Betänkande angående statens övertagande i viss omfattning av förädlingsverksamheten beträffande avkastningen från statens skogar

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2016

1¶OMFATTNINGV

AWGVEBTAGANDEviss

BETRÅFFANDE

XFçsnzxpuNGSVERKSAMHEIEN

FRÅN STATENS VSKOGAI:

AVGIVET AV

KUNGL. BEMYNDIGANDE

MAJ:TS

7ENLIGT

" Av QSTATSRÅDET ocn CHEFEN FÖR KUNGL.

JORDBRUKSDEPARTEMENTET 5 AUGUSTI

DEN

j 1919 SAKKUNNIGA.

V TILLKALLADE

á

åt...

CENTRALTRYC/KERIIET, STOCKHOLM 1922

m

BETÄN KANDE

ANGÅENDE AV FÖRÃD- STATENS ÖVERTAGANDE I VISS OMFATTNING

BETRÃFFANDE AVKASTNINGEN FRÅN

LINGSVERKSAMHETEN

STATENS SKOGAR

AVGIVET AV ENLIGT KUNGL. MAJ:TS BEMYNDIGANDE AV STATSRÃDET OCH CHEFEN FÖR KUNGL. JORDBRUKSDEPARTEMENTET DEN 5 AUG. 1919 TILLKALLADE SAKKUNNIGA.

CENTRALTRYCKERIET. STOCKHOLM 1922

Inledning.

Det uppdrag, som lämnats de sakkunniga, avser verkställande av utred-

ning i fråga om statens Övertagande i viss omfattning av förädlingsverksam-

heten beträffande avkastningen från statens skogar. Såsom statens skogar upptagas i domänst-yrelsens senast avgivna årsberättelse, nämligen för 1919, följande slag av skogar: kronoparker,

kronans utarrenderade jordbruksdomäners skogar, kronolägenheter, holmar och skär samt kronans tlygsandsplanteringar, kronoöverloppsmarker samt

civila boställens skogar. Samtliga dessa skogar, med undantag av civila boställens skogar, upptagas Ldomänstyrelsens årsberättelser såsom domänfondens skogar. De sakkunnigas utredning har omfattat såväl sistnämnda skogar som i vissa avseenden även andra allmänna skogar, från vilka avkastningen ingår till nämnda fond, nämligen dels vissa civila boställens skogar, dels skogar å oavvittrade marker, dels ock vissa till bergshanteringens understöd anslagna

skogar. Samtliga de skogar, de sakkunnigas utredning angivits omfatta,

som nu hava i betänkandet för korthetens skull benämnts statens skogar. Då utredningen avser även andra skogar, har detta särskilt angivits.

II.

Översikt över tidigare framkomna förslag om ökad statlig

träförådling.

Förslag om ökad statlig träförädling hava redan tidigare framkommit, och

Domáçstgrez-

vilja de sakkunniga här lämna kortfattad redogörelse för desamma. 88118

en slâllrxrillz

I underdånig skrivelse den 16 juni 1908 framhöll domänstyrelsen, att stora 1908.

svårigheter mötte för försäljning till skäliga priser av den ökade mängd såg-

timmervirke, som styrelsen ansåge böra avverkas inom Norrbottens län, samt

StatensTråförâdlingssakkunnige.

att pappersmassevirke dittills icke alls kunnat avsättas från kronans skogar inom länet. Dessa ogynnsamma förhållanden vore huvudsakligen beroende därpå, att tillräckligt antal sågverksanlåggningar och pappersmassefabriker förefunnes inom Norrbottens län. Ehuru styrelsen hyste den uppfattningen, att det i regel måste anses riktigt, att staten själv hedreve industriell Verksamhet för virkesföråidling, vore dock de framhållna svårigheterna så stora, att styrelsen ifrågasatte anläggning av såväl ett sågverk som en pappersmassefabrik å lämplig plats inom Norrbottens län. Då emellertid Kungl. lIaj:t den 5 juli 1907 tillsatt kommitté med en uppdrag att verkställa utredning angående de åtgärder, som kunde böra vidtagas för åstadkommande av en rätt vård av kronans och de under skogsstatens tillsyn stående skogarna i Norrland och Dalarna, hemställde styrelsen, att denna kommitté, den s. k. norrländska skogsvårdskommittén, måtte anbefallas taga jämväl förevarande fråga under behandling. Genom nådigt beslut den 3 juli 1908 anbefalldes ock kommittén att avgiva utlåtande över lomånstyirclsens förberörda framställning. Norrlöindska I sitt i ärendet avgivna underdåniga yttrande den 16 1912 anförde mars skogsvårdskommittén, att den delade domänstyrelsens uttalade principiella uppfattning komm itiézzs utlåtande att det i regel vore riktigt, att icke staten själv bedreve tråvaruindustri, och 191 ansåg kommittén, att några sådana Lindantagsförhållanden icke rådande vore inom Norrbottens län, att en avvikelse borde ske från nämnda regel.

De domänstyrelsen omförmälda låga försäljningspriserna å sågtimmer-

av virke ansåg kommittén hava sin naturliga förklaring i de ökade kostnader och svårigheter, som vore förenade med sågverksrörelse inom Norrbotten, såsom ökad utdrivnings- och flottningskostnad för virket, kort skeppningstid, ökade fraktsatser m. m. Kommittén anförde, att sågverksindustrien inom Norrbottens län syntes visa tendens till en icke obetydlig ökning, och beträffande pappersmasseindustrien, som före år 1907 saknades inom Norrbotten, framhöll kommittén, att tre fabriker sedan dess blivit anlagda i Norrbotten och Västerbotnorra ten samt att domänstyrelsen upprättat ett flertal kontrakt om leverans av pappersmassevirke till dessa fabriker. Kommittén ansåg därför, att förhållandena väsentligen förbättrats, sedan domänstyrelsen avgav sitt förslag, och att tillräckliga skål icke förelåge för anordnande av den av domänstyrelsen föreslagna statliga trävaruindustrien. P. O. Valan- Från denna kommitténs flertal omfattade mening dess ledamöter, av var en av ders reserva- P. O. Velander, överjägmästaren skiljaktig samt uttalade i avgiven reservation tion 1979. med stöd uppgjorda beräkningar sin åsikt, dels att den kommitav som av

téns majoritet framhållna ökningen av sågverksindustrien i Norrbotten vore riktig endast ifråga om ett enstaka år icke medeltal för flera år, men som dels att betingade priser å sågtimmervirke icke nöjaktiga, dels ock att vore de priser, som avtalats i av majoriteten åberopade fleråriga leveranskontrakt av pappersmassevirke, icke vore skäliga i förhållande till gällande priser å trämassa. Vidare framhölls i reservationen, att förutom ökade rotvärden statlig trävarurörelse även skulle medföra andra viktiga fördelar för staten, såsom avsättning av annars icke saluduglig skog och därmed möjlighet till ,skogsvård å vissa marker, möjlighet att med full sakkunskap värdesätta rotstående skog m. m.

Frågan om statlig träförädlingsindustri upptogs jämväl av de sakkunniga, Skoqssak-

vilka den 16 juni 1911 tillkallades för verkställande utredning

av om åstad-slf,â,lg'%'fif,lze

kommande av en rätt förvaltning och skötsel av kronans och andra allmänna betänkande i mellersta och södra delarna landet, 1915 1915 skogar av i deras den 17 dec. avgivna betänkande. Dessa sakkunniga framhöllo, att någon allmängiltig regel icke kunde uppställas beträffande statlig sågverksrörelse, men att fall säkerligen förekomme,

då anläggande av sågverk kunde högst avsevärt höja nettoavkastningen från

skogen. Fasta sågar borde helst förekomma å större kronoparkermed tillräcklig tillgång på råvara för att mata sågverken. Däremot borde staten driva sågverksrörelse i sådana fall, då driften delvis måste uppehållas med köptimmer.

De sakkunnigas uppfattning sammanfattades sålunda, att försågning vir-

av ket å de allmänna skogarna för höjande dettas nettoavkastning borde äga av rum huvudsakligen, då till följd av ringbildning bland kronans virkesav-

nämare eller eljest rundvirkesprisen hotade att bliva oskäligt nedpressade, var-

vid särskilt för smärre skogar flyttbara sågverk kunde komma till användning, då kommunikationerna från en allmän skog vore sådana, att avsättning för rundvirke, men väl för den sågade kunde beredas, då krovaran nan vid markinköp förvärvat såganläggningar, vilkas fortsatta drift befunnes vara förmånlig, samt i övrigt då genom en fullt pålitlig kalkyl kunde påvisas, att anläggandet av ett sågverk å ett skogskomplex kunde höja virkesförrådets rotnettovärde. l j I anledning av vad såväl den norrländska skogsvårdskommittén de Donzänsiyrelsom

skogssakkunniga för södra Sverige anfört i frågan avgav domänstyrelsen "f§tf;f"d“

underdånigt yttrande den 25 april 1917. Styrelsen betonade först ytterligare sin tidigare angivna principiella ståndpunkt, att det måste mindre lämpligt att kronan bedreve fabriksverkanses

samhet med större anläggningar för försågning eller pappersmassefabrikation,

och framhöll vidare, dels att det för statens del svårligen kunde ordnas så, att det personliga intresset bleve på samma sätt representerat vid privata

som dylika anläggningar, dels att en duglig industrichef icke torde kunna beredas

den höga avlöning vid en statens anläggning, som oftast kunde påräknas i

enskild verksamhet.

Styrelsen hade för sin del icke något väsentligt att erinra n1ot vad norrländska skogsvårdskommittén i förevarande fråga uttalat samt anslöt sig till den uppfattning, som de skogssakkunniga för södra Sverigei sitt betänkande framlagt angående sågverksanläggningar å kronans skogar i södra och mellersta delarna av landet.

Även inom riksdagen hava under de åren väckts förslag utvid-

senare om

gad statlig träförädlingsverksamhet.

-

Vid 1916 års riksdag hemställde herrar Wennerström och C. O. Johans-

då åJrstrtifâl

nefghögm son i Sollefteå, dels att riksdagen ville anhålla, att Kungl. ltlajzt måtte verkoch ställa utredning om anläggande av transportabla sågverk å kronans domäner

53-0273-

och eventuellt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning, dels ock att riksdagen måtte till domänstyrelsens förfogande

ställa ett förslagsanslag å 5,000 kr. att användas för inköp av ett transportabelt sågverk att stationeras inom Tåsjö revir.

Denna motion bifölls av riksdagen. Sedan domänstyrelsen avgivit infordrat utlåtande i anledning av riksdagens

skrivelse i ämnet, yttrade vid föredragning inför Kungl. Maj:t av statsverkspropositionen till 1917 års riksdag dåvarande statsrådet och chefen förjordbruksdepartementet, att han av anförda skäl funne sig för det dåvarande

sakna anledning tillstyrka äskande av ytterligare anslag för anläggande av

transportabla motorsågar å kronans domäner; och gjordes heller i statsverkspropositionen framställning om beviljande av anslag för sådant ändamål.

Vid 1917 års riksdag väcktes två motioner rörande åvägabringande av en

Ziâfráhsáiátâ:

hahgsøggod, statens industriella verksamhet för förädling av avkastningen från statssko-

nämligen dels av herr C. A. Johansson i Sollefteå, yrkade, att

C-âztttffsâensgarna, som

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majzt måtte hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa kostnadsberäkning för byggande av ett modernt sågverk, kombinerat med trämassefabrik och pappersbruk, samt för nästkommande riks-

dag framlägga förslag i ärendet, dels ock herr C. Lindhagen, hem-

av som ställde, att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Majzt måtte taga i övervägande huruvida, på vad sätt och i vilken omfattning staten kunde genom egen industriell verksamhet förädla avkastningen från statsskogarna och på detta sätt

även för billigt pris, helst självkostnaden, tillhandahålla byggnadsvirke av

olika slag för uppförande bostäder ät landets mindre bemedlade befolkning.

av

Till stöd för den förra motionen anfördes åtskilliga skäl, talade för

som

att staten borde kunnamed ekonomisk fördel bygga ett modernt sågverk, kombinerat med trämasse- och pappersfabrik. Därigenom skulle man

en även kunna ordna den aktuella bostadsbristen och trångboddheten. Det egna statsintresset krävde, att staten än tillförene övertoge och förädlade sin

mer egen råvara.

Såsom skäl för den motionen framhölls, att det vore av vikt att till

senare rimligt pris kunna erhålla bland annat det för bostadsanskaffningen inom landet, särskilt för de mindre bemedlade, nödiga virket. För att kunna göra detta borde staten i erforderlig mån själv förädla virket från större skogar samt tillhandahålla den för olika ändamål tillverkade varan, bland för bostadsanskaffning, med företrädesrätt för bostadsföreningar, egnahemsanläggningar samt kommunala byggen för uppförande bostäder.

av

Sedan riksdagens jordbruksutskott framhållit, att frågan om statens övertagande förädlingen av avkastningen från statsskogarna inom en snar fram-

av tid torde komma under prövning vid granskning av de förslag, som av sär-

skilda sakkunniga norrländska skogsvårdskommittén och skogssakkunniga

för södra Sverige framlagts rörande förvaltningen och skötseln av statens och andra allmänna skogar, fann riksdagen de väckta motionerna föran-

leda någon riksdagens åtgärd.

Vid 1919 års riksdag väcktes åter två motioner i ämnet, nämligen 1531129üzrlâs dels herr C. O. Johansson i Sollefteå, med instämmande 4 leda- ,.,,;,,,,go,,g

av av

möter andra kammaren, ivilken motion hemställdes, att riksdagen ville åfeliafáegá

av anhålla att Kungl. halajzt måtte taga i övervägande,i vilken omfattning staten

motioner kunde genom industriell verksamhet förädla avkastningen från statssko-

samt att i samband därmed Kungl. Majct måtte låta verkställa kostgarna, nadsberäkning för byggande av ett modernt sågverk, kombinerat med trämassefabrik och pappersbruk, samt skyndsammast för riksdagen framlägga förslag i ärendet,

dels ock herr P. . Welander, hemställde, att frågan om statlig

av som trävaruindustri i Norrland måtte bliva föremål för skyndsam utredning av tillkallade sakkunniga under medverkan av domänstyrelsen.

I förstnämnda motion redogjordes i korthet för frågans föregående behandling, varjämte såsom ett särskilt skäl för utredning i ärendet fram-

en ny hölls, att staten borde kunna med god ekonomisk vinst anlägga förädlingsverk längs inlandsbanan för tillvaratagande av det statens virke, som icke

med ekonomisk fördel kunde framflottas till kusten. Ett röjningsarbete i dessa trakter torde ock hava stor betydelse för skogsbeståndet.

I den senare motionen gjordes vissa beräkningar rörande inkomsterna från kronans skogar i Norrland och Dalarna under tiden 1909-1916 och prisstegringen under samma tid åexporterade trävaror, vilka enligt motionärens mening utvisade, att staten icke kunnat betinga sig de ökade priser å råvaran, som stode i förhållande till de ökade priserna för den förädlade varan, och att detta särskilt vore fallet ifråga om vissa fleråriga leveranskontrakt av

pappersmassevirke.

Därjämte framhölls, att betydande virkesbelopp måste säljas under åsatta värden eller icke alls kunde avyttras.

I anledning av dessa motioner avgav domänstyrelsen den 26 mars 1919 infordrat underdånigt utlåtande, vari styrelsen förklarade sig fortfarande hysa betänkligheter mot en i större omfattning driven statlig trävarurörelse i Norrland och framhöll de stora svårigheter, som mötte för staten att på fullt ändamålsenligt sätt handhava en sådan rörelse.

Då den numera inträffade sammanslutningen mellan trävarubolagen i

Norrbottens län måhända kunde komma att där verka hämmande på kronans virkcsförsäliningar, hade styrelsen dock icke något att erinra 1not en utredning i frågan, såväl beträffande plats fören anläggning, beträffande

som rörelsens omfattning och planläggning, administration och kostnader m. m., och framhöll styrelsen även att rådande förhållanden inom Dalälvens flodområde krävde särskild uppmärksamhet.

Sedan detta domänstyrelsens yttrande tillställts jordbruksutskottet, anförde

utskottet i sitt utlåtande i anledning ifrågavarande motioner bland

av nu annat, att så länge som en inom träförädlingsindustrien förefintlig konkurrens lämnade betryggande garantier för att genom försäljning i oförädlad form av virket från statens skogar sådana priser erhölles, att rörelsen lämnade ett i ekonomiskt avseende oklanderligt resultat, statsmakterna, enligt utskottets uppfattning, givetvis saknade anledning att frångå det för närvarande i stort bibehållna systemet å ifrågavarande område. Ä andra

sett

sidan funne utskottet det helt förklarligt att, i den mån förhållandena i ovanberörda avseende förändrades, krav på en därefter anpassad omläggning av statens nuvarande förvaltningssystem framkommit.

Framför allt i övre Norrland syntes förhållandena inom träförädlingsindustrien och å trävarumarknaden hava utvecklat sig så, att konkurrensen blivit allt mindre, vilket inverkat ofördelaktigt på de pris, kunnat betin:

som gas för kronans oförädlade virke.

Dessa omständigheter gåve stöd för den meningen, att statens Övertagande förädlingsverksamheten beträffande avkastningen av dess

iviss utsträckning av

skogar kunde önskvärt och behövligt. Där statens skogsförvaltegna vara anläggning mindre sågar själv i någon mån förädlat virket, ning genom av hade ock nettoavkastningen i avsevärd grad stegratS. Utan förbise de svårigheter, torde förenade med ett statens att som vara i någon vidare omfattning förädlingen -avkastningen från

Övertagande av av

måste utskottet medgiva det i visst fall berättigade imotionä-

statsskogarna,

framställning. Emellertid saknades några mera bestämda hållpunkter rernas bedömande,i vilken omfattning ett statens Övertagande verksamheten för av borde ske, och än rörande det sätt, på vilket densamma borde organimera

seras, rörande anläggningskostnader m. m.

med utskottets hemställan anhöll "riksdagen, att Kungl. Majzt I enlighet låta verkställa allsidig och förutsättningslös utredning i fråga om måtte en i viss omfattning förädlingsverksamheten beträffande

statens Övertagande av

avkastningen från statens skogar. Verkställandet denna utredning har anförtrotts åt de sakkunniga. av bil. 1 lämnas närmare redogörelse för innehållet i samtliga nu omför- I en förslag till utvidgad statlig träförädlingsverksamhet samt för de i anledmälda ning desamma avgivna yttranden och utlåtanden. av

III.

.Statens hittillsvarande träförädlingsverksamhet.

hava de sakkunniga fattat i vidsträckt bemärkelse, sålunda

Fräförädling

omfattande varje förarbetning och förädling virket från och med trädens av avverkning. Under statsskogsförvaltningens tidigaste skede försåldes virket nästan uteslutande å rot. Efter hand framträdde dock kravet på att avsätta virket, förarbetat till vissa för köparna passande sortiment, varigenom även spekulan orter kunde påräknas. Utvecklingen av statens skogster från mera avlägsna hushållning visar, att virkets förädling före dess försäljning började tidigast delarna landet och först under senare tid i Dalarna i södra och mellersta av och de norrländska länen. årsberättelser hava upprättats tabellerna 1-3,

Med stöd av domänstyrelsens

utvisande den statliga virkesförädlingens utveckling under åren 1909-1919. tabeller hava särskilt för Norrland med Dalarna och sär-

Dessa uppgjorts

skilt för delar landet, emedan förhållandena beträffande skogarna

övriga av

inom dessa områden äro väsentligt olika. Inom det förra området de

äro stora

flottlederna det viktigaste transportmedlet för virket och

träförädlingsindustrien är därför huvudsakligen förlagd till älvmynningarna. En mycket be-

tydande del av virket från statens skogar därstädes säljes rotstående och

i större

poster på auktioner inför länsstyrelserna. Inom det området med

senare

undantag av Värmland hava flottlederna icke så stor betydelse i Norr-

som landpoch Dalarna. Industrien är så starkt koncentrerad,

utan förädlings-

verken äro fördelade över hela området, vilket även föranledes det där-

av städes på grund befolkningstätheten större lokala virkesbehovet.

av En

betydligt större del av det från statens skogar försålda virket avverkas här

före försäljningen, och det virke, säljes å rot, avyttras i

som smärre poster

antingen under hand eller å auktion inför vederbörande landsfiskal huvud-

sakligen till spekulanter i orten.

Tabell

Jämförelse mellan den totala mängden det från statens

av skogar

sålda virket och den revirförvaltningen avverkade delen därav.

genom

l

i Såltvirke

j

H l i inom Norrland och Dalarna inom övriga delar av landet

År

därav avverkat genom därav avverkat genom i

l l revirförvaltningen revir-förvaltningen l l totalt khm.

1 i totalt kbm. ;a;..___j j i % %

: av del av det;

kbm b

Q försålda l försålda j s l l å

2 l

.

1909 2,011,069 98,351 1 5 407,096 174,345 i 43

i

1910 2,647,661 122,062 5 382,885 199,166

1911 2,581,701 149,670 6 466,013 247,251 l 53

i 1912 2,581,421 i 170,731 7 510,327 284,024

i

1919 2,565,043 i

369,567 14 1,421,141 ; 771,548 54 l

N

Tabell

Genom revirförvaltningen till kolning och försågning använt virke

från statens skogar. i K l 0 a t S å g a t År ,inomNorrland och inom övriga delar inom Norrland oehiinom övriga delar Dalarna i landet g Dalarna f landet av av

i

iärnvägars behov. Under år 1919 tillverkades vid dessa sågar tillhopa 215,491 kbf. sliprar, bjälkar samt 299,706 kbf. plank, battens och bräder. och sparrar sammanlagda produktionen utgjorde således 1,435,79O kbf., motsvarande 8,702 std., 1,148,431 kbf. plank, battens och bräder, motsvarande 6,960 std. varav De särskilda sågverkens belägenhet ävensom deras tillverkning under år 1919 framgår av bilaga Angående driftresultaten för åren 1916-1919 hänvisas till bilaga Beträffande vissa större sågar hava de sakkunniga i bilaga 4 i form av vinst- och förlusträkningar lämnat närmare redogörelse för det en ekonomiska resultatet för åren 1919 och 1920. Förutom den försågning, domänverkets försorg ägt vid som genom ruin nu omförmälda sågverk, har förädling virke från statens skogar jämväl av bedrivits vissa andra statens myndigheter. av Sålunda har järnvägsstyrelsen under de åren låtit uppföra för slisenare perstillverkning dels ett större sågverk å Lövholmen vid Piteå, det k. Piteå s. slipersfaktori, dels ock särskilt för byggandet inlandsbanan några - av -

mindre sågar, varjämte legosågning i avsevärd omfattning förekommit. Av de sakkunniga inhämtade uppgifter rörande dessa sågverk återfinnas i bilaga vari även ingår järnvåigsstyrelsen upprättad vinst- och förlusträkning för

av Piteå slipersfaktori för åren 1919 och 1920.

Arméförvaltningezi har två sågar, i Boden och en i Karlsborg, vid vilka

en bland annat Virke från statens under arméförvaltningen stående skogar försågas. Vid dessa sågar tillverkades 1920 tillhopa 62.791 kbf. sågat virke och 5,070 kbf. takspån.

Statens vattenfallsverk har tre mindre cirkelsåtgar, belägna vid Langas, Harsprånget och Tllrollhåittan.

Iv.

i vissa främmande länder.

Statlig träförädlingsverksamhet

Då det synts de sakkunniga kunna vara av betydelse för bedömandet av

frågan utvidgad statlig träförädlingsveiksamhet i Sverige att erhålla kän-

om nedom huruvida och i sådant fall i vilken omfattning staten i andra

om, länder bedreve sådan verksamhet, hava de sakkunniga genom utrikesdepartementets försorg från vissa skogsproducerande länder, nämligen Norge, Finland, Danmark, llyskland, Österrike, Schweiz och Frankrike, införskaffat uppgifter, huruvida staten bedrivit eller för närvarande bedreve förädlingsverksamhet beträffande avkastningen från statsskogarna samt, därest detta vore fallet, närmare redogörelse beträffande omfattningen och sättet för bedrivandet

denna verksamhet ävensom resultatet av densammai ekonomiskt avseende. av

Någon statlig träförädlingsverl;samhet synes emellertid icke äga rumi nämnda länder, med undantag Norge och Finland.

av

I Norge har staten för skogsväsendets räkning hittills drivit endast ett sågverk någon betydelse, nämligen Revelens sågverk och hyvleri i Mo. I

av medeltal under år hava därstädes förädlats 15,000 stockar Det eko-

senare nomiska resultatet driften har de åren varit mindre tillfredsstäl-

av senare lande. På sista tiden har staten vidtagit åtgärder för virkesförädling för statsverkets râilçning, där enskilda sågverk saknats. Sålunda har statsanslag beviljats till ett sågverk å Rendalens statsallmännixig och ett vid blâilsälv i Troms härad. Därjämte har ifrågasatts uppförande av ett sågverk i Sörvaranger samt två mindre sådana i Finnmarken, de båda sistnämnda för att tillhandahålla ortens befolkning byggnadsxrirlçe, varför man tänkt sig, att dessa båda sågverk icke skulle sortera under skogsväsendet utan övertagas av socialdepartementet.

v1.

Allmän

utredning.

För bedömande frågan, huruvida en utvidgad statlig träförädlingsverk-

av samhet må önskvärd, hava de sakkunniga ansett sig böra till skogs-

anses statstjänstemännen framställa vissa frågor rörande de nuvarande avsättnings-

förhållandena för domänfondens skogar.

Beträffande möjligheten att med nettovinst avsätta virke från dessa skogar borde utredning helst omfatta längre följd år. Då emellertid in-

en dylik en av fordrande detaljerade uppgifter för varje år sådan tidsperiod med hän-

av av en

till förändrad revirindelning skulle vålla alltför stor tidspillan och bearsyn betningen dylika detaljuppgifter skulle bliva alltför omfattande, hava de

av sakkunniga ansett tillfyllest att från vederbörande jägmästare infordra uppgifter i ifrågavarande avseende för endast de två senaste år, för vilka

nu sådana uppgifter kunde lämnas, eller åren 1918 och 1919, ävensom för ett enstaka år, vilket kunde såsom normalår för trävaruindustrien; och

anses hava de sakkunniga ansett 1913 ett sådant. De sakkunniga hava där-

vara för från samtliga jägmästare i riket infordrat svar å följande två frågor:

Frågan

V

Hava under vart och ett åren 1913, 1918 och 1919 alla dimensioner

av

virke från domänfondens skogar inom Edert revir kunnat med nettovinst av avsättasil

Frågan

v

Om så varit fallet beträffande vissa omförmälda skogar eller delar

av

desamma, anhålles uppgifter rörande avsättningsförliållandena å dessa

av om enligt bifogade formulär

Enligt detta formulär skulle tillika angivas anledningarna till den bristande avsättningen, såsom lång körväg, dyrbar eller långvarig tlottning, ringa efter-

frågan o. s. v.

Även vid försäljning virke från domänfondens skogar nettovinst

om av uppstår, är därmed icke givet, att de erhållna priserna kunna anses vara

nöjaktiga.

De sakkunniga hava därför till samtliga framställt följande fråga:

Frågan

virke avskilda slag från domänfondens

a Erhållas nöjaktiga priser skogar inom reviret b Förefinnes tillräcklig konkurrens om detsammafl

För att inhämta vederbörande

skogstjänstemäns uppfattning behovet

om

och lämpligheten ökad statlig av träförädlingsverksamhet hava de sakkun-

niga till samtliga jägmästare framställt

följande förfrågan:

Frågan

Anser Ni statlig träförädlingsverksamhet

a av något slag önskvärd och

lämplig för domänfondens skogar inom reviret eller för delar av dessa

b

Angiv i senare fallet skogens och areal produktiv

namn skogsmark. Var

c

bör enligt Eder åsikt förädlingsverket

vara beläget d Kan avverkning och

utdrivning av virke från Edert revir till ett sådant

förädlingsverk tillfreds-

ställande ordnasil

Därjämte hava de sakkunniga till samtliga

jägmästare framställt följande

fråga:

Frågan

Anser Ni andra anordningar eller åtgärder, och

i sådant fall vilka, önskvärda för höjande avkastningen från domänfondens av skogar inom Edert revirfl

För utrönande förhållandet mellan priserna virke av å från domänfondens och enskildas skogar å ort hava de

samma sakkunniga jämväl till samtliga -jägmästare framställt följande fråga:

Frågan

Huru ställa sig prisen för försålt virke från enskildas och från domänfondens skogar varandrainom Edert revirfl

till

Samtliga dessa frågor hava framställts vederbörande

genom överjägmästare,

vilka även anmodats avgiva utlåtanden. egna Här nedan lämnas det

en sammanställning av huvudsakliga innehållet

av de inkomna vilka avgivits i början år 1920. svaren, av På frågorna 1 och 2 hava fullständiga inkommit endast svar för år 1919. Ehuru det givetvis önskvärt att erhålla sådana varit uppgifter även för åren

1913 och 1918, hava de sakkunniga nödgats nöja sig med de sålunda för år 1919 erhållna uppgifterna. Oaktat de sakkunniga ställt sig tveksamma beträffande uppgifterna från vissa revir, de de erhållna anse att medeltalen giva ett i stort sett ganska tillförlitligt uttryck för avsättningsförhållandena. På grund av de inkomna hava de sakkunniga

svaren uppgjort tabeller, bilagorna

8 och över arealer med begränsade avsättningsförhållanden i skilda delar landet under sistnämnda år. av

Av bilagan 8 framgår, att med avseende å avsättningsförhållandena för

från domänfondens skogar landet kan uppdelas i tre skilda områden: virke

De fyra överjägmästaredistrikten, omfattande i stort sett Norr

norra och Västerbottens län. Inom detta område kan icke något virke med netto-

tillsammans 96,342 har. Å arealer med begränsade avsättvinst avsättas å ningsmöjligheter, tillsammans 1,297,576 har, varierar den lägsta avsättningsbara dimensionen mellan 4" och 11" i topp.

De närmast följande distrikten, omfattande övriga delar av Norrland

tre och Dalarna. Inom detta område varierar lägsta avsättningsbara dimensi-

arealer med begränsade avsättningsmöjligheter, tillsammans 442,416

onen å har, mellan 4 och 6" i topp.

återstående distrikten, omfattande landet söder Norrland och

De om Dalarna. Här kan med några mindre undantag allt virke avsättas.

De minsta avsättningsbara dimensionerna å vederbörande ort

angivna avse

virket, d. för sågtimmer omkring 17 och för massaved gängse längd å v. s. i.de nordligaste distrikten omkring 17 och i de sydligare kortare längder

ned till 9 å 10.

Av bilaga framgår, att de till domänfonden hörande skogarnas

samma av

areal 3,752,862 har, furuvirke under 4" i topp kan av-

hela skogsmark,

sammanlagt 1,839,883 har och att granvirke under samma dimensättas å sion kan avsättas å sammanlagt 1,659,910 har.

Anledningarna till de för vissa orter otillfredsställande avsättningsförhållan-

dena hava i angivits ringaefterfrågan, lång körväg, dyrbar och

stort sett vara långvarig flottning i vissa fall, att vattendragen ännu icke flottbargjorts.

samt

Efter utsändande till skogsstatstjänstemännen har till de sak-

frågornas

kolonisationskommittén företagit .en likkunnigas kännedom kommit att nande utredning. Denna utredning, på begäran ställts till de sak-

som kunnigas förfogande, utgör på generalstabskartor av kommittén verk-

en ställd uppdelning skogarna i skilda för olika flottnings- och av-

av zoner

enligt 1915 års priser Då denna utredning dels är över-

verkningskostnader

teoretisk och dels icke omfattar arealer de sakkunniga vägande samma som

det alla skogar odlingsgränsen och även en del nedanmedtagit, i att ovan för densamma uteslutits, äro de båda utredningarna icke fullt jämförbara. De sakkunniga hava dock verkställt sådan jämförelse, sedan kommitténs

en

efter år 1919 rådande priser, och funnit de båda utreduppgifter omräknats ningarna nöjaktigt överensstämma.

1 denna utrednings intresse lämnas mcd vederbörligt tillstånd i bil. 31 en redo-

På grund av görelse för resultatet av densamma. v

2. StatensTräförädlingssakkunnigc,

På de sakkunnigas förfrågan, huruvida under åren 1913, 1918 och 1919 de erhållna priserna för Virke från domänfondens skogar kunde anses nöjaktiga samt tillräcklig konkurrens om Virket i de särskilda reviren före-

om funnes frågan hava inkommit svar, för Vilka närmare redogöres i bilaga 10.

Av dessa svar synes i huvudsak framgå, att nöjaktiga priser icke erhållas för, och heller tillräcklig konkurrens förefinnes om virke av skilda slag från domänfondens skogar i stora delar Övre Norrbottens och Nedre

av Norrbottens distrikt samt i Vissa delar av Skellefteå och Dalarnas distrikt, inom sistnämnda distrikt särskilt beträffande massaved.

Nöjaktiga priser anses i allmänhet erhållas och tillräcklig konkurrens förefinnas inom större delen av Umeå och av Mellersta Norrlands distrikt,

men

i vissa delar av samma distrikt, åtminstone beträffande smärre virkessortiment.

Inom samtliga övriga distrikt anses i regel nöjaktiga priser erhållas och tillräcklig konkurrens förefinnas, med undantag för vissa angivna skogar inom Härnösands distrikt och Bergslagsdistriktet.

Frågan huruvida statlig träförädlingsverksamhet aV något slag ansåges önskvärd och lämplig för domänfondens skogar frågan 4 har besvarats jakande åtskilliga överjägmästare och ett stort antal jägmästare, och har

av därvid ifrågasätts anordnande av en sådan verksamhet i större eller mindre omfattning.

Statlig träförädlingsverksamhet i större omfattning har föreslagits endast ifråga Norrland och Dalarna.

om

Större sågverk hava ansetts önskvärda särskilt av flera skogstjänstemän inom Övre och Nedre Norrbottens distrikt.

Statlig pappersmasseindustri anses önskvärd huvudsakligen inom de nyssnämnda samt Skellefteå och Dalarnas distrikt. Särskilt anses sulfatfabriker vara behövliga.

Större kolugnsanläggningar ifrågasättas isynnerhet från Mellersta Norrlands och Dalarnas distrikt.

Som önskvärda platser för större statlig träförädlingsverksamhet angivas mynningarna av de flesta norrländska älvar, särskilt vissa av de mindre, där konkurrensen virket är otillfredsställande.

om

En del skogstjänstemän, särskilt inom Nedre Norrbottens och Dalarnas distrikt, har förordat att staten i förening med enskilda anlägger förädlingsverk. Övriga .förslag avse i regel nyanläggning genom statens försorg.

Statlig träförädlingsverksamhet i mindre omfattning genom mindre sågverk eller mindre kolugnar har ett stort antal skogstjänstemän ansetts av önskvärd i skilda delar av landet. Särskilt har så ansetts förhållanvara det i Norrland å .de platser, där inlandsbanan kommer skära att någon flottled.

Huvudsakliga skälet för anläggning av mindre sågverk har uppgivits

vara, att därigenom skulle i de särskilda orterna kunna avsättas virke, eljest som på grund av höga körnings- eller tlottningskostnader endast med svårighet kunde tillgodogöras. Inom de sydliga distrikten har även framhållits, att staten genom sådana anläggningar skulle kunna själv försåga det virke, som

förbrukas till byggnadsändamål å statens skogar.

Ett stort antal jägmästare särskilt i mellersta och södra delarna landet av har besvarat frågan nekande. Närmare redogörelse för de inkomna svaren lämnas i bilaga 11.

De inkomna å de sakkunnigas förfrågan, huruvida andra anordsvaren ningar eller åtgärder för höjande av avkastningen från domänfondens skogar än genom statlig träförädlingsverksamhet ansåges önskvärda frågan 5, giva vid handen, att åtskilliga överjägmästare och det övervägande flertalet jägmästare anse, att särskilda åtgärder och anordningar böra vidtagas för åstadkommande av en intensivare skogsskötsel samt förbättrande av nu rådande avsättningsförhållanden inom de särskilda reviren. I första rummet påyrkas anläggande eller förbättrande redan av nya av befintliga vägar och flottleder. Särskilt inom övre Norrland har kraftigt framhållits det trängande behovet ett bättre ordnande flottningsförhålav av landena inom. vissa trakter, såsom inrättande moderna sorterings- och av buntverk, fastställande enhetliga grunder för flottningskostnadernas förav delning och anordnande effektiv statlig kontroll över alla flottnings- och av

tumningsföreningar.

Inom några revir föreslås byggande eller utvidgande befintav nya av nu liga järnvägs- och spårvägsförbindelser, anordnande lastspår mellan staav tionerna samt byggande av linbanor, Från flera håll påyrkas anskaffande motorbåtar, lastautomobiler och av särskilt traktorer. i Vidare förordas anskaffande lämpliga upplagsplatser vid järnväg eller av flottled, anordnande uppfordringsverk ävensom upplags- och bomplatser av vid kusten, i några fall jämväl uppförande lastbryggor och åstadkomav mande av bättre lastningsanordningar i övrigt.

Från övre Norrland ifrågasattes anordnande bogsering statens

av genom försorg av oförädlat virke till sydligare orter.

I allmänhet framhålles behovet ökad maskinell arbetskraft samt anskaf-

av fande och utbildande ökad arbetspersonal för virkets avverkning och

av utdrivning, och har i sistnämnda avseende särskilt i övre Norrland påpekats önskvärdheten av åtgärders vidtagande för ökad kolonisation i avlägsnare trakter därstädes.

Vidare påyrkas ökande skogspersonalen, reglering och förminskande

av av förvaltningsområdena, jägmästarnas befriande från del statistik och bok-

en föringsgöromål samt i vissa fall fastställande bättre och smidigare former

av

för virkesförsäljningen.

Några jägmästare anse önskvärt, att staten för underlättande uppkom-

av sten av enskilda träförädlingsverk garanterar leverans virke från domän-

av fondens skogar under visst antal år till dylika anläggningar.

Utförligare redogörelse för de inkomna å denna fråga lämnas i

svaren bil. 12.

Av de inkomna svaren å de sakkunnigas förfrågan, huru prisen för försålt virke från domänfondens och från enskildas skogar ställa sig till

varandra frågan framgår, att inom de flesta revir i allmänhet högre priser anses erhållas för virke från domänfondens skogar än från enskildas skogar samt att eljest priserna ställa sig ungefär lika.

VII.

Särskilda utredningar.

Av de ingått å de de sakkunniga till skogsstatstjänstemännen

svar, som av framställda frågorna beträffande domänfondens skogar i landeti dess helhet, för vilka nu redogjorts, har framgått, att möjligheterna att till nöjaktiga pris avsätta virket från domänfondens skogar inom de 6 sydligare överjägmästaredistrikten äro i stort sett tillfredsställande, detta däremot

men att är fallet inom de 7 norra distrikten, vilka omfatta Norrland och Dalarna.

De sakkunniga hava därför ansett sig böra verkställa särskilda utredningar rörande sistnämnda delar landet.

av

Redogörelse för försäljning å auktion virke från statens skogar

av

under åren 1910-1919 i Norrland och Dalarna.

För att kunna bedöma, huruvida virke från statens skogar hittills kunnat försäljas med nöjaktigt resultat, hava de sakkunniga verkställt utredning

en över försäljningen av virke inom de 7 distrikten under åren 1910-

norra 1919. Denna utredning har begränsats till auktionsförsäljningarna, då dessa omfatta den största och värdefullaste delen det försålda virket.

av

Nu ifrågavarande del av landet före år 1916 fördelad på 5 överjäg-

var mästaredistrikt, nämligen Luleå, Skellefteå, Umeå, Mellersta -Norrland och Gävle-Dala distrikt. Från och med år 1916 hava delning tillkom-

genom mit 2 nya distrikt, varför antalet sedan dess till och med år 1919 utgiort

nämligen Övre Norrbottens, Nedre Norrbottens, Skellefteå,

Umeå, Härnösands, Mellersta Norrlands och Gävle-Dala distrikt. Utredningen omfattar för åren 1910-1915 förutvarande Luleå, Skellefteå och Umeå distrikt,

motsvarande Norr- och Västerbottens län jämte Anundsjö revir Västernorr-

av lands län, och för åren 1916-1919 samtliga 7 distrikt.

Utredningen grundar sig på stämplingslängder, värdeberälniingar, auktions-

kungörelser, auktionsprotokoll och övriga försäljningsuppgifter.

Härjämte

hava från vederbörande jägmästare inhämtats uppgifter den mängd

om rotförsålt virke, kvarstod outdrivet den 1 oktober 1920.

som

.Auktionsförsäljningarna hållas inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands lån uteslutande inför vederbörande länsstyrelser. Så förhållandeti

är huvudsak även inom Västernorrlands och Kopparbergs län, förekomma

men därstädes dessutom betydande försäljningar landsfiskalerna. Inom

genom Gävleborgs län äga däremot försäljningarna uteslutande lands-

rum genom fiskalerna.

En första auktion hålles i regel i böljan oktober. Därvid oförsålda

av poster utbjudas oftast ånyo på andra auktion i slutet oktober eller

en av i början november. Ã det virke, kunnat

av som försäljas å auktion, infordras i allmänhet anbud under hand vederbörande

av överjägmästare.

De sakkunniga hava i bil. 13 gjort utredning över å de skilda auk-

en tionerna och sedermera under hand försålt därefter kvarstående g

samt osålt virke. Ett sammandrag denna utredning lämnas i tabell

av

Av denna tabell, dock för åren 1910-1915 omfattar endast de

som tre nordligaste distrikten, framgår, att procenten å första auktionen sålt virke

under nämnda år hållit sig ganska konstant under åren 1916-1919

men

Tabell

Ä auktion utbjudet, de skilda auktionerna och under hand sålt

samt kvarstående oförsålt virke.

l Procent triidantalet av Uthjuaet ^^^f eww--------» --mk AP° l mm S z l l . ;r-----w-- e 66-7- Oförsåld f i träd å första l å andra under i 3 i kvarstående 4 auktionen l auktionen i hand l

De tre nordligaste distrikten.

Luleå, Skellefteå och Umeå distrikt.

1910 2,260,472 71 1 16- l 2 11

i l

l

1911 2,104,097 70 14 10

i

l

1912 2,274,101 75 l 13 l 5 l 7 l i à 1913 2623269 82 j 10 2 6 l l 1914 3,197,308 i 74 13 5 s i

i

1916 4421649 72 11 s g 9 i

De sju norra distrikten. Övre Norrbottens, Nedre Norrbottens, Skellefteå, Umeå, Härnösands, Mellersta Norrlands och Gävle-Dala distrikt.

1916 l 6,942,091 l 69 17 6 s

l i 1917 5,241,040 62 f 16 1 21 1

1918 7,s45,s72 ; 51 l 18 l 9 22

1919 7,862,918 l 41 15 12 32 ,

visar en oavbruten och högst väsentlig nedgång med motsvarande ökning en av procenten oförsålt virke.

Till närmare belysande försäljningsresultatet hava de vidare av sakkunniga

gjort en fördelning de å auktion utbjudna posterna i sådana, förav som sålts till minst åsatt pris, försålts till lägre än åsatt pris och icke kunsom nat säljas å auktion eller sedermera under hand. För alla hava medposter tagits uppgifter över antal träd, kubikmassa, åsatt pris för de sålda samt posterna även erhållet pris. Ett sammandrag dessa uppgifter finnes i bil. av 14, där även angivits erhållna medelpris kbm ävensom skillnad mellan pr åsatta och erhållna priser.

F örsäljningsresultatet angivet i procentuella tal framgår tabell av

Tabell Å auktioh utbjudet, till olika priser sålt och kvarstående oförsålt virke. r Procent av virkesmassan Å auktion utbjtldet S å 1 d År Kvarstående

1915 -

Skellefteå distrikt.

Procent av virkesmassan Å auktion t - -

S å 1 d

Å utbilda t

ke

ti Pris Klââlââ

till minst r undershgande Summa kbm att Pris 1 åsatt pris

Nedre Norrbottens distrikt.

, Umeå distrikt.

3 1919 535,203 40 32 72 28

i

Härnösands distrikt.

7 Mellersta Norrlands distrikt.

Det möter alltid vissa svårigheter att värdesätta rot stående virke, a emedan i värdeberäkningen ingå flera eller mindre osäkra faktorer. mer Vad först beträffar beräknandet utbytet olika sortiment och dimenav sioner ur rotstående träd, fordrar detta så liten och omdömesförmåga. vana Redan utbytcsberâikningen är därför till viss grad osäker. Även bedömanen det av utbytets kvalitet möta Vissa svårigheter, då vederbörande utsyningsförrättare icke kunna anses äga den kännedom värdet olika utfallande om av kvaliteter, som ofta inverkar på värdesättningen än de fel, kunna mera som ske vid beräknandet stockutbytet. Utbytesberäkningarna tillhandahållas av spekulanterna, vilka ofta torde godtaga jägmästarnas

beräkningar men

sällan själva göra sådana. nya Domänstyrelsen äger icke någon på egen erfarenhet grundad kännedom

om förädlingsomkostnader vid exportindustri utan måste i stort sett lita på uppgifter från industriidkarna själva.

De sakkunniga hava under hand domänstyrelsen för vissa år erhållit av del av de priser för skilda dimensioner, styrelsen meddelat för virkessom utbytets värdering, ävensom grunderna för prisers beräknande. samma Dessa priser grunda sig på vid tillfället för beräkningen gällande priser å den förädlade inom respektive skeppningsdistrikt med varan avdrag för

förädlings- och försäljningskostnader, räntor, skatter och skälig före-

tagarevinst. Då dessa priser liksom grunderna för desammas beräknande äro konfidentiella, kunna de sakkunniga icke närmare för

redogöra de-

samma. - Vid virkesposternas värdering är ett riktigt beräknande de k. av s. avgående p0sterna, huggning, körning, flottning, tillsyn. allmänna omkostna-

der, ränte- och värdeförlust stor vikt. m. m., av De sakkunniga hava för ett antal under åren 1917, 1918 och 1919 sålda auktionsposter inom Gävle-Dala distrikt jämfört jägmästarna beräknade av och av köparna vid bortsättningen under år dessa tillämsamma av poster pade drivningspriser. Dessa hava i stort sett visat god överensstämmelse. Vad ilottningskostnaderna beträffar, variera dessa särskilt inom bivatten-

dragen högst betydligt, beroende på olika virkestillsläppning, arbetspriser

in. m., varför de endast närmelsevis kunna beräknas. Ovan anförda svårigheter att exakt beräkna trädens rotvärden emeläro lertid lika för både säljare och köpare. Auforslings- Enligt gällande bestämmelser har köpare, som före den 1 juli året tiden. efter inköpet avforslat inköpt virke, rätt att efter anmälan till jägmästaren

viken gör, att trävarupriserna på svenska sidan äro mycket beroende av dem på den finska. Sådan import, omfattande huvudsakligen mycket grovt timmervirke, har särskilt ägt rum till de nordligaste distrikten, och framgår densammas omfattning utredningen å sid. 63.

av

De under vissa av de åren, särskilt 1917 och 1918, rådande skepp- Kristids-

senare ningssvâirigheterna ävensom svårigheterna att anskafta livsmedel och foder fÖhå"d"" åt arbetare och hästar hava enligt de sakkunnigas åsikt i viss mån bidragit

till att försämra försäljningsresultaten.

Av stor betydelse för erhållande nöjaktiga priser är, att tillräcklig Konkurrens

av konkurrens råder mellan köparna, och viktig förutsättning härför m" "im"

en är att deras antal är alltför ringa. De sakkunniga lämna i tabell 14

en sammanställning för de olika distrikten av antalet köpare av från statens skogar å auktion utbjudet virke, vilka själva förädla det inköpta Virket.

Tabell 14.

Antalet virkesköpare, som själva förädla virket.

2. Tillgång å virke inom Norrbottens och Västerbottens län i

förhållande till beräknat behov av råvara.

Frågan om utvidgad statlig träförädlingsverksamhet är, i den mån den-

avser anläggning av nya förädlingsverk, i viss grad beroende av den

samma

framtida virkestillgången. De sakkunniga hava därför verkställt en undersökning härom. Resultatet av en sådan undersökning är visserligen icke av avgörande betydelse för frågan om utvidgad statlig träförädlingsverksamhet. Ett påvisbart virkesöverskott är visserligen ytterligare ett skäl för sådan verksamhet, men såväl i detta fall som om mindre god tillgång å virke skulle förefinnas, måste hänsyn till andra förhållanden tagas, innan utvidgad statlig träförädlihgsverksamhet kan till- eller avstyrkas. En utredning om virkestillgången är särskilt av betydelse för bedömande av frågan om vilket slag förädling kan anses böra ifrågakomma.

av

Då det endast beträffande Norrbottens och Västerbottens län ifrägasatts, att industrien därstädes skulle kunna konsumera det virke, som bör avverkas, och de sakkunniga anse, att industrien i övriga delar av Norrland och iDalarna i stort sett torde vara tillräcklig i förhållande till tillgången å virke, har ifrågavarande utredning begränsats till att omfatta dessa län, dock med undantag den del Västerbottens län, tillhör Öreälvens eller

av av som sydligare belägna vattensystem.

Vid vissa utredningar, som de sakkunniga gjort beträffande den befintliga träförädlingsindustrien inom nu ifrågavarande område, hava vattendelarna kunnat följas, utan i stället tagits sockengränserna, varvid av Västerbottens län uteslutits Bjurholms, Nordmalings, Dikanäs, Vilhelmina, Åsele och Dorotea socknar. Praktiskt taget kan det område dessa utredningar avse anses sammanfalla med Norr- och Västerbottens län till Öreälvens vattenområde.

Detta område motsvarar närmast de fyra nordligaste distrikten, med undantag av hela Örå, ungefär halva Vinlidens och största delen av förutvarande Bjurholms revir.

Vid beräknandet av virkestillgången för framtiden hava de sakkunniga ansett sig kunna göra några beräkningar för en längre period än 20 år men icke heller böra taga hänsyn till en kortare period, då nedläggande

av betydande kapital i en träförädlingsindustri måste vara beroende på för-

hållandena under minst denna tid.

Till början hava de sakkunniga, dels från kommerskollegium, dels ock

en från överjägmästarna i de fyra nordligaste distrikten inhämtat uppgifter å de

sågverk, fabriker för framställning av mekanisk eller kemisk pappersmassa, kolugnar och andra träförädlingsverk, som vid 1919 års utgång funnos inom ifrågavarande område, dock med undantag av mindre verk, som voro avsedda endast för delägarnas eget husbehov.

Från de befintliga sågverken och pappersmassefabrikerna hava de sakkunniga inhämtat uppgifter rörande verkens produktion under vart och ett av åren 1913, 1918 och 1919, över virkesåtgången pr standard sågat virke och ton pappersmassa uttryckt i eng. kubikfot toppmätt rundvirke samt

pr beträffande den produktion, för vilken anläggningarna vore beräknade.

I fråga pappersmassefabrikerna hava uppgifter även begärts beträffande

om huru stor del av produktionen, som kunde beräknas härledas från virkesavfall från sågverk.

Därjämte hava från kommerskollegium införskaffats uppgifter å de kvantiteter sågat eller hyvlat virke, pappersmassa samt produkter av trädestillation och industriell kolning m. m., som framställts inom ifrågavarande område under vart och ett av åren 1913-1919.

För att utröna den tillgång å virke, som kunde beräknas för framtiden, hava genom domänstyrelsen från vederbörande skogsstatstjänstemän infordrats uppgifter om den virkesfångst utöver husbehovet, som med hänsyn till rationell skogsvård och under antagande att allt virke vore avsättningsbart, kunde årligen under tiden 1921-1940 uttagas från allmänna och enskilda skogar inom området.

På de sakkunnigas begäran har denna virkesfångst, med angivande av areal produktiv skogsmark, uppgivits för sågtimmer av furu från och med 6 i topp, sågtimmer av gran från och med 7" i topp, massaved av furu och av gran från och med 4" i topp ävensom vedvirke, samt fördelad dels på revir och skogsvârdsområden dels ock på följande vattensystem: Muonio älv, Torne älv nedom Tärendö älv, Torne älv Tärendö älv, Tärendö älv,

ovan Sangis älv, Kalix älv, Vitån med Dockasälven, Råne älv, Lule älv, Pite älv, Åby älv, Byske älv, Kåge älv, Skellefte älv, Rickleån, Sävarân, Vindelälven och Ume älv. Där virkets avforsling icke kunde anpassas till något av nämnda vattendrag utan till något annat, mindre sådant eller där det direkt framföres till kusten eller till järnväg, har detta i stället angivits.

De uppgifter över avsättningsförhållandena för virke från domänfondens skogar, för vilka förut redogjorls, hava sammanförts till de olika huvudtransportlederna, varjämte vissa beräkningar gjorts över-icke avsättningsbara virkeskvantiteter å såväl domänfondens som andra allmänna och enskilda skogar.

Om det virke, avverkas i Norrbottens och Västerbottens län, mot-

som

svarade det virke, som antingen i oförädlad form förbrukas i orten eller förädlas vid inom området befintliga förädlingsverk, skulle de hittills

omnämnda utredningarna kunna vara tillfyllest för att beräkna den framtida virkestillgången i förhållande till industriens behov. Nu är emellertid icke så fallet. Ä sidan förädlas inom Norr- och Västerbottens län

ena mycket virke från Finland och å andra sidan exporteras del virke oförädlat till

en utlandet varjämte mycket virke utföres till sydligare län för förädling, vilka förhållanden varit av vikt att undersöka.

Från generaltullstyrelsens statistiska avdelning hava erhållits uppgifter för vart och ett av åren 1913-1919 över kvantiteter dels importerat oarbetat virke dels exporterat oarbetat eller bilat virke, allt berörande Norrbottens och Västerbottens läns tullkammaredistrikt.

De sakkunniga hava vidare för att kunna beräkna den utförsel,

som under senare år ägt rum från nu ifrågavarande område till sydligare län, från samtliga tlottningsföreningar inom Norr- och Västerbottens län för vattendrag

Öre älv inhämtat uppgifter å de kvantiteter virke, norr om som utsorterats under vart och ett åren 1915-1919, specificerade å varje tlottningsintres-

av sent och såvitt möjligt fördelade å skilda virkessortiment.

Med stöd av de nu omnämnda utredningarna hava de sakkunniga gjort en beräkning över virkestillgfingen i förhållande till det antagliga råvarubehovet under perioden 1921-4940.

De sakkunnigas nu ifrågavarande utredning omfattar följande avdelningar.

A. Nuvarande förädlingsindustri inom Norr- och Västerbottens län till Öreälvens vattenområde.

Virkesfångståren 1921-1940.

Virkesfångstens avsättningsbarhet.

Import och export av oförädlat virke.

Utförsel av virke för förädling inom sydligare län.

Tillgång å och förbrukning av virke åren 1921-1940.

A. Nuvarande förädlingsindustri inom Norr- och Västerbottens

län till Öreälvens vattenområde.

Sågverk.

De i det föregående Omnämnda frågorna rörande sågverkens produktion m. m. hava utsänts till alla sågverk, som kunnat antagas försåga virke till annat ändamål än husbehovsförbrukning, och har vid de inkomna uppgifternas behandling hänsyn endast tagits till sådant virke.

o

I bilaga 17 lämnas förteckning å de sågverk, som enligt till de saken kunniga inkomna uppgifter vid slutet år 1919 funnos inom nu ifrågaav varande område och vilka kunde antagas komma att för framtiden försåga virke till annat ändamål än husbehovsförbrukning. De sakkunniga hava fördelat sågverken dels efter storlek, dels efter ägare i tabell 21.

Tabell 21. Västerbottens till Öreälvens vattenområde Inom Norrbottens och Ian år 1919 befintliga sågverk fördelade efter storlek och ägare,

Total Ä g a r e

l

bberäknad"k d

, n Alträsks Ekono- , Sågverk Antal I i forsagmpg Aktie-. . Staten kolonat misk Ensk1lda nämnd 130138 förening PCPSOUCP std

t

I Större 18 214,500 1 16 1 .. - - Medelstora 25 48,100 1 14 10 - - Mindre 47 16,735 7 1 6 3 30

90 279,335 9 1 36 3 41 5

summa

Till större sågverk hava hänförts sådana med beräknad produktion av en 5,000 std och däröver, till medelstora sådana med produktion från och en med.1,000 intill 5,000 std och till mindre sågverk de med en produktion

understigande 1,000 std.

De större sågverken, de egentliga exportsågarna, äro samtliga belägna vid kusten. Deras årliga produktion uppgår i medeltal till nära 12,000 std och växlar mellan 5,000 och 20,000 std. Ehuru utgörande blott 20 % av hela

antalet, hava de sammanlagd produktion uppgående till omkring 76 %

en

den totala produktionen. De flesta ägas aktiebolag. Ett bolag äger

av av 8 större och 2 medelstora sågverk med en beräknad produktion av numera 103,000 std eller 37 % hela produktionen. Staten äger ett av de större av verken, slipersfaktoriet å Lövholmen utanför Piteå. De medelstora verken äro belägna såväl vid kusten vid järnväg inne som i landet. I fallet äro de i regel förlagda till någon punkt, där järnsenare väg skär större flottled. Deras virke torde till största delen exporteras. en Ãrsproduktionen, i medeltal 2,000 std, växlar mellan 1,000 och 3,500 std. Staten vid Porjus ett till denna hörande sågverk. i äger grupp

De mindre sågverken äro nästan alla belägna inne i landet, i några fall rätt långt från järnväg. Det virke, som förbrukas i orten, säljesi allmänhet till exportörer. De mindre sågverkens sammanlagda beräknade årsproduktion uppgår till endast 6 % den totala produktionen. Tillverk-

av ningen pr år utgör i medeltal endast omkring 355 std och växlar mellan 30 och 850 std. De flesta av statens sågverk tillhöra denna De

grupp. mindre sågverken äro ofta mycket enkla och billiga anläggningar. Många äro cirkelsågar och åtskilliga äro flyttbara. Flera hava byggts under de senare åren. Så hava ex. samtliga statens sågverk tillkommit efter år 1916.

Många av de vid järnvägsstationerna anlagda mindre sågarna huvud-

avse sakligen att tillverka järnvägssliprar och tillgodose behovet sågat virke

av till byggnader vid stationssamhällena.

Enligt kommerskollegi statistik över sågverken och dessas produktion funnos åren 1913-1919 i tabell 22 angivna antal och hyvelmaskiner

ramar inom nu ifrågavarande område.

Tabell 22.

Antal sågramar hyvelmaskiner

och

inom Norrbottens och Västerbottens län till Öreälvens vattenområde åren 1913-4919.

Norrbottens län Västerbottens län S u m m a

År

Sâgverkens tillverkning i standard under åren 1913, 1918 och 1919 även-

som den produktion, för vilken verken äro beräknade, framgår tabell 23.

av Denna tabell omfattar endast produktionen vid de verk, funnos vid

som

utgången år 1919.

av -

Tabell 23. De i Norrbottens och Västerbottens län till Öreälvens vattenområde

år 1919 befintliga sågverkens produktion.

Produktion Beräknad

Overjägmästaredistrikt produktion

År 1913 Är 1918 År 1919

std std std std

Övre Norrbottens 66,054 37,326 45,356 87,575

Nedre 29,586 29,117 42,115 63,300

w

Skellefteå 63,697 i 37,696 43,401 69,310

Umeå 41,920 34,118 40,644 59,150

Summa 201,257 138,257 171,516 279,335

År 1918 hade produktionen minskats inom alla distrikten i förhållande till år 1913 för att åter år 1919 något ökas. 1919 års försågning uppnår dock 1913 års endast för Nedre Norrbottens distrikt, där ökningen varit betydlig, delvis beroende på det nyanlagda sliperssågverket å Lövholmen.

De betydande sågverken äro belägna vid de större älvmynningarna.

mera Övre Norrbottens distrikt omfattar Torne, Kalix och Råne älvars mynningar, Nedre Norrbottens distrikt Lule och Pite älvars, Skellefteå distrikt Åby, Byske och Skellefte älvars samt Umeå distrikt Sävaråns och Ume älvs mynningar. i

i

t

Beträffande sågverksrörelsens utveckling kan anföras följande.

Sedan år 1913 hava nybyggts 1 sågverk år 1914, 1 år 1915, 1 år 1916, 3 år 1917, 3 år 1918 och 13 år 1919.

Å andra sidan torde del verk hava nedlagts sedan år 1913, de

en varom sakkunniga dock kunnat erhålla fullständiga uppgifter.

Förutom tillverkningen vid de sedan 1913 nybyggda 22 sågverken ingår

i den för framtiden uppgivna produktionen även tillverkningen vid ytterligare 25 sågverk, för vilka uppgifter byggnadsår och försågning år 1913 saknas.

om

Av omnämnda 47 sågverk är 1 större, nämligen slipersfaktoriet å Lövholmen, 11 och 35 mindre. Deras beräknade årliga produktion

medelstora

uppgår till 44,855 std, deras hittillsvarande uppgivna högsta årsproduk-

men tion har varit endast 25,139 std. Flera av dessa sågverk hava tillkommit år 1919 och därför varit i drift än en del av året och 5 av dem

mer hade vid årets utgång haft någon produktion.

Vissa sågverk hava ombyggts och moderniserats, huvudsakligen under år

1919. mindre än 29 omförmälda 47 sågverk samt flera de av av ombyggda verken äro belägna inom Nedre Norrbottens distrikt. Sågverkens uppgifter över åtgången rundvirke standard hava icke av pr varit fullt likartade, varför de sakkunniga sett sig föranlåtna att efter inhämtande av närmare upplysningar från vissa de större verken justera av desamma. I en del har virkesåtgången angivits i verklig av svaren massa eller s. k. flottningskubikfot, vilka uppgifter de sakkunniga reducerat till toppmätt cylinderkuberad massa, under antagande att denna utgör av senare

80 % av flottningskubikmassan. Uppgifterna från vissa sågverk hava

avsett å flottled inmätt virke, under det att andra avsett rundvirke, som passerat sågramarna. Det förra är en bruttoåtgång, i vilken även ingå sjunkningsprocent och förluster vid bogsering, medan den uppgiften nettosenare avser åtgång av rundvirke. För vid kusten belägna sågverk, vilka uppgivit nettoåtgångem, hava de sakkunniga tillagt beräknade flottnings- och bogseringsförluster, för att få dessa uppgifter jämförbara med uppgifterna över beräknad tillgång å virke. Från olika häll hava de sakkunniga erhållit samstämmiga uppgifter, att bogseringsförlusten är mycket obetydlig och att

sjunknings-

procenten uppgår till 2 % å 3 %. i - De sålunda omräknade uppgifterna över rundvirkesåtgângen standard pr variera dock ganska betydligt, eller från lägst 190 till högst 325 kbf. toppmätt massa. Vid många sågverk, i synnerhet de mindre, torde inga eller bristfälliga undersökningar ligga till grund för de lämnade uppgifterna. Om sågverkens uppgivna virkesåtgång inom de olika distrikten sammanföres, visar sig medelåtgången std inom Övre Norrbottens distrikt 262 kbf., pr vara inom Nedre Norrbottens distrikt 263 kbf., inom Skellefteå distrikt 273 kbf. och inom Umeå distrikt 242 kbf. Totala virkesåtgången blir: 1913 52,498,007 kbf. 1918 36,256,160 1919 44,632,388 och för beräknad produktion 72,865,445 utgörande pr standard i medeltal 260 kbf. toppmätt cylinderkuberad motsvarande . massa, 9,2 kbm. verklig massa, den cylinderkuberade antages utgöra 80 % om massan

av den verkliga.

De sakkunniga kunna finna annat, än att denna virkesåtgång är ganska hög. Dock måste erkännas, att flera omständigheter kunna tänkas bidraga till att minska sågningsutbytet. En stor del virket såväl från Sverige av som från Finland är överårigt och brandljud, bleckning, innanröta eller på av annat sätt skadat. Särskilt det från de högre belägna tjällskogarna kommande

virket lämnar vid sågen en stor avfallsprocent. Sågverken torde i större utsträckning än i sydligare delar av landet köpa virke å rot och själva avverka detsamma, varvid alltid skadat virke medtages i större utsträckning, än då virket köpes å vattendraget. Slutligen torde många av dessa sågverk stå betydligt efter dem i övriga delar av landet i avseende å anordningar för att i högsta möjliga grad tillvarataga och utnyttja virket, likasom småvirke såsom stav, lådämnen o. dyl. sågas ur bakar och ribb i samma utsträckning, eljest plågar fallet. Men även hänsyn tages till

som vara om allt detta, måste en virkesåtgång av 260 kbf. pr standard anses väl hög. Den motsvarar ett sågutbyte av 64 % av timrets toppmätta och cylinderkuberade massa inom bark och ungefär 51 % av verkliga massan inom bark.

Pappersmassefa briker.

Inom nu ifrågavarande område funnos vid slutet av år 1919 i bilaga 17 angivna 8 pappersmassefabriker, varav 4 träsliperier, 3 sulfitfabriker och 1 sulfatfabrik.

Dessa fabriker äro samtliga anlagda under åren 1903-1913, och är således pappersmasseindustrien i dessa landsdelar relativt ny.

Pappersmassefabrikerna äro med avseende å belägenheten synnerligen

ojämnt fördelade. Sju äro belägna i de två sydligare överjägmästaredistrikten

och endast en i de två nordligare. Denna fabrik är därtill en av de mindre och konsumerar fullt 6 samtliga fabrikers förbrukning.

% av

Enligt kommerskollegii statistik fanns vid utgången av år 1919 i tabell 24 angivna antal slipverk och kokare.

Enligt från fabrikerna lämnade uppgifter har den sammanlagda produktionen uttryckt i ton lufttorr massa utgjort:

1913 91,680 ton

1918 80,119

1919 80,627

Fabrikerna äro beräknade för en produktion av sammanlagt 110,500 ton lufttorr årligen, och deras kapacitet varierar mellan 8,000 och 22,000

massa ton pr år.

Virkesåtgången pr ton massa har för vissa fabriker uppgivits i verklig massa eller flottningskubikfot. Dessa uppgifter hava de sakkunniga reducerat till toppmätt cylinderkuberad massa, vilken senare för massavedens vidkommande beräknats utgöra 70 % av den verkliga massan. Iövre Norrlands tlottleder framtlottas massaveden i allmänhet i samma längder

som

p

Träsliperiei och sultitfabriker kunna endast använda gran råvara, som under det att sulfatfabriker i allmänhet använda furu, ehuru gran ofta ingår till viss del. Om det antages, att den inom området befintliga sulfatfabriken uteslutande använder furuved, skulle härtill åtgå 2,415,000 kbf. furuved, vilket blott utgör omkring 17 hela den för samtliga fabrikerna beräk- % av nade åtgången. Med hänsyn till den stora förekomsten furuved är detta av givetvis en mycket stor olägenhet för skogsskötscln.

Kolugnar m. m.

Enligt industriregistret finnas inom Norrbottens och Västerbottens län 11 kolugnsanläggningar. Härförutom finnes å vissa platser vid flottlederna en del anläggningar för milkolning i större skala. Flera anläggningarna äro av ganska nya och hava tillkommit på grund av de under krigsåren rådande höga priserna å trätjära och andra vid trädestillation utvunna produkter. Det starka prisfall, dessa produkter varit underkastade de senaste åren, s0n1 har föranlett driftens nedläggande vid del anläggningarna, och ovisst en av är, eller när driften åter kan upptagas. om

Rörande kolugnsanläggningarnas förbrukning virke hava de sakkunniga

av icke gjort någon utredning. Det måste nämligen höjt överallt tvivel, anses att denna förbrukning endast är en obetydlighet av vedvirkestillgången, i synnerhet som flera ugnar använda stubbar och sågverksavfall för sin produktion.

Då de de sakkunniga från vederbörande sågverk och av pappersmassefabriker införskaffade uppgifterna över produktionen endast de vid 1919 avse års utgång befintliga verken och omfatta allenast åren 1913, 1918 och 1919, hava de sakkunniga, för att få översikt över produktionens storlek under en åren 1913-1919, använt sig kommerskollegii statistik av De av denna statistik sammanförda talen framgå tabell 25. av

B. Virkesfångst åren 1921-1940.

Resultatet av utredningen rörande den virkesfângst utöver husbehov, som kan beräknas för åren 1921-1940, framgår bil. 18, där nämnda virkesav fångst angivits för de skilda reviren, skogsvårdsområdena och överjägmästaredistrikten, bil. 19, där densamma fördelats å olika huvudflottleder eller andra utfraktsteder, samt bil. 20, där endast virke från domänfondens skogar medtagits och fördelats på samma sätt i bilaga 19. som

Den ökning i avverkningsbeloppet, som synes hava ägt rum de senaste

åren, torde bero såväl därpå att under dessa år smärre virkesdimensioner

medtagits vid uppskattningen och avverkningsberäkningen, som ock på verkningarna av ändrade bestämmelser ifråga om avverkningsbeloppets be-

räknande å dessa skogar.

Enligt jägmästarnas uppgifter till de sakkunniga utgör den utöver husbehovet beräknade virkesfångsten å övriga allmänna skogar och enskilda skogar med inskränkt dispositi0nsrätt tillsammans i medeltal 0,51 kbm. pr har utan och 0,68 kbm. pr har med bark. Någon avsevärd skillnad mellan dessa och de i avverkningsplanerna beräknade beloppen synes icke förefinnas, särskilt med hänsyn därtill att även husbehovsvirketi viss utsträckning ingår i de senare.

Uppgifter rörande tillväxten lämnas i domänstyrelsens berättelse för år Jämförelse

med lill- 1915 beträffande under åren 1913-1915 fastställda hushållningsplaner, var-

växten. emot för senare är sådana uppgifter icke medtagits i berättelserna. Under de nämnda åren har indelats något större areal än under åren 1916-1918. Tillväxtprocenten har visat sig vara: inom Norrbottens läns lappmark 1,25 %, inom samma läns kustland 1,40 %, inom Västerbottens läns lappmark 1,16 % och inom samma läns kustland 1,86 %.

Då tillväxtprocenterna äro tämligen överensstämmande inom såväl lappmarks- som kustlandsdelarna, hava de sakkunniga ansett sig kunna räkna med en tillväxt av 1,4 % för kustlandet och 1,2 % för lappmarken.

Av dessa procenttal och de i tabell 26 lämnade uppgifterna över virkesförrådet har erhållits den i tabell 27 angivna kubikmassetillväxt pr har, och har det därvid visat sig, att tillväxtprocenten för domänfondens skogar utgör i genomsnitt för hela området 1,26 %.

Tabell 27.

Tillväxten i kbm. pr hektar skogsmark

å domänfondens skogar inom Norrbottens och Västerbottens lån enligt under åren

I9l3-l9l5 fastställda skogshushållningsplaner.

Norrbottens län Västerbottens län

lappmark kustland lappmark kustland

I . Arlig. tillväxt i kbm. 0,43 0,64 0,55 0,69.

Medeltal för län 0,51 0,59

l

Medeltal för båda länen

Jämföres den härovan beräknade årliga tillväxten, 0,53 kbm. pr har, med den i det föregående beräknade avverkningen. 0,85 kbm. har, finner

pr man att den beräknade virkesfångsteu innebär avsevärd avverkning utöver den

en nuvarande tillväxten, utgör ungefär 60 % avverkningsbeloppet.

som av

Vad beträffar tillväxten å övriga allmänna skogar och enskilda skogar med inskränkt dispositionsräth, torde förhållandena i stort sett överensstämma med dem för domänfondens skogar.. Virkesförrådet hektar, angivits

pr som å sid. 52, vara obetydligt mindre än å domänfondens skogar, vilket

synes dock kan bero på, att vid taxeringen å de sistnämnda medtagits smärre dimensioner än å de förra. Då förhållandena i övrigt äro ganska lika beträffande dessa slag av skogar, sig.de sakkunniga kunna räkna med

anse blott samma virkesförråd, utan även samma tillväxt för dessa för do-

som mänfondens skogar.

Vad beträffar gruppen enskilda skogar med fri dispositionsrätb, äro förhållandena ganska olika dem å förut omnämnda skogar. Dessa äro

skogar

belägna uteslutande i kustlandet. Virkesförrådet får antagas mindre

vara än ä domänfondens skogar men tillväxtprocenten högre. T illväxtkvantiteten kan därför antagas vara lika å domänfondens skogar inom motsva-

som rande områden eller 0,64 kbm. har inom Norrbottens och 0,69 kbm.

pr pr har inom Västerbottens län. Då enligt domänstyrelsens årsberättelser unge-

fär två tredjedelar dessa skogars skogsmarksareal äro belägna inom Väster-

av bottens län, blir i medeltal för hela området tillväxten 0,68 kbm. har.

pr

Med ledning av nu gjorda beräkningar av tillväxten å olika slag skogar

av och dessa skogars arealer har den genomsnittliga tillväxten å Norrbottens och Västerbottens läns skogsmarksareal beräknats till 0,56 kbm. hektar.

pr Detta tal representerar hela tillväxten å träd över 10 i brösthöjd.

cm.

För att bliva jämförbar med den sålunda beräknade tillväxten måste den

. för perioden 1921-1940 beräknade årliga virkesfångsten, 0,67 kbm. har,

per ökas dels med bark för gagnvirket, dels med den virkesmängd, avverkas

som för husbehov.

Tillägget för barken beräkna de sakkunniga till 0,08 kbm.

För att beräkna husbehovsförbrukningen, hava de sakkunniga begagnat

de uppgifter därom, som lämnats i skogslagstiftningskommitténs betänkande av år 1918 å sid. 86 i del

Den årliga husbehovsförbrukningen i Norr- och Västerbottens län har där beräknats till i genomsnitt 5 kbm. individ för landsbygden och 4 kbm.

pr pr individ för städer och municipalsamhällen. Genom tillägg förbrukningen

av i bryggerier, mejerier m. m. kommer förbrukningen till 1,774,950 kbm.

upp eller 5,20 kbm. individ.

pr

Enligt senaste befolkningsstatistik, avseende år 1910, uppgick den avjordbruk, fiske och skogsbruk levande befolkningen, boende å landsbygden i Norr- och Västerbottens län, till 217,324 personer. Deras virkesförbrukning, beräknad efter 5 kbm. individ, utgör 1,086,620 kbm., eller 0,17 kbm. pr

pr har, vilket således kan motsvara den kvantitet, som ingår i den

anses beräknade virkesfångsten. Ãterstoden den till husbehovsförbrukning

av beräknade kvantiten, 688,330 kbm, ingår däremot i denna virkesfångst.

Den beräknade årsavverkningen kommer härigenom att uppgå till 0,67 + 0,08 + 0,17 0,92 kbm. har. Tillväxten, beräknad till 0,56 kbm. pr har,

= pr utgör således för hela området likasom för domänfondens skogar tagna för sig ungefär 60 den beräknade avverkningen.

% av

De sakkunniga hava sig böra undersöka, huru den beräk- Jámförelse

även ansett nu

med uttagen nade virkesfångsten förhåller sig till hittillsvarande avverkning. rkeskvan-

vi

i årsberättelser lämnade uppgifter över sålt och titel.

Enligt domänstyrelsens

till diverse ändamål utlämnat virke, har kvantiteten därav pr har skogsmark å domänfondens skogar i Norr- och Västerbottens län uppgått till:

År 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919

0,70 0,68 0,66 0,74 0,75 0,98 0,92 0,80 0,79 0,72kbm.

Medeltalet dessa avverkningsbelopp blir för åren 1910-1914e0,70 kbm.,

av för åren 1915-1919 0,84 kbm., samt i medeltal för hela tiden 0,77 kbm. Virkesfångsten skogar under perioden 1921-1940 är med bark och

å samma husbehovsvirke i det föregående sid. 51-beräknad till 0,85 kbm. har, under

pr förutsättning att allt virke kan avsättas.

Under denna förutsättning skulle sålunda det beräknade årliga avverkningsbeloppet bliva något högre än avverkningen i medeltal för tiden 1910-1919 och ungefär lika med medeltalet för åren 1915-1919.

Om däremot 1919 års avsättningsförhållanden bliva i huvudsak gällande

under åren 1921-1940, hava de sakkunniga sid. 62 beräknat, att av den virkesmängd, årligen borde avverkas, 0,12 kbm. har icke äro med

som pr vinst avsättningsbara. Den avsättningsbara delen av det årliga avverkningsbeloppet minskas härigenom till 0,73 kbm. har. Detta tal är icke fullt

pr jämförbart med uppgifterna avverkningskvantiteterna under åren 1910-

om 1919, då i dessa kvantiteter i vissa fall ingår även en del icke avsättningsbart virke i form toppar, på grund därav att vid rotförsäljning trädens

av hela kubikmassa medtages.

Enligt de sakkunnigas beräkning kan under perioden 1921-1940 uttagas

större årligt virkesbelopp än under den senaste tioårsperioden, såvitt icke

avsättningsförhållandena förbättras, så att nu icke avsättningsbart virke kan med vinst försäljas. Om allt virke blir avsättningsbart, kan avverkningen

något ökas över medelavverkningen för IO-årsperioden och blir ungefär lika

med medelavverkningen för åren 1915-1919.

För övriga allmänna skogar och enskilda skogar med inskränkt dispositionsräth, vilkai domänstyrelsens statistik sammanföras, hava de årliga utsyningarna pr hektar varit:

Är 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919

0,36 0,37 0,47 0,46 0,53 0,55 0,49 0,50 0,49 0,46kbm.

Att utsyningarna å dessa skogar varit jämförelsevis små, beror därpå, att

den ganska stora husbehovsförbrukningen icke ingår däri, enär den avverkas

utan föregående utsyning. För perioden 1921-1940 är beräknad en medelavverkning av 0,51 kbm. pr har utan bark och 0,58 kbm. med bark men i båda fallen utom husbehovsvirket. Härav hava de sakkunniga sid. 62 beräknat 0,05 kbm. vara avsättningsbara. För dessa skogar har sålunda den kommande avverkningen beräknats till ungefär vad den varit under de senare åren.

Å enskilda med fri beräknas

skogar dispositionsrätt utsyningarna pr

hektar hava varit:

Ar 1916 1917 1918 1919

1,00 1,28 0,99 1,00 kbm.

Framtida avverkning utöver husbehov har beräknats till 0,77 kbm. har

pr utan bark och 0,86 kbm. har, tillägg för bark å gagnvirke göres.

pr om Härav beräknas sid. 62 0,09 kbm avsättningsbara. Huruvida någon

vara minskning eller ökning av den årliga avverkningen kommer att inträda under perioden 1921-1940, är svårt att bedöma, då för dessa skogar utsyningarna grundas på avverkningsberäkningar och således utsynade och avverkade kvantiteter kunna motsvara varandra Utsyningarna torde

anses dock komma att minskas.

C. Virkesfångstens avsättningsbarh et.

Uppgifterna över arealer av domänfondens skogar med begränsade avsäitningsmöiligheter hava de sakkunniga i bil. 21 sammanfört för såväl de olika huvudtlottlederna som andra utfraktsleder inom Norrbottens och Västerbottens län till Öre älvs tlodområde.

.

För furu och äro avsättningsförhållandena lika för 7" virke och

gran grövre dimensioner. För 6" äro förhållandena bättre för furu än för gran, beroende på att i del de nordligare belägna flottlederna på vissa om-

en av råden furu uppgives kunna avsättas som timmer ned 0. m. 6 men gran endast 7". För dimensioner under 6" äro förhållandena åter bättre

0. m. för i det att massaved gran kan avsättas från betydligt större om-

gran, av råden än massaved furu. I de nordligare älvarna, Torne, Sangis och

av Kalix älvar samt i viss mån även Råne älv, är ö" i allmänhet den minsta förekommande timmerdimensionen av furu, medan i söder därom belägna tlottleder furutimret i allmänhet uttages ned till 5".

För jämförelse mellan de olika tlottlederna lämnas en mera överskådlig framställning i bil. 22, där procentuella uppgifter lämnas för de skilda flottlederna över arealer, där olika sortiment och dimensioner kunna avsättas.

,

De områden, från vilka virke icke alls kan avsättas, äro fördelade på 10 revir och tillhöra 7 huvudtlottleder. Huvudsakliga anledningen till denna bristande avsättningsmöjlighet är, att vissa flottleder ännu äro reglerade,

även långa körvägar och dyrbar flottning äro i en del fall anledning men därtill. De delar Vitån, till vilka virke från domänfondens skogar skulle

av utdrivas, äro ännu icke ordnade för tlottning. Inom Torne och Ume älvars områden äro även avsevärda områden av samma anledning i saknad av

avsättningsmöjlighet för allt virke.

Den i det föregående lämnade redogörelsen de sakkunniga till-

anse fyllest, då därav icke framgår, vilken kvantitet virke, som icke går att avsätta För att besvara denna fråga och utröna, huru den icke avsättningsbara virkesmassan fördelar sig på olika sortiment, hava de sakkunniga verkställt vissa beräkningar, för vilka här nedan redogöres.

Dessa beräkningar grunda sig dels på den i bil. 22 lämnade redogörelsen för, från huru stor del arealen varje särskild dimension kan avsättas,

av dels på den i bil. 19 verkställda beräkningen av virkesfångstens storlek.

