SOU 1922:28

Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter för byggnader och lägenheter, använda som offentliga samlingslokaler eller för drivande av hotell- eller pensionatrörelse eller dylikt. 7,

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

= titts; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

.L<

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1922:

28 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG BÖBANDE

BRANDSKYDDSFÖRESKRIFTER OCH

ORDNANDET AV BRANDVÄSENDET INOM RIKET 4 VII.

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

KUNGL. MAJ:TS NÅDIGA STADGA ANGÅENDE SKYDD FOR MÄNNISKOR VID BRANDFARA INOM INDUSTRIELLA ARBETSLOKALER AVGIVET DEN 23 MAJ 1922 A V D E G E N O M KUNGL. BEEVET D E N 5 SEPTEMBER 1919 OCH SEXA RE BESLUT FÖB Ä N D A M Å L E T TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9 22

Statens offentliga utredningar 1922. K r o n o 1 o g i s k f ö r t e c k 11 i 11 i>-. Janua

ri—Mars»

Återfinnes ä o m s l a g e n (ill u t r e d n i n g a r n a 1 — 1"

A prtt—Sep tern ber. Några i a k t t a g e l s e r från 1921 å r s rik dagsmanne E. v. H e l d e n s t a m . N o r s t e d t . 20 s. J u . Byggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. A r b e t s : statistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamb e t e n i Sveriges s t ä d e r oob s t a d s l i k n a n d e s a m h ä l l e n . Av B . N y s t r ö m . N o r s t e d t . 20S s. 8, J ä r n v ä g s s t y r e l s e n s s k r i v e l s e r t!i! ELungl. Ma(:t Ren 28 apvil 1922 m e d förslag till t a x e ä n d r i n g samt den 5 maj 1822 m e d y t t r a n d e ö v e r tull- o c b t r a k t a t k o m m i t t é n s u t l å t a n d e va. m . Sv. Tr.-aktåeb. 22 s. K. K l i m a t e t s i n v e r k a n p å b y g g n a d e r vid v ä s t k u s t e n . K u n g l . B y g g n a d s s t y r e l s e n s m e d d e l a n d e n r 1. Marciis. Bi s. K. B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r ä n d r a d kyrklig indeln i n g och o r g a n i s a t i o n i n o m d e t i l l K r i s t i a n s t a d s o c h M a l m ö h u s l ä n l i e r a n d e d e l a r n a a v L u n d s stift. Hséggs t r ö m . . 892 s. E. Tillägg till b e t ä n k a n d e o c h förslag beträffande förrådsv e r k s a m b e t e n v i d m a r i n e n . T u l l b e r g , vj, 92 s. F ö . Betänkande rörande fiskerinäringens f r ä m j a n d e . Hseggs t r ö m . 95 s. J o , U t r e d n i n g a n g å e n d e s t a t s u n d e r s t ö d för i d r o t t e n s främj a n d e . T u l l b e r g , v j , 124 s. 1 k a r t . E. P a t e n t l a g s t i f t n i n g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 7. F ö r s l a g till l a g o m r ä t t till t i d n i n g s eller tillskrifts t i M in. in. M a r c u s , 54 s. II. Om l a p p s k a t t e l a n d s i u s t i t u t e t och d e s s h i s t o r i s k a utveckling. Av Åke H o l m b ä c k . Almqvist & Wiksell. 95 s. 8. - 1 2 . B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag a n g å e n d e k u l t u r m i n n e s v å r d s a m t o r g a n i s a t i o n av k u l t u r m i n n e s v å r d e n , i. H i s t o r i k , m e m o r i a l a n g . m i n n e s v å r d e n s n u v a r a n d e S t å n d p u n k t , u t l ä n d s k l a g s t i f t n i n g s a m t bilagor, viij, 483 s. 3 k a r t . 2. F ö r s l a g oeli m o t i v , xxiij, 197 s. Centraltr. E. H ö g s k o l o r n a s l ö n e r e g l e r i n g s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e n . 2. F a c k h ö g s k o l o r och övriga v e t e n s k a p l i g a a n s t a l t e r . Heeggs t r ö n i . v j , 193 8. E . S t a t s m a k t e r n a ocb b r ä n s l e a n s k a f f n i n g e n u n d e r k r i g s å r e n . Av b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n avgiven berättelse över dess v e r k s a m h e t iiwn 1917—1931. M a r c u s . 353 s. H. Statistiksakkunnigas betänkande. U t r e d n i n g o c h förslag till å t g ä r d e r för m i n s k n i n g a v k o s t n a d e r n a f ö r den officiella s t a t i s t i k e n s a m t å s t a d k o m m a n d e tiv en per-

