Utredning och förslag angående vården av blinda

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2016

UTREDNING OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

VÄRDEN AV BLINDA

AVGIVNA DEN 10 APRIL 1922 AV ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET INOM KUNGL. TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1922 IVAR HZEGGSTRÖMSBOKTRYCKERIA. B. 221246

UTREDNING OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

VÅRÄDEN AV BLINDA

AVGIVNA DEN 10 APRIL 1922 l AV INOM K UN GL. EGKLESIAS TI KDEPAR TEMEN TET TILLKALLADE SAKK UNNI GA

STOCKHOLM 1922 IVAR HIEGGSTRÖMSBOKTRYCKERIA. B. 221246

.s

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesialsttlcdepartementet.

Den 22 1920 Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastik-

juni bemyndigade

mindre att tillkalla högst fem sakkunniga för verkstäl-

departementet

lande utredning och förslag rörande vården blinda

av avgivande av av

att åt de sålunda tillkallades, att an även uppdraga en av personer, som

i ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar och åt en egenskap av

de eller åt särskilt utsedd att bestrida sekreannan av sakkunniga person hos de sakkunniga. På grund härav blevo den 9 juli

teraregöromålen

1920 tillkallade undertecknade Sahlin, Åstrand och Lund-

såsom sakkunniga

berg, varjåmte åt undertecknad Sahlin uppdrogs att de sakkunnigas vara ordförande. undertecknad Åstrand att

Den 19 augusti 1920 uppdrogs åt

tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkunniga. Den 22 januari 1921 tillkallade undertecknad af

departementschefen

Jochnick såsom sakkunnig i vad uppdraget rör blindas pensionering och den 11 april 1921 undertecknad Koch såvitt uppdraget rör de blindas von förhållande till den kommunala hjålpverksamheten och fattigvårdsvåsendet. Jämlikt nådigt brev den 18 november 1921 bemyndigades departementschefen att tillkalla tre med uppdrag att jämte före-

ytterligare personer namnda sakkunniga verkställa fortsatt utredning och avgiva förslag i fråga

sättet för bestridande kostnaderna för vården blinda och beslöt om av av att såsom tillkalla undertecknade Nilsson, Hult

s. sakkunniga jämvål och Lindqvist.

Till har den 12 december 1921 överlämnats för att tagas under oss övervägande i samband med fullförande förut lämnat uppdrag en unav

VIII derdånig skrivelse från blindinstitutets direktion angående viss ändring i för institutet och den därmed förenade förskolan. Vårt utlåtande staten över denna remiss återfinnes i betänkandets kap. VI. Vi sammanträdde första gången den 30 augusti 1920, varvid vi antogo

benämningen Blindvårdssakkunniga. Samtliga sammanträden ha hållits i

Stockholm. . För utredning och meningsutbyten rörande särskilda blindvärdsärenden ha i våra tidtals deltagit överläraren vid undervis-

överläggningar

ningsanstälten i Stockholm för barnmorskor, prof. Edv. Alin, överläka-

vid Sabbatsbergs sjukhus ögonavdelning, dzr E. Forsmark, sjukgymna-

ren sterna dzr Arvedsson och D. Burén, byråcheferna i pensionsstyrelsen E. Stridsberg och H. Elliot, socialattachén i Berlin W. Jansson, reseinspektörerna rektor O. Thurén och ämnesläraren G. Ek, ordföranden i Kron- Margaretas arbetsnämnd för de blinda fru Julia Burén, verk-

prinsessan

ställande ledamoten i styrelsen för de bokfond C. A. Thulin samt

blindas

ledamöterna i De blindas förening jur. stud. E. Pettersson, borstbindaren D. Holgersson och maskinskrivaren H. Söderlund. Vid De blindas förenings årsmöte den 4 juni 1921 anordnade vi en särskild diskussionssammankomst, vid vilken vi fingo tillfälle att höra föreningsmedlemmarnes mening flera blindvårdsärenden. om Särskilda utlåtanden ha på vår begäran avgivits hrr Strids-

skriftliga av

berg, Thurén och Ek.

Genom utrikesdepartementet ha vi erhållit upplysningar rörande

blindvården i Frankrike, Nederländerna och Schweiz. Forstander

Belgien,

Plesner, A. F. Wiberg och stabsläkaren G. Norrie ha lämnat

inspektör

meddelanden från Danmark, inspektör V. F orsius från Finland, redaktör P. från Frankrike, direktör H. Balzer och dzr W. H. Smit från

Rémy

forstander P. M. och direktör H. M. Gram från

Nederländerna, Sydnaes

direktor -V. Altherr från Schweiz samt direktorerna O. Picht och

Norge,

F. Lembcke från Tyskland. Då del åtgärder till förekommande blindhet synts oss vara av en av brådskande art och då vi försport, att vissa närstående frågor voro mera

till inom medicinalstyrelsen, ha vi i underdånig skriupptagna behandling

velse den 16 att Kungl. Majzt ville åt nämnda styrelse

av juni 1921hemställt,

IX

giva i uppdrag att vidtaga åtgärder eller inkomma med förslag till sådana,

kunna ägnade att stödja ögonläkekonsten i dess arbete, särskilt som vara i mot ögonblennorrén, och vad beträffar anskaffande ökade

kampen av möjligheter för ögonsjuka att vinna vård av ögonspecialister.

Sedan Vi avslutat vårt arbete, överlämna vi härmed Vårt betän-

nu kande. Dess förra del innehåller redogörelse för blindvårdens utveck-

en ling och nuvarande ställning såväl i vårt land i del främmande

som en länder, varvid uppgifterna i allmänhet sträcka sig längre än till ingången 1921. Den omfattar förslag till de förbättringar i under-

av senare

visningen och .blindvården över huxrud, önskliga och möj-

som synas oss liga, ävensom beräkningar över därmed följande kostnader och förslag till

dessas fördelning.

Till betänkandet äro fogade särskilda yttranden undertecknade

av Hult och af Jochnick.

Stockholm den 10 april 1922.

MAURITZ SAHLIN.

ADAM HULT. ADOLF JOCHNICK. G. H. KOCH.

AF VON

AXEL LINDQVIST. ALRIK LUNDBERG. JoH. NiLssoN.

GUSTAV ÃSTRAND.

Departementschefens anförande till statsrådsprotokollet

den 22 juni 1920.

I gemensam underdånig skrivelse hava kronprinsessan Margaretas Angående

arbetsnämnd för de direktionen för förskolan tillkallando

blinda, institutet och för blinda

av sakkunå Tomteboda, De blindas förening samt Föreningen för blindas väl hem- niga. för ut-

ställt medgivande att för och, i mån redning rö-

om uppehållande av oundgångligt

I ande vården behov, utvidgande verksamheten bland de blinda, gemensamt erhålla blinda.

av av den behållna inkomsten tolv dragningar i pågående pänninglotterier.

av nu Sökandena hava såsom skäl för denna sin framställning huvudsakli-

anfört: att allmänna medel icke funnes anvisade och icke gärna kunde

gen tänkas bliva i tillräcklig omfattning anvisade för att, så långt ske kunde,

för de blinda utfylla det underskott i arbetsförmåga och därmed

samman-

hängande brist i ekonomisk prestation, utgjorde den naturliga följ-

som den blindheten. Staten sörjde för närvarande kostnadsfritt för blind-

av

undervisning såväl i boklig väg i ganska stor omfattning i yrken,

som som lämpade sig för blinda, därvid de från hantverksskolan utgående ele-

verna kunde få utrustningsbidrag statsmedel intill 400 kronor.

av Fattig-

vård och folkpensionering komme givetvis i förekommande fall de blinda

till del jämväl med hänsyn till deras invaliditet. Genom

pensionsstyrel-

sens försorg kunde del blinda erhålla hjälp till eller

en yrkesundervisning

annat förebyggande arbetsoförmåga. Staten lämnade ock ett

av numera årligt understöd till De blindas förening med för år 1919

belopp, som

utginge med 35,000 kronor och för år 1920 bestämt till 50,000 kro-

vore nor. Men för allt det, oundgängligen behövdes för bereda den

som att blinde hjälp till självförsörjning, utan vilken han skulle till

nedsjunka en

onyttig samhällsmedlem, måste medel på enskild väg finnas eller

nyanskaffas. Avsevärda fonder härför hade och

hopsamlats genom testamenten

andra donationer, såsom inta-

men, framginge av en närmare utredning,

gen i sökandenas skrivelse, svarade de skänkta medlens icke

avkastning

på långt när mot det mest påtagliga behovet och de på alla håll

så oerhört ökade kostnaderna. I riket funnes i tal 4,000 blinda. Genom

runt

täta, av donationsmedel bekostade inspektionsresor dessa blin-

vore numera

das tillstånd och ekonomiska belägenhet samt deras arbetsför-

grad av

måga noggrant kända. Men denna kännedom, lätt

som vore tillgänglig 7

för de på blindñlantropien inriktade institutionerna, bleve icke i tillräck-

lig mån fruktbärande, så länge tillräckliga medel saknades att i arbetet

för utkomst stödja varje hjälpbehövande, i avsevärd mån arbetsför

egen blind på det sätt, beredde honom den bästa utvägen till

som självförsörj-

ning. Det vore tydligt, att för att vinna de ökade medel, här-

man, som för erfordrades, icke kunde avvakta ytterligare enskilda donationer,

utan

måste snabbare och kraftigare medel tillgripas.

Vad sökandena sålunda anfört mig förtjänt

synes vara av att noga

beaktas. Trots det energiska, uppoffrande och framgångsrika arbete,

som från skilda håll nedlägges på att tillgodose de blinda och lätta den

tunga börda, som deras lyte pålägger dem, att skaffa dem utbild-

genom nödig

ning och bereda dem möjlighet att eget arbete förvärva sitt

genom sig uppehälle i de fall, då. sådant är möjligt, torde ännu återstå

åtskilligt att

göra, innan verksamheten för .de blinda fått sådan organisation och

en blivit så tillgodosedd, att den kan motsvara

anses berättigade anspråk.

Givet är, att utvidgad omvårdnad de blinda kommer kräva icke

en om att oväsentligt större belopp än för närvarande stå till förfogande. Redan

som nu anser jag mig böra betona, att det icke kan ifrågasättas, att de ökade

medel, som krävas för ändamålet, skola helt lämnas staten. Den

av nu föreliggande ansökningen utgår heller ifrån att så skall bliva fallet.

Däremot det mig ingalunda uteslutet, att staten i grad

synes högre än ,nu sker lämpligen bör bidraga till arbetet för främjande blindsaken.

av Den fråga, för närvarande tränger sig fram i förgrunden, mig

som synes vara att söka åstadkomma genomtänkt plan för de åtgärder, lämp-

en som ligen böra vidtagas för erhållande bättre blindvård, och fullt

av en en tillfredsställande organisation de krafter, arbeta

av samtliga som på om-

rådet.

Den verksamhet, för närvarande bedrives för att bereda de blinda

som j faller erforderlig undervisning, i stort sett helt och hållet på staten och

därvid torde även böra förbliva. Några berättigade mot

anmärkningar denna undervisnings organisation och tillgodoseende med erforderliga an-l

slag synas, såvitt kan bedömas, icke med fog kunna framställas. De

nu medel, för ändamålet utgå, äro helt uppförda under åttonde

som naturligt huvudtiteln och sortera följaktligen under ecklesiastikdepartementet. Det

synes mig visserligen kunna anföras goda skäl för att de åtgärder ut-

--

över tillgodoseendet av blindundervisningen och vad därmed samman-

hänger, vilka böra vidtagas från statens sida böra ankomma på

anses -

annat departement, nämligen för närvarande på civildepartementet och för

tiden efter den l nästkommande juli på det blivande

socialdepartementet.

Då emellertid samtliga de anslag, direkt anvisats för

som av riksdagen

omvårdnaden de blinda, för närvarande finnas under åttonde

om uppförda

huvudtiteln, har jag efter samråd med chefen för

civildepartementet an-

sett mig böra upptaga den föreliggande frågan i hela dess vidd. nu Vad angår den de sökande institutionerna gjorda

av framställningen om beviljande för främjande blindsaken tolv av av ytterligare dragningar

i nu pågående pänninglotterier, torde jag få bringa i erinran därest att,

hittills tillämpade principer i fråga beviljande alltom av pänninglotterier

jämt skola följas, endast ett mycket ringa fåtal dragningar återstå

oplace-

rade dem, kunna ifrågakomma för tiden före 1922 års

av som utgång.

Befogade anmärkningar synas mig också kunna göras mot att grunda

omvårdnaden de blinda till väsentlig lotterimedel, särskilt med

om grad på

tanke på det stadigvarande behovet. Enligt ett Överståthållareämbetet

av i ärendet avgivet underdånigt utlåtande lära dessutom andra

en mängd

samhällsnyttiga institutioner, icke utan avsevärd skada kunna insom skränka sin verksamhet, befinna sig i ungefär ekonomiska samma läge som

de institutioner, vilka verka till förmån för de blinda och skulle måhända

genom ett bifall till sökandenas framställning gå miste all utsikt om att på samma väg vinna någon lättnad i sina svårigheter. Planen att genom dragningar i pänninglotteri anskaffa medel till täckande kostnaderna av för blindverksamhetens nödiga alltså

tillgodoseende synes knappast kunna

realiseras. heller kan för erhållande medel helt lita till

man av dylika

de osäkra tillgångar, donationer och enskild ställa

som hjälpverksamhet

till förfogande. Det lärer därför såsom ock den sökan-

framgår av utav

dena i ärendet förebragta

utredningen, vara nödvändigt att å stat och

kommun överüytta del vad på enskild hittills bekostats och en av väg utförts till blindväsendets fromma. Härom torde sålunda

en allsidig utred-

ning böra förebringas, liksom ock rörande

frågan om genomförande av en

mera planmässig och omfattande organisation för vården de blinda. av Beträffande den sålunda vilken torde

erforderliga utredningen, böra

verkställas särskilda sakkunniga, känner huru-

genom jag mig tveksam,

vida densamma icke lämpligen bör itvå åvägabringas så att säga etapper,

i det att först tagit verksam del i omvårdnaden genom personer, som om de blinda, åstadkommes och rörande det

en allsidig ingående utredning

hittillsvarande arbetet till förmån för de blinda samt de krav

framläggas

på reformer och utvidgning blindverksamheten, till vilka den av verk-

ställda undersökningen givaanledning. Givetvis böra i samband däranses med verkställas nödiga rörande de förverk-

beräkningar kostnader, som ett

ligande de sålunda ifrågasätta reformerna skulle komma

av att medföra,

därvid sättet för anskaffandet de för ändamålet

jämväl frågan om av er-

medlen förberedelsevis må komma under övervägande. Sedan

forderliga

denna utredning blivit verkställd, kan det måhända befinnas lämpligt att, med anlitande i sådant avseende särskilt sakkunniga personer,

jämväl av ingående prövning frågan, i vilken mån stat och

företaga en närmare av kommun böra skyldiga att träda emellan genom att ikläda

skäligen anses

del kostnaderna för blindvården och i vilken mån dessa kostsig en av nader hittills böra täckas medel, frivilligt ställas till såsom genom som

förfogande.

För närvarande torde det tillfyllest att igångsätta allenast den vara först omförmälda och densamma lämpligast böra åstad-

utredningen; synes

kommas på det sätt, att chefen för ecklesiastikdepartementet bemyndigas

för ändamålet tillkalla högst fem sakkunniga, vilka tre torde böra att av i i dess helhet och de två övriga platserna be-

deltaga utredningsarbetet

med för sig förordnas att under kortare tider sättas personer, som var bistå vid åstadkommande olika delar den ifrågasätta utredningen. av av de torde få. förordnas att i egenskap ordförande leda

Av sakkunniga en av

de Sekreterargöromålen hos de sakkunniga

sakkunnigas förhandlingar.

torde få ersättning, Eders Kungl. Majzt framdeles bestämmer, mot som de sakkunniga eller ock särskild person, åt vilken

fullgöras av en av av chefen för ecklesiastikdepartementet lämnar dylikt uppdrag.

På vad sålunda anfört hemställer jag för närvarande,

grund av jag

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet måtte erhålla nådigt att

bemyndigande

mindre tillkalla högst fem sakkunniga för verkställande utatt av i och avgivande förslag rörande vården blinda;

redning av av

åt de sålunda tillkallas,

än även att uppdraga en av personer, som i ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar och åt en

att egenskap av

de sakkunniga eller åt särskilt utsedd att mot ersättning, annan av person Eders torde förklara vilja framdeles bestämma, be-

som Kungl. Maj:t sig strida sekreterargöromålen hos de sakkunniga.

A. Redogörelse för blindvårdens utveckling och dess

ställning i Sverge och vissa främmande länder.

KAPITEL

Historik.

I de kristna länderna ha de blinda alltjämt kunnat i grad Tiden före

samma och Haiiy.

på samma satt, som andra behövande, komma i åtnjutande av hjälp

och vård i kloster, sjukvårdsinrättningar och fattighus, endast

ex. men ett enstaka fall av speciell blindvård omtalas från medeltiden. namligen

Ludvig IX:s Höpital des Quinze-Vingts 1260, enligt uppgift särskilt

som var avsett för hemvanda krigare, förlorat sin under konungens

som syn korståg till Egypten. Anstalten finnes ännu kvar, an i mycket ändrad

om form. I stort sett har denna tidigare blindvârd bestått allenast däri, att

skyddat den blinde från att frysa och svalta samt i någon mån sökt man

religiöst påverka honom.

Redan från Nyare tidens början känna vi emellertid fall, som visa, att och började tänka sig, att de blinda kunde bildbara.

en annan vara Erasmus Rotterdamus föreslår 1528, att skulle för deras räkning

man framställa fördjupad skrift, den blinde skulle läsa att följa

en som genom den med ett stift, och den spanske pedagogen Luis Vives, verksam

som var

mest i Nederländerna, yrkar i skrift fattigvården 1530, att

en om man skall bereda sysselsättning åt de blinda. Allt flera bli sedan underrättel-

blinda, vinna högre intellektuell utbildning. Så. Lutz, serna om som som

1587 promoverades till fil. i Tübingen, och Saunderson, 1711

mag. som blev professor i matematik i Cambridge. Aven i Sverge ha vi haft

en sådan märkvärdig Jakob Ackern, blev blind vid ett halvt

man, von som

års ålder, 1691 satt på Göteborgs gymnasium, 1692 studerade i Leyden

och 1694 disputerade under Riddermarck i Lund De erroribus visus

seu

Källor: A. Mell, Encyklopedisches Handbuch des Blindenwesens, Wien 1900; M. Pablasek,Die Fürsorge für die Blinden, Wien 1867; Mell und Brandstseter, Geschichtstafel des Blindenbildungs-und Fürsorge-Wesens, Blindenfreund, 1915-20; Moldenhawer, Udsigt over BlindeopdragelsensHistorie, Nordisk Tidskrift for BIinde-Døvstumme-og Idiotskolen 1867; Densamme, Det kongelige blindeinstituts historic, Köpenhamn, 1905; J Prawitz, Manilla dövstumskola 1812-1912, Stockholm 1913; Sv. biografiskt.

. Års-

Ny följd, 1857; K. Lundsgaard, Skoler for svagsynedeBørn, Hospitalstidende 1920, 47;

åexikoxi,

eriitte ser.

de oculo errante och De oculo instrumento visorio. Han anställd seu var informator hos biskop Carlberg i Göteborg och ñck på grund som av dennes vitsord hans undervisning 1700 fullmakt på lekgynnsamma om i historia och etik i nämnda stad, vilket ämbete han beklädde till torat

sin död 1710. blinda ha blott kuriositetsintresse. De ha också haft

Dylika märkliga

för utvecklingen blindvården därigenom, att de visat, att

betydelse av

blindheten nödvändigt behöver omöjliggöra högre intellektuell verken samhet, därför att de själva eller andra för deras räkning konstrusamt eller annat, underlättat deras arbete. Så använde erat apparater som Saunderson räknetavla, förbättrades tysken Niesen och genom en som av österrikisk blind sångerska blev bekant för fransmannen

förmedling av en

Valentin Haüy, vilken plågar som den egentlige grundläggaren av anges för blinda. En högst egendomlig Akademi för blinda

skolundervisning

skalder och musiken, vilken ännu lär fortleva under kyrkans beskydd,

stiftades visserligen redan 1661 i Palermo, den saknar betydelse men för blindväsendets allmänna utveckling, varemot Haüys verksamhet gav

detta den kraftigaste impuls.

Med hjälp ett filantropiskt sällskap, som åtagit sig att giva un-

Blindunder- av visningen. derstöd blinda, upprättade Haüy 1785 i Paris den första skolan åt några De tidigaste för blinda, och sådan skola i Petersburg 1807 härleder sig också blind- en skolorna. direkt från honom. En i Edinburg 1793 stod allt från sin.

blindasyl

början i förbindelse med H., och Berlinerskolan, som 1806 grundades av

Zeune, hans påverkan och blev i sin tur moderskola till

uppstod genom Året därpå och även på grund en mängd tyska undervisningsanstalter.

franskt också svensken P. A. Borg att undervisa

av inflytande begynte

blind, vilket blev uppslaget till Blindes och Dövstummes institut, som en 1808 i Stockholm och 1812 flyttades till lllanilla. Där mottogs

öppnades

efter 1816 längre några blinda lärjungar, P. A. Borgs

visserligen men

O. E. efterträdde honom föreståndare för dövstumson Borg, som som skolan, vid denna avdelning för blinda 1846.

grundade en

del blindskolor emellertid utan allt inflytande från Haüy.

En uppstodo

Simsons i Dublin 1779 för giktbrutna och blinda, vilket att

hospital

döma den sammanställningen vårdanstalt av egendomliga snarare var en räknas dit och heller Rasdales Charity for än en skola, kan knappast blind i London 1797, anstalter i Liverpool 1791, Bristol Women men och London 1799 ha varit hantverksskolor, och den öster- 1793 synas

rikiske Kleins Blindenerziehungsinstitut i Wien 1808 fattigvårdsmannen

ett typiskt blindinstitut. var

Under 1800-talets förra halft kommo särskilda blindskolor till stånd

i Europas alla kulturlånder och även i Amerika, dock försökte flerman städes lange att överlämna blindundervisningen åt de folkskolorna, vanliga Undervisning

så i Edinburg och i Pommern, dar myndigheterna till början utom de speen Voro så ciella blindbelåtna resultaten, att de avstyrkte inrättande särskild

med av blindskola, skolorna.

samt i Österrike, dar i Wien fortfarande har folkskoleklass man "en med

lärjungar av mycket växlande ålder. Man har i Österrike också tid en

berett utbildning i blindundervisning åt de folkskollarare, önskat

som erhålla sådan. Till städernas skolor sände,man i blinda

även Frankrike

barn sedan 1847, efter 1879 lar detta ha förekommit. Annu men så

sent på 1890-talet dylik undervisning i Bömens

som gavs tjeckiska distrikt,

torde den överallt utdömd. Att i Londons men numera vara man några av

folkskolor har särskilda avdelningar för helt synsvaga, är en annan sak,

då dessa klasser äro att betrakta blindskolor, som en art vilkas egendom-

lighet betingas av det stora antal i London befinna synsvaga, som sig på

ett relativt begränsat område.

Med försöken att undervisa blinda barn i folkskolor den tanken var nåra beslåktad att någon familjemedlem skaffa dem utbild-

genom nödig

ning i hemmet. Klein, 1843 utgav i båda dessa

som en handledning

arter av undervisning, omfattade idén med mycken iver.

I Storbritannien har sökt sprida konsten lasa och skriva man att till

så många blinda som möjligt kringvandrande lärare, besöka genom som dem i deras hem. l detta syfte stiftades 1855 i London Home

Teaching

Society for the Blind, ån 60 efterföljare i liknande före-

som fick

ningar i andra brittiska städer. denna verksamhet fortlever

Åtskilligt av

annu i England, den än i mångt och om mycket bytt karaktär, men där

som annorstädes år överens att i

man nu om utom undantagsfall

-- -för blindas särskilda blindanstalter skolutbildning krävas. I Skottland

strävar man dock för systemets för

utveckling undervisning av vuxna blinda.

Avenledes har avstått från de man numera försök, som en tid gjordes,

att sånda blinda till enskilda mästare i för

orterna hantverksundervisning.

Det visade sig nämligen svårt få

mycket att pedagogiskt lämpliga lärare

bland yrkesmånnen. I Danmark har emellertid metoden även på senare tid praktiserats i del fall, varvid särskilt blinda hantverkare en visat sig

kunna lämpliga instruktörer. vara

Till början undervisades blinda ofta i en samma skolor som andra Blind Sam-

vanlottade, i synnerhet dövstumma. P. A. manförande Borg upptog en tid 0. m. med andra sinnessjuka jämte blinda och dövstumma. blind- och döv-

Kombinationen abnorma.

stumskola emellertid övergiven på de allra flesta ställen. ISverge är nu

upphörde den 1879.

En lärjungematerialet har å andra sidan å en del ställen Uppdelning klyvning av

av lärjunge- Så har Irland och i Renprovinsen skilt de blindai ägt rum. man på materialet. efter konfessionen och i del amerikanska skolor efter rasen. olika skolor en

del kommuner tid att låta sina blinda l Bömen föredrogo en tjeckiska en

framför sända dem till den tjeckisk-tyska blindskolan stanna hemma att

blinda finnas några särskilda skolor, i Wien

i Prag. För judiska ex.

anlades 1866 ett College for blind Sons of Gentle- 1872. l Worcester

i London Private school for Blind Boys and Girls of och 1897 en men Som framsteg måste betecknas, att blinda the Upper Classes. ett stort

dövstumma, sinnesslöa, epileptiska V. fått

med komplicerat lyte o. s.

skolor 1886, Berlin--Novawes 1887, Chailly

några egna Skara-Vänersborg

1900, Wien 1912.

mellan blindskolan och normalskolan stå de skolor för På gränsen

svagsynta fl. d., som upprättats i Mühl-

höggradigt närsynta, översynta, m.

Berlin och London samt planeras flerstädes. hausen in Elsass, Strassburg,

i vilket flera blinda barn komma till blindskolorna, visar

Det skick,

att de tagas hand redan före den

i många fall nödvändigheten av om

Oförstånd eller brist på tid till eftersyn föranleder egentliga skolåldern.

föräldrar eller vårdare att söka hålla barnet stilla på ett mycket stundom

ibland rent i sängen. Det är klart, att

begränsat område, av dygnet om

motverkar hela muskulaturens och särskilt handens för

detta i hög grad

blinde utveckling, och då den intellektuella utvecklingen

den så viktiga

till åskådningen, vilken hos den blinde vähos barnet alltid anknyter sig

känseln, kommer också ett så behandlat barns intel-

sentligen sker genom

och ofta ohjälplig skada bristen på lektuella utveckling att ta mycken av

Redan i 1831 och Georgi i Dres-

stimulerande intryck. Jäger Stuttgart

leda härpå och utgåvo för detta ända-

den 1857 sökte uppmärksamheten

blinda barn före skolåldern. Barnhem ha för att ta hand

mål skrifter om

flera det har visat sig svårt att få

dessa upprättats i land, men

om särskilt emedan de smås mödrar velat lämna alumner till hemmen,

ifrån I finnes sedan 1915 ett sådant hem i Nynäshamn,

barnen sig. Sverge

från å 2 år kunna mottagas och få stanna till skolåldär blinda barn 1

Australien k. förskola redan 1861. dern. Från Sidney i omnämnes en s.

första i Sachsen 1862, och den an-

l Europa anlades den Hubertusburg

skola utveckla de smås för-

sitt mål att i hemliknande

gav som en egen och meddela dem den allra första

mögenheter, lära dem sköta sig själva bestämmelsen Hubertusburgsskolan och

undervisningen. Denna sista gör

dess tyska efterföljare till både barntrådgård och förberedande skola eller . vad vi kalla förskola. Vår första skola detta slag kom till stånd 1884 av i Växjö, och 1899 började förskolan vid Tomteboda sin verksamhet. Ide

tyska barnträdgårdarna är barnens ålder 3--6 år. I England överflyttas

barnen redan vid 5 år till den egentliga skolan.

Den omståndigheten, att i de ålsta blindskolorna lårjungarna voro av mycket växlande ålder, medförde helt säkert mycket stora olägenheter

både för undervisning och disciplin, hålst blindskolorna, utom mycket

stora städer med talrika blinda och starkt begränsat

upptagningsområde

London och Berlin, måste internat. Detta föranledde nödsom ex. vara våndigheten att utbryta från anstalten å sidan de små barnen, ena som upptogos i förskolorna och å den andra de överåriga, vilkas

undervisning

ordnades i samband med fortsåttningsskolor och Åt-

försörjningsanstalter.

minstone i de germanska länderna år organisationen överensstämnu i melse med det 1877 framlades kuratoriet för de program, som av pommerska

blindskolorna i regel den, att ovanpå 2-4-årig förskola inen följer ett

stitut med skol- och någon hantverksundervisning 6-8 år

samt slutligen

hantverksskola med någon intellektuell undervisning, ilås-

huvudsakligen

ning och skrivning, för dem, vilka någon barn fått

av anledning som

blindundervisning, ex. emedan de då varit blinda. Denna sistnämnda

skola kan då aven tjäna fortsåttningsskola för institutselever,

som såsom i Sverge, arbetshem eller Öppen verkstad för som som externer.

Haüys skola övertogs 1791 staten och förenades då för år Statensställ-

av några

med dess dövstumanstalt. stod emellertid ning till un-

Haüy som ideolog vål hos

dei-visningen. Napoleon, och denne pensionerade honom 1802 och lät blindskolan

uppgå

i försörjningsanstalten Quinze-Vingts. Först 1815 återfick den

sin sjalv-

ståndighet. De blindskolorna i Frankrike bekostades och sköttes till senare stor del andliga ordnar Les de Saint Paul och Les fréres av ex. soeurs de Saint Jean de Dieu, staten och del

men även en departement ha

upprättat blindskolor. I Österrike blev Wienskolan allt

visserligen frånbörjan

1808 erkänd offentlig och 1816 som inrättning övertogs av staten, med undantag denna och den neder-österrikiska anstalten i Purmen av kersdorf 1873 åro alla landets blindanstalter och underhållna

grundade

enskilda eller föreningar. De preussiska skolorna av började också som privata, så de 5 anstalter för krigsblinda, 1818,

ex. som upprättades

men många övertogos av provinsialmyndigheterna Westfalen 1847,

ex.

Renprovinsen 1862, och slutligen uppdrogs regeringsbeslut blind-

genom

undervisningen åt dessa. Några år 1881 likaså senare inspektionen över alla blindskolor åt provinsialskolkollegierna. Av de två

blindskolornai

O ..: .

Berlin den statens och den andra stadens. De engelska skolorna är ena donationer eller insamlingar och officielt tillkommo alla genom vunno en

erkänd incorporation, varmed bl. a. följer rätt att

ställning genom s.

Bland dem torde statsskolor förekomma, de emottaga legat. inga men

alla Den ryska blindskola, som

inspekteras av undervisningsministeriet.

kom till stånd Alexander l:s initiativ 1807, fick ingen större

på kejsar

och de blindskolorna härleda sig till största delen från

betydelse, senare protegerade Mariaföreningarnas verksamhet de privata men av kejsarinnan

Vilken från närmast krigsblinda. Danmarks blind-

1881, början avsåg institut grundades välgörenhetsförening Kjaeden 1811, men över-

av en 1858 Den första norska blindskolan i Kristiania 1861 togs av staten.

statsunderstöd; ställning fick den senare

var privat men åtnjöt samma

i grundlagda. Sedan 1898 har den norska staten

1886 Trondhjemstrakten

helt och hållet övertagit blindundervisningen. Finlands blind-

emellertid

skolor 1865, Kuopio 1871 äro alltsedan sin grundläggning

Hälsingfors

skola för blinda 1808-16 privat anstalt med statens. P. A. Borgs var en statsunderstöd, och denna karaktär hade Manillaskolans blindäven senare Då denna 1879 utbröts ett självständigt blind-

avdelning 1846-78. som

blev detta statsinstitution, vilket även de flesta svenska institut, ren senare blindskolorna förskolorna i Växjö 1884 och på Tomteboda

äro, nämligen

hantverksskolan i Kristinehamn 1884. Jfr sid. 66. Fröken

1899 samt

Wikströms skola i 1884 för blinda kvinnor är däremot

Anna Uppsala

helt hållet och så även ett skolor, en kortare tid och privat, voro par som

1800-talet funnos i den och Gävle. vid mitten av Göteborg Glasellska

eller Övertagande blindun-

Icke blott genom fullständigt partiellt av

ha staterna befordrat

dervisningen utan även genom lagstiftningsåtgärder

Redan 1846 föreskrevs det i Österrike, att alla

blinda barns uppfostran.

i blindskola, skulle sändas till folkskola, blinda barn, som voro intagna

bestämdes i Brasilien, Varje blind lika väl alla andra och 1873 att som kostnadsfri År 1881 tillförfria medborgare skulle erhålla undervisning.

säkrades alla danska blinda mellan 9 och 21 år rätt till inträde i Köpen-

och österrikisk 1883 ålade alla cisleitanska

hamns blindskola, en skollag av

kronländer blindskolor. En motsvarande bestämmelse kom till

att upprätta

Preussen 1891. undervisning, både

stånd i Verklig obligatorisk v. s. och till lagstadgades tidigast i Sachsen 1873 rätt skyldighet undervisning,

Ett därom föll 1892 i preussiska rikssmärre tyska stater. förslag m.

med det allmänna skollagsförslag, det utgjorde en del, men dagen varav

sedermera 1911. I förklarade vederbörande

genomfördes Würtemberg

blinda barn, hälst sådant förutministerium 1898, att skoltvång gällde

inrättande och därmed ock internatstvång, vilket

satte av statsanstalter

Å

innebure ett starkt ingrepp i föräldrarnas rätt. Den obligatoriska under-

visningen blinda barn lagstadgades i Bayern 1881, i Norge 1886, i

av England 1893, iSverge 1896 och i Baden 1902. Det år emellertid mån-

genstädes så lätt att alltid få lagstadgandet tillämpat på grund för-

av äldrars ovetenhet eller räddhåga, måhända ock på grund av otillräckligt antal platser vid skolorna.

Onekligen har blindundervisningen, när först börjar sysselsätta Undervis-

man sig därmed, viss prägel kuriositetsmakeri med uppvisning enstaka ningens om-

en av av

fattning. Den märkvärdiga resultat inför hovet Haüy, Borg eller särskilt inbjudna,

ex. intellektuella och den gick kanske mycket ut på att utveckla talangev. Nödvän- och musiker

nog

liska under digheten att på privat väg skaffa pängar till arbetet har härvid säkerligen

visningen. varit drivande kraft. Musikutbildning ansågs alldeles särskilt lämplig.

en Likaså menade att blinda i lärarekallet såväl för seende för

man, - som blinda hade passande uppgift. Haüy hade skola för seende barn,

- en en

blinda lärare undervisades i läsning, räkning, grammatik, geografi

som av och historia. Den uppehölls emellertid blott i två år. I Wien stiftades 1811 ett legat, skulle möjliggöra, att blind lärare ständigt skulle

som en ha anställning vid blindskola, och P. A. Borgs 8 blinda lärjungar blevo

av åtminstone 2 lärarinnor: Charlotte Seyerling iRyssland och Charlotte

Granholm vid blindavdelningen på Manilla, där hon ännu i slutet 1860-

av talet repetitör i katekes och geografi.

var

Av de 120 lärjungar, 1849-55 utexaminerades från Parisskolan,

som blevo 46 organister, musiklårare eller pianostämmare, och de avlagt

som lärareexamen, blevo efter tid också alla musici. Antalet utexaminerade,

en

ägnade sig åt hantverk, 40, blevo och 19 återvände som var nunnor till sina familjer utan att försöka sig självförsörjare. I Frankrike bi-

som

behåller blinduppfostranr sin speciella karaktär, ity att mängd blinda

en alltjämt bli organister deras anställning underlättas blindanstalternas

- av nära anslutning till den katolska kyrkan och många lärjungar bliva

-. som lärare vid blindskolorna. Vid blindskolan i Mühlhausen in Elsass

Vuxna utbildas sedan ett årtionden tillbaka språklärare, vilka i det 2-språkiga

par landet skola få relativt goda arbetstillfällen.

anses

Klein 1804 blindskolans mål att bibringa lärjungen van-

angav som liga skolkunskaper och färdighet i ett lätt hantverk, och detta kan sägas

den germanska blindskolans signatur, än musiken vid del vara om en tyska skolor till omkring 1870 varit huvudfack, vilket den numera är.

Den nordamerikanska blindundervisningens grundlåggare, Howe, skriver

också 1851, att de flesta blinda måste leva på sina händers arbete eller

på andras understöd. I England, där hantverksutbildning och religiös

fostran i utpräglad grad varit undervisningens mål, har musikutbildningen

efter Armitages T 1890 och Campbells 1914 verksamhet vunnit ett betydligt ökat utrymme, och dar utbildas liksom i Italien ett stort antal musici. I barnskola på Hradschin Prag drivs musik hu-

en som vudyrke, men resultatet uppges vara, att en mycket stor procent lär-

av jungarna bli kringflackande musikanter. l Danmark och Norge år hantverket alltjämt huvudsaken. I det förra landet undvek rent till

man av

tid musikutbildning för att dana tiggare, upptog den en men senare med sådan framgång, att de 357 blinda, före 1905 utexaminerades

av som

från Köpenhamnsskolan, 48 ägnat sig åt musik levnadsyrke. I Vårt

som eget land ställes hantverket, allt sedan blindundervisningen 1846 återupptogs, det egentliga levnadsyrket, och endast enstaka blinda ha

som er-

hållit högre studieutbildning ex. den halvblinde hlanillalårjungen Karl

Magnus Medén, T 1897 lektor i Hudiksvall eller konstnärlig musi-

som kalisk fostran Karl Lundell, j 1916 lärare vid Blindinstitutet,

ex. som i sådana fall alltid utom blindskolan. Med de nämnda undantagen

ovan kan såga, att blindskolorna över allt söka meddela sina lärjungar

man

mått intellektuell utbildning, god folkskola samma av som en ger.

Den högre undervisning, förekommit, har vanligen erhållits

som genom privatlektioner eller medelst auskultation vid skolor för seende. I Hamburg planerade man 1875 ett högre laroverk för blinda och sökte vinna ett tillräckligt lärjungeantal genom att göra det internationellt. Man misslyckades emellertid, ett senare försök i Braunschweig gick battre.

men

Vårldskriget har framkallat nödvändigheten sarskilda anordningar för

av dem, som då blevo blinda efter att tidigare ha drivit högre studier. Verein der blinden Akademiker Deutschlands Marburg, 1919 raknade 108

som blinda medlemmar, söker underlätta blindas Vetenskapliga studier bl.

a.

att utge facklitteratur i blindtryck. En i viss mån likartad verkgenom samhet utöva The national institute for the blind i London och Linstitution internationale des étudiants aveugles i Geneve 1900 samt De blindas bokfond i Stockholm 1915. Den förut omtalade skolan i Worcester för of gentlemen att meddela högre elementaijbildning.

sons avser

I stort sett har undervisningens mål i alla länders blindskolor varit att utveckla de möjligheter, finnas hos den blinde, och hjälpa honom

som att övervinna de svårigheter, lytet ställer i hans väg, så att han i

som andligt och kroppsligt hänseende blir så jamnstalld med den seende som möjligt samt erhåller sysselsättning, kan bereda honom hans

en som livsuppehälle eller åtminstone hindra honom att sjunka ned i dådlöshet. Detta har varit det målet, fastån valet medel i någon

gemensamma av mån växlat i olika länder efter skiftande historiska och sociala förhållanden.

också ganska lika i de olika länderna, Blindskrifr.

Undervisningsmetoderna äro

då de bero på de förhållanden, lytet betingar. Det är framför allt

som

undervisningen i läsning och skrivning, som på denna grund kommer att

avsevärt skilja sig från normalundervisningen. Så väl de enstaka blinda.

före Haüys tid sökte lära läsa och skriva, ock lärjungarna vid som som alla de tidigare blindskolorna använde vanliga bokstäver, vilka framställdes

fördjupade eller upphöjda och i mycket stor skala. Detta skrym-

var

mande, dyrt och mycket besvärligt, och först när man emanciperade sig

från de seendes skrift såsom det skett till del i Moons streck- och

en fullständigt i Barbier-Brailles punkt-skrift, blev det möjligt att skaffa rikligare litteratur åt de blinda ioch utom skolan. Den nämnda punktskriften har den stora fördelen att kunna skrivas för hand och att även kunna tjäna notskrift. Den har också över allt slagit igenom

som men har särskilt i Amerika underkastats stora modifikationer, vilka annorstädes

antagits, varför den i viss mån förlorat sin internationella karaktär.

För specialändamål, algebraiska, kemiska och del språkliga studien.

ex. en

har punktskriften mycket kompletterats, speciellt i Tyskland. För att Vinna

utrymme har infört talrika förkortningar, växlande för olika språk.

man

Den vid undervisningen använda litteraturen tryckes i allmänhet i tryckeri vid någon större blindskola, där även del uppbyggelselitte-

en ratur och skönlitterära standard-works tryckas. Ett sådant tryckeri finnes mitten 1860-talet vid det svenska blindinstitutet. En del pri-

sen av vata tryckerier verka i riktning, bland Vilka kunna nämnas det

samma

i Brighton 1847 och Iijellins, sedan Thilanders, iStockholm

loonäka1895

.

De ofta stora lånbiblioteken vid eller utom instituten bl. ett i Lånbibliotek,

a.

tidskrifter. Stockholm upprättat 1893 på initiativ Amy Segerstedt och till-

av numera hörigt De blindas förening hava övervägande handskrivna böcker. Vidare utges en del tidskrifter, vilka Moons månadshäfte 1847 torde

av vara den tidigaste. Manillaskolan utgav 1873-75 Tidskrift för blinda, och

en vidare ha i Sverge utkommit Ny tidskrift för blinda, utgiven 1878-99

Anna Wikström, Tidning för Sverges blinda, utgiven 1890-94 A. av av Lundberg samt De blindas veckoblad, började utges från Kjellins

som tryckeri 1895 och ännu fortgår. Den sistnämnda åtnjuter understöd

av det allmänna. Progress 1881 i England, Revue Braille 1884 i Frankrike och Blinden-Daheim 1888 i Tyskland torde de mest spridda

vara av de europeiska tidskrifterna. I Danmark är Budstikken 1898 älst. Dessa

tidskrifter behandla blindas angelägenheter, lämna populär-vetenskapliga

och skönlitterära artiklar och äro i politiskt hänseende färglösa.

De yrken, Haüys lärjungar fingo lära, korgtlåtning, bok- Teknisk som voro

lmdemsmng sadelmakeri och Klein lärde sina

bindning, spinning, spinning av segelgördelmakeri, korgflatning och skomakeri. Stickning och spinning

garn,

omtalas från Köpenhamnsskolans tidigaste skede. På 1860-talet började

flerstådes med borstbinderi. En pianofabrik i Königsberg antog 1864 man blinda amnessvenner för att lära dem pianostämning, vari tidigare undervisning meddelats vid det franska blindinstitutet, och överspinning

av strängar. Madrass-stoppning drives sedan 1881 mycket i Storbrittaniska stader. Hjulmakeri försöktes 1882 i Kristiania. Med maskinstickning begynte 1889 i Wien och med tillverkning papperspåsar i Paris

man av 1893. Skolan i Frankfurt Main införde 1899 massageundervisning,

am och den första matlagningskursen för blinda öppnades 1895 iWisc0unsin.

Repslageri .år i Tyskland ett synnerligen vanligt blindyrke, i skomakeri

undervisa de danska och norska blindskolorna. I Schweiz drev

man en tid mycket svarvning, enstaka blind i detta yrke nått fabulös

sen en en

färdighet. Krigsblinda ha under år ofta lärt maskinskrivning med

senare eller utan stenograñ. Vid Manillaskolan Stickning för hand, spin-

voro ning på rock, Virkning, vávning, flåtning mattor, listskor och stolsitsar

av

jämte korgmakeri de vanliga handarbetena. Sedan blindavdelningen 1879 blivit eget institut, har korgmakeri, borstbinderi, repslageri nedlagt

nu

och snickeri varit yrken, stickning och sömnad för hand och på

gossarnas maskin, flåtning, knytning, våvning, borstbinderi och matlagning flickornas. Dessa ha på senaste tiden också försökt sig med cigarett-tillverkning.

ha utbildats vid skolan, varjåmte utom institutet

Några pianoståmmare

flera blinda lärt massage och maskinskrivning.

Vid Blindlårarkongressen i Wien 1910 låmnade Baldus-Düren en

mycket ingående utredning de olika för blinda försökta yrkenas tek-

av niska och ekonomiska resultat, och hans undersökning fram-

möjligheter av

går, att borstbinderi och korgmakeri allt fortfarande lampa sig bäst. Vid alla blindskolor uppfattas de ock de Viktigaste, och i förhållande till

som dem de underordnad roll i skolan likaväl i livet.

spela övriga en som

Museet utvecklingsgång kan följa vid de

Blindundervisningsmetodernas man anlagts skolorna i Wien och Steglitz samt av föreningen

museer, som av Valentin Haüy i Paris.

Om kan såga, att blindskolorna lyckats fylla sin uppgift att Biingvårdeni man låmna normal åt sina lärjungar ganska val, så ha däremot

bsläfá skolutbildning

resultaten alldeles varit lika goda i vad beträffar utbildandet till verkvård.

liga sjalvförsörjare. De stora förhoppningar, man till en början dårvidlag

hyste, visade sig snart illa motsvaras Detta väl

nog av verkligheten. var

huvudskålet till att N apoleontämligen bryskt blindskolans alla

överflyttade lärjungar till försörjningsanstalt. En bättre fann Klein, då

en erfarenheten lärt honom, att de ekonomiska blevo hans lär-

svårigheterna

jungar övermäktiga, när de efter erhållen utbildning skulle söka slå sig fram på hand. Han bildade 1825 und Beschåfti-

egen en Versorgungs-

gungsanstalt, som skulle ta hand alla från Wienskolan utskrivna, och

om där även snart blinda, förlorat sin ha

nog som syn som vuxna, tyckas fått nybörjareundervisning. I Linz inackorderade de utskrivna

man på landsbygden och dem från institutet ett visst understöd, varmed

gav följde,

att de fortfarande stodo under inspektion från anstalten.

Denna sistnämnda understödsform utbildades med

mycken framgång

Georgi, direktor i Dresden 1832-67. Varje utskrevs

av lärjunge, som

som färdigbildad hantverkare från hans skola, fick nödiga verktyg och

en del arbetsmaterial, han sedan i mån behov kunde

som av komplettera

från institutet, sålde det till honom för sitt Var det

som inköpspris.

nödigt, kunde han gratis få omgång kläder, bunt vide d.,

en en o. men pänninggåvor lämnades aldrig. Visade han sig försumlig i sitt arbete eller förde han ett dåligt leverne, indrogs form understöd för

varje av längre

eller kortare tid. Undantagsvis fingo de blinda insända sina till

varor

institutet, om oöverstigliga svårigheter mötte för dessas försäljning i hem-

orten. Institutet skaffade sig ombud i landets olika delar, vilka vid förefallande behov skulle hjälpa de blinda hantverkarna med råd dåd.

och Direktor inspekterade årligen sjålv eller utskickade alla de under-

genom stödda, vilka voro fördelade på mängd småkolonier. Resultatet blev så

en gott, att flertalet de så bisprungna behövde något annat

av slag av hjälp.

När Moldenhawer 1855 ett till blindvårdens ordnande

avgav förslag i Danmark, yttrade han sig mycket det sachsiska

förmånligt om systemet, men ansåg det lämpligt för sitt eget land på dess då för

grund av

tiden dåliga kommunikationer utan istället

föreslog upprättandet av en

verkstad för blinda i Köpenhamn i institutets närhet och under

dess uppsikt ett förslag för övrigt redan 1811 hade väckts Brorson.

- som av En sådan verkstad kom också med särskild till

hjålp av en förening stånd. Mångenstädes i Tyskland Moldenhawer

gick man samma väg som påyrkade, och likaså i England, där för verkstaden mången

övrigt

gång synes vara primär och skolan sekundär både i tid och vikt. Vid Parisskolan grundade Guillié 1820 fond för

en att understödja blinda,

och ett föreningar, 1840-talet bildats vid skolan anställda

par som på av krafter, arbetade för såväl dess utskrivna andra

lärjungar som blinda,

bl. verkstad i Versailles, emellertid för

a. genom en som togs till i vitt

den med sig. Vid detta sekels

mått, stupade och drog ena föreningen

verkstäder för isamband med blindbörjan funnos i Frankrike tre vuxna

skolor.

den 17 december 1880 avgåvo utlåtande rö-

De kommitterade, som

ordnande, redogjorde med tydlig

rande den svenska blindundervisningens

några åtgärder för dettas

sympati för det sachsiska kolonisystemet, men

då det egentligen låg utom kommitterades upp-

införande föreslogos ej,

bildades emellertid vid denna tid donationsmedel drag. En fond genom

blindas vilken ingår den nu s. k.

för understödjande av självverksamhet,

institutsdirektionen, och denna lämnades Nybergska, förvaltas av av som del material åt de blinda, i första hand åt sådana, som

verktyg och en

För fondmedel grundade institutet 1906 ett utskrevos från institutet.

Från institutlärare utgick 1868 det upp- .arbetshem för blinda kvinnor.

det första arbetshemmet för blinda i föranledde bildandet av rop, som fortlever, ehuru i mycket förändrad form, nämligen Sverge, vilket ännu

verkstad och tillhörig De blindas förening. såsom öppen

En del än allmännare art, än speciellt

Filantropiska välgörenhetsföreningar, av

föreningar verksamhet, likartad med de ovannämnda avsedda för blinda, ha utövat en och dona- Som på förening förra slaget kan nämnas tioner. institutionerna. exempel en av

efter det staten övertagit dess blind-

Kjaeden i Köpenhamn 1811, som,

för blinda kvinnor och barn, och på det senare skola, underhållit ett hem

til fremme Blindes Selvvirksomhed, likaså i Köpen-

slaget Föreningen at

sitt mål från institutet utskrivna hamn 1862, satt som att stödja som

blinda, korgmakeri och

elever, bereda undervisning åt Vuxna upprätta

och att skaffa sjukhjälp. Förborstbinderiverkstäder samt försäljningsbod

har bildats med likartade syfeningen för blindas väl i Stockholm 1885

stiftelser uppkomna do- Hit kunna också räknas en mängd genom ten. Gardners Trust for the Blind å 300,000 å nationer, bland vilka nämnas

für Blinde 500,000 M., till

1879 irLondon, Schmidsche Stiftung arme

skänkt bl. byggnadsplats utanför Berlin, vilken Vilhelm ytterligare a.

arbetshem för 50 och 50 kvinnor, och Anna där uppfört ett män man

Wikströms å 400,000 kr. jämte fastighet i Uppsala 1919,

donation en

avsedd till ålderdomshem för blinda kvinnor men v. ansom är ett

vändes till skola för sådana Jfr sid. 65. en

årtiondena 1800-talet ñerstädes för- Under de av uppstodo Blindför- senare eningar. med både seende och blinda medlemmar, vilkas princip,

eningar, vanligen

arbetet för blinda väsentligen bör eller mindre klart uttalad, var, att mer den omtalade

utföras blinda. Förgångsmannen härvidlag var ovan

genom

Armitage, läkare, alltmera avtog, så att han räknade sig till

en vars syn de blindas krets. Han grundade 1868 British and Foreign Blind Association for Promoting the Education and Employment of the Blind,

i mars 1914 ombildad till The National Institute for the Blind. Den sedan barndomen blinde fransmannen M. de la Sizeranne stiftade Uinstitution Valentin Haüy 1889. l Tyskland ha bildats Reichsdeutsche Blindenverband, Verein der deutschredenden Blinden fl. föreningar, vilka stundom

m. legat i rätt bitter fejd med den från blindskolorna utgående riktningen,

landets facklitteratur bär mångfaldiga spår. .Danmarks Blinde 1883 varav står i nära förbindelse med institutet. I någon mån oppositionell torde däremot Danskt Blindesamfund 1911 vilket förklarar, att ingen

vara, vil bedre end vi kunne bedömme de Forhold, hvorunder de Blinde lever,

ingen Steder henvender den Blinde sig trygt angaande sine Forhold og mere end til deres Forening. l Sverge representeras principen de

egen om blindas aktiva deltagandei blindvården De blindas förening 1889.

av Förutsättningen för den strömningen har varit icke blott tillvaron

nya av dugliga och nitiska till ledare lämpliga enstaka blinda utan även den skolbildning, under 1800-talet blivit spridd till allt vidare kretsar

som av blinda.

Aven det allmänna har, också i form än egentlig fattig- Statens och

annan som vård, blindas vård hand. Både från Österrike Han- kyrkans

tagit vuxna om och

blindvård. nover omtalas tidigt samarbete mellan kommun och blindskola i sådant syfte. När de stora socialpolitiska reformerna efter år 1880 började

ge-

nomföras, kommo olycksfallsförsäkring och ålderdomspension statsmedel

av i större eller mindre grad de blinda till godo, där sådana understödsformer över huvud infördes. I den nedanstående redogörelsen för särskilda länders nuvarande blindförhållanden finnas talrika

exempel härpå.

I de katolska länderna har kyrkan haft för

en mycket stor betydelse

blindvärlden anläggande underhållande anstalter och

genom och av genom blindvård i övrigt.

Att sätta den arbetsdugliga blinda i stånd att tävla med seende konkurrenter och att bereda honom hjälp vid sjukdom och ålderdom har blivit blindvårdens mål över allt. För de förnämsta de åt-

gemensamma av

gärder, som härvidlag vidtagits i de för viktigare europeiska kultur-

oss

länderna, skall längre fram i annat sammanhang redogöras.

Det sätt, varpå de olika blindvårdande institutioner och

grupperna av Olika former

föreningar sökt fylla sin uppgift, har naturligtvis varit ganska växlande. för blind-

vården. De ha emellertid huvudsakligen bestått ianordnande arbetshem för

av

interner, öppna verkstäder för externer, depåer, där de blinda kunna billigt inköpa material och verktyg för sitt yrke, hjälp med de förfärdi-

gade arbetenas avyttring vanligen isärskilda försäljningsbodar-

- upprättande sjukkassor, utdelande understöd ständig eller tillfällig

av av av art samt inrättande asyler för sjuka eller älderstigna.

av

Arbetshemmen, som ofta stå i nära förhållande till skolorna., äro talrika i synnerhet i Tyskland. De över huvud lämpa sig bättre för

synas kvinnor än för män, då de mångenstädes ogärna underkasta sig

senare de nödiga reglementariska föreskrifterna. De öppna verkstäderna, där de blinda arbetarna få fri arbetsplats och förmånliga arbetsvillkor, äro typiska för England. Emellertid förekomma både sådana och arbetshem flerstädes. Bland blindasyler är Quinze-Vingts i Paris den mest bekanta. De älsta kända näst denna äro de förut Omnämnda Simson Hospital och Charity of samt asyl för gamla, arbetsföra blinda i Manchester

women en

1827blind

.

I värt land kom det första arbetshemmet till stånd 1870. Det mottog män, försöket utföll väl, och det ombildades till öppen

men en verkstad, ehuru med bibehållet arbetshem. Ett arbetshem för kvin-

namn av

på 1880-talet fanns på Djurgården, blev heller långlivat. Blindnor, som

hemmet vid Nynäshamn 1906 för arbetsvilliga och arbetsdugliga blinda

kvinnor har upprättats blindinstitutets fonder. De blindas förening har

av ock grundat ett hem för arbetande blinda kvinnor i Stockholm 1902. Öppna

verkstäder för korgmakare och borstbindare ha inrättats före-

av samma ning i Stockholm. En förening i Göteborg har 1889 ävenledes öppnat

en verkstad. Två materialdepåer finnas, vilka den i Kristinehamn,

av ena, anlagts av staten och den andra, i Stockholm, De blindas förening.

av Denna förenings butiker motta till försäljning även arbeten frän blinda

i orterna. Institutets försök att samarbete med ett hushâllnings-

genom sällskap befordra försäljning blindarbeten 1907 utföll väl. Under-

av stöd till enskilda blinda lämnas blindinstitutets fonder och de blind-

av filantropiska föreningarna samt från diverse donationer. En asyl för ålder-

stigna blinda kvinnor inrättades 1888 ä Norrbacka och mindre den

en - Lammska för män, tillhörande Stockholm, i denna stad 1916.

-

Blindvärdens utveckling återspeglar i ringa män den allmänna

sam-

hälleliga utvecklingen, ity att den, efter det att de blindas genomsnitts-

bildning genom en lättad tillgång till undervisning under 1800-talets lopp

väsentligt stigit, mot århundradets slut visar avgjord tendens till de-

en mokratisering genom att de blinda själva alltmer få inflytande på dess utövande. På gäng begär allt oftare statens hjälp och stöd.

samma man

KAPITEL Il.

Blindväsendet i vissa främmande länder.

Belgien.

Enligt folkräkningen 1913 funnos i Belgien 3,197 blinda, vilket den Statistik.

ger synnerligen låga siffran 4,3 som blindkvot z antalet blinda på 10,000 innevånarei Detta utvisar en betydande relativ sänkning från 1858, då blindkvoten var 8.1. Ar 1913 voro av de blinda 819 under 21 år. Av dessa erhöllo då 466 undervisning i anstalt eller i sina hem, 117 hade avslutat sin utbildning, 41 hade, ehuru bildbara, fått undervisning och 195 betecknades som obildbara.

De blinda erhålla i allmänhet sin undervisning i särskilda avdelningar vid döv- Undervisstuminstituten, blott enda självständig blindskola linnes, nämligen i Ghlin. Hennegau. ning.

en En del av instituten tillhöra kyrkan, och dessa skötas av präster, munkar eller nunnor, andra äro upprättade av någon provins eller kommun. Ingen statsskola för blinda finnes, men de stå dock samtliga under statsinspektion, vilken gäller både deras pedagogiska och deras ñlantropiska verksamhet. Som sin uppgift ha instituten satt att bibringa sina lärjungar den religiösa och intellektuella utbildning, som de kunna mottaga, ävensom så stor färdighet i något yrke, att de därmed skola kunna livnära sig. De för gossarne vanliga yrkena äro korgmakeri, iiåtning. tapetserarearbeten, borstbinderi, Stickning, metalltrårlsarbeten och pianostämning. Flickorna lära sticka, fläta mattor, binda nät, och guipurw z slags lmytning. Vid musiken lägges stor

sy en vikt. Den intellektuella undervisningen omfattar folkskolans kurser och landets båda språk. Någon föreskrift om obligatorisk skolgång för blinda finnes men kommunalmyndigheterna äga tillse, att alla barn få undervisning.

Vid Ghlinanstalten mottagas blinda barn redan vid 3 års ålder, men i de övriga skolorna mottagas de vid 7-14 år och kunna stannai 10 år. För avgifterna vid skolorna, vilka före världskriget i allmänhet uppgingo till omkr. 500 fr. om året för undervisning och underhåll jämte exigångsavgitt för kläder, med halva belop-

en svarar pet provinsens allmänna fond, vilken bildats genom tillskott från kommunerna. I övrigt bidra provinsen med och staten med 3/8. Provincialrådet bör tillse, att någon blind stannar längre i skolan än han behöver för sin utbildning.

Societé protectrice des aveugles i Antwerpen har upprättat en teknisk skola, där vuxna blinda kunna lära korgmakeri och röriiätning.

För äldre blinda finnas mängd välgörenhetsinrättningar, vanligen tillika Vård.

en avsedda för dövstumma, lama, ofärdiga och andra vanlottade. De skötas i regeln

av andliga ordnar, och alla stå under statsinspektion. Åt sådana blinda, äro

som

Källor: Annuaire statistique de la. Belgique, Bruxelles 1920; Recueil des lois, Moll 1912; Moniteur Beige 1920, 288; L. Saint-Vincent, Belgique Charitable, nouvelle édition refondue et completée par M:me Ch. Vloeberghs, Bruxelles 1904.

intagna i uppfostringsanstalt, lämnas hjälp från välgörenhetsbyråer, vilka härstamma från 1800-talets början och ha till sitt förfogande inkomster från nöjesskatt.

en

Ett Biblioteque Braille finnes i Gent. Fédération des aveugles belges har bildat en kassa, som under vissa villkor ger understöd åt blinda vid sjukdom och yttre skada.

Fran statens sida ha inga åtgärder för blindpeiisionering eller dylikt vidtagits.

2. Danmark.

Statistik. Enligt 1911 års folkräkning funnos i Danmark 1.452 blinda, därav 691 män och 761 kvinnor. De senares övervikt börjar först i 25-30-årsgruppen men är i de högsta grupperna betydlig. Blindkvoten var för män 5,2, för kvinnor 5,4. En jämförelse med förhållandena tio år tidigare visar en högst betydlig stegring siffrorna, då 1901 års

av folkräkning angav blott 1,057 blinda. Huvudorsaken till denna i jämförelse med förhållandena i det övriga Europa mycket överraskande förskjutning ligger tydligen däri, att vid den tidigare räkningen mycket trång definition på blind använts, nämligen:

en den som är fullständigt berövad medan däremot vid 1911 års räkning ett

synen, tillägg gjorts: eller som icke med synens hjälp kan vägleda sig på ett främmande ställen År 1911 i blindskolor intagna 89 män och 55 kvinnor 144, i blind-

voro = hem 5 man och 85 kvinnor 90, på andra abnormanstalter 16 och i lattighus 36.

= Tillsammans funnos alltså å anstalter skilda slag 286. Utom dessa bodde 257

av blinda i Köpenhamn eller Fredriksberg, 219 i övriga städer och 690 på landsbygden. Undervis- För de blinda barnens undervisning har staten ett institut i Köpenhamn och

en ning. förskola vid Refsnaes nära Kallundborg. Vid den finnes hjälpavdelning, där

senare en bildbara, sinnesslöa blinda få. undervisning. Där skall också inrättas ett hem för barn, som ännu nått skolåldern 6 år. När detta träder i verksamhet, nedlägges ett förut befintligt privat hem, som är avsett för sådana barn.

Vid skolorna är årsavgiften 700 kr., dock kan nedsättning beviljas. Undervisningen är obligatorisk, så att föräldrarna, när de så önska, kunna låta sina barn avsluta skolgången. Gossarne lära korgmakeri, borstbinderi, repslageri, matt- och stolsitsllätning samt skomakeri, flickorna vanliga kvinnliga handarbeten, varvid särskild vikt lägges vid maskinsömnad. Musikundervisningen spelar en stor roll. Såsomi Vård. historiken omnämnes, har en verkstad för vid institutet utbildade elever inrettsi Köpenhamn. Den avsåg ursprungligen att giva arbetsplats särskilt åt de köpenhamnska blinda, men mottar numera blinda även från landsorten. Männen reda sig någorlunda på den arbetslön de få, vilken är lika med seende arbetares, tillökad med 50 Sammanlagt utbetalades till verkstadsarbetarna 1919 kr. 56,78%, vari emellertid en del sjukhjälp ingick. Endast undantagsvis få dessa understöd från blindföreningarna.

För de blinda kvinnorna, skola vinna sitt uppehälle huvudsakligen med linne-

som sömnad, har det sig däremot mycket svårt, hälst de oupphörligt behöva någon seendes hjälp för tillklippningen. Detta har föranlett bildandet blindhemmet vid Marie-

av dalsvei, där blinda kvinnor, stå i världen, kunna vinna en tillflyktsort.

som ensamma Alumnerna ha gemensamma arbets- och matrum men var och en sitt boningsrum.

Källor: Danmarks officiella statistik; Lov om forandret Affattelse af Fattiglovens §61. 19141;Indenrigsminiateriets Cirkulaere til samtliga Amtmamd angaaendeoffentlig Understøttelsetil blinde m v. 1914; J. Moldenhaver, Det kongelige Blindeinstitutets historie, Köpenhamn 1905; Nyt Tidsskrift for Abnormvaesenet 1913 o. 1914; Meddelanden av forstander J. Plesner och inspektör A. F. Wiberg, Köpenhamn; Ãrsberättelser.

Högst 40 kunna mottagas, och de skola vara arbetsföra, ogifta samt hälst över 45 år gamla. Årsavgiften är 700 kr. Pensionärerna fä, 25-30 av sina arbetens forsäljningsvärde arbetslön, denna inkomst räcker blott till kläder och små-

som men utgifter. De delta i hushållsgöromålen. Till hemmets uppbyggande har staten bidragit med 10,000 kr.,och det erhåller årligen andel i varulotteriets överskott, vilket för 1917 uppgick till 6,000 kr. En privat pension för blinda kvinnor finnes i Vejle, och foreningen Kjaedenhar ett ålderdomshem för högst 40 blinda kvinnor.

Den sid. 16 nämnda Föreningen til at fremme Blindes Selvvirksomhed

ovan behöver skaffa institutseleverna utrustning med verktyg och material, då

numera de utskrivas, detta få de från en institutsfond, Det separate Understøttelsesfond, som är bildad gåvor från enskilda samt bidrag från fattigkassorna. Denna fond

av skänker också instrument åt blinda musici, genomgått institutet. Föreningen har

som

försäljningsbod med centralt läge i Köpenhamn samt i samband därmed verkstäder, en i vilka omkring 30 blinda, mest män. sysselsättas. Då lokalerna lämna mycket övrigt att önska, förbereder föreningen en flyttning. Den har från Köpenhamns kommun fått

tomt för ändamålet samt insamlat en grundfond på 57,000 kr. 1919. från föreen ningens materialdepå kunna blinda hantverkare få råvaror till depåens inköpspris. Omkostnaderna for denna gingo 1919 till 2,060 kr. Från blinda i landsorten köptes då färdiga till ett belopp 3.223 kr. Till 300 blinda och bland dem även

varor av sådana, äro forna institutselever, utbetalade föreningen sagda år 16,676 kr.,

som varjäimte bränsle för närmare 500 kr. utdelats åt blinda. Bland inkomsterna märkas 10.000 kr. från statskassaxi och 4,000 kr. från Vare- og Industrilotteriets överskott. Legatbehållningen vid årets slut uppgick till 383,549 kr. Föreningen har inga andra medlemmar än styrelseledamöterna.

