Betänkande och förslag rörande internering av farliga återfallsförbrytare

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2016

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

RÖRANDE

INTERNERING AV FARLIGA

ÅTERFALLSFÖRBRYTARE

AVGIVET DEN 15 MARS 1922 AV DE UTAV CHEFEN FÖR KUNGL. JUSTITIEDEPARTEMENTET .TÄMLIKT NÅDIGT BEMYNDIGANDE DEN 13 FEBRUARI 1920 TILLKALLADE SAK KUNNIGE

._:__.a

L U ND 1922 BERLINGSKA BOKTRYCKERIET

BISTÄNKANDIS OCH FÖRSLAG

RÖRANDE

INTERNERINGL AV FARLIGA

JU7III{.IVAIJIJSJÖRBÄRJYIARJIE

.åVHIVl-YI DEN 15 MARS 1922 AV DE UTAV CHEFEN IVÖR KUNGL. JUSTITIEDEPARTEMENTEÃ JÄMLIKT NÃDIGT BEMYNDIGANDE DEN 13 FEBRIK-XIII 1920 TILLKALLADE SAKKUNNIGE

..._;_..p;gg_jêfggq..rrén -

LUND 1.922 Isxnulxusxu BOICFRYCKFZRII-Yl

Innehållsförteckning.

sm.

Skrivelse till Chefen för Kungl. Justitierlepartenuentet

ö . .. . . .. . . . . . . . . . ..

Författningsförslag . . . . . . . . . . . T . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Förslag till lag internering farliga

0111 av áterta.llsfö1lrytnre 9

II. Blörslztg till lag Verkställighet intiernering 0111 av utav far-

liga aterfallsförbrytare

lö . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . .. IH. Förslag till lag tillsyn över len, lösgivits 0111 s0111 från in-

toriieiingszinstalt för fairligzi áte1fzillsff1'b1;ytare 17 . . . . .. . . . .. IV. Förslag; till instruktion för nämnden för i11t0rnering av far-

liga åiterfallsförbrytare

20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. V. Förslag till instruktion för

tillsyni11gs1nän iver lem,

som

lösgivits från ii1ter11eringsa11stalt för farliga återfalls-

förbryt are 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . .

Jämförande översikt 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . ..

Allmän motivering . . . . . 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . .. . . ..

Speciell motivering

.. Reservation

.. Bilaga . .. . . .. . .. ... . . .. . .. . . . . . .

TILL

HERR STATSRÃDET CHEFEN FÖR KUNGL. JUSTITIEDEPARIEMEN'I'E'I'. OCH

Då nådigt beslut den 13 1920 åt genom februari oss uppdrogs att verkställa utredning och inkomma med i vissa

förslag

till hörande framhöllos

strafflagstiftningen ämnen, härvid såsom

särskilt angelägna frågorna för barnamord

om straffnedsättning

m. m. och åtgärder till skydd emot

om farliga återfallsförbrytare.

Sedan förslag rörande den förra den 10

frågan januari 1921 av-

givits, hava sakkunnige därför närmast till

behandling upptagit den frågan. före-

senare Föreliggande förslag, som enligt nådig

skrift särskilt för sig befordras till emellertid alle-

trycket, rör nast åtgärder gentemot sådana farliga

återfallsförbrytare, som

funnits icke i saknad full

vara av tillräknelighet. Det är sak-

kunniges avsikt att längre fram föreslå till

jämväl åtgärder skydd

för de förminskat

tillräkneliga farliga återfallsförbrytarna även-

som vissa för de båda slagen berörda

av nu skyddsåtgärder ge-

mensamt påkallade ändringar i gällande rätt. i

För utredande den införandet

av viktiga frågan, huruvida den här föreslagna kan

av interneringsåtgärden väntas ådraga

statsverket några mera, betydande kostnader, hava. sakkunniga hänvänt sig till överdirektören i Kungl. Fångvårdsstyrelsen V. Almqvist, vilken benäget tillställt sakkunniga ett utlåtandei ämnet. Detta utlåtande medföljer såsom bilaga.

Stockholm den 15 mars 1922.

Johan C. W. Thyrén.

William Linder. Alvar Montelius. Jakob Pettersson.

FÖ

l{lX-1"lNINurSl5'ÖRSLAG

Förslag till lag

om internering av farliga âterfallsförbrytare.

l vissa fall, där till

någon prövats skyldig straffarbete, må

den dömde, på satt i denna kunna

lag stadgas, interneras i an-

stalt för 00h därvid

farliga återfallsförbrytare, skall interneringen

trada i ståtllet för Ilälnnda straff vad

jamte brottslingen eljest

av

âdömt frihetsstraff kan återstâ

oavtjanat.

Beslut denna fattas

om internering enligt lag av en nämnd,

bestående fem ledamöter. Ordförande i nämnden

av vare chefen

för

fångvârdsstyirelsen. Övriga ledamöter, dem en vice 0rd-

bland

förande, -avensom suppleanter för ledamöterna utses envar av av Konungen för tid fem år. Bland ledamöterna

en av skall

minst

en innehava domarambete och minst att i riket

en vara behörig utöva lakaryrket.

Ingen tage säte i Iiamnden, förr an han domared.

avlagt

3 För att beslut må fattas att första

internera någon gången,

erfordras:

att efter det han dömts till straffarbete, för

brottslingen, upprepade återfall i brott minst tre 1agakraftv11n1121 domar

genom

ånyö förklarats förfallen till sådant straff;

att 11a11 imdergâtt straffarbete i minst tiö år;

att 11a11 därefter, medan 11a11 imdergår straffarbete eller inom

fem år från det han för avtja11ande strztffarlnete, senast variti

av stmffa11stalt intagen, 2°n1v begår brott, varför 112m prövas skyl-

dig till st1a1far1et0, 11111erstigande tv2°1 år: samt

att 0111st2t11dig11etern21.giva vid l1a11den, att 11a11 icke skall

låta ratta 110110111 ådön1da straff 0011

sig gen0n1 1111derg2°1e11deav

att 112m 21.1 ftdlig för sakerhet till pers011 eller egendmn.

2111112111s

Är första gången intemerad, 1112°1112t11111de11 kunna fri-

någon

110110111,sedan i11ter11eri11ge11 f0rtg2°1tt i minst tio år eller, lar

giva

sarskilda skal 2110, i minst fem 2°tr, dock i intet fall förr an

112m i 2mst21lten t2°1 år utöver tiden för det 1110t interne-

tillbragt

utbytta straffarbetet. må 112111 kvarl1ållas 1åt11gre tid an

ringen

tjugo år.

den, första g2°111ge11inter11e121ts, före eller efter frigiv-

Begär som

ningen brott, varigenom 112m gör sig förfallen till straffarbete under

ett år, må namnden kunna besluta, att 112m skall interneras på livstid.

Har någon, efter det han begått brott, som föranlett inter-

nering på livstid, varit intagen å inter11e1°i11gsa11stalt i minst tio

år, ankomme på mimnden att förordna hans utskrivande på

Sådan utskriv11i11g må dock icke förr 2111den dömde, prov. aga rum,

efter det senaste brottets loegående, i anstalten tillbragt två år

utöver den tid, va11111der l1a11 enligt. len lon1e11 skolat l111dergz°t

11va

straffarlmzte: samt, lar fiigivning 111ella11k0111111it, heller förr an

han efter kunnat fiigixras.

7§.

Begär len, internerats på livstid, brott, vztrför han prövas

som förfallen till stratfzirlete 1111der ett år, må nit11111de11kunna.

besluta, att i11ter11eringe11 skall tråtda i stallet iamvåil för detta

stmff; oel1 skall i fall len lönnle, 0111 han iir på prov 11tskrive11, åtterintztgzis i a.11sta.lte11.

Har i11ter11eri11ge11 trätt i stallet. för straffet, galle för berak-

ning av tid, varefter 11tskriv11i11g på n1å 111111,e11al1zn1da

prov aga

grlllltler. s0111 i 6 stadgas.

z1,rde1 len, i11te.r11erats, ivertyga.d att före l0111en eller

som ork låirefter, innan han blev i zmstalten intagen, hava för-

111en övat annat brott, 0el1 lö1nes han härför till frihetsstratf, för0rd11e

lo111stole11, lar len dömde icke ar från intverneringe11 frigiven

eller på 11tskrive11, att lensan1111a, skall, med iakttagande av

prov

vad stadgats 111i11sta tid för interneri11g. trada i stallet

ovan 0111 jåmval för detta straff.

Är han frigiven eller på 11tskrive11, pröve d111st0len,

prov

nämndens utlåtande inhamtats, lnirmrida straffet skall gå

sedan

i fullbordan eller till viss del eller helt 1011 hållet anses verkstâillt

föregående internering. må dock sådan avräkning, s01n

genom

har sags, ske för än fem års straffarbete.

mera

9 Begär den, s0n1 internerats, l10t.t, varför l1an gör sig förfalle11

till stratfarlete på lmrtare tid an ett år eller till må.

tangelse,

nan1nden, dar den dömde icke ar eller utskri-

frigiven på. prov

ven, kunna besluta., att i11te1°11eri11genskall trada i

stalletii1111vi1l

fin detta straff. " 10 Förek0111111er i fråga

0111 pers0n, s0m arai11ter11eri11gsa11stalt intage11, törvandling av löte1, skall fiirva11dli11gsstr211i°et

anses vara

i11hegripet i i11terneri11ge11.

Verkståilles straff i interneringszu1stalten, må, vid bestam-

mande av minsta tid för interneringen, tid, varunder straff-

den

e1ksti'1lligl1et111pågår, icke medraknas.

Vid utgången av den tör interneringe11 minsta. tid stadgade

samt, nåinlnden finner sig böra kvarhålla den internerade 0111 langre tid, därefter minst gång skall nämnden

en årligen pröva,

huruvida den internerade, 111ed hansyn 1151111112511till de förhållanden

ari han utanför anstalten skulle k01nma att må

f0rså1ttz1s, zmses

kunnz1, utan våda för säkerhet till eller annans person egendcnn, frigivas eller, dar fall ar, s0n1 i 6 eller 7 § sägs, på utskrivas. prov 13

En frigives eller på utskrives, skall, satt

var, som 111m 1151 nånnnden enligt särskild iör0rd11ar, stå under

lag tillsyn.

Ãsidosatter han vad 110110111 förordnandet 1011

enligt åligger

synes han förty vådlig för säkerhet till eller annans person egen-

dom, må han, där Iiåmnden så finner kunna åter-

oundgangligt, intagas i interneringsanistztlteli. må han doek på grund av

det beslut hållas internerad längre tid an ett nn

Visar han fortfarande Vådlig. så som nyss ar sagt, må

den tid, varunder han får i anstalten kvarhållas, beslut genom nya

av namnden kurnut förlängas med ett år i sander.

Föreligger fråga om lösgiven ftterintagande, i inter-

persons

ileringsanstlalt. på grund av denna ankonnne på Iialnntlen att

förordna., att han skall hållas i törvar, till dess nämnden över honom beslutit.

14 iver nånnndens beslut, i lenna 111%:

varom lag såigs, klagan

föras. 15

Innan domstol fåillei tilltalad till strnfi under sådana för-

en

hållanden, att fråga om internering synes uppkonniia, skall den

inhamtzt medieinalstyrelsens utlåtande hans sinnesbeskaffeiiom

het. Prövas len tilltalade i saknad iörståndets fulla

vara av

bruk, ehuru han kan för strafflös skall vad i denna

anses, ovan

lag stadgas ieke vimla tillåtmpning.

l de fall, dar jamlikt 7 eller 9 § nämnden

äger axgieirzt,

huruvida straff må verkstållas skall domstolens utslag innehålla

erinran dåtrom, oeh ankomme på domstolen att, så snart utslaget

vunnit laga kraft, ombesörja översandaiidet handlingztrnzti

av målet till niinmdeii.

A

Har någon att undergå straffarbete på livstid, må denna lag

på honom tillämpas, 00h vare i sådant fall beslut interne-

om ring förfallet.

Skall enligt denna lag Verkställighet straff bortfalla, må

av

avseende å det straff fastas vid vad i 4

tillämpning av kap.

10 § strafflagen och i så stad vare övrigt ansett som hade

verkställigheten avslutats den dag, frigivning eller utskrifning på

prov ågde rum.

II.

Förslag till lag

om verkställighet av internering utav farliga återfallsförbrytare.

1 .

Är någon internerad i anstalt för

farliga återfallsförbrytare,

skall han sysselsåttas med arbete, som, i den mån lämpligen

kan ske, bör innefatta i sådan

övning ñirdighet, varigeneln ut-

sikterna underlättas för den internerade att, han

01n lösgives,

kunna försörja sig; dock bör han i varje fall åtminstone delvis

sysselsattas med arbete utomhus.

Den internerade skall bära klådnad, honom i anstalten

som

tillhandahålles, och skall denna tydligt från den vara skiljaktig

dråkt, föreskriven för

som straifarbetsfånge.

På satt särskilt skall andel inkomsten utav

stadgas, viss av

den internerades arbete honom tillgedoföras 1011 må dessutom

arbetspremie kunna tilldelas 110110111 för flit 0011 iföre-

ordentlighet

med i

ning gott uppförande.

Vill 00h kan den internerade, utöver vad i anstalten

bestås,

skaffa sig underhåll med

eller bekvämlighet, som iakttagande av

måttlighet och enkelhet låter sig förena, må sådan förmån kunna

medgivas i mån av gott uppförande och såvitt eller ordningen

säkerheten inom anstalten

äventyras.

Omedelbart efter intagandet i skall den

interneringsanstalt

internerade hållas i enrum under månader mot

,högst tre men sin vilja längre tid, där sådant till påkallas av hänsyn

fara fbr ordningen eller säkerheten inom anstalten. 5 Angående rätt för internerad att besök och att

mottaga

mottaga eller avsända muntliga eller meddelanden

skriftliga gälle

i tillämpliga delar under de första tre månaderna

av internerings-

tiden vad om straffarbetsfänge är bestämt samt därefter vad

om fängelsefånge stadgas.

Internerad, som bryter mot anbefalld ordning, straffes enligt

loestämmelser, Konungen utfärdar.

som 7

Under iakttagande av vad nu är sagt och på sätt, Konungen

närmare foireskriver, skall den, som är i inta-

interneringsanstalt

gen, njuta den frihet, som med god ordning och säkerhet i

anstalten låter sig förena; dock skall härvid tillses, att förmånerna

gradvis beredas den internerade, i den mån han interne-

under

ringstidens fortgång visar sig därav förtjänt.

llI.

Förslag till lag

om tillsyn över den, som lösgivits från interneringsanstalt

för farliga återfallsförbrytare.

Då 11z°1g11 enligt lagen återfall

0111 interneri11g m farliga

tö1l1§'tz11'e,frigives eller 1151prov ntskrives. skull

inter11eri11gs11ii111n-

de11 vid lösgivzindet z111stz1lte11 törörd11u sådan ur 0111 tillsyn över den lösgivne, att 1121.11,utan att onödigt lidande förörsakus 110110111, så Vitt möjligt :Lvhfilles fån att brott.

mye begå iln1prövning m tillsynsbestånimelsernn skall åigå rum minst

en gång årlig011.

i A-J Nvåilllntlens fi$r0rd11z1.11de kan, förutom andra

nödigzt ordnings-

föreskrifter, innehållzi för den att såirskilt

förbud lösgivne utan

tillstånd, meddelat på satt i förönl11z111det faststâilles,

uppehålla

sig å vissa angivna. orter eller ställen eller kunna, Viss

angiven

ört; så 00k förbud emot Viss eller förtiira.nle

sysselsåittnilrg 1110t

av r11s1reke1.

3 För skall nämnden en var, som lösgives, efter vederbörande

låi.11sst1relses hörande förordna. Finnes tillsyni11gs1112n1. 1111112111

.18

därtill och villig, landet lamlsliskal

person vara lämplig vare pa saint i stad och stadsñslçztl pliktiga att 111ottaga

10lisn1ästare

sådant förordnande. 4 har att övervaka, efterlevnaden av nälnn-

J,illsvnings111a,1men

bestännnelser för den ,På såitt nånnnden i särskilt

dens lösgjivne.

för fall föreskriver, 11151 han i fraga de-

bemvndigande varje o111

kunna lättnader saint även eljest. lock

sannna medgiva. tillfåilligzi.

xrillkor, att saken lmderställes nånnndens omprövw

under genast

ning, vidtaga. omedelbart. erforderligzt jåt1nk11i11ga1n

Den skall, där nämnden annorledes föreskriver,

lösgivne

städse hålla underråittad sin bostad, på

tillsyningsn1a1111e11 0111

kallelse infinna. och sig hans besök sa111t

sigl1osl1o11o111 imdainlraga

lämna utan att dessförinnan hava, inhämtat

arbetsanställning

tillsyni11gsn1annens råd.

5 Då. utfärde nämnden för l10n0111 frilustspass.

någon lösgives,

Däri skall införas Iinderråittelse vad han enligt

fullständig 0111

nämndens förordnande har att iakttaga; så oek vad han on1 åsidosåtttanüle sådan föreskrift äventyrar. Passet skall

genom av

vid anfordran uppvisas för 1T1olis111yndigl1et.

Avskrift nämndens beslut rörande den lösgivne skall av av nälnnolen överlämnas åt vederbörande läns-

fa11gvårdsstyrelsen, samt tillsyni11gs111a1111en. Låi11sstmv1else1f1skall skyndsamt styrelse

tillställa, i orten :tvskrift nämndens beslut.

pelis1nvi1digl1eta11 av

eg.

den lösgivne ställe, som är honom förbjudet

Uppehåller sig

föras till där han äger vistas.

skall han av polisn1yndigl1et plats,

Visar sig den lösgivne för säkerhet till vfidlig annans person

eller egendom, ma han i törvar

tagas av laimsigvrelseli eller, i

av-

vaktziii på less lmslut, imderordnad

av polisnibvndighet, som iaroin

gemlst. hus låmsstyrelseii a11111iilan.

gör

Besluter Iänssttvrelsen att hälla den

lösgivne förv2Lr-Lci, skall

sadan åtgärd 0111edelleart till nämnden inbei-åittzts

och äga bestånd,

till less nanniden utlåtit, huruvida den

sig lösgivne skall återin-

tagas i

i1itenieriIigsanstalteli.

De nåirniare tiireskiifter, tijr

som tillåiilipning av denna lag

11155, anses eribrderligzt angående, tillsyningsnizuis Lliggande och

vad därmed har ineddelzu

gemenskap, Konungen.

n:

Förslag till instruktion

för nämnden för internering farliga återfallsförbrytare. av

l

llittlliâiillslilll'l1''lill'skull

Niinnnlon tor i11t0i11mii1g :n farliga

sznmnziiitråiilu i l{2lll1l(1lll{ll12l(l Szlllll ottzm:

regi-l v11 gång Varje

då så prövas onntlgåiingligon erlorilvrligt.

2 Viil stulit omot iiitoiiwi-ing eller tri-

tingen om utbyte an om

eller utskrivniiig ovlç i eljest tiiixilmiiiiiizmilv

givning im. prov sn. storm vikt mfl lwslut fattas, låir tbin i

âlllgtllllgUllllUl av

sitta. l :nulm iin iii sagt. nåiinnilvii

niinmtleii t1áigor nu vam

lái tro lwlznnotvm iiro 11ii.1:|1':1i1l0.

lwslutlniissig,

3 l llâll skull till l.lx1lllitl(*lH( liindu vml jiiv i

tilliiiiipligai. om

13 saint omröstning till lnlll i

kup. riittogåiigxlmlkeii zlngäiivnilo

23 kup. szmnnzi lmllqstaulgzila.

l t fl.1otol;oll skull tiirais över iimeiiilmi. i nåinmilen tÖilo111i11:1. som

Är vid bosluts tzittznnlo någon lctlziiiiot an Slilljâlktlg mening. iigxo

liam riitt låta lonsnnnnzi till protokollet zmtocluiu.

Minst en gäng vzuje 11.1 skull nåiinn-

ii1te11|e1i11gs:111stnlt m

len ll1Hl{llâl.H, 0el1 Inn nånnnden tlåirvitl att särskilt tagit persnnlig kåin11edn111 len1 bland le

0111 i11te111e111le, min linnnzi nån-

11121st it11'1.r21.kn1n121till frigivi1iiig eller

1|tslriv11ing pil. 111m:

6 Yzlrje 511 tiire len l skull beiáittelse nn1nåi1111ule11s

:Lpril

e1ls:1111l1et under let sist tiirtlntiiu. wet till

jnstitietlepnrtt-n1e11tet

z1°gi:1.s.

7 . 1ltö1°z1.11le11 lnn att tillse, :1tt nå111111le11s :1,1let.e i

stzulgzul

ordning nel1 ntnn titlsnttlråikt bedrives.

onödig

1ltii1:n1de11 tilll1ör:

att lätta. nttiiiwlzi kallelse till

14211111112111t1åile;

att, 11211-så e1ti1l1'z1s,vid tiii-tiill för ledzi111it lfitu,

tilllmllzi hans

suipplezii1t. neh, vid törfnll för denne, hos traini-

Koiningen göra.

ställning 0111 utseende,

11V tillfällig s11pplez111t;

el låitn. i1itiirskziffa1. th 0el1

lm11stlsprt<›l<0ll den 11t1-ed11ingi

ivrigt. min för âjreiules kan

tLVgÖPELIUlLE prövas e11trle1'lig;saint

ulf. efter

l;11t121sig1121,ti11121V sel1ete1:11'e11,11åin1ndenH Viignzn

lllllilitl((llçllzl expeliti11er 0el1 skrivelser. Viee 1lt'i1':111le11skull, vid förfall för

1ilfS1'21,11le11,i11t-1"1il:1. i

lennes tjii11steuttiv11i11g. Hm åLVen vice 1lti51:1,11le11

t1'1't'n,ll,skull

låimn1 :L11111iil2111 hos

oföiflriijligeii göms K0111111gen, 50111tii11l11211'

tilltiillig 01ltö1'2111le. I Hus ilåiiinnlen skull :uistáilltl vara. en m Konungen tö101'l1n1l sel1et.e1211'e.

