SOU 1922:33afs

Skolkommissionens betänkande. 1,

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2016

SKOLKOMMISSIONENS BETÄNKANDE

I:1

GRUNDER FÖR EN NY

LÃROVERKSORGANISATION

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE AVGIVET DEN 28 APRIL 1922

P. A. NORSTEDT SÖNER STOCKHOLM 1922

SKOLKOMMISSIONENS BETÄNKANDE

Izl

GRUNDER FÖR EN NY

LÄROVERKSORGANISATION

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET DEN 28 APRIL 1922

STOCKHOLM 1922 KUNGL.BOKTRYCKERIET.p. A. NORSTEDT5aSÖNER 210409

INNEHÅLL

Skrivelse till Konungen

Betänkande.

Kap. Skolformernas inbördes förhållande.

I stntsrådsprotokollet angivna riktlinjer . . . . . . . . . . . . . 2. Ãterbliek på utvecklingen skolformernas inbördes förhållande av Historik Nuvarande förhållanden -

Granskningssynpunkter Parallellskolesvstemet ur undervisningssynpunkt 936. - - Parallellskolcsystemet ur uppfostrans synpunkt 54. Paralellskolesysteznct med hänsyn till studietiden 57.

Enhetsskolztn ur social synpunkt 67. Enhctsskolnn ur pedagogisk synpunkt 78. - Enhetsslçolzinur statsñnansiell synpunkt 79. Förutsättningar för reformen 81. o. Kommissionens förslag till skolorgaiiisatioix 82 .

Kap. Il. Den manliga och den kvinnliga ungdomens undervisning.

I statsrådsprotokollet angivna riktlinjer

2. Historisk återblick på utvecklingen i Sverige . 3. Sninskoleprobleinet. . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . Allmänna synpunkter 98. Betänkligheter framförda mot samskulaii 100. -- Kommissionens förslag 111 .

Kap. lll. Skolformernas ställning till det allmänna, 114

Översikt len historiska utvecklingen och nuvarande förliüllaxnlen.	114
av
Statliga läroanstalter	114
.
Kommunala läroanstalter	115
Enskilda	118

lslicksk0l0r 118. Enskilda läreverk 125. Privatläroverkens nuvarande ställning

- till stat och kommun 127. Anslagcns nuvarande storlek 134.

Sammanfattning 137

Sid. Kommissionens förslag 140 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänna synpunkter rörande läroverkens ekonomiska ställning 140 . . . . . . . . . . Läroverkens ekonomi i den framtida skolorganisationen 146 . . . . . . . . . . . . . . Nuvarande ekonomiska förhållanden 146. Den framtida organisationen 148. - Lokal styrelse 181 Övergangsanordningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Enskilda läroverk och enskild undervisning 186 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kap. IV. Arbetets inre organisation. Allmänna synpunkter 194 . . . . . . . . . .

Kap. V. Fysisk fostran och skolhygien. 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Historisk översikt 209. Allmänna synpunkter 213. Kommissionens förslag 219. - --

Kap. VI. Realskolan och gymnasiet i deras inbördes förhållande. 230 . . . . Sättet för realskolans och gymnasiets anknytning 230. Realskolans och gymnasiets antal klasser 5237. ifrågasatt sexårig läroverkskurs för studentexamen 245. Kom- - missionensförslag 246.

Kap. VII. Realskolan 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Organisation 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Plats i skolsystemet 247. Uppgift och mäl 247. Spräkfrâgan 248. - - Inträde, flyttning och avgång 260 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inträdesálder och inträdesprövning 260. Flyttningsbestämmelser 264. Avgång 267. - - Undervisningsplan 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänna synpunkter 269. Timplan 275. -

Kap. Vill. Gymnasiet 283 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1. Organisation 283 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den nuvarande gymnasieorganisationensbrister 288. Allmänna utgångspunkter för gymnasiets organisation 295. Allmänna synpunkter i fråga omlinjernas uppbyggande306. - 2. Inträde, flyttning och avgång 313 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inträdesprövning 313. Flyttningsbestämmelser 320. Avgång 322. - - Undervisningsplan 322 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Olika ämnens och ämnesgruppersställning gymnasiets skilda linjer 322. Skriv- ningarnas anordning 329. Arbetsbelastningen i skolan 332. Individualisering inom - -de föreslagna linjerna 334. Timplan 341. -

Kap. lX. Flickskolan 343 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1. Flicknndervisningens uppgift och mål 343 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Organisation 345 . . . . . . . . .g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Olika typer av ñickskolor 345. Språkundervisningen 349. - Inträde, flyttning och avgång 350 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inträdesfordringar 350. Flyttningsbestämmelser 351. Avgång 352. - - 4. Undervisningsplaner 354 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänna synpunkter 354. Arbetsbelastningen i skolan 360. Timplaner 364. - -

Kap. X. Läroanstalter med avvikande organisation

Allmänna synpunkter 366. Organisation 370. Inträde, flyttning och avgång 371. - - Undervisningsplan 371. Utkast till timplaner 375. -

Kap. XI. Realexamen och studentexamen . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Realexamen 378 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nuvarande bestämmelser378. Kommissionens förslag 381. -

Studentexamen 388 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nuvarande bestämmelser388. Kommissionens förslag 392. -

Kap. Xll. Lärarnas utbildning och kompetens 408 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Nuvarande bestämmelser 408. Föreliggande framställningar 410. Allmänna syn- - punkter 418. Lektorstjänst 419. Adjunktstjänst 424. Behörighet till lektors-, - -- respektive adjunktstjänst i ämnena religionskunskap och kristendom 429.- Ändrade

kompetensbestämmelser i fråga om vissa ämnen 436. Praktisk utbildning 442. - - Avlöning för lärare med olika utbildning 445. Ifrågasatta lättnader vid beredande av ledighet för studier m. m. 446. Utbildningen av lärare i övningsämnen447. - - Behörighet till rektorstjänst m. m. 448. Biträdande föreståndare och föreståndarinna 449. -

Kap. XIII. Kostnadsberäkningar 450 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Allmänna förutsättningar 450. Statens nuvarande kostnader 465. Statens kost- - nader, om organisationen år 1922 varit fullt genomförd 471. Kommunernas utgifter för skolväsendet 477.

Kap. XIV. Övergången till den läroverksorganisationen 478 nya . . . . . . . .

Lokalbehov 479 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Hänsyn till nuvarande lärarpersotxal 479 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänna beräkningar 479. Olika lärargrupper 481. - Pensiouoring av de kommunala och privata läroanstalternas personal 487

Allmänna grunder för omorganisationens genomförande å le olika orterna 493 . Avvocklingsplauer 496 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avveckling av nu utgående statliga bidrag till kommunala och enskilda läro-

anstalter 504

Kap. XV. Förslag till kursplaner 511 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Realskolan 511

Kristendom 511. Svenska 512. Engelska 513. Tyska 514. Franska 514. - - - - - Latin 514. Historia med samhällslära 515. Geografi 516. Matematik 517. - - - - Biologi med hälsolära, fysik och kemi 518. Teckning 519. Musik 520. Gymnastik - - med lek och idrott 522. Slöjd och praktiskt arbete 523, Kvinnlig slöjd - för gossar - 524. Hushållsgöromål 525. -

Gymnasiet 527 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Latingynznasiet. Religionskunskap 527. Psykologi 528. Svenska 528. Latin - - - 529. Grekiska 530. Tyska 531. Franska 2331. Historia med samhälls- och - - - ekonomilära 532. Matematik 533. Biologi 533. Fysik 534. - - - Nyspråkliga gymnasiet. Religionskunskap 535. Psykologi 535. Svenska 535. - - Engelska 536. Tyska 537. Franska 538. Historia med samhälls- och ekonomi- - - - lära 538. Geografi 538. Matematik 539. Biologi 540. Fysik 540. Kemi 540. - - - - -- Realgymnasict. Religionskunskap 541. Psykologi 541. Svenska 54:2. Engel- - - ska 542. Tyska 542. Franska 542. Historia med samhälls- och ekonomilära -- - - 543. Matematik 5-13. Biologi 544. Fysik 545. Kemi 516. - - - -

Teckning 547. Musik 548. Gymnastik med lek och idrott 549. - -

3. Flickskolan typ A 550 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kristendom 550. Psykologi 551. Svenska 551. Främmande levandespråk 553. - - - - Historia med samhällslära 555. Geografi 556. Matematik 557. Biologi med hälso- - - lära, fysik och kemi 558. Teckning 560. Musik 561. Gymnastik med lek och - - idrott 562. Kvinnlig slöjd 563. Hushällsgöromål 563. - -

Fliekskolan typ B 56:3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kristendom 565. Psykologi 565. Svenska 565. Främmande levandespråk 566. -- - - - Historia med samhällslära 566. Geografi 567. Matematik 667. Biologi med hälso- - - lära, fysik och kemi 567. Teckning 568. Musik 568. Gymnastik med lek och - - idrott 568. Kvinnlig slöjd 568. Hushållsgöromål 569. - -

Utkast till kursplaner för lyceei 570 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Latinlyceum. Religionskunskap 570. Psykologi 570.-Svenska 571.-Latin 571. - Grekiska 572. Tyska 573. Franska 573. Engelska 574. Historia med - - - - samhälls- och ekonomilära 574. Geografi 575. Matematik 575. Biologi med - - hälsolära 576. Fysik 576. Kemi 576. - -

Älg/språkligt lycezmz. Religionskunskap 577. Psykologi 577. Svenska 577. - - - Tyska 577. Franska 578. Engelska 578. Historia med samhälls- och ekonomilära - - - 578. Geografi578. Matematik 579. Biologi med hälsolära 579. Fysik 579. - - - - - Kemi 580.

Reallyceum. Religionskunskap 580. Psykologi 580. Svenska581. Tyska 581. - - - Franska 581. Engelska 582. Historia med samhälls- och ekonomilära 582. - - - - Geografi 582. Matematik 582. Biologi med hälsolära 583. Fysik 583. Kemi - - - - 584.

Kap.XVl. Grunder till kursplaner 585 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1. Realskolan . 585 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kristendom 585. Svenska 591. Moderna språk 597. Latin 606. Historia - - - med samhällslära 607. Geografi 610. Matematik 615. Biologi med hälsolära, - - fysik och kemi 619. Teckning 630. Musik G32. Gymnastik med lek och idrott - - - 637. Slöjd och praktiskt arbete för G41. Kvinnlig slöjd 644. Hushålls- - gossar - göromål G45.

Sid.

Gymnasiet 648 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Religionskunskap 648. Psykologi 654. Svenska 657. Latin 663. Grekiska -- - - - 665. Främmandelevandespråk 666. Historia med samhälls- och ekonomilära 676. - - - Geografi 682. Matematik 686. Biologi 689. Fysik G93. Kemi 696. Teck- - - - - ning 699. Musik 701. Gymnastik med lek och idrott 702. - --

. . . . . . . . . . . . . . . . . Kristendom 704. Psykologi 706. Svenska 706. Främmandelevandespråk 709. - - - Historia med samhällslära 711. Geografi 713. Matematik 714. Biologi med - - - -hälsolära, fysik och kemi 716. Teckning 719. Musik 721. Gymnastik med lek - - -och idrott 721. Kvinnlig slöjd 721. Hushållsgöromål 722. - -

Särskilda 727

Av Swartling ang. folkskolans ställning till den föreslagna läroverksorganisationen 729 . . . . N. Helger, J. Sanzitclsson 01 S. Söderlindh ang. kommunala bidrag för lärjungar, icke

hemortsberättigadc i läroverkskommuncn 731 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . A. B. Bergstrand, TV. Björck, J. Samuelsson, E. Staaf och S. Söderlind/z, lokalang.

styrelscns befogenhet 734 . . . . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . R. Fåhrcvus, G. Martin, E. Staaf; J. Swartling Oih A. Åström det enskilda ang.

G. JIartin, J. Samuelsson, E. Staaf, I. Swartling och A. Sárströnz obligatorisk ang.

ferieläsning ..739 . . . . . . . . . . Ni Helger och S. Södcrlindh ang. fysisk fostran 741 . . . . . . . . . . . . . . . . A. B. Bergstrand och G. JVIartin ang. lcktionstidens längd 745 . . . . . . . . . . . . . . G. llfartin, J. Sanznclsson, E. Staaf och S. Södcrlindh aug. gymnasiets ställning inom

den föreslagna organisationen ... 747 m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I. Swartling och A. ;Iströnz begynnelsespråket i realskolan 753 ang. . . . . . . . . . . . S. Söderlind/z ang. det tredje språket i realskolan 760 . . . . . . . . . . . . . . . . . . R. Fdlzrcezøsoch A. Åström gymnasiets timplan 763 ang. . . . . . . . . . . . . . . R. Fålzrcens, N. O. Ekström och Swartling gymnasiets timplan 765 ang. . . . . . . . R. Fålzraans, G. llfartin, E. Staaf, Swartling och A. Åström ilickskolans ställang.

ning inom den föreslagna organisationen 768 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . lV. Björck, N. O. Ekström, N. Helger, J. Pålsson och A. Sävström ang. iiickskolans

ställning inom den föreslagna organisationen . 772 m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . .

J. Pålsson ang. exameni flickskola av A- och B-typ 776 . . . . . . . . . . . . . . . . . E. Staaf ang. studentexamens anordning 778 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . A. B. Bergstrand, TV. Björck, J. Pålsson, J. Samuelsson och E. Staaf lärarkomang.

. . . . . N. O. Ekström, N. Helger och A. Sdoströnz ang. lärarkompetcnsen 781 . . . . . . . . . . R. Fálzrzens och A. Åström lärarutbildningen 786 ang. . . . . . . . . . . . . . . . . . . J. Samuelsson och E. Staaf ang. lärarutbildningen 789 . . . . . . . . . . . . n A. B. Bergstrand ang. kvinnors tillträde till rektorsbcfattningar vid allmänna läroverk 793 Åström . A. ang. läroverkslärarnas titelfråga 794 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . J. Pålsson och A. Sfivströøn ang. kostnadsberäkningar 798 . . . . . . . . . . . . . . . .

TILL KON INGEN.

Enligt beslut den 31 lecember 1918 uppdrog Eders Kungl. Majzt åt en skolkommission att verkställa. förarbeten för revision det allmänna

en av skolväsendet i enlighet med de riktlinjer, statsrådet och chefen

som :w

11-2104012. I.

för ecklesiastikdepartementet i särskilt anförande till statsrådsprotokollet på följande sätt angåvos.

Genom den stora skolreform, som av 1918 års riksdag beslutats, hava praktiska bildningslinjer skapats för den ungdom, som i folkskolan förvärvat sina grundläggande kunskaper. De praktiska ungdomsskolorna hava ordnats såsom ett sammanhängande skolsystem, där det ena skolstadiet organiskt bygger på ett föregående, och det gamla kravet på folkskolan bottenskola har därmed för den praktiska undervisningen

som blivit genomfört. Även i övrigt tillgodoser detta riksdagsbeslut rad

Viktiga reformkrav, som påkallats av den samhälleliga utvecklingen. av

För den teoretiska sidan vår ungdoms utbildning är det

mera av i dessa avseenden vida mindre tillfredsställande ordnat.

Den gestaltning, det högre undervisningsväsendet i vårt land

som

1904 års läroverksorganisation erhållit och som det därefter alltgenom jämt bibehållit, kan icke sägas fylla de anspråk, som med hänsyn till enhetlig och planmässig anordning kunna och böra ställas på det-

Betydelsefulla, läroverksorganisationen nära berörande förändsamma. ringar uti folkskolans och dess överbyggnaders ställning hava visserligen till avhjälpande påtagliga brister kommit till stånd. Sålunda har

av den kommunala mellanskolzxn, upprättad på grund av beslut av 1909 års riksdag, i syfte att bereda studiebegåvade barn tillfälle till fortsatta studier utöver den egentliga folkskolans mått, satt den ungdom, som ifolkskolan erhållit sin grundläggande undervisning, i tillfälle att fullfölja sin utbildning fram mot det mål, för de allmänna läroverkens realskola,

som statens samskolor och den kommunala mellanskolan är gemensamt. Det förhållande, att kommunala mellanskolztn kunnat uppvisa kraftig

en utveckling efter de beslut, Eders Kungl. Majzt i dag fattat,

- som uppgår antalet verksamma sådana skolor i riket till 46 har till fullo

ådagalatgt, att nämnda skolform förmått i vidsträckt mån tillvinna sig förtroende och därmed också uppfylla de förvåintningar, vid dess infö-

som rande från statsmakternas sida knötos vid densamma. Emellertid är det uppenbart, att med upprättandet denna med flera förut bestående under-

av visningsanstalter parallella skola det spörsmålet måst inställa sig, huru förhållandet mellan de olika skolformerna skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt ordnas. I skrivelse den 30 maj 1913 angående regleringen utgifterna av under riksstatens åttonde huvudtitel har riksdagen ägnat detta spörsmål

sin uppmärksamhet och därvid med utgångspunkt i nämnda förhållande givit

uttryck åt den uppfattningen, att allmän revision läroverksfrågan

en av och hela det offentliga undervisningsväsendet icke alltför länge skulle kunna undanskjutas. Från riksdagens sida har sedermera behovet av sådan allmän revision vid upprepade tillfällen bragts i erinran. Såen lunda har vid prövningen av Kungl. Majzts förslag till 1914 års senare riksdag angående Södertälje samskolas ombildning till realskola uttalats, att betänkligheter måste sig mot att, innan den avsedda revisionen resa komme till stånd, ytterligare utveckla skolformer, vilkas ändamålsenlighet vid revisionen torde komma att undergå särskild omprövning. I sitt avstyrrkande utlåtande år 1915 Kungl. Majzts förslag rörande av upprättande av en statssamskola i Sollefteå uttalade sig statsutskottet jämväl i fråga om riktningen den riksdagen förutsätta allmänna revisioav av nen av undervisningsväsendet, vilken utskottet förmenade, att om man kunde draga den bestämda slutsatsen, att det kunde förväntas, att staten utvidgade sin medverkan till upprätthållande två med av varandra parallella barndomsskolor. Nyss Omnämnda uttalanden från riksdagen giva vid handen, att man inom densamma länge haft sin uppmärksamhet riktad på nödvändigheten av att företaga revision av gällande läroverksorganisaen nu tion ooh andra därmed sammanhängande undervisningsvägrenar av sendet. En sådan är även påkallad andra än förut berörda

revision av

omständigheter, i vilket avseende jag tillåter mig erinra följande. om Den genom 1904 års läroverksreform inrättade särskilda avslutningsexamen vid avgången från realskolans sjätte klass har på grund av vunna erfarenheter blivit föremål för anmärkningar. Sålunda har det gjorts gällande å sidan, att den från realskolan utgående ungdomen ena gör sitt utträde ur skolan alltför tidigt för att fullt rustad för att vara med nödiga förutsättningar deltaga i arbetet å vissa de skilda levav nadsbanor, till vilka realskolexamen att lämna tillträde, å avser men andra sidan även hävdats, att avgången skolan med hänsyn till det ur

XlI

praktiska livet i allmänhet sker något än vad som lämpligen bör

senare,

fallet. Anmärkningarna, från sin utgångspunkt otvivel-

vara som var aktigt innehålla ett starkt berättigande, peka enligt min uppfattning på önskvärdheten att verkställa ingående undersökning, huruvida icke

en en anordning kan träffas, som undanröjer de påtalade olägenheterna. Härutinnan bestående ordning kan icke tillfredsställande:

anses

I samband med nyssnämnda omprövning påkallar jämväl en annan sida det allmänna skolväsendet närmare uppmärksamhet. Det torde

av sålunda få anses obestridligt, att det sätt, på vilket staten sörjt för den högre ñickundervisningen, giver anledning till berättigade invändningar. Särskilt innebära de höga terminsavgifterna vid privatskolorna samt skolornas ekonomi och därmed i allmänhet följande sämre utrustning

svagare ävensom de där anställda lärarkrafternas dåliga avlöning och ofria rättsliga ställning påtagliga orättvisor. Även dessa förhållanden hava varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. På grund av vid 1918 års lagtima riksdag väckt förslag i syfte att statsåtgärder ordna den kvinnliga ung-

genom domens undervisning har riksdagen varit i tillfälle att taga nämnda spörsmål under övervägande. Därvid har förslaget inom andra kamma-

vunnit allmän anslutning och jämväl inom första kammaren rönt ren ett i stort sett gynnsamt mottagande.

I samma ärende har den år 1912 tillsatta lärarelönenâininden under loppet året avgivit omfattande förslag till ordnande av privat-

av läroverkens ekonomiska förhållanden. Emellertid hava icke blott inom lönenämnden utan också vid det föreliggande förslagets behandling inom olika korporationer meningsskiljaktigheter på grundläggande punkter kommit till uttryck. Ärendet befinner sig över huvud taget i ett sådant skick, att jag icke mig i stånd att kunna tillstyrka Eders Kungl.

ser Majzt att föreslå instundande riksdag att på grundvalen av den föreliggande utredningen företaga slutlig reglering ifrågavarande förhål-

en av ilanden. Denna min ståndpunkt har erhållit ett kraftigt stöd min be-

av stämda övertygelse, att kravet beredande lika möjligheter för all

om av ungdom, manlig såväl kvinnlig, att samhället tillförsäkras den

som av utbildning, den individuella utrustningen medgiver och med-

som som borgarskapet förutsätter såsom nödvändig, innesluter djup och ofrån-

XIII komlig rättvisa. Den nuvarande ordningen låter sig efter min uppfattning icke i längden försvaras. Jag finner det därför önskvärt, att ändrade förhållanden härutinnan komma till stånd, och anser sålunda även

berörda undervisningsfråga böra i sammanhang med prövningen nu av motsvarande skolstadiums organisation i fråga den manliga ungdo-

om men upptagas till närmare övervägande.

Slutligen bör erinras därom, att omorganisation av gymnasiernas undervisning, under hänsynstagande till från läroverkshåll redan år 1909 framställda önskemål starkare genomförd linjeuppdelning under åren

om närmast före studentexamen, sedan åtskillig tid stått på dagordningen. Sedan spörsmålet i fråga år 1912 från läroverksöverstyrelsens sida givit anledning till framställning till Kungl. Majzt, åsyftande rätt för Överstyrelsen att tillkalla sakkunniga för att inom Överstyrelsen biträda vid behandlingen av frågan om gymnasiets omorganisation i riktning av begrâinsning utav antalet läroämnen samt anordnandet av Hera bildningslinjer, och Kungl. Majzt den 11 oktober 1912 lämnat sitt bifall till berörda framställningar, påbegyntes, efter vad jag erfarit, vid början av nästföljande år utredningsarbetena för den ifrågasätta organisationen. Ett preliminärt förslag förelåg år 1915 och har sedan varit föremål för övervägande inom Överstyrelsen, utan att något resultat därav ännu kommit till synes.

Givet är, att frågan gymnasiets ändamålsenliga organisation

om icke kan prövas och slutligt fastställas oberoende av de resultat, som framkomma vid den ifrågasätta revisionen de skolor, representera

av som nederstadiet. Det mig därför nödvändigt, att även denna del av

synes läroverksorganisationen .underkastas förnyad undersökning även ur synpunkten dels den i det föregående berörda övergången från realsko-

av lan, respektive mellanskolan till gymnasiet, dels också de Välgrundade krav,

från den kvinnliga ungdomens sida kunna göras gällande att bliva som i tillfälle att inom av det allmänna upprättade undervisningsanstalter kunna förvärva den utbildning, i vårt land utgör förutsättningen för

som tillträde till universitet. Åtgärder i nyss antydd riktning från statsmakternas sida synas mig numera så mycket mera nödvändiga, som ge-

beslut av innevarande års lagtima riksdag kvinna erhållit rätt att nom

XlV

innehava ordinarie ämneslärartjänst vid de allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. Så. länge icke möjligheter beretts den kvinnliga ungdomen att under enahanda villkor den manliga för-

som värva föreskriven nödig utbildning, torde den nämnda rätten svårligen kunna undgå att te sig i ringa mån illusorisk.

Av vad som här framhållits torde det sålunda uppenbart, att

vara

många och omfattande uppgifter föreligga vid den i det föregående

omförmälda revisionen av läroverksorganisationen. Utan ingående utred-

en ning enhetliga synpunkter och under hänsynstagande till välgrundade

ur anspråk från skilda medborgarläger på lika omvårdnad från samhällets sida, jämväl i vad uppfostran och undervisning angår, kan denna revision icke komma till stånd. Den utredning, jag sålunda mig

som anser böra anbefalla till omedelbart igångsättande, bör alltså omfatta dels spörsmålet förhållandet i allmänhet mellan de olika läroanstalter, i vilka

om de ungas utbildning under skilda åldrar försiggår, dels frågan ett

om bättre ordnande den kvinnliga ungdomens utbildning, dels ock frågan

av om gymnasiets ändamålsenliga organisation, varvid jämväl bör uppmärksammas önskemålet om möjlighet till avgång från skolan till det praktiska livet och till vissa tjänstemannabanor under bättre avpassade be-

tingelser än de förefintliga.

Några allmänna riktlinjer, mig böra vägledande

som synas vara för detta revisionsarbete, skall jag i det följande angiva. Som första

en grundläggande princip bör uppställas, att skolväsendet idess helhet skall i organisatoriskt hänseende utgöra sammanhängande enhet med folk-

en skolan såsom den grund, på vilken övriga läroanstalter, organiskt förbundna med varandra, bygga. Inom den blivande skolorganisationen bör följaktligen finnas för allenast enda staten understödd barn-

rum en av domsskola. I den mån, lärjungarnas individualitet kommer till be-

som stämdare uttryck, skola vägar öppnas för vinnande fortsatt utbildning

av i praktisk eller teoretisk riktning. De praktiska överbyggnaderna på folkskolan ha ordnats 1918 års riksdagsbeslut; motsvarande

genom anordningar böra vid revisionen skapas för den ungdom, efter

som genomgången folkskola förbereder sig för levnadsbanor, vilka förutsätta högre teoretisk utbildning., Därvidlag gäller det att tillse, att begåvningarna

tillvaratagas, från Vilka samhällslager de än komma. Kraftiga statsåtgärder i detta syfte äro nödvändiga, därest icke landets värdeful-

en av laste tillgångar skall i väsentlig utsträckning förfaras.

Som andra grundprincip för den anbefallda revisionen bör för-

en utsättas, att staten tar sig ñickornas utbildning isamma utsträckning

Denna princip förverkligas privatskolornas regelsom gossarnas. genom mässiga ombildning till stats- eller kommunala skolor. Därmed avhjälpas de nuvarande olägenheterna med oskäligt betungande terminsavgifter och ekonomiskt utrustning läroanstalterna, varjämte lärarpersonalen

svag av erhziller ekonomiskt och rättsligt tryggad ställning. En sådan omor-

en ganisation får givetvis att ensidigt omskapa flickskolan efter

avse mönstret gosskolan, likasom den får gå förödande fram över det

av rikare pedagogiska liv, pulserar vid och de nuvarande

som en annan av privatskolorna. Inom god läroverksorganisation bör finnas plats för

en försökslåiroverlç under särskilt framstående pedagogisk ledning.

Som viktig vägledande synpunkt vid den blivande revisionen

en framställer sig önskemålet, att de från gymnasiet utexaminerade gå kvalitativt bättre rustade för studier vid universitet och högskolor än för närvarande. Gymnasialreformen måste inriktas på en rikare linjeuppdelning, därvid visserligen någon del det nuvarande mångläseriet till

av studentexamen försvinner, där i stället uppnås ett större fördjupan-

men de inom den grupp av ämnen, som linjen i fråga omfattar.

Till sådan kvalitativ höjning nivån hos de från läroverken

en av utexaniinerade skulle det även bidraga, därest tillträdet till särskilt gymnasiet i större utsträckning än gjordes beroende av verklig studie-

nu begåvning. Åtgärder i sådan riktning motiveras även av hänsyn till en

alltmer tilltagande överproduktion studenter. Följaktligen synes detta

av spörsmål böra tagas under allvarlig omprövning.

I övrigt ligger det i sakens natur, att från de mig förut an-

givna utgångspunkterna spörsmål terminsavgifternas bibehållande, om

om ordnande flickskolornas ekonomiska förhållanden, reglering av an-

av om talet läroanstalter olika slag och därmed sammanhängande frågor bliva

av föremål för övervägande.

Slutligen torde böra framhållas, att, även om övergången till en

XVI

ordning bör i något avseende onödigt fördröjas, förhållandena dock ny otvivelaktigt påkalla en viss varsamhet vid avfattandet av förslag till

Övergångsbestämmelser.

Den mig förordade utredningen torde lämpligen böra upp-

av nu dragas åt särskild kommission, i vilken så väl skolmyndigheter som

en olika av revisionen berörda skolarter ävensom viktigare ämnen eller äm-

inom skolan bliva i skälig omfattning företrådda. Dessutom nesgruppei torde inom densamma riksdagserfarenheten böra representeras

Tillika bestämde Kungl. Majzt, att kommissionen, vars överläggningar skulle ledas dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastik-

av departementet K. V. RYDEN, skulle utgöras följande ledamöter, näm-

av ligen generaldirektören och chefen för skolöverstyrelsen B. JzsoN BERG QVIST, som tillika skulle kunna förordnas att vid Rydéns frånvaro leda kommissionens arbete, lärarinnan A. B. BERGSTRANI, dåvarande lektorn K. A. Å BJÖRCK, med uppdrag för Björck att tillika kommissionens

vara sekreterare, N. O. EKSTRÖM, rektorn G. R. FÄIIREUS, överläraren N.

läraren HELGER, skolföreståndarinnan G. MARTIN, ledamoten av riksdagens första kammare, hemmansägaren J. PÃLSSON, lektorn J. SAMUELSSON, professorn E. S. STAAFF, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, disponenten A. SwAnTLiNG, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen A. V. SIxVsriz".I, rektorn S. J. SÖDERLINDII och läroverksrådet A. E. Äsruou.

Sedan Rydén den 28 november 1919 erhållit begärt avsked från statsrådsämbetet, förklarade Kungl. Majzt beslut nämnda dag, att

genom förordnandet för Rydén att såsom ordförande leda kommissionens överläggningar fortfarande skulle gälla, samt förordnade tillika Bergqvist att vid Rydéns frånvaro tjänstgöra såsom ordförande hos kommissionen. Genom beslut den 27 februari 1920 erhöll Rydén på därom gjord ansökning entledigande från uppdraget att ordförande i kommissionen

vara och förordnades i stället Bergqvist att bekläda ifrågavarande uppdrag. Sedan Kungl. Majzt den 27 oktober 1920 utnämnt och förordnat Bergqvist att statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet, föreskrev

vara Kungl. Majzt den 29 oktober 1920, att Bergqvist för den tid han inne-

XVII hade statsrådsämbetet skulle frånträda uppdragen såsom ledamot och ordförande i skolkommissionen, och förordnades tillika ledamoten av kommissionen Fåhraéus att under samma tid vara ordförande i kommissionen. På grund annat offentligt uppdrag befriades Bergqvist genom nådiga

av brev den 13 oktober 1921 samt den 20 januari och den 17 februari 1922 från det honom meddelade uppdraget att vara ordförande i kommissionen till och med den 16 1922, och förordnades Fåhrzeus att fortfarande under

mars sagda tid bestrida ordförandeuppdraget. På därom gjord underdånig framställning entledigades Bergqvist genom nådigt beslut den 17 mars 1922 från uppdraget att ordförande i kommissionen, och förordnades till-

vara lika Fåhraens att från och med nämnda dag vara ordförande i kommissionen.

Efter vederbörlig framställning erhöll kommissionen ÅKungl. Majzts bemyndigande den 7 februari 1919 dels att hos vederbörande ä-mbetsverk och myndigheter omedelbarligen påkalla avgivande de yttranden och

av aska meddelande av de upplysningar, som kommissionen prövade erforderliga för utförandet av det kommissionen lämnade uppdraget, dels ock att, i den mån sådant kommissionen ansåges erforderligt, till-

av kalla andra sakkunniga för att vid behandlingen av särskilda

personer fragor deltaga i kommissionens arbeten.

Med stöd förstberörda bemyndigande har kommissionen infordrat

av ett flertal yttranden, bland annat från samtliga statens samskolor, kommunala mellanskolor och enskilda statsunderstödda högre samskolor beträffande erfarenheter rörande samundervisningen med hänsyn till undervisning, uppfostran och hygien. Jämväl har kommissionen i nämnda sammanhang genom förfrågningar hos vederbörande myndigheter i Danmark och Norge sökt vinna kännedom de erfarenheter, i dessa

om som länder vunnits å område. Kommissionen har vidare från högre

samma realläroverket i Göteborg påkallat yttrande rörande de erfarenheter, som vunnits vid försökslinjen med engelska som begynnelsespråk vid sagda läroverk, ävensom i ämne från del enskilda läroanstalter.

samma en Kommissionen har ock anmodat skolöverstyrelsen att åvägabringa närmare utredning i fråga den hittillsvarande förekomsten enskild under-

om av visningsverksamhet å folkskolans stadium inom rikets olika folkskol-

111-210409. 1.

XVIII inspektörsområden. Efter särskilda framställningar har åt kommissionen slutligen beretts tillfälle att taga del såväl resultaten den på skol-

av av överstyrelsens föranstaltande verkställda eftergranskningen av skrivningarnzi i realslcolexamen vid olika läroanstalter ock de berättelser, vilka av

som vederbörande ombud under åren 1918--21 avgivits rörande sagda examen.

Pâ grund nyssberördzt bemyndigande att tillkalla särskilda sak-

av kunniga har kommissionen dels den 12 februari 1919 för utförande av erforderliga statistiska utredningar tillkallat låvarande lektorn, Iiumera byråchefen E. GÖRAXSSON, ooh har Göransson från nämnda dag oavbrutet deltagit i kommissionens arbete, dels beträffande speciella undervisningsfrågoi rådgjort med följande lärarinnan S. L. ALEXANDIJRSSOX,

personer: musiklâtrareii B. ANREr-Noiemn, lektorn B. J. K. Buxzoxv, undervisningsrådet J. H. BERG, skolföreståndarinnan E. BOMAN, biträdande föreståndarinnan M. L. BonGQvIsr, professorn S. B. BmsmxN, skolföreståindarinnan U. GAVALLIN, lektorn S. P. EKMAN, seininarieföreståndarinnan A. ENEROTH, biträdande föreståndariiiiian K. FJr1rr1:i:sriz.I. biträdande föreståndarinnan

FLIXTA, rektorn K. J. FURUSKOG, byråchefen E. iÖRANSSON, skolföreståndarinnan A. HAMBERG, skolföreståndarinnan F. HJERTBERG, musikdirektören EsTEiz F. E. HJORT, musikdirektören C. O. HOLMBERG, profes-

G. A. Jaamziniorir, Lindervisningsrådet A. A. E. JOHANSSON, lektorn J. L. sorn JonANssoN, rektorn J. O. G. KJiaDicRQVisr, professorn H. LARSSON, lektorn O. V. LARSSON, lärarinnan D. LAURITZEN, lektorn K. i. E. Lnanoincx, teekningsläraren O. E Blixmxiisiano, musikdirektören N. M. MALmnnizo,

d. lektorn T. MoLL, professorn H. M. O. NELSON, förste folkskolinspektören K. NonDLUND, lektorn J. F. NORDWALL, professorn L. RAM-

lektorn G. E. RODIIE, lärarinnan E. K. ROSBORG, lektorn S. H. SAMUELS Bnno,

adjunkten C. A. SJÖVALL, lektorn L. G. STARCK, rektorn C. Svnnnmus, sox, rektorn H. SÖDERBICRGII, lektorn O. A. NVAIILGREN, konsulenten i skolöverstyrelsen IxGEBoRG WALIN, professorn H. T. S. WALLENGREN och teckningsläraren C. O. E. lVmmnn, dels beträffande olika skolhygieniska angelägenheter överlagt med praktiserande läkarna ANNA KAIJsER, ADA NILSSON och C. SUNDELL samt provinsiallâikaren G. TÖRNELI., dels slutligen vid planläggningen åtgärder till främjande av skolungdomens fysiska

XIX fostran rådfört sig med gymnastikdirektörerna G. O. V. AURELL och MARIA KÃRRBERG, praktiserande läkaren ADA NILSSON samt rektorn C. SVEDELIUS.

Kommissionen har i studiesyfte besökt kommunala mellanskolorna i Malmö, Nässjö, Huskvarna och Katrineholm, folkskoleseminariet i Göteborg, Göteborgs högre samskola, Lundsbergs skola, statens samskola i Filipstad, realskolan och Hickskolan i Kristinehamn samt i Djursholms högre samskola, varjämte enskilda ledamöter tagit kännedom om arbetet i en del andra offentliga och enskilda läroanstalter.

På därom gjord framställning medgav Kungl. Majzt den

5 mars 1920, att vissa kommissionens ledamöter skulle äga att vardera under

av högst två månader studieresor taga omedelbar kännedom de

genom om reformer på undervisningsväsendets område, besläktade med dem, som kommissionens uppdrag avsåge, vilka dels redan genomförts och dels förbereddes inom Frankrike, Tyskland, Schweiz och England, och skulle därvid Ekström besöka Schweiz, Martin England, Samuelsson Tyskland och Staaff Frankrike. Samtliga ifrågavarande studieresor kommo under år 1920 till utförande.

I anledning framställning från svenska skolungdomens idrotts-

av en förbund föreskrev Kungl. Majzt den 22 april 1921 efter kommissionens hörande, att kommissionen skulle äga att utse fem att under

personer högst fyra veckor år 1921 för kommissionens räkning vid skolor i Danmark och Norge studera ungdomens fysiska fostran, och uppdrog kommissionen i anledning härav åt ovannämnda Svedelius, Aurell, Kärrberg och Nilsson samt filosofie licentiaten B. LILIE att företaga berörda studieresa.

Kommissionens överläggningar togo sin början den 31 januari 1919 och fortgingo till den 23 maj för att åter upptagas den 26 juni och fortsatte till den 21 augusti år; förhandlingarna begynte ånyo den

samma 8 september och pågingo till den 31 oktober samt fortsattes den 12 till och med den 17 december 1919. Under år 1920 arbetade kommissionen

XX i plenum från den 9 till och med den 24 februari samt från den 30 november till och med den 21 december; under den mellanliggande tiden utfördes förberedande utrednings- och redigeringsarbeten av olika delegationer, varjämte de Kungl. Majzt medgivna studieresorna företogos.

av Under år 1921 fortgingo kommissionens plenararbeten från och med den 18 januari till och med den 20 december, med avbrott under tiden 14 maj-3 juli, dock att jämväl under nämnda tid utredningsarbeten utfördes mindre delegation. Innevarande år har kommissionen sam-

av en manträtt från och med den 16 januari till denna dag. Överläggningarnzr intill den 24 februari 1920, under vilken tid dåvarande ordföranden Rydén till huvudsaklig del ledde kommissionens förhandlingar, rörde grunderna till den föreslagna skolorganisationen i dess helhet, vilka därvid .preliminärt fastställdes i väsentlig överensstämmelse med den plan,

i betänkandet närmare utformats. I anslutning till de under översom läggningarna fattade preliminära besluten påbörjades därefter under ledning kommissionens dåvarande ordförande Bergqvist utarbetandet av

av förslag till betänkande samt till timplaner och kursplaner för olika skolformer. Vid Bergqvists Övertagande statsrådsämbetet förelågo i utkast

av kapitlen II och IV. Under plenarförhandlingarna efter den 29 oktober 1920 hava definitiva beslut fattats i samtliga punkter, såväl i dem, rörande vilka tidigare preliminära beslut förelågo, som i åtskilliga andra, vilka under arbetets gång framträtt. Vidare hava under sistnämnda tid betänkandets kapitel III och V-XVI utarbetats samt betänkandet i dess helhet slutligt justerats.

Såsom kommissionens sekreterare har på grund av Kungl. Majzts ovanberörda förordnande undertecknad Björck tjänstgjort, varjämte jämlikt nådigt bemyndigande den 7 oktober 1921 notarien i skolöverstyrelsen i. BRUNNBERG från och med den 10 oktober 1921 innehaft uppdrag såsom biträdande sekreterare. De betänkandet åtföljande statistiska utredningarna äro samtliga utarbetade byråchefen E. Göransson, vilken jämväl till-

av handagått kommissionen med de uppgifter statistisk art, som finnas

av meddelade i betänkandet.

För betänkandet har kommissionen vidare tillgodogjort sig, i all den utsträckning detta varit möjligt, den inom dåvarande läroverksöver-

xxi styrelsen. jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag verkställda utredningen rörande gymnasiets omorganisation, Vilken utredning med ämbetsskrivelse den 4 juni 1919 överlämnades till kommissionen. Enligt Kungl. Majas beslut den 15 april 1921 har kommissionen ombesörjt offentliggörandet den

av berörda utredning bilagda historiska framställningen linjedelningen

av vid de svenska gymnasierna, utarbetad förste folkskolinspek-

av numera tören K. Nordlund. De sagda utredning jämväl bilagda redogörelserna för det högre skolväsendet i vissa främmande länder finnas fogade till detta betänkande i det skick, vari de kommit kommissionen tillhanda.

Till kommissionen har .av Kungl. Majzt överlämnats antal

ett stort framställningar dels att tagas i övervägande vid fullgörande det kom-

av missionen meddelade uppdrag, dels för avgivande särskilda utlåtan-

av den. .lämvåil hava från myndigheter, korporationer och enskilda

personer till kommissionen ingivits olika framställningar och skrivelser, i regeln berörande området för kommissionens verksamhet.

Av berörda remisser, framställningar och skrivelser torde följande få anses besvarade vad kommissionen i sitt föreliggande be-

genom nu tänkande anfört:

underdånig framställning den 17 januari 1919 från generalpoststyrelsen angående större antal timmar för franska språket vid de allmänna läroverken;

skrivelse den 31 december 1918 från Kungl. Maj:ts beskiekning i Buenos Aires angående studium spanska språket vid rikets läroan-

av stalter:

underdånig framställning den 29 juni 1918 från de enskilda läroverkens förbund och den 25 augusti 1918 från centralstyrelsen för flick-

OCll samskoleföreningen om förhöjning av reservationsanslaget till privat-

lä roverk;

underdånig framställning den 14 november 1918 från skolförestfurdarinnan G. Von Sydow fi. angående införandet vissa övergångs-

m. av bestämmelser till lärarelönenämndens förslag;

underdånig framställning den 11 januari 1919 från landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt angående åtgärder för tillförsäkrande

XXII åt flickor lika gynnad ställning med avseende på den

av som gossar

högre undervisningen m. m.;

Sveriges extralärareförenings framställning den 19 oktober 1918 om

ordinarie ämneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken nya m. m.;

riksdagens skrivelse till Konungen 202/1919 angående vidta-

nzo gande åtgärder för att på bästa sätt främja skolans karaktärsfost-

av rande verksamhet;

underdånig framställning ifebruari 1909 från lektorn H. Bergstedt

fl. angående tillägg till § 100 i gällande läroverksstadga; m.

underdånig framställning den 3 juni 1910 från ledamoten riks-

av dagen K. Tengdahl rörande vissa förändringar i de nuvarande formerna för studentexamen m. m.;

underdånig framställning den 5 januari 1919 från borgmästaren C. Lindhagen åtgärder för mellanfolklig överenskommelse om ett

världspråk m. m.;

Sveriges allmänna exportförenings framställning den 31 maj 1919

åtgärder för införande av undervisning i spanska språket vid de allom männa läroverken;

skrivelse den 22 juni 1919 från styrelsen för föreningen G. C. rörande gymnastikundervisningen;

skrivelse den 20 juni 1919 från lärarinnan Alexandersson m. fi.

angående önskemål rörande teckningsundervisningen;

skrivelse den 12 juli 1919 från Sveriges ñick- och samskolors lärarinneförliuricl angående skolrevisionen;

skrivelse den 29 juli 1919 från svenska skolkökslärarinnornas förening med önskemål beträffande undervisningen i huslig ekonomi;

skrivelse den 16 augusti 1919 från sektionen för klassiska språk vid tjugoandra svenska läroverkslärarmötet i Gävle angående gymnasiets organisation;

skrivelse den 11 augusti 1919 från tolfte allmänna flickskolemöteti Porla med önskemål beträffande framtidens skola;

skrivelse den 3 december 1919 från professorn A. Hamberg fl.

rörande geograñundervisningen i läroverken;

underdånig framställning den 18 november 1919 från Sveriges

XXIII slöjdlärarinneförening med vissa önskemål beträffande handarbetsundervisningen;

skrivelse den 10 februari 1920 från Centralstyrelsen för ñick- och samskoleföreningen rörande olika spörsmål inom det åt kommissionen överlämnade uppdrag;

underdånig framställning den 5 1920 från Skogshögskolans

mars

lärarråd med önskemål beträffande undervisningen i botanik vid de allmänna läroverken;

skrivelse den 29 april 1920 från Sveriges husmodersföreningars

riksförbund angående gemensamma måltidstimmar;

underdånig framställning den 9 oktober 1917 från brandkaptenen

C. Borgenstierna angående införande i rikets skolor undervisning

av om handhavande av elden;

underdånig framställning den 24 mars 1916 från lektorn L. G. Andersson fi. om förbättrad ställning för de naturvetenskapliga ämnena

m. i realskolan; i

framställningar i april 1919 och oktober 1920 från modersmåls-

lärarnas förening rörande modersmålsundervisningen vid de allmänna

läroverken ;

skrivelse den 6 november 1920 från föreningen Norden rörande utvidgad undervisning i danska och norska språken vid de allmänna läroverken;

underdånig framställning den 2 november 1920 från svenska freds-

och skiljedomsföreningens centralstyrelse angående engelskan såsom grund-

läggande språk i statens skolor;

skrivelse den 4 augusti 1920 från representanter för flickskolor i Danmark, Norge och Sverige med önskemål rörande undervisningens ordnande; i

underdånig framställning den 8 juni 1920 från svenska naturskydds-

föreningen angående åtgärder för undervisning i naturskydd;

underdånig framställning augusti 1908 från Anna Montelius fi.

m. lärarinnor vid statssamskolor rörande ändring i gällande pensionslag ävensom därtill hörande handlingar;

skrivelse den 29 november 1920 från allmänna adjunktsföreningen

angående lektorskompetensen m. m.;

XXIV skrivelse den 21 december 1920 från lektorn B. Rud. Hall med vissa önskemål beträffande lärarutbildningen m. m.; skrivelse den 14 januari 1921 från teckningslärarnas riksförbund

med önskemål beträffande teckningsundervisningen;

underdånig framställning den 7 januari 1921 från allmänna adjunkts-

föreningen rörande adjunkternas befordringsmöjligheter;

underdånig framställning den 4 december 1920 från Nordiska djur-

skyddsföreningens styrelse rörande undervisning elden;

om skrivelse december 1920 från svenska skolornas fredsförening med önskemål beträffande undervisningsplaner och läroböcker; skrivelse den 25 februari 1921 från adjunkten H. Svenonius med

Önskemål beträffande undervisningen i välskrivning;

skrivelser den 29 och den 8 juni 1921 från Svenska läkarmars sällskapet med skolhygieniska önskemål beträffande skolreformen; underdåniga framställningar den 14 1921 från filosofiska fakulmars teten i Lund samt den 16 och den 30 april 1921 från lärarråden mars vid Göteborgs och Stockholms högskolor rörande allmänna adjunktsför-

eningens ovanberörda framställning i kompetensfrågan;

underdånig framställning den 21 april 1921 från lektorn Hj. Alving m. fi. rörande upprätthållande gällande bestämmelser lektorskomav om petens;

betänkande och förslag rörande kristendomslärartjänster vid de

allmänna läroverken fl. läroanstalter, avgivet den 31 juli 1915, jämte m. däröver avgivna utlåtanden;

underdånig framställning den 11 april 1921 från stadsfullmäktigei

Hudiksvall angående intagande kvinnliga lärjungar i la-

av därvarande

tingymnasium:

underdånig framställning den 18 juni 1921 från stadsfullmäktige i Ystad angående intagande kvinnliga lärjungar i därvarande realav gymnasium; framställningar den 24 augusti 1920 och den 8 augusti 1921 från kollegiet vid högre allmänna läroverket i Örebro och där-

stadsfullmäktige

städes rörande avgifterna till läroverkens byggnadsfond; i underdåniga framställningar den 30 augusti och den 22 oktober

XXV

1921 från borgmästaren C. Lindhagen angående skolväsendets omorganisation; skrivelse den 5 september 1921 från föreningen G. C. .lzs tredje fortbildningskurs rörande tillgodoseendet fysisk fostran inom skolorgaav nisationen; förslag från universitetskanslcrn i underdånigt utlåtande den 18 1921 angående undervisning i samhällslära och i hälsolära för blimars vande läroverkslärare; underdånig framställning den 7 januari 1919 professorerna L. av Kjellberg och M. Pzn Nilsson rörande examensämnets klassisk fornkunskap och antikens historia ställning i filosofiska examina; utredning, avgiven den 20 december 1920, rörande uppehållande verksamheten vid direktionen över Stockholms stads undervisningsav

verk; samt

sakkunnigas betänkande rörande omläggning av nykterhetsundervisningen m., avgivet den 19 oktober 1918. m.

I nedanstående ärenden har kommissionen på grund nådiga av remisser tidigare avgivit särskilda utlåtanden: den 16 december 1919 angående framställning av Sven Karlsson fl. elever vid Linköpings folkskoleseminarium rörande tillstånd att m. efter godkänd folkskollärarexamen avlägga studentexamen med befrielse från i vissa ämnen; prov V förstärkt den 12 februari 1920 angående framställningar rörande ställning åt franska språket å de allmänna läroverkens timplan; den 18 februari angående framställning från rektor vid s.

Kungsholmens realskola, avseende läroverkets utvidgning med realgym-

nasium; den 20 februari angående inom riksdagens första kammare s. en väckt motion inrättande från och med 1921 års början av 25 nya om

adjunktstjänster vid de allmänna läroverken;

den 24 februari angående framställning från stadsfullmäktige s. i Strängnäs rörande utvidgning läroverket i Strängnäs med kommuav nalt realgymnasium; IV210409. 1.

XXVI

den 30 november angående upprättandet professurer inas. av tionalekonomi inom universitetens filosofiska fakulteter; den 3 december angående ansökan professorn G. A. Jaes. av derholm om understöd för studieresa; den 21 december å. angående förbättrad pensionering för läras. rinnor vid statsunderstödda privatläroverk; den 22 december förnyat utlåtande angående ovanberörda s. framställningar om förstärkt ställning åt franska språket vid de allmänna läroverken ; den 12 april 1921 angående framställning från svenska

skolung-

domens idrottsförbund understöd för studier skolungdomens fysiska om av fostran i Danmark och Norge; den 12 augusti angående framställning från stadsfullmäks. tige i Eskilstuna om statens Övertagande kommunala gymnasiet

av där-

städes;

den 18 augusti angående skolöverstyrelsens framställning

s. om tillkallande sakkunniga rörande undervisningen i musik vid de allav männa läroverken; den 24 januari 1922 angående Sveriges allmänna Vaktmästare-

förenings framställning rörande utredning läroverksbetjäningens tjänst-

av görings- och löneförhållanden; samt den 10 angående ifrågasatt lönetursrätt för lärare vid mars s. kommunala gymnasier vid övergång i statstjänst.

Det betänkande kommissionen härmed överlämnar till Eders Kungl. Maj:t avhandlar grunderna för den organisationen i allmänt organisanya toriskt, pedagogiskt och ekonomiskt avseende. Tillika har kommissionen

funnit ändamålsenligt att i detta sammanhang framlägga

en mera summarisk beräkning de kostnader för staten, vilka reformen kan komma av att medföra, ävensom en redogörelse för de anordningar, lämpligen som

böra vidtagas vid övergången till den ordningen.

nya Kommissionen har för avsikt att sedermera avgiva detaljerade för-

slag beträffande läroverksorganisationens gestaltning inom olika

samhällen, under hänsynstagande till de framställningar i ärendet, till som

XXVII kommissionen överlämnats, samt erforderliga övergångsanordningar, ivilket

sammanhang jämväl närmare kostnadsberäkningar skola framläggas.

I särskilda utlåtanden torde kommissionen slutligen böra besvara bland andra de av Kungl. Maj:t den 17 oktober 1919 för utlåtande överlämnade ärenden, avseende dels petition från d. elever vid högre lärarinneseminariet rörande rätt för den, som avlagt godkänd avgångsexamen från less tredje årsavdelning, att vinna inträde vid universitet och där

avlägga akademisk examen, dels framställning rörande åtgärder för folkskollärares fortbildning i vetenskapligt hänseende, dels ock riksdagens

skrivelse n:r 268/1918 angående undersökning eftergivande i sär-

om skilda fall av kravet på avlagd studentexamen såsom villkor för tillträde till vissa studier och levnadsbanor.

De i betänkandet ingående redogörelser och särskilda utrednin-

Betänkande II-IV hava icke varit föremål för kommissionens gar

granskning.

Inom kommissionen avgivna särskilda yttranden äro betänkandet

vidfogade.

Stockholm den 28 april 1922.

Underdånigst

RUDOLF FÅHREUS.

AxEL ÄsTRöM. ANNA BRITA BERGSTRANI. WILHELM BJÖRCK. NILS OSCAR EKSTRÖNI. NILS HELGER. lamm MARTIN.

Jöns PÅLSSON. JOHAN SAMUELssoN. ERIK STAAFF.

VAR SWARTLING. AUGUST SÄVSTRÖM. SEM SÖDERLINDH.

BETÄNKANDE.

KAP.

Skolformernzts inbördes förhållande.

I statsrådsprotokollet angivna riktlinjer.

Vid överlämnandet förevarande utredningsuppdrag åt skol-

av nu kommissionen har föredragande departementschefen, enligt det offentliggjorda utdraget protokollet över ecklesiastikärenden, hållet i statsrådet

av den 31 december 1918, inledningsvis bringat i erinran vissa av riksdagen och dess statsutskott gjorda uttalanden rörande spörsmålet om de skilda barn- och ungdomsskolornas inbördes förhållande.

Riksdagen hade sålunda såväl år 1913 som år 1914 givit uttryck åt kravet på allmän revision läroverksfrågan och hela det offent-

en av

liga undervisningsväsendet. Jämväl påföljande år hade statsutskottet

vid sitt avstyrkande Kungl. Maj:ts förslag rörande upprättande av en

av statssamskola i Sollefteå uttalat sig i enahanda riktning men tillika angivit, att den förutsätta allmänna revisionen av undervisningsväsendet kunde förväntas gå i sådan riktning, att staten icke skulle komma att

utvidga sin medverkan till upprätthållandet två med varandra parallella

av barndomsskolor. På grund kamrarnas skiljaktiga beslut kom emeller-

av tid den föreliggande sakfrågan att avgöras genom gemensam votering, varför statsutskottets berörda uttalande icke vid detta tillfälle kunnat föranleda något formligt yttrande från riksdagens sida.

För den utredning olikartade, svävande organisationsspörsmål

av rörande skolväsendet, Kungl. Majzt anförtrotts åt kommissionen,

som av skall, enligt i berörda statsrädsprotokoll angivna allmänna riktlinjer, såsom första grundläggande princip gälla, att skolväsendet i dess

helhet shall z organisatoriskt hänseende utgöra .sammanhäøzgande enhet med

en folkskolan såsom den grund, på vilken övriga ldroanstalter, organiskt för-

bundna med varandra, bygga Inom den blivande skolorganisationen

bör följaktligem, enligt vad statsrådsprotokollet i fortsättningen giver

vid handen, :finnas för allenast enda staten understödd barn-

rum en av Ionzssholav.

Såsom anförda uttalanden framgår, har kommissionen vid

av nyss planläggningen av den ifrågasätta revisionen det allmänna undervis-

ningsväsendet i första hand haft att till övervägande upptaga spörsmålet

om enhetsskoletankens förverkligande i svensk skolorganisation.

Återblick på utvecklingen skolformernas

av inbördes förhållande.

Historik. Kravet på. enhetlighet i skolväsendets allmänna anordning har ZVIcni-zzgs-under ett helt århundrade gjort sig gällande i vårt land. Det tredje bryta ingar under J80- stándets allmänna framryckande till politisk och social likställighet med talets fen-vm Izälft. tidigare maktutövare i samhället under 1700-talets sista och 1800-talets första årtionden återverkade också på förhållandena i vårt land. Den borgerliga medelklassens frigörelse medförde uppgifter för skolan,

nya i främsta rummet uppgiften att tillgodose det starkt framträdande

behovet av allmänt medborgerlig bildning. Och den uppgiften den

var låtida lärda skolan i Sverige lika litet i andra länder att

som Vuxen fylla. Den nya tiden krävde med nödvändighet former och nytt

nya

innehåll även på undervisningsväsendets fält. Meningsbrytningarna å det

skolorganisatoriska området framträdde under 1800-talets första årtionden som ett allt bestämdare motsatsförhållande mellan vad kallade det

man

gamla och det nya skolsystemet, ett motsatsförhållande, skarpt

som

avspeglat sig i den stora uppfostringskommitténs år 1828 avgivna

betänkande.

De låtida apologistskolorna voro ingalunda ägnade att tillfredsställa tidens krav på nödtorftig allmänbildning. Därtill kom, att skol-

en organisation, som byggde på en starkt utpräglad dualism mellan apologistskolan och lärdomsskolan, skilda allt från begynnelsen, och sä-

som

lunda framtvang uppdelning nationens ungdom från tidigaste år

en av

efter framtida levnadsställning, med fog kunde klandras för att uppfostra till kastanda och dåligt medborgarsinne.

Det mot detta gamla skolsystem, som det nya systemets män

var med skärpa uppställde kravet på skola, vari de unga skulle fostras

en sida vid sida, oberoende det samhällslager, varifrån de utgingo, eller

av den ställning, de i framtiden skulle gå att bekläda. Sådan skolorganisationen faktiskt gestaltade sig, måste kampen för den enhetliga barndomsskolan med nödvändighet antaga karaktären strid mot klassicite-

av en ten, i främsta rummet mot latinet, förhärskande ställning försvårade

vars upptagande å skolornas program av för allmänbildningen oundgängliga

reala bildningselement. Enhet och medborgerlighet i undervisningen har

sedermera under ett långt tidsskede utgjort de grundläggande reformkrav,

i det skolpolitiska meningsutbytet starkt skjutits i förgrunden från som den sida, där funnit de inträdda förskjutningarna i politiska och

man sociala förhållanden medföra förpliktelse att för bredare folklager

en vidga möjligheterna att förvärva högre allmänbildning.

Det ligger i sakens natur, att innebörden programmet enhet

av och medborgerlighet skulle vinna avsevärd fördjupning och ökad

en konkretion i stund, den allmänna folkskolan icke längre ut-

samma som gjorde endast ett i fjärran hägrande mål för den skolans vän-

mera nya

Folkskolestadgan år 1842,, skapade den obligatoriska folk-

ner. av som skolan, med klart uttalat syfte att i främsta rummet fostra nzedbmyarc, lade grunden till den enhetliga medborgerliga utbildning, som utgjorde den skolans lösen. Strävandena i denna riktning förenade reform-

nya vänner elementarläroverkens värld och folkskolans entusiastiska för-

111 kåmpar, vilka med sociala och pedagogiska utgångspunkter formulerade kravet på folkskolan såsom för hela folket barndomsskola.

en gemensam

Ungefär samtidigt med den svenska folkskolans tillblivelse nådde

Riksdagen de skolpolitiska enhetsskolan fram till uttalar

meningsbrytningarna om riksdagens

år 1845 forum. Rikets ständer avläto nämligen år 1845 skrivelse till Kungl. Maj:t lärøver-

hets enhetmed hemställan, att Kungl. Majzt täcktes förordna om en sådan förändring lighet.

elementarläroverken, att apologist- och lärdomsskola samt gymnasium av måtte komma att utgöra enda, fullständigt sammanhängande skola

med två bildningslinjer.

Inför denna meningsyttring från ständernas sida utfärdade Kungl.

Majzt sedan 1847-48 års riksdag i anledning kungl.

- av proposition höjt anslaget till lärarnas avlöning den 6 juli 1849 den bety-

delsefulla förordning, åvägabragte den påyrkade yttre enhetligheten

som i läroverkens organisation och därför betecknade början till

som ett nytt skede i de svenska läroverkens historia. Nämnda förordning fastslog icke blott föreningen lärdoms- och apologistskolan till ett läroverk

av utan innebar jämväl, att gymnasiet med förstnämnda båda skolor skulle utgöra ett sammanhängande läroverk. Därmed hade sålunda läroverket erhållit enhetlig organisation med den dubbla uppgiften att meddela

såväl allmänt medborgerlig grundläggande Vetenskaplig bildning.

som Emellertid visade det sig i praktiken förenat med stora svårigheter att realisera vissa den ordningens ledande grundsatser, vilka närmare

av nya fixerats i 1856 års stadga. Efter verkställd utredning särskild skozsmd- genom en 9323:2815?kommitté utfärdades 1859 stadga, medförde klarhet och ord-

en ny som ning, ehuru med eftergivande vissa de ursprungliga grundsatserna.

av av

Den medborgerliga bildningen skulle tillgodoses samtidigt med den lärda.

På sätt den demokratiska rörelsen under 1800-talets

samma som första årtionden aktualiserat kravet på undervisningsväsendets ordnande efter bredare linjer, också tillkomsten de kommunallagarna

gav av nya år 1862 och det representationsskicket år 1866 ökad styrka åt det

nya alltjämt förhandenvarande missnöjet med skolorganisationen. Man kla-

gade över att den medborgerliga bildningen icke på långt när fått, vad

densamma borde tillkomma. Man framhöll, att reallinjen smittats

latinlinjens vetenskaplighet. Mångläseriet och den därmed

i sammanhang ställda överansträngningen utgjorde vidare då källa till

som nu en

bekymmer.

Krav aá Ungefär samtidigt med att här i korthet antydda brister i skolorganisationen kommit till uttryck vid olika riksdagar, gjorde sig också Wââlâgf kravet på folkskolan såsom bottenskola för det allmänna läroverket för första gången gällande i praktisk politik. Vid 1862-63 års riksdag fram-

Ocfêkfiâljangle

gmgm kom i bondeståndet motion, påyrkade borttagande läroverkets

en som av två lägsta klasser. Ett så vittgående reformkrav kunde helt naturligt icke omedelbart påräkna att vinna gehör. Oppositionen lät sig emel-

avskräckas nederlaget för stunden. Yrkandena på de båda lertid icke av

indragning återkommo i motioner vid rikslägsta läroverksklassernas

1865-66, 1867 och 1868. Sistnämnda år anhöll riksdagen, dagarna

Majzt måtte taga i övervägande, huruvida icke första klassen att Kungl.

läroverken kunde indragas. En sådan indragning kom vid de allmänna

stånd kungl. kungörelsen den 10 1869. Därmed också till genom mars

vid läroverket förkortats från tioårig till nioårig. hade lärokursen

riksdagen i det allmänna meningsutbytet i läro- Såväl inom som

framkommo emellertid även andra förslag till skolväsendets verksfrågan

Såsom den svåraste olägenheten i det bestående systemet förbättring.

med allt större bestämdhet saknaden avslutning före

utpekades av en

knutpunkt på ett lägre stadium, varifrån de, som studentexamen, en

läroverket i dess helhet, kunde lämna detsamma och utgå

ville genomgå

med någonting helt och avslutat studier och insikter. i livet av

fullt utformad gestalt förelåg reformvännernas för under- Riksda I program en års riks- år 1870 Lemvisningsväsendets revision i sistnämnda punkt i motion vid 1870 stáfller om

latinfri neder- revision av dag. Det däri framlagda förslaget upptog en gemensam gällande

klasser och där ovanpå byggd, från densamma skolstadga. skola med fem en

lärdomsskola på tvenñe linjer, den klassiska och den strängt åtskild

grundlinjer, sålunda uppdragits, förreala. De skolorganisatoriska som

årtionden andra kammarens reformprogram i läroverksblevo under tre

kammaren lika konsekvent avvisade försöken att åt frågan, medan första

bildningen bereda ökat utrymme på klassicitetens be-

den medborgerliga

kostnad.

knapp röstövervikt genomdrevs emellertid i anledning av den Med

motionen riksdagsskrivelse med hemställan revision ovannämnda en om

sakkunniga män. Den kommitté, åt vilken Konzmittén

av gällande skolstadga genom

år 1870sedermera anförtroddes, år 1872 ett förslag,

revisionsuppdraget avgav 72.

vilket på så gott alla punkter stred mot andra kammarens önskningar som

och i vissa till och med principiellt anslöt sig till 1820 års skolord-

fall

Läroverket skulle enligt kommitténs uppfattning alltid och förening.

trädesvis under den tidigare delen skolkursen hava till ögonmärke lärav

formella utveckling Några genomförda kursavslutningar före stu

jungens

förslaget icke. Kraven på utvidgad medborgerlig bild- .dentexamen inrymde

ning skulle tillgodoses två- och treklassiga pedagogier. Inom kom-

genom mitten angåvos emellertid tvenne reservanter i särskilda yttranden riktav linjerna för en reform, i viss mån tillmötesgick de 1870 års andra som av Förslag kammare framställda kraven. Det också dessa reservationer och icke om var

hgyfj-fflä,,°ff'kominittémajoritetensförslag, som utgjorde grundvalen för den år 1873

propositionen vilken innebar dels latinets uppskj utande till fjärde

jrframlagda

i IWMZ- 1150-klassen, dels införande kursavslutningar efter tredje och femte klasserna. av m Oaktat riksdagen givit de i propositionen uttalade grundsatserna sin anslutning, upptog emellertid den år 1878 utfärdade läroverksstadgan nya

inga fullständigt utförda kursavslutningar.

Under dessa förhållanden låg det i sakens natur, att inom riksman dagens andra kammare icke skulle uppgiva striden för tidsenlig organisaen tion undervisningsväsendet med tillgodoseende de gamla önskemålen av av

om vederbörligt beaktande den medborgerliga bildningen samt kravet på

av närmare förbindelse mellan folkskolan och det allmänna läroverket. Såväl år 1880 som år 1881 uttalade sig andra kammaren i anledning av väckta motioner för latinets uppflyttande till gymnasiet, varjämte, i syfte att uppnå en bättre anslutning folkskolan jämväl påyrkades indrag-

till

ning av läroverkets första klass. Den bestående ordningen fann emeller-

tid i första kammaren lika övertygade försvarare, och något riksdagens

uttalande kunde sålunda icke komma till stånd.

År 1882 utfärdades folkskolestadga,

135243,., ny som utvidgade ramen för folkskolans allmänbildande verksamhet och sålunda på sitt sätt bidrog

att inom folkundervisningen tillgodose kravet på undervisning i medbor-

Kungl progerliga ämnen. Samma år framlades också proposition lönereglering om

för läroverken, utan att spörsmålet läroverksorganisationen därvid be-

P7§ffåffgl§" om

i71yå"188i-1ördes. Andra kammaren förband emellertid öde med krav

lönefrågans på tillmötesgående av kammarens ståndpunkt i organisationsspörsmålet,

med påföljd att propositionen icke riksdagen bifölls. av ,,,-0L-e,,-s- En ny kommitté tillsattes arbete i likhet med vad skett vars som i kmmitté" decennium ett tidigare, utmynnade i ett förslag, i fråga den medär 1882-84. som om

borgerliga bildningen gick i en helt annan riktning än opinionen inom andra kammaren. Alltjämt är den vetenskapliga synpunkten förhärskande. Det

praktiska livets krav hade i kommitténs betänkande erhållit underen mera

ordnad plats. Han tänkte sig dessa bl. tillgodosedda genom särskilda

a. kommunalskoloriy avsedda närmast för sådana lärjungar, efter en kor-

som

skolkurs önskade gå ut i praktisk verksamhet. På grundvalen avKullal- 1"tare

osiiäiáç.ar

kominittéförslaget framlades år 1887 en proposition i läroverksfrågan, som

emellertid på grund riksdagsupplösiiing icke blev föremål för behandling.

av En framställning i lönefrzigwin förelåg i proposition till 1890 års riks- Ny kaikill-

till den organisationsplan, år 1873 pifipliiâlsiáim

dag, med anslutning i stort sett som

blivit för riksdagen framlagd. Då emellertid andra kammaren som vill-

kor för löneregleringens genomförande krävde enhetlig, latinfri neder-

en skola, rönte propositionen i riksdagen ingen framgång. På grund av i

andra kammaren väckta motioner beslöt kammaren tillika att vidhålla

yrkandet från aren 1880 ocli 1881 indragning första klassen. En Riksdayavr-

om av

na år 1892 förnyad framställning lonereglering vid 1892, , riksdag, icke, och 1893.

om ars vann

F" l heller riksdagens. bifall.. . De gamla yrkandena savalo .. . fragao forsta.. ,-,,§°ä§§,,,f/g-

1 om klassens indragning i latinfrågaii återkommo âinyo. Kravet på folk- vsêgâf/fm

som skolan bottenskola ziccentuerades starkt i inom andra kammaren framkom-

som en

mer väckt motion synnerligen genomgripande innebörd. Motionärerna avsågo

av att åt särskilda läroanstaltrzr med treårig lärokurs, mellanskolor, anför-

tro den uppgift., de allmänna läroverkens nederskola icke syntes

som kunna fylla, att meddela allmänt inedborgerlig bildning åt de lärjungar, som

kunde fortsätta sin skolgång utöver den egentliga folkskoläldern, men som

vid konñrinationsåldern måste lämna skolan för att övergå till praktiska

levnadsbanor. Förslagets oförtydbara syfte att förbereda enhetsskolans

realiserande framgår slutorden i motionärernas motivering: Måhända

av skall i framtid, då mellanskolan vunnit tillbörlig utveckling, taga

man en steget fullt ut och här, på sina ställen i utlandet, låta henne bliva

som grundvalen för Motionen blev emellertid i enlighet med

gymnasiet

statsutskottets hemställan riksdagen avslagen. Den förnyades dock

av vid följande riksdag, då låtroverksfrågan i viss utsträckning ånyo gjordes

till föremål för proposition, och rönte ett annat öde. I statsutskottets

nu utlåtande: förklarades uppslaget iförtjänt av synnerlig uppmärksamhet,

och utskottets majoritet förordade också skrivelse till Kungl. Majzt

en med, begäran, att Kungl. ltfajzt täcktes taga i övervägande, huruvida icke

flertalet småläroverken skulle kunna indragas och ersättas av läroan-

2-210409. 1.

stalter, liknande de av motionärerna föreslagna. iDenna hemställan bifölls

av andra kammaren, medan första kammaren ställde sig på propositionens

ståndpunkt.

Under det dessa formellt resultatlösa för enhetsskoletankens

men

slutliga genomförande i hög grad betydelsefulla meningsbrytningar rörande

läroverkens allmänna organisation pågingo, fortskred alltjämt folkskolans utveckling mot medborgarskolan. Den folkskolestadga, utfär- Føzks/ioze nya som åâadffâináiádades den 10 december 1897, åsyftade att ett uttryck för denna ut-

vara 1897- veckling. Om än strävandena för vidgad och förbättrad folkbildning

en därigenom knappast erhållit några kraftigare impulser eller något verksammare understöd, så betecknar stadgan dock särskilt med hänsyn till det sakkunniga medinflytande på skolans angelägenheter, den

som beredde lärarpersonalen, ävensom upptagandet folkskolans

genom av

Folkskozanshögre avdelning verkliga framsteg. Icke långt dessförinnan hade ett

tgâsáäâzgâåmärmaresamband mellan folkskolan och de allmänna läroverken åväket- gabragts därigenom, att inträdesfordringarna till läroverkets första klass föreskrevos skola ansluta sig till de kurser, enligt gällande normal-

som plan genomgingos i första klassen av fast folkskola litt. A. Kungl. Majzts ifrågavarande beslut tillkom år 1894 på grund framställning från

av samma års riksdag i anledning inom andra kammaren väckt motion.

av en

Inom riksdagen mognade emellertid alltmera tanken på organiserande av de allmänna läroverkens nederskola i syfte att tillmötesgå de allt starkare kraven på medborgerlig allmänbildning. Behandlingen de Riksdagen av å 1895 motioner i denna riktning, inom båda kamrarna framkommit vid 1896

som

års riksdag, ådagalade, att uppslaget med särskild avslutningsexamen

en på mellanstadiet för dem, önskade avgå till det praktiska livet,

som numera även i första kammaren uppfattades såsom beaktansvärt.

För femte gången på tjugo år framlade Kungl. Majzt år 1898 för- Kungl pm slag till lönereglering för läroverkens lärare, fortfarande utan amtidigt Tiny år1898. beaktande av organisationsspörsmålet. Att frågan under dylika omständigheter än en gång föll, verkar icke överraskande i betraktande

av dess tidigare öden. Den hade dock otvivelaktigt fallit framåt. Riksdagen Vid 1899 års riksdag framkommo inom båda kamrarna likalydande år 1899 motioner, vari riktlinjerna för tidsenlig läroverksreform angåvos. I dessa

motioner hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Majzt anhålla om utarbetande och framläggande inför riksdagen förslag till inrättande vid av rikets fullständiga och femklassiga allmänna läroverk under offentlig av en i kontroll ställd och viss kompetens åtföljd avgångsexamen för lärjungar, av vid 15-16 års-åldern önska sluta sin skolgång, samt till de ovan i som antydda ändringar i läroverkens organisation, därmed stå

motionerna som

i samband De ifrågavarande ändringarna avsägo i huvudsak läroverkets i skola och gymnasium, varvid dess fem lägre klasser, till vilka

uppdelning

borde fogas med nedre sjätte klassen parallellt löpande särskild aven slutningsklass, skulle meddela allmän medborgerlig bildning och föra fram

till nämnda avgångsexamen, under det att dess fyra högre klasser skulle å real- och latinlinje uppdelat gymnasium med uppgift utgöra ett en en att bibringa vetenskaplig förbildning och föra fram till mogenhetsexamen. En sådan omläggning skulle vidare förutsätta latinets och franskans uppskjutande till gymnasiet, Varjämte viss valfrihet ansågs böra meden givas å detta. Motionärernas yrkande båda kamrarnas bifall, riksdavann varom i vederbörlig ordning avlät skrivelse till Kungl. Majzt. gen I anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 26 maj 1899 åt en Läroverkskommittén särskild kommitté, rläroxrerkskommittén, att verkställa den begärda ut- år 1899tillkallade sak- 1902. redningen. Redan året förut hade emellertid åt särskilt kunniga anförtrotts att utreda vissa frågor, berörde läroverkets ställsom ning till den medborgerliga bildningen. Till dessa frågor hörde såväl

spörsmålet anordnande av en särskild praktisk avslutningsklass som

om den aktuella stridsfrågan första klassens indragning, varvid i samom manhang härmed jämväl spörsmålet folkskolans ställning till läroom verken angivits böra komma under beaktande. I sitt den 20 juni 1899 avgivna Yttrande i läroverksfrägan motsatte sig de sakkunniga

bestämt beskärning för det dåvarande läroverkets lägre stadium. en av Skulle indragning ske, borde den försiggä, först sedan den nya organien sationen hunnit prövas, och genomföras successivt. I fråga om kursav-

slutningen hävdades den ståndpunkten, att för alla lärjungar gemensam en kursavslutning i nedre sjätte klassen borde åvägabringas och de nedre sex klasserna i samband därmed ombildas till enhetsskola för bibringande en

av allmän medborgerlig bildning. Gymnasiet bleve med denna organisa-

tion treårigt.

Läroverkskommittén sitt betänkande den 8 december 1902. avgav

Med avseende på spörsmålet undervisningens behöriga tillgodoseende

av den medborgerliga bildningen anslöt sig kommittéförslaget i allt väsent-

ligt till de av riksdagen givna riktlinjerna. e fem lägre klasserna av läroverket jämte tillagd sjätte klass borde organiseras sexklasen som en sig skola för barna- och övergångsåldern, kallad realskola och avsedd att utöver omfånget för folkskolans verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning. Realskolans lärokurs skulle avslutas med under offentlig en kontroll ställd och viss kompetens åtföljd avgångsprövning, benämnd av realskolexamen. De fyra översta årsklasserna det högre allmänna läroav verket skulle organiseras som ett gymnasium, omfattande fyra årsklasser eller ringar och avsett att grundlägga de vetenskapliga insikter, vid som universitet eller högre tillämpningsskola vidare utbildas, samt avslutas med studentexamen. Rörande sambandet mellan realskolan och gymnasiet föreslog kommittén vidare, att gymnasiet skulle utgöra överbyggen nad på realskolans fem lägre klasser, så att lärjunge, flyttats till som realskolans sjätte klass, därigenom även berättigades till inträde i gymnasiets första ring. Vad åter angick spörsmålet folkskolans och läroverkets inbörom des förhållande, kom kommittén efter ingående utredning till den en upp-

fattningen, att ingen ändring härutinnan tillrådlig. Från principi-

vore ell synpunkt fann kommittén visserligen ingenting att erinra mot vara en indragning av första klassen. Folkskolan och realskolan hade nämligen delvis samma mål, i båda undervisades ungdom ålder, och av samma båda avsåge att meddela medborgerlig bildning, ehuru till olika utsträckning. Lika visst som de båda skolornas lärjungar gång måste åtskiljas en för att få olika utbildning, lika säkert att de intill ett visst stadivore, um utan skada kunde undervisas tillsammans. Var punkten för skils-

mässan lämpligast borde förläggas, vore pedagogisk erfarenhetsfråga,

en som till största delen måste bero på ifrågavarande skolors art och utveckling. Ur organisatorisk synpunkt läte det sig mycket väl tänkas, att folkskolans anknytningspunkt till läroverket ryckte ett år högre upp, så att

övergången kunde ske från andra klassen den bäst utrustade folkskoav lan till realskolans andra klass. Avgörande borde härvid Vara, huruvida indragning första klassen, med bibehållande realskolans slutmål en av av i olika ämnen, kunde genomföras utan alltför kännbara olägenheter för läroverken och för folkskolan. Kommittén skärskådade indragningsfrâläroverkets och folkskolans skilda synpunkter och kom till det gan ur resultatet, att såväl den omständigheten, att folkskolan i de flesta trakter vårt land ännu natt sådan utveckling, att den -även om man av en bortsåge fran tyskan utan särskild undervisning vid sidan eller alltför stor tidsförlust för lärjungar-na kunde förbereda till inträde i realskolans andra klass, ock de erfarenheter, vilka redan vunnits genom våra som grannländers åitgärder i detta avseende, syntes innebära stark maning en att i fråga inskränkningeii läroverkens lägsta stadium gå till väga om av med varsamhet. Det befarades eljest lätt kunna hända, att man, i stället för att närma folkskolan och läroverket till varandra, skapade en klyfta dem emellan och, utan för folkskolan, skadade det allmänna lärogagn verket att försvaga dess underbyggnad, så att antingen kunskapsgenom nivån sänktes eller överanstrêingning framtvingades. Emellertid betonade samtidigt kommittén, att den ansage det icke olämpligt, att försök med första klassens indragning anställas a orter, där kommunerna därtill befinnas villiga och folkskolan är väl utvecklad. Skulle dylika försök, utförda på olika orter och i tillräckligt antal, utfalla så gynnsamt, att de farhågor, at vilka kommittén givit uttryck, därigenom undanröjdes, då skulle tiden enligt kommitténs uppfattning inne att till övervara vägande upptaga frågan första klassens indragning. om I huvudsaklig anslutning till kommitténs förslag framlade Kungl. Riksdagen, år 1901. Majzt vid 1904 års riksdag proposition rörande läroverkens omorganisa- Lärorørlvsoch lönereglering för den vid dem anställda lärarkåren. Av intresse reformen tion gønoønfüres.

torde att. erinra därom, att föredragande departementschefen, som,

vara de kommittén angivna skäl, motsatte sig första klassens indragning,

pa av

sade sig icke hava något att invända mot den kommittén framav kastade tanken, att försök med indragning första realskoleklassen måtte av få anställas å sådana orter, där kommunerna så önskade och folkskolan väl utvecklad. Och departementschefen uttalade tillika, att dylika vore

försök måhända, med intresse övervakade och ledda av vederbörande läroverksstyrelse, just kunde bliva rätta vägen att bringa denna organisationsfråga till mognad och slutligt avgörande i den eller den andra riktena ningen. I anledning av propositionen framkommo inom riksdagen ett flertal motioner, innebärande yrkanden på grundväsentliga avvikelser från den Kungl. Majzt föreslagna organisationsplanen. Sålunda hemställdes, att av realskolan måtte göras femklassig och förbindas med avslutningsexaen men, innefattande prövning i minst ett främmande språk, samt att gymnasiet måtte anordnas som påbyggnad på denna realskolas högsta klass. Likaledes hävdades ett stort antal ledamöter andra kammaren det av av gamla kravet på första klassens indragning, i samband varmed inträdesfordringarna borde lämpas efter de i andra klassen fast folkskola av litt. A genomgångna kurser. Ä andra sidan från håll,

påyrkades ett att

riksdagen måtte avvisa förslaget inrättande vid de högre läroverken om av en särskild avslutningsklass bredvid första ringen. Det särskilda utskott, som hade läroverksfrågan till förberedande

behandling, skänkte emellertid regeringsförslagets grundläggande princi-

per sin anslutning. Dock mötte i utskottets motivering viss man en sympati för strävandet att fastare knyta sambandet mellan folkskolan och läroverket genom första klassens indragning. Det framhölls nämligen, att utskottet under viss förutsättning icke skulle hava något att i princip erinra mot denna tanke. Men utförbarheten därav för det vore dåvarande enligt utskottets uppfattning förenad med alltför stora olägenheter. Det hänvisades därvid särskilt till A-typens sparsamma förekomst, vilket ansågs medföra, att ett bortskärande första realskoleklassen av skulle på de flesta orter hämma övergången från folkskolan till de allmänna läroverken i stället för att befordra densamma. Utskottet ansåg följaktligen, att en indragning av första klassen under de då rådande förhållandena icke läte sig genomföras utan bestämda olägenheter. Men samtidigt uttalade utskottet tillika, att intet funnes att erinra med avseende på den departementschefen omfattade tanken, att försök med av indragning av första klassen finge anställas å sådana orter, där kommunerna så önskade och folkskolan väl utvecklad. vore

Tanken på att frångå regeringsförslagets avslutningsexamen i

med nedre sjätte klassen parallell klass, sig medelst anordnande

vare

ett treårigt gymnasium, byggt på en sexårig realskola, eller geav

ett fyraårigt gymnasium och femårig nederskola, avböjdes

nom en av utskottet med hänvisning till de under utredningen framkomna och av

departementschefen angivna synpunkter. Ãvenledes fast-

föredragande

höll utskottet vid tvåspråkig realskola.

Den i stort sett avvisande ståndpunkt, majoriteten inom det

som särskilda utskottet intog till strävandena att bereda väg för enhetsskoletankens framtida realiserande, rönte kraftig från inflytelse-

gensaga rikt andrakammarhåll. I utförliga reservationer uppvisades, hurusom nederskolans utvidgande med ännu en klass icke var av något verkligt behov påkallat, vadan den fortfarande borde omfatta endast fem klasser. I reservation hemställdes därför bifall till de motionsvis fram-

en om ställda yrkandena på femårig nederskola. Samtidigt krävdes ävenle-

en des, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majzt ville hemställa, att Kungl.

Majzt måtte taga under omprövning, huruvida inträdesfordringarna till

lägsta realskoleklassen kunde höjas till överensstämmelse med de för andra klassen fast folkskola litt. A anvisade kurser. I sistnämnda

av stridsfråga gick reservant än längre att påyrka omedel-

en annan genom bart beslut första klassens indragning. Riksdagens båda kamrar bi-

om föllo emellertid utskottsförslaget, första kammaren utan votering, andra kammaren med 147 röster mot 67, vilka avgåvos för sistberörda

senare ståndpunkt. I överensstämmelse med detta riksdagens beslut utfärdades den 18 februari 1905 den läroverksstadga, fortfarande är gällande

som

Läroverksfrågan hade omsider bragts i hamn i huvudsaklig överens stämmelse med de grundsatser, varit vägledande för 1899 års kommitté.

som

Den medborgerliga allmänbildningens krav hade visserligen därigenom i

vidgad mån tillgodosetts. Men på avgörande punkter hade dock enhetsskolesträvandena även denna gång måst giva vika inför motståndet från deras sida, hyste betänkligheter mot att låta folkskolan i större ut-

som

sträckning bilda grundvalen för den högre undervisningen.

1 Trots ovanberörda, i såväl propositionen riksdagens skrivelse gjorda uttalanden

som rörande lämpligheten indragning i försökssyfte läroverkets första klass, hava sådana

av av åtgärder icke någonstädes vidtagits.

På avgörandet följde ett år utan större skolpolitiska riksdags-

par debatter. Enhetsskolans förkämpar lock icke overksamma.

voro

När enhetsskoletanken nästa gång, vid 1908 års riksdag, fördes fram

Râøiçsâiázggn

i motion i andra kammaren, fick bevittna, att motionen icke blott

man enhälligt avstyrktes av det tillfälliga utskott, dit den hänvisats, utan också att kammaren utan votering följde utskottet. Orsaken till denna hållning låg icke i någon under de senaste åren inträffad ståndpunktsändring; därom ger den i sak ytterst välvilliga utskottsmotiveringen klart besked. Den bör fastmera sökas i det reformarbete, under de när-

som mast förflutna åren nedlagts på folkundervisningens område i syfte att stärka och vidga folkskolans betydelse för meddelande åt folkets bredare lager av allmänt medborgerlig bildning, och den i samband därmed stående kungl. propositionen till års riksdag med förslag till

samma upprättande kommunala mellanskolor.

av Högre fqlk- I anledning av motion inom andra kammaren vid 1905 års riks- 1§å§lgZÅgâ7daghänledde riksdagen Kungl. Majzts uppmärksamhet därpå, att de

högre folkskolorna syntes i behov ökad omvårdnad från statens

vara av sida. Efter verkställd utredning förelade Kungl. Maj:t 1907 års riksdag förslag till avsevärda förbättringar i den högre folkskolans ekonomiska och organisatoriska ställning, vilket förslag i huvudsak riksdagens

vann bifall. Genom detta beslut kom denna skolform att klart framstå

som

en medborgerligt praktisk överbyggnad på folkskolan, avsedd icke,

som fallet hittills Varit, för allenast den kroppsarbetande klassens barn utan för fortsatt utbildning barn olika samhällsklasser. Denna betydelse-

av ur fulla reform främjade i hög grad de högre folkskolornas utvecklingi såväl yttre som inre avseende.

Sedan bestämmelserna realskolexamen år 1905 tillkommit, in-

om riktades undervisningen i den högre folkskolan alltmera mot detta mål. Ett hinder för utvecklingen i denna riktning förefanns likväl i då gällande bestämmelser, begränsade statens understödjande medverkan

som till högst två ärsklasser inom högre folkskola och därtill inskränkte

en området för denna skolforms upprättande till landsbygden och städer utan allmänt läroverk.

Trots bestående förhållanden hade emellertid lärjungar, utgångna Kungl.

profrån folkskolans överbyggnader såväl i Malmö som i Stockholm, avlagt Jiâäâüjâijáiz-

realskolexamen såsom privatister och därmed ådagalagt möjligheten att med folkskolan såsom grundval uppnå ett med realskolans likvärdigt till kontinubildningsresultat. Med åberopande bland annat dessa fakta framlade

anstalter Kungl. Majzt år 1908 proposition angående statsunderstöd till kom-

en munala och enskilda läroanstalter, innebar ett undanröjande av be-

som stående hinder för strävandena att påbyggnad folkskolan erhålla

genom av

med. realskolan fullt jämbördig skolform. Det också framför allt en var med hänvisning till detta faktum, andra kammaren vid samma riks-

som dag icke fann anledning görasärskild framställning om utredning rörande bottenskoletankens realiserande. Propositionen i fråga inkomemellertid till riksdagen vid så tidpunkt, att den icke hann upptagas till

en sen saklig prövning.

Vid följande års riksdag framlades emellertid en proposition av Riksdagenåø

väsentligen likartat innehåll. Det ifrågavarande regeringsförslaget avsågâgâååfáffâiálg.

att samtidigt tillgodose flera olikartade bildningsintressen. I främsta rum- ;lak%êl'l'â§; met hade de mindre städernas och de stadsliknande samhällenas skolfråga skolor. erhållit förnyad aktualitet, sedan riksdagen förklarat sig icke vilja medverka till upprättande smärre med folkskolan konkurrerande samskolor. Ut-

av vägen att tillgodose det allmänt medborgerliga bildningsbehovet inom ifrågavarande orter högre folkskolor icke tilltalande, så länge genom-

genom var gåendet sådana skolor icke medförde någon bestämd kompetens. Där-

av jämte förelåg ännu viktig undervisningsfråga, utan uppskov krävde

en som :sin lösning, nämligen åvägabringandet förhöjt statsunderstöd åt de

av högre flickskolorna och övriga statsunderstödda enskilda läroverk, vilka läroanstalter kämpade med betydande ekonomiska svårigheter. Riksda-

hade år 1907, vid prövning sistnämnda läroverks anslagskrav, i gen av skrivelse hemställt, att plan för fördelningen och användningen

gemensam

de till enskilda läroanstalter utgående anslagen måtte utarbetas och av för riksdagen framläggas. Förslag till en sådan plan hade sedermera blivit Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk avgivet.

Då det gällde att bringa de föreliggande undervisningsfrågorna till

och någorlunda betryggande lösning, låg det i öppen dag, att

en snar

3-210409. L

andra kammarens medverkan icke skulle stå att vinna utan ett tillmötesgående av de inom denna kammare sedan nära 50 år tillbaka framförda kraven på enhetlighet iskolorganisationen. Förslaget var också uppgjort med tanke på att tillgodose dessa synpunkter och avsåg upp-A rättande k. mellanskolor å de orter, där behovet av

av s. kommunala

utvecklade överbyggnader på folkskolan gjort sig kännbart. I syftet

mera

att än hittills samla de alltför splittrade bildningssträvandena å

mera dessa orter sökte man nu förena den lägre samskolan med folkskolan

och dess överbyggnader till en enda fortlöpande utvecklingskraftig bild-

ningslinje, som kunde tillfredsställa såväl småsamhällenas speciella behov

det med den stigande allmänbildningen alltmera kännbara kravet på som beredande bättre möjligheter för den från folkskolorna utgående

studiebegåvade ungdomen att under organisatoriskt tillrättalagda former

kunna vinna ökad teoretisk utbildning.

Föredragande departementschefen utvecklade i sitt anförande till statsrådsprotokollet närmare dessa synpunkter. Därvid angavs också, att den skolformen vilade på den grundförutsättningen, att folkskolan

nya skulle utgöra bottenskola inom de samhällen, önskade begagna sig

som av ifrågavarande skolform. I samband härmed fästes uppmärksamheten på att ett eventuellt godkännande det föreliggande förslaget icke kunde

innebära ett principiellt godkännande av bottenskoletanken i hela anses

dess omfattning. Vad förelåge till avgörande, vore mera att be-

som trakta fråga praktisk art, föranledd de för tillfället rå-

som en av av dande yttre förhållandena.

Enligt regeringsförslaget skulle den kommunala mellanskolan avse att meddela ungefär det kunskapsmått, genom realskolexamen vits-

som ordas, vilket mål ansågs kunna uppnås, den komme att omfatta

om minst tre årsklasser. Av det begärda anslaget till kommunala mellan-skolor skulle enligt regeringsförslaget understöd kunna utgå mindre till skolor, vilka i avseende på inträdesfordringarna förutsatte det kunskapsmått, som kunde inhämtas i högsta kursen av folkskola litt. A, än även till samskolor, för år 1909 åtnjutit understöd av an-

som slaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, ändock de utgjorde överbyggnader på folkskolan. Vederbörande kommun skulle i förstnämnda

fall vara pliktig anslå de medel, som utöver skolans övriga inkomster

erforderliga. i vore

I anledning av propositionen väcktes inom båda kamrarna ett flertal motioner, som dels avsågo att utfylla vissa luckor i det föreliggande förslaget, dels åsyftade konsekvent tillämpning enhets-

en mera av skolans princip. I främsta rummet vände man sig mot den oklarhet beträffande de allmänna grundernas tillämpning, låg innesluten

som i ett medgivande åt de dåvarande enskilda samskolorna att erhålla statsunderstöd anslaget till kommunala mellanskolor, oaktat de icke

ur byggde på folkskolans grund och heller voro av kommunen underhållna. Av särskild betydelse i detta avseende blev en inom andra kammaren framburen motion, vari hävdades den uppfattningen, att det nya uppslaget skulle genomföras i organisk anslutning till den

mera historiska utvecklingen på området och till de överbyggnader på folkskolan, som arbetat sig fram, samt med iakttagande av även landsbygdens berättigade krav på ökade möjligheter för dess ungdom att inhämta den medborgerligt praktiska bildning, som realskolexamen avsåge att vitsorda. I anslutning härtill påyrkades, att den dittillsvarande skillnaden mellan privatskolor och kommunalskolor borde även framdeles upprätthållas samt att anslaget till understöd åt kommunala mellanskolor borde ställas i lämpligt samband med anslaget till understöd åt högre folkskolor.

Inom det särskilda utskott, som gick att behandla ärendet, bröto sig meningarna mycket starkt mot varandra, varvid första kammarens representanter sökte i möjligaste mån begränsa omfattningen botten-

skoleidéns genomförande, medan andrakammarrepresentanterna lika be-

stämt hävdade de grundsatser, inom denna del riksdagen sedan

som av gammalt gjort sig gällande. I följd härav företedde utskottsutlåtandet ett brokigt virrvarr av meningar, vilka emellertid till slut sammanjämkades på ett sådant sätt, att ett riksdagens beslut i sakfrågan kunde uppnås. Den kommunala mellanskolans samhörighet med folkskolan och dess överbyggnader blev starkt framhävd därigenom, att denna skolform fullständigt frigjordes från allt samband med den privata

samskolan och det enskilda undervisningsväsendet över huvud samt ställdes i naturlig förbindelse med den högre folkskolan. Därjämte hävdades den

uppfattningen, att mellanskolan, för att utan fara för iöveransträngning kunna uppnå ett med realskolans i alla avseenden likvärdigt slutresultat, borde göras fyraårig. I fråga de enskilda samskolorna fastställdes, om alt dessa efter en viss övergångstid för att erhålla fortsatt statsunderstöd måste ombildas till läroanstalter, byggde på den allmänna folksom skolans grund. Med godkännande av de av riksdagen vidtagna förändringarna i skolans organisation meddelade Kungl. Majzt erforderliga författningsbestämmelser den 29 oktober 1909, vilka med 1910 års ingång erhöllo gällande kraft Sedermera har Kungl. llaj:t den 19 november 1918 av särskild stadga för kommunala mellanskolor utfärdats, vilken författning närmare reglerar sagda skolforms organisation. Den kommunala mellanskolans inrättande betecknar bottenskoleprogrammets partiella genomförande. Genom nämnda skolform har efter långvariga skolpolitiska meningsbrytningar omsider direkt väg banats en från folkskolan till realskolexamen och i väsentliga avseenden även till studentexamen. Den omfattning, undervisningen i sagda skolform som sedermera tagit, har nogsamt ådagalagt den beträdda vägens farbarhet.

Iâiksd/zgvøzs Med utvecklingen den kommunala mellanskolan har emellertid av stdlløzzngtill inga en organisatorisk .. dualism. framträtt . . det nuvarande skolsystemet. om inom Det mindre tillfredsställande i sådan sakernas ordning torde starkt en hava bidragit att inom riksdagen aktualisera de tidigare, såsom

Oçgøaáêáåfl ovan

framhållits, inom andra kammaren med stor skärpa framställda kraven på nederskolans beskärning med eller två klasser. Tendenser i denna en 1913årsriksrriktning förmärktes redan år 1913, då riksdagen, i samband med bedag medel vid de

viljande av till nya tjänster allmänna läroverken, ansåg

sig böra giva uttryck åt den uppfattningen, att den under de genom åren inträffade starka stegringen i antalet ordinarie lärartjänster senare vissa svårigheter kunna uppstå vid den allmänna revision hela läroav verksfrågan, som icke allt för länge torde kunna undanskjutas, och

att därigenom lärarbefattningar skulle bliva överflödiga, åtminstone i så

måtto, att det vid vissa läroverk anställda antalet lärare icke vidare komme att vara behovet påkallat. De då gällande bestämmelserna av

lärares förñyttningsskyldighet till annat läroverk ansågos angående

erbjuda tillfredsställande garantier. Det kunde nämligen härutinnan icke

vid ifrågavarande revision läroanstalter komme att uppstå, antagas, att

högre allmänna läroverk eller realskolor, likväl insom, utan att vara

led i den staten helt eller till sin huvudsakliga del ginge såsom ett av

allmänna läroverksorganisationen, och att därför möjlighet

uppehållna

förflytta lärare vid de allmänna läroverken jämborde hållas öppen att

läroanstalter. Med hänsyn härtill uttalade riksdagen sin väl till dylika

föreskrifter meddelades angående skyldighet för blivande förväntan, att innehavare nyinrättade lärartjänster vid de allmänna läroverken att

förflyttning till med de allmänna läroverken jämunderkasta sig annan

läroanstalt, för den händelse i sammanhang med allmän reviförlig en

så påkallades. Genom berörda uttalande

sion av läroverksorganisationen

hade riksdagen indirekt anvisning lämnats rörande den väg, som

av en

tedde sig såsom den närmast till hands liggande för att få för riksdagen

ovanberörda dualism hävd.

Påföljande års riksdag erinrade återigen i enahanda sammanhang 1914års

senareriks-

de farhågor, riksdagen i nämnda avseende hyste. i Enär emellertid om som dag.

den 4 juli 1913 föreskrift den innebörd, 1913 års

i nådig kungörelse av

påkallat, meddelats, fann riksdagen ett visst korrektiv mot miss-

riksdag

förhållandet i fråga för handen och lät därför betänklig-

numera vara heterna mot inrättandet föreslagna tjänster falla.

av nya

Den förutsätta revisionen det allmänna undervisningsväsendet

anledning till ett särskilt uttalande från riksdagens sida jämväl i gav samband med bifall till Kungl. Majzt gjord framställning an-

en av gående ombildning statssamskolan i Södertälje till realskola för

Riksdagen anförde därvid, att med hänsyn till revisionen en viss gossar. tveksamhet gjort sig gällande rörande lämpligheten den ifrågasätta

av åtgärden. I och för sig måste betänkligheter sig mot att, innan

resa den riksdagen förut omnämnda revisionen kommit till stånd, ytter-

av ligare utveckla skolformer, vilkas ändamålsenlighet vid revisionen torde

komma att undergå särskild omprövning. Riksdagen fann emellertid den

föreliggande framställningen ett särskilt undantagsfall och hade med

avse hänsyn härtill kunnat biträda. densamma.

1915 års En närmare antydning den avsedda om revisionens allmänna syftriksdag.

ning under behandlingen vid 1915 års

gavs riksdag Kungl. Majzts

förslag rörande upprättande statssamskola Sollefteå. av en i I särskild

motion hade med utförlig motivering hemställts, att sagda förslag icke

måtte riksdagen bifallas. I motionen av vttrades efter erinran 1913 om

års riksdagsuttalande bl. Någon närmare

a.: utveckling av innebördeni

detta riksdagsuttalande har visserligen

blivit given, alldeles men

påtagligt är, att den däruti omnämnda revisionen var avsedd att gå i en

riktning fullständigt motsatt den, skulle inslås, ifall

som riksdagen godkände Kungl. Maj:ts föreliggande förslag

nu om inrättande sexklassig av

statssamskola i Sollefteå

Med hemställan bifall till motionen och

om avslag åKungl. Majzts

framställning i ärendet anförde statsutskottet bl. Ett a.: bifall till denna

framställning skulle i sak innebära ettifrånträdande av 1909 års riks-

dagsbeslut, varigenom de enskilda samskolorna för sitt fortsatta bestånd

efter 1920 års utgång hänvisades till att ombilda sig till mellanskolor,

enskilda eller kommunala. Utskottet - - -- kan icke finna det -- -

påkallat, att staten med särskilda ekonomiska

uppoffringar nu söker föra

utvecklingen på skolväsendets område in på banor, sedan som mer än

ett årtionde praktiskt taget varit övergivna. Att ett - - - - - -

direkt organiskt samband mellan den kommunala mellanskolan och

gymnasiet icke föreñnnes, innebär otvivelaktigt brist en i den nuvarande

läroverksorganisationen. Efter att därefter hava erinrat om ovan be-

rörda riksdagsuttalanden angående behövligheten

av en revision av läro-

verksorganisationen fortsatte utskottet: Utskottet vill

visserligen icke

mera utförligt uttala sig den riktning, i vilken denna om revision kan

förmodas komma att gå, det årtiondets men av senaste utveckling synes

man dock kunna draga den bestämda slutsatsen, att det kan förväntas,

att staten utvidgar sin medverkan till upprätthållandet två av med var-

andra parallella barndomsskolor. De betänkligheter i organisatoriskt hän-

seende, som senast av 1914 års riksdag sålunda uttalades, äro enligt ut-

skottets uppfattning avgörande för ett avslag å Kungl. Majzts förenu

liggande framställning

Bakom detta uttalande statsutskottet av stodo samtliga dess leda-

från första kammaren. I från andra kammaren samt 5 ledamöter möter från första kammaren bifall till avgiven reservation yrkade 7 ledamöter

föranledde ibåda kamrarna vidlyftiga Kungl. Majzts förslag. Frågan

principspörsmålet, huruvida

debatter, vilka väsentligen kommo att gälla

mellanskolans eller statssamskolans organisation vore den kommunala

ändamålsenliga. Första kammaren biföll med den allmän synpunkt mest ur medan andra kammaren utan votering 64 röster mot 54 reservationen,

utskottets ståndpunkt. Vid sedermera företagen gemenanslöt sig till

riksdagen sistnämnda mening med 199 röster omröstning biträdde sam andra mot 159 84 från första 58 från första och 141 från kammaren

-och 75 från andra kammaren.

ordning innehåller vid sådant förhållande På grund hävdvunnen av till riksdagens beslut. Någon tvekan riksdagens skrivelse ingen motivering

utskottets utlåtande ett adekan emellertid icke förefinnas därom, att ger

riksdagsmajoriteten förefintliga åsikten i frågan

kvat uttryck åt den inom

bestämd uppfattning, att den och att sålunda avslaget betingades av en

vid den kommande revisionen borde kommunala mellanskolans organisation

utgöra förebilden.

ifrågasatta revisionen undervisningsväsendet 1918 års lag- Den av riksdagen av

riksdag förslag vid 1918 års riksdag förelåg nytnna .skymtade åter fram, då om

för den vid läroverken anställda personalen.

löne- och pensionsreglering

förslag på hemställan 1902 års lönereg- Kungl. Majzts upptog, av

avlöningsvillkor, skulle förbindas med

leringskommitté, bland de som

för läroverkens lärare, ett, som tog bestämt

den nya löneregleringen

.sikte den ifrågasatta revisionen. Det nämnda villkoret, som vann

på

bifall Kungl. Majzt föreskrivet i löneförfattningarna

riksdagens -- av

1918 innebar, att icke allenast efter inden 22 juli en var, som -år 1919 tillträdde befattning vid allmänt läroverk, utan även

gången av förutvarande befattningshavare, inginge på nya staten,

.alla som den

med bibehållande tjänstegrad och avlöning, skulle vara pliktiga att, av

från allmänt läroverk till befattning inom underlåta sig förflyttas annan

för den händelse i sammanhang med allmän revision av

visningsväsendet, en .läroverksorganisationen deras tjänstgöring ansåges lämpligen böra förläggas

till med de nuvarande allmänna läroverken jämförlig läroanstalt. annan

24.

Ll-ngdonzs- Kravet på, undanröjandet den av föreñntliga dualismen i skolorskolercforår 1918ganisationen genom enhetsskolans fullständiga förverkligande men har ytterligare och enhetsvunnit ett stöd i och med den betydelsefulla

skolan. undervisningsreform, som

1918 års riksdagsbeslut upprättande praktiska ungdon1sskolor 0111 av utgör. Genomförandet denna reform, sett av mot bakgrunden av den kommunala

mellanskolans partiella förverkligande enhetsskolan på av den teoretiska

utbildningslinjen, har ovedersägligen åt ovannämnda krav givit ökad

aktualitet.

Nuvarande Den nuvarande skolorganisationen inrymmer sålunda en starkt förhållanframträdande dualism i förhållandet mellan folkskolan den. och de högre sko-

lornas nederstadium. Inträdesfordringarna till läroverkets första klass

äro, jämlikt, läroverksstadgans 2 och 29 fastställda

111on1. i anslut-

ning till det i första klassen fast folkskola litt. A inhämtade

av kunskaps-

mått. Läroverkets lägre klasser meddela i

en väsentliga avseenden med

folkskolan parallell undervisning. Denna parallellism framträder ännu starkare i förhållandet mellan folkskolan å sidan de ena samt statsun-

derstödda högre fliokskolorna och de högre samskolorna å den andra si-

dan, enär dessa skolor vanligen äro med särskilda försedda förberedande

klasser, upptagande barn från och med sjunde levnadsåret.

Helt annat är förhållandet med den kommunala mellanskolan. I

stadgan för kommunala mellanskolor § 1 angives denna skolas ändamål

vara att, såsom överbyggnad till egentliga folkskolan, lär-

den bereda jungar, som genomgått folkskola, anordnad enligt A-formen i

gällande norr

malplan och omfattande minst sexårig lärokurs, eller på annat sätt vun-

nit motsvarande kunskaper, tillfälle att den allmänt

inhämta medborger

liga bildning, vitsordas realskolexamen. I

so1n genom samma stadgas

§ 29 föreskrives i fråga

om intagningsvillkorenhi anslutningtill

skolans

ändamål, att lärjunge, för vinna inträde mellanskolan/s första klass,

att

vid anställd offentlig prövning skall hava visat sig det kun-s.

innehava

skapsmått, inhämtas vid genomgång fyra ârsklassei som av minst av

egentlig folkskola av A-formen. I de samhällen för närvarande uppgår -ende till över ett 60-tal där mellanskolor inrättats,är så-

-- kommunala

lunda

enhetsskolan realiserad.

25.

Parallellskolesystemet.

skäl för parallellskolesystemets bibehållande

Finnas

Efter översiktliga framställning den nuvarande skolorga- Gransknings-

denna av

synpunkter.

historiska tillblivelse med särskild hänsyn till brytningarna nisationens

skilda skolpolitiska uppfattningar vill kommissionen till ett närmellan

övervägande upptaga frågan det inbördes förhållandet i den nya mare om

mellan å sidan folkskolan och å den andra de

skolorganisationen ena

hava till uppgift att meddela ett högre mått av allmänt skolformer, som

medborgerlig eller förberedande facklig bildning. Vid behandlingen av

detta spörsmål har kommissionen funnit sig i första hand böra ur prin-

cipiell synpunkt underkasta parallellskolesystemet varmed kommissio-

förstår ett skolsystem, innesluter parallella skolor för barnaålnen som

stadium allsidig och ingående undersökning i syfte att utderns en

huruvida sådana skäl kunna anföras för detsamma, att man har röna, anledning förorda ett bibehållande därav även i framtida skolorgani-

sation.

utvecklingen har, såsom framgår den lämnade

Den föregående av

översikten, till fullo ådagalagt, att det föreliggande problemet obestridli-

depå gång mest svårlösta och till sin allmänna begen utgör ett av en

genomgripande, den praktiska pedagogiken har att betydelse mest som

handla. De omständigheter, tala till förmån förskolans re-

olika som

lativt tidiga differentiering, äro för visso den allvarliga beskaffenhet,

anordning undervisningsväsendet på denna grundval icke lätt-

att en av

kan avvisas eller frågan därom utan vidare reduceras till ett

vindigt

oväsentligt vid organiserandet framtidens skola. Under dessa

moment av

förhållanden har kommissionen ansett sig böra ingående pröva

mera hållbarheten de skäl, kunna anföras till förmån för anordningen

av som med två olika, sinsemellan parallella barndomsskolor.

har därvid funnit sig lämpligen kunna inordna de

Kommissionen

framförda under tre skilda synpunkter,allteftersom, de avse

argumenten

undervisning, uppfostran eller ekonomiska förhållanden.

4-210409. 1.

Parallell- Ur ren undervisniløzgssyøzpuøzkt har i synnerhet tidigare till stöd man skolsystemet under- för ett parallellskolesystem hävdat den meningen, att differen-

ur en tidig

visnings-

tiering i undervisningen bildar väsentlig förutsättning för beva-

synpunkt. en ett rande nationens kulturnivå, i den mån denna är beroende Nödvändig av på att ett heten w ti- visst mått av högre kunskaper och bildning är för handen hos ett dig diferen- ertiming. forderligt antal individer. Man har därvid särskilt gjort gällande, att

det för ett framgångsrikt inhämtande högre bildning skulle

av vara av

stor betydelse, att undervisningen redan från tidiga år inriktades på att

grundlägga mera vetenskapliga studier. Folkskolans pedagogiska uppgifter te sig för detta betraktelsesätt så väsentligt skilda från läroverkets, att

en radikal olikhet i själva undervisningsförfarandet skulle redan på bar-

naålderns stadium därav betingad. Enligt den ifrågavarande

vara uppfattningen skulle nämligen folkskolan i främsta rummet hava att bibringa sina lärjungar ett visst mått elementära, för omedelbar prakav tisk användning avsedda kunskaper, vid vilkas meddelande

någon sär-

skild hänsyn till fortsatta högre teoretiska studier icke

vore påkallad,

medan den högre undervisningen i stället måste åsyfta att meddela mera systematiserade, historiskt och kausalt bestämda insikter, vilka redan från begynnelsen måste grundläggas med viss, både formell och materiell, anpassning efter slutmålet.

Beträffande de framhållna Synpunkterna har kommissionen nu kunnat finna annat, än att ett betraktelsesätt det här antydda försom biser det förhållandet, att, innan individ förmår tänka eller arbeta en vetenskapligt, han måste få tid att i enlighet med sin natur utveckla egen sig, därigenom att sinnena övas, iakttagelseförmågan och uppmärksamheten skärpas, föreställningslivet utbildas och fantasien odlas, samtidigt med att förmågan av självständigt arbete befordras. Utan denna förberedelse måste hans framtida tänkande komma att lida brist på åskådlig friskhet

och livfull konkretion och de kvasivetenskapliga insikter, han till äventyrs vid unga år inhämtat, bliva endast mekaniskt tillägnat minnesvetande. Tages

erforderlig hänsyn till barnens psykiska utveckling, lär bibringandet de

allmänna förutsättningarna för varje kunskapstillägnelse, den må syfta

nu åt det ena eller andra hållet, gärna kunna försiggå på än ett mera sätt. Likaledes torde därvid hänvisad att sysselsätta sig med man vara

i det väsentliga föreställningsinnehåll. I båda fallen gäller det

samma nämligen barnaålderns skolstadium. All hittillsvarande pedagogisk erfarenhet giver vid handen, att den psykiska mekanismen vid inlärandet

det elementära kunskapsmaterial, här ifrågakommer, hos indivi-

av som der å sagda åldersstadium fungerar i det hela på samma sätt, alldeles oberoende de förberedas för den eller den andra levnadsba-

av om ena

Att vilja tvinga IO-ll-åriga barn att vid sitt arbete tillämpa nan.

abstrakta metoder eller inhämta ett av dylika metoder bestämt vemera tande måste leda till undervisning, icke överensstämmer med lär-

en som

jungarnas verkliga utvecklingsstadium. I detta avseende föreligga inga-

lunda alltid uppmuntrande erfarenheter från det gamla läroverket, där

icke drog i betänkande att oförmedlat införa lärjungarna i ett redan man från början tillrättalagt system eller att utan föregående induktivt arbete erbjuda dem allmänna abstrakta satser och regler. I samma mån som det första kunskapsinhämtandet får ske på sådant sätt, att det främjar individens allmäntmänskliga utveckling, skall det ock bäst komma att tjäna

grundläggning för vetenskapliga studier. Även oberoende

som mera av berörda synpunkter måste differentiering vid en tidig ålder ingiva

en betänkligheter, enär förutsättningar för ett riktigt val då knappast äro för handen.

Det har i detta sammanhang likaledes framhållits, att det skulle er-

språkunder-

fördelar, undervisningen i främmande visningen. bjuda bestämda pedagogiska om språk grundlades på ett tidigt åldersstadium. Därvid skulle nämligen ett gott uttal kunna bibringas lärjungarna med större lätthet, varjämte även minnesförrådet ord och fraser skulle kunna lättare och rikligare

av inhämtas, än undervisningens påbörjande uppskötes till en senare

tidpunkt.

Vad denna fråga beträffar, låter det sig Visserligen icke förnekas,

nu att det med hänsyn till de i språkundervisningen ingående imitativa momenten och denna undervisnings behov mekanisk minneskunskap

av erbjuder vissa fördelar att börja densamma på ett så tidigt stadium som möjligt. Kommissionen kan dock icke föreställa sig, att barnet, som vid 10 års ålder äger förmåga att med framgång inhämta de elementära grunderna ett främmande språk, ett par år senare skulle kunna i avse-

värd grad hava förlorat sina förutsättningar i detta avseende. Och då vid de kommunala mellanskolorna, där tyskan är första språk, goda

resultat av språkundervisningen konstaterats, är berättigad förman vänta ännu bättre frukter denna undervisning, sedan vissa metodiska av förbättringar blivit genomförda och sedan ordningsföljden, såsom kommissionen kommer att föreslå, blivit i det engelskan fått inträda en annan, såsom första språk. Efter kommissionens uppfattning böra de olägenheter, skulle som komma att bliva följd uppskovet med språkundervisningens påen av börjande, till en god del motverkas den koncentrationsläsning, av som enhetsskolan för med sig, i det undervisningen å barndomsskolans stadium uteslutande ägnas åt modersmålet och folkskolans övriga icke språkliga ämnen, under det på skolans mellanstadium de främmande språken inträda med förstärkt timtal. Härtill kommer, att språkundervisningen å detta stadium med större lätthet kan anordnas på ett senare sätt, som motsvarar lärjungens egen utveckling, och förändrade genom metoder göras mera fruktbringande än hittills. Undervisningen i främmande språk innesluter nämligen och måste innesluta vissa moment, försom utsätta alltför ringa utvecklat medvetande och därför endast som kunna vinna på undervisningens uppskjutande till ett stadium, där lärjungarnas medvetande nått sådan utveckling, att nämnda moment en kunna vederbörligen tillgodoses. Jämväl i detta avseende hart kommis-

sionen för riktigheten sin uppfattning funnit stöd i föreliggande

av erfarenheter från de läroanstalter, där uppskov med språkundervisningen

av organisatoriska eller andra grunder ansetts önskvärt eller nödigt.. Kommissionen vill emellertid i detta sammanhang betona vikten att av redan i folkskolan undervisningen i modersmålet bred och säker genom en grund lägges för undervisningen i främmande språk; den undervisnya ningsplanen för folkskolan är också såavfattad, att idetta avseende man kan förvänta ett bättre resultat sagda undervisning än hittills. av i Emellertid vill kommissionen ingalunda förneka, att inom enhets- V skolan språkfrågans rationella ordnande i ett land, där tre främmande språk måste på skolschemat, medför svårigheter

rymmas av pedagogisk

och organisatorisk natur. Sålunda blir det oundgängligt att inom

väl kort period sammantränga studiet av språk, som skulle vinna på en längre tids studium, och att språken komma att inträda i för snabb följd. Kommissionen förmenar emellertid, att olägenheter av här antydd naturi olika form möta varje skolorganisation, och att övervägandet av den i varje fall ändamålsenligaste anordningen måste försiggå under hänsynstagande till samtliga de förhållanden, därvid göra sig gällande. Sker

som detta, torde här berörda vanskligheter i den framtida skolan kunna till sin räckvidd begränsas i minst lika hög grad i den nuvarande kom-

som munala mellanskolan och icke föranleda någon sänkning av den allmänna

bildningsnivån i språkligt avseende.

Vid ståndpunktstagandet över huvud till frågan om enhetsskolesy- Hittillsstemets praktiska genomförbarhet i vårt land synpunkten dess fåfåââåfereá;

ur av sannolika inverkan på den allmänna kunskaps- och bildningsnivån harenäâtâsfåââti kommissionen icke kunnat stanna vid teoretiska överväganden utan sökt fotfäste på erfarenhetens mark. Kommissionen har därvid ansett sig böra ägna synnerlig uppmärksamhet åt arbetet i de läroanstalter, de kommunala inellanskolorna, vilka i sin undervisning redan nu direkt anknyta till folkskolan.

Då kommissionen sökt gå denna väg, har det stått klart, att det för vinnande ett säkrare omdöme rörande arbetet i en skolform kräves

av i första hand kännedom och sakkunnigt bedömande av det sätt, varpå

om det dagliga arbetet där bedrives med hänsyn till undervisningsmetoder, lärjungarnas behandling, tillgodoseendet av skolhygienens krav m. m. Men därjämte måste värdesättning den art, kommissionen här

en av

att åvägabringa, givetvis byggas på gjorda erfarenheter rörande avser arbetsresultatet, sådana dessa föreligga i avlagda examina och avgivna vitsord.

De angivna båda Synpunkterna måste vid ifrågavarande bedö-

nu mande ömsesidigt komplettera och stödja varandra. Förbises får nämli-

icke, att relativt tillfredsställande uppvisnings- och examensresultat gen kunna vinnas på bekostnad av lugn och gedigenhet vid undervisningen och sålunda framgå ett arbete, i avseende på de former, under

ur som vilka det kommit till utförande, lämna för nog så vägande an-

kan rum

märkningar. Å andra sidan innebära mindre tillfredsställande

examens-

resultat icke med nödvändighet, att det bakomliggande arbetet burit

un-

dermålighetens prägel.

Kommissionen har därför låtit sig angeläget att söka anlita

vara båda nu antydda vägar för att komma till bestämd uppfattning

en av den kommunala mellanskolans arbetsduglighet.

För bedömande undervisningsarbetets anordning och allmänna

av läggning har kommissionen i första hand haft att lita till de omdömen,

som härutinnan föreligga från åtskilliga dess ledamöter, vilka pågrund

av av sin ämbetsställning eller föregående verksamhet varit i tillfälle att bilda sig en på en omfattande vilande uppfattning

mera erfarenhet om

det dagliga arbetet i skolor olika typer uti landets skilda delar. Där-

av jämte hava kommissionens samtliga ledamöter besök vid del

genom en skolor sökt få en inblick i den kommunala mellanskolans organisation

och undervisningsverksamhet.

Vad angår prövningen resultaten ifrågavarande läroanstal-

av av nu ters arbete, har kommissionen sökt utnyttja det statistiska material,

som föreligger från mellanskolans än tioåriga tillvaro i samhällen

mer av Växlande struktur.

Beträffande till början de erfarenheter, kommissionen för-

en som värvat på den förstnämnda av dessa vägar, har kommissionen visserligen

icke förbisett vanskligheterna att därur draga allmängiltiga slutsatser.

Arbetet vid de kommunala mellanskolorna gestaltar sig nämligen på

grund av individuella och lokala förhållanden i Viss mån olika på skilda

ställen. Därtill kommer, att mångenstädes föreñntlig strävan att

en ifråga om arbetsprestation icke stå efter de allmänna läroverken icke kunnat undgå att utöva ett Visst, för det dagliga arbetets lugna fortgång mindre gynnsamt tryck. Kommissionen har emellertid i stort sett haft ett fördel-

aktigt intryck av undervisningsverksamheten vid de kommunala mellan-

skolorna och finner sig på grund härav berättigad hysa bestämda förhoppningar, att sagda skolform, i synnerhet när den vunnit större stadga och yttre ro samt framförallt genom statsmakternas försorg erhållit starkare stöd för

en fortsatt framgångsrik verksamhet, skall kunna väl fylla de anspråk, som

kunna komma att ställas på densamma. Att i sådant avseende anvisa lämp-

liga utvägar och medel ingår jämväl i de kommissionen förelagda uppgifter.

Vad därefter vidkommer bedömandet de vid mellanskolorna

av uppnådda studieresultaten, må till en början erinras därom, att de berättelser,

till skolöverstyrelsen ingivits av de av Överstyrelsen särskilt förordsom nade ombuden vid realskolexamen Vilka ombud torde få tillerkännas

synnerlig vittnesgillhet rörande det sätt, varpå mellanskolorna förmå fylla det för undervisningen uppställda målet som regel betona de goda

resultat, vid mellanskolornas realskolexamen uppnås.

som

Dessa allmänna omdömen vinna också ett starkt stöd i undervisningsstatistikens vittnesbörd. En undersökning av fördelningen av de vid slutet vårterminen 1918 avgivna vitsord i olika läroämnen är i detta

av avseende mycket belysande. Sålunda utgjorde de i realskoleklasserna 3-5, respektive mellanskolans klasser 1-3, i modersmålet underkända lärjungarna vid de högre läroverken 14.34 vid realskolor för gossar 16.24 vid statens samskolor 16.93 % gossar och 9.69 % flickor, vid de kommunala mellanskolorna 17.90 gossar och 9.44 flickor. I tyska utgjorde motsvarande procenttal: 23.77; 25.57; 25.51 och 16.26; 23.80 och 16.42; i engelska klasserna 4-5, respektive 2-3: 12.11; 13.51; 11.91 och 8.14; 13.50 och 7.92 samt i matematik: 20.67; 22.82; 19.71 och 25.94; 18.79 och 19.72. Medan sålunda, vad modersmålet angår, de kommunala mellanskolornas gossar visa något större antal underbetyg än de allmänna läroverkens, äro mellanskolornas flickor i sagda hänseende något bättre ställda än samskolornas. I tyska måste mellanskolornas resultat närmast betecknas i det hela såsom något bättre, i engelska såsom något än läroverkens.

svagare Vad slutligen beträffar ämnet matematik, giva de anförda siffrorna vid handen, att den kommunala mellanskolan i detta ämne kan uppvisa resultat, ställa sig icke oväsentligt gynnsammare än de allmänna lä-

som roverkens. Undersökningens utsträckande till övriga läroämnen, där underbetygsprocenten dock icke når omfattning i de här särskilt

samma som anförda, bekräftar det allmänna intrycket, att mellanskolornas undervisning intager ståndpunkt, som fullt kan jämföras med motsvarande statliga

i läroanstalters.

Mot den bevisföring, här kommit till användning, torde emel-

som lertid den anmärkningen kunna framställas, att de åberopade betygsresultaten skulle kunna härröra skonsammare tillämpning gäl-

av en av

lande kunskapsfordringar Vid mellanskolorna än vid läroverken. En dy-

lik invändning kan emellertid tillbakavisas genom en hänvisning till de uppnådda slutresultaten, ådagalagda vid realskolexamen. Enär uppgif-

terna för den skriftliga prövningen, som bekant, utgivas av skolöverstyrelsen, och då därjämte bedömandet, på grund den av Överstyrelsen

av företagna eftergranskningen, torde få försiggå efter vid olika läro-

anses anstalter möjligast ensartade äger sålunda i de uppnådda

normer, man resultaten betydelsefull kontroll å riktigheten de i det föregående

en av dragna slutsatserna.

En jämförelse beträffande de i den skriftliga realskolexamen under åren 1913-1920 underkända lärjungarnas fördelning å allmänna läroverk

och kommunala niellanskolor giver följande resultat.

j Statssanxskolor gglçgåggløj

Högre läroverk ; gjalgsgggg;

Ä Antal

g Antal Antal l Antal

i i

i i l

50 11.2 21 8.9 9 3.5 12 6.2

. . . . . . . . . . . .

1914 f 12 l 3.7 i s 2.4 l 10 i 3.4

35 8.2 l1915 . . . . . . . . . ..

50 11.5 14 i 4.9 i 11 5.0 j 18 5.4

. . . . . . . . . .-

I I i

1916 47 13.3 20 8.0 10 4.2 . 25 6.9

. . . . . . . . . . . l

l l l i l

32 7.9 18 6.6 l 11 4.3 19 5.1

. . . . . . . . . . . l

1918 34 7.6 16 5.3 6 i 2.4 11 i 2.5

. . . . . . . . . .. i i j 7 i 2.5 18 2.9

1919 46 8.5 17 6.1

. . . . . . . . . .. l ;i1920 I 5.1 l 47 J 6.2

47 9.4 22 7.3 i 14

. . . . . . . . . .

Då det emellertid icke sällan torde inträffa, att examinander, vilkas realskolexamen egentligen bort underkännas redan på grund de

av skriftliga tillåtas deltaga i den muntliga examen och då den i

proven, detta avseende tillämpade praxis vid olika läroanstalter torde ställa sig

rätt växlande, lärer det nödvändigt att skärskåda ovanstående siff-

vara ror mot bakgrunden av resultaten jämväl i den muntliga realskolexamen. Nedanstående tabellariska sammanställning angiver antalet av de i sagda

vid olika läroanstalter underkända examinanderna. examen

.53

1 m . Högre läruverk å Statssamskolor p År

Antal 2 i Antal 2 i Antal l Antal l 2

l l l i

1913 16 3.6 6 2.0 5 1.9 0 0.0 . . . . . . . . . . i i 1914 25 5.9 i l

5 i 1.6 0 0.0 4 1.4 . . . . . . . . . . 4 l

1915 20 4.6 i 1 0.3 ö T 2.3 1 0.3 . . . . . . . . . . 1916 N 6 | 1.7 5 l 2.0 6 g 2.6 s 7 1.9 . . . . . . . . . . 1917 21 5.2 7 2.:; x l 3 l 0.3 . . . . . . . . . . . l 1919 22 l 4.9 l 4 1.3 5 2.0 l 1 0.2 . . . . . . . . . .. 1919 29 5.4 l 6 2.1 2 0.7 5 l 0.3 . . . . . . . . . . .

1920 26 i 5.6 i s 2.6 7 2.6 11 1.4 . . . . . . . . . . . ,

En fullständig bild hithörande förhållanden skänker av en sam-

manställning av totala antalet i realskolexamen vid ifrågavarande länu roanstalter godkända lärjungar:

i Högre läroverk Statssamskolor Är

j I

f Antal i Antal 2 Antal 27 Ami l 2

i l i ; 1913 380 281 91.2 246 94.6 182 93.8 . . . . . . . . . . - 1914 367 85.9 306 94.7 243 97.6 279 95.2 . . . . . . . . . . i i ;

1915 366 83.9 271 94.3 202 92.7 316 94.3 . . . . . . . . . . .i i i i

1916 301 85.0 226 l 90.0 220 93.2 333 l 91.2 . . . . . . . . . . 1917 353 86.9 248 90.9 | 210 91.7 349 94.1 . . . . . . . . . . 1913 392 87.5 i i l 280 93.4 239 95.6 i 403 97.2

. . . . . . . . . . . 7 , 1919 466 86.1 256 91.9 271 | 96.8 590 . . . . . . . . . .. 96.3

D i I

1920 426 350 274 i

i 90.1 251 92.3 i 705 92.4 . . . . . . . . . . .

Det lär knappast möjligt att uti ovanstående sammanställvara

ningar erhålla något stöd för påståendet lägre kunskapsnivå vid om en de kommunala mellanskolorna än vid statsläroverken. I den skriftliga

examen förete de förstnämnda genomgående avsevärt lägre

en kugg-

ningsprocent än de högre läroverken. En mindre överlägsenhet fram-

träder i regeln även i jämförelse med realskolorna. Endast statssamsko-

lorna uppvisa något resultat i denna del synas gynnsammare av examen

5210499. v

än de kommunala mellanskolorna. Vad den muntliga examen angår, ligger kuggningsprocenten vid de kommunala mellanskolorna samtliga år utom ett Väsentligt under de högre läroverkens, något under realskolornas samt för alla år utom två betydligt under även samskolornas.

Tages vid ifrågavarande jämförelse realskolexamen i dess helhet

nu i betraktande, framträder i regeln tydlig överlägsenhet hos de kom-

en munala mellanskolorna över såväl de högre läroverken som realskolorna. Under åren 1915, 1917, 1918 och 1920 har en liknande överlägsenhet varit förhanden i jämförelse med statssamskolorna, medan åter dessa under andra år kunnat framvisa fördelaktigare siffror. I det hela torde

berättigad jämställa mellanskolornas och samskolornas examensman vara resultat.

I det föregående har redan antytts, att den skriftliga realskole-

skolöverstyrelsens åtgörande underkastas fortlöpande examen genom

kontroll i syfte att åvägabringa största möjliga likformighet vid provens

bedömande. Då det därför gäller att avgöra, i vilken mån de ovan berörda examensresultaten objektivt sett kunna anses utgöra en riktig värdesättning de examinerades ligger det i sakens natur, att den före-

av prov, tagna eftergranskningens resultat måste tillerkännas avgörande betydelse.

Sagda eftergranskning verkställes för varje ämne tillkallad

av en sakkunnig, vadan de olika proven efter fullt enhetliga synpunkter genomgås och bedömas. De granskade skrivningarna bedömas därvid med

viss valör, växlande mellan O och 5. Omsatta i vanliga betygsbetecken ningar angiver valören att provet förtjänat betyget A eller a, valören 4 betyget AB eller Ba, valören 3 betyget B, valören 2 betyget BC och valören 1 betyget C. Valören O användes bland annat, när examinanden inlämnat ett blankt papper.

I den statistiska delen kommissionens betänkande lämnas en

av detaljerad sammanställning såväl läroanstalternas egna betyg som

av eftergranskningens resultat beträffande vårterminerna 1912-1917, till vilken sammanställning kommissionen tillåter sig hänvisa. Här må allenast framhållas, att eftergranskningen otvetydigt pekar på att proven vid de olika läroanstalterna bedömas mycket välvilligt, och att ett icke obetydligt antal egentligen bort underkännas, erhållit godkänt

prov, som

vitsord. I detta sammanhang har kommissionen icke anledning att dröja vid dessa i och för sig nog så betydelsefulla förhållanden. Av vikt är däremot att få utrönt, i vilken grad de vid olika läroanstalter åt lärjungarna givna vitsorden visat sig utgöra verkliga uttryck för de olika provens beskaffenhet. För belysning av detta spörsmål och sålunda för att utröna, om och i vad mån den konstaterbara skiljaktigheten mellan de olika läroanstalternas betygssättning och eftergranskningens resultat är ägnad att rubba de slutsatser, till vilka kommissionen i det föregående kommit rörande examensresultatet vid de kommunala mellanskolorna, har kommissionen för vårterminen 1918 den enda examensperiod, för vilken primär- uppgifterna medgivit dylik undersökning beräknat de individuella en medelvalörerna för samtliga skrivningar från olika läroanstalter. Resultatet av sagda beräkning meddelas i nedanstående tabell.

Engelska Moders- lRäkning Tyska L ä r o a n s t a l t mål 4 Over-.. Repro- Over- Reprel sättning duktion sättning i duktion Högre läroverk 427 examinander 2.6 l 2.8 3.0 l 3.0 2.7 l 2.8

. . . . . . i Realskolor 290 examinander 2.7 3.0 3.0 3.0 2.8 2.8 . . . . . . . . Statenssamskolor 243 examinander i 2.9 2.6 2.9 3.1 2.8 i 2.9 . . . . . Kommunala mellanskolor 416 examinander 2.9 3.3 3.1 i 3.3 3.0 3.0 . . i Privatskolor 275 examinander 2.9 3.1 3.0 3.4 2.9 2.7 i . . . . . . . i g

Undersökningen giver otvetydigt vid handen, att beträffande modersmålsprovet de högre läroverken Visa de sämsta resultaten, under det att lärjungarna vid statssamskolorna, kommunala mellanskolorna och privatskolorna uppnått medelvalör. Beträffande provräkningen samma ligger resultatet vid de kommunala mellanskolorna över samtliga övriga läroanstalters. I fråga det tyska och det engelska översättningsom provet samt den engelska reproduktionen stå de kommunala mellan

skolornas lärjungar främst och i fråga det tyska reproduktions-

om provet är resultatet enahanda vid jämförelse med de statliga läroanstalterna, medan privatskolornas lärjungar häri äro i någon mån överlägsna.

Den verkställda undersökningen synes kommissionen utgöra be-

en stämd bekräftelse på den av den nyss anförda statistiken framgångna slutsatsen, att examensresultaten vid de kommunala mellanskolorna äro icke blott fullt jämförliga med utan något överlägsna övriga läroanstalters. Elftergranskningen har jämväl ådagalagt, att betygsättningen vid berörda skolor icke utmärkt sig för större mildhet än vid motsvarande statliga

läroanstalten

De slutsatser, som framgått ur senast berörda undersökningar, torde med så mycket större berättigande kunna åberopas såsom argument mot den påstådda sänkning av kunskapsnivån, vilken av parallellskolesystemets förfäktare förmenas oskiljaktigt förbunden med enhets-

vara skolans införande, undervisningen vid de kommunala mellanskolorna,

som efter vad kommissionen utrönt, hittills i alltför ringa mån tillgodogjort sig de i folkskolan redan inhämtade kunskapsmoment, vartill kommer, att förhållandena i ekonomiskt och pedagogiskt avseende ofta nog torde vara mindre gynnsamma än vid de med rikare materiella resurser och även i övrigt bättre utrustade statsläroverken.

Den av kommissionen förebragta utredningen rörande föreva-

nu rande spörsmål har sålunda lämnat skäl för den uppfattningen, att parallellskolesystemets bibehållande icke kan påkallat med hänsyn

anses till fyllandet av det för realskolan angivna bildningsmålet. Med ledning av de gjorda erfarenheterna måste man vara berättigad göra gällande, att detta syfte i samma utsträckning kan tillgodoses även inom en på enhetsskolans grund vilande organisation.

En annan fråga är emellertid den, huruvida ett i överensstämmelse med nämnda grundsats anordnat undervisningsväsen jämväl synpunkten

ur av gymnasiets speciella bildningsmål kan vara ägnat att tillfredsställa berättigade anspråk. Ett omdöme härutinnan förutsätter kännedom om i vad mån den lagda grunden kan tillräckligt stark för att bära

anses upp gymnasiet. De i det föregående anförda fakta giva visserligen ingen anledning till ett antagande, att så icke skulle vara fallet. Kommissionen har emellertid funnit det angeläget att underkasta jämväl det ifrågavarande spörsmålet en närmare undersökning och i detta syfte sökt tillgodogöra sig de erfarenheter, som redan föreligga rörande resultatet

de från mellanskolorna utgående lärjungarnas gymnasiestudier. Be-

av tänkande III. Enär med enstaka undantag realskolexamen avlades vid kommunal mellanskola först år 1912 och studentexamen från mellan-

av skolorna utexaminerade lärjungar avlades första gången år 1914, har den statistiska undersökningen kunnat omfatta allenast de åren 1914-1919 i studentexamen deltagande lärjungar, som tidigare i kommunala mellanskolor åtnjutit undervisning. Sagda undersökning har oförtydbart ådagalagt, att de ifrågavarande lärjungarna i allmänhet förmått tillgodogöra sig undervisningen å gymnasiet lika väl som de lärjungar, vilka erhållit sin grundläggande utbildning i en statens realskola, och detta icke minst i främmande språk.

Kommissionen vill därefter till undersökning upptaga spörsmålet, huruvida parallellskolesystemet med hänsyn till undervisningsarbetets bedrivande kan erbjuda andra fördelar av sådan beskaffenhet, att man

denna anledning bör ifrågasätta dess fortsatta bibehållande. av

l sådant avseende har såsom skäl för parallellskolesystemets bibehållande anförts, att arbetet i de nuvarande läroverkens lägre klasser skulle befriat från vissa återhållande moment, inverka försvå-

vara som rande på undervisningen i folkskolans motsvarande klasser.

Bland moment, härvid förtjäna uppmärksamhet, vill kommis-

som sionen särskilt erinra, hurusom lärjungar, utgående från skilda sociala skikt, ansetts i avsevärd utsträckning besitta olika föreställningskrets eller över huvud väsentligen växlande psykologiska förutsättningar vid studiearbetet. Därjämte har framhâllits, att folkskolan på grund av sin obligatoriska karaktär i större omfattning än läroverken måste meddela

undervisning åt i begåvningshänseende svagt utrustade lärjungar, vilket

förhållande med nödvändighet utövade ett mindre gynnsamt inflytande

på undervisningen därstädes. Och slutligen torde böra uppmärksammas

de omständigheter, äga samband med folkskolungdomens tidiga

som deltagande i förvärvsarbetet.

Kommissionen vill till en början dröja vid det gentemot enhets- Uppväøct-

nnljäns skolesystemet åberopade psykologiskt viktiga sakförhållandet, att lärjungar

inverkan. från skilda hem och samhällslager vid undervisningsarbetets början be-

sitta växlande föreställningskretsar och ordförråd samt olika utvecklad uttrycksförmåga. I motsats till barn ur burgna och bildade hem för-

barn ekonomiskt missgynnade och ur bildningssynpunkt tillmenas ur bakasatta samhällsklassei ofta medföra märkvärdigt liten fond av före-

en ställningar och erfarenheter. De antagas också sällan äga ett

senare ringare ordförråd och en mindre uppövad förmåga att uttrycka sig. Man skulle här stå inför alldeles obestridlig miljöinverkan.

Kommissionen vil ingalunda förneka, att åtskilligt av vad som i

förevarande avseende anmärkts motsvaras faktiska förhållanden. nu av Men kommissionen kan icke underlåta att erinra därom, att man vid bedömandet föreliggande spörsmål bör gå fram med en viss

av nu varsamhet. Vad ter sig såsom en allmän fattigdom på föreställ-

som ningar, kan nämligen ofta endast brist på föreställningar inom

vara en ett visst livsområde, vilken kompenseras av en större rikedom på föreställningar inom det område, vari individen befunnit sig. För undervisningen bör det obestridligen viss fördel, att lärjungarna besitta

vara av erfarenheter från skilda livsområden. Det gäller därvid för skolan att tillgodogöra sig det för alla gemensamma för att sedermera på denna grundval successivt utbygga föreställningskretsen under omsorgsfullt utnyttjande de bidrag, från olika håll kunna lämnas. Icke alltför

av som sällan torde det för övrigt vid detta arbete visa sig, att många av de erfarenheter och föreställningar, härstamma från tiden före skol-

som gångens början, skola i behov omgestaltning och korrigering.

vara av

Vidare är vid bedömandet den förevarande frågan att märka,

av att föreställningslivets och uttrycksförmågans utveckling hos lärjungarna ingalunda kan sägas generellt korrespondera med hemmens sociala, än mindre med deras ekonomiska villkor. I stället hänvisar erfarenheten därpå, att de individuella anlagen för den vidare utvecklingen äga en

större betydelse än uppväxtmiljön, inflytande dessutom under skol

vars arbetets gång väsentligt modifieras.

Särskilt måste härvid uppmärksammas, att antydda förhållande

nyss starkast gör sig gällande vid skolgångens början och att efter några års skolundervisning utjämning av förhandenvarande differenser i allmän-

en het torde komma till stånd. Och det torde likaledes vara höjt över

Varje tvivel, att denna utjämning måste för de olika lärjungarna bliva grundligare och betydelsefull i mån barn från skilda samhälls-

are, samma klasser och växlande uppväxtmiljö i större utsträckning komma att

ur i folkskolan gemensamt mottaga sin grundläggande undervisning.

Slutligen kan det förväntas, att, allt efter det allmänna folkbild-

som ningsarbetet hinner fördjupas och sociala åtgärder vidtagas, som kunna

ägnade att bereda föräldrarna möjlighet att skänka det uppväxande vara släktet större omvårdnad, de fall, då barnen börja sitt skolarbete med

jiåfallantle föreställningsfattigdom, skola bliva allt färre.

l den mån berörda svårigheter äro verkliga och icke låta sig

nu undanröjas, torde det jämväl gälla, att de åtfölja varje skolsystem, som över huvud medgiver sammanförande lärjungar från olika sociala

av skikt, och sålunda även det nuvarande. Utan att vilja underskatta dessa svårigheter hyser kommissionen likväl den uppfattningen, att de i framtiden på grund organisatorisk anordning, varigenom folk-

av en skolans högsta klasser inträda såsom ersättning för läroverkets lägsta, icke med fog kunna sägas bliva nämnvärt större än för närvarande, särskilt urvalet till den högre skolan kommer att ske på ett högre

som åldersstadium.

Om kommissionen sålunda icke ansett sig böra tillmäta ovanberörda argumentering till förmån för parallellskolesystemets bibehållande alltför

m stor betydelse, måste kommissionen däremot erkänna, att den starkare bâåzåxzftâ

blandningen i folkskolans klasser begåvade och mindre begåvade lär-

av jungar uppenbarligen är ägnad att verka hinderligt på undervisningsarbetet i denna skolform.

Visserligen kan det icke lämnas obeaktat, att differenser inu ifrågavarande avseende äro tillfinnandes jämväl i läroverkens lägre klasser,

läroverken befinna sig dock i ett avgjort läge än folkskolan men gynnsammare därigenom, att möjlighet föreligger att avvisa inträdessökande eller att relativt snart avlägsna de begåvningarna, vilkas inträde möjlig-

svagare gjorts endast därpå särskilt inriktad träning.

genom en

Åtgärder hava emellertid vidtagits i syfte att undanröja den ogynn-

inverkan på folkskolans inre arbete, berörda förhållande samma som utövar. Sålunda möter inom folkskolan å de större orterna en be-

man

stämd strävan att upprättande hjälpklasser frigöra det genom av normala undervisningsarbetet från beroendet de mest efterblivna barnen. av Om ock en sådan anordning för de mindre orternas och landsbygdens vidkommande icke hittills kunnat i någon större utsträckning komma i tillämpning, finner sig dock kommissionen böra erinra därom, att åtgärder av 1920 års riksdag vidtagits i syfte att åvägabringa förbättrad läraren utbildning för de efterblivna barnens rationella undervisning och att man av denna anledning kan vaga hoppas på vidsträcktare tillämpning en av hjälpklassystemet. Icke minst med hänsyn till folkskolans ställning såsom bottenskola framstår en starkare utveckling hjälpklassjkstemet av såsom önskvärd. andra sidan torde det böra möta oöverstigliga svårigheter att bereda särskilt studiebegåvade lärjungar i folkskolan möjlighet att gå fram genom skolans klasser på kortare tid än den normala. Om lärjunge en befunnes med avseende på utvecklingen i det hela något så när jämnställd med lärjungarna i högre klass, borde han kunna överñyttas en till denna, utan att någon onödig formalism finge göra sig gällande vid bedömandet kunskaperna i de enskilda ämnena. Förefintliga luckor av beträffande kunskaperna i ett eller annat ämne kunde utan tvivel snart utfyllas, för så vitt det fråga verklig begåvning. För att vore om en

minska svårigheterna vid dylik övergång torde särskild undervisningi

en vissa ämnen på ett eller annat sätt kunna anordnas.

Vad slutligen vidkommer det berörda för folkskolans under- Det tidiga ovan förvärvsvisning försvarande moment, härrör lärjungarnas tidiga deltaarbetets som av manliga gande i förvärvsarbetet, vill kommissionen inskränka sig till att framhålla, Mq/lytande.

att det oavbrutet fortgående arbetet för folkundervisningens främjande

jämväl åvägabringande möjligheter för förbättrad skolgång. avser av en Kommissionen sig härvid böra erinra därom, att riksdagen år 1917, anser i anledning av en inom andra kammaren väckt motion, i skrivelse till Kungl. Majzt anhållit utredning, i vad mån och på vad sätt ändom ringar och tillägg i gällande skolförfattningar eller åtgärder annorledes borde vidtagas bl. för förhindrande att ingen eller dålig skolgång a. av förekomme. Den begärda utredningen pågår för närvarande inom skol-

Överstyrelsen. För förevarande syftes uppnående har gällande lag-

nu stiftning minderårigas användande i industriellt arbete redan anvisat

om vissa Kommissionen håller före, att det för folkskolans sunda

utvägar. utveckling nödvändigt, att, i principiell anslutning till förenämnda

är riksdagsskrivelses hemställan, även andra arter skolbarns förvärvs-

av arbete, visat sig menligt inverka på. skolgången, vid lagstiftningen

som beaktas och att åtgärder vidtagas till motverkande sådana hinder för

av undervisningens effektivitet.

Efter kommissionens förmenande sammanhänga här berörda spörsmål synnerligen nära med folkskolans allmänna utveckling, och då, såsom kommissionen funnit sig i annat sammanhang böra framhålla, parallell-

skolesystemets bibehållande är ägnat att verka återhållande på strävanlena för folkundervisningsväsendets förbättrande över huvud, lära de ifragairarande förhållandena icke kunna med framgång åberopas till förmån för ett bibehållande i enlighet med detta systems ledande

av en

grundsatser anordnad skolorganisation.

Såsom ett avgörande skäl för parallellskolesystemets bibehållande Hinder för

s-kolarbetets har anförts, att detsamma skulle ägnat att åt arbetet inom de olika ,,l.,-,-l,,st-,-,,d,-g,

vara

Enhetsskolan har näm- het pågrund skolformerna bevara önskvärd självständighet.

en högre

av ligen ansetts komma att verka förryckande på dessas arbete. Det torde olformers

tryck på de icke låta sig förnekas, att vid Varje organiskt uppbyggd skolorganisation láTgre. den faran ligger nära till hands, att de skilda skolstadierna på varandra skola utöva ett tryck, kan innebära vissa risker för en lägre

som skolforms självständighet och ostörda verksamhet för sitt eget mål. Denna omständighet har också tagits till utgångspunkt för ett bestämt

sätt anordnat undervisningsväsen. Därest avböjzinde av ett på angivna

folkskolan i någon större utsträckning gjordes till grundval för läroverkets nederstadiuni, skulle den, icke kunna undgå att er-

menar man, hålla karaktär passantskola, nödvändigtvis skulle störande

en av som inverka på folkskolans bildningsuppgift. Arbetet skulle komma att

egen ogynnsamt påverkas den prövning, skulle giva barnen tillträde

av som till läroverket och i många fall skulle bliva målet och normen för

som hela folkskolans verksamhet, till för det fåtal av dess lärjungar,

gagn

6-220409. 1.

som skulle beträda studiebanan, till skada framförallt för dess

men upp-

gift såsom uppfostringsskola.

Man har vidare pekat på att vid tidigare försök till realiserande av enhetsskolan vissa anspråk framställts på folkskolan, vilka, de

om tillgodosåges, nödvändigtvis måste komma att utöva menlig inverkan

en på folkskolans arbete. I sådant avseende har erinrat därom, att

man från olika håll farhågor kommit till uttryck, att odifferentierad

en grundskola, särskilt där den föres högre icke skulle garantera

upp, en tillräckligt fast kunskapsgrund för den följande skolformen. Anspråk hava därför framkommit, gått ut på att folkskolan skulle för de

som lärjungar, som önskade fortsätta med teoretiska studier, i sina översta klasser upptaga vissa läroämnen eller ämnesdelar, vilka skulle

nya nya bilda direkt grundläggning den högre skolans undervisning

en av men icke ägde någon omedelbar betydelse för folkskolans uppgift. An-

egen språken gå vidare ut på. att folkskolan i den högre skolans intresse skulle sysselsätta sig med Vissa formella övningar, vilka icke äro påkallade för folkskolans eget arbete, ja, icke nyttiga för detta

ens arbete.

I organisatoriskt avseende har mot sådan uppdelning eller

en gallring av folkskolans begåvningssynpunkt mycket blandade lärjunge-

ur material rests starka invändningar. En dylik anordning har sålunda förmenats bliva till sin innebörd liktydig med att det val bildningslinje,

av som enhetsskolan åsyftar att förlägga först mot folkskolekursens slut, bleve lärjungarna förelagt redan dessförinnan.

Ur pedagogisk synpunkt har därjämte gjort gällande, att de

man nya ämnen eller ämnesdelar, för den högre skolans räkning skulle

som

inläggas i folkskolans undervisning, skulle komma att ytterligare öka det

mångläseri, vilket redan såsom ett nödvändigt ont bereder arbetet i

nu folkskolan stora svårigheter. Därigenom skulle komma att ett

resas nytt hinder för den sammanhållning och koncentration i undervisningen, som utgör en betydelsefull förutsättning för detta arbetes lyckliga ut-

förande. Det har vidare framhållits, att ett starkare belastande

av folkskolans undervisning med formellt bildande element måste innebära ett menligt intrång på den rent sakliga undervisning, folkskolans

som

hittills i alltför ringa utsträckning erhållit för deras lärjungar men som utbildning är utomordentlig betydelse. av vikten de här anförda Synpunkterna vill kommis- Den stora av sionen ingalunda söka förneka, så mycket mindre som kommissionen är

vid varje omläggning folkskolans verksamhet medveten om att man av grunderna för densamma beträder ett område av eller förändring av ömtålig natur. Kommissionen sig dock böra erinra

synnerligen anser här ifrågavarande anspråk ursprungligen gjort sig gällandei

om att där folkskolan omfattar flera årsklasser än i vårt land och de länder, där i följd härav problemet dess inordnande såsom grundläggande om barndomsskola måste te sig vida svårlöst än hos där den sexmera oss, folkskolan alltjämt är avsedd att utgöra den normala skoltypen. åriga Frågan folkskolans differentiering kan ses ur olika synpunkom Å sidan framspringa nämligen strävandena i denna riktning ter. ena önskan att åt arbetet inom folkskolan giva med

ur en berättigad en

läggning. Ä hänsyn till denna skolas syften ändamålsenlig egna mera sidan kravet på dylik differentiering utgå från förhållanandra kan en den, icke omedelbart samband med folkskolans eget arbete. som äga I den mån dessa differentieringssträvanden hava karaktär av en

de givetvis även för kommissionens folkskolans inre angelägenhet, äro föreliggande intresse och från synpunkten kommissionens

uppgifter av av

vårda allt understöd, så till vida de skulle bidraga att

arbetsuppgifter som

enhetsskolan med avseende på organisation och arbetssätt starkare. göra härvid i främsta rummet på åtgärder i syfte att tillgo- Kommissionen tänker och I mån inom folkskolans dose individuella anlag begåvningar. samma som differentiering i här angivna riktning åvägabringas, egna gränser en

fördelaktig inverkan på denna

måste den nämligen komma att utöva en dess grundval för det högre undervisningsskolform även i egenskap av väsendet, gång den måste bliva betydelsefull ur den synpunkpå samma anvisning och vägledning för lärjungarnas fördelning ten, att den giver

på olika fortbildningslinjer i praktisk och teoretisk riktning.

Vad åter beträffar de framkomna önskemålen differentiering om en folkskolans undervisning med särskild tanke på den fortsatta utinom vilken på det närmaste sammanhänger med det

bildningens krav, fråga

4-1

åt kommissionen meddelade uppdraget, har kommissionen funnit sig böra bestämt hävda den principiella uppfattningen, att grundvalen för varje skolorganisation maste att lägre skolform icke vara, en genom tryck ovanifrån får sin egentliga och självständiga uppgift förändrad eller försvårad. De olika skolformernas anknytning till varandra bör ske med omsorgsfull anpassning av undervisningen i den högre skolformen till det kunskapsmått, som av lärjungarna inhämtats i den lägre, detta givetvis

under skäligt hänsynstagande till den omständigheten,

att den lägre skolformen skall utgöra underlag för den högre.

Folkskolmzs Under den diskussion, alltsedan

som bottenskoleprogrammets

kompetens första framträdande förekommit kring detsamma i vårt land, såsom bot- har förtenskola. utom de i det föregående berörda

svårigheterna med styrka framhållits,

att folkskolan ännu icke nått sådan utveckling, att den på en ett tillfredsställande och med de allmänna läroverken fullt

likvärdigt sätt skulle

kunna, i större utsträckning än redan fallet, övertaga vore uppgiften att grundlägga de kunskaper, i läroverket skola vidare utvecklas. Detta som betraktelsesêitt genomgår redan 1880-talets och

kommittéutredningar, ar-

gumentet sköts såsom avgörande i förgrunden, då vid läroverkssenaste reform frågan om första klassens indragning ställdes på framtiden. Helt nyligen hava liknande synpunkter ånyo framförts såsom tungt vägande invändningar mot enhetsskolan. Det har därvid erinrats om att ordet folkskola i vårt land har icke oväsentligt skiftande en innebörd. De skilda skoltypernas kvalitet inom olika landsdelar vore avsevärt växlande, att ett generellt genomförande bottenskoleprogrammet av redan denna anledning låge utanför område.

av möjligheternas Om emel-

lertid endast den bäst utvecklade skoltypen upphöjdes till rang, heder och värdighet av bottenskola, skulle detta innebära ett obehörigt gynnande de större samhällenas barn på bekostnad av av de smärre samhällenas, där skolväsendet mindre väl ordnat. Det vore kunde under dessa omständigheter med visshet förutses, att enskilda läroanstalter skulle komma till stånd med särskilt syfte utfylla det i de att sämre folkskolorna inhämtade kunskapsmåttet, så att de för inträde i läroverket uppställda kunskapsfordringarna uppnåddes.

De svårigheter, äro förbundna med enhetsskolans förverkligande

som j och härröra folkskolans Växlande beskaffenhet i skilda lands-

som av ändar, kunna naturligen icke förbises eller avvisas. Obestridligt är nämligen, att i denna omständighet måste ett hinder för ett reali-

man se serande inom näraliggande framtid enhetsskoletanken i den

en av meningen, att lärjungarna i den högre skolformen utan vidare upptagas från lägre. Lika visst är också, att folkskolan, den nått högre

en om utveckling och större homogenitet, skulle varit bättre skickad att övertaga uppgiften såsom grundläggande skolform. Men å andra sidan får det icke heller förgätas, att folkskolan, stödd av statsmakternas oavlåtliga omvårdnad, just under år kunnat uppvisa en synnerligen

senare kraftig utveckling.

1 detta avseende torde förhållandena erhålla sin bästa belysning

anförande några statistiska fakta. Lämpligen torde man härgenom av vid till början böra bringa i erinran, huru förhållandena området

en gestaltade sig vid tidpunkten förde tre senaste utredningarna i läroverksfrågan, vid vilka samtliga spörsmålet angående första läroverksklassens indragning förelåg och i följd härav frågan folkskolans förmåga att

om övertaga motsvarande undervisning underkastades särskild prövning.

Vidkommande sagda angelägenhet framhöll 1882 års läroverkskonimitté, hurusom vårt land år 1881 räknade 2 350 skoldistrikt med 3 148 fasta folkskolor, vilka blott 229 ägde flera än en lärare endast en

av de dessa motsvarade sålunda den nuvarande A-formen. Av hela

av antalet folkskolor i riket 4 952 då blott 4.6 % försedda med

- - voro Hera än lärare. En något fördelaktigare bild folkundervisningens

-en av läge kunde de särskilda sakkunniga framlägga vid avgivandet år 1899

yttrande i läroverksfrågan. Antalet folkskolor den nämnda typen av av hade nämligen år 1896 vuxit till 536 och sålunda än fördubblats

mer sedan år 1881. Detta innebar, att de ifrågavarande bättre skolorna av rikets 6 263 folkskolor utgjorde 8.6 %. Den år 1899 förordnade kommittén kunde vid avgivande sitt betänkande tre år senare, på grundvalen av

av statistiska uppgifter för år 1899, fastslår, att folkskolor av den nya normalplanens typ litt. A då funnos i 54 landets 93 städer samt dess-

av utom å 28 platser å landsbygden till ett antal 145. I dessa skolor

undervisades 86 796 lärjungar, vilket motsvarade 11.7 % rikets samtav liga i folk- och småskolor undervisade barn. Till jämförelse torde böra nämnas, att enligt senast tillgängliga statistiska uppgifter, avseende redovisningsåret 1918-19 vårterminen 1919, funnos 2422 fasta folkskolor med flera lärare, vilket utgör 34.74 totala antalet 6 971 av sådana skolor. Av de nämnda skolorna 1263 därav å landsbjrg-

voro --

den 456 och i städerna 807 typen litt. A, med ett sammanlagt - av barnantal av 163 088, utgörande 33.1 á samtliga i folkskolor och av mindre folkskolor undervisade. l Redan av det här anförda torde det hava framgått, att de senaste åren medfört synnerligen omfattande förändringar till det bättre i folkskoleväsendets tillstånd. En klar översikt denna utvecklings närmare av förlopp och innebörd lämnar nedanstående statistiska sammanställning av vissa skolförhållanden under åren 1901-1920. Sammanställningen avser att belysa den försiggående utvecklingen folkskolan dels av genom den successiva ökningen lärjungeantalet i skolformerna litt. A varje av årsklass har sin lärare och heltidsläsande litt. B två årsklasser hava

en lärare, dels genom den alltjämt fortgående inskränkningen de

av i de mindervärdiga folkskolorna undervisade lärjungarnas antal folkskolor och mindre folkskolor med halvtidsläsning. I omstående tabeller har kommissionen därför sammanställt uppgifter rörande dels totala antalet lärjungar i folkskolor och mindre folkskolor i riket, dels antalet lärjungar i folkskolor typerna litt. A och heltidsläsande litt. B, av dels antalet de i folkskolor och mindre folkskolor med

av halvtidsläsning

undervisade barn. Därjämte meddelas i tabellen procentisk beräkning en av de i nämnda olika skolformer undervisade lärjungarnas antal i förhållande till hela antalet i folkskolor och mindre folkskolor undervisade barn. Under den ifrågavarande 20-årsperioden har antalet de i folkav skolor av A-typ undervisade lärjungar ökats från 96 097 till 163 759, vilket relativt innebär ökning från 18.7 till 32.7 %. I närvarande stund en är man sålunda berättigad utgå ifrån att i genomsnitt ungefär 1/3 av Sveriges samtliga folkskolebarn erhålla sin grundläggande utbildning i den bäst kvalificerade folkskolan. Än kraftigare är den utveckling, den som

Översikt folkskolornas utveckling under åren 1901-1920. 1 av

1. Hela riket.

Antal lärjungar Lärjungarnas fördelning i procentpå

6:55:61:

i folksko- i heltids- 1361:565 heltids- folåâslâ:

Aro lor och folksko- läsande mindre folk- läsande folksko- A och mindre ler av folksko- folksko- skolor av folksko- lor och hemds folksko- A-typ lor av lor med A-typ lor av mindre läsande lor Btyp halvtids- B-typ folksko B typ läsning lor -

1901 512 745 96097 35 860 290344 18.7 7.0 25.7 56.6 . . , . . . . . . . . 1902 514306 99 561 35 467 288411 19.4 6.9 26.3 56.1 . . . . . . . . . . . 519 424 104798 36 482 288 140 20.2 7.0 27.2 55.5 1903 . . . . . . . . . . 523 636 109209 38 251 284677 20.9 7.8 28.2 54.4 1904 . . . . . . . . . . . 1905 525829 112505 42 229 275362 21.4 8.0 29.4 52.4 . . . . . . . . . . . 1906 528 794 117816 45853 267119 22.3 8.7 31.0 50.5 . . . . . . . . . . . 1907 532 828 122175 49 578 259252 22.9 9.3 32.2 48.7

. . . . . . . . . . . 1908 537 417 128066 55 813 252584 23.8 10.4 34.2 47.0

. . . . . . . . . . . 541861 133678 58 168 249186 24.7 10.7 35.4 46.0 1909 . . . . . . . . . . . 1910 547 586 140310 59 968 245800 25.6 11.0 36.6 44.9 . . . . . . . . . . . 1911 552 996 148117 62815 240 672 26.8 11.4 38.2 43.5 . . . . . . . . . . . 1912 558 623 156036 64 599 237 789 27.9 11.6 39.5 42.6 . . . . . . . . . . . 1913 562536 162877 67785 230 407 29.0 12.0 41.0 41.0

. . . . . . . . . . . 566 289 171641 68 766 224208 30.3 12.1 42.4 39.6 1914 . . . . . . . . . . .

490278 150929 60 141 190598 30.8 12.3 43.1 38.9 1916 . . . . . . . . . . . 1917 489643 156769 63 519 176853 32.0 13.0 45.0 36.1

. . . . . . . . . . . 1918 491849 160629 67547 169269 32.7 13.7 46.4 34.4

. . . . . . . . . . . 492166 163088 71629 162368 33.1 14.6 47.7 33.0 1919 . . . . . . . . . . . 500 950 163 759 80317 148824 32.7 16.0 48.7 29.7 1920 . . . . . . . . . . .

1 Före år 1901 innehåller den officiella statistiken inga upplysningar om lärjungarnasfördelning

olika littera. Till och med år 1914 omfatta uppgifterna rörande statistiken kalenderår, från på. skolor av med år 1915 redovisningsâr, räknat frän 1/7 året till im/enästa år. I de äldre uppgiftsformulären och ena uttryck. Så. fattade många, kanskeflertalet uppgiftsgivare, innebördenav utanvändes mera vaga ex. lärjungar under kalenderåret så.,att de uppgävo alla lärjungar, som överhuvudtagetunder trycket antal tillhört skolan. I den män det blev brukligare, att läsåret tog sin början på. hösten och slukalenderåret våren i äldre tider sammanföll oftast läsåret med kalenderåret kom detta att leda till att tade pä - lärjungeantalet blevo missvisande. Så.t medräkuadesi en vanlig fyraklassig folkskola uppgifterna om ex. avgingo på våren, och de, togos in på. hösten. Fjärde klassenblev sålundaunbåde de lärjungar, som som gefär dubbelt än den normala, i det den upptog bådedem, som avgingo vid vårterminens slut, och större flyttning tillhörde klassenunder höstterminen. De uppgifterna avse förhållandenaden dem, som efter nya 30 juni eller sista läsdagendessförinnan. Det anförda förklarar den diskontinuitet beträffande lärjungean-

inträder är 1915. Typbeteckningen är den, användes i 1900 års normalplan. Begreppet talet, som - som i den betydelse, normalplan ordet. Före 1920 räknadessom A-skolor folkskola är taget som samma ger där 4 klasser undervisades 3 lärare. Ar 1920 hava till mindre folkskolor endast även sådana skolor, av hänförts skolor, i vilka avgångsprövniugförekommer.

Översikt falla-skolornas utveckling 1901-1920. av under åren

2. Städer.

Antal lärjungar Lärjungarnas fördelning i procent på.l

If I

ä 1 lkm o i folkskolor heltids- l Ar . . .. läsande i fulkskolorli lm: ochmindre folksko- läsande folksko- ° f 1k k0 S O ochmindre" 1folkskolor lur av folksko- Ql0r och l l av A-typ =j skolor ;n helhds-. folkskolor. ° med halx- A-typ lor mindre. 1 l B-tvp av lasande.. 1 tidslásnmg. . . B-typ Niolksko-. g Bjtyp i 1 101

l l

i . 1901 78960 74 502 1 969 2 191 94.4 2.5 96.9 2.8 i . . . . . . . 1902 i 79 992 75 886 1 651 1653 94.9 2.1 97.0 2.1 . . . . . . . 1903 l 81101 77 399 1421 1698 95.4 . , 1.8 97.2 2.1 . . . . . . . 1 , å

1904 82 970 79 436 1 397 1667 95.7 1.7 l 97.4 2.0 . . . . . . . 1

1905 83 359 79 647 l 570 1507 95.5 1.9 97.4 1.8 . . . . . . .

1906 86 271 82 471 1821 1894 95.6 2.1 97.7 2.2 . . . . . . . i 1907 5 89 077 84 626 2207 1 417 95.0 2.5 97.5 . . . . . . . 1.6 . 1908 i 91 059 87 553 1 747 1269 96.1 1.9 98.0 1.4 . . . . . . . f

1909 93 055 89 856 l 730 624 96.6 1.9 98.5 0.7 i . . . . . . .

1910 95 584 92 441 1 857 212 96.7 1.9 98.6 0.2 . . . . . . .

1911 i 101906 98 491 2 010 442 96.6 2.0 98.6 0.4 . . . . . . . 1912 l 104492 101038 2141 453 96.7 2.0 98.7 0.4

. . . . . . .

1913 108257 104724 2 321 350 96.7 2.1 98.8 . . . . . . . 0.3

1914 111 204 107569 2 364 256 96.7 2.1 98.8 . . . . . . . 0.2

1916 100954 97 894 2 489 500 97.0 2.5 99.5 0.5 . . . . . . . l

1917 1 103647 100362 2 783 430 96,8 2.7 99.5 0.4 . . . . . . . 1

1918 105621 101992 2 836 704 96.6 2.7 99.3 0.7 . . . . . . .

1919 107 130 103731 2 217 507 96.8 2:1 98.9 0.5 . . . . . . . 1920 1 107888 | 103 867 2 213 589 96.3 2.1 98.4 0.5 l . . . . . . .

heltidsläsande folkskolan typen litt. B Lindergått. Medan

av lärjungeantalet

i sådana skolor år 1901 utgjorde 35 860, uppgick det år 1920 till 80317,

vilket utgör en ökning från 7.0 é till 16.0 á totala antalet folkskoleav

barn. För närvarande undervisas sålunda i folkskolor de bästa forav

merna i det närmaste halva antalet Sveriges skolbarn. Belysande för av

utveeklingens allmänna riktning, liksom ock för den snabbhet, varmed

den under här förevarande period försiggått, är jämväl, de i att sämre

Översikt folks7c0l0rnus vutveckliozg under åren 1901--1920 av

3. Landsbygd.

N Antal läfungar1 Lärjungarnas fördelning procent pä å V r V i WWWä" v ruár lüdi s halvtids- | i 3 å folkskolorå heltids- fämlfsåoläsande Å . .h d 1" | , r å1 lfslê ochmindre 3folksko- åläsande folkskoi foikskolor. 3 i

f 1k k 1:to såfolâroav heititå

och mindre 1a folksåkolor l0r= av :folksko- lor och | folkskolor s yp åi med halv- ; A-typ lor mindre i av I de i B 1H ftidsläsning B-twvp folksko- 1 .J P 10.

l 1 i

1 g1901 433 785 21595 i 33891 238153 I 5.0 7.8 12.8 66.4 . . . . . . . . J 7 1 i 1902 434314 23 675 816 286 758 5.5 7.3 i 13.3 66.0 . . . . . . . å , 1903 438323 27 399 35061 286442 6.3 f 8.0 l 14.3 g 65.3

g 5

. . . . . . . g1904 440 666 29 773 36854 283010 ; 6.8 8.4 15.2 64.2 . . . . . . . 1 . . i 1905 442470 32858 40 659 273 855 7.4 9.2 16.6 61.9 . . . . . . . i j 1906 442523 35 345 44032 265 8.0 10.0 18.0 59.9 å g . . . . . . . å 11907 443751 37 549 ; 47 371 257835 = 10.7 å 19.2 58.1 . . . . . . . i å3 å 1908 446358 40513 54 066 i 251315 9.1 1 12.1 21.2 56.3 . . . . . . : 1909 448806 43822 56 438 248562 9.0 T 12.6 22.4 i 55.4 . . . . . . . å 1910 452002 47 869 ; 58111 245 588 10.6 12.9 g 23.5 54.3 . . . . . . . 1911 451090 49 626 i 60305 240230 i 11.0 3 13.5 24.5 53.3 , . . . . . . . 454131 g 237 336 13.8 g 25.9 i 52.3 1912 54 998 62 458 12.1 g . . . . . . . t 1913 454279 58153 65 464 230 057 12.8 14.4 27.2 50.0 . . . . . g . . . å 1914 455085 64 072 1 66402 952 14.1 1 14.3 g 28.7 49.2 . . . . . . . å 7 I 1 1 | l i g 1916 389 324 53035 57 652 190098 13.6 1 14.3 28.4 4 48.8 . . . . . . . . g 1 5 å 1917 385996 i 56 407 60 736 176423 14.6 15.7 30.3 i 45.7 . . . . . . . å i i

1918 336 228 58 637 64 711 168565 15.2 - 16.8 32.0 43.1; . . . . . . . 1 1 å 1919 385 036 59 69412 161861 15.4 18.0 33.4 42.0 i I . . . . . . . å i . g1920 393062 i 59892 78104 148235 15.2 19.0 35.1 é 37.7 5 . . . . . . . 7

skolformei undervisade lärjungarnas antal nedgâtt från 290 344 år 1901

till 148 824 år 1920, eller från 56.6 á till 29.7 á samtliga i folkskolor av

0011 mindre folkskolor undervisade.

Ser man på huru den sålunda påvisbara, oavbrutet fortgående

förbättringen folkundervisningen fördelar sig å städer och landsav

bygd, konstaterar man, att även landsbygden under senare år gått

framåt med snabba steg. Till början 11151.erinras om de åtgärder en

7-210400 1.

för folkskolans höjande å landsbygden, vilka åsyftat halvtidsläsningens

heltidsläsande skolformer. Är 1901 uppgick ersättande med olika antalet de i halvtidsläsande skolformer å landsbygden undervisade

av barnen till mindre än 288153 eller 66.4 av samtliga landsbygdens folkskolebarn. Detta antal har år 1920 nedgått till 148 235, vilket utgör endast 37.7 totalantalet. För städerna spelar halv-

% av tidsläsningen ingen roll; det i statistiken redovisade barnantalet

inalles 589 hänför sig till skolor inom städernas utmarker eller

nyinkorporerade områden. detta sammanhang bör jâimvåil i förbigående antydas, att riksdagen i skrivelse år 1917 understrukit vikten

dessa strävandens konsekventa fullföljande att bland annat av genom påkalla åtgärder för planmässig inskränkning i användandet av min-

en dervâirdiga skolformer. Sammanstållningarna sid. 48 och 49 lämna därjämte Översikt det läge, vari stad och landsbygd med hänsyn till

en av de högst utvecklade folkskolorna litt. A och litt. B befinna sig

- samt i vilken mån detta läge under perioden 1901-1920 förskjutits till särskilt landsbygdens förmån.

I städerna är sålunda i närvarande stund praktiskt taget A-skolan fullständigt realiserad. Ej mindre än 96.:; z samtliga lärjungar till-

av hörde år 1920 denna skola, medan detta år 1901 fallet med

var 94.4 f/a. Det i B-skolorna undervisade batrnantalet har varit i det närmaste konstant, år 1901 1 969, år 1920 2 213, utgörande resp. 2.1

totalantalet. Medan år 1901 96.9 é städernas folkskolebarn unav av dervisades i dessa skolformer, utgjorde procenten år 1920 98.4, sålunda

praktiskt taget samtliga barn.

På landsbygden har antalet de i A-skolor undervisade lärjun-

under den angivna tidsperioden i det närmaste tredubblats. Det garna utgjorde år 1901 21595 uppgick år 1920 till 59 892. Procentuellt

men innebär detta ökning från 5.0 á till 15.2 totala antalet. Vad

en av angår fördelningen lärjungarna på heltidsläsande skolor av typen litt.

av B, konstaterar under den angivna perioden avsevärd ökning av

man en dessa skolors barnantal. De 33 891 barn, år 1901 undervisades i

som skolor denna typ, utgjorde endast 7.8 folkskolans hela lärjunge-

av av antal, medan år 1920 mindre än 78104 barn eller 19.9 av totala

antalet erhöllo undervisning i dylika skolor. Situationen alltså är för närvarande den, att 98/100 städernas och 1/3

av mer än av landsbygdens

samtliga folkskolebarn erhålla sin grundläggande

undervisning i folkskola

av någon av typerna litt. A eller heltidsläsande litt. B. Genom vad senast framhållits, har kommissionen sålunda kunnat närmare belysa den betydande utveckling folkskolan i organisatoriskt avseende undergått sedan början innevarande århundrade. av Helt visst är berättigad förvänta, att lensamma skall i ökat man tempo fortsättas. Förbises kan emellertid icke, att utvecklingen för närvarande försvåras den bristande tillgång på lärare med

av vederbörlig kompe-

tens, som sedan några år gör sig gällande. Sagda har

omständighet

likväl redan varit föremål för uppmärksamhet från såväl

skolöverstyrel-

sens som statsmakternas sida, och kommissionen har sig ävenledes bekant, att energiska åtgärder förberedas och delvis redan vidtagits i syfte att undanröja missförhållandet i fråga. Då därtill kommer, efter vad att,

kommissionen inhämtat., tillströmningen till lärarutbildningsanstalterna åren

1920 och 1921 visat betydande ökning, sistnämnda år

en som möjliggjort

intagande av beräknade högsta antalet elever vid samtliga rikets seminarier, torde nian hava grundad anledning räkna med att det icke skall dröja alltför länge, innan den olägenhet, ligger i bristen på lärare, som skall vara undanröjd, allrahelst den vidtagna ekonomiska

som förbättringen

av folkskollärarnas löner icke kan undgå att härvid

utöva en fördelaktig

inverkan. Kommissionen har denna anledning icke kunnat av tillerlçänna berörda förhållande någon avgörande betydelse ur synpunkten av betingelserna för enhetsskolans framtida förverkligande. Vad kommissionen hittills anfört rörande den nuvarande folkskolims förutsättningar att övertaga uppgiften såsom skol-

grundläggande

form, har närmast haft avseende på de yttre betingelserna för ändaen målsenlig anordning folkskolans arbete. Givet är emellertid, dessa av att icke ensamma här böra komma i betraktande. Ännu

viktigare är up-

penbarligen, att den redan på många håll försiggående omläggningen av folkskolans inre arbete i stegrad grad tillgodoses och påskyndas, vartill den nya undervisningsplanen för folkskolan helt visst kommer giva att

impulser och Vägledning: Till denna sida frågan skall kommissionen

av längre fram återkomma.

I detta sammanhang vill kommissionen därjämte erinra om den genomgripande omorganisation folkskoleseminarierna, som enligt beslut

av vid 1913 års riksdag under de senast gångna åren genomförts. Efter denna omorganisation torde folkskolans lärare erhålla en utbild-

numera ning, låter förvänta, att folkskolan bättre, än eljes skulle vara fallet,

som skall till hela sin utsträckning kunna tjäna som grundval för den högre skolundervisningen.

Såsom med hänvisning till den åvägabragtzx utredningen

ovan framhåillits, befinner sig såväl landsbygdens städernas skolväsen i

som stark utveckling. Med all rätt torde kunna förutsätta, att folksko-

man lans organiska förbindelse med läroverket skall utöva en befordrande och påskyndande inverkan på denna utveckling. I samma mån som folkskolan kommer att få mottaga lärjungar från alla de olika befolkningslagren inom samhället, skall den också se de inflytelserikare samhällsklassernas intresse för sin utveckling växa. Folkskolan kommer därigenom helt visst att bliva föremål för sådan omvårdnad och om-

att den blott skall draga till sig goda lärarkrafter utan även i sorg, övrigt sättas i stånd att på ett bättre sätt än för närvarande fylla sina

olika uppgifter.

Om än sålunda, på grund anförda omständigheter, skolför-

av hållandena på landsbygden icke inom den närmaste framtiden kunna väntas i sådan omfattning förbättrade, att de här avsedda båda högsta formerna folkskola fullständigt ersatt de k. undantagsformerna, har

av s. detta förhållande icke funnits beskaffenhet att böra undanslçjuta

vara av enhetsskoletanlçens principiella förverkligande, därest de skäl, stå att

som anföra för densamma, göra en anordning av undervisningsväsendet på enhetsskolans grund önskvärd och berättigad. För kommissionen har härvid varit bestämmande dels folkskolans påvisade hastiga ut-

ovan veckling, dels också det sakförhållandet, att denna utveckling redan lett dithän, att ovannämnda eller övriga k. huvudformer äro företrädda i åt-

s. minstone någon skola inom det stora flertalet skoldistrikt.

Kommissionen vill emellertid i detta sammanhang tillika giva ut-

.33 tryck åt sin uppfattning, att man genom ändamålsenliga åtgärder bör eftersträva att i möjligaste mån undanröja de med omläggningen lföre bundna olägenheter, vilka sammanhänga med folkskolans växlande ståndpunkt i skilda landsdelar och i det föregående utförligt berörts.

som

Sålunda bör det icke ifrågakomma och veterligen har så icke In trädes-

jwözrnzng. någonsin föreslagits av enhetsskolesystemets anhängare att tilldela

någon än den högst utvecklade folkskolan undervisningsplanens

annan A-form ställningen av omedelbart underlag för läroverket. detta avseende har man för övrigt endast att anknyta till gällande ordning i fråga om inträdesfordringai vid såväl de allmänna läroverken som de kommunala mellanskolorna. ienom en sådan anordning fastslås beträffande kunskapsnivån en fullt bestämd norm vid övergången från folkskolan till de högre teoretiska utbildningsanstalterna. Garantier, att samtliga lärjungar besitta det föreskrivna kunskapsmåttet, oberoende av huruvida de erhållit sin undervisning i en bättre eller i en sämre utrustad folkskola, böra åstadkommas därigenom, att särskild prövning stadgas såsom villkor för inträde i läroverket.

Mot sådan särskild inträdesprövning kunna visserligen betänk-

en ligheter anföras ur den synpunkten, att därigenom för den enskilda undervisningen skulle öppnas ett vidgat verksamhetsfält för att utfylla, vad komme att skilja den mindervärdiga folkskolans lärokurs från

som de uppställda inträdesfordringarna. Även erkänner det berät-

om man tigade i en sådan invändning, måste det dock betonas, att vad som vid genomförd enhetsskola möjligen kan erfordra utfyllnad, måste komma att väsentligen understiga, vad som under nuvarande förhållanden kräves för att möjliggöra för folkskolan avgången lärjunge att vinna in-

en ur träde i en mot åldersutvecklingen svarande klass uti läroverket. Kommissionen åsyftar härvid särskilt det förhållandet, att kunskaper i främmande språk icke vid enhetsskolesystemets tillämpande skulle erfordras För inträde i läroverkets lägsta klass.

Giver erfarenheten vid handen, att å vissa orter ett känn- Komplette-

mera

rande folkbart behov av dylik kompletterande undervisning, betingat folk-

en av skalunderskolans å orten bristfälliga anordning exempelvis halvtidsläsning, skulle visning. komma att förefinnas under en övergångsperiod, förmenar kommissionen,

.34

att det i dylikt fall bör ankomma på det allmänna att vidtaga erforderliga åtgärder för att tillfälle till sådan kompletterande undervisning vid lämpliga folkskolor må kunna beredas. I såväl Norge Schweiz hava

som tidigare motsvarande anordningar funnits förhållandena påkallade.

Övergång I detta sammanhang önskar kommissionen slutligen betona, att till eventuell folkskolans växlande.. utveckling . och olika. organisatoriska .. anordning. i n3,0,.,zm-,,,, a skilda orter vid Övergången till förändrad skolorganisatioii nödvän-

en diggör ett hänsynstagande till de olika orternas förhållande iavseende å den tid, inom vilken reformen skall i full utsträckning förverkligzid.

vara

Sålunda är det uppenbart, att det för folkskolan i de större städerna skall möta betydande svårigheter att omedelbart övertaga ett avsevärt antal lärjungar, som hittills erhållit undervisning i läroverket. Ett brådstörtat avskaffande parallellskolesystemet skulle onekligen

av i dessa samhällen framtvinga, att undervisningen finge bedrivas i bristfälliga lokaler och å olämpliga tider. Härigenom skulle också lätteligen enhetsskolan löpa fara att den allmänna meningen erhålla ett

av mindre välvilligt mottagande, ingalunda principiell synpunkt

som vore ur motiverat.

Efter kommissionens uppfattning bör, till uiidvikande olägeii-

av heter av här antydd art, övergångstiden, inom vilken den ordningen

nya skall vara genomförd, fastställas under behörigt hänsynstagzinde till de å varje ort rådande förhållandena och med sorgfälligt iakttagande att

av sådana åtgärder undvikas, varigenom skolorganisatioiieii utsättes för

en påfrestning, som kan innebära fara för undervisningsarbetets framgångar rika bedrivande.

Med hänsyn till vad sålunda zinförts, finner kommissionen dei det föregående berörda, med folkskolans utveckling sammanhängande förhållandena icke natur att väsentligen försvåra organisa-

vara av en tion av undervisningsväsendet på enhetsskolaiis grund.

Vid den hittills förebragta utredningen har kommissionen övervägt

:ü/U//eg-

s 0esyse-

met frågan om parallellskolesystemets bibehållande ur undervisningens

ur upp- synpunkt. Kommissionen har därefter att till prövning upptaga spörsmålet.

sagda skolsystems betydelse med hänsyn till skolans uppfostraøzde om uppgifter.

. .

Det är därvid ett ofta hört inkast mot enhetsskolan, att ett sammanförande barn från skilda samhällslager i undervis-

av gemensamma ningsanstalter skulle förenat med vissa olägenheter med hänsyn

vara till de uppfostran till goda och goda seder, i det barn från

ungas vanor samhällets lägre skikt förmenats kunna skadligt inverka på sina medlärjungar osnygghet, råhet eller andra yttringar av försummad

genom

uppfostran.

Vad renlighetssynpunkten beträffar, kan kommissionen icke underlåta att rikta uppmärksamheten på de i detta hänseende avsevärt förbättrade förhållanden, på grund vidtagna åtgärder, skolbad, tand-

som av vård, automatiska dricksanordningar inträtt, vadan härutinnan

m. m., framkomna farhågor torde i stort sett överdrivna. Även barn från

vara fattiga hem äro för det mesta och snygga, då de infinna

numera rena sig i skolan, och lärarna torde allmänt utöva tillsyn över hithörande förhållanden, Förnekas kan emellertid icke, att här ännu mycket återstår att göra och att många hem icke äro i stånd att ifråga om renlighet och hyfsning taga nödigvård sina barn. Enär dessa yttre

om levnadsvanor rent hygienisk synpunkt uppenbarligen kunna medföra

ur obehag och vådor olika slag och därjämte kunna utöva ett menligt

av inflytande i moraliskt avseende, har ett sådant sammanförande barn

av från olika håll, som enhetsskolan förutsätter, förmenats komma att utgöra ett försvarande moment vid skolans uppfostrande verksamhet i fysiskt och sedligt hänseende. Alldeles särskilt har betonat, att farorna

man i detta avseende i storstäderna med deras större antal vanvårdade barn

äro mycket stora,

Här berörda olägenheter sammanhänga nära med rådande samhällsordning och torde böra bedömas väsentligen såsom ett socialt spörsmål, vilket påkallar åtgärder från det allmännas sida, oberoende .av eventuella reformer inom undervisningsväsendets område. Och ser man frågan från skolans synpunkt, torde med allt fog kunna åt folk-

man skolorhas i yttre avseende välvårdade lärjungar kräva enahanda skydd,

varit angelägen att förbehålla kamraterna inom läroverken, För som man

att denna synpunkt skall vinna zillmännare beaktande, finner kommissionen också önskvärt, att i folkskolestadgan intagas närmare bestämmelser rörande lärjungarnas yttre omvårdnad, avseende dels att hos folkskolans myndigheter ytterligare framhålla behovet vissa Sanitära åt-

av gärder, såsom allmännare anordnande skolbad och duschinrättningar,

av anskaffande tvättställ dyl., för främjandet de hygieniska för-

av 0. av hållandena i skolan, dels att bland lärjungarna starkare inskärpa kravet på snygghet och renlighet i ifråga såväl kropp klädedräkt.

om som

Och vad angår det förhållandet, att de från de bredare folklagren härstammande lärjungarna skulle kunna råhet eller andra ytt-

genom ringar försummad uppfostran utöva ett mindre gynnsamt inflytande

av på de från bättre lottade samhällsskikt utgående, synes man icke böra tillerkänna detsamma alltför stor betydelse. Den allmänna uppfattningen bland dem, känna de faktiska förhållandena, är säkerligen, att folk-

som skolans lärjungeskara i stort sett i sedligt avseende kan fullt jämföras med de allmänna läroverkens, liksom att dessa senares lärjungar icke undantagslöst äro att hänföra till de välartades skara. Men erkännes detta, då mister också det åberopade argumentet sin väsentliga betydelse. De sedligt välartade folkskolans lärjungar måste nämligen med samma

av rätt kamraterna vid läroverken kunna kräva skydd mot de dåliga

som exemplens fördärvbringande inflytande. Slutsatsen kan sålunda icke bliva den, att i sedligt avseende försummade och vanartade och flickor

gossar skola fortfarande få i folkskolan menligt inverka på jämnåriga från fattiga hem, medan däremot de ekonomiskt välsituerades barn skola hållas skyddade mot moralisk smitta att insättas i det allmänna läro-

genom verkets lägre klasser. Den måste fastmera bliva den, att där sådana vanvårdade eller vanartade barn förekomma, böra de avskiljas för att i särskilda för ändamålet lämpade anstalter erhålla nödig omvårdnad och såmedelst möjligt räddas åt samhället. Ett dylikt krav måste emel-

om lertid oförändrat uppställas, vare sig skolorganisationen anordnas i anslutning till parallellskolans eller enhetsskolans grundsatser. Under alla förhållanden åligger det lärarna att noga övervaka lärjungarnas uppförande och allvarligt beivra alla yttringar råhet eller omoraliska ten-

av denser, som hos dem förspörjas.

Innan kommissionen avslutar förevarande undersökning av Parallellnu skolesystespörsmålet den med hänsyn till undervisnings- och uppfostringsom met med ändamålsenligaste läroverksorganisationen, har kom- hänsyn till arbetets bedrivande studiet/den. missionen ansett sig böra till skärskådande upptaga ett ytterligare skäl, anförts till stöd för ett fortsatt bibehållande den nuvarande ansom av ordningen med parallella barndomsskolor, gående ut på att enhetsskolan

skulle föranleda onödig och skadlig förlängning av studietiden, ett en spörsmål, berör såväl den enskildes samhällets ekonomi. som som Att förlängning skolstudierna, rent teoretiskt beräknat, måste Teoretiskt en av beräknad bliva följd enhetsskolesystemets införande, sådant kommissionen en av studietid. tänker sig detsamma, låter sig Visserligen icke förnekas. Vägen till studentfrån tredje klass över realskolan och gymnasiet kräver

examen folkskolans

för närvarande teoretiskt tid 12 år. Vid en enlietsskoleorganisation en av med sexårig folkskola och, såsom kommissionen tänker sig, sjuårig läroskulle studentexamen kunna uppnås först efter 13 års skol-

verkskurs

studier. Genomsnittsåldern för studentexamens avläggande skulle så-

lunda komma att höjas med ett år, från att för närvarande utgörai medeltal något över 19 till i medeltal något över 20 år. Man torde emellertid äga berättigad anledning göra gällande, att vad härvid som står såsom teoretisk beräkning, i verkligheten skall komma att i en ringa mån lida inskränkning. Det starkare urval lärjungarna, som av enhetsskolesystemet förutsätter att realisera såväl vid övergången från

folkskolan till realskolan alldeles särskilt vid övergången från sistsom nämnda läroanstalt till gymnasiet., torde kunna förväntas inverka i sådan riktning, att den genomsnittliga åldersstegringen skall kunna i oväsentlig mån nedbringas. En sådan uppfattning erhåller ett viktigt stöd i fak-

tiskt bestående förhållanden. A Sedan år 1910 har realskolcxavnzevz avlagts även lärjungar, som Navara nde av förhallanerhållit sin utbildning vid kommunala mellanskolor under tillämpning den. folkskolan såsom bottenskola. En undersökning de

av grundsatsen av

ifrågavarande lärjungarnas ålder vid realskolexamen bör alltså kunna klargöra, i vilken mån påståendet folkskolevägens försenande väntas om inverkan på studierna äger berättigande, i det att de ifrågavarande lärjungarna teoretiskt böra för sin utbildning till realskolexamen hava tagit

8-210409. 1.

i anspråk tid 10 skolår ö-åtrig folkskola + 41-årig mellanskola, en av

medan läroverkens alumner erhålla motsvarande Litbildning på 9 år

3-årig folksk0la+6-årig realslçola. Emellertid giver undersökningen

vid handen, att genomsnittsåldern hos mellanskolornas lärjungar vid

realskolexamens avläggande föga skiljer sig fráin läroverkens, varvid

dock siffrorna något förskjutas till de kommunala nrellanskolornas för-

mån på grund den av höga åildern för de högre läroverkens lärjungar.

Att ålderssiffran för dessa är jämförelsevis hög; har sin grund senare

däri, att vid de högre läroverken de studiebegåvade lärjungarna i

mera

regeln från femte klassen övergå till gymnasiet och att i sjätte klassen

vid dessa läroverk antalet lärjungar, varit kvarsittare, relativt som är stort.

Följande sammanställning medelåldern hos de irealskolexamen av

godkända lärjungarna åren 1910-1919 är i detta avseende belysande.

De i rcalskolexaøncn goølkøiozdzz läiøjunga-rnas øncdeluldez åren 1.910-1919.1

i , ,M . J i Iiögre i Real 1 o Statssamskulor Kommunzilu mellanskolor Ar lallmännzqskolorför. =Samtliga i ,________T_jv.

jlärowrkl n ,,W_ f ,,,

i Sossar l gossar flickor samtliga l flickor samtliga gossar

| ä l { i 1910. Ä § i 17.02 16.90 16.23 16.85 ; 16.34 16.95 16.88 16.60 16.82

. . . . . i j 1911. 17.13 16.81 16.91 16.73 16.83 16.97 16.92 16.89 16.91 . . . . .i 1912. 5 V 17.00 16.80 16.86 16.53 16.70 j 16.91 16.70 16.78 16.73 g . . . . . 1913. 17.16 l 16.79 i 16.70 16.42 " 115.33 j 16,55 16.70 16.78 16.74 . . . . .. 1914. 17.06 16.69 i i 16.59 16.58 16.58 16.81 16.66 16.69 16.67 . . . . .N 1915. 17.07 l 1 Nl E ; 16.01 16.09 16.52 16.60 16.81 16.83 16.3: 16.35 . . . . 1916. 17.01 16.66 16.59 16.34 16.45 16.74 16.70 16.68 16.69 . . . . . l ; 1917. 16.93 j 16.57 : 16.04 16.30 I 15.43 16.71 16.75 16.85 16.80 i . . . . . i

| . 1918. 17.00 16.60 16.07 16.52 16.58 16.77 16.80 16.84 16.82 , . . . . j i 1919. 17.05 16.63 16.50 i 16.51 i 16.54 16.80 16.34 16.90 å 16.87

i . . . . . llledelåldesr1910 l 7 l 1 i i i i --19 F 17.00 16.71 l 16.71 16.53 f 16.62 16.3; 16.77 16x2 16.79 ; 5

Medelåldern hos de från de kommunala mellanskolorna utexami-

nerade realskolabiturienterna har sålunda under den period, statistiken

omfattar, understigit medelåldern hos läroverkens examinander, med un-

l-Härl liksom i det följande avses den ålder, som uppnås under det kalenderår, då examen avlagts.

dantag för året 1915 saint åren 1917-1919, då den med 0.04, respektive

1.09, 0.0.3 och 0.07 år översteg de I genomsnitt för nämnda tiosenares. årsperiod hava de kommunala mellanskolornas lärjungar varit 0.05 år

än läroverkens. En detaljgranskning giver vidare vid handen, att yngre i genomsnitt mellanskolornas konstant äro yngre än de högre gossar läroverkens något äldre 0.00 år än realskolornas och samskolornas men och att niellanskolornas kvinnliga lärjungar vid examens avläggossar gande i regeln äro äldre än saniskolornas flickor 0.29 år i medeltal för

tioáirsperioden.

En åskådlig bild åldersfördelningen vid här ifrågavarande mera av läroanstalter erhåller fördelar examinandernairån hela man, om nian tioårsperioden 1910--19 på de åldersklasser, de vid avläggande examens

tillhört.

D0 i realskolexcøøøzeøzgodkändas cildeø 1910-1919.

= Statisâlisäü.- z K2Tl3l“,f3e"a“sk°1°'

Högre allni. Realskolor i,,,_ -,| g . IäTOVeTk för 8055 Gossar Flickor Gossar Flickor , Ãldersâr .Procen-i i iProcen-:i Procen-ll i ;Procen- Procen- Procentisk a 1 tisk 4 tsk t k i tisk i tisk

Alma föidel-EAntal wiâei- tals Antal;

AMF fördela fördel- lAntal fördel- fördel-

ning | ning ning ning ning l ning

l l 1 " 1 k J14. 0.071 0.15 4; 0.34 0.50 8 061 O.47i . . . 5.123 214§ 99; 147: 108 8.23 115% 9.021 ,1:. 209. 8.111 8.47 12.19 . . .

16.	1065 26.123 965:		431Å 36.90 490 40.63 392 29.85 338; 26.53
. . .	1525 37.40 9391	36.56%	3941 33.73 376 31.18 556 42.31 5571 43.72
: 17.		35.531

. . .

l 1891 16.18 149 12.35 191 14.55 16.09

18 907; 22.24 428: 16.22 Obi

. . . .

19. 3051 7.43 75: 2.841 39%. 3.34 30 2.49 44 3.35 373 2.90 ; . . .

420. 53: 1.30 11; 0.42| -10; 0.86 8 0.66 10 0.76

055%

. . .

0.08i 0.09 1 0.08 0.24 121 101 0.25 1: -i -

. . . 1

l i 0.16

22. 0.02 -3 -g 0.09 3 0.23

. - -

-Q -l 1 0.08

4 - 4 124. 0.16

-- - -s -1 - - - - - -

-1 -1 w -3 - - --. -

129. -äg -l --g -i -3 -1 0.08

. - - - -

l l 4078 100.005 1168| 1011005 100.00 12741100.00

Sza 2639 100.00 100.001 1313

l I ,

17.061 16.71 16.71 -l . 16.53:. -lx 16.77 16.82:

Medelålder -j - -N -,

Vid studentexamen har medelåldern hos de från de allmänna läroverken utexaminerade lärjungarna under perioden 1910-1919 varit i det allra närmaste konstant, växlande mellan 19.32 och 19.44 eller i genomsnitt för sagda period 19.37 år. På grund den högre medelåldern hos av de från enskilda läroanstalter eller enskild undervisning kommande examinanderna ligger dock medelåldern för samtliga examinander något högre, växlande mellan 19.69 och 19.79 år. ,Enhetssko- I på enhetsskolans grund vilande läroverksoiganisation torde en lans sannolika inver- man vara berättigad förutsätta, att studentexamen i regeln uppnås efter kan å metre års ytterligare studier från tidpunkten för realskolexamens avläggande. delål em vid studentexa- Tagas de vid kommunala nu mellanskolorna rådande förhållandena till men. utgångspunkt för en beräkning den sannolika medelåldern vid stuav dentexamen, skulle denna således komma att för samtliga lärjungar gossar och flickor utgöra omkring 193/4 år. Medelåldern skulle med andra 0rd kunna förväntas bliva omkring 0.4 år högre än den vid n11 läroverken för de manliga examinanderna påvisade. De kvinnliga abiturienter, som utgått från enskilda skolor under tioårsperioden 1910-19 sammanlagt 2 304, hava i medeltal varit något äldre än de allmänna läroverkens eller 19.69 år, vadan för deras del åldersförhöjningen kan beräknas uppgå allenast till 0.1 år. På grundvalen den lämnade utredningen rörande åldersav nyss fördelningen av realskoleabiturienterna i de kommunala mellanskolorna under tioårsperioden 1910-19 skulle med angivna förutsättning ovan förhållandena för vid studentexamens avläggande komma att gossarna gestalta sig på följande sätt: omkring 8 á skulle avlägga studentexamen under det kalenderår de fyllde 18 år, 30 det kalenderår, under vilket de fyllde 19 år, 42 det kalenderår, under vilket de fyllde 20 år, och 15 det kalenderår, under vilket de fyllde 21 år. På grund kvarsittning av eller andra omständigheter torde förhållandena i realiteten komma att ställa sig något än de anförda siffrorna giva vid handen. ogynnsammare,

De studentexamen godkándas ålder 1910-1919.

Enskilda skolor.

Högre allm. läroverk. .Er-ä

7-v-v

âo,sñilli .IECEOL_

Aldersår i "Vena".

._..-.-.-;_, . ,. , .

N 3

1 137213222551232:32:13: 3232122333

i I 1

| 1

r 1 i 1 1

§15 1 0.04 - w . . . . . . . . . . . . . . - -

16 10 0.08 y 0.17 3- - . . . . . . . . . . . . . . 17 170 1.33 63 2.72 24 1.04 ; . . . . . . . . . . . . . . 113 302 13.05 275 11.94 3

2700 21.40 . . . . . . . . . . . . . . ,19 4733 37.09 604 26.10 319 35.33 . . . . . . . . . . . . . . 120 3135 j 24.85 455 19.66 755 32.77 . . . . . . . . . . . . . . 21 1292 10.24 296 12.79 306 13.23 . . . . . . . . . . . . . .

å 210 9.03 70 3.04 .22 392 3.11 . . . . . . . . . . . . . . 23 95 i 0.75 111 4.80 22 0.95 i . . . . . . . . . . . . . .

§24 36 0.29 73 3.15 10 0.44 . . . . . . . . . . . . . . å §25 16 0.13 50 2.16 10 0.44 . . . . . . . . . . . . . . , 3 26 9 0.07 40 1.73 4 0.17 . . . . . . . . . . . . . .

2 0.01 2-10 1.09 2 0.09 . . . . . . . . . . . . . . 523 2 0.01 i 19 0.32 2 0.0.0 j . . . . . . . . . . . . . . §29 2 0.01 Z 13 0.30 i

- - . . . . . . . . . . . . . . 3 §30 1 g 0.01 i 14 0.31 1 0.04 . . . . . . . . . . . . . . 1 131 i 3 41.13 1 0.04 . . . . . . . . . . . . . . -- §32 1 1 0.04

4 0.17 . . . . . . . . . . . . . . - - 33 3 0.13 1 0.04 i . . . . . . . . . . . . . . - -

§34 2 0.09 g

- - - . . . . . . . . . . . . . . 0 35 ; 4 0.17 1 0.04 - . . . . . . . . . . . . . . - -

36 2 0.09 - - . . . . . . . . . . . . . . - I

0.04 -;

- -å . . . . . . . . . . . . .. §39 11 0.011 -2 - . . . . . . . . . . . . .. -. -.

summa 12617 100.00 2314 1 100.00 2304 i 100.00

l Q Nledelâlder 19.37 20.39 1 19.69 --

. . . . . . . . . .d - ,

Vid jämförelse mellan dessa ålderstal och de vid de allmänna

läroverken under tioårsperioden 1910-19 konstaterade finner man, att

dem, nämnda period avlade studentexamen, av som

21.4 a fyllde 18 år det kalenderår, under Vilket de blevo

studenter,

3 7 19 7 L y t : Å v 2 4 2 O g z ; i, 1 2 1 . m : Mot nuvarande procenttal 21, 38, E25 och 10 för respektive åldersår 18, 19, 20 och 21 skulle kunna motse procenttalen man 30, 42

och 15 för åldersår. samma

En motsvarande undersökning för de kvinnliga lärjungarnas del

giver till resultat, att dessa 9 z kunna beräknas studentexamen

av avlägga

det kalenderår, de fylla 18 år, 27 det kalenderår, de 19

fylla år, 44

det kalenderår, de fylla 20 år, och 16 det kalenderår, de fylla 21 år.

För närvarande gestalta sig förhållandena så, de

att av kvinnliga

studentexaminanderna från enskilda

dimissionsberättigade skolor under tioårsperioden 1910 19

, 11.9 fyllde 18 år det kalenderår, under vilket de blevo studenter,

3,54; " i : : 32.8 20 a -

13.3 21 7 Mot nuvarande procenttal 12, 36, 33 och 13 för respektive åldersår 18, 19, 20 och 21 skulle kunna motse procenttalen man 27, 44 och 16.

AV den lämnade redogörelsen framgår sålunda, att för de

manliga

lärjungarnas del förskjutning uppåt kan förutses, vilken en förskjutning

starkast torde komma att göra sig kännbar beträffande den lärgrupp jungar, som nu avlägger studentexamen i 18-årsåldern. I fråga de om

kvinnliga lärjungarna är förskjutningen mindre framträdande och

mest utpräglad beträffande 19- och QO-årsgrupperna.

Med hänsyn till den stora betydelsen här berörda förhållanden av har det varit kommissionen angeläget att söka erhålla jämväl andra hållpunkter för ett säkert bedömande enhetsskoleorganisationens av inverkningar i förevarande avseende.

Vid de anställda jämförelserna har kommissionen nyss utgått ifrån att de vid de kommunala mellanskolorna ålderstalen

nu förefintliga

skulle att såsom representativa vid

vara anse även en enhetsskoleorgani-

sation. I syfte att klargöra, i vad mån denna

förutsättning kan vara i

de faktiska förhållandena grundad, har kommissionen funnit sig böra från något andra synpunkter än de redan berörda skärskåda ålderstalen hos läroverkens och mellanskolornas lärjungar. Enar emellertid, såsom ovan antytts, vissa förhållanden, förbundna med det nuvarande skolsystemets organisation, ofördelaktigt inverka på ålderstalen för realskoleabiturienterna vid de allmänna läroverken i det hela, har kommissionen, i syfte att vinna i möjligaste mån säkra utgångspunkter för sina överväganden, i det följande inskränkt Iindersökningen till att omfatta statens samskolor

sidan ooh de kommunala mellanskolorna å den andra. Dessa läroå ena anstalter arbeta nämligen under mycket likartade yttre förhållanden, bortsett lêirifrfin, att de förra ansluta sin undervisning till folkskolaus tredje zirskurs, de däremot till dess sjätte. Det har därvid fram-

senare gått, att lärjungarna i samskolans klass 3 vid höstterminens början varit i genomsnitt 12,5 år gamla, medan motsvarande tal för mellanskolzms klass 1 Varit 12.81 år. Äldersskillnaden utgör sålunda omkring 0.3 år till samskolans förmån. Någon nämnvärd skillnad å berörda utvecklingsstadium mellan de manliga och de kvinnliga lärjungarnas medelålder har icke förefunnits. De i det föregående meddelade statistiska uppgifterna rörande realskoleabiturienternas genomsnittsålder giva vid handen, att medeltalet åldersdifferenserna mellan samskolans och den kommunala

av mellanskolans lärjungar vid tidpunkten för realskolexamen varit för gos-

0.06 år, för flickor 0.29 år till samskolans förmån. Då förstnämnda sar låga tal tydligen sammanhänger med den hos iakttagna starkare

gossarna avgången från samskolans näst högsta klass till gymnasium, bör man vid jämförelsen i främsta rummet hålla sig till den beträffande flickorna påvisbara åldersskillnaden. Den åldersförskjutning uppåt, skulle

som kunna föranledas allmän omläggning läroverksorganisationen i

av en av sådan riktning, att densamma genomgående anslutes till folkskolans sjätte klass, kan alltså, på grund vad sålunda utrönts, uppskattas till om-

av kring 0.3 år.

Mot här utvecklade tankegång kan den att den allt-

resas gensagan,

1 Dessa medeltal, hämtats den officiella statistiken. avse förhållandena vid

som ur samskolor under höstterminerna 1914 och 1919 samt vid kommunala mellanskolor höstterminerna 1915 och 1919.

för mycket byggts på abstrakta medeltal. Kommissionen har, i medvetandet om att en sådan invändning kan komma att göras, jämväl sökt för sig närmare klargöra, huru förhållandena i antydda avseende skulle komma att gestalta sig i verkligheten.

De erfarenheter, som föreligga beträffande lärj genomsnitts-

ungarnas ålder vid olika läroverk, giva vid handen, att ganska avsevärda avvikelser från medeltalet kunna spåras vid åtskilliga dessa. Särskilt hava

av sådana avvikelser låtit sig påvisas vid läroverk, vilka antingen rekryteras ensidigt från läroverksstaden eller ock i större utsträckning erhålla sina

lärjungar från den kringliggande landsbygden. förra fallet tenderar

lärjungarnas medelålder att understiga, i fallet att överstiga den

senare för riket i dess helhet beräknade genomsnittsåldern. Utan tvivel äro här anmärkta förhållanden att i väsentlig mån tillskriva det faktum, att landsbygdens barn hittills hårdare drabbats den bristfälligt ordnade över-

av nu gången mellan folkskolan och läroverket än städernas eller rättare den del av dessa senare, som i nioårsåldern kunnat inträda i läroverket. Svårigheten att vid denna tidiga ålder säkert avgöra studieförut-

en gosses sättningar har gjort, att föräldrarna, med hänsyn jämväl till de betydande kostnader, varmed uppehållet i närmaste läroverksstad varit förbundet, ofta uppskjutit att besluta rörande fortsatta studier,

gossens tills denne hunnit avsluta sin folkskolekurs. Men då iallmänhet

gossen

icke haft möjlighet att i sin hemort erhålla nödig språkundervisning,

måste han söka inträde i klass i läroverket, är lägre, än den hans

en som åldersutveckling skulle betinga. Härigenom har medelåldern vid de läroverk, vilka mera utpräglat rekryteras från landsbygden, kommit att förskjutas uppåt. Då tillika betänker, att barn i skolpliktsåldern

man av 7-14 från landsbygd under år 1920 endast omkring 1.2 medan ifrån städerna 13.:: á undervisas i de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter, så inses härav utan vidare, vilket betydande försteg städernas befolkning innehar framför landsbygdens, då det gäller möjligheter för vidare utbildning på teoretiska studiebanor.

Vad som här sagts rörande barnen från landsbygden, har givetvis i viss grad sin tillämpning även i fråga de stadsbarn, utgå från

om som ekonomiskt mindre välsituerade hem. Även i dessa fall gäller nämligen,

att föräldrarna ofta låta barnen fortsätta och avsluta sin folkskolekurs för att såmedelst vinna visshet rörande barnens studieförutsättningar. Vid inträdet i läroverket göra sig också här språksvårigheterna påminta med enahanda påföljd, framhållits. som nyss Det är nog med att stadsbarnen sålunda i mångdubbelt rikare mått hava möjligheter att vinna högre teoretisk utbildning, den nuvarande skolorganisationen tvingar det fåtal landsbygdsbarn, liksom det begränsade antal stadsbarn fattigare hem, hava tillfälle fortsätta sin utur som bildning i läroverken, att påbörja och alltså även avsluta studiernai dessa vid högre ålder än kamraterna inom stadssamhällenas burgnare en kretsar. Då man i ljuset det senast anförda söker bilda sig föreav en ställning om enhetsskolans sannolika inflytande på åldern vid slutad skolgång, torde knappast misstaga sig, gör gällande, att åldern man om man visserligen i många fall kommer att bliva högre för den särgrupp, som skilt gynnas den nuvarande organisationen, nämligen de lärjungar, av som antingen alls icke begagnat folkskolan eller ock avgått från dennas tredje klass. Men lika visst är också, att åldern för många lärjungar :skall genom organisk förbindelse mellan folkskola och läroverk kunna en nedbringas under den nuvarande och detta särskilt beträffande dem, vilka ett försenat utträde i livet måste hårdast drabba. I betraktande av vad här framhållits, måste enhetsskolan från förevarande synpunkt nu sägas tillgodose ett socialt rättfärdighetskrav. De barn, utgå som ur städernas välsituerade hem, få offra något sina företrä-

av hittillsvarande .desrättigheten medan landsbygdens och städernas fattigare barn samtidigt

erhålla möjligheter att förkorta utbildningen för framtida levnadsställningar. Det är kommissionens övertygelse, att den utjämning, på detta som sätt framtvingas, skall befinnas till avsevärt och bestående för vara gagn samhället i det hela.- Vad senast sagts, har närmast avseende på de manliga lärjunnu garna. I fråga om de kvinnliga har kommissionen redan i det föregående påvisat, att förseningen är mindre framträdande. För dessa lär-

jungars del torde enhetsskoleorganisation icke blott möjliggöra stu-

en dentexamens uppnående vid i stort sett oförändrad genomsnittsålder utan 9-210409. 1.

även Väsentligt öka utsikterna för särskilt landsbygdens ungdom att vinna

ifrågavarande bildning.

Även det sålunda icke är möjligt att såsom ogrundade tillbaka-

om Visa de framkomna farhågorna beträffande skoltidens förlängning för en de lärjungar vid enhetsskolesystemets realiserande, bör det å andra sidan icke förbises, att i framtiden lika Väl utvägar torde förefinnas

som nu för begåvade lärjungar att förkorta Vägen till studiemålet genom att vinna inträde i högre klass vid tidigare år, att gå över klasser 0. dyl. I detta sammanhang tillåter sig kommissionen hänvisa till vad härutinnan i det föregående anförts sid. 40. Därtill kommer, att man icke utan

vidare bör godtaga den uppfattningen, att mindre höjning av levnads-

en åldern vid slutad skolgång skulle under alla förhållanden innebära

en olägenhet för fortsatta teoretiska studier. Och vad angår studentexamen i dess egenskap förberedelse för det praktiska livet, torde dess bety-

av delse i detta avseende på goda grunder kunna antagas för framtiden minskad. Man torde nämligen vara berättigad antaga, att åtskilliga lär-

jungar komma att övergå till de praktiska ungdomsskolor, som numera

upprättats. Vidare är att förvänta, att, sedan realskolexamen efter kommissionens förslag inlagts i skolorganisationen på sådan plats, att läroverkets samtliga lärjungar måste normalt densamma, antalet lär-

passera jungar, avgå med realskolexamen, torde komma att ökas. Under-

som sådana omständigheter bör berörda höjning åldern vid student-

nu av examens avläggande icke tillmätas så stor betydelse, att den bör anses avgörande vid ståndpunktstagandet till det föreliggande huvudspörsmålet.

Kommissionen är emellertid ingalunda blind för de olägenheter, som

åtskilliga synpunkter måste förbundna med här berörda förlängur vara ning i vissa fall studietiden. Det kan naturligen icke bestridas, att

av det för den uppväxande ungdomen, likaväl för föräldrarna, och däri

som

jämväl för samhället måste vara till bestämd nackdel, att utträdet genom i det praktiska livet, på sätt framhållits, kan komma att uppskjutas.

ovan

Vid bedömande det företräde, som parallellskolesystemet i nu

av ifrågavarande avseende uppvisar, få emellertid icke förloras ur sikte de svagheter, vilka i övrigt vidlåda detta system. Mot anmärkta olägen-

nu het hos enhetsskolesystemet måste ställas en motsvarande praktisk olägen-

het i den nuvarande organisationen. Kommissionen åsyftar härvid den tidsförlust för den enskilde och det ödslande med nationella krafttillgångar, som är den ofrånkomliga följden att många det allt-

av genom för tidiga valet studieväg ledas in på bana, de icke mäkta

av en som fullfölja eller som för dem till plats i livet, vilken icke motsvarar

en deras anlag. Denna olägenhet vidlåder i långt mindre grad enhetsskolesystemet. Vid sorgfälligt övervägande fördelar och nackdelar har

av därför den beräknade förlängningen i studietiden icke kunnat tillmätas sådan vikt, att den skulle kunna utgöra ett hinder för ett på enhetssko-

lans grund vilande undervisningsväsen.

Sedan kommissionen den verkställda utredningen sökt

genom nu uppvisa, att de skäl, som åberopats till förmån för ett fortsatt bibehållande av en anordning med parallella barndomsskolor, icke kunna anses hava lämnat övertygande stöd för den uppfattningen, att den

nuvarande skolorganisationen med hänsyn till undervisningens eller

uppfostrans krav skulle den enda eller den bästa möjliga, vill kommis-

vara sionen angiva sin ställning till det grundläggande spörsmålet den

om ändamålsenligaste organisationen av de för barndomsstadiet avsedda un-

dervisningsanstalterna i vårt land.

Enhetsskolesystemet.

Den stora vinsten ett undervisningsväsen, anordnat i enlighet ENMtSW-O-

lan ur .social med grundsatser, ligger i främsta rummet på det sociala

enhetsskolans synpunkt.

området. Enhetsskolan ådagalägger på ett oförtydbart sätt känslan

av samhörighet mellan nationens alla medborgare, i det den utan avseende på levnadsställning eller ekonomiska villkor i övrigt bereder alla

samhällsmedlemmar lika tillfälle till undervisning och uppfostran. Ropen på enhet i det allmänna undervisningsväsendets organisation hava icke någonsin ljudit så starka och så bestämda under skeden förstärkt

som av samhällelig konsolidering, då för medborgargrupper öppnats möjlighet till

nya medinflytande vid avgörandet statens öden. Ett sådant samband äri

av själva verket också helt naturligt. Ökat inflytande föder ökat och

ansvar,

båda hava till oeftergivlig förutsättning blott nödiga kunskaper de

förhållanden, under skola regleras, utan ock en vidgad all-

som ansvar mänbildning och en odlad personlighet.

Den betydelsefulla förändring gällande rösträttsbestämmelser för

av kommunala och politiska val, besluten vid 1918 års urtima

som genom och 1921 års riksdag åvägabragts, enligt vilka det samhälleliga medinflytandet utsträckts till stora medborgargrupper, tidigare varit

nya som därifrån avstängda, måste givetvis i sin ordning komma att framkalla krav även på vidgade möjligheter att vinna erforderlig utbildning för de samhällsuppgifternas fyllande. De senaste årens varandra snabbt

nya avlösande världshändelser hava vidare kraftigt bidragit att i vårt land, lika väl inom övriga europeiska kulturstater, göra kravet på en tids-

som förhållandena motsvarande organisation undervisningsväsendet i syn-

nerlig grad aktuellt.

Kommissionen har erinrat därom, att de fördelar isocialt av-

nyss seende, med vilka enhetsskoletankens förverkligande kan väntas förbundet,

utgöra det förnämsta skälet för undervisningsväsendets organiserande

efter enhetsskolans linjer. I tid, då förödelsen gått härjande fram

en över mänskliga och ekonomiska värden, är det uppenbart, att dessa synpunkter skola göra sig gällande med väsentligt ökad styrka. Den oerhörda omfattningen de uppbyggandets och återställandets uppgifter,

överallt stå i förgrunden, tvingar till största möjliga ekonomiserande som med mänsklig arbetskraft och påkallar denna anledning kraftiga åt-

av gärder för utnyttjande varje samhällsindivid på den plats, vartill

av hans begåvning och egenskaper i övrigt göra honom mest skickad. Endast ett omsorgsfullt tillvaratagande och utvecklande av de re-

genom surser, uti ifrågavarande avseende äro förhanden, kan nationen åt

som sig förvärva det ytterligare krafttillskott, för ett framgångsrikt del-

som tagande i den internationella tävlingskampen är erforderligt.

En förutsättningarna och för visso den minst viktiga

av - -

för ett genomförande grundsatsen: begåvningarnas tillvaratagande för

av fyllande de krävande samhällsuppgifterna, oberoende av det sam-

av mera hällsskikt, varifrån de utgå, är emellertid, att valet levnadsbana icke

av förlägges till så tidig tidpunkt individens liv, att han ännu icke

en av äger bestämda hållpunkter för träffande det olika synpunkter rik-

av ur

tiga valet. En skolorganisation, vilken i likhet med vår nuvarande nödvändiggör, att ett så betydelsefullt och för den kommande levnadsbanan i de flesta fall avgörande val skall träffas, då barnet är i nioårsåldern, kan icke sägas tillfredsställande motsvara den angivna förutsättningen. Det torde vidare icke låta sig förnekas, att den nuvarande skolorganisationen, även den i mindre grad än imånget annat land stått

om hindrande i vägen för rationell ståndscirkulation, likväl be-

en genom nyss rörda brist kommer att leda till en sortering av lärjungematerialet efter målsmännens ställning ocl1 yttre omständigheter, en sortering, som är äg- 11ad att bestämt motverka det sunda urval, vilket i det föregående

angivits såsom en betydelsefull samhällsangelägenhet.

Det härvid avgjort svåraste hindret ligger efter kommissionens förmenande i det bristfälliga sätt, varpå folkskolans anslutning till läroverket är ordnad. Erfarenheten giver nämligen vid handen, att i de

samhällen, där någon organisk förbindelse icke åvägabragts mellan folkskolan och läroverket, skolorganisationen ofta nog utgör ett hinder för en

avslutad folkskola utgående studiebegåvad lärjunge att vinna den ur önskvärda högre teoretiska utbildning, vartill anlag och utrustning kunna berättiga. Svårigheterna att från folkskolans högsta klass vinna inträde i en mot åldersutvecklingen svarande klass i läroverket nödvändiggöra så omfattande enskild undervisning, att de, därmed förbundna ekonomiska uppoffringarna för flertalet torde oöverkomliga eller åtmin-

vara stone svåra att övervinna. Krav på undanröjande detta hinder kan

av med fullaste rätt dem, för vilka detsamma möjligheten

resas av genom att fritt välja kommande levnadsbana så avsevärt begränsats. Endast genom ett sådant undanröjande bliva den enskilda individens befogade

anspråk på efter måttet hans anlag avpassad utbildning vederbör-

en av

ligen tillgodosedda.

Vare sig spörsmålet sålunda skärskådas synpunkten av

ur samhällets sanna fördel eller individens välgrundade krav, framstår en anordning av undervisningsväsendet, där valet bildningslinje förlägges

av till tidpunkt, såsom förbunden med påtagliga reella fördelar,

en senare i det den möjliggör en av tidsförhållandena betingad rationell ståndscirkulation.

Vid intagande av denna ståndpunkt har kommissionen icke kunnat förbise, att de obestridliga fördelar, som i det föregående berörts, på sina håll ansetts åtföljda så bestämda och avsevärda

vara av olägenheter i socialt avseende, att dessa senare skulle fullt uppväga, vad i andra

som avseenden stode att vinna.

I främsta rummet har man därvid framhållit faran därav, att de vidgade utsikterna för de fattigare klassernas barn att vinna eftersträvade teoretiska utbildningsmöjligheter skulle medföra ökad obenägenhet att

en ägna sig åt det praktiska livets uppgifter och att därigenom särskilt de kroppsarbetande klasserna skulle bliva utsatta för âderlåtning på sina

en mest dugande och bäst utrustade medlemmar, vilka istället skulle lockas in på det intellektuella arbetets mera anseddar fält. Följden därav

anses kunna bliva minskad tillgång på kunniga och sin ansvarsfulla

en ställning fullt vuxna ledarepersonligheter inom arbetarklassen, vilket

varken ur social, heller ur allmänt politisk synpunkt lyckligt. I

vore sammanhang därmed har enhetsskoletankens genomförande förmenats kunna framkalla en överproduktion intellektuellt utbildade krafter,

av vilket i sin ordning skulle medföra ödesdiger ökning :det lärda

en av proletariatet.

En prövning av de framkomna betänkligheterna har emellertid övertygat kommissionen därom, att de ifrågavarande olägenheterna, i varje fall för vårt lands vidkommande, till sin betydelse i hög grad överskattats.

Vad först beträffar den befarade flykten från det praktiska livet, torde det kunna förväntas, att det 1918 års lagtima riksdag beslutade

av systemet av praktiska ungdomsskolor skall kraftigt bidraga att motverka en osund sugning till de teoretiska Litbildningslinjerna. I och med det att en väg tillrättalagts, från folkskolans högsta klass leder ut till

som

olika praktiska bildningsomräden, torde nämligen berättigad

man vara förutsätta, att denna väg också skall beträdas ett avsevärt antal där-

av för lämpade individer skilda samhällsklasser, vilka brist på ut-

ur nu av bildningsmöjligheter, anpassade för deras anlag, lockats över att anlita

teoretiska undervisningsanstalter. Givetvis föreligger ingen anledning att

förmoda, att den nämnda Vägen i högre grad skall bliva tillflyktsort

för lärjungar med begåvning detta ord fattat isin vidsträcktaste

svag betydelse såsom avseende även den praktiska begåvningen än fallet

är med folkskolans teoretiska överbyggnader. Tvärtom torde man hava grundad anledning hysa den förhoppningen, att de praktiska levnadsbanorna hädanefter skola erhålla bättre tillgång än för närvarande på både kunskapsrikt och fackutbildat folk.

I detta avseende torde ock vara berättigad knyta de största

man förväntningar till folkskolans alltjämt fortgående utveckling, vilken vid fullt genomfört enhetsskolesystem kan väntas ytterligare främjad. Kommissionen tänker härvid blott på det i det föregående berörda arga nisatoriska arbetet för den egentliga folkskolans förbättring samt på utformandet det system överbyggnader, för närvarande är un-

av av som der upprättande, utan även och i främsta rummet på den betydelsefulla omläggning folkskolans inre arbete, under år raskt skjutit

av som senare fart. Folkskolans verksamhet ledes i allt större omfattning strävandet

av att låta de intressen och anlag komma till sin rätt samt väcka

ungas deras eftertanke över de skilda möjligheter, öppna sig efter slutad

som skolgång. Därigenom skapas förutsättningar för ett betydelsefullt samrådande mellan skola och föräldrar de framtid, vilket måste

om ungas bliva grundläggande betydelse för åvägabringandet av ett förnuftigt

av yrkesval.

Det säger sig självt, att kommissionen med denna på skolarbetets

syn uppgifter och mål är benägen att bereda ett ökat utrymme även ivår högre skolundervisning åt det praktiska arbetet. Genom sådan anordning väckes

en till liv icke blott aktning och lust för kroppsarbete, utan såmedelst öpp-

jämväl ökade möjligheter att under skoltiden vinna ett säkert omnas döme de anlag och förutsättningar för skilda levnadsbanor.

om ungas

Med efter dessa riktlinjer anordnad grundläggande skolundervis-

en ning och i anslutning därtill organiserade praktiska utbildningsmöjligheter skola enligt kommissionens förmenande de högre teoretiska läroanstalterna förlora mycket sin för närvarande alltför stora dragningskraft,

av i vad det gäller sådana lärjungar, vilkas anlag avgjort anvisa dem ett eller annat praktiskt verksamhetsfält.

Till sådan sakernas ordning skall säkerligen också bidraga den

ökade uppskattning den praktiska eller kvinnans av mannens värv, som med nödvändighet måste följa därav, att bestämd utbildning föruten sättes såsom nödvändig jämväl å dessa arbetsområden. Den uppfatt-

ningen, som redan har ett starkt stöd i tidsandan, skall därigenom nu mer och mer tränga igenom, att det icke blott samhällets synpunkt ur är fördelaktigare utan också för den enskilde individen lyckligare, om denne blir duglig hantverkare eller köpman, än han utan erforen om derliga förutsättningar envisas att söka sin utkomst på läkarens, juris-

tens eller lärarens bana. I den mån detta nyktra betraktelsesätt mera vinner terräng, skall förvisso med förtroende kunna överlämna den man unge åt den bottenskolans omvårdnad, tills den individuella gemensamma egenarten framträder med tillräcklig tydlighet för att möjliggöra ett klokt

val av utbildningsväg.

Till underlättande härav bör efter kommissionens uppfattning genom skolans åtgöranden lämplig upplysningsverksamhet komma till stånd. en Denna verksamhet bör åsyfta att för såväl målsmän lärare och lärsom jungar klargöra de praktiska skolornas stora betydelse och likvärdighet med de för teoretisk utbildning avsedda och såmedelst hava till främsta uppgift att söka utveckla de sociala sinne och stärka deras ungas ansvars-

känsla. För ändamålsenlig inriktning de olika forten av lärjungarnas

satta utbildning torde lärarnas under skolarbetet förvärvade erfarenhet rörande deras individuella förutsättningar kunna bliva synnerligt värde. av Måhända kan skolan härvid i framtiden påräkna ett stöd i den psyko-

tekniska vetenskapen.

I och med det att här berörda praktiska skolsystem byggts i upp, syfte att leda in de på praktiska utbildningsvägar, har sålunda unga grunden ryckts undan för de farhågor, i det föregående omförmälts. som Detta så mycket de ungdomsskolorna till övervägande mera som nya del organiserats så, att de under studierna i desamma alltjämt unga förbliva kvar i sin praktiska verksamhet. Även vid anordnandet de av

högre formerna sådana utbildningsanstalter har låtit sig

av man angeläget vara att söka möjliggöra elevernas upptagande direkt arbetsur livet. Och vad angår nyssnämnda farhågor, i den mån de de teoavse

retiska utbildningslinjerna, torde man äga fullgiltig anledning göra gällande, att genomgåendet den sexåriga folkskolan i högre grad än

av nu rådande ordning skall vara ägnat att bevara lärjungarnas tillgivenhet för den miljö, i vilken de vuxit Från vårt eget land lär det

upp. icke möjligt att få det i det föregående berörda påståendet vits-

vara ordat, att ökade möjligheter till teoretisk utbildning skulle för de folkliga rörelserna förminska utsikterna att erhålla tillgång till lämpliga och sin uppgift fullt ledare. Snarast den omständigheten, att

vuxna synes dessa rörelser i vårt land sett åtskilliga sina främsta ledande person-

av ligheter framgå ur de teoretiskt bildade klasserna, giva vid handen, att teoretisk skolning icke kan betraktas såsom hinderlig i ifrågavarande avseende. Kommissionen anser för övrigt, att nu förevarande spörsmål icke bör från klassynpunkt utan från samhällets synpunkt. Och för

ses samhället måste det vara en obestridlig fördel, om genom en bättre skolorganisation syskon samma syskonkrets, alltefter inneboende anlag, i

ur framtiden komma att intaga olika platser i samhället. Detta torde isin mån kunna bidraga till att avlägsna de skrankor, hämma utveck-

som nu lingen och skilja medborgarna från varandra.

Det återstår att i detta sammanhang ägna någon uppmärksamhet även åt det ofta hörda talet de med enhetsskolan förbundna farorna

om för det lärda proletariatets ökning.

Redan vad i det föregående anförts, torde visserligen hava

som varit ägnat att undanröja åtskilliga de möjligen förhandenvarande

av betänkligheterna i detta avseende. Kommissionen finner det dock ange-

läget, ur synpunkten enhetsskolespörsmålets allsidiga belysning, att.

av ytterligare betona, att de nämnda farhågorna torde få tillskrivas ett orik-

tigt bedömande enhetsskolans grundläggande förutsättningar. Den

av ifrågasätta omläggningen av undervisningsväsendets allmänna anordning åsyftar nämligen ingalunda att fortfarande hålla den teoretiska utbildningens väg öppen för samtliga de lärjungar, vilka oavsett därför lämplig begåvning önska därå framgå, och att därutöver öppna densamma för

från fattigare befolkningslager kommande lärjungar, vilka i endast

nu alltför ringa utsträckning hava möjlighet att ernå den utbildning, vartill deras anlag berättiga. I stället bör skolsystemet så anläggas, att det

10210409. 1.

förmår tillgodose den dubbla uppgiften att å sidan uppfordra de

ena för ifrågavarande bildningsväg micke lämpade, från Vilka samhällslager de än må utgå, att söka sin framtid på någon än dena teoretiska banan

annan och å andra sidan underlätta för alla begåvnirngar olika ekonomiska

ur skikt att rinna erforderlig utbildning. Skolsystemets grundläggande

uppgift blir sålunda att främja ett utbyte teoretiskt obegåvade, ekono-

av miskt välsituerade lärjungar mot begåvade och fattiga, att ersätta ett

nu i alltför hög grad av ekonomiska omständigheter behärskat urval med ett sådant, där de individuella anlagen i största möjliga utsträckning få fälla utslaget. Det gäller med andra ord att söka åvägabringa anordning,

vilken på bästa sätt tillvaratager de fattiga begåvningarnas rätt, och att

fastslå såsom skyldighet för det allmänna att i görligaste mån sörja

en för att den rätte mannen sättes i tillfälle att intaga den rätta platsen i samhället.

Den av kommissionen utvecklade tankegången stödjes också all

av hittillsvarande erfarenhet om enhetsskolans uti ifrågavarande avseende

nu praktiskt ådagalagda resultat. Överproduktion på bokligt bildade

personer, ett lärt proletariat, är nämligen företeelse, icke gjort

en som sig särskilt märkbar i de länder, där enhetsskolan sedan länge nått sitt förverkligande, ex. Förenta Staterna och Schweiz. Men väl har från vissa kulturstater med strängt genomfört parallellskolesystem, Tysk-

ex. land, upprepade klagomål försports rörande i förhållande till efterfrå-

en gan överflödande tillgång på teoretiskt utbildade medborgare. Enhetsskolan bör sålunda, av dessa förhållanden att döma, kunna infria de förväntningar, man med hänsyn till organisationens syfte varit berättigad hysa rörande dess förmåga att på ett tillfredsställande sätt reglera

samhällets tillgång på i olika riktningar skolade arbetskraften

I det föregående har kommissionen skärskådat ifrågavarande

nu problem närmast från socialekonomisk synpunkt. Givet är emellertid, att i den mån sagda synpunkt enhetsskolan tillgodoses, främjas

genom jämväl individens känsla samhörighet med samhället och med den

av föreliggande livsuppgiften. Och detta åter kan icke gärna undgå att utöva ett gynnsamt inflytande på samhällstrevnaden.

Kommissionen är därmed inne på betydande social för-

en annan

del, som är förbunden med ett efter enhetsskolesystemets grundsatser anordnat undervisningsväsen. Kommissionen åsyfta1 härvid det utjämnande

motsättningarna i samhället, kan förväntas bliva följd därav, av som en att lärjungar alla samhällsklasser i barndomsskolan gemensamt

ur uppfostras och under det gemensamma arbetet få lära känna varandra och betrakta varandra såsom kamrater. Barndomens kamratskap iallvar och lek är ägnat att bidraga till ömsesidig förståelse under livets senare

en skeden, otvivelaktigt utgör ingalunda betydelselös faktor i

som en samhällets utveckling.

Även i detta avseende hava emellertid tvivelsmål framkommit, huruvida den barndomsskolan verkligen förmår infria de

gemensamma till densamma knutna, stora förhoppningarna. De finnas till och med,

göra gällande, att den gemensamma undervisningen och det dagliga som umgänget med kamrater från ekonomiskt välsituerade hem hos de mindre lyckligt lottade lärjungarna skulle framkalla en sinnets bitterhet

snarare inför föreñntliga sociala och ekonomiska ojämnheter än bidraga till skapande av ökad förståelse och ökat samförstånd. En dylik mening saknar dock, såvitt kommissionen kunnat finna, stöd i föreliggande erfarenheter. För barnens uppfattning är ett betraktelsesätt det ovan uttryckta för

som visso främmande. Och då hos ekonomiskt välsituerade föräldrar torde

man kunna påräkna en rätt insikt om deras sociala plikter, borde hemmen genom att vinnlägga sig önskvärd enkelhet i barnens uppträdande i sin mån

om kunna bliva ett verksamt stöd för skolans strävanden att hos lärjungarna inplanta sund och riktig uppfattning i fråga om människornas värde.

Erhålla de sin grundläggande utbildning i skilda skolor, be-

unga roende på deras olika levnadsställning, kan på goda grunder be-

man

fälla, att de redan tidigt få känning av de sociala motsättningar, som

.samhället erbjuder. Helt visst bidrager ett sådant tillstånd till skärpande

de förefintliga klassmotsatserna. En gemensam barndomsskola bör av däremot ägnad att motverka ifrågavarande missförhållande, var-

vara jämte den omständigheten, att barnen tidigt bliva i tillfälle förvärva erfarenhet om den intellektuella utrustningens oberoende av yttre förutsättningar, kan förväntas ytterligare förebygga uppkomsten och underhållandet av osunda och antisociala klasskänslor.

Skolans förmåga att, på sätt kommissionen här utvecklat, verka socialt utjämnande har från vissa håll betvivlats, och har gjort gälman lande, att så skulle förhållandet endast i samhällen med relativt vara mindre motsättningar. För de starkare motsatserna skulle däremot hennes krafter icke räcka till, något symptomatiskt funnits framträda iden som rikare förekomsten av privatskolor vid sidan folkskolan inom av samhällen med utpräglade sociala klyftor. Emellertid kan värdet den av argumentation, som härvid framförts, efter kommissionens uppfattning på goda grunder bestridas. Vad i storstäderna bidrager att åt privatsom skoleväsendet giva en rikligare näring än annorstädes, är säkerligen mindre de föreñntliga sociala motsättningarnas styrka än den större tillgången på ur förmögna hem utgående barn, gör det ekonomiskt möjligt att. som upprätthålla enskilda läroanstalter. I de mindre samhällena är antalet barn från ekonomiskt välsituerade hem i regeln icke så betydande, att privatskoleväsendet kan erhålla erforderlig näring. I här berörda förhållande har efter kommissionens uppfattning att söka huvudorsaken man till storstädernas många enskilda läroanstalter med klasser parallella med folkskolans. I nära anslutning till berörda anmärkning har mot den nyss gemensamma bottenskolan jämväl gjorts gällande bestämda farhågor be-

träffande en osund ökning den enskilda undervisningsverksamhetens

av omfattning. Om staten icke tillhandahåller läroanstalter, fullt tillsom fredsställa förefintliga klasskänslor och individuella önskemål olika slag, av skulle, resonerar man, såsom en oundviklig följd ett rikt utvecklat system av privata läroanstalter uppstå, vilka skulle antaga avgjort en mera utpräglad klasskaraktär rikemansskolor än de nuvarande av ganska demokratiska allmänna läroverken. Dessa privatskolor skulle se sin förnämsta uppgift i att meddela överklassens barn de för inträde i den beskurna realskolans lägsta klass nödvändiga kunskaperna. Den

demokratisering av samfundsandan, utgör ett enhetsskoletankens

som av

främsta syften, skulle därigenom obestridligen motverkas.

Därest de privata läroanstalterna, på sätt hittills skett, jämväl i framtiden skulle komma i åtnjutande det allmännas ekonomiska och av organisatoriska stöd, kunde även efter kommissionens uppfattning här

antydda farhågor i allt väsentligt väl grundade. Detta så mycket

anses mera som icke blott nyss antydda klassfördomar utan även förhoppnin-

tidsvinst vid studiemålets uppnående kunna förutsättas undergarna om hålla benägenhet att under alla förhållanden föredraga den privata

en läroanstalten framför statens gemensamma bottenskola.

Men om de privata skolorna icke längre hava att påräkna statens stöd utan bliva för sin existens helt hänvisade till egna hjälpmedel, blir situationen väsentligt förändrad. Staten är nämligen ifråga om materiella och möjligheter att i avseenden höja sina sko-

resurser olika lors ståndpunkt så överlägsen de enskilda, huvudsakligen av terminsavgifterna beroende företagen, att man redan av denna anledning i längden knappast torde behöva frukta någon privat konkurrens av betydelse. Kommissionen känner sig dessutom förvissad att, därest

om statens undervisning gestaltas och utvecklas i huvudsaklig överensstämmelse med de grundprinciper, kommissionen i sitt förslag sökt följa, densamma ganska snart skall tillvinna sig förtroende även från de håll, där motstånd till början kan befaras.

Emellertid skall det ingalunda förnekas, att, särskilt under den första tiden efter organisationens genomförande, det kan finnas anledning att sorgfälligt aktgiva på att en utveckling i den ovannämnda allt annat än önskvärda riktningen förhindras. Den avveckling av det nuvarande statsunderstödda enskilda undervisningsväsendet, som föranledes av statens Övertagande den teoretiska ungdomsutbildningen över huvud, förut-

av sätter, att staten jämväl vidtager effektiva åtgärder för åvägabringande .av en utsträckt kontroll över eventuellt föreñntliga enskilda läroanstalter. Den grundsatsen, vilken för övrigt redan sedan länge finnes fastslagen i gällande folkskolestadga, att övervakandet det sätt, varpå ett lands

av ungdom erhåller sin uppfostran, utgör ett betydelsefullt allmänt intresse, torde icke från något håll hava varit föremål för bestridande. Kommissionen har emellertid ansett sig först i ett sammanhang böra

senare

lämna en mera utförlig redogörelse för huru ifrågavarande olägenhet

nu skall kunna undvikas eller till sina verkningar avsevärt begränsas, och vill därför här inskränka sig till att framhålla, att samhället ingalunda behöver ställas maktlöst gentemot osund utveckling det enskilda

en av

undervisningsväsendet. Betydelsefulla skyddsmedel härutinnan föreligga

dels uti skärpta krav såväl beträffande de privata läroanstalternas lokaler och materiella utrustning i övrigt som ock i fråga kompetensen hos

om de där anställda lärarkrafterna, i förening med effektiv inspektion

en rörande de givna föreskrifternas efterlevnad, dels därutinnan, att de ifrågavarande läroanstalterna icke må åtnjuta några som helst det allmänna

av erkända förmåner eller rättigheter, vare sig i avseende på avgångsbetygens kompetensvärde, heller med avseende på lärarpersonalens ställning. Åtgärder i denna riktning, genomförda med erforderlig bestämdhet och nödig konsekvens, skola efter kommissionens mening omöjliggöra ut-

en veckling av det enskilda undervisningsväsendet, som motverkar syftet med statens skolorganisation.

Aven pedagogisk synpunkt kunna enligt kommissionens mening Enhets- ur skolan ur vägande skäl anföras till förmån för enhetsskolan. Alldeles särskilt vill pedagogisk synpunkt. kommissionen i detta avseende erinra den ifrågavarande organisa-

om tionens betydelse för främjande av folkskolans allmänna utveckling. Genom ett energiskt och målmedvetet arbete har folkskolan visserligen från en oansenlig början utvecklats till ytterligt betydelsefull bild-

en ningsfaktor i nationens hela liv. Det får emellertid å andra sidan icke fördöljas, att folkundervisningens tillstånd inom vissa delar landet

av ingalunda kan göra anspråk på att betraktas såsom tillfredsställande. Ett mäktigt hinder för folkskolans höjande har legat och ligger i det förhållandet, att denna skolform mottagit sina lärjungar övervägande

ur de fattigare befolkningslagren. Uppenbarligen skulle förhållandena kunna gestalta sig på ett väsentligen annat sätt, folkskolan rekryterades

om från alla folkklasser och sålunda kunde påräkna direkt intresse och

omvårdnad från föräldrar inom alla samhällslager. I detta avseende kan en övergång till enhetsskolesystemet väntas medföra grundlig och be-

en tydelsefull förändring.

I och med det att folkskolan infogas såsom ett led i ett organiskt uppbyggt systern och därmed erhåller ställningen av en hela samhällets grundläggande barndomsskola, ligger det i sakens natur, att den ock skall kunna sina intressen beaktade och främjade på ett bättre

sätt än hittills. Verkningarna härav komma med nödvändighet att göra folkskolan undervisningssynpunkt mera skickad att fylla

ur ren sina uppgifter. Sålunda har anledning förvänta, att ett bättre eko-

man nomiskt tillgodoseende skolan skall medgiva knytande till densamma

av av ännu bättre lärarkrafter, varjämte den materiella utrustningen utan tvivel kommer att bliva avsevärt mera tillgodosedd än för närvarande. Här berörda faktorer komma säkerligen att verksamt bidraga till ett kvalitativt höjande folkskolans undervisningsresilltat.

För realskolan och i viss mån även för gymnasiet ligger den pedagogiska betydelsen enhetsskolans realiserande på ett annat område. En

de största olägenheterna vid undervisningsarbetets bedrivande i realav

skolan har varit det ur begåvningssynpunkt ojämna lärjungematerial, som

särskilt i skolans lägre klasser varit förhanden. I detta förhållande kom-

med all sannolikhet förbättring att inträda med övergången till mer en ett organiskt uppbyggt skolsystem. Ansökningarna till inträde irealskolan kunna förväntas bliva långt flera, i den mån barn från de samhällsklasser, hittills i stor utsträckning hänvisats till folkskolan, få ökade

som tillfällen att fortsätta i den högre skolan. Och detta kommer givetvis

att möjliggöra strängare tillämpning inträdesfordringarna och så-

en av lunda medföra, att urvalet till denna skola blir bättre. Härtill kommer, att avgörandet för den enskilda individen framflyttas till tidpunkt, då

en håg och anlag utpräglat framträda. Det blir under dessa omstän-

mera digheter möjligt att på ett helt annat sätt än för närvarande bedöma riktningen dessa anlag. Frånsett de fördelar en sådan möjlighet erbju-

av der lärjungarna och deras föräldrar denna synpunkt lämnas i detta

sammanhang åsido innebär densamma med hänsyn till undervisningen be-

stämda företräden, därigenom att de alltför talrika lärjungar i den nuvarande realskolan, vilka sakna tillräckliga förutsättningar för teoretiska studier, få lämna för studiebegåvade kamrater. Att detta utbyte lärjungar på

rum av undervisningen måste hava ett befrämjande inflytande, ligger i öppen dag.

Kommissionen har slutligen icke kunnat underlåta att vid bedöman- Enhctsskø-

Zrm m stalsdet förevarande spörsmål uppmärksamma också de ekonomiska

av nu finansiell

synpunkt. förhållanden, som därmed äga sammanhang.

I sådant avseende har kommissionen ansett sig böra

undersöka,

vilket inflytande enhetsskoletankens realiserande kan beräknas komma att utöva i fråga om statens ekonomiska uppoffringar för skolväsendet. Det ligger emellertid i sakens natur, att svårligen skall kunna

man åväga-

bringa en fullt tillförlitlig utredning rörande de å dettalområde

verkligen

inträdande förändringarna på grund enhetsskolans genomförande. av Under dessa omständigheter har kommissionen i stället valt vid att bedömandet förevarande spörsmål till utgångspunkt för av nu taga de närvarande rådande förhållandena, då efter kommissionens förmenande dessa förhållanden äro väl ägnade att belysa, i vilken riktning statsverkets

utgifter för undervisningsväsendet kunna komma att påverkas bort-

av ett skärande läroverkets lägre klasser och ett förläggande den däri av av meddelade undervisningen till folkskolan. På grundvalen 1919 års stat har av verkställts en sådan utredning över statens utgifter under detta år för

varje

lärjunges undervisning vid såväl de allmänna läroverken folkskolorna. som Av denna utredning framgår, att under sagda år statens genomsnittliga omkostnader för undervisningen i den egentliga folkskolan kunna beräknas uppgå till 76 kronor för lärjunge, i allmänt läroverk i klasserna 1--5 till 236 kronor för lärjunge, i klass 6 till 490 kronor för

lärjunge

och i gymnasiet till mindre än 541 kronor för lärjunge. Vad

angår

de anförda kostnadsuppgifterna, torde vidare böra framhållas, icke obeatt tydliga växlingar låta sig påvisas vid läroanstalter olika art. Sålunda av uppgår sagda kostnad i de högre läroverkens klasser 1-5 till 232 kronor, i realskolornas till 250 kronor, i samskolornas till 226 kronor. I klass 6 utgöra samma kostnader respektive 502, 608 och 388 kronor. Statens kostnader för undervisningen lärjunge i folkskolan belöpa sig såav en ledes till allenast 1/3 kostnad för i läroverkets av samma en lärjunge nedre klasser. Med stöd de anförda förhållandena är sålunda

av man berättigad

göra gällande, att övergång till ett organiskt uppbyggt skolsystem i en och för sig för statsverket måste förbunden med icke oväsentlig vara en minskning i utgifterna för undervisningsväsendet. Då emellertid det of-

fentliga undervisningsväsendet samtidigt utvidgas att omfatta jämväl den

kvinnliga ungdomen, föranledas härav ökade utgifter, vilka endast delvis

öl

indragningen läroverkens lägre klasser kunna. täckas av den besparing, av medför. De anförda kostnadsberäkningarna giva emellertid bestämt vid handen, att folkskolan är i tillfälle att meddela den grundläggande undervisningen under för statsverket väsentligt fördelaktigare villkor änr de högre läroanstalterna ä motsvarande skolstadium. Vid det förhållande, att det allmännas Övertagande flickornas skolutbildning med bibehållet

parallellskolesystem skulle föranleda avsevärt störrediostnader, än vad fal-

let blir vid samtidig övergång till enhetsskolesysteni, framstår kravet

en på enhetsskolans genomförande statsfinansiell synpunkt starkt motiverat.

På grund vad kommissionen sålunda anfört rörande enlietsskolans Skolorgani-

t Ibetydelse social,. pedagogisk. och ekonomisk . synpunkt, finner. . kom- . ,

ur sig

vid övervägande alla ° frågan.° mverkande forhallanden,° örerrnsstiilnmissionen, " . -- av . pa . .

,new m, kunna och böra biträda den uppfattningen, att den framtida svenska skol-

eilrhcçsskotløj-

organisationen må anordnas i överensstämmelse med enhetsskoles§rstemetsg:%lil:7zl§s:-.

grundsatser.

Vid intagandet denna ståndpunkt har kommissionen emellertid Ivjöo-utszø/y

av ansett sig böra utgå från vissa grundläggande förutsättningar, vilka, ehuru i det föregående eller mindre utförligt berörda, kommissionen här

mer önskar i korthet sammanfatta.

AV synnerlig betydelse är, att folkskolans nu pågående omläggning synpunkten av organisation och arbetssätt fullföljes, ävensom att

ur de praktiska ungdomsskolorna alltjämt utvecklas.

Oeftergivligt förmenar kommissionen krav böra uppställas på en effektivt kontrollerad inträdesprövning vid övergång såväl från folkskolan till realskolan som från realskolan till gymnasiet.

Vidare anser kommissionen, att lärjungarnas tillträde till de högre skolformerna icke bör bindas föreskrifter bestämd minimiålder.

genom om

Ytterligare finner sig kommissionen böra som väsentlig förut-

en sättning för reformens genomförbarhet uppställa en omläggning av arbetssättet i de högre skolformerna efter de riktlinjer, kommissionen i det följande uppdrager.

Slutligen håller kommissionen före, att övergången till den nya ordningen, i enlighet med de i förberörda statsnidsprotokoll angivna di-

11-210409. F.

rektiv, bör försiggå med nödig varsamhet samt i huvudsaklig anslutning till den plan, kommissionen i detta avseende framlägges. I re-

som av geln böra de allmänna läroverkens första och andra klasser ingenstädes fullständigt indragas tidigare än hösten 1926, vid vilken tidpunkt den nya undervisningsplanen för den sexklassiga folkskolan hunnit i full

utsträckning tillämpas.

Kommissionens förslag till skolorgzmisation.

Grunderna Kommissionen vill till sist i korthet angiva grundlinjerna till let för skolorgaföreslagna skolsystemet. ni sationen.

Landets undervisningsväsen bör så anordnas, att det underlättar för

att erhålla den utbildning, med hänsyn till individuella anlag envar som och samhällets verkliga intresse påkallas. I detta syfte bör åt skolsystemet givas sådan gestaltning, att möjlighet beredes Varje lärjunge att

en i organiskt med varandra förbundna läroanstalter successivt vinna en m-ot anlagen svarande utbildning. Vad angår utbildningen för praktiska levnadsbanor, hava sådana möjligheter öppnats redan statsmak-

genom av terna vidtagna åtgärder. Kommissionens förevarande förslag avser att

motsvarande anordning den teoretiska utbildningen. i åvägabringa en av

I anslutning till vad i det föregående angivits, vill kommissionen i

sådant avseende föreslå., att med folkskolan såsom grundval ett system

läroanstalter uppbygges, under lika villkor tillgodoser den manliga av som och den kvinnliga ungdomens teoretiska utbildning för olika levnadsbanor.

Den grundläggande undervisningen skall meddelas i den allmänna sexåriga folkskolan, vadan inga med denna skolform parallella läroanstalter må stat eller kommun ekonomiskt understödjas, heller iannan

av form komma i åtnjutande särskilda statsförmåner.

av Skolformcr. För den högre undervisningen upprättas: realskoior, flickskolor, gyneizcusieø och lyceer.

Realskolaiøz skall hava till mål att i anslutning till det i folkskolan inhämtade kunskapsmåttet åt såväl fiickor meddela allmänt

gossar som medborgerlig bildning samt utgöra underlag för gymnasiet. Realskolan avslutas särskild prövning, realexamen.

genom

Den speciella fliekutbildningen tillgodoses, i väsentlig anslutning till

det för realskolan fastställda allmänna bildningglpål, genom särskild

flickskola, anknuten antingen till sexårig folkskola eller till realskolans

tredje, respektive fjärde klass, varvid må gälla, att vid denna speciella

utbildning avslutningsexamen icke bör förekomma.

Lärjunge må vinna inträde i realskola eller angivna på folk-

ovan skolan omedelbart byggande flickskola efter vederbörligen godkänd inträdesprövning, vilken skall det för sexklassig folkskola A-formen

avse av föreskrivna kunskapsmått och för övrigt åsyfta att utröna den inträdessökandes förutsättningar för fortsatta teoretiska studier.

Undervisningen i gymnasiet, vilket i likhet med realskolan göres till-

gängligt för såväl manlig kvinnlig ungdom, skall utgå från det i

som realskolan meddelade kunskapsmåttet och har, utöver den allmänbildande uppgift, det har gemensamt med realskolan, till särskilt ändamål att

som grundlägga de vetenskapliga insikter, vid universitet eller högre till-

som

lämpningsskolor vidare utbildas.

Gymnasiet differentieras å latinlmje, nysprâklig linje och en

en en reallinje. Härvid bör dock gälla, att latinundervisningen förberedes redan i realskolans högsta klass.

De lärjungar, inhämtat det för realskolan föreskrivna kunskaps-

som måttet och vid anställd prövning ådagalagt erforderliga studieförutsättningar, må vinna inträde vid gymnasium.

Lyceet, bygger omedelbart på sexklassig folkskola av A-formen,

som har mål gymnasiet och differentieras på enahanda sätt. För

samma som inträde å lyceum gäller, vad sagts angående inträde till övriga skolor,

ovan som bygga omedelbart på folkskolan.

Vid gymnasie- eller lyceikursens slut anställes särskild avgångs-

prövning, studentexamen. En begränsning antalet ämnen i gymnasiets

av båda högsta ringar och å lyceets motsvarande stadium skall möjliggöra

önskvärd koncentration i studierna kring vissa huvudämnen och även en föranleda vissa förändringar i sättet för studentexamens anställande;

Vid sidan i korthet antydda organisation skulle enligt kom-

av nu

missionens mening kunna ifrågakomma jämväl andra statliga försöks- och

komplementsläroverk.

Tillika har kommissionen, i överensstämmelse med i statsrådsproto-

kollet uppdragna riktlinjer, förutsatt, att ett starkt begränsat antal

enskilda läroanstalter alltjämt må ifrågakomma till erhållande stats-

understöd, då sådant med hänsyn till särskilda omständigheter kan

anses

pâkallat.

Det här i korthet skisserade skolsystemet åsyftar sålunda att sammansluta de teoretiska och praktiska läroanstalterna till enhet

en i organisatoriskt avseende och att såmedelst åt undervisningsväsendet i

dess helhet giva ett betydelsefullt sammanhang. Undervisningsväsendet

har därvid erhållit sin utformning under bestämt beaktande att den

för all skolutbildning oundgängliga allsidigheten och rörligheten vederbör-

ligen tillgodoses.

KAP. II.

Den manliga och den kvinnliga ungdomens undervisning.

Samundervisning-särundervisning

I statsrádsprotokollet angivna riktlinjer.

I det förut åberopade protokoll över ecklesiastikärenden, hållet i

statsrådet den 31 december 1918, har föredragande departementschefen

berört jämväl spörsmålet om den kvinnliga ungdomens undervisning.

Det framhålles i detta avseende, att det sätt, på vilket staten sörjt för

den högre flickundervisningen, obestridligen gåve anledning till berättigade

invändningar. Särskilt innebure de höga terminsavgifterna vid privatskolorna samt skolornas ekonomi och därmed i allmänhet följande

svagare sämre utrustning, ävensom de där anställda lärarkrafternas dåliga avlöning och ofria rättsliga ställning påtagliga orättvisor. Det erinras vidare därom, att riksdagen i anledning en vid 1918 års lagtima

av riksdag väckt motion varit i tillfälle att taga spörsmålet om att genom tatsåtgärder ordna den kvinnliga ungdomens undervisning i övervägande, varvid förslaget inom andra kammaren vunnit allmän anslutning och jämväl inom första kammaren rönt ett i stort sett gynnsamt mot-

tagande.

Efter att därefter hava framhållit, att det av 1912 års lärarelönenämnd framställda förslaget till ordnande privatläroverkens eko-

av nomiska förhållanden icke varit beskaffenhet att kunna läggas till

av grund för slutlig reglering ifrågavarande förhållanden, uttalade

en av

departementschefen i fortsättningen: kravet beredande av lika möj-

om ligheter för all ungdom, manlig såväl kvinnlig, att av samhället till-

som

försäkras den utbildning, den individuella utrustningen medgiver

som och som medborgarskapet förutsätter såsom nödvändig, innesluter en djup och ofrånkomlig rättvisa. Den nuvarande ordningen låter sig efter min uppfattning icke i längden försvaras. Jag finner det därför önskvärt, att ändrade förhållanden härutinnan komma till stånd, och anser sålunda även nu berörda undervisningsfråga böra i sammanhang med prövningen av motsvarande skolstadiums organisation ifråga den om manliga ungdomen upptagas till närmare övervägande Jämväl vid avhandlandet frågan gymnasiets

av om reformerande

betonar departementschefen nödvändigheten att denna del läro-

av av

verksorganisationen underkastas förnyad undersökning även synpunkten

ur av de välgrundade krav, från den kvinnliga ungdomens sida kunna som göras gällande, att bliva i tillfälle att inom det allmänna upprättade av

undervisningsanstalter kunna förvärva den utbildning, i vårt land

som utgör förutsättningen för tillträde till universitet-. Åtgärder idenna riktning från statsmakternas sida syntes så mycket nödvändiga, mera som genom beslut av 1918 års lagtima riksdag kvinna erhållit rätt att innehava ordinarie ämneslärartjänst vid de allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. Så länge icke möjlighet beretts den kvinnliga ungdomen att under enahanda Villkor den manliga försom värva föreskriven nödig utbildning, torde den nämnda rätten svårligen kunna undgå att te sig i ringa mån illusorisk Vid angivande de allmänna riktlinjerna för förevarande utav nu

redning har föredragande departementschefen såsom grundprincip fast-

en slagit, att staten tar sig flickornas utbildning i utsträckning an samma som gossarnas. Denna princip borde förverkligas privatskolornas genom regelmässiga ombildning till stats- eller kommunala sk0l0r. Därmed

skulle de nuvarande olägenheterna med oskäligt betungande terminsav-

gifter och ekonomiskt utrustning läroanstalterna undanröjas, svag av varjämte lärarpersonalen skulle erhålla ekonomiskt och rättsligt tryggad en

ställning. Det framhålles slutligen, att sådan omorganisation givet-

en vis får att ensidigt omskapa ñickskolan efter mönstret avse av gossskolan, likasom den får gå förödande fram över det rikare pedagogiska liv, som pulserar vid en och de nuvarande privatskolorna. annan av

Historisk återblick på utvecklingen i Sverige.

för främjande den högre undervisningen i vårt Tidé are Statens åtgärder av för åli tid ensidigt inriktade på tillgodoseendet den manliga landen. land voro lång av Att detta skulle förhållandet, så länge

ungdomens bildningsbehov. vara

och ämbetsmannautbildningen utgjorde det främsta målet för läroprästarbete, ligger i sakens natur. Men även sedan det med-

anstalternas

bildningskravet efter det nittonde århundradets inbrott gjorde

borgerliga

med alltjämt växande styrka, förblev hänsynen till gossarnas

sig gällande

undervisning ensamt bestämmande under åtskilliga tiotal år. I och med att folkskolan 1840-41 och 1856- 58 års riksgenom dagars beslut fastslagits såsom det allmännas, kommunens och statens en skola, kom den offentliga undervisningen dock att omfatta såväl gossar flickor. Det övervägande antalet svenska folkskolor hade då som som samskolekaraktär. De allmänna läroverken förblevo emellertid under nu hela 1800-talet och några år in på detta århundrade uteslutande goss-

skolor. för flickor avsedda motsvarande utbildningsanstalter funnos

Några

till början icke. Ansatser till åstadkommande sådana läroanstalter en av läto också länge vänta på sig. Under det sistföriiutna seklets första

decennier tillgodosågos anspråken på nödtorftig boklig utbildning för den

kvinnliga ungdomen helt och hållet hem- eller pensionsundervisgenom ning. Den upplysta opinionen såväl inom utom riksdagen mötte som dock pensionsundervisningens många bristfälligheter med vaken kritik. .Förändrad uppfattning angående kvinnans allmänna ställning och minst de första försöken, under 1830-talet, att upprätta verkliga flickbidrogo att allmänt öppna blicken för den dittillsvarande skolor mera

flickuppfostrans svagheter. Fordran på kvinnoundervisningens förbätt-

rande erhöll vid århundradets mitt allmän social motivering, som icke en kunde undgå att utöva inflytande på samtiden. Fredrika Bremer fram-

kom då med sina uppmärksammade inlägg rörande kvinnans uppgifter

och inom samhället, och därvid ñck även kravet på likställig-

rättigheter

het med mannen i bildningshänseende klar och otvetydig formulering. en

Strävanden Vid1844-45 års riksdag förelåg för första gången motion om uppatt årägarättande av en statens normalskola för Den

bringa stat- fruntimmersundervisningen.

liga flick- föll emellertid, och öde år samma rönte tre senare ett regeringsförslag skolor under av written :w samma innebörd. Motionen från 1844 förnyades sedermera vid följande WMI-talet riksdagar, därvid yrkandet utsträcktes att omfatta även statliga Hick-

skolor i flera rikets städer. Sedan lärarinneutbildningen på grund av av beslut vid 1859-60 års riksdag tillgodosetts upprättande det genom av högre lärarinneseminariet, beviljade 1862-63 års riksdag medel till även en med seminariet förenad normalskola, vilken hösten 1864 började sin verk-

samhet.

Frågan om ordnandet av flickornas undervisning blev sedan,

såsom närmare beröres i det följande, under följd år föremål en av

för täta överläggningar inom riksdagen. Även vissa sympatier till

om en början torde hava förefunnits för inrättande statliga ñickskolor, blevo av

de ekonomiska betänkligheterna mot sådan anordning slutligen

en avgörande, och riksdagen, år 1873 avslagit proposition som en av dylik

innebörd, fastslog i anledning proposition vid 1874 års riksdag

av genom beviljande understöd till högre skolor för kvinnlig ungdom grundav

satsen om flickundervisningens enskilda karaktär. Denna principiella

ståndpunkt har riksdagen sedermera vidblivit, ehuru år 1918andra kam-

maren, liksom betydande minoritet inom första, på sätt förut be-

en den

rörda statsrådsprotokoll omförmält, givit sin anslutning åt ett enskild av motionär framfört krav på utredning rörande statens Övertagande den av

kvinnliga ungdomens högre skolutbildning.

Ungefär samtidigt med att riksdagen första gången medverkade till Försök med

samømder- liickundervisningens ekonomiska

understödjande, hade i Stockholm den -visniøzgå ølenzentar- praktiska arbetsskolan för barn och ungdom börjat sin verksamhet under skolcstadiet. tillämpande av samundervisningens grundsatser. Den nämnda läroan-

stalten, sedermera efter sin grundläggare benämnd Palmgrenska samskolan, daterar sig från 1876 och utgjorde den första skola i den skandi-

naviska Norden, där samundervisningen uppställts den naturliga och som för ungdomens karaktärsutveckling bästa skolformen. Skolans utveckling

fortskred raskt. Från och med år 1883 kom den i åtnjutande statsav understöd. och fem år erhöll den dimissionsrätt till universitet. senare

Samskolefrågan kom att intaga ett framskjutet rum- redan i 1880- Förslag un talets livliga diskussioner läroverkens tidsenliga ombildning. vDär-

om öppgfacxfllgav

vid framkom den tanken, att spörsmålet de k. småläroverkens om s. ställning inom skolsystemet skulle kunna erhålla tillfredsställande kvinnlig en ungdom lösning i samundervisningens tecken. Det förslag till de lägre läroverkens indragning och ombildning till lOmInl1I1alSkOlO1, år 1884 som framlades av den år 1882 förordnade läroverkskommittén, föranledde yrkanden från vissa av de kommuner, vilkas läroverk ifrågasattes till indragning, att de mindre besökta läroverken skulle öppnas för flickor. Ungefär samtidigt föreslogs i uti första kammaren väckt motion vid en 1885 års riksdag, att flicka måtte erhålla rätt att intagas i läroverkens 6:e och 7:e klasser på samma villkor som yngling. Motionen avstyrktes visserligen av vederbörande tillfälliga utskott, bland annat med hänvisning till undervisningsfrågornas svävande läge samt under betonande av vanskligheten att låta ynglingen och den kvinnan mötas i skolan unga först vid den period av deras levnad, då deras hela, såväl yttre som inre, utveckling är i sin skarpaste vårbrytning, då fantasien och känslan hava sitt starkaste välde över sinnet. Kammaren följde utskottet.

Redan påföljande riksdag förelågo emellertid åter yrkanden på

sam-

undervisning inom den bestående läroverksorganisationens ram. I en m0-

tion hemställdes, att andra kammaren måtte för sin del besluta, att riksdagen i skrivelse ville hos Kungl. Majzt anhålla, att Kungl. Majzt täcktes dels före framläggandet för riksdagen det förslag till läroverksreform, av vartill den senaste läroverkskonimitténs utlåtande till äventyrs kunde komma att framdeles föranleda, taga under övervägande frågan flickors tillom träde till statens elementarläroverk, dels före nästa hösttermin utfärda förklarande, att tillträde till allmänna läroverken och pedagogierna stode öppet även för kvinnliga lärjungar, till det antal, som vid varje särskilt

läroverk, där oövervinneliga svårigheter hindrade kvinnliga lärjungars

antagande, kunde vara av Kungl. Majzt bestämt. En annan motion med mindre vittgående syftning avsåg skrivelse med anhållan, att Kungl. Majzt ville, i ändamål att vinna erfarenhet fördelarna om av gemensam undervisning för och flickor, låta vid något eller några av statens gossar allmänna läroverk anordna sådan undervisning. gemensam 12-210409. 1.

I avgivet utlåtande hemställde det tillfälliga utskott, till vilket de nämnda motionerna remitterats, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majzt anhålla, att Kungl. Majzt täcktes taga i övervägande, huruvida icke, i ändamål att vinna erfarenhet om fördelarna och olägenheterna vid undervisning för gossar och flickor, försök i detta syfte

gemensam

borde anställas, sig genom att vid några av statens läroverk an-

vare ordna sådan undervisning eller att åt enskilda läroverk, som ville

genom under statens kontroll anordna samundervisning, meddela statsunderstöd. Reservationer hade emellertid avgivits av tre utskottsledamöter.

Utskottets ståndpunkt motiverades ur principiell synpunkt dels

därmed, att ett bifall till det förstnämnda yrkandet skulle innebära ett godkännande grundsatsen, att staten borde isamma mån bekosta

flickors och gossars elementarundervisning, en grundsats, som riksdagen

dittills icke velat godtaga, dels därmed, att utskottet under erkännande

de stora fördelar i flera avseenden, med skäl kunna förväntas av av som

undervisning för och flickor, likväl icke funnit lämpgemensam gossar ligheten för våra förhållanden av sådan samundervisning tillräckligt styrkt, för att kunna förorda iläroverkens organisation så ingripande

nu en refornw. Därjämte hänvisade utskottet till de svårigheter ipraktiskt avseende, föranleddes av den under förberedelse varande läroverks-

som reformen. Emellertid ville utskottet, såsom framgår av dess ovan omförmälda hemställan, med hänsyn till spörsmålets mycket stora allmänna intresse, förorda, alt försök anställdes för erhållande av tillräcklig vägledning för frågans bedömande.

Frågan föranledde rätt omfattande debatt, varvid tanken på

en samundervisning mycken anslutning från olika håll. Därunder be-

vann

rördes jämväl spörsmålet flickundervisningen av flera talare, varvid

om bl. från inflytelserikt lantmannahåll uttalades, att en flicka bör hava

rätt att få undervisning av det allmänna och till likadant pris samma

Kammaren avslog emellertid såväl utskottets hemställan som en gosse. som motionerna.

Redan 1887 års riksdag fick emottaga en kungl. proposition i läro- K proposi- i

däri kraven på samundervisning delvis beaktats, i det

âjfgflgiåfgyverksfrågan,

lämvêtks att de till ombildning föreslagna småläroverken ifrågasattes kunna efter öppnande för flickor.

vederbörande kommunalstyrelses beprövande öppnas för flickor till det antal, som utrymme och lärarekrafter utan skada medgåve. Till följd

riksdagens upplösning kom emellertid förslaget icke under behandling. av

I början av följande år avgåvo kommitterade för undersökning av 1885 års

Sveriges högre ñickskolor sitt betänkande, vari de, med hänvisning bl. a. till i utlandet vunna erfarenheter av samundervisningen, förordade, 32 landets lägre läroverk måtte förvandlas till samskolor. Anledningen Smilskølor-

av till detta förslags framställande närmast omöjligheten att på så

var många ställen utan alltför kännbara kostnader upprätthålla fullt tillv fredsställande separata flickskolorm Men därjämte framhöllo kommitterade, att dessa läroverk utan större svårighet kunde modifieras så, att de komme att meddela en allmänt medborgerlig bildning, motsvarande det praktiska livets behov för de många, som icke fortsatte studierna utöver 15-16

års ålder. Mot kommittéförslaget i denna del avgåvos reservationer,

vilka vunno understöd från flertalet hörda myndigheter.

Vid 1890 års riksdag framlades ånyo i proposition 1887 års förslag om p-roppsismåläroverkens organisation med vissa, samskoleprincipen icke berörande

zäåêåoåih°älfååg

jämkningar. Såsom förut påpekats, strandade emellertid hela organisa-

tionsförslaget även denna gång på latinfrågan. När i stort sett s37°l°"-

samma proposition återkom vid 1892 års riksdag, hade tanken på samundervisning tagit mera fasta konturer i det avseendet, att flickors tillträde till de ifrågavarande läroanstalterna icke längre gjordes villkorligt eller beroende utrymme. Vid riksdag framställdes motionsvis, i

av samma anslutning till en vid 1890 års särskilda utskotts betänkande fogad reservation, förslag inrättande för både och flickor tillgängliga

om av gossar överbyggnader på folkskolan, mellanskolor. Statsutskottet, anslöt

som sig till 1884 års kommittéförslag kommunalskolor med bl. den

om a. förändringen, att i dessa skolor samundervisning skulle kunna förekomma, avstyrkte såväl regeringsförslaget den nämnda motionen. Då första

som kammaren biföll propositionen, andra kammaren utskottets hemställan, hade frågan än en gång fallit.

Läget vid följande års riksdag var i huvudsak likartat. Båda kamrarna anslöto sig till samskoletanken, andra kammaren till förslaget

om mellanskolor, första kammaren till det föreliggande regeringsförslaget.

När spörsmålet vid 1896 års riksdagånyo förelåg, var den all-

1395041; g

situationen icke oväsentligt förändrad. I åtskilliga samhällen

riksdag

understöd samskoletanken enskilt initiativ redan tidigare nått sitt för-

genom lmnskoloi verkligande. Så hade privata samskolor anordnats i Sollefteå år 1883, i Bollnäs år 1888 och i Djursholm år 1891. Därtill kom nu, att genom riksdagens år 1890 fattade beslut indragning pedagogierna i åt-

om av skilliga smärre samhällen behovet elementär undervisning inom dessa

av samhällen hade befunnits på ett ekonomiskt fördelaktigare sätt kunna tillgodoses samundervisning än genom särundervisning. Emel-

genom lertid mötte stor svårighet för allmännare tillämpning av denna

en en Organisationsform därutinnan, att statsbidrag anslaget till högre sko-

ur lor för kvinnlig ungdom icke med visshet ansågs kunna tillkomma sådan läroanstalt, där mottagits till undervisning i de egentliga flick-

gossar skoleklasserna, varigenom läroanstalten faktiskt övergått till samskola. I proposition till 1896 års riksdag föreslog Kungl. Majzt, att ifrågavarande anslag måtte höjas från 100 000 till 250000 kronor, därvid samtidigt ifrågasattes, att understöd anslaget måtte kunna anvisas även

ur åt samskolor med minst fem klasser över de förberedande å de orter, där allmänt läroverk för gossar icke funnes.

Riksdagens beslut utföll principiell överensstämmelse med propositionen, och därmed kom samskoletanken att vinna ytterligare utbredning inom landets mindre och medelstora samhällen. Med hän-

till det vid bidraget fästade villkoret rörande fem årsklasser kommo syn samskolorna i fråga att i regeln motsvara läroverkens fem nedre klasser. i

Den försiggående utvecklingen innebar å andra sidan en bestämd ,,,,20C;,1g03 fara därutinnan, att de små samskolornas antal på ett oroväckande sätt ökades utan hänsyn till folkskolans överbyggnader inom samma orter. I syfte att i tid förekomma denna utveckling begränsades genom beslut

1902 års riksdag rätten till statsbidrag att omfatta de samskolor, av som redan vore i åtnjutande av sådant, vilket beslut dock av påföljande riksdag på så sätt modifierades, att understöd skulle kunna utgå till sådana läroanstalten före utgången av år 1902 fullgjort då gällande

som villkor för erhållande understöd från ifrågavarande anslag.

Jämsides med sist berörda utveckling av småsamhällenas läroverks- Enskilda fråga i samskolans tecken hade emellertid efter den Palmgrenska

samskolan även organiserats ett antal andra enskilda läroanstalter, avsedda att meddela högre bildning åt såväl manliga som kvinnliga lärjungar. För närvarande finnas följande högre samskolor: Palmgrenska skolan, Sofi Almquists samskola, Whitlockska samskolan, Stockholms

samgymnasiun1, samtliga i Stockholm, Djursholms samskola, Uppsala. enskilda läroverk, Göteborgs högre samskola, Eslövs högre samskola, Saltsjöbadens samskola och Landskrona stads gymnasium. De nämnda läroanstalterna innehava alla dimissionsrätt till universitet samt åtnjuta numera statsunderstöd från det beslut 1909 års riksdag beviljade anslaget

genom av till högre goss- och samskolor. Anslaget har tidigare, jämlikt beslut av 1898 års riksdag, utgått under titeln till understöd åt enskilda läroverkm

Genom det förslag, som år 1902 avgavs 1899 års läroverks-

av kommitté, inträdde samundervisningen i vårt land i ett nytt, betydelse- skola. fullt skede. Kommittéförslaget upptog nämligen som en bärande grund- lååâåemiiâ sats inrättandet statssamskolor, motsvarande realskolor, i åtskilliga k°"“““

av mindre samhällen.

Den erfarenhet samundervisningen, vunnits dels inom

om som vårt eget land, dels ock i vidsträcktare omfattning på fiera håll utomlands, och för vars viktigaste resultat kommittén lämnat redogörelse, syntes kommittén i pedagogiskt avseende på det hela tala till förmån för denna undervisning, tillämpad med vissa inskränkningar och under vissa förutsättningar. Dess användande vid realskolor i vissa smärre samhällen borde, efter vad kommitténs undersökningar givit vid handen,

icke förorsaka några allvarliga olägenheter, sig med hänsyn till

vare själva undervisningen, lärjungarnas hälsa eller deras sedlighet, väl

men kunna medföra vissa fördelar. Avgörande vid kommitténs ståndpunktstagande torde i särskild grädde ekonomiska skälen hava varit.

Den vid 1904 års riksdag i läroverksfrågan framlagda propositio-

nen anslöt sig i allt väsentligt till kommittéförslaget. I motiveringen fråganårlfilll.

för förslaget anförde föredragande departementschefen, efter att hava

erinrat om den dittills erfarenheten å området, bland annat: Denna

vunna erfarenhet har, såsom kommittén uppvisat, varit beskaffenhet att allt-

undanröja de farhågor, som i hygieniskt, moraliskt och pedagogiskt

mera avseende rests mot den skolformen.- Man har funnit samskolan

nya både från ekonomisk synpunkt och från allmän uppfostringssynpunkt er bjuda så stora fördelar, att den i flera protestantiska stater med utvecklat skolväsen hastigt erövrat terräng. Förslaget innebar upprättande av inalles 18 statssamskolor.

Inom riksdagen mötte tanken på samskolans upphöjande till organisationsform för statliga läroanstalter intet nämnvärt motstånd. Det för läroverksfrågans behandling tillsatta särskilda utskottet erinrade i sitt avgivna utlåtande därom, att förslag fyra gånger från Kungl. Majits sida väckts i syfte att åt vissa kommuner med mindre besökta lägre läroverk medgiva rätt att ombilda dessa till samskolor samt att riksdagens båda kamrar två gånger, ehuru i olika form, godkänt en sådan anordning. Utskottet framhöll vidare, att den lämnade utredningen gåve vid handen, att samundervisningen över huvud taget är en skolform, som,

den också icke överträffar den separata undervisningen, dock utan om grundade farhågor kan förordas till användande, där övriga förhållanden göra sådant önskligt. Och det syntes utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke motståndet mot samskolan berodde på sakens förmenta

mera nyhet än på ett närmare övervägande dess fördelar och olägenheter.

av På åtskilliga håll, där yttrat sig emot kommitténs förslag i denna

man punkt, tycktes alldeles hava förbisett, att sedan gammalt sam-

man undervisning förekommit i våra folkskolor ända till konñrmations-

upp åldern, att det då i vårt land funnes ett tjugutal enskilda samskolor med statsunderstöd, vilka tre erhållit dimissionsrätt till universiteten,

av samt att i åtskilliga andra enskilda läroverk och ien del fackskolor samundervisning länge förekommit å ett lägre eller högre stadium. Av dessa faktiska förhållanden framginge, att den allmänhet, som verkligen haft erfarenhet samundervisningen, hyste förtroende till dess lämp-

av lighet. Utskottet kunde heller inse, varför icke de olika könen skulle kunna sammanföras i skolarbetet likaväl å andra livets områden,

som

sig det gällde lekplatsen eller arbetet. vare

Utskottet tillstyrkte propositionen, och riksdagens beslut utföll i

enlighet härmed.

Sedan genom beslut av 1914 års riksdag Södertälje samskola ombildats till realskola för gossar, finnas statssamskolor för närvarande an-

ordnade i följande städer: Norrtälje, Vadstena., Vimmerby, Ängelholm,

Trälleborg, Strömstad, Alingsås, Åmål, Falköping, Filipstad, Askersund, Sala, Köping, Arboga, Örnsköldsvik, Skellefteå, Piteå och Haparanda.

En utvidgning erhöll området för samundervisningen genomKoørzønzøøzaln

ønellar inrättandet de kommunala mellanskolorna. Då frågan härom första

av skolor.

gången förelåg till prövning proposition till 1908 års riksdag,

genom fanns visserligen ingen uttrycklig föreskrift därom, att skolan skulle vara avsedd för såväl flickor. Sedan nämnda proposition, såsom

gossar som i annat sammanhang påpekats, icke kunnat sagda år göras till föremål för realbehandling, återkom Kungl. Majzt med förslaget till 1909 års riksdag. Nu hade emellertid bland villkoren för statsunderstöd inryckts jämväl den bestämmelsen, att, kommun ägde endast kommunal

om en mellanskola, denna skulle vara avsedd för såväl flickor.

gossar som Riksdagen anslöt sig i detta avseende till propositionens ståndpunkt.

Kommunala mellanskolor hava sedermera inrättats i stort antal. Vid 1922 års början voro de 66, samtliga anordnade samskolor

som

Den här lämnade redogörelsen giver sålunda vid handen, att Sa;Hundar-

sam-

visningens undervisningen i vårt lands skolorganisation, från att ursprungligen hava

nuvarande varit hänvisad uteslutande till folkskolan och vissa fackliga läroanstalter, omfattning. så småningom erhållit ett betydande å realskolans stadium, i såväl

rum de framför allt de kommunala läroanstalterna. Å gymnasie-

statliga som

stadiet hava dessutom statsunderstödda läroanstalter i icke obetydlig utsträckning tillämpat samskolans grundsatser. På särskild framställning har Kungl. Ma.j:t vidare medgivit, att jämväl kvinnliga lärjungar må vinna inträde vid det med realskolan i Eksjö förbundna kommunala gymnasiet samt vid de av kommunen bekostade gymnasielinjerna vid högre allmänna läroverken i Hudiksvall och Ystad. Enligt den officiella statistiken utgjorde höstterminen 1920 sammanlagda antalet lärjungari läroanstalter med samundervisning 15 486, därav 7 907 och 7 579 flickor. Här-

gossar av kommo på statens samskolor 3 228, därav 1671 gossar och 1557

1 Vid Malmö kommunala mcllanslçola undervisas gossar och flickor i skilda klasser.

flickor, på kommunala mellanskolor 6 932, därav 3 398 gossar och 3 534 flickor, på enskilda mellanskolor 1 495, därav 723 och 772 flickor

gossar samt på högre samskolor 3 831, därav 2 115 och 1 716 flickor.

gossar Slutligen torde i detta sammanhang böra framhållas, att beträffande utbildningen lärare för folkskolan riksdagen förklarat sig intet hava att,

av erinra mot att vid folkskoleseminariet i Luleå såväl manliga som kvin11liga elever vinna inträde. I överensstämmelse härmed har Kungl. Majzt medgivit, att under läsåren 1919-20, 1920-21 och 1921-22 även kvinnliga elever vid sagda seminarium må erhålla utbildning.

Sa Av vad här anförts torde det vidare hava framgått, att särz man- som frztf1nng. skolornas ursprungliga organiserande icke föregåtts av ett övervägande,

lämnat otvetydiga skäl för deras pedagogiska, överlägsenhet över samsom skolorna. Tids- och samhällsförhållandena voro vid dessa läroanstalters tillkomst sådana, att någon anledning icke förefanns att då taga under särskild omprövning spörsmålet, under vilka former kvinnan skulle kunna bliva delaktig den högre allmänbildning, som de ifråga-

av varande läroanstalterna avsågo att meddela. Under sådana omständigheter kunde givetvis icke heller problemet gemensam eller särskild

om undervisning under ungdomsåren äga någon aktualitet för dåtida skolorganisatörer.

När långt under 1840-50-talen, krav på ökade möjlig-

senare, heter att erhålla medborgerlig och förberedande facklig bildning från kvinnornas med växande styrka gjorde sig gällande, hade statsmakterna att taga ståndpunkt till frågan, på vad sätt dessa anspråk ändamålsenligast skulle kunna tillgodoses; Icke heller vid detta övervägande inställde sig tanken på att hänvisa den kvinnliga ungdomen till

läroanstalter den manliga. En sådan anordning måste hava samma som förefallit mindre naturlig i tid, då de döda språken undansköto real-

en bildningens element och tvingade till stark begränsning de levande

en av språken å de allmänna läroverkens timplan. Kvinnobildningen krävde enligt sakens natur ett långt större hänsynstagande till det praktiska

livets förhållanden, än då inom gossläroverken möjligt. Under

som var

dessa omständigheter upprättandet särskoloi för kvinnlig ungdom

var av

den enda väg, ledde fram till det uppställda målet, ökade bildnings-

som

möjligheter för den kvinnliga ungdomen.

Med ändrade samhällsförhållanden vidgades kvinnans anspråk till

omfatta fordran på bildningsmöjligheter, ålder tillatt samma som av kommit Under tiden hade skolorganisationen vunnit allt större

mannen. anpassning efter samhällsutvecklingens krav, varigenom läroverkens nederstadium kommit att bringas i nära överensstämmelse med den i de speciella flickskolorna meddelade undervisningen. Då de ekonomiska synpunkterna med stor styrka talade mot onödig splittring av den elemen-

en tära skolundervisningen och då därjämte reformvännerna den gemen-

undervisningen allt starkare påyrkades och dess stora betydelse samma jämväl praktiskt ådagalagts, korn vid det fortsatta övervägandet frågan

samundervisnings anordnande att allt bestämdare träda i förgrunden. om Visserligen bröto sig meningarna dess lämplighet med hänsyn till

om undervisning och uppfostran fortfarande starkt mot varandra, och från vissa pedagogiska kretsar sökte i det längsta energiskt bekämpa

man varje omläggning skolorganisationen i riktning mot samundervisning.

av När riksdagen emellertid på ett relativt tidigt skede av denna skolstrid hade att taga ställning till principfrågan, tillmättes de mot samskolan framförda betänkligheterna icke något större avseende; Utslagsgivande

vid ståndpunktstagandet utan tvivel de synnerligen tungt vägande

voro ekonomiska fördelar, anordning med för gossar och flickor ge-

som en

läroanstalter erbjöd. Dessutom förefanns starkt rotad mensamma en övertygelse det oberättigade i att undantaga skoltiden från den natur-

om liga mellan könen, för övrigt sträcker sig över livets alla

samvaron som åldrar. Icke minst inom de kretsar, där närmare förtrogenhet med

en folkskolan och dess verksamhet förefanns, torde de personliga upplevel-

hava varit beskaffenhet att kunna effektivt neutralisera påståserna av enden och profetior i motsatt riktning.

En gång i erforderlig utsträckning prövad även å elementarundervisningens fält, visade sig samskolan kunna i det hela infria de förhoppningar, knutits till densamma. Då det därför gällde att år 1904

som inordna statssamskolan såsom beståndsdel i svensk läroverksorganisa-

en tion, hade motståndet från skolmän och allmänhet väsentligt försvagats.

13-2/0409. I.

Och de betänkligheter, på ett eller annat håll tidigare varit tillfinsom nandes inom riksdagen, hade helt övervunnits.

Samskoleproblem et.

Allmänna Såsom i det föregående framhållits, måste ur synpunkten de synpunkter. av syften, den förevarande omorganisationen vårt högre undervissom av ningsväsen avser att ernå, spörsmålet samundervisningen tillom

erkännas en långt större betydelse än tidigare. Möjligheterna att i full

utsträckning realisera kravet på den kvinnliga ungdomens likställighet med den manliga i ifrågavarande hänseende bliva nämligen nu i högg; grad beroende av den ställning, intager till sagda spörsmål. Med man hänsyn härtill har kommissionen funnit det synnerligen angeläget att ägna frågan om samundervisningen ett ingående övervägande från olika synpunkter. Samskoleprobleniet innebär teoretisk synpunkt den frågan, huruur vida förvärvandet i det väsentliga kunskapsinnehåll bör av samma uppställas som mål för och flickors undervisning. Besvaras den frågan gossars nekande, så är givetvis därmed också samskolan dömd. Teoretisk Ur själva det teoretiska kunskapsbehovets synpunkt torde det vara iztbiløløzizzg. tillräckligt att erinra därom, att erfarenheten i stort sett visat överensstämmelse mellan manlig och kvinnlig ungdom. Om det än icke torde kunna förnekas, att vissa ämnesområden utöva starkare eller en svagare dragningskraft på olika kön, så torde å andra sidan icke kunna bestridas, att det, som förenar och flickor, är långt betydelsefullare än det, gossar som skiljer dem. Därför hava ock de särskilda ñickskolornas studiekurser, utan något statligt ingripande, kommit att i många stycken sammanfalla med de kurser, även på sina håll inhämtat. Detta som gossarna resultat av den allmänna utvecklingen, vilken är för alla gemensam kulturländer, visar att från synpunkten det teoretiska kunskapsstoff, av

som utgör undervisningens föremål, samundervisning är naturlig. Att

icke desto mindre vissa på könens skiftande anlag beroende böra nyanser

beaktas, är obestridligt.

Om sålunda och flickor, trots den differentiering beträffande Praktisk

gossar

utbildning. håg och anlag för skilda studieområden, som sammanhänger med könens olika egenart, efter kommissionens uppfattning med fördel kunna åtnjuta samundervisning i teoretiska ämnen, ter sig problemet något annorlunda ur synpunkten av de praktiska ämnen, i vilka gossar och flickor böra erhålla utbildning. I fråga om vissa betydelsefulla praktiska färdigheter ställas nämligen män och kvinnor i livet inför vitt skilda krav, och dessa

skilda krav måste vid undervisningen i skolan vinna vederbörligt beak-

tande. Viktigast i berörda hänseende den omständigheten

nu synes vara, att kvinnan, även då hon i stort sett syftar åt utbildning

samma som mannen, likväl på grund av sin natur och den ställning, i vilken denna försätter henne till hemmet, bör erhålla åtminstone elementär utbild-

en ning i husligt arbete. Åt detta förhållande har kommissionen funnit

sig

böra ägna särskild uppmärksamhet.

I själva verket lägges såväl den teoretiska den praktiska bild- Samskola,

som

familj och ningens första grund i hemmet, där i flertalet fall bror och syster under samhälle. ömsesidig påverkan vinna sin första kunskap tingen och varelserna

om samt sin första färdighet att komma till rätta med livet i världen. Under gemensamt manligt och kvinnligt hägn få de där ock sin första fostran, i sämja och strid, och tvingas tidigt att böja sin egenvilja under

nog gemensamma hänsyn. Tidigt vidgas också hemmets värld med systrars och bröders vänner. Formerna för hemmets liv tala för den skol-

synas form, som i flera väsentliga stycken återspeglar familjen. Beaktas bör också i detta sammanhang, att skola för bror och syster flera

samma ur synpunkter är ett praktiskt familjeintresse. I samhället leva kvinnan och mannen sitt liv-sida vid sida. Samhällsutvecklingen har överallt steg för steg fört dem närmare varandra. Med de senaste årens demokratiska genombrott har kvinnans ställning i samfundslivet i själva verket blivit. så förvandlad, att frågan överensstämmelsen i den blivande

om mannens och den blivande kvinnans intellektuella fostran efter kommissionens uppfattning inträtt i ett alldeles nytt läge. Man har tidigare möj-

ligen kunnat hysa tvivel angående lämpligheten kunskaps-

av samma meddelelse för och ñicka med hänsyn till och kvinnans

gosse mannens naturliga uppgift i livet. Utvecklingen har emellertid för mängd kvin-

del passerat den problemställningen. Kvinnan har kämpat sig fram nors till med lika berättigad ställning idet moderna samhället och

en mannen

statsmakterna godkänts som tävlande part vid tillsättningen av en mångav fald statstjänster. Under sådana förhållanden synes det ofrånkomligt, att staten i sina offentliga läroanstalter bereder de blivande kvinnorna möjlighet att begagna sig det vunna likaberättigandet. Då alltså för fram-

av tiden ett avsevärt antal flickor för sitt levnadskall kommer att behöva

slags kunskaper synas viktiga samhällsintressen samma som gossarna, kräva, att och flickor erhålla med avseende på sitt innehåll

gossar en likartad undervisning. Sett från denna synpunkt ter det sig naturligt, att skola gemensamt fostrar dem, som en gång skola stå sida vid

samma sida i arbetet för ett gemensamt samhälle.

Efter kommissionens förmenande kunna sålunda ur det allmänmänskliga kunskapsbehovets, familjens och samhällets synpunkt starka skäl för samundervisning föreligga. Lägger man så därtill, att

anses såsom kommissionen längre fram utvecklar så beskaffad anordning

- en jämväl påkallas betydelsefulla hänsyn av ekonomisk natur, kan kom-

av missionen icke ñnna annat, än att denna skolform är både berättigad och önskvärd.

Emellertid övergår att närmare skärskåda de skäl,

kommissionen nu

olika synpunkter plåga framföras emot samundervisningen.

som ur

Betänk/ig- Alltifrån samskoletankens framkomst och under samskolans jäm- /reter fram- kommit till uttryck förelsevis korta historia hava starka betänkligheter mot förda mot samsIro/an. och flickors sammanförande i skola. gossars gemensam

Motståndet har förnämligast härrört från sådant håll, där man

väsentligen utgått ifrån teoretiska antaganden och överväganden och där

icke ägt omedelbar erfarenhet samskolans liv och arbete. De man av

framkomna betänkligheternas tyngdpunkt har förlagts till olika om-

råden. Medan till att börja med de uttalade farhågorna främst hade avseende på det moraliska området, har kritiken senare sökt sitt förnämsta stöd i vissa iakttagelser psykologisk och fysiologisk art

av rörande de båda könens olika själsliga och kroppsliga struktur. Särskilt har under de senaste åren undersökningarna av den s. k.

man ur

pubertetsålderns psykiska och fysiska förlopp ansett sig kunna hämta välgrundade skäl mot samundervisning och samuppfostranl

Det torde känd och erkänd sak, att både flickor och gossar Inclcrv isvara en ningen. utvecklas med något. olika hastighetsgrad under olika perioder, liksom Utvecklingsatt i detta avseende bestämd skillnad råder mellan de båda könen. tempo. en Särskilt har kunnat iakttaga, att flickorna under elementarskolans man tidigare år förete större andlig livaktighet än på motsvarande gossarna åldersstadium, i synnerhet märkbar större receptivitet, varemot genom de under bryrtningsåren på den nuvarande skolans mellanstadium i regeln visa större andlig eller fysisk trötthet än På det högsta gossarna. skolstadiet ynglingen sin framträdande större försynes genom senare djupning liksom sin större fysiska styrka och sin därav beroende genom större motståndskraft icke blott taga igen sin kvinnliga kamrats tidigare

företräden utan ofta nå ett stycke framom henne. Denna olikhet i utvecklingstempo har tagit till intäkt mot man samundervisningen. Man har sökt göra gällande, att flickornas tidigare framgångar skulle ägnade att nedtrycka mod, göra dem vara gossarnas håglösa och liknöjda inför den föga hoppfulla utsikten att upptaga en tävlan. Ä andra sidan har starkt framhävt vådorna

framgångsrik man

dels att flickorna skola nödgas arbeta i samma takt som gossarna av

under Övergångsåldern, dels den nivåsänkning på undervisningens

av högre stadium, förmenas bliva följd hänsynstagandet till den som en av kvinnliga partens underlägsenhet i förhållande till den mognade yngnu lingen just i fråga några för djupare studier avgörande krav: reda, om sammanhang, överskådlighet och blick för det Väsentliga. Vad beträffar farhågorna för flickornas överansträngning under skall kommissionen återkomma härtill. I övrigt

brytningsåren, senare

äro efter kommissionens uppfattning de berörda farhågorna åtnu skilligt överdrivna och besannas näppeligen erfarenheten. Någon modav löshet hos skulle hava sin grund i flickornas obestridligt gossarna, som

1 I detta avseende hänvisas till Betänkande II, där en sammanfattning lämnas av de yttranden, rektorer och föreståndare för statens samskolor, de kommunala mellan-som skolorna och de privata högre samskolorna avgivit på hemställan från kommissionen, varvid anhållits redogörelse för de rön angående samundervisningen, som gjorts med avseende om på undervisning, uppfostran och hygien.

iakttagna tidigare framgångar, har icke försports i samskolorna. Emot den härutinnan uttalade farhågan torde för övrigt med fullt fog

man kunna åberopa den iakttagelsen, att flickornas konstaterade livaktighet eggar gossarna till större ansträngningar och att över huvud taget

-e detta gäller såväl låg- högstadiet den tävlan mellan lärjungarna,

som som kommer till i alla skolor bland all sund ungdom, i samskola

synes en framträder förstärkt såsom tävlan mellan könen, vilken, rätt använd,

en kan tjäna till undervisningens och uppfostrans bästa. Vad beträffar studienivåns befarade sänkning på det högre skolstadiet, kan det icke bestridas, att samundervisningen i detta avseende under för-

ogynnsamma hållanden kan medföra risk. Men den prövning, enligt

en genom som kommissionens förslag skall äga vid inträdet å gymnasiet och

rum som skall fortgå vid flyttningen från lägre till högre klass, bör dock denna risk kunna avvärjas. Är flickornas studiebegåvning på detta stadium mindre än torde följden bliva den, att antalet flickor å

gossarnas, gymnasiet även av denna anledning minskas i förhållande till

gossarnas.

Att emellertid i stort sett inga allvarliga klagomål över svårigheter,

beroende på könens olika utvecklingstempo, försports från våra

samskolor, är efter kommissionens uppfattning knappast ägnat att förvåna. Förhållandet är nämligen ingalunda, att på ett visst åldersstadium alla flickors mogenhetsgrad är överlägsen alla lika litet mot-

gossars, som satsen äger rum på annat stadium. Flickor inbördes såväl

som gossar inbördes förete på alla stadier mångfald gradationer i sin allmänna

utveckling. Vad vid detaljundersökning större mängd fall

som en av en kan framträda så betydelsefull gruppåtskillnad, tilldrager sig

som en nog knappast uppmärksamhet och spelar i varje fall jämförelsevis under-

en ordnad roll, när har att göra med smärre blandade Till

man grupper. en viss grad måste all god undervisning individualiseras. Detta gäller för särskolorna lika väl för samskolorna.

som

I könens olika läggning och egenart har funnit ett annat wLägguixig man och egenartn faktum, som borde låta samundervisningen framstå såsom mindre natur-

lig. Kan det vara riktigt och lämpligt, spörjer att sammanföra till

man, undervisning i samma fack och under likartade former lärjungar, vilkas

intressen, tycken och anlag peka åt skilda håll och vilkas kunskapstillägnelse framträder på olika sätt

Vid bedömandet, om och i vilken mån detta förhållande kan

vara ägnat att beröva samundervisningen dess existensberättigande, torde

till början böra konstatera, att den hittillsvarande erfarenheten man en i viss mån bekräftar satsen om gossars och flickors olika håg och anlag med hänsyn till de särskilda ämnena. Flickorna intressera sig mera för litteratur och levande språk än gossarna och äro dem i regeln överlägsna i dessa ämnen. Gossarna å sin sida visa större fallenhet för naturvetenskap och matematik och lämna på detta område flickorna bakom .sig med avseende på studieresultatet. Det är likaledes vittnat erfaren-

av heten, att kunskapstillägnelse särskilt, såsom redan

gossarnas - ovan berörts, på ett mera framskridet stadium mera går på djupet och

söker nå fram till en insikt i företeelsernas sammanhang, medan flickorna å sin sida hava en mera utpräglad förkärlek för minneskunskap, kanske även för detaljer, också för estetiska värden.

men

Emellertid bör det icke heller förbises, att icke förmärkt någon

man synnerlig klagan från samskolehåll på denna punkt. Även härvidlag torde det böra uppmärksammas, att den omtalade individuella

ovan olikheten synnerligen starkt framträder, när det gäller intressen och anlag. Långt ifrån alla flickor sakna begåvning för matematik, liksom det finns utmärkta språktalanger bland gossarna, och på enahanda sätt förhåller det sig i andra ämnen. Liknande iakttagelser hava gjorts beträffande kunskapstillägnelsen. Motsvarande individuella olikheter i avseende på anlag eller intressen komma till även i särskolornas

synes klasser". i

Även olikheten skulle framträda ännu starkare, än den faktiskt

o1n gör, kunde detta efter kommissionens uppfattning icke utgöra någon anledning att avböja ett skolsystem, vari samskolan ingår som en integrerande del. När flickorna Visa ett långt drivet intresse för detaljer och minneskunskap, så beror detta till icke ringa grad på deras större samvetsgrannhet och flit. Utan tvivel hava gossarna i detta stycke mycket att lära sina kvinnliga kamrater. Ä andra sidan är sinne

av gossarnas för sammanhang och översikt ägnat att motverka flickornas ängsliga

fasthållande av småsaker och att förhjälpa dem till klarare överblick. Och såmedelst kan förvänta, att angivna synpunkter den

man ur gemensamma undervisningen skall giva ungdomen av båda könen värdefullare

resultat än särundervisningen.

Mot här framförda betraktelsesätt har emellertid invänts, att de speciella begåvningarna skulle nå längre å respektive håll, de ut-

om bildades åtskilda och sålunda icke riskerade att hållas tillbaka av dem, som på grund av sin läggning äro dömda att bliva efter. Efter kommissionens uppfattning utgår ett dylikt betraktelsesätt från i hög grad

ensidig värdesättning av skolans uppgifter. Vad som möjligen genom

särundervisningen kunde vinnas under en renodling av specialiteten, så långt denna över huvud gör sig förnimbar som en könslig egenart, lär näppeligen kunna uppväga den vinst, den för tillfället svagare

som motparten kan draga av gemensamt arbete. Uppenbart är sålunda, att exempelvis företeelser inom biologien, fysiken och kemien ställas irikare belysning för flickorna därigenom, att dessa bliva förtrogna med gossarnas sätt att taga på dessa ämnen, de frågor de göra, de speciella problem de inrikta sig på, och likaledes måste det för gossarna vara av synnerligt värde att göra bekantskap med flickornas renare och ledigare uttal av de främmande språken, deras större impulsivitet och snabbare reaktion. Så torde man kunna fortsätta så gott skolschemats alla ämnen

som igenom. Överallt föreligger möjlighet för ett givande och tagande, för ett rikare liv. Långt ifrån att i könens olika läggning och egenart se något hinder för samundervisningen har man på samskolehåll med stor enstämmighet häri velat vinst. Idetta sammanhang bör erinras

se en därom, att en rätt vanlig erfarenhet på lärarehåll, manligt kvinnligt,

som

gör gällande, att undervisningen går lättare, under trevligare stämning,

i en blandad klass än i klass enbart gossar eller enbart ñickor.

en av Förnekas kan icke, att arbetsresultatet i väsentlig grad är beroende av den lust, varmed arbetet bedrives. Ger alltså själva samskolelivet ett stämningsunderlag, som skapar större trivsel på skolbänk och i kateder. så tillföres därmed samskolans arbete betydande vinst.

Om således de betänkligheter, i förevarande hänseende

som nu framkommit, kommissionen i det hela ogrundade, så gäller detta

synas

alldeles särskilt den ålder, då skolämnenas för alla, oberoende av håg och fallenhet, nödvändiga elementer skola inhämtas. På ett skol-

senare

stadium kan i många fall specialisering önskvärd eller nödvändig,

en vara och med fullt behjärtande härav har kommissionen i den skolorganisation, här föreslås, sökt på detta stadium inrymma så många val-

som möjligheter, att ingen lärjunge, över huvud är bekväm för studier,

som behöver tvingas in på områden, för vilka han eller hon saknar håg och

intresse.

Det har redan inledningsvis berörts, att de betänkligheter, först Uppfostra n.

som

Moralitet restes mot samskolan uppfostrans synpunkt, rörde det moraliska

ur m. m. området. Man frågade sig särskilt, vad följden väl skulle bliva av ett sammanförande och flickor till dagligt och förtroligt

av vuxna gossar umgänge i skolan. Den hittills gjorda erfarenheten har enligt såväl föräldrars lärares vittnesbörd bragt dessa farhågor grundligt på

som skam, såsom ock framhållits 1899 års läroverkskommitté och i riksdagens

av upprepade uttalanden i denna angelägenhet. Man har tvärtom kunnat konstatera, att förhållandet mellan de ungdomarna i allmänhet

vuxna

fritt från den flirtton, eljest icke är denna ålder främmande. är som

i samskola, så härrör det i regeln från främ-

Förmärkes något dylikt en

mande element, från särskolor eller enskild undervisning vid en

som jämförelsevis framskriden ålder råkat in i en skolform, som till en av sina väsentligaste förutsättningar måste hava ett kamratskap från tidi-

år. i gare

Trots hemlivet och dess umgängesformer, i alla tider sam-

som manfört och flickor, har dock i stort sett den skilda uppfostran i

gossar olika läroanstalter bidragit att isolera dem från varandra och gjort gos-

,och flickors värld relativt exklusiv. Av natur och ohindrad vana sars

har i regeln pojke rätt tidigt lagt sig till med ett ganska utpräglat

en ñickförakt, och flickan å sin sida har icke utan vissa skäl lärt sig betrakta sin motpart bråkig fridstörare. I ungdomsåren förändras

som en

bekant stämningen ömsesidigt, den form, varunder de relativt som men obekanta parterna ofta närma sig varandra, mera tillfälligt utan

nog för hemmet och i nöjeslivet,iär just icke ägnad att förmedla en djupare kännedom. Den bästa form för umgänge är otvivelaktigt den, som skapas

14-2210409. It i

under gemensamt arbete och i samling kring intressen.

gemensamma Under dessa omständigheter erbjuder undervisningen i samskola tillfälle till ett naturligt och otvunget umgänge bland ungdomsskaror olika kön.

av Efter kommissionens uppfattning utgör samundervisningens främsta

en av förtjänster just den ton och anda, utvecklas och

som genom gossars flickors ömsesidiga uppskattning varandras arbete och den

av genom verkliga kännedom, dc vinna om varandra under den dagliga arbetsberöringen.

Givetvis kan det dock sägas, att en och annan lärjunge på grund av sin läggning till större fördel både för sig själv och skolan kunnat åtnjuta undervisning i särskola. Helt visst också så få

passera samskoleelever skolan utan någon synnerlig entusiasm för samundervisningen. Ävenledes förmärkes viss olikhet i och flickors till

en gossars ställning

varandra på olika skolstadier. Småbarnen leka och kivas med varandra som syskon. På mellanstadiet inträder hos viss obenägen-

gossarna en het att hava någon närmare beröring med ñickorna, medan på gymnasiet kamratskapet ofta utvecklar sin bästa form. Särskilt är det uppenbart,

att föreningslivet gymnasieförbund, litterära och naturvetenskapliga före-

ningar o. d. på ett synnerligen lyckligt sätt sammanför de ledande krafterna inom respektive

grupper.

Samundervisningens betydelse ur uppfostrans synpunkt vitsordas också allmänt de lärare, undervisa i samskolorna. Kommissionen

av som hänvisar härutinnan till den förut nämnda utredningen. Från statens samskolor, där erfarenheterna i andra avseenden äro så växlande,

nog

har intet kollegieuttalande haft något att invända mot samundervisningen

i ovanberörda avseende, och majoriteten konstaterar i eller mindre

mer

bestämda ordalag goda verkningar samuppfostran i skolorna,

av en uppfattning, som så gott enhälligt biträdes lärarna i övriga

som av samskolor.

Vid bedömandet samskolans värde uppfostringssynpunkt

av ur kan efter kommissionens förmenande icke heller förbigås betydelsen därav, att ungdomen i denna skolform sannolikt i större utsträckning än i andra kommer att ställas under det dubbla inflytandet manliga och

av kvinnliga handledare. För gossarna måste det sålunda välgörande

vara

ratt, vid sidan av en fostrare, som står deras eget kynne nära och liknar far därhemma, göra bekantskap med en annan, väl kanhända något strängare än omisskänligt väsen hon. Ännu

mor, men av samma som mera betydelsefullt är det kanske för flickorna att i skolan möta fostrare, som, själva familjefäder, känna barn ur annan synpunkt än skolans. Över huvud torde betydelsen det dagliga samarbetet mellan lärare

av och lärarinnor och det ömsesidiga givandet och tagandet icke kunna nog högt uppskattas. Också lär det sociala värdet därav, att ungdomens fostran uppbygges på en förtroendefull samverkan mellan män och kvin-

vilka i ömsesidig aktning för varandras insatser mötas kring ett nor, gemensamt mål, icke få förbises.

De invändningar, som under senaste tid med den största skärpan rMaskulinise-

ring och f e-

riktats mot samundervisningen, hava till utgångspunkt tagit just här

minisering. senast berörda förhållanden. den ömsesidiga påverkan lärjungarna emellan och det dubbla inflytandet från manliga och kvinnliga lärare har man spårat en ny fara. En pojke skall vara pojke, och en flicka skall vara flicka. Det inflytande, de utöva på varandras karaktärs-

som daning och uppträdande, har förmenats hota att utplåna eller utjämna leras instinktiva egenart. Gossens den blivande

- mannens - personlighetsfostran skulle icke utan fara kunna anförtros åt kvinna, som,

en zvad hon än kan bliva, aldrig kan bliva man, och flickans ömtåliga själ har ansetts kräva vårdande hand, mjukare i greppet än

en mannens.

Då det gäller att värdesätta betydelsen här antydda invänd-

av ning, i den mån den samundervisningen, vill kommissionen till

avser en början betona, att ingen velat ifrågasätta, att gossarna skola uppfostras av enbart lärarinnor eller flickorna av enbart lärare. Men därjämte kan kommissionen icke underlåta att fästa uppmärksamheten på den ringa beviskraften i det ifrågavarande betraktelsesättet. Det kan icke förbises, att man på nu berörda liksom på många andra områden, då det gäller framförande av betänkligheter mot samskolan, i alltför stor ut-

sträckning rör sig med förmodanden. Maskuliniseringen kvinnan och

av feminiseringen av mannen har icke hittills kunnat konstateras såsom varande följd samskolan. Det är sålunda närmast teoretiskt

en av en uppkonstruerad framtidsfara, varningsropet åsyftar. Då det gäller

som

att bedöma denna faras sannolikhet från de till grund för sagda uppfattning liggande förutsättningarna, må det vara nog att rikta uppmärksamheten på den motsägelse, som icke sällan kommer till synes i kritiken. Å sidan nämligen angelägen att starkt understryka

ena är man den grundåtskillnad, förefinnes mellan kvinna och man. Och "det

som är just denna väsensolikhet, förmenas utgöra ett naturligt hinder

som för samuppfostran. I detta sammanhang tillerkännes sålunda det

manliga och det kvinnliga så hållfast och oförstörbar kvalitet. A

en nog andra sidan den ängsliga varningen för den ömsesidiga påverkan

synes och rädslan för det maskulinas och det femininas utsuddande nära

nog förvandla den eljest så starkt framhävda egenarten hos könen till en hart

när betydelselös faktor.

Efter kommissionens uppfattning förråder i själva verket kritiken på denna punkt långt gående obekantskap med allt vad både erfaren-

en het och teori lära den i naturen grundade väsensegenskapens fort-

om bestånd Trots all förtroendefull samverkan och vad övrigt som kan sägas och flickors naturliga umgänge i samskola, ett be-

om gossars en tygas dock enstämmigt av dem, som varit verksamma i samskolan: att den instinktiva särklyvningen kommer till i mycket påfallande

synes former. Även i samskola iakttages utanför klassen i regeln den tradi-

en tionella uppdelning könen, ålder bänkat männen och kvinnorna

av som av på var sin sida om kyrkans mittelgång. Övergånga Slutligen torde särskild uppmärksamhet böra ägnas spörsmålet om åldern. k. Obe-

lämpligheten av samuppfostran under den s. övergångsåldern.

stridligen träffar mycket vad angående denna ålder anförts i

av som sammanhang med kritiken av samskolan i själva verket skolan över

huvud. Man framhåller, att den omvälvning i såväl kroppsligt som

själsligt avseende, flickor och genomgå vid övergången till

som gossar ungmö- och ynglingastadiet, är så genomgripande natur, att de över

av huvud icke borde ansträngas med intellektuellt arbete under denna tid, synnerligast deras psykiska tillstånd därunder i sin helhet är föga

som balanserat och icke ägnat för kollektivt arbete eller kollektiv behandling.

Utan tvivel är det stor vikt, att såväl lärare målsmän ha

av som sin uppmärksamhet fäst vid detta för de särskilt för de unga

unga,

flickorna, verkligt betydelsefulla förhållande. Det kan emellertid icke förbises, att det måste möta de största svårigheter att på skolorganisatorisk väg åstadkomma fullt tillfredsställande lösning av det problem,

den intellektuella fostran under pubertetsåldern uppställer. Dels som sammanfaller pubertetstiden ingalunda ens för alla individer av samma kön, dels är den individuella reaktionen skäligen olikartad. Här kräves för visso särbehandling från fall till fall, och lämpligheten av att

en låta lärjunge för tid avbryta sin skolgång kan ingalunda bestämt

en en avvisas. Kommissionen har ock, såsom i det följande närmare utvecklas, sökt att i görligaste mån tillgodose det berättigade kravet att bereda särskilt flickorna önskvärd eller nödvändig lindring i det teoretiska ar-

betet. under ifrågavarande brytningsperiod.

Avgjort betänksam måste kommissionen emellertid ställa sig mot

yrkande, i detta sammanhang framkommit beträffande samskoleett som problemets lösning. En del pedagogiska författare, i det hela ställt

som sig skeptiska till samskolan dock funnit sig föranlåtna att accep-

men tera samundervisningens princip, hava bestämt avvisat varje tanke på

skolgång för och flickor under övergångsåldern. Me-

gemensam gossar dan icke direkt velat underkänna samskolans lämplighet för

man barnstadiet eller förnekat, att den för den vuxna ungdomen vore användbar, har bestämt motsatt sig anordning, som skulle inne-

man en bära, att och flickor finge störande påverka varandra under den

gossar kritiska period, då den kvinnliga och manliga egenarten har sin egent-

liga knoppningstid. En på grundval sådan tankegång uppbyggd

av en skolorganisation skulle medföra, att samundervisning skulle förekomma på låg- och det tidigare mellanstadiet samt högstadiet, medan särunder-

visning skulle förekomma på det högre mellanstadiet. Representanterna för sådan tankegång hava knappast tagit iberäkning betraktelse-

en sättet hos de människor, vilkas utveckling velat skydda ge-

unga man

direkt hänvisning på den fara, de förmenas utgöra för varandra. nom en Över huvud torde väl klok psykologi bjuda, att övergångstiden vis-

en serligen övervakas så litet möjligt för vederbörande själv

men som bringas till aktualitet såsom något märkligt och säreget än mindre riskabelt. Med fullt fog torde berättigad spörja, med vilka ögon

man vara

gossarna och flickorna skulle betrakta varandra vid den förnyade konfrontationen, sedan skolsystemets anordning inriktat

man genom egen

deras självobservation på det hemlighetsfulla och farliga, försiggár

som

i kropp och själ under isoleringstiden. Efter kommissionens uppfattning

skulle en så uppbyggd skolorganisation innebära de allvarligaste faror för det släktets fostran till harmoniskt utvecklade människor.

unga Hygimezz. Nu berörda spörsmål sammanhänger nära med de betänkligheter. som ur allmänt hygienisk synpunkt gjorts gällande mot samskolan. Liksom under pubertetstiden den feminina organismen den.

synes vara som det är angelägnast att skydda mot intellektuell överansträngning, sa ifrågasättes stundom lämpligheten över huvud att utsätta flickorna för

samma krävande arbetsuppgifter

som gossarna.

Det kan visserligen icke förnekas, att de hygieniska kraven ställa sainskolan inför vissa svårigheter. De undersökningar, kommis-

som av sionen verkställts i syfte att utröna de erfarenheter, i ifråga.-

som nu varande avseende föreligga från samundervisningen i olika läroanstaltor i vårt land, giva likvisst vid handen, att dessa svårigheter tillmätts alltför stor betydelse. Vid statssamskolorna hava 7 kollegier uttalat, att inga olägenheter i hygieniskt avseende låtit sig förmärkas, 7 kollegier angivit, att tendens till överansträngning hos flickorna förefunnits, och 4 kollegier hava funnit sig kunna konstatera överansträngning hos flickorna. Vid de kommunala mellanskolorna hava 29 kollegier uttalat, att inga olägenheter gjort sig märkbara, 7 hava konstaterat tendens till överansträngning hos flickorna och 2 hava uppgivit, att överansträngning hos de kvinnliga lärjungarna förekommit. Inom de privata högre

samskolorna förhållandena i det stora hela tillfredsställande. Det

synas vara

bör tilläggas, att, där överansträngning spårats hos flickorna, detta ut-

tryckligen angivits hava varit så gott uteslutande i klasserna Ale-G.

som Sagda omständighet låter sig lätteligen förklaras, utom pubertetstidens

av säregna förhållanden, även vad anförts angående flickornas

av som ovan större lätthet för språk och större receptivitet över huvud mindre

men fallenhet för matematik, fysik och kemi, alltså ämnen, vilka det

av ena först på detta stadium börjar bliva krävande, medan de andra äro

nya.

Den sålunda föreliggande erfarenheten bekräftas även vad

av som.

inhämtats från Danmark och från Vissa håll i Norge, där emellertid meningarna för närvarande skarpt bryta sig mot varandra, framförallt på grund den nuvarande samskolans brist på anpassning efter flic-

av kornas behov Betänkande II. I betraktande att samskolan även

se av

i vårt land i flera avseenden varit anordnad på ett mindre tillfredsställande sätt, måste efter kommissionens mening erfarenheterna betecknas såsom i stort sett för samundervisningen såsom sådan. Den

gynnsamma på flera håll uttalade uppfattningen, att flickorna inuvarande samskolor äro mer än rimligt belastade med intellektuellt arbete, synes kommissio-

emellertid böra vid skolorganisationens utformande beaktas, i syfte nen att åt sagda organisation må förvärvas den anpassningsförmåga och smidighet, som utgör en oavvislig förutsättning för att särskilt de kvinnliga lärjungarna under .pubertetsåren icke må över hövan betungas med intellektuellt arbete, något, framstår såsom ett lika betydelsefullt skol-

som liygieniskt som samhällshygieniskt intresse.

Kommissionens förslag.

En överblick av skälen för och emot samskolan synes kommissionen otvetydigt giva vid handen, att samskolan under förutsättning av att vid dess organisation nödig hänsyn tages mindre till hygienens krav

än även till den differentiering vid undervisningen, som könens olik-

artade uppgifter påkalla, är god skolform både i fråga undervis-

en om

ning och uppfostran.

I betraktande härav och med särskild hänsyn till skäl ekono-

av misk art håller kommissionen före, att på varje ort, där läroverk skall finnas, detta i första hand bör anordnas såsom samskola.

På grund den ställning kvinnan erhållit i samhället är

av numera det givetvis statens plikt att bereda henne möjlighet till utbildning i läroanstalter, som leda fram till studentexamen. Då det torde uteslu-

vara tet, att i flertalet kommuner, vid sidan förut befintliga manliga

av gymnasier, nya sådana skulle kunna upprättas för kvinnliga lärjungar, är samgymnasiet uppenbarligen den våg för vinnande av sagda mål, som anvisas redan av praktiska hänsyn. Enär vidare all föreliggande erfaren-

het samundervisningen såväl i vårt eget land i främmande län-

av som der inskärper Vikten samundervisning från tidigare år, synes det i hög

av grad eftersträvansvärt, att lärjungarna i samgymnasiet hava erhållit sin grundläggande undervisning i läroanstalt samskolenatur. Ur an-

en av förda synpunkt är det enligt kommissionens mening synnerligen önskvärt, att vid folkskoleundervisningen samskoleprincipen må vinna allmännare tillämpning.

Vid inrättandet den samskolan bör emellertid i större ut-

av nya sträckning än i den hittillsvarande statssamskolan och kommunala mellanskolan, vilka i stort sett varit gosskolor, till vilka flickor erhållit tillträde, i fråga arbetsordning, timplan och disciplin hänsyn tagas till

om könens olikhet.

Av vikt är också, att vid bedömandet av skickligheten hos sökande till lärarbefattning vid samskola vederbörlig hänsyn jämväl tages till den sökandes förutsättningar för framgångsrik verksamhet vid sådan läroanstalt. I samband härmed torde ock böra erinras om den synnerliga betydelsen att ett lämpligt avvägt förhållande råder mellan an-

av talet kvinnliga och manliga medlemmar i samskolekollegiet. I samskolor torde också, ehuru ansvaret i sista hand bör vila hos tillbörligt infly-

en, tande vid skolans ledning böra beredas såväl den kvinnliga den

som manliga parten.

I samhällen, där förhållandena medgiva anordnande av två eller flera läroanstalter å såväl mellan- högstadiet, bör enligt kommissio-

som

mening med hänsyn till i föregående framställning antydda svånens righeter pedagogisk och hygienisk art och till historiskt givna förhål-

av landen samt för att undervisningsväsendet må erhålla önskvärd smidighet och omväxling tillbörligt utrymme givas åt särundervisning av så-

väl ñickor, i det att läroanstalter av särskoletyp där må upp-

gossar som rättas Vid sidan samskolan.

Vid anordnandet undervisningen för flickor, det må nu vara i

av samskolor eller särskolor, det naturligt, att i största möjliga

synes man utsträckning söker tillvarataga den bildningstyp, som så småningom utformats i den s. k. åttaklassiga ñickskolan. Ett sådant hänsynstagande står i full överensstämmelse med vad föredragande departementschefen

anfört i ofta berörda statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden den 31 december 1918, att flickskolan får ensidigt ombildas efter mönstret av gossskolan. Kommissionen föreslår alltså, att antingen, i likhet med vad som redan sker vid vissa samskolor, från lämpligt stadium i realskolan uteslutande

en för flickor avsedd bildningslinje må utlöpa eller också att på folkskolan uppbygges särskild fliokskola. Båda dessa skolformer hava ansetts

en höra utan leda fram till ett bildningsmål, motsvarande det, som

examen

berättigar till k. normalskolekompetens. Genom studiernas utsträcknu s. ning över ett större antal år, frånvaro examenstvång och ge-

genom av

åtskilliga lättnader i ämnesval och studieanordning i övrigt kan nom inom dessa skolformer åstadkommas den behövliga avspänning i ansträngning och arbetstakt, kräves särskilt för känsliga flickor under

som mera

övergångsåldern, varjämte dels fördjupning av kunskaperna inom vissa

en läroämnen bör kunna äga dels mera utrymme vinnas för husligt

rum, arbete.

15-2104179. 1.

KAP. III.

Skolformernas ställning till det allmänna.

Statsskolor kommunala skolor enskilda skolor.

- -

Översikt den historiska utvecklingen och nuvarande förhållanden.

De i det förut omförmåilda statsrådsprotokollet den 31 december 1918 gjorda uttalandena angående fliokskolan och den enskilda undervisningen hava för kommissionen inneburit en uppfordran att vid fullgörandet av det åt kommissionen meddelade uppdraget till övervägande upptaga spörsmålet om de skilda skolformernas ställning till det allmänna särskilt i ekonomiskt hänseende.

Inom nuvarande skolsystem kunna i förevarande avseende tre olika

läroanstalter urskiljas: statliga, kommunala och enskilda. grupper

Statliga läro anstalter. A llmänøzzø 1 det föregående har redan framhållits, hurusoni statens undervislärøzierlr. ningsverksamhet ursprungligen haft sin upprinnelse i behovet att utbilda ämbetsmän i kyrkans eller över huvud i samhällets tjänst. detta förhållande har att söka anledningen till att det allmännas åtgöranden

man ensidigt varit inriktade på att tillgodose den manliga ungdomens högre undervisning. På angivna väg hava de nuvarande allmänna läroverken kommit till stånd. Under skilda perioder hava de, visserligen under skiftande benämningar, i väsentliga avseenden växlat karaktär men dock i sin organisatoriska ställning till staten alltjämt förblivit orubbade. Endast de år 1904 beslutade statssamskolorna erbjuda så till vida en orga-

nisatorisk nyhet, som därvid även kommunens ekonomiska medverkan, utöver den hävdvunna skyldigheten att tillhandahålla läroverkshus och Vrektorsbostad, i viss utsträckning tagits i anspråk för bestridande kostav naderna för lärarpersonalens avlöning. Framställda anspråk på. beaktande av även den kvinnliga ung- Norma skolan för domens bildningsbehov möttes först vid en förhållandevis sen tidpunkt fickor. och i synnerligen blygsam utsträckning av förståelse från statsmakternas sida. Ãn i dag utgör den beslut 1862-63 års riksdag tillkomna genom av normalskolan för flickor i Stockholm landets enda statliga flickskola.

Kommunala läroanstalter.

Medan staten sedan länge sökt tillgodose det föreliggande behovet Folkskolaøi. av skolor för högre bildning, möter först framemot förra seklets mitt

man

mera allmänt åtgärder från kommunernas sida i syfte att möjliggöra för ungdomen inhämtande elementära bokliga kunskaper. Dessa åtav göranden gå tillbaka till tidpunkten för den lagstadgade folkskolans tillkomst genom beslut 1840-41 års riksdag. Den undervisning för folav ket, som tidigare förekommit, hade övervägande varit enskild natur. av Den på. grund av nyssnämnda riksdagsbeslut den 18 juni 1842 utfärdade

folkskolestadgan ålade varje församling att upprätta minst helst fast,

en, skola med vederbörligen godkänd lärare. Omkostnaderna skulle enligt stadgan helt bestridas församlingarna, varvid dock medellös församav ling kunde erhålla statsunderstöd högst 50 rdr året för lärarens av om

avlöning. I detta förhållande inträdde snart principiellt betydelse-

nog en full förändring, därigenom att staten iklädde sig skyldighet att regelbun-

det i viss utsträckning bidraga till läraravlöningen. Jämlikt beslut

av 1862-63 års riksdag fastställdes nämligen folkskollärares minimilön till 400 rdr, varav hälften skulle utgå statsmedel, med rätt för skoldistrikt,. av som med ytterligare 100 rdr höjde lönen, att i statsbidrag erhålla ytterligare högst 50 rdr. Genom beslut av 1875 års riksdag höjdes statsbidraget till 2/3 minimilönen. I anledning proposition till 1906 års riksav av dag medgav riksdagen, att jämväl det belopp, varmed manlig lärares

ålderstillägg överstege kvinnlig lärares, skulle utgå statsmedel. Genom

beslut av 1914 års riksdag höjdes statsbidraget ytterligare och utgår

nu med 9/10 grundlönen för kvinnlig lärare, varjämte skillnaden mellan

av manlig och kvinnlig lärares grundlön ävensom samtliga ålderstillägg bestridas av statsmedel. Alltjämt åligger det kommunen att tillhandahålla

såväl ändamålsenliga lokaler och nödig undervisningsmateriell bostad

som

åt läraren. Folkskolan har sålunda alltifrån sin lagstadgade tillm. m. komst bibehållit sin karaktär kommunal skola, ehuru staten i vidgad

av omfattning lämnat bidrag till bestridande kostnaderna för lärarnas

av avlöning. Högre folk- På samma sätt, fallet varit beträffande folkskolan, har ut-

som skolan.

vecklingen förlupit i fråga folkskolans överbyggnader. När den högre

om folkskolan beslut 1856-58 års riksdag tillkom, bestämdes, att

genom av staten skulle bidraga till skolornas underhåll med ett belopp, uppgående till högst dubbla beloppet av vad som i distriktet sammanskötes, dock högst 1 000 rdr. Detta bidrag har sedermera, senast genom beslut av 1918 års lagtima riksdag, höjts och uppgår till 2 400 kronor för varje

nu zirsklass vid skola med mera allmän läggning sin undervisning och 2 650

av kronor vid skola, där undervisningen är inriktad på visst yrke eller vrkesgrupp, samt därutöver vissa fastställda bidrag till vederbörande lärares avlöning. Kom 2221472111114 Vid bestämmande av grunder för statsbidrags utgående till kommellanmunala mellanskolor beslöt 1909 års riksdag, att sådant bidrag skulle skolan. utgå med 4 800 kronor till varje skola, varjämte till undervisningen i huslig ekonomi vid skola, däri flickor undervisades, skulle kunna utgå ett särskilt understöd, överstigande 600 kronor. Dessutom skulle fråga bidrag till lärares avlöning och pensionering gälla, vad i så-

om dant hänseende för högre folkskola stadgat. sistnämnda bidrag

vore skulle utgå med 2/3 ålderstilläggen till lärares avlöning. Senast

av genom beslut av 1918 års lagtima riksdag vidtogos isamband med ny lönereglering för skolornas lärarpersonal betydelsefulla ändringar i dessa bestämmelser. Sålunda fastställdes ett bidrag av 11200 kronor till varje skola samt därutöver 2 800 kronor till varje parallellavdelning och högst 600 kronor till undervisning i huslig ekonomi. Härförutom skulle till varje kommunal mellanskola utgå följande bidrag: för varje manlig ordinarie

ämneslärare 500 kronor; för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring 300 kronor; för rektor 91/3

av det stadgade särskilda arvodet och för biträdande föreståndarinna det till henne utgående särskilda arvodet; för varje ordinarie ämneslärare ett belopp, motsvarande de läraren tillkommande ålderstillägg. Därjämte skulle vissa bidrag utgå till avlöning vikarierande lärare.

För de båda senast berörda slagen av läroanstalter gäller, på

sätt i fråga folkskolan, att kommunen är skolans målssamma som om

och såsom sådan har blott att tillhandahålla erforderliga lokaler man ooh undervisningsmateriell samt bostäder åt vederbörande lärare utan ock att ikläda sig förbindelser mot lärarna, varigenom åt dessa tillförsäkras

tryggad rättslig ställning. en

I dessa hänseenden föreligger en bestämd olikhet gentemot en an- Kommunala

läroanstalter, plåga gå under benämningen kommunala, nan grupp som nämligen dels vissa stadskommuner upprättade kommunala gymnasier,

av dels i vissa fall kommun underhållna fliokskolor och högre samskolor.

Upphovet till kommunala läroanstalter förstnämnda typ har

att söka i utvidgningen vissa statsläroverks gymnasier. Så man av medgav Kungl. Majzt år 1906, att undervisningen vid läroverket i Sundsvall utan kostnad för statsverket finge på vissa villkor utsträckas till omfattning, motsvarande latingymnasium utan grekiska. Enahanda medgivande

år åt läroverket i Ystad. År 1910 erhöll läroverket lämnades följande även i Hudiksvall rätt att på stadens bekostnad utsträcka undervisningen till att omfatta jämväl reallinjen. Genom beslut 1913 års riksdag

av har emellertid latinlinjen vid Sundsvalls läroverk övertagits av statsverket. i

Därjämte hava tillkommit åtskilliga vederbörande städer be-

av kostade gymnasier, anordnade såsom överbyggnader på statens realskolor. Medgivanden att upprätta sådana överbyggnader lämnades år 1911 heträffande fyraårigt realgymnasium i Eskilstuna, sedermera år 1917 ut-

vidgat med latingymnasium, samt beträffande treårigt realgymnasium

i Skövde, sedermera år 1915 omändrat till fyraårigt, år 1912 beträffande treårigt real- och latingymnasium utan grekiska i Uddevalla, år 1913 beträffande treårigt realgymnasium i Söderhamn, år 1914 beträffande

11h

fyraårigt real- och latingymnasium i Södertälje samt år 1915 beträffande

fyraårigt real- och latingymnasiumutan grekiska i Eksjö.

Här ifrågavarande medgivanden, vilka innesluta jämväl rätt att anställa studentexamen, hava Kungl. Maj:t förbundits med vissa vill-

av kor rörande bland annat lärarkompetensen. Kostnaderna för undervisningens upprätthållande bestridas helt kommunen. Beträffande lä-

av rarnas löneförmåner och rättsliga ställning hava inga andra föreskrifter lämnats, än att avlöningen med visst belopp skall överstiga den för kompetent extralärare stadgade.

En principiellt likartad organisation hava tvenne kommunala

gymnasier, vilka åtnjuta statsunderstöd anslaget till högre och

ur goss- samskolor. Såsom underbyggnad till det dessa, Landskrona

ena av gymnasium, tjänstgör statens realskola i Landskrona, medan det andra, Eslövs gymnasium, bygger på stadens kommunala mellanskola.

Av de läroanstalter, som erhålla understöd från anslaget till privatläroverk, ägas och underhållas flera kommunen. Detta är fallet med

av de högre samskolorna i Djursholm och Saltsjöbaden samt ñickskolorna i följande 11 städer: Härnösand, Karlstad, Lidköping, Linköping, Marie-

stad, Oskarshamn, Skara, Sundsvall, Södertälje, Varberg och Vänersborg.

Dessa läroanstalter hava principiellt ställning de statsunder-

samma som stödda privatläroverken. Kommunen har bl. tillhandahållande

genom a. av skollokaler övertagit de uppgifter, vilka eljest tillkomma den ekonomiska sammanslutning, äger skolan. Lärarpersonalen har i rättsligt

som avseende i regeln ställning vid enskilda läroanstalter.

samma som

samband med de ökade statsbidrag eller andra statsförmåner, varav de kommunala läroanstalterna kommit i åtnjutande, har staten genom mera detaljerade föreskrifter och utsträckt inspektion sökt närmare reglera och övervaka deras verksamhet.

Enskilda läroanstalter

Uppkomsten av särskilda läroanstalter för flickor, motsvarande de Fliclrslrolor. Uppko st. för gossar redan gammalt förefintliga, daterar sig från ganska m av en sen

1 Rörande detaljerna i dessa läroanstalters utveckling får kommissionen gång för

en alla hänvisa till den i Betänkande II lämnade översikt, som utarbetats av less ledamot Åström.

tidpunkt. Ännu vid 1800-talets ingång existerade knappast några så-

dana. Under det nittonde århundradets första decennier möter man de

första egentliga flickskolorna, vilka dock flertalet efter en mer eller

av mindre kort tillvaro upphörde. Av ännu bestående högre flickskolor

äro Fruntimmersföreningens skola i Göteborg, upprättad år 1815, Wal-

linska skolan i Stockholm, upprättad år 1831, samt Kjellbergska flick-

skolan i Göteborg, började sin verksamhet år 1835, de äldsta. Med

som dessa läroanstalter såsom mönster grundlades under 1840-50-talen i

åtskilliga samhällen högre flickskolor. Samtliga ekonomiskt väsent-

voro ligen hänvisade till sig själva och för sin existens starkt beroende av

lärjungeavgifterna. Även dessa ganska höga, blev dock i

om voro regeln skolornas ekonomiska ställning svag.

Först vid seklets mitt började bestämda krav göra sig gällande,

att staten skulle vidtaga åtgärder för kvinnobildningens tillgodoseende.

År 1844 framställdes inom riksdagen för första gången förslag

om 1øö.,.sl,,g.1,,§,1

för fruntimmersundervisningen 1844 och upprättande av en statens normalskola

1856-58 års utan att dock föranleda någon åtgärd. rz/csdagarm

ftickzønder-

Vid den folkbildningssynpunkt betydelsefulla 1856-58 års riks-

ur T1smngens

nrdn H1rlw. dag kröntes emellertid strävandena att under statens medverkan bereda den

kvinnliga ungdomen högre skolundervisning med någon framgång. I

en anledning väckt motion beslöto nämligen då ständerna att i skrivelse

av till Kungl. Majzt hemställa framläggande av förslag till undervis-

om ningens ordnande för den kvinnliga ungdomen, med huvudsakligt avse-

ende fästat på bildandet lärarinnor.

Ständernas nämnda beslut föranledde avlåtande till riksdagen 1859153554450 dn-

ø-zlrsdagbv- -60 proposition, vilken dock endast ibegränsad utsträckning gick

av en slutaø upp-

Föredragande departementschefen rfittnndøt ständernas uttalade önskan till mötes.

av högraanförde till statsrådsprotokollet, att det ständerna begärda fullstän- l irarinrtn-

.ewninariøt. diga förslaget till undervisningens ordnande för den kvinnliga ungdomen

åtminstone för det dåvarande vore av behovet väsentligen påkallat

och kunde tänkas leda till allehanda betänkliga konsekvenser. Han an-

såg därför, att borde inskränka sig till vidtagande åtgärder för

man av utbildningen lärarinnor. I detta syfte förelades riksdagen utred-

av en ning med alternativa förslag. Ett omedelbart anvisande medel för

ändamålet påkallades icke från Kungl. Majzts sida. I anledning av enskilda motioner beslöt emellertid riksdagen, efter tillstyrkan statsav utskottet, att för upprättande ett seminarium för utbildande av av lärarinnor bevilja dels ett årligt anslag 15000 rdr, dels ock ett av

engångsanslag å 5000 rdr för anskaffande undervisningsmateriell

0. dyl.

Ett år därefter, den 1 oktober 1861, trädde högre lärarinnesemi-

nariet i verksamhet. Den för den pedagogiska utbildningen oundgäng-

liga övningsskolan, normalskolan för flickor, tillkom dock, såsom redan framhållits, först beslut 1862-63 års riksdag, och hösten 1864 genom av kunde den första och hittills enda statliga flickskolan öppna sina portar.

Vid sistnämnda riksdag framställdes ånyo krav, ehuru alltjämt utan framgång, att staten skulle ordna och understödja den högre skolundervisningen för kvinnlig ungdom. Utförliga organisationsförslag för upprättande allmänna elementarläroverk för flickor framställdes i motioav ner vid 1865-66 års riksdag, varvid dock alternativt påyrkades avlå- 1865-66 års riksdag hem- tande av skrivelse till Kungl. Majzt med hemställan utredning och förslag om redning rö- förslag rörande inrättande dylika läroanstalter. Motionerna rönte ett av rande anordnande av gynnsamt mottagande, och statsutskottet uttalade i avgivet utlåtande, att rñfentligttdet möjligen kunde ifrågasättas, icke, i den mån fullt skickliga läraicklfiro- om j rrrk. rinnor hunne utbildas, staten borde även på ett direkt sätt åtaga mera sig omsorgen om den kvinnliga ungdomens ändamålsenliga undervisningu I brist på nödig utredning tillstyrkte utskottet emellertid endast., att ständerna i skrivelse ville anhålla, att Kungl. Majzt måtte låta utreda, delsi vad mån offentliga läroanstalter för kvinnlig ungdom kunde anses ytterligare böra på det allmännas bekostnad upprättas, dels ock huru, i sådan händelse, dylika anstalter borde organiseras, samt att Kungl.

lvlajzt för en kommande riksdag ville framlägga denna utredning och därav föranledda förslag. Riksdagen biföll utskottets hemställan. I anledning nyssnämnda riksdagsbeslut uppdrog Kungl. Majzt 1866ctrskom- av mitté föreden 7 december 1866 åt särskild kommitté att verkställa den begärda slår ofenrt- en liga flicku utredningen Kommittén två år sitt betänkande, vari föreavgav senare .elmlovt slogs upprättande av två slags statsflickskolor, högre flickskolor och lyceer, de förra avsedda att under 6-årig, undantagsvis 53-årig, läroen

kurs lämna mera elementär allmänbildning, de senare med särskild

en uppgift att såsom 52-årig överbyggnad på den högre ñickskolan med-

en dela sådana kunskaper, direkt avsågo inträdet i vissa yrken

som mera eller befattningar i allmän eller enskild tjänst. Beträffande ordnandet

av de ekonomiska förhållandena ifrågasatte kommittén, att staten borde betala två tredjedelar omkostnaderna och den återstående tredjedelen

erhållas lärjungeavgifter, som av kommunen garanterades, var-

genom jämte kommunen skulle tillhandahålla lämpliga lokaler samt bostad åt

rektor eller föreståndarinna.

På grundvalen kommittéförslaget förelåg vid 1873 års riksdag 1C.proposi-

f 1191":

proposition,. . o att inleda. förverkligandet.. . av kommittens. . pro- tzåzyçåc,,d,f en som avsag

upprättande treklassiga flickskolor i de fyra största stägram genom av derna, varvid dock den betydelsefulla avvikelsen från kommittéförslagets i FW-

principer gjorts, att de ekonomiska förhållandena bragts i överensstämmelse med vad gällde för gossläroverken. Genom propositionen

som hade sålunda Kungl. Majzt uttalat sig för upprättande av statliga flickskolor. Det särskilda utskott, hade de vid denna riksdag föreliggande

som stora undervisningsfrågorna till förberedande behandling, hyste i två avseenden mot propositionen avvikande uppfattning. Förslaget vore

sidan för begränsat så till vida, att de ifrågasatta treåriga läroverkens ena lärokurs alltför obetydlig, och å den andra sidan i ekonomiskt hän-

vore seende alltför vittgående, i det att det innebure ett vidsträcktare erkännande statens skyldighet att vidkännas uppoffringar för kvinnans

av bildning, än landet kunde eller borde åtaga sig. Man borde i stället slå in på den 1866 års kommitté anvisade vägen med samverkan

av mellan stat och kommun för ändamålets Vinnande. Staten borde under uppställande vissa villkor beträffande skolornas omfång, lärar-

av kompetensen, skolavgifternas storlek, kontroll över skolornas verksamhet

understödja kommunerna upprättade undervisningsanstalter för

m. m. av kvinnlig ungdom. Utskottet hemställde därför, att riksdagen med avslag å propositionen ville i skrivelse hos Kungl. Majzt hemställa om framläggande för påföljande riksdag förslag i den utskottet an-

av av givna riktning. Riksdagens beslut utföll i enlighet med utskottets hem-

ställan.

16-210409. L

I.1"01)0si. l proposition till 1874 års riksdag hemställde Kungl. Majzt ett

om 21,23grfjåâförslagsanslagav 50000 kronor till understöd åt av kommunerna

upp-

3-, 5- eller 8-klassiga elementarläroverk för flickor under

rättade samma

beträffande tillhandahållande skollokal och rektorsbostad,

av som

Villkor

Park föregående år ifrågasätts. Därutöver skulle kommunerna bidraga till

underxrisningsmateriell och ikläda sig vissa garantier beträffande skolornas inkomster av lärjungeavgifter. Vad som ytterligare kunde erfordras för skolas upprätthållande, skulle utgå såsom statsbidrag till visst maximibelopp.

Oaktat det riksdagen föregående år uttalade önskemålet

av om kommunernas deltagande i kostnaderna för flickundervisningen sålunda av Kungl. Maj:t beaktats, ansåg sig statsutskottet icke kunna tillstyrka bifall till propositionen i oförändrat skick. Utskottet fann förslaget innebära, att staten måste bestrida den betydligaste delen kostnaderna

av för undervisningen, och hemställde, att propositionen allenast på det sättet måtte bifallas, att på extra stat för år 1875 anvisades 30 000 kronor att användas till understöd, med högst 3 000 kronor till varje, åt sådana högre skolor för kvinnlig ungdom, prövades därav i behov,

som vara under villkor bl. a. att elevernas årsavgifter icke överstege 50 kronor, att frielever till det antal, Kungl. Majzt bestämdes, vid skolan

som av antoges, samt att skolan skulle vara underkastad den kontroll och de villkor i övrigt, Kungl. Majzt kunde finna gott bestämma. Detta förslag vann riksdagens bifall.

Därmed hade sålunda riksdagen för första gången i handling lämnat ett principiellt erkännande av statens förpliktelse att skänka flickundervisningen sitt ekonomiska stöd, vilket förhållande utgjorde den betydelsefullaste innebörden i 1874 års riksdagsbeslut.

Understödet visade sig emellertid till början föga begärligt.

en främst på grund de stränga villkoren beträffande frielever och års-

av avgifternas begränsning. I samband med sedermera beviljade höjningar av anslaget, som år 1878 uppfördes på ordinarie stat, medgav emellertid riksdagen vissa jämkningar i villkoren för statsunderstödets utgående, varigenom detta blev eftersökt.

mera

I början av 1880-talet framställdes i motioner inom riksdagen krav

på ytterligare höjning anslaget. Motionerna avslogos med hänvisav ning till bristande utredning rörande flickskolundervisningens beskaffenhet och resultat. För undanröjande denna invändning hemställde av emellertid 1885 års riksdag, i anledning förnyad motion, i skrivelse av 13,,5,;,.S,.,-kstill Kungl. Maj:t, att Kungl. Majzt ville låta undersöka, huru undervis- fgåzfifzfâiâå: ningen i de enskilda högre skolorna för kvinnlig ungdom bedreves och rörande

"#19

vilka resultat densamma dittills vunnits, samt giva riksdagen del av het lo upplysningar, undersökningen erhållits. som genom Med anledning härav tillsattes den 6 november 1885 särskild 1885 din en kammliñc kommitté med uppdrag att verkställa den begärda undersökningen, vilken kommitté den 19 januari 1888 avgav ett vidlyftigt betänkande. Detta utmynnade däri, att staten i 32 mindre städer skulle inrätta samskolor samt att i 41 större städer särskilda flickskolor skulle bibehållas till ett antal av 45 4 i Stockholm, i i Göteborg. Var och en av dessa skulle erhålla ett årligt statsunderstöd av 4 000 kronor under vissa villkor, oberoende av lärjungeantal: i regeln skulle-i varje kommun endast flickskola understödjas. Bland de ifrågasätta villkoren för statsen understöd må särskilt erinras om följande: kommun eller av kommun understött bolag skulle för anskaffande och underhåll lämplig svara av skollokal, vederbörligen godkänd av den myndighet, åt vilken Kungl. Maj:t uppdroge att utöva tillsyn över hithörande förhållanden; skolan skulle äga minst sju årsklasser utöver småskolans stadium; lärarinnelöskulle icke understiga vissa angivna minimibelopp; lärjungenerna avgifterna finge överstiga 120 kronor för år, varjämte ungefär var tionde lärjunge skulle åtnjuta undervisning antingen kostnadsfritt eller för avgift, icke överstege hälften den föreslagna högsta en som av

zivgiften.

Emellertid kommittéförslaget icke omedelbart anledning till gav

någon principiell förändring i flickskolans ställning.

I det föregående har redan erinrats därom, att Kungl. Majzt vid års 13515 statsunderstö- riksdag 1896 års riksdag ifrågasatte sådan ändring i villkoren för dets utgående till enskilda läroanstalter, att anslag skulle kunna tilldelas även samskolor med minst 5 klasser över de förberedande å orter, där allmänt läroverk för icke funnes. Samtidigt föreslogs förhöjning gossar

av understödet till det av 1885 års kommitté förordade beloppet, 4000 kronor för varje skola, vilket erfordrade höjning i anslaget till högre

en skolor för kvinnlig ungdom med 150 000 kronor.

I detta Kungl. Majas förslag vidtog riksdagen principiellt be-

tydelsefull förändring. Riksdagen gjorde gällande, att, då befolkningen

å den ort, där dylik skola förlagd, i främsta rummet hade

Vore gagn av dess verksamhet, borde vederbörande kommun eller enskilda åläggas lämna bidrag till dess upprätthållande till ett värde, motsvarande minst det belopp, som staten tillsköte. Med hänsyn härtill ansåg sig riksdagen kunna begränsa anslagsökningen till 100 000 kronor, varigenom anslaget kom att uppgå till 200 000 kronor. Av samma skäl bibehölls maximibeloppet, 3 000 kronor, för statsbidraget till varje skola. Tillika uttalade riksdagen, att bidragets storlek borde bliva i någon mån beroende lär-

av jungeantalet och utgå med högst 30 kronor för varje lärjunge i klasserna över de förberedande.

Nu omförmälda riksdagsbeslut innebar obestridligen betydelse-

en full förändring i flickskolornas ställning till det allmänna. Stat och kommun skulle för framtiden bidraga i helt omfattning än tillförene

annan till undervisningens ekonomiska stödjande. Härigenom kom läroanstalternas enskilda karaktär att mindre framträda än tidigare. I

samma riktning verkade jämväl det förhållandet, att skolorna samtidigt underkastades en ur olika synpunkter önskvärd och gagnande kontroll från det allmännas sida. Rektor L. JI. Den vid sekelskiftet inträdande dyrtiden gjorde emellertid frågan lvVuw-nsutom de enskilda undervisningsanstalternas ekonomiska förhållanden snart w-dning m 1901. på nytt aktuell. På uppdrag chefen för ecklesiastikdepartemennog av tet verkställde dåvarande rektorn L. M. Waern förnyad utredning

en rörande hithörande spörsmål. I utredningen, Vilken år 1901 förelåg färdig, föreslogs, att anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor skulle höjas därhän, att bidragen till skolorna kunde utgå med minst 50 % högre belopp, än dittills varit fallet. Därjämte ifrågasattes, i syfte att stärka skolornas ekonomiska ställning, någon jämkning ivillkoren för statsunderstödets utgående. K. proposi- I huvudsaklig anslutning till detta förslag avlät Kungl. Majzt till tion år 1909.

1902 års riksdag proposition, vari äskades höjning av ifrågavarande an-

slag till 360 000 kronor. I samband härmed föreslogs sådan ändring i

villkor, att maximiunderstödet skulle utgå med 45 kronor för

gällande

varje lärjunge, dock högst 4 500 kronor för varje skola. Riksdagen stannade emellertid vid höjning till 347 500 kronor. Samtidigt uttalade

en riksdagen, att såsom villkor borde ytterligare föreskrivas, att ämneslärarinna med minst 24 timmars tjänstgöring i klasserna över de förberedande under 36 läsveckor borde i avlöning erhålla minst samma belopp, som tillkom lägst avlönade ordinarie folkskollärarinna inom samma kommun, naturaförmånerna inberäknade.

Vid riksdag beslöts vidare, enligt vad idet föregående om-

samma förmälts, viss begränsning i möjligheterna för enskilda samskolor att komma i åtnjutande understöd här ifrågavarande anslag, ett be-

av ur slut, emellertid följande år i någon mån modiñerades. Efter genom-

som förandet 1904 års läroverksreform utsträcktes dock genom beslut av

av 1906 års riksdag rätten till statsunderstöd att omfatta även sådana sam- 1906års

riksdag. skolor, upprättats å orter, vilkas läroverk i samband med läroverks-

som reformen underkastats indragning, varvid anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom samtidigt höjdes till 380 000 kronor.

På grund den beslut av 1906 års riksdag medgivna för-

av genom höjningen den lägsta lagstadgade lönen för folkskollärarinna från 700

av till 900 kronor och den därav betingade höjningen av lönen för jämväl ämneslärarinna vid de statsunderstödda flick- och samskolorna inträdde ökade utgifter för dessa läroanstalter. På Kungl. Majzts förslag beviljades från och med år 1907 erforderliga medel för bestridande dessa

av merkostnader. i

Hittills har i denna översikt av de enskilda läroanstalternas ut- Enskilda

1 veckling i dess förhållande till det allmänna uteslutande berörts de egent- /äroverkn.

1 Benämningen enskilda läroverk användes före år 1909 såsom beteckning på enskilda samskolor och gossläroverk, vilka till undervisningens omfattning och allmänna syftning sidoordnade med statens allmänna läroverk. En annan grupp av enskilda läro-

voro anstalter utgjorde de högre flickskolorna. Från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom utgick från år 1897 understöd till ett växande antal samskolor med 5 â 6 klasser. Gränsen mellan dessa samskolor och vissa av de samskolor, som hänfördes till gruppen enskilda läroverk, var ganska oklar.

liga flickskolorna samt de dessa framgångna enskilda samskolorna. ur Vid sidan av dessa läroanstalter hade emellertid under 1800-talets sista decennier uppstått enskilda skolor, nämligen högre samskoen ny grupp l0r och läroanstalter för gossarmed studentexamen såsom mål. De högre samskolorna hava i annat sammanhang redan uppmärksammats. Tidig/art Det dröjde ganska länge, innan statsmakterna funno anledning förslag om ekonomiskt understödja den dessa enskilda läroverk utövade undervissinisuwølcr- av stöd. ningsverksamheten. Vid flera riksdagar under 1870-l880-talen framkommo Visserligen motionsvis förslag beviljande

om av statsunderstöd

jäinväl åt dessa läroanstalter utan att dock vinna beaktande. Även en av Kungl. Majzt gjord framställning i enahanda syfte år 1889 lämnades av riksdagen utan bifall. En första ljusning för sagda läroanstalter ifrågavarande 182Wun i nu avseende med- seende inträdde, då 1890 års riksdag, på framställning Kungl. Majzt, av girm sta/s- . Hvzrlerstözl medgav, att av reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken till nns/sålda lärovcrlgsoiøzett belopp av högst 20 000 kronor årligen finge användas efter de närmare flirbererla bestämmelser, Kungl. Majzt kunde finna lämpligt föreskriva, till fill student- som unmunnen derstöd åt enskilda läroverk, vilka förberedde till studentexamen. Detta . riksdagens medgivande betingades uppenbarligen dels önskan att av en främja den vid läroanstalterna bedrivna pedagogiska försöksverksamheten,

dels också därav, att upprätthållandet nämnda enskilda läroanstalter av zinsågs bidraga att begränsa statens utgifter för de allmänna läroverken. Av de sålunda anvisade medlen tilldelades från och med år 1891 under-

stöd åt Palmgrenska samskolan och Beskowska skolan i Stockholm samt Fjellstedtska skolan i Uppsala. Sedan riksdagen år 1897 på statsutskottets hemställan med väl- Smskilt an slag år 1898villig motivering avslagit väckta motioner

om väsentligt höjda statsun-

lill cnslciltla Iiircnzerk derstöd till här förevarande läroanstalter, gjorde Kungl. Maj:t till 1898 .

års riksdag framställning ett förslagsanslag å ordinarie stat högst

om av 40 000 kronor att utgå till understöd åt enskilda läroverk, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Majzt kunde finna gott föreskriva. Riksdagen beslöt på det sättet bifalla propositionen, att den till understöd åt enskilda läroverk, vilkas undervisningsformer och metoder Kungl. Majzt av prövades lämpliga, uppförde ett förslagsanslag högst 35 000 kronor, av

understöd skulle utgå med högst 9 000 kronor åt sådana läroverk, varav

förberedde till mogenhetsexamen, och med högst 3000 kronor som sådana, motsvarade ö-klassiga läroverk med tillägg av en särskild

som avslutningskurs.

Anslaget visade sig emellertid alltför knappt tillmätt, varför en 1312.2åns-

kgd"" höjning till 60 000 kronor kom till stånd beslut 1902 års

genom av

riksdag.

Även efter denna förhöjning blev anslaget emellertid snart otill- "0V"k°"

Overstx/rvlrackligt,.. . och overstyrelsen.. for.. rikets. allmänna.. läroverk.. anbefalldes den spnsgatø-eçl- 31 1905, i anledning underdånig framställning höjda"7""r790""

mars av en om statsunderstöd till ifrågavarande läroanstalter, verkställa nödig utredning rörande erforderligt understöd statsmedel samt de villkor, för

av som dylikt understöds åtnjutande borde uppställas. Denna utredning utiiiyiinade i förslag fördubbling anslaget. På grundvalen av sagda

om en av förslag avläts också proposition till 1907 års riksdag. Riksdagen fann visser- 1.907års ligen talande skäl föreligga för ett ökat understöd till de enskilda lärover-lgfá"

ken ansåg hela frågan de enskilda läroanstalternas understöd-

men om jande påkalla ytterligare utredning för åstadkommande av en gemensam

Sflljfâf/Iliçllar

H18"L li 1:plan för samtliga till dem utgåendeO anslag. Riksdagen inskränkteü sig

o-oansltalters

under dessa förhållanden till att för understödjande av de enskilda läroverken på extra stat för år 1908 anvisa 50 000 kronor utöver det ordii narie anslaget å 60000 kronor. Därjämte hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till gemen-

plan för fördelningen och användningen de då utgående anslagen sam av till enskilda läroanstalter. Denna riksdagens hemställan blev utgångspunkten för den omläggning och närmare utformning statens under-

av Htödsverksamhet i fråga de privata läroanstalterna, under de föl-

om som jande åren förbereddes och genomfördes och i det väsentliga fort-

som

farande är gällande.

Det ifrågavarande utredningsarbetet överlämnades åt Överstyrelsen

PI/;iVat/äro-

för rikets allmänna läroverk, och denna utarbetade, delvis med anlitande 7325335755"

utomstående sakkunniga, ett betänkande, som den 14 novem- 227,9

av vidlyftigt

ber 1907 överlämnades till Kungl. Majzt. Överstyrelsen betonade däri

I1i,0 verks- angelägenheten av att anslagen till de enskilda läroanstalterna avsevärt höj- Överstyrelbetän- des, detta särskilt i syfte att möjliggöra en välbehövlig lönereglering för scns kande år deras lärarpersonal. En sådan vore så mycket påkallad, de all- 1.907. mera som männa läroverkens lärare fått sina löner reglerade i samband med 1904 års läroverksreform. Överstyrelsen framlade jämväl ett detaljerat förslag till lönebestämmelser för lärarpersonalen i fråga, byggt på principen om

grundlön och ålderstillägg, varjämte särskilda kompetensvillkor ifrågasat-

tes till införande. Enligt detta förslag skulle de enskilda läroanstalternas ekonomiska ställning till det allmänna regleras på grundvalen

av samverkan mellan stat och kommun. Varje skola skulle av staten erhålla ett arligt understöd, beräknat dels efter antalet lärartjänster, dels efter lärjungarnas antal. Därjämte skulle lärarpersonalens ålderstillägg bestridas delvis av statsmedel, återstoden vederbörande kommun. Tillika skulle

av kommunen till skolan lämna ett anslag, uppgående till minst samma belopp statens årsanslag, dock att sådant kommunalt bidrag till skolor,

som som dittills åtnj utit understöd från anslaget till enskilda läroverk, skulle behöva uppgå till större belopp än statens halva bidrag.

För statsunderstöd till sistnämnda skolor hade dittills icke krävts kommunalt tillskott. De hade nämligen såsom försöksläroverk eller

av andra grunder ansetts ett allmänt än egentligen kommunalt

vara av mera intresse. Överstyrelsen förmenade emellertid, att även dessa läroanstalter i regeln, åtminstone i Viss utsträckning, tillgodosåge ett kommunalt behov, varför det vore billigt och lämpligt, att kommunerna lämnade bidrag även till dem, om ock endast till statsunderstödets halva belopp. Härifrån borde dock vissa undantag göras, vilka i detta sammanhang icke torde behöva närmare beröras. De enskilda läroverken borde i övrigt understödjas efter enahanda grunder de högre ñickskolorna, dock

som skulle de erhålla vissa särskilda bidrag, bland annat till avlönande

av manliga lärare. Enligt överstyrelsens förslag borde statsunderstöd från ett gemensamt anslag till enskilda skolor kunna enligt föreslagna grunder utgå till följande grupper skolor:

av a högre flickskolor med minst 7 klasser över de förberedande, b högre samskolor och högre gosskolor med huvudavdelningar,

motsvarande realskola och gymnasium,

sexklassiga samskolor å orter, där allmänt läroverk funnes,

d sexklassiga gosskolor. Därjämte hemställde Överstyrelsen, att särskilda medel skulle anvisas dels till understödjande skolor typ, som kunde förtjäna uppav av ny muntran, dels även till understödjande pedagogiskt viktiga försök vid av skilda läroanstalter. I sammanhang härmed föreslog Överstyrelsen ett särskilt anslag till understöd åt enskilda lärarinneseminarier, vilka under

tid uppstått.

senare . De Överstyrelsen föreslagna anslagen uppgingo till ett sammanlagt av belopp 781 000 kronor, vilket innebar ökning utöver vad som för av en ändamålet anslagits för år 1908 med 213 000 kronor. På grundvalen det Överstyrelsen framlagda förslaget, ehuru med K. propcneiav av tioner lrøn

åtskilliga betydelsefulla förändringar, avlät Kungl. Maja propositioni

1908 or/z Enär propositionen i kom 1.909. ärendet till 1908 års riksdag. fråga riksdagen tillhanda vid alltför tidpunkt, fann sig statsutskottet förhindrat ingå en sen i realprövning densamma, och propositionen blev i enlighet med utskottets av hemställan riksdagen lämnad utan bifall. av Vid 1909 års riksdag förelåg en proposition av i huvudsak samma

innebörd den nyssnämnda propositionen av 1908. I denna föreslog

som Kungl. Majzt riksdagen att under rubrik kommunala och enskilda läroanstalter uppföra: ett anslag med titel: lcoønmuøzala mellanskoloz å 85 000 kronor, ett anslag med titel: högre flickskolor å 375 000 kronor, ett anslag med titel: enskilda läroverk å 120 000 kronor och ett anslag med titel: enskilda lárarinneseminarier å 20 000 kronor, vilka fyra anslag skulle utgöra ett gemensamt reservationsanslag, samt dessutom ett förslagsanslag med titel: löøztetillägg ät lä7a7"l1LHO"Ui6l siatsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter å 190 000 kronor; samt att godkänna vissa för respektive grupper föreslagna närmare bestämda grunder och villkor för tilldelande av understöd från nämnda anslag. Slutligen upptog propositionen särskilda bestämmelser för lärarinavlöning vid samtliga ifrågavarande läroanstalter. nornas 17210409. L

Beträffande avgränsningen de understödsberättigade skolarterna

av och grunderna för understöds utgående avvek propositionen på väsentliga punkter från det Överstyrelsen framställda förslaget. Den principiellt

mest betydelsefulla avvikelsen förelåg ovedersägligen däri, att över-

styrelsens båda till understöd föreslagna grupper: sexklassiga samskolor å orter, där allmänt läroverk icke ñnnes, samt sexklassiga gosskolor icke förekommo i propositionen. I stället föreslog Kungl. Majzt en ny skoltyp, den kommunala mellanskolan, till vilken anslag under särskild rubrik skulle utgå. Kungl. Majzts förslag inbegrep härunder dels

av kommun upprättade mellanskolor, dels enskilda kommun under-

av stödda mellanskolor, varjämte hit fördes med oförändrad organisation de lägre samskolor, redan åtnjöto understöd. De motiv, som varit

som avgörande vid detta förslags framställande, hava i annat sammanhang gjorts till föremål för närmare omnäninande.

Även vid fastställande grunderna för understöd åt högre flick-

av skolor fann sig Kungl. Maj:t böra intaga en från Överstyrelsen avvikande ståndpunkt. Enligt sagda förslag skulle nämligen endast sådana högre flickskolor kunna komma i åtnjutande statsunderstöd, vilka omfattade

av minst 7 klasser. Ett dylikt stadgande skulle innebära, att anslag icke skulle kunna utgå till sådan skola, om en eller flera av dess lägre klasser

indroges. Enligt föredragande departementschefens uppfattning borde

staten emellertid varken framtvinga eller förhindra bibehållande av med folkskolan parallella klasser utan i denna fråga intaga en fullt neutral hållning. Villkoret i fråga borde därför endast innebära, att skolan hade ett visst antal årsklasser utöver den egentliga folkskolan, med full frihet för skolans målsmän att inrätta lägre klasser till det antal, som förhållandena påkallade eller medgåve. I anslutning härtill borde statsunderstödet beräknas efter antalet årsklasser utöver folkskolan, minst vartill skulle i enlighet med överstyrelsens förslag komma särskilt anslag för eventuella gymnasieklasser.

Vad därefter angår den tredje gruppen läroanstalter, de enskilda läroverken, omfattande del högre och samskolor, föreslog Kungl.

en goss- Majzt, att understöd under denna rubrik skulle tillkomma allenast sådana läroanstalter, framgångsrik och för de allmänna gagnelig

som genom

verksamhet på uppfostrans och undervisningens område gjorde sig förtjänta understöd från statens sida. Med hänsyn till den mera all-

av männyttiga karaktär, dessa skolor sålunda borde äga, förordade-s, att

som de liksom dittills skulle erhålla statsunderstöd utan villkor av något motsvarande understöd från kommunen.

I anledning av propositionen framkommo i flera motioner åtskilliga ändringsyrkanden, vilka såväl inom det särskilda utskott, som handlade ärendet, ock inom riksdagen delvis beaktande.

som vunno

Utskottets utlåtande i ärendet kom därigenom att på åtskilliga punkter innebära avvikelse från Kungl. lVlaj:ts proposition. Sålunda ansåg utskottet, i anslutning till motionsvis framförda förslag, att anslaget till de kommunala mellanskolorna borde helt utbrytas ur det föreslagna reservationsanslaget och uppföras såsom förslagsanslag under särskild rubrik. Vidare tillstyrkte utskottet, att propositionens anslagsrubrik enskilda läroverk ersattes av rubriken högre goss- och samskol0r. Ett annat i motion framställt yrkande, att de lägre samskolorna

skulle berättigade till statsunderstöd längre än till utgången av år

vara 1914, därest de icke ombildades till mellanskolor, tillstyrktes av utskottet och bifölls av andra kammaren men avslogs av första kammaren. Vid sammanjämkning av kamrarnas skiljaktiga beslut bortföll detta villkor. På grund föreñntlig inadvertens i riksdagsbeslutet rörande denna

av en punkt måste frågan emellertid underställas 1910 års riksdag, varvid statsunderstöd till ifrågavarande läroanstalter efter år 1920 gjordes beroende senast vid nämnda tidpunkt genomförd ombildning till mellan-

av skola.

I övriga punkter vann propositionen i huvudsak riksdagens gillande och sålunda jämväl i vad den avsåg lönereglering för skolornas lärar-

personal.

På grundval av detta riksdagens beslut utfärdade Kungl ltlajzt Aikmzgöden 29 oktober 1909 erforderliga föreskrifter angående avlöning avzilgiebeileâäâ lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter Dessa föreskrifter med vissa

m. m.

sedermera vidtagna ändringar, huvudsakligen avse höjningar i an-

som

slagsbeloppen, äga i det väsentliga fortfarande giltighet.

Vad angår bidraget till lönetilldgg åt ldrarinrøzor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, har funnit det angeläget att frigöra läroan

man stalterna från varje ekonomiskt intresse att använda lärarinnor med olika

av kompetens eller i lägre lönegrader. Statsbidrag utgår med hänsyn härtill dels med skillnaden mellan den för lärarinnor med högre och sådana med lägre kompetens fastställda grundlönen, 200 kronor, dels med två tredjedelar av ålderstilläggen, varvid i regeln vederbörande kommun har att tillskjuta den återstående tredjedelen.

Anslaget för berörda lönetillägg utgår efter vid 1913 års

numera, en riksdag företagen Ökning, med 280 000 kronor.

Vidkommande bestämmelserna rörande anslaget till högre flickskolor har redan erinrats såväl lärom, att understödsberättigad skola skall

omfatta minst 4 årsklasser utöver den egentliga folkskolan, ock

som om villkoret, att kommun eller enskilda donatorer lämna vederbörligt bidrag, samt om den befrielse från och nedsättning i terminsavgifter, iviss

som omfattning skall förekomma. Statsunderstödet utgår med högst 4400 kronor till skola med fyra klasser över folkskolan, eljest med högst 5 200 kronor för år, vartill kan komma särskilt understöd till undervisningen i huslig ekonomi, överstigande 1 000 kronor.

Är med skolan förbundet gymnasium, kan understödet ökas med högst 2 000 kronor för år, under förutsättning bl. att gymnasiet

a. omfattar minst 3 årsklasser samt att studentexamensrättighet tillkommer läroanstalten. Understödsberättigad flickskola kan sålunda erhålla statsbidrag från ifrågavarande anslag till ett belopp 6 200 kronor samt

nu av kommunalt bidrag till enahanda belopp, sammanlagt alltså 12 400 kronor. Finnes dessutom gymnasium, utgör det högsta sammanlagda statliga och kommunala bidraget 16 400 kronor.

Under år 1921 utgick anslaget med 450000 kronor, vilket belopp

av 1921 års riksdag höjdes till 470000 kronor. För treårsperioden 1919- 1921 tilldelades understöd åt 79 flickskolor, 11 jämväl erhöllo bidrag

varav till gymnasieklasser.

Till enskilda miellaøzskoloø har efter i huvudsak

statsbidrag utgått

enahanda villkor, gälla för ilickskolorna, under förutsättning att

som skolan utgör överbyggnad på den egentliga folkskolan och omfattar minst 4

klasser, med ett högsta belopp av 4 800 kronor, vartill kan komma högst ett belopp av 600 kronor såsom bidrag till undervisning i huslig ekonomi. Sedan åtskilliga av de till understöd från detta anslag berättigade läroanstalterna ombildats till kommunala mellanskolor, har anslaget av 1921 års riksdag kunnat nedsättas till 20 000 kronor.

Beträffande vidare bestämmelserna i fråga om anslaget till Iiögre

och samskoloø utgår understöd därifrån till sådana skolor, vilka goss-

värdefulla pedagogiska. försök eller eljes genom framgångsrik genom verksamhet på uppfostrans och undervisningens område befinnas i särskild grad gagna skolväsendet i det hela, utan villkor om motsvarande bidrag från kommunen eller enskilda donatorer. Med hänsyn till nämnda uppgift erhöllo läroverken i fråga en friare ställning än förutnämnda grupper av privatläroverk. Så föreskrevos inga villkor rörande klassernas antal eller organisationsförhållandena i övrigt, heller beträffande läsårets längd. Lika litet uppställdes fordran på att dessa skolor skulle medgiva nedsättning i eller befrielse från terminsavgifter.

Statsunderstödet till de högre goss- och samskolorna utgår med högst 9000 kronor för det skolstadium, som i avseende på undervisningens mål motsvarar realskolan, och högst 6 000 kronor för det skolstadium, i nämnda avseende motsvarar gymnasiet. Därutöver kunna

som de erhålla särskilda understöd efter fastställda grunder, dels till avlöning av manliga lärare, dels för undervisning i huslig ekonomi, i slöjd eller annat praktiskt arbete. Anslaget har höjts genom beslut av riksdagarna åren 1912, 1914, 1918 och 1921 samt är i riksstaten för år 1922

uppfört med ett belopp av 232 500 kronor. Under senaste period 1919- 21 utgick understöd till 14 läroanstalter, därav 9 samskolor och 5

gossläroverk, samtliga fullständiga och med rätt att anställa studentexamen. Högsta understödsbeloppet utgjorde 22 150 kronor för år.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att här ifrågavarande läroanstalter hava i organisatoriskt avseende ganska växlande

en karaktär. Egenskapen av försöksläroverk torde hos åtskilliga icke vara alltför starkt framträdande. Vissa dem tillgodose i första hand och

av väsentligen ett lokalt behov högre skolbildning, andra hava ur denna

av synpunkt ingen eller liten betydelse för den ort, dit de äro förlagda.

Ett läroverken ägas vederbörande kommuner, andra äro rent par av av enskilda och ekonomiskt fullt fristående institutioner. Vad slutligen beträffar den fjärde understödsberättigade gruppen enskilda läroanstalter, de enskilda lararinneseøninarierna, torde här endast böra nämnas, att det för dessa avsedda anslaget beslut 1919 genom av års riksdag utgår med 28 500 kronor. Något kommunalt anslag förutsättes icke såsom villkor för statsunderstödets utgående.

Anslagens Reservationsanslaget till privatläroverken är i riksstaten för år nuvarande 1922 uppfört med ett belopp 751000 kronor. Det särskilda förslagsstor/elr. av Anslaget till anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroprizratlä-roanstalter utgår sedan år 1914 med 280 000 kronor. iver/r. Emellertid är vid den föregående redogörelsen hänsyn tagen

icke

till den del statens utgifter för det privata undervisningsväsendets av

understödjande, som betingas riksdagens åtagande att dels i viss ut-

sträckning bidraga till pensionering de vid ifrågavarande läroan-

av nu stalter anställda lärarinnor, dels ock med visst årligt belopp bidraga till de enskilda läroverkens vikariatskassa. Anslag för förstberörda ändamål beviljades första gången 1896 Pensiona- av ring av prii- års

riksdag på framställning av Kungl. Majzt. Det ifrågavarande an-

vatldrorcr- Irans lära- slaget har sedermera vid flera tillfällen höjts, senast i anledning av prorimzor. position till 1910 års riksdag, då riksdagen beslöt att dels, med uteslutande av det. å tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslag å 40000 kronor med titel bidrag till pensionering lärarinnor vid högre flick- och av samskolor, å samma huvudtitel uppföra ett ordinarie förslagsanslag å 68 000 kronor med titel bidrag till pensionering den kvinnliga Zdrarperav sonaleøz vid enskilda ldroanstalter, dels ock godkänna samtidigt föreslagna grunder för bidrags utgående. 1 samband härmed beslöts även upprättandet av Lärarinnornas pe7zsi0øzsanstalt, i vilken med vissa undantag varje vid statsunderstödd enskild läroanstalt anställd lärarinna skulle vara skyldig ingå som delägare.

Det ifrågavarande statsbidraget utgår med tredjedel den

en av fastställda lägsta pensionsavgiften, under villkor att, beträffande delägare, anställd vid enskild mellanskola eller ñickskola, vederbörande kommun

och, beträffande delägare, anställd vid högre eller enskilda donatorer

eller samskola eller vid enskilt lärarinneseminarium, läroanstalten goss-

tredjedel lägsta pensionsavgift. För utgö-

bidrager med en av samma

fall återstående del pensionsavgiften skall vederbörande av i varje av

med rätt att delägarens lön avdraga erforrande läroanstalt ansvara, av

derligt belopp.

års riksdag beviljades, jämväl på framställning Kungl.

Vid 1917 av

1918 belopp 40 000 kronor för beredande av till- Majzt, för år ett av

åt vissa lärarinnor vid enskilda läroanstalter. Enligt be-

läggspensionor

års riksdag utgår anslaget med ett till 150 000 kronor förslut av 1921 höjt belopp.

I proposition till 1913 års riksdag hemställde Kungl. Majzt, att Bidrag till

de enskilda

statsmcdel vissa angivna Villkor måtte få utgå till -vianslag av på en lZrozrerkens

med ändamål ri/;ariatskariatsløassa dc sfatsztøzdeøstödda enskilda läroanstalteroza,

for Icnssa.

viss utsträckning lämna bidrag till bestridande avlöningen för att i av

sjukdom tjänstlediga lärarinnors vikarier och sålunda be-

på grund av

för dylika lärarinnoi att bibehålla del sina löneförmåtrygga ratt en av

För detta syfte begärdes ett förslagsanslag å ordinarie stat av ner. 12000 kronor. Vad Kungl. Majzt föreslagit, biföll riksdagen. Genom

beslut 1920 års riksdag höjdes anslaget till 19 000 kronor.

Läggas jämväl sistnämnda tre anslag till de förut omförmälda, uppgå hittills berörda omkostnader för det enskilda undervisnings-

statens väsendets understödjande till 1 268 000 kronor. Kommunernas eller enskilda donatorers motsvarande bidrag uppgick år 1919 till 991 000 kronor.

Uppenbart är emellertid, att alltjämt, trots förefintligheten i vissa

fall donationer för skolornas upprätthållande, privatlåroverkens eko-

av nomi till väsentlig del måste vila på lärjungeavgifterna, vilka för närva-

rande uppnått betydande storlek. Under år 1920 belöpte sig flick-

en skolornas, de högre ocli samskolornas samt de enskilda mellansko-

gosslornas inkomster terminsavgifter till mindre än 6 754 040 kronor.

Slutligen torde i detta sammanhang böra omnämnas, att kristidens Ifristizlsfzt-

gärder. fördyrande inverkan sig i hög grad kännbar för samtliga här före-

gjort

varande icke minst tryckande för lärarpersonalen, vars av-

läroanstalter,

löningsförhållanden, Vilka redan vid tidpunkten för krigsutbrottet måste

betecknas såsom mindre tillfredsställande, också, jämlikt Kungl. Majzts beslut den 10 oktober 1913, gjorts till föremål för särskild utredning

genom den år 1912 förordnade lärarelönenämnden. I syfte att i någon mån avlyfta kristidens tryck hava alltifrån år 1917 från statsmakternas sida en rad betydelsefulla åtgärder vidtagits.

Sålunda beviljade 1917 års riksdag på grund proposition ett Riksdagen år av m7

förslagsanslag av 275 000 kronor såsom bidrag enligt närmare angivna

grunder till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1918 åt lärare och lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, varvid staten skulle bidraga med två tredjedelar av det för varje fall bestämda beloppet, under villkor att den återstående tredjedelen tillskötes kommun

av eller enskilda donatorer eller utginge medel, eljest stode till

av som vederbörande läroanstalts förfogande.

I anledning av motioner beslöt samma riksdag tillika bevilja föreståndare och ämneslärare med full tjänstgöringvid ovanberörda läroanstalter krigstidshjälp för år 1917, och skulle denna bestridas staten

För detta ändamål anvisades å extra stat ett förslagsa.nslag å ensam. 220 000 kronor. 19125års riks- På i huvudsak samma villkor, som gällde för den tillfälliga lönedägar förbättringen under år 1918, beslöt 1918 års lagtima riksdag att såsom bidrag till beredande under år 1919 sådan löneförbättring anvisa på

av extra stat ett förslagsanslag av 550000 kronor. Genom beslut

av samma års urtima riksdag tillerkändes här ifrågavarande lärarpersonal dessutom för senare delen av 1918 extra krigstidstillägg, vilket skulle helt bestridas av statsmedel, och anvisades för detta syfte ett förslagsanslag

av 280 000 kronor. .Lagtimairiks- Liknande tillfällig löneförbättring utgick, jämlikt beslut 1919

av dagen lagtima riksdag, även under år 1920.

Lönetilläggen, som nu avse-

värt höjdes, fastställdes till 1 500 kronor för föreståndare eller förestån darinna samt ämneslärare med grundlön 1 400 kronor, 1 200 kronor

av för ämneslärare med grundlön 1 200 kronor samt med visst belopp

av för veckotimme för tim- och övningslärare. Ävenledes Vidtogs den förändringen, att löneförbättringen skulle bestridas helt statsmedel, under

villkor, vad anginge enskild mellanskola och högre flickskola, att en summa, motsvarande 20 det sammanlagda till lärarpersonalen vid vederbö-

á av rande skola i tillfällig löneförbättring utgående beloppet, för skolans verksamhet i övrigt ansloges kommun eller enskilda donatorer eller ut-

av ginge medel, stode till vederbörande läroanstalts förfogande.

av som Avsikten med denna modifiering villkoren att söka inågon mån för-

var skaffa läroanstalterna förbättrad utrustning. Det fleråriga ekonomiska trycket hade inskränkt skolornas möjligheter att i önskvärd utsträckning tillgodose hithörande behov. Det för löneförbättringen anvisade förslagsanslaget uppgick till 2 000 000 kronor.

Samma riksdag anvisade därjämte, på grund Kungl. Majas

av därom gjorda framställning, på tilläggsstat för år 1919 för beredande

dyrtidstillägg under år 1919 åt lärare vid privatläroverken ett belopp av

1030000 kronor. Dyrrtidstillägget skulle gäldas helt av statsmedel. av

För år 1921 åtnjöt privatläroverkens lärarpersonal tillfällig löne- 1920 1921

och

förhållan- å" riksdag förbättring till samma belopp som för år 1920. Enahanda är det beträffande år 1922. Genom beslut 1920 års riksdag höjdes de

av till lärarpersonalen vid dessa skolor utgående dyrtidstilläggen avsevärt, Aven för år 1922 utgår till privatläroverkens personal dyrtidstillägg efter i huvudsak samma grunder som under år 1921.

Jämväl vederbörande kommuner hava, likvisst uti mycket växlande omfattning, under ifrågavarande period sökt genom särskilda dyr-

nu tidsanslag förbättra lärarpersonalens ekonomiska ställning.

Enligt uppgifter från de särskilda läroanstalterna har under är 1920 statsbidraget, inberäknat dyrtidstillägg, utgjort 6 807 227 kronor, under det att bidraget från kommun och landsting uppgick till 2580 654 kronor. eferminsavgifterna belöpte sig till 6 754 040 och övriga inkomster till 583 682 kronor.

Sammanfattning.

Statens ställning till undervisningsväsendet har sålunda under det senaste århundradet undergått bestämd förskjutning. Från att

en urj sprungligen hava avsett enbart den manliga ungdomens skolundervisning i de sedan gammalt existerande allmänna läroverken vidgades statens

18-2104012. 1.

138 i hithörande Verksamhet under 1860-talet att i blygsam utsträckning

omfatta även den kvinnliga ungdomen.

Icke långt därefter slogo statsmakterna emellertid in på vägar

nya

vid ställningstagandet till de ökade anspråk på medverkan vid under-

visningsarbetets bedrivande, som med tiden framkommo. Den från be gynnelsen av kommunerna helt bekostade folkskolan kom i åtnjutande

statens ekonomiska stöd, vilket sedermera erhållit alltjämt vidgad av en omfattning, så att denna skolform och de därå vilande överbyggnaderna för närvarande till väsentlig del upprätthållas på statens bekostnad.

I liknande riktning har utvecklingen fortskridit även i fråga om privatskoleväsendet. Statsunderstöd beviljades enskilda läroanstalter, i första hand ñickskolorna, till undervisning å skilda skolstadier. Detta understöd har erhållit en allt större omfattning, samtidigt som statsmakterna funnit det angeläget att genom utsträckt kontroll bereda sig ökat inflytande på undervisningsarbetets utförande.

Även ett annat strävande kan i denna utveckling följas. Statsmakterna hava målmedvetet sökt tillgodogöra sig kommunernas ekonomiska medverkan vid understödjandet av de enskilda skolorna, varigenom dessa läroanstalters beroende det allmänna blivit mera framträdande.

Den grundsatsen har sålunda numera vunnit statsmakternas obetingade erkännande, att den uppväxandelungdomens undervisning och

uppfostran utgör samhällets angelägenhet, för vilken det åligger det

en allmänna att ikläda sig ekonomiska förpliktelser.

Ur synpunkten av statens ställning, ekonomiskt och rättsligt, till de olika här ifrågavarande skolor kunna flera typer ur-

grupperna av skiljas. Ur rent ekonomisk synpunkt skilja sig dessa typer från var-

andra omfånget den understödsskyldighet, staten iklätt sig

genom av gentemot de under de olika typerna fallande läroanstalterna. Helt eller i det närmaste helt statliga äro endast Nya elementarskolan i Stockholm samt Statens normalskola för flickor, vilka båda läroverk intaga en undantagsställning däri, att staten har det ekonomiska ansvaret även för deras lokaler. Närmast efter dessa komma de högre läroverken och realskolorna för för vilka statens ekonomiska delas av kom-

gossar, ansvar

i så måtto, att denna tillhandahåller skollokaler och bostad munen

åt rektor. Statens samskolor avvika i någon mån från sistnämnda typ, i det att kommunen i viss utsträckning bidrager även till lärarnas avlöning. Nästa typ utgöres av folkskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor, beträffande vilka kommunen svarar för alla kostnader, med visst bestämt bidrag staten, väsentligen avsett till lärarnas avlöning.

av Övriga läroanstalter, d. enskilda sådana., svara själva. för undervis-

v. s. ningslokaler samt avlöningsförmåner åt lärare men erhålla ofta i olika utsträckning understöd staten, i regeln kombinerat med förbindelse för

av kommunen att även bidraga.

Terminsavgifter förekomma vid alla berörda läroanstalter utom

nu folkskolan, flertalet högre folkskolor och vissa kommunala mellanskolor.

Vid konstituerandet de allmänna läroverken såsom statliga läro-

av anstalter till åtskillnad från folkskolorna, de högre folkskolorna och de kommunala mellanskolornal såsom komønuøzcøla läroanstalter är emellertid

lärarpersoøzalens rättsliga ställning det principiellt avgörande. Vd de stat-

liga läroanstalterna äro de ordinarie lärarbefattningarna uppförda å stat samt tillsättas fullmakt Kungl. Majzt eller av skolöverstyrel-

genom av sen. Lärarna vid de kommunala läroanstalterna äro icke statens befattningshavare utan anställas kommunen eller dess befullmäktigade organ,

av varvid dock från statens sida bestämda garantier i syfte att tillförsäkra lärarpersonalen en rättsligt tryggad ställning.

Vad angår samtliga enskilda läroanstalter, hava statsmakterna vid understödets beviljande i stort sett icke formellt förbehållit sig inflytande på lärarpersonalens rättsliga ställning i mån, än som betingas av

annan den allmänna kontroll, skolöverstyrelsen utövar över sagda läroanstalter.

som Då emellertid de läroanstalterna tilldelade examensrättigheter och statsbidrag måste förutsätta bestämd prövning det sätt, varpå undervis-

av ningen handhaves, torde dock berättigad göra gällande, att ett

man vara statligt inflytande i viss utsträckning även beträffande dessa läroanstalter förefinnes i ifrågavarande hänseende.

1 De kommunala gymnasierna samt de kommuner upprätthållna flickskolorna och

av samskolorna äro i fråga lärarnas rättsliga ställning i regeln likställda med de enskilda

om läroanstalterna.

Kommissionens förslag.

Allmänna synpunkter rörande läroverkens ekonomiska ställning.

Vid ståndpunktstagandet till spörsmâlet de kommissionen

om av förordade skolformernas ställning till det allmänna har kommissionen funnit sig böra i möjligast största utsträckning anknyta till den utvecklingsgång, som i det föregående framhållits såsom utmärkande för förhållandena i vårt land. Vid denna utveckling har, såsom visats,

ovan den grundsatsen vunnit oförbehållsamt erkännande, att det uppväxande släktets undervisning och uppfostran utgör samhällets största och

en av betydelsefullaste uppgifter. Den uppfattningen har också hos gamla

oss traditioner, att det för staten är plikt att ikläda sig ekonomiskt

en an-

svar för undervisningsväsendets upprätthållande. Beträffande den nt-

sträckning, vari denna ekonomiska ansvarighet med hänsyn till föreliggande omständigheter och förhållanden i det hela kan och bör

genomföras, hava helt naturligt under olika tider växlande åskådningssätt gjort sig gällande. I det avseendet har emellertid i tid icke någon

senare

meningsskiljaktighet förefunnits, att statens ifrågavarande skyldigheter

icke kunna begränsas att gälla ensidigt den manliga ungdomen.

Den olikhet, hittills med hänsyn till omfattningen varit rå-

som dande i statens sätt att tillgodose och flickornas högre skol-

gossarnas undervisning, har kunnat principiellt upprätthållas, så länge och

mannen kvinnan fråga om medborgerliga rättigheter och allmänna förvärvs-

möjligheter intogo en grundväsentligt skild ställning. Sedan i

numera båda dessa avseenden statsmakternas åtgöranden och ändrade

genom nya förhållanden inträtt och kvinnan politiskt erhållit enahanda rättigheter som mannen samt grundlagsenlig rätt att vinna befordran till statstjänster i vidsträckt omfattning, lär det icke längre ändamåls-

vara

enligt eller möjligt att i undervisningshänseende-upprätthålla iövrigt

en undanröjd olikställighet. Kommissionen har därför med hänsyn till

nu berörda förhållanden funnit sig böra vid planläggningen läroverks-

av organisationen såsom allmän grnndsats fastkâlla den ønanliga och. den

en kvinnliga ungdomens lika rätt till samhälleligt stöd och 012z72dø2ad

2 avse-

ende på utbildningen för den frmniida livsnppgifien.

Då kommissionen anslutit sig till denna uppfattning, har den därmed icke velat eller kunnat förneka den enskildes rätt och skyldighet att efter förmåga sörja för sina barns undervisning och uppfostran. den mån denna viktiga uppgift utan samhällets omedelbara medverkan tillfredsställande tillgodoses på sätt och medel, icke hindra

genom som eller försvåra tillvaratagandet statens intressen, böra därför enligt

av kommissionens åsikt möjligheterna för enskild undervisning icke genom lagbud avskäras.

Den långa tidsperiod, varunder den svenska ungdomens högre skolundervisning i mycket betydande utsträckning varit anförtrodd åt

enskilda läroanstalter, har skapat de bästa förutsättningar att bedöma, om och i vad mån ett så ordnat undervisningsväsen förmått fylla sin

uppgift. Det erkännandet har därvid icke förvägrats, att de ifrågavarande läroanstalterna under ofta svåra förhållanden utfört i stort sett

en mycket förtjänstfull gärning. Värdefulla pedagogiska initiativ hava vid vissa

dessa skolor framkommit och kunnat närmare prövas, bildningsav nya

moment hava tillförts undervisningen, tidsenligare organisationsformer

hava till gagn för undervisningsväsendet i det hela kunnat fritt vinna tillämpning. Ã andra sidan kan och får icke förbises, att det under

senare år erbjudit alltjämt ökade svårigheter för de enskilda skolorna att.

fylla de stora ekonomiska anspråk, som undervisningens behöriga

upprätthållande i våra dagar ställer. I många fall har anstaltens verksamhet möjliggjorts endast utkrävandet synnerligen höga ter-

genom av minsavgifter samt lärarnas underbetalning. Alldeles särskilt har

genom sistnämnda förhållande verkat ofördelaktigt i den riktning, att det för åtskilliga av dessa läroanstalter varit .förbundet med stora Vanskligheter att under någon längre tid behålla dugande lärarkrafter. Att dessa

omständigheter i längden måste komma att utöva mindre in-

en gynnsam Averkan på resultatet läroanstalternas arbete, därutinnan torde ingen

meningsskiljaktighet förefinnas.

Då kommissionen hävdar undervisningsväsendets karaktär

av en det allmännas angelägenhet, hava sålunda icke uteslutande principiella skäl varit avgörande. Vid sidan härav har i detta avseende varit bestämmande jämväl övertygelsen omöjligheten att för framtiden

om upp-

rätthålla enenskild undervisningsverksamhet, som kan hålla måttet i fråga om lärarkrafter och undervisningsmateriell, utan så avsevärt ökade bidrag från stat eller kommun, att den hittillsvarande särprägeln därigenom i det väsentliga skulle utplånas.

Kommissionen övergår härefter att till närmare övervägande

upptaga spörsmålet de i det föregående omförmälda skolarternas framtida

om förhållande till det allmänna i ekonomiskt och rättsligt avseende. Härvid torde lämpligen varje skolform böra underkastas särskild prövning.

I första hand har kommissionen funnit sig böra undersöka, och

om i vilken mån förändringar rent principiellt sett kunna anses påkallade i Wien ordning, i förevarande hänseende gäller beträffande de allmänna

som läroverken. Gymn asicr Vad till början angår gymnasierna, ingen tvekan kunna

en synes föreñnnas därutinnan, att de böra bibehållas vid sin nuvarande karaktär av statliga läroanstalter i den mening, vari detta uttryck ovan blivit använt. Deras särskilda uppgift att förbereda vetenskaplig utbildning medför, att vid bedömandet deras betydelse med hänsyn till statens och

av ortens behov rikssynpunkten så avgjort träder i förgrunden, att icke

man med fog kan eller bör ifrågasätta väsentligt större uppoffringar från det samhälles sida, dit de förläggas, än som nu gäller om de allmänna läroverken. Därtill kommer vidare såsom i detta sammanhang mycket

en betydelsefull omständighet, att staten bör på ett effektivare sätt än hittills hava i sin hand att bestämma antalet dylika läroanstalter.

ensam Detta antal bör icke överskrida det verkliga behovet. Skulle så bliva fallet, uppstode därigenom en fara för att den vid inträdet å gymnasiet anordnade prövningen av lärjungarnas förutsättningar för gymnasialstudier förlorade den karaktär den bör äga, därigenom att man ansåge sig hellre böra antaga mindre väl utrustade inträdessökande än låta läroanstalternas resurser bliva till en del oanvända. Detta skulle innebära

risk såväl med avseende på studienivåns upprätthållande som även en från social synpunkt.

Vidkommande därefter spörsmålet den ställning i förevarande Realskølor. om avseende, som de för realskolans stadium ifrågasätta läroanstalternzx

böra intaga, möter avgörandet så till vida större svårigheter, som den nuvarande skolorganisationen uppvisar två, eller om man så vill, tre olika anordningar synpunkten det ekonomiska förhållandet till det

ur av allmänna. Ä sidan föreligga i de högre läroverken och realskolorna

ena för samt i statssamskolorna statliga läroanstalter med, såsom förut

gossar erinrats, sinsemellan något skiljaktig ställning, å den andra i de kommunala mellanskolorna statsunderstödda kommunala läroanstalter.

Vid det framtida ordnandet undervisningen å realskolans sta-

av dium kan följaktligen, med utgångspunkt från bestående förhål-

man nu landen, tänka sig bibehållande två avvikande organisationstyper.

Men har givetvis också att taga under övervägande möjligheten

man

likformig anordning i den eller andra riktningen och sålunda av en ena låta de loestziende typerna utgöra mönster för samtliga skolor. Och

en av slutligen framställer sig såsom en tänkbar utväg att genom en på ett eller annat sätt modifierad organisationstyp åvägabringa en önskvärd enhetlighet beträffande ifrågavarande undervisningsanstalter.

En anordning med bibehållande av såväl statliga som kommunala läroanstalter erbjuder den fördelen, att därigenom viss rörlighet i or-

en ganisatoriskt avseende uppnås. Alltefter förhållandenas utveckling under skilda tider och på olika orter kunna under sådana omständigheter kommunala läroanstalter komma till upprättande vid sidan av de genom beslut Kungl. Majzt och riksdag fastställda statliga.

Mot dylik anordning kunna emellertid efter kommissionens upp-

en fattning fiera tungt vägande invändningar Avgörande vid ifrå-

resas. nu gavarande ståndpunktstagande är efter kommissionens mening den omständigheten, att det svårligen låter sig försvaras att anordna undervis+ ningen på realskolans stadium på ett för olika samhällen i ekonomiskt avseende principiellt olika sätt. Det lärer nämligen icke stå att anföra något vägande skäl för en organisation av undervisningsvâisendet, som ålägger mindre orter andra och mera betungande ekonomiska förpliktelser för undervisningens upprätthållande än sådana med större invånarantal. Ett dylikt tillvägagångssätt skulle illa överensstämma med den uppfattning den ifrågavarande undervisningens uppgifter och mål, som för

av kommissionen varit vägledande. Uppenbarligen måste det vara ett be-

stämt statsintresse, icke blott att inom skilda orter tillfälle beredes gossar och flickor med håg och fallenhet för teoretiska studier att inhämta den ökade medborgerliga bildning, som realskolan avser att meddela, utan även att dessa möjligheter föreñnnas i tillräckligt mått och rättvist fördelade över landet i dess helhet. Det är då också naturligt, att ansvaret för detta intresses tillgodoseende och regleringen av skolornas antal vilar på staten. Kommissionen har vid ställningstagandet till det föreliggande spörsmålet även beaktat, att det i längden är för skolväsendets allmänna utveckling hinderligt, undervisningen å ett och skolstadium om samma skall upprätthållas av lärare, som intaga en principiellt olika ställning till det allmänna. Ingen tvekan kan därför råda därutinnan, att man vid avvägandet realskolans organisatoriska förhållanden måste tillse, att av likformighet i berörda hänseenden åvägabringas. På så sätt öppnas utsikter jämväl till ett betydelsefullt närmare samarbete mellan de olika orternas skolor samt ökade möjligheter för ett önskvärt utbyte av lärarkrafter dem emellan. Vid övervägandet, huru likformighet i förevarande avseende nu lämpligen skall åstadkommas, framställa sig i första hand tvenne alternativa möjligheter, den kommunala eller den statliga organisationsformen. Till förmån för det förstnämnda alternativet, varigenom den nuvarande kommunala mellanskolans ställning i princip skulle komma att bliva normerande för samtliga undervisningsanstalter å realskolans stadium, kan

anföras den i det föregående antydda större möjlighet till anpassning efter

de lokala förhållandena, sålunda skulle skapas. Därjämte torde böra som framhållas, att erfarenheten giver vid handen, att den kommunala mellanskolan förmått i större utsträckning än de allmänna läroverken taga i anspråk det personliga intresset inom orten. Ä andra sidan torde emellertid icke kunna bortses ifrån att en omläggning de nuvarande statsläroverken till kommunala läroanstalter av många synpunkter måste bliva förenad med synnerligen betydande ur svårigheter. Kommissionen har i det föregående hävdat den uppfattningen, att gymnasierna böra bibehålla sin hittillsvarande karaktär av statliga läroanstalter. Ett fastställande i princip av enahanda ställning

även för realskolan skulle efter kommissionens mening erbjuda åtskilliga påtagliga fördelar. Starkast framträda dessa fördelar i fråga om de realskolor, anordnas i omedelbart samband med gymnasium. Kommis-

som sionen har härvid utgått ifrån att de nuvarande högre läroverkens lokaler

med tillhörande uppvärmnings- och belysningsanordningar icke utan av-

sevärda svårigheter skulle kunna begagnas tvenne läroanstalter så

av av olika natur de statliga och de kommunala och till äventyrs under

som olika ledning. Med hänsyn framförallt till sådana för hela läroanstalten

lokaler laboratorier, teckningssalar fl. skulle givetvis gemensamma som m. betydande olägenheter förbundna med dylik anordning. Alldeles

vara en analogt är förhållzindet beträffande undervisningsmateriellen, med

som nu fördel anlitas för undervisningen i såväl realskolan som gymnasiet. Jämväl torde böra uppmärksammas, att det för undervisningen innebär avsevärda fördelar, viss frihet vid de tillgängliga lärarkrafternas

om en användning å de olika stadierna kan upprätthållas.

Slutligen vill kommissionen erinra om de vanskligheter, som i nu ifrågavarande. avseende möta beträffande lärarpersonalens ställning. Den omorganisation realskolan, kommissionen redan i det föregående i

av som dess huvuddrag antytt och som i det följande skall närmare beröras, kan göra viss omflyttning av lärarkrafter erforderlig. Det torde få anses

en ligga i öppen dag, att den nämnda omläggningen låter sig vida lättare och med mindre slitningar genomföras, därest samtliga läroanstalter

erhålla enahanda ställning, som nu tillkommer statens läroverk.

Av här framlagda skäl har det synts kommissionen ofrånkomligt, att de med gymnasierna förenade realskolorna erhålla en i ekonomiskt avseende med gymnasierna principiellt överensstänimande ställning. I det föregående har starkt betonats nödvändigheten att realskolan

av uti förevarande hänseende tilldelas en enhetlig organisation. Med

nu hänvisning härtill har kommissionen för -undvikande av den hittills bestående organisatoriska dualismen funnit sig böra förorda, att även saøntlága för realskolans stadium avsedda undervisningsanstalter ordnas såsom statliga Idroverk, med tillvaratagande så vitt möjligt de fördelar, som äro för-

av knippade med vissa läroanstalters kommunala karaktär.

Beträffande ñickskolan vill kommissionen erinra, att de till upp- Flickskoan.

19-2104109. 1.

rättande förordade ñickskolorna olika typer synpunkten

av ur av uppgifter och bildningsmål i det väsentliga sammanfalla med realskolan. Med hänsyn härtill och då fiickundervisningens krav efter kommissionens i det föregående framställda förslag böra tillgodoses dels real-

genom skolor, dels genom viss tillbyggnad på dessa läroanstalter, dels slutligen

särskilda ñickläroverk, har det funnits naturligt, att flickskolan genom i sin helhet ekonomiskt och rättsligt intriger enahanda stállvniøzg till det allzänøza som realskolan.

Läroverkens ekonomi i den framtida skolorganisationen.

Nuvarande Såsom i det föregående erinrats, vilar de nuvarande allmänna läroverkens ekonomi på bidrag från stat och kommun samt på lärjungeav- Alülønáñznrzgifter; från donationer och ett fåtal stiftskassor bortses i detta

sammanhuuorwk" hang, liksom från de särskilda förhållanden, som gälla i fråga om Nya elementarskolan och Statens normalskola för flickor. Statens andel Staten svarar Vid samtliga läroverk för lärarnas hela avlöning, dock lkostnadema att vid samskolorna visst bidrag lämnas vederbörande kommun. Av

av statsmedel utgå vidare arvoden till skrivbiträde åt rektor, till Skolläkare och till bibliotekarie. Under krisåren hava statsmedel därjämte tagits i anspråk för bestridande i viss utsträckning de abnormt stegrade kost-

av Kommunens naderna för bränsle och belysning. Kommunens förpliktelser omfatta be- Sffdåâifistträffande de högre läroverken och realskolorna regel byggande och

som underhåll läroverkshus. de få fall, där kommun icke uttryckligen

av åtagit sig sagda skyldighet, bestridas berörda utgifter ur läroverkens byggnadsfonder och stiftens byggnadskassor. Kommun är dock alltid skyldig att för läroverkshus och dithörande byggnader kostnadsfritt

upplåta byggnadsplats. Likaledes skall kommun anskaffa och underhålla bostad åt rektor eller lämna skälig hyresersättning, såvida icke annorlunda i särskilt fall är föreskrivet. I själva Verket hava numera alla kommuner, där allmänt läroverk är inrättat,imed undantag av Strängnäs, Kalmar, Lund, Kristianstad och Östersund, iklätt sig skyldighet att bygga och underhålla läroverkshus samt bostad åt rektor eller lämna rektor skälig hyresersättning.

Lärjzlngeavgiftcrøzcø utgå dels till statsverket med för varje termin Lärjunge-

avgifter till .50 kronor för lärjunge i gymnasiet och 20 kronor för lärjunge i real- statsverket

och läroverskolan vid samskolorna uppbäres denna avgift av kommunen, dels till

kets kassor. vederbörande läroverks kassor, vilka senare avgifter kunna sägas bestrida låiroanstaltens driftkostnader.

Varje allmänt läroverk skall äga ljus- och vedkasszi, biblioteks- och materiellkassa, premie- och fattigkassa samt byggnadsfond.

Ljus- och vedkassan bestrider kostnaderna för belysning, uppvärmning och renhållning av de för läroverket avsedda eller upplåtna lokaler ävensom för tillfälliga anordningar i dessa eller likartade avseenden samt för avlöning åt vaktmästare, eldare och övrig bctjäning. Intill år 1921 har lär-jämte ur nämnda kassa till skolläkaren utgått en avgift av en krona för varje under höstterminen närvarande lärjunge. Ur biblioteksoch materiellkassan bestridas kostnaderna för anskaffande och underhåll såväl av böcker och undervisningsmateriell av för läroverket

som annan behövlig materiell. Denna kassa lämnar ock medel till bekostande av årsredogörelse och övriga trycksaker. Premie- och fattigkassansvårliga inkomster användas dels till belöningar åt lärjungar för flit och framsteg, dels till understöd och sjukvård för de mest behövande bland Skolungdomen samt till begravningshjälp, då någon medellös lärjunge avlidit. Byggnadsfonden är avsedd att tagas i anspråk för byggnad och underhåll av läroverkshus i de fall, då kostnaderna därför icke åligga kommun, ävensom för brandförsäkring och andra läroverkets fastigheter påvilande utgifter.

Lärjungeavgifterna fördelas på nämnda kassor enligt i läroverksstadgan föreskrivna grunder. De utgöras dels av en inskrivningsavgift av 10 kronor, dels av terminsavgifter till Växlande belopp.

Ljus- och vedkassan tillföres 4 kronor 50 öre varje inskrivnings-

av avgift samt en terminlig avgift, vid högre läroverk och realskola för

som gossar av rektor och kollegiet, vid samskola av styrelsen imån av behov till lika belopp ålägges varje lärjunge. Biblioteks- och materiellkassans. inkomster utgöras av 3 kronor av varje inskrivningsavgift och en terminlig avgift av 4 kronor 50 öre av varje lärjunge, som därifrån i föreskriven ordning befrias. Denna avgift har under senare år enligt riks-

dagens medgivande kunnat höjas intill 10 kronor. Premie- och fattigkassans inkomster utgöras av dels frivilliga gåvor och kollektmedel

m. m., dels 2 kronor 50 öre varje inskrivningsavgift. Till byggnadsfonden

utgår en terminlig avgift, som med 5 kronor erlägges varje lärjunge,

av som därifrån i föreskriven ordning befrias.

Från nämnda avgifter, med undantag de till ljus- och vedkassan

av utgående, kunna obemedlade ävensom mindre bemedlade lärjungar enligt i läroverksstadgan angivna grunder helt eller delvis befrias. Køwnunala I fråga om de kommunala mellanskolorna och privatläroverken gälfiiiiaffftifåüer, såsom i det föregående utförligare framhållits, att staten lämnar ett TOVEM- efter riksdagen bestämda grunder utgående bidrag, medan vid de förra

av kommunen, vid de senare vederbörande skolas huvudman, med eller utan tillskott av kommunala medel, för skolans finansiering.

svarar

Den Efter denna orientering vill kommissionen övergå till närmare

framtida en

°"9:Ãf,f"° prövning av spörsmålet om läroverkens ekonomi i den skolorganisa-

nya tionen.

Vad till början angår avlöning rektor och lärare, följer Låg-ar en av av lö."9m" det ovan anförda, att kommissionen finner den vid de högre allmänna

nu läroverken och realskolorna för gossar härutinnan stadgade ordningen böra alltjämt fortfara samt utsträckas att gälla samtliga efter den föreslagna organisationen upprättade statsläroverk. För statens samskolor utgör detta ett avsteg från hittillsvarande ordning, i det, såsom förut erinrats, läroverkskommunen varit skyldig bidraga i viss utsträckning till läraravlöningen. Denna förändring torde emellertid icke för statsverket innebära avsevärt ökade ekonomiska förpliktelser. Beträffande åter

nuvarande kommunala eller privata läroanstalter, vilkas uppgift enligt kommissionens förslag skulle övertagas allmänna läroverk, är vä-

av en sentlig ökning av statens utgifter i avseende på lärarpersonalens avlöning

oundgänglig.

Unqer- Vad därefter vidkommer vederbörande kommuners bidrag till det

offentliga undervisningsväsendets upprätthållande, synes anledning icke

m m föreligga att vidtaga någon ändring i den kommunen beträffande de allmänna läroverken och de kommunala mellanskolorna åliggande

skyldighet att tillhandahålla erforderliga skollokaler samt bostad eller ersättning därför åt rektor. Sagda åliggande bör emellertid självfallet utsträckas att gälla även, nyupprättade läroverk och sålunda jämväl fiickskolor. Däremot torde den i fråga kommunala mellanskolan stad-

nu om gade skyldigheten för kommun att tillhandahålla eller lämna ersättning för bostad åt ordinarie lärare böra bortfalla.

Vidkommande slutligen de egentliga driftkostnaderna, såsom ut- Dri ft-

kostnader. gifter för inredning, uppvärmning, belysning och undervisningsmateriell, påkallar sättet för dessa kostnaders bestridande särskilt övervägande. Såsom i det föregående framhållits, hava ända till allra senaste tid sagda utgifter vid de allmäinna läroverken så gott som uteslutande bestritts medelst lärjungeavgifter. Vad angår de kommunala mellanskolorna, har förhållandet Varit i viss mån annorlunda, i det att vid dessa skolor vederbörande kommun, jämlikt gällande stadga, varit skyldig svara för utgifterna i fråga. I Verkligheten hava dock för berörda utgifter även vid dessa skolor i betydande utsträckning terminsavgifter tagits i anspråk. Vid privatläroverken hava motsvarande kostnader i regeln täckts med

lärj ungeavgifter.

Vid övervägandet av frågan, på vad sätt i framtida skolorga- Lärjunge-

avgifter. nisation här förevarande utgifter skola bestridas, synes det i första hand erforderligt att till prövning upptaga det principiellt grundläggande spörsmålet, huruvida lärjungeavgifter för ifrågavarande ändamål alltjämt böra utgå, varjämte det i samband härmed torde böra undersökas, anled-

om ning föreligger att bibehålla de nuvarande avgifterna till statsverket.

Upprinnelsen till skolavgifter vid de allmänna läroverken i Vårt land torde böra sökas i de frivilliga bidrag, lärjungarna i äldre

som av tid lämnades till lärarnas underhåll. Bidrag till särskild skolkassa

omtalas första gången i 1649 års skolordning, där det föreskrevs, att

en sådan skulle bildas till inköp böcker, musikaliska instrumenter och

av belöning för flitiga lärjungar. I 1724 års skolordning fastställdes inskrivningsavgifter för alla icke veterligen utfattiga lärjungar, vilka avgifter dels skulle tillfalla rektor och vederbörande klasslärare, dels bibliotekets kassa vid läroverket. Jämväl skolordningen år 1807 stadgade be-

av stämda avgifter till rektor, klasslärare och bibliotek.

De missförhållanden, som voro förbundna med de frivilliga bidragen till lärarna, synas hava utgjort den närmaste anledningen för 1812

års kommitté att ifrågasätta bestämda terminsavgifter, undervisnings-

gäld, till atvlönande av läroverkets lärare. Samma kommitté föreslog ock en höjning och fixering av avgifterna till läroverkets kassor. Emellertid upptog 18:20 års skolordning fasta avgifter allenast till läroverkets kassor. Förslaget om undervisningsgäld föranledde sålunda ingen åtgärd.

Frågan om lärjungeavgifterna sysselsatte även 1825 års uppfostringskoniniitté. Sagda kommitté uttalade såsom allmän grundsats, att det vore oriktigt och skadligt, att någon inskränkning göres i den nästan kostnadsfria eller åtminstone föga betalda offentliga undervisningen, vilken hittills överallt i riket öppnat tillfälle för hyddans att, riket

son till heder och nytta, uppstiga till statens högsta äreställen. Denna

grundsats ansågs lida intrång de obetydliga bestämda avgifterna

av men väl av de obestämda och de s. frivilliga, vilka genom en tävlan, vari även fattigare föräldrar deltogo, underkastades beständig stegring.

en Kommittén höll ;ia denna grund före, att dessa borde förbjudas,

senare men fann de redan stadgade bestämda avgifterna böra fortfara och föreslog, att varje lärjunge därjämte skulle erläggas till läroverkets kassa

av en terminsavgift av minst 24 sk. bko. Från denna sistnämnda avgift skulle veterligen fattiga kunna befrias, under det att de förmögnare skulle få teckna sig för en högre. Emellertid föranledde berörda förslag ingen ändring i dittills rådande förhållanden.

Frågan om en bestämd avgift såsom bidrag till lärarnas avlöning förelåg ånyo först vid 1847-48 års riksdag, samband med förslag

omfattande lönereglering för lärarkåren. Såsom bidrag till bestridande en av kostnaderna härför föreslogs en terminsavgift av 10 rdr bko, vilken beräknades skola årligen inbringa 60000 rdr bko eller ungefär hälften av det belopp, för regleringen erfordrades utöver beñnt-

som liga tillgångar. Förslaget inrymde dock möjlighet till hel befrielse eller nedsättning till hälften för veterligen medellöse, dock med iakttagande därav, att vid varje läroverk sammanlagt minst hälften full

av avgift för samtliga lärjungar inflöte.

Inom riksdagen gjorde sig emellertid betänkligheter gällande mot

förslaget.- Statsutskottet tillstyrkte Visserligen avgift högst 10 rdr

en av bko med obegränsad rätt för vederbörande att efterskänka avgiften

men helt eller delvis. Såsom garanti mot ett alltför vidsträckt bruk av befrielserätten föreslogs, att vad infiöte utöver halv avgift för samtliga

som lärjungar finge tagas i anspråk för läroverkets egna behov. Riksdagens beslut blev, att, emot upphörandet terminspenningarna till lärarna,

skolavgift 5 rdr bko för terminen skulle varje lärjunge erlägen av av

endast med det undantag, att medellösa befriades. I anslutning gas, härtill blev ett större belopp än det Kungl. Majzt äskade anvisat

av för löneregleringens genomförande. lenom kungl. cirkulär år 1849 trädde

beslutet i verkställighet.

Den föreskrivna avgiften väckte emellertid missnöje, och redan

nya vid 1850-51 års riksdag framkommo Hera motioner med yrkande på dess upphörande eller minskning. Statsutskottet uttalade i avgivet betänkande, att nämnda terminsavgift kunde falla sig tryckande för

nu mången familjefader, kämpade med knappa tillgångar utan att dock

som

så medellös, att befrielse kunde komma i fråga. Riksdagen beslöt vara också att nedsätta avgiften till 3 rdr bko, vilket beslut stadfästes genom

kungl. cirkulär år 1851.

Enligt 1856 års stadga utgjordes lärjunges avgifter, förutom

nämnda terminligzi sk0lavgift, vissa inskrivningsavgifter, vidare

av av

den avgift, i mån behov lärjungarna ålägges till avlöning

av som av

vaktmästare, samt slutligen frivilliga gåvor, vartill de förmögnare av av lärjungarnas föräldrar böra Medellösa lärjungar voro be-

uppmanaszn

friade från inskrivnings- och skolavgift. De ifrågavarande skolavgifterna

till statsverket överñyttades jämlikt beslut 1856-58 års riksdag till

av låiroverkets kassa för att disponeras för inköp undervisnings-

egen av materiell. Samtidigt med denna förändring avskaffades ock de frivilliga

avgifterna.

De enligt 1859 års stadga utgående lärjungeavgifterna överensstämde i huvudsak med de i föregående stadga angivna. Skolavgiftenv-

upptagen bland den kassans tillgångar, och den avgift, som i var egna mån behov ålades lärjungarna, skulle användas såväl till avlöning

av åt vaktmästare till lyshållning och inköp ved. Avgiften till

som av

byggnadsfonden daterar sig från 1863, på grund beslut 1862-63

av av års riksdag. Ljus- och vedkassan avskildes särskild kassa

som genom läroverksstadgan den 1 november 1878. Motsvarande avgifter hade dock

ålder utgått och redovisats i samband med skolans kassa, av egen vars ändamål före 1859 varit detsamma den nuvarande ljus- och ved-

som kassans.

Förslag i motion inom andra kammaren år 1871 återinförande

om av terminsavgifter till statsverket avvisades kammaren. I samband

av med ifrågasatt lönereglering för läroverkens lärare föreslogs emellertid av vederbörande kommitté år 1879 avgift till statsverket att erläg-

en gas av alla icke medellösa lärjungar. Under tiden därefter framkommo vid ett iertal riksdagar såväl från Kungl. Maj:ts sida i motioner

som förslag av liknande innebörd, ehuru de, på grund sammankoppling

med löne- och organisationsspörsmål, icke ledde till något positivt

resultat.

Frågan förelåg på nytt för 1899 års läroverkskommitté. Kommittén ägnade mycken uppmärksamhet åt spörsmålet det berättigade i ter-

om minsavgifter till statsverket. Sagda fråga skärskådades kommittén

av ur olika synpunkter, sålunda icke på sätt dittills skett, väsentligen

ur statsregleringssynpuøilat, utan såsom en principfrága av social och pedagogisk natur.

För sin del, yttrar kommittén, har kommittén efter omsorgsfull prövning stannat vid den uppfattningen, att, for så vitt frågan ter-

om minsavgifter betraktas såsom social och pedagogisk principfräga, med

en hänsyn tagen till i vårt land för närvarande rådande förhållanden,

men utan hänsyn till statsverkets möjligen förhandenvarain/de behov inkomslg

av de skäl, tala mot de ifrågasatta avgifterna, áro väsentligen starkare

som in de skäl, som anföras till deras förmárw. Kommitténs förslag upptog icke heller sådana avgifter; däremot innebar detsamma, att vid statssamskolorna en terminlig avgift skulle kunna utgå till kommunen. Tre kommittéledamöter påyrkade emellertid i avgivna reservationer införande av särskilda avgifter till statsverket.

Den till 1904 års riksdag i läroverksfrågan avlåtna propositionen anslöt sig till den av reservanterna inom kommittén uttalade tanken på

152 särskilda lärjungeavgifter till statskassan. Avgifterna skulle utgå med 20 kronor i terminen av lärjungar i realskolan samt med 30 kronor

av lärjungar i gymnasiet. Tillika föreslogs, att befrielse från eller nedsättning i dessa avgifter skulle, enligt närmare av Kungl. Majzt givna föreskrifter, kunna meddelas efter bestämmande av en särskild uppskattningsnämnd.

Efter föredragande departementschefens till statsrådsprotokollet uttalade uppfattning innebure förslaget icke införandet av en alldeles ny art av avgifter, enär likartade avgifter alltid utgått och även för det dåvarande utginge vid de allmänna läroverken. Visserligen hade dessa avgifter under olika tider använts till olika ändamål, även till lärarnas avlöning; men denna omständighet vore, särskilt från deras sida betraktad, hade att erlägga avgifterna, föga praktisk betydelse. Hade

som av nämligen de dåvarande terminsavgifterna funnits, skulle staten måst bestrida de omkostnader, som genom dem täcktes, vadan dessa med fog kunde anses såsom indirekt ingående till statskassan. Såge man sålunda saken i dess historiska sammanhang samt sådan den i verkligheten ställde sig och från ensidigt formella synpunkter, vore det icke fråga om övergång till ett för vårt land främmande system utan endast en förhöjning

de redan utgående skolavgifterna. Lämpligheten en sådan förhöjav av ning syntes departementschefen icke fråga principiell natur, på

vara en av vilken något allmängiltigt svar kunde givas. Allt berodde på huru saken ordnades. Departementschefen ingick i fortsättningen på detaljerad

en kritik kommittémajoritetens ståndpunkt.

Riksdagens vederbörande utskott anslöt sig under särskilt framhållande av de statsñnansiella Synpunkterna till den i propositionen företrädda åsikten och biträdde i huvudsak Kungl. Maj:ts framställning. En reservant från andra kammaren påyrkade likväl, att förslaget i nu berörda del icke borde riksdagen bifallas. Riksdagen biföll emellertid

av utskottets förslag.

I likhet med 1899 års läroverkskommitté håller kommissionen före, att mycket starka principiella skäl kunna åberopas till stöd för att grundsatsen om kostnadsfri undervisning utsträckes även till elementarskolans stadium.

20-2104011 1.

1-54

I första hand vinner sådan ståndpunkt stöd i det sakförhållan-

det, att den offentliga undervisningen för övrigt i vårt land i stor

omfattning är avgiftsfri. Så har fallet i fiera årtionden varit beträffande folkskolan och fortsättningsskolan. Enahanda är principiellt förhållandet med den högre folkskolan. Och vad angår den kommunala mellanskolan, föreskrivers tadgan för dessa skolor, att terminsavgifter icke skola utgå. Att Kungl. Majzt, sannolikt därvid påverkad dyrtidens säregna ekonomiska förhål-

av landen, sett sig föranlåten att efter framställning i varje särskilt fall åt det övervägande flertalet sådana läroanstalter medgiva rätt att upptaga lärjungeavgifter, rubbar givetvis ingenting i den legislativt fastslagna ståndpunkten i berörda hänseende. Vid statens seminarier erläggas inga som helst terminsavgifter. Vidare torde böra erinras, att vid våra uni-

versitet och åtskilliga högre tillämpningsskolor den offentliga undervis-

ningen icke år direkt förbunden med några avgifter från de studerandes sida. Och i fråga om olika statens fackskolor gäller, att eleverna där i

avsevärt mindre grad betungas undervisningsavgifter än de allmänna

av läroverkens lärjungar.

I detta sammanhang får heller förbises, att tidigare rådande förhållanden icke låta sig anföras såsom stöd för ett bibehållande

lärjungeavgifterna. Obestridligen hava läroverken under det gångna år-

hundradet bestämt skiftat karaktär så till vida, att deras tidigare huvuduppgift att grundlägga utbildningen för blivande Vetenskaps- och ämbetsmän avgjort fått träda i skuggan för deras nuvarande mest framträdande uppgift att meddela ett högre mått allmänt medborgerlig bildning.

av Denna sida av läroverkens verksamhet har i den kommissionen före-

av slagna skolorganisationen än kraftigare betonats, åtminstone vad realskolan beträffar.

Uppenbart är, att avgifterna, i större eller mindre grad allt efter deras storlek, måste verka hämmande på låroanstalternas verksamhet för den högre medborgerliga bildningens och över huvud taget upplysningens spridande bland ungdom ur möjligast breda folklager. Ofta har ock vid

de överläggningar, i föreliggande fråga förts inom riksdagen, med

som nu all rätt uttalats, att undervisningsavgifter icke riktigt höra tillsammans med en offentlig skola för medborgerlig bildning. I detta avseende vill

kommissionen erinra vad en medlem av riksdagens andra kammare

om år 1890 yttrade: Säkert är det, att i fråga om erhållandet av en kostnadsfri bildning är det kännbarare för en liten och fattig nation än för stor och rik, skulle göra inskränkningar och därigenom

en om man lägga hinder för bildningens spridning

Ur social och pedagogisk synpunkt torde sålunda icke någon tvekan kunna råda därom, att möjlighet att erhålla den högre undervisning,

vid läroverken meddelas, bör stå öppen för en var, som besitter nödiga som förutsättningar härför, oavsett ekonomiska villkor. Förnekas kan icke, att tillämpningen denna efter kommissionens åsikt självklara grundsats

av skulle, frånsett skolan icke beroende hinder, lida bestämd inskränk-

av en ning, därest deltagandet i undervisningen förbundes med viss även ganska måttlig avgift. Visserligen har hittills möjlighet förelegat att beträffande mindre bemedlade och medellösa lärjungar lämna nedsättning i eller befrielse från avgifterna till samtliga kassor med undantag ljus- och ved-

av kassan. Redan sistnämnda avgift kan emellertid för de verkligt medellösa

betungande att icke tala de så få behövande lärjungar, vara nog, nu om vilka eller anledning avhålla sig från att ansöka om den

av en annan befrielse .eller nedsättning, vartill de kunde vara berättigade. Erfarenheten giver också vid handen, att stora praktiska svårigheter möta för ett rättvist fastställande terminsavgifternas storlek för lärjungari

av skilda ekonomiska villkor. Trots företeendet handlingar, avsedda att

av utvisa föräldrarnas ekonomiska ställning, har avgörandet i många fall måst träffas utan säker förvissning, att beloppet avvägts på ett för vederbörande i alla avseenden rättvist sätt. Gränsen mellan de olika förmögenhetsgrup-

är nämligen, såsom redan 1899 års kommitté framhållits, ytterst perna av svår att uppdraga, i själva verket sammanfaller den icke med någon viss inkomstsumma. Även för föräldrar medelklassen, vilkas barn icke enligt

ur gängse uppfattningssätt lära kunna betecknas såsom medellösa, torde det ofta förbundet med svårigheter att erlägga fastställda avgifter,

nog vara synnerligast lärjungen kan åtnjuta förmånen att under skoltiden

om av vistas i föräldrahemmet. Förbises bör heller, att redan utgifterna för skolmateriell och böcker uppgå till icke obetydliga belopp. Det

numera lärer dem, härutinnan besitta någon längre tids erfarenhet, kunna

av som

förnekas, att skolavgifterna med sin största tyngd träffa viss mellan-

en klass, i mer än ett avseende känslig för detta tryck. Också har tidigare

denna omständighet varit särskilt ägnad att ingiva betänkligheter

mot skolavgifterna.

Det har visserligen understundom framhållits, att avgifterna skulle

äga betydelse genom att för gymnasiets del i någon mån minska tillströmningen till den lärda banan. Härmed må huru helst,

vara som men visst är, att, om detta äger sitt berättigande, avgifterna ofelbart medföra en förändring i proportionen mellan antalet studenter

skilda förmögenhetsklasser inom befolkningen. Den gallring,

som av-

gifterna tilläventyrs mäkta åstadkomma, måste ensidigt drabba lärjun-

gar ur de samhällsklasser, befinna sig i mindre god ekonomisk

som ställning. Dess verkan torde alltså kunna angivas att i någon

vara mån minska konkurrensen till förmån för de förmögnare, och det

resultat, som på denna väg kunna nås, sålunda endast det,

skulle vore

att dessa, då det gäller teoretiska studier betingade samhällsställ-

av ningar, vunne ett oberättigat försteg framför de ekonomiskt mindre lyckligt lottade. Klart är, att anordning, direkt eller indirekt

en som gynnar en sådan gallring, icke kan bidraga till främjande den uppgift,

av som kommissionen uppställt såsom ett de främsta målen för den föreslagna

av skolorganisationen: att underlätta för att uppnå den ställning i

en var livet och samhället, mot anlag och begåvning.

som svarar

I betraktande av samtliga här berörda omständigheter har kommissionen kommit till den övertygelsen, att det principiell

vore ur synpunkt riktigast, att inga helst terminsavgifter förekomma i fram-

som tidens skola.

Kommissionen har emellertid icke kunnat förbise, att det föreliggande spörsmålet icke uteslutande kan eller får skärskådas från skolans eller bildningens synpunkter, utan att jämväl hänsyn art måste

av annan vid det slutliga ställningstagandet göra sig gällande.

Vad först angår de nuvarande avgifterna till statsverlcet i vissa

fall utgående till vederbörande kommun vilka avgifter, såsom visats,

-- ovan vid tiden före den senaste läroverksreformen icke ägde motsvarighet

någon

och som tillkommit trots bestämt avstyrkande 1899 års läroverkskom-

mitté, torde ur statsñnansiell synpunkt icke alltför stor betydelse kunna tillmätas dessa. Under läsåret 1919-20 uppgingo sagda avgifter till 659 165 kronor, och motsvarande till kommunerna utgående avgifter vid statssamskolorna belöpte sig till 90 055 kronor. I rikets budget

torde det belopp, staten går förlustig dessa avgifters bort-

som genom tagande, icke kunna den betydelse, att man med hänsyn

anses vara av därtill skulle prisgiva alla de mycket avsevärda företräden, som en av-

giftsfri undervisning inrymmer. På grund av vad ovan anförts i prin-

cipiellt hänseende, kommissionen, att de statsñnansiella skälen icke

anser kunna tillfredsställande motivera ett bibehållande de ifrågavarande

av avgifterna. Det har under dessa omständigheter icke inom kommissionen förefunnits någon meningsskiljaktighet därom, att inga särskilda terminsavgifter till statsverket böra upptagas inom den framtida skolan.

Något annorlunda gestaltar sig onekligen förhållandet i fråga om

terminsavgifterna till lároverkens egna kassar. Under läsåret 1919-1920 fördelades dessa på följande sätt:

högre allmänna läroverk 816 641 kronor,

. . . . . . . . .

realskolor 229 134

. . . . . . . . . . . . . . .

statens samskolor 140 356

. . . . . . . . . . .

tillsammans 1 186 131 kronor

Härtill böra för översiktens skull läggas motsvarande avgifter vid de kommunala mellanskolorna, för kalenderåret 1920 uppgående i runt tal till 236 000 kronor. Likaledes bör i detta sammanhang icke lämnas oanmärkt, dels att till de allmänna läroverken ett avsevärt statsunderstöd under läsåret 1919--20 utgick för att möjliggöra avgifternas till ljusoch vedkassan begränsning till rimligt belopp, dels ock att en avskrivning av terminsavgifterna vid ett samtidigt Övertagande av den kvinnliga ungdomens undervisning på i övrigt enahanda villkor skulle nödvändiggöra tillskott allmänna medel till betydande belopp. En

av mera exakt uppskattning av härutinnan erforderliga medel låter sig emellertid

icke åvägabringas. Givet är likväl, att det belopp, varmed lärjungeav-

gifterna vid de statsunderstödda privatläroverken utgå år 1920

nu --

Häri ingå avgifter även av lärjungar, tillhörande kommunala gymnasier.

6 754 000 kronor avsevärt överstiger, vad i överskådlig fram-

- som en tid kan komma att för motsvarande ändamål krävas. Dels inrymmer beloppet i fråga avgifter från klasser, icke hava sin motsvarighet i

som läroverket, dels hava sagda avgifter tagits i anspråk för jämväl andra ändamål än dem, för vilka terminsavgifterna vid statsläroverken äro

avsedda, hyror för undervisningslokaler, lärarlöner

m. m.

Men även med vederbörligt beaktande senast berörda omstän-

av digheter torde de anförda siffrorna giva vid handen, att oøncdclbaz

en övergång till ett system med fullständigt avgiftsfri undervisning, därvid antingen staten eller kommunen eller bägge i förening skulle hava att

för driftkostnaderna i deras helhet, svårligen kan i nuvarande statssvara finansiella läge vara genomförbar. Kommissionen håller emellertid före, att, så snart förhållandena det medgiva, successiv övergång bör ske till

en den ordning, efter kommissionens uppfattning är den enda, vilken

som på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoser de i det föregående berörda sociala och pedagogiska kraven. Innan kommissionen emellertid går att framställa förslag till fördelningen kostnaderna för läroverkens finan-

av siering under den övergångsperiod, sålunda är oavvisligen nödvändig

som och under vilken terminsavgifter i viss utsträckning skulle tagas i anspråk för täckande av läroverkens allmänna driftkostnader, sig kommis-

anser sionen först böra lämna redogörelse för den ordning, härutinnan

en som bör vinna tilllämpning, sedan terminsavgifter längre ifrågakomma.

Tidigare Då det vid förberedandet 1904 års läroverksreform gällde att

av äver- söka åvägabringa lämplig för tillgodoseendet de mindre väganden. en anordning av 1899års orternas behov av elementär undervisning, föreslog den för frågans utläroverksredning förordnade kommittén upprättande typ läroverk, statskommitté. av en ny

samskolorna. Framställandet ifrågavarande förslag föregicks ett

av av övervägande, huruvida icke kommunala bidrag till lärarnas avlöning borde i någon form utgå antingen till alla läroverk, såväl realskolor högre

som allmänna läroverk, eller till alla realskolor, sig de fristående

vare vore eller utgjorde lägre avdelningar högre allmänna läroverk, eller slutli-

av gen till helt och hållet läroverk. Det sistnämnda alternativet,

nya som avsåg att skapa garantier för att nyuppråttade läroverk motsvarades

verkliga behov, kunde efter kommitténs mening sägas vara så till vida opåkallat, torde kunna antaga, att intet nytt läroverk därefter

som man

staten upprättades, utan att behovet gjort sig tydligt gällande samt av blivit riksdag och regering vederbörligen prövat. Dess antagande skulle

av ock medföra skillnad mellan gamla och nya läroverk, som endast i det

en fallet kunde berättigad, att de befintliga statsläroverken vore efter

anses fullt rättvisa grunder fördelade över hela landet, vilket ingalunda vore händelsen, och att dåvarande förhållanden med avseende på befolkningens fördelning och bildningsbehovets omfattning i olika landsdelar även framdeles komme att i huvudsak äga bestånd, vilket alls icke vore sannolikt. En sådan invändning kunde visserligen efter kommitténs uppfattning icke göras mot förslaget om kommunala bidrag till alla läroverk av samma slag, ty det skulle ställa alla orter i lika förhållande till statsverket. Måhända skulle ock ett större intresse för läroverkens uppgifter och behov utbildas inom kommunerna, de bleve mera ekonomiskt intresse-

om rade i läroverkens upprätthållande, än vad hittills varit fallet. Kommittén förmenade dock, att alla förslag, att till skolor slag

av samma

de dåvarande allmänna läroverken skulle utgå obligatoriska kommusom nala bidrag utöver de redan lagstadgade besvären, tillhandahållande av läroverkshus och rektorsbostad, skulle alltför mycket strida mot vårt folks

och föreställningar, för att. fråga dylik förändring med vanor om en hopp framgång skulle kunna väckas, i synnerhet en ganska

om som stark tendens att överflytta ekonomiska bördor från kommunerna till

statsverket gjorde sig gällande.

Kommittén kunde därför icke tillstyrka, att några nya kommunala bidrag avfordrades de städer, där gamla läroverk tydligen fyllde sin uppgift eller där lêiroverk obestritlligen vore av behovet påkallade. Med

nya lärjungeantalet såsom mätare varje läroverks betydelse föreslog kom-

av mittén, att realskolor för skulle upprättas å orter, där man på

gossar fem klasser kunde påräkna minst 100 lärjungar, och helt bekostas av staten. Å de orter åter, där detta antal icke påräknades, skulle, under förutsättning att antalet i fem klasser beräknades uppgå till

gossar minst 50, samskolor upprättas. Dessa läroverk borde efter kommitténs uppfattning upprätthållas stat och kommun gemensamt. I enlighet

med ett av 1882 års kommitté framställt förslag beträffande kommunens bidrag till de då ifrågasätta kommunalskolorna förordade kommittén, att de kommunala bidragen lämpligen kunde bestämmas till tredje-

en del av lärarnas minimilöner. Ålderstilläggen borde däremot helt bekostas av statsmedel, för att utnämnandet lärare icke på något sätt

av skulle kunna beröra kommunens ekonomiska intressen. Då det

vore lämpligt, att alla samskolornas lärare, i likhet med lärarna vid övriga läroverk, genom statsverket finge uppbära sina löner, borde de kommunala bidragen inbetalas till Statskontoret. Samtidigt med att detta bidrag till skolans upprätthållande ålades kommunen, skulle denna enligt kommittéförslaget äga rätt att av skolans lärjungar uppbära terminsavgifter, intill ett belopp högst 20 kronor för varje icke medellös

av lärjunge.

Med hänsyn till den ekonomiska ställning, kommunen sålunda skulle komma att intaga till samskoloigpa, förordade slutligen kommittén, att vid varje sådan skola skulle finnas särskild lokalstyrelse.

en Denna

anordning vore efter kommitténs uppfattning motiverad jämväl

ur synpunkten av att samskolan till följd sin grannlaga uppgift än

av mera andra läroanstalter behövde arbeta under medverkan från allmänhetens sida och av det samhälle, vari den befunne sig, betraktas med förtroende och omhuldas som en viktig samhällets angelägenhet.

Kungl. Maj:ts proposition i läroverksfrågan till 1904 års riksdag Riksdagen år 1904. anslöt sig i huvudsak till kommitténs angivna Riks-

ovan ståndpunkt.

dagen vidtog emellertid sådan ändring i förslaget, att kommunens bidrag begränsades till fjärdedel lärarnas begynnelselöner. Sam-

en av skolans ekonomiska och organisatoriska ställning har sedermera, såsom

redan erinrats, författningsenligt utformats i enlighet med de riks-

av dagen godkända grundsatserna.

Den samverkan mellan stat och kommun, sålunda i fråga

som om Enfarcn heter av statssamskolorna kommit till stånd, har måhända icke till fullo

motsvanuvarande saMzarbetc. rat de förväntningar med avseende på kommunens livligare intresse för skolan, hade vid dess tillkomst, detta kanske beroende på att

som man skolans styrelse haft så synnerligen vidsträckt befogenhet. Emellertid är det förvänta, att lokal styrelse med större befogenhet än den,

att en

som nu tillkommer samskolestyrelserna, skall komma att känna sig

mera samhörig med skolan och då också knyta skola och kommun starkare och närmare samman.

Så har förhållandet visat sig vid de kommunala mellansko-

vara lorna, vilkas ekonomiska och organisatoriska ställning betingat ett starkare medinfiytande på läroanstaltens ledning från kommunens och ortens sida, än som i fråga om samskolorna varit fallet. Kommunens skyldighet att bidraga till sådan skolas underhåll är, såsom redan framhållits, väsentligt mera omfattande, än vad som gäller beträffande allmänt läroverk. Intet tvivel lärer kunna förefinnas därom, att det berörda

av anordning betingade administrativa samarbetet mellan läroverkskommunen och skolans ledning möjliggör närmare förbindelse mellan skolan och

en det lokala samhåillsintresset, vilket i viss mån är att likställa med föräldraintresset inom orten. Den vinst, ett dylikt medinflytande å

som vederbörande skolas ledning medför för arbetet inom läroanstalten, måste efter kommissionens uppfattning skattas mycket högt. De erfarenheter särskilt från de kommunala mellanskolorna, sålunda vunnits, rörande

som betydelsen av en genomförd samverkan mellan stat och kommun i ekonomiskt avseende samt ett därav betingat inflytande på läroanstalternas

ledning, hava ådagalagt den utsträckta kommunala medansvarighetens

förmåga att på ett lyckligt sätt till läroanstalten knyta samhällets intresse för och skolan och dess verksamhet.

omsorg om

Med utgångspunkt från här berörda sakförhållande har kommissio-

Ifommunala nen funnit sig böra till förnyat övervägande upptaga spörsmålet

om en genomförd samverkan mellan stat och kommun vid ordnandet det

av dçfátâlågst

högre skolväsendets ekonomiska förhållanