Redogörelser för inventering av odlingsjord

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1922:32 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BILAGA TILL KOLONISATIONSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE

REDOGÖRELSER o

FÖR

INVENTERING AV ODLINGSJORD AVGIVNA AV

EMIL HAGLUND

S T O C K H O L M 19

2 2

Statens

offentliga

utredningar

K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g .

192 2.

Januari—Mars. Återfinnes å omslagen till utredningarna 1—17.

April—Oktober. 1. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. Av E. v. Heidenstam. Norstedt. 20 s. Ju. 2. Byggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen. Av B. Nyström. Norstedt. 208 s. S. 3. Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april 1922 med förslag till taxeändring samt den 5 maj 1922 med yttrande över tull- och traktatkommitténs utlåtande m. m. Sv. .Tr.-aktieb. 22 s. K. 4. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. Kungl. Byggnadsstyrelsens meddelande nr 1. Marcus. 13 s. K. 5. Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation inom de till Kristianstads och Malmöhus län hörande delarna av Lunds stift. Haeggström. 392 s. E. 6. Tillägg till betänkande och förslag betr. förrådsverksamheten vid marinen. Tullberg, vj, 92 s. Fö. 7. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. Haeggström. 95 s. Jo. 8. Utredning angående statsunderstöd för idrottens främjande. Tullberg, vj, 124 s. 1 kart. E. 9. Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. Marcus. 54 s. H. 10. Om lappskattelandsinstitutet och dess historiska utveckling. Av Åke Holmbäck. Almqvist & Wiksell. 95 s. S. 11—12. Betänkande med förslag till lag angående kulturminnesvård samt organisation av kulturminnesvården. 1. Historik, memorial ang. minnesvårdens nuvarande ståndpunkt, utländsk lagstiftning samt bilagor, viij, 483 s. 3 kart. 2. Förslag och motiv, xxiij. 197 s. Centraltr. E. 13. Högskolornas löneregleringskommittés betänkanden. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. Haeggström. vj, 193 s. E. 14. Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren. Av bränslekommissionen avgiven berättelse över dess verksamhet åren 1917—1921. Marcus. 353 s. H. 15. Statistiksakkunnigas betänkande. Utredning och förslag till åtgärder för minskning av kostnaderna för den officiella statistiken samt åstadkommande av en permanent kontroll över det statistiska arbetet m. m. Beckman, x, 3G7 s. Fi. Hi. Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande jakt och fågelskydd. 2. Ändringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. ni. Marcus. 317 s. Jo. 17. Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendet. Lund. Berling. 268 s E.

18. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. Av L. Nanneson. Meddelande från Kungl. Lantbruksstyrelsen nr 240 (Nr 6 1922). Norstedt, vj, 125 s. Jo. 19. Betänkande med förslag angående arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. Tullberg. iv,29s. Ju. 20. Mellanhandssakkunniges betänkande ang. olägenheterna vid mellanhandssystemet inom livsmedelshandeln. Eklund. 295 s. Jo. 21. Om röstsammanräkning vid kommunala val enligt lagarna den 9 juni 1922. Av E. v. Heidenstam. Beckman. (4), 51 s. S. 22. Kolonisationskommitténs betänkande 1922. Förslag till kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna jämte förslag dels till utsträckt tillämpande av intensivt skogsbruk å de norrländska kronoparkerna dels till kraftigare befrämjande av egnahemsbildning å enskild jord i Norrland. Centraltr. (2), xvij, 433, 133, 112 s. 1 kart. Jo. 23. Betänkande och förslag angående utbildningskurser inom tullverket. Tullberg, viij, 143 s. Fi. 24. Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. Nr 6. Haeggström. 69 s. 3 pl. K. 25. Förslag till författningar angående handel med och import av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontrollverksamheten m.m. Beckman, iv, 131 s. Jo. 26. Utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers fordringar m. m. Tullberg. 51 s. Ju. 27. Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värmlands län. Av H. Skoglund. Beckman, xlvij, 692 s. E. 28. Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. Betänkande med förslag till Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående skydd för människor vid brandfara inom industriella arbetslokaler. Beckman. 15 s. K. 29. Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolreglemente för flottan. 1. Skolor och kurser för sjömanskårens manskap. Tullberg, vij, 117 s. • 1 bil. Fö. 30. Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus m. m. General tullstyrelsens underdåniga utlåtanden över 1914 års tullkommissions betänkande. 3. Marcus. 101 s. Fi. 31. Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. Stat. repr.-anst. 12 s. E. 32. Bilaga till Kolonisationskommitténs betänkande. Bedogörelser för inventering av odlingsjord. Av E. Haglund. Centraltr. (2), 279 s 11 kart. Jo.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. — ecklesiastikdepartementet. Jo. = jordbruksdepartementet. Från den 1 april, då kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) trädde i kraft, utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1922:32

JORDBRUKSDEPARTEMENTET.

BILAGA TILL KOLONISATIONSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE

REDOGÖRELSER FÖR

INVENTERING AV ODLINGSJORD AVGIVNA AV

EMIL HAGLUND

CENTRALTRYCKERIET,

STOCKHOLM

INNEHÅLL: l.

INVENTERING AV ODLINGSJORD Å KRONOMARK I NORRLAND OCH DALARNE.

Undersökningens förhistoria. Vår nuvarande kännedom om odlingsmöjligheterna i Norrland Uppkomsten av förslaget till inventering De sakkunniges utredningar. Allmänna skogar i Norrland och Dalarna Undersökningsområdets begränsning, kronoparkernas administrativa indelning och arealer Val av undersökningsmetod och undersökningsförrättare Instruktion Torvmarkernas beskaffenhet, kemiska egenskaper och systematik Promemoria för undersökningen Inskränkningar i undersökningsförfarandet Ändringar i instruktionen; utsträckning av undersökningarna genom särskilda förrättningsmän Utrustning Ledning, inspektion och redovisning Kostnader Arbetets utförande. Tillvägagångssätt vid fältundersökningarna Arbetets utförande under olika år Bearbetning av resultaten

5 8

19 23 29 ***' 36 45 48 ö0

° 64 68

73 83 °°

Resultatet av inventeringen. Areal odlingsbar jord å kronoparkerna 94 Odlingsmarkens fördelning å kronoparkerna 96 10 Odlingsmarkens beskaffenhet ° Närmare utredning rörande torvmarkernas arealer och beskaffenhet inom Råneå revirdelen av Råneälvens vattensystem samt inom Umeå distrikt 115 Kronoparkernas fördelning inom olika regioner; 1*5 Odlingsmarkens fördelning och beskaffenhet inom olika regioner; odlingsmöjligheterna ... 129 Jämförelse mellan tidigare uppgifter om tillgången på odlingsmark och vid inventeringen framkomna Sammanfattning av resultaten; betydelsen av inventeringen 141 Bilagor. Instruktion för undersökningsförrättare vid inventering av odlingsjord å kronomark i Norr147 land och Dalarna (Bil. 1) Exempel på ifyllda dagboksupplägg (Bil. 2) I72 Kortregistrets avfattning (Bil. 3)

2 Tabellariskt sammandrag utvisande arealen odlingsmark å skilda kronoparker ävensom å revir och distrikt (Bil. 4) 179 Förklaring till kartorna (Bil. 5) 226 Kartor (tavl. 1—8). II. INVENTERING AV ODLINGSJORD Å MARK I ENSKILD ÄGO INOM RÅNEÅ, BURTRÄSKS OCH HAMMARDALS SOCKNAR. Inventeringsuppdragets tillkomst och omfattning Beskrivning över socknarna Råneå Burträsk Hammerdal

229 241 241 245 249

Bilagor: Plan för inventeringen (Bil. 1) Instruktion för undersökningsförrättare (Bil. 2) Tabellarisk översikt utvisande arealer odlingsbar jord (Bil. 3) Kartor.

257 259 273

INVENTERING AV ODLINGSJORD Å KRONOMARK I NORRLAND OCH DALARNA

UNDERSÖKNINGENS FÖRHISTORIA. V å r n u v a r a n d e k ä n n e d o m o m odlingsmö.jligheterna i Norrland. Enligt gängse uppfattning hyser Norrland inom sina gränser Sveriges största naturtillgångar i fråga om trä, vattenkraft och mineral. När dessa naturtillgångar en gång i tiden bliva rationellt utnyttjade, kan därför denna landsända föda en långt större befolkning, än vad nu är fallet. En given förutsättning härför är dock, att jordbruksnäringen därstädes kan utvecklas i den utsträckning, att området åtminstone i fråga om mejeriprodukter blir i största möjliga utsträckning självförsörjande, ty på grund av de långa avstånden är det otänkbart, att exempelvis mjölk skulle kunna hämtas söderifrån. Hittills synes också i det stora hela jordbruket ha kunnat tillfredsställa det i och med industriens utveckling ökade behovet av lantmannaprodukter, och åtskilligt talar för, att detsamma även i framtiden skall bliva förhållandet. Personer, som sysslat med norrländska jordbruksfrågor, synas nämligen vara ense därom, att även jordbruket har goda utvecklingsmöjligheter, i det tillgången på odlingsbar jord anses vara betydande. Särskilt har man framhållit de betydande arealer odlingsbar jord, som finnas nedom den högsta marina gränsen, och som här utgöres av ler- och mojordar samt grunda, godartade torvmarker på lerjord. Ovan den marina gränsen anses fastmarksjorden vara av mera stenbunden och i övrigt av sämre fysikalisk beskaffenhet (HÖGBOM). Sedan emellertid genom odlingsförsök och undersökningar av torvmarkernas beskaffenhet klarlagts, att dessa marker genom sin godartade beskaffenhet väl lämpa sig för odling, kan man, med hänsyn till den oerhörda tillgången på dylika marker, vara berättigad anse, att även ovan marina gränsen odlingsmöjligheterna äro högst betydande. Någon sammanfattande utredning härom har dock hittills icke blivit gjord. I litteraturen träffar man endast mera allmänna uttalanden om odlingsmöjligheterna eller sammanställningar för vissa områden. I samband med utredning rörande »tvärbanor mellan inlandsbanan och stambanan genom övre Norrland» har NOERMAN gjort en beräkning av odlingsmöjligheterna inom 20 socknar eller delar därav nedom odlingsgränsen (del. I, s. 60). Fördelas socknarna enligt den av HÖGBOM föreslagna regionindelningen, falla 4 socknar delvis inom fjällregionen, 8 huvudsakligen nedom h. marina gränsen, 3 inom silurområdet och återstående 5 socknar ovan h. marina gränsen (skogs-

6 landet). Inom dessa socknar, som i runt tal torde upptaga en areal av 356 mil2, beräknas 26 549 hektar vara odlade samt 376 226 hektar till odling tjänlig mark ännu icke vara tagen i anspråk. Den odlade och odlingsbara marken uppgår således till cirka 11 % av totalarealen. Ur HELLSTRÖMS arbete »Norrlands jordbruk» inhämtas nedanstående uppgifter. Inom Norrbottens län ligger en stor del av den bördigaste jorden ännu ouppodlad. Detta är förhållandet med stora arealer grund myrjord, som ligger vid älvarna mellan den odlade bygden närmast älvstränderna och de floddalen begränsande höjderna och som oftast har god lerjord till underlag. Dylika bildningar av stor omfattning träffas såväl längs huvudälvarna som vid de mindre skogsälvarna. I överbygden utgöres odlingsmarken till största delen av myrjord. Även inom Västerbottens län är tillgången på odlingsjord mycket god. I västra delen stöter silurkalken till och i flera dalgångar finnas sediment efter isdämda sjöar. Länets lantmätare hava enligt samma källa beräknat, att i kustområdet endast Y och i lappmarksområdet endast l / 90 av den odlingsbara jorden är odlad. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott uppskattar motsvarande områden till respektive y 4 och y 4 0 . Mindre god är tillgången i Västernorrlands län på grund av den kuperade terrängen, men i Jämtland träffas på nytt ofantliga odlingsbara arealer, speciellt torvmarker av högt odlingsvärde. Inom södra delen av Norrland har naturligtvis marken mera tagits i anspråk för odling, och myrmarkerna hava här ofta betydligt lägre odlingsvärde än norrut. Men givetvis finns även här mycket att odla. Om man således kan antaga, att tillgången på odlingsbar jord är god i Norrland, så möter det större svårigheter att bilda sig en uppfattning om förhållandena i detta avseende när frågan gäller de allmänna skogarna. Med hänsyn till de flerstädes förekommande stora, sammanhängande arealerna sådana skogar, kan man ju vänta att stora odlingsmöjligheter böra träffas innanför gränserna. Tager man däremot i betraktande det sätt, på vilket dessa marker tillkommit (jfr sid. 20), ter sig saken något annorlunda. Flertalet kronomarker böra egentligen — åtminstone enligt vid avskiljandet rådande uppfattning beträffande till odling duglig mark — icke innehålla någon odlingsjord, då denna vid avvittringen antingen tilldelades enskilda eller också i form av överloppsmark reserverades för framtida bosättningar. Betraktar man en kronoparkskarta, finner man att parkgränserna dragits så, att enskild jord kilar in i olika riktningar. Även innanför gränsen finnas talrika skiften med bättre jordmån tillhörande enskilda. Dessutom finnas här ett otal enskilda tillhöriga slåttermyrar, s. k. ströängar, vilka icke äro markerade med utlagda rågångar. Man

7 har sålunda i största utsträckning sökt från kronodomänerna utbryta den bättre odlingsjorden. I bilaga till en motion (2 k. 1901 n:r 105 av G. KRONLUND) finnes en tablå, utvisande tillgången på odlingsjord inom Jörns revir. Enligt denna skulle inom reviret finnas den betydande arealen 8 475 hektar odlingsbar jord. Då enligt Domänstyrelsens 5-årsberättelse 1915 reviret omfattar en areal av 84 908 hektar, skulle således 10 % av totalarealen vara odlingsbar. NORRMAN uppger för kronomarkerna inom nyssberörda socknar en totalareal odlingsbar jord om 58 367 hektar. Då motsvarande kronoparksareal uppgår till 768 856 hektar, skulle å dessa parker 8 % av arealen vara odlingsbar. Vid förberedelsen för planläggning av den inventering, som sedermera blev beslutat, utsände de sakkunnige (jfr sid. 18) hösten 1914 till samtliga revirförvaltare ett frågeformulär av nedanstående lydelse: Jägmästaren i revir. Finnas på kronoparker (eventuellt stockfångstskogar) inom Edert revir områden av fastmark eller myr (enskildas slåtterlägenheter däri inbegripna), som Ni, med den kännedom Ni äger om förhållandena eller utan större svårighet kan förskaffa Eder, anser kunna med fördel upplåtas till odling åt ett flertal (minst 3) i varandras grannskap bosatta kolonister med ett odlingsområde av minst 5 hektar för var och en? Om så är fallet, torde närmare uppgifter meddelas här nedan. O d l i n g s m a r k e n s

Skogens namn

belägenhet, ungeangiven så, färliga benämning, om att området sådan finnes kan identifieras areal i å skogskarta hektar el. eljest 2

|

beskaffenhet (myr, fastm. el. båda del.)

5 Är od- Eventuella lings- närmare uppmarken låningar skogsdikad? 6

|

Den gjorda sammanställningen av de inkomna svaren visade att odlingsjord, bestående av myrar av respektive mindre och större omfattning (jfr sid. 53) samt fastmark, lämplig till rena fastmarksjordbruk uppgick till 49 972 hektar å en parkareal av 3 900 856 hektar. Odlingsmarken uppskattades således till 1,3 % av totalarealen.

8 Enligt jägmästarnas uppgift beräknas å kronoparkerna inom de av NORRMAN här ovan berörda 20 socknarna den odlingsbara marken, med den inskränkning de sakkunnige gjort, uppgå till 25 006 hektar, d. v. s. till 3,3 % av totalarealen. För Jörns revir uppgavs i svaret å frågeformuläret en areal av 685 hektar. Som härav framgår är uppfattningen om tillgången på odlingsmark i Norrland rätt växlande och ändå mera svävande blir förhållandet, då man kommer in på frågan, var marken är belägen. För att kunna åstadkomma en planmässig kolonisation och odling av Norrland är emellertid en närmare kännedom om, varest för jordbruk tjänlig mark finnes att tillgå av största vikt. Alltmera har därför den frågan trätt i förgrunden, att man genom en allmän undersökning borde söka få reda på särskilt den staten tillhöriga oodlade mark, som kunde användas till nybildning av jordbruk.

Uppkomsten av förslaget till inventering. Frågan om en allmän undersökning av odlingsmöjligheterna å de norrländska kronoparkerna föranleddes närmast av särskilda motioner i riksdagen 1914. I anledning härav beslöt riksdagen till K. Maj:t avlåta en skrivelse (nr 273) den 18 sept. 1914 med anhållan att K. Maj:t måtte bl. a. låta verkställa en allmän undersökning rörande statens för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar inom de sex nordliga länen. Spörsmålet om verkställande av en inventering av odlingsmarken å kronoparkerna var dock ingalunda nytt. Redan 1900 och 1901 hade motioner i liknande syfte varit föremål för riksdagens prövning. I andra kammaren väckte G. KBONLUND motion (nr 138 år 1900, nr 105 år 1901) i sagda syfte. År 1900 avslogs motionen. Sedan den följande år återkommit utvidgad och med uttalanden från kommunalstämmor inom olika socknar, tillstyrktes den av statsutskottet och föranledde riksdagens skrivelse samma år nr 115. Ur riksdagens skrivelse må följande anföras: »Uti en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för befrämjande av övre Norrlands kolonisation och för ett planmässigt bedrivande därav dels låta å kronan tillhörig, ej till enskilt bruk disponerad mark verkställa undersökning, om och till vilket omfång lämplig mark för upplåtande åt enskilde till odling och bebyggande funnes att tillgå samt om dylik marks användning avgiva förslag, dels ock, i den mån dessa undersökningar fortskrede, låta uppgöra planer till större avloppsdiken å sänka marker, belägna i närheten avviktigare kommunikationsleder, större industricentra eller eljest lämpliga trakter, där större samhällen redan uppstått eller kunna antagas inom närmaste framtid uppstå, ävensom låta i mån av tillgängliga medel verkställa dylika utdikningar.

9 Till stöd för denna framställning har anförts följande: I en vid förra årets riksdag väckt motion angående anslag för bildande av en fond till befrämjande av övre Norrlands kolonisation hade Riksdagens uppmärksamhet fästs på vikten och betydelsen, att man så fort som möjligt vidtoge förberedande mått och steg för övre Norrlands uppodling och kolonisation och särskilt en systematisk och efter hand skeende utdikning och torrläggning av de där förekommande oerhörda arealer av moss- och myrmarker; och hade därvid påvisats, vilka storartade resurser i såväl industriellt som jordbrukshänseende funnes särskilt i Norrbotten. De stora järn malmfälten i Gällivare, Luossavaara-Kirunavaara, Routivare, Svaapavaare med malmtillgångar, troligen de rikaste i världen, och för resten malmtillgångar i silver, koppar, zink, magnesit m. m., lämnade material för industriell verksamhet av ett oanat omfång. Vattenkraften i de norrländska vattenfallen vore ännu obetydligt känd, men de kunde dock anses utgöra de väldigaste i Europa. Huru stor utvecklingen i industriellt hänseende komme att bliva i våra nordligaste landsdelar gåve redan nu de uppväxande gruvsamhällena i Norrbotten en aning om, och såsom säkert kunde nog fastslås, att den under byggnad varande Ofotenbanan öppnade utsikt till en alldeles enastående snabb utveckling i detta hänseende. Men det vore ej allenast för industriell verksamhet, övre Norrland erbjöde stora resurser; oöverskådliga fält förefunnos därstädes jämväl för odlarens hand. Om man blott toge i betraktande Norrbottens län, innehölle detsamma 1 058 kvadratmil, därav endast omkring 4 kvadratmil utgjordes av odlad jord; skogar, fjäll, odlingsbara myrmarker och annan till odling tjänlig jord upptoge återstoden. Sålunda beräknades myrarnas areal utgöra omkring 350 kvadratmil. Av hela denna ofantliga areal utgjordes största delen eller omkring 800 kvadratmil av kronojord, till största delen bestående av kronoparker, vartill vid avvittringen i allmänhet avsatts all jord, som icke tillfallit byaområden och varit belägen nedanför den så kallade odlingsgränsen ävensom kronoöverloppsmarker eller i allmänhet sådan jord, som vore belägen ovanför odlingsgränsen. En stor del av jorden i Västerbotten ägdes likaledes av staten. På grund av gällande bestämmelser vore bosättning och nybyggesanläggningar inom såväl kronoparkerna som överloppsmarkerna i huvudsak förbjudna. Sålunda vore och förbleve statens vidsträckta marker ett förbjudet område för kolonisation, inflyttning och samhälleligt liv, och dock vore kanske ingenstädes befrämjandet av en bofast hemägande befolkning så nödvändigt som i övre Norrland. Huvudvillkoret för en sund utveckling av samhällslivet i övre Norrland syntes vara, att dess uppodling hölle jämna steg med industriens utveckling därstädes, att såsom kärntrupp i erövringen av dessa bygder åt kultur och odling erhålla en stadigvarande,

10 fastboende befolkning, som mer än allt annat vore ägnad att giva stadga, säkerhet och lugn åt en nybruten bygd samt att med det egna hemmets band fästa den genom industrien och timmerdriften uppkomna och uppkommande stora lösa befolkningen vid samhället och hembygden. För de stora uppväxande industrisamhällena vore det snart sagt en livsfråga, att en jordbrukande befolkning uppväxte i närheten av dessa samhällen, som sålunda därifrån kunde hämta sina huvudsakligaste livsförnödenheter. Att åvägabringa och möjliggöra befolkandet och uppodlingen av de stora öde bygderna i landets nordligaste delar borde vara framför allt en statens plikt såväl ur synpunkten av det allmänna bästa som även med hänsyn till det särskilda intresse och den skyldighet, staten såsom största jordägare i dessa trakter borde äga.» Efter en del utdrag ur uttalanden från skilda korporationer anföres ytterligare: »Av vad sålunda kunde inhämtas från bilagda yttranden framginge, att åtgärder från statens sida för befrämjande av denna fråga ansåges nödvändiga samt i hög grad nyttiga och önskvärda samt att gången av denna frågas behandling framstått för alla, att staten först borde företaga en planmässig utdikning och torrläggning av de sänka markerna och därefter upplåta jorden åt enskilde under äganderätt eller stadgad besittningsrätt jämte tillhandahållandet av odlings- och byggnadshjälp. Alt staten därvid handlade med stor urskiljning, vore nödvändigt med hänsyn till de stora vidder sänka marker, som funnes, och den betydande kostnad, dessa markers utdikning tarvade. Men just denna omständighet nödvändiggjorde, att staten först läte anordna en noggrann undersökning om arealen och beskaffenheten av den kronan tillhöriga odlingsbara jord, som med hänsyn till jordens läge och övriga omständigheter kunde befinnas lämplig till utdikning och upplåtelse åt enskilde. Allt efter som dessa undersökningar framskrede och utredningar vunnes om omfånget och beskaffenheten av för odling lämplig kronojord borde därefter ett på grundvalen av denna utredning fotat förslag om jordens användning avgivas av en för ändamålet tillsatt undersökningskommission, bestående av exempelvis en lantbruksingeniör, en av domänstyrelsen förordnad person samt slutligen någon med ortsförhållandena förtrogen man. Denna undersökningsnämnds utredning och förslag skulle efter granskning av exempelvis vederbörande länsstyrelse och överjägmästare bliva en god grundval för koloniseringsarbetets planmässiga bedrivande och syntes motionären vara ett nödvändigt förarbete för varje mera detaljerat förslag och måhända bespara ett dyrbart experimenterande. I den mån som denna undersökningsnämnds arbete fortskrede borde de stora huvuddragen av erforderliga utdikningar, såsom uppdragande av de större avloppsdikena, påbörjas. —

11 Riksdagen anser det vara av synnerligen stor vikt, att åtgärder vidtagas till främjande av övre Norrlands kolonisation; och i sådant syfte torde tillfälle böra beredas enskilde att å statens vidsträckta marker i dessa trakter förvärva sig jord för bebyggande och odling. Härvid torde dock böra tillses, att sådana till upplåtelse åt enskilde avsedda marker i sig innebära möjligheten av att kunna med fördel kultiveras; och torde i detta avseende böra tagas hänsyn till, att de äro så belägna, att avsättning av jordbruksprodukter kan förväntas. De böra sålunda uppsökas i närheten av viktigare kommunikationsleder, industricentra eller trakter, där större samhällen redan uppstått. Ur denna synpunkt torde i främsta rummet undersökningar böra anställas, och först därefter och sedan vissa bestämda platser befunnits för ändamålet tjänliga, synes förslag om deras upplåtande till enskilda böra för Riksdagen framställas. På grund av vad ovan blivit anfört, får Riksdagen, med anledning av ifrågavarande motion, hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t, till befrämjande av övre Norrlands kolonisation, låta å kronans där belägna, ej särskilt disponerade mark verkställa undersökningar, om och till vilken omfattning lämpliga områden i närheten av viktigare kommunikationsleder, industricentra eller platser, där större samhällen uppstått, må kunna upplåtas till enskilde för odling och bebyggande, samt, i den mån undersökningarna fortskrida, till Riksdagen om dylika områdens disposition avgiva förslag.» I skrivelse den 1 juni 1901 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, buruledes genom lagstiftnings- eller andra särskilda åtgärder den självägande jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarna kunde vidmakthållas och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas. Sedan Kungl. Maj:t den 7 juni för den sålunda begärda utredningen tillsatt den s. k. Norrlandskommittén, blev ovan berörda fråga vilande. Vid riksdagarna 1914 kom frågan om inventering åter på allvar före. Vid senare riksdagen behandlades flera motioner avseende förberedande utredningar i kolonisationssyfte i Norrland. Här skola endast beröras de, som åsyfta inventeringen. I motion nr 45 av H. KVARNZELIOS m. fl. i I kam. samt av K. STAAFF m. fl. i II kam., vilka motioner äro lika lydande, framställdes bl. a. yrkande, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj-.t ville låta verkställa en allmän undersökning av den å kronoparker och överloppsmarker i de norrländska länen nedom odlingsgränsen belägna, odlingsbara men ännu ej uppodlade, för staten disponibla jord, i syfte att vinna en allmän översikt av belägenheten, storleken och beskaffenheten av denna jord och dess lämplighet i olika delar för odlingslägenheters utläggande. Till stöd för yrkandet anfördes: »Under den industriella utveckling, varav vårt land

12 haft att glädja sig under det senaste halvseklet, har jordbruket kommit i andra planet. Icke så, att icke jordbruket såsom näring gått betydligt framåt och dess intensitet i hög grad ökats; icke heller så, att icke även jordbruket kommit i åtnjutande av det allmännas stöd och uppmuntran i många gagnande avseenden. Men däremot så, att man nu för tiden synes böjd att underskatta jordbrukets oerhörda betydelse för hela vårt ekonomiska liv, att man icke nog kraftigt ingripit mot de ekonomiska och även sociala missförhållanden, som direkt eller indirekt verka hämmande på jordbrukets utveckling och försvagande av den jordbruksidkande befolkningen, och slutligen, att man icke med tillräcklig planmässighet och kraft bedrivit den verksamhet från det allmännas sida, som haft till syfte att lägga ouppodlad jord under plogen. Orsakerna till att jordbrukets utveckling icke hållit jämna steg med industriens må här lämnas å sido. Allenast det må sägas, att i stort sett nämnda' förhållande tvivelsutan beror på ekonomiska grunder; industrien har varit mera lönande, gett hastigare och rikare utbyte på däri nedlagt kapital och arbete än fallet kunnat vara med jordbruket. Det industriella verksamhetsfältet var nytt och obrutet, rika naturtillgångar kunde med tekniska framsteg tagas i den industriella utvecklingens tjänst; industriens tendenser till storindustri och koncentration över huvud skapade sammanträngda platser och samhällen, dit arbetskraften oemotståndligt drogs från den ensliga landsbygden. Med få ord — vår storartade industriella utveckling har i viss mån köpts på jordbrukets bekostnad. Dagens viktigaste ekonomiska politik synes oss vara att se till, om icke möjligheter finnas, att båda dessa våra förvärvskällor, i så mycket beroende av och betingande varandra, kunna blomstra och utvecklas sida vid sida och i växelverkan med varandra. »Vårt lantbruk är», säger prof. Sundbärg i sitt verk emigrationsutredningen, »dock icke ensamt ett specimen i åkerbrukskemi eller djurfysiologi, det är vårt folks kanske viktigaste ekonomiska fråga — frågan om, huru en så stor del som möjligt av Sveriges jordbruksarbetande befolkning skall kunna fortfarande finna sitt uppehälle inom »modernäringen» istället för att, som nu är fallet, massvis få söka den inom andra förvärvskällor eller i främmande land.» Under mer än ett århundrade ungefär fram till 1860 uppbar jordbruket, såsom i emigrationsutredningen framhålles, vid pass 4 / 5 a v vårt lands folkökning. Detta möjliggjordes genom den starka utveckling av den odlade jordens areal, som under denna tid ägde rum. Från att år 1750 hava utgjort ungefär 600 000 hektar, steg den odlade jorden år 1860 till omkring 2 500 000 hektar. Under den tid, som förflutit från 1860, har den nyodlade arealen pr år blivit allt mindre och kan i våra dagar anses vara synnerligen obetydlig. Under tiden 1880—1910 minskades den av jordbruket och dess binäringar levande

13 befolkningen från 3 078 000 människor till 2 663 000, medan under denna tid den befolkning, som har sitt uppehälle av industri och bergsbruk, handel, sjöfart och annan samfärdsel, vida mera än fördubblats. Och folkminskningen är lika stark även i våra bästa jordbrukstrakter. 1 själva Malmöhus län har jordbruksbefolkningen minskats till den grad, att den nu är mindre än för 70 år sedan. Under 1870-talet motsvarade vårt lantbruks avkastning ungefär landets behov; i våra dagar uppstår däremot, trots den ganska ringa folkökningen, en brist, som av prof. Sundbärg uppskattas till ungefär 50 miljoner kronor per år. Och Sundberg anmärker i sammanhang härmed: »När i andra länder inom Västeuropa jordbrukets kvantitativa utveckling ofta visar sig otillräcklig, beror detta i regeln därpå, att i det närmaste all odlingsbar jord redan är upptagen och att alltså tills vidare en viss fysisk gräns är satt för framstegen. 1 vårt land erkännes allmänt, att så icke är fallet. Huru oviss man än må vara om den areal, som ännu icke kan läggas under plog, lära dock alla vara ense om, att dess utsträckning kan räknas i miljoner hektar — och således möjligheten av jordbruksbefolkningens tillväxt också i miljoner människor. När jordbrukets kvantitativa expansion under senare tid blivit allt mindre i vårt land, så ligger alltså orsaken härtill icke däri, att den naturliga gränsen redan skulle vara uppnådd. Under sådana förhållanden återstår ingen annan förklaring, än att den hotande stagnationen beror på ekonomis-ka missförhållanden.» Att vårt lands uppodling under senare åren väsentligt avstannat, beror givelvis till god del därav, att den bästa av den för jordbruk lämpliga jorden redan är odlad, särskilt i de trakter av landet, där klimat och kommunikationer underlätta en jordbruksdrift. I Norrland, där också förhållandena i allmänhet äro mindre gynnsamma för ett lönande jordbruk, finnas ofantliga områden, som ännu icke lagts under plog. För en var med förhållandena däruppe förtrogen är det dock uppenbart, att i många trakter ett fullt rationellt jordbruk kan drivas, och att det i Norrland ofta är lättare än på en del andra orter i vårt land att vinna de biförtjänster, som äro av betydelse för de små jordbrukarna i sådana trakter, där icke en genomförd intensiv jordbruksdrift alltid kan påräknas. Då det gäller att åstadkomma en planmässig och omfattande kolonisation och odling av Norrland, är det av stor vikt att erhålla något så när säker kännedom om, varest för jordbruk tjänlig, men icke odlad, för kronan disponibel jord i Norrland finnes. Ett inventarium i stora drag av den odlingsbara jorden nedom odlingsgränsen skulle för detta ändamål vara till bestående gagn. Man skulle därmed vinna en allmän kännedom om, varest den bästa odlingsjorden är tillfinnandes, den ungefärliga storleken av denna jord inom varje revir, jordens allmänna beskaffenhet och karaktär, de särskilda förhållanden (kommunikationer o. s. v.), som i olika fall göra jorden mer eller mindre lämpad för ett lönande bruk, möjligheterna till extraför-

14 tjänst (såsom skogsarbetare eller bevakare å kronoparker) m. fl. förhållanden, som bleve av synnerlig nytta vid ett planmässigt och kraftigt kolonisationsarbete i Norrland. Med en dylik kännedom om, vad man hade alt räkna med i odlingsmöjligheter, bleve det också lättare att komma till en hållbar uppfattning om de lämpligaste formerna och villkoren för upplåtelser av jordbrukslägenheter å de norrländska kronoparkerna. Man erhölle därmed också möjligheten att i någon mån så att säga individualisera upplåtelserna, att kunna i de allmänna och vanliga upplåtelsevillkoren göra vissa jämkningar efter förhållandena i olika trakter. Då vi här nedan tillika föreslå en utredning om avskiljande av vissa odlingsområden från kronoparkerna och en förändrad ordning för meddelande av upplåtelse å dessa områden, är den nu ifrågasatta utredningen av odlingsmarkerna av särskild betydelse för dessa förslags genomförande. De uttalanden, som, på sätt här nedan i annat sammanhang erinras, gjordes av 1912 års jordbruksutskott, eller att skogstjänstemännen borde vid lämpliga tillfällen undersöka och kartlägga större sammanhängande, till odling dugliga områden i närheten av odlad bygd och kommunikationsled samt å dessa områden på en gång utstaka flera lägenheter av för ändamålet lämplig storlek, allt under förutsättning att hinder från skogsvårdssynpunkt icke förefunnes för upplåtande av lägenheterna, utgöra, synes oss, ett klart bevis om behovet av det inventarium, vars upprättande vi här vilja ifrågasätta. Den av utskottet anvisade vägen befara vi dock icke skola inom rimlig tid leda till en någorlunda fullständig kännedom om de befintliga odlingsområdena å kronoparkerna i Norrland. Skogstjänstemännen äro alltför upptagna av sin egentliga verksamhet för att ett något mer intensivt och omfattande arbete i syfte 1912 års jordbruksutskott önskat, skall kunna vara för dem möjligt; de hava icke i allmänhet större intresse av odlingslägenheternas tillkomst och de sakna väl emellanåt också tillräckliga förutsättningar att kunna ensamma bedöma odlingsmarkernas beskaffenhet och tjänlighet. Den särskilda undersökning av odlingsmarkerna å de norrländska kronoparkerna, varom vi här uttala oss, får givetvis icke läggas efter sådana mått, att den tar många år i anspråk och för mycket förlorar sig i detaljer. Undersökningen bör vara helt objektiv och i stora drag lämna svar på frågorna, var den odlingsbara jorden företrädesvis är tillfinnandes, samt denna jords areal och beskaffenhet. Vid undersökningen bör givetvis just kolonisations- och jordbrukssynpunkterna bli förhärskande och andra möjliga intressen komma i andra planet». I en motion av herr LINDMAN m. fl. (II k., nr 100) hemställdes att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta undersöka och utreda bl. a. inom vilka kommuner i Norrland må finnas kronan tillhöriga större sammanhängande odlingsbara marker.

15 Motionen avsåg i övrigt utredning rörande möjligheterna för kolonisation å ströängar samt upplåtelsevillkor i samband härmed. Jordbruksutskottet, som i sitt utlåtande nr 137 behandlade flera olika motioner rörande norrländska kolonisationsproblemet yttrade bl. a. följande: »Frågan om åstadkommande av en planmässig och omfattande kolonisation och odling av Norrland är utan tvivel, såsom i förevarande motioner med styrka framhållits, av utomordentlig betydelse för hela vårt lands utveckling och för vårt jordbruks framtid. Det har alltmera framstått såsom ett statsintresse av synnerlig vikt att genom ett utvidgat och underlättat tillgodogörande av de stora odlingsmöjligheter, som den svenska jorden ännu i betydande utsträckning torde erbjuda i landets nordligare delar, skapa nya, självständiga jordbrukshem inom det egna landets gränser. Det norrländska kolonisationsproblemet, i sig självt så betydelsefullt, har naturligt nog under senare årtionden vunnit ökad aktualitet genom den uppmärksamhet, som från det allmännas sida i allt högre grad ägnats åt emigrationsspörsmålet samt önskvärdheten att i naturligare banor inleda de strömningar, vilka förmått den jordbrukande lantbefolkningen att övergiva den egentliga landsbygden och jordbruket för att i stället uppsöka städer och industrisamhällen. En av de betydelsefullaste förutsättningarna för effektivt bedrivna, planmässiga upplåtelser i kolonisationssyfte av jord å kronans ouppodlade markområden är utan tvivel en genom rationella undersökningar ernådd, säker kännedom om tillgångarna av för uppodling tjänlig mark. Visserligen är, såsom nedan skall beröras, en genom fördelaktiga upplåtelsevillkor vunnen, livlig efterfrågan å odlingsbar jord en icke mindre viktig faktor vid främjandet av Norrlands fortgåendekultivering, men uppenbart är, att denna faktor i och för sig är av föga nytta, därest icke staten äger och vet sig äga tillräcklig tillgång på sådan jord, varmed denna efterfrågan kan tillfredsställas. En tillförlitlig kännedom om statens ifrågavarande marktillgångar möjliggör åter i sin ordning för staten att på förhand avsätta och fördela den såsom odlingsbar befunna jorden i särskilda brukningslotter, vilka omedelbart kunna tillhandahållas de enskilda företagarna. Dessa synpunkter, utförligt utvecklade av herr Kvarnzelius m. fl. och herr Staaff m. fl. i förra delen av deras förevarande motioner, samt jämväl upptagna uti herr Lindmans m. fl. motion, hava, såsom framgår av vad ovan nämnts, ej heller av statsmakterna blivit helt förbisedda. Förberörda kungl. brev till domänstyrelsen den 4 oktober 1912 avsåg, såsom redan berörts, underlättande av strävandena till bosättning å kronoparkernas och överloppsmarkernas odlingsbara jord genom vissa av revirförvaltarna företagna förberedande åtgärder för utstakande av odlingslägenheter i syfte att vinna en preliminär uppdelning av sagda jord samt erbjuda sö-

16 kandena tillfälle att välja bland sålunda på förhand till odlingslägenheter avsatta områden. Såsom i förstnämnda motioner framhålles, lärer emellertid avsikten med detta domänstyrelsen lämnade förständigande i stort sett få anses förfelad, då den skogsförvaltande tjänstepersonalen svårligen kan förutsättas medhinna det dem sålunda lämnade uppdrag.» »Det står för utskottet fullt klart, vilka betydande förlustdelar motionärernas ifrågavarande förslag tvivelsutan innebära. Genom en undersökning sådan som den ifrågasatta vunnes uppenbarligen i första hand en säker överblick över kronans för jordbruk tjänliga, men icke odlade jordtillgångar i Norrland och Dalarne, deras omfattning, läge och beskaffenhet ävensom andra på deras begärlighet såsom odlingsmark inverkande omständigheter.» På grund av det anförda hemställde utskottet bl. a. »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t dels av herr Kvarnzelius m. fl. samt herr StaafT m. fl. uti förra delen av deras förevarande motioner, dels ock under andra punkten i herr Lindmans m. fl:s ifrågavarande hemställan, anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allmän undersökning rörande statens för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar inom de sex nordligaste länen i syfte att vinna en allmän översikt över belägenheten, storleken och beskaffenheten av jord, som kan befinnas lämplig för utläggande av såväl odlingslägenheter som under äganderätt upplåtna, självständiga jordbruk, ävensom en förberedande plan för områdenas fördelning i nu nämnda hänseenden;» Sedan riksdagen haft frågan under behandling beslöts avlåta till Kungl. Maj-.t en skrivelse n:r 273 den 18 sept. 1914 i frågan. Riksdagens skrivelse upptar väsentligen vad som här anförts under jordbruksutskottets utlåtande och utmynnar i följande hemställan: »På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allmän undersökning rörande statens för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar inom de sex nordligaste länen i syfte att vinna en allmän översikt över belägenheten, storleken och beskaffenheten av jord, som kan befinnas lämplig för utläggande av såväl odlingslägenheter som under äganderätt upplåtna, självständiga jordbruk, ävensom en förberedande plan för områdenas fördelning i nu nämnda hänseenden.» Riksdagens skrivelse behandlades sedermera i konseljen den 1X/G 1915 varvid dep. chefen hemställde bl. a. om bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunnige för utarbetande av plan till undersökning av statens för kolonisationsändamål tillgängliga oeh tjänliga marktillgångar inom de sex nordligaste länen. Ur yttrandet till statsrådsprotokollet må följande anföras:

»I skrivelse nr 273 den 18 september 1914 har riksdagen med anledning av inom riksdagen väckta motioner anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allmän undersökning rörande statens för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar inom de sex nordligaste länen i syfte att vinna en allmän översikt över belägenheten, storleken och beskaffenheten av jord, som kan befinnas lämplig för utläggande av såväl odlingslägenheter som under äganderätt upplåtna, självständiga jordbruk, ävensom en förberedande plan för områdenas fördelning i nu nämnda hänseenden. Någon genom rationell undersökning vunnen säker kännedom om de förefintliga tillgångarna av mark, som är tjänlig till odling och av staten kan göras därtill disponibel, föreligger hittills icke; och, såsom riksdagen med fog framhållit, måste en dylik kännedom anses såsom en av de betydelsefullaste förutsättningarna för planmässiga oeh effektivt bedrivna upplåtelser i kolonisationssyfte av jord inom kronans områden. Det synes vid sådant förhållande angeläget att till en början skrida till en undersökning av denna art. Densamma synes böra avse alla de sex nordligaste länen, med undantag dock, på sätt riksdagen jämväl lärer hava åsyftat, av trakterna ovan den s. k. odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. Undersökningens syfte skulle i främsta rummet vara att möjliggöra en överblick av den inom kronomarken belägna jord — de s. k. ströängarna häri inbegripna — som under en närmare framtid lämpligen kan användas till utläggande av jordbrukslägenheter. Den torde emellertid om möjligt anordnas så, att den i väsentlig mån även lämnar material för blivande planmässig uppdelning av dylik jord. Sedan ett dylikt undersökningsarbete utförts, torde tiden vara inne att taga under närmare övervägande, på vilka villkor markupplåtelse bör komma till stånd samt huru upplåtandet av lägenheterna och förvaltningen av därtill avsedda områden skall organiseras; och på detta stadium torde även böra tagas under omprövning, vilka åtgärder böra vidtagas för beredande av rättslig möjlighet att vid jordbrukslägenheters bildande tillvarataga för odling tjänliga ströängar. Anordnandet av nu omförmälda undersökning tarvar emellertid ett noggrant och på speciell sakkunskap grundat övervägande. Det gäller att för undersökningen uppgöra en plan, som icke allenast utvisar, hur undersökningsarbetet skall organiseras, utan ock närmare angiver, vilken mark undersökningen skall omfatta, i vilken ordning den skall fortgå samt huru ingående den bör göras. Åtskilliga ömtåliga och svårlösta spörsmål måste därvid komma under övervägande. Särskilt vill jag framhålla den synnerligen viktiga frågan, huru kolonisationssynpunkten skall förenas med det oeftergivliga kravet att åt staten bevara den värdefullare delen av dess skogskapital inom ifrågavarande landsdelar. Jag anser det därför oundgängligt 2.

Kolonisationskommittén,

f

18 att bliva satt i tillfälle att för uppgörande av förslag till plan för ifrågavarande undersökningar samråda med några personer, vilka i ett eller annat avseende äro sakkunniga beträffande de förhållanden inom vårt lands nordliga delar, som böra förnämligast komma i betraktande vid undersökningen. Jag får därför nu hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga personer för biträde inom nämnda departement vid uppgörande av förslag till plan för en allmän undersökning rörande statens för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar inom de sex nordligaste länen med undantag av trakterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.» Jämlikt nämnda bemyndigande tillkallades justitierådet frih. E. T. MARKS VON WURTEMBERG (ordf.), led. av riksd. 1 kam. fil. d:r PAUL'HELLSTRÖM, förste lantmätaren K. J. GRUBBSTRÖM, jägmästaren AND. HOLMGREN och botanisten och torvgeologen hos Sv. Mosskulturföreningen, fil. d:r EMIL HAGLUND. De sakkunnige sammanträdde i Stockholm den 18 okt. 1915, och pågingo sammanträdena med vissa avbrott till den 20 april 1916, då betänkande i ärendet avgavs. Som sekreterare fungerade länsnotarien i Norrbottens län OSCAR FORSSGREN. Betänkandet åtföljdes av följande bilagor: l:o) Plan för inventering av odlingsjord å kronomark i Norrland och Dalarne. 2:o) Instruktion för undersökningsförrättare vid inventering av odlingsjord å kronomark i Norrland och Dalarne. 3:o) Promemoria för undersökningsförrättare vid inventering av odlingsjord å kronomark i Norrland och Dalarne. 4:0) Formulär till dagbok, arbetsrapport, kassarapport samt dagsverkslängd för undersökningsförrättare.

19 DE SAKKUNNIGES UTREDNINGAR. Allmänna skogar i Norrland och Dalarna. De allmänna skogarna upptagas i kronoräkenskaper under olika rubriker och förvaltas på olika sätt. I vissa fall tillföres den behållna avkastningen direkt statsverkets skogsmedel, i andra åter fonderas medlen för vissa ändamål. En av de sakkunniges första uppgifter blev nu att närmare taga reda på de allmänna skogarnas omfattning, ävensom undersöka, huruvida all dylik mark lämpade sig eller var tillgänglig för här åsyftat kolonisationsändamål. I domänstyrelsens underdåniga berättelse år 1915 finner man de allmänna skogarna i Norrland och Dalarna vara redovisade till arealen på följande vis: Kronoparker Domänskogar Kronolägenheter, holmar och skär Kronoöverloppsmarker Civila boställens skogar Utbrutna stockfångstskogar Rekognitionsskogar Renbetesfjällens skogar Ecklesiastika boställsskogar

4 348 332 har 4 049 » 4 067 > 1 173 357 » 1263 » 52 959 » 17 650 » 975 344 » 170 443 » Summa 6 747 464 har

Omfattningen av de allmänna skogarna i landets norra delar är således högst betydande. Enligt de sakkunniges mening voro emellertid en del av dessa marker icke lämpliga eller åtkomliga för kolonisationsändamål på sätt riksdagen åsyftat och kunde därför icke heller komma i betraktande vid en blivande undersökning av jordbruksmöjligheterna därstädes. Hit voro i främsta rummet att räkna domänskogar, kronolägenheter, holmar och skär samt civila boställens skogar, vilka i allmänhet var för sig upptaga så ringa arealer, att någon kolonisation i större utsträckning icke är tänkbar. Skulle i något fall särskilda omständigheter göra det antagligt, att lämp-

20 liga lägenheter stå till buds å områden av denna art, torde, enligt de sakkunniges mening, undersökning där kunna anordnas efter särskilda föreskrifter. Renbetesfjällen omfatta visserligen stora arealer, bestående icke enbart av kalfjäll och impediment, utan även av rena skogsområden om cirka 165 000 hektar. Då dessa områden ligga inom Jämtlands län, är det troligt, att rätt goda odlingsområden skulle kunna påvisas. Emellertid hava dessa marker av kronan förvärvats med tanke på att bereda nomadlapparna i dessa trakter existensmöjligheter, varför någon kolonisation icke gärna bör äga rum. Dessa marker borde således uteslutas vid inventeringen. Rekognitionsskogar varmed förstås till bergshanteringens understöd anslagna skogar, äro numera av ringa omfattning. Den sammanlagda arealen uppgår som synes till 17 650 hektar, varav Kengis kolskog i två skiften omfattar 14 014 hektar. Såväl denna typ av allmänna skogar som de ecklesiastika hoställsskogarna kunde dock, enligt de sakkunniges mening, icke anses disponibla för kolonisation av det slag, som här åsyftades, och borde följaktligen icke heller inventeras. Den totala arealen allmänna skogar, som sålunda direkt kunde uteslutas från inventering, uppgick till 1 172 816 hektar, varigenom arealsumman minskades från 6 747 464 till 5 574 648 hektar. Beträffande frågan i vad mån återstående grupper: kronoparker, överloppsmarker och stockfångstskogar kunde göras till föremål för inventering, synes det lämpligt i korthet beröra tillkomsten av dessa olika skogar. En mera utförlig framställning härav har givits av A. E. KODHE i samband med kommitténs utredning om ströängarna, varför historiken här kan inskränkas till endast sådana fakta, som hava betydelse för den kommande framställningen av inventeringsarbetet. De viktigaste statsskogarna i Norrland hava tillkommit under de senaste decennierna. Visserligen kunde man ha väntat, att Gustav Vasas bekanta öppna brev av den 20 april 1542, vari han förklarar, att alla ägor, som ligga obyggda, höra Gud, konungen och Sveriges krona till, skulle ha tillfört kronan betydande markarealer. Avsikten med brevet synes dock icke ha varit att tillföra kronan stora domäner, utan fastmer att hindra enskilda byalag att slå under sig alltför stora jordområden till förfång för bildningen av nya lägenheter. Den nyvunna jorden användes också för detta ändamål. Efterföljande regenter tillämpade samma principer och sökte dessutom genom vissa förmåner främja uppodlingen i ödemarkerna, dock med ringa framgång. Först i medio av 1700-talet hade intresset härför väckts så mycket, att man för lappmarkernas vidkommande år 1749 ansåg sig böra utfärda ett särskilt reglemente. Enligt detta reglemente ägde en var att hos landshövdingen göra framställning

21 om upplåtande av område för nybyggesanläggning. Landshövdingen föranstaltade om syn å platsen för att utröna, huruvida, utan förfång för andra, tillräcklig mark för odling förefanns, ävensom huruvida ängar att begagnas för slätter tills odlingarna kommit i gång voro till finnandes. Om dessa villkor voro uppfyllda, uppläts marken mot vissa åtaganden i fråga om uppodling och byggnadsskyldighet, och meddelades tillika skattefrihet på 15 år. Därefter borde området avskiljas från angränsande kronomark genom uppdragna gränser. På så vis tillkom den lantmäteriförrättning, som benämnes avvittring. Vid avvittringen borde tillses, att nybyggets ägor fördelades på högst sex skiften, inom vilkas gränser all skog och all till odling tjänlig mark borde förläggas. Kunde icke odlingsmarken förläggas inom skiftena, fick vederlag lämnas, som i brist på odlingsmark fick ersättas med skogsmark efter låg värdering och således till betydande arealer. Skogstilldelningen borde i övrigt ske i sådan utsträckning, att skogen räckte ej blott till husbehov utan även till avsalu, och bestå av duglig skogsmark till en areal av 2 500 tunnland för helt hemmanstal. I denna areal medräknades således icke sjöar, vattendrag och till skogsbörd mindre duglig mark, mossar etc. På det hela taget synes man ha varit mycket frikostig i fråga om s. k. impedimenter och begåvat även smärre nybyggen med stora arealer dylik mark, varigenom totalarealen kunde bli högst betydande. Någon tanke på att lägga dessa marker till kronomarkerna synes icke hava existerat. Till detta ringa intresse för tillvaratagande av kronans intressen vid avvittringen bidrog även den vid början av 1800-talet rådande uppfattningen, att staten icke borde befatta sig med skogsbruk. (G. ANDERSSON: Sverige del II s. 160.) Redan befintliga statsskogar bortslumpades för en billig penning eller rent av bortskänktes till enskilda. I mitten av 1800-talet stegrades dock värdet av skogarna högst betydligt. Samtidigt började även insikten om vikten av, att staten bedreve skogsbruk, vinna insteg. Vid därefter företagna avvittringar blevo därför kronans intressen bättre tillgodosedda, men i många fall var det redan för sent. Mellersta Norrland och kustlandet voro redan avvittrade, och här hade nästan all mark lagts till enskilda. Endast smärre, spridda områden återstodo att avsätta för statens räkning. Vidare infördes nu den bestämmelsen, att skogsmark icke fick ingå som vederlag för innehavda odlings- eller ängsmarker. Då emellertid flera av dessa ansågos oundgängliga för hemmanens bestånd, utfärdades bestämmelse om, att ängarna, utan att särskilt avgränsas, finge tills vidare behållas. Genom dessa bestämmelser blev visserligen kronan ägare till betydande arealer inom lappmarkerna och i norra Dalarna, men inom gränserna föllo en oerhörd mängd spridda ängslägenheter, s. k. ströängar, vilka tillhörde enskilda.

22 De marker, som återstodo efter avvittringen, skulle tillfalla kronan och avsättas antingen till Jcronoparlcer d. v. s. marker, tjänliga till skogsbruk eller till överloppsmarker, varmed menades sådana, som icke voro tjänliga eller också i större utsträckning innehöllo odlingsmark, vilken borde reserveras för kommande upplåtelser. Enligt denna uppfattning borde således kronoparkerna icke innehålla odlingsbara marker och bosättning därå icke tillåtas. Genom en särskild lantmäteriförrättning, s. k. efteravvittring, som samtidigt övergår större områden, hava sedermera nya upplåtelser å överloppsmarkerna ägt rum, varefter återstoden överförts till kronoparker, även om icke all till odling tjänlig mark tagits i anspråk. Beroende på efterfrågan å lägenheter hava därför även å dessa marker undantagits större eller mindre delar av tillgänglig odlingsbar mark. De kronomarker, som således enligt de sakkunniges mening i främsta rummet borde bli föremål för inventering, äro de delar av kronoparkerna, som falla nedom odlingsgränsen (sid. 24). Enligt domänstyrelsens berättelse 1915 omfatta kronoparkerna en areal av 4 348 332 hektar inom Norrland och Dalarna. I denna summa ingå dock även sådana parker, som helt eller delvis falla ovan odlingsgränsen. Någon exakt uppgift rörande sistnämnda areal står icke att vinna. Approximativt har den del av kronoparkerna, som faller nedanför odlingsgränsen beräknats till 3 900 856 hektar. I fråga om de i Norrbottens och Västerbottens län belägna kronoöverloppsmarkerna nedom odlingsgränsen — andra föllo utom ramen för uppdraget — borde dessa enligt de sakkunniges i betänkandet uttalade mening, näppeligen ingå i inventeringsplanen. Härom skriva de sakkunnige: »Enligt nu gällande bestämmelser kan mark inom dylika områden i form av nybyggen upplåtas till enskilda personer. Detta sker genom s. k. efteravvittring, som i ett sammanhang övergår vidsträckta trakter, varvid det överblivna förklaras för kronopark. Beträffande överloppsmarkerna i Norrbottens län har efteravvittringen redan för flera år sedan påbörjats, men ännu icke hunnit avslutas. I avseende åter å de inom Västerbottens län belägna överloppsmarkerna hava särskilda undersökningar ägt rum för utredande av deras lämplighet till upplåtande av lägenheter, och vissa av dessa undersökningar föranledda framställningar äro för närvarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning. I betraktande härav torde det knappast vara lämpligt att tills vidare göra överloppsmarkerna till föremål för sådan undersökning, som nu är i fråga. > Denna i betänkandet uttalade mening hava emellertid de sakkunnige sedermera måst frångå av följande skäl. Genom nådig remiss hade de sakkunnige fått under behandling efteravvittringsförslaget rörande kronoöverloppsmarkerna inom Sorsele socken och funno därvid, att ytterligare utredning i ärendet krävdes. Då denna utredning även måste

omfatta besiktning av marken samt närmare angivande av odlingsmarkernas belägenhet, syntes det de sakkunnige lämpligt, att området i fråga inventerades efter de grunder, som föreslagits beträffande kronoparkerna. Ifrågavarande områden, benämnda Abmoberget, Dockmyran och Blaiken, utgjorde återstående överloppsmarker inom Västerbottens län nedom odlingsgränsen och omfattade en areal av 106480 hektar. Beträffande de inom Norrbottens län belägna överloppsmarkerna hade efteravvittringen bedrivits så, att förslagen redan 1918 fastställdes av konungens befallningshävande. Då således även här de blivande kronoparkerna voro bestämda till sina gränser, gjordes i samband med förslag till arbetsplan hemställan om, att även dessa områden måtte inventeras. Hela arealen överloppsmarker, som därigenom inventerats, uppgår till 243 821 hektar. Vad slutligen angår stoclcfångstslcogarna, hava dessa på vissa år upplåtits till vissa sågverk såsom ersättning för tidigare innehavd rätt till erhållande av sågtimmer å kronans marker. Flertalet av dessa skogar hava redan återfallit till kronan och återstående skulle senast före ingången av år 1919 övergå till kronoparker. Dessa borde alltså inventeras. Stockfångstskogarna äro belägna inom Östra Arvidsjaurs revir (Brännfors), Piteå revir (Brännfors och Storfors), Jörns revir (Brännfors) och Anundsjö revir. Sammanlagda arealen uppgår enligt domänstyrelsens berättelse 1915 till 52 959 hektar. Den areal kronomark, som således skulle inventeras, utgjordes enligt de sakkunniges förslag av Kronoparker 3 900 856 har Stockfångstskogar 52 959 » Summa 3 953 815 har. Härtill kom genom senare nådigt beslut överloppsmarker om sammanlagt 243 821 hektar. Den areal kronomark, som inventerats utgör således 4 197 636 hektar. Undersökningsområdets

begränsning, kronoparkernas administrativa indelning och arealer.

Undersökningen skulle, såsom ovan framhållits, med förut omnämnda inskränkningar omfatta de kronomarker, som äro belägna inom Dalarna samt Norrland nedom odlingsgränsen. Området begränsas i söder av landskapen Dalarnas och Gästriklands sydgränser, österut av Bottenhavet och gränsälvarna norr därom, norrut av odlingsgränsen och i

24 väster av odlingsgränsen och riksgränsen. Gränserna äro således naturliga utom beträffande odlingsgränsen, vars tillkomst och belägenhet torde behöva närmare förklaras. Uppdragandet av denna gräns bestämdes efter framställning från riksdagen genom kungl. förordn. av år 1867. Närmast föranleddes beslutet genom de olägenheter, som visade sig vara förknippade därmed, att nybyggare i stor utsträckning började slå sig ned å lappvallar och renbetesområden. För att undvika tvistigheter mellan nybyggare och lappar samt bereda de senare tillräckligt utrymme för renskötselns behov, bestämdes därför att en gräns skulle uppdragas, ovan vilken nybyggesanläggningar därefter icke skulle få äga rum. (Se RODHE S. 126.) Odlingsgränsen, vars läge framgår av kartan (tavl. I) finnes å marken utmärkt såsom en bred upphuggen gata längs den fastställda sträckningen. Börjande vid Songamuotka vid Muonio älv följer den först sockengränsen mellan Karesuando och Pajala, övertvärar något söder därom Laino älv och går sedan i nordvästlig riktning 2 mil ovanför och bortom Vittangi, vänder så mot söder ned mot Gällivare. Därifrån stryker den i åtskilliga bukter i allmänhet över nedre delen av de stora sjöarna och går slutligen över norra delen av Ormsjön i Dorotea fram till länsgränsen mot Västernorrlands län. Odlingsgränsen avskiljer på så vis stora delar av Norrbottens och Västerbottens län. Beräknas Norrbottens län i sin helhet till 1 055 kvadratmil, falla därav 480 mil2 eller i det närmaste hälften (45 %) ovan odlingsgränsen. Av Västerbottens län, som i sin helhet beräknas innehålla 589 mil2, ligger 187 mil2 eller i det närmaste 1/3 (32 %) ovan odlingsgränsen. Då hela Norrland och Dalarna beräknas hålla en areal av 2 913 mil2, minskas således området med 776 mil2 eller cirka 1/it inom vilket område kronomarkerna äro spridda. Som förut framhållits, hava kronoparkerna i allmänhet tillkommit i samband med avvittringen och endast i mindre utsträckning genom inköp av skogsmarker. Vid avvittringen avsattes överblivna områden inom avvittringslaget till överloppsmarker och försågos med löpande nummer. På äldre topografiska kartor finner man ofta tämligen regelbundna figurer med vanligen fyrsidiga gränser utsatta. Dessa bära beteckningen »Kronoöverloppsmark nr ». Vid därefter företagen efteravvittring utbrötos områden för nybyggesanläggningar, varigenom figurerna erhöllo en mera månghörnig form med inskärningar och utbuktningar, ofta även med enskilda skiften liggande helt inom yttergränserna. Dessa kvarblivna kronomarker blevo nu namngivna och överförda till JcronoparJcer samt ställdes under domänförvaltningen. I allmänhet betraktas varje dylikt område, oavsett storleken, såsom en kronopark, vilket förklarar den högst växlande storlek dessa marker kunna utvisa.

25 ÖVRE NORRBOTTENS DISTRIKT 1. Jukkasjärvi revir ZVeitas/oki. " J. Gällivare " *t. Storlandets " SÄngescL " 6. RånetrcLsks " 7. Porjus ". 8.Pcyala. •' 9-TomecL " 10. Tdrendö " II Kalix. IZ. Rdned. " NEDRE NORRBOTTENS

<»5. Ö.a.Asele. revir f€. Volgsjö 4>7. MaLgornajs '• 4>8. Dorotea. 4-S.ArzuricLsjc SO. SolLefleä. 5/.Junsele. S2. T&sjå MELLERSTA NORRLANDS,

J

DISTRIKT 53.-Frostvikerus revirSi-. Östersunds " SSÅre. v DISTRIKT. 56. ffaliens " 13. Stor backens revir 57. Br cuke. " I'r.JckJvruxks " S8.Rätans " 15-Gorged, " 59. Hede. " 16. Pärlähvens " 60. Medelpads " IJ.Sikå. 61.Afa JdäZsinglands" IS. VargiscL " 62.1X0. » » 19. Mabnesjaurs " 63.Bispgärdens " 20. åa Arvidsjaur " GÄVLE-DALA DISTRIKT 21- Va " 6'iHamra. revir •?2. Bodens " 6S.Cä.strihlands revir 23 Piteå. Z^Älvsby 66. Kopparbergs '' SKELLEFTEÅ DISTRIKT 67. Garpenbergs revird&L 25. ArjepLcugs revir 68 Älvdalens O-a, revir 26 Sa Arvidsjaur revir 69. " Va. 70 Sdrna. revir / 27. Mald. 28 Ma. Sorsele, 55 29. Sa. " 30. Järns 56 31. Norsjö " 32. Burträsks " UMEÅ DISTRIKT 59 33 Va Stensele revir 3 * O-a. " " 71. Idre revir 35. Bjurbäckens " 7Z. Transtrands rev. 11 36.Lyck.sele, " 73. Vdsterdalarn.es 37.J3lävOcens " 71. MdUngsbo 38. Virdidens " 75. Grönsinka skolrevir 33. Ord. "

»ÖRNSKÖLDSVIK

**•()• Deqerfor s " V7. B/urholms " 'iZ.KälLnas skolrevir HERNÖSANDS DISTRIKT

't3 Fredrika, *iH Va. Åsele.

revir "

Karta över den administrativa indelningen av kronoparkerna 1916.

26 Hela antalet i det följande redovisade parker uppgår till 886 st. Däri ingå i domänstyrelsens längder särskilt redovisade fristående parker från 7 hektar upp till inemot 100 000 hektar. I de nordligare delarna bilda kronoparkerna stora sammanhängande komplex, i de sydligare delarna ingå de som större eller mindre skogsområden, utströdda bland den i enskild ägo befintliga marken. Sålunda äger staten av Arvidsjaurs socken c:a 75 %. Av den i omedelbar fortsättning liggande södra delen av Jokkmokks socken mellan odlingsgränsen och Älvsby sockengräns äger staten praktiskt taget all mark omfattande en areal av c:a 128 077 hektar. De mindre parkerna bilda givetvis en enhet. De större däremot äro uppdelade i Moclc, omfattande den del av parken varifrån virkesdrivning sker åt samma håll. Gränserna för blocken äro således naturliga och utgöras av vattendelarna. Understundom bliva blocken på detta sätt för stora, och hava då dessa för lättare orientering på lämpligt sätt indelats i skiften. Blocken äro i vanliga fall helt få. Emellertid omfattar kronoparken Pite 24 block och kronoparken Yargisåvattnen, som dock numera är fördelad på 3 revir, 20 block. I förvaltningshänseende sammanföras kronoparkerna till större enheter, revir, som förestås av en revirförvaltare (jägmästare). Reviren åter sammanföras till större enheter, distrild, i spetsen för vilka stå överjägmästare. Den 1 jan. 1916 ägde en betydlig utvidgning rum inom administrationen, i det då tillkom 2 nya överjägmästardistrikt och 16 nya revir. Härigenom fördelades området i sin helhet på 7 överjägmästardistrikt och 75 revir (se karta). Vid inventeringsarbetet har denna indelning lagts till grund vid all redovisning av markerna. Visserligen har sedermera ytterligare uppdelning ägt rum och sker nästan årligen, men då inventeringsarbetet i vissa fall redan fullbordats före uppdelningen, har hänsyn härtill icke tagits vid odlingsmarkens redovisning. I fråga om kronoparkernas arealer, undergå dessa, i den mån nymätningar äga rum, åtskilliga förändringar. Fullständig förteckning jämte arealuppgifter utgivas av domänstyrelsen vart femte år. Den under inventeringstiden sist utkomna upptager kronoparkernas arealer vid 1915 års slut. Däremellan lämnas endast mera summariska uppgifter över skedda förändringar distrikts- och revirvis. För att slippa ständiga ändringar i fråga om slutsummorna har det ansetts lämpligast att i möjligaste mån följa nyssnämnda förteckning. I annat fall kan man lätt råka i tveksamhet om, huruvida arealen för en viss park är rättad eller ej. Man vet nu, att hänsyn icke tagits till ändringar efter 1915, vilka därför kunna göras i ett sammanhang, när officiell uppgift ånyo föreligger.

27 Att arealen ändock icke stämmer med den av domänstyrelsen uppgivna arealen för kronoparker i Norrland och Dalarna, betingas därav, att här medtagits endast de parker eller delar därav, som falla nedom odlingsgränsen. Avdrag har alltså måst göras för sistnämnda områden. Någon exakt uppgift om, huru stora avdrag, som böra göras, har icke stått att vinna, utan har här använts en vid kolonisationskommitténs skogsutredning gjord beräkning. Denna får dock endast betraktas såsom approximativ. Arealen kronoparker inom undersökningsområdet uppgår enligt här lämnade uppgifter till 3 900 856 hektar. Fördelas denna areal på de olika distrikten omfattar, Övre Norrbottens distrikt Nedre Norrbottens distrikt Skellefteå distrikt Umeå distrikt Härnösands distrikt Mellersta Norrlands distrikt Gävle-Dala distrikt

1017 880 har 26 % 928 067 » 24 » 366117 > 1 0 » 497 970 » 13» 351837 » 9 * 213 392 » 5» 525 593 » 13 » Summa 3 900 856 har 100 %

Ser man åter på fördelningen av kronoparkerna inom olika län, så ligga i Norrbottens län » Västerbottens län » Västernorrlands län »Jämtlands län » Gävleborgs län » Kopparbergs län

2 055 607 har 5 3 % 995 537 » 2 5 » 134 757 150 894 22 105 806 458 255

Av kronoparkerna äro således 78 % belägna inom de två nordligaste länen och 22 % i de övriga. Vad angår fördelningen av dessa senare på lappmarksdelen och kustlandet, så falla i Norrbottens län nedom odlingsgränsen inom lappmarksområdet i kustlandet

1 129 794 hektar 925 813 » Summa 2 055 607 hektar

J

X

®

w3,

wm

1. Norrbottens län (nedom cdl. gr) 2. Västerbottens " ( ) 3. Jämtlands 4. Västernorrlands 5. Gävleborgs 6. Kopparbergs " a) kustlandet b) lappmarken Skala

Ytvidden

!: 6.W0.0OO

av inventerade stattskogar. Kvadraterna angiva arealen inventerad mark inom olika län i kartans skala.

29 i Västerbottens län nedom odlingsgränsen inom lappmarksområdet i kustlandet

737 840 hektar 257 697 » Summa 995 537 hektar

Rörande fördelningen av övriga inventerade marker, stockfångstskogar och överloppsmarker hänvisas till tabellen (Bil. 4). Å vidstående karta har åskådliggjorts, huru stora markarealer (inkl. överloppsmarker och stockfångstskogar), som inventerats inom olika län: för Norrbottens län nedom odlingsgränsen därav i lappm. 58 %, i kustl. 42 % » Västerbottens län nedom odlingsgränsen därav i lappm. 76 %, i kustl. 24 % » Jämtlands län » Västernorrl. län » Gävleborgs län » Kopparbergs län

38 % 28 » 3» 6» 5» 15 »

Inom de två nordligaste länen har alltså betydande områden av resp. länsarealer (nedom odlingsgränsen) genom inventeringen blivit systematiskt undersökta med hänsyn till förekomsten av odlingsbar jord. Inom övriga län hava däremot undersökningarna varit av skäligen ringa omfattning. Den undersökta arealen inom Kopparbergs län är i huvudsak koncentrerad till de vid avvittring i senare tider uppkomna kronoparkerna i länets nordvästra hörn. Val av undersökningsmetod och undersökningsförrättare. Motionärerna hade hemställt att undersökningen skulle omfatta dels inventering, dels preliminär uppdelning av områdena. Vid bestämmande av undersökningsmetod och vilka personer, som borde utföra arbetet, förelågo enligt motionärernas mening flera utvägar. »Vidkommande frågan, av vem dessa undersökningar borde förrättas, vilja vi uttala den meningen, att särskilda undersökningsförrättare äro av nöden. Givetvis böra dessa hava lantmäterikompetens, men knappast synes behövligt att härunder inbegripa bara lantmätare — jämväl lantbruksingenjörer och kanske jägmästare kunde lämpligen ifrågasättas. Emellertid synes nödigt, att dessa förrättare erhålla till biträde två jordbrukssakkunniga med ortens förhållanden förtrogna män. Med all sannolikhet skall vederbörande kommun, där kronoparken eller dess huvuddel är

belägen, befinnas villig att, där så skulle behövas och påkallas medverka för erhållande av lämpliga personer till biträde. Vi hava antytt, ett som oss synes antagligt sätt för åstadkommande av ifrågavarande undersökningar. Möjligen finnas andra, ännu lämpligare. Sättet för undersökningarnas verkställande torde i alla fall böra överlämnas till Kungl. Maj:ts prövning, och vi hava all anledning förvänta, att undersökningarna så läggas, att just odlings- och jordbrukssynpunkterna bliva beaktade.» I riksdagens skrivelse, som dock icke uttalar sig om förfarandet hemställes om dels inventering, dels förberedande indelning för upplåtelser. Till ledning för de sakkunniges arbete dikterade Chefen för jordbruksdepartementet bl. a. följande. »Undersökningens syfte skulle i främsta rummet vara att möjliggöra en överblick av den inom kronomarken belägna jord — de s. k. ströängarna häri inbegripna — som under en närmare framtid lämpligen kan användas till utläggande av jordbrukslägenheter. Den torde emellertid om möjligt läggas så, att den i väsentlig mån även lämnar material för blivande planmässig uppdelning. Anordnandet av nu omförmälda undersökning tarvar emellertid ett noggrant och på speciell sakkunskap grundat övervägande. Det gäller att för undersökningen uppgöra en plan, som icke allenast utvisar, hur undersökningsarbetet skall organiseras, utan ock närmare angiva, vilken mark undersökningen skall omfatta, i vilken ordning den skall fortgå samt hur ingående den skall göras.» I underdånig skrivelse den 1 juni 1915,som remitterades till de sakkunnige,hade Nationalföreningen mot emigrationens Centralstyrelse hemställt om undersökning och uppskattning av tillgången på odlingsjord å kronoparkerna i samband med upprättandet av nya skogskartor. »Även ifråga om sådana kronoskogar, för vilka nya kartor icke komma att upprättas under de närmaste åren, torde — enligt Centralstyrelsens mening — den odlingsbara jorden kunna inläggas på de redan befintliga kartorna utan alltför tidsödande arbete. Av de till kartorna hörande beskrivningar över markens beskaffenhet, skogsbestånd m. m. bör kunna tämligen tydligt framgå, å vilka delar av skogen odlingsmöjligheter äro att söka.» De sakkunnige hade alltså flera uppslag att pröva. Vad angår det av Nationalföreningen mot emigrationen i dess framställning gjorda uttalandet, att de till skogstrakterna hörande beskrivningarna över markbeskaffenhet och skogsbestånd m. m. skulle utvisa, å vilka delar av skogen odlingsmöjligheter vore att söka, funno de sakkunnige detta icke vara med verkligheten överensstämmande. Intill år 1915 har vid skogsmätningar icke gjorts någon undersökning av odlingsmöjligheterna och beskrivningarna till skogskartorna kunna följaktligen icke annat än till äventyrs i enstaka undantagsfall därom lämna upplysning.

31 Beträffands åter spörsmålet om inventering av odlingsjord i samband med den kirtläggning och skogsindeining, som fortfarande pågick inom vissa av de norrländska statsskogarna, funno de sakkunnige en dylik anordning vara att förorda. »Tydligt är att densamma leder till väsentlig besparing av arbetskraft och kostmder. — »På förfrågan av de sakkunnige har domänstyrelsen även meddelat, vilka kronopirker under innevarande och påföljande år med sannolikhet beräknas bliva föremål fir mätning. Den sammanlagda arealen uppgår till 711 278 hektar. Sedermera har emellertid befunnits, att icke alla sålunda för innevarande år uppgivna kronoparker komma att ingå i årets mätningar, i det att tillgången på tjänstemän för arbetets utförande visat sig mindre än förut antagits, men torde i alla fall indelnngsassistenter komma att förordnas till ett avsevärt antal. För de kronoparker, över vilka skogskartor under de senare åren upprättats, naste särskilda undersökningsförrättare utses. > Motionärerna hade som en utväg föreslagit att undersökningarna borde ske genom lantmätare och två gode män, samt att förberedande styckning borde samtidigt äga rum. En uppdelning i lägenheter på sätt motionärerna föreslagit, måste dock — även cm stakning å marken icke företages — medföra rätt mycket ökat arbete och således även ökade kostnader, medan värdet därav ur flera synpunkter kunde anses tvivelaktigt. Sålunda komme styckning att ske på alla godkända områden, ehuru upplåtelse endast kan tänkas ske på vissa spridda, särskilt utvalda platser. Andra skäl talade cckså emot ett dylikt tillvägagångssätt. De sakkunnige anföra härom: »En uppdelning av den undersökta jorden synes möta oöverstigliga svårigheter så länge grunderna för lägenheternas bildande icke på något sätt blivit fastställda. Ville man utan att bygga på dylika grunder tänka sig ett antal alternativa förslag til lägenhetsindelning, är det tydligt, att undersökningsarbetet härigenom skulle i hög grad fördröjas. > Yad angår frågan om fältarbetets bedrivande hade motionärerna tänkt sig jordnånsundersökningen efter något graderingsförfarande, varvid jämförelse således skulle ske med ortens bästa odlingsmark. I fråga om fastmark kunde ju detta tillvägagångssätt försvaras, ehuru det icke bleve möjligt få någon enhetligt system, och således i3ke heller möjligt verkställa någon jämförelse mellan jordmånen i olika trakter eller åstadkomma någon sammanfattande översikt över olika jordmåners utbredning. Då undersökningen gäller torvmark bliva olägenheterna ännu mera framträdande. Det finnes ingen möjlighet att efter graderingsmetod angiva en torvmarks odlingsvärde. Undersökningen här måste baseras på angivande av torvens sammansättning och således grundas på mera objektiva undersökningsmetoder. Endast på detta sätt

32 är det möjligt angiva de kulturåtgärder, som erfordras och således också beräkna de kostnader, dessa kräva. Det av motionärerna föreslagna undersökningsförfarandet skulle dessutom ställa stora fordringar på förrättningsmännens erfarenhet. Svårligen skulle härtill kunna användas yngre tjänstemän, utan härtill borde förordnas personer, som redan hade sin tid fullt upptagen med uppdrag i offentlig tjänst. Som i det följande närmare beröres har arbetet krävt en arbetsmängd motsvarande 80 undersökare under en sommar. Att uppdriva en så stor personal ordinarie tjänstemän hade givetvis varit omöjligt och skulle även krävt onödigt stora kostnader. De sakkunniges ovan uttalade uppfattning, att styckning icke borde verkställas i samband med inventeringen, har sedermera visat sig vara riktig .1 de fall, då kolonisationskommittén underställt riksdagen förslag till upplåtelser, har förslaget i varje särskilt fall föregåtts av en ingående prövning rörande storlek och beskaffenhet av de lägenheter, som borde bildas. Härvid har tagits under omprövning behovet av skogsarbetare- resp. jordbrukslägenheter med eller utan skogsanslag å de olika områdena, varefter mycket tidsödande arbeten med styckning vidtagits. Det har därvid klart framstått, att inventeringen bör ske först, och att beslut om styckning sedan bör fattas efter sakkunnig utredning i varje särskilt fall. Frångår man kravet på delning samtidigt med inventeringen är det givet, att kraven påundersökningsförrättarnas kvalifikationer kunna sänkas. Detta blir ytterligare händelsen om undersökningarna göras efter objektiva metoder, varvid området beskrives med användande av viss bestämd terminologi på sådant sätt, att det för en fackman blir möjligt granska de fakta varpå utlåtandet om markens odlingsvärde grunda sig. De sakkunnige kommo således till det resultatet, att inventeringen icke borde förenas med styckningsförfarande samt att jordmånsundersökningen borde ske efter objektiva grunder. För fastmarken borde beskrivningen i stora drag angiva dess ungefärliga halt av växtnäringsämnen, fysikaliska beskaffenhet samt lättbrutenhet. Detta mål kunde vinnas genom användande av en botanisk-agrogeologisk undersökning av vegetation och jordmån. I fråga om torvmarkerna borde undersökningarna baseras på en botanisk-torvgeologisk undersökning av torvmarkernas vegetation samt torvens art och mäktighet. Dessa metoder förutsätta visserligen en del insikter hos förrättningsmännen i hithörande ämnen. Under förutsättning, att en detaljerad instruktion utarbetades och fastställdes samt undersökningsförrättarna anbefalldes att deltaga i en kortare praktisk instruktionskurs, syntes några större svårigheter icke möta, att även personer utan djupare insikter å hithörande ämnen borde kunna antagas till undersökningsförrättare. Då emellertid inventeringsarbetet även förutsatte kunnighet i jordbruksfrågor, borde enligt de sakkunniges mening såsom förrättningsmän i främsta rummet

33 ifrågakomma personer med agronomisk, lantmäteriteknisk eller därmed jämförlig kompetens. När undersökningen kombinerades med skogsindelning borde arbetet kunna utföras av indelningsassistenter under förutsättning att även i detta fall lämpliga instruktioner meddelades på förhand. Enligt de sakkunniges mening borde alltså inventeringen icke kombineras med förberedande styckning av den anträffade odlingsmarken. Vidare borde undersökningen verkställas efter objektiva grunder av en undersökningsförrättare. Å de skogar, där skogstaxering redan var verkställd, borde undersökningen ske av särskilt utsedda förrättningsmän, i andra fall av indelningsassistenter i samband med nymätning av skogsmarken. Instruktion. Sedan de sakkunnige sålunda beslutat, att undersökningen borde ske efter objektiva grunder skreds till utarbetande av en för ändamålet lämpad instruktion. Denna, varav ett exemplar bifogas, är fördelad på 5 avdelningar, omfattande dels allmänna bestämmelser (avd. 1) dels förfaringssättet vid undersökning av marken (avd. 2—4) dels slutligen sättet för redovisning. En fråga, som nu trädde i förgrunden var: vad menas med odlingsjord? Enligt de sakkunniges mening inverka härpå flera faktorer, bland andra, klimat, belägenhet jordmån och odlingskostnader. I fråga om klimatet ansågs inga svårigheter böra möta. HÖGBOM framhåller med rätta, att klimatet icke ställer sig särskilt ogynnsamt för jordbruket i norra Sverige, som i detta avseende föga står efter för mellersta och södra Sverige. Det område, som föreslås till inventering, ligger i allmänhet nedanför barrskogsgränsen, och lämpar sig således för bosättning under eljest gynnsamma förhållanden. De sakkunnige hade visserligen sedermera haft under diskussion frågan om bestämmande av en övre höjdgräns för bosättning, men då för ett så vidsträckt område en enhetlig gräns knappast kunde fastställas, har denna fråga i stället under arbetets gång beaktats från fall till fall. Ett drivande, skyddat läge med god jordmån kan ofta medgiva bosättning högre upp, än vad eljest med hänsyn till breddgraden skulle varit fallet. I allmänhet äro dock de upptagna odlingsområdena icke belägna högre än den nuvarande bosättningen i orten. Läget i förhållande till kommunikationer kunde ju också tänkas spela in, i det fordringarna på godhet hos marken skulle stegras med avståndet från kommunikationer. Ett dylikt bedömande skulle emellertid lätt leda till godtycklighet. Härtill kommer, att framdragande av nya kommunikationsleder upphäver kassering av mark av denna anledning. 3.