Sekreteraren ftligger:

Itt föra liarinni med tillhorztnde register över alla. inkommande

ärenden samt och skrivelser:

utgående expeditioner

att att âirendena. snztrast miiiligt komma i skirk att

tillse,

inför nämnden samt för sådant âindztmål. då

kunna föredragas,

inkomna. 12°tkz1.llzil, laroiii hos komplettering av handlingar synes

ordforztnden göra amniilztii;

å att vid nämndens sannnantiéuleii åirendenzi iiunisoini

fiiredraga

föra protokollet;

att och expeilitioiiei och skrivelser,

uppsatta kontrasignera

nämndens ordföranden skola. nnderteoknzts:

som å vagnar av

att i den nämnden heslnter, förvara less handlingar:

ordning,

att i nämndens årsberitttelse samt de uppgifter,

fi-ågzt om

till rattsstáttistiken, eller eljest enligt lag eller

som stmvflregistret.

särskild skola f°ån nämnden meddelas, fullgöra. vad

författning

därom stadgats; all å nämndens inspektionsresor va a lensammzr följziktig:

samt

nitmniolen till full-

att i övrigt ombesörja. de goromål, som

sitt kan åt sekreteraren anförtro.

görande av uppdrag

Nämnden att hos vederbörande l1llis"v(l2l.l och övriga

äger

erhålla den och det biträde, for

myndigheter all upplysning som

erfordras och myndigheten kan lltlllllålä.

nämndens verksamhet av

meddelas sekreteraren nåiniiiden.

Tjånstledighet av

förhinder för sekreteraren förordnzir nämnden

Vid tillfälligt

ställföretriixlztre.

V.

Förslag till instruktion

för tillsyningsmän över dem, lösgivits från interneringssom

anstalt för farliga återfallsförbrytare.

l

lillsv11i11gs111a11 över den, s0111 lösgivits interneri11gsa11stal.t

111 för farliga skall, med l1örsa1n11ra11de,

återfallsftirbrytare, av vad

vidare i särskild eller i

lag inter11erings11ån1ndens bemyndigande

föreskrivits, 11pp111å1rksa111t vaka över den

lösgivnes uppförande,

110ggra11t i11l1âin1ta vad de från nainnden översamla

handlingar

innehålla, l10110111, underrättad l1a11s 0111 göra 0111 vanor, de

förl1ållande11, varunder han lever, 0011 övriga

1111standigheter av

vikt, söka attt, med vad sålunda blivit

ledni11g av ntrönt, bereda

l10110n1 i

lämplig sysselsättning samt övrigt vidtaga åtgärder,

ägnade att avhållzr l10110n1 från :Ltt brott.

begå

Z 521111111a11tråiff21110le emellan 0cl1 den

tillsv11ings1nannen lösgivne

skall så ofta sådant erfordras för aga 111111, tillsynens genomförande, 0cl1 skall det att, där sar-

åligga tillsynings111an11en

skilda förhållanden föranleda under de tre törsta inå-

Imdantag,

nadernn. minst gång i månaden besöka den

en lösgivne.

Yid sitt skall tillsv11ings111annen lata tiillgiiraiulet av nppdratg

att vinna den tillit. I11deria.kt-

sig a11ge1åiget. vara liisgivnes

fasthet i npptriitlai1tlet skall 1121.11alltid emot

tagande av erfertlerlig

så firfa.ra,, att allt onödigt lidande imdvikes. Sarsltilt

den liisgivne

att besök 111711111ed-

skall tillsvni1igsinannen aktgiva. dåirpâi., genom

delanden den ieke i denna sin egenskap onödigt utsattes

lösgivne

för från arletsk:1.1111:1t.er eller a11dra, vilkas kåinne-

11111111arksa11111et

d0n1 för11ålla11det kan landa den lösgivne till men. 0111

Å det för den ntfardatle fri11etspasset1 skall till-

lösgivne verkstalla anteekni11g den lösgivnes lmstad sv11i11gs111a1111e11 0111

0011 hans i11stiille1ser110s Vad 11åi111nden

0111 tillsyningsn1a11nen.

under den tid, den icke ar i anstalten intzigen, eller vad

lösgivne

111ed stöd na111ndens 1e111vndiga11tle för

tillsv11i11gs1nannen av

110110111 leståi,nn11er, skall 00k tillsyi1ingsn1a11nen passet genast av

lillsvnings11iannen skall dessutom tera anteckning 0111 angivas. ad 2111111åirk11i11gsviirt i 2111gz°1e11deden liisgivne11$rek0111111e1. Övrigt

a Rappert, i11nel1z°1lla11de ni1tlerråittelse den lösgixines 111111- 0111 fürande sanit andra hans törl1ålla111e11, vilka kunna vara av 0111 skall, dar nåiinnden annorlunda, lestz1111111er, till-

1etvde1se, av årligen senast den 15 iannari. sv11i11gs111a11ne11:Lvgivas

.lntraffar vikt för nainnden att

0111sti111digl1et1 av synnerlig

0111edelbart inhamtzt, skall där0n1 genast i11-

tillsyni11gsn1a.nne11

sanda nntleriåtttelse.

i

Där lämpligen och utan för den lösgivne kan ske,

men bör tillsyni11gs111anne11 med den lösgivnes arbetsgivare samt med myndigheter eller offentliga eller enskilda inrättningar eller föreningar söka åstadkomma den samverkan, kan

sem zmtagas vara till vid tillsynens genomförande.

gagn

Vederbörande pelisnryndighet skall

av tillsyniiigsinaniien nnderrättas den ankomst, bostad eeh

om lösgivnes sysselsättning samt, därest han nnderlåter att ställa nämndens föreskrifter

sig till efterrättelse, detta förhållande; och

om äger tillsyningsmaxmeii av pölismuvndighet påkalla den handräekning, för befatt-

som ningens utövande må erfiärdras.

7

Vistas tillsyningsniaimen och den lösgivne å skilda orter eller uppkeinmer av annan anledning svårighet för dem att enligt föreskrift sammanträffa, äge biträde, för

som tillsyningslnannen inhämtande av behövliga upplysningar anlitar, i fråga kallelse

om och besök samt anteckning å frihetspasset rörande inställelsei

om samma befogenhet 0el1 skyldighet tillsyningsinaniien.

som

Uppstår varaktig svårighet för tillsyniiigsmaniieii att

personligen fullgöra tillsynen, skall han lärom ofördröjligen göra zmmälan hes nämnden.

Önskar tillsymingsiiiannlien från

ledighet befattningen, ankörnme på nämánden att ledighet samt att förordnar

bevilja annan att därnnder förestå

befattningen.

.IÄBIFÖIRAND E ÖVERSIKT

I nedanstående jämñiraucle översikt över sådana i modern Straffrätt gällande eller föreslagna bestämmelser. åsyfta oskad-

som liggörande, utöver eller i stallet för det vanliga straffet, brotts-

av lingar, som kunna antagas i särskild grad oemottagliga för straff,

har tagits hänsyn till lagbestaiannelser i Nor/na strafflagen 1902,

Eng/am lag 1908 00h 1iII'7Ifr7"Z7fClag 1885 saint till följande lagftärslarg: det svensløar 1916, jins/ca 1921, dansJm 1917. :fr/sku

av av av av 1919, JÄsfPII7{ÃAÃ'lav 1912, sc/:2r0i:is/.r 1918 samt ifulivøzs/czz

av. av 1921. i

Beträffande förhållandet mellan det vanliga straffet och de för namnda fall ifrågakommande särskilda åtgärder kunna dessa lagverk indelas i fyra

grupper:

1 det italimzslvøzi förslaget, alldeles bortser från det

som Vanliga förfarandet 00h direkt adömer internering;

2 de srmzs/xu, jin.sl.zcz, minska 00h schuwiziskrz förslagen, ådönla

som ett vanligt straff såsom måttstoctk på den senast âdagalagda brottsligheten i verkställigheten låta detta ersättas med inter-

men

nering;

3 de any/viska. 00h jñmzskøz lagarne samt t//s/.za och sfwrriløi.s-lcøz förslagen, s01n låta straffet ådömas och verkstallas samt celiirnfieø in

ternering följa. Den engelska lagen medgiver emellertid aven,

under vissa förutsättningar, att ådömt straff deleris förvandlas till

internering;

.

4 den 770119161lagen, använder straff, längre

som men av

varaktighet an det vanliga. Lagen medgivei nämligen i vissa

fall förlängning det på xranligt satt utmatta frihetsstraffet

en av

fasta strafftidenyl.

den

Ät interneringsåtgardeii hava i lagtexterna givits olika bwnünl-

ning/ctr. Den franska lagen kallar densamma relråø/øztioøø.,men betecknar den aven såsom internering. I den engelska lagen anvandes uttrycket prøreøziiz-e rlwtentioøz. Det svenska förslaget använder uttrycket, firvcz1'i1qi interneringsaaistalt; det finska insättøzøiny/ i .särskild .wii/serieetsaølvsittli. det danska SikÃYW/zads/förvaring, det tyska Sichcrunqs-vmrraizrnny, det schweiziska l7zuv4vrz//rIIøq/ samt det österrikiska förslaget Anlmltzrøøg.

Beträffande rerkstiif/lâq/øetwøz bestämmer norsk lag, att fången efter utgången den fasta strafftiden skall antingen kvarstanna i

av

straffanstalten eller överflyttas till tvångsarbetshus. Övriga lagar

och förslag torde, åtminstone för manliga internater, genomgående räkna med särskild. för ändamålet avsedd anstalt. Enligt fransk

försändas de relegerade till deportationsort, där de inlag en

under olika stränga villkor, växla-nde från inneslutning rymmas i förvaringsdepå till fullständig rörelsefrihet inom kolonisationsområdets grans.

Vad härefter angår rzwrulltfiglzoteøvl interneringeri, överlämna

av de schweiziska och tyska förslagen åt administrativ myndighet,

för vissa fall domstol, att under hand fritt avgöra denresp. om

dock att, enligt vad sedermera skall framställas, vissa samma; bestämmelser minimitid måste iakttagas.

om

De svenska, finska och italienska förslagen fastställa för olika fall dels förvaring lya viss tid, nämligen enligt det svenska förslaget tjugufem år och enligt de bada andra tjugu år, dels förvaring livstid, absolut obestämd tid.

pa resp.

Den franska känner allenast relegation på. livstid.

lagen

Enligt övriga lagar och förslag fär interneringen icke fort-

fara utöver viss, legalt fixerad tidsgräns. I norsk lag är sålunda maximum bestämt sä, att den period, varunder fången får kvarhällas utöver den fasta strafftiden, icke fär längre än den

vara fasta strafftiden tredubblad samt under inga omständigheter

längre

än femton är. Det danska förslaget bestämmer tiden för säkerhetsförvaringen till högst tio är utöver tiden för det straff, i vars ställe förvaringen träder. Också det österrikiska förslaget

giver ät efter straffet följande interneringen den en längd av

högst tio är.

Stundom har den dömande myndigheten att in ut-

casu mäta maximitiden för förvaringen inom den latitud,

som av lagen anvisas: sä i engelsk lag, inom fem till tio är

ramen i praxis lär domstolen oftast fastställa maximitidentill fem

är.

Hittills nämnda bestämmelser hava avsett maximaltid för

förvaringen. I allmänhet stadgas emellertid dessutom, att frigiv-

ning i förtid från säkerhetsförvaring i likhet med vad fallet

- är i fråga frihetsstraff skall få äga under

om - rum iakttagande,

bland annat, av viss minimitid. Härom skall i annat

samman-

talas. i

hang

Vill jämföra med varandra de tidsperioder, varunder,

man

enligt det sagda, förbrytare skulle längst kunna grund

en pä av en och dom förvarad, har givetvis, där både

samma vara man Sêräff och skyddsförvaring skall att bådas

äga rum, sammanlägga

tidslängd. Utgår härvid från det för normala fall gällande

man

legala straffmaximum, fäs följande serie:

finska och italienska förslagen vid första grads

internering tjugu är; svenska förslaget vid första grads internering

tjugufem

år; danska förslaget tjugusex är; österrikiska och norska

förslaget

lagen trettio är; franska lagen samt schweiziska och för-

tyska slagen livstid; det sista gäller även för andra grads

internering

enligt svenska, finska och italienska förslagen.

För att någon skall kunna görasltill föremål för

förvaring,

3:2

förutsättas hos honom vissa 1n..u,,z.g, mnsfäwdáglzetwa som mer eller mindre direkt framgå av laowxtvzu. i

Endast undantagsvis stämplar Iagn-xten förbrytarcn såsom

oförbätterlig. Däremot kalla llmlnln engelsk lag och det italienska förslaget habituell fêärbijrrznww: denna hans egenskap skall uttijsxilçligen fastställas. ÄlM-t danska förslaget utmärker internanden såsom fö1xäivs- eller x-anwniässig förbrytare. Det

förslaget använder ungefáir enahanda alternativbeteclçning

tyska yrkes- eller vaneförbrytare men later aven benämningen vane-

sammanfattande på alla hithörande brotts-

förbrvtare vara nennn

Det schweiziska fâörslaget har ävenledes rubriceringen

lingar.

Enligt fransk lag lama-knas internanden mera

vaneförbrytare.

allmänt såsom recidivist. Den norska lagen samt de svenska, finska och österrikiska förslagen undvika dylik

un sammanfattande

karaktärisering.

Till närmare beskrivning av inn-rnandens egenart angiver den lagen vidare, att han skall känd för att föra

engelska vara

ett Vanhederligt eller brottsligt liv /wrzrlivøzgpersisteløztly a léshonwsf

cøvVrøziøeztl saint att med hänsyn till hans brottsliga vanor

or life

och levnadssätt må lämpligt för allmän säker-

ønmle of up anses

Hu qf" f//w pzvü/iz att hälla honom för-

het expetlienvf for proteciimz

varad under följd är /PW//f/wuwr/ period of years. I det en av a schweiziska fordras konstaitt-ranrle därav, att hos brotts-

förslaget

finnes tendens till brott eller till liderlighet

lingen en begår-Hill il

och lättja IIrzv-ng/ Vzeryølømzi 010 L/wt/.PIffCh-keit oder Arbeifssclzezvø. zu ,zu Också det italienska förslaget förnlsfnrer, att arten och de av enskilda omständigheterna vid de lugg brotten eller de bestämmande motiven eller brottslingwaxr. personliga förhållanden eller hans levnadssätt förråda; inrotad brottslig tendens. en

Det tyska förslaget fordrar, att brottslingen skall prövas vara

för rättssäkerheten det danska. att hänsyn till samhällets

farlig; säkerhet finnes kräva, att säkerhextsförväring tillgripes. Bevis-

ningen i nämnda hänseende, liksom angående Vanemässighet etc.,

hm

i

skall, enligt det tyska förslaget, grundas på sambandet emellan

det nya brottet och de föregående brotten. Det danska

förslaget

hänvisar allmänt till föreliggande brotts-

mera upplysningar om

liga Tilbøjell{r/7zeler. Det framhålles, att, när avgöras skall,

huruvida säkerhetsförvaring bör därvid anses vara erforderlig,

skall tagas i beaktande såväl vederbörande under

anstaltslednings tidigare straffverkställighet avgivna bedömande i övrigt

som den tilltalades hela uppförande under den fria tiden. Särskilt må det anses såsom tillfyllest, det utredes. att

om internanden, nu

åtalad för vinningsfäirbrytelse efter

en Bmáqelxes/tløry/delse, att

två gånger förut med åvterfallsverkan hava varit straffad för enahanda slags brott samt i trots varning, meddelats honom av som

av polisen, och ehuruväl offentliga eller privata institutioner varit

redo att lämna honom bistånd till förande ett

av laglydigt liv,

likväl inrättat sitt liv med fortsatt för

Forbnvderfan-d ögonen

eller så, att hans levnadssätt icke kan

uppenbarligen vara byggt

på lovligt förvärv. :Den norska lagen talar därom, att den i betraktande

skyldige, sina förbrytelsers beskaffenhet, den av drivfjäder, som för desamma ligger till grund, eller det sinnelag, dem

som genom uppenbarar sig, måste anses särdeles farlig för samhället eller för enskildas liv, hälsa ooh välfärd samt att det med härtill

hänsyn be-

finnes nöden att hålla honom i förvar. av , Det svenska förslaget att

stadgar, omständigheterna skola

giva vid handen, att i särdeles

brottslingen är hög grad vådlig

för allmän säkerhet; det finska med, in-

förslaget nöjer sig att

txernanden skall vådlig för allmän säkerhet. Det Östervara rikiska förslaget förutsätter dels, att de begångna brotten låta

brottslingen framträda såsom samhällsfarlig, dels, att antagligt är,

att han icke skall avhålla från vidare

sig brottslighet.

Anmävrlçningsvärt är vidare, att i de flesta här granskade

system principen om diskretámziâø- provning förevarande fall

av ytter-

ligare understrykes därigenom, att, även där ovan sagda personliga

antagas förhanden, den beslutande myndig-

förutsättningar vara merendels icke kategoriskt åliQr/r/es utan blott bemyndigas

heten

sitt fria skön besluta. Även under så stränga förutsättatt efter

i det svenska förslaget särdeles hög

ningar som exempelvis i

allmän säkerhet vådlig etc. heter det allenast, att

grad för domstolen må kunna förordna säkerhetsförvaring.

om

enda i allt fall efter orden, icke lämnar

Det system, som,

för prövning angående önskvärdhcten in casu av

något rum en

det franska jfr dock nedan. Man har

interneringsåtgärd, är

en den franska ett visst Sammanträffande

sagt, att lagen på av förbrytelser bygger presumtion om oförbätterlighet.

begångna en

sätt får motbevisas än internandens icke på annat genom som

välförhållande under relegationen.

överallt förutsättning för internering där-

En uppställd och

är, att ett zvissf øøzánánziaøzføzl brott äro av

med jämförliga åtgärder

norsk rättspraxis ävensom svenska.

internanden begångna: enligt

och italienska förslagen två; enligt österrikiska förslaget finska

och det danska förslaget fyra: enligt det tre; enligt engelsk lag

den franska under olika

tyska förslaget sex samt enligt lagen,

eller brott och enligt det schwei

förutsättningar, två, tre, fuvra sju

ziska förslaget många.

de särskilda brotten finnas be- Angående bes/vajk7ø72ef072 av

stämmelser eller mindre specificerande art. av mer

den norska lagen erfordras, att saken rör sig om

Enligt uppsåtligt dödande:

sådana förbrytelser som myntfiörfalskning;

eller misshandel; fosterfördrivning av annan än

upprepad grov

umgängelse under

den havande kvinnan själv; våldtäkt; otuktig

eller med otillräknelig, med barn eller med ungdom, som är hot

förförelse under missbruk be-

gärningsmannen beroende; av

av

eller med begagnande underfundig adfeerdm roende ställning av

kvalificerat barna- och människorov otuk-

koppleri och dylikt; i

vit slavhandel hot och utpressning; allmän-

tigt syfte: etc.;

farlig förbrytelse och skadegörelse samt tjuvnad

grov grov och rån. Den franska lagen omfattar, förutom grövre brott i allmänhet criøncs, aven vissa kombinationer objektivt sett

av obetydligt tillgrepp och bedrägeri; vidare även offentligt sårande av blyg-

samheten; vanemässigt förledande av minderåriga till utsvav-

ningar; sutenörskap; spel; lösdriveri och tiggeri

m. in.

Det österrikiska förslaget upptager allmänfarliga förbrytelser

samt vissa brott emot Sioherheit des Geldverkehrs,

sedligliet. liv och lem, förmögenhet.

Oberoende eller vid sidan berörda bestämmelser av av nu förekomma stadganden allmän innebörd. Den av mera engelska lagen omfattar huvudsakligen fallande under

förbrytelser,

rubriken feI0n/z0s; den norska Det

lagen foøbyclfséø'. tyska

förslaget avser Verbrrzcløeørz eller uppsåtliga VCf/l'/ll. Den norska lagen framhåller, att aven blott försökta skola

förbrytelser

tagas med i räkningen; det italienska enahanda

förslaget gör påpekande i vad rör delaktighet.

Det ar vidare att mårka, att endast två de hål noga av omhandlade lagverken över huvud avstå från mel/un-

anspråk på en

Icoøøuøzaøzdedom på frihetsstraff: den norska lagen och det italienska förslaget bilda härutinnan .för sig. I en grupp övrigt ai regeln. att åtminstone något brotten skall hava föranlett

av tidigare

straffdom. Vanligen fordrar dessutom det-

man izreølr.sziiHig/Jmf av

mellaxlkommande straffet, för att detsamma skall komma i be-

räkning det tyska förslaget framhåller uttryckligen, att verk-

ställigheten må hava skett helt eller delvis. Stundom erfordras, att visst kvantum straff gåttii fullbordan, oberoende huru av detsamma fördelar sig på sarskilda straffdomar. Så fallet enligt de svenska, finska ooh danska förslagen. Ofta lägges till anspråket på mellankonnnande

verkställighet

aven villkoret, att ett eller Hera förstraff skola förete viss kvalitet Sålunda räkna de svenska, finska, danska ooh österrikiska för-

allenast med straffarbete eller vad däremot närmast svarar

slagen Arbejdsfaengsel, Kerker. Enligt det tyska förslaget tukthus,

skall minst ett förstraffen utgöra straffarbete Zurhtlzazøs. Den. av franska följer att låta två eller flera domar på

lagen principen

eventuellt viss minimilängd, kunna under vissa för-

fängelse, av

hållanden ersätta dom på straffarbete. lltratntitetmz, förbestraffningen utgår det danska för-

Angående av

från ett minimum års samt de svenska och finska

slaget av fyra

från ett minimum tolv års straffarbete, medan det

förslagen av

allmänt bestämmer, att straffen, elleri allt

tyska förslaget mera

fall vissa dem, skola avsevärda.

bland vara

Förutom de särskilda anspråken på förbestraffning upp-

ställas villkor strafot fiir intematioøøsbrottet. Då

även angående

de svenska och finska förslagen föreskriva, att detta straff ex. skall tukthus, innebäres häruti ett minimum av sex, resp. vara Dessa det finska dock blott så vitt

fyra år. förslag tillfoga

-

saken internering första graden det negativa villkoret,

rör av w straffet icke får livstids tukthus. Det tyska förslaget att vara förutsätter för internering, att straffet innebär tillämpning av

den för och vanemässiga förbrytare gällande regeln allyrkes- om straffskärpning. Härav följer skyddsåtgärden såsom en legalt

män fastställd konsekvens. Vissa innehålla bestämmelser angående ett jämn-

förslag

ställande med nämnda arter inländskt frihetsstraff av ovan av

Det förslaget stadgar in-

viss utrikes undergångeøz bestrajiäziøzg. tyska utländskt frihetsstraff på villkor, att sådant straff bli-

räkning av

för enligt tysk rätt utgör Vervit ådömt en gärning, som

Även det obligatoriska breohen eller uppsåtligt Vergehen.

i förstraff kan få ersättas sådant tukthuselementet kedjan av av straff dels till sin natur mest liknar det tyska tukt-

utrikes, som

dels varit kortare än ett år. I viss mån analoga

husstraffet,

bestämmelser förekomma i det österrikiska förslaget.

