045 432 140

1184 1271 1374 1182 1739 1380 5180 2 220 1673 1048

— — 232 — —

888[

37 600 63 040 168 952 765 690 365 785 117 730

1414 3 685 2 737 2 629

1472 1193 1108

992 919

4 332 2 943 1873 1114

2 816 35 520 2 212 32 018 2 630 29 803 23 014 2 008 1859 23 548 2 049 31014 48169 6 616 7 236 112 328 88 287 5 506 5 504 88 810

2 822 334 2 557117 2 405 541 1 899 667 1 952 922 2 467 627 4 157 749 9 347 291 7 504 957 7 432 744

16 931

38 436

512 511

42 547 949

1344 1019 1522 1016

940 828

Östersund

Härnösand 1184 1271 1374

Kilogram

Halmstad

2 845 3 168 3 290 4 808 4 600 5 566 13 200 13 300 12 800 9 000

386 200 394 247 286 343

Säckar

412 565 566

Molkom

128 137 161 108 122 36 20 189 170 78

Summa

489 535 — 376 788

Lund 2 538 2 717 2711 4 081 4 228 3 627 10 902 (11799 10 365 6 513

Plomberingar

_ 170 65 — 84 — 454 745 241

36 320 58 712 166 625 19 280

194 247 192 246 231 200 — 22 19 208

3 883

1 559

17 000 6 500

_ 6 720

—

25 23 40 31 32 9 216 272 152 142 942

219 270 232 277 263 209 216 294 171 350 2 501

467 1705 2 505

768 77 428 — 180

38 495 139 030 207 050 72 440 7 300 40 490

—

1300 3 364

18 000 110 000 273 015

10 794

905 820

(Forts, iiv bil. nr 2 å si d. 98—99.) 165 22

98 (Forts, av bil. nr 2.)

Analyser och plomberingar vid de med statsme* Luleå Antal analyser

År

Fullständiga

Partiella

Plomberingar

Summa

Säckar

Kilograrr

_

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

144 193 159 112 192 246 231 159 147 228

102 85 67 32 60 293 1 585,1 334| 324 881

246 278 226 144 252 539 1 816 493 471 316

124 S

S:a

2 970

4 781

3 140|

236 1

1160 128 53

87 ( 91 4£

— —

—

84 54

—

62 41

—

De med statsmedel u n d e r s t ö d d a frökontro I n k o m s t e r A n s l a g År

Behållning

Kronor

1911 1912 .... 1913 1914 .. 1915 1916 1917 1918 .... 1919 ... 1920 Summa ;

ö.

5 771197 5 418 01

av staten

av hushållningssällskap

av landsting

Analysoch plomberingsavgifter

Kroaor

Kronor

Kronor

Kronor

) ö.

10 000 —

ö.

6 586 76 6 290 52 5 222 01 3 201 71 1267 57 5 990 68 6 740 26 6 298 43

10 000 10 000 10 000 10 000 10 000 10 000 10 000 — 10 000 10 000

16 392:43 1fi354l — 1fi502rU 18 661 33 17 218 85 17 494 10 19 671 61: 23 453 22! 23 342 831 24 914 27 i

52 787 95

100 000 —

194 005 i s

j ö-

1400 —

Summa debet Diverse

ii.

.Kronor

ö.

Kronor

1 400 — 2 550 2 550; — 2 550!-; 2 550l — 28502 933196 4 853l64l

29 839 72 35 048 2l!| 33 567 66 29 273 85 39 1 94 fi8 42 564 68! 133 596 39' 214 527|70| 227 846:88 221303:92

383 26 362 34 820 18 809 46 99K 46 1007 49 2 862 73 6 314 88 5 429 '.11 2 304 25

63 787 68 582 68 877 67 585 75 184 76 817 169 948 263136 276 293 269 674

25 037 60

1 006 763 69

21292 99

1 399 887

1 400 —

erstödda frökontrollanstalterna 1911—1920. Samtliga anstalter Antal analyser 1

an- i g" 1402 1940 1648 L597 4 280 3129 7 618 1019 3 869 1204

Parti„ ella 6 986 4 981 7 916 5 424 5 278 7 653 34 560 23 135 13 952 10 738

3 706 120 623

Plomberingar

Summa

Säckar

Kilogram

18 388 16 921 19 564 17 021 19 558 20 782 62 178 57 154 42 821 34 942

81432 101 898 84 871 68 026 96 560 93 323 318 874 633 162 510 049 384 257

6 770 773 8 896 678 7 087 493 5 770 482 8 207 928 7 866 669 27 411616 52 649 390 41 241 363 32 132 448

309 329 2 372 452

198 034 840

Bil. nr 3. talternas ekonomi åren 1911 —1920. U t

g

i

f

t

e

r

eståndare atant avInventarier ing samt Avlöningar Lokal, lyse, åt bränsle el i anabrukningsbiträden m. m. fs- och artiklar nberingsvgifter ronor | ö. Kronor ö. Kronor ö. Kronor B.

Behållning

Summa kredit

ö.

Kronor | ö.

Kronor

År

Diverse

Kronor

o.

28 563 17 30 692 08 31 370.96 29 894 75 33 592 83 35 035 19 02 239 89 94 820 90 93 702 j 43 82 663|97

15 320 18 17112 07 16100 09 15 252 05 19 098 43 21082 0 1 62 290 42 92 073 71 118 511 88 los ii:,:; 38

7 677 83 7 223 5 3 7 699 58 8 336 3 8 8 578 56 8 518 90 9 822 52 11 814i64 14 128171 14 540123

2411 26 3S44 20 5143 88 6 550 46 7 070 47 7 342 08 24 006 4 s 51934 96 37 388,98 36 792J71

4 396 93 3123 92 2 272 61 2 328 58 3 642 or, 3 572 20 5 598 31 5 752 01 6 263 44 9 667 73

5 418 01 6 586 76 6 290 52 5 222 04 3 201 71 1267 57 5 990 B8 6 740 26 6 298 43 17 056 19

522 57617

485 795 15

98 340 88

182 484 98

46 617 76

64 072 47 1 399 887141 Summa

63 787 38 68 582|56 68 87714 67 585116 75 184|03 76 817J98 169 94830 263 136'48 276 293; 87 269 674J51

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

100¶Räkenskapssammandrag för åren 1911 —1920 för de med statsmedel und I

n

k

o

m

s

t

e

r

A n s l a g Frökontrollanstalt

Behållning av staten

Kronor

Summa Borås Summa Linköping Jönköping Kalmar Summa

ii.

av h u s hållnings sällskap

av landsting

K r o n o r | ö. K r o n o r | ö. K r o n o r

Analysoch plomberingsavgifter

ö.|| K r o n o r

Summ debet Diverse

j Ö. K r o n o r j 0.

Kronor

5 1 4 2 74 4 511 95

5 00018 8001 — 6 350-

5 000 19 900 — 2 550

8 050

i

92 003 52 197 476 8 3 37 669|96

435 67 8 284 j 18 SI 3,62

102 43! 239 60i 59 941

9 654 69

20 150 —

27 450 —

8 050 _

3 2 7 1 5 0 31

9 533! 47

4 0 1 98!

j

490 35

4 500 — 3 550

12 450 — fi nno

z

1 636 50 44 937'28

408 7 3

19 48! 5 3 48'

490 35

8 050 —

17 450 —

— ..

46 5 7 3 78

72 97S

8 616 75 665 01

7 300 6 800 — 7 300

ia.30fiari 16 200 12 203 18

568 56 100

1000 =

7278161 13 554 50 35 3 6 l | 9 6

102 52! 37 31! 55 86!

21400 —

4 1 7 0 9 53

1000 —

121 648 07

668 56

195 70;

i

18 988J57 153 656J64 69 014:85

3 203 9-1 801 40

27 08 204 54i 80 21S

241 660 06

4 005 34

311 84'

9 281 76

28 716 09

sinn 8 850 — 4 400: —

5 000 1 0 1 1 7 68 F. 99S

—

28 716 09

16 350 —

2 1 1 1 6 43

—

81 0! 400 45

9 800 5 000 — 5 500

36125 26 761 67 8 500

— -

137 955 o5 68 084 89 29 862 60

1 1 9 3 25 381 12

185 15J 100 62g 4 3 86S

481 49

20 300 —

7 1 3 8 6 67

— —1 235 903 04

1 5 7 4 37

329 643

2 922 71

FifiFSn 4 500!—

7 886 20 1 0 0 6 35

8 1 3 7 60 5 000

2 3 557 55 6 8 4 8 75

3 044 4 8

51195 17 35E

Summa

2 922 71

10150-

8 892 55

1 3 1 3 7 60

30 406 30

3 044 48

68 55S

3 600

6 000

2 850

3 422 13

2 058 o l

19 171

Summa

52 787 95

25 037 60| 1 006 763 69

21 292 99

1 399 887

ilolkom Örebro Västerås Summa Stockholm Uppsala Summa H ä r n ö s a n d .. Östersund

1 2 4 0 86

100 000 — 194 005 18

— —|

101¶Bil. nr 4. idda frökontrollanstalterna, grupperade enligt föreslagna omorganisationen. u

t

e

g i f t

r

reståndare j na t a n t a v Inventarier tiing s a m t A v l ö n i n g a r L o k a l , l y s e , o c h förbränsle åt del i a n a brukningsm. m . biträden lys- o c h artiklar mberingsavgifter Cronor

Ö.

B. Kronor

Kronor

ö.

Kronor

Behållning

Summa kredit

Frökontrollanstalt

Diverse

j ö. K r o n o r

B. K r o n o r

ö. K r o n o r

B.