I samarbete med denna förening står Danmarks blinde, vars styrelse har både blinda och seende medlemmar. Den åsyftar att hjälpa sådana värdiga blinda, som vända sig till föreningen, samt att anskaffa underhållande och bildande litteratur åt föreningens blinda medlemmar. För sistnämnda ändamål har den eget tryckeri. Därifrån utges Budstikken, ett veckoblad, gratis tillställes alla danska blinda, som det

som önska. Även böcker utdelas gratis, och ett lånbibliotek med huvudsakligen handskrivna böcker har bildats. Nya och begagnade kläder insamlas, och dessa utdelas vid julen åt behövande blinda. Föreningen har spelat stor roll vid det ovan nämnda blind-

en hemmets tillkomst och deltar i dess förvaltning. Genom en stor mängd ombudi provinserna upptar den bidrag och utdelar understöd till enskilda blinda. Sådana understöd gåvos 1919 åt 466 blinda i Köpenhamn till ett belopp 10,590 kr., och

av till blinda i landsorten skänktes 11,530 kr., provinsombuden lämnade dessutom 458 kr.. tillsammans uppgingo alltså understöden åt. enskilda till 22,578 kr. De flesta understöden äro lämnade hjälp vid tillfälligt trångmål, nagra också för att

som men befrämja sjåilvverksamheten. En förteckning över de blinda i landet, som föreningen upprättat, har varit den danska blindñlantropin till åtskillig hjälp. En begäran om statshjälp åt sällskapet, framställts i en 50,000 personer undertecknad adress,

som av har villlarits. Av Varelotteriets överskott får föreningen emellertid 4.000 kr. årligen. Föreningen hade 1919 8,768 medlemmar. och dess fasta fonder uppgingo till 214,000 kr. Bland inkomsterna kunna nämnas 6,224 kr., tillkommit genom försäljning av

som barnens lyckopänning jfr. sid. 71.

De blindas sjuk- och begravningskassa 1890 tillkom på grund av svårigheten

av for blinda att vinna inträde vid de vanliga kassorna denna art. Den lämnar hjälp

av åt sina blinda medlemmar och deras hustrur mellan 18 och 45 år utom vid åkommor,

som äro en följd av deras felande eller nedsatta synförmåga.. Dess klientel tillhör uteslutande huvudstaden och dess omnejd och uppgick 1919 till 160 i sjuk- och

personer 145 i begravningskassan. Köpenhamns kommun den ett årsbidrag å 500 kr. och

ger statstillskottet utgick nyssnämnda år till 1,121 kr., inkomsterna i övrigt till 3,282 kr., utgifterna till 3,306 kr.

Dansk Blindesamfund har satt som sitt mål att skapa förhållanden, under vilka alla blinda kunna utveckla sigv, ex. génom att grunda skolor för blinda och

vuxna genom att i Köpenhamn uppföra bostäder åt blinda. För sistnämnda ändamål har föreningen fått en tomt av Köpenhamns kommun samt hade vid 1919 års slut insamlat en bygghadsfond av 33,574 kr. I understöd utlämnade den år 6,572 kr. Den

samma räknade då 593 blinda medlemmar och omkring 4,000 bidragsgivare. Av inrikesministeriet åtnjöt den ett bidrag å 600 kr. för att användas enligt fattiglagens § 61

se

nedan.

Från Dansk Blindesamfund inlämnades 1910 till inrikesministeriet ansökan,

en att ett fast årligt statsunderstöd, olika stort för gifta och ogifta, skulle lämnas åt varje behövande blind. Inom invaliditetskommissionen tänkte sig, att varje blind,

man som drabbats av sitt lyte genom olycksfall, på denna grund borde komma i åtnjutande

av statsunderstöd och att detta också borde kunna utsträckas till dem, förlorat

som synen genom sjukdom, men att å andra sidan som villkor därför måste sättas, att premier tidigare inbet-alats. Som detta i allmänhet torde fallet, bleve emellertid saken

vara föga hjälpt genom en sådan utsträckning. Att giva statsunderstöd åt alla blinda skulle medföra allt för vidlyftiga konsekvenser gentemot andra, vilkas arbetsförmåga

vore nedsatt. Från administrationen framkastades då det förslaget. att for att visa

man tillmötesgående mot de blindas önskningar skulle taga sin tillflykt till § 61 i fattiglagen, där det heter: De utgifter, göras det offentliga till uppfostran, under-

som av håll, försörjning, sjukvård och skötsel blinda, dövstumma, idioter, sinnessjuka, epi-

av leptiker, vanföra, lemlästade, tuberkulösa, skrofulösa och lupuspatienter, betraktas som fattighjälp, därest de ifrågavarande äro anbrakta på statsanstalter eller

personerna av staten godkända anstalter Denna bestämmelse har lag vidgats

genom en senare till att gälla även dem, som av en sådan anstalt äro anbrakta hos enskilda, dock under stadigvarande uppsikt. Man villig godkänna praxis, enligt vilken dessa bestäm-

var en melser skulle tillämpas allenast på elever i statsskolorna och skyddslingar blindhem och asyler utan även på alla blinda, stodo under stadigvarande uppsikt någon

som av sådan anstalt. Man vände sig för ändamålet till sällskapet Kjaeden och Mariedalshemmet,

men ingendera kunde åtaga sig uppdraget. En framställning gjordes då till institutet, och dess styrelse åtog sig saken på vissa villkor. Emellertid ansåg sig också

man böra höra de blindas mening och satte sig därför i förbindelse med Dansk Blinde-

egen samfund, i sitt 1913 avgivna fasthöll vid sitt ursprungliga yrkande på lagens

som svar ändring och ville med institutskontrollen endast såsom tillfällig anordning.

vara om en Med anledning härav drog sig institutet tillbaka, och försöket att med hjälp förmånlig

av en tolkning av fattiglagen förbättra de blindas ställning hade för den gången misslyckats. Den blinde musikläraren Cohn inlämnade då till inrikesministeriet inlaga, på grund

en av vilken proposition framlades för riksdagen, biföll densamma. Härefter stad-

en som fästes den 25 febr. 1914 en förändrad lydelse av ovannämnda § 61. Första stycket i

den nya paragrafen är oförändrat lika med den gamla lydelsen, sedan följer ett

men tillägg, enligt ett cirkulär till samtlige amtmän från inrikesministeriet den 19

som av mars 1914 har följande innebörd: Lagen har infört en särställning för blinda, i det fattigvårds verkan är borttagen från det understöd, det offentliga gives

som av en

blind, även den ifrågavarande behövande icke är upptagen i någon anstalt eller

om är anbrakt under tillsyn kontrollerad familjevård. Denna förmån har sin grund i det meningen, att den behövande blinde måste anses ha ett naturligt krav på synnerlig hänsyn från det allmännas sida. Den blinde är på förhand hänvisad till ett begränsat arbetsområde och måste nöja sig med ett ringa resultat av sitt arbete, emedan han icke kan åstadkomma samma arbetskvantitet som en seende. Den blinde har vid utövandet sitt yrke särskilda utgifter, särskilt till ledsagare och annan nödig hjälp,

av och härtill kommer vidare, att blindheten är en i det; yttre framträdande påfallande orsak till svårigheter, till sin natur äro oförvållade. Sedan lagstiftaren medgivit

som de behövande blinda den ovannämnda undantagsställningen, hemställer inrikesministeriet till de kommunala myndigheterna att utgå från humana synpunkt vid av-

samma görande understödsfrågor beträffande blinda. I dessa fall bör beloppet icke utmätas

av allenast efter understödstagarens behov för ögonblicket utan efter hans ekonomiska ställning över huvud, så att ifrågavarande blinda bli i stånd att bevara sin självständighet. Vid avgörande frågan, huruvida behov föreligger, bör man utesluta sådana

av blinda, ännu äro i besittning en viss grad av arbetsduglighet, utan den myn-

som av dighet, bestämmer understöden, må i varje särskilt fall taga i betraktande, i vilket

som omfång den blinde är nödsakad att nöjas med ett lägre utbyte av sin arbetskraft." Syftet bör att den blinde det allmännas understöd skall kunna ett så.

vara, genom stort tillägg till sin arbetsinkomst att nödigt livsuppehälle tillförsäkras honom.

egen För dem, som äro oförmögna till arbete, bör understödet tilltagas rundligt. Understöd från det allmännas sida i hemmet och utan fattigvårds verkan skall på grund av ifrågavarande lagbestämmelse i händelse av behov lämnas blinda personer både för eget behov och till försörjning bipersoner hustru, barn, även om de senare icke äro blinda,

av så framt deras behov dock kan anses vara föranlett av den försörjningspliktiges blindhet. Bestämmelsen skall tillämpas även om en försörjningspliktig, som själv är seende, kommer i behov av hjälp från det allmänna på grund av att någon av dem, gentemot vilka han är forsöxjjningspliktig hustru, barn, lider blindhet. Den omständigheten,

av att hustrun är blind, kan ofta i väsentlig grad vara en orsak till familjens trångmål, i det hennes arbetsförmåga i och utom hemmet därigenom nedsättes eller upphör, så att mannen därigenom kommer i en ännu svårare ställning, än om ett eller flera barn äro blinda. För att vederbörande blinda eller den försörjningspliktiga skall

- komma i åtnjutande av den stadgade förmånen fordras, att han uppfyller de betingelser om värdighet, som finnas i § a-c i lagen nzr 58 av 13 mars 1908 om ålderdomsunderstöd åt värdiga behövande utom fattigvården. De i nämnda lagbestämmelser fastställda betingelsérna för värdighet äro, att den ifrågavarande personen genom dom befunnits skyldig till en enligt den allmänna meningen vanärande handling, efter vilken han ännu återfått medborgerligt förtroende, att behovet uppstått genom handlingar, medelst vilka han till fördel för sina barn eller andra berövat sig själv medlen till underhåll, att bristen är självförvållad oordentligt och slösaktigt

genom leverne eller annat sådant, att han gjort sig skyldig till lösdriveri eller bettleri eller veterligen fört ett levnadssätt, som vållar allmän förargelse bevisad dryckenskap, yrkesmässig otukt e. d..

-

Om lagändringen av 1914 synes så synnerligen väsentlig, så har den dock genom att det citerade cirkuläret från inrikesministeriet över allt i kommunerna kommit till tillämpning fått mycket stor praktisk betydelse. Ett regeringsförslag av den 4

en dee. 1919 att de kommunala utgifterna för blinda skulle överflyttas till staten före-

om

ligger i samband med förslag till lag angående invalidränta.

ny Om utsikterna till framgång härför lärer det för närvarande omöjligt sig.

vara att yttra

Sedan den 1 april 1914 utbetalas från inrikesministeriet till blindas ledsagaä affärsresor kostnaden för deras iärrivägbiljetter. Kontrollen

över resorna utövas av Föreningen for blindes selvvirksomhed. År 1919 beloppet till

steg 6,016 kr.

3. England.

Statistik. Vid förberedelserna till 1911 års engelska folkräkning diskuterades frågan

om definition på blind, och flera olika meningar ypparles. Da de rådfrågade

kunde ena. sigf bestämde sig den myndighet, ledde folkräkningen, för framför

som att ordet blind, som vid tidigare räkningar stått utan närmare definition, inskjuta fullständigt. Detta innebar tydligen avsevärd inskränkning i begreppet, och in-

en en motsvarande skränkning i siffran för blindhetsfrekvensen borde ha visat sig. Då

så emellertid blev fallet, ansåg detta sannolikt ha sin grund däri, uppgiftsgivare,

man att en som är van att kalla sig själv eller någon i sin omgivning för blind, vid uppgiftens

avgivande snarare följer denna sin än instruktionen för folkräkningen. I tal

vana dagligt tages säkerligen begreppet vidsträcktare än blott omfattande de fullständigt blinda.

som Blindhetsfrekvensen i England under åren 1851-1911 framgår nedanstående

sänkning i -den relativa siffran. Männen äro vid alla räkningarna fier än kvinnorna,

vilket också gäller inom alla åldersklasser utom de, komma efter 75 är. I dessa

som de högsta åldrarna ha kvinnorna någon övervikt.

The Advisory Under världskriget har antalet säkerligen avsevärt ökats, och uppmärksamheten

Committee kom med anledning krigsblindheten att i särskild mån fästas vid de blinda över

av on the Wel- huvud. Därför tillsattes ordföranden i Local Governement Board

av motsvarar unge-

fare of the fär vårt socialdepartement i december år 1917 The Advisory Committee the Welfare Blind. on of the Blind zrådgivande nämnd för blindvårderr. skulle gå Local Governeinent

som Board till handa med upplysningar och förslag rörande och tillsynen över

omsorgen om de blinda i England och Wales. I nära samarbete med motsvarande skotsk kom-

en mission har denna kommitté i juni 1919 avgivit yttrande angående blindas undervis-

ning och uppfostran, sysselsättande och understödjande.

Källor: Englands

officiella statistik, Folkräknrngen 1911; Reports of the Advisory Committee on the Welfare of the Blind 1918 20; Blind PersonsAct 1920; National Institute for the Blind, Annual Report 1919; Fourth Annual Report of St .Dunstafs Hostel for Blinded Soldiers and Sailors 1919. E. Harildstad, Studiebesök ved skoler og andre institut-joner for blinde i England og Skotland,17yt tidsskrift for Abnormvaesenet1920.

För att vinna en översikt av blindvårrlens ståndpunkt uppmanade nämnden alla institutioner och sammanslutningar av vad slag som hälst. vilka arbetade för blinda, att låta registrera sig vid Local Government Board. Alla kända sådana inlämnade också ansökningar härom, och alla aktningsvärda sådana, som tillika voro fria från allt för svåra administrativa brister, upptogos å ett publicerat register, vilket årligen skall revideras, och allmänheten uppmanades att ge bidrag åt andra, som verka for de blinda, än de där upptagna. Då nämnden ansåg folkräkningens av 1911 definition for trång för sitt ändamål, beslöt den att vid upprättande av sitt register över blinda upptaga alla dem, som se för litet för att utföra ett arbete, för vilket synen behöves. För ändamålet utsändes frågeformulär till lokala hälsovårds- och uppfostringsmyndigheter, fattigvårdsstyrelser och understödsföreningar, varjämte man för komplettering hänvände sig till prässen. Formulären innehålla jämte definitionen på blind 17 frågor angående namn, adress, ålder, kön, civilstånd, blindhetens grad och orsak samt tiden for dess inträdande, komplikationer med andra lyten. yrke före och efter blindhetens inträdande, blindskolutbildning och försörjningsduglighet. På grund av de inkomna svaren, vilka för övrigt voro mycket ojämna och vad frågan om blindhetsorsaken beträffar fullständigt oanvändbara, upptogos i registret 25,840 personer, sålunda något mindre än folkräkningen med sin avsevärt strängare definition hade givit 6 år förut. Man antog emellertid, att ytterligare några tusen funnos, som bort upptagas, varför hela antalet personer i England och Wales, som enligt nämndens ovan angivna definition år 1917 blinda, skattades till omkring 30,000. Av de registre-

voro rade voro 219 under 5 år och 2,098 mellan 5 och 16. De, som voro över 16 år, delades sysselsatta 6,391, icke sysselsatta 682, bada dessa grupper omfatta tydligen blott personer, som fått utbildninø. under utbildning 1,069, icke under underbildning, ehuru bildbara 3,486 och de, som kunna sysselsättas, 11,895, varibland dock mindre än 2.022 hade sitt uppehälle av räntor, dagavlöning o. Denna omständighet har sin förklaring däri, att till den sista gruppen räknades också alla blinda över 50 år, som fått någon utbildning, samt alla som nått 60 år, även om de fått utbildning. Av samtliga blinda bodde 3,207 i London, och av denna stads blinda tillhörde 1,429 den femte gruppen. Komplikation lytet förekom i 5,177 fall. varav 1,147 psykiskt

av abnorma. Av dem alla tillhörde 3,117 den ovannämnda femte gruppen, av vilken sålunda mindre än 26,2 ledo av andra lyten jämte blindheten. Aven den fjärde gruppen visade en stor procent blinda med komplicerat lyte, nämligen 22,2 9/0. Av samtliga blinda ledo 20 komplikation. Det förefaller sannolikt, att under kriget ådragna

av skador av allehanda art ävensom dövhet kunna ha en väsentlig andel i denna höga siffra.

I speciella verkstäder för blinda äro 1,127 män och 458 kvinnor sysselsatta. Övriga sysselsattas äro hemarbetare. Hela antalet med angivet yrke uppgick i folkräkningen 1911 till 3,408 och upptogs i registret 1919 till 4,579 samt i samma

register för 1920, vars uppgifter här anticipationsvis medtagas, till 5,348. Okningen faller mest på följande yrken: korgmakare med resp. 1,099; 1,320; 1,490; gatuförsäljare 328; 439; 501; mattillverkare 186; 329; 363; borstbindare 223; 375; 381; med stickning sysselsatta 138; 720; 814; musikanter och sångare 501; 46-1; 547; skollärare och föreläsare 103; 91; 123; hemtjänare 88; 81; 102. En minskning visar däremot köpmän med siffrorna 418; 250; 324; jordbrukare 126; 36; 41; präster m. 59: 24; 43. Jordbruks- och andra kroppsarbetare stå vid nästan oförändrade siffror 139; 120; 143. Ar 1919 och 1920 nämnas också 132 och 187 lappskomakare, 49 och 77

resp. bokhållare och maskinskrivare, 66 och 99 massörer samt .66 och 92 hönsskötare. Tillväxten ligger som synes egentligen på de industriella yrkena. Emellertid är att

2 s. 6 volym

for bokproduktion 2 d. för tidningsexemplar

eller musiksida

föreningar iorterna ,.20 å for varje hundratal inregistrerade

medlemmar.

dessa understöd visat sig ha kommit till anser nämnden ännu I vad mån gagn, Att i enskilda fall alltid träffa det rätta är svårt, och det kräves kunna sägas. försök, innan lärt att sig efter behovet. Särskilt bland de åratal av man anpassa uppgingo till mindre än 46 % de blindas hela antal, har osysselsatta. som 1919 av

ödslande med päugar förekommit. ett varit verksam vid de allra flesta godkända institutionerna, har Inspektören, som

påfallande for verkstädernas hygieniska förbättrande och för deras advarit till nytta prislistor ha genomgående varit i överensstämmelse med fackförministration. Deras

stundom högre. Av den till dem lämnade summan ha 95 % gått eningarnas, o. m. blinda. Som villkor för understödens utbetalande till en institution har direkt till de allmänna villkoret inspektion att den inordnar sig i den ställts utom det om - -.- delen landet gått nämnden uppgjorda organisationen. Detta har särskilt i norra av av ha åtskilliga konflikter förekommit, och Londonverkstämycket bra, men i Syd-Wales

underordna sig. I och med det att de sålunda gå förlustiga derna vägra alltjämt att förlora de också möjlighet att sina blinda kraftigare hjälp. statsunderstödet, en ge en

hemställer, intet stöd måtte från departementets sida lämnas till någon Nämnden att hörande, och uttrycker sin tillfredsställelse med det fortfaförening utan nämndens

samarbetet med Nationalinstitutet, härför erhåller särskilt anslag. rande goda som verksamhet rådgör även med blinda arbetare. Åt hemar- Vid subkommittéernas man

hjälpen bör utgå i form material, granskning av arbetena betarna anser man att av underlättande dessas försäljning. För att denna hjälp skall få karaktär av samt av fastställt för mottagaren ett minium duglighet, inkomst och fattigvård, har man av trakter har upptagit denna verksamhet på ett särdeles praktiskt lager. I några man i Nottingham och Birmingham tillsatt kompetenta uppsyningssätt. Så har man ex. inom grevskap, kunna med hjälp motorcykel fara ommän, som, var och en tre av

till blinda i områdena och stå dem bi. Det är meningen att utvidga denna kring de verksamhet. Anskaffande verkstadsplats och boning i dess närhet synes man slags av

emellertid det bästa sättet. anse som Vad k. hemlärarna sid. 7 beträffar få sedan 1 juli 1919 inga såde s. se med mindre de godkänts hälsoministeriet. Endana det ovannämnda understödet av

därav 23 kvinnor, hade vid tiden för berättelsens avgivande vunnit sådant dast 40, dem blinda. Då det hänsyn till de skilda institutiogodkännande 26 av voro av - College of Teavisat sig svårt att hålla fordringarna har kommittén till nerna uppe, of the Blind framställt del förslag rörande rekrytering, utbildning, kompetens chers en

och avlöning. Anslag till tryckning studieböcker har lämnats. av arbeten bilda grunden för hjälpverksamheten i deras De 7 subkommittéernas och underlätta mycket registreringen. De få ofta remisser angårespektive områden

fall, och härur har utvecklat sig ett system lokalkorrespondenter, ende speciella av för deblinda, och inom sitt område. Detta har mycket bidragit som ansvara var en till och bringa fall till subkommittéernas kännedom. Dessa att egga intresset att nya finansiella svårigheter, de ovannämnda statsbidragen ha väsentligt ha. en del men hälst the National Institute åtagit sig att höja det ministeriella minskat bristerna, sen landet ha framsteg gjorts, för Sydtillskottet med 50 I östra delen av stora men

där man intet tycks ha uträttat, föreslår nämnden understödets innehållande

Vlifrlesi

svi are.

Nämnden uttalar sin glädje över framläggandet av Blind Persons Bill

numera

An Act to promote the Welfare of Blind Persons, dat. 16 augusti 1920 nedan refererad och ministeriet att ställt i utsikt ett bidrag å 50 godkända kapitalkostav nader till de kommuner, vidtaga åtgärder som enligt aktens § några dess men av medlemmar hade önskat, att tiden för pensionsålderns inträdande skulle ha satts lägre,

än vad fallet blev, och pensionssumman högre, samt menade, att kommunerna borde ha skyldighet och blott rättighet vidtaga att de i § 2 omnämnda åtgärderna.

Den år 1919 gjorda uppskattningen de blindas antal till av omkring 30 000 har visat sig snarare för låg än iör hög, då det förda registret 1920 upptog 30,785 Den personer. starka tillväxten året förut bero på bättre sen anses underrättelser, på ökad blindhetsfrekvens. Fullt exakta silfror kunna erhållas utan mycket vidlyftiga

undersökningar, och de stora kostnaderna för dem kunna näppeligen motsvaras sultatens av revikt.

Då insamlare för de blinda ofta gåi vägen för varandra, uttalar kommittén

en önskan, att insamlandet måtte centraliseras. Ett möte mellan ombud från prak-

tiskt taget alla landets institutioner för ordna insamlingsväsendets att centralisation blev utan resultat, kommittén men har nedsatt ett utskott med uppdrag att söka föra

frågan framåt. Kommittén framhåller nödvändigheten av att antalet verkstadsplatser ökas i samma mån, flera blinda arbetare utbildas, som men beklagar också, att så

många blinda befinnas ovilliga att lära yrke. ett

Nämnden ämnar upptaga frågan vad om som kan göras for de sinnesslöa blinda

och meddelar, att departementalkommitté blivit en nedsatt för att utreda orsakerna

till blindhet, såväl de medicinska de industriella. som Norskt om- I detta sammanhang kan förtjäna anföras det omdöme resultaten den dömeomEn om av g- engelska verksamheten för de blinda, avgivits E. Harildstad, lands blind- som av en blind norsk lärare, i flera år varit bland de ledande blindsaksmännen vård. som i Norge och under 10

veckor 1919 studerat såväl blindskolorna det praktiska som hjälparbetet för de blinda

i England. Han skriver: De handverksfag de der England i har fremfor oss, maa. for aa et nogenlunde godt utbytte. anlegges paa stordritt og vil höve i nseppe vaar forhold. Jeg undtar herfra maskinstrikkning Hvad arbeidet for de blinde efter skoletiden - - - angaar, saa er der i England i denne rettning utfört omfattande et saa og storartet arbejde, at det paatvinger enhver besöker den dybeste respekt. Paa den

annen side kan jeg ikke nekte, at jeg untar Nasjoixalinstitutets virksomhed- - naar den hjelp de blinde der faar, lite skikket til er aa stimulera selvstendighetstrangen fremelske og initiativ hos de blinde. I den henseende jeg, tror at den langt ringere hjelp

vaare blindeorganisasjoner kan yde, forholdsvis vserdifull er mer for de enkelte blinde

enn de veldige engelske institusjoner verksteder og National In- Både i ovanstående redogörelse för den verksamhet, som utövats den minisav stitute for the teriella nämnden för de blindas vård, och iden tidigare historiken har upprepade Blind. gånger omnämnts the National Institute for the Blind. Det är den ojämförligt största

blindinstitutionen i budet och intar i viss mån en central ställning. En redogörelse

för denna, stödd huvudsakligen på institutets senaste årsberättelse, skall giva föreen ställning om hur mångsidig dess verksamhet är.

Institutet har inrättat ett barnhem, som 1919 hade 25 skyddslingar, det men projekterar fiera hem. Redan vid 5 års ålder flyttas barnen till en skola, där de

stanna till 16. Får institutet kännedom något blint barn finnes, om att som åtnju-

ter undervisning, anmäles detta för lokalmyndigheterna, som sända det till en godkänd blindskola, så snart en plats blir ledig.

Den å sid. 8 nämnda skolan i Worcester har på senare tid särskilt omhuldats institutet, skänkt den en byggnad med område, varigenom en utvidgning

av som med 10 lärjungar möjliggiorts; båthus och badhus äro under arbete. Under året insamlades till skolan 9,000 å. Till undervisningsänrlamål ha åt andra institutioner skänkte 2.600 samt till universitetsstipendier åt blinda 1,000. En flickskola

som parallell till Worcesterskolan förberedas. Där skola flickorna upptas först vid 7 års ålder. Avgifterna vill man söka göra så moderata som möjligt, men både uppfostran och komfort skola vara av första klass. Emellertid skola en del stipendier beredas.

All den Moonska och det ojämförligt mesta av den Brailleska blindskrittslitteratur, tryckes i England, kommer från institutets tryckeri. På de 15 månader. som

som foregingo berättelsens utgivande, utgingo från detta 255.000 volymer och tidskriftshälten

häri ingår även musik. En mängd böcker skänkas till olika blindbibliotek. En särskild avdelning är inrättad för att skaffa handskrivna studieböcker. Institutets förråd sådana uppgår till 1,400 st. En annan avdelning har åskådningsmateriel till

av sin specialitet.

I Club for blind Girls ha 38 flickor haft sin hemvist under året, och besökande mottas gärna. Musikaftnar förekomma där vecka, och även andra gemensamma

var nöjen för blinda anordnar institutet såsom sportövningar, dans, whistpartier, promenader, debatter.

Vid institutets massageavdelning ha under året 29 lärjungar undervisats, vilka alla undergått examen. En fullständig massagekurs tar c:a11/2-2 år. De blinda massörerna ha ett mycket rikhaltigt specialbibliotek.

Som hemlärare har institutet anställt 32 män och 2 kvinnor, som avlagt omkr. 56,000 besök på ett år. 225 blinda lia genom dem fått lära läsa, fläta stolsitsar, laga skor, binda not, fläta korgar. sticka, skriva på maskin, modellera eller väva,

Man har också avdelning, arbetar på att förekomma blindhet, och man

en som anser, att i 9 fall dess verksamhet verkligen fått denna betydelse. Ett hem för blinda, vilka sett bättre dagar, har inrättats. Där mottagas både män oc-h kvinnor, men de måste över 50 år. Många inträdesansökningar föreligga. Ett konvalescenthem

vara för krigsblinda har likaså åstadkommits, och slutligen ha i 1,856 fall understöd lämnats till enskilda.

För de krigsblindas räkning anlades redan 1915 med hjälp av en stor donation, Krigsbliuda. som Nationalinstitutets president ñck förfoga över, en självständig inrättning i Regent Park, London, kallad Szt Dunstans Hostel for blinded Soldiers and Sailors. Ur dess fjärde årsberättelse, som omfattar tiden 31 mars 1918 till s. d. 1919, meddelas följande:

Till anstalten ha praktiskt taget alla Englands och dess koloniers krigsblinda inkommit, varjämte även några belgier och fransmän mottagits. Som blind räknar

den, fullständigt förlorat eller fått den så nedsatt, att han kan man som synen, som läsa, skriva eller på vanligt sätt förrätta vanligt arbete. Tillströmningen minskades när vapenstilleståndet ingicks, då fall oupphörligt ingingo från sjukhusen. av vilka

nya många då fullständigt utrymdes. Enär åtskilliga i kriget ådragna skador framdeles komma att medföra blindhet, kan man också ännu en tid vänta nya inträdessåikande. Antalet inskrivna under anstaltens fyra verksamhetsår uppgick till 1,483, av vilka 3/3

fullständigt blinda, och även bland de övriga hade en stor mängd ingen avsevärd voro nytta sina synrester. Av hela antalet ha 690 utskrivits såsom fáirdigutbildade, 740

av

voro kvar under utbildning och 53 ha på grund andra kroppsliga eller mentala av av skador förklarats obildbara. Ingen enda de inkomna har förlorat sin på sjön. av syn Visserligen befinna sig del flottans folk bland de krigsblinda, en av men dessa ha blivit blinda i skyttegravarna.

De krigsblinda ha före kriget haft mycket skiftande yrken, bland dem förekom-

ma emellertid jord- och kvarnarbetare samt soldater mest. Många ha kunnat gruv-, återvända till sina förra arbeten, men de flesta erhålla utbildning i något de 8 yrken, av som man lär i St. Dunstan, nämligen kontorsarbete, telefontjänst, korgmakeri, massage, matt-tillverkning, lappskomakeri, snickeri eller hönsskötsel. Som biyrke förekommer även nätbindning. Åt del, kunnat lära en som något yrke, har man berett möjlighet att bli tobakshandlare, tidningsförsäljare Då de krigsblinda ha goda pensioo. ner, utnyttja de ofta hela sin arbetsförmåga. Andra däremot äro väl heta på arbetet. Deras inkomster äro ofta bättre än före kriget, arbetsförtjänsten lika god som en seendes och arbetet sällan bättre än seendes tack den starka träningen i vare Szt Dunstan och deras koncentration på vad de ha för händer. Av alumnerna voro 448 före inträdet i Szt Dunstan, och 227 gifte sig medan de där eller voro kort

fgifta

däre ter.

Då inemot hälften återvänt till sina hemorter, är det möjligt vinna nu att en överblick huru deras liv självförsörjande blinda sannolikt skall av som te sig. Själva ha de mycket gott hopp. Massörerna ha fått anställning i militärsjukhus eller börjat

enskild praktik. I affärer i London ha 14 telefonister fått plats. Korgmakarne äro spridda över hela landet. Mattflätarna kämpa med svårigheter. därför priset att på deras råvaror stigit så mycket, och skomakarna ha ojämn förtjänst. De krigsblinda

ofñcerarna ha mest slagit sig på eller kontorsarbete. En, massage som innan han blev blind studerat juridik, praktiserar i Temple, och är ombudsman i sin fars affär. Några nu en annan ha prästerliga anställningar eller ha funnit användning i arbetet för de blinda, och en stor mängd har slagit sig på hönsskötsel. Med försäljningen producerade arbeten av söker man hjälpa de utskrivna. För att få medel till detta ävensom för upprätthållande av Szt Dunstans Hostels dagliga utgifter gör insamlingar. man En fond till understöd åt dem de krigsblindas barn, blivit födda först fadern fått av som sen avsked, har vuxit så, att hjälp kan lämnas åt 202 barn. Arbetslusten nu och hågen att leva och verka på allehanda områden skildras mycket kraftig hos Szt Dunstans som man. The Royal En stor blindinstitution The är även Royal Normal College and Music Academy Normal Col- for the Blind, som med framgång utbildar mnsici, pianostämmare, stenografer och lärare. lege and Music Academy De för oss viktigaste punkterna i den ovannämnda Act to promoting the Wel-

for the Blind. fare of Blind Persons 16 augusti 1920 äro följande: I Varje blind, av - - - -- Blind Personssom nått en ålder 50 år, är och framdeles berättigad att erhålla pension, av nu samma act. som han enligt de 1908-19 stiftade lagarne ålderdomspension skulle varit berätom tigad att vid 70 år, och bestämmelserna i dessa lagar skola tillämpas - - - på honomi alla avseenden såsom det första författningsenliga villkor stadgats, om som att han måste ha uppnått ålder 50 år och ha så nedsatt synförmåga, han en av att kan utföra ett arbete. för vilket är väsentlig vikt, och såsom i st. synen av om 70 och 50 stode 50 och 30.

II 1 Varje grevskaps- eller köpingsråd skall i förening med ett eller Hera så-

dana eller annorledes vidtaga åtgärder i överensstämmelse med hälsovårdsministerns

förordningar beträffande inom dess område bosatt blind och må för detta ändamål

skaffa och underhålla eller bidraga till verkstäder, hotell, hem eller andra ställen, där

blinda kunna mottagas, eller ock med ministerns medgivande vidtaga andra åtgärder, som kunna anses önskliga för ovannämnda ändamål. Rådet skall inom 12 månader efter denna lags trädande i kraft uppgöra samt underställa hälsovårdsministern en plan för sin verksamhet enligt denna paragraf.

4 Ett råd må utöva i denna § åt detsamma anförtrodd myndighet utom rätten att pålägga skatt eller upptaga lån ett utskott och kan utse till medlemmar

genom i detta -utskott äro särskilt kvalificerade genom verksamhet eller erfa-

personer, som renhet i de blindas angelägenheter, även de äro medlemmar av rådet, dock att

om minst av utskottets medlemmar skola tillhöra rådet. Utskottet förordnar i överenstämmelse med rådets direktiv de underutskott, det finner lämpliga, sammansatta helt eller delvis av utskottsmedlemmar.

6 Intet i denna § skall inverka på de rättigheter och skyldigheter, som tillkomma de lokala uppfostringsmyndigheterna enligt Elementary Education Blind and Deaf Act 1893 och de lagar angående uppfostran, trätt i kraft 1870-1919. Dessa myn-

som digheter skola vid fullgörande av sin skyldighet att bidraga till uppbyggande av ett nationellt uppfostringssystem, som kan komma alla dem till godo, vilka kunna tillgodogöra sig detsamma, på tjänligt sätt betrygga, att de blinda, som plåga bo i området, erhålla teknisk utbildning, för så vitt de kunna mottaga sådan och ha nytta därav.

4. Finland.

Antalet blinda i Finland uppgick enligt folkräkningen 1880 till 4,358, 1890 till Statistik. 3,702 och 1900 till 3,229 med blindhetskvoterna 21,1, 15,5 och 11,9 för de respektive åren. Siffrorna visa en mycket stark både absolut och relativ nedgång, dock hör landet fortfarande till de blindrikaste i vår värdsdel. Lytet förekommer mest i östra Finland samt i Uleåborgs län, varemot sydvästra delen av landet är ganska förskonat, något som säkerligen hänger ihop med att den svenska befolkningen lider jämförelsevis mindre av den i landet så vanliga trakomen, vilken ofta leder till blindhet. Av de i 1900 års folkräkning upptagna voro mindre än 2,020 kvinnor, och dessa äro inom alla åldersgrupper talrikare ån männen. Samma år voro på landet bosatta 2,955 blinda mot 274 i städerna, och 1,561 voro över 60 år gamla.

Finland har två skolor för blinda, en samspråkig i Hälsingfors och en finsk-

unga Underspråkig i Kuopio. Var och en av dem kanmottaga intill 60 interner, men lårjunge- visning. antalet var hösten 1920 vid den förra blott 41 och vid den senare 48. Skolorna ha en 2-årig förberedande avdelning, en 4-årig skola och en 41-årig arbetsavdelning. Ahnormskolinspektören har emellertid väckt förslag om att vidga denna 8-åriga undervisningstid till 10-årig, varvid den nuvarande intagningsåldern 8 år skulle sänkas till

vilket tillstyrkts av lärarkåren. Av ekonomiska skäl är ändringen emellertid ställd på framtiden. Den tekniska undervisningen åsyftar hantverksutbildning, och korgmakeri, borstbinderi och mattflätning äro de vanliga yrkena. Båda skolorna äro statsskolor. Arsavgiften är 300 mark, den kan inspektören i särskilda fall på ve-

men av

Källor: Finlands officiella statistik 1900 statistiken för 1910 innehåller inga uppgifter om blinda.; Kejserliga förordningar av 30 juni 1892 och 24 mars 1904; Arherättelse 1912 för Föreningen De blindas vänner; Meddelanden från insp. V. Forsius.

derbörande kollegiums hemställan sänkas. Undervisningen är obligatorisk, men till 1920 års riksdag inlämnades proposition lärotvång för finländske om undersåters barn utom andesvaga. och den tillstyrktes kulturutskottet. av Försök med blinda lärare äro fiera gånger gjorda, utom vad musik men -- beträffar med odelat gott resultat. Då författningarne bjuda, - att lärare skall vara fnllsiiiiiad, ha de nämnda lärariie vunnit anställning efter dispens.

För vuxna blinda män har föreningen De blindas arbetsanstalt vänner en med tvåårig lärokurs och plats för 25 elever externer. Vid förenings blindhem, samma som egentligen är avsett för arbetskunniga blinda kvinnor, kunna även nybörvuxna jerskor erhålla undervisning. Skyddslingarna äro interner. Föreningen De blindas vänner i Kuopio underhåller i nämnda stad för blinda, en samaiistalt vuxna av vilka kvinnorna bo interner, männen äro exteriier. Hälsingfors-anstalten som för blinda män måste hållas stängd under del kriget, Kuopio-anstalten ligger allt fortfarande en av nere på grund av päniiiiigbrist. För upprättande högskola för blinda arbeav en tar en särskild förening, vilken många blinda äro medlemmar. av Staten ger vissa understöd åt de båda förstnämnda föreningarna blindas De vänner fingo 1912 5000 till blindheinmet och 12000 till m. m. arbetsskolan och lämnar blindskolaii i Halsinglbrs årligen 3,000 till tryckning böcker för blinda, huvudsakm. av ligen skolböcker. Dessa utges vanligen på finska språket, då de för svenskarne behövliga hittills billigare kunnat köpas från Sverge. Från tryckeriet utges en svensk- och en finskspråkig mindre tidskrift.

Vård. Statens utgifter for blindskolorna, 1890 blott uppgingo som till 39,700 mark, hade 1916 stigit till 243,109 mark I övrigt deltar den på något sätt blindvården, dock

att den, som blivit blind i följd olycksfall inom arbetsområde, där maskinkraft av användes, får bidrag enligt olycksfallsfirsäkringslagen. Fråga allmän ålderspensioom nering är under kominittéutredning. Blindskolornas elever ha fria resor på statsjärnvägarne och privatskolornas alumner 50 nedsättning i biljettpriset.

Skolorna försälja åt lärjungar och även stundom åt andra blinda råvaror, som dessa på annat sätt kunna skaffa. Under kriget ofta var detta den enda möjligheten att förskaffa de blinda material. Ett antal blinda i Hälsingfors och några större landsortscentra ha slutit sig tillsammans på andelsverksamhetens grund för tillgodoseende

av gemensamma intressen och upprättat andelsverkstäder saint företagit gemensamma materialinköp. Ett från blindhåll väckt förslag att alla Finlands blindinstitutioner om skulle gemensamt inköpa material och ombesörja försäljningen färdiga av arbeten, är under utredning. fela denna verksamhet lider för närvarande mycket valutasvåav righeter, då de för blindyrkena viktigaste råvarorna måste köpas från utlandet. Bland föreningar för och blinda kunna nämnas Böcker åt blinda, av vars syfte framgår av namnet, och Sokeain liitto = de blindas förbund med både blinda och seende medlemmar, vilken utger periodisk publikation. en Någon ingående undersökning de finska blindas ekonomiska ställning har av kommit till stånd.

5. Frankrike.

Statistik. Enligt 1911 års folkräkning funnos i Frankrike 28.945 blinda, därav 15,534 män och 13,411 kvinnor. Blindkvoten. 1551 10,5; 1861 8,2; 1872 8,4 och 1901 som var 7,0, var vid den senaste räkningen 7,4. För männen kvoten 1901 7,8 och 1911 för var 8.1, kvinnorna 6,4 och 6,7. Tillväxten under århundradets första resp. årtionde står sanno-

I Paris arbeta också tvänne ordnar i blindväsendets tjänst, nämligen Les soeurs de Szt Paul och Les freres höpitaliers de Szt Jean de Dieu. Den förra består både av blindaüoch seende systrar och har gjort uppfostran blinda flickor till sin huvuduppav gift. Aven här är musiken huvudsaken. Flickorna mottas redan vid 3 års ålder och flera av dem bli som Många placeras efter utskrivningen musikvuxna nunnor. som lärarinnor och organister, en del bli pärlarbeterskor. Den nämnda munkorden har en asyl för sjuka gossar, och vid denna är fogad skola för blinda där utbilden gossar, ning i instrumentalmusik och pianostâimning är huvuduppgiften.

Omedelbart utanför Paris vid Saint hlandé ligger för Seinedepartementet . en avsedd blindanstalt. Ursprungligen utbrytning från Quinze-Vingts, inköptes den 1887 en av detta departement, som vidgårhundradets början hade för densamma årsutgift på en omkring 200,000 fr. Blott lärjungar från departementet mottagas, fattiga gå gratis:

Skyddslingar intagas i éeole maternelle redan vid 3 års ålder, stanna i primärskolan

till 13 år efter denna ålder intagas inga lärjungar och övergå sedan till hantverksen skola, där de undervisas i borstbinderi, stolsitsiiiitning, korgmakeri och påirlarbeten.

Efter slutad skolgång stanna de, ehuru de bo utanför anstalten, arbetare vid dess som verkstäder, som också sysselsätta mängd seende arbeterskor för sammansättanrle en av pärlarbeten ofta s. dödskronor till begravningar och avslutande lcorgarbeten. av l-Ialvseende arbetare göra ävenledes del dylika arbeten. Bland hår förekommande en yrken bör nämnas påstillverkning, bland annat har fördelen att kunna bedrivas som i arbetarens eget hem utan att ta för mycket utrymme. Verktygen äro billiga och papperet fick man åtminstone förr ofta gratis. Dock har detta arbete betydelse mera som sysselsättning än som uppehälle. Betalningen vid verkstäderna lämnas iproportion till

utfört arbete, och lönen kan sättas jämförelsevis högt tack de nämnda anordninvare garna och den parisiska starlslörvaltningens stora beställningar.

Ungefär hälften av de i Frankrike undervisade blinda gå i de nämnda skonu lorna., de övriga få sin utbildning vid smärre skolor i orterna, anlagda ordnar eller av enskilda och till stor del stödda avgifter från departementen genom samt avsedda för god folkskolundervisning. Årsavgiften före kriget vanligen 500 fr. och kursen var S-årig. Antalet blindskolor uppgår för närvarande i hela landet till 27.

I samband med dem finnas stundom öppna verkstäder, även några självmen ständiga sådana givas den vid Rue Jaquier i Paris, har 3 försäljningsbodar. ex. som Vid sådana verkstäder kunna också blinda få undervisning, dem hamna vuxna men av många på Bicêtre de la Salpetriere och andra allmänna vårdanstalter och sjukhem.

De nämnda verkstäderna ägas ofta understödsföreningar, och de bli demkmycket av dyra, så att man tvekat, huruvida fördelen motsvarar kostnaden och mödan. Åtskilliga enskilda blinda reda sig emellertid väl musici, pianostämmare, borstbindare, korgsom makare, stolsitsfiätare, madrasstoppare och i ett mindre antal fall massörer. som Vård. Det stora flertalet de arbetande blinda förmå emellertid än bidraga av mer till sitt underhåll och måste erhålla särskild hjälp för att nå sitt fulla uppehålle. Se-

dan länge lämnas sådan av Quinze-Vingts, i stora byggnad, den gamla musketörvars kasernen, för närvarande 150 familjer äro inhysta före kriget 300. Stiftelsen lämnar

dessutom årsunderstöd åt vissa blinda i olika delar landet. av En lag av 14 juli 1905 tillförsäkrar understöd åt varje obotligt blind, lyte vars hindrar honom att med eget arbete vinna livets nödtorft. Alla de gamla och svaga blinda, vilkas behov är känt, skola uppbära livstidspension, eller, deras tillstånd en om det kräver, intagas å försörjningsanstalt. De ha några tillgångar få sina undersom stöd reducerade med motsvarande belopp, dock får reduktionen göras större än

besparade tillgångar. Beloppen dessa understöd växla efter hemhalva beloppet av av Paris uppgår det till 360 fr. året, för närvarande ökat med ett ortskommun. I om fr. i månaden. I departementen kan det nedgå till 60 fr. om året, dyrtidstillägg å 15 understöd från Quinze-Vingts, ehuru till det for huvudstaden utökas då med men bestämda beloppet. betydande verksamhet för att på allehanda sätt hjälpa landets blinda En högst Valentin Haüy, ledande kraft allt till sista tiden varit har utförts av föreningen vars

Föreningen har upplysningsbyrå, där ger råd och även annan M. de la Sizeranne. en man slag åt blinda, tidskrifter, bibliotek, I arbetet för de hjälp av många museum m. m. har den ock tagit mycken del. Den har emellertid på senare tid mött krigsblinda inom blindvärlden, liksom ock betydande spänning uppkommit åtskillig opposition en

mellan civil- och krigsblinda.

beräknas till 3,800, hvilka icke mindre än 3,600 erhållit en Krigsblinda. Dessa sistnämnda av Författaren Brieux den ledande kraften inom den tillfredsställande utbildning. var blev nödvändig. Skolor förlades i Paris och i landsortsstäder, organisation, som härför ögonkliniker, för att möjliggöra undervisningsarbetets alltid i eller i närheten av men under konvalescenstiden särskilt ville härmed förhindra, att påbörjande redan -- man finge inträda. Just den synpunkten föredrog också allt för stark depression ur man

början blinda lärare, då deras exempel verkade stimulerande på lärjunvid arbetets dessa hade tidigare varit jordbrukare, och det visade sig, att garne. Omkring 70 av

sköta mjölkning, hästar och nötkreatur, plöjning, sådd, trädgårdsodling m. m., de kunde de kände till sedan fordom. Att få dem placerade hos främr hälst dock på plats, som svårigheter. Några ha med hjälp någon seende familjemedmande stötte på stora av småbrukare. Affärsmän och handlande ha ofta, sedan de lärt lem tagit sig fram som kunnat sköta sin förra affär. Svårt har det varit för blindskrift, med hjälp av biträde lantarbetarakontorister och añarsanställda. Dessa ha fått industriarbetare, ensamstående

anförda blindyrkena jämte halmflätning, nät- och fransbindning, skomalära de ovan mekaniskt justeringsarbete, glasslipning, porslinstillverkning, massage keri, tunnbindning, och maskinskrivning. Handarbete att föredra framför maskinarbete. Emard, anses vara med denna hantverksutbildning och skrivit därom, anser, att som sysselsatt sig mycket för de blinda i konkurrensen med de seende ooh heller rotborstbinderi bär sig halmflätning nät- och fransbindning. Likaså avstyrker han skomakeri ting- och samt med de många benlösa invalider, ägna sig däråt. Mapå grund av konkurrensen som rekommenderar han särskilt ävensom tunnbinderiet och korgflätnindrasstillverkningen

vilkas produkter lätt avsättning vid vingårdarna. De nämnda industriarbetena gen, blinda få arbeta för sig själva och under tillsyn seende. synes vara lämpliga, om de av rekommenderas, den blinda har tillgång till hjälp seende. Intelli- Trikåstickning om av ha svårast sig fram. Massage, maskinskrivning och språkundervisgensarbetarna att ta det finnes godt välutbildade konkurrenter. Musikerns ning kunna ifrågasättas, men om yrke han lämpa sig blott för speciellt begåvade. De krigsoch pianostämmarens anser statspensiom och denna uppgår enligt Rémy till minst 6,000 fr. om året. blinda åtnjuta

6. Nederländerna.

Statistik. I 1909 års folkräkning antalet blinda i Nederländerna till 1,349 män och anges 1,361 kvinnor, tillsammans 2,710, vilket blindkvot 4,7 på den manliga och ger en av 4,0 på den kvinnliga befolkningen. De absoluta siffrorna visa stegring från de en tidigare räkningarna 1869 och 1889, vilka för männen 878 och 1,139 och ange resp. för kvinnorna 715 och 975, tillsammans 1,593 och 2.114. Blindkvoten för männen var båda dessa år 5.0 och för kvinnorna 3,9 och 4,3 Vad de sistnämnda beträffar resp. förekommer alltså på 40 år en icke alldeles obetydlig stegring även i den relativa

siffran, nämligen från 3,9 till 4,6. Också äro de blinda kvinnorna fler än numera männen. I åldern under 16 år funnos år 1909 341, mellan 16 och 29 år 296, mellan 30

och 59 776, och 60 år eller däröver 1,297 blinda Stegringen från tidigare voro personer. räkningar beror mest på tillväxt i de årsklasserna. För de männen visar yngre vuxna sig någon sänkning. Av männen befunnos vid räkningarna åren 1889 och 1909 resp.

24 och 30 ha fått speciell blindundervisning, kvinnorna 18 och 19 av Genom kungl. beslut 27 1916 tillsattes kommitté 6 inklu- Utredning av mars en av personer och förslag sive sekreteraren för att göra utredning beträffande de blindas lott och förslag till ge rörande de dess förbättrande. Ett kortfattat referat kommitténs den 2 april 1919 avgivna beav blindas tänkande kan föreställning blindvårdens ge en om nuvarande ståndpunkt i Nederlänvisning och derna och om förslagen till dess vidare utveckling. vård av 1916 års kommitté. Kommittén utsände till alla landets borgmästare frågeformulär, vilka avfattats med

hjälp av Ögonläkare. I dessa upptogs följande definition på blind: den har högst som l a 2 sextiondelar normal synskärpa vad barn beträffar 4 5. Som blind räkav nas även den, som till följd av synfältets inskränkning kan reda sig på främmande

ställe, även om hans synskärpa är normal. Till de halvblinda räknas de, på grund som av vissa gynnande omständigheter ovanlig energi, stor intelligens, förmånliga sociala

omständigheter kunna verkställa seendes arbete, då andra med synförmåga äro samma hänvisade till blindarbeten, ävensom sådana, ha så ringa synförmåga, att de som kunna räknas som blinda, dock ha den så nedsatt, att de äro uteslutna från men en stor del av de seendes verksamhetsområden.

Formulären besvarades tämligen ofullständigt, i synnerhet i de mindre kommu-

nerna, och kompletterades därför i del fall med biträde andra myndigheter. Då en av alltså primäruppgifterna äro otillfredsställande, måste de siffrorna betecknas vunna som osäkra och helt visst för låga. Det visar sig nämligen, att de äro åtskilligt lägre än

folkräkningsuppgifterna. Till denna olikhet kan också ha bidragit skiljaktigheteri

definitionen på blind. Enligt kommitténs uppgifter funnos i hela landet 2,370 blinda

och 1,440 halvblinda. Av de blinda 62 under 7 år, 251 mellan 7 och 19, de voro av halvblinda resp. 20 och 216. I Amsterdam, Rotterdam och Haag funnos blinda och

halvblinda till ett antal 423 och 81, 254 och 58, 104 och 70. av resp. Som allmänna grundsatser kommittén, att blindvården bör skiljas från anger fattigvården, att den enskilda verksamheten för de blinda bestämmelser genom nya får avskräckas från att fortsätta, att dock staten måste ingripa i åtskilligt, där men den hittills hållit sig tillbaka. Man föreslår inrättandet ett råd-för blindväsendet, av bestående av minst 5 därav åtminstone kvinna och Ögonläkare. Detta personer, en en

Källor: Jaarcifers het Koningkrijk der Nederlanden 1916, sGravenbagen 1917; Ven-slag voor van de staatscommissieom te onderzoekenwat staatswegekan worden verricht tot verbetering het van van lot van blinden en halvblinden ingesteld bij koninkliik besluit 27 1916, Arnlieim Medvan maart u. delanden från direktör A. H. J. Belzer, Amsterdam.

skall gå regeringen tillhanda med upplysningar och utredningar rörande blindväsendet, särskilt frågor understöd, befordra bildandet av kommittéer för blindändamål i 0r-

om terna samt upprätta och vidmakthålla en statistik över de blinda. Under rådet skall arbeta regeringen utnämnd inspektör för blindväsendet. En materialdepå bör

en av upprättas, för självkostnadspris säljer för blindyrkena behövliga råvaror till skolor

som och föreningar samt till vissa enskilda blinda. Den skall skötas av en av regeringen utnämnd direktör. Förluster denna depå böra drabba staten.

Obligatorisk blindundervisning inom eller utom anstalt bör införas för barn, det förra regel. Man uttalar sig mot extra k1asserför blinda i de större städernas

som skolor, ,då undervisningen i sådana visat sig bliva tillfredsställande. Blindskolorna skola både tör externer och interner. Uteslutna från skolundervisningen böra de

avses

utgöra fara för de andra barnen, eller vilkas kroppsliga eller andliga tillvara, som en stånd tillåter dem att tillgodogöra sig undervisningen. I den 7-âriga, egentliga skolavdelningen bör undervisning i alla vid den lägre skolundervisningen vanligen före-

ges kommande ämnen utom teckning. Undervisning i grunderna ett eller flera främ-

av mande språk göres fakultativ, likaså i musik och maskinskrivning. Den tekniska undervisningen, bör meddelas i 5 år, bör huvudsakligen gå ut på inlärande av ett yrke:

som iiätning, borstbinderi, korgmakeri, kvinnliga handarbeten ävensom hushållsgöromål. Vid utväljande dem, som skola undervisas i musik, bör man gå ganska strängt tillväga,

av och i betraktande hur osäkert det är, de skola kunna taga sig fram med detta

av om yrke, böra de, utbildas i musik, tillika lära ett hantverk. Detsamma bör gälla om

som dem, somdära maskinskrivning. Skolavgifterna böra betalas av målsmännemmen statsbidrag i händelse av behov kunna erhållas. Till blindanstalter, som ha minst 30 lärjungar och 2 lärare utom föreståndaren, bör statsbidrag utgå. Jämte de tre befintliga privatskolorna och en fjärde projekterad bör en statsskola inrättas och i förening med denna ett skyddshem. På Idet sättet skulle 300 lärjungar samtidigt kunna få undervisning. För närvarande kunna omkring 200 mottagas. Upprättande av särskilda skolor för halvblinda i åldern 6-14 år avstyrkes på grund av dessas ringa antal, men de böra få lära hantverk i blindskola. Efterblivna blinda böra undervisas i särskilda klasser vid vanlig blindskola.

För fullvuxna blinda finnas 8 anstalter: verkstäder med eller utan internat, de senare med högst ett femtiotal interner. Vid flera dessa undervisas vuxna blinda,

av vilka såsom utlärda stundom stanna vid det med verkstaden förenade internatet. I Amsterdam övergå de från skolan utexaminerade ibland till ett sådant. Fackundervisningen blir tillfredsställande, då medhjälparne vid undervisningen äro för få och antalet elevplatser är alldeles för ringa, Veckolönerna uppges för verkstäderna i Amsterdam till 50-5: 75 för kvinnor 3-4 jämte obestämt dyrtidstillägg, iRotterdam

50-6: 25 jämte en i dyrtidlstillägg, i Haag 50-8:- i Utrecht 4-8: 50 och i Middelburg 10-12 il. Förtjänsten räcker utom i Middelburg till livsuppehälle, varför välgörenheten måste anlitas. t arbetare, som sitta på verkstäder, betalas avlöningen styck, även då blir den blindes inkomst alldeles otillräcklig,

per men enär han arbetar mycket långsammare än den seende. Aven med särdeles strängt arbete kommer en sådan blind korgmakare högre än till 9 i veckan, under det en seende arbetare förtjänar 16 Andra och i synnerhet kvinnorna bli långt efter. Skola de blinda bli ekonomiskt likställda med sina seende yrkesbröder, behöva de därför statsunderstöd.

Detta bör så långt möjligt ha karaktär lön för utfört arbete, och minimi-

som av understödet bör motsvaras ett minimiarbete. Själva utbetalningen liksom arbets-

av kontrollen bör ske någon anstalt, och blott åt de blinda, stå i förbindelse

genom som

med en sårlan, utbetalas lön, dock behöva de nödvändigtvis intagna å anstalten. vara Lönerna bestämmas av anstaltens styrelse och underställas rådets godkännande. Mini-

milönen skall utbetalas till 1 de blinda, lämnat fastställt minimiarbete, 2 dem, som som bo i en anstalt och där sysselsättas, även de äro facklärde, och 3 till dem, om som där äro under utbildning, så framt de äro över 19 år. För merarbete betalas per styck efter taxa, som rådet fastställer. Avlöningarna måste beräknas högre än för seende, särskilt vad kvinnor beträffar. Gamla och orkeslösa höra stanna vid verkstä-

derna, vilka så mycket möjligt böra ha karaktär affär. För kost och logi kan som av anstaltsstyrelsen göra avdrag pa lönen. Anstalten är nödsakad mottaga alla, . som anmäla sig till inträde, och de intagna kunna, när de så vilja, lämna densamma.

De blinda, som arbeta som självständiga hantverkare eller äro på enskild en seendes verkstad, äro alltså uteslutna från detta statsunderstöd, de förra få dock men köpa material från råvarudejiån till dess självkostnadspris. De arbeta för som en förening få heller statsunderstöd. sådant lämnas åt föreningen själv, med villmen kor att den ställer sig under kontroll inspektören, har granska beloppet av som att av de löner, som utbetalas. Av ministern skola platskommissioner i orterna utses, vilka

äga att se till där boende enskilda blinda samt till någon anstalt och på dennas be-

kostnad insända deras färdiga arbeten. v Musici böra få tillskott på lönen. Deras statshjälp bör lämnas i form biav drag till deras utbildning, vilken för övrigt bör taga sin början redan under slutet av skoltiden. Då det är svårt för dessa att vinna någon plats, bör rådet vid organist-

vakanser söka motarbeta eventuell fordom mot deras anställande. Pianostämmare böra

få sin slutliga utbildning vid något större pianomagasin och under utbildningstiden erhålla statsbidrag. Fördelningen och beloppet de stipendier, böra utgå till de av som blinda, som utbildas i de båda yrkena, bestämmes rådet iförening med senare av vederbörande skolstyrelser. Två massörer och lika många massöser arbeta vid ett gymnastiskt institut i Amsterdam, och dess föreståndare, prof. Lanz, att blinda kunna anser, utbildas till massöser till att meddela medicinsk gymnastik. Kommittén föremen slår, att ett begränsat antal massörer bör utbildas och att de anställas vid statsinsti-

tutioner, som ha behov av sådana. De brist på plats vid dessa nödgas försöka som av sig på enskild praktik, böra i och för sin utrustning statsmedel erhålla av ett räntefritt lån. För själva utbildningen böra stipendier anslås.

Säkerligen komma efter genomförande kommitténs förslag att krävas såväl av en utvidgning av de befintliga arbetsanstalterna anläggandet statens arbetsansom av en stalt. I förening med statsanstalten, lämpligen torde kunna förläggas till Arnheim som eller östra delarna riket, bör uppföras ett repslageri. Anstalten bör anordnad av vara som blandat externat och internat.

Vid alla dessa anstalter böra de, efter skolåldern blivit blinda, kunna få. som ;vrkesundervisning och tillika lära att läsa och skriva blindskrift.

Enligt upplysningar, kommit den nederländska kommittén tillhanda, funnos som 1919 på kommunala, kyrkliga eller enskilda inrättningar, avsedda speciellt för som voro blinda, intagna 387 gamla eller sjukliga blinda. Sådana önskar kommittén få överilyttade

till särskilda ålderdomshem, och den föreslår, att ett sådant upprättas för statsmedel.

De föreslagna reformerna komma naturligtvis, därest de förverkligas, att medföra

ganska betydliga årliga kostnader för statsverket. Som bidrag till avlöningar vid skolorna

skulle enligt kommitténs förslag utgå 75 lönebeloppen med 123,750 fl., till underav visningsmateriel 8,000 fl., bidrag till lokalernas underhåll 1,600 och kostbidrag som som till behövande lärjungar 30,000 eller tillsammans till undervisning 163,350

De ovannämnda arbetslönebidragen beräknas komma att utgå med högst 450 för var blind i anstalt och med högst 400 för understödsberättigade utom anstalt, vilket beräknas skola medföra en utgift på 650,000 För rådet beräknas en kostnad av 39,400 fl., vari ingår kostnaderna för inspektören och materialdepån. Till gamla och orkeslösa blinda 27,250 och till utbildningsstipendier och som hjälp åt vissa institutsutbildade blinda, vilka äro intagna på anstalter, 20,000 ti. Tillsammans alltså 900,000 11. årliga utgifter.

Kommitténs förslag har tillsvidare föranlett någon statsåtgärd, och det har från anstaltsstyrelsernas sida blivit utsatt för en viss kritik. Dels har man uttalat sig mot föreningen av externer och interner i samma skola mot deras förening å samma

-verkstad göres däremot ingen invändning dels har man över huvud uttalat sig emot

skolans förstatligande såsom innebärande en försämring. Styrelserna mena, att blindvården bör vara en privat sak men att den privata verksamheten bör erhålla finansiell hjälp av staten. Blindförenixigarna, av vilka De -Nederlandsche Blindenbond är störst, äro däremot hågade för statlig blindvård och från några blinda har det yrkan:

0. m. det gjorts, att alla blinda utan avseende på ålder eller arbetsprestationer borde ha statsunderstöd.

Statsförsäkring för olycksfall, ålderdom d. finnes införd i Nederländerna och Statsätgärder.

0. kommer de blinda till godo efter de gälla för andra medbor-

samma normer, som som gare, och speciella bestämmelser för blinda gälla Brailletryck går för nedsatt postporto, och fattiga blinda få fribiljett åt ledsagare på järnvägarna och likaså på Amsterdams spårvägar.

7. Norge.

Vid 1910 års folkräkning hade Norge 2,097 blinda, därav 1,132 män och 965

statistik kvinnor. Övervikten för männen förefinnes i de årsklasserna.

yngsta Siffrorna rörande blindhetens fördelning i landet bli i någon mån missvisande därigenom, att de blinda skolbarnen räknas som hemmahörande där, varest skolan är belägen. Emellertid torde man kunna säga, att blindheten är proportionsvis mycket förekommande i det-

nordliga Norge och att städerna, speciellt Kristiania och Bergen, ha relativt vackra siffror. Blindkvoten är enligt den nämnda räkningen 8,9, vilket i motsats mot vad

förhållandet i allmänhet är i Europa visar någon relativ ökning från 1900, då kvo-

ten var 8,5. I jämförelse med 1891 års kvot 12,8 är dock förbättringen stor.

- -- Från 1900 till 1910 kan även iakttaga förbättring inom de yngsta årsklasserna.

man en Att Norge har avsevärt större antal blinda i förhållande till sin folkmängd än de båda andra skandinaviska landen, har ansetts bero på den talrika förekomsten släkt-

av äktenskap.

Barnaundervisningen är obligatorisk, så att enligt lagen 4 juni 1915 blinda

av Undervismellan 8 och 21 år äro skyldiga att infinna sig till undervisning, så framt de enligt ning. läkareattest lida av någon kroppslig svaghet, gör ändamålslöst eller otillrådligt , som att sända de l skola, eller om de redan fått den utbildning, skolan att bibringa.

avser Målsmän, som försumma att insända barnen, kunna ådömas plikt. Skoltiden räcker 7-8 år. För medellösa betala kommunerna kostnaderna. Som skolans uppgift sättes i den ovan nämnda lagen att såvitt möjligt bibringa lärjungarna det för folkskolan

Källor: Norges officiella statistik; Lov av 4 juni 1915 om döve, blinde og aandsvake barns undervisning og om pleie- og arbeidshjem for ikké-dannelsesdygtigeaandssvake; Meddelanden Forstander

av - P. M. Sydnaes.

fastställda måttet av kristlig och borgerlig upplysning och dana dem för praktisk livsverksamhet, ävensom att meddela koniirmationsundervisning åt dem, tillhöra stats-

som kyrkan. För barnundervisningen har staten två skolor, i Kristiania och på Da-

en en len utanför Trondhjem med tillsammans 90 lärjungar hösten 1920. I samband med den senare finnes en arbetsskola, där manliga lärjungar kunna fortsätta ännu 3-4 år för att erhålla full yrkesutbildning och där man också mottar män, blivit blinda

som som vuxna. I Kristiania är arbetsskolans uppgift tillsvidare och enligt särskild överenskommelse överlåten åt blindmissionen som har en privat skola för blinda kvinnor. På Dalen undervisas omkring 50 vuxna män och i Ils skola omkring 30 kvinnor.

vuxna

De vanligaste blindarbetena äro för männen korgmakeri, snickeri, stoppningsarbeten, skomakeri och som bisysla borstbinderi. Med pianostämning har börjat på

man senare tid, och 7 män vinna därmed sin bärgning. För kvinnorna äro de viktigaste

nu arbetena: vävning, Stickning, häckling samt flätning stolsitsar och listskor. På

av senaste tiden har man vid blindslçolan för kvinnor också infört maskinstickning. Enstaka blinda idka handel eller jordbruk, och några äro anställda i telefontjänst. Fast anställning som organist ha 12 blinda vunnit, åtskilliga pläga spela på danstillställningar, biografer och restauranter. hI-assörerna äro 3 och lärarna Musikerna reda sig bra, och överhuvud anses friska och dugliga blinda kunna leva sina inkomster.

av Man beräknar, att omkring 200 norska blinda äro fullt självförsörjande. Vård. Till befordrande av de blindas arbetsmöjligheter ñnnas.2 mindre verkstäder och 3 försäljningsborlar i resp. Kristüiania, Bergen och Trondhjem. Ett ålderdomshem finnes med plats för 8-10 kvinnor. Atskilliga legater för blinda finnas såsom: Owesens legat for nordenfjeldslçe blinde å 170.000 kr. jämte Dalens gård, som användes till blindskola, Forsens legat for vestlandske blinde å 40,000 kronor samt Legat for blinde og døve i Bergen å omkring 100,000 kr. lforeningen for blinde har ett samlat kapital på omkring 150,000 kr. Avkastningen av legaterna användes dels till att betala avgifter för blinda å anstalter, dels till att skaffa utrustning åt skolelever vid deras utskrivning och dels till att vid förefallande behov giva hjälp åt blinda överhuvud.

Utom den ovannämnda Föreningen for blinde är att märka Norges blindeforbund, som består av tre avdelningar: östlandske, vestlandske och nordenfjeldske blindeforbund. Dess huvudsyfte är att giva hjälp till självhjälp och att bispringa de blinda på vad sätt den kan. Under sin korta tillvaro har den uträttat åtskilligt gott. Den åtnjuter 5,000 kr. i statsbidrag till tryckning böcker och blindtidskrift och har

av av en fått kunglig bekräftelse på sina lagar och statuter. Föreningen och dess filialer äga kapital på omkring 325,000 kr., varav 225,000 äro avsatta för De blindas hus i Kristiania och Bergen samt i Det nordenfjeldske. Omsättningen i föreningens bodar i de nämnda städerna uppgick 1920 till resp. 35,000 och 40,000 kr. Dess bibliotek räknar 1,600 band.

De nämnda tryckningsbidragen och den för punktskriftförsändelser beviljade portonedsättningen äro utom utgifterna för utbildning de enda statsbidragen till blind-

- väsendet. En av Norges blindeforbund gjord hemställan, att alla blinda skulle erhålla samma nedsättning i biljettpriset vid järnvägsresor som feriebarn, avböjdes 1912 av regeringen med hänsyn till konsekvenserna. De blinda ha ingen försäkring av någon art.

8. Schweiz.

Enligt 1910 års folkräkning funnos i landet 2,180 blinda, vilket ger en blindkvot Statistik. på 5,31 mot 2,109 år 1895 och 2,052 1870. med blindkvoterna respektive 7,22 och 7,64. Siffrorna visa en betydande relativ nedgång, men en obetydlig absolut stegring. Vid alla räkningarne definierades blind den, som kan räkna fingrar på mer än 1

= meters avstånd. Som svagsynt betecknades övriga, som i skolarbetet eller i sitt yrke röna hinder av sin synnedsättning. Den relativa sänkningen visar sig starkast bland ungdomen och anses bero på desinfektionen av de nyföddas ögon, som gjort blennorrhea neonatorum till en sällsynthet, på skolläkarnes verksamhet samt på den obligatoriska sjukförsäkringen, som nödgar alla med skadade ögon att söka läkarvård.

Av de 2,180 blinda, som upptogos i 1915 års folkräkning voro 237 under 20 år, därav 135 i anstalter, 901 21-55 år 249 i och 1.019 56 år eller

voro anstalter mer

163 i anstalter.. Om 23 saknas uppgifter. 1 blind kommer på 3.047 schweizare under 50 och på 421 över 50 år. De åldriga blinda äro sålunda talrika. Av dem uppges 118 vara arbetsdugliga. Av de övriga bo 795 i familjer, 3 i blindhem och 103 i andra anstalter.

Undervisningen av blinda är helt och hållet anförtrodd åt enskilda anstalter och Undervisfrån ledande blindpedagogiskt håll har man undervisningsdirektor H. von Matt i en ning. motion, dec. 1919, inom Nationalrådet uttalat sig mycket skarpt mot dess förstatligande. Man befarar icke blott, att ett sådant skulle bli mycket dyrare än den nu gällande anordningen, utan att blinduppfostran skulle mycket försämras, om den omhändertoges

maragrafmänniskors otympliga händer i stället för av förstående och medkännande av hjärtam. Gällande förbundsforfattning stadgar skyldighet för de blinda barnens föräldrar att skada dem lämplig uppfostran, varvid de måste ta hänsyn till deras fysiska och psykiska möjligheter. Försummas detta, ha die vormundschaftlischen Behörden att ingripa till barnets hjälp. Likaså äga dessa, om barnet vanvårdas, att flytta det till lämplig familj eller anstalt. Härigenom upphäves föräldrarnes skyldighet att betala kostnaderna för barnets uppfostran. De offentliga myndigheterna bestämma, vem som skall betala, om föräldrarna eller barnet självt förmå. Genom kantonala stadganden ordnas detaljerna. I sådana kunna föreskrivas ex. specialklasser för synsvaga, specialpedagogisk behandling av blinda samt kommunala uppfostringsbidrag.

Endast i fyra kantoner finnas blindskolor, varför de övriga enligt särskilda överenskommelser sända sina blinda barn till någon dem. Skolan i Bern mottar också

av vuxna blinda liksom flera blindhem undervisa sådana, som efter skolåldern förlorat sin syn. Som en egendomlighet för nyssnämnda skola kan anforas, att alla eleverna delta i jordbruksarbete. Det förekommer även, att utbildade blinda ge privatundervisning åt lyteskamrater. I Zürich undervisas blinda och dövstumma vid samma institut, men en nyligen erhållen donation kommer att möjliggöra de blindas utflyttande till en egen skola på landet. Det är ifrågasatt att då med den förena en skola för synsvaga, men sannolikare är kanske, att en självständig sådan upprättas i staden Zürich. En skola i Fribourg, som ledes från Frankrike förvisade tar blott katolska lärjungar.

av nunnor, Vid Chailly i Vaud vårdades 1919 45 sinnesslöa blinda.

Undervisning för blinda barn kan enligt vad av ovanstående framgår sägas vara obligatorisk, ehuru visserligen staten åtagit sig att sörja för lärjungeplatser. Då emellertid det visade sig, att 45 skolpliktiga blinda barn 1915 voro utan undervisning, ligger

Källor: Årsberättelser från Schweizerischer Zentral Verein fiir das Blindenwesen; Tidskriften Pro Iuventute 1920; Åstrand, Reseberättelse,manuskript, 1903; Meddelanden direktor V. Altherr, St. Gallen.

av

det nära till hands att tänka, att detta kan bero på bristande tillgång på platser, vilket emellertid å officiellt håll betvivlats. På föräldrarnas ekonomiska oförmåga kan det bero, då understödsföreningar och fattigvård gemensamt bestrida nödiga kostnader, när andra möjligheter saknas. En avsevärd del av de 45 kan möjligen utgöras av sjuka eller obildbara.

F ör lärareutbildning och anskaffande läroböcker har man hittills varit hänvisad

av till Osterrike eller Tyskland. Det är särskilt bristen på inhemska läseböcker, som är kännbar, varför speciellt schweiziska skola utarbetas och tryckas. För eget blindlärareseminarium är landet for litet, varför man planerar ett heilpedagogiskh seminarium for alla slag av abnormlärare. Vård. I den Zentralverein für dasBlindenwesen utgivna årsberättelsen för

senaste av 1919 upptagas utom de ovan nämnda skolorna 48 olika institutioner för blinda belägna i 20 olika kantoner. Av dessa äro 6 blindhem, det största i St. Gallen, med både manliga och kvinnliga skyddslingar, varemot de övriga blott ha endera.

Asylen i Lausanne omfattar vida än namnet anger, nämligen ett sjukhus for

mer ögonlidande, uppfostringsanstalt, ett hem för blinda kvinnor och öppna verkstäder

en för män. I hemmet sysselsätta sig kvinnorna mest med strumpstickning, varpå förtjänsten blir mycket ringa 30 c. om dagen 1903. Vid verkstäderna äro många blinda män anställda, som äro gifta med seende kvinnor och i sina egna hem som inackorderingar mottaga ogifta kamrater.

I de schweiziska blindhemmen för kvinnor spelar stickningen fortfarande en stort roll. För männen äro borstbinderi och korgmakeri huvudyrkena. Den en gång så populära svarvningen är sedan 1902 nedlagd. Man förvånade publiken mycket med den, den ingen förtjänst Flätning avstolsitsar för de många hotellens räk-

men gav ning och mattor äro också vanliga yrken for både män och kvinnor. Endast för

av 6 vid senaste folkräkning musik eller pianostämning levnadsyrke, och blott

uppges som

massör Musiken har hittills visat sig föga givande blindyrke. Man en anges. som söker emellertid få blinda använda som organister vid begravningar, vilket någon mån lär ha lyckats.

Föreningen Für das Alter har åtagit sig att genom sina kantonalkommittéer åt

blind, är över 65 år, lämna 120-240 fr. årligen, till dess statens blivande var som ålderdoms- och invaliditetsanstalt övertar den huvudsakliga delen av omsorgen för de gamla blinda. De blindas sjukdomsförsäkring söker Zentralverein att befordra genom att den åtagit sig premien, under förutsättning att den blinde själv och lokal

av en understödsförening åtar sig var sin tredjedel. I de flesta kantoner äro alla över 18 år gamla personer; leva i familj, skyldiga att vara i sjukkassa, och till dem höra

som de flesta blinda i förvärvsåldern.

Den nämnda Zentralverein är ett gemensamt organ för de många blindinstitutionerna. Den söker förekomma blindhet genom spridande av upplysning om nödvändighet ögonvård, genom att förmå myndigheterna att upprätta särskilda skolavdel-

av ningar för och genom att ge bidrag till sjukhusvård åt ögonsjuka. Den har

synsvaga, utgett skrift avsedd för föräldrar till blinda barn, som ännu nått skolåldern, den

en befordrar uppmaningar och bidrag till avgifterna blinda barns upptagande i

genom skola, skaffar blinda hantverkare tillträde till lämpliga verkstäder, hjälper dem vid upprättande av egna sådana, skaffar arbetsmaterial, hjälper till med försäljningen av färdiga arbeten, söker skaffa vilomöjligheter vid behov och vill göra artistiska talanger bekanta. Den har vidare bildat fond för att hjälpa gamla blinda, upprättat ett

en arkiv for skrifter rörande blinda, ett cirkulerande bibliotek för blinda i Zürich och ett

boktryckeri i Lausanne. Föreningens hela förmögenhet uppgick vid 1919 års slut till 41,000 fr. Genom barnmorskorna söker man icke utan framgång att få gåvor från nyfödda barns föräldrar 1,542 fr. 1919, och man har också uppmanat allmänheten att lämna föreningen vad skulle ges ut för begravningskransar.

som annars

I opposition mot den hittillsvarande verksamheten för de blinda har trätt Schweizerischer Blindexiverband. Detta, som räknar 300 medlemmar, alla blinda, utger Schweizerische Blindezibote, vilken förfäktar den meningen, att den nuvarande blindvården i Schweiz är opraktisk, då den skötes av seende, som aldrig kunna förstå en blinda

Päniiingxräiwlets fall har naturligtvis medfört allvarliga svårigheter för skolorna,

detta gäller i än högre grad om de många understödsfonderna och föreningarna. men Så visar fond i Lausanne under 1919 29,000 fr. i inkomst och 106,000 fr. i utgifter

en och asylen därsammanstädes resp. 80,000 och 224,000. Det är därför underligt, att

börjat tänka på statsunderstöd, och framställningar äro gjorda av en mängd blindman institutioner i gemenskap med andra anstalter för anormala, i vilka man påvisat det mycket trängande behovet av statshjälp till de privata välgörenhets- och uppfostrings-

inrättningarna.

Man begär att institutionerna skola förstatligas, vilket skulle beröva dem allmänhetens intresse och dessutom bliva dyrt, men man begär statsbidrag till täckande

budgetbristerna. I nationalrådet och ständerrårlet ha motioner idetta syfte väckts, av vilka vid den förberedande behandlingen lära ha rönt mycken välvilja. Man fäster också stora förhoppningar vid en projekterad socialstyrelse. Anstalter och fonder kunna under nuvarande tider tänka på utvidgningar och förbättringar. Nu gäller det att hålla livet och det är klart, att man under denna kristid kan tänka utvidg-

uppe, ningar och försök. Allt sådant måste skjutas upp till bättre tider, skriver förestån-

daren for Lausanneanstalterna 1918.

9. Skottland.

Antalet blinda i Skottland vid 1911 års folkräkning till 1,638 män och Statistik.

uppgavs 1,679 kvinnor. tillsammans 3,317. Motsvarande siffror 1901 resp. 1,666, 1,587 och

voro 3,253, alltså har under årtiondet 1901-11 ringa minskning i männens och en obe-

en tydlig ökning i kvinnornas antal ägt rum liksom i totalsiifran. Iblindkvoten föreligger minskning från 7,2 till 6.9. Under 15 år voro 1911 116 män och 129 kvin-

en

15 till 59 år 964 och 706, 60 år eller däröver 558 och 84-1. Av männen nor, resp. bodde 732 i de 4 städer, ingå i grevskapen, och av kvinnorna 618. I allmänna

som inrättningar intagna 238 eller 7,2 alla de blinda. Blott 18 åtnjöto ålders-

voro av pension, och 20 hade andra slags pensioner. Som de vanligaste yrkena angivas

korgmakeri 93. musik 66, madrasstoppning 59, utbjudande av varor på gatorna 40, instrumentmakeri ofta anställning vid pianofabrik, 25, småjordbruk 24, borstbinderi

= 20, te- och kaffeforsäljning 19, grovarbete 17 och snickeri 15.

I Skottland ha liksom i England Local Government Board tillsatt en nämnd för blindväsendet jämte inspektör. Nämnden har upprättat ett register över landets

en blinda, vilket dem till 4.528. Den betydliga ökningen i förhållande till 1911 års

anger folkräkning har till del uppkommit de krigsblinda, den anses mest bero

en genom men

Källor: Report the twelfth decennialCensusof Scotland, III, London 1913; Report of the

on proceedings the welfare of the blind 1918-20 maskinskriven; Cirkulär

of the scottish advisory committee on från Skottlands Local Government Board och Board of Health. Se i övrigt under England.

på att samma vidsträckta definition på blindhet använts, vid upprättandet det som av engelska registret, samt på noggrannheten vid uppsökandet de blinda. Enligt registret av ha 987 blinda mellan 17 och 50 år sysselsättning, och dessa försörja sig 424 själva. av På fattigvårdsinrättningar äro 200 intagna. Av dem, äro över 50 år gamla, som uppges i nämndens rapport 1920 45,9 % leva sina inkomster. Av de osysselsatta av egna leva enligt samma källa 10 inkomster. Av 339 barn i skolåldern äro 250 av egna = 74 % intagna i skola, 49 = 12 % kunna på grund psykiska eller fysiska defekter av undervisas. De övriga = 14 erhålla, ehuru bildbara, undervisning. Deniredo-

görelsen för England nämnda Blind act gäller likaledes iSkottland, än med person om några smärre modifikationer, betingande lokala förhållanden. Statsbidragen till inav stitutionerna utgå också med samma grundbelopp iEngland. Däremot ingen som synes motsvarighet finnas till Englands 7 lokala subkommittéer, utan det skottska Board of

Health, som genom en serie cirkulär givit anvisning huru Blind act skall om person tillämpas, vänder sig direkt till grevskapsråd och välgörenhetsinrättningar. Departe-

mentet anger anskaffande av verkstadsplats, verktyg och utrustning och material annan som i främsta rummet lämpliga vid utförande den i 1 omnämnda verksamheten, av vidare hjälp vid montering, putsning och försäljning arbeten samt anskaffande av av prisuppgifter. Såsom lämpliga förvärvskällor jämte de sedvanliga blindyrkena nämnas

maskinskrivning och stenografering, telefonistarbete, pianostämning, musikmassage, undervisning och sång. De många, som icke kunna sysselsättas, utgöra även här det

största bekymret.

Undervisning Upprättandet av hem för vanvårdade barn, ännu nått skolåldern, förordas. som och under. Å de skolpliktige böra de vanliga skollagarna tillämpas. För blinda förordas vuxna stödsverk- home teachers sid. se 7, vartill sådana blinda, som fått något högre skolbildning samhet. än den vanliga, böra användas. Man önskvärt, att sådan lärare anställes på anser en var 50:de blind i städerna och på 30:de på landet. Blindskolor ñnnas till ett antal var av av vilka dock 3 endast meddela undervisning i yrken. Den mångsidigaste verk-

samheten utövar Royal Blind Asylum and School i Edinburgh, både intelleksom ger tuell och teknisk utbildning, håller öppna verkstäder, hem och ungkarlshotell samt trycker böcker. Tio föreningar för blindvård äro legitimerade 1920, och de ha alla

home-teaching till sin huvuduppgift. Tre dem sig själva missionssällskap. av ange som Departementet förordar upprättande blindhem i tätare befolkade orter, där alumav nerna, lätt kunna träffa sina vänner och komma i åtnjutande hel del kulturella av en förmåner.

Om de i Skottland vidtagna åtgärderna till förekommande blindhet av genom blennorré se sid. 82.

10. Tyskland.

Statistik. Den älsta av alla blindhetsstatistiker är den preussiska. På initiativ den i av den ovan lämnade historiken omnämnde Zeune började nämligen statistiska byrån i

Berlin vid de vart tredje år foretagna folkräkningarna insamla uppgifter angående

Källor: Tysklands officiella statistik för 1900; Preussensför 1910; R. Behla, Die Blinden in Preussen, Preussische Statistische Zeitschrift 1914; Das Volkschulwesen im Deutscben Reich, utg. av W. Lexis, Berlin 1904; J. Matthies, Die Königl. preussischeBlindenanstalt Berlin-Steglitz, Berlin 1913; R. Wissell, Die Renten unserer Kriegsbeschädieten; Der Blmdenfreund, diverse årgångar; E. Niegel. Arbeitsmöglichkeiten für Blinde, insbesondereKriegsblinde, in gewerblichen Betrieben, Berlin 1918; Die Blindenwelt, Berlin 1920; Meddelanden av direktörerna O. Picht, Berlin-Steglitz, och K. F. Lembcke, Neu-Kloster samt socialattachén W. Jansson, Berlin; Årsberättelser.

blinda, och dessa gåvo vid handen, att år 1831 i Preussen förhållandet mellan blinda och seende 1:1,415, 1834 1:1,410 och 1837 1 1.370, alltså en fortgående tillväxt

var :

den relativa blindhetsfrekvensen, vilken lär ha visat sig även bland barnen. En helt av

Ett mycket starkt avtagande de blindas antal i förhållande till hela invånar-

av antalet framgår härav, och den absoluta siffran visar en nästan oavbruten om

0. m. än mycket stor nedgång. Männen äro flera än kvinnorna utom ide högsta

numera åldersklasserna, och blindheten är avsevärt utbredd i trakter, där befolkningen

mera är starkare uppblandad med slaver, än i de mera rent germanska trakterna, om det än förhåller sig så, som en gång påståtts, att det blå germanska ögat är immunt mot blindhet. Det resultat, som 1910 års allmänna tyska folkräkning gav beträffande blinda, återfinnes beklagligen i den publicerade redogörelsen för denna, men år 1900

rikets genomsnittliga blindforhållanden påfallande lika Preussens. Hela antalet voro blinda då 34,334 av vilka 3,440 mellan 5 och 20 år med blindhetskvoten 6.1.

var voro Det är ganska sannolikt, att riket i dess helhet allt fortfarande företer samma blindhetsstatistiska förhållanden som Preussen. Troligen har även där en ytterligare nedgång i antalet civilblinda ägt rum under de senaste 20 åren, men istället har under världskriget tillkommit den stora gruppen rkrigsblinda hel- eller halvblinda, vilken 1920 Blindenfreund XXX, 208 i runt tal uppskattas till 3.600.

i

I Preussen 1880 1,000 blinda män 656,7 utan yrke, och tjugu år därefter

voro av var motsvarande siffra 652,1. Med Holz- und Schnittstoñarbeitem, vari säkerligen de båda huvudyrkena korgmakeri och borstbinderi ingå, voro de respektive åren sysselsatta 20,0 och 57,4 på 1,000 män. Som allmosetagare betecknas resp. 66.2 och 26,3. Siffran å tjänstemän stiger från 6,7 till 42,25, räntetagare från 104,4 till 254,5. Som ekonomiskt självständige betecknas resp. 172,8 och 142,7.

För de blinda barnens räkning funnos 1901 35 anstalter, av vilka 11 voro stat- Underliga, 11 provinsiella, 2 stadsskolor och 11 privata föreningar eller stiftelser visning.

v. s. av upprättade och underhållna, deras antal har efter de senaste territoriella förlusterna

men nedgått till 29. Lärjungeantalet var 1919 2.535. Samtliga skolor stå under statskontroll. Bildbara personer, vilka som vuxna förlorat synen, erhålla undervisning vid en del skolor för blinda barn eller vid de blindhem, som plåga vara förenade med dem. I Sachsen och Renprovinsen finnas särskilda skolor för de vuxna. t sådana, som av någon anledning lämpa sig för upptagande i anstalt, beredes privat undervisning hos någon blind hantverkare. Seende mästare anses sakna lämpor och tålamod. För blinda, som önska erhålla en högre boklig bildning än folkskolan meddelar, men ha för avsikt att idka akademiska studier, finns en privatanstalt i Braunschweig. Skoltvång för blinda barn finnes i ett flertal stater. Den föreskrivna skoltiden är 8 år, men ett flertal föräldrar låta sina barn stanna i ytterligare

Höggradigt synsvaga mottagas i blindskolorna. För sinnesslöa blinda ñnnasi några skolor hjälpklasser samt särskild anstalt i Novawes vid Berlin. Hela

s. en

antalet vid utbildningsanstalter intagna uppgick 1901 till Åtskilliga 2,438 personer. blinda lärare i musik och hantverk äro anställda, dock blott hjälplärare och i som småavrlelningztr.

Om en bildbar blind tillhör fattigvården, betalar denna hans utbildningsavgifter,

vare sig det är ett barn eller för andra plågar kommunen ock lämna en vuxen, vad de själva eller deras anhöriga förmå. Friplatser förekomma även.

Understöds- De försörjningsanstalter för utskrivna elever, tidigt inrättades i Tyskland, som nog verksamhet. blevo snart oroshärrlar, och där arbetades föga. Därför ha de ersatts dels understödsav fonder, dels av blindhem, i vilka de intagna, mest kvinnor, betala än ringa en om avgift, och öppna verkstäder. Som slutsten på byggnaden komma ålderdomshemmen.

På de 26 olika anstalterna av de nämnda slagen 1901 intagna 1.034 voro personer. Den ovan sid. 15 nämnda sachsiska understödsfonden uppgick 1904 till 1,848,000

mark och utdelade vid den tiden årligen 100 mark till varje från institutet utskriven

lärjnnge. Enligt fondens reglemente erhålla tiggare, kvinnor, gift som sig, och män, som gift sig med blinda kvinnor, intet understöd. Kringvandrande positivspelare åtalas.

De flesta dess understödstagare bo på landet. och de köpa nästan allt sitt råmaterial av genom institutet och sälja det de arbeten, gå åt i hemorten. Något genom som blindhem har Sachsen väl ett ålderdomshem, skyddslingar emellertid men vars heller äro utan verksamhet, utan sysselsättas med flätning, musik, högläsning m. m. Den mecklenburgska staten har i sin blindskolas omedelbara närhet upprättat

tvänne blindhem, ett för män och ett för kvinnor, torde alla dylika liksom men annars ålderdomshemmen tillhöra enskilda stiftelser eller föreningar. Aven de, ligga på som statsskolans i Berlin-Steglitz mark. och ha ledning denna, tillhöra sådan, samma som en Verein Beförderung der wirtschaftlichen Selbständigkeit der Blinden. zur Denna har gjort till sin huvudsakliga uppgift att understödja från Steglitzskolan l utskrivna elever. För detta ändamål vill den tillse, dessa vid utskrivningen få att behövliga verktyg och råmaterial, sig de återvända till föräldrahemmet, flytta till vare annan lämplig familj eller intagas i ett arbetshem. Den bereder dem lämplig plats,

där deras arbetskraft kan komma till användning och lämpar som sig för deras yttre och inre förutsättningar, anskaffar billiga och goda råvaror, för självkostsom av nadspriset säljas också till vissa blindanstalter, bereder arbetstillfällen och underlättar

försäljningen färdiga bl. upprättande varulager; skaffar kredit av varor, a. genom av ett för añársåindamål, kallar frivilliga vårdare, hälst boende i den blindes hemtrakt, vilka

med råd och dåd böra bistå honom, samt lämnar tillfälliga understöd vid sjukdom eller

andra nödtillfällen. I föreningens hem betalas åt de arbetande avlöning styck utom pr vid svårare arbeten, då betalar timpåxining. Svagare arbetare få ett extra tillskott. man Försummelser straffas med löneavdrag. Invaliditetsförsäkringen betalas föreningens av huvudkassa och affären med hälften Blott näst högsta klassens märken användas. var. På samma sätt inbetalas till föreningens sjukkassa 30 pf. i veckan för hemmens ordi-

narie alumner. Mädchenheim vill giva stadigvarande tillfiyktsort åt kvinnor, sakna som lämpligt hem, men hlännerheim är avsett att giva tillfällig uppehållsort åt de mera en ynglingar, som ännu kunnat bereda sig tjänlig arbetsplats, det tillikai sitt men tar hägn män, som förmå att reda sig på hand. Personer, vilka föregen som vuxna lorat synen, kunna mot avgift erhålla undervisning i hemmen. Lärokursen beräknas

till 4-5 år. Föreningen hade 1913 61 skyddslingar utom hemmen. Av dessa 13 voro pianostämmare och behövde intet understöd, 5 organister vid evangeliska kyrkor. voro De flesta andra voro korgmakare, borstbindare eller repslagare och utkämpade hård en konkurrenskamp med industrien. 31 av dem fingo under året material och färdiga

från föreningens lager för 4.922 mark, 19 mottogo genom densamma beställningar varor för 8,431 mark, 16 erhöllo för affársändamål kontanta förskott åsammanlagt 3,352 mark. Under tid återburo i kontanter eller varor 15 skyddslingar förut erhållna for-

samma skott till ett värde av 6,535 mark. För 51 skyddslingar utom hemmen betalar föreningen bidrag till frivillig invaliditets- och åldersförsäkring. Varje skyddsling besökes vart tredje år Steglitzskolans direktör, som tillika är ledare för alla hemmen. För-

av eningen har eget boktryckeri. och böcker och tidskrifter utdelar den gratis.

Föreningens Feierabendheim, som öppnades 1910, ligger långt från arbetshemmen, en timmes järnvägsresa på andra sidan Berlin. Ehuru det 1912 ännu blott hade 22 interner, kan det ge plats åt 40 manliga och kvinnliga gamla, vilka var och en har sitt En betydande utvidgning har planlagts. Diakonissor förestå detta hem. Full

rum. inackorderingsavgift gick ovannämnda år till 720 mark. men kunde väsentligt modereras i händelse bebov. I sådant fall tar emellertid invaliditetsräntan och söker

av man

ån kommun eller provins utfå ett underhållsbidrag.

På likartat sätt arbeta många andra tyska understödsföreningar. De flesta av dessas arbetshem och verkstäder ligga av kommersiella skäl i städer, vilket verkar ofördelaktigt på de blindas möjligheter att få röra sig i fria luften. I det avseendet ha de till förorter förlagda anstalterna med sina vidsträckta tomter bättre förutsättningar.

Vid århundradets början utbetalade de tyska staterna for blindas uppfostran och understöd årligen omkring 1,400,000 mark och stiftelser och föreningar 1,200,000 mark.

De tyska blinda sysselsätta sig ojämförligt mest med hantverk. Kvinnorna sticka, virka, fläta stolsitsar och mattor samt göra borstar. Särskilt stickningen är mycket litet givande. Korgmakeri, borstbinderi och repslageri äro männens viktigaste yrken. I Leipzig utbildas en del massörer, och i Baden har man börjat med vävning. Maskin- Stickning och maskinskrivning ha vunnit terräng under senare år.

De krigsblinda har i regel sökt föra tillbaka till deras tidigare yrken, varför Krigsblinda..

man man ofta i Tyskland kan få se blinda verksamma på områden, där man alldeles

nu skulle väntat det, på ammunitionsverkstäder, inom elektrotekniken och urtillverk-

ex. ningen. Många ha gått till jordbruksarbete. När de återvände till sina förra arbetsplatser, blevo de mycket .väl mottagna, och den hjälp de åtminstone i början fingo vid arbetet av sina förra kamrater, kom dem till mycken nytta. Resultatet lär dock i många fall blivit sämre än man hoppats.

Emellertid har strävandet att skaffa anställning åt krigsblinda inom storindustrin kommit samtliga blinda till gagn, minst genom det arbete, som utförts av utskottet för undersökning av arbetsmöjligheter för blinda, vilket anser sig ha funnit en mängd detaljarbeten inom 17 olika yrken, som kunna utföras av blinda. Flera av dessa äro också med framgång provade, om ock deras utövande kräver ett visst tillmötesgående från arbetsgivarens sida. På de blinda arbetarna synes enformigheten i arbetet verka nedtryckande, och deras arbetsglädje är stor. Atskilliga krigsblinda hade före kriget begynt akademiska studier eller andra intellektuella arbeten och återvände till dem, när de som blinda utskrevos från sjukhusen. Den förutnämnda Verein der blinden Akademiker jfr sid. 12 har arbetat mycket för hopbringandet av ett vetenskapligt blindbibliotek. Dess bokbestånd uppgick 1919 till omkring 2,000 mest handskrivna volymer. Boklånen uppgingo läsåret 1918-19 till 500 och lämnades kostnadsfritt. Katalog iblindskrift finnes. Föreningen har låtit utarbeta hebreiska, grekiska och latinska punktskriftsystem ävensom sådana för matematik och kemi. Under arbete är

bl. a. treställiga logaritmtabeller. Föreningen bistår även sådana blinda, som förbereda sig till studentexamen.

Fortsättning Populärvetenskaplig litteratur och nöjesläsning tillhandahålles de tyska blinda angående från flera bibliotek, bland vilka kan nämnas Centralbibliotek für Blinde i Hamburg, understödevars bokbestånd 1912 uppgick till 15,442 volymer. mindre verksamhet. än 16.243 band utlånades under året. Själva lånet lämnas gratis, och frakten till låntagaren likaså, men återfrakten skall han betala. Från särskild kassa kan han emellertid en hjälp därmed, om det blir honom för dyrt. Biblioteket har del kollektioner, sändes ikring en som till trakter, där flera blinda äro boende, for sålunda underlätta att dessas läsemöjligheter. En tidskrift för krigsblinda, vilken 1917 utgick i lämnas 1,200 ex., gratis till dessa.

I de tidskrifter, utges de båda största blindföreningarna Reichsdeutscher som av Blindenverband och Verein der deutschredenden Blinden, framhålles det flerstädes som en omöjlighet for blinda att för tiden leva på sina inkomster, även med de regelnu bundet utgående tillskotten. I Hamburg har därför endast man under 1919 beviljat sina blinda ett extra tillskott på 150,000 mark. I alla delar Tyskland av tycks det emellertid lika svårt. Från det sålunda,

vara Mecklenburg-Schwerin uppges att de på

landsbygden bosatta korgmakarne, repslztgarne, borstbindarne till antalet 92 o. s. v. och till största delen gifta icke blott hade gott arbete, även ekonomiskt - om utan redde sig bra. De flesta hade eget hus med butik. De kunnat taga sig fram som på. detta sätt ha upptagits i institutets hem, där korgmakares maximiinkomst en 1919-31/3 1920 varit 1,520 mark, repslagares 1,864 mark och borstbindares en en 1,706. Under samma tid har avgiften för kost uppgått till 160-200 mark.

Försäkring för blinda mot invaliditet, ålder och sjukdom vid olycksfall ävensom å försäkringspliktig arbetsplats finnes stadgad i riksförsäkringsförordningen av 19 juli 1901. Enligt denna äro, vad invalitlitetsförsäkringen beträffar, försäkringspliktiga alla utlärda blinda, arbeta vid blindanstalt eller på verkstad, framt som en en sa deras årsinkomst överstiger 100 mark. Berättigade att försäkra sig äro alla självständigt arbe-

tande blinda under 40 år, de i sin affär ha några eller högst 2 försäkringsplikom tiga anställda.

Kostnaden för försäkringen utgår på olika sätt i skilda tyska länder. För den

verksamhet, som Verein Beförderung der wirtschaftlichen Selbständigheit der Blinzur den därvid utövar är redogjort. I är det blindinstitutet,

ovan Mecklenburg-Schwerin

som i en mängd fall allmänna medel betalar avgifterna, vilka för varje vecka uppgå av till 1:40 mark for man och 20 mark for kvinna. De stå nämligen i lägre försäksenare en ringsklass. För sina egna forna lärjungar betalar det hela avgiften för dem, utom som äro intagna å dess arbetshem, for vilka blott hälften erlägges. Det högsta pensionsbelopp,

vartill dessa blinda kunna komma. är för män 695 mark och för kvinnor64t mark, vari

inberäknats dyrtidstillägget, for båda könen utgår med 360 mark. De lägsta beloppen som äro resp. 482 och 478 mark.

Sjukförsäkringen behandlas ävenledes olika skilda sjukkassor, och någon av speciel hänsyn till den försäkrades egenskap blind plåga I Mecklenav synes tagas. burg-Schwerin äro gamla arbetare med minst 300 marks årsförtjänst, äro intagnai som statens arbetshem. skyldiga att sjukdomsförsäkra sig. Veckoavgiften, betalas som av de blinda själva, är där 1:20 mark. Sjukersättningen 2: 25 mark dagen. om För de krigsblinda finnas särskilda bestämmelser, och de bidrag, utgå till som dem, äro väsentligt högre än de ovannämnda invaliditetsräntorna, Beloppens storlek

äro beroende såväl innehavd tjänst nedsättningen i synförmågan. av som av

På grund av lagen av 6 april 1920 rörande sysselsättning av i kriget svårt ska.dade söker man inom industrin att bereda arbete åt krigsblinda, men där sådana finnas, plågar åtminstone arbetsförmedlingen i Berlin söka insätta även civilblinda. Till följd av den sålunda ökade förekomsten av blinda industriarbetare, ha de allmänna bestämmelserna om olycksfallsförsäkring fått en större praktisk betydelse inom blindvården än förut.

En rörelse pågår bland de civilblinda, som satt sig som mål att skaiia dem lika Önskemål höga räntor som de i krigstjänst skadade erhålla. Den röner emellertid även inom de från de blindas värld motstånd och har stämplats Rentenpsykoseu blindas sida.

som

Vid de preussiska blindföreiiingarxias sammanträde i Steglitz 1920 beslöt man uppställa en mängd fordringar. bland vilka följande äro de anmärkningsvärdaste:

Hela blindväsendet bör regleras genom lag och alla blindanstalter förstatligas. De blinda kvinnorna böra få tillfyllestgöranrle undervisning i huslig ekonomi och hantverksundervisningen bedrivas så, att de blinda kunna avlägga gesäll- och mästareprov. De blinda böra ha tillträde till alla yrkesskolor och statsliga kompetensprövningar. Dagliga blinda böra erhålla anställningar som industriarbetare, korrespondenter, sekreterare, maskinskrivare, ämneslärare, sprukmästare, musiklärare, organister, referenter och massörer samt i telegraf- och telefonväsendet. Blindas arbete bör betalas efter den personliga prestationen enligt samma skala som for seende. Särskilda ämbeten böra upprättas för hlindangelägenheter inomvriksq stats- och kommunalförvaltningen. De blinda böra få tillfälle att taga verksam del i förvaltningen av blindanstalter, understödsföreningar, hem och andra inrättningar för blinda. Arbetslöshetsförsäkring och andra sociala bestämmelser böra utsträckas till alla yrkesdugliga blinda. De blinda böra erhålla skattelindringar, inom de 10 lägsta skatteklasserna ned till halva beloppet, samt fria resor på alla spårvagnar och järnvägar. Vid leveranser till statsinrättningar bör särskild hänsyn tagas till blinda hantverkare och blindanstalter. I alla stora städer, där det behövs, böra stat och kommun upprätta verkstäder för blinda. Arbetsförmedlingen för seende bör tillgänglig också för blinda. Blindorganisationerna

vara böra stödjas av riket, staten och kommunen. Försöksanstalter for prövande av nya blindyrken böra upprättas på rikets eller statens bekostnad. Hela blindvården bör förstatligas, och de blinda. vilkas årsinkomst går till 3,000 mark böra erhålla

upp ett tillskott till utjämnande av deras nedsatta eller obefintliga förvärvsförmåga. Eör gamla. sjukliga eller obildbara blinda böra hem upprättas och underhållas staten.

av Krigsblinda och civilblinda böra likställas i alla riket, staten eller kommunen

av beviljade förmåner och i alla lagbestämrnelser.

11. Österrike.

Redogörelsen avser den cisleitanska delen av den habsburgska monarkien.

Inom hela den cisleitanska monarkien funnos 1880 20,094 blinda, 1890 19,264 Statistik. och 1910 19,816. I den sistnämnda siffran ingingo också 572 dövstumma blinda. Blindkvoten var de tre nämnda åren 9,1, 8.1 och 6,9. Inom de områden, bilda

som nu Tyskösterrike, bodde 1910 5,359 blinda, av vilka 2,773 manliga. Blindkvoten

voro var här 7,0. Dock var blindheten ganska olika fördelad, attden förekom minst i de västliga alptrakterna Voralberg 5,6, Tyrolen 6,5 och Ovre Österrike 6,6, under det Nedre Osterrike hade 7,1 Wien spelar här bestämmande roll, Kärnten 7,2, Steier-

en mark 7,6 och Salzburg 8,3. I Kindergarten- och skolåldern 4-14 år 255 män

voro

och 221 kvinnor 476, i yrkesutbildningsåldern 15-19 år 121 män och 104 kvinnor = = 225, i yrkesutövningsålder 20-54 år 1,028 män och 759 kvinnor: 1.841 samti forsörjningsåldern över 54 år 1,377 män och 1,570 kvinnor 2,947. Siffrorna = äro som synes något för höga i förhållande till den efter Zeitschrift für das österreichische Blindenwesen ovan angivna totalsiffraxi, måhända beroende på att gränserna för Tysk- Österrike räknats olika Av barnen i undervisningsålder åtnjöto 55 undervisning, de flesta av dem, som befunno sig i yrkesutövningsiilder, åtnjöto ingen vård, och av dem, som voro i försörjningsåldern, blott ett mycket ringa antal intaget å anstalt. var I Wien funnos mindre än 233 blinda mosaisk trosbekännelse. Blennorrén hos av nyfödda är i Osterrike fortfarande mycket utbredd, ehuru på tiden arbetat man senare for credéiseringens införande. Aven koppor äro betydande blindhetsorsak. en Undervis- För undervisning av blinda funnos 1918 i hela Cisleitanien 15 anstalter, vilka av ning. blott i Wien avsedd för dem, vid ålder blivit blinda. Sådana en var som vuxen kunna dock, om än i ringa mängd, få utbildning vid andra anstalter for blinda. Av de omkring 3,000 blinda i uppfostringsålderxi kunde redan under normala förhållanden blott 26 få utbildning i blindskola, och detta förhållande försämrades under världs-

kriget än ytterligare därav, att flera blindskolor utrymdes för att lämna plats åt krigsblinda. Anstaltstvång är lagstadgat, enligt riksfolkskollagen är varje kronland men förbundet till att skaffa nödiga blindundervisningsanstalter. Blott Nedre Osterrike har emellertid fullt ut uppfyllt denna bestämmelse, och undervisning åt alla bildbara ger unga blinda samt mottar lärjungar från andra delar landet. De övriga o. m. av kronländerna ha mycket ofullständigt sörjt för blindundervisningen, och de sydliga sakna

rent av helt och hållet blindanstalter. De befintliga anstalterna ha mycket växlande organisation, så att dem en av ger blott yrkesutbildning, 3 blott skolundervisning. 11 båda slagen. Endast mottar men en blinda över 14 år, nämligen Anstalt Ausbildung Spätererblindeteni Wien. Både zur von externer och interner, betalande och frielever förekomma. God musikalisk utbildning ges flerstädes, men det visar sig svårt att skaffa anställning åt de utbildade. År 1914 hade 50 män och 12 kvinnor organistplatser, därav dock blott 1 vid evangelisk kyrka. Två av organisterna ledde också kyrkokörcn. Blindyrkena äro de sedvanliga, dock

drives metallslöjd mycket vid den judiska skolan i Wien. En asyl för blinda barn finnes i Wien 23 barn, där också en särskild avdelning inom folkskolan blindger undervisning. För landets omkring 500 dövstumma blinda finns blott ett litet hem, som 1912 hade 7 skyddslingar. För finns avdelning vid skolan i Pursyusvaga en kersdorf. Krigblinda. För de krigsblinda, vilkas antal 1918 skattades till 1 a 2 tusen, bildades under kriget särskilda anstalter i Lemberg och Triest lantbruksskola i Strass. Om samt en den sistnämnda ha omdömena varit mycket växlande, några fullfärdiga lantbrukare syns den ha kunnat utbilda. Försöken att lära blinda trädgårdsarbete ha enligt ledarens mening visat, att blinda kunna lära detta yrke, men att med stora synsvaga synrester läinpa sig bra därtill, om de än kunna lära alla detaljer i yrket. Flera hundra krigsblinda ha genom en för ändamålet bildad förening fått hem på landsbygden. egna Understöds- Understödet åt de yrkesdugliga blinda har, än del fonder finnas, om en som ge verksamhet. hjälp åt blinda ute i bygderna, allt sedan Kleins dagar i allmänhet monarkien lämnats

Källor: Die Ergebnisse der Volkszählung vom 31 dezember 1910, II, Wien 1914. Redogörelsernaför 5:t°e-7;de Blindenfürsorgetag, Wien 1914-20; Zeitschrift für das österreichische Blindenwesen 1914-20; Astrand, Reseberättelse,manuskript, 1903.

i sluten form v. s. i arbetshem. för män eller för kvinnor, ex. i Wien ochi Bömen. Sluten vård gavs 1914 åt 824 blinda. De manliga blinda, av vilka ett stort antal wienare slutit sig tillsammans i Erste österreichische Blindenverein och Blinden- Unterstützungsverein Die Purkersdorfer 1897 för att understödja medlemmarna vid nöd och sjukdom, befordra deras yrkesverksamhet och företräda deras intresse i socialt och ekonomiskt hänseende. voro emellertid mycket missnöjda med denna form av understöd. År 1907 bildade de därför Produktions-genossenschaft blinder Bürstenbinder und Korbñechter in Wien. som skaffat sig öppna verkstäder. Den förstnämnda föreningen, 1914 hade 245 blinda och mängd seende medlemmar, har även sjuk-

som en kassa och försäljningsbod samt utger en tidning i punktskrift

I Wien finnas tre lånbibliotek för blinda, därav ett innehåller uteslutande musikalier.

Blott ett åldershem finnes, det stora Franoesko-Josefinum utanför Prag, för vilket kostnaderna bestridas av en sparbank.

De allra flesta anstalter och föreningar ha anslutit sig till Zentralverein fiir das österreichische Blindenwesen. Vid Blindenfürsorgetage, möten, som med några års mellanrum hållas å växlande orter, plåga alla vara representerade. Blindlärarekongresserna äro gemensamma för Tyskland och Osterrike.

Staten har utom beträffande de krigsblinda ända till sista tiden högst obetydligt bidragit till blindvården. Den har dock kontrollerat användningen av donerade medel. Nedsättning i biljettpriset å järnväg till hälften för blinda ej för ledsagare är emellertid sedan 1909 medgiven, dock skall för var resa såväl fattigdom som resans nödvändighet styrkt. Då en mängd blinda och seende krigsinvalider utbildats i de lättlärda

vara blinclyrkena, ha från de civilblindas sida upprepade framställningar gjorts om att bli befriade från denna konkurrens, och när staten anlade depå, från vilken de krigs-

en blinda fingo köpa material för självkostnadspris, men de civilblinda mot 10 tillägg, föranledde detta protest från de civilblindas "sida, vilka önskade att i alla avseenden bliva likställda med de krigsblinda. Tillika har man begärt, att regeringen skulle anmoda ledare av storindustri att anställa blinda detta lär vara gjort, men svaret blev avböjande bl. grund arbetsbrist, att kurs för utbildande av blinda telefonister

a. av skulle anordnas samt statsmedel anvisas till ett bibliotek, som skulle innehålla vetenskaplig litteratur i blindskrift.

De under kriget ofta uttalade önskningarna, att staten skulle övertaga den ledande ställningen inom blindväsendet, ledde 1919 till inrättandet av en ständig blindvårdskommission inom Socialförvaltningen Staatsamt für soziale Verwaltung. Denna kommission är sammansatt av statssekreteraren för den sociala förvaltningen eller i hans ställe en tjänsteman inom vederbörande avdelning av förvaltningen såsom ordförande, ytterligare eller flera tjänstemän inom förvaltningen, en av förvaltningen utsedd

en representant för blindskrifts- och biblioteksväsen samt representanter för blindskolorna, för de organiserade blindverkstäderna, försörjningsinrättningarna och hemmen, för Zentralverein für das österreichische Blindenwesen och förde föreningar, förvaltningen

som bestämmer, varjämte sakkunnige tillfälligtvis kunna inkallas. Kommissionen skall behandla principiella frågor rörande de blinda samt lagstiftningsfrågor rörande blindvården. Denna kommission har 1920 uttalat sig för att stat, kronland och kommun borde helt och hållet övertaga de blindas uppfostran, undervisning och yrkesutbildning. j

KAPITEL IIl.

Blindväsendet i

Sverge.

Statistik. Ett gott material till kunskap de blindas antal och fördelning i vårt land om fram till 1910 lämna de folkräkningar, vart tionde år anställas och vilka giva som mer eller mindre fullständiga redogörelser för de blinda allt ifrån 1840. Ur dessa folkräkningar och några andra tillgängliga källor lämnas i bifogade tabeller 1-8 del uten drag och sammanställningar, bl. också belysa blindhetsfrekvensens växlande och som a. därmed också ge någon vägledning till slutsatser huru den i närmare framtid om en kan antas komma att ställa sig. Tab. 1 upptar antalet blinda i Sverge enligt statistiska centralbyråns und. berättelser om folkräkningarna 1870-1910 och deras fördelning på kön samt på stad och land ävensom de blindas antal och förhållande till hela befolkningsmängden under åren

1840-1910. Vid upptagande av primäruppgifterna har åtminstone vid de man, senare folkräkningarxia, angivit någon särskild definition på blind, varför torde kunna man säga, att siffrorna ange talet på dem, som av sig själva och sin omgivning uppfatav tas som blinda. Siffrorna visa ett ganska starkt avtagande under årens lopp i de blindas antal i jämförelse. med de seendes, och o. m. de absoluta talen äro sedan 1890 stadda i nånedgång. De blinda kvinnorna ha minskat betydligt i mängd än männen. mer tädernas blinda visa någon ökning i den absoluta siffran, hela antalet stadsinneé men vånare har under de ifrågavarande åren vuxit så starkt. att blindkvoten sjunkit åtskilligt mer i dem än på landsbygden. Av de blindas hela antal är emellertid 1910 en betydligt större procent stadsbor än 1870 1535 mot 8.55 proc., beroende på nämnda förskjutning i förhållandet mellan stad och land inom befolkningen över huvud.

Tab. 2 och 3 ange de blindas fördelning på olika åldersklasser. Det visar sig vid en jämförelse mellan dem inom varje folkräkning. att blindheten är mycket litet

utbredd bland barnen, men att den växer för åldersgrupp och mycket starkt inom var de högsta av dem en helt naturlig sak, då det på långt när så ofta händer. att inträdd blindhet botas eller att den blinda dör eller emigrerar, att i unga som samband med sjukdom och olycksfall förloras samt att på grund den allmänna synen av nedsättningen på gamla dagar även synnedsättning äger Någon nämnvärd en rum. immigration blinda torde förekomma. av

Källor: J. A. Leijonmarck, Angående svenska tabellverket, i Vet. Akad. handlingar 1845; Sta. tistiska centralbyråns und. berättelse för åren 185 55; 1870-1900; Folkräkningen den 31 dec. 1910,IV; - Vidmark art. Blindhetsstatistik i Nord. familjebok 2zdra uppl. 1905, Institutionen och föreningars årsberättelser. Dessutom åtskilliga av de under redogörelserna för blindvården ivissa främmande länder upptagna arbeten.

jämför motsvarande åldersgrupper inom de olika folkräkningarna, så vi-

Om man

sig med några få undantag inom alla grupper en kontinuerlig nedgång från de sar tidigare folkräkningarna till de Bland undantagen kunna påpekas dels steg-

senare. ringen åren 1870 90 20-40 års vilken kan tänkas vara orsakad av ök-

- av gruppen, ningen i industriarbetarnes antal, en försämrande omständighet, som senare paralyse-

förbättrad ögonvård, dels tillväxten 1900-10 inom 0-20 års åldern. Denna ras av en sistnämnda försämring kan med viss grad sannolikhet förklaras av den omstän-

en av digheten, att fr. D99 lagen om obligatorisk undervisning av blinda barn varit

0. m. gällande. Enligt denna räknas nämligen som blinda alla de barn, som på grund av nedsättning i synförmågan med någon egentlig fördel kunna delta ivanlig skolundervisning. Denna definition medräknar helt visst bland de blinda fiere, som enligt allmän föreställning uppfattas såsom hörande till dem. Sedan dessa i själva verket halvblinda gång kommit in på blindskola., torde de alltjämt bli räknade som blinda

en vid folkräkningsuppgifternas avlämnande. Denna omständighet har sannolikt redan

1910 influerat på siffrorna för 0-20 års gamla blinda och kan komma att- för framtiden verka ett stegrande moment på blindkvoten även inom de högre ålders-

som grupperna. -

Vad de älsta. åldersklasserna beträffar, är nedgången mycket stor under den tid, de här behandlade folkräkningarna omfatta. Från 1860, då man för gruppen över 60 år har blindkvot pâ 47,9, har denna 1910 gått ned till 22,25. Om man delar upp

en

i underavdelningar, såsom i tab. 3 skett, visar sig ännu tydligare, att blindgruppen hetsfrekvensens nedgång blir kraftigare högre i åldersklasserna man kommer.

upp I den allra högsta 90 år och däröver sjunker den från 300 till 120. Med en så

stark nedgång i blindkvoten skulle vänta en betydlig nedgång även i det abso-

man luta antalet åldriga blinda. En ganska avsevärd sådan föreligger också. men den är

alls så stor blindkvotens. Detta beror därpå, att de höga åldersklassernas hela

som individtal bekant i vårt land vuxit högst betydligt i jämförelse med de yngres,

som bl. a. på grund av emigrationens verkningar.

Beträffande åldersklasserna 0-20 kunna senare siffror lämnas än de i 1910 års folkräkning upptagna, nämligen från den journal, föres av inspektören för blind.-

som undervisningen Tab. 5 och 6. Till honom lämnas på grund av K. förordningen 21 nov. 1913 från rikets samtliga skolrådsordförande årliga uppgifter på alla blinda under 20 år inom kommunen. De inkomna uppgifterna jämföras med tidigare sådana, och då någon blind, förut upptagits, saknas utan angivande av skäl, föranleder

som detta utredning, huruvida ett förbiseende föreligger eller om den upptagne ut-

en fiyttat, avlidit eller fått väsentligt förbättrad Har den saknade utflyttat, under-

syn. rättas skolrådsordföranden i hans hemortskommun hans inflyttning där. Från

nya om Stockholms stad lämnas uppgifter rörande blinda i skolåldern folkskoledirek-

genom tionen, för dem, äro än 7 år eller mellan 15 och 20, erhållas därifrån

men som yngre inga uppgifter. Denna beklagliga brist, sammanhänger med sättet för församlings-

som böckernas förande i huvudstaden, ersättas i någon mån uppgifter, som stundom

genom lämnas från ögonklinikerna eller från enskilda läkare. Emellertid har det flera gånger

hänt, att barn, som tillfälligtvis kommit till en klinik och därifrån för inspektören angivits såsom blinda, sedermera kunnat någonstädes anträffas, och visserligen är det

säkert, att detta beror på synförbättring eller dödsfall, utan stundom har det nog sin grund i ofullständiga uppgifter från kommunerna. I avlägsnare orter torde även

och blind kunna finnas, aldrig sådan blir känd för prästerskaen annan ung som som pet och därför upptas blind i församlingsboken. Imånga fall kunna också

som

meningarna vara delade, huruvida blindhet föreligger eller Då emellertid å de förteckningar, föras inspektören, ingen kan bli uppförd, som av som av vederbörande skolrådsordförande blend, och alla icke anträifade, avlidna uppges vara och till synen väsentligt förbättrade omedelbart avföras, kan säga, att de å tab. 5 och 6 man angivna siffrorna äro säkra minimisiffror, och det är högst sannolikt, att det verkliga antalet blinda i den ålder, de omfatta, ligger avsevärt över dem, åtminstone vad siffrorna i tab. 6 beträffar. Då folkräkningen 1910 för åldern 0-10 93 och upptar för åldern 10-20 310 blinda, har inspektörens journal 1920 för samma grupper resp. 118 och 316. Skillnaden är icke så synnerligen stor. Om den beror på att den år 1910 konstaterade ökningen fortskridit eller på uppgifter, kan noggrannare avgöras. Jämför man folkräkningens siffra för barn i skolåldern 1910: med 215 st. inspektörens för 1915-20 tab. 5: 239-, 232; 246; 236; 219, så visar sig resp. ett liknande förhållande, men någon bestämd tendens till ökning kan knappast utläsas ur dessa siffror. Blindheten är såsom tab. 4 framgår-mycket ojämnt utbredd i vårt land. - av Malmöhus, Stockholms, Västernorrlands, Uppsala och Västmanlands län hade samtliga vid 1910 års folkräkning blinclkvoter under Därnäst följa Hallands län, Stockholms

stad, Sörmlands, Blekinge samt Göteborgs och Bohus län med Sämst Jönköstå köpings och Värmlands 7,2. Jämtlands 7,3, Norrbottens 7,7, Kopparbergs och Väs-

terbottens 8,2, Gottlands 9,1, Kalmar 9,2 och Kronobergs 9,4. Jämför man dessa blindkvoter med våra älsta kända, de från 1840, så. visar sig den starkaste nedgången i Västernorrlands, Västmanlands, Hallands och Norrbottens län med eller 50 mer. Aven övriga Norrlandslän utom Västerbottens, liksom som tvärtemot Kalmar län har en stegring i blindkvoten, kunna glädja sig åt vacker nedgång. Att finna orsak en en till de påpekade olikheterna har sig så lätt, allra hälst som vid de små siffror, varom här är fråga, tillfälligheterna spela stor roll den plötsliga en se ex. uppgången för Stockholms stad 1860. För ingående undersökning i denna fråga skulle en man behöva känna även blindhetsorsakerna i de olika delarna av landet, sådan men en kännedom kan vinnas utan ögonundersökning, verkställd en noggrann av ögonspecialister. Den praktiska fördel, härav kan stå att få, kan som uppväga de otvivelaktigt mycket stora kostnaderna för undersökningen, åtminstone såvitt de skulle kunna sättas i samband med eventuella medicinska åtgärder till förekommande eller bekämpande ögonsjukdomar. av F. T. Berg, som i statistiska centralbyråns berättelse för 1851-55 påpekar, att blindheten 1840-55 är mest utbredd i de län, ligga på sluttningen som östra av den stora fjällryggen och på Gottland, tänker sig snötäckets utbredning enviktig som orsak beträffande Norrlandslänen och kalkgrunden för Gottland. Att den långa vinter-

natten och de förhållanden, därmed stå i sammanhang, kunna verka försvagande som på ögats motståndskraft mot sjukdom, är väl omöjligt, troligast är, den men att större eller mindre lättheten att i tid få läkarehjälp är avgörande. De avlägsmer nare länen äro ju, ehuru undantagslöst, de blindrikaste, och blindheten förekommer

minst i sådana län, där längst haft tillgång till ögonspecialist: trakternai närheman ten av Uppsala, Stockholm, Göteborg och Lund. Den avsevärda utbredningen i Kal-

mar län av trakomet en smittosam sjukdom i ögats bindhinna är säkert oväen sentligt bidragande orsak till detta läns höga blindkvot. I 1890 års folkräkningsberät-

.telse framhåller statistiska centralbyrån emigrationen såsom en avsevärd orsak till vissa läns blindrikedom, då den de älsta årsklasserna med sina många blinda genom komma att utgöra abnormt stor del folkstocken. Härtill skulle kunna läggas en av som en ytterligare om än icke mycket betydande faktor, att blinda i allmänhet

mottagas somemigranter i Nordamerika, utan måste stanna hemma, då anförvanterna emigrera. Det visar sig också, att Smålandslänen, från vilka alltjämt emigrationen varit betydlig, även 1900 och 1910 höra till de blindrikaste. Å andra sidan förete de även före den stora emigrationsperiodens början mycket höga blindhetssiffror.

Från år 1890 visar sig mycket avsevärd sänkning av blindkvoten i alla lan-

en dets delar, med undantag Norrbotten. som har en helt obetydlig ökning. Att så-

av

i statistiska centralbyråns berättelse 1880 sätta iakttagna förbättringar av detta som slag i samband med reformer ibrännvinslagstiftningen, är näppeligen riktigt, då alkoholismen knappast är någon betydande direkt blindhetsorsak och förbättringen dessutom visar sig i nästan alla civiliserade stater. Riktigare torde vara att med Vidmark söka orsaken till detta förmånliga förhållande dels i en lättare åtkomlig vård och behandling de ögonsjuke samt i läkekonstens egen utveckling, dels i välmågans all-

av männa stigande samt de hygieniska förbättringar, som därav medelbarligen blivit en följd. Vidmark framhåller särskilt 5 stora framsteg inom ögonläkekonsten som verk-

vid denna förbättring, nämligen starrextraktionens införande som allmän mesamma tod, vaecinationen, ögonspegeln, användande av iridektomin bortskärande av ett stycke

regnbågshinnan medel mot grön starr, samt uppdagandet av bakteriernas beav som tydelse som sjukdomsalstrare.

Den obligatoriska koppympningens stora betydelse framgår bl. a. därav, att i Frankrike före dess införande 35 av de blinda fått sitt lyte genom smittkoppor, men därefter blott 7 Motsvarande siffror för Preussen äro resp. 35 och I Finland blev koppympningen obligatorisk först 1883, och följden av dess allmänna användande har visat sig bl. i Kuopio blindskola, där ännu 1887 av eleverna 37,5 voro kopp-

a. blinda, procenten 1894 sjunkit till 18. I de skandinaviska länderna, där vaccina-

men tionen länge varit föreskriven, äro koppblinda ganska sällsynta. Vid Köpen-

numera hamns blindinstitut de vid århundradets början 2,3 % lärjungeantalet, i Kris-

voro av tianiaskolan vid tid inga. Vid Tomteboda blindinstitut har ingen koppblind

samma funnits sedan 189-11.

Som detâviktigaste resultatet av bakteriologins tillämpning på ögonläkekonsten kan betecknas den Credéska metoden. Credé. som var direktör vid en barnmorskeanstalt i Berlin och vid en dylik i Leipzig, lyckades att i lapislösning finna ett

senare kraftigt medel att förekomma utbrottet av den förödande variga ögoninflammationen hos nyfödda blennorrhoea neonatorum. Vilken stor betydelse denna metod haft minst i vårt land, visar den omständigheten, att år 1884 mindre än 2,27 av alla nyfödda i Stockholm åkomman och 99 fall vårdades å poliklinikerna därstä-

angrepos av des, efter metodens införande hade poliklinikfallen 1890 sjunkit till 25. Från

men Sabbatsbergs ögonklinik föreligga uppgifter från oktober 1910, då den öppnades, till utgången 1920, och där ha under vart och ett dessa elva år behandlats resp.

av av

10, 10 och 6 fall. På Serafimerlasarettet ha under de nämnda åren blott enstaka fall förekommit. Siffror från Malmö stads ögonklinik meddelas nedan vid behandling frågan om åtgärder mot blennorrén. Av lärjungarna vid det

av svenska blindinstitutet 1881 29,3 blinda blennorré och 1885 23,3. Efter

voro genom denna tid meddelas i institutets årsberättelser regelbundet procentsiñrorna för åkom-

och tar medeltalet för följande ä-årsperioder, visar sig. huru stark nedman, om man gången i sjukdomens betydelse som blindhetsorsak varit, sedan den Credéska metoden allmännare kommit till användning. Procentsiifrorna äro nämligen

1886-90 22,44 1891-95 25,92

FRÅGOR

äro blinda eller överhuvud ha avsevärt nedsatt synförmåga. rörande personer, som

Namn, födelsedag och -år, hemort Orsaken till synnerlsättningen Har läkarevård anlitats därför Vid vilken ålder inträdde den Har fullständig blindhet inträtt Kan han hon vägleda sig med synens hjälp Har han hon genomgått blindskola eller eljest fått särskild blindundervisning Har han hon gått i annan skola Ar synnedsättningen förenad med annat lyte dövhet, stumhet, lamhet, ofar- . sinnesrubbning dighet, fallandesot, sinnesslöhet, 10. Det allmänna hälsotillståndet 11. Ar han familjeförsörjare Antalet oförsörjda barn

hon

12. Varmed sysselsätter han hon sig 13. Kan han hon helt eller delvis försörja sig med sitt arbete 14. Åtnjuter han hon pension Beloppet 15. Mottager han hon kommunalt understöd i någon form och huru stort Får han understöd anförvanter eller andra understödsfore- 16. hon av ex. ningar i form bostad, verkstadsplats, arbetsmaterial, fri kost, pänningehjälp eller på av annat sätt 17. Ager han hon fastighet och av vilket värde 18. Ar han hon inneboende hos andra 19. Skulle han hon med fördel kunna anbringas å en arbetsanstalt för blinda 20. han lämpligen kunna intagas på ett åldersdomshem för blinda

Skulle hon

21. Aro andra upplysningar att meddela Därest ingen i saknad synförmåga eller med nedsatt sådan är känd person av inom distriktet, torde frågeformuläret återsändas med anteckning därom.

Dessa formulär sändes till rikets samtliga 2,514 kommuner och från 1,960 v. s. 78 ha kommit. Atersändandet har skett mycketolika från rikets olika delar, svar under det från Stockholms, Västerbottens, Göteborgs och Bohus län, Gotlands så att och Kopparbergs län ett mycket stort antal svar inkommit resp. 100, 100, 91. 87 endast relativt få insänts från Västmanlands, Norrbottens och Oreoch 87 procent bro län 56, 57 och 64 procent. I kommun Göteborg begärde man er- - resp. en sättning för undersökt blind, då sakkunnige ansågo det ifrågasätta beloppet var men alltför högt, beslöto de för denna kommun åtnöja sig med de uppgifter, som tidigare under upprepade besök där insamlats blindinstitutets reseinspektörer. av Inom 767 eller 39 de kommuner, från vilka uppgift insänts, har man av haft någon att anmäla. person De kommuner, från vilka uppgift inskickats, torde till ringa del vara sådana, där fattigvårdsordförandena känt till någon blind. För att utröna, om denna förmodan kunde ha skäl för sig, ha sakkunnige verkställt ett Vad Stockholms län prov. beträffar hade nämligen vid den tid, då föreliggande uppgifter begynte bearbetas, från än 89 kommuner inkommit. Genom upprepade skrivelser lyckades man mer svar få från samtliga de 31 återstående, och dessa sistnämnda befunnos 24 innesvar av hålla meddelanden, att ingen med avsevärt nedsatt synförmåga var känd inom person 8

kommunen. Ar proportionen likadan inom övriga län, så kan säga, att sakkun-

man niga fått uppgift om de ojämförligt flesta blinda, äro ibehövande ställning.

vuxna som Naturligtvis finnas dock få blinda, vilka behövt anlita fattigvård och heller på

väg blivit kända för fattigvårdsordförandena. Ett listor över blinda i Jönannan par köpings och Västerbottens län, vilka upprättats av Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnds länsombud och benäget ställts till sakkunniges förfogande, uppta avsevärt många blinda, som omnämnts av fattigvårdsordförandena resp. 18 och 37 -lik-

som dessa sistnämnda veta att omtala flera, som varit kända för nämndens ombud. Den omständigheten, att i de sistnämnda länen åtskilliga blinda faktiskt saknas och att 0. m. varje förteckning fattas från flere kommuner, kan visserligen ge anledning befara, att den siffra, som vunnits genom användande fattigvårdsordförandenas

av meddelanden 3430 enligt tab. 9, är för låg, men rätt sannolikt är ock, att de i förteckningarna felande huvudsakligen utgöras av sådana, som äro hjälpbehövande.

Siffran är dock ehuru för låg ungefär lika hög som siffran på blinda över 20 år i 1910 års folkräkning: 3,001. Möjligt är ju, att trots den sjunkande tendens i blindhetsfrekvensen, som folkräkningarna 1890-1910 visat, en höjning sedan 1910 åter inträtt, men den nu erhållna siffrans relativa storlek torde väl ock kunna förklaras att,

av vad de gamla beträffar, vår insamlingsmetod varit mer givande än folkräkningens. Som ett säkert resultat kan fastslås, att vi för närvarande i Sverge ha åtskilligt än

mer 3,000 sannolikt omkring 4,000 över 20 år gamla personer, ha så nedsatt synför-

som måga, att grund därav deras arbetsförmåga är avsevärt förminskad.

Liksom vid 1900 och 1910 års folkräkningar äro i de sakkunniges uppgifter männen något fier än kvinnorna. De förra äro nämligen 51,9 procent av hela antalet. Åldringarna över år utgöra 56% av de vuxna. Då folkräkningen 1910 48,9,

angav tycks det sålunda, som om de gamla nu skulle utgöra en ännu större del av hela

antalet vuxna blinda än förut, men det är troligt, att denna förskjutning blott är skenbar och beroende på beskaffenheten av de sakkunniges källa, i att fattigvården jämförelsevis ofta får ta hand just om de älsta och därför bäst känner dem.

Tab. 9 är en sammanställning av fattigvårdsordförandenas Alltså har ingen

svar. kritik övats över dessa, även om i något fall någon sakkunnig på grund av personlig bekantskap med den blinda menat, att svaret kunnat göras annorlunda med

ex. avseende på lämplighet för den ena eller andra sortens hem. Å andra sidan har korrigering gjorts, när uppgifter å ett och samma formulär kommit i inbördes strid. Särskilt har detta ägt rum i de fall, då det som svar å frågan 12 hetat, att en kvinna sköter hushållet, men å 13 att hon varken helt eller delvis försörjer sig med sitt

arbete. De hushållsskötande kvinnorna ha sålunda av sakkunniga räknats som delvis självförsörjande.

I tabellform äro sammanförda svaren på åtskilliga frågor, vilka för nu föreliggande uppgift ha direkt betydelse, nämligen de som avgivits å frågorna 2-5, 10, 17 och 18. Dessa frågor ha intagits i formulären, då de i annat sammanhang kunna få betydelse särskilt för den understödsverksamhet, som från flera håll utövas;-

Beträffande de i tabellen behandlade frågorna är följande att märka. I del

en fall ha vid svarens avgivande namn angivits, vilket för understödsverksamheten är olägligt, men spelar någon roll i tabellen. För 6 personer har ålder uppgivits. Då vägledningsförmågan anges vara inskränkt till hemmet, där åtskilligt annat än synen kan vara vägledande, upptas personen såsom saknande ledsyn. Uppges personen se ganska bra vid fullt dagsljus, torde s. nattblindhet föreligga, och han upptas

som

ägande ledsyn. Som lyte räknas blott de i frågan 9 upptagna defekterna, ex. förlusten ett finger, hög ålder och annat dylikt, som stundom nämnes i svaren. Som av familjeförsörjare somliga ordförande räkna den, som har hustru men barn. synas Då ja- och nejsvaren här äro upptagna så som de givits, är uppgiften åantalet familjeförsörjare alltså något för låg. Emedan frågan 13 har tillägget med sitt arbete, tyckas leva på kapital, på jordegendom, som de själva sköta, på undanpersoner som tag eller ämbetspension, ofta räknats med bland de självförsörjande. Dessa upptagas i tabellen i en särskild kolumn. Alla de. som sägas varken helt eller delvis vara självförsörjande, falla sålunda ingalunda andra människor till last. I en del fall synes det tydligt. i fråga åtnjuter statspension eller De pensionärer, om personen vilkas pensionsbelopp vara ålderdoms- eller invaliditetspensioner och vilka synas beklätt statstjänst och på grund därav pensionerats, räknas som innehavare av statspension utan upptas såsom åtnjutande hjälp Så ex. de, som ha pension annan från något bolag. De i tab. 9 upptagas under rubriken öppen fattigvård, ha undersom stundom full försörjning, varför antalet dem, helt och hållet ha sitt underhåll av som från kommunen, är något högre än antalet på dem, som ha sluten fattigvård. Av dessa sistnämnda äro några intagna i vårdanstalter för sinnesslöa. Det i frågan 16 nämnda understödet består ofta i att den blinde bor och äter hos anforvanter. Understöden från hjälpforeningar endast undantagsvis ha blivit upptagna. De äro också synas vanligen tillfällig art och sällan större mått. Vid tabellens uppgörande ha ordav av förandenas uppgifter trots deras otvivelaktiga ofullständighet följts. Ifrågorna 19 och 20 lämplighet for arbetshem eller ålderdomshem saknas stundom svar, och då sådant om är det sällan obestämd art. När det någon heter torde vilja det, ges av om ej så länge hustrun lever, framdeles måhändam, upptas denna person såsom lämplig.