Kolonisationskommittén,

f

34 Alla dessa omständigheter tyda bestämt på, att man vid undersökningen ifråga kan bortse från klimatologiska och geografiska faktorer och lägga huvudvikten vid jordmånens beskaffenhet. Övriga frågor bliva aktuella först, då det gäller att för kolonisationsändamål välja mellan i jordmånshänseende likvärdiga marker. Såsom jordmåner, lämpliga för odling, kunde, enligt de sakkunniges mening, såväl torvjord som fastmarksjord komma i betraktande. Den vid avvittringen och även långt efteråt gängse meningen, att torvmarkerna i allmänhet borde ur kultursynpunkt betraktas såsom impediment och endast då frågan gällde gräsbärande marker ha någon betydelse för jordbruket, är numera försvunnen. Snart sagt överallt sträva nu jordbrukarna att till den odlade jorden även kunna lägga en myrodling. Härom skriva de sakkunnige: »Torvmarkerna i rikets nordliga delar spela enligt de sakkunniges mening en stor roll, när det gäller bosättningen och jordbrukets utveckling. Den för odling otjänliga vitmosstorven, som i de södra landsdelarna dominerar, förekommer i Norrland mera sparsamt. I flertalet fall bestå därvarande sankmarker av torv med god halt av växtnäringsämnen. Dylika torvmarker — av de sakkunnige i överensstämmelse med vedertagen fackterminologi benämnda kärr — erbjuda ur odlingssynpunkt åtskilliga fördelar framför annan jord. Kärrmarken är synnerligen lättodlad och lättbrukad, något som ej minst i våra dagar, då arbetskraften allt mer fördyras, är av stor betydelse. Gödsling kan, även innan animal gödsel står till buds, utföras på tillfredsställande sätt med användande av konstgödsel. Ett på kärrmarksodling grundat jordbruk, åsyftande huvudsakligen foderproduktion, äger enligt de sakkunniges mening goda förutsättningar för framgång ej minst inom de vidsträckta lappmarksområdena.» Ehuru man med hänsyn till kronoparkernas uppkomstsätt har starka skäl att antaga, det mera godartad fastmark inom området är skäligen sparsam, borde givetvis uppmärksamheten även riktas på uppsökandet av dylik mark, lämplig för odling. »I viss mån hör en sådan undersökning samman med själva torvmarksinventeringen. Ett jordbruk kan i de trakter, varom här är fråga, icke grundas enbart på odling av torvmark. Oavsett olämpligheten av att förlägga själva byggnadsplatsen till sankmark, gäller om torvjorden, att den även med rationell behandling är ur stånd att lämna alla de produkter, som krävas för jordbrukarens hushållning. Sålunda kan potatis icke uti ifrågavarande trakter erhållas från torvjord. I allmänhet kan det ej heller påräknas, att brödsäd skall med framgång kunna där odlas. Härav blir en följd, att innan upplåtelse av torvmarkslägenheter kan äga rum, utredning måste föreligga rörande befintligheten av sådan fastmark, som lämpar sig till byggnadsplats för lägenheterna, samt av det minimum fast odlingsmark, som är av nöden; och denna utredning lärer i allmänhet böra åstadkommas genom iakttagelser i samband med själva torvmarkens undersökande.»

35 Då frågan gäller, att till ett myrjordbruk lägga fastmark, avsedd att producera gårdens behov av rotfrukter och säd behöva givetvis fordringarna på markens naturliga bördighet icke ställas så höga. Dels åtgår härtill endast en jämförelsevis liten areal, som således även kan tåla rätt dryga brytningskostnader, dels får en dylik gård ett rätt stort överskott av naturlig gödsel, varmed bördighet och fysikalisk beskaffenhet hos jorden kan förbättras. Helt annorlunda blir förhållandet, då fråga blir om jord, som skall användas för rena fastmarksjordbruk. Man kan då icke lägga den nuvarande odlade marken i trakten som måttstock för vad, som i framtiden bör odlas. Andra faktorer såsom insolation, läge invid fiskrika sjöar eller givande slåtterängar, förekomsten av riklig torrskog och tjärstubbar, ha här ofta varit bestämmande för lägenheters anläggning. Den odlade arealens ringa utsträckning och den tack vare naturliga ängar rikliga tillgången på naturlig gödsel, har medgivit brukande av jord, som eljest icke skulle betala sig. Medan då fråga är om torvmarkers odlingsvärde, huvudvikten bör läggas på ytlagrets halt av växtnäringsämnen, särskilt kväve, är denna fråga av mindre betydelse, då det gäller fastmarken. Även här vore det visserligen önskvärt, att ytlagret vore mullblandat, men oftast lär nog svalen här bestå av råhumus även å till odling lämpliga marker. En oavvislig fordran är däremot, att fastmarkens mineraliska jordmån äger hög vattenkapacitet, så att jorden icke lider av torka. Vidare måste jorden vara möjligast stenfri, så att odlingsarbetet icke oskäligt fördröjes och fördyras genom stenbrytning. De jordar, som uppfylla dessa villkor äro mo- och lerjordar. Dessa jordmåner kunna väl under normala betingelser städse anses vara odlingsvärda. »Ville man däremot även medtaga sämre mark, som under gynnsammare förhållanden i fråga om kommunikationer, avsättningsmöjligheter och dylikt, är att anse som odlingsvärd, skulle, enligt de sakkunniges mening, detta tydligen lämna alltför stort spelrum åt undersökningsförrättarnas subjektiva omdöme samt göra undersökningsresultatet mindre enhetligt och tillförlitligt.» De sakkunnige ansågo alltså, att som odlingsvärda torvmarker borde betecknas de mera näringsrika markerna eller kärren. Som odlingsbar fastmark i förening med myr borde kunna godkännas all fastmark, som vore någorlunda stenfri. Den fastmark, som kunde ifrågakomma för utläggande rena fastmarksjordbruk, borde däremot bestå av mera stenfria mo- och lerjordar. Undersökning av marken med hänsyn till jordmånen skulle, beträffande torvmarkerna, i främsta rummet gå ut på, att skilja mellan kärrmarkerna och den för odling otjänliga mossmarken (mark med avsevärt vitmosslager i ytan) samt angiva ytvegetationens sammansättning, torvlagrets art och mäktighet samt bottnens beskaffenhet.

36 I fråga om fastmarken skulle undersökning ske i vad mån marken är stenbunden, humuslagrets art och mäktighet samt underliggande jordarters sammansättning ned till 4 dms djup. I instruktionen lämnas fullständiga föreskrifter om, huru denna undersökning skall ske. En närmare redogörelse härför lämnas i samband med framställning om arbetets utförande i fältet (sid. 73). För att i görligaste mån erhålla likartade benämningar vid beskrivningarna har till instruktionen fogats en särskild promemoria. Det är emellertid icke tillfyllest att markerna innehålla godartad jordmån. Lika viktigt är, att marken kan torrläggas. Instruktionens föreskrifter (§§ 14—18) i detta avseende, hava icke uppgjorts med tanke på, att iakttagelserna skulle kunna läggas till grund för en blivande torrläggning av området. Detta skulle förutsätta noggranna mätningar och stakningar, som bleve mycket dyrbara och tidsödande och till föga gagn, då ovisst är, om marken kommer till användning under närmaste tiden. Dessutom skulle en dylik undersökning i många fall överstiga de tilltänkta förrättningsmännens kompetens. Efter samråd med byråchefen EWE i lantbruksstyrelsen, bestämdes att undersökningen borde inskränka sig till okulär besiktning samt till insamlande av vissa fakta, vilka kunde göra det möjligt för en fackman att avgöra, huruvida torrläggning vore möjlig för rimliga kostnader. Slutligen innehåller även instruktionen föreskrifter om redovisning och sättet härför, arbetstid, hantlangare m. m. Dessa förhållanden beröras närmare i det följande.

Torvmarkernas beskaffenhet, kemiska egenskaper och systematik. För att öka instruktionens överskådlighet visade det sig nödvändigt att där icke medtaga definitioner av olika marktyper m. m., utan sammanföra dessa till en instruktionen bifogad promemoria. Instruktionen angiver således, under ständig hänvisning till promemorian, vilka marktyper, som skola beskrivas och hur undersökningen skall verkställas. Av nyss anfört citat framgår, att de sakkunnige ansågo, att såväl fastmark som torvmark borde kunna komma i betraktande som odlingsmark. Tillika anfördes de skäl, som ur jordbrukssynpunkt talade för att sistnämnda marktyp under vissa förhållanden borde kunna godkännas som odlingsjord. I promemorian lämnas nu närmare beskrivning å de marktyper, som enligt de sakkunniges mening borde urskiljas. Det torde vara lämpligt att här inskjuta en närmare redogörelse för de principer, som i fråga om torvmarkerna blivit följda vid upprättandet av promemorian.

37 Grundläggande begrepp. Utan närmare förklaring har i det föregående flera gånger begagnats ordet torvmark (myr), och när det gäller väl utbildade typer, torde skillnaden mellan fastmark och torvmark vara självklar. Emellertid finnas övergångsformer mellan dessa båda typer, och vid fältundersökningar kan lätt tvekan uppstå, vad som bör hänföras till det ena eller andra markslaget. Allteftersom saken ses ur geologisk eller botanisk synpunkt, blir nämligen uppfattningen rätt olika och terminologien därför också olikartad. Även då frågan gäller ett områdes utnyttjande för odlingsändamål, är det av vikt, att dessa båda marktyper hållas i sär, då hushållningsplanen blir helt olika i de båda fallen. Till ledning vid inventeringsarbetet blev det därför nödvändigt fastslå vissa definitioner rörande de grundläggande begreppen. Med torv förstås en organisk jordart bildad av rester efter växter, som levat å platsen. Med torvmarker förstås i geologisk mening sådana marker, som innehålla ett mer eller mindre mäktigt lager av torv. Ett nödvändigt villkor för all torvbildning är närvaron av större fuktighet, i det vattnet genom hämmande av syretillförseln hindrar växtresterna att fullständigt upplösas genom förmultning. Torvmarkerna utmärkas därjämte av en karaktäristisk flora, framkallad av den rikliga vattentillgången och den obetydliga halten mineraliska växtnäringsämnen i själva torven. Flertalet växter därstädes utgöras därför av arter, som trivas på fuktig mark. Dessa växter benämnas här torvbildande växter eller torvbildare. Ur botanisk synpunkt äro alla marker, som hava en vegetation av fuktighetsälskande växter att betrakta som torvmarker. För praktiska ändamål är onekligen den botaniska definitionen av stor betydelse. Man kan på så vis genom enbär okulär besiktning, utan jordmånsundersökning avgöra, huruvida ett visst område bör betecknas såsom torvmark eller ej. Däremot äro gränsfall ingalunda sällsynta. Torvbildande växter kunna t. ex. uppträda på fuktig mineraljord, d. v. s. torvavlagring har ännu icke ägt rum. Om vegetationen då exempelvis genom torrläggning förintas, kan tydligen icke en dylik mark ur geologisk eller jordbrukssynpunkt betecknas som torvmark. Man har därför föreslagit, att såsom torvmark bör betraktas endast sådana marker, som innehålla ett visst minimilager av torv (2—5 dm.). I instruktionen för inventeringen bestämdes, att som torvmarker borde betraktas sådana marker, som innehöllo minst 3 dm. torv i odikat tillstånd. Är torvlagret mindre, hänföres marken till fastmark eller fuktig ängsmark. Orsaken härtill var, som nyss anförts, att torvmark och fastmark, såsom odlingsjord betraktade, kräva helt olika driftmetoder. Med beräknad sättning av 1j3 efter avdikning borde marken för att kunna betraktas som torvmark fortfarande innehålla torv i matjords-

lagret, d. v. s. till 15 å 20 cm:s djup och således även i brukningshänseende behandlas såsom sådan. Strängt taget äro alla växter, som förekomma å torvmarker, att betrakta som torvbildare. Emellertid förekomma flertalet av dem i alltför ringa mängd eller upplösas så fullständigt, att några rester icke återstå. En given förutsättning för att en växt skall bilda torv är alltså, att den förekommer i täta bestånd och att växtmaterien är av mera resistent natur. På grund härav inskränkas de egentliga torvbildarna till en del vattenmossor av vit- och brunmossornas familjer, gräs (vass) och vissa halvgräs, särskilt starrarter, varjämte en del ris och trädarter, ehuru i mindre grad, deltaga i torvalstringen. För en undersökning av nu ifrågasatt slag blir det sålunda icke så många växtarter, som böra särskiljas. Med avseende å närings- och vattenbehov förefinnas mellan de olika torvbildarna stora olikheter. Ytterligheterna representeras av vassen och vitmossorna. Den förra växer i vatten helst å mineralbotten och ökas i frodighet med stigande tillgång på växtnäringsämnen. Strå och blad äro styva av inlagrade mineralämnen och hålla en askhalt av cirka 15 %. Vitmossorna nöja sig med nederbördsvattnet och hava utbildade organ för magasinering därav. Behovet av mineralisk växtnäring är ringa och askhalten därför också synnerligen låg. En mellanställning intaga starrarterna. Dessa utvecklas bäst å marker, som ligga i grundvattenlinjen eller åtminstone tidvis äro vattendränkta och bäst om vattnet är rörligt och förande mineralämnen. Andra halvgräs däremot hava ungefär samma fordringar i sagda avseende som vitmossorna (tuvdun). Brunmossorna kräva god tillgång på kalk och förekomma därför huvudsakligen i silurtrakter o. s. v. Mellan de olika torvbildarna råda således rätt stora olikheter i fråga om fordringar på vatten- och näringstillgång, i kemisk sammansättning och i anatomisk byggnad. I olikhet med vad förhållandet är beträffande mineraljordarterna sker ingen omsortering eller förflyttning av torvpartiklarna. Varje höst nedvissna ovanjordsdelarna och förbliva på det ställe, där de bildats. Ar ifrån år, så länge betingelserna för moderformationens fortvaro förefinnas, avlagrar den således ny materia. Man har därför skäl antaga, att samma olikheter, som råda mellan torvbildarna i kemiskt avseende skola visa sig i viss grad vara rådande även mellan den av dem bildade torven. Detta antagande har också besannats av senare tiders forskning och utgör en av den moderna torvgeologiens grundsanningar. Vassen ger sålunda upphov till en karaktäristisk, grov torv. Starrens ymniga rotfilt ger upphov till en filtartad torv, tuvdunets sega bladslidor återfinnas i form av fibrosa anhopningar, vitmossorna lämna en svampig, föga sönderdelad torv o. s. v.

39 På grund av de särskilda egenskaper, ståndorten och torvbildarna förläna torven, blir det således möjligt tala om olika torvslag. Dessa benämnas efter de formationer, som bilda huvudmassan t. ex. vasstorv, starrtorv, vitmosstorv. De olika torvarterna äro emellertid icke endast väl skilda från varandra, de förekomma även i en viss lagrings följd, börjande med de mest fuktighetsälskande formationernas torvarter underst, uppåt övergående i mindre fuktighetsfordrande. Har en torvmark uppkommit genom igenväxning av en sjö, träffas således underst vasstorv, där ovanpå starrtorv, sedan möjligen skogstorv och överst, om utvecklingen går tillräckligt långt, vitmosstorv. Torvmarker kunna dock även uppkomma på översilande eller i försumpning stadd fastmark, och i så fall utgöres bottentorven av starr- respektive vitmosstorv. Av det nu sagda framgår alltså, att växtformationer med allt mindre anspråk på vatten- och näringstillgång följa efter varandra samt att dessa formationer avlagra var sin specifika torvart, således även med allt mindre halt av näringsämnen ju högre upp man kommer i lagerserien. Till följd härav har således den underliggande torven icke lägre halt av växtnäringsämnen än den ovanpå liggande. Är yttorven odlingsvärd, så äro även underliggande torvarter detta i minst lika hög grad. Vill man avgöra, huruvida en torvmark är odlingsvärd eller ej, är det alltså tillräckligt konstatera, om yttorven kan anses odlingsvärd. Vad angår ytvegetationen å torvmarkerna, är denna vanligen av samma sammansättning, som den, som bildat yttorven. Ett starrbestånd växer vanligen på starrtorv, eller om avlagringen av starrtorv icke hunnit börja, på närmast underliggande torvart i lagerserien. Däremot finnes intet exempel på, att starrvegetation normalt uppträder på torvarter ovan starrtorv i lagerserien, t. ex. starrvegetation på vitmosstorv. Under vanliga förhållanden giver alltså ytvegetationen upplysning om, vilket torvslag, som ingår i ytlagret, i följd varav man knappast behöver företaga undersökning av torven annat än för att konstatera mäktighet och förmultningsgrad. Endast då det gäller vitmosstorv, kan detta vara nödvändigt. Det kan tänkas, att vitmössbildningen nyss börjat å ett starrkärr och att således yttorven här på ringa djup består av starrtorv. TorvmarJcernas Tcemisla egenskaper. Som redan framhållits, bildas torv genom anhopning av rester efter fuktighetsälskande växter, som leva å ytan, vegeterande på resterna av föregående generationer. Utmärkande för torvmarkerna i kemiskt hänseende blir därför en mycket hög halt av organisk substans. Av övriga växtnäringsämnen förekomma de mineraliska i obetydlig mängd, särskilt kali och fosforsyra. Hos torvarter, bildade under medverkan av silvatten, kan visserligen spåras ökad askhalt utöver torvbildarens, men även här utlöses kali och fosforsyra, så att mäng -

den därav blir ringa och icke spelar någon vidare roll för kulturväxterna vid markens uppodling. (ZAILER och WILK.) I kalkrika trakter anrikas därjämte kalk, eljest är även halten därav otillräcklig för många kulturväxter. Anmärkningsvärt är däremot den höga kvävehalt, som kännetecknar de bättre torvmarkerna. Kvävet är visserligen till större delen bundet i svårlösliga former, men blir genom kulturåtgärder tillgängligt för växterna. I allmänhet härstammar kvävet från torvbildaren, men även rester efter djur ingå däri. För Norrlands vidkommande kan man på grund av det obetydliga djurlivet i ytvegetationen anse, att kvävet härstammar från torvbildaren, och att således halten därav är skäligen konstant hos samma torvslag vid samma förmultningsgrad. Därav följer som en viktig slutsats, att torvbildaren anger den ungefärliga kvävehalten i torvmarken. Gentemot mineraljorden företer torvjorden stora skiljaktigheter i kemiskt avseende, vilket också ger sig tillkänna i praktiken. Mineraljordarna sammansättas huvudsakligen av oorganiska beståndsdelar och äro mer eller mindre rika på för kulturväxterna nödvändiga mineraliska näringsämnen. Vid kultivering av mineraljordar är därför stallgödsel, vad som i främsta rummet bör tillföras jorden. De bättre torvmarkerna hava däremot tillräckligt av mullbildande ämnen och kväve. För dem är tillförsel av mineralgödselämnen i form av konstgödsel viktigast. Vid odling av bättre torvmarker kan man således undvara eller göra betydande besparingar av stallgödsel och kvävehaltiga konstgödselmedel. Med ledning av analyser och jämförande försöksverksamhet vid Svenska Mosskulturföreningen har H. VON FEILITZEN uppdelat torvmarkerna med hänsyn till kvävehalten i följande 5 grupper: I låg kvävehalt II ej tillfredsställande III nästan tillfredsställande IV god kvävehalt V mycket god kvävehalt

< 4 000 kg. 4 000—6 000 » 6 000—8 000 » 8 000—10 000 » > 10 000 »

allt räknat per hektar till 20 cm:s djup. Genom kulturåtgärder kan kvävehalten i detta lager ökas rätt avsevärt, dock icke gärna mer än 25 å 33 X. Jämsides med kemiska analyser av torvprov hava verkställts botaniska undersökningar av torvens sammansättning. Därav har framgått, att vitmosstorv faller under eller inom grupp I. Något bättre blir torven genom inblandning av starr och når hos vitmoss-starrtorv upp i grupp II. Den norrländska starrtorven faller inom grupp

41 III, den björkblandade inom grupp IV. Grupp V torde mera sällan anträffas å oodlade marker, men genom brukning synes denna höga kvävehalt kunna uppnås även i norrländsk torvjord. Genom välvilligt tillmötesgående av professor H. VON FEILITZEN har resultatet av ett stort antal analyser ställts till förfogande. Då emellertid många av dessa härstamma från redan odlade marker, har i omstående tabell endast medtagits en del prov, som kunna anses typiska för oodlade marker. Analyserna visa, som synes, stora likheter hos likartad torv från skilda trakter och giva en god bild av olika torvarters halt av växtnäring. I följd härav hava icke något större antal torvprov insamlats under inventeringsarbetet, utan tabellen har endast kompletterats med några typer, som icke voro företrädda i Svenska Mosskulturföreningens analystabeller. Av tabellen framgår, att de torvarter, som med fördel kunna komma i fråga vid odling, äro brunmoss-starrtorv, starrtorv och ris- eller björkstarrtorv. Andra mera sällan förekommande torvarter av samma godhet är den vass- eller fräkenblandade starrtorven, ävensom gyttja. Däremot bör vitmosstorven absolut undvikas. Av de meddelade analysresultaten från gammal odling vid Flahult framgår, att vitmosstorv aldrig kan lämna tillräcklig kvävehalt. Även starr-vitmosstorven är mycket näringsfattig, liksom också vitmoss-kallgrästorven (Scheuchzeria). På gränsen står vitmossstarrtorven, som dock genom kultur bör kunna bliva lönande. Av vad som här ovan anförts rörande torvmarkernas halt av växtnäringsämnen framgår således, att kvävemängden i främsta rummet är av betydelse för bedömande av odlingsvärdet. Ju mera rik på kväve en torvmark är, desto värdefullare måste den anses för odlingsändamål, medan förekomsten av övriga växtnäringsämnen även hos dylika marker i allmänhet är skäligen ringa och spelar en underordnad roll. Kvävet förekommer rikligast i de mest utpräglade kärrtyperna och avtar med stigande inblandning av vitmossa i torven. En torvmarks odlingsvärde kommer alltså att i huvudsak bero på dess frihet från eller halt av vitmossor. Inventeringsarbetet har därför i det stora hela att gått ut på fastslåendet av förekomsten av vitmossor i vegetation och y t torv. Här bör kanske tillfogas, att vitmosstorv icke är att betrakta såsom någon skadlig jordmån. Genom vidtagande av vissa kulturåtgärder kan den t. o. m. giva större avkastning än andra torvarter särskilt i fråga om baljväxter, men den kräver stora kostnader och en särskild teknik i fråga om skötseln och kan därför icke anses lämplig till upplåtelser, som här kunna ifrågakomma. Torvmarkernas systematisering. Som här ovan visats, förete torvmarkerna med hänsyn till vegetation och torvarter stora olikheter. Allt efter de synpunkter, som anläggas vid försöken att systematisera dem, blir därför indelningen olikartad.

42 För praktiska behov har man med utgångspunkt från lämpligaste användningssättet uppdelat torvmarkerna i odlingsmossar, bränntorvsmossar och torvströmossar. (WALLGREN).

En indelning, som grundar sig på bildningssättet, men tillika ger en uppfattning av exploateringsmöjligheterna är uppdelningen i igenväxningstorvmarker, försumpningstorvmarker och översilningstorvmarker (L. VON POST). Även den av HÖGBOM gjorda uppdelningen av de norrländska torvmarkerna i 1) sjömyrar, 2) slätt-, platåoch dalmyrar, 3) hängmyrar medgiver liknande slutsatser beträffande ingående torvarters användbarhet för praktiska ändamål. Samtliga dessa system fordra dock ingående undersökningar av alla i torvmarken ingående torvlager och ställa dessutom rätt stora fordringar på undersökarens insikter i ämnet. Vid geologisk kartering tages hänsyn endast till förekommande torvarter. Dessa uppdelas i två huvudgrupper: mosstorv och torvdy. I Tyskland användes stundom en uppdelning av torvmarkerna för odlingsändamål efter yttorvens halt av växtnäringsämnen. Sålunda indelar WEBER torvmarkerna i oligotropha, mesotropha och eutropha, d. v. s. med respektive ringa, medelgod och riklig halt av växtnäring. Av ovan angivna skäl kan emellertid även ytvegetationen användas som indelningsgrund. TOLF (1903) indelade torvmarkerna i två huvudtyper: kärr och mossar. GAJANDER (1910) indelar torvmarkerna i 1) gungflyn, 2) flackmossar, 3) myrar och 4) kärr. I senare arbeten talar han om 1) Weissmoore, 2) Braunmoore, 3) Reisermoore och 4) Brauchmoore.

Vid taxeringen av Värmlands skogar användes den för detta ändamål fullt tillräckliga uppdelningen i kärr, starrmyrar och rismyrar. Som av ovanstående framgår, förelågo ett flertal system att välja på och frågan blev därför vilket, som för inventeringens ändamål kunde anses lämpligast. Undersökningen avsåg att avgöra torvmarkens värde för odlingsändamål, i sin tur betingad av yttorvens halt av växtnäringsämnen. Huvudvikten borde alltså läggas på ett system, som toge hänsyn till dessa förhållanden. I främsta rummet kunde därför ifrågakomma en indelning, grundad på bestämning av yttorvens beskaffenhet, således efter rent geologiska synpunkter. Samma mål kan dock vinnas, om huvudvikten lägges vid vegetationens sammansättning, något som onekligen är både snabbare och bekvämare, då undersökningen kan ske rent okulärt utan grävningar. Bästa resultat erhålles dock, om vegetationsundersökningen kompletteras med undersökning av torvens beskaffenhet å vissa punkter.

43 I.

Starrtorv.

Provets härkomst

Antal

Socken

prov

4 20 5 8 15 5 11 41 12

Fredrika Fällfors Jörn

Mala

Medeltal II.

Kalk

Kväve

Kalk

Kväve

%

%

kg-

kg-

kg.

91,8 7 86,15 90.5 7 92,2 0 90,64 90.6 2 92.2 4 91,16 89.3 4

0,5 3 0,68 0,56 0,6 7 0,89 0,7 3 0,99 0,81 0,75

2,4 3 2,23 2,36 2,12 2,57 2,80 2,71 2,50 2,67

1791 2 642 1719 2 030 3144 2183 2 967 2 560 2 213

7 430 8 078 7 243 6 524 8 952 8 356 8 362 7 917 8 325

175 200 174 171 205 171 179 180 177

90,5 3

0,73

2,49

2 361

7 910

181 Org. ämnen %

Vitmoss-starrtorv. I vattenfritt prov

Provets härkomst Org. ämnen

Socken

Kalk

Kväve

%

Nordmaling Skellefteå . Nyåker Burträsk .... Kalvträsk . Vännäs Lycksele .... Örträsk ....

Kalk

Kväve

kg.

kg.

1 ms väger lufttorr,

91,19 91.5 9 94,2 0

2,11 2,13 2,02 2,20 2,10 2,04 2.22 2,62 2,51 1,89

1540 1163 1532 2 439 2 768 1181 1684 3183 1964 1506

4 577 5 900 5 527 6 312 7 648 4 806 6 229 5103 6 752 5175

122 160 158 170 205' 133 ! 160 145 192 155

87,59

0,69

2,18

5 803

77,n

Medeltal

P r h a r till 20 cm. djup

0,71 0,42 0,56 0,8 5 0,76 0,48 0,60 1,26 0,7 3 0,55

89,19 86,94 92,7 8 89.4 8 73,18 90,2 7

Bjurholm.

P r h a r till 20 cm. djup

1 m3 väger lufttorr,

I vattenfritt prov

Gyttjebl. III. Bjurholm.

Degerfors . Byske Kåge Nordmaling. » Fredrika .... Medeltal Risbl.

Starr-vitmosstorv. 97,72 95,96 95,34 85,91 96,9 3 94,9 5 81,14 95,10 94,7 9 97,90

0,37 0,32 0,47 0,25 0,5 5 0,49 1,21 0,5 7 1,79 0,31

1,54 1,80 1,73 1,65 0,88 1,66 1,52 1,53 1,58 1,85

830 803 1086 756 1687 1377 2 216 1028 2 576 674

3 454 4 518 3 998 4 991 2 699 4 638 2 785 2 760 2 274 4 022

128 145 1 130 170 175 160 102 107 135 120

93,5 7

0,6 3

1,57

3 613

44 IV.

Vltmosstorv. I vattenfritt prov

Provets härkomst Oirg. ämmen

Socken

Kalk

Kväve

P r h a r till 20 cm. djup Kalk

°//o

Bjurholm. Fredrika . Gideå ....

2185 3 585 2 224 1820 1920 1834 2 944 1325

105 138 105 95 86 88 122 107

1,11 1,29 1,20 1,3 9 0,71

1548 630 344 197 372 413 1589 709

96i,69

0,38

1,20

2 230

19,04 | 84.,28

1,23 0,9 4

0,4 4 0,71

11080 2 220

3 964 1677

490 x 137-

Scheuchzzeria-vitmosstorv. I 95.,06 I 0,42 1,29 97„60 I 0,49 0,66

764 775

2 347 1043

105 92

9 800

7 155

2106 1946

9 816 9 728 10 219 8 054 7 708 7 606

211 210 203 287 205 227

8 855

224 Medeltal 0—20 cm. 20—40 » 1 Sandkörd, gammal odling.

VI. J ä m t l a n d : Silurområdet

kg.

0,85 0,2 6 0,19 0,12 0,25 0,2 7 0,7 5 0,38

Flahult,

V.

kg.

97,08 96>,i5 97,0 4 98), 3 o 96M 7 96;,6» 95., 3 3 96,7 6

Lycksele .... Nordmaling.

Jörn, 0—20 cm » 20—40 »

Kväve

1 m3 väger lufttorr,

1,20 1,48 1,23

Brmnmosstorv.

. 65 prov Medeltal VII.

89,2 8 |

3,3 6

2,5 5

B j ö r k - eller r i s b l a n d a d s t a r r t o r v .

Jörn Nor sjö Vilhelmina Medeltal

93,5 4 94.,9i 96,30 74.,29 89,19 96,2 7

0,5 6 0,54 0,22 0,2 6 0,7 7 0,17

2,61 2,7 0 2,83 1,62 2,15 1,86

90,7 5

0,42

2,28

794 1378 2 760

De vid systematiseringen använda benämningarna borde vidare antyda, huruvida marken är odlingsvärd eller ej, t. o. un. i vilken grad. Detta är icke fallet med den av CAJANDER föreslagna indelningen, där odlingsvärda och till odling icke lämpliga marker falla inom samma huvudgrmpp. Systemet borde vidare vara lättfattligt, så att vid inventeringen kunde användas personal utan utbildad botanisk eller torvgeologisk fackkunskap. Alla dessa fordringar uppfyllas av dett av R. TOLF föreslagna systemet med torvmarkernas uppdelning i två huvudtyper: kärr och mossar.

45 Den närmare karaktäristiken av dessa huvudtyper framgår av promemorian. I samband med frågan om systematiseringen bör kanske framhållas, att under inventeringsarbetets gång utkom ett betydelsefullt arbete om »De norrländska myrarnas vegetation» av numera docenten d:r ELIAS MELIN. Däri föreslås även en systematisk uppdelning av torvmarkerna, vilken vid första påseendet kan synas rätt avvikande från den vid inventeringen använda, dock mindre i fråga om kärren än beträffande mossarna. Användningen av systemet förutsätter dock pålitliga, speciella floristiska kunskaper, vilka icke kunna bibringas förrättningsmännen under en instruktionskurs. Då dessutom olikheterna förnämligast beröra karaktärisering av marker, som kasserades vid inventeringen, syntes någon ändring knappast vara av behovet påkallad. Den av de sakkunnige föreslagna terminologien ansågs uppfylla alla de fordringar, som ur jordbrukssynpunkt påkallades.

P r o m e m o r i a för u n d e r s ö k n i n g e n . Då, såsom här är fallet, frågan gäller beskrivning av mark efter objektiva grunder, är det givetvis av stor betydelse, att karaktäristiken av marken sker så likformigt som möjligt. Flera utvägar voro därvid tänkbara. De sakkunnige ansågo för sin del, att ett system, där huvudvikten lades vid ytvegetationens beskaffenhet, syntes vara det för ändamålet mest lämpliga. Jämte vegetationen skulle emellertid även jordmånen angivas, varvid dock endast sådana typer, som kunde hållas i sär redan vid okulär besiktning borde ifrågakomma. I enlighet härmed äro nu beskrivningarna i promemorian upprättade. TorvmarJcernas ytvegetation har varit av utslagsgivande betydelse, då det gällt att avgöra, huruvida en torvmark bör anses odlingsvärd eller ej. Skälen härtill hava redan i det föregående angivits. Vegetationen kan visserligen synas rätt växlande t. o. m. inom samma myrkomplex, men under likartade livsbetingelser låter den sig sammanföras till vissa huvudtyper, växtformationer, vilka i sin tur kunna uppdelas i smärre enheter. Både med hänsyn till undersökningens ändamål och förrättningsmännens kompetens blev det dock nödvändigt att inskränka vegetationsundersökningen till besvarande av sådana frågor, som voro av betydelse för bedömande av markens användbarhet för jordbruksändamål. Ett annat förfaringssätt, hur lämpligt det än kunde förefalla, bland annat, att vid detta tillfälle få en mera detaljerad översikt över de norrländska myrarnas vegetation, skulle ha vållat avsevärt ökat arbete. Resultatet torde dessutom icke ha kunnat tillmätas alltför stor betydelse, då förrättningsmän-

46 nen saknade de härför nödiga speciella kunskaperna, vilka icke kunde meddelas vid en instruktionskurs. De i promemorian upptagna vegetationstyperna äro likväl rätt många, men de ingående växterna äro få och lätta att igenkänna. Att så många typer medtagits beror därpå, att man kände alltför litet om de olika typernas frekvens för att med säkerhet kunna utesluta några av de medtagna, vilka var för sig lämna rätt goda antydningar om markens lämplighet för praktiska ändamål. Därjämte underlätta de i hög grad beskrivningen och göra den i sin mån mera detaljrik utan att överskådligheten därigenom äventyras. Vad angår de i promemorian upptagna benämningarna torvmark, mossar och kärr, torde dessa icke behöva närmare förklaring utöver vad som där lämnas eller tidigare berörts. Med vegetationsbeskrivningen avses i främsta rummet att närmare belysa vissa förhållanden rörande växtnäringshalten i torven, dränering samt de kostnader, uppodlingen kan komma att kräva. De till odling tjänliga torvmarkerna, kärren, uppdelas i promemorian i fyra huvudgrupper: gräskärr, mosskärr, riskärr och skogskärr. De två förstnämnda äro vanligen kala och kunna plöjas direkt. Möjligen behöva enstaka träd eller tuvor och strängar först bortskaffas. Odlingskostnaderna bliva således låga, och markerna kunna betecknas som lättodlade. Mera svårodlade äro riskärren, å vilka plöjningen måste föregås av bortröjning av ris. De största odlingskostnaderna kräva skogskärren, där både rothuggning och stubbrytning måste föregå plöjningen. I viss mån motvägas de ökade kostnaderna i sistnämnda fall genom erhållet virke. Dessutom brukar yttorven här vara rikare på lätt assimilerbart kväve, beroende därpå, att det i ytlagret utbredda rotsystemet åstadkommit genomluftning och förmultning av yttorven, varjämte bladavfallet ökat myllhalten. Såväl ris- som skogskärren äro vanligen rätt fasta. Andra i promemorian upptagna typer lämna upplysningar om torvmarkens fuktighetshalt, ytlagrets bärkraft samt torvlagrets sättning efter torrläggning. De mest vattendränkta kärrtyperna äro de, som äro beväxta med vass, fräken eller vattenklöver. Svålbildning saknas, och torvlagret sätter sig högst betydligt efter torrläggning. Vid undersökningar rörande torrläggningsmöjligheterna å sådana marker, är det således av vikt att ägna särskild uppmärksamhet åt detta förhållande. Starrkärren representera en medelfuktig typ, där grundvattenståndet ligger i eller något under dagytan. Svalen är svagt utbildad; ofta finnes i ytan ett tunnt lager mylla. Sättningen uppgår till cirka 33 %. Då torven är ganska seg, blir ytan så småningom rätt bärkraftig.

47 Den torraste kärrmarkstypen, tillika utmärkt genom synnerligen seg och fast svålbildning representeras av marker, beväxta med tuvsäv, fjälldun och blåsene (Molinia). Beträffande slutligen de upplysningar, vegetationen lämnar rörande näringshalten i torvmarkernas ytlager, urskiljes på grundvalen härav lämpliga och till odling icke lämpliga marker. Även bland de dugliga markerna kan man med ledning av vegetationen fastslå olika halt av näringsämnen i ytlagret. Inom det i undersökningen ingående området, äro dock dessa förhållanden icke så tydligt framträdande, då som bekant, över större delen därav, kalkfattig berggrund är förhärskande. Denna åstadkommer nämligen att silvattnet, som spelar en viktig roll vid bildningen av mera godartade torvmarker, blir av skäligen likformig kemisk sammansättning. I följd härav blir floran också tämligen likartad, vad högre växter beträffar, och dessa växter hava också ungefär samma fordringar på växtnäring. Den påvisbara ökningen eller minskningen av näringshalten i jordmånen ger sig sålunda knappast tillkänna i den högre florans sammansättning. Mera upplysande i detta avseende äro vissa huvudgrupper av mossor, som understundom uppträda i bottenskiktet å kärrformationerna. Sålunda har TOLF under benämningen brunmossor sammanfört en del vattenmossor, vilka mest förekomma i trakter, där silvattnet är kalkhaltigt Dessa mossor antyda alltså, att yttorven är mera kalkrik, varmed brukar följa även högre halt av kväve, således en jordmån av god beskaffenhet. I övriga trakter uppträda under vissa betingelser vitmossor som inblandning i beståndet. Då den av vitmossorna alstrade torven har ringa kvävehalt och låg volymvikt, blir även den vitmossblandade torven näringsfattigare, än eljest skulle vara fallet. I dylika fall sjunker markens odlingsvärde med stigande inblandning av vitmossor. Medan det således vid bedömande av näringshalten hos torv spelar en mera underordnad roll, om ovan anförda högre växter förekomma i rena bestånd eller i blandning med varandra, är det däremot av stor vikt att angiva förekomsten av mossor i bottenskiktet. Vitmossorna uppträda företrädesvis som inblandning i starrbestånd. Är starren domiuerande, benämnes formationen vitmoss-starrkärr; är däremot starren utglesnad och vitmossbeståndet frodigt, benämnes formationen starr-vitmosskärr. Gränsen mellan dessa typer är skäligen vag. För undersökarna har som ledning använts följande exempel från jordbrukspraktiken. I vårsäd förekommer våtarven än undertryckt, än så dominerande, att endast enstaka sädesstrån uppsticka ur den yviga våtarvpälsen. Likartat är förhållandet med vitmossornas förekomst i starrbestånd. Vitmossorna kunna emellertid rätt ofta uppträda i beståndet, utan att torven är i vidare grad uppblandad därmed. När det gäller formationer av detta slag, måste

48 man alltså genom grävning övertyga sig, i vad mån vitmossor ingå i själva torven. Ar vitmossinblandningen dominerande, måste torven anses föga lämplig till odling. I fråga om mossarna, som kasserats såsom odlingsmark, kan det förefalla onödigt att uppdela dessa i olika typer; en kollektiv benämning kunde hava varit tillfyllest. Med hänsyn till den viktiga roll, som torvströet numera spelar i lanthushållningen, medtogos dock i promemorian några typer, som antyda mossens större eller mindre värde för detta ändamål. I promemorian skiljes sålunda på skoglösa samt ris- eller skogbeväxta typer. De två sistnämnda typerna hava först efter röjning något värde för beredning av torvströ. Det bästa och mest lättåtkomliga ströet lämna de tuviga typerna. Svårare att bearbeta äro de blöta, släta typerna, vilka till följd av sin förekomst i åsgropar bliva svåra att torrlägga. Torvarter. Om dessa torde intet vara att tillägga utöver vad som meddelats under »torvmarkernas kemiska egenskaper». Fastmarlcens vegetationstyper. De här urskilda skogstyperna ansluta sig till den av HESSELMAN utgivna skriften »Om svenska skogar och skogssamhällen» samt till de av kommissionen för försökstaxering m. m. av skogarna i Värmlands län i dess betänkande meddelade skogstyperna. Fastmarlcens jordarter. Vid utarbetandet av denna del av promemorian förelågo värdefulla arbeten av ATTERBERG och FROSTERUS. Då emellertid bestämningarna borde avgöras genom enbart okulär besiktning i fältet utan kombination med laboratorieförsök — större noggrannhet ansågs vid denna förundersökning icke böra ifrågakomma — följdes den av HESSELMAN gjorda framställningen i hans arbete »Jordmånen i våra skogar». Som bekant utgör moränjorden ofta en blandning av bergartspartiklar av olika grovlek från finaste mojord upp till sand och grus med mer eller mindre inblandning av sten. Den riktiga benämningen blir alltså starkt (obetydligt) stenbunden, sandig och grusig mo. I stället har vid fältarbetet ofta använts benämningen »starkt (obetydligt) stenbunden moränjord». Moränjord är här alltså liktydig med »grusig och sandig mo». I övrigt innehåller promemorian bestämmelser rörande insamling och behandling av torvprov samt en sammanfattning av de beteckningar, som användas vid inläggning å kartan av gjorda iakttagelser.

Inskränkningar i undersökningsförfarandet. I det föregående har redan anförts, huru vissa reduktioner kunde göras i fråga om den areal, som borde undersökas. Därvid framhölls, att i kronoräkenskaper upptagna kronomarker omfatta 6 747 764 hektar. Av dessa ansågos dock vissa mar-

49 ker böra helt uteslutas, och från de till inventering föreslagna, de delar, som falla ovan odlingsgränsen. Därigenom skulle arealen mark, som borde inventeras, nedbringas till 4 197 636 hektar. Under förutsättning att skogsindelning komme till stånd under åren 1916 och 1917 i den omfattning domänstyrelsen tänkt sig eller 712 278 hektar skulle alltså återstå 3 485 358 hektar, vilka borde inventeras genom särskilda förrättningsmän. Även efter nu nämnda reduktioner hade dock arbetet blivit mycket tidskrävande om all därinom till odling tjänlig mark skolat undersökas. Fråga blev därför, huruvida man icke genom vissa inskränkningar i undersökningsförfarandet skulle kunna nedbringa tid och kostnader, utan att ändamålet med undersökningen äventyrades. Flera utvägar voro här tänkbara. Det vore ju tänkbart, att undersökningen icke gjordes allmän, utan att huvudvikten lades vid centrala partier medan övriga uteslötos. Motionärerna hava syftat härpå, då de skriva: »Den särskilda undersökning av odlingsmarkerna å de norrländska kronoparkerna, varom vi här uttala oss, får givetvis icke läggas efter sådana mått, att den tar många år i anspråk och för mycket förlorar sig i detaljer. Undersökningen bör vara helt objektiv och i stora drag lämna svar på frågorna, var den odlingsbara jorden företrädesvis är tillfinnandes, samt denna jords areal och beskaffenhet. Vid undersökningen bör givetvis just kolonisations- och jordbrukssynpunkterna bli förhärskande och andra möjliga intressen komma i andra planet. Förslagsvis hava vi tänkt oss, att undersökningarna skulle företagas revirvis och därvid uppmärksamheten först vändas till de kronoparker inom de olika reviren, där, enligt vad man kan antaga, de största och lämpligaste odlingsmarkerna äro belägna — förhållanden som ju revirförvaltarna kunna helt allmänt upplysa om. Mindre vikt ligger, till en början åtminstone, vid, att varje kronopark undersökes. Huvudsakligast gäller att träffa de större sammanhängande odlingsmarkerna, och närmast av dessa dem, som äro belägna i närheten av odlad bygd och kommunikationer. Känt är ju, av vilken nästan avgörande betydelse det är, att odlingslägenheterna bildas kolonivis, vadan möjligheterna härtill måste ägnas den största uppmärksamhet. I allmänhet behövdes väl ej att uppsätta särskilda kartor, utan kunde odlingsmarken inläggas å befintliga kartor över kronoparkerna (eller kopior av dem). Arealen borde ju uträknas och markens tjänlighet för odling konstateras, varjämte en förberedande plan för områdets till synes lämpligaste fördelning i odlingslägenheter är önskvärd.» En inskränkning av undersökningen på sätt motionärerna antytt har diskuterats av de sakkunnige, men frågan visade sig stöta på stora, praktiska svårigheter. En inventering av odlingsmarken avser ju att lämna upplysning om alla inom en viss trakt befintliga områden, som efter vissa normer lämpa sig för bosätt4.

Kolonisationskommiltén.

"|"

50 ning. Inventeringen bör sålunda giva möjlighet till lämpligaste urval, då fråga blir om upplåtelser. Att då på förhand utesluta vissa partier från undersökning skulle säkerligen sedermera ur flera synpunkter visa sig oförmånligt. Bestämde man sig exempelvis för att endast undersöka parker utöver viss minimiareal, kunde det visa sig, att närbelägna mindre parker varit mycket förmånligare i jordbrukshänseende. När dessutom undersökningsförrättaren befinner sig i trakten, kanske t. o. m. måste övertvära den mindre parken 'för att nå den park, som skall inventeras, torde besparingarna icke bliva så avsevärda, jämförda med den mera allsidiga översikt över traktens jordmånsförhållanden, som erhålles, om även de smärre parkerna medtagas. Anser man åter, att endast de mera centralt belägna markerna skulle inventeras, bör kanske först framhållas, att blott en ringa procent statsskogar äro belägna invid järnvägar samt att dessa marker i allmänhet äro av ringa utsträckning. Samma är även förhållandet med hänsyn till läget invid odlad bygd. De flesta parkerna äro mindre väl lottade i kommunikationshänseende, men beslutet om anläggande av en väg kan å andra sidan lätt ändra detta förhållande. För staten är det givetvis av största betydelse, att arbetskraft kan åstadkommas för rationell skötsel av statsskogarna. Vidkommande de centralt belägna parkerna möter icke så stora svårigheter att erhålla folk från orten. Vid de mera avsides belägna äro svårigheterna större och här finnas dock de största skogsvidderna. I statens intresse ligger således, att kolonisation här kommer till stånd, men om så är fallet, böra givetvis också odlingsmöjligheterna först utrönas. Tilläggas bör, att de mera avsides belägna markerna även hava större tillgång på lämplig odlingsjord än de centrala, där den bästa marken bröts ut vid avvittringen. Vad angår förslaget att endast undersöka sådana trakter, som anvisades av revirförvaltarna, bäva de sakkunnige inskaffat yttranden från dessa rörande lämpligaste odlingstrakter. Ehuru de inkomna svaren i många fall vittna om god kännedom om trakten, skulle dock deras anvisningar svårligen ha kunnat läggas till grund för inventeringen. Uppgifterna voro lämnade utan hänsyn till de många andra faktorer — utom befintligheten av godartad jordmån — som måste tagas i betraktande, då frågan gäller nybildningar för jordbruksdrift. Därför kommo enligt inventeringsresultaten i åtskilliga fall vissa revir att innehålla betydligt mera odlingsmark än man väntat, inom andra reducerades den uppskattade tillgången på odlingsjord högst väsentligt. En inventering baserad på undersökning av sådana trakter, där man enligt dessa anvisningar kunde vänta odlingsmarker vara förhanden, skulle säkerligen ha blivit mycket otillfredsställande, vartill komme svårigheten att draga gränser mellan, vad som skulle undersökas och icke undersökas. I enlighet med uttalandet i statsrådsprotokollet ansågo därför de sakkunnige, att undersökningen borde med ovan gjorda begränsningar omfatta all kronomark nedom odlingsgränsen.

51 Däremot kunde ifrågasättas, huruvida undersökningen borde göras så fullständig, att den omfattade all därinnom belägen mark, som kunde anses tjänlig till odling. Vissa inskränkningar i undersökningsförfarandet syntes härvid kunna ifrågakomma. »I och för sig vore det naturligtvis önskvärt om så kunde ske, men då det gäller ett företag, som bör vara avslutat inom en snar framtid och som ur kostnadssynpunkt bör stå i rimligt förhållande till den nytta, som därav kan väntas, torde det vara nödvändigt att tillse, huruvida icke vissa begränsningar kunna utan avsevärd olägenhet komma till stånd. En dylik begränsning, som de sakkunnige ansett sig böra föreslå, ligger däri att endast sådana odlingsområden må komma i betraktande, som äro av den storlek, att de förslå till bildande av större eller mindre kolonier. Från flera håll, bland annat i vissa av de motioner, som ligga till grund för riksdagens förenämnda skrivelse, har med styrka framhållits angelägenheten av att odlingslägenheterna bildas kolonivis. Enligt de sakkunniges tanke vilar denna uppfattning på goda grunder. Flera omständigheter göra det mindre lämpligt att vidtaga upplåtelser av enstaka lägenheter. Erfarenheten visar, att dylika lägenheter i allmänhet ej av befolkningen anses synnerligen lockande. Behovet av sällskap och ömsesidig hjälp är en faktor, som naturligt nog gör sig gällande vid bosättning i de avlägsna trakter, om vilka här är fråga. Även för det allmänna föranleder anläggandet av enstaka gårdar vissa svårigheter. Särskilt må erinras om olägenheterna ur skolväsendets synpunkt. De sakkunnige hava i betraktande av dessa förhållanden trott sig böra föreslå, att område, för att bliva föremål för undersökning, skall hava den storlek, att det förslår till upplåtande av minst fem hektar odlingsmark åt envar av tre i varandras grannskap boende kolonister. Det torde knappt behöva påpekas, att angivandet av en dylik areal för varje lägenhetshavares odlingsområde ingalunda innebär något uttalande i fråga om lämpliga storleken av den odlingsmark, som i allmänhet bör upplåtas till de blivande lägenheterna. I förslaget ligger allenast att, i sådana fall där det för bildandet av en koloni är nödvändigt att uppdela odlingsmarken i så små lotter som nyss nämnts, sådan uppdelning bör komma till stånd. Vilken areal odlingsmarken under andra förhållanden bör omfatta är en fråga, på vilken de sakkunnige ej i följd av sitt uppdrag äga anledning att ingå.» En annan inskränkning betingades av kartmaterialets beskaffenhet. Såsom underlag vid undersökningarna genom särskilda förrättningsmän skulle användas skogskartor, å vilka torvmarkerna äro utmärkta på särskilt sätt. Stundom finnes också särskild beteckning för ängarna. Vid ifrågavarande undersökning finnes dock ingen anledning att betrakta enbart ängarna som odlingsvärda, då även övriga myrar kunna vara det i lika hög grad. Då således icke på förhand kan avgöras, huruvida en torvmark bör undersökas eller ej, syntes med bortseende från de torv-

52 marker, som äro för små för lägenhetsbildning enligt ovan angivna grunder, alla övriga torvmarker böra undersökas. I fråga om undersökning av fastmark syntes däremot vissa inskränkningar vara nödvändiga och utan större olägenheter kunna vidtagas. Medan torvmarkerna äro lätta att uppsöka med ledning av kartan, giver denna ingen ledning när fråga blir om uppsökande av till odling lämplig fastmark. Icke heller beskrivningarna äro i detta fall av större betydelse. Avskrifter av dessa att medhavas vid förrättningarna skulle kräva kostnader, som icke svarade mot fördelarna. Å andra sidan skulle ett fullständigt genomletande av all till odling duglig fastmark, bliva liktydig med en nymätning av fastmarken, vilket enligt de sakkunniges mening icke borde förekomma. »Utan tvivel skulle det vara önskvärt, om, på sätt riksdagen synes hava åsyftat, även den odlingsvärda fastmarken inom kronans områden i norra Sverige kunde bliva föremål för en någorlunda fullständig inventering. De sakkunnige anse det emellertid av praktiska skäl knappast kunna ifrågakomma att anordna en undersökning av denna art. Den tillämnade undersökningen måste för att ej bliva alltför vidlyftig och för att lämna ett någorlunda säkert resultat begränsa sig till omständigheter av huvudsakligen agronomisk art och byggas på vissa bestämda på förhand fastslagna principer. Det synes emellertid knappast möjligt att, såsom i fråga om torvmarken, på förhand bestämma vad slags jord som bör ifrågakomma till odling. Vad som låter sig göra är allenast att angiva arten av sådan bättre jord, som under normala betingelser kan betraktas såsom odlingsvärd. Vill man medtaga även sämre mark, som under gynnsammare förhållanden i fråga om kommunikationer, avsättningsmöjligheter och dylikt är att anse såsom odlingsvärd, skulle detta tydligen lämna alltför stort spelrum åt undersökningsförrättarnas subjektiva omdöme samt göra undersökningsresultatet mindre enhetligt och tillförlitligt. De sakkunnige anse det ej heller skäligen kunna ifrågasättas, att undersökningen skulle anordnas med tanke på uppsökande av varje område, som ur agronomisk synpunkt kan betraktas som odlingsvärt. En dylik anordning kan och bör genomföras i de fall, där inventeringen ställes i samband med pågående fullständig uppmätning och kartläggning av en viss trakt, något som enligt de sakkunniges förslagskulle i ganska stor utsträckning förekomma. Där åter undersökningarna måste utföras oberoende av dylik uppmätning, skulle det tydligen leda till en mot gagnet ej svarande kostnad och tidsutdräkt, om man ville kräva ett så fullständigt genomforskande av all fastmark, som skulle erfordras för att erhålla överblick över samtliga odlingsvärda områden. För sistnämnda fall synes det alltså nödigt att begränsa undersökningen till sådana områden, som med ledning av tillgängliga upplysningarkunna förmodas vara odlingsvärda eller som händelsevis påträffas.»

53 Det kan vid första påseendet förefalla, som om undersökningen av fastmarken härigenom skulle bliva rätt ofullständig, men detta behöver ingalunda bliva fallet. Till varje myr skall eftersökas fast odlingsmark och därigenom bliva stora trakter omgivande fastmarker undersökta. Vidare ligga dessa myrar ofta rikt strödda över olika delar av parken. Vid vandringar mellan de olika myrarna komma således betydande arealer fastmark att i olika riktningar övertväras, och under dessa marscher äro undersökningsförrättarna förständigade aktgiva på jordmånens beskaffenhet. Lägges härtill åliggande för honom att inhämta upplysningar av ortsbefolkningen rörande deras mening om befintligheten av fast odlingsmark, läget av bästa betestrakterna etc. torde några större odlingsmarker icke behöva förbises. Även då fråga är om mycket stora myrkomplex syntes ett förenklat undersökningssätt vara berättigat. »Nyss är omförmält, hurusom de sakkunnige tänkt sig, att samtliga torvmarksområden av ej alltför obetydlig areal skulle ingå i inventeringen. Härvid må emellertid framhållas att beträffande stora sammanhängande torvmarksområden de sakkunnige ansett sig föranlåtna att föreslå allenast en mera summarisk undersökning. Anledningen härtill ligger icke däri, att de sakkunnige skulle hava förbisett den stora betydelse större torvmarkskomplex under vissa förhållanden kunna erhålla för kolonisationen. Erfarenheten visar, att dessa, vilka särskilt i Norrbottens län upptaga en avsevärd del av kronoparkernas areal, i regel bestå av odlingsvärda jordarter, och från flera håll har man, när det gällt Norrlands utvecklingsmöjligheter i jordbrukshänseende, haft tanken företrädesvis på dylika komplex. Utan underskattande av de framtidsmöjligheter, som härutinnan må förefinnas, anse de sakkunnige emellertid, att det skulle vara mindre välbetänkt, om man ville redan från början inrikta sina strävanden på uppodlande av just de stora kärrmarkerna. Redan påbörjandet av bosättning å ett dylikt område förutsätter i allmänhet en omfattande torrläggning, som ekonomiskt låter sig motiveras endast genom utsikten, att området i sin helhet eller till större del kan bliva föremål för upplåtelse, och själva planläggningen av en dylik torrläggning kräver, enligt vad erfarenheten visar, ofta nog i och för sig avsevärda kostnader. Endast undantagsvis torde terrängförhållandena vara sådana, att en mindre del av området lämpligen kan utan samband med det övriga avdikas och upplåtas till odling. Det kan under sådana förhållanden knappast ifrågasättas, att staten skulle med tanke på en kolonisation, vars fullständiga genomförande ofta nog hör till en oviss framtid, inlåta sig på ett större antal torrläggningsföretag, som vart och ett för sig skulle kräva högst betydande kostnader. Vida lämpligare synes vara att i främsta rummet lägga an på upplåtande av något mindre kärrområden, vilka kunna förväntas bliva fullt uppodlade inom en närmare framtid och för vilka, även om ej så skulle inträffa, torrläggnings-

54 kostnaden likväl ej står i alltför orimligt förhållande till värdet av vad som kan med säkerhet påräknas att tagas i bruk. Det nu anförda utesluter emellertid icke, att ett eller annat av de större kärrmarkskomplexen kan med hänsyn till naturliga förutsättningar och belägenhet befinnas så särskilt gynnsamt för kolonisation, att även dyrbarare förberedande arbeten lämpligen där kunna med utsikt till resultat sättas i verket. Med hänsyn härtill hava de sakkunnige ansett de vidsträcktare sankmarkerna (om ungefärligen 100 hektar eller däröver) ej böra helt och hållet förbigås vid den planlagda inventeringen. Den mera summariska undersökning de sakkunnige i detta fall tänkt sig skulle, utan att alltför mycket uppehålla undersökningsarbetet, kunna tjäna till att i stort lämna upplysning om vissa förutsättningar för en framtida kolonisation å områdena. Den skulle avse områdes huvudsakliga ytvegetation samt vissa på mera spridda grävningar baserade iakttagelser om torvlagrets art, mäktighet och förmultningsgrad. Någon undersökning rörande torrläggningsmöjligheterna skulle däremot, såsom alltför hinderlig och överstigande de tilltänkta undersökningsförrättarnas kompetens, ej ifrågakomma i samband med inventeringen utan bero på eventuella särskilda åtgärder i framtiden. Skulle vid den summariska undersökningen av större torvmarksområde därinom påträffas någon mindre del, som uppenbarligen kan torrläggas för sig och kan anses särskilt lämplig för odling, avser förslaget, att undersökning av denna del av området skall företagas i vanlig ordning.» I fråga om undersökning av smärre torvmarker (under 100 hektar) ansågo de sakkunnige betydande tidsbesparing stå att vinna, om endast djupet samt torvens beskaffenhet från ytan till 40 cm. undersöktes. Underliggande torvlager ansågos icke inverka på bedömningen av markens värde för odling. Ytterligare tidsbesparing vunnes, om undersökningen icke fullföljdes i de fall, då det vore uppenbart, att marken icke ägnade sig för odling. I så fall borde emellertid skälet noga angivas i dagboken (20 §). Utom genom förut anförda inskränkningar i fråga om arealen skulle således enligt de sakkunniges mening arbetets utförande väsentligt kunna förkortas därigenom, att följande åtgärder vidtogos: att en betydande areal skulle inventeras i samband med nymätning av skogarna; att de till odling användbara markerna borde räcka till åt tre i varandras närhet boende kolonister med tillsammans 15 hektar odlingsbar jord. Mindre arealer lämnades sålunda oundersökta; att torvmarker över 100 hektar undersöktes mera summariskt; att undersökningen kunde avbrytas, om marken icke kunde torrläggas eller om användbar fastmark icke kunde anträffas;

55 att faitmark, lämplig att användas till rena fastmarksjordbruk, efterforskades endast eft:r anvisningar i orten eller då andra omständigheter talade för dess förekomst iiom en viss trakt. Genon iakttagande av ovanstående föreskrifter borde en rätt väsentlig tidsbesparing kuma ernås, utan att arbetets resultat förringades. Ändringar i instruktionen, utsträckning av undersökningarna genom särskilda förrättningsmän. »Ehun de sakkunnige sökt lägga sig vinn om omsorgsfullt utarbetande av bestämmelserna för undersökningarna och föreställa sig, att dessa bestämmelser i det hela skoa visa sig för ändamålet lämpliga, skall det ingalunda förnekas att erfarenheten km påkalla en del ändringar i förfarandet.» På giund härav erhöllo de sakkunnige bemyndigande att vidtaga de ändringar, som kurde påfordras. Under arbetets lopp har det emellertid visat sig att endast helt obetydliga ändringar behövt vidtagas. Däremot har en viss utvidgning i det ursprungliga programmet kommit till stånd. Redan före fältarbetets begynnande ändrades bestämmelsen i instruktionens 6 § därhän, att som odlingsbara mossar borde upptagas endast sådana, där vitmosslagret var nindre än 3 dm., i stället för i instruktionen föreskrivna 5 dm. Ehuruväl efter bortskaffande av ett ytlager av 5 dm. vitmosstorv till torvströberedning, sådana marker kunde tänkas bli föremål för odling, torde detta mera sällan inträffa. För fältarbetet medförde den nya bestämmelsen rätt avsevärda lättnader. Undersökning av torvhger på 5 dm:s djup och därunder förutsätter antingen upptagande av rätt stora gnpar med spade eller också borrningar medelst kammarborr. I båda fallen åtgår en väsentlig tid. På grund av nu nämnda ändring behövde de tunga och dyrbara kanmarborrarna icke anskaffas, och grävningar kunde ske genom några få spadtag. I frågi om större torvmarker (instr. 37 §) hade som förut nämnts föreskrivits, att endast en mera summarisk undersökning skulle verkställas. Som skäl härför hade anförts att dyliki marker (över 100 hektar) kräva vidlyftiga torrläggningskostnader och därför endast i undantagsfall i första hand kunna bliva föremål för kolonisation. Under alla förhållarden synes det icke vara möjligt avgöra, huruvida ett dylikt område bör upplåtas föi kolonisation eller ej, innan en särskild hydroteknisk undersökning, utvisande de kostiader torrläggningen skulle draga, verkställts. Enbart en okulärbesiktning genom ie nu utsända undersökningsförrättarna ansågs således icke tillfyllest. På grund lärav kunde det icke anses nödvändigt, att så mycket arbete nedlades på undersötningarna som eljest borde ifrågakomma. A andra sidan ansågs det emellertid opraktiskt att vid den undersökning, som ändock skulle äga rum, alldeles

56 förbigå markerna. För den skull föreskrevs enligt instruktionens 37 § ett mera summariskt förfaringssätt för undersökningen av större torvmarker. På grund av de iakttagelser som gjordes i samband med vid ett sammanträde i Murjek företagna besiktningar av vissa större torvmarker, funno emellertid de sakkunnige, att inventeringen skulle vinna i fullständighet därest förrättningsmännen, då de ändock vore på platsen, finge avgiva sitt omdöme om markernas torrläggningsmöjligheter i stort. Härom anförde de sakkunnige: »Risken för ett misstag i sådana fall ansågo de sakkunnige kunna uppvägas av det värde ett sådant omdöme kunde hava för ett framtida avgörande, om marken borde bliva föremål för grundligare undersökning i kolonisationssyfte. Därjämte ansågs lämpligt att där, såsom stundom förekommer, en mera omfattande myrtrakt undergått skogsdikning, detta bleve uppmärksammat och av undersökningsförrättaren antecknat. På grund härav beslöts att 37 § i instruktionen för undersökningsförrättare skulle erhålla följande ändrade lydelse: »Beträffande torvmarksområden, som —»— 500 och 1000 m.; och har undersökningsförrättaren att i dagboken anteckna, huruvida efter hans omdöme avdikning av området kan utan större svårighet komma till stånd samt området i övrigt väl lämpar sig för odling, varjämte till äventyrs befintliga diken utmärkas på kartan. Utan hinder av vad —»— mindre områden». En annan utvidgning av undersökningarna, vartill de sakkunnige erhöllo nådigt bemyndigande gäller undersökning av överloppsmarker. Enligt år 1915 gällande bestämmelser kunde å dylika marker genom s. k. efteravvittring, som i ett sammanhang övergår vidsträckta trakter, varvid det överblivna förklaras för kronopark, områden i form av nybyggen upplåtas därstädes åt enskilda personer. På grund härav ansågo de sakkunnige att dessa marker icke borde inventeras. Vid avlämnande av plan till 1917 års inventering föreslogs emellertid undersökning av kronoöverloppsmarker inom Sorsele av följande skäl: »I sitt år 1916 avgivna betänkande hade de sakkunnige erinrat, att särskilda undersökningar ägt rum för utredande av dessa trakters lämplighet till upplåtande av lägenheter, ävensom att vissa framställningar från enskilda i detta syfte för närvarande förelåge i ett Kungl. Maj:t underställt ärende rörande de sagda markernas disposition och ansågo de sakkunnige det vid sådant förhållande knappast vara lämpligt att tills vidare göra ifrågavarande överloppsmarker till föremål för inventering. Sedan de sakkunnige emellertid numera på grundvalen av fjolårets inventering och arbetena inom kolonisationskommittén haft tillfälle att närmare överväga de med kolonisationsspörsmålet sammanhängande ämnen, finna de det lämpligast, att kolonisationen å omförmälda överloppsmarker bygges på samma huvudgrunder, som ifrågasättas för de norrländska kronomarkerna i allmänhet, samt att alltså,

57 innan upplåtelse kommer till stånd, en inventering överensstämmande med den, som skall äga rum på kronoparkerna, även här blir utförd; och med hänsyn till den efterfrågan på jordbrukslägenheter på denna trakt, som gjort sig gällande synes det vara önskvärt, att inventeringen härvidlag genomföres snarast möjligt samt att först efter dess slutförande omförmälda framställningar varda företagna till prövning.» Sedan Norrbottens länsstyrelse år 1918 meddelat utslag beträffande överloppsmarker inom Arjeploug, Jokkmokk och Gällivare socknar och sålunda kronoparkerna avskiljts syntes även de sålunda nytillkomna parkerna böra inventeras och har förslaget härom vunnit nådigt bifall. Av vida mera genomgripande natur ha emellertid de ändringar i undersökningsförfarandet varit, som påkallats därav, att några undersökningar i samband med nymätning av statsskogarna icke kunnat äga rum. Enligt de sakkunniges plan för inventeringen skulle denna utföras förutom av särskilda undersökningsförrättare, till väsentlig del av de i skogsstatens tjänst anställda extra jägmästare, som utföra kartläggning och indelning av kronans skogsmarker. För år 1916 beräknades på detta sätt 383 702 hektar bliva undersökta och under följande år 334 709 hektar jämte ytterligare 93 867 hektar inom GävleDala distrikt. »Till följd av oväntat inträffade omständigheter, närmast sammanhängande med behovet av arbetskrafter för utsyningar enligt de år 1915 utfärdade bestämmelserna angående vården av enskildes skogar i Norrbottens och Västerbottens läns kustland fann emellertid domänstyrelsen i början av maj månad omöjligt att under året anställa skogsindelningsassistenter för fortsatt kartläggning och indelning av kronoskogarna. Med anledning härav hotade planen på inventeringens förbindande med skogsindelningsförrättningarna att gå alldeles om intet. För att likväl i någon mån hålla möjligheterna för sagda plans realiserande öppna, för den händelse tillfälle till erhållande av förrättningsmän bland skogsstatsmännen sedermera under sommarens lopp skulle yppa sig, blev bestämt att i den kurs, som enligt den fastställda planen borde föregå inventeringen, skulle deltaga vederbörande skogstaxatorer i de sex nordligaste länen, vilka också med undantag av taxatorn i Gävle-Dala-distriktet, vid kursen tillstädeskommo. Syftet med denna anordning var att taxatorerna möjligen skulle framdeles under sommaren få någon tid övrig att ägna åt skogsindelningen och i samband därmed inventering av odlingsjorden. Därjämte var meningen, att, därest andra förrättningsmän i skogsstaten under sommaren bleve tillgängliga för ändamålet, dessa skulle genom taxatorerna erhålla den undervisning om inventeringens syften och metoder, som eljest var avsedd att bibringas genom den förberedande kursen.» Vid framläggande av plan för inventering under 1917 anfördes, att enligt inhämtade upplysningar från Domänstyrelsen all nymätning av samma skäl som anförts härovan, måste inställas. På grund härav och då sagda förhållande ansågs komma

58 att fortfara under den närmaste tiden, övergåvo de sakkunnige tanken på inventering i samband med skogsindelning. I följd härav måste även tanken på inventering av odlingsmarken å stora skogsområden tills vidare anstå. En samtidigt verkställd undersökning över tillgången på för inventeringen användbara kartor, visade att c:a 617 000 hektar saknade för inventering enligt fastslagna grunder erforderliga kartor. För inventering av dessa trakter, syntes andra utvägar icke stå till buds än att antingen avvakta, att skogskartor blevo upprättade eller också åtnöja sig med en inventering av mera summarisk art. Då det emellertid ställde sig tämligen ovisst, när de planerade skogsindelningsarbetena kunde upptagas, ansågo de sakkunnige, att denna fråga om eventuellt mera summarisk undersökning av dessa områden borde få anstå tills vidare för att sedermera behandlas av kolonisationskommittén. Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 25 maj 1917 uppdragit åt kolonisationskommittén att handhava uppsikten över inventeringsarbetet, ingav kommittén förslag rörande fortsatta fältarbeten under 1918 och i samband därmed angående grunderna för inventering å marker, som sakna skogskartor. Kommittén anförde härvid följande. »Vad angår den ifrågasatta utvägen att låta inventeringen av de marker, som sakna för ändamålet användbara kartor, anstå i avvaktan på ett återupptagande av skogsindelningsarbetena, så synes den ovisshet om dessa arbetens fortsättande, som tidigare förefunnits, alltjämt kvarstå. Andra, än mera trängande göromål taga skogstjänstemännens tid fullt i anspråk och torde komma att så göra under en avsevärd tid framåt, varunder skogsindelningarna sannolikt bliva undanskjutna. Önskemålet att ju förr dess hellre vinna översikt av odlingsmöjligheterna å kronans marker uti här ifrågavarande trakter, något som för en planläggning av kolonisationen å desamma är av påtaglig betydelse och för detta ändamål också begärts av riksdagen, gör det därför till en nödvändighet att övergiva tanken på att under de närmaste åren kunna inventera alla de återstående kronomarkerna med tillhjälp av skogskartor. Då det sålunda gäller att finna andra hjälpmedel för inventeringens genomförande å trakter, som sakna dugliga skogskartor, ligger det närmast till hands att sätta i fråga, att därtill skulle kunna begagnas de kartor, som upprättats vid de å dessa trakter övergångna avittringarna. Dessa kartor hava i själva verket ofta legat till grund för äldre skogskartor. I allmänhet äro avvittringskartorna grundade på avvittringsverkets egna mätningar. Där så är fallet äro kartorna enligt kommitténs mening i rätt stor omfattning ägnade att användas såsom underlag för den inventering av odlingsmark, varom nu är fråga, och torde härvid den hittills tillämpade, för inventering på grund av skogskartor avsedda instruktionen för inventeringsförrättare utan jämkning kunna komma till användning. Avvittringskartorna över kustsocknarna i de båda nordligaste länen torde dock

59 såsom i allmänhet tillkomna ett hundratal år tillbaka i tiden icke fylla anspråken på nödig tillförlitlighet. Detsamma gäller de kartor, som upprättats vid avvittringarna i sydligare delar av Norrland. Vidare är att märka, att i vissa delar av Norrbottens län i enlighet med särskilda föreskrifter i ämnet någon nymätning ej ägt rum vid avvittringen, utan det härvid upprättade kartmaterialet grundats på äldre, mera summariska mätningar. De på nu angivna sätt tillkomna avvittringskartorna äro enligt kommitténs tanke icke av den beskaffenhet att de annat än undantagsvis kunna användas för inventering. För dessa trakter måste alltså andra hjälpmedel anlitas för möjliggörande av deras inventering, och har kommittén trott sig härutinnan kunna föreslå de genom generalstaben utgivna topografiska kartorna. Dessa äro visserligen i likhet med sist omförmälda slag av avvittringskartor grundade å äldre mätningar och till följd därav mindre detaljerade än de vid avvittringen nymätta kartorna, men de lämna i gengäld fullständigare upplysning om bosättningar, vägnät och terrängens beskaffenhet, i sistberörda hänseende genom beteckningar för skogsbestånd och höjdförhållanden. Generalstabskartorna äro utgivna i liten skala och därför mindre väl lämpade att användas vid den här ifrågavarande inventeringen, men denna olägenhet kan i viss mån avhjälpas genom deras transportering upp till större skala, vilken transportering dock ej med bibehållande av nödig skärpa kan sträckas längre än till 1/50 000. Även efter denna förstoring är det emellertid tydligt, att generalstabskartorna ej för inventeringsändamål bliva jämförliga med det kartmaterial, som för kronoparkerna i övrigt finnas att tillgå. Sålunda måste undersökningen efter dessa kartor bliva mindre detaljerad än vad fallet blir, då de bättre skogs- och avvittringskartorna användas såsom underlag. Då emellertid för vissa trakter generalstabskartorna äro de enda, som stå till buds, och det resultat, man med deras användande har att vänta, enligt kommitténs mening nöjaktigt kan uppfylla det avsedda ändamålet med inventeringen anser sig kommittén böra tillstyrka, att sådana kartor läggas till grund för inventering av marker, som sakna dugliga skogs- och avvittringskartor. Härvid kan emellertid den hittillsvarande instruktionen för undersökningsförrättare ej i alla hänseenden göras tillämplig. Även efter upptransportering till skalan 1/50 000 äro kartornas skala alltför liten för att medge de inläggningar, som äro föreskrivna för skogskartorna. Vidare är att märka, att en del mindre torvmarker icke finnas upptagna å ifrågavarande kartor. Till följd härav och då man såsom redan är nämnt här måste åtnöja sig med en mindre detaljerad undersökning, är det nödvändigt att i viss mån ändra instruktionens bestämmelser. Sålunda bör å själva kartan ej göras annan anteckning än att undersökt områdes läge där utmärkes. De övriga anteckningar, som enligt hittills gällande instruktion böra verkställas å kartan, synes i förevarande fall i stället böra göras å en särskild skiss, som

undersökningsförrättaren har att för varje odlingsvärt område uppgöra och införa i den vid inventeringen förda dagboken. Förslag till de härav föranledda tilläggen till instruktionen ävensom till ett ändrat formulär för dagboken, äro av kommittén utarbetade.» Det tillägg till instruktionen, som då utarbetades, klarlägges närmare i samband med beskrivningen över fältarbetets praktiska utförande. I samband med utfärdande av tillägget gjordes nya redaktionella ändringar i allmänna instruktionen, varvid dels infördes härovan anförda ändringar beträffande 6 och 37 §, dels uteslötos alla bestämmelser, som hänsyftade på inventering i samband med skogstaxering. Utrustning. För fältarbetets utförande erfordrades givetvis en del utrustning, för vars anskafande särskilda medel anvisades. Varje undersökningsförrättare fick sig tillställd den förut omtalade av de sakkunnige för ändamålet utarbetade och av Kungl. Maj:t fastställda instruktionen. Till denna var fogad förut berörda promemoria samt några blankettformulär. Bagbok. Enligt 5 § i instruktionen skulle vid fältarbetet gjorda iakttagelser redovisas medelst anteckning i en efter särskilt formulär uppgjord dagbok. Denna är framställd i formatet 22 x 14 cm. och bunden i mjukt klotband, så att den bekvämt kan bäras i fickan. Färgen å bandet ändrades för olika år. Titelbladet bär ledningens adress samt »Dagbok n:r » för fältundersökningar å kronopark i revir år utförda av För varje undersökt område upptager dagboken 3 sidor. Därtill kommer en blank sida, som kan användas för ytterligare anteckningar. Första sidan i upplägget upptager överst löpande nummer för förrättningsmannens undersökningar under sommaren samt kronoparkens benämning, läge och benämning. Därunder följa de upplysningar, som önskas beträffande torvmarkemas vegetation, torvarter och djupförhållanden. Andra sidan upptager önskade upplysningar i fråga om torvmarkens torrläggningsmöjligheter. A tredje sidan beskrives den till torvmarken hörande fastmarkens beskaffenhet, varjämte undersökaren här skall avgiva ett allmänt omdöme om områdets tjänlighet för jordbruksändamål. Fjärde sidan är som nyss anförts reserverad för ytterligare anteckningar. Varje dagbok innehåller 25 dylika uppslag. Därjämte finnas 20 uppslag, vara skola beskrivas torvmarker av större omfattning (37 § i instruktionen). Denna beskrivning sker å en sida och omfattar löpande nummer, kronopark, figurnummer, benämning, vegetationstyper och borrprotokoll. Därunder göres ett allmänt uttalande om torrläggningsmöjligheterna. Nu anförda formulär avse endast beskrivning av torvmarker och därtill hörande

61 fastmark. För ren fastmark finnes även fastställt formulär. Beskrivningen av fastmarken upptager endast en sida och finnes i varje dagbok inhäftat 4 dylika formulär. Slutligen finnes också i slutet inhäftade blanketter för arbetsrapport. Här skall undersökaren varje dag angiva de dagboksnummer, som undersökts under dagen. Har förrättningsmannen nedlagt mera tidsödande arbete på undersökning av fastmark, vilken sedermera kasserats och således icke redovisas i dagboken, införes här notis därom (36 §). Den dagbok, som användes vid inventering med topografisk karta som underlag, avviker i några delar från den vanliga. Sålunda är borrprotokollet förkortat och, då en del uppgifter införas endast å kartan, har under protokollet upptagits rubriker för »Torvens allm. besk», Djupförhållanden» och »Bottnens beskaffenhet». Ä fjärde sidan har upprättats ett rutnät med 1 cm.2 stora rutor, vara således, om 1 ruta blir 1 hektar, kan uppritas skiss i skalan 1:10 000. Kartor. Enligt de sakkunniges förslag skulle de parker, å vilka nyare skogskartor voro upprättade, inventering med dessa som underlag verkställas av särskilt utsedda undersökningsförrättare. I de fall där dylika kartor saknades skulle inventeringen verkställas i samband med nymätning av marken. De sakkunnige föranstaltade om uppläggande av ett särskilt kortsystem över alla kronoparker nedom odlingsgränsen, ordnade distrikt- och revirvis. Varje kort upptog på framsidan följande uppgifter: distrikt

revir krp.

socken Kartans skala Upprättad år Arkivnummer

län antal blad

av

På baksidan finnes i vänstra övre hörnet följande tabell, upptagande V-i a v utrymmet, medan resten reserverats för anteckningar: A r e a l Inägor

Skogsmark

i

Ii e k t a r Impediment

Summa

62 Utredningen visade, att över många parker saknades fullständigt kartor. I andra fall voro taxeringarna icke grundade på egna mätningar, utan hade såsom underlag använts avvittringskartor. Dessa hade understundom rättats beträffande för skogliga ändamål användbara områden, men eljest företedde de samma mera summariska undersökningssätt beträffande impedimenten som originalen. Rätt många parker hava av skogsstaten nymätts under åren 1913—1915, oaktat mätning skett under åren 1900—1907. Under inventeringsarbetet har det ej sällan visat sig, att båda dessa typer för detta ändamål varit likvärdiga. I den av domänstyrelsen upprättade planen över nymätningar under åren 1916 och 1917 ingick rätt många parker med för inventeringsändamål fullt användbara kartor (upprättade av skogsstaten 1900—1907). Under inventeringsarbetet hava använts skogskartor omfattande en areal av 2 546 582 hektar. M r sedermera fråga blev om utsträckande av inventeringen även till marker, som saknade dylika kartor, verkställdes en särskild utredning för att utröna i vad mån avvittringskartor kunde användas. Då så av förut anförda skäl icke kunde ske, skulle återstoden inventeras med topografisk karta som underlag, varvid denna förstorades upp till skalan 1:50 000. Med avvittringskartor som underlag hava inventerats 1 345 729 hektar och med topografiska 305 325 hektar. För överloppsmarkerna hava använts de vid efteravvittringen upprättade kartorna. För stockfångstskogarna saknar c:a halva arealen skogskartor, i vilket fall inventeringen verkställts med topografiska kartor som underlag. Skogskartorna äro i allmänhet avfattade i skala 1:20 000. För sydligare delar, särskilt i fråga om smärre parker, användes numera skalan 1:16 000 eller t. o. m. 1:8 000. Å skogskartorna finnas med särskilda färger utmärkta sjöar, myrar och ängar (oftast ströängar) med respektive blå, brun och grön färg. Fastmarken saknar däremot i allmänhet färgbeteckningar, såvida icke i vissa fall bonitetsklasserna utmärkts på särskilt sätt. Däremot finnas alltid backstreck utsatta samt figurnummer å alla urskiljda mark- och skogstyper. Ofta äro även baslinjerna med numrerade pålar utsatta, och kunna dessa även understundom återfinnas å marken, i vilket fall orienteringen högst betydligt underlättats. De av skogsstaten upprättade kartorna hava visat sig synnerligen användbara vid •inventeringen och någon svårighet, att med ledning av dem igenfinna myrar eller orientera sig i fältet, hava icke uppstått. Enligt de sakkunniges förslag skulle kronojägarna biträda vid undersökningarna inom respektive bevakningsdistrikt, i det man förmenade, att deras kännedom om parken skulle underlätta arbetet. Kristiden med därav föranlett ökat arbete för kronojägarna gjorde dock, att dessa endast i ringa utsträckning kunde bli i tillfälle

63 deltaga i undersökningarna. Emellertid har arbetet ändock, tack vare de goda kartorna, kunnat utföras enligt planen. Avvittringshartorna äro avfattade i olika skalor. Vid kopiering hava de dock transporterats till skalan 1:20 000. De använda skogs- och avvittringskartorna hava framställts i rokotryck i 2 ex., därav 1 på väv för fältundersökningar och 1 på kraftigt, lätt genomskinligt papper för arkivkarta. För framställning av goda rokotryck får originalet icke vara målat med metallfärger, således endast vara ritat med tusch och helst på kalkérväv, emedan kopian vid genomlysningen eljes blir oklar och å färglagda delar svart. I samband med domänstyrelsens egna tryck erhöllos därifrån kopior, eljest gjordes avtryck efter därstädes förvarade kalker. Då sådana icke funnos eller kartorna voro färglagda, måste nya kalker framställas. Be topografiska kartorna framställdes i fotografiska avtryck, vilket visserligen förbilligade kostnaderna, men å andra sidan äro dylika avtryck föga användbara vid dagligt bruk i fältet på grund av papperets ringa hållbarhet. Vederbörande kartor medfördes i fältet förvarade i plåtkartong och användes i mån av behov. Vanligen togs dock en kalk, å vilken inritades de områden, som beräknades bliva undersökta under dagen och gjordes därå föreskrivna anteckningar. Därjämte medfördes såsom översiktskarta den topografiska kartan över trakten med kronoparkerna inlagda därå. Jordborr. Vid undersökningar i fältet måste givetvis jordborr medföras, men då arbetena försiggingo långt ute i markerna, fick man tillse, att borren icke blev allt för tung och obekväm att transportera. Då någon undersökning av de undre torvlagren icke behövde ske, kunde man undvara den mera dyrbara och även ömtåliga kammarborren. Vidare anses de norrländska torvmarkerna vara grundare än söderut, varför borrlängden även borde kunna minskas. För bedömande av torrläggningsmöjligheterna ansågs det tillfyllest att verkställa borrningar ned till 2,5 m. djup; inom vilket djup i vanliga fall kunde förväntas påträffande av mineralbotten. Den för ändamålet anskaffade borren utgör en kombination av den i Sv. Mossk.föreningens tidskrift beskrivna sonden (Sv. M. T. 1909 s. 86) och de förlängningsrör, som kopplas till mindre sortens kammarborr (Sv. M. T. 1909 s. 84). Koppling och rördimensioner äro desamma, som hos kammarborren, likaså handtaget. Borren är förfärdigad i 2 delar. Den undre är 1 m. lång och försedd med urfräst ränna, varmed prov från mineralbotten kan upphämtas. Sedan handtag påsatts, användes borren på detta sätt till undersökning av fastmark, särskilt för att utröna förekomsten av sten. Den övre delen är 1,5 m. lång och tillkopplas då torvmarker skola undersökas. Denna enkla, lättransportabla borr (vikt 2 kg.) har visat sig uppfylla alla förväntningar.

64 Spade för grävningar har utgjorts av vanlig dikesspade av den smalare typen. Måttband har, då undersökning skett med skogskarta, icke kommit till vidare användning, emedan kartorna varit så detaljerade, att stegning varit tillfyllest. I de fall, då topografisk karta använts som underlag, föreskrevs i instruktionen, att uppmätning fick ske medelst stegning. Wredes spegel anskaffades för att vid behov användas då det gällde utröna fallets riktning. Det har dock visat sig att fallet ändock kunnat utrönas genom okulärbesiktning, varför instrumentet mera sällan kommit till användning. Vinlcehnätningsinstrument. Detta har använts vid undersökning av torvmarker, då topografisk karta låg till grund för att mäta brytningsvinkeln, när myrens längdaxel gick i bruten linje. Instrumentet består av en graderad cirkelrund skiva, i vars centrum är fästad en rörlig lamell, uppbärande i vardera ändan tumshöga stift för syftning. Till utrustningen höra vidare: doskompass, läderbestick med passare, skala och plats för blyertspennor, celluloidfodral för topografisk karta, plåtkartong för skogskarta, bräda för fästande av kalk; kalkerpapper och blåpenna. Ledning, inspektion och redovisning. För betryggande av undersökningsarbetets jämna fortgång i enlighet med instruktionen och genomförande av en objektiv och likformig tillämpning av densamma, ansågo de sakkunnige angeläget, att en effektiv inspektion och kontroll komme till stånd. Därjämte borde ett centralt organ anordnas för behandling av de mångahanda löpande ärenden, vartill ett så vitt omfattande företag kunde giva upphov. Kungl. Maj:t uppdrog åt de sakkunnige att handhava detta uppdrag samt förordnade ledamoten HAGLUND att vara ledare för inventeringen. Till ledarens åligganden hörde bl. a. att under inspektionsresor handleda och övervaka arbetet. Under tider, då ledaren icke befann sig på resor, skulle han vistas å viss bestämd plats, * stationsort», samt där mottaga och i den mån för ledningens utövande befunnes erforderligt, granska de dagböcker, kartor och torvprov, som insändes från undersökningsförrättarna, ävensom attestera alla räkningar. Genom korrespondens eller annorledes meddelades undersökningsförrättaren de erinringar, som granskningen föranlett. Medan ledaren hade att övervaka arbetets utförande i enlighet med fastställda planen, skulle handläggning av sådana ärenden, som avsågo ändringar i plan eller instruktion verkställas av de sakkunnige. I de fall, då frågan gällde mindre väsentliga ändringar, kunde dessa avgöras av de sakkunnige. Erfordrades däremot ändringar ifråga om utgifter eller eljest av mera väsentlig art, skulle ärendet i varje fall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

65 Ssdan de sakkunnige den 21 maj 1917 hemställt, att deras uppdrag måtte övertagas a/ den jämlikt Kungl. Maj-.ts den 30 juni 1916 tillsatta kolonisationskommittén, utfärdades bestämmelser därom den 25 maj 1917. Kommittén utsåg därpå tvenne ledamöter att jämte ledaren handhava uppdraget ävensom att antaga undersöknngsförrättare. Till undersökningsförrättare hava bland dem, som efter annonsering anmälde sig u.valts personer med stadgade kvalifikationer. Under de första åren funnos däritland lantmäteriauskultanter, sedermera hava uteslutande agronomer, vanligen lantn.annaskolelärare, anmält sig till erhållande av platser. Den anställda personalen uppgick under olika år till följande antal: ,\r Ar

Lantmäteriauskultanter

. Agronomer

1916 1917 1918 1919 1920

5 1

10 17 ig 19 9 74

— — Summa 6

Inspektörer

1 2 2

'

2 1 8

Personalen har alltså utgjorts av 80 undersökningsförrättare och 8 inspektörer. Cirka 30 % av undersökningsförrättarna hava tjänstgjort mer än en sommar vid fältarbetena. Vid den instruktionskurs, som under 6 dagar före arbetets början var förlagd till viss plats, genomgingos instruktion och promemoria samt demonstrerades i fältet olika vegetationstyper och torvarter, varjämte tillvägagångssättet vid fältarbetena praktiskt utfördes. Tillika anfördes talrika exempel på, hur dagboksanteckningarna borde formuleras och hur de olika beteckningarna på kartan skulle inläggas. Det är dock givet att undersökningsförrättaren under denna korta tid icke skulle hinna tillägna sig sådan färdighet, att han kunde bedöma alla olika förekommande fall. Därför blev det nödvändigt att inspektionen genast sattes i gång. De felgrepp, han begått, kunde därvid lätt rättas, och just tiden, som förflöt tills inspektör besökte honom, då han således själv fick överväga, hur arbetet skulle bedrivas, har visat sig vara av mycket stor betydelse och säkerligen lärorikare, än om han kvarhållits längre tid vid instruktionskursen. För att så snabbt som möjligt kunna nå undersökningsförrättarna vid första inpektionen och även lämna dessa tillfälle att kunna överlägga i tveksamma fall, gjordes början å de delar av parkerna, som stötte intill vägarna. Då, såsom ofta var fallet, två eller flera områden stötte ihop, gjordes början i dessa delar av parkerna. Här5.

Kolonisationskommittén.

•{•

66 igenom blev det möjligt för inspektören att utan längre förflyttningar på kort tid nå flera förrättningsmän. Förflyttningen inom undersökningsområdet gjordes så, att förrättningsmannen under den första tiden arbetade i närheten av bebyggda trakter. Under högsommaren, då han var mera upptränad samt lufttemperatur och ljusförhållanden voro gynnsammast, undersöktes de mest otillgängliga trakterna. Därvid måste ofta tält och sovsäck medföras att användas, då övernattning icke ägde rum i kronstuga eller slåtterkoja. På eftersommaren, då vädret blev mera ostadigt och dagarna kortare, var han åter nere i mera bebyggda trakter. Den första inspektionen avsåg lika mycket en instruktions- som en kontrollförrättning. Undersökaren fick nu tillfälle att erhålla upplysningar om oklara spörsmål, som uppstått under arbetet. Ofta visade det sig, att under arbetets gång tillkommit en del omständigheter, vilka ibland för undersökaren visat sig svåra att avgöra direkt på egen hand. Dessa blevo nu klarlagda. Vidare genomgingos dagböcker, kartor och torvprov, varvid särskilt tillsågs att dagboken förts på sådant sätt, att den framtida bearbetningen icke skulle försvåras genom felskrivningar eller utelämnande av vissa föreskrivna iakttagelser. Därefter företogs i fältet i förrättningsmannens sällskap en vandring över de undersökta markerna. Därvid tillsågs, att några direkta felbedömningar icke ägt rum samt att undersökaren rätt uppfattat, hur ett odlingsområde både ur teoretisk och praktisk synpunkt bör se ut. Stor vikt har därvid lagts vid att de viktigaste vegetationstyperna blivit rätt urskiljda samt att icke typer med alltför mycket vitmosstorv blivit godkända. Vid samma tillfälle ledde även inspektören själv, om så ansågs nödigt, undersökningen över ett eller annat område och tillsåg, att arbetet utfördes enligt fastslagna bestämmelser. Under de följande inspektionsresorna genomgingos de gjorda anteckningarna, och visade sig därvid någon oklarhet, gjordes kontrollundersökning i förrättningsmannens sällskap; eljest företog inspektören ensam granskning i fältet med användande av karta och dagbok. I allmänhet gjordes en inspektion varje månad hos samma förrättningsman. För att kunna hålla reda på undersökarnas vistelseort, voro de ålagda att på särskilt för ändamålet anskaffat brevkort, till ledningen uppgiva varje adressförändring samt den ungefärliga tid den nya adressen gällde. Därjämte skulle då å sista kvarterstället uppgivas, vart de ämnade flytta. Samma kort användes även vid insändande av dagböcker etc. samt för rekvisition av utrustningsartiklar. Även inspektörerna ifyllde ett brevkortsformulär innefattande uppgift över inspekterade personer och områden. Till ledningen insända dagböcker, kartor och torvprov underkastades förberedande granskning och journalfördes. Å översiktskartor infördes alla återsända kartor med

67 särskild beteckning, varigenom det blev möjligt följa arbetets fortskridande. I början av augusti månad utsändes ett frågecirkulär för inhämtande av upplysningar om, hur lång tid förrättningsmannen beräknade för det förelagda arbetets utförande. Med ledning härav gjordes sedan förflyttningar av sådana, som snart voro färdiga med sina undersökningar för att hjälpa till å trakter, där arbetet eljest icke skulle kunna bli färdigt. Yarje undersökare hade fått sig tilldelat 40 000—50 000 hektar, men då frekvensen myr kunde vara något olika, gick givetvis arbetet olika fort. Voro odlingsmarkerna mera sparsamt förekommande eller bestod torvmarken mest av mossar, medhanns på en sommar upp till 70 000 hektar. Sättet för redovisning. Månadsavlöningen bestämdes till 200 kronor. För att vid inventeringen kvarhålla personer, som tidigare deltagit däri och således ägde förtrogenhet med undersökningsarbetet, höjdes avlöningen för dessa till 250 kronor pr månad. Därjämte utgick dagtraktamente enligt IV klass i resereglementet för resan från hemorten till instruktionskursen, därifrån till första förrättningsstället samt för hemresa från sista arbetsplatsen. I övrigt utgick traktamente samt vid förflyttning ersättning för självkostnader, vilka skulle styrkas genom verifikationer. För hållande av cykel utgick slitageersättning med 50 kronor för hela sommaren. Ovanstående medel utanordnades av länsstyrelsen i Västerbottens län efter attest från ledningen. För åvägabringande av enhetligt sätt för utbetalningarna hade utfärdats följande föreskrifter. Vid instruktionskursen erhåller varje undersökningsförruttare förskott å 600 kronor, varav 300 kronor anses utgöra reseförskott och återstående 300 kronor förskott för hantlangning och andra dylika kostnader. Reseförskottet må innestå till arbetets avslutande mot då skeende redovisning med rätt emellertid för undersökningsförrättaren, att därest reseförskottet icke är tillräckligt, efter skedd redovisning av föregående förskott, utbekomma nytt sådant. Månadsredovisning över förskott för hantlangning m. m. åtföljd av verifikationer bör i föreskriven ordning insändas till ledaren. I särskild skrivelse uppger förrättaren därvid tillika det belopp, som jämte tilläventyrs innestående behållning anses komma att åtgå för hantlangning o. d. under nästkommande månad (se bil. sid. 161). Räkning å traktamenten för förfluten månad bör ofördröjligen efter månadens utgång insändas till ledaren. Arvoden, å vilka rekvisition ej behöver insändas, komma att utbetalas från landskontoret första helgfria dag i varje månad i enlighet med från ledaren insänd lista å deltagare i undersökningarna.

68 Varje månad insänder alltså undersökningsförrättaren dagsverkslista, kassarapport, rekvisition å nytt förskott till hantlangningsmedel samt å traktamenten för förfluten månad. De därvid begagnade blanketterna äro bifogade instruktionen. Övriga förekommande utgifter för telefon, telegram, porto, innan tjänstebrevsrätt hade bekommits, reparation av redskap etc. utbetalades av till ledaren utanordnade medel till kartanskaffning, utrustning och diverse utgifter. Kostnader. Till den plan rörande försöksinventering under år 1916, varom de sakkunnige gjorde hemställan hos Kungl. Maj:t, var bifogad beräkning över de kostnader, arbetet skulle kräva. Inventeringen skulle, som förut nämnts enligt planen verkställas dels av skogsindelningsassistenter i samband med skogstaxering, dels av särskilt utsedda undersökningsförrättare. När inventering verkställdes i samband med skogsmätning borde inga andra ersättningar utgå än till rese- och traktamentsersättningar åt taxatorerna för bevistande av instruktionskurs. Möjligen borde därjämte, åtminstone i vissa fall, särskild hantlangare anställas för verkställande av borrningar å myrarna och andra inventeringsarbeten, i vilket fall ersättning härför borde utgå av inventeringsanslaget. Då 20 assistenter beräknades bliva sysselsatta med skogsindelning, upptogos de sammanlagda utgifterna härför till 14 520 kronor. För särskilt utsedda undersökningsförrättare beräknades kostnaderna för var och en till 2 000 kronor samt för bantlangning m. m. till 940 kronor eller för varje undersökningsförrättare en total kostnad av 2 940 kronor. Med hänsyn till de vidlyftiga resor inspektörerna skulle göra, beräknades utgifterna för två inspektörer till sammanlagt 7 200 kronor. Yidare tillkommo utgifter för kartkopiering, anskaffande av utrustning, biträde, lokal, porto och telefon åt ledaren m. m. Totalkostnaden för undersökningarna skulle enligt nu anförda beräkningar uppgå till: 1. För de särskilt utsedda undersökningsförrättarna jämte biträden kr. 47 040 2. För indelningsassistenter jämte hantlangare * 14 520 3. För 7 st. taxatorer » 700 4. För inspektörerna » 7 200 5. För utrustning » 4 000 6. För kopiering av skogskartor > 2 500 7. För diverse » 1600 Summa kr. 77 560

69 1'nder sommarens lopp visade det sig emellertid, att skogsindelning i någon vidare utsträckning icke kom till stånd, i följd varav kostnaderna under punkt 2 bortföllo. I sanband härmed indrogs även den ena inspektörstjänsten; därjämte avgick en av umcersökningsförrättarna utan att ersättare anställdes, varför dessa blevo 15 i stället för 16. Indersökningsförrättarna hade fått sig tilldelade ungefär lika stora skogsarealer. Emellertid visade sig tillgången på torvmark och odlingsmark mindre, än man väntat, i följd varav arbetet å vissa ställen gick fortare än som beräknats. Ehuru kos:naderna således för några undersökningsförrättare drogo mera än de av de sakiunnige beräknade, blevo de i vissa fall mindre. Härtill kom, att kronojägarna voro förhindrade att deltaga i arbetet, vilket även medförde besparingar. De verkliga utgifterna för fältarbetena uppgingo till 47 580 kr. 41 öre, fördelade på följande sätt: 1. För 15 undersökningsförrättare med biträden kr. 34 484:16 2. För 1 inspektör » 3 053:08 3. För 6 taxatorer, reseersättning till instruktionskurs » 607:99 4. Utrustning » 3 211:95 5. För kartor » 4584:02 6. Diverse » 1639:21 Summa kr. 47 580: 41 Innan bearbetningen av 1916 års resultat i slutet av maj 1917 förelåg färdigt, var det emellertid omöjligt få någon uppfattning om arbetets vidare bedrivande eller framlägga plan och kostnadsberäkningar för arbetets fullbordande. Då det emellertid var önskligt, att arbetet finge fortgå oavbrutet, hemställde de sakkunnige att inventeringen under 1917 måtte fortgå efter samma grunder som förut. Sedan det sedermera under 1917 blivit klart, att någon skogsindelning under de närmaste åren icke komme att äga rum, hade kommittén att fatta ståndpunkt till frågan om arbetets fortsatta bedrivande. Efter vidtagande av sådana ändringar i instruktionen, som föranleddes därav, att inventering i vissa fall måste ske med topografiska kartblad som underlag, då dugliga skogskartor saknades, hemställde kommittén att arbetet måtte slutföras av särskilt anställda undersökningsförrättare. Samtidigt gjordes även beräkning över de kostnader, som ett slutförande av arbetet skulle kräva. I prop. (1918 IX p. 118) hemställde sedermera Kungl. Maj:t om medel till arbetets slutförande i enlighet med kommitténs förslag. Ur kommitténs skrivelse må följande anföras:

70 »Under den tid inventeringen pågått hava år 1916 undersökts 682 051 hektar kronoparker samt innevarande år 925169 hektar kronoparker och 106 480 hektar överloppsmarker. Inventeringen har utförts under sommaren 1916 av 15 och under sommaren 1917 av 18 förrättningsmän. De kronomarker, som återstå att undersöka, omfatta sammanlagt cirka 2 348 946 hektar. Skulle inventeringen av de återstående markerna fortgå på samma sätt som hittills och med ett 20-tal förrättningsmän pr år, skulle, under antagande att en förrättningsman medhinner undersökning av omkring 50 000 hektar pr år, den återstående inventeringen vara fullbordad inom en tid av något mindre än tre somrar. I betraktande av att för en del av de återstående kronomarkerna det tillgängliga kartmaterialet är för den ifrågavarande undersökningen av mindre tillfredsställande beskaffenhet, och att undersökningen i följd därav för dessa markers vidkommande torde bliva något mera tidsödande, än vad fallet varit med de hittills undersökta markerna, torde försiktigheten bjuda, att man beräknar den tid, som ytterligare åtgår till inventeringens slutförande, till fulla 3 somrar. Efter inventeringens slutförande åtgår ytterligare någon tid för bearbetning av inventeringsresultaten. Då inventeringen börjat våren 1916, kan den således beräknas att slutförd hava krävt en tid av omkring fem år. Vad angår de med inventeringsarbetet förbundna kostnaderna torde till en början få erinras om de utgifter staten i detta hänseende redan haft. För inventeringen under 1917 voro de faktiska kostnaderna: 1. För 18 undersökningsförrättare med biträden kr. 49 251: 40 2. För 2 inspektörer (ingivna sluträkningar ej prövade) » 5 760:93 3. För utrustning » 1545:39 4. För kartmaterial » 6 803:89 5. För biträde åt ledaren » 1000: — 6. För diverse » 1 593:11 Summa kr. 65 954: 72 Förutsatt att organisationen av den fortsatta inventeringen blir i huvudsak densamma som hittills, torde dessa siffror i viss mån kunna läggas till grund för bedömandet av kostnaderna för den återstående inventeringen. Härvid är dock att märka, att beträffande åtskilliga utgifter, bland annat dem, som gälla kartmaterial, en ökning är att emotse. Med ledning härav har kommittén trott sig kunna på sätt som följer, beräkna utgiftsstaten för vart och ett av de tre återstående åren, varvid kommittén emeller-

71 tid måste betona, att förhållanden, som ej nu kunna överblickas, kunna nödvändiggöra må,ron ytterligare höjning: 1. För 20 undersökningsförrättare med biträden.. kr. 60 000 2. » 2 inspektörer » 6 000 3. » utrustning » 2 000 4. » kartmaterial » 7 400 5. » biträde åt ledaren » 1 000 6. » diverse » 2 000 Summa kr. 78 400 Härtill komma kostnaderna för bearbetningen av det genom inventeringen insamlade ma.erialet. För bearbetningen av materialet från första sommarens inventering, fö? vilket ändamål medel anvisats genom Kungl. Majrts brev den 30 december 1916 och den 1 juni 1917, har åtgått 8 000 kronor. För bearbetningen av det under sistlidna sommars inventering insamlade materialet har kommittén genom Kungl. Maj:ts brev den 12 oktober 1917 fått sig anvisat ett belopp av 10 000 kronor. Det kan med ledning av vunnen erfarenhet antagas, att ett belopp av 11 000 kronor kommer att erfordras för bearbetningen av varje påföljande sommars inventeringsmaterial. Bearbetningen av hela inventeringsmaterialet skulle alltså kunna beräknas kräva en kostnad av 51 000 kronor. De ovan gjorda beräkningarna giva till resultat, att den planlagda inventeringen av odlingsjord å kronans marker kommer att draga en sammanlagd kostnad av 399 735 kronor 13 öre eller i runt tal 400 000 kronor. I denna summa äro ej inberäknade de kostnader, som varit förbundna med de sakkunniges och kommitténs egna arbeten, i vad dessa avse inventeringen. Ej heller äro medtagna arvoden och resekostnader till den kommiltéledamot, som haft till uppgift att handhava den närmaste ledningen av inventeringsarbetet och bearbetningen av materialet.» Yid jämförelse mellan de faktiska utgifterna för inventeringen 1916 och de nu av kommittén beräknade visar det sig, att förhöjningar måst ske å åtskilliga poster, särskilt ifråga om kostnaderna för dagtraktamenten, resor och hantlangning. Kommittén betonar även, att »förhållanden, som ej nu kunna överblickas, kunna nödvändiggöra ytterligare höjning». Det visade sig också snart, att kommitténs uttalande var befogat, i det utgifterna för nyss anförda poster stego högst avsevärt. Sålunda höjdes dagtraktamentet successivt från 8 till 11 till 15 kronor, biljetter och skjutsar likaledes högst avsevärt. Därjämte utökades arealen med vissa områden överloppsmarker.

72 De faktiska utgifterna hava uppgått till: 1. För fältarbeten kr. 284 607: 40 2. » utrustning, kartor, hyra och diverse... » 46 251:16 3. » årlig bearbetning » 48 743:18 4. » slutlig bearbetning » 10 500: — 5. » återstå av anv. anslag för 1920 » 8 799:53 Summa kr. 398 901:27 Under åren 1919—20 anvisade riksdagen för ändamålet årligen 90 000 kr., medan av förskottsmedel under åren 1916—17 utgick 128 901:27 kronor eller tillsammans 398 901: 27 kronor. Trots nu anförda förhållanden har det emellertid visat sig, att kostnaderna icke blott kunnat hållas inom ramen av beviljat anslag, utan även medgivit bekostande av slutlig bearbetning, som eljest bort, enligt kommitténs mening, tillhöra kommitténs utredningsarbete. Därutöver torde ett belopp av några tusen kronor återstå. Till detta gynnsamma resultat torde ha bidragit undersökningsförrättarnas stora intresse för den förelagda uppgiften samt den omständigheten att i åtskilliga fall flera personer deltagit i arbetet under mer än ett år och således voro väl förtrogna med detsamma. Under åren 1918 och 1919 koncentrerades arbetet dessutom till områden, där staten praktiskt taget ägde större delen eller nästan all mark. Därigenom blev det möjligt att i högsta grad utnyttja all tillgänglig arbetskraft. Då parker och revir omedelbart stötte intill varandra kunde en undersökningsförrättare, som ena dagen avslutat sitt område, följande dag vara i verksamhet att hjälpa en annan. Medan det tidigare, till följd av förflyttningar mellan spridda parker, visat sig omöjligt att för en person medhinna undersökningar av mer än 40—50 000 hektar, beroende på förekomsten av odlingsmark, kunde denna siffra nu avsevärt höjas. 1 genomsnitt undersöktes dessa år av varje undersökningsförrättare 60 000 hektar, och då marken var av sämre beskaffenhet medhanns undersökning av 70 000 hektar och däröver. I och för sig kunna kostnaderna måhända synas höga, men tar man hänsyn till de stora arealer, som undersökts, och den dyr- och kristid varunder arbetet bedrivits, torde de icke kunna anses höga, då engångskostnaden icke uppgår till mer än 10 öre per hektar av kronomarkernas totalareal. I kortsystemet beskivna marker omfatta en areal av minst 800 000 hektar. Medelkostnaden för närmare beskriven mark utgör alltså per hektar 50 öre. Betydelsen för kolonisationspolitiken av de i och med inventeringen vunna upplysningarna skall behandlas i annat sammanhang (sid. 141).

ARBETETS UTFÖRANDE. Tillvägagångssättet vid fältundersökningen. De närmare föreskrifterna rörande de iakttagelser, som skola göras vid fältundersökningarna, finnas intagna i instruktionen. Bortser man från smärre ändringar, vika i det föregående berörts, har också fältarbetet i det närmaste anslutit sig till de i instruktionen meddelade anvisningarna. På grundvalen härav har så småningom utTecklats ett metodiskt arbetssätt, som här nedan skall närmare beskrivas i sina huvuddrag. Förberedande arbeten. Innan undersökningsförrättaren på morgonen beger sig ut i filtet, gör han å kartan ett överslag över, vilka marker, som under dagen skola undersökas, och huru marschrouten lämpligast bör förläggas. Samtidigt uteslutes då sådana områden av ringa utsträckning, som ligga enstaka och således icke länpa sig för bosättning (3 §). Över övriga områden tages från kartan en kalk, viken fästes på en bräda och bäres i rem över axeln. A kalken kan bekvämare än å den stora kartan göras föreskrivna anteckningar, och kartan, som dock medföies i plåtkartong, rådfrågas endast i mån av behov. Efter hemkomsten överföres anteckningarna från kalken till kartan. Undersökning av torvmarkernas jordmån m. m. Vid framkomsten till en myr, tages först en allmän överblick, bland annat för att avgöra, hur borrlinjerna böra fölläggas. Med utgångspunkt från myrkanlen ske därpå borrningar i rak linje i re*el med 200 m. mellan varje borrhål, dock tätare, om myren är av mindre utsträckning. Härigenom rutas således myren in av ett borrnät och borrningspunkterna komma att ligga i hörnen av kvadrater med 4 hektars yta. Detta avstånd vid borrningen är under vanliga förhållanden tillräckligt, i synnerhet om vegetationen är likartad. Skulle däremot förändringar uppträda i detta avseende eller förekomma uppstickande stenar, får givetvis området underkastas ytterligare undersökningar. Med borrningarna avser man endast att få reda på torvlagrets mäktighet, förekomsten av stubbar och liggande trädstammar i torvlagret, ävensom utröna beskaffenheten hos mineralbottnen. Däremot göras inga undersökningar medelst upphämtande av borrprov från mellanlagren. en omständighet, som i hög grad påskyndar arbetet. Mineralbottnens beskaffenhet, då denna kan nås med borren, utrönes av de prov,

74 som fastna vid borrspetsen, och förekomsten av sten genom det klingande ljud borren åstadkommer vid stötar. De gjorda iakttagelserna införas i respektive kolumner i dagbokens borrprotokoll, varvid borrpunkterna förses med löpande nummer för området. Borrpunkternas läge och nummer utsättas därjämte på kartan. Samtidigt med undersökningen av djupet företagas även grävningar i borrningspunkterna, varvid lämpligen göras stick av 1 x 2 spadbredder, då en torva ned till c:a 4—5 dms djup kan lossas och upptagas. Denna delas sedan på tvären i två hälfter, av vilka den övre delen efter svalens avlägsnande representerar lagret 0—20 cm. (a-lagret) och den undre 20—40 cm. (b-lagret). Båda proven underkastas okulärbesiktning för att bestämma torvarten samt kramas för bedömande av humifieringsgraden. De torvarter, som därvid urskiljas äro anförda i instruktionen och karaktäriseras i promemorian. Humifieringsgraden angives i 3-gradig skala enligt anvisning i promemorian. Iakttagelserna införas med användande av fastslagna förkortningar för torvarterna i respektive kolumner i dagboksborrprotokollet. För att kontrollera bestämningen av torvslagen, ålåg det undersökningsförrättaren att å fri yta, således med undvikande av laggarna, både från a- och b-lagret taga prov, som enligt hans förmenande kunde anses typiska för torvmarken i fråga. Proven tagas så stora, att de lämpligen kunna kramas mellan händerna för att avlägsna överflödigt vatten. De förses sedermera med etiketter, utvisande var provet tagits, inlindas var för sig i tidningspapper och inslås sedermera i ett gemensamt omslag, vara med blåpenna skrives numret. Efter någon tids torkning insändas proven till ledningen för närmare granskning. A kartan utmärkes provstället medelst en ring kring borrpunkten O och i borrprotokollets anmärkningskolum utsattes beteckningen »prov», mittför borrpunktens nummer. Sedan alla grävningar äro slutförda, göres en sammanfattning under borrprotokollet av torvens allmänna beskaffenhet. Undersökning av vegetationen. Under borrningsarbetet å myren har undersökningsförrättaren oavlåtet uppmärksamheten fäst å vegetationens sammansättning. Skulle det därvid visa sig, att denna växlar å olika delar av området, göres som stöd för minnet korta anteckningar i borrprotokollets anmärkningskolumn. När sedermera hela myren är övergången, och först då, göres en sammanfattning av vegetationens allmänna beskaffenhet genom ifyllning under rubriken »veg. typer m. m.» Beskrivningen göres helt kortfattad, exempelvis »huvudsakligen starrkärr, södra viken mosse» eller »norra delen tallmosse, vid tjärn vitmoss-starrkärr, övriga delar starrkärr». Kan beståndets sammansättning på detta sätt icke tillfredsställande angivas, begagnas lämpligen borrpunkterna som hållpunkter, exempelvis p. 1—3 starrkärr, 4—7 blöt mosse, 8—12 starrkärr med strödda mosstuvor. Dessutom antecknas

75 förekomsten av källor och flarkar, men även andra faktorer, som inverka på odlingsvärdet böra beaktas, särskilt frekvens och utbredning av tuvor. Dessa angivas som talrika, strödda, enstaka, respektive små, sammanflytande, täckande. Kartan förses med beteckningen ==r för kärr och vvv för mossar. Uppstigande sten betecknas med • . • Genom denna beskrivning erhåller man icke blott en uppfattning av jordmånens beskaffenhet, utan även om de åtgärder, som böra vidtagas vid områdets uppodling. Sedan myren nu är övergången, kan den lämpligen betraktas som ett dagboksnummer. Den kringritas då med blåpenna och därinom skrives också med blåpenna löpande dagboksnummer, vilket även införes i dagboken. Understundom hava dock flera smärre myrar samma huvudavlopp, och i så fall betraktas dessa som ett område och införas under samma dagboksnummer. Vidare antecknas benämning å myren, om sådan är känd, samt huruvida myren helt eller delvis användes för slätter. Kan detta icke utrönas i fältet, inhämtas uppgifter från ortsbefolkningen. Slutligen, om detta icke redan gjorts, ifylles kronopark, figurnummer enligt kartan, block och skifte. Däremot sker beräkning av odlingsbar areal vid bearbetningen av materialet och ifylles så. Därmed äro de uppgifter insamlade, som finnas upptagna i dagbokens första sida. Undersökning av torrläggningsmöjligheterna. Ett viktigt led i undersökningen är utrönandet av torrläggningsmöjligheterna. Goda torvmarker hava måst kasseras, emedan det visat sig omöjligt att torrlägga dem eller framgått att avdikningen skulle draga kostnader, som uppenbarligen icke stå i förhållande till uppkommen vinst. De sakkunnige förutsågo även, att dessa frågor understundom skulle komma att kräva mera arbete eller större kompetens, än som rimligen kunde begäras vid en dylik översiktsundersökning. För att emellertid icke lämna avgörandet helt i undersökningsförrättarens hand hava de sakkunnige i dagboksformuläret uppställt till besvarande vissa spörsmål, varigenom en fackman bör kunna bilda sig en föreställnirg om, huruvida företaget är ekonomiskt utförbart eller icke. Redan vid den första okulära besiktningen av myren bör således undersökningsförrättaren om möjligt göra klart för sig, huruvida särskilt svåra hinder äro för handen. Såsom exempel på hinder av detta slag kunna anföras: större å- eller sjöreglering, utrivning av större vattenverk, försämring av flottled, genomgrävning av större järnvägsbank samt dyrbar genomgrävning av berg eller grusås. Dessa omständigheter beskrivas under rubriken »Naturförhållanden resp. andra förhållanden, som inverka på torrläggningen». I dessa fall ha undersökningen avbrutits och beskrivningen endast upptagit huvudsaklig vegetation och torvart jämte beskrivning av hindret. Synes däremot torrläggningen icke lägga hinder i vägen, göras iakttagelser under

76 arbetets gång. Undersökningsförrättaren antecknar på kartan medelst pilar lutningsriktningen och anger graden med 1—3 par hullingar, betecknande respektive ringa, god och stark. Bedömningen sker efter ögonmått. Genomflytes myren av en bäck bör angivas, om denna kan tänkas användbar för torrläggningen, och vilka åtgärder, som böra vidtagas. Finnas diken upptagna, böra dessa beskrivas och meddelande lämnas, huruvida ytterligare förstoring av dem erfordras eller ej. Dessa diken inläggas till sin riktning å kartan medelst dubbla heldragna linjer. Finnas inga diken, bör undersökningsförrättaren överväga riktningen för blivande huvudlopp och angiva dessa medelst blå linjer. Framhållas bör dock, att linjerna endast beteckna riktningen för dikena och icke den slutgiltiga läggning dessa kunna få. Detta skulle förutsätta mycket noggrannare undersökningar jämte avvägningar, vilket här icke kunde ifrågakomma. Dessutom sammanhänger spörsmålet om huvudavloppens slutliga läge med frågan om styckningen. Mången gång kan det visa sig lämpligt att låta huvudavloppen bilda gräns mellan lägenheterna. I allmänhet möter det inga större svårigheter att redan okulärt avgöra fallets riktning genom att iakttaga ytvattnets rörelser eller orienteringen av strängformiga partier, vilka vanligen äro vinkelrätt utsträckta mot myrens lutning. Den mindre avvägningsspegel, (Wredes spegel) som för ändamålet anskaffats, har därför sällan behövt anlitas. Betraktar man en översiktskarta med inlagda odlingsområden, är det påfallande, att torvmarkerna äro långsträckta och orienterade i sjöars, älvars eller bäckars riktning. Avloppet ligger vanligen i endera ändpunkten och vanligast i älvarnas fallriktning. At avloppets beskaffenhet har ägnats särskild uppmärksamhet. Härvid härundersökts förekomsten av fallbrott och betecknas läget därav å kartan med tecknet || tvärs över avloppsdiket. Finns icke tydligt fallbrott, angives i dagboken, huru långt genomgrävning bör ske för att myren skall kunna torrläggas. Samtidigt angives också vad slags mark, som skall genomgrävas. Skulle därvid befinnas, att hinder i form av fast berg eller grusås måste genomgås, angives läget därav medelst tecknet X å avloppsdiket. Detta hinder beskrives sedermera i dagboken, med angivande av utsträckning i avloppsriktningen samt ungefärlig höjd över markytan. Nu omnämnda förhållanden beskrivas under de sex första punkterna å sidan två i dagboksupplägget. På samma sida finnes slutligen en punkt rörande »den allmänna beskaffenheten av terrängen omkring kärret». Avsikten härmed är att få reda på, huru pass lämplig trakten ur trevnadssynpunkt kan vara, och undersökningsförrättaren har tillfälle framhålla sina synpunkter i detta fall. Klart är, att under eljest lika förhållanden en trakt är att föredraga vid kolonisation, om bygg-

77 nadsplatsen ligger på en höjd med tilltalande utsikt, invid sjö, vid älv etc, än om den ligger på plan eller försumpad skogsmark, i blockmark o. s. v. Undersökning av fastmark att brukas jämte torvmark. Ännu en viktig undersökning återstår dock, nämligen eftersökande av fastmark, som bör läggas till den odlingsvärda myrmarken. Även här kan tid besparas, om undersökaren redan från hörjan har uppmärksamheten fästad därå. Finner man sålunda torvmarken omgivas av enbart blockmark, vinnes tid om denna undersökning företages först. Eljest brukar undersökningen företagas jämsides, i det borrningarna i myren avbrytas, när lämplig fastmark synes vara för handen. Sedan borrstället på lämpligt sätt utmärkts, beger sig undersökningsförrättaren upp i den bredvidliggande fastmarken och undersöker denna, varefter borrningarna fortsättas. När fråga är om fast odlingsmark i förening med myr, hava fordringarna icke ställts så höga. Av skäl, som i annat sammanhang anförts hava rena sandhedar medtagits och endast alltför stor slenbundenhet har ansetts göra marken oduglig för ändamålet. Önskvärt var enligt de sakkunniges mening, att faslmarken skulle uppgå till XU av den odlingsvärda torvmarkens areal, men i nödfall kunde man nöja sig med angivande av smärre fläckar, som räckte till potatisland. Sistnämnda av de sakkunnige föreslagna bestämmelse har rätt ofta kommit till användning, och ganska stora arealer godartad kärrmark hava därigenom kunnat godkännas som odlingsmark. Visserligen kommer den blivande kolonisten i en sämre ställning än den, som fått sig tilldelad tillräcklig fastmark, i det han blir nödgad köpa sitt behov av mjöl, men detsamma är nog fallet med många nybyggare i Norrland. I alla händelser har man sökt ställa det så, att potatis kan erhållas från egen jord. Foder erhåller han från myrodlingen, och på den stenbundna fastmarken bör nog genom gödsling kunna framkallas gräsväxt, även om marken är för svår att bryta upp till åker. Då myren är omgiven av idel blockmark, synas däremot betingelserna för kolonisation vara uteslutna. Undersökningen av fastmark företages med borr och spade. Med den förra konstateras stenbundenhet och djupet, med den senare jordmånens beskaffenhet. I upptagna gropar mätes humuslagrets mäktighet och angives, enligt promemorians bestämmelser, underliggande jordslag. Mätningar hava också verkställts över respektive blekjords och brunjords mäktighet. Mera sällan har därvid konstaterats närvaro av ortsten. I sammanhang härmed har även angivits vegetationens beskaffenhet med iakttagande av vad promemorian innehåller rörande särskilda typer, liksom också angivits, i vad mån träd och stubbar försvåra röjningsarbetet. Då en fullständig undersökning av all kring kärret belägen fastmark, som kan ifrågakomma till odling, är rätt tidsödande, men endast en ringa del därav slut-

78 ligen kan komma till användning, har det icke ansetts nödvändigt att nedlägga så mycket arbete på denna del av undersökningen. Man har fullföljt undersökningen å det område, som först anträffats. I följd härav är det icke uteslutet, att annan mark kan anträffas och komma till användning vid blivande kolonatutläggning. Undersökningen av fastmarken fortgår tills om möjligt en areal motsvarande 25 % av den godkända torvmarken anträffats, och antecknas då i dagbokens arealkolumn »tillräcklig». Skulle det utan vidare framgå, att därutöver finnes mark tillgänglig, skrives »mer än tillräcklig». På kartan utmärkes läget av området med tätt dragna parallella linjer utan bestämt angivande av gränserna. Skälet härtill är följande. Ofta har det visat sig, att fastmark lämplig till odling icke kunnat erhållas i ett sammanhang, utan måst bestå av smärre odlingsbara fläckar åtskilda av mera stenbundna partier. I den jämförelsevis ringa skala vari kartan är avfattad, samt med de hjälpmedel, som stått till buds, har det icke varit möjligt att nöjaktigt utsätta de olika odlingsbara fläckarna och nedlägga arbete på deras begränsning. Man har nöjt sig med att utmärka belägenheten av ett område, som innesluter odlingsmöjligheterna, samt i dagboken angiva frekvensen. Räcker den odlingsbara marken endast till potatisland, angives den som »otillräcklig». Undersökning av fastmarkens torrläggningsmöjligheter sker i tillämpliga delar på samma sätt, som beträffande torvmarken. Under vanliga förhållanden kan dock fastmarken torrläggas medelst vanlig åkerdikning, och upptagande av större avloppsgravar är knappast erforderligt. Sedan undersökningsförrättaren på detta sätt undersökt området, vidtager arbetet med avskiljande å kartan av de dugliga delarna av torvmarken. Därvid avskiljas sådana partier, som vid borrningarna visat sig vara för grunda, vidare alla områden med mera än 3 dm. vitmosstorv i ytan samt alla smala förgreningar, »tarmar», vilka icke hålla två tegbredder tvärsöver (50—60 m.). Det återstående, dugliga området omgives med en heldragen linje. Allmänt omdöme. Enligt instruktionen skall undersökningsförrättaren för varje undersökt och godkänt område avgiva ett allmänt omdöme över odlingsvärdet, torrläggningsmöjligheterna samt tillgången på byggnadsplatser. I fråga om odlingsvärdet kan givetvis uppfattningen, om vad som menas därmed, växla allt efter de synpunkter, som anläggas. Sålunda kan belägenheten anses spela en framträdande roll, likaså höjdförhållanden, väderstreck, omgivningar etc. De omständigheter, som betingas av läget i förhållande till kommunikationer undergå dock rätt ofta förändringar. Ävenså kan odlingsvärdet bestämmas av förhållanden, som undersökningsförrättaren icke mäktar bedöma, såsom möjligheten till extra förtjänster, avsättningsmöjligheter för jordbruksprodukter etc. För att icke om-

79 ständigheter av nu anförda slag skulle kunna inverka och lämna alltför fritt spelrum åt den subjektiva uppfattningen, har det ansetts lämpligt, att huvudvikten lägges vid markens jordmån och grad av lättbrutenhet. Nyss berörda övriga förhållanden framgå dessutom ofta genom studium av tillgängliga kartor. Har ett område god jordmån, så har det också gott odlingsvärde, som endast nedsättes, om odlingsarbetet försvåras genom mera dyrbara brytningsåtgärder. I fråga om odlingsvärde har använts fyra grader: mycket gott: släta, djupa brunmosstarrkärr och multnade starrkärr på god botten; gott: starrkär och skogskärr på god botten; mindre gott eller dåligt: vitmoss-starrkärr och grundare starrkärr på stenbotten; odugligt: alla mossar. En mark kan dock få lägre betyg genom förekomst av val, flarkar, tuvor och strängar. Denna orsak angives då i omdömet. För fastmark användes följande skala: mycket gott: lerjordar och stenfria mojordar; gott: övriga mojordar och moblandad sandjord; mindre gott: sand- och grusjordar, stenbunden moränjord; odugligt: blockmark. Vid avgivande av allmänt omdöme om torrläggningsmöjligheterna användes följande skala: mycket goda: användbara förefintliga diken eller gott fall med grävning i myrjord; goda: gott fall, avslutning i fallbrott; mindre goda: ringa fall eller hinder för framdragande av nödiga diken; omöjliga: då hindren absolut omöjliggöra torrläggning. Undersökning av fastmark, lämplig för bildande av rena fastmarksjordbruk ävensom områdets betecknande å kartan sker efter samma grunder, som nyss anförts i fråga om fast odlingsmark. Enda skillnaden är att anspråken på markens naturliga bördighet avsevärt skärpas. Undersökning av torvmarker av större omfattning. Av skäl, som i annat sammanhang framhållits, har undersökningen av större torvmarker gjorts mera summarisk. I främsta rummet har borrnätet gjorts mycket glesare, vilket utan olägenhet kunnat ske, då de öppna ytorna här äro synnerligen likartade. Beträffande torrläggningen ansågo de sakkunnige, att undersökningar häröver icke borde ifrågakomma, men sedan detta spörsmål dryftats vid sammanträde i Murjek sommaren 1916, hemställdes om ändring i detta avseende, så att när torrläggningsförhållandena utan vidare kunde avgöras, detta borde i korthet angivas i dagboken; kräves mera tidsödande undersökningar, är undersökningsförrättaren befriad därifrån. Detsamma gäller om undersökning av fastmark att läggas till myren. Då odlingsbar

80 fastmark påträffats, har anteckning därom gjorts i dagboken. Däremot skulle en undersökning av fastmark att läggas i samband med torvmarken bli mycket tidsödande, då det icke kan vara tillfyllest att undersöka endast ett område. För att avståndet mellan myrodlingen och gården icke skall bli för stort eller för att undvika uppdelning på två skiften, måste tydligen fastmark eftersökas på flera skilda ställen. För en myr om 100 hektar måste i så fall övergås ett område av c:a 6 km:s längd. Då i alla händelser dessa torvmarker måste undergå mera ingående hydroteknisk undersökning, ansågs det tillfyllest att endast angiva, huruvida marken är godartad eller ej, jämte ett omdöme om torrläggningsmöjligheterna. Undersökning av marker, som sakna skogskartor. Rörande lämpligt tillvägagångssätt vid undersökning av odlingsmark i samband med skogsindelning föreligga inga erfarenheter. De små försök, som gjordes å två kronoparker fullföljdes icke och äro för övrigt allför obetydliga för att några slutsatser skola kunna dragas därav. Enligt de sakkunniges förslag skulle en hantlangare särskilt anställas för att utföra borrningar och grävningar m. m., medan skogsindelningsassistenten själv verkställde inventeringen och avfattade dagboken. Ä Jörns revir, där en del karteringar pågingo under ledning av taxatorn, kunde dock inventering icke verkställas, då torvmarkerna voro tillfrusna när arbetet pågick. Taxatorn framhöll därjämte, att det syntes stöta på mycket stora svårigheter att samtidigt med taxeringen göra erforderliga detaljundersökningar, enär indelningsförrättarens tid och uppmärksamhet måste ägnas åt en massa krävande arbeten för själva skogsindelningen och en betydlig tidsförlust skulle uppstå, om härmed skulle kombineras själva inventeringsarbetet. Enligt taxatorns mening borde under indelningsarbetet anteckningar göras efter okulärbesiktning rörande till kolonisation lämpliga respektive olämpliga områden, och själva inventeringsarbetet sedermera utföras av indelningsassistenten i ett sammanhang sedan kartläggningen fullbordats. Därigenom skulle minsta tidsförlust och omkostnader uppkomma, enär ej ett helt arbetslag bleve hindrat. Detta kunde då antingen upplösas eller sysselsättas med andra arbeten, varjämte båda arbetena kunde fullt tillfredsställande utföras, vilket knappast bleve förhållandet, om de kombinerades. Det av taxatorn föreslagna tillvägagångssättet blir givetvis detsammma som undersökning genom särskilt utsedd förrättningsman, och arbetet torde lämpligast utföras, sedan skogskarta föreligger. Som exempel på den tid inventeringsarbetet kräver i sistnämnda fall, må anföras, att kronoparken Hobergsmarken i Jörns revir, ursprungligen avsedd att inventeras ^ i samband med skogsindelning år 1917, följande år undersöktes på vanligt sätt. Å den 4 215 hektar stora parken beskrevos då 21 dagboksnummer, därav 10 godkända områden om 111 hektar jämte tillhörande fastmark. Den använda tiden för en undersökare jämte hantlangare uppgick till 5 dagar, däri inberäknat tiden fur resa till och från parken från Jörns järnvägsstation.

81 Då hjälp från skogsstatens sida icke var att påräkna, hemställde kommittén år 1918 att inventeringen skulle utsträckas även till parker, som saknade duglig skogskarta. Som underlag vid undersökningarna skulle användas avvittringskartor och i fall, då dessa ansågos föråldrade, topografiska kartor. När avvittringslcarta användes som underlag var tillvägagångssättet detsamma, som vid inventering medelst skogskarta. Skedde undersökning med topografisk karta som underlag, måste metoden i flera avseenden modifieras och verkställas enligt de bestämmelser, som finnas upptagna i »tillägg till instruktion» etc. Den topografiska kartan är, som bekant, utgiven i skalan 1:200 000. För sydliga och mellersta Norrland upp till Degerfors finnas därjämte utgivna konceptblad i skalan 1:50 000. Den förstnämnda skalan är alltför liten och måste transporteras upp, varvid det emellertid visat sig att förstoringen, om någorlunda god skärpa skall erhållas, icke kan drivas upp till större skala än 1:50 000. Denna skala är emellertid alltför ringa för att de i instruktionen föreskrivna inläggningarna skola kunna verkställas därå. Det blev därför nödvändigt, att undersökningsförrättaren å särskilt upplägg i dagboken utförde en enklare kartskiss över det undersökta området och å denna införde beteckningarna. Här förelåg alltså en i grova drag å marken utförd nymätning, men skulle undersökningen icke bliva allt för tidsödande, måste åtskilliga förenklingar i arbetet i övrigt vidtagas. Man fick här mera än förut lita på förrättningsmannens erfarenhet och förtrogenhet med undersökningens ändamål. I följd härav borde i dessa undersökningar endast deltaga personer, som genom tidigare verksamhet vid inventeringsarbetet visat sig besitta fältvana och gott omdöme. Större frihet måste även lämnas åt undersökarens bedömande, huruvida området borde undersökas eller ej, och hur undersökningen i varje fall borde verkställas. Sålunda borde skiss icke upprättas för varje myr med. given minimiareal, utan dessförinnan borde förrättningsmannen genom okulärbesiktning övertyga sig om, att förutsättningar för kolonisation förefunnos. Fann han sålunda, att torvmarken mest utgjordes av mosse, verkställdes inga närmare undersökningar. Visade det sig, att marken icke kunde torrläggas eller att fastmark, lämplig för odling icke kunde anträffas, förbigicks myren likaledes. Endast då mark om 15 hektar och däröver anträffades, gjordes en anteckning i dagboken om orsaken, varför den kasserats. På grund härav äro anteckningarna om de kasserade markerna ofullständigare, än då inventering skett med skogskarta som underlag. I fråga om förande av dagboksanteckningar gjordes även en del ändringar. Läget av torvmarken fixerades så, att den punkt, där prov togs, utsattes på topografiska kartan, varvid dagboksnumret skrevs bredvid. Läget av hithörande fastmarker betecknades med + . Där området var av tillräcklig storlek, inlades emellertid gränserna på kartan och infördes även därtill hörande fastmark på vanligt sätt. Vid G.

Kolonisationskommittén,

f

beskrivning i dagboken av läget användes avståndet till sjö eller älv, men rätt ofta beräknades detta från någon bokstav i ett namn å kartan, t. ex. »5 km. sv. om a i Bastuträsk». I fråga om verkställandet av borrningar föreskrevs intet bestämt avstånd mellan borrningspunkterna, utan fingo dessa i varje fall väljas på lämpligaste sätt, dock så, att myrens djupförhållanden tydligt åskådliggjordes. Undersökningsförrättaren hade att överväga, hur borrningslinjen lämpligast borde förläggas, så att kanten tydligt kunde begränsas. Avståndet därifrån till den valda baslinjen borde utgöra 50, högst 150 m. Kunde båda kanterna icke avfattas på detta sätt, borde en parallell baslinje förläggas invid andra kanten. Det mellanliggande området lämnades oundersökt, om motsvarande punkter hade liknande djupförhållanden. Förefunnos avvikelser eller iakttogos där uppstickande sten eller förändringar i vegetationens sammansättning, verkställdes emellertid borrningar även å detta område. Längs den valda baslinjen verkställdes nu borrningar och utmärktes å skissen borrningspunkternas läge. Vid varje borrningspunkt antecknades torvart, djup och bottnens beskaffenhet i form av ett bråk med torvarten i täljaren och övriga uppgifter i nämst. naren. Exempelvis betyder alltså starrtorv, 2,5 m. på sandbottnen. Avståndet —', 5 S

mellan punkterna beräknades medelst stegning och avståndet till kanten efter ögonmått eller medelst stegning längs hjälplinjer från borrpunkten, vinkelrätt mot baslinjen. Om baslinjen behövde brytas, uppmättes med särskilt instrument brytningsvinkeln, som utsattes å skissen. I fråga om undersökning av torvarten medelst grävning, verkställdes dylika å likartade fält endast på ett eller annat typiskt ställe, och i övrigt endast, då avvikelser i vegetationen förekommo. Endast dessa punkter numrerades och beskrevos i dagboken. När förrättningsmannen undersökt marken, gjordes i särskilda rubriker under borrprotokollet en allmän sammanfattning rörande torvart, djup och bottnens beskaffenhet liksom i fråga om torvmarkens vegetation. Dessutom tillkom beskrivning över torvmarkens figuration och utsträckning. Tillvägagångssätt vid undersökning och beskrivning över torrläggningsmöjligheterna äro fullt analoga med motsvarande, då skogskarta tjänar som underlag; likaså beträffande allmänt omdöme, dock med tillägget: »tillgång på torvströ». Vid dessa undersökningar får man egentligen ingen föreställning om förekomsten av mossar inom parken, och av denna anledning syntes det lämpligt införskaffa upplysningar om förekomsten av det för kreatursskötseln viktiga strömediet. Även fastmarksundersökningen är fullt analog med motsvarande förfaringssätt enligt vanliga metoden. De största svårigheterna, som befarades vid användande av denna metod, voro

83 givetvis de, som gällde orienteringen i fältet. De smärre torvmarkerna kunde dessutom tänkas icke vara utsatta å kartan och figurerna i övrigt på grund av skalans litenhet mera summariskt avfattade. Måhända skulle också svårigheter hava mött, om det gällt undersökning av stora, sammanhängande skogsmarker utan orienteringspunkter. Metoden kom dock till användning huvudsakligen å smärre parker, där man från rågångarna lätt kunnat skaffa sig lämpliga utgångspunkter, eller å trakter med orienteringsmöjligheter i form av sjöar, åar och berg. Vid dessa undersökningar har man icke nöjt sig med undersökning av endast de fläckar, som å kartan betecknades såsom myrar, utan systematiskt genomforskat parken i olika riktningar. Ehuru i följd härav vandringarna över parken måst bliva flera, än om skogskarta förefunnits, har dock arbetets utförande icke krävt längre tid än vid inventering medelst skogskarta, tack vare de införda förenklingarna ifråga om undersökningsförfarandet. Medelst den använda metoden har det visat sig möjligt, att även i de fall, då skogskartor saknats, nöjaktigt kunna få reda på odlingsmöjligheterna å parkerna. Kommitterades förväntningar i detta fall ha således visat sig riktiga. Arbetets utförande under olika år. Genom nådigt beslut den 2 maj 1916 uppdrog K. Maj:t åt de sakkunnige att i enlighet med av de sakkunnige uppställd plan verkställa inventering av odlingsjord å vFssa kronoparker, för att närmare pröva den föreslagna inventeringsmetoden. För inventeringen detta år hade föreslagits parker å skilda trakter för att genom dylika stickprov vinna erfarenheter om torvmarkernas beskaffenhet och undersökningsmetodens tillämplighet i olika landsändar. I allmänhet hade man därvid utvalt trakter nära kommunikationsleder. Sålunda upptog förslaget de parker av Bodens revir, som ligga längs riksgränsbanan, vidare flertalet parker inom Lycksele och Vilhelmina socknar, strödda parker i Medelpad, Hälsingland och Gästrikland samt Hamra revir i Dalarna. Totalarealen uppskattades till 680 000 hektar och beräknades härför erfordras 16 undersöksförrättare, vilka således skulle undersöka i medeltal 40 000 hektar vardera. Utom av nämnda personal skulle undersökningar till väsentlig del även verkställas av skogsindelningsassistenter, i samband med planerade nymätningar. Som förut nämnts mötte dock hinder härför. Till inspektörer hade från början antagits två personer. Enär emellertid av förenämnda anledningar undersökningsförrättarnas antal kom att väsentligt understiga det ursprungligen beräknade, befanns en inspektör vara tillfyllest, varför i stället den ena av de härtill antagna redan från inventeringens början övergick till att

84 tjänstgöra såsom särskild undersökningsförrättare. Av giltiga skäl entledigades redan vid arbetets början 2 agronomer, varför personalen utgjordes av 15 undersökningsförrättare. Före arbetets början hölls en instruktionskurs vid Kälarne järnvägsstation och å Ansjö kronopark i Jämtlands län under tiden den 29 maj—3 juni. I denna kurs deltogo, såsom redan nämnts, femton särskilda undersökningsförrättare och sex skogstaxatorer. Vid kursen bestämdes, vilket område varje undersökningsförrättare skulle undersöka och utlämnades kartor och redskap. Varje undersökningsförrättare fick sig tilldelat ett område av omkring 40 000 hektar. Sedan ett tilldelat område undersökts, entledigades undersökningsförrättare, som så önskade, från vidare arbete under sommaren, varemot övriga undersökningsförrättare fingo fortsätta inventeringen å andra platser. De områden, som under sommaren skulle undersökas, omfattade enligt planen sammanlagt 680 060 hektar. Häri vidtogos emellertid en del förändringar, i det att dels enligt de sakkunniges beslut vid ett i Umeå hållet sammanträde den 28 juni, nämnda areal utökades med kronoparker inom Lycksele revir till en areal av 55 350 hektar, dels vissa minskningar i arealen nödvändiggjordes i följd av brist på erforderligt kartmaterial. Hela den under sommaren undersökta arealen omfattar emellertid, 682 051 hektar. Undersökning av odlingsjord genom skogsstatens tjänstemän kunde under året icke äga rum i vidare mån än genom taxatorerna i Skellefteå och Härnösands distrikt, och dessas undersökningar voro icke av nämnvärd omfattning. Till inspektör hade antagits tjänstemannen hos lantbruksstyrelsen MAGNUS WIXELL, som under sommarens lopp besökte varje undersökningsförrättare minst två gånger. Ledaren gjorde en resa till var och en. I allmänhet anordnades inspektionerna så, att varje deltagare besöktes en gång i månaden, men ej oftare, då inspektionen föranledde stagnation i arbetet under 1 å 2 dagar. Inspektörens rese- ock inspektionsdagar omfattade 99 dagar, ledarens 66. Enligt den fastställda planen förlades ledarens expedition detta år till Umeå, där lantmäteristyrelsen upplåtit två rum i avvittringsverkets lokal. Som biträde åt ledaren anställdes amanuensen i lantmäterikontoret därstädes. Medan fältarbetet pågick höllo de sakkunnige tvänne sammanträden, ett i juni i Umeå och ett i aug. i Murjek. Vid båda tillfällena genomgingos en del insända kartor och dagböcker, varjämte resor företogos för att studera arbetet i fältet. Vid dessa sammanträden fattades också beslut om förut omnämnda ändringar i instruktionen samt utsträckande av inventeringen till samtliga kronomarker inom Lycksele revir. Med undantag av inventering i samband med skogsindelning fortgick arbetet i enlighet med planen. I medio av september voro alla fältarbeten för året avslutade.

85 Några särskilda svårigheter vid arbetets utförande, beroende på begynnande kristid, visade sig icke utom beträffande frågan om anställande av hantlangare, som i många fall var svår att lösa. Flera förrättningsmän måste nöja sig med allenast en för sin uppgift vuxen karl. Kronojägare kunde icke i den utsträckning, som förväntats, deltaga i inventeringen, då de i högre grad än vanligt voro upptagna av sin tjänst. Endast en förrättningsman hade biträde under längre tid av kronojägare. I allmänhet kunde eljest dylika erhållas blott under juni månad. Dagsverkspriset varierade på olika trakter och var högst närmast järnvägen, där 6 kronor måste betalas, medan 4,5 0—5 kronor var det ordinarie priset. För att med säkerhet kunna påräkna biträde av hantlangare hade flera förrättningsmän enligt 40 § i instruktionen anställt en person för längre tid, och erhöll då denne vid vistelse utom hemtrakten halv dagavlöning för söndagarna. I fråga om inventeringsarbetets fortsättande under de närmaste åren kommo de sakkunnige till det resultat, att arbetet borde fortgå i huvudsaklig överensstämmelse med redan fastställda grunder. De sakkunnige ansågos emellertid icke lämpligt att på grundvalen av sommarens undersökningar framställa detaljerade förslag till det återstående arbetets planläggande. Det kunde ej säkert utrönas, huruvida arbetet på indelning och kartläggning av kronoparkerna i Norrland och Dalarne komme att återupptagas under den närmaste framtiden — något som i väsentlig grad inverkade på planläggningen av den fortsatta inventeringen, i viss mån till och med på möjligheten av densammas genomförande. Härförutom syntes klokheten bjuda, att man innan ifrågavarande förslag framlades sökte så långt ske kunde tillgodogöra sig erfarenheten från • årets inventeringsarbete, vilket ej i allo läte sig göra förr än bearbetningen av det nu föreliggande materialet börjat och en tid pågått. De sakkunnige hemställde därför hos Kungl. Maj:t att först längre fram sedan bearbetningen slutförts få inkomma med förslag till plan för det fortsatta inventeringsarbetet. Under 1917 koncentrerades undersökningarna i Norrbotten, vissa delar av Västerbotten samt i norra Dalarna. Undersökta blevo alltså kronoparker inom Gällivare, Korpilombolo, Överkalix, Råneå och Jörns socknar. Samtidigt hemställdes om undersökning av överloppsmarker inom Sorsele socken och inventerades i samband därmed Mala och Norsjö revir. I norra Dalarna undersöktes kronomarkerna inom Älvdalens, Särna och Idre socknar. Hela arealen beräknades uppgå till 1 031 649 hektar, varav 106 460 hektar utgjordes av överloppsmarker. Till arbetets utförande antogos 19 agronomer och en lantmäteriauskultant, samt som inspektörer agronom ADOLF GRANSTRÖM och e. assistenten vid Skogsförsöksanstalten fil. kand. C. MALMSTRÖM. Även nu utgingo tidigt två av de antagna, så

86 att arbetsstyrkan utgjordes av 18 man. Därigenom att arbetet var lokaliserat till vissa större områden, kunde en undersökningsförrättare övergå att hjälpa till inom närliggande trakt, och på så vis medhanns det mesta. Endast några parker, därav å en del, över vilka kartmaterialet var synnerligen otillförlitligt måste inventeringsarbetet anstå. I viss mån bidrog härtill även den tidigt inträdande vintern. Redan den 24 sept. föll så mycken snö, att arbetet måste avbrytas, varvid några smärre parker måste lämnas oundersökta. Några undersökningar genom skogsstatens försorg blevo detta år icke utförda, icke heller kunde kronojägare erhållas som biträden. Dagsverkspriserna stego stadigt och svårigheten att erhålla hantlangare från trakten blevo större. Även matfrågan började bliva mera brännande, men genom tillmötesgående från F. H. K. erhöllos extra tilldelning av mjöl, socker och kaffe. Ledningens stationsort var detta år förlagt till Älvsbyn, således rätt centralt i förhållande till flertalet undersökningsområden. Inspektionen hade uppdelats på distrikt och sköttes det norra av Granström, det södra av Malmström. Kommittén hade till Kungl. Maj:t inlämnat förslag till arbetetsfullbordande och efter proposition till årets riksdag beviljades härför nödiga medel. Kristiden hade nu inträtt på ett tryckande sätt: biltrafiken var inställd och hästskjutsar svåra att uppdriva. Med anledning härav koncentrerades undersökningarna så mycket som möjligt för att underlätta inspektionen. Dessa förlades därför huvudsakligen inom Jokkmokks och Arvidsjaurs socknar och borde enligt beräkning medhinnas 943 484 hektar. Genom särskilt beslut tillkommo dock sedermera undersökningar inom Fredrika socken om 56 239 hektar och uteslötos parker om sammanlagt 15 712 hektar, då dessa på grund av avlägset läge bättre kunde tagas i samband med undersökningar följande år. För arbetets utförande antogos 20 agronomer, av vilka 7 tjänstgjort föregående år. Sedan kolonisationskommittén nu bemyndigats låta undersöka parker, vilka saknade användbara skogskartor, blevo en del parker undersökta i enlighet med föreskrifterna i särskilt utarbetat tillägg till instruktionen. Härtill utsagos 4 agronomer bland dem, som föregående år deltagit i inventeringen. Som inspektörer tjänstgjorde agronom M. STENBERG, som deltagit i föregående inventeringsarbeten samt vid bearbetningen av resultaten av föregående års inventering och fil. mag. F. DAHLSTEDT, vilken tjänstgjort vid Sveriges geologiska undersöknings torvinventeringar i södra Sverige. Arbetet började med instruktionskurs i Jörn den 3 juni. Sista arbetsdagen var 4 oktober, då frosten kom och omöjliggjorde vidare undersökningar. Ledningens stationsort var detta år förlagt till Storsund. Även om matförhållandena i följd av den glesa bebyggelsen och små tillgångar i övrigt voro svåra, så var dock hantlangningsfrågan den mest hämmande. Med

87 hänsyn till kostnaderna samt svårigheten att uppbringa folk anställdes endast en hantlangare. Likväl mötte svårigheter att erhålla folk, ty dels voro förtjänsterna nu synnerligen goda, dels rådde brist på läder till skodon, så att folk visade sig ovilliga medfölja på de långa strövtågen å parkerna. Minimiavlöningen uppgick till 8 kr. i Västerbotten och 9 kr. i Norrbotten under försommaren. Sedan steg priset till 10—11 kr. och å vissa trakter upp till 15 kr. Under detta år grasserade spanska sjukan, vilket i sin mån bidrog att minska tillgången på hantlangare. Även två av undersökningsförrättarna måste på höstsidan permitteras, men deras arbeten fullföljdes av andra. Resultaten av undersökningarna hava redan anförts. Undersökningar efter det nya systemet med topografisk karta som underlag visade sig kunna bedrivas efter de föreskrifter, som kommittén föreslagit. Då kristidsförordningarna fortfarande voro gällande vid arbetets början, koncen- inventeringen 1919

trerades arbetsområdet så mycket som möjligt och förlades till övre delen av Norrbottens län. Därjämte undersöktes parker, som saknade skogskartor, inom Degerfors och Norsjö revir. Sammanlagda arealen beräknades uppgå till cirka 1 million hektar. För arbetets utförande beräknades åtgå 20 förrättningsmän och voro samtliga antagna agronomer. Därjämte utsågs till inspektörer agronomerna M. STENBERG och E. ERIKSSON.

Arbetet började med instruktionskurs i Jörn den 2—7 juni och avslutades den 5 oktober. Kristidsförordningarna upphävdes kort efter arbetets början och en viss lättnad inträdde i dessa förhållanden. Däremot voro hantlangningsförhållandena fortfarande rätt svåra. Ledningens expedition var förlagd till Stockholm. Det återstod nu att inventera cirka 500 000 hektar och antogos för ändamålet 9 inventeringen 1920.

agronomer, varjämte som inspektör tjänstgjorde agronom EDVARD PERSSON, vilken tidigare deltagit i arbetet och i bearbetningen av resultatet från föregående års inventering. Undersökningarna voro huvudsakligen förlagda till Ångermanland och Jämtlands län samt Kopparbergs län. Då samtliga deltagare tidigare tjänstgjort vid inventeringen, anordnades ingen instruktionskurs, utan samlades samtliga deltagare i Stockholm, varvid instruktionen genomgicks och påpekades de fel, som enligt erfarenheter från bearbetningen vanligen begingos vid fältarbetet. I september voro samtliga fältarbeten avslutade och därmed var också inventeringsarbetet i fältet fullbordat.