För att verkställa ifrågavarande beräkningar fordras även kännedom om, huru virkesfångsten fördelar sig på olika dimensioner. I saknad av uppgifter härom hava de sakkunniga utgått från, att virkesmassan fördelar sig på

olika dimensioner enligt följande procenttal:

beräknas utgöra 20 % och 15 % av tillgången, saknas avsättningsmöjlighet å 7 % och 4 °/.. arealen, varigenom 1,4 % och 0,6 % av hela tillgången

av bliva icke avsättningsbara. Summan dessa procenttal, 5,2+3,4+1,4+0,6

av

10,6 %, angiver sålunda den icke avsättningsbara delen av hela den å =

ifrågavarande skogar beräknade årliga tillgången av furutimmer. nu

På sätt har för de olika huvudflottlederna ävensom andra utfrakts-

samma leder inom Norr- och Västerbottens län till Öre älvs tlodområde uträknats och i bil. 23 angivits, vilken procent den för domänfondens skogar be-

av räknade årliga virkesfâingsten, kan vara med vinst avsättnings-

som anses bar, varvid skilda beräkningar gjorts för timmer och massaved samt för furu

och gran.

Dessa beräkningar äro gjorda under förutsättning, att de olika virkesdimensionerna äro likformigt fördelade över arealen, eller att ex. de 26 % arealen, där 6" virke är avsättningsbart, också innehålla 26 %

av

allt 6" virke. Nu äro emellertid de klimatologiska och skogsbiologiska av förhållandena mycket växlande för olika trakter tillhörande samma huvudflottled. med dess hårdare klimat och större höjd över

Inom lappmarken

havet kan påräknas lika hög produktion som inom kustlandet. Likaså är produktionen betydligt mindre på de högre lägena omkring vattendelarna än på de lägre områdena närmast vattendragen, där markboniteten oftast i också är bättre. Inom lappmarksreviren har beräknats ungefär hälften eller två tredjedelar så stor avkastning hektar som inom kustlandsreviren.

pr För massaved är skillnaden större än för timmer och för gran större än för furu. Likaså år skillnaden något större för de nordligare distrikten än

för de sydligare. Områdena med begränsade avsättningsförhållanden äro i regel be-

mera lägna antingen långt från eller vid tlottledernas översta distrikt.

flottled

Därför måste det antagas, att för alla dimensioner tillgången å virke är mindre å de områden, där viss dimension kan avsättas, än där den

en kan avsättas. Om det antages, att å de förut Omnämnda 26 %

ex. av arealen efter Kalixälven, där 6" saknade avsättningsmöjlighet, tillgången pr hektar 6" timmer två tredjedelar motsvarande tillgång å det om-

av vore av råde, där det kunde avsättas, så skulle de nämnda 26 % av arealen innehålla endast omkring 19 % kubikmassan 6" timmer å hela området.

av De sakkunniga hava även för övriga dimensioner gjort liknande beräkningar och kommit till det resultat, att den beräknade procenten för icke

ovan avsättningsbart furutimmer, 10,6 %, bör reduceras till omkring 7 %. Denna reduktion bör göras större för sådana älvar, som erhålla sin virkestillsläpp-

ning från ur produktionssynpunkt mera olikvärdiga områden, d. så-

v. s. dana, som hava sina vattenområden någorlunda jämt fördelade på lappmarken och kustlandet, ex. Kalix älv, och mindre för sådana,

som genomflyta endast ett mera enhetligt område, såsom Torne älv Laxforsen

ovan och de mindre kustälvarna, ävensom för dem de stora älvarna, i

av som kustlandet endast hava ett smalt tlodområde, medan det huvudsakliga

området är beläget i lappmarken, Umeälven. Likaså hör reduktionen i

ex. allmänhet vara något större för de nordligare älvarna än för de sydligare.

De sålunda reducerade procenttalen hava angivits i bil. 23. De i denna bilaga angivna reducerade procenttalen för den avsättningsbara

virkesmängden av de olika sortimenten hava tillämpats på den för perioden 1921-1940 beräknade virkesfångsten, varvid antagits att avsättningsförhållandena komma att förbliva oförändrade. För de skilda tlottlederna

ni. angivas i bil. 24 de virkeskvantiteter, vilka beräknats bliva avsättm. ningsbara. Slutsummorna i denna bilaga âtergivas i tabell 28.

Tabell 28.

Kvantiteter av den å domänfondens skogar inom Norrbottens och Västerbottens län till Öreälvens vattenområde beräknade årliga virkesfángsten under åren 1921-1940, vilka enligt 1919

års avsâttningsförhållanden beräknas icke vara avsättningsbara.

% av be-

Kbm. räknad

virkesfångst

Sågtimmer:

Furu 50,800 5,9

Gran 11,100 4:5

Summa 61,900 5,6

Massaved :

Furu 67,800 30,2

Gran 37,500 18,5

Summa 105,300 24,7

För att med ledning av dessa begränsade avsättningsförhållanden ådo-

mänfondens skogar, till arealen utgöra omkring 45 % all skogsmark inom

som av

E. Utförsel av virke för förädling inom sydligare län.

För att utröna, huru mycket virke från Norrbottens och Västerbottens län utföres för förädling inom sydligare län, hava de sakkunniga med led-

ning av tlottningsföreningarnas uppgifter om för särskilda tlottningsintres-

senter åren 1915-1919 framtlottat och utsorterat virke i bil. 25 uppdelat detsamma i sådant, som stannat inom Norrbottens och Västerbottens län för förädling, och sådant utförts för förädling söder därom. Därvid

som har såsom utfört räknats det virke, som inmärkts och utsorterats för firma, ägande förädlingsverk endast söder om dessa län. En viss osäkerhet i denna beräkning ligger i det förhållandet, att tlottningsintressent kan sälja vir-

en ket efter utsorteringen, och måste hänsyn därtill tagas vid siffrornas bedömande. De sakkunniga dock, att det använda beräkningssättet bör

anse giva ett ganska nöjaktigt resultat. Massavedsutförseln torde hava varit större än den beräknade. Det kan nämligen antagas, att sågverken i Norrbottens och Västerbottens län efter framtlottningen sålt för dem obehövlig

massaved till sydligare orter på grund pappersmasseindustriens ringa kapacitet

av i de nämnda länen.

Avsevärda virkeskvantiteter hava emellertid flottats antingen av skogsägare, icke driva förädlingsindustri, eller mellanhänder. För

som av att kunna fördela dessa virkeskvantiteter hava de sakkunniga för det övriga virket uträknat den procent därav, inom olika flottleder tlottats för in-

som tressenter, ägande förädlingsverk endast utom Norrbottens och Västerbottens län. Dessa procenter återgives i bil. 26, vilken framgår bland

av annat, att procenten är högst för de större tlottlederna och att den i sti-

synes vara gande åtminstone för de medelstora älvarna samt att för Norrbottensälvarna procenten är mycket högre för massaveden, under det att förhållandet är motsatt för Västerbottensälvarna.

Ehuru skäl finnes att antaga, att mellanhänderna sålt virket i större

omfattning till industrien söder Norrbottens och Västerbottens län, då in-

om dustrien inom dessa län i regel torde inköpa virket före dess utflottning, hava de sakkunnigadock, då någon utredning inämnda avseende icke kunnat åstadkommas, efter samma procenttal fördelat det virke, tlot.

som tats av mellanhänder m. fl.

En fördelning å timmer och massaved utförseln för förädling söder

av om Norrbottens och Västerbottens län har utförts i bil. 27 i enlighet med

procenttalen i bil. 26, i de fall, då den framgått tlottningsföreningarnas

av uppgifter.

5. StatensTräförädlingssakkunnige.

j l

År j j

1914 1915 1916 1917 1918 1914-1918

. i I

Procent 19 29 31 |

j

Det under ett år inköpta virket framtlottas allmänhet

i under påföljande år. De sakkunniga hava därför jämfört

ovanstående procenttal med härnedan anförda tal angivande den i bil. 25 beräknade

uttlottningen under

åren 1915-1919 virke för förädling söder Norrbottens

av om och Västerbottens län i procent den under

av samma år uttlottade virkeskvantiteten. Sistnämnda procental hava utgjort:

1915 j 1916

l19151919

| i ; 1 i Procent 18 j 24 j 25 . l

Om hänsyn tages till att förstnämnda procenttal

äro beräknade på endast

omkring en fjärdedel den virkesmängd, till

av som legat grund för sistnämnda

procenttal, måste beräkningarnas resultat visa

anses nöjaktig överensstämmelse.

F. Tillgång å och

förbrukning av virke åren 1921-1940.

Med ledning aV de gjorda utredningarna

angående dels den framtida virkesfångsten i Norrbottens och Västerbottens

län, dels importen och

exporten av rundvirke, dels

virkesförädlingen inom och utförseln för föräd-

ling utom de nämnda länen hava de

sakkunniga vidare sökt beräkna förhållandet mellan tillgång å och förbrukning

av virke under åren 1921-1940.

De sakkunniga hava så ingående

som möjligt sökt kontrollera beräkningarna angående virkesfângsten och den

anse beräknade virkesmängden

motsvara vad som med hänsyn till rationell skogsvård

och med frånseende av nuvarande avsättningsförhållanden kan husbehovet

utöver årligen uttagas.

Om räknar med hela denna

man virkesmängd som en disponibel tillgång,

är det sannolikt att beräknar

man tillgången för stor, då det givetvis kan antagas, att allt virke blir avsättningsbart

under perioden. Försiktigheten bjuder att räkna med

större tillgång å virke, än med 1919

som års förhållanden skulle avsättningsbar. I sådant

vara fall finnes emellertid

dold virke, vilken en större eller mindre del kan bliva en reserv av av

disponibel, avsättningsförhållandena förbättras.

om

Importen virke från Finland är mycket vansklig att beräkna. Rund-

av virkesimporten från Finland till Norrbottens och Västerbottens län motsva-

nästan Sveriges hela import furu- och grantimmer. Denna import rar av har sedan år 1911 varit tämligen konstant var förut betydligt mindre.

men Medeltalet nämnda import under åren 1901-1910 är avsevärt mindre

av än hälften medeltalet efter år 1910. Dessa omständigheter tala för sanno-

av likheten även framdeles ökad import. Det är emellertid icke uteslu-

av en tet, att ökad förädling inom Finland kan komma till stånd och att rå-

en varuexporten därför kan komma att minskas.

Om också kan ökad virkesimport från Finland sannolik,

man anse en

de sakkunniga dock detta så ovisst, att de ansett sig kunna anse vara räkna därmed. De sakkunniga hava därför antagit, att den årliga importen från Finland kommer att under åren 1921-1940 uppgå till medeltalet av motsvarande import under perioden 1913-1919, med uteslutande år 1918, då importen särskilda anledningar var ytterst ringa.

av

Enligt dessa förutsättningar hava de sakkunniga i tabell 31 beräknat den

virke inom Norrbottens och Västerbottens län till årliga tillgången å 2,240,000 kbm. sågtimmer och 950,000 kbm. massaved.

Vad beträffar förbrukningen virket, är förädlingen inom länen den

av största posten.

Sågverkens till de sakkunniga uppgivna kapacitet utgör tillsammans omkring 280,000 std. Med hänsyn till produktionen under de senaste åren torde dock icke för framtiden böra räkna med så stor tillverkning.

man Enligt vad tabell 25 utvisar, har produktionen årligen utgjort omkring 200,000 std åren 1913-1916, omkring 140,000 åren 1917 och 1918 och 171,000 år

1919.

år 1913 vid de verk, ännu funnos kvar vid

Om till produktionen som

1919 års utgång, lägges den beräknade produktionen vid de efter 1913 tillkomna verken, kommer till 240,000 std, som kan betraktas som

man upp den produktion, vilken är att förvänta under gynnsamma år vid nu be-

fintliga sågverk.

Om räknar med medelproduktionen under åren 1913-1919, erhålles

man ett medeltal 181,000 std. I detta medeltal ingår produktionen under de

av båda åren 1917 och 1918, då även för framtiden måste

ogynnsamma men antagas, att vissa år bliva mindre gynnsamma, torde någon ökning av medeltalet denna anledning behöva företagas.

av

I detta medeltal beräknas ingen kapacitet för sådana nytillkomna verk, som producerat något före utgången av år 1919, och ett reducerat belopp för sådana nybyggda verk, som varit i drift endast del perioden

en av 1913-1919. Nybyggda verk torde ofta motsvaras nedlagda äldre sådana.

av I många fall.kan det därför vara berättigat att icke räkna .med någon ökad produktion för de nybyggda verken, utöver vad de redan kunnat hava

producerat. De sakkunniga hava heller gjort detta för de mindre och

medelstora verk, som under perioden 1913-1919nybyggts. Slipersfaktoriet vid Piteå däremot, vilket började driften vid mitten av år 1919 och under år 1920 producerat omkring 11,000 std, är av den storlek och art, att de sakkunniga anse sig böra öka den årliga medelproduktionen inom dessa områden, 181,000 std, med slipersfaktoriets produktionsförmåga för att få en för framtiden sannolikare produktion.

På grund härav hava de sakkunniga beräknat, att den årliga produktionen under tiden 1921-1940 kommer att i avrundat tal uppgå till 190,000 std. Virkesåtgången har beräknats enligt de från sågverken erhållna svaren till 260 kbf. toppmätt cylinderkuberad massa, motsvarande 9,2 kbm. verkligt mått inom bark.

Pappersmassefabrikernas uppgivna produktionsförmåga utgör, reducerad

till lufttorr vikt:

44,500 ton slipmassa 51,000 sultitcellulosa 15,000 sulfatcellulosa Summa 110,500 ton.

Den verkliga produktionen under åren 1913-1919 enligt kommerskolle-

gii statistik har sammanförts i tabell 25 och har i medeltal utgjort 37,373 ton slipniassa och 45,313 ton sulfiteellulosa. Då den de båda förut

ena av befintliga sulfatfabrikerna nedlagts, böra uppgifterna i tab. 25

numera om produktionen av sulfatcellulosa för vissa år minskas med produktionen vid denna fabrik, om man därav vill draga några slutsatser den framtida

om produktion, som kan vara att förvänta.

Vid den återstående sulfatfabriken har produktionen utgjort:

år 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 Summa Medeltal ton 2,121 10,130 11,298 12,416 3459 7,455 2,943 54,982 7,855

Produktionen i medeltal under åren 1913-1919 har sålunda vid alla slag av pappersmassefabriker varit mindre än den fabrikerna uppgivna

av pro-

duktionsförmågan.

För dessa fabriker anse de sakkunniga vissa skäl föreligga att för framtiden räkna med en något högre produktion, än vad medelproduktionen under åren 1913-1919 utgjort, vilka år flera varit särskilt

av ogynnsamma.

Produktionen slipmassa torde för framtiden kunna beräknas till den

av uppgivna produktionsförmågan 44,500 ton, vilken kvantitet under tre år i följd nära uppnåtts. Produktionen sulfitcellulosa torde däremot böra

av beräknas högre än till 48,000 ton, motsvarande det ungefärliga medeltalet mellan den uppgivna produktionsförmågan och den verkliga produktionen. Den enda inom området befintliga sulfatfabriken färdigbyggdes under slutet av år 1913. Om därför produktionen detta år uteslutes, blir medeltalet för åren 1914-1919 8,810ton. De sakkunniga sig icke böra räkna med

anse högre produktion av sulfatcellulosa än 12.000 .ton årligen, motsvarande det ungefärliga medeltalet mellan den uppgivna produktionsförmågan och den verkliga produktionen.

.

Virkesåtgången beräkna de sakkunniga enligt från fabrikerna erhållna uppgifter till 3,8 kbm. ton slipmassa, 6,0 kbm. ton sulfit- och 6,5

per per kbm. per ton sulfatcellulosa.

För exporten av oarbetat och bilat virke åren 1913-1919, sammanförd och fördelad å timmer och massaved, hava de sakkunniga förut redogjort

64. Att med avseende å dessa virkesslag för framtiden räkna med samma export, som varit rådande under den nämnda perioden, torde vara felaktigt. Särskilt propsexporten har under och närmast efter krigsåren varit ytterst minimal och måste förväntas komma att ökas. En Sådan betydlig ökning har också inträffat redan år 1920. Enligt från svenska trävaruexportföreningen erhållna uppgifter har exporten runt och bilat

av virke från Norrbottens och Västerbottens län år 1920 varit 210,986 kbm. Ökningen är huvudsakligen att finna i propsexporten.

På grund av det anförda beräkna de sakkunniga exporten för perioden 1921-1940 till 25,000 kbm. timmer och 100,000 kbm. massaved.

Utförseln av virke för förädling söder Västerbottens län har i årligt

om medeltal för perioden 1915-1919 de sakkunniga beräknats till omkring

av 390,000 kbm. sågtimmer och 180,000 kbm. pappersmassevirke. Huruvida någon ökning eller minskning i denna utförsel bör beräknas, är vanskligt att avgöra.

Å sidan torde kunna

ena ifrågasättas annat än att industrien i sydli-

län uppnått vida större kapacitet i förhållande till virkestillgången, än gare en vad förhållandet är i Norrbottens och Västerbottens län, och att därför brist å råvara tidigare kommer att inträffa i de sydligare länen. Detta förhållande måste medföra ökad införsel virke till dessa län. Det visar sig också,

en av att enligt uppgifterna från flottningsföreningarna i Norrbottens och Västerbottens län över för särskilda intressenters räkning framflottat virke utförseln till de sydligare länen ökats under åren 1915-1919. Enligt utredningen

statens auktionsförsäljning virke har det visat sig, att försäljningen om av till industrien söder Norrbottens och Västerbottens län under perioden

om 1915-1919 144 % större än motsvarande försäljning under perioden 1910

var -1914. Denna ökning försäljningen virke till sydligare län torde i huvud-

av av sak kunna förklaras statens ökade virkesutbud i Norrbottens och Västerbot-

av tens län samt där rådande mindre konkurrens föranledda lägre virkespriser.

av

Ehuru de sakkunniga viss ökning utförseln till sydligare län

anse en av vara för framtiden sannolik, hava de likväl räknat med hittillsvarande utförsel, då utgångspunkter saknas för sådan öknings beräknande.

en

De sakkunniga hava i tabell 31 sammanfört de beräkningar, för vilka nu redogiorts.

Ett årligt överskott 75,000 kbm. timmer och 130,000 kbm. massaved

av

sålunda komma att finnas, vilket, det icke avsättningsbara synes om nu virket medräknas, kommer att uppgå till 165,000 kbm. timmer och 330,000 kbm. massaved.

De sakkunniga hava vidare med frånseende av importen gjort en undersökning rörande tillgång ä och förbrukning av virke inom Norrbottens och Västerbottens län till Öreälvens vattenområde med hänsyn tagen till endast därvarande industris behov råvara, varvid beträffande massaved skilts

av på furu och

gran.

Vid denna undersökning har ifrågavarande område uppdelats i fyra delar, och omfattande de till de särskilda överjägmästaredistrikten hö-

var en rande sträckorna kusten jämte de därstädes utfallande älvarnas vatten-

av områden. De särskilda delarna omfatta följande huvudflottleder:

Torne, Sangis, Kalix, Töre och Råne älvar samt Vitån.

II. Lule och Pite älvar.

lII. Åby, Byske, Kåge och Skellefte älvar samt Rickleån.

IV. Sävar och Ume älvar.

I tabellerna 32, 33 och 34 hava de sakkunniga angivit virkestillgängen och industriens förbrukning inom dessa skilda områden.

let beräknade överskottet å avsättningsbart timmer, 75,000 kbm, motsva-

endast omkring 8,000 std sågat virke. Dessa båda tal äro så småi rar förhållande till den beräknade tillgången och försågningen, att härav kan dragas någon bestämd slutsats, att ett verkligt överskott kommer att finnas.

Att däremot ett överskott furumassaved finnes, torde vara obestridligt,

av även detta överskott möjligen blir större eller mindre än det beräknade.

om Det nämnda överskottet uppgår nämligen till hälften av tillgången.

Beträffande åter granmassaved synes ett underskott förefinnas. De verkställda beräkningarna virkesöverskott och brist äro gjorda

nu om

under förutsättning att massaved furu omfattar virke av 4" och 5" i

av topp, massaved gran virke 4", 5 och 6 i topp samt timmer av

av av grövre dimensioner.

Nu råder emellertid ganska stor rörlighet i dessa dimensionsgränser.

en Granmassaved torde ofta tagas från 3" eller 37," och sällan till 7" eller grövre. 4" furuvirke går ofta till kolved, under det att 5" furu stundom apteras till sågtimmer. Härigenom minskas timmertillgången med vissa mängder granvirke ökas i någon mån med smärre furuvirke. Den be-

men räknade bristen å granmassaved minskas, delvis på bekostnad av timmertillgången, och det betydande överskottet å furumassaved minskas genom att del därav finner användning sågtimmer och kolved.

en som

VIII.

Motivering och förslag.

Allmänna synpunkter.

Innan de sakkunniga närmare angiva sin uppfattning om hittills rådande De sakkunförhållanden och nigas princi-

ifråga om virkesförsäljning från statens skogar framlägga

piella ståndförslag till de särskilda åtgärder, med stöd den förebragta utred- punkt.

som av ningen kunna anses nödiga för vinnande av bättre försäljningsresultat, vilja de sakkunniga först redogöra för sin principiella ställning till frågan om

statlig träförädlingsverksamhet.

Av i det föregående lämnade redgörelser för tidigare gjorda uttalanden i

denna fråga domänstyrelsen, norrländska skogsvårdskommittén, de skogs-

av sakkunniga för södra Sverige samt motionärer i riksdagen framgår, att

meningarna varit ganska skiljaktiga.

Domänstyrelsen har uttalat, att det i regel måste riktigt, att

anses vara staten själv hedireve industriell verksamhet för förädling råvaror,

av men att dock sådana undantagsförhållanden kunde inträffa, som gjorde statlig tråförädlingsverksamhet nödig, ex. då det enskilda initiativet icke syntes räcka till för anläggande av industri för förädling av kronans virke. Till denna uppfattning har även norrländska skogsvårdskommittén anslutit sig.

De skogssakkunniga för södra Sverige samt motionärer i riksdagen hava däremot givit uttryck åt den meningen, att statlig trävarurörelse vore motiverad, så snart skäliga priser icke erhölles på annat sätt och ökat rotvärde kunde med säkerhet beräknas erhållas genom staten bedriven industriell

av verksamhet.

De sakkunniga, som sökt att förutsättningslöst bedöma detta spörsmål, hava kommit till den uppfattningen, att frågan om statlig trävaruindustri, såvitt nämligen denna avser förädling av virke från statens egna skogar, icke är en princip- utan en lämplighetsfråga.

De sakkunniga utgå därvid från den synpunkten, att statens liksom enskildas skogsbruk är rent ekonomisk förvaltning, vilken måste hava till

en mål att erhålla största möjliga ekonomiska utbyte från skogarna.

Så länge staten innehar och själv förvaltar skogar inkomstkälla, är

som det därför enligt de sakkunnigas mening självfallet, att frågor rörande dessas vård och förvaltning också böra i främsta rummet bedömas från rent ekonomisk synpunkt, och gäller detta icke minst frågan om eller

en mer

mindre långt gående förarbetning skogsprodukterna.

av

De sakkunniga kunna icke heller finna, att i detta avseende kan göras någon åtskillnad mellan olika slag av förädling.

Huruvida statens skogsförvaltning bör försälja brännved på rot eller upphuggen och .framkörd till lämplig avsättningsplats, huruvida kolved skall avyttras avfall i skogen eller förädlas och utbjudas kol, huruvida

som som värdefullare gagnvirke skall försäljas rotstående, upphugget eller förarbelat till sågade och trämassa, äro alla fullt likartade frågor, vilka böra be-

varor dömas med hänsyn till den ekonomiska fördel, som det ena eller andra försäljningssättet kan beräknas medföra för staten, allt efter skilda förhållanden på olika orter.

Staten bör enligt de sakkunnigas mening icke tillgripa förädling till större omfattning, än som kräves för erhållande av fullt nöjaktiga priser för skogens produkter, men där sådana priser icke erhållas för virke på rot eller upphugget och bättre ekonomiskt utbyte kan beräknas erhållas genom statens egen förädling vid industriella verk, bör sådan tagas iövervägande och

huruvida den förädlade skall fördetta oavsett verkets storlek eller varan säljas inom landet eller exporteras. Med trävaruindustri kunna dessutom förenade andra viktiga fördelar egen vara för statsskogsförvaltningen, vartill de sakkunniga längre fram vilja återkomma. Som skäl n1ot statlig trävaruindustri har framhållits, att det personliga icke kunde förväntas bliva på sätt representerat som vid intresset samma enskild drift, där ägaren ofta ledare för företaget eller ock vore i tillvore fälle följa rörelsen på nära håll, varjämte ifråga bolag chefen för en att om industri vanligen själv ägde aktier i bolaget eller i vissa fall vore tillförsäki rad tantieme. . Häremot få de sakkunniga framhålla, att ovannämnda skiljaktighet mellan enskild och statlig affärsrörelse onekligen innebär viss svaghet för en den svaghet vidlåder domänverket affärsdrivande senare, men samma som verk, även sådan rörelsen bedrives, varken chefen för domänstyrelsen, nu föreståndarna för statens nuvarande sågverk eller andra befattningshavare lokala hava några fördelar ökade

vid den skogsförvaltningen personliga av

inkomster från rörelsen. . omständigheten befattningshavares personliga fördel icke torde Den att en kunna vid statlig verksamhet på sätt bindas vid rörelsens ekonosamma miska resultat, ofta är fallet inom enskild förvaltning, lärer därför icke som kunna anföras avgörande skäl särskilt mot den del av statsskogsförsom valtningen, virkets förädling. Beträffande domänverkets nuvasom avser rande träförädling vilia de sakkunniga för övrigt framhålla som erkännansvärt, att sågverksföreståndarna kunna uppvisa resultat, som med hänsyn till rådande förhållanden torde fullt tillfredsställande, och mot deras få anses nit och intresse för arbetet har icke kunnat göras någon anmärkning. De sakkunniga förutsätta villkor för ökad statlig industriell

dock som

verksamhet, fullt kompetenta förvaltare anställas och att dessa erhålla att tillräcklig avlöning samt tillsättas endast på viss tid eller tillsvidare. Frågan tantiême kan i övervägande vid statlig industri, vilja de om även tagas men sakkunniga dock framhålla, att tantiême icke tillämpas vid enskilda numera verk i samma omfattning som förr. Ovannämnda synpunkter kunna dock alla hänföras till frågan en lämpom lig organisation statlig trävaruindustri, vartill de sakkunniga återav en komma i det följande. Av de från skogstjänstemännen inkomna på de sakkunnigas frågor svaren och den utförliga redogörelse, somidet föregående lämnats över auktions-

av Nmjtlâránde

försäljningarna under åren 1910-1919, de sakkunniga ådagalagt, att anse

stora svårigheter mött för auktionsvirkets avsättning till skäliga priseri Norrland och Dalarna samt att betydande virkesbelopp årligen blivit oförsålda. Därjämte har av skogstjänstemännens framgått, att mycket be-

svar tydande virkesmängder å kronans skogar särskilt smärre dimensioner

av för närvarande sakna rotvärde.

Dessa försäljningssvårigheter i Norrland och Dalarna äro för övrigt

en företeelse, som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Redan under 1880- och 1890-talen framhåller domänstyrelsen i sina årsberättelser, att virkespriserna ofta voro låga på grund av ringa konkurrens.

Ãren 1908 och 1909 försåldes

inom Norrbottens och Västerbottens län endast respektive 64 % och 65 % av antalet utbjudna träd och i domänstyrelsens förut Omnämnda underdåniga skrivelse år 1908angående anordnande av statlig industri framhåller styrelsen, att utsikterna att sälja virket

vore särskilt dåliga ifråga övre Norrland. Beträffande Dalarna

om framgår av

domänstyrelsens årsberättelser, att betydande virkespartier även där måste "överhållas i brist på antagliga anbud åren 1908-1912, varemot åren 1913 -1915 visade bättre resultat.

Då av domänstyrelsen åsatta priser, enligt vad de sakkunniga inhämtat, icke torde vara att för höga skäl kunna anföras

anse som - snarare synas för att de varit något för låga är uppenbart, att konkurrensen icke

- är tillräcklig och att industrien icke haft behov de virkespartier, årli-

av som gen måst överhållas.

Härav följer ock givetvis, att spekulanterna i första hand söka fylla sina behov genom inköp av de mera välbelägna virkesposterna och att ringa eller ingen spekulation rått i trakter, där utdrivningsförhållandena varit ogynnsamma på grund av 2-årig tlottning, gles befolkning

o. s. v.

Beträffande de senaste åren har framhållits, att de rådande svårigheterna att till skäliga priser försälja statens virke till väsentlig del berott på

att utbuden ökats, medan däremot exporten minskats, varigenom exportindustrien icke kunnat konsumera allt utbjudet virke. Härvid bör dock beaktas, att den minskade exporten gäller endast åren 1917 och 1918, och att

utbuden från statens skogar även avsevärt minskade år 1917. Förövrigt

voro finnas även exempel på att stora virkespartier blivit osålda, då utbuden varit relativt små. Av tabell 18 framgår, att år 1910, då exporten

var normal och utbuden å auktion uppgingo till endast 1,183,208 kbm. inom de tre nordligaste distrikten, 158,759 kbm. blevo osålda, under det att något

o. m. mindre eller 155,196 kbm. blevo osålda år 1916, då utbuden uppgingo till icke mindre äñ 1,737,956 kbm.

Men även om nedgången i avsättningen, såsom virkesförsäljningarna från statens skogar äro ordnade, vissa år kunnat åtminstone delvis haft sin

nu grund i minskad export, är det därmed icke givet, att resultatet av försäljningarna skulle blivit lika ogynnsamt, ifall staten varit i tillfälle att utbjuda sina trävaror på världsmarknaden såsom förädlad vara.

Förutom de årliga virkesförsäljningarna å auktion hava även mycket hetydande försäljningar gjorts åren 1908-1915 av såväl rotstående som avverkat virke, huvudsakligen trämasseved för flera år på en gång enligt upprättade lcveranskontrakt. Dessa försäljningar hava dock icke lämnat gynn-

resultat än auktionsförsäljningarna utan tvärtom sämre, i det att sammare behållningen på rot för utdrivet virke ofta blivit ringa eller knappast nämnvärd. I flera fall hava statens omkostnader för avverkning m. m. överstigit kontrakterade försälj varigenom staten, förutom förlusten av virket, åsamkats betydande kontanta förluster. Försäljningar i denna form äro därför icke att förorda, bland annat av det skäl, att alla beräkningar av marknadspriser och omkostnader för flera år framåt bliva allt för osäkra.

För vinnande av bättre resultat vid försäljningarna av timmerduglig skog från statens skogar i de norrländska distrikten har tidigare ifrågasätts utdrivning och utbud av avverkat timmer till ökad omfattning.

Även försäljning timmer under vissa förhållanden kan för-

om av vara delaktig även i Norrland, de sakkunniga dock, att detta försäljnings-

anse sätt ofta medför avsevärda olägenheter.

Som en av de största olägenheterna vid försäljning av avverkat timmer må framhåillas, att det ofta i de större flottlederna i Norrland och Dalarna förekommer, att köparna av avverkat timmer enas om gemensamma prislistor pr kbf. eller längdfot för skilda stockdimensioner, och högre anbud än enligt dessa gängse prisnotor erhållas i allmänhet icke.

Härtill kommer att uppmätningen av det sålda timret i allmänhet icke sker av köpare och säljare utan ofta av köparen ensam genom av denne tillsatta virkesmätare och enligt bestämda

normer.

Även ifråga intumning salubjudet timmer hava köparna bildat

om av sammanslutningar, k. tumningsföreningar, i de flesta större tlottleder.

s. Medlemmarna i dessa föreningar förbinda sig att vid alla timmerinköp låta uppmäta virketgenom föreningens tillsatta virkesmätare och enligt de närmare regler, som angivas i föreningarnas reglementen.

Då ovannämnda prislistor å timmer fullgott virke, göres vid virkets

avse uppmätning avdrag för eventuellt förekommande krökar, rötor och andra skador å stockarna, antingen direkt å priset kbf. eller indirekt genom minsk-

pr

ning stockens verkliga längd och toppmått. Även ett anbud med

av om bestämda priser pr kbf. är antaget, kan därför icke det totala värdet på det sålda timmerpartiet beräknas med ledning av partiets kubikinnehåll, det slutliga värdet blir i sista hand mycket beroende de mätningsregler,

av som vederbörande tumningsförening stipulerat.

Virket från statens skogar är vanligen överårigt och därför ofta behäftat med skador, varför dess uppmätning och prissättning kan medföra icke blott stora och oförutsedda avdrag å stockarnas beräknade värden, utan även att stockar med mera avsevärda skador icke alls inmätas, beroende på de mer eller mindre stränga inmätningsregler, som gälla för de olika tumningsföreningarna. Det ligger även isakens natur, att noggrannt bestämda normer icke heller kunna angivas för alla förekommande fall, varför

en säljare även blir i viss mån beroende av det subjektiva omdömet hos tumningsföreningarnas tjänstemän, som verkställa intumningen.

Att avdrag göres för icke fullgott virke är i och för sig riktigt, det

men måste vara för säljaren mycket ofördelaktigt, att dessa avdrag skola bestämmas av köparen ensam.

Det står givetvis staten liksom varje annan säljare av timmer fritt att vid utbud sätta som villkor, att virkets uppmätning skall ske genom ombud för köpare och säljare, men då en av huvudpunkterna i tumningsföreningarnas stadganden just är, att föreningarnas medlemmar skola låta inmäta inköpt virke genom föreningens tjänstemän enligt av föreningen bestämda metoder, är det uppenbart, attkronan riskerar att få mindre spekulation å utbjudet timmer genom ett sådant villkor.

Men även det bestämmes, att virket mätes av köpare och säljare ge-

om mensamt, måste förekommande skador av olika slag å icke fullgoda stockar giva anledning till svårlösta tvister.

De svårigheter och olägenheter samt de anledningar till tvister, som, även om mätning sker genom ombud för båda parterna, sålunda äro förenade med försäljning av avverkat timmer, särskilt från överåriga skogar, få helt naturligt till följd, att vid apteringen eftersträvas att så vitt möjligt erhålla stockar av endast fullgott virke, varigenom avfallet vid avverkningarna blir

mycket stort.

I ovanberörda avseenden erbjuder virkets försäljning på rot vissa fördelar, dels därigenom att spekulanterna icke äro bundna av gällande prisnotor för skilda dimensioner utan avgiva sina anbud pr träd efter skedd värdering, dels ock därigenom att de få tillfälle att på för dem mest fördel-

aktiga sätt aptera virket, till följd varav sällan erhållas anbud, lämna som

väsentligt bättre försäljningsresultat än försäljning avverkat virke.

av Värdering av rotstående skog innebär visserligen viss osäkerhet för såväl en köpare som säljare, men anbud pr träd medför dock den fördelen för säljaren, att det slutliga värdet för hela försäljningsposten är anbudets genom antagande exakt bestämt. Utbud av avverkat timmer kan dessutom förenat med icke ringa vara risk. Avverkade virkespartier, å vilka för låga anbud avgivits, kunna nämligen icke överhållas till ett följande år, emedan virket tager betydande skada under varjämte även svårigheter ofta möta att förvara sommaren, större timmerpartier, varför avverkat virke oftast måste ovillkorligen avyttras före flottningarnas början. Då utbud av timmer från statens skogar lämpligt, bör detta därför anses

i regel ske före avverkningen, varjämte i försäljningsvillkoren bör angivas,

att virkets uppmätning skall ske genom ombud för köpare och säljare. Men då priserna å timmer vanligen bestämmas först fram på vintern och avtal om avverkningarna böra ske i god tid, möta svårigheter attmedhinna virkets utbjudande och anbudens prövning samt ordnande avverkningarna av i tillräcklig tid, helst om, såsom sällan är fallet, virkesposter måste utbjudas mer än en gång. För övrigt kan utbud timmer i stället för försäljning å rot i varje av fall icke avhjälpa den bristande konkurrens, i vissa delar Norrland som av och Dalarna beror på sammanslutning mellan spekulanterna och samman-

slagning av trävarubolag.

De sakkunniga kunna anförda skäl icke förorda avverkning och av nu utbud av timmer i större omfattning såsom ett medel att i stort sett vinna ett bättre resultat statens virkesförsäljningar. av Vid övervägande av de åtgärder, böra vidtagas för att på ett effektivt som Bewdezsm a., sätt avhjälpa hittillsvarande svårigheter att till fullt nöjaktiga priser vinna

avsättning för avkastningen från statens skogari Norrland och Dalarna, avságfningsmåste först och främst beaktas den ogynnsamma ställning, staten hit- W SMG som tills intagit ifråga avsättning sitt virke det stora beroende, om av genom vari staten står till exportindustrien. Det ligger nämligeni sakens natur, att möjligheterna att sälja sitt virke och att erhålla priser i förhållande till rådande marknadsläge för den förädlade varan äro större för den, som själv äger förädlingsverk och utbjuder sitt virke direkt på den utländska marknaden, än för staten, måste göra som

sina försäljningar huvudsakligen till exportindustrien. Staten blir därvid

6. StatensTräförädlingssakkunnige.

icke blott beroende gängse priser på den förädlade varan utan även och av så sällan i vida högre grad för ringa konkurrens, beroende på samav

manslutningar mellan spekulanterna, exportindustriens möjligheter att öka

såväl avverkningar inköp från enskildas skogar 0. s. v. egna som Vad särskilt övre Norrland beträffar, hava försäljningarna från statens skogar dessutom utan tvivel under många år varit mycket ogynnsamt påverkade dc stora inköp, den svenska trävaruindustrien årligen gjort av som från Finland. Det är ock endast tack vare den omständigheten att träi södra Norrland köpt virke från statens skogar i Norr-

varuindustrien

bottens och Västerbottens län för nedflottning till sina verk, som det blivit möjligt för staten att dock avsätta åtminstone en väsentlig del av utbjudet virke från statsskogarnai övre Norrland. Men spekulationen därstädes från industrien i södra Norrland får givetvis till följd, att konkurrensen i stället försvagas å statens virke i sistnämnda delar landet. Detta bestyrkes även av de sakkunnigas utredning, som utvisar, att betydande virkespartier måste av säljas under åsatt pris eller överhällas i Härnösands och Mellersta Norrlands distrikt, där nämnda industri i södra Norrland har sina naturliga uppköpsområden Detsamma gäller även i viss mån Dalarna. Ehuru skogstillgångarna inom Dalälvens vattensystem borde vara tillfyllest för den i Dalarna och vid Dalälvens utlopp belägna industrien, inträffar dock att denna gör betydande inköp trämassevirke från andra delar landet, bland annat av av inom Hälsingland och till och med från. Norrbotten. Det är ganska betecknande, att flera jägmästare i Dalarna framhållit, att konkurrens å pappersved efter Dalälven är ringa. Även i de fall, där kunna med man synes skäl antaga, att viss jämvikt råder mellan tillgång och efterfrågan å råvara, blir således konkurrensen å statens virke otillräcklig, därigenom att industrien utan större svårigheter kan utsträcka sina inköp till andra delar av landet. Att statens priser i vissa fall torde varit till och med beroende av mera mellanhänderna än läget på trävarumarknaden, framgår del förav av en säljningar under år, varom må anföras följande. senare Med stöd inhämtade uppgifter om erhållna medelpriser pr std fritt omav bord b. för grövre och smärre dimensioner vid ett representativt verk o. mellersta Norrland under de åren hava de sakkunniga beräknat i senare medelpriser standard för allt sålt virke vid detta sågverk för de senaste per åren vid tiden närmast före de årliga virkesauktionerna. Då växlingarna dessa medelpriser torde få giva ett närmelsevis riktigt uttryck för av anses prisförändringarna för Norrlands trävaruexport i dess helhet, hava de sak-

kunniga jämfört sistnämnda medelpriser b. med de medelpriser pr kbm.

o.

på rot, som samma år betalats vid auktionerna. Då det vid tiden närmast före auktionerna rådande prisläget på förädlad måste vägvara anses vara ledande för såväl köpare säljare vid auktionstillfället, bör jämförelse som en mellan prisförändringarna std och kbm. på från till pr 0. pr rot ett år ett annat giva ett ganska gott uttryck för, i vilken mån priserna på pårot verkats av prisväxlingarna på exportmarknaden.

Av jämförelsen har framgått, att denna påverkan i vissa fall varit ringa .eller ingen, såsom närmare framgår följande

av exempel.

Hösten 1911 voro exportpriserna lägre än tid 1910. Inom Luleå samma distrikt förändrades erhållna priser för å rot sålt virke däremot i alldeles motsatt riktning, så att de voro högre 1911 än 1910. Från 1912 till 1913 visa exportpriserna avsevärd då blevo

en stegring, men

rotpriserna i Luleå distrikt oförändrade. I bägge dessa fall ändrades rotpriserna i Skellefteå och Umeå distrikt i förhållande till det ändrade marknadsläget, såsom närmare framgår tabell 12. av Hösten 1914 utvisa de erhållna exportpriserna det utbrutna trots världskriget en betydande stegring från 1913, då sjönko däremot auktionsmen priserna pr kbm. till och med under 1913 års för

medelpriser samtliga

distrikt i Norrbottens och Västerbottens län.

1916 inträdde åter stegring priserna standard, de

en av pr som sakkunniga

beräkna till omkring å 3.10./ mot 1915, vilken stegring motsvarar cirka 7 kronor pr kubikmeter fast mått fm3 runt virke. De 1916 erhållna medelpriserna kbm. å rot för distrikten i Norrbottens och Västerbottens pr län visa däremot i medeltal stegring från 1915 endast en av omkring 1 kr. 12 öre per kbm. L i Även från om man ovannämnda prisstegring, 7 kr. fm3 runt virke, pr frånräknar stegrade tillverkningskostnader, de konfidentiella

enligt uppgifter

de sakkunniga härom inhämtat, är det uppenbart, vid att staten auktionerna 1916 icke kunde betinga sig skälig andel virkets

av värdestegring på rot.

Detta gäller dock i mycket högre grad 1919, då

prisstegringen pr stan-

dard torde kunna beräknas till omkring 8.10./ mot 1918, motsvarande nära 17 kronor fma runt virke. Trots denna starka

pr prisstegring på trä-

varumarknaden visa de erhållna rotpriserna 1919 till och med

minskning

för Nedre Norrbottens distrikt och för övriga distrikt följande mycket väx-

lande, i.regel obetydliga ökning i förhållande till

men 1918 erhållna priser,

nämligen;

Det är därför helt naturligt, att hittills beräknade priser måste betraktas som relativt låga minimipriser.

.

Att åsatta värden också äro låga, framgår bland annat därav, att köparna ofta kunnat betala 30 ä 40 % och i vissa fall ännu mera över beräknade rotpriser i medeltal för hela distrikt, där tillräcklig konkurrens förefunnits. Beträffande enstaka poster är icke sällsynt, att erhållna priser uppgå till 50 å 100 % över åsatta värden.

Att vinstmarginalen är ganska stor framgår även därav att mellanhänder, vilka oftast i sin ordning försälja det avverkade virket till trävarubolagen, kunnat i allt större utsträckning inköpa virke på rot vid auktionerna samt att köpare kunnat under flera år överhålla virket på rot trots betydande ränteförluster. i

För framtiden är anledning befara, att statens virkesförsäljningar komma att ställa sig ännu ogynnsammare.

Att staten haft att påräkna hittillsvarande spekulation å sitt virke, beror nämligen till större delen därpå, att statens skogar ännu innehålla en relativt stor mängd grövre virke, numera finnes endast till mycket begrän-

som sad omfattning å enskildas skogar. Sådant grövre virke är därför av stort värde för exportörerna. Genom att uppblanda sina huvudsakligen smärre dimensioner med statens grövre virke kunna de för sina exporterade varor betinga sig högre priser på världsmarknaden. Det är också huvudsakligen å poster, innehållande större procent grövre träd, som en livligare spe-

en kulation å statens virke är att påräkna och, i den mån de smärre dimensionerna ingå till större del virkespost, blir virket trögsålt. Det är

av en emellertid all anledning att antaga, att utbuden rotstående virke från

av statens skogar hädanefter icke komma att visa sig i grad lockande

samma för spekulanterna förut. Ty dels hava avverkningarna hittills till stor

som del omfattat den överåriga skogen övervägande grövre dimensioner

mera av och, då dessa avverkningar hunnit övergå större delen av urskogs-

numera bestånden, harltillgången å grövre träd minskats, dels komma avverkning-

att för framtiden alltmer efter skogsvårdens krav genom arna anpassas utförande rationella föryngringsavverkningar ävensom genom hygges-

av rensningar å äldre hyggestrakter, där huvudsakligen smärre träddimensioner återstå efter tidigare timmerblädningar. Utbud grövre träd komma där-

av för att visa nedgång. samtidigt ett ökat antal virkesposter med huvud-

som

sakligen smärre virke kommer att utbjudas. Men då skogsvårdens krav

måste i första hand tillgodoses och detta fordrar medtagande just av smärre dimensioner till största möjliga utsträckning, kommer sannolikt konkurrensen

om statens virke för framtiden att bliva mindre i stället för större, detta oavsett om virket utbjudes på rot eller avverkat.

Då konkurrensen mellan köparna ofta är för ringa och de stora trävaru-

bolagen, vilka äro de förnämsta virkesspekulanterna, dessutom

delssjälva

äga betydande skogstillgångar, dels hava tillfälle att från andra enskilda skogar fylla sina huvudsakliga behov samt virkesköpen från statens skogar

endast utgöra en relativt ringa del respektive industriers behov råvara,

av av saknar skogsförvaltningen möjlighet att betinga sig full betalning för det ut-

bjudna virket.

Huru ogynnsamt förhållandet varit under de åren mellan

senare ena sidan behovet av råvara för trävaruindustrien inom Norrbottens och Västerbottens län och å andra sidan den virkesmängd, staten sökt avyttra i

som dessa trakter, angives närmare i tab. 20. Under åren 1916-1919 utgjorde sålunda å auktion utbjudet virke jämte det under hand och enligt kontrakt sålda gagnvirket från lägst 85 % till högst 117 den inom dessa län

% av

befintliga industriens hela råvaruförbrukning. Av tab. 17 framgår vidare, att industriägande spekulanter inom

ovannämnda bägge län inköpa allt mindre del det å auktion försålda

en av virket från statens skogar inom länen eller från 60 % år 1916 till endast 42 % år 1919.

För avsättning allt återstående virke, cirka 50%, är staten således

av hänvisad till eventuell spekulation från icke iudustriägande mellanhänder och industrien i sydligare belägna län.

Att det icke ens med sådan ökad spekulation varit möjligt att vinna

avsättning av virket tiILnÖjaktiga priser inom de fyra distrikten fram-

norra

går av de betydande virkesmängder, enligt tab. 7 sålts under åsatta

som priser eller blivit osålda åren 1910-1919.

Det är av allt detta uppenbart, att rådande försäljningssvårigheter äro

av den art, att de icke kunna avhjälpas sig förbättrade anordningar

vare genom för försäljningarna eller genom att tillföra domänstyrelsen större fackmannainsikter på añärsområdet.

Så länge staten vid sina försäljningar är hänvisad till utbud råvara på

av den lokala inländska marknaden, torde endast den möjligheten återstå för

domänstyrelsen, som hittills använts, att avyttra del virkesposter under

en åsatta minimivärden överhålla de mest svårsålda till ett annat år eller

och

.också att minska den utbjudna virkesmängden. Sistnämnda förfarande har också framhållits som lämplig åtgärd för att undvika försäljning under åsatta värden och virkesposternas överhållande till följande "år,

Under förutsättning att staten skall även för framtiden vara hänvisad endast till den inländska industrien och så vitt en förbättring av försäljningsresultatet endast skall hava till syfte att få det virke utbjudes försålt, kan detta

som givetvis vinnas avverkningarnas storlek och utbuden

genom att noga avpassa inom de olika distrikten och reviren efter den konkurrens, som kan påräk-

å skilda trakter, i vilket fall avverkningarna måste så starkt begränsas, nas

konkurrensen blir tillräcklig för att erhålla minst förslagspriset för samtatt liga utbjudna poster.

Men sig säljer del virke under dess värde eller man begränsar

vare man en avverkningarna efter konkurrensen å skilda orter, kunna statsmakterna icke

att få ut hela den avkastning, statens skogar förmå lämna.

påräkna som

Statsskogarnas avkastningsförmåga framgår av de beräkningar om avverkningarnas storlek, med stöd skogsuppskattningar och undersök-

som av ningar skogens beskaffenhet upprättas för varje särskild skog, och de

om inkomster, statsverket på denna grund kan påräkna, få icke begränsas

som

den ringa konkurrens å rotstående eller avverkat virke, som av skilda av anledningar är rådande i olika orter.

Såväl enskildas skogsbruk i Norrland och Dalarna är i hu-

statens som vudsak inriktat på export till främmande länder. Likasom det från statens skogar utbjudna virkets rotvärden och därmed inkomsterna från statsskogarna

icke få göras beroende de allt efter rådande konkurrens växlande priserna

av

skilda delar Norrland och Dalarna utan böra enhetliga och eni av vara dast grunda sig påt den förädlade värde å den utländska trävaru-

varans marknaden, får icke heller statsskogarnas avkastning, i den mån denna beror av avverkningarnas storlek, ställas i förhållande till det mera eller mindre begränsade behovet råvara hos de skilda industrierna eller andra virkesköpare.

av

Saknas avsättning på den lokala inländska marknaden för allt det virke,

statsskogarna kunna lämna, måste därför staten liksom andra större som skogsägare utsträcka sina utbud till den utländska marknaden i form av

förädlad vara.

fråga förbättrade försäljningsförhållanden i övre Norrland

Det har i om även framhållits, att det anledning antaga, att enskildas skogstillgångar

vore komme att så hårt anlitas i nedre delarna landet, att ökad konkurrens

av och stegrade priser skulle i framtid att påräkna å statens skogar

en vara inom övre Norrland och att staten borde avvakta denna tidpunkt.

Det torde dock strida mot grunderna för affärsmässig verksamhet att låta delvis stå outnyttjade till oviss framtid, såvitt de kunna

tillgångar en lämpliga åtgärder omedelbart tillgodogöras.

genom

För statens skogsförvaltning måste därför uppställas ett oeftergivligt som villkor, att sådana anstalter träffas, att fullt skäliga priser i förhållande till

priserna å världsmarknaden kunna betingas för allt det virke, efter som en rationell skogsvårds fordringar bör avverkas. För att nå detta mål är det enligt de sakkunnigas mening nödvändigt, att staten i första hand frigör sig från det beroende, vari den hittills stått till de nuvarande virkesköparna mellanhänder mellan statens skogsförvaltsom ning som producent och den utländska trävarumarknaden konsument. som En sådan starkare ställning kan endast vinnas därigenom, att staten,liksom

alla andra större skogsägare i vårt land, själv bedriver förädlingsverksamhet och träder i direkt förbindelse med den utländska trävarumarknaden. Endast härigenom blir det möjligt för staten såväl att kraftigt motverka priskarteller och andra sammanslutningar att försälja allt det virke, som som bör avverkas, och detta till priser, stå i skäligt förhållande till som ställningen på världsmarknaden. Det är dock icke erforderligt, att allt virke från statens skogar förädlas

genom statens försorg. Anordnande statlig trävaruindustri i vissa delar av av Norrland och Dalarna till den begränsade omfattning, de

som sakkunniga

i det följande föreslå, samt den möjlighet, staten har att, så erfordras, som om utvidga sin industriella verksamhet torde enligt de sakkunnigas åsikt, inne-

bära ett tillräckligt starkt tryck på virkesspekulanterna, för

att skäliga priser skola kunna betingas även för det övriga virket. Betydelsen Vad de sakkunniga i det föregående anfört de ekonomiska fördelar, .w om {9 "â/Örsom ökad statlig träförädling skulle medföra för nu avsättningsbar skog, adlmg för nu galler.. . ..annu högre.. grad beträffande.. de betydande. . icke ansa. 1 virkesmangder,.. som nu ""9$bk°9-sakna rotvärde och därför icke äro avsättningsbara. I domänstyrelsens årsberättelser finnas icke några upplysningar, huruvida virke å domänfondens skogar saknar rotvärde. Iden förut omförmälda underdåniga skrivelsen från domänstyrelsen år 1908 meddelades dock, att vid denna tid skulle enligt verkställd finnas cirka

uppskattning 2 miljoner

kbm. pappersmasseved inom Torne, Kalix, Råne och Lule älvars floddalar, då icke kunde vinna avsättning. I brist på andra som uppgifter hava de sakkunniga därför i det föregående sökt approximativ

göra en beräkning

av mängden icke avsättningsbart virke enligt år 1919 gällande priser, och har denna givit till resultat, att inom Norrbottens och Västerbottens län en årlig avverkning av omkring 61,900 kbm. timmer och 105,300 kbm. pappersmasseved saknade saluvärde. Då dessa beräkningar äro grundade på de höga rådde

virkespriser, som

det sannolikt, väsentligt virkesmassor sakna rotvärded år 1919, är att större med den starka sänkning virkespriserna därefter inträtt.

av som

Angående ovannämnda utredning och möjligheterna att vinna avsättning för icke avsättningsbar skog få de sakkunniga framhålla, att för all vir-

nu kesförsäljning från statens skogar gäller, att av domänslyrelsen åsatta grundpriser å runt virke framme vid förädlingsverket äro beräknade med avdrag från det gällande priset å den färdiga varan icke blott av alla förädlingskostnader utan även därutöver av skälig förädlingsvinst för exportindustrien.

Härav följer givetvis, att då utdrivningskostnaderna stiga till en viss höjd och

motsvara det åsatta grundpriset vid kusten, återstår ingen nettobehållning å rot för staten. Om däremot staten själv driver förädlingsindustri, kan även dylikt virke uttagas med ekonomisk fördel, ehuru staten i sådant fall får nöja sig med endast beräknad förädlingsvinst vid sågverket eller trämassefabriken.

Dessutom äro de arealer av statens skogar, å vilka det icke avsättningsbara virkesförrådet föreñnnes, för närvarande att anse som till större eller mindre del improduktiva, sålänge den gamla oväxtliga skogen kvarstår till

hinder för föryngringen.

.

Enligt de sakkunnigas uppfattning kan icke rotvärde erhållaså detta virke på annat sätt än förädling vid statens egna verk. Om också icke allt

genom virke härigenom kan få värde, torde dock med statlig industri i detta fall beträffande avsevärd del därav vinnas inkomster till statsverket, motsvarande

en den förädlingsvinst, som nu beräknas vid försäljning till enskildas exportindustri, varjämte det blir möjligt att sätta en betydande del av dessa marker i produktivt skick och bereda ökade arbetstillfällen för befolkningen.

I det föregående hava de sakkunniga framhållit, att förutom den direkta

Betydelsen i vinst, statlig trävaruindustri skulle medföra dels att bereda av- övrigt av

som genom

statlig lrásättning för virke, varå icke antagliga eller inga anbud avgivas, dels genom

förädling. att skapa värden å icke avsättningsbar skog och därigenom möjliggöra skogsvård i vissa delar av Norrland, skulle därmed följa även andra för stats-

skogsförvaltningen viktiga fördelar. i

För en fullt affärsmässig försäljning av rotstående skog eller avverkat timmer och pappersved är det givetvis en förutsättning, att skogsägaren äger en ingående kännedom bland annat såväl värdet av den förädlade va-

om ran av olika dimensioner och kvaliteter som om förädlingskostnaderna. Uppgifter om dessa kostnader för den enskilda träförädlingsindustrien äro

helt naturliga skäl icke tillgängliga för utomstående och detsamma gäller av även de priser, denna industri erhåller vid sina försäljningar. De sak-

som

kunniga hava inhämtat uppgifter om kostnader vid sågverk, belägna inom

de norrländska skeppningsdistrikten, hava dessa endast lämnats

men som konfidentiella meddelanden.

För statsskogsförvaltningen återstår alltså för närvarande endast den möjligheten att under hand söka erhålla dylika uppgifter, ifall någon industriidkare är villig att lämna sådana. Domänstyrelsen saknar dock i varje fall för närvarande möjlighet att kontrollera sådana erhållna uppgifter, vilket skulle vara så mycket mera behövligt, exportindustrierna i regel också

som

äro spekulanter å statens virke och därför ifråga prisberäkningar hava

om ett motsatt intresse till staten säljare.

som

De sakkunniga hava satts i tillfälle att jämföra de sågverksomkostnader, som domänstyrelsen beräknat vid värdesättning av auktionsvirket under de senare åren, med erhållna kontidentiella meddelanden sågverkens verk-

om liga omkostnader för år, och har därav framgått, att de domän-

samma av styrelsen beräknade och de till de sakkunniga uppgivna verkliga omkostnaderna icke alltid visat nöjaktig överensstämmelse.

För ett rätt handhavande så stora värden, det här är fråga

av som om, är det därför ett mycket viktigt statsekonomiskt intresse, att vederbörande ämbetsverk äger full insikt trävaruhanteringens olika De le-

om grenar. dande och ansvariga för statsskogsförvaltningen måste beredas tillfälle att skaffa sig ingående kännedom såväl produktionskostnader för-

om som om säljningspriser på världsmarknaden å trämassa och sågat virke skilda

av slag och kvaliteter samt att ståi ständig förbindelse med den utländska marknaden och dess behov skilda sortiment. Detta är vikt

av varor av av icke blott för att kunna åsätta skäliga priser på rotstående eller avverkat virke utan även för att driva efter trävarumarknaden avpassad avverk-

en ningspolitik, såsom angående lämplig proportion grövre och smärre di-

av mensioner i årets försäljningar, de årliga utbudens storlek, eller

en mer

mindre hastig realisation de överåriga grövre virkestillgångarna

av o. s. v.

Det är enligt de sakkunnigas mening endast att driva trävaru-

genom egen industri, statsskogsförvaltningen kan bliva i stånd att förvärva fullt

som tillräcklig sakkännedom i dessa viktiga avseenden och att följa utvecklingen på trävaruhanteringens område, sakkunskap, sommåste

en anses vara av stort värde. De sakkunniga vilja i detta avseende hänvisa till det i det föregående omnämnda utlåtandet från finska forststyrelsen bil. 6, däri denna

på grund av flerårig erfarenhet framhåller den viktiga fördel forststyrelsen

genom egen exportindustri vunnit just beträffande berörda förhållanden.

Statlig trävaruindustri kommer även att inverka gynnsamt på tillgången

skogsarbeten för befolkningen. Försäljning av virke på rot från statens av skogar får icke alltid till följd häremot svarande arbetstillfällen genom det försålda virkets utdrivning. Av de uppgifter, som de sakkunniga lämnat å sid. 31 och i tabell 13, sid. 32, om å kronoparkerna kvarstående försålt virke, framgårf att det tvärtom är en vanlig företeelse att köpare låta virket stå oavverkat i flera år.

Genom egen industriell verksamhet blir statsskogsförvaltningen i tillfälle att årliga avverkningar bereda en jämnare tillgång på arbete åt orts-

genom befolkningen, än hittills varit fallit. Härigenom kan ock givas ett verksamt stöd åt den påbörjade koloniseringen på statsskogarna i de norrländska länen.

Vid övervägande den lämpligaste formen för anordnande av statlig

om Lggosågnfng. trävarurörelse har inom de sakkunniga även framförts förslag, att förädlingen kunde vid förekommande behov ske tillfälligt genom legosågning eller förhyrning på viss tid av enskildas verk.

De sakkunniga anse emellertid att en sådan form av förädling icke är lämplig. På grund av de skäl, i det föregående anförts för egen virkesföräd-

som ling, är det nämligen uppenbart, att denna bör årligen fortgå för att därmed avsedda fördelar skola kunna påräknas. Därjämte kommer det otvivelaktigt att möta stora och ibland oöverstigliga svårigheter att vid påkommande behov få tillfälligt förhyra för visst virkesparti lämpligt beläget verk, och då särskilt vid legosågning verksägaren i varje fall måste betinga sig skälig ersättning för upplåtelsen utöver de direkta omkostnaderna, torde sådan förädling komma att ställa sig väsentligt dyrare än vid egna verk.

Då det torde råda farhågor bland den enskilda trävaruindustriens repre- Statlig träförsentanter, att ökad statlig träförädling skulle medföra avsevärda olägenheter agâzgåånfsf för deras fortsatta verksamhet, hava de sakkunniga även tagit denna syn- skild tráuqm-

dm

punkt i övervägande.

I detta avseende må först erinras, att de årliga virkesköp från statens skogar, som nu göras av den större exportindustrien, utgöra endast en relativt ringa del av respektive verks hela produktion. De större trävarubo-

lagen hava även i regel mycket betydande egna skogstillgångar.

De förslag, som av de sakkunniga komma att framläggas, hava för övrigt huvudsakligen till syfte att verka prisreglerande i de delar av landet, där konkurrensen visat sig svagast, samt avse förädling endast av en mindre del av årsavverkningen från statens skogar, varjämte förslagen även avse virke, som hittills icke kunnat avsättas till enskild industri. Några nämnvärda olägenheter för nuvarande exportindustri äro därför icke att befara, -

ifall de sakkunnigas förslag genomföras.

Då staten enligt de sakkunnigas förslag skulle komma att uppträda som säljare på den utländska trävarumarknaden, kunde möjligen även befaras, att staten skulle försälja sina varor till lägre pris än enskilda exportörer och därigenom inverka ogynnsamt på allmänna prisläget.

De sakkunniga få i detta avseende framhålla, att det redan med nuvarande förhållanden ligger i statens likaväl som i de enskildas intresse, att försäljningspriserna hållas uppe, och ifall staten själv skulle uppträda som säljare av trävaror till utlandet, bliva statens och enskilda exportörers intressen fullt sammanfallande. De sakkunniga hysa därför den uppfattningen, att staten vid ökad statlig trävarurörelse för export bör söka åstadkomma samverkan med övriga exportörer för uppnående av högsta möjliga priser vid försäljningarna.

,

Att förvaltningen av större skogsegendomar i allmänhet lämnar den största avkastningen i samband med egen förädling av skogsprodukterna, visar den enskilda skogshanteringens utveckling i vårt land. Det torde knappast kunna visas exempel på att ett trävarubolag av någon betydenhet funnit fördelaktigt att sälja skogsavkastningen på rot, och under förutsättning att skogar till omfattning motsvarande statens skogar i Norrland och Dalarna vore

en samlade i enskilds ägo, skulle helt visst icke någon tveksamhet råda om

en lämpligheten att bedriva egen förädlingsverksamhet för export.

Att så icke redan skett i fråga statens skogar torde bland annat bero

om på den ,allmänt rådande uppfattningen, att statens organ icke kunna på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt bedriva en mera krävande affärsrörelse.

2. Resultatet hittills bedriven statlig träförädling.

av

För slutligt ställningstagande till frågan om vidgad statlig virkesförädling hava de sakkunniga därför ansett det vara av vikt att söka utröna det ekonomiska resultatet den förädling virke från statens skogar, som

av av hittills bedrivits genom statens egna organ.

Med undantag statens järnvägars betydande sågverksanläggning vid

av Piteå, för driftsresultat här nedan lämnas särskild redogörelse, har

vars statens sågverksrörelse varit ringa omfattning. Flertalet sågverk äro s. k.

av klingsågar, huvudsakligen avsedda för sågning av sliprar, som icke kunna jämföras med exportindustriens stora industriella anläggningar.

sammanlagda tillverkningen sliprar och sågade vid domänfon-

av varor dens 33 sågverk utgjorde för år 1919 endast 8,702 std, 6,960 std plank,

varav battens och bräder.

Den ökade inkomst, denna förädlingsverksamhet medfört för staten som efter avdrag det använda rundvirkets värde enligt gängse ortspriser, utgör av enligt bil. 3 för

år 1915 292,040 kr. 1917 448,007 . 1918 502,051 1919 755,793

Vid dessa inkomstberäkningar hava dock icke avdrag gjorts för räntor och amorteringar å disponerade kapital och byggnader, varför ovan angivna belopp icke uttrycka den slutliga nettobehållnixigen av rörelsen. Driftresulla- De sakkunniga hava därför ansett det värde att göra fullständiga vara av tet vid några vinst- och förlustberäkningar för 1919 och 1920, för några av statens ramsåg- av domän/ondens ramsågverk, och hava för denna beräkning utvalts sågverken vid Porj us, Garpenberg, verk. Bjurfors, Granvik och Grankullaviken, vilka kunna anses erbjuda vissa jämförelsepunkter med enskilda sågverk. Grunderna för dessa beräkningar och

därvid erhållna resultat framgå av bil. Då hänsyn tages till att samtliga dessa verk äro i verksamhet endast en del året, i medeltal endast 4 till 5 månader, varigenom omkostnaderña av för avskrivningar och räntor bliva relativt stora, måste resultaten m. m. anses tillfredsställande. De enligt bilagan 4 erhållna nettovinsterna, uttryckta ikronor pr standard sågad vara, pr kbm. runt virke samt i procent å anläggningskostnaderna, framgå för de skilda verken av tabell 36. Den ökade vinst, statsskogsförvaltningen kunnat påräkna genom virkets som förädling i förhållande till försäljning runt virke, utgör således för ifrågaav varande fem sågverk 1919 och 1920 tillsammans 670,013 kronor för en produktion sammanlagt 7,467 std, motsvarande medelvinst av icke mindre av en än 89:73 kr std och 9:97 kr. kbm. runt virke. pr pr En beräkning medelstockens kubikinnehåll i toppmätt .massa, erhållet av sågutbyte i procent toppmätt rundvirke samt administrations- och förav ädlingskostnader std vid ovannämnda fem sågverk för åren 1919 och pr 1920 framgår av bil. T ett aritmetiskt medeltal för samtliga dessa sågverk för bägge åren ages 1919 och 1920, framgår, att medelstocken uppgått till 5 kbf. samt att erhållet sågutbyte utgjort 72 toppmätt rundvirke. i % av Till jämförelse med ovannämnda medeltal må anföras, att enligt de upp-

dess helhet, sådan rörelsen bedrives och med i stort sett samma beräk-

nu

ningsgrund som för domänverkets ramsågverk, framgå av uppgifterna i bil.

Beträffande för domänverkets sågverk angivna tillverkningskostnader

ovan för virkets försågning från och med virkets intagning i timmerbom till och med det förädlade virkets utlastning må till jämförelse meddelas, att motsvarande kostnader vid Piteå slipersfaktori utgjorde pr std, 1919 kr. 34:36 och 1920 kr. 44:61. Dessa siffror äro sålunda väsentligt lägre än medeltalet för domänverkets förenämnda ramsågverk, kr. 54: 36 för 1919 och kr. 68: 80 för 1920.

Det är emellertid att märka, att en betydande del av produktionen utgjordes av sliprar, som levererats till statens järnvägar. De sakkunniga hava därför för sin utredning ansett det vara av vikt att efter samma grunder som för domänverkets ramsågverk göra en approximativ beräkning, huru det ekonomiska resultatet skulle ställt sigunder antagande att råvaran försågats för export. Vid beräknande av mängden sågade varor har antagits, att 50 sliprar i virkesmassa motsvara en std sågad vara.

Det av domänverket till slipersfaktoriet levererade virket utgöres till stor del rotstockar. De sakkunniga hade tillfälle att 1920 besik-

av sommaren tiga det virke, då framllottats till sågverket, och befanns detta nästan

som uteslutande utgöras av grova och medelgrova dimensioner av ovanligt god kvalitet.

Under antagande att samma virkesmängd, som under respektive år levererats till statens järnvägar i stället hade försålts till export, hava de sakkunniga på grund av den av statens järnvägar uppgiorda vinst- och förlusträkningen upprättat följande vinstberäkningar för åren 1919 och 1920.

Vinstberäkning

vid förädling för export 1919.

Verksamheten vid sågverket började i juni månad 1919.

Det kan därför antagas, att försäljningen av första årets tillverkning kunnat begynna i början av 1919.

På grund virkets och goda beskaffenhet samt vid ovannämnda

av grova

tid gällande 0. b.-priser kan beräknas ett medelpris för skeppning av

20 pr std.

Under 1919 levererades 317,293 sliprar std =6,346 std

å 50 st. pr

5,199 kbm. plank och bräder 1,113

=

Summa 7,459 std

Under antagande av samma värden å utgående virkesinventariet, som järnvägsstyrelsen uppgiver, motsvarar således årets nettobehållning vid försågning för export en vinst av 16 kr. pr kbm. runt virke framme vid sågen utöver det av statens järnvägar till domänverket erlagda priset.

I fråga ovan beräknade nettobehållningar vid slipersfaktoriet åren

om 1919 och 1920 under antagande av förädling för export få de sakkunniga anmärka, att den förädlade varan nämnda år utgjordes av i medeltal sliprar och sågade varor, varför vid export av enbart sågat virke arbetskostnaderna vid sågen till och med virkets lastning böra något höjas, vartill kommer vanlig försäljningsprovision till agenter. Då arbetskostnaderna

std under nämnda år utgiorde respektive kr. 34: 36 och 44: 61, inverkar pr dock berörda kostnadsavdrag icke i avsevärdare mån på resultatet. Att vinsterna genom förädling i samtliga ovan anförda exempel blivit så betydande, beror delvis på den högkonjunktur, som rådde åren 1919 och 1920, och kunna så gynnsamma resultat icke påräknas under mera normala förhållanden.

Att emellertid avsevärd höjning av virkesvärdet kunnat erhållas genom statlig träförädling även före högkonjunkluren, framgår av en närmare utredning det ekonomiska resultatet för Bjurfors sågverk 1913, vilken upp-

om rättats av dåvarande föreståndaren för Bjurfors skolrevir,

Denna utredning, som är fullständigt återgiven å sid. 100-104 i det av Wnst-øzchförtillkallade sakkunniga år 1915 avgivna Betänkande och förslag angående

;ätgljüygfs

de allmänna skogarna isödra och mellersta delarna av Sverige, är verk- sågverk år ställd efter huvudsak de 1913

i samma grunder, som sakkunniga tillämpatiföregående exempel för åren 1919 och 1920, och utvisar således en jämförelse mellan behållning per kubikmeter vid förädling och vid försäljning av runt virke enligt ortens pris.

Ur ovannämnda betänkande återgivas följande slutsiñror: Nettovärdet för sågtimmer och slipers vid försäljning sågat Kr. 26,206: 40

36,6 öre pr kbf. toppmått.

a Nettovärdet för sågtimmer och slipers vid försäljning runt är 16,358: 54

22,8 öre pr kbf. toppmått.

= Ökad vinst vid virkets försågning 60 z eller 9,847: 86

13,8 öre pr kbf. toppmått timmer

=

19,3 sågat virke

= Uttryckt i kubikmeter mittmått och standard utgör den genom förädlingen erhållna värdeökningen utöver gällande rundvirkespriser kr. 54 pr kbm. och kr. 31: 84 pr std.

7. StatensTräförädlingssakkunnige,

Av den redogörelse, härmed lämnats över den statliga träförädlingssom verksamheten vid några de viktigaste statens verk åren 1919 och av av 1920, framgår, att denna medfört betydande ekonomisk vinst. Jämförelse Då det torde råda allmän farhåga för att omkostnaderna för statlig en mellan om- skola ställa för enskild sådan, få de sakkunniga

/mträförädling sig högre än

kostnader $""9 0C"9" särskilt framhålla, att själva arbetskostnaderna vid sågen till och med virkets skild trä/örutlastning, såsom förut anförts, icke äro högre utan tvärtom lägre än vid ädling. enskildas verk, och att kostnaderna äro lägst vid statens järnvägars sliperssågverk. Detta gäller även övriga kostnader. Sammanräknas samtliga omkostnader, således även räntor och amortering m. m., med undantag av skatter, vid respektive verk för år 1919, uppgå dessa för domänfondens förenämnda 5 sågverk till i medeltal 102 kr. pr std och för Piteå slipersfaktori

enligt järnvägsstyrelsens vinst- och förlusträkning till kr. 70 pr std. Erhållna

uppgifter å motsvarande beräknade kostnader i medeltal för år 1919 vid enskildas exportsågverk i Norrland och Dalarna äro väsentligt högre. Av ovannämnda statens sågverk är Piteå slipersfaktori, varifrån virket skeppas vid öppet vatten, i stort sett jämförbart med enskildas exportsågverk. Dock må härvid framhållas, att 1919 omkring av det förädlade virket vid slipersfaktoriet utgjordes av sliprar och 1/4 av sågade varor, varför arbetskostnaderna böra ställa sig något lägre än vid förädling av enbart sågade Men även skälig förhöjning härför göres å arbetskostvaror. om naderna, är dock skillnaden mellan samtliga omkostnader vid Piteå sågverk och motsvarande uppgivna kostnader i medeltal för enskildas sågverk så stor, att detta icke i nämnvärd mån inverkar på den gjorda jämförelsen. Det må ock erinras, att här ifrågavarande statliga verksamhet icke kan jämföras med de tillfälligt anordnade statliga kristidsföretag av skilda slag, varit iverksamhet under år, utan gäller det här en ordnad som senare flerårig verksamhet med yrkeskunniga arbetare och föreståndare, vana vid ekonomisk förvaltning. Att högre virkesvärde å statens skogar erhålles genom statens egen förädling än försäljning skogsavkastningen i oarbetad form, torde bero genom av bland annat på de mycket betydande omkostnaderna för virkets förädling vid enskildas sågverk. De större trävarubolagen hava i regel stora lån att förränta, vilket för dem medför avsevärda kostnader, som icke i samma mån drabba den statliga förädlingen. Vid beräknande av de grundpriser kbf. vid kusten för runt virke av olika dimensioner, som domänstyrelsen pr årligen lämnar skogstjänstemännen till ledning vid bestämmande av rotpriserna, göras avdrag från gällande b.-priser för de med enskild o.

Vid dessa beräkningar av virkestillgången har icke medräknats den årliga

virkestillgång av 90,000 kbm. timmer och 200,000 kbm. massaved, som antagits icke vara avsättningsbar med 1919 års prisförhållanden.

Medräknas denna tillgång, uppgår det årliga överskott av den föråren 1921-1940 beräknade virkesfångsten inom Norrbottens och Västerbottens län, som icke blir förädlat inom länen, till i förra fallet 250,000 kbm. sågtimmer och 610.000 kbm. massaved och i det senare fallet 337,000 kbm. sågtimmer och 655,000 kbm. massaved.

Under antagande att industrien inom de bägge länen skulle inom den närmaste framtiden visa ökad omfattning samt att försäljning fortfarande vore att påräkna därifrån till industrien i södra Norrland till samma utsträckning som under de senare åren, skulle avsättningsförhållandena ställa sig gynnsammare. Härtill må emellertid med skäl kunna framhållas, att någon avsevärd utveckling nuvarande trävaruindustri i nämnda län icke

av torde vara sannolik, såsom förhållandena nu te sig.

Angående försäljningarna av råvara från övre Norrland till industrier i södra delar av landet bör beaktas, att det är förenat med stora svårigheter för dessa att bedriva rörelsen på så långt avlägsna trakter och att omkostnaderna för utdrivning och sjöfraktertorde ställa sig högre än förindustrier inom länen, varför från dessa köpare icke torde kunna påräknas den konkurrens, som är behövlig för ernående fullt nöjaktiga försäljningspriser.

av Enligt uppgift hava vissa de industrier i södra Norrland, som hittills

av, gjort virkesköp i övre Norrland, genom inköp betydligt ökat sina skogsfastigheter, varför minskad spekulation dessa industrier å kronans skogar torde

av vara att emotse.

Men även om viss jämvikt mellan tillgång och efterfrågan skulle uppnås för länens samtliga skogar, har därmed icke vunnitsden konkurrens mellan köparna, som är nödig för att uppnå tillfredsställande priser för Skogsägarna i allmänhet, och ännu mindre kan antagas, att sådan konkurrens skulle uppstå särskilt på statens skogar.

Vad särskilt angår sistnämnda skogar, vilka här närmast är fråga,har

om också enligt de sakkunnigas utredning flerårig erfarenhet visat, att trots betydande försäljningar till industrier utom Norrbottens och Västerbottens län försäljning under åsatta virkesvärden måst ske i stor utsträckning, varförutom betydande virkespartier måst årligen kvarstå osålda. Därjämte finnas inga utsikter under närmast överskådliga framtid att vinna avsättning för hittills icke avsättningsbart virke i övre Norrland. Snarare kan befaras,

att dessa virkesbelopp komma att ökas genom den starka nedgången i priserna. särskilt å smärre dimensioner. De sakkunniga hava därför kommit till den uppfattningen, att avsevärt en ökad statlig trävaruindustri erfordras i övre Norrland för att vin full na avkastning av dc stora skogstillgångar, som staten äger i denna del av landet.

A. Sågverk. Större såg- För bestämmande av storleken och lämplig plats för denna industri hava verk. de sakkunniga ansett sig även böra räkna med statens eget behov av virke, i främsta rummet statsjärnvägarnas stora behov av sliprar samt m. m., den förut Omnämnda sågverksrörelse, som järnvägsstyrelsen redan igångsatt vid Piteå. Statens järnvägar, som hava ett betydande behov endast av sliprar, utan även av plankor och bräder, hava under senare år sökt fylla detta genom inköp av råvara från domänverket. För övre Norrland och Dalarna har i detta syfte mellan styrelserna träffats ett tioårigt avtal leverans om av slipersämnen enligt ett den 17 januari 1916 upprättat kontrakt, vilket kompletterats den 10 januari 1917. Enligt detta kontrakt skall domänstyrelsen till järnvägsstyrelsen årligen leverera virke till sådan mängd, att därav kunna framställas omkring 600,000 st. furusliprar. Leveransen fördelar sig med 250,000 sliprar å Pite och Lillpitc älvar samt Rokån. 150,000 sliprar å Lule, Åby, Byske, Kåge och Skellefte älvar samt med 200,000 sliprar å Dalälven. Det till sliprar avsedda virket skall vara friskt, avverkat under sista vintern före llottningens början, väl kvistat, fritt från all slags röta samt i övrigt dugligt och lämpligt till sliperstillverkning. Det apteras i exakta längdmått av 18 eller 27 engelska fot, företrädesvis 18 fot, och i kortare längder endast i det fall, att till sliprar dugligt timmer av 18 fots längd icke kan ur respektive träd erhållas. Sliprar av 8 engelska fots längd få ingå i leveransen, dock till större del än 5 % av densamma, vadan slipersämnena, där trädens växtform det föranleder, jämväl få apteras i längder om 16, 17 och 26 engelska fot. Minsta toppdiameter å slipersvirket är 81/2 engelska tum å lägsta kant inom bark, dock att såsom kontraktsenligt levererade skola anses slipersämnen, vilka å lägsta kant hålla i toppmått inom bark 81/4 engelska tum, om toppdiametern inom bark å högsta kant uppgår till minst 9 engelska tum; sådana slipersämnen skola intummas såsom hållande ett toppmått av 81/2 engelska tum. Vidare föreskrives att, på grund stammarnes form och beskaffenhet eller om av ur synpunkten av rationell ekonomisk aptering träden icke lämpligen kunna

uppdelas i block förenämnda längder, aptering skall ske till timmer i

av även andra längder från 12 till högst 27 engelska fot, varvid 6" övermål lämnas på varje tlottningsklamp.

Det är uppenbart, att domänverket för fullgörande av en så betydande leverans 600,000 sliprar år från ett till Lule och Skellefte jämte mellan-

som pr liggande älvar samt till Dalälven begränsat område måste basera avmätningen på att erhålla så stort antal sliprar möjligt, varigenom en aptering efter

som stammens form eller efter rationella, rent ekonomiska betingelser icke helt kan i praktiken tillämpas, enär utfallet av timmer vid sistnämnda apteringssätt blir relativt stort i förhållande till utfallet av slipersämnen. Då det således måste förenat med mycket stora svårigheter för skogspersonalen att med

vara hänsyn till rationell ekonomisk aptering täcka de i leveranskontralctct an-

en givna minimikvantiteterna slipersämnen, har man anledning befara, att

av avverkningen bedrives i den riktningen, att största möjliga slipersmängd om 18 fots längd uttages, vilket topptumtal, 8/., tum på låg kant eller därutöver,

av dessa slipersämnen än må bliva. Erfarenheten har ock visat, att det vid

rationellt utförd avverkning i dessa trakter möter svårigheter att uppnå en

medellängd 18 fot. I det föreliggande kontraktet är det emelleren av nu tid icke fråga medellängd, utan har satts villkor, att de olika

om en som stammarna skola avhuggas i företrädesvis 18 fots längder och att kortare längder endast få förekomma i det fall, att till sliprar dugligt timmer av 18 fots längd icke kan respektive träd erhållas. Detta medför emellertid

ur ytterst stora olägenheter särskilt minskad rörlighet i avverkningen

genom och svårighet att vinna bästa ekonomiska resultat. I samband härmed bör även framhållas, att sådan nödtvungen aptering leder till, att slipersvirket för fyllande leveransen från det bestämda området måste uttagas ur

av trädens nedre värdefullare delar.