Flerestädes förekomma bestämmelser därom, att

en kedja av

brott och straff icke får, därest internering skall kunna

därpå

grundas, vara avbruten av preskriptionstid, beräknad visser- ---

ligen från olika utgångspunkter enligt det danska - förslaget

till tre år, enligt de svenska, finska, och österrikiska

tyska för-

slagen till fem år och slutligen enligt den franska till tio

lagen

år. Enligt fransk lag skall hela serien brott falla inom av en period tio år, oräknat tiden för mellankoin-

av verkställighet av

mande frihetsstraff.

En preskriptionstid art än den nämnda möter av annan nu bland annat i det svenska förslaget, där det i

fråga om tillämplig-

heten redan avkunnad interneringsdom heter, att, domen av om verkställts inom tjugu år, från det den kraft, den vann laga vare förfallen; samt att, därest förvaring väl inom berörd tid nyss påbörjats sedermera blivit avbruten, i

men verkställigheten

något fall må återupptagas, då trettio år förflutit, sedan domen vann laga kraft. Från övriga förslag må i denna del antecknas, att det schweiziska förslaget stadgar dels ett absolut dels ett diskretionärt

slags preskriberande av ådömd säkerhetsförvaring: förvaringen

om börjat inom den för straffet gällande må den

preskriptionstiden,

icke sättas i verket, och tio år fêirflutit efter mera om mer än domen, må den över skyddsförvaringen beslutande

myndigheten

avgöra, huruvida straffet eller förvaringen skall exekveras. Stundom inverkar imømderårág/zief, så, att sådant

vare sig brott,

som begåtts av ungdomlig förbrytare, över huvud aldrig kan in-

räknas i interneringsgrundande serie, eller så,

en att ingen kan undergå internering, förrän han hunnit Viss ålder. Den först berörda principen omfattas den

av engelska lagen,

som endast fäster avseende vid brott, efter

begångna fyllda sexton

år; och det danska förslaget, medräknar allenast sådana av som brott, som begåtts efter fyllda tjuguett år. Den sist berörda

grundsatsen åter möter i den franska lagen, fordrar, att som

sist vid upphåörande internationsstraffet skall hava brottslingen av tjuguett års ålder. uppnått

Med till den franska relegationsåtgärdens karaktär,

hänsyn till förbrytarkoloni, har densamma funnits mindre för-visning en för Ãzzriøzøzior,i överensstämmelse varmed råder väl lämpad numera .förbud emot deras relegering. Redan tidigare gällde, att rele-

fick tillämpas emot öuørdrágøz, nämligen dem, som fyllt gation sextio år: även i övrigt hänsyn måste tagas till varjämte givetvis vissa url: fbwzfsüfføzing/ar för livet i straffkolonier. jysis/rzø psykis-Åzzø De på nämnda grunder undslippa relepersoner, som nyss bliva efter strafftidens slut, de äro underåriga, ingationen, om ternerade till uppnådd myndighetsålderi en korrektionsinrättning

i fall ställda under förbud att vistas å vissa orter, samt annat administrativ myndighet före frigivandet bestämmer; ett varom för utan tidsinskränlçning för kving förbud, som män gäller men

i tjugu år. nor varar huruvida säkerhetsförvaring beträffande utlänning bör Frågan har besvarats olika. Det österrikiska förersättas av utvisning, valt hålla säkerhetsförvaringen öppen blott för inslaget har att att utlänning tillämpa utvisländska förbrytare, men gentemot tid eller för alltid. En förmedlande ställning emel-

ning på viss

lan denna och den vanliga, använder förvaring, ståndpunkt som oberoende nationalitet, intages det tyska .förav internandens av viss valfrihet emellan internering och slaget, som medgiver en Det bestämmer, att, när beslut meddelats angående utvisning. administrativ myndighet skall tillämplighet av säkerhetsförvaring, att, i stället för eller vid sidan förvaringens vara befogad av verkställande, utvisa den dömde riket. När hälst den utvisade, ur därtill sedermera skulle återinkommai utan att vara berättigad, landet, skall säkerhetsförvaring kunna emot honom tillgripas.

Att utlänning kan kompletteras av utsäkerhetsförvaring av visning efter interneringstiden, torde vara tämligen självfallet. Innan avslutas för de för skyddsåtgärdens inredogörelsen

träde stadgade förutsättningar, må erinras därom att stundom

uppställts särskilda regler för internering vid återfall efter förut-

r/øingen dom på internenng.

Enligt de svenska och finska förslagen kan den,

som, en

gång dömd till förvaring, ånyo begår brott, vilket belägges

med tukthus, därigenom hemfalla under livstids förvaring. Det svenska förslaget gör dock, såsom redan anmärkt, undantag för det fall, att det brottet betingar livstids tukthus, vilket straff

nya

skall på vanligt sätt tillämpas. Eljest står det domstolen, enligt båda förslagen, öppet att välja antingen internering, då skall

som

ske utan tidsbegränsning, eller också Verkställighet straffet.

av

Det italienska förslaget stadgar, att absolut obestämd inter-

nering skall ådömas dels den vaneförbrytare, begått minst

som tre återfall i brott, för vilka k. enkelt fängelse segregazáone

s.

senøplice utgör ordinarie straff, dels också den vaneförbrytare,

som två gånger återfaller i brott, belagda med skärpt fängelse.

Rörande konkurrens uttalas stundom regeln, att, när ett totalstraff skall fastställas vid Sammanträffande brott, den skydds-

av åtgärd, som är förbunden med något av straffen i samman-

läggningen, behåller sin tillämplighet också vidisidan total-

av straffet. i

Frågan om Sammanträffande skyddsåtgärd och straff

av

därigenom, att en internerad under pågående förvaring förövar nytt brott eller övertygas förut begången, hittills straff-

om lnehandlad förbrytelse, utgör ett ämne intresse synnerligen för

av de system förvaring, där denna ersätter straffet. Det svenska

av förslaget innehåller i berörda hänseende vissa bestämmelser, till vilka hänvisas. Även den franska har

relegationslagen sär-

-

skilda stadganden rörande brott, förövade under relegationstillstån-

det. Tydligtvis behöver verkställighet bötesstraff icke ute-

- av slutas förvaring, även där denna skall träda i stället för

av frihetsstraff. Därom gives i det italienska ett

förslaget uttryckligt stadgande.

v 7

Rörande påföljden förlztst ønmlbmgø/erlágrø rüftiglzateø möta på

u: vissa håll särskilda bestämmelser. Anföras ma stadgandet i det schweiziska förslaget, att den, blivit såsom vaneför-

som

invisad i förvaringsanstalt, skall under tio är

brytare en vara

in der Öü7gliC/l67l/ Jü/øreøzfä/Ligløeit wingestellt Vanligast torde här berörda regler ansluta sig till vad i saken gäller för det fall, att frihetsstraff i vanlig ordning undergås. Härvid kan man, såsom

det finska förslaget, låta tidpunkten för utskrivning säkerhets-

ur anstalten motsvara frigivande straffanstalt.

ur

Angående återvw/.âaøzzle Irrajä av nyinförd lag om internering

förklaras i de finska och österrikiska förslagen, att användningen

sakerhetsmedel rättar sig städse och uteslutande efter den nya av

Det italienska lagförslaget uttalar, att lag skall lagen. senare användas, när dess bestämmelser äro än äldre lags

gynnsammare

för den tilltalade, eller där fråga är om vaneförbrytare.

Till tryggande den individuella rättssäkerheten vid till-

av

interneringsinstitutet har vid sidan ovan lämpning av man, av

nämnda restriktioner, träffat åtskilliga garantianordningar av

annat slag.

Att den myndighet, som har att avgöra om interneringsbe-

slutet, i särskild lcrahfkatimz, har olika

ar besittning av man pa

sätt sökt föranstalta.

Enligt norsk lag kan interneringsdom meddelas av lagmans-

rätt samt, dock endast under vissa förutsättningar, militar-

av domstol. Den franska förbjuder sådant ärendes dragande

lagen

under ll. eller under summarisk

krigsdomstol m. specialdomstolai

behandling vid vanlig domstol. stor utsträckning har sökt genomföra ennza/;ç/"iirdelnhzg

man emellan olika beskaffenhet. Enligt det svenska

myndigheter av

fordras dock blott, att domstolen, i saken dömer,

förslaget som

dessförinnan inhämtat utlåtande från

myndighet, som Konungen

bestämmer Åt där juryn, sådan finnes, har

man, praktiskt taget, över

allt givit vetorätt gentemot

interneringen. Till 00h med enligt

den franska lagen, där villkoren för

internering synas vara av

lagen fullständigt bestämda, förefinnes såtillvida ett visst faktiskt

utrymme för juryns prövning, den kan

som genom att förklara mildrande omständigheter för handen vara göra de legala förut-

sättningarne för relegationen kraftlösa.

England får interneringsfrågan icke till

upptagas prövning.

försåvitt icke the director låtit ofpublic prosecutáons åklagaren i stäm-

ningsskriften göra gällande, att vederbörande är attanse såsom

Izabiiual criminal

Det österrikiska förslaget fordrar, domstolen att dels skall

vid det tillfälle, då straff internationsbrottet över avkunnas, be-

sluta dels också

om internering, senare, när internanden

undergått straffet och ytterligare kännedom vunnits om honom genom hans uppförande under strafftiden, i nytt beslut Visa sig fasthålla vid sin

ursprungliga uppfattning.

Såsom garantifiâreskrifter har

man att uppfatta det stundom uppställda förbudet emot grund politiska

internering på av brott:

slutligen också vissa bestämmelser sättet för

angående bevisning/ens

förebringccøzøløe samt tillfälle för internanden att från sin sida om belysa framställda

internationsgrunder.

l sistberörda hänseende kan

förtjäna framhållas, hurusom

den engelska lagen att den tilltalade minst

föreskriver, en vecka i förväg, innan

interneringspåståendet upptages till granskning,

skall därom erhålla innehållande

underrättelse, specificerad

uppgift om de föregående domar samt inter-

Övriga grunder, varpå

neringsyrkandet kommer att Den förut-

byggas. engelska lagen

sätter procedur med bevis och motbevis från en ömse sidor rörande sådana internandens karaktär

frågor som och rykte,

en-

han framhärdati ett ohe-j

kannerligen frågan huruvida varaktigt

derligt eller brottsligt leverne.

I torde böra framhållas. att viss lättnad

fråga om bevisning en i förutsättningar för interneringsbeslutet stundom, eljest gällande i rätt, stadgas för de fall. att brottslingen själv såsom engelsk

erkänner sig habituell förbrytare eller fören därom öirertygafsi vara

lett till hans internering.

tidigare process, som Beträffande v rättegången må här erinras den franska

hjälp om

att försvarare skall offioio

relegationslagens stadgande, en ex

internanden, vid äventyr att rättegången eljest kommer att

givas sakna giltighet.

Sedan angivits de allmänna dragen av interneringsåt-

nu

och dess rättsliga förutsättningar, må här även aktgivas gärden förefintliga bestämmelser angående verkställiglietens reglering.

på

den norska omtalat, att, efter beslut Rörande lagen är ovan

kvarhållande den dömde utöver den fasta strafftiden, han om av kan behållas i eller överflyttas till tvångsar-

antingen fängelset

betshus. franska har två huvwidtyper, individuell

Den relegationen

ooh k0llektiv Vid den förstnämnda får den relegerade

relegation.

fritt vistas inom koloniområdet med allenast den begränsning,

för att säkerställa emot rymning ooh att möjlig-

som påkallas

form medgives de rele-

göra övervakning. Denna av relegation

reda sig själva ooh visa

gerade, som .kunna utan statsingripande

värda sådan förmån. Beslut därom.

sig genom gott uppförande

eventuellt sedermera förmånens indragande, fattas såväl som om minister efter inliämtat råd k. klassivederbörande av en s. av Vid den kollektiva tillhållas de iikationskommission. relegationen till heter det, för det underhåll, de på statens

relegerade, gengäld,

viss andel i allmänt arbete för

bekostnad erhålla, att förrätta

kolonien; de underställda regim, nära överensstämmer äro en som

med vad gäller för straffångar, till kolonierna.

som transporterade

Efter att hava tillbragt någon tid i sluten anstalt, där de en förberedas för kolonilivet, fördelas de på vissa Verkstäder och

arbetsplatser. Under förbidan på att tillerkännas förmånen av individuell relegation kunna de småningom, vid

gott uppförande,

erhålla vissa lättnader, utackorderas i enskilt arbete, få bruka

eget jordområde o. s. v.

Den franska relegationen ingår såsom ett led i ett arbete

till bekämpande återfall, ungefär samtidigt,

av som genom lagar

av 1885 och 1891, sattes i gång, omfattande, jämte relegationen

och modifikationer i reglerna bestraffning återfall, vissa

om av

regler om regimen i fängelserna samt påbud Villkorlig fri-

om givning och Villkorlig dom, ävensom föreskrift statsunderstöd om

åt arbetet för frigivna fångars vård och regler för k. rehabilitering.

s.

Den engelska lagen uppställer såsom huvudregel för

preven-

tivförvaringen, att de undergå densamma, och de

personer, som

anstalter, där den verkställes, skola stå under vanlig

fångvårds-

regim, med iakttagande av de lättnader, statssekreteraren som av särskilt föreskrivas; och skola, heter det underäven, personen gående prerventiøre detentiøn göras till föremål för sådana disciplinära och reformerande inñytelser, med sådant

ävensom sysselsättas

arbete, som må vara bäst skickat att göra dem dugliga och villiga att efter frigivande skaffa sig utkomst.

hederlig

Sitt mest självständiga genomförande torde dessa

grundsatser

hava nått i vad saken rör manliga för vilka särskild

internater,

förvaringsanstalt uppförts, det k. Preventive detention prison, bes. läget vid Camp Hill på ön Wight, medan de före-

kvinliga, som

kommit i särdeles ringa antal, i viss del huvudsak-

inrymts av en

ligen för annat syfte använd anstalt. Att inom

själva behandlingen förvaringsanstalten, särdeles under början preventionstiden,

av icke till det och

yttre på något mera genomgripande påtagligt

sätt avviker från den ordning, under vissa förhållanden tillsom

lämpas även å fångar, undergående vanligt straffarbete, torde

med stöd inhämtade upplysningar kunna påstås. En mycket

av

betydelsefull skillnad från behandlingen vanliga straffängar har

av däremot här att finna i den efterbehandling, inträder man som sedan villkorligt frigivande från anstalten ägt rum och Varom sedermera skall talas. Under bästa möjliga hygieniska förhållanden anstalten på. -

la-mp Hill är även i klimatologiskt hänseende synnerligen gynn-

samt utrustad tillämpar på den internerade, under stän- - man

dig vädjan till hans självaktning och håg att arbeta sig upp, ett

system gradvis stigande förmåner och frihet. Han sysselsättes av

efter sina förutsättningar med byggnadsarbete, jordbruksarbete, trädgårdsskötsel, skomakeri, snickeri, kokning, bakning, målning eller, han icke är lämplig för mera ansträngande

0. s. v. om arbete, med skrädderi, sömnad, stickning Anstaltsdräkten 0. s. v. avviker tydligt från den för straffångar brukliga Vid sidan av lån från internatbiblioteket är det tillåtet för internaten att, i den mån hans arbetet i anstalten och under gott uppförande förgenom

värvade, på hans konto uppförda tillgodohavande sådant medgiver,

skaffa sig ett antal egna böcker samt även tobak, cigaretter, vissa matvaror v. o. s. Vid sitt inträde i anstalten placeras internaten i den k. s. ordinary ra.le. Då han under månader har ådagalagt flit och sex gott uppförande, erhåller han härom ett certifikat, som berättigar honom till åtnjutande ökade förmåner. av Det första certifikatet är förutsättning för rättigheten att deli de måltiderna. Det andra certifikatet medtaga gemensamma för rätt att i Linderhållningar och det deltaga gemensamma

att bruka liten avkastning försäljes till tredje en jordlott, vars

anstalten. Det fjärde certifikatet medför, att internaten förflyttas till den k. .special r/rarlw. Här erhåller han större frihet med till brev, besök och köprättigheter, får tillgång till en

hänsyn

samt får i diskussioner och idka musik.

daglig tidning deltaga

Han kan också erhålla och få bebo liten bonu ensam en

stadslägenhet med bed-sitting-room och kök. Till denna bostad

erhåller innehavaren nyckel.

egen

Sin fritid står det härefter internaten

öppet att tillbringa på

sin jordlott eller annorstädes inom ett vidsträckt tillmätt område.

praktiskt taget utan tillsyn.

Dåligt uppförande medför nedflyttning i den k. s. disciplin-

graden, som lock sällan användes. I denna hålles internaten

grad

isolerad, erhåller ingen de eljest honom tillkommande

av förmå-

nerna, tobak samt underkastas i

m. 111., inskränkning fråga

om

brev och besök.

En bestämmelse, stundom

som förekommer, såsom i det

danska förslaget och i den franska lagen, är, att kortare permission

må kunna under vissa den internerade.

förutsättningar beviljas

Angående kontroll över interneringen samt in-

uppsikt över

ternatens utveckling innehåller den utför-

engelska lagen ganska

liga föreskrifter. Vid skall

förvaringsanstalten finnas

en av

statssekreteraren förordnad visitationsnäannd

board of ørisitors, av

vars ledamöter åtminstone tVå skola fredsdomare. vara Anstal-

tens föreståndare skall till statssekreteraren

periodiskt ingiva rap-

port över de internerades och deras

uppförande flit, framtidsut-

sikter och sannolika efter

uppförande en frigivning. Till hjälp för

denna uppgift skall föreståndaren vid sin sida hava kommitté en s. k. adväs0ry c0lun2tt0o bestående de ledamöter av av visitations- -ä

nämnden samt de övriga personer av båda könen, statssesom

kreteraren förordnar. Denna kommitté skall

minst sjätte

var

månad sammanträda å föreskriven tid för

att personligt meddela

sig med de internerade och biträda föreståndaren

med uppsättande

av de honom åliggande

rapporter samt äger att efter gottfin-

nande även eljest sammankomma och för egen del avgiva sådana

framställningar, som synas vara behovet påkallade. Åt sådan av

internat, som uppflyttats i högsta graden, kommittén

ägnar sär-

skild uppmärksamhet för att bestämma, huruvida

frigivning bör

tillstyrkas.

Beträffande brott, internaten övertygas under fortgå. varom ende hänvisas till vad anförts konkurrens.

förvaring, ovan o1n

Ur skall, såsom förut är framhållet, enligt vad

interneringen

och mestadels innehålla, den internerade kunna

lagarna förslagen

den för honom fastställda maximitiden. liisqirvas ffirz utgången av svenska och finska förslagen sakna, försåvitt saken rör inter- De livstid, bestämmelse i denna riktning.

nering på

Där står för förtida frigivning, har dock nu vägen öppen en merendels fixerats absolut iøiniønitil, under alla förhållanen som den skall i anstalten Sålunda, hava de förslag, som

tillbringas.

träda i stället för straff, härav föranletts till

låta förvaringen

bestämmelsen, att icke får under några omstän-

interneringstiden

bliva kortare det straffet. Jämte denna va-

digheter än utbytta

riabla förekommer såväl i dessa förslag som eljest

minimigräns

stundom fast, för alla fall lika tid, som vid internering även en underskridas: år i det österrikiska förslaget; fem år icke får tre i det schweiziska förslaget; år i den franska lagen samt sex sex andra femton är i det italienska

och, vid internering av graden, varjämte det tyska förslaget förutsätter, att förvaringen

förslaget;

alltid längre tid. varar en Den fastställer ingen minimitid. Enligt

engelska lagen

och i överensstämmelse med reglerna om gradpassering

praxis

inom lärer kortaste förekommande förvarings-

förvaringsanstalten tid gärna understiga omkring två år.

förtida frigivning tillkommer Bcsfiianzønanderäft över frågan om norsk konungen förordnas. Enligt

enligt lag myndighet, som av

hos statssekreteraren och enligt

engelsk lag ligger avgörandet

italienska hos domstol. Givetvis fransk lagg samt det förslaget ffr dessa fall den

har statschefen även benådningsrätt, varom

franska lagen innehåller vissa formella regler.

Att enligt det tyska förslaget för kortare tid

internering

helt beror av administrativ myndighet dom-

men eljest påkallar.

stols medverkan, är förut Även det schweiziska

antytt. förslaget

lägger bestämmanderätten i denna del i administrativ

myndighets

hand; väl också det österrikiska förslaget. Enligt det danska förslaget skall beslut i meddelas

frågan

av en myndighet, bestående domare såsom ordförande, av en en

representant för åtalsmyndigheten samt

en person, som deltager

i arbetet för frigivna fångar.

Den beslutande myndigheten skall enligt vissa hava

förslag

ovillkorlig skyldighet att upptaga och pröva frågan frigivning.

om Enligt norsk lag skall, sedan den fasta strafftiden gått till ända, omprövning angående behovet ett kvarhållande ske

av årligen.