För de blinda barn, som ännu nått skolåldern, finnes ett barnhemiNynäshamn. Undervis- Detta är förenat med det nedannämnda hemmet för arbetsföra blinda kvinnor under ningsbenämningen Blindhemmet. Barnavdelningen upprättades 1915 och avsågs då för 10 väsendet.

barn. Detta antal har emellertid aldrig uppnåtts, och det fastän blindinstitutets di- Barn före rektion brev 29 juni 1917 fått tillåtelse att för observation och speciell vård skolåldern. genom dit överiiytta sådana i institutet och förskolan intagna elever, om vilka man med visshet kan säga, huruvida de äro sinnesslöa, antagas efter en tids vistelse i men som Blindhemmet möjligen kunna bli så förbättrade, att de kunna tillgodogöra sig undervisningen vid Tomteboda. Denna tillåtelse har emellertid institutet isynnerligen stor utsträckning begagnat, då ingen termin än 4 barn varit lämnade till observationsmera avdelningen. På de två sista åren har blott ditsänts. Årsavgiften är 400 kronor. Hela en antalet närvarande barn har aldrig överskridit den lägsta siffran 2 nåddes - hösten 1919. Genomsnittssiffran 1915-20 är 5,5. I 1910 års folkräkning anges för åldern 0-7 år blott 40 blinda barn. Aven denna siffra är åtskilligt för låg, så om är det såsom åtminstone tidtals icke så ringa procent av landets kända blinda synes barn nedom skolåldern, begagnar denna uppfostringsmöjlighet. Ofta händer det som emellertid, att den anlitas, ehuru barnet väl skulle behöva att få bättre vård än hemmet Det är dock helt naturligt, att modern tvekar mycket att lämna sitt lilla ger. blinda barn i andra människors vård. I händelse uppenbar vanvård har emellertid av barnavårdsnämnden, tack tillvaron detta hem, ett ställe, dit den lämpligen kan vare av sända ett blint barn, mycket ogärna mottages i barnhem for seende. Hemmet som i Nynäshamn är fullt tillräckligt för sitt ändamål, då det aldrig hänt, att av utrymmesskäl något barn behövt vägras inträde. Egentliga spädbarn mottager man emellertid utan dessa måste i händelse behov hänvisas till enskild inackorderingf av

Barn i Enligt förordningen 29 maj 1896, vilken ihuvudsak grundar sig på 1880skolåldern. års kommittéutlåtande och väsentligt omdanar den svenska blindundervisningen, skola

de barn, som på grund av synnedsättning kunna med någon egentlig fördel delta i

vanlig skolundervisning, inställas i staten upprättad läroanstalt för blinda, såvida av målsman sörjer för enskild undervisning. Skolåldern räknas från det år, under vilket

barnet fyller 7 år, men inställandet kan under vissa förhållanden uppskjutas, till dess

barnet fyller 14 år. Sjukdom eller senare inträdd blindhet äro de vanliga skälen till

att barn komma sent in. Skolrådet skall tillse, att barnen vederbörligeninsändas även-

som att barn, som enskilt-undervisas, erhålla undervisning, motsvarar den i en som statsskolorna meddelade. Enligt den nämnda k. förordningen ägde blindinstitutets direk-

tion att från de särskilda skolråden i landets församlingar varje år bekomma fullständig

förteckning på alla inom församlingen befintliga blinda under 20 år. Efter blindskol-

inspektionens inrättande lämnas dessa uppgifter till inspektören, dymedelst får som en möjlighet att övervaka barnens riktiga inställande tab. 5.

För meddelande den föreskrivna undervisningen finnas två förskolor, å av en Tomteboda, avsedd företrädesvis för Svealand och Norrland, och i Växjö, avsedd en företrädesvis för Götaland, samt för undervisningens fortsättande och avslutande ett

institut å Tomteboda, avsett för hela riket. Sedan 1904 har emellertid institutets di-

rektion av Kungl. Majzt berättigats att låta sina äldre lärjungar avsluta sin hantverks

utbildning vid den nedan Omnämnda skolan i Kristinehamn, rättighet, utom det en som, första året, begagnats blott beträffande manliga lärjungar. - Då den obligatoriska blindundervisningen bestämdes skola gälla alla barn, blivit som födda 1890 eller senare, visade den fullt sina verkningar på lärjungeantalet förrän 1904.

Den är föreskriven för sådana blinda barn, tillika äro dövstumma eller sinnesslöa som eller som befinnars behäftade med sådan sjukdom, att de böra intas ioffentlig anses läroanstalt. Siffrorna i tab. 6 ådagalägga, att mycket bra lyckats få in de underman visningspliktiga blinda barnen i skola, hälst då tar i betraktande, att så gott man som alla de i kolumn upptagna antingen äro sjuklingai eller sådana, vilkas anmälan e av något skäl uppskjutits till efter sjunde året- ofta då till det nionde. Det kan sägas vara en sällsynthet i vårt land, att ett fullt bildbart blint barn får blindskolundervisning.

Tab. 7 visar, vilket antalet undervisade sedan år 1904 varit vid höstterminernas

början vid samtliga statsskolor för fullvuxna blinda. I uppgifterna för 1918-20 äro

i institutets siffra å manliga lärjungar medräknade 1 och varit hemresp. som permitterade för läsåret för att försöka sig i det hemmets arbete, vanligen jordegna bruk. Totalsiifran är högst år 1912 med 208 och står lägst 1904 och 1920 med resp. 184 och 188. Någon tendens till stegring kan utläsas, tvärtom. Sammanför snarare man åren 1905-1919 i femårsperioder. får nämligen för de respektive perioderna man medelsiifrorna 197,6, 197,3 och 195. Minskningen har isjälva verket varit något större

än siffrorna ange, i att det inträffar, såsom stundom förr, att önsklig numera en påminnelse till dröjande målsmän uppskjutits fruktan för överfyllnad i någon av nybörjareklass. Uppskov med inskrivning på grund utrymmesskäl har på många av år ägt rum.

Förskolorna. Platsantalet i förskolorna är fullt tillräckligt. Emedan stundom äro begossarne tydligt Her än flickorna, händer det visserligen ibland, att några dem måste placeras av i de senares sovsal, detta medför ingen nämnvärd olägenhet. På institutets flickmen avdelning är utrymmet likaså stort på gosssidan är det trångt. Tack nog, men vare den direktionen medgivna rätten, att sända del lärjungar till Kristinehamnsskolan, en kan emellertid gossantalet vid Tomteboda regleras, så att för stor trängsel undvikes.

överflyttning de äldre har även i pedagogiskt hänseende visat sig Denna av gossarne fördelaktig, då dels kunnat undvika det för disciplinen olämpliga sammanmycket man åldrar vid institutet, dels det ock visat sig, att de överiiytförandet av allt för olika

Kristinehamn arbeta med mycket stor iver på sin hantverksutbildning, tack vare tade i dagliga umgänget med de mån, där söka att vinna en ersättning särskilt det vuxna som

för förlust uppdriven yrkesskicklighet. synens genom en detta sammanhang ha sitt intresse att erinra att 1880 års kom- Det kan i om, för fullständigt ordnande blindundervisningen i vårt land skulle mitté ansåg, att ett av nödigt antal hantverksskolor minst tre blindskolor och två blindfordras utom - - de institut, och de förra beräknad för 30 lärjungar, vart och ett av senare var en av behovet blindanstalter blivit så stort, då befarade, för 100. Det har visat sig, att av som man

visserligen de nuvarande två förskolorna något större än de tillämnade blindmen äro likaså det enda institutet något större än de, kommittén tänkte sig. skolorna och som undervisning omfattar kristendom, åskådningl, läsning, skrivning, räk- Förskolans gymnastik allehanda handövningar, bland vilka modellering är av ning, sång, samt Egentlig hantverksundervisning förekommer där Kursen är särskild vikt. numera barn ända till 6 år iförskolan. De allra flesta beräknad till 4 år, men ett kan stanna

från dennas översta avdelning, intagas i institutets tredje klass, barn, som utskrivas

och mindre begåvat överflyttas Att barn utskrivas från förmen ett annat barn

avdelning på grund oförmåga att tillgodogöra sig undervisningen skolans nedersta av vanligt förhållande. En stor del dessa gå till Drottning Sofias stifär ett ganska av få det mått utbildning, de äro mäktiga. Jfr sid. 66 telse, där de kunna av varav undervisningsämnena: kristendom, läsning, skrivning, räkning, Institutet. Vid institutet äro

geometri, geografi, historia, naturkunnighet, åskådning, kassabokföring, modellering, sång

elever undervisas ipiano-, orgel- och ñolspel samt pianostämning. och gymnastik. Några

Undervisningen i instrumentalmusik åsyftar endast undantagsvis att bilda en yrkes-

går i allmänhet på att skaffa lärjungen färdighet, som kan bereda musiker, utan ut en och hans omgivning ett förädlande nöje. I enstaka fall har undervisning honom själv maskinskrivning, stenograñ, tyska, engelska och esperanto. Hantverksunderlämnats i omfattar jämte träslöjd de vanliga blindyrkena, borstbinderi och korgmakeri visningen kvinnliga handaslöjder bl. vävning och maskinstickning. De älsta flickorna samt a. matlagning. På tid ha försök gjorts med cigarrettillverkning för undervisas i senare

flickor och skomakeri for gossar. .

klasser motsvara förskolorna och äro avsedda för barn, Institutets två nedersta

någon anledning, emedan de tidigare blivit blinda., icke före sitt tionde som av ex. från förskolorna överflyttade lärjungarna inskrivas därför år intagits i blindskola. De klasserna sysselsättas övervägande med egentlig skoli tredje klassen. De fem nedre

undervisning, ehuru deras lärjungar för handens utveckling och för erhållande av lämp-

lig omväxling även deltaga i hantverksarbetet. Den sjätte klassen, där lärjungarna

ofta år, däremot så gott uteslutande åt detta. Undervisningen stanna i tre ägnas som

i skolämnena bibringa lärjungarna ett kunskapsmått, är jämförligt med avser att som fast folkskola, och yrkesutbildningen åsyftar att dem sådan det, som inhämtas i ge därmed kunna förtjäna sitt uppehälle eller åtminstone bidra därtill. färdighet, att de må

De gått i förskola, kunna stanna högst så länge vid institutet, att hela som deras skolkurs räcker i 10 år, övriga institutslärjungar högst 8år. Numera ta de flesta

1 Denna dels att öva iakttagelseförmågan, dels att skaffa det blinda barnet en del begrepp, avser som det normala med synförmågans hjälp förvärvar sig.

lärjungar, som det få, ut sin Inaximitid. så få lärjungar skrivas emellertid ut från lägre klasser, emedan de kunna tillgodogöra sig undervisningen. Utskrivningar på grund av sjukdom vanligen tuberkuloseller epilepsi -äro häller sällsynta. Någon

gång utskrivas barn till följd av väsentligt förbättrad lå oftast efter operation.

syn - Åren 1879-1920 ha 255 och 197 flickor, sammanlagt 452 utskrivits efter full-

gossar ständigt genomgången kurs, häri inräknade några få, utan att ha kunnat avsluta

som, sin skolkurs vid institutet, översänts till Kristinehamn för att fä fullständig arbetskurs. De efter fullständig kurs utskrivna utgöra 67,9 alla under tid utskrivna.

proc. av samma Hela antalet inskrivna uppgick vid själva institutet till 818, vid Tomteboda förskola 1899-1920 till 242 och vid Växjöskolan 1884-1920 till 323. Hantverks- Kommittén 1880 föreslog att för sådana först vid ål-

av personer, som mognare skolan i der förlorat synförmågan, arbetsskolor skulle inrättas, där de kunde lära något nyttigt Kristin e- hantverk, så att de sattes i tillfälle att utöva gagn-ande verksamhet och undginge att hamn , falla sina närmaste eller kommunen till last. Då visste, huru många kunde

man behöva erhålla utbildning vid sådana skolor, skulle till början blott inrättas. I

en en saknad av erfarenhet huru lång tid sådan utbildning borde draga, bestämde

om man därom intet på förhand, utan den blivande skolans styrelse skulle få avgöra, huru lång tid det skulle tillåtas lärjungarna att stanna samt huru många skulle mottagas. Kommitténs framställning föranledde proposition till 1883 års riksdag, vilken beviljade

en 7,000 kronor till en hantverksskola för äldre blinda. K. llaj:t bestämde sedan, att den skulle förläggas till Kristinehamn, varefter skolan den 1 sept. 1884 begynte sin verksamhet.. Undervisningen har utom i läsning och tryckning blindskrift med-

- av delats i borstbinderi, korgmakeri del smärre liätnings- och knytningsarbeten.

samt en l motsats mot statens övriga blindskolor är hantverksskolan externat. Elevantalet

var under höstterminerna 1884-1890 i medeltal 15.2 män och 5,8 kvinnor; 1891-1900

resp. 23,1 och 1901-10 resp. 36,5 och 1,7; 1911-20 49,1, alla män. Sedan 1905 har ingen kvinnlig lärjunge funnits vid skolan, vilket är att betrakta mycket

som en stor fördel, då sammanförandet båda könen har sina olägenheter. lelev-

av vuxna av antalet ingår sedan 1904 de till skolan hänvisade Tomteboda-eleverna. Jfr. tab. Om man frånser sistnämnda elever, torde lärjungarnas medelålder närmare 30 år.

vara Från skolan ha 1884-1920 med betyg utskrivits 361 de flesta efter 2- eller

personer, 3-årig kurs. I denna siffra äro Tomteboda-eleverna inräknade, heller de, blott

som genomgått en repetitions- eller fortsättningskurs på 1 eller 2 terminer. Arligen foreligga ett betydligt antal ansökningar inträde vid skolan, på grund bristande

om som av utrymme kunna beviljas. Redan 1919 års riksdag beviljade därför på grund av proposition 3,550 kronor till extra korgmakeriavdelning, lokalsvårigheter ha

en men hittills omöjliggjort bildandet av en sådan. Dock det sannolikt, att den kan

synes nu börja sin verksamhet under 1922.

I motsats mot statens övriga blindskolor, vilka länge haft fastigheter

egna institutets och dess förskolas upptagas i räkenskapen till 556,200 kronor och Växjöskolans till 150,000 kronor är Kristinehamnsskolan alltjämt inhyst i förhyrda

lokaler. Sedan skolan från ingången 1916 kommit på ordinarie stat, tog dess sty-

av relse frågan anskaffande lokaler, vilket så mycket nödvändigare,

upp om av egna var som de förhyrda äro särdeles undermåliga och knappast värda genomgripande re-

en paration. På grund av proposition beviljade sedan 1918 års lagtima riksdag 450,000 kronor till uppförande nybyggnad sten, varjämte bestämdes, att del

av en av en av summan finge användas för inköp ett till rektorsbostad avsett trähus. Riks-

av m. m. dagen 1920 beviljade ytterligare 160,000 kronor, och har bygget så framskridit, att

nu

man hoppas få det färdigt under loppet 1922. Då blir det möjligt att mottaga

av omkr. 65 lärjungar en tillökning i platsantalet, är synnerligen behövlig och

- som som sannolikt skall avhjälpa den ovannämnda platsbristen.

För de tre statsblindanstalterna äro brev 19 juni 1919 stater Kostnaderna

genom nya fastställda. Dessa innebära emellertid förändringar i förhållande till de gamla staterna för underblott beträffande avlöningarna. I övrigt äro de oförändrat lika visningen.

de gamla. För institutet och dess förskola slutar staten nu på 149,650 kronor, därav avlöningar 61,550, för Växjöskolan på 32,600 kronor inkl. avlöningar 13,900 och för Kristinehamnsskolan på 87,800 kronor. I sistnämnda summa ingå utom 17,300 till avlöningar också be-

ett lopp av 51,000 kronor till materialier, vilket än väl täckes skolans försäljnings-

mer av medel. På samtliga avlöningar beviljas dyrtidstillägg.

På extra stat beviljades till Kristinehamnsskolan för 1920 5,000 kronor såsom bidrag til fraktkostnaderna för de blinda hantverkare, köpa sina materialier från skolans

som depå, vilket anslag under vartdera de båda följande åren utgått med 10,000 kronor.

av

Till bestridande de i staten upptagna utgifterna upptagas vid Tomteboda och

av Växjöskolorna avgifter, enligt kungörelsen 22 juni 1920 från början

som av 1921 utgått med 400 kronor tidigare 800 kronor årligen, vilka betalas vederbörande

av landsting. I institutets stat beräknas avgifterna till 46,500 kronor,

varför dess ordinarie statsanslag utgår med 103,150 kronor. Motsvarande siffror for Växjö äro 12,000 och 20,600 kronor. I Kristinehamn betalas inga skolavgifter, och anstaltens añärsrörelse täcker en stor del av utgifterna, så att det ordinarie statsanslaget utgår blott

med det ovannämnda beloppet till avlöningarna och ett reservationsanslag på 11,000 till övriga utgifter tillsammans 28,300 kronor. Häri ingå två utgiftsposter slag,

- av egenartat nämligen 6,000 kronor till utackorderingsbidrag åt behövande elever

och 3,250 till utrustningsbidrag åt avgående. Det förra beloppet räcker alldeles täcka den

att verkliga ntgiften, eleverna få ofta ytterligare hjälp pensionsstyrelsen, kommunen,

men av Föreningen för blindas väl eller någon enskild. Riksdagen 1921 har beviljat

skolan ett driftskapital å 50,000 kronor.

De ordinarie anslagen till blindskolorna ha emellertidiicke på långt

när varit tillräckliga för de nödiga utgifternas bestridande under kristiden, mycket

utan avsevärda belopp ha av de årens riksdagar måst beviljas för täcka

senare att uppkomna brister. Framställningar från de olika styrelserna stater även beträffande andra utgifter

om nya än avlöningarna ha föranlett k. proposition.

Till ferieresor å järnväg åt Tomteboda-eleverna utgår ett förslagsanslag, vilket

i Ferieresor. 1921 års stat upptas med ett belopp av 4,000 kronor. Årets riksdag har medgivit, att även kostnaden för Växjöbarnens jårnvägsbiljetter få bestridas från anslag, vilket

samma för ändamålet höjts till 4,400 kronor.

Till utbildande blindlärare och till resestipendier för sådana har sedan

av 1884 Lärareårligen utgått ett anslag å 1,200, vilket 1921 höjts till 2,400 kronor.

att utgå som re- utbildnin servationsanslag. För kompetens till ämneslärarebefattning kräver

1896 års stadga som regel folkskollärareexamen och insikt i blindundervisning. Denna

sista plågar man skaffa sig att vid institutet genomgå praktisk och teoretisk

genom provårskurs. Direktionen brukar åt dem, genomgå sådan kurs, bevilja stipendier

som å 600 kronor, på senare tiden 800 kronor. Under de sista åren ha provkandidatplatser

Hera gånger varit anslagna lediga utan att locka kompetenta sökande. Aven de,

som vilja bli handarbetslärarinnor eller hantverkslärare, bruka genomgå kurser

under en termin eller kortare tid och ha då även vanligen erhållit stipendier, ehuru

av lägre belopp. Från

anslag kan direktionen bevilja reseunderstöd, vilka då pläga utgå till person, samma

är anställd vid någon av blindskolorna. som

åttonde huvudtiteln finnes ett anslag å 3,000 kronor till resestipendier åt

Under

lärare vid rikets abnormskolor, vilket även kan sökas av vid blindföreståndare och

Det torde emellertid aldrig ha hänt, att någon vid blindskolor anskolor anställda.

Kungl. Majzt erhållit stipendium från detta anslag, måhända emedan det ovanställd av

till institutsdirektionens förfogande ställda anslaget finnes och emedan 3,000 nämnda

icke är någon stor att skaffa resemöjligheter åt de många abnormskolekronor summa

önska besöka främmande anstalter. Något formellt hinder föreligger emellärare, som

för blindlärare kunna få del ifrågavarande större anslag. lertid att även av

1883 ha å extra stat utgått riksdagen beviljade medel till tryckning

Allt sedan av Tryckning av alltid ställts till institutsdirektionens förfogande, blindskrifter. blindskrifter. Detta anslag, som av

med 2,500 kronor. De besparingar, till början uppstodo utgick först som en

försäljning blindskrifter, medtogos allt när man började trycka mera genom av mer,

skänka bort fier böcker till fattiga blinda samt framför allt genom inköp av en och

När så under krigstiden höjningen iarbetslönerna kom och den våldsamma präss.

plåt- och papperspriserna, förbyttes tillgångarna i brist. Då begärde och ökningen i

Kungl. Majzt från de direktionens donationsräntor, över vilka Kungl. fick direktionen -av

forbehållit själv disponera, täckning bristen för 1917, varjämte riksdagen Majzt sig att av

till 5,000 kronor. Samtidigt ökade direktionen bokprisen med från 1918 höjde anslaget

uppstod likväl även för 1918,1919 och 1920, fastän tryqkningen ingalunda 25 proc. Brist

arbetskostnad och papperspris växte fortfarande, och ville ställa forcerades, man

arbetare, äro sysselsatta med tryckning och bindning, utan inkomst. För de blinda som

gå till utlandet, fördubblades priset, för de svenska blinda ville man böcker, som men

höja det, fastän det täcker bindningskostnaden. Blindböckerna

ytterligare ens

nämligen ändock för köparen mycket dyra, till följd att blindtrycket är ställa sig av

Så kostar psalmbok utan evangeliebok 5 band 10 kronor eller så skrymmande. nu en

kortskrift 7:50. Evangelieboken i 2 band kostar 5 kronor. Bristerna för 1918i

täckte Kungl. Maj:t med fondmedel. Från 1921 utgår anslaget med 7,000 kronor. 1920

emellertid osannolikt, att detta kommer att visa sig tillräckligt, om av- Det är ens

sänkningar kunna göras i kostnaderna för arbete och papper. En inskränksevärda

bokproduktionen är näppeligen att tillråda. Den litteratur, som tryckes vid inning i

sedan länge uteslutande i Brailles skrift är övervägande religiös och stitutet -

- standardverk, historiska lärobokslitteratur. Därjämte tryckas också en del skönlitterära

barnböcker något litet noter. Tryckeriets ojämförligt mesta arbete arbeten och samt

bereda tillgång på exemplar de sedan gammalt tillhandahållna går ut på att nya av

ofta förekomma. Den olägenhet, detta helt visst innebär, verken. Nytryck kan som

rikliga tillgången handskriven litteratur i Blindföreningens bibmotverkas av den

och den verksamhet, De blindas bokfond utövar se sid. 68. Under 1920 liotek av som

till bokfört försäljningsvärde 3,216: 30 kronor och trycktes vidinstitutet böcker ett av

1,284: 95. Till institutets undervisning och till premier utlämnades för 901: 90 såldes för

det ordinarie statsanslaget, och till blinda bortskänktes för kronor, vilket ersättes av

på långt när hälften mot vad tidigare varit brukligt. Lagret vär- 102: 15 kronor

derades vid årets slut till 7,293: 55 kronor.

blindskolor ha vid några tillfällen anordnats extra kurser för blinda Extra kurser. Av statens

kursen detta slag ägde i Kristinehamn under 6 veckor kvinnor. Den första av rum

repetitionskurs i korgmakeri. Den bevistades 10 deltasommaren 1916 och var en av

vilka fingo fri och inackordering jämte resebidrag, vartill medel

garinnor, undervisning

beviljats Kungl. Maj:t från institutets fondräntor. Sommaren 1920 lämnades vid

av institutet undervisning i maskinstickning åt 5 blinda kvinnor i 6 veckor och i husliga göromål, speciellt matlagning åt 6 blinda kvinnor i 5 veckor. Pensionsstyrelsen bekostade stickmaskiner åt 4 eleverna, och allas levnadskostnader under kursen be-

av stredos med från Lars Hiertas minne lämnad Bostad erhöllo de gratis vid

en summa. institutet.

i

Som anmärkts har man sedan 1905 haft några kvinnliga lärjungar Blindskolan i

ovan Kristinehamns skola, och även dessförinnan voro de rätt få. Detta fördelaktiga för- Uppsala. hållande beror väsentligen därav, att två månader senare än statens hantverksskola en enskild sådan öppnades i Uppsala, avsedd blott för vuxna blinda kvinnor. Den har helt och hållet bekostats stiftarinnan fröken Anna Wikström, som blott lämnat

av fri undervisning utan även bestritt alla elevernas omkostnader under deras vistelse där

utom för kläder. Elevantalet, vid skolans början var var 1889 uppe 15.

som 1894 på 18 och 1899 på 21. Vid denna siffra höll det sig länge, men det har under de åren sjunkit, så att det våren 1921 var blott 14, sannolikt beroende på att

senare den obligatoriska undervisningen elimenerat de undervisningsbehövande blinda kvin-

ur

barnaåren blivit blinda. Åren 1884-1919 har skolan givit nornas antal dem, som i utbildning i kvinnliga handarbeten, borstbinderi och korgmakeri åt sammanlagt 213 kvinnor. Kursen har varit 2-3-årig och även omfattat läsning och skrivning. När fröken Wikström nyssnämnda år avled, lämnades skolans tomt med goda åbyggnader

Kyrkogårdsgatan 7 i Uppsala jämte 400,000 kronor åt Svenska diakonissällskapet - till ett hem för blinda kvinnor, tillika bestämdes, att fastighet och medel skulle

men användas för den befintliga skolans upprätthållande, till dess staten övertog omsorgen

beredande undervisning åt vuxna kvinnliga blinda. om av

Att så bör ske också helt naturligt, då väl intet skäl finnes för att just

synes denna lilla blinda skall undantagen från statens uppfostringsomsorg, om

grupp av vara än till följd fröken Wikströms frikostighet denna behövt tidigare anlitas. I den

av tanken och tillika för att frigöra donationen från den tillfälliga belastningen, så att den skulle kunna användas till sitt mycket viktiga egentliga ändamål, avlät blindskol-

inspektören till diakonissanstaltens styrelse den 16 oktober 1919 en skrivelse med anmodan, att styrelsen ville taga i övervägande, om och på vilka villkor den skulle vilja åtaga sig att framgent upprätthålla en skola för blinda kvinnor, för vilken statsverket i sådant fall skulle bestrida kostnaderna. Då den här ifrågavarande gruppen av blinda är mycket liten och har anledning befara någon avsevärd tillväxt av densamma,

man kan den kräva sin speciella och allt för dyrbara anstalt, utan den bör bilda en avdelning någon blindanstalt. Man kan härvid tänka både på Tomteboda- och

av annan Växjöskolorna. På ingendera stället kan emellertid utrymme beredas utan nybyggnad. En kvinnoavdelning vid Kristinehamnsskolan skulle också vara en mycket olämplig nöd-

fallsutväg. Uppsalaskolans byggnad är däremot så rymlig, att där kan beredas plats både för ett hem och för skola, varvid också finge den fördelen att, i händelse

en man skolelevernas antal bleve mindre än beräknat, fler hemskyddslingar kunde mottas, och alltså inga platser behövde stå outnyttjade., Ett analogt förhållande har man redan i samarbetet mellan staten och diakonissanstalten beträffande vården av vanartiga flickor. Jfr sid. 40. Sedan diakonissanstaltens styrelse givit ett tillmötesgående svar på den ovannämnda skrivelsen och för skolöverstyrelsen angivit sina villkor, har denna sistnämnda den 1 dec. 1921 ingivit ett und. förslag till överenskommelse med diakonissanstalten Övertagande de blinda kvinnornas undervisning mot det att statsverket

om av bestrider kostnaderna, vilket föranlett nåd. proposition till årets riksdag.

Drottning Som är nämnt gäller föreskriften om skoltvång för blinda de barn, som

ovan Sofias stif- tillika äro dövstumma, sinnesslöa eller behäftade med sjukdom, gör dem olämpliga

som telse. epileptici, lama, vanföra och sinnessjuka. för offentlig läroanstalt. Dit höra tydligen

För blinda med andra lyten jämte blindheten finnes Drottning Sofias Stiftelse i Väners-

borg, vilken skall övertas staten, då de byggnader bliva färdiga, som på dennas bekostnad

av för anstalten äro under uppförande i Lund, något beräknas kunna ske under loppet av

som 1922. Antalet skolbarn vid anstalten 76 under läsåret 1919-20, därav 22 blinda

var dövstumma. Där finnas även arbetshem och asylavdelning med resp. 40 och 40 alumner.

Av asylisterna emellertid 10 blinda. Statsanslagen till anstaltens hyra och drift

voro uppgingo 1919 till 139,620 kronor, landstingsbidragen till 39,092 kronor och de kom-

munala till 20,419 kronor. Skolöverstyrelsens uppsikt över undervisningen utövas genom

inspektören för sinnesslönndervisningen.

Utbildnin- Statens skolor för blinda barn avse enligt 1896 års stadga att bibringa lärjun-

gens resultat. icke blott ett kunskapsmått, är jämförligt med det, inhämtas i fast garna som som folkskola, utan även sådan färdighet i hantverk och handarbete, att de, sedan de lämnat

läroanstalten, kunna förtjäna sitt uppehälle eller åtminstone, efter måttet av krafter

och begåvning, därtill bidraga. I vad mån skolorna lyckats fylla den förstnämnda

uppgiften, är lätt att bedöma. De kurser, genomgås vid institutet äro emel-

som lertid i allmänhet mindre utan snarare större än i A-folkskolorna. Som ovan nämnts

är det i det närmaste tredjedel lärjungarna, som genomgå fullständig under-

en av visningskurs, och även bland dem, komma så långt, finnas åtskilliga, som rätt

som ofullständigt kunnat tillgodogöra sig undervisningen.

Beträffande det ekonomiska resultatet blindundervisningen, som objektivare

av kan bedömas, ha ett undersökningar gjorts. Den tidigare gjordes 1894 av Kristine-

par hamnsskolans styrelse, då sände frågeformulär till 127 kommuner, i vilka forna

som lärjungar till skolan bosatta. Beträffande 99 blinda fick man svar, och om 57

voro

dessa det, att de fullständigt försörjde sig själva, och om 40, att de delvis av uppgavs försörjde sig. De återstående 2 kunde intet uträtta. Det får anses vara ett utom-

ordentligt gott resultat, att sålunda än hälften blivit helt och hållet självförsör-

mer jande. Vid bedömandet måste dock ta hänsyn till att de allra flesta av skolans

man lärjungar och då ännu än utjordes av sådana, som blivit blinda som

- mer nu -

och före blindhetens inträdande utövat ett yrke. vuxna

På omfattande siffror stöder sig den undersökning, 1920 gjort

senare och mera med ledning fattigvårdsordförandenas å de utsända frågeformulären. Av de

av svar 813 lärjungar, därav något över 200 kvinnliga, 1879-1920 utskrevos från blind-

som institutet och Kristinehamnsskolan efter fullbordad kurs, ha å de nämnda svaren åter-

funnits 207 därav 143 män och 64 kvinnor. Av de förra uppges 48 vara

personer, helt självförsörjande och 77 delvis 18 gives ingen uppgift eller anges de

- om kunna arbeta. För kvinnorna äro siffrorna resp.3, 34 och 27. Uppgift har sålunda

inkommit beträffande 25,3 de ifrågavarande utskrivna. Av de återstående ha

av säkert många avlidit, del ha bytt tillnamn och kunna därför identifieras detta

en gäller många kvinnor även åtskilliga män och slutligen torde en del, som

men behövt anlita fattigvården, för dess handhavare okända. Av de angivna männen

vara äro 33,5 helt och hållet självförsörjande, kvinnorna blott 4,7 Motsvarande

av kvoter beträffande de delvis självförsörjande äro 53,9 och 53,1 samt för dem, om vilka

att de bidraga till sitt underhåll, 12,6 och 42,2. Siffrorna för männen

uppges, resp. måste ganska tillfredsställande, för kvinnorna äro de betydligt sämre, ehuru

anses men

alldeles överraskande. De kvinnor, arbeta vid Nynäshemmet, kunna nämligen

som

förtjäna mer än omkring 200 kronor om året, och dock arbeta de under vida förmånligare förhållanden än blinda kvinnor i allmänhet. Vid siffrornas bedömande bör

dock taga hänsyn till dels den tämligen stora sjukligheten bland de blinda kvinman

dels ock den påpekade underskattningen av det husliga arbetets försörjnorna, ovan ningsvärde, som kommer till synes i åtskilliga svar. Det är också att hoppas, att den undervisning i vävning och matlagning, på. tid meddelats de blinda flickorna

som senare vid institutet, skall giva dem bättre ekonomiska förutsättningar, än de hittills torde hava haft.

Med full tydlighet visa emellertid fattigvårdsstyrelsernas uppgifter, att en mycket stor procent av de blinda såväl av de utbildade som av de övriga äro i behov

- -

hjälp för att kunna hålla sig varvid man ock har att tänka på dem, av uppe, som visserligen nämnvärt kunna bidraga till sitt uppehälle, men behöva sysselsättas for att livet ejskall bliva dem en alltför odräglig börda.

I sista hand skola naturligtvis här fattigvårdsstyrelserna bringa hjälp, för att den Understödablinde livets lämnas honom Verksam-

må sakna yttersta nödtorft, men även på annan väg

heten från från det allmänna det bistånd, han behöver för att nå existensminimum, nämligen

det allmängenom folkpensioneringen. l sida.

nas

Utom den avgiftspension, som genom lagen av den 30 juni 1913 tillförsäkras envar svensk man eller kvinna, som fyllt 67 år eller blivit varaktigt oförmögen till arbete, och vilken ännu hunnit få någon avsevärd betydelse för pensionärernas uppehälle, erhåller den blinde, som är varaktigt oförmögen till arbete, såframt hans årsinkomst uppgår för man till 300 eller för kvinna till 280 kronor, ett pensionstillägg eller understöd för år av 150 kronor för man och 140 för kvinna med avdrag av viss procent det belopp, varmed pensionstagarens årsinkomst överstiger 50 kronor. Detta

av pensionstillägg tillkommer honom emellertid på grund av hans blindhet i och for sig utan på grund arbetsoförmögenheten. Har han genom utbildning blivit arbets-

av duglig. förlorar han en del av eller hela tillägget, allt efter graden av förvärvsduglighet. För att oförmåga till arbete skall anses vara för handen, är det emellertid icke erforderligt, att den blinde skall fullständigt invalid, stånd att eget

vara v. s. ur genom arbete ens kunna bidraga till sin försörjning, utan endast att hans arbetskraft är så nedsatt, att den kan vara tillräcklig för att bereda, vad som oundgängligen erfordras för hans uppehälle. I praktiken torde det i allmänhet så, att bestämmelserna

vara tolkas så förmånligt för de blinda, sig göra låter. Det finnes också intet som

som hindrar att vid inkomstberäkningen göra avdrag för sådana utgifter, som för den blinde äro nödvändiga för hans yrkesbedrivande ex. den ersättning han ger sin följeslagare vid arbetsprodukternas försäljande.

De nämnda pensionstilläggen tillkomma enligt tab. 9 ett stort antal blinda och säkerligen även på grund uppgifternas ofullständighet många andra än de

o- av där upptagna. Atskilliga få del av dem redan under sin skoltid, varvid medlen vanligtvis lämnas till föräldrarna. Den stora sjunkning i pänningvärdet, som ägt rum under de senare åren, har emellertid gjort, att dessa understöd fått den betydelse

som man hoppats. Också äro beslut fattade om deras avsevärda

urâderstödstagarna,

ojan e.

Aven på. annan väg kan den blinde numera erhålla understöd av allmänna medel. iGenom lagen av den 14 juni 1918 om kommunala pensionstillslcott och sjukvårdsbidrag har nämligen möjlighet beretts kommunerna att åt personer, vilka äga uppbära pension eller understöd enligt lagen allmän pensionsförsäkring, under vissa villkor lämna

om understöd kommunala pensionstillskott i pänningar eller naturaförmåner. Dessa pen-

sionstillskott räknas som fattigvård och heller som sådan årsinkomst, för vilken avdrag skall göras vid pensionsberäkningen. Dä anordningen är tämligen ny, torde den ännu kommit till användning för synnerligen många blinda, och endast i några få fall omnämnas uttryckligen i fattigvårdsstyrelsernas svar å de sakkunnigas frågor sådana kommunala pensionstillskott. Jfr sid. 116. Understödj En mycket stor del av den hjälp, som de flesta blinda behöva för att sjunka från enskilda, ned i djupt armod med därmed följande missmod och likgiltighet, lämnas dem emelföreningar, lertid enskilda och föreningar, donationer och stiftelser. Under det att

av personer donationer det allmännas åtgärder gå. framåt enligt allmänna riktgrunder och så att säga på bred och stiftelser. front, få dessa enskilda en mer kompletterande verksamhet, då de kunna gripa in, där det bäst behöves och kan göra största nyttan. Den väg, varpå man då i allmänhet söker komma fram, plågar betecknas med uttrycket hjälp till självhjälgn, men visserligen förekomma många understöd, som äro av samma karaktär som den egentliga fattigvärden. Institutets De fonder, som tillhörde allmänna institutet för dövstumma och blinda, delades fondmedel. 1881 genom överenskommelse mellan styrelserna över de båda institut, som därur vid skilsmässan 1879 framgått. De som kommo på blindinstitutets lott äro statsegendom, ehuruväl de förvaltas av en statens institution.

Såväl dessa fonder som några andra, som senare genom donationer kommit blindinstitutet till del, äro i allmänhet avsedda att understödja blindas självverksamhet. En plan för direktionens utövande av denna slags verksamhet fastställdes den 2 september 1904 av Kungl. Maj:t. Enligt denna plan skola institutselever, som utskrivas efter fullbordad kurs, av donationsmedel erhålla skrivmaskin, verktyg och arbetsmaterial. Till oundervisade blindas utbildning eller till fortsättningskurs åt institutselever kan understöd lämnas. Vidare kunna på bekostnad fondmedel reseinspektörer utsändas,

av varför kostnaden dock får stiga till mer än 4,000 kronor om året. Materialdepåer böra upprättas på lämpliga ställen för att skaffa de blinda hantverkarna fullgoda och billiga arbetsmaterialier. Likaså böra bodar för försäljning av deras arbeten upprättas eller understödjas, verkstäder anskaffas på platser, där ett flertal blinda bo, samt arbetshem för arbetdugliga inrättas, särskilt för kvinnor. Understöd i pänningar till enskilda må äga rum, direktionen dock obetaget att, när det beñnnes av nöden, lämna medel till anskaffande av verktyg eller arbetsplats, verkställande av ögonoperation o. d. När fondavkastningexi det tillåter, kunna medlen också användas till annat understöd av blindas självverksamhet eller till utredning och behandling av dithörande ärenden.

De nämnda fondernas kapital uppgick den 31 december 1920 till kronor 913,735: 91, varjämte funnos besparade räntor till ett belopp av kronor 46,311:72. De viktigaste utgiftsposterna gå till livräntor och understöd på grund av speciella donationsbestämmelser 1920: 3,764:45, till Statskontoret 5.000 kronor, till De blindas förening, till reseinspektionen, till Nynäshemmet, till utrustning av från institutet avgående elever samt till enskilda blinda.

Till statskontoret inbetalas nyssnämnda belopp, som Kungl. Maj:t genom breven av den 20 april och 19 oktober 1900 förbehållit sig att själv disponera. Dessa medel ha av Kungl. Maj:t under de tre senaste åren använts på nedanstående sätt:

smärre rum, där pensionärerna bo två och två. De betala årligen 300 kronor för sin inackordering, vilket någon enstaka av dem kan förtjäna med sitt arbete, men avgiften bestrides vanligen av hemkommunen, så att kvinnorna kunna använda arbetsförtjänsten till kläder och diverse utgifter. En del också medel till kläder hemifrån. Antalet blinda kvinnor vid hemmet är för närvarande 23. När stundom barnantalet går ner, kan deras antal något ökas. Två fonder å tillsammans 35,000 kronor äro särskilt avsedda för hemmet. Sedan alla hemmets inkomster och De blindas förenings samt Föreningens för blindas väl till resp. 1,000 och 750 kronor uppgående bidrag avdragits,

hava institutionsfondernas verkliga utgifter för detta hem åren 1916-20 varit resp. 8,628, 11,745, 18,178, 24,353 och 21,512 kronor. Den våldsamma stegringen har fram-

för allt berott på de ökade bränsle- och matprisen. Att höja avgifternai motsvarande grad har varit möjligt. De båda nämnda föreningarna tillsätta var sin medlem i hemmets styrelse, som i övrigt utses av direktionen.

Då de fondräntemedel, som stå till direktionens fria förfogande, äro synnerligen stora de uppgingo år 1920 blott till omkring 25,000 kronor såg sig direktionen,

- -,

befarade, att det skulle bli omöjligt att med fondmedlen upprätthålla både hemmet som och den övriga hittills bedrivna verksamheten, nödsakad att år 1920 ingå till Kungl. Majzt med hemställan, att utgifterna för blindinspektionen och Tomtebodaelevernas

utrustning Kristinehamnselevernas bestrides av statsmedel måtte övertagas av statsverket. Denna framställning har Kungl. Majzt enligt nåd. brev 23 jan. 1922 funnit

i föranleda till någon åtgärd.

För att understödja de blinda arbeta också flera föreningar. Störst är bland De blindas dem blindas förening, vilkens syfte bland annat är att skaffa sina blinda medlem-

De

förening. arbetsmaterial och avsättning för färdiga arbeten samt över huvud att stödja dem mar i deras strävan till självförsörjning. Flertalet av föreningens ledamöter äro blinda, och

dess tio styrelseledamöter skola minst fem vara blinda.. En styrelseledamot tillav sättes Kungl Majzt. Föreningen äger en sjukkassefond, som vid 1920 års slut upp-

av gick till kronor 213.386. Den bereder sjukhjälp åt sådana blinda, som i någon avsevärd mån eget arbete förvärva sitt uppehälle. Blinda över 55 år och de, vilka

genom äro behäftade med obotlig sjukdom, i huvudsaklig mån nedsätter arbetsförmågan,

som kunna antagas till medlemmar i kassan, heller de, som åtnjuta full försörjning

av fattigvården eller av någon försörjningsanstalt. Delägares årsavgift är 3 kronor. I händelse sjukdomsfall, medför oförmögenhet till arbete, får han 15 kronor i

av som veckan under högst 8 veckor året. Under loppet tre på varandra följande år

om av kan han dock uppbära mer än högst 300 kronor. I sjukhjälp utbetalades år 1920 14,415 kronor. Föreningen upprätthåller korgmakeri- och borstbinderiverkstad,

en en ett hantverkshema för blinda kvinnor, skrivbyrå samt ett bibliotek, varjämte den

en utger De blindas veckoblad. Den förstnämnda verkstaden bekostas Arbets-

av hemmets fond, medel, tidigare tillhört föreningen Arbetshemmet för blinda. På

som tillverkningen uppstod år 1920 ett underskott av 17,447 kronor, och fondens tillgångar

vid årets slut kronor 244,980. Arbetarnas antal 17. Borstbinderiverkstadexi, voro var

ugprätthålles med föreningens allmänna medel, arbetade sistförñutna år med.ett som underskott kronor 141,785, varvid är att märka, att en väsentlig del av förlusten

av uppkommit att det inneliggande lagret sjunkit i värde. Arbetarnas antal var

genom 34. Med anledning av svårigheten att få sälja borstar ha många av dem på senare tid sysselsatts med vedsågning. Hantverkshemmet har en egen kapitaltillgång, som vid 1920 års slut uppgick till 50,397 kronor. Underskottet å dess tillverkningar upp-

gick samma år till 814 kronor. 13 kvinnor arbeta vid hemmet, huvudsakligen med korgmakeri. Några bo där även.

Kostnaden för skrivbyrån bestrides av föreningens allmänna medel. Den gick under 1920 med en förlust kronor 5,696. 4 blinda kvinnor och 1 blind man arbeta

av för närvarande vid byrån jämte åtskilliga seende, vilka flera lämna sitt arbete gratis.

av

För sina egna verkstäder och för att kunna lämna blinda hantverkare tjänlig och billig material har föreningen en materialdepå, motsvarande den vid Kristinehamnsskolan befintliga. På grund av prisfall å de i depån tillhandahållna varorna har föreningen på senare tid lidit stora förluster, så att man nödgats göra betydliga avskrivningar å lagret under år 1920 kronor 73,008. De materialier, som blinda hant-

verkare köpa vid depån, sändas dem fraktfritt. Frakten av dem har åren 1916-20 gått föreningen till resp. 2,958, 4,260, 7,416, 9,202 och 8,350 kronor.

-För avsättningen färdiga har föreningen 2 bodar i Stockholm och 1 i

av varor Malmö, varjämte den årliga bidrag år 1920 kronor 2,500 till en sådan i Göte-

ger borg, som äges av föreningen De blindas vänner därstädes. Omsättningen i föreningens egna butiker vid Jakobsgatan i Stockholm och i Malmö uppgick år 1920 till kronor 86,044.

Föreningens samtliga tillgångar uppgingo den 31 december 1920 till 719,618 kronor, placerade dels i 4 hus i Stockholm, alla belägna helt nära varandra och till allra största delen disponerade för dess eget arbete eller för att bereda bostad åt blinda, dels i lägenhet i Blekinge, avsedd för pilodling, samt i obligationer och

en donerade aktier.

.

Jämte detta kapitals avkastning åtnjuter föreningen inkomster huvudsakligen av statsanslag, ordförandens insamlingar och den s. lyckopänningen. Utom anslagen till veckobladet och biblioteket uppbär föreningen sedan 1911 ett statsanslag för sin ñlantropiska verksamhet. Detta som från förutvarande 25,000 kronor 1914 höjdes till 35,000, 1919 till 50,000 och 1920 till 75,000 kronor, har 1921 höjts till 90.000 kronor. Ordförandens insamlingar ha under åren 1916-20 givit resp. 66,350, 79,290, 116,359, 105,682 och 116,065 kronor.

Barnets lyckopänning är ett märke, som genom barnmorskors förmedling säljes till nyfödda barns föräldrar. Denna försäljning inbrakte under 1920 netto kronor 12,273, sedan 20 % avdragits, vilka skola lämnas till barnmorskornas understödskassa.

Donationer till betydande belopp ha sällan tillfallit föreningen.

Föreningens bibliotek, som 1911 övertogs från den då upplösta Föreningen för blindskrift, omfattar omkring 8,000 volymer. Det tillväxer årligen med ett halvt tusental, åstadkommas mest oavlönat arbete ett flertal frivilliga kopister. En

som genom av del blinda avlönade sådana sysselsättas med omskrivning av utnötta arbeten blind-

-böcker nötas nämligen betydligt vid läsning. Under året 1920 utlånades 16,754 voly-

Lånen lämnas gratis och sändas fraktfritt. Från institutets fondmedel plågar mer. Kungl. Maj:t lämna biblioteket 700 kronor. De flesta kyrkoförsamlingar i riket lämna årligen smärre belopp till detsamma, och dessa uppgingo 1920-till mindre än 16,601 kronor. Föreningen själv lämnade under året ett bidrag av kronor 4,500 och bibliokets egna kapitaltillgångar voro vid årets slut kronor 55,566.

De blindas veckoblad sin läsekrets politiskt ofärgad översikt av dagstill-

ger en dragelserna, allmänbildande artiklar och meddelanden från in- och utlandets blindvärld. Den tillställes gratis alla svenska blinda, som så önska, något, som gjorts till villkor för de nedannämnda. anslagen. Prenumeranternas antal är 7-800. För utgivande av veckobladet åtnjuter föreningen ett statsanslag, de senare åren utgått med 2,400

som

kronor höjts till 3,600 kronor. Dessutom lämna alla landsting och ett antal

men nu städer anslag, vilka förra året uppgingo till sammanlagt 5,330 kronor.

Utom till att täcka de ovannämnda underskotten på föreningens institutioner 0. d. gå föreningens utgifter till smärre utbildningskurser ispråk eller stenograti samt

ex. framför allt till understöd åt enskilda blinda för inköp av lägenhet, möbler eller verktyg, till reparationer, brunnsresor 0. d. Dessa sistnämnda utgifter till understöd ha 1916-20 uppgått till resp. 30,999, 46,517, 70,908, 55,792 och 38,816 kronor. Kronprinses- I nära samarbete med De blindas förening står Kronprinsessan Margaretas arbetssan Marga- nämnd för de blinda, vilken 1917 bildades i syfte att främja de blindas självverkretas arbets- samhet, vidga området för densamma och underlätta deras strävan efter andlig och nämnd för de materiell förkovran. Den har för sina ändamål organiserat frivilliga arbetskrafteri blinda. orterna med säte i länsstaden och ofta med landshövdingskan som ordförande. Dessa skyddsvännem böra på grund av personligt inflytande och kännedom om lokala forhåll-anden kunna verka kraftigt för nämndens syften. Nämnden har lämnat bidrag åt åtskilliga enskilda blinda till egna hem, verktyg, utbildning m. m. Under ett och ett halvt den svåraste kristiden anordnade den gratisutspisning för ett 90-tal blinda

år av i Stockholm. Under tid delade den också ut en mängd kläder. Den lämnade

samma under 1920 oavsett vad som anskaffades och direkt utdelades av skyddsvännerna

-

hjälp åt enskilda blinda för sammanlagt 50 kronor. Behållningen vid nämnda års slut var 91,793: 34 kronor. Föreningen Föreningen för blindas väl understödjer arbetande blinda huvudsakligen med för blindas material i smärre och lämnar mycket sällan kontanter. Innan pensionsstyrelsen

poster väl. Kristinehamnselever. började sin verksamhet, gav föreningen ofta inackorderingsbidrag åt Den skänkte åren 1916-20 understöd för 12,803,11,412, 11,616, 19,975 och

resp. 15,109 kronor. Dess tillgångar uppgingo vid 1920 års slut till kronor 359,467. De blindas Stiftelsen De blindas bokfond grundades 1916 och har till sin främsta uppgift bokfoud. att till bildningssökande blindas tjänst förlägga och utgiva läroböcker och utvald god litteratur samt musikalier. Då tillgångarna det medgiva, kunna stipendier lämnas medellösa blinda med utpräglad begåvning för att bereda dem möjlighet att vid högre läroanstalter utbilda sig till för deras håg och fallenhet passande levnadskall. Dess grundfond uppgick den 31 december 1920 till 114,925 kronor, vartill kommer en reservfond å 3,000 kronor. Av Stiftelsens räntor utdelades under året 3 stipendier ä 500 kronor. Från bokförlaget ha mest utgivits läroböcker för elementarskolstadiet samt dessutom handböcker för sjukgymnaster och en harmonilära. Ålder-doms- För gamla blinda kvinnor finnes ett ålderdomshem vid Norrbacka utanför Stockhem. holm, vilket kan mottaga 20 kvinnor. Smärre bidrag lämnas även från hemmets kassa till blinda i huvudstaden 1920: 1,740 kronor. Dess tillgångar uppgingo vid 1920 års slut till kronor 290,000.

I samband härmed bör erinras att ett hem för blinda kvinnor skall öppnas

om i Uppsala, så snart staten övertar den undervisning av blinda kvinnor, som nu lämnas vid fröken Wikströms skola. Jfr sid. 65.

Samtliga ovannämnda institutioner och stiftelser ha en verksamhet, som omfattar Lokala föreningar och hela riket, men dessutom finnas flera lokala föreningar, avsedda att vara en sammanstiftelser. slutning mellan och hjälp för de blinda i begränsat område, såsom Stock-

en ett mera holms Blindförbund, Mellersta Sverges blindförening Samarbete, Norrköpings blindförening, Dalarnes blindförening Frihet och Kamratklubben Enighet iKristinehamn. Mest betydande dessa lokalföreningar är Göteborgsforeningen Hoppet, bestående av blinda

av i västra Sverge. Den bildades 1914 och inregistrerades 1917 ekonomisk förening.

som

Dess syften och organisation äro mycket lika De blindas förenings, och liksom denna har den såväl en materialdepå, vilken under sitt första verksamhetsår 1920 -hade omsättning å 27,138 kronor, borstbinderiverkstad i fastighet. Å den en som en egen sistnämnda arbetade 1920 10 blinda, varjiimte 5 dit insände arbeten till försäljning. Föreningen lämnar 100 kronor i begravningshjälp till varje avliden ledamots stärbhus. Dess kapitalhehållning uppgick den 31 december 1920 till 39,502 kronor utom en reservfond å 2,188 kronor. . Det Lammska ålderdomshemmet har också en lokalt begränsad verksamhet, då det är avsett för blinda män i Stockholm, och för närvarande husrum, kost och ger vård ät 7 skyddslingar. Den donation, vars räntor underhåller hemmet, förvaltas av Stockholms stad och uppgår till 100,000 kronor. En speciell förmån har staten berett de blinda beträffande postportot, i att Postportoskrifter med punkter eller bokstäver i upphöjt arbete till bruk för blinda blind- sänkning.

skrift befordras för nedsatt postavgift. För blindskrift, som tidigare behandlats som tryckt skrift överhuvud, bestämdes särskild portosats först genom generalpoststyrelsens cirkulär N:0 45 den 20 december 1917. Det utgår numera enligt generalpoststyrelsens . cirkulärbihang A 1920, 71 med 5 öre för var vikt av 500 gram eller överskjutande del därav. Maximalvikten för dylik försändelse är 3 kg., motsvarande den sammanlagda vikten av två större blindböcker. Till 1919 års riksdag avgavs nådig proposition om ett förslagsanslag å 10,000 Nedsättning i kronor till beredande av nedsättning i resekostnaden till halva biljettpriset åt person, priset å järnsaknar ledsyn och för utövning sitt yrke färdas i tredje klassens å vägsbiljetter. som som av vagn järnväg, samt ât hans ledsagare. Propositionen vann emellertid icke riksdagens bifall. Vid användande av det anslag till elevernas ferieresor, som finnes nämnt i redogörelsen för statsskolorna, lösas biljetterna för medellösa enligt kungl. brevet den 12 april 1907 efter nedsatt tariff. Sedan 1 augusti 1919 är avgiften för och person zon 30 öre, hälften för barn under 12 år. Drottning Sofias stiftelse åtnjuter nedsamma sättning i biljettpriset. Från anslaget till läroböckers, tidskrifters och lärda verks utgivande har Kungl. Nyt Tids- Majzt årligen plägat lämna 500 kronor som bidrag till kostnaderna för den i Köpen- skrift for hamn utgivna Nyt Tidsskrift for Abnormvaesenet omfattende Aandssvage-, Blinde- Abnormog Vanføre-Sagen i Norden, vilken även från danska och norska statsverken åtnjuter vaesenet. understöd. Det svenska anslaget höjdes 1921 till 800 kronor. Under år ha de blinda vid fiera tillfällen givit sina önskningar beträffande Önskemål senare blindvårdens utveckling till känna. Så. nedsatte De blindas förening 1918 kom- från de blinen das sida. mitté blinda hantverkare, vilken 1920 sitt betänkande. Bland dennas förslag av avgav äro några av allmännare intresse. Man begär bl. a. anordnande fortsättningskurser av för att bereda blinda tillfälle att avlägga reulskoleexamen, nedläggande föreningens av borstbinderiverkstad i Stockholm samt densammas ersättande icke i huvudstaden av en belägen central, dit de i orterna boende blinda hantverkarna kunde få insända sina borstar oklippta i och för avputsning och försäljning. Man yrkar slutligen också på höjning av tullen på. borst- och korgarbeten. En interskandinavisk blindkongress i Köpenhamn 1920 uttalade sig för att man skulle arbeta för att erhålla prisnedsättningar å järnvägsbiljetter och detta hellre åt den blinde själv än åt hans ledsagare. Vidare yrkade på förbättrad undervisning man för blinda i massage, musik och pianostämning och uttryckte sin mening, att det som är statens plikt att genom invaliditetstillskott eller på annat sätt sörja för de blinda, som med sitt arbete kunna erhålla sitt fulla uppehålle

De blindas första rlkskongress i Sverge 1920 yrkade på åtgärder för att skaffa de blinda väsentligt billigare material samt uttalade sig För att ett större antal upphandlingsställen för blindarbeten att föredraga framför arbetscentral. Den be-

vore en slöt också. göra framställning till regeringen att vid leveranser till statsinstitutio-

om

blindas arbeten borde föredragas, även deras arbeten betingade något högre ner om priser än seendes. Jfr även sid. 94.

KAPITEL IV.

Sammanfattning av redogörelserna för blindvården i Sverge

och vissa andra länder.

Om sammanställer de lämnade uppgifterna angående blind- Statistik.

man ovan vården i Sverge och de europeiska länder, vilkas blindväsende

synes vara

särskilt intresse för ävensom de i tab. 10 meddelade siffrorna, så av oss, visar det sig beträffande blindhetsfrekvensen, dels att den är mycket olika fördelad i vår världsdel, dels också att blindkvoten under 1900-talets första årtionde i de flesta länder varit i starkt avtagande.

De meddelade siffrorna ha dock ett ganska begränsat värde, då de härstamma från tämligen växlande tider och framför allt emedan de upptagits efter olika metoder och utan enhet i definitionen på blind. De försök,

särskilt från österrikisk sida gjorts för att åstadkomma överenssom en kommelse internationellt giltig definition, ha nämligen lett till

om en önskat resultat, och icke inom ett och land är definitionen lika

ens samma vid skilda räkningar. De räkningar, i Storbritannien och Sverge

som verkstållts efter andra grunder än den officiella folkräkningens, tyda på att dennas siffror äro något för låga, och komma de blinda att inta en i något avseende särskilt gynnad ställning, skola helt visst siffrornaåantalet

blinda växa, då mången, vid uppgifternas upptagande sitt

som nu anger lyte, kommer att anmäla sig blind för att erhålla eventuell fördel.

som en

Några slutsatser emellertid med Visshet kunna draga de

synes man ur nämnda siffrorna. Så är det tydligt, att blindheten hemsöker Öst-Europa

och Pyrreneiska halvön mest, under det att de länder, vilkas befolkning till väsentlig del år germansk obs. likväl Finland och Norge ha en

en lägre blindhetsfrekvens. Dock är att märka, att de för de germanska länderna meddelade siffrorna äro jämförelsevis sent datum utom för Tyskland

av

helhet, varför den stora nedgång i blindhetsfrekvensen, visade som som

sig under tiden före världskriget, verkat jämförelsevis mycket på dem.

Den ökning i blindantalet, nämnda krig naturligtvis medförtiett Her-

som tal de krigförande länderna dels att många direkt förlorat sin

av genom

sår och dels den tilltagande utbredningen del

syn genom genom av en

smittsamma sjukdomar, framgår emellertid de meddelade totalsiff-

av

på grund tiden för primäruppgifternas upptagande. Att Belgien

rorna av med sin blandade germanska och romanska befolkning, till stor del

som ägnar sig åt industri, har så synnerligen förmånlig blindkvot, beror

en helt visst på att befolkningen är utbredd över så liten yta och att på

en denna så många ögonkliniker finnas, där lätt kan i god tid erhålla

man läkarevård vid inträffande ögonsjukdomar. Otvivelaktigt är emellertid, att

och med den följande sociala egenheter har sin stora betydelse för rasen blindhetsfrekvensen. Så angriper trakomet, som är en av Finlands

ex. viktigaste blindhetsorsaker 30 vid 1890-talets början mycket dess finska,

sällan dess svenska befolkning. men

I alla länder äro de blinda relativt få, och blindheten förekommer

unga allra mest i de högre åldersklasserna, i synnerhet i 60 år och

gruppen däröver. Då kvinnorna där äro flera än männen, åro de också i regel majoriteten de blinda. I barnaåren blindheten däremot flerstädes

av synes

vanligare bland än bland flickor. vara gossar

Av redogörelserna för de respektive länderna framgår, att de absoluta

siffrorna under 1900-talets första årtionde visa större eller mindre tillväxt, dock i Finland och Preussen, där de avsevärt sjunkit, och i Sverge, där siffran praktiskt taget står oförändrad. De relativa siffrorna visa däremot i allmänhet betydande nedgång, utom i Nederländerna och Norge.

en

visa någon ökning, och i Danmark, stora stegring blindkvoten som vars av helt visst väsentligen beror på vidgad definition på blindhet. De

en sannolika orsakerna till den nämnda nedgången äro angivna vid redogörelsen för Sverges blindstatistiska förhållanden. Jfr sid. 55 o.

Under- För vården de blinda barnen före skolåldern finnas i ett flertal

av visning. hem, motsvarande det, vi ha vid och underländer små som Nynäshamn, hållna föreningar eller stiftelser. Ingenstädes emellertid

av synes man mottaga egentliga spädbarn i speciella blindanstalter.

Vid 5-7 års ålder i Frankrike stundom redan vid 3 år

- intagas barnen i särskilda blindskolor vid inträffande blindhet kan

senare

naturligtvis intagningsåldern högre såsom hos till 14 år eller

vara oss upp något mer, vilka i större städer stundom äro externat, alltid

men annars internat. Blandade externat och internat äro föreslagna i Nederländerna,

ha mött stark opposition från lärarehåll. Blindskolans kombinering men med dövstumskolan förekommer egentligen endast i Belgien. Blott i England och Skotland drives ännu i nämnvärd skala undervisning i de blindas

hem, det visar sig svårt att härför lämpliga läram.

men

Undervisningen har i allmänhet gjorts obligatorisk i den meninv att

de blinda barnen infinna till undervisning, mån då

äro skyldiga att sig

på flera håll tillräckligt antal skolplatser saknas, ha i motsats mot vad

hos är fallet ett ritt avsevärt antal blinda barn blivit utan under-

oss -

visning.

Undervisningskursen är 8-10-årig och omfattar folkskole- och hant-

verksutbildning. På några ställen pågår denna utbildning under del

en

skoltiden samtidigt såsom hos oss, i regel såsomi Tyskav men synes man

land hålla de båda undervisningsområdena fullständigt isär. Borstbinderi

och korgmakeri äro så gott över allt de vanligaste yrkena för männen,

som Stickning och andra handarbeten för kvinnorna. Repslageri

drives

het i Tyskland och Nederländerna, skomakeri med begränsad framgång

mest i Norge, Danmark och England. Till lärare utbildas enstaka blinda

flerstädes, i England och Frankrike ett större antal. Metallslöjd

synes

förekomma blott i Belgien och Österrike. Matlagningsundervisning

ges flerstädes åt ñickorna. Musik drives i synnerhet i England, Frankrike och Danmark. Särskilda skolor för högre skolutbildning förekomma blott

un-

dantagsvis i England och Tyskland.

För blinda, vilkas lyte är komplicerat med andra, finnas och

iSver e

Tyskland särskilda anstalter med skola, arbetshem och Aven fäster-

asyl.

rike och Schweiz ha mindre dylika anstalter. lngenstädes är för sådana

blinda tvångsundervisning stadgad. För höggradigt närsynta och andra,

ha för dålig för att lämpligen kunna uppfostras i skolor för som syn normala barn, egentligen för mycket för att gå i blindskola, har

men se man på tid i England och Elsass upprättat del skolor, och flera pla-

senare en

på andra håll. neras

De flesta blindskolorna äro, såsom hos statens eller

oss, numera upprättade större kommuner såsom städer eller provinser, men alljämt före-

av komma många, ha sitt huvudsakliga underhåll från donationer eller

som

föreningar, sällan med statsbidrag. l Belgien, Frankrike och Österrike har kyrkan arbetet mycket för blindundervisningen, ehuruväl denide båda

senare länderna torde ha mindre inflytande på arbetet för de blinda

nu än förut.

Undervisningen för dem, efter barnaåldern blivit blinda, är be-

som

tydligt mera ofullständig. och icke på långt när alla behöva

vuxna, som blindundervisning, kunna få sådan. Vad vårt land beträffar torde behovet genom Kristinehamns-skolans snart blivande utvidgning bliva täckt vad

antalet platser för hantverkare beträffar. Arbetet för de krigsblinda har emellertid flerstädes verkat förmånligt även för de civilblindas ut-

vuxna

bildning. I regel lämnas hantverksutbildningen vid fasta verkstäder för

blinda och såsom ett arbete vid sidan verkstädernas verksam-

av egentliga

het, sällan vid därför särskilt avsedd skola såsom i Sverge, Norge,

mera

Finland och vissa delar Tyskland samt engelska, franska, tyska och av österrikiska anstalter för krigsblinda. Yrkena äro de i barnskolorna vanliga,

dessutom förekommer undervisning i maskinstickning, madrass-

men massage,

stoppning, maskinskrivning, stenografi, jordbruk, hönsskötsel m. m. För-

söken att placera blinda inom storindustrien synas i Tyskland ha krönts med framgång. under det att de i Österrike mötts med bestämt motstånd

från industriens sida. Understöd- I allmänhet visar det sig svårt även för de specialutbildade blinda ermmhet full sitt fulla

att vinna ekonomisk självständighet, om än åtskilliga förtjäna

uppehälle i synnerhet musici, lärare eller massörer, mindre ofta, som pro-

centuellt sett, i övriga blindyrken. Försörjningsmöjligheterna inom olika

yrken växla mycket i olika trakter. Bland de icke utbildade är naturligtvis icke självförsörjare större än bland de utbildade. Den

procenten av en-

skilda välgörenheten tillfällig eller organiserad kommunen van-

- --, -

ligen fattigvården och staten ha därför måst träda hjälpande

genom -emellan. I äldre tider det så gottsom uteslutande de båda förra var faktorerna, gjorde sig gällande, i tider har staten som men senare minst i samband med vården de krigsblinda i allt högre grad tagit om sig blindvården. Från blindhåll har man iCentraleuropa o. m. yrkat an

dennas fullständiga förstatligande. I föreningsverksamheten för de

på

blinda ha dessa själva alltmer tagit bestämmande del, och vad komen verksamhet för de arbetande blinda beträffar har denna betydligt munernas utvidgats särskilt i England, Skottland och Danmark, på samma gång som sökt att befria denna understödsverksamhet från fattigvårdskaraktären. man Den svenska 1918 kommunala pensionstillskott bereder lagen av om samma Åt har i England, Skottland och Österrike

möjlighet. statshjälpen man

givit fastare ställning att inom vederbörande departement lämna en genom blindvårdsärenden ide förra länderna åt nämnd seende och blinda, en av i det sistnämnda åt särskild ämbetsman, har att tillgå råd och i en som uppfrån vissa sakkunniga, bland dem också blinda. Nederländerna

lysningar

motsvarande institution föreslagen 1916 års kommitté. IFinland är en av och Norge stå blindskoleärenden under inspektion som övriga absamma normskolor, i finnes inom särskild inspektör för

Sverge skolöverstyrelsen

blindskolorna. Aven övriga ärenden angående blindväsendet torde i sist-

nämnda länder i regel hänvisas till yttrande dessa inspektörer, såsom av även i Sverge sker.