Om åter trädens avmätning skedde uteslutande synpunkten av rationell,

ur ekonomisk aptering, skulle följden bliva, att järnvägsslyrelsen, därest då utfallande sågtimmer icke kunde till försäljas, enligt kontraktet nöd-

annan gades mottaga sågtimmer i sådan mängd, att dess eget förädlingsverk icke skulle förstå till att jämte slipersförsågningen förädla detsamma och att därför

mycket omfattande legosågning därav måste ske. Inför i regel ovissa en försäljningsmöjligheter för sågtimmer kan från statsekonomisk synpunkt ett sådant förfaringssätt icke äga rum.

Iet kvalitativt värdefullaste virket från statens skogaridessa trakter hugges sålunda ofta till slipersämnen, oaktat ett mindre dyrbart virke härtill skulle

kunna lämnas, betingelserna för slipersleveranserna ändrades iden rikt-

om

ningen, att de kunde ske från större områden och i längder, i vilka slipern sedan skall användas.

Det från övre Norrland levererade slipersvirket har av järnvägsstyrelsen försågats i Piteå slipersfaktori, och det i Dalarna levererade virket har förädlats genom legosågning.

Vid sitt besök i Piteå slipersfaktori fäste sig de sakkunniga särskilt vid beskaffenheten av den råvara, som faktoriet hade till sitt förfogande, samt det sätt varpå denna behandlades. Virket bestod så gott som uteslutande

. av kärnfullt i det närmaste kvistrent, rakt timmer om 18 längd och 8%" -10" topp. Andra dimensioner funnos även, men de voro mindre talrikt representerade. En dylik värdefull virkesfångst torde knappast kunna uppvisas av något annat sågverk i vårt land. Postningen i sågverket gav även vid handen, att man rörde sig med en billig och riklig råvarutillgång. Sliprarna sågades nämligen ur virke om 81/4"-101/2" och av 121/2"--131/4", då i senare fallet dubbla sliprar uttogos. Det är uppenbart, att man vid slipers sågning av timmer i 18 längder och av så grova toppmått, det här är

som frågan om, använder onödigt grova dimensioner för de sliprar, falla

som ur rotändarna på det grövre virket.

Det framgår tydligt alla omständigheter, äro förknippade med

av som detta kontrakt, att statens järnvägar erhålla ett alltför dyrbart slipersmaterial från de svenska statsskogarna, även om kostnaden för inköp och förädling icke är så betydande.

,

De sakkunniga vilja sammanfatta sina huvudanmärkningar sålunda:

Statens verk, som påräkna sitt virkesbehov från slatsskogarna, böra mottaga detta från de skogar, där tillgång på råvara, avverknings- och transportförhållanden samt övriga omständigheter göra leverans praktiskt och

en

ekonomiskt mest lämplig.

Slipersvirket bör i största möjliga utsträckning uttagas topp-

som eventuellt mellanstockar vid statens egna avverkningar. Endast undantagsvis, såsom vid fyllandet av en hastig leverans eller då även rotvirket är kvistigt, brandskadat, krokigt eller behäftat med andra fel, nedsätta virkets

som sågtimmervärde, .men göra det lämpligt till sliprar, böra rotstockar användas.

Sliprarna böra i regel huggas i de längder, i vilka de skola levereras.

De sakkunniga anse det därför vara synnerligen önskvärt, att statens järnvägars slipersfaktori övertages av domänverket. Därigenom skulle avverkning, avmätning, tlottning och förädling komma under samma organisation. Slipersvirket bör fortfarande, men i fullt färdig form, lämnas statens järnvägar från domänverket. Detta senare bleve då i tillfälle att lämna Slipersvirket

från lämpliga områden samt att verkställa trädens aptering till sågtimmer och slipersämnen på ett rationellt sätt, så att största ekonomiska utbyte erhölles.

Även statens järnvägars betydande behov avsågade bör fortfarande

varor fyllas leveranser från sågverket. Såväl levererade sliprar som sågade

genom

böra statens järnvägar mottagas till ett värde, som fullt motsvaras av varor av dessas kvalitet och saluvärde vid förädling för export, och bör även åtminstone självkostnaden för virkets transport på statensjärnvägar inräknas i den totala kostnaden. Kunna i något fall sliprar eller sågat virke av samma kvalitet inköpas till lägre pris från enskilda, bör detta göras såsom varande för statsverket mest ekonomiskt. Vilka värden de åren 1919 och 1920 försågade sliprarna i realiteten representerade och vilka ökade inkomster skulle tillförts statsverket virkets förädling till export, framgår av den vinstberäkning

genom

de sakkunniga i det föregående gjort under denna förutsätttning. som

Synbarligen hava de båda verken även tänkt sig möjligheten av en utveckling i den riktning, de sakkunniga här förordat. Därpå tyder § 8

som i kontraktet den 17 januari 1916, lyder: Därest domänstyrelsen på

av som grund statsmakternas beslut skulle komma att framdeles bedriva såg-

av verksrörelse i övre Norrland och det då skulle befinnas mera ändamålsenligt att därmed förena sliperstillverkningen för fyllande av statens järnvägars behov sliprar i den omfattning, här avsesupphördetta avtal

av som

Piteå 4-ramiga slipersfaktori är avsett för årlig tillverkning av 400,000

en

Ãterstående 200,000 sliprar skola enligt kontraktet levereras från stasliprar. tens skogar inom Dalälvens flodområde, och återkomma de sakkunniga till

frågan förädlingen detta slipersvirke längre fram. Ujndei åren 1919 och

om av

1920 har tillverkningen vid Piteå slipersfaktori förutom ved och kol utgjort

tillsammans

663.816 sliprar, motsvarande 13,275 std och

__________________________

33,296 kbm. sågade motsvarande 7,129

varor,

_____,

ä

Summa 20,404

sliprarna utgöra således 65 % hela tillverkningen. Det är uppenbart,

av att ett betydligt mindre antal sliprar måste utfalla vid en efter fullt ekonomiska principer genomförd virkesaptering; och de sakkunniga, attiförhållande

anse till virkesmassan på ifrågavarande skogar kan beräknas ett utfall av högst

sliprar och sågat virke, således endast hälften av nuvarande slipersutfall.

Under förutsättning att slipersfaktoriet övertages domänverket och att

av därvid omläggning driften sker i riktning mot ökad tillverkning av

en av plank, battens och bräder samt minskning av sliperstillverkningen,torde man

106.

icke kunna räkna med samma höga produktionsförmåga hos sågverket, uttryckt i standard, som det nu äger, då huvudsakligen sliperssågning äger rum.

De sakkunniga anse, att sågverkets årliga produktion vid ovannämnda drifts-

omläggning icke bör kalkyleras högre än till omkring 2,000 std pr ram.

Emellertid lärer verket, enligt vad de sakkunniga inhämtade vid sitt besök på platsen, kunna utbyggas med ytterligare 2 ramar. Om så sker, skulle verket erhålla en sammanlagd produktionstörmåga av 12,000 std, fördelad med 8,000 std på plank, battens och bräder och 4,000 std på sliprar, vilket istycketal motsvarar i runt tal 200,000. I dessa senare siffror kan givetvis någon förskjutning äga rum, beroende på i vilken mån granvirke tillföres sågverket .och huruvida sliprarna fortfarande skola tillverkas uteslutande av furuvirke. Genom Övertagande av sågverketi Piteå samt dess omläggning och utvidgning på sätt nämnts skulle domänverket bliva i stånd att förädla en icke ringa

nu del av den årliga timmeravverkningen från statens skogar i övre Norrland, på samma gång som staten kunde på ett rationellare och mera ekonomiskt sätt tillgodose en del av sitt slipersbehov.

Emellertid är den träförädling, detta verk, på sätt nu angivits, skulle

som upptaga, icke tillräcklig, för att de resultat, som de sakkunniga avsett genom ökad statlig träförädling, skola kunna vinnas.

Enligt de sakkunnigas föregående utredning beräknas en årlig avverkning

av sågtimmervirke för tiden 1921-1940 från domänfondens skogarinom de 4 nordligaste distrikten av 1,104,223 kbm. Härav voro dock efter 1919 års priser 61,900 kbm. icke avsättningsbara. Huruvida avverkningarna av timmer under närmaste 20 år komma att uttagas med ungefär lika virkesmassa årligen under hela perioden eller med ett något förhöjtbelopp under periodens förra del för tillgodogörande av övermoget virke, kommer att bero av domänstyrelsens framtida avverkningspolitik.

Av tabell 9 framgår, att betydande virkesbelopp årligen blivit osålda vid auktionerna 1910-1919 och hava dessa belopp inom de fyra tre nordligaste överjägmästaredistrikten växlat från lägst 88,686 kbm. 1912 till högst 702,329 kbm. 1919. Medeltalet årligen osålt virke för åren 1910-1914 utgör 120,905 kbm., för tiden 1915-1919 378,985 kbm. och för hela tioårsperioden 246,971 kbm. Enligt tabell 7 har dessutom omkring en fjärdedel av de under nämnda tioårsperiod försålda virkesposterna måst avyttras under åsatta värden. Härtill kommer att inom ifrågavarande distrikt finnes ovannämnda årliga timmertillgång av 61,900 kbm., efter avdrag av skälig förädlingsvinst åt köpa-

som ren saknade rotvärde efter 1919 gällande priser.

Om ändring till det bättre i dessa förhållanden verkligen skall kunna

en

åstadkommas, det uppenbart, att avsevärd kubikmassa virke måste

synes en

staten förädlas vid egna sågverk. För åstadkommande av en sådan förav bättring de sakkunniga erforderligt. att staten årligen utöver den virkes-

anse mängd, erfordras för full drift sågverket vid Piteå, vilken kan beräknas

som av utgöra omkring 108,000 kbm. verkligt mått rundvirke, ytterligare dels för eget behov, dels för försäljning i förädlat skick tillvaratager en kvantitet av cirka 150,000 kbm. runt sågtimmervirke. Genom denna förädling beräk-

också kunna uttagas del icke avsättningsbart timmervirke. För nas en nu förädling denna senare virkesmängd erfordras efter samma beräknings-

av grund, angivits för sågverket vid Piteå, ett antal av 8 ramar. För vin-

som nande jämn avsättning vid samtliga distrikt föreslå de sakkunniga, att

av anläggningen fördelas på 2 fyraramiga sågverk, varav det ena förlägges till Norrbotten och det andra till Västerbotten. Från dessa sågverk samt från statens nuvarande smärre sågar bör statens resterande, förut omförmälda behov sliprar kunna med rationell utan större svårig-

av en het erhållas

För Norrbotten hava de sakkunniga vid besiktning funnit en plats, som synts i alla avseenden lämplig för en sågverksanläggning och där även nödig mark torde kunna erhållas utan avsevärda kostnader.

Beträffande Gävle-Dala, närmast motsvarande nuvarande Dalarnas, distrikt och särskilt statens stora kronoparker i övre Dalarna, få de sakkunniga framhålla, att dessa skogar till sin beskaffenhet äro likartade med statsskogarna i övre Norrland, att döma av det å auktion utbjudna virket, synes vir-

men ket i allmänhet något grövre och värdefullare dimensioner.

vara av

I fråga avverkning sliprar har i det föregående anförts, att 200,000

om av slipersämnen enligt -förenämnda kontrakt skola levereras från kronoparkerna inom Dalälvens tlodområde samt att dessa sliprar hittills tillverkats

legosågning. Mot lämpligheten fortsatt leverans av dessa 200,000 genom av en slipersämnen få de sakkunniga åberopa de skäl, som anförts angående sliperstillverkningen vid sågverket i Piteå, vartill kommer att legosågningen torde ställa sig i flera avseenden mindre fördelaktig. Ett bättre utnyttjande av det värdefullare virket från statens skogar i Dalarna är därför av största vikt. Med åberopande vad anförts ifråga slipersleveransen från övre

av som om Norrland, få de sakkunniga föreslå, att domänverket även i Dalarna övertager försågningen färdiga sliprar och samtidigt efter en enligt ekonomiska

av principer verkställd virkesaptering förädlar det övriga vid slipersavverkningen utfallande virket för statens järnvägars behov eller för export.

Rörande betydelsen sådan förädling, särskilt för domänverkets skogar,

av en

få de sakkunniga ytterligare framhålla, att med sådan efter ekonomiska

en principer genomförd omläggning av virkesapteringen, de sakkunniga

som förordat, uttagande av slipersvirke till och med kan antagas bliva ekonomiskt fördelaktigare än virkets aptering enbart till timmer. I statens överåriga bestånd förekomma nämligen ofta skador på träden, varigenom uttagande

av stockar i timmerlängder omöjliggöres och kortare bitar uppkomma, vilka kunna användas till sliprar eljest icke äro dugliga till annat än kolved.

men Även förekommer att övre delarna träden så starkt kvistiga,

av äro att de nedsätta timmervärdet alltför mycket, i vilket fall även sliprar kunna med större ekonomisk fördel uttagas.

På grund av bestämmelserna i omförmälda kontrakt och då statens behov av sliprar, så långt detta är förenligt med ekonomisk fördel för staten, bör säkerställas genom avverkning från statens egna skogar, de sak-

anse kunniga redan av dessa skäl en anläggning ett mindre sågverk vid Dal-

av älven vara fullt motiverad.

Under antagande som förut i fråga om sågverket i Piteå, att högst

av rundvirkesmassan kan med en ekonomisk aptering och förädling uttagas som sliprar samt att 2,000 std tillverkas och år, skulle vid ett 4-ramigt

pr ram sågverk beräknas erhållas 133,300 sliprar år. Återstoden detikontraktet

pr av stipulerade antalet sliprar, 66,700 st., bör kunna erhållas från en del statens

av lämpligt belägna smärre ramsågar i och södra delarna landet

mellersta av

samt eventuellt genom inköp från enskilda.

På grund av i det föregående giorda utredning om virkesförsäljningen från

Gävle-Dala distrikt och därvid erhållna priser samt domänstyrelsens framhållande i dess förenämnda utlåtande den 26 mars 1919, att särskild uppmärksamhet borde ägnas avsättningsförhållandena från statsskogarna i Dalarna, hava de sakkunniga ansett sig böra undersöka de fördelar, som kunna vara förenade med statens sågverksanläggning vid Dalälven.

en

Att vissa försäljningssvårigheter visat sigiGävle-Dala distrikt såväl tidigare som under senaste år är otvivelaktigt.

Av tabell 7 framgår, att procenten till fullt pris å auktion försålt virke utgjort för 1916 90%, 1917 65 %, 1918 61 % och 1919 37 %. Under dessa år har sålunda fortgående minskning ägt under det att försäljningen

en rum, under åsatta priser visar en motsvarande stegring eller för nämnda år

respektive och 36 procent av den utbjudna virkesmassan. Enligt den tablå, som lämnats över kvarstående oförsålt auktionsvirkeinom skilda över jägmästaredistrikt vid 1919 års slut sid. 28, voro då 113,458 kbm. osålda inom Gävle-Dala distrikt. Såsom förut framhållits äro erhållna rotpriser

för de olika distrikten tabell 12 genomgående något lägre för Gävle-

enligt

Dala distrikt än för det nordligare belägna Mellersta Norrlands, vilket förhållande icke synes kunna förklaras enbart av dyrare utdrivningsförhållanden, utan delvis torde hava sin grund även i svag konkurrens.

,

De sakkunniga anse därför, att förädling vid ett statligt sågverk vid Dalälven även skall medföra betydande fördelar genom möjlighet att dels vinna avsättning för hela årsavverkningen inom distriktet, dels erhålla större konkurrens och därigenom nöjaktiga priser för de virkesmängder, som fortfarande komma att utbjudas på auktion.

Under antagande av en tillverkning av 2,000 std pr ram anse de sakkunniga, att det föreslagna sågverket bör bliva 4-ramigt, beräknat för en produktion av 8,000 std, motsvarande en rundvirkesåtgång av 72,000 kbm. pr år.

Då för tillverkning av 200,000 sliprar enligt nu gällande kontrakt beräknas hava hittills åtgått omkring 36,000 kbm. runt virke, skulle den ökade virkesförädlingen vid det föreslagna sågverketsålunda motsvara endast 36,000 kbm. runt virke år. Detta virkesbelopp är relativt obetydligt, men då detta

pr kommer att huvudsakligen uttagas från statens skogar i övre Dalarna, där åtgärder också äro i främsta rummet erforderliga, anse de sakkunniga att här föreslagna förädling av timmerdugligt virke skall vara i stånd att i väsentlig mån förbättra nuvarande förhållanden.

Sågverket bör förläggas antingen i närheten av Dalälvens utlopp för utskeppning från lastplats vid kusten eller högre efter älven invid järnväg.

upp

De sakkunniga hava från Bolinders mekaniska verkstad i Stockholm erhållit approximativ beräkning över den totala kostnaden för uppförande av sågverk av olika storlek och även å den typ av 4-rämiga sågverk, som de sakkunniga förordat för såväl övre Norrland som Dalarna, vilken beräkning återtinnes i bilaga 29. Beräkningen är uppgjord efter de priser, som gällde den 1 Oktober 1921.

Med 8 timmars sågning beräknas en årstillverkning för ett 4-ramigt sågverk av 5,300 std, som vid användning av dubbelskift under en del av året bör kunna höjas till 8,000 std. Då priserna på arbetsmarknaden och å materiel kunna förväntas komma att fortfarande sjunka, torde det böra

uppdragas åt domänstyrelsen att med sakkunnigt biträde upprätta definitivt kostnadsförslag och driftskalkyl jämte förslag till byggnadsplatser, enligt de

prisförhållanden, som kunna råda vid den tid, då anläggningarna skola utföras. Skulle tillfälle erbjuda sig att inköpa ett lämpligt beläget sågverk, bör tagas

i övervägande, huruvida inköp av ett sådant kan för staten fördelakti-

vara gare än anläggande av ett nytt. Mindre sag- Såsom förut nämnts, bedriver staten för närvarande sågverksrörelse vid verk. såginrättningar, dels och smärre 2-ramiga, dels s. k. klingsågar. Vid de mindre sågverken i övre Norrland hava i huvudsak tillverkats sliprar.

Några dessa verk torde bliva obehövliga genom anordnande före-

av av nu slagna större sågverksanläggningar. För skogar, från vilka flottning är mycket dyrbar, särskilt beträffande smärre virke, och fortsatt försågning därför kan ske med ekonomisk fördel samt avsättning finnes för det förädlade virket i orten, böra verken bibehållas.

Genom framdragande av inlandsbanan torde uppförande dylika statens

av mindre såganläggningar, där banan skär vattendrag, komma att visa sig ekonomiskt lönande, helst som flottningen från statens skogar väster inlands-

0n1 banan ofta är tvåårig. vilket försvårar eller omöjliggör uttlottning av en del virke. Flera skogstjänstemän hava även förordat uppförande mindre

av sågar för ortsförbrulçning invid inlandsbanan. Några närmare förslag härom kunna dock icke för närvarande avgivas, då banan ännu är under byggnad.

De flesta av statens mindre sågverk äro belägna i södra och mellersta Sverige på kronoparker, där avsättningsförhållandena äro mindre gynnsamma. En flerårig erfarenhet har visat, att en avsevärd höjning skogsavkastningen

av erhålles genom förädling, och få de sakkunniga härom hänvisa till sin tidigare utredning beträffande 5 smärre sågverk, varav 4 i de sydliga distrikten, vilken utredning utvisar en ökad inkomst av över 670,000 kronor tillsammans för åren 1919 och 1920. Vid en av dessa sågar erhölls år 1913 60 % högre värde å rundtimret genom förädlingen.

I överensstämmelse med de uttalanden, gjorts i förut omnämnda be-

som tänkande angående de allmänna skogarnai södra och mellersta Sverige, anse därför de sakkunniga, att denna förädlingsrörelse bör utvecklas och att mindre sågverk böra anläggas på de statens skogar, där ökade inkomster

härigenom kunna efter noggrann utredning påräknas och tillräcklig tillgång

på råvara finnes.

Beträffande de av vederbörande skogstjänstemän i sådant avseende framställda förslag, hänvisa de sakkunniga till bil. 11.

Flera av dessa förslag synas de sakkunniga vara förtjänta att tagas under omprövning, men hava de sakkunniga ansett sig icke kunna genom besök å de särskilda skogarna verkställa närmare utredning härutinnan. Det torde tillkomma domänstyrelsen att efter undersökning vidtaga erforderliga åtgärder i varje särskilt fall.

B. Pappersmassefabriker.

Enligt den av de sakkunniga i det föregående beräknade fördelningen å

trädslag av den årliga tillgången å pappersmasseved inom Norrbottens och Västerbottens län för åren 1921--1940 skulle enligt tabell 32

Furu Gran

kbm. kbm. den årliga massavedfångsten utgöra 420,000 530,000 Den årliga förbrukningen massaved vid

av pappersmassefabriker inom nämnda län under åren 1921-1940 beräknas enligt tabell 33 i medeltal utgöra 80,000 460,000

Ett årligt överskott, som beräknas icke bliva förädlat

inom nämnda län, uppstår då av 340,000 70,000

Jämföres den för åren 1921-1940 beräknade årliga massavedfångsten med den i tabell 25 angivna verkliga produktionen av pappersmassa inom nämnda län under åren 1913-1919, varvid virkesåtgången pr ton beräknas enligt å sid. 46 lämnade uppgifter, visar sig att,

Furu Gran

kbm. kbm. då den beräknade årliga massavedsfångsten utgör 420,000 530,000 har den verkliga förbrukningen i medeltal för år utgjort 81,000 414,000

och återstår då ett årligt överskott, som beräknas icke

bliva förädlat inom länen, av 339,000 011164100

Vid dessa beräkningar av virkestillgången har icke medräknats den årliga virkestillgång 122,000 kbm. furumassaved och 78,000 kbmgranmassaved,

av som antagits icke vara avsättningsbai med 1919 års prisförhållanden. Medräknas denna tillgång, uppgår det årliga överskott den för åren 1921-1940

av beräknade virkesfångsten inom Norrbottens och Västerbottens län, icke

som blir förädlat inom länen, till i förra fallet 462,000 kbm. furumassaved och 148,000 kbm. granmassaved och i det senare fallet 461,000 kbm. furumassaved och 194,000 kbm. granmassaved.

I fråga om ovan angivna årliga verkliga förbrukning av furuved må emellertid anmärkas, att häri även ingår förbrukningen vid sulfatfabrik i Norr-

en botten, som nu är nedlagd.

I vilken mån dessa överskott kunna komma att för framtiden till skäliga priser avsättas till pappersmasseindustrien i sydligare delar landet

av eller för annat ändamål utföras, är givetvis vanskligt att bestämt uttala sig

torde kunna utgå från, att spekulation kommer att uppstå å om, men man större eller mindre del därav, såsom hittills varit fallet.

Men även om härigenom tillgång och efterfrågan skulle komma att bättre motsvara varandra, följer därav icke, att konkurrensen skulle bliva tillräcklig, så att fullt skäliga priser för råvaran kunna påräknas.

Särskilt vad statens skogar angår, gäller i fråga om pappersmasseved lika-

ifråga timmerduglig skog, att sistnämnda omständigheter äro isista

som om

hand avgörande för frågan om anordnande av statlig träförädling. Redan

det förhållandet, att det beräknade överskottsvirket skall avyttras till köpare i sydligare län, i den mån dessa anse inköp i övre Norrland ekonomiskt fördelaktigt, samt att virket måste belastas med avsevärda fraktkostnader ned till förbrukningsorten, utgör ett starkt skäl för att spekulationen blir olika stor skilda år och att icke heller lika höga priser kunna betalas

som av industrier inom länen. Huruvida nöjaktig konkurrens funnits å enskildas skogar under nuvarande förhållanden, hava de sakkunniga icke haft anledning att närmare utreda. Men för domänfondens skogar hava uppgifter inhämtats, utvisa att försäljningsmöjligheterna icke äro tillfreds-

som ställande.

Då viss del av å auktion utbjudet virke utgöres av pappersmassevirke, gäller om dettas avsättning allt vad i det föregående anförts om resultatet

auktionsförsäljningarna, till den del sådant virke ingått i dessa utbud på av auktion. En närmare belysning av avsätlningsförhållandena särskilt för till

pappersmasseved duglig skog lämnas i skogstjänstemännens svar på de sakkunnigas frågor.

Det av dem anförda förhållandet, att vissa trävaruaktiebolag äro så gott som enda köpare efter vissa vattendrag eller delar därav, ex. Åby, Byske och Pite älvar, Sikån och Rickleån, inverkar lika menligt på priserna å pappersmassevirke å grövre virke, och av synes till och med

som svaren framgå, att spekulationen å dylikt virke allmänt anses vara mindre än å

timmerduglig skog.

Sålunda anför överjägmästaren i Övre Norrbottens distrikt, att småvirke är nära nog osäljbart inom distriktet, och överjägmästaren i Nedre Norrbottens distrikt meddelar, att konkurrensen är ytterst ringa å pappersmassevirke, särskilt i Lule älvdal.

Jägmästaren i Råneå revir uppgiver, att inom reviret hittills funnits en enda spekulant å småvirke, att även denne uteblivit under föregående säsong.

men

I fråga om möjligheterna att vinna bättre avsättning av smärre virke genom ökad avverkning och utdrivning av pappersmassevirke få de sak-

kunniga hänvisa till vad som i det föregående anförts ökad avverkning om av sågtimmer och därmed förenade olägenheter och risker, vilka även gälla försäljning av avverkad pappersmasseved. Beträffande fleråriga leveranser av pappersmassevirke hava de sakkunniga redan förut framhållit, att sådana icke böra förekomma. Av vad sålunda anförts framgår, att behovet av industri för förädling av smärre virke är lika stort och till och med större än ifråga sågverk. om Enligt de sakkunnigas utredning kunna från domänfondens skogar inom de fyra nordligaste distrikten beräknas följande mängder avsättningsbart pappersmassevirke årligen:

av furu av gran 156,178 kbm. 165,292 kbm. Dessutom enligt 1919 års priser icke avsättningsbara 67,800 37,500

Summa 223,978 kbm. 202,792 kbm.

Då i fråga om avsättning av pappersmasseved likaväl som angående grövre virke gäller vad de sakkunniga tidigare framhållit, att den fordran måste ställas på statens skogsförvaltning affärsföretag, att åtgärder vidtagas som för att bereda avsättning till fullt skäliga priser allt virke, kan och av som bör uttagas från statens skogar, anse de sakkunniga, att nuvarande otillfredsställande avsättningsförhållanden för smärre virke i övre Norrland icke längre böra fortfara. En förbättring är så mycket nöden, det mera av som icke blott gäller ökade statsinkomster höjt värde å virket, utan även genom skapande av värden å värdelöst virke och därmed även produktion å nu hittills improduktiva marker. . Någon som helst olägenhet för den befintliga pappersmasseindustrien inom nämnda distrikt kan så mycket mindre komma i fråga i detta fall, som denna icke kan konsumera nuvarande beräknade avverkning ens av pappersmasseved, och beträffande inköp av industrien i sydligare län hava dessa hittills visat, att denna industris spekulation i varje fall icke förmår åstadkomma tillräcklig konkurrens. i Skulle av de sakkunniga föreslagen statlig förädling timmer och av pappersmassevirke i övre Norrland visa sig få till följd viss begränsning rå. av vara för industrien i sydligare län, som icke kan fyllas från denna industris naturliga inköpsområden, få de sakkunniga framhålla, att det för avsättningen från domänfondens skogar avsevärd fördel, härigenom kunde vore en om erhållas ökad efterfrågan å statens virke efter sydligare belägna älvar. Även

8. StatensTrä/örädlingssakkunnige.

behovet statlig pappersmasseindustri i övre Norrland är oavvisligt, om av hysa de sakkunniga dock starka betänkligheter häremot beträffande sulfat-

industri på grund de begränsade avsättningsmöjligheter, som för närva-

av

rande råda på världsmarknaden för sulfatmassa. Anläggning av industri för

förädling av furuved, som dock vore mest behövlig, bör därför tillsvidare anstå. Däremot få de sakkunniga föreslå anläggning av en pappersmassefabrik för

granved, men då tillgången härå å domänfondens skogar är mera begränsad,

bör endast en mindre eller medelstor fabrik uppföras. Den totala tillgången inom de fyra nordliga distrikten av massaved av gran från domänfondens skogar beräknas enligt det föregående utgöra omkring 165,000 kubikmeter pr år, vartill komma nu icke avsättningsbara omkring 38,000 kbm. Under antagande att endast omkring 20,000 kbm. av sistnämnda kvantitet kan med vinst uttagas genom statlig förädling, torde kunna beräknas en årlig tillgång av omkring 185,000 kbm. granmasseved. Härvid bör dock framhållas, att granmasseveden beräknats att uttagas endast till och med 6" i topp, men bör även 7" kunna med fördel härtill användas, vilket ökar tillgången. En sulfitfabrik för gran med årsproduktion av 10-12,000 ton, moten svarande virkesförbrukning omkring 65,000 kbm. rundvirke, synes en av vara lämpligast, och bör den förläggas till Norrbotten helsti anslutning till där föreslagna sågverk.

Den årliga tillgången å nu avsättningsbart pappersmassevirke av gran å

domänfondens skogar från och med Torne älv till och med Skellefte älv hava de sakkunniga beräknat till omkring 113,000 kbm. Då pappersmassevirke kan vid behov utan större svårighet flottas till fabriken såväl från älvmynningar norr om densamma som från Åby, Byske och Skellefte älvar, bör tillgången å råvara för en fabrik av den föreslagna storleken vara säkerställd. Då det emellertid ansetts kunna befaras, att revirförvaltningarna skulle vid avverkningarnas lämpliga förläggning och rationella utförande bliva för mycket bundna en nödtvungen avverkning av så stort belopp granmasseav ved årligen, hava de sakkunnigaäven tagit i övervägande lämpligheten av att sulfitfabrik eller eventuellt ett träsliperi bygges och drives i en - samverkan med enskilda. Genom sådan anordning kunde fabriken göras en något större, varjämte revirförvaltningarna icke tvungna att åtaga sig så vore stora leveranser pappersmassevirke, varigenom de finge större rörelsefrihet av i fråga avverkningarnas lämpliga ordnande. En sådan samverkan kunde om

ske antingen med en enskild större skogsägare, i vilket fall staten och denne skulle förbindas ,att vardera årligen tillföra fabriken viss minimimängd råvara och återstoden eventuellt inköpas, eller också i den form att ett aktiebolag bildades, i vilket staten borde ingå största aktieägare. Även i detta fall som borde bestämmas en viss årlig minimimångd råvara från statens skogar, då återstoden finge inköpas i öppna marknaden. De sakkunniga få förorda det senare alternativet, att pappersmasseen fabrik uppföres och drives under samverkan med enskilda. Av sakkunnig person, disponenten G. Sundblad, Iggesund, uppgjord kostnads- och driftskalkyl för sulfat- och sulfitfabriker olika storlekar enligt den 1 oktober av 1921 gällande priser återfinnes i bil. 30. De uppgivna kostnadssiffiorna angivas dock vara ytterst approximativa och torde mycket beroende på vara byggnadsplatsen. Då tillfredsställande beräkningar icke kunna upprättas under nuvarande osäkra förhållanden såväl å pappersmassemarknaden

som ifråga om byggnadskostnader, bör det uppdragas åt domänstyrelsen att

låta upprätta definitivt kostnadsförslag och driftskalkyl för sulñtfabrik eller eventuellt träsliperi, då mer stadgade förhållanden inträtt. Samtidigt bör

domänstyrelsen efter förhandling med enskilda även utarbeta närmare förslag

till den form, vari samverkan med enskilda lämpligen kan ske. De förut berörda mindre tillfredsställande avsättriingsförhållandena i Dalarna

gälla även pappersmassevirke. Angående .möjligheterna att till nöjaktiga

priser avyttra särskilt smärre virke framgår inhämtade från

av de svaren

vederbörande skogstjänstemän, att konkurrensénzoch priserna i övre Dalarna äro liksom i övre sämre i fråga mindre dimensioner å

Norrland om än

itimmerdugligt virke.

- . Jägmästarna i Idre östra, Särna, Transtrands och Älvdalens östra revir framhålla samtliga, att tillräcklig konkurrens icke finnes å pappersmasseved. Jägmästaren i Särna revir framhåller därjämte, att pappersmasseved på grund av låga priser utbjudits i möjligast ringa omfattning under de ,

bägge senaste åren och angiver orsak till den ringa spekulationen å

som pappers. massevirke, att köparna härav äro färre än köparna timmer de av samt att tydligen träffat överenskommelse sinsemellan priser. om gemensamma Jägmästaren i Transtrands revir anför likaledes, att under 1918 och 1919 utbjudet pappersmassevirke kunnat utdrivas i brist på antagliga anbüd, varför virket måst kvarligga i skogen. Vidare framhåller jägmästaren i Grangärde revir, att priserna å pappersmasseved särskilt gran alltid varit oförklarligt låga på hela Dalälven. av Även från Garpenbergs revir

uppgives otillräcklig konkurrens å bland

t

annat pappersmasseved, och anför jägmästaren, att priserna äro obetydligt lägre nedanför än ovanför Siljan. Priserna angivas till och med vara så låga för å Dalälven levererad pappersved trots goda konjunkturer, att det ofta ställde sig ekonomiskt fördelaktigare att upphugga dylikt virke till brännved. De sakkunniga att anförda förhållanden inom vissa revir anse, av ovan otvetydigt framgår, att särskilda åtgärder äro behövliga för erhållande av fullt värde å smärre virke inom Dalarna. Att förhållandena sämre i fråga dylikt virke såväl i övre synas vara om Norrland i Dalarna har otvivelaktigt sammanhang med vad de saksom kunniga förut framhållit, att det grövre virket numera finnes huvudsakligen å statens skogar, att god tillgång å smärre dimensioner ännu föremen enskildas skogar. l kommer å

En bidragande omständighet torde även vara, att pappersmassefabrikerna

under det flertal mindre sågverk finnes, vilka konkurrera i äro få, att ett såväl Norrland Dalarna, varigenom konkurrensen å timmer är större. som Ifråga Dalarna gäller liksom för övre Norrland, att framför allt avom sättning furumasseved är mycket obetydlig. Detsamma är förhållandet av efter hela Ljusne älwgdär sulfatved icke alls röner efterfrågan. Då tillgången pappersmasseved i Dalarna huvudsakligen utgöres av tall av avsättningen sulfatmassa är mycket begränsad, anse sig de sakkunniga

och av

icke böra för närvarande här föreslå någon trämassefabrik. Då nöjaktig konkurrens utefter Dalälven icke förefinnes å granmasseved, de sakkunniga, att verksam åtgärd för erhållande av sådan konanse som kurrens bör tagas i övervägande anordnande upptagning av pappersmasseav virke Dalälven för å järnväg till pappersmasseindustrien i västra

ur utfrakt

Sverige, där priserna å dylikt virke äro Väsentligt högre än vid Dalälven. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, förekommer redan nutransport av pappersmassevirke för enskildas räkning med järnväg från Dalarna till

Värmland. Ehuru anförda skäl de sakkunniga ansett sig icke kunna för närav varande föreslå anordnande statlig sulfatindustri, vilja de dock uttala, av frågan härom bör upptagas till förnyad utredning, så snart bättre utsikter att .för avsättning av sulfatmassa finnas.

C. Kolugnar och fasta kolningsplatser.

Utöver tillgodogörandet på bästa ekonomiska sätt av skogarnas gagfivirke,

framstår förutsättning för bedrivande av ett rationellt skogsbruk, att som en

smärre gallringsvirke samt avfall efter gagnvirlçesavverkningarna kunna till-

godogöras. Vid det hittills bedrivna särskilt i de delarna av landeti

norra stort sett extensiva skogsbruket har sådant smärre virke eller vedvirket utgjort relativt liten del av skogarnas avkastning. Vid införandet av större

en intensitet i skogsbruket kommer mängden vedvirke att ökas bland annat

allmänt införande rationell föryngringshuggning och härav betingad genom av slutavverkning av föryngringsytor samt genom uppdragande av tätare bestånd. Å de flesta skogar i Norrland är kolning den enda utvägen atti större skala bereda avsättning för detta smärre virke.

Ehuru tillgången å smärre till kolning tjänligt virke ökas vid införandet

ett intensivare skogsbruk, får å andra sidan räkna med att kolvedsav man tillgången minskas inom de områden, där kolning hittills kunnat bedrivas, beroende dels därpå att allt större mängder virke av mindre dimensioner konsumeras pappersmasseindustrien eller till husbehov, dels därpå att det

av befintliga k. engångsförrådet av kolved i naturbeståndexi i Norrland och

s. Dalarna snart kommer att förbrukat. För att förse järnverksindustrien

vara i de nedre delarna landet med erforderlig kvantitet träkol blir det nöd-

av

vändigt att utvidga kolningsområdet i landets norra delar.

Ä de ojämförligt största arealerna statens skogar i Norrland och Da-

av larna är kolning i skogen ej ekonomiskt lönande på grund av skogarnas avlägsna belägenhet från järnväg. Om det å dessa områden befintliga smärre mindervärdiga virket skall kunna tillgodogöras, måste man därför sökai största möjliga utsträckning framflotta virket till centralt belägna platser för kolning antingen i milor eller i ugnar.

De sakkunnigas utredning giver vid handen, att i Umeälven och norr därom belägna älvar kolved under åren 1915-1919 antingen icke alls framflottats eller ock endast i mindre kvantiteter, varför ett ökat tillvaratagande av kolveden utefter dessa vattendrag måste ett mycket viktigt önskemål.

anses vara

Dock hava även beträffande sydligare delar Norrland och Dalarna till

av

de sakkunniga framförts önskemål om bättre avsättningsmöjligheter för

kolved.

Den beräknade tillgången kolved å statens skogar efter flottlederna

av inom Norrbotten och Västerbotten framgår av bil. 21. Vid de övriga älvarna i Norrland ävensom i Dalarna är behovet kolning genom statens försorg

av visserligen mindre, enär den därstädes redan befintliga kolningsindustrien för framtiden likasom hittills kan beräknas i betydande utsträckning köpa kolved från statens skogar, är dock även därstädes ökad kolning å vissa

men

trakter behövlig

Under nuvarande lågkonjunktur för träkolningsindustrien torde det få

anses uteslutet att staten anlägger kolugnar, varför de sakkunniga ansett sig böra avgiva något speciellt förslag härom, men så snart sådana förhållanden inträffa, att en stadigvarande vinst kan påräknas från denna gren av

statlig träförädling, anse de sakkunniga, att frågan om anläggning av kol-

ugnar å statens skogar bör bliva föremål för övervägande. De sakkunniga vilja här blott framhålla, att kolugnarna böra synas anläggas antingen vid kusten invid älvmynningarna, eller också där tloltleder korsas av järnväg och virkets urskiljning kan äga rum. . De sakkunniga vilja dock förorda, att som ett led i strävandena att vinna ökad avsättning för kolveden redan nu måtte iakttagas och utnyttjas de möjligheter, som -kunna finnas att anordna avsättningssynpunkt välhelägna, ur fasta kolningsplatser, där kolning i milor flottadkolved kan äga av rum.

4. Organisation.

Ö Den omedelbara skötseln domänverkets sågverksrörelse har hittills varit av anförtrodd åt jägmästarna i de revir, där sågarna äro belägna. För de större ramsågarna hava i regel varit anställda fackkunniga sågmästare, vilka under jägmästarens ledning såsom arbetsförmän övervakat arbetet vid sågen. I fråga om det förädlade virkets försäljning, hava i huvudsak gällt samma föreskrifter som för avyttring av andra skogsprodukter från reviren: Hela rörelsen har således betraktats en del av revirförvaltningen och inordnats " som under de generella bestämmelser, gälla för statens skogsförvaltning. som Även med den förhållandevis ringa omfattning, domänverkets träförsom ädling hittills haft, måste det möta stora svårigheter att med nuvarande organisation bedriva rörelsen på rationellt sätt.

fullt

. Med genomförande av de sakkunnigas förslag utvidgad statlig träförom

ädling även för export från fyra större sågverk och pappersmassefabrik

en får verksamheten karaktär av stordrift med ökade krav på strängt affärsmässig ledning i fråga om såväl själva förädlingen varornas försäljning. som Som ett villkor för genomförande av den föreslagna utvidgade trävarurörelsen anse de sakkunniga nödvändigt, att organisation skapas, en ny som är anpassad efter verksamhetens omfattning och art. Redan träförädlingsrörelsens kvantitativa stegring gör det uteslutet,att revirförvaltningarna längre skulle medhinnadêdning och tillsyn- verksamheten Det kan icke heller av ifrågasättas, att jägmästarna skulle äga de ochden erfarenhet

fackinstinkter

U . s.

i fråga sågverksrörelse, krävas för drivande av träförädling vid de

om som föreslagna större verken. Dc sakkunniga därför, att för vart och ett

anse

de tre föreslagna sågverken bör anställas sägverksförvaltare, vilken av nya en

föregående praktisk verksamhet visat sig kompetent att förestå en genom

omfattande sågverksdrift. Vid sågverket i Piteå är redan sådan anordmera ning genomförd, varför någon förändring i detta avseende icke erfordras vid sägverkcts Övertagande av domänverket.

Som föreståndare och närmast ansvarig för arbetet vid trämassefabriken bör anställas en erfaren driftsingeniör.

Under förutsättning sådan enhetlig ledning och kontroll av domän-

av en

verkets hela träförâidlingsrörelse, i det följande föreslås, anse de sak-

som kunniga, att verksamheten vid de nuvarande ramsågverken fortfarande kan bedrivas hittills under jägmästarnas tillsyn och med anställda sågmästare

som

arbetsförmän. De sakkunniga dock, att den direkta ledningen av som anse arbetet även vid mindre ramsåg är den fackliga art och ekonomiska

en av betydelse, att hos ledningen krävas större fackinsikter och erfarenhet, än

vinnas den huvudsakligen teoretiska undervisningen i detta ämne som genom vid skogshögskolan. De sakkunniga få därför förorda, att för kompetens

föreståndare vid nämnda smärre ramsågverk hör fordras viss praktisk utsom bildning inom sågvcrksbranchen.

Men även själva tillverkningen de förädlade är väl ordnad,

om av varorna är dock det ekonomiska resultatet i hög grad beroende på försäljningen och den insikt och skicklighet, med vilken denna sker. Vid utbud och försäljning trävaror fordras icke blott fackinsiktei i fråga varornas beskaf-

av om fenhet och lämpliga sammansättning olika sortiment för att göra dem

av kuranta på marknaden, utan även stor frihet för säljaren att begagna gynnsamma tillfällen och att fatta snabba beslut.

De sakkunniga därför nödvändigt, att inom domänstyrelsen anställes

anse

särskild chef, verkställer försäljningarna och därjämte har ledningen en som

försäljningsrörelsen i dess helhet. Han bör i trävarubranschen fullt av vara en hemmastadd språkkunnig affärsman, skall hava till uppgift dels att göra

som sig underrättad rådande förhållanden på trävarurörelsens område

noga om inom landet, dels att agenter i de länder, där staten uppträder som

genom säljare, följa växlingarna på den utländska trävarumarknaden och träffa avtal försäljningar. Han bör även sköta försäljningarna av de trävaror,

om

avyttras inom landet. Genom anställande sålunda kvalificerad chef som av en för den industriella rörelsen och försäljning samt under förutsätt-

varornas ning, särskilt ifråga försäljningar till utlandet, att fria former givas

om

härför i huvudsaklig överensstämmelse med de metoder, enskilda tråsom varuexportörer tillämpa, bör även staten kunna på affärsmässigt sätt driva exportindustri. För åstadkommande av fullt rationell drift vid samtliga domänverkets en i skilda delar av landet spridda sågar böra dessa stå under kontroll förav säljningschefen, och bör till följd härav även verkställas inspektion vid verken av denne själv eller ifråga de mindre sågarna någon föron1 av av valtarna vid exportsågvcrken. Försäljningschefen bör även giva direktiv för anordnande av fullt affärsmässig bokföring för samtliga förädlingsverk, en vilken skall utvisa omkostnader skilda slag och uppkomna behållningar, av så att för varje år rörelsens resultat vid varje särskilt verk och dettas ekonomiska bärighet tydligt kan avläsas. Chefen bör vidare lämna förslagi fråga om icke blott mängden av det virke, bör levereras till exportsågsom verken och pappersmassefabriken, utan även virkets ungefärliga fördelning å skilda sortiment, så långt detta är förenligt med rationell skogsvård. en Avverkningarna för egen förädling böra därför alltid ske..efter gemensam överläggning mellan chefen för förädlingsrörelsen och de ledande för skogsförvaltningen inom domänverket. Å På grund av den sakkunskap, den föreslagna chefen föru-tsättes besitta som på tråvarurörelsens och handelns områden, bör han även avgiva förslag i fråga om utbud och försäljning icke förädlat virke från statens skogar. av På grund av erfarenheten omkostnader vid statens exportindustri om egen och om de priser, erhållas för den förädlade bör han kunna som varan, med tillräcklig sakkunskap angiva de skäliga grundpriser å runt virke, nedtlottat till kusten skilda slag, skola årligen delgivas de lokala skogsav som förvaltningarna till ledning vid bestämmande av priserna å utbjudet rotstående och avverkat virke. Såsom förtrogen med ställningen på den in- och utländska trävarumarknaden bör han även angiva vissa direktiv angående de årliga virkesutbuden såsom lämplig proportion grövre och smärre dimensioner samt olika av av trädslag med hänsyn till de priser, kunna påräknas för skilda sortisom ment. Dessa direktiv böra dock givetvis efter de krav på fullt anpassas en rationell skogsvård, från skogsförvaltningens sida måste fasthållas. som Det bör även åligga chefen att föreslå alla de åtgärder, böra vidtagas som för att förbättra och höja virkespriserna å statens skogar. Det

avsättn/ingen

bör därför tillkomma honom att föreslå den vidare utvidgning den av statliga trävarurörelsen, som kan ,visa sig erforderlig på grund svåav righeter att på den inländska marknaden till fullt tillfredsställande priser

avsätta all den rotstående eller avverkade råvara av skilda slag, som enligt skogsförvaltningens bestämmande med tillämpning av en ordnad skogsskötsel och upprättade avverkningsplaner bör uttagas från statens skogar. Han bör även angiva de tillfälliga förskjutningar av utbudens storlek, som stundom kunna påkallas inom skilda distrikt och revir på grund av hastiga och oförutsedda förändringar å den inhemska försäljningsmarknaden, såsom ex. då större partier försålt rotstående virke måst kvarstå oavverkat, då betydande flottgodsmängder blivit kvarliggande i tlottleder till följd av inträffade hinder för virkets normala utdrivning och lottning då större lager

m. m., uppstått i brädgårdarna på grund av oväntade försäljnings- och skeppningssvårigheter o. s. v.

Då den föreslagna chefen sålunda blivit den inom verket sakkunniga i fråga avsättning av förädlade och oförädlade skogsprodukter samt som

om sådan bör bliva föredragande för chefen för domänstyrelsen ifråga om alla mera betydande försäljningsärenden, kommer han att närmast intaga ställning som verkets försäljningschef. Samtliga ärenden rörande försäljningar av virke av olika slag böra under honom sammanföras till en särskild affärsavdelning. Som försäljningschefens närmast underordnade man bör anställas en person, vilken äger kompetens att granska och förbereda förekommande försäljningsärenden samt att, då så påfordras, träda i chefens ställe vid dennes frånvaro. Då ärendena ofta komma att omfatta försäljning av såväl rotstående som avverkat virke av skilda slag bör ifrågavarande tjänsteman

äga fullständig skoglig utbildning samt tillräcklig erfarenhet i skogsförvaltning.

De sakkunniga anse därför, att befattningshavaren närmast chefen bör ifråga om kompetens vara likställd med byråjägmästare. Därjämte böra å affärsavdelningen anställas erforderliga kontorsbiträden.

Då det ekonomiska resultatet av statens träförädlingsverksamhet blir direkt beroende av den duglighet och det intresse, som finnes hos den vid rörelsen anställda personalen, och då det är av stor vikt att staten kan entlediga en befattningshavare, som visar sig fylla de krav, som ställas på honom, böra de vid förädlingsverken anställda befattningshavarna tillsättas endast tillsvidare, samt försäljningschefen endast för högst 6 år.

På grund av de relativt stora krav, som måste ställas på ovannämnda befattningshavare, och den osäkra ställning de komma att intaga gentemot flertalet andra statsanställda inom domänverket, böra avlöningsförmånerna vara så fördelaktiga, att de bliva lockande för dugande krafter. De sakkunniga anse, att försäljningschefen bör erhålla den avlöning, som av de

sakkunniga beträffande domänverketsorganisations- och avlöningsförhållan-

den m. m. i deras den 24 nov. 1921 avgivna betänkande föreslagits för den av dem likaledes föreslagna befattningen såsom chef för atfärsavdelningen inom domänstyrelsen eller 17,000 kr. för år, vilken avlöning satts i förhållande till övriga av nämnda sakkunniga föreslagna avlöningar vid domänverket. Befattningshavaren på attärsavdelningen närmast chefen bör i avlöningshänseende likställas med byråjägmästare i domänstyrelsen.

5. Andra åtgärder, som böra vidtagas för höjande av avkastningen

från statens skogar.

Utöver de i det föregående föreslagna åtgärderna för utvidgad statlig träförädlingsverksanihet anse de sakkunniga, att även andra åtgärder böra vidtagas för vinnande av ökad avkastning från statens skogar.

Som förut omförmälts hava även åtskilliga skogsstatstjänstemän uttalat vissa önskemål i sådant syfte.

De sakkunniga hava i det föregående framhållit, att köplusten och på grund därav priserna vid statens virkesförsäljningar i viss mån påverkas

av den omfattning, i vilken spekulanterna hava tidigare inköpt virke kvarstående oaxrverkat, samt att därigenom även stora olägenheter uppstå för skogsskötseln. Ã andra sidan utgör möjligheten erhålla tillstånd uppskjuta

att att virkets avverkning en betydande fördel och säkerhet för köpare, enär

en växlingar i marknadsläget kunna påkalla en minskning av avverkningarna samt väderleks- och andra förhållanden kunna omöjliggöra virkets tillgodogörande vissa år. Under sådana förhållanden skulle en för snävt tilltagen avverkningstid medföra oundvikliga förluster för köparen, En tid av två år synes dock i allmänhet böra tillräcklig för avverkning OClI utdrivnixig

vara av inköpta virkesposter.

De sakkunniga anse, att vid medgivande längre avverknings- och

av avtbrslingstid än två år bör iakttagas, att sådant medgivande i regel lämnas endast för ett år varje gång och att, därest omständigheter förelegat,

som omöjliggjort avforslandet det köpta virket, såsom villkor försådant med-

av givande föreskrives ett visst vederlag, efter vad i varje fall kan synas skäligt, vilket vederlag skall omedelbart erläggas.

En fråga av stor betydelse för möjligheterna att kunna för skäliga kostnader tillvarataga vinkesavkastningen från skogarna är tillgången å arbetskraft. Särskilt inom de stora sammanhängande komplexen statsskogar

av i Norrbottens och Västerbottens län torde den tillgängliga arbetskraften vara för liten. I Norrland och Dalarna har under de senaste årtiondena

ett ganska stort antal skogstorp och odlingslägenheter anlagts. Dessas antal uppgick vid 1921 års början till sammanlagt 1,973. Av dessa torde dock åtskilliga ännu icke vara bebyggda. Under de senaste åren har dessutom genom kolonisationsnämnden utlagts ett antal s. k. kolonat å vissa kronoparker i Norrland.

De sakkunniga anse det vara av synnerlig vikt, att upplåtande av odlingslägenheter och kolonisering i övrigt främjas, dock inom ramen av skäliga kostnader för staten. Härigenom tillföres statsskogarna en värdefull fast tillgång av skogsarbetare, varjämte ökade möjligheter beredas för inkvartering och proviantering av folk och hästar, som mera tillfälligt erhålla arbete å skogarna.

En åtgärd, som jämväl synes de sakkunniga ägnad att underlätta försäljningsmöjligheterna för virke från statens skogar, är anordnande av upplags-

och bomplatser ävensom uppfordringsverk å lämpliga ställen vid vissa älvar

i Norrland och Dalarna. Om virkesköpare mot skälig avgift tillförsäkras rätt att använda av staten anordnad upplags- eller bomplats och att verkställa flottläggningen av det köpta virket med därstädes anordnad flottläggningsapparat, skulle sådana virkesköpare, som äga. förädlingsverk vid en viss älv, bliva i stånd att där uppträda spekulanter. i

som

För den händelse att även efter anordnande av ökad statlig trävaruindustri tillfredsställande priser icke skulle överallt erhållas eller det eljest av särskild anledning skulle visa sig erforderligt att utdriva avverkat virke, kunde ock ,staten-.utflotta och utbjuda virke vid dylika bomplatser.

Försäljning av avverkat virke är nämligen icke förenad med de stora olägenheter, som de sakkunniga i det föregående framhållit, i det fall att stalen är i tillfälle att till egna verk framflotta och förädla avverkat timmer eller pappersved, varå antagliga priser icke erhållas.

Som de sakkunniga. förut anfört, är det av stor betydelse för uppnående av ett tillfredsställande resultat av virkesförsäljningarna, att utbuden stå i ett rätt förhållande till det förefintliga behovet. För detta ändamål är det nödvändigt, att utvecklingen trävarumarknaden i in- och utlandet noga

av följes av dem, hava att sköta försäljningarna, och att försäljningspoli-

som tiken inrättas i enlighet med de rådande förhållandena.

De sakkunniga anse, att handläggningen inom domänstyrelsen av ärenden rörande försäljningen av virke från statens skogar bör anordnas på ett lämpligare sätt än för närvarande, då dessa ärenden äro fördelade på de särskilda skogsbyråerna inom styrelsen.

För åstadkommande, ett bättre tillstånd härutinnan är det, även om

av en större statlig träförädlingsingsindustri skulle komma till stånd, dock för i

vinnande av bättre resultat av den virkesförsäljning, som för närvarande omhänderhaves av domänstyrelsen, nödvändigt att en särskild affärsavdelning inom styrelsen inrättas.

.

Vidare vilja de sakkunniga framhålla den stora betydelsen av förbättrade utfraktsleder, särskilt anordnande av nya flottleder och förbättrande be-

av

fintliga sådana.

Då ett flertal skogsstatstjänstemän till de sakkunniga framhållit anläggande av nya flottleder och reglering av redan befintliga sådana å skilda orter inom landet såsom synnerligen önskvärt, hava de sakkunniga sökt göra

en utredning behovet i detta avseende. Då emellertid uppgifter härutinnan

om icke kunnat erhållas, hava de sakkunniga icke sett sig i stånd att framlägga ett närmare förslag om behövliga flottledsarbeten utan inskränka sig till att framhålla önskvärdheten därav, att domänstyrelsen låter utarbeta full-

en ständig plan för anordnande inom viss tid av ännu icke utförda flottledsarbeten, vilka kunna anses önskvärda för underlättande av virkesavsättningen från statens skogar.

Beträffande en del andra här icke berörda åtgärder, som av åtskilliga skogsstatstjänstemän i angivna yttranden ifrågasätts, hava de sakkunniga förut i korthet omförmält det huvudsakliga innehållet i dessa uttalanden, och lämnas för desamma en utförligare redogörelse i bilaga 12. De sakkunniga anse sig böra framställa några särskilda önskemåli fråga om dessa förslag, då domänstyrelsen efter närmare prövning i varje särskilt fall torde komma att vidtaga de åtgärder i angivna avseenden, som kunna finnas

vara lämpliga och böra genomföras.

Sammanfattning.

det föregående gjorda framställningen ökad statlig träförädling Den i om och andra åtgärder för höjande statsskogarnas avkastning få de sakkun-

av

niga sammanfatta i följande förslag:

Piteå slipersfaktori överlages domänverket och utvidgas

att av med 2 ramar till ett 6-ramigt sågverk;

att därstädes enligt grunderna för bästa ekonomiska ut-

driften

byte inriktas på proportionellt ökad tillverkning av plank, battens

en

och bräder samt minskning av sliperstillverkzzizzgen;

att ytterligare två sågverk, vartdera om ramar, för statens

nya

räkning uppföras eller inköpas å lämpliga platser, det ena inom

Norrbottens län, det andra inom Västerbottens län;

statligt sågverk uppföres eller inköpes å lämplig

att ett om ramar plats vid Dalälven för försågning bland annat av sliprar enligt

grunder vid sågverket i Piteå;

samma som

prövning i varje särskilt fall vidtager

att domänstyrelsen efter

uppförande mindre sågverk inom skilda delar av

åtgärder för av

där beräknas medföra ökad nettobehåll-

landet, statlig träförädling

ning;

under samverkan med enskilda å lämplig plats inom

att staten Norrbottens län uppför sul/itfabrik eller eventuellt ett träsliperi;

en

anordnande statlig sizlfatizzdustri upptages till

att frågan om av förnyad utredning, så snart bättre utsikter finnas för avsättning av

sulfatmassa; -

för ledning statens träförädlingsrörelse samt för handlägg-

att av

ärenden rörande försäljning förädlat och oförädlat virke ning av av inom domänstyrelsen anställes därför kvalificerad försäljnings-

en

samt anordnas särskild a/färsavdelzzizig;

chef en -

åtgärder vidtagas för ökad utflottning kolved och anord-

att av

nande avsättningssyzzpunkt välbelägna fasta kolningsplatser

av ur för milkolning, varjämte frågan anläggande av kolugnar, så

om

sådana inträffa, att stadigvarande vinst kan snart förhållanden en

påräknas från denna gren träförädling, även bör bliva föremål av för övervägande;

att utöver de åtgärder för utvidgad statlig träförädling,

som av

de sakkunniga föreslagits, vissa andra åtgärder för förbättrande av avsättningsförhållandena å statens skogar vidtagas, däribland särskilt må framhållas följande: Vid medgivande längre tid för avverkning och avfoarsliug

av av försålt virke än två år bör iakttagas, att sådant medgivande i regel lämnas endast för ett år varje gång samt att, därest

omständigheter förelegat, som omojliggjort avforslingen

av

virket, som villkor för dylikt medgivande föreskrives ett visst kontant skäligt vederlag.. Upplåtande av odlingslägenheter och kolonisation iövrigt å

statens skogar böra främjas, så långt detta kan ske inom ramen för skäliga kostnader. I den mån det visar sig behövligt, böra upplags- och bomplatser ävensom uppfordringsverk anordnas å lämpliga ställe vid vissa älvar i Norrland och Dalarna. Bättre utfraktsleder från statens skogar böra anordnas och

är i sådant syfte erforderligt, att domänstyrelsen låter utarbeta

en fullständig plan för verkställandeänom viss tid ännu av icke utförda regleringar vattendrag till allmänna

av flottleder

samt av andra flottledsarbeten, äro behövliga för undersom

lättande av virkesavsättizingen från statsskogarna. Därjämte de sakkunniga uttala, särskild

att en affärsavdelning

inom domänstyrelsen för handläggning ärenden rörande virkes av

försäljning även för närvarande är behövlig.

Särskilt yttrande herr Klintin.

av

Dä jagi fråga om såväl det förslag, som de sakkunnigas betänkande ut-

de motiv, på hvilka detsamma är grundadt, hyser ivissa mynnar som en afseenden skiljaktlig åsigt, får jag här meddela min uppfattning föreliggande spörsmål.

Hvad först angår frågan om, huruvida staten sjelf bör bedrifva förädlingsverksamhet eller ej, anser jag, att staten bör göra det, grundliga och

om vederhäftiga utredningar, vid hvilka full hänsyn tagits till ränta å anläggnings- och rörelsekapital, amortering och förlustrisk samt minskade skatter vid virkets förädling genom egen industri, gifva vid handen, att staten genom en dylik verksamhet skulle med säkerhet beredas en ökad inkomst af sina skogar eller få en otvifvelaktig nytta beträffande skogsvården å desamma. Staten bör härutinnan handla på samma sätt, som en enskild skogsegare imotsvarande fall borde gjort. Emellertid intager staten en särställning i jemförelse enskilda skogsegare derigenom, att staten eger skyldighet taga hänsyn till landets innebyggares väl. Dessutom tillkommer det staten att låta nationalekonomiska synpunkter komma till sin rätt i full utsträckning, hvilket man icke alltid kan förvänta af den enskilde. Häraf följer, att staten bör anlägga förädlingsverk, den redan befintliga förädlingsin-

om dustrien är tillräcklig för att förädla den råvara, bör uttagas statens

som ur och enskildas skogar, tyi motsatt fall gör staten nationalekonomiskt

en origtig utgift .genom det nya verkets anläggande och samtidigt tillfogas den förutvarande industrien skada, hvilket kommer att återverka på staten

genom minskade inkomster för skatter från den enskilda industrien och från dem, som äro beroende af densammas förtjenst. Denna förlust för staten

kommer

att uppvägas af det högre pris på råvaran, som kan erhållas genom det nya obehöfliga verkets tillkomst, de höjda virkespriserna komma snart att medföra minskning af de enskildas förädlingsverksamhet och derigenom af deras ävirkesinköp, hvarigenom råvaran kommer att falla i pris.

Det har ofta anförts som skäl mot statlig träförädling, att staten skulle

kunna drifva densamma så ekonomiskt den enskilde. Det torde finnas

som visst fog för detta påstående. Dock får det hindra staten från att anlägga förädlingsverk, der så skulle anses behötligt, åtgärder böra kunna utfinnas

för att borttaga denna nackdel för staten. Om såsom de sakkunniga före-

slagit, den vid förädlingsverksamheten behöfliga personalen anställes fast

och särskild affärsafdelning inrättas i domänstyrelsen, torde nämnda

en olägenhet blifva afsevärdt förminskad. Dock torde risken i förenämnda afseende alltid komma att förefinnas, och den förädlingsverksamhet, som anses böra oundgängligen igångsättas, bör derför inskränkas till det minsta nödiga för uppnående af afsigten med densamma. I främsta rummet bör derför all uppmärksamhet egnas åt åstadkommande af åtgärder för förbättrande af afsättningsmöjligheterna för virket från statens skogar på annat sätt än

genom förädlingsrörelse.

.

De sakkunniga hafva hufvudsakligen baserat sitt förslag på det förhållandet, att del virke från statens skogar funnit köpare eller också måst

en säljas till lägre än åsatt pris. Vid bedömandet af denna fråga bör dock tagas i betraktande; att statens utbud väsentligt ökats under de senare åren i de

fyra nordligaste öfverjägmästaredistrikten, för hvilka ofvannämnda svårighet

i afseende å försäljningen särskildt gjort sig gällande. Detta framgår afi tabell 18 lemnade uppgifter öfver inom nämnda distrikt utbjudet gagnvirke, hvaraf synes, att utbuden ä auktion ökats från 1,126,276 kbm år 1913 till 1,952,787 kbm år 1919. Enligt tabell 19 harindustrien inom ett med nämnda distrikt nära öfverensstämmande område samtidigt minskat sin förbrukning af virke från 2,392,000 kbm år 1913 till 1,971,000 kbm år 1919. I denna förbrukning ingår i betydande utsträckning virke från industriens egna skogar och från enskilda skogsägare. Förhållandet mellan statens utbud och industriens förbrukning inom ifrågavarande område framgår af tabell 20, som utvisar, att utbuden inclusive leveranser af upphugget och af enligt kontrakt ä rot såldt gagnvirke ökats från 58 % år 1913 till 112 % år 1919 i jemförelse med den samtidiga förbrukningen. I detta sammanhang bör anföras, att enligt Svenska Trävaruexportföreningens år 1920 utgifna berättelse exporten af plank, battens och bräder ohyflade och hyllade för NorrlandHaparanda

Gefle uppgick till

o. m.

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919

751,098 575,190 623,419 626,219 252,886 317,341 504,220 stds.

Af dessa qvantiteter belöpte sig på distrikten Haparanda o. m. Umeå

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919

185,444 161,463 169,041 174,755 34,492 71,303 132,298 stds.

Beträffande försäljningen af det utbjudna virket från statens skogar visar tabell 18, att den ifråga gagnvirke ökats inom de fyra nordligaste di-

om

strikten från 1,281,730 kbm år 1913 till 1,500,572 kbm år 1919, och att i dessa qvantiteter från 86,446 kbm år 1913 till 153,997 kbm år 1919 ökad

en mängd upphugget virke ingår. Ökningen af det upphuggna virket motsvarar

betydligt större qvantitet rotstående virke, än hvad skillnaden mellan en mängderna upphugget virke angifver. En stor del af det sålda virket har inköpts af industrien söder om Norr- och Västerbotten. Af bilaga 28 synes, att dessa inköp i fråga om auktionsvirlçe ökats från 232,367 kbm år 1913 till 386,742 kbm år 1919. Af samma bilaga framgår, att köpare, som drifva förädlingsrörelse, inköpt 181,023 kbm år 1913 och 339,397 kbm år 1919. Huru dessa inköp fördela sig på industrien inom Norr- och Vesterbotten och på industrien söder derom, har kunnat utrönas. Af ifrågavarande bilaga kan emellertid utråknas, att industrien inom Norr- och Vcstcrlotten under de sju åren 1913-1919 inköpt i medeltal 687,934 kbm pr år, hvilket är afsevärdt mera än samma industris inköp enbart år 1913, under hvilket år dock densammas inköp voro betydligt större än åren 1911 och 1912. Dessutom har densamma inköpt mycket stora qvantiteter virke från Finland. Om hänsyn tages till den minskade förbrukningen och exporten,

här ofvan redogiorts för, torde det få anses, att försäljningen qvantitasom tivt sedt gifvit ett godt resultat. Så har äfven varit förhållandet financiellt,

framgår af bilagan 14 och tabell 11, som utvisa, att under åren 1916 som -1919 erhållits 10,218,427 kr högre pris än det åsatta för allt sålt virke från de sju norra distrikten. Förlusten å det virke, sålts till lägre

som än åsatt pris, är fråndragen, innan denna summa erhållits. Det är förvånande, att försäljningarna kunnat gå så bra, och det kan endast förklaras på så sätt,.att industrien hyst förhoppning att verldskriget och

om, deraf förorsakade abnorma förhållanden bland annat försvårad export, särskildt genom U-båtskriget, hvilket i synnerhet inverkade ofördelaktigt på exporten från Norr- och Vesterbotten, eftersom det tillgängliga knappa tonnaget ville engagera sig i mera tidsödande transporter skulle upphöra tidigare än som blef fallet, och att förhållandena efter kriget snart skulle återgå till det normala. Att industrien med minskad tillverkning och export skulle kunna afverka det inköpta virket i så stor utsträckning eljest skulle blifvit fallet, utan att det, bilagan 15 utvisar,

som som i afsevärd utsträckning fått qvarstå på rot, är fullt förklarligt af det ofvan sagda. Likaså är det naturligt, att domänstyrelsen, antagligen äfven

som hyste ofvan anförda åsigt om krigets varaktighet och de förhållanden,

om hvilka skulle råda efter detsamma, utbjöd ökade qvantiteter, då det visade sig, att efterfrågan stegrades och högre priser erhöllos. Hade utbuden

9 StatensTriiförädlingsszrlckzmnige,

gjorts i mycket större utsträckning än före kriget, skulle säkerligen allt det utbjudna virket sålts och antagligen äfven i full utsträckning till minst åsatt pris. Dermed hade också de ofvan nämnda hufvudskälen för ökad föräd-

lingsverksamhet bortfallit.

Som ett skäl för anordnande af statlig förädlingsverksamhet hafva de sakkunniga anfört, att domänstyrelsen i så fall skulle förvärfva sig fullt till-

en

räcklig kännedom om tillverkningskostnaderna vid förädlingsindustrien och

om marknadspriserna för den förädlade varan, hvilket skulle sätta styrelsen i stånd att säkrare kunna bestämma priserna för det virke, skulle ut-

som bjudas till den enskilda industrien. Tillförlitligare upplysning härom torde dock styrelsen kunna erhålla genom att begära uppgifter dessa förhål-

om landen från den enskilda industrien eller dess organ, beredvilligt

som nog kommer att lemna desamma, då det ligger i den enskilda industriens intresse, att domänstyrelsen blir satt i tillfälle att rättvist värdesätta det virke,

skall säljas inom de skilda distrikten. som

.

De sakkunniga hava sökt utröna, huru den af staten hittills bedrifna förädlingsindustrien burit sig, och anse sig med stöd af det erhållna resultatet

kunna förorda ökad förädlingsverksamhet. Emot den giorda utredningen

bör anmärkas, att under åren 1919 och 1920, utredningen omfattar,

som priserna för den färdiga varan voro mycket höga. Resultatet för 1921 torde komma att blifva ett helt annat. Om ifrågavarande sågverk varit i

enskild ego, skulle staten för åren 1919 och 1920 för desamma hafva erhållit mycket betydande skatteinkomster, och det kan ifrågasättas, om nettobehållningen för staten för desamma för alla tre åren 1919, 1920 och 1921 i så fall blifvit mycket mindre än hvad den blifvit genom statens egna förädlingsverksamhet.

De sakkunniga hafva som ett skäl för statlig träförädlingsverksamhet an-

fört det mellan domän- och jernvägsstyrelserna upprättade kontraktet om leverans af slipersämnen. Det har i betänkandet utförligt påvisats, huru ofördelaktigt detta kontrakt har visat sig vara för domänverket. Detsamma tillkom år 1916 under kriget och var väl närmast föranledt af jernvägsstyrelsens önskan att under då rådande förhållanden säkerställa en större del af sitt behof af sliprar. I samband härmed byggdes statens jernvägars slipersfaktori vid Piteå, som igångsattes i juni 1919. Att basera utvidgad

en statlig förädlingsverksamhet på detta kontrakt synes absolut origtigt. Då det visat sig så ogynnsamt för domänverket, bör det annulleras. Jernvägsstyrelsen bör, sedan normala förhållanden nu åter inträdt, kunna hafva något att invända deremot. Slipersfaktoriet bör övertagas af domänverket,

såsom de sakkunniga föreslagit, och sågningen där anordnas, så att den lemnar bästa ekonomiska resultat. Jcrnvägsstyrelsen bör anskaffa sina sliprar på samma sätt, som förut varit fallet, d. v. s. genom inköp från enskilda, hvilket i ett träproducerande land som Sverige bör möta några svårigheter. Land som England och Holland täcka sina slipersbehof genom köp i öppna marknaden. Om lomänstyrelsen med jernvägsstyrelsen kan uppgöra kontrakt år från år om leverans af ett visst antal färdiga sliprar, bör detta göras. Förutsättningen derför är emellertid, att leveransen af sliprar lemnar lika godt resultat, som om virket skulle förädlats på annat sätt.

Af de sakkunnigas utredning framgår enligt tabell 35, att för 1921-1940 för Norr och Västerbottens län ett Öfverskott af timmer af 75,000 kbm och af furumasseved af 210,000 kbm, men en brist å granmasseved af 80,000 kbm, beräknas förefinnas, allt per år râiknadt. Om det afsättningsbara virket medräknas, skulle öfverskottet af timmer och furumasseved höjas till resp. 165,000 och 330,000 kbm och bristen å massaved af gran försvinna. Vid dessa beräkningar har allt virke medräknats, således äfven det från enskildas skogar. Härvid är att märka, att åtgången af virke beräknats mycket försigtigt i förhållande till den redan befintliga enskilda förädlingsindustriens behof, och någon utveckling af industrien har heller antagits komma att ega rum. Att utgå från en sådan förutsättning torde dock vara origtigt. Tvärtom torde nog den enskilda industrien inom Norr- och Vesterbottens län komma att använda allt större qvantiteter virke i framtiden, likasom den sydligare industriens inköp af råvara från nämnda län kommer att ökas.

Något större behof af ökad statlig träförädling för Norr- och Vesterbotten torde därför förefinnas. På grund af de ofantliga arealer skogsmark,

som staten eger i nämnda län, och den stora tillgång af öfverårig skog,

som finnes å dessa marker, och som snarast möjligt bör tillvaratagas, samt på grund af den beroende ställning, hvari staten kommit genom den

sammanslutning af den enskilda industrien, egt inom nämnda län,

som rum synes

det dock berättigadt, att staten anlägger exportsågverk derstädes för

en produktion af cirka 10,000 stds årligen. Emellertid kan det ifrågasättas, huruvida det fördelaktigare på grund af de derigenom minskade förvalt-

vore nings- och tillverkningskostnaderna, att i stället för de af de sakkunniga

föreslagna två 4-ramiga sågverken, ett 8-ramigt sågverk byggdes, hvilket

borde förläggas till Norrbotten. Som anläggningskostnaderna fortfarande äro höga, torde uppförandet af detsamma uppskjutas, tills normala förhål-

mera landen härutinnan inträdt. Möjligen torde det befinnas billigare och fördelaktigare, att staten försöker inköpa ett välbeläget enskildt sågverk och 9u StatensTräförädlingssakkunnige.

moderniserar detsamma, om så skulle befinnas behöfligt. Någon större ökad åtgång af virke skulle derigenom uppstå, af det föregående

men framgår, att sådan är i högre grad behövlig. Möjligen borde man afvakta resultatet af verksamheten vid Piteå sågverk, sedan det övertagits af domän-

verket, innan ytterligare åtgärder för vidgad sågverksrörelse vidtagas. Det

bör derför öfverlåtas åt domänstyrelsen att bestämma, om och när nya sågverksanläggningar i Norr- och Vesterhotten skola komma till stånd.

Hvad den föreslagna fabriken för tillverkning af sultit- eller slipmassa i Norrbottens län beträffar, jag, att staten bör anlägga sådan

anser en vare sig eller i förening med enskilda, eftersom de sakkunnigas utredning

ensam utvisar, att det förefinnes något överskott å granmasseved.

För de söder Norr- och Vesterbottens län belägna öfverjägmästaredi-

om strikten är den redan befintliga industrien fullt tillräcklig för tillgodogörande af virkesafkastningen inom respektive distrikt, och jag kan därför instämma i de sakkunnigas förslag om uppförande af ett sågverk inom Dalelvens flodområde. Hufvudskälet till de sakkunnigas förslag härutinnan är det förut Omnämnda kontraktet med jernvägsstyrelsen angående leverans af slipersämnen. Af hvad förut anförts, är det min åsigt, att nämnda kontrakt bör annulleras.

I afseende å mindre sågverk torde det möjligen visa sig fördelaktigt för staten att anlägga sådana inom Norr- och Vesterbottens län och möjligen inom Jämtlands län, särskildt vid inlandsbanan. Emellertid torde nog det enskilda initiativet, i fråga om dylika småsågar brukar vara särskildt

som spekulativt, komma att fylla det behof, kan förefinnas å dylika anlägg-

som ningar.

För upphjelpande af afsättningsmöjligheterna förstatens skogar torde en hel del åtgärder kunna vidtagas. Särskildt gäller det att genom förbilligande

af utdrifningskostnaderna göra svårsålt virke och "sådant, som nu saknar

försäljningsvärde, efterfrågadt. Anläggande af vägar och iordningställande

af flottleder böra därför befordras så mycket som är möjligt i förening med

sund ekonomi. Genom anordnande af upplagsplatser vid kusten för en framllottadt virke torde staten åstadkomma ökad spekulation och derigenom bättre priser å sitt virke,

Hvad här ofvan sagts gäller särskildt Norr- och Vesterbottens län. För landet i sin helhet torde inrättandet af den föreslagna affärsafdelningen

i domänstyrelsen blifva till stor fördel för statens virkesförsäljningar. Genom sin kännedom verldsmarknaden och genom att införskaffa uppgifter om

om köpt, oafverkadt virke, i skogen, flottleder och annorstädes befint-

men om

ligt utdrifvet virke samt om möjligt äfven om lagren vid förädlingsverken af såväl råvara som färdiga varor skall affärsafdelningen kunna anpassa utbuden från statens skogar, så att högsta möjliga priser för hvarje tillfälle erhållas.

I de delar af landet, der den befintliga industrien är af tillräcklig omfattning, men det skulle belinnas, att man genom sammanslutningar mellan köparne sökte att nedpressa priserna å statens virke till lägre än hvad"rådande marknadsförhållanden betinga, torde staten kunna afhjelpa detta förhållande genom att minska eller helt upphöra med försäljningarna något år. Detta torde snart komma att afhjelpa ett dylikt missförhållande, ehuru statens skogar inom de sydligare distrikten kunna betydande

synas jemförda med dess skogsresurser i öfre Norrland, äro de dock för industrien inom distrikten i fråga af mycket stor betydelse.

en

I detta sammanhang bör nämnas, att det torde kunna förutsättas, att bättre spekulation å kronans utbjudna virke skulle erhållas, om endast auktion

en hölles, och det samtidigt stipulerades, att post såldes åauktionen,

om en men sedan för densamma under hand erhölles ett antagligt anbud, posten i fråga först skulle hembjudas till det under hand erbjudna priset till den, som å auktionen lemnat det högsta anbudet för densamma. Genom införandet af en dylik anordning skulle förmå spekulanterna att i större

man utsträckning bjuda vid auktionen.

Slutligen torde nämnas, att tiden för de sakkunnigas utredning varit i högsta grad olämplig så tillvida, att utredningen till stor del hvilar på de förhållanden, existerat under den enastående krigsperiod, rådt

som som under större delen af den tid, utredningen omfattar. Helt andra torde förhållandena blifva, sedan de ännu rådande följderna af verldskriget upphört och normala förhållanden åter inträdt.

Edwin, Iflintin.

Särskilt av herr Ekman.

yttrande

De åsikter, som de sakkunnige framlagt och särskilt erhållit utform-

som

ning i Kap. VIII, Motivering och förslag, äro till sin grund så väsentligt

skiljaktiga från dem jag efter en noggrann och förutsättningslös prövning äger, att jag ansett mig böra anföra min skiljaktiga mening. Enligt mitt förmenande, bör staten fortsätta och i praktisk riktning utveckla sin nuvarande försiktiga avverknings- och försäljningspolitik, varigenom kapitalutläggen begränsas till ett minimum, samtidigt som den säkrast påräkningsbara inkomst beredes statsverket, som man överhuvud taget kan begära inom trävaruindustrien.

Det är min bestämda övertygelse, att man härigenom skall uppnå minst samma ekonomiska resultat för statsverket, som genom ett övergående till och en vidare utveckling av de föreslagna industriella anläggningarna, varigenom de sakkunniges önskemål förverkligas, vilket synes utmynna i att staten i första hand frigör sig från det beroende, vari den hittills stått till de nuvarande virkesköparna som mellanhänder mellan statens skogsförvaltning som producent och den utländska trävarumarknaden konsument

som sid. ss.

Innan man prövat de goda verkningar av en utbyggd försäljningsorgani-

sation, som förväntas av såväl Domänstyrelsen och domänfullmäktige som de sakkunnige, vilka haft att yttra sig domänverkets omorganisation,

om

och nu upptagits och varmt förordas i föreliggande sakkunnigeutlåtande,

som och innan blott under en högkonjunktur, utan även under låg-

man en konjunktur prövat statlig sågverksrörelse vid de större verk, staten

som redan äger och disponerar, anser jag icke, att kan tillråda ut-

nu man en

veckling efter de linjer de sakkunnige uppdragit.

Men oberoende härav anser jag det icke rätt att utöka antalet sågverk och sulfitfabriker i Norrland och Dalarna, då man hyser den bestämda uppfattningen, att deras råvarukonsumtion är betydligt större än den beräknade tillväxten jämte den del av det virkesöverskott, våra gamla utvuxna skogar ännu årligen kunna beräknas lämna. Då frågan gäller sak,

en som

blott för skogshushållningen, utan även för den sociala utvecklingen är av största betydelse, bör staten åtminstone avvakta resultatet av den riks-

taxering, som påbörjats i Värmland och som med all säkerhet kommer att lämna lika överraskande resultat beträffande skogarnas tillstånd i Norrland och Dalarna som tidigare i Värmland, fast måhända i samma lyckliga riktning.

Däremot anser jag att ett verkligt ingripande bör göras för att det mindre furuvirket skall kunna avyttras från våra norra skogar i liknande utsträckning som granvirket. Granvedens tillgodogörande har som bekant skett genom sulfitfabrikernas mera allmänna instegiNorrland och Dalarna under de sista 20 åren. Före denna tid ansågs granen allmänt som ett skogsogräs, men har nu genom teknikens och företagsamhetens hjälp blivit ett

råmaterial av största värde, samtidigt som skogshushållningen härigenom

kunnat göra betydande landvinningar. Jag instämmer därför helt med de sakkunnige, då de genom särskilda anordningar vilja arbeta för en ökad avsättning för det smärre furuvirket. Emellertid kan man dock härav vänta sig allt för stora resultat. Givetvis kräves för furuvedens allmänna användningi liknande omfattning som granveden tekniska utredningar och arbeten,

som falla utom ramen för de sakkunniges, uppdrag.

Motiv. De huvudmoment, jag sålunda framfört, vill jag med några

som ord motivera.

Vid ordnandet av statens skogsförsäljningspolitik är det av största bety- FÖTh$7U"d delse att undersöka, huru virkestillgång och virkesförbrukning i stort

settüfüf mi

balansera. De sakkunnige lämna också tab. 31 och 35 noggranna redo-

vllråizârbácuk

görelser härför. Enligt dessa föreligger inom Norr- och Västerbotten ettm-ng

NO"årligt virkesöverskott på timmer om 75,000 kbm. och på furumassaved om land och Da- 210,000 kbm., under det att man beträffande granmassaved har att räkna lamamed en årlig brist på 80,000 kbm.