m a n e n t k o n t r o l l över det s t a t i s t i s k a a r b e t e t ni. m . Beck m a n . .\, 307 s. I'M. 16. F ö r s l a g till vissa ä n d r i n g a r i b e s t ä m m e l s e r n a r ö r a n d e j a k t o c h fågelskydd. 2. Ä n d r i n g a r i j a k t l a g e n , fridlys n i n g s b e s t ä m m e l s e r m . m . M a r c u s . 317 s. J o . 17. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e det a k a d e m i s k a be f o r d r i n g s v ä s e n d e t . L u n d , B e r l i n g . 268 s. E. 18. Det svenska l a n t b r u k e t s p r o d u k t i o n s k o s t n a d e r . 1. Bok f ö r i n g s å r e t 1919—1920. Av L . N a n n e s o n . M e d d e l a n d e från K u n g l . L a n t b r u k s s t y r e l s e n n r 210 (Nr 6 1922)., N o r s t e d t , vj. 126 s. J o . 19. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e a r r e n d a t o r s r ä t t till e r s ä t t n i n g för elektrisk a n l ä g g n i n g . T u l l b e r g , iv, 29 s. .In. 20. M e l l a n h a n d s s a k k n n n i g e s b e t ä n k a n d e ang. ö l ä g e n h e t e r n a vid m e l l a n h a n d s s y s t e m e t i n o m l i v s m e d e l s h a n d e l n . E k l u n d . 293 s. J o . 21. O m r ö s t s a m m a n r ä k n i n g v i d k o m m u n a l a v a l e n l i g t lag a r n a d e n '.) j u n i 1922. Av E . v. l i e i d e u s t a m . Beckm a n . (4), 51 s. S. 22. K o l o n i s a t i o n s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 1922. F ö r s l a g till k o l o n i s a t i o n å k r o n o p a r k e r i N o r r l a n d och D a l a r n a j ä m t e rslag dels till u t s t r ä c k t t i l l ä m p a n d e av i n t e n s i v t skogsb r u k a de n o r r l ä n d s k a k r o n o p a r k e r n a , dels till kraftigare befrämjande av e g n a h e m s b i l d n i n g å e n s k i l d j o r d i N o r r l a n d . Centraltr. (2', xvij, 433, 133, 112 s. 1 k a r t . J o . 23. B e t ä n k a n d e o c b förslag a n g å e n d e u t b i l d n i n g s k u r s e r i n o m t u l l v e r k e t . T u l l b e r g , viij, 143 fl. P i . 24. U t r e d n i n g r ö r a n d e d e n s. k. N y k ö p i n g s k a n a l . Medd e l a n d e från K u n g l . K a n a l k o m m i s s i o n e n . N r 6. Hseggs t r ö m . G9 s. 3 p l . K. 25. F ö r s l a g till f ö r f a t t n i n g a r angående; h a n d e l m e d och i m p o r t av utsädesfrö ä v e n s o m t i l l o m o r g a n i s a t i o n av f r ö k o j i t r o l l v e r k s a m h e t e n m . n i . B e c k m a n , iv, 131 s. J o . 26. Utkast till lag om visst t r y g g a n d e av b y g g n a d s b o r g e riirersfordringarni.m. T u l l b e r g . 51 s. J u . 27. Redogörelse för de ecklesiastika b o s t ä l l e n a . 5. Värml a n d s l ä n . Av 11. Skoglund. B e c k m a n , xlvij, 692 8. K. 28. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e b r a n d s k y d d s f ö r e s k r i f t e r ocb o r d n a n d e t av b r a n d v ä s e n d e t i n o m r i k e t . 7. Betänk a n d e m e d förslag till K u n g l . Maj:ts n å d i g a stadga ang å e n d e s k y d d for m ä n n i s k o r vid b r a n d f a r a i n o m i n d u . striella arbetslokaler. B e c k m a n . 15- s. K.

Anm. Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil n t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. ex. E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , _ J o = J o r d b r u k s departementet. F r å n den 1 a p r i l , d å k u n g ö r e l s e n d e n 3 febr. 1922 a n g . statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e anordn i n g ( n r 98) t r ä d d e i kraft, u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG KOKANDE

BRANDSKYDDSFÖRESKRIFTER OCH

ORDNANDET AV BRANDVÄSENDET INOM RIKET VII. BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

KUNGL. MAJ:TS NÅDIGA STADGA ANGÅENDE SKYDD FÖR MÄNNISKOR VID BRANDFARA INOM INDUSTRIELLA ARBETSLOKALER AVGIVET DEN 23 MAJ 1922 AV DE GENOM KUNGL. BREVET DEN 5 SEPTEMBEB 1919 OCH SENABE BESLUT FÖR ÄNDAMÅLET

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1922 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1176 22]

TILL

KONUNGEN.