3 1 6 1 2 07 66 230 SO 23 746 32

38 908 o? 86 455 38 16 307 17

5 483 50 16 909 13 4 305

23 6 7 6 9 0 52 086 74 6 698J48

2 758 65 7 527 22 2 488 97

10 394 48 6 399 59

102 439 19 K r i s t i a n s t a d 239 6 0 3 75 L u n d 59 945 53 H a l m s t a d

141 670 62

26 697,63

82 462 12

12 774 84

16 794 07

401 988|47

f) 1 1 2 7 9 75 25 221 28

—

4 004 61 5 700

1 5 0 1 52

2 049 «

649 86

22 566

19 4 8 5 58 B o r å s 5 3 487128 S k a r a

36 501 03

22 566 —

9 704 61

1 5 0 1 52

2 049 84

649 86

72 972 86 S u m m a

46 314 79 f) 24 698 70 29 304 73

23 027 4 3

15 308 63 5 1 9 0 95 3 983 :!l

567 32

10 857 1 179 86

18 907 15

6 4 4 8 10 6 250 3 000

102 523 27 L i n k ö p i n g 37 319 51 i J ö n k ö p i n g 55 865 14 K a l m a r

100 318 22

41 934 58

15 698 10

24 482 89

1 237|27

12 036;86

195 707 92

Summa

15 526 8-1 6 1 6 3 9 60 2 3 800 60

4 481 73 73 862 80 4 4 1 4 4 42

4 040 5 234 S3 4 281 82

1 5 7 2 24 22 521 S-l 7 739 16

1 4 6 7 76 1 1 0 3 3 54 249 50

30 251 74

27 0 8 8 57 204 544 3£ 80 215

Molkom Örebro Västerås

100 967 04

122 488 95

13 556 15

3 1 833 24

12 7 5 0 8 0

30 2 5 1 7 4

311 847 92

Summa

5 5 585 18 62 445 1,1 16 765 68

85 895 62 17 895 11 19 806 22

12 739 20 7 995 93 1308 so

19 456 29 10 988 97 4 670 48

1 1 3 0 4 66 902 53 1 3 1 1 42

17389 40045

185 154 84 ! S t o c k h o l m 100 628 1! 1 U p p s a l a 4 3 862 61 G ä v l e

134 796 — 123 596 95

22 043 93

3 5 1 1 5 ti

1 3 518 61

574 34

329 645 57

669 95

Summa

Summa

1 8 1 9 0 52 10 0 5 3 17

17 221 . 1779

6 350 3 699 50

4 481 81 1 4 8 0 73

2 516177 256)15

2 438 19 86 55

5 1 1 9 8 51 H ä r n ö s a n d 17 355 K 1 Ö s t e r s u n d

28 2 4 3 69

19 000 25

10 049 50

5 962 54

2 772 92

2 524 74

68 553 64

14 537 HO

590 96

1 1 2 6 93

1 5 1 3 48

1 2 4 0 86

19 171

522 576 17

485 795 15

98 340 88

182 484 98

46 617 76

64 072 47 1 399 887 i i

*J HLiri ingå även avlöningar åt biträde

Summa

oa L u l e å Summa

103 Bestämmelser avsedda att utfärdas av lantbruksstyrelsen, i vissa fall jämte domänstyrelsen. Förslag till bestämmelser angående fröundersökningars verkställande vid statens centrala frökontrollanstalt och de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalter. Förslag till kungörelse angående statsplombering av frövaror. Förslag till kungörelse angående fastställande av analysspelrum, som vid undersökning av frövara må i vissa avseenden anses såsom tillåtna analysavvikelser. Förslag till kungörelse med närmare föreskrifter angående behandling med eosinlösning av utländskt frö, som jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse den angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag av frön må i riket införas.

104 Förslag till

bestämmelser angående fröundersökningars verkställande vid statens centrala frökontrollanstalt och de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalter, utfärdade av kungl. lantbruksstyrelsen I.

Allmänna

den

bestämmelser. §• 1. Vid frökontrollanstalt företagen undersökning av frö skall, där ej sådant fall föreligger, varom i 2 mom. förmäles, v a r a fullständig samt omfatta: a) fröets äkthet, varmed förstås att fröet är av växtslag, sort eller stam, som uppgivits; b) fröets härkomst, varmed förstås det produktionsområde, inom vilket fröet skördats; c) fröets renhet, omfattande jämväl ogräshalten; d) fröets grobarhet; e) fröets vattenhalt; f) vikt av 1,000 frön; samt dessutom beträffande vete, råg, korn och havre: g) sorteringsgrad; beträffande havre: h) innerkornslutit; beträffande havre och timotej: i) halt av skalade frön. Fastställande av vattenhalt må dock icke äga rum, där ej nedan i 22 § meddelade föreskrifter angående provet blivit iakttagna. 2. Där så begäres må ock partiell undersökning, omfattande en eller flere av de egenskaper, varom i 1 mom. förmäles, verkställas. 3. Angående fröundersöknings utförande gäller vad här nedan jämte i de av lantbruksstyrelsen meddelade särskilda regler för fröundersökningar stadgas. 2 §• 1. Fröprov, som till anstalt för undersökning inkommer, skall genast under särskilt nummer och med angivande av alla de upplysningar av betydelse, som insändaren meddelat om provet, på lämpligt sätt inregistreras. 2. Prov, som i 1 mom. avses, bör vara så stort, a t t förekommande undersökning av detsamma må kunna utföras minst två gånger. Är detta icke fallet, antecknas i analysbevis, som efter ty i 3 § stadgas skall angående undersökningen utfärdas, a t t provet icke haft den föreskrivna storleken. 3. Av varje prov skall minst så mycket, som är behövligt för en ny undersökning, avskiljas och under minst ett år efter det provet inkommit till anstalten där förvaras på en torr och ej för varm plats samt på sådant sätt, a t t utbyte, sammanblandning eller förväxling ej må k u n n a äga rum. 4. Angående uttagande av prov ävensom provens storlek i varje särskilt fall gäller vad i sådant avseende finnes föreskrivet i lantbruksstyrelsens särskilda regler för fröundersökningar. 3 §• Resultatet av undersökning i varje särskilt avseende, varom i 1 § 1 mom. förmäles, skall omedelbart på lämpligt sätt registreras. ^ Sedan undersökningen i sin helhet blivit avslutad, utfärdas därom analysbevis på sätt i 32 § närmare föreskrives. 1

105 Analysbevis angående partiell undersökning skall angiva, att undersökningen är av sådan beskaffenhet ävensom på tydligt sätt utmärka, vad undersökningen avsett och att analysen icke lämnar någon ledning för bedömande av fröets beskaffenhet i övrigt. II.

U n d e r s ö k n i n g a v fröets ä k t h e t . 4 §• 1. Fröets äkthet fastställes, i den mån sådant är möjligt, genom besiktning av själva fröprovet. 2. Där fröets äkthet icke kan utrönas genom besiktning, varom i 1 mom. sägs, skall, där så begäres, äktheten genom odlingsförsök utrönas. 3. Har äktheten utrönts genom odlingsförsök, skall genom undersökningen fastställas jämväl äkthetsgraden (sortrenheten). Vad sålunda stadgats äge jämväl tilllämpning, såvitt fråga är om korn, då äktheten utrönts på sätt i 1 mom. stadgas. Sortrenheten skall i analysbeviset angivas i antalsprocent av rena frön. 4. Ej må i annat fall, än då äktheten utrönts på sätt i 1 eller 2 mom. sägs, eller, då beträffande fröprov, som härrör från gröda, som av frökontrollanstalt under växttiden besiktigats (insynats), äktheten på så sätt fastställts, i analysbeviset angivas fröets sort eller stam. 5 §• Fröslag skall i analysbeviset med hänsyn till äktheten betecknas dels beträffande växtslag, sort eller stam med svenska benämningarna härför, dels beträffande art, vari tet och kulturform, där så ske kan, med brukliga vetenskapliga (latinska) benämningar. III.

U n d e r s ö k n i n g av fröets h ä r k o m s t . 6 §• 1. Fröets härkomst fastställes, där så ske kan, med ledning av inom fröprovet förekommande för olika produktionsområden karaktäristiska frön, andra inblandningar eller a n d r a förhållanden, som härutinnan k u n n a giva tillförlitlig upplysning, eller ock genom anställande av odlingsförsök. 2. Sker fastställande av härkomst genom undersökning av fröprov, skall hela det inkomna fröprovet, så framt det ej uppgår till mer än 250 gram, undergå noggrann granskning. Är det insända provet större än 250 gram, må på prövning i varje särskilt fall bero, om större viktmängd än 250 gram skall undergå granskning. Anses det inkomna provet för litet för verkställande av en tillförlitlig granskning i fråga om fröets härkomst, skall sådant förhållande i analysbeviset anmärkas. 3. Angående de inblandningar, som skola anses karaktäristiska för olika produktionsområden, ävensom vad som skall iakttagas i fråga om härkomstundersöknings utförande och avgivande av utlåtande däröver finnes stadgat i lantbruks styrelsens särskilda regler för fröundersökningar, dock att, om i fröprov förefinnas frön, som äro färgade med röd eosinlösning, sådant förhållande i analysbeviset alltid skall, även om i övrigt provet ej innehåller något, som tyder på, att fröet skördats å utländsk ort, angivas medelst orden »utländskt frö». 4. Bestämt utlåtande angående fröprovs härkomst får ej avgivas, där ej härkomsten, på sätt i 1 mom. stadgas, kunnat med säkerhet fastställas. IV.

Fastställande av renhetsgraden. 7 §• 1. För fastställande av renhetsgraden uttages av det inkomna provet ett medelprov med iakttagande av för varje fröslag lämpligt sätt för uttagningen, så a t t medelprovet utgör ett verkligt uttryck för provet i dess helhet. Av gräsfrö, med undantag av timotej, skola två medelprov uttagas.

106 2. Det uttagna medelprovet skall vara så stort, a t t detsamma motsvarar vikten av minst 2,500 frön av ifrågavarande slag, dock att medelprovet i intet fall må understiga 0,5 gram och ej heller behöver överstiga 150 gram. I fall, då enligt 1 mom. andra stycket två medelprov skola uttagas, må vikten av sådant prov kunna utgöra allenast hälften av den eljest föreskrivna.

8 §• 1. Sedan den noggranna vikten av det enligt 7 § uttagna medelprovet registrerats, underkastas provet undersökning, varvid genom sortering för hand och därjämte, om så erfordras, medelst sållning skiljes mellan rent frö och främmande beståndsdelar. 2. Till rent. frö räknas, utan hänsyn" till frönas utvecklingsgrad, alla oskadade frön av ifrågavarande växtslag eller sort ävensom frön, vilka visserligen icke äro fullt oskadade, men vilkas brukbarhet såsom utsäde icke blivit genom den skada, som de tagit, väsentligen minskad, dock att, därest i provet skulle finnas en större mängd svagt utbildade eller till färgen förändrade frön, detta förhållande aumärkes i analysbeviset; skolande alltså av klöverfrö och närbesläktade fröslag till rent frö räknas även sådana frön, å vilka mindre stycken av fröskalet äro avslagna eller som hava mindre hål i hjärtbladen. Skalade frön av havre, så ock av timotej och andra grässlag skola räknas till rent frö. Av gräsfrö med flerblomstriga småax, såsom Poa, Dactylis, Festuca, frånskiljas de obefruktade blommorna samt räknas till avfall. 3. Till främmande beståndsdelar räknas: a) främmande gagnväxtfrö; b) ogräsfrö; c) avfall, vartill räknas återstoden såsom delar av växter och frön ävensom jord, sand, skadade och grodda frön av det ifrågavarande fröslaget, dock med iakttagande av vad i 2 mom. sägs. 9 §• 1. De vid undersökningen enligt 8 § frånskilda olika delar av fröprovet vägas var för sig. Skulle delarnas sammanlagda vikt understiga det undersökta provets vikt, fördelas viktförlusten proportionellt på samtliga delarne. Om viktförlusten är anmärkningsvärt stor, skall n y t t medelprov tagas och undersökningen förnyas. Resultatet av undersökningen registreras och angives i analysbeviset i viktprocent av varan. Uppstår vid beräkningen decimalbråk, användes endast 1 decimalsiffra. 10 §. 1. I fall, då enligt 7 § 1 mom. två medelprov uttagits, skall medeltalet av de vid dessa båda provs undersökning funna talen anses angiva mängden av fröprovets olika beståndsdelar. 2. Där det i 1 mom. avsedda medeltalet för procent rent frö uppgår till 85 procent eller däröver och skillnaden mellan de vid de båda undersökningarna funna talen, uttryckta i procent, överstiger 2 eller, där n ä m n d a medeltal understiger 85 procent och berörda skillnad överstiger 3, skall ett tredje medelprov uttagas och undersökas samt medeltalet av de tre undersökningarnas resultat anses angiva mängden av fröets olika beståndsdelar, dock att, om en av undersökningarna visat sig vara tydligt felaktig, resultatet av densamma ej må vid medeltalsberäkningen medtagas. 11 §• Vid undersökning av renhetsgraden skall jämväl bestämmas och i analysbeviset angivas antalet ogräsfrön per kilogram av frövaran, varvid jämväl antalet frön av varje slags svårare ogräs, varom i 12 § förmäles, var för sig räknas och angivas.