88 Bearbetning av resultaten. Årlig bearbetning av resultatet. Då de sakkunnige avgåvo sitt förslag till inventering under år 1916 förelåg givetvis också tanken på bearbetning och sammanställning av det sålunda insamlade materialet i avsikt att vinna en närmare kännedom om tillgången på odlingsjord inom undersökningsområdet. De sakkunnige hade även i den uppställda planen gjort ett uttalande därom, men med en närmare utveckling av programmet härför syntes lämpligen böra anstå tills fältarbetena voro avslutade. I december 1916 inlämnade de sakkunniga förslag härtill. Det under sommaren hopsamlade materialet var då hopfört å 205 skogskartor och 171 dagböcker. I dessa funnos beskrivna 3 721 områden med särskilda nummer. Varje undersökare hade således i medeltal ifyllt 250 dagboksformulär. Härvid är att märka, att varje dagboksnummer omfattar flera figurer å kartan och dessutom rätt ofta ett fastmarksområde om ett eller flera figurnummer. Räknar man med i medeltal endast tre figurnummer, skulle dagböckerna upptaga beskrivningar av över 10 000 figurnummer å de använda skogskartorna. För att göra detta material någorlunda lätt tillgängligt måste det på något sätt sammanfattas. De sakkunnige ansågo, att de insamlade uppgifterna i främsta rummet borde överföras på kortsystem. Innan detta skedde borde emellertid de föreliggande uppgifterna underkastas en viss granskning. Enligt sakens natur måste dessa uppgifter vara behäftade med åtskilliga fel och brister, vilka i en del fall borde kunna avhjälpas utan förnyad besiktning på marken. Ett första led i bearbetningen borde alltså bliva en granskning och justering av dagböckerna och därtill hörande kartor. I syfte att vinna kontroll av uppgifternas riktighet borde i samband därmed, då så ej redan skett, de insamlade torvproven undersökas. I fråga om det insamlade materialet torde vidare böra erinras, att därur ej omedelbart framgår arealen av de såsom odlingsvärda ansedda områdena, vilken alltså nu borde på grundval av skogskartorna uträknas. Därjämte borde de undersökta områdena avfattas på särskilda kartor, och bearbetningen åtföljas av ett sammandrag, utvisande den erhållna arealen odlingsmark inom olika trakter. Kungl. Maj:t godkände planen och har sedermera årligen beviljat medel till dylik bearbetning. Tillvägagångssättet har därvid varit följande. Granskningen av dagböckerna har icke bestått enbart i genomläsning utan kombinerats med upptecknande av de viktigaste fakta, varigenom säkerhet vanns, att allt rätt uppfattats och ingenting förbisetts. Eventuell otydlighet rättades efter hänvändelse till undersökningsförrättaren. Anteckningarna fördes å tryckta formulär i oktavformat med plats för ifyllning av önskade uppgifter. Formulären voro sammanförda i block om 200

89 stycken samt olika avfattade för respektive mindre torvmarker, större torvmarker och ren fastmarksjord. Om ett område kasserades, angavs orsaken och påtrycktes med stämpel »kasseras». Alla lappar hava sedermera renskrivits å kort med motsvarande tryck och erhölls på så vis ett kortsystem över samtliga i dagböckerna u-jptagna dagboksnummer. Kortsystemet förvaras i två skåp med 12 lådor vardera. Varje låda rymmer bekvämt cirka 600 kort. Korten äro ordnade distriktsvis med blå ledningskort för distrikten, röda för de därinom fallande reviren samt gula för parkerna. Revir och parker äro ordnade i bokstavsföljd. Inom varje park äro korten, vart och ett upptagande ett dagboksnummer, ordnade i löpande nummer. Då olika block inom de större parkerna understundom undersökts av olika undersökningsförrättare och undersökningen även i övrigt skett som sig fallit lämpligast med hänsyn till logi etc, sålunda utan iakttagande av blockföljd, har en omnumrering varit nödvändig för att lättare igenfinna ett visst område. Numrering har skett särskilt för varje park med börjar, å block I, utgående från nordvästra hörnet. För att öka åskådligheten hava kort av olika färger kommit till användning. GodkLnda torvmarker föras å röda kort, större torvmarker å blå, rena fastmarker å grå och kasserade marker å vita kort. Om man nu jämför två lådor fyllda med kantställda kort, ser man lätt, att vissa parker eller delar därav hava röda kort, således gott om odlingsområden, andra ha vita kort i hundratal, medan slutligen andra förete randning i olika proportioner vitt och rött med eller utan inslag av blått eller grått. Heli kortsystemet, inberäknat överloppsmarker och stockfångsskogar, omfattar: Mindre torvmarker (röda kort) Större » (blå » ) Ren fastmark (grå » ) Kasserade marker (vita » )

5 176 st. 323 » 96 » 9 355 » Summa 14 950 st.

Antalet beskrivna områden uppgår således till ca 15 000 stycken och dagböckerna till 736 stycken. Samtidigt med granskningen av dagböckerna genomgingos även därtill hörande fältkartor, varvid anteckningarna förstärktes, då så erfordrades, å de rätt skarpt hanterade kartorna. Vidare renritades fältkartan, varvid alla anteckningarna överfördes och- ändringar i beteckningssättet vidtogos. Det nya exemplaret — i det följande benämnt arkivkartan — framställdes helt i svart för att kunna reprocuceras i rokotryck. Då således inga färger utom svag blåfärgning medels växtfärg för vatten användes, blev det nödvändigt att på ett mera framträdande

90 sätt markera odlingsområdena. De odlingsbara torvmarkerna omgåvos därför med en heldragen tuschlinje av 1 mm:s bredd. Myrar av större omfattning, som ansetts godartade, med en lika bred streckad rand; sådana, som ansetts odugliga hava däremot icke streckats, men löpande numret har omgivits av dubbel ring, medan alla övriga nummer försetts med enkel ring kring siffran. Fastmarken betecknades med liggande streckning, dock utan skarp gräns, samt med lutningspilar. Kronotorp, som icke äro utsatta å kartan hava utmärkts med en fyrsidig figur vari inskrivits ordet »kronotorp». Även nytillkomna vägar hava i stora drag inritats. Kärr- och mosstecken hava införts å alla undersökta torvmarker. I följd härav kommer kartan att innehålla betydligt flera uppgifter om torvmarkernas beskaffenhet, än som sedan kommer till synes i sammandraget, där endast sådana marker äro medtagna, som enligt förut angivna riktlinjer för närvarande böra anses lämpliga för kolonisation. Inventeringen är med andra ord mera förutsättningslös än vad bearbetningen angiver. Därigenom blir det möjligt, att få en uppfattning även om kasserade markers användbarhet exempelvis till torvströ och skogsbörd. Ett viktigt arbete har varit beräkning av arealen å godkända områden. Detta har i allmänhet utförts medelst planimeter av lantmätare under eget ansvar. Arealuppgifterna bli dock beroende av den noggrannhet varmed inläggningen sker i fältet. Under inventeringen 1916 hade undersökningsförrättaren sig ålagt att medelst linjer draga gränser mellan moss- och kärrområdena samt avskilja grunda delar och s. k. tarmar. I övrigt godtogs hela den å kartan som myr angivna figuren. Emellertid kommo på detta sätt en del för odling mindre tjänliga laggdelar med. Under de följande åren har därför uppmärksamhet ägnats även åt dessa på så vis, att undersökningsförrättaren medelst heldragen linje inritat endast den dugliga marken. Denna inritning har skett med stöd av borrpunkter och andra fixpunkter efter ögonmått och således icke kunnat bli exakt. Vid renritningen förlades den heldragna linjens ytterkant efter undersökningsförrättarens uppgifter, men arealberäkningen har skett efter inre kanten av den 1 mm:s breda omkretslinjen. Härigenom minskas således arealen med en 20 meter bred remsa runt om torvmarksområdet. Det har genom sagda åtgärder visat sig, att den slutliga odlingsbara figuren utgör cirka 70 % av vad kartan utvisar. Givetvis kan den sålunda erhållna arealen ingalunda bliva lika stor, som den sedermera vid kolonatutläggning erhållna. Inventeringen upptar, liksom en råhud, figurer av rätt oregelbunden form, och vid kolonatutläggning, då man strävar efter regelbundna figurer, måste därför även någon del av den odlingsbara marken frånskiljas. Avgränsningen är dock icke möjlig att göra förrän riktlinjerna för styckningen angivits och arbetet därmed påbörjats. I allmänhet upptager således inventeringen större areal, än som sedan kan ut-

91 w n a s . Å andra sidan kan dock tänkas, att arealerna i vissa fall äro för små, mänligen dä omgivande fastmark är av godartad beskaffenhet. I så fall torde (odingsområdet komma att sträcka sig utöver torvmarken och in på fastmarken iföi erhållande av lämpliga figurer. Myss har anförts, att ett kortsystem upprättats med ledning av dagböckerna. Huru dagbokens uppgifter sammanförts å kortet framgår lättast av en jämförelse mellan de å bil. 2 meddelade ifyllda formulären och i bil. 3 anförda avtryck av motsvarande kort. Här avsedda anteckningar hava införts å röda kort. Det vita kortet för kasserade marker är uppställt på samma sätt, men med den skillnad att i stället för »Anm.» står »Kasseras emedan », varefter orsaken anförts. ?ör torvmarker av större omfattning ävensom för ren fastmark äro formulären bifogade instruktionen. De däremot svarande korten återfinnas i bil. 3, sid. 177. ; de fall då topografisk karta använts som underlag för undersökningarna (sid. 81, har dagboksformuläret haft en något avvikande uppställning. Vid överförande å kortsystemet hava emellertid de vanliga blanketterna kommit till användning. Den enda skillnaden är att på kortets baksida kalkerats den skiss, som undersökningsförrättaren utfört i dagboken (se sid. 175). För att få reda på hur mycken odlingsmark, som finns å varje park eller del därav, har med ledning av kortsystemet upprättats längder, upptagande arealen av varje godkänt område ävensom de viktigaste karaktärerna för dem, det senare närmast med tanke på slutlig bearbetning av materialet. Uppställningen av dessa tabeller, vilka omfatta 612 blad bundna i 4 band, framgår av nedanstående tabell. Kronopark Fastmark

Myrm ar k N:r Odlingsbar are- Veg.typ Tor v art al h a r

j

7 Starrkärr

100 Starrkärr

St

Djup

0,7-2,52,5 +

Block

Bottnens Torrl: Areal beskafhar möjl. fenhet

Sand

Goda

Tillr.

Veg. typ

Jord-

Anm.

mån Moss-örtGrusbl. rik granmo skog

Torvmark av större omfattning Vi-St- 1,3-2,5-1 Sand- I uoaa Sten 2,5 + St Bena fastmarksjordar I Ört-moss-1 75 jrik bland- Lättlera

skog I

Förefintlig bäck bildar avlopp

92 Då det för kommitténs arbeten varit av intresse, att närmare lära känna vissa storleksklasser, inom vilka odlingsmarkerna gruppera sig, har dessutom en uppdelning årligen verkställts, ungefärligt utvisande den typ av lägenheter, som kunna tänkas förlagda å de enskilda områdena. Under särskilda rubriker hava sålunda avskiljts marker < 15 hektar, lämpade för upplåtelse av högst 3 lägenheter om 5 hektar vardera, 15—49,9 hektar, lämpade för upplåtelse av högst 3 större lägenheter om 15 hektar odlingsbar jord, 50—100 hektar, medgivande upplåtelse av ett flertal lägenheter, samt marker över 100 hektar, vilka undersökts summariskt. De senare hava förts i särskild kolumn. Denna översikt ingår i tabellen, bil. 4. För att ytterligare öka åskådligheten hava samtliga odlingsmarker och större myrar med bifogade nummer enligt kortsystemet utmärkts å topografiska kartor med inlagda kronoparksgränser. Odlingsmarkerna hava utmärkts med särskilda beteckningar för här ovan angivna storleksgrupper, sålunda att område < 15 hektar betecknats med • » mellan 15—49,9 9 » » » A » » 50—99,9 9 » » » • T> över 100 » » » 0 På så sätt ger kartan i första hand upplysning om, var de flesta odlingsmarkerna äro belägna och om deras ungefärliga storlek. Det utsatta numret hänvisar till kortsystemet, där de viktigaste fakta rörande odlingsmarken äro angivna. Från kortsystemet kan, om så skulle erfordras, man lätt finna reda på undersökningsförrättarens namn, det år undersökningen verkställts samt dagbokens och uppslagets nummer ävensom fältkarta. De topografiska kartorna, som äro bundna i ett band, utgöra således generalregister över samtliga godkända marker. Rörande resultatet av bearbetningen under olika år torde några uppgifter här icke behöva lämnas, utan behandlas detta i det följande i ett sammanhang. Slutlig bearbetning av inventeringsresultatet. Sedan resultatet av bearbetningen för olika år blivit färdigt, har verkställts slutsammandrag och utarbetats en översikt över de erhållna resultaten. De viktigaste av dessa arbeten hava varit utarbetandet av en sammandragskarta, utvisande ungefärliga storleken och belägenheten av varje godkänt område, uppställandet av en huvudtabell, som utvisar arealen odlingsmark, uppdelad i storleksklasser å varje kronomark, samt sammanställning av flera statistiska kartor avsedda att belysa olika förhållanden. Sammandragskarta. För ändamålet har av f. kartografen V. ÅBERG upprättats en karta i skalan 1 : 500 000, vara kronoparkerna inlagts. Medelst transportcirkel hava de enskilda odlingsområdena överförts från topografiska kartorna och inlagts

93 å kartan med användande av förut använda beteckningar. Försök hava visserligen verkställts att inlägga områdenas naturliga gränser men till följd av den ringa arealen å vissa områden stöter detta på stora svårigheter, redan då man rör sig med skalan 1 : 200 000, och blir omöjligt i mindre skalor, där smala områden på några hektar fullständigt försvinna. Å kartan har inlagts endast ett fåtal namn, huvudsakligen å vissa kyrkor, större älvar samt städer. Däremot har man sökt göra parkgränserna så noggranna som möjligt samt intagit även smärre vattendrag att tjäna som ledning vid orientering. Trots avsaknad av namn torde alltså kartan efter jämförelse med vanlig topografisk karta kunna lämna upplysningar om, var marken är belägen. Kartan har sedermera förminskats till skalan 1:1,5 mill, och medföljer i detta skick denna redogörelse. De utsatta tecknen för odlingsmarkerna upptaga i denna skala beträffande marker om 15—50 och 50—100 resp. 50 och 100 hektar. För marker under 15 hektar är tecknet för stort, då det motsvarar cirka 25 hektar. Tabell över odlingsmarken. Denna har tillkommit genom hopslagning av de å nyss omnämnda tabellerna för arealen odlingsmark och för olika storleksklasser. I enlighet med uppställningen i domänstyrelsens berättelse för år 1915 är marken redovisad i kronoparker, överloppsmarker och stockfångstskogar, varefter följer redovisning för distrikt, revir och slutligen enskilda parker. Översiktskartor rörande vegetation m. m. Den inom varje revir förekommande arealen odlingsbar torvmark har framställts i form av cirkelytor, vilka sins emellan äro proportionella i förhållande till arealen anträffad mark, uttryckt i hektar. I den använda skalan representerar således cirkelytan för Kalix revir 7 029 hektar. Man kan alltså härigenom få en uppfattning om hur mycket odlingsbar jord, som finns inom varje revir, absolut taget. För att närmare få reda på beskaffenheten hos marken, har med ledning av de å sid. 91 omnämnda arealtabellerna eller kortregistret verkställts en uppdelning å olika vegetations- och jordmånstyper m. m. samt den areal dessa omfatta, ett synnerligen vidlyftigt tabellarbete, då c:a 5 700 områden behandlats på detta sätt. De därvid framkomna arealsummorna hava omförts i procent och framställts på kartorna.

RESULTATET AV INVENTERINGEN. Arealen odlingsbar jord å kronomarkerna. Den vid inventeringen erhållna arealen odlingsbar mark å kronomarkerna finnes redovisad i bil. 4, där uppdelning skett i tre huvudgrupper: smärre torvmarker och ren fastmark, vilka i första hand lämpa sig för kolonisation samt stora torvmarker. Av tabellen erhålles följande arealuppgifter: Mindre torv- Ren fastmark marker hektar hektar Kronoparker Kronoöverloppsmarker Stockfångstskogar

Summa hektar

Stora torvmarker hektar

111 131 7 745 430

3 863

114 994 7 745 430

67 712 4 820

119 306

3 863

123 169

72 532

Härav framgår sålunda, att fastmark, lämplig till bildande av rena fastmärksjordbruk enligt de grunder de sakkunnige tänkt sig, är jämförelsevis sparsam inom undersökningsområdet, och att kolonisation grundad därå skulle bli av ringa omfattning. Den här ovan angivna arealen 119 306 hektar av för bildande av torvmarksjordbruk lämpad mark innefattar som synes endast arealen torvjord. Enligt de sakkunniges förslag skulle dock ett dylikt jordbruk även omfatta en fastmarksareal motsvarande 25 % av torvmarken. Under förutsättning att tillräcklig fastmark för detta ändamål funnes att tillgå, skulle alltså markarealen ökas på följande sätt:

Kronoparker Kronoöverloppsmarker Stockfångstskogar

Torvmark hektar

25 % fastmark hektar

Summa hektar

111131 7 745 430

27 783 1936 108

138 914 9 681 538

119 306

29 827

149 133

95 Pen totala till myrjordbruk å kronoparkerna godkända arealen uppgår under derna förutsättning alltså till 149133 hektar. Medtages den godkända till fastrnarksjordbruk godkända arealen 3 863 hektar, uppgår således den å parkerna godkända arealen till 152 996 heläar. Enligt planen för inventeringen skulle emellertid, om den godartade torvmarker omgivande fastmarken vore av mera stenbunden beskaffenhet, så att här ovan beräknade fastmarksareal icke kunde utvinnas, arealen fastmark kunna minskas. Del ansågs tillräckligt, om endast sådana smärre odlingsfläckar vore att tillgå, som kur.de fylla kolonistens behov av potatis. Endast då den omgivande marken i sin heliet vore starkt stenbunden, framför allt blockrik, borde torvmarksområdet helt kasseras. För att få reda på, i vilken utsträckning torvmarker med otillräcklig fastmark gockänts, har en undersökning verkställts med ledning av kortsystemet. Därvid har dock bortsetts från den fasta odlingsmarkens kvalitet. Resultatet framgår av nedanstående tabell: Areal torvmark med 25 % fastmark tillräcklig fastmark härtill hektar 0/ hektar Kronoparker Kronoöverloppsmarker Stockfångstskogar

88 730 5 800 401 94 931

80 75 9?.

Summa hektar

22183 1450 100

110 913 7 250 501

23 733

118 664

Av tabellen framgår således, att å kronoparkerna 80 % av den godkända torvmarksarealen har tillräcklig fast odlingsmark, medan för 20 % den anträffade arealen endast räcker till potatisland. Med bortseende från läget i förhållande till kommunikationer skulle alltså på Jcronoparlcemafinnas110 913 hektar till myrjordbruk lämplig mark och 3 863 hektar mark för rena fastmarksjordbruk eller tillsammans 114 776 hektar. I fråga om tillgången av torvmark å kronoöverloppsmarkerna har det visat sig, att de inom Gällivare och Sorsele belägna visat sig innehålla avsevärda tillgångar. Däremot är tillgången obetydlig i Jokkmokk och Arjepluog. I sistnämnda socken med en kronoparksareal av 71 393 hektar har endast anträffats 293 hektar duglig torvmark och denna är dessutom avsides belägen. Vid den 1918 fastställda efteravvittringen har praktiskt taget all lämplig mark tagits i anspråk för nybyggesanläggningar. De större torvmarkerna ansågo de sakkunnige av skäl, som ovan anförts, endast undantagsvis böra ifrågakomma till kolonatupplåtelser. Dessa hava därför i allmänhet

96 undersökts mera summariskt. Endast i de fall, då viss mindre del påträffats, som uppenbarligen kan torrläggas för sig och har sådant läge, att den lämpar sig väl för odling, har denna del undersökts på vanligt sätt (37 §). Genom avskiljande av sådana delar och med uteslutande av uppenbart till odling olämpliga delar, har det vid bearbetningen i några fall visat sig, att den återstående, summariskt undersökta delen kommit att understiga 100 hektar. Då någon fast odlingsmark icke undersökts till denna del, har den måst kvarstå under rubriken större torvmarker. A andra sidan har genom dylik uppdelning av förgreningar-åtskilliga större torvmarker fördelats på flera dagboksnummer och undersökts på vanligt sätt. Undersökningen har i övrigt ådagalagt, att större torvmarker ofta äro lätta att torrlägga. Vad angår arealen av de stora torvmarkerna har det visat sig, att den vanligen ligger emellan 100 och 300 hektar. Verkligt stora torvmarker anträffas endast å vissa trakter. Dessa marker böra egentligen betraktas som komplex; då de stora ytorna sins emellan äro förbundna med smala tarmar. Under sådana förhållanden kan det också vara en smaksak, hur begränsningen lämpligast bör ske. Sammanlagda arealen godartade torvmarker av denna typ uppgår till 72 532 hektar. För denna torvmarkstyp har i allmänhet den areal kartan utvisar godtagits utan noggrannare begränsning av de användbara delarna. Även om de större torvmarkerna kunna visa god jordmån, synas de dock icke böra betraktas som lämpliga för upplåtelse i första hand. De hava därför också hållits isär vid beräkning av den odlingsbara arealen.

Odlingsmarkens fördelning å kronoparkerna. I det föregående har visats, att odlingsmarken å kronoparkerna utgöres av 111131 hektar torvmark av mindre omfattning, 3 863 hektar till rena fastmarksjordbruk lämpad mark samt 67 712 hektar godartade, stora torvmarker. Lägges härtill godkänd fastmark att brukas i samband med torvmarken, blir tillgången ganska avsevärd och betyder rätt stora kolonisationsmöjligheter till gagn för skogsskötseln, dock under förutsättning, att odlingsmarken är mera likformigt fördelad. Nedanstående undersökning avser att närmare påvisa fördelningen av den godkända marken. Smärre torvmarJcers fördelning. Utgående från siffran 111 131 hektar fördelar sig denna marktyp inom olika distrikt på följande vis:

97 Distrikt

Övre Norrbottens Nedre Norrbottens Skellefteå Umeå Härnösands Mell. Norrlands Gävle-Dala

Odl.bar torvmark hektar %

38 729 23 805 11 141 16107 12 408 3 640 5 301

35 21 10 15 11 3 5

% av totala kronoparksarealen

3,8 2,6 3, o 3,2 3,5 1,7 l,o

De absolut taget största odlingsmöjligheterna finnas alltså inom Övre Norrbottens distrikt. Medtages även Nedre Norrbottens, innehålla dessa båda distrikt mer än hälften av all disponibel odlingsmark av denna typ. Detta innebär i och för sig ingalunda, att jordmånen i övre Norrland skulle äga större naturlig bördighet än eljest. Dessa båda distrikt innehålla även tillsammans de största kronoparksarealerna, och tillgången på odlingsmark bör därför ses i relation härtill. I tabellen här ovan anger sista kolumnen den odlingsbara markens areal uttryckt i procent av distriktets hela kronoparksareal. Man finner därav, att när det gäller hela distrikt, den naturliga bördigheten hos marken för jordbruksändamål är ungefär lika stor inom de 5 nordligaste distrikten. Ehuru Övre Norrbottens distrikt absolut taget innehåller mer än 3 gånger så mycket odlingsjord som Härnösands, är dock relativt taget odlingsmöjligheterna tämligen likvärdiga. Att så verkligen är förhållandet, beror därpå, att Härnösands distrikt även omfattar stora delar av Västerbottens läns lappmark, där tillgången på odlingsjord är synnerligen god. Det kan därför ha sitt intresse, att se hur odlingsmarken fördelar sig inom olika län: Norrbottens län: kustlandet lappmarken

Hektar 37 985 28 400 66385

% 60

Västerbottens län: kustlandet lappmarken 7.

Kolonisationskommittén,

"j*

7 276 27 436

31 Transport 101 097

98 Övriga län: Västernorrlands län Jämtlands län Gävleborgs län Kopparbergs län

Hektar

%

Transport 101097 1 861 2 613 2 108 3 452 10 034

9 Av tabellen framgår att de största odlingsmöjligheterna finnas inom Norrbottens län samt Västerbottens läns lappmark. Inom det förra länet fördelar sig odlingsmarken tämligen jämnt mellan kustland och lappmark. Av inom Västerbottens län godkänd torvmark ligger cirka 20 % i kustlandet och cirka 80 % i lappmarken. Den totala arealen odlingsbar torvmark inom Härnösands distrikt uppgår till 12 408 hektar. Därav faller det mesta inom Västerbottens lappmark, i det endast 1 861 hektar godkänts å den tredjedel av distriktet, som faller utanför lappmarksgränsen. Då nu 78 % av kronoparksarealen ligger inom de två nordligaste länen och 22 % i övriga Norrland och Dalarna medan motsvarande procental för odlingsbar torvmark utgöra resp. 91 och 9, visar detta, att jordmånen inom den senare rayonen är av betydligt sämre kvalitet för jordbruksändamål än i de nordligaste länen. Ehuru en viss olikhet redan framträder i fråga om odlingsmarkens fördelning inom olika landsdelar, blir detta ändå mera fallet, om man närmare studerar odlingsmarkens fördelning inom olika revir och framför allt å olika kronoparker. Vissa trakter hava god tillgång på odlingsmark, inom andra är den sporadiskt förekommande eller kan helt saknas. Den närmare fördelningen framgår av tabellen bil. 4, men har för vinnande av lättare överskådlighet vad reviren angå grafiskt framställts å tavla III. De där uppritade cirkelytorna representera i den använda skalan de i tabellen uppgivna arealsummorna för odlingsmarken å reviren och äro således sinsemellan proportionella i förhållande till inom reviret förefintlig odlingsbar mark. I den föreliggande skalan hava dock icke kunnat medtagas arealer understigande 100 hektar. Det framgår nu av kartan, att beteckning av nyssnämnda anledning saknas för flera revir. Sålunda saknar ett revir, Kopparbergs, fullständigt odlingsmark. A Porjus revir, varav dock större delen faller ovan odlingsgränsen, hava icke upptagits några smärre odlingsmyrar, endast en del större. Inom nedanstående revir understiger sammanlagda arealen godkända torvmarker av mindre omfattning 100 hektar och uppgår till:

99 Garpenbergs revir Sollefteå » Anundsjö i (utom stockf.sk.) Hede » Malingsbo » Åre » Grönsinka » V. Hälsinglands »

7 hektar 12 » 16 » 25 » 43 » 64 » 73 » 99 »

Någon fastmark lämpad till rena fastmarksjordbruk har icke anträffats inom dessa revir. Inom Hällnäs skolrevir uppgår den godkända torvmarken till 82 hektar. Därutöver finnes en del användbar ren fastmark. Som av tabellen och även av kartan framgår, hava de enskilda reviren att uppvisa högst betydande växlingar i fråga om arealen odlingsbar mark. Den största arealen uppvisar Kalix revir eller 7 029 hektar. Andra revir med god tillgång äro Piteå, Boden, Tärendö och Torneå, samtliga med mellan 5 och 6 000 hektar. Sedan sjunker siffran mångenstädes ned till några hundra hektar och blir noll i Kopparbergs revir. Nyss anförda revir med stora tillgångar på odlingsjord omfatta emellertid även stora parkarealer och tänkbart är därför, att den stora tillgången endast är skenbar. Av den stora tabellen framgår lätt hur många procent av revirets areal, som upptages av odlingsbara torvmarker av mindre omfattning. Här uppdelas reviren på 4 grupper efter procenttalet. 0 % Kopparbergs revir, Porjus revir. < 2 % Jukkasjärvi, Malmesjaurs, Sikå, Vargiså, V. Arvidsjaurs, Älvsby, Burträsk, Norsjö, S. Sorsele, Bjurholm, Begerfors, Hällnäs, Anundsjö, Fredrika, Junsele, Sollefteå, Tåsjö, Hallens, Hede, K och V. Hälsinglands, Åre, Grönsinka, Gästriklands, Idre, Garpenbergs, Malingsbo, Särna, Transtrands och Älvdalens Östra revir. 2—3 % Gällivare, Pajala, Storlandets, Jokkmokks, Pärlälvens, Storbackens, Jörns, Mala, V. och O. Asele, Frostvikens, Rätans, Västerdalarnes, Älvdalens Västra revir. > 3 % övriga revir. Under förutsättning, att marken är någorlunda jämnt fördelad, har gott odlingsvärde och tillräckligt med fast odlingsmark, innebär 2 % att en 5 hektars lägenhet, därav 4 hektar torvmark, kan bildas för varje 200 hektar av skogsmarken. Då emellertid nyssnämnda fordringar understundom saknas och den vid inventeringen uppgivna bruttoarealen dessutom minskas, varjämte även större lägenheter anläggas, torde 2 % motsvara en lägenhet per 300 hektar skogsmark. Av ovanstående fram-

100 går nu, att möjlighet för så tät bebyggelse saknas för 32 stycken revir motsvarande 43 % av hela antalet samt en sammanlagd areal av 1 473 500 hektar. Dessutom hava 14 revir mellan 2—3 % odlingsmark. Den relativt rikligaste tillgången på odlingsmark finnes inom Malgomajs och Volgsjö revir, där respektive 13 % och 11 % av markytan utgöras av smärre odlingsbara torvmarker. De revir, där odlingsmarken uppgår till 2 % och däröver av revirarealen, låta sammanföra sig i grupper. Norrbottens län norr om Luleå utgör sålunda ett område med god tillgång på odlingsjord, genom de två kustreviren Piteå och Jörn sammanhängande med ett andra område med centrum i Lycksele socken. Ett tredje, mindre område har sitt centrum i Jämtland. Relativt fattigt på odlingsjord är ett område kring Piteälvens övre del. Ett annat dylikt område sträcker sig längs kusten från Skellefteå till Härnösand jämte övriga delar av Ångermanland. Ett tredje omfattar Gävleborgs och Kopparbergs län samt Jämtlands län längs riksgränsen och fram till Storsjön (Hede, Hallen, Åre). Tager man i betraktande reviren i dess helhet, är det således ett avsevärt antal, som saknar förutsättning för kolonisering i större utsträckning.

Fördelningen av odlingsmarken å de enskilda parkerna.

I fråga om tillgången på odlingsbar mark å de enskilda parkerna inträffar det endast undantagsvis att samtliga inom ett revir fallande parker hava god tillgång, även om reviret i sin helhet kan ha ett rätt högt procenttal. Många parker sakna t. o. m. all odlingsjord. Det skulle föra för långt att närmare ingå på denna sak i vidare mån än genom anförande av några exempel. Ett studium av huvudtabellen och av översiktskartan över odlingsområdenas belägenhet (Tavla I) lämna i detta fall önskade upplysningar. Väljes som exempel Kalix revir, där 5 % av marken är odlingsbar och hela arealen utgör 7 029 hektar godkänd torvmark, den absolut största tillgången inom något revir, fördelar sig den anträffade odlingsmarken å de olika parkerna på följande sätt:

Kronopark

Ängeså Röns järv Svartträsk 13 parker tills 8 » »

Odlingsbar torvmark Parkens areal i % av revirets % av revirets % av parkarealen 49 10 6 31 4

62 16 11 11

6,7 8,9 9,3 0,8

101 Härav framgår således, att odlingsmarken är koncentrerad på tre av de 24 parker, som reviret omfattar. Dessa parker innehålla cirka 90 % av odlingsmarken på en yti motsvarande 65 % av revirarealen. I fråga om Ängeså kronopark, som omfattar 9 stycken block, är fördelningen rätt ol.ka inom de olika blocken. Ännu mera påtagligt blir detta å exempelvis Vettasjoki knnopark inom reviret med samma namn. Ehuru parken i sin helhet har rätt god tilgång, uppgår odlingsmarken å en sammanhängande yta av 30 000 hektar till 53 hektar. Om sålunda en viss park har god tillgång på odlingsmark, inträffar det ofia, att odlingsmarken fläckvis koncentreras. Dessa förhållanden framgå tydligast vid granskning av kartan med inlagda odlingsområden. Består ett revir av ett flertal parker, inträffar det ej sällan, som nyss anförts, att ett betydande antal kunna sakna odlingsmark. I nedanstående tabell anföras några exempel: ttevirsumm i Revir

Antal parker

Odlingsbar torvmark saknas

Odl. torvAreal, har mark, har

Antal

%

Hektar

%

1 urträsk Jörn Forsjö Ijurholm I'egerfors

67 72 52 69 64

35 506 78 718 37 518 41491 58 502

670 3 335 538 672 332

43 37 42 45 51

64 52 81 65 80

14133 13 846 16 061 22 957 33 564

40 18 43 55 57

Summa och %

251 735

5 547

100 561

40 Inom ovanstående revir är det sålunda ett betydande antal parker, som sakna odlingsbar torvmark. På Burträsks revir har torvmark godkänts å 22 parker. Undantagas 2 parker med respektive 91 och 152 hektar odlingsbar torvmark, är denna i övrigt tämligen lika fördelad å övriga parker och uppgår i medeltal till 20 hektar per park. Inom Degerfors revir sakna 80 % av parkerna med en areal motsvarande 57 % av totalarealen odlingsbar torvmark. På några av dessa parker finnas dock smärre, till rena fastmarksjordbruk lämpliga områden. Med ledning av huvudtabellen kan för övrigt beräknas, hur många parker, som sakna odlingsjord och huru dessa fördela sig på olika trakter. Här nedan göres en sammanställning distriktvis (se vidstående sida): Av totala antalet 886 kronoparker sakna således 405 stycken eller 46 % smärre odlingsbara torvmarker. Häri ingå givetvis ett antal parker av ringa areal, men då medeltalet blir 1 024 hektar, finnes däribland även en del större. De största äro östra och västra Anundsjö om cirka 11000 hektar vardera.

102 Distrikt

Ö. Norrbottens N. » Skellefteå Umeå Härnösands Mell. Norrlands Gä vle-Dala

Totala antalet parker

Parker utan odlingsbar torvmark antal

areal, hektar

84 99 223 193 104 137 46

18 16 127 107 33 78

23 017 27 628 53 885 72 568 58 299 113 900 65 422

414 719

Smärre till odling dugliga torvmarker saknas sålunda å 12 % av hela parkarealen. Däri ingå emellertid några parker, vilka hava endast större torvmarker. Dessa parker omfatta en totalareal av cirka 85 000 hektar. I likhet med vad ovan skett ifråga om reviren, har en beräkning gjorts över arealen av de parker, där minst 2 % av arealen är odlingsbar och där således en tätare bosättning är tänkbar. Därav har framgått att 167 stycken parker med en sammanlagd areal av 1 570 026 hektar ligga under sagda gräns. Av samtliga parker sakna således 572 stycken eller 66 % förutsättningar för en bosättning motsvarande 1 lägenhet för varje 2—300 hektar av skogsmarken. Sammanlagda arealen för dessa parker utgör 1 969 301 hektar eller i det närmaste 50 % av totalarealen. I fråga om parker, där odlingsmarken i genomsnitt överstiger 2 % kan procenttalet odlingsmark bliva högst betydande, särskilt å parker av mindre omfång. Består parken av flera block, blir givetvis frekvensen olika inom olika block och medeltalet alltså mindre. Som exempel på en park av större omfång kan anföras Ohtanajärvi om 20 268 hektar, där 15 % av marken är odlingsbar. Genomgående höga procenttal erhållas för parker inom Malgomajs och Volgsjö revir. Rekordet tages av den lilla parken Kulforsheden (106 hektar) i Degerfors revir, där odlingsbar ren fastmark godkänts till en areal motsvarande 80 % av parkens. För att närmare klargöra, hur odlingsmarken är fördelad å de olika parkerna inom ett revir, har en beräkning gjorts inom varje revir över den parkareal, där odlingsmark resp. saknas, understiger 2 %, ligger mellan 2—5 % och överstiger 5%. Resultatet har framlagts å tavl. II. Cirkelytorna angiva hur stor del av marken staten äger inom revirgränserna. Å cirkelytorna har framställts nyss anförda uppdelning av odlingsmarkens frekvens. Man finner därav att i endast några revir odlingsmarken överstiger 2 % för samtliga parker. Dessa revir omfatta endast ett obetydligt antal på flera block fördelade parker.

103 Å de parker, där odlingsmarken understiger 2 % , kan tillräcklig bosättning för mera intensiv skogsskötsel icke äga rum. För detta ändamål skulle erfordras, att minst 2 % av marken vore odlingsbar och den senare jämnt fördelad. Här räknas med att 2—5 % av marken bör åtgå för detta ändamål. Å parker, där mer än 5% av marken är odlingsbar, finnas alltså ett överskott av för nyssnämnda ändamål icke behövlig odlingsmark. Under hänvisning till kartan torde ett närmare ingående på dessa frågor icke anses behövligt. Storleksklasser. I huvudtabellen lämnas ingående upplysningar om tormarkernas numerär inom olika storleksklasser. Med undantag av övre Norrbottens distrikt äro, som synes, torvmarker av minsta storleksklassen i övervägande antal och spela alltså en mycket betydande roll vid en blivande kolonisation. Den fasta odlingsmarken lämpad för rena fastmarksjordbruk har ett jämförelsevis obetydligt omfång inom undersökningsområdet, och en kolonisation därå skulle hava blivit av ganska ringa betydelse. Detta framgår redan därav att dagboksnumren endast uppgå till 96 stycken. Den utvunna arealen 3 863 hektar fördelar sig på följande vis inom de olika distrikten: Övre Norrbottens distrikt 950 hektar Nedre Norrbottens » 1221 » 51 Skellefteå » * 1242 Umeå > » Härnösands » 292 > Mellersta Norrlands » 91 » 16 Gävle-Dala » * 3 863 hektar Av denna areal ligga 3 756 hektar inom Norr- och Västerbottens län och till största delen inom kustlandet. Odlingsmarken har mest anträffats inom revir och parker, som hava god tillgång på odlingsbar torvmark. Torvmarker av större omfattning hava av förut anförda skäl ansetts mindre lämpliga för kolonisation och undersökts mera summariskt. Den upptagna arealen fördelar sig å de olika distrikten på följande vis: Övre Norrbottens Nedre Norrbottens Skellefteå

distrikt » »

46 212 hektar 11571 o - 2 567 » Transport 60 350 hektar

104 Umeå distrikt Härnösands » Mellersta Norrlands i Gävle-Dala »

Transport 60 350 hektar 2 270 > 4 533 » 459 » 100 » 67 712 hektar

Ser man åter på fördelningen inom olika län, så ligga: i Norrbottens län lappmarken kustlandet

40 960 17 023

57 983

i Västerbottens län lappmarken kustlandet

8 842 328

i övriga län Jämtlands Kopparbergs

459 100

559 67 712

Som härav framgår, ligger största delen av de stora torvmarkerna inom Norrbottens läns lappmark. De äro för övrigt koncentrerade till det slättland, som från Nattavara i nordöstlig riktning sträcker sig mot Tärendö och Pajala samt sydost från Nattavara mellan Råneälven och Ängesån. En naturlig begränsning bildas söderut av de vida högre uppstickande bergmassiven i Råneå (»kölarna») och Överkalix socknar samt österut av bergkammarna på gränsen mot Tornedalen. Hela myrkomplexet bildar alltså en lägre liggande bassäng, uppdämd i söder och öster av nyssnämnda bergmassiv. Inom sagda område upptaga myrarna större delen av landet. Likväl framträda, som HÖGBOM anmärkt, »uppstickande moränmarker och bergshöjder såsom en arkipelag ur de oöverskådliga myrvidderna». Därigenom att myrarna på detta sätt bilda omväxlande stora ytor och smala pass är det givetvis en smaksak att söka begränsa dem och således angiva arealen för den >största myren». De största ytorna finner man å kronoparken Högmyran vid Nattavara. Ett tämligen naturligt begränsat fält har här beräknats upptaga 5 900 hektar. Största delen av de stora myrarna faller inom Gällivare socken. De inom övriga socknar belägna utgöra en naturlig fortsättning av nyssnämnda myrområden.

105 Inom Västerbottens läns lappmark äro de stora torvmarkerna mera jämnt fördelade å de olika reviren och således även i genomsnitt av mindre omfång. Under arbetets gång hava oupphörligt framställts förfrågningar rörande belägenheten av stora för motokultur lämpade torvmarker. Utredningen visar nu, att staten därav endast har större komplex inom Norrbottens läns övre del. Både med hänsyn till belägenhet och klimat synas dock dessa marker vara föga lämpade för detta ändamål. Tager man i betraktande den stora tillgången i samma trakter av smärre torvmarker, är det tydligt, att de större torvmarkerna — utom beträffande en del förgreningar lätta att torrlägga för sig — åtminstone de inom Norrbottens län, icke ha någon vidare betydelse för kolonisationen. Inom övriga län äro de visserligen av mindre omfång, men då även här god tillgång finnes å smärre torvmarker, synas endast undantagsvis de marker, som hålla sig mellan 1—200 hektar kunna ifrågakomma för kolonatupplåtelser. Det är alltså uppenbart att torvmarker av detta slag böra betraktas såsom reserv och endast tillgripas, då mindre torvmarker i trakten förbrukats.

Odlingsmarkens beskaffenhet. Vid inventeringen har såsom odlingsjord kommit i betraktande dels torvmark, dels fastmark, den senare antingen att brukas i samband med myr eller också till bildande av rena fastmarksjordbruk. Den till odling ifrågasatta marken har därvid undersökts bl. a. angående vegetation och jordmån samt beträffande torvmarker därjämte beträffande djup och bottnens beskaffenhet. Med ledning av det hopsamlade materialet har nu gjorts en sammanställning av de godkända markernas beskaffenhet. 1. Den godkända torvmarkens beskaffenhet.

Torvmarkernas vegetation och torvar ter. Redan i det föregående har framhållits den stora betydelse undersökningen av vegetationen haft för bedömande av markens värde för jordbruksändamål. Tillika har redogjorts för de grunder, efter vilka vegetationsundersökningen borde ske samt för de typer, som borde hållas i sär. Vidare har framhållits det samband, som råder mellan vegetationen och yttorvens beskaffenhet. De nu verkställda undersökningarna ha till fullo ådagalagt, att nyssberörda relation mellan vegetation och yttorv har allmängiltighet. Vegetationens sammansättning har sålunda rönt stark påverkan av yttorvens sammansättning. Icke i något fall har det kunnat påvisas, att vegetationen varit av mera godartad typ än yttorven. Däremot har det, såsom var att vänta, ej sällan visat sig, att yttorven varit

106 bättre, än vad vegetationen visat. Såsom av det följande framgår, har sålunda starrbeståndet kunnat vara mer eller mindre bemängt med vitmossor, men torven utom i själva ytan varit fri från okulärt iakttagbar vitmossblandning och bestått av ren starrtorv. Likaså kan vegetationen hava utgjorts av ris- eller skogsbestånd, medan torven bestått av starrtorv. Med avseende å fördelningen mellan de två huvudgrupperna: k ä r r och m o s s a r råder i Norrland i allmänhet ett omvänt förhållande rum, mot vad fallet är i södra och mellersta Sverige. Medan söderut huvuddelen av en torvmark vanligen är utbildad som mosse, och kärret då endast uppträder som en smal laggbildning mellan mossytan och angränsande fastmark, är ett motsatt förhållande ofta rådande i Norrland. Här är den stora ytan utbildad som kärr, medan den svagt bevattnade laggen och de smala förgreningarna utgöras av tuviga mossbildningar, ej sällan beväxta med ris eller senvuxen tall. Jämte å huvudytan befintliga större eller mindre strängar och tuvor, stundom sammanflytande till mossflak, representera således dessa kantbildningar norrut de vanligaste formerna av mossar. En annan vanlig mosstyp bilda ej sällan de gungflyartade mossarna av cuspidatumtyp, (MELIN) som anträffas i åsgropar och andra sänkor utan avlopp. Då mossarna i Norrland förekomma på detta sätt, är det tydligt, att de var för sig icke omfatta några stora arealer. Detta kan visserligen icke konstateras i kortsystemet, då någon arealberäkning av kasserade marker, med undantag av tvänne områden, icke ägt rum, men framgår lätt vid granskning av kartorna, å vilka mosstecken utsatts. Speciella utredningar, som i det följande närmare beröras, hava emellertid utförts över den del av Råneå revir, som faller inom Råneälvens vattensystem samt för delar av Umeå distrikt. Därav har framgått, att ehuru mossdelarna omfatta en rätt avsevärd procent av torvmarkerna, de enskilda områdena äro av skäligen obetydlig utsträckning och utgöras av ovan anförda typer. Inom Lycksele socken och delarna norr därom av distriktet utgjordes således mossarna av tarmar och laggdelar samt kallgräsbeväxta smärre mossar. När man kommer nedåt Degerfors revir börja, därjämte stora mosskomplex uppträda och fortsätta söderut nedåt Anundsjö. Även i norra Dalarna uppträda mossmarker av betydande storlek och av olika typer. Ett närmare ingående på beskaffenheten av de kasserade markerna, faller dock utom ramen för denna framställning, som egentligen bör avhandla godkända markers beskaffenhet. Man kan alltså säga, att den övervägande delen av de norrländska torvmarkerna utgöres av kärrmarker. Att bland dessa kunna urskiljas en stor mängd olika vegetationstyper, framgår av de specialarbeten, som utgivits av TH. FRIES, E. MELIN, G. SAMUELSSON och HARRY SMITH. Härnedan behandlas i anslutning till vege-

107 tationskartan emellertid endast sådana växtformationer, som ur jordbrukssynpunkt äro av större betydelse att hålla isär. Den viktigaste kärrtypen utgöres av de starrbeväxta torvmarkerna eller starrkärren. Flertalet övriga typer hava utvecklats därur, och i samtliga ingå även ehuru understundom i ringa mängd starrarter i beståndet. Å vegetationskartan hava därjämte till starrkärr hänförts marker beväxta med vass- och fräken. Dessa typer kunna ur jordbrukssynpunkt jämställas med de blötaste starrkärrtyperna, och då frekvensen för övrigt är alltför ringa för att kunna markeras å kartan, hava de sammanlagts med starrkärren. Med starrkärr betecknas alltså å kartan vattendränkta marker med svag svålbildning och utan mera avsevärd inblandning av mossor i bottenskiktet. Bortser man från sporadiskt förekommande mosstuvor, strängar och träd, kunna dessa marker betecknas som godartade och lättodlade. I beståndet ingå icke de mest högväxta starrarterna (Carex acuta etc.). Dessa kunna visserligen hava betydelse som slåttergräs å översvämmade strandmarker eller bäckröjningar, men för torvbildningen och således även för uppkomsten av odlingsvärda torvmarker, spela de en skäligen underordnad roll. De i detta avseende viktigaste starrarterna äro flaskstarren (Carex rostrata) och trådstarren {Carex lasiocarpa). Båda trivas bäst, om vattnet är rörligt, och utglesna på ställen, där vattnet samlar sig i ytliga sänkor. Här ersättas de av lägre starrarter (Carex limosa och Carex livida). Har full utbildning till flark ägt rum kan ängsdun (Eriophorum angustifolium) bliva ensamrådande, varvid området lyser vitt av dess duniga frösamlingar. Bottnen i starrkärren utgöres än av öppen dy, än kan inblandning av vitmossor av cuspidatum-typ anträffas. Ovannämnda starrarter ingå alltså även i vitmossstarrkärren. Å de stora plana ytorna anträffas också ej sällan stora bestånd av strängstarr (Carex chordorrhiza), vilken med stora ej sällan 2 meter långa, fleråriga ovanjordsutlöpare täcker stora ytor. Den i starrkärren befintliga torven utgöres huvudsakligen av starrtorv. Nära besläktade med starrkärren äro vitmoss-starrkärren, mellan vilka båda typer gränsen är skäligen vag. De utmärkas emellertid därav att i starrbeståndets botten ingår en lucker vitmossmatta (vitmoss-starrkärr) eller en mera tät matta med starkt utglesnat starrbestånd (starr-vitmosskärr). Vitmossorna i förstnämnda fall utgöras av Sph. cuspidata i senare fallet av cuspidata eller papillosum. Till följd av vitmossinblandningen blir torven i dessa kärrtyper mera askfattig, har lättare volymvikt och är fattigare på växtnäring.

108 Betraktar man vegetationskartan, finner man att dessa marker fläckvis hava en rätt stor utbredning. Jämför man åter vegetations- och torvartskartorna. visar det sig i en stor del fall, att vitmossor icke anträffats i torven. Dessa torvmarker utgöras i själva verket till stor del av slåtterkärr, där höskörd måst upphöra till följd av en av ofullständig bevattning betingad invasion av vitmossor. Består vitmosstäcket av ovannämnda luckra typ, kommer det vid torrläggningen att hoptorka till forna och kan avlägsnas medels ytbränning eller harvning. Är vitmossan mera kompakt, måste ytlagret bortskaffas genom hackning. Av torvartskartan framgår nu, att endast en ringa procent av själva torven även å vitmossstarrkärren är av sämre kvalitet. Tuvsävkärr. Under denna beteckning har å kartan införts alla marker med starkare svålbildning, således utom tuvsäv även blåsene och fjälldun (Erioph. alpinum). Tuvsäven (Scirpus ccespitosus) såsom karaktärsväxt å kärren spelar den största rollen i fjälldalarna inom silurområdet ovan odlingsgränsen, men förekommer även inom vissa delar av undersökningsområdet. I förstnämnda trakter är den ett högt skattat slåttergräs (»burstmyrar») och förekommer då i tätt, högväxt bestånd med ringa starrinblandning och utan tuvbildning. Tuvsäven utvecklas bäst å sluttande mark, således å jämförelsevis torra lokaler med lätt avrinning av vattnet. Flertalet av dessa marker äro därför utbildade som hängmyrar. Blir vattnet stagnerande, upplöses beståndet i tuvor med vitmossor eller brunmossor mellan tuvorna eller också uppkomma dyfläckar beväxta med Garex limosa. I sistnämnda fall uppkomma vinkelrätt mot lutningen omväxlande torrare strängar beväxta med tuvsäv, vari även ingår blåsene samt fuktiga dyfläckar med Carex limosa och enstaka Carex rostrata. Det väl utbildade tuvsävkärret är i de fall, då läget över havet icke är för högt att betrakta som god odlingsmark. Själva svalen är mycket seg, men underliggande torv liknar en mera mogen starrtorv. Som av kartan framgår uppträder tuvsävtypen flerstädes i trakter av mera bergig natur, vid foten av bergmassiven och på sluttningar. Söderut uppblandas den alltmera med vitmossor och blir här även karaktärsväxt å rena mossar. Det är en rätt vanlig företeelse att flera växter, som norrut uppträda å kärrmarker söderut endast förekomma å den kalla jordmån, som mossarna representera. Så är bland annat fallet med dvärgbjörken och roslingen (Andromeda). Jämsides med tuvsäven uppträda på liknande lokaler blåsene och fjälldun. Båda förekomma mera sparsamt, men har ytan torrlagts kunna de uppträda i fullkomligt rena bestånd i stor utsträckning. Särskilt lyser fjälldunet fullständigt vitt efter

109 blomningen å stora delar av det torrlagda kärrområdet. Båda dessa växter äro icke iakttagna å torvarter med avsevärd vitmossinblandning. Riskärr och skogskärr hava uppkommit genom invasion av ris- och träd å starrklrr. Båda typerna kunna odlas först efter omfattande röjningsarbete. Vegetationen å r i s k ä r r e n utgöres förnämligast av viden och dvärgbjörk. De förra uppträda å mera vattendränkta marker, dvärgbjörken däremot utvecklas bäst sedan marken torrlagts. Torven utgöres av mer eller mindre mogen starrtorv, genomdragen av buskarnas rötter. Skogskärren kunna vara beväxta med björk, såsom fallet ofta är å silurområdet i Jämtland. Vanligen utgöres dock huvudbeståndet av marig gran med inblandning av tall och björk. Ehuru undervegetationen ofta är tuvig och bemängd med mossor, kvarbliva rester av den forna starrvegetationen. Torven består av en av trädrötter genomdragen starrtorv. Av vegetationskartan framgår, att inom flera revir, bl. a. inom Kalix, Boden och Råneå en avsevärd del av torvmarkerna äro ris- och skogbeväxta. Jämför man denna karta med kartan över torvarterna, framgår åter att sagda marker mest innehålla starrtorv och endast till obetydlig del ris- eller skogstorv. Ris- eller skogbeståndet har således tillkommit under senare tider. Det framgår vidare, att ris- och skogskärren mest förekomma i kustlandet. Då som bekant vid avvittringen samtliga ängar här indrogos till kronan, synes det antagligt, att dessa marker utgöras av ströängar, som fått förfalla. Emellertid hava å dessa trakter även omfattande dikningår ägt rum. Så synes även vara fallet, där sagda kärrtyper eljes förekomma i större mängd. Däremot äro ris- och skogskärr skäligen sparsamma längs den inre delen av undersökningsområdet, där myrarna också i större grad äro vattendränkta. De märkligaste resultaten framgå dock av b r u n m o s s k ä r r e n s utbredning inom området och rubba delvis den rådande uppfattningen, att deras närvaro utgör kriterium på kalkhaltig jordmån. Som av kartan framgår förekomma brunmossor inom västra hälften av undersökningsområdet, men icke i östra delen. Att de borde förekomma inom silurområdet, således i Jämtlands reviren och upp till Stensele var väntat och bekräftas av undersökningarna. Huru känsliga de äro för kalk framgår genom jämförelse mellan Malgomajs revir å silur- och Volgsjö revir å granitområdet. Svårare var att förklara den vid slutliga bearbetningen framkomna jämförelsevis stora utbredningen inom vissa revir i Lycksele och Pajala socknar, samt Vettasjoki revir. Å samtliga ställen hava visserligen under senare

110 år påvisats enstaka kalkförekomster, men dessa torde vara utan betydelse i föreliggande fall. Snarare kunde man tänka sig att anmärkta s. k. brunmossor här utgjordes av vattenmossor, som icke äro speciellt kalkbehövande. Detta förhållande har, beträffande Amblystegium fluitans och exannulatum framhållits av GAJANDER. Efter hänvändelse till vår kände specialist, lektor H J . MÖLLER erhölls bekräftelse på, att de i torvproven från Vettasjoki och Pajala ingående mossorna mest utgjordes av Amblystegium fluitans och exannulatum. Enligt Möllers mening äro dessa arter icke kalkbehövande, men förekomma huvudsakligen i silvatten från källsprång. Genom sedermera verkställda kemiska analyser har framgått, att kalkhalten icke är större än hos norrländsk starrtorv i allmänhet. Härigenom har således ådagalagts att icke kalkbehövande vattenmossor i rätt stor utsträckning förekomma inom översta Norrland och särskilt i västra delen av undersökningsområdet. Vill man med ledning av brunmossors förekomst i växtbeståndet söka få en uppfattning av torvens kalkhalt, böra de alltså icke behandlas kollektivt utan uppdelas på arter. En del av dessa arter äro kalkälskande, andra icke. Vid inventeringen skulle det hava varit omöjligt att verkställa en dylik undersökning, som förutsätter alldeles speciella bryologiska kunskaper hos undersökningsförrättaren. Av kartan framgår emellertid påtagligt att dessa mossor uppträda i de mest bevattnade delarna av undersökningsområdet. Marken är där ofta kuperad och torvmarkerna rikligt översilade av kallkällor. I följd härav kan torven, även om den icke är kalkrik, ändock betraktas som godartad. Torvens humifieringsgrad. Enligt bestämmelserna i instruktionen skulle undersökning av torvens beskaffenhet endast ske i lagren 0—40 cm. De därvid företagna undersökningarna över humifieringen hos torven, ha visat, att denna genomgående kan betraktas som oförmultnad. Särskilt gäller detta om de skoglösa torvmarkerna i odikat tillstånd. Har däremot dikning verkställts eller marken varit ris- eller skogbeväxt, har en ökning konstaterats, vilken dock närmast är att betrakta som pågående myllbildning tack vare ökat lufttillträde i de översta lagren. Försök hava dock även verkställts att utröna torvens beskaffenhet i de undre lagren. Frågan förelåg redan under de sakkunniges utredningsarbete, men ansågs för inventeringen icke hava ett värde, som motsvarade det ökade arbetet. Då emellertid en av undersökarna 1916 var från torvskolan utexaminerad torvförvaltare med omfattande praktik, lämnades han tillfälle göra några försök å en del torvmarker i trakten av Murjek. Försöken verkställdes å en del invid järnvägen belägna myrar, som voro av den storlek och figuration, att bränntorvsberedning skulle kunna tänkas bedrivas därstädes, därest torven vore lämpad härför. Torvmarker undersöktes i detta avseende medels kammarborr å Meurisvare, Storlandets, Svart-

Ill bergets och Vuodnabergs kronoparker, men i samtliga fall visade sig resultatet bliva negativt vad angår möjligheten att tillverka bränntorv därstädes. Som exempel på resultatet kan anföras Risapemyren, belägen 3 km. v. om Murjek. Myren utgöres av ett plant starrkärr med öppen yta om 240 hektar. Medeldjupet uppgår till 2,7 m. och högsta djupet till cirka 4 m. (1 punkt). Medelhumifieringen enligt den av statens torvingeniörer begagnade betygsskalan blev följande: 0,5 m. C; 1 rn. BC; 1,5 m. BC, 2 m. BC eller B—, 2,5 m. B, 3—4 m. B. Torven är således genomgående så gott som oförmultnad och olämplig för bränntorvberedning, då medeltalet för till detta ändamål lämplig torv bör vara AB. De stora myrar, som här anträffades och som beträffande läge i förhållande till kommunikationer, ävensom rent tekniskt sett, skulle synnerligen väl lämpat sig för torvindustri, hava alltså visat sig innehålla oduglig torv för detta ändamål på grund av torvens bristande eller alltför litet framskridna humifiering. Torvmarkernas djup förhållanden. Vid renritning av fältkartorna hava djupsiffror utsatts på alla godkända torvmarker och kunna alltså dessa förhållanden lätt studeras i varje särskilt fall. Däremot har det icke ansetts nödvändigt att beräkna medeldjupet å varje torvmark. En sådan beräkning kunde ha sitt berättigande om frågan gällde uppskattning av kvantiteten torv, men är utan betydelse för nu föreliggande undersökning. I allmänhet synes bottnen vara tämligen jämn till ett djup av över 2 m. och vanligen har i flertalet marker djupet på flera punkter överstigit borrlängden eller 2,5 m. En utförd beräkning har visat, att i över 80 % av godkänd areal funnits åtminstone enstaka punkter, där djupet uppgått till över 2,5 m. Denna djupfördelning är för övrigt ganska jämn inom samtliga revir. Möjligen synes djupet vara något mindre inom kustreviren, men då rätt mycket mark här dikats, kan denna omständighet ha bidragit till den minskning av 10—15 %, som konstaterats. Det i torvmarkerna konstaterade djupet synes dock vara så pass stort, att huvuddikena i allmänhet torde kunna framdragas i ren myrjord. Val. Stubbar eller liggande trädstammar hava någon gång konstaterats närmare kanterna å större myrar och då på ringa djup under ytan ävensom i smärre skogskärr. Däremot är s. k. val icke iakttagen å de rena, stora ytorna av starrkärren. De norrländska torvmarkerna kunna alltså i allmänhet sägas vara fria från förekomster av val. Bottnens beskaffenhet. Ehuru, som längre ned skall visas, en avsevärd del av vissa revir ligger under h. marina gränsen, är det anmärkningsvärt, att torvmarkernas botten endast i mindre grad utgöres av lera eller mojord. I övervägande grad har den för området angivits bestå av sand. Sålunda blir medelprocenten för godkända torvmarker på sandbotten 70 X, för lera eller mo 14 % och för

112 stenig botten 16 %. Torvmarker med mo- eller lerhaltig botten hava anträffats i största utsträckning inom silurområdet i Jämtland samt inom Stensele socken. Även inom Pajala och Kalix har anmärkts rätt mycken botten av denna beskaffenhet (resp. 30 och 22 %). Sandig botten är vanligast och uppgår inom flertalet revir å godkända marker ej sällan till 90 %. Mera stenig botten förekommer i allmänhet i ringa procenttal inom de flesta reviren. Undantag utgöra Piteå (33 %), Norsjö (43 %), Junsele (43 %\ Idre (48 %), Hamra (33 %). 2.

Den godkända fasta odlingsmarkens beskaffenhet.

Vegetation. ' Samtliga till odling föreslagna områden utgöras av skogbeväxta marker eller undantagsvis kalhyggen. I promemorian hade upptagits 8 stycken olika vegetationstyper d. v. s. — utom tallhed — mossrika, örtrika och försumpade skogar beväxta med tall, gran eller björk eller blandningar av dessa trädslag. Vid utredningsarbetet har det emellertid visat sig, att flera av dessa typer sällan förekommit vid utväljande av odlingsmark. Sålunda förekommer örtrik björkskog endast å en del rena fastmarksområden mest i Jämtland. Den övriga björkskogen, som mera sällan förekommer, utgöres mest, såsom i Pajala, av s. k. björkbrännor, d. v. s. tät ungbjörk utan undervegetation, uppväxt å brandfält. Försumpad skogsmark har huvudsakligen kommit till användning å några lerområden i Bodens revir och utgöres av starkt tuvig blandskog. I övrigt är den försumpade marken kring torvmarkerna ofta rätt stenig och även i övrigt föga lämpad som fast odlingsmark. Sålunda kan den försumpade marken ej sällan ligga nedanför myren vid avloppet, i vilket fall alltså kall luft från myren ständigt kommer att stryka ned över fastmarken, och odlingarna därå lätt utsättas för faran att skadas av frost. Den viktigaste skogstypen har varit den rena eller med tall, stundom även något björk, uppblandade mossrika granskogen. Denna skogstyp är synnerligen vanlig invid myrarna, även om skogsmarken i övrigt utgöres t. o. m. av lavrik tallskog och har på grund av de jämförelsevis små arealer, som erfordrats, kommit att utgöra huvuddelen av de till odling utsedda fastmarksområdena. Mossrika tallskogar synas vara mera sällsynta, då de så sällan kommit att upptagas som odlingsmark; inom Lycksele och Korpilombolo socknar synes emellertid tallskogen bestå av »mossrik tallskog». Vanligen intränger granen å dylika samhällen, varigenom alltså uppkomma mossrika barrblandskogar, en typ, som i stor utsträckning tagits i anspråk vid utväljande av fast odlingsmark. Då granen är ganska fordrande både på närings- och vattentillgång, kan man

113 anse att de granbeväxta markerna väl ägna sig för odling, om marken icke är alliför stenbunden. A kartan (tavl. VI) över skogsvegetationen å fastmark att brukas i samband med myr, har olika färgbeteckning kommit till användning för resp. björk- tall och granskogar. Björkskogarna utgöras, som nyss anförts, mera sällan av örtrika skcgar. Tallskogarna bestå i huvudsak av lavrika bestånd. Granskogsbeteckningen har å kartan använts såväl för rena som blandade bestånd med mossor i bottenvegetationen. Andra typer förekomma i så ringa omfattning, att de icke kunnat särskilt markeras. En beräkning för området i dess helhet visar att olika trädbestånd ingå till följande %. Lövskogar Tallskogar Granskogar

4 % 18 % 78 % 100 %

Jordarter. Av de jordmåner, som skola användas till fast odlingsmark, kunna urskiljas två huvudtyper, den ena för bildande av rena fastmarksjordbruk, den andra att brukas i samband med myrjord. I förra fallet komma endast i betraktande ler- och mojordar, vilka hava tillräcklig naturlig bördighet, och vilka, efter bortskaffande av skogbestånd och stubbar, kunna anses vara av lättbruten beskaffenhet. Ett jordbruk på dylika marker torde i allmänhet bliva bärkraftigt. Å de små fastmarksarealer, som erfordras i sambruk med myrjord och med den jämförelsevis rika tillgång på naturlig gödsel, som med tiden bör finnas att tillgå på dessa jordbruksställen, kan den fysikaliska beskaffenheten och bördigheten i övrigt hos marken höjas betydligt. Jordartens naturliga bördighet spelar alltså en mera underordnad roll. Däremot är det av vikt även här, att jorden är lättbruten och således i görligaste mån fri från sten. Ehuruväl den fysikaliska beskaffenheten hos jorden även i viss mån kommer till synes, har det dock vid denna utredning ansetts vara av större betydelse söka få fram, i vad mån den nu till odling upptagna jorden är besvärad av sten. På jordmånskartan (tavl. VII) över marker, som skola brukas i samband med myr, har sålunda avskiljts tre huvudtyper: 1) lera och mo 2) övriga stenfria marker 3) stenbundna marker. Under 2) har således sammanförts grus, sand, fm sand och blandningsjordar med finmaterial (moränjordar). En uppfattning om i vilken utsträckning dessa marker sakna finjord erhålles genom jämförelse med vegetationskartan. Tallmarkerna motsvara i vanliga fall den torra och näringsfattiga marken, medan den 8.

Koloni satwnskommittén.

f

114 granförande delen kan anses mera värdefull för odling. På några ställen sammanfalla dock icke tallbestånd och stenfri mark, i det tallen även i rätt stor utsträckning förekommer på stenbunden jord. Detta är till en viss grad händelsen bl. a. i Kalix, Piteå och södra Arvidsjaurs revir. Förhållandet har å jordmånskartan angivits med en prickad linje på den såsom stenbunden utmärkta arealen. Om man från den prickade linjen avsätter en cirkelbåge motsvarande tallbeväxt mark å vegetationskartan, erhålles alltså den mera torra och magra marken. Den övriga stenfria marken är rikare på finjord, granbeväxt och alltså av bättre kvalitet. I vissa fall har marken beskrivits som starkt stenbunden. Vid sådana tillfällen har det givetvis varit svårt att erhålla tillräcklig areal. Den starkt stenbundna arealen framgår därför genom jämförelse med arealkartan (tavl. V). Den areal, som angivits vara »otillräcklig» är i allmänhet detta på grund därav, att marken är starkt stenbunden, så att endast smärre fläckar kunna användas för odling (»potatisland»). Av kartan över jordarterna, finner man vilka jordslag, som upptagits som odlingsjord inom de olika reviren, ävensom i vilka proportioner dessa ingå. Det framgår av kartan, att marken i allmänhet är besvärad av sten. En beräkning för området i dess helhet visar, att olika jordslag ingå i följande proportioner: Lera Mo Stenfri sandjord » moränjord Stenig sandjord » moränjord

0,4 6,6 22,o 16,o 26,o •-.- 29,o

% » » » » »

100,o % Lägges huvudvikten vid stenbundenheten, blir resultatet följande: Lera och mo Stenfri annan jord Stenbunden annan jord

7 % 38 » 55 » 100 %

Även om i vissa fall överskott av fastmark förefinnes, kan denna mera sällan komma till användning för rena fastmarksjordbruk. Den nu beskrivna mineraljorden täckes å skogsmarken av ett mer eller mindre mäktigt humuslager. Såsom HESSELMAN framhållit, är humustäcket i de norrländska barrskogarna normalt utbildat som r å h u m u s av växlande mäktighet och beskaff

115 fenhet. Vid inventeringen hava anteckningar gjorts om humuslagrets mäktighet och beskaffenhet. Därav har framgått, att humustäcket genomgående kan betecknas som en råhumusbildning. Beträffande de närmast därunder liggande lagren av mineraljorden, hava dessa undergått större eller mindre sönderdelnings- resp. anrikningsprocesser. Hithörande frågor hava nyligen utförligt behandlats ifråga om statsskogarna i Norrland av O. TAMM. Vid inventeringen har endast gjorts anteckningar i dagböckerna över mäktigheten av blekjord och rostjord, ävensom förekomsten av ortsten. Sistnämnda bildning är huvudsakligen anmärkt från några ställen i Bodens revir. Torvmarker av större omfattning. I marker av denna typ utgöres torven mest av starrtorv. Endast i mindre grad har torven befunnits vara uppblandad med vit- eller brunmossor. Av vegetationstyperna är starrkärret dominerande, ehuru starrbeståndet inom Jukkasjärvi och höglända delar av andra revir invid odlingsgränsen ersatts av tuvsäv. Liksom förhållandet är beträffande de smärre torvmarkerna, äro även de större österut rätt mycket bevuxna med ris. Däremot förekomma rena skogskärr endast på enstaka ställen. De stora torvmarkerna äro således utbildade som starrkärr, som emellertid delvis överväxts med tuvor och ris. Djupförhållanden och humifiering förete inga väsentligare avvikelser, från vad som ovan anförts om smärre torvmarker.

Närmare utredning rörande torvmarkernas arealer och beskaffenhet inom Råneårevirdelen av Råneälvens vattensystem samt inom Umeå distrikt. Av stort intresse skulle det givetvis hava varit, om man vid detta tillfälle kunnat göra en beräkning över huru stor areal torvmark, gom linnes å de undersökta kronomarkerna och icke såsom nu skett över enbart den till odling tjänliga marken. Då den kasserade marken i allmänhet redovisats i dagböckerna skulle de framkomna siffrorna ha kunnat läggas till grund bl. a. för beräkningar rörande den areal mark, som visserligen icke är tjänlig till odling, men som dock borde kunna användas för andra ändamål, t. ex. torvströberedning eller skogsbörd. En dylik undersökning stöter dock för närvarande på stora praktiska svårigheter, då huvudförutsättningen för ett tillförlitligt resultat eller tillgång på noggrant kartmaterial endast till en viss grad är för handen. De under senare tiden upprättade skogskartorna fylla dessa krav. Emellertid finnas sådana kartor endast för cirka 70 % av arealen. I övrigt har vid inventeringen måst användas äldre

116 skogskartor och avvittringskartor, och å dessa äro ej sällan torvmarkerna mera summariskt avfattade. Vid inventeringen har nu undersökts och begränsats den del, som ansetts odlingsvärd, men huruvida övriga delar av det å kartan utmärkta området överensstämmer med förhållandena å marken, har icke undersökts. I ovan anförda fall finnas emellertid kasserade marker beskrivna i dagböckerna. Så är dock icke fallet beträffande de marker, som undersökts med topografisk karta som underlag (cirka 8 % av arealen). Instruktionen föreskrev i detta fall, att godkända områden skulle upptagas i dagboken samt av kasserade marker uppgift om kasseringsorsaken angivas endast för marker över 15 hektar. Här råder således icke blott osäkerhet om den verkliga arealen torvmark inom området, utan därjämte saknas i rätt stor utsträckning uppgift om kasserade markers beskaffenhet. Även i de fall, då kartmaterialet är av nyare datum, har det emellertid visat sig, att en beräkning blir synnerligen tidsödande. I beståndsbeskrivningen sammanföras torvmarkerna — då de icke hänförts till skogsmark — med andra icke produktiva marker såsom vägar, sjöar och kala berg under den gemensamma beteckningen »impediment m. m». Vill man erhålla arealen torvmark å en viss kronopark måste alltså särskilda längder upprättas genom utdrag ur handlingarna, ett arbete, som blir synnerligen tidsödande. Då denna fråga för nu föreliggande utredning icke motiverar de därmed förenade kostnaderna, har arbetet icke blivit utfört. Däremot hava ett par enstaka försök möjliggjorts därigenom, att kolonisationskommittén för annat ändamål behövde känna arealen torvmarker inom Råneälvens vattenområde samt inom Umeå distrikt. Med de därvid upprättade längderna som underlag hava nedanstående utredningar verkställts. A.

Torvmarkernas areal och beskaffenhet inom delar av Råneå revir.

Längderna äro upprättade för hela Råneälvens vattenområde, men då kartorna äro av enhetlig typ endast för, den del av området, som tillhör Råneå revir, har undersökningen inskränkts att omfatta sagda del. Råneå revir omfattar 22 parker. Av dessa falla 17 stycken helt eller delvis inom Råneälvens nederbördsområde. Den sammanlagda arealen för dessa parker uppgår till 55 538 hektar. Därav utgöres enligt indelningshandlingarna 10 976 hektar av torvmarker, fördelade på 532 figurnummer. Därjämte finnas å kartorna utmärkta ett rätt stort antal torvmarker av så ringa areal var för sig, att de icke försetts med särskilda figurnummer. I beskrivningen hava de hopförts till en klumpsumma om 130 hektar. Hela torvmarksarealen blir alltså 11 106 hektar eller 20 % av 55 538 hektar skogsmark.

117 Vid inventeringen har redovisats en areal om 10 334 hektar, omfattande 355 figurnummer. Återstående icke redovisade areal uppgår således till 642 hektar, fördelade på 177 figurnummer. Medelarealen för dessa figurer uppgår alltså till 4 hektar. Marker av så ringa areal hava ansetts endast undantagsvis kunna ifrågakomma vid kolonisation. Vad särskilt nu berörda marker angå, har en undersökning å kartan visat, att de äro belägna enstaka eller spridda ofta på rätt långt avstånd från andra torvmarker. Enligt föreskrifterna i instruktionen har undersökningsförrättaren varit befriad från undersökning av dem. Samma föreTorvmarkernas beskaffenhet inom delar av Råneå revir. I Totala tcrvmarksaraa'.en 11-106 51 har II. Torvmarker ev minors omfattning 4.400.5 har III, Torvmarker av störro omfattning 6.705.74 har a godkänd mark, b kasserad

i • II

HL

Torvmarker 2v mindre omfattning A mossar 8 ornöjl. torrläggning C för liten areal ät 3 kolonister (undersökta) O för grunda på stenig botten (försumpad mark) E oduglig fastmark (blockrik) F små och spridda figurer; 'diverse' (ej undersökta) G godkänd mark, bruttoareal (a. netto, b, avfall)

I

Torvmarksr av etorra omfattning ( > 100 har)

i

skrifter gälla givetvis för de figurer, som varit av så ringa areal (bråkdel av en hektar), att de icke ens försetts med figurnummer. Av hela torvmarksarealen hava vid inventeringen 4 400 hektar eller 40 % undersökts såsom torvmarker av större omfattning. Dessa marker behandlas senare i annat sammanhang. Torvmarker av minåre omfattning upptaga således en areal av 6 706 hektar eller 60 % av hela torvmarksarealen. Härav utgöres 584 hektar, fördelade på 64 figurnummer, av mossar. Medelarealen för dessa blir således 9 hektar och procenttalet likaledes cirka 9. I fråga om torrläggningsmöjligheter synas några större svårigheter icke vara för handen. Av denna anledning hava endast 9 områden om tillsammans 71 hektar, utgörande 1 % av arealen, kasserats. Under rubriken för liten odlingsvärd areal för bildande av 3 intill varandra belägna 5 hektars lägenheter hava kasserats 7 % av arealen, omfattande 53 figur-

118 nummer med en areal av 438 hektar, således i medeltal 8 hektar. Dessa marker äro i allmänhet av godartad beskaffenhet, kunna torrläggas och hava även tillräcklig fastmark, lämplig att brukas i samband med dem. De hava således undersökts på vanligt sätt. Att arealen varit för liten har framträtt först efter slutförandet av undersökningen, då det visat sig, att frånskilda partier alltför mycket minskat den ursprungliga arealen. Marker, som Varit för grunda och vila på stenig botten, omfatta cirka 19 % med en areal av 1 254 hektar, fördelade på 34 figurnummer eller i medeltal 37 hektar. Det är särskilt på kronoparken Skaite, sådana marker anträffats i rätt stor utsträckning (cirka 600 hektar) men även Blåkölen har rätt mycken mark av denna typ. Brist på fast odlingsmark har föranlett, att cirka 18 % av torvmarksarealen måst kasseras. Hela arealen uppgår till 1 239 hektar, fördelad på 66 figurnummer eller i medeltal 19 hektar. De flesta kasseringar av denna art, har ägt rum å Vitåfors kronopark, å Snårköllandet och Mickelskölen. Å 7 parker hava inga kasseringar gjorts av denna anledning. För små och spridda områden. Härunder inbegripas alla sådana marker, som icke blivit undersökta, då redan av kartan framgått, att de icke lämpa sig för odlingsändamål på grund av den obetydliga arealen. Då hela arealen uppgår till 642 hektar, fördelad på 177 figurnummer, uppgår således medelarealen till cirka 4 hektar. Marker av detta slag upptaga 10 % av torvmarksarealen. Av den till 6 706 hektar uppgående arealen torvmarker av mindre omfattning hava således 4 228 hektar, omfattande 403 figurnummer, eller 63 %, kasserats av ovan anförda anledningar. Den till odling tjänliga marken uppgår alltså enligt indelningshandlingarna till 2 478 hektar (37 %), fördelad på 94 figurnummer. Denna summa utgör emellertid bruttoarealen, vari således ingå utom odlingsvärda delar även steniga och grunda partier, mossfläckar, tarmar etc. vilka vid inventeringen avskiljts såsom olämpliga för odling. Fråndragas dessa delar, vilka tillsammans omfatta 1 041 hektar, återstår såsom netto 1 437 hektar. Som ovan anförts, omfatta de smärre torvmarkerna inom revirdelen 6,706 nektar. Därav har såsom odlingsvärda godkänts 1 437 hektar eller 21 %. Av totalarealen 11 106 hektar torvmark utgöra således de smärre, till odling lämpliga torvmarkerna 13 %. Större torvmarker. Mera summariskt undersökta torvmarker omfatta en areal av 4 400 hektar eller 40 % av all inom området befintlig torvmark. Markerna äro fördelade på 35 figurnummer och omfatta således i medeltal 125 hektar. Å kronoparken Skaite har anträffats 3 881 hektar, fördelade på 31 figurnummer, på Galaberget en och på Blåkölen bl. III tre stycken.

119 Ett överslag visar, att 10 % av arealen utgöres av mossar, 44 % av grunda, steniga marker (försumpningar). En rätt betydande areal (10 %) av dessa marker ligga invil flottleder och så lågt, att torrläggning icke kan åstadkommas utan men för flottnhgen. De mera godartade torvarterna av detta slag omfatta alltså cirka 1 609 hettar eller 36 % av totalarealen större torvmarker. Nu rekterade förhållanden hava närmare åskådliggjorts å närstående diagram. Såsom er sammanfattning meddelas nedanstående sammanställning: Ei odlinssvärda torvmarker J

mossar omöjliga att torrlägga för små arealer (unders.) för grunda oduglig fastmark diverse (ej unders.)

Smärre torvmarker hektar %

Större torvmarker hektar %

<S84 9 * ° 71 1 438 6 1254 19 1 239 18 642 10

443 10 ^ 436 10

OÖ

44 Odlingsvärda torvmarker

avfall duglig mark

1041 16 591 13 1437 21 1018 23 6 706 100 4 400 100 Undersökningen har visat, att den till odling i främsta rummet lämpliga torvmarlcen (smärre torvmarker) utgör endast IS % av den inom revirdelen belägna torvmarJcsarealen. B. Torvmarkernas areal och beskaffenhet inom Umeå distrikt. Umeå distrikt sträcker sig som ett bälte av några mils bredd med längdaxel i riktning från riksgränsen till Bottenhavet och utgör således ett rätt avsevärt tvärsnitt genom Västerbottens län. Delen nedom odlingsgränsen omfattar en parkareal av 497 970 hektar, fördelad på 192 parker. Av dessa hava i nedanstående utredning behandlats 140 parker med en sammanlagd areal av 461 654 hektar eller i medeltal för varje park 3 300 hektar. Samtliga dessa parker hava nymätts. Däremot saknas nvare kartor till 52 stycken parker med en sammanlagd areal av 36,316 hektar eller 7 % av totalarealen. Då dessa parker i allmänhet äro av ringa utsträckning, torde de icke märkbart inverka på resultatet. Detta framgår bl. a. därav, att medan inom hela distriktet odlingsbara smärre torvmarker utgöra 3,2 9 % av totalarealen, motsvarande tal för nu behandlade utgör 3,2 3 % eller en skillnad på 0,0 6 %. nv._sv.