Den engelska lagen bestämmer, att statssekreteraren åtminstone vart tredje år skall pröva, internerad må

om en frigivas. Enligt

det danska skall veckor före

förslaget anstaltsledningen sex utgången av minimitiden förelägga prövningsrätten spörsmålet

om frigivning skall äga varefter, sådan icke då

rum; om beviljas,

frågan skall återupptagas med vissa mellanrum efter

regler, som

av regeringen fastställas. Rörande ett initiativ; frånr den internerades sida låter den egen franska lagen det uteslutande bero huruvida efter

av denne, han,

sex års relegering, vill anhängiggöra talan befrielse. Det om italienska förslaget innehåller vissa tidsbestämmelser för inter-

natens rätt att väcka talan frigivande.

om Plömtsiittøziøzgeøz för frigivning i förtid angives i norsk rätt vara, att sådan åtgärd kan ske utan särskild fara. För-

antagas

varingen skall icke fortsättas längre, än det ñndes fornødent. Den franska lagen fordrar, att internaten skall kunna förete

bevis gott uppförande, åt om gjorda tjänster koloniseringsarbetet

samt nödiga existensmedel. Den engelska lagen föreskriver, att vid huruvida

avgörande,

v frigivning bör äga samt, jakande fall, vilka villkor den-rum, i på

bör få ske, skall i beaktande tagas vederbörandes condisamma tion, history, med circzwnstancøs. Frigivning må äga heter det

rum, vidare, för så vitt statssekreteraren finner sig vara tillräckligt övertygad att internaten kommer att avhålla sig frän förbry-

om telser samt leva ett nyttigt och arbetsamt liv eller icke

rrzmcs

längre äger förmåga att begå förbrytelser eller också av annan

anledning icke lämpligen bör kvarstanna i anstalten.

De svenska och finska förslagen bestämma, att internaten skall kvarstanna i förvaringsanstalten, så länge hans samhälls-

vådlighet ialhnänfarlighet kan fortfara.

anses

Enligt det danska förslaget kräves bland annat, att internatens förhållande icke talar emot ett frigivande, att han icke under loppet av senaste fem år varit frigiven på prov samt att säkerhet finnes för passande arbete åt honom efter frigiv-

ningen eller eljest för omhändertagande och underhåll. Det tyska förslaget uppställer den förutsättning", att inter-

naten längre tid uppfört sig väl i anstalten; att hans personliga omständigheter göra det befogat att förvänta, att han i framtiden skall förhålla sig väl; samt att till hans underhåll tillräcklig arbetslägenhet finnes säkerställd eller att på annat sätt sörjts för hans utkomst.

Det schweiziska förslaget förutsätter, att vederbörande myndighet, efter hörande anstaltens tjänstemän, antagen att för-

av

varingen icke mera är nödvändig

I det italienska förslaget stadgas såsom särskild förutsätt-

ning för Villkorlig frigivning vaneförbrytare, att sådan

av får komma i fråga, oberoende hans ekonomiska ställning,

av förrän han lärt sig ett hantverk och ådagalagt bestående bö-

en jelse för arbete.

Gemenligen stadgas för den frigivne en gørözarofâai.

Särskilda bestämmelser angående dennas längd uppställas

ofta, antingen rörande maximitid, såsom i engelsk lag, enligt

vilken statssekreteraren är befogad, att när hälst, dock

som

sist efter fem år, föreskrivna villkor iakttagits, meddela om

ovillkorlig friförklaiing; eller ickså rörande bestämd tidslangd.

en Prövotiden utgör sålunda i det danska förslaget två år: i det schweiziska förslaget tre år samt i norsk lag ooh det tyska förfem år. Även förekomma annorledes beståmda frister:

slaget enligt det svenska förslaget så lång tid, åtgår för preskribering

som den icke verkställda delen förvaringen alltså trettio år, av av iaknat från det domen laga kraft. vann le den villkorligt frigivne har att bestå, försåvitt prur, som friheten icke skall gå förlorad, äro på olika satt bestämda. Det svenska förslaget kräver, att den frigivne gör sig till

skyldig

dåligt uppförande Enligt det schweiziska förslaget kan återinsattning ske, om den frigivne begår straffbar liandlingg

en om han trots iformlig maning övervakareii handlar i strid med givna av

anvisningar eller han varaktigt undandragei sig uppsikten.

om le danska ooh tyska förslagen lianvisa till reglerna villkorom

lig frigivnii1g, varav för det danska förslaget följer, att

ex. den frigivne internateii regelmässigt skall sattas under

lamplig frivillig tillsyn och att frigivningen knytes till det villkor,

att han förer ett arbetsamt, redbart och nyktert liv samt .nöjak-

tigt följer de honom tillsjfningsiiiannen givna av ålaggai1den. Ytterligare villkor kunna tillfogas, nar så må önskligt. Vid

anses frigivningen mottager fången ett pass, som innehåller de för

frigivningeii gällande villkor samt tillkännagivande

om påföljd

av ett handlande i strid därmed; något den frigivne varom även muntligen erhåller meddelande... le villkor, enligt

-åø som engelsk

ratt pl-aga uppställas, må även anföras. De nnfatta, att den frigivne skall ställa sig sjalv under miervakning centralföreninav gen øwzføvø/ rziesowizzfioøz:icke utan dess tillstånd andra bostad: efterkomma dess föreskrifter med hänsyn till och

punktlighet regelmåssighet såväl i arbete eljest, åvensom på

som bOgäTaH

meddela sig sjalv alla önskade avhålla

om upplysningar: sig

från lagbrott: icke hava umgänge med karakpersoner av dålig 4

tår och föra. .sober md føølførsirürzøs life till centralföreningens

av fulla tillfredsställelse.

rått står den lösgivne under på enskild vag

Enligt engelsk en

ordnad och halvoffioiell prägel, utgående från den

tillsyn hjälp av

central association, bildad år 1910 såsom hela landet

nyssnamnda en

omfattande sannnanslutning allehanda för räddningsarbetet

av bland intresserade organisationer och enskilda personer

fångar

under statssekreteraren för in-

samt stående ordförandeskap av

rikes ärenden.

Rörande lrowfro/Ieø under må antecknas bestämmel-

prövotideii

i ratt periodisk rapport från den Övervakandc till

sen engelsk om

statssekreteraren rörande den övervakades uppförande och oin-

ståndigheter.

Även möta bestämmelser rörande tillvarafagmulv och inför-

tillbaka till interneringsanstalten, för det fall att fri-

passning

heten fijrverkas.

Vid frihetens förverkande följes oftast den princip, att hänsyn till den tages vid børükøzriøøg/ rcasfcrcuulv

gångna prövotiden ur

Annan mening möter i engelsk rått, som bortser

inteneringsficL

allenast från sådan tid, varunder internaten olovligen håller sig borta från anstalten.

ALLMÄN MOTIVERING

Såsom en väsentlig sida i lagstiftarens syfte med det

moderna frihetsstraffet framträder strävan att förmå

brottslingen

att för framtiden självmant föra ett laglydigt liv. detta vare sig uppnås genom att Verkligen förbättra hans sinnelag eller att genom vänja honom vid ett regelbundet 00h arbetsamt levnadssätt eller genom att ingiva honom fruktan för nytt straff. I icke så få fall visar

sig emellertid, att Verkligheten icke motsvarar lagstiftarens syfte. lårottslingens liv ter sig i dessa fall såsom ständig en Växling

mellan straff och straffrihet: några månader eller år i

något

straffanstalt: några månader i frihet; återigen något år i straff-

anstalt; några månader i frihet livet igenom fall, där o. s. v. vid straffverkställighetens slut kan säga att brotts-

man sig, lingen, om han har fysisk möjlighet att begå brott, med viss

en naturnödvändighet skall inom kort komma tillbaka till anstalten. Genom straffregistrets införande l10s har detta faktiska förhåloss lande lätt kunnat konstateras. Från nämnda från

tidpunkt, V, s.

och med år 1901, till och med år 1920 hava sålunda 92 personer genom minst fyra särskilda domar dömts till sammanlagt minst tio års straffarbete. Bland dessa hava, närmare bestämt, tolv personer

undergått 4 domar å straffarbete, fjorton 5 domar, tretton

personer sexton tio tretton sju 10, tre 11, tre 12 samt icke en mindre än lö olika domar å straffarbete. Straffsumman har, bland dessa 92 utgjort i femton fall 10-11 år, i femton fall personer, 11 N12 år, i tretton fall 12--13 år, i elva fall 13-14 år, i åtta fall

" 1

ll

l

l

l

:14

1-115 år, i tio fall 157-113 år, i sju fall 115---17 år. i två fall 17-18 år, i fyra fall 18-19 år, i tre fall 19--20 år, i två, fall 20- --21 samt i två fall 22---233 §11: Och härvid får icke

man förgata, att ett betydligt antal bland lossa lessntom före

jiersoner 1901 undergått flerfaldiga domar å straffarbete, vilka liar ioko medraknats. Beträffande den tid, förflutit från frigivniiigeii

so111 till nästa brotts begående, har den i 114 fall utgjort mindre än

månad, i 37 fall 1--2 månader, i 4b fall 2--3 månader, i 37 en fall 3--1 månader, i 30 fall 4-5 månatler, 25 fall ;Se-li måna,der, i 171 fall 6---7 månader, 24 fall 7e-8 månader, i 16 fall 8-9 månader, i 16 fall 9 10 månader, i 10 fall 10---11 månader, i 13 fall 11-12 månader alltså, i 411 fall mindre

0. s. v. ån ett år. Exempelvis har dessa vilken under

en av personer, nämnda tidrymd träffats tio olika domar på stra/ffarbete, i in-

av tet fall dröjt långre an 24 dagar med att begå nytt brott. Det dominerande brottet är stöld; närmast stölden kommer bedrägeribrottet. Den högsta stöld, xrartill, under denna tjugoårs-

resan

de ifrågavarande kroniska tjuvarna blivit lömda, i ett

period,

fall den sjuttonde, i ett fall den sextonde, i ett fall den femtonde, i ett fall den trettonde, i ett fall den tolfte, i fall den elfte,

sex i åtta fall den tionde, i sjutton fall den nionde, i tjugofem fall den åttonde, i sexton fall den sjunde, itjugoett fall den sjätte

resan o. s. v.

Straffet fyller i fråga dessa k. kroniska förbrytare knap-

om s.

något annat ändamål an allmanpreventionens att på andra

past -

individer i samhället inverka till avhållande från att begå brott.

Det oskadliggörande brottslingen, som ingår såsom ett viktigt

av moment i frihetsstraffet, blir nämligen i dessa fall alldeles otill-

dar det icke år fråga, livstidsstraff eller eljest ut-

raokligt, om präglat långvariga straff. Även straffets allmanpreventiva funktion för ingen

om nu del får underskattas, det tydligt, att straffratt, allvar-

år en som

strävar efter att göra den brottslige

ligen individualprevention -

individen själv ofarlig för framtiden bör betänkt på

- vara något medel att avhjälpa nämnda brist och förekomma den skada

för samhället, ligger dels i de ständigt upprepade brotten,

som dels den inverkan, han med säkerhet kan antagas under fritiden utöva på andra. Man bör icke heller alldeles förbise, att det finnes ett visst sammanhang mellan allmänprevention och indi-

vidualprevention: att, även ur allmänpreventiv synpunkt, detta

meningslösa fram och tillbaka, denna ständiga växling mellan straffanstalt och frihet, visar, att lagstiftaren alldeles icke

som i sitt straff funnit det medel, han önskat, kan rubba folkets för-

troende för straffrättsskipningen och därmed minska respekten

för straffiagen.

För en reform på denna punkt äro två vägar tänkbara. Antingen skulle man kunna söka ett medel, bättre än det

som

vanliga straffet verkade psykologiskt på brottsling detta

en av

slag, eller ock ett medel, oskadliggjorde honom

som genom av-

skiljande från yttervärlden under väsentligt längre tid än det

vanliga straffet.

En inverkan på brottslingens psyke, annat än straff,

genom kan och bör ifrågakomma beträffande sådana brottslingar, Väro

som

psykiskt abnorma, vare sig i riktning sinnessjukdom eller

av sinnesslöhet. Synpunkten sjukvård bör i detta fall träda i

av

förgrunden, även om icke varje spår av straffbehandling avlägsnas

00h även framför allt, måste hava rätt att göra brottslin-

om, man

oskadlig, så länge hans farliga sinnesbeskaffenhet fortfar. Det gen

måste alldeles oriktigt att, där brottsligheten sammanhänger

anses med varaktig psykisk abnormitet, i domen på förhand bestämma längden den tid, varunder staten har rätt att behålla brotts-

av

lingen under behandling. Då sådan begår brott,

en person som sammanhänger med hans abnormitet, finnes alltid anledning att

befara, att hans brottslighet är svårutrotlig eller outrotlig såvida

icke abnormiteten skulle låta sig Och denna misstanke

håvas.

stegras hastigt vid varje upprepande brott från hans sida.

av

NIan därför berättigad att under mindre restriktiva

fförutsättiiingar än eljest betrakta. och behandla denne brottsling

såsom oförbätterlig: kanske därutöver att omhändertaga, en sådan

även i sådana fall, där han icke begått brott i teknisk person

mening dock visat sig samhällsvådlig genom straff-

men ex. fritt fâirsök eller förberedelse till brott. en i andra

ena som fallet bör han i främsta rummet betraktas såsom sjuk människa.

en

Dessa fall svårfåörbätterlighet eller oförbätterlighet äro

av emellertid icke föremål för föreliggande förslag. Men den

nu individuella oemottagliglieten för straff är icke inskränkt till dem. Erfarenheten framvisar även fall, där det åtminstone tills-

A vidare är omöjligt att konstatera någon psykisk abnormitet

i nyssnämnda mening, där dock straffmedel. som på fler-

men talet individer utöva eller mindre reformerande verkan,

en mer gå individen i fråga spårlöst förbi. Varken i form av fruktan för straff eller på annat sätt låter han bibringa sig några motiv för laglydigt handlande; och straffanstaltens tillvänjainile vid arbete visar sig sakna varje i hans natur, så snart

grepp h-an kommer utanför fängelsemurarna. Att utan vidare taga för givet, att även i dessa fall latent abnormitet är grund till

en

oförbätterligheten, och sålunda använda samma sjukvårdsbehandling, i fråga den bevisligen abnorme, kan så mycket

som om mindre komma i fråga, så vida icke symptom

som man - av

abnormitet uppenbara sig under själva behandlingen saknar

varje kriterium för att avgöra verkan dylik sjukvård: han

av en

redan vid intagandet fullständigt sjrmptomfri.

var

är sålunda i dessa fall helt och hål-

Individualpreventionen

let inskränkt till oskadliggörande. Då exstirpation i rent

en

bokstavlig mening måste lämnas alldeles räkningen, kan

ur

oskadliggörandet endast uppnås att bereda staten möj-

genom lighet att beröva brottslingen hans frihet under väsentligt längre tid än vad vanligt straff skulle följa.

av

Enklast naturligtvis att förlänga det vanliga straffet

vore nu

Fiffi

till straff på mycket lång tid eller rentav livstid alltså

- en

generaliserad och kraftigt skärpt tillämpning iterationsinsti

av tutet. Men denna enkla utväg möter oövervinnelig betänk-

en

lighet. Straffet, v. s. preventivstraffet, vilar visserligen på

samhallsnyttan: samhället behöver straffet för att skydda sig mot viss fara från samhället får icke i varje fall

individernaz//Men

av fara använda vad medel helst. Mot intresset säker-

som av

het i samhället och rättsordningens upprätthållande står indi-

vidernas personliga intressen; och eftersom samhället, när allt kommer omkring, består individer och är till för deras skull,

av måste dessa intressen vägas mot varandra. Samhället skulle icke kunna för varje ringa brott taga individernas liv, även

om detta ett säkert medel att starkt minska eller alldeles före-

vore komma slagsmål, ärekränkningar, snatterier Reaktionen

0. s. v. mot individen måste stå i viss proportion till den grad far-

av lighet, som individen ådagalagt, därvid emellertid samhället visserligen icke är inskränkt till att taga hänsyn till den farlighet, han ådagalagt det begångna brottet. Men måste

genom nu man härvid skilja på farans extensitet och intensitet: aldrig så ofta upprepade bagatellbrott utvisa icke den intensitet i individens samhällsfarlighet, som kräves för att använda de verkligt svåra straffen. Faran snatterier, än så talrika, är icke det-

av om samma som faran av rånmord. Ville lagstiftaren icke erkänna denna skillnad, så skulle han svårligen kunna undgå den konsekvens att överhuvud och icke ensamt vid kronisk brottslig-

het använda de svåra straffen i främsta rummet mot obej

tydliga förseelser, eftersom dessas frekvens alltid är ojämförligt större än de svåra brottens.

Härav följer, att lagstiftaren icke kan hjälpa sig med att helt enkelt förlänga det vanliga strafförfarandet i sådana fall,

där brottslingen väl visatsig oförbätterlig, endast begått

men mindre brott. Samma synpunkt återkommer, även då det gäller åtgärd, som såvitt möjligt avklätts alla straffelementer utom det

rena oskadligg1a1ulet s. det rena frilietsliei-övaiiclet. Väl

v. ligger anxiä11dla,1hete11s gräns icke på ställe för den skydds-

samma, åtgärd, Vilken straffet endast behållit slçalligg31ai1(let,

av som för det egentliga straffet. Men det finns dock gräns. under

en vilken inta ;invändbairt medel, varken straff eller skyddsåtgâird, kan utfinnas för att göra brottslingen oskadlig. Under denna

gräns faller den brottsling, val visat sig ofibéi,tterlig

som men

som aldrig begått annat an ringa brott. Hår måste lagstiftaren

kapitulera. Det återstår blott att för varje nytt brott straffa honom på, vanligt satt, låt med någon icke allt för stark

vara vw

strafförhöjning på grund iteration.

- av

Vanda vi å andra sidan från de ringa brotten till de

oss allra svåraste, så är lika tydligt, att någon sårslçild åtgärd för oskadliggörantle icke kraves i de fall, dar det vanliga straffet

mycket långvarigt. Dömes kronisk brottsling till livstids

en frihetsstraff, jamlilzt den vanliga straffskalan för det brott, han nu begått. så det för staten relativt likgiltig fråga, huru-

en vida straffet på honom utövar någon reformerande verkan Han år i alla händelser själva straffet så gott urstånd-

genom som satt att vidare begå brott. Visar han sig mot förmodan förbatterlig i fangelset, så benådas han på villkor andra

samma som

livstidsfångar; visar han sig oförbatterlig, så behålles han; och

till att underkasta honom behandling ån andra livs-

en annan tidsfángai och fördenskull fiära honom till särskild anstalt finnes

då. han icke abnorm inga tillräckliga skål: särskilt vw anses -

det förkastligt att för brott låta honom undergå vore ,sanzøzzzz en i det hela z/á/cüøre behandlingaüii andra brottslingar, endast därför, att han enligt sina antecedentier måste oförbatterlig.

anses

Beträffande sådana kroniska förbrytare, som aro att anse såsom

fullt tillrakneliga, förfaller alltså frågan särskild skyddsåtgard

om såväl vid brott vid de allra brotten. Återstår

ringa som grövsta

brott viss medelsvårhet. Även har att

av en galler visserligen, lag-

stiftaren icke skulle kunna använda ett sfraji vanlig art,

av som

innebure oskadliggörande för hela livstiden eller ens för viss, mycket lång tid. Men väl kan han i dessa fall, där oförbätter-

ligheten vederbörligen konstateras, använda en skyddsåtgä-rd av

ovannämnda art, under det den i avseende på oskadlig-

som, görande är likvärdig med ett frihetsstraff på livstid eller mycket lång tid, i övrigt verkställes utan inblandning av straff-

annan

elementer än som är nödvändigt för själva oskaxlliggiörandet,

d. för att hindra brottslingen att återtaga sin frihet. Då

v. s. denna åtgärd onekligen innebär ett mindre lidande än straff

tidslängd, kan den utan att för hårt

straffarbete av samma

stöta mot individernas berättigade intresse eller, om man så vill, mot rättskänslan användas mot individ, belastad med

en brott, icke äro svåra för att medgiva obegränsad för-

som nog en

längning straffet dock icke så ringa, att deras obetydlighet

av men förbjuder varje reaktion i form långvarigt frihetsberövande.

av

Av den tankegång, här utvecklats, framgå fyra principer,

som

på vilka förslaget är byggt: 1 då åtgärden användes, bör den träda

i stället för straffet och icke såsom ett plus läggas till detta; 2 åtgärden förutsätter åtminstone relativ oförbätterlighet hos

en

brottslingen, och lagenmåste-därför så bestämt som möjligt an-

giva kriterierna härför i brottslingens antecedentier; det nu ådönida straff, för vilket åtgärden skall träda i stället, får icke vara ett ringa och icke heller ett mycket svårt straff; lagen måste nêftrnlare angiva dessa gränser; 4 åtgärden måste så utföras, att

den dels erbjuder nödig garanti för att brottslingen effektivt

avspärras från yttervärlden, dels är i andra avseenden så fri från

straffkaraktär, som lämpligen kan ske.

ad Otvivelaktigt måste vid reaktionen mot brott vad

och form den må hava allmänpreventionens krav alltid namn -

beaktas. Detta krav medför, att reaktionen måste innenoga hålla ett lidande för brottslingen, vilket avskräcker andra och

omisskänneligt uttrycker samhällets ogillande handlingen. An-

av

vände man oskadliggörande skyddsåtgärd, saknade detta

en som element, så det icke blott berättigat utan nödvändigt att

vore jämte skyddsåtgärden använda även straff.

I verkligheten ligger emellertid saken helt annorlunda. En sådan skyddsätgärd är åtminstone under nuvarande förhållan-

a den helt enkelt otänkbar. Någon idyllisk koloni, där de för

ordnat samhällsliv odugliga skulle i ostörd framleva ett be-

ro hagligt liv, låter sig icke åstadkomma. Fastmera, förutsätter

oskadliggörande för livstid ett i och för sig synnerligen känn-

bart frihetsberövande för livstid. Att förneka det element

av

lidande, så uppenbart ingår i den oskadliggörande skydds-

som

åtgärden, sådan den i verkligheten måste gestalta sig, är därför

orimlighet, där den framträder, endast kan förklaras en ren som,

genom förväxling av vad samhället åsyftar med åtgärden och vad åtgärden faktiskt är. I verkligheten innebär åtgärden ett

kanske vida längre frihetsberövande än straffet 00h säkerligen i de flesta fall ett lika stort, stundom kanske ett större lidande. Detta faktum kan ändras därav, att åtgärden åsyffar endast

individualprevention i form oskadliggörande. Att först straffa

av och sedan internera skulle därför betyda att först tillfoga ett

visst lidande, nämligen det kvantum, allmänpre-

som man anser ventionen kräva i detta fall, och sedan ett nytt lidande,

som inses vara icke blott lika stort utan ofta större än det redan

tillfogade. Det betyder sålunda att alldeles onödigtvis tillfoga

lidande, sonricke kräves straffets ändamål.

av

Även sådan kumulation oför-

ur vedergällningssynpunkt är en

svarlig. Även lenna att redan straffet inne-

ur synpunkt gäller,

fattar det mått av lidande, det ønalzun passionés, rättskänslan

som finner motsvara ønalmn actionis, den onda gärningen. Rättskänslan, såvitt den är parad med eftertanke, bör icke kunna finna sig att efter detta kvantum lidande ett nytt kvantum lidande,

som ensamt hade varit tillräckligt eller än tillräckligt att tillfreds-

mer ställa .rättskänslans krav, tillägges för samhällsnyttans skull. I

själva verket skulle väl därför även anhängarne av den åsikt,

vill först straffa och sedan internera, knappast vilja sätta som i fråga att utsträcka sitt system även till de --låt absolut

vara

oförbätterliga brottslingar, dock aldrig göra sig skyldiga

ä som

till annat än obetydliga förseelser: orimligheten att för dylika

förseelsers skull beröva människa hennes frihet för livs-

en tiden beror tydligen på det gentemot samhällsfaran alldeles

oproportionerliga lidande, sådan åtgärd oundgängligen

som en innesluter.

Ytterligare må lämnas oanmärkt, att sådan dubblering

en av rättsverkningai lätt skulle kunna göra hela institutet ganska

betydelselöst i praktiken. Det organ domstol, Iiämnd eller

4något annat hade att in bestämma skyddsåtgär-

- som nam om dens tillämpning, skulle kanske, med allt skal, rygga tillbaka för

den obarinliärtigliet, låge i detta onödiga fördubblande

soni av

lidandet och hellre, med uppoffring sainhällsirvttans krav på,

av oskadliggfnande, inskränka. sig till det vanliga straffet åtmin-

a stone under förutsättning, att icke hade med utpräglat svåra

nian

brottslingar att göra.

I den moderna diskussionen har ifrågasatts ett slags medelväg mellan straffets utbytande mot skyddsåtgärd och kiunnlation av dein båda, nämligen det förfarande, att straffet under alla förhållanden verkställes och först øläarefteø avgörande träffas, huruvida den straffade skall ytterligare kvarhållas, genom interneriiig efter strafftidens slut. l ett bland de aktuella strafflagsförslagen, det österrikiska 1912, § 38, har denna tanke i äldre

- som tider, även i vårt land, ingalunda varit okänd i lagstiftning och

praxis upptagits i den utformning, att domstolen först, vid

a straffets ådömande, beslut-ar, att den dömde skall efter strafftidens slut underkastas prövning i nämnda hänseende, ooh Llärpå, när strafftiden slutat, själv företager denna gprövning, på basis

straffverkställighetens resultat auf Grund ler Eøjr/ebnølszse les av

Sficøf3zollzzøt/eis.En sådan lösning problemet kan begriplig,

av vara

det bleve fråga, att vidga skyddsåtgardens användande

om om till brottslingar. på vilka straff av det ádömdas art förut

nu alldeles icke eller åtminstone blott imindre utsträckning prövats

nåmnda förslaget fordrar i brottslingens antecedentier endast

det

två föregående domar på frihetsstraff viss art, 1m/.ø'; i lind-

av rigaste fall kan dessa straff uppgå till endast två

summan av år. Det år då, såsom utförts, icke latt att på förhand

ovan bilda sig någon grundad mening om huru straffet kommer att verka: och därest omstandighetoi i brottslingens liv och karaktar tala för, att han kan besitta ett djupare än vanligt rotat brottsanlag, så kan det kanske försvaras att, under det

man

alltjämt gör försök med det vanliga straffet, uppstalla det för-

behåll, att reaktionen utvidgas med internering efter straffet,

en

så skulle visa sig tillrådligt på grund den ytterligare

om av kannedçnn, i straffanstalten vunnit hans Men

man om person.

mera i brottslingens antecedentier betonar kravet på att

man straff ofta skall hava försökts och visat sig utan verkan, desto

meningslös bleve denna metod. Fordrar såsom föremera man,

liggande förslag, minst fyra föregående domar på, straffarbete och minst tio års straffverkstallighet sammanlagt, så torde i de

allra flesta fall verkställighet det femte straffet icke

en av ex. kunna lära fångvårdsmyndighet eller domstol något annat an vad de fyra föregående redan lärt dem. Ligger brottet i

samma psykologiska riktning som de föregående, hänvisar det överhu-

vud på ett djuptliggande brottslingsanlag, så måste det prövancle

organet lika val före efter straffets avtjanande finna det

som högst sannolikt, mänskligt att döma någon matematiskt så-

e

ker ar i dessa stycken icke möjlig att brottslingen

prognos w skall återfalla, såvitt han fysiskt ar i stånd dartill åtminstone

-

förutsatt, att det icke år fråga att experimentera med något

om helt annat straff an förut eller ådöma ett straff väsentligt langre

än dem han förut undergått. Den omständighet, att han

upp-

för och möjligen aven förut uppfört sig någorlunda korrekt

-

eller än så korrekt under det mekaniserade livet i straffan-

w stalten, kan i detta fall ingenting väga mot dot praktiska

PPOV, som de upprepade och ständigt felslagna föis"keii att låta ho-

sköta sig på hand i det fria livet innebära. Svaret nom egen är på förhand givet, och det är endast ett spegelfäkteri att låtsa

sig hänskjuta avgörandet till ett experiment, sällan eller

som aldrig kan utgiöra ett verkligt motbevis. Annorlunda däremot, om detta femte brott av akut natur, ligger, om än objektivt sett icke så ringa, det normala mänskliga själslivet nära nå-

-w got. väl kan även den, förut varit ofta straf-

som passera som fad. Då bör lazy/vn. internering inträda och detta utan varje

av-

seende på brottslingens uppförande i straffanstalten. I

ena som andra fallet bör sålunda, under de här uppställda förutsättning-

betydliga straff i anteoedentierna, avgörandet träffas på

arna av basis av det nu begångna brottet jämfört med antecedentierna,

och icke på basis den följande straffverkställigheten.

av

Man har stundom velat göra gällande, att uppskovet med

interneringsbeslritet skulle innebära ett värdefullt uppfostringsmedel gentemot den dömde. Tanken är uppenbart felaktig,

om man menar något annat än ett disciplinmedel under själva straffanstaltstiden. .Det är begripligt, att fången under strafftiden gör sitt yttersta för att undgå långvarig internering efter strafftidens

en slut. Men det är lika klart, att han ute i det fria livet, inför frestelsen att begå brott, för risken att omedel-

nya ryggar mera bart dömas till långvarig internering, än han har eller tror

om

sig hava en möjlighet att genom ordentligt uppförande under

en relativt kort strafftid undgå denna långa förlust friheten. Ooh

av det är obehövligt att framhålla, att staten har vida mindre intresse hans goda uppförande i straffanstalten än hans

av av

efter Ä andra sidan

laglydighet frigivningen. vore det just

ur

pedagogisk synpunkt obetingat förkastligt att, därest fången verk-

ligen gjort sitt bästa under strafftiden och uppf3rt sig fullt korrekt då han sålunda skulle sig ha ett grundat

M anse anspråk

på att slippa interneringen likväl efteråt besluta att internera

honom, därför att med allt skäl hans antece-

man kanske av

dentier sluter, att han är olämplig för liv i frihet. Man tvingas

sålunda med ifrågavarande uppskovsnietod, hur än lagen formu-

leras, att hålla sig uteslutande till det tvivelaktiga kriteriet

av hans uppförande i straffanstalten.

ad 2. Den ledande tanken i avseende på fiärevarande punkt i sakkunniges förslag förutom ovan berörda bortskärande

- av ringa brott och av de svåraste brotten har varit, att len re-

e

oförbätterlighet, det här gäller, å sidan icke får

lativa ena an-

visad .endast därigenom, att brottslingen begått än så många

ses särskilda brott ock av tämligen svår beskaffenhet, å andra

om

sidan icke heller därigenom, att han tillbragt än så lång tid i straffanstalt. Vad den förstnämnda synpuukten angår, så kunna de förhållanden, varundei brottslingen lever, fmedfnnena från

stå honom nära, tillförsikten, att han hälanefter personer, som

hittills skall undgå upptäckt o. göra det begripligt, att som s. v., brottsligheten hos honom blivit utan att det därför, så

en vana, länge han ännu icke nåtts lagens arm och staten på honom

av prövat sitt straffmedel, kan avgöras, huru svårutrotlig denna

är. Vad åter den andra synpunkten beträffar, kan brottsvana lingen hava tillbragt lång tid i straffanstalt för enda gärnings

en skull, i det nämligen brottet varit den objektiva svårhet, att

av

lagen närmast allinäiiprexreiitiva skäl ovillkorligen kräver ett

av svårt straff. Men enda gärning, den må huru svår

en vara som helst, kan knappast med samma visshet som en serie av gär-

ningar utgöra något tillräckligt bevis för oförbätterlighet i brotts-

lingens karaktär: den kan hava berott på tillfälliga strömningar

i hans själsliv, kanske icke kunnat klarläggas vid rannsak-

som ningen. Och även verklig ond böja/se tydligt före-

om en nog

legat, gäller i ännu högre grad än vad nyss nämndes om en

ond att frågan, huru djupt denna böjelse är rotad i brotts-

rann,

+35

lingens natur. med säkerhet kan utrönas först att pröva.

genom vad reformerande Verkan straffet på honom må kunna utöva.

På nämnda grunder finna vi tillrådligast, då institutet

nu nu första gången ifrågasattes till införande i svensk rätt, att kriteriet på oförbätterligliet bestämmes dubbelt: dels ett antal upprepade brott, som av ovan utvecklade skäl icke få

vara av den beskaffenhet, att de kunna såsom ringa: dels lång

anses strafftid. Försiktigheten har ansetts därutöver kräva, att

upprepningen skall hava skett, efter det straff utpräglat allvar-

av lig art redan använts mot brottslingen; då således varje

ny upprepning av brott är ett nytt bevis för straffets overksamhet.

Förslaget stadgar därför, att brottslingen skall genom minst

fia/ra lagakraftvunna domar hava dömts till straffarbete; domar på mindre straff komma icke i betraktande. I fråga åter den

om tidslängd av ådömda straff, skall krävas såsom symptom

som

på oförbätterlighet, har förslaget endast, såsom minimum, fast-

slagit en viss .summrø av tiderna för de verkställda straffen. Det har icke ansetts nödigt att kräva, att brottslingen skulle i ett visst antal särskilda repriser hava ådömts exempelvis minst två års straffarbete varje gång eller dylikt; det har ansetts tillräckligt, att han, jämte det han i minst fyra särskilda fall dömts till straffarbete, sammanlagt för sådant straffs avtjänande tillbragt minst tio år straffanstalt. Icke heller har det, vid beräkningen denna i betraktande den nedan

av summa, av om-

talade interneringsmyndighetens fria prövningsrätt, ansetts nödigt eller praktiskt lämpligt att använda något slags preskription

mellan de särskilda termerna i så att straffen skulle

summan

ägt i någorlunda oavbruten följd: preskriptionssynpunk-

ruin en ten torde hava tillräckligt beaktats den föreskrift, att

genom

skyddsåtgärden endast får användas, då brottslingen begått det

nu föreliggande brottet inom viss kortare tid, från det han

senast varit i straffanstalt intagen. Likaledes har det här, där det gäller ett så stort antal brott och så lång strafftid, icke

d

funnits lämpligt att stadga, att de föregående straffen

eller

något visst antal skola till fullo utståndna

av dem vara

enligt svensk lag förutsättningen är för iterationsverkan. som Ett sådant stadgande skulle kunna medföra, att en brottsling A,

begått flere och svårare brott än en annan brottsling J och som

varit i straffanstalt intagen lika lång eller längre tid än som han, skulle i motsats till B, undantagen från skyddsåtgär-

vara, dens användande, därför att A, i motsats till B. rymt från straffanstalten. Till den möjlighet att brottslingen dömts och straffats i utlandet, har hänsyn icke tagits. Den internationella verksamhet, utvecklas del hårdnaclçade förbrytare, kunde

som av en visserligen tala för sådan hänsyn, såsom ock skett i några

en

bland de aktuella strafflagsförslagen. Men då gällande svensk

rätt icke låter utländskt straff inverka i fråga vanlig itera-

om tion, har det ansetts lämpligast att vid partiell reform sådan

en

den föreliggande åtminstone tillsvidare behålla ståndsom samma

punkt i fråga det föreslagna institutet; därtill kommer

om även, att den motsatta regeln med nödvändighet måste leda till

åtskilliga svårigheter i tillämpningen, ex. då det gäller att un-

dersöka den i utlandet bedömda gärningens förhållande till den svenska strafflagens brott och det där undergångna straffets förhållande till svenskt straffarbete.

Sakkunnige hava icke förbisett, att det i lagförslaget använda

uttijvckssättet formellt innesluter fall, icke fullt motsvara

som

den framställda motiveringen: nämligen brottslingen väl

nu om för särskilda brott ådragit sig flera särskilda domar och även tillbragt den fastställda minimitiden i straffanstalt men ex.

rymt genast efter den första domen; därpå begått nytt brott;

blivit dömd för det brottet åter rymt o. till dess

nya men s. v., han slutligen i ett sammanhang avtjänat alla straffen. Här

förelåge visserligen upprepade domar jämte ett långt straff, icke det ständiga upprepande efter ständigt nya påverk-

men ningsförsök skilda straff, vilket ovan framhållits såsom

genom

det säkraste kriteriet. -Hakkunnige hava emellertid så

mycket

mindre ansett sig för denna möjlighets skull, vilken torde vara så gott som uteslutande teoretisk och sällan eller aldrig

praktiken inträffa, böra giva lagstadgandet invecklad

en mera och för allmänheten svårbegriplig form,

som interneringsnryrn-

digheten alltid har valet mellan straff eller internering i sin

hand,

själv alltid fritt prövar, huruvida internering bör användas.

ml Enligt vad utförts, bör förvandling straff

ovan av till skyddsåtgärd icke ifrågakomma, då såsom reaktionsmedel

man har att tillgå frihetsstraff på livstid eller tid.

på mycket lång

En brottsling, som gång dömts till livstidsstraff villkor-

en men ligt benådats och begått nytt brott, eller

nu en brottsling, som

för nu föreliggande brott dömes till livstidsstraff, bör således,

hur oförbätterlig han än må utan vidare avtjäna livstids-

vara,

straffet. Det motsvarande gäller i princip, brottslingen

om an-

tingen på grund av tidigare dom har att avtjäna ett mycket

en långvarigt frihetsstraff på viss tid eller för det föreliggande

nu brottet dömes till ett sådant.

Men enligt svensk lag kan straffarbete, då det icke ådömes på livstid, i regel icke ådömas för längre tid än tio år; endast

genom sammanläggning kan tiden stiga däröver och kan även då, såvitt det rör straff, ådömas under

som en lagföring, jämlikt

Str. L. 4: 5 icke tolv år. Genom

överstiga sammanläggning av

ådömt icke verkställt straff med straff för brott

men begånget

:firar domen kan visserligen nämnda maximum, Str. L.

jämlikt

4: 10, ökas med ytterligare två år, och

genom upprepade sam-

manläggningar sistnämnda art kan denna ökning, teoretiskt

av talat, fortgå i det oändliga. Men till denna teoretiska konstruk-

tion serie domar, stereotypt följda omedel-

en av av rymning

bart efter varje dom och brott etc. torde

begående av nya

-

en lagstiftning av ifrågavarande natur icke hava anledning taga

någon hänsyn. I praktiken lärer icke behöva räkna med

man

S8

straff bestämd tid än å tio eller högst tolv år. För

längre på

straff intill denna tidsgräns intet avgörande hinder möta synes

att medgiva straffets förvandlande till internering. Visserligen

avsedd att Väsentligt li11d-

är interneringens verkställighet vara

straffarbetets; och såvitt det rör långvarigare straff,

rigare än

innebär den tid två år, varmed interneringens minimum överden ådömda strafftiden, procentuellt sett ingen stor

skjuter

i förhållande till strafftiden. Men å andra sidan finnes.

ökning

till den internerades nackdel, även möjligheten, att han får kvar-

stanna i interneringsanstalten väsentligt längre tid än den han

kunnat få i straffanstalten, nämligen ända till tjugo

tillbringa upp

år; vartill kommer, att han såsom internerad icke har den möj-

lighet den i straffanstalt intagne att genom Villkorlig frigiv-

som ning få strafftiden förkortad med intill en tredjedel.

Vid övervägande dessa omständigheter hava sakkunnige

av vid den att Mtid ønaa-érmuøøz stadgas för det

stannat ståndpunkt,

straffarbete viss tid, skall kunna förvandlas till internepå som ring; endast straffarbete på liy-stidutesli1tes. Med till nzinøbnuøn det ådömda straff, som skall

hänsyn av nu

kunna förvandlas till internering, måste samma synpunkt göras framställts rörande den dömdes antecedentier.

gällande, som ovan Likasom oförbätterligheten den ständigt upprepade olydnaden

mot lag i och för sig icke är tillräcklig grund för en så ge-

långvarig internering, utan denna nomgripande åtgärd som en oförbätterlighet måste hava tagit sig uttryck i samhällsfarlighet

viss intensitet, så skulle icke kunna pålägga en för av man -

Övrigt samhällsfarlig person en dylik internering på grund

# vilket helst föreliggande än så ringa brott. Om av som nu lät att han i sitt föregående liv dömts till straff-

någon vara,

arbete fyra och än flera gånger och för avtjänande av detta straff tio och än flera år i straffanstalt gör sig skyldig till

tillbragt liten polisförseelse, till ett något egenmäktigt förfarande, ett

en

kortvarigt olovligt brukande främmande egendom, deltagande

av

x

i ett obetydligt slagsmål, vilket kan anses innefatta en ringa

misshandel, en ringa ärekränkning av vanligaste slag 0. s. v.,

så skulle det icke kunna undgå att uppröra råttskanslan och

av det med fullt skäl att denna anledning reagera med inter-

av

-

nering för kanske tjugo år. Hans samhallsfarlighet må på annat

satt tillräckligt konstaterad lång rad av

vara ex. genom en

föregående domar på straffarbetel; år detta icke skal

men nog att förlänga hans föregående straff eller utan zilucinte1'ne1'a, honom, så kan icke sådan befogenhet givas statemldarför

en att han råkat göra sig skyldig till ett obetydligt brott, som vilken

helst skulle kunnat begå: utåt/me proportion mel-

medborgare som

lan rattsfaktum och råttsverkan måste kravas.

Harav torde följa, att det under alla förhållanden bleve nödvåndigt, med avseende på den svenska rättens straffsystem, att från förvandling till skyrddsåtgård utesluta alla fall, dar genom

föreliggande dom endast bötesstraff pålagts brottslingen. Men

sakkunnige hava ansett försiktigheten krava att då institutet

nu, första gången införes, draga gränsen vida högre. Internering

gången kan enligt förslaget icke ifrågakomma i andra första fall, ån då brottslingen, med den belastning i antecedentierna,

angivits, d. fyra särskilda domar å straffarbete som ovan v. s. samt avtjänande dylikt straff under tio år, begått brott,

av nu för vilket han dömes till minst två års straffarbete.

Ytterligare har, liknande försiktighetsskal, tillagts förut vid-

av

rörd preskriptionsbestainmelse: internering kan icke förekomma,

såvida icke det eller de brott, betingat domen på straffarbete å

som minst två år, blivit begångna inom relativt kort tid, nämligen fem år, från det han senast varit för avtjänande straffarbete

av intagen i straffanstalt. Skulle nämligen lång tid ligga emellan hans föregående straff och det nya brottet, måste möjligheten erkännas något större, att det nya brottet står utom sam-

vara

manhang med det brottslingsanlag, lett till de tidigare be-

som straffningarna. l detta avseende kanske teoretiskt riktigare

vore

att föreskriva prövning av det brottets psykologiska

en nya beskaffenhet i förhållande till de föregående brotten och sålunda. då ett nytt brott förutnämnda svårhet föreligger, tillåta

av

internering utan någon preskriptionsgräns räknad från senaste

straffet, såvitt nämligen det brottet berodde på

nya samma brottsliga böjelse, som framträtt i de redan bestraffade brotten. Sakkunnige hava dock ansett önskvärt att vid institutets första införande göra det så litet inveoklat, med uppnående dess

som av

huvudsakliga syfte kan vara förenligt, ooh därför föredragit att,

på sätt nämnts, inskränka institutets tillämplighet.

nu

Det kunde ifrågasättas, att den tid, den dömde, efter

som sitt sista avtjänande straffarbete, må hava tillbragt i straff-

av

anstalt för avtjänande fängelsestraff, itvångsarbetsinrättiiing

av o. s. icke skulle medräknas i de fem årens preskriptionstrid

V.,

så att preskriptionstiden komme att förlängas med den tid, fri-

heten varit honom berövadâ i analogi med bestämmelse

- en i ovannämnda österrikiska förslag. Denna synpunkt har emellertid icke upptagits, bland annat därför, att så icke skett ivår

gällande strafflags bestämmelser, varken beträffande vanlig pre-

skription eller iterationspreskription bestämmelsen i Str. L. 4: 14 vissa straffs förmåga att avbryta iareskriptionen tydligen

om

något helt annat.

ml Mod den belastning i anteoedentierna., som i förslaget

uppställes såsom villkor för att internering skall få, användas, är sannolikheten knappast stor, att brottslingen skall efter frigivning från interneringeli förhålla sig laglydigt, förr än kanske ålderdom eller skröplighet sätta honom stånd att vidare begå

ur brott. Det väl därför ingen orimlighet att låta interne-

vore

ring-en, då dess tillämplighetsområde inskränkes här skett,

så som från början ådömas å livstid ooh för dess avkortning endast räkna med villkorlig benådning liksom i fråga om straffarbete å livstid. Fhneller-tid hava sakkunnige funnit tillrådligt, bland

annat för att icke vederbörande må allt för återhållsamma

vara med skyddsåtgärdens användning, a.tt i första hand ådöma endast internering på visst tidsmaximum, nämligen tjugo år, och att

uppskjuta livstidsinterneringen, till less den dömde möjligen, efter det första interneringsbeslutet, gjort sig skyldig till ett Iiytt,

icke allt för obetydligt brott.

Ä andra sidan finnas skäl, tala för, att internateu icke

som

för tidigt frigives efter det första. interneringsbeslutet. .Tu min-

dre tid han tillbragt i interneringsanstailten. desto större sanno-

likhet. att han lämnar den ofiärändrad. Ett längre uppehåll där kan möjligen hava ;låg/nn utsikt att vänja honom vid ett regelbundet liv, lämpar hans lidelser även detta

0. s. v., om förut. med kortare strafftider, visat sig ogörligt. Sakkunnige hava därför ansett, att det reguljära minimum för interneringstiden icke bör sättas under tio år. Men i betraktande därav, att, trots de stränga fordringarne på antecedentierna för internering, de begångna brotten dock i vissa fall kunna vara objek-

tivt temligen obetydliga, de ock, på grund av iteration,

om kanske hava lett till jamförelsevis höga straff, har det synts riktigt att, även oavsett benådning, öppna möjlighet för tidi-

en

frigivning. Att sådan frigivning icke under några för-

gare hållanden bör förekomma förr än den ådömda strafftiden förñutit, sig denna längre eller kortare än tio år, torde vara

vare

uppellbâlrt, eftersom verkställigheten av interneringeii är av-

sedd att väsentligt lindrigare än straffarbete; till yttermera

vara visso har emellertid föreslagits, att åtminstone två år utöver nämnda strafftid skola hava gått till ända, innan frigivning får ske, och att i alla händelser ingen frigivning får äga förr än interne-

rum,

ringen pågått i fem år. Ytterligare har uttryckligen sagts, att

frigivning före det normala tioårsminimurri endast bör förekomma, där särskilda skäl äro. Dessa inskränkningar giva kanske rätt till den förhoppning, att tidig frigivning icke allt

en för ofta skall betyda allenast tillfälle att begå nya brott, som

medföra livstidsinternering. Och skulle i praxis Visa sig, att tidi

gare frigivning medför sämre resultat än så kan det

senare, förväntas, att praxis kommer att korrigera sig själv och und-

vika den tidiga frigivningen.

Internering av andra graden, nämligen på livstid, kan, så-

som nyss nämnts, aldrig direkt ådömas. likörutsättningen därför är, att brottslingen, efter att först hava dömts till internering på viss tid, begår brott den svårhet, att han gör sig förfallen

av till straffarbete viss tid under ett år. Det ankommer på den här nedan omtalade nämnden att efter prövning de före-

av

liggande omständigheterna avgöra. huruvida livstidsinternering

bör användas. Då brottet kan relativt lindrigt, torde näm-

vara

ligen det riktiga vara. att livstidsinternering inträder endast i

det fall, att brottet sitt sammanhang med brottslingens

genom

förut ådagalagda brottsliga böjelse utgör ett bevis oemotsägligt

för densammas fortvaro.

Vid livstidsinternering har nämnden att efter tio

befogenhet

år på utskriva internaten. Begår han efter utskrivningen

prov brott, därför han dömes till straffarbete å viss tid under ett år, kan han åter insättas i interneringsanstalten och först efter tio år får utskrivning på, förekomma. Samma

ny prov regel kommer till användning, därest han efter andra utskriv-

en ning på skulle ånyo ådraga sig straffdom nämnda

prov en av slag o. s. v. Det sig själv, att nämnden vid sitt beslut rö-

sager

rande utskrivning på livstidsinternerad, såväl

prov av en som

vid beslut om frigivning förstagångsinternerad, bör fästa

av en väsentligt avseende vid intensiteten den brottsliga samhälls

av

farligheten: utsläppande i andra fallet kan med-

ena som snarare givas beträffande brottsling, endast visat sig enkla

en som begå stölder d., än i fråga brottsling, rån, våld-

o. om som begått

en

täkt, mordbrand

m. m.

Förordnar nämnden, då brottslingen efter ett första interneriiigsbeslut begår brott, som bedömes med straffarbete å minst

ett år, att brottslingen icke skall undergå livstidsinternering, så

är därmed i allmänhet givet, att han i stället skall på vanligt sätt det ådömda straffet. Är han, vid beslutets fattande,

undergå

alltjämt internerad på grund av det förra beslutet hart.

han ex.

begått brottet i själva interneringsanstalten eller under

rymning,

så skall, i och för straffverl:ställigheten, interneringen avbrytas

och strafftiden icke medräknas vid bestämmandet de tid-

av punkter, då frigivning kan eller skall ske.

Sedan fastslagit förutsättningarna för att internering

man överhuvud fär äga möter den synnerligen svära och öm-

rum, täliga uppgiften att bestämma det skall avgöra, huru-

Organ, som vida i det särskilda fallet internering eller straff är det riktiga. Utbytet torde nämligen icke, under några helst abstrakta

som

böra ske automatiskt. Även de ilagen

förutsättningar, om uppställda, kanske ganska stränga förutsättningarna visst antal

M straffdomar, viss strafftid inträffa, så mäste det sär-

0. s. v. -w skilda fallet prövas, med vederbörligt avseende fäst vid brottslingens individualitet. På det har att verkställa denna

organ, som

prövning, mäste åtskilliga, icke alltid sä lätt förenliga krav

ställas.

I betraktande det starka ingrepp den personliga frihe-

av ten, interneringen innebär mäste innebära, om den skall

som och

uppfylla sitt ändamål, måste lagstiftaren göra sitt yttersta för

att fâörekomma den äskädning bland folket, att interneringsbeslu-

tet utslag alltför patriarkalisl: eller för individens

vore av en

intresse likgiltig, byråkratisk rättsskipning. Man bör sä-

mera

lunda söka erhålla all möjlig garanti för att folkäslçädningen

skall göra sig gällande i varje särskilt fall, dä institutet användes.

Men icke mindre viktig synpunkt är den likhet

en annan, av

och jämnhet i tillämpningen. Tänkte sig, att avgörandet

man läge i lokal jurys hand, så skulle lätt kunna inträffa, att

en

ortsäskädning, tillfällig besättning av juryn, tillfälliga omständig-

heter vid det föreliggande brottet m. m. inverka så. oberäkneligt,

att i alldeles likvärdiga fall den brottslingen skulle interneras,

ene den andre icke ett missförhållande, med ganska stor viss-

-w som het snart skulle göra institutet oanvändbart. Denna synpunkt samverkar med den förra darhan, att det icke under nuvarande

förhållanden kan tillrådligt att lagga avgörandet i under-

anses domstols hand, särskilt icke i sådana underdomstolars, som icke innehålla nämnd. Det korrektiv. i viss mån skulle ligga i

som

understallning under högre instans. torde knappast med hänsyn

till först nåmnda synpunkt kunna tillräckligt. Icke heller

anses skulle svårigheterna i detta fall särskilt de under den sist

-nämnda synpunktcn framhållna undvikas att låta

--- genom en jury samverka med domstolen, så att juryns medgivande fordrades, för att domstolen skulle kunna besluta straffets ersättande

med internering.

Ytterligare ar det uppenbarligen till största fördel ochi

sjalva verket en oundganglig förutsättning för att organet skall

gripa rått i sitt val mellan straff och internering, att verk-

en

ligt ingående och personlig kännedom brottslingen och hans

om antecedentier finnes representerad inom organet. En sådan kan lika litet förväntas hos lokal jury hos domstol

en som en

allraminst i de fall, där brottet kommer till avdömande i e en storstad i betraktande dessa brottslingars gemenligen

men, av ganska kringirrande liv, icke heller i andra fall. I sistnämnda

avseende nuå här exempelvis, i kronologisk ordning, de domstolar

nämnas, vilkas utslag, från och med år 1901, kommit till verkställighet å den oftast förbestraffade bland ovanbemalda

personer: Folkare HÅL; Stockholms R/.Rq Sundsvalls lt.R.; S. Hälsinglands H.R.; Stockholms R.R.; Gavle RJL; Sala R.R.; HOVR.: H.D.|;

Svea

Stockholms RR.: Stockholms R.R,.; Stockholms R..R.; Uppsala RR; Stockholms HLR; Hovlt; Svea HovR.i. En de

Svea annan av oftast förbestraffade företer följande bild: Danderyds skeppslags

tingsrätt; Stockholms lans västra domsagas Lysings H.R.:

Nora och Hjulsjö HR.: Flundre, Vane och Bjarke Hlâh: Snevringe

H.R.; Västerbergslags domsagas .H.R.; Kalmar Rlt., Härnö-

sands RhRh; Svea Artilleriregementes KLR., Stockholms R.R.; Rättviks tingslags H.R.; Kristinehamns RR.

Med dessa framhållna önskemål sammanhänger ett annat:

nu att ådömer interneringen, även må utöva

samma organ, som uppsikt över internaten, särskilt under interneringstiden men även lärefter, ooh i sammanhang med denna funktion även må äga att bedöma. när tiden är inne att frigiva internaten eller, såvitt det rör på livstid internerad, att på utskriva ho-

en prov

Minst lika starka skäl torde tala för största möjliga. uninom.

formitet i fråga frigivning i fråga internering; ooh

om som om

skall ett enhetligt finnas för frigivningsbesluten, torde inga

organ skäl kunna uppsökas, varför detta organ skulle vara ett annat

än det, besluter om internering.

som

För att på gång tillgodose nämnda synpunkter hava

en nu sakkunnige tänkt sig inrättande för hela gemensam

av en riket

femmannanämnd, vilken praktiskt taget kunde förväntas bli

av

ganska permanent sammansättning, där dock regeringen

men

i tillfälle att, så skulle erfordras, lätt göra personförvore om

ändringar. För ordförandeskapet i denna nämnd synes chefen för Kungl. fångvårdsstyrelsen såsom sådan besitta synnerliga förut-

sättningar, Hans ställning såsom chef för ett stort verk måste an-

innebära nödig garanti för de allmänna egenskaper, som krävas ses

för ifrågavarande post. I fråga kännedomen om samtliga

om dömdes personliga förhållanden kan svårligen antagas åtmin-

w

stone då han några år beklätt ställningen såsom fångvårdsohef

att någon i riket skulle hans vederlike.

annan man vara -

Beträffande i övrigt ledamöterna i nämnden hava sakkLmnige

föreslagit, att de utses regeringen, naturligen med rätt för

av regeringen att, på förekommande skäl, när helst ersätta dem

som med andra Man lärer hava all rätt att hysa den till-

personer. försikt, att regeringen skall låta sig angeläget att med detta

vara

förtroendeuppdrag bekläda vilkas medborgerliga an-

personer,

seende erbjuder säker borgen för att uppdraget skall hand-

en havas med vederbörlig urskiljning och humanitet. I själva verket knappast annat alternativ möjligt än att knyta alla

synes platserna i nämnden till innehav av visst ämbete, crllei ock låta nämndens ledamöter utses riksdagen. Ingendera dessa

av av vägar torde kunna på allvar ifrågasättas.

Att säkerhet alltid bör finnas för att åtminstone bland

en ledamöterna i nämnden är fackjurist vilket icke är självfallet

beträffande överdirektören i Kungl. fångvårdsstyrelsen torde

4-icke behöva närmare motiveras. Då den kroniska brottsligheten

så nära berör sig med abnormbrottsligheten, starka skäl

synas tala för att lagen garanterar även närvaron i nämnden av en medicinskt bildad fackman, väl helst fängelseläkare med psykiatrisk

en specialutbildning. Detta utesluter icke, att det för ett interneringsbeslut dessutom förutsättes, att den dömdes egenskap fullt till-

av räknelig förut vederbörligen konstaterats medicinsk auktoritet.

av

En praktiskt synnerligen viktig fråga vid införande ett

av nytt institut sådant det föreslagna är den om kostnaderna

som för statsverket. Det överdirektören V. Almqvist angivna,

av här såsom bilaga införda utlåtande emellertid giva vid

synes handen, att interneringen, därest den ordnas på sätt sakkun-

av nige föreslagits, icke skall föranleda särskilda kostnader. Beträffande nämnden hava sakkunnige tänkt sig, att dess ledamöter

icke borde erhålla ersättning än dagarvode för de dagar,

annan då sammanträden hållas. Då svårighet icke lärer möta att för besättande nämnden erhålla fullt lämpliga personer, bosattai

av huvudstaden, torde sålunda de med nämndens funktion förenade kostnader i det väsentliga inskränka sig till sekreterarens avlöning.

SPECIELL BIOTIVERING

Förslag till lag om internering av farliga åter-

fallsförbrytare.

1,5.

Från internering, träder i stället för ådömt straffarbete, som

skiljer förslaget sådan återintagning i interneringsanstalt,

som omtalas i 153

Tillgripes internering, skall allt frihetsstraff, vid inter-

som

neringsbeslutets avkunnande enligt då laga kraft dom

vunnen

möjligen åvilar brottslingen, ersättas med interneringen. Bö-

ter, kunna ådömda, skola däremot oberoende som vara av

interneringxzn indrivas i vanlig ordning. För det föga sannolika fall, att verkligen Litmätningsbara tillgångar finnas hos den brottsling, varom fråga är, hava sakkunnige icke ansett lämpligt att

tillskapa en bestämmelse undantag från vanliga regler jäm-

om

förlig med den, enligt 4 kap. 4 § strafflagen i som gäller fråga

om straffarbete på livstid. Att förvandling bötesstraff i av

fråga om den, är å interneringsanstalt intagen., skall

som anses

i interneringen inbegripen, 10

se

Suppleanter utses för ledamöterna, så att vid förcmñm av fall för den juridiskt eller medicinskt bildade ledamoten den in-

trädande suppleanten besitter speciella samma kompetens.

i

Förutsättningarna för förstagångsinternering äro dels sådana.

vilkas befintlighet skall domstol konstateras, dels sådana,

av som hänföra sig till nämndens fria prövning rörande brottslingens

person.

,

Ordet återfall användes här i betydelse som istraff-

samma

4 14 så att därmed betecknas det fall, att någon

lagen kap.

begår brott efter att förut hava blivit dömd för ett annat brott.

Det ådömda straffarbete, i ställe internering skall

nu vars kunna träda, får understiga två år. Emellertid kräves icke, att den dömde förskyllt nämnda straffmått genom begående av ett enda brott; det kan hava uppstått genom sammanläggning

smärre straff, däribland kanske även fängelsestraff, som jämav likt strafflagen 4 kap. 6 § övergått till straffarbete.

Äro de formella förutsättningarna domstol konstaterade,

av skall domstolen i sitt utslag fastställa, att interneringsnämndens beslut att inhämta, varefter handlingarna i målet, sedan ut-

är

vunnit laga kraft, skola till nämnden översändas 16

slaget

Härefter har nämnden att överväga, huruvida omständigheterna giva vid handen:

atf den dömde icke skall låta sig rätta genom undergående

honom ådömda straff; samt av

han vådlig för säkerhet. till eller egendom.

att är annans person

Finner nämnden, att dessa båda frågor böra jakandc besva-

Iam nämnden meddela beslut om internering. ras,

Genom vådlig att framhålla, dels att san-

uttrycket avses

nolikheten för återfall särskilt stor, dels att de samhällsintres-

är

återfall äventyras, äro betydande. Till närmare sen, som genom

för det område, inom vilket åsyftade

precisering av gränserna

skall att ñnna, att det från den dömde

vådlighet vara stadgas, befarade angreppet skall rikta sig emot annans privata rättighe-

I den mån alltså förbrytelse är rent politisk, så att ter. en

den innebär omedelbart emot eller egendom,

angrepp person är den utesluten från ifrågavarande krets.

ådan tid, varunder den internerade på grund exempelvis

av

rymning, rannsakningsresa, verkställighet av mellankommen bestraffning eller sjukdom icke Vistas i anstalten, skall avdrag-as

vid beräkning interneringstidens längd.

av

s

Då internering bland annat förutsätter oförmåga att taga rättelse straff och internaten befriats från vidare undergåen-

av de allt honom vid interneringsbeslutet åvilande frihetsstraff,

av kunde någon kanske härav vilja draga den konsekvens, att, så

länge interneringen även verkställighet straff för brott,

varar, av

därunder begås, borde inbegripas i densamma. som

Sådant lärer dock endast vid jämförelsevis obetydliga förbrytelser och blott under särskilda förutsättningar efter nämndens

prövning böra komma i fråga. I vad saken rör allvarliga

mera brott kräves påtaglig reaktion, vilken icke kan tillgodoses

en ge-

allmän regel framskjutning av interneringstidens mi-

nom en om nimi- och maximigräns. En sådan åtgärd bleve sällan illusorisk.

Man tänke exempelvis på ett frainfljvttande av minimigräiiseii i

fall, där den internerade, oberoende det begångna brottet,

av nu

icke har ringaste anledning att vänta frigivning förr än på ett

stadium i

långt senare av interneringen.

För vad angår allvarligare brott, synes nämnden därför böra äga att Väl emellan att låta straffet verkställas och att låta den

dittillsvarande interneringen övergå i interneri.ng på livstid.

Är den dömde redan frigiven från den förut beslutade in-

terneringen, kan internering på icke gärna ifråga-

ny livstid

sättas annat än vid svårare förbrytelser. l övriga fall måste

således straffverkstållighet äga jfr S §.

rum

Gränslinjen med avseende på straffets svårhet har ansetts böra dragas efter ett års straffarbete.

Genom beslutet livstids internering överföres den dömde

om

till den klass brottslingar, i fråga vilka ständigt fort-

av om en satt internering måste antagas vara med största sannolikhet på-

kallad, även om möjlighet till ett lösgivande efter lång tid

ur anstalten icke får alldeles utesluten. Den särställning,

anses den livstids internerade intager, har synts sakkunnige böra kom-

till uttryck i bestämmelsen, att han aldrig så vitt nåd ma mellankommer slutgiltigt kan befrias från interneringen utan

på sin höjd får på utskrivas från anstalten.

prov

Utgångspunkt för beräkning minimum för den tid, efter

av

vilken utskrivning på kan äga måste givetvis

prov rum, vara tidpunkten för begåendet av det senaste brottet, alltså det brott, eller bland flera. interneringsgrundande brott det sista i

serien de förbrytelser, varå interneringen grundas. av

Även för det fall, att livstidsinternerad begår brott, hava i sak de i 5 § uppställda regler ansetts böra följas.

Med avseende på minimitiden tillämpas enahanda dubbla be-

räkningsgrund, i 6 stadgats; och måste härvid tillses, att

som minimum under inga förhållanden får understiga vad enligt före-

gående om internering skolat gälla.

beslut

Enligt en genomgående princip i förevarande lagförslag skall internering utesluta vidare verkställighet frihetsstraff,

av som, när förordnandet om internering meddelas, åvilar den dömde. Nu kan emellertid inträffa, att den dömde vid interneringens

inträde Visserligen begått annat brott. att straffet för detmen samma då ännu icke ådömts. När straffet omsider

ådömes,

föreligger tydligen all anledning att i möjligaste mån så

förfara,

som hade även detta straff varit fastställt vid beslutet inom ternering. Frågan kommer dock att gestalta olika i

sig något

olika fall.

Enklast ter sig läget, den dömde står under

om fortgående verkställighet av internering. I detta fall påkallas för till

en

lämpning av den i § uppställda grundsatsen beträffande

ut-

byte av straffverkställighet emot internering endast motsva-

en rande modifikation vid beräkning minimitidens vilket

av längd,

nämnden, därom underrättad, har att

iakttaga.

Annorlunda ligger saken, redan lett till

om interneringen

frigivande, resp. utskrivning på prov. På ett så framskridet stadium kan här tydligen blott bliva tal sådan dom, förom som anletts av ett länge sedan begånget, ehuru först

nyligen upptäckt brott. En obetingad återinspärrning blott på grund av

domens faktum här motiverad synes vara tillräckligt eller praktiskt lämplig. andra sidan kan det heller

alltid vara tillrådligt att låta rannsakningen utmynna i att vid en förklaring,

den redan avslutade interneringen skall bero. hava

Sakkunnige

ansett sig bäst tillgodose de olika fallen den

genom anordning,

att domstol får efter interneringsnäinndens hörande avgöra, om vid den gång avslutade må eller

en interneringen bero, straffet,

i den mån detsamma icke 4 att

enligt kap. strafflagen är anse

såsom redan verkställt, skall helt eller delvis i

gå uppfyllelse.

En avräkning torde dock allenast böra den

ifrågakomma utsträckning denna paragraf närmare stadgar.

Vid prövning, här stadgas, skall varom hänsyn tagas

allenast till inträffad sinnesä.ndring eller andra sådana förhållan-

den, som vidkomma den utan även

internerades egen person,

till frågan, huruvida lämpliga yttre omständigheter föreligga

och särskilt huruvida stödet erforderlig tillsyningsman står av till buds.

Den från interneringsanstalt lösgivne skall, på sätt av bestämmelserna i den föreslagna lagen om tillsyn framgår, vara

underkastad sådan begränsning i sin rörelsefrihet, att därigenom, under iakttagande all hänsyn till att onödigt lidande förav orsakas honom, vinnes bästa garanti emot återfalli

möjliga nya

brott. Ju mindre väl anpassad den lösgivne vara för en synes vistelse utanför anstalten, desto skall hans frihet begränmera och hans liv kommer därför i särskilt allvarliga fall närmast sas att te sig såsom ett slags modifierad internering. Genom tillsyningsman skall nämnden stå i ständig rapen med den lösgivne ooh äga makt att, inom tillsynslagens

port

när hälst vid förefallen anledning hårdare åtdraga, ram, som

lossa på de band, lagts på den lösgivne.

resp. som

har befogenhet att återinspärra den lösgivne

Nämnden

blott för det han beträdes med olydnad gentemot givna tillsynsbestämmelser. Men han sådant åsidosättande visar om genom vådlig för säkerhet till eller egendom, kan sig annans person nämnden, där så, finnes oundgängligt, förordna hans återom

intagande.