Genom nådigt brev den 5 september 1919 har Eders Kungl. Maj:t uppdragit åt undertecknade, Udden och Borgenstierna, att jämte förutvarande inspektören Karl Thorn gren i egenskap av sakkunniga verkBrandskyddskommissionen, med förslag till staidga angående skydd för människor vid brandfarca inom industriella arbetslokaler

Nr 971.

4 ställa utredning av frågan om vilka åtgärder, som borde vidtagas till skydd för människor emot skada av brand uti såväl varuhus som fabriker i egentlig mening, ävensom avgiva det förslag, vartill berörda utredning kunde föranleda. Till följd därav, att åt de sakkunniga, som antagit benämningen Brandskyddskommissionen, uppdragits ett flertal andra utredningar inom civil- och kommunikationsdepartementen, vilka arbeten ansetts mera brådskande än frågan om varuhus och fabriker, har sistnämnda ärende först i sistlidne februari månad kunnat företagas till behandling; och sedan inspektören Thorngren redan hösten 1919 anmälts hindrad att vidare deltaga i kommissionens arbeten, samt undertecknad Udden, såsom kommissionens ordförande, hos chefen för kommunikationsdepartementet anmält, att kommissionen för den anbefallda utredningen om brandskydd för varuhus och fabriker hade behov av biträde utav två speciellt sakkunniga, har bemälde departementschef i skrivelse den 10 mars 1922 meddelat, att Eders Kungl. Maj:t samma dag bemyndigat kommissionen att i sådant avseende tillkalla undertecknade Bergen och Henrekson. Redan i ett tidigt stadium av överläggningarna fick kommissionen anledning att undersöka, huruvida några åtgärder i lagstiftningsväg över huvud kunde eller borde vidtagas beträffande de så kallade varuhusen. Ser man på den tyska författningen härom, finner man, att densamma uteslutande gäller i fråga om sådana försäljningslokaler för allmänheten, i vilka, förutom i bottenvåning och den närmast där ovan uppförda våning, försäljning därjämte bedrives i ännu högre upp belägna våningar; och äro från sagda författnings tillämpning jämväl undantagna lokaler för så kallade »en gros-lager», där affärer bedrivas merendels endast med representanter för småhandeln. Med fästat avseende på vad sålunda gäller inom Tyskland med dess rika erfarenhet på detta område och om man jämför därmed utvecklingen inom vårt land, finner man, att en författning i ämnet för Sverige av innehåll, likartat med den tyska, veterligen skulle komina att för det närvarande gälla allenast vid pass 10 befintliga affärer i hela riket. Och då knappast kan antagas, att av sådana stora varuhus mera

5 än ett ringa fåtal nya torde uppstå inom de närmaste tioårsperioderna, har objektet för en ifrågasatt lagstiftning därom synts kommissionen för närvarande alltför begränsat, för att speciella författningsbestämmelser skulle vara motiverade av rådande förhållanden i vårt land. Kommissionen, som i denna sin åsikt styrkts av iakttagelser under en med vederbörligt tillstånd företagen studiefärd till Norrköping, Trelleborg, Malmö, Hälsingborg, Göteborg och Borås, tillåter sig fördenskull hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte finna gott låta med en ifrågasatt lagstiftning på nu avhandlade område tillsvidare bero. Under förutsättning av bifall till denna underdåniga hemställan får kommissionen således överlämna ett förslag till stadga angående skydd för människor vid brandfara uti industriella arbetslokaler. Vad särskilt angår bestämmelserna i § 2 bör kommissionen nämna, att desamma oförändrade upptagits från ett tidigare inom kommissionen utarbetat utkast till författning på annat område, i vilket arbete undertecknade Bergen och Henrekson ej deltagit; och ehuru vi bägge ej i allt gilla bestämmelserna i § 2, hava vi dock ej motsatt oss, att de här införts i avvaktan på det förslag till en allmän nomenklatur i detta ämne, som på kommissionens hemställan lär vara under utarbetande inom kommunikationsdepartementet. * Stadgeförslagets bestämmelser i övrigt hava synts kommissionen vara av så jämförelsevis enkel art, att innehållet bör utan speciell motivering uppfattas. Däremot torde en förklaring vara av nöden angående den allmänna begränsning kommissionen givit åt stadgans tillämplighetsområde. Den föreliggande uppgiften avser, såsom ovan antytts, »fabriker i egentlig mening». Bortser man från bestämmelser, vilka utfärdats med syfte att uteslutande för statistiskt ändamål skilja fabrik från hantverk, finnes, kommissionen veterligen, icke i svensk lagstiftning någon bestämd gräns uppdragen emellan fabrik och hantverk. Att såsom sådan räkna bestämmelsen i § 15 lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 lärer desto mindre låta sig göra, som berörda föreskrift tydligen har avseende allenast å villkoren för minderårigs användande till industriellt arbete. Annorledes har arbetarskyddslagen icke givit sig in på försöket att