120 Inom det nu behandlade området med en skogsareal av 461 654 hektar upptaga torvmarkerna enligt indelningshandlingarna en areal av 78 143 hektar eller 17 % av markarealen. Häri ingå då även en del smärre, ej numrerade figurer, sammanförda i en klumpsumma om 183 hektar. Återstående 77 960 hektar äro fördelade på 15 679 figurnummer. Såsom mossar hava vid inventeringen frånskiljts en areal av 19 157 hektar motsvarande 25 % av torvmarksarealen. Då emellertid mossarna äro fördelade på 1919 figurnummer, blir genomsnittsarealen cirka 10 hektar. Å de revir, som falla inom Stensele och Lycksele socknar äro mossarna små. Däremot finnas inom Degerfors och Bjurholms revir enstaka mossar av rätt stora arealer, varigenom medelsiffran höjes åtskilligt. På grund av torrläggningssvårigheter hava 493 figurnummer med en sammanlagd areal av 4 429 hektar måst kasseras. I vissa fall förutsätter torrläggningen sjöregleringar; vanligen är det dock flottlederna, som lägga hinder i vägen för torrläggningen. Samtliga dessa marker kunna anses odugliga för praktiska ändamål. Mark med för liten odlingsbar areal utgöres av sådana, som undersökts på vanligt sätt, men måst kasseras därför, att den odlingsbara arealen efter frånskiljande av odugliga delar icke räcka till upplåtande av mark om 5 hektar åt tre i varandras närhet boende kolonister. Marker av denna typ upptaga en areal av 3,392 hektar eller 4 % av torvmarksarealen. Då markerna äro fördelade på 553 figurnummer, uppgår således medelarealen till 6 • hektar. Samtliga dessa marker äro godartade, kunna torrläggas och hava även i närheten fastmark, lämplig för odling samt kunna åtminstone komma till användning för skogsbörd. De förekomma mest inom Degerfors, Vinlidens och Örå revir. Marker med grunt torvlager på stenig botten omfattar en areal av 5 157 hektar eller 7 % av torvmarksarealen. Markerna äro fördelade på 681 figurnummer och uppgå således i medeltal till 8 hektar. De flesta torvmarker av denna art träffas inom de båda Stensele-reviren, där 327 figurnummer av denna anledning kasserats. Marker av detta slag torde i allmänhet ägna sig för skogsbörd. Brist på fast odlingsmark har föranlett att 7 352 hektar eller 9 % av torvmarksarealen måst kasseras. Då dessa marker fördela sig på 842 figurnummer, blir medelarealen 9 hektar. De flesta torvmarkerna av denna art hava anträffats inom Stenselereviren, där 605 figurer om tillsammans 4 700 hektar visat sig sakna duglig fastmark. Marker av detta slag äro godartade, torrläggningen synes icke heller möta några svårigheter. De ägna sig således väl för skogsbörd. Under rubriken för små och spridda områden har sammanförts icke mindre än 9 188 figurnummer med en sammanlagd areal av 14 490 hektar, inberäknat de

121 Torvmarkernas beskaffenhet inom Umeå distrikt. n W4£ *T Aar V

Stensele revir

av Umeå distrikt tcrvmarksareal 78142 hektar

A B C D

Hållnas skolrevir

mossar omöjl. torrläggning för liten areal åt 3 kolonister (undersökta) för grunda på stenig botten (försumpad mark)

• - --

E oduglig fastmark (blockrik) F för små odl. spridda figurer 'diverse' (ei undersökta) G godkänd mark. bruttoareal (a netto, b avfall)

ra

I

EJ

773W.71 tar N Bjurbäckens revir

r^&hll.ti har Blåvikens revir

"c

m .U

c

o

E

F

e

A

8 B D iE F 6

C

I

i A

B

C

D

E

F

D

E

F

E

F

i G

15111») hur av Örå revir

1746** ta»»

12«*0.07 Aar

av Bjurholms revir

ro

'US .

Lycksele revir

Östra Stensele revir

A

_ E

C

747Ä«

i flb

B_

\z3 m o F 6

A

I: B

C

G

b*r

av Degerfors revir Vinlidens revir

1 .

II m m B A

B

C

D

E

F

G

A

B

C

i.l

D

E

F

G

A

*m VA liå B C D E

F

E2 BB; G

§

_ B EJA B C D

fl' G

122 icke numrerade figurerna. Medeltalet blir 2 hektar, och marker av detta slag upptaga 19 % av torvmarksarealen. Trots den ringa arealen var för sig upptaga, som synes, marker av detta slag tillsammans en rätt avsevärd areal. Också finner man dem å kartorna rikligt förekommande och tämligen jämnt fördelade inom de olika reviren. Vid inventeringen hava de visserligen icke närmare undersökts, men vid ofta förekommande okulärbesiktningar, har det visat sig att beskaffenheten varit rätt växlande. En del utgöres sålunda av grunda ofta steniga sumpmarker, andra av små tuvmossar, stundom skogbeväxta och andra av gungflybildningar i åsgropar. Om också en del av dessa marker kunna tänkas torrlagda för skogsbörd, torde dock den övervägande delen kunna betraktas som improduktiv mark. Sedan ovanstående marktyper fråndragits, återstå 1 999 figurnummer om sammanlagt 24 166 hektar eller 31 % vilka utgöra brutto av den till odling lämpliga marken. Fråndrages arealen större torvmarker eller 2 270 hektar återstå som brutto smärre torvmarker 21 896 hektar, lämpliga för odling. Vid inventeringen har därav i form av grunda delar, mossfläckar och tarmar m. m. avskiljts 6 666 hektar, medan den återstående till odling lämpliga marken utgör 15 230 hektar. Av hela den till 78143 hektar uppgående arealen torvmarh inom Umeå distrikt har sålunda vid inventeringen såsom lämplig för odling godkänts 15 230 hektar smärre torvmarker, motsvarande 19 % av hela torvmarksarealen. Nu relaterade förhållanden hava närmare åskådliggjorts för de särskilda reviren å vidstående diagram. Tillika meddelas nedanstående sammandrag för hela distriktet. hektar

%

Kasserade marker: 1) mossar 19 157 25 2) omöjl. torrläggn 4 429 6 3) för liten areal (undersökt) 3 392 4 4) för grunda på stenig botten 5 157 6 5) oduglig fastmark 7 352 9 6) för små fig. (ej unders.)... 14 490 19 Godkända marker: 7) stora myrar 2 270 3 8) smärre myrar 15 230 19 9) avfall fr. föreg 6 666 9 78 143 100 Slutsatser. De nu relaterade undersökningarna från Råneå revir och Umeå distrikt äro givetvis alltför små för att man därur skall kunna draga några generella slutsatser rörande frekvensen av torvmarker å kronoparkerna i Norrland.

123 I fråga om Råneå visar det sig, att den godkända torvmarksarealen inom undersökta delen uppgår till 2,5 % av motsvarande kronoparksareal. Å den del av reviret, som faller utanför Råneälvens vattenområde eller 37 213 hektar har godkänts 2 118 hektar, således 5,6 % av motsvarande kronoparksareal. Att med ledning av de ovan erhållna uppgifterna söka beräkna torvmarksarealen exempelvis inom Gällivare och Pajala socknar måste bliva högst otillfredsställande. Mera upplysande torde uppgifterna vara från Umeå distrikt, som genomskär hela Västerbottens län. Också visar det sig att den godkända torvmarken för hela länet uppgår till 3,4 % av hela kronoparksarealen medan motsvarande tal för Umeå distrikt är 3,3 %. Distriktet omfattar cirka 50 % av hela kronoparksarealen i länet. Torvmarksarealen bör sålunda kunna sättas till omkring 17 % av kronoparksarealen inom länet och kasserade marker hava liknande* procenttal, som för Umeå distrikt. Större intresse synes en närmare granskning av de särskilda kasseringsorsakerna erbjuda. Mossmarkerna upptaga inom Råneå mindre areal än den godkända torvmarken; inom Umeå större, eller 25 % av all inom distriktet befintlig odlingsvärd torvmark. Var för sig äro emellertid mossarna av ringa utsträckning, och mossbildningen är också föga mäktig, då den mera sällan torde överstiga 1 m. Dessa mossar lämpa sig sålunda icke till industriellt bruk, men däremot finnes för husbehov riklig tillgång på torvströ. Marker, som icke kunna torrläggas, uppgå för Råneå till 1 %, för Umeå 6 %. De norrländska torvmarkerna äro således i allmänhet lätta att torrlägga. Grunda torvmarker upptaga inom Råneå 19 %, inom Umeå distrikt 6 %. Då dessa områden kunna betraktas såsom i försumpning stadda marker, är således markförsumpningen inom Råneå revir rätt avsevärd. Ändå mera påtagligt blir detta förhållandet, om de större markerna medtagas. Av dessa kunna 44 % betraktas såsom grunda, försumpade bildningar. Torvmarker, som sakna till odling lämplig fastmark, upptaga inom Råneårevirdelen 18 %. Inom Umeå distrikt uppgå de däremot till endast 9 %. Torvmarker, som undersökts, men sedan befunnits för små, upptaga för Råneå 6 %\ för Umeå 4 %. Motsvarande tal för ej undersökta småmarker bliva 10 och 19 %. Avfallet från godkända torvmarker uppgå för Råneå till 16 %, för Umeå distrikt till 9 %. De marker, som icke kunna anses lämpliga till odling, uppgå således till en högst avsevärd procent av totalarealen. Frågan blir då, huruvida icke åtminstone en del av dessa marker kunna komma till användning för annat ändamål, såsom till torvströberedning eller för skogsbörd.

124 Uteslutna härifrån äro givetvis de marker, som icke kunna torrläggas. Dessa äro således att betrakta som fullständigt improduktiva marker. Vidare torde de marker av ringa areal, som vid inventeringen icke närmare undersökts, i stor utsträckning kunna räknas till samma kategori. I fråga om Råneårevirdelen skulle alltså av de smärre torvmarkerna 21 %" kunna anses dugliga till odling, medan 68 % d. v. s. de under 1, 3, 4, 5 och 7 upptagna kunna användas för annat ändamål och 11 X äro att betrakta som improduktiva. Av större torvmarker inom samma område kunna 23 % anses dugliga till odling, 67 % användbara för annat ändamål och 10 % improduktiva. Motsvarande tal för Umeå distrikt större torvmarker inber. bliva 22 %, 53 % och 25 %.' Att sistnämnda siffra här blivit så stor beror på att alla småmarker förts under denna rubrik. En del torde dock för rimliga kostnader kunna torrläggas. Undersökningen har tillika ådagalagt att även andra faktorer — utom godartad jordmån — såsom torrläggning, djup, fast odlingsmark etc. spela in, då det gäller att avgöra om ett område kan anses lämpligt för kolonisation eller ej. Hade man endast tagit hänsyn till storlek och jordmån, skulle betydligt mera mark kommit att godkännas. För Råneådelen borde således av smärre torvmarker, 80 % och av större 90 % kunnat godkännas. Motsvarande tal för Umeå distrikt blir 56 %. Härav framgår således, att respektive 59 X, 57 % och 34 % av torvmarkerna kasserats, fastän jordmånen varit tillfredsställande beträffande näringshalten hos yttorven. Det framgår vidare, att i Råneårevirdelen godkänts cirka J / 4 av kärrmarken och i Umeå distrikt 2/5. En enbart okulär besiktning av marken kan således leda till, att den till synes odlingsbara marken blir för högt uppskattad. Regionindelning av Norrland. Som HÖGBOM framhållit lämnar den administrativa indelningen av Norrland ingen uppfattning om de fysiskt-geografiska olikheter, som finnas och som även satt sin prägel på näringslivet inom detta vidsträckta område. Samma län innesluter sålunda områden av vitt skilda landskapsformer, och näringslivet har högst olikartade förutsättningar och utvecklar sig även efter olika riktlinjer i skilda trakter inom samma län. Vill man alltså sammanföra de områden, där den norrländska naturen är mera ensartad och de materiella utvecklingsmöjligheterna gestalta sig efter likartade grundlinjer, kan länsindelningen icke läggas till grund. I stället bör en på topografiska och geologiska förhållanden baserad indelning av landet användas. Norrland företer i detta avseende enligt HÖGBOM en bild, »som med en viss regelbundenhet ändrar utseende i en tvärs för landets längdutsträckning

125 gående riktning». Exempel härpå lämna höjdförhållandena och berggrunden, vilka i sin tur influera på klimat-, djur- och växtvärld samt bebyggelse och näringsliv. Medan olikheterna mellan de olika zonerna äro högst väsentliga och i ögonen fallande, äro de föga framträdande, då man färdas längs samma zon och utmärkas i så fall förnämligast av försämrade klimatförhållanden med stigande breddgrad. Huvudgrunden för regionindelningen bildar enligt HÖGBOM de lösa jordslagens beskaffenhet, som i sin tur äro produkter av geologiska processer, vilka fortgått under och efter istiden och för övrigt ännu pågå. De viktigaste momenten i detta avseende (Ymer 1902, h. 3) äro 1) den stora landisens avsmältning vid istidens slut, varvid ett mer eller mindre mäktigt moräntäcke kvarlämnades på berggrunden; 2) den därefter följande och alltjämt pågående naturliga torrläggningen av stora områden, som vid istidens slut voro täckta av vatten. Sistnämnda områden äro fördelade på två skilda zoner. Den ena utgöres av de närmast Bottenhavet' intill 200—280 m. över havet belägna delarna av Norrland, vilka lågo nedsänkta under havets nivå, den andra inom fjälltrakterna, vilkas huvuddelar under istidens sista skede voro uppdämda av den då ännu strax öster om fjällmassiven kvarliggande sista resten av den stora landisen (isdelaren). På grund av dessa förhållanden kan man särskilja tre i landets längdriktning parallellt löpande zoner 1) längst i väster en fjällens och de isdämda sjöarnas region, 2) i öster under 200—280 m:s höjd över nutida havsytan av de marina sedimentens region, och 3) mellan dem en zon, som icke varit vattendränkt och således har ett orubbat moräntäcke. Utom dessa urskiljas tvänne andra zoner: kustregionen, som dock här saknar betydelse, då några kronoparker icke finnas därstädes och silurregionen. Den senare utbreder sig över den centrala delen av Jämtland och fortsätter norrut som ett smalt bälte öster om de isdämda sjöarnas region. De fullständiga benämningarna för de av HÖGBOM uppställda regionerna bliva följande: 1. Fjällens och de stora sjökedjornas region (fjällregionen). 2. Silurregionen. 3. Moränlidernas och de stora myrarnas region (skogsregionen). 4. Älv- och havsavlagringarnas region (jordbruksregionen). 5. Kust- och skärgårdsregionen. Med ledning av tillgängligt kartmaterial hava nu kronoparkerna uppdelats på olika regioner. A.

Kronoparkernas fördelning på olika regioner.

Fjällens- och de stora sjöarnas region, har, som av benämningen framgår, sin huvudsakliga utbredning norrut. De goda odlingsområden, som kunna träffas å

126 issjösedimenten, ligga dock helt utanför undersökningsområdet. Endast enstaka lågfjäll falla här och där nedom odlingsgränsen, huvudsakligen i Gällivare och Jukkasjärvi socknar. Inom den sydligare delen kunna väl hit räknas Dalafjällen. I den av domänstyrelsen uppgivna arealen för de parker, som ligga där intill, synes dock endast ingå skogsbältet med därinom fallande fjällpartier fram till skogsgränsen, således icke själva kalfjället. Inom Jämtlands län torde hit kunna räknas de parker, som falla inom skyddsskogsgränsen. Arealen härav uppgår till cirka 65 000 hektar och för samtliga fjällpartier till cirka 100 000 hektar. Då emellertid ingen odlingsmark godkänts inom dessa områden, har det icke ansetts nödigt hålla regionen i sär, utan har den i det följande inräknats i skogsregionen. Av silurregionen faller inom undersökningsområdet det centraljämtländska fältet samt den östligaste delen av dess fortsättning norrut fram' till Storuman. Sedermera faller även denna region utanför undersökningsområdet, d. v. s. ovan odlingsgränsen. Inom det jämtländska silurfältet äro parkerna små och utströdda här och var över området. Av de 28 parker, som Östersunds revir omfattar, ligger endast Ede kronopark å urbergsgrund. Av 25 parker inom Hallens revir ligga 9 inom silurområdet, resten inom fjällområdet (skyddsskogsgränsen). För övrigt ligga enstaka parker inom Frostvikens, Åre och Rätans revir å silurområdet. Silurområdet inom Västerbottens läns lappmark omfattar, som nyss anförts, endast östra gränsen av silurbältet. Häri ingå även betydande delar fjällimpediment, som dock bli svåra att särskilja t. ex. Blajkfjället i Dorotea socken samt delar av Kyrkberget och Rönnliden i Stensele socken. Å andra sidan vill det synas, som om å en del parker, vilka enligt berggrundskartan ligga nära silurområdet, men å urbergsgrund, de lösa jordslagen delvis härstamma från siluren (Stensele, Malgomaj och Volgsjö reviren). Den närmare fördelningen av de parkarealer, som enligt berggrundskartan ligga å silurisk grund framgår av tabell sid. 128. Hela arealen beräknas uppgå till 85 318 hektar, varav 36 841 hektar ligga i Jämtlands län, 3 864 inom Västernorrlands län (Tåsjö socken) och resten i Västerbottens läns lappmark. För att få reda på den kronoparksareal, som faller inom moränlidernas och de stora myrarnas region, har först beräknats arealen av de parker, som ligga inom älv- och havsavlagringarnas region. Ehuru hela denna region faller inom undersökningsområdet, måste dock beräkningen bli approximativ, emedan övre gränsen är rätt ofullständigt bestämd. Som underlag har så vitt möjligt använts den av Sv. Geol. unders, utgivna översiktskartan. Eljes har beräkningen skett efter topografisk karta med inlagda krono-

127 parker med användning av de å kvartärgeologiska kartan utsatta höjdsiffrorna för h. marina gränsen i olika trakter. I stället för det vanliga uttrycket h. m. gr. användes i det följande den av R. LIDEN föreslagna benämningen »Baltiska gränsen» (B. G.). Det har vid undersökningen visat sig, att en hel del kronoparker visserligen falla rätt betydligt öster om den baltiska gränslinjen, men det oaktadt på grund av sin höjd icke täckts av havet (»kalottberg»). Dessa parker hava hänförts till skogsregionen. I andra fall har approximativ fördelning skett mellan delar, som falla ovan och under angiven siffra för B. G. Arealen av de revirdelar, som falla under B. G. angives i tabell sid. 128. Enligt denna beräkning skulle 487 908 hektar av kronoparksarealen eller 12 % av undersökt areal ligga nedan B. G. Det är alltså en icke obetydlig del av kronoparksarealen, som faller under den baltiska gränsen. Anmärkas bör dock, att kronoparkerna i allmänhet ligga nära denna gräns och att endast ett fåtal småparker ligga nedanför nuvarande 100 meters kurvan. Framhållas bör vidare, att, ehuru flera revir sträcka sig ned till kusten, den under B. G. liggande kronoparksarealen är högst obetydlig, utom i Norrbottens län. Inom 'kustregionen finnas inga kronoparker. Vad som återstår utgöres alltså av parker liggande ovan baltiska gränsen. Utgår man ifrån att hela kronoparksarealen inom undersökningsområdet uppgår till cirka 3 900 000 hektar, skulle alltså 3 900 000 —(487 0 0 0 + 8 5 000) = 3 328 000 hektar ligga ovan baltiska gränsen. Av hela kronoparksarealen ligger således 85 % inom moränlidernas region (ovan baltiska gr.), 13 » » de marina lerornas region (under baltiska gr.), 2 » » silurregionen. Vill man efterse, hur den inom olika län fallande kronoparksarealen fördelar sig på olika regioner, blir resultalet följande: Ovan B. G. hektar

%

Norrbottens län. . 1665 092 50 Västerbottens » .. . 883 985 27 Övriga » .. . 778 553 23 3 327 630

Nedom B. G. hektar

%

390 515 80 66 939 14 30 454 6 487 908

Silur hektar

%

— — 44 613 52 40 705 48 85 318

Summa hektar

2 055 607 995 537 849 712 3 900 856

Särskilt anmärkningsvärd är fördelningen av kronoparksarealerna inom älv- och havsavlagringarnas region. Det visar sig, att det mesta av regionen faller inom Norrbottens län.

128 I vilka proportioner de särskilda regionerna ingå inom olika län framgår av nedanstående sammanställning: Inom Norrb. län ligger c:a 80 % ovan B.G., c:a 20 % under B.G. » Vasterb. » » » 89 » » » » 7 » » » 4 % å siluromr. » Övriga » » »91 » » » » 4 » » » 5 » » » Det framgår således härav att kronoparkerna, utom i Norrbottens län, äro till största delen belägna inom moränlidernas region eller skogslandet (ovan B. G.). A r e a l k r o n o p a r k och d ä r i g e n o m befintlig o d l i n g s b a r t o r v m a r k å s i l u r o m r å d e t . R e v i r Västra Stensele Malgomajs Volgsjö Dorotea Tåsjö Frostvikens Östersunds Rätans Hallens Åre Summa

Total areal hektar

Odlingsbar torvmark hektar

22 145 10 383 1 675 10 410 3 864 2 500 10 545 4 694 15 003 4 099

888 1 308 143 849 56 207 399 167 319 64

85 318

4 400

Areal k r o n o p a r k och d ä r i g e n o m befintlig o d l i n g s b a r t o r v m a r k u n d e r baltiska g r ä n s e n . Kronoparksareal

Areal odl.-bar torvmark

R e v i r

Pajala Tärendö Torneå Kalix Älsby Råneå Rodens Piteå Norsjö Rurträsks Jörns Degerfors Hällnäs Rjurholms Gästriklands Grönsinka Kopparbergs Summa och °/0

Total

därav under R. G.

Total

därav under R. G.

hektar

hektar

°/

hektar

hektar

146 459 149 527 102 698 132 439 91 927

12,5 43 39 87 25 47 70 16 0,5 35 19 34 44 39 100 100 78

4 094

92 751 100 872 109 140 37 518 35 506 78 718 58 502 5 962 41 491 16 662 9 190 5 921

18 375 64 023 40 084 114 598 21 381 43 817 70 994 17 243 480 11 597 15 643 20 279 2 640 16 300 16 662 9 190 4 602

5 041 5 894 7 029 853 3 545 5 265 6 264 538 670 3 335 332 82 672 228 73

908 3 578 4 246 6 704 198 1 372 3 699 1 414

22,2 71 72 95 23 39 70 23

140 174 236 63 118 228 73

21 0,5 77,1 77 18 100 100

1 215 283

487 908

43 915

23 151

129 B.

Odlingsmarkens fördelning och beskaffenhet inom olika regioner. Odlingsmöjligheterna.

Odlingsmarkens fördelning regionvis. Redan den förut lämnade redogörelsen för odlingsmarkens fördelning å distrikt och län antyder nog till en viss grad jordbruksmöjligheterna å de godkända markerna. Ännu tydligare torde dock detta framträda om odlingsmarken uppdelas på de olika regionerna. Smärre torvmarhers fördelning. Av tabellerna sid. 128 framgå, att inom älv- och havsavlagringarnas region samt silurregionen godkänts respektive 23 151 och 4 400 hektar torvjord. Å moränlidernas region finnes alltså 111 131—27 551 eller 83 580 hektar torvjord. Av den godkända torvjorden ligger i följd härav 75 % inom moränlidernas region (ovan B. G.) 21 » * älv- och havsavlagringarnas region (under B. G.) I i » silurområdet. Fördelas den godkända arealen länsvis på olika regioner, blir resultatet följande:

Norrbottens län Västerbottens » Övriga »

Ovan B. G. hektar %

Nedan B. G. hektar %

Silur-reg. hektar %

Summa hektar

44 266 53 30 793 37 8 521 10 83 580

22 119 96 731 3 301 1 23 151

3 188 72 1212 28 4 400

66 385 34 712 10 034 111131

Som förut anförts ligger silurområdet i Norrbottens län utanför undersökningsområdet. Däremot ligger en rätt betydande del av odlingsmarken under B. G. Efterser man den procentiska fördelningen av odlingsmarken å de olika regionerna inom olika län, blir resultatet följande: i Norrbottens län ligger 67 % ovan B. G., 33 % under B. G., i Västerbottens » » 89 » » » , 2 » » » , 9 % å siluromr. i Övriga » » 85 » » » , 3 » » » , 12 » » » Med undantag av Norrbottens län, kan man alltså säga, att myrjordbruken i huvudsak komma att förläggas till myrar, som äro belägna inom moränlidernas region (ovan B. G.) Ben fastmarks fördelning. Praktiskt taget synes all mark lämplig till rena fastmarksjordbruk vara belägen antingen under B. G. eller å silurområdet. Undan9.

Kolonisationskommittén,

f

130 tag göra ett par smärre områden inom Jokkmokks socken nära odlingsgränsen samt en del marker i Volgsjö revir, vilka tydligen äro alluviala bildningar och sannolikt härleda sig från lokala isdämda sjöar. Å silurområdet har anträffats 458 hektar lerhaltig moränjord, rasten, 3 405 hektar, utgöres alltså av alluviala bildningar, till största delen belägna under B. G. Därav ligger i Norrbottens län 2,171 hektar, i Västerbottens län, inberäknat 292 hektar i Volgsjö revir, 1 218 hektar samt i övriga Norrland 16 hektar. Större torvmarJcers fördelning. De i tabellen upptagna större torvmarkerna äro belägna ovan B. G. Enstaka förekomster finnas visserligen nedanför B. G., men dessa hava varit väl lämpade för kolonisation och därför fördelats på flera dagboksnummer samt undersökts på vanligt sätt. Odlingsmarkernas beskaffenhet inom olika regioner. 1. Moränlidernas och de stora myrarnas region. Nyss har framhållits, att huvudgrunden för regionindelningen är de lösa jordslagens beskaffenhet. De inom moränlidernas region viktigaste jordslagen: moränbildningar och glacifluviala bildningar äro produkter av landisens verksamhet. Genom isens tryck och nötning på underlaget har berggrunden täckts av ett sammanhängande moräntäcke, som utgöres av en regellös blandning av grövre beståndsdelar, stenar och finjord. Genom de vid isens avsmältning uppkommande smältälvarna har ställvis materialet bortförts, omsorterats och på nytt avsatts. Någon längre transport, utom beträffande block, synes däremot ifråga om moränjorden icke hava försiggått. Under förutsättning att utslamning lokalt icke ägt rum, ingå således i moränjorden samma beståndsdelar, som i den underliggande berggrunden. Då nu i stort sett berggrunden inom undersökningsområdet utgöres av urbergarter, kan man med fog antaga, att den kemiska sammansättningen hos moränjorden å kronoparkerna är tämligen likartad, åtminstone är den fattig på kalk. I fysikaliskt hänseende kunna däremot större olikheter framträda, betingade av berggrundens olika hårdhetsgrad. Det är givet, att ju hårdare bergarten är, desto mindre har isen mäktat sönderkrossa densamma. Moränjordens stenhalt stiger och finjordmängden minskas alltså med stigande hårdhet hos bergarten. För en lönande jordbruksdrift spela dessa omständigheter en utomordentligt viktig roll. Dels inverkar stenhalten på odlingskostnaderna, dels ökas som bekant vattenkapaciteten hos jorden med stigande halt av finjord, varigenom också risken, att kulturväxterna skola lida av torka, minskas. Det mjölfina bergartspulvret upplöses dessutom lättare, så att växterna kunna tillgodogöra sig den mineraliska växtnäringen därstädes. I fältet ger sig närvaron av mera näringsrik mineraljord

131 tillkänna i vegetationens sammansättning. Många dylika marker äro rika på örter och hava ofta begagnats till betesmarker. Av denna anledning hava dessa marker vid avvittringen avsatts för enskildas räkning, och vad som återstått av mineraljordar, har utgjorts av marker, täckta av ett mer eller mindre mäktigt lager råhumus. Markvegetationen därstädes utgöres av lav- eller mossrika barrskogar. Av fältundersökningarna har nu framgått, att någon fastmark, lämplig för bildande av rena fastmarksjordbruk, icke anträffats inom denna region. Som fast odlingsmark att brukas i samband med torvjord hava kommit i betraktande jordmåner av skiftande beskaffenhet, t. o. m. tallhedar. Lokalt har understundom anträffats föga stenbunden, moartad moränjord, men dessa områden ha haft så ringa utsträckning att några rena fastmarksjordbruk icke kunnat tänkas förlagda därstädes. Moränjorden består således utom av finjord av grövre beståndsdelar samt vanligen även av sten. Stenbundenheten avhänger förövrigt, som ovan anförts, ofta av den anstående bergartens hårdhet. I trakter med synnerligen hårda bergarter såsom porfyrområdena i Dalarna, hava således svårigheter uppstått att finna fast odlingsmark till den godkända torvmarken. Torvmarkerna. I fråga om dessas beskaffenhet gäller i främsta rummet att de äro kalkfattiga. Då vid inventeringen den odlingsbara torvmarken fixerats till sitt läge, har det givetvis varit av intresse efterse, huruvida berggrunden inom urbergsområdet inverkat på frekvensen och godheten hos torvmarkerna. Även om det rätt ofullständiga geologiska kartmaterialet till en viss grad inverkat på resultatet, har det dock icke varit möjligt att draga några bestämda slutsatser i detta avseende. Järngneis, yngsta grovkorniga graniter och porfyrer kunna ställvis uppvisa avsevärd tillgång på goda torvmarker, medan andra fält av samma bergarter ha ringa tillgång därav. Mera inflytande synas då de växlingar i topografien, som olika bergarter åstadkomma, haft på tillkomsten av torvmarker. Tack vare de flackt utbildade ytformerna hava således så svårvittrade bergarter som porfyrer understundom haft att uppvisa större tillgång på godartade torvmarker än vissa granitområden, å vilka dock morängruset kan anses ha större naturlig bördighet. Graniternas i dessa fall branta bergformationer hava på sin höjd givit upphov till smala, långsträckta torvbildningar eller till hängmyrar av mindre omfattning. Torvmarkernas godhet inom urbergsområdet bestämmes sålunda i högre grad av underliggande bergarts topografi än av dess halt på mineraliska växtnäringsämnen. Största rollen spelar givetvis de lösa jordslagens fysikaliska beskaffenhet samt bevattningsförhållandena. 2. Älv- och havsavlagringarnas region. Enligt tidigare lämnad uppgift kunna cirka 487 000 hektar av kronoparksarealen beräknas ligga under B. G. Under

132 sådana förhållanden väntar man sig givetvis, att därstädes borde förekomma marker, som för odlingsändamål skulle kunna anses vara av god kvalitet d. v. s. mo- och lerjordar. I viss mån är detta även fallet, i det en del marker, lämpliga för bildande av rena fastmarksjordbruk anträffats. Dessa marker äro dock bundna vid de stora dalgångarna och utgöras av älvdalssediment. I övrigt består den fasta marken inom området nästan uteslutande av sandjord eller mer eller mindre stenbunden ofta klapperblandad sandjord. Någon mark, lämplig till rena fastmarksjordbruk har icke anträffats, och även den till myrjordbruken lagda fastmarken måste rätt ofta anses vara av skäligen dålig kvalitet. Endast lokalt hava smärre områden av bättre jordmån antecknats. Inom Kalix och Råneå revir ligger all godkänd sandig jordmån och tallskog nedanför B. G. Inom Bodens revir finnes därjämte en del mojord, men huvudmassan är även här stenfri eller stenbunden sandjord, och tallskogen är helt naturligt bunden därvid. Inom Piteå revir beräknas 16 %' av parkarealen ligga under B. G. Jordmånen under B. G. utgöres till 71 % av stenbunden sandjord, rasten av stenfri sand och en obetydlighet mojord. Av alla de till odlingsmark upptagna tallmarkerna inom reviret ligga 58 % nedan B. G. Redan markvegetationen antyder således, att jordmånen ofta är av sämre beskaffenhet ur odlingssynpunkt under B. G. än ovan densamma. För att förklara detta egendomliga förhållande må till en början anföras följande av dr R. LIDEN meddelade framställning rörande de lösa jordslagens bildning nedom B. G. »Då iskanten under avsmältningen successivt vek undan från kusten mot V. upp mot det högre liggande landet, avsattes över moränen, vilken här torde hava varit av samma beskaffenhet som ovan B. G., det slam — »glaciallera», bestående av lera, mjäla och mosand — som isälvarna utförde i havet. Detta slam, som sammanhänger med grusåsarna, avsattes till större delen i närheten av de mestadels i dalgångarna framstrykande åsarna. Grusåsarna åter bestå av det grövsta materialet, som isälvarna transporterade fram och avsatte vid älvarnas tunnelmynning. Ju mera avståndet ökades från tunnelmynningen d. v. s. grusåsen samt även mot grundare vatten, till desto mindre mäktighet avsattes glacialleran. Denna utbreddes dock till slut över hela den senglaciala havsbottnen upp mot närheten av strandlinjen. Glacialleran har således större mäktighet i dalgångarna, där åsar framgå; ju högre upp man kommer mot B. G. desto mindre har moränen ursprungligen varit täckt av glaciallera. Landhöjningen fortgick i Norrland kontinuerligt med jämnt avtagande hastighet; vid isens avsmältning var höjningshastigheten omkring 10 m. per århundrade, den avtog sedan successivt till den nuvarande omkring 1 m. per 100 år.

133 Under landhöjningen, då stranden successivt passerade över landskapet ned mot den nuvarande kustlinjen, angrepos jordlagren av vågsvallet mer eller mindre kraftigt, beroende på den lokala expositionen. Med undantag av i sänkor, dalgångar och i lä liggande platser blev i allmänhet all glaciallera därvid bortsköljd, varefter moränen bearbetades på många högre liggande ställen så kraftigt, att berget över stora områden blottades. Det utslammade materialet avsattes på djupare vatten som postglacialt sediment, men blev på nytt angripet och mer eller mindre bortfört jämte underliggande glaciallera och morän, allt eftersom stranden genom landhöjningen nådde ned till lägre nivåer. Genom dessa upprepade omlagringsprocesser ansamlades det ursköljda slammaterialet ned mot lägre nivåer, där således mera arbete erfordrades för vågsvallet att utföra bortsköljningen. I viss mån har detta möjliggjorts genom den allt saktare försiggående landhöjningen, så att vågorna mot lägre nivå fingo längre tid för bearbetningen. Det på så sätt avsatta materialet består vanligen överst av grus, därunder av finare material. Resultatet av vågornas bearbetningsprocess har blivit, att i regel allt slammaterial, utom i dalgångarnas botten och lägre liggande sidopartier och andra i lä liggande platser och sänkor blivit bortfört, varjämte moränen även ursvallats särskilt i de högre fritt liggande områdena. I dalgångarna, där vattendrag framrinna, utfördes — såväl av de större älvarna som även av mindre åar och i viss mån även av en del bäckar — till havet slammaterial, vilket huvudsakligen avlastades invid mynningarna, som deltasediment, grus, sand, mo, mjäla och lera. Allt eftersom mynningarna genom landhöjningen förskötos mot lägre nivå, skedde härigenom en utfyllning längs dalgångarna från B. G. ned till de nuvarande mynningarna av särskilt vid de större vattendragen mäktiga sediment, vilka äro så typiska för de norrländska älvdalarna, de s. k. älvdalssedimenten. I den mån sedimenten höjdes över vattenytan genomskuros de i terrassformiga avsatser av vattendragen, invid vilka de bilda de höga niporna. (Mångenstädes bilda sedimenten mycket långt utsträckta, sammanhängande jämna terrassplan i dalgångarna. Jordmånen är närmast vattendragen vanligen sandig; in mot dalsidorna övergår den i finare jordarter, mo och lera, vilken upp mot dalsluttningens moränmark ofta täckes av genom vågorna från moränen ursvallat sand och grus). Bortsett från själva kustzonen i Norrland, där i allmänhet på grund av topografiska förhållanden, glaciala och postglaciala lermarker finnas i större utsträckning än eljes under landskapens subbaltiska område, utgör här älvdalssedimenten den huvudsakliga odlingsjorden. De glaciala grusåsarna, vilka, som nämnt, huvudsakligen framgå i dalgångarna, äro i dessa helt övertäckta av älvdalsavlagringar. Där åsarna mera undantagsvis framgå

134 utanför dalströken, torde särskilt i flackare terräng förefinnas av vågorna utsvallade större eller mindre sand- och mofält, som kunna lämpa sig för odling». Den nu lämnade framställningen av de nedom B. G. liggande lösa jordlagrens beskaffenhet tyder på, att jordmånen ur odlingssynpunkt kan vara av skiftande beskaffenhet och att tre olika huvudtyper kunna urskiljas: 1) en lägre liggande zon, dit slam nedslammats och bevarats tack vare de topografiska förhållandena; 2) dalgångarna, där älvdalssedimenten förekomma; 3) områdena mellan dalgångarna, där den urvaskade moränmarken dominerar. Endast i skyddade lägen har moränjorden eller de finare urvaskade och åter avsatta sedimenten kunnat bevaras. Om man nu närmare undersöker kronoparkernas belägenhet nedom B. G., befmnes det, att den mesta marken är belägen intill övre gränsen. Endast en mindre del av arealen går under nuvarande 100 meters kurvan. Den ovan anförda zon 1) faller alltså nedanför kronoparksområdet. Även zon 2) ingår i mindre omfattning i kronoparksområdet. Skälet härtill är, att den mesta odlade jorden finnes därstädes och därför även innehaves av enskilda. Endast på spridda ställen gå parkerna ned till älvarna, och ofta är landremsan jämförelsevis smal vid älven, avsedd som den är att enbart bereda kronan direkt transportväg fram till älven. Det är egentligen inom denna zon, som mark lämplig för rena fastmarksjordbruk påträffats. Denna mark utgöres således av älvdalssediment. Inom den tredje zonen, där kronoparkerna till större delen äro belägna, har någon ren fastmark icke anträffats. Av vad som här ovan anförts rörande de lösa jordavlagringarnas bildningshistoria är det för övrigt förklarligt, att så icke bör vara fallet. Även den fastmark, som lagts till myrjorden, är tydligen av sämre kvalitet. Detta framgår också av beskrivningarna, där marken betecknats som »sandjord», »stenig sandjord», »sandjord med sten och klapper» etc. Vegetationsbeskrivningen talar ofta om »lavrik tallskog». Då det, som här är fallet, rör sig om några hektar, hava lokalt även mossrik blandskog förekommit. Jämförd med fastmarkens fysikaliska beskaffenhet ovan B. G. gäller dock som regel, att den är sämre nedom B. G. Inom sistnämnda region har för övrigt kasseringsprocenten för myrarna till följd av att omgivande fastmark varit blockrik, även varit större. Torvmarkerna, som här träffas huvudsakligen inom tredje zonen äro till sin beskaffenhet av samma art som ovan B. G. Den huvudsakliga torvarten utgöres alltså även här av starrtorv. Då emellertid staten här äger ängarna och myrslåttern alltså i stor utsträckning upphört, varjämte rätt omfattande utdikning för

135 skogsbörd ägt rum, äro markerna ej sällan ris- eller skogbeväxta. Mångenstädes äro även de forna starrkärren mera mossbelupna, stundom till den mäktighet att markerna måst kasseras. I fråga om bottnens beskaffenhet, har det visat sig, att denna i ganska många fall utgjorts av lättlera, även om den omgivande fastmarken varit sandig, beroende givetvis på, att torvmarkerna bildats i sänkor, där den avsatta, bättre mineraljorden kunnat undgå urvaskning och urlakning. 3. Silurregionen. Torvmarkerna äro här av godartad beskaffenhet, då vegetationen påverkats av kalkhalten i marken. Arealen godkänd mark är också större i förhållande till kronoparksarealen i det den uppgår till över 5 %. Den fastmark, som här upptagits för rena fastmarksjordbruk, utgöres av lerhaltig moränjord. Även fastmark att brukas i förening med myrjord är genomgående av god beskaffenhet. Liknande jordmån har inom Stensele socken träffats invid torvmarkerna å en del kronoparker, ehuru dessa enligt berggrundskartan ligga strax utanför silurbältet. Denna omständighet, ävensom den därstädes i stor utsträckning förekommande lerhaltiga bottnen i torvmarkerna, synas tyda på att moränen härstammar från i närheten anstående siluriskt material. Sedan nu klarlagts belägenheten och beskaffenheten av den mark, som med hänsyn till jordmån kan anses lämplig till odling, ligger det nära till hands att även i någon mån beröra möjligheterna för bedrivande av jordbruk därstädes. Som bekant hava åsikterna rörande jordbruksmöjligheterna i Norrland varit rätt divergerande. Sålunda har HÖGBOM vid flera tillfällen framhållit, att möjligheterna för bedrivande av ett lönande jordbruk endast förefinnas inom älv- och havsavlagringarnas region, d. v. s. nedom baltiska gränsen. Inom »moränlidernas och de stora myrmarkernas region» (ovan B. G.) äro de klimatologiska ävensom jordmånsförhållandena mindre, gynnsamma härför. På grund av den korta vegetationsperioden möter det svårighet att medhinna jordens ordentliga brukning och faran för nattfroster är större än i kustlandet. Jordmånen å fastmarken är mera stenbunden och även i övrigt mindre passande till åkerjord, vilket också framgår av den jämförelsevis ringa åkerarealen därstädes. Vad angår myrarna inom regionen äro dessa huvudsakligen utbildade som kärr och således godartade, men dels lida de brist på kalk, som blir dyrbar att anskaffa, dels äro de svåra att utdika och dels är faran för frost överhängande. Ifrågavarande uttalanden hava mött gensagor från flera håll. Bland andra hava distriktslantmätarna i Västerbottens län framhållit att endast en V20 av den odlingsbara marken tagits i anspråk. Vidare har ARENANDER i direkt polemik med HÖGBOM

136 sökt visa att ingen nämnvärd skillnad finns mellan jordbruksmöjligheterna i kusttrakten och inom moränlidernas region blott jordbruket lägges i rätt riktning. Detta bör ovan B. G. baseras på foderproduktion, vartill myrarna väl ägna sig. Genom den omfattande utredning HELLSTRÖM (Norrlands jordbruk) ägnat frågan, torde möjligheterna för jordbrukets bedrivande under olika former och å olika trakter i Norrland vara väl tillrättalagda. Här nedan skall endast beröras jordbruksmöjligheterna inom de trakter inventeringen omfattar. Klimatet. I instruktionen föreskrevs ingen annan inskränkning, som har samband med klimatet, än att alla områden med stark nordlutning icke borde godkännas. Andra förhållanden, såsom breddgraden eller höjden över havet hava således i och för sig icke föranlett kassering. Området begränsas visserligen av odlingsgränsen, där all odling skall upphöra, men gränsen är ju konstruktiv och odlingen går redan ovan densamma. Vad åter angår höjdläget över havet, inverka inom ett så vidsträckt område så många andra faktorer, att denna fråga lämpligast prövas från fall till fall. Vid en resa, som de sakkunnige företogo genom kronoparken Hörnan i Vilhelmina, syntes omständigheter tala för att bosättning här icke borde äga rum, bland annat på grund av den stora höjden över havet (cirka 534 m. ö. h.) Av den utredning undersökningsförrättaren sedermera verkställde i samband med inventeringen å parken, framgick dock, att de till odling ifrågasatta markerna med hänsyn till klimatet icke voro sämre ställda än de på och invid parken redan befintliga bebyggelserna, vilka syntes reda sig gott. Som redan framhållits ligga i allmänhet fjällområdena ovanför odlingsgränsen, så att endast enstaka lågfjäll falla nedanför. Parkerna i de nordliga delarna ligga således i allmänhet icke så högt över havet, att odling, åtminstone å vissa delar av denna anledning kan anses utesluten. Större svårighet att avgöra denna fråga synes då möta längre söderut. Hede revir i Härjedalen ligger sålunda så högt över havet, att bosättning icke gärna kan ifrågakomma. Detsamma gäller även om en del parker inom skyddsskogsregionen i Jämtland och Dalarna. Å kronoparker i nordvästra Dalarna finnas stora myrvidder, å vilka fastmarken föga höjer sig över myrplanet, och där således vindarna obehindrat översvepa fälten. Ifrågasättas kunde därför, huruvida marker av detta slag borde anses odlingsvärda. Då emellertid den omgivande fastmarken befanns vara oduglig till odling, och torvmarkerna alltså icke kunde godkännas, har klimatfrågan icke behöft tagas under omprövning. En annan i klimatologiskt hänseende missgynnad trakt är Älvdalens Östra kronopark. Undersökningsförrättaren framhöll, att endast en bosättning fanns å parken, ett kronojägareboställe, och att hela området är mycket frostlänt. Vid bostället frös potatisen årligen.

137 Medan således klimatfrågan, när det gäller övre Norrland icke spelar så stor roll, torde däremot denna i sydvästra delen av området: Härjedalen och Dalarna böra ägras en viss uppmärksamhet, när det gäller att utse platser för kolonatanläggnirgar. I övre Norrland synes åtminstone odling av potatis och foder kunna äga rum och inom större delen även bedrivas kronodling. Då såsom HELLSTRÖM framhåller rågen i Norrland har samma härdighet, som kornet, torde alltså i allmänhe: taget produktion av spannmål för eget behov kunna bedrivas å större delen av de nu godkända odlingsmarkerna. Jordmånen. Den nu slutförda undersökningen har visat att den fasta jordmånen å kronoparkerna särskilt ovan B. G. övervägande är av mera stenbunden karaktär och även i övrigt föga lämpar sig för rena fastmarksjordbruk. Härutinnan bekräftas sålunda de av HÖGBOM framhållna synpunkterna eller att ett på odling av fastmark baserat jordbruk ovan B. G. har ringa utsikter att bliva bärkraftigt åtminstone å kronoparkerna. Vad åter angår myrarna, må till en början erinras därom, att den av HÖGBOM hävdade uppfattningen rörande deras lämplighet till odling, framkom innan konstgödselmedlen fått sin revolutionerande betydelse för myrodlingen i övre Norrland. Som ARENANDER framhållit kan man genom användande av konstgödsel å myrarna producera betydande mängder kreatursfoder. Häremot kan givetvis invändas att användning och transport av konstgödsel kräver stora kapitalutlägg. Skola kontanter anskaffas genom återtransport och försäljning av ladugårdsprodukter, torde även myrjordbruket bliva föga bärkraftigt på kronoparkerna. Om däremot utvecklingen av jordbruket håller jämna steg med utvecklingen av en mera intensiv skogsvård och därmed sammanhängande industrier och således inriktar sig på ortens självförsörjning, synas de ekonomiska förutsättningarna för jordbrukshanteringen vara för handen. De på klimat och jordmån grundade förutsättningarna för ett lönande jordbruk äro i så fall givna.

J ä m f ö r e l s e m e l l a n t i d i g a r e uppgifter o m t i l l g å n g e n p å o d l i n g s m a r k och vid inventeringen framkomna. Redan i början av denna redogörelse anfördes några ur litteraturen hämtade uppgifter angående tillgången på odlingsjord å kronomarkerna, varav framgick, att åsikterna härom voro åtskilligt divergerande. För den, som något sysslat med hithörande frågor, bör det också stå tämligen klart, att så måste vara fallet. Dels är utredningsarbetet i allmänhet ytterst tidsödande, varjämte svårigheter lätt yppa sig att erhålla tillförlitliga arealsiffror, dels kan också begreppet odlingsmark användas på olika sätt. 1 allmänhet torde man i huvudsak lagt huvudvikten vid markernas godartade vegetation eller jordmån, ehuru även andra omständigheter

138 spela en viktig roll, då det gäller att fastslå markens användbarhet för jordbruksändamål. Den tidigare lämnade redogörelsen för utvunnen areal odlingsbar torvmark inom Umeå distrikt visade, att av den areal torvmark, som med hänsyn till jordmånens beskaffenhet kan anses duglig till odlingsändamål, endast 2/s verkligen lämpade sig för nybildning av jordbruk. För att lämna ytterligare bidrag till denna fråga, ävensom påvisa, huru förhållandena te sig, då de synpunkter, som vid inventeringen använts, läggas till grund för utredningen, har en jämförelse gjorts mellan förut kända beräkningar över tillgången på odlingsjord inom vissa trakter, och de, som framkommit vid inventeringen därstädes. Det torde kanske vara överflödigt påpeka, att de här anförda uppgifterna från litteraturen avgivits av med förhållandena synnerligen förtrogna personer och böra anses vara så tillförlitliga, som överhuvudtaget kunna erhållas vid en på lokal kännedom grundad uppfattning av den odlingsbara arealen. Skiljaktigheterna skulle alltså bero på olika tillvägagångssätt vid beräkningen. De av G. KRONLUND lämnade uppgifterna hänföra sig till Jörns revir och åtfölja som bilaga hans förut refererade motion (II k. 1901 n:r 1055 sid. 45). Odlingstrakterna angivas för de olika parkerna i avrundade tal från 20 upp till 500 hektar med uppgivande av huvudtyp samt den del av parken, där de äro belägna, t. ex. Näsbergsmarken, »öster om Näsberget och Snorum, myr och sumpig skogsmark, något fastmark, 400 hektar». Enligt denna beräkning skulle å kronoparker och överloppsmarker finnas resp. 7 335 och 1 340 hektar. Då samtliga överloppsmarker i domänstyrelsens berättelse 1915 äro upptagna som kronoparker, blir således totalarealen 8 675 hektar odlingsbar mark. Vid inventeringen har inom reviret godkänts 3 335 hektar myrmark (utom 25 % fastmark) samt 228 hektar större myrar, således cirka 50 % av ovan angivna. En jämförande undersökning har ådagalagt, att skiljaktigheterna bero därpå, att en massa steniga försumpningar, mossdelar och grunda, steniga marker nu frånskiljts eller därpå att fastmark saknats till godartade myrar. I följd av dessa omständigheter har t. ex. odlingsområdet, som för en viss trakt beräknats uppgå till 500 hektar, reducerats till att omfatta 170 hektar odlingsbar mark. Den av S. NORRMAN lämnade utredningen rörande tillgången på odlingsjord inom vissa socknar längs planerade tvärbanor i Norrland, grundar sig på en uppskattning, som gjorts av vissa distriktslantmätare med ledning av tillgängliga handlingar och i samråd med ortsbefolkningen. Dessa detaljerade uppgifter hava sedermera underställts granskning av hush.sällsk. förvaltningsutskott i Västerbottens och Västernorrlands län, varvid länets lantbruksingeniörer deltagit i arbetet. Utredningen omfattar på krono-, bolags- och bondejord belägen odlingsmark. Härnedan behandlas endast den å kronojorden belägna marken.

139 Enligt NORRMAN beräknas å kronomarkerna därstädes finnas 58 367 hektar myr och 15 788 hektar fastmark. Vid inventeringen har å samma trakter godkänts 28 222 hektar smärre torvmarker, 1 406 hektar ren fastmark och 7 025 hektar stora torvmarker, tillsammans 36 653 hektar. Den vid inventeringen godkända arealen utgör således 63 % av den av NORRMAN uppgivna. Medtages fastmark för endast de smärre torvmarkerna, men ej för större torvmarker eller den av NORRMAN angivna torvjordsarealen, erhålles 75 %. Ser man på området i dess helhet, finnes alltså rätt tillfredsställande överensstämmelse, tager man däremot i betraktande de detaljerade uppgifterna, är arealen än uppskattad för högt, än för lågt. Några exempel må anföras. För tvänne socknar uppskattas odlingsmarken till respektive 1920 och 4 845 hektar. Vid inventeringen har erhållits respektive 207 och 188 hektar. I tvänne andra har odlingsmarken uppskattats till respektive 565 och 20 hektar. Motsvarande arealen vid inventeringen äro 2 420 och 1 725 hektar. Trots olikheter i detaljerna har dock som ovan anförts siffrorna utjämnat sig för området i dess helhet och knappast inverkat på de å dem stödda beräkningarna. Ytterligare en källa för den tidigare kännedomen om tillgången på odlingsjord utgöra de från revirförvaltarna inkomna svaren på ett av de sakkunnige utsänt frågoformulär. Det bör kanske därvid först erinras om, att 1912 års jordbruksutskott uttalat den meningen, det skogsstatstjänstemännen vid lämpliga tillfällen borde undersöka och kartlägga större sammanhängande odlingsbara områden, lämpliga för kolonisation. I motionen 1914 rörande anställande av inventering anse emellertid motionärerna att »skogstjänstemännen äro alltför upptagna av sin egentliga verksamhet för att något mera intensivt och omfattande arbete, i syfte 1912 års jordbruksutskott önskat, skall kunna vara för dem möjligt». De sakkunniges förfrågan ingick som ett led i utredningen om inventeringen. Huvudsakligen avsåg man, att svaren skulle läggas till grund för en beräkning rörande den omfattning inventeringen skulle taga. Några särskilda utredningar borde därför icke vidtagas för besvarandet av formuläret, och svaren önskades åter inom en månad (15 dec). Under sådana förhållanden är det givet, att tiden särskilt för en del av de mest avlägset belägna reviren icke medgav inhämtande av uppgifter från kronojägarna, samt att svaren i följd härav blevo beroende av revirförvaltarens egen kännedom om reviret. Det oaktat synes svaren i många fall vittna om god förtrogenhet med ämnet. Vanligen har dock upptagits för litet odlingsmark, ehuru exempel även finnas på motsatsen. En sammanställning visar nu, att 9 revir ansågos sakna odlingsmark. Hela arealen odlingsbar mark beräknades utgöra 46 935 hektar, varav 34 749 hektar smärre myrar, 2 102 hektar ren fastmark och 10 084 hektar större myrar. Mot-

140 svarande tal för inventeringen bliva 111131 hektar, 3 863 och 67 712. Lägges därtill 25 % fastmark till de mindre torvmarkernas areal erhålles tillsammans 210 460 hektar. Som man kunde förutse, när det gäller uppskattning, har medtagits marker, som av en eller annan orsak måst vid inventeringen avskiljas eller kasseras. En jämförande utredning har visat, att av de uppgivna 34 749 hektar smärre torvmarker, 15 341 hektar ingå i inventeringssumman 111131 hektar, medan rasten av olika anledningar ej ansetts lämplig för jordbruksändamål. Det nu anförda torde vara tillräckligt för att visa, huru resultaten växla, om enbart uppskattning sker, eller om fältundersökning äger rum.

141 Sammanfattning av resultaten; betydelsen av inventeringen. Den nu lämnade redogörelsen har avsett att visa hur förslaget rörande inventering kommit till, arbetets planläggning och utförande samt de resultat som framkommit. De vid inventeringen framkomna resultaten kunna sammanfattas i följande punkter: 1. Den undersökta arealen uppgår till 4,196,241 hektar eller i det närmaste lika stor yta som hela konungariket Danmark. Markerna hava under arbetet uppdelats på 3,900,856 hektar kronoparker, 243,821 hektar överloppsmarker och 52,929 hektar stockfångstskogar. Samtliga dessa marker äro numera överförda till kronoparker, ehuru domänstyrelsens statistik däröver ännu icke föreligger. 2. Den odlingsbara jorden utgöres i huvudsak av torvmarker, vilka enligt utfärdad instruktion uppdelats i två huvudgrupper: torvmarker av mindre omfattning ( < 100 hektar) och torvmarker av större omfattning (> 100 hektar). De förra hava i främsta rummet ansetts lämpliga till odling; till samtliga godkända torvjordar av detta slag har fast odlingsmark att brukas i samband med torvjorden efterforskats. De större torvmarkerna hava] undersökts mera summariskt och fastmark ej utsetts. 3. Av torvmarker av mindre omfattning hava såsom odlingsmark godkänts 111,131 hektar å kronoparker, 7,745 hektar å överloppsmarker och 430 hektar å stockfångstskogar eller tillsammans 119,306 hektar. Härtill borde komma en fastmarksareal motsvarande 25 % av torvjordsarealen. Det har emellertid visat sig att fast odlingsmark i denna myckenhet endast kunnat anträffas till arealer motsvarande respektive 80, 75 och 93 %, medan i övrigt fastmarken endast medgivit uppodling av smärre områden lämpliga till potatisland. Den sammanlagda arealen odlingsbar myrjord med tillräcklig fastmark d. v. s. till myrjordbruk lämplig mark uppgår alltså till 118,664 hektar, därav 114,776 å kronoparkerna. 4. Torvmarker av större omfattning uppgå till 72,532 hektar, varav 67,712 hektar å kronoparkerna, resten å överloppsmarkerna. Samtliga dessa marker ligger ovan högsta marina gränsen (Baltiska gränsen), och icke mindre än 70 % äro belägna inom övre Norrbottens överjägmästaredistrikt, resten i andra delar av lappmarkerna.

142 5. Av de 111,131 hektar torvmarker av mindre omfattning, vilka äro belägna å kronoparker, ligga 60 % i Norrbottens län och 31 % i Västerbottens län således tillsammans 91 %. Inom det förra länet är fördelningen mellan kustland och lappmark respektive 57 och 43 %, för det senare c:a 20 % i kustlandet och 80 % i lappmarken. Kolonisationen å kronoparkerna blir alltså huvudsakligen förlagd till Norrbottens län och Västerbottens läns lappmark. 6. Beträffande den regionala fördelningen av i föregående punkt omnämnda marktyp, ligger 75 % därav ovan B. G., 20 % under B. G. och 4 % å silurområdet. Till myrjordbruk lämpliga marker ligga alltså i huvudsak inom de två nordligaste länen och ovan B. G. 7. I fråga om fördelningen av odlingsjorden i övrigt inom olika revir och enskilda parker har det visat sig att ett revir fullständigt saknar odlingsmark och att 8 revir praktiskt taget även äro i avsaknad därav, medan inom 30 revir odlingsmarken understiger 2 % av parkarealen. Hela antalet parker uppgår till 886, varav 405 stycken eller 46 % av hela antalet sakna odlingsjord. Medtages parker, där odlingsmarken är < 2 % av totalarealen och där således förutsättningarna för så riklig bosättning, som en intensiv skogsskötsel erfordrar, saknas, blir den sammanlagda arealen c:a 1,9 7 mill, hektar. Detta innebär att cirka 50 % av kronoparksarealen saknar förutsättningar för nyssnämnda ändamål. Å andra sidan finnas även revir med mycket god tillgång på odlingsjord t. ex. Volgsjö och Malgomaj med respektive 11 och 13 % av parkarealen samt enskilda parker där uppemot 20 % av arealen är odlingsbar. 8. Fast odlingsmark att brukas i samband med myr består av jordmåner med växlande beskaffenhet. Förhärskande äro sandiga och stenbundna jordarter, medan stenfria moränjordar — och framförallt mo- och lerjordar — äro sparsamt företrädda. 9. Fastmark lämpad för bildande av rena fastmarksjordbruk består till största delen av älvdalssediment belägna i de stora älvarnas dalgångar i landets nordligaste delar nedom B. G. Hela arealen därav uppgår till 3,863 hektar.

Angående betydelsen av den nu slutförda inventeringen framhölls i de motioner, som närmast föranledde igångsättandet av undersökningen, vikten av, att man sökte åstadkomma ett inventarium, som i stora drag angåve den odlingsbara markens beskaffenhet, läge och storlek inom varje revir. Endast på den vägen, menade motionärerna vore det möjligt för staten att bedriva en planmässig och omfattande kolonisation i Norrland.

143 Dessa önskemål torde genom inventeringen få anses uppfyllda. Den nu slutförda undersökningen framvisar tydligt, vilka möjligheter till jordupplåtelser som finnas å de norrländska kronomarkerna. Den har skingrat både de överdrivna förhoppningar, som funnits å vissa håll och den pessimism, som i andra fall framkommit. Statsmakterna hava hädanefter möjlighet att bedriva en planmässig kolonisation av landsdelen. Andra allmänna frågor, som hava gagn av arbetet äro de, som beröra anläggning av vägar, kraftlinjer och järnvägar. Då fråga gäller anläggning av vägar, bör således tillses att vägen erhåller en sådan sträckning, att odlingsområdena så vitt möjligt få gagn av densamma. Enahanda regel bör även gälla i fråga om kraftlinjers framdragande. Vid plananläggande av järnvägar lämnar materialet möjlighet att beräkna, huru stora arealer odlingsmark, som beröras av olika alternativa sträckningar. Genom det sätt varpå materialet ordnats kunna utan tidsutdräkt alla upplysningar rörande möjligheterna för kolonisation inom olika trakter lämnas. Tillika vinnes garanti för att de upplåtelser, som hädanefter ske förläggas till trakter, som med hänsyn till jordmån, vägar, tillfälle till skolgång för kolonisternas barn m. m. väl lämpa sig för bosättning. Bedrivande av jordbruk å kronoparkerna förutsätter vanligen tillgång till extra förtjänster i form av arbete å statsskogarna. Inventeringen möjliggör en beräkning, i vilken utsträckning bosättning kan ske å parkerna för att tillgodose behovet av arbetskrafter för skogsvårdens behov, men den utvisar även de trakter, där man kan tänka sig att nya jordbruk utan biförtjänster lämpligen kunna upprättas. Slutligen bör icke förbises betydelsen av den snabbhet, varmed kolonatupplåtelser hädanefter kunna ske, då förrättningsman kan förordnas att upprätta styckningsplaner å på förhand utpekade områden. I detta avseende torde eljest stora svårigheter hava mött, vare sig beslutet om anställande av undersökningar grundat sig på från orterna lämnade upplysningar eller fattats med ledning av, de uppgifter, som kunde inhämtas frän tillgängligt kartmaterial. Sålunda visade utredningarna från Råneå revir och Umeå distrikt, att för kolonisationsändamål kunde ifrågakomma respektive blott 1/i och 2/Ö av all den mark, vars allmänna fysiognomiska karaktärer eljest antydde, att marken borde kunna betraktas som odlingsvärd. Samma utredning visade även, hur vanskligt det bleve att med ledning av tillgänglig kartmaterial förorda vissa trakter till styckning. Av samtliga å kartorna såsom torvmarker betecknade områden därstädes, visade sig blott respektive 13 och 19 % lämpa sig för upplåtelser och dock innehålla dessa trakter jämförelsevis god tillgång på odlingsmark. Andra trakter äro i detta avseende vida sämre ställda. Av den härovan lämnade sammanfattningen av inventeringsresultaten fram-

144:

går ej blott att hela revir utan även att c:a 50 % av kronoparksarealen hava relativt ringa tillgång på odlingsbar jord, ehuru enligt kartorna torvmarker i stor utsträckning förekomma därstädes. För att välja ett enda exempel må här anföras, att å kronoparken Drevdagen fallande med 7,807 och 11,711 hektar inom respektive Idre och Transtrands revir, torvmarksarealen lågt räknat kan skattas till 33 % av totalarealen. Vid inventeringen av parken anträffades inom Idre revir ingen odlingsjord, inom Transtrands revir endast 91 hektar. Att till sådana trakter utan förundersökningar sända för jordstyckning kvalificerad personal, skulle alltså ha vållat kostnader och tidsutdräkt utan nytta. Innan fråga blivit om upplåtelser, hade nämligen alla marker i trakten först behövt undersökas. Svårligen kunde därvid dessa förundersökningar hava gjorts med mindre tidsutdräkt, än som skett vid inventeringen, och följden hade alltså blivit, att härför använts högre kvalificerad personal, än som för ändamålet erfordrades. Utom att större kostnader härigenom åsamkats statsverket, skulle även svårigheter hava yppat sig att få arbetet utfört inom rimlig tid, då dessa tjänstemän på grund av sina övriga allmänna uppdrag svårligen kunnat disponera tillräckligt lång tid härför. De nu verkställda utredningarna hava ytterligare påvisat betydelsen av, att upplåtelser inom en viss trakt böra föregås av en inventering, som klarlägger, huru markerna äro beskaffade, och vilka som kunna komma i åtanke för kolonatutläggning. Därigenom att inventeringen i detta fall gjorts i ett sammanhang hava väsentliga besparingar vunnits, och man har dessutom erhållit en allsidig överblick över odlingsområdena inom alla undersökta kronomarker samt kan planlägga kolonisationsarbetet på lämpligaste sätt.

BILAGOR

10.

Kolonisationskomridttén.

+

147 Bil. 1.

INSTRUKTION för

undersökningsforrättare vid inventering av odlingsjord å kronomark i Norrland och Dalarne. I Avd. Allmänna b e s t ä m m e l s e r . 1 §• Inventeringens syfte. Inventeringen avser utredning angående belägenheten, storleken och beskaffenheten av kronomark, som kan befinnas lämplig för uppodling. \ \ Därvid kommer i betraktande dels torvmark (varmed här förstås mark, som innehåller torv till minst 3 decimeters djup) och dels fastmarh (dit även mark med grundare torvlager hänföres). De blivande lägenheterna skola nämligen bildas av antingen område, bestående av torvmark i förening med en mindre areal fastmark. eller och område av huvudsakligen fastmark. 2

Föremål för

undersökningen.

§•

A de trakter inventeringen omfattar skola med undantag, som framgår av 3 §, samtliga torvmarker undersökas, varjämte i fråga om torvmark, som anses odlingsvärd, efterses, huvuvida i närheten därav finnes fastmarksområde, som för lägenheters bildande kan därmed sammanläggas. I övrigt undersökes fastmark ej i vidare utsträckning än som stadgas i 29 §. Å kronomark belägna ouppodlade torvmarker, som under namn av ströängar, myrskiften eller dylikt disponeras av enskilda, skola jämväl ingå i inventeringen.

148 3 §• Undersökningsområdes storlek. Område, som skall bliva föremål för undersökning, bör vara av den storlek, att det förslår till upplåtande av minst 5 hektar odlingsmark åt envar av tre i varandras grannskap boende kolonister; dock må undantagsvis även mindre område undersökas, om det ligger i närheten av redan odlad mark och undersökningen ej föranleder större tidsutdräkt. Till ett och samma område räknas spridda odlingsbara fläckar, som i förhållande till varandra och till ifrågakommande byggnadsplatser hava sådant läge, att avståndet mellan byggnadsplats och odling eller mellan de särskilda byggnadsplatserna ej i något fall överstiger en kilometer. I avseende å större sammanhängande torvmarker meddelas i 37 § bestämmelser, avseende en mera summarisk undersökning av sådana marker.

Kartor. Såsom underlag för undersökningen skall användas skogskarta, och skola, på sätt här nedan närmare angives, på denna utmärkas vissa vid undersökningen gjorda iakttagelser. Såsom översiktskarta meföres generalstabens karta över trakten. Dagbok. Vid undersökningarna gjorda iakttagelser redovisas även medelst anteckning i en efter särskilt formulär uppgjord dagbok. Undersökt område skall i dagboken införas å särskilt upplägg och med särskilt dagboksnummer. Dagboksnumret skall insättas på kartan ungefärligen i områdets mitt. Innefattar området såväl torvmark som fastmark, förses vartdera markslaget med samma nummer. Promemoria. I fråga om terminologi vid anteckningarna följes en vid denna instruktion fogad promemoria. II Avd.

Undersökning av torvmarksområden. Urskiljande av kärr och mossar.

6 §. Kärr och mossar. I främsta rummet skiljes, med tillämpning av anvisningar i förutnämnda promemoria, mellan kärr och mossar. De senare upptagas såsom icke odlingsbara.

149 Mosse med ytlager av vitmosstorv av mindre än 3 decimeters mäktighet undersökes s.isom kärr, och har undersökningsförrättaren att genom grävning förvissa sig om, huruvida mosslagret har sådan mäktighet. Bestir torvmark till en del av kärr och till annnan del av mosse, skall undersökningsförrättaren å kartan utmärka gränsen mellan dessa markslag. Undersökning av kärrmark. 7

§• Ytvegetation m. m. Kärrens ytvegetation undersökes i syfte att vinna ledning för bedömande av de övre lagrens halt av växtnäringsämnen samt för beräkning av kostnaden för röjning och planering. Därvid hänföres varje område eller, där så erfordras, dess särskilda delar till viss kärrtyp (gräskärr, mosskärr, riskärr eller skogskärr), på sätt promemorian närmare utvisar. Därjämte angives förekomsten av källor och flarkar ävensom tjärnar, som ej äro utmärkta på kartan. 8 §• Yttorvens beskaffenhet. Yttorven undersökes och artbestämmes i enlighet med anvisningar i promemorian. De vanligast förekommande torvarterna, som särskiljas, äro starrtorv och brunmosstorv. Av mera sällan förekommande torvarter särskiljas endast ristorv, lövträdtorv och vasstorv. Utgör torven en blandningsform, angives detta på sätt promemorian utmärker. Även torvens förmultningsgrad skall angivas, vilket sker i följande tre grader: oförmultnad ( = 0), dåligt multnad ( = 0,5) och väl multnad ( = 1). Undersökningen verkställes medels grävning med spade i de borrpunkter, som nämnas i § 10. Sedan svalen eller sådant vitmosslager, som namnes i andra stycket av 6 §, avlägsnats, undersökes torven i lägena 0—20 centimeter och 20—40 centimeter. I vederbörliga kolumner i dagboken antecknas såväl torvens art som dess förmultningsgrad. 9 §• Torvprov. I någon av de i 8 § omnämnda punkterna, där torven anses typisk för området, skall uttagas prov från vartdera av de lägen, i vilka torven undersökts. I dagbokens anmärkningskolumn anmärkes, på vilken punkt proven tagits. 10 §. Torvlagrets mäMighet. För bedömande av dikningsmöjligheterna och torvens odlingsvärde i övrigt erfordras undersökning av torvlagrets mäktighet. Denna undersökning utföres medelst borrning till 21/?. meters djup eller till mineralbotten, där sådan tidigare påträffas.

150 Undersökningen anordnas så att den, efter omständigheterna i varje särskilt fall, lämnar översikt av kärrets djupförhållanden. Borrningspunkterna väljas någorlunda regelbundet. Avståndet dem emellan bör variera alltefter kärrets storlek, så att det på mera vidsträckta kärr göres jämförelsevis större, dock ej i något fall större än 200 meter. Borrningspunkterna betecknas med nummer, som inskrivas å kartan. I vederbörliga kolumner i dagboken antecknas borrhålets nummer samt torvlagrets mäktighet ävensom läget och djupet av stubbar och stammar efter barrträd (»val»), där sådana anträffas. Angående avståndet mellan borrningspunkterna å större kärrmarker stadgas särskilt i 37 §. 11 §. Gyttja m. m. Skulle vid grävning eller borrning anträffas gyttja, dy, bleke eller järnockra, bör detta angivas i dagbokens anmärkningskolumn. Förekommer i torvlagrets yta krusta av utkristalliserade salter, antecknas även detta i dagboken. 12 §. Bottnens beskaffenhet Genom borrningarna bör konstateras även bottnens beskaffenhet, såvitt den ej ligger lägre än 2J/2 meter. Det iakttages och antecknas i dagboken, huruvida bottnen är mer eller mindre stenbunden samt om den består av grus, sand, mo eller lera. Där fast botten ej vid borrningen anträffas, skall detta antecknas i dagboken. 13 §• Kärrmarks användning till slätter. I den mån genom besiktningen eller annorledes utan tidsutdräkt kan utrönas, huruvida undersökt kärrmark användes till slåtter, skall upplysning därom införas i dagboken. 14 §. Kärrmarks lutningsförhållanden. För varje undersökt kärrmark skall i dagboken och på kartan angivas, huruvida marken är plan eller sluttande, samt i senare fallet, åt vilket väderstreck den lutar, ävensom lutningsgraden. Lutningsgraden angives såsom ringa, god eller stark. Den utmärkes på kartan med pilar, försedda med respektive 1—3 par hullingar. Frånvaron av pilar utmärker, att marken är plan. 15 §. Kärrmarks huvuddiken. Undersökningsförrättaren

har att överväga, i vilken sträckning blivande huvud-

151 diken för undersökt kärrmark böra förläggas, samt på kartan angiva deras ungefärliga sträckning medelst blå heldragna linjer. Förekommer för huvuddikes framdragande naturligt hinder (såsom fast berg eller sten-, grus- eller sandås), som ej lämpligen kan undvikas genom ändrad läggning av dike, bör hindrets belägenhet utmärkas å kartan medelst tecknet X samt i dagboken göras anteckning om dess art och höjd över omgivande mark ävensom dess utsträckning i dikets avloppsriktning. Ar mark, där diket skall framgå, eljest på grund av stenbundenhet eller annan omständighet svår att genomschakta, skall sådant antecknas i dagboken. 16 §. Huvuddikens angivande å karta och i dagbok. Ungefärliga sträckningen av förefintliga huvuddiken inom området inlägges å kartan med smala, dubbla tuschlinjer. I dagboken antecknas deras ungefärliga dagbredd och djup, samt i vad mån de anses tillräckliga för områdets torrläggning för jordbruksändamål. 17 §. Huvuddikes avslutning. Finnes inom område, som undersökes, eller i dess omedelbara närhet tydlig avslutning för erforderliga huvuddiken (sjö, å, kanal eller fallbrott), skall avslutningen angivas i dagboken samt, där den faller inom den å kartan upptagna trakten, utmärkas å kartan medelst tecknet || . Där avslutningen utgöres av sjö eller vattendrag, skall ungefärliga höjdskillnaden mellan undersökningsområdets markyta och vattenytan angivas i dagboken. Finnes för tillämnat huvuddike ej sådan avslutning, som nu är nämnd, men har markytan likväl tydlig lutning, skall detta angivas i dagboken samt på kartan, och bör lutningen därvid enligt promemorians anvisningar betecknas i endera av graderna: ringa, god, stark. Finnes varken tydlig avslutning eller lutning av den beskaffenhet, som här förut är nämnd, varde förhållandet efter omständigheterna beskrivet i dagboken. För lutningsgradens utmärkande pä kartan användas pilar på enahanda sätt som

i 14 § angives. 18 §. Avdiknings försvårande genom vägar, flottleder m. m. I fråga om vägar, broar, flottleder eller andra anläggningar, vilkas förefintlighet kan försvåra torrläggning av område, som undersökes, skola nödiga upplysningar i den mån de utan tidsutdräkt kunna erhållas, införas i dagboken. 19 §. Till odling odugliga kärrmarker. Såsom odugliga för odling angivas, förutom mossar: a) område, till vilket ej kan påträffas användbar fast odlingsmark;

152 b) område, som på grund av skarp nordlutning eller eljest på grund av stark beskuggning är olämpligt till odling; c) område med luckert torvlager, som understiger 1 meter och vilar på mera stenbunden mark; d) område, vars torrläggning skulle kräva kostnader, som uppenbarligen ej stå i rimligt förhållande till områdets värde, dock att, så framt torrläggningen lämpligen kan anordnas gemensamt för flera i varandras närhet belägna områden, det bör tillses, huruvida kostnaden i sin helhet står i rimligt förhållande till områdenas sammanlagda areal. 20 §. Bedovisning av odugliga torvmarker. Skulle undersökningsförrättare finna, att område är att hänföra till mosse, antingen i sin helhet eller till så stor del, att återstoden ej lämnar sådan odlingsmark, som i 3 § avses, eller finner han, att område av anledning, som är nämnd i 19 §, ej kan användas för odling, behöver i dagboken antecknas — förutom vad som tjänar till områdets betecknande samt vad som rörer vegetationstypen och torvarten — allenast den omständighet, som undersökningsförrättaren funnit utgöra hinder för områdets upplåtande till odling. Sistnämnda omständighet skall emellertid göras till föremål för omsorgsfull iakttagelse och noggrant beskrivas i dagboken samt jämväl omnämnas i det allmänna omdöme, som enligt dagboksformuläret skall avgivas rörande undersökt område. 21 §• Avskiljande av förgreningar m. m. I kärrområde ingående vik eller förgrening, som ej anses lämpligen kunna räcka till två tegar i bredd, skall utan undersökning avskiljas från området. Avskiljningslinjen utsattes på kartan.

22 §. Kärrmarks omgivning. Beträffande den allmänna beskaffenheten av kärrets omgivningar skall i dagboken antecknas vad som kan antagas äga inflytande på kärrets lämplighet och begärlighet såsom odlingsmark, exempelvis brist på användbar boningsplats, skoglöshet, mera omfattande försumpning, karaktär av blockmark m. m. Undersökning av fastmark, lämplig att sammanläggas med kärrmarksodling.

23 §. Fordringar på fastmark, som skall läggas till kärrodling. Fastmark som, på sätt i 1 § avses, skall sammanläggas med torvmark, bör, inom

153 ett avstånd av 1 kilometer från kärret, erbjuda tillgång till lämplig gårdsplats samt en mindre åkerareal, nödfallsvis vad som förslår till potatisland. 24 §.

Omfattningen

av fastmarksunder sökning.

Undersökningen av fastmark bdhöver ej fortsättas längre än till dess användbar mark anträffats, som i areal ungefärligen motsvarar en fjärdedel av kärrmarken. Ar det utan vidare uppenbart, att förutom den undersökta marken finnes avsevärd tillgång på användbar fastmark, skall förhållandet angivas i dagboken. 25 §. Sättet för

fastmarksundersöJcning.

Vid undersökning av fastmark, som här är i fråga, gäller i allmänhet vad i denna instruktion (30—34 §§) stadgas om undersökning av fastmark, som skall bilda lägenhets huvudsakliga område. Beträffande jordmånen iakttages, att marken ej betraktas såsom oduglig i annat fall, än då den i anseende till stenbundenhet kräver oskäligt hög odlingskostnad. 26 §.