Men då en mycket stor del virkesfångsten från Norr- och Västerbotten

av föres till sydligare läns förädlingsverk, och då denna transport enligt bil. 25 är i regelbunden, stark tillväxt, är det sannolikt att timmeröverskottet,

dock blott utgör 4 % av den årliga timmertillgången, snart försvinner. som Det är emellertid nödvändigt, att betrakta förhållandet mellan virkestillgång och virkesförbrukning inom Norrland och Dalarna i ett sammanhang, om man verkligen vill uppnå ett för hela denna landsända bedömbart resultat. De sakkunnige ha låtit uppgöra en balansräkning över detta förhållande, vilken emellertid icke offentliggjorts för andra län än Norr- och Västerbotten, enär virkestillgången med samma säkerhet kunnat kontrolleraside övriga

länen. Siffrorna från de övriga länen äro dock enligt min övertygelse allt för allvarliga för att i dessa beräkningar helt borlglömmas. Allt ifrån Dalälvens tlodområde 0. m. Ångermanälvens har man nämligen ett årligt timmerunderskott av mera än en halv million kbm. och ett sul/itvedsunderskott på betydligt mera än 1 million Icbm., samtidigt kan annotera

som man att mera än en halv million kbm. furumassaved saknar avsättning. Häri ligger i och för sig intet överraskande, enär man länge haft klart för sig att det gamla överåriga virkesförrådet hastigt borde realiseras för att lämna plats för ett yngre kraftigare skogbestånd. Om en råvarukatastrof skall undvikas, är det emellertid nödvändigt, att de nyuppväxazzde bestånden i södra Norrland och Dalarna skola ha hunnit den mognad, att avverkningarna

kunna överflyttas till dessa, då de gamla virkesbehållningarna där äro slut.

Emellertid är det knappast troligt att detta kan ske, varför man måste bereda sig på ett glapprum mellan dessa båda tidslägen, då de virkeskonsumerande verken få ytterst svårt att uppehålla råvaruanskaffningen, och då man alltså måste bereda sig på en betydande driftsinskränkning, om särskilda åtgärder vidtagas. Det är ,vid denna tidpunkt, staten icke endast

som bör träda hjälpande emellan, utan även skörda goda vinster på sina skogar i Norr- och Västerbotten.

Det är nämligen då helt naturligt, att verken måste vända sig till avlägsnare orter för att erhålla sitt virkesbehov. Finnes där dessutom kvar det grova, senvuxna virket, som gjort det svenska träet så eftersträvat, och det för trämassefabrikationen särskilt lämpliga, senvuxna granvirket, så är det tydligt, att dessa virkesslag måste bli eftersökta. Lika väl som man nu, då virke finnes på närmare håll, koncentrerar sig på detta, kommer man därför att några år betala goda pris för virket på avlägsnare håll. Jag håller

om det därför nödvändigt att staten sparar det i Norr. och Västerbotten, på avlägsna trakter växande, nu svårsålda virket, hellre än att för låga pris realisera detsamma, eller att därpå uppkonstruera industri, enskilda

en som företagare endast med möda lyckats uppehålla och som för statsverket knappast kan bli räntabel.

I liknande fall har staten tidigare skördat vinst genom att fördröja en realisation. Jag vill blott påminna om de oerhörda virkespris, staten vid sina årliga auktioner uttagit från Hamra under det att Orsa soc-

kens besparingsskog genom en hastig dimensionsavverkning i början av

1890-talet visserligen erhöll en stor penningsumma, men denna summa har dock med räntor kunnat mäta sig med domänverkets vinster på Hamra kronopark. Utan att behöva ingå på några enskilda exempel kan även er-

de höga virkespris, staten inhöstar från alla de kronoparker såväl inras om södra Sverige i vissa trakter mellersta Norrland, där de enskilda i som av så hårt anlitats, att staten dominerar på råvirkesmarknaden.

skogarna

Man måste observera, att vid timmerutförsäljning under stark man en efterfrågan också kan erhålla avsättning för furuvirke allt mindre diom mensioner och därigenom minska de kvantiteter furuved, som man nu har bekymmer att avsätta och i regel måste kvarlämnas i skogen så stort som till förfång för en ordnad skogskötsel. Naturligtvis måste tänka sig, att under rådande depression en man nu driftsinskränkning måste inträda vid verken och därmed en till-

betydande

minskning i virkeskonsumtionen, virkesforslingen från Norr- och fällig varav Västerbotten till sydligare verk måste få känning. Men dylika svårigheter

inträffa snart sagt på alla områden och torde väl den statliga trävaruindu-

strien även därav ha fått känning.

Domänverket avyttrar sitt virke huvudsakligen genom försäljning på rot. Erinringnr En mindre till sin storlek rätt varierande del säljes upphuggen. Slutligen bebeträffande drives kolning på därför lämpade skogar och sågning vid några mindre verk. statens förförsäljningen sker auktion eller infordrande ,säljningar av Själva genom genom av ankanske rotslâende och bud. Detta försäljningssystem har klandrats för sin tungroddhet, upphugget så för det dröjsmål anbudsgranskningen stundom måste kräva, utan

mycket virke.

fastmera den ligger isjälva kungörandet och de före-

genom tidsutdräkt som

skrifter, domänverket bundits. En ändring härutinnan hoppas man varav erhålla i de instruktioner, komma att lämnas vid tillsättandet av den som

föreslagne försäljningschefen.

Emellertid har det gamla systemet oskattbar förtjänst däruti, att alla en virkesköpare haft rätt att köpa statens virke, de blott kunnat samma av om erbjuda tillräckligt höga pris och ställa erforderlig borgen. Dessutom har

den fördelen för säljaren, att det under livlig spekulation kan tvinga systemet

köparna att avgiva höga bud, ja, ofta högre anbud än de före en auktion tänkt sig. Men detvid en auktion verkligen funnits livlig köplust, har om detta förhållande icke kunnat utnyttjas för att under den gynnsamma stämningen efter auktionen omedelbart ulförsälja även de poster, varå antagliga anbud icke erhållits. Vanligen nödgas dröja till nästa auktion, då man kanske köplusten svalnat. Med ett exempel torde detta förhållande klarast belysas.

I Kopparbergs län, där försäljningsförhållandena särskilt angivas vara be-

kymmersamma, utbjuder staten varje höst i oktober månad större mängd

en värdefullt virke. Samma dag bruka även del besparingsskogar sälja sina

en

årsavverkningar, och har jag mig bekant, att å dessa minimipris

samma använts som på kronoskogarna. Det bör emellertid anmärkas, att å kronoskogarna betydande kvantiteter grovt virke finnas, under det att detta på

samtliga besparingsskogar borttagits vid tidigare dimensionsavverkningar.

Resultatet vid auktionerna blir vanligen att del poster säljas, under det

en att andra kvarstå osålda. Men då från statens sida nöjer sig med att ut-

man lysa ny auktion eller infordra anbud någon tid uppbjuda besparings-

senare, skogarnas styrelseledamöter genast efter auktionerna all sin förmåga att överbevisa de spekulanter, uppnått de högsta buden, det rimliga

som om i styrelsens beräkningssätt. Resultatet brukar också bliva samtliga virkes-

att

poster säljas, varvid köparna alltså hellre åtnöja sig med de medelgrova dimensionerna från besparingsskogarna än att dröja med inköpen till nästa krono-auktion och avvakta dess osäkra resultat. Svårigheten för kronan att, avyttra sitt virke ökas i motsvarande grad, då kronan skall hålla sin

senare andra auktion eller infordra sina anbud. Därtill kommer att längre fram man kommer på hösten, desto har det bästa drivningsmanskapet dis-

mera ponerats och desto svårare är det att ordentligt verkställa de förberedande arbetena.

Det ligger i sakens natur, att alla virkesposter, utbjudas, med

som säkerhet kunna finna köpare, liksom det även är naturligt att såväl statens värderingsmän som de enskilda spekulanterna understundom kunna miss-

taga sig vid uppskattning av sortimentsutbytet och utdrivningskostnaderna.

av Såväl härav som på grund spekulationsivern beror i de flesta fall

av nog de olika resultat, uppnås vid auktionerna, det bör dock ett

som men som för statsverket glädjande moment kunna antecknas, att dess virkesförsälj-

ningar överhuvudtaget avsevärt med 14 å 15 % överstigit de grundpris,

som av Domänstyrelsen satts och som de sakkunnige vid tiden för gransk-

ningen ansågo nöjaktiga. Det kan i detta sammanhang även förtjäna

anmärkas, att den jämförelse mellan de statens tjänstemän uppskattade

av

drivningsackorden och de verkliga kostnader, som köparna haft, vilken de

sakkunnige låtit verkställa i övre Dalarna resulterade i att uppskattningen låg ca 30 % under den verkliga kostnaden. Detta förhållande lämnar

naturligtvis staten en vinst, de sakkunniges kalkyler kunna framvisa.

som Det är för övrigt allmänt erkänt, att statens rätt tillvaratagits dess tjänste-

av män vid virkesförsäljningarna på rot, och att förr virke kvarhållits,

som kanske bort säljas, än virke sålts, bort

som sparas.

I vissa fall, då haft anledning antaga att upphugget virke skulle be-

man talas högre än rotstående, eller då annat virke måst avverkas i samband med slipersavverkningarna för Statens järnvägars behov, har man upphuggit

sålt timmer ochirämasseved, ved och dylikt. Att detta särskilt under

och

kristiden varit lämpligt endast för fyllandet av vårt vedhehov, utan även i rent spekulationssyfte säger sig självt.

Vid höstens auktioner bestämmas prisen med tanke på de resultat försäljningarna sågade trämassa, etc. under ett kommande år

av varor, papper skola kunna uppvisa, då prisen under krisårens senaste skede varit i

men jämnt stigande, har i regel på våren större utsikt att erhålla goda pris

man än under hösten, ett förhållande domänverket tillfullo utnyttjat.

som

Men det fordras också att vid försäljningarna utbjuder virke, som

man är i överensstämmelse med de fordringar köparna rimligtvis kunna uppställa

gott köptimmer och på leveransduglig trämasseved, om man skall kunna uppnå de höga pris staten med rätta bör kunna begära.

På detta område föreligga del förhållanden, tarva rättelse. Då de

en som kärnfulla rotstockarna skola sågas till slipers för fyllandet av Statens järnvägars slipersbehov och de kvistiga toppstockarna sedan utförsäljas till sågverken, nedsätter uppenbarligen domänverkets tidigare goda anseende

man

virkesleverantör, samtidigt härigenom gör betydande ekonosom som man miska förluster. De sakkunnige ha-närmare berört detta förhållande, varför jag icke här behöver närmare ingå på detsamma.

Vidare är det uppenbart att inom Norr- och Västerbotten, där avsättningsförhållandena äro synnerligen bekymmersamma, virket speciellt skall apteras i i lämpliga dimensioner, kvistas och barkas på sätt köparna själva eftersträva, affärsverksamheten skall upparbetas. Så är tyvärr icke nu för-

om hållandet. Att staten i detta fall borde samarbeta med köparna för att er-

hålla ordning och reda på köpvirkesmarknaden är betydligt lämpligare än

att, som de sakkunnige önska, uppträda mot de s k. tumningsföreningarna. Om de sakkunnige genom förslag till nya bestämmelser och kontrollåtgärder hade velat giva dessa föreningar, verksamhet för vinnande av en för

vars köpare och säljare opartisk virkesinmätning är så oändligt viktig, en ökad styrka och därmed ökat anseende, så hade jag kunnat följa dem. Nu är deras försök att komma föreningarna till livs uppenbarligen endast förestavad önkan att påtvinga köparna mindre gott, sprickigt och skadat

av en virke till fullt pris.

Men det virke, staten avverkar måste även utbjudas i rätt tid. In-

som köpsbehovet vid sågverk och trämassefabriker växlar högst avsevärt under

olika år. I regel kunna icke råvirkesförsäljarna hålla reda på denna viktiga sak, utan bestämma sig för avverkningarna på grund av helt andra omständigheter. Men därför inträffar det också sällan att virkestillgången

står i jämnt förhållande till förbrukningen, Vanligen ske uppköpen till

stegrade pris till dess konsumenterna fått klart för sig att tillgången är fullt tillräcklig, då prisen vekna. Om nu staten dröjer med sina utförsäljningar till dess köplusten försvunnit, då blir följden ett mindre intresse från köparnas sida och då klagas över bristande konkurrens.

På samma sätt som virkesköparna ha sina ombud i orterna för att noga följa råvaruutbuden, så har staten redan sin organisation av högre och lägre skogstjänstemän, vilka på liknande sätt kunna hålla sig underkunniga om uppköparnas verkliga intentioner, för att sedan delgiva Domänstyrelsens försäljningsorganisation sina intryck. Blir denna viktiga del skogsstatens

av Verksamhet ordentligt upparbetad, måste man kunna undvika sådana resultat, som särskilt anföras från Dalarna, där försäljningssvårigheten säges så

vara stor, att det i visst fall ställer sig ekonomiskt fördelaktigt att upphugga främassavcd till brännved sid. 115 och 116. Då domänverkets hela försäljningskvantitet av upphuggen sulfitved vid Dalälven rör sig några tiotal-

om tusen kubikmeter och verkens uppköpskvantitet av sulfitved ligger omkring en halv million kbm., förefaller det statens virkesmängd skulle

som om V kunna fördelaktigt placeras.

-

Detta är så mycket påtagligare, som man vet att uppköparna för trä-

massefabrikerna vid Dalälven nödgas anskaffa sitt vedbehov blott från Dalälven utan även från Ljusnan, och alltså Mellersta Norrlands distrikt, där de sakkunnige anse virkesprisen goda, från Norr- och Västerbotten samt från Finland. Men detta förhållande är belysande för den olika uppfattningen om rimliga rotpris. Vad den rimligt, den andre huvudlöst.

ene anser anser Köpares och säljares uppfattning om vad ett gott pris egentligen är, sammanfaller nämligen ytterst sällan. Därtill äro de premisser, varå beräkningarna stödja sig, allt för olika bedömda och detta förhållande gäller såväl när staten utsäljer sina virkesmängder, som när skogägande verk någon gång släpper ut sina skogstämplingar i marknaden. Rundvirkes

Det har anförts att det hittills praktiserade systemet med försäljning av försäljningar. rotstående och upphugget virke icke lämpar sig efter konjunkturväxlingarna nas anpassning efter på världsmarknaden, varigenom statsverket går miste betydande vinster

om kanjunklur-

Sid 83.

vaxlniqamaI

Då kronoauktlonerna. vanli en ..a a rum under oktober månad och for-.. pá utländska säljningarna av trävaror visserligen påbörjas under hösten, men sällan marknaden

komma ordentligtigång förr än i februari månad, är det klart att auktions- .huden måste rätta sig efter köparnas mer eller mindre säkra förhoppningar på den stundande försäljningssäsongen. Att prisen stundom stigit och lämnat köparna goda vinster är lika uppenbart, att köparnas förhopp-

som ningar vid hastiga prisfall och särskilt nu under de Senaste åren grusats kanske i högre grad än de själva någonsin kunnat ana.

Staten har hittills huvudsakligen vall försäljningsform mindre

en som följer världsmarknadens växlingar, i stället lämnar den utvägen

men som öppen vid försäljningstillfället, att utan större risk för varornas försämring, låta virket kvarstå och växa på rot nöjakliga pris uppnås. Härigenom

om har naturligtvis staten haft en synnerligen stark ställning gent emot avnä-

Ju förädlar virke, desto utsätter sig för risker, marna. mera man mera man desto bindes kapital och desto mera osäker är den slutliga vinsten.

mera

Det kan i detta sammanhang ett visst intresse att i tab. 1 sid.

vara av undersöka huru Domänverkets virkesförsäljningar anpassades efter konjunkturen under kristiden 1919, det sista år de sakkunniges statistik om-

o. m. fattar. Man hör då lägga märke till att prisen på sågade trävaror trämassa varit i stigande från år 1915 till medio 1920 även vid vissa tillfällen

,av om återhållsamhet från köparnas sida förelegat. För att särskilt kunna belysa detta förhållande, nedanstående tabell upprättats med stöd av de sak-

har

kunniges tab.

Jämförelse

mellan de virkeskvantiteter, som på olika sätt avyttras från domänfondens skogar i Norr-

land ocli Dalarna samt i landets övriga delar i årligt medeltal under tids-

perioderna l909-l9I3 och l9l4-l9|9

I Norrland och Dalarna. I övriga delar av landet.

Sålt virke Sålt virke

Ärligt medel- a

tal under därav av- därav av-

verkat Kolat Sågat verkat Kolat Sågat

ge- ge.

Totalt nom revir- Totalt nom revir-

förvalt- förvalt-

ningen ningen

Kbm. Kbm. Kbm. Kbm. Kbm. Kbm. Kbm. Kbm.

V

- l

1909-1913 2,573,000 169,000 44,000 19,000 467,000 250,000 46,000 16,000

1914-1919 3,485,000 618,000 91,000 30,000 846,000 518,000 70,000 24,000

Dessa siffror kunna emellertid endast lämna antydan i stora drag

en om

de försök, som verkligen gjorts från statens sida att erhålla sin del

av de

stora krigsvinsterna.

Jämföras uppgifterna under perioden 1909-1913 med motsvarande siffror från föregående år, måste man säga att avverkningarna ökats högst avsevärt, vilket betingats av en strävan att i hastigare tempo realisera de gamla, överåriga bestånden. Att man, såsom av vår tabell framgår, särskilt passat på att ytterligare forcera utbuden under krisåren har naturligtvis varit fullkomligt riktigt, vilket kanske bäst bevisas av den stegring domänverkets nettovinst under dessa år kunnat visa. Huruvida denna varit tillräcklig, kan endast framgå av ett specialstudium de olika försäljningsposterna. Såvitt jag

av därvid kunnat finna, har statens rätt härvid tillvaratagits uttnyttjande

genom av konjunkturen.

Det bör i detta sammanhang omnämnas, att domänverket enbart inskränkt sig till att hålla eller auktion på hösten, utan har

en annan man . genom alla de försäljningsformer, som gällande lagstiftning tillåter, utsålt virke såväl på rot som i upparbetad form, så snart spekulanter anmält sig.

Genom detta friare försäljningssätt har den stigande konjunkturen kunnat

utnyttjas på ett helt annat sätt, än om man, som tidigare varit fallet, inskränkt sig till höstauktionerna.

Att genom den nuvarande organisationen idomänverket kunnat

man uppnå så goda nettoresultat, som man gjort under krigsåren, bör dock icke tagas till stöd för ett bibehållande av organisationen i sin nuvarande form, enär konsten att fördelaktigt sälja ökas med svårigheten att erhålla köpare. Under nuvarande depressionstid fordras sålunda tid och arbete i helt

annan omfattning än under den gångna högkonjunkturcn, statens virkesförsälj-

om ningar rätt skola kunna omhänderhavas, och är det därför nödvändigt att lämna Domänstyrelsen den kvalificerade arbetskraft, vid flera tillfällen

som föreslagits.

Jag nämnde att träförädlingsverksamheten binder kapital i oerhörd

Fårädlings- nyss

indusiriens utsträckning.

särskilt stora

För att lämna en antydan vilka trävaruhanteringen slukar,

krav på ka- om summor Pilal, skötsel kan jag nämna, att för de sammanlagda kostnaderna domänverket

man och arbete. under hela föregående krävde för löner, avverkningar, byggnader, skogs-

odlingar m. m. eller cza 30 millioner kr., knappast då kunnat finansiera ett enda av våra större företag med sågning på 20 å 30 tusen standards och

en en sulfat- och sulfittillverkning på 40 å 50 tusen tons. Vid den statliga träförädling, som eventuellt skulle iscensättas, måste dessutom bereda sig

man

på en betydande årlig amortering av de helt säkert dyra anläggningskostna-

derna. En föreställning härom erhåller man, då man betänker att endast de tre föreslagna sågverken om fyra ramar var beräknats kosta 7,5 million kronor prisberäkning av 1/10 1921. Det måste anses ytterst osannolikt, att dessa statens sågverk skola kunna göra sig gällande på exportmarknaden gent emot in- och utlandets amorterade verk, som dessutom ha en arbetareoch tjänstemannakåi till sitt förfogande, vilken under många år förvärvat arbetsskicklighet och kunskaper på verkens olika arbetsfält. Då sågverkens och trämassefabrikernas alster i framtiden liksom före 1914 antagligen icke kunde hemföra högre vinst än ett eller annat tio-tal kronor per standard eller per ton, så är det uppenbart, att det skall vara ytterst svårt att göra ett verk räntabelt och konkurrenskraftigt, som från början skall dragas med

så betydande anläggningskostnader. Då i detta fall en statlig tråförädlings-

verksamhet icke kan upphjälpas genom sådana undantagsförmåner som

monopol o. d., jag all anledning tro, att den hastigt måste bliva ödesdiger

har

för statsverket.

.

Såsom de sakkunnige framhållit, bedrives redan nu sågning på statens domäner.

-

Sågningen förekommer egentligen endast vid sidan revirskötseln. De

av resultat, som under följd av år erhållits, ha varit ganska goda, det

en men måste framhållas att det är en helt annan sak att driva ett vid kusten beläget fristående exportsågverk mot att under några månaders tid såga virke på ett mindre verk i skogens omedelbara närhet. Vid ett sådant verk minskas nämligen tlottningsriskerna, där kan man bättre övervaka det inom trång

en krets pågående arbetet, och där har vanligen tillfälle att under de tider

man verket står sysselsätta folket på reviret.

För närvarande finnes bokslut endast från ett större statligt sågverk, Pite slipersfaktori, som arbetat helt fristående. Pite slipersfaktori lämnade visserligen en vinst under 7 månader 1919 på 283,000 kr. och 1920 på 28,000 kr., på en rörelse omsluter 6 millioner kronor, denna

som men senare vinst bör nämnas under anförande av att inventarieprisen vid 1920 års slut varit

för timmer 28 kr. pr kbm.

slipers 5 st.

plankor och bräder 58 kbm.

Då 1920 brukar nämnas ett trävaruindustriens bästa år, kan

som av man äga grundade farhågor för resultatet under 1921 och följande år. De sakkunnige ha föreslagit, att domänverket skulle, övertaga faktoriet, och däri vill

jag instämma, men jag är icke övertygad om att faktoriet skall bliva avsevärt

vinstgivande i domänverkets hand än i statens järnvägars. Orsaken mera till att man kunnat erhålla ett gott resultat, kan antagligen sökas i många omständigheter, men för mig står det klart, att väsentligen bidragande

en

orsak är den fordran på ständig omtanke och tillsyn trävaruhanteringen

son1 kräver och som man i långt högre utsträckning finner hos smärre verk än hos stora, och betydligt oftare hos verk, där ägaren eller hans ställföreträdare ligger med, än hos verk med invecklad organisation, där det personliga intresset och skickligheten icke kunna göra sig gällande i samma grad.

Den personliga insatsen för skötseln av hela rörelsens omfattning från chefen till förmännen är sålunda av fundamental betydelse för uppnåendet

resultat. , av ett gott

I sågverksrörelsen är det sålunda av vikt, att allomtanke nedlägges på ett noggrant val av det virke som skall sågas samt att speciell omtanke ägnas åt nedbringandet av omkostnaderna både i skogen, i och vid verket.

flottleden

Men om även detta noggrant utföres, måste man räkna med alla de osäkra faktorer, som kunna inträffa i form av dåliga snöförhållanden under drivningarna, ringa vattentillgång under flottningen och otjänlig väderlek under virkets torkning i brädgården. Kan virket med största omtanke skyddas härför, kan sågverksindustrien lämna ett mycket gott resultat, huru ofta

men inträffar det för exportverken Bra sällan. Man har alltså inom denna hantering så många osäkra faktorer att räkna med, att endast med

man största svårighet kan kalkylera omkostnadernas och vinstens storlek. Så är det icke inom andra fack. Trävarurörelsen är sålunda till hela sin natur spekulation, varför den mindre än andra industrier lämpar sig för statlig drift. Under krigsårens senaste period har man man haft så stor marginal

mellan tillverkningskostnad och vinst, att sågverksrörelsen nästan alltid burit

sig. Då tror även jag, att en statlig sågverksrörelse skulle ha lämnat ett gott resultat. Men nu äro dessa år förlidna och vi ha glidit in i andra tidsförhållanden. l

De sakkunnige framhålla som ett viktigt skäl för att staten skall övergå Statlig träförtill virkesförädling i större skala, att spekulanterna på kronovirke stundom

51:15:

i sammansluta sig för att hålla ned prisen. ringbfldnfng

Vad sammanslutningarna beträffar förekomma dessa, såvitt jag kunnat finna,

;gflvgf

mycket sällan, då det gällt rotstående virke, men allmännare beträffande nande .w upp- "kä""°d°m°mhugget virke, då râvaruprisen .högt uppskruvats. Jag har icke kunnat finna, tillverkningsatt dessa prisoverenskommelser. mellan koparna, varit, uteslutande riktade, mot kostnaderna kronovirket, utan får det väl anses vara en virkesköparnas angelägenhet att

skydda sig mot ett fördyrande av råvaran på samma sätt, som köpare av andra produkter såsom träkol, lantmannavaror söka hålla prisen i

m. m. måttligt läge. Även säljare och köpare de färdiga sammansluta

av varorna sig ju i detta syfte. Men då virkesspekulanterna sammanslutit sig, måste det vara en angelägenhet av största vikt för statsverket att tillkämpa sig goda pris genom en stark och målmedveten försäljningsorganisation på samma sätt som detta vanligen lyckas för de stora enskilda försäljarna av timmer och trämasseved. Skulle det någon gång icke lyckas, måste statsverket ovillkorligen ingripa med kraft och i särskilt svåra fall helt inställa försäljningarna

vid den ifrågavarande ådalen. En dylik åtgärd torde virkesspekulanterna

frukta vida högre än en med stora kostnader anlagd statlig industri, som icke kan lämna det åtrådda högre rotvärdet.

Men ändå mera svårförståeligt är det motiv för den statliga träförädlingen, varigenom de sakkunnige framhålla betydelsen av att statstjänstemännen lära

känna de verkliga kostnader, som äro förbundna med tillverkningen av trävaror och trämassa, för att därigenom säkrare skall kunna beräkna

man rotvärdena. Skulle så att vid förverkligandet de sakkunniges A

vara, man av planer verkligen erhåller ett mönsterverk, då är ju denna sak av betydelse, men kan man verkligen vara viss därpå Om det, som väl antagligt är, kommer att visa sig att tillverkningskostnaderna bliva högre än vad man förut antagit, skall då reducera rotprisen Antagligen kommer väl att

man man göra det för det egna verket, beträffande övriga prissättningar fordras

men ovillkorligen, att man använder sig av samma system som hittills praktiserats,

v. s. man förhör sig hos olika förtroendeingivande tillverkare om omkostnadernas storlek. Har man någon kännedom om trävaruhanteringen, bör det icke vara svårt att skilja mellan normala kostnader och tillfälliga avvikelser.

Slutligen torde några ytterligare ord nämnas gentemot de sakkunniges Behovet av

statlig tráför-

upprepade påstående att de genomsnittliga rotprisen i Dalarna äro anmärk-

ädling för ningsvärt lägre än i Mellersta Norrlands distrikt. Skillnaden mellan dessa höjande av

rotprisen i pris framgår bäst av tab. 12 på sid. 29. Under åren .1916--1919 var skill-

Dalarna. naden störst år 1918, då den pr kbm. uppgick till kr. 1,08, och minst 1919, då skillnaden blott var 11 öre.

Oberoende av dessa landsändars olika gynnade läge gentemot krigsårens avnämare, vilket särskilt starkt framgår vid studiet av försäljningarna i Jämtland 1918, finnas i övrigt så stora skiljaktigheter, att genomsnitlstalen måste bliva missvisande. Endast en blick på kartan visar, huru Dalarnas kronoskogar koncentrerats till landskapets nordligaste spets, under det att Jämtlands allmänna skogar jämnt fördelats i hela länet. Vidare ha de båda distriktens

drivnings- och flottningskostnader icke av de sakkunnige ingående kunnat

jämföras, innan omdömet fällts, och heller ha virkeslagen underkastats den granskning härvid är nödvändig. Tallmoarna i Särna, Idre och

som Elvdalen kunna icke lämna värdefulla råmaterial till trämassefabri-

samma kationen som Jämtlands eftersökta granskogar.

Det kan även framhållas att de avverkningskontrakt, som tidigare i Dalarna uppgjorts på 20, 30 och 50 års tid, så gott som samtliga utlöpt under de senaste åren, varefter betydande utstämplingar verkställts. Oerhörda mängder virke ha därför under krigsåren utbjudits i Dalarna, vilket till en början inverkat på marknaden. Delta allmänna .virkesutbud kan sättasi samband med den allvarliga varning länets sk0gsvårdsstyrelse lämnar i 1921 års styrelseberättelse, där det säges, att Dalarnas skogar sedan ett flertal år varit utsatta för hård beskattning, i framtiden kräver, utom inskränkÃ

som ning i avverkningen, att alla medel tagas i bruk för att söka genom skogs-V

odling, dikning och gallring höja tillväxten samtidigt som skogskapitalet

hädanefter måste av alla skogsägare med största omtanke beskattas

De senaste årens höga pris, industriens strävan att söka andra uppköps-

och de minskade kvantiteter, erhållits inom länet, tyda på rayoner som att kulmen nåtts och att snart har lika stor brist på virke i Dalarna,

man

har inom mellersta Norrlands distrikt, där bönderna tidigare som man nu

fritt kunnat disponera sina skogstillgångar.

Men att detta sorgliga förhållande, som naturligtvis bör ha inverkat på de virkespris staten erhållit på sina auktioner, men som väl bör kunna anses som över-vunnet, skall medföra att även statsverket skall anlägga såg-

verk i Dalarna är svårförståeligt.

Det mig vid ett noggrant studium förhållandet mellan virkes-

synes av konsumtion och virkesproduktion, i vad denna angår timmer och sulfitved,

de sakkunnige tillräckligt betraktade den oroande ökningen i som om sågverkens och fabrikernas antal under de senaste åren samtidigt som vårt avverkningsbara virkeskapital allt och minskas. Detta förhållande

mer mer gäller icke minst just Dalarna.

Wilh. Ekman.

BILAGOR.

Bilaga 1

Översikt över förslag och utlåtanden angående anordnande

av utvidgad statlig trâförädlingsverksamhet.

I underdånig skrivelse den 16 juni 1908 framhöll domänstyrelsen svårigheten

Dománstyrelatt kunna till antagliga priser dels försälja allt det virke, utav fram-

som genom en sens styrelsen såsom synnerligen önskvärd framhållen ökad avverkning från stats- ställning skogarna skulle komma dels ock finna köpare 1908.

att uttagas, för det mindre virke, som vid en sålunda ordnad utstämpling borde medtagas, samt ifrågasatte huruvida icke till avhjälpande av denna olägenhet staten borde inom Norrbottens län anlägga ett eget sågverk för att därå själv försåga de virkespartier, för vilka skäliga priser icke kunnat erhållas, samt större pappersmassefabrik för till-

en godogörande av mindre virkesdimensioner, som borde uttagas skogarna,

ur ävensom avfall efter timmeravverkningen.

Till stöd för denna framställning anförde styrelsen i huvudsak följande.

Ehuru det i regel måste anses vara riktigt, att staten själv bedreve industriell

verksamhet för förädling av råvaror, kunde dock sådana undantagsförhållanden givas, som gjorde en dylik verksamhet för statens räkning nödig. Detta inträlTade, då det enskilda initiativet icke syntes räcka till för att skapa industriella anläggningar blott i allmänhet för en trakts behov, utan särskilt för att mottaga de råvaror, staten själv producerade därstädes. Ifråga om skogens produkter mötte sådana förhål-

oss landen allenast å de orter, där staten ägde en mycket avsevärd del skogsmarken

av i dess helhet. Då nämligen numera den åsikten vore allmän, att förådlingsindustri

en för trävaror borde för att vara tryggad äga en i förhållande till produktionen ganska betydande tillgång av egna skogar, bleve härav en följd att å trakter, där i följd

av att staten ägde större delen skogsmarken svårighet mötte för den enskilde industri-

av idkaren att förvärva den för hans syfte önskvärda tillgången skog, industriella

av anläggningar endast med svårighet komme till stånd, och särskilt förhållandena

vore därstädes ogynnsamma för att framkalla konkurrens mellan industriidkare på träförädlingens område. Den direkta följden härav bleve givetvis, att staten såsom skogsägare erhölle marknad för sin råvara, åtminstone till skäliga pris, synnerligast som förhållandena uppenbarligen inbjöde traktens fåtaliga köpare råvaror till

av manslutning för att för varandra fördyra dessa varor. Det endast inom Norr-

vore bottens län som staten ägde så avsevärd del av skogsmarken, att det anförda

ovan kunde äga tillämpning på skogshushållningen och de tråförädlandeindustrierna. Frånräknades den nu oavvittrade delen av länet, vilken för trävaruindustrien saknade betydelse, omfattade statens skogsmarksareal, även ecklesiastika skogar däri inbegripna, i Norrbottens län omkring 1,700,000 hektar medan övriga skogar därstädes innehölle omkring 1,400,000 hektar. Härvid borde dock anmårkas, att statens skogar utgjordes av i stort sett den sämre delen av skogsarealen, enär de i huvudsak voro belägna

StatensTräförädlingsscikkunnige.Bilagor.

inom lappmarken och däri särskilt inginge nästan hela det till skyddsskogar hänförliga bältet skogsomrädet närmast fjällen. Av de bättre kustlandsskogarna ägde av staten däremot jämförelsevis ringa del. Iförhållande till länets skogsarealer en finge väl sågverksanläggningarna i Norrbottens län anses utgöra ett alltför ringa antal, enär inom länet förefunnes enligt nordisk trävarukalender år.1906 omkring 21 större och mindre sågverk med en sammanlagd skeppning av tillsammans omkring 99,350 standards sågade och 4,500 loads bilade trävaror. Härtill komme vissa sågverk i Skellefteå distrikt, vilka hämtade en del av sina råvaror från Norrbottens län. Av nämnda sågverk tillhörde dock vissa samma ägare. Prisen å virket från statens skogar i Norrbottens län hade varit mycket låga ända till under de senare åren, varvid dock de därunder erhållna något högre priser framkallats av konkurrens bland köpare inom orten, utan därav att köpare jämväl från mellersta och södra Norrland funnit med sin fördel förenligt att utsträcka sina virkesköp till det avlägsna Norrbotten, ehuru givetvis dessa köpare hade avsevärt större omkostnader för virkets tillgodogörande, ån ortsspekulanterna. De skulle också därför näppeligen kunna uppdriva prisen till virkets verkliga värde, förutsatt att det förädlades under gynnsamma förhållanden inom länet. Då det vore önskvärt, att en större avverkning, än som hittills ägt skulle kunna anordnas å kronans vidsträckta skogar, särskilt inom rum, södra delarna Norrbottens län, det, på grund av vad ovan anförts, fara värt, av vore att detta kunde ske utan att virkesprisen nedtrycktes eller att i allt fall åtminstone del virket måste, det fortfarande skulle förbliva osält, säljas till underen av om pris, så framt förändrade förhållanden inträdde. Det kunde för den skull ifrågasättas, huruvida icke staten borde å lämplig plats inom sagda län anlägga ett eget sågverk för att därå själv försåga de virkespartier, för vilka skäliga virkespris syntes kunna erhållas. Visserligen skulle alternativt kunna ifrågasättas, huruvida staten borde upplåtelse flerårig avverkningsrätt i en för ändamålet nödig omfattning genom av söka uppmuntra den privata företagsamheten till anläggande av nya sågverk. De försök, i sådant hänseende gjorts, hade emellertid dels lett till avsett mål, som dels ock varit förenade med högst avsevärda olägenheter för skogshushållningens ändamålsenliga ordnande, i följd varav sådana upplåtelser åtminstone i fråga om avverkning timmerträd icke vidare torde böra göras. Smärre virke, avsett för av försågning, hade hittills icke kunnat avsättas från kronans skogar i Norrbottens län. För tillgodogörande sådant virke dels för tillvaratagande av avfall efter timav meravverkningen, dels i övrigt för skogsvårdens höjande, vore av största betydelse, pappersmassefabrik komme till stånd å därför lämplig plats inom länet. Med att en hänsyn därtill att inom Norrbottens lån tallen bildade större delen av skogsbestånden, borde vid sådan fabrik virke av såväl tall som gran kunna tillgodogöras, en i följd den skulle tillverkning av sulfatmassa. Det syntes emellertid vara varav avse ovisst, och när sådan anläggning kunde på enskilt initiativ komma till stånd. om en Ifrågasättas kunde fördenskull, huruvida staten borde själv å lämplig lokal anlägga dylik fabrik, vilken i så fall borde förläggas till samma plats som och kombineras en med den ifrågasätta sågverksanläggningen. Därest dylika anläggningar för staovan tens råkning komme till stånd, skulle därmed tillika vinnas den fördel, att kronan för det virke, för dess räkning komme att i allmänna ilottleder framilottas, som egen bleve berättigad inom flottningsföreningarna föra talan, varvid initiativ till allmänt gagn kunde tagas.

Ehuru styrelsen icke ansåge sig för det dåvarande höra avgiva något ingående förslag i ärendet, ville styrelsen likväl uttala den mening, att för förverkligande

av detta förslag, den för ändamålet erforderliga personal torde böra anställas å extra

stat, enär ett nödvändigt villkor för att nå de mål, därmed skulle åsyftas, syntes

som vara, att med de befattningar, genom vilka de ifrågasätta anläggningarna skulle förvaltas, vore förenade löneförmåner, som fullt motsvarade vad enskilda för sådana befattningar erbjöde.

Då emellertid till domänstyrelsens kännedom kommit, att den Kungl. Majzt

av den 5 juli 1907 tillsatta kommitté med uppdrag att verkställa utredning angående de åtgärder, som kunde böra vidtagas för åstadkommande rätt vård

av en av kronans och de under skogsstatens tillsyn stående skogarna i Norrland och Dalarna komme att företaga inom huvudsakligen Norrbottens län, hem-

en resa ställde styrelsen, att Kungl. Majzt måtte uppdraga åt denna kommitté att verkställa vidare utredning av de synpunkter, styrelsen sålunda framhållit.

som

Genom beslut den 3 juli 1908 anbefalldes norrländska skogsvårdskommittén

att avgiva underdånigt utlåtande över domänstyrelsens berörda framställning.

I sitt den 16 mars 1912 avgivna betänkande anförde kommittén i före-

nu

Norrländska varande avseende, att enligt dess uppfattning tillräckliga skäl icke syntes före-

skogvårdsligga att, på sätt domänstyrelsen föreslagit, för statens räkning i Norrbotten

an- kommitténs lägga fabriker för sågningiav trävaror och tillverkning trämassa. utlåtande

av

Till närmare utveckling skälen för denna sin uppfattning anförde kom- 1912.

av mittén huvudsakligen följande.

Lika med domänstyrelsen hölle kommittén före, det i regel måste riktigt

anses att staten icke själv bedreve industriell verksamhet för förädling råvaror. Att fall

av icke desto mindre kunde förekomma, dä ett motsatt förhållande inträdde, syntes emellertid vara oomtvistligt. I förevarande ärende, där fråga förädling sko-

vore om av garnas virkesavkastning, gällde det alltså att tillse, huruvida de särskilda synpunkter, som av domänstyrelsen framhållits, kunde böra föranleda avvikelse från

anses en den angivna regeln.

Vad särskilt Norrbotten anginge, vore förhållandena därstädes, vad skogsbruk och träförädling anginge, i mångt och mycket egenartade. På grund de långa

av avstånden i skogarna och den ringa befolkningsstätheten samt därav föranledda långa

resor och transporter av livsmedel och andra förnödenheter ävensom de i det inre av landet jämförelsevis svåra kommunikationsförhållandena mäste det arbete,

som skulle utföras med fällning och framforsling till vattendragen virket sko-

av ur garna, ställa sig väsentligt dyrare än i andra trakter, där dessa olägenheter alldeles icke eller åtminstone icke i samma grad för handen. Amorteringsavgifterna i

vore vattendragen, där dessa vore vederbörligen anordnade till flottleder, bleve ock i allmänhet relativt höga, och själva arbetet med flottningen här ofta, oavsett

vore nyss framhållna omständighet, besvärligare och kostsammare än i andra delar Norr-

av land, vartill komme att i många flottleder virkets framtlottande till kusten icke kunde

ske under en sommar, utan att därtill längre tid fordrades, varigenom föranleddes s. k. tvåårig flottning. Orsakerna till dessa förhållanden flera och delvis avbe-

vore skaffenhet att svårligen kunna helt och hållet undanröjas.

Beträffande vidare själva förådlingsarbetet, mötte jämväl denna del trävaruin-

av

dustrien vissa svårigheter, vilka icke förekomme i samma utsträckning i andra delar av Norrland. Bland sådana vore särskilt att framhålla den långa vintern, vilken lämnade allenast en kort tid av året öppen för sjöfart och därmed för utskeppning av de sågade varorna. Den sena snösmältningen och källossningen i det inre av landet föranledde vidare, att virket oftast framkomme till kusten och sågverket först långt fram på sommaren. Utom det att svårigheter härigenom uppstode beträffande den jämna tillgången på råvara, bleve utskeppningen av den förfärdigade varan fördröjd, ofta till den grad, att varan till oväsentlig del måste bliva överliggande till ett kommande år. Endast dessa nu antydda omständigheter sammanlagda gjorde ifrågavarande industri i flera hänseenden sämre ställd än motsvarande industri i de sydligare landskapen i Norrland. Med nödvändighet skapades härigenom kostnader av varjehanda slag, såsom på grund av behovet utav ökade utrymmen imagasin och brädgårdar, men framför allt genom ökade ränteförluster för det kapital, som läge bundet i de lager, som måste överhällas från det ena året till det andra. Att genom sådan fördröjd export producenten underkastades den risk, som låge i konjunkturrubbningar, och därigenom hade svårare att-tillförlitligt uppgöra sina beräkningar vore en sak, som icke borde förbises. I detta sammanhang bordejämväl framhållas, hurusom virket från Norrbotten alltid på utländska marknaden noterades väsentligt lägre än virke, utskeppades från Umeå, Örnsköldsvik, Härnösand, Sunds-

ex. som vall o. s. v. Denna omständighet vore väl närmast föranledd av de ökade fraktsatser, som gällde för Norrbottens hamnar, men sänkningen i prisen torde icke stanna vid endast denna skillnad, utan ginge något därutöver. Förhållanden, sådana som de ökade assuransavgifterna för fartyg och last på senhösten, och tilläventyrs även virkeskvaliteten torde härvid öva inflytande. Alla dessa nu anförda omständigheter måste givetvis ytterst inverka på råvarans pris, och det vore följaktligen icke underligt, utan fastmer mycket förklarligt, om prisen på kronans virke i denna landsdel ställde sig betydligt lägre än i sydligare och mer välbelägna orter.

Att, såsom av domänstyrelsen framhållits, köpare från mellersta och södra Norrland funnit med sin fördel förenligt att utsträcka sina virkesköp till det avlägsna Norrbotten, ehuru dessa köpare haft avsevärt större omkostnader för virkets tillgodogörande än ortsspekulanterna, kunde måhända finna sin förklaring uti nu berörda omständigheter. Det vore nämligen möjligt, att icke säga sannolikt, att dessa större omkostnader fullt uppvägdes av de fördelar i form av snabbare omsättning och därmed minskade ränteförluster samt högre försäljningspris, som de förstnämnda på sin gynnsammare belägna förädlingsort hade att räkna med. Ehuru någon närmare utredning i detta hänseende icke kunnat av kommittén åvägabringas, syntes dock en sådan uppfattning i viss män vinna stöd av erfarenheten, som uppenbarligen ådagalagt, att trävaruindustrien, i stort sett, arbetat och arbetade under långt mindre ekonomiskt gynnsamma förhållanden i Norrbottens län, än i övriga delar av Norrland. Då så vore fallet, kunde man ock ifrågasätta, huruvida det utan vidare kunde påstås, att virket från kronans skogar i Norrbotten under rådande förädlings- och arbetsför-

nu hållanden bleve för lågt betalt, eller, vilket vore detsamma, huruvida genom inrättande av industriella verk för statens räkning värdet av råvaran skulle bliva i väsentlig mån förhöjt.

Avsåge man med en sådan anordning allenast att möjliggöra en större avverkning från kronans skogar, syntes statens anläggningar böra tilltagas i långt större skala,

än domänstyrelsen torde hava tänkt sig, då styrelsen talade om allenast ett sågverk. Skulle emellertid en sådan industriell verksamhet för statens räkning komma till stånd, torde den med all sannolikhet komma att ytterligare minska konkurrensen bland enskilda virkesköpare och måhända verka till inskränkning av den förädlingsverksamhet, som nu ägde rum i Norrbotten. Ett sådant förhållande syntes icke kunna bliva till gagn varken för landsdelen i fråga eller landet i dess helhet.

I och med en ökning av avverkningen å statens skogar i Norrbotten skulle naturligtvis kravet på ett rationellt uttagande av virke därstädes ovillkorligen göra sig gällande. Oinständigheter av förut antydd art ställde sig dock ofta hindrande i vägen för ett sådant tillgodogörande av dessa skogar, bland dem flottningssvårigheterna och främst de ofta höga flottningskostnaderna. Tyngdpunkten i det av lomänstyrelsen förebragta spörsmål syntes kommittén alltså komma att hänföra sig till ett övervägande, huru och i vilken mån dessa och andra svårigheter för ett rationellt tillgodogörande av skogarnas tillgångar kunde på effektivt sätt förminskas eller undanröjas.

Av en utav kommittén lämnad redogörelse för den utveckling trävaruindustrien haft inom Norrbotten under år 1910 och de närmast föregående åren ävensoln huru förhållandena under denna tid gestaltat sig med avseende å statens virkesförsäljningar därstädes, ansåge kommittén, särskilt med hänsyn till exporten av plank, battens och bräder år 1910, framgå, att industriverksamheten för virkesförädling genom sågning för export ingalunda vore i nedgående eller stode stilla, utan fastmer visade tendens till en icke obetydlig ökning. I den mån denna utveckling fortginge, bleve givetvis möjligheterna för avsättning av virke från statensskogar i dessa orter också större.

På domänstyrelsens föranstaltande hade under år 1907 skett en uppskattning av det trämassevirke, som kunde anses då förefintligt inom Torneå, Kalix, Råneå och Lule älvars floddalar, därvid förrättningsmannen vid sina undersökningar och beräkningar kommit till det resultat, att myckenheten småvirke, som med hänsyn till eng0d skogsvårds fordringar borde där avverkas, uppginge till följande belopp, nämligen av tall 1,047,000 kbm., av gran 975,000 kbm.

Sedan dess hade emellertid icke mindre än tre trämassefabriker blivit anlagda i Norrbotten och norra Västerbotten, vilkas verksamhet till avsevärd del torde komma att byggas på förutsättningen av råvareanskatfning från kronan. Stora kontrakti sådant hänseende hade ock avslutats med domänstyrelsen för dessa fabriker, av vilka en redan varit igång några är och de två övriga även börjat sin verksamhet. Det kunde alltså måhända ifrågasättas, huruvida de förutsättningar, från vilka domänstyrelsen utgått i sin hemställan, fortfarande förefunnes eller om icke förhållandena vore så förändrade, att redan av denna anledning densamma icke borde föranleda någon åtgärd. I alla händelser syntes det vara skäl att avvakta, huru resultaten av nyssberörda försök med en för länet ny industri komme att utfalla och vilken betydelse de kunde utöva i fråga om statens skogsvård, innan man beslutade sig för att för statens räkning anordna en sådan träförädlingsindustri.

Visserligen kunde härtill anmärkas, att domänstyrelsens framställning beträffande särskilt anläggning av en trämassefabrik avsäge en sådan, där virke av såväl tall som gran kunde tillgodogöras, vilket icke alltid vore fallet vid ovannämnda anläggningar, som huvudsakligen vore avsedda för förädling av endast gran. Sant vore att, då virkestillgången ä statens skogar i Norrbotten till huvudsaklig del utgöres av tall, en industri, som kunde tillgodogöra sig just detta virkesslag, vore högligen önskvärd.

Dock finge icke förbises att även s. k. sulfatmassa för sitt framställande fordrade viss kvantitet granvirke som råvara och att industriverksamhet för sådant ändamål

en näppeligen kunde ifrågakomma utan att detta träslag till avsevärd del inginge i råvaran. Även eventuell trämassefabrik tilltoges ganska stor, skulle dock för-

om en brukningen av furuvirke på grund antydda omständigheter icke bliva så

av nu synnerligen stor i förhållande till statens stora skogsvidder i Norrbotten, i all synnerhet

som möjligheten att på detta sätt utnyttja furuvirket alltid komme att begränsas

av tillgången på lämplig råvara av gran.

Det borde icke heller lämnas obeaktat, hurusom svårigheterna att flotta smått furuvirke vore synnerligen stora på grund detta virkes stora benägenhet att sjunka.

av Denna omständighet torde icke kunna undgå att väsentligt inskränka de områden, inom vilka en avverkning av smärre virkessortiment nyssnämnd art kunde ske.

av Härigenom måste också verkningarna av den ifrågaställda åtgärden i motsvarande mån neutraliseras och tvekan om densammas ändamålsenlighet ytterligare ökas.

I annat sammanhang hade kommittén framhållit, att det från statens sida borde

övervägas, huruvida icke försäljning av virke från statens skogar i Norrland i någon mån kunde ske i form av leverans utav avverkat och vid vattendragen upplagt virke. Kommittén hade visserligen därvid förnämligast haft tanken riktad på möjligheterna

att genom dylika åtgärder förbättra den ekonomiska ställningen för de nybyggare, vilka under statens hägn bosatt sig på kronoparkerna, dock icke förbisett, att

men härigenom samtidigt möjligen ekonomiska fördelar minst ifråga vården sko-

om av garna skulle kunna tillskyndas kronan. Utöver dylika åtgärder syntes staten näppe ligen böra sträcka sin verksamhet på det industriella området uti ifrågavarande trakter.

p. wrezan- Från denna av kommitténs flertal omfattade mening dess ledamöter,

var en av överjägmåstaren P. O. Welander, skiljaktig samt anförde i huvudsak följande.

din tjafsa

IOH .

Kommitténs majoritet hade som huvudsakliga skäl mot statlig trävaruindustri

en anfört, dels att omkostnaderna för virkets utdrivning i övre Norrland

m. m. vore relativt stora, varför virkespriserna måste där beräknas relativt

låga, dels att en ökad utveckling av sågverksindustrien syntes sannolik samt att ifråga trä-

man om massefabrikation borde i varje fall avvakta resultatet de kontraktsförsäljningar

av angående trämassevirke som domänstyrelsen gjort.

Häremot ville reservanten framhålla beträffande virkespriserna lägre

att, även om priser borde åsättas kronans virke i övre Norrland, undersökning bort ske

en genom kommittén, huruvida då erhållna priser i och för sig för låga i förhållande till

vore gällande skeppningspriser och i övre Norrland rådande förhållanden, vilket enligt

reservantens åsikt vore sannolikt.

Till stöd härför anfördes att enligt från ett större sägverksbolag lämnade uppgifter för tiden 1901-1902 beräknades vid timmeruppköp nettovinst standard kr.

en pr av 20,47 för 9" timmer, kr. 48,37 för 10" och kr. 48,88 för 11".

Även domänstyrelsens beräkningar av grundpriset å timmer vid kusten till ledning vid be-

stämmande av trädens rotvärde förutsatte en anmärkningsvärt stor nettovinst för köparen.

Beträffande den av majoriteten inom kommittén uttalade förmodan, att sågverksindustrien visade tecken till en icke obetydlig ökning i övre Norrland framhöll

reservanten att denna åsikt grundade sig på en exportökning för ett enda år 1910,

och att beräkning giordes för medelexporten för åren 1905-1907 och 1908-

om en 1910 denna i stället visade en mycket avsevärd nedgång.

Angående de påbörjade försäljningarna av pappersved till tråmassefabriker i Norrland fleråriga avverkningskontrakt anförde reservanten, med stöd av utförliga

genom beräkningar, att de stipulerade priserna vore mycket låga och medgåve ringa behållning för smärre virke och för körväg 3-6 km ingen nettobehållning alls eller till

en och med förlust, under det att köparen kunde beräkna en mycket avsevärd nettovinst

pr kubikmeter.

För övrigt framhöll reservanten, att egna trämassefabriker vore önskvärda från skogsvärdssynpunkt för tillgodogörande sådant smärre virke, som på grund av ringa

av värde i förhållande till utdrivningskostnaderna icke lämnade något rotvärde utöver beräknad förädlingsvinst. Som skäl för statlig trävaruröfelse anfördes följande tre punkter:

att möjlighet därigenom vunnes att tillgodogöra skog av smärre dimensioner och från avlägsnare trakter, där utdrivningskostnaderna vore särskilt höga,

att staten endast därigenom bleve i stånd att med tillräcklig sakkunskap beräkna priserna på sitt virke i förhållande till den förädlade varans värde på den utländska marknaden och att avväga en skälig förädlingsvinst för köparen, samt

att staten förädlare icke längre kunde, såsom hittills skett, genom brist

som på konkurrens eller sammanslutningar mellan spekulanterna tvingas att sälja sin vara

till underpris.

I det yttrande, den 13 april 1912 överjägmästaren i dåvarande Öuerjágmäs-

som avgavs av Luleå distrikt med anledning den norrländska skogsvårdskommitténs utlå-tarensjLuleå

av tande rörande frågan bedrivande industriell verksamhet i Norrbotten d"âk;9y1g

om av

m" e för statens räkning, framhöll han: -

att de priser staten under de då senast förflutna åren erhållit för å rot försålda utstämplingar från kronoskogarna inom distriktet motsvarade vad som under förhållanden bort kunna erhållas;

gynnsamma

att trämasseindustrien i Norr- och Västerbotten kunde konsumera den råvara, som utbjödes;

att trämassevirket borde kunna lämna staten större behållning genom förädling vid ett staten drivet verk än genom försäljning till inhemska avnä-

av mare, men

att det emellertid borde tagas i betraktande, att organisationen förädlings-

av verk för sågning och trämassefabrikation ställde sig vanskligare för staten än för" den enskilde, särskilt med hänsyn till det fabriksmässiga bedrivandet.

Overjägmästarexi i Skellefteå distrikt anförde i sitt yttrande den 2 okt. 1912: Överjágnzás-

av

de svårigheter vid tiden för domänstyrelsens underdåniga skrivelse fanns Skel-

att som den 16 juni 1908 förefunnos för avsättning grövre virke i övre Norrland 17 ddlsigål;

av

y m" e fortfarande kvarstode;

att däremot svårigheterna i avseende beträffande det smärre virket,

samma pappersmasseved av .tall och gran, något lättats; samt

v

att ehuru meningarna kunde delade lämpligheten att staten själv

vara om av dreve förädlingsverksamhet i övre Norrbotten, ett realiserande av detta förslag dock borde kunna innebära såväl stora statsfinansiella fördelar, ock möj-

som ligheter till utveckling skogsvård å statsskogarna.

av

De skogssak- Frågan o1n statlig träförâdlingsindustri upptogs jämväl till behandling de

av kunnigas för sakkunniga, vilka den 16 juni 1911 tillkallades för verkställande

av utredning södra Sverige om åstadkommande av en rätt förvaltning och skötsel kronans och andra betänkande av allmänna skogar i mellersta och södra delarna landet i deras den 17 dec. 1915. av 1915 avgivna utlåtande.

Dessa sakkunniga anförde beträffande särskilt sågverksdrift genom statens försorg i nämnda delar landet bland annat följande:

av

Enligt de sakkunnigas mening gåves det vissa fall, då kronan obestridligen borde bedriva sågverksrörelse, nämligen först och främst då det visade sig ogörligt att utan försågning till skäliga priser avsätta kronans virke. Ofta kunde de transportabla sägverken för sådant ändamål göra stor nytta. Vidare de fall, då kronan genom köp förvärvat sågar tillhopa med skogsegendomar. Här gällde det att genom driftens fortsättande söka förränta de kapital, som anläggningarna representerade, varjämte hänsyn även måste tagas till den personal, som sedan gammalt haft sitt uppehålle

av sågverksrörelsen.

I fråga om att bygga helt nya sågverksanläggningar vore det vanskligt att uttala några bestämda önskemål, ty härvid kunde lokala förhållanden i vissa fall

vara avgörande. Som regel borde små fasta såganläggningar ifrägakomma, vid dessa bleve anlåggnings- och amorteringskostnaderna högre än vid större sågverk. Fasta sågar borde helst förekomma å större kronoparker, där den årliga timmerfângsten vore tillräcklig att mata ordinär anläggning, eller ock borde sågverket förläggas

en å någon plats, dit virke kunde med fördel forslas från flera närliggande skogar. Däremot borde kronan driva sågverksrörelse i sådana fall, dä driften delvis måste uppehållas med köptimmer.

Genom en därpå inriktad bokföring borde kontrolleras, huruvida rörelsen vid kronans sågverk lönade sig.

Ledandet av sågverksrörelsen krävde vissa kvalifikationer, som skogsstatens tjänstemän alltid ägde. Hit hörde särskilda kunskaper och praktisk erfarenhet i sågverks- och tråvarubranschen. Sågverkscbefen skulle äga förmåga att endast leda den rent tekniska sidan av rörelsen, så att störningar eller fördyringar iverkets drift

uppstode, utan han måste jämväl kunna behärska den affärstekniska delen av förvaltningen, vilken obetydligt avveke från den alfärsrörelse, som i vanliga fall bedreves å reviren. Ville staten driva sågverksrörelse, syntes det därför vara nödvändigt, att vid tillsättande av jågmästaretjänster i de revir, där såg funnes,anciennitetsprincipen lämnades åsido, och platsen hesattes med den person, ägde största

som förutsättningarna för att på ett rätt sätt kunna leda sågverksdriften. För

att som chefer för sågverksdriften kunna erhålla och i konkurrensen med de enskilda-bibehålla verkligt dugande personer, torde det bliva nödigt, att staten beviljade dessa några extra löneförmåner utöver vad tillkomme övriga revirförvaltare.

som

Försågning av virket å de allmänna skogarna för höjande av dettas nettoavkastning borde huvudsakligen äga då till följd ringbildning bland kronans vir-

rum, av kesavnämare eller eljest rundvirkesprisen hotade att bli oskäligt nedpressade, varvid särskilt för smärre skogar flyttbara sågverk kunde komma till användning; då kommunikationerna från en allmän skog vore sådana, att avsättning för rundvirke, men väl för den sågade varan kunde beredas; då kronan vid markinköp förvärvat

såganläggningar, vilkas fortsatta drift befanns vara förmånligt; samt i övrigt då genom

. en fullt pålitlig kalkyl kunde påvisas, att anlåggandet av ett sågverk å ett skogskomplex kunde höja virkesförrådets rotnettovärde.

I anslutning härtill hemställde de sakkunniga, att å revir med sågverksrörelse bokföringen måtte bliva så ordnad, att resultatet av denna rörelse klart framginge; att fasta sågverksanläggningar endast borde förekomma å så stora allmänna skogar, att dessa kunde mata sågverket; att med åsidosättande av anciennitetsprincipen vid befordringen till jägmästare å de revir, där sågverksrörelse bedreves, endast måtte förordnas personer med ingående teoretisk kännedom

om samt praktisk erfarenhet i sägverksbranschen samt att, där så skulle Visa sig erforderligt, de allmänna föreskrifter, lända till efterrättelse vid skogssta-

som tens tjänsteförvaltning, måtte göras något friare i fråga statens sågverkshan-

om tering, på det att denna måtte kunna bedrivas efter så praktiska och smidiga affärsmetoder som möjligt.

Ianledning av förenämnda av norrländska skogsvårdskommittén och de Domänstgrelskogssakkunniga för södra Sverige avgivna betänkanden i nu förevarande av- sensUtlåtande seende anförde domänstyrelsen i underdånigt utlåtande den 25 april 1917, att 1917 styrelsen beträffande sådana mindre sågverksanläggningar, som förefunnesi statens ägo i södra och mellersta delarna landet och som avsåges i

av nyssnämnda sakkunnigas betänkande funne deras förslag om, när sågning för kronans räkning borde bedrivas, lämpligt samt att styrelsen för sin del icke hade något väsentligt att erinra mot vad norrländska skogsvårdskommittén i denna fråga uttalat.

Det syntes heller stå i strid mot vad styrelsen anfört isin förutnämnda skrivelse den 16 juni 1908. Dock tilläte sig styrelsen ytterligare betona, att det såsom princip finge anses mindre lämpligt, att kronan bedreve fabriksverksamhet med större anläggningar vare sig för försågning virke eller för tillverk-

av ning av trämassa. För statens del kunde svårligen ordnas så, att det

personliga intresset bleve på samma sätt representerat vid dylika anläggningar i

som privat ägo. Därvid vore nämligen ägaren ofta ledare, eller ock i tillfälle att på nära håll följa driften. I fråga bolag chefen för anläggningen ofta

om vore aktieägare eller gjordes intresserad för rörelsens resultat tantiême. Be-

genom funnes en avlönad chef sin uppgift, gjordes ombyte, vilket i regel

vara vuxen kunde ske inom mycket kort tid. För chef, befunnes äga framstående

en som duglighet, ökades avlöningen ofta till belopp, icke tillnärmelsevis

som ens ernåddes av statens högsta ämbetsmän.

Något dylikt torde icke kunna ifrågakomma vid industrianläggningar tillhörande kronan. Visserligen skulle befattningar, för vilkas fyllande erfordrades särskilda kvalifikationer, kunna tillsättas allenast på förordnande tills vidare. Men för att göra en dylik tjänst begärlig, måste den förenad med

vara synnerligen goda avlöningsförmåner, vilka kunde utgöra lockelse blott för

en ordinarie och extra skogstjänstemän utan även för enskilda fackmän.

Det vore sålunda enligt styrelsens mening, då fråga stora anläggnin-

vore om gar, tillräckligt att sätta den på stat anslagna lönen högre än för en befattning, där dylik anläggning funnes, och därpå fast anställa

en en person, som

ägde goda förutsättningar för att kunna väl sköta befattningen. Ty det kunde

någon anledning inträffa, att han fyllde måttet, och att ett ombyte av av

borde Härför finge givetvis någon svårighet icke förefinnas. person äga rum.

Även inom riksdagen hava under de åren väckts förslag om utvidgad

senare statlig träförädlingsverksamhet. Motion vid Vid 1916 års riksdag hemställde herrar Wennerström och C. O. Johansson 1916 års i Sollefteå dels att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Majzt måtte verkställa utriksdag. och redning anläggande av transportabla sågverk å kronans domäner even-

om tuellt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning, dels ock att riksdagen måtte till domänst-yvrelsens förfogande ställa ett för-

slagsanslag å 5,000 kr. att användas för inköp av ett transportabelt sågverk att

stationeras inom Tåsjö revir.

Denna motion bifölls av riksdagen.

I anledning riksdagens skrivelse i ämnet anbefalldes domänstyrelsen att

av avgiva utlåtande, för vilket närmare redogjordes i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag. Därvid anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet bland annat att Kungl. Majzt vid fastställandet generalförslaget för domänfonden för

av år 1917 bifallit domänstyrelsens förslag att för denna fonds medel anskaffa fyra transportabla motorsågar. Då härtill komme den såg, som torde böra anskaffas medelst det riksdagen anvisade anslaget, bleve antalet fem. Om tillsvidare

av anskaffning dylika sågar i mån behovet fortfarande skedde för domän-

av av fondens räkning, syntes småningom, helst dessa sågar skulle flyttas, till-

som gång till desamma kunna beredas allt större områden. Denna metod syntes tillsvidare kunna tillfyllest, varför departementschefen för det dåvarande

vara funne sig sakna anledning att tillstyrka äskande av ytterligare anslag under

nionde huvudtiteln för detta ändamål.

I statsverkspropositionen gjordes heller någon framställning om beviljande

anslag för ifrågavarande ändamål. av

Vid 1917 års riksdag väcktes två motioner rörande åvägabringande av en sta- Motioner vid 1917 års tens industriella verksamhet för förädling av avkastningen från statsskogarna, riksdag. nämligen dels herr C. O. Johansson i Sollefteå fl., vari yrkades, att riks-

av m. dagen i skrivelse till Kungl. Maj:t mätte hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa kostnadsberäkning för byggande ett modernt sågverk, kombinerat

av med trämassefahrik och pappersbruk, samt för nästkommande riksdag framlägga förslag i ärendet, dels ock herr C. Lindhagen, hemställde, att riksdagen

av som ville anhålla, att Kungl. Majzt måtte taga i övervägande, huruvida, på vad sätt och i vilken omfattning staten kunde industriell verksamhet förädla

genom egen avkastningen från statsskogarna och på detta sätt även för billigt pris, helst självkostnaden, tillhandahålla byggnadsvirke olika slag för uppförande av

av bostäder åt landets mindre bemedlade befolkning.

Till stöd för förstnämnda yrkande anfördes bland annat, att i vår tid, då staten behövde allt större och större inkomster för lindrande dyrtid och till olika allt mer och

av

nödvändiga och trängande sociala ändamål, vore det en öppen misshushållning mer att förädla statens råvaror. Om staten sålunda bland annat hade en ordnad

egna sågverksrörelse, skulle relativt lätt kunna ordna den aktuella bostadsfrågan och

man trângboddheten över huvud taget.

Mycket talade för att staten med stor ekonomisk fördel borde bygga ett modernt sågverk, kombinerat med en trämasse- och pappersfabrik. Staten hade med gott ekonomiskt resultat förädlat virke vid några mindre sågar å Bjurfors och Karlsby kronoparker. Fördelarna av en statens egen sågverksdrift läge i öppen dag. Men det ekonomiska resultatet skulle med all säkerhet bliva ännu mera i ögonen fallande, om ett större modernt sågverk byggdes, med tillvaratagande av alla nyare maskinella uppfinningar, och detta sågverk kombinerades med en trämasse- och pappersfabrik, där den därtill lämpliga råvaran fullkomligt kunde förädlas.

Då av anförda exempel framginge, att av skogarnas tillväxt finge pappers- och trämasseindustrien 51/2 miljoner kubikmeter, i skogarna förfores 5 miljoner kubik-

men meter, vore detta en ren nationalekonomisk förlust. Man kunde även taga för givet, att en betydande del av vad som förfores vore från statens egna skogar. Då man vidare visste, att statens egna skogar i regel försåldes på rot, utan någon som helst förädling, så borde det egna statsintresset mera än tillförne bjuda oss att bättre tillvarataga och förädla den egna râvaran.

Staten sålde årligen stora kvantiteter både råa och torra träd. De senare, som mest torde användas till pitprops och trämassa, inbringade mycket små belopp i förhållande till vad fallet skulle vara, om staten själv skulle förädla desamma.

Om man utginge från den beräkning, att etthundra kubikmeter trämasseved gåve pitprops för 700 kronor, men cellulosa för 2,200 kronor och skrivpapper för 5,000 kronor, så borde detta vara talande nog för att staten själv skulle bygga en trämasse- och pappersfabrik. Därtill komme att, om en sådan fabrik kombinerades med ett modernt sågverk, så kunde även därigenom det minsta sågavfall, som vore av ringa värde, tillvaratagas.

Såsom skäl för den senare motionen anfördes huvudsakligen, att det vore av vikt att till rimligt pris kunna erhålla bland annat det för bostadsanskaffningen nödiga trävirket. Det kunde göras anspråk på, att inom ett skogsland berörda material skulle kunna i tillräcklig myckenhet på överkomliga villkor tillhandahållas landets egna innebyggare i första hand.

Med den enskilda företagsamheten vore det synnerligen svårt att komma till rätta för undanröjande eller mildrande av missförhållandet. Även här måste därför

uppmärksamheten riktas på möjligheten av samhällets egen produktion för tillgodoseende på rationellt sätt av allmänhetens oavvisligaste behov. Självfallet vände sig denna uppmärksamhet till statens skogsväsende. Statsmakten hade skyldighet vårda sig om medborgarnas väl i alla avseenden, och virkesavkastningen från statsskogarna borde därför i främsta rummet tillgodose bland annat bostadsanskaffningen inom landet, sår skilt för de mindre bemedlade.

.

För att kunna göra detta borde staten i erforderlig mån själv förädla virket från sina skogar samt tillhandahålla den för olika ändamål tillverkade varan, bland annat för bostadsanskaffning, med företrädesrätt för bostadsföreningar, egnahemsanläggningar samt kommunala byggen för uppförande av bostäder.

l avgivet utlåtande i anledning dessa motioner framhöll jordbruksutskottet

av Jo,d,,,.,,ks,,, de skäl, som i den allmänna diskussionen och i utredande framställningar fram- skouets utlåförts såväl för som emot statens Övertagande förädlingen avkastningen tande 1917-

av av från statsskogarna.

Under uttalande att utskottet icke ville ingå på ett bedömande av de skäl, som anförts för den ena eller andra av ovanberörda åskådningar eller nämnda skäls vägande emot varandra framhöll utskottet, att ifrågavarande spörsmål inom en snar framtid torde komma att bliva föremål för prövning vid granskning av de förslag, vilka för såväl Norrlands som det övriga landets vidkommande av särskilda sakkunniga framlagts rörande förvaltningen och skötseln av statens och andra allmänna skogar, och ansåg utskottet vid sådant förhållande skäl icke förefmnas för riksdagen att för det dåvarande göra något uttalande i ämnet. I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionerna någon riksdagens åtgärd. Motioner vid Vid 1919 års riksdag väcktes åter två motioner i ämnet, nämligen 1rgigdgrs dels av herr C. O. Johansson i Sollefteå, med instämmande av 4 ledamöter g Andra kammaren, hemställde riksdagen ville anhålla Kungl. av som att att Maj:t måtte taga i övervägande, i vilken omfattning staten skulle kunna genom industriell verksamhet förädla avkastningen från statsskogarna samt att i samband därmed Kungl. Maj:t måtte låta verkställa kostnadsberäkning för byggande av ett modernt sågverk, kombinerat med trämassefabrik och pappershruk, samt skyndsammast för riksdagen framlägga förslag i ärendet,

dels ock av överjägmästaren P. O. Welander, som hemställde, att frågan om statlig trävaruindustri i Norrland måtte bliva föremål för skyndsam utredning av tillkallade sakkunniga under medverkan av domänstyrelsen.

I förstnämnda motion lämnades i korthet redogörelse för frågans föregående C 0101M15 motion behandling, särskilt vid 1917 års riksdag samt uttalades den förmodan, att åsiksons 1919- terna i denna fråga numera ändrat sig och att det vid en förnyad prövning av detta ärende skulle visasig, att några som hälst bärande sakskål emot en statens egen förädlingsverksamhet på detta område funnes.

Ett annat skäl för att skyndsammast föranstalta om en förnyad utredning i detta ärende vore att staten med god ekonomisk vinst borde kunna anlägga förädlingsverk efter inlandsbanan för tillvaratagande av det statens virke, som icke med ekonomisk fördel kunde framflottas långa vägar ner till kusten. I första hand kunde man tänka sig tillvaratagande av den rikliga mängd avfallsprodukter och smärre timmerdimensioner, som funnes efter inlandsbanan och, som till och med i stor utsträckning finge ligga i skogarna och förfaras. Ett röjningsarbete i skogarna i dessa trakter torde hava stor betydelse för skogsbeståndet.

Vad övre Norrland beträffar, borde det vara självklart, att staten i första hand borde bygga ett större modernt sågverk, kombinerat med trämassefabrik och pappershruk, Denna anläggning borde då lämpligast förläggas vid kusten.

För innehållet i den motionen, som omfattade en längre av bilagor P O WMR senare och beräkningar åtföljd utredning för ådagaläggande av den ringa behållning dm motion 1919. staten hade från sina skogsdomäner i Norrland och Dalarna under nu rådande förvaltningssystem i jämförelse med om staten själv bedreve träförädlingsverksamhet därstädes i relativt stor omfattning, torde här få närmare redogöras.

Motionären ville till en början erinra att enligt domänstyrelsens redogörelser för åren 1909-1916 nettoinkomsten från statens skogar i Norrland och Dalarna under nämnda tid ökats från 5,359,172 kronor till 20,577,262 kronor eller med nära 15 millioner kronor.

Härvidlag måste emellertid först och främst beaktas, att en skogsförvaltning aldrig kunde i dess helhet bedömas enbart efter ökade nettoinkomster under en viss tid, utan även tagas hänsyn till den mer eller mindre rationella skötsel, som därunder kommit skogarna till del. Vidare kunde stegrade skogsinkomster bero icke blott på ökade priser utan även på ökad avverkning, och vore denna senare åtgärd en inom skogsbruket lätt och ofta anlitad utväg att vinna ökad avkastning.

Alla arbeten för bibehållande och om möjligt förökande av skogskapitalets produktionsförmåga, såsom åtgärder för skogarnas föryngring och beståndsvården samt avdikning jämte vägarbeten såväl för underlättande av virkets utdrivning som för transport av livsförnödenheter, materiel m. m. till pågående skogsarbeten, torde få anses tillsammans giva ett tämligen gott uttryck för skogsvårdens intensitet.

På grund av gjorda beräkningar ansåge motionären, att den starka stegringen av nettoinkomsterna från statens skogar under tiden 1909-1916 berodde till större del dels på hastig ökning av avverkningsbeloppen, dels på eftersatta skogsvårdsarbeten, men endast till mindre del på prisstegring ä virket.

Genom denna senare hade enligt motionärens beräkning uppstått en merinkomst för år 1916 av nära 9 miljoner kronor. Detta kunde ju vid ett ytligt betraktande förefalla mycket tillfredsställande, men då konjunkturen på den utländska trävarumarknaden också varit sällsynt gynnsam, vore frågan värd en närmare undersökning.

Enligt motionärens beräkning över erhållna medelpriser per kbm. vid auktionsförsäljningen på rot under åren 1909-1916, skulle stegringen mellan dessa år uppgå till 2 kronor 53 öre pr kubikmeter. Denna prisstegring ansåge motionären icke stå i skäligt förhållande till den högkonjunktur, som inträtt på den utländska trävarumarknaden sedan år 1909.

Enligt av motionären lämnad utredning rörande prisstegringen under åren 1909-1916, med fästat avseende å de ökade utdrivnings- och förädlingskostnaderna under samma tid, ansåge motionären; att virkets rotvärde under ifrågavarande tid ökats med 19 kronor per kubikmeter. Nu kunde ingen vare sig staten eller annan skogsägare ifrågasätta att hela ovannämnda prisstegring borde odelad tillfalla Skogsägarna, utan hade även industriidkarna anspråk på en del därav, och dessa fordrade nog den större delen. Men även detta medgivet vore dock tydligt, att den tidigare påvisade prisstegringen för kronans virke i Norrland och Dalarna under tiden 1909-1916 med endast2 kronor 53 öre i varjefall icke stode i något rimligt förhållande till då rådande trävarukonjunkturer.

Denna jämförelse visade med all tydlighet, huru litet vi i själva verket förmådde att utnyttja konjunkturerna vid virkesförsäljningarna från de norrländska statsskogarna såsom driften nu vore ordnad och vilka möjligheter som.funnes att öka skogsavkastningen även utan ökning av avverkningarna. Även om kronan som säljare icke fått mer än 5 kronor högre medelpris på rot 1916, d. v. s. tillsammans blott 7 kronor 53 öre av hela värdestegringen 19 kronor pr kbm., så hade detta dock, med en årsavverkning i Norrland och Dalarna av 4 miljoner kbm., betytt en ökad nettoinkomst för statsverket av 20 miljoner kronor.

De priser, som erhölles vid försäljning av kronans virke, bleve givetvis i hög grad beroende på de salupriser, som åsattes virket före försäljningen. Värdesâttningen tillginge på det sätt, att domänstyrelsen som grundlag för prissättningen lämnade skogstjänstemännen vissa grundvärden pr kbft eller längdfot för timmer och trämassevirke av olika toppdimensioner, framtlottat till förädlingsplatsen vid kusten. Dessa grund

pris för runt virke beräknades efter gängse fobpriser vid Östersjöhamn med skäliga avdrag såväl för förädlingskostnader och amortering ä anläggningar m. m., som även för en beräknad rimlig förädlingsvinst åt industriidkaren, och sattes dessa nettovärden pr kbft olika stockdimensioner framme vid sågverket i förhållande till gängse fobpriser inom olika skeppningsdistrikt. Från dessa s. k. ii-priser gjorde därefter vederbörande skogstjänstemän avdrag för flottnings- och utdrivningskostitader m. m. för varje särskild försäljningspost, varefter återstode postens nettovärde på rot. De åsatta priserna bleve härigenom avpassade efter olika ortsförhållanden och således relativt sett lika för allt saluvirke.

I vad mån de åsatta priserna vore skäliga, berodde givetvis i väsentlig grad på den större eller mindre förädlingsvinst, som lomänstyrelsen beräknade tillkomma industriidkaren, men det vore känt och även bekräftat av erfarenheten, att priserna vore relativt låga och därför att anse som minimipriser, vilka alltid kunde betalas av spekulanterna och även åtskilligt därutiäver.

En tillfredsställande kontroll över prissättningen skulle givetvis erhållas, om spekulationen vore allmänt så pass stor, att spekulanterna tvingades av konkurrensen att betala de högsta priser, som vore möjliga med en skälig löråidlingsvinst. Så vore dock tyvärr icke förhållandet, utan vore konkurrensen tvärtom flerstädes mycket svag. I en och annan ort vore dock spekulationer så pass livlig, att man kunde antaga, att de betalda priserna kunde antagas i stort sett skäliga i förhållande till trävaru

vara marknadens läge. Detta torde vara fallet utefter vissa delar av Angermanälvens och Indalsälvens ådalar. Genom från dessa ådalar hämtade exempel ansåge motionären sig hava visat, att de virkesvärden som beräknades enligt domänstyrelsens grundpri-

att alltför låga minimipriser, och att väsentligt högre priser betaser vore anse som lades, i medeltal en förhöjning av 30 ä 76 procent, så snart tillräcklig konkurrens förefunnes. Där nödig konkurrens icke vore för handen, vore därför fara, att kronan icke finge mer än dessa alltför låga åsatta värden. För större delen av de norrlåind ska länen gällde tyvärr, att spekulationen vore svag, och kunde staten icke försälja den årliga skogsavkastningen ens till de åsatta mycket låga värdena, utan måste dels betydande virkesmassor årligen överhållas, dels en stor mängd virke säljas under åsatta förslagspris.

Redan i skrivelse den 16 juni 1908 klagade domänstyrelsen över, att det mötte svärigheter att försälja såväl timmerskog som trämassevirke, särskilt inom Norrbottens län, och en häröver verkställd utredning Visade, att omkring 35 procent av det utbjudna trädantalet måste kvarstå osålda under vart och ett av åren 1908 och 1909. Men även efter denna tid .hade samma svårigheter varit alltjämt rådande och större eller mindre antal timmerträd blivit osålda i olika delar av Norrland och Dalarna. Även i vissa fall kunde anföras förklaring, att köparna fruktat för svårighe-

om som ter att anskaffa körare, visade dock den ofantliga mängden kvarstående timmertrâd, att möjligheterna att försälja timmerduglig skog syntes bliva allt sämre och att skog för flera miljoners värde måste kvarstå i skogarna oförsáld.

I fråga om trämassevirke hade avsättningsmöjligheterna länge varit ännu sämre än för timmerduglig skog. För att vinna avsättning av till trätnassefabrikation lämpligt virke hade domänstyrelsen sedan några är tillbaka tillgripit den utvägen att träffa avtal om fleråriga avverkningskontralçt.

Efter lämnad redogörelse för åtskilliga sådana kontrakt. anförde motionären vidare

att såväl de av honom omförmälda som alla andra dylika försäljningskontrakt i regel blivit mycket ofördelaktiga för kronan, med hänsyn till den uppgående konjunkturen på trävarumarknaden och alltjämt stegrade priser på råvaror, samt i vissa fall till och med medfört direkta förluster för statsverket av både virke och större eller mindre kontanta belopp, ävensom sannolikt ofantliga indirekta förluster på det sätt, att

prisstegring inträtt under leveranstiden, som kronan varit förhindrad att tillgodoen göra sig.

Genom den utredning motionären lämnat ansåge han sig hava anfört starka skäl för att den under tiden 1909-1916 påvisade prisstegringen pr kbm. på rot och den härav föranledda ökade inkomsten av nära 9 miljoner kronor från kronans skogar i Norrland och Dalarna icke stode i skäligt förhållande till ändrade konjunkturer på trämarknaden i utlandet. Prisstegringen på rot å kronans virke motsvarande endast en relativt liten del av den värdestegring och ökade skogsavkastning, som de skogsägare varit i stånd att vinna, vilka ägt förädlingsindustri, och redan domänstyrelsens meddelade ä-priser för runt virke framflottat till kusten, vilka voro normerande för saluvirkets värdering, vore icke tillräckligt avpassade efter trävarumarknadens läge, vilket ock bekräftats därigenom att väsentligt högre priser år efter år betalats, så snart konkurrensen varit tillräcklig. Men kronan hade icke ens kunnat vinna den ökade inkomst från de norrländska statsskogarna, som de åsatta låga värdena bort betinga, utan hade betydande mängder virke försålts under angivna minimipris, varförutom stora mängder timmerskog måste årligen kvarstå osålda. Särskilt olyckligt hade de försök utfallit, som domänstyrelsen giort för att vinna avsättning av trämassevirke.