6 lämna en dylik begränsning, utan den handlar om »varje rörelse, industriell eller icke, vari arbetare användes för arbetsgivares räkning» (§ 1), och i § 13, det enda ställe, där lagen talar om fabriks-arbete, nämner den ock samtidigt »hantverks- eller annat industriellt arbete)', utan åtskillnad. Liksom det till följd härav mött svårigheter för kommissionen att i och för den föreliggande uppgiften skapa en exakt definition av vad med »fabrik i egentlig mening» förstås, lärer vid närmare eftersinnande behov därav knappast förefiunas. Ty man torde vara berättigad förutsätta, att Eders Kungl. Maj:ts ovan åberopade skrivelse i ämnet den 5 september 1919 haft till huvudsakligt syfte att från kommissionen erhålla förslag å bestämmelser rörande åtgärder, »som», för att begagna ordalagen i arbetarskydd slagen § 4 d), »med hänsyn till arbetets natur, arbetslokalens belägenhet och beskaffenhet samt arbetarnas antal kunna anses tillfyllestgörande» för arbetarnas räddande vid eldsvåda, »såsom anbringande av lätt öppnade utgångar och fönster, säkerhetsstegar, brandsäkra trappor och dylikt». Och enkannerligen har, euligt kommissionens mening, uppgiften bort begränsas till arbetsställen med ett avsevärt antal arbetare, som sysselsättas i lokaler, varifrån livbärgning vid eldsvåda ögonskenligen är förknippad med svårighet. Naturligen kan det tvistas om, vid vilket antal man då bör stanna; förslaget liar valt talet 20 såsom gräns nedåt. Ledd av en sådan uppfattning har kommissionen i § 1 begränsat författningens tillämpning till byggnad, där flera än 20 personer aro för industriellt arbete ständigt eller vanligen sysselsatta. Underdånigst HERMAN UDDEN. CARL G.

BORGENSTIERNA.

Stockholm den 23 maj 1922.

BERGEN.

HENREKSON.

7 Förslag till Kungl. Maj:ts nådiga

Stadga angående skydd för människor vid brandfara inom industriella arbetslokaler; Given Stocldiolms sloit den

19,22.

Vi GUSTAF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung göra veterligt: att — — — — — — —- — — — — — — — —

§ iDenna stadga äger tillämpning uteslutande å byggnad, där flera än 20 personer äro för industriellt arbete ständigt eller vanligen sysselsatta. Om industriellt arbete inom hotell eller pensionat eller i byggnad eller å tomt, där offentlig samlingslokal linnes, är särskilt stadgat. § 2. 1. mom. Med brandsäkert byggnadssätt förstås i denna stadga byggnadsdels utförande av eldsäkert material eller av järn, skyddat vare sig av eldsäkert material eller medelst brandsäker konstruktion, i varje fall av minst 4 cm. tjocklek. Såsom eldsäkra materialier anses bland annat: bränt tegel, slaggtegel, kalksandsten, cementsten, betong. Där brandsäker byggnadsdel vilar på annan byggnadsdel, erfordras, för att byggnadssättet skall betraktas som brandsäkert, att även den bärande byggnadsdelen är av brandsäker konstruktion. Trappa anses brandsäker, om steg och vilplan äro av brandsäker konstruktion eller äro försedda med underlag av samt vila på sådan konstruktion. 2. mom. Med brandhärdigt byggnadssätt förstås i denna stadga byggnadsdels utförande av eldhärdigt material eller av trä eller järn i med murverk av eldsäkert eller eldhärdigt material utfyllt fackverk med