Till kärrodling

hörande fastmarker

med spritt läge.

Består fastmark, som undersökningsförrättare anser kunna sammanläggas med kärrmark, av ett flertal spridda odlingsbara fläckar, vare ej av nöden att för varje sådan fläck göra de anteckningar, som eljes äro föreskrivna, utan vare tillfyllest att i dagboken under dess särskilda rubriker meddela sammanfattande uppgifter om den fasta odlingsmarken, dock med iakttagande att dessa uppgifter böra, såvitt möjligt, lämna erforderlig ledning för bedömande av tillgången på fastmark att läggas till kärrmarken.

Allmänt omdöme om k ä r r m a r k s o m n l d e .

27 §.

Allmänt

omdöme om kärrmarksområde.

I avseende å varje undersökt område har undersökningsförrättaren att i dagboken införa ett allmänt omdöme. Finnes området lämpligt till odling, skall omdömet innefatta uttalande angående torvmarkens odlingsvärde, torrläggningsmöjligheterna, den fasta markens odlingsvärde och tillgången på byggnadsplatser. Anses område olämpligt för odling, skall i det allmänna omdömet angivas den omständighet, som finnes utgöra hinder för odlingen.

154 III Avd. U n d e r s ö k n i n g a v fastmark, s o m skall b i l d a l ä g e n h e t s huvudsakliga område. 28 §. Till odling lämpliga fastmarJcsområden. Såsom odlingsmark för lägenheter, som huvudsakligen skola bestå av fastmarksområde, må ifrågakomma allenast mark, som är mera stenfri samt består av humuslager, underliggande lager med större halt av finjord (mo eller lera) samt alv av mera svårgenomsläpplig beskaffenhet. 29 §. Uppsökande av fastmarJcsområden. Särskilt utsedd undersökningsförrättare har icke att i vidare mån efterforska fastmark, som här avses, än att han med ledning av upplysningar, som framgå av tillgängliga handlingar eller eljest utan större tidsutdräkt kunna erhållas av befolkningen i orten, skall uppsöka områden, som kunna förmodas vara av den beskaffenhet i 28 § avses. Anträffar han eljest sådant område under sina vandringar, vare han pliktig att undersöka detsamma. 30 §. Undersökning av jordmån. Beträffande jordmånen skall undersökningsförrättaren undersöka och i dagboken anteckna: a) i vad mån marken är stenbunden, b) humuslagrets art och mäktighet, c) underliggande jordarter ned till 4 decimeters djup. I avseende å anteckningar rörande underliggande jordarter skola föreskrifter i promemorian lända till efterrättelse. 31 §. Ytvegetation m. m. Vegetationstypen för undersökt fastmarksområde skall i dagboken antecknas, med iakttagande av vad promemorian innehåller rörande sådana typer. I sammanhang härmed skall angivas, i vad mån träd eller stubbar försvåra röjningsarbetet. 32 §. Lutnings förhållanden. I fråga om fastmarksområde, som undersökes, skall i dagboken antecknas, huru-

155 vida marken är plan eller sluttande, samt i senare fallet, åt vilket väderstreck den lutar, ävensom huruvida lutningen är ringa, god eller stark. 33 §. Avåilcning. Beträffande fastmarksområdes avdikning skall i dagboken angivas, huruvida för områdets torrläggning kräves annat än vanlig åkerdikning. Erfordras mera omfattande torrläggning, har förrättningsmannen att iakttaga, vad i 15—17 §§ är stadgat om undersökning av avdikningsförhållanden rörande kärrmark. 34 §. Inläggning på kartan. Undersökt fastmarksområde skall till sina ungefärliga gränser inläggas på kartan. 35 §. Allmänt omdöme om fastmarksområde. I avseende å undersökt fastmarksområde skall i dagboken införas ett allmänt omdöme, innefattande uttalande om markens odlingsvärde, torrläggningsmöjligheterna och tillgången på lämpliga gårdsplatser. 36 §.

Redovisning av kasserade fastmarksområden. Fastmarksområde, som av undersökningsförrättaren ansetts olämpligt för odling, behöver ej upptagas under särskilt dagboksnummer men skall, där undersökningen medfört större tidsutdräkt, omnämnas i den arbetsrapport, varom i 42 § förmäles.

IV. Avd. Särskilda b e s t ä m m e l s e r a n g å e n d e u n d e r s ö k n i n g a v s t ö r r e sammanhängande torvmarksområden. 37 §.

Större sammanhängande torvmarksområden. Beträffande torvmarksområden, som äga en ungefärlig areal av 100 hektar eller däröver, förekommer ej annan undersökning än att områdets huvudsakliga ytvegetation samt torvlagrets art, mäktighet och förmultningsgrad ävensom bottnens beskaffenhet undersökas, varvid avståndet mellan grävnings- och borrningspunkterna må alltefter områdets storlek variera mellan 500 och 1,000 meter; och har undersökningsförrättaren att i dagboken anteckna, huruvida efter hans omdöme avdikning av

156 området kan utan större svårighet komma till stånd samt området i övrigt väl lämpar sig för odling, varjämte till äventyrs befintliga diken utmärkas på kartan. Utan hinder av vad sålunda är föreskrivet har undersökningsförrättaren dock att, när inom område, som här avses, påträffas viss mindre del, som uppenbarligen kan torrläggas för sig och som med hänsyn till läge och beskaffenhet kan anses särskilt lämplig för odling, å denna del av området företaga sådan undersökning, som är stadgad för mindre områden. 38 §. Anvisningar om större myrlcomplex. Undersökningsförrättarna hava att vid tillämpningen av 37 § ställa sig till efterrättelse de närmare anvisningar, som, innan undersökningarna för året börjas, meddelas av ledaren. V. Avd. Undersökningsfiörrättares s k y l d i g h e t e r i ö v r i g t . 39 §. Arbetstiden. Arbetstiden för undersökningsförrättarna må för hel vecka ej understiga 60 timmar, färden till och från förrättningsställena däri inbegripen. % 40 §. Kronojägare. Hantlangare. Undersökningsförrättare skall inom varje område, som undersökes, biträdas av vederbörande kronojägare eller person, som i dennes ställe anvisas av revirförvaltaren. Det åligger undersökningsförrättaren att i god tid före sin ankomst till varje bevakningstrakt därom underrätta revirförvaltaren med anhållan om kronojägarens medverkan. Skulle biträde, som nu är nämnt ej erhållas genom revirförvaltarens medverkan, äge undersökningsförrättaren själv till sitt biträde antaga någon med orten förtrogen person. Därjämte äger han anställa en hantlangare, varvid skall tillses, att efter omständigheterna sådan uppgörelse träffas, varigenom oskälig utgift för statsverket undgås och säkerhet vinnes för att erforderligt biträde ständigt står till buds. 41 §. Insändande av dagbok m. m. Undersökningsförrättare har att, när så lämpligen kan ske och i allmänhet var fjortonde dag, till ledningen under rekommendation insända ifyllda dagböcker, och skola samtidigt tagna torvprov insändas. Om förestående förändring av sin postadress bör undersökningsförrättare så snart ske kan underrätta ledningen och tillika angiva, vilken tid den nya adressen ungefärligen kan beräknas gälla.

157 42 §. Insändande av arbetsrapport. Redovisning av omhänderhavda medel. Dagsverkslängd. I samband med försändelse, som avses i 41 §, skall undersökningsförrättaren insända arbetsrapport enligt särskilt formulär. Undersökningsförrättaren har därjämte att före den 15 i varje månad avgiva kassarapport för föregående månad enligt särskilt formulär. Denna rapport skall åtföljas av verifikationer å gjorda utbetalningar. Bland utgifterna skall jämväl upptagas sådan resekostnad, som ej inbegripes under vanlig rese- och traktamentsersättning. Hantlangningsutgifterna, däri inbegripen gottgörelse till kronojägare eller dennes ersättare, verificeras med dagsverkslängd enligt fastställt formulär, andra utgifter med särskilda kvitton. Innan dagsverkslängden insändes skall den attesteras av undersökningsförrättaren. Skogskartor. Skogskartor, som ej längre begagnas, skola vid första lämpliga tillfälle insändas till ledningen.

Dagboksformulär. Dagbokens avfattning för torvmarker av mindre

omfattning.

(Sid. i.)

N:r kronopark Torvmark. Fig. n:r Benämning: Vegetationstyper m. m.: :,......„..„..„.....

Block skifte odlingsbar areal hektar ....,.......,..,......,..-.,.,•.•.-.•..

Användes för slätter? I*

T o r v e n s

a to O M O

art 0—20 cm.

torm. grad

art 20—40 cm.

form. grad

Stub- Torv- Bottbar 0. mar- nens beval på kens djup av djup i skaffenhet m. m.

Anm.

158 (Sid. 2.)

Kärrets lutning, i den mån den framgår av kartan: Förefintliga dikens beskaffenhet och användbarhet för jordbruksändamål: Naturliga avlopps användbarhet för torrläggningen:. Avslutning på erforderliga avlopp: Naturförhållanden,

som hindra eller försvåra framdragande av erforderliga huvud-

diken: Andra förhållanden, som inverka på torrläggningen: Den allmänna beskaffenheten av terrängen omkring kärret:

(Sid. 3.)

Den fasta odlingsmarken vid kärret. Fig. n:r

block odlingsbar areal

skifte hektar

Jordmån: Vegetationstyper och skogsbestånd: Lutningsförhållanden: Förhållanden rörande avdikningen: Allmänt omdöme angående: a) torvmarkens odlingsvärde b) torvmarkens torrläggningsmöjligheter markens odlingsmärke d) tillgång på byggnadsplatser

c) den fasta

159 Dagbokens avfattning för torvmarJcer av större omfattning

( > 100 hektar).

N:r. .kronopark Torvmark av större omfattning (37 § i instruktionen). Fig. n:r

block

Benämning: Huvudsaklig vegetationstyp:

skifte areal

hektar

J-

T o r v e n s

d m

% u ou

förra, grad

art 0—20 era.

art

form. grad

20—40 cm.

Dagbokens avfattning för rena

Djup till Bottnens mineralbebotten i skaffenm. het

Anm.

fastmarlisområden.

N:r. .kronopark Fastmark. Fig. n:r Benämning: Jordmån: Vegetationstyper:. Lutningsf örhållanden:

block skifte Ungefärlig minimiareal hektar

160 Förhållanden rörande avdikningen:

Allmänt omdöme angående: a) markens odlingsvärde b) torrläggningsmöjligheterna nadsplatser.

c) tillgången

på byg£

Blanketter för redovisning. A r b e t s r a p p o r t avgiven av för undersökningar under tiden

Dag

191. Utfört arbete eller företagen resa (Där så lämpligen kan ske, redovisas arbete genom hänvisning till dagbok)

Kronopark

(Inhäftad i dagboken.)

K a s s a r a p p o r t för

Dag

Mottaget.

månad 191

Kr.

öre

Dag

Utgivet.

Kr.

öre

(Lös blankett i folio.)

161 F ö r t e c k n i n g ö v e r dagsverken, använda vid inventering av odlings jord å kronomark i Norrland och Dalarna år 191

Antal Månad och dag

Arbetarens namn

Pris

dags- för dags- Summa verke ver-

Kvitteras

Summa, som av arbetaren själv utsattes

ken Kr. öre Kr. öre

Kr. öre

(Lös blankett i liggande folio.)

Rekvisionsblankett för utanordnande av medel. (Sid. 1.) Till Konungens Befalhiingshavande i Västerbottens län. Under åberopande av min denna dag avlämnade kassarapport för månad rörande av mig som undersökningsförrättare erhållet förskott för hantlangning m. m. och enligt vilken hos mig innestår oredovisat jag har fordran å , får jag härigenom anhålla om nytt förskott för hantlangnings- och andra dylika kostnader för månad med , vilket belopp jag beräknar vara för månaden oundgängligen nödvändigt. den 19 adress:

(Sid. 3.) R/ä k n i n g å dagtraktamenten för undertecknad, anställd i egenskap av undersökningsförrättare vid inventering av odlingsjord å kronomark i Norrland och Dalarna 19 månad dagar a Kr. 11: — pr dag Kr. den

S:a Kronor 19

Attesteras: (Blankett om 4 sidor i folio.) 11.

Kolonisationskommittén,

f

162 TILLÄGG tin

Instruktion för undersökningsförrättare vid inventering av odlingsjord å kronomark i Norrland och Dalarna. Om inventering med ledning av avvittringskarta. 1 §. Då på grund av särskild föreskrift avvittringskarta skall användas såsom underlag tor undersökning av odlingsmark, skall vad i instruktionen finnes stadgat om skogskarta i stallet äga tillämpning å avvittringskartan.

Om generalstabskartas användande såsom underlag för undersökning. 2 §• Har föreskrift meddelats om generalstabskartas användande såsom underlag för undersökningen, skola, med iakttagande av vad instruktionen i övrigt innehåller följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse. 3 §• Vid undersökningen gjorda iakttagelser antecknas i en efter särskilt formulär förd dagbok. 4 §. Det undersökta området utmärkes å generalstabskartan med utsättande av dess nummer enligt dagboken. 5

§'

Över varje område, som är lämpligt för odling, skall å särskilt upplägg i dagboken inritas en skiss i skalan 1:10 000 eller annan skala, som efter omständigheterna provas lämplig. Denna skiss skall angiva det godkända områdets yttergränser samt i ovngt vara så utförd, att den kan läggas till grund för en ungefärlig uppskattning av områdets areal. Borrningspunkternas läge ävensom de iakttagelser som eljest enligt instruktionen skola införas å skogskartan, utmärkas å skissen, varjämte å denna utsattes anteckning om använd skala ävensom norrstreck.

163 6 §•

I den i dagboken intagna tabellen göras anteckningar endast för några borrningspunkter, som kunna anses typiska för det undersökta området. Dessa punkter utmärkas å kartskissen med nummer. Beträffande övriga borrningspunkter upptagas å^ kartskissen uppgifter om djupet till fast botten och dennas beskaffenhet samt, där så lämpligen kan ske, om förekomsten av stubbar och val. Under särskilda rubriker i dagboken skall förrättningsmannen därjämte avgiva ett sammanfattande omdöme om torvmarkens allmänna beskaffenhet. 7 §•

Borrningspunkternas läge och inbördes avstånd äger förrättningsmannen bestämma under iakttagande av, att borrning sker i den utsträckning som erfordras för att lämna nöjaktig översikt av torvmarkens djupförhållanden. Vid kartskissens upprättande samt vid valet av borrningspunkter iakttages följande. Måtten å marken bestämmas genom stegning eller vad gränserna för odlingsområdet angår, jämväl genom bedömning efter ögonmått, där sådant kan ske med tillbörlig tillförlitlighet. För undersökningen uppgås en eller flera linjer, så förlagda, att odlingsområdets hegränsning från dem kan iakttagas och avfattas. Där en huvudlinje följes, uppgås erforderliga hjälplinjer, helst rätvinkligt mot huvudlinjen. Vid brytning av uppgångna linjer i annan än rät vinkel bestämmes vinkelns storlek med därför avsett instrument, varefter vinkeln inlägges å kartskissen. Då torvmarkens utsträckning gör sådant förfarande lämpligt, uppgås för undersökningen tvenne parallella huvudlinjer, förlagda i områdets längdriktning och på ett avstånd av 50—150 meter från vardera sidogränsen för torvmarken. Borrningarna företagas i regel i dessa linjer. Ligga linjerna på större avstånd från varandra, utföras borrningar i området mellan desamma endast i de fall, då större avvikelser framträda mellan borrningsresultaten i mitt emot varandra belägna borrningspunkter eller då fastmarksholmar eller förändringar i ytvegetationen tyda på väsentligare minskning i torvlagrets mäktighet. 8 §• I avseende å torvmarksområde, som av någon i instruktionen omförmäld anledning är att betrakta såsom odugligt för odling, skall anteckning å generalstabskartan eller i dagboken ej göras i annat fall än att området är upptaget å kartan och innefattar en areal av mera än 15 hektar. I sådant fall behöver i dagboken angivas allenast dagboksnumret, vegetationstyper och torvarten ävensom den omständighet, som anses utgöra hinder för områdets användande till odling. 9 §. Vid undersökning av sådant större område, som omnämnes i 37 § i instruktionen, upprättas ej kartskiss, utan utmärkas samtliga borrningspunkter å generalstabskartan, varjämte områdets yttergränser antydas å kartan.

164 10 §. Fastmarksområde, som skall läggas till torvmark, beskrives i dagboken till sitt läge och utmärkes å kartan med tecknet + . Där så lämpligen kan ske, inritas det därjämte å den i dagboken intagna skissen.

Dagbokens avfattning. (Sid. l.)

N:r

Kartblad: N:r kronopark

Torvmark. Läge: Benämning: Vegetationstyper m. m.:

uppskattad areal

hektar

Användes för slätter? Il

c • m

T o r v e n s form. grad

art

u

ou eq

0—20 cm.

20—40 cm.

|

Torvens allm. beskaff.: Djupförhållanden: Bottnens besk.: (Sid. 2.)

Kärrets form och utsträckning: Kärrets lutning:

art

form. grad

Stub- Torv- Bottbar o. marnens val på kens bedjup av djup i skafm. fenhet m.

Anm.

165 Förefintliga dikens beskaffenhet: Naturliga avlopps användbarhet: Avslutning på erforderliga avlopp: Naturförhållanden, som hindra eller försvåra framdragande av erforderliga huvuddiken: Andra förhållanden, som inverka på torrläggningen: Den allmänna beskaffenheten av terrängen omkring kärret:

(Sid. 3.) Den fasta odlingsmarken vid kärret. Läge: areal (i prop. 1/i av torvm.) Jordmån: Vegetationstyper: Lutningsf örhållanden: Förhållanden rörande avdikningen: Allmänt omdöme angående: a) torvmarkens odlingsvärde b) torvmarkens torrläggningsmöjligheter c) den fasta markens odlingsvärde d) tillgång på byggnadsplatser e) tillgång på torvströ

166 PROMEMORIA vid

Inventering av odlingsjord å kronomark i Norrland och Dalarna. Gränsen mellan torvmarh och fastmark. Torvmarker (myrar) innehålla minst 3 decimeter torv och äro i oodlat tillstund beväxta huvudsakligen med fuktighetsälskande växter, som benämnas torvbildare Marker med grundare torvlager räknas till fastmark. Dit föras således i allmänhet svämbildningar och försumpad skogsmark.

Torvmark. Torvmarkstyper. Torvmarkerna låta, vare sig man tar hänsyn till yttorvens beskaffenhet eller till vegetationen, uppdela sig i två huvudtyper, kärr och mossar. Här användes den botaniska indelningsgrunden såsom bekvämast vid fältundersökningar. Definition å Jcärr. Kärren utmärkas därav, att fältskiktet utgöres av starr, fräken eller andra sumpväxter, med eller utan en gles och lucker vitmöss- eller brunmossmatta. Definition å mossar. Fältskiktet hos mossar utgöres av tuvdun, tuvsäv, lavar, dvärgris eller ljung i en mer eller mindre utvecklad, tät vitmossmatta. Odlingsvärdet hos de båda typerna. Kärren lämpa sig för odling och upptagas därför vid inventeringen såsom odlingsbara. Mossarna hava för liten näringshalt hos yttorven och kasseras som odlingsmarker. Dock skola vid inventeringen mossar med mindre än 3 decimeter vitmosstorv i ytan på karrtorv upptagas som odlingsbara. Olika Jcärrtyper. Kärren benämnas efter de växter, som bilda huvudmassan av beståndet. Av rena bestånd får man exempelvis: starrkärr, fräkenkärr, tuvsävkärr. Förekomma inblandningar, sättes den huvudsakliga beståndsdelen sist. Sålunda dominerar starren i vitmoss-starrkärr, men brunmossorna i starr-brunmosskärr. Förekomma strängar och tuvor av ris eller vitmossor (mossens element), angives ungefärlig storlek och frekvens, exempelvis »kärr med strödda (talrika), smärre (större)

167 tuvor (strängar)». Likaså anmärkes förekomsten av flarkar, d. v. s. ytor med gles starr i öppen, lös dy. Olika torvmarkstyper. De viktigaste och vanligaste torvmarkstyperna äro:

A.

Kärr.

a.

Gräskärr.

1) renare former. StarrJcärr. Beståndet utgöres av övervägande starr utan avsevärd mossmatta. BlåsenTcärr. Beståndet utgöres av blåsene (Molinia), sällan rent, oftast med ris, starr och örter. Fräkenkärr. Beståndet utgöres av kärr- och dyfräken. TuvsävMrr. Beståndet utgöres av tät tuvsävmatta (Scirpus csespitosus). Allmänna på sluttande marker i övre Norrland. 2) blandade former. Ängskärr. Beståndet utgöres av starr, gräs och jämförelsevis ymniga örter, ofta i tunn brunmossmatta. Ängskärren äro ofta sluttande. De benämnas vanligen backmyrar, sidvallsängar eller örtrika starrmossar. Vitmoss-starrkärr. Beståndet utgöres av starr i en mer eller mindre väl utvecklad, men alltid lös och lucker vitmossmatta. Brunmoss-starrkärr. Beståndet utgöres av starr i en mer eller mindre väl utvecklad brunmossmatta. Vitmoss-fräkenkärr. Beståndet utgöres huvudsakligen av fräken i vitmossmatta. Fräken-starrkärr. Beståndet utgöres av fräken och starr. Vass-starrkärr. Beståndet utgöres av vass och starr. Tuvsäv- {eller fjälldun-)-starrkärr. Beståndet utgöres av tuvsäv eller fjälldun (Eriophorum alpinum) och starr. Vattenklöver (Menyanthesyvitmoss (brunmoss)-starrkärr. Beståndet utgöres av vattenklöver och starr i lucker vitmöss- (brunmoss-)matta. b.

Brunmosskärr. och starrstrån.

Mosskärr.

Beståndet utgöres av en tät brunmossmatta med enstaka örter c.

Riskärr.

Kärr med risskikt. Risen kunna utgöras av odon, pors, skvattram (Ledum), rosling (Andromeda), viden, dvärgbjörk. d.

Skogskärr.

Kärr med trädskikt och ofta även buskskikt. 1. Lövskogskärr. Björkkärr. Trädens huvudmassa utgöres av björk. Alkärr. Trädens huvudmassa utgöres av al.

168 2. Barr'skogskärr. Grankärr. Beståndets huvudmassa utgöres av gran. Markbetäckningen bildas av ymniga vit- och björnmossor, sparsamt förekomma skogsmossor. Tallkärr. Beståndets huvudmassa utgöres av tall. Markbetäckningen består av skogsmossor, sparsamt vit- och björnmossor. Risskikt. 3. Blandskogskärr. Blandat trädbestånd. B.

Mossar.

Vitmossar. Beståndet utgöres av tätt sluten vitmossmatta med enstaka strån av tuvdun etc. Tuvdun- {h]ortmn-)vitmossar. Beståndet utgöres av ymnigt tuvdun (hjortron) i en val utvecklad, tät vitmossmatta. Ljung-tuvdun-vitmossar. Beståndet utgöres av ljung och tuvdun i en mer eller mindre väl utvecklad vitmossmatta. Bismossar. Mossar med risskikt. Risen utgöras vanligen av odon, pors, skvattram, rosling, dvärgbjörk etc. Skogsmossar. Mossar med trädskikt (martall). Torvarter. Torvarterna erhålla med hänsyn till däri ingående beståndsdelar någon av de benämningar, som här nedan angivas. 1. Vasstorv har en grundmassa, som verkar fet, ostartad eller ock filtartad (bildad av fina rottrådar). Den genomsättes i båda fallen av rotstockar, vilka ej sällan aro hoppressade till bladtunnhet och då ha en bredd av 1—3 centimeter. 2 Fräkentorv utmärkes av svarta hinnaktiga band med leder och fransar samt tagelliknande, svarta rottrådar. Den förekommer vanligen i blandning med starrtorv 3. btarrtorv är ofta bildad av rotfilt och då till strukturen filtartad, men kan också ha mer eller mmdre rikliga lämningar av rotstockar och strårester, som äro av ett hostrås eller högst ett råghalmstrås tjocklek. Starrtorven är det vanligaste & torvslaget. 4. Brunmosstorv är bildad av sumpmossor. Torven är oftast föga förmultnad sa att grenar med blad lätt kunna framprepareras. Torven är mörkbrun eller bronsfärgad. 5. Ristorvcn kan hava en grundmassa av starrtorv eller vitmoss-starrtorv vari mga pmnar av dvärgbjörk, tjocka som en blyertspenna, eller också blad och stamrester efter tranbär och Andromeda. Stamresterna av dessa äro svarta och likna grovt tagel eller smal järntråd. 6. Björktorven utmärkes av en ostlik huvudmassa med gryning eller fet konsistens, vari ingå blad, grenar och stammar av björk. Dessa äro till utseendet hela men kunna lätt genomskäras med spade eller kramas sönder i handen. Den vita björkbarken gör, att denna torvart är lätt igenkännlig. Björktorven har högt odlingsvärde. 7. Vitmosstorven har en ljusgul-gulbrun färg, som ljusnar vid torkning. Karaktäristiska for torven äro de trådsmala, vitaktiga stammarna och den svampaktiga strukturen. I fuktigt tillstånd låter torven betydligt hopklämma sig, varvid mvcket

169 vatten avgår, men den återtar genast elastiskt sin förra volym. De vanligen väl bibehållna vitmossbladen äro båtformiga och breda eller starkt spetsiga. Är man tveksam, låter man torven torka, då den genast igenkännes på mossresternas ljusa stammar och blad. 8. Blandade torvarter förekomma även, exempelvis vitmoss-starrtorv, i vilken starren utgör huvudmassan; starr-brunmosstorv, i vilken brunmossor dominera, o. s. v. I dagbokens borrprotokoll användas följande förkortningar för de olika torvslagen: Bj = björktorv, Ubj = dvärgbjörktorv, JBr = brunmosstorv, Vi = vitmosstorv, R = ristorv, St = starrtorv, Va = vasstorv.' För sammansatta torvslag användes exempelvis Br.St = brunmoss-starrtorv.

Gyttja bildar en gråaktig, av sönderdelade växter samt skal av kiselalger m. m. bildad massa, vari dessutom ingå exkrementer och rester av allehanda vattendjur samt i mindre grad blad, frön, frakter etc. För känseln är gyttjan vanligen fet. Den är gråaktig eller vit vid upptagandet, kan övergående svartna, men blir ljus vid torkning och krymper starkt. Den låter ofta klyva sig i tunna skickt. Dy är en avart av gyttja, rikare på mullämnen och därför brun vid upptagandet samt svartnande vid torkning. Den krymper starkt och torkar till benhårdhet. Bleke- eller kalkgyttja är till färgen vit eller grå och innehåller ofta snäckskal. Den består till största delen av kolsyrad kalk. Förmidtningsgrad. Förmultningsgraden bestämmes i fältet efter kramningsprov. Oförmultnad torv avger nästan klart vatten, och all torv stannar i handen utan att färga. Dåligt multnad torv är delvis uppblandad med mullpartiklar; avrinnande vatten är färgat. Växtresterna äro anfrätta men oskiljbara. Torvmassan svagt färgande. Väl multnad torv kännes mullartad eller fet och avger ett mörkt vatten samt färgar handen mörk. Fastmark. Fastmarkstyper. Fastmark, som över huvud kan ifrågakomrna till odling, indelas med hänsyn till vegetationen i skogsmark och ängsmark. A. Skogsmark. Skogsmark. Lavrik tallskog (tallhed). Bottenskiktet i markbetäckningen utgöres av gråa lavar (mest renlav), vari ris, särskilt ljung-, blåbärs-, lingon- och kråkris äro inströdda. Mossrik tallskog. Bottenskiktet består av en mjuk, grönskande matta, sammansatt av husmossor. Karaktärsväxter äro lingon- och blåbärsris. Örter och gräs äro ganska sparsamma och bestå av Aira flexuosa, Luzula pilosa, Trientalis m. fl. Mossrik granskog. Bottenskiktet i markbetäckningen utgöres av en mjuk och tät grönbrun mossmatta, som bekläder även stenar och vindfällen. Blåbärsris förekomma men ej ljung, dessutom Linnsea, Lycopodium, Oxalis m. fl.

170 Mossrik lövslcog. Bottenskikt av mossor. I markbetäckningen förhärska ris såsom ljung, lingon, blåbär. Örter och gräs uppträda sparsamt. Ortrik granskog. Bottenskiktet utgöres av mossor. Örter och gräs frodas i stor mängd. Risen representeras förnämligast av blåbär. Ortrik lövskog. I markbetäckningen äro örter och gräs övervägande, medan mossor och ris träda tillbaka. Försumpad tallskog. Bottenskiktet utgöres av vitmossor och björnmossor. Utmärkande ris äro ljung, lingon, blåbär, skvattram. Försumpad granskog. Bottenskiktet utgöres av vitmossa och högväxt björnmossa. Bland örter och gräs märkas hjortron, skogsfräken och Carex globularis. Träden äro lavbehängda. Blandskog. Utom förestående typer förekomma blandningstyper av tall, gran och lövträd. B. Ä n g s m a r k . Ängsmark. Torr ängsmark (ink. hagmark). Ängar med Aira flexuosa, Festuca ovina, Solidago, Nardus, Melampyrum pratense, Majanthemum m. fl. Fuktig ängsmark. Talrika örter, kraftigt gräsbestånd, stundom glest stående lövträd. Fastmarkens jordarter. Fastmarkens jordarter äro: 1. Lera (kornstorlek upp till 0.0 2 millimeter) har en jämn, likartad beskaffenhet. I fuktigt tillstånd är den formbar, i torrt blir den hård, krymper starkt och är föga eller icke mjölande. 2. Mo (kornstorlek 0.02—0.2 millimeter) liknar i fuktigt tillstånd lera. Den är knappast sträv för känseln. I torrt tillstånd sönderfaller den eller kan lätt smulas sönder till ett mjölartat stoft. Uppslammad i vatten sjunker den långsamt. 3. Sand (kornstorlek 0.2—2 millimeter) är sträv för känseln, då den smulas mellan fingrarna. Uppslammad i vatten sjunker den hastigt till botten. 4. Grus. Jordarter med grövre struktur (2—20 millimeter) benämnas grus. Dessa jordarter förekomma ofta i blandningsformer. Förkortningar. St. = sten; Gr. = grus; S. = sand; M. = mo; L. = lera; f. = fin; g. = grov; gr. = grusig; 1. = lerig; s. = sandig; st. = stenig.

Torvprov. Insamling av torvprov. Proven skola, sedan sval och vitmosslager avlägsnats, tagas i lägena 0—20 och 20—40 centimeters djup. De böra hava en storlek av 1 / 5 — 1 / i liter var ( = en handfull). Proven etiketteras genast omsorgsfullt. Å etiketten, som bilägges provet,

171 skrivas med tydliga siffror löpande dagboksnummer samt insamlarens namn (läsligt). Övre provet har alltid beteckningen a efter numret, undre b. Papperet i etiketten skall vara av gott skrivpapper och skriften göras med lös blyertspenna (ej anilin eller bläck). I dagbokens borrprotokoll mitt för borrnumret göres i anmärkningskolumnen anteckningen »prov».

Sammanfattning

a

vad som sJcall antecknas å kartan.

Anteckningar å kartan. 1. Avskiljningslinjer, anbragta så att man tydligt ser varje undersökt områdes utsträckning. S. k. tarmar avskiljas med linjer, vinkelrätt mot längdaxeln. 2. Begränsningslinjer mellan mossar och kärr. 3. Dagboksnummer, insatt å de odlingsbara markerna. 4. Lutningsförhållanden, angivna medelst pilar i lutningens riktning. Graden av lutning anges medels 1—3 par hullingar, betecknande resp. ringa, god och stark. 5. Avloppsriktning, angiven medels heldragna blå linjer med hullingar enligt anvisningar i 4. 6. Läget av fallbrott, angivet medelst tecknet || på avloppslinjen. 7. Hinder i avloppet, vilket å samma linje angives medels tecknet X. 8. Befintliga diken, angivna medels två smala, heldragna tuschlinjer. 9. Vid rekognosceringar kunna kärr betecknas med mossar

»

= VVV VVV

172 Bil. 2.

Exempel å ifyllda dagboksupplägg. A.

(Sid. 1.)

N:r

52 Undersökt medels skogskarta.

. °:.PaJ.ala.

kronopark

Torvmark. Fig. n:r..°.8; Benämning:

block ..Y. skifte odlingsbar areal hektar

Vpffftationstvner

m

n i * godkända

delen starrkärr

med strödda

strängar

av dvärgbjörk,

övriga

delar

vi-starrkärr

Användes för slätter? ..*?./.*#£ 5ä

T o r v e n s art

u O CQ

0—20 cm.

i

st

5 St

5 4 ö 6 7 8

se st vi vi st st

iörm. grad

art

form. grad

20—40 cm.

0 0 0 0 0 0

0 0

St St St St

vi-st vi-st st st

0 0 0 0 0 0 0 0

Stub- Torv- Bottbar 0. val på kens bedjup av djup i skafm. f enhet m.

0.9 Gr. » » » » » »

0.3 St.

1.6 1.8 1.9 1.9 0.5 0.5

Anm.

prov

a) st (0) b) st (0)

(Sid. 2.) Kärrets lutning, i den mån den ej framgår av kartan:, sod mot bäck, som börjar i södra dekn Förefintliga dikens beskaffenhet och användbarhet för jordbruksändamål: ..— Naturliga avlopps användbarhet för torrläggningen: .™.0"^^^^ kan användas som avlopp

Avslutning på erforderliga avlopp:..ova.nttå.mnda..bäck>.som.utfaller.Å IrumiJärXi. Naturförhållanden, som hindra eller försvåra framdragande av erforderliga huvuddiken:.. - ~. Andra förhållanden, som inverka på torrläggningen:...~~: Den allmänna beskaffenheten av terrängen omkring kärret: bergpåaiia sidor utom mot söder, där terrängen långsamt sluttar mot Lumijärvi ned till sjön

eller egentl. myren norr därom (DB 53) för att sedan tvärbrant gä

173 (Sid. 3.) Den fasta odlingsmarken vid kärret. Fig. n:v ..!?.

block ....K... skifte t u räckli

i.

?.

odlingsbar areal

hektar

J o r d m å n * Stenbunden morän/ord, 3 cm. råhumus, 8 cm. blekjord, 5 cm. rostjord

Vegetationstyper och bestånd:..mossrik.blands.kos Lutningsförhållanden:. £oda.mot..söd:er. Förhållanden rörande avdikningen:..1:0.'^.åke.rdik'l\nM. Allmänt omdöme angående: a) torvmarkens odlingsvärde fasta markens odlingsvärde

b) torvmarkens torrläggningsmöjligheter d) tillgång på byggnadsplatser

a) gott.

Flåhackning i mindre utsträckning,

b) gott.

En avloppsgrav dragés i pilarnas riktning till bäcken.

c) mindre gott — dåligt.

eljes direkt plöjning;

Stenbunden moränjord med tätt

d) finnes vid stigen som leder till landsvägen

Denna har gott fall;

skogsbestånd;

Kihlangi—söderut.

c) den

174 B.

Undersökt medels topoqraiisk karta. J

(Sid. l.)

N:r

m

Kartblad N:r Hejkläppen

kronopark

Torvmark. Läge:

f™n

se

- ' Byskeforsen

100 m. mot nv.

Benämning:

uppskattad areal ...»... hektar !

Vegetationstyper m. m.: ^-_^?*?f?_**F!??** ??**5!P»'«_J*?^*????^??*^**? ??**??^» _^??^?? delen starrkärr med enst.-spridda tuvor, vid södra sidan mindre områden i l st0

ängskärr. del

Användes för slätter V .T . L ''.. .___ u ö

T o r v e n s

9 S3

form. grad

K O

art 0—20 cm.

St

st st

Stub-

art

Bottnens bedjup av djup i skafm. fenhet m.

20—40 cm.

0 0 0

St St St

Torv-

bar 0. marform. val på kens grad

0 0 0

—

1.6 St

2.2 2.5 +

s

Anm.

H.-st-kärr st. » prov

Torvens allm. beskaff.:..* <?). Djupförhållanden:..!:}-?:?.+ Bottnens besk.:..^ten..°f.h.s.an^: S id. 2.)

Kärrets form och utsträckning:.. L^sträckt ö-y, cirka 900 m. Kärrets Infaiing- *frg« — «!>* ***&&_ Förefintliga dikens beskaffenhet:..iX*f^??.övre../??£« ?xJ m., längre ned 1x0.5 Naturliga avlopps användbarhet: ände Avslutning på erforderliga avlopp:,J.I^..^!^..^f.J?^^f.^.J^. m ^J!f.^^ Naturförhållanden, som hindra eller försvåra framdragande av erforderliga huvuddiken:. .."T7T~T Andra förhållanden, som inverka på torrläggningen: Den allmänna beskaffenheten av terrängen omkring kärret:..T?lfhed. eUer_.mossrik blandskog.

175 (Sid. 3.) Den fasta odlingsmarken vid kärret. I ätre'

^'^

m rens

y

norl a

'

sida mot landsvägen

areal (i prop. 1/i av Jordmån:

toYym.)...Ti!!räck^s...

Sand, delvis något stenig, 3 cm. råhumus, 7 cm. blekjord, 12 cm. rostjord.

VeffetationstVDer'

Huvudsakligen

mossrik blandskog, något tallhed.

Lutningsförhållanden:.. ™nMa. .lutn.'.nK>. .huvudsa.kli?efl. mot.s.8der: Förhållanden rörande aydikningen- Vanlig åkerdiknlng. Allmänt omdöme angående: a) torvmarkens odlingsvärde fasta markens odlingsvärde torvströ

b) torvmarkens torrläggningsmöjligheter c) den d) tillgång på byggnadsplatser e) tillgång på

a) gott, delvis mycket gott b) goda c) mindre gott — gott d) mycket god vid landsväg. e) mindre god.

(Sid. i,)

Ex. på utförd kartskiss i dagboken.

.Skala \t:10.00Q < (Norrstreck antecknas

på lämplig

platä!)

176 Bil. 3.

Kortregistrets avfattning. A.

Motsvarande

ifyllda

kort till Jöreg.

dagboksnummer.

N:r. övre Norrboitens

.

Distrikt Kronopark

östta (lla

^ .

Pa al

K

J " Block

Kevir Skifte.

Torvmark. Fig. n:r ° 81 Benämning Odlingsbar areal....{1....har odkä da de en Vegetationstyper 111. m. ..9 .? .. ! jt?lrrk.ar!'_™ed sttödda dvärgbjörksträngar C:a hektar Avbärgas? l Torvens beskaJL..£*£!*£/# Val Bottnens beskaff....^"5 Djupförhållanden.. .^i. o-t—i.8. Torvmarkens torrl:s-möjHgheter...#fWL(.*** F a s t m a r k . Fig. n:r J o r d m å n .?te.nbunden. mor.änj.ord

10 Areal (i prop. 1/i av torvm.). Jillräcklis_ Veget: s-ty per mossrik biandskog Lutning god mot söder

.

Allmänt omdöme. Torvmarkens odlingsvärde..! Gott . Torvmarkens torrl:s-möjl:h... Goda... Fastmarkens odl:s-värde...Mi^jptt — dåligt Anm Undersökt m ..otto.Ge.bhardt. å r . J.919.. dagbok ....<?.... n:r ..'.K. Kartan upprättad kT..!8.95...aY.Sve.n./:..Cederbers. Arkiv n:r (Röd kartong.)

N:r

?kelleS(e.å J ??.ens.

Distrikt Kronopark

He klä

Torvmark.

Fig n:r

V e g e t a t i o n s t y p e r m . m . K: delen

Benämning mest

Jöms Block

Revir Skifte.

Odlingsbar areal..?•?..?/...har

dvärgbjörk-starrkärr, södra mindre område ängskärr

Avbärjas? Torvens beskaff...^??*?™ W Val Bottnens beskaff. .Sa.nd.-.stetl Djupförhållanden .V«JC/- A6 .- 2 :. 5 .+. avslu tnin Torvmarkens torrl:s-möjligheter.. . M..'. **?**&*..V°*.^y?.fceäl.v.idelvM.dikad: F a s t m a r k . F i g ; nrr...*?.**^* Jordmån.. Sa . nd '.. nä £ oi sten

Areal (i prop. 1/i av torvm....'/^: Veget"S-tVPer mossr'k blandskog något tallhed Lutning..:rinM9..m°t..sö^e.r.

Allmänt omdöme. Torvmarkens o d l i n g s v ä r d e . . f 0 . ^ . . " ^ ^ . ^ Torvmarkens torrl:s-möjl:h....f0.da. Fastmarkens odl:s-värde ..mindf'e..?0.tt.~.?ott..... Anm Undersökt a r . *-..4«£*!!S år ..1918__. dagbok ....*.... n:r ..i1*... Kartan upprättad år av...?&•*?*#!* *?*?.£ Arkiv n:r (Röd kartong.

177 B.

Kortens uppställning för större torvmarler samt ren

fastmark.

N:r. Distrikt Kronpark Torvmark av större omfattning*. Fig. n:r

Revir Skifte

Block Benämning Areal

Vegetationstyper Torvens beskaffenhet .. Bottnens beskaffenhet. Djupförhållanden Förefintlig dikning? ..

har.

Allmänt omdöme. Odlingsvärde Torrläggningsmöjligheter Anm. Undersökt av Kartan upprättad år

år 191

dagbok

av

n:r. Arkiv n:r. (Blå kartong.

N:r. Distrikt .Kronopark Fastmark. Fig. n:r

Revir Skifte.

Block Benämning Ungefärlig areal

Jordmån

har.

Vegetationstyper Lutnings- och avdikms-förh. Allmänt omdöme. Odlingsvärde Torrläggn: s-möjligh. Anm. Undersökt av Kartan upprättad år

år 191 av

dagbok

n:r. Arkiv n:r. (Grå kartong.)

12.

Kolonisationskommittén, T

Bil. i.

TABELLARISKT SAMMANDRAG UTVISANDE

AREALEN ODLINGSMARK Å SKILDA PARKER ÄVENSOM Å REVIR OCH DISTRIKT.

180 Tabell utvisande arealen odlingsbar mark Totalareal hektar

Skogar

Kronoparker Övre Norrbottens distrikt ... 1 017 880 928 067 Nedre Norrbottens » 366 117 Skellefteå distrikt 497 970 Umeå » 351 837 Härnösands » Mellersta Norrlands distrikt... 213 392 525 593 Gävle-Dala distrikt Summa 3 900 856 Kronoöverloppsmarker 243 821 Summa Stockfångstskogar 52 959 Summa Summa summarum 4 197 636

15—24 ,99 har

< 1 5 har antal områden

har

antal områden

har

antal områden

har

367 593 287 542 234 183 112

3 401 4 733 2 370 4 317 2 048 1189 1012

315 259 144 192 115 41 54

2 318

19 070

6 063 4 918 2 675 3 670 2198 752 1016 21 292

332 224 114 141 83 28 51 973

11282 7 578 3 787 4 778 2 847 956 1694 32 922

2 209

22 2 409

186 19 869

9 1 193

163 22 647

1 1038

30 35161

I. Krono parker. R e v i r

Summa

60 816 55 300 132 439 146 459 4 223 32 828 92 751 92 650 102 698 149 527 93 484 54 705 1 017 880

Summa

100 872 40 334 46125 98 789 109 140 8 508 101 277 60 451 101 049 100 672 91927 68 923 928 067

Gällivare Jukkasjärvi Kalix Pajala Råneträsk Råneå Storlandet Torneå Tärendö Vettasjoki

Boden Görjeå Jokkmokk Malmesjaur Piteå Pärlälven Sikå Storbacken Vargiså Västra Arvidsjaur Alvsby Östra Arvidsjaur

25—49,99 har

a. Tabell utvisande a r e ö v r e No r r382 15 497 200 4 120 1221 60 2 025 485 26 895

19 6 124 15

195 60 1080 166

20 10 65 25

16 89 5 18 43 20 12 367

135 796 44 201 409 198 117 3 401

15 58 1 27 47 29 18 315

6 063

141 24 13 26 130 2 54 19 25 76 32 51

1253 238 106 217 1107 21 393 142 197 520 212 327

70 14 10 7 68 1 15 10 11 17 12 24

1372 251 193 134 1280 20 293 198 201 323 218 435

4 733

4 918

286 1148 24 516 902 573 326

28 41 14 41 41 31 31

1041 1326 498 1408 1339 1003 1130 11282 332 NorrNe d r e 1752 52 506 15 449 13 251 8 1942 58 150 4 11 335 13 416 10 344 318 9 287 8 23 828 224 7 578

å kronomarker i Norrland och Dalarna. 50—99,9 9 har

Summa odlingsbar myr

antal områden

,

antal områden

17 983 6 576 2 309 3 342 5 315

1224 1164

Summa odlingsbar mark

Fastmark

har

antal områden

38 729 23 805 11141 16107 12 408 3 640 5 301

Större myrar

har

antal områden

har

antal områden

har

1236 1198

292 91 16

582 951 511 270 243

39 679 25 026 11192 17 349 12 700 3 731 5 317

46 212 11571 2 567 2 270 4 533

3 863

4 991

114 994

193 51 18 14 21 4 1 302

—

7 745

4 820

69 12 24 484

578 923 501 264 241

37 847

4 895

111 131

12 34 4 28 10 6 2 96

3 731

7 745

—

1 536

—

—

| 119 306

3 863

5 272

123 169

72 532

— — 8 1

— — 211 100

60 25 291 96

1534 7 240 4194

6 7 18

— — — — 3 — — 12

— — — 639 — — 950

71 192 37 119 162 101 82

2 380 3 545 2 309 5 894 5 680 3170 3 020

3186 1714 3 973 3 503 479 5 220 1062 3 846

1 236

J 39 679

886 — 17 — — 15 12 — — — 291 —

294 58 45 43 280 8 89 48 54 106 67 106

6151 1348 1355

25 026

33 48 •

51 1242

459 100 67 712

alen odlingsmark inom olika revir.

bottens 6 5 34 29 12 4 17 33 28 21 21 210 bottens 13 5 8 2 24 — 8 6 8 4 2 8 88

d i s t r i k t. 460 60 333 25 2 703 283 2 548 95 918 275

713 7 029 4 094

1743 3 769 2 391 1396 1447

71 192 37 119 159 101 82

2 380 3 545 2 309 5 894 5 041 3170 3 020

17 983

38 729

di str i k t. 888 276 353 58 590 44 147 43 1935 280 — 7 633 88 508 48 555 54 215 106 136 54 616 106 6 576

5 265 1348 1338

749 6 264

191 1654 1264 1297 1376

853 2 206 23 805

18 — 1 — — 1 1 — — — 13 — 34

749 6 264

206 1666 1264 1297 1376 1144 2 206

20 3 19

13 12 4 35 23 33 193 11 3 5 — 1 2 4 18 7 — — — 51

781 6 310 4 451 11687 46 212 1317

534 574 — 77 177 689 6125 2 078

— — — 11571

182 Totalareal hektar

Revir

15—24,9 9 har

< 15 har antal områden

har

antal områden

har

25—49,9 9 har antal områden

har

Sk ellefted Burträsk Jörn Mala Norra Sorsele Norsjo" Södra Arvidsjaur Södra Sorsele

35 506 78 718 65 433

643 37 518 109 660 38 639

Summa

366 117

62 939 41491 56 240 58 502 5 962 67 542 32 024 57 504 35 211 80 555

Bjurbäcken

Bjurholm Blåviken Degefors Hällnäs skolLycksele Vinliden Västra Stensele Örå Östra Stensele Summa

Anundsjö Dorotea Fredrika Junsele Malgomaj Sollefteå Tåsjö Volgsjö.o Västra oAsele Östra Åsele

497 970

26 240 21617 56 239 32 802 19105 16198 35 487 42 519 47 457 54173

Summa

Bispgården Bräcke Frostviken Hallen Hede Medelpad

351 837

7 462 21767 8 461 42 888 26 456 24 030

Transport

131 064

27 74 26 — 27 106 27 287

78 43 123 18 6 68 48 62 24 72 542

— 38 30 11 28 1 29 70 5 22 234

13 64 16 11 — 31 135

223 640 222 — 201 859 225 2 370

724 325 829 109 47 609 393 506 227 548 4 317

— 262 241 102 235 12 259 682 49 206

12 50 20 — 7 41 14 144

38 10 14 7 2 39 21 23 15 23 192

202 956 385 — 138 735 259 2 675

740 203 269 119 35 765 357 463 282 437 3 670

2 048

1 11 10 6 11 12 33 10 21 115

16 218 188 100 225 — 228 638 184 401 2198

85 412 85 91 — 157 830

3 9 4 5 — 8 29

57 159 78 96 — 149 539

3 35 24 — 6 43 3 114

14 5 15 2 — 39 9 16 18 23 141

105 i 1194

785 — 199 1411

93 3 787

Ume 474 144 486 54 — 1348

296 518 655 803 4 778

Härnösands — — 5 177 9 326 5 168 10 365 — — 5 146 1026 30 9 308 10 331 2 847 83 Mellersta 3 4 1 — 1 6 15

Norr 107 131 44 — 25 210 517

50—99,9 9 har antal områden 1

faar

Summa odlingsbar myr antal områden

har

44 168 77 1 40 202 46 578

670 3 335 1932 110 538 3 851 705 11141

135 58 159 28 8 162 79 105 62 127 923

2 264 672 1980 332 82 3 904 1110 1735 1546 2 482 16107

1 59 53 23 67 1 46 163 32 56 501

16 1015 1005 432 2 560 12 633 4 512 1047 1176 12 408

19 79 21 18 1 49

249 824 207 319 25 768

2 392

Summa odlingsbar mark

Fastmark

ån a

antal områden

har

områden

47 168 77 1 41 202 46 582

697 3 335 1932 110 562 3 851 705 11192

6 1 14 1 1

128 2 281 111 12

1 1 3 28

367 150 191 1242

135 64 160 42 9 163 79 106 63 130 951

2 264 800 1982 613 193 3 916 1110 2102 1696 2 673 17 349

1 59 53 23 67 46 173 32 56 511

16 1015 1005 432 2 560 12 633 4 804 1047 1176 12 700

19 82 21 19 1 49 191

249 852 207 362 25 768 2 463

l}

\

har

Större myrar antal områden

har

distrikt. 2 9 7 1

140 545 540 110

12 2

846 128 2 309

2 15

228 2139

—1 18 |

2 567

3 1 3

547 100 445

2 3

515 464

2 14

2 270

4 2

710 247

7 3 2 21

1654 780 197

3 1

322 137

distrikt. 5

7 1

396 50

16 1 4 5 9 48

1182 64 248 382 694 3 342

distrikt 5 4 1 18

358 250 62 1735

30 8 3 69

2166 506 238 5 315 di

la tids

io

292 |

4 533

strikt.

4 8

252 506

|

184 Totalareal hektar

R e v i r

Norra Hälsingland Rätan Västra Hälsingland Åre Östersund

< 15 har antal områden

har

15—24,9 9 har antal områden

har

25—49,9 9 har antal områden

har

Transport

131 064 20 272 17 050 18196 11968 14 842

135 5 13 3 6 21

830 32 98 24 34 171

29 1 4 2 2 3

539 16 73 38 30 56

15 3 5 1

517 112 148 37

Summa

213 392

142 G ävl e—D al a Grönsinka skolGästrikland Hamra Idre Garpenberg Kopparberg Malingsbo Särna Transtrand Väster-Dalarne Älvdalens Västra Älvdalens Östra

9190 16 662 41486 157 745 8 609 5 921 24 809 73 554 76 481 17 141 51067 42 928

Summa

525 593

2 8 19 21 1 — 3 14 18 13 13 — 112

19 56 202 191 7 — 24 113 184 92 124 — 1012

1 2 5 9

24 39 86 162

1 5 9 4 18 — 54

19 93 164 72 357 —

1 1 17 2

30 25 543 52

.

5 8 5 9 3 51

179 269 181 318 97 1694

b. Tabell utvisande arealen odlingsKronopark

Gällivare

Dundret Leipipir Lina Summa

10 938 19 471 30 407

4 1 14

41 12 142

60 816

3 478 29 834 1150 10 688 10150

— 5 1 — — 6

,

6 1 13 20

113 20 249 382

258 239 15

497 Jukkasjärvi

Kurkiovaara Parakka Saangijoki Sappisadsi Vivungi Summa

55 300

48 12 — 60

3t 4

59 90

— 4

1 2 10

15 36 200

— 4

— 120

185 50—99, 99 h a r antal områden

har

—

—

— —

— —

Summa odlingsbar myr antal områden

har 2 392 160 389 99 64 536

187 9 23 6 8 31

3 640

2 11 3

108 717 203

—

—

4 13 52 35 1

73 228 1548 608 7

—

—

43 385 756 345 1121 187 5 301

70 Summa odlingsbar mark

Fastmark antal områden

har

—

—

Större myrar

antal områden

har

antal områden

2 463 160 409 99 64 536

— .— — — —

— — — — —

har

— — —

— — —

191 9 25 6 8 31

3 731

— — —

— — —

4 14 52 35 1

73 241 1548 608 7

— — — —

— — — —

— —

— —

— —

— —

43 385 756 348 1121 187

— .—

— —

4 24 37 23 45 4

— — —

— — —

distrikt.

5 1

322 90

4 24 37 22 45 4

—

—

m a r k å d e enskilda

— —

— —

5 317

18 4 38

412 172 950

4 2

2 300 886

—

— .— — — — —

3 17 1 1 3

59 541 12 15 86

—

—

4 2

1458 196

parkerna.

r ev i r. 2 4

140 320

18 4 38

412 172 950

—

—

— —

— —

59 541 12 15 86 713

revir.

3 17 1 1 3

— — — — — —

—

—

186 Totalareal hektar

Kronopark

< 15 har antal områden

15—24,9 9 har

har

antal områden

25—49,9 9 har

har

antal områden

— — 23 31 — — — — 31 32 24 303 17 180 40 540 —

— — —

har Kalix

Bergträsk Bjumisträsk Björkfors Flakaträsk Granberget Kamlungekölen Lilla Granträsk Långträsk Mjölafors Risberget Räcktjärvberget Rönsjärv Snårberget Svartträsk Tallberget Ängeså Övriga parker, 8 st

548 1504 5 621 2 875 1603 3 647

212 153 485 10 015 1115 12 877 5 816 8160 8122 64 841 4 845

Summa

132 439

2 1 3 4 1 5 — 1 2 7 — 26 1 36 5 30 — 124

2 — 6 1 6 15

23 4 31 48 12 52 — 12 18 75 — 215 12 248 53 277 —

— — 1 2 — —

.—

— 2 2 1 15 1 10 2 29 — 65

2 — 1 _ — 1 1 11 — 10 2 32 — 60

15 — 70 10 71 166

1 — 14 2 8 25

20 — 269 35 161 485

1 1 11 1 12 26

—.

— — — 62 — 28 — — 30 29 372 — 286 58 1160

— 2 025

Paja la Hörnan Kerovaara Muonio Pajala yästra Pajala Östra

2 227 1036 90 691 17 741 34 764

Summa

146 459

Summa

4 223

29 39 388 36 403 895

Po rju s Ananas bl. 2

Råneträsk Meurisvare Råneträsk Summa

12132 20 696

8 | 8

53 82

8 7

158 I 128

12 16

32 828

16 |

286 |

4 871 1836 1792 12 416 2 238

4 2

77 47

5 6

61 57

3 1

54 17

1 7

31 243

373 I |

457 1 584 1041

Rånet Avafors Björkberget Björnberget Blåkölen Dräktlandet Transport

187 Summa odlingsbar myr

50—99,9 9 har antal

har

o -.

Hal

antal områden

har

23 4 54 79 74 52 28 12 49 137 53 1144 29 765 201 4 325

Summa odlingsbar mark

Fastmark antal områden

har

a n ^ områden

har

Större myrar antal områden

har

områden revir. 23 4 54 79 74 72 28 12 49 137 53 1144 29 826 201 4 455

3 593

2 1 4 6 3 6 1 1 4 10 2 56 2 60 10 123

7 240

3 973

4 1 40 6 45 96

64 39 1591 268 2 232 4194

1 1 10

248 363 1142

8 20

1750 3 503

-

-

-

34 37 71

1146 1 1234 2 380 1

12 7

3 647 1573 5 220

12 2 1 16 7 38

234 47 31 426 74 812

1 1 28

51 50 2 348

2 1 4 6 3 5 1 1 4 10 2 56 2 57 10 119

2 703

7 029

764 187 1597 2 548

4 1 39 6 45 95

64 39 1491 268 2 232 4 094

revir. 8 2 19 29

r e v i r.

1 revir. 478 440 918

34 37 71

1146 1234 2 380

12 2 1 16 7 38

234 47 31 426 74 812

6 6 12 revir.

—

—

—

—

188 Totalareal

Kronopark

hektar

< 1 5 bar

15—24,9 9 h a r

antal områden

har

antal områden

har

10 1 3 1 7 2 5

Transport Galaberget Grankölen Lillåudden Mickelskölen .... Skaite Snårköllandet.... Storberget Sörliden Tallberget Törefors Yitåfors Övriga parker, 6 st.

23153 1805 6 996 1067 8 509 10125 3 899 609 3167 4 383 21757 2 292 4 989

3 1 22 1 6 3 6 3 28

33 13 188 13 53 23 44 25 228

Summa

92 751

796 Summa |

92 650

Storlandet

Hietaniemi Karl Gustaf Ohtanajärvi Över-Torneå Övriga parker, 1 st

antal områden

har

195 20 56 18 134 41 110

4 4 1

142 124 28

3 4 21 1

65 80 409 20

1 3 16

25 99 499

36 St o rlan

det s

|

17 26 13 145 — 201

2 — 3 22 — 27

45 — 60 411 — 516

3 2 7 29 — 41

6178 10 097 5 612 35 076 35 357 6 867 264 6 470 10 066 31138 2 402

5 10 1 6 13

57 75 13 63 123

6 7 7 5 12 2

119 135 131 89 237 35

7 7 2 8 11 1

205 212 82 278 358 27

4 3

41 28

1 7

16 140

2 3

76 101

149 527

26 866 66 618

12 8

116 82

17 12

341 232

21 10

697 306

93 484

88 102 698

— 1408

T är Limingojärvi, Västra Limingoj är vi, östra Mestos Narken Kissa Suorsa Takavaara Vinsa Aihämä Angeså bl. 7—9, 12, 13 Övriga parker, 1 st Summa

endö

Vettasjoki Valtio bl. 1—5 Vettasjoki bl. 1—7 -7 Summa

|

Torn ed 77 76 254

2 2 2 12 — 18

18 507 1877 20 268 61958 Summa

25—49,9 9 h a r

189 50—99, 9 9 har

S u m m a odlingsbar myr

antal områden

har

antal områden

68 — — 67 — — — — — 140 — — 275

38 1 7 2 34 7 12 3 10 10 67 1 — 192

2 — 18 13 — 33

173 —

1 — — — — 2 — — 4

har

S u m m a odlingsbar mark

Fastmark antal områden

har

— — — — — — —

—

antal områden

har

antal områden

har 174 89 — — — 799 — — — — — — — 1062

3 545

— — — — —

— — — — — — — — — — —

38 1 7 2 34 7 12 3 10 10 67 1 — 192

3 545

2 1 — — — 10 — — — — — — — 13

2 309

— 1

—

| 2 309

3 846

9 4 30 76 — 119

312 102

— — — — — —

— — — — — —

9 4 30 76 —

312 102 3 084 2 396

5 894

— — 1 3 — 4

— — 224 557 — 781

— —

708 880 722 920 718 404 9 — 410 909 — 5 680

812 20 125 31 531 178 191 23 134 204 1276

20 —

—.

—.

812 20 125 31 531 178 191 23 134 204

Större myrar

20 —

r evi r. 1 revir.

2 757

839 — 3 769

3 084 2 396

— 5 894

—

r evi r. 4 7 5 5 _ 2 — —. 3 2 — 28

327 458 496 315 — 342 — — 277 176 — 2 391

r ev i r. 697 1 10 1 11 699 21 1396

22 31 15 24 36 5 1 — 10 15 — 159

41 101

—

— — — 175 — — — — — 464 —

5 041

22 31 15 26 36 5 1 — 10 16 — 162

1851 1319

—. —

— —

60 41

1 1851 1319

—

—

708 880 722 745 718 404 9 — 410 445 —

—.

2 — — — — — . 1

1 5 3 11 11 — — 2 1 1 — 35

230 1028

448 2 323 1453

— — 282 180 366 — 6 310

4 | 778 3 673 19 23 4 451

190 Totalareal

Kronopark

hektar

< 15 har antal områden

15—24,9 9 har

har

antal områden

har

25—49,9 9 h a r antal områden

har Än g e s d

Högmyran Leipipir bl. 4—7 Lina bl. 5—6 Summa

24 028 17 870 12 807

10 2

98 19

9 9

158 168

27 4

959 171

54 705

9 769 9 771 1217

6 24 2 2 — — 7 43 1 — 6 2 1 1 3 5 3 1 4 1 — 1 9 4 11 1 2 — 1 — 141

51 227 18 11 — — 60 357 6 — 64 26 12 13 32 52 27 11 35 7 — 14 78 40 77 9 14 — 12 —

5 20 — — 1 1 1 11 — 1 3 4 1 — 1 3 — — —

107 403 — — 21 21 17 216 — 17 59 82 21 — 24 52 — — — — — — 147 36 34 17 17 17 64 —

— 15 — 1 2 — — 2 1 — 5 6 2 — — 4 — 1 — — 1 3 9 — — — — — — — 52

32 054 577 5 773 1930 40 334

Bodens Alträsk Djupsjö Fisklösträsk Flarkå Gyttj eå Gyttjeå, Södra Hatten Kloken Kroktjärn Krokträsk Kvarnhult Költräsk Lappträsk Liden Lilla Lappträsk Ljusa Långsjö Mörtträsk Norrsjö Näsberg Risberg Selet Slättberget Svanisträsk Svanå S vartliden Vitberget Åbacka Överäng Övriga parker, 3 st

654 1922

426 1531 18 843

545 4167 5 807 3 248 1928

370 912 4 772

988 373 485 521 3 264 5 809 11380 3 450 3126

660 694 528 2 348 1364 Summa

100 872

—

— 492 — 25 58 — — 51 28 — 159 227 60 — — 143 — 42 — — 39 104 324 — — — — — — —

— — 8 2 2 1 1 1 3 — 70

9 2 13

110 22 106

9 1 4

168 16 67

1752 G

Görjeå bl. 4—6, 7, 8 Högheden Vargisåvattnen bl. 20 Övriga parker, 1 st Summa

orjed

191 S u m m a odlingsbar myr

50—99, )9 har

har

antal områden

15 5

105 921 421

1 61 20

105 2136 779

3 020

15 59 2 3 3 1 8 57 2 1 17 14 4 1 4 12 3 2 4 1 1 4 28 6 14 2 3 1 4

390 1122 18 36 79 21 77 685 34 17 461 483 93 13 56 247 27 53 35 7 39 118 669 76 259 26 31 17 76

antal områden

antal °J områden

har

Summa odlingsbar mark

Fastmark ,

har

Större m y r a r antal områden

antal 1 områden

har

1 61 20

105 2136 779

14 19

—

—

3 020

406 1122 18 154 79 21 77 1147 34 17 684 483 93 13 56 247 27 53 35 7 39 155 669 76 289 26 31 17 76

—

—

— — — — —

— — — — —

har

revir. I

— — — —

_. — —

— —

— —

|

7 832 3 855

revir. 4

.— — — — — —

— — ,— — . — —

.— —

.— —

3 2

179 148

.— — — —

— — — — — ,— — — — —

,— — — — — 2

—

.—

— — —

— — —

— —

— —

— — — — — — — — — —

— — — — — — — — — —

— —

— — — — — — —

— — — — —

— — — — —

—

—

— — — — —

5 265

—

—

29 3 26

705 38 605

—

—

—

—

— — — — —

— —

— —

— — — —

— — — —

— — —

— — —

2 1

—

294 93

—

— — — — — — —

—

—

— — — — — — —

— — — — —

29 3 26

705 38 605

|

16 59 2 6 3 1 8 65 2 1 20 14 4 1 4 12 3 2 4 1 1 5 28 6 16 2 3 1 4

r e v i r.

— — — 534

—

—

— — —

192 Totalareal hektar

Kronopark

Görjeå bl. 1—3, 5 Pärlan bl. 1 0 - 1 2 Summa

Abmorhed Abraur Malmesliden Ståckelandet Trollforsen Vardotoppen Övriga parker, 1 st.

< 15 har antal områden

har

26 225 19 900

12 1

101 5

46125 |

13 |

9 755 12 095 22 701 14 409 22 250 11130 6 449 Summa

15—24, P 9 har antal områden

4 10 |

1116 1257 102 162 1 279 2157

3 4 4 108 6 5

Summa

478 109 140

24 21 24 969 41 28 —

130 Summa

har

Jokkmokks 8 280 5 169 13 449

115 78 193

23 33 24 17 37

antal områden

har

54 13 81 45 12 12

98 789

25—49,9 9 har

M al me s j a u r s 2 56 1 33 63 99

(

251 Pit ed

Högliden Keupan Persbergsliden Piteå Skomanstjälen Storträskliden Övriga parker, 2 st.

17 1263

1 942

1 67

Pärlälv Pärlan bl. 9

Vargisåvattnen bl. 1—2, 6—191 Summa I 101277

Ananas bl. 1 Ranesvare bl. 1—4 Sucksoive bl. 1—4 Svartberget Vuodnaberg

5 885 17 828 28 867 3 744 4 127

Summa

60 451

j

ens 150 | Sikd

335 Stor

backens

2 5 2 4 13

70 139 93 114 416

i

1 — 2 16 19

9 — 21 112 142

1 2 1 6 10

19 38 21 120 198 |

193 50—99,9 9 har antal områden

har

Summa odlingsbar myr

Summa odlingsbar mark

Fastmark

Större myrar antal områden

antal områden

har

antal områden

har

antal områden

1 1

17 17

30 15 45

803 1 552 1355

har

har

revir.

220 354 574

6 264

4 4 8

307 1 283 590

30 14 44

803 535 1338

10 3 14 6 7 3

167 69 267 69 128 49

10 3 14 6 7 3

167 69 267 69 128 49

3 4 5 257 6 5

24 21 41 6109 41 28

3 4 5 257 6 5

24 21 41 6109 41 28

2 3

revir.

revir.

— —

6 264

-

1 2 1

51 151 139

—

1 6 8 5 28 48

51 249 316 135 513 1264

620 4 889

167 508

51 249 316 135 513 1264

3 12

2 6

1 6 8 5 28 48

2 1 18

377 239 6125

revir.

revir.

revir.

13.

Kolonisationskommittén.

f

—

194 Totalareal

Kronopark

hektar

Junkaberget Ljusträsk Storbrännan Vargisåvattnen bl. 3—5 Övriga parker, 1 st Summa

16 884 25 774 23 549 26 800 . 8 042 101 049

< 15 h a r antal områden

15—24,9 9 h a r

har

antal områden

har

25—49,9 9 h a r antal områden

3 17 2 3 — 25

23 138 15 21 — 197

— 8 2 1 — 11

— 145 38 18 — 201

28 39 3 3 1 1 1 — 76

165 256 29 38 5 14 13 — 520

1 6 2 3 2 2 1 — 17

15 125 36 60 32 38 17 — 323

— 4 — 2 1 1 1 — 9

— 161 — 59 38 29 31 — 318

1 5 4 1 — 1 — 10 1 3 4 2 — 32

4 22 28 4 — 3 — 74 12 28 28 9 — 212

__ 3 — — — — 2 — 2

— 63 — — — — 37

— — — —

4 1 — 12

34 — 65 19 — 218

— — — — — — — 4 3 1 — — — 8

9 5 1 8 10 14 4 — 51

58 26 5 45 66 84 43 — 327

6 2 2 3 2 2 7 — 24

113 30 31 49 32 38 142 — 435

1 6 1 2 — 10 Västra

Avaviken bl. 1 Björkberget Järfolandet Långdalen Njaukeln Ravenberget Vaksliden Övriga parker, 1 st

6 665 18 234 28 538 23192 3 217 4150 13 384 3 292 Summa

Arvidsträsk Borgfors Isliden Krongård Lappurträskfluren Muskus Petberg Pite Vitberg Riddarhällan Stockberget Storfors V argiså Övriga parker, 5 st

100 672

2 048 23 275 3 516

240 1006 3 964 7 397 11562 8 033 3 388 18 497 4157 4 844 Summa

91 927

.—

.—

östra 17 882 2 606 5 504 7 936 4 459 14 808 15 505

Brännliden Donkaberget Dubblabergen Häggsjöliden Krampohöjden Lomträskvattnet Viståsen Övriga parker, 1 st

223 Summa

68 923

5 2 5 3 2 4 2 — 23

42 219 25 58 — 344 Arvids-

.—

— .—

139 113 35 — — — 287 Arvids-

160 61 193 111 81 146 76 — 828

195 50—99,9 9 har antal o -, områden

,

har

Summa odlingsbar myr antal områden

,

Summa odlingsbar mark

Fastmark antal områden |

,

antal o, områden

,

har

Större myrar antal områden

har

2 078

r e v i r. 1

1 7

63 492

8 ja urs

r evi

5 38 5 6

128 994 78 97

180 595 65 157 75 132 172

—

—

5 38 5 6

128 994 78 97

29 50 5 8 4 5 5

180 595 65 157 75 132 172

re v i r.

—

1 2

51 111

29 50 5 8 4 5 5

1 8 4 1

4 85 28 4 3 37 277 159 63 93 100

4 85 28 49 5 103 52 311 251 68 1)3 100

—

r.

1 2 15 6 4 8 4

331 117 279 205 179 573 522 2 206

jaurs

2 1 2 1 1 6

45 5 100 15 34 92

1 8 4 3 1 3 3 16 12 4 8 4

20 9 9 14 14 24 16

331 117 279 205 179 573 522

—

2 206

—

—

—

re vir.

4 3

305 261

20 9 9 14 14 24 16

—

—

—

—

•

196 Totalareal hektar

Kronopark

< 15 har antal områden

15—24,9 9 har antal områden

har

har

25—49,9 9 har antal områden

har

Burträsks Almyren Bjenforsmarken Björnberget Brattlidberget Brännlidsmarken Bränn vattsliden Dalkarlså Dalmyrhöjden Flarkåberget Forstjärnstjälen Fredriksberg Höglidsheden Kottliden Rrokvattsheden Lapphusliden Ljusträskheden Långtallmarken Risheden Risnabben Snåtterberget Stormyrbrännan Varbuliden Villvattsheden Vitsidan Åkullamarken Åsbrännan övriga parker, 41 st

888 267 1685 1353

479 ,

1765 1799

419 247 81 70 496

713 1609

752 2 900

286 1110

278 897 749 1108

367 934 193 245 13 816

Summa

35 506

Björklidberget Björklidheden Brattbergsliden Brännliden Degerf orsheden Flakaheden Fällf orsheden Granlunda Hejkläppen Hobergsmarken Hundtjärnliden! Hällforsliden Högtället Jörnsmarken, Västra Jörnsmarken, Östra Transport

998 376 406 2 549 2 683

516 244 418 479 4 215 2 557

500 640 1505 2 428 20 514

— — — 1 2 — 2 1 — 1

—

1 1 1 1 — 1 1 — — —

1 1 — 1 2 — — — 2 2 4 3 2 1 1 — 27

12 8 — 7 11 — — — 19 21 34 23 10 13 8 — 223

1 — 2 — 1 — — 1 1 — — — — — — — 12

1 — 3 1 — 1 1 1 2 7 — — 1 5 — 23

8 — 16 13 — 10 8 11 17 46 — — 11 42 — 182

— — — 2 2 — — — 1 2 — 1 1 3 2 14

.—

— 14 19 — 14 6 .—

17 21 17 20 ,—

17 15 — — — 16 — 31 — 18 — — 15 15 — — .—

— — .—

— 202

.—

— — 43 43 _ — _ 21 40 — 20 19 52 31 269

— — _ — — — — — — — — — — 1 2 — — ,— — — — — — — 3

— 1 .—

— — — — — — 1 1 — — 2 1 6

— .— — —

z

.—.

— — 33 72 — — — — __ — — — 105

— 38 — — — — — — — 25 34 — — 71 49 217

197 50—99,9 9 har antal områden

Summa odlingsbar myr antal områden

har

1 1 1 2 2 1 3 1

17 21 17 34 19 17 29 6

2 1 3 1 3 1 3 1 3 2 4 3 2 1 1

28 8 91 7 29 33 152 15 34 21 34 23 10 13 8

200 200

1 1 3 3 2 1 1 1 3 10 1 1 2 10 6 46

8 38 16 56 43 10 8 11 38 111 34 20 30 165 280 868

har

Summa odlingsbar mark

Fastmark antal områden

, ar

antal områden

har

1 1 1 2 2 1 3 1 1 1 1 2 1 3 1 3 1 3 1 3 2 4 3 2 2 1

17 21 17 34 19 17 29 6 12 4 12 28 8 91 7 29 33 152 15 34 21 34 23 10 16 8

Större myrar antal områden

har

revir.

—

1 1 3 3 2 1 1 1 3 10 1 1 2 10 6 46

8 38 16 56 43 10 8 11 38 111 34 20 30 165 280 868

—

—

r e v i r.

3 3

—

198 Totalareal

Kronopark

hektar

< 15 har antal områden

15—24,9 9 har antal områden

har

har

25—49,9 9 har antal områden

Transport Käxen Kåtaeelmarken Lillträ8kheden Lundbäcksheden Mossarotheden Månghörningen Norra Forsberget Näsbergsmarken Rotliden Sundlidberget Selsliden Smygbeden Småträskbeden Storklinten Stornäsheden Sälgträskheden Tjälberget Tjälen Vargträskheden Vitsidan Övriga parker, 37 st

20 514 479 1132 587 106 271 11430 4 708 5149 5 504 1118 659 1805 3 589 2 399 175 3 358 432 241 562 654 13 846

23 1 1 1 2 1 15 2 2 2 1 1 2 10 4 2 1 1 1 1

182 6 9 4 17 8 149 18 20 17 10 8 23 72 38 25 13

Summa

78 718

1 — 1 11 2 4 1 — 5 1 — — 26

12 — 8 92 16 35 11 — 43 5 — — 222

3 1 — 3 2 4 —

63 22

1 2 1 4 2 9 2 — 2 — 1 — 24

85 — 26 — 785

Norra

S or-

Björntjälen Fårbäcksheden Jokkmokkliden Malådalen Råbäckstjälen Skäppträskåheden Släppliden Sodoberget Storbäcksheden Storholmen Åliden Övriga parker, 3 st

Malåberg

851 4 059 12 057 5 892 7 699 5 471 2 919 4 029

872 5 032 4 632 Summa

65 433

Summa

20 2 4 1

380 41 76 19

18 1 5

71 23

18 19

.—

5 1 1 — 20

.—

59 42 77 — — 87 20 15 — 385

27 54 33 112 61 302 85

No r sj ö Bredträskliden en Bränntjälen Transport

1523 329

3 1

25 5

30 |

— —

—

—

199 Summa odlingsbar myr

50—99, )9 h a r

antal områden

antal områden

har

antal områden

har

Summa odlingsbar mark

Fastmark

antal områden

har

868 6 75 4 17 8 1438 88 306 36 10 8 23 171 109 25 43 8 5 68 19

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — — — — . — — — —

46 1 4 1 2 1 58 5 12 3 1 1 2 15 6 2 2 1 1 3 1

868 6 75 4 17 8 1438 88 306 36 10 8 23 171 109 25 43 8 5 68 19

—

—

..

5 3 2 20 6 22 3

—

—

46 1 4 1 2 1 58 5 12 3 1 1 2 15 6 2 2 1 1 3 1

3 335

5 3 2 20 6 22 3

102 76 41 371 119 846 96

— — — — —

.—, — — — —

12 2 2

215 25 41

— — —

— —

|

1 |

|

_ , 5

har

Större m y r a r antal områden

har

— — — — — — — — — — — — — — -—

— — — — — — — — — — — — — — —

•

— — — —

— — — —

3 335

102 76 41 371 119 846 96

—

—

1 1 4 2 1 1 2

116 120 538 416 104 153 407

— —

revir.

, i

_

sele |

—

—

|

revir. 1 | 110 |

—

! -

|

-

|

—

12 2 2

215 25 41

— — 3

2 139

1 |

4 1

50 5

z | z

—1 —

revir.