I de länder, ha ett genomfört pensions-försäkringsväsende, komma

som

de fördelar vid olycksfall, nedsättning i arbetsdugligheten m. m., som detta

medför för huvud, i regel också de blinda till

medborgare över givetvis

godo. Särskilda förmåner för blinda förekomma dock härvidlagi något

de läntcar, för vilkas förhållanden här redogjorts, utom i

av att England

och Skottland ålderdomspensionen tillfaller de blinda 20 år

tidigare än

andra d. vid 50 års ålder. Motsvarande förmån

v. s. pensionstillägg

eller understöd utgår hos till eller kvinna

- oss var man som är varaktigt

oförmögen till arbete, och dit räknas de blinda, vilkas inkomst till

uppgår

visst belopp. Den kan sålunda tillfalla blind redan vid 15 år. De

en krigs-

blinda likställas i Tyskland och också annorstädes med

troligen övriga i

kriget svårt skadade. I Frankrike, ännu saknar finnas

som folkpensionering,

särskilda pensioner för blinda med för

mycket höga belopp krigsblinda,

relativt små för civilblinda. men

Utom bidrag till tillfälliga utgifter såsom och byggen dylikt samt till

tidnings- och boktryck lämnar staten flerstädes och särskilt i och

England

Skottland understöd åt föreningar för blinda till deras

verksamhet, speciellt

med verkstäder, materialdepåer En statens blindverkstad föreslås

o. av den ovannämnda holländska kommittén. Den svenska

staten ger avsevärda

bidrag till De blindas förening och i Kristinehamn.

uppehåller materialdepåen

Ett vidgande denna art statsverksamhet från

av av påyrkasi Centraleuropa

de blindas sida, där också, liksom i företräde för

man Sverge, yrkat på

blindarbeten vid statsleveranser. Den blindnämnden förordar där-

engelska emot likställighet. Flerstädes förekommer, att bepostportonedsättning är

viljad för blindtryck och att blinda under vissa förhållanden

nedsättningi

priset på järnvägsbiljett för sig eller följeslagare. Upprättande för statsmedel

av ett ålderdomshem för blinda föreslås den holländska kommittén.

av

B. Förslag angående undervisning och vård

landets blinda.

av

KAPITEL V.

Om förekommande blindhet.

av

Såväl de siffror angående blindantalet, vilka ovan meddelats, som Varig ögon- av iuüammation Widmarks anförda redogörelse framgår, att läkarekonstens förebyggande av hos nyfödda. förekomma och botande åtgärder haft mycken framgång i arbetet på att

och att häva eller mildra följderna redan inträffade så-

ögonsjukdomar av

dana. Arbetet har varit alldeles särskilt framgångsrikt beträffande blen-

norrhaea neonatorum, den variga ögoninfiammationen hos nyfödda, som

varit de allra allmännaste blindhetsorsakerna. I Holland en gång en av och Danmark hör det rent till ovanligheterna, att blennorré-

numera av blinda komma in i blindskolor, och även i andra europeiska länder ha

liksom hos deras antal sjunkit betydligt.

oss

förvärvas vanligen därigenom, att vid födelsetillfället vissa

Sjukdomen

bakterier, oftast komma i barnets ögon, där de efter

dröppelbakterier,

några dagar föranleda häftig inflammation, därest den kommer

en som, under sakkunnig behandling, mycket ofta leder till blindhet. Sjuk-

snar domens utbrott kan i allmänhet förebyggas rengöring och desin-

genom fektion den nyföddes ögon, vilken barnmorskan hos oss plägar göra

av medelst 1-2 Crédés metod. Emellertid händer det då

% lapislösning

och dä, att smittämnen även inkomma i barnets ögon och fram-

senare kalla blennorré. Det kan därför med bestämdhet sägas, att varje blen-

norréfall försummelse hos barnmorskan, helt visst bero dock

anger en men flertalet sådana på försummad desinfektion. Dä ett barn, såsom i av-

en

sällan inträffar, kommer till världen utan hjälp barn-

lägsna bygder av

morska, torde någonsin ögondesinfektion förekomma.

knappast

Av den tyske oftalmologen H. Magnus undersökningar på 1880-talet

Källor; A. Toldt, Zur Verhütung det Augen-eiternng der Neugebornen, bezw. der Erblindung durch dieselbe, Bericht über den XIII. Blindenlehrerkongress, Wien 1911; Förslag till lag om äktenskaps ingående och upplösning, Sthlm 1913; J. W. Nordenson, Om behovet av ökade möjligheter till sjukhusvård för ögonsiuka, Sv. Läkaretidning, Sthlm 1920; L. Saint-Vincent, Belgique charitable, Bruxelles 1904; K. K K. Lundsgaard, Skoler for svagsynedebørn, Hospitalslidende, Köpenhamn 1920; A. Dufour, Prophylaxie de Pophtalmie des nouveau-nés,Revne médicale de Ia Snisseromande 1909; Årsberättelser; Meddelanden prof. Edv. Alin och d-.r Ernst Forsmark, Stockholm samtdzr W.H. Smit, Amster-

av dam, direktören H. M. Gram, Kristiania och stabsläkarenGordon Non-ie, Köpenhamn.

den ifrågavarande ögonåkommans stora betydelse blindhets-

framgick som

orsak i hela vår världsdel, och de vid redogörelsen för Sverges blindovan våsende refererade undersökningar, sedan tid gjorts vid det som samma svenska blindinstitutet, vilken högst betydande procent de unga

Visa, av

blinda i vårt land lida sitt lyte på grund densamma, också att av av men denna procent efter ögondesinfektionens införande Varit i ständigt avtahör dock annu till de vanligare blindhetsorsakerna

gande. Sjukdomen

bland institutseleverna. Under åren 1911-20 inkommo nämligen till Tomteboda 31 lärjungar, förlorat sin blennorré. Av dessa som syn genom Ö från Stockholms lan, 3 från Stockholms stad och vart och ett av voro Malmöhus, Örebro och Göteborgs lån samt 2 från vart och

Östergötlands,

Västernorrlands och Norrbottens lån. Södermanlands, Gottlands, ett av Hallands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västerbottens

Kalmar lån ha sånt sitt fall. Från Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge,

var Kristianstads, Alvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Jåmtlands lån fall under de nämnda åren inkomna. I förhållande

åro inga

till antalet inskrivits år, åro blennorréerna från

lärjungar, som samma

Götaland 8,62, från Svealand 12,26 och från Norrland 14 Att procentsiffran för de glesare befolkade delarna vårt land år avsevärt större av för de befolkade, viss anledning förmoda, att svårigheten ån tätare ger en i de förstnämnda att få hjälp vid förlossningen kan ha en viss betydelse

för åkommans frekvens. Vid Växjö-skolan, dar de inskrivna blennorréfallen tidigare helt voro få, ha under 1918-240 inkommit 7 fall, så att de denna åkomma av blinda utgöra mindre 21% de under åren inskrivna. Av de 7 än av fallen kommo 3 på Malmöhus lån, 2 på Östergötlands samt l på vart och

ett Kronobergs och Alvsborors lån. av

Från Drottning Sofias stifttelseföreligga andra uppgifter än de, som

grunda sig på skyddslingarnas ansökningshandlingar, och i sådana angives

cket sållan uttr ckligen ifrågavarande blindhetsorsak. in y I verket,finnas åtskilligt flera blennorréblinda an vad fram-

sjalva som

angivna siffror, i att rått många dö före skolåldern, och går av ovan finnas bland Åkomså få torde såsom sinnesslöa Vanersborgseleverna. verkar enligt vad undersökningar vid institutet utvisa, oför-

man nåmligen, månligt förståndsutvecklingen, sannolikt därigenom att den förorsakar

på

ett tidigt intrådande av blindheten. Måongablennorréfall leda emellertid till så stor synnedsattning, att

kan raknas blind, varjåmte dem, komma under låkare-

patienten som av som

i tid, stor procent går till hälsa. Sålunda ha,

behandling en mycket en-

ligt dzr E. Forsmark låmnat meddelande, å Sabbatsbergs sjukhus ögonavav 11

delning 65 fall hos nyfödda, inkommit 1910-20, 4 resulterat i

av som dubbelsidig blindhet och 11 i blindhet å ett öga, vilka 2 även fingo

av

å andra ögat försvagad hornhinnefläck. Av de övriga ha 3 fått synen av

dubbelsidig och 5 ensidig synnedsättning på grund hornhinnefiäck.

av

De vackra resultaten av ögondesinfektionen ha naturligtvis föranlett åtgärder från det allmännas sida till dess konsekventa genomförande. Så

påbjöds redan 1900 lag obligatorisk ögondesinfektion i Salzburg,

genom och bestämmelsen kompletterades sedermera åläggande att för läkare

genom anmäla likväl inträffade blennorréfall. Resultaten blevo emellertid åtminstone under de första åren lysande, vad skäl är svårt att säga.

av l Österrikes kronländer hava motsvarande föreskrifter kommit

övriga

till stånd, ehuru 1910 än 18,2 de å blindanstalt intagna

mindre % av

blinda blennorré. Ar 1912 utkom i Ungern förordning, voro genom en

att samtliga legitimerade barnmorskor äro skyldiga att efter föregående rengöring den nyföddes ögon indrypa droppe 1 % lösning ättik-

av en av syrat silver. Endast eventuellt närvarande läkare kan fritaga barn-

en morskan från denna skyldighet. I Tyskland, där 1901 skattade de

man blennorréblinda till 20 alla blinda, det 1910 endast Reuss

% av var y.

där ögondesinfektionen var lagligen föreskriven obligatorisk för varje

som nyfött barn. I del tyska stater har inskränkt sig till att tillåta,

en man

att ögondesinfektionen får ske barnmorska, varjämte hon vid straff-

genom

att söka förmå föräldrarna att tillkalla läkare vid första

påföljd är ålagd

tecken till blennorré. I flera schweiziska kantoner är ögondesinfektionen under vissa förhållanden föreskriven. I Frankrike är den ett cir-

genom kulär 1909 varmt förordad. I det cirkulär blennorrén, Local

av om som governement Board i Edinburg utfärdade den 3 juli 1918, skattas de blen-

norréblinda till minst 10 Skottlands samtliga blinda. Med hänvis-

% av ning på de lysande resultat, som plikten att anmäla inträffande fall

av

sjukdomen medfört i Liverpool och Birmingham, där, 1912 anmälda

av och behandlade respektive 329 och 220 fall, blott ett gått till blindhet, föreskrives i cirkuläret, att barnmorska eller läkare, i sin praktik får

som ett fall ögoninflammation med flytning, inträtt under ett barns

av som . 21. första levnadsdagar, skall inrapportera detsamma för de lokala hälso-

ha Å Amsterdam-univer:

vårdsmyndigheterna, som att vidtaga åtgärder.

sitetets ögonklinik, där 1897 31 blennorréfall = 0,72 de inskrivna

% av patienterna förekommo, hade de 1917 nedgått till 10 = 0,11 0/0,och även i det övriga Nederländerna lära de ganska fåtaliga. Enligt medde-

vara lande dzr W. H. Smit skall i Amsterdam ett barns födelse anmälas

av inom 24 timmar, därvid lämnas åt fadern tryckt anvisning med råd

en och varningar beträffande blennorrén. Vid barnmorskeundervisnihgen till-

hållas lärjungarna att alltid desinfektera med 2 % lapislösning, och de in-

häri. I sin praktik göra barnmorskorna det alltid, och skulle dock övas

blennorré uppkomma, är det lätt i det tättbefolkade landet att erhålla en läkarhjälp. I Norge finnes ingen för hela landet gällande bestämmelse om

å nyfödda, den inläresibarnmorskeskolorna, är före-

ögondesinfektion men

skriven många hälsovårdsnämnder och förekommer allmäntipraktiken.

av l Danmark ålades barnmorskorna år 1900 att med lapislösning 1 150

: desinfektera alla nyfödda barns ögon. Det dröjde länge, innan resultat härav visade sig i nedgång blennorréfallen vid blindinstitutet, möjligen

av emedan äldre barnmorskor alltid följde "förordningen, har

men numera

kommit därhän, att dc till blindhet ledande blennorréfallen blivit så man få, att för närvarande blott 1 sådant finnes vid institutets förskola.

I vårt eget land äro följande åtgärder till desinfektion av de nyföddas

anbefallda. Reglementet för barnmorskor den 21 november 1919 ögon av föreskriver i § att barnmorskan noggrant skall följa den lärobok,

- - -

legat till grund för den henne genomgångna utbildningskurs vid

som av läroanstalt för barnmorskor. I den prof. E. Alin utgivna tredje uppj

av lagan Lärobok för barnmorskor, Stockholm 1911, heter det sid. 170:

av Då barnmorskan aldrig kan veta, icke sådant smittämne dröppel-

om

funnits hos modern, bör hon alltid med sköta om bar-

bakterier omsorg

ögon. Då emellertid dröppel är allmänt förekommande sjukdom nets en och således faran för smittans överförande stor, bör barnmorskan

---för att döda i ögonen möjligen inkomna dröppelbakterier öppna

- - -

barnets ögenlock och drypa in en droppe av en två-procentig lapislösning

i vardera ögatm Här finnes alltså kraftig uppmaning till ögondesin-

en

fektion, kan knappast säga, att en uttrycklig lagbestämmelse är

- men man given.

Då alltjämt blennorréblinda inkomma till blindskolorna och det, ehuru

då det gäller så små siffror, där tillfälligheterna betyda mycket,

man, får draga för snabba slutsatser, osannolikt, att deras antal på

synes sista tiden har tendens att växa, utsände blindvårdssakkunnige den 21 februari 1921 till samtliga förste provinsialläkare samt förste stads-

sex

läkare cirkulär med förfrågan ögondesinfektionen, för såvitt de

ett om hade sig bekant, begagnades mindre än förr och i sådant fall

numera om detta kunde bero på motvilja däremot hos föräldrarna, på föreställ-

anses ning dess obehövlighet eller annat skäl kunde På denna

om om anges.

förfrågan ha 27 ingått. Av dessa framgår, att ögondesinfektionen i

svar

del trakter allmänt begagnas, och att detta stundom beror på ovilja en hos föräldrarna, stundom på att den obehövlig eller o. m. skadlig.

anses En barnmorska har använt den på 20 år, och åtskilliga företaga den

blott undantagsvis. Några de tillfrågade läkarna anse den i lag före-

av skriven och beivra de försummelser, komma till deras kännedom, och

som att döma ett från Värmland relaterat fall har medicinalstyrelsen

av samma mening. Flere uttala sig för att föreskriften göres kategorisk. T.

mera stadslakaren i Malmö meddelar siffror å de blennorréfall, å därva-

som rande ögonkliniker behandlats från 1906 å stadens ögonpoliklinik

mars

och från 1911 också å allmänna sjukhusets ögonavdelning till utgången

av 1919. De äro: lö, 20, 26, 30, 35, 11, 20, 9. De mycket höga talen för 1914-16 stå i samband med könssjukdomarnas starka

anses utbredning i staden efter baltiska utståillningen. I denna statistik

upptagna äro samtliga nyfödda, utan några äldre barn, behäftade med

åkomrnan; finnas även medtagna.

Sympatisk Aven hos allmän blindhetsorsak borde kunna

en annan oss nedbringas

oftalm betydligt, nämligen den sympatiska oftalinin. Av blindinstitutets elever

1911-15 i medeltal 13,5 % och 1916-20 11,9 % blinda denna voro av

sjukdom. I hantverksskolan för blinda de respektive â-årsperiodernzr

voro 8,8 och 15,7 % blinda sympatisk Några fall äro gemensamma

av för institutet och hantverksskolan. Åkomman är ytterst ,allvarlig ögon-

en inflammation, någon tid tidigast 10 dagar, iallmänhet 4-8 veckor

som --

efter det att det ögat träffats perforerande : dess vägg - ena av en

genomträngande sårskada med åtföljande, ibland för den oinvigde sken-

bart obetydlig inflammation ögat, uppträder i det andra Ögat och då

av mycket ofta medför fullständig blindhet även å detta öga. Kommer det skadade ögat i tid, omedelbart efter skadan, under sakkunnig be-

v. s. handling, är det många gånger möjligt att rädda dess till större eller

syn mindre del och i värsta fall kan att i rätt tid avlägsna det,

man genom förhindra sympatisk oftalmi på det andra. Har den sympatiska oftal-

en min åter gång kommit till utbrott, så kan även bästa möjliga vård i

en många fall hejda dess fortskridande till fullständiga förstörelse.

synens Under sådana förhållanden är det givetvis mycket beklagligt, att ännu i

våra dagar hel del allvarliga ögonskador först sent kommaiåtnjutande

en

sakkunnig Vård.

av

Huvudorsaken härtill torde ligga i de långa avstånden till ögonspecialister. För närvarande finnas det allmänna underhållna ögonkliniker

av blott i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg, Malmö och Falun den sistnämnda kom till stånd först i januari 1921, vartill kommer, att privata Ögonläkare slagit sig ned på några ställen i landets sydligare hälft, ingen nordligare än i Gävle. Om i Norrbottens gruvdistrikt

en person ex. så allvarligt skadat sitt öga, att han bör hava specialvård, måste han för

b att komma till ögonklinik företaga även han bor vidn

en en resa, som, om

järnvägsstation, i dagar, varför det är så underligt, att hans öga

varar vid framkomstcn befinner sig i ett skick, som ger ganska ringa utsikt till lycklig utgång sjukdomsförloppet. Likartat blir förhållandet med en av

andra ögonåkommor, som kräva ett snabbt ingripande, akut glaukom.

ex. Den omständigheten att särskilt klinikerna i Stockholm och Uppsala få sitt klientel från ett så stort område medför såsom docent W. Nor- denson påpekar i ett den 18 oktober 1919 i oftalrnologiska sällskapet i

Stockholm hållet föredrag betydande överfyllnad dessa, så att

-- en av

dels beläggningen blir för stor och utskrivning måste göras tidigare än lämpligt är, dels många fall, bort intagas å sjukhus, bli polikliniskt

som behandlade, dels slutligen också del fall, kräva ögonen som synas blicklig behandling, måste ställas på framtid. Till dessa höra senare en del fall grå starr, sålunda de sjukdomar, de största biav en av som ge dragen till de blindas antal. Många dessa fall äro operabla, såväl barnav starrar ålderdomsstarrar. Vadde förra beträffar är det stor vikt, som av att det sker i tid, inom de båda första levnadsåren, då barnets v. s. förmåga att efter genomgången operation uppöva sin synskärpa raskt avtar med vart år går. Med avseende på gamla ha operabla som personer, som starrar, är denna synpunkt utan betydelse, det är dock hårt, att de men på grund bristande plats på klinikerna kunna få vänta ett år eller av mera på att befrias från sitt mörker. Utsikterna till ett lyckligt resultat

kunna också på grund tilltagande bräcklighet hos patienten för-

av minskas. Resultaten striden mot de senast nämnda blindhetsorsakerna äroi av

högsta grad beroende tillgången på Ögonläkare och ögonsjukhus. För

av att beträffande de sistnämnda vinna likställighet med Tyskland och Danmark skulle vi behöva ögonklinik för varje län. I Belgien sålunda en på ett område stort Dalarne funnos 1904 mindre än 7 kliniker. som där konsultation med Ögonläkare gratis kunde ske. Också har detta land för närvarande lägsta blindkvoten alla i Europa.

den av

Då, såsom Widmark de delar Sverge, längst haft

påpekar, av som

Ögonläkare, ha relativt ringa blindhetsfrekvens, och utav vår tab. 4 framgår, att alla län, ha högre blindhetskvot än medelsilfran, äro bland som dem, som sakna ögonkliniker, kan ha anledning påstå, att inrättandet man av ett avsevärt antal sådana, lämpligt placerade, skulle i hög grad nya vara ägnat att förekomma eller bota blindhet. Att blindheten i vissa fall säkert, och nedanstående siffror Blindhetens ärves är ärftlighet. visa, att denna omständighet har sin stora betydelse. Av blindinstitutets och dess förskolas 152 hösten 1920 ledo efter vad det

lärjungar nämligen,

syntes, 6 = 4 % direkt ärvd blindhet, far eller av v. s. mor voro

blinda, 7 = 4,6 % barn kusiner endast de, ha medfödda

voro av som ögonåkommor ha härvid medräknats och 21 = 13,4 belastade

voro med kollateral ärftlighet, ett eller flera syskon blinda. Hår-

v. s. voro till komma ytterligare åtskilliga, ha blinda blodsförvanter och sålunda

som

tillhöra släkt med disposition för ögonfel. Mer än femte synas en var lärjunge vid Tomteboda har sålunda sitt lyte på grund direkt eller

av indirekt Arftligheten spelar alltså stor roll för blindhets-

arv. en frekvensen bland de blinda.

unga

Över huvud torde kunna på grund blindhetsstatistikens

man av upp-

gifter våga hysa den förhoppningen, att läkarevetenskapen skall kunna,

såsom under tiden skett, även i framtiden motväga den tendens

senare till ökning i blindantalet, kan föranledas växande industri

som av en

och möjligen också degeneration, under förutsättning nämligen

av rasens att krig eller smittosamma sjukdomar, särskilt könssjukdomar, framkalla

oberäkneliga stegringar. i

Atgärder till Det emellertid uppenbart, att även från statsmakternas sida

synes oss förekom-

del åtgärder måste vidtagas i syfte att så långt sig göra låter före-

mande av en blindhet. komma blindhet. Härvid ha vi särskilt tänkt lagstadgad desinfektion

de nyföddas ögon, möjligen i förening med anmälningsplikt vid

av eventuellt likväl inträffande fall blennorré. Den verkställda utredningen

av

icke giva i alla detaljer säker ledning i fråga vilka åtkan anses en om gärder, främst böra föreskrivas. Icke heller kan blindvårdssak-

som av

kunniga medderas sammansättning begäras förslag därutinnan. Däremot bör den i detta fall sakkunniga myndigheten, medicinalstyrelsen, vara i

stånd att vidtaga åtgärder eller inkomma med förslag, som kunna vara ägnade att inskränka antalet fall blindhet blennorré.

av genom

Vidare måste vi framhålla det stora, till fullo ådagalagda behovet av ökade tillfällen till ögonvård specialist å sjukhus. Allt för många

genom ha blivit blinda för livet till följd omöjligheten att i tid hinna fram

av

till den plats, där hjälp stått att finna, i synnerhet vid fall sympatisk

av oftalmi. Den sid. 19 lämnade redogörelsen för förhållandena i Belgien visar, att mycket år att vinna i humanitär och i viss mån även i allmän ekonomisk riktning ett tillgodoseende detta ofrån-

genom kraftigare av

.

komliga behov. För ögonblicket är det förenat med oöverkomliga kost-

nader att ett till Stora Kopparbergs läns lands-

bygga nya ögonsjukhus -

ting 1920 inlämnat förslag till kombinerat ögon- och öronsjukhus med 40

sängar visade en beräknad kostnad 29,000 kronor per säng men

av -r-

om panningetillgången åter blir rikligare och byggnadskostnaderna sjunka,

bör frågan ögonkliniker i de landsändar, sakna sådana, tagas

om som nu

Då landstingen ha att för sjukvården i bygderna, blir det väl

upp. svara framför allt deras sak att taga detta ärende hand.

om

För att stimulera landstingen till verksamhet

dylik vore det lämpligt

att staten, bland uppgifter ock måste räknas söka i sin vars att mån

bidraga till minskandet antalet dem, lida blindhetens av av som av kraftförlamande lyte, i eller form till

en annan gåve bidrag ögonsjukhus och

ögonpolikliniker. Ett sådant statsunderstöd förekommer redan andra

på

sjukvårdsområden. Genom kungl. förordningarna den 27

juni 1914 och den

13 juni 1919 lämnas nämligen åt

landsting, kommuner, föreningar och

enskilda rått att vid uppförande

av tuberkulossjukvårdsanstalter på vissa villkor erhålla ett bidrag till byggnadskostnaderna

av högst 2,000 kronor

per sängplats, och kungl. förordningen den 7 1920 ha

genom sept. epidemidistrikt fått förmån, dock med samma statsbidraget höjt till 2,500 kronor.

För uppförande kan också

av tuberkulossjukhus tomt gratis upplåtas å

kronans mark. Genom kungl. förordningarna den 28 juni och 12 sept.

1919 tillförsäkras vidare tuberkulosanstalter särskilda villkor

på statsbidrag

för sina driftskostnader och likaså

epidemisjukhusen genom kungl. förord-

ningen den 7 sept. 1920.

Det är påfallande sak, att ehuru få en så Ögonläkare finnas hos

oss Svenska ögonläkaresällskapet räknar för närvarande 35 medlemmar den ojämförligt största delen land

- av vårt saknar ögonspecialister.

Förklaringen hårtill ligger sannolikt däri, att det förenat med

är ganska

stora kostnader att sätta ögonklinik, bl. upp en som a. kräver operationssal och utbildade sköterskor, det klientel, den

men som Ögonläkare,

vilken vågar risken att upprätta kliniken, kan ha att påräkna, är till allra

största delen föga betalningskraftigt, alldenstund de

svårare ögonsjuk-

domarne mest förekomma bland

fattiga. Möjligheten att komma i åtnjutande av statsbidrag skulle säkerligen främja sådana uppkomsten av

privatkliniker.

De närmare villkor, böra för

som sättas åtnjutande bidrag, torde

av böra föreslås medicinskt

av sakkunnig myndighet, som också kunde ta i omprövande, huruvida besparingar lämpligen kunna vinnas

ex. genom att de ifrågasätta sjukhusen för förenas ögonpatienter med sådana för Öron-

sjuka. Då det de

synts oss önskligt, att ytterligare åtgärder,

som eventuellt kunna vidtagas till förekommande

avblindhet genom ögonblennorré,

snarast möjligt vidtagas och då lärer ha under be-

medicinalstyrelsen

handling frågor, som sammanhänga med det ovannämnda behovet flera av

sjukhusplatser för ögonpatienter, ha vi i särskild skrivelse underdånig av

den 1 juli 1921 redan brakt dessa ärenden under

Kungl. Majzts prövning med hemställan, att medicinalstyrelsen måtte få i uppdrag att vidtaga åt-

gärder eller inkomma med förslag till sådana, kunna som vara ägnade att

stödja Ögonläkekonstenwi dess arbete, särskilt i kampen mot ögonblennorrén,

beträffar anskaffande ökade möjligheter till vård och vad ät ögonsjuka av

av specialister.

blindheten ofta nedärvd, varvid särskilt kusin- Såsom ovan påvisats är

roll. Man skulle därför kunna tänka sig

äktenskapen spela en oviktig

sådana, det torde kunna ifrågasättas att detta skäl förbud för men av

tid bestämmelserna härom återinförda.

få de i jämförelsevis sen Upphävda

Vad den direkta och kollaterala ärftligheten angår, kunna sakkunniga

utlåtande beträffande dövstummas äktenskap, förehänvisa till det som

medicinska fakultets yttrande i fråga revision av kommer i Uppsala om

den 24 april 1911. Förslag till lag om äkten-

äktenskapslagstiftningen

och sid. 579. I analogi med vad där anföres,

skaps ingående upplösning, äktenskapsförbud, vilket väl för övrigt blott

torde man kunna säga, att ett

beträffande medfödd blindhet, skulle kunna öka den blin-

kan ifrågasättas

det kan svårt att säga, om i des redan förut stora isolering, att vara nog

blindheten sannolikt ärftlig beskaffenhet, samt att de ett visst fall är av

inträffande fallen så många, att de för rasen

på grund ärftlighet äro

av

sådan de ärftliga fallen epilepsi och sinnessjukfå betydelse som av

en hälst det blinda barnet i regel är bildbart. De blinda, som även dom, som

sinnesslöhet, viss och könssjukdom i smitto-

lida sinnessjukdom, epilepsi

av d. .de vilkas äktenskap är allra minst önsksamt stadium, v. s. ingående av

bestämmelser redan uteslutna från äkten-

ligt, äro genom giftermålslagens

Vid i skolan böra emellertid de.unga något som

skap. undervisningen --

blindhet under vissa iförock brukar ske göras uppmärksamma på att - En mot blindföddas äktenskap skulle

hållanden är ärftlig. lagbestämmelse

moraliskt stöd för den blindfödde, som tvekar visserligen kunna utgöra ett

för avstå från äktenskaps ingående, å andra sidan att besluta sig att men

leda till ökat antal konkubinat. I alla händelser kan ett även kunna ett

blindfödda i då i den ovannämnda

äktenskapsförbud för sättas fråga nu,

stadgat förbud för dövstumföddas ur ifråga; nyss antagna lagen är

varande synpunkt sannolikt riskablare äktenskap.

KAPITEL VI.

Vården och undervisningen blinda barn.

av

Vad beträffar beredande tillfälle till vård åt sådana blinda barn, av Barn före ännu nått skolåldern och sakna hem eller kunna skolâldern.

som som lämpligen

förbliva där, torde inga åtgärder behöva då det antal

vidtagas, platser,

finnes för sådana barn vid Blindhemmet i har visat

som Nynäshamn, sig

fullt tillräckligt. Skulle det inträffa. att de fondmedel, Vilka institutsöver direktionen kan förfoga för upprätthållande hemmet, räcka,

av längre

kunna visserligen statsåtgärder bli nödiga, i vilket fall direktionen lärer

ingå till Kungl. Majzt med underdånig hemställan sådana. För närvarande om synes oss emellertid ingen åtgärd böra föreslås, då ärendet varit

nyligen

under Kungl. Matts prövning och föranlett heller kan det

åtgärd.

ifrågasättas att ålägga föräldrar eller målsmän att insända

minderåriga

blinda barn till anstalt, så framt vanvård och i

uppenbar föreligger,

detta fall äga respektive barnavårdsnämnder att varvid de ha

ingripa, att

tillgå utvägen att sända det vårdbehövande barnet till N

ynäshamnshemmet.

Då kostnaden måhända ibland kan verka avskräckande

på kommunen,

det emellertid även för dessa barn liksom för äldre blindas skull vore, varom mera nedan önskligt, att § 40 1918 års vidga-

- av fattigvårdslag

des till att omfatta även blinda och bleve

att Nynäshamnsanstalten av

Konungen godkänd såsom likställd med de där Omnämnda anstalter, vilka

åtnjuta statsbidrag.

För de blinda, lida komplicerat ingen motsvarande som av lyte, är

förändring § 41 i sedan av nyssnämnda förordning behövlig, Iiungl. Majzt genom lag om skyldighet för landstingsområde och stad, i lands-

som ting deltager, att bidraga till kostnaden för vård blinda med

av komplicerat lyte 7 juli 192.1 stadgat, att för dessa blinda landstingsområde

av och nämnda städer skall erläggas årsavgift vid den statsanstalt i Lund,

som är avseddgxtt ersätta Drottning Sofias stiftelse jfr sid. 66.

För de blinda barn i förskolåldern, lida

som av annat lyte än Undervisninblindheten, finnes även fullt antal vid de båda för- gen i för-

tillräckligt platser

och beträffande skolorna. skolorna, bestämmelserna deras intagning där ha vi om

föreslå, då de verka fullt tillfredsställande. Däringen ändring att synas

§ 34 för läroanstalter för blinda böra utgå emot synes oss ur av stadgan

handarbete skall drivas redan i förskolan, där är det bestämmelsen, att

med borstbinderi såsom i Växjöskolan skett, troligen

för tidigt att syssla

denna I stället bör på detta stadium undervisas i peda-

på grund av

särskilt träslöjd. Det visade sig också vid en undersökning

gogisk slöjd,

i hantverk, 1917 gjordes vid institutet och

av lärjungarnes betyg som

avsevärd är, att Växjögossarna reda sig sämre sträckte sig över en följd av

Tomtebodakamrater, vilket säkerligen beror på att de yrkena än deras

förberedande Vi hemställa därför, att § 34

fått lämplig övning. ur

orden: handarbete och att i stället insättes: inklusive uteslutas jämte --

modellering och träslöjd.

beträffande undervisningen vid institutet Underyisrgin- heller organisationen av

föreslås någon väsentligare ändring. Dock synes g°;,,,j§,§ för de blinda barnen

den förändringen vidtages, att vid institutet och dess

det oss lämpligt, att

första lärarinnorna tillsättas å ordinarie stat utan i förskola som nu

tid. I underdånig skrivelse 2 december 1921, stället förordnas på viss av

till remitterats för att tagas under övervägande

Kungl. Maj:t oss

som av med förut lämnat uppdrag, har blindinstitutets

i samband fullgörande av

sådan måtte vidtagas vid förskolan vid

direktion begärt, att en förändring

Direktionen motiverar sitt förslag därmed, att första snart väntad vakans.

förskolan betrakta biträdande föreståndarinna lärarinnan vid är att som en

rektorer och med dem jämförliga föreståndare, bör och därför, liksom

ordinarie befattningshavare. Direktionen anser även, att tillsättas såsom

skulle lända till verklig fördel för arbetet i

den ifrågasätta omändringen

emedan den skulle det lättare, än vad för närförskolan, särskilt göra

fallet, i händelse behov växla innehavarinna av platsen. varande är att av

I yttrande i ärendet påpekas, att förändringen blindskolinspektörens

medföra den att vid utseendet första skulle behöva olägenheten, man av

i sitt val till dem, redan äro lärarinnor vid lärarinna bleve inskränkt som

i 19 juni 1919 A 2 förskolan, då bestämmelsen kungl. förorordningen

lärarinna till befattning inom abnorm-

öppnar möjlighet att förflytta annan

så prövar nödigt med hänsyn till

undervisningsväsendet, när Iiungl. Maj:t

behov. Såväl direktionen som inspektören anse,

undervisningsväsendets

med vad förhållandet i de kommunala mellanskolorna

att i analogi är

- fem bör att utse första lärarinna för tid av högst direktionen äga en denna skrivelse framhålles, att

år. I blindskolinspektörens yttrande över

sinom tid också bör göras beträffande första motsvarande förändring i

lärarinnetjänsten vid institutet.

Det innebära verklig förbättring, att de båda ifråga-

synes oss en varande ordinarie förändras så, att direktionen blir i tillfälle att

tjänsterna

lämna på viss tid. Därigenom blir det nämligen lättare att i

uppdraget

händelse behov åstadkomma nödigt personskifte, vartill kommer, att av det blir att, så finnes önskligt, anförtro posten första

möjligt därest som

lärarinna vid institutet åt handarbetslärarinna, något som kan visa sig en den synpunkten, att handarbetslärarinnorna undervisa

lämpligt även ur

äldre institutsflickor än vad fallet är med ämneslärarinnorna, vilka, enär

de klasslärarinnor för de yngsta eleverna, endast undan-

tjänstgöra som ha sitt undervisningsarbete förlagt till högre klass än den andra tagsvis

institutets klasser. Någon ändring i det totala avlöningsbeloppet av sex föranleder åtgärden ej, arvodet åt första lärarinnorna i överensstämom melse med direktionens förslag sättes till det belopp, utgör skillsom nu naden mellan deras och ämnes- och förskollärarinnornas avlöning eller

300 kronor. Förordnandet i analogi med vad fallet är vid de komsynes munala mellanskolorna 19 november 1918 § 61 böra

kungl. förordningen

givas direktionen och för tid högst fem år. För genomförandet av en av denna ändring föreslå vi dels att till § 8 stadgan för läroanstalter av av för blinda 29 1896 följande Av lärarinnorna förordnar

maj fogas tillägg:

direktionen för tid fem år att första lärarinna vid en av högst en vara institutet och att första lärarinna vid förskolan, dels att i staten en vara för institutet och förskolan för blinda å Tomteboda i stället för första en lärarinna vid institutet och första lärarinna vid förskolan samt en en ämneslärarinna vid institutet och tre lärarinnor vid förskolan upptagas med

oförändrade två ämneslärarinnor vid institutet och fyra

avlöningsbelopp

lärarinnor vid förskolan samt dessutom tvänne arvoden å 300 kronor till

dem, förordnas att första lärarinnor vid institutet och förskolan. som vara

Det kan att del de vid institutet intagna eleverna

ifrågasättas, en av

borde, sedan de fått lära läsa och skriva blindskrift samt inhämtat vanlig

folkskolebildning,avsöndras därifrån till särskild läroanstalt, nämligen de,

för litet för att med fördel deltaga i den vanliga skol-

som visserligen se och sålunda enligt § 1 i lagen blindundervisningen undervisningen om

hänvisas till blindskola, å andra sidan ha sä ringa syn, att men som de med fördel skulle kunna arbeta i andra yrken än de, anses som för de i vanlig mening blinda. Man skulle lämpligast kunna

lämpliga

beteckna dem halvblinda. som Vad flickorna beträffar gäller detta så mycket, då de väl ien sär-

skild skola för halvblinda lika väl vid institutet skulle komma som nu

.att huvudsakligen lära vävning, stickning och matlagning, men gossarne

borde kunna lära andra yrken de för

än sedvanliga blindyrkena man,

korgmakeri och borstbinderi, varvid särskilt kan tänka

man på jordbruk.

Jordbruks- Erfarenheterna från engelska och österrikiska jordbruksskolor för

undervisning. krigsblinda äro avskräckande och i vårt eget land finnas

åtskilliga

exempel på blinda jordbrukare, med framgång arbeta i sitt

som yrke.

Flere institutets manliga lärjungar ha också under och av längre kortare

tider deltagit i jordbruksarbete i sina hem. bli de

Naturligtvis halv-

blindas möjligheter att deltaga i detta arbete

slags i viss mån begränsade

och dess synförmågan är, å andra sidan mer svagare men plågar till-

gång på arbete finnas inom medan trängseln de yrket, är stor på om-

råden, där den blinde i regel söker finna sin utkomst. mannen Till eventuell sådan skola kunde också hänvisas del en en män, vilka

utan att ha så nedsatt synförmåga de, vilka i blindskolor,

som intagas

dock så illa, att detta avsevärda hinder för deras se pass lägger utövande

av kroppsarbete. Mången gång torde sådan kunna vinna avsevärt en man

i arbetsduglighet ganska kort tids lärde genom en undervisning, som

honom handgrepp och metoder, sig för den, illa. som lampa som ser

Den ifrågavarande svår både

gruppen är att begränsa gent emot de

blinda och gent emot de seende. Att efter den halvuppdraga gränserna

blindas synskärpa, ådagalagd räkna på sedvanligt sätt genom att fingrar

på visst avstånd, är olämpligt, då måste ta till andra

man hänsyn många omständigheter vid avgörandet, synfältets inträffande ex. begränsning, oförmåga att se vid försvagad belysning hönsblindhet, oförmåga att

väl begagna befintliga synrester d., varvid beskaffen-

m. m. intelligensens

het har stor betydelse. En tids torde det säkraste

provundervisning vara

medlet att särskilja dem, kunna lampa sig för

som jordbruksarbete.

En jordbruksskola för blinda kan med blindskolornas nuvarande läge anordnas avdelning någon bland dem, instituteti som en av men om framtid flyttas från sin nuvarande plats och då blir

en förlagt ute på

landet, låter det tänka sig att därmed förena för

en jordbruksavdelning

halvblinda. En alldeles fristående skola bleve helt visst ganska dyr och

kan med den ringa erfarenhet har de halvblindas man ännu om lämplighet för yrket och möjligheter vinna avlönad

att tillräckligt anställning

inom detsamma knappast att

vara nu tillstyrka.

Vi inskränka därför till att föreslå, institutets direktion får

oss att

rätt att i jordbrukarefamiljer inackordera i och för erhållande underav visning i jordbruk lämpliga halvblinda vilka fort-

manliga lärjungar,

farande skola stå under institutets inseende och kunna dit för återvända fortsatt undervisning, därest direktionen finner

så tjänligt.

Någon utökning utbildningstiden, i lagen blindundervis-

av som om ningen beräknas till 8 å 10 år, i regel 3 år ligga efter den egentliga

varav skolkursens avslutning, torde bli behövlig, heller särskilt anslag, då

gossarna, som på den plats, där de inackorderas, skola utföra ett värdelöst arbete, icke torde behöva bli dyrare ån vid institutet. Den tillsyn,

som skall utövas över dem och deras undervisning, läror heller kräva beviljande särskilt anslag. Att för ändamålet använda institutets anslags-

av medel torde nämligen möta hinder.

Sedan några jordbrukarefamiljer vunnit vid att handleda blinda,

vana skulle till dem också kunna sändas andra halvblinda än institutselever, varvid sannolikt bidrag från pensionsstyrelsen skulle kunna att på-

vara

räkna för den första utbildningstiden.

Skolor för barn, vilka i dem lära läsa och skriva vanlig Skolor för

synsvzigzi skrift och få övrig folkskolebildning efter särskilda metoder, förekomma synsvaga. på några ställen jfr sid. 8. Dessa säravdelningar folkskolan kunna

av blott tankas i större kommuner, ha tillräckligt många för

som synsvaga att av dem bilda en klass med i ålder och utveckling allt för ojämna barn. Till sådan klass skulle också möjligen kunna efter överens-

en kommelse sändas barn från andra kommuner, vi ha bekant, att

men oss så någonstådes sker. Dessa skolor emellertid såväl vad organisation

synas

som undervisningsmetoder beträffar ännu stå på experimentstadiet. Det-

samma gäller det intressanta försök, pågått vid Adolf Fredriks

om som folkskola i Stockholm sedan år 1919 och särskilt avsett sådana barn,

som som på det ögat har avsevärt större synnedsättning än på det andra.

ena Om det framdeles kommer att visa sig, att de försöken leda

nu pågående

till gynnsamma resultat, kan det bli skäl att upptaga frågan vad

om som då kan göras från det allmännas sida för att låta de erfarenheterna

vunna komma så många möjligt till för närvarande

synsvaga som gagn, men

det klokast att avbida, vad de pågående försöken kunna giva. synes

Den teoretiska undervisning, meddelas vid blindinstitutet, avsedd

som år Fortsatt

. att bibringa med det, undervisning.

lärjungarna ett kunskapsmått, som är jämförligt som

inhämtas i fast folkskola. Kurserna ungefärligen mot dem, läsas

svara som

i A-folkskolorna, i några ämnen något i andra till följd

snarare mera, av de hinder blindheten lägger i med vissa

vägen inskränkningar. Ungefär

de vid institutet inskrivna kunna sig det

av tillägna avseddakunskaps-

måttet, åtminstone i ett flertal kunskapsåmnena. Atskilliga dem,

av av som uppgivas ha genomgått fullständig kurs, ha i själva verket varit befriade från ett eller fiera läsämnen, bereda dem alldeles

som antingen

speciella svårigheter eller mindre vikt. Orsaken till att

anses vara av en rätt stor procent kan tillägna sig hela kursen är att söka däri, att en viss intellektuell depression så sällan är förenad med tidig blindhet.

Det har vid många tillfällen uttalats som ett Önskemål, att institutet skulle ett högre kunskapsmått än vad är fallet. I 1880

meddela nu en

års kommittébetänkande vidfogad reservation yttrar sålunda rektor G.

Att -den bokliga undervisningen vid ett blindinstitut i första

Sjöberg:

hand måste omfatta de lärokurser, tillhöra den vanliga folkskolan,

som det ligger i sakens natur, lika uppenbart torde det att för ett

men vara, stort antal, kanske det större, institutets lärjungar den bokliga under-

av visningen icke kan eller får inskränkas blott till detta mått. Redan den omständigheten, att de blinda måste kvarstanna i anstalten till sitt 17:de och 18:de år, somliga ännu längre, hänvisar därpå, att den intellektuella undervisningen i institutets högre klasser torde komma att motsvara den högre folkskolans eller, hellre så vill, folkhögskolans. Endast

om man

att utvidga sin undervisning till detta mått synes också institutet genom kunna rätt fylla sin stora uppgift. Skall den blinde yrkesidkaren

- -- -kunna någorlunda bestå i den ojämna tävlan, möter honom i livet,

som så, måste institutet ha låtit sig angeläget att icke blott fullständigt

vara utbilda honom i hans blivande yrke, utan även skänka honom ett mått av kunskaper, höjer honom över hans seende yrkesbröder. Utvecklad

som intelligens och skärpt omdöme är den enda förmån, samfundet kan

som bereda den blinde i ersättning för det viktiga sinne, han saknar

som

En kommitté inom De blindas förening har uttalat sig för fortsättningskurser, skulle föra de blinda fram till realskolexamen, och vid

som

interskandinavisk blindkongress uttalades sympatier för en gemensam en skandinavisk högskolw för blinda.

Blindvårdssakkunnige dela icke dessa uppfattningar, åtminstone för så vitt de att institutet skulle vidga sin teoretiska undervisning något

avse, avsevärt över det nuvarande måttet. De ojämförligt flesta blinda måste allt fortfarande hänvisade till att leva på sina händers arbete jfr

vara Howes sid. 11 citerade yttrande, och på detta stora flertals lämpliga utbildning bör institutets arbete inriktat. Sedan eleverna med sitt 7:de

vara

de gått i förskola, med sitt özte skolår i huvudsak avslutat sin

om

teoretiska utbildning, behöva de väl de återstående 3 åren för att i sitt

hantverk vinna tillräcklig färdighet. Det är att tillstyrka, att ytterligare

förlänga den långa skoltiden, redan är i viss mån ägnad att för-

som nu

sambandet med hemmet och stundom även dettas ansvarskänsla gent svaga

emot den länge bortavarande familjemedlemmen, och den omständigheten att mycket avsevärd procent lärjungarna kan tillägna sig den

en av

teoretiska kurs, bjudes, talar starkt emot att för lärjungarna i som nu göra kurserna längre. gemen . Detta hindrar emellertid ingalunda, att det vore mycket önskligt,

intellektuellt särskilt begåvade lärjungar finge fortsatta med studieatt sådant fall dock bör drivas på annat ställe ån vid blindarbete, vilket i institutet och i betraktande de stora svårigheter, som otvivelaktigt - av för blind vinna sitt bröd endast undan-

yppa sig en att på studievägen -

förekomma. institutets lärjungar ha efter sin utskrivning

tagsvis Några av

därifrån till allmänt eller enskilt läroverk och till ett folkskole-

övergått en

och det har visat de kunnat följa undervisningen där, seminarium, sig, att de ha måst i särskild grad taga i anspråk lärarnas tillmötesgående om än fall vid skrivningar å lårormnmet. Denna sistnämnda omstäni vissa ex. överskattandet svårigheterna, kan måhända dighet, och kanske ån mer av föranleda att bevilja inträde åt blind. Vid ett

komma att obenägenhet en

statslåroverk kan han heller kräva plats, då han kan förete ett

Iet har emellertid visat sig, att därest man

anmärkningsfritt lâikarbetyyg.

vid statsläroverk förklarar sig villig att mottaga honom, så har Kungl. ett

den erforderliga dispensen. Vid privatskola kräves Majzt plågat bevilja

för läroverken att antaga även blinda lärjungar

dispens. Något åläggande

torde böra sättas i fråga, hälst framkomlig våg redan finnes. en Den svårighet, möter de blinda, vilja studera, är av Studiestörsta som som skäl stipendier. nämligen ekonomisk. En blinds studier bli åtskilliga annan art, av seendes, särskilt kan kostnaden för läroböcker och föreläsare

dyrare än en

bli avsevärd, de ojamförligt flesta blinda äro i fattiga omstän-

mycket men

Det då till hands att hänvisa blind till de statens

digheter. ligger nära en

råntefria studielån, utdelas Majzt efter förslag nämnd som av Kungl. av en hinder finnes heller för att blind

inom ecklesiastikdepartementet. Något en

erhålla sådant lån, då visserligen läkarebetyg skall bifogas ansökan kan ett Kungl. vid lånets beviljande tar den hänsyn

om studielån, men hiajzt

till att sökande är blind. Sannolikt han prövar lämplig uppgiften .om dock endast blind komma i åtnjutande sådant

lärer undantagsvis någon av

blir och väl också mången blind studelån, då konkurrensen troligen stor rande kan i betänkande att söka, därför att han befarar, att han

draga

kan komma till så inkomster, att det blir honom ganska

aldrig goda

återbetala lånet. Vi ha därför tänkt oss, att man

betungande att en gång

kunna komma de blinda till hjälp, vilja och på annat sätt skulle som kunna inhämta ett högre kunskapsmått än institutet ger, nämligen genom

dem för fortsatta studier. Statsstipendier lämnas

att bevilja statsstipendier

till vid folkskoleseminarier, småskoleseminarier, folkhögskolor,

lärjungar

lanthushållsskolor, vissa postelevkurser, trafiklantmannaskolor, yrkesskolor,

elevkurser Om blind vinner inträde vid seminarium eller m. en ett en folkhögskola, lärer väl intet hinder finnas för att han kan bli

delaktig av

ett sådant stipendium, kommer han till elementarläroverk men ett statens eller privatskola, kan han få

en något nämnvärt stipendiebelopp.

Det är därför mycket önskvärt att, i likhet med vad sker vid folksom

högskolorna, ett Visst belopp ställes till skolöverstyrelsens förfogande, att

av den utdelas till blinda studerande för fortsatta studier.

Stipendierna till folkhögskoleeleverna fördelas mellan de olika skolorna

och utgå med växlande belopp, varvid olika storlek för obe-

är stadgad

medlade och mindre bemedlade elever 35 kronor i månaden för de -

förra och 20 för de Skolöverstjrrelsen har senare. föreslagit en höjning

till resp. 65 och 35 kr., Kungl. Majzt stannade i

men statsverksproposi-

tionen 1921 vid 45 och 25 kronor, vilket också blev be-

resp. riksdagens slut. Departementschefen påpekar i sitt yttrande i ärendet Statsverks-

propositionen 1921, VIII, 520, att i hela

en utredning av stipendiefrågan

dess utsträckning, i den mån den stipendiers utgående statsmedel, avser av synes vara av behovet påkallad, och statsutskottet framhåller Utlåtande

1921, 8 A, 146 vikten att undersökning rörande frågan de av en om av statsmedel utgående stipendierna kommer till stånd för utrönande, huru-

vida och i vad mån enhetliga grunder för bestämmande

av stipendie-

beloppen lämpligen kunna införas. Ehuru sålunda särskild utredning en rörande beloppen de stipendier, skola utbetalas statsmedel, torde av som av vara att motse, anse vi oss böra framhålla önskvärdheten att de stipenav dier, kunna bli beviljade blinda studerande, bestämmas till sitt

som belopp

med avseende fäst på särskilda framhållna omkostnader, blindovan som heten föranleder. Med tanke på de stora svårigheter,

som på grund av

de intygsgivande mycket växlande och omdöme

personernas terminologi

möta för fastslående på reala grunder vilande skillnad mellan min av en dre bemedlade och medellösa, vi det blinda sökande

anse önskligt, att må

kunna komma i åtnjutande det högre stipendiebeloppet utan avseende av på sådan skillnad. Skola stipendierna kunna verka

en som en huvudsaklig

inkomstkälla för den blinde studeranden, bör understiga 65

beloppet

kronor i månaden. Då vad han i övrigt behöver för sitt uppehälle till

stor del måste hopbringas från enskild välgörenhet, blir hans

ställning

annars allt för otrygg och på ett för hans lugna arbete skadligt sätt oroväckande. Någon begränsning tiden för innehavandet ett

av av stipendium

bör på förhand göras, då studietidens längd är växlande för

mycket

olika individer och ett för tidigt avbrytande studiearbetet

av på grund av

att existensmedlen tryta skulle omintetgöra resultatet de förut gjorda av

Den utnämnande myndigheten har ialla fall i sin

uppoffringarna.

hindra missbruk. Kontrollen att stipendiaten verkligen arbemakt att över och det med framgång torde lämpligen kunna utövas på samma tar gör redan beträffande de räntefria studielånen, nämligen

sätt, som tillämpas

för varje stipendiat utsedd studiemålsman. Då vi anse, att dylikt genom en understöd bör tillkomma blott sådana blinda, som vilja idka bokliga

sårlana, för ytterligare utbildstudier, utan även som äro lämpliga annan institutskursen, skola vi nedan vid behandlingen de unga ning efter av de tekniska utbildning återkomma till frågan och därvid blindas och vuxnas

beräkning totalkostnaden för de oss föreslagna stipendierna

göra en av av för blinda. Jfr sid. 110.

Jämte den teoretiska undervisningen skall institutet också bibringa Hantverk undervisning i hantverk och handarbete. Arbetet härmed be-

sina lärjungar färdighet

redan i dess första klass, i viss mån motsvarar förskolornas gynner som sid. ehuru det till början är förbåda nedre klasser jfr 61, en av mera

beredande handövning, modellering, träslöjd. Gossarna börja i tredje

art eller klassen med det yrke, varåt de för framtiden skola ägna sig

fjärde --

flesta fall eller korgmakeri och de

i de ojämförligt borstbinderi - sen

fem klasser, stundom tidigare, de kommit jämförelsevis sent

genomgått om

före blindhetens inträdande genomgått större del folktill institutet, en av eller ha särskilt svårt för läsning, få de vid institutet elleri skolans kurs hantverksskolan i Kristinehamn ägna sig helt och hållet åt sitt yrke.

Flickorna sticka, och under sina institutsår binda några sy väva - senare dem borstar och alla genomgå kurs i husliga göromål, inklusive av en I huvudsak torde utbildningen böra förbliva sådan, den

matlagning. som

dock bör vid de älsta lärjungarnas undervisning större vikt

nu angivna,

vid den Inerkantila sidan utbildningen än vad hittills i allmän-

läggas av

rörande jordbruksarbete vinna bifall, bör

het skett. Skulle vårt förslag drivas hittills med dem, skola bli

undervisningen i träslöjd mer än som

med vilket på sista tiden försök gjorts,

jordbrukare. Lappskomakeriet,

torde kunna utvecklas och likaså, vad beträffar flickorna, ma-

ytterligare

i vilket fall det emellertid blir nödvändigt att förse ma-

skinstickningen,

vid deras från institutet med för dem lämpliga skinstickerskorna avgång Emellertid bli redan alla institutselever hantverkare utan maskiner. nu sig åt andra yrken, och i betraktande den stora trängsel, som ägna av det önskligt, att fler blinda

råder inom de vanliga blindyrkena, är mycket

föras andra banor, hälst sällan Visa sig ekonomiskt bättre

ut på dessa

ha för dem. Vi tänka härvid särför sådana blinda, som förutsättningar

skilt på utbildningen till musici, pianostäinmare, maskinskrivare,

stenografer

och massörer.

Musik- Ett fåtal svenska blinda ha funnit sin utkomst eller åtminstone ett undervisning. avsevärt bidrag därtill såsom utövande musici eller musiklärare. l en del främmande länder äro de vida Hera, såsom de

framgår av redogörelser,

som ovan lämnats. Onskligt att även hos. bereddes

vore, oss möjlighet

för flere att komma in varvid på ifrågavarande bana, dock ett noggrant

urval måste ske, så att endast sådana utbildas, ha

som utpräglade musika-

liska anlag och därför väntas skola komma och med

att vilja framgång

kunna ägna sig åt ett gediget musikaliskt arbete. Det

är nämligen av stor

vikt att befordra uppkomsten skara kringfiackande Inusikantur, av en för vilka musiken blott för Vid en förevändning tiggeri. institutet här

emellertid blott den grundläggande ske, och där

musikutbildningen hör

också urvalet göras. Det fortsatta studiet, kan leda till

som exempel till organistexamen, bör däremot stödjas

genom statsstipendier på samma sätt

som ovan föreslagits för dem, vilja fortsätta studier.

som bokliga Några ändringar i lagar och författningar De synas vara behövliga. befintliga

bestämmelserna läkarebetyg ha visat sig hinder

ex. om lägga några

i vägen för att blinda avlägga organistexamen inför eller

domkyrkoorganist

vid musikaliska akademien. Vid dennas läroverk ha också blinda kunnat

vinna inträde och åtnjutit undervisning i ett flertal hinder ämnen. Något

i lag lärer heller förefinnas för blind vinna

en att anställning som

kyrkoorganist eller kyrkosångare, det an i vårt land är ovanligt,

om troligen mest därför, att dessa befattningar oftast förenas med andra, som lämpa sig för blind nämligen klockare- och skollärarebestâillanses en

ningar. Den ifrågavarande föreningen beror emellertid på den

att å respek-

tive orter eller orsak ansetts och förefintliga av en annan lämplig på

bestämmelser, varför vågen till förbättring för de blinda

en härvidlag

går genom ändring i någon förordning, att bereda de blinda utan genom

musici en bättre och därför konkurrenskraftigare utbildning, varvid möjlig-

heten för dem att under Litbildningstiden erhålla skulle

goda stipendier vara en synnerligen stor hjälp.

Undervisning Pianostämning har visat sig ett för vissa blinda

vara mycket lämpligt

i pianostäm- yrke. Den, har då

som vägledningssyn, måste visserligen, han i

ning. enskilda hem skall stämma instrument, med för

betungas utgifterna en

ledsagare, vilket medför rätt avsevärd kostnad, han kan

en men undgå

denna, om han vinner plats vid pianofabrik, där han får sitt arbete en

hela dagen. De blinda pianostämmare, ha kunna där-

som vägledningssyn,

emot med framgång upptaga konkurrensen med seende yrkesbröder även

vad beträffar instrumentens stämmande iheinmen. Utbildningen de av institutselever, ägna sig åt ifrågavarande yrke, sker, vad den grundsom delen yrket beträffar, vid institutet. Den mångsidigare öv-

läggande av

ha eleverna sedan, tack benäget tillmötesgående från ett par

ningen vare

fått vid verkstäder i Stockholm. Under denna slutliga

pianofabrikanter,

ha de fortfarande bott vid institutet och stått under dess

utbildningstid

vård. För institutseleverna torde detta tillvägagångssätt allt fortfarande

det lämpligaste. Då utbildningen i regel kunna medhinnas

vara synes under den lagstadgade skoltiden, krävas beträffande denna yrkesgren inga

åtgärder för institutseleverna.

ytterligare

ø Flerstädes förekomma blinda maskinskrivare, och yrket torde rätt Undervisning vara kostnadsfri i maskinför blinda, där tillgång finnes till eller mycket billig lämpligt skrivning, diktering, eller där-r använder diktafonen, både upptar och reproman som ducerar det talade ordet. Det förstnämnda är fallet vid De blindas nu

skrivbyrå, är naturligtvis i allmänhet att påräkna, och förenings men

diktafonen i vårt land mycket litet i bruk. Kan maskinskrivningen är förenas med stenografering, blir ställningen bättre, ehuruväl de använda

sitt bullrande medför stundom

stenograferingsmaskinerna genom en avse-

värd Aven de, komma att använda sin skrivmaskin till

olägenhet. som

bruk, kunna emellertid ha mycken fördel att känna konsten

yrkesmässigt av

använda sådan. Den planskrift, för skrivande till seende att en s. som användes vid institutet, är svårlärd, och undervisningen

korrespondenter

däri goda resultat. Vid inbördes korrespondens mellan blinda beger alltid den upphöjda och därför blir också

gagnas naturligtvis

de forna institutselevernas övning i den svåra planskriften ganska ringa,

sedan de lämnat skolan, och de flesta skriva sin planskrift allt sämre och

sämre. Att lära begagna vanlig skrivmaskin ex. Remington är en förenat med nämnvärd svårighet för normalt begåvad blind,

någon en

vadan därvidlag intet hinder möter för införandet av annat skrivsystem än det Vad däremot talar mot ett allmännare användande

nu nyttjade. som

ifrågavarande slags skrivmaskiner är dels kostnaden för inköp av maav skiner såväl för undervisningen för utdelning åt de elever, som utsom skrivas, och dels att i avlägsnare orter få dem lagade, då de

svårigheten

behöva Då det emellertid för åtskilliga blinda och särskilt för

reparation.

dem, sitt arbete komma i förbindelse med ett större antal som genom seende, högst avsevärd fördel att få lära vanlig maskinskrift, förvore en orda vi, att denna undervisning vid institutet lämnas åt långt fiera än

hittills varit fallet, det än torde nödvändigt, att den åt om vara ges

alla. För närvarande pågå vid institutet med några relativt prov nya, små tyska maskiner, som förefalla ganska lovande. De torde komma att

betinga ett pris av omkr. 40 kr. stycket, då de de svenska men, som kunna begagnas till både plan och reliefskrift, kommer hårtill kostnaden

för reglett, avsedd för den sortens skrift, omkr. 6 kr. en s. senare Den fördubbling den nuvarande kostnaden för varje elevs

av skrivapparat,

som sålunda uppstår, den maskinen allmänt införes, vis-

om nya kommer

serligen att bli rätt kännbar för institutets anslag till

undervisningsmate-

riel, skall dock sannolikt, därest inköpen göras successivt, kräva men

ökning i staten. Tyngre kommer fördubblingen att drabba fonderna,

som betala kostnaderna för de avgående lårjungarnes Utbildas,

utrustning.

såsom är att hoppas, hädanefter Hera maskinstickerskor än hittills vid in-

stitutet, föranleder även detta betydlig ökning i

en utrustningskostnaderrla.

Då den Nybergska fonden, anlitas för dessa, redan som nu år mycket hårt ansträngd, har direktionen i underdåniga skrivelser 3 maj 1920 av och 2 april 1921 bl. begärt, att utgifterna för institutselevernas a. ut-

rustning skulle övertas statsverket, liksom Kristinehamnslårjungarne

av därifrån få sin utrustning. Denna framställning har emellertid den 23

jan.

1922 förklarats till ingen Kungl. Majzts åtgärd föranleda. Då vi fattat

vårt uppdrag så, att vi böra ange blott vad efter vårt förmenande nu kan önskligt och genomförbart för vårt blindvåsens

vara utveckling, utan

även vad bör göras, när gång bättre ekonomiska förhållanden insom en träda, kunna vi minst med tanke på att för

- utrustningskostnaden

att bättre fylla sitt ändamål måste ökas och emedan det

även är önskligt

att institutets fondmeglel så hårt anlitas, att de längre räcka för

underhållet Nynäshemmpet och andra ändamål, för vilka de

av ovillkorligen

behövas underlåta att påpeka önskvärdheten institutseleverna - av att liksom Kristinehamnslärjungarne erhålla sin statsverket och

utrustning av

att beloppet, när detta sker, sättes så högt, att det blir fullt tillräckligt

för sitt ändamål. -.