Det vore av allt detta uppenbart, att, om inkomsterna från de norrländska statsskogarna ställdes i förhållande till trävarumarknaden, vore det till synes lysande resultatet under de senare åren mer skenbart än verkligt. Vi hade endast fått en del av de inkomster, som skogarna bort kunna giva, men de mindre gynnsamma försäljningsresultaten överskyldes av de stegrade avverkningarna och därav orsakad inkomstökmng.

Då skälig avkastning icke kunde vinnas genom virkets försäljning i oarbetad form, men virke i förädlat skick, under hela den tid den av motionären gjorda utredningen omfattade, hade haft och utan tvivel komme att även i framtiden få god avsättning på den utländska marknaden, syntes självfallet, att kronan borde övergå till förädling av skogsprodukterna.

Särskilt gällde detta övre Norrland, där virket syntes vara särskilt svårsålt. Vilka stora mängder av särskilt trämassevirke, som här funnes å kronans marker, framginge därav, att förenåmnda år 1907 verkställda undersökning gav till resultat endast för Torne, Kalix, Råne och Lule älvars flodområden 2 miljoner kbm. dylikt virke, men då undersökningen endast avsåg virke så beläget, att utdrivningskostnaderna överstego 8 ä 9 öre pr kbft, vore den totala tillgången vida större.

Beträffande antalet sågverk hade förhållandena mer och mer försämrats till den grad, tack vare hopslagningen av trävarubolag, att praktiskt sett endast ett sågverksbolag av någon betydelse numera funnes i övre Norrland, nämligen det nyligen sammanslagna Munksund-Baltiska bolaget. Inför denna överväldigande trustbildning bleve konkurrensen givetvis minimal, och syntes staten icke på annat sätt kunna framtvinga skälig betalning för sina produkter än genom att sälja dem i förädlad form.

Statlig sågverksrörelse vore för övrigt icke något nytt och oprövat, ehuru den ännu

icke kommit till utförande i Norrland, där den vore av största betydelsen. Staten ägde nämligen redan ett flertal smärre sågar på åtskilliga kronoparker, och hade denna rörelse visat gott resultat, ehuru flera av sågarna voro gamla och icke längre motsvarade nutida fordringar.

I vårt grannland Finland, där de skogliga förhållandena företedde stora likheter med norra Sverige, hade man tydligen icke haft samma tilltro som hos oss till den allmänna regeln, att det skulle innebära något oriktigt att driva statlig trävarnrörelse, ty där hade staten sedan många år tillbaka haft egna sågverk på kronoskogarna.

Angående de fördelar, som vore att påräkna för statsskogsförvaltningen genom anläggning av sågverk och trämassefabriker, ville motionären vidare framhålla, att dessa icke bestode blott däri, att vi finge högre priser för virket och att vi sluppe sälja till underpris eller överhålla stora virkesmängder årligen i brist på antagliga anbud, utan det bleve även möjligt att med vinst avsätta virke av smärre dimensioner, som annars icke skulle kunna avsättas, särskilt trämassevirke, till höjande av skogsvården. Då dylikt virke vore av relativt ringa värde, då det vore mera avlägset beläget, och en köpare alltid måste beräkna skälig förädlingsvinst på sina inköp av råvaror, inträffade givetvis ofta, att sådan mindrevärdig skog icke representerade större nettovärde på rot än som motsvarade förädlingsvinsten. Att driva statlig trävaruindustri i Norrland innebure därför i många fall att åt kronan skapa värde på nu värdelös skog och därmed även nya möjligheter för en rationell skogsvård.

Att drivandet av större sågverk för export samt trämassefabriker även skulle bliva av största betydelse för statens skogsförvaltning, därigenom att denna därigenom finge en ingående kännedom om virkesutfall och dess olika kvalitetsvärde samt omkostnader för virkets förädling m. m., vore uppenbart.

Såvitt domänstyrelsen skulle grunda beräkningen av saluvirkets värde efter gällande priser på den förädlade varan i exporthamn, torde för närvarande ingen annan utväg finnas än att hos industriidkarna själva söka få upplysningar förädlingskostnader

om för trämassa och sågat virke, skäliga avdrag för amortering och anläggningar m. m., men då industriägarna i regel också vore köpare av kronans virke, vore de givetvis jäviga, då det gällde dylika uppgifter, och värderingen kunde icke bliva så säker som vore hehövligt.

,

Om däremot staten själv dreve industri, vunne staten samma insikt och erfarenhet på detta område som köparen och kunde med tillräcklig säkerhet bedöma virkets värde på rot eller upphugget till timmer eller pappersved på de trakter, där statlig industri icke funnes.

Statlig ,

trävaruindustri skulle slutligen bliva av största framtida betydelse såsom stöd för den under sista tiden av statsmakterna i stort planlagda och försöksvis redan påbörjade kolonisationen på kronoparkerna i Norrland.

Angående omfattningen av en statlig industri kunde olika meningar råda. För närvarande, och då industrien till en början torde få karaktär av försök, borde den begränsas huvudsakligen till övre Norrland, där förhållandena vore särskilt ogynnsamma för nuvarande driftmetoder, men borde omfatta såväl sågverk som trämassefabrikation.

Beträffande organisationen av en dylik rörelse syntes uppenbart, att den på grund av sin art borde ställas ganska fristående i förhållande till domänstyrelsen, samt att på trävaruindustriens område redan något erfarna män finge ledningen av det -hela, och att dessa gåves tämligen fria händer och därmed ökat ansvar samt att de till-

sattes endast för viss tid. Det vore ock värt att taga i övervägande, huruvida icke viss tantiême kunde ingå i löneförmånerna.

l anledning av omförmålda vid 1919 års riksdag väckta motioner avgav den Uomárzsrgrel 26 1919 domänstyrelsen infordrat utlåtande, därvid styrelsen beträffande sensutlåtande

mars

1D! sistberörda motion anförde bland annat följande.

Vid den på grund av inträdd lågkonjunktur a trävarumarknaden ringa efterfrågan a virke, som var rådande under år 1907 och förra delen av 1908, kunde en mycket avsevärd del av det utstämplade virket å kronans skogar i övre Norrland, synnerligast dåvarande Luleå distrikt, icke finna köpare till rimliga pris, utan måste tillsvidare överhållas. Då därjämte vid den tiden icke någon pappersmassefabrik fanns anlagd inom Norrbottens län och således ingen som helst möjlighet för avsättning av klenare virkessortiment förefanns inom länet, voro utsikterna mycket bekymmersamma för ett rationellt tillvaratagande av de mycket stora virkestillgångarna å statens skogar inom såväl detta som ock Västerbottens län, inom vilket senare allenast tre pappersmasse fabriker funnos eller voro under anläggning, av vilka dessutom två kunde hämta sitt huvudsakligaste virkesbehov från stora egna skogar.

I sin förenämnda skrivelse den 16 juni 1908 framhöll domänstyrelsen dessa för statsskogsskötselns i övre Norrland utveckling beklagliga förhållanden och ifrågasatte, huruvida icke till avhjälpande härav staten borde inom Norrbottens län anlägga eget sågverk ävensom en större tråmassefabrik, detta senare särskilt för tillgodogörande av de stora mängder skog av smärre dimensionen vilka genom rensnings- och gallringshuggningar borde för skogarnas ändamålsenliga skötsel och vård avverkas, men vilket virke då alls icke kunde avsättas.

På grund av dels större livaktighet å trävarumarknaden efter år 1908, dels de sårskilda åtgärder styrelsen funnit sig böra vidtaga för vinnande av större avsättning av trämassevirke inom de nordligaste lånen, hade förhållandena efter hand ändrat sig så, att det gått allt bättre att vinna avsättning för kronans skogsprodukter inom nämnda län. Till följd av bland annat den under de sista åren skedda sammanslutningen av inom Norrbottens län varande trävarubolag, syntes emellertid fara uppstå för nya svårigheter att till skäliga pris kunna försälja avkastningen från kronans skogar inom lånet. Av sådan orsak upptog styrelsen frågan om statlig trävaruindustri till överläggning sammanträde i styrelsen med rikets överjägmästare i november 1918, därvid avskilda överjågmåstare de på grund av kristiden rådande säregna förhållandena, ansågos

vara de huvudsakligaste orsakerna till den inträdda svårigheten att vinna avsättning för skogsprodttkterna. Ingen av de närvarande överjägmästarna ansåg, att skäl förefunnes till omedelbara åtgärder i antydd riktning.

Att styrelsen, som sålunda alltjämt haft sin uppmärksamhet riktad på denna viktiga fråga, ännu icke framkommit med något direkt förslag till större industrianlägggningar berodde lärpå, att styrelsen ansåge svårigheterna för staten att på fullt ändamålsenligt sätt handhava ifrågasatt större industriell verksamhet vara långt större än motionären syntes tro, ävensom att enligt styrelsens mening förhållandena icke ännu oavvisligt krävt anordnande av dylik industri. Den förutnämnda numera inträffade sammanslutningen mellan trävarubolagen i Norrbottens län kunde dock möjligen få den påföljd, att åtgärder i ifrågasatt riktning borde vidtagas, likasom ock rådande förhållanden inom Dalälvens tlodområde i detta avseende krävde särskild uppmärksam-

2- SimonsFrä/örá':Ilingssnlclczzrznige.Bilagor.

het. Såsom styrelsen i sitt utlåtande den 25 april 1917 framhållit, vore särskilt svår

righeten för staten att för den industriella verksamheten erhålla verkligt förstklassiga

ledare ägnad att göra styrelsen betänksam; och, därest sådana icke kunde förvärvas,

gott resultat icke tänkbart. Frågan vore, huruvida statsmakterna kunde anvore ett

beredvilliga att, därest statlig trävaruindustri skulle startas, betala erforderliga ses avlöningar för erhållande fullt kompetenta personer för dessa platser samt där

av

eftergiva rätt så väsentligt på de former, iallmänhet ansetts nödiga i fråga jämte som

statens affärsdrivande verk. För de årens vidkomom handhavande av även senare mande, hade de därunder rådande arbets- m. fl. förhållanden, förorsakande orimliga

byggnadskostnader, så gott helt uteslutit tanken på anordnande av berörda anlägg-

som ningar, sådana ilövrigt skulle ansetts böra komma till stånd.

även om

Såsom förut framhållits, kunde styrelsen under den tid den norrländska skogsvärds-

kommittén i verksamhet icke framkomma med ett positivt förslag i frågan. Ett

var sådant skulle givetvis icke fått påföljd än att det överlämnats till sagda kom-

annan mitté. Då styrelsen emellertid ansåge det största vikt, att avsättning om möjligt

vara av kunde beredas för de å kronans skogar inom de två nordligaste lånen befintliga högst

betydande virkesmassorna smärre dimensioner, vilka då för tiden voro fullständigt

av värdelösa och för den skull överallt måst kvarlåmnas vid avverkning av annan värde-

med den påföljd att sådana åtgärder hyggesrensningai och kulturer fullare skog som försumpade skogsmarkers försättande i produktivt skick m., alls icke eller endast

m.

ringa omfattning kunde företagas, sökte styrelsen intressera enskilda för ani mycket läggande pappersmassefabriker i nu ifrågavarande orter. Då riskerna för dessa

av

då för tiden stora, emellertid icke att begära, det sådana skulle anläggningar voro var komma till stånd, icke vederbörande genom kontrakt kunde tillförsäkras det huvud-

om sakligaste virkesbehovet för ett visst antal år framåt. Efter förda underhandlingar

med skilda eller bolag utbjödos alltså medelst offentligt utbud vissa virkes-

personer mängder pappersmassevirke efter olika älvområden inom de båda länen, varvid köpare

under fem år bekomma viss virkesmängd mot bestämt pris per skulle hava att årligen kubikmeter därefter under ytterligare fem år liknande virkesmängd mot pris,

samt

då kunde sig. Härigenom kommo inom ett fåtal år varom säljare och köpare ena

stånd fyra trâmassefabriker inom Norrbottens och Västerbottens län, varjåmtc till nya

fabriker i sistnämnt och Västernorrlands län utvidgades. Ehuru andra redan befintliga

vid dessa uppgörelser betingade pris låga i jämförelse med dem, som seden de voro

för liknande virke å orter, borde dock ihågkommas dels mera kunnat erhållas samma

de för sin tid ansågos såsom särdeles goda, dels att kronan genom avtalen ifråga att

jämförelsevis stora vården för virke, därförut var fullständigt såväl tillfördes som

för framtiden försäkrade sig avnämare för betydande mängder värdelöst, som ock om

avverkning nödvändig för skogsskötselns utveckling inom rensningsvirke, vars vore

övre Norrland.

hade på grund den inträdda krigskonjunkturen tillförts en

Statens skogsväsende av

kunde räknas i tiotal miljoner kronor. En affär de dimensioner ökad vinst, som av

kunde givetvis icke undgå all förlust, dä sådana förhållanden som statsskogsdriften

världskriget, omkullkastade alla ekonomiska beräkningar. Vore inträffade som, liksom

någon bråkdel procent förtjänsten i övrigt, torde då denna förlust allenast av en av

mycket att erinra. Det torde heller vara troligt, att det funnes därom icke vara

affär, på grund krigskonjunkturerna skördat endast vinster. Den någon större som av

förlust, som skogsväsendet under sista åren lidit på grund av berörda avtal, komme i övrigt att i viss mån kompenseras av just andra fleråriga kontrakt, som på grund av redan förändrad konjunktur lämnade kronan en oberäknad vinst. Genom den i anledning av kriget framkallade högkonjunkturen å järnmarknaden och därmed följande stegringen av träkolsprisen erhöll kolved värde å trakter, där sådan ved förut varit värdelös. Där kronan själv icke kunde bedriva kolningsarbetet, utbjöds, förnämligast under år 1916, å marken liggande avfall jämte torrskog och annat, allenast till kolning dugligt rensningsvirke m. m. å rot å stora trakter inom skilda delar av Norrland till försäljning mot visst pris per avverkad kubikmeter virke. Dä köpare till sådant virke icke kunde erhållas med allenast ett års avverkningstid, bestämdes sådan tid till 3 år med skyldighet för köparen bland annat att erlägga betalning för en viss angiven minimikvantitet virke, även om avverkningsbeloppet icke uppginge till sådan virkesmängd. Med det prisfall i järn, som sedermera inträffat, torde det bliva omöjligt för dessa köpare att kunna tillvarataga ens den minimikvantitet, för vilken betalning skulle utgå, varigenom de beklagligtvis komme att göra kanske så stora för-

nog luster, under det att kronan, på grund av de ingångna fleråriga kontrakten tillfördes en vinst, som eljest icke skulle hava erhållits.

Vad beträtfade de i motionen beräknade medelpriserna per kubikmeter under skilda är avsåge de icke sådana priser, som erhållits vid auktionsförsäljning, utan vore desamma medelpriser för allt under skilda år å rot sålt virke. Då i de under år 1916 gjorda å rotförsäljningarna inginge betydligt ökade mängder småvirke med jämförelse-

vis ringa rotvårde per kubikenhet tillika med avsevärda massor kolved och dylikt mindervärdigt virke samt då därjämte avverkningstrakterna år 1916 i väsentlig grad förlagts till sådana skogar och områden, varifrån avverknings- och flottningskostnaderna vore särskilt höga, ävensom då de under år 1916 ökade avverkningsbeloppen i övervägande grad härrörde från landets nordligaste distrikt, under det att avverkningsökningen från de sydligaste och mest välbelägna ifrågavarande distrikt jämfö-

av nu vore relsevis ringa, kunde den i motionen beräknade prishöjningen icke anses vara ett närmelsevis rätt uttryck för värdestegringen ifråga, utan borde densamma angivas med ett avsevärt högre tal.

Motionären hade vid sina beräkningar rörande prisstegringen å runt virke under åren 1909-1916 upptagit rundvirkets kubikmassa efter sågstockens längd och diameter i topp inom bark, men då den från statsskogarna sålda kubikmassan virke, med vilkens värde jämförelse gjordes, avsåge de avverkade trädens verkliga kubikinnehåll

av stamvirke med bark, måste givetvis beräkningen av den kubikmassa rundvirke,

som erfordrades till framställande av en standard sågat virke, jämväl göras under

samma förutsättning.

Med hänsyn bland annat till att avverkningstrakterna i avsevärt större omfattning än förr förlagts dels längre från flottleder dels till dessas övre lopp, framstode såsom alldeles givet, att de av motionären beräknade ökade medelkostnadernaiför virkets utdrivning och llottning vore för låga. De ökade produktionskostnaderna vid sågen vore otvivelaktigt jämväl för lågt beräknade i betraktande av betydligt höjda arbetskostnader, höjda pris å materialier, oljor m. m. samt stegrade räntor. Motionärens påstående, att virkets värde á rot i medeltal ökats med ända till omkring 19 kronor per kubikmeter under tiden 1909-1916, vore således betydligt överdrivet. Att på vissa orter och under vissa år i många fall avsevärd betalning utöver det av skogsförvalt-

ningen beräknade priset erhållits vore visserligen sant, men härtill funnes många bidragande orsaker. Rotvärdet beräknades genom uppskattning av de stående trädens virkesutbyte och dettas värdering i penningar enligt en inom styrelsen för varje år upprättad och skogsförvaltningen till ledning delgiven prisnota, angivande virkes av skilda dimensioner värde vid kusten, varefter från sålunda beräknat virkesvårde vid kusten fråndroges de påräknade kostnaderna för avverkning och flottning m. m. Härvid läge alltså stor vikt därä, att dels virkesutbytet rätt uppskattades, dels riktiga avverknings- m. fl. kostnader frândroges.

.

Om vid tiden för avhållandet av de stora virkesauktionerna på hösten utsikterna på trävarumarknaden vore ljusa, åstadkomme spekulationslusten i väntad prisstegring

sällan, att köpeanbud med avsevärt högre pris, än som motsvarades av då rådande marknadspris, avgåves. Vissa trävarubolag vore jämväl tvungna att för erhållande av nödig sortering å sina stocknotor betala grövre och bättre virke med högre pris, än gällande marknadsläge betingade, i följd då flera poster det från kronosko-

varav, av garna utbjudna virket innehölle sådant grövre timmer, sällan betydlig överbetalning erhölles särskilt för sådana försäjjningsposter. Detta förhållande ävensom förenämnda spekulationslusta framträdde ofta vid virkets utbjudande mot skriftliga anbud, i det att av flera, samtliga vederhältiga spekulanter på en och samma virkespost, den enes anbud kunde med ända till 100 procent överstiga den andres.

Styrelsen hade under åren 1917 och 1918 på lämpligt belägna platser invid järnväg i de två nordligaste länen anordnat 12 mindre sågverk och hade alltså icke lämnat frågan bedrivandeav egen förådlingsverksamhet i Norrland utan uppmärksamhet,

om ehuru styrelsen ansett att hittills varande förhållanden icke ovillkorligen krävt anordnande av större industriella anläggningar. Att under senare årens och nu fortfarande rådande dyrtid med orimligt höga materialpris och arbetskostnader företaga sistnämnda, även under normala förhållanden mycket dyrbara anläggningar, då sådant icke ovillkorligen varit av nöden, vore givetvis oklokt och till hinder för anläggningens bärighet och framtida amortering.

Beträffande motionärens uttalande, att ett bedrivande av statlig trävaruindustrii Norrland skulle bliva av största betydelse för kolonisationen på kronoparkerna i Norrland, enär därigenom de i de öde skogsbygderna bosatta kolonisterna kunde beredas arbetstillgäng vid avverkning av det för nämnda industri erforderliga virket, ville styrelsen erinra, att kolonisterna lika väl kunde beredas arbete därigenom, att det virke, som från statsskogarna försåldes till den enskilda industrien, genom statsskogsförvaltningens försorg avverkades och levererades vid ilottled eller industriort. .Jordbruks- Sedan detta domänstyrelsens utlåtande tillställts jordbruksutskottet vid 1919 utskottets ni- års riksdag, anförde utskottet i sitt utlåtande 82 i anledning de väckta

nzr av låtande 1919. motionerna i ämnet bland annat att, så länge inom träförädlingsindustrien

en föreñntlig konkurrens lämnade betryggande garantier för att genom försäljning i oförädlad form av virket från statens skogar sådana priser erhölles, att rörel-

genom ett dylikt förfaringssätt lämnade ett i ekonomiskt avseende oklansen derligt resultat, statsmakterna enligt utskottets uppfattning givetvis saknade anledning att frångå nämnda för närvarande i stort sett bibehållna system å ifrågavarande område, men att å andra sidan utskottet funne det helt förklarligt, att i den mån förhållandena i ovanberörda avseende förändrades, krav på en

därefter anpassad omläggning av statens nuvarande förvaltningssysteni kommit till uttryck.

Av vad såväl domänstyrelsen i dess sist berörda utlåtande anfört som av vad som framhållits i den av herr Welander väckta motionen, vars sitferuppgifter utskottet visserligen saknat möjlighet att kontrollera, syntes utskottet framgå, att framför allt i övre Norrland inom tråförädlingsindustrien och å trävarumarknaden förhållandena numera utvecklat sig, särskilt genom sammanslutningar träförädlingsbolagen emellan, så att konkurrensen å ifrågavarande område blivit allt mindre. Detta hade i sin ordning i icke ringa mån inverkat ofördelaktigt på de pris, kronan vid sina försäljningar av oförädlat virke kunnat betinga sig.

Nu angivna omständigheter gåve enligt utskottets-uppfattning stöd för den meningen, att statens Övertagande i viss utsträckning förådlingsverksamheten

av beträffande avkastningen å dess egna skogar kunde såsom motionärerna ifrågasatt anses önskvärt och av behovet påkallat. Erfarenheten från de delar av landet, där statens skogsförvaltning genom anläggning av mindre sågar beretts möjlighet att själv i någon omfattning förädla virket, torde ock givit vid handen, att goda resultat flerstädes ernåtts i jämförelse med, då staten sålt virket i oförädlad form. Nettoavkastningen hade sålunda i avsevärd grad stegrats, detta därjämte delvis beroende på att virke av smärre dimensioner, som förut icke kunnat i nämnvärd grad tillgodogöras, visat sig kunna i förädlad form lämna ett obetydligt ekonomiskt utbyte.

På samma gång utskottet ingalunda förbisåge de svårigheter, icke minst ide av de skogssakkunniga för södra Sverige angivna och av domänstyrelsen jämväl berörda avseenden, som torde förenade med ett statens Övertagande inågon

vara vidare omfattning av förädlingen avkastningen från statsskogarna, måste utskottet

av sålunda medgiva det i vissa fall berättigade i motionärernas förevarande framställningar. Då emellertid i frågans dåvarande läge några bestämda håll-

mera punkter saknades för bedömande, i vilken omfattning ett statens Övertagande av verksamheten i fråga borde ske och än mera rörande det sätt, på vilket densamma borde organiseras, rörande anläggningskostnader m. hölle utskottet

m., före, att en allsidig och förutsättningslös utredning förevarande spörsmål

av borde komma till stånd.

Under åberopande av jordbruksutskottets berörda utlåtande anhöll riksdagen,

,nksdagem att Kungl. Majzt måtte låta verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning

gkripelse i fråga om statens Övertagande i viss omfattning förädlingsverksamheten be- 7919-

av träffande avkastningen från statens skogar.

I det anförande till statsrådsprotokollet den 27 juni 1919, vari dåvarande

stats- Depammeum. rådet och chefen för jordbruksdepartementet hemställde bemyndigande att

om chefens ytttillkalla sakkunniga, anförde han bland annat, att han funne förevarande rande 1919fråga vara av stor betydelse och väl förtjänt närmare undersökning. Att

av en under vissa förutsättningar statsdrift på detta område skulle bliva för staten

en fördelaktig, funne statsrådet sannolikt, ansåge det nödvändigt att härvid

men framgå med en viss försiktighet. Det nödvändigt att taga hänsyn till alla

vore på frågan inverkande förhållanden, vilka kunde vara väsentligt olika i skilda delar av landet. Då med förådlingen givetvis skulle förknippas affärsrörelse, uppkomme frågor av i viss mån Ömtålig natur.

Gate vattencirkelsåg i Arvika revir. Sjuenda enramiga vattensåg i Södertälje revirdel.

b Huvudsakligen husbehovssågar. Bergs cirkelvattensåg i Tåsjö revir. Arnö i Norra Hälsinglands revir. Laxsjö enramiga vattensåg i Grangärde revir halva sågen Stora

ägs av

Kopparbergs Bergslags Aktiebolag. Vassgårda cirkelvattensåg i Kristinehamns revir. Grimsö enramiga vattensåg i Grönbo revir. Finnâ cirkelvattensåg i Örebro revir. Nisshytte cirkelmotorsåg i Garpenbergs revir. Svista cirkelvattensåg i Nyköpings revir.

c En del flyttbara sågverk, såsom 1 i Gullbergs revir. 1 i Gripsholms revir. 1 i Hunnehergs revir. 1 i Göteborgs revir.

Bilaga

Redogörelse

för driftresultaten åren 1919 och 1920 vid domånfondens sågverk vid Porjus, Garpenberg,

Bjurfors, Granvik och Grankullaviken.

Då de ovan angivna fem sågverken äro bland de största av domänfondens sågverksanlâggningar och tillika äro antingen nya eller under senare tiden ombyggda eller moderniserade, kunna de anses vara ganska typiska för den affärs mässigt drivna försågningen vid domänfondens ramsågverk.

Efterföljande översikter grunda sig på de redogörelser för driftresultaten vid sågverken, som jägmästarna från och med år 1919 avgivit i enlighet med av domänbokföringssakkunniga utarbetat formulär. Dessa redogörelser äro så uppställda, att det nettovärde, som virket å rot eller framkört till sågen erhållit

förädlingen, jämföres med det pris samma virke kunde antagas skola genom hava betingat vid försäljning oförädlat, och angives skillnaden som den vinst eller förlust, vilken uppstått genom försågningen.

Vid beräknandet nettovårdet å rot tages hänsyn till icke blott de verkliga

av kostnaderna för avverkning och transport, förädling, administration och underhåll, utan även vissa beräknade kostnader, nämligen avskrivningar, brandrisk och i vissa fall arbetarförsäkring samt ränta å anläggningens bokförda byggnads- och inventarievärden men icke på rörelsekapital. Dessutom gottgöres sågen viss fixerad risk- och- företagarevinst av 10 kr. pr standard, vilken

en således räknas som omkostnad för försågningen.

De sakkunniga hava omarbetat dessa redogörelser och vidtagit i huvudsak följande ändringar. Redogörelsen har uppställts i form av en vinst- och förlustråkning. De beräknade arbetarförsälçringspremierna hava uteslutits, då statens verk direkt utbetala ersättningar för olycksfall i arbete. Dä dessa ersättningar äro relativt små i förhållande till tillverkningsvärdena, synes det vara lämpligast att fästa avseende endast vid de verkliga utgifterna för detta ändamål. Brandrisken år däremot av betydligt större betydelse, varför den årliga risken bör beräknas till sitt fulla värde. De sakkunniga hava höjt den beräknade brandrisken i de fall då den synts vara väl lågt beräknad. Avskrivningarna äro beräknade med 20-årig amorteringstid för byggnader och 10-årig för inventarier. De sakkunniga hava höjt amorteringarna i vissa fall, då maskiner felaktigt hänförts till byggnader i stället för till inventarier. För att göra rörelsen jämförbar med enskild verksamhet hava de sakkunniga

mera beräknat ränta efter 6 % å rörelsekapitalet. Denna ränta har beräknats å lagrets värde vid årets början. avverkningskostnader, förädlingskostnader och rå-

varans värde, varifrån avdragits ränta å köpeskillingen för försålt virke ävensom å värdet av använt virke. De sakkunniga hava endast ungefärligen kunnat bedöma tidpunkterna för de olika utgifterna och inkomsterna, varför den beräknade räntan är mycket approximativ. Den återstående behållningen å rörelsen har betraktats som nettovinst och har densamma även beräknats iprocent av det ursprungliga anläggningskapitalet för inköpta sågverk inköpsvärdet.

Då vinsten beräknats i procent av ursprungliga anläggningskostnaden borde egentligen räknats ränta å gjorda avskrivningar, men har sådan icke beräknats då storleken av gjorda avskrivningar kunnat fastställas.

Granviks sågverk år 1919.

Kredit.

Lagrets värde vid årets slut:

Sågat virke 10,310 khf. samt ribbved 432 fm3 Försålt sågvirke 95,459 khf. 201,169: " Försålt avfall 22,340; 223,509:

- Värde å för revirets behov förbrukat:

6,804 kbf. sågvirke 14,628: Övriga inkomster §17

238,176:

Summa Kr. 267,854:

och 11,517 dylika i dubbel längd saint timmer, varvid utfallit 232,312 st. längd st. längd och 475 kbm. plank och bräder Enskilda sågsliprai i enkel m. m. förhyras icke statens järnvägar, har legoförsågning av betydande verk av men Kungl. domänstyrelsen levererat virke förekommit. kvantiteter genom järnvägars förvaltning finnes icke något sågverk, som iir ut- Under statens :n-renderat till enskild person eller bolag.

Stockholm den 24 mars 1921.

Kungl. .lärnvägsslyrelsen

lVAR VIRGIN.

Hjalmar .lbcI-g.

kostnader och avskrivningar 1919-1920.

1 1 1 Anläggnings- ri Diverse 1 Överfört Bokfört 1 I Avskrivning. ; kostnad S u m m kreditorcr till värde

2 55,261: 18 254,708: 1,138 75 43,569: 37 210,000:

w

Stockholm den 7 oktober 1921.

Karl Ahlberg. Kungl. .lärnvägsstyrelsen

Banbyrån.

Bilaga i.

Översikt över den statliga träförädlingsverksamheten

i och Finland.

Norge

l Norge har staten endast i mycken liten utsträckning förädlat statsskogarnas avkastning. Endast 1 sågverk någon betydelse, Revelens sågverk och hyvleri i Wo, av Nordlands härad, har hittills drivits för skogsvåsendets räkning. Sågverket inköptes 1891 på grund då rådande svårighet att avsätta timmer från Mo av statsskogar. Under de senare åren hava därstädes försågats cza 15,000 stockar i medeltal. Det ekonomiska resultatet driften har under de senare åren varit av mindre tillfredsställande och för den skull icke föranlett skogsväsendet att övergå till virkesförädling i allmänhet vid egna sågverk, lär detta icke varit nödvändigt av särskilda grunder. . I flera tall har däremot staten lämnat bidrag åt enskilda för anläggning av sågverk, särskilt å orter där staten är ensam skogsägare. På allra sista tiden har staten vidtagit åtgärder för virkesföriidling för statsverkets räkning, där enskilda sågverk saknas. Sålunda är statsanslag beviljat till ett sågverk å Rendalens statsalhnänning samt ett sågverk med hyvleri vid Målselv i froms härad. Vidare år ifrågasatt att för statsverkets räkning uppföra ett sågverk med hyvleri och trävarufalirilç i Sörvar-anger samt två mindre sågverk i Finmarken. =- I Finmarken är staten skogsägare och avsikten med de ifrågasätta nya ensam sågverkens anläggning har varit att avhjälpa den rådande bostadsbristen därstädes genom att tillhandahålla ortens befolkning byggnadsmaterialier, varför också tänkt sig att dessa sågverk icke för framtiden skulle sortera under man skogsvåsendet.utan övertagas av Socialdepartementet. Någon industriell statlig tråförädlingsverlçsamhet bedrixves i Norge.. annan

Vad åter Finland angår har statens verksamhet för förädling av virke från statsskogarna erhållit betydligt större omfattning såsom framgår av följande en relation. Svårigheten att efter de dimcnsionstimmerblädningar, som i årtionden företagits i statsskogarna, komma till nöjaktig föryngring, sporrade ansträngningarna för åstadkommande avsättning på det ovåxtliga klentimret för att sålunda erhålla lämpliga av frötrådsstållningar och kalytor, å vilka en föryngring gynnsammare kunde åstadkommas. Fåfängt hade i slutet senaste århundrade sökt en dylik intensivare avsättning, man av då omsider år 1902 emanerade order ursprungligen utgående från vederbörande en militårmyndigheter igångsättande vedhyggen i de statsskogar, från vilka det - om av lönade sig att forsla virket till statsjärnvägarna. Nlanåtånkte sig eventualiteten av att

under ett kommande krig importen stenkol skulle stoppas och säg möjligheten av att, under dessa förhållanden, säkerställa driften ä statsjärnvägarna, ligga uti anskaffandc av vedbränsle i tillräcklig mängd. För ästadkommande vid dylika byggen av vana och virkestransporter skulle ledningen dessa anskaffningar anförtros forststyrelsen av och dess underlydande tjänstemän, varförutom förordnades att upplagsplatser skulle anskaffas pä orter där de flottleder, längs vilka virket från statsskogarna kunde flottas till järnvägslinjerna, korsade dessa järnvägslinjer. I enlighet härmed påbörjades vintern 1902/03 avverkningen i sålunda belägna statsskogar.

De största avverkningarna i södra Finland utfördes i statsskogarna i Ikalis härad hörande till Parkano, Karvia och Aure revir. Härifrån ilottades virket omkring 100 km till Siuro järnvägsstation pä Tammerfors-BJörneborgsbanan. et första årets avverkningar omfattade endast rottorrt virke samt något bomträd, enär ordern hyg om gets verkställande gavs så sent att en fullständig plan för de framtida avverkningarna icke dessförinnan medhanns. Men redan följande år utfördes efter förut skedd utmärkning fullständiga rensningshyggen, varvid allt det virke, forstligt borde som sett från skogen borttagas, avverkades. Emellertid erfor man snart dels omöjligheten att iframtiden, pä den trånga av upplagsplats som förefanns vid Siuro, för hand kunna upparbeta det i längder om 3w9 meter avverkade virket till de sortiment, vartill virket ägnat: bjälkar, byggvar sparrar, nadstimmer, slipers och ved, och dels att det icke heller ekonomiskt vid bilningen vore alt av virket bakarna upphögges till spänor. År 1904 beslöts uppbygga liten en zingsäg med en enkel sägram, ett kantverk samt vcdverl; jämte timmeruppfordringsverk, vilken såg är 1905 trädde i funktion. Denna, Siuro zingsâg, den första forststyrelsens var av sågar, och drevs i ett skifte sommaren 1905, utvidgades därefter redan följande men är till dubbel skiftesdrift. Efterhand utbyttes den gamla sågramen och kantverket till större maskiner, en hyvelmiaskin anskaffades, ett litet torkhus byggdes, och slutligen en sägram till, stavverk oclh kåppsâg. Alla de utfallande produkterna emottogos till en början av statsjärnvägarnas ombud och handhades hela brädgärden och dess skötsel av detta ombud. Veden levererades direkt järnvâgsvagn till statsjärnvägarna, som bortförde densamma till sina upplagsplatser skilda orter. Sedan forststyrclsen 1909 anskaffat ytterligare tvâ sågverk och produktionen vid dessa sågverk ökats till den grad att statsjéirnvågarnä icke kunde tillgodogöra sig alla i dessa sågar försälda varor, övergick enligt överenskommelse mellan järnvägsstyrelsen och forslstyrelsen, vården sâgvarorna till forststyrelsen, på av som beställning ägde anskaffa sägvaror, vilka erfordrades för statsjärnvägarnas behov. Den utfallande veden behandlades som förr. I och med detta övergick denna Siuro säg från att hava varit en sä att säga husbehovssäg för statsjärnvägarna till ett affärsföretag, ity att forststyrelsen ägde draga försorg även de sägvarors försäljning, vilka icke erfordrades om för statsbehov. Vid byggandet järnvägen Joensuu-Nurmes visade det sig svårt av att från privata skogsägare uppköpa erforderlig slipers och byggnadstimmer. Dä stora statsskogar förefinnas i närheten denna bana, emottog forststyrelsen av order om-anskaffande av detta virke. Vintern 1907/08 utdrevos sålunda från skogarna i Jongunjoki revir 71,227 skadade och 1,765 friska sågtimmerstammar. Dä det visade sig omöjligt

anskaffa

för Lipparbetningen av virket och med erfarenheten från Siuro för ögonen, arrenderades

år 1908 av aktiebolaget Pankakoski Ifoviilizirlizi tvåraiziiga dngsüy i närheten av Lieksa station, vid Pielisjärvi sjö. Med hänsyn till den framtida anskaffningen av ved och virke för statsjårnvågarna inköptes sagda såg år 1909 och infördes här ett vedvcrk, varjämte sågen med bispår förenades med Lieksa station. År 1910 brann sågen och

ett uppfördes ånyo följande år, varvid infördes tvänne enkla ramar, kantverk, vedverk och hyvelmaskin samt stavverk, vartill senare kom ett extra vedvcrk med elektrisk drift. Handhavandet den sågade varan har här hela tiden ålegat forststyrelsen, veden

av åter levereras fritt i järnvågsvagn åt statsjârnvägarna. Utdrivningen av råvaran har skett från .longunjoki, Suomosjärvi. Kuohatti, Halmejårvi samt Ilomants norra och södra revir, varvid följts forstliga principer, likasom vid Siuro sågverk.

Av samma orsaker som framhållits rörande Siuro såg uppförde forststyrelsen år 1909 .Sukeva ângsåg i Iisalmi socken vid en sjö nära Sukeva station på Kuopio-Kajana banan. Den ursprungliga avsikten var att i denna såg skulle försågas endast bjälk,

byggnadstimmer och slipers samt av bakarna brädor, förutom ved, varför sparrar, här insattes en dubbel blocksåg. ett vedverk samt timmeruppfordringsverk. Drivkraften uttogs ur en lokomobil av Munktells fabrikation. Snart visade det sig dock att driften blocksågen icke var nöjaktig, isynnerhet som den klingsågade sågvaran

av icke rönte den efterfrågan och avsättning, som man antagit. En enkel sågram av klentyp insattes jämte kantverk och snart därpå utvidgades sågverket med en dubbel sågram, ett stavverk och en liten hyvelmaskimvarjâmte drivkraften ökades medels en inmurad k. Munktells sågverkslokomobil. Handhavandet av den färdiga sågvaran

s. har från första början ålagts forststyrelsen och veden upptravas till största delen i närheten sågen, på statsjårnvägarnas vedplanpvarest den utlevereras till stats-

av järnvägarna. Utdrivningen av råvaran sker enligt samma principer, som vid de övriga sågverken från Iisalmi och Paltamo revir.

Som av det ovannämnda framgår, var den ursprungliga drivfjådern vid grundläggandet och anskaffandet av dessa sågar att upphjälpa skogsvården i statsskogarna genom utförande av utdrivningarna i dessa så, att allt det virke, som forstligt borde uttagas, avverkades. Man fäste sig till en början icke så mycket vid företagens räntahilitet, utan säg den stora nyttan av dessa sågverk sålunda, utom i att kunna åstadkomma forstliga byggen, att råvaran uttaga de sortiment, som gåvo det bästa resultatet.

ur

sortering råvaran företogs vid sågen och de skilda statsinråttningar- En noggrann av

behov av specialvaror sökte man tillgodose redan vid apteringen i skogen oftast nas på bekostnad kubikutfallet i sågen. Det. överskott sâgdriften gav sökte man pla-

av

i form av förhöjda stubhören för det virke, som uttogs från skogarna i de skilda cera reviren, efter det avskrivningar i regel 10 á årligen gjorts fastigheter och

- -inventarier. Den indirekta nyttan man haft och har av sågverken, såsom bildande

motvikt mot trustbildningar, gällande inköp av ståndvirke från statsskogarna, kan en ju pekuniårt uppskattas, men är stor nog. Likaså bör den nytta dessa företag föra med sig dåruti, att forststyrelsen har direkta faktorer att stöda på vid vårdesåttandet de virkespartier, statsskogarna försäljas, såväl vid kommande ut-

av som ur drivnings-, flottnings-, sågnings- och exportkostnader, som sågvarupris, icke skattas lågt.

Ehuru forststyrelsen från första stund sökt göra sitt bästa att få sågverken att ekonomiskt bära sig, det egentligen från den tid, då skötseln av också den sågade varan

var vid sågverken kom i dess händer, sågföretagen småningom bragtes därhän att några

som mera befogade anmärkningar med hänsyn till rådande förhållanden föga mot densamma

kunde göras. sågverken kompletterades med flera och bättre maskiner, apteringen

av virket i skogarna gjordes med hänsyn till största utfallande kubikutfall vid sågarna

med iakttagande av rådande avsättningsmöjligheter och försäljningspris, större hänsyn

togs till själva försägningen och ur det bättre vedvirket uppságades stav, ribben ur slatings, laths och käppar 0. s. v. Dä det blev omöjligt att i eget land föryttra hela

produktionen, skreds till export, varvid till en början exportvirket försåldes med bi-

träde av en inhemsk trävaruagenturñrma, men snart nog antog forststyrelsen egna agenter i de flesta trävaror importerande länder i Europa, genom vilka sålunda för-

såljes det sågvaruöverskott, som icke röner avsättning för statsinstitutionernas behov

och för den inhemska byggnadsverksamheten. Numera exporteras den ojämförligt

största delen av sågvarorna. Resultatet av forststyrelsens sågdrift år dock icke fullt jämförbart med resultaten

för sågvaruexportfirmornas drift, vilka placerat sina sågverk i eller så nära export-

hamnarna som möjligt. Frakterna för sågvarorna från forststyrelsens långt innei

landet belägna sågverk äro nämligen väsentligt dyrare än utgifterna för flottningen av råvarorna, vilket verkar oförmånligt på resultatet forststyrelsens sågdrift. Men av ovannämnda företag startades icke heller såsom exportsågar, utan hava till följd av omständigheternas tvång blivit sådana.

Ledningen av verksamheten vid dc skilda sågverken de första tiderna anförtrodd var en forstman i egenskap av sågförvaltare eller direktör, vilken ock ledde arbetena vid

anskaffningen av råvarorna. Utstämplingen och märkningen virket är anförtrodd av respektive revirförvaltning. Snart nog förordnades honom till biträde forstkonduktör, en som tillika var kassör vid sågen. Sedermera anställdes vid sågarna kontorist, en vilken ock biträder vid bokföringen. På tider har till följd det ökade senare av arbetet, social statistik m. m., arbetsbördan på sågkontoren ökats till den grad att kontors

personalen mäste ökas. Det intensiva arbetet vid utdrivningen råvaran, ofta på av ett avstånd av över 100 kilometer från sågen, och råvarans flottning har och mer mer påkallat förordnandet ett forstligt biträde, isynnerhet då det merkantila av arbetet vid sågen mer och mer tär på direktörens tid samt lokaltörsåljningen vid sågen

giver även kassören mycket arbete. Dessa biträden, vilka, efter det utdrivningen och

flottningen för året slutförts, arbeta vid sågverket, komma till allt större erfarenhet

i alla till sågens verksamhet hörande branscher och fästas, vid personskiften inom

sâgförvaltningen, i regeln vid sågverken. Det har nämligen visat sig att de forstmän, vilka fått sin utbildning i sågvarubranschen vid forststyrelsens sågverk, ofta finna bättre avlönade befattningar vid den så att säga privata sågrörelsen, vilken omständighet nog så oförmånligt verkar på forststyrelsens sågrörelsc, landet men varav ju på sätt och vis profiterar.

Den översta ledningen av forststyrelsens sågrörelsc handhades de första tiderna av den tjänsteman, som skötte flottningsärendena. Redan år 1909 anställdes dock en extra föredragande, vilken därjämte handhade angelägenheterna berörande anskaffningen av ved ochvirke för statsinstitutionerna. Är 1912 blev tjänsten ordinarie forstingenjörsen tjänst. Ar 1918 fördelades dennes arbete på tre avdelningar, med sin direktör och var subdirektör. Sedan dess skötas ärendena berörande forststyrelsens sågrörelsc forstav styrelsens sågavdelning. Utom ledningen själva sågdriften och exporten sågvarorna av av omhänderhar sågavdelningen hela försäljningen dessa utrikes och till av varor statsinstitutionerna samt de större inhemska försäljningarna till privata och firmor. personer

StatensTräförädlingssakkunnigc, Bilagor.

Bil.

Tabell

över areal skogsmark av domånfondens skogar, där intet virke eller virke endast från och med angivna minimidimensioner kunde med vinst avsättas år l9l9;

intet l Virke avsâttningsbart endast från och med nedan Återvirke angiven dimension eng. tum itopp I Summa Distrikt 1 | s ståendf areal båt 11" 10" 9" s" 7" 6" 5" 4" areal

l l i

e k t a r

F u r u. Övre Norrbot- l i tens 53,034 800 17,799 13,308 139,484 61,851Ã189,841|105,85484,108 270,566 936,645 Nedre Norrbottens 5,639 5,421 28,600, 93,462199,498 70,258 388,438 791,316 Skellefteå 200 36,600 49,700143,159 203,897 433,556 Umeå 37,469 828 4,466 6,927 45,612 300,524 395,826

Västra 64,387 64,387 Smålands 1,253 80,964 82,217 Södra 52,931 52,931

Summa 96,34280017,799l3,308145,733192,013219,756|343,0461631,11312,092,952|3,752,862

à denna areal är 3" och å vissa områden även mindre dimensioner avsättningsbara.

Bilaga 10.

Översikt

. över inkomna svar å de sakkunnigas förfrågan. huruvida de under åren I9l3, I9|8 och l9z9 erhållna priserna för virke från domänfondens skogar kunde anses nöjaktiga, samt om tillräcklig konkurrens om virket i de särskilda reviren förefunnes frågan 3 och b.. a.

Övre Jägmästaren i Råneå revir har besvarat båda frågorna nekande samt vidare Norrbottens anfört, att under den senaste högkonjunkturen på tråkolsmarknaden måste visdistrikt. serligen de nettovinster, kunde beräknas å kolved och som därmed jämförligt mindrevärdigt virke, anses fullt nöjaktiga, och i viss mån kunde detta även fortfarande anses gälla i fråga om vedvirke till bränsle, då avsåttningsmen möjligheterna för detta sistnämnda vore begränsade till mycket snäva områden närmast järnvägskommunikationer, torde för reviret i dess helhet gälla att priserna å detta mindervärdiga virke numera icke vore nöjaktiga. I fråga om massaved vore frånvaron konkurrens mycket i ögonen fallande. av Efter Råneälven hade det hittills egentligen icke funnits än spekulant mer en å småvirke av såväl tall som gran, och under pågående säsong hade även denna spekulant uteblivit vid de utbud av småvirke, som hittills gjorts från reviret. Anledningen härtill torde vara att söka däruti, att den enda hittillsvarande sulfatfabriken inom länet under år 1919 blivit Iiedlagd. Men även i fråga sågtimmer måste konkurrensen långt V ifrån tillom anses räcklig för att nöjaktiga priser skulle kunna erhållas. Undantag härifrån torde dock rättvisligen böra göras för sådana sågtilnmerdimensioner, vilka lämpligen kunnat upparbetas till sliprar, i fråga om vilka efterfrågan under de senaste åren varit mycket god. Även hade den under de senaste åren å reviret bedrivna förädlingsverlçsamheten vid del smärre motor- och lokomobilsågar inverkat en mycket gynnsamt på prisbildningen å sågtimret, såväl i fråga om rotförsäljningar som timmerleveranser å vattendrag eller vid järnväg Att emellertid i fråga om skogar med mindre goda utdrivnings- och ,flottningsförhållandexi avsättningsmöjligheterna fortfarande vore mycket dåliga måste till mycket stor del tillskrivas den omständigheten att konkurrensen sågtimmer stode i nivå om med tillgången. Med redogörande för ett särskilt fall, jägmästaren ansåge som utgöra ett tydligt bevis på nyssnämnda påstående ävensom påvisa nyttan av egen tråförådlingsverksamhet i sådana fall, har jägmästaren slutligen anfört, att enligt hans åsikt efterfrågan å upparbetade eller förädlade virkesprodukter, såsom sliprar och olika slag av sågat virke i stort sett mycket god och att följakt vore ligen de priser, som erbjödes för dessa virkessortiment, betydligt nöj vore mera aktiga ån motsvarande priser för virke n rot eller upphugget, oförådlat virke a

Jägmästaren i Storlandets revir har anfört, att hittills erhållna pris å virket, som i huvudsak försålts rotstående, i allmänhet måste betecknas som icke nöjaktiga, såsom i vissa fall även understigande de av domänstyrelsen fastställda grundprisen, samt att konkurrensen om virket vore obetydlig. I sammanhang härmed har jägmästaren anmärkt, att den uteblivna konkurrensen syntes föranledas därav, att virke för spekulanten stode att få itillräckliga mängder från bättre belägna trakter, samt att de förefintliga förädlingsverkens kapacitet syntes vara otillräcklig för de virkeskvantiteter som stode till buds, enär det från domänfondens skogar å rot försålda virket i regel till högst väsentlig del brukade kvarstå oavverkat under flera år efter dess försäljning, utan att därav följde någon väsentlig inskränkning av driften vid förädlingsverken.

Jägmästarna i Juckasjärvi och Muonio revir besvara båda frågorna nekande. Jägmästaren i Vettasjoki revir har anfört, att den övervägande delen revi-

av

rets utsyningar försåldes rotstående å auktion inför länsstyrelsen. De avgivna anbuden höllo sig i regeln, åtminstone under de senaste åren, något under de bestående förslagsprisen. Resultatet hade under de senare åren varit jämförelsevis dåligt, och det hade mött stora svårigheter att slutligen få del poster

en försålda. Av 1919 års 9 utbjudna poster försåldes blött 5 åauktion, 1 försåldes sedermera under hand, och ännu kvarstode 3 poster om c:a 40,000 träd oförsålda. De avgivna anbuden hade i regel obetydligt understigit förslagsprisen, ehuru ett och annat lyckats uppnå antagbara belopp, d. s. högst 10 % under

v. förslagspriset. I allmänhet torde kunna sägas, att de erhållna priserna knappast vore nöjaktiga.

De inom reviret spekulerande bolagen vore till antalet ganska fåtaliga. Följaktligen bleve priserna icke så höga, so1n önskvärt vore. En del främmande bolag från andra vattendrag spekulerade på stämplingarna, det oaktat

men kunde konkurrensen om statens virke icke anses tillräcklig.

.Iägmästarna i Gellivare, Ãngeså och Porjus revir hava besvarat båda frågorna jakande särskilt med hänsyn till ortsförhållandena.

Jägmästarexi i Råneträsks revir har anfört, att å rotstående virke erhölles fullt nöjaktiga priser och vore konkurrensen om dylikt virke tillräcklig.

Vad timmer beträffade vore emellertid förbättrade avsättningsförhållanden att förvänta inom den närmaste tiden. Inom reviret hade nyligen uppförts ett Sågverk, ägare till största delen hänvisad att uppköpa sitt virke från

vars vore revirets skogar, och komme denna anläggning att 1920 betydligt utvidgas. Vidare uppsattes 1919 ett cirkelsågverk för kronans räkning vid en av järnvägsstationerna inom reviret. Till dessa båda verk torde åtgå mer än hälften av revirets beräknade årliga avkastning.

Under de senaste åren hade virket från kronoskogarna inom reviret i allt större utsträckning försålts framforslat till transportled och avsikten vore också att fortgå på den vågen, då efterfrågan på levererat virke betydligt större

vore än å rotstående.

-

Av förenämnda skäl det anledning antaga, att nöjaktiga pris och till-

vore räcklig konkurrens kunde motses i fråga timmer.

om

Efter järnvägen rådde ingen efterfrågan å massaved och utflottning av dylikt virke till kusten omöjliggjordes av nuvarande höga flottningskostnader. Detta

uppvägdes i ringa mån den år från år ökade avsättningen å vedvirke,

av

redan med god vinst kunde uttagas på långa avstånd från järnväg. Och som sedan förestående reglering av de övre delarna av huvudvattendraget, Råne älv, blivit utförd, kunde räkna på att uttaga och framflotta vedvirke till järn-

man väg inom reviret från långt efter denna älv belägna trakter, som hörde till

upp de skogrikaste inom reviret.

Jägmästaren i Tärendö revir har ansett att i betraktande av förefintlig konkurrens, som dock vore otillräcklig, erhållna priser å saluvirke från Kalixälvens ådal kunde nöjaktiga. Däremot kunde nöjaktiga virkespriser erhållas

anses vid Torneälven med biflöden särskilt på grund av inom nämnda vattenområde gällande höga flottningsomkostnader.

I jämförelse med rådande förhållanden inom närmast söderut utefter Kalixälven belägna revir syntes konkurrensen om saluvirke inom Tärendö revir vara otillräcklig.

Jägmästaren i Västra Korpilombolo revir har förklarat, att konkurrensen om timmerdimensionerna till sågtimmer och slipers syntes tillräcklig och priserna jämförelsevis nöjaktiga. Det senare vore emellertid icke förhållandet beträffande massaved tall och gran, vartill frånvaron av pappersmassefabriker vid Kalix

av älvs mynning den förnämsta orsaken. F lottläggning och bogsering långa

vore sträckor droge nämligen så dryga kostnader, att trots konkurrens om massaveden densamma måste betinga avsevärt lägre priser, än om massafabriker funnes vid älvmynningen.

Jägmästaren i Östra Korpilombolo har uppgivit, att för de poster, som sålts, i allmänhet erhållits tämligen nöjaktiga priser, men att särskilt sista året ett stort antal poster blivit osält. Orsaken härtill läge i högt uppdrivna huggnings- och körningspriser och höga flottningskostnader samt under år 1919 billiga virkesköp från Finland genom kursvinsten. Konkurrensen 01n virket ansåge jägmästaren vara tillräcklig.

Jägmästaren i Bönälvens revir har uppgivit, att de priser betalats för från

som reviret utbjudet virke i stort sett varit nöjaktiga utom år 1919 samt att konkurrensen om virket varit ganska god.

Jägmästaren i Haparanda revir har anfört, att nöjaktiga priser å Virke av skilda slag knappast kunde sägas hava erhållits för virke, som till de exporterande trävarubolagen utbjudits vid Torne älv, varemot priser fÖI dylikt Virke vid Kalix älv varit rätt tillfredsställande. -

Orsaken till detta missförhållande vid Torne älv de rådande dyra och

vore oordnade flottningsförhållandena i gränsälven, som tillbakahållit konkurrensen därstädes.

Överjágmästarezz i distriktet har förklarat, att avsättningsförhållandena i fråga

såväl sågverksdimensioner som massaved inom distriktet ingalunda om vore tillfredsställande. Det till kusten framflottade virket från statsskogarna förädlades till största delen vid utom distriktet belägna sågverk och trämassefabriker, sedan flera inom distriktet belägna sågverk övergått till den stora

av sammanslutningen Ytterstfors-Munksund, som i likhet med flertalet övriga bolag försåge sina sågverk med virke, dels från egna skogar, dels med virke, inköpt från Finland. De största spekulanterna på virke från statsskogarna vore sålunda

tillfinnandes bland utom distriktet belägna trävarubolag, i första hand Kramfors, Enhörnings, Vivsta Varv, Sävenäs och Robertsfors, vilka samtliga bogserade virket till sina respektive sågverk, belägna i Västerbotten eller söder därom. Småvirket försåldes mestadels dels genom kontrakt, dels å auktion till trämassefabriker, av Vilka särskilt förutnämnda aktiebolag Ytterstfors-Munksund tillhöriga sulfatfabriken vid Karlsborg varit en betydande konsument. Nedläg gandet av denna fabrik hade haft till följd att detta bolag med ofantliga förråd massaved tyngde marknaden. Den enda egentliga köpare av massaved inom distriktet Örvikens aktiebolag, begränsade behov dock till

vore numera vars största delen kunde fyllas genom kontraktsvirke från statens skogar inom sydligare distrikt samt genom inköp från enskilda. Man kunde därför påstå, att småvirket numera vore i stort sett nära nog osäljbart, vilket även bestyrktes av under hösten 1919 giorda utbud. De nuvarande avsättningsförhållandena å till kusten framflottat virke måste således betecknas såsom synnerligen otillfredsställande.

En icke oväsentlig del av det virke, som avverkades å statsskogarna, framforslades emellertid till järnväg och försågades vid efter densamma befintliga småsågar, dels av enskilda, dels av revirförvaltningarna för statens egen råkning. Det sålunda försågade virket sändes med bantäg till Narvik, i den mån det icke funne avsättning dels till statens egna verk och inrättningar, dels till ortsbefolkningen. De större virkesförbrukande platserna inom distriktet vore Gellivare, Malmberget, Kiruna och Porjus. Som efterfrågan å sågat och hyvlat virke vore mycket stor även i Narvik, varifrån skeppning kunde ske hela året, och järnvägsfrakterna dit vore jämförelsevis låga, kunde betydande kvantiteter vinna avsättning till denna ort. Med undantag av domänstyrelsens tvåramiga såg med hyvel i Porjus, som huvudsakligen avsåge att tillgodose statens kraftverksbyggnaders behov av virke, betingades den övriga av revirförvaltningarna vid transportabla cirkelsågverk bedrivna sågningen i väsentlig mån av dem årligen återkommande skyldighet att till statens järnvägar leverera färdiga sliprar och hade tillkommit för att till följd av arbetarebristen ersätta den förr brukliga bilningen. Det övriga vid sliperssågningen fallande sågutbytet försåldes till enskilda eller exportörer efter att mestadels hava erbjudits till statens egna verk.

Jägmästaren i Jockmocks revir har meddelat, att med undantag av 1919 i Nedre stort sett vid försäljningarna erhållits de å försäljningsposterna åsatta minimi- Norrbotten priserna, de bolag, under åren varit virke distrikt.

samt att som senaste avnämare av från reviret, varit följande: Baltiska Trävaruaktiebolaget, Munksunds aktiebolag, Sävenäs Nya aktiebolag och Kramfors aktiebolag. Sistnämnda bolag hade dock endast inköpt virke, framkört till vattendraget. De båda förstnämnda bolagen blevo emellertid år 1918 sammanslagna under namnet Ytterstfors-Munksunds aktiebolag, varigenom konkurrensen i hög grad minskats bolagen emellan. Nu nämnda bolag vore så gott som allena härskande inom den del av älvdalen, som berörde Jockmocks revir. En bidragande orsak till det dåliga försäljningsresultatet hösten 1919 torde även vara att söka i de fullkomligt oefterrättliga flottningsförhållanden, som sedan några år varit rådande i Luleälvarna och bivattnen. I stället förettårig hade flottningen exempelvis från Appoälven 1 a och b blivit treårig.

-

StatensTräfärädlingssalclcunnigeBilagor.

Jägmästaren i Storbackens revir har meddelat, att virket under de senaste åren varit svårsålt. 5 poster av 10 blevo kvarstående oförsålda år 1918 och 7 av 12 år 1919, beroende på låga anbud och dålig konkurrens. Jägmästaren i Piteå revir har besvarat den första frågan nekande beträffande massaved och andra mindre dimensioner inom vissa delar av reviret ävensom beträffande vedavverkningarna, men anser konkurrensen nöjaktig. Jägmästaren i Bodens revir har anfört, att visserligen erhölles nöjaktiga priser, till och med högre än de av domänstyrelsen årligen bestämda, för det virke, som försåldes å rot eller levererades upphugget, men givetvis erhölles alls icke så stort netto, som om virket såldes förädlat såsom sågat eller hyvlat eller trämassa i olika former. Konkurrens funnes å virket och syntes den snarare till- än avtaga. Dock hade genom de två största bolagens Baltiska och Ytterstfors-Munksund sammanslutning år 1918 den förr skarpa kon- kurrensen dem emellan å reviret helt upphört. Jägmästaren i Seleis revir har anfört, att för virke, som försåldes vid järnväg eller som lämpligen kunde utdrivas dit, priserna finge anses nöjaktiga. Däremot syntes virke, nedlagt i flottleder tillhörande Pite- och Luleälvens vattenområde, betalas med lägre pris, jämfört med de närmast söderut belägna Skellefte- och Umeälvarna, än som betingades av den längre utfrakten för den förädlade varan, och gällde detta i all synnerhet props- och pappersmassevirke. Under år 1918 och särskilt under år 1919 hade ringa konkurrens och efterfrågan förefunnits särskilt för skog, som försålts rotstående. Till största delen torde dock detta hava berott på de i hög grad reducerade skeppningarna av förädlad vara från Norrbotten, till följd varav avnämare legat inne med stora lager av råvaror. Jägmästaren ansåg därför, att beträffande timmerdugligt virke tillfredsställande konkurrens under normala förhållanden förelåge. Däremot vore det uppenbart, att otillräcklig konkurrens rådde om props- och pappersmassevirke. Jägmästaren i Västra Arvidsjaurs revir har meddelat, att för gott virke betalades rätt goda priser men att i allmänhet kunde sägas, att topp-priser erhölles beroende på, att tillräcklig konkurrens förefunnes. Jägmästaren i Östra Arvidsjaurs revir uppgiver, att i regel erhölles nöjaktiga priser å de kronoparker, varifrån virket utdreves till Pite och Byske älvar, men att för virke till Aby älv ofta nöjaktiga priser erhölles. Tillräcklig konkurrens torde få anses förefmnas i Pite älv, något mindre i Byske älv men ingen i Aby älv, där aktiebolaget Ytterstfors-Munksund de senare åren varit ensam spekulant. Jägmästarna i övriga revir inom distriktet, Älvsby, Malmesjaurs, Vargiså, Sikå, Pärlälvens och Görjeå revir hava besvarat båda frågorna nekande. Özzerjägmästaren i distriktet har anfört, att frågan, huruvida erhållna försäljningspriser för virke från domänfondens skogar inom distriktet nöjaktiga, vore kunde besvaras både jakande och nekande. Besvarades frågan jakande, skedde det under den uttryckliga förutsättningen att de av domänstyrelsen årligen till efterrättelse meddelade grundpriserna för virkets värdesättning skäliga, enär vore dessa priser alltid läge till grund för försäljningarna av allt oförädlat virke. De priser, som i södra Norrland erhölles för virke av motsvarande kvalitet

som det i övre Norrland salubjudna virket, emellertid så avsevärt mycket

vore högre än de priser, som kunde betingas i övre Norrland för detsamma, att denna prisskillnad, om utginge från att förädlingskostnaderna ungefärligen

man vore lika höga, vilket antagande torde riktigt, icke enbart kunde förklaras

vara av längre och därigenom dyrare sjöfrakter. Enda förklaringen till att så avsevärt högre priser betalades i södra Norrland torde att söka däri, att konkur-

vara rensen om virket vore större därstädes.

Frågan om konkurrensen om nu ifrågavarande virke tillräcklig, besvarade

vore överjägmåstaren utan tvekan nekande.

Såsom skäl för detta påstående har överjägmästaren framhållit, att stora kvantiteter årligen bleve oförsålda, ehuru utsyningarna å reviren till följd från

av föregående åren kvarstående oförsålt virke avsevärt reducerats. En hel del virkesposter salubjödes, å vilka icke anbud avgåves. Detta beklagliga för-

ens hållande vore ingalunda beroende på att posterna i fråga utgjordes mindre-

av värdigt virke, tvärtom skälet härtill många gånger att söka däri,

- vore att stämplingstrakterna vore något avlägset belägna från kommunikationsleder. Vore efterfrågan å virke tillfredsställande, skulle givetvis även sådana virkesposter vinna avsättning.

I Pärlälvens revir hade flera poster kvarstått fem år sedan de stämplades, och de anbud, som aygåves å dessa poster, uppginge sällan till än virkets

mer halva värde, trots att vid värderingen virket såväl avverknings- flott-

av som ningskostnader upptagits i vissa fall något högre än de bort i avsikt

upptagas, att genom virkets försäljning undgå kostnaderna för trädens omstämpling.

Såsom ett allmänt omdöme kunde sägas, att okonkurrensen å timmerdugligt virke efter Lule älv mycket dålig, efter Aby och Byske älvar likaledes

vore dålig efter sistnämnda vattendrag betalades dock virket jämförelsevis

- högt, antagligen beroende på, att aktiebolaget Ytterstfors Munksund icke önskade släppa in någon konkurrent efter vattendraget i fråga efter Pite

samt älv

avsevärt bättre; å endast till och massaved dugligt virke efterfrågan

props vore ytterst ringa efter alla vattendrag, särskilt efter Luleälven.

Konkurrensen om allt virke beräknades bliva avsevärt sämre, sedan aktiebolaget Ytterstfors-Munksund slagit under sig så alla sågverk

numera gott som inom distriktet.

Jägmåstaren i Arjeplogs revir har besvarat båda frågorna nekande, den första

Skellefteå frågan i stort sett, den obetingat.

senare distrikt.

Jägmästaren i Södra Arvidsjaurs revir har anfört, att på Byske älv ernåddes i regel tillräckliga priser på virke, att propspriserna för låga även på

vore Skellefte älv samt att på Byske älv konkurrensen otillräcklig, enär aktie-

vore bolaget Ytterstfors-Munksund helt och hållet dominerade affärerna efter älvdalen.

Jägmästaren i Norra Sorsele revir har besvarat båda frågorna jakande, den senare frågan dock med undantag beträffande vissa uppgivna områden.

Jägmästaren i Södra Sorsele revir har även besvarat båda frågorna jakande, den senare frågan dock med undantag för de områden, från vilka virket finge vidkännas tvåårig flottning.

Jägmästarna i Norra Malå och Norsjö revir hava besvarat båda frågorna jakande.

Jägmästaren i förutvarande Jörns revir har även besvarat båda frågorna

jakande, den första frågan dock beträffande vissa angivna skogar, och den senare med undantag beträffande norra delen av kronoparken Månghörningen, där praktiskt taget endast en spekulant funnes, nämligen Jörns såg- och hyvleriaktieholag.

Jägmästaren i Burträsks revir har besvarat båda frågorna nekande.

Överjâgmästaren i distriktet har anfört, att i stort sett kunde sägas, att nöjaktiga priser å virke erhölles med undantag av från trakter med 2-ärig flottning, från vissa delar av Burtråsks revir och vissa trakter av Jörns revir. Likaså kunde påstås, att prisen å virke från Arjeplougs revir till Byske, Mattaure och Pite älvar samt till Laisälven icke vore fullt nöjaktiga och detsamma kunde påstås beträffande virke till Byske älv med bivatten inom Södra Arvidsjaurs revir.

Konkurrensen inom förenämnda trakter vore obetydlig. Vid Byske, Pite och Mattaure älvar dominerade aktiebolaget Ytterstfors-Munksund, vid Sikån och Rickleån inom Burträsks revir aktiebolaget Robertsfors. Umeå Jägmästaren i Västra Stensele revir har anfört, att vården, beräknade efter

av distrikt. domänstyrelsen meddelade priser, i regel erhölles, om ock efter flera utbud. Konkurrensen borde kunna vara livligare och det. förefölle, som om spekulanterna före anbuds givande delade upp posterna sinsemellan.

Jägmästaren i Östra Stensele revir har anfört, att under de sista åren inom reviret virke sålts dels på rot, dels ock framforslat till vattendraget, och syntes i allmänhet högre priser erhållits för på sistnämnda sätt levererat virke. Iallmänhet kunde sägas, att spekulationen å trävaror inom reviret vore ringa, och att prisen även i allmänhet till följd därav vore låga.

Jägmästaren i Bjurbåckens revir har besvarat båda frågorna jakande, med undantag beträffande virke till kolning.

Jägmästaren i Lycksele revir har jämväl besvarat båda frågorna jakande, med undantag beträffande massaved och kolved från vissa delar å reviret år 1919, vilket förhållande jägmästaren dock ansåge vara av övergående natur.

.Iägmästaren i Blåuilcens revir har besvarat båda frågorna jakande.

Jägmästaren i Vinlidens revir har anfört, att virkespriserna i stort sett måste anses nöjaktiga i jämförelse med förhållandena för 5 ä 10 år sedan, men jämförda med samtidiga priser å sydligare eller mera välordnade vattendrag. Förefintlig konkurrens kunde nära nog betecknas såsom tillfredsställande, då den omhänderhades av ett 10-tal virkesköpande skogsbolag förutom ett ungefär lika stort antal privatpersoner.

Jägmästaren i Örå revir har anfört, att han såsom revirförvaltare icke annat än i undantagsfall ansåge priserna nöjaktiga. Med hänsyn till penningvärdejs sjunkande sedan 1916 måste dock den nuvarande prisnivån anses nöjaktig. Ar 1919 rådde emellertid abnorma förhållanden beträffande avsättningsmöjligheterna för pappersved och kolved, den sistnämnda då osäljbar.

Konkurrensen hade de senare åren något förbättrats, men vore ännu icke nöjaktig längs Öreälven, beroende på de säregna förhållandena vid älvens

mynning. En viss roll, storlek dock svår att angiva, spelade även det

vars vore förhållandet, att den vida största intressenten längs ådalen, Mo och Domsjö

.85

aktiebolag, genom sina tjänstemän, som även funktionärer i flottningsförvore eningen, härigenom förmådde utöva tryck på obekväma konkurrenter.

Jägmästaren i Vännäs revir har besvarat den första frågan jakande samt beträffande den senare frågan anfört, att på grund ringa konkurrens erhölles av lägre priser efter Sävar- och Hörneån samt Ore och Lögde älvar ån efter Uman

och Vindelns vattendrag, ehuru samtliga inrättade till allmänna flottleder, vore och flottningskostnaderna i stort sett kunde sägas enahanda storlek. vara av Jägmästaren i Degerfors revir har besvarat båda frågorna jakande, den först-

nämnda i huvudsak och den med undantag beträffande vissa angivna senare områden, där ingen konkurrens funnes.

Jägmästaren i Hällnäs skolrevir har anfört, att i stort erhölles nöjaktiga sett priser å virke av skilda slag från domänfondens skogar inom reviret.

slipersåmnen, levererade till statens järnvägar, dock allt för låga priser syntes erhållas, med hänsyn till den utmärkta kvaliteten hos detta virkesslag. Slipers-

ämnena uttoges nämligen ur enbart felfritt virke och syntes därför, såsom

varande det bästa sortimentet, böra betinga högsta möjliga pris. l stället erhölles ett medelpris, baserat på det pris engelsk kubikfot efter virkets toppper mätt räknat, som vid försäljning i övrigt från kronans skogar virke av av motsvarande grovlek och beskaffenhet under respektive år i genomsnitt erhållits

vid älvmynningen. Sedan de för statens järnvägar avsedda slipersämnena urvalts, vore emellertid övrigt från statens skogar försålt virke till övervägande

del av så medelmåttig beskaffenhet, beroende på skogskapitalets överårighet, att några höga priser icke kunde uppnås och det ovannämnda jåmförelsetalet

sålunda måste komma att bliva lägre än avsetts. som Tillräcklig konkurrens virke skilda slag från domänfondens skogar om av förefunnes.

Överjâgnzâstaren i distriktet har i förevarande avseende endast hänvisat till

jägmästarnas yttranden.

Samtliga jägmästare hava besvarat båda frågorna jakande, jägmästaren i Hárn ösands Volgsjö revir dock beträffande kronoparkerna Gideåkroken och Hörnån, distrikl. varjämte jägmästaren i Östra Åsele revir visserligen anser, att i regel nöjaktiga priser erhölles samt att konkurrensen efter Aseleälven och Gideälven tillräcklig, vore men att detta fallet efter Lögdeån. vore Överjâgtnâstaren i distriktet har haft något tillägga till att de av jägmästarna inom distriktet avgivna utlåtandena.

Jägmästaren i Frostvikens revir har anfört, att svaret å den-första frågan Mellersta kunde besvaras jakande, därest virkesanbuden ansäges skäligen kunna godtagas Norrlands

med hänsyn till förslagspriset. Däremot syntes priserna icke i allo kunna distrikt. anses nöjaktiga med hänsyn till, att högre dylika sannolikt vidtagande särgenom av skilda åtgärder skulle kunna erhållas. Jägmästaren ansåge, konkurrensen att icke vore tillräcklig i fråga upphugget virke, i fråga rotförsåljning om men om åter i allmänhet tillfredsställande, dock 1919, vilket syntes giva vid handen att spekulationen vore stadd i avmattning än i tilltagande, varför för framsnarare tiden kanske icke nöjaktig spekulation med hänsyn till rotvirket med en ens säkerhet kunde förutsättas.

Jägmästarna i Åre, Hallens, Norra Hälsinglands och Västra Hälsinglands revir hava besvarat båda frågorna jakande.

Jägmästaren i Hede revir anser de erhållna priserna knappast hava varit nöjaktiga samt uppgiver, att konkurrensen länge varit dålig, men dock blev betydligt bättre, då för några år sedan ett par trävarubolag från andra ådalar började spekulera även efter Ljusnan. Dessa bolag hade emellertid nu åter dragit sig tillbaka på grund av såsom det uppgivits höga ilottningskostnader och arbetskostnader.

Jägmästaren i Rätans revir har besvarat båda frågorna jakande, med undantag beträffande ilottningskolveden till Ljungan med bivattendrag.

Jägmästaren i Bräcke revir har anfört, att vid försäljning av rotstående timmervirke erhållits priser, överstigande trädens beräknade värde med ledning av domänstyrelsens prisnota, varför de erhållna priserna borde anses nöjaktiga. Endast år 1919 hade några virkesposter icke kunnat säljas på grund av för låga anbud. Vid försäljning av vid flottled levererat såg- och papperstimmer hade de erhållna priserna för papperstimret och de minsta dimensionerna av sågtimret 0. m. 8" och 9" i allmänhet varit högre än motsvarande priser enligt domänstyrelsens prisnota, under det att förhållandet varit motsatt för grövre dimensioner. Särskilt för det grövsta sågtimret hade prisskillnaden varit avsevärd, varför erhållna priser å dessa dimensioner icke torde böra anses nöjaktiga.

Då försäljning av kolved och brännved kunnat äga rum, hade erhållna priser varit nöjaktiga.

Konkurrensen om salubjudet virke vore god.

Jägmästaren i Bispgårdens skolrevir har besvarat båda frågorna jakande, dock med undantag beträffande kolvedsdimensioner å Boda kronopark.

Jägmästaren i Medelpads revir har jämväl besvarat båda frågorna jakande, dock med undantag beträffande dels kronoholmen Bremön, dels ock kolveden i allmänhet inom reviret.

Överjägmästarezz i distriktet har i förevarande avseende anfört, att de av jägmästarne i distriktet lämnade uppgifterna borde jämföras och kontrolleras med utredning om försäljning av auktionsvirke från de skilda reviren.

I fråga Ljusne älv ville överjägmästaren särskilt framhålla, att sulfatved

om icke uppköptes efter denna ådal, varför tall smärre dimensioner kunnat säljas

av endast till kolved. Kronans skogar efter nämnda älv utgjordes huvudsakligen av tall.

Jägmästaren i Hamra revir har besvarat båda frågorna jakande med undan- Föru tvarande Gävle-Dala tag för massaved furu och vissa år även kolved, det senare virkesslaget dock

av distrikt. huvudsakligen beroende på de ojämna kolprisen.

Jägmästaren i Gästriklands revir har besvarat båda frågorna med i regel, dock att under år 1919 likväl konkurrensen och köplusten i fråga om smärre virke varit relativt låga, vilket förhållande emellertid vore att anse såsom tillfälligt.

Jägmästaren i Idre Östra revir har meddelat, att under år 1918 erhöllos för endast ett fåtal auktionsposter nöjaktiga priser, att år 1919 större delen av

men utbjudna poster försålts till beräknade förslagspriser. Beträffande timret i allmänhet förefunnes rätt god konkurrens, men i fråga om pappersved.

Jägmästaren i Särna revir har uppgivit, att i regel de åsatta värdena vid försäljning erhållits och att de mången gäng överskridits med intill 25 %. De

erhållna priserna vid rotförsäljnixigarna torde sålunda hava Varit nöjaktiga i förhållande till grundpriserna. Försäljningarna hösten 1919 visade emellertid mindre köplust, varför även en del virkesposter förblivit osålda, ett förhållande

varit vanligt inom Särna revir. Försäljningarna av till vattendraget som genom revirförvaltningens försorg utdrivet timmer och slipersvirke syntes lämna större vinst än rotförsåljningarna. Vid jämförelse med trävarubolagens drivningar på samma lokaler och med samma drivningspris visade det sig emellertid, att dessa kunde uttaga timmerdimensioner, som för revirförvaltningen icke bure sig att utdriva. Detta torde kunna förklaras därav att de träförädlande och exporterande bolagen redan vid vattendraget kunde beräkna högre värden, än de ville betala för det från statsskogarna utdrivna. Härav syntes följa, att de staten erhållna priserna icke vore de högsta möjliga. Emellertid torde

av de kunna sägas vara nöjaktiga, åtminstone vad timmer beträffade. Annorlunda syntes det dock vara beträffande pappers- och kolveden. För dessa sortiment erbjödes priser, som i förhållande till såväl skogens rotvärde som den förädlade varans pris icke kunde sägas vara nöjaktiga, varför även, iförhoppning om att kommande år skulle visa ökade priser, dylikt virke under näst föregående och pågående drivningssäsonger i möjligast ringa omfattning utbjudits.

Orsaken till de låga priserna torde vara bristande konkurrens om dessa sortiment. Det vore tydligt att köparna, som beträffande pappers- och kolveden vore ett fåtal i förhållande till timmerköparna, härvidlag hade träffat överenskommelse om gemensamma priser och om att konkurrera med varandra.

Jägmästaren i Transtrands revir har anfört, att beträffande virke levererat å vattendrag under åren 1918-1919 nöjaktiga priser kunnat erhållas å vid slipersavverkningarna utfallande timmer och massaved genom infordrande av anbud, varför sågtimret dessa år måst övertagas av statens järnvägar och massaveden i allmänhet kunnat utdrivas. Särskilt de senare åren hade även en stor del av de å rot utbjudna virkesposterna kunnat försäljas. Så vore av de i 1919 års stämplingslängd upptagna 12 auktionsposterna 9 kvarstående sedan föregående år, härav ett ända sedan år 1916. Av dessa försåldes

par endast 1 post å auktion, varjämte 1 post sedermera försålts under hand. Detta torde kunna förklaras därav, att de flesta av dessa poster vore mindre väl belägna och på grund härav, med nuvarande högt uppdrivna arbetskostnader, vunne efterfrågan.

Jägmästaren i Älvdalens Östra revir har besvarat båda frågorna nekande.

Jågmästaren i Älvdalens Västra revir har besvarat den första frågan jakande och den senare med i allmänhet.

. .

Jägmästaren i Grangärde revir har besvarat båda frågorna med i allmänhet, men tillika fäst uppmärksamheten på de oförklarligt låga priser å massaved av speciellt gran, som alltid varit rådande på hela Dalälvarna, samt att någon enstaka gång ringbildning i mindre utsträckning kunnat spåras bland köparna.

Jägmästaren i Garpenbergs revir har anfört, att å sågtimmer och pappersmasseved erhållna priser knappast kunde betecknas fullt nöjaktiga. Orsa-

som ken härtill vore otillräcklig konkurrens. A de delar Dalälven, som berörde

av Garpenbergs revir, betalades sålunda obetydligt lägre pris än å de delar av

samma älv, som låge ovanför Siljan. De priser som betalades för pappersmasseved, levererad å Dalälven, vore, trots rådande goda konjunkturer å trämassemarknaden, så låga, att det ofta ställde sig ekonomiskt fördelaktigare att upphugga dylikt Virke till brännved. De båda pappersmassefabriker, som funnes inom reviret, ville givetvis betala något avsevärt högre pris än det å Dalälven gällande. Någon konkurrens mellan dessa fabriker om virket från Garpenbergs revir kunde åtminstone för det dåvarande ifrågakomma, enär de höga järnvägsfrakterna lade hinder i vägen härför. Varje fabrik köpte endast från densamma närliggande skogar.

Jågmåstaren i Kopparbergs revir har besvarat båda frågorna jakande, med undantag allenast beträffande kronoparken Haraldsarvet.

Jägmästaren i Klotens revir har besvarat den första frågan jakande, men ansett att konkurrensen kunde sägas vara mindre god, enär endast Skinnskattebergs bruk och arrendatorn av Klotens såg med fördel kunde spekulera å större delen av virket från revirets skogar, varjämte en mindre del av virket kunde säljas till sågarna vid Sandåns och Sverkestaåns flottled.

Jägmåstaren i Malingsbo revir har anfört, att nöjaktiga priser städse erhållits, men att konkurrensen i fråga om timmer kunde betecknas som mindre god. enär endast en såg Baggå ångsåg med fördel kunde spekulera å avsevärd

- del utav timmerfångsten.

Jägmästaren i Grönsinka skolrevir har besvarat den första frågan jakande, utom beträffande massaved, samt meddelat att konkurrensen vid stambanan vore tillräcklig men vid flottled knappt nöjaktig.