—

—

4 1

50 5

—

—

i

-

-

200 Totalareal hektar

Kronopark

Transport Gevliden Haramyrkläppen Kedträskheden Malånäset Mörtberget Rökåhulten Skogheden Vidmarken, Norra Vidmarken, Södra Övriga parker, 41 st. , Summa

1852 1328 699 933 1038 633 535 3 666 4 257 7 249 15 328 37 518

Avaviken bl. 2 Hedberget Laxbäcken Ledfat Hällselkroken Krutberget Näverliden Sandberget Skattån Siksjö Svärdlandet Tjärnheden Ålderliden Övriga parker, 1 st

5 460 8 646 14 849 18 634 1339 5 881 6 576 3 200 5 813 7 029 19 897 6 332 3 610 2 394

Summa

Oisberget Råstrand Sandberget

, , Summa

Bjurbäckslandet Kittelforsheden Mattjockberget Metseken Sten träskheden Övriga parker, 4 st

109 660

32 225 4 601 1813 38 639

17190 4 856 3 274 29 458 2 211 5 950

Summa

62 939

15—24,9 9 har

< 15 har antal områden

har

antal områden

har

25—49,9 9 har antal områden

har 25

30 7 31 12 6

22 19 22 52

39 99

— 11 10 15 1 5 10 13 20 6 6 5 4 — 106

— 97 86 93 13 63 57 112 158 46 69 43 22 — 859

4 1 3 7 — 1 7 3 8 1 4 2 — — 41

73 19 46 122 — 20 120 63 150 17 72 33 — — 735

10 11 6 27

101 74 50 225

5 3 6 14

96 48 115 259

14 7 2 55 — — 78

122 72 23 507 — — 724

3 5 — 28 2 — 38

69 101 — 532 38 — 740

199 Södra 2 3 3 4 2 2 8 2 4 4 8 1 — — 43 Södra 2 — 1 3

Arvids62 95 100 121 81 58 289 69 132 127 251 26 — — 1411

Sor68 — 25 93

Bj ii r bäckens 215 6 — — — — 7 211 1 48 — — 14 474

201 50—99,9 9 har antal områden

har

S u m m a odlingsbar myr antal områden 5 1 5 1 2

har

antal områden

—

har

55 7 63 12 6

1 —

S u m m a odlingsbar mark

Fastmark

antal områden

har

antal områden

5 1 5 1 2 1 4 6 5 11

55 7 63 12 6 24 22 161 61 151

—

4 6 5 11

22 161 61 151

8 15 18 27 3 10 26 18 32 13 20 8 4

260 211 363 471 94 261 533 244 440 351 499 102 22

8 15 18 27 3 10 26 18 32 13 20 8 4

260 211 363 471 94 261 533 244 440 351 499 102 22

3 851

17 16 13

265 250 190

24 13 2 93 3

479 250 23 1426 86

2 264

24 Större myrar

har

—

j au r s re vi r.

sele

2 1

131 135

2 1

120 67

2 2

161 107

3 851

17 16 13

265 250 190

1 1

73 77

24 13 2 93 3

479 250 23 1426 86

—

2 264

—

rev ir.

—

—

revir.

—

—

202 Totalareal hektar

Kronopark

15—24,9 9 har

< 15 har antal områden

har

antal områden

25—49,9 9 har antal områden

har

har

Bjurholms Bastumyrliden Bergvattskullen Bäcksjö Degernäsliden Degersjöbrånet Djupmyrberget Finejötjälen Gräsliden Halvpundsjö Hålberget Höglandet Högmyråsen Hörneålandet Johannesberg Lillsjöliden Loberget Långmyråsen Mårdbäcksheden Orrberget Orrmyrliden Risberget Rävtjärnberget Skoberget Storbrännan Tellvattsliden, Östra Västansjöliden Övriga parker, 43 st

170 482 1120

569 207 163 355 1033 1734 332 1679

151 418 462 984 759 2 401

597 96 59 427 186 502 1355 2 625

781 21844

Summa

Lyckan Nordanås Pauliden Ramen Skovelliden Spänningträskliden Säter Övriga parker, 1 st

, Summa

8 797 16 815 5157 17 343 1146 4152 1742 1088 56 240

2 1 2 1 1 2 1 1 2

8 10 23 4 8 8 10 13 18

— — 1 — 1 — 1 — 1

— — 22 — 20 — 22 — 20

.—

— — — — — — — —

— — — — — — — — —

1 4 3 2 1 2 10 1 1 1 — — — 1 3 — — 43

10 28 25 11 11 11 73 8 1 3 — — — 9 33 — — 325

— — — — — 2 2 — — 1 — 1 — — — — 10

— — — — — 43 38 — — 20 — 18 — — — — 203

— 1 — — — 3 — — — — 1 — — — — — 5

— 33 — — — 82 — — — — 29 — — — — — 144

17 38 7 29 8 11 13 — 123

117 255 36 207 47 74 93 — 829

1 7 1 3 — 2 — — 14

18 135 19 57 •

—

40 — — 269

Blåvikens 109 3 1 27 1 35 8 263 — — — — 2 52 — — 486 15 Deg er f o r s

Arvberget Fågelvinberget Transport

1396 419

1 1

10 5 15

— —

— —

— —

— —

203 Summa odlingsbar myr

50—99,9 9 h a r antal områden

antal områden

har

har

Summa odlingsbar mark

Fastmark

antal områden

antal områden

har

1 1

30 10

3 1 3 1 2 2 2 1 3 1 1 4 5 2 1 2 15 3 2 2 1 1 1 1 3 1

64 Större myrar antal områden

har

har

revir. 2 1 3 1 2 2 2 1 3

—

8 10 45 4 28 8 32 13 38

1 4 4 2 1 2 15 3 1 1 1 1 1 1 3

!

10 28 58 11 11 11 198 46 1 3 20 29 18 9 33

23 48 9 43 8 13 15

355 547 90 682 47 114 145

1 1 2

23 10 45 4 28 8 32 13 38 8 10 28 73 11 11 11 198 46 31 13 20 29 18 9 33 50

23 48 9 43 9 13 15

355 547 90 682 49 114 145

|

revir. 2 2

111 130

|

|

10 5

1 2

10 9

revir.

—

—

—

I

-

204 Totalareal hektar

Kronopark

Transport Hundtjärnliden Joppträskliden Kulforsheden , Kvarnforsberget Lidmyråsen Lövliden Maltbrännan Manjaur Mulltjälen Ralberget Skålholmberget Stryckberget Svartberget A man Atmyrberget Övriga parker, 47 st Summa

15—24,9 9 har

< 15 har antal områden

har

antal områden

15 10 12

1815 2 373 1156 106 494 4 672 138 395 527 327 2 402 2 211 1775 919 5 992 2 418 30 782

har

25—49,9 9 har antal områden

har

5 13

15 16 15

15 3 10 18

58 502

4 393 1569

5 962

12 369 12 083 6 644 13 632

16 26 6 6 2 — 4 8 68

151 212 52 52 19 — 39 84 609

10 7 7 8 1 2 — 4 39

202 135 128 162 20 41 — 77 765

7 2 7 10 — 1 — 12 39

1 1 5 9 — 1 17

8 7 27 88 — 14 144

— 1 1 — 2 1 5

— 16 18 — 30 15 79

1 1 — — — — 2

54 H ällnä

Skatan Övriga parker, 2 st Snmma

Abborrträskliden Bocken Grenen Grundträskliden Lidsbrinken Lomtjärnheden Långträskberget Löparen

649 1418 3125 17 622

Summa

67 542

—

— Lycksele 212 62 265 343 — 28 — 438

Vin Alpliden Alsen Djupliden Haraliden Norråliden Rönnliden

304 396 2 926 4150

317 1498

Transport

9 591

s

lidens 25 29 — — — — 54

205 50—99,9 9 har antal områden

har

Summa odlingsbar myr antal områden

ar

2 4 1

15 56 12

1 2

5 28

antal områden

har

antal områden

har

1 1

4 27

1 1

84 4

19 83 12 84 9 28 18 16 15 20 15 10 63 114 89 18

Större myrar antal områden

har

4 3 5 2

63 10 89 8

3 5 1 1 2 2 1 1 1 1 2 1 4 8 5 4

36 35 20 29 3 5 4 30 162

823 409 445 996 39 174 39 979 3 904

37 35 20 29 3 5 4 30 163

835 409 445 996 39 174 39 979 3 916

2 2

515 515

2 3 6 10 2 2 25

33 52 45 152 30 29 341

2 3 6 10 2 2

33 52 45 152 30 29 341

1 1

56 56

1 1

,

Summa odlingsbar mark

Fastmark

16 15

— —

sko l- r ev i r.

revir. 3

6 16

380 1182

revir.

—

—

206 Totalareal hektar

Kronopark

Transport Svannäset Tallträskliden Tannberget Tuggenliden , Umstrand Av Vittanliden, bl. 2 Älgålandet Summa

15—24,9 9 har

< 15 har

antal områden

25—49,9 9 har antal områden

antal områden

har

9 591 296 9 496 859 3105 989 2 975 4 713

11 4 7 2 3 4

94 38 56 7 30 24

116 19 30

32 024

5 16 18 16 7 62

52 116 152 152 34 506

3 2 6 8 4 23

65 32 124 164 78 463

2 3 3 6 2 16

73 101 79 199 66 518

— 4 1 1 1 — 5 5 7 — 24

— 43 7 8 12 — 34 54 69 — 227

1 2 — — — — 3 2 7 — 15

24 32 — — — — 60 32 134 — 282

6 — 2 — — 1 1 2 6 — 18

211 — 82 — — 26 31 87 218 — 655

Ost r a

Sten-

har

72 41

Västra Av Gunnarn, bl. 9, 13 o. 14 Kyrkberget Luspberget Rönnliden Verkanliden Summa

22 233 17 699 5 673 11116

Boden Knösen Pundlid en Skardaåsen Söderås Trebörningen Vargålandet Av Vittanliden, bl. 1 Grålandet Övriga parker. 3 st.

783 57 504

972 2 202

476 348 999 4 337 3 843 12 896 7144

Summa

Av Gunnarn, bl. 1—8, 10—12 Jovan Summa

35 211

44 636 35 919 80 555

36 36

262 286

10 13 23

192 245 437

8 15 23

Sten-

297 506 803

A nund sj ö

Summa

3118 23122

z

26 240

-

z i

z | z

i i

—

—

Summa odlingsbar myr

50—99, 99 har antal områden

har

antal områden

har

sele

.— — — — — — —

— — — — — — —

—

—

21 7 10 2 7 7 79

329 118 123 7 102 90 1110

1 1 1 1 4

71 51 53 73 248

10 22 28 31 14 105

190 320 406 568 251 1735

62 114

9 6 3 1 1 1 9 10 22

441 75 89 8 12 26 125 235 535

—

—

—

5 4 9

342 352 694

59 68 127

— — —

—

Summa odlingsbar mark

Fastmark antal områden

har

— — — — — — — -

— — — — — — —

— —

— —

Större myrar

antal områden

har

antal områden

har

.—

— ,

1 1 1

56 234 174

— — — — —

— — — — —

— — — — —

— — — — — —

— —

— — — — — — — — —

21 7 10 2 7 7 79

329 118 123 7 102 90 1 110

10 22 28 32 14 106

190 320 406 935 251 2102

9 6 3 1 1 1 10 10 22

441 75 89 8 12 26 275 235 535

rev ' r.

—

—

— —

— — .. —

revir. 2

— —

— —

— —

— —

1 2

sele

— 1

—

— — —

— — —

—

—

— — — — — —

1093 1389 2 482

—

—

62 68 130

1284 1389 2 673

1 1 2

64 135 199

-

— —

—

—

— — —

— — —

rev i r. 3

|

revir. —

•

—

-

—

—

— —

208 Totalareal hektar

Kronopark

15—24,9 9 har

< 15 har antal områden

har

antal områden

har

25—49,9 9 har antal områden

har Dorotea

Fågelberget Häggåskilen Rönnberget er, 1 st. Summa

Bjurselberget Högåsen Käringberget Storberget Åtjärnliden Summa

Betarsjönäs Björkhöjden, Västra Björkhöjden, Östra Brattforsmon Forsmo Gultjäl Hällåsen Stuguvattenstjälen Ternickeberget Tjäl Ulvvik Västertjärn Övriga parker, 7 st

14 215 2 911 865 3 302 324

4 17 1 16

34 119 5 104

1 6

4 354 19 316 11761 19 494 1314

5 14 3 4 4 30

3 — 2 2 — — 1 1 — 2 — — — 11

8 1 7 4 8 — 28

56 239

971 617 840 826 682 3 786

386 ,

5 238 2 390 2 208 6 443 3 204 5 211

Summa

32 802

Björnberget Av Gråtanberget Luspen Av Malgomajlandet Varesåsen Övriga parker, 1 st

3 450 2 283 6 308 4 650 2 320

94 Summa

2 1

69 25

17 115

53 108 22 29 29 241

3 5 2 — — 10

54 97 37 — — 188

3 1 2 3 — 9

32 — 22 17 — 6 10 — 15 — — — 102

— 1 1 1 — 1 1 — — — — 1 — 6

— 17 18 16 — 16 17 — — — — 16 — 100

— — — — 1 — — — 1 — 2 1 — 5

52 7 68 45 63 — 235

— 2 6 2 1 — 11

— 42 122 44 17 — 225

Malg — 3 4 1 2 — 10

.—

Fre dr i k a 114 48 63 101 — 326

Ju n sel e — — — • —

32 — — — 40 — 70 26 — 168

o

majs — 110 144 48 63 — 365

209 50—99,9 9 har antal . •, områden

Summa odlingsbar myr

Summa odlingsbar mark

Fastmark

,har

antal ÄJ områden

, har

antal ,, områden

,har

477 144 22 372

—

—

a n ^ områden

har

Större myrar a n ^ områden

har

revir. 4

j

14 18 2 25

~3

11 21 7 10 4 53

221 322 122 311 29 1005

3 1 3 3 1 1 2 1 1 2 3 2

32 17 40 33 32 16 23 10 40 15 132 42

14 18 2 25

477 144 22 372

11 21 7 10 4 53

221 322 122 311 29 1005

3 1 3 3 1 1 2 1 1 2 3 2

32 17 40 33 32 16 23 10 40 15 132 42

10 7 22 14 14

252 231 804 825 448

2 560

revir.

—

—

r ev i r.

—

—

2 1 5 7 3

200 72 470 688 305

10 7 22 14 14

252 231 804 825 448

—

2 560

—

r ev i r.

14.

Kolonisationskommittén.

—

—

210 Totalareal hektar

Kronopark

< 15 har antal områden

15—24,9 9 har

har

antal områden

har

25—49,9 9 har antal områden Soil

Holmsta Övriga parker, 7 st Summa

Berg Håcksjömon Karbäcken Lunne Miltallberget Näset Regarnsjö. Smedsböle Sten vattnet (Smulen) Svanabyn Tallarant Vallsjöberget Övriga parker, 8 st

1196 15 002

—

—

—

—

9 4 2 2 3 1 — 1 1 3 1 2 — 29

57 38 20 16 36 14 — 6 6 35 13 18 — 259

14 4 — 18 8 — 1 12 13 — 70

3 027 4 770 1293

383 3 851

546 1369 2 061 2 892 1753 2 456 3 439 7 647

Summa

35 487

Aronsjökullarna Gideåkroken Hörnan Meselberget Mötingselberget Småholmarna Surberget Torvsjöån Vojmåsen Övriga parker, 1 st

5 635 2148 5 378 8 845 3 023 1341 1675 10 273 3 553

648 Summa

Abborrviken Avasjö Almselelandet Fatatjärnmon Kulterkölen Långsjömon Näsberget

42 519

1591 7 919 12196 1515 3 797

681 902 Transport

28 601

1 — 1

— 12

75 43 36 — 37 — — 18 — — 19 — — 228

1 1 — — — — 1 — — 2 — — — 5

148 34 — 182 84 — 11 112 111 — 682

6 1 3 6 2 1 2 10 2 — 33

119 22 54 112 38 17 43 191 42 — 638

10 1 3 5 3 — 1 7 — — 30

9 — 9

— 3 2 — 2 — — 7

— 58 43 — 32 — — 133

Vä strå — 1 — — 3 — — 4

.—

— 1 — 3

— 8 — 26

4 2 2 — 2 — — 1 — — 1 '—

har ef ted

Tåsj ö 25 26 — — — — 25 — — 70 — — — 146

330 48 114 146 127 — 32 229 — — 1026

Ås ele — 43 — — 103 — — 146

5 0 - 9 9 , 99 h a r antal områden

har

Summa odlingsbar myr

Summa odlingsbar mark

Fastmark

antal områden

har

antal områden

— — —

— — —

— — — — — — — — — — — — — —

— — .— — — — — — — — — — —

1 2 1 3 1

31 39 35 39 90

— — —

— — —

har

antal områden

har

Större m y r a r antal områden

har

revir.

— — —

— — —

— — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — —

—

—

14 7 4 2 5 1 1 2 1 5 2 2

157 107 56 16 73 14 25 24 6 105 32 18

—

—

—

—

14 7 4 2 5 1 1 2 1 5 2 2

157 107 56 16 73 14 25 24 6 105 32 18

—

—

33 10 11 37 18 2

771 244 537 817 704 85

— — —

— —

revir.

•

—

— — —

. . .

— — — — —

— — —

r ev i r. 2 2 4 5 4 1 1 9 2

143 101 334 338 365 68 57 616 144

32 8 10 34 17 2 5 38 17

740 205 502 778 614 85 143 1148 297

4 512

—

—.

2 2 1

121 120 58

— —

— —

9 222 172 58 135 8 58 662

38 19

1148 355

2 2

245 384

4 804

— — — — — — —

— — — — — — —

1 6 5 1 5 1 1

9 222 172 58 135 8 58

revir.

1 6 5 1 5 1 1

_

— —

—

212 Totalareal hektar

Kronopark

Transport Stenbithöjden Simsjölandet Övriga parker, 1 st Summa

15—24,9 9 har

< 15 har antal områden

har

28 601 4193 14 296 367

26 12 11

47 457

8 — 22 14 — — 26 — 77 17 24 — — 6 12 — 206

antal områden

har

25—49,9 9 har antal områden

146 49 113

— — 1 1 1 1 4 — 2 1 3 2 — 4 1 — 21

— — 19 23 21 22 71 — 39 18 55 38 — 75 20 — 401

1 — 1 1 — — 3

19 — 18 20 — — 57

1 — 4 — — — — 5

— 16 — 76 — — — — 92

133 Östr Bovikstången Gärdsjöberg Hedvattnet Id vattenberget Kvällåliden Mesjöliden Mossavattnet Renhundberget Rissjölandet Skallberget Stenmyrlandet Stensjön Tallberget Trehörningen Vaksjöberg Övriga parker, 1 st

491 232 4 756 1534 2 552 2 070 1645 2 771 9140 2 447 2103 6 569 1236 12 571 2 526 1530

Summa

Bispgården n:r 2 Bispgårdslandet Boda Oxböle Torresjölandet Övriga parker, 1 st

313 1267 2 247

969 2 089

577 Summa

7 462

Ansjö Björsjö Brattbyn Finnäs Gillho vskälen Hällesjökilen, Södra Stamnäs Stamnäs Ede Transport

3 240 1413

1 — 2 2 — — 4 —.

7 2 2 .—

— 1 1 — 22

4 2 2 1 4 — 13

16 18 10 10 31 — 85

16 9 5 10 7 — 2 1 50

111 63 32 79 31 — 3 9 328

har

—

a Ås e l e —

— 3 — — — 1 1 1 — — 2 — 2 — — 10

88 — — — 26 32 40 — — 60 — 85 — — 331

—

Bispgärdens — — — — 1 28 — — 2 79 — — 107 3 B

540 2 304 1918

625 322 571 10 933

i

— 1 — 1 1 1 — — 4

räcke — 32 — 44 25 30 — — 131

213 Summa odlingsbar myr

50—99,9 9 har

har

antal områden

har

20 2 10

662 61 324

1 1 7 3 1 1 9 1 10 3 5 4

8 62 185 37 21 22 123 32 156 35 79 98

1 1 7 3 1 1 9 1 10 3 5 4

8 62 185 37 21 22 123 32 156 35 79 98

166 152

7 3

166 152

5 2 4 2 6

35 18 56 30 110

har

20 2 10

662 61 324

1 1

62 56

har

2 Större myrar

antal områden

antal områden

antal områden

Summa odlingsbar mark

Fastmark antal områden

—

har

—

revir.

—

—

7 . 3

5 2 4 2 6

35 18 56 30 110

16 11 5 15 9 1 2 1

111 111 32 199 108 30 3 9 603

16 11 5 15 9 1 4 2 63

111 111 32 199 108 30 21 19 631

ev ir.

skol•r i

i

—

r e v i r.

2 1 3

18 10 28

— —

—

—

214 Totalareal hektar

Kronopark

< 15 har

15—24,9 9 har

antal områden

har

antal områden

har

25—49,9 9 har antal områden

har

Transport Sösjö Tunvågen Östansjö Övriga parker, 7 st

10 933 1216 1797 2 254 5 567

50 5 4 5

328 18 28 38

92 18 33 16

Summa

8 8

42 43

2 i 2

40 38

44 Summa

1542 958 5 961 8 461

4 I

— 131 Frostvikens

Jonsgården Tullingsås er, 3 st

Hallens Dalåsen Fjösåsen Helgesund- Våge Höla Kjösta Nybodarna Persåsen, Norra Persåsen, Södra Svartåsen Övriga parker, 16 st.

4 773 641 952 672 484 1353 434 440 1615 31524

—

3 1 4

23 11 24

1 1 1

8 12 13

Summa

42 888

Hede, Norra o. Södra Summa I

26 456

Haverö Vallen Vassnäs, Östra Viken, Södra .. Ön Övriga parker, 4 st.

12195 3137 1463 1410 2 376 3 449

18 3 4 1 5

99 22 11 2 23

24 030

10 867 6 968 2 437 20 272

Summa

18 15 43

— — —

—

—

—

—

z

—

—

1¶Hedc 25

Me 5 1

Summa

a il

pads 179 31

4 1

72 24

1 2

19 34

—

—

—

—

—

22 10

3¶Hälsing112

112 Norra Gränningsvallen Hornslandet Övriga parker, 2 st.

—

215 Summa odlingsbar myr

50—99,9 9 har antal områden

har

52 Summa odlingsbar mark

Fastmark antal områden

har

603 36 61 124

antal områden

har

Större myrar

antal områden

har

antal områden

63 6 6 7

631 36 61 124

—

har

60 6 6 7

10 11

82 125

10 11

82 I 125

2 1

262 60

1 4 4 4 1 2 1 1

18 38 136 24 50 28 12 13

1 4 4 5 1 2 1 1

18 38 136 67 50 28 12 13

—

revir.

r evi r.

—

r ev i r. |

r evi r.

lands

\

3 1

195 57

30 6 4 2 7

545 134 11 21 57

30 6 4 2 7

545 134 11 21 57

8 I

150 10

—

—

i

8 1

150 10

E

—

—

—

r evi r.

—

— —

216 15—24 99 h a r

< 15 h a r Totalareal hektar

Kronopark

antal områden |

antal områden

,

har

25—49 99 h a r antal områden

har Rät

Blacklötsmyren Björnberget , Galhammar Medvigge Rätansbyn Torsmyrlandet Äldern Övriga parker, 8 st.

1633 1514 1997 469 2 348 1191 476 7 422 Summa

—

—

.—

1 6

7 58

1 1

15 24

—,

—

—

—

—

—

4 1 1

—

18 4 11 •

1 1

—

17 050

1108 3 003 355 344 13 386

3 800 8168

171 4 297 475 980 605 311 597 53 153 77 238 651 927 140 987 4180

18 66

1 1 1 1

27 27 25 38

—

— —

—. —

18 16

V ästra Hemmyrberget Karlstrand Kramstad Kronkilen Övriga parker, 13 st Summa

Harbäcksbodarna Övriga parker, 7 st it Summa

|

ans

—

30 Hälsing1

— —

—

Öst e r s u n d s Böle Ede Grytan Handog Hårkaskogen Hälle Kallsta Kånkbacken Lövåsen Rödögården Södergård Söreskogen Åsen Onet Österåsen Övriga parker, 14 st Summa

14 842

1 1 1

32 80 32

19 3 7 1

3 2 1 1

21 13 11

217 50—99,9 9 h a r antal områden

.

Summa odlingsbar myr antal områden

.

nar

Summa odlingsbar mark

Fastmark antal områden

har

antal områden 1

,

i

Större m y r a r antal områden

har

revir.

—

—

— — — — —

— — — — — —

—

— — — — — —

lands

—

—

—

—

— — —

— — —

—

—

2 2 1 1

13 60 11 15

13 60 11 15

—

— — — — —

2 2 1 1

—

— — — — —

—

—

—

—

_ — -

— — — — — — — — — — — — — — — — —

31 92 109 27 61 42 27

1 1

1 3 9 1 7 2 2

31 92 119 27 71 42 27

_ — — — — — — — —

.— — — —

— . — — — —

— .— — — —

—

—

— — — — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — — — —

revir.

— — — — — — re

— —

1 3 8 1 6 2 2

vir.

~ 1 ~~

~~ 1 — —1 —

_ — !

18 137 30 32 19 60 53 7 17 16 48 21 13 11 54

— — — — — — — — — — — — — — —

—

— 1 —64 8

r ev i r.

— — — —

— — — — —

2 11 1 1 3 1 1 1 1 3 1 2 1 1 1

__

—

—

—

1 1

— — — — — — 1

60 53

— — — — — — —

-

2 11 1 1 3 1 1 1 1 3 1 2 1 1 1

18 137 30 32 19 60 53 7 17 16 48 21 13 11 54

—

—

218 Totalareal hektar

Kronopark

antal områden

har

antal områden

har

Gr öns ink a 1 i 30 Gästriklands 1 25

7 1

48 8

1 Summa

5 427 203 11032 16 662

17 Summa

37 707 3 779 41486

13 7 1

124 58 9

128 Idre 52

34 Summa

87 876 53 234 8 828 7 807 157 745

162 Summa I

8 609

Hamra

Gröveldalen Idre . Trunnebereet Övriga parker, 1 st

|

H amra 543 :

1¶Mackmyra Mossbo Övriga parker, 9 st

9 190

har

1 to

Summa I

antal områden

25—49,9 9 har

1¶Grönsinka

15—24,9 9 har

< 15 har

2 !

G ar x> enb er g s Garpenberg

Kopparbergs Övriga parker, 7 st. Summa |

5 921

Av Kloten

Summa I

24 809

Summa

8 574 40 684 20 885 3 411 73 554

Malin 24

g sb o

19 Särna

Fjäten, Västra Fjäten, Östra Granådalen

1 4 7 2 14

9 22 63 19 113

2 1

43 19

2 5

31 93

4 1

144 35

219 50—99,9 9 har antal , , i områden Skol-rex

,har

Summa odlingsbar L 1

F t

autal områden |

,

,

Summa odlingsbar mark

,

antal o, i områden

antal , områden i

nar

k

nar

Större myrar

,h a r

antal områden

—

,

i r. 4

73 j

r ev i r. 2

12 1

228 |

r ev i r. 11

25 7 3

507 58 43

13 1

233 8

—

—

25 7 3

507 58 43

8 ;

_ 11

-

r ev i r. 3

= i =

—

r e vi r.

revir.

• -

—

-

r ev i r. 4

—

3 9 8 4: 24

52 185 98 50 385

3 9 8 4 24

52 185 98 50 385

—

revir.

_

—

—

—

220 Kronopark

15—24,9 9 h a r

< 1 5 har

Totalareal hektar

antal områden

har

antal områden

har

25—49,9 9 h a r antal områden

har

T rans

tr an d8

11711 48 769 10 300 5 701

3 8 1 6

36 78 11 59

2 5 2

30 92 42

1 3 4

25 106 138

76 481

6 212 2175 7 866 888

1 1 11

9 6 77

181 Summa

181 Summa |

9 Av Drevdas'en Fuludalen Transtrand Vegån Summa

Väster-Da Biörnhyttan Laxsjö Lima

Älvdalens Av Älvdalen

|

|

|

318 |

Älvdalens Av Älvdalen Övriga parker, 4 st.

40 351 2 577 Summa

97 97

42 928

II. KronoöverArjepluogs

Summa

32 978 3 884 24 389 10142

1¶A rjep

luogs

IMS

Del A o. B » D » E o. F Övriga marker

•

Skogsområden 1 4 2

18 70 33

2 1

60 30

96 Gällivare

Gällivare Litt. H o L » I 0. J » L o. J 1 Summa

7 394 3 509 1809 915

5 3

13 627

49 27

5 3

96 52

27-2

221 50—99,9 9 har

Summa odlingsbar myr

har

antal o, områden

,h a r

6 16 9 6 37

91 276 330 59 756

2 1 19

28 6 311

a n ^ områden

Summa odlingsbar mark

Fastmark antal områden

Större myrar antal .j områden

.har „„

antal o, områden

,h a r

—

6 16 9 6 37

91 276 330 59 756

3 1 19

31 6 311

—

—

faar

r ev i r.

I

—

r e v i r.

lames

Vä

E

strå r ev i r. 322 &

Östra

|

i

4 6 2

96 164 33

—

14 6 3

303 79 114

—

—

— i

—

—

r <: v i r. 1

loppsma rker. socken. r e v i r. 1

4 6 2

96 164 33

14 6 3

303 79 114

—

—

socken. r e i) i r.

—

—

—

222 Skogsomr åden

Totalareal hektar

< 15 har antal områden

15—24 ,9 9 h a r

har

antal områden

25—49,9 9 h a r

1 hh a r

antal områden |

,

Gällivare Rånet

rasks

Litt. I o. G, Ä o. Å1, Ä 0. Å » Z o. Z 1

26 372 8 703

7 2

57 18

5 3

102 57

12 5

375 189

Summa

35 075

2 1

37 16

—

—

—

—

Ve

ttasjokis

74 Storlandets Garffornvren Mellanbereet

2 076 1470 Summa

Litt. Aa o. N » O Övriga marker Summa

3 546

—

—

2 279 1157 364

3 800

3 703 102

3 805

225 Äng Litt. F , H o. H 2 Övriga marker Summa

esd

Jokkmokks G ö rj e d Litt. B > D Övriga marker Summa

330 1140 4 625

6 095

|

38 Sorsele

Nor Abmobersret Blaiken Dockmvran Summa

ra

Sorsele

80 017 22 298 4165

42 2 3

358 16 32

31 1 1

580 15 21

24 1 2

830 36 74

106 480

223 Summa odlingsbar myr

50—99, 99 har antal områden

antal områden

har

,

Summa odlingsbar mark

Fastmark antal områden

har

Större myrar

antal oi områden

.h a r

antal områden

har

41 16 57

1728 707 2 435

16 3 19

2 938 1367 4 305

37 16 53

153 11

—

—

socken. revir. 17 6 23

1194 443 1637

41 j 16 57

1 728 707 2 435

z

2 j 1 3 |

37 16 53

4 1

153 11

— 1

—

-

—

-

—

—

2 1 3

— —

4 1

revir.

—

!

—

—

— —

—

revir.

—

—

—

5 j

— —

—

|

revir. 3

—

—

—

—

— |

—

4 1

95 7

—

— —

—

—

—

1488 61 257 1806

115 5 10 130

—'

—

—

—

—

—

—

4 1

95 7

—

—

— - i

— 5

—

— —

— —

3 256 128 384 3 768

=1 =

socken. revir.

— 1 socken. r evi r. 18 1 4 23

—

-

115 5 10 130

3 256 128 384 3 768

224 III. StockfångstTotalareal Skogsområden

hektar

< 15 har

15—24 99 h a r

antal områden

har

7 282 1603 1798 18 357

29 040

231 4 087

25—49,99 h a r antal oj områden

antal områden

har

2 1 1

33 22 15

—

—

,

—

—

4 318

3 218 5 783

2 1

9 14

Summa

9 001

23 Summa

10 600

,

har

Amen Rödvattnet .. Sol berg, Södra Tiärn Övriga skogar, 18 st Summa

d sj ö 1

— Jö

Litt. D. Brännfors n:o 2 Summa

ms

—

i

—

16 Piteå

_

östra Brännfors

_ Arvids-

i

skogar. 50—99,9 9 har

Summa odlingsbar j myr

i.h a r

antal områden

5 2 4

57 73 42

58 ;

antal 1 »j områden

har

Summa odlingsbar mark

FaBtmark

antal områden

har

antal områden

har

Större myrar antal områden

har

revir.

revi

— -

5 2 4

57 73 42

11 |

2 1 3

9 14 23

r. —

— —

—

—

2 1 3

9 14 23

revir.

;

—

j a ur s re vir.

15.

Kolonisationskommittén, "j*

i

-

226 Bil. 5.

Förklaring till tavlorna. 1. De med grönt färglagda partierna utgöras av statsskogar, vara odlingsområdena fixerats till läget och med olika beteckningar uppdelats i olika storleksklasser.

TAVLA

2. Cirkelytorna angiva i kartans skala storleken av kronoparksarealen inom reviren. Frekvensen av odlingsmark i proc. av parkarealen anges genom olika beteckningar. 2—5 % anger de parkarealer, där odlingsmarken är tillräcklig för intensiv skogsskötsels behov; > 5 % att överskott finnes; övriga parkarealer hava otillräckliga resp. sakna odlingsmöjligheter.

TAVLA

3. Cirkelytorna äro sins emellan prop, och representera arealen anträffad odlingsjord inom olika revir. Uppdelningen av ytorna anger den procentuella fördelningen av vegetationen och tillika olika vegetationstypers utbredning inom undersökningsområdet. Angående typernas odlingsvärde se texten sid. 46, 107.

TAVLA

4. Tavlan anger efter ovan angivna grunder olika torvarters utbredning. texten sid. 43, 107 o. f.

TAVLA

Jfr

TAVLA 5. Tavlan visar i vad mån odlingsvärd fastmark i prop. */4 av godkänd torvmark i tillräcklig mängd eller ej anträffats inom området. Jfr texten sid. 34, 77, 112. 6. Ovan berörda fastmark utgöres uteslutande av skogbeväxta marker, mest granskogar (sid. 112).

TAVLA

TAVLA 7. Tavlan anger utbredning och beskaffenhet av jordmåner, som godkänts såsom fast odlingsmark till torvmarker. Särskilt framträder i vad mån stenförekomst ökar odlingskostnaderna, men även de fysikaliska olikheterna hos marktyperna framträda vid jämförelse med tavla VI. Tallskogen motsvaras vanligen av mager sandjord och skillnaden mellan sektorerna för »annan stenfri jord» och tallskog utgöres av stenfri moränmjäla. Å några revir har dock godkänts stenbundna marker beväxta med mossrik tallskog. Förhållandet angives medels en prickad linje, som alltså utgör utgångspunkt vid jämförelser. TAVLA 8. Tavlan lämnar exempel på arkivkarta (sid. 89) och fältkarta med av undersökningsförrättaren gjorda inläggningar.

Tavla J

KPMDuniOMlURlUT

Odlingsbara torvmarkor av mindre omfattning inom olika revir m. m.

I Odlingsmarkens proc. fördelning å parkerna Skala 1:2.000.000 Cirkelytorna angiva kronoparksaraalen Inom resp. revir.

Teckenförklaring: Parkareal |

utan odlingsbar torvmark. där < 2 •/• av arealen är odlingsbar. „ 2—6 „ •. 5? 6 „

,

„

„

STATENS REPRODUKTIONSWiSTALT

Odlingsbara torvmarker av mindre omfattning inom olika revir m. m.

II. Vegetationstypernas utbredning Skala för kartan 1:2.000.000 „ ,1 cirkelytorna c: a 1:330.000

Teckenförklaring: starrkärr tuvsävkärr m. m. vitmoss-starrkärr |,','i'|'ij!i| riskärr |

skogskärr brunmoss-starrkärr

STATENS REPROOUKTIONSANSTALT

Odlingsbara torvmarker av mindre omfattning inom olika revir m. m.

Hl. Torvarternas utbredning Skala för kartan ti

it

-| ;2.000.000

clrkelytoma c:a 1:330.000

Teckenförklaring: rtorv vitmoss-starrtorv ris-skogstorv brunmoss-starrtorv

STATENS REPROOUrTlONSAMSrALT

Odlingsbara torvmarker av mindre omfattning inom olika revir m. m.

IV. Den fasta odlingsmarkens frekvens Skala för kartan ti

n

1 :2.0OO.00O

f

cirkelytorna ::a 1:165.000

\

\

Kronoöverloppsmarker

/

och

/

stockfångstskogar

(% 1

/

Socken: ^ | Sorseie

Sälltvare

\

\ V^^^^J

I

.

åk

)

Arjepluog wM \

Anundsjö

(ij

/

Arvidsjaur

\^J

1¶Jokkmokk

A

r*£r?C Q

0 O

\ / —\?

Q

!

Q

SttUEFTEfl

3C

A Q

Q

.0 O

A OR0SKOLOSVIK

O

Q

Q

Teckenförklaring: •

otillräcklig I förh. 1 torvmarksarealen.

I tillräcklig SUNDSVALL

Q

© Q

G

J mer än tillr.

„

„

Odlingsbara torvmarker av mindre omfattning inom olika revir m. m.

V. Den tillhörande fasta odlings markens vegetationstyper Skala för (tårtan ,,

„

1 ;2.000.000

cirkelytorna c:a 1:165.000

björkskogar granskogar, mest mossrika tallskogar, mest lavrika

STATENS REPKOOUKTIONSAHSTAIT

Odlingsbara torvmarker av mindre omfattning inom olika revir m. m.

VL Den fasta odlingsmarkens jordarter Skala för kartan •1

1 ; 2.000.000

,, cirkelytorna c:a 1 :1ö5.000

Kronoöverloppsmarker och stockfångstskogar

Socken Sorsele

Gällivare

m

Arjepluog

^p

Anundsjö

p*) HAP/HtftNDfl 9

Arvidsjaur K | # Jokkmokk

@

UllEft

B

o

©

B

W&f*N ^ r " \ C

&•?

$

@

%

^ XäP 7

Alr^

&

\

-^ÖrWSKÖLDSviK

®

e

•a. Teckenförklaring: I mo- och lerjordar

andra stenfria marker •

e M

•TSÖDERHflMN

m

o

w

stenbundna marker

Tavla 8 Karta över Block V till Kronoparken

PAJALA ÖSTRA N:o I I Pajala socken, Norrbottens Län Upprättad vid skogsindelning ar 1895 Sven J . Cederborg

téf _>x<2 TcknclöicLwL

STATENS REPflOOUKTlONSMlSTALT

II. INVENTERING AV ODLINGSJORD Å MARK I ENSKILD ÄGO INOM RÅNEÅ, RURTRÄSKS OCH HAMMERDALS SOCKNAR

Inventeringsuppdragets tillkomst och omfattning. Föreliggande undersökning rörande tillgången på odlingsjord å mark i enskild ägo inQom Råneå, Burträsks och Hammerdals socknar i respektive Norrbottens, Västerboottens och Jämtlands län har tillkommit med anledning av en utav kolonisationskoommittén den 28 maj 1920 till Kungl. Maj:t gjord framställning i ämnet. Genom nådigt brev den 11 juli 1918 hade kommitténs uppdrag i enlighet med rikksdagens skrivelse nr 348 år 1918 utvidgats i syfte att närmare utreda och ingivva förslag, hur kolonisationen å bondejord i Norrland och Dalarna måtte kunna kraftigare än hittills befrämjas. Riksdagens skrivelse åter hade föranletts närmast av r en av kommitténs ledamot, professor HELLSTRÖM i riksdagen väckt motion. ] Kommitténs ovan berörda skrivelse var i huvudsak av följande lydelse: : »De olika spörsmål detta utredningsuppdrag berör har kommittén ännu icke kunnat sluutbehandla. Vid de överläggningar, som pågått för uppdragets fullgörande, har det emtiellertid för kommittén framträtt såsom ett önskemål av synnerlig vikt, att närmare upppgifter bliva införskaffade om tillgången på ouppodlad men odlingsbar mark i enskilild ägo. Under framhållande av att närmare kännedom om outnyttjade odlingsmööjligheter är en oundgänglig förutsättning för en planmässig kolonisationspolitik, harr kommittén den 19 mars 1920 hos Kungl. Maj:t gjort framställning om sådan utvvidgning av rikets officiella jordbruksstatistik, att densamma för Norrland och Dalarrna må innefatta uppgifter jämväl om tillgången på odlingsbar men ouppodlad mark. I c denna framställning, till vilken kommittén får hänvisa, har framhållits, att den såluunda föreslagna odlingsmarksstatistiken väl icke skulle giva till resultat någon i detitalj fullt riktig redovisning av odlingsbar jord men ändock vara av stor betydelse genaom att åstadkomma en allmänt vägledande översikt över tillgången därav och desss fördelning å olika trakter. De insamlade uppgifterna skulle även kunna tjäna till l utgångspunkt för mera ingående agronomiska specialundersökningar, där sådana efteerhand kunde bliva påkallade. SSåsom i den åberopade framställningen omnämnts, har emellertid kommittén ansett speecialundersökningar i viss begränsad utsträckning böra omedelbart anordnas, utan avv.vaktande av resultatet från de på antytt sätt utsträckta jordbruksstatistiska undersöknningarna. Skälen härtill äro följande. EDe statliga åtgärderna i kolonisationsfrågan hava hittills huvudsakligen avsett kronomanrkerna i Norrland och Dalarna. Det har tidigare varit en allmänt utbredd uppfattitning, att de obegagnade odlingsmöjligheterna väsentligen varit att söka inom statttens marker i de norra länen. Vid strävandena att söka bereda utkomst inom landdet för den jordbruksarbetande men jordlösa befolkningen har man därför haft blicbken främst riktad på de vidsträckta marktillgångar, som i Norrland finnas i

230 kronans hand. Detta har även legat närmast till hands av det skäl, att staten haiar i sin makt att utan kränkande av enskilda intressen fritt förfoga över kronomarkerna.a. Tillgodogörandet av enskild jord för allmänna syften måste däremot ställa sig sonm ett invecklat och svårlöst problem. Efter hand har det dock blivit klart, att de norrländska statsskogarna ej inneslutna så rika odlingstillfällen, som man tidigare på månget håll varit van att föreställa sig.g. Detta kan belysas av siffror från den snart avslutade statsinventeringen av odlings-sjord å ifrågavarande kronomarker. Under åren 1916—1919 har denna inventerinpg omfattat en skogsareal av 3 785 009 hektar, därav såsom odlingsvärda urskilts tillllsammans 111968 hektar mindre torvmarksområden, 68 752 hektar torvmarker a\iv större omfattning och 3 613 hektar rena fastmarksområden. Härtill får läggas dei3ii areal odlingsbar fastmark, som uppsökts för sammanläggning med de mindre torvvmarksområdena och som beräknas utgöra 25 procent av dessa eller omkring 28 0000 hektar. Om den återstående inventeringen, såsom antagligt, lämnar ett procentuellllt någorlunda likartat resultat, skulle odlingsmarkstillgången å statsskogarna kunna be»eräknas till omkring 238 000 hektar. Detta är väl i och för sig en aktningsbjudandde siffra. Men tar man hänsyn till att en högst väsentlig del av dessa marker måstrte disponeras för inrättande av skogsarbetarlägenheter, finner man lätt att vad som böör vara tyngdpunkten i kolonisationen, tillskapandet av nya bärkraftiga jordbruksfastiggheter, endast i begränsad mån kan äga rum å statens marker. Dess bättre torde vida större odlingsmöjligheter, både absolut och relativt tagebt, vara att finna å den i enskild ägo varande jorden i de norra länen. Detta beror eej endast på att den övervägande delen av Norrlands jord är i enskild ägo, utan haar ock blivit en följd av sättet för marktilldelningen vid avvittringarna. Dessa förrättttningars ändamål var att till byar och hemman i högst tre skiften lägga, förutom deen egentliga inägojorden, all enskilt nyttjad ängsmark samt skog till husbehov och avvsalu. För att i möjligaste mån innesluta de vitt spridda naturliga ängarna inonm byarnas områden föranläts man att medtaga betydande arealer av omkring och mellann ängarna belägna kärrmarker och andra låglända trakter. I allmänhet beräknade.es dessa som impediment, ehuru senare rön givit vid handen, att torvmarkerna i sto or utsträckning äro med fördel odlingsbara. Skematiskt taget kommo byområdena atitt innefatta de bördigaste dalgångarna och slättrakterna, under det att till kronomarkeer företrädesvis avsattes sterilare skogsåsar och bergshöjder. Genom riksdagens beslut år 1918 har blivit fastslaget, att kolonisationen bör innriktas jämväl på bondejorden i Norrland. På föranstaltande av nationalföreningeien mot emigrationen hava även åtgärder för befrämjande av kolonisationen å bolagsjorrd blivit föreslagna och Kungl. Maj:t underställda. Statsmakterna hava således inonm den närmaste framtiden att avgöra betydelsefulla frågor rörande kolonisation å aall enskild jord i de norra länen. En av de viktigaste förutsättningarna för att kunnna taga ståndpunkt till dessa frågor torde vara, att en närmare kännedom införskaffåas om vilka utvecklingsmöjligheter, som verkligen finnas inom de i enskild ägobefintligga fastigheterna. Den av kommittén föreslagna utvidgningen av den allmänna jordbrukssstatistiken synes ej vara tillräcklig att vinna denna kännedom, framför allt icke sså snart som önskligt är. Dels måste statistiken till en början bliva behäftad med ååtskilliga brister och ojämnheter, som först efter upprepade undersökningar torde undar.n-

231 iröjas eller minskas. En statistisk undersökning, som enligt den förberedda nya anordningen av jordbruksstatistiken i det huvudsakliga skall byggas på jordägarnas egna mppgifter, kan ej, åtminstone ej innan den blivit närmare prövad, givas vitsord för ofullständig tillförlitlighet. Dels torde även en rätt avsevärd tid åtgå, innan något iförsta resultat av den av kommittén föreslagna allmänna odlingsmarksstatistiken kan föreligga i bearbetat skick. Det har därför synts kommittén önskvärt, att några valda cområden i olika delar av Norrland kunde så snart som möjligt bliva föremål för en maera ingående och tillförlitligare undersökning, som skulle ådagalägga ej blott arealen ratan även beskaffenheten av de befintliga odlingsmöjligheterna. Absoluta siffror vunnes wäl endast för de områden, som bleve föremål för undersökning, men om dessa omrråden ej tilltoges alltför små och tillika förlades i trakter med olikartade geologiska coch klimatiska förhållanden, kunde säkerligen tämligen vittgående slutsatser dragas aiv undersökningarna. Enligt kommitténs mening finge man redan genom rätt begränsade undersökningar ett fastare grepp på hela frågan om kolonisation å enskild jjord och ett värdefullt underlag för de första statsåtgärderna till lösning av denna ffråga. ^ För jordägarna i de trakter, som berördes av undersökningarna, skulle dessa hielt visst vara av stort värde genom att lämna sakkunnig anvisning om de områden, som de antydda noggrannare undersökningarna framdeles kunna tjäna till kontroll å dlen allmänna odlingsmarksstatistik kommitién föreslagit och bereda möjlighet att avgöra om nöjaktiga resultat kunde vinnas av denna ävensom på vad sätt den eventuellt skulle behöva fullständigas. Det torde vara nödvändigt att för den allmänna odlingsmarksstatistiken ett enkelt och billigt förfarande blir framexperimenterat. Visar diet sig, att ett användbart resultat kan erhållas utan dyrbara inventeringsåtgärder, v/ore därmed mycket vunnet. De undersökningar, som kommittén tänkt sig, skulle ståledes i nämnda avseende vara i viss mån av försöksnatur. Då det gällt att utse lämpliga undersökningsområden, har kommittén utgått från aitt dessa borde väljas inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, vilka innefatta de vidsträcktaste och mest glesbefolkade bygderna med på samma gång erkänt sttora möjligheter för utvidgad odling. Önskvärt hade varit att välja jämväl något o)mråde inom sydligare delar av Norrland, men kommittén har ansett vägande skäl tsala för att begränsa undersökningen så mycket som utan äventyrände av dess mål kcan ske. Till undersökningsobjekt torde i vart fall böra tagas område, som i administrativt och därigenom bland annat i statistiskt avseende behandlas som en enhet föör sig, således lämpligen hel socken. För socknarna finnas en mängd olika officiella ujppgifter lätt tillgängliga, bland annat de jordbruksstatistiska, och det vore uppenbarligen av praktisk fördel att kunna sammanställa undersökningsresultaten beträffande ocdlingsmark med statistiken i övrigt. Norrlandssocknarna äro även i allmänhet relatiivt vidsträckta enheter, varför man genom undersökning av en enda socken kan errhålla ett ganska omfattande undersökningsmaterial. Efter närmare övervägande har kommittén funnit sig böra föreslå, att undersökningarna må omfatta socknarna Hammerdal i Jämtlands län, Burträsk i Västerbottens läin och Råneå i Norrbottens län. Från geologisk synpunkt representera dessa, Hamrmerdal till sin västra hälft det jämtländska silurbältet, under det att östra delen utgöor urbergsområde. Burträsk trakter såväl av sterilare beskaffenhet inom moränmarkeernas region som jämväl bördigare sådana, belägna nedom den högsta marina gränsen,

232 samt Råneå dels områden jämförliga med de nyssnämnda inom Burträsk men i ogynnsammare läge ur klimatsynpunkt, dels ock ett med breda havs- och älvavlagringar insprängt kustområde, som torde vara någorlunda typiskt för kusttrakterna i allmänhet i övre Norrland. Från Burträsks socken skiljer sig Råneå socken även däri, att den senare till långt större del är belägen nedanför högsta marina gränsen. Inom nämnda socknar torde jordinnehavet, frånsett statsskogarna, vara fördelat mellan bondebefolkningen och bolagssammanslutningar i proportioner, som äro tämligen kännetecknande för stora delar av Norrland. Den undersökningsmetod, som kommittén ämnar föreslå, kommer visserligen ej att kunna göras så detaljerad, att den kan direkt lämna en specialiserad redovisning för vad av odlingsmarken är dels i bonde-, dels i bolagshand. Undersökningsresultatet torde emellertid bliva användbart till underlag för approximativa uppgifter härom, i den mån sådana uppgifter erfordras för bedömande av vilka särskilda åtgärder, som kunna bliva påkallade för tillvaratagande av odlingsmöjligheterna å bolagens fastigheter. Då kommittén tagit i övervägande vilken undersökningsmetod, som borde föreslås till användning, har det legat nära till hands att tänka sig en inventering likartad med den, som sedan år 1916 användes för utskiljande av odlingsjord å kronomark i Norrland och Dalarna. Såsom kommittén i sin förut åberopade framställning den 19 mars 1920 anfört, skulle dock en fullständig sådan inventering på grund av de stora kostnaderna för kartanskaffning och det vidlyftiga arbetet med detaljerad redovisning av odlingsmarken inom var fastighet bliva alltför dyrbar och tidsödande. Däremot torde en efter mönster av kronomarksinventeringen inrättad men mera summarisk inventeringsmetod kunna lämna resultat, som vore användbara för det ändamål de förordade specialundersökningarna skulle avse. Kommittén har efter närmare utredning härom ansett sig böra framlägga följande förslag. Såsom underlag för inventeringen böra användas översiktskartor, som finnas utgivna av trycket eller eljest äro för billig kostnad åtkomliga. Sådana kartor äro, för Hammerdals socken en på försorg av Jämtlands läns skogsvårdsstyrelse utarbetad sammandragskarta i skalan 1 : 20 000, för Burträsks socken dels tryckta generalstabskartor (blad 56 och 57), dels reproduktioner av i rikets allmänna kartverk upprättade stomkartor (blad 50 och 51), allt i skalan 1 : 50 000, samt slutligen för Råneå socken en på sin tid av ekonomiska kartverket i Norrbottens län för länets kustlandssocknar utarbetad sammandragskarta i skalan 1 : 10 000. Å Hammerdalskartan samt å de ekonomiska stomkartorna finnas insatta ej blott byrågångar utan även skifteslinjer, varigenom dessa kartor lämna relativt goda hållpunkter för orientering i terrängen under undersökningsarbetet. På grund av att nämnda kartor äro upprättade i små skalor samt dels alls icke, dels endast ofullständigt redovisa särskilda brukningsdelar, kunna de icke, med undantag möjligen för Hammerdalskartan, användas till underlag för en inventering, som skulle avse var särskild fastighet för sig. Bygränser och gränser för enstaka hemman äro däremot återgivna å alla de ifrågavarande kartorna. Från kartmaterialets synpunkt möter därför ej hinder att redovisa inventeringsuppgifterna för varje by eller

233 annat skifteslag såsom enhet. En sådan bestämning har kommittén även ansett innebära den erforderliga förenklingen utan att undersökningens syfte åsidosattes.^ Odlingsmarkens territoriella belägenhet blir genom redovisning efter skifteslag på ett översiktligt sätt fixerad. Summan för vart skifteslag torde lämna den, såsom förut omnämnts, önskvärda kontrollen å en allmän odlingsmarksstatistik. Liksom i fråga om kronomarksinventeringen kan undersökningen icke lämpligen göras så fullständig, att varje än så inskränkt odlingsmarksområde blir undersökt och beskrivet. En viss storleksbegränsning nedåt måste bestämmas. En sådan motiveras särskilt ifråga om enskild jord därigenom, att det allmänna intresset mindre knyter sig vid de obetydligare odlingstillfällena, som under den organiskt fortgående utvecklingen småningom tagas i anspråk "för utvidgande av befintliga fastigheters åkerarealer, än vid uppsökande av de mera omfattande odlingsreserver, som därutöver finnas och kunna förslå till bildande av nya jordbruk. Å andra sidan skulle en minimibegränsning efter de grunder, som följts vid statsjordsinventeringen, måhända utesluta allt för mycket av jord, som med fördel skulle kunna bliva föremål för odling. Såsom lämpliga minimigränser har kommittén ansett böra bestämmas 10 hektar, där odlingsmarkerna äro belägna enstaka, och 5 hektar, där läget medgiver sambruk med andra närbelägna odlingsområden. I ett annat avseende påkallas även skiljaktighet från statsjordsinventeringen. Vid denna har odlingsbar fastmark varit föremål för undersökning i den mån det erfordrats för att en mindre fastmarksåker skulle kunna läggas till varje torvmarksodling, men i övrigt har sådan undersökning begränsats till områden, som med ledning av tillgängliga upplysningar kunnat förmodas vara odlingsvärda eller som vid inventeringsarbetet händelsevis påträffats. En liknande inskränkning skulle betydligt förringa värdet av inventering å enskild jord. Kommittén har ansett det vara av vikt, att vid de föreslagna undersökningarna ingen särskild inskränkning göres i fråga om fastmarksjorden. Den bör dock noga tillses, att såsom odlingsvärd icke upptages annan fastmark än sådan, som är mera stenfri och rik på finjord samt vars alv är av vattenhållande beskaffenhet. Ej heller synes det erforderligt att såsom vid inventeringen å statsjord utesluta sådana torvmarker såsom odugliga, i vilkas närhet ej påträffas användbar fast odlingsmark. Den enskilda jordens vanliga splittring å olika ägoskiften gör, att betingelser för sammanförande till en lägenhet av ett torvmarksområde och den därintill befintliga fasta odlingsmarken långt ifrån alltid äro för handen. I regel kunna även torvmarkerna brukas i förening med den odlade jorden i byarna. En betydande lättnad i undersökningsarbetet ernås genom avstående från kravet på kombination med torvmarker av odlingsbar fastmark. Vissa förenklingar böra iakttagas i fråga om grävningar, tagande av torvprov m. m. Enhetlig procedur torde böra följas för undersökning av såväl mindre som vidsträcktare områden, varutinnan av särskilda skäl gjordes en viss skillnad vid kronomarksinventeringen. Dessa skäl bliva av mindre betydelse, då all undersökning lägges efter förenklad metod. Å de vid undersökningen använda kartorna bor odlingsmarkens begränsning utmärkas. Visserligen kan detta icke alltid verkställas med större noggrannhet^ då svårigheterna för orientering i fältet mången gång kunna vara ganska stora och något

234 fullständigt mätningsförfarande av kostnadsskäl ej kan komma i fråga. Kommittén har emellertid ansett det vara av synnerligt värde att erhålla översiktliga kartor över de godkända odlingsområdena, även om inläggningen å kartorna här och var ej kan ske med fullt den noggrannhet kartans skala skulle medgiva. För den närmare beskrivningen över undersökta områden samt för arealberäkningen blir det nödvändigt att åtminstone ifråga om mindre områden, därjämte i den förda undersökningsjournalen upprita enkla skisser i lämplig skala på samma sätt, som förfarits vid kronomarksinventering i de fall, då generalstabskarta använts till underlag för undersökning. I anslutning till nu omförmälda huvudgrunder och med stöd av erfarenheter, som vunnits vid kronomarksinventeringen, har kommittén uppgjort ett härvid bilagt förelag till instruktion rörande det föreslagna inventeringsarbetet. Enligt kommitténs beräkningar skulle undersökningsarbetet för att medhinnas på en sommar påfordra anställande av åtta förrättningsmän. Kommittén har trott sig böra föreslå, att ledningen av arbetet uppdrages å byrådirektören, fil. d:r E. Haglund, som haft motsvarande funktion vid kronomarksinventeringen allt från dess början. Då det är att antaga, att erfarna undersökningsförrättare kunna förvärvas, torde någon särskild inspektion utöver den, som blir besörjd av ledaren, icke erfordras. Ett ändamålsenligt förfaringssätt torde vara, att för samtliga förrättningsmän anordnas några dagars försöksarbeten inom lämpligt område och att först sedan enhetlig metod blivit fastslagen förrättningsmännen tilldelas vart sitt arbetsdistrikt. Då det undersökningsförfarande, som föreslås, i vissa avseenden är av ny och oprövad art, torde både under det omnämnda första försöksarbetet och möjligen även därefter uppstå spörsmål, för vilkas lösning instruktionen ej lämnar tillräcklig ledning. Kommittén vill därför föreslå, att sådana ärenden och vad i övrigt kan förekomma av större vikt, däribland avgivandet av en summarisk rapport efter arbetets slut, överlämnas till handläggning av, förutom dr Haglund, två särskilt utsedda personer med insikter i dylika frågor; samma anordning sålunda, som förekommit vid kronomarksinventeringen. Efter mönster av förfarandet vid denna torde även bearbetningen av inventeringsresultaten böra ordnas. Det därvid erhållna materialet bör med redogörelse för arbetet så snart ske kan överlämnas till Kungl. Maj:t. Kostnaden för undersökningarna har kommittén beräknat på följande sätt. Qndersökningsförrättarna böra tillerkännas ett månadsarvode av 250 kronor jämte dagtraktamente och reseersättning enligt fjärde klassen i resereglementet, dock att vid färder inom undersökningsområdena bör utgå allenast gottgörelse för nödiga reseutlägg. Om arbetet beräknas komma att pågå i 4 månader och resekostnaderna upptagas till 700 kronor för varje undersökningsförrättare, skulle till en var av dem komma att utgå sammanlagt 3 500 kronor. Till hantlangningskostnad torde kunna beräknas 1 000 kronor för varje förrättningsman. Kartanskaffning och blankettryck kan beräknas draga en kostnad av ] 500 kronor. Andra utgifter för utrustning erfordras ej, då borrar, kompasser och andra instrument finnas tillgängliga från kronomarksinventeringen. För arbetets ledning, däri inberäknat dels resekostnader och traktamenten efter de grunder, som gälla för utredningar av kommittéer och sakkunniga med tillägg av särskilt dagarvode av 10 kronor för dr Haglund, dels ock nödigt skrivbiträde, torde

235 förslagsvis böra beräknas ett belopp av 5 000 kronor. Till telefon, porton, lokalhyra m. m. har beräknats komma att åtgå 1 500 kronor. Totalkostnaden för undersökningarna skulle enligt anförda beräkningar utgöra: 1) undersökningsförrättarna kronor 28 000 2) hantlangning » 8 000 3) kartor och blanketter » 1 5UU 4) ledning och inspektion 5 000 5) bearbetning av undersökningsresultatet » 4 000 6) diverse omkostnader » * ^00 Summa kronor 48 000 Närmare bestämmelser om de föreslagna undersökningarna äro sammanförda i en härvid fogad plan. > # Under åberopande av vad sålunda anförts får kommittén i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utförande av inventering av odlingsmark å fastigheter i enskild ägo inom socknarna Hammerdal i Jämtlands län, Burträsk i Västerbottens län och Råneå i Norrbottens län att utföras i enlighet med av kommittén föreslagna grunder.» Kommitténs här ovan anförda framställning behagade Kungl. Maj:t bifalla genom avlåtande av proposition till riksdagen. Med instämmande i vad kommittén yttrat, framhöll departementschefen därvid tillika att den föreslagna undersökningen borde bliva till gagn ej blott för kommitténs egna utredningar utan även för de åtgärder, som kunde komma att vidtagas med anledning av en från landstingen i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län gjord framställning i liknande syfte. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts proposition, varvid tillika bestämdes, att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser rörande arbetets bedrivande. Genom kungl. brev den 6 maj 1921 förordnades därefter, att under uppsikt av kolonisationskommittén med dennas ledamot byrådirektören, fil. doktor E. Haglund såsom ledare under samma år inventering av odlingsmark å fastigheter i enskild ägo skulle äga rum inom Hammerdals, Burträsks och Råneå socknar, samt att därvid skulle lända till efterrättelse en av kolonisationskommittén utarbetad plan för inventeringen jämte instruktion för undersökningsförrättare.

Arbetets utförande och resultat. Sedan Kungl. Maj:ts beslut i frågan fattats påbörjades omedelbart förarbetena till inventeringsarbetet. I främsta rummet gällde det att åstadkomma för arbetet tjänliga kartor, då dessas beskaffenhet var bestämmande för inventeringsmetoden. För Hammerdals socken hade från skogsvårdsstyrelsen erhållits kartor i skalan 1:20 000 framställda i svart och vitt enligt blåkopieringsmetod. För de övriga sock-

narna skulle väl kartor i liknande skala ha kunnat erhållas genom kopiering från lantmäterikartor, men denna utväg ansågs utesluten bl. a. med hänsyn till kostnaderna. I stället nöjde man sig med förstoring av utgivna kartor i mindre skala. Topografiska kartor finnas utgivna i skalan 1 : 50 000 för de delar av Burträsks socken, som falla å bladen Degerfors och Lövånger. Likaledes erhölls från ekonomiska kartverket svarttryck i skala 1:50 000 av nyligen hopsatt stomkarta av Skellefteåbladet. Däremot verkställdes förstoring från 200 000 till 50 000 av Burträskdelen å Norsjöbladet. För Råneå socken gjordes förstoring från den i 100 000-skalan utgivna ekonomiska kartan till skalan 1:50 000. Å Hammerdalskartan finnas de olika hemmansdelarna utsatta och därjämte finnas med särskild beteckning utmärkta alla bolagens jordinnehav. Även stomkartan över Skellefteå upptager samtliga hemmansdelar. De topografiska kartorna däremot upptaga endast gränserna mellan de särskilda byarna, således icke för de enskilda hemmansdelarna. Det är alltså icke möjligt utmärka de enskilda ägarnas jordinnehav, men det hade icke heller ansetts nödvändigt att i detta fall gå så detaljerat tillväga, då det allmänna intresset förnämligast knyter sig till de olika byalagens utvecklingsmöjligheter ifråga om nyodling. Helt uteslutet är dock icke, att approximativa siffror även i detta fall kunna göras vid jämförelse med skifteskartor, emedan de olika områdena finnas fixerade till sina gränser å fältkartorna. Bolagsjorden har man däremot sökt så mycket som möjligt fixera. Förrättningsmannen anvisades att i tveksamma fall anlita de skifteskartor, som borde finnas i varje by och därvid göra sig underrättad om, vilka skiften som ägdes av bolag. Denna utväg hava förrättningsmännen i stor utsträckning begagnat sig av under arbetets gång. Dessutom visade det sig, att vissa bolag: Robertsfors betr. Burträsks socken och Ytterstfors—Munksund betr. Råneå socken nyligen låtit upprätta kartor i skalan 1:20 000 över sina egendomar, och dessa kartor hava vid inventeringen med stor beredvillighet ställts till förfogande. Kartorna över Råneå omfatta nästan all bolagsjord inom socknen, de inom Burträsk mesta delen. I följd härav hava de med ledning av dessa kartor upprättade skisserna över odlingsmarkerna å bolagsjorden vunnit i säkerhet och detaljrikedom. I fråga om arbetets utförande hade vid kronomarksinventeringen använts två metoder: den ena då skogskarta begagnades som underlag, den andra då topografisk karta måste användas. I förra fallet kunde alla föreskrivna beteckningar direkt införas på kartan, i senare fallet var detta på grund av det ringa skalmåttet icke möjligt, utan måste skisser i skalan 1 :10 000 upprättas å härför reserverad plats i dagboken och å dessa göras föreskrivna beteckningar. Den vid inventeringen å enskild mark använda metoden ansluter sig i det närmaste till den härovan med topografisk karta som underlag omnämnda. Endast i

ett par i kommitténs skrivelse omnämnda hänseenden finnas avvikelser. Sålunda ansågs det nödvändigt, att sänka minimigränsen för de områden, som borde undersökas. Denna var vid kronomarksinventeringen bestämd till 15 hektar, då områdena lågo enstaka. Emellertid är den enskilda jorden i allmänhet mera välbelägen och för att icke alltför mycket jord skulle uteslutas syntes gränsen i nyss anförda fall böra sänkas till 10 hektar. Den andra förändringen föranleddes närmast av önskan att kunna inbespara tid, utan att undersökningens värde därigenom förringades, så mycket mera nödvändigt som det vore att antaga, att upprättandet av skisser skulle taga längre tid än om inläggningarna gjordes direkt å kartan. En önskvärd tidsbesparing skulle kunna göras, om bestämmelsen rörande eftersökande av till odling tjänligt fastmarksområde att brukas i samband med torvmark uteslöts. På kronomarkerna är staten ägare till all den mark, som omger myrkomplexet. Här kunde man alltså nöja sig med att undersöka ett område och fördela detta på de blivande lägenheterna. När fråga blir om enskildas ägor, finnas ofta flera ägare, och här måste alltså fast odlingsmark utses till varje lott. Mången gång skulle det emellertid icke vara möjligt erhålla lämplig fastmark. Å andra sidan är det icke uteslutet att marken ändock är lämplig för odling. I regeln torde nämligen marken ifråga kunna brukas i samband med hemgården eller med odlingsbar mark å annat håll. Då nu undersökningen av fastmark är rätt tidsödande och vinsten därav i detta fall är problematisk, skulle alltså rätt avsevärda fördelar vinnas därmed att undersökningen slopades. Till följd av de nyss relaterade kartförhållandena har undersökningen på den enskilda marken, med ovan anförda förändringar, bedrivits sålunda, att inom Hammerdals socken anteckningar gjorts direkt å karta utan upprättande av skisser i dagboken; å övriga trakter däremot hava skisser upprättats. Den areal, som enligt förslaget skulle inventeras framgår av efterföljande tabell, som även anger antalet brukningsdelar och arealen odlad jord inom de olika socknarna. Uppgifterna om arealen äro erhållna ur Statistisk årsbok för Sveriges kommuner efter fråndragning av kronoparksarealerna inom resp. socknar. Bolagens jordinnehav har hämtats ur landshövding Widens utredning, och arealen odlad jord ur Jordkommissionens betänkande 1921 del II (arealinv. 1919). Den till undersökning föreslagna arealen uppgår således till 450 251 hektar, och antogs för arbetets utförande 8 agronomer, av vilka 7 tidigare tjänstgjort vid statsjordsinventeringen. Arbetet började med instruktionskurs i Burträsk under tiden 1—4 juni varvid den omgivande traktens jordmåner undersöktes. Därunder visade det sig, att undersökningarna kunde utföras på sätt kommittén föreslagit. Icke heller under det sedermera pågående arbetet har anledning funnits föreslå några ändringar i instruktionen.

238 Areal odlad jord

Areal enskild mark, hektar

Bondejord Socken

Bondejord

Bolagsjord

Summa

Bolagsjord

antal brukn.delar

hektar

antal brukn.delar

hektar

Summa odlad jord har

Medeltal pr brukn.del

3,2

76 385 102 627 Hammerdal. 88 235

69 971 146 356 73 971 176 598 39 062 127 297

1027 1336 492

3 300 6 638 2 917

24 57 60

86 174 306

3 386 6 812 3 223

Summa 267 247

183 004 450 251

2 855

12 855

13 421

Råneå Burträsk

4,9 5,8

Arbetet fördelades sålunda att 3 personer reste till Hammerdals socken, 3 kvarstannade inom Burträsk och 2 reste till Råneå. Undersökningarna inom Burträsk och Hammerdal voro slutförda i medio av sept. Därefter sändes en person från Burträsk till Eåneå, där arbetet blev färdigt omkring 1 oktober. Ser man nu på resultatet av inventeringen, må här, under hänvisning i övrigt till den mera speciella beskrivningen för varje socken, i korthet meddelas följande sammanfattning De kartor, som erhöllos genom förstoring av ekonomiska och topografiska kartor, visade sig i allmänhet upptaga alltför mycket såsom torvmark betecknade marker. Vill man på grundvalen av kartornas uppgifter söka bilda sig en mening om tillgången på odlingsjord, får man alldeles för höga arealer. Detta beror därpå att häri ingå stora arealer grunda, stenbundna, försumpade marker samt att torvmarkerna i själva verket äro mycket mera rika på öar och grund, än vad som å kartan kunnat markeras. Ej så sällan visade det sig, sålunda att ett med jämn myrbeteckning utmärkt område egentligen bestod av försumpad mark och låga åsar, mellan vilka funnos myrjord i form av tarmar och vindlingar. Ehuru några arealberäkningar icke blivit gjorda, över den å kartan markerade torvmarken, torde man dock efter uppskattning kunna antaga, att högst 20 % därav lämpar sig för odlingsändamål. Inom Eåneå socken ligga all enskild mark utom en del lågberg under Baltiska gränsen (B. G.). Den fasta jordmånen inom socknens norra del ned till järnvägen består av mager sandjord eller av starkt stenbundna marker, vilket tyder på att området varit utsatt för vågsvall och därigenom berövats den finare mineraljorden. Fast odlingsmark har endast anträffats i nedersta delen av Yitåns och Råneälvens dalgångar. På samma ställen finnas även stora myrkomplex. 1 norra delen äro de odlingsvärda torvmarkerna mera tunnsådda, då många områden äro grunda och steniga. I södra delen vila torvmarkerna ofta på lera, som dock ej sällan är alunhaltig.

239 Inom Burträsks socken träffar man på ömse sidor järnvägen ett bälte liggande owan B. G. Området beståir av typisk moränmark, rik på försumpningar oeh odliingsvärda torvmarker, men utan jordmån, lämplig för rena fastmarksjordbruk. Mtark av sistnämnda slag finnes däremot kring de stora sjöarna och i dem utlöpande åtar i socknens östra del. Här återstår även en del torvjord lämplig för odling. Hammerdals soclcen kan delas i en väsentlig hälft vilande å silurgrund och en öi-stlig å urbergsgrund. Den förra delen är rik på ofta sammanhängande stora torvmiarker av god beskaffenhet. Dessutom finnas en del åsbildningar och mera plana fäilt, där fastmarken väl lännpar sig för odlingsändamål. Den fasta odlingsmarken ärr beväxt med mossrik granskog och består av lerig, ofta kalkrik morän, eller av viittrad skifferjord. A urbergs;området har endast en ren obetydlighet av fastmarken amsetts lämplig för odlingsämdamål. Torvmarkerna äro spridda och väl begränsade occh av jämförelsevis mindre areal (medeltal 20 har). Den vid inventeringen erlhållna arealen odlingsbar jord och dess fördelning på bcönder och bolag framgår av nedanstående tabell: B o n d e j o r d Socken

Torvmark antal omr.

Fastna ar k antal omr.

har

IRåneå 142 3 379 IBurträsk ... 226 4 509 IHammerdal 285 11841

har

B o l a g s Torvmark

Summa antal har omr.

jord

Fastmark

har

antal omr.

har

To t a l summa

Summa antal har omr.

har

64 88 31

1115 4 494 3 827 8 336 2 090 13 931

116 231 202

1805 4 281 4 878

14 28 17

213 753 490

2 018 5 014 5 368

653 19 729 183

7 032 26 761

549 10 964

12 400 1444 39161

Summa torvmark Summa fastmark

336 6 512 573 13 350 535 19 299

30 693 hektar 8 468 » Summa 39 161 >

Den mesta odlingsmarken har, såsom var att vänta, erhållits inom Hammerdals soocken där 15 % av arealen är odlingsbar. Härvid är dock att märka, att en rätt betydande del av torvmarken består av stora komplex, som mindre väl torde lämpa sigg för styckning till smärre jordbruk. Inom Burträsk är motsvarande siffra 7,6 %.Ammärkningsvärt ringa är odlingsarealen inom Råneå socken eller 4,4 %. Tillgåingen på torvjord har varit störst inom silurregionen i Jämtland, där fast odlingsmark även anträffats i stor lutsträckning. På urbergsområden ovan h. marina gr. hair icke anträffats någon fast odlingsmark och under densamma endast å de lågt lig?gande delarna, men ej i gränsområdena (»svallzonen»). Ser man odlingsjordens fördelning mellan bönder och bolag, kan man säga, att

240 den bästa jorden befinner sig i bondehänder. Inom Råneå socken äga således bolagen ingen fast odlingsmark utan endast torvjord belägen i den magra, norra delen av socknen. Inom Burträsk äga bolagen en del fast odlingsmark i anslutning till de stora byarna kring »träsken» och således i utkanterna av skogsdomänerna. I övrigt utgöres odlingsmarken å bolagsjorden här även av torvmarker. Den å bondejorden belägna odlingsmarken är både mera välbelägen och godartad än bolagsmarken och synes alltså först böra komma i åtanke vid nybildningar. Tages hänsyn till nuvarande brukningsdelars behov av utvidgning synes odlingsjorden inom Råneå socken knappast räcka till en nybildning för varje gammal lägenhet, och inom Burträsk jämnt räcka till en ny lägenhet om 5 hektar för varje gammal. Bolagens odlingsjord, som är mera spridd inom skogsdomänerna och svårtillgänglig synes i främsta rummet böra ifrågakomma till uppodling i samband med skogsarbetarekolonisation. Förhållandena inom Hammerdals socken är något mera komplicerade och beröras närmare i den mera speciella utredningen. Enligt den i kommitténs skrivelse framhållna gängse uppfattningen, anses tillgången på odlingsjord å mark i enskild ägo vara större än å kronoparkerna, då man vid avvittringen strävat att förlägga den bättre jorden, särskilt ängarna inom enskildas skiften. En blick på översiktskartan över Burträsk visar också att så varit fallet. Man ser här, hur den enskilda jorden kilar in i kronoparkerna och i de smala inskjutande vikarna har vid inventeringen godkänts rätt mycken odlingsmark. Men tillgången på odlingsmark har likväl i fråga om Råneå och Burträsks socknar icke varit så riklig, som man med ledning av kartornas uppgifter haft skäl att vänta. För Råneå är tillgången t. o. m. oväntat knapp. Ville man med ledning av detta försök bedöma tillgången på odlingsjord å den enskilda jorden i Norrland, kunde man lätt få den uppfattningen, att där icke finnes mera jord än bönderna själva behöva. För Hammerdal ställa sig dock förhållandena annorlunda. Denna fråga kan emellertid icke anses genom detta försök ha fått sin slutgiltiga lösning. Vid kronomarksinventeringen framkom såsom ett anmärkningsvärt faktum, att fastmark av god beskaffenhet lämplig till bildande av rena fastmarksjordbruk så gott som saknades i urbergstrakterna ovan h. marina gränsen. Denna omständighet kunde ju tillskrivas det förut berörda sättet, på vilket kronomarkerna tillkommit. Inventeringen å den enskilda marken visar emellertid samma förhållande. Det vill alltså synas, som om möjligheterna för rena fastmarksjordbruk inom denna del av Norrland äro synnerligen små. Även om marken ställvis är rik på finjord, äro dock odlingsfläckarna skäligen små och till den grad stenbundna, att odlingsarbetet måste bliva mycket tidsödande och knappast räntabelt. Den jämförelsevis ringa medelareal odlad jord, som gårdarna här uppvisa, är av allt döma beroende på

241 sagda förhållanden och icke på bristande intresse från ägarnas sida. Lyckligtvis lhava emellertid dessa trakter relativt god tillgång på odlingsbar torvjord, och utwecklingen kommer alltså gå i den riktningen, att ängesbruket försvinner och fodernproduktionen baseras på uppodling av myrjord. En utvidgning av den odlade arealen kommer alltså icke att grunda sig på uppodling av fastmark utan på myrjord. Då det gäller urbergsområdena i Norrland ovan h. marina gr. synes man vid en mppskattning av tillgången på odlingsjord kunna bortse från fast odlingsmark och ii huvudsak hålla sig till myrjorden. Denna är för övrigt i Norrland av mycket Ibättre kvalitet beträffande jordmånen än söderut, då yttorven vanligen är bildad av kärrväxter. Tänkbart vore alltså, att man med ledning av tillgängliga kartor sökte beräkna tillgången på odlingsjord. På bildandet av jordbruk inverka emellertid älven andra faktorer och en enbär arealberäkning av den å kartorna såsom myr betecknade marken, skulle alltså leda till alltför stora arealer. Enligt den nu utfförda undersökningen torde man vid beräkning av hela socknars tillgångar icke få sskatta den odlingsbara torvmarken till mer än 20 % av vad kartan upptager under beteckningen myrjord.

Beskrivningar över socknarna, Råneå. Råneå socken är belägen i Norrbottens läns kustland och omfattar området kring medre hälften av Råneälven med dess tillflöden samt Vitan. Med en längdutsträckming av 7 mil bildar socknen en spetsig triangel med basen mot nordväst från happmarksgränsen ned till havet. Socknens totala areal uppgår till 217 350 hektar, varav 202 240 hektar land och 1L5 110 hektar vatten. Inom socknen finnes ett flertal kronoparker med en samrmanlagd areal av 70 994 hektar. I enskild ägo befinner sig således 146 356 hektar. Yad angår topografien är denna i det hela ganska ensartad. Råneå socken är eHt bergland, utan att vara högland, i det socknens översta och mellersta delar g;enomstrykas av ett stort antal korta, åsliknande berg, i vilkas benämning ofta imgå ordet »köl» t. ex. Rlåkölen, Mickelskölen. När man nalkas havet bliva bergen liägre och mera spridda. I de trånga, ofta försumpade dalgångarna mellan bergen runna talrika bäckar och strida skogsälvar, vilka där topografien varit gynnsam g^enomflyta rätt betydande sjöar. Huvudälven flyter sammanträngd och strid från scel till sel och först i nedre delen vidgar sig dalen, så att bosättning i större omfattning kunnat äga rum. Samma är förhållandet med Vitan. Som nyss anförts är Råneå socken ett bergland och flera av bergstopparna nå öwer h. m. gr. (R. G.) Landet mellan dem ligger emellertid, åtminstone vad den 16.