Stenografi Att redan på institutsstadiet lärer väl hädan-

- ge stenografiundervisning

undervisning. efter hittills endast undantagsvis ifrågakomma. Då i fall det

som något

anses lämpligt, kan tillfälle till enskild undervisning

av sakkunnig person

helt visst beredas med hjälp institutets

av anslagsmedel.,

Undervisning Massagen anses av mången ett alldeles särskilt för blinda lämpvara i massageoch I ligt yrke. Japan ägna sig de blinda i mängd därât, och de ha stor sjukgym- en nastik. kundkrets. Av de meddelanden, givits rörande blindförhållansom ovan

mångenstädes utbildar blinda dena i vissa länder, framgår även, att man

särskilt ha krigsblinda ägnat sig åt yrket. Åtskilliga

massörer, många

land lärt detsamma, ett ha fått sin utbildning blinda ha också i vårt par

20-tal vid båda i Stockholm. vid Arvedsons institut och ett Kjellbergs,

befordra utbildandet blinda Pensionsstyrelsen har haft tankar på att av

utredning, kom till det

och har 1915 föranstaltat en som massörer förberedande undervisning borde lämnas redan vid blindresultatet, att

till massörer, och denna utinstitutet åt elever, som ansågos lämpliga

sedan fortsättas vid ett För den tidigare

bildning skulle gymnastikinstitut.

särskilda bli nödvändiga, då eleven fort-

skulle inga utgifter

utbildningen

och dess lärjunge, kursen vid farande uppehölle sig vid institutet vore

jämte De

skulle kunna betalas av pensionsstyrelsen gymnastikinstitutet

Efter slutad utbildning skulle efter blindas förening och kommunen. --

de blinda massörerna kunna Vinna fast anställning

vad man hoppades -

och medverkan också

vid sjukkassor och sjukhus genom pensionsstyrelsens

hos och annorstädes hysts om vid badorter. Då stora förhoppningar oss

invinnande blindyrke, ha vi sökt

de lyckligaste resultat av massagens som

dels att utbilda ett avsevärt antal

att få klarhet i fråga om möjligheten

och massörer, dels också om möjligheten

blinda till fullgoda sjukgymnaster

vinna sin utkomst. Direktör H. Bergqvist för de utbildade att på yrket

har meddelat, att han utbildat

i Wörishofen, i brev till sakkunniga

som på grund den alltför

4 krigsblinda till goda sjukgymnaster, avstyrker av

andra blinda än de, ha rikliga tillgång, som finnes på massörer, att som

sådana. Professor Lanz, vid Amsterakademisk bildning, göras till som

att blinda kunna dams blindinstitut givit ifrågavarande utbildning, anser,

Doktor A. Kjellberg säger

lämpligen bli massörer, men sjukgymnaster.

den 15 1916, att de blinda läri skrivelse till pensionsstyrelsen mars

det den anatomiska jungarna vid hans institut inhämtat väsentliga av

seende, och för såvitt han funnit kursen, ehuru så bra de som väl inhämtat det l sjukgymnastik i övriga teoretiska ämnen genomgångna.

bedöma rörelsernas utförande. har det varit svårt, då de ha lätt att

utföra för torde vara

Att sålunda blinda behandling ryggradskrökningar,

det allra mesta vårt arbete, ställer olämpligt. I massage, som utgör av

Sålunda kunna blinda utmärkt väl göra vanlig sig saken mycket bättre.

förekommande muskelreumatismfallen och de flesta för de så ofta massage det vid svårare kirurgiska fall

vanliga massagefallen. Däremot är en den så inspektionen bortfaller, varigenom massören olägenhet, att viktiga och förändringar i hudfärg, form, ledens ställning

kan iakttaga följa

kontrollen blir mindre säker. Aven är det en

m. och varigenom

m. ansikte och ha full ledning i

olägenhet att se patientens därigenom

bedömandet vad patienten tål Min erfarenhet av m. m. är den, att i

för svåra fall, i synnerhet kunna de blinda massagefall, göra ett utmärkt

arbete. Att de i stort taget skulle bli fullt jämlika med seende, kan

ingen begära Professor Krückman, lett

som utbildningen av krigsblinda

i Berlin, medger, att de väl kunna utbildas till massörer, men avstyrker

dock denna utbildning, emedan de

huvudsakligen lämpa sig för att giva

dietetisk och de neurasteniska massage patienter, som mest behöva sådan,

ofta vägra att låta behandla blind. sig av en Då åsikterna tydligen äro

rätt växlande om eller i vad utsträckning blinda böra föras in

på ifråga-

varande bana, ha vi icke nöjt med äldre oss föreliggande uttalanden utan

ytterligare vänt oss till tvänne de i av personer, som deltagit pensions-

styrelsens utredningsarbete, nämligen herrar Arvedson och D. Buren

för att höra deras Den

mening. sistnämnde, som, ehuru blind, i än

mer 25 år i Stockholm utövat omfattande

en praktik isjukgymnastik och

massage, ansåg att utbildning i båda dessa nära sammanhängande grenar med framgång kan lämnas åt blinda. bör

Utbildningen begynna vid 17-18

års ålder under institutsvistelsen och fortsättas

sen vid ett gymnastikinstitut

med längre kurs än hittills varit föras

en brukligt samt så långt, att dem

kan beredas legitimation och som gymnaster massörer. Urvalet bör göras

strängt och blott 1 eller 2 årligen uttagas bland

institutseleverna, varvid

avseende måste fästas både vid fysiska, intellektuella och moraliska egenskaper. Nödig litteratur för studierna tack De blindas bok-

finnes, vare

fond, redan tillgänglig. Doktor Arvedson ansåg, att var blind, är som något händig, bör kunna lära allmän därför kräves massage, enär mera

ingående anatomisk kunskap. Med den speciella, fordrar

som mera ingå-

ende sådan kunskap, bleve det hälst den värre, undersökning, massören

som

måste kunna göra, knappast kan verkställas blind. av en De särskilt stora

begåvningarna torde dock även detta område kunna på komma långt. För

att bli massörer böra alla dock ha

någon sjukgymnastisk utbildning. Ett

fåtal elever vid blindinstitutet borde efter noggrant urval utbildas där av en särskild lärarinna samt efter sin propedevtiska kurs avsluta sin utbild-

ning vid ett gymnastikinstitut. Till

legitimation ansåg han dock knappt

troligt, att man skulle kunna komma. De för de utbildade

lämpligaste

:inställningarna vore som assistenter å sjukhus, där de skulle cellulidge massage, behandla .reumatiska åkommor o. samt giva allmän massage. Sakkunniga, som tro, att massörutbildning åt svenska blinda bör upptagas mera systematiskt och grundligt vad hittills det dock

än skett, anse

av flera skäl klokast att i ganska liten skala. börja Dels känna vi näm-

ligen med säkerhet, något större antal de blinda

om av verkligen lämpa

för eller det fåtal fall betydande framgång, vi här i lansig yrket om av som det haft, bero på alldeles exceptionell begåvning, dels måste

möjligen en

i betraktande, att tillgången på seende massörer för närvarande man ta stor, varför den blinde, vill slå sig fram på

är mer än tillräckligt som

banan, har att räkna med mycket stor konkurrens seende meden av tävlare, utbildade än han själv. Vi länka som även äro mångsidigare oss, de försök, vi förorda, lämpligast böra göras från blindinstitutets att som sida och sådant sätt, att 2--3 dess älsta lärjungar med i allo lämp-

på av

förutsättningar uttagas till utbildning, varvid sannolikt i första

liga man

hand torde komma att tänka på de kvinnliga eleverna. Då ingen dc av vid institutet anställda kompetent att den förberedande undervisär ge ning, dessa flickor böra få under sin sista institutstid, bör en gymsom nastiklärarinna från institut i huvudstaden anmodas att giva denna

något

för vilket ändamål blindinstitutet torde komma att behöva

undervisning,

särskilt anslag. Undervisningen bör ske ute vid institutet, och

begära ett

då detta långt från huvudstadens centralare delar, vilket

ligger tämligen

medför avsevärd tidsförlust för lärarinnan, torde med utgångspunkt man i det arvode, plägar lämnas massörer, böra beräkna en ersättning åt som henne kr. 7,50 timme. Under antagande att hon undervisar av per en timme dagen under läsårets lopp, skulle hennes avlöning uppgå till om omkr. 1,700 kronor året. Efter slutad institutskurs böra eleverna med om studiestipendier, i annat sammanhang talas, fortsätta sin hjälp av varom vid institut. Då det gäller att efter fullbordad

utbildning gymnastiskt

skaffa dem plats vid sjukhus d., bör kunna räkna på

utbildning o. man

hjälp från pensionsstyrelsen och socialt intresserade läkare.

Någon fortsättningsskola vid institutet för teknisk utbildning anse vi Fortsättningsundersålunda lika litet kunna ifrågakomma för den intellektuella. Omöjsom visning i tillgodose de olika behoven och de för fortsatt utbildning övrigt.

ligheten att

institutselevernas ringa antal förbjuda varje tanke hårpå. Men

lämpliga antal statsstipendier ställas till förfogande, torde kunna

om ett man

nå målet att bereda lämpliga lärjungar vid institutet högre utbildning

en vad detta med allt för avskräckande kostnader. Dessa stiän nu ger, pendier lära kunna göras så stora, att de täcka både levnadskostnader

och utan medel måste också från andra häll skaffas

undervisningsavgifter,

åt dem, fortsätta. Det ligger nära till hands att därvid tänka på som inom verksamhetsområde det ligger att söka

pensionsstyrelsen, vars

förekomma ekonomisk invaliditet. Den enskilda välgörenheten och sär-

skildt de arbeta för de blindas välfärd, ha här ock till-

föreningar, som

fällen att komma till hjälp.

Aqkuxuule- Aven de föreslagna förbättringarna i de utgående elevernas ut-

om rustning genomföras, kan emellertid tänka sig, att ett fullt till-

peågilfnätgn man

lägg ogh rackligt förlagskapital kan komma att statsmedel skänkas varje avgående

av """°"°d blind, skall bliva hantverkare, god till

som egen men en grundplåt egen affårsrörelse skulle kunnalberedas ett antal institutselever sådant satt, att de understöd från pensionsstyrelsen, många dessa erhålla redan

som av under sin institutstid, skulle ackumuleras för deras räkning och sedan åt dem utbetalas vid den tid, då de lämna institutet för att börja verksamhet på egen hand, i stallet för att de utbetalade understöden i all-

nu mänhet torde ingå i familjens hushållning och komma den blinde

speciellt till godo. Institutets direktion har också i skrivelse den 16 sept.

av

1921 gjort framställning i nämnda syfte till pensionsstyrelsen, erhållit

men avböjande emedan åtgärden saknar stöd igallande bestämmelser. Vi

svar, ha bekant, att direktionen sedermera vidtagit åtgärder för att på grund

oss

pensionsförsåkringslagen 9 c femte stycket få uppbära de pensions-

av tillägg och understöd, anses böra tillkomma institutets lärjungar,

som och att direktionen ingått med underdånig ansökan att få använda de inflytande beloppen till förstärkande den utrustning, de utgående

av som eleverna våg erhålla, något vi livligt tillstyrka.

annan som

KAPITEL VII.

Undervisning ät vuxna blinda.

åt de manliga blinda, vilka efter 14 är ådragit sig Skolundervisv-

Undervisningen

de blivit blinda, anledning ning å:

sitt lyte eller ehuru tidigare av någon

som, 7 blinda mår. kommit till blindinstitutet, är i vårt land uppdragen åt

ex. sjukdom

särskild skola, Hantvorllçsskolan i Kristinehamn för blinda, under det en motsvarande undervisning i ett flertal främmande länder antingen vid ges de blindskolorna för barn eller vid arbetshem eller verkstäder för

vanliga blinda. Den förra anordningen är både disciplinära och metodologiska

av icke rekommendera, varemot väl kan tänka sig att, ifall skål att man arbetshem och verkstäder i orterna bli upprättade, del blinda där lämpen kunna få sin undervisning. Vid De blindas förenings verkstäder

ligen

Stockholm har sådant flere gånger förekommit, regel är det i men som bäst, gives vid särskild skola, har på området

att undervisningen en som

utbildade och erfarna lärare. och borstbinderi de enda yrken, vari undervisar

Korgmakeri äro man

Kristinehamnsskolan. Ett försök med skomakeri, för några år sedan i som strandade, vilket sannolikt mest berodde på lärjungarnas ohåga

gjordes,

Det lär att förnya försöket, vilket med den

att lära yrket. vara ifrågasatt

brist flerstädes råder, bör kunna ha utsikt att

på lappskomakare, som nu

bättre tillvinna sig de blindas intresse. Möjligen skulle kunna

lyckas tidigare varit undervisningsämne vid ifrågasättas, att repslageriet, som

Tomteboda och flerstädes utomlands med framgång drives blinda, har av kunde Det emellertid förenat med mycket stora kost-

återupptagas. är

nader för blind att efter hemkomsten skaffa sig repslagareen en egen och med seende kan han, enligt vad den i

bana, tillsammans repslagare

land erfarenheten utvisa, lämpligen arbeta. Upprättas vårt vunna synes särskilda verkstäder för blinda, där de kunna få stanna fasta arbetare, som det emellertid osannolikt, att det vid sådan kan vara

år ingalunda en att repslagarebana för blinda arbetare. Undervisning

praktiskt bygga en

i de i det sid. 98 stundom lämpliga blindyrkena om-

föregående o. som nämnda sysselsättningarna musiker, pianostämmare, massör, ren-

som skrivare och kan meddelas i Kristinehamn på grund av läro-

stenograf

tidens korthet och svårigheten att lämpliga lärare. Det torde alltså

vara bäst, att skolan stannar inom det undervisningsområde, tillsom nu hör dess verksamhet, ehuru det visserligen bör uteslutet, att vara man där, som vid Tomteboda, bör ha fria händer att vid enstaka tillfällen, som tjänliga, få gå utom det vanliga programmet för att bereda utbildsynas ning åt någon särskild lärjunge, ha avsevärd fördel härav och som anses väl även för att göra försök. Erfarenheten vid handen, att då begäran ger något sådant framställes till Kungl. Majzt. det kan beviljas till-

om nödig

låtelse därtill. Den svårighet, ännu förefinnes att vid skolan bereda som plats åt alla män, som söka inträde, blir sannolikt avhjälpt, när dess nu

pågående nybygge blir färdigt.

En icke ringa del Kristinehamnseleverna utgöras dem, med av av som skolöverstyrelsens begivande av blindinstitutets direktion översändas för

avslutande hantverksutbildningen. Under femårsperioderna 1906-10,

av 1911-15 och 1916-20 ha de varit i medeltal respektive 12,4, 12,2 och

15,8. De få sin inackordering, sin tillsyn och sin helt och

undervisning

hållet hantverksskolans försorg, de räknas institutets lärgenom men som jungar, och detta betalar alla kostnaderna utom dem, komma som på undervisningen. Det personliga sambandet mellan institutet och dess i

Kristinehamn placerade lärjungar uppehålles i någon mån att det genom förras rektor någon gång året gör dem ett besök, i in-

om men övrigt

skränker sig institutets åtgärder för dem till de nämnda

utbetalningarna,

varjämte de vid sin utskrivning från Kristinehamn också

avgångsbetyg

från institutet, delvis grundade på Kristinehamnsskolans omdöme dem. om Under sin vistelse vid denna kunna de erhålla från

donationsstipendier

Tomteboda.

Anordningen, vilken, då den 1904 först tridtogs, betraktades ett som försök, fick sin egendomliga form, emedan ville för ett sådant man

göra ändringar i lagen angående blindundervisningen och för stadgan

läroanstalterna för blinda, hälst hantverksskolan då

ännu var uppförd

å ordinarie stat. Onekligen har den dock sina olägenheter, då i realiteten

Kristinehamnsskolan blir den, bestämmer både uppfostrande och som ekonomiska åtgärder rörande dessa elever, och institutet blott har så att att säga godkänna och betala kostnaderna. Rätt mycket skrivande följer

ock härmed. Det skulle det lända till synes oss, som förenkling utan att

medföra någon olägenhet, de ifrågavarande dimitteras om lärjungarna finge

från institutet till hantverksskolan förskolorna efter på samma sätt som nu fullbordad kurs dimittera sina lärjungar till institutet, varvid

utbildnings-

tiden vid Kristinehamsskolan borde inräknas i den 8-10-

lagstadgade åriga kursen och landstingsavgifterna för ifrågavarande lärjungar inbetalas

till sistnämnda skola i stället för till institutet. Vi hemställa alltså., att institutet erhåller rätt att dimittera lärjungar till hantverksskolan samt att den ovannämnda lagen och stadgan underkastas den partiella omredigering,

blir följd härav samt den därmed sammanhängande ändringen

som en av

beträffande landstingsavgifternas utbetalning. Följande ändringar synas

böra Vad lagen beträffar bör i 5 och 6 hantverksskola oss göras: bland läroanstalterna, och § 4 bör sista stycket omredigeras, nämnas av vilket önskligt för att åstadkomma överensstämmelse med den även är utbildats § 34 i förordningen. Vi föreslå fölraxis, som på grund av Barn skolpliktigt under de 10 år, följa efter dess

jande lydelse: är som

i förskola eller, ifall det utan att ha genomgått förskola intages

intagning

under Har det från institut överflyttats till hantverksi institut, 8 år. skola, fortfar dess skolplikt likväl till denna tids utgång. Därest barnet dessförinnan inhämtat sådana kunskaper och färdigheter och uppnått sådan vidare skolgång obehövlig, eller är det så svagt be-

utveckling, att anses

att dess fortsatta vistelse i läroanstalt anses vara utan gagn, må

gåvat,

det från sin skolplikt befrias. I bör i § 2 även hantverksskolan i Kristinehamn om-

förordningen

bör inskjutas i § 31, för vilket vi föreslå nämnas, varjämte ett nytt mom. Lärjunge, vid institut inhämtat det kunskapsmått,

följande lydelse: som

han där kunna tillgodogöra sig, kan direktionen för avsom anses av

slutande sin hantverksutbildning överflyttas till hantverksskola.

av I för hantverksskolan i Kristinehamn för blinda

nådiga reglementet

december behöver ändring göras än att i § 21 av 3 1915 ingen annan orden med folkskolöverstyrelsens tillstånd uteslutas. Vidare böra också såväl i institutets hantverks-

ändringar göras som

skolans inkomst- och stater komma till stånd, och

utgiftsstater, när nya

torde böra tillses, att de från institutet till hantverksskolan över-

slutligen

förlora sin nuvarande att komma i åtnjutande det

flyttade möjlighet av förras donationsstipendier. Vid granskning av samtliga stipendiedonations-

brev ha vi funnit, att härför inga andra åtgärder behöva vidtagas än sådana, kunna beslutas direktionen efter inhämtat bifall från ännu levande som av donatorer. att ett större antal lärjungar än hittills komme att

Önskligt vore,

bevista hantverksskolan i fulla 3 år, detta särskilt därför, att deras övning och därmed skulle bli större. Nu lämna åtskilliga skolan

arbetsfärdighet

efter eller annat år, de egentligen blott inlärt handgreppen men ett när Ibland torde detta bero på att de

ingalunda vunnit tillräcklig färdighet.

önska snarast möjligt återvända till sina hem, eller

äro familjefäder, som

de överskatta den yrkesskicklighet de vunnit, sällan äro nog att men

också de ekonomiska svårigheterna vid att uppehålla sig å främmande ort avgörande. För närvarande utgå statsbidrag till elevernas

utackorderings-

kostnader med omkring 150 kronor år åt varje behövande elev från per ett i skolans stat upptaget anslag. Den sammanlagda utgiften för detta ändamål år 1920 kronor 4,864: 50. Det ekonomiska hindret för kvarvar stannandet kan emellertid även utan höjning häri i väsentlig grad, en minskas, om de förslag bliva förverkligade, vi nedan skola lämna, som rörande beredande ekonomisk hjälp åt blinda utom folkpensionerinav gens ram.

När lärjunge efter fullständig kurs lämnar Kristinehamnsskolan,

en erhåller han skolan verktyg, modeller, material till 400 av m. m. högst kronors värde, om han genomgått 3-årig kurs. Den endast genomgått som 2-årig kurs, kan blott få för 300 kronors värde. Sammanlagt 3,700 kronor lämnades år 1920, därav ungefär hälften till verktyg. Kommer den av oss föreslagna överföringen av vissa Tomtebodaelever till stånd, skall skolan sannolikt några år ha omkring 60 elever, vilka drygt

om av en tredjedel

årligen skola utrustas, i vilket fall anslaget till utrustningar torde behöva höjas till 8,000 kronor. Det är god sak, att de nybörjande hantverkarna få denna

en hjälp, men som förlagskapital är det otvivelaktigt allt för litet, då beloppet

sätter dem i stånd att arbeta något på lager. Ett under alla förhållanden

tillräckligt förlagskapital kan i alla händelser på denna väg beredas, då härför kräves större individualisering än vad vid utdelningen utrustav

ningsstipendier kan lämpligt, redan därför att den behövliga

vara summan

år mycket olika för olika och i hög grad beroende förhållandena

personer av i hemtrakten och familjen. Något ackumulerande pensioner eller underav stöd, som sid. 104 påpekats möjligt för institutseleverna, kan som - om frånser de jämförelsevis vårt sid. 107 kunna

man unga, som enligt förslag

komma att överflyttas från institutet och fortfarande enligt gällande som lag äro skolpliktiga komma i fråga beträffande hantverksskolans - egna lärjungar, då dessa under den tid, föregår deras inskrivning, och under som sin vistelse vid skolan säkerligen plåga fullt ut behöva använda de

belopp,

lämnas dem. Andra vägar måste därför sökas för att underlätta

som den

svåra övergången från skolan till den självständiga verksamheten, och vi skola nedan i annat sammanhang lämna förslag härutinnan. En mycket praktisk art understöd är den, skolan lämnar sina av som forna lärjungar och för också andra blinda från övrigt många genom att sin materialdepå försälja till dem gott material, tillbörligen preparerat och

till billigast möjliga pris. De blinda begagna sig också härav, så mycket

att depåns omsättning under år 1920 steg till 234,409 kronor. En stor

svårighet har- den år 1921 fått avhjälpt att riksdagen i enlighet

genom

med kungl. proposition lämnat skolan för depån ett förlagskapital på

50,000 kronor. Frakten lämnas fri åt de blinda materialköparna. Då det

till 10,000 kronor högst fixerade statsanslaget synes för lågt tilltaget, vara hälst det visat sig, att skolan både 1920 och 1921 måst hos De blindas begära och där erhållit kunna vi

förening även en fyllnadssumma,

underlåta att framhålla, att denna form understöd är synnerligen av en lämplig sådan, då den kommer särskilt de flitigt arbetande mest till godo och då den i sin mån möjliggör för mången blind hantverkare att stanna i avlägsen hemort. Skulle skolans depå endast kunna lämna nedsättning en

ifraktkostnaden, under det att Blindföreningens lämnade fullständig frakt-

frihet, skulle detta medföra, att alla blinda vände sig till Stockholmsdepån, som bleve överbetungad, varjämte ett onödigt fraktande på långa avstånd framkallades. Vi hemställa därför, att det förslagsanslag å högst 10,000

kr., som nu plågar utgå till Kristinehamnsskolan för de nämnda fria frak-

terna, måtte beviljas utan den inskränkning, som ordet högst innebär.

Beträffande undervisningen de kvinnliga blinda hänvisa Skolundei av vuxna till den utredning, lämnats å sid. 65. Vi dela den visning åt

som uppfattning,

blinda som ligger till grund för där omtalade åtgärder, nämligen att är kvinnor. gruppen för liten för särskild. skola och att dess utbildning lokala och andra en av skäl kan vid de

lämpligen äga rum någon av statens blindskolor, som

nu iinnas, men att denna utbildning oavvisligen tillkommer staten och bör längre belasta enskild donation, förr dess hellre bör frigöras en som för sitt egentliga syfte, att komma blinda kvinnor

nämligen hjälpbehövande

till gagn.

Sedan de blinda lämnat sina skolor, vad art dessa än må Undervisning av vara. händer det ofta, de vid sitt arbete komma in i vissa efter skolatt oarter, så att tiden. arbetsprodukten blir försämrad och till sist kanske rent osäljbar. De, av framsteg inom yrket, som göras, bli dem obekanta, och modernare och därför lättsålda modeller likaså. Med tanke härpå har institutets mera direktion i instruktionen för de reseinspektörer, den årligen för fondsom

medel plågar utsända institutets årsredogörelse 1910-11, anbefallt dessa

att söka i någon mån utöva också undervisande verksamhet och meden givit dem rätt att för sådant ändamål stanna några dagar hos inspeken terad blind. Det är emellertid klart, att sådan undervisning kan en sträcka sig längre än till någon detalj. Skall kunskap meddelas kräves ny ett förnyat skolbesök. För sådant ändamål ha dels kortare kurser vid Tomteboda och Kristinehamn några gånger jfr sid. 64, och

anordnats

dels mottager stundom i den skolan

man senare repetitionselever, vanligen

för termin. Något hinder torde för dessa kunna

en föreligga att

del statens bidrag till elevernas inackorderingsavgifter, och medel till av uppehälle under denna tid torde, där de själva förmå skaffa dem, kunna

erhållas från pensionsstyrelsen, kommunen eller enskilda Det

föreningar.

är att hoppas, att sådana repetitionskurser än hittills skola kunna mera lämnas åt män vid Kristinehamnsskolan, sedan dess nybyggnad blivit

färdig,

och även åt kvinnor bör där ibland kunna beredas tillfälle om somrarna till sådana De särskilda anslag, för detta ändamål blivit

som nödiga,

synas böra begäras skolans styrelse för särskild då dessa oss av var gång, Sommarkurser behöva göras årliga. Vid institutet böra ibland matlagningskurser för blinda kvinnor anordnas, och dessa gäller detsamma. om Då de nämnda inspektörerna göra det osäkert, mycken nytta, men är

om institutets fondmedel längre kunna tåla den i brevet 2 1904 sept. med plan för institutets åtgärder till de blindas

understödjande av själv-

verksamhet jfr sid. 68 till 4,000 kr. beräknade för dem,

årsutgiften anse

vi det önskligt att i överensstämmelse med direktionens hemställan i förut omtalade underdåniga skrivelser sid. 100, vilken föranlett nu åtgärd denna utgift framdeles blir bestridd statsmedel. - av

Stipendier. Liksom bland institutseleverna finnas understundom bland de även män och kvinnor, efter barnaäldern förlorat sin och därför som syn som äro hänvisade till att vid skolorna i Kristinehamn eller vinna

Uppsala hantverksutbildning, sådana som lämpligare borde söka sin utkomst

på

andra banor än hantverkatrens, varvid så sällan musikerns,

pianostäm-

marens och någon gång massörens kunna komma Såsom vi

synes ifråga. för dylika fall bland institutslärjungarna föreslagit beviljandet av stats-

stipendier, jfr. sid. 95 så vi, att det borde möjligt också för anse vara blinda att erhålla sådana stipendier för del

vuxna att möjliggöra för en av

dem att erhålla utbildning hantverkarens. Dessa

annan än stipendier

kunde lämpligast utdelas blindskolorna

av skolöverstyrelsen, som genom

och reseinspektörerna har tillfälle att skaffa sig den kännedom

personliga

om de sökandes förutsättningar, alltid kan vinnas

som genom-ansök-

ningshandlingar, men som är nödvändig, om stipendierna skola kunna ut-

delas så, att de komma till verklig Beträffande dessa

nytta. stipendiers

storlek hänvisa vi till vår utredning å sid. 96. Om i enlighet med Vårt

där framställda förslag beräknas efter 65 kronor imånaden och

stipendiet

det får åtnjutas i 10 månader året, skulle

om om varje stipendium gå

till 650 kronor. Då emellertid stipendiaterna i olika kunna

mycket grad

varai behov understöd, särskilt därför de skola av att somliga ex. som

idka bokliga studier kunna kräva under

hjälp en ganska lång följd av år,

under det andra pianostämmare eller sådana, redan färex. som äga dighet i orgelspel men behöva avslutande kurs för att inför domen en kyrkoorganist kunna avlägga organistexamen, torde reda sig med rätt en kortvarig hjälp, bör stipendiets storlek fixeras utan lämnas åt skolöver-

styrelsen att i varje fall bestämma, liksom denna även bör att för äga varje fall bestämma närmare villkor för stipendiets Att

åtnjutande. så-

dana närmare villkor stundom kunna behövas Den vill

är tydligt. som

idka studier vid ett elementarläroverk, måste visa, att han blivit antagen till lärjunge vid ett sådant, den vill idka musikstudier, någon som att lämplig musiker förklarat sig villig handleda honom, den blivande massören måste ådagalägga sig äga lämpliga fysiska och etiska förutsättnin-

gar, och på allehanda andra områden torde villkor så växlande av art böra bestämmas, att de kunna fastställas

lämpligen i en förordning,

utan att bestämmandet dem bättre kan överlämnas åt den

av myndighet,

som tillsätter stipendiet. Som ett allmänt villkor torde, då

stipendierna

icke kunna täcka hela studiekostnaden eller äro avsedda därtill, denna av

myndighet eller i en eventuell författning angående ifrågavarande stipen-

dier böra fastställas, att stipendiaten visar de ekonomiska

sig förfoga över möjligheter, han över stipendiet behöver för att under behövlig tid

som driva de studier, han att idka. härutinnan får han sin avser Hjälp av

statspension eller den blindhetsersättning, vi nedan föreslå, han

av men bör också kunna erhålla sådan på enskild väg eller från de för-

någon av

eningar, som understödja de blinda. Så har De blindas bokfond ett

par

stipendier för detta ändamål, och De blindas förening och

Kronprinsessan

Margaretas arbetsnämnd borde här också ha ett lämpligt område för sin

verksamhet. skall säkert såsom hittills icke

Pensionsstyrelsen undandraga

sig att bidraga till utbildningen. En sådan fördelning understödjan-

av det skulle ha den fördel med sig, att det svåra urvalet

av stipendiater

bland de sökande underlättades det vitsord, skulle genom som ligga i ett

intyg om beviljad hjälp från förening med dess personkännedom eller

en från med dess reda sökandens

pensionsstyrelsen möjligheter att taga

ekonomiska förhållanden.

Om för att beräkna totalsumman och därför förorda, man - utan att

att stipendierna skulle bindas vid vissa utbildningsområden, tänker sig,

att bland institutselever och blinda årligen skulle utbildas 2 vuxna massörer med ett-årig, 2 pianostämmare med halvårig och 2 musici med ettårig kurs, samt vidare, att vart tredje år institutselev skulle en anses lämplig till fortsatta studier, vilka då skulle fortgå från ett elementarläro-

verks 4:de klass till 3 år efter studentexamen 9 år, så skulle

= stipen-

diernas antal bli 2 + 1 + 2 + 3 8 och alltså, medelbeloppet är 650

= om kronor, 5,200 kronors eller avrundat 5,000 kronors årsanslag behöv-

vara ligt. De särskilda stipendiernas storlek bör vid det årligen skeende ut delandet bestämmas skolöverstyrelsen, och den bör ha rätt att under

av

så lång följd år, som den lämpligt, lämna stipendierna till

av anser en och person. Det är vikt, att dessa stipendier

samma av man genom lockar in några blinda på banor, sedan visa sig tjånliga för dem,

som varför det sannolikt månget år kan skäl att utdela hela stipendie-

vara

å andra sidan kan det somliga år inträffa, att flere fullt summan, men lämpliga sökande, än här beräknats, anmäla sig. Det därför

synes oss som borde överskottet från ett år kunna till ett följande. Vi

reserveras hemställa alltså, att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen utverka ett reserva-

tionsanslag å 5,000 kronor att ställas till skolöverstyrelsens förfogande för

utdelande stipendier åt blinda för sådan högre utbildning, de

av som kunna vinna vid statens blindskolor.

Såsom i redogörelse för Sverges nuvarande blindvårdsförhållanden

påpekats sid. 68 är det blott Kristinehamnsskolans depå

o. genom

de blinda efter genomgångna utbildingskurser såsom hantverkare som kunna erhålla ett stöd i sina strävanden. Ett högst betydande arbete i

riktning utföres till såväl blinda hantverkares bästa till många samma som andra blindas på enskild väg, särskilt blindinstitutets fonder, För-

genom

eningen för blindas väl, De blindas förening och Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd. En föreningarne, De blindas förening, åtnjuter

av statsunderstöd.

/Tryckning De nämnda föreningarna ävensom stiftelsen De blindas bokfond arbeta av blind- för söka hålla de blinda skaffa dem tilläven att andligen uppe genom att skrifter. gång till böcker i blindtryck, gåvor eller till låns, varjämte

som genom De blindas förening ett veckoblad utges, för vilket föreningen liksom för sitt lånbibliotek åtnjuter understöd allmänna medel. Skulle någon för-

av ändring beträffande dessa sistnämnda understöd, vilka årligen bestämmas,

önsklig i den eller andra riktningen, lärer föreningen själv

vara ena eller

skolöverstyrelsen, till yttrande föreningens underdåniga framställningar

vars plåga remitteras, icke underlåta att påpeka sådant, varför desamma

föranleda någon vår framställning.

.

Produktionen blindböcker utom vad de handskrivna angår, vilka

av i avsevärd mängd och till stor del med frivilliga, oavlönade krafter

produceras för De blindas förenings lånebibliotek uppehålles så gott

- som uteslutande De blindas bokfond och blindinstitutets tryckeri. Den förra

av hade vid 1920 års slut på sitt förlag 13 arbeten i 24 mest läro-

volymer,

böcker för elementarskolundervisning och handböcker för sjukgymnaster.

Den åtnjuter och har ifrågasatt statsunderstöd. Institutet har

på

sitt förlag 39 böcker uppbygglig art i 62 volymer bibliska böcker,

av

psalmboken, betraktelser, 25 arbeten i 53 volymer, avsedda för undervisningen i blindskolorna, 3 populärvetenskapliga arbeten i 20 volymer samt

27 arbeten skönlitterär art i 39 volymer. För tryckningen har

av m. m. institutet på extra stat ett anslag, för närvarande utgår med 7,000

som kronor, vartill det 1920 års riksdag höjdes. Under kristiden har det

av år efter annat varit nödvändigt för Kungl. Majzt att med medel från institutets fondräntor täcka de brister, uppstått å Om

som anslaget. priset

på papper sjunker avsevärt, kommer måhända anslaget att visa sig tillräckligt för tryckning i omfång, den hittills bedrivna. I

en samma som annat fall larer det bli nödvändigt för institutets direktion att

begära yt-

terligare ökning i anslaget. Vi kunna annat än framhålla angelägenheten av att institutets bokproduktion åtminstone minskas och att heller bokprisen ökas, då de, tar hänsyn till Volymernas storlek

om man utan till den mängd text, de innehålla, redan ställa sig rätt dyrbara

nu

för köparen, alldenstund blindtryeket är mycket skrymmande. Visserligen

är det så., att nöjesläsningen lämpligast kan tillhandahållas de blinda läsarne genom lån de skrivna böckerna i De blindas förenings bibliotek,

av men det är dock ett berättigat önskemål, att de gaijiskatalrika

numera läskunniga blinda må i sina hem ha små boksamlingar sådan lit-

egna av teratur, de med fördel kunna gång efter läsa. Skall

som annan man komma därhån, tör det i framtid bli nödvändigt att begära ytterligare

en

anslag till institutets tryckeri.

KAPITEL VIII.

Åtgärder till hjälp åt arbetande blinda.

e blindas Den utredning vi lämnat vid handen, att 3,130 blinda

ovan ger av arbets- 20 år, vilka vi från ordförande fått

över om fattigvårdsstyrelsernas upp-

fan-måga. oifter, 322 10,3 % helt och hållet försörja sig med sitt arbete och 175

5,6 på annat sätt, varjämte 1,010 32,3 delvis försörja sig med sitt arbete jfr. tab. Om de återstående 1,623 51,8 måste sålunda

man säga, att de, för såvitt primåruppgifterna äro riktiga, äro helt och hållet beroende allmän eller enskild hjälp för sitt uppehälle. Siffran på de

av helt och hållet självförsörjande kommer mycket nära den, de sid.

som ur 39 och 40 meddelade kan uträknas för Norge 9,5 % samtliga blinda.

av Jämför våra blindas försörjningsduglighet med blindas i andra länder

man än de skandinaviska, enligt de uppgifter vi meddelat beträffande försörj-

ningsförhållandena i England sid. 26, Frankrike sid. 34, Nederländerna

sid. 37 och sid. 4,8, den bättre Dock ,

Tyskland synes snarare än sämre. är det att märka, att de meddelade omdömena från främmande länder

äro mycket generellt hållna och grundade detaljerade undersöknin-

varjämte dei del fall kanske också äro agitatoriskt färglagda. Av gar, en de siffror, å sid. 66 meddelats, framgår, att de 207 i tab. 9

som av upptagna, vilka kunna identifieras såsom från institutet eller hantverkskolan efter fullständig kurs utskrivna, 51 24 % kunna helt och hållet försörja

sig själva med sitt arbete och 111 53,6 delvis försörja sig, Varemot 45 2l,7 70 alls bidraga till sitt uppehälle. Inom den sista

gruppen

befinna sig emellertid säkerligen många ålderstigna och sjukliga. Oss till-

gängliga uppgifter för främmande länder medge ingen exakt jämförelse

med våra blinda i detta avseende, då jämförelsevis stor procent

men en både de blinda barnen och de blinda hos erhålla speciell

av av vuxna oss blindundervisning och av de här meddelade siffrorna framgår, att de,

som hos oss erhållit blindskolutbildning, reda sig betydligt bättre än de outbildade svenska blinda, så är det även på denna grund troligt, att de blindas sjålvförsörjningsduglighet i allmänhet är bättre hos än i ett

oss flertal andra länder. Med allt förbättrad utbildning särskilt

en mer av

.

kvinnorna, som verka i hög grad neddragande på siffrorna jfr. sid. 66,

kan våga hoppas, att allt fler svenska blinda skola kunna bli självman försörjare eller till större del än bidra till sin försörjning. Vi ha en nu också föreslagit flera åtgärder, vi tänka kunna verka i denna ovan som oss Då emellertid alltjämt många dem, vilka förlora riktning. av som vuxna

sin skilda anledningar skola kunna använda sig av erbjudna

syn, av och då själva lytet verkar i hög grad försvarande

undervisningsmöjligheter,

icke minst för dem, i vilkas arbete affärsverksamhet i större eller mindre

ingår, kan att att bereda tillräckliga utgrad man anse, man genom

bildningsmöjligheter också tillräckligt sörjt för utjämnandet de hinder,

av de blinda från de seende. De äro i konkurrensen med dem

som skilja alltjämt handicapade sitt lyte.

genom Denna bör i män undanröjas, och kan därvid

svårighet görligaste man

tänka sig att hjälpa de blinda dels direkta pänningunderstöd och genom dels att för dem underlätta utövandet deras yrken. Av vår genom av för blindväsendets utveckling och för dess närvarande stånd-

redogörelse

att i mängd länder liksom hos gått fram på punkt synes, man en oss båda dessa vägar, också att mycket överallt fattas, innan man nått men önskliga och även möjliga resultat. Vi lämna här nedan en redogörelse

för vad vi på grund erfarenheter hos och i främmande länav vunna oss der kunna för att utefter båda dessa utvecklingslinjer föra vår anse göras blindvård framåt. -

Eftersom den allmänna pensionsförsäkringen åsyftar att med pännin- De blindas

urståndsatta ställning till

understödja bl. dem, som pä grund av lyte äro att

gar a. pensionsförförsörja sig, ligger det nära till hands att i första rummet undersöka, om Säkringsblinda skulle kunna vinnas lagen.

dennas utvidgade tillämpning å de

genom förbättring för dem. Man kan därvid närmast tänka på antingen att en och understöd- finge utgå med högre belopp till blinda än

pensionstillägg

till invalider eller att årsinkomsten enligt § 7 pensionsförsäk-

övriga på

vilken bestämmer gränserna för den årsinkomst, för-

ringslagen, som

anleder reduktion eller understöd, skulle för dem beräknas

av pension

efter i

förmånligare grunder. Det förra förutsätter då. enligt pensionsförsäkringslagen pensions-

-och understöden beräknas endast med hänsyn till invalidens

tilläggen

inkomst efter eller hans invaliditet att särskilda men arten graden av bestämmelser beträffande blinda skulle införas i lagen, vilket med all san-

nolikhet skulle medföra nödvändigheten i att införa motsvarande bestäm-

melser även för andra invalider, exempelvis de ständigt sänggrupper av En sådan omändring lagen emellertid

liggande. principiell av synes

kunna för närvarande Därtill kommer, att många blinda

ifrågakomma.

icke kunna betraktas invalider i pensionsförsäkringslagens

som mening,

d. v. s. som till arbete varaktigt oförmögna.

Vad inkomstberäkningen enligt § 7 angår, torde lagen icke lägga hinder

i vägen för att blind inkomster beräknas med avdrag sådana

en persons av

utgifter, som äro nödvändiga för hans yrkes bedrivande, ersättning

ex.

åt följeslagare vid arbetsproduktens försäljning. Vill däremot, att

man även kostnaden för den särskilda vård, blind behöver, skall

som en av-

dragas, kommer man ut för svårighet, på tal

samma som ovan angavs om understödets storlek, nämligen att grundsatsen då måste tillämpas även på andra än blinda, och att saken sålunda på grund de principer, å vilka

av pen-

sionsförsäkringslagen är byggd, måste prövas i ett vidsträcktare sammanhang.

Vid bestämmande årsinkomsten för erhållande pensionstillägg

av av enligt

pensionsförsäkringslagen skall hänsyn tagas till understöd, till avskedade

som indelta och båtsmän utgå från Vadstena krigsmanshuskassa och två

soldater

andra kassor. Man skulle kunna tänka sig att i viss analogi härmed även beträffande de blinda ett visst belopp 300 kronor skulle räknas

ex. som

förefintligt. Emellertid torde heller sådan våg framkomlig,

en vara

då statsmakterna torde ha medgivit dylik undantagsbestämmelse ute-

en

slutande den anledning, att ifrågavarande understödstagare utgöra

av en ganska hastig utdöende

grupp.

De vid 1921 års riksdag beslutade förbättringarna i pensionsför-

månerna lända i huvudsak endast dem, efter 1922 års ingång bli

som varaktigt arbetsoförmögna, till fördel och bli därför utan verkan på det stora ñertalet dem, äro blinda. Det gäller för övrigt dessa lik-

av som nu om

som om övriga bestämmelser i pensionsförsäkringslagen, att de

avse

något utjämnande de särskilda svårigheter, lytet skapar för de

av som blinda jämförelse med dem, oavsett lytet äro med dem jämställda.

som

Kommunala Lagen 14 juni 1918 kommunala pensionstillskott och sjukvårds-

om pensionsbidrag öppnar emellertid en utväg att kommunen lämna riktillskott och genom en sjukvårds- ligare hjälp åt blinda, då den stadgar, att till folkpensionerna kan

av bidrag. kommunen lämnas ett tillskott i pänningar eller naturaförmåner åt

personer, som uppbära sådan pension, ändock beñnnas i behov

men vara

av fattigvård, utan att dessa tillägg skola fattigvård kom-

anses som munala pensionstillskott. Samma lag också kommunen rått att

ger gemensamt med pensionsstyrelsen bestrida kostnader för åtgärder till förebyggande eller havande arbetsoförmåga, likaledes utan att detta

av anses som fattigvård kommunala sjukvårdsbidrag. I intetdera fallet räknas vad sålunda erhållits årsinkomst enligt § 7 pensionsförsäkringslagen.

som Då lagen är ha dess verkningar för de blinda inom vidsträcktare

ny, delar vårt land ännu kommit till i Stockholm . av mycket synes, men

och Göteborg samt ett flertal andra större kommuner har den i ganska rikligt mått tillämpats på dem. Så åtnjuta i den förstnämnda staden många blinda från 10-100 kronors kommunalt pensionstillskott i månaden, och även åt sådana, äro intagna å vårdanstalter lämnas sådant

som tillskott till mindre belopp, ehuru deras statspension tillfaller staden. l Göteborg utbetalas dessa tillskott e till blinda intagna å anstalt, men blinda bostad få 3OJ-4Okronor i månöadeni kommunalt

egen pläga pensionstillskott. Kommunala sjukvårdsbidrag samarbete mellan

genom pensionsstyrelsen och kommunen förekomma ofta, då det gäller att skaffa blinda män utbildning vid Kristinehamnsskolan och dylikt, och ha för övrigt förekommit redan före tillkomsten 1918 års lag. Från de organ,

av

handha den allmänna pensionsförsäkringen, i första hand pensions-

som nämnderna, bör kunna påräkna ett kraftigt arbete, när det gäller att

man

intressera kommunerna för beviljande de ifrågavarande pensionstill-

av skotten och ukvårdsbidragen, för så vitt dessa framdeles, enligt det förslag vi nedan lämna, komma att undanträngas ett annat slag understöd.

av av

Då vägen statspension till förstärkt belopp eller på lindrade Blimlhets-

genom

ersättning.

villkor är framkomlig och de kommunala pensionstillskotten, även om

de komma till rikligare användande, säkerligen alltid skola utfalla

synnerligen ojämnt, skulle i stället kunna tänka sig att begära en viss

man summa från staten, från vilken åt varje svensk blind skulle kunna lämnas

årlig hjälp såsom ersättning för den svårighet vid arbete och idet en en

dagliga livet i övrigt, hans lyte medför blindhetsersättning.

som -

Den invändningen skulle måhända kunna göras, att även andra lytes-

tyngda väl de blinda borde ifrågakomma till sådan lytesersätt-

lika som en ning, så vissa kroniskt sjuka, sinnesslöa, vanföra och dövstumma. De

ex. båda förstnämnda behöva emellertid anstaltsvård än arbets-

grupperna snarare hjälp, och de dövstumma ha på långt när samma ekonomiska "olägenheter sina lyten de blinda. Av de sistnämnda kommer ungefär

av som

samma procent på fattigvården de fullsinnade, enligt uppgift av

som av rektor Prawitz. Huruvida sådana vanföra, ehuru på grund sitt

som av lyte fullt arbetsföra dock i nämnvärd mån bidra till sitt uppehälle genom arbete, böra ifrågakomma till att erhålla särskild lytesersättning,

är fråga, behandling ingår i vårt uppdrag, även de

en vars men om böra erhålla sådan ersättning, denna omständighet skola föranleda

synes till att de blindas för vilken utredning föreligger färdig, skall

grupp, nu behöva vänta på att sina förhoppningar realiserade.

se

Principen om statshjälp i dylika fall är ingalunda då den till-

ny, lämpas mycket just beträffande abnormvård och sjukvård. Jämför ex.

de sid. 87 nämnda författningarna rörande tuberkulossjukvårdsanstalter

och epidemisj ukhus ävensom bestämmelserna i

kungl. förordningen 31 maj

1889 och 14 juni 1918, enligt vilka staten betalar för

årsavgifter lärjungar

vid landstingens dövstumskolor. På det samma sätt är genom kungl. för-

ordningen 24 oktober 1919 ordnat också vid länens sinnesslöanstalter.

Principens tillämpning skulle också innebära utjämning i det allmän-

en nas utgifter för de blinda, då dessa äro ojämnt fördelade rikets

mycket på

kommuner, så att en liten kommun stundom kan ha verkligt avsevärda utgifter, därför att blindrik släkt har hemortsrätt inom densamma. en Kom-

munerna böra emellertid helt och hållet befrias från i den

deltagande

här föreslagna hjälpen, hälst den i fall torde komma

åtskilliga att verka till nedgång i deras fattigvårdskostnadei skall medföra samt troligen ett

nästan fullständigt upphörande eller åtminstone reduktion

en väsentlig

vad de blinda beträffar de kommunala

av pensionstillskotten enligt

lagen 14 juni 1918. Någon lindring i kommunernas för folk-

utgifter

pensioneringen skall den också medföra. Det sistnämnda

gäller jämväl

landstingen, men från deras sida tänka vi intet i den här

oss deltagande

ifrågavarande hjälpen, då vi nedan föreslå ett annat för deras arbete sätt med blindvården. Då både stat och kommun delta i

utgiften, synes

en halvering denna naturlig, hälst statens bidrag får för av sättas lågt, om det skall få någon verklig för kommunen.

betydelse En fara föreligger otvivelaktigt, att del lida ned-

en personer, som av satt synförmåga, dock böra räknas blinda, skola söka men som som att komma in under denna kategori, sedan särskild förmån därmed blivit en förenad. Det därför fixera vad i detta synes nödvändigt att man samman-

hang menar med blind. Såsom våra för de blindstatis-

av redogörelser

tiska förhållandena framgår, ha växlande definitioner blindi

mycket på

skilda länder vid skilda tider förekommit. Att från den utgå rent veten-

skapliga definitionen, att blind är den, är fullständigt berövad

som synen jfr Danmark sid. 20, är i föreliggande fall Vi föreslå i stället,

omöjligt.

att vid blindhetsersättningens utdelande den räknas blind, lider som som

av så stor nedsättning i synförmågan, att avsevärd svårighet vid utförande

för honom lämpligt arbete därav sid.

av uppstår jfr England 25.

Aven bland dem, vilka denna definition

på äger tillämpning, synes

oss vissa böra avskiljas, främst de, vilkas inkomster grupper nämligen av

ett eller annat slag äro så goda, att de i behov äro av någon hjälp från det allmänna, och vidare de, alls eller som åtminstone i nämn-

värd grad kunna eget arbete till sitt

genom bidraga uppehälle.

De bland dessa sistnämnda blinda, vilka och

äro odugliga obildbara,

äro för närvarande hänvisade till eller i vissa fall till vård-

fattigvården

anstalten i Lund för blinda med Våra

komplicerat lyte. nu framlagda

förslag äro icke avsedda att föranleda någon ändring i de sålunda bestående förhållandena, utan lära fattigvården och nämnda anstalt böra bibehållas vid sina funktioner i detta hänseende. Därmed följer ock, att

ingen

förändring avses i det för åtskilliga dessa blinda beredda tillfället att

av erhålla hjälp igenom pensionstillägg eller understöd

enligt pensionsförsäk-

ringslagen. Skulle det Visa sig, att blind inom ifrågavarande icke

grupp är helt och hållet obildbar, kan han erhålla hjälp undervisning

genom eller beredande arbetstillfälle, förmäles i andra delar detta

av varom av betänkande. En blind inom ifrågavarande kan ock tänkas

grupp vara lämplig aspirant för intagning i särskilt ålderdomshem för blinda, vi i

varom detta betänkande avgiva förslag. En viss mellan

utväxling nu ifrågava-

rande blinda och dem, erhålla det understödet

grupp av som föreslagna

det allmänna, kommer ock naturligt i den av nog att äga rum, mån sådana blinda, stå så att under strecket,

som säga genom specialutbildning,

på grund av återvunnen hälsa eller andra orsaker få förbättrade för-

av värvsmöjligheter och mera avsevärt bidraga till sitt uppehälle samt därför höja sig över den skiljande gränsen, så att de komma i den

åtnjutande av

här avsedda hjälpen. Stundom kommer också i rikt-

en utveckling motsatt

ning att äga ehuru sådan försämring, efter vad kan

rum, en man hoppas, bör fortskrida långsammare förut och bli mindre de här

än Vanlig, om

föreslagna åtgärderna till. de blindas bästa genomföras.

Vidare bör från blindhetscrsättningen uteslutas den,

som enligt gäl-

lande författning är och alltså, därest han denna

skolpliktig fullgör plikt,

åtnjuter den försörjning, han behöver, å det allmännas bekostnad.

Slutligen böra i likhet med vad förhållandet är beträffande pensions-

tillägg från blindhetsersättningen uteslutas den, icke

-- som längre är mantalsskriven i riket, den, icke efter söker

som uppenbarligen förmåga

årligen bidraga till sin försörjning eller är hemfallen åt dryckenskap, samt den, som avhänder sig eller undandöljer inkomst eller i

egendom uppsåt

att erhålla blindhetsersättning eller sådan honom skolat

högre än eljest

tillkomma. Beträffande de sistnämnda bör dock i med bestäm-

-- analogi melserna angående pensionstillâtgg möjlighet hållas öppen för den

- myn-

dighet, som bestämmer beloppen, att efter prövning omständigheterna låta

av

honom behålla någon del blindhetsersättningen. Jfr nedan sid.

av även 130.

Jfr lagen pensionsförsäkring 8 och 9 för om samt redogörelsen

Danmarks blindvård sid. 23.

Den ifrågasätta hjälpen är sålunda tänkt ett åt

som inkomsttillägg

arbetande blinda. Vi kalla den här för korthets skull

blindhetsersättning,

då den åsyftar att giva den blinde den han

pekuniära hjälp, på grund av

sitt lyte och de därmed följande i det livets förhål-

svårigheterna dagliga

och vid förfärdigade behöver för landen, i arbetet försäljningen av varor likartade ekonomiska förutsättningar med sina seende att få i någon mån i Varje händelse bevara viss ekonomisk självständighet.

yrkeskamrater samt en

Vid ñxerandet blindhetsersättningens belopp bör man enligt vår

av från Ersättningen bör då icke endast

åsikt utgå behovsprincipen. avpassas

blindes inkomst åtminstone i någon mån efter efter den egen utan även den där han bosatt. Till grund för belevnadskostnaderna på plats, är existensminimum för fullsinnad inom de

räkningarna bör läggas person

För erhålla tillräckligt enkla och praktiska beolika kommunerna. att kommunerna i ett färre antal med gemensamt stämmelser uppdelas grupper beräknat existensminimum för samtliga kommuner inom samma grupp.

Till vid bestämmandet dessa existensminima må erinras,

ledning av

har existensminimum för fixe-

att i den allmänna pensionsförsäkringen man

till 425 kronor. Detta ett minimum, beträffande pensionsrats är som beräknande skall för alla kommuner även de billigaste och

tilläggens gälla

i sådana förbättra pensionerna kommunala

med möjlighet att dyrare genom utan fattigvårds karaktär. AV en inom pensionsstyrelsen pensionstillskott

verkställd bland annat, att det torde

i slutet av 1920 utredning framgår

endast ringa fåtal kommuner, där efter riktiga grunvara ett mycket en der beräknad nämnvärt understiger detta belopp, 425

försörjningssiifra

kronor, och beträffande de billigaste landskommunerna, nämatt även medeltalssiifran för riket med säker-

ligen de rena jordbrukskommunerna,

het står betydligthögre.

vidare, att existensminimum i genom-

Av sagda utredning framgår

för kommuner i hela riket torde understiga 600 kronor

snitt samtliga

fall för delar ligger betydligt över denna

och i varje stora av befolkningen

I skrivelse till Konungen 23 februari 1921 anför pensionsstyrelsen gräns. bland räknar med att avsevärd höjning av annat, att, även om man en skulle kunna genomföras, torde det i många

pänningvärdet småningom

landet icke möjligt med iakttagande den delar säkerligen vara ens av av hälst hjälp från annat håll allra största sparsamhet att utan någon som

draga sig fram på detta belopp, 600 kronor. stöd denna ha vi ansett, att existensminimum icke

Med av utredning

för kommuner bör beräknas nämnvärt lägre än 425 kronor någon grupp av till

till 600 kronor. A andra sidan och i den dyraste ortsgruppen lägre än ha bland med hänsyn till kostnaderna för det allmänna, icke vi, annat funnit under nuvarande finansiella förhållanden framlägga

anledning att

ett förslag till blindhetsersättning beräknat på grundval av ett högre nor-

malt existensminimum 600 kronor i någon rikets orter. än av blinda ha vi funnit skäl tala för Vad särskilt de angår, avgörande

att beträffande dem räknar med ett existensminimum avsevärt högre

man än det för andra gällande. Den blindes utgifter bliva drygare

personer än den seendes till följd själva lytet. Han behöver nämligen

av mera hjälp i det dagliga livets förhållanden än den seende. han är vid sin verksamhet ofta utsatt för smärre skador, han behöver allt emellanåt hjälp vid utförandet arbete, särskilt vid monteringen och den sista avputsningen,

av

och likaså vid de färdiga föryttring. Då han behöver förflytta

varornas sig utom hemmets Vanda omrâde, måste han regel ha ledsagares

som en bistånd. I många fall utfylles den skillnad, på detta vis uppstår

som mellan den blindes och den seendes utgifter, på det viset, att den blinde

av köparen erhåller högre betalning för sin än den är värd; detta

vara men är i själva verket ett slags tiggeri, och det är vida bättre, att den skillnad, lytet föranleder, utjämnas ett tillskott från det allmännas sida.

genom

Att fixera någon bestämd proportion mellan existensminimum för

en blind och för fullsinnad möter naturligtvis stora svårigheter;

en person denna proportion kan ansenligt variera från fall till fall. Det torde emellertid kunna sägas, att beräknar existensminimum för blind

om- man

person till omkring än det normala försörjningsminimum å ifråga-

mer kommande ort, är denna proportion såsom betraktad i alla hän-

medeltal

delser icke för högt beräknad, särskilt då tager hänsyn till att det

man

blott är arbetsdugliga därför rörliga komma i fråga

och mer personer, som till blindhetsersättning. A andra sidan ha vi bland annat kostnadsskäl

av icke ansett böra fixera proportionstalet högre än till 1 1/3. Till jäm i

oss förelse kan erinras vad 20 och 28 tillskott,

om som sid, nämnes om som i Danmark och England lämnas i ifrågavarande syfte och vilka

nu beräknas avsevärt högre än vad föreslå.

Med ovannämnda utgångspunkt skulle sålunda existensminimum för blind beräknas till lägst omkring 1125:567 kronor eller

person i avrundat tal 550 kronor och högst 600: 800 kronor.

Av praktiska skäl vi, att dyrortsgrupperna böra inskränkas till

anse och i de respektive blir då existensminimum för blind

grupperna person: i grupp 1: 550 kronor, i 2: 675 kronor i 3: 800 kronor.

grupp grupp Såsom existensminimum för 2 har därvid valts medeltalet mellan

grupp de för 1 och 3 beräknade försörjningstalen.

grupp grupp

Motsvarande försörjningstal för fullsinnad skulle enligt det

person ovanstående utgöra omkring de för de blinda anförda medeltalen,

av sålunda i 1 något över 400 kronor, i 2 något över 500 kro-

grupp grupp nor och i 3: 600 kronor.

grupp

Kommunen själv böra avgöra, till vilken kommunen eller

synes grupp den del densamma, till vilken den blinde hör, bör räknas, varvid deni

av

1-22

viss mån kan ha ledning de grupperingar liknande slag, som blivit av av för kommunikationsverkens avlöningar Kommunens be-

uppgjorda m. m.

slut härvidlag kan naturligtvis överklagas på sätt andra kom-

samma som munala beslut.

Vid avgörande frågan, till vilken dyrortsgrupp kommun skall

av en föras, torde det naturligt, att kommuner, i vilka det allmänna existensvara minimum uppgår till 450 kronor, i regel komma att räknas till grupp kommuner med ett existensminimum 500 a 550 kronor till grupp av 2 och kommuner, i vilka existensminimum understiger 600 kronor, till Tveksamhet torde väl däremot i många fall komma att råda, grupp huruvida kommun, där existensminimum utgör 450 å 500 kronor, en skall räknas till 1 eller 2 samt huruvida kommun, där grupp grupp en existensminimum utgör 550 a 600 kronor, skall räknas till 2 eller grupp

grupp

Då blindhetsersättningen är tänkt såsom ett inkomsttillägg, avsett en-

dast för arbetande blinda i ändamål att giva dem i någon mån likartade ekonomiska förutsättningar med deras seende yrkeskamrater och sätta dem i stånd bevara viss ekonomisk självständighet, kan det naturatt en synas från att erhålla blindhetsersättning uteslutas icke blott

ligt, att rättigheten

de blinda, vilka till ingen del eget arbete bidraga till sin försörjgenom de, vilkas arbetsinkomst endast uppgår till obetydning, utan även en lighet. För att undvika, att vilka strängt taget näppeligen äro personer, att betrakta såsom arbetsdugliga, bliva medtagna på grund av att någon arbetsinkomst kan påföras dem, kanske ofta på eller mindre

obetydlig mer

konstlat bör inkomstgränsen för de från blindhetsersätt-

sätt, naturligtvis

uteslutna icke allt för lågt. ldetta avseende föreslås, att ning sättas erhållande blindhetsersättning skall ifrågakomma endast sådan blind, till av inkomst arbete uppgår till minst 25 % det inom vars årliga av eget av vederbörande ort fastställda existensminimum för blind Ersättning person. sålunda icke till sådan blind, inkomst arbete underskall utgå vars av avrundade tal: i 140 kronor, i 2: 170 kronor och stiger grupp grupp 3: 200 kronor. i grupp Som förut bör vid beräknandet blindhetsersättningen benämnts av i sådant avseende, att med högre

hovsprincipen tillämpas även personer

inkomst erhålla understöd med lägre inkomst. Blindlägre än personer bör sålunda avtaga med växande inkomst, dock

hetsersättningen visserligen

inkomsten så att den totala intäkten i regel växer

långsammare än växer,

med den inkomst. Ett dylikt förfaringssätt bru-

samtidigt blindes egen

kar i allmänhet vid liknande social understödsverksamhet.

tillämpas annan

Såsom skäl härför brukar anföras, att totalintäkten

huvudsakligen om

hålles växande med den inkomsten, skulle understödstagarna

egna sakna vederbörlig eggelse att själva söka förkovra sin ekonomiska ställ-

ning, understödstagare med eget kapital skulle lockas att avhända sig

detsamma, från annat håll utgående understöd skulle indragas

0. s. v., enär den dylika åtgärder minskade inkomsten bleve fullt kompen-

genom serad ökat understöd från det allmänna. Vid fixerandet blind-

genom av hetsersättningen bör man jämvål taga i betraktande, att den blinde, även

om han är mycket duglig i sitt yrke, dock alltid arbetar väsentligt

långsammare

än hans seende yrkesbroder. Vi finna det naturligt, att den blinde arbe-

taren genom blindhetsersättningen även erhåller viss kompensation för

detta, och häri ytterligare ett tungt vägande skäl för understöds-

se att beloppet avväges så, att totalintäkten växer samtidigt med den blindes

egen inkomst, vilket blir detsamma, att understödet minskas endast

som med viss del sagda inkomst. Beträffande frågan, med hur stor del

av av inkomsten minskning i understödet bör ske, kunna naturligtvis olika

me-

ningar göra sig gällande. Inom den allmänna pensionsförsäkringen sker

minskning med 60 % den inkomstens ökning, så att understöds-

av egna tagaren med andra ord får behålla 40 sagda ökning. På grund vad

á av av

anförts det naturligt, att beträffande blindhetsersättningen

ovan synes man räknar med ett mindre avdrag. Vi att avdraget under alla

anse, omständigheter icke bör utgå med högre procenttal än 50 så att med andra ord totalintäkten ökas med mindre än 50 den inkomsten. Många

% av egna skäl kunna tala för att avdraget göres proportionsvis vid de

lägre lägre inkomsterna, exempelvis därför, att den och osjälvständigare

svagare arbetaren i allmänhet torde behöva starkare impulser till

egna ansträngningar

än den, som redan nått något större ekonomisk självständighet. Därtill

en

kommer, att den kompensation, blindhetsersättningen att

som avser giva jämväl därför, att den blinde arbetar långsammare än den seende, givetvis bör göras proportionsvis starkare vid vid inkomster. Skill-

lägre än högre

naden mellan de seendes och de blindas

arbetsprestationer är nämligen

störst beträffande de blinda arbetarna för att allt avtaga, i

svagare mer

den mån arbetsdugligheten tilltager, och bli

slutligen av ringa praktisk

vikt, om än lytet under alla förhållanden ochvid så gott alla slags

som arbeten lägger åtskilliga hinder i för verksamheten. " Det kan

vägen av dessa skal motiverat, att vid inkomst visst minimum

synas understigande ett

blindhetsersättningen utgår med belopp, motsvarar vederbörande exi-

som stensminimum för blind minskat med exempelvis endast 25 % av"

person, den inkomsten, medan för inkomst,

egna överstigande antydda gräns, understödet minskas med hälften den utöver nämnda ökade inkom-

av gräns

Å andra sidan

sten. kan anmärkas, att vid den lägsta inkomstgränsen

-

25 vederbörande existensminimum kvarstår motiveringen för % av - av totalintåkten bestämmes till belopp än existensminimum huvud-

att högre

sakligen endast det visserligen i och för sig vid dylik låg inkomst särskilt starkt talande skälet, att den blinde bör erhålla viss kompensa- -tion för den långsamhet, med vilken han arbetar. Med hänsyn till samt-

dessa i olika riktningar talande skål hava vi stannat vid ett enkelt

liga medlande förslag, enligt vilket blindhetsersåttningen alltigenom beräknas

till det belopp, motsvarar existensminimum, minskat med 50 % av som den blindes inkomst. egen Genom de sålunda föreslagna bestämmelserna vinner blott, man de blinda, att betrakta verkligen arbetsföra, uteslutas att som äro som från utan undviker också komplikation med

blindhetsersattning, man pen-

och understöd enligt pensionsförsäkringslagen, vilken kom-

sionstillågg

enligt vad verkställd undersökning visat, skulle medföra be-

plikation,

Vi hänvisa i detta avseende till den utredning, som

tydande olägenheter.

återfinnes i Bil. sid. 168 och ha vi för vår del funnit de uppo. visade olägenheterna kombination mellan den allmänna pensionsav en försäkringen och särskilda understöd till de blinda så vägande, att vi av

där anförda skäl ansett böra avstå från att söka understödsfrågans oss lösning på sådan väg. en

För att erhålla enklare och expeditionssynpunkt mera praktiska

ur

föreslå .vi följande avrundningsregler: Om den enligt beräkningsresultat

ovanstående beräknade blindhetsersåttningen uppgår till helt

grunder

tiotal kronor, avrundas densamma till närmast högre tiotal kronor. Om

den blindes inkomst överstiger: i 1: 400, i 2: 500, och i grupp grupp 3: 600 kronor, och själv uppgår till helt hundratal kronor, avgrupp rundas det uppskattade inkomstbeloppet nedåt till närmast lägre hundratal

kronor. I hårtill bör tillfogas bestämmelse, att blindhets-

anknytning en

ersättning det beräknade beloppet understiger 50 kronor.

utgår, om

Resultatet de sålunda föreslagna beråkningsgrunderna framgår när-

av tvänne tabeller, vilka den förra blindhetsermare av följande av anger

belopp inom de olika dyrortsgrupperna för varje ifrågakomsåttningens

mande inkomstintervall, medan den andra för gränspunkterna till varje

sådant intervall icke blott blindhetsersättningens utan även total-

angivet

intäktens belopp.

125 Tabell

Tabell 2.

| 2 3 4 | s 1 s 7 | s | 9 1 Grupp Grupp 2. Grupp 3. Existensminimum Existensminimum i Existensminimum 550 kronor. 675 kronor. 800 kronor. Egen Blindhets- Total Egen Blindhets- Total Egen Blindhets- Total inkomst ersättning intäkt inkomst ersättning intäkt inkomst ersättning intäkt

Det kan borde blindhetsersättning komma i åt

synas som fråga personer med så relativt goda inkomster de itabellerna med de som högsta totalinkomsterna upptagna. Det skulle emellertid komma leda att

till svårigheter i tillämpningen, läte skalan falla

om man jämt,

tills ersättningen blir så "låg, att den saknar större praktisk

betydelse.

Därtill kommer, att den föreslagna anordningen kommer föranleda att någon större kostnad för det allmänna, då dels relativt få blinda ha så pass stora inkomster, det här gäller, dels åt dessa

som blindhetsersättning

utgår med blott små belopp. Bland dessa torde också

understödstagare jämförelsevis många vara familjeförsörjare och därför ha större behov

av bidrag än vad blotta inkomstsiffran vilket också talar för anger, att

ingen avkortning bör ske.

Tiden för inträdande rätt till böra fixeras

av blindhetsersättning synes

till ålder, enligt pensionsförsäkringslagen samma som är minimigränsen

för erhållande understöd, eller femton år. Denna

av gräns lämpar sig

också på grund den omständigheten, att enligt bestämmelser

av gällande

skolplikt längre föreligger, om blindhet inträffar vid denna ålder. I med den här ifrågasätta jämförlig understödsverksamhet bruka annan

i allmänhet understöden utgå med lägre belopp till till kvinnliga än man-

liga understödstagare. Sålunda äro exempelvis inom den allmänna pen-

sionsförsäkringen kvinnornas pensionstillägg och understöd lägre

än männens,

än skillnaden där år tämligen obetydlig. i om Den uppgår gränsfallen

för högsta understöd till 6 för denna skillnad

Motiveringen torde

väsentligen vara, att försörjningsminimum för kvinnorna i

regel enligt gjorda undersökningar visat sig något lägre än för männen. Möjligen

vara förhåller det sig så även beträffande blinda och män kvinnor, men säkerligen ha de mycket svårare att förtjäna sitt då de

senare uppehälle, ar-

beten, Varåt de kunna ägna sig, äro både färre och vida mindre

givande

än männens. De ha även svårare att begiva till främmande för

sig ort

att söka arbete och äga måhända även mindre siff-

företagsamhet. Jfr

rorna sid. 62. fara för kvinnornai Någon att som skulle komma att bli dyrare grupp

än männen som grupp föreligger Såväl fblkräkningssiffrorna för 1910 tab. 1 våra uppgifter från som fattigvårdsordförandena tab. 9. visa

o. m., att de kvinnliga blinda i motsats mot vad förhållandet bland - är .seende äro färre än de manliga. Skolelevernas kön tab.