Överjâgnzäsfaren i distriktet har beträffande förutvarande Gävle-Dala distrikt rörande den första frågan hänvisat till jägmästarnas yttranden samt besvarat den senare frågan jakande. Plörutvarande Jägmästarna i Enköpings, Stockholms och Norra Roslags revir hava besvarat Bergslags- båda frågorna jakande. distriktet. Jägmästaren i Örbyhus revir har besvarat den första frågan jakande,

men den senare nekande. Köpare till virke inom reviret vore huvudsakligen de stora bolagen i Uppland, Strömsbergs bruk, Leufsta bruk och Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag åvensom en och annan trävarufirma från Gävle, detta beträffande de norra delarna av reviret. För de södra delarna av reviret vore köparna från Uppsala och från trakten, såsom Lenna Bruks aktiebolag och

A. Krantz. Dessa bolag uppdelade å virkesauktionerna utbjudna poster för undvikande av konkurrens, x. s. endast en köpare hjöde å utropad post, de övriga närvarande tege. Försäljningarna ginge härigenom trögt.

Genom att virkesposter, varå antagliga anbud icke avgivits, försålts upphuggna å leverans hade dock konkurrens och skäliga priser kunnat erhållas. Detta finge särskilt framhållas, med omnåmnande att det dock varit fullständigt uteslutet att genom egen avverkning erhålla sådana nettovärden, som å rot försålda virkesposter betingat åren 1918 och 1919.

Jägmästaren i Bjurfors skolrevir har endast erinrat, att inom reviret redan förefunnes en statlig sågverksanläggning.

Övriga jägmästare i distriktet hava besvarat båda frågorna jakande, jägmästaren i Arvika revir dock med undantag beträffande vissa angivna krono-

parker, varjämte jägmästaren förmält, att avmattning senaste tid ägt rum i konkurrensen om virke, som tillfördes Glafsfjorden, på grund av att de förut konkurrerande bolagen genom köp förenats, samt jägmästaren i Grönbo revir med undantag beträffande konkurrensen om massaved och sågtimmer å Grönbo kronopark, ehuru jägmåstaren förklarar, att ändock fullt nöjaktiga priser kunnat betingas.

Överjägmästarelz i distriktet har endast hänvisat till jägmästarnas utlåtanden.

Jägmästaren i Gripsholms revir har meddelat, att försäljning av skog å rot Östra icke alltid lämnade tillfredsställande resultat, på grund av bristande konkur- distriktet. rens, men att däremot alltid tillräcklig konkurrens förefunnes, då virket genom skogsförvaltningens försorg upphögges och utdreves till järnvägsstation eller Mälarstrand, och hade hittills nöjaktiga priser å virket härvid alltid kunnat erhållas.

.

Jägmästaren i Karlsby revir har besvarat den första frågan jakande, den senare nekande.

Jägmästaren i Linköpings revir har meddelat, att priserna å ståndskog och kastved varit låga å de i södra delen av reviret belägna skogarna till följd av dåliga kommunikationer, men i övrigt besvarat båda frågorna jakande.

Samtliga övriga jägmästare i distriktet hava besvarat båda frågorna jakande. Öuerjägmästaren i distriktet har yttrat sig i denna fråga.

Jägmästaren i Marks revir har meddelat, att för gagnvirke priserna vore fullt Västra tillfredsställande, men för ved å en del skogar med dåliga kommunikationer distriktet. låga, samt att konkurrensen i allmänhet vore god utom å några skogar i Marks och Kullings härad, där köparna genom sammanslutning sökte hålla prisen låga, vilket dock till största delen förekommes genom att sådant virke såldes under hand. -

Jägmästaren i Hunnebergs revir har uppgivit, att nöjaktiga priser i regel erhölles, men att konkurrensen av sågtimmer från kronoparken Halle-Hunneberg Vore synnerligen ringa.

Övriga jägmâstare inom distriktet hava besvarat båda frågorna jakande, jägmästaren i Uddevalla revir dock med undantag beträffande den första frågan för kronoparkerna Bullaren, Kynnefjäll och Koxeröd.

Överjägmâstaren i distriktet har yttrat sig i frågan.

Samtliga jägmästare inom distriktet hava besvarat båda frågorna jakande. Smålands

Numera avlidna överjägmästaren i distriktet, C. Stjernspetz, har yttrat sig distrikt. i frågan.

Samtliga jägmästare inom södra distriktet hava besvarat båda frågorna ja- Södra kande, jägmästaren i Halmstads revir dock med undantag beträffande den första distriktet. frågan för klenare gallringsvirke av gran å Tönnersjöhedens kronopark.

Överjägmästaretz i distriktet har besvarat båda frågorna jakande.

Bilaga 11.

Översikt

över inkomna svar á de sakkunnigas förfrågan frågan 4, huruvida statlig träförädlingsverksamhet av något slag ansåges önskvärd och lämplig för domänfondens skogar eller

delar av dessa i de särskilda reviren.

Övre Norrbottens distrikt.

Jågmästaren i Råneå revir. Statlig träförädlingsverksamhet för domänfondens skogar inom reviret vore icke blott önskvärd och lämplig utan även nödvändig för att rationell skogsskötsel skulle kunna bedrivas å desamma. Ville man

en syfta mot största möjliga ekonomiska vinst från reviret i dess helhet, uppnåddes detta genom att hela reviret inrangerades inom tråförädlingsverksamheten. Emellertid kunde det icke ifrågasättas, att den redan befintliga träförädlingsindustrien inom länet skulle avstängas från möjligheterna att erhålla erforderlig råvara från kronoparkerna, och vore en sådan anordning icke heller vare sig nödvändig eller välbetänkt, enär det i första hand torde gälla att få avsättning för det överskottsvirke, som den nuvarande industrien faktiskt icke förmådde konsumera, varigenom även allmän prisförhöjning å oförädlat virke borde

en vara att förvänta. Det kunde därför vara lämpligare att förlägga den eventuella statliga förädlingsverksamheten till någon eller några bestämda drivningslägen eller på annat lämpligt sätt begränsade områden, inom vilka årsavverkningarna från samtliga domänfondens skogar uteslutande eller i huvudsak tillfördes förädlingsverket, under det att andra områden lämnades helt och hållet öppna för konkurrens från den enskilda företagsamheten. För att emellertid så stor rörlighet som möjligt skulle i detta avseende och där så ansåges erforderligt kunna iakttagas, torde det bliva nödvändigt att förlägga förädlingsverken till sådan plats, att råvaran utan olägenhet kunde tagas från relativt vitt skilda håll. Detta syntes bäst vinnas genom att förädlingsverken förlades vid kusten,inärheten av en älvmynning.

Därest vid platsfrågans avgörande förenämnda synpunkter skulle vinna beaktande, syntes för Råneå revirs vidkommande förädlingsverken böra förläggas å någon med hänsyn till hamn och djupförhållanden lämplig plats emellan Råne och Kalix älvars mynningar, varigenom virke till dessa skulle kunna tillföras såväl från dessa båda älvar, som från de mellanliggande mindre, men ganska virkesrika flottlederna Vitån och och Töreälven. En plats, som i detta

, avseende möjligen skulle lämpa sig för uppförande av ett sågverk och som under alla förhållanden syntes förtjäna att bliva föremål för en närmare undersökning, Rörbäck inom Råneå sockens skärgård, belägen alldeles vid

vore gränsen till Töre socken.

För den händelse att ett större sågverk vid kusten lämpligen borde startas, utan i stället ett flertal smärre såganlåggningar, fördelade på ett flertal revir, borde föredragas, syntes det lämpligast att bibehålla och i någon mån utvidga den såganläggxiing, som reviret redan hade uppförd i Degerselet. Denna borde därvid i första rummet omändras till ramsåg, gärna med bibehållande av även klingverk för speciellt sliperssågning, samt utökas med hyvel och övriga erforderliga hjälpmaskiner. Men även om en större såg vid kusten komme tillstånd, torde en mindre såganlåggning vid Degerselet fortfarande äga sitt berättigande, dels för att bidraga till tillgodoseendet av järnvägarnas behov av sliprar, dels för att fylla ortens behov av sågat och framförallt hyvlat virke.

Jägmästaren i Storlandeis revir. Förhållandena inom reviret talade obetingat för anordnande av statlig förädlingsverksamhet ifråga om virke från domänfondens skogar inom reviret, närmast sågverk och trämassefabriker. I synnerhet syntes det vara av vikt att i första hand anordna förädlingsverk för småvirket d. v. s. trämassefabriker, enär såväl inom Storlandets som inom ett flertal andra revir avverkningarna hittills omfattat huvudsakligen och inom avsevärda områden uteslutande timmervirke, med påföljd att å sådana områden slutavverkningen komme att omfatta endast småvirke, en omständighet som ställde oavvisligt krav att med till buds stående medel söka skapa något värde å detta -virke, som möjliggjorde dess tillvaratagande och därmed att uppdraga ny skog utan onödigt stora kostnader.

v

Sådana trämassefabriker horde anläggasy helst vid utloppet både Kalix älv

av och Råne älv, men om virkestillförseln från domänfondens skogar icke medgåve förädlingsverk å båda dessa ställen i första hand vid utloppet av Råne älv.

Jägmästaren i Juckasjärvi revir. Anläggande ett sågverk för samtliga do-

av mänfondens skogar vid Kalix älvs utlopp önskvärt.

vore

.

Jägmästaren i Vettasjoki revir. Om konkurrensen även inom andra närliggande revir skulle visa sig vara mindre god ifråga om försäljningen av rotstående virke samt även för framtiden kunde befaras bliva densamma, syntes den enda möjliga utvägen vara statens egen förädlingsverksamhet. Denna borde avse tillgodogörandet av både timmer och massaved samt inriktas på industriell stordrift. I och med statens egen virkesförädling skulle hyggesvården kunna i betydligt större utsträckning tillgodoses, i det att mängd äldre hyggen med

en övervägande smärre dimensioner då skulle bliva föremål för avverkning och vård. F örådlingsverket måste förläggas till kusten, exempelvis till Kalix älvs mynning eller annan älvmynning, som kunde förefinnas lämplig.

.Iägmästarna i Gällivare och Ängeså revir. Uppförande transportabla motor-

av sågar inom reviren vore lämpligt och önskvärt.

Jägmästaren i Tärendö revir. I brist på kännedom förhållandena i kust-

om reviren kunde jägmästaren yttra sig huruvida uppförande av förädlings-

om, verk vid kusten kunde anses lämpligt.

Jågmästaren i Västra Korpilombolo revir. Man måste ställa sig mycket tveksam inför frågan, huruvida staten skulle hava större förutsättningar att lönande driva en massafabrik än det stora trävarubolag, som, oaktat det ägde avsevärda arealer egna skogar, dock efter få års drift måst nedlägga en fabrik av dylikt slag.

Även sig staten eller enskilda anlade massafabriker vid Kalix älvs

om vare mynning, kvarstode dock frågan om tillvaratagande av vedvirket olöst. Intensiv, rationell skogsskötsel och därmed högsta avkastning kunde erhållas, förrän klenare gallrings- och röjningsvirke, avfall vid gagnvirkesavverkningar samt lövskog kunde tillgodogöras. Då avståndet till järnväg vore alltför stort, kunde skogskolning icke ifrågakomma. Däremot borde möjligheterna för ugnskolning undersökas. Närmast till hands läge då tanken på kolugnar vid Räktjärvändan, intill järnvägen och med möjlighet att jämte de stora mängder slipers m. m., som hellre dirigerades till järnvägen än till kusten, i Räktjärv frånskilja det delvis buntade kolvirket från annat flottgods. Då emellertid staten icke torde äga lämplig mark här och enskild anläggning länge varit planerad, förmodade jägmästaren, att statligt ingripande bleve överflödigt.

Jägmästaren i Bönälvens revir. Statlig träförädlingsverksamhet i stor skala syntes icke vara önskvärd. Den skarpa kontroll med åtföljande omgång,

som måste vara förenad med varje statlig verksamhet, syntes näppeligen kunna förenas med det fria initiativ och snabba avgörande, som vore ett av huvudvillkoren för en lycklig affärsverksamhet denna art. Däremot borde genom

av exempelvis garanterad virkesleverans från kronans skogar under vissa

år en sådan anläggning kunna komma till stånd genom enskild företagare.

Den enda form av statlig träförädlingsverksamhet i något större skala, som syntes böra ifrågakomma, vore ugnskolning. En sådan verksamhet torde låttare än exempelvis en trämasse- eller sågverksrörelse baserad på export kunna anpassas efter för statsförvaltningen gällande former. Härtill komme den stora betydelse en sådan anläggning skulle hava ur ren skogsvårdssynpunkt. En utredning angående de ekonomiska förutsättningarna för en kolugnsanlåggning vid Kalix älv borde därför verkställas. Virkesbehovet för sådan anläggning

en syntes vara betryggat för en avsevärd tid. Anläggningen syntes lämpligen böra förläggas vid älvmynningen på den sida älven, där den tilltänkta järnvägen

av Morjärv-Kalix finge sin ändpunkt, men samtidigt så långt ut att sjötransport därifrån kunde äga rum. Förutsättningen för en sådan anläggning vore givetvis uppkomsten av malmförädling i Norrbotten. Vidare ville jägmästaren förorda uppförande av mindre sågverk, avsedda för tillverkning atv slipers och annat specialvirke för statens järnvägar och övriga statens verk. Det uppstående överskottsvirket av bräder m. m. skulle säkerligen vinna avsättning för ortens behov. Om genom inrättande av sådana sågverk, eventuellt i förening med hyvel, på lämpliga platser där flottleder från kronans skogar skure stambanan, statens järnvägar, arméförvaltningen och andra statens verk kunde få större delen av sitt virkesbehov i Norrland fyllt, måste ovillkorligen en avsevärd vinst tillföras statskassan, då givetvis de nuvarande mellanhåndernas förtjänster skulle komma staten tillgodo. Vad speciellt Bönälvens revir beträffade, skulle ett sådant sågverk lämpligen förläggas i närheten av Morjärv och skulle detta i första hand avsett för förädling virke från kronoparkerna Gran-

vara av berget, Mossaudden och Mjölafors samt en del av kronoparken Risberget. Dessa skogar vore belägna efter çrundträskån och upptoge en areal produktiv skogsmark av cza 5,900 har. Arliga virkesuttaget hade i samband med regleringen av flottleden beräknats till 6,000 kbm. Dessutom skulle virke tillföras verket

från en del av Ängeså kronopark block III genom Kälvån. Arealen produktiv skogsmark beräknades till 5,000 har och årsavverkningen till 5,700 kbm. Totala virkesrayonen skulle sålunda utgöra 10,900 har med en årsavverkning av 11,700 kbm. Virket från båda dessa flottleder skulle vid åmynningarna samlas i ringbommar och därefter bogseras till sågverket. Lämplig plats för sågverket ifråga syntes vara på östra stranden av Morjärv söder r i Fårholmen. Utdrivning av virke till ett sådant sågverk kunde redan nu ordnas, men komme att ställa sig gynnsammare sedan Grundträskän blivit reglerad, vilket torde ske inom de närmaste 2 ä 3 åren.

Jägmästaren i Haparanda revir. Statlig träförädling medels mindre sågverk, anlagda på lämpliga ställen järnvägsövergångar o. s. v. vid de mera be-

- tydande flottlederna och avsedda huvudsakligen till förädling av slipersvirke samt smärre och mindre värdefulla virkessortiment, som mera knappt kunde bära dryga flottningsomkostnader, vore synnerligen önskvärd för alla delar av reviret, som vore belägna ovan järnvägarnas beröringspunkter med dessa flottleder.

Dessa sågverk skulle vara önskvärda för kronoparkerna Råktjärvberget, Svartträsk, Rönsjärv och Tallberget, om tillsammans cza 9,700 har vid Kalix älv, för kronoparkerna Snårberget, Hietaniemi, Stängbåcken, Lilla Granträsk, Karl- Gustav och Över-Torneå, cza 15,500 har vid Sangis älv samt för kronoparkerna Over-Torneå och Hietaniemi 10,100 har vid Torne älv.

c:a

Det vore dessutom givet, att de flesta kronoparker på ovanför liggande revir vid Kalix och Torne älvar skulle draga väsentlig nytta av såganläggningar vid dessa älvar, som givetvis kunde utbyggas i relativt större skala.

Sågverken borde anläggas för Kalix älv i Räktjärvändan i närheten av Räktjärv station, för Sangis älv vid dess skärning med Norra stambanan och för Torne älv vid eller strax nedom Armasjoki utflöde.

Övezjágmästaren i distriktet. Virket från domänfondens skogar inom distriktet utdreves dels till vattendragen för att framflottas till kusten, dels till järnväg för att vid densamma försågas. Sistnämnda förfaringssätt vore fördelaktigt å skogar närmast riksgränsbanan, varest flottningsförhållandena vore jämförelsevis ogynnsamma. Vid bedömandet av föreliggande fråga syntes därför sistnämnda grupp av skogar höra särskiljas från sådana, från vilka framflottning av virket från kusten fortfarande borde äga rum. Beträffande dessa senare borde virket utbjudas till försäljning å rot eller å vattendragen, men i sådana fall, då inga eller icke antagliga anbud därå erhölles, förädlas vid ett statens eget sågverk eller pappersmassefabrik. Den lämpligaste belägenheten för ett statens sågverk syntes vara i närheten av Råneälvens utlopp eller mellan Råneälven och Kalixälven, alldenstund konkurrensen efter Råneälven, Vitån och Töreälven vore särdeles ringa och lämplig plats där även torde stå att erhålla ävensom tillgången på nödig arbetskraft och tillförseln av livsmedel vore jämförelsevis god. Efter Kalixälven vore konkurrensen om virket, arbetskraft och livsmedel större och möjligheten att förlägga det längre norr ut syntes av flera skäl vara utesluten.

Då pappersmassefabriken beroende elektrisk kraft, torde tillgången

vore av på sådan i väsentlig mån inverka på dess läge. I detta avseende erbjöde Luleälvens mynning avsevärda fördelar, alldenstund kraft där komme att kunna

erhållas från statens kraftverk utefter Luleälven. Huruvida vattenfallsstyrelsen däremot komme att distribuera elektrisk kraft till norr om Luleå efter kusten belägna platser, torde åtminstone för närvarande osannolikt och vore väl

vara närmast beroende på, i vilken omfattning avsättning där funnes för sådan kraft. Skulle en sulfatfabrik komma att anläggas, för vilket starka skäl talade, och

avsättningsmöjligheter sålunda åstadkommas även för avfallsvirke från sågen, syntes dessa båda förädlingsverk böra ligga i närheten av varandra och även sågen böra elektrifieras. På läget inverkade även, huruvida virke skulle tillföras ifrågavarande anläggningar även från angränsande distrikt. De sämsta avsättningsmöjligheterna inom Norrbotten torde dock vara för de skogar,

som berördes av Luleålven och norr därom varande flodsystem. Ett närmare

angivande av platsen för förådlingsverken krävde givetvis mera detaljerade undersökningar å de platser, som kunde ifrågakomma.

Ned re Norrbottens distrikt.

Jägmästaren i Jockmocks revir. Statlig träförädlingsverksamhet önskvärd

vore dels genom anläggande av ett permanent sågverk jämte kolugn och dels

genom att ställa ett lätt transportahelt motorsågverk till revirförvaltningens förfogande. Träförädlingen kunde dock igångsättas, förrän inlandsbanan börjat framdragas från Porjus söderut mot Jockmock, då det permanenta verket borde byggas. Motorsägverket borde anskaffas först sedan sagda järnväg hunnit färdigbyggas genom reviret söderut från Jockmock.

De delar av reviret, som ifrågakomme för avlämnande timmer till den

av permanenta sågen, utgjordes av samtliga de skogsområden, från vilka virke framdreves till Appoälven med bivatten samt Klubbuddsjön och omfattade sammanlagt 12,840 har produktiv skogsmark.

Förutom angivna arealer tillkomme emellertid även hela Pärlälvens revir med en produktiv areal skogsmark av mindre än 58,036,40 har, vilken areal

vore till största delen bevuxen med gammal Överårig och mycket skog.

grov

Nämnda sågverk borde förläggas till återfallna krononybygget Lyckans område vid sydöstra änden av Vajkijaure cza 200 första Ö i Ostansjö å

m. norr om generalstabens karta i skala 1:200,000. Vid den vik, sagda sjö här bildade,

som vore den mest förmånliga plats, som kunde tänkas för mindre sågverksan-

en läggning. För anläggningen erforderlig kraft, 50 å 60 hästkrafter, kunde erhållas från Jockmocks kraftaktiebolag sannolikt för mycket moderat pris.

Jägmästaren i Storbackens revir. Anläggning ett statligt förädlingsverk

av vid Lule älvs mynning önskvärd. Virket från del kronoparker inom

vore en reviret o1n tillhopa 5,401 har produktiv skogsmark skulle med säkerhet lämna största nettot genom försägning å klingsåg i skogen, varvid det sågade virket skulle framköras till Koskivara järnvägsstation.

Jägmästaren i Piteå revir. Större sågverk borde anläggas, men däremot

en pappersmassefabrik vid Pite älvs mynning. Mindre sågverk, klingsågar, kunde med fördel anläggas vid järnvägen huvudsakligen för sågning sliprar. En

av sådan funnes för närvarande inom reviret och ville jägmästaren föreslå anläg-

gande av ännu en vid Storsund, dit virke från cza 3,500 har skogsmark av kronoparkerna Badstuliden och Storträskliden kunde framföras.

Jägmästaren i Alvsby revir. Anläggandet av en större sulfatfabrik, möjligen kompletterad av sulfitfabrik inom avsättningsområdet för revirets produkter, skulle vara till största båtnad för reviret i sin helhet. Så länge en dylik fabrik saknades, komme alltjämt en underbetalning av allt virke att ske. Svårigheten att finna avsättning för det smärre virket komme nämligen givetvis att neddraga priset även för det grövre virket å sådana poster, där dylikt eventuellt inginge. och dessa vore de flesta, bland annat beroende på att flottningskostnaden alltid måste betalas för minst kubikfot.

Vad beträffande frågan att kronan skulle bygga en dylik anläggning ansåge jägmästaren detta böra ske först under den förutsättningen att densamma komme till stånd genom enskildas initiativ. Enligt vad jägmästaren försport, skulle en del enskilda skogsägare, vilka också hade känningar av de låga priserna på småvirke, hava för avsikt att inom allt för lång framtid uppföra en sulfatfabrik vid Pite älvs mynning. Kronan borde på något sätt, till exempel genom att ställa sig som förlagsgivare mot vissa förmåner, understödja ett dylikt företag. Som nu nämnts, skulle nämligen genom ett dylikt verk virkespriserna efter vattendraget komma att höjas och detta oavsett vem som vore ägare till fabriken. Som en sådan fabrik för nedbringande av administrationskostnader, anläggningskostnad och dylikt säkerligen måste beräknas till stora dimensioner, vore det alltid en viss risk att bygga densamma, vilken risk kronan endast i nödfall borde pålägga sig. Dessutom vore det väl tänkbart, att kr0nan å sin möjligen blivande fabrik skulle förädla virke från enskildas skogar, varför man i ett dylikt fall måhända måste räkna med 2 fabriker, därav en i enskildas ägo. I detta fall kunde det bliva frågan, om råvaran skulle räcka till för båda verken. Anläggningen borde förläggas till Pite älvs mynning. Om tillräckligt utrymme vid det där befintliga staten tillhöriga slipersfaktoriet funnes, borde förädlingsverket läggas i omedelbar närhet härav, så att avfallsvirke från faktoriet kunde befordras dit.

Jägmästaren i Bodens revir. Statlig träförädlingsverksamhet d. sågverk

v. s. med hyvel samt träsliperi och trämassefabrik mycket önskvärda för do-

vore mänfondens skogar, för Bodens och på samma gång för en mängd angränsande revir efter ex. Lule och Råne eller flera älvdalar; Ty de senaste åren hade årligen alltid, o. m., från det särdeles välbelägna och med många flottleder försedda Bodens revir, ett antal auktionsposter icke kunnat försäljas utan flera år måst överhållas. Givetvis bleve såväl skogarna som i synnerhet revirets ekonomi bättre betjänta av statlig träförädlingsverksamhet för åtminstone en del av årsavverkningen. Ty mindre virke som utsläpptes å rot eller upphugget, desto större bleve konkurrensen om detsamma. Förädlingsverken borde ligga vid Luleå, ex. å någon av dess skärgårds stora öar och så, att sjöfarten dit med påtänkt havsisbrytare kunde hållas öppen hälst året runt.

Jägmästaren i Selets revir. Anläggning av förädlingsverk för småvirke

vore i hög grad av behovet påkallad. Lämpligaste platsen därför syntes vid

vara Piteälvens mynning, med hänsyn icke blott till domänfondens skogar inom

reviret, utan även till skogarna inom ett flertal angränsande revir. Huruvida

denna anläggning borde ske statens försorg, däremot fråga

genom vore en av

invecklad natur. Enligt vad jägmästaren hade sig bekant, vore planer mera från enskilt håll å bane att vid Piteälven inom närmaste framtiden bygga en större sulfatfabrik, kombinerad med sulfitfabrik. Skulle staten anlägga dy-

nu lika verk, därmed de enskilda skogarna hjälpta, då man hade svårt

vore att tänka sig staten upphandlare virke från enskilda. Följden bleve,

som av att de planerade anläggningarna ändock komme till stånd, ehuru sannolikt i mindre skala. Rent nationalekonomiskt sett torde det emellertid vara olämp-

ligt med ett flertal -smärre anläggningar jämfört med en större.

Nu förefunnes redan vid Piteälven genom statens järnvägars slipersfaktori statlig sågverksrörelse och kunde det under sådana förhållanden anses lämpligt, att domänfonden övertoge detta verk, då i alla fall hela virkesleveransen dit skedde från dess skogar, varefter verket efter behov utvidgades för att kunna förädla allt det timmervirke, skulle komma att tillföras detsamma. I sam-

som verkan med detta företag skulle då staten anlägga och driva trämassefabriker.

Trots det många synpunkter onekligen tilltalande i en dylik anordning,

ur ansåge jägmästaren dock, att dels med hänsyn till den förut rådande och med

all sannolikhet återkommande tillfredsställande efterfrågan på och konkurrensen

timmervirke samt den avsevärt ökade efterfrågan på småvirke, som givetom vis bleve följd på enskilt initiativ startad större trämassefabrik, dels

en av en med hänsyn till de risker, utan tvivel förenade med en hittills oprö-

som vore vad statlig verksamhet ifrågasatt omfattning, det lämpligaste skulle vara

av nu att överlämna de erforderliga anläggningarna åt det enskilda initiativet.

Jägmåstaren i Västra Arvidsjaurs revir. Statlig träförädlingsverksamhet för reviret i sin helhet önskvärd för erhållande av konkurrens. Då det vore

vore det smärre virket betalades särskilt lågt, torde förädlingsxrerket i huvudsak

som böra inriktas på förädling dylikt virke och framför allt furu. En sulfatfa-

av brik därför den lämpligaste anläggningen. Dock borde även ett mindre

vore sågverk uppföras i samband med eventuell sulfatfabrik, då det otvivelaktigt

en komme att inträffa fall, då även timmer skulle med större fördel förädlas av ett dylikt statens verk beroende på för låga anbud av befintliga virkesspekulanter. Den mest centrala platsen synteso vid Pite älvs mynning, då virket

vara kunde tagas hit även från Byske och Aby m. fl. älvar, vid vilka så gott som ingen eller endast ringa konkurrens förefunnes. ifrågasättas kunde, huruvida icke statens järnvägars slipersfaktori jämte en sulfatfabrik, sorterande under

förvaltning, domänstyrelsen, skulle utgöra den lyckligaste lösningen gemensam

ifrågavarande problem. Uppförande flyttbara kolugnar å lämpliga platav av

inom reviret önskvärt, dock först sedan inlandsbanan och tvärbanan ser vore Jörn-Gubblijaur vore färdigbyggda.

Jägmästaren i Östra Arvidsjaurs revir. Större efterfrågan på småvirke kunde åstadkommas anläggning statlig träförädlingsanstalt vid Åby älvs

genom av en mynning för domänfondens skogar inom reviret, vilka utdreves till nämnda älv, omfattande tillhopa 29,260 har produktiv skogsmark, ävensom uppsättande av en transportabel motorsåg inom reviret.

Jägmästaren i Malmesjaurs revir. Då kartellbildningen bland tråvarubolagen bleve alltför omfattande, vilket måhända redan måste anses vara fallet bland

trävarubolagen i övre Norrland, måste staten, för för att egen del kunna säker vara om skälig vinst å sin skogsrörelse, anlägga förädlingsverk. egna Anordnande av dylikt förädlingsverk, i tämligen stor skala och anlagt på export under hand,

torde dessutom för statens skogsväsende medföra en än mera intim kontakt

med konjunkturerna på världsmarknaden.

Jägmästaren i Vargiså revir. Statlig träförädlingsverksamhet vore högst nöd-

vändig för att motverka de olägenheter, förefunnes som genom otillräcklig kon-

kurrens. Visserligen funnes k. slipersfaktori nu ett s. vid Pite älvs mynning,

men detta vore icke tillfyllest, då endast de grövsta och bästa dimensionerna

mottoges. För att vara till nytta för statens skogar måste faktoriet övertagas

av domänstyrelsen och försâgning alla dimensioner av äga rum. Reviret gjorde

stor förlust genom att till ett beräknat medelpris leverera de bästa och grövsta

dimensionerna till Statens järnvägar, emedan om samma virke levererades till

enskilda betydligt högre priser skulle ernås. Om dylika virkesposter såldes å

rot, skulle en betydlig överbetalning över beräknade nettopriser äga Om rum. i stället för de bästa virkestrakter, de sämsta, längst bort från vattendragen.

belägna eller de vid dyrare tlottleder liggande virkesposterna ayverkades genom revirförvaltningen, skulle nettobehällningen betydligt stegras. A sådana trakter,

där man erfarenhet visste, att virket av vore svårsålt, borde reviret självt avverka.

Om kronan själv förädlade sitt virke från dylika trakter, skulle med säkerhet

bättre priser kunna erhållas. Dessutom kunde avverkning äga å trakter, rum där visserligen någon direkt behållning kunde påvisas, men däremot så mycket

större indirekt genom förbättrade markförhållanden m. m. Det förordade förädlingsverket borde beläget vid Pite vara älvs mynning.

.låfgmästaren i Sikå revir. Behovet av anläggning för förädling småvirke, av sulfatfabrik, eventuellt även sulfit-, vid Pite älvs mynning ofrånkomligt. vore Ifrågasättas kunde dock, huruvida dylik en verksamhet borde bedrivas av staten. För att emellertid i alltför avlägsen en framtid förädling småvirke av skulle komma till stånd, kunde tänkas att staten på ett eller annat sätt skulle

understödja en härför avsedd anläggning.

Jägmästaren i Pärlälvelzs revir. Anläggning av ett träförädlingsverk inom Jock-

mocks revir vid Vajkijaur, dit nästan allt virke från Pärlälvens revir kunde

framflottas, önskvärd för höjande vore av avkastningen från domänfondens

skogar inom sistnämda revir.

verjägmástaren i distriktet. Det vore oundgängligt, att staten anlade såväl

ett sågverk som ock trämassefabrik. Särskilt en en anläggning sistnämnt av slag vore absolut behovet påkallad så av snart som möjligt för att vinna sättning avför de stora kvantiteter massaved framför av allt tall, som förefunnes å distriktets statsskogar, vilka massavedstillgångar så gott värdenu vore som lösa, huvudsakligen till följd någon av att trämassefabrik icke funnes inom nedre

Norrbotten. Angående ifrågasätta anläggningars storlek ansåge sig överjägmästa-

ren icke kunna yttra sig, enär därför fordrades kännedom eventuellt överom skott av virke även inom andra överjägmästardistrikt. Av samma skäl det vore vanskligt att yttra sig lämplig plats för om de blivande anläggningarna. Toges

hänsyn uteslutande till Nedre Norrbottens distrikts skogar, säkerligen vore en plats i närheten Pite älvs utlopp av mest lämplig, enär till dessa verk då, för-

7. StatensTräförädlingssrzkkzznnigc.Bilagor.

från Pite älvdal, även kunde föras virke, nedllottats efter Lule, utom virke som Åh och Byske älvar. ånskvärt cirkelsågverk anskaffades för Södra Piteå revir. Överjägvore, att ämnade utreda jägmästaren i Storbackens revir framställt förmästaren av uppställande ett cirkelsägverk å revir, varjämte överjägmäslag om av samma utredning böra verkställas, huruvida icke ett mindre sågverk lämpstaren ansåge borde uppsättas vid Vajkijaur i Pärlälvens revir i så god tid, att detsamma ligen färdigt någon tid före inlandsbanans framkomst till dessa trakter. vore

Skellefteå distrikt. .

i Arjeplogs revir. Byggandet statliga träföråidlingsverk vid .lägmästaren av skulle åtminstone bidraga till stimulans av konkurrensen. kusten i Södra Arvidsjaurs revir. let önskvärt, att avsättnings- Jägmästaren vore förhållandena för smävirke efter Byske älv tillhopa 30,269 har förbättrades. om möjligen kunna ske anläggning av sulfatfabrik vid älvens Detta syntes genom tillräcklig, regelbunden virkestillförsel kunde åvägabringas, mynning, förutsatt att i tillfälle att bedöma, då ett flertal andra revir jämvilket jägmästaren vore Byske älv huvudavsättningsled. En grundlig undersökning av väl hade som llottningsförhållandena nödvändig förutsättning och i samband därmed vore en kraftigt ingrepp i ledningen flottningsarbetet, då äldre konkurrenter ett av begagna sin ställningillottleden för att försvåra och fördyra givetvis komme att llottningen för nytillkommande företag. i Norra Sorsele revir. Frågan statlig träförädlingsverksam- Jägmästaren om och hållet beroende möjligheten till avsättning i större skala het vore helt av förädlingsprodukterna. Virke för kolning och tjärbränning samt sågning av för dimensioner funnes god tillgång på. För närvarande vore detta virke mindre värdelöst. Villkoret för tillgodogörandet härav vore järnvägsförså gott som förbruknings- och skeppningsorter. Förefunnes denna förbindelse, bindelse med lämpligast att bedriva försäljningen så nära produktionsorten syntes det vara vill inom reviret. För större anläggning syntes försom möjligt, det säga en Blattniksele intill Vindelälxren lämpligast, emedan i detta fall läggning vid vara virke såväl från ovannämnda trakter som även från Olsbäckunde påräknzts kens vattenområde inom Södra Sorsele revir. större förädlingsxrerlç vid Blattniksele komme till För den händelse att ett förädlingsverk i mindre omfattning uppföras, dels vid Sorsele kyrkostånd, borde närhet, dels ock vid iäbbmoträsket omedelbart intill den utstaplats eller dess för förädling virke från vissa områden inom reviret. kade järnvägsstationen, av uppsättande transportabel motorsåg inom reviret önsk- Därjämte vore av en

värt. Sorsele revir. Anläggandet kolugn eller en sulfit- Jägmästarexi i Södra av en skulle erhålla avsevärt högre inkomster för de virkesfabrik, varigenom staten anläggningar konsumerade, Önskvärt. Det torde sortiment, som sådana vore enskilda med snaraste komma att igångsätta dylika anläggvara självfallet, att reviret, och sedan det antagligen för sent för staten att göra ningar inom vore anläggning vartdera slaget torde icke bära sig. något åt saken, ty mer än en av

Staten finge då vara nöjd med de priser, de enskilda som funne för gott före-

skriva. Anläggningarnas behov virke kunde tillräckligt av tillgodoses reviav rets och Norra Sorsele revirs samt enskildas skogar, som vore belägna ovanför

Blattniksele eller omedelbart nedom.

Jägmästaren i Jörns revir. Nuvarande ambulerande cirkelsåg vid Lidlund

borde tills vidare behållas där och likaså den mera permanenta cirkelsågen

vid Träskholm samt därjämte en ny permanent cirkelsåg anläggas längs järn-

vägen Jörn-Gubblijaure på ställe i närheten Stensträsk, av som senare borde

bestämmas. Det vore stor vikt att denna såg anlades av i god tid, så att torrt

virke funnes när järnvägens byggnader skulle uppföras. Dessutom borde en klingsåg byggas vid Storträsks station.

verjâgmästaren i distriktet. Anordnande statlig av träförädlingsverksamheti

större skala vore riskabel. Vid startandet statsindustri av en måste man tänka

på det nordliga läget ett träförädlingsverk och av därmed förenade svårigheter

för skeppning m. m. Icke minst svårlöst personalfrågan. vore För övrigt syn-

tes det vara tämligen vanskligt att etablera större anläggningar under nuvarande

tider med begränsad arbetstid och med nuvarande uppskruvade

arbetslöner,

Därest statlig träförädlingsverksamhet i större skala skulle startas, skulle en

anläggning suliitfabrik kombinerad med mindre sågverk -- kunna tänkas vid Skellefte älvs mynning, närmare bestämt vid Skelleftehamn, där erforderlig

och lämplig mark möjligen skulle kunna förvärvas eller arrenderas till anlägg-

ning med elektrisk drift, samt anläggning vid Byske en älvs mynning eller i

närheten därav.

Ett sätt att höja avkastningen att anlägga smärre vore transportabla sågverk

på lämpliga platser; dock borde härvidlag tillses dessa att anläggningar verk-

ligen placerades på rätt plats samt att själva anordningarna icke bleve för dyr-

bara. Det kunde häller lämpligt att etablera hel vara en mängd småsågar

utan att ägna en tanke på huru skulle få avsättning för det sågade virket. man Ortsbehovet skulle snart fyllas och måste man i så fall planera för export. Vad

som måste tagas under övervägande att i tid planera för anläggande vore av

en eller annan dylik mindre säginrättning inom revir, komme som att beröras

av den sak. inlandsbanan samt tvärbanan Jörn-Arvidsjaur-Gubblijaure. av Så

snart bättre priser bleve rådande på kolmarknaden, borde de under de gångna

åren bedrivna, för tillfället inställda kolningarna äter igångsättas. men

Umeå distrikt.

Jägmästaren i Västra Stensele revir. Uppförande tväramig av en såg vid

Luspen, i närheten Storumans blivande järnvägsstation, för virke av från till-

sammans cza 46,000 har produktiv skogsmark inom reviret önskvärt. vore Jägmästaren i Östra Stensele revir. Anläggande av ett förädlingsverk vid

Ume älvs utlopp, vilket skulle hava till uppgift virke, att mottaga varå nöj-

aktiga priser kunde erhållas från samtliga revir utefter Umeälvens flodområde,

vore önskvärt. Under senare åren hade järnvägsstyrelsen sågar för förädav ling av trävaror för eget behov uppförts, vilket förutom hel en del andra om-

ständigheter talade för att förädlingsvinsten kunde nedprutas. Då sistnämnda

verk i de händer, de befunnes, bidroge till att motarbeta ringbildning, nu heller till att höja råvarupriset på förådlingsvinstens bekostnad, syntes desamma lämpligen böra läggas under skogsstatens förvaltning mot villkor, att denna tillgodosåge statens järnvägars behov förädlade trävaror till gängse pris. Härav igenom åsamkades statsverket Ökade utgifter, utan i mån som järnvâgarnas utgifter för trävaror stege ökades domånfondens inkomster. Däremot kunde härigenom ringbildning i fråga köp oförädlade trävaror mera effektivt om av förhindras och förådlingsvinsten minskas och sålunda tillgången å råvara ökas.

En mindre såg och kolningsanläggning borde anläggas å ett vid Umeälvens och Juktåns sammanflöden inköpt område vid blivande tvärbanan Lycksele-

Stensele, så snart banan utbyggts. Jägmästaren i Bjurbäckens revir. Det önskvärt, att för tillvaratagande vore de stora mängder kolved funnes, staten tillförsäkrade sig för detta virav som kesslag lämpliga upplagsplatser vid Lycksele för Umeälven med bivatten och vid Amsele för Vindelålven med bivatten, till tiden för framdragande av tvärbanan Hällnäs-Stensele Med hänsyn till ortsbefolkningens fullständiga okunnighet ifråga skogskolning, vilket omöjliggjorde eller försvårade kolning i om skogen, då avståndet till blivande järnväg vore för stort för att medgiva samt framkörning kolen dit annat än i undantagsfall, syntes det vara lämpligast av kolveden separat efterflottning framfördes till ett par vid järnvägen att genom belägna platser, där kolningen kunde verkställas i detta arbete kunnigt manav skap. Jågmåstaren i Lycksele revir. Anläggning massafabrik vid Umeälvens av en utlopp önskvärd. Den skulle i rätt stor utsträckning bliva för hela divore striktet avledare för virke vid plötsligt inträffande låga priser, orsakade av en sammanslutningar hos avnämare för nedpressning virkespriserna. Förövrigt av skulle den äga sitt fulla existensberättigande länk vid övergång i en som en framtid till omfattning statlig träförådlingsverksamhet. Att för närstörre av varande och troligen många år framåt slå på allt för stort inybyggnader inom tråvarubranschen nationalekonomiskt bärkraftigt. De sågverk vi hade inom vore räckte fullt till för förädling vårt exportvirke. Ett undantag bildade landet av Norrbotten, redan kunde behöva ett statens sågverk, alldenstund dock som nu där uppenbart för liten konkurrens om råvaran. vore Jägmästaren i Blåvilcens revir. Till ett statens tråförådlingsverk gemensamt revir inom Umeå distrikt och beläget vid Umeälvens utlopp skulle virke för från revirets alla kronoparker kunna avverkas och nedflottas. Jägmästaren i Vinlidens revir. Ett sågverk för export vid Ume älvs utlopp kunde bliva till för distriktets så gott alla kronoparker,undantagandc gagn som delen Orå revir och viss del Vinlidens, även för vissa kronoparker större av av inom Skellefteå distrikt. Ett mindre sågverk förlagt till Lycksele å Vinlidens revir skulle icke vara betydelse för ett förmånligare tillgodogörande statens virkesprodukter, utan av i första hand för orts- och länsbehovet, tillhandahållande garanterat husbeav hovsvirke för alla kronotorpare och för övriga statsändamål, stationsstatens slipers till den järnbanan samt för fyllande

hus, m. m. nya Hällnäsç-Stensele

ökade krav, motsåges i fråga statens tillhandahållande av boav de som om

städer åt sin personal och sina tjänstemän. Från Vinlidens revir kunde virke till en husbehovssåg i Lycksele endast påräknas från kronoparken Tannberget och Lycksele kyrkoherdeboställe. Däremot torde särskilt från Blåvikens revir och även från kronoparker utefter Lycksbäcken så stora virkeskvantiteter

erhållas, som överhuvud sågens kapacitet medgåve.

Jägmästaren i Degerfors revir. -Det för hela distriktet synnerligen lämpligt

vore att träförädlingsverk anlades vid Ume älvs mynning, med hänsyn till dels att

högre priser än hittills varit fallet kunde på grund den uppstående sunda

av konkurrensen erhållas vid auktionerna, samt att vid mindre stark efterfrågan staten skulle kunna själv utdriva och förädla virke med god förtjänst och sålunda erhålla jämnare årsinkomst, dels med hänsyn till från och med år 1920 skärpta bestämmelser för Umeå tumningsförening beträffande skadat virke, vilka måste verka därtill att staten komme att ifråga om många försäljningsposter erhålla nöjaktiga priser vare sig å rotstående eller utdrivet virke samt att nationalekonomiskt sett grovt slöseri med virke komme att uppstå.

Ett sågverk med hyvel borde anläggas inom reviret 6 km. söder Am-c

cra om sele vid Vindelälvens tvära krök, där möjlighet till skiljeställe och tillräckligt utrymme för en dylik anläggning funnes, där Hällnäs-Lyckselebanan komme inom närmaste tiden att framdragas och där stora bygder funnes ävensom vidsträckta möjligheter till nyodling och bebyggande.

Jägmästaren i Hällnäs skolrevir. Ett mindre, transportabelt cirkelsågverk ut-

med under byggnad varande järnvägslinjen Hällnäs-Lycksele skulle tvivelsutan för några år framåt medföra ökad nettobehållning för kronoparken Skatans mellersta och norra delar, då sagda kronoparksdelar endast omfattade 2,099

men hektar produktiv skogsmark, torde inrättande ett dylikt sågverk icke låta sig

av göra, såvitt ett överlämnande därav till något närgränsande revir efter några år finge ske.

Överjägmástaren i distriktet. Under förutsättning åtskilliga överjägmä-

att av staren ifrågasätta mindre sågverk inom distriktet komme till stånd, något

vore större statens träförädlingsverk vid kusten under nuvarande förhållanden icke önskligt eller behövligt för Umeå distrikt, åtminstone vad beträffade Uman och Vindeln. Överjägmästaren ansåge nämligen fullt tillräcklig konkurrens för det

dåvarande förefinnas och helt visst än större att påräkna hädanefter, i

vara den mån flottleder förbättrades och utbyggdes, järnvägslinjer framdroges,

nya småsågar uppväxte Möjligen skulle dock kunna tänkas undersök-

o. s. v. en ning för ett statens träförädlingsverk vid utloppet Öre- och Lögdeälven eller

av måhända om möjligt så förlagt, att detsamma kunde tillföras virke från båda dessa älvar, där alltför konkurrens förefunnes.

nu svag

Överjägmästaren hade dock mycket svårt att tänka sig ett statens träföräd-

lingsverk i stor skala såsom någon verkligt vinstgivande affär under sådana förhållanden, som nu rådde. En dylik anläggning borde därför endast såsom

en yttersta nödfallsutväg tillgripas, där konkurrensen alltför ifråga

vore svag on1 inköp kronans virke, såsom i Norrbottens län torde

av ex. vara fallet.

Redan 1918 hade överjägmästaren föreslagit uppförande cirkelsågverk

av ett vid Luspen i Stensele revir detsamma hade icke domänstyrelsen be-

men av viljats. Inom Mellersta och Östra Stensele revir hade för räkning för-

statens

värvats ett synnerligen lämpligt värdefullt område, avsett till upplagsplats för virke ävensom för kolning och eventuellt såg, då järnvägen Hällnäs-Stensele en gång komme till stånd. För leverans av sliprar m. m. vid järnvågsbygget ifråga torde en såg här kunna tillföra domänfonden avsevärd inkomst och samtidigt bliva till stort gagn för järnvägsbygget, kringboende skogstorpare, ifrågasatt kronojägarbostadsbygge vid Bäcknäs 0. s. v. Överjägmästaren övertygad om de ekonomiskt stora fördelarna för stavore ten av anläggning av mindre sågverk på ställen, där jämförelsevis större avsättning kunde påräknas, samt dessutom transportabla, ännu mindre sådana med tanke på de många skogstorpen och odlingslägenheterna, uppförande av kronojägare- och jägmästarebostäder o. s. v. Särskilt vid förestående järnvägsbyggen voro utan tvekan sågning av sliprar in. m. ekonomiskt sett av utomordentligt stor betydelse, och syntes för detta ändamål böra uppföras sågverk om cirka 35 hästkrafter vid dels Luspen invid Storuman, dels Ånäset vid Juktåns och Ume älvs sammantlöde, dels i närheten av Lycksele vid Lycksbäckens och Ume älvs förening samt dels slutligen vid Lappidan nedom Vindelns och Umans sammanflöde. Förutom dessa något större sågverk, helst med lokomobil, för att kunna som bränsle utnyttja sågspån och avfall, eller måhända elektrisk kraft, där sådan kunde anbringas för skälig kostnad, vore transportabla småsågar må- -hända motorsågar önskvärda inom flertalet revir och särskilt vid Hällnäs skogsskola såsom varande synnerlig betydelse för elevernas utbildning. Överav jägmästaren hade hos domänstyrelsen hemstållt, om anskaffande av dylika mindre sågverk inom Östra Stensele, Blåvikens, Bjurbäckens och Orå revir, blevo men dessa av styrelsen beviljade. En av orsakerna härtill hade varit, att sågverken befarades kräva utökad revirpersonal, och för övrigt inkräkta för mycket på revirförvaltarnas tid. Dessa skål syntes dock icke böra vara avgörande, då för ändamålet dugliga arbetsförmän borde kunna erhållas kåren, och hade Överjägmästaren tänkt sig en fackman på området anställd som någon sorts inspektör och tillsyningsman över samtliga distriktets sågar. Resten torde utan större svårighet kunna ordnas med nuvarande, eventuellt här och var något utökade revirpersonal. Frågan vore av den utomordentliga betydelse, att den syntes förtjäna det allra största beaktande.

Härnösands distrikt.

Jägmästaren i förutvarande Junsele revir. Den enda statliga träförädlingsverksamhet som skulle kunna tänkas komma ifråga beträffande revirets skogar, vore kolningsanläggning. Huruvida sådan skulle kunna lämna vinst, torde dock en en ovisst. Vid Betarsjön i Junsele socken skulle fast kolningsplats kunna ifråvara en gasättas, om jårnvägsspår bleve framdraget till sjön från den under byggnad varande banan Forsmo-Hoting. Jägmästaren i Volgsjö revir. Anskaffande av en flyttbar cirkelsåg, som komme till användning vid försågning skogstorpares och odlingslägenhets-innehavares av byggnadsvirke och däremellan vid legosågning för ortens behov, lämpligt. vore För revirets lägenhetsinnehavare uppgående till över ett hundratal - numer vore sådan såginrättning ovärderlig betydelse, då de härigenom undsluppe en av

långväga virkestransporter och även hastigare finge sitt behov av virke fyllt. För reviret dessutom fördelaktigt att kunna såga allt husbehovsvirke till vore lägenhetsinnehavarna på kronoparkerna, då allt avfallsvirke bleve tillvarataget. sågverksrörelse i mindre skala komme även att vinstgivande för reviret. En vara Öuerjâgmåstaren hade intet att tillägga till vad jägmästarna i distriktet anfört.

Mellersta Norrlands distrikt.

Jägmästarexi i Frosivikens revir. Någon statlig tråförädlingsverksamhet kunde icke tänkas till förhöjande nettoavkastningen från de två kronoparker inom av reviret, från vilka avsättning smärre dimensioner icke kunde ske med nettoav vinst, ävensom från tredje kronopark, där större konkurrens on1 småvirke en önsklig, med mindre denna verksamhet förlades till Ångermanälvens nevore dersta del och väl då hälst vid kusten. I vad mån detta skulle inverka på framdrivande större konkurrens och bättre virkespriser, vore dock synnerav ligen problematiskt. Ett första villkor i alla händelser, att ett dylikt verk vore funnes erforderligt med hänsyn till ett flertal andra inom Angermanälsrens flod-

område liggande allmänna skogar. Jägmästaren i Hede revir. Okad träförädlingsverksamhet varje slag efter av ådalen givetvis önskvärd icke blott för domänfondens skogar; och då det vore väl knappast att hoppas att någon enskild anläggning komme till stånd, vore syntes det både önskvärt och lämpligt att staten toge initiativet härtill. Ett blivande träförädlingsverk borde förläggas å något lämpligt ställe vid Ljusnans

nedre lopp. Jägmästaren i Bräcke revir. Onskvärt vore att staten vid de största huvudvattendragen ägde förädlingsverk såväl för sågtimmer som pappersmasseved jämte kolugn. Dä framtidens skogsbruk torde få att räkna med kortare omloppstider och huvudparten avverkningarna komme att uttagas genom gall av ringar och ljushuggningar, bleve följden att mesta virket icke borde försäljas

rotstående utan avverkas genom revirförvaltningens försorg. Redan nu uttoges beståndsvårdande huggningar betydande virkeskvantiteter, från vilka utgenom fallande timmer måste försäljas upphuggna vid stubben eller levererade å vattendrag. Vid all försäljning dylikt virke det givetvis en stor olägenhet av vore för skogsägaren att beroende erbjudna priser, om sådana överhuvud vara av taget alltid kunde erhållas. Förädlingsverket borde helst ligga vid kusten. För reviret kunde ett förädlingsverk med fördel anläggas vid Revsundssjön,

vid vilken sjö dock redan funnes 6 sågverk, från vilka den förädlade varan utfraktades järnväg för utskeppning över norsk hamn. Därjämte borde en per kolgård eller kolugn anläggas vid Gällö för tillgodogörande av all kolved som

kunde avverkas till Revsundssjön. Jågmästaren i Bispgårdens skolrevir. För intensiv skogsskötsel vore det en absolut nödvändighet, att även det minsta stamvirket ned till åtminstone en - 4 a 5 i topp på 3 längd kunde avsättas. Vore så fallet, vilket cm. m:s tycktes bliva förhållandet åtminstone på Boda kronopark för år framåt, stag-

nerade skogsskötseln eller ginge tillbaka till extensiv sådan. trakthuggning och hyggesrensxiing kunde tillämpas eller slutföras, föryngring i önskvärd om-

fattning förhindrades 0. s. v. Där svårighet eller omöjlighet att avsätta samma veddimensionerna rådde eller beräknades komma att råda längre tid å större

områden av statsskogarna, syntes böra övervägas, huruvida icke statlig kolen ugnsindustri borde startas vid eller ådals mynning eller å annat lämpen annan ligt ställe efter ådalen. En sådan anläggning skulle utan tvivel raskt föra fram

en intensiv skogsskötsel å de områden, berördes densamma. som av Jägmästaren i Medelpads revir. En kolugnsanläggning, jägmästaren som ansåge borde förläggas utanför Sundsvall, skulle väl kraven på rationelgagna en lare och intensivare skogsskötsel, och skulle denna verksamhet med största

sannolikhet giva fullgod valuta. Från Medelpads revir skulle samtliga domän-

fondens skogar lämna kolved till denna anläggning.

Vidare borde en säg anläggas å kronoparken Bremön i Sundsvalls skärgård.

Jägmästaren i Norra Helsinglands revir. Statligt träförädlingsverk kunde möj-

ligen förläggas på kronoparken Hornslandet vid Arnöviken, där ett sågverk förr varit förlagt. Jägmästaren i Östersunds revir. Den träförädlingsverksamhet, möjligen som kunde vara behövlig, vore en kolugnsanláiggning belägen i närheten Indalsav älvens mynning, vid vilken kolved från skogar med goda flottningsförhållandeu

men mera avlägset belägna från järnväg kunde finna användning. Öveljägmästaren i distriktet. Överjägmästaren ville instämma i det jägav mästaren i Medelpads revir framställda förslaget anläggande såg å om av en kronoparken Bremön i Sundsvalls skärgård.

Förutvarande Gävle-Dala distrikt.

Jägmästaren i Hamra revir. I första hand borde sulfatfabrik anläggas, en men som det skulle bliva förenat med allt för stora kostnader reviratt genom förvaltningens försorg utdriva enbart sulfatved, kunde det ifrågasättas, det om kunde vara lämpligt att även anlägga kolugnar, i synnerhet tillgången som på kolved vore större, än vad kunde avsättas. Utsyningarna och försäljsom ningarna kunde i så fall ske på sätt hittills lämpligast, samma som ansetts nämligen att för försäljningarna å auktion utstämplades timmerträd och pappersgran i för spekulanterna lämpligt stora poster, vilka, sedan de blivit avverkade, antingen ochi det fall att endast obetydligt med sulfatved förefunnes men posterna låge lämpligt till för kolning, utbjötles för kolning eller, de innehölle om jämförelsevis rätt mycket sulfatved och läge lämpligt till för flottning och flott-

ningskostnaden bleve för stor, avverkades för kronans räkning för att fylla

behovet av sulfatved och kolved vid kronans anläggningar. egna Fabriken borde förläggas vid sjön Marmen och i varje fall nedanför Voxna

älvs utlopp i Ljusnan. Vid Ljusne älvs utlopp i havet torde marken redan vara upptagen av bolagsanläggningar, varförutom det där mötte svårigheter att erhålla lämpliga virkesmagasin, enär älven stupade rätt ned i havet, och det där-

för bleve svårt att erhålla skydd mot havsvixidarna.

Jägmästaren i Idre revir. Anläggandet ett förädlingsverk för sulfat- och av sulñtved vid Österdalälven i Siljanstrakten skulle trolivtvis bliva fördelaktigt.

Jägmâstaren i Sârna revir. Det torde behövligt att åtgärder vidtoges för

vara att skaffa bättre ekonomiskt utbyte de till och kolved

ur massor papperstjänligt virke som förefunnes i domänfondens skogar inom Övre Dalarna. Något förädlingsverk enbart för Särna revir kunde givetvis icke komma ifråga.

År 1919 hade framkommit förslag

ett om anläggande av ett större förädlingsverk för pappersved vid Siljan, förslagsvis i Mora. Initiativet torde hava utgått från ett par av landets största dagliga tidningar, vilka härigenom ville försäkra sig om sitt behov av papper. Anläggningskostnaderna för träsliperi, sulfitfabrik och pappersbruk samt elektrisk kraftstation för drivandet anläggningen

av vore beräknade till c:a 13 ä 14 mill. kr. Beräkningarna utvisade att efter ett pris av 14 kr. per lm3 sulfitved i Mora skulle tidningspapper kunna levererasi Stockholm till ett pris av 40 öre kg. Vore dessa beräkningar någorlunda

pr tillförlitliga, skulle genom ett sådant förädlingsverks anläggande stora vinster säkerligen tillföras domänfonden från dess skogar i övre Dalarna. Till Siljan flottades i stort sett allt virke från Idre Östra och Västra, Särna, Älvdalens Östra och Västra samt delar av Hamra och Kopparbergs revir. Omkring 200,000 har skogsmark av domänfondens skogar inom dessa revir hade hit sin naturliga utfartsled. Genom aktieteckning på exempelvis 3 å 5 mill. kronor skulle statsverket kunna medverka till en dylik anläggnings tillkomst samt erhålla inflytande på bolagets ledning. Jägmästaren ansåge, att sådan form för statens

en ingripande till ökning av domänskogarnas avkastning hade större utsikt till ekonomisk framgång än en rent statlig rörelse.

Jägmästaren i Transtrands revir. För det virke, i samband med slipers-

som leverans till statens järnvägar lämpligen borde utdrivas och kunde ingå

som i denna leverans, d. v.s. vid dessa avverkningar utfallande sulfat-, sulñt- och kolved, eventuellt även sågtimmer, skulle det möjligen kunna fördelaktigt

vara om staten ägde förädlingsverk vid Västerdalälven. För övrigt syntes försäljning å rot vara att föredraga.

.lägmästaren i Älvdalens Östra revir. Anläggandet pappersmassefabrik,

av en såväl sulfat- som sulfitfabrik, hade varit ifrågasatt och synnerligen önsk-

vore värt. Skulle genom enskild företagsamhet dylik anläggning komma till stånd, vore en statlig anläggning önskvärd med hänsyn till de betydande kronoparker, från vilka virket tillfördes Österdalälven. Enbart Älvdalens kronopark utgjorde 70,000 har produktiv skogsmark, vartill komme Sårna- och Idre-reviren. En lämplig plats för dylik anläggning vore vid Siljan, där sortering funnes, och i närheten av statens järnväg Mora-Vänern.

Jägmästaren i Garpenbergs revir. Behov av ett förädlingsverk för

pappersmasseved förefunnes. Konkurrensen om detta virkessortiment ringa och

vore priserna följaktligen låga, och gällde detta blott Garpenbergs revir utan jämväl och måhända i ännu högre grad de i övre Dalarna belägna statsskogarna. Då det förmodligen komme att möta hinder för förläggande ett dylikt för-

av ådlingsverk vid Dalälvens utlopp, syntes lämplig plats vid eller i när-

en vara heten av Krylbo, där statens järnvägar korsade Dalälven.

Överjâgmâstaren i distriktet. Med hänvisning till de jägmästarna i Hamra,

av Idre, Särna, T ranstrands och Alvdalens Östra revir i ämnet avgivna yttranden

ville överjägmåstaren förorda anläggande trämassefabrik antingen

av en av kronan ensam eller tillsammans med enskilda.

Vad betråifade Dalälven, syntes konkurrens om massa- och kolved kunna åstadkommas på ännu ett sätt, nämligen genom anordnande av uppfordringsverk vid skiljeställena vid Mora och Vansbro, varefter virket skulle vidare fraktas på järnväg till förädlingsverken vid Vänern. Slutligen ville Överjägmästaren ifrågasätta, om statsverkets såg vid Kloten, som för närvarande vore utarrenderad, borde moderniseras och drivas av staten själv.

Förutvarande Bsrgslagsdistriktet.

Jägmästaren i Arvika revir. Byggande av en såg för förädling av virke, som från kronans skogar med 4,895 har produktiv skogsmark tillfördes Glafsfjorden, vore önskvärt. Lämplig förläggningsort för sågverket vore Bergs kronoegendom vid Jösseälvens utlopp i Glafsfjorden.

Jägmåstaren i Karlstads revir. För tillgodoseende av byggnadsbehovet å revirets domänskogar erfordrades ambulerande cirkelsågverk med motor.

Jägmåstaren i Kristinehamns revir. Statlig träförädlingsverksamhet av något slag vore önskvärd inom reviret med hänsyn till de rådande höga prisen å timmer vid Kristinehamn, dit virkeot i regel kördes eller fraktades å järnväg.

Jägmästaren i Askersunds revir. A Haddebo kronopark med 3,668 har produktiv skogsmark och ett 40-tal arrendeställen, där för närvarande en fast klingsåg

uppsatt, borde i en framtid, då bestånden bleve äldre, en ramsåg uppvore sättas.

Jägmästarerl i Örebro revir. Den befintliga ramsågen å Stadra kronopark

nu -5,596 har produktiv skogsmark och ett 60-tal arrendeställen borde kom-

pletteras med maskiner för sågning av lådbräder och käppämnen.

Jägmästaren i Grönbo revir. Nuvarande exportsågen vid Grönbo borde under den närmaste tiden flyttas till Rockhammar vid Sverkestaåns utlopp. Grönbo kronopark omfattade en areal produktiv skogsmark av 10,342 har och hade närmare 100 arrendegårdar, till vilka åtginge avsevärda kvantiteter sågvirke.

Beträffande Uttersbergs kronopark med 6,936 har produktiv skogsmark torde

såg för det dåvarande därstädes erfordras, enär stor konkurrens rådde en om det sågdugliga virket.

Öuerjâgmästaren i distriktet. Såvitt frågan skulle besvaras endast med hån-

till möjligheten att genom sågverksrörelse öka nettovinsten åstatens skogssyn bruk, tvekade överjågmästaren att med stöd egen erfarenhet från mindre såg-

av verksföretag i statens och enskildas ägo såga, att sågverksrörelse vore ur denna synpunkt fullt berättigad å så gott alla större domänskogar inom distriktet.

som Resultaten från de sågverk, staten redan hade, torde vid närmare undersökning säkerligen jäva denna uppfattning. Betecknande även, att enskilda, som

vore hade avsevärda skogsarealer, så gott undantagslöst funnit med sin

mera som ekonomiska fördel förenligt att förädla sitt timmer.

kronoparker med ett större antal arrendestâillen tillkomme därjämte ett särskilt skäl för staten att driva sågverksrörelse, nämligen att skogsförvaltningen

för byggnadsändamål å dessa torp och gårdar behövde stora kvantiteter byggnadsvirke fyrskuret virke, plank, bräder och hyvlat virke, som i annat fall oftast finge köpas dyrt och påkostas dyrbara frakter. Även andra indirekta fördelar följde med att timret försågades å stamera tens egna sågverk. Vid försäljning av timmer fordrade köparen i regel hög medellängd och rötfritt virke eller i senare fallet oskäligt avdrag för röta, varav följde, att en oväsentlig del av det timmerdugliga virket bleve kvar i topparna samt att lumpningen gjordes avsevärt hårdare än som vore fallet, om staten själv skulle förädla virket. Hänsyn till en viss medellängd och en gräns för försågning av rötskadat timmer måste givetvis även staten taga, men då överjägmästaren ansåge, att staten vid de mindre sågverk, här kunde bli tal kunde med ekonomisk fördel gå ned med medellängden å timret under om, den enskilda köpare fordrade, vore detta motiverat härav att den medellängd, av , soin det egentligen rörde sig nämligen å det för huvudförsäljningen avsedda om, sågvirket, kunde hållas uppe huvudsakligen genom att de kortare längderna med eller utan föregående hyvling användes för skogsförvaltningens egna byggnadsändamål eller ock såldes för sig. Att kunna försåga mindre rötskadat timi stället för att vid avverkningen tvungen tillämpa hård lumpning mer vara vore givetvis även i flertalet fall en fördel, enär virket med fast röta i vissa fall kunde användas för egna byggnadsbehov och i annat fall säljas som utskottsvirke. Beträffande de av jägmästarna i reviren i nu ifrågavarande avseende avgivna utlåtanden ville överjägmästaren biträda de av jågmästarna i Arvika, Askersunds och Örebro revir framställda förslagen. Då inom Karlstads revir några större skogar funnes och timmerprisen vore mycket höga, syntes inom detta revir föreligga behov av fast sågverk. Beträffande Kristinehamns revir hade förutvarande Överjägmästaren i distriktet meddelat överjägmästaren, att enligt hans uppfattning, sågverk borde byggas vid sjön Vismen och Björneborgs station för förädling av timret från Björneborgs . och Håkanshols kronoparker med 3,866 har produktiv skogsmark och vissa delar av Vassgårda kronopark, vilket förslag Överjågmästaren ansåge värt heaktande. Jägmästaren i Filipstads revir torde, enligt överjägmästarens mening säkerligen, ehuru han därom direkt yttrat sig, vara mycket intresserad av att det nuvarande enramiga sågverket å Kungsskogens kronopark med 3,385 har produktiv skogsmark bibehölles och förbättrades. På grund av de stora kostnader, som vore förenade med inköp av byggnadsvirke för underhåll och nybyggnad å de till ett fyratiotal uppgående arrendegårdarna å Garphyttans kronopark inom Askersunds revir med 4,615 har produktiv skogsmark, ansåge överjägmästaren på förut anförda skäl, att sågverk v för förädling av kronoparkens timmerfångst även å denna kronopark borde anläggas. Då skogen här vore övervägande ung, torde måhända en klingsäg tillsvidare kunna fylla behovet. Vad anginge Uttersbergs kronopark inom Grönbo revir hade jägmästaren i reviret visserligen ansett, att någon såg för det dåvarande därstädes erfordrades, men då o kronoparken funnes ett 60-tal arrendeställen, som krävde ava

sevärda mängder sågat och hyvlat virke för bygguadsändamål, syntes det överjägmästaren emellertid kunna ifrågasättas, anläggning sågverk här

om av vore motiverad.

Östra distriktet.

Jägmästaren i Karlsby revir. En klingsåg borde uppsättas vid Tjällmo för Virke från Hultema kronopark.

Jägmästaren i Kinda revir. En nuvarande mindre vattensåg å kronoparken Osterås borde genom bättre utnyttjande befintliga vattenfall ombyggas och

av eventuellt förläggas å annan plats, så att vid densamma kunde verkställas dels husbehovssågning för kronoparken och 25 arrendegårdar, dels sågning del

av en saluvirke för revirets räkning, dels ock legosågning.

Västra distriktet.

Jägmästaren i Tiuedens revir. Anskaffande mindre husbehovssåg för

av en kronoparken Skagersholm vore lämpligt.

Jägmästaren i Granviks revir. Uppförande 6 motorsågar inom reviret

av vore önskvärt.

Jägmästaren i Marks revir. Det kunde i framtiden vara fördelaktigt att

anskaffa ett flyttbart sågverk, då en mängd torp behövde ombyggas.

Jägmästaren revir. För förädling av sågtimmer från kronoparken Halle-Hunneberg, vars areal produktiv mark vore 5,048,17 har, det önsk-

vore värt och lämpligt, för att säga nödvändigt, att en stationär ångsåg med en ram, dubbelt kantverk och helst även hyvelmaskin snarast möjligt uppfördes på kronoparken vid Stora Hjärtetorp, där kronoparkens nuvarande och blivande linbana slutade vid UddeValla-Vånersborg-Herrljunga järnväg.

Jägmästaren i Dalslands revir. Anläggandet ett modernt sågverk med hyv-

av leri för kronoparken Forsbacka vore önskvärt.

Öuerjágmästaren i distriktet. Överjägmästaren hade annat att erinra mot vad jägmästarna inom distriktet anfört, än att lämplig användning för så stort antal motorsågar, som av jägmästaren i Granviks revir föreslagits för detta

revir, näppeligen torde förefinnas.

Smålands distrikt.

Jägmästaren i Hammarsebo revir. Ombyggnad äldre vattensåg å Ham-

av en marsebo kronopark vore önskvärd.

Jägmästaren i Kosta revir. Ett lätt transportabelt cirkelsågverk minsta

av storlek vore önskvärt för att kunna tillvarataga vissa smärre virkesmängder, som emellanåt rönte svagare efterfrågan, varjämte medelst ett sådant verk byggnadsvirke för revirets behov ofta skulle kunna tillredas ändamålsenligare än vid legosågning.

i

Därjämte syntes en liten, lätt flyttbafkolugnsanläggning synnerligen önsk-

vara värd för tillgodogörande kolved till möjliggörande skogarnas ändamåls-

av av enliga gallring och hyfsande. Dels uppgåves vissa enklare kolugnstyper

numera

giva avsevärt bättre ekonomiskt resultat än milkolning, dels syntes den tid vara i det närmaste om redan fullständigt förbi, då skogsarbetare kunde förmås att mot rimlig ersättning syssla med milkoluing.

Numera avlidna överjâgmästaretz i distriktet C. Stjernspetz. En sådan såganläggning, som jägmästaren i Hammarsebo skolrevir omnämnt såsom önskvärd kunde väl ersättas med en effektiv motorsåg, vilken såsom flyttbar kunde bliva till avsevärt större gagn än en fast vattensåg vid ett obetydligt vattendrag. I händelse frågan om transportabla smärre kolningsugnar vore löst, kunde insättandet av en sådan här och var äga fog för sig, såsom jägmästaren i Kosta revir hölle före.

Söd ra distriktet.

Jägmästaren i Halmstads revir. Anläggandet av ett vattensåg å Tönnersjöhedens kronopark i Fylleån i närheten av Simlångdalens järnvägsstation vore Önskvärt.

Jägmästaren i Göteborgs revir. Anläggande av en cirkelsåg å Kila kronopark vore behövligt, dock hade jägmästaren därom redan gjort framställning.

Överjägmästarelz i distriktet. Förbättringar och moderniseringar av befintliga sågar inom distriktet vore önskvärda.

De överjägmästare och jägmästare, som sålunda uttalat sig för anordnande

en träförädlingsverksamhet i större omfattning hava ansett, att avverkning av och utdrivning av virke från de särskilda reviren till ett sådant verk skulle kunna åtminstone från vissa angivna områden tillfredsställande ordnas, några jägmästare dock endast under vissa förutsättningar, såsom mera utsträckta vägbyggnader, anskaffande av tillräckliga arbetskrafter, särskilt dugliga timmerkörare samt ökad personal inom skogsförvaltningen eller minskade förvaltningsområden.

Jägmåstarna i samtliga här nämnda revir hava icke ansett statlig tråförädlingsverksamhet av något slag önskvärd eller lämplig för domänfondens skogar eller delar av desamma inom de av dessa jägmästare förvaltade revir utöver den statliga träförädlingsverksamhet, som för närvarande i de särskilda reviren bedrives.

Bil. 12.

Översikt

över inkomna svar å de sakkunnigas förfrågan frågan 5, huruvida andra anordningar eller åtgärder för höjande av avkastningen från domänfondens skogar än genom statlig träför-

ädlingsverksamhet ansåges önskvärda i de särskilda reviren.

Övre Norrbottens distrikt.

.Iägmästaren i Råneå revir. I första hand borde kolonisationsfrågan för kronoparkerna tillrättaläggas och befrämjas. I den mån avsättning vunnes för även smärre virkessortiment, öppnades möjligheterna för en rationell skogsvård, vilken vore alldeles nödvändig för ett framtida säkerställande och Ökande av skogarnas avkastningsförmåga. För anordnande av dessa arbeten, till

som stor del måste utföras sommartiden, vore emellertid tillgången på lämplig arbetskraft betydligt mer begränsad än ifråga om de rena avwerkiiiiigs- och utdrivningsarbetena. Denna fråga fordrade emellertid för sin lösning en snabb och effektiv förbättring av nu rådande synnerligen otillfredsställande kommunikationsförhällanden inom de egentliga kroIioskogsregionerna av reviret. Utbyggandet av vägar till och över kronoparkerna måste därför betraktas såsom ett mycket viktigt led i arbetet på höjandet av avkastningen från domäxifondens skogar inom reviret.

i

För att den statliga förädlingsverksamheten skulle kunna fullt utnyttjas, torde det bliva nödvändigt att söka utfinna smidigare försäljningsformer än det

nu föreskrivna anbudsförfarandet, vilket i hög grad försvarade möjligheten för staten-säljaren att komma i mera direkt kontakt med de verkliga virkeskonsumenterna, även om, såsom ofta inträffade, dessa utgjordes av en annan statsinstitution. Detta gjorde att uppträdande mellanhänder mången gång tillskansade sig oskälig andel av förädlingsvinsten.

Jägmästaren i Slorlandets revir. I främsta rummet vore det nödvändigt att skapa kommunikationer och därmed möjlighet för bosättning inom reviret.

Jägmästaren i Juckasjärui revir. Upprensning av Werasjoki, så att den bleve flottbar, vore önskvärd. Likaså vore det lämpligt, 0111 drivning kunde verkställas med folk från andra trakter, som hade vana vid och kunnighet i skogskörslor.

Jâgmästaren i Veitasjolci revir. Den viktigaste frågan för ett rationellt tillgodogörande av skogstillgångarua vore goda flottleder. I det fallet lämnade

en hel del av de mindre vattendragen mycket övrigt att önska. De verkställda byggnadsarbetena vore oftast minimala och rensningarna i vattendragen otillfredsställande. Följaktligen erfordrades för flottningsarbetenas utförande årligen en myckenhet manskap med åtföljande dryga kostnader.

Å sådana trakter, där flottlederna genomflöte enbart kronomark, borde staten själv verkställa upprensning av flottlederna för omkostnadernas nedbringande. De flottleder, som härvid i första hand böra ifrågakomma, vore Hartijoki och Harrijoki, Teletöisenjoki, Naltiojoki samt Myllyjoki, bitlöden till Ãngesån, ävensom Vaikojärvi med avlopp, bitlöde till Kalix älv.

Jägmästaren i Gellivare revir. De anordningar, som eventuellt kunde tänkas för höjande av avkastningen från domänfondens skogar inom Gellivare revir, skulle att med maskinell arbetskraft framforsla virket från de avsides

vara belägna skogarna inom reviret. Detta gällde särskilt kronoparken Leipipir, som för närvarande vore sämst gynnad ifråga om avsättningsmöjligheter till flottleder, men varifrån virket säkerligen skulle medelst motorkraft fördelaktigt kunna framföras till järnvägen. Gjorda beräkningar visade även, att redan nu skulle -ved med fördel kunna uttagas utefter Vittangilandsvägen cirka 23 km. från Gellivare, om veden medelst motorkraft framforslades till Gellivare. Härvid skulle veden framföras till landsvägen på vintern och sedan på barmark forslas till Gellivare.

Jägmästaren i Angeså revir. Det förefölle, som om avkastningen från kronoparken Leipipir kunde höjas, om virket därifrån kunde avsättas till järnvägen. Möjligen borde transportbana anläggas till Nuortikons station eller virket

en framforslas till järnvägen medelst motorkraft. Detta gällde beträffande

även utforsling av virke med motorkraft till järnvägen kronoparken Högmyran.

-

Jägmästaren i Rånefråsks revir. Väganlåggningar för virkets framforsling med maskinkraft till järnväg från vissa skogrikare delar reviret med längre kör-

av vägar vore önskvärda, dock endast under förutsättning att samma anläggningar till största delen skulle baseras på virkestillsläppning från Gellivare och Ängeså revir.

Jägmästaren i Tärendö revir. För höjande av avkastningen från domänfondens skogar, särskilt inom Torne älvs vattenområde, borde sagda älvs bivattendrag i största möjliga utsträckning göras lätt tlottbara genom utförandet av erforderliga flottledsbyggnader.

Jägmästaren i Västra Korpilombolo revir. Det effektivaste medlet till "skogsavkastningens höjande. vore en efter Kalix älvdal gående järnväg, som skulle öppna möjligheter för träförädling i stor utsträckning. Hinder, lika välkända som medlen däremot, för erhållande av högsta möjliga avkastning under i övrigt nuvarande förhållanden vore vidare de fortfarande alltför stora förvaltningsområdena samt de täta tjänsteombytena av extra personal.

Jägmästaren i Bönäluens revir. Följande åtgärder vore önskvärda. Förbättring av flottningsförhållandena genom utbyggande av ännu oreglerade

smärre .vattendrag samt upprensning och reglering av vissa flottningsbäckars övre delar.

Byggande av basvägar, varvid en enhetlig plan borde uppgöras för varje kronopark eller avverkningsenhet, och borde planen jämväl angiva den ordning, i vilken arbetena skulle utföras med hänsyn till skogstrakternas behov av snar avverkning samt virkeskapitalets storlek. Genom sådana vägbyggnader skulle helt säkert en rationellare virkesdrivning med avsevärt större arbetsprestation och härav följande lägre arbetspriser kunna åstadkommas, vilket vore ett livsvillkor för skogsbrukets utveckling i dessa glest bebyggda trakter, där yrkes-

skickligheten dessutom för närvarande stode mycket lågt. En synpunkt,

som före upprättande dessa vägplaner torde böra beaktas och experiment

av genom utrönas, vore den, om huvudvägarna höra byggas medhänsyn till eventuellt användande av tanks. Möjligheten att även i dessa nordliga och snörika trakter använda den maskinella kraften vid virkesutdrivning syntes icke helt utesluten. Att den här i långt högre grad än i folkrikare orter behövlig

vore vore utan allt tvivel.

Anskaffande och ordnande på kronans bekostnad bomplatser vid Kalix

av älvs mynning att tillhandahållas virkesköpare från andra distrikt, varigenom konkurrensen om kronovirket kunde ökas.

Reglering av reviret och bevakningstrakterna. Ioch med ökad avsättning för smärre dimensioner och till följd härav möjlighet till ett intensivare skogsbruk följde givetvis ökat arbete för revirpersonalen. Den personal, för när-

som varande handhade skötseln revirets 91,976 har kronoparker och 11,879 har

av enskilda skogar under utsyningstvång, utgjordes revirförvaltare och assistent

av samt 4 ordinarie och 2 extra kronojägare med årsförordnande. Av denna

personal kunde någon avsevärt högre arbetsprestation än den nuvarande knappast påfordras. Om därför möjlighet till ett intensivare skogsbruk uppstode, måste, för att denna möjlighet skulle kunna ekonomiskt utnyttjas, personalen ökas. Detta kunde dock knappast ske endast ökning kronojägarepersonalen.

genom av Redan nu vore arbetet på revirexpeditionen mycket betungande. I och med tillkomsten av förädlingsverk med ty åtföljande avverkningar skulle detta

egna bliva i än högre grad fallet. Revirförvaltaren skulle härigenom bliva

än mer bunden av expeditionsarbete, än vad fallet, och skulle detta säker-

som nu vore ligen icke till fromma för revirets sig forstliga eller ekonomiska

vara vare utveckling.

Jägmästaren i Muonio revir. För höjande avkastningen från domänfondens

av skogar inom reviret borde i första hand Muonioälvens bivattendrag i större utsträckning så fort som möjligt göras lätt tlottbara.

Jägmästaren i Haparanda revir. Fördelaktigt att vid sågverken insattes

vore, maskinhyvel och vedklyveri. Smärre kolugnar borde anordnas för ett fullständigt tillvaratagande avfallsved och småvirke. S. k. traktorer för

av transport av virke å långa och tunga körvägar torde även önskvärda ävensom för-

vara bättring och omreglering flottlederna.

av

Överjâgmästaren i distriktet. Maskinell anordning för uttransportering vir-

av ket frän skogarna borde så långt möjligt användas, varvid särskilt traktorer

syntes vara lämpliga transportmedel. Skogsstaten borde i allt större utsträckning omhändertaga avverkningarna å skogar, varigenom konkurrensen

egna om arbetskraft skulle bliva mindre och tekniska anordningar bättre utnyttjas. fråga om tillgodogörandet kolveden syntes inga åtgärder böra vidtagas, förr

av än ytterligare ett större järnbruk blivit anlagt i Norrbotten.

Ned re Norrbottens distrikt.

Jägmästaren i Älvsby revir. Flottbargörningen V istbäcken synnerligen

av vore önskvärd för höjning av värdena å vissa delar Borgfors- och Storforspar-

av

kerna. För övrigt torde en ökad kolonisation å ett flertal parker verka underlättande för anskaffningen av arbetskraft och därigenom förhöjande på avkastningen. Jägmästaren i Bodens revir. Statens järnvägar borde anordna snarast lastspår mellan alla stationer inom reviret.

Jägmästaren i Selets revir. Anläggning ett uppfordringsverk vid av Kattön vore lämplig.

Jägmästaren i Västra Arvidsjaurs revir. Sådan anordning av flottningeni Byske älv borde komma till stånd, att flottningen även från och med 8zde distriktet, vid vilket reviret började, förändrades till ettårig. Uppförande av flyttbara kolugnar å lämpliga platser komme att avsevärt höja avkastningen, sedan inlandsbanan och tvärbanan Jörn-Gubblijaur blivit färdiga.

Jägmästaren i Östra Arvidsjaurs revir. Bättre upprensning och reglering av vattendragen samt rationellare bedriven flottning och utsortering ävensom åtgärders vidtagande för erhållande fast, tränad skogsarhetarestam av en vore önskvärda.

Jägmästaren i Malmesjaurs revir. Den ojämförligt kraftigaste hävstången för höjandet av nettoavkastningen från de vidsträckta kronomarkerna vore givetvis järnvägar, hälst om tvärbana någonstädes, exempelvis från en Avaviken västerut, till norska kusten kunde åstadkommas. De många goda uppsamlingsställen för virke, som funnes utefter den k. Avaviks- eller Jägnalinjen s. av Inlandsbanan utgjorde lika många särdeles lämpliga platser för industriella anläggningar, främst pappersmassefabriker, eventuellt kolugnar. Härigenom skulle nästan allt virke ovanför järnvägen kunna förädlas vid dessa verk och förädlingsprodukterna i form av sågad och än sulfat- och sulfitcellulosa vara mer kunna fraktas på järnväg västerut till kusten för export. De stora sjöarna bleve med hänsyn till beräkningen av virkesvärdet att betrakta innanhav som och kustbolagen finge svåra konkurrenter vid järnvägen.

J ägmästaren i Vargiså revir. Ett bättre iordningsställande av samtliga vattendrag vore önskvärt, enär för närvarande anordning och övervakande av samtliga byggnadsföretag i kronans flottleder inom reviret lämnade mycket övrigt att önska. Jägmästaren i Silcå revir. Orsaken till den relativt låga avkastningen från domänfondens skogar inom Sikå revir förutom vore i de begränsade avsättningsförhållandena den ringa tillgången på arbetsfolk. För att avhjälpa denna brist mäste kolonisationen kraftigt understödjas. Detta torde lämpligast ske genom avdikning befintliga odlingsmarker, av vägars anläggning, försågning av byggnadsvirke Därest detta skulle visa m. m. sig tillfyllest, torde det, åtminstone på mera avlägsna trakter, bliva nödigt uppföra skogsarbetarebostäder genom statens försorg.

Jägmästaren i Görjeå revir. Revirets kronoparker vore till största delen bebelägna omkring Bodträskån och Görjeån, bägge bland de dyraste flottlederna, hörande till Lule älv med bivatten. De bägge åarnas Irsta distrikt med vore all sannolikhet de dyraste i hela flodområdet, vilket givetvis minskade avkastningen i motsvarande grad.

Vad nu särskilt Bodträskån beträffade, densamma vore uppdelad i mindre än tjugosju distrikt, varför oproportionerligt en hög kostnad drabbade virket från de övre distrikten.- En förminskning av antalet distrikt syntes härför på-

StatensTrâförädlingssaklcunnige.Bilagor.

Särskilt önskvärt ett eget skilje vid Bodträskåns utlopp i Stora kallad. vore varigenom större konkurrens virket skulle erhållas genom tillkom- Lule älv, om flera spekulanter i Boden och Hednoret. sten av vinna någon hälst ytterligare avsättning från kronoparken Var- För att som block XX, måste Bodträskåns 17:e och 18:de distrikt, där all flottgisåvattnen, omöjliggjord på grund förfallna byggnader, sättas i stånd, och i ning vore av uppskattning virkestillgången till desamma äga rum. Distrikförsta rummet av ten borde lämpligen sammanslås. . i distriktet. Flottningens ordnande särskilt inom distriktets

Överjägmästaren

huvudflottleder, Lule och Pite älvar, vore av allra största vikt. Denna hade

varit tillfredsställande. I all synnerhet i Piteälven hade flottningshittills icke anordningarna hittills varit mycket primitiva, varigenom ilottningarna fördyrats

och försenats.

Skellefteå distrikt.

i Södra Arvidsjaurs revir. Snar utbyggnad av järnvägen Jörn- Jägmästaren Gubblijaur behovet påkallad. vore av i Norra Sorsele revir. I främsta rummet behövdes upprättandet Jägmästaren goda drivningsvägar. T illvaratagande genom revirets försorg och av ett system brännved mindrevärdigt virke, stående och liggande torrupparbetning till av avfall efter avverkningarna samt oväxtlig skog av minsta dimenskog, lövskog, impedimenten för försäljning inom reviret vore även en åtgärd, vilsioner från helst skulle medföra ekonomisk vinst. Den hittills bedrivna bortken när som stående torrskog hade fortskridit så långt/ att på vissa håll rensningen av nu förmärkas svårighet för bränsleanskatfning. Användningen av maskinbörjade tillvaratagandet vedvirke för klyvning och kapning i behövliga fall kraft vid av inskränka behovet dyrbar och ojämnt disponibel mänsklig skulle betydligt av

arbetskraft. i Södra Sorsele revir. På det att tvåårig flottning måtte kunna Jägmästaren så utsträckning möjligt, borde staten genomdriva, dels att undvikas i stor som och tvåårig flottning i Vindelälven och Juktån uppflyttades, gränsen mellan ettpåtänkta uppdämningarna Storvindeln och Stor-Juktan snarast dels att de av stånd och dels eventuellt att flottningen utfördes i två omgångar komme till

samtidigt i båda dessa vattendrag. i Burträsks revir. Den förnämsta åtgärd, som borde företagas Jägmästaren domänfondsskogarnas avkastning, ordnandet av Rickleåns för höjande av vore reglerad längre än till Robertsfors bruk omkring 15 km. flottled, som nu vore utlopp i Bottniska viken. På grund av detta förhållande ovanför vattendragets flottleden, till vilken utdreves virke från 27 kronoparker med disponerades hela . skogsmark, under det att inom hela reviret funnes 67 omkring 10,000 hektar 25,000 hektar skogsmark, aktiebolaget Robertsfors ensamt, kronoparker med av spekulant på grund sagda förhållande kunde uppträda. då ingen annan av i distriktet. För höjande avkastningen från domänfondens

Överjägmästaren av

upplagsplatserna vid älvmynningarna viktig roll. I de fall, skogar spelade en anskaffats, borde allt göras för att förvärva eller arrendär dylika icke redan lämpliga både vatten- och landområden. dera

Umeå distrikt.

Jägmästaren i Västra Stensele revir. För höjande avkastningen torde för-

av bättrade transportmöjligheter vara av största betydelse. Anläggande vägar,

av utbyggande av flottleder samt icke minst ett rationellt utnyttjande

genom egen materiel av den 6,5 mil långa naturliga vattenvägen Stor-Uman skulle

utan tvivel i hög ad bidraga till avkastningens höjande. Härigenom skulle

en stor del av det smärre samt mindre värdefulla virket, måste kvarlåmnas,

som nu kunna vinna avsättning hos vid Luspen befintliga eller uppväxande träföräd-

lingsverk.

-

Jägmästaren i Bjurbäclcens revir. Koloniseringens fortsättande å revirets krono-

parker och fortsättande av flottledernas underhåll och förbättrande samt några

smärre bäckars reglerande till allmänna ilottleder önskvärt.

vore

Jägmästaren i Vinlidens revir. Avkastningen från kronoparker inom reviret

komme att stiga med ökad kolonisation, innebärande såväl ökad ortskonsum-

.tion samt lättare och billigare arbetskraft för virkets tillgodogörande,

samt utvecklade kommunikationer.

Jägmästaren i Örå revir.- En utredning angående möjligheten

av anordnandet av skiljnings- och upptagningsanstalter vid järnvägen samt ett lastspår dit

från Nyåkers station, vore av största vikt för reviret. I övrigt höjande

vore ett av avkastningen beroende de skogsvårdsarbeten, kunde komma till

av som utförande, och dessa åter beroende tillgången på arbetskraften

vore av

Jägmästaren i Vännäs revir. Vid trävaruindustriens tillkomst bildades inom

distriktet liksom överallt annorstädes ett fåtal bolag, vilka då hade tillfälle

att slå under sig vart sitt operationsfält. På så sätt uppdelades

vattenområdena omkring älvar och åar. Såväl hemmansköp

genom som genom upphandling av avverkningsrätter förvärvade så dessa första trävarubolag skogskom-

stora plex vart och ett efter sitt eller sina ådalar. Vattendragen utbyggdes

genom bolagens försorg till flottleder, vilka till början

en voro att anse som bolagets privata egendom. Övriga skogsägare efter vattendraget sålunda uteslutande

voro hänvisade till enda köpare, nämligen det bolag,

en som opererade efter flottleden och vilket efter behag kunde fixera priser å köpvirket. Detta

var att anse som någon slags monopolställning för bolaget.

Det kunde ju tyckas, att då sedermera dessa enskilda ilottleder inrättades till

allmänna, en ändring skulle ske och leda till fri och öppen konkurrens virkes-

spekulanterna emellan. Detta blev dock ingalunda alltid fallet.

Det låg naturligtvis i det gamla bolagets intresse att söka hindra andra virkesköpare

att inkomma i vattendraget eller åtminstone söka bereda dem svårigheter

av ena eller andra slaget. Detta hade ock i de flesta fall lyckats.

Som exempel kunde nämnas, att en dylik gammal huvudintressent i vattendraget förvärvat all mark med därtill hörande vatten, lämpligen kunde användas till upplagsplats

som för virket efter utsortering, varigenom virkesköpare bleve helt

en annan utestängd. Aven kunde hända, att det gamla bolaget, helt naturligt besutte majoritets-

som rösterna Vid flottningsstämmor, i flottnixigsföreningens förklädnad beslöte

sådana oskäligt höga ersättningar för skadegörelser under flottningar å bolagets

marker, att kostnaderna alls stode i rimlig proportion till skadornas omfattning,

utan

. torde dylika åtgärder helt och hållet dikterade att komma konkurren-

vara av ten till livs.

Slutligen vore cheferna i dessa llottleder oftast huvudtralikantens egna tjänstemän och torde det vara dessa chefer hart när omöjligt att i lika mån tillgodose samtliga llottningstraiikanters intressen. Det egna bolagets komme för visso i första rummet.

För att emellertid åstadkomma en bättring i detta sakernas tillstånd torde huvudvillkoret vara, att få till stånd en fullt opartisk ledning i llottningsföreningarna, framför allt beträffande flottningschef. En sådan befattningshavare borde sålunda helt ägna sig åt flottningen och iövrigt uteslutande vara beroende av virkesintressenterna, i all synnerhet om majoriteten innehades av en trafikant eller flera trafikanter under samma ägare. Skulle det emellertid visa sig, att arbetet utefter en flottled fullt sysselsatte sin man, kunde ett

par närliggande flottleder sammanslås under en och samma flottchef. Dessutom skulle expropriation få förekomma i stor utsträckning utmed vattendraget. Ordnandet

med flottningen sammanhängande frågor syntes utomordentligt stor. av vara av i betydelse för höjande av såväl avkastningen som det ekonomiska utbytet från kronoskogarna.

Jägmästaren i Degerfors revir. För höjande av avkastningen skulle röjningar och gallringai i växtlig skog iivensom ljushuggningar samt hyggesrensningar jämte kulturer behöva utföras i vida högre grad än dittills kunnat medhinnas.

Jägmästaren i Hällnäs skolrevir. Frågan om inrättande av allmän flottled i vattendragen Gladabäcken och Mörtträskbäcken hade varit under behandling sedan år 1916 och förväntades bliva avgjord under de närmaste åren. Om än genom dessa nya transportleder och den blivande bandelen Hällnäs-Lycksele icke skapades ökade avsättningsmöjligheter, medförde de dock minskning iavverkningskostnaderna å därav berörda skogstrakter, därmed ock ökande nettobehållningen å virket från dessa delar av kronoparlçen Skatan.

Överjägmästaren i distriktet. Följande åtgärder vore särskilt önskvärda.

Förbättrande och komplettering av redan befintliga flottleder samt, i huvudsak först sedan detta skett, reglering av nya, ännu utbyggda bäckar.

Så långt möjligt enhetliga grunder i fråga om tlottuingskostnadeu i olika flottleder.

Ovillkorligen skyndsamt forcerande av föreslagna utvidgningar och omlägg ningar sorteringsverken i Uman och Örån samt även Lögdeån. Rådande

av dyrtid borde icke få verka hännnantte på dessa viktiga frågor.

Utredning angående möjligheterna för anläggande av ett tlottningsföreningens buntverk vid Sävarälvens uttlöde.

Effektiv statlig kontroll över alla såväl flottnings- som tumnings- inmättningsföreningar till skydd för skogsågarens intressen samt åtgärder i syfte dels att endast fullt opartiska, av flottningstrafikanterna oberoende flottningschefer finge anställas, så att ex. en tlottningschef samtidigt finge vara anställd i efter ådalen belägna verk samt trävarubolags tjänst, vilket måste anses oförenligt med ett opartiskt bevakande aväven andra trafikanters intressen, dels att, där en tlottningsförening vore för liten för att avlöna en person enbart såsom flottningschef, två eller flera angränsande flottleder måtte förena sig om samma flott-

ningschef, samt dels att, beträffande tumningsföreningarna, föreskrifter dessa av till direkt skada och olägenhet för Skogsägarna först och sist kronan -finge tillåtas, utan måste även sagda föreningars verksamhet underkastas statlig

kontroll, enär deras instruktioner understundom syntes gå i riktning åtminatt stone för kronan nära nog omöjliggöra avverkningar. egna Gällande nya flottningslagstiftning syntes icke tillräckligt förebygga missför-

hållanden av ovan antydda slag.

Utredning angående möjligheterna för och eventuellt fördelen bogsering av för statens räkning till sydligare delar kusten oförädlat virke, avverkat, av av utdrivet och nedflottat till kusten på statens bekostnad.

Undersökning och utredning möjligheterna föiypraktislc användning av av moderna uppfinningar i fråga om virkets avverkning och frainforsling med till-

hjälp av elektrisk kraft m. linbanor, k. landsvägståg på för in. - s. 0. s. v. - :avverkning nu alltför avlägsna kronoparker eller där för övrigt avverknings-

och flottningsförhållandena alltför svåra. nu vore

Härnösands distrikt.

.lägmästaren i förutvarande Sollefteå revir. Önskvärdzi åtgärder för höjande

av avkastningen från domänfondens skogar anläggning basvägar vore av och uppförande av lämpliga skogskojor för avverkarna i närheten därav i betydligt

större utsträckning än hittills, ävensom brytning vägar till avsides av mera liggande skogar, även om dessa därvid måste framdragas över enskildas marker. Medel till dylika vägar syntes ,för närvarande hart när omöjligt vara att erhålla. Jägmästaren i förutvarande Junsele revir. För att ytterligare höja konkur-

rensen för det ä rot utbjudna virket borde stämplingarna auktionsposterna av utföras ett år i förväg, varigenom spekulanterna skulle hava god tid på sig att taxera posterna saint vid eventuellt inköp bättre än kunna planmfissigt förnu bereda avverkningen. A därför lämpliga kronoparker borde kronan uppföra permanenta drivningskojor samt anlägga basvägar. Ett smidigare försäljnings-

sätt beträffande isynnerhet underhandsförsäljningarna skulle sannolikt bidraga till avkastningens höjande.

Då jägmästaren alltmer och syntes bunden mer med expeditionsgöromål, torde det vara ett villkor att fasta expeditionsbiträden anställdes å reviren, om revirförvaltaren skulle få tillfälle att vistas ä skogarna och där personligen kunna leda driften. En otillräcklig bevakarepersonal hade omöjliggjort en fullt intensiv skötsel kronoskogarna, vilket även inverkat av på avkastningens storlek.

.Iägmästaren i förutvarande Anundsjö revir. Önskvärtu vore att begärda flottledsregleringar måtte påskyndas.

Jägmästaren i förutvarande Tåsjö revir. Byggandet av en del kör-vägar och fasta basvägar önskvärt. vore Jägmästaren i Malgomajsi revir. Flera för domänskogarna betydelsefulla vattendrag, i vilka flottning med avsevärda kostnader bedreves, såsom Skogbäcken, Västerbäcken och Angesbäcken, fortfarande vore oregterade. Iintetdera av dessa fall vore emellertid kronan enda eller ens största intressent. °

De för kronoparken Luspen begränsade avsâittningsniöjligheterna torde i och med Inlandsbanans framdragande komma att upphöra.

Jägmästaren i Dorotea revir. Reglering och insyning till allmän flottled av vissa flottleder, Fjällån, Ormsjöbäcken och Korpåns vattendrag, vore önskvärda.

Jägmästaren i Östra Åsele revir. Önskvärt flottlederna förbättrades.

vore att

Över/ägmästaren i distriktet. Överjägniästaren hade något att tillägga till vad jägmästarna i distriktet i förevarande avseende anfört.

Mellersta Norrlands distrikt.

Jägmästaren i Frostuikens revir. Uppförande av fasta skogsarhetarebostäder vore önskvärt å Tjärndálskilen och Renålandet.

Jägmästaren i Hallens revir. Förbättring och reglering av flottleder samt anläggning av vägar vore önskvärda.

Jägmästaren i Hede revir. Undersökningar borde göras, huruvida icke flottningskostnaderna genom lämpliga anordningar i ilottleden kunde nedbringas.

Jägmästaren i Bispgårdens skolrevir. Inga särskilda åtgärder utöver dem, som successivt vidtoges av revirförsialtningen genom förbättrande av vägnätet, byggande av skogskojor och stallar 0. s. v., torde vara behövliga. Om kolvedsvirket från Boda kronopark komme att neddrivas till Indalsälven genom kronans försorg och vidareilottas av kronan, borde det buntas.

Jägmästaren i Medelpads revir. Eventuell anordning av linbanor för skogstransporter vore önskvärd.

Jägmästaren i Norra Hälsinglands revir. J ägmästaren ville förorda anläggning av körvägar på de större parkerna, hjälpgallringar och upphuggningar av kolved och annat virke genom skogsförvaltningens försorg samt nedbringande av flottningskostnaderna i enskilda ilottleder, där desamma befunnes oskäligt höga.

Överjâgnzästarezi i distriktet. Det ägnat att väsentligt förbättra avsätt-

vore ningsförhållandena, om kronan anordnade upplags- och inbomningsplatser vid älvmynningarna för nedüottning av svårsålda-virkesposter och utbud vid kusten. På förfrågan hade ock industriidkare förklarat, att de skulle gärna spekulera å sådant virke till förhöjda priser på grund av den obetydliga risk, som vore förenad med sådana anbud. i

Förutvarande Gävle-Dala distrikt.

Jägmästaren i Gästriklands revir. För avkastningens höjande borde avverkning av övermogen skog vid goda konjunkturer än mer forceras, varjämte föravverkningar i erforderlig och ökad omfattning borde föranstaltas.

Då en skogs nettoasvlçastning sammanhängde med åbelöpande utgifter, borde, med hänsyn till rådande och antagligen även beståndande höga arbetslöner

nu och frökostnader, huvudavverkning, då så lämpade sig, ske i sådan form, att självföryngringen i största möjliga utsträckning gynnades till nedhringande av utgifterna för skogskulturer.

Jägmästaren i Särna revir. Planerade landsvägs- och flottledshyggnader torde direkt verka höjande på avkastningen inom reviret. Genom avskiljandet av skattehemmansskogarnas- skötsel från revirförxwaltarens göromål, skulle dennes

.

intresse och arbete för statsskogarna bliva .mindre splittrat och mera resul-

tatrikt.

Minskade revir, ökad skogspersonal, kunniga expeditionsbiträden, större upp-

till initiativ och hänsyn till arbetsglädje, tillräckliga löner, tillfälle muntran till studier utan stora kostnader, semester vore allmänna åtgärder,

egna m. m.

direkt och indirekt skulle verka höjande på avkastningen från revirens som skogar.

Jägmästaren i Malingsbo revir. Därest reviret under ett par år finge dispo-

större lastbil, skulle med nuvarande höga vedpriser en mängd björkved nera en med fördel kunna uttagas och avsättas. De långa transportvägarna försvarade

avsättning med hjälp av dragare.

Öveljägmâsiaren i nuvarande Dalarnas distrikt åberopar blott vad jägmästarna

i förutvarande Gävle-Dala distrikt i förevarande avseende anfört.

Förutvarande Bergslagsdistriktet.

Jäginästaren i Frylcsdals revir. Byggande väg för körning av träkol och

av brånnved från Annefors kronopark till Sunne vore önskvärt.

Jägmästaren i Filipstads revir. En lastautomobil borde anskaffas för Kungsskogens kronopark för utfraktning till Ölme station på god landsväg av sågat

virke, massaved och brännved.

Jägmästaren i Norra Roslags revir. De utbjudna posternas storlek och i

viss mån beskaffenhet borde så mycket möjligt bestämmas av förmo-

- som dade spekulanters önskningar. Upphuggning ved och eventuell fors-

av m. m. ling till lämpliga lastplatser önskvärda, ävensom avverkning och utdrivning

vore

timmer, därest behållningen skulle bliva större än vid försäljning på rot, av vilket dock endast undantagsvis torde bliva fallet. Om arbetsskyldiga arrenda-

funnes, måste dock stundom denna utväg tillgripas, då borde iregel torer men noggrant leveransavtal upprättat, ty kunde spekulanter tillskansa

vara annars sig vinst virke, kunde undergå försämring, måste säljas. Vid last-

av att som platser, dit större virkesdrivningar skedde, borde lämpliga upplagsplatser förskaffas, så exempelvis rå ved kunde torka och lätt avyttras vid lämpligt tillfälle.

att

Överjägmästarezi i nuvarande Bergslagsdistriktet ville för del understryka

egen behovet väganläggningar, säkerligen krävdes inom alla revir.

av som

Östra distriktet.

.Iägmästaren i Gripsholms revir. På grund de under sista åren uppkomna

av svårigheter med avseende ä virkesutdrivning hade försäljning av skog å rot måst tillgripas. Så snart normala förhållanden äter inträtt, torde upphuggning och

. utdrivning virke skogsförvaltningens försorg åter böra sättas i gång.

av genom Jägmästaren ville ifrågasätta, huruvida det icke skulle vara för staten fördelaktigt anskaffa prämar och bogserbât för frakt virke från

att egna egen av domänfondens vid Mälaren belägna skogar till Stockholm.

Under år hade från Gripsholms revir och förmodligen även från andra

senare Mälaren angränsande revir virke, särskilt brännved, i stor utsträckning levere-

rats till statsinstitutioner i Stockholm och dess närhet, och med all sannolikhet skulle fraktkostnaderna avsevärt kunna nedbringas, staten själv ombesörjde

om frakten av detta virke.

Jägmästaren i Nyköpings revir. J ägmästaren ville förorda väganlâiggning

genom kronoparken Fjällveden till Sibro vid sjön Båven, inköp upplagsplats där-

av städes samt avtal med statens järnvägar upplagsplats för reviret vid

om egen Sparreholms station.

-

Jägmästaren i Linköpings revir. Om den tillämnade järnvägen Linköping- Ulrika komme till stånd, bleve avsättningsförhällandena betydligt bättre ä revirets kronoparker och andra allmänna skogar isödra delen reviret samt

av priserna ao virke därstädes avsevärt högre.

Jägmästaren i Kinda reviru Kommunikatioiierna, i synnerhet inom det skogrika Ydre håirad,-vore i stort sett dåliga, och inverkade detta givetvis direkt på värdet av skogsprodukterna. Här funnes ock revirets största kronoskogar.

Det borde därför ligga i statens skogs äsendes intresse att direkt genom tecknande bidrag och annat sätt främja uppkomsten

av

av en järnvägslinje från Ostra stambanan till stra Centralbanan, vilket järnvägsförslag redan vore under debatt och till mindre del redan säkerställt;

en

att direkt bidraga till omläggande och förbättrande del allmänna vägar,

av en som vore synnerligen backiga och olämpliga;

att skogsvägar av olika grader bleve föremål för ett planmässigt utförande å de större kronoskogarna;

att i vissa fall xrirkesutforslingen skedde genom motordrift;

att Stångån inom Norra Vi socken genom en del mindre arbeten flottbargjordes, delvis på skogsväsendets bekostnad; samt

att Silverån inom Svinhulls och Ingatorps socknar utbyggdes till allmän flottled, detta dock under förutsättning att en eventuellt blivande kronosåg å kronoparken Österäs därigenom kunde försättas i ett konkur-

anses ogynnsamt rensläge.

Vidare borde bebyggelse a en del Ödsliga trakter kronoslçogarna åstad-

mer av kommas. 5 ä 6 nya skogstorp vore inom närmaste 10 år önskvärda å reviret.

Det kunde ock ifrågasättas, o1n skogsauktionerna skulle lämna bättre resultat om de sammanfördes beträffande en del närbelägna revir. Ydre-skogarna skulle utan olägenhetkunna utbjudas i Nässjö, där ett stort antal virkesspekulanter samlades vid dylika auktioner från grannreviren. Skogarna i Kinda härad kunde säljas samtidigt med närbelägen skog i Linköpings revir antingen iLinköping eller Rimforsa.

Jägmästaren i Tyusts revir. Anskaffandet av en för flera revir gemensam lastautomobil för transport av produkter, upphuggna genom skogsförvaltningen, vore Önskvärt.

Jägmästaren i Ombergs skolrevir. Jägmästaren ville framhålla önskvärdheten av goda vägar, som kunde användas alla årstider, samt förbättrade lastanordningar vid Vättern.

Västra distriktet.

.lägmästaren i Tivedens revir. Anskaffande motorfordon för virkestranav sporter å de större skogarna vore önskvärt. l Jägmåstaren i Granviks revir. Bland de största svårigheter, skogsförvaltsom ningen hade att övervinna, vore transport virke från skogarna till lastageav platserna. Det ginge icke så lätt nu för tiden förr att anskaffa körare till som avlägset belägna skogstrakter. Därtill i södra delen landet vore man numera av allt för mån om sin bekvämlighet och allt för rädd sitt dyrbara hästmateom rial. För de nödvändiga skogskörslorna nödgades därför skogsförvaltningen

oftast att betala oskäligt höga körpriser. Jägmästaren den övertygelsen, vore av att kostnaderna under sådana förhållanden skulle kunna nedpressas till mera normalt läge, om skogsförvraltningen själv kunde träda konkurrerande emellan. På Granviks revir vore det dessutom icke förenat med någon helst risk som att hava ett eller två par hästar stationerade, exempelvis vid Granvik, för att vid behov sätta in å sådana skogskörningar, där ortsbefolkningen ville ockra på

skogsförvaltningens nödställda belägenhet, ty hår skulle hästarna fylla ett länge känt behov för utförande av de många materialkörningarnzx, körslorna vid väg-

arbeten m. m., till vilka nu finge lejas enskilda och arrendatorer till obehövav ligt höga priser. - Ett bättre utnyttjande av transportmöjligheterna kunde ävenledes ske genom anlitande av lastautomobiler.

Vad särskilt kronoparken Granvik beträffade, borde kraftig motorbåt en anskaffas för bogsering av timmer och slipersämnen från kronoparkens vidsträckta stränder till sågverket samt för transport material från Karlsborg, Hjo och av Motala. En egen bogser- och transportbåt skulle utan tvivel ekonomisk ur synpunkt bära sig och förmånen att oberoende utomstående av vara av vore också en faktor, talade för det ändamålsnyttiga i att- anskaffa sådan båt. som en Den nordligaste delen av kronoparken Granvik, eller omkring 1,500 har produktiv skogsmark, beväxt med till största delen medelålders och skog, vore ung så att hittills virkesutdrivningen därifrån kunnat hjälpligt utföras med den tillgång till körare, funnes iträkten. I och skogens som med tillväxt komme emellertid att inträda mycket stora svårigheter, icke rent omöjligheter, om av att kunna utdriva virket med hittillsvarande Sägtimret och slipersresurser. ämnena skulle framforslas till Granviks sågverk samt och pappersved props iivenledes lämpligast till Granviks hamn. Hittillsvarande transportmöjlighet hade

varit att köra virket vintertiden över sjöarna Stora och Lilla Trehörningen, ända

upp till 7 km., samt därefter över land, 2,5 km. till Ottersjön. Från Ottersjön

hade virket sedermera i flottled gått till Granvik, 6 km. De blivande svårigc:a heterna, som för övrigt i viss mån redan börjat, i det att framforslingen från den

allra nordligaste delen av parken icke kunde på ett tillfredsställande sätt ordnas,

kunde undanrödjas genom inrättande flottled från Bergsjön i nordligaste av en hörnet av parken genom Vitsands-sjöarna ned till sjön Stora Trehörningen, dels

även genom anordnande av en linbana eller motorjärnväg mellan sjöarna Lilla Trehörningen och Ottersjön. Därigenom skulle hästtransporterna kunna inskrän-

kas till att endast omfatta framkörning till flottleden och linbane- eller järn-

och sällan överstiga 2,000 Föreslagna flottled vore enligt sakvägen m. nya kunnigt utlåtande lätt att anordna å den föreslagna sträckan, som utgjorde c:a Flottningen över Trehörningssjöarila, 3,500 fordrade inga sär- 2,000 m. cza m., skilda byggnadskostnader och överlandtransporten från sjön Lilla Trehörningen

till Ottersjön skulle med linbana sträcka sig omkring 1,500 m. eller med järn-

väg omkring 2,500 m. i Jägmästaren ville alltså på det livligaste förorda, att för höjande av avkastfrån domänfondens skogar inom Granviks revir dels minst ett par hästar ningen till revirförvaltningens förfogande med stationering i Granvik, dels en ställdes lastautomobil anskatfades för revirets räkning, eventuellt några lastautomohiler distriktets räkning, med rätt till användning en automobil inom för Västra av reviret efter överjägmästarens bestämmande, dels en motorbåt för bogsering och material anskaffades för kronoparken Granviks behov, dels en ny transport av flottled inrättades å kronoparken Granvik på sträcka av omkring 2,000 m., en dels linbana 1,500 längd eller en motorjärnvåg om 2,500 mzs samt en om mzs längd anordnades mellan sjöarna Lilla Trehörningen och Ottersjö å kronopar-

ken Granvik. .Iägmästaren i Vartofta revir framhåller önskvärdheten av bättre vägar. Jägmästaren i Slättbygds revir förordar anskaffande av lasthiler. Jägmästaren iMarks revir. Revirförvaltarnas expeditionsgöromål borde jämfördelas än fallet, antingen att revirpersonalen ökades nare nu vore genom eller tiden för avlämnande omförmälda förslag och redogörelser genom att av utsträcktes. All utsyning ek måste verkställas jägmästare, vilket för statsverket av nu av i många fall synnerligen oekonomiskt, enär det utsynade virkets värde vore omkostnaderna därför. Utstämpling ekbuskar för röjning, gallring och täckte av i allmänhet ek mindre värde borde därför kunna få utstämplas av kronoav jågare, han därtill ansåges lämplig. om I vissa fall, där duglig kronojägare funnes, torde det vara ekonomiskt fördelaktigt virke för försäljning å rot utstämplades av kronojägarei att även annat utsträckning än reglementerat, varigenom skogspersonalens större som nu vore tid kunde bättre utnyttjas än nu vore fallet. Jägmästaren i Hunnebergs revir. Slipers och räls å den av statens järnvägar provisoriskt byggda spårbanan å kronoparken Hunneberg för transport av torv i allmänhet underhaltig beskaffenhet och borde utbytas medtyngre och vore av högre räls samt längre och grövre slipers, erfordrades för virkestransport. som Vidare borde Spårvägen, endast delvis belagd med slipers och räls, som vore framdragas minst 1,500 meter för att möjliggöra virkestransport från kronoparkens södra del, där den största tillgången på gammal, avverkningsmogen skog funnes, och där avsättningsmöjligheterna för pappersved, props och timmer vore

mycket små. Jägmästaren i Amålso revir. Våganläggningai behövdes å kronoparkerna Fors-

backa, Kroppefjäll och Stora Strömsåter m. fl. verjâgmästaren i distriktet. A kronoparkerna Tiveden och Skagersholmi Tivedens revir borde för möjliggörande utforsling utav den alltjämt och av under lång framtid ökade avverkningen och för minskande kostnaden en av

för nämnda utforsling, järnväg anläggas dels genom södra bevakningstrakten från dess södra ända vid Undens strand till Finnerödja järnvägsstation, dels genom norra bevakningstrakten från dess norra ända till lämplig punkt å den genom kronoparken gående Västra stambanan. Med ifrågavarande anläggning borde möjligen anstå, till dess materialpriserna fallit något.

A kronoparken Östra Kinneskogen och möjligen även å kronoparken Västra Kinneskogen i Kinne revir borde järnvägar anläggas till Askekärrs järnvägsstation å Västergötland-Göteborgs järnväg. I avseende på anläggning av förstnämnda järnväg påginge för närvarande utredning.

Utredning borde .ock verkställas angående anläggning av järnväg å kronoparken Forsbacka i Dalslands revir från lgronoparkens västra ända till blivande station å den beslutade järnvägen Amäl-Arjeng.

Viktigt vore, att kommunikationerna på så gott som alla större förbättrades genom anläggning i avsevärt större utsträckning än hittills av vägar.

Slutligen torde, sedan nu priset å lastautomobiler avsevärt fallit, sådana med fördel kunna på ett flertal skogar i distriktet, särskilt på sådana där brist på körkraft gjorde sig gällande, användas, sedan erforderliga förbättringar av befintliga vägar samt anläggning av nya sådana verkställts.

Smålands distrikt.

Jägmästaren i Aspelazzds revir. Förbättring av vägnätet nödvändig. lit

vore hörde dels att anslag beviljades för förbättrandet skogsvägar, dels att de

av allmänna vägarna sattes i bättre stånd genom borttagandet branta hackar,

av vilka förhindrade att fulla lass kunde tagas.

i

Jägmästaren i Eksjö revir. Revirförvaltarna borde tilldelas större frihet vid skötandet av skogarna och bestämmandet del därmed sammanhängande

av en frågor, så att allmänheten och virkesköparna kunde hysa förtroende till revirförvaltarna.

Jägmästaren i Värnamo revir. Önskvärd anläggning vägar i stor

vore av omfattning, då virkesdrivningarna inom denna trakt landet icke kunde base-

av ras uteslutande på vinterkörning i och kärr och på primitiva och

mossar mera tillfälliga skogsvägar.

För kronoparken Sandviks vidkommande det även önskligt, att kronan

vore inköpte en bogserbåt och pråmar för trafik å sjön Fegen, där jämväl några Iastbryggor borde anordnas.

Jägmästaren i Sunnerbo revir. Reviret borde delas. Fast biträde borde

anställas revirexpeditionen, så att jägmästaren kunde få tid att genom ofta återkommande resor lära sig grundligt känna sina skogar och följa deras utveckling. Vidare förordade jägmästaren anskaffandet lastautomobil. Särskilt

av en brännvedsavverkningen skulle, därest ett dylikt fordon funnes, bliva lönande å en del skogar, där nu de långa transportavstånden och svårigheten att anskaffa körare lade hinder i vägen för tillgodogörande lövskog och gallringsvirke.

av Av vikt vore även, att vägnätetå kronoskogarna utvecklades, så att skogs-

nya vägar anlades och de gamla vidmakthölles och förbättrades.

Jägmästaren i Värends revir. Den mest önskvärda åtgärd för höjande

av

avkastningen från domänfondens skogar vore att skaffa revirförvaltarexi tid att komma ut i skogarna och tillfälle att ägna sig åt skogsskötsel och tillvaratagande av befintlig virkestillgång. .Iägmästaretjänsten hade mer och mer blivit en kameralsyssla, en bokhållare- och skrivaretjänst. Hans tid upptoges numera huvudsakligast av skattefrågor, däri inberåilçnat underhåll av allmänna vägar, utarrenderingar, syner och besiktningar, en mycket tillkrånglad bokföring, statistiska uppgifter, hesvarande av kommittéers och sakkunnigas frågeformulär

Arbetet med kyrkofondens och ivriga fonders skogar och boställen 0. s. v. loge även i anspråk en alltför dryg del av iåigmåistarens tid, så han hunne ägna sig, som sig borde, åt domänfondens skogar, vilket dock skulle vara huvudsaken. Ett önskemål vore, att förvaltningen av de olika fondernas skogar alldeles särskiljdes, så att statens reviiförvaltare finge att sköta enbart statens d. v. s. domänfondens skogar.

Jägmästaren i Kosta revir. Bland anordningar önskvärda för höjande av avkastningen från domänfondens skogar syntes främst böra sättas förstärkande av samtliga smärre allmänna vägar ävensom skogarnas egna vagnvägar, å vilka senare inga större, dyrbarare broar funnes så att de tålde forsling med allt för små lastautomobiler eller med s. k. traktorer, ävensom anläggande av en del härför lämpliga nya skogsvägar. Inrättande av allmän flottled i några smärre vattendrag, av vilka redan vissa i någon mån användes för primitiv flottning, torde även kunna verka gynnsamt för avkastningens höjande. Dock vore vattentillgången ringa vid de större skogarna, belägna ganska högt uppe å höglandet. Särskilt kronoparken Kosta läge till huvudsaklig del å en vattendelare.

Jägmästaren i Ulricehamns revir. Då det långa avståndet till avsättningsort från vissa skogar, särskilt kronoparken Sjögared, förorsakade dryga utdrivningskostnader eller däremot svarande prissänlçning å det i skogen försålda, virket, borde det ekonomiska resultatet av virkestransport med lastautomobil praktiskt utrönas.

Numera avlidna överjägmästarezi i distriktet C. Stjernspetz. AtskilligaO åtgärder för höjande skogsavkastningen från domänfondens skogar vore att önska

av såsom skogsvägars anläggande och förbättrande, spårvägars inrättande i större och på kommunikationer vanlottade kronoparker, lastautomobilers insättande i trafik, flottledersiutvidgning eller nyinrättande samt sist men icke minst jägmästarnas lösgörande från rena bokförings- och statistikgöromål, intresselösa och tidsödande, så att de mer odelat kunde ägna sig åt den affärsmässiga revirförvaltningen och det fruktbringande skogsvårdsarbetet.

Södra distriktet.

Jägmästaren i Kalmar revir. Förvaltningsolnrådet och bevakningstrakterna borde begränsas till sådan storlek, att revirförvaltaren och kronojägarna kunde medhinna att åt varje skog ägna den vård och det arbete, som oundgängligen tarvades vid ett intensivare skogsbruk.

Jägmästaren i Blekinge revir. Fortsatt förbättring och nyanläggning av vägar erfordrades.

Jägmästaren i Södra Skånes revir. Om framforsling av ved till stationerna skulle

kunna göras mindre beroende ortsbefolluiingens vilja att åtaga sig drivning,

av kunde nog en del vinnas. Jägmästaren ville förorda anskaffande motorvagn

av att tillsvidare användas av Södra och Norra Skånes revir samt Kolleberga skolrevir. Nödvändigt bleve då att hyra eller köpa upplagsplats vid stationerna

ex. Vollsjö, Gyllebo, Tollarp, Satserup, Kungshult, Höör och Dalby.

.Iägmästaren i Halmstads revir. Anläggning fastare och bredare skogsvägar

av för vedtransporter med lastautomobil borde kunna bidraga till höjande

av avkastningen.

g

Jägmästaren i Göteborgs revir. Önskvärt att dragare och redskap

vore egna till kronoparkerna Kila och Svartedalen anskaffades.

Överjágmäslarezz i distriktet. Vid anläggning eller förbättring vägar å sko-

av garna borde i distriktet, där huvudparten av virkesavkastningen måste utköras å hjuldon, större kostnader nedläggas. Vägarna borde anläggas bredare samt göras bärkraftigare för större och tyngre hjuldon, även lastautomobiler. Särskilt för större skogar borde fullständig plan för hela vägsystemet uppgöras, så att vägbyggandet kunde planmässigt genomföras. Det ofta använda sättet att allt efter behov bygga en eller annan vägbit oändamålsenligt och medförde

vore lätt, att vägarna lades olämpligt för att inpassas i ett genomtänkt system.

Bilaga 1/1. 9- N/umxsHñ/ñz-âitlli/zjxsrtlclçzzttzxige.Bilag/or.

f

siki

från statens skogar i Norrland och Dalarna åren 1910-1919.

än åsalt pris Summa försålt virke Kvarstáende osålt

Skilln04l Antal Erhållet pris Antal

Åsgtt ;lånet j , Åsatt " 1x, :tälåhâiä:"Li WW" Ãsz1tt

. 1" pris ä träd khm 9" totalt 51mm; ä träd ; Pm pris - kbm Kr. ; Kr. ;; Kr. Kr. Kr. Kr. ä ; Kr. ,

år 1910.

8,778, 8,619 7 38,945 28,798 81,703 103,546 3.50; + 21,843 44 -- z 31,836: 30,663 318402 16,692 38,604 39,487 2.37; + 883 1. 5,180i 2,400; 6,199 , 25,958 24,722 80,575; 47,732 139,554 170,149 3.56; + 30,595 1; 5,010 1815 2,852. ; 16,047 14,174 22,500; 15,169 31,505 35,568 2.34 + 4,063 2;14,018; 9,056; 26,630

30,297, 29,400 71,795 50,071 188,554 219,896 4.39. + 31,342 12,650 8,570518,484 47,244 45,389 48,120; 30,222 73,052 73,945 2.45: + 893 8,516; 7,069;32,583

21,116.. 19,343 11; 29,527; 17,310 53,860 61,979 3.58; + 8,119 2,523, 1,633ê 7,789 3,934 3,866 18; 55,689; 29,416 86,140 109,794 3.73; + 23,654 i 44 - 3,875; 3,599 40,048; 16,000 32,383 36,958 2.51; + 4,575 4; 4 4 44 9,390 8,591 11, 35,407; 13,433 32,256 45,592 3.39; + 13,336 -; 4 31,778 29,544 51,252; 39,552 132,920 141,608 3.68; + 8,688 4; 4 -- 36,353 36,215 6 53,390; 44,592 124,497 134,827 3.02; + 10,330 a n H 16,666; 9,781 25,784 38,186 3.90; + 12,402 u; w -v 44 266,606 254,125|119t575,754 358,768 1,040,8121,211,535 + 170,723 10 47,897 28,909 94,537 z

år 1911.

11,514 11,110 5 19,955 15,304 41,367, 561513417 +.14,784 212,660 10,953 19,585

13,130: 12,380 26,060 12,073: 23,802; 27849231; + 4,039 ; -- - , 4 --- 65,279;.28,896; 81,981; 112,346 3.89: 30,365 ; 10,912. 10,562 12; + : . , 13,347 12,986 31.033: 19,973; 33,939; 44652224; + 10,718 10,000 6,048 9,900,

20,725 20,088 76,281 43,301; 138,014;194,164;4.48; + 56,150 4; 16,830 12,640; 33,168

24,867 23,419 53,893; 249,319;103,578; 154,594;3.93: + 51,016 4,258 3400510815

393 373 11; 28,787 15,526; 29,296; 51,688;3.33; + 22,392 w m m-

40,587 20,876; 47,646; 77,051;3.c..; + 29,405

4 - - w 24,951; 10,729; 21,454; 30,795;2s7; + 9,341 - - - 4 - 3,979 3,571 15; 40,431: 14,642; 21,550; 46,7613.19 + 25,211 - - u 21,800; 13,473; 41,666; ;36,008;4.163 + 14,342 - - 4a 4 44 , w 13,844, 12,878 19,687; 8,820 19,299; 20271230; + 972 3 18,434 12,930; 56,064

2,416 2,265 22,320: 13.725; 34,582; 554241404; + 20,847 e m - , - , 115,127 109632110;471,064 256,657 638,174 927,756 3.615 + 289,582 11, 62,182 4541711295532

än åsatt pris Summa försâlt virke ivarstâende osålt

Erhållet pris 3 Antal

Antal

Er filmfd

14m j --- 1.481 ““"; j in 14411

hållet mellan

Pris 3 pris pris m ä pris

träd kbm kbm pris träd kbm "

å 5 Kr. i mal Kr. m. 1 m. Kr. - Kr.

1 år 1912.

7,659 7,533 4 25,536 17,085 34,584 49641291; + 15,057 2 12,660 10,953. 25,770

-å 18,794, 15,938 34,145 15,823 36,551 36,223 2.29; 328

- - - . 52,594 49.146 49,773 101,756 107,233 4.23 +. 5,477

25,358 - 4. w

39,993 24,928: 58,964 89,753 3.60 + 30,789 3 30,010 17,907 25,043

-- - 47,363 45,314 10:, 51,181 35,375127,224 141,723 4.01| +.14,499 1 5,473 4,224 9,369

31,687 29,360 58,384 41,846 112,131 152,866 3.65 + 40,735 1 4,258 2,679 8,380.

21,485 19,121 113 31,186 18,169; 50,591 61,125 3.36 + 10,534

- -

257,478 235,298 1039458,568 258,063775,723, 943,109 3.65 + 167,386 12 86,396 5541523152841

,

år 1913. -

18,852 16,665 6 41,245, 32,748 55,015 78507240; + 23,492 1 6,805; 4,727

4 23,900 11,746 26,505 36,670 3.12 + 10,165 - -1 M -- - 51,290 49,931 11 80,233 35,905 136,302 159,446 4.44: + 23,144 : - -

53,850; 45,459 10 73,149 44,958 105,882 100,232 5,650 2 16,173 28,169

22,297 16,518 11 43,182 24,377 77,362 85,346 3.50 + -7,984 m H .- - 20,639 20,219 9 50,682 33,066 101,024 121,449 3.67 + 20,425 2 8,518 5,520 15,719

15,679 13,659 6 26,304 15,444 50,646 59,162 3.83 + 8,516 1 2,757 1,420 5,127

å 13 34,964 17,877: 63,838 78,890 4.41 + 15,052 -ê - - -, - 1 m;

8,546 8,404 12 54,539 28,260 112,421 128,958 4.56 + 16,537 -g m - n; i 107,935 36,060 125,081 171,197 4.75 46,116 -F -I 1 18 + -- :z7,244 35,613 3 27,866 13,445 50,983 51,812 3.85 + 829 - - - - 60,789, 52,592 7 45,917 28,884 81,056 74,528 2as| 6,528 2 13,733 9,126 32,301 - 4 39,610 24,900 89,865 117,798 4.73 + 27,933 -1 - - - - - 289,186259,060 114 649,526347,670 ,1,075,9801,263,995 3.64 188,015 47,986 32,061 86.043

+

-135

än äsatt pris Summa försâlt virke Kvarstående osâlt

I Antal Iirhzillct pris Skillnad Antal I Fr f

ä. ÅW 5 3:1::..1:1::

315.5¶Pris pris pns hmm ,lkbmi i ms träd 4 111m; pris träd kbm å 1 1 Kr.| 141. 111-. Kr. Kr. 1:1-, 111-. .

år 1914.

41,557 7,947 0 53,411 40,519 55,230, 103,9052.66: + 43.675 5,630 4,394. 5,257

5,795, 5,251 5 26,090 10,713 23,339, 23730222: + 391 4 2 , 49,930. 41,775 13- 143,233 67,467: 225326- 253415376 + 27,539 4 v, -å 53,433 43,064 6 05,670 40,523 35,114;77,0711.90=- 3,043 1 10,503 6,693 13,631

74,567 69,953 9 66,977 34,100 115,521 131,677;3.S6i + 16,156 i , - 1 - 4, 17,907 15,320 7 26,596 15,955 39,520; 428212268 + 3,301 36,05522,613 40,260

7 39,391 22,363 66,596; 89,386.3.91. + 22,790 3 9.143 5,219 13,073 - 32,274 23,049 15 143,225 37,427 33,311: 97,649,2.61 + 3,333 -i -= m 29,167 27,337 10 39,934 13,011 60,887 68,32O13.79, + 7,433 4-; v - - 24,437 22,333 11 39,500 11,145 30,129- 23,925;2.60; 1,204 30,465- 12,041, 40,632 - 40,344 37,265 5 41,270; 22,688 05,175 649595236 216 % g - - -- 24,931 21,930 3 15,460 10,610: 30,350; 275413260. 2,304 24,554; 14,096; 32,733 - 63,105; 57,305 9 97,035; 413431 114,474; 1159305230; + 1,456 7,030, 51951 13,115,

430,503 334034111 373,3741,000,97211125.334f3.01 124.362 131123430 70,256163,756;

797,392 +

år 1915. i

10 54,734 33,435 105,650 165,923,4.32 + 60,273 1 5,630 4,394, 7,515, - 2,790 2,414 7 33,362 15,615 42,941 503593329 + 7,413 -g -i - 01539; 57,394 21 101,033 75,030: 296,291| 356,139 4.74 + 59,393 9,363 43323 20,765i . 1 43,721, 45,939 35,013, 45,199;101,276 1022434227; + 1,153 -i E; -1, -. 24,170 23,123 15 71,733, 43,171 134,720 149,277,3.46;+ 14,557 41 24,172; 14,724 23,624

28,126: 20,119 17 105,110, 05,439; 1421545 180,887å2.761, + 33,733 w: -j -- - 14,724 12,649 13; 33,717; 41,073 106,239; 132,410I3.22; + 20,171 -g - - - 49,434 42,357 16: 424,617, 36,602, 124,745 137,123Ã3.75i+ 12,373 -g -L - m 19,231; 17,377 26. 39,442; 129,454; + 23,917 ; -g

1505591 1533711402; - 1 1

31,139 29,251 101,627; 39,069.: 120,619 1383855355 + 12,266 131 57,396 16,192; 46,013,

16,751 14,376 7 53,702, 29,433-, 33,529 33,04712.99L+ 4,513 1 i - - - 3,931; 2,600f 6,447 3,334;3.21| + 1,337 547421 32,039; 43,973: - - 13,125, 13,664 66,060g 29,333; 100,773, 1073411367 + 7,068 5,030; 1,625§ 7,112

314.306" 235.663170§1,106,363500,5961,500,333i1.776030 26i157,433 73,406§159,007§

i 3.55 + 275,242

fin insatt pris Summa försålt virke Kvarstående osålt

fErhållet

Antal pris Skmnfd Antal Fr Åsutt 1,,,11e1 Åsatt 1 1" " Vi Äsatt , jå Pris pris pris pris träd Igbn mtalt kgmi träd pris kbm 111-. 1:1: 24 1 Kr. 1 åmx; 241

Kr. Kr. m.

distrikt år 1916.

41,790 41,109 4 47,191 23,002, 58,043 502221243 2,421 1 1,1701 827 2,270: 4 40,844; 39,029 7 00,021 28,829- 114,007, + 17,474 1 13,440 05351 14,045.

31,011; 29,903 10 83,795, 219,572; 2335551528. + 13,983 4- 17,911. 10,010 20,709,

44-,2711

21,937 20,790 8 44,784 20,058 100,052; 107,55014.1a1+ 7,498 4 4 13,024 12,100 7 57,350 25,438; 98,007 + 15,005 3 15,081; , 1130721447 7,740 21,590,

9,743: 8,582 7 40,950 30,727; 07,222; 111,700g3.04 + 44,544 4 4 44 10,939 10,821 20,183 13,232, 43,804

447,6793.001 + 3,875

- 4 44 -4 88,003 82,830 101 123,171 84,573 , , 35343514429083524 + 89,533 3 17,809; 12,343, 28,577

20,012 17,801 31,100; 12,371, 44,957; 44,411;3.59 540 12,805: 17,075,

44 5,0181

19:: 1907835 85,4461 387,192 445,414f5.21I+ 58,222 17,104F 7,0101 10,083 441 15,180; 14,530 10§ 35,092; 10,547; 91,000; 1023771019 + 10,717 1 150373 00,950;

100891 78,430 201 100,220; 410071 2208041 21531815251- 5,480 229931 4,873, 185721

387.372 350003111 840.010

431,50111.800.01552.052.41314.70+ 252,398 225212324 705992005371

distrikt år 1917.

27,440 23,878 28,422 14,920 47,248, 544397300 + 7,449 8,388, 38211 14,732

20,088 20,047 42,512 21,201; 78,819, 998031489, + 20,984 11 13,440: 0,535

11,870;

20,573; 20,000 8 05,510 31,230; 150,190 177,14215.071 + 20,952 0; 32195118,667: 77,450;

13,007 11,814 37,451j 18,983 75,184 1050041507, + 30,480 4: 4 -1 1 4- 70,113 05,288 9 79,584 37,411 102,332 183,26114.90, + 20,929 9,558 4,557, 128101 2,492; 1,570 12,200 134081832 + 847 24,443; 12,171 02,322; 4 4- 8,358 5,910 24,810 204111440 + 1,595 41 44 41 44, 441 180,791 27,200 21,340; 13,232: 72,055 80,058 0.05 + 8,003 35,771

10,408; 14,988 30,215; 14,738 53,542; 81,008,5.541 + 28,000 21 10,372 4,7301 11,730

10,913 10,350 121 84,388 1701111 232824033; 01,713 37,558; + 5,0981 1,948g 8,085

58,900; 53,077 20: 109,385 50,074; 2121091 304,013 0.085 + 87,444 1,0451 2,800

3,4521

132,319; 59,832 22, 104,420; 40,254; 238,094: 2820414164211 + 58,350 11,929 3,134,

11,8151

3314134 307,147|97

680.083 293.1051.314,421105123351:ai+336,812 291154040 83,110311.9041

13.

än âsatt pris Summa försált virke Kvarstående osált i

Antal Erhållet pris skilmáid Antal Åsa l hållet L Åsa. F zzzzzå 1712112135175:"JT ""7"" ÅW pris Pris å I pns totalt pris

träd kbm kbm pris träd kbm

1 m mf 9.5 1 kr. Kr. Kr., Kr. n; Kr. 3

distrikt år 1918.

29,151 26,360 26,963 14,955. 49,023, 421613157 1,367 3 41,626 23,334;101,273%

-

49,373 21,902, 109,729 114,157 5.211 + 4,423 29,112; 30,629; 27,613 26,351 15,040

3649212 767241 45,745, 264,275. 293,446 6.93: + 34,171 5, 34,903 13,957; 73,009; 37,754- 40,323. 35,993 4; 44,353 13,353; 66,210; 65,033 4.371- 1,127 13,441 6,770:33,415- 37,074 34,430 60,070§13,991: 119,936. 125,137 6.591 + 5,201 9,553 4,557, 12,377 35,494 32,515 22,687; 11,221, 45,234 42,379 373g 2,905 2 12,144 6,527: 242761

-

1 1 76,461; 63,200 210,623§

-4 .A - z - 4 4 - - 14,279 13,051 6 43,685; 13,491 96,254, 105,113 5.631 + 3,359 26,127; 15,064; 43,952 75,925; 74,02413 32,520; 37,623 270,223. 331,302 332g + 61,579 -1 r s i 43,741, 46,420 4a 24,993 11,333 72,646 34,457 7.10, + 11,311 27,193, 12,131: 46,243: 26,4775 23,349 23,716 9,252 63,653, 31,503 + 17,350 436g 157, 1,611;

3.31;

30,315, 29,079 10 63,390: 23,345, 160,935;215,259 9.22, + 54,274 2,913; 1,424; 3,911, 71,327, 67,251 46,743; 17,973; 149,610; 155,229 3691+ 5,619 13,722; 2,540, 7,333

475,433 445,370 311 570,727: 241.75451.467.3331,665,7766.39 + 197,393 43§237,641f169,701604,157f

i

distrikt år 1919.

12,921 11,309 24,729 10,305 33,490 406731370 + 2,133 3 62,420:3541311232239

132,125 71 30,355: 163,112 157,4455.10 5,667 2 31,790 15,093 37,533; 133,631 62,146 - 130,029, 16594111 36,131 45,115; 232.713; 230,267 6.21, 2,446 4 23,942 15,754 67,103;

- 41,437: 39,571 3. 17,905 9,405 74,426 74,766 7.95 + 340 3 31,331 30,253 223,006; 62,019: 55,543 4; 60,333 20,574, 111,646 140,949 6.35 + 29,303 2 17,913 6,495 23,403§ 957795 90,753 4; 26,441 11,540 111,515 107463 9.31 4,047 2 12144 6527 39,346;

-

-i 13,467 69,013; 72,5323.93 + 3,569 10 61,39949,30973,693,

2: 21,140

- 50,129, 43,431 7 33,333 13,742% 120,073; 139,060 7.42 + 13,937 4 1996010753 11,112j 230,10126215314, 97,560 47,123§ 393,613 405,511 3.40 + 6,898 3 20,755 9,291 55,566 3,050; 7,136 3, 11,744 5,504 36,193, 45,307 3.32 + 9,609 11 50,464 23,754 111,340; 13,317, 12,333 17,715 64022 55,142, 59,235 9.26 + 4,143 4 11,836 3,795 21,777; 33,799 32,573 32,332 12,344 90,443§ 107,133 8.68 + 16,745 3 101,167 32,355157,319; 35,333; 73,596 35,533, 13,203§134,174; 123,236 9.72 5,333 2 6,361 2,046 23,329;

79: 532,252; 1,635.553å1.759,2377.05 + 73,729 63 503,033,241,366973.305§

1.001650 942,034 250,034

än insatt pris Summa försâlt virke Kvarstående osålt

i 1411151i i

521-1151144:pzrisräiSkillnad Antal i Fr , , , Asutt ,,,.,,,e, Åsatt n Asatt,

1 ," mjfwuájft - 5 1

pris pris °° erhållet Pris pris träd khm totalt träd khm

Kr. i Kr. Kna Kr. N Kr. Kr. Kr. -4- 53-.

distrikt år 1916.

19,554; 13,291 2 3,531 5,312 24,011, 23,924 4.50, 037 -g - -- , , 42,543; 35,324 2 20,373, 7,300 42,543 35,324 4.34; 7,219 25,294, 9,034 40,475; - 7,744; 0,353 25,370; 11,050 01050 01,054 5.241 590 u 2 1 - -4 32,400; 29,037 23,577; 15,202 42,020 40,024 2.071- 2,002 533421530,902a110,471;

33,325§ 31,300 121 952224 43,240 257,429 233,051 5.33, + 20,222 -a i 49 -- 00,594 17 119,320; 47,411 219,273 950,050 5.23, + 30,777

00,343% - 4 - a

00570, 53430 13 114,751 70973 310351 420,923 5.475 +104,577 4 w -4 14:935§14,074 0 52,173: 20,979 110,353150,943 553% + 34,090 a 4 - 31,037{ 30,477 3 03,911; 34,047 100,797 203,277 5.97, + 30,430 1: 11,092, 3,050,, 25,257:

113,727 105,700 30 157,573; 52,325 222,051 230,907 4.341 + 3,250 1 2,039; 1,252: 4.935

29,997 23,393 20 175,032; 54,793 213,094 250,130 4.571 + 32,030 a m g n, ; - 109,952159,307 21 110,554 40,303 223,475 217,711 5.34; 5,704 131791 3,001, 42,213,

033,732 029,107 151 974,043 421,540§1,912,3532,103,5735.14 250,220 14110.090i

+ 00,099229,401j

distrikt år 1917. g

; 23,379 23.343 1 s,391§ 4,023 23,379, 23,343 5.30, 530 3 10,335, 7,135 327301 s 3 11,033: 2,351 9,139, 3131491333 + 22,310 2 20,553 3,533 31,343 w 2 201905 3104 32090: 42390 5.25 + 10200 1 3247 2034 3324 1 w --

g 0,455 0,253 13,555,10,403 30,3203.54 + 3:972 3 04,04042,590113,701;

27,359

13,900: 13,297 70,020g25,933 140,159 5.40 + 21,132 4 34,350 12,199 03,200;

113,977i

51,052, 43,339 10|102,700ç 33,545; 102,334, 190,727 4.95 + 27,393 2 9,033 3,377 10,730; , 450471 é g 22,527; 21,405 25179 134373: 150232 0.20 + 21,354 1 g 32,005 30,331 31,405; 10:903i33,022;33,0505.21 5,034 + -- - w i

54,193; 30,530 179,771; 190,252 0.43 + 10,431 1 11,092 3,050 25,402; i - - 31,245;, 104,279 234041 1 30,304 10: 74,940; 25,551 131,030 5.13 + 20,307 3 13,024 5,012

, 11,274; 10,723 37,071 20,490 102,530 143,903 5.43 + 41,373 3 12,375 4,309 15,252

34,157: 32,395 131102990, 40,235 190,439; 232,704 5.03 + 42,325 2 14,001 5,731 30,223;

i

i 227,100 217,005 903 035,900 200.323 1,109,79331,413,093.5.43. 95,130 370,550

+ 243,395 29210721

än åsatt pris Summa försålt virke Kvarstående osålt

,Skillnad

i Antal J-Irhålict pris .Antal Fr o Asatt hánet NM-M Asatt 1 ""i%1 mfmafw "- " Asêllt sa pl och erhållet Lm.. . pris, mm . puh Pris träd kbm kbm pris träd khmj 3- 111-. Kr. Kr. 111-.. Kr. Kr. Kr.

distrikt år 1918.

50,741 46.887 25,227; 93031 65,121 61,834; 6.65 3,287 6 3931441 17,913 1203811 - 19,153; 641061 29,851 321611535 + 2,310 51,256 18,543; 95,178: 4 v - 1,851: 5761 5,118 56271977 + 509 28,201 8,646: 64,286 m 24,269, 22,192 15,335: 6950130,603 294001419 1503101 694231 48,395 187,851 - 34,842 112,233 36,540; 53,725: 54,18016.46 + 455 7 24,312; 220,688;

, 103,719 34,758 285,952 ;1572181147809 18: 273,934; 8.23 + 12,018 310971 12,671 93,129:

8,475§ 55861 616471 59,081§10.5s 2,566 61,237; 41,354j 3443801

61,647 59,081 -- 23,049 21,516 40,896; 194681 158,568 1729821889 + 14,414 283391 8.116 42,224

224,918 207,188 9 73,715§ .423561 322,256: 3125381738 9,718 28,012; 8,840 72,067 - 64,048 61,391 60,348 213481 171,510;I178,181 8.35 + 6671101 354741 12,751, 93,954

139,304; 38,429 47,232, 8,853; 58,954; 585091662 345 550561 15,467: 103,522 - 993641 95,973 211120347 386691 209,194; 2403821622 + 31,188 19,63% 7,005§ 27,467.

i 121,0741115,655 13 87,3121 28,592; 1832281 184,02716.441 + 799 24,501, 8,1361 64,876

900,474 84835411016401501 230,8551.623,7091,674,65477.257 50,945 681531,49423214911530003

+

distrikt år 1919. ,

21,293 19,031 32,590, 9,637 57,326 56,651. 5.881 675 9 77,032, 27,6691 173,917 - 209561 9,006; 39,9431 40,393 4.49 + 450 7 100,827; 24,531j 109,616 - - 367551 15,680 98,535; 128,184 8.18 + 29,649 4 255201 7,101§ 43,128 - - , 35,497: 48471 4,449 37,400; 22,501, 7635181340 + 11,215 8 4216041 138,457

65,298

152,2821148,229 1211253101 51,741; 4877121 4355171842 52,195 17,426 42601 17,120 - 93,091 89,302 191116692132,756 203,0331 229,66917.01 + 26,636 6 34,136; 13,1351 93,610

1131,965§116,406 42,0631 27,445 222,338 2127491715 9589101012651 409741 288,612. - 106/1971 94,989 352691 17,384. 131,275 120152916.94 10,646 5 59,664 17,5631 913291 - 5189421; 178,289 827301 34,277 267,926 284,17218.29 + 16,246 3 56,884 14,528; 77,178;

1 77,7311 75,242 2711308591 315291 259,518 303,577; 8.09 + 44,059 4 15,576; 5,2761 40.299,

1 85,872; 81,147 101 973081 143,419 147,215; 8.08 + 3,796 8141,7741319031 171,840

18,2121

18,094: 17,159 251157320146,5561 268,184 314,43416.75 + 46,250 2 9,5851 2,4571 10,747

789261 75,014 66,7451 203061 114,154 115,65815.70 + 1,504 6 77,385; 16,2261103,331;

060,019 899,257 13319825971343,030 2,358,661i2,465,361§7.191 + 106,700 762,678240,2201,359.1821

än ásatt pris Summa försâlt virke Kvarståendc osâlt

I 514131321påis

Antal Skillnad Antal Ãsatt El Äsatt ma c 777774, i 7-"77777777771 777,7" SW Åsatt lIållel 2. . . 7 7 "7 77 z r och erhållet :- é 1 pns. ,4 Pris ä pns. l mm ä . .träd kbm 1 pris träd khm pris i J-Kr. ä å , Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. i

1 år 1910. Ä

104,596 99,773 11 86,343 53,946. 223,934 233,270 + 9,336 1 11,229: 5,582118,027 1

61,885{ , ,

59,944 10, 65,931 43,947, 135,161, 137,221 + 2,060 4 25520125,005 70,545

66,476; 60,609 213 923525 56,922; 222,033, 250,275 + 23,137 5 15,991; 13,067 27,575,

36,896; 34,932 76,332é 47,592; 144,611: 170,330. s + 25,769 2 14,033 10,327 36,413;

11.493: 10.791 16 76,110 113,355;123,439 + 25,134 1 4,630 3,030, 2,023:

32,063,

i 65,357; 27,413: 1016343 133,765 + 37,031 -- 4 4 = - 1 1 10,676, 9,708 17 53,203 21,794: 71,663, 37,329 + 16,166 -- w 4

995. 339 19 53,344 24,762; 99,730 129,300 + 29.570 + -. - , -- w 4,332 7,816 50,795 25,609 133,574;164,982 31,403 8,045, 1,961 6,724

25,556, 24,520 9 32,778 12,050 37,329 37,271 553 8 25,373 9,492 36,614 , - i 4 Ä 4 Å . 323,455 303,932 133 664.095 346,103j1,268,6291,472.732 + 204,153 23 i104,871 63,964f197.926

år 1911.

27,153 25,234 3 65,313 33,531, 133,437 146,647 13,210 6,203, 4,537, 9,739

15.139 14,130 11, 63,710 51,762§141,043, 167,544, 26,501 .2; 12,050,11,036l23,336 39,251 37,260 153103796 63,709; 250,330 3404514, ç 1

216,735, - -

2,750 2,575 740371 47,662i 116,366 152,60813.2oI 35,742 --1 y i - -- 9496, 3,457 61,075; 30,034, 81,043 9137313115 10,330 139901 2,373 6,239

10. 811119113Trii/örärilingssalølsztnnigeBilagor,

Sumlña försålt virke Kvarstående osålt än åsatt pris

Antal Erhållct pris Skmnfd .Antal Fr v o N Asa6 :A WWWA77; Asétt üälalhâiâtt4:" V mir" Asaft 1 hållet 1 p-r m

Pri Pris å f 1" totalt kbm å 1 1" träd kbm pris träd kbm å; å; Kr. Kr. Kr. 141-. Kr. 141-. Kr.

år 1912.

4,301; 4,110 19 108,994 70,495; 293,950 2434937475 + 40,981 210,721 7,572; 13,924

00,752 57,332 12 07,100 43,904; 97,899 99,003 2.20 + 1,104 1 4; 4 4 4 59,120; 50,070 11 98,180 59,497; 232,727 234,900 3.95 + 2,179 7.535. 4,533; 14,241 3,033; 3,403 9 00,103 35,702179,708 119,918 3.30 + 40,210 4a § 4- 4 37,072 33,954 10 70,850 32,153; 81,722 91,453 2.95 + 9,731 4: l 4 4 17,085 17,439 12 73,549 111,003 133,082 4.50 + 22,079 4 g

29,204; 4 4

34,030; 31,715 181 90,214; 33,078; 100,377 122,025 3.09 + 15,048 41 4 4 1 30,770; 18,108; 01,509, + 22,955 41

4 4 84,524|4.07 4 4 -

13,215; 12,409 101 97,481 33,205 175,701; 0.40 + 37,130 41

212,837; 4 4 4

02741 5,014 4 32,202 10,993 27,523; 330921301 + 5,509 2,991, 1,014, 2,087;

230,094: 1141 7415091300,39911,208,18511,405,83714.001197,052|5 21,247 13,119 30,852

222,172 +

år 1913.

44,005 42,200 18; 125,938 79,002; 349,509 4235172532. + 74,008 5,920 4703118944

14,800, 13,920; 55,910 34,700; 90,502 107,332 + 10,770 3: 20,200 13,208 33,800,

13,4101 12,090:14;102,1951 59,304 193,902 253791428 + 59,829 9,040 7,748 13,479, 1 1 1 1 1 1 107217443 + 03,305 1 24,098; 23,893;10 07,010; 37,748 103,852 4 1 4 4 13, 07,470; 27,491 88,390 1311272141315+ 47,882 50001 32411 3,950

4 4 30,914; 30,083; 37,984 149,595 173991451 + 24,390 41 ; 1

98,153; 4 4 4

5,887 5,472115; 01,459 22,443; 83,541; 97,723 4.35 + 14,182 31118571 4152112,500

4,8411 4,057; 43,978; 20,804; 82,295; 1035811498 + 21,286 4; 4 4 4 1 80,370 28,030; 174,332; 2273011794 + 53,029 4; 4 4 4 4 4 5001 541; 18,190, 4,404; 9,843; 13,210; 3.00 + 3,373 4, 4 4 4 ,

139.775 133402111317212791353,17011,325,8811,704,091§4.021+ 378,120 52023133,112 82,805

än åsatt pris Summa försålt virke Kvarstående osålt

Antal i Erhållet prisu Skillnad Antal . Er , :-1 5 pns Pris å I pub å wtalt lms träd khm. kbm.§ pris tråd i kbm. I 1 å 14.; Kr, Kr. i Kr. m." Kr. Kr. 1

i år 1914.

88,715, 83,403 103,300 55,113 211,528 23544454.27 + 23,916 4 ; 4 4 14,394; 13,632 65,827 33,236; 147,366;184.960 5.37; + 37,594 , 4, 4 4 4 57,011; 52,596 15; 99,263 61313,: 122,912, 1240611202; + 1,149 41. 1 4 22,353 21,201 12; 108,589 68,899; 222,315: 2615571380; + 39,242 4; a 4 4 4 134,990; 32,467 11: 61,790 33,818§ 106,372 125,219 370% + 18.847 1 7,117 4,902110,462,,

577431 53,560 102,327 52,599§ 171,091 196,726 3.74; + 25,635 1. 7,611. 4,843 9,970, 1179873 113,520 224 162,592 64,083; 244,836;268,044 4.1s§ + 23,208 4f 4 4 . 4 94,855: 85,840 123,848: 39,426 122,652: 115,401 2.93 7,251 3: 19,399 4,008 13.404;

i 4

36,341| 34,026 47,605 22,252; 106,667 128,137 5.76 + 21,470 4: i 4 4 4 39,545; 38,462 11, 114,350 29,804; 1423141151,937 5.10 + 9,623 4; i 4 .4 24,519 20,643 38,321 9,657; 28,824; 25,728 2.06; 3,096 3,700, 3,203;16,058§ 4-

538.453 5493501421027812 470.2001,626,877§1,817,2143.804190,337 378274 16.956 49.894f

+

I

i

år 1915.

124,805 118,849 17 117,478 59,656 268,624 283,612 4.70 + 14,988 1 5,132,14,403

5,276E

76,172 71,969 19%.150,588; 68,275 281,338 303,944 4.45 + 22,606 g 4 4 4 4 115,738 109,046 104,579 63,946 178,501 185,7912.91 + 7,290 2 21,18 9,869 25,456 230,854 219,245 126,020 79,729 353,679 349,516 4.33 4,163 1 7,052 6,81610.392 4 8,311 7,712 15,: 99,684 55,019 170,039 235,762 4.29 + 65,723 g 4 4 4 , 4 4 225,955 211,690 158,519 64,734 298,826 288,596 4.46 10,230 g 1 4- 4 4 4 4 156,307 145,731 210,386 67,157 271,663 287,650 4.28 + 15,987 1 7,545;

5,095E18,108

, 51,460;

46,674 43,457 23; 137,080 42,867 143,917 153,138 3.57 + 9,221 6 13,116, 36,503

3 i

3333333333 13333333333333323333333 33333i i i i

i

46,129 43,339 41,332i 18,555 66,315 64,367 3.47 1,948 4,630i 2,069%, 8,359 -4

1,101,4691,039,4591831,352,6161585,295§2,348,8572,506,9604.28 + 158,103 97,091|42,097 5113221

,

än åsatt pris Summa försålt virke Kvarstående osålt

/ ri-a---r - n r - 77-- -r- - 4- --4 - 444 .A3 1 1 5 Skillngd å Antal 121-1151161prisf Antal Fr Ãmü ihám, ;1W117wm"m Åsatt 71459

pris å mig 2 10m ä pris PMS träd 1 kbm. :lklmnj pris träd kbm.

111-. 1:1. i Kr. 111-. j 111-. 111-. a. ä 111-. 1

1 år 1916. ä

160,404§ 145,207 14: 115,895 72,440 2518104 245,101,3.3 7,709 i s - - --- W 103,676; 92,906 14 1042655 38,596 222,441 236,996;6.1 4 + 14,555 , - -- , - - 48,644f 44,440 11 64,056 42,410 242,406 289,986 6.84 + 47,580 - -- - , 44 40,550: 39,939 20, 87,427: 50,144 1 287,864 358,267;7.14 + 70,403 ; - - -- - 1 N 23,583 22,865 75,734, 27,662 189,720 240,173; 8.6 S -f- 50,453 N - # - - , 35,678; 317,320 76,846 N 34,764 131 98,944 43,675 210,474: 7.27 + 1 - - w i 8 54,637121,342 144,568 181,885 8.52 + 37,317 j 4 - - 4- # -4 : l 1 50,367 46,771 12 70,441| 19,382 99,103 100,590;5.1. 9 + 1,487 1 | 4,343, 1,921 8,733, 1

0 4,343 1,921: 8,733:

462,902 426,892|101671,399 315,65151,679,386J1,970,3186,24+290.932 1

I

ä

ámmz |

13,296 11,891 6 53,570; 36,039 95,375 104,429,2.90 + 9,054 - - , w

28,525. 25,079 27,484; 7,268; 45,563 4235653590 2,698 3 :s5,425 8,121: 51,530,

49,687, 30,861 134,209 162114525 + 27,905 - 1 - w - 1 144,759 140,133 6 52,665 28,527 179,034. 1758621616 3,172 1 11,200 I 7,028 957871

16,799 24,648 14,736 113,773. 123,865 8.41 + 10;092 1 16,995 5 , , , 22,950 22,861 10 92,391 38,757 204150911,255,60536.59: + 51,514 2 8 8 3,772 27,856 . å 18,618 8,063 68,464 + 5,263

i - 73,727;9.14 - . - ,

5 45,782 10,738 45,932, 5843201545: + 12,588 27,831 10,698, 49,169, - -- 226,525 174,989 886,441 996987569 110546|12I 83,294 2961932243421 1 216,763| 364,845 +

år 1913. 4

, 81,761, 76,204 3 18,498, 12,360: 81,761 6.11; 5,557 10 82,071, 53,052,300,717,

976,204

s 156,783; 144,928 96,988 24,167 178,405; 169,350, 7.011 9,055 1 7,205j 2,616; 25,585; i 125,542 119,128|101 78,031 36,490 2283671 2331707165101 5,440 3 207701129054192,570,

i 95,787 68,716 l 244,488 , 89,712 25,016: 259881110395 15,393 3 45,556 26,235|227,257;

1 43,992 42,471 6 37,677 21,062, 221,670 2400191140, 18,341 -3 -41 - 4 . 1 1 r 1 1 r , 27,023, 1 99,646 94,206 81,166, 34,969, 288,283: 315,059 9.01, 26,776 2 7,622; 3,177

5 48,690,i 10,765: 67,998å 95,514 8.872 27,516 -| 1 4 9 - 5 u -, 60,997; 56,470 105,202, 30,894, 190,485, 20445516.61j 13,970 1, 3,244, 1,043 8,077;

5 1364508 623119165534,968195,7231,501,3571,594,1818.15 92,824 20 166,468 99,028 1676229

än insatt pris Summa försålt virke ; Kvarstående osålt

Anztal pris;

Erhållet skmnfd Antal

me; 5 5 a

T;

pris I Pris tråd kbm. ; pris mm klm.; ä pris e pris nad ; kbm " å 11.-, u.: 141-. Kr. Kr. Kr. Kr.

år 1919.

240,345, 230,453 75,109 40,753, 307,799, 303,243, 7.50 + 444 9, , 32,203, 52,013 275,030;

102,333; 154,323 29.232; 13,319; 1543231139, 3,015 21,025; 0,124; 102,333; 4- 50,700;

s 33,105; 77,000 12; 94,330; 52,010; 333,332, 332,350 7.30 9,970; + 44,013 0,255: 43,135; ; 190.031 190,530 11 143,703; 07,070;403,377; 0.17 + 13,432

; 417,359, 4 4; 4 4,

9 30,357; 33,924; 341,071; + 104,405 4;

4 446,136;13.15; 4; 4 ,

4 ; 124.902 113,300 17; 119,150; 40,423; 301,240; 9.30, + 37,311 1a 393,557, 3,704; 1,243; 3,333;

20,235: 0,545; 32,597;101,491,15.51j + 13,394 4; 4 4 4, 4; 4; 12,234. 10,350 03,330; 15,791; 77,901; 101,430; 0.43, 31,040; + 23,525 17,323; 0,304;

320,215 733.073 037,102 270,440 ;2,075,32132,309,9453.54;

+ 234,124 13;134,795;71,944;421,005;

,år 1910.

0 14, 91,011 01,134, 327,529; 425,140 0.95 + 97,017 4 4 4 4 4 4 4, 14; 01,002, 30,700 100,199 134,975 0.03. + 24,770 4 4 4, 4, 22,319; 4, 21,930 11, 09,070; 29,092 152,973 191,300 + 33,323 1. 0,253; 0.59, 3,070; 23,372; 22,300;20,232 10 33,435; 19,500; 71,530 70,154 3.91; + 4,013 4 4; 4 ; 114,743 4 - 102,324 10 32,054; 45,493; 133,100 172,300; 3.79 10,794 4 4. 4 1 4 4 01,237; 50,405 11: 75,529; 55,100; 147,207; 149,430, 2.71, 2,223 , + 3 9,597; 0,300; 11,522,

39.971; 37,391 174 42,773; 23,005; 109,030;112,390,4.77, + 3,210 1 3,103; 1,000; 0,910:

223,055; 203,930 24 214,072 145,000; 453,037. 477,100;3.23, + 24,003 43,330;99,335,

453,403;

23,015;19,737 43,535 30,220; 137,747;143,721 4.02; + 10,974 1; 12,299 9,100;

30,033;

49,333 12,900; 57,322; 37,171 0.70; + 29,349 41 4, - 4; 4; 4

507,200;401009132; 703,130;453,404;1,300,335;2,025,705;4.47; 13;

+225.370 99,725; 045507172327;

120,522;105,430 13; 35,505, 44,771; 223,757;223,755 5.00; 4 5,002 11,339;7,177 13,000,

40,054; 30,031 10; 30,233; 23,400; 72,701, 72,211, 3.09; 550 4; 4; 4 4 4 33,272; 30,001 11; 70,291; 150,523; 103,540;4.79; + 7,017 4;

34,109, 4;

4; 4 139,049; 120,997 47,333 32,400, 143,213;125,009 3.30; 13,149 4, 14,005;10,400 14,500; 4- 105,343 95,973 40,413, 20,400; 110,314; 5.25; 9,122 107,192, 4 11,252; 5,543 23,703;

i; 301,105 272,410 24; 202,021; 134,300 432,532 419,130 3.11; 13,340

4 59,119 35,040103,147.

194,970, 170,957 37,510; 00,200 231,202; 203,747 17,515

3.93; -4

4; 4, 4 4 4

4 35,390; 9,000 23,200 29,034, 3.30; + 0,434 10,744; 2,700

00,515, 1.393,240;1,221,433132700,900 ;2,049,710;1,945,430;

454,129 4.23;4104230 23;107,009;00,305;225,051;

im åsatt pris Summa försålt virke Kvarstående osalt i

Antal 1611101161,gris :Skillnad

Er åsau Antal ° , men ,

Asâu Asåtti 1 V; k i i Asif.

hållet =- pr och erhållet h 1 ä pns J ä m i 17115 pris gm khn totalt liblh pris träd 1 kbm " i 3 i å i Kr. m. - Kr. m. m. Kr. m. ,

år 1912. 1

19,452 18,65831 168.064 79.232 399.083 497,602 6.25 + 98,5191 - --- 4 110,643 104,177 15 73,664 35,300 208,489 208,616, 5.91 + 127 - - - 70,969, 42,838 217,988 255,438 , 37,450 I 19,357 18,121 11 96 + - -

28,492 25,763 13 29,084| 14,113 65,626 67,879, S1 + 2,253 w -- A- - 43,910 41,047 17 93.580 46,424 193,019; 214,246 4.61 + 21.227 k - - -r m 40,818 39,303 11 60,135 42,700 1.370901139,414 3.26 + 2,324 1 5,135 3,800 8.935

41,242 38,977 19 48.057 24.594 111,118, 114,239 4.6 -1- 3.121 5 9.677 4,857 22.157 4 . 290,814 273,982 30 199,739, 131,600 443,705,437,729 3.33 71,976 5 285052 10,958, 27.400 - 751285 72,192 10 65.314 45,255 215,039, 215,186.4.75 + 147 - -r - - - 21,315, 20,852 171 114,398, 36,100 105,554: 138.917,3.85 + 33,363 - - --

691,171 653072171 923,004 4984561209671112289266 192,553 43.317 19,615 58,492 4.130 + 11

x 4 1

år 1913. i

38, 183,945 83,701; 510,153 654,161, 7.8 2 + 144,008 -- w ä - - 27,268 23,343 93,893, 45,114: 241,598 303,963 6.7 4 + 62,365 - 69,457 63,949 43,014 33,765 229,892 272,325 8.0 7 i + 42,433 Ä - - 26,239 25,451 15, 14,555, 74,451 85,783; 5.89 + 11,332 -

30,226; V 7

78,789 71,253 13, 76,058 53,638, 243,541. 256,229 4.7 8 1 -1- 12,688 w - i 16,666 15,392 241 150,494 67,753, 2802731 332,845, 4.91 3 + 52,572 - - - -- , 66,843 64,124 24, 59,757 29,508i 169,419, 177,959;6.03 + 8,540 4 7,453 3,455 17,663; u 422,030, 402,794 191,861 125,175;579,719, 572,517 4.57 7,202 4 38,781 26,795 90,393 - 4

l .

99,940 94,951 39,378, 263,210 265.827 6.75 = + 2,617 "

55,503, - -

0 19 121,470; 27.399: 99,798 177,587, 6.48 + 77,789 M - . - -- A - , 1961006221 519986126920543,099.196 1 146.234 30,250 108,056 807,232 761.257 5.06 407,142 8 .

än åsatt pris Summa försâlt virke Kvarstående osålt 1 4 I 1 Antal 3 Erhållet pris; Skillnad Antal Er ; 1 o u n M

Asgtt 4 hållet j " .Äsgtt "T"l"'; åriga Åsatt

; ä , 5 Pub PNS tråfd khm m ma pns kbm; pris å träd khm ;

Kr. Kr, å; Kr. Kr. Kr. Kr. G Kr. ;

år 1914.

53.428 52,529 38: 216,035, 95,062; 533,957, 628,017;6.s1, + 94,060 3 14,907; 5,785: 28,575; 17 115,929 -3 47,857; 287,451;353997740 + 66,546 1 - w m --1 46,606 45,553 59,386; 40,744; 234,743; 268,7216.60 33,978 + -. -5 - - 8,853 8,764151 31,715 19,955 74,089 81,916 4.11; + 7,827 1 2,030; 1,095 1,853

64,513 62,632 13 56,435 37,370 167,332; 176,009 4.71; + 8,677 18,205;8,630 23,978

9,075 8,494 23 143,463- 58,643: 245,532 282,902;4.32 + 37,370 5 23,73112,298 38,630,

13,090 12,396 12 30,734 15,270 66,283; 68,694 4.604 + 2,411 10 26,400 12,756 50,016

112,157 109,660 14 97,749. 58,792 248,563: 258,561;4.40 + 9,998 --r -- - 128,346 121,649 9 66,225; 45,728 273,777: 276,309§6.04§ + 2,532 - 4 - 89,148 86,869 149,831: 78,888; 332,728; , 345,743;4.asj + 13,015 1 3,952, 1,253. 3,517.

-1 19; 153,570; 32,940; 111,740; 180,487;5.4s, + 68,747 j - - - 525.216 ,

508,546185;1,121,072;531,249 ;2,576,1952921356 5.50; +345,161 89,225 41,817146,569

23;

år 1915.

; 119,565 110,195 267,589 109,634 663,904, 99,347 15,540

763,2516.96; + 26,918

6,739;

g 136,913 123,535 193 128,700, 56,842 299,332; 300,534 5.29; + 1,202 12,230; 2,459 15,106

; 27,738 25,863 142,522; 390,342 6.87; + 59,525 7,187; 1,003 2,353;

56,859;330,817;

19,073 17,284 59,641; 28,194; 138,931; 162,994 5.78; + 24,063 5,666 26,042

35,281;

72,267 70,270 17: 75,145; 55,522: 259,582; 290,639 5.23; + 31,057 30,760; 17,780 76,375

75,093 61,026 178,411; 79,809; 427,481;489,582 6.13; + 62,101 33,729; 62,522;

17,111;

,; 228,763 217,501 104,729 49,481 275,277; 267,150 5.40; 8,127 16,403; 36,003; - 8,039; 1 34,523; 34,095 19; 114,504; 68,430 335,502;376,728 5.515 + 41,226 I ; -1 -. ; 8,499: 7,331 105,074: 51,448; 316,011; 375,891 7.91; + 59,880 - - i 9 s 90,484;87,716 23 175,086; 75,839; 450,159; 495,626 6.64; , + 45,467 , - - .; -z 36,510; 34,585 23, 205,615; 40,424; 197,061; 242,5816.00; + 45,520 --5 , w u;

849,428 789,401|249;1,557,016; ;3,694,057f4,155,318;6.18; 27151,1307

672,482 + 461,261 58,797;245,319

159 -

än insatt pris Summa försált virke Kvarståcnde osâlt

l pris

Antal Erhållet skmmâd Antal Er ;

a 1 2211312122 i 55 i

man ..

pns pris träd nu D115 totalt jkbm; 131815 pris , tråd Ulm å

1¶Kr.i å I

111-. 111-. 111-. Kr. 111-. Kr.

år 1916.

35,081j 34,980 19 122,798 01,473, 241,802 309500504 + 07,818 w w w - 5,512 5,411 13, 90,095 38,083, 290,807 354,1039.159 + 03,290 2 12,417 4.868- 34,401

83,442: 79,030 15: 110,502 45,498s 251,953 :s00,81910.74; + 54,800 --1 w w w 23 182,840 00,493, 381,811 505,1747.001+123,303 w w w w w 11 96,804; 49,407 343,000 1399991895 + 90,933 w w w w w w 8 85,331; 37,322 201,289 249,028j6.071 + 47,739 w w w; w w w 47,327 38,593 122,270 30,155 131,181 + 21,575 20,510 0,041 31,403

124,423; 07,312 251 80,504; 48,311, 377,933 372,759 7.72 5,174 5 10,903 8,774 43,902: w 18,003 10,800 17 105,9431 31,807 102,727 1853941582 + 22,007 9,308 2,294 11,937

0,910; 0,802 2 130391 4,793 20,991, 3531017371 + 8,325 w w w w 1

321,358, 248,994140§1,022,732i414.0022,409,0202,911,048 11§ 59,258 22.577

7.03 +501,428 121,703 .

år 1917.

4 50,048 29,355; 121,103; 159.257 5.43 + 38,094 1, 9,070 4,911, 22,901 w -w 59,078 19,207; 141,055 185,888 9.68 + 44,233 4 30,757 01,404

w, w 10,553

. 154,090 02,338 00,083 9 02,837. 231313 170,989 7.39 + 10,293 19,682 9,570 80,520

24,104, 23,918 10. 88,252, 137,284242,991 207,704 7.18 + 24,713 15,317 10,005100,151

128,847 120,012 8 110.137 48,972 355,945 308,200 7.52 + 12,255 22,858 10,520; 83,190

wå 7 110,200 27,417, 152,908 184,179 0.72 + 31,211 w w w w w 59,085 57,251 5 79,938; 20,208 112,822 111,112 5.50 22,683 1,710 0 83,041 125,904 w 50,200- 48,902 11 151,550 23,852, 140,015 158,047,0.03; + 12,032 71 21,334 9,443 49,455 43,441. 39,013 7 47,729 95,70915.39, 8 00,03120,978 17,779, 83,474 + 12,235 128,550 3,474, 1,015 5,930 0,1143.791 + 184 wi w, w w w w

308,081 350,379 07 025,949 248,8201,517,0591.707199!0.80f+ 189,540 33 203,290 2187241024135

år 1918.

1 134,183,127,210 128,891 10,491 285,944. 290,402: 0.381 + 10,518 1, 1,141 1,072 3,940

113,314 102,701 8 90,704 30,000 355,543 30303211841 + 7,489 0 58,324 1953411203590

208,530 193,097 101 108,780 45,013 409,940 418,311 9.171 + 8,371 28,987 10,210 114,718

193,037178,191 100,4301 03,590 007,912 0458731010 + 37,901 0,080 3,870 41,273

s 277,334 203,030 109,329, 70,501 023,591 043,533 8.41 + 19,942 w: w w w 107,5851 149,100 12 130,549 33,807 233,537230,440 0.981 + 2,903 23,727, 9,042 81,532

i 34,728 34,335 131 243,099 305,911 0.991 52,331 270,109 + 89,802 w; w w w 2157971 195,252 22 130,502 515321 372,812 3910411705 + 18,229 16,893 5,937 28,039 , 38,232 30,295 17 215,571, 50,522325,903 425,437 7.554+ 99,474 13,510 5,920 44,751

5,240; 3,308 2 14,904 4,510; 27,007: 32,179 7.13 + 4,512 wg w w w

1,387,98011,283,2151241470819401,27313,519,0183.818,2198.281+299,201 1811480081 5559115178491

än åsatt pris Summa försålt virke Kvarstående osålt N l I Antal Erhållet pris skmnfd Antal i Fr c Asatt håil Asatt mellan gsatt- Asa I t 4 r - ,A am-T v, .i_m___ pris P74: ä pris och ä pris

totalt lfxfilslzauet kbm.1

träd kbm träd Kr. Kr. o. l Kr. Kr. 1 Kr. 4 4 ; Kr. a. Kr.

år 1919. 81,067, 75,877 9 64.773; 39,117 286,229 309,412 7.913 + 23,183 4 26,478 16,841; 98,961

986,679i13.04|

424,224: 407,621 11 130,441 61,948,757,178 752,193,12.14 4,985 1 26,189 7,988 88,923, -- 22,410; 19,924 7 93,277; 32,734 232,417 274,004; 8.3 + 41,587 1 11,496 4,010 40,312,

98,862 94,714 95,720, 37,027j 463,495 502,848i13.584+ 39,353 1 10,548 4,142 27,363:

472,584 447,541 17 114,505 43,615§ 538,865 5223820199: 15,983 11 86,736 27,788 278,807 - 184,825 176,451 11: 72,317f 26,581, 245,634 239,163 9.00; 6,471 10 84,762 19,413 163,453 - 6,751§ 23761 15,965 18,951 7.98; + 2,986 H - - g - -

2,O10,29731,898,25596 950.892 386,90454,327,9515041480111454 45I457,721I148,2991,407,963.

+ 176,929

i är 1916.

52,815, 35,072 298,153 334,147, 9.53 + 35,994 1 6,283 4,281 23,909 w w 135,828; 49,432 352,986 469,539 9.50 + 116,553 V 4 .w - - - w 63,944; 61,129 26; 170,106 63,891 406,635 455,872 7.14 + 49,237 - - - - 1 19,679 16,534 161 85,912 32,549 223,131 251,821 7.74 + 28,690 - - - -v -z 92,220 33,658 124,873 169,215 5.03 + 44,342 - - - - - 1 11, 85,787 30,089 198,321 250,982 8.34 + 52,661 1 7,499 5,168 23,377 . - 235,316; 221,190 215,962 44,595 350,482 383,600 8.60 + 33,118 1 10,135 4,090 54,210

i 73,510: 66,522 16, 171,396 42,963 253,042: 281,982, 6.56 + 28,940 m - - 4 ; 4- 235 121,797 43,140 224,423 405,862 9.41. + 181,439 w - - - - 29,478 28,542 29; 94,925 35,189 252,257 350,943 9.97 + 98,686 964 227 907

421,927 393,91718311,226,748,410,578 ,2,684,303,3,353,9638.171

, + 669,660 4 24,881 13,766 102,403

år 1917.

36,612 35,955 27,729 21,364 197,584 2402051124 + 42,621 2 23,633 13,355 87,552 -- - 221 129,097 52,033 319,142 426,097 8.19 + 106,955 2 13,401 3,826 18,080

{ 10,058 10,003 11 80,473 27,364 198,177 232,867 8.51 + 34,690 4 29,232 13,350 115,974

173, 771, 165,421 92,491 24,207 224,800 221,080 9.13

3,720 2 10,786 2,660 26,175

i 11a 104938 42374 312352 4622581091 +149906

-- { - 7 7 7 7 7 - - - - 15 ,

25,740; 23,499 102,096 21,567 139,022 154,543 7.17 + 15,521 1 1,590 402 2,910

i 36,188 33,255 20 45,221 14,770 113,216 127,695 8.65 + 14,479 1 1,585 250 1,625

5 282,275

2681331191 87906712997052,029,612 2,605,673 8.69 + 576,061 14 85,746 35,631 257,886

11. Stulms Trfiffirädliltgssnlclcz:nnige.Bilagzur.

ån äsatt pris Summa försålt virke Kvarstående osålt

121-1141101 Antal pris Skillnad Antal ç 1 E

Åsátt § ,låga Åsz1tt Åsqtt

---- i, w j ,mv-v w 5:-, mellanvhåiattj-iw-,iv ,

Pris pris och let pris g , , totalt kglnn., :Lisa g = pns träd kbm. träd kbm. ä I I Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Kxn- ; Kr, |

I 1 år 1918.

121 93,550 48,582 425,017: 499,32710.2 + 74,310 - . -- --- - - - 97,687: 221 , , 96,156 172,992 54,312 559,864 602,919 11.1O + 43,055 2 11,359 5 5,717 63,626f

138,479 50,743 I 468,932 544,328 10.73 + 75,396 = " 1 -- - - --- H -- 35,141, 33,644 9 62,926 21,6575 220,947 232,353 10.7 + 11,406 1 - -u ä m" 43,063 39,111 9 96,807 26,540 186,965,194,917 7.34 + 7,952 34,980 11,772,,

3 84,539,

54,651: 51,159 16 154,061 52,613| 582.501 6651291264;+ 82,628 - H - - , 269,987",254,963 31 272,062,56,543 642,612 7162081267, + 73,596 6 38,130 6,908, 63,545

20,673, 18,912 19 157,493 52,265, 518,730 750,948 14.3 + 232,218 " - --- - 282631 22,564 19 154,278 37,933; 278,716 393,226 10.375 + 114,510. Å l - - w - 5 14,085 42,537 18 73,809 23,919| 252,931 335,796 14.041 1 + 82,865 1 1,288 i 974 19,459,

5035501 559,0401751137044371425,107 4,137,215i4,935,151j11.01 35,757

+ 797,930|12| 25,371,f231,109

är 1919.

i

2015211 53,020 37,039 20,530 2 15,200 7,595

1.3,51s1,10 553,110,57110401537,+ 31,504,

102,012,155,730 114,914, 53,444 3244311543 + 57,013 1 2,170 29,371

700,313, 3,530,

353,012, 330,094 17 120,407; 41,075 007,717. 0431447150 + 35,730 4 311031 3,150 31,512,

151,271, 139,03210 79,033 24,449 200,317 2777091135 + 17,452 1 -- w 409421 42,131 12 129,153 40,020 323,227 395,033 3.49 + 72,401 1 3,507

3,130 32,322,

103,034 93,737 20 01,050 054,934 7074301245 + 112,452 1 3,202 2,373, 19,979,

134,401,

109,013, 10512313, 93,490, 24,304 212.000 217,035 3.79 + 5,019 3 11,177 19,334;

2,014,

259,332 242,337,19, 137,740, 40,013, 595,240 + 23,353

013,593,13.27 - , -

100,542 93,209,27; 244,310, 514351 535,179 7001370372 +121,003 31,547 5,551: 57,020

59,277 5434314; 53,999, 19,355 252,311 2037732132421+ 10,407 1 , -- - w

154330111,449,350§1711,221,254407,15114,31.,9755,293,00013.o1ä+ 432,035 99,512 3100113220414

i

än åsatt pris Summa försålt virke Kvarstående osålt i ,l

é i prisi

Antal Erhållet Skillnad Antal 1 i . F

i ÅS i 11411161 Witto 5

1.1 ,:;°,{;.,§7;,: i Åsêtii

pns Pris i pl ä pris träd khm. totalt khmi träd pris

i kbm.i

Kr. i Kr. Kr. i Kr. Kr.: m: Kr. E

distrikt år 1916.

4 34 76,126, 213,991 213,104 322,262 9.48, +109,158 4; 3,111 1,134, 5,879

; 67,888i 27,655 194,215i293,G4410.62i+ 99,429 i

4 4 4 i 4

57,182i56,589 233139523:

56,546i 4853921 696,54112.a21 +211,149 i i 4 4 4 4 i i 23i106,570i 44,732; 3727741 + 153,624 1 175 149% 1,893

4 4 526,398i11.77i

25,125| 7,486: 39,834; 55,607, 7.4:-1i + 15,773 1 2,897. 11,240 4

23,038 1,456i

13,052 12,532 8,353; 27,898i 46,924i + i 5.62i 19,026 4 4 4 4

19,164, 18,808 20§104,740J32,901 191,573; 276,566i 8.41, + 84,993 7

51,884i22,001i129,118i

i 46,819, 12,156i 44,829; 63,454i + 18,625 i i 4 4 4 4 1 4

25,529 171 62,449; 27,991: 218,810i 271,239 9.69 + 52,429 1 8,929 2,544i 10,993 26,038i 174,191; 10 50,813i 22,561i 2311994101301 + 62,803 i 4 4 4 4 i 4 4 i i 8 59,438i 35,040i 241,359i330,556 9.43i + 89,197 13,982i 7,450i63,735 4

115,436i 1653762,529 80,978i34,734i222,858

1 113.458 309,412 i2,203,979i3,120,185i10.0si+ 916,206

idistrikt år 1917.

2,203 2,180101 525,723 204,584i1,567,167g2,118,43810.354+551,271 14i111,682 43,651i232.304

i

än ásatt pris Summa försált virke Kvarstående osålt

pris; g

Antal Erhållet skinn Antal Åsatt F a melkm 35011 Åsatt lfli", Asalt -v w w - va; , pris lär; pris Wdçlllihl pris

man ochrárztanettråd kbm.

träd labm. 111-. kr. 141-. m: Kr. 111-. a; ; Kr. .

distrikt år 1918.

12 41,124 10,030, 272,053 3014301532 + 20,077 7 10,540; 03,444.

30,020;

20,204, 0,000 00,774 1311415113111 + 35,041 1 1,405, 1,275; 23,074 4- 00,000 00,013 132,400; 07,014; 304,433 +102,753 °

007,241;13.42 4-

30,054 20,031 03,552; 34,143 301,033 450570-1320; + 50,540 4 4 4 13,300; 4,743; 50,434 702343431 + 13,750 1 4 .. - 4 , 4 1 4-- 7,372 7.220 23,457 0,174- 51,542 55,204; 3.05 + 3,722 3,007; 1,210; 5,054;

32,505 73,027 33,900; 20,012 203,707 224,301; 7.53 + 20,054 54,311; 20,254 110,535;

20,031" 25,005 50,047; 13,033 73,130 02,307; 001 + 14,201 31 23,030;7,352; 40,500

10.320, 247,013 :i25,113;16.40+ 77,405 10,023; 5,550; 51,040

4 4 55,054;

11; 47,231; 21,070 220,147 2030000352. + 72,350 23,241; 7,344; 03,720 4 50,000; 321335; 330,450 450,512;14.00;+ 70,053 ; 4 4; 4- 4 4 ; ,

247,212 230,012 117;001,137 250,470 52,302,4303,310,05212,70+ 503,210 33;105,072;54,540403,330,

distrikt år 1919. E

17,716; 17,638 22 74,711 33,984 -182372 541,571;15.04 + 54,101 27,557; 3,303:107,035f

23,101 11,795 130,99 107,43217.00; 20,341 ; 1 ; --4 + 4 4 4 4 105,727.100,477 105 75,050; 20,700 117,020 4402351512 + 31,300 0 15,940; 0,300 220,570;

403,700 101,705 40,300, 10,300 232,124 3005151511 + 13,001 4,035; 1,700 32,304

i 7,103 3,500 01,230 025701733; + 1,203 2 5,741; 2,014 32,201; 4 4 20,242 7110131325 21,377 2 2,310 13,574; 5,732 54,730 + 4,040;

0,000 5,001 101 03,700 13,003 103,000 133,353; 0.02 + 24,753 15,034 140,047;

40,350;

;4 s 69,474. 18,364 112,774: , 4, 4 120,245 114,051 103 70,725 22,335 271,203; 2337003203; + 12,500 31,530;0,124 101,032;

24,073 10,150, 124,473. 135,150;13.s1 + 10,073 14 52,009; 17,020 203,173; 4 30,207; 23,210: 330,071, 3050230570; + 20,357 ; 4 4 4 4. 4

443,454 430,552 405,200:177,320 2,337,1002,571,150*14.s0;+ 233,000 50;252,333;30,044073,005;

än insatt pris Summa försålt virke Kvarstående osålt

i Antal Erhâllet pris Skillnad Antal

a E o mellan 88ac Åsatt Asatt 1,1 -5 "w, 5 5 Asatt w---v w - -- w w--wvw-v . M t , erhållet pris ä 1 pris pl och j pris , , totalt . g, vns ä, träd 1 kbm. 1 khm. pris §1 träd kbm , 111-. g m. n; Kr. 111-. ,Kn Kr. 1:- Kr. i , ,

distrikt år 1916.

119,939 67,074, 458,031 6495132968 +191,401 g u --- 1 v 8,270 7,313 255 44,888 17,213i 163,083 1939935127 + 30,910 1 2,565 1,141, 11,852

13,070 5,761 24,929 57,295 9.95; + 32,366 i i i M m - -

15,061" 11,483 3,283 2,301; 19,727 22,294 9.69 + 2,567 - - 4 A4 ,

1,834 562 6,657 + 496

a 21531278 - . r

11 119,236 67,500 540,131: 721,56010.69 + 181,429 - 4 4 4 1 - 4 92,537 43,703 343,592 5045951155 + 161,203 -- 44 - - 135,185 61,911 491,869 590,202 9.53 .+ 98,333 4- - - -- u - 38,166, 38,062 12; 141,938 58,931 403,679 475,023 8.06 + 71,344 1 11,299 6,90123,946

,j 33,928 33,382 11 167,515 71,550 397.236 467,217 13.53 69,981 4 31,342 16,393 85,375 +

j 12 55,484 18,226 109,702 158,658 8.71, + 48,956 --- -4 - - u -

111 2,958,6363,847,622!9.23 6 45,206

95,425 93,240 894,909 414,732 + 888,986 24,435 121,173

distrikt år 1917.

7 60,987: 30,771 232,722, 3214331045, + 88,711 20,695 20,438 15 53,470; 12,023 93,597 105,460 8.77 + 11,863 4,1612,33737,704

4 6,988; 15,760 24,509 7.98 + 8,749

3,072 1

2 689 684 11.16 5,735 7,631 + 1,896

89,666 81,914 12 100,132 52,146 388,085 503,639, 9.66 + 115,554

1 1,609 1,590 70,010 43,648380,091 + 130,324 6,036 4,182 41,792 5,852 5,605 71,411 30,516| 213,061 270,635510,415|11.c98.87 + 57,574 6,958 4,201 35,880

44,891 44,515 62,568 24,672: 139,275 169,519: 6.87 + 30,244 å 68,325 26,855 183,945 ,

29,111 13,029 71,102 105,633 8.11 + 34,531 7. 61,537 37,832 252,273 .. 2,392 717 4,860| 6,295 8.78 + 1,435 2 15,307 4,250 22,550

75 457,758 9.59 162,324

162,713 154,062 211,278 1,544,28852,025,169 + 480,881 21 79,657 l574,144

än âsatt pris Summa försålt virke Kvarstående osålt

77 777v67-WM774 r HT" 7A .w I nu vwñivåw : V W-v-âi

Antal i -416515111 i

114. FFPåJlä1Y1Ym3TÅÄ1"§§au ;

, . ; Äsaft Asätt hållet Asa och erhållet ; pl P11 ; pris p mm kbmi träd khm pns f ä träd khm pris ; Kr. Kr. D4; Kr. Kr. K1.j Kr. 33-, N Kr.

distrikt år 1918 3

w-I 90,021 51,703 597,732 777,333,15.o4 +179,606 w; w w w w 2,962; 2770 37,530 16,233 231,168; 286,447;17.65+ 55,279 w w w w , w; 353691096 15,639 1 371 470; 5,641; 19,227 7,330 70,225, + w 6 2,139 2511 794; 2,139;3.52;+ 1,345 w: g ; w w w, w w 473,509; 439,314 309,106; + 123,513 59,394; 15,371; 76,623;

157,645;1,464,033;1,592.601110.1o;

1,756; 1,559 14 131,612; 53,093; 641,363; 789,92413.60; + 143,561 17,422; 6,469; 34,459; 97,003; 95,716 109,923 39,023; 400,191; 433,392;11.10;+ 33,201 14,762: 5,154; 40,924 53,253; 13,490; 170,705; 238,063;12.88; + 6735313134531;62,313 663,267; w; w 102,309; 100,601 65,355; 32,205; 288,856 2117620331: 1,236 9 77,772; 37.944 332,035, w w; 22,906; 5,932; 45,647; 53,191; 3.39; + 7,544 3 15,051; 4,427 40,647; w

673,044 640,460|107346,132;337,510;3,390,31954526629511.6s+ 635,310 343203031132,1531,243,651§

l .

I

distrikt år 1919. i

202,139, 200.112 92,209 47,266 702,739, + 70,742

773,531;16.37; w, w. w;

35,336 17,265; 255,403; + 34,677 17,673; 4,033; 30,929:

w 290,080;16.80;

7,210 6,963 11,092 5,140: 75,704 313351592; + 6,131. 6,239; 2,255; 33,374;

3,504; 2,224 36,724 36,971;16.62; + 247 w wi w; w w w

3,592 3,366 341; 3941 4,676 4,740;12.osj + 64 w; w; w ; w 396,538; 341.505 10; 93,330, 56,103; 301,731; 8041,908;14.35;+ 3,177 33,120; 234,354;;

105,307;

930,646; 905,909 12; 109,795; 30,123;1,371,535;1,299,15616.21;72,429 w; ; 1 w- w; w 99,709 95,456 52,720, 25,676; 342,263; 3603776404; + 13,114 28,265; 14,131;225,530;

304,435 297,941 12; 103,205; 56,067: 563,251;579,519;10.34%+ 11,263 47,703 20,191; 290,745; 145,426- 140,693 33,743 17,496; 201,792; 197,353g11.a1;3,939 63,323, 33,541;371,003; w 74,353; 63,630 16,023; 5,633; 36.954; 81,535;14.35;- 5,419 4 21,542; 6,132, 75,149;

2,214,513;2,060,630327 562,353 313,442;4,447,872;4,510,505;14.39+ 62,633 36;295,052;113,4531,366,534j

Sammandrag av före-

à auktion utbjudet Försålt till eller över åsatt pris Försålt till lägre

Antal Antal Antal Å i Fr

I Ä777.7å Åsétt 7 Åsêtt 4

1 hullet .77 77777777 . .. . ä pns pns Pris å träd kbm träd kbm träd khm D- Kr. D- 1 Kr. Kr. få 1

Luleå distrikt

1910 623,651 387,6771,135,349 94; 443,255 273,097 774,206; 957,410 25 132,499; 85,671 1129 523,047 1911 121 533,246 302,628 767,706 392,964; 215,775 818,124 131 40,882

78,100§

1912 115 544,964 314,015 928,564 76 327,585;182,342 707,811 27, 130,983 75,721

1913 122 697,512 379,7311,162,023 484,783, 251,284 786,79411,004,93526 Ä 164,743 96,386 1914 129 921,372 443,6301,164,728 721 402,909: 208,749 570,464; 740,650 391 394,983

464,625

1915 .1961,263,796 574,0021,659,8451321 784,464 382,8891,186,0321,490,417 38 321,899 117,707

Övre Norrbottens distrikt

1916 1133,1,058,964; 5021602000652 82, 643,482, 323,221;1,412,643;1,696,350 291 203,158, 108,340 1917 1126 J 834,729 376,275 1,626,385 76 469,040 219,000 983,257 1,1344,08621 211,043 74,165§ 1918 1241 858,368 411,455 2,072,040 56 395,703 164,490 992,400 1,220,406 25 175,024, 772641 1919 =147 §1,040,290. 491,950 2,664,363 36 i 247,524 114.027 683,908 817,253 43 284,728f 136,057

° Ned re Norrbottens distrikt

1916 ,165|1,090,144 481,64512,141,754 961 633,632, 274,2401l,228,57111,539,406 5 340,416; 147,306 , 1 1917 . 119 846,627 355,5031,546,354 , 504,058 2066701 942,6981,196,688 181 53,653; 131,8481 1918 1691,171,644 463,0043,153,712541 309,213 109,936 723,235 826,300 3309371120,919 1919 207 1,745,275 583,25013,7l7,843 91 664,543 221,95211,398,642,1,566.10442, 318,0541 121,078"

Skellefteå distrikt

1910 156 768,966 415,0671,466,555100 513,994 251,803,945,17451,163,850 33; 1501011 94,300 1911 123 702,276 376,7911,239,329 89 520,306 285,1011 26; 69,569;

138,826;

1912 119 762,816 379,5181,299,037 86 544,539, 279,2651,031,491 1,243,665992,751|1,223,436197,030; 87,134 M 1 1913 122 773,302 386,2881,408,686 99 641,006 304,2441,186,10611,570,539141 80,2731 48,932 1914 1481,065,639 487,1561,676,771 87 640,891, 289,8121,038,424;1267,864551 3869211 180,388; 1915 195 1,449,707 627,392 2,462,078 110 734,185: 310,2891,247,388=1,467,501 731 618,4311 275,006§ 1916 102 675,742 317,5721,688,119 66 443,744 213,470,1,216,484§1,543,4262276551102,181; 1917 57 448,139 204,6081,110,783 36, 296,949, 141,703 659,916; 780,224 91 67,896: 33,286; 1918 85 701,436 294,7512,177,586 381 3219751 836,8491"971,062 27; 212,993 83,103;

1919 93 771,957 342.38412,496,826 48 406,547 166,989;1,249,60611,521,S6727: 230.615, 103,451

stående Översikter.

än åsatt pris Summa försålt virke Kvarstående osánlt

1 i Y - i :im7"i Antal i Erhållct pris Skillnad lir åsatt Å i mellan Åsatt satt hållet Asatt -W4241 V--och 4 pr erhållet pris pris pris totalt pris träd kbm i kbm i pris kbm 3 Kr. Kr. Kr. Kr. m. Kr. Kr.

åren 1910-1915.

266.606 254125119 575,754 358,708,1,041,812 211.535,1 3.371+ 170,723 10 47,897 28,909 94,537; 115,127, 109,032 110 471,064 2566571 638,174 927.756 3111+ 289,582 11 62,182 45,971; 129,532 257.478 235,298 103 458,568 258,063 775,723; 943,109 3.65+ 167,386 12; 86,390 55,952 152,8411 . 289.186 259,060 11-1 s49,526j 347,6701,075,980 1.263995 3114+ 188,015 47,985 32,061 86,043, 430,508. 384,084 111 797,892 373.3741,000.972;1.125.3343.01,+ 124,362 18123480 1 70,256j 163,750 314.806 285.663 170 1,106.363 501.59111,500,8381770.080 3.55 + 275,242 2G 157,433 73.406 159,007 1

åren 1916-1919.

387,372 350063111 846,640, 431.5011,800,0152.052413 4.76 + 252,398 22 212,324 705991 2005371 331,164 307,147 97, 080,083 293,1651,314,421Ã1,651,23315.63 + 336,812 291154,646- 311,9641

83,1101

475,483 445,370 81 570,727 241,7541,467,88311,665,776=6.89 + 197,893 43; 287,641 169,701 604,157 1,001,050 1142034 79 532,252. 2.50.0841,685,5581759,2877041+ 73,729 68 2418661 508,038 978,805:

åren 1916-1919.

i

683,782. 629,107 151 974,048 421,5401,912,353,2,108,573 5.14, + 256,220 141116,096; 60,099, 2294011 227,100, 217,005 90 635,900 260,323;1,169,79811,413,69315431+ 243,895 29 210,721; 95,180ä 3705561 900,474, 848,354 101; 640,150. 230,855;1,623,709;1,674,6541 50,945 5314942

7251+ 232,149:1,530,0031

960,019 899,257 133 982,597 343.030 2.358,6612,465.361 7191+ 106,700 741762678 240,22011,359,1821

1 åren 1910-1919.

1322455 308,932 664,095: 340,1031.268,629 1,472,782, 4201+ 204,153 231048711 689641

1331 1979261

190,036 178,5321151 S59,1321 354,670.1,182,787;1,401,90813.954 219,181 43,1441 50,542

22,1211

236,094; 222,172 741,569; 366,39911,2G8,185l1,465283724.00, + 197,652

1141 21,2471131191 308521

139,775 133,462 1131 721,279; 353,176ä1,325,881§1,704,001=4.821+ 378,120 9 33,112: 825051

1 520231

1 588,453; 549,350 142i1,027,8121470,200j1,626,87711,817,214, 190,337 37,827. 16,9561 49,894; s 11,101,46911,039,459183 1.352616; 585,2952,348,857j2,506,9604.28, + 158,103 97,0911420971113,2211 4629025 426,892 1011 41+

i 0713991315,6511,679,38611,970,318j6.2 290,932 4,3431 19211 87331

i 226,525 216,763 45, 364,845; 174,989 996,987 5691+ 110,546 83294129,619; 2243421

880,4411

664,508 023,119 534,908 195,7231,5O1,35711,594,181 8.1 + 92,824 201106468 99,0281676,229; 826.215 788,078 75 037,102: 270,4402,075.821i2309,945 8.54 + 234,124 134,795 71,944 421,005;

Ä auktion utbjudet Försålt till eller över :isatt pris Hirsåit till lägre

Antal Antal Antal

År hl.

1___V, ,A u Ä . D , 1 1

1 s1tt 1 145.111H hund t ,

1 I h t I å å å

träd kbm pns träd kbm träd kbm

1 D- ; Kr. 9a i hr. 111". D

, , 1 i

Umeå distrikt

1910 11451 867,8551517,960;1,972,662 93 512,696; 29228011,293,129,1,564,09639 255,434 161,124: i 1911 1551868,575 514,994|2,275,36754 312,18711633581 6.36.4761 723,992 781 448,779; 290,171 1912 1851 966,321 517,7712,155,203 115 6262601 322,645:1,405,54011,636,19459 1296,744: 175,511 1913 204 1,052,,455 550,236 2,800,110 145 7422301 353,43111,884,82212,337,93951 1 263,991f 166,555. 1914 1208.l,210,297 573,0662,722,764 154 945,417 421,82512,050,97912,412,81031 175,6551109,424 1915 1276 1,708,1461 731,27913,939,3761791,162,0451507,145:2,844,6293,365,917 70 394,9711165,3371

1916 151 1,081,9901 436,5792,531,323 122 8793251 368,819 2,088,2622,662,054 18 143,4071 45,1831 1917 1100 889,245 347,544 2,141,794 50 481,7781 194,32411,148,97811,356,82017 144,1711 54,496

1918 142 516,864 4,036,867 82 986,538; 290,43112,131,03212,535,00442 4902811170,842

11,625,487 1 1

1919 141 1,408,613, 535,203 5,735,914 52 527,564 215,11912,317,654|2,606.62544 423,3281 171,785

Härnösands distrikt

1916 1187 1,251,6291424,3442,786,706 15511,059,080, 363,07912,262,3762,960,04628 1 167,668 47,499. 1917 133 964,813 335,336 2,287,498 104 782,2031 267,28311,747,3372,337,540 15 1 96,8641 32,422

1918 11871,462,214 450,478 4,368,384 14711,193,4931373,70513,573,6654,376,105 28 1823641 51,402- = 1919 E187 1,320,7661 438,15215,138,623116 876,082: 287,369:3,267,61413,848,81055 3451721 119,782

Mellersta Norrlands distrikt

1916 118li 843,507 344,1462.426,837 1601 737,857, 294,575;2,088,543;3,000,727 245721 14,837 1917 1115 637,405 2482351799471 1001523,936 20-4,00411,564,96412,116,2581.787j 580 1 1918 1150 856,809 314,016 3,205,772 1081 601,280, 227,90112,555,224:3.073,740 9a 89,857: 31,575: E 1919 11581 718,107: 263,37013,316,095 76 35114281112,80111.808,7302,110.60423 105,841 181,435

Gävle-Dala distrikt

i 439,1G713,079,809101, 861.755 398167328682118751382 331541 10,059 1916 1117 940,115 i 1917 1 620,082 290,935g2,118,432 631 387,703 12 70,055i 22,050,

961 189,22811,381,57511,871,107

1918 1141 |1,166,435, 519,6635,134,470 921 705,429 314,00613,212,77513,886,169 140,703 73,504 v 1919 M18 857,910; 4269005811456 49 290,881 160,1002,233,324i2,449,8751 331 271,974: 153,342,

n åsatt pris Summa ffirsalt virke Kvarståcnde osålt

Erhållet pris v skillnad Antal

Er- Wørñá-I

Ãsatt Å mellanåsatt Åsatt hållet satt i 4 . . A kf 7 , i pr | ocherhållet pris pris 1 131.15 N H5 khm tmalt khm 1 träd kbm pris Q Kr. Kr. Krr. Kr. Kr. Kr. 7 Kr. 4

aren 1910-1919.

507,206, 461609132, 768,130 453,404;1,800,335,2,025,7054.47 + 225,370 99,725; 64,556, 172,327;

1,393,2401,221,438 ,

132g 760,966, 4541292049716:1,945,430j 4.28 1 104,286 23;107,609 60,865; 225,651. 1 11911711653072174 023,004; 498,1562,096,71112,289266§4601+192,555 11; 43,317 19,615 58,492;

8072321 761257196; 1,006,221§ 5965+ 407,142 46,234 108,056

519,98612,692,054§3,099,196; 30,250i

5252119 508,546 1851421,072 531,24912,576,195I2,921,35615501+ 345,161 23, 89,225 146,569; 41,817|

2491,557,016§672,4823,694,05714,155,318%, 151,130

849,428j 789,401 6.19 + 461,261 271 58,797; 245,319 321,358: 1401,022,7324 i 592581 248,994 414,0022,409,620:2,911,048;7.03 -1- 501,428 22,577; 121,703 , 368,681350,379 67| 625,949: 248,8201,517,659;1,707,199§6.86 + 189,540 331263296198,724 1524135

1,387,986§1,283,2151241,476,819§46127353519,018,3,818,219{8.28 + 299,201 18;148,6681 55,591, 517,849,

z,010,2971,898,255 96 9508925 386,904l4,327,9511-1,504,88511.G 4.5 148,299 + 176,929 457,721; 1,407,963 4,

lren 1916-1919.

421,927; 393,917 183;1,226,7481 410,578,2,684,30313353963,8.17.+ 669,660 24,881, 13,766, 102,403; 282,275 268,133 1191 879,067 8691+576,061 85,746 35,631;

299,705;2,029,612|2,605,673 257,886,

5635501559,046175;1,376,457§ 4

425,107i4,137,215;4,935,15111.6 11+ 797,936 124 85,757j 25,371 231,169;

,548,36111,449,850171;1,221,254; 407,15134,815,975°5,298,660;13.011+ 482,685 16 99,512 31,001 322,648.

Lren 1916-1919.

115,436; 113458165; 762,529, + 916,206 16, 80,978, 34,734, 222,858;

309,4122,203,979,3,120,1S5j10.08I 1

2,203| 2180101: 525,723, 204,584{1,567,16712,118,43810.35+ 551,271 144111,682 232,304

247,212 2369121171 691,137i 259,476;2,802,4363,310,652;12. + 508,216 33 165,672: 5493404403,336., 7 413,454 430,552 99. 465,269 177,32612,337,190=2,571,156111501+233,960 591252,838 860445 978,905

tren 1916-1919.

05,425, 93,240-111;894,909 414,7322,958,6363,847,622| - s: + 888,986 45,206 24,435 121,173, 162,713, 154062175: 457,758, 211,278;1,544,288%2,025,1G919.591+ 480,881 21162324179,657 574,144

678,044; 6404601071 846,132 :s87,510§3,890,819E4,526,629;11.6+ 635,810 344320,303;132,153|1,243,651

z,214,5482,060,630 82 562,856 313,4424,447,8724,510,505§14.9o,+ 62,633 361295,052: 113,4581,366.ñ84

Bil. 15.

Tabell

över å auktion eller sedermera under hand eller enligt kontrakt å rot sålt virke från

domänfondens skogar i Norrland och Dalarna, som den I oktober I92O

kvarstod oavverkat.

ä l medeltal

Från nedanstående försiiljningsarkvarståuende lglåfçgm Summa antal trad å auküqn , Distrikt eller enligt , " kontrakt å , , , l l I rot sålda i 19141 1915 1911 i 1918 1919 trzld.. khm l 0 kb m i x u

1 l

Övre Norrbottens... ,67,803 9/ 089: 225,407l429,194 674,9731,494,466i 416,619 347,134 i T l

Nedre 57,796l 68,719 98,064; 685,299250,946, 320,415

- 460,720,

Skellefteå 16 21.070l 23,420,111.9531547,846 7043050 293,318

Umeå 1,410, 5,645, 15,487l182,680l380,921 586,149,203,438 377,750

l i F

ä 821,891l2,064,46O

Summa 692335, 181,600. 333,033, 3,470,219%1,011,0111,338,617

l l . l F 3 r j : . Härnösands 5.082 10.800 88,098, 327,675 431.655 141,602031384,835 ä-

Mellersta Norrlands l 1,200 1,283 4,182 32,034 94,293 132,992 56,689; 237,900

l . ; , : l l ;

1 126,756,|,

Dalarnas 9,000 1,481 13,490 100,72/i 84,834,, 331,100,,

8 1200 1 3b5 1b, 463 133 622 48 724 71 374, 28%V 125 9.5,4 485 . umma : - = 4 , , , , 1 , | l Summa Szrum . i 70,430 196,965: 349,496 955,513,2,613,1844,185,593l1,294,1362,293,102 l

Bil. 16.

Tabell

över olika slag å av av köpare inköpt auktion utbjudet virke i kubikmeter.

0 KÖ- Distrikt 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 pare .

A1 187,463 139,413 144,925 174,481 182,722 253,893 - A 311,275 203,083 197,918 260,324 277,956 341,155 ;- - - Luleå B 6,170 17,486 4,161 52,521 26,308 95,551

A+B 317,445 220,569 202,079 312,845 304,264 436,706 - - c 41,323 36,088 55,984 34.825 69.110 63,890 - a - 4 Summa 358,768 256.657 258,063 347,670 373.374 500,596

r Köparna betecknas på följande sätt: A, Köpare, vilka driva egen förädlingsrörelse inom distriktet. A n Norr- och Västerbottens län i A ingår alltså A1. B endast utom Norr- och Västerbottens lån. C driva egen förädlingsrörelse. 12. StatensTräfärädlingssakkunnige. Bilagor.

Distrikt 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919

5 A, 270,438 249,568 243,529 250,552 393,033 413,053 148,775 90,675 85,570 100,873§

A i273,093254,300 244,529 255,645 397,346 422,323 181,164 138,176 117,859 127,882

Skellefteå... B 28,883 32,086 48,332 43,723 20,781 92,151 114,044 9,601 16,465 71,715

A+B 301,976 286,386 292,861 299,368 418,127 514,474 295,208 147,777 134,324 199,597

c 44,127 68,284 73,538 53,808 52,073 70,821 20,443 27,212 61,399 70,843

Summa 346,103 354,670 366,399 353,176470,200 585,295 315,651174,989 195,723 270,440

A 131,389 74,170 116,213 101494 63,624 116;278 157,062 105,324 149,937 55,190

B 169,935 175,897 179,452 288,106 300,591 378,011 184,295 105,239 206,097 213,110 U Inca . ... .. A+ B 301,324 250,067 295,665 389,600 364,215 494,289 341,357 210,563 356,034 268,300

c 152,080 204,062 202,491 130,386 167,034 178,193 72,645 38,257 105,239 118,604

summa 453,404 454,129 498,156 519,986 531,249 672,482 414,002 248,820 461,273 386,904: l l 3 J B 9 . 293,674 - - 333,375 254,021 310,562 - , n

Ha.m°sand , i

c 77,203 45,684 1145451134773 - ä - , a Summa g 410,578 299,705 425,107{407,151§ . n | 1 vi 1 z i B 3 g 264,287 174,163 208,432 117,607§ Mellersta -- -- 4 z w Norrlands "7- l c 45,125 30,421 51,044 59,719: - w , m Summa 309,412 204,584 259,476|177,3263 -- - - 1 I . 1 1 g i Gåv1eDa1a, B , 376,048. . 193,960 326,608.

- -- i 1 249,377,

c g f 38,684 17,318 60,902 64,065, - - - - - Summa l ,l414,732l211,278l387,510 313,442. m m ,

Köparna betecknas på följande sätt: A, Iiöpare, vilka driva egen förädlingsrörelse inom distriktet. A D D 7 l D Norr- och Västerbottens län i A ingår alltså A, B D D D b endast utom Norr- och Västerbottens län. C 3 driva egen förädlingsrörelse.

summa 338,883157,480|42,164 55,275 43,102 46,094 344,115|1.02

196¶Beräknat årligt sortimentsutfall åren 1921-1940

i Areal W E

Sågtimmer M. v d

1 , 1286:2.i

Revir och i Produk- Furuüssäaxåraê

Furu Gran pel. $k°85å1d5°m1'åd° skogs i I Verklig Summa

fr. 0. m. fr. 0. m. fr. o. m. fr. o. mr i har

mark i topp" i topp 4" i topp 4" i

topp Tâfâåa

i l

I har kbm. verklig massa inom bark bark kbm. kbm.

Pite älv.

Görjea 2,400 720 720 54 216 90 1,800 0 7ö a , Sikå 53,193 35,360 8,320 5,300 3,180 N 7,000 59,160 1.1 1 a b 3,954 350 350 110 120 312 1,242 3 1

2,333 250 263 93 105 214 925 40 c Vargisá 67,952 42,107 4,485 13,953 6,727 7,475 74,747 1.10 a

b 49 - - - - - - , -

2,218 454 i 63 281 109 907 0.40 C ; - Malmesjaurs 100,120 25,960 1,320 7,920 3,520 5,280 44,000 0.44 a

a b 3,152 661 106 188 231 502 1,688 5 3

2,311 451 69 127 162 347 1,156 0.5 0 c

3093901004153 25,001; 32,037i 20,104 25434012158570.70

1 217,320 54,543 29,370 27,900 55,085 41,130 208,100 0.90

20%

Bilaga 21. x

flottledsvis

Norrbottens och Västerbottens län till Öreålvens vattenområde år I9l9.

Från nedan angiven areal kan granvirke

Totala k " " w" "ñv" f" fi V " W" i l Totala under duncnsmn tum topp I icke avsättas anglven 1 eng. 1 arealen 1 arealen icke aus; 4 . h n, 4 i I r n i n 4 -w- 1 I u 1 u 1 .u rl v 1 10 8 .-f 6 skogsmark skogsmark avsättas {_____ i n v v i i i h c k t 1

13.333 13,333 13,333 13,333 30,329 30,329 4 2 z

1 1 17.799, 29,257: 70,707 130,303 179,710 202,0331 2354305 444,133 j 1 444,133

1 0151 1315 0151 3,015 9,473 9,473 4 -r - . , V 10,045 10,045 10,045 10,045 10,045 10,045; 10,045 i 10,045 10,045 10,045,

å 1,000 1,300 3.050, 12,050 19,200 44,310 70,304 70,304 105,934 105,934 i

4,704, 4,704: 4,704 :s1,704 45,174, 172,035 304,117 304,117 4,704 130,303§

375% 375 375 7,390 49,743130,310 247,270 411,535 411,535 0,290

å ç 5,409 5,409i 01,402 01,402 j 4 - w

124,045 200, 200 200 200 200 29.925 210,325, 30,325, 124,045 ;

13,330 4 ; 13,330 w L , -n -

1323071 02.307

179,758 v 5 4 179,753 z 5 4 v4å , 11,253 3 , 1 11,253 i 4 - i- 1

10,290 , ZZ: i 2,045; 10,290

w J / V4 i .,045; 2,045;

i i 441,970 37,409. 37,409 243,297 79,473; 135,050 173,000, 4409704

374094 1295340

22,121 r 127, 00594 22,121

2-- 4 4- 1,059:

105,259 1 i i 1 3,075; 7,441j 7,440 105,259 w -- -5 5- 5

I I 1 2 2500400 90,3421 114,941 123,249; 273932 405,995 680,436i1,0O3,288j1285x19042500400

141- Statenshä/örädlizzg/ssalçlcuzlnige.Bilagor.

9 2

Dimensions-I I d 3 I Skel klassenbe- Pite Ãbv Byske Kåge x

jRicklc-;jSiivar-j Ume

Eng. tum räknasingå lene z älv älv älv älv med nedan-f a älv 21D i topp stående iä-r

m| . T Vi L IITATRL".

kubikmassama h :I 1I a a r

Timmer

Furu

6/1 .ansgaeggu

91,sfj.__ i

www ;2 i i__ z

Reducerad procent

Gran

7" I 2 I

2 Ã

1 f:

| i w 1 i I ;10"-C 21 1 ,.. n v 1 , . x

Su m m a |

masse l3"

4 I Reducerad procent 7 , 11 i ; 5 Ä : v Ä i

1 , l

Massaved

å i Reducerad procent

i i

30 9 29 8,7

Å:j:i 30 12; 3,0 7

I 1 Summa 514,3 22,7. 15,75---10 w -- 12- 0,3 34-3 I l J 1 va l Reducerad procent Ä10 2 |151 |8a 10 i :20 - L "3 .13 -

Bil. 25.

beräkning

Norr- och Västerbottens län till Öreälvens vattenområde fördelat å skilda förädlingsorter.

sakkunniga approximativt beräknade.

A1- 1917 År 1918 År 1919

i För 9 99 979-305" I W M C5:85 För- 1 öradpngsort För- ildpngåortâdlingsort För- { âdlingsort För- adålniâortädlingsort

ådlingsort m utom ådlingsort "mm Q utom ädlingsort m 4 utom 1 VL och Notr- och 1Vw. mh okänd nämnda okänd nämnda okänd , nämnda aster- = Vaster- aster- ,än , Hm Fm bottens län lbottens län ,bottens län,

I 1 i 1

I 508,0001 435,000 280,000 919,000 492,000 148,000 - ü 280,000 190,000 90,000 227,000; 157,000 70,000 4 3 - -- 496,253 243,712 4363071 - - -- M - 406,545 276,545 130,000 70,862; 50,862 20,000 280,144E190,144; 90,000

9,273,788 1,255,763 4,434,592 1,257,050 10,049,443§ 2,560,714 - - w- 1,790,991 1,600,991 190,000 625,104 500,104 125,000 833,528 673,528 160,000 1

766,475 566,475 200,000 1,401,508 1,101 08 300,000 1,129,376 929,3 76 200,000

2,470,339 1,270,339 1,200,000 1,415,295 715,295 700,000 536,526 286,5 26 250,000 7,000,000 6,000,000 1,000,000 5,000,000 4,000,000 1,000,000 8,000,000 6,500,000|1,500,000

16,394,561 52,360,424 19,006,732 11,079,834 43,040,65316,616,887 15,628,661 69334694123,336,708

13,184,5-61 3,210,000 8,234,834 2,845,000 12,258,661i3,370,000 - - -

65,544,985 22,216,732 w 51,275,487 19,461,887|1 82,093,35526,706,708 -

87,761,717 70,737,374 108,800,063

Bil. 27.

bell

till Öreälvens vattenområde åren I9|5-I9|9 utförts för förädling inom sydligare områden i kubikfot.

sakkunniga approximativt beräknade.

År 1917 Är 1918 Är 1919 ,4

I 7 " " i i 8" ATW" "" I , ng , OâåâsgngTimmer Massaved Foägåyä Timmer Massaved FoââåâlgngTimmer Massaved

i

492,000 1 280,000 % 495,000 87,000 148,000, 126,000 22,000, 298, 52,000. 90,000 J 70,000 000,

130,000 40,000 90,000 20,000 20,000 90,000 50,000; 40,000 -- 1,102 322 153,441 668,422 588,628 1,587,8061 972,908 - n - 190,000 100,000 90, 000 125,000 80,000 45,000 160,000 130,000: 30,000

200 000 150,000 50,000 300,000 250 000 50 000 200 000 150 000 50,000

J 7 7 i 1

270,000 36,000 270,000 5,500 325,000

- # v 9,932,600 § 9,772,906 11,702,942

8,632,600 2,500,000, 3,000,000 8,252,942 3,700,000. 1200000 700,000 §7,472,906 250,000

1,000,000 500,000 500,000 1,000,000 500,000 500,000 1,500,000 800,000 700,000

14,985,863 5,594,515 1,636,354 15,738,235 2,790,291 933,361 18,868,392 5,098,190 2,740,126

Bil. 28.

utbjudet virke inom de fyra nordligaste distrikten åren I9|O-|9I9.

F 1 1912 1913 1914 | 1915 1916 1917 1918 1919

Kuhikmctcr

i 333,629 184,961 148,130 104,005 197,918 260,324 277,956 341.155 5

5 280,392 132,286 126,153 237,242

244,529 255,645 i 397,346 422,323 1 181,164 138,176 117,859 127,882 a 116,213 i 101,494 i 63,624 116,278 1 157,062 105,324 149,937 55,190

I i

558,660 617,463 1 738,926 879,756 952,247 560,747 542,079 524,319

3,162,359 3,459,148 i

4,161 52,521 26,308 95,551 40,173 g 47,435 2,718 i 64,416 i , 4 i 1 90,523 81,760 48,301 37,501 " 4 -4- 4

i

48,332 43,723 20,781 92,151 114,044 9,601 16,465 71,715

1 i

24,676 , 136,123 § 127,309 167,004 1 184,295 105,239 | 206,097 213,110 5 3 ä Å 77,169 232,367 174,398 354,706 1 429,035 244,035 273,581 386,742

693,122 1,688,099

635,829 i 849,830 913,324 i 1,234,462 1.381282 804,782 815,660 911,061 -

1 55,984 34,825 69,110 63,890 57,759 60,769 90,906 81,663 , 50,631 46,277 56,401 68,287 - w l -

73,538 53,808 g 52,073 70,821 g 20,443 27,212 61,399 70,843 i , 1 163,797 i 92,390 123,713 125,441 72,645 38,257 105,239 i 118,604

i 1 293,319 181,023 244,896 260,152 201,478 172,515 313,945 l 339,397: i 3 3 929,148 1,030,853 1,158,220 1,494,614 1,582,76O 977,297 1,129,605 1,250,458 ,

1 i

88 73 i 81 71 69 70 67 58 , Å

distrikt äro fråndragna för åren 1910-1915, för att talen i summorna skola avse så nära

Bil. 2.9

Approximativ kalkyl

över totala kostnaden för uppförandet av sågverk av olika storlek enligt priser

av 1 Oktober 1921,

uppgjord av och C. G. Bolinders mek. verkstads aktiebolag, Stockholm.

All m. h uvuddrag:

Verken uppföras vid vattendrag med cza 7 månaders skeppningstid. För ,vintersågning rullas timret i vältor för c:a 5 månaders sågning.

Arbetstiden beräknas till 265 arbetsdagar år å 8 timmar. För verkets

pr fasta arbetarstam uppföras tidsenliga bostäder. Alla byggnader utföras förstklassigt på medelgod grund under medelgoda omständigheter. Sågverken byggas för blandad fyr- och genomskärning av timret enl. för varje verk nedan angivna uppgifter. Bräderna grovkapas och någon del justeras i sågverken. Av ribb utföres slatings, av bakar och stjärtavkap tillverkas stav. Allt otorkat avfall efter ribb och stavsågar upphugges iträtuggar till bränsle för verkets egen drift. Allt virke torkas i ångtorkar och upplägges i lagerhus rymmande cza 60 % av årstillverkningen. Sommartiden skeppas en del virke direkt utan uppläggning i lagerhus. Vid skeppningen justeras plank och bräder i flyttbara elektriska justerverk. Avkapen utgå som splitved. Utlastningen sker å pråm.

3-ramigt sågverk med 1 kantverk ordnat så, att 1 par ramar ständigt gå för fyrslçärning och 1 st. uteslutande för genomskärning, varigenom sågen får 2 effektiva

ramar. Produktion cza 1 standards skeppningsvirke pr effektiv och arbetstimme

ram

eller 2 8=16 standards pr dag eller 16 265=4,240 standards år.

pr Personal.

1 Förvaltare. 1 Bokhållare. 1 Sågförrnan. 1 Lager-skeppningsförman. 1 Mekaniker. 2 Klampare. 1 Båtskeppare. O Fullväxta arbetare, sysselsatta året

om. 1 Minderåriga arbetare, sysselsatta året om. 6 Timmerrullare, sysselsatta 75 dagar. 12 Utlastare, 125 2 Märkpojkar. 125

Anläggningskostnad. Tomtplats för verk och personal.

, En strandremsa 500 m. lång och 250 m. bred eller 125,000 kvadratm.

Timmermagasin och Iänsor inklusive dykdalber, pålning, kättingar och smiden.

Vinteriilnmerupplag. Utjâmning platsen, pålning, kajbyggnad och 115 m. râlsbana för tim-

av merhäst. Timmerhåst med elektrisk motor och ledning.

tillsammans Kronor: 125,500:

- Kraftstation. Maskineri bestående 2 st. 100 kvadratmeters tubulärångpannor med ar-

av matur och ugnsgarnityr, Överhettare, 1 encyl. ventilångmaskin typ B utan kondensation, 1 st. 35 hkr. slidångmaskin, matarapparater, rörledningar inom och utom huset jämte rörledningar till ångtorkens batterier och vattenavskiljare, 1 transmission med linhjul, erforderliga bomullslinor och rem för maskinerna, packningar, spânledningsränna av plåt, spett, rakor m. m., 1 st. 60 hkr. elektrisk generator, 1 st. dzo 35 hkr., instrumenttavla, belysningsnât för hela verket, diverse reservdelar, oljor m. m. Byggnad 8 x 32 meters hus, med golv och bädd för pannor. Inmur-

av ning och inläggning Fundament och inmontering av ångma-

av pannor. skiner och generatorer med rörledningar.

Skorsten. 1,250 toppdiam., 33 meters höjd, komplett färdig med grund.

mm. Smedja och reparaiionsverkstad. 6 x 12 meter med åssja, motor, svarv, kipp- och borrmaskin.

tillsammans Kronor: 304,000:

m GSLH. Sågbgdgzzadenmed sfavsågeri. Maskineri bestående 3 standardramar med hjälpapparater, 1 kantverk,

av 1 klyvsåg, 1 stavkantsverk, justersåg, 5 kapsågar, 1 rihbsåg, 2 trâtuggare, 1 vintertimmerspel med kätting, 3 remtransportörer, 5 spånledningar, rullar och rullbana mellan kantbord och såggaveln, sliprumsutrustning, transmissioner, anglar, blad, klingor d., remmar, oljor m. m. Byggnad av

o. 1 54 meters hus med plattform jämte fundament och träarbeten för allt maskineri samt montering av maskineriet.

Sorter-hus. Maskineri bestående av 1 rullbana, 1 remtransportör, 2 tväitransportörer, 4 frammatningsrullar, transmission, elektrisk motor, remmar m. m. Byggnad av 24 x 22 meters hus med räls, plattformar, en 30 meters växelhana jämte montering av maskineriet. l tillsammans Kronor: 352,000: "

- Torkhus för 16 standards produktion pr dygn. Med återställningsrum och plattformar till traverserna.

155-SlalensTräförfldlingssz:kkunnige.Bilagor.

Batterier med armatur, vattenskiljare d. inkl. byggnadsritningar. Bygg- 0. nader med tegelvâggznr och betongtak i torkrummen jämte montering. tillsammans Kronor: 162,000: - K. Lagerskjul inkl. banor till traversspåret och Iastagekui. 1 byggnad 128 X 28,4 m. med 8 spår, rymmande 2,000 standard. 1 0:a byggnad 25 60 m. med ett dubbelspår, rymmande 600 standard. 7 cza transportbanor ä 60 meters längd, 7 fasta sorterbord för d:0 med tråbyggnad, 3 flyttbara elektriska justerverk med utlastningsränna kompl. med motor och träbyggxiad. Kajbyggnad framför lagerhuseix 200 lång. m. L. lraversban0r. Sammanlagt 340 m. med elektrisk ledning 275 meters längd.

M. Traverser bestående av 1 st. dubbelspårig travers, 2 d:0 med motor, 1 st. enkelspårig travers. N. Vagnar. 80 . i st. koinpl. färdiga. tillsammans Kronor: 327,000: - 0. Prdmar, bogserbåt och slip. 25 pråmar å 20 standards kapacitet kompl., 1 bogserhåt, 1 slip för båt och pråmar kompl. tillsammans Kronor: 196,000: - P. Bostäder och adminisirationsbyggnader. Bestående av 1 kontor med bostad för bokhållare, 1 förvaltarebostad, 3 hus vardera 2 st. 2-rumslâgenheter för förmån, mekaniker, klampare och båtskeppare, 7 radhus vartdera om 4 lägenheter å och kök med rum vind för arbetarefamiljer, 1 hus med enfamiljslägenhet, matrum och 8 ungkarlsrum, 2 sommarharacker vardera för 6 stall, tvâttstugor, badhus man, m. m. tillsammans Kronor: 476,000: -

Q. Brandredslcap, omhägnader, diverse här ovan specificerade samt oförutsedda omkostnader. tillsammans Kronor: 47,500: -

Summa total anläggningskostnad för S-ramigt sågverk Kronor: 1,990,000: -

4-ramigt sågverk med 2 kantverk ordnat så, att ett par ramariständigt gå för tyrskärning och ett par växelvis användas för fyrskärning eller genomskärning, varigenom sågen kan uppskattas till 21/2 effektiva ramar. Produktion cza 1 standards skeppningsvirke pr effektiv ram och arbetstimme eller 21/2 x 8 20 standards dag eller 20 265 5,300 standards år. = pr :- pr

Personal. Förvaltare. Bokhällare. Sågförman. Lagerskeppningsförman. Mekaniker. Klampare. Båtskeppare. 52 F ullväxta arbetare, sysselsatta året om. 15 Minderåriga 6 Timmerrullare, sysselsatta 90 dagar. 12 Utlastare, sysselsatta 150 dagar.

Märkpojkar, 150

Anläggningskostnad. F Fnmiplats för verk och personal. En strandremsa 600 lång och 250 m. bred.

m. Timmer-magasin och lånsor inklusive dykdalher, pålning, kättingar ochsmiden.

I. Vintertimmerupplag. Utjämning platsen, pålning, kajbyggnad och 140 meters rälsbana för

av timmerhäst. Timmerhäst med elektrisk motor och ledning.

tillsammans Kronor: 150,000:

-l. Kraftstation. Maskineri bestående 3 st. 80 kvadratmeters tubulärångpannor med arma-

av tur och ugnsgarnityr, överhettare, l encyl. ventilångmaskin typ C utan kondensation, 1 st. 35 hkr. slidångmaskin, matareapparater, rörledningar inom och utom huset jämte rörledningar till ångtorkens batterier och vattenavskiljare, 1 transmission med linhjul och friktionskoppling, erforderliga bomullslinor och rem för maskinerna, packningar, spånledningsränna av plåt, spett, rakor 1 st. 75 hkr. elektrisk generator, 1 st. dzo 35 hkr.,

lll. m., instrumenttavla, belysningsnät för hela verket, diverse reservdelar, oljor m. m. Byggnad 10,3 35 meters hus, med golv och bädd för pannor.

av Inmurning och inläggning av pannor. Fundament och inmontering av ångmaskiner och generatorer med rörled ningar.

Skorsteiz. 1,300 toppdiam., 35 meters höjd komplett färdig med grund.

mm. F. Smedja och reparationsverkstad. 6 X 12 med ässja, motor, svarv, kipp- och borrmaskin.

m.

tillsammans Kronor: 358,800:

--

. 15. Statensfril/örädliizgssakkunnige. Bilagor.

G. Sågbygglzaden. Maskineri bestående 4 standardramai med hjälpapparater, kantverk,

av 2 5 kapsågar, 1 ribbsåg, 2 trätuggare, 1 vintertiminerspel med kätting,

3 remtransportörer, 2 bandtransportörer, 7 spånledningar, 1 sidosamlingstransportör för bräder, rullar och rullbanor mellan kantbord och såggaveln, sliprumsutrustning, transmissioner, anglar, blad, klingor d.,

0. remmar, oljor m. m. Byggnad av 13 X 63 meters hus med plattform jämte fundament och

träarheten för allt maskineri samt montering maskineriet.

av Stavsâgezz. Maskineri bestående remtransportör, klyvsåg, kantverk, justersäg,

av trätugg, 1 spånledning med kätting, transmissioner, sågklingor

remmar, m. m. Byggnad av 6x 12 meters hus med bana till traversen, fundament och montering av maskineriet.

Sorterhus. Maskineri bestående 2 rullbanor, 2 tvärtransportörer, frammatnings-

av rullar, transmission, elektrisk motor,

remmar m. m. - Byggnad av 24 X 22 meters hus med räls, plattformar, 30

en meters växelbana jämte montering maskineriet.

av

-

tillsammans Kronor: 513,200:- Torkhus för 21+ standards produktion med återstâllningsrum och plattformar till traverserna. Batterier med armatur, vattenavskiljare d. fritt byggnadsplatsen

0. inklusive

byggnadsritningar. Byggnader med tegelväggar och betongtak i torkrummen jämte montering.

tillsammans Kronor: 244,500:-

Lagerskjul inkl. banor till traversspåret och Iastageknj. 1 byggnad 64 28,4 med 4 spår, rymmande 1,000 standard.

m. eza 1 d:o d:o d:o 1 d:o 25 60 m. med ett dubbelspår, rymmande 600 standard.

0:a 1 d:o d:o d:o

- 9 transportbanor å 60 meterslängd. 9 fasta sorterbord för d:o med träbyggnad. 3 tlyttbara elektriska justerverlc med utlastningsrâinixzi kompl. :ned

motor

och träbyggnad. Kajbyggnad framför lagerhusen 250 lång.

m. L. Traversbanor. Sammanlagt 385 m. med elektrisk ledning 310 meters längd.

M. Traverser bestående av 1 st. dubbelspårig travers, 1 st. S-spårig travers med 2 motorer,

1 st. enkelspårig travers och 1 st. travers med vinsch och

motor. Vagnar. 120 st. kompl. färdiga. tillsammans Kronor: 403,100--

. Pråmar, bogserbåt och slip. 30 pråmar å 20 standards kapacitet kompl. 1 bogserhåt. 1 slip för båt och pråmar kompl.

tillsammans Kronor: 225,000:

- P. Bostäder och administratiozisbyggzzadel bestående 1 kontor med bostad för bokhållare, 1 förvaltarebostad, 3

av hus vartdera med 2 st. 2-rumslägenheter för förinän, mekaniker, klampare och båtskeppare, 9 radhus, vartdera om 4 lägenheter å rum och kök med vind för arbetarfamiljer, 1 hus med enfamiljslâgenhet, matrum och 8 ungkarlsrum, 2 sommarbaracker, vardera för 8 man, stall, tvättstuga, badhus m. m.

tillsammans Kronor: 560,000:-

Q. Brandredskap, omhägzzader, diverse här ovan specificerade saint oförutsedda omkostnader.

tillsammans Kronor: 45,400:

m

Summa total anläggningskostrnad för 4-ramigt sågverk Kronor: 2,500,000:

-

G-ramigt sågverk med 2 kantverk

. ordnat så, att 2 par ramar ständigt gå för fyrslçärning och 2 st. uteslutande för genomskärning, varigenom sågen får 4 effektiva ramar. Produktion 1 standard skeppningsvirke pr effektiv ram och arbetstimme

cza eller 4 x 8 32 standard pr dag eller 32 265 8,480 standard pr år.

= = . Personal. 1 Förvaltare. Bokhållare. Flottningsförmail. Sågförman. Lager-skeppningsförmzin. Mekaniker. Klampare. Båtskeppare. Fullväxta arbetare, sysselsatta året om. Minderåriga

b Timmerrullare, sysselsatta 150 dagar. Utlastare, sysselsatta 150 dagar. 3 lVIårkpojkar, 150

Anläggningskostnad.,

A. Tomiplats för verk och personal. En strandremsa 800 lång och 250 m. bred eller 200,000 kvadratmeter.

m.

B. Timmermagasin och länsat inkl. dykdalber, pålning, kättingai och smiden. I. Vintertimmerupplag. Utjämning av platsen, pålning, kajbyggnad och 215 meters rälsbana för timmerhäst. Timmerhäst med elektrisk motor och ledning.

tillsammans Kronor: 199,500:

k I. Kraftstation. Maskineri bestående av 4 st. 80 kvadratmeters tubulärångpannor

med armatur och ugnsgarnityr, överhettare, 1 encyl. ventilångmaskin typ D utan kondensation, 1 st. 50 hkr. slidångmaskin, matarapparater, rörledningar inom och utom huset jämte rörledningar till ångtorkens batterier och vattenavskiljare, 1 transmission med linhjul och friktionskoppling, erforderliga bomullslinor och rem för maskinerna, packningar, spånledningsränna

av plåt, spett, rakor m. m., 1 st. 100 hkr. elektrisk generator, 1 st. d:o 50 hkr., 1 st. d:o 20 hkr., instrumenttavla, belysningsnät för hela verket, diverse reservdelar, oljor m. m. Byggnad av 13 36 meters hus med golv och bädd för pannor. Inmurning och inläggning av pannor. Fundament och inmontering av ångmaskiner och generatorer med rörledningar. Skorstezi.

, 1,500 mm. toppdiam., 40 meters höjd komplett färdig med grund. Smedja och reparationsløerksiad. 6 X 12 m. med ässja, motor, svarv, kipp- och borrmaskin.

tillsammans Kronor: 475,000:

i. Sågbyggziadetz. Maskineri bestående av 6 standardramar med hjälpapparater, 2 kantverk, 7 kapsågar, 2 ribbsägar, 2 trätuggare, 1 vintertimmerspel med kätting, 3 remtransportörer, 3 bandtransportörer, 7 spånledningar, 2 sidosamlingstransportörer för bräder, rullar och rullbanor mellan kantbord och såggaveln, rullbanor från kantramarna till sorteringsborden utanför såggaveln, sliprumsutrustning, transmissioner, anglar, blad, klingor d., oljor

o. remmar, m. m.

. Byggnad av 19 X 63 meters hus med plattform och 2 sorterbord med tak jämte fundament och träarbeten för allt maskineri samt montering

av maskineriet. H. Stavsâgelz ihopbyggd med sågen. Maskineri bestående av remtransportör, 2 klyvsågar, kantverk, justersåg, trätugg, 1 spänledning med kätting, transmissioner, sågklingor

remmar, m. m. Byggnader av 6 12 meters hus med bana till traversen, fundament och montering av maskineriet. Sorterhus. Maskineri bestående av 1 rullbana, 2 tvärtransportörer, 4 frammatningsrullar, transmission, elektrisk motor, remmar m. m.

T" " l

l

l

l

Byggnad 24 22 meters hus med räls, plattformar, en 30 meters växel-

av bana jämte montering av maskineriet.

tillsammans Kronor: 714,100:

- Tor/thus för 36 standards produktion pr dygn med återställningsrum och plattformar till traverserna, batterier med armatur, vattenavskiljare d. fritt byggnadsplatsen inkl. byggnadsritningar.

0. Byggnader 54x60 med tegelväggar och hetongtak i torkrummen

av m. jämte montering.

tillsammans Kronor: 359,000:

- Lagerskjul inkl. banor till traversspáret och lastagekaj.

1 byggnad 128 28,4 m. med 8 spår, rymmande cza 2,000 standard. 1 d:o d:o d:o l d:o 25 X 60 m. med ett dubbelspår, rymmande cza .600 standard. 1 d:o d:o d:o

13 transportbanor ä 60 meters längd. 13 fasta sorterbord för d:o med träbyggnad.

5 ñyttbara elektriska justerverk med utlastningsränna kompl. med motor

och träbyggnad. Kajbyggnad framför lagerhusen 350 m. lång.

L. Traversbanor. Sammanlagt 495 m. med elektrisk ledning ä 400 meters längd.

M Traverser bestående av . 1 st. dubhelspårig travers, 1 d:o med motor, 1 st. S-spårig travers med 2 motorer, 1 st. enkelspårig travers och 1 st. travers med vinsch och motor.

N. Vagnar. 180 st. kompl. färdiga. tillsammans Kronor: 608,300:

-- . Pråmar, bogserbåt och slip. 50 pråmar ä 20 standards kapacitet kompl.

1 hogserhåt.

1 slip för båt och pråmar kompl. tillsammans Kronor: 356,000:

l. Bostäder och administrationsbyggzzader bestående 1 kontor med bostad för bokhållare, 1 förvaltarebostad, 1

av hus med 2 st. l-l-rumslägenheter och 3 hus vartdera med 2 st. 2-rumslägenheter för förmån, mekaniker, klampare och båtskeppare, 14 radhus vartdera om 4 lägenheter å rum och kök med vind för arbetarefamiljer, 2 hus med enfamiljslägenhet, matrum och 8 ungkarlsrum, 2 sommarharacker vardera för 10 stall, tvättstugor, badhus m. m.

man, o

tillsammans Kronor: 840,000:

- Brandredskap, omhägnader, diverse här ovan specificerade samt oförutsedda omkostnader. tillsammans Kronor: 63,100:-w

Summa total anläggningskostxiad för ö-ramigt sågverk Kronor: 3,615,000:-

i 232 l

. i 8-ramigt sågverk med 4 kantverk ordnat så, att 2 par ramar ständigt gå för fyrskärning och 2 växelvis par användas för fyrskärning eller genomskärning, varigenom sågen kan uppskattas till 5 effektiva ramar. Produktion cza 1 standard skeppningsvirke effektiv och arbetstimme pr ram eller 5 X 8:40 standard pr dag eller 40 265: 10,600 standard år. pr Personal. - Förvaltare. Bokhållare. Sågförman. Flottningsförman. Lager-skeppningsförmztn. Mekaniker. Klampare. Båtskeppare. Fullväxta arbetare, sysselsatta året om. Minderåriga 12 Timmerrullare, sysselsatta 90 dagar. 24 Utlastare, sysselsatta 150 dagar. 4 lvlärkpojkar, 150

Anläggningskostnad. A. Tomtplais för verk och personal. - En strandremsa 1,000 m. lång och 250 m. bred eller 250,000 kvadratmeter. B. Timmermagasin och Iänsor inklusive dykdalber, pålning, kättingar och smiden. C. Vintertimmerupplag. Utjämning av platsen, pålning, kajbyggnad och rålsbana för timmerhästar. 2 timmerhästar med elektrisk motor och ledning. tillsammans Kronor: 262,500: - D. Kraftstation. Maskineri bestående av 4 st. 100 kvadratmeters tubulärångpannor med armatur och ugnsgarnityr, överhettare, 1 encyl. ventilåxigmaskin typ E utan kondensation, 1 st. 60 hkr. slidångmaskin, matareapparater, rörledningar inom och utom huset jämte rörledningar till ângtorkens batterier och vat- 0 tenavskiljare, 1 transmission med linhjul och friktionskoppliitg, erforderliga bomullslinor och rem för maskinerna, packningar, spånledningsränna av plåt, spett, rakor m. m., 1 st. 120 hkr. elektrisk generator, 1 st. d:o 60 hkr., 1 st. d:o 25 hkr., instrumenttavla, belysningsnät för hela verket, diverse reservdelar, oljor m. m. Byggnad av 14 X 38 meters hus med golv och bädd för pannor. Inmurning och inläggning av pa11nor. Fundament och inmontering ångmaskiner och generatorer med rörledningar. av

" 233

E. Skorstezz. 1,600 mm. toppdiam., 45 meters höjd komplett färdig med grund.

Smedja och reparationsverkstad. 6 12 med åssja, motor, kipp- och borrmaskin.

m. svarv.

tillsammans Kronor: 576,500:

- G. Sågbyggnaden.

- Maskineri bestående av 8 standardramar med hjälpapparater, 4 kantverk, 6 kapsågar, 2 ribbsågar, 4 trätuggare, 1 vintertimmerspel med kätting, 6 remtransportörer, 8 spånledningar, l sidosamlingstransportör för bräder med motor, rullar i kantbänkarna och 6 rullbanor för transport av virket till sidotransportör, sliprumsutrustning, transmissioner, anglar, blad, klingor 0. d., remmar, oljor m. m. Byggnad av 25 75 meters hus med plattform jämte fundament och träarbeten för allt maskineri samt montering av maskineriet. Stavsågen. Maskineri bestående av 2 stålbandstransportörer, 4 remtransportörer, 2 klyvsågar, kantverk, 2 kapsågar N:o justersåg, trâtugg, 1 spånledning och 1 flisledning med kätting, transmissioner, remmar, sågklingor m. m. Byggnad 83O meters hus med bana till traversen, fundament och

av montering av maskineriet. Sorterhus. Maskineri bestående 1 sidotransportör i 50 meters längd med 4 kedjor

av och 20 rullar, motor, remmar m. m.

. Byggnad 23 54 meters hus med räls, plattform jämte montering av

av maskineriet.

tillsammans Kronor: 975,700:

- Torkhus för 48 standards produktion med återställningsrum och plattformar till traverserna, batterier med armatur, vattenavskiljare d. fritt bygguadsplatsen inkl. byggnadsritningar.

o. Byggnader 54 X 79 med tegelväggar och betongtak i torkrummen

av m. jämte lnomering

tillsammans Kronor 475 000

. , . - Lagerskjul inkl. banor till trauersspåret och Iastagekaj.

1 byggnad 144 28,4 m. med 9 spånrymmande cza 2,250 standard.

1 d:o d:o d:o

1 d:o 25 60 m. med ett dubbelspår, rymmande cza 600 standard.

2 d:o d:o d:o 16 transportbanoi 60 meters längd. 16 fasta sorlerbord för d:o med träbyggnad.

6 flyttbara elektriska justerverk med utlastningsränna kompl. med motor

och träbyggnad. Kajbyggnad framför lagerhusert 425 m. lång. L. Traversbanor. Sammanlagt 615 m. med elektrisk ledning å 535 meters längd.

Traverser bestående

av 1 st. dubbelspårig travers med motor, 1 st. S-spårig med

travers 2 motorer, l st. enkelspårig travers och 1 st. travers med vinsch och

motor.

Vagnar.

W240 st. kompl. färdiga.

tillsammans Kronor: 747,300:- O. Prâmar, bogserbåt och slip.

60 pråmar å 20 standards kapacitet kompl.

2 bogserbåtar.

1 slip för båt och pråmar kompl.

tillsammans Kronor: 450,000:

- w P. Bostäder och administratiozzsbyggzzadez bestående av 1 kontor med bostad för bokhållare, 1 förvaltarebostad,

2 hus vartdera med 2 st. S-rumslägenheter och 2 hus vartdera med

2 st. 2rumslägenheter för förmån, mekaniker, klampare och båtskeppare,

18 radhus vartdera om 4 lägenheter å och kök med vind för arbetarefamiljer,

rum 2 hus med enfamiljslâgenhet, matrum och 10 ungkarlsrum, 2 Sommarbaracker, vardera för 12 stall, tvâttstugor, badhus

man, m. m.

tillsammans Kronor: 1,050,000:-

Brandredskap, omhágnader; diverse här specificerade oförut-

ovan samt sedda omkostnader.

tillsammans Kronor: 78,000:

-

Summa total anläggningskostnad för S-ramigt sågverk Kronor: 4,6l5,000:

-

, Ränta o. amortering å anlåggnings- o.

driftkapital för en ny anläggning 75:- 80:-

Till kalkylerna understrykes, att desamma äro uteslutande schemaliska. I verkligheten äro resultaten givetvis beroende av vedpris, kraftpris och -tillgång, bránsleförhållanden m. omständigheter. å prisen äro även godtyckligt antagna.

Kalkylerna förutsätta en fabrik om cza 20,000 tons årsproduktion. i

Egen vattenkraft förutsättes till sjâlvkostnad.

Bilaga 31.

I

areal i Norrland och Dalarna

å skilda drivningszoner. kolonisationskommittén.

Zon lv 9.42 km Zon v mäm km äztrteâgâsftemetñolålfzerldiålg-s-alålråtdâeåzi

hela

-- - kostnad 1111

, i 292 0,23 126,476 100 6,59 2,30 4

16,739 100 4,59 1,55 - - 5

å ä ä

Zon lv 9-12 km Zon V 12-4 km äglltcngrztcmet1113351321125-

hela g ""j " """l""""*f*w'*'**3 kostnad till

1 1 pr khf. llottled i m. % hm hm %

I 1 J

E 1 5 öre km.

ä å l

l 7,300 3,710 41,713 3,27 1 205,107 100 0,11 3,11

i 7 2,737 100 3,0 3 2,10

, , l

1 15,115 100 4,87 2,11

l 1,003 100 5,0 l 1,10

0 å

311 100 9 0 12 w m 1

,l

i 7,070 100 1 0,5 0 1,00 A , .- . w

g 1 7,207 100 i 1 m , , - -

i I

I l 5 3 l 53,071 2,13 25,200 0,01 2,000,130 100 l 6,89 3,01

,

3 Flottningskostnaderna hänföra sig till âr 1915. Amortcrings- och utsorteringskostnader ingå lâiri.

4 Drivningszoxmrna avse parallellt med vattendragen belägna, 3 km. breda zoner, utlagda och areal-

beräknade generalstahens kartblad.