s putsade sidor, eller av järn skyddat vare sig av eldhärdigt material eller medelst eldhärdig konstruktion, i varje fall av minst 4 cm. tjocklek; dock må mellanbottnar och tak av järn eller av trä, skyddade endast på undersidan, ävensom innerväggar av trä, skyddade på bägge sidor av puts på rör eller av brandhärdigt material av minst 2,5 cm. tjocklek, ävensom mellanbottnar och tak av betong eller tegel å järnbalkar med oskyddade undersidor anses som brandhärdiga. Såsom eldhärdiga materialier anses bland andra: rabitz, gipsplank, riksplattor, scagliol och pimpstensplattor. Där brandhärdig byggnadsdel vilar på annan byggnadsdel, erfordras, för att byggnadssättet skall betraktas som brandhärdigt, att även den bärande byggnadsdelen är av åtminstone brandhärdig konstruktion. 3. mom. Dörr anses brandtrygg, om den är förfärdigad: av hela eller genombrutna järnplåtar med inlägg av eldsäkert material, eller av järn, beklätt med eldsäkert material, eller av trä eller annat lämpligt ämne, som omklätts först med asbest och därutanpå med minst 1 millimeter tjocka falsade järnplåtar, vilka fästats med genomgående nitar eller bultar med mutter, men ej medelst spikar eller träskruvar. Brandtrygg dörr skall sluta tätt och anslå med minst 5 centimeter mot ram av murverk eller järn eller av samma konstruktion som dörren; dock att tröskel icke behöver vara högre än 2 7a cm. Brandtiygg dörrs upphängning skall vara inrättad medelst genomgående nitning eller genom bultar med mutter eller förmedelst inmurade krokar. 4. mom. Uppkommer vid uppförande av byggnad för industriellt arbete eller eljest fråga, huruvida byggnadssätt, ämne eller material, som ej här ovan uppräknats, med hänsyn till beredande av skydd mot eldfara må vara likvärdigt med ovan uppräknade byggnadssätt, ämnen och materialier samt följaktligen vara att anse såsom brand- eller eldsäkert eller brand- eller eldhärdigt, eller om dörr av annan konstruktion än här ovan angivits skall anses såsom brandtrygg, skall frågan härom hänskjutas till prövning och avgörande av statens provningsanstalt. § 3. Arbetslokal för industriellt arbete må i trähus icke förläggas högre än i våningen 1 tr. upp och i den närmast där ovan till äventyrs befintliga våning.

§4. I byggnad, varest avses att bedriva industriellt arbete, skall, därest bostadslägenhet däri inrymmes, denna åtminstone brandhärdigt avskiljas från fabrikslokalerna och förses med särskilda, av fabriksdriften oberoende utrymningsvägar.

§5. För ett arbetsrums hastiga utrymning skola erforderliga gångar anordnas, av vilka huvudgångarna böra i möjligaste mån leda i rak riktning mot vederbörande utrymningsdörr. Varje huvudgångs bredd skall vid ett beräknat arbetarantal av upp till 100 utgöra minst 1,20 m., vilket mått ökas med 5 mm. för varje person därutöver, som är hänvisad till samma gång; skolande, därest sådan gång utnyttjas jämväl för mekanisk varutransport, gångens bredd i motsvarande mån vidgas. § 6.

Från varje våningsplan skola finnas minst två ut i det fria eller till utrymningsväg ledande utgångar, förlagda avlägse från varandra och helst på skilda sidor av våningsplanet sålunda, att man från varje punkt därinom kan nå den närmast belägna utgången inom ett avstånd av 20 m. Därest våningsplanets och samtliga underliggande våningars balklag och bärande byggnadsdelar äro utförda i brandhärdig konstruktion, kan berörda mått ökas till 30 m. och, i händelse byggnadssättet i nu angivna delar är brandsäkert, till 40 m. Vid beräkning av de enligt denna § erforderliga utgångar må icke flera än 200 personer tänkas hänvisade till en och samma utgång. Indelas våningsplanet i skilda rum, böra dessas utgångar anordnas så, att man från varje rum kan säkert nå utrymnings vägarna.

§ 7.

1. Från en var av de i § 6 föreskrivna utgångar i varje våningsplan, beläget högre än i bottenvåningen, skall föra en utrymningsväg med trappa från översta våningsplanet till bottenvåningens plan och vidare ut i det fria; dock att icke från de ovan bottenvåningen belägna

10 våningsplanen flera än sammanlagt 400 personer må tänkas hänvisade till en och samma utrymningsväg. 2. Till kringbyggd gård må utrymningsväg föra allenast i det fall, att gårdsplanet är av tillräcklig storlek och att byggnadssätt och övriga omständigheter medgiva en säker utrymningsväg över gårdsplanet; skolande i sådant fall därifrån på lämpliga ställen leda brandsäkert utförda genomfartsgångar till det fria. 3. Källares utrymningsväg må stå i omedelbar förbindelse med ovanliggande vånings utrymningsväg allenast försåvitt källaren har fönster mot det fria. Anordnas sådan omedelbar förbindelse, skall dörr, som från källarvåningen leder till dess utrymningsväg, vara brandtrygg. § 81. Utrymningsväg skall till tak och väggar vara brandsäker eller, försåvitt den i byggnaden högst belägna arbetslokal icke ligger högre än i våningen 1 trappa upp, åtminstone brandhärdig. I trapphus skola väggarna nå ända ned till bottenplanet. 2. Utrymningsväg skall genom fönster i omfattningsväggar erhålla ljus och luft omedelbart från gata eller gård och, där förbindelse med ett våningsplan äger rum, avskiljas därifrån genom självstän gande dörrar.

§ 9. Trappa i utrymningsväg skall i allmänhet vara utförd i brandsäker konstruktion, men må, därest den i byggnaden högst belägna arbetslokal icke ligger högre än i våningen 2 trappor upp, kunna utföras i trä. Utrymningstrappa skall på ömse sidor vara försedd med en säkert fästad ledstång av hårt material utan fria ändar. Utrymme under trätrappa må icke avbalkas. 10 §. Emellan utgångsdörr och trappa skall anordnas horisontalt plan av minst samma bredd som trappan. Vilplan bör ock på lämpligt ställe om möjligt anbringas, därest rak utrymningstrappa innehåller mera än 15 steg i följd.

11 Utrymningstrappa bör helst byggas rak; i svängd trappa skola stegen, även på det smalaste stället, hava en minsta bredd av 20 cm.

§ 11. Vad i § 5 är sagt om bredden av gångar i ett arbetsrum gäller ock om de därifrån till utrymningsväg eller ut i det fria ledande dörröppningar. Dörrar till utrymningstrappor och i utrymningsvägar skola vara pardörrar, utåtgående och självstängande, samt, försåvitt de ej äro brandtrygga, utförda i annan solid konstruktion utan glasfyllning. Dörrar till eller i utrymningsväg skola så inrättas, att de under alla förhållanden kunna öppnas medelst lindrigt tryck inifrån, dock att sådan dörr må kunna reglas med en skjutregelanordning, så inrättad, att den öppnar sig vid ett enda grepp i handtaget. Detta handtag bör anbringas i vertikal ställning på ena pardörrens innersida vid pass 1,70 m. över golvet och på sådant sätt, att handtaget står riktat uppåt, när regeln är stängd. Den andra av dessa pardörrar må kunna låsas vid den förra förmedelst ett instikslås utan vred eller handtag, dock så inrättat, att dörrarna, när regeln är frånslagen, öppna sig för tryck inifrån, även om låset är stängt. Bestämmelsen i denna punkt angående viss skjutregelanordning utgör ej hinder för användning av annan stängningsanordning, som kan anses innebära enahanda trygghet. Kantreglar tillåtas icke å dörr i eller till utrymningsväg. Fullt uppslagen dörr må icke inkräkta på utrymningsväg mera än 0,15 m.

Skjutdörr till eller i utrymningsväg tillätes icke. § 12. Mom. 1. Rum, varest ämnen av mera lättantändlig art ingå i den industriella driften, eller denna är av beskaffenhet att i och för sig medföra större fara för uppkomst av brand, skall till balklag och väggar åtminstone brandhärdigt avskiljas från andra rum, varjämte dit ledande dörrar skola vara brandtrygga. Mom. 2. Rum för förvar av explosiva eller eldfarliga ämnen böra förläggas så, att i händelse av där uppkommen explosion eller antändning befintliga utrymningsvägars användbarhet icke äventyras.

§ I3Öppningar, schakt och förbindelsetrappor, varigenom eld eller rök kan fortplantas från en våning till en annan eller från ett arbetsrum till ett annat, skola inklädas på ett sätt, som ur brandskyddssynpunkt är likvärdigt med balklagets eller väggens konstruktion. § 14. Papp- eller vävspända väggar och tak må ej förekomma vare sig i arbetslokal, varom i denna författning sägs, eller i dithörande rum och utry mnin gs vägar. § 15. 1. Gångar i arbetsrum, varom stadgas i § 5, likasom utrymningsvägar må icke belamras med fasta eller lösa föremål eller anordningar, som hindra en hastig utrymning. 2. Utgångar och utrymningsvägar skola inom byggnad för industriellt arbete vara tillräckligt belysta från det mörker inträtt och till dess arbetarna avlägsnat sig. I byggnad, varom i § 18 sägs, skola, när belysningen är elektrisk, ifrågavarande ljuspunkter vara anslutna till särskilda gruppledningar, och säkerhetsmetallerna för dessa gruppledningar vara anbragta i utrymningsväg. Till belysning må inom byggnad för industriellt arbete icke användas eld farliga oljor av första klass, ej heller sprit. Anläggning för genererande av gas må icke finnas inom sådan byggnad. Gasmätare får ej uppställas under trappa. § 16. Antändbart avfall av varje slag må ej samlas inom arbetsrummen utan måste dagligen efter hand undanskaffas, så att en farlig anhopning därav förebygges. Oberoende av de större anordningar för eldsläckning, vilka på grund av ortens brandordning eller eljest till äventyrs kunna påfordr^s, skall vid varje utrymningsdörr finnas uppställd en ständigt vattenfylld

13 s. k. assuransspruta om 25 liters rymd, försedd med lock, eller likvärdig eldsläckningsapparat. § 18. Inom byggnad för industriellt arbete, varest ett större antal arbetare sysselsättas i våningar ovanför bottenvåningen, eller förhållandena eljest därtill föranleda, bör dels anordning införas för ett samtidigt tillkännagivande i samtliga våningar av eldsutbrott, dels ock samtliga till utrymningsväg ledande utgångar utmärkas förmedelst ordet Utgång, tydligt målat i stora bokstäver. § 19Ifrågasattes för byggnad, som skall inrymma lokaler för industriell drift, jämkning uti en eller annan av de i denna stadga meddelade föreskrifter, tillkommer byggnadsnämnden eller å ort, där sådan icke finnes, Konungens befallningshavande att, efter inhämtande av yttrande från sakkunnig person eller myndighet, därom besluta; dock att eftergift från bestämmelserna om antalet utrymningsvägar med dithörande trappnedgångar icke må lämnas, med mindre andra lämpliga utrymningsanordningar vidtagas. 20 §. Utövare av industriell drift, vilken överträder bestämmelserna i § 15 eller underlåter att efterkomma föreskrifterna i §§ 16 och 17 straffas rned böter från och med 25 till och med 100 kronor. Överträdas stadgans föreskrifter i annan mån än nu är sagt, har polismyndigheten, när anmälan därom inkommer, att förelägga vederbörande viss tid för rättelse av anmärkt felaktighet vid äventyr att arbetsdriften kan av polismyndigheten avstängas, intill dess rättelse skett. § 21. Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff. Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, som omförmäles i denna stadga, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning delgivits, fä.las till särskilt ansvar.

14 § 22. Förseelse, som här ovan omförmäles, åtalas av allmän åklagare, i stad hos polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol, samt å landet vid allmän domstol. § 23. Av böter, som enligt denna stadga ådömas, tillfälle hälften kronan, hälften åklagaren. Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag. § 24. Klagan över beslut, som på grund av denna stadga meddelas av Konungens befallningshavande, må föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka skola ingivas till vederbörande statsdepartement inom tid, som för fullföljande av besvär i ekonomi- och politimål är stadgat. § 25. Med polismyndighet avses i denna författning i Stockholm överståthållarämbetet, i övriga städer polismästare eller, där sådan ej finnes, magistrat eller stadsstyrelse, och å landet Konungens befallningshavande. Ö vergångsDestämmelse. § 26. 1. Denna stadga skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1924, beträffande nybyggnad eller till nybyggnad hänförlig förändring av befintlig byggnad för industriellt arbete; dock att nu nämnt byggnadsföretag, till vars utförande byggnadslov då redan erhållits eller som, därest byggnadslov ej erfordras, redan påbörjats, må, oberoende av stadgans bestämmelser, fullföljas och byggnaden för sitt ändamål tagas i bruk, därest annat hinder ej möter. 2. Vad angår sådan redan vid nämnda tid för ändamålet uppförd byggnad, åligger ägaren att inom den 1 januari 1925 och, vad angår i punkten 1 andra stycket här ovan nämnt byggnadsföretag, inom den 1

15 januari 1926 till den myndighet, som, enligt vad här nedan säges, har att pröva ärenden av ifrågavarande art, avlämna sådana ritningar och kortfattad beskrivning, som åskådliggöra byggnadens konstruktion, byggnadssätt och inredning ävensom anordnandet av anbefallda gångar och utrymningsvägar för arbetslokalerna m. m. Underlåter ägaren att inom sålunda bestämd tid avlämna de föreskrivna ritningarna m. m., late den prövande myndigheten annorledes anskaffa dem för kostnad, som skall av ägaren ersättas. 3. I sammanhang med ritningarnas avlämnande eller sedermera, innan ärendet, på sätt här nedan sägs, företages till prövning, är företagets ägare obetaget att själv avgiva förslag till dels de ändringar, som må anses erforderliga för att, i den mån det utan oskälig kostnad kan ske, bringa byggnaden till överensstämmelse med grunderna i denna stadga, dels ock lämplig tidpunkt, varinom ändringsarbetena böra vara fullbordade. 4. Vare sig sådant förslag inkommer eller icke, har den prövande myndigheten att, så snart ärendet blivit enligt vad ovan sagts, berett, meddela beslut i de hänseenden, som i punkten 3 nämnts; skolande därvid ägaren förständigas att inom utsatt tid, minst ett, högst fem år, hava utfört de föreskrivna ändringsarbetena vid äventyr att förbud kan av Konungens befallningshavande utfärdas emot den industriella driftens fortsättande, intilldess beslutet efterkommits. 5. Ärende av ifrågavarande art prövas av byggnadsnämnden och å ort, där sådan icke finnes, av Konungens befallningshavande, i varje fall efter inhämtande av sakkunnig persons eller myndighets yttrande. Kostnad, som därav föranledes, skall av sökanden ersättas. Det alla etc.