Kolonisationskommittén

"f

242 enskilda jorden beträffar, under sagda gräns. Räknat norrifrån utgöres jordmånen ned till ett stycke söder om järnvägen och landet mellan Kåneälven och Vitåns dalgångar av övervägande sandiga eller stenbundna jordmåner, stundom även blockrika marker ävensom åsbildningar, således av magert skogsland. Området har alltså i hög grad varit utsatt för havets bränningar och eventuellt tidigare avsatta bättre jordarter hava ånyo bortförts, och ytan starkt rensköljts från finjord. I södra delen av socknen anträffas i Råneälvens och Vitåns betydligt utvidgade dalgångar avsevärda avsättningar av marina avlagringar mest i form av sandiga leror. Dessa marker äro i allmänhet beväxta med mossrik granskog, där beståndet icke utgöres av försumpade skogar. Nu antydda jordmånsförhållanden avspegla sig i bebyggelsens utbredning och intensitet. Inom socknens övre delar äro bosättningarna glesa och mest lokaliserade till sjöarna. Förutsättningarna i övrigt för jordbruk å fastmark därstädes äro av lätt insedda skäl knappast förhanden. Inom nedre delen av Råneälvens och Vitåns dalgångar hava lermarkerna i stor utsträckning tagits i anspråk för odling och givit upphov till ett av Norrbottens mera betydande jordbruksdistrikt. Liksom å flera andra ställen inom länet ha emellertid de i närheten av havet belägna lerjordarna visat sig vara alunhaltiga, och åtskillig mark synes därför föga lämpa sig för odling. Jämte fastmarken spela naturligtvis torvmarkerna en stor roll, då det gäller utseende av odlingsområden. Enligt beskrivning till ekonomisk karta år 1869 omfatta äng och myrar å enskild mark följande arealer inom Eåneå socken : äng dugliga myrar odugliga o

117 469 rev2 29 869 » 274 226 » Summa 421 564 »

eller om 1 rev2 beräknas lika med 0,008 hektar 37 976 hektar. Detta innebär, att av den i samma beskrivning angivna arealen för i enskild ägo befintlig jord cirka 21 % av arealen utgöres av äng och myrjord. Denna siffra är dock avsevärt mycket för hög. I själva verket äro verkliga torvmarker skäligen sparsamma inom skogslandet och även i nedre delen äro de icke alltför talrikt förekommande. Ängarna utgöras mest av strandslåtter och röjningar invid bäckar, således av trånga dalgångar med grunt torvlager på sand eller stenig botten. Endast ett fåtal verkliga myrängar ha därför visat sig vid inventeringen kunna godkännas som odlingsmark. Andra å topografiska kartor särskilt markerade ängar på bergssluttningar bestå av översilade marker med grunt torvlager på stenbunden jordmån. Vad angår myrarna, angivas dessa redan i beskrivningen till häradskartan i övervägande grad vara odugliga. Arealen måste dock avsevärt reduceras. I den ringa.

243 skkala den ekonomiska kartan har, hava stora områden betecknats som sammanhhängande myrkomplex. Vid inventeringen, där man haft förmånen begagna sig av A\/B Ytterstfors-Munksunds nyupprättade kartor i skalan 1/20 000, har det emellertid vvisat sig att myrarna inom skogslandet ofta äro uppfyllda av uppstickande åsar ooch stenförekomster, så att myrjorden mest utgöres av förgreningar mellan dem ebller också av grunda steniga försumpningar. Den verkliga myrytan kan antingen ssaknas eller också hava en obetydlig utsträckning. För skogslandet gäller alltså sGom regel att den såsom vattensjuk å kartorna betecknade marken utgöres av försuumpningar, medan verkliga torvmarker förekomma mera sparsamt. I södra delen auv socknen, där torvmarkerna ofta vila på lera, förekomma de något talrikare och unnderstundom även i rätt stora sammanhängande arealer. Beträffande fördelningen av de två huvudtyperna mossar och kärr, äro kärren i övvervägande antal. Verkliga mossar med djup, vitmosstorv äro både små och säällan förekommande. Däremot kunna kärren vara överväxta av strängar eller trräffas i skogslandet rätt ofta starrkärr, å vilka finnas större flak med vitmosstorv auv 4—5 dm.s mäktighet. Även å de grunda kärrmarkerna på lerbotten vid Råneå trräffar man smärre ytor av fullständigt recent fuscumtorv med en mäktighet av 4-—5 dm. Dessa marker lämna ett ovanligt fint torvströ, som tillvaratages, varefrfter marken väl lämpar sig för odling. I de övre delarna pågår ännu myrslåtter, occh myrarna äro därför, utom å strängpartier, sällan risbeväxta. I södra delen dääremot, där marken i stor omfattning dikats, har invasion av ris i stor utsträckniiing ägt rum. Man finner här även tätt skogbeväxta torvmarker. Inom skogslandet äro starrkärren med eller utan tuvor och strängar av vitmossa föörhärskande. Mindre påtaglig synes inblandning av vitmossor därstädes vara, ty i 1 vegetationsbeskrivningarna förekomma mera sällan beteckningarna »vitmoss-starrkäärr» och »starr-vitmosskärr». A de högre belägna torvmarkerna, särskilt på sluttannde mark äro tuvsävkärren allmänt förekommande. Övriga typer med stark svålbilildning, d. v. s. marker beväxta med fjälldun eller blåsene (Molinia), synas däremot enndast undantagsvis förekomma. I södra delen av socknen äro som ovan anförts torvmarkerna, sedan slattern uppphört och avdikning verkställts, i rätt stor utsträckning ris- och skogbeväxta. Inivid sjöarna och vattendragen finner man dock här även växtformationer, som inagå i de igenväxta sjöarnas torvavlagringar, således fräken- och vassformationer avv rätt betydande utsträckning. Det nu sagda ifråga om torvbildarna anger tydligen att torven i allmänhet är utltbildad som starrtorv. Genom borrningar har konstaterats, att stubbar och rötter icbke förefinnas i de undre torvlagren och att således några svårigheter vid dik-

244 ningen icke äro för handen. Sedan ris och träd avlägsnats från området medgivat ris- och skogskärren samma odlingsmöjligheter som de rena starrkärren. Odlingsmarken inom skogslandet utgöres i mindre grad av fastmark, i det endastt ett hundratal hektar därav i form av mojordar invid bäckar kunnat godkännas. ]I övrigt utgöres den av torvmarker, vilka äro spridda inom området och var för sig upptaga högst några tiotal hektar. Mera sällan ligga myrarna intill gårdarna, vilka vanligen äro förlagda intill sjöar och vattendrag, utan på rätt långt avstånd därifrån. Påfallande är därför, att odlingsmark i stor utsträckning saknas i gårdarnas omedelbara närhet och att många av dem sakna utvecklingsmöjligheter för uppodling av bättre mark i gårdens grannskap. Särskilt för skogsbrukets behov av; arbetskraft torde dock de nu upptagna odlingsområdena få sin stora betydelse, då de medgiva anläggning av några gårdar här och var i skogskomplexen. I södra delen av socknen sammanflyta odlingsmarkerna till större enheter. Sammanhängande odlingsområden finner man alltså väster om Degerselet (Sörbyn), väster om Råneälven från Niemiholm till havet (Niemiholm, Orrbyn, Prästholm och Rånbyn). Ett annat område träffas väster om Vitåfjärden (Vitan, Högsön och Jämtön). Inom denna trakt omfattande folkrika byar finnas sammanlagt 3 725 hektar odlingsmark, därav 2 642 hektar torvmark och 1 083 hektar fastmark. Det största fastmarksområdet tillhör Jämtön, där 325 hektar lerjord finnes att odla. Av torvmarker innehar Prästholm 542 hektar och Rånbyn 657 hektar. Återstående 2 582 hektar torvmark och 245 hektar fastmark är fördelad på 69 byar, av vilka närmare halva antalet ligger i skogslandet. I fråga om äganderättsförhållandena visar det sig, att praktiskt taget all enskild mark inom skogslandet, således de mera spridda odlingsområdena äro i bolagshand, medan de sammanhängande odlingsområdena i södra delen (utom Melderstein) utgöres av bondejord. Å bolagsmarker beräknas här finnas i det närmaste 2 000 hektar odlingsmark utströdda över en areal, som enligt den av landshövding Widén verkställda utredningen rörande den norrländska förbudslagstiftningen och dess verkningar uppgår till 69 971 hektar. Den odlingsbara arealen utgör således 2,8 % av totalarealen. Om denna odlingsmark uppdelas i lägenheter om 5 hektar myrjord och procenttalet med hänsyn till uppkommande avfall vid styckningen reduceras till 2,5 %, innebär detta att 1 lägenhet kan bildas för varje 200 hektar av skogsmarken. Då enligt verkställda beräkningar en arbetare vid intensivt bedrivet skogsbruk anses medhinna skötseln av c:a 200 hektar, skulle den nu erhållna arealen odlingsmark åtgå för den skogsarbetarekolonisation, som kunde behöva anordnas för rationell skötsel av kringliggande skogsmark. Å bondejorden finnes 4 500 hektar odlingsmark, en i och för sig rätt aktnings-

245 bbjudande siffra, men som dock, om hänsyn tages till brukningsdelarnas antal, icke äär så betydande. Enligt arealinventeringen 1919 uppgår nämligen den odlade jorden till 3 429 hektaar, fördelad på 1 072 brukningsdelar (1 051 ägare). Den odlade jorden uppgår såleedes i medeltal till endast 3,2 hektar per brukningsdel. Man kan därför vänta sig aatt en rätt avsevärd del av jorden kommer att användas för utökning av redan bbestående hemmans åkerareal. Men även om så icke bleve fallet, förslår tydligen iacke den nu anträffade odlingsmarken till en nybildning för varje gammal lägenhet. Inventeringen av socknens tillgångar på odlingsmark i enskild ägo har alltså åudagalagt, att den i bolagshänder befintliga marken kan beräknas åtgå for skogsaarbetarekolonisation, samt att den oodlade marken å bondejord icke är större än aatt den bör kunna konsumeras genem den stigande utvecklingen inom socknen. Burträsk. Burträsks socken är belägen i Västerbottens läns kustland mellan Vindel- och SSkellefteälvarna dock utan att beröra någondera. Till formen päronlikt med den ssmalare ändan mot lappmarksgränsen och med längdaxeln i NV—SV riktning har ssocknen en utsträckning av 8,5 mil i längd och cirka 4 mils bredd. Kortaste avsståndet till havet är cirka 2 mil. Socknens totala areal uppgår till 201 515 hektar, varav 186 221 hektar land och 115 294 hektar vatten. Inom socknen finnas 42 stycken kronoparker med en sammanlilagd areal av 24 917 hektar. Den i enskild ägo befintliga marken uppgår alltså t till 176 598 hektar. Vad angår de topografiska förhållandena är delen V om Kalvträsk uppfylld av Ualrika lågberg med stora sjöar i dalgångarna mellan dem. Landet mellan Kalvtiträsk i väster fram mot Villvattnet kan betecknas som ett mot SO svagt sluttande pplatåland. Därefter sänker sig landet först sakta, sedan tämligen starkt ned mot de sstora sjöarna Ljusvattnet, Burträsket och St. Bygdeträsk, men höjer sig sedermera bbortom dessa rätt betydligt invid sockengränsen. Den Baltiska gränsen (B. G.) anses ligga omkring 240 m. ö. h., ehuru å kronopparken Vitsidan moränkalotten börjar vid 265 m. ö. h. Dess västliga gräns torde kkunna sättas vid Tallträsk över Villvattnet fram till Blåbergsliden. Burträsks socken ligger alltså ovan och under B. G. och denna omständighet avsspeglar sig såväl i den nuvarande bebyggelsen som ock i de lösa jordslagens besskaffenhet. Trakten ovan B. G. kan betecknas som ett typiskt skogsland med en sskäligen gles bebyggelse. Jordbruken hava här varit baserade på ängesbruk och aavkastning från skogen. Numera äges större delen av dessa marker av bolag, var-

jämte staten har 42 smärre kronoparker inom området. Den egentliga jordbrukstrakten ligger i socknens lägsta delar kring de stora sjöarna, och mesta delen av denna jord befinner sig i bondehänder. Befolkningen är här känd för ett vak^t jordbruksintresse. Vad angår de lösa jordslagens beskaffenhet, visar det sig att nyssnämnda platåland är ett typiskt moränlandskap, rikt på torvmarker och försumpningar. Å den mera exponerade, starkare sluttningen under B. G. är moränjorden tydligen bortsköljd och består sålunda av starkt stenbundna eller sandiga jordmåner. I åarnas dalgångar, på låglandet och invid åsarna träffas mo- och lerjordar, lämpliga för odling. Lerorna förekomma i socknens lägre liggande delar och bilda här rätt stora sammanhängande områden antingen invid åsarna eller också i dalgångarna. Stora områden finnas alltså invid Burträskåsen från Brönstjärn ned till Burträsket. I dalgången SV om Renbergsvattnet finner man ett stort lerfält, likaså mellan Lappvattnet och Mjödvattnet, V om Andersvattnet samt S om St. Bygdeträsket. Avlagringarna längs Risån, Sikån och Tallån äro ofta nipformationer, vilka sträcka sig upp mot 170 m. ö. h. och utgöras av moavlagringar eller fin sandjord. Vegetationen å dessa marker utgöres mest av mossrik eller försumpad barrblandskog med insprängd björk. Då, såsom ej sällan är fallet, jordarten utgöres av jäslera, består vegetationen av ren mossrik granskog. Granarna äro här lavbemängda och ofta lutande på grund av uppfrysning under vintern. I följd härav får granskogen ett karaktäristiskt utseende, som dels tillkännager förekomsten av jäslera, dels medger områdets begränsning från angränsande marker med annan jordmån. Om sålunda de för odling lämpliga fastmarksjordarterna hava en tämligen inskränkt utbredning inom socknen, förekomma däremot torvmarkerna i större utsträckning. Nedanför B. G. förekomma de ofta i anslutning till lerområdena och vila således på god botten. De äro här i rätt stor utsträckning redan odlade eller åtminstone krondikade. Av de båda huvudtyperna mossar och kärr dominera de senare. Smärre mossar finnas dock här och var både över och under B. G., varför torvströ för eget behov flerstädes kan åstadkommas. Ovan B. G. förekomma torvmarker förnämligast på förut omnämnda platåland och särskilt å den del därav, som sträcker sig cirka l,s mil på ömse sidor om järnvägen. Här torde de odlingsbara markerna kunna skattas till 10 % av motsvarande totalyta och hela arealen uppgå till närmare 50 % av socknens torvmarker. Enligt kartorna intaga torvmarkerna här åtskilligt större arealer än 10 %, men det har visat sig, att liksom i Råneå avsevärda arealer utgöras av grunda, steniga försumpningar, vilka förövrigt numera efter verkställda dikningar äro skogbeväxta,

247 eller av marker, vilka i sin helhet försetts med myrbeteckning, ehuru myrarna äro uppfyllda av åsar och uppstickande stenar. Torvmarkerna utgöras i så fall egentligen av smala slingor och förgreningar. Typiska marker av detta slag träffas mellan Dalfors och Småvattnen. Torvmarkerna under B. G. äro, som nyss anförts, i stor utsträckning krondikade och den ursprungliga floran är numera försvunnen samt ersatt av gräsarter, örter och viden. En del marker äro även skogbeväxta. Å platålandet utgöras torvmarkerna mest av starrkärr, som dock börjat överväxas av vitmossor eller skog i samband med en i rätt stor utsträckning bedriven skogsdikning. Man har dikat angränsande försumpade marker och samtidigt därmed avlett de bäckar, som tidigare sökte sig ned över starrkärren. I trakten av Tallträsk konstaterades sålunda att ängar, som vid avvittringen beräknades giva några tiotal lass hö, numera endast medgiva bärgning av en eller annan hässja vart annat år. Starrbeståndet var nu i stor utsträckning borta eller utglesnat av en frodigt växande vitmossa (Sph. papillosum). Denna under senare tider tillkomna försämring av torvmarkernas ytvegetation framgår även tydligt av beskrivningarna i dagböckerna. Dessa upprepa ofta benämningarna »vitmoss-starrkärr, risigt vitmoss-starrkärr med strödda tallar» ävensom i det allmänna omdömet om odlingsvärdet, t. ex. »röjning och rothuggning fördyra odlingen». Ehuru ytvegetationen sålunda tyder på en avgjord försämring av torvmarkerna för odlingsändamål på grund av vitmossinblandning, har dock själva torven rönt föga inverkan därav. Lagret 20—40 cm. består således i vanliga fall av ren starrtorv, som är det nästan ensamt förekommande torvslaget i socknens kärrmarker. Även i översta lagret är inblandningen föga framträdande, varför dessa torvmarker, sedan ytan befriats från ris- och träd, mycket väl ägna sig för odling. Djupet i torvmarkerna synes växla mellan två och tre meter, varvid dock är att märka att sättning ägt rum på grund av verkställda dikningar. Bottnen i torvmarkerna består ovan den marina gränsen omväxlande av sand, grus eller sten eller av blandningar d. v. s. moränjord. Under B. G. vila torvmarkerna ofta på mojord eller lera. Den inom socknen godkända arealen odlingsbar mark i enskild ägo uppgår till 13 350 hektar eller 7,5 % av motsvarande totalareal och är fördelad på 158 byar. Av odlingsmarken utgöres 4 500 hektar av ren fastmark och återstående 8 790 hektar av torvmark. Fastmarken ligger som ovan anförts ett gott stycke under baltiska gränsen och är här anhopad å vissa trakter till stora komplex. De viktigaste av dessa äro följande:

248 Område:

^f 1 nektar

Längs Tallån från St. Bygdeträsk » Sikån > » » » Risån » » » » Andersvattnet SV om St. Bygdeträsk Norr om Ljusvattnet längs Buran Söder om Finnforsån Längs åsen Neboträsk—Burträsk SV om Renbergsvattnet Mellan Lappvattnet och Mjödvattnet

265 499 190 340 495 265 650 517 295 Summa 3 536

Den i övrigt godkända fastmarken uppgår till cirka 1 000 hektar och består av spridda områden, belägna mest i trakten av St. Bygdeträsk. Den odlingsbara torvmarken synes vara mera jämnt fördelad och märkligt nog rätt proportionellt i förhållande till byarnas storlek. Byar ovan B. G. med god tillgång på odlingsbar torvmark äro Kalvträsk (644 hektar), Stavträsk (294 hektar), L. Blåbergsliden (225 hektar). Under B. G. finnas goda torvmarker tillhörande Bodbyn (£78 hektar), Gammelbyn (185 hektar), Ljusvattnet (530 hektar) och Renbergsvattnet (o57 hektar). Invid de folkrika byarna nedom B. G. pågår ock för närvarande en lfrlig odlingsverksamhet. I fråga om äganderättsförhållandena har vid inventeringen framgått, att 8 336 hek:ar odlingsjord äro belägna å bondejord och 5 014 hektar å bolagsjord. Av odlingsbara torvmarker, som enligt ovanstående uppgå till en sammanlagd areal av 8 790 hektar, äges drygt hälften (4 509 hektar) av bönder och resten av bolag. Däremot befin&er sig den övervägande delen (3 827 hektar eller 84 %) av fastmarken i bondehänder, medan endast 16 % äges av bolag. Både den bättre fastmarken (lerjordarna) och torvmarkerna (på lerbotten) befirna sig således till större delen i bondehänder, och dessa marker torde även under cen närmaste tiden i främsta rummet komma att tagas i anspråk för utvidgning av socknens åkerareal. Enligt arealinventeringen 1919 uppgick den odlade arealen på bondejord till 6 638 hektar, fördelad på 1336 brukningsdelar eller i medeltal i,9 hektar. Ehuru denna areal efter norrländska förhållanden är tämligen stor, lar man dock, med hänsyn till det lönande jordbruk, som här kan bedrivas, anlednng antaga, att åkerarealen under de närmaste åren kommer att utvidgas. Särskilt llir detta fallet sedan pågående stora dikningsföretag fullbordats och vägnätet utvidgtts. I närvarande stund synes de 8 790 hektaren odlingsmark medgiva bildning av hö?st

249 1 lägenhet om om 6 hektar för varje gammal brukningsdel. Det vill alltså synas, som om den i bondehand befintliga odlingsmarken så småningom bör kunna tagas i anspråk av de nuvarande ägarna, eller, efter uppdelning av gårdarna, av deras söner. Den av bolagen innehavda fastmarksjorden ligger i utkanten av bolagens domäner och ingår som skiften i de ovan berörda områdena invid de stora byarna. Denna mark exploateras alltså lämpligast i samband med bondejordens uppodling. I bolagens ägo befintliga torvmarker äro belägna till största delen ovan B. G. och tämligen jämnt fördelade inom skogsdomänerna. Undantar man några få större torvmarker, äro de övriga skäligen små och lämpa sig för upplåtelse här och var av några smärre lägenheter. Bebyggelsen därstädes har hittills varit skäligen ringa. Enligt areal-inv. 1919 funnos å bolagsmarken inom socknen 57 brukningsdelar med en sammanlagd areal av 174 hektar odlad jord, således en ren obetydlighet i förhållande till de stora skogsvidder, som här finnas eller 73 971 hektar. Läggas så härtill statens marker 24917 hektar med en jämförelsevis liten och dessutom mycket ojämnt fördeladt areal odlingsbar mark, synes alltså kolonisationen här i främsta rummet böra gå ut på upprättande av skogsarbetarelägenheter. För en sammanlagd areal av cirka 100 000 hektar skogsmark i bolagens och statens ägo finnas för ändamålet cirka 4 300 hektar torvmark å bolagens marker. Hammerdal. Eammerdals socken, belägen i mellersta delen av östra Jämtland och med en mindre del stötande mot Ångermanland, bildar en tämligen regelbunden 5-sidig figur med basen mot norr och spetsen rakt i söder. Hela arealen uppgår till 132 760 hektar, varav 122 840 hektar land och 9 920 hektar vatten. • Inom socknen finnas 3 kronoparker med en sammanlagd areal av 5 463 hektar. Den i enskild ägo befintliga marken uppgår alltså till 127 297 hektar. I olikhet med förut behandlade socknar, Råneå och Burträsk ligger Hammerdal delvis inom silurområdet, i det västra hälften vilar å kalkgrund, medan den östra är belägen å urbergsområdet. Gränsen mellan dessa båda områden går tämligen rätt i norr och söder med en mindre östlig utbuktning vid Grenådalen. Med början i norr mellan Hostasjön och Låsjön går gränsen efter nyssnämnda utbuktning ned till Grenas och därifrån rakt söderut till sockengränsen. Vad angår de topografiska förhållandena påverkas dessa, såsom HÖGBOM framhållit, i hög grad av berggrundens beskaffenhet, och under sådana förhållanden är det givet, att socknen har att uppvisa terrängförhållanden av väsentligen avvikande typer inom de båda i geologiskt hänseende skiljaktiga områdena. De föga motståndskraftiga bergarterna i silurbergen hava starkt påverkats av isens eroderande

250 verksamhet, varigenom dels bergformationerna avrundats, dels ett mäktigt finfördelat moränmaterial uppkommit. I följd härav utmärkes sålunda silurområdet av den av nyssnämnda förf. framhållna flacka eller svagt böljande terrängformen, där detaljerna i berggrundens ytgestaltning äro dolda av mäktiga moränavlagringar och där ög;at alltså från högre utsiktspunkter överblickar vida och i sitt slag storartade perspektiver. Utmärkande för silurområdet inom socknen är även, att sjöar saknas inom detsamma och att t. o. m. småtjärnar endast mycket sparsamt förekomma. De flacka partierna utfyllas i stället av väldiga myrkomplex och höjderna mellan dem äro nästan uteslutande beväxta med granskogar. Tallen förekommer ytterligt sparsamt inom detta område. Smärre bestånd träffas dock understundom å de torraste delarna av åsarna. Granitområdet inom socknen uppfylles däremot av jämnhöga kulliga berg, mellan vilka förekomma talrika större och mindre sjöar. Granen utgör endast en mindre del av skogbeståndet, som till största delen består av tall. Även i fråga om torvmarkernas förekomst äro avvikelserna från silurområdet påfallande. Dessa ligga utströdda över området i väl begränsade figurer av ringa eller måttlig storlek och sammanflyta ingenstädes till de stora komplex, som äro vanliga inom silurområdet. De lösa jordarterna inom silurområdet utgöras huvudsakligen av moränbildningar, vilka än bilda mera plana, ofta försumpade fält, än kullbildningar eller korta åsar. Därjämte torde även förekomma rullstensåsar, ehuru det här möter stora svårigheter att skilja på morän- och rullstensbildningar. Utslagsgivande i detta fall torde få anses topografien. Sammansättningen är eljest tämligen likartad, i det de finare beståndsdelarna utgöras av ett mjölfint bergartspulver, huvudsakligen bildat av siluriska bergarter, gulvitt till färgen och än moartat, än lerigt. I båda fallen förekomma kalkstensblock och block av olika skifferarter, av vilka en del äro hårda men vid vittring sönderfalla stängligt, andra mjuka och med fjällig förvittring. De senare kunna ligga i åsen till utseendet hela, men så möra att backsvalorna bygga sina bon i gångar, borrade rätt in i skiffern. Jämte siluriska bergarter träffas även smärre rundade stenar, härstammande från urberg. Vid Sikås antecknades därav grönstenar, graniter, kvartsiter och sandstenar (även konglomerat). Dessa stenar äro icke så starkt slipade som eljest, vartill det ringa nötningsmotståndet säkerligen varit en bidragande faktor. Finjorden är som nyss anfördes gulvit, och än vid torkning sönderfallande till mjölaktigt pulver, än hårdnande som lera. Den är en ypperlig odlingsjord och har vid inventeringen upptagits som sådan i alla de fall, då den icke varit starkt stenbunden eller förekommit under för jordbruksändamål alltför olämpliga topografiska förhållanden. I trakten av Öjån vid Sikås, är visserligen moränens finjordshalt god, men marken är uppfylld av stora block av kalkstenar eller urberg. I andra trakter är

251 jordmånen i och för sig, på grund av rik halt på finjord ävensom frånvaro av sten, lämplig för odling, men marken är uppfylld av små, högtoppiga kullar eller korta ryggar och kan icke lämpligen användas för jordbruksändamål. A urbergsområdet är moränen starkt stenbunden och finmaterialet härstammar från moderformationen. Det har dock visat sig, att även här kalkstenar i någon mån ingå i sammansättningen. Sålunda visade sig morän vid Görviksbyn innehålla äggstora kalkstenar ej för sparsamt förekommande. Emellertid är jordmånen inom urbergsområdet så starkt stenbunden, att endast några få smärre områden, lämpliga till bildande av rena fastmarksjordbruk, kunnat godkännas därstädes. Torvmarkerna utgöras till övervägande delen av kärr. Verkliga mossar förekomma mycket sparsamt och till ringa arealer. De förekomma lika mycket å silurområdet som å urberget och hava sålunda anträffats bl. a. i trakten av Vitmosstjärn (Sikås) samt vid Gisselås. A andra ställen hava förgreningar och försumpade marker kunnat hålla ett cirka 5 dm. mäktigt vitmosstäcke. Därjämte förekomma även å godartade marker stora tuvbildningar av vitmosstorv. Kärren utgöras mest av starrkärr med eller utan brunmossor i bottenskiktet. Tack vare den i stor utsträckning företagna krondikningen har den ursprungliga vegetationen, särskilt inblandningen av brunmossor, gått starkt tillbaka och i stället förekommer fjälldunet allenarådande å stora ytor. Anmärkningsvärt är även, att granen och tallen endast sparsamt uppträda å torvmarkerna inom silurområdet, varemot björken är rätt allmän och till och med bildar örtrika björkkärr. A urbergsområdet uppträder däremot tallen allmänt å strängbildningarna på kärren. I övrigt kan man säga, att kärrvegetationens sammansättning icke är i högre grad avvikande på de båda områdena. Sålunda äro svällande brunmossmattor antecknade från myrar i västra delen av Görvikssjön och på samma ställen förekomma även Cypripedium, Schoenus och Eriophonim latifolinm, som eljest äro karaktäristiska för silurområdets torvmarksflora. Torven utgöres av brunmoss-starrtorv eller ren starrtorv, den förra övervägande å silurområdet, den senare å urbergsområdet, ehuru båda arterna anträffats å bägge ställena. Den synes i någon mån vara humifierad, i det humifieringsgraden ofta angives med 0,5 (dåligt h.) I fråga om djupet synas torvmarkerna kunna betecknas som medeldjupa, i det torvens mäktighet angives vara omkring 1,5—2 m., varvid dock bör anmärkas, att torvmarkerna oftast äro krondikade och således satt sig åtskilligt. Bottnen består mest av moränjord, d. v. s. lerhaltiga jordarter med eller utan sten, stundom sand eller grusblandad. Bleke förekommer här och var inom trakten, likaså kalktuff på några ställen. Jämte dessa jordförbättringsmedel finnes god tillgång på lättvittrande

252 skiffer, vilken utom rätt god kalkhalt även innehåller kali. Grundförbättring med skifferjord å torvmarkerna har givit utmärkta resultat. I den här ovan lämnade redogörelsen för berggrundens beskaffenhet har framhållits, att ungefär hälften av arealen faller inom silurområdet, medan resten ligger å urberg. Den skiljaktighet, som förefinnes i fråga om jordmånens beskaffenhet å de båda områdena, bör givetvis ha påverkat bosättningens lokalisering inom socknen. Så är även i högsta grad fallet, och svårligen torde man kunna uppleta någon annan socken inom landet, där berggrunden i så hög grad varit bestämmande för bosättningen som här varit fallet. Praktiskt taget kan man säga, att bosättningen är koncentrerad till silurområdet, i det endast tre byar ligga inom urberget, och dessa äro för övrigt skäligen små. 1 övriga fall har bosättningen ägt rum å silurområdet, ehuru byarnas skogsskiften sträcka sig in över urbergsområdet. De topografiska förhållandena inom silurområdet — stora myrplan med uppstickande åsar — hava emellertid även här åstadkommit en bebyggelse, lokaliserad till åsarna. I följd härav bliva de enskilda byarna mycket folkrika (ända till 1 200 personer) och flera byar äro numera i det närmaste hopbyggda. Sålunda träffas utefter sydsidan av Hammerdalssjön på en sträcka av 7 km. en sammanhängande kulturbygd, bildad av 5 hopbyggda byar. Denna trängsel vid boplatserna och de små arealer, som där tillhöra varje lott, gör att odlingar måst upptagas på rätt långt avstånd från gårdarna. Därvid hava myrarna i främsta rummet kommit till användning. Myrodlingen har också under senare åren tagit stark fart, och enskilda gårdar hava därav uppodlat betydande arealer. De genom bebyggelsens fördelning ådagalagda olikheterna i fråga om markens användbarhet för odlingsändamål, hava även tydligt framkommit vid inventeringen. Å urbergsområdet har godkänts i det närmaste 4 000 hektar, nästan enbart torvjord, medan å silurområdet upptagits cirka 15 000 hektar, varav drygt 3 000 hektar ren fastmark. Medan sålunda odlingsmarken uppgår till cirka 6 % av markarealen å urberget, blir motsvarande tal för siluren cirka 25 % och för socknen i dess helhet cirka 15 %. I fråga om äganderättsförhållandena har utredningen, såsom av efterföljande tabell framgår, ådagalagt, att den övervägande delen eller cirka 13 700 hektar befinner sig i bondehand, medan bolagen äga cirka 5 300 hektar. Inom urbergsområdet är odlingsmarken tämligen lika fördelad mellan bönder och bolag eller cirka 2 000 hektar hos vardera. Å silurområdet befinner sig cirka 80 % av odlingsjorden i bondehänder, medan 20 % äges av bolag. I båda fallen utgör den fasta odlingsmarken cirka 20 % av resp. totalarealer. Bolagens torvmarker inom silurområdet utgöres mera sällan av smärre avgränsade områden utan ingå vanligen som skiften i de större torvmarkskomplexen. Bön-

253 Bondejord, hektar myr Urberg

fastmark Summa

Bolagsj ord, hektar myr

Totalsumma faatmai'k Summa hektar

1597 9 630

181 2 523

1778 12153

1948 2 719

119 582

2 067 3 301

3 845 15 454

2 704

13 931

4 667

5 368

19 299

dernas marker åter bestå till hälften (c:a 4 700 hektar) av torvmarker under 100 hektar, medan resten bildar sammanhängande stora komplex (floar). Enligt ovan berörda resultat av inventeringen äger således Hammerdals socken stora tillgångar på odlingsjord. En väsentlig skillnad framträder därvid mellan frekvensen å silurområdet och urbergsområdet, i det cirka 80 % ligga å förstnämnda området och blott 20 % å det senare, ehuru totalarealerna i båda fallen äro ungefär lika stora. Urbergsområdet är som förut framhållits mycket glest bebyggt samt lider stor brist på vägförbindelser. Kolonisation av de spridda områdena torde alltså endast så småningom komma till stånd och förnämligast då å bolagsjorden i förening med upplåtelser för skogsarbetareställen. Men även enstaka byar, som ligga inom silurområdet, torde komma att utvidga sig över området. Så är förhållandet med Ede, som har jämförelsevis ringa tillgång på odlingsmark å kalkgrund. De närbelägna torvmarkerna å urbergsgrund synas giva denna by möjlighet att högst betydligt utöka sin odlingsmark österut. Inom silurområdet äro emellertid odlingsmöjligheterna vida större. Flertalet torvmarker därstädes äro sedan flera år tillbaka krondikade, vilket i hög grad underlättar odlingsarbetet. Också har uppodlingen därstädes bedrivits med stort intresse och flera gårdar hava numera högst avsevärda arealer lagda under plog. Detta framgår bl. a. av arealinventeringen 1919, som visar, att den odlade arealen per brukningsdel är åtskilligt större, än eljest brukar vara fallet i Norrland. Än mera torde intresset stimuleras i den mån vägnätet utökas, ty liksom annorstädes lider även denna trakt av brist på vägar, vilket gör en del marker svårtillgängliga och dessutom hindrar utflyttning från de stora, hopträngda byarna. Dessa byar torde så småningom absorbera det mesta av de smärre, mera välbelägna torvmarkerna. Att här dock finnas möjligheter för kolonisation genom egnahemsupplåtelser är givetvis icke uteslutet. Därutöver finnes en hel del stora myrflak av god beskaffenhet för odlingsändamål. Huruvida dessa kunna styckas i smärre lotter är dock tvivelaktigt bl. a. av brist på boplatser och fast odlingsmark i närheten. Närmast synes ligga till hands, att

254 dessa stora fält brukas i ett sammanhang medels maskiner. Planer å motokulturdrift därstädes hava även varit på tal, ehuru dessa hittills icke lett till något resultat. I fråga om tillgången på fast odlingsmark bör kanske framhållas de stora tillgångarna vid Sikås. I byns fortsättning utefter vägen till Hammerdal finnes ett sammanhängande område, som förslår till minst fördubbling av den nuvarande odlade fastmarksarealen. Som av kartan framgår ligger även ett stort område söder om byn. Utefter vägen mellan Hallviken och Hallhåxåsen finnas likaledes betydande arealer samt, i mindre utsträckning, spridda områden litet varstädes, såsom kartan närmare utvisar.

BILAGOR

i

Bil 1.

PLAN för inventering av odlingsmark å fastigheter i enskild ägo inom vissa norrlandssocknar under år 1921. Inventeringen skall omfatta Hammerdals socken i Jämtlands län, Burträsks socken Arbetets omi Västerbottens län och Råneå socken i Norrbottens län. fattning. Inventeringsarbetet utföres av särskilt utsedda undersökningsförrättare med agrono- Undersökmisk, lantmäteriteknisk eller därmed jämförlig utbildning. ningsför/ Cl>VLtlfG*

Undersökningsförrättarnas arbete börjar i juni månad. Samtliga förrättningsmän Arbetsplan. samlas i Burträsk för genomgående av en kort praktisk instruktionskurs och för att under några dagar gemensamt utföra försöksarbeten, varefter en var tilldelas visst arbetsområde. Vid arbetets utförande hava undersökningsförrättarna att ställa sig till efterrättelse Instruktion. en av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion för inventeringen. Inventeringsarbetet står under uppsikt av tre av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga Uppsikt och personer. Dessa sammanträda, där så erfordras, för behandling av viktigare ärenden ledn™9rörande inventeringen. Skulle behov yppas av någon mindre väsentlig ändring i instruktionen eller denna plan, äga de nämnda sakkunniga att därom fatta beslut. Finnes det nödigt att i instruktionen eller planen vidtages ändring av större betydelse, hava cle sakkunniga att därom göra framställning hos Kungl. Maj:t. Undersökningsförrättare utses av dem, som enligt vad nu nämnts handhava uppsikten över arbetet. En av de sakkunniga, byrådirektören i lantbruksstyrelsen fil. doktor Emil Haglund, skall vara ledare för arbetena. Ledaren skall hålla den praktiska instruktionskursen samt bestämma arbetsområden och resplan för undersökningsförrättarna ävensom i erforderlig mån genom inspektion utöva tillsyn över arbetet. Ledaren har att omhändertaga och, i den mån för ledningens utövande finnes erforderligt, granska dagböcker, rapporter, kartor och torvprov, som insändas från undersökningsförrättarna. För ordnande och förvarande av vad som sålunda inkommer, för skrivgöromål samt för andra löpande ärenden äger ledaren antaga erforderligt biträde. Sedan undersökningarna avslutats, skall inventeringsresultatet sammanställas i skiftes- Materialets lagsvis ordnade förteckningar, där uppgift lämnas om odlingsmarkens areal och beskaffen- ^ammamtällmng het. De odlingsbara områdena skola även inläggas på översiktskartor. För denna ' bearbetning av det insamlade materialet hava de sakkunnniga att anställa erforderligt biträde. KtAonisationskommiltén.

\

258 Redogörelse. Slutlig redogörelse för inventeringsarbetet bör så snart ske kan överlämnas till Kungl. Maj:t. Ersättningar Ersättningar utgå efter här nedan angivna grunder: Till ledaren, förutom gottgörelse för mistade avlöningsförmåner under den tid tjänstledighet åtnjutes för uppdragets fullgörande, ett arvode av tio kronor om dagen, varjämte honom och de övriga sakkunniga skall tillkomma reseersättning och dagtraktamente enligt tredje klassen i gällande resereglemente under de resor, som föranledas av uppdraget. Till undersökningsförrättarna arvode efter högst 250 kronor i månaden och dagtraktamente efter fjärde klassen i gällande resereglemente, allt beräknat från instruktionskursens början till arbetets avslutande. Härtill kommer rese- och traktamenteersättning enligt nyssnämnda klass i resereglementet för färden från hemorten till platsen för instruktionskursen, samt efter undersökningsarbetets avslutande från sista förrättningsstället till hemorten. Vid övriga färder i anledning av uppdraget utgår gottgörelse för nödiga re^eutlägg, vilka skola verifieras medelst kvittenser, ävensom ersättning efter ledarens beprövande med högst 50 kronor för slitning av velociped, som använts för uppdragets fullgörande. Kostnadernas Ovan angivna ersättningar ävensom arvode till hantlangare åt undersökningsförrättare utbetalning. u t b e t a las månadsvis i efterskott enligt insända räkningar av länsstyrelsen i Västerbottens län till vederbörande förrättningsmän, vilka hava att till hantlangare utbetala dem tillkommande arvode. Undersökningsförrättare erhåller vid arbetets början förskott med dels 600 kronor, betraktat såsom reseförskott att redovisas vid arbetets avslutande, och dels 300 kronor å omkostnader, som enligt vad nyss är nämnt skola av honom bestridas. Räkningar och rekvisitioner ställas till länsstyrelsen i Västerbottens län men insändas till ledaren, vilken med eget utlåtande överlämnar dem till länsstyrelsen för granskning och likvid. . o Kostnaderna för telegram, telefonavgifter, ritmaterial och dylikt, sa ock tor nödigt skrivbiträde samt till biträde, som anställes för undersökningsmaterialets bearbetning, ersattes genom ledaren av för ändamålet av Kungl. Maj:t anvisade medel.

259 Bil

2.

INSTRUKTION för u n d e r s ö k n i n g s f ö r r ä t t a r e v i d i n v e n t e r i n g a v o d l i n g s b a r mark i enskild ägo. I. Avd. Allmänna bestämmelser. 1

inventeringens

syfte.

§

-

Inventeringen avser utredning angående belägenheten, storleken och beskaffenheten av sådan mark i enskild ägo, som kan befinnas lämplig för uppodling. Därvid kommer i betraktande dels torvmark (varmed här förstås mark, som innehåller torv till minst 3 decimeters djup) och dels fastmark (dit även mark med grundare torvlager hänföres). 2

Föremål för

undersökningen.

§•

Å de trakter inventeringen omfattar skola med undantag, som framgår av 3 §, undersökas samtliga torvmarker ävensom de områden, där odlingsbar fastmark kan antagas förekomma. 3 §. Undersökningsområdets storlek. Ej må område undersökas, vars areal ej uppgår till minst 10 hektar eller, om området ligger intill redan odlad jord, minst 5 hektar. Till ett och samma område räknas i fråga om torvmark högst tre spridda odlingsbara fläckar, som i förhållande till varandra hava sådant läge, att avståndet mellan dem ej överstiger en kilometer. 4 §• Kartor. Såsom underlag för undersökningen skall användas tillgänglig ekonomisk eller därmed jämförbar översiktskarta, och skola där skalan medgiver det, på sätt här nedan närmare angives, på kartan utmärkas vissa vid undersökningen gjorda iakttagelser. Då skalan ej medgiver sagda inläggningar å kartan, skall å särskilt upplägg i dag-

boken inritas en skiss i skalan 1:10,000. Denna skiss skall angiva det godkända områdets yttergränser samt i övrigt vara så utförd, att den kan läggas till grund för en ungefärlig uppskattning av områdets areal. A kartan inlägges i så fall endast områdets yttergränser, varemot övriga iakttagelser införas i skissen. 5 §• Dagbok. Vid undersökningarna gjorda iakttagelser redovisas även medelst anteckning i en efter särskilt formulär uppgjord dagbok. Undersökt område skall i dagboken införas å särskilt upplägg och med särskilt dagboksnummer, vilket även utsattes å kartan. Promemoria. I fråga om terminologi vid anteckningarna följes en vid denna instruktion fogad promemoria. II Avd.

Undersökning av torvmarksområden.

e§. Kärr och mossar. I främsta rummet skiljes, med tillämpning av anvisningar i förutnämnda promemoria, mellan kärr och mossar. De senare upptagas såsom icke odlingsbara. Mosse med ytlager av vitmosstorv av mindre än 3 decimeters mäktighet undersökes såsom kärr, och har undersökningsförrättaren att genom grävning förvissa sig om, huruvida mosslagret har sådan mäktighet. 7 §• Ytvegetation m. m. Kärrens ytvegetation undersökes i syfte att vinna ledning för bedömande av de övre lagrens halt av växtnäringsämnen samt för beräkning av kostnaden för röjning och planering. Därvid hänföres varje område eller, där så erfordras, dess särskilda delar till viss kärrtyp (gräskärr, mosskärr, riskärr eller skogskärr), på sätt promemorian närmare utvisar. Därjämte angives förekomsten av källor och flarkar ävensom tjärnar, som ej äro utmärkta på kartan. 8 §. Yttorvens beskaffenhet. Yttorven undersökes och artbestämmes i enlighet med anvisningar i promemorian. De vanligast förekommande torvarterna, som särskiljas, äro starrtorv och brunmosstorv. Av mera sällan förekommande torvarter särskiljas endast ristorv, lövträdtorv och vasstorv. Utgör torven en blandningsform, angives detta på sätt promemorian utmärker.

261 Även torvens förmultningsgrad skall angivas, vilket sker i följande tre grader: oförmultnad ( = 0), dåligt multnad ( = 1 / 2 ) och väl multnad ( = 1). Undersökningen verkställes medels grävning med spade i de borrpunkter, som nämnas i 10 §. Sedan svalen eller sådant vitmosslager, som namnes i andra stycket av 6 §, avlägsnats, undersökes torven i lägena Ö—20 centimeter och 20—40 centimeter. I vederbörliga kolumner i dagboken antecknas såväl torvens art som dess förmultningsgrad. 9 §• Torvprov. I någon av de i 8 § omnämnda punkterna, där torven anses typisk för området, skall uttagas prov från vartdera av de lägen, i vilka torven undersökts. I dagbokens anmärkningskolumn anmärkes, på vilken punkt proven tagits. 10 §. Torvlagrets mäktighet. För bedömande av dikningsmöjligheterna och torvens odlingsvärde i övrigt erfordras undersökning av torvlagrets mäktighet medelst borrning. Borrningspunkternas läge och inbördes avstånd äger förrättningsmannen bestämma under iakttagande av, att borrning sker i den utsträckning, som erfordras för att lämna nöjaktig översikt av torvmarkens djupförhållanden. Vid upprättande av kartskiss samt vid valet av borrningspunkter iakttages följande. Måtten å marken bestämmas genom stegning eller, vad gränserna för odlingsområdet angår, jämväl genom bedömning efter ögonmått, där sådan kan ske med tillbörlig tillförlitlighet. För undersökningen uppgås en eller flera linjer, så förlagda, att odlingsområdets begränsning från dem kan iakttagas och avfattas. Där en huvudlinje följes, uppgås erforderliga hjälplinjer, helst rätvinkligt mot huvudlinjen. Vid brytning av uppgångna linjer i annan än rät vinkel bestämmes vinkelns storlek med därför avsett instrument, varefter vinkeln inlägges å kartskissen. Då torvmarkens utsträckning gör sådant förfarande lämpligt, uppgås för undersökningen tvenne parallella huvudlinjer, förlagda i områdets längdriktning och på ett avstånd av 50—150 meter från vardera sidogränsen för torvmarken. Borrningarna företagas i regel i dessa linjer. Ligga linjerna på större avstånd från varandra, utföras borrningar i området mellan desamma endast i de fall, då större avvikelser framträda mellan borrningsresultaten i mitt emot varandra belägna borrningspunkter eller då fastmarksholmar eller förändringar i ytvegetationen tyda på väsentligare minskning i torvlagrets mäktighet. 11 §• I den i dagboken intagna tabellen göras anteckningar endast för några borrningspunkter, som kunna anses typiska för det undersökta området. Dessa punkter utmärkas å kartskissen med nummer. Beträffande övriga borrningspunkter upptagas å kartskissen uppgifter om djupet till fast botten och dennas beskaffenhet samt, där så lämpligen kan ske, om förekomsten av stubbar och val.

262 Under särskilda rubriker i dagboken skall förrättningsmannen därjämte avgiva ett sammanfattande omdöme om torvmarkens allmänna beskaffenhet. 12 §. Gyttja m. m. Skulle vid grävning eller borrning anträffas gyttja, dy, bleke eller järnockra, bör detta angivas i dagbokens anmärkningskolumn. Förekommer i torvlagrets yta krusta av utkristalliserade Salter, antecknas även detta i dagboken. 13 § Bottnens beskaffenhet. Genom borrningarna bör konstateras även bottnens beskaffenhet, såvitt den ej ligger lägre än 2x/2 meter. Det iakttages och antecknas å kartan och för vissa punkter även i dagboken, huruvida bottnen är mer eller mindre stenbunden samt om den består av grus, sand, mo eller lera. Där fast botten ej vid borrningen anträffas, skall detta antecknas i dagboken. 14 §. Kärrmarks lutnings förhållande?!. För varje undersökt kärrmark skall i dagboken och på kartan angivas, huruvida marken är plan eller sluttande, samt i senare fallet, åt vilket väderstreck den lutar, ävensom lutningsgraden. Lutningsgraden angives såsom ringa, god eller stark. Den utmärkes på kartan med pilar, försedda med respektive 1—3 par hullingar. Frånvaron av pilar utmärker, att marken är plan. 15 §. Kärrmarks huvuddiken. Undersökningsförrättaren har att överväga, i vilken sträckning blivande huvuddiken för undersökt kärrmark böra förläggas, samt på kartan angiva deras ungefärliga sträckning medels blå heldragna linjer. Förekommer för huvuddikes framdragande naturligt hinder (såsom fast berg eller sten-, grus- eller sandås), som ej lämpligen kan undvikas genom ändrad läggning av dike, bör hindrets belägenhet utmärkas å kartan medelst tecknet X samt i dagboken göras anteckning om dess art och höjd över omgivande mark ävensom dess utsträckning i dikets avloppsriktning. Är mark, där diket skall framgå, eljest på grund av stenbundenhet eller annan omständighet svår att genomschakta, skall sådant antecknas i dagboken. 16 §. Huvuddikens angivande å karta och i dagbok. Ungefärliga sträckningen av förefintliga huvuddiken inom området inlägges å kartan med smala, dubbla tuschlinjer. I dagboken antecknas deras ungefärliga dagbredd och djup, samt i vad mån de anses tillräckliga för områdets torrläggning för jordbruksändamål.

17 §. Huvuddikes avslutning. Finnes inom område, som undersökes, eller i dess omedelbara närhet tydlig avslutning för erforderliga huvuddiken (sjö, å, kanal eller fallbrott), skall avslutningen angivas i dagboken samt, där den faller inom den å kartan upptagna trakten, utmärkes ä kartan medelst tecknet //. Där avslutningen utgöres av sjö eller vattendrag, skall ungefärliga höjdskillnaden mellan undersökningsområdets markyta och vattenytan angivas i dagboken. Finnes för tillämnat huvuddike ej sådan avslutning, som nu är nämnd, men har markytan likväl tydlig lutning, skall detta angivas i dagboken samt på kartan, och bör lutningen därvid enligt promemorians anvisningar betecknas i endera av graderna: ringa, god, stark. Finnes varken tydlig avslutning eller lutning av den beskaffenhet, som här förut är nämnd, varde förhållandet efter omständigheterna beskrivet i dagboken. För lutningsgradens utmärkande på kartan användas pilar på enahanda sätt som i 14 § angives.

18 §. Avdihnings försvårande genom vägar, flottleder m. m. I fråga om vägar, broar, flottleder eller andra anläggningar, vilkas förefintlighet kan försvåra torrläggning av område, som undersökes, skola nödiga upplysningar i den mån de utan tidsutdräkt kunna erhållas, införas i dagboken. 19 §. Till odling odugliga torvmarher. Såsom odugliga för odling angivas, förutom mossar: a) område, som på grund av skarp nordlutning eller eljest på grund av stark beskuggning är olämpligt till odling; b) område med luckert torvlager, som understiger 1 meter och vilar på mera stenbunden mark; c) område, vars torrläggning skulle kräva kostnader, som uppenbarligen ej stå i rimligt förhållande till områdets värde, dock att, så framt torrläggningen lämpligen kan anordnas gemensamt för flera i varandras närhet belägna områden, det bör tillses, huruvida kostnaden i sin helhet står i rimligt förhållande till områdenas sammanlagda areal. d) i kärrområde ingående förgrening, som ej anses räcka, till två tegar i bredd. 20 §. Bedovisning av odugliga torvmarher. I avseende å torvmarksområde, som av någon i instruktionen omförmäld anledning är att betrakta såsom odugligt för odling, skall anteckning å kartan eller i dagboken ej göras i annat fall än att området är upptaget å kartan och innefattar en areal av mera än 15 hektar, I sådant fall behöver i dagboken angivas allenast dagboksnumret, vegetationstyper och torvarten ävensom den omständighet, som anses utgöra hinder för områdets användande till odling.

264 21 §. Kärrmarks omgivning. Beträffande den allmänna beskaffenheten av kärrets omgivningar skall i dagboken antecknas vad som kan antagas äga inflytande på kärrets lämplighet och begärlighet såsom odlingsmark, exempelvis brist på användbar boningsplats, skoglöshet, mera omfattande försumpning, karaktär av blockmark m. m. 22 §. Allmänt omdöme om IcärrmarJcsområde. I avseende å varje undersökt område har undersökningsförrättaren att i dagboken införa ett allmänt omdöme. Finnes området lämpligt till odling, skall omdömet innefatta uttalande angående torvmarkens odlingsvärde, torrläggningsmöjligheterna och tillgången på byggnadsplatser. III Avd. U n d e r s ö k n i n g a v o d l i n g s b a r fastmark. 23 §. Till odling lämpliga fastmarhsområden. Av fastmark må som odlingsvärd upptagas endast sådant område, som är mera stenfritt samt består av humuslager, underliggande lager med större halt av finjord (mo eller lera) samt alv av mera svårgenomsläpplig beskaffenhet. 24 §. Undersökande av fastmarTcsområde. Undersöknings!'örrättare har att undersöka sådana trakter, som efter inhämtade upp ~ lysningar av befolkningen i orten eller på grund av terrängförhållanden eller vegetation kunna förmodas vara av den beskaffenhet som i 23 § avses. 25 §. Undersökning av jordmån. Beträffande jordmånen skall undersökningsförrättaren undersöka och i dagboken anteckna: a) i vad mån marken är stenbunden, b) humuslagrets art och mäktighet, c) underliggande jordarter ned till 4 decimeters djup. I avseende å anteckningar rörande underliggande jordarter skola föreskrifter i promemorian lända till efterrättelse. 26 §. Ytvegetation m. m. Vegetationstypen för undersökt fastmarksområde skall i dagboken antecknas, med iakttagande av vad promemorian innehåller rörande sådana typer. I sammanhang härmed skall angivas, i vad mån träd eller stubbar försvåra röjningsarbetet.

265 27 §. Lutningsförhållanden. I fråga om fastmarksområde, som undersökes, skall i dagboken antecknas, huruvida marken är plan eller sluttande, samt i senare fallet, åt vilket väderstreck den lutar, ävensom huruvida lutningen är ringa, god eller stark. 28 §. Avdikning. Beträffande fastmarksområdes avdikning skall i dagboken angivas, huruvida för områdets torrläggning kräves annat än vanlig åkerdikning. Erfordras mera omfattande torrläggning, har förrättningsmannen att iakttaga vad i 15—17 §§ är stadgat om undersökning av avdikningsförhållanden rörande kärrmark. 29 §. Inläggning $å kartan. Undersökt fastmarksområde skall till sina ungefärliga gränser inläggas på kartan. 30 §. Allmänt omdöme om fastmarksområde. I avseende å undersökt fastmarksområde skall i dagboken införas ett allmänt omdöme, innefattande uttalanden om markens odlingsvärde och torrläggningsmöjligheterna. IV Avd. Undersökningsforrättares skyldigheter i övrigt. 31 §. Arbetstiden. Arbetstiden för undersökningsförrättarna må för hel vecka ej understiga 60 timmar, färden till och från förrättningsställena däri inbegripen. 32 §. Hantlangare. Undersökningsförrättare äger anställa en hantlangare, varvid skall tillses, att efter omständigheterna sådan uppgörelse träffas, varigenom oskälig utgift för statsverket undgås och säkerhet vinnes för att erforderligt biträde ständigt står till buds. 33 §. Insändande av dagbok m. m. Undersökningsförrättare har att, när så lämpligen kan ske och i allmänhet var fjortonde dag, till ledningen under rekommendation insända ifyllda dagböcker, och skola

266 samtidigt tagna torvprov insändas. Om förestående förändring av sin postadress bör undersökningsförrättare så snart ske kan underrätta ledningen och tillika angiva, vilken tid den nya adressen ungefärligen kan beräknas gälla. 34 §. Insändande av arbetsrapport. Redovisning av omhänderhavda medel. Dagsverkslängd. I samband med försändelse, som avses i 33 §, skall av undersökningsförrättaren insändas arbetsrapport enligt särskilt formulär. Undersökningsförrättaren har därjämte att före den 15 i varje månad avgiva kassarapport för föregående månad enligt särskilt formulär. Denna rapport skall åtföljas av verifikationer å gjorda utbetalningar. Bland utgifterna skall jämväl upptagas sådan resekostnad, som ej inbegripes under vanlig rese- och traktamentsersättning. Hantlangningsutgifterna verificeras med dagsverkslängd enligt fastställt formulär, andra utgifter med särskilda kvitton. Innan dagsverkslängden insändes skall den attesteras av undersökningsförrättaren. Kartor. Kartor, som ej längre begagnas, skola vid första lämpliga tillfälle insändas till ledningen.

267 Dagbokens avfattning. (Sid. 1.)

Nr

Kartblad n:r by

Torv mark. Läge: Benämning:

uppskattad areal

hektar

Vegetationstyper m. m.:

Användes för slätter?. T o r v e n s art

form, grad

0—20 cm.

Torvens allm. beskaffenhet: Djupförhållanden: Bottnens beskaffenhet:

Stub- Torv- Bottbar 0. marnens form. jval pä kens art grad djup av djup i beskaffenhet m. m. 20—40 cm.

Anm.

268 (Sid. 2.)

Kärrets form och utsträckning:

Kärrets lutning:

Förefintliga dikens beskaffenhet:

Naturliga avlopps användbarhet:

Avslutning på erforderliga avlopp: Naturförhållanden, diken:

som hindra eller försvåra framdragande av erforderliga huvud-

Andra förhållanden, som inverka på torrläggningen: Den allmänna beskaffenheten av terrängen omkring kärret:

(Sid. 3.)

Allmänt omdöme angående: a) torvmarkens odlingsvärde b) torvmarkens torrläggningsmöjligheter c) tillgång på byggnadsplatser d) tillgång på torvströ.

(Sid. 4.)

Rutnät med 1 cm. sidor för upprättande av skiss i skala 1:10 000.

269 N:r by Fastmark.... block skifte Ungefärlig minimiareal hektar

Fig. n:r Benämning: Jordmån:.... Vegetationstyper: Lutningsförhållanden: Förhållanden rörande avdikningen: Allmänt omdöme angående: a) markens odlingsvärde

b) torrläggningsmöjligheterna.

270 Blanketter för redovisning. A r b e t s r a p p o r t avgiven av för undersökningar under tiden

19 Utfört arbete eller företagen resa (Där så lämpligen kan ske, redovisas arbetet genom hänvisning till dagbok).

By

(Inhäftad i dagboken,

Kassarapport för Dag

!

Mottaget

Kr.

månad 19. öre

Dag

Utgivet

den.

Kr.

öre

19 (Lös blankett i folio.)

271 ,

t»

c3 03 : » DO

:3

Sumn som av jetaren utsät

o ice

bi

to CS

t*

-O

fm O

'P O

3 a a

C

SID C

• >-» U «>-

C a; OS

"Ö fa •

bi

CO

.

OJ

CO

>

•^

to

£ :3 bi

>- bO P-l * ••9

Antal dagsverken

o

:o

c3

to

to CS

TS R (J

C

O

C3 cS

R O

C

•oj

> t»

to T3 :0 SC R

5 ii <u -*» &

:0 Um

a 03 Til

Q

<B

3 0) -Q

«3

T3

272 Bil S.

TABELLARISK ÖVERSIKT. utvisande antal områden och arealen odlingsbar jord i enskild ägo, fördelad å de olika bvarna. Bondejord By

Bolagsjord

Fastmark || S:ma

Torvmark

Fastmark

S:ma

ant.

har

ant.

ant.

har

ant.

har

har

.— 1 1

—

—

—

1 1 1 1 3

20 8 15 8 19

— — — —

— — — —

20 8 15 8 19

6 2

31 14

—

—

31 14

2 3

—

—

37 151

3 3

27 41

har

I har

Rd ned Abborrtjärnlandet Abramså Aldernäs Aspliden Avan Badstusund Bjurån Bjuråträsk Blomsterås Brännberg Böle Dammasen Degervattnet Dockas Dockasberg Flakaberg Forsnäs Furudal (Spiken) Grundträsk Gunnarsbyn Hatten Holmsvattnet Hovlös Högsön Jämtön Kesaslandet Krokträsk Kråkhed Kullen Kvarnberg Kvarnheden Lappmotjärn Lappsel Lappträsk Lassbyn Lilla Näverberg... Lillberg Lillåäng Långhedsberg ... Långtjärn Långvik Långviksudden ...

Totalsumma

Torvmark

1 1

socken.

—

—

2 25

27 3 2 30

27 3

— — 3

— 1

6 1

2 7 1

4 1 1

—

5 21

21 119 8

53 4 9

2 6

—

38 324

—

124 8 38 377 4 9

37 151

—

—

—

—

27 41

—

8 19 38 10

2 2 1

19 38 10

__

—

, — —

—

—

5 3 2 1 2 1

68 112 22 7 32 20

—

— — — 19 —

68 112 22 7 51 20

.—

23 12

—

antal i har

—

4 1

66 12

71 12

—

—

—

—

—

•

—

— 2 —

— 11

1 1 1 7 2 1 1 1 1 3 3 6 2 1 4 1 2 2 3 8 1 3 3 2 10 2 1 2 2 1 2 1 1 5 3 2 1 4 1 6 1 1

26 27 3 44 30 20 8 15 8 19 74 31 14 6 65 5 21 37 151 124 8 27 41 38 377 12 9 19 38 10 23 7 12 68 :12 22 7 51 20 71 12 11

273 Bondejord By

Matfcismyran Melderstein Mjöfjärden Mjöt rask Mjövattnet Myrtträsk Mårdsel Nedire Flåsjön Niennisel Nienniholm Njalllats Norrbäck Orrb>yn Orrkölen Orrtjärn Prin:snås Präsftholm Risajppi RanbN'n Rörvik Röran Snipiträsk Storm Näverberg ... Storholm Storl:iden Storåinäs Sundisnäs Sorbin . Vitåfbrs Vitåra Västra Holmsvatten. selet Åkeriberg Ängcsträsk Östråt Holmsvattensebet Överstbyn Övre Flåsjön Summa

Bolagsjord

Torvmark

Fastmark

S:ma

Torvmark

ant.

ant.

har

ant.

har

har

2 2 3

39 20 226

34 22

39 54 248

1 14

16 285

25 140

41 425

1 2 20 2 18 1

2 25 542 28 657 23

181 50

127 365 25 220

18.

har

66 203

83 8 44

83 8 44

50 12 114 126

50 12 114 126

127 365 25 410 49 46 32

72 15

15 65 18

65 18 142

3 379

2 018

4 —

—

3 1 2 1 92 —

38 10 — 27 — 10 — —

— — — —

38 10 27 10 —

1 115 4 494 1116 1805

Burträsks Adaimsgård .... Altjäirnliden . Andeirsfors Andeirsvattnet Aspliden Avaberg Avaniäs Barliden

S:ma

har

2 25 723 28 707 23

5 10

Fastmark ant.

66 131

3 135 4

3 135 4

har

—

—

1 1 4

5 13 78

3 4

—

—

115 118

5 128 196

— 4

Kolonisationslwmmittcn,

92 f

socken.

•

—

274 Bolagsjord

Bondejord Bv

Torvmark I Fastmark

S:ma

Torvmark

ant. | har

har

ant.

har

3 3

38 37

4 278

12 288

2 25

17 25

Bergliden Berglund Bergnäs Bergsvedjan 1 Bergvik 10 Bodbyn Boliden Bjurfors Bjurbäcken Bjursön Björkliden Björnberget Björnliden Brattberget Brattbyn Brattfors Brattliden Brattlund Bränna Brännan Brännan, v. Boträsket Brännby Brännfors Bränntjälen Bränn vattnet Brännas Brännäsudden ... Brönstjärn Burliden Bursiljum Bygdeträsk Bygdsiljum Bäckliden Dalfors Degerlund Degernäs Ekeby Fiskberget Fisktjärnliden .. Flakaliden Forsliden Forsnäs Fäbodliden Fäbodtjälen Gammelbyn Granliden Granlunda Grannäs Grantjälen Granträsk

ant. | har

36 30 6

36 30 6

10 150 5 82 56 71 35 4

95 65 15 220 232

S:ma

har

har

58 37

ant

20 25

107 10

50 50

82 10 50

81 19

81 19

10 300 5 177 65 71 291 267 4

225 20 133 13 7

133 13 7

12 17 67

168 Totalsumma

Fastmark

381 20 17 67

79 14

20 79 14

11 82 17 23 6

7 5 11 82 57 23 30

40 24

antal | har 5 3 1 2 2 11 1 2 4 1 1 1 3 3 1 2 1 2 4 4 1 3 1 2 1 3 2 5 2 5 8 12 1 1 1 2 1 4 4 1 2 1 1 5 15 4 3 3 1

275 Bondejord By

Granö liden Granö träsk Gravlund Grundfors Hedlunda Holmliden Holmsund Holmtjärn Hägglunda Häggnäs Hällfors Högtjälen Hösjön Ilvädersträsk Innesjön Janstorp Järvtjärn Kaljeliden Kalliden Kalvträsk Karlstorp Klinten Klysterberget Kullaboda Kvarnbyn Kvarnriset Kvistliden Kyrkheden Källheden Lappselsliden Lappseisån , Lappsjön Lappsjöudden Lappvattnet Liden Lidfors Lidsjön Lidträsk Lilla Blåbergsliden Lillberget Ljusheden Ljustorp , Ljusträsk Ljusvattnet Lossmen Lubboträsk Lugnet Långträsk Långträskliden Mjödtjärn

Mjödvattnet

Bolagsjord

Torvmark

Fastmark I S.ma

Torvmark

ant.

ant.

ant.

har

hai-

har

18 7 168

30 4 10

12 168 30 4 10

Fastmark

liar | ant.

har

har

antal

17 4 16

17 4 16

18 25

18 25

7 3 17

3 1 3 1 2 2 2 3 1 2 1 2 2 4 2 2 2 1 10 14 1 2 2 2 4 2 8 1 3 3 1 1 1 9 1 3 1 4 1 1 2 1 2 20 6 8 1 6 4 1 7

17 20 9

45 9

64 5

64 13

43 175

43 175

10 10 19

24 79

46 64 158 5

10 18

10 18

20 40

20 40

25 15 5

89 19 20 46

21 15

21 15 8 327

25 15 5 46 64 158 5

20 46

45 32

10 30

10 30

32 81

32 81

126 122

126 122

74 37 5

74 37 5

45 35 121 14 10

35 121 33

14 43

532 1062

1 1 8

35 6 15

35 6 15

160 Totalsumma S.ma

276 Bolags jord

Bonde jord By

Morliden Myrträsk Nedre Fäbodliden... Nilsmyrliden Norra Degerliden ... Norrliden Nybo Nvbränna Nybrännliden Nyby Nygård Nyliden Orrberget

Torvmark

Fastmark

S:ma

Torvmark 1 Fastmark

ant.

ant.

har

ant.

har

1 3 1 1 1 1

bar

1 1

Rackberget Renbergsvattnet ... 13 Rensiöliden Renträsk Risliden 5 Risnäs 1 Risvattnet 1 Risåkläppen 3 Risåtiärn 6 Risåträsk 4 Rotsjön Rödningsheden Rödningstjälen 2 Rönnbäcken Rönnliden 1 Salberget Selsliden Sikfors 1 Siknäs Sittuträsk Sryberget 2 1 Spölträsk Stavlund Stavträsk 1 Stenbacka 1 Stenbäcken Stenliden Stora Rlåbergsliden 2 Storberget Storbränna Storliden 1 Stormyrheden 2 Svarttjärn 1 Sventräsk Söderliden 2 1 Södra Degerliden ... 2 Talliden

har

2 6

57 472

3 1

49 10

61 4 15 25 — 31 33 59 15

31 13

6 15

6 15

52 27 6 6 12 9

4 2 4 1

127 40 109 17

127 40 109 17

57 44

3 208

10 1 1

20 6

3 2 3

30 14 17

2 4 7 1 3 1 1

33 201 256 14 28 18 65

33 201 256 14 82 18 65

1 3 1 1 1 1 1 4 2 4 1 1 1 1 2 19 5 2 5 1 2 3 1 16 4 3 1 5 2 3 2 7 2 1 2 3 4 8 2 7 1 1 2 4 5 1 2 1 2 2 2

52 27 6 6 12 9 5 127 40 109 17 50 5 14 57 829 57 44 61 4 20 25 3 239 33 20 6 59 15 30 14 154 40 12 31 46 201 262 29 82 18 65 34 31 147 30 21 4 18 40 24

6 6

30 14 154

1 1

10 105

21 4 18 5 24

52 27 6 6 12 9

31 13

har

57 829

1 31 33

antal

har

50 5

61 4 15 25

10 5

har

ant.

50 5 357

Totalsumma S.ma

42 21 4 18 40 24

31 105 30

277 B ondejord By

Torvmark ant.

Talliträsk Tjärn Tjjärnliden Tonrbergsliden Träiskliden Tvärtjärn V£lWattnet Välwsjöliden Välvsjön V äst anträs k .. Västby V ä s t r a Blisterliden. V ä s t r a Bisliden Y t t r e Ånäset Y t t r e Åträsk Åbyn Asem Åsträsk Ödsmark Ö s t r a Blisterliden.. Summa

Bve Ede Fagerdal Fyras Gisselås Grenas Grenåskälen Görvik Hallhåxåsen Hall viken Heljeåkilen Håxås Kilen Loirås Länglingen Mo Mullnäset Ollebacken Sikås Sikåskälen Skarpas Solberg Trekilen Vilken Åsen Summa

har

Totalsumma

S:ma

Torvmark

Fastmark

S:ma

har

har

ant.

ant.

har

har

antal

3 5 2 2 1 1 17 2 1 3 1 2 1 1 5 11 5 1 1 2

120 54 20 40 19 17 218 18 3 172 10 16 35 9 57 515 74 40 9 45

13 350

3 59

180 885 1646

ant.

17 140 3 3

17 140 18

4 509 88

496 48 40

3 827

har

27 226

Bolagsjord

Fastmark

10 16 35 9 57 19 26

5 014

1 — — — 1 1 — 2 5 — — 1 — 1 — — — 2

7 — — — 29 66 — 34 159 — — 14 — 20 — —

336 213 7 335 347 281 838 123 467 55 51 66 324 352 7 137

16 35 9 57 19 26

8 336 231 4 281

II am mer dals socken. 3 180 180 28 462 2 87 549 28 329 1433 12 1433 — — 4 213 7 277 — — 277 1 7 17 96b — — 965 10 335 26 961 1 3 964 18 318 5 103 1 9 112 9 215 13 399 — — 399 21 838 10 b66 6 225 791 3 89 31 767 7 299 1066 23 308 1 2 — — 2 2 55 6 232 — — 232 3 51 6 106 1 23 129 3 52 20 982 — — 982 7 324 10 266 — — 266 17 332 b 411 2 338 749 1 7 3 41 — — 41 7 137 — — 1 55 55 — — 30 2102 6 810 2 912 3 98 1 7 1 25 32 1 1 2 19 — — 19 1 26 20 791 2 126 917 13 463 1 41 — — 41 4 148 b 97 — — 97 8 264 23 631 1 90 721 15 268 285 11841) 31 | 2 090 13 93lj 202 |4 878

42 140 — 1 — — 26 50 1 513 1 22 170 —, — 264 1 1 47 315 17 | 490 5 368 —.

har

16 8 284 27 1300 46 1311 16 393 34 1237 21 914 66 1533 3 57 9 283 11 195 27 1306 28 618 8 756 10 178 1 55 41 3 052 3 33 3 45 36 1430 6 211 13 361 40 1036 535 19 299

278 SAMMANDRAG. B olagsjord

Bondejord Socken

Torvmark

Fastmark

S:ma

Torvmark

Fastmark

S:ma

omr. 1 har

omr.

har

har

omr.

har

omr.

har

har

omr.

har 6 512

Råneå

3 379

4 494 116

2 018

336 Burträsk

4 509

3 827

8 336 231

4 281

5 014

573 13 350

... 285

2 090 13 931 202

4 878

5 368

535 19 299

653 | 19 729 183

7 032 26 761 549

10 964

1436 Hammerdal

Summa

12 400 1444 39 161

Summa torvmark 30 693 hektar Summa fastmark

8 468

>

Summa 39 161 hektar

t

ENS REPRODUKil0HSANSTMT

w TECKENFÖRKLARING: I I

odlingsbar torvmark å kronoparker i.

II

•! bolagsjord

•i

ii

II bondejord

„ •t

fastmark „ bolagsjord II

II bondejord

KARTA OVER

ODLINGSBARA MARKER INOM

BURTRÄSKS SOCKEN i VÄSTERBOTTENS LÄN

SKALA 1:200.000 _J

V> KUmiefrr

IMU

5TATEN5 REPRODUKTIO!I5AKSTALT

KARTA ÖVER

ODLINGSBARA MARKER INOM

^^lÄ3fi|^

HAMMERDALS SOCKEN JÄMTLANDS LAN

SKALA 1:200.000

TECKENFÖRKL ARIN6: odlingsbar torvmark å kronoparker „

„

„ bolagsjord

„

i,

n bondejord

„

fastmark „ bolagsjord »

II bondejord

STA1EK3 REPR0OUKIIOHSMISIMJ

Statens

offentliga

utredningar

Systematisk

förteckning.

1 9 2 2.

(Siffrorna inom parentes hänvisa till den kronologiska förteckningen för januari—mars 1922. Siffrorna inom klämmer beteckna utredningairnas nummer i den kronologiska förteckningen från och me;d april 1922.)

Allmän lagstiftning.

Rättskipning. Fångvård.

Förberedande utkast till strafflag. Förmcgenhetsbrotten. 2. (17) Lekmannaelementets användande inom civJprocessen. (25) Betänkande rörande internering av farliga återfallsförbrytare. (26) Utkast till lag om visst tryggande av bjggnadsborgenärers fordringar m. m. [26] Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

1921 års pensionskommittés betänkande. '.. (10) Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1] Statistiksakkunnigas betänkande. [15]

Betämkande med förslag angående arrendators rätt till. ersiättning för elektrisk anläggning. [19] Kolomisationskommitténs betänkande 1922. [22] Bilaga till d:o. [32] Försllag till författningar angående handel med och impoirt av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökomtrollverksamheten m. m. [25] Redoigörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värmlamds län- [27] Vattenväsen.

Bergsbruk.

Industri.

Kommunalförvaltning. Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. (3) Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. 3. (15) Bilaga till d:o. (16) Om röstsammanräkning vid kommunala fal. [21] Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. (11) Utlåtande angående kontrollen över sockertillverkningen. (13) Tull- o. traktatkommitténs utredningar o. betänkanden. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd mot s. k. valutadumping. (34) Utredning angående ett svenskt statslotteri. (24) Betänkande och förslag ang. utbildningskurser inom tullverket. [231 Åtgärder mot godsanhonning i tullpacknjs m. m. [30] Politi. Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inon riket. 7. Betänkande med förslag till Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående skydd för människor vid brandfara inom industriella arbetslokaler. [28] Socialpolitik. Utredning och förslag angående vården av blinda. (30) Byggnadsarbetarsakkunnigas bet. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten. [2] Hälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang 1 till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (6) Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [9] Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren. Mellanhandssakkunniges betänkande.

Skogsbruk.

Betämkande ang. statens övertagande av förädlingsverksannheten betr. avkastningen från statens skogar. (28)

Klimiatets inverkan på byggnader vid västkusten. (4) Handel och sjöfart. Betämkande rör. lönereglering vid lots-och fyrstaten. (20)Kommunikationsväsen. Betämkande om ostkustbanan. (18) Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) Ostk.ustbariekommitténs promemoria med anledning a v järnvägsstyrelsens yttrande. (27) Järnwägsstyrelsens erinringar med anledning av ostkast-bamekommitténs promemoria. (31) Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28' ap>ril och 5 maj 1922. [31 Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24] Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkringsväsen. Kyrlico väsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.. Skollkommissionens betänkande. 1: 1—2. Grunder för emny läroverksorganisation. (33) 2. Historiska översikten m.. m. (29) 3. Statistiska utredningar. (32) 4. Dett höigre skolväsendet i utlandet, (l) Försdag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. (7)) Bet äinkande ang. Chalmerska institutets omorganisation. 12) > Ortniamnen i Värmlands län. 7. (22) Betämkande med förslag till förändrad kyrklig indelning; oc:h organisation i Skåne. [5] Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8]1 Betämkande med förslag till lag ang. kulturminnesvJ.rd.. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. Förslag ochi mcotiv. [12] Högskolornas löneregleringskommittés betänkanden. 2.. Fatckskolor och övriga vetenskapliga anstalter. [1311 Betäinkande och förslag rörande det akademiska beford— riingsväsendet. [171 Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. [31]

[20

Försvarsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande angående förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. (2) Jordkommissionens betänkande. 1. Fors'.ag till lag ang. rätt att förvärva och besitta fast egendom. (8) Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7] Om lappskattelandsinstitutet. [10] Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande jakt och fågelskydd. 2. Ändringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m. [161 Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. [18]

Utredning rörande understöd åt änkor efter rr.anskapi viid armén och marinen. (9) Betäinkande angående officerskårens vid flottan rekryte— rimg och utbildning. (14) Tilläigg till betänkande beträffande förrådsverksamhetem vi(d marinen. [6] Flot.tans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolreg-leimente för flottan. 1. Skolor och kurser för sjömans— kåirens manskap. [29] Utrikes ärenden. Internationell rätt.

CENIRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1922.