107 För ändamål, som i första stycket sägs, verkställes undersökning av två särskilda prov, vart och ett tio gånger så stort som det enligt 7 § för renhetsundersökningen i övrigt u t t a g n a medelprovet; och skall av medeltalet mellan de båda undersökningarnas resultat beräknas antal ogräsfrön per kilogram frövara. Skulle skillnaden mellan de i båda proven funna ogräsmängderna överstiga de av lantbruksstyrelsen fastställda analysspelrum beträffande ogräshalten, skall ett tredje lika stort prov undersökas och av medeltalet av de sålunda verkställda tre undersökningarnas resultat beräknas varans halt av ogräsfrön. Där fråga är om undersökning av förekomst av ogräset snärja (cuscuta) må dock vikten av den sammanlagda mängden undersökt frövara icke understiga ifråga om frö av alsike eller fröslag av därmed jämförlig storlek 50 gram och ifråga om frö av rödklöver eller fröslag av därmed jämförlig storlek 100 gram. Vid storfröiga fröslag må provets storlek kunna begränsas till 350 gram. Skulle det inkomna provet icke. uppgå till de viktmängder, som sålunda föreskrivits, utgöre detta dock icke hinder för undersökningen, men skall i sådant fall i analysbeviset särskilt anmärkas, a t t provet icke varit tillräckligt stort för a t t antalet ogräsfrön med bestämdhet kunnat angivas. Skulle vid undersökning, varom i andra stycket sägs, sedan vid genomgåendet av fjärdedelen eller hälften av provet befinnas, att frövarans halt av ogräsfrö överstiger det för statsplombering av frö av ifrågavarande slag högsta medgivna antalet ogräsfrö per kilogram frövara, erfordras icke vidare undersökning av provet för ogräshaltens fastställande. 12 §. Till svårare ogräsfrö, som i 11 § avses, r ä k n a s : 1. Äkerkulla (Anthemis arvensis L.) 7. Morot (Daucus carota L.). 2. Färgkulla ( » tinctoria L.) 8. Baldersbrå (Matricaria inodora L.) 3. Blåklint (Centaurea cyanus L.) 9. Revsola (Ranunculus repens L.) 4. Prästkrage (Chrysanthemum leucan- 10. Fliknäva (Geranium dissectum L.) themum L.) 11. Äkerklätt (Agrostemma githago L.) 5. Gullkrage ( » sege12. Råglosta (Bromus secalinus L.) tum L.) 13. Ryssgubbe (Bunias orientalis L.) 6. Klöversnärja (Cuscuta trifolii Bab.) 14. Akerrättika (Raphanus raphanistjämte övriga snärj earter (Cuscuta rum L.) spec.) 13 §. Förekommande mjöldrygor (sklerotier) och sotkorn skola vid procentberäkning enligt 9 § såsom ogräs beräknas och angivas. Antalet därav på varje kilogram frövara skall i analysbeviset angivas, Förekomsten av för frövaran skadliga larver eller andra djur skola i analysbeviset angivas. 1 fråga om ängskavlemyggan (Oligotrophus alopecuri) skall förekomsten angivas i antalet per kilogram av frövaran. 14 §. Uppgår i undersökt fröprov halten av främmande gagnväxtfrö till mer än 15 procent, skall frövaran i sin helhet betecknas i fråga om strå- och trindsäd såsom blandsäd och beträffande annat frö såsom biandfrö. I sådant fall angives mängden av varje särskilt fröslag, som i blandningen ingår till större myckenhet än tio procent. 15 §. Frövara, som innehåller mer än dubbla mängden ogräsfrö mot vad som för plombering av ifrågavarande frö är medgiven, skall i analysbeviset angivas såsom oren vara.

V.

F a s t s t ä l l a n d e av grobarheten.

16 §. För fastställande av grobarheten avräknas utan urval av rent frö 600 frön i särskilda satser antingen tre om vardera 200 frön eller sex om vardera 100 frön,

108 Ifråga om frö av luddtåtel (Holcus lanatus L.), knylhavre (Avena elatior L.) och vårbrodd (Anthoxanthum odoratum L.) iakttages att, innan grobarheten undersökes, fröna befrias från omgivande ytteragnar. 17 §. 1. De enligt 16 § uttagna satser frön läggas till groning var för sig på sätt för varje särskilt fröslag finnes föreskrivet i lantbruksstyrelsens särskilda regler för fröundersökningar. 2. Undersökning av grobarheten avslutas i allmänhet efter loppet av de här nedan för de olika fröslagen fastställda tider: Antal dygn 8

Fröslag (av Fam. Cruciferae: 1 Brassica, undant. Brassica napus L. napobrassica, Raphanus och Sinapis spec. av Fam. Caryopliyllacea;: Spergula spec. av Fam. Cruciferae: Brassica rapa L. rapifera. av Fam. Gramineae: Avena elatior L., Bromus avensis L. och Bromus mollis L., Hordeum, Secale och Triticum spec. av Fam. Linaceas: Linum spec. av Fam. Leguminosaa: Anthyllis, Faba, Lotus, Lupinus, Phaseolus, Pisum och Trifolium spec. av Fam. Polygonaceae: Fagopyrum spec. av Fam. Gramineae: Avena sativa L., Avena orientalis Schr. och Phleum pratense L. av Fam. Leguniinosae: Ervum, Medicago, Orobus, Vicia sativa L. och Vicia villosa Roth. av Fam. Chenojiodiaceae: Beta spec. av Fam. Gramineae: Agrostis och Alopecurus s p e c , Avena flavescens L., Braclrypodiiim s p e c , Festuca elatior L. och Festuca arundinacea Schreb., Glyceria, Lolium och Sohedonorus spec. av Fam. Papilionaceae: Onobrychis och Ornithopus spec. av Fam. Umbelliferae: Carum, Daucus och Pastinaca spec m. fl. av Fam. Gramineae: Aira, Anthoxanthum och Briza s p e c , Cynosurus cristatus L., Dactylis glomerata L., Festuca duriuscula L., Festuca heterophylla Hasnke, Festuca ovina L., Festuca rubra L., Holcus spec, och Poa trivialis L. av Fam. Leguminosae: Vicia spec, undant. V. sativa L. och V. villosa Roth., Lathyrus spec av Fam. Coniferae: Larix europaea D. C , Picea alba, Link. Picea excelsa Link, P i n u s silvestris L. av Fam. Betulaceas: Alnus, Betula odorata Bechst., Betala verrucosa Ehrh. samt de flesta lövträds frön.

109 Antal d3'gn

30¶Fröslag av Fam. Gramineae: Baldingera arundinacea Dumort., Elymus s p e c , Poa pratensis L., Poa serotina Ehrh. och Poa nemoralis L. {av Fam. Conifera?: Abies pectinata D. C. samt de flesta ej förut n ä m n d a trädslags frön. För några dylika bör groningstiden utsträckas i flera månader och ända till 1 år.

Beträffande här ovan icke särskilt angivna växtslag bestämmer anstaltens föreståndare tiden för avslutandet av undersökning av grobarheten. Avslutas undersökningen av grobarheten före den bestämda tiden eller göra särskilda omständigheter en förlängning av denna tid nödvändig, skall sådant förhållande jämte orsaken därtill i analysbeviset angivas. 3. De frön, som efter avslutande av groningen befunnits hava utvecklat normala groddar registreras såsom grodda frön, så ock foderbaljväxters frön, dock icke mer än 5 procent, vilka vid groningens avslutande ännu ej grott, men äro svällda och fullt friska. Baljväxternas hårda frön, vartill räknas friska men på grund av skalets hårdhet icke svällda frön, ävensom sådana icke grodda frön av mycket långsamt groende trädslag, som vid genomskärning visa sig friska, registreras särskilt och angivas i analysbeviset såsom hårda frön. Övriga frön registreras och angivas i analysbeviset såsom döda frön. Vid beräknande av grodda frön skall i fråga om betor angivas antalet frögyttriugar, som utvecklat grodda frön. På särskild begäran skall därjämte beräknas och angivas hur många groddar, som utvecklats per kilogram frövara. Huru förfaras skall med frön, som vid groningen utvecklat skadade eller abnorma groddar, stadgas i lantbruksstyrelsens särskilda regler för fröundersökningar. 18 §. Medeltalen av resultaten av undersökningarna av de enligt 16 § uttagna satserna frön angiva det rena fröets innehåll av grobart frö, hårt frö och dött frö. Där i fråga om grobart frö, då tre satser frön lagts till groning, skillnaden mellan medeltalet av de två satser, som utvisat de flesta grodda frön, och den tredje satsen, eller, då sex satser frön lagts till groning, skillnaden mellan medeltalet för de fyra satser, vilka utvisat de flesta grodda frön, och medeltalet för de två återstående satserna överstiger 2 gånger det av lantbruksstyrelsen enligt särskilt stadgande vid undersökning av grobarheten medgivna analysspelrummet, skall ny undersökning av grobarheten äga rum. Skulle även i detta fall groningen utfalla lika oregelbundet, skola medeltalen för grobart frö, h å r t frö och dött frö hos samtliga, de till groning lagda satserna anses angiva det rena fröets sammansättning i nämnda hänseenden, dock a t t om någon av satserna visat tydligt felaktigt resultat, sådant resultat icke må medtagas vid medeltalsberäkningen. Det rena fröets sammansättning i ovannämnda hänseenden angives i procent utan medtagande av decimalsiffror. 19 §. Mängden av i det inkomna fröprovet i dess helhet förekommande rent grobart frö, rent hårt frö och rent dött frö beräknas enligt formlerna: /renhetsprocenten X grobarhetsprocenten\ £ -=V 100 / ^renhetsprocenten X procenten hårt frö = ( ) 100 frenhetsprocenten X procenten dött f r ö \ = l —~ 1

rent bgrobart fro = rent hårt frö rent dött fro

110 20 §. I fråga om blandsäd och biandfrö, som antingen enligt 14 § skall angivas såsom sådan vara eller ock inkommit under n ä m n d a beteckning, skall undersökning av grobarheten verkställas särskilt för varje i blandningen ingående fröslag till större myckenhet än tio procent. Resultaten av sådana undersökningar skola var för sig registreras och i analysbeviset angivas. 21 §. På framställd begäran eller, där så eljest finnes böra ske, skall särskilt registreras och i analysbeviset angivas, i procent uttryckt, huru inånga frön, som grott under första hälften av den enligt 17 § fastställda tiden för avslutande av undersökning av grobarheten (groningshastigheten). VI.

Fastställande av vattenhalten.

22 §. 1. Undersökning av vattenhalten hos frövara må äga rum endast så framt prov, som inkommer till anstalten, är förpackat på sådant sätt, att någon förändring av vattenhalten icke kan hava ägt rum under tiden mellan provets uttagande och undersökningens företagande. Å på a n n a t sätt förpackat prov må undersökning av vattenhalten endast äga rum, där sådant finnes av nöden för fastställande av fröets torrvikt, varom i 23 § förmäles. 2. Ur det för undersökning av vattenhalten avsedda provet frånskiljas möjligen förekommande stenar, jordklumpar och liknande grövre föroreningar, varefter provet väl omblandas. Av prov av fröslag, vars 1,000-kornsvikt enligt 23 § överstiger 5 gram ; söndermales en tillräcklig mängd och avväges därav efter omblandning 2,5 gram. Av fröslag, vilkas 1,000-kornsvikt icke uppgår till 5 gram, avväges utan föregående söndermalning likaledes 2,5 gram. Det avvägda provet insattes i ett vattenbadstorkskåp och torkas under 5 timmar vid 98—100° Celsius, varefter provet omedelbart insattes i exsiccator och efter aysvalning — med iakttagande av a t t det icke åter kunnat upptaga fuktighet — väges. Av den på detta sätt funna viktminskningen beräknas provets vattenhalt, uttryckt i procent. 3. Av sådant fröprov, vara undersökning av vattenhalten verkställes, skall en för förnyad sådan undersökning tillräcklig mängd omedelbart avskiljas, noga uppvägas och under två månader vid anstalten förvaras. Skulle förnyad undersökning påfordras, verkställes sådan med nyss angivna vikt såsom utgångspunkt. • VII.

Fastställande av frövaras vikt. 23 §. Vid varje fullständig fröundersökning skall vikten av 1,000 frön i vanligt, lufttorrt skick (1,000-kornsvikt) fastställas. På begäran skall därjämte undersökning verkställas, dels av vikten av 1,000 frön i vattenfritt tillstånd (torrvikt), dels ock beträffande strå- och trindsäd av fröets rymdvikt, uttryckt i vikten i kilogram av 1 hektoliter frövara. 24 §. För fastställande av 1,000-kornsvikten avräknas av det inkomna fröprovet u t a n urval 600 frön av rent frö i tre satser om vardera 200 frön, därvid iakttages a t t beträffande sådana fröslag, vari förekomma såväl skalade som oskalade frön, i de avräknade satserna medtages av bådadera. . De avräknade satserna vägas var för sig och beräknas vikten per 1,000 frön på grund av medeltalet för dessas vikter. Skulle viktskillnaderna mellan några av dessa satser överstiga beträffande fröslag, vilkas normala 1,000-kornsvikt upp-

Ill går till högst 5 gram, 5 procent av medeltalet och, beträffande fröslag med normal högre 1,000-kornsvikt, 10 procent av medeltalet, skall ytterligare tre satser av ovan angiven storlek avräknas och vägas samt 1,000-kornsvikten beräknas efter medeltalet av samtliga sex satser. 25 §. Torrvikten beräknas på grund av 1,000-kornsvikten och fröets vattenhalt. 26 §. Vid angivande av vikt per 1,000 frön skall medtagas, om den understiger 10 gram, 2 decimalsiffror, om den uppgår till 10 men understiger 100 gram, 1 decimalsiffra samt, om den uppgår till 100 gram och däröver, icke någon decimalsiffra. 27 §. Rymdvikten fastställes medelst av lantbruksstyrelsen godkänd våg, och skall vikten angivas i kilogram med användande av 1 decimalsiffra. För rymdviktens fastställande skola två särskilda vägningar företagas och utgör medeltalet av dessa båda vägningars resultat rymdvikten. Skulle skillnaden mellan de båda resultaten överstiga det av lantbruksstyrelsen enligt särskilt stadgande vid fastställande av viktbestämningar medgivna analysspelrum skall ytterligare en vägning företagas och medeltalet för samtliga tre vägningar angiva rymdvikten. VIII.

F a s t s t ä l l a n d e av sorteringsgraden hos vete, råg, k o r n och havre, i n n e r k o r n s h a l t e n h o s h a v r e s a m t h a l t e n s k a l a d e frön h o s havre och timotej.

28 §. Undersökning av sorteringsgraden verkställes å en med visst antal såll försedd apparat, som blivit av lantbruksstyrelsen godkänd. Sållning verkställes av minst 100 gram rent frö. Sammanlagda viktmängden från de tre närliggande såll, som lämnat högsta sållningsåterstoden, sammanräknas och angives, uträknad i procent, såsom frövarans sorteringsgrad. 29 §• För undersökning av innerkornshalten hos havre avräknas utan urval 3 satser om vardera 200 frön, vilka genom okulär besiktning sorteras, så att innerkorn, mellankorn och dubbelkorn frånskiljas och hopräknas. Medeltalet av de sålunda funna summorna, uttryckt i antalsprocent, utgör innerkornshalten. Skulle skillnaden mellan medeltalet för de två satser, som utvisat det största antalet innerkorn, mellankorn och dubbelkorn, och den tredje satsen överstiga det av lantbruksstyrelsen enligt särskilt stadgande fastställda analysspelrum, skall ny undersökning verkställas och medeltalet för de sålunda undersökta sex satserna angivas såsom undersökningens resultat. 30 §. För undersökning av halten skalade frön hos havre och timotej avräknas utan urval 3 satser om vardera 300 frön. Antalet häri befintliga skalade frön räknas och angives medeltalet för de 3 satserna, uttryckt i antalsprocent, såsom halten av skalade frön. Vad i 29 § andra stycket stadgats äge motsvarande tillämpning vid undersökning av halten skalade frön. IX.

Bokföring, analysbevis och årsredogörelse.

31 §. Vid frökontrollanstalt skola föras: a) fullständigt diarium över inkomna och utgående skrivelser;

112 b) enligt av lantbruksstyrelsen godkänt formulär nogrann registrering av alla till anstalten inkomna prov samt av resultatet av å dem verkställda undersökningar; c) likaledes enligt av lantbruksstyrelsen godkänt formulär sammandrag över verkställda undersökningar i och för medeltalsberäkningar. 32 §. Så snart undersökning av ett fröprov blivit avslutad, skall analysbevis, upptagande resultaten av den företagna undersökningen, tillställas den, som påkallat undersökningen. I fråga om fullständig undersökning skall analysbeviset avfattas i enlighet med i Bil. Litt. A. intagna formulär och angiva frövarans egenskaper i de avseenden, varom i 1 § 1 mom. förmäles. Under rubriken anmärkningar skall jämväl angivas, om av den verkställda undersökningen framgår a t t fröet är angripet av sot, snömögel, mögel eller andra svamparter, om fröet synes vara gammalt eller misstankes vara förfalskat, om vattenhalten är påfallande hög eller låg ävensom om provet inkommit på sådant sätt, att undersökning av vattenhalten ej k u n n a t enligt föreskrifterna i 22 § verkställas, huruvida groningsenergien kan anses vara tillfredsställande eller icke, jämte de övriga upplysningar, som kunna vara av vikt för bedömande av fröprovet. I analysbeviset skola därjämte angivas såsom jämförelsetal de av lantbruksstyrelsen för det ifrågavarande fröslaget fastställda normaltalen i fråga om renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet ävensom det procenttal, som vattenhalten hos fröslaget normalt icke bör överstiga. Beträffande partiell undersökning skall analysbeviset avfattas i enlighet med det i Bil. Litt. B. intagna formulär med iakttagande av, att de rubriker i formuläret, vilka icke motsvara verkställda undersökningar, före bevisets utlämnande överkorsas. 33 §. Den berättelse över anstaltens verksamhet och medelförvaltning under närmast förflutna arbetsår, r ä k n a t från och med den 1 juli till och med den 30 näst därpå följande juni, som det åligger anstaltens styrelse att årligen före den 1 oktober till lantbruksstyrelsen avgiva, skall noggrant avfattas i enlighet med av lantbruksstyrelsen fastställt formulär.

113 Bilaga Litt.

A.

Inregistrerat märke

Analysbevis från statens centrala frökontrollanstalt i (med statsmedel understödda frökontrollanstalten

i

Provtagningsföreskrifter. För att undersökningen av ett fröprov skall kunna ådagalägga frövarans egenskaper är nödvändigt, a t t prov därav uttages så, att det utgör ett verkligt medelprov av hela fröpartiet. Är varan fylld i säckar och omfattar partiet högst 10 säckar, tagas prov ur varje säck. Vid partier över 10 och intill 200 säckar tagas prov ur minst var femte säck, dock ur minst 10 säckar. Ur större partier tagas prov ur var tionde säck, dock ur minst 50 säckar. Provet uttages med handen eller med lämpligt provtagningsinstrument från 3 olika djup i säcken. De uttagna proven omblandas väl, varefter av blandningen uttages ett medelprov, varvid tillses a t t jämväl småkorniga delar av provet, vilka gärna sjunka till bottnen, vid blandningen medtagas. Ligger varan i hög eller binge, tillses att den väl omblandas, varefter å minst 20 olika ställen och på olika djup uttagas prov, med vilka förfares på samma sätt, som ovan sagts. Prov, avsedda för undersökning på vattenhalt, skola omedelbart fyllas på kärl, som k u n n a tillslutas med tätt slutande lock eller kork och som före användningen skola vara rena och torra. Skulle vattenhalten hos frövaran synbarligen vara särskilt hög skall i och för grobarhetsundersökning särskilt prov uttagas och förpackas i säck eller påse. För utförande av fullständig undersökning bör uttaget prov minst innehålla: av strå- och trindsäd » foderväxtfrön: a) baljväxtfrön b) gräsväxtfrön, storkorniga » , småkorniga c) diverse foderväxtfrön av betfrö » övriga rotfruktsfrön » diverse handelsväxtfrön » trädgårdsväxtfrön, storkorniga » » , småkorniga » trädslags frön

:

350 gram, 150 100 50 100 100 50 50 100—300 50 100

» » » » » » » » » » .

Av mycket småkorniga, sällsynta eller dyrbara fröslag må även mindre mängder ä n de ovan angivna insändas.

1165 22

114 Analysnummer: Fröslag: Av insändaren lämnade Fröprovets benämning: Fröets uppgivna härkomst (produktionsort):. » märke m. m.: U n d e r s ö k n i n g s (Angående jämförelsetal för bedömande av den undersökta varans A. Äkthet och sortrenhet.

B.

Härkomst

(produktionsområde):

C. Renhetsgrad (uttryck i viktprocent): 1) Rent grobart frö % ... » hårt » % ... » dött » % ... Summa rent frö % Främmande gagnväxtfrö: % % Ogräsfrö % Avfall (sand, agnar, skadade frön m. m.) % % Summa främmande beståndsdelar % 2.) Antal ogräsfrön per kilogram frövara 3) o » svårare ogräsfrön per kilogram frövara : Åkerkulla (Anthemis arvensis L.) Färgkulla ( » tinctoria L.) Blåklint (Centaurea cyanus L.) Prästkrage (Chrysanthemum leucanthemum L.) Gullkrage (Chrysanthemum segetum L Klöversnärja (Cuscuta trifolii Bab.) jämte övriga snärjearter (Cuscuta spec) Morot (Daucus carota L.) Baldersbrå (Matricaria inodora L.) Revsola (Ranunculus repens L.) Fliknäva (Geranium dissectum L.) Åkerklätt (Agrostemma githago L.) Råglosta (Bromus secalinus L.) Ryssgubbe (Bunias orientalis L.) Akerrättika (Raphanus raphanistrum L ) Summa

Summa stycken » » » » » » » » » » » » » » stycken

115 Insändare: uppgifter om fröprovet: Säljare, köpare eller producent: Uppgiven beskaffenhet, garanti m. m.:

resultat. användbarhet såsom utsäde, se sista sidan å analysbeviset.) 4) Antal sklerotier, sotkorn och larver, beräknade per kilogram frövara:

D.

Grobarhet:

1) G r o b a r h e t : Av de till groning lagda frön befunnos vid tiden för groningens avslutande % grodda, % hårda och % döda. 2) G r o n i n g s h a s t i g h e t : Efter

E.

dygn befunnos % frön hava grott.

Vattenhalt:

%

F.

Vikt:

1) 1,000-kornsvikt 2) torrvikt per 1,000 frön 3) rymdvikt per hektoliter G.

gram ... » kg. .. Sorteringsgrad, m. m.:

1) högsta sållningsåterstod på tre närliggande såll % 2) innerkornshalt % 3) halt av skalade frön % H.

Anmärkningar:

den Frökontrollanstaltens föreståndare. Analysavgift

Kr

öre.

19.

116 För utförande av en fullständig undersökning eller av undersökning angående grobarheten åtgå omkring 10 dagar för frö av klöver, säd m. fl., 12 » » » » havre, timotej, vicker m. fl., 14 » » » » betor, 15 » » » » flockväxter, vissa grässlag, de flesta handels- och trädgårdsväxter ni. fl., 20 » » » » vissa gräs och barrträd samt de flesta lövträdsslag, 30 » » » » » » » barrträdslag m. fl. V ä g l e d n i n g v i d b e d ö m a n d e a v frö. Vid bedömande av en utsädesvaras bruksvärde bör i synnerhet fästas avseende vid: Smt och stam. Härkomst, emedan frön från länder med mildare-klimat ofta ej äro nog härdiga för våra klimatiska förhållanden. Renhetsgrad, varvid synnerlig uppmärksamhet bör fästas vid antalet ogräsfrön, särskilt svårare sådana, som förekomma i fröet. Grobarhet och groningshastighet. Vattenhalt, emedan en hög sådan i en frövara gynnar utvecklingen av mikroorganismer, varigenom groningsförmågpn lätt skadas, om utsädet skall lagras. Jämförelsetal. Av lantbruksstyrelsen för omstående fröslag fastställda normaltal med avseende å renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet äro: Renhetsgrad antal ogräsfrön per kilogram frö vara antal svårare ogräsfrön per kilogram frövara grobarhet vattenhalten i omstående frövara bör normalt icke överstiga

% st. » % %

117 Bilaga Litt.

B.

Inregistrerat märke.

Bevis från statens centrala frökontrollanstalt i (med statsmedel understödda frökontrollanstalten

i

)

angående partiell fröundersökning. Då detta bevis endast angiver det undersökta fröprovets beskaffenhet i omstående hänseenden, lämnar undersökningen ej någon ledning för bedömande av varans beskaffenhet i övrigt.

I övrigt lika med Bilaga LM. A., dock utgå bokstavs- och nummerlittereringarna och tillkommer efter avdelningen Anmärkningar en särskild avdelning: Undersökningen avser endast.

118 Förslag till kungörelse angående statsplombering av frövaror, u t f ä r d a d a v k u n g l . l a n t b r u k s s t y r e l s e n — efter g e m e n s a m b e r e d n i n g m e d k u n g l . d o m ä n s t y r e l s e n s å v i t t a n g å r skogsfrö — den 19 1 §• F r ö k o n t r o l l a n s t a l t är skyldig att, om s å d a n t påfordras, inom o m r å d e , som av l a n t b r u k s s t y r e l s e n b e s t ä m t s , m e d a n s t a l t e n s p l o m förse f r ö p a r t i , s o m v i d å anstalten utförd u n d e r s ö k n i n g befunnits motsvara de fordringar h ä r n e d a n n ä r m a r e angivas (statsplombering). 2 §• F ö r a t t få p l o m b e r a s s k a l l f r ö v a r a m o t s v a r a d e f o r d r i n g a r m e d a v s e e n d e å r e n h e t s g r a d , o g r ä s h a l t och g r o b a r h e t , s o m n e d a n i d e n n a § n ä r m a r e a n g i v a s (normaltal); d ä r v i d n å g o n j ä m k n i n g p å g r u n d a v f a s t s t ä l l d a a n a l y s s p e l r u m icke får äga rum.

P ° m

5. g SCD t i Cfl " I H

2: ca p

Ogräshalt ( = antal ogräsfrön på varje kilogram frövara) ej överstigande

O

*->

ere; o

i-J er O p . er fi

«5 3*11

av av alla I svårare ogräs J ogräs

1. S ä d e s v ä x t e r (strå- ocli trindsäd m. fl.). Höstvete (Triticum vulgäre Vill.) årets skörd D:o ( d:o ) gammal » Vårvete ( d:o ) Höstråg (Secale cereale L.) årets skörd D:o ( d:o ) gammal » Midsommarråg ( d:o ) Vårråg ( d:o j Tvåradskorn (Hordeum distichum L.) Sexradskorn ( » vulgäre L. o. hexastichum L.) Svarthavre (Avena sativa L. nigra o. orientalis Schreb.) yithavre ( d:o alba) Ärt-, mat (Pisum sativum L.) D:o, foder ( » arvense L.) Vicker (Vicia sativa L ) Bönor (Paba sp. o. Phaseolus sp.) Bovete (Fagopyrum esculentum Moeneh.) Majs (Zea mais L.) 2. F o d e r v ä x t e r . a) Buljväxter. Esparsett (Onobrychis sativa Lam.) G-etväppling (Anthyllis vulneraria L.) Gigel, käring- (Lotus corniculatus L.) D:o , stor( » uliginosus Schk.) Klöver, alsike- (Trifolium hybridum L.) D:o , blod- ( » incarnatum L.) D:o , röd( » pratense L.) D:o , vit( » repens L.)

98 98 98 97 97 97 97 98 98 98 98 96 94 97 99 98

99 94 97 95 97 98 97

50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 100 50

10 10 10 25 25 25 25 10 10 10 10 10 10 10 10 25 10

95 92 93 94 90 92 93 96 96 95 94 95 95 95 98 92 90

25 200 200 200 200 200 200 200

75 92 90 90 95 95 92 95

2 000 5 000 5 000 4 000

500 2 500 10 000

IIS)

Lupin (Lupinus sp.) Luzern, blåsmäre (Medicago sativa L.i D-.o , humlesmäre ( » lupulina L.) Melilot (Melilotus sp.) Seradella lOrnithopus sativus L a m ) Vial Lathyrns sp.) Vicker, ludd- (Vicia villosa Both.) D:o , kråk- i » cracca L.) D:o , förut ej nämnda arter (Vicia sp.)

99 97 97 97 96 96 98 96 96

50 2 000 2 000 2 000 1500 100 200 100 100

10 200 200 200 200 25 50 25 25

85 90 90 75 85 60 96 60 60

b) Gräs. Gryne, jätte- (Glyceria spectabilis L.) G-röe, kärr- (Poa trivialis L.) *:'. D:o , lund- ( >• nemoralis L.) -. D:o , sen- ( » serotina L.) D:o , ä n g s - ( » pratensis L.) ... Gullbavre (Avena flavescens L.) Hundäxing (Daotylis glomerata L.) Kaniäxing (Cynosurus cristatus L.) Knylhavre (Avena elatior L.) Krypven (Agrostis alba L.) Lösta, foder- (Bromus inermis Leyss.) D:o , ludd- ( » mollis L.) D:o , rak- ( » ereetus Huds.) D:o , ren- ( » arvensis L.) Luddtåtel , Holcus lanatus L.) med agnar D-.o ( d:o ) utan » Rajgräs, engelskt, renrepe (Lolium perenne L.) D:o . italienskt, borstrepe (Lolium multiflorum Lam.) Rörflen Baldingera arundinacea L.) Festuca ovina L.) Svingel, fåri) duriuscula L.) D:o . hård ( » rubra L.) röd- ( L>:0 ( » arundinacea Schreb.) rörD:o » elatior L.) ängs- ( D:o Timote Plileum pratense L." Ängskavle (Alopeeurus pratensis L.)

95 90 85 85 85 80 92 96 90 93 85 98 90 96 75 95 97 97 95 85 85 85 85 95 98 70

1000 15 000 15 000 15 000 15 000 6 000 1000 5 000 1000 30 000 1000 1000 1000 1000 4 000 7 000 1000 1000 2 000 3 000 3 000 3 000 1000 1500 8 000 15 000

100 200 200 200 200 100 100 200 100 500 100 100 100 200 100 100 200 200 100 100 100 100 100 200 2 000 500

60 85 70 75 75 75 92 80 85 90 80 90 85 90 70 90 95 95 60 80 80 80 90 92 94 75

c) Diverse foderväxter. Senap, vit- (Sinapis alba L.) Spärgel, jätte- (Spergula maxima Weihe.) D:o , foder- ( " sativa Boenn.) ...

98 95 95

500 2 500 6 000

50 100 200

93 90 90

a) Rotfrukter. Bota, foder- (Beta vulgaris L ) D:o , röd( d:o ) D:o , socker ( d:o ) Kålrot (Brassica napus L. napabrassica) Morot (Daucus carota L.) Bo va (Brassica rapa L. rapifera)

98 98 98 99 93 99

50 50 50 300 4 000 500

10 10 10 50 200 50

77 70 80 92 75 94

b) Handelsväxter. Hampa (Cannabis sativa L.) Lin (Linum usitatissimum L.) Oljerättika (Baphanus oleiferus'L.) Baps (Brassica napus L. oleifera) Bybs ( » rapa L. oleifera)

98 97 97 98 98

200 1500 200 200 200

50 100 50 50 50

85 85 85 90 90

3. Rotfrukter och diverse handelsväxter

4. Köksväxter: Bönor, bond- (Faba vulgaris Moench.) D:o , kryp- (Phaseolus vulgaris L nanus) D:o , stör- ( d:o volubilis) ..

99 97 99

95 90 90

120 Cikoria (Cichorium intybus L.) Dill (Anethuni graveolens L.) Dragon (Artemisia dracunculus L.) Fänkol (Foeniculum officinale All.) Gurka (Cucumus sativus L.) Kronärtskocka (Cynara scolymus L.) Kryddkrasse (Lepidium sativum L.) Kummin (Carum carvi L.1 Kål, blad- grönkål (Brassica oleracea L. acephala) D:o, blom(Brassica oleracea L. botrytis) D:o, bryssel- ( do gemmifera D:o, röd( d:0 ) D:o, savoy( d:o bidlata) '.'.'.'.'.'.'.'.'. T> '°< V l t " ( d:o capitata) Kålrabbi ( d:o gongyloides) ... Trädgårdskörvel (Cerefolium sativum Bess.) Linsärter (Ervum lens L.) Lök, gräs- (Allium schoenoprasum L.) D:o, purjo-( » porrum L.) D:o, röd och vit- (Allium cepa L.) D:o, scharlotten- ( « ascalonicum L.) Mangold (Beta cicla L.) Matpumpa (Cucurbita pepo L.) Mejram (Origanum majorana L.) Melon (Cucumis melo L.) Palsternacka (Pastinaca sativa L.) Persilja, blad- (Petroselinum sativum Hoffm ) " ' " " " . D:o , rot- ( [Po ) Rädisa (Raphanus sativus L. radicula) Rättika (^ d:o vulgaris) Sallat, bind(Lactuca sativa L. romana) D:o , blad( d:o foliosa) D o , huvud- ( d:o capitata). D:o , endivie (Cichorium endivia L.) Selleri, blek- (Apium graveolens L.) . D:o , rot- ( d:0 dtucej"! Senap, svart- (Sinapis nigra L.) Skorzonera (Scorzonera hispaniea L.j .... Sparris (Asparagus officinalis L.) "' Spenat (Spinacia oleracea L.) Timjan (Thymus vulgaris L.j .................... Tomat (Lycopersicum escule'ntum Mill.) ..... Arter, socker(Pisum sativum L.) D:0 , sprit( d.-o ) .....[" D:o , märgsprit- ( d:o

98 98 95 99 99 99 99 99 98 99 99 99 99 99 99 92 98 99 99 99 99 98 99 98 99 96 99 99 97 97 98 98 98 98 98 98 98 99 99 99 99 99 99 99 99

5. T r ä d s l a g . Al, grå- . (Alnus incana Willd.) » , klibb- ( » glutinosa Gaertn.i .... Alm (Dlmus spec.) ' Ask (Fraxinus spec.) Avenbok (Carpinus betulus L.) Björk, glas(Betula odorata Bechstj D:o , masur- ( » verrucosa Erh.) . Bok (Fagus silvatica L.) Ek, (Quercus spec.) Gran vanlig röd (Picea excelsa Link.).... D:o diverse arter ( » spec.) D:o hemlock(Pseudotsuga spec) D:o vanlig silver- Abies pectinata D. C.) D:o diverse silverarter (Abies spec Lärk, europeisk (Larix europaea D. C.)

35 50 75 90 100 30 20 95 100 95 90 90 90 90 85

121 Lärk, diverse arter (Larix spec.) Tall, vanlig (Pinus silvestris L.) D:o, norrländsk ( d:o lapponica) D:o, » d:o » ) från Lapp land och fjälltrakter D:o, berg- (Pinus montana Mill.) D:o, diverse arter (Pinus spec.)

85 93 90

20 90 80

90 93 90

40 80 50

Till svårare ogräs räknas: 1. 2. 3. 4.

Åkerkulla (Anthemis arvensis L.) Färgkulla ( » tinctoria L.) Blåklint (Centaurea cyanus L.) Prästkrage(Chrysanthemum leucantemum L). 5. Gullkrage (Chrysanthemum segetum L.) 6. Klöversnärja (Cuscuta trifolii Bab. jämte övriga snärjearter (Cuscuta spec.)

7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14.

Morot (Daucus carota L.) Baldersbrå (Matricaria inodora L.) Revsola (Ranunculus repens L.) Fliknäva (Geranium dissectum L.) Åkerklätt (Agrostemma githago L.) Råglosta (Bromus secalinus L.) Ryssgubbe (Bunias orientalis L.) Åkerrättika (Raphanus raphanistrum L.)

3 §• Frö av baljväxter och timotej må ej innehålla mer än 20 frön per kilogram frövara av ogräset snärja (Cuscuta). 4 §• I fråga om frö av ålsikeklöver, rödklöver och timotej av inhemsk skörd må, vid bedömande av frågan, huruvida fröet kan anses plomberbart, såsom rent frö inräknas: i ålsikeklöver högst fem procent rödklöver, i rödklöver högst fem procent ålsikeklöver samt i timotej sammanlagt högst fem procent ålsikeklöver och rödklöver. 5 §• Frö av ålsikeklöver, rödklöver och vitklöver av inhemsk skörd ävensom av foderbeta, rödbeta, sockerbeta, kålrot, morot och röva av sådan skörd må, utan hinder av vad i 2 § är stadgat angående grobarheten, kunna plomberas, dock icke så framt fröets grobarhet understiger den i 2 § angivna grobarheten beträffande ålsikeklöver med mer än tio enheter och beträffande övriga fröslag med mer än fem enheter. 6 §• Beträffande frö av foderväxterna, gruppen baljväxter, må, vid bedömande av frågan, huruvida fröet kan anses plomberbart, s. k. hårda frön, dock högst femton procent av rent frö, medräknas såsom grobara. 7 §• Ifråga om havre må av antalet rena frön högst fem procent vara skalade och högst 30 procent vara innerkorn (däri inräknat mellankorn och dubbelkorn). Beträffande timotej må av antalet rena frön högst tjugu procent vara skalade, dock att, om fröet är av inhemsk skörd, antalet skalade frön må k u n n a utgöra. högst trettio procent av det rena fröet. 8 §. Vattenhalten må icke överstiga beträffande: 1. Sädesväxter:

122 Vårvete, vårråg Midsommarråg Korn och havre Majs Ärter, vicker och bönor Bovete 2.

17 o 17 o 18,(i 12/) 19,0 17 o Foderväxter:

Gräs: Timotej Övriga grässlag Övriga foderväxter 3. Rotfrukter a) Rotfrukter: Beta, morot Kålrot, röva b) Handelsväxter: Hampa, lin Raps, rybs

17^ 16,0 15/ och diverse

handelsväxter: 14,0 10,0 157o 10,0

Beträffande övriga i denna § icke särskilt nämnda fröslag gäller i förevarande avseende vad i fråga om med dem närbesläktade fröslag ovan flnnes angivet eller, där närbesläktade fröslag icke finnas upptagna, att vattenhalten icke må överstiga 15 procent. 9 §• Vete, råg, korn och havre skola vara av sådan beskaffenhet, att vid företagen sortering sållningsåterstoden å tre närliggande såll utgör minst 85 viktprocent av sållningsprovet. 10 g. Plombering av frövara skall, ävev om den fyller ovan föreskrivna fordringar, förvägras, så framt fröet eljest är av beskaffenhet att det icke är lämpligt till utsäde, såsom då fröet i högre grad är bemängt med sklerotier (mjöldrygor) eller angripet av smittsamma sjukdomar, såsom sot, snömögel m. m., då på grund av mögelbildning eller unken lukt varan ej kan anses tåla att lagras utan att dess grobarhet förändras. 11 §• Har hos frökontrollanstalt fröparti anmälts till plombering, skall föreståndaren eller av honom bemyndigad person på föreståndarens ansvar taga prov för undersökning av fröet samt sätta varan under anstaltens plomb för att förhindra att under det undersökningen pågår utbyte av varan sker eller inblandning däri äger rum. 12 §. Vid provtagning, då varan förvaras i säckar, tages särskilt prov ur varje säck, varvid såväl säcken som provet numreras, så a t t med visshet kan avgöras, ur vilken säck provet uttagits. Varje säck förses därefter med anstaltens plomb. De tagna proven underkastas omedelbart därefter okulär besiktning för utrönande, huruvida hela, det parti, varur proven uttagits, är likartat eller icke. Skulle partiet befinnas icke i sin helhet vara likartat, uttömmes hela partiet och blandas omsorgsfullt, varefter ny provtagning sker, eller ock sammanföras proven från de delar av partiet, som äro likartade, och behandlas sedermera varje sådan del såsom särskilt parti för sig. Vid provtagning, då varan förvaras på annat sätt än i första stycket sägs, uttagas först för bedömande, huruvida fröpartiet är likartat, erforderligt antal prov,

123 som omedelbart underkastas okulär besiktning. Befinnes därvid, att fröpartiet icke är likartat, skall detta undergå noggrann omskyffling och blandning. Ur det likartade partiet uttages därefter på olika ställen i partiet minst lika många prov som partiet innehåller, ifråga om strå- och trindsäd 500 kilogram och beträffande andra fröslag 200 kilogram frövara. Fröparti, varur prov sålunda tagits, sättes därefter på tillförlitligt sätt under anstaltens plomb. Av de enligt första eller ä n d r a styckena tagna proven, vilka sinsemellan skola vara lika stora, blandas omsorgsfullt ifråga om frö av strå- och trindsäd högst 30 och beträffande annat frö högst 10 prov och uttages ur varje sålunda åstadkommen blandning ett medelprov (serieprov) i och för fullständig undersökning vid anstalten; åliggande provtagaren att i fall, då serieprov härrör från i säckar förvarad frövara, å serieprovet anteckna motsvarande säckars nummer. Ar fråga om större partier, som förvaras i säckar, dock minst 30,000 kilogram beträffande stråoch trindsäd och 10,000 kilogram beträffande annat frö, må serieprov kunna uttagas i fråga om frö av strå- och trindsäd från högst 50 och beträffande annat frö från högst 20 prov. För bestämmande av vattenhalten i frövaran uttages ur varje serieprov ett särskilt prov, som omedelbart av provtagaren fylles på rent, torrt kärl (exempelvis en i ena ändan öppen plåtcylinder om 120 m.m. längd och 25 m.m. diameter) som omedelbart därefter noggrant tillslutes med lock eller kork. Har provtagaren tillförlitligen förvissat sig om att fröparti, som anmälts till plombering, på grund av särskilt gynnsamma bärgningsförhållanden eller verkställd artificiell torkning eller dylikt icke har för hög vattenhalt, må prov för bestämmande av vattenhalten kunna uttagas ur två blandade serieprov. 13 §. Medeltalen av resultaten av undersökningarna av de enligt 12 § uttagna serieproven äro att anse såsom fröpartiets analystal. Skulle något prov framvisa lägre renhetsgrad eller grobarhet än i 2 § föreskriven eller högre ogräshalt eller vattenhalt än enligt 2 och 8 §§ medgiven, må de säckar, varifrån ifrågavarande prov härrör, icke plomberas. Skulle något prov i ett eller annat avseende visa större avvikelse från ovannämnda medeltal än som motsvarar av lantbruksstyrelsen fastställda analysspelrum, dock ej större än att varan är plomberbar, skola de säckar, varifrån ifrågavarande prov härrör, plomberas såsom särskilt parti. 14 §. Befinnes fröparti vara av beskaffenhet att enligt vad i denna kungörelse stadgas kunna plomberas, åligger det anstaltens föreståndare eller den han i sitt ställe sätter, helst dock den, som verkställt provtagningen, att, där ej sådant fall föreligger, varom i 16 § förmäles, verkställa plomberingen, sedan han först förvissat sig° därom, att partiet befinner sig i samma skick som vid provtagningen. Under föreståndarens eller dennes ombuds uppsikt skall fröparti, som förvaras på annat sätt än i säck, förpackas i sådan ävensom, där så begäres, utbyte av förpackning verkställas. Sedan säcken tillbundits, fästes medelst säckbandet utanpå säcken tätt invid knuten ett plomberingsbevis, varom i 15 § närmare förmäles, varefter plomben fästes vid samma band omedelbart utanför plomberiugsbeviset. Av plomberiugsbeviset skall tillika en avskrift inläggas inuti varje säck, som plomberas. 15 §• Det i 14 § omförmälda plomberingsbevis avfattas i enlighet med det i Bil JJ/t. A. intagna formulär. Beviset utfärdas å lämpligt tyg, å vars ena sida texten fullt tydligt intryckes, varemot den andra sidan, där ej tillika sådan plombering, varom i 18 § förmäles, påkallas, lämnas otryckt. Plomberingsbeviset såväl som den avskrift därav, som inlägges i säcken, skall vara undertecknat med föreståndarens skrivna namn eller facsimile därav.

124 16 §. Befinnes vid provtagning, varom i 12 § förmäles, att den för plombering föreskrivna undersökning ej kan medhinnas, innan varan expedieras till köpare, eller anser frökontrollanstalts föreståndare eljest så lämpligen böra ske, må, därest provtagaren vid okulär besiktning finner varan av beskaffenhet a t t antagligen kunna plomberas, densamma, om den förvaras i säck, kunna av provtagaren förses med en plomberingsbricka, varom nedan i andra stycket närmare förmäles och som fästes vid säcken på sätt i 14 § stadgas om plomberingsbevis. Plomberingsbricka, varom i första stycket förmäles, skall avfattas i enlighet med det i Bil. Litt. B. intagna, formulär. Den skall vara förfärdigad av fast och hållbar kartong samt upptaga såväl plomberingsnummer som nummer å varje särskild säck. Befinnes fröparti, som försetts med plomberingsbricka, vid sedermera företagen undersökning vara av beskaffenhet a t t enligt vad i denna kungörelse stadgas kunna plomberas, skall anstalten utfärda plomberingsbevis i enlighet med det i Bil. LM. C intagna formulär att tillställas den, som begärt plomberingen, för att av honom anbringas å plomberingsbrickorna. För sådant ändamål skola plomberingsbevisen vara utfärdade å hållbart papper, som å baksidan väl gummeras. -Plomberingsbevis skall förses med samma plomberingsnummer och säcknummer, som finnes å den plomberingsbricka, vara plomberingsbeviset skall anbringas. Plomberiugsbeviset anbringas å plomberingsbrickan inom inramningen. Har den, som begärt plomberingen, försålt och till köpare avlämnat med plomberingsbricka försedd vara, åligger säljaren att tillställa köparen de plomberingsbevis, som höra till det försålda partiet. Befinnes med plomberingsbricka försedd vara icke plomberbar, skola samtliga sådan vara åsatta plomberingsbrickor jämte tillhörande plomber genom försorg av den, som begärt plomberingen, på frökontrollanstaltens anmaning ovillkorligen återställas till anstalten. 17

*

6-

A plomberingsbevis, varom i 15 och 16 §§ förmäles, må icke utsättas fröets sort eller stam med mindre frökontrollanstaltens föreståndare tillförlitligen förvissat sig om att varan är av uppgiven sort eller stam. 18 §. Frövara, som härrör från sådan gröda, vara frökontrollanstalt under ledning av statens centrala frökontrollanstalt verkställt besiktning under växttiden (insyning) för utrönande av sådana egenskaper, som icke å den tröskade varan kunna genom laboratorieundersökning utrönas, må, där den anmälts till plombering hos odlaren och anstaltens föreståndare eller hans ombud övertygat sig om att fröpartiet härrör från den besiktade grödan, vid plomberingen kunna förses med särskild attest om besiktningens resultat (insyningsbevis). Sådan attest skall anbringas å baksidan av plomberingsbevis eller plomberingsbricka och vara avfattad enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. Insyningsbevis skall undertecknas med föreståndarens skrivna namn eller facsimile därav. 19 §. Den vid anbringande av plomberingsbevis eller plomberingsbricka använda plomben skall vara gjord av bly eller a n n a n för ändamålet lämplig metall och i övrigt av sådan beskaffenhet att vid plombens sammantryckning medelst plomberingstång varan på tillförlitligt sätt förseglas. Den sammantryckta plomben skall utvisa i upphöjt tryck frökontrollanstaltens namn eller märke samt därjämte å plombens ena sidas mitt det inregistrerade kronmärket, som å plombens andra sida skall motsvaras av en med stjärna försedd upphöjning. 20 §. För att i säck eller påse förvarad frövara skall k u n n a av anstalt plomberas, skall säcken eller påsen vara felfri och tillräckligt stor för att k u n n a med e n d a s t

125 en k n u t tillslutas samt så förfärdigad att varan icke utan plombens brytande kan utbytas. 21 §. Plombering äger icke giltighet längre än 45 dagar från tiden för plomberingsbevisets utfärdande, dock att, där plombering verkställts av höstsäd efter den 15 juli och av annat frö efter den 1 december, plomberingen må anses giltig, i förra fallet till och med den 31 december samma år plomberingen verkställts och i senare fallet till och med den 15 juni nästföljande år. A plomberingsbeviset skall angivas tiden för plomberingens giltighet. 22 §. Där ej annat föranledes av bestämmelserna i denna kungörelse gäller angående undersökning av frövara för plombering i tillämpliga delar föreskrifterna i de av lantbruksstyrelsen utfärdade bestämmelser angående fröundersökningars verkställande vid statens centrala frökontrollanstalt och de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalter. 23 §. Vid frökontrollanstalt skall varje verkställd plombering bokföras i enlighet med av lantbruksstyrelsen fastställt formulär; och skall i den redogörelse över verksamheten vid anstalten, som det enligt vad särskilt är stadgat åligger föreståndare att årligen insända till lantbruksstyrelsen, intagas berättelse jämväl rörande plomberingsverksamheten vid anstalten uuder året.

12(5

Bil. Litt. A.

Inregistrerat märke.

PLOMBERINGSBEVIS från

statens centrala frökontrollanstalt i (med statsmedel understödda frökontrollanstalten i Plomberingsnummer

)

(fröslagets namn) Härkomst (produktionsområde!

Analysresultat: Rent grobart frö > hårt » » dött » Benhet (renhetsgrad). Främmande gagnväxtfrö Ogräsfrö Avfall Summa

100.0¶Renhetsgrad (viktprocent) Ogräshalt (antal frö per kilogram frövara)... Svårare ogräs (antal frö per kilogram frövara) Grobarhet (antalsprocent grobart, frö) H å r t frö (antalsprocent) Vattenhalt (viktprocent) Vikt, av 1,000 frön (gram) Sorteringsgraden, högsta sållningsåterstod på tre närliggande såll (viktprocent) Innerkornshalt hos havre (antalsprocent) ... Skalade frön hos havre och timotej (antalsprocent) Plomberingen äger ej giltighet efter den

...

19. den

Frökontrollanstaltens föreståndare.

19.

127 Bil. Litt. B.

Inregistrerat märke.

PLOMBERINGSBRICKA från

statens centrala frökontrollanstalt i (med statsmedel understödda frökontrollanstalten i

Plomberingsnummer. Säcknummer.

Denna plomberingsbricka innebär ingen garanti för varans beskaffenhet,

och skall brickan j ä m t e till-

hörande plomb, därest varan vid undersökning befinnes

icke plomberbar, på ovannämnda anstalts an-

fordran ovillkorligen till anstalten återställas.

Bil. Litt. C

Plomberingsnummer Säcknummer (fröslagets namn) Härkomst (produktionsområde)

Analysresultat: Bent grobart frö > hårt > < dött > S e n h e t (renhetsgrad) Pr8.mmande gngnväxtfrö Ogräsfrö Avfall Summa

100-0

Renhetsgrad (viktprocent) Ogräshalt (antal frö per kilogram frövara)... Svårare ogräs (antal frö per kilogram frövara) Grobarhet (antalsprocent g r o b a r t frö) H å r t frö (antalsprocent) Vattenhalt (viktprocent) .. Vikt av 1,000 frön (gram) Sorteringsgraden, högsta sållningsåterstod på tre närliggande såll (viktprocent) Iniierkornshalt hos havre (antalsprocent) ... Skalade frön hos havre och timotej (antalsprocent) Plomberingen äger ej giltighet efter den 19 den Frökontrollanstaltens föreståndare

19...