En minimitid, varunder den, på grund 13 § återinsom av skall i anstalten förbliva, hava sakkunnig-e icke föreslagit, tages, så vitt saken rör det första året i anstalten. Särskilt av häntill önskemålet att åt ifrågavarande period bevara karaktäsyn

observations- ooh undersökningstid, har det synts lämp-

ren av att nämnden oinskränkt rätt att pröva, huruvida ooh

ligt giva

huru snart lösgivning må äga rum. Fortsättes kvarhållandet längre tid än ett år, på grund alltså

bestämt konstaterad allvarlig samhällsfarlighet, anled-

av synes

ning icke föreligga att, förr än ett år förflutit, ånyo upptaga

frågan om möjligheten av ett lösgivande. Med iakttagande regeln årlig omprövning har nämn-

av om den emellertid makt att för obestämd framtid kvarhålla

en up-

penbart samhällsvådlig förbrytare i anstalten.

Iå enligt här föreslagen lag blott fall, där

internering avser

f11ll tillräknelighet funnits för handen, måste det anses

vara angeläget, att, sig särskild anledning domstolen före-

vare synes ligga till misstanke psykisk hos den tilltalade eller

om

icke, dess prövning hans tillräknelighet obligatoriskt föregås

om

av vederbörlig medicinsk myndighets undersökning.

Då utslag, här är fråga, kan exekveras i den 0rd-

varom

förr än nämnden beslutat, huruvida in-

ning, som eljest gäller, ternering skall äga angeläget, att uttrycklig erinran

rum, synes

lylikt förbehåll inryckes i utslaget.

om

Genom sådan erinran fästes vidare den dömdes uppmärksamhet därpå, att fullföljd målet till högre rätt kan vara

en av

betydelse även för frågan internering.

av om

Den i 4 kap. 10 § strafflagen stadgade avräkning skall om-

fatta endast verkställts straff. Då det mot internering utbytta straffet icke kan sig helt eller till någon del, Verk-

anses, vare

ställt, så länge interneringen fortgår, här förordnats, att

har

straff, ersatts med internering, överhuvud icke skall tagas

som i betraktande vid tillämpning nämnda

av

I övrigt har här stadgats, att det utbytta straffet skall an-

verkställt, icke blott då den dömde frigivits ur interneringsses

anstalten, utan även fråga om då han ut-

i livstidsinternerad

skrivits på Förklaringen till sistnämnda ar straffla-

prov. regel

gens stadgande 4 kap. -14 §, att iterationsverkan inträder först sedan den brottslige till fullo undergått det ådömda straffet. I saknad av nämnda regel skulle sålunda ett tillgrepp, begânget av den på utskrivne, lätt komma att ställa sig såsom första

prov resan stöld eller snatteri.

II.

Förslag till lag om verkställighet av

internering

utav farliga återfallsförbrytare.

Med hänsyn till förhoppningen att någon kunna lösgång

giva den internerade från anstalten något i

som fråga om förstagångsinternerade obligatoriskt skall ske senast efter tjugo

års internering, måste det angeläget att, så långt

vara lämpli-

låter sig göra, ordna den internerades verksamhet i anstalgen

ten så, att han därigenom undfår övning i färdighet, kan,

som efter lösgivning, komma honom till vid strävandet att Vinna gagn sin utkomst på hederligt sätt. Å andra sidan och i viss mån måhända konkurrerande med nyss berörda syfte står att tillgodose även andra

kravet syn-

punkter, ex. av hygienisk art. Den föreslagna paragrafen

framhåller med anledning härav önskvärdheten att in-

av varje

ternerad åtminstone delvis, alltså någon tid året även

av hälst

någon tid varje arbetsdag, sysselsättes med arbete av utomhus.

2 Det torde olika skäl mindre tillrådligt att låta de av vara internerade, i likhet med vad för fängelsefånge och för häktad gäller, själva. hava bestämmanderätt över sin klädedräkt. Var-

ken snygghets- eller ordningshänsyn torde med dylik tillåtelse

låta sig rätt väl förena, ibetraktande det

av personmaterial, var-

med kommer att befolkas. Även bör fram-

interneringsanstalten

hållas, att svårigheten att förhindra rymning och att återföra den, rymt, rätt avsevärt komme att ökas, där såsom ob-

som ligatorisk föreskreves viss anstaltsklädnad, varigenom den internerade vida lättare än därförutan särskiljes från andra. Men

då det är betydelse, att internering icke i vare sig all-

av

föreställningssättet eller i den internerades männa egen upp-

fattning sammanfaller med verkställighet straff, har stadgats,

av attklädedräkten skall tydligt skiljaktig från den, som bäres

vara

straffarbetsfånge. Erfarenheten från England visar, att detta

av

ett icke oviktigt medel att åtminstone för de internerade är

själva understryka interneringens egenart. i

.Tämte det att viss andel arbetsinkomsten tillfaller den

av internerade, torde det lyckligt att använda även k. ar-

vara s. betspremie, innebärande icke gottgörelse för värdet arbets-

en av

produkt, den internerade åstadkommer, utan en uppmuntran

som för hans i allmänhet och speciellt i arbetet visade välförhållande.

4st

Erfarenheten från anstalter, härutinnan jämförliga med den,

i lagförslaget har givit vid handen, att det redan av

som avses, disciplinära skäl torde få önskvärt, att vistelsen i

anses gemenskap med andra internerade föregås någon tids isolering,

av varunder den nyintagne dels kan göras till föremål för en mer ingående observation än eljest, dels erhåller tillfälle att sätta sig in i sin belägenhet, ostörd allehanda icke önskvärda infly-

av telser samt under inlärande de för anstalten gällande föreskrifter.

av

Förslag till disciplinstadga för interneringsanstalt hava sakkunnige icke ansett sig böra avgiva, så. mycket mindre

nu som

fråga nyreglering de vid fångvärden brukliga disciplin-

om av straffen för närvarande är föremål för Kungl. Majzts prövning på

ett därom särskilda sakkunniga framlagt betänkande.

grund av av

Erfarenheten frän internerings, mindre än straff-anstalter,

giver vid handen, att ett medel, egnat såväl att befordra en god

anda inom anstalten att stärka utsikten till förbättrat upp-

som förande efter lösgivning, är att finna däruti, att den internerade lämnas tillfälle själv göra sig förtjänt efterhand ökade förmå-

av

Ett allmänt stadgande härom har synts sakkunnige päkallat.

ner.

III.

Förslag till lag om tillsyn över den, lösgivits från

som

interneringsanstalt för farliga återfallsförbrytare.

Uttrycket den /ösr/ivnvr användes här såsom en sammanfattande benämning för såväl frigiven utskriven som på prov internerad. 9 . Nämnden kan sålunda förvisa den från huvud-

ex. lösgivne

stadens eller andra större städers närhet eller honom

förbjuda

att begiva sig exempelvis till ort, där bo, emot vilka personer våldsåtgärder från hans sida äro särskilt att befara. Den lösgivne kan förflyttas till ort, där sådana icke

omständigheter äro

för handen, tidigare föranlett honom att brott, eller

som begå

där eljest bästa förutsättningar finnas för hans fortsatta

laglyd-

nad. En sysselsättning, visat sig för den för-

som vara lösgivne därvlig, kan förbjudas honom

o. s. v.

Sakkunnige hava funnit, att uppdrag såsom tillsyningsman

enligt fiärevarande lag i likhet med det i viss mån motsvarande upp-

draget att vara ti1lsynings1nan enligt gällande lag Villkorlig

om

frigivning, i allmänhet bör så vitt möjligt, grundat ute-

vara, slutande pä intresse hos uppdragstagaren för själva saken. Den ekonomiska ersättning, skulle kunna

som ifrågasättas jfr gäl-

lande bestämmelser övervakning vid torde

ang. Villkorlig dom,

under alla förhållanden bliva jämförelsevis obetydlig.

Även erfarenheten

om angående möjligheten att erhålla lämplig

frivillig hjälp varit gynnsam i fråga berörda slag till-

om nyss av

kan det, hälst med hänsyn till den ofta vida krävande syn, mer arten det uppdrag, är på tal, förutsättas, att i

av som nu varje fall erforderliga krafter sålunda stå till b11ds. Ett

lösgi-

vande kan emellertid stundom, i trots sådan brist, icke und-

av vikas, därest föreslagna bestämmelser maximitid för första-

0111 gångsinternering skola kunna vithnakthållas. Fall kunna även tänkas inträffa, där det finnes mest önskvärt, att den lös-

vara givne står under jiolisuppsilçt. Till följd härav förevarande

synes lag, i likhet med lagen Villkorlig böra innehålla

om frigivning,

förpliktelse för landsfiskaler il. att påtaga sig och

m. tillsynen;

föreslås därför enahanda bestämmelse i berörda

som nyss lag.

...ts

Rörande tillsyningsmannens rent kontrollerande hän-

uppgift

visas till föreslagen instruktion för

tillsyuiiiigsinäri.

Nämndens bemyndigande kan emellertid

även giva tillsyningsnuannen viss befogenhet, går utöver blott kontrol-

som en lerande funktion. Sålunda kan tillsyningsiiiannen få rätt att

medgiva tillfälliga lättnader i tillsynsföreskrifterna, giva

ex. den lösgivne tillstånd att förflytta sig utanför eljest anvisat

om-

råde. Om tillsyningsmannens skyldighet att anteckna sådant medgivande i den lösgivnes frihetspass samt sig själv till min-

nes, se 4 § i förslaget till instruktion för tillsyningsmän. Även i skärpande riktning kan tillsyningsmannen erhålla tillstånd

att

komplettera nämndens förhållningsorder för den lösgivne,

ex. genom förbud att deltaga i vissa avvisande

tillställningar,

från viss plats För att likväl förekomma

o. s. v. godtyoklighet uppställes såsom ofrånkomligt villkor, att varje sådan, till-

av syningsmannen utan stöd av särskild bestämmelse i frihetspasset

föreskrift skall icke blott antecknas i frihetspasset utan

given

även ofördröjligen anmälas hos nämnden.

De förhållningsorder, nämnden vid frigivandet meddelar den,

lösgives, skola i ett till honom överlämnat frihetspass avsom fattas. Alla sedermera beslutade ändringar och tillägg skola, så snart ske kan, däri införas, så att passet alltid noggrannast möj-

angiver de på grund tillsynsförhftllandet för den lösgivne ligt av inskränkningar. Jfr 4 § i förslaget till instruktion för gällande

tillsyningsmän.

IV.

Förslag till instruktion för nämnden för internering

av farliga återfallsförbrytare.

1§.

Enär icke sällan ärenden kunna väntas förekomma sä

av

trängande na.tur, att ordinarie sessionsdag icke lämpligen låter sig avvakta, dä fråga är äterintagning enligt 13 §

ex. om interneringslagen, mäste nämnden sammanträda, när hälst erfordras. En följd härav är givetvis, att till ledamöter och

su.ppleanter i nämnden utan särskild anledning böra väljas

personer,

icke regelbundet vistas i huvudstaden eller dess närhet. som

Av hänsyn till den betydande makt, skulle anförtros

som interneringsnämnden, bör varje ärende större vikt erhålla den

av

grundliga och allsidiga prövning, i fullsutten nämnd kan

som

givas under samverkan dess i olika riktningar sakkunnige

av ledamöter. Såsom exempel dylika ärenden anföras i instruk-

pä

tionen frågor om utbyte av straff emot internering och om fri-i

givning eller utskrivning på I andra fall, dä saken

prov. ex.

rör äterintagning i interneringsanstalt enligt 13 § internerings-

lagen, har nämnd, icke är fulltalig, att själv avgöra sin

som om

kompetens att upptaga saken till prövning.

Rör ifrågasatt sammanträde allenast ärende, får

som av tre ledamöter i nämnden avgöras, kan naturligen åtgärden att

tillkalla suppleant beñnnas Överflödiga

V.

Förslag till instruktion för tillsyningsmän över dem, som lösgivits från interneringsanstalt för farliga

återfallsförbrytare.

Av särskild vikt givetvis. att under den första tiden efter

lösgivningen tillsyningsmannen själv besökhos den lös-

genom

givne förvissar sig därom. att lämpliga förutsättningar aro för

handen för dennes installerande i de för honom ovana förhållandena. Med ledning det därvid inhåintats, kan tillsynings-

av som

mannen skyndsamt vidtaga eller föreslå möjligen påkallade andringar i vad tillsynen blivit bestämt samt giva den lösgivne

erforderlig handledning och hjälp. Med anledning härav före-

slås bestämmelse, att tillsüvningsman skall under de tre första

en månaderna efter lösgivningen besöka den lösgivne minst gång

en i månaden.

Om egentlig vikarie är icke fråga i första stycket utan blott

handrackning för nödiga underrättelsers inhamtande. Anom

gående tillsyningsmans ledighet från befattningen och annans för-

ordnande i hans ställe stadgas i tredje stycket förevarande

av

paragraf.

Reservation.

Jrentemot hotande fara för vissa allvarliga och till sin natur

irreparabla kränkningar de intressen, rätten tagit i sitt hägn,

av

påkallas otvivelaktigt ett beskydd, är effektivare än vad svensk

som rätt för närvarande håller till handa och än vad enbart

genom straffrättsliga bestämmelser någonsin lärer kunna erhållas. Någon

principiell anledning för lagstiftaren att, när fråga är

om nu berörda risk, avhålla sig från varje sådan åtgärd, icke har

som karaktär av straff, ioke föreligga. Genom lagstiftningens

synes skilda kan följa dess strävan att icke åt någon med-

grenar man giva större rörelsefrihet än vad är förenligt med tillräcklig

som hänsyn till ivriga samhällsmedlemmar. Allehanda restriktioner,

även internering ex. på grund smittofavra, förekomma redan

av oberoende vederbörandes eget olovliga förhållande, ooh be-

av

hovet särskilda skyddsanordningar samt det berättigade iatt

av tillgodose detsamma lärer bliva mindre påtagligt för de fall, där en hotande fara har sin grund i brottslig böjelse.

I föreliggande lagförslag har att ett försiktigt

man se genomfört försök att lampa lagstiftningen in på anordnande sär-

av

skilda slçyddsåtgärdei gentemot sådana på ett

personer, som särdeles påtagligt sätt gjort sig misstänkta för att vilja framdeles föröva brott.

Ehuru jag i teoretiskt avseende intager stånd-

en annan

punkt än den, vid den allmänna motiveringen förslaget

som av

legat till grund, finner jag mig på antydda skäl kunna i

nyss huvudsaken ansluta mig till detsamma.

l OO

Angeläget synes vid sådant förhållande .att

vara genom

invändningar i fråga mindre väsentliga punkter måhända

om öka risken för att detta förslag, i likhet med så många andra jämförliga i utländsk lagstiftning. icke i huvudsak befordras till

verkställighet.

I nedan angivna del, varuti jag funnit mig böra härigenom anmäla avvikande mening, är det emellertid fråga

om en

enligt min uppfattning redan praktiska skäl antagligen ound-

av gänglig, men dock lätt verkställd jämkning beträffande själva

grunden i förslaget, vilken ändring dessutom skulle jämväl bi-

draga till bestämmelsernas förenkling och till undgående onö-

av

diga rubbningar i bestående lag. Övriga sakkunnige hava i princip underkänt den enligt gäl-

lande engelsk interneringslag med god framgång praktiserade

anordningen: först straff, sedan i mån rent skyddsbehov in-

av

ternering, samt föreslagit, att straff skall tuffa/fas mot internering.

Interneringen skall, såsom saken brukar uttryckas, vikariera för straffet.

Denna punkt i förslaget finner tydligen icke sin motivering

i vad de sakkunnige rörande fall, är fråga, anfört

varom nu angående straffets overksamhet, varmed skall förstås, att straffet, sedan verkställigheten upphört, här saknar kraft att avhålla den straffade från ett fortsatt begående brott.

av

Övriga sakkunnige påstå icke, att straffverkställigheten, så

länge den varar, är individualpreventivt underlägsen internerin-

gen. Ensamt hänsyn till den individuella oemottagligheten

av

för straff föreligger således, även enligt majoritetens mening,

intet hinder att fördela erforderlig inspärrning på två olika plat-

först fängelset, därefter interneringsanstalten.

ser:

För övrigt förnekas från majoritetssidan icke, att straffet har andra uppgifter än att påverka den därav närmast träffade. Under beteckningen straffets funktion fram-

allmänpreventiva

häves i motiven dess uppgift, för ingen del får underskat-

som

tas, att innehålla ett lidande för brottslingen, vilket avskräcker

andra, och att omisskänneligt uttrycka samhällets ogillande

av

den brottsliga handlingen Det antydes även, att straffet måste

i det hela motsvara allmänhetens förtroende för straffrättsskip-

ningen och tillgodose respekten för strafflagen. Riktigheten

av

de sakkunniges förmodan, att den föreslagna interneringen såsom

substitut för allvarliga straff skulle kunna på erforderligt sätt

tillgodose dylika funktioner, lärer pä goda grunder böra betviv-

las. Jfr nedan. 107

s.

Men, säga de sakkunnige 60, att först straffa och sedan internera skulle betyda att först tillfoga ett visst lidande, näm-

. . . ligen det kvantum. som man anser allmänpreventionen kräva i detta fall, och sedan ett nytt lidande, som inses vara icke blott lika stort utan ofta större än det redan tillfogade. Det betyder sålunda att alldeles oøzöølzlz/tvis-tillfbgav lidande Kurs. nu.

.

. . .

Naturligtvis ligger det emellertid i och för sig intet orimligt

i att av olika grunder föreskriva efter var andra olika åtgärder,

nämligen i detta fall för att använda de sakkunniges terminologi

-

först straff allmänpreventiva skäl, därefter internering för

-- av

ett ytterligare tillgodoseende av individualpreventiva behov.. Skall de sakkunniges anförda påstående erkännas vara riktigt,

mäste det, till början, innebära, att det totala lidande,

en som

tillskyndas brottslingen, blir större, där densammanlagda inspärrningstiden fördelas på straff- och interneringaiistalt, än

om den enbart tillbringas ä sist nämnda plats.

Ser icke i interneringen för alla fall lika tidskvan-

man en

titet, mäste det sagda alltså vara grundat pä den föreställningen,

annorstädes i motiven ytterligare understrykes, att nämsom ligen vistelsen i straffanstalten skulle till kvaliteten givet innebära ett intensivare lidande än vistelsen i interneringsan-

Använde man, säga de sakkunnige s. 59 f, en oskadliggörande skyddsåtgärd, som saknade detta element, så vore det icke blott berättigat utan nödvändigt att jämte skyddsåtgärden använda även straff.

stalten. Enligt min mening torde dock saken förhålla

sig på följande sätt:

Redan interneringen, mot vad innehåller, helt

om förslaget

befrias från att vikariera för straff, lärer det komma att ställa sig tämligen svårt att i materiellt avseende etablera särdeles en kännbar åtskillnad, den interner-ade till godo. Känt att vistelse i någon varande svenska en av nu tvångsarbetsanstalter långt ifrån alltid föredrages framför vistelen i straffanstalt. I flera fall lära brott hava förövats se o. m. för att säkerställa brottslingen emot tvångsarbete, framför vilket han föredragit straffarbete. erfarenhet

Motsvarande föreligger

angående tvångsuppfostran. Ett omhändertagande i interneringsanstalt med

av personer här i fråga varande karaktär och Övriga måste

förutsättningar nödvändigt redan av disciplinära och ekonomiska grunder komma

att präglas av betydande allvar i behandlingen och återhållsam-

het i fråga de internerades rörelsefrihet, och

om sysselsättning bekvämlighet m. m.

Det är vidare att märka, att, enligt i det

principen engelska systemet för slgvddsförvaring, vartill förslaget i denna speciella

punkt ansluter sign även förmåner, eljest teknisk

som ur synpunkt

kunde tillåtas de internerade, allenast dem, i den

gradvis givas

mån de gott uppförande i anstalten visat därav förgenom sig

tjänta. Vill enligt förslaget, fördela i dc man nu, dylik förbättring

internerades yttre ställning över i minst tio

en period av regel år,

synes redan till följd härav den första tiden till sin

av interneringen,

längd mer eller mindre nära sammanfallande med den för straffet utmätta tiden, gärna kunna komma att ställa sig för den internerade särdeles mycket än för den, straff arbete. mera gynsam som undergår Härvid får förgätas, att även också

straffverkställigheten

i vårt land inrymmer och allt tenderar till att bereda

mer plats

åt en gradvis fortgående lättnad för den dömde. Straffarbete kan på stadier avtjänas så, att numera senare ex. fången

användes såsom utearbetare i lantbruk Mariestad, någon gång får i viss mån ställning och utseende fri arbetare Singeshult. av Erinras må också, redan i detta sammanhang, det ofta om

påtalade faktum, att den åtskillnad, gällande lag i princip fast-

håller emellan olika materiella förmåner för fängelse- och straffarbetsfångar. visat sig i väsentlig mån, så vitt saken rör medel-

lösa fångar, icke möjlig att i praktiken genomföra. Bekant är,

att just svårigheten att åstadkomma verkliga klar och avseen värd materiell olikhet i berörda avseende medverkat till nyss en tendens i modern lagstiftning att avskaffa nämnda kvalitativa tudelning frihetsstraffet. av

Och dock har i fråga fängelsefångar. hållas i

man om som cell. att göra med ett personmaterial, vilket i många avseenden giver vida lättare anknytning till differentiering från straffarbetsfångar än vad fallet gärna kan bliva i fråga om personer, som enligt förslaget skola göras till föremål för internering. Måhända skulle emellertid, i trots det sagda, så långt av nu saken rör hittills åsyftade disciplinära och ekonomiska fl. m.

låta tänka. att enligt förslagets principer insynpunkter, sig en

ternerad innan den tid förflutit, för straffet person finge som blivit utmätt, komma i åtnjutande Vissa mindre, för av men honom dock säkerligen kärkomna förmåner, som icke för

ganska

närvarande förekomma i den svenska straffarbetsregimen, såsom visst bruk tobak. Även får räkna därmed, att ex. av man vissa lättnader, endast under särskilda omständigheter som komma eller straffarbetsfånge till del, kunde bliva mera en annan allmänt att påräkna för de internerade. tillstöta emellertid komplikationer med anledning av den i inblandade hänsynen till det eller de straff,

interneringen

för vilket densamma skall vikariera. Med det sätt, på vilket övriga sakkunnige vilja hava interne-

anordnad, blir det säkerligen mycket svårt och knappast rätt ringen

att hålla densamma i det allmänna medvetandet tyd-

gärna möjligt

ligt åtskild från straff. Att inspärrningsåtgärd, göra en som anses

tjänst för straff såsom dess ställföreträdare; obestridligen, åt-

som minstone till tiden, skall lämpas efter straffdomen: därvid skall som bereda plats åt ett avsiktligt tillfogat strafflidande, omotiverat från

ren skyddssynpunkt: och varom vidare 18 § förslaget till

av

interneringslag, stadgas, att det i allmänhet skall så

anses. som

hade verkställigheten straff, varför interneringen trätt i stället,

av

avslutats den dag, lösgivning interneringeii äger att

ur rum e:

en dylik åtgärd, för att vidröra några dess ka.raktä.rsdrag,

nu av ändå icke innebär straff, torde för menige och den interman nerade själv icke lätt att inse. vara

Knappast åtskillnaden principiellt sett tydlig. An-

ens inärkningsvärt är. att de sakkunnige själva i motiven icke velat

bestämt fasthålla påståendet, att icke interneringen i själva

verket är art straff. Omväxlande med det att interneriiigsen av åtgärden framställes i avgjord motsats till straff. möter man

nämligen upprepade gånger uttalandet, att interner-ingen icke är

ett straff i vanlig mening, vanlig art, yttrat på sådant av sätt, att åtgärdens. låt vara säreget utformade, straffnatur lärigenom otvivelaktigt erkännes.