Statens offentliga utredningar 1922. S y s t e m a t i s k f ö r t e 6 k n i n *>•. (Siffrorna inom parentes hänvisa till den kronologiska förteckningen för januari- mars 1922. Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen frun och med april 1922.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Förberedande utkast till strafflag. Förmögenlretsbrotfcen: 2. (17 Lekmannaelementete användande inom civilprocessen. (2u) Betänkande rörande internering av farliga återfallsförbrytare. (,26) Utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers fordvingar m. m. [20]

Betänkande med förslag ang. arrendators rätt till ersätt ning för elektrisk anläggning. [19; Kolonisationskommitténs betänkande 1922. [221 Förslag till författningar angående handel med och import av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontrollverksamheten m. m. [251 Redogörelse för do ecklesiastika boställena. 5. Värmlands län. [27]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. (10) Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1] Statistiksakkunnigas betänkande. [15]

Betänkande ang. statens, övertagande av förädlingsverksamheten betr. avkastningen från statens skogar. (28)

Kommunal förval Ining. Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. (3) Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. 3. (15) Bilaga till d:o. (IG) Om röstsammanräkning vid kommunala val. [21] Statens öch kommunernas finansväsen. Betänkande angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. (11) Utlåtande angående kontrollen över sockertillvcrkningen. (13) Tull- o. traktatkommitténs utredningar o. betänkandes. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd mot s. k. valntadumping. (34) Utredning angående ett svenskt statslotteri. (24) Betänkande och förslag ang. utbildningskurser inom tullverket. [23] Politi. Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. Betänkande med förslag till Kungl. Mnj:ts nådiga stadga angående skydd för människor vid brandfara inom industriella arbetslokaler. [28]

Socialpolitik. Utredning och förslag ang. vården av blinda. (30) Byggnadsarbetarsakkunnigas bet. 2. Arbelsstatisti.sk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten. [2] Hälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang 1 till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (6) Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings idler tidskrifts titel m. m. [9] Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren. [14] Mellanhandssakkunniges betänkande. [20] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande angående förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. (2) Jordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag ang. rätt att förvärva och besitta fast egendom. (8) Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7] Om lappskattelandsinstitutet. [10] Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande jakt och fågelskydd. 2. Ändringar i'jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m. [16] Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919-1920. [1.8]

Vattenvägen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten.

[4]

Handel och sjöfart. Betänkande rörande lönereglering vid lots- och fyrstaten. (20) Kommunikations väsen. Betänkande om ostkustbanan. (18) Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) Ostkustbanekommitténs promemoria med anledning av järnvägsstyrelsens yttrande. (27) Järnvägsstyrelsens erinringar med anledning av ostkustbanekommitténs promemoria. (31) Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april och 5 maj 1922. [3] Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24] Bank-, kredit- och pennlngväsen.

Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Skolkommissionens betänkande. 1: 1—2. Grunder för en

ny läroverksorganisation. (33) 2. Historiska översikter ni. IN. (29) 3. Statistiska utredningar. (82) 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. (7) Betänkande ang. Chalmerska institutets omorganisation. (12) Ortnamnen i Värmlands län. 7. (22) Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. [5] Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8] Betänkande med förslag till lag ang. kulturminnesvård. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. Förslag och motiv. [12] Högsk(dornas löneregleringskommittés betänkanden. 2. Fackhögskolor och (ivriga vetenskapliga anstalter. [13] Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendot. [17] Försvarsväsen. Utredning rörande understöd åt änkor efter manskap vid arnién och marinen. (9) Betänkande angående officerskårens vid flottan rekrytering och utbildning. (14) Tillägg till bet. betr. förrådsverksamheten vid marinen. [6] Utrikes ärenden.

Stockholm, K. L. B e c k m a n s Boktr., 1922. 159122

Internationell r ä t t .