129 Förslag till kungörelse angående fastställande av analysspelrum, som vid undersökning av frövaror må i vissa avseenden anses säsom tillåtna analysawikelser: utfärdad av kungl. lantbruksstyrelsen den

19¶Lantbruksstyrelsen fastställer härmed nedan angivna analysspelrum såsom ti 11låtna analysavvikelser mellan ä samma frövara verkställda skilda undersökningar: l:o) B e t r ä f f a n d e r e n h e t s g r a d e n : 2 enheter för frövara, vars renhetsgrad uppgår till 95 % eller däröver, 3 » » » » » » » 85 % men ej till 9 5 % , 4 ^ » » » » oj uppgår till 85 %. 1 fråga om ängskavle, gullhavre sä ock luddtåtel med vidhängande ytteragnar må dock ett analysspelrum, dubbelt så stort som ovan i varje särskilt fall föreskrivet, vara medgivet. 2:o) B e t r ä f f a n d e o g r ä s h a l t e n : a) Totala antalet ogräsfrö per kilogram frövara 25 % av totala a n t a l e t ; b) Svårare ogräsfrö per kilogram frövara. Betäffande frövara, som vid tidigare undersökning befunnits fri frän svårare ogräsfrön, modgives ett analysspelrum av 10 frön per kilogram frövara, dock att beträffande ogräset snärja (Cuscuta), förekommande i frövaror med 1,000 kornsvikt understigande 1 gram, 20 frön per kilogram må vara medgivna. I andra fall än som i föregående stycke avses medgives ett analysspelrum av 25 procent av antalet svårare ogräsfrön per kilogram. 3:o) B e t r ä f f a n d e g r o b a r h e t e n : 3 enheter för frövara, vars grobarhet uppgår till 9 5 % eller däröver; 4 » » » » » » » 90 % men ej till 95 %; 5 » » » » » » » 80 % > »' » 90 % ; 6 » » » » ej uppgår till 80 %. 4:o) B e t r ä f f a n d e v a t t e n h a l t e n :

•

1 enhet. B:o) B e t r ä f f a n d e v i k t b e s t ä m n i n g a r : 1,000-kornsvikten 4 % för rödklöverfrö, 6 % för andra vallbaljväxter, timotej, rotfruktsfrö ined undantag av betfrö, samt strå- och trindsäd, 10% för betfrö och gräsfrö med undantag av timotej; b) rymdvikten hos strå- och trindsäd: l kilogram per hektoliter. a)

6:o) B e t r ä f f a n d e s o r t e r i n g s g r a d e n h o s v e t e , r å g , k o r n o c h h a v r e . 5 enheter. 7:o) B e t r ä f f a n d e i n n e r k o r n s h a l t e n h o s h a v r e s a m t s k a l a d e frön havre och timotej: 5 enheter för frövara, vars halt icke överstiger 30 %, 8 » » » » » överstiger 30 %. 1403

.

hos

ISO

Förslag till kungörelse med närmare föreskrifter angående behandling med eosinlösning av utländskt frö, som jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse den angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag av frön må i riket införas; utfärdad av kungl. domänstyrelsen och kungl. lantbruksstyrelsen

den

19¶Genom kungl. kungörelsen den angående bestämmelser att a t t iakttagas vid införsel av vissa, slag av frön har Kungl. Maj:t förordnat: att utländskt frö ej må — med vissa a n d a n t a g — till riket införas, med mindre fröet fyller de anspråk, som i kungörelsen närmare angivas, samt föreskrifterna i övrigt i kungörelsen iakttagas; att sedan utrönts, att fröet fyller de anspråk, som efter ty i kungörelsen stadgas, ställas såsom villkor för införsel, fröet skall, då fråga är om frö av humlesmäre (Medicago lupulina), ålsikeklöver (Trifolium hybridum), rödklöver (Trifolium pratense), vitklöver (Trifolium repens), hundäxing (Dactylis glomerata), ängssvingel (Festuca elatior), timotej (Phleuni pratense), kålrot (Brassica napus), röva (Brassica rapa) och alla slag av skogsfrö, före dess utlämnande till införsel genom vederbörande tullmyndighets försorg undergå särskild behandlingmedelst färgning för dess åtskiljande från inhemskt frö; a t t färgningen skall ske med eosinlösning; att donna, skall innehålla åtta gram eosin (alkalisalt av tetrabromfluorescein) på en liter sprit; stunt att på domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen gemensamt ankommer att angående behandlingen meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga. Med stöd av sistberörda stadgande har kungl. domänstyrelsen och kungl. lantbruksstyrelsen föreskrivit följande. 1 §• Eosinlösningen, som tillhandahålles av tullverket, skall bestå av en filtrerad lösning av röd eosin i denaturerad sprit, varvid i varje liter sprit lösts 8 gram eosin. , 2 §• Vid fröets behandling med eosinlösning användes en av stadig metall förfärdigad apparat, bestående av tillräckligt rymlig tratt med anslutet rör. Röret, som skall hava 1 millimeters godstjocklek och en inre diameter av 4 millimeter, skal! i nedre ändan avslutas med en sluten spets, så anbringad, titt den kan löstagas för rörets rengöring. Apparaten förfärdigas i tre olika storlekar med rörlängdcr om fem, tjugufem och femtio centimeter. Den minsta apparaten förses på rörets sida i närheten av spetsen med ett hål av 1 milimeters diameter. Den medelstora apparaten förses med 5 r u n t röret spiralformigt och på lika avstånd från varandra anordnade hål, av vilka det översta anbringas 4 centimeter frän rörets övre ända och det nedersta omedelbart ovanför spetsen. De två, övre hålen skola hava en diameter av 1 milimeter, de tre nedre en diameter av två tredjedels millimeter. Den största apparaten förses med 10 hål, så anordnade som ovan stadgats beträffande den medelstora, apparaten. De fyra övre hålen skola hava en diameter av 1 millimeter, de sex nedre en diameter av två tredjedels millimeter.

131 3 §• Vid cosinbehandlingen, varunder säcken, som innehåller frövaran, skall vara i lodrätt ställning, verkställes, allt efter storleken av varje särskild förpackning, pä något av de under 1)—5) här nedan angivna sätt, med iakttagande att före varje användning av di; i 2 § omförmälda apparater noga skall tillses, att icke något av hålen å själva rören äro tilltäppta av frö eller andra föremål. 1. Innehåller förpackningen 3 kilogram eller därunder användes den minsta apparaten. Röret instickes till hela sin längd omedelbart intill säckknuten, varefter 5 kubikcentimeter av eosinlösningen hålles i tratten. 2. Är fråga om säck, innehållande mer än 3 men ej över 10 kilogram, användes den medelstora eller största apparaten allt efter säckens höjd, sä att icke något av hålen å rörets sida kommer ovanför säcken. Röret instickes lodrätt nedåt till hela sin längd omedelbart intill säckknuten, varefter 15 kubikcentimeter av eosinlösningen hälles i tratten. 3. Innehåller säcken mer än 10 men ej över 30 kilogram, användes någon av tie under 2) angivna apparater. Röret instickes från säckens övre ända lodrätt nedåt till hela sin längd på tre särskilda ställen, belägna på halva avståndet mellan säckknutens mittpunkt och säckens omkrets samt på lika avstånd från varandra. På varje ställe ihälles 15 kubikcentimeter eosinlösning. 4. Innehåller säcken mer än 30 men ej över 100 kilogram, användes den största apparaten. Röret instickes från säckens övre ända lodrätt nedåt till hela sin längd på 4 särskilda ställen, av vilka tre skola vara så belägna, som under 3) angivits, och det fjärde i omedelbar närhet intill säckknuten. Uppgår säckens höjd till mer än 110 centimeter, skall röret därjämte till hela sin längd instickas snett nedåt å ett ställe å säckens sida, beläget något ovan säckens mitt. På varje ställe ihälles 40 kubikcentimeter eosinlösning. 5. Ar fråga om säck innehållande mer än 100 kilogram, användes den största apparaten. Röret instickes dels från säckens övre ända lodrätt nedåt till hela sin längd på 5 särskilda ställen, av vilka 4 skola, vara så belägna, som under 3) tillgivits, och det femte i omedelbar närhot intill säckknuten, dels ock snett nedåt på två ställen pä säckens sida, belägna något ovan säckens mitt. På varje ställe ihälles 40 kubikcentimeter eosinlösning. 4 §• Efter eosinbehandlingens avslutande skall säcken stå orubbad under minst en timme, så att eosinlösningen hinner tränga ned till säckens botten. 5 §• Skulle med hänsyn till beskaffenheten av den förpackning, vari fröet importeras, här ovan föreskrivna sätt för cosinbehandlingen icke lämpligen kunna användas, ankommer på tullverket att träffa sådana åtgärder, att fröet varder på ändamålsenligt sätt färgat.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1922. S y s t e m a t i s k f ö r t o e Ii u i n g, :

(Siffron

- till den kri

Siffrorna i;.

i mer i den kronol •

Allmän l a g s t i f t n i n g .

Rättskipning.

Fångvård. i

Lekman Betänka

Statsförfattning.

Allmän

Norrland

och

Dalaina

statsförvaltning. Val t e n v ä s e n .

1921 åra nnavai.

Skogsbruk.

Bergshruk.

[1] samhi •

Statistik till å t g ä r d e r för m i n s k n i n g av k o s t n a d e r n a ella statistiken m. m

Indiisfri. [4]

Kommunalförvaltning. Städerni

ter i f ö r h å l l a n d e till

H a n d e l och

sjöfart.

Kommunalförfattning

id Lots- och

atsarnnianräkning vid koniniuna Koin » i i i n i k n t i n i i s v ä s e n . S t a t e n s och k o m m u n e r n a s

Buan&väsen.

Betänka] [TtHåtandt

(11) angående

•

kontr

Ostkust(81)

T u l l - o.

Jäi-nväj !3]

U t r e d n i n g aui

h B.

' statslotteri

Dt>

•

lom tullverket.

[23] Bank*, k r e d i t - och p e n n i n g v ä s e n , Politi. FÖrsKkriugsväsen. Socialpolitik. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

UtrodnJ Byggnad

let i u t l a n d e t .

(1)

1¶I l ä l s o - och s j u k v å r d . Allmänt Betärikai till d:o

av K u n g l

biblioti

men i V ä r m l a n d s län. 1

näringsväsen.

förändrad kyrklig i n d e l n i n g

(5) B i h a n g 2 till d i

. affuingen

:

• .

und

;. kull

Mellanhandssakkurj

iden.

2.

•

Kost e g e n d o m .

J o r d b r u k med

binäringar.

B e t ä n k a n d e a n g å e n d e förvaltningen :i\ 'dbruks? dom; •Jordkon * r ä t t att förvärva Betänkande Om lappskattolandsinstitutet. F ö r s l a g till vissa ä n d r i n g a r i b e s t ä m m e l s e r n a c j a k t oc dd. 2 Ä n d r i n g a r i Jaktlagen, fridlysningsbe&t&mmelser m, m. [16] Bnska l a n t b r u a k t i o n s k o s t n a d ef. 1. Bokföringsåret 1919—1920. [18] Stockholm,

lin

[17] Försvarsväsen. •

•

•

i i flottan p e k r y t o r i n g Lning. (14; Tillägg till bet. betr, f ö r r å d s v e r k s a m h e t e n , vid m a r i m - n . [6J Utrikes ärenden.

K. L. B e c k m a n s B o k t r . , 1 -16 5 2 2

1 S>22

lnterniitioneU

rätt.