Missfårgas nu skyddsåtgärden däri inneslutet straffsyfte,

av

följa betjrdelsefullai konsekvenser fråga möjligheten att

om lindra den internerades lidande i interneringsanstalten.

Nyss antytt. huru de sakkunnige på ett sätt, icke

som

med det engelska systemet påkallas. nödgats i olika riktningar

skärpa reglerna angående den totala inspärrningstiden 68;

jfr. även 18 § 1 punkten. Man finner exempelvis vidare, hurusom en k. straffpåföljd, anslutande sig till det eller de emot s.

interneringen utbytta straffen, enligt förslaget får börja avvecklas först vid lösgivningen interneringsanstalten, således å ett

ur vida stadium än verkställigheten fått i ordsenare om Vanlig

ning fullgöras. Att även formen för behandlingen i interneringsanstalten

måste komma att röna skärpande inverkan den däri inblan-

av dade straffande funktionen, skall i det följande ytterligare vidröras.

Korteligen: föreställningen yttre fördel för den dömde

om en att få den sammanlagda inspärrningstiden förlagd till interne-

ringsanstalten kan näppeligen anses välgrundad.

Tillkommer så. vissa psykologiska faktorer, icke få för-

som bises: särdeles den, att den internerade enligt sakkunniges förslag efter all sannolikhet måste komma att känna sig själv, liksom han andra såsom straffånge, den där under den

av uppfattas, en långa interneringstiden alltjämt står under verkställighet av straff.

Ser på det engelska interneringssystemet, ñnner man,

man att de förvarade här i interneringen känna sig arts/Jäklar från, stående ett socialt helt annat och högre plan än straff-

på s. a. s.

fångar, omstáindighet, visat sig betydelse mindre

en som vara av för de internerades trivsel i anstalten än även för framgången

den påverkan, för vilken de i anstalten göras till föremål och av

nedan skall i annat sammanhang talas. varom

.Även emellan våra svenska fängelsestraff och

en jämförelse

straffarbetsstraff vid handen. att, naturligt nog, dylika psy-

ger

kologiska omständigheter och ingalunda blott rent materiella fak-

torer måste tagas med i beräkning, när det gäller att bedöma intensiteten det lidande, inspärrad kan hava att

av en person

genomgå.

Såsom det sagda, enligt vad jag kan för min del finna.

av

vilar alltså det övriga sakkunnige anförda

tydligt framgår, av huvudargumentet, redan så långt detsamma hittills granskats, på

en allt för löslig grund.

Kan det icke visas, att systemet med straffvikarierande

en internering innebär verklig och avsevärd vinst för den inter-

en nerade framför systemet först straff, sedan eventuellt internering, brister givetvis även det stöd, sakkunnige för sitt förslag velat

finna vedergällningssynpunkt; vartill mera i förbigående i

ur

motiveringen vädjats.

Det otvivelaktigt rättvisa och med gällande rätt överens-

stämmande strävandet jfr reglerna avdrag för häkt-

ex. om

ningstid från verkställighet av att. så långt lämpligen kan

straff

ske, med anledning sådant lidande. samhällsmakten oav-

av som

siktligt nödgas tillfoga lorottsling, medgiva motsvarande lind-

en ring i sådant lidande, som avsiktligt tillfogas i straffet, även

synes.

förefintliga möjligheter utnyttjas mera energiskt än i förslaget

om skett, icke på den sakkunnige anvisade vägen kunna finna

av

vederbörligt tillgodoseende.

Återstår att framhålla följande. Även det skulle kunna

nu om uppvisas, att majoritetens system i ett eller annat avseende ställer behandlingen den dömde än foto något än det

av gynnsammare, engelska systemet, har man att tillse, om ett sådant möjligen

förefintligt plus i lidandet, enligt de sakkunniges ovan anförda

grundpåstående, verkligen alldeles onödigtvis tillfogas. Eller, med andra ord, gentemot möjliga, enligt det. sagda

men

skäligen problematiska förmåner av den föreslagna anordningen

måste givetvis vägas därav föranledda uppenbara nackdelar.

En i ögonen fallande belysning av behovet att företaga sådan avvägning, innan systemet först straff, sedan internering

avvisas, hava de sakkunnige givit, då de själva nödgats i icke

oväsentlig utsträckning lämna för samma system även vid

rum

sitt eget förslag.

.

Sålunda skall enligt detsamma interneiiiigstiden kunna av-

brytas straffverkstallighet samt efter fullgörande denna

av av åter upptagas. Och, vad angår brott, varför lösgiven inter-

en nerad dömes till fängelse eller straffar-bete å kortare tid än ett år 9 måste förslaget. om det skall leda till rena orimlig-

heter, tydligen innebära, att internering enligt 13 skall kunna, vid förefintligt skyddsbehov. straffet tillgodoses, till-

som av

gripas efter slutad straffverkstållighet, ett såledesi

arrangemang god överensstämmelse med principen först straff, sedan internering.

Såsom de sakkunnige i annat sammanhang framhållit, måste

avgörande vikt fästas därvid, att interneringsätgärden gives

en sådan reglering, att hela institutet icke blir på grund av bristande

överensstämmelse med rådande rättsuppfattning ganska betydelse-

löst i praktiken

Nu visar erfarenheten i värt eget, likasom i andra land, att återfallsstraff, där strafflidandet enligt allmänna meningen står i proportion till brottsskulden. naturligt nog allmänt uppfattas såsom orättvisa. Rättsmedvetandet har rest sig kraftigt

emot användning dylika bestämmelser ooh omintetgjort

upp av deras tillämpande just i fall, där saken rört djupt förkomna individer. eller mindre motständslöst drivna till

som synas mer

brotts begäende och där, från straffsynpunkt, ett strängt bedö-

mande synts uteslutet, medan däremot, från ren skvddssynpunkt,

ett allvarligt ingripande kunnat än vanligt av behovet

vara mer

jaåikallat. Möjligheten att interneringslag icke bliver ex.

av en likasom

den norska, i den jämförande översikten Omnämnda lagen om strafförlängning i det hela död bokstav, alltså väsent-

en synes ligen hänga därpå, att förstår för alla vederbörande, för

man domstolar, parter och allmänhet, likasom för interneringsnäinnden, hälla klart, att skyddsåtgärden, utan att alls hava naturen

straff, påkallas såsom samhällets nödvärnsätgärd. Jfr

av en ovan s. 61.

,

Eljest lärer otvivelaktigt inträffa ettdera av två:

Antingen i interneringen ett slag särskilt strängt

ser man av äterfallsstraff, och drager sig pä berört sätt för att

man ovan

tillgripa densamma.

Eller, för sä vitt det verkligen skulle lyckas förläna inter-

sådan karaktär, att den ter sig väsentligt mil-

neringsregimen

dare än straffarbete, kommer rättsmedvetandet att uppresa sig

emot att internering äger av sådana brottslingar, som begått

rum

särskilt allvarliga förbrytelser, sådan väldsgärning ä person,

ex. därvid synnerlig råhet eller ondska genom brottet ådagalagts

S. L. 2: 7; 14: 10; 15: 12; 18: 7 svåraste misshandeli 0. s. v.: berått mod, våldtäkt, barnaskandande v.. En internering 0. s. av dylika då innebära, att straffarbete, inbegripet den personer synes

speciella skärpning, domen för dylika fall kan innehålla, skulle få utbytas mot behandling, närmast jämförlig med den,

en som

kommer fängelsefånge till del. De sakkunnige hava själva i

en

annat sammanhang vidrört denna synpunkt. Jfr 101.

ovan s.

Då enligt min mening får förmoda, att internerings-

man nu åtgärden, om institutet utformas enligt förslaget. kan hållas klart åtskild från straff, måste det följaktligen antagas, att under trycket av

rättsmedvetandet, lagens tillämpning kommer att omöjliggöras just

i fall, där behovet skyddsåtgärd kan allra mest trängande. av vara

I fråga om användningsmöjligheten av det föreslagna skydds-

institutet i den form, sakkunnige däråt givit. torde således berättigad anledning till tvekan föreñnnas. Det tillkommer, på tal härom, att upprätthållandet straffav en vikarierande funktion hos interneringen, såsom förslaget av nog-

samt framgår, uppenbarligen kräver dryga offer i fråga om givna

bestämmelsers enkelhet och lätthanterlighet. Särskilt i fråga om gällande", redan förut tilltrasslade regler angående konkurrens emellan olika brott och straff, har förslaget måst bliva skäligen

komplicerat.

Att beakta är ytterligare, att, såsom förut vidrörts, ett noga

Lipprätthållande enligt förslaget av hänsyn till straffsyfte i in-

terneringen tydligen måste köpas med uppoffring av följdriktighet från ren skyddssjvnpunkt. Resultatet den föreslagna åtgär-

av dens amfibiska natur blir tydligen allt för lätt, att varken straff-

eller skyddssynpunkter vinna ett tillfredsställande tillgodoseende. I anordningen reglerna interneringens varaktighet,

av om

om förmåners åtnjutande i anstalten, över huvud behandlings-

om metoden, åsyftande att framkalla de internerades stigande självförtroende och älvverksamhet till att möjliggöra eventuellt även en,

efter lösgivningen gradvis fortgående Ökning anförtrodd frihet,

av

i tonen i interneringsanstalten har det engkorteligen: fråga om

elska kunnat anordning, med liknande

systemet följa en som

givit förvånansvärt goda resultat.

personmaterial

Sedan den här åsyftade lagen internering trädde engelska, om i kraft i augusti 1909, hade, enligt sistlidet år meddelad uppgift,

389 lösgivits interneringen, 325 eller 84 %

av personer, som ur

i förtid, medan övriga 64 dock många

lösgivits personer, varav befunnits eller undermåliga, kvarhållits intill

andligt fysiskt upp-

nådd, i domen fastställd maximitid. Rörande samtliga 389 hade efter anmärkning icke förekommit emot 210 eller 54 %.

lösgivningen Även med all nödig försiktighet vid slutsatiakttagande av

anförda siffror och med hänsyn tagen till den

sers dragande ur

korta institutet varit i bruk, ävensom till därunder in-

tid, ännu

träffande förhållanden världskriget, har man dock tyd-

ovanliga all anledning att icke utan vägande skäl välja ett väsentligt ligen olikartat, alldeles oprövat förvaringssystem. har upptagit, äro med den engel- Spridda drag förslaget som ska lika; såsom principerna för gradpassering i anstallagen en

och för frigivning därefter dock anmärk-

ten en Villkorlig som

såsom det ut-i

ningsvärt nog aldrig, enligt engelska systemet, i ovillkorlig friförklaring. Men förslaget saknar, på grund

mynnar sin olika utgångspunkt, den konsekvens i det engelska syav stemet, vilken åt nämnda bestämmelser givit mening och kraft. Stundom får motiven o. m. intrycket, att sakkunnige man av tillmäta åt bestämmelser i denna del "någon

knappast föreslagna

särdeles avsevärd betydelse. den skall den dömde efter utståndet

Enligt engelska lagen

straff internerad någon tid, sin minimilängid är vara som till till dess visar sig kunna övergå i efter-

bestämd, förvaringen en

behandling utanför anstalten öppen vårdnad. En mycket nära

till hands utveckling systemet att den

liggande av synes vara, dömdes övergång till vårdnad möjligen kan få

villkorliga öppen

ske omedelbart efter straffet, beroende på de särskilda omstän-

digheter, som vederbörande myndighet vid slutet straffets av avtjänande prövar vara för handen. En bestämmelse i den engelska lagen, torde ratiosom ur nell synpunkt försvarlig, är den angående viss maximitid vara för internering. J ämlikt förslag till skulle

samma lag förvaringen

hava ägt rum på obestämd tid. Jfr även 87, vid ovan, s. 13 Under beaktande vad måste för min

av ovan åberopats jag del att reglerna angående internering bort i bäras anse, förslaget av ungefär följande tankegång:

I vissa fall där någon dömes till straff, skall domstolen

eventuellt: må domstolen förordna, att internerings-

kunna av

nämndens prövning skall bero, huru med den dömde

må ifråga

vårdnad efter strafftiden förfaras. om Förrän dagen för frigivning straffanstalten är i här

ur åsyf-

tat fall inne, skall nämnden, efter samråd med

vederbörande,

bl. a. någon för det bland

representant frivilliga räddningsarbetet

brottslingar, och efter tagen kännedom de förhållanden, varuti om den dömde efter lösgivning kan komma att försättas, fatta beslut i frågan vårdnad. 01n Vårdnaden är antingen sluten vårdnad: förvaring i skyddshäkte, eller öppen vårdnad: motsvarande vad i förslaget kallas

tillsyn.

Är ställd under skall

någon vårdnad, denna, enligt nämn-

dens förordnande, från sluten kunna övergå i öppen, så väl som tvärtom. Vistelsen i skyddshäktet, likasom den öppna vårdnaden, regleras, såväl till tiden i övrigt, i överensstämmelse med sin som

natur av ren skyddsåtgärd.

Finner nämnden, efter framställning den dömde eller av eljest vederbörande, utrett, att vidare vårdnad icke är oundvara

Dessa torde v. kunna bestämmas i sak så som enligt förslaget. Jag utgår överhuvud från ett bibehållande, i största möjliga utsträckning, förslagets av bestämmelser.

skall den under vårdnad ställde därifrån fri

gängligen erforderlig,

förklaras.

Såsom finner, skulle sakkunniges förslag till internerings-

man det jämkades till överensstämmelse med det sagda,

lag, om nu

förenklas till ett fåtal jämförelsevis lätt formulerade och

paragrafer, användbara utan väsentlig rubbning i eljest gällande rättsregler.

Sakkunniges övriga förslag angående verkställighetslag, lag

skulle i huvudsak icke behöva härav rubom tillsyn 0. s. v.

bas. Först grundvalen interneringslag, sådan som

på av en den bestämmelserna i nämnda förslag

av mig nu antydda, synas

tvärtom komma att finna verkligt utrymme för ett principenligt

genomförande.

åtal för brott, den, blivit inter-

Angående begånget av som nerad, torde diskretionär prövningsrätt i viss utsträckning

en kunna bl. den 27 juni 1902 Verk-

medgivas. Jfr a. lagen ang.

domstols förordnande tvångsuppfostran, 7 §.

ställighet av om

Får domstolen, det mig antydda alterenligt ena av ovan

nativet, rätt att i prövning huruvida interneringsingå saklig om

och därmed således vetofråga skall till nämnden hänskjutas en rätt emot internering, skulle därmed vinnas ett ytterligare missbruk. Huruvida sådan vetorätt må

oviktigt skydd gentemot andra jfr 74 lämplig, må här stå

av grunder ovan, s. anses såsom en öppen fråga. En konsekvens den tankegång, jag för min del hyllar, av

enligt vilken icke med övriga sakkunnige uppfattar skydds-

man såsom ett ekvivalent för straff, är, att interne-

åtgärden slags ringsprocessen måste, klart åtskild från straffprocessen, fullföljas

efter sin därvid vederbörandes ställning såsom part i

egenart;

mån bevaras; omsorgsfullare än i förslaget. I detmöjligaste internering enligt 13 § uppfattas

samma synes frågan om utom

såsom arten ådömd straffverkställighet, vid

en fråga om av vars avgörande det icke tillkommer den dömde att ingripa. Jfr pro-

ceduren enligt gällande lag angående internering av alkoholister.

Önskvärt måhända, att ett särskilt

vore organ, en kurator. funnes att inför nämnden bevaka deras rätt och föra deras talan, som stä under vårdnad eller därtill ifrågasättas.

Med skizzerade innehåll skulle, så. vitt jag kan finna,

ovan den föreslagna lagen, utan att med fog kunna göras till före-

mål för de anmärkningar, riktats emot majoritetens

som ovan

förslag, eller som av övriga sakkunnige emot andra system framställts, under erforderlig smidighet väl foga sig efter sin

uppgift i olika fall. Och torde hava rätt att hoppas. att

man erfarenheten från dess tillämpning skulle bliva så att

gynnsam, en utsträckt användning snart kunde ifrågasättas. Först härmed skulle äntligen vinnas eftersträvat skydd gentemot vissa, verk-

ligt farliga äterfallsförbrytare, icke näs med iakttagande

som av

den i 3 § föreslagna interneringslag stadgade, blott försik-

av av

tighetsskäl, med hänsyn till lagens experimentella natur.

s. a. s.

men knappast rationella grunder motiverade begränsning.

av

.Hvar Monfelieac.

Bilaga.

Den 1 oktober 1919 övertog fångvården Hatt-ans kasernetablisseinent i Fårösund å nordspetsen Gottlands fastland. av

Det då sjunkande fångantalet i riket föranledde, att anlägg-

icke behövde utnyttjas till fångförvar, utan lades i

ningarna re-

för kommande behov. Därest genom lag stadgas, att samserv skola för längre tid interneras, lärer åt-

hällsfarliga förbrytare

minstone för män, vilkas antal kan beräknas bliva något större, särskild anstalt böra för ändamålet anordnas. Pâ grund en av

belägenheten å Ö äro möjligheterna för en framgångsrik rym-

en ning det säkraste vis avskurna. Visserligen ligger ett mindre

på

samhälle invid anstalten. Men detta innebär snarast en förmån, i det att sålunda bostäder för del tjänstemän lättare erhållas en och förmånen handelsbutik etc. finnes på platsen. av

Bland anstaltens byggnader ingår ljus och luftig kasern,

en nedre del ar sten, den övre av trä, rymmande jämte vars av större salar även mindre Plats kan beredas för omkring rum. 50 å 75 å vardera bottnen. Härjämte finnas en sjukvårdsman

0ch aiárestbyggnad, matsalsbyggnad, bad- och tvättinrättning,

en

byggnader för underbefälet, verkstadsbyggnad, desinfektionsbygg-

nad samt åtskilliga uthus. Likaledes äger anstalten inom sårskilda områden större byggnad för det högre befälet och en bostadshus för läkare. Anläggningen sträcker sig utmed sundet med tvenne lastvid strand. För närvarande löper väg tätt in-

bryggor egen en till kasernbyggnaden. V" kan dock lätteligen omläggas över

gen H

fångvårdens vidliggande tomt för undvikande oläav möjliga genheter.

Såsom arbete för de internerade erbjuder sig jämte de för

fångpersonalen vanliga yrkena jämte verkstadsarbete även stenhuggeri. Kalkstenslager finnas nämligen i närheten. Tillika

kan inom anstaltens område anordnas mindre

trädgårdsodling och givetvis, så visar sig behövligt, lämplig areal för lant-

om bruk på, nåra håll förvårvas. .lärnväg finnes ännu icke framdragen till orten, är

men pla-

nerad. Genom de internerade skulle småningom

järnvägslinjen

kunna framdragas till ändstationen Fingstäde å banan Visby Tingstade för kostnad, komme att ställa avsevärt en som sig billigare an om arbetet utfördes med fria arbetskrafter. Företaget, som nu möter ekonomiska hinder, skulle på detta sätt möjliggöras. För närvarande förmedlas förbindelsen med Fårösund dels sjöledes med ångbåt till Visby, dels med skjuts till

Tingstäde. Då de enligt lagförslaget skulle underkastas

personer, som

internering, måste tillhöra den stam förbrytare, med

av som korta mellanskov befolka fångelserna, torde införandet ifrågaav varande behandlingsform icke orsaka avsevärd

nya höjning av

rikets fångantal i allmänhet sett. Skillnaden bleve huvudsakliatt dessa återfallsförbrytare sammanfördes från de olika gen, straffanstalterna till den interneringsanstalten. Härgemensamma

igenom skulle frigöras platser vid fängelserna och, i den mån

avlastning från dem komme att ske, möjlighet beredas att indraga något fängelse, som icke kan undvaras. Det har varit nu

påtänkt .att nedlägga och försälja det i Stockholm å förnämlig

på Östermalm Men då

plats belägna straffängelset. statens återstående straffinrättning i Stockholm, å centralfängelset Långholmen, icke förmår mottaga även straffängelsets fångar, har

frågan om Östermalmsfangelsets avyttrande måst anstå. Efter

interneringsanstaltens Övertagande del brottslingar,

av en som

skulle i fängelserna, kunde efter hand

eljest upptaga utrymme

med större lätthet vid centralfängelset å Långholmen beredas

från å Östermalm. Genom dettas

plats för fångarna straffängelset

kan beräknas inflyta omkring million kronor. Fårö-

försäljning en iordningställande för interneringsändamål sundsanläggningens

torde kräva belopp, då husen äro i gott

ett ganska obetydligt

stånd och maskinella anordningar för verkstadsdrift redan finnas.

För kvinnor lärer de nuvarande kronohäktena

något av

kunna inrättas till interneringsanstalt, för så vitt icke antalet bliver allt för för att berättiga särskild anstalt.

obetydligt en

Måhända kunna utan de internerade kvinnorna inrymmas

olägenhet i det för avsedda centralfängelset i Växjö, kvinnliga straffångar

där mindre avdelning kunde för ändamålet avskiljas. Icke

någon

i fallet lära avsevärda kostnader krävas för anord-

någotdera ningens genomförande.

Viktor AInzqr24-i.s-t.