- fördelning på

7 visar detsamma. F rånräknas de blinda, vilkas inkomst till

nu uppgår

25 á existensminimum, överstiger 200% därav, torde denna

av resp. beskäring antagligen komma att gå starkast ut över kvinnorna jfr sid. 62, och det återstående antalet kvinnor blir sålunda relativt mindre ännu

än återstående antalet män. Bland de jämförelsevis blinda, komma som över det föreslagna maximet, äro visserligen sannolikt många kvinnor, deras antal är i stället så mycket större procent den vida talmen en av rikare mängd, som kommer under minimet. Aven såsom antagligt om är de återstående kvinnornas medelinkomst är mindre än männens och medelunderstödet kvinna sålunda blir större än medelunderstödet per per torde ovan angivna skäl dock det totala understödsbeloppet till man, av kvinnor knappast komma att överstiga understödet till männen, snarare tvärtom. Därtill kommer, att den föreslagna likställigheten mellan mån och kvinnor betydligt förenklar bestämmelserna. Utan sådan skulle en få att för män och kvinnor röra sig med olika tabeller, vilka skilja .man sig både beträffande existensminimum å de olika orterna, den undre

inkomstgränsen för de från ersättning uteslutna, de utgående blindhetsersättningarnas belopp samt inkomstintervall komplikation alltså, - en som skulle bli större än exempelvis motsvarande inom pensionsförsäkringen. Tvekan kan uppstå vilket kommunens är det lämpligaste om av organ för arbetet med blindhetsersättningens bestämmande och utdelande. Kom-

munalnämnden i städerna drätselkammaren, pensionsnämnden och fattigvårdsstyrelsen kunna sättas i fråga. Den prövning de personliga för-

av hållandena, som måste tillkomma den mvndighet, skall verkställa som

ifrågavarande uppdrag, är ett arbete, som skiljer sig allt för mycket från

vad eljest tillhör kommunalnämndens eller drätselkammarens göromål, som för att dessa skola kunna fullt lämpliga, och mot att lämna anses uppdraget till pensionsnämnden talar bl. att denna icke har någon medelsa., förvaltning om händer. Vi ha därför stannat vid att föreslå, att uppdraget lämnas åt fattigvårdsstyrelsen, ehuru visserligen några bland känt mycken oss tvekan, då det är väl bekant, vilken skygghet ett stort antal blinda och säkerligen de minst aktningsvärda ibland dem känner för att komma in -

under fattigvård. Det föreslagna understödet skall visserligen hava fattig-

vårds natur det skall medföra påföljder fattigvårdsv. s. samma som

understöden, och skall dessutom utgå efter myndighets tillfälliga

en mera beslut utan till i lag bestämt belopp tillkomma den blinde rätt, som en men till sin art är det dock i själva verket mycket nära besläktat med understödet från fattigvården och torde därför lämpligast böra förläggas under denna, för övrigt icke sällan redan förut har ingående kännesom en dom den blindes förhållanden. Emedan fattigvårdsstyrelserna helt säkert om . vid handhavande blindvårdsmålen skola gå till väga på det humana av

sätt, som numera är inom fattigvården vanligt, är det att hoppas, att de

blinda efter någon tids erfarenhet härav skola kunna övervinna sin natur-

liga motvilja mot anordningen.

De blinda flytta visserligen mindre än landets övriga befolkning, och därför lära i allmänhet för dem hemorts- och mantalsskrivningskommun sammanfalla. Då detta emellertid alltid år fallet, vi, att det är

anse lämpligast, att hemortsrätten blir bestämmande vid fråga vilken kom-

om

har att besluta blindhetsersättningen. Därigenom vinner

mun, som om

särskilt den fördelen, att ingen kommun blir betungad att man av en blind över 60 år dit inñyttar. Sådana blinda, äga någon hemorts-

som rätt, de alldeles fátaliga utvandrade svenskar, ådragit sig sitt

ex. som lyte i Amerika och därför sänts åter hit, böra erhålla sin blindhetsersättning av vistelsekommunen, sedan har att statsmedel bekomma

som av ersättning för utbetalningen detta i analogi med vad äger be-

- som rum träffande fattigunderstöd. Ar hemortsrätten stridig, blindhetsersätt-

synes ningen böra utbetalas vistelsekomlnunen, tills frågan hemortsrätten

av om blivit avgjord. varefter vistelsekommunen, den befinnes

o1n vara en annan än hemortsráttskommunen, skall äga att sistberörda kommun utfå hälf-

av ten av vad sålunda blivit utlagt. Statsverkets skyldighet att erlägga den återstående hälften kvarstår oförändrad. Har någon, är under 60 år,

som av annat skäl än skolgång, utbildningskurs e. d. oavbrutet under minst tre år vistats utom det fattigvårdssamhälle, där han har hemortsrätt, utan att under denna tid ha samhället åtnjutit fattigvård, hemorts-

av synes oss rättskommunen böra statsverket utfå hela blindhetsersättningen. Jämför

av fattigvårdslagen 14 juni 1918, § 60 Har hemortsrätten kunnat

mom. utrönas eller är den tvistig, bör fattigvårdsstyrelsens beslut underställas

Kungl. Majzts befallningshavande.

Då blind önskar erhålla blindhetsersättning, bör han ingiva ansökan

en om sådan hos fattigvårdsstyrelsen i den kommun, där han har hemortsrätt, dock att, då hemortsrätten kunnat utrönas eller är tvistig, ansökningen skall ingivas till fattigvårdsstyrelsen i den kommun, där han är bosatt, För att kunna pröva sådan ansökan behöver styrelsen känna graden

en av nedsättning i sökandens synförmåga ävensom hans vandel och ekonomiska förhållanden. Då det ofta torde ganska svårt och dyrbart för den

vara blinde att skaffa läkarintyg och det även i mängd fall torde

en vara alldeles onödigt, emedan blindheten är oomtvistelig, det emellertid

synes

nödvändigt, att läkarintyg alltid bifogas ansökningen, utan det bör

överlåtas åt fattigvårdsstyrelsen att bestämma, när den sig behöva

anser ett sådant. Det också böra gälla beträffande intyg rö-

samma synes oss rande vandel, ekonomi samt ålder.

Förändringar i den blindes förhållanden kunna inträffa i olika

avse-

enden, och därför bör fattigvårdsstyrelsen söka följa dessa växlingar och

berättigad att, när den så finner behövligt, fatta nytt beslut angående vara

blindhetsersättningen.

Så fattat beslut i ärende rörande blindhets-

snart fattigvårdsstyrelse

ersättning, skall ordföranden ofördröjligen på lämpligt sätt, ex. genom

rekommenderat brev, bevisligen låta den blinda eller hans målsman erhålla del beslutet. av Då uteslutande för arbetande blinda, skall

blindhetsersättningen avses

vid den inkomst, berättigar till ersättning, endast

uträkningen av som ar-

betsinkomsten medräknas. När det sedan skall beräknas, till vilket belopp

ersättningen skall utgå till den blinde, arbetsduglighet konstaterats, böra vars däremot alla inkomster vad slag hälst medräknas. Det kan nämav som rimligt, att blind, arbetar något litet men även på ligen anses en som kapitalräntor, har avsevärd inkomst, skulle erhålla annan väg, ex. genom lika stor den, saknar varje inkomst än den hans hjälp som som annan

arbete honom. Då pensionsförsäkringslagen i§ 7 under uttrycket in-

ger komst fast kapital eller arbete sammanfattar alla slag

av egendom, av

inkomst, kan uttryck också begagnasi författning blindhetssamma en om ersättning utan att detta innebär, att hänsyn skulle tagas till ett ex. understöd från någon förening eller till den omständigheten, att

regelbundet

den blinde till kapital eller fastighet, för tillfället är ägare som ger avkastning. Tvekan kan uppstå, till de inkomster, som här skola medräknas, om

också höra de bidrag, någon blind kan åtnjuta försörjningspliktiga

som av föräldrar eller barn. Då så är fallet vid inkomstberäkning enligt pensions-

försäkringslagen, det emellertid heller böra ske beträffande synes oss blindhetsersättning. Vid beräkning naturaförmåners värde böra liknande av

grunder användas de, vilka äro stadgade i pensionsförsäkringslagen,

som så att, där dessa förmåner räcka till full än torftig försörjning, deras årom liga värde uppskattas till det belopp, i kommunen är existensminimum som för blind, eller, de räcka till full försörjning, till motsvarande en om lägre Alldenstund existensminimum för blind skall räknas

belopp. person

olika inom skilda kommuner, bör dock i motsats mot vad förhållandet -

vid inkomstberäkning enligt pensionsförsäkringslagen det lägsta

är värde, vartill bostad får uppskattas, bestämmas lika för alla kommuner,

utan bör beroende vilken dyrortsgrupp kommunen tillhör. Då vara av pensionsförsäkringslagen fixerar det lägsta värdet å bostad till 60 kr., kan

värde lämpligen bestämmas för den billigaste ortsgruppen, i vilket samma fall detta värde i de båda övriga böra bestämmas till 75 grupperna synes resp. och 90 kronor. Där uppskattningen kan ske med ledning dessa bestämav melser, bör den verkställas efter de priser, gälla i orten, eller efter andra som

grunder, fattigvårdsstyrelsen ñnner lämpliga. Denna styrelse bör äga

som

rätt att låta blindhetsersättningen utgå med oförminskat belopp vid det fall, att den blinde i syfte att skaffa sig bättre förvärvsmöjligheter bevistar

hantverksskola, utbildningskurs eller dylikt och därigenom tillfälligt-

en en vis minskar sin inkomst, så att han enligt de föreslagna bestäm-

av oss

melserna längre skulle åtnjuta blindhetsersåttning. ifråga om äkta

makar skall vid beräkning årsinkomsten densamma för vardera anses

av

hälften deras sammanlagda årsinkomst, där alldeles särskilda utgöra av skäl, att den maken är intagen å ålderdomshem den

ex. ena men andra eller att den maken övergivit den andra, kunna anses berättiga

ena till ett annat beräkningssätt. Naturligtvis skall vid bedömandet huru-

av vida gift blinds arbetsinkomst uppgår till så högt belopp, att han kan

en få blindhetsersättning, endast vederbörande makes inkomst eget arbete

av medräknas. En bestämmelse rått för den blindes anhöriga, därest han

om äger sådana, för sitt uppehälle äro beroende honom, att uppbära

som av

blindhetsersättning, ifall han undergår frihetsstrañ", som understiger en

månad, motsvarande bestämmelsen i § 9 pensionsförsäkringslagen,

synes böra meddelas.

den bör i skey

Utbetalningen av beviljade blindhetsersättningen regel månatligen vid månadens slut, fattigvårdsstyrelsen dock obetaget att i fall,

där den så finner lämpligt, förfara annorlunda.

Den är missnöjd med något fattigvårdsstyrelses beslut beträffande

som

blindhetsersättning, att hos Kungl. Majzts befallningshavande anföra

äger besvär i administrativ ordning på sätt i § 78 1 fattigvårds-

vanlig som mom.

Över Majzts befallningshavandes utslag kan klagan lagen stadgas. Kungl. anföras hos Konungen i regeringsrätten. Till lagen 26 maj 1909 om

Majzts bör fördenskull till uppräkningen ärenden

Kungl. regeringsrätt av i § 2 2 göras följande tillägg: mål angående blindhetsersättning.

mom.

Vad kommun för blindhetsersättning inom fastställda gränser erlagt, bör den sålunda till halva för visst fall till hela beloppet återfå

- -från statsverket. För detta ändamål bör kommunen före februari månads slut jfr 14 1918 § 61 ingiva räkning för det

lag om fattigvården juni

året till Dettas byrå för fattigvårds- och

gångna socialdepartementet.

barnavårdsärenden bör granska de ingivna räkningarna, innan betalning

sker.

.

Skulle det inträffa, att ekonomiskt mindre bärkraftig kommun blir

en

så svårt tyngd utgående blindhetsersättning, att det utövar avsevärt

av

inflytande på dess budget, den kunna hos Kungl. Majzt begära att

synes

komma i åtnjutande skatteutjämningsmedel. Jfr kungl. förordningen

av 29 1921 Aven utväg blir möjlig i de län, enligt

juni en annan som vårt förslag här nedan införa särskild nämnd för blindvårdsärenden. Denna

synes nämligen vara oförhindrad att hos landstinget söka och erhålla rätt att av de medel, ställas till dess för blindvård, den

som disposition giva

allt för hårt tyngda kommunen någon lättnad. Däremot kan en kommun på grund § 50 söka återvinna vad den

av fattigvårdslagen utbetalat

som blindhetsersättning, alldenstund denna har fattigvårds och

natur utlägg i förskott kunna ifrågakomma. Av skäl kan den heller samma av försörjningspliktig make eller anförvant återvinna vad den

utlagt.

Tydligt är, att det för blindhetsersättningens likviderande till kommu-

nerna erforderliga statsanslaget bör äga förslagsanslags natur. På grund

den utredning, förebrakts i

av som byråchefen Stridsbergs promemoria

bil. B sid. 168 f., torde kunna detsamma o. antagas, att bör sättas till 400,000 kronor, varvid dock är att märka å sidan, vissa

ena att besparingar

genom beviljandet göras i andra statsutgifter, med till vilka

hänsyn bespa-

ringar de faktiska kostnaderna för staten i skattas endast

promemorian till

340,000 kronor, å den andra sidan att, även o1n mycket noggrann uppsikt föres över att inga andra än de, böra komma i

som verkligen åtnjutande

av ersättningen. också erhålla den, det på grund det statistiska av materialets ofullständighet kan möjligt, att det visar i landet fiera vara sig, att blinda finnas, än beräknat. Då denna man omständighet emellertid beak-

tats vid kostnadsberäkningens uppgörande, har

man rätt att vänta, att ett eventuellt överskott blir så stort, att det får

egentlig praktisk

betydelse.

Förslag till författning finnes bifogad såsom bil. C. före- De närmare skrifter, för lagens tillämpning bli böra meddelas

som erforderliga, av

Konungen, varvid det särskilt önskligt, att tabell motsvarande synes en

den sid. 125 intagna, medföljer för vid att blindhetsersättningens ut-

räknande tjäna till

fattigvårdsstyrelserna hjälp.

Vi hemställa alltså, att varje minst femton år gammal person, som lider så stor nedsättning i avsevärd

av synförmågan, att svårighet vid ut-

förande för honom arbete därav skall, med

av lämpligt uppstår, de undantag,

som ovan sid. 118, 119 och 122 angivits och i §3

av författningsförslaget

närmare formulerats, av sin hemortsrättskommun erhålla ett understöd utan

fattigvårds natur blindhetsersättning, att handläggande ärenden

- av angå-

ende blindhetsersättning måtte åt uppdragas fattigvårdsstyrelserna, som där-

vid ha att beträffande beräknandet existensminimum av för blind person, an-

sökningsförfarande, inkomstberäkning, uträknande blindhetsersättningens

av

belopp, utbetalning av ersättningsbeloppet och annat dylikt förfara enligt de

föreskrifter, sid. 121, 124, 1290. ochsom forsom ovan föreslagits närmare mulerats i det här vidfogade besvär

författningsförslaget, att över fattigvårds-

styrelses beslut må kunna anföras hos Kungl;

Majzts befallningshavande

samt över denna myndighets utslag hos Konungen, att kommunen må

av statsmedel erhålla ersättning med halva beloppet, i vissa fall med hela, för vad den enligt till socialdepartementets fattigvårdsbyrå före februari

månads slut ingivna och byrån godkända räkningar under det när-

av mast föregående året utgivit såsom blindhetsersättning, samt att för detta ändamål ett årligt förslagsanslag å 400,000 kronor måtte av riksdagen utverkas.

.

Blir den föreslagna blindhetsersåttningen beviljad åt landets arbetande Landstingens

blinda, åt de blinda vid deras deltagande i

är en högst väsentlig hjälp given strävan

bliudvården. att hålla sig de behöva också art än den rent

uppe, men av annan

pekuniära, för att de så mycket möjligt skola utnyttja de möjligheter,

som deras begåvning och utbildning kunna dem, och bli alltför benägna

ge att lita till blindhetsersattningen. När den unge blinde nu lämnar skolan och återvänder till sin hemort för att börja arbeta på hand, inträffar

egen det avgörande ögonblicket i hans liv. Han kommer ofta hem med glada

förhoppningar att kunna, tack den utbildning han fått, stå på

om vare egna fötter, o. att kunna snart nog bilda ett eget hem. Men

m. om redan då han i föräldrahemmet söker plats för att sätta sina verk-

en upp tyg och bearbeta det material, han fått med sig från skolan, mötes han av stora svårigheter. Han blir ofta hänvisad till vinden eller ett uthus, där han under vintern omöjligt kan sitta med sitt arbete. Bättre för

honom högst otrevligt för familjen är, honom anvisas plats i

men om en köket. Stundom får han gå i år utan sysselsättning på grund att han

av ingen arbetsplats får, något har inträffat på kommunal för-

som o. m.

sörjningsanstalt. Men även han är lycklig att få lämplig

om nog en plats, där han kan hållas med sitt arbete, så möta dock svårigheter,

nya när han arbetat sitt från skolan medhavda arbetsmaterial och skall

upp skaffa nytt, och framför allt då han skall sälja sina färdiga arbeten. Material kan han skaffa till drägligt från Kristinehamnsskolans eller Blind-

pris föreningens depåer, hans pänningtillgång är oftast så ringa, att för-

men tjänsten på eventuellt försålda arbeten helt och hållet går till hans levnadskostnader. Hans brist på driftkapital gör också, att han kan ha ett så väl försett lager, att det motsvarar kundernas önskningar och behov. I de glest bebodda trakter, dar ofta de blinda bo, blir kundkretsen heller mycket stor. I de tätare bebodda år i stället konkurrensen med seende eller med andra blinda betydlig. Han måste då söka sig kund-

en krets inom vidsträcktare område, så, att han vandrar med sina

antingen

borstar eller korgar från gård till gård, varvid oavsett risken att han

så. blir blott nödtorftigt maskerad stora avbränningar på

en tiggare förtjänsten uppkomma genom kostnader för logi, följeslagare

resor, 0. s. v.

eller att sända till köpmän eller till Blindförgenom varorna någon av aningens bodar. De sistnämnda kunna emellertid blott mottaga

en mycket

ringa del av allt vad de blinda tillverka, och de förra, skola leva som av

sin handelsförtjänst, betala ganskailitet över tillverkningskostnaden. Nu

är det, såsom vår statistik vid handen, visserligen rätt många blinda, ger som övervinna alla dessa svårigheter och bli

verkligt

personer, blott alltför många tröttna vid att mot

men kämpa svårigheter,

som äro dem oövervinneliga, och föredraga att falla andra människor till last A som tiggare eller kommunala understödstagare. Så blir allt det arbete och

all den kostnad, nedlagts på dylika blindas till

som utbildning, ingen nytta.

De i redogörelsen för Sverges blindväsende Omnämnda understödsför-

eningarna och sammanslutningarna mellan blinda söka visserligen att

komma de blinda till hjälp, verkligen vilja arbeta, deras

som men möjlig-

heter äro tillräckliga, kanske också för för att ett fullt till-

splittrade

fredsställande resultat skulle kunna Vi ha därför tänkt

uppnås. oss, att

en mer systematisk och med rikligare medel försedd organisation borde

åstadkommas för att skulle komma det eftersträvade målet man närmare, och särskilt att lokala i landets alla delar skulle kunna organ giva en personlig hjälp och giva den i rätta ögonblicket och på råtta sättet- vida lättare än vad de till huvudstaden institutionerna förmå.

förlagda

Fullt tillräckligt arbete blir kvar för de sistnämnda ändå. Vid

säkerligen

sökandet efter ett lämpligt för arbetet för de blinda ute i landet organ ha vi stannat vid att landstinget eller stad, tillhör en av av som något sådant, tillsatt permanent nämnd borde få sig uppdraget vården länets av blindväsende. Landstinget staden har redan förut åt

- respektive

sig uppdraget åtskilligt, som är härmed besläktat. Jfr vad sid. 117 nämnts

vid tal blindhetsersättningen. En stor fördel skulle ligga däri, de

om att personer, som insättas i den eventuella blindnämnden, arbetet inom genom densamma få närmare kännedom de blinda inom länet och deras förom hållanden. Erfarenheten från de länsvis ordnade nämnder, biträda som Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för de blinda i dess arbete, visar,

att det alldeles är omöjligt att i länsstäderna och deras närhet finna

personer, som varmt intressera sig för de blinda och vilja olika dem tid

och arbete. . Vid verksamheten för de blinda böra landstingen ha fria händer att ordna så, de mest praktiskt för att för minsta kostnad

som anse möjliga

vinna bästa möjliga resultat. Vi lämna dock här nedan skisserad framen ställning av huru vi att ett landstings eller större stads Verkanse, en samhet för sina blinda lämpligen borde kunna anordnas. Vi därvid

följa

i huvudsak den plan för användandet blindinstitutets direktions fondav

medel, som av Kungl. Maj:t stadfästes den 2 septemberll904, och skri-

en velse till från rektorn ihantverksskolan i Kristinehamn O. Thurén.

oss

När den blinde ynglingen eller flickan efter slutad skolutbildning återvänder till hemorten, år lyckligast, ett föräldrahem kan taga

det om

den hemvändande i sitt skydd. Aven där god vilja finnes hos föräldrarna att taga hand sitt barn, händer det dock, att utrymme brister, och

om kanske än oftare, att förstår sig på att ordna det något så

man når praktiskt för den, skall börja med sitt arbete, det må

som nu

vara en hantverkare, jordbrukare, stickerska, väverska, matlagerska eller

annat. Aven återvänder från hantverksskola, mötes

en vuxen, som en av

mångahanda svårigheter, det är till sitt eget hem han

0. m. om kommer. En känner den blindes möjligheter och varken

person, som under- eller överskattar dem, kan då säkerligen blott att giva

genom en

del förståndiga anvisningar högst väsentligt underlätta den svåra över-

gången från skolan till livet och förhindra ett urspårande redan från -början. I många fall kan emellertid den blinde icke få något slags stöd

hemmet. Det händer, att han intet hem har eller att detta ekonoav av miska eller moraliska skäl intet stöd kan Det gäller då att

ge. annorstädes bereda honom möjlighet att utnyttja sin utbildning och bli

en arbetande människa. Här kräves det sakförståndig hjälp, skaffar

en som

honom verkstadsplats, material, försäljningsmöjligheter Att den

m. m. från barnskolan utskrivne, vid omkring 18 års ålder kommer

nyss som till hemtrakten, endast sällan förstår sig på att där ordna lämpligt åt sig, är helt naturligt även seende 18-åring skulle knappt kunnadet

- en -

också kring den blinda sig många stängande

men vuxna resa murar, genom vilka han själv kan finna någon utgång.

De landstinget utsetts till ledamöter dess blind-

personer, som av av nämnd och därför kunna hava den allmänna förutsättningen att

som anses vara praktiska människor och dessutom den speciella att intresserade

vara för de blinda, böra., på grund fasta ställning och de få förfoga

av sin om över oundgängliga medel, kunna göra mycket för de blinda. Erfarenheten från skyddsvännernas verksamhet jfr sid. 72 visar, att även med be-

grånsade tillgångar mycket kan genom rent personligt arbete åstadkommas.

Nämndens ledamöter .skola inom kort vinna åtskillig erfarenhet huru

om det bör ordnas för dem, befinna sig i deras område. Vid strävan

som en att däri bilda sig åsikt kunna de påräkna att få del blindskolornas

en av

och reseinspektörernas uppfattning, framför allt bör kunna få

men man

värdefulla anvisningar från socialdepartementets där sak-

fattigvårdsbyrå,

kunskap bör finnas att tillgå.

En de första åtgärderna för dessa nämnder blir att skaffa sig

av upp-

vilka bli/rida 15 år inom området, något ofta kan gift om, över finnas som

erhållas från pensionsnämnderna. A de på grund dessa uppgifter upp-

av rättade förteckningarna böra antecknas varje särskild blinds ekonomiska förhållanden, de understöd vad slag hälst han erhåller m.m.,

av som som

kan tjäna till upplysning vid den blindvårdande verksamheten. Då som bland de förtecknade finnas sådana, erhållit speciell blindutbildning

som och anses-kunna ha verklig nytta sådan, bör nämnden skaffa dem

som av

Det är vikt, att sådan utbildning beredes så snart

tjänlig utbildning. av

efter blindhetens inträdande, för att den blinde skall hinna

som möjligt

för i misströstan och sysslolöshet. Till kostnaderna härför

sjunka djupt bör nämnden kunna påräkna hjälp pensionsstyrelsen, varjämte den

av blinde själv och hans närmaste böra lämna bidrag i mån av förmåga.

Detsamma gäller, särskild Ögonvård anses behövlig.

om

Vid sina undersökningar skall helt säkert nämnden finna, attimånga fall den blinde bör stanna i sin hemtrakt, där, han

arbetsduglige egen om

idkar hantverk, beredes honom och dit materialen försändes.

verkstadsplats

Sina arbeten försäljer han själv till då denna kundkrets

grannarna, men sällan torde tillräckligt stor, får han sända sina övriga färdiga ar-

vara beten till visst försäljningsställe, för så vitt de äro så gjorda, att de kunna

godkännas. Andra blinda däremot böra föras tillsammans å någon ort,

där inrättar verkstad, på Vilken reparationer och beställningar

man en kunna och där arbetet hälst så fördelas mellan arbetarna, att de

mottagas,

kunna få specialisera sig på vissa modeller, vilket är ägnat att motverka

den olägenhet, ligger däri, att de vanligen arbeta långsamt. Arbets-

som lönen bör, så ske kan, givas efter ackord för att låta fliten och dug-

när

komma till sin rätt och naturligtvis sättas lägre än för full-

ligheten

sinnade arbetare inom yrket. Blindhetsersättningen bör nämligen bli ett skäl att nedsätta ackordsprisen, då den att utjämna den svårig-

avser het, uppstår att de blinda arbeta avsevärt långsammare än

som genom seende Vid reparationsarbeten torde timpenning emeller-

yrkeskamraterb

tid bli nödvändig. At de gifta blinda bör mot skälig hyra bostad beredas i närheten verkstaden, och hos dem eller hos seende värdinnor

av kunna de inackordera sig, varvid de sannolikt både för ekonomiens

ogifta

och för trevnadens skull ofta skola söka sig flera till samma ställe. Egent-

arbetshem torde för räkning att rekommendera. liga männens vara

Verkstaden bör, för att hyrorna för denna och de blinda arbetarnes in-

skola bli för betungande, ligga å relativt bil-

ackorderingskostnader en lig ort, dock å så svagt befolkad, att beställningar och avsättning

en

bli för små. Med verkstaden bören butik förenad för

på platsen vara

ortsomsättningen, och i denna böra även sådana blinda inom länet, vilka

bo vid verkstaden, avsättning för säljbara arbeten, hälst dessa så att av butiken genast vid leveransen betalas och sålunda likställas med de

arbeten, som inlämnas av verkstadsarbetarna. I del fall kan det helt en visst Visa sig fördelaktigt att försälja arbeten annorstädes i den även än med verkstaden förenade butiken.

Verkstaden bör ha seende eller halvseende och

en föreståndare, är

den liten eller drives där blott ett yrke, torde de blinda arbetarne utom ingen annan behöva anställas där. Andra yrken än borst-

korgmakeri,

binderi och lappskomakeri torde i dock

regel ifrågakomma kunna

förhållandena på någon ort sådana

vara att en repslagarebana lämpligen

kan byggas. Därest det förstnämnda yrket förekommer, måste förestån-

daren utbildad inom det. De enklare borstsorterna kan han i hänvara delse behov lätt lära sig tillverka. Han måste både

av vara yrkeskunnig

och aifärsduglig och ha förmåga att hjälpa sina blinda arbetare till rätta samt kunna inom och utom verkstaden upprätthålla ordning bland dem.

Han bör söka avsättning för de tillverkas länets varor, som av blinda, blott försäljningen i verkstadens butik utan skaffa genom även genom att

leveranser till fabriker, handelsbodar, regementen, sjukhus och

inrättningar av varjehanda slag, varvid överenskommelse vissa standardtyper

om äro synnerligen önskliga. Vid dessa arbeten skall han säkert ha

mycken hjälp

de inom länet betrodda sitta i blindnämnden. Kunde av personer, som en bestämmelse meddelas att blindverkstädernas arbeten vid likstälom lighet i pris och kvalitet skulle föredragas vid leveranser till det all-

männa, skulle det i hög grad underlätta föreståndarens arbete. Material-

inköpen för verkstaden böra skötas föreståndaren, av som vanligen torde både bekvämast och billigast erhålla dem från de

stora materialdepåerna

för blinda. Ar verkstaden liten, bör han med

möjligen något till-

fälligt biträde sköta också bokföringen. Men vid verkstäder torde -- större ett fast kvinnligt biträde härför behöva anställas, vilket då också synes kunna sköta minutförsäljningen. Större verkstäder med flera kräva

yrken

också ett eller flera yrkeskunniga biträden. Såväl för verkstadsarbetets

gång som för inköp, försäljning och bokföring måste föreståndaren vara ansvarig. Han bör också gå nämnden till handa, då den skall uppgöra ordningsstadga samt bestämma arbetstider och arbetslöner. Hans

avlöning

bör utgå i form dels fast kontant lön och dels provision å

av försäljningen.

Önskligt är, att bereder honom bostad vid eller i närheten verkman av staden.

Frågar man sig, huru många blinda kunna antagas böra komma

fråga till anställning vid dylik verkstad, så tab. 9 i viss

en ger mån en

ledning till svaret. De fattigvårdsordförandena betecknats

som av som

För en korgmakeriverkstad- blir engångskostnaden bortåt 300 kronor dyrare, emedan yrket kräver dyrare verktyg än borstbinderiet. Till de nämnda årskostnaderna komma så småningom ålderstillågg åt de anställda. Föreståndarens lön har satts lika med hantverkslärarnes vid blindskolorna

enligt nu gällande stat. Så länge de vid blindskolorna anställda åtnjuta dyrtidstillägg, torde det bli nödvändigt, att bevilja sådant till motsvarande

belopp också åt föreståndaren och åt skriv- och butikbiträdet. Den förstnämndes ställning bör göras något förmånligare hantverkslärarnas än genom tantiéme å försålda arbeten, och detta torde kunna till 5 sättas Medelkostnaden år och verkstadsarbetare skulle denna be-

per enligt

räkning bli 600-700 kronor med någon arbetarnes antal under-

ökning, om

stiger 15, och sänkning, det går högre. Ända till 20 arbetare torde om

en foreståndarekunna sköta under förutsättning, att de färdigutbildade

äro i sitt yrke. Den vinst, sedan arbetarnas löner äro betalda, kan komma som, att uppstå å verkstadsarbetenas försäljning, torde att döma erfarenav heterna från De blindas förenings verkstäder i Stockholm bli så stor, att den bör beräknas någon

som väsentlig inkomstpost.

Kostnaderna för ett arbetshem för blinda kvinnor kan beräknas med hjälp av Nynäshemmets räkenskap. Detta hem har under åren 1918-20 kostat i medeltal kronor 1,127: 74 för varvid märka,

var skyddsling, är att

att de angivna åren varit också de

sällsynt dyra, men visserligen att av

i 26 intagna respektive 3 och 2 barn. till

medeltal voro Högre -än

1,000 kronor för skyddsling kan underhållskostnaden under normala var år behöva räknas. I kostnadsberäkningen alla

ingå avlöningar, men

ränta på fastigheten. För beräknande länsnämndens kostnader för ett av arbetshem bör alltså tillägga kostnaden för

man en lägenhet, som inrym-

mer bostad åt de blinda kvinnorna, vilka lämpligen kunna bo två och två i rummet, föreståndarinna, kök och verkstads- och

jungfrukammare samt

samlingsrum. Om hemmet göres allt för litet, bör härför

utgiften

komma att avsevärt öka kostnaden alumn. i per Att de i ett arbetshem intagna bli verkstads-

åtskilligt dyrare än

arbetarne beror tydligen att de hel Man kan där-

på åtnjuta försörjning.

för väl tänka sig, att utgifter för internerna sänkes de få

därigenom, att

betala någon vilket de med blindhets-

inackorderingsavgift, hjälp av sin

ersättning kunna. Avgiften bör nämnden bestämma efter direktiv landsav

tinget.

För att kunna giva stöd och vård åt länets blinda, såväl åt dem, som anställas vid verkstäder, åt dem, arbeta i sina hem gemensamma som som i skilda delar lånet, behöver läns-nämnden hava medel till

av förfogande,

vilka böra beredas den Dessa medel av landstinget. ävensom eventuella

avgifter bör nämnden själv förvalta särskilt utsedd ledamot. För

genom en sin medelsförvaltning bör den före februari månads utgång redovisa inför landstinget i samband med avgivandet berättelse sin verksamhet

av om under det senast förflutna året.

Då de blinda bruka mycket ojämnt fördelade inom länet, faller

vara

den här föreslagna anordningen kostnaden för dem genom jämnare på

länets invånare än varje särskild kommun skulle bereda arbetstillfålle

om åt sina blinda. Anses det lämpligare, att arbetande blind stannar i

en sin hemtrakt och nämnden på den grund vill skaffa honom verkstadsplats där, kan den villkor sätta, att kommunen bidrar något till kostnaden,

som vilket i sådant fall kan ske ett tillfälligt kommunalt understöd

genom en-

ligt lagen 14 juli 1918.

Då det för kommunen i många fall innebär ekonomisk fördel att

en få sända blind till länsnämndens verkstad eller hem, det billigt,

en synes att kommunen i någon mån lämnar bidrag till driftkostnaden för sådan

en anstalt. Detta vi lämpligen kunna bestämmas till den årliga

anse av nettokostnad individ, anstaltens i fråga drift ådrager länet, för

per som

blind från kommunen. Engångskostnader böra helt och hållet drabba var

landstinget.

Det torde knappast rådligt, att länsnämnden åtminstone under

vara de första åren sin verksamhet så att fastläser densamma

av saga genom att skaffa sig fastighet. Det kräver åtskillig praktisk erfarenhet, innan

egen

får denna ordnad på ett för länets blinda lämpligt sätt, och man sannolikt håller sig heller siffran på de länets blinda, sig för

som lämpa en

gemensam verkstad eller för ett arbetshem, så konstant, att emellanåt utvidgningar eller indragningar böra göras, vilket lättare kan ske,

om lokalerna äro hyrda än de äro särskilt uppförda. Uteslutet är

om heller att det efter någon tid visa sig, att den ort valt till

kan man centralpunkt för länets blindarbete någon synpunkt är så olämplig, att

ur den bör utbytas mot Det bör därför ifrågasättas, att stats-

en annan. verket lämnar bidrag till uppförande för verkstäder, för-

nu av byggnader

säljningsbodar, föreståndarebostad dylikt, utan statsbidraget bör i

m. m. stället lämnas ett hyresbidrag eller kanske allra bäst läggas helt och

som hållet bidrag till driftkostnaderna, så att ett visst belopp, liksom i

som England jfr. sid. 26 lämnas staten för blind, är anställd vid

av var som en länsnämndens Verkstad eller intagen i ett dess arbetshem. Detta belopp kan sättas så högt statsbidragen till vissa sjukhus, då det här

som

gäller personer, behöva så oavlåtlig och kostsam vård, deras

som som patienter, utan torde kunna sättas till ett belopp 1 krona dag och

av per person. Det är ungefär belopp, i England lämnas till kom-

samma som

muner med flera för deras blinda verkstadsarbetare, och ñxerandet biav draget till detta belopp skulle sannolikt innebära, att staten åtager sig omkring tredjedel driftkostnaden för de ifrågavarande anstalterna. en av När i framtid organisationen vunnit större stadga, kan det måhända en

komma att ifrågasättas, att staten lämnar också bidrag till trerkstadsbygge

såsom är fallet enligt kungl. förordningen 27 juni 1914 och 13 juni nu

1919 beträffande tuberkulossjukvårdsanstalter och enligt kungl. förord-

ningen 7 sept. 1920 beträffande epidemisjukhus. Jämför också vad å sid. 28 meddelas de engelska statsbidragen till kommunernas kapitalom kostnader för sitt blindväsende. Vi vilja Vidare föreslå, att efter engelskt mönster jfr. sid. 26 statsbidrag lämnas också till länets utgifter för i hemmen arbetande. Att så sker mycket önskligt, bl. för att del blinda onödigtvis synes a. en skola dragas till verkstäderna, fastän de med större fördel och trevnad kunna stanna i hemorten, där bereder dem verkstadsplats. Man om man vinner analogi med förhållandet med verkstadsarbetarne, statsbidraget om till länsnämnderna för hemarbetarne sattes lika med tredjedel deras en av

understöd åt dem. Dock bör ett maximibelopp för statsbidraget stadgas,

exempelvis 500 kronor för år och Detta maximum torde emelperson. lertid endast sällan komma att nås egentligen blott då det blir fråga -

hjälp till nybyggnad, sålunda för engångskostnad. Det ligger

om en tydligen också i landstingets intresse att tillse, att totalkostnaden för dess verksamhet blir högre än vad nödvändigt år för att det avsedda ändamålet skall uppnås, nämligen att möjliggöra för de blinda att utveckla hela sin arbetskraft. Fattigvårdsstyrelsen i den kommun, som bestämmer den blindes blindhetsersättning, skall underrättas Varje understöd vad slag hälst, om av som som lämnas honom av länsnämnden. För att undvika allt för stora kostnader bör tillse, att nämndens man medlemsantal göres onödigt stort, så att dagtraktaimenten och resekostnader gå till allt för stora belopp. Nödigt torde att någon vara, av nämndens medlemmar bor så nära verkstaden, försäljningsboden eller arbetshemmet, att han blir i tillfälle att personligen följa verksamheten. Då statsbidrag lämnas, bör också från statens sida uppsikt utövas över den föreslagna verksamheten för de blinda. Denna uppgift nu synes oss

lämpligast kunna anförtros åt socialdepartementets fattigvårdsbyrå, så-

som lunda skulle äga att granska såväl kommunernas rekvisitioner statsbiav drag till blindhetsersättningen jfr sid. 131 länsnämndernas till verksom stadsarbetare Utom att utöva den formella granskningen m. m. mera av dessa rekvisitioner, varvid den också bör tillse, att inga andra personer

än de, som enligt bestämmelserna böra berättigade till underanses som stöd det eller andra slaget, komma i åtnjutande därav, bör

av ena byrån

också genom sina konsulenter på ort och ställe kontrollera de inrättade anstalterna samt tillhandagå länsnämnderna och kommunerna med rådvid deras blindvårdande verksamhet. För denna verksamhet kan byrån stundom behöva anlita någon på blindvårdsområdet särskilt sakkunnig person. Man kan tänka sig att för detta ändamål konsulent borde anställas vid en byrån, vi ha efter någon tvekan beslutat att i stället föreslå, till men att byråns förfogande ställes ett förslagsanslag för anlitande i blindvårdsav ärenden sakkunniga Ett belopp 2,000 kronor torde kunna personer. av anses tillräckligt, varvid är att märka att eventuella reskostnadsersått-

ningar och dylikt böra utgå tillgängliga expensmedel.

av Ovan är förutsatt, att länsnämnderna skulle kunna få nödigt material från större depåer sådant, lämpar sig för blindas arbeten. Två av som sådana finnas sedan många år tillbaka, den vid hantverksskolan i Kriena stinehamn och den andra vid De blindas förenings verkstad i Stockholm. Deras betydelse framgår därav, att den förra under 1920 levererade råvaror

åt blinda, som arbeta i sina hem, för omkring 215,000 kronor. Motsvarande siffra för den omkring 120.000 kronor. Jfr. sid. 63 och senare var 67. Det har ifrågasätts, att depåernas antal borde ökas, emedan

möjligen

ansett, att fraktkostnaderna därigenom skulle minskas, och särskilt har man man sagt, att en depå borde förläggas till Göteborg för att kunna göra billiga inköp. Då de blinda plåga sin material fraktfritt numera sig tillsänd från depåerna, spelar det förra skälet för dem roll, och de

ingen

tillämnade större verkstäderna skulle säkerligen lätt och utan extra kostnad kunna de befintliga få sina tillsända genom nu depåerna sig varor från lämplig hamnstad utan att dessa dessförinnan sändas till

depåorten. En ökning depåernas antal skulle medföra ökade förvaltningskostnader,

av och eventuella små depåer skulle bliva så väl försedda med allehanda material som de stora äro. Vi därför böra föreslå inrättannu anse oss det någon depå, och heller ha Vi att föreslå

av ny anledning något

statsbidrag till de nuvarande utöver vad redan direkt eller indirekt

utgår.

Jfr. dock sid. 109. Skulle i framtid De blindas verkstad i Stock-

en förenings

holm bli nedlagd, emedan den bleve inrättande ex. obehövlig genom av en stadens blindverkstad, så kan det visserligen komma visa

att sig lämpligt att

till De blindas förening för upprätthållande lämna eller av en depå en större mindre del avdet anslag, till och varit som nu utgår föreningen närmast avsett till dess verkstäder också kommit den med dem men nära samman-

hängande depån till godo.

Skulle den föreslagna planen till för att bereda arbets-

av oss åtgärder

tillfällen åt blinda vinna bifall, så uppstår frågan huruvida verkstållandet

därav skulle ske på frivillighetens grund, såsom då årens det

under lopp

landstinget efter det andra upprättat anstalter för sinnesslöa, eller ena om det skulle såsom fallet varit beträffande inrättandet för

- av skyddshem vanartad ungdom och arbetshem för försumliga familjeförsörjare il.

m. bestämmas viss tid, inom vilken ha de

en landstingen vore skyldiga att ifrågasatta anstalterna färdiga. Det förra att föredraga dels

synes oss vara på grund de nuvarande pänninge- och skatteförhållandena dels

av men också emedan det önskligt, att de skilda landstingen få rått att sköta

synes saken så, som de finna för sin ort mest lämpligt, och att vidtaga de änd-

ringar, vartill erfarenheten föranleder. För närvarande skulle således

statens åtgärd inskränka sig till att landstingen och de städer, höra

som

under landsting, uppmanades till att inrätta blindnämnder, vilka kunde

ägna områdets blinda behövlig vård och för ändamålet erhölle lands-

nödiga

tingsmedel, samt att staten förbunde sig att på sätt vi föreslagit

ovan

bidraga till dessa nämnders utgifter, varjämte socialdepartementets fattig-

vårds- och barnavårdsbyrå skulle erhålla i uppdrag att stödja och kon-

trollera landstingens blindvårdande verksamhet och bl. för detta ända-

a. mål erhålla ett årligt förslagsanslag å 2,000 kronor till anlitande sak-

av kunnigt biträde jfr sid. 148 154. När ett större antal eller

o. landsting

städer vidtagit nödiga åtgärder för sina blinda, tiden inne att-så-

vore

beträffande de sinnesslöa skett i lag föreskriva för

som - skyldighet samt-

liga landsting och städer, tillhöra landstingsområde, att inom viss

som tid vidtaga anstalter för sima blinda.

Vi hemställa alltså, :att hos riksdagen måtte utverkas

medgivande, att varje landsting respsektive stad, tillhör landstingsområde

- som vilket för sina blinda inrättar verkstad eller arbetshem, måtte för

äga att var blind, som intages å sådan anstalt, av statsmedel erhålla ett bidrag

till driftkostnaderna, uppgående till krona och

en per dag person, samt att landsting respektive stad åt arbetande blind inom

- - som annan området understöd, må erhålla detta till

ger en tredjedel ersatt av statsmedel, dock högst med 500 kronor för år och

person.

KAPITEL IX.

Ålderdomshem för blinda.

Även kraftiga åtgärder vidtagas för att pånningetillskott,

om genom

anskaffande verkstadsplatser och dylikt stödja de blinda i deras

av mera arbete för att hålla sig år det dock högst antagligt, att allt fort-

uppe, farande endast ett fåtal skall kunna lagga något för sin ålderdom. De

av ha därför i regel i alla fall att motse, att de gamla eller

som påAdet ena

andra sattet skola falla andra manniskor till last. Av de 3,130 blinda,

upptagas i vår tabell åro 1,751 55,9 % över 60 år gamla och 788 som

25,1 % fattigvårdsstyrelserna lämpliga för särskilt ålderdomshem

anses av för blinda. Av hela antalet blinda 593 = 18,9 % redan

angivna åtnjuta

sluten fattigvård, vilken väl i regel bereds dem genom intagande å kommunens ålderdomshem. På månget sådant åtnjuta de helt visst både den vård och den välvilja de behöva, ett motsatt förhållande intråñfar

men stundom. Särskilt händer det, att kamrater tycka, att de åro besvärliga och gå i vågen, samt förbittra livet för dem att förekasta dem de-

genom

lyte. Genom att skaffa särskilda ålderdomshem för blinda skulle denna ras

svårighet undanrödjas, och kan våga hoppas, att de gamla blinda,

man

fördes tillsammans, skulle kunna trivas gott med varandra på grund som

likartade och tycken, stundom även på grund av gemensamma av vanor ungdomsminnen. Det där också heller svårt att med högläsning,

vore

vandringsbibliotek, huvudsakligen blindböcker, samt lättare handarbeten

av

giva de blinda lämplig sysselsättning. En vål organiserad blindvård har

sin slutsten ett för blinda särskilt avsett ålderdomshem. som

Lanet torde det lämpliga området för ett sådant hem och den

vara

föreslagna lånsnåmnden det låmpligaste organet för denna art av oss av blindvård.

Av fattigvårdsordförandenas på våra frågor jfr. sid. 57 fram-

svar

att de i åtskilliga fall, att den blinde trives bra i sin hemtrakt går, anse, och bland gamla vänner samt att han för den skull bör stanna där han . år, även han år intagen å ett kommunalt ålderdomshem. Det år

om en

sak, att sådana blinda böra förflyttas till ett för lånet

sjålvfallen gemen-

samt ålderdomshem, då dettas egentliga uppgift skall att skaffa.

vara de blinda för dem tillfredsställande förhållanden än de förut ha. De,

mera

fattigvårdsordförandena anses lämpligen böra förflyttas till särskilt

som av ålderdomshem, äro i alla fall tillräckligt många för att upprättande

av

sådana skall kunna synnerligt behov påkallat. I Malmöhus

anses vara av och Alvsborgs län samt Stockholms stad respektive 81, 62 och 60

uppges falla under denna kategori. Minsta antalet visa Hallands, Norrbottens och Södermanlands län med respektive 10, 11 och 12. Där länet är delat i tvänne

landstingsområden eller där stad är utbruten landstingsområdet,

en ur kunna så låga siffror även förekomma. Medelsiffran för alla län, inklusive Stockholms stad, är 31,5.

Att upprätta särskilda ålderdomshem för män och kvinnor är näppeligen behövligt. En anstalt med angivna medclsiffra eller något där-

ovan Över behöver bli för stor för hemtrevnaden, så att knappast i något lån

än torde behövas. Fastän ålderdomshemmen i allmänhet böra mer en upprättas länsvis, torde det stundom ekonomiska eller andra skäl

av vara lämpligt, att ett län slå sig tillsammans upprättande och under-

par om håll ett gemensamt sådant. Den föreslagna länsnämnden

av ovan synes lämpligast böra funktionera hemmets styrelse. Som sådan bör den

som uppgöra stat för hemmet, sköta dess ekonomi samt hava tillsyn över det-

utse föreståndare och efter dennes hörande hans biträden samt samma, intaga och utskriva alumnerna. Liksom beträffande verkstäderna bör

man även här gå försiktigt till väga och samla erfarenhet, innan

man genom uppförande byggnader eller på annat sätt fastlåser verksamheten vid

av viss ort eller bestämmer hemmets storlek. På valet föreståndare eller

av kanske föreståndarinna ligger mycken makt, på dennas

snarare personliga egenskaper beror i hög grad hemmets beskaffenhet. Likaså är det

av vikt, att i hemmet intages någon, grund sitt lynnes art eller

som av

andra orsaker verkar störande på heminvånarnes trevnad, och att varje av sådan individ, visar sig lämpligen kunna bibehållas i hemmet,

som utskrives.

Kostnaderna för ett sådant hem äro beroende prisförhållandena i

av trakten, där det förlägges, samt den grad komfort, varmed

av av man

sig böra utrusta det. De böra emellertid bliva ungefärligen lika anser stora för ett vanligt ålderdomshem motsvarande storlek inom länet

som av eller måhända lite högre vad del dagutgifter beträffar, då kan

en man

påräkna synnerligen stor hjälp i hushållet med diskning, städning och dy-

likt de här intagna. I stort sett bli kostnaderna för de blinda vid ett

av för hela länet beräknat ålderdomshem större än för samtliga där intagna blinda, om dessa skulle kvarbliva i sina hemortskommuner, ut-

men

gifterna för dem bli jämnare fördelade på länets invånare. Då kommunerna

avlämna en del sina fattiga till länets ålderdomshem för blinda,

av böra de emellertid också bidraga till dettas driftkostnad med ett

belopp,

som motsvarar vad kommunal understödstagare kostar i hemorten, dock

en

högst med dagkostnad, mot tredjedel vad hemmets

en som svarar en av alumner kosta dag och Om efter någon tids förlopp

per person. man anser sig ha vunnit tillräcklig erfarenhet för att bestämt kunna säga, hem-

var met bör förlagt, huru stort och på vad sätt inrättat det bör

vara vara,

torde kunna ifrågasättas att erhålla statsbidrag till uppförande eller inköp

särskilt för ändamålet avsedd byggnad." I sådant fall statsav en synes

bidraget böra sättas lika högt, som det, utgår för uppförande, in-

som nu rättande eller inlösen epidemisjukhus, i lagen den 19

av som avses juni

1919, s. till halva byggnads- eller inköpskostnaden tomt- och in-

v. ventariekostnader häri inräknade dock att statsbidraget utgår med

högst 2,500 kronor för plats, sålunda beredes åt blind

var som person.

Vi hemställa alltså, att landstingen respektive de städer,

- som tillhöra landstingsområde att för ålderstigna eller icke arbets-

- uppmanas föra blinda inrätta särskilda hem, att kommunens årsavgift för och

var en av dess i sådant hem intagna blinda bestämmes till belopp

samma som det, vartill årets medelkostnad uppgår för de understödstagare,

som i kommunen åtnjuta full fattigförsörjning, dock högst med årets

av medelkostnad för i hemmet intagen samt att riksdagens med-

person givande utverkas till att, därest ett landsting respektive stad låter

- -

uppföra eller inköper särskild byggnad för ifrågavarande ändamål, det må

statsmedel därtill erhålla ett bidrag uppgående till halva byggnadsav eller inköpspriset, dock ej till än 2,500 kronor för plats,

mer var som sålunda beredes åt blind

person.

KAPITEL X.

Blindvårdsårendenas fördelning å statsdepartement.

All statens verksamhet förde blinda hör för närvarande under eck-

lesiastikdepartementet, och de statsanslag, utgå till blindvården i

som nu vårt land äro samtliga förda under riksstatens åttonde huvudtitel. Alla ärenden rörande blindvården plåga förberedas skolöverstyrelsen, inom

av vilken den där anställde blindskolinspektören yttrande över dem.

avger Så länge statens blindvård till alldeles övervägande del består i

som anordnande och bekostande undervisning, är detta arbetssätt självfallet,

av

våra förslag till ett avsevärt vidgande statens arbete för blindmen om av vården vinna framgång, torde fördelning frågorna mellan ecklesia-

en av

stik- och socialdepartementen böra äga rum.

Till det förra böra alltjämt höra statens samtliga blindskolor såväl för barn för inklusive den statsanstalten i Lund för blinda

som vuxna, nya med komplicerat lyte och Uppsalaskolan för blinda kvinnor, ävensom de anslag, stå i nära samband skolarbetet, sålunda anslagen till järn-

som vågsresor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare, till bidrag till avlönande vikarier för lärare vid blindundervisningsanstalter, till under-

av stöd åt blindlärareelever och resestipendier åt blindlårare. Aven anslaget till tryckning blindskrifter bör höra till departement, då det

av samma utgår till blindinstitutet och tryckningsarbetet sker dar.

Till Socialdepartementet böra föras anslagen till De blindas förening

och till utgivandet De blindas veckoblad, vilket senare anslag plågar

av

ställas till föreningens förfogande.

AV de förslag, vi framställa, hör allt vad angår undervis-

som som

ningen till ecklesiastikdepartementet, likaså vad rör de utskrivna lar-

som

jungarnas utrustning studiestipendierna. Däremot blind-

ävensom synas oss hetsersåttningen samt lånens och kommunernas blindvårdande verksamhet

den art, att frågor rörande dem lämpligast kunna handläggas av vara av

Socialdepartementet. Liksom skolöverstyrelsen i blindskolinspektören har en

fackman för ärendenas förberedande, så behöver även Socialdepartementet

inom sin fattigvårdsbyrå stundom ha tillgång till speciell sakkunskap

mera

rörande de blindas förhållanden än vad antagligen kan påraknas hos

som

dess tjänsteman eller hos fattigvårdskonsulenterna. Till de utgifter för

detta ändamål, kunna bestridas expensmedel, hemställa vi att

som av åt ett förslagsanslaig 2,000 kronor utverkas jfr sid. 143.

fattigvårdsbyrån

Fråga, vilken tvekan uppstår, till vilketdera departementet den skall

om

höra, kan givetvis alltid behandlas i samarbete mellan dem båda. anses

KAPITEL XI.

Enskild verksamhet för de blinda.

Blir gång statens, länens och kommunernas verksamhet för de

en svenska blinda ordnad i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag avlämna, så skall helt visst dock det enskilda arbetet för de blinda bli

överflödigt, utan för privatpersoner och föreningar skall allt jämt rikliga

verksamhetsmöjligheter finnas kvar. Det skall visa sig här som annorstädes, att välordnad offentlig understödsverksamhet blir kärna och

en en ett stöd för den enskilda Välgörenheten, å sin sida har att komplet-

som tera i detaljer det allmännas verksamhet, och att de båda med mycken fördel kunna arbeta gemensamt. Några de verksamhetsområden,

av som nu höra föreningarne till, komma visserligen att övergå till det allmänna, som har bättre förutsättningar att kunna sköta dem, särskilt på grund

av sina större och jämnare flytande ekonomiska och några för-

resurser, av eningarnas institutioner komma, i mån de motsvarande all-

samma som männa växa fram, att så att säga atroñeras. Så bli överflödiga

ex. arbetshemmen i Stockholm och Nynäshamn för blinda kvinnor, Blindföreningens korgmakeri- och borstbinderiverkstäder och bodar, dess vedgårdar och skrivbyrå och kanske dess pilodling likaväl ålderdomshemmen

som vid Norrbacka och i Uppsala och Stockholm. De blindas förenings ut: gifter för att bereda de blinda hantverkarne fraktfrihet för materialen bortfalla. Måhända skall det i åtskilliga fall visa sig, att de gamla institutionerna lämpligen kunna övertas de länsnämnderna. Den

av nya reseinspektion, utövas inspektörer, tillsättas blindinstitutets

som av som av direktion sid. 69, torde kunna upphöra.

För de lokala blindföreningarna blir den vidlyftigare ekonomiska verk-

samheten med depå och försäljningsbod också obehövlig och de ifrågasätta

åtgärderna för centralanstalt för putsning borstar och för försälj-

en av

ning jfr. sid. 73, de smärre upphandlingsställena och åtgärderna för att

skaffa billigare material jfr. sid. 74 likaså. Arbetet på att skaffa de blinda hantverkarna leveranser jfr. sid. 74 blir länsnämndernas sak. heller torde andra åtgärder för fortsatt utbildning behövliga än de

vara av

Men under den tid, måste komma att förfiyta, innan

oss föreslagnap som

så vidlyftig organisation, den, vilken vi tänka oss, kommit en pass som till stånd hälst det överlämnas åt landstingen, städerna, att om resp. bestämma och de skola övertaga vården sina blinda skola om när av -de redan understödsinstitutionerna ha sin givna verksamhet, om

befintliga

området för denna småningom allt inskränkes, tills tiden är inne än mer för bestämmelse att varje landstingsområde skall ha anstalter

en laga om av ifrågavarande art.

Aven då skola vissa förefintliga institutioner emellertid böra vara nu Så torde det att De blindas förening bibehåller sin

kvar. vara lämpligt,

och sin fabrik för tillverkning borstträn samt sitt biblio-

materialdepå av

Dess bör allt fortfarande skaffa blinda hjälp vid

tek. sjukkassa mera akuta Den lokalförening, lämnar begravningshjälp jfr.

sjukdomsfall. som

sid. kan måhända vinna efterföljd andra. Bokfondens verksamhet

73, av sid. lider inskränkning de föreslagna åtgärderna, och jfr. 72 ingen av

Veckobladets sid. 71 bör allt jämt tillhöra den enskilda

utgivande jfr.

Det arbete, bedrives för att bringa hjälp åt en-

företagsamheten. som nu

skilda blinda, blir inskränkt, när det gäller att skaffa avsevärt men en vid bedrivande bokliga eller musikaliska

dyrbarare utbildning ex. av

vid eller vid inlärande något i ett visst speciellt

studier, massagekurs av

fall skall den enskilda lämpligen kunna vända sig till nå-

lämpligt yrke,

för få då den hjälp, kan erhållas

gon förening att pänningbidrag, som

blir fullt tillräcklig. Anskaffande

från det allmänna, säkerligen alltid

musikinstrument och noter, skrivmaskiner och böcker samt dyrare speav

anordnande utbildningskurser imatlagning, be-

cialverktyg, av extra ex.

redande ekonomiska för den enskilde att delta i sådana

av möjligheter

skolorna bidrag till anskaffande

och i av igångsatta repetitionskurser, av hem, möjliggörande Ögonoperationer och inköp av glasögon, prÖ-

eget av vande och tillfälliga understöd åt

av nya verktyg möjligen även yrken,

fortfarande blir ett lämpligt arbete för de

familjen, är allt sådant, som

De blinda, enär de ha någon av-

understödjande föreningarna. som,

bli föremål för den blindvårdande verksamhet,

sevärd arbetsduglighet,

i detta betänkandes VIII avhandlas, heller o. h. ligga som kap. men

till last, ,behöva säkerligen då och då någon särskild hjälp

fattigvården

få till den enskilda välgörenhetens omvårdnad. och kunna då trygga sig De lokala förbunden ha alltjämt kvar sin kulturellt-sällskapliga uppgift.

KAPITEL XII.

Sammanfattning av sakkunnigas förslag.

På grund av den utredning, vi förebrakt, hava vi funnit, att

ovan

följande här sammanfattningsvis angivna åtgärder från det allmännas sida

böra vidtagas för att åstadkomma förbättrad undervisning åt vårt lands

en blinda och för att skaffa dem ställninø i samhället, så

en gynnsammare att de olägenheter blindheten medför i den mån upphävas, sådant

som med yttre medel kan ske. Dessa åtgärder omfatta dels ändringar i gäl-

lande författningar, dels organisatoriska nydaningar, vilka även kräva

nya utgifter från statens, landstingens och kommunernas sida.

I lag om fattigvården den 14 juni 1918 hemställes om den änd-

av ring, att i § 40 andra stycket efter ordet sinnesslöa på båda de ställen, där det förekommer, inskjutes blinda. Vinner detta bifall, bör styrelsen

för Blindhemmet, Nynäshamn, ingå med underdånig framställning, att

hemmet måtte bliva Konungen för sitt ändamål godkänt. Jfr sid. 89.

av

I stadga för läroanstalter för blinda den 29 maj 1896 § 34, fjärde

av stycket, föreslå vi att orden: jämte handarbete ersättas inklusive

- av

modellering och träslöjd. Jfr sid. 90.

I stadga § 8 föreslås följande Av lärarinnornalför-

samma tillägg:

ordnar direktionen för tid högst fem år att första lärarinna

en av en vara vid institutet och att första lärarinna vid förskolan å Tomteboda.

en vara I samband härmed föreslås i staten för institutet och förskolan för blinda å Tomteboda den ändring, att i stället första lärarinna vid insti-

en tutet och första lärarinna vid förskolan samt ämneslärarinna vid in-

en en stitutet och tre ämneslårarinnor vid förskolan upptagas med oförändrade

avlöningsbelopp två ämneslärarinnor vid institutet och fyra lärarinnor vid förskolan samt dessutom tvänne arvoden å 300 kronor till dem, för-

som ordnas att första lärarinnor vid institutet och förskolan. Jfr sid. 91.

vara

Då den av föreslagna placeringen del äldre halvblinda in-

oss av en

stitutslärjungar i lämpliga jordbrukarefamiljer för undervisning i jord-

bruk är tiârsöksnatur, bör den föranleda någon ändring i den gäl-

av lande stadgan utan bliva beroende nådigt bifall till den underdåniga fram-

av

institutsdirektionen lärer komma att göra, därest den

ställning, som anser

vårt förtjäna avseende. Jfr sid. 93.

förslag Den föreslagna utvecklingen undervisningen i lappskoma-

av oss av keri och vid institutet bör likaledes bero på åtgärder från

maskinstickning

direktionens sida. Jfr sid. 97.

För anskaffande förbättrad hantverksutrustning och av skrivmaav skiner institutseleverna vid deras utskrivning hemställa vi, att, när de åt ekonomiska det medgiva, ett för ändamålet fullt tillräckligt

omständigheterna

måtte beviljas institutet. Jfr sid. 69 och 100.

ärligt förslagsanslag

För beredande undervisning i vid institutet

av propedeutisk massage

hemställa vi ett årligt förslagsanslag å extra stat av 1,700 kronor om att ställas till direktionens förfogande. Jfr sid. 103.

högst,

Den gjorts blindinstitutets direktion om rätt att

framställning, som av den pensionsförsäkringslagen § 9

få använda de medel, på grund av kan komma att uppbära, till förstärkande den utrustning,

fjärde stycket av

de eleverna på väg erhålla, tillstyrkes. Bifalles detta

som utgående annan

och såsom vi föreslagit, del de äldre institutseleverna till

överflyttas, en av

lfristinehamnsskolan, bör styrelse erhålla rätt beträffande

dennas samma

dem skolans skolpliktiga. Jfr sid. 104 och 106. av lärjungar, som äro

För överñyttandet till Kristinehamnsskolan vissa

att möjliggöra av äldre manliga institutslärjungar föreslå Vi följande ändringar:

I blindundervisningen 29 maj 1896 2,5 och 6

lagen angående

för läroanstalter för blinda § 2 bör hantverksskola samt i stadga uppbland läroanstalterna. § tredje stycket, bör erhålla följande

tagas Lagens

Barn under de 10 år, följa efter dess inta-

lydelse: är skolpliktigt som

i förskola eller i fall det utan att ha genomgått förskola intages i

gande

under 8 år. Har det från institutet överflyttats till hantverksinstitutet fortfar dess likväl till denna tids utgång. Därest barnet

skola, skolplikt

dessförinnan inhämtat sådana kunskaper och färdigheter och uppnått så-

dan vidare skolgång obehövlig, eller är det så svagt

utveckling, att anses

dess fortsatta vistelse i läroanstalt anses vara utan gagn, må

begävat, att

det från sin befrias. Stadgans § 31 bör erhålla följande tillägg:

skolplikt

vid institut inhämtat det kunskapsmått, han där Lärjunge, som som anses kan direktionen för avslutande sin hant-

kunna tillgodogöra sig, av av

till hantverksskola. I nåd. reglementet för hant-

verksutbildning överflyttas

i Kristinehamn för blinda 3 dec. 1915 § 21 böra utgå orden: verksskolan tillstånd Jfr sid. 107.

medfolkskolöverstyrelsens

ordinarie komma till stånd för institutet och hant- När nya stater till de ändringar å såväl inkomst- .verkssk0lan, bör nödig hänsyn tagas bör medföra. Likaså måste ändringen

som utgiftssidan, som förändringen

påverka beräkningen av utrustningsanslagen vid både institutet och hant-

verksskolan. Jfr sid. 69, 100 och 108.

Det till 10,000 kronor högst fixerade till fria frakter

statsanslaget

åt blinda hantverkare, köpa råvaror från Kristinehamnsskolans

som materialdepå, hemställa vi må beviljas utan Jfr sid. 109.

tillägget högst.

Till understöd åt sådana blinda, söka de

som en högre utbildning än

kunna vinna vid statens blindskolor, hemställa vi att ett årligt reservationsanslagl 5,000 kronor måtte utverkas för att ställas till

skolöversty-

relsens förfogande för utdelande stipendier till det antal och

av belopp

samt under den tid och på de villkor, den själv bestämmer.

som Jfr

sid. 97 och 112.

För beredande ett inkomsttillägg åt arbetande blinda blindav hetsersättning hemställa vi dels att kommunerna åläggas att åt sådana blinda med vissa undantag lämna ett understöd

- - utan fattigvårds

natur förslag till lag bil. C, dels ock att ett årligt å

se förslagsanslag

400,000 kronor utverkas för att ersätta kommunerna till halva och i vissa

fall till hela beloppet vad de för utbetalat. Jfr sid.

blindhetsersättningar 132

För att klagomål mot fattigvårdsstyrelses beslut angående blindhets-

ersättning skall kunna fullföljas till högsta instans, hemställa vi att till

uppräkningen ärenden i § 2 2 lagen 26 1909 av mom. av maj om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt må göras följande tillägg: mål angående blindhets-

ersättning. Jfr sid. 131.

För beredande personlig vård åt blinda, framför allt arbetande, och av en särskilt för att skaffa dem förbättrade arbetsförhållanden hemställa vi, att

landstingen de städer, tillhöra landstingsområde,

- resp. som -- uppmanas att inrätta särskilda nämnder för blindvård förslag till instruktion se bil. D samt att förse dem med för deras verksamhet

nödiga medel, även-

som att staten förbinder sig dels att, därest sådan nämnd en upprättar för blinda avsedd verkstad eller arbetshem, för varje där blind

intagen

betala dagavgift 1 krona, dels att till tredjedel dock

en av en av beloppet

högst med 500 kronor för år och bidraga till de understöd, person som nämnden utbetalar till i sina hem arbetande blinda. Jfr sid. 140.

För att bereda ålderstigna eller icke arbetsföra blinda för dem

lämp-

lig tillflyktsort hemställa vi, att landstingen att inrätta ålderuppmanas domshem för blinda samt att kommun, från vilken blind sådant

intages å ålderdomshem, ålägges att för varje intagen blind

erlägga en dagavgift av

samma belopp som det, vartill dagkostnaden för den, åtnjuter full som och sluten fattigvård, i kommunen under året uppgår, dock med

högst

tredjedelen det belopp, vartill hemmets kostnad för och av dag person under året uppgår. Tillika hemställa vi, att måtte utverkas

av riksdagen

till att till landsting respektive stad, tillhör lands-

medgivande - som

måtte, därest det låter uppföra eller inköpa särskild byggnad

tingsomrâde -

för sådant hem, lämnas ett bidrag statsmedel, uppgående till halva

av

eller inköpskostnaden, dock högst till 2,500 kronor för plats, byggnads- var

sålunda beredes åt blind Jfr sid. 146. som person.

Åt socialdepartementets fattigvårdsbyrå hemstalla vi, att uppdrag lam-

över det satt, varpå statens bidrag till landstingens nas att utöva uppsikt och kommunernas blindvård användas, att tillhandagå dessa med råd och

att dem upprättade anstalter, för vilka

upplysningar samt inspektera av

ändamål åt böra anvisas ett årligt förslagsanslag 2,000 kro-

byrån synes

till anlitande biträde. Jfr sid. 148.

nor av sakkunnigt

Särskilda yttranden.

Herr Hult har anfört:

Vid bedömandet frågan angående beredande medel för blind-

av av vårdens ordnande har jag i likhet med övriga senast tillkallade sakkunniga icke kunnat undgå att i viss mån taga ställning till sakkunnigas förslag beträffande ordnandet denna vård.

av

Härvid har visserligen viss tvekan uppstått rörande lämpligheten

en

att genomföra helt princip för bringande samhållshjalp åt

av en ny av en viss lytesgrupp utan att materiel samtidigt föreligger för bedömande

av de konsekvenser i ekonomiskt avseende, som genomförandet av den nya principen medför med hänsyn till övriga lytesgrupper, vilkas eventuella anspråk på liknande samhallshjalp icke låra kunna eller böra avvisas. Denna betånksamhet har emellertid övervunnits inför de ömmande skål, sak-

som kunniga anfört för blindvårdens ordnande på föreslaget satt, samt inför utsikten till ett långt dröjsmål med lösning frågan beträffande de blinda,

av

dessa nämligen skulle få vänta på denna lösning, till dess utredning om blivit verkställd jämval rörande övriga lytesgrupper.

Ehuru jag sålunda i huvudsak ansluter mig till sakkunnigas förslag angående ordnandet blindvården, har jag däremot icke kunnat biträda

av

majoritetens mening beträffande följande, mig synes, viktiga detaljer,

som vilka jag bort vinna lösning ån den föreslagna.

anser en annan

Angående försörjningsplikt.

Sakkunnigemajoriteten har ansett, att, i och med beredande så kal-

av

lad blindhetsersättning utan fattigunderstöds natur åt sådana blinda, vilka utföra visst mått arbete, försörjningspliktig eljest påvilande skyldighet

av att i mån förmåga bidraga till den blindes utkomst icke skall kvarstå.

av

Denna lösning berörda spörsmål har jag icke kunnat .bitråda och

av detta flera skål. Sålunda har jag ansett, att skål, anförts

av samma som

för fastställande försörjningsplikt i fattigvårdsavseende, också tala för

av dess bibehållande beträffande arbetande blind, vilkens lyte i regel betydligt förminskar hans möjlighet att eget arbete fullt försörja sig.

genom

Föräldrars och barns befriande från skyldigheten att så långt det är möjligt försörja varandra kan nämligen befaras verka upplösande familjebanden samt slappa ansvarskänslan för den familjen, vilket det egna är ett samhällsintresse största vikt att söka undvika. Men försörjningsav pliktens bortfallande skulle jämväl i annat avseende kunna komma att medföra betänkliga konsekvenser. Sålunda skulle det säkerligen väcka förundran, ja, anstöt kanske, att blind medgives uppbära blinden hetsersättning inom kommunen, ehuru den blinde ägde förmögna föräldrar eller barn. Men jämväl i tillämpningen komme sakkunnigas förslag på förevarande punkt att verka egendomligt, det innebär, att den del året, den arbetande blinde icke uppnår stadgat arbetsav som resultat, utkräves försörjningsplikten, under det att vid motsatt förhållande kommunen får för det tillskott i försörjningen, erfordras svara som

utöver arbetsförtjänsten. Då det dessutom principiell synpunkt icke

ur torde kunna anföras något skäl mot försörjningspliktens bibehållande även

vid beredande av blindhetsersâtttning utan fattigunderstöds natuiylhar jag

funnit övervägande skäl tala för förslagets utformande iöverensstämmelse härmed.

Angående blinds förnzögenhet.

Beträffande rätten till blindhetsersättning har jag ifrågasatt, att

arbetande blind, ägande viss förmögenhet, skulle uteslutas från denna rätt. Ehuru det torde invändas, att dylik spärr är överflödig, enär avkomen sten av förmögenheten skall inräknas i årsinkomsten vid bestämmande av blindhetsersättning, har jag trots detta ansett bestämmelse i antydda en avseende önskvärd med hänsyn dels till det principiellt riktiga ien sådan

föreskrift, dels till angelägenheten att förekomma, att förmögen

av blind

som under ett eller annat år eller anledning icke åtnjuter av en annan

avkomst förmögenheten, under sådan tid uppbär blindhetsersättning.

av

Angående blindhetsersättning och dess utgående.

Enär den ifrågasatta blindhetsersâittningen skall utgå utan att hava

fattigunderstöds natur, möter givetvis svårighet att, med bibehållande

av den blindes medborgerliga rätt att själv efter gottfinnande välja sin vistelseort, finna lämplig utväg till lösning spörsmälet, vilken kommun en av

det bör åligga att bestrida utgiften för blindhetsersättningen. Härutinnan går sakkunnigjemajoritetens förslag ut på att den blindes

hemortsråttskommun skall betala blindhetsersättningen, till dess hemny ortsrätt den blinde vunnits, och blindhetsersättningen icke av som anses hava fattigunderstöds natur, vinnes hemortsrätt inom vistelsekommun i ny

och med utgången det år, för vilket den blinde blivit mantalsskriven i av den kommunen. nya Genom sådan anordning blir det sålunda den blinde själv, en som på förhand kan avgöra, vilken kommun inom riket för det eller ena andra året skall betala blindhetsersåttning till honom, på den blindes inflyttning kunna de kommunala icke öva något inflytande, så organen framt de äro lojala. Denna helt princip, möjliggör mången gång tung bördas nya som en överflyttande från kommun till utan att den komen en annan, senare munen har någon möjlighet att skydda sig, har jag icke kunnat ansluta mig till, och jag är förvissad att densamma, den genomföres, om om kommer att väcka förvåning hos våra kommunala myndigheter, vilka vant sig vid och säkerligen förnuftigt, att kommunen icke bör föranse vara pliktad att mottaga individ inom sin krets, redan vid inflyttnins en som gen är lagstiftningen tillförsäkrad understöd efter

genom av kommunen

viss tids förlopp. Men jämväl för den blinde kan anordningen komma att medföra trakasserier och obehag och är i Varje fall icke ägnad att be-

reda den blinde nyinflyttade den vänlighet, tillmötesgående och hjålp,

varav denne i allmänhet är i verkligt behov. Om jag sålunda finner den föreslagna lösningen berörda spörsmål av

otillfredsställande, så möter det å andra sidan svårigheter att anvisa

en

annan och bättre lösning, i synnerhet med aktgivande på majoritetens

uppfattning, att kommunernas bidragsskyldighet icke helt och hållet bör avkopplas. Eljest vore givetvis statens Övertagande kostnaden för blindav vården det rationellaste, härigenom undveke tvister mellan komman

munerna samt verklig utjämning kostnaden för blindvårdeni

vunne en av riket. Som emellertid under rådande förhållanden ett förslag nu om statens Övertagande blindvården icke lär ha stor utsikt att Vinna av an-slutning från statsmakterna, har jag inom sakkunniga hemstållt ett om

övervägande av lämpligheten av att låta landstingsområdet samt stad, som

deltager i landsting, utgöra område för bekostande den del blindav av

hetsersättningen, som eljest skulle åligga kommunen, vilken lösning visserligen icke heller helt undgår anmärkning, gjorts beträffande

samma som förhållandet mellan kommunerna, dock ägnad dels att bemen som vore tydligt utjämna skattebördan för blindvården, dels ock att till ett minimum reducera verkningarna den blindes fria val vistelseort. Vid av av en lösning frågan efter denna linje kunde måhända överlåtas åt landsav

tinget eller dess förvaltningsutskott att indela länet idyrortsgrupper samt

åt kommun, inom vilken den blinde är bosatt vid nyår, att vidtaga av

sakkunniga föreslagna åtgärder, i övrigt äro erforderliga för den

som

därtill berättigade blindes förseende med blindhetsersättning, vilken torde böra förskotteras kommunen, ersättas av landstinget, som även

av men

bör rekvirera statsbidraget. Då sakkunnigemajoriteten emellertid funnit tillräckliga skäl för ett frängående det tidigare uppgjorda förslaget på förevarande punkt icke

av förebragta, har jag häremot anmält min avvikande mening, för vilken jag i det anförda sökt giva uttryck.

Skulle emellertid frågan på berörda punkt lösas i överensstämmelse med majoritetens förslag, ifrågasattes, huruvida det icke måste

anses mera

praktiskt att ansökan blindhetsersättning ingives till fattigvårdssty-

om relsen i vistelsekommunen, det även bör åligga att fullgöra allt, som er-

som fordras för den blindes förseende med blindhetsersättning, men med rätt till ersättning för hela den förskjutna kostnaden hemortsrättskommu-

av

i sin tur får ansöka statsbidraget. Det synes nämligen nen, som om opraktiskt, i synnerhet då hemortsrättskommun och vistelsekommun äro långt åtskilda, att hemortsrättskommunen, såsom förslaget förutsätter bör ske, tid efter undersöker och bedömer, huruvida förutsättningen för

annan att blindhetsersättning fortfarande bör utgå förefinnes, samt bestämmer värdet arbetet. Då skälighetsprövning i de flesta fall torde bliva

av en

nödvändig vid avgörande berörda spörsmål, det vara lämpligast

av synes att lägga detta bestyr på fattigvårdsstyrelsen ivistelsekommunen, även om det principiell synpunkt sett icke är tilltalande, att den kommunens

ur ena

bestämmer, vad den andra kommunen skall betala, faran för organ men

missbruk och oegentlighet härutinnan obetydlig med hänsyn å

synes vara

sidan till den blindes rätt att klaga över beslut, han finner för ena som sig oförmånligt, och åandra sidan till sannolikheten av att vistelsekom-

året efter i regel blir hemortsrättskommun, med hänsyn munen, som härtill behandlar saken objektivt, även då hemortsrättskommunen skall ersätta beslut föranledd utgift.

av

Herr af Jochnick har anfört:

Ehuru jag erkänner de praktiska svårigheterna att förpliktiga hem-

ortsrättskommunen att fastställa blindhetsersättningen efter levnadskostnaderna inom kommun, där den blinde är bosatt, så har jag dock

annan för min del ansett, att hemortsrättskommunen Varken borde betagas rättighet att ersättningen efter levnadskostnaderna inom vederbörande

avpassa bostadskommun, dessa än inom hemortsrättslzommunen, och

om äro högre

heller åläggas att beträffande blindhetsersättningen taga hän-

skyldighet

till levnadskostnaderna i hemortsrättskommunen, dessa skulle vara syn om avsevärt högre än i bostadskommunen. Hemortsrättskommunen borde åt-

minstone äga frihet att i sådana fall tillägget efter bostadskom-

avpassa

dyrortsgrupp. Måhända skulle den linje, för liknande fall munens som sedan länge tillämpats i Danmark, icke Visa sig oframkomlig. Där fastställas Vissa slag understöd alltid vederbörande bostadskommun,

av av dock med rättighet för denna att, därest vederbörande understödstagare har hemortsrätt i annan kommun, av sistnämnda kommun erhålla refunderade av bostadskommunens kostnadsandel i understödet. Med

en

anordning i sådan riktning skulle järnväl uppnå den fördelen, att

man den blinde alltid finge inlämna sin ansökan i bostadskommunen, där den-

behandlades och blindhetsersättningarna utbetalades. samma

BILAGOR

å 3 å å S ä á ä å å å S å 3 5 3 å E å . . .

å å 3 å ä 2 å S S E S å å å å S å å . . .

å 3 ä å å å å å S å å å å S i å å . . .

. 2 ä i 5 ä S å S å E å å i å å : . .

å E 8 å å å å å . å å å å S å å å . . .

å å S ä å S å å å Ä å å å å ä E å . . .

E å å å E å å å 3 å ä å å 5 . . ..

I å E å å å å å å E . . . T.: al

S 3 .oma S 3 S

S S B N. S S S a S

S S S S S S S S S S m S S m w w S S S S S S S m S S S ä

3 S u. 8 8 S ä 8 I

S S S å S w E S ä ä S .I

4 S S S m. S S m S S S S S S w n. S S S m S w N. S S S S S i

S 8 :RSä ,ä ;ES3 I m 5 S

Wm

ä S S m. S 5 S S S E I

S N.w S S m S S S. S S S m S S S S S m S S S m. I

. , : .. .. . . . a . .. .. .. S . S k SS SSSS AAa A .

o

Tabell 9. Av fattigvårdsordförnndeua

Uppgift i Antalet angivna Alder Hela

Därav å L ä n lämnad 20-60 med utan 1 m. kv. summa e .brner från år blinda blinda | over

r u l H Stockholms stad 1 1 1 55 127 182 64 118

Hela riket 2,514 1,960 1,193 767 1,624 1,506 3,130 1,373 01,751 I 6 fall iir åldern angiven.

angivna blinda över 20 år gamla 1920.

självförsörjande Fattigvård Lämplig Rör Yägled- Kompl. Fågg-E arbete Stats- Ar111an

genom på ålder nmgssyn lyte h-ldp

jane pensmnåÖppen sluten summa aláiâs

helt delvis 2111131: dhoms-

sa em

77 35 13 5 54 92 74 82 156 87 17 60 33 26 27 13 47 16 53 33 27 60 68 16 24 38 19 1 10 32 3 68 30 19 49 57 4 19 27 16 19 10 27 2 48 20 12 32 44 11 12 81 17 16 22 59 7 88 65 29 94; 71 13 42 54 33 5 18 50 11 87 44 28 72; 66 12 25 28 15 2 10 25 3 60 42 11 532, 52 10 42 30 22 13 15 48 1 76 46 19 65 53 12 35

. 23 6 10 15 16 4 36 15 3 18 50 4 14

, 33 13 8 4 24 3 35 24 12 3641 29 11 14 49 23 17 11 48 7 75 39 31 70 63 12 35 120 40 15 21 76 13 172 103 48 151 126 32 81 32 7 1 7 24 3 41 23 19 42 43 7 10 57 29 15 11 35 2 33 54 21 75 75 15 47 10 10 9 11 47 1 12 13 13 26 45

- - 64 42 14 21 64 15 42 68 41 109 111 13 62 47 29 13 25 48 8 99 50 13 63 80 11 44 47 22 13 18 58 7 78 39 35 74 78 14 41 36 12 11 13 43 4 70 42 18 60 59 12 24 20 9 10 9 32 4 41 22 10 32 31 12 17 44 17 18 11 42 9 77 44 17 61 68 14 33

35 21 24 8 24 15 44 39 9 48 56 6 27

10 2 6 2 14 1 29 13 15 28 21 8 -11 1402 497 301 322 1010 175 L653 L038 593 L631 L609 292 788

Blindhetsersättningen utgår enligt förslaget med det belopp, som motsvarar existensminimum för blind inom vederbörande kommun, minskat med .hälften av person understödstagarens inkomst. I sistnämnda inkomst inräknas därvid naturligen egen all understödstagarens inkomst, icke blott av arbete utan även av kapital, livränta,

pension o. s. v. De sakkunniga förutsätta således, att man vid fixerandet av blindhetsersättningens belopp följer behovsprincipen. Med anlitande av denna princip erhåller man givetvis större möjligheter att med begränsade anslagsmedel lämna ett verksammare understöd på de håll, där sådant är mest av behovet påkallat. Skulle blindhetsersättningen utgå med belopp till samtliga understödstagare, så avvägt. att detsamma vore tillsamma räckligt att tillförsäkra även de lägsta inkomsttagarna nödigt livsuppehälle, skulle därikostnaderna givetvis ökas betydligt utöver de för de sakkunnigas förslag erforgenom derliga, och det torde kunna ifrågasättas, huruvida, därest en sådan kostnadsökning kan påräknas, densamma hällre borde användas för andra syften, exempelvis för att medgiva att blindhetsersättningen å dyrare orter i riket beräknas efter högre existensminimum än de de sakkunniga föreslagna. av De sakkunniga hava även haft under övervägande ett förslag, att visserligen man till början läte blindhetsersättningen sjunka med växande inkomst men från en viss en inkomst räknat hölle densamma konstant för att därigenom bereda varje blind arbetande ett inkomsttillägg. En sådan lösning av understödsproblemet vore dock person föga systematisk. Den skulle i sak innebära, att man frånginge behovsprincipen för de högre inkomsttagarna och bibehölle även för de relativt välsituerade blinda det lägsta utgående understödet, vilket för dem i många fall skulle äga en jämförelsevis mycket ringa ekonomisk betydelse, medan å andra sidan understödskostnaderna skulle ökas med ett belopp, som torde kunna på annat sätt verksammare utnyttjas. De sakkunnigas förslag medför automatiskt, att blindhetsersättning utgår till de blinda, vilkas inkomst uppgår till minst dubbla existensminimum. Naturligtvis egen kan utsträcka hjälpen längre genom att låta vederbörande skala för blindhetserman sättningen falla långsammare än de sakkunniga föreslagit. Aven en sådan ändring skulle emellertid medföra kostnadsökning, som företrädesvis komme de ekonomiskt en bättre situerade blinda tillgodo. Vid tillämpning formlerna för blindhetsersättningens uträkning torde det vara av praktiska skäl framför allt för att erhålla nödig förenkling påkallat, att man av - avrundar de uträknade beloppen efter lämpliga regler. Inom exempelvis den allmänna pensionsförsäkringen med dess till flera 100,000-tal årligen uppgående pensioner och understöd sker avrundningen så, att varje beräknat terminsbelopp avrundas till närmast högre 10-tal öre; det årliga pensionsbeloppet avrundas med andra ord till högst närmast högre multipel 1 kr. 20 öre vid månadsutbetalning. Då det beav träffande blindhetsersättningen är fråga endast ett jämförelsevis ringa antal under- - om stödstagare samt understödsbelopp, i allmänhet avsevärt överstiga de belopp, om som vilka komma ifråga inom den allmänna pensionsförsäkringen, synes det vara naturligt, att anlitar något starkare avrundning. Enligt de sakkunnigas förslag avrundas man en det uträknade ersättningsbeloppet i förekommande fall till närmast högre 10-tal kronor. Vidare föreslås, att, när den blindes inkomst överstiger av försörjningsminimum, det uppskattade inkomstbeloppet avrundas nedåt till helt 100-tal kronor. Detta innebär i sammanfattning, om man hällre vill se det så, att den uppskattade inkomsten alltid avrundas nedåt. För inkomster understigande av försörjningsminimum sker avrundningen med intervall av i allmänhet 20 kronor samt för högre

inkomster med 100-kronors intervall. Då givetvis i regel en viss osäkerhet vidlåder

inkomstuppskattningen, torde dylik avrundning få

en anses ganska naturlig. Den bör

i allmänhet bidraga till att förminska svårigheterna

vid inkomstuppskattningen. Natur-

ligtvis förenklas i allmänhet grunderna för ersättningens beräknande gör inkomstintervallen i den mån man

till antalet färre och därmed även till - sin utsträckning vi-

dare å andra sidan medför - men intervalluppdelningen alltid vissa diskontinuiteter,

vilka kunna bliva praktiskt olägliga, i den mån intervallen göras alltför vida, särskilt

vid lägre inkomster. Det är väsentligen för i görligaste att mån undvika dessa olägen-

heter som det föreslagits, att uppskattningsintervallen göras mindre ifråga lägre om inkomster än beträffande högre sådana. Det kan visserligen anmärkas att, om exem-

pelvis en understödstagare i 1 äger inkomst grupp en av 520 kronor, erhåller han i

blindhetsersättning 300 kronor och hans totalintäkt kommer sålunda att utgöra 820

kronor. Minskas hans inkomst till 490 kronor,

nu utgår blindhetsersättningen med

350 kronor och totalintäkten ökas till 840 kronor eller till 20 kronor än i det mer förstnämnda fallet. Teoretiskt föreligger sålunda den möjligheten att en understöds-

tagare kan vinna ekonomisk fördel avhända genom att sig viss del av sin inkomst;

men praktiskt sett äro dessa diskontinuiteter vilka, såsom ovan anmärkts, aldrig kunna helt undvikas vid intervalluppdelning-i förslaget en så modifierade, att något

nämnvärt missbruk torde behöva befaras, särskilt om hänsyn tages till det relativt

obetydliga antalet understödstagare, vilket naturligtvis medgiver tillfälle till vida en starkare kontroll än exempelvis är möjligt inom den allmänna pensionsförsäkringen

med dess oerhörda antal understödstagare, I allt fall torde

intervalluppdelningen få

anses så avvägd, att den förenkling, vunnits, än väl uppväger som mer den eventuella

olägenheten berörda diskontinuiteter. av

Den ökning i anslagskostnaderna, förorsakas som genom avrundningarna, blir,

såsom utan vidare torde inses, jämförelsevis obetydlig. Detta framgår så mycket tydli-

gare vid jämförelse med de föreslagna bestämmelserna i övrigt. Det är synbarex. ligen för understödstagarna inom kommun ojämförligt en av större ekonomisk betydelse,

om kommunen placeras i högre eller lägre dyrortsgrupp, en än om blindhetsersätt-

ningen beräknas med eller utan dessa avrundningar.

När understödet avtager med växande inkomst, blir i allmänhet given följd en därav, att man slutligen uppnår gräns, där detsamma en blir alldeles för obetydligt

för att försvara administrationskostnaderna, samtidigt som det för de relativt välsitue-

rade understödstagare, det i dessa gränsfall blir varom fråga, har ett jämförelsevis

underordnat värde. Det gäller sålunda att fastställa lämplig en undre gräns, som

understödet icke må understiga. I pensionsförsäkringslagen stadgas exempelvis i dylikt

hänseende, att pension eller understöd icke utbetalas, när det uträknade beloppet understiger 6 kronor. Vid här ifrågasätta understödsverksamhet bör välförstådda skäl av gränsen sättas åtskilligt högre. Denna fråga står synbarligen i intim frändskap med

den nyssberörda frågan understödsbeloppens om avrundning, och genom de avrund-

ningsprinciper, i förslaget tillämpas; löses densamma som i det närmaste automatiskt.

De lägsta undenstödsbelopp, enligt förslaget kunna som ifrågakomma, äro i grupperna 1 och 50, 100 och 150 kronor i o. s. v. samt grupp 2: 30, 80 och 130 kronor 0. s. v. Då de sakkunniga föreslå, att blindhetsersättning utgår, om det beräknade beloppet

understiger 50 kronor, innebär detta sålunda i sak endast den inskränkning, att det

belopp 30 kronor, eljest enligt uträkning om som skulle utgå till blinda i personer grupp 2 med en inkomst mellan 1,300 och 1,400 kronor, utbetalas

Då de sakkunniga icke göra någon åtskillnad mellan män och kvinnor beträffande beräkningsgrunderna för blindhetsersättningen, har resultatet förslaget kunnat av sammanfattas i enda kortfattad tabell, vilken vederbörande myndigheter i de en ur olika kommunerna kunna omedelbart utläsa den blindhetsersättning, som tillkommer

respektive komsttagare.

Enligt lagen allmän pensionsförsäkring utbetalas bekant till arbetsoförom som mögna vilkas inkomst understiger visst belopp, ett understöd, med eller utan personer, kombination avgiftspension. Det benämnes i förra fallet pensionstillägg, och det av må tillåtas att här nedan för korthetens skull använda denna benämning såsom gebeteckning för dessa understöd från den allmänna pensionsförsäkringen utan mensam hänsyn till avgiftspension samtidigt utgår eller icke. om Enligt pensionsförsäkringslagens ursprungliga och i viss utsträckning ännu gällande bestämmelser utgår dylikt pensionstillägg över huvud taget till person, vars inkomst uppgår till eller överstiger 300 kronor for och 283 kronor för kvinna. I man de bestämmelser, vilka trätt i kraft från och med 1922 års ingång, hava dessa gränhöjts till 425 och 400 kronor. I skrivelse till Konungen den 21 februari 1921 ser resp. har pensionsstyrelsen bland annat uttalat ett önskemål för pensionsförsäkringens som närmaste utveckling. att dessa gränser höjas till åtminstone resp. 600 och 560 kronor. Enligt de sakkunnigas återgivna förslag skall den blinde understödstagarens ovan sammanlagda intäkt inkomst och blindhetsersättning under inga omständigheter av egen understiga 620 kronor. En sådan blind understödstagare kan följaktligen icke ifråga- , komma till pensionstillägg, och detta här anförda önskemål beträffande ens om ovan utvidgning nämnda lags bestämmelser blir inom närmare framtid förverkligat. en av en Man erhåller sålunda förslaget naturlig uppdelning mellan å ena sidan genom en de relativt arbetsdugliga blinda, vilka bliva delaktiga av blindhetsersättning men av pensionstillägg, och å andra sidan de framträdande arbetsoförmögna blinda, vilka mera bliva berättigade till blindhetsersättning men däremot i allmänhet till pensions-

ägg. De sakkunniga hava emellertid ansett sig skyldiga att låta göra en ingående undersökning angående möjligheten att ändring eller komplettering av förslagets genom bestämmelser få till stånd ett kombinerat blindunderstöd såväl blindhetsersättning av pensionstillägg. Det har därvid visat sig, att tillfredsställande lösning av som en denna fråga icke låter sig erhållas, i varje händelse icke med pensionsförsäkringslagens nuvarande bestämmelser och utan mycket genomgripande och vittgående förens ändringar i dessa bestämmelser. Utgår från att för blindunderstödens belopp en gång fixerats, är man normerna det naturligtvis i sak tämligen likgiltigt, huruvida kostnaderna för dessa understöd fördelas på ett eller fiera anslag. Den enda omständighet, som därvid kan vara av nämnvärd betydelse, är att pensionstilläggen bestridas med tre fjärdedelar av staten och endast med fjärdedel kommuner och landsting, medan kostnaderna för en av blindhetsersättningen enligt de sakkunnigas förslag skulle fördelas lika på stat och

kommuner. Det är denna anledning till viss ekonomisk fördel för kommunerna att av pensionstilläggen komma att bidraga till blindunderstöden med största möjliga belopp.

Då emellertid utan ingående överläggning torde kunna inse, att pensionsman mera tilläggens bidrag under alla omständigheter utan väsentligt ändrade lagbestämmelser

icke kunna uppgå till än mycket obetydlig bråkdel blindunderstöden,

mer en av

denna skiljaktighet i kostnadsfördelningen tämligen ringa ekonomisk

en

även

etyde se.

Ur administrations- och bokföringssynpunkter är det naturligtvis närmast olä-

en genhet, om kostnaderna fördelas på flera poster skilda anslag.

ur

Men vida betänkligare är, att dylik kombination pensionstillägg och blind-

en av hetsersättning måste, för så vitt den erhåller någon nämnvärd ekonomisk betydelse,

med nödvändighet avsevärt komplicera bestämmelserna rörande blindhetsersättningens

beräknande. Formlerna för blindhetsersättningens och pensionstilläggens beräkning

komma att så gripa in i varandra, att väsentligen förlorar fördelen den för-

man av enkling, som avsetts med de sakkunniga föreslagna avrundningarna. Av

av samma anledning måste skilda beräkningar rörande blindhetsersättniiugens belopp

göras för män och kvinnor, även den de sakkunniga föreslagna förutsättningen bibehålles,

om av att de totala blindunderstöden skola beräknas efter för båda könen. Att

samma norm erhålla förenklade tabeller till myndigheternas ledning torde möta betydande svårig-

heter på grund komplikationen i beräkningsformlerna. Dessa formler torde ock för

av vederbörande myndigheter i många fall komma att te sig synnerligen svårbegripliga

samt mindre lätthanterliga

o. s. v.

Ur den utförliga undersökning i denna fråga, föranstaltats de sakkunniga,

som av må här anföras följande.

Den enda utväg, som de sakkunniga kunnat finna, att göra de blindunderstödda

i någon mån delaktiga även pensionsforeäkringslagens understöd, är att den del

av av blindhetsersättningem som bestrides vederbörande kommun med andra ord så-

av lunda halva blindhetsersättningens belopp likställes med de kommunala pensions-

-tillskotten enligt lagen den 14 juni 1918 i sådant avseende, att den icke vid pensions-

tilläggs beräknande räknas såsom årsinkomst enligt 7 § pensionsforsäkringslagen. Där-

emot torde det ñnnas utsikt for att återstående andel blindhetsersättiaingen, vil-

av ken bestrides av staten, må kunna undantagas från inkomstberäkning enligt nämnda

lagrum. En bestämmelse i sådan riktning skulle nämligen innebära rubbningi

en de principer, varpå den allmänna pensionsförsäkringen är byggd, ochiövrigt för nämnda

försäkring medföra vissa betänkliga konsekvenser.

Det förutsättes sålunda i det närmast följande, att såsom den blindes inkomst vid

beräkningen av pensionstillägg endast räknas hans inkomst, ökad med halva be-

egen loppet av blindhetsersättningen. Det torde tillräckligt att här utföra utredningen

vara for manliga understödstagare.

Det följer omedelbart enkel matematisk överläggning, att pensionstillägg

av en över huvud taget endast kan utgå, när understödstagarens inkomst

summan av egen och hälften av blindhetsersättningen, beräknad enligt återgivna regler utan att

ovan hänsyn tagits till eventuellt förekommande pensionstillägg, uppgår till ett lägre belopp

än det för pensionsförsäkringslagens bestämmelser gällande försörjningsniinimum, d.

v. s. 425 kronor enligt de bestämmelser, trätt i kraft den 1 januari 1922, 300

som resp. kronor enligt förut gällande bestämmelser. Eftersom enligt de sakkunnigas förslag

lägsta förekommande inkomst för den blinde understödstagaren utgör 140 kronor,

motsvarande blindhetsersättning 480 kronor samt inkomst och halva

summan av blindhetsersättningen alltså minst 380 kronor, äro följaktligen under alla omständig-

heter från pensionstillägg undantagna samtliga de blinda understödstagare, på vilka

pensionsförsäkringslagens förutvarande bestämmelser äro tillämpliga, eller med andra

ord praktiskt taget varje person, är född före 1907 och blindhet inträffat fore

som vars

1922. Det är sålunda tydligt, att pensionstilläggen i varje händelse under en tämligen avsevärd följd år framåt icke kunna få någon nämnvärd ekonomisk betydelse av för blindunderstöden. Gör motsvarande undersökning beträffande de blinda, på vilka de nya man en bestämmelserna i pensionsförsäkringslagen skola tillämpas, finner man till en början, att inom varje kommun, tillhör dyrortsgrupp utgör summan av understödssom tagarens inkomst och hälften av blindhetsersältningen minst 170 + 590 465 egen - = kronor, vilket överstiger de 425 kronor, som motsvara pensionsförsäkringslagens försörjningsminimum. Desto säkrare gäller då ett liknande förhållande för varje kommun inom den dyrare Till pensionstillägg kunna sålunda ifrågakomma endast grupp understödstagare inom dyrortsgrupp Overgår till formlerna för blindhetsersättningens och pensionstilläggets man nu uträkning, så låta dessa sig svårligen demonstreras utan begagnande av bokstavsräkning. För att göra minnesanlcnytning lättare användas här såsom bokstavsbetecken ningar i allmänhet initialbokstäverna till vederbörande begrepp. Det allmännas understöd utgöres dels blindhetsersåittning b dels från pensionsförsäkringen utgående av pensionstillägg p. Vederbörande existensminimum betecknas med m minimum, understödstagarens inkomst med i och hans sammanlagda intäkt av egen inkomst egen och understöd med stort således

1 I b + p + = Understödet skall enligt de sakkunnigas förslag avvägas så, att

m I=b+p+i=m+g

eller med andra 0rd

3 b + p m

= 12

Såsom inkomst vid pensionstilläggets beräkning skall räknas i + och pensionstillägget utgår sålunda enligt formeln

4 255 0,5 + p = -

i

Om mellan formlerna 3 och 4 gör vederbörlig elimination, så erhåller man nu efter några räkningar, vilka här torde kunna saklöst utlämnas: man

:JO m + i

5 b -7255

samt

p=§850-m-:%.

Dessa formler äro användbara endast så länge det enligt formel ö uträknade

pensiorvstilläggsbeloppet blir negativt. Med nuvarande lagbestämmelser komma, enligt det ovanstående, formlerna att bliva tillämpliga endast för kommuner i dyrortsgrupp Man erhåller då 550 m = och formlerna förenklas sålunda till

7 bg:PN -..7512

samt

9 i s p = 7 100

Pensionstillägget upphör enligt formel 8, när inkomsten uppgår till 200 kronor.

Pensionstillägget kommer sålunda enligt det anförda att utgå endast till understödetagare inom dyrortsgrupp 1 med inkomst då det gäller manliga understöds-

en tagare varierande mellan 140 och 200 kronor. Pensionstillägget självt växlar enligt

formel 8 från högst 39 kronor nedåt. För kvinnliga understödstagare blir det högsta pensionstilläggsbeloppet endast 17 kronor. Det är sålunda tydligt att, jämväl sedan jämvikt gång inträtt i understödsrorelsen, så att som regel pensionsforsäkrings-

en

bestämmelser bliva tillämpliga, kommer pensionstilläggens bidrag till blindlagens nya understöden att uppgå till endast obetydlighet av sammanlagt några få hundratal

en kronor året, vilket i ringaste mån torde uppväga de olägenheter, som av

om gagn det redan anförda framgå.

Det torde emellertid kunna invändas, att det ändock kan finnas anledning att lämna utväg öppen för ett samarbete med pensionsforsäkringen, därest utsikt föreñnnes, att densamma framtida lagändringar kan bliva i stånd att giva ett mera verk-

genom samt bidrag till blindunderstöden. En undersökning har av denna grund gjorts även för det fall, att det enligt pensionsförsäkringslagen gällande försörjningsminimum eventuellt höjes till respektive 600 och 560 kronor. Densamma har givit vid handen, att peusionstilläggens bidrag till blindunderstöden i detta fall kommer att begränsas till ett eller annat tiotusental kronor årligen, och med all sannolikhet, även sedan jämviktsläge gång i avlägsen framtid uppnåtts, uppgå till sammanlagt 100,000

en en kronor årligen.

Det torde emellertid framgå det ovanstående att,i den mån pensionstilläggens

av ekonomiska betydelse ökas, kompliceras även beräkningsformlerna avsevärt. För vartdera könet understödstagare komma i allmänhet inom kommun i bruk två

av samma eller flera olika beräkningsformler mer eller mindre komplicerade och från varandra skiljaktiga. Over huvud taget komma skilda formler till användning för de olika kommungrupperna; och även för män och kvinnor bliva formlerna mera skiljaktiga än

måhända på förhand skulle vänta sig. Avrundningar av blindhetsersättningen man kunna göras utan att detta naturligen i sin tur återverkar på pensionstilläggens beräkning. En tabellering blindhetsersättningsbeloppen möter av Hera anledningar

av besvärliga svårigheter.

Vad formlerna angår, är det givet, att redan utseendet av exempelvis ovanstående formel 5 eller till och med speciell formel sådan 7 i många fall kommer

en som att verka mindre tilltalande på de myndigheter, vilka närmast med uträkningen

blindhetsersättningen att göra. Det må vidare uppmärksammas, att blindhetsav ersättningen enligt anförda formel 5 respektive 7 kommer att växa med in-

komsten. I komplicerade fall kommer blindhetsersättningens belopp att varie-

mera rande växa, avtaga eller hållas konstant vid växande inkomst. Förklaringen till dessa egendomligheter är naturligtvis till väsentlig del den, att de önskemål, mot vilka blindunderstöden och pensionstilläggen syfta, äro i viss mån olika natur. När nu

av pensionstilläggen bestämmas först och efter på förhand givna regler, gäller det seder-

att i efterhand avväga blindhetsersättningen så, att de avvikande önskemålen mera

C rörande de totala blindunderstöden bliva tillgodosedda. För skolad matematiker äro

en ovan anmärkta växlingar i ersättningsbeloppen därför lätt begripliga, för de verk-

men ställande myndigheterna landet runt torde de mången gång komma att te sig

synnerligen svårfattliga. Ofta förekommande felräkningar och missförstånd rörande formlernas

användning torde ock bliva en naturlig följd härav.

Såsom sammanfattning torde kunna sägas, att det är tvivelaktigt, huruvida över

huvud taget en sådan anordning kan genomföras, att pensionstilläggen inom när-

en mare framtid kunna få någon nämnvärd betydelse för blindunderstöden, och att å

andra sidan, om så skulle kunna ske, det eventuella gagnet härav torde avsevärt mot-

vägas av de olägenheter, som en dylik kombination måste medföra i form betydligt

av ökade komplikationer i bestämmelserna, in. m.

Till ledning för en beräkning angående kostnaden för genomförandet blind-

av vårdssakkunnigas förslag må följande anföras.

De högsta förekommande understödsbeloppen utgöra i 480, i

grupp grupp 590 och i grupp 700 kronor. Förutsätter en kontinuerligt jämn fördelning

man av understödstagarna inom varje grupp, efter inkomst räknat, skulle medelunderstödet utgå

med något över hälften av anförda understödsbelopp. Med all sannolikhet torde emel-

lertid antalet understödstagare komma att koncentreras kring de lägre inkomsterna.

I vilken utsträckning detta kommer att ske är omöjligt att på förhand bedöma, då

tillförlitligt statistiskt material härför saknas. För att i kostnadsberäkningarna må

man befinna sig på den säkra sidan, har här nedan medeltalet beräknats till veder-

av börande högsta understöd, sålunda i avrundade tal i 400, i 500 och

grupp grupp i grupp 600 kronor.

Huru de blinda understödstagarna komma att fördela sig på kommuner olika

av dyrhetstyp, undandrager sig likaledes ett noggrannt avgörande på grund saknad

av av tillförlitligt material. Förutsätter man, att understödstagarna bliva jämnt fördelade över

de tre dyrortsgrupperna kommuner, kommer medelunderstödet för samtliga blinda

av i riket att sammanfalla med det aritmetiska mediet mellan motsvarande för de olika

grupperna beräknade medeltal 400, 500 och 600 kronor och kan sålunda be-

- räknas till 500 kronor. Den officiella statistiken emellertid i viss mån peka där-

synes hän, att de blinda i något större utsträckning äro bosatta å relativt billigare orter.

Sålunda framgår de utdrag svensk befolkningsstatistik för åren 1840-1910, vilka

av ur återfinnas i de sakkunnigas tabell 1 bil. A, att blindkvoten relationen

- v. s. mellan antalet blinda och vederbörande invånareantal städse varit avsevärt större

på landsbygden än i städerna. Vid senast offentliggjorda allmänna folkräkning, för år

1910, utgjorde exempelvis antalet blinda 100,000 invånare i städerna endast 40,

per på landsbygden däremot 69, närmare 75 flera. I tabell 9 bil. A lämnas

v. s. av vissa av de sakkunniga inhämtade uppgifter rörande fattigvårdsordförandena angivna

av blinda över 20 år gamla år 1920. Av dessa blinda uppgivas delvis själv-

1,010 vara försörjande genom arbete. Enligt verkställd undersökning utgjorde fördelningen

av dessa 1,010 blinda: 643 å billigare, 173 medeldyra och 194 å dyrare orter. I vad

mån den gruppering, därvid följts, kommer att överensstämma med den dyrorts-

som fördelning, kommunerna komma att välja, de sakkunnigas förslag genomföres,

som om är naturligtvis omöjligt att på förhand yttra sig Men det torde för

om. vara mycket sagt, att undersökningen i alla händelser giver ett kraftigt stöd för den uppfatt-

ningen, attien relativt större del av de blinda understödet-ägarna komma att fördxeala sig på de billigare grupperna. Ar denna uppfattning riktig, så bör det ovan uträknartde medelunderstödet. 500 kronor. snarare få anses avsevärt för högt än för lågt beräknaaxt.

Dessa visserligen mycket summariska beräkningar giva alltså till utslag, att

aimslagslcostnaderna böra kunna beräknas efter ett genamsnittsbelopp per understöidd blind person överstigande 500 kronor, varav 250 kronor komma att belöpa sig på staten och 250 kronor på kommunerna.

Av intresse är naturligtvis även att göra en beräkning angående de blivande finkliska kostnaderna för det allmänna genom blindhetsersättningens införande. För komninunerna äro dessa kostnader givetvis nästan omöjliga att beräkna eller att ens, sedzan blindhetsersättningen väl genomförts, i efterhand något så när exakt fastställa. För en del av understödstagarna skulle kommunerna äga understödsplikt, även blindhezts-

om ersättning genomfördes, och denna understödsplikt torde i många fall till och mied överstiga kommunernas blivande andel i blindhetsersättningen. Antagligt synes i varje händelse vara att kommunernas faktiska kostnader för blindhetsersättxiingexi komma att, kanske obetydligt, understiga de faktiska kostnaderna för staten.

Statens faktiska kostnader åter torde i stort sett sammanfalla med skillnadsb-eloppet mellan statens andel i blindhetsersättxiingen och dess andel i de pensionstillätgg eller understöd, som skulle utgå till de blinda, därest blindhetsersättning infördies. Dessa kostnader låta sig med något större tillförlitlighet uppskattas. Det torde vara naturligt, att beräkningarna över dessa kostnader här utföras så, att de avse ett framtida utslag eller med andra 0rd grundas på de bestämmelser i pensionsförsäkringslagen, vilka trätt i kraft den 1 januari 1922, och på de förutvarande bestämmuelserna, vilka gälla endast tillfälligt och successivt skola sättas bruk.

ur

Statens andel i blindhetsersättningen skall enligt blindvårdssalckunnigas försllag utgöra halva ersättningsbeloppet, medan dess andel i pensionstillägen utgör 3/4. Skiillnaden mellan dessa båda andelsbelopp utgör sålunda statens faktiska ökade kostnad per understödd blind person.

Utför man räkningarna till en början för manliga understödstagare, finner man att för varje understödstagare med lägsta inkomst, som berättigar till bliudhetsersätttning, utgör statens faktiska kostnader i grupp 112, i grupp 180 och i grupp 249 kronor. Kostnaden växer till en början med understödsstagarnas inkomst och uppnår maximum vid en inkomst av 430 kronor, nämligen i grupp 175, i grupp 230 och i grupp 295 kronor. Därefter avtager ifrågavarande kostnad regelbundet med växande inkomst. Sannolikt torde med hänsyn till vad ovan anförts angående

de blindas sannolika fördelning efter inkomster och dyrortsförhållanden medelkost-

-naden överstiga det aritmetiska mediet mellan de anförda kostnadsbeloppen, v. s. 207 kronor. För samtliga understödstagare, såväl män som kvinnor, bör medelbelopjpet utgöra ungefär 3 kronor mer eller med andra ord högst 210 kronor.

Man torde sålunda med säkerhet kunna våga påstå att, sedan jämvikt intrêätt, den faktiska kostnaden för staten i genomsnitt per understödet individ kommer att överstiga 210 kronor.

Vad antalet blinda beträffar, angives detta vid vardera de båda senaste folk-

av räkningarna, för åren 1900 och 1910, till omkring 3,400 jämför tab. bil. A, och man torde sannolikt kunna räkna med ungefär samma siiferuppgift för år 1920. Enkigt uppgifterna för år 1910 voro av de blinda 3,150 i ålder 15 år och däröver och

en av skulle sålunda kunna komma ifråga till blindhetsersättning. Närmare 1,300 av dem hade uppnått ålder 65 år eller däröver och torde i mycket stor utsträckning

en av

på grund ålderdom och lyte kunna betraktas såsom arbetsdugliga eller i varje

av händelse under förutsättning av en tillräckligt sträng inkomstuppskattning

- befinnas åtnjuta den minimiinkomst av arbete motsvarande 25 av vederbörande existensminimum, vilken erfordras för erhållande av blindhetsersättuing. Aterstår frågan, hur stor del övriga 1,850 blinda kan komma ifråga till sådan ersättning.

av

De sakkunniga hava inhämtat uppgifter för år 1920 jämför tab. bil. A

- rörande 3,130 blinda i ålder över 20 år. En jämförelse med ovan utdragna siffror ur den officiella statistiken synes giva vid handen, att detta material med sannolikhet torde omfatta i det närmaste hela det nuvarande antalet blinda i ålder över 20 år.

Enligt lämnade uppgifter voro av dessa 3,130 omkring 500 fullt försörjda genom eget arbete eller annan inkomstkälla, utan hjälp från annat håll. Ett stort antal av dem torde icke kunna komma i åtnjutande av blindhetsersättniug på grund av för hög inkomst, och beträffande de övriga torde av naturliga skäl blindhetsersättningen komma att utgå med jämförelsevis obetydligt belopp.

Omkring 1,000 personer voro endast delvis försörjda genom eget arbete. Flertalet dessa torde komma i delaktighet av blindhetsersättning, väsentligen blott med

av undantag dem, vilkas inkomst av eget arbete eventuellt uppgår till 25 av exi-

av stensminimum.

Återstående omkring 1,600 blinda uppgivas vara helt försörjda av det allmänna eller enskilda och skulle sålunda, i den mån detta förhållande fortfar, på

av personer grund saknad av egen arbetsinkomst ifrågakomma till blindhetsersättning.

av

Tabellen innehåller direkta uppgifter angående de helt försörjdas fördelning på allmän och enskild försörjning. Däremot lämnas rörande samtliga de blinda, som åtnjuta fattigvård, uppgifter, som kunna lämna viss ledning för denna frågas besvärande. Antalet blinda, som åtnjuta fattigvård, uppgives till sammanlagt omkring 1,600 personer, därav omkring 1,000 med öppen och omkring 600 med sluten fattigvård. En stor del de förra torde antagligen komma i åtnjutande av blindhetsersättning,

av men däremot förmodligen blott en obetydlig del av de senare. I den allmänna pensionsförsäkringen förekommer det sällan, att personer samtidigt uppbära pensionstillägg och åtnjuta fattigvård, vare sig öppen eller sluten, naturligt nog eftersom pensionstillägg i allmänhet tillkommer varje arbetsoförmögen person, som jämväl är ekonomiskt invalid. Hittills gällande bestämmelser i 9 § pensionsförsäkringslagen föreskriva till och med uttryckligen, att när pensionstagare är intagen å allmän fattigvårdsanstalt, äger

en austalten uppbära honom tillkommande pensionstillägg samt därav tillgodogöra sig kostnaderna för vården. Beträffande blindhetsersättningen åter torde väl få utgå från

man att personer, vilka åtnjuta sluten fattigvård, i regel icke samtidigt lära få uppbära blindhetsersättning, då denna är avsedd endast för i viss mån arbetsdugliga personer i syfte att åt dem bevara viss ekonomisk självständighet.

en

En annan sak är, att mången blind, som nu försörjes fattigvårdeng dock

av men innehar en viss arbetsduglighet, genom blindhetsersättningens genomförande torde komma i en friare ställning och kunna undvara fattigvård. Man torde sålunda icke äga rättighet att borträkna ett antal understödstagare fullt motsvarande det under

som nuvarande förhållanden helt försörjes av fattigvården.

Bland de 1,600 blinda, uppgivas helt försörjda det allmänna eller

som vara av i av enskilda, torde befinna sig övervägande del åldringarna i ålder 65 år och

en av- av däröver, och ytterst få dem torde, under förutsättning riktig inkomstupp-

av av en skattning, ifrågakomma till blindhetsersättning. Beträffande de åter torde för-

yngre siktigheten bjuda, att räknar med, att antalet helt försörjda, sig fattigvård

man vare av

eller enskilda, kommer att successivt avsevärt reduceras, sedan blindhetsersättning iniförts. Någon särskild åldersfördelning beträffande de helt försörjda föreligger emellertid icke i tab. Däremot återfinnas där dylik åldersfördelning hela materialet.

en av

Denna de blindas åldersfördelning enligt de sakkunniga inhämtade uppgifterna

av för år 1920 är fullt den samma som i den officiella statistikens uppgifter för år 1910. Antalet blinda år 1920 i en ålder av 60 år eller däröver uppgives i tab. 9 tilll omkring 1,750 personer; återstående 1,380 personer förutsättas här nedan vara i ein ålder av 20-60 år med bortseende från, att för 6 personer åldern angivits i tab. 9. För åldersperioderna 15-20 och 60-65 år torde det vara tillåtligt att approximativt räkna med ungefär samma antal blinda, som i den officiella statistiken

uppgivits för år 1910, eller med resp. 150 och 200 personer. Antalet blinda, enligt

som åldersbestämmelserna kunna ifrågakomma till blindhetsersättning. skulle då utgöra i beräknat tal 3,280, därav 1,730 i en ålder av 15-65 år samt 1,550 i en ålder av 6.5 år eller däröver.

Vad det Förväntade totalantalet blinda beträffar, må erinras, att de sakkunniga såsom definition på blind person vid blindhetsersättnings utdelande föreslå, att dem skall räknas såsom blind, vilken lider av så stor nedsättning i synförmågan, att avse:värd svårighet vid utförande av för honom lämpligt arbete därav uppstår. Med denna .definition såsom utgångspunkt torde antalet blinda, som komma att göra anspråk på erhållande av blindhetsersättning, få beräknas efter ett något rymligare mått, än dem hittillsvarande statistiken angiver.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde det vara av försiktighetsskäl påkallatt att räkna med ett antal understödstagare av åtminstone 1,600 personer.

Med denna beräkningsgrund skulle det för genomförande av de sakkunnigas förslag erforderliga årliga anslaget av statsmedel kunna beräknas till omkring 1,600 x 250 400,000 kronor och statens faktiska årliga kostnader för förslagets tillämpande

= till omkring 1,600 X 210= 336,000 kronor, eller i avrundat tal 340,000 kronor. Det senare talet är därvid beräknat efter förhållandena vid jämviktsläge

Det torde framgå att, om också på grund av omständigheter som ovan antytts

- antalet understödstagare eventuellt kommer att något överstiga det ovan summariskt beräknade antalet, 1,600, så föreligga å andra sidan sannolika skäl för att det faktiska medelunderstödet kommer att understiga det beräknade, 250 kronor. Såvitt mead det föreliggande materialet kan bedömmas och under den i det ovanstående ständigt poängterade förutsättningen, att man får räkna med att en effektiv utgallring av de icke arbetsdugliga blinda verkligen äger det antagligt, att anslagskostnat-

rum, synes

för staten komma att överstiga beräknade 400,000 kronor årligen.

derna ovan

Stockholm i 1922.

mars

Erik Stridsberg.

Bilaga O.

Förslag till lag om blindhetsersättning.

§

Envar svensk eller kvinna, som lider av så stor nedsättning i synförmågan,

man att avsevärd svårighet vid utförandet av för ifrågavarande person lämpligt arbete därav uppstår, är, där nedan annorlunda stadgas, berättigad att erhålla ett understöd, benämnt blindhetsersättning.

Sådant understöd är icke i något avseende att anse såsom. fattigvård.

§2.

Blindhetsersåttningen skall utgå i visst förhållande till vad som inom det fattigvårdssamhälle, där understödstagaren har hemortsrått, anses vara existensminimum för blind Dylikt existensminimum skall, för år räknat, inom olika orter anses ut-

person. göra 550, 675 eller 800 kronor. Det ankommer på omformälda fattigvårdssamhålle att bestämma, till vilken dessa ortsgrupper den ort skall hänföras, där understöds-

av tagaren har hemortsrått..

.

§3.

Rätt till blindhetsersåttning,enligt § 1 inträder tidigast vid fyllda 15 år.

Från sådan rått äro undantagna:

a den, icke år inom riket bosatt och mantalsskriven;

som

b den, vilkens årsinkomst arbete icke uppgår till 140 kronor inom den billi-

av gaste, 170 kronor inom den medeldyra och 200 kronor inom den dyraste ortsgruppen;

c den, vilkens sammanlagda inkomst uppgår till sådant belopp, att det enligt denna lag utråknade årliga understödet icke skulle uppgå till 50 kronor;

d den, enligt gällande bestämmelser blindundervisning år skolpliktig;

som om

e den, avhänt sig eller undandolt inkomst eller egendom i uppsåt att er-

som hålla .blindhetsersåttning eller högre sådan än honom eljest skolat tillkomma, samt

den, uppenbarligen icke efter förmåga söker årligen bidraga till sin tör-

som sörjning eller år hemfallen åt dryokenskap.

§4.

Blindhetsersättningen utgör, för år räknat, det belopp, som motsvarar existensminimum för blind minskat med hälften understödstagarens egen årsinkomst.

person, av Uppgår den sålunda utråkxiade blindhetsersättningen till helt tiotal kronor, skall densamma avrundas till närmast högre tiotal kronor.

.

§5.

Ansökan om blindhetsersättning skall ingivas till fattigvårdsstyrelsen i det fattigvårdssamhälle, där sökanden har hemortsrätt, eller därest hans hemortsrätt kunnat utrönas eller är tvistig, till fattigvårdsstyrelsen i det fattigvårdssamhälle, inom vilket han är bosatt. Där fattigvårdsstyrelsen så fordrar, skall sökanden inkomma med prästbevis angående sin ålder samt läkarintyg om graden av synnedsättningen, dennas inverkan på arbetsförmågan och möjligheten att häva förminska lytet ävensom intyg om sökandens vandel och inkomster.

§

Är ansökan blindhetsersättning gjord, skall fattigvårdsstyrelsen pröva de i

om ansökningen lämnade upplysningar och åberopade handlingar samt på grund av denna prövning och kända förhållanden besluta, huruvida sökanden äger rätt till blindhetsersättning samt, därest så befinnes vara fallet, med hänsyn till årsinkomstens storlek uträkna och fastställa blindhetsersättningens belopp.

Fattigvårdsstyrelsen har sedermera att minst en gång om året pröva, huruvida understödstagarens inkomster eller övriga förhållanden undergått sådan ändring, att jämkning eller indragning av blindhetsersättningen bör äga rum, samt, där så befinnes nödigt, fatta beslut om dylik åtgärd.

Har fattigvårdsstyrelse fattat beslut om blindhetsersättning, skall ordföranden ofördröjligen på lämpligt sätt låta den blinda eller hans målsman bevisligen erhålla del beslutet. Angår detsamma blind person, vilkens hemortsrätt kunnat utrönas

av eller år tvistig, skall beslutet för att vinna gällande kraft därjämte underställas Kungl. Majzts befallningshavande för prövning och fastställelse.

§

Inkomst, som i §§ 4 och 6 avses, utgör all den inkomst av fast egendom, kapital eller arbete, som någon skäligen kan antagas komma att under året åtnjuta.

Där inkomsten helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, skall vid uppskattningen dessas värde iakttagas, att- där naturaförmånerna räcka till full om än torftig

av försörjning för blind deras värde må uppskattas till det belopp, som fastställts

person, såsom existensminimum för blind i orten, och att där de räcka till full för-

person sörjning, deras värde skattas till motsvarande lägre belopp, ävensom att årliga värdet

bostad må uppskattas till lägre belopp än 60 kronor i den billigaste, 75 kronor av i den medeldyra och 90 kronor i den dyraste ortsgruppen. Där uppskattning kan ske med ledning dessa bestämmelser, verkställes densamma efter de i orten gällande

av priser eller efter andra grunder, som ñnnas lämpliga.

I fråga äkta makar skall, vid beräknande årsinkomsten, densamma för

om av vardera dem utgöra hälften deras sammanlagda årsinkomst, där med

.av anses av hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter blind makes årsinkomst finnes böra beräknas såsom för ogift person.

Därest den fattigvårdsstyrelsen uppskattade inkomsten överstiger tre fjärde-

av delar det fastslagna existensminimum för blind och uppgår till helt

av person hundratal kronor, skall densamma avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

§ s.

åtnjuter blindhetsersättning, inkomsten av arbete nedgår Därest för person, som b för dylik ersättnings utgående stadgade belopp, och anledningen därunder det i § 3 söker utbilda sig till bättre förvärvsniöjligheter, må fattigvårdsstyrelsen till är, att han blindhetsersättningen tills vidare får utgå med oförändrat belopp. Likaså medgiva, att fattigvårdsstyrelsen, efter prövning omständigheterna, för fall, varom i § 3 e må av undantagsvis medgiva blindhetsersättning till nedsatt belopp. förmäles,

§

Blindhetsersättningen utbetalas kommunens medel genom fattigvårdsstyrelsen av vid månadens slut med tolftedel årsbeloppet, fattigvårdsstyrelsen månatligen en av obetaget att i särskilda fall annorlunda förfara. dock

§ 10.

Blindhetsersättning utgår för tid, under vilken understödstagare undergår friunderstiger månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt. Har lietsstraff; som en anhöriga, vilka för sitt uppehälle äro beroende honom, må dem understödstagaren av medgivas rätt att under tiden uppbära blindhetsersättningen.

fattigvårdsstyrelsen

av

§ 11.

missnöjd med fattigvårdsstyrelses beslut rörande blindhetsersättning, Den som är besvär hos Kungl. lVlajzts befallningshavande inom trettio dagar äger att däröver anföra erhållen del, den dagen oräknad, då delgivandet skedde. Beslutet går efter av beslutet verkställighet, där förbud däremot meddelas Kungl. Maj:ts befallningshavande. dock i av Majzts befallningshavandes beslut kan hos Konungen ändring sökas genom I Kungl. vilka skola inkomna till Socialdepartementet inom den tid, som för överbesvär, vara klagande förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd. av

§ 12.

af februari månad skall kommun, under året därförut genom Före utgången som utgivit blindhetsersättning, till socialdepartementets byrå för fattigfattigvårdsstyrelse och barnavårdsärenden för granskning insända behöriga veriñkationer åtvårds- av redovisningsräkning över under året utbetalad blindhetsersättning. Av det av följd godkända kommunen staten erhålla gottgörelse med hälften, byrån beloppet äger av dock där blindhetsersättniug utgått till vilkens hemortsrätt kunnat utrönas, att, person, under 60 år och orsak än skolgång, deltagande i eller till person, som är av annan utbildningskurs eller dylikt oavbrutet under minst tre år vistats utom det fattigvårdssamhälle, han har hemortsrätt, utan att under denna tid hava av samhället åtvarest fattigvård, hela det sålunda godkända beloppet-skall till kommunen återgäldas. njutit

§ 13.

De närmare föreskrifter, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga som, for lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 192 .

Bilaga D..

Utkast till instruktion landstinget för dess blindvårdsnämnd. av

Landstingets blindvårdsnämnd har till uppgift att skaffa nödig och lämplig hjälp och vård åt alla de blinda inom landstingsområdet, därav äro i behov och som på annat sätt erhålla tillräcklig sådan. Med blind i detta sammanhang avses den, vars synförmåga är så nedsatt, att därav avsevärd svårighet uppstår vid utförande av för honom lämpligt arbete. Dess ordförande och ledamöter utses landstinget. Den väljer själv inom sig av en ledamot till ekonomiens handhavande och till att bereda och föredraga alla en blindvårdsfrågor. Den sistnämnde utövar tillika den närmaste uppsikten över de anstalter för blindvård, nämnden upprättar. Sammanträden äga så ofta som rum, ordföranden anser nödigt eller då två nämndens medlemmar det begära. av Nämnden bör från alla landstingsonarådets kommuner årligen införskaffa förteck-

ning å samtliga blinda över 15 år, ävensom uppgifter å dessas närmare förhållanden. Uppgifterna införas i ett register, där även inträffande förändringar upptagas. Åt sådana blinda, äro oförmögna att bidraga till sitt uppehälle som och heller anses kunna därtill utbildas, bör nämnden, där deras omhänderhavande helt synes och hållet skola överlämnas åt kommunen, i förening med denna söka inom eller utom landstingsområdet bereda vård hos enskilda eller å någon anstalt såsom ålderdomshem, sjukhem eller, därest den blinde lider andra lyten jämte blindheten, i statens asyl av i Lund för blinda med komplicerat lyte. För sådana eller medelålders blinda, ehuru de äro över den lagstadgade unga som, skolåldern, sakna speciell blindutbildning och på denna grund kunna avsevärt bidraga till sitt uppehälle, bör nämnden bereda tjänlig utbildning vid blindskola eller annorstädes, varvid den i de fall, där så kan ske, också bör söka utfå bidrag till kostnaden för utbildningen från pensionsstyrelsen samt från den blinde själv eller hans närmaste. Härvid bör särskilt tillses, att så kort tid möjligt får förfiyta mellan blindhetens som inträffande och utbildningsarbetets början. Åt sådana blinda, äga tillräcklig utbildning för att kunna försörja sig eller som att nämnvärt bidraga till sitt uppehälle och som även allvarligt försöka därmed, bör nämnden bereda möjlighet att utöva sitt yrke och försälja sitt arbetes produkter.

Härvid bör särskilt tillses, att sådana blinda, som återvända från sin utbildningskurs, så snart som möjligt bli satta i tillfälle att tillgodogöra sig, vad de inhämtat. Anses den blinde lämpligast böra stanna i sin hemtrakt, bör nämnden tillse, att han, för så vitt han är hantverkare, där får tjänlig verkstadsplats, underlätta för honom att få nödiga verktyg och arbetsmaterial samt söka bereda avsättning för de färdiga arbeten, som han själv kan med fördel försälja i hemtrakten. För att undvika över-

produktion av vissa slags arbeten bör nämnden hos hemarbetaren göra beställningar på sådant, den sig kunna avyttra. Det utförda arbetet bör betalas omedelsom anser bart efter leveransen. Skulle arbetena osäljbara på den grund att de äro illa vara gjorda eller förfärdigade efter obrukliga modeller, bör vägledning till lämpligare arbets-

sätt lämnas den blinde. De tillfälliga eller fortgående understöd, nämnden utöver vad hemarbetaren som åtnjuter enligt pensionsförsäkringslagen, från sin kommun eller på grund blindhetsav ersättning, kan komma att bevilja honom, sänder den, därest tjänligt, den så anser

till honom direkt ,och på tider, den själv bestämmer, men hemortskommunens som fattigvårdsnämnd bör alltid erhålla meddelande sådant understöd. om För sådana blinda, vilka sakna närmare anförvanter, i vilkas närhet de vilja vistas, eller bo för avlägset for att få nämnvärd avsättning för sina varor eller som andra grunder böra kvarstanna i sin hemtrakt, kan nämnden upprätta en av anses verkstad å ort, den ekonomiska och andra skäl ñnner lämpligt. Denna bör som av anordnas externat, tillfälle till inackordering eller till hyrande av bostadssom men lägenhet i närheten densamma bör beredas samtliga verkstadsarbetare, såväl gifta av ogifta. Nämnden äger att mot de lönevillkor landstinget bestämmer förordna som föreståndare, tillika bör efter nämndens uppdrag besöka områdets hemarbetare, som och nödiga biträden samt att efter föreståndarens hörande antaga arbetare och, där så visar sig nödvändigt, även skilja dem från verkstaden. Vid denna bör finnas

nämnden utfärdad ordningsstadga. I övrigt bestämmer nämnden efter förestånen av darens hörande rörande verkstadens angelägenheter. Nämnden kan å plats, den finner lämplig, öppna handelsbod för försäljning som de arbeten, förfärdigas vid verkstaden eller av blinda inom landstingsområdet, av som varvid bör tillses, att andra än fullt godkännbara arbeten salubjudas. Butikföreståndare antages mot landstinget fastställda löneformåner av nämnden. Frågor om av försäljning blindas arbeten i andra bodar än de av nämnden själv upprättade äger av denna att avgöra. För arbetande blinda kvinnor kan nämnden upprätta ett hem, där de kunna erhålla bostad med värme, kost, arbetsplats, läkarvård m. m. mot en lindrig avgift, belopp efter direktiv av landstinget bestämmes av nämnden. Beträffande förevars ståndare, biträden, ordningsstadga böra där gälla samma bestämmelser, som ovan o. angivits för verkstaden. För att befordra avsättningen av de arbeten, som förfärdigas av länets blinda, bör nämnden söka åvägabringa överenskommelse om leveranser med sjukhus och andra vårdanstalter, regementen, badanstalter och allehanda inrättningar och fabriker, som förbruka större mängder de slags arbeten, som blinda kunna förfärdiga. Onskligt av är, att för åstadkommande snabbare och bättre arbete vissa standardtyper bestämmas av för leveranserna. Uppköp arbetsmaterial såväl för verkstaden eller arbetshemmet som ock av eventuellt for del hemarbetare göras nämnden genom verkstadens eller hemmets en av föreståndare. I allmänhet men nödvändigtvis böra dessa uppköp göras från någon de depåer, finnas upprättade för försäljning av arbetsmaterial åt blinda. av som För sådana blinda, på grund av ålder, sjuklighet eller andra orsaker som kunna arbeta och anses böra vare sig kvarstanna i sina hem eller förflyttas till annan anstalt inom eller utom länet, kan nämnden inrätta ett ålderdomshem, vars föreståndare den äger att mot landstinget bestämd avlöning antaga. Alumnerna antagas och av utskrivas nämnden efter föreståndarens hörande. De avgifter, som skola erläggas för av dessa kommuner eller enskilda, äger nämnden att efter direktiv från landstinget av bestämma. Om till nämndens kännedom kommer, att någon blind inom landstingsområdet

sannolikt skulle behandling av ögonspecialist erhålla förbättrad syn eller förgenom skonas från svårare smärtor i ögonen, bör den söka skaffa honom specialvård och har rätt att, därest omkostnaden på annat sätt kan bestridas, lämna nödigt pänning-

bidrag härtill. Anser nämnden det i ekonomiskt eller annat avseende fördelaktigt att i stället

för att upprätta egen verkstad, arbetshem eller ålderdomshem söka plats för del

en av länets blinda i ett annat läns motsvarande anstalter eller att gemensamt med ett annat län upprätta en sådan anstalt, bör den därom ävensom beträffande de närmare villkoren ingiva förslag till landstinget, som har att i frågan besluta.

Vid utövande av sin verksamhet bör nämnden söka förbindelse såväl med socialdepartementets fattigvårdsbyrä som med respektive kommunala myndigheter, blindskolor och sammanslutningar, som arbeta för de blindas bästa.

Nämnden äger att upptaga alla de avgifter, skola erläggas vid dess anstalter,

som ävensom de inkomster, som kunna härflyta dess verksamhet, eller bidrag till denna

av från pensionsstyrelsen, kommuner, föreningar eller enskilda liksom även dessa

att av medel och av de anslag, landstinget beviljar den, göra nödiga utbetalningar. Därest

statsbidrag till något, som ligger inom dess verksamhetsområde, är stadgat, skall den gå i författning om bidragens rekvirerande.

Nämndens räkenskap, åtföljd av eventuella verkstäders, handelsbodars, arbetsoch ålderdomshems, böra årligen före den 1 inlämnade till landstinget. På

mars vara samma gäng bör nämnden avgiva berättelse sin verksamhet under det förflutna året.

om Förslag till stat för länets blindvärd bör årligen före den 1 juli upprättas nämn-

av den och inlämnas till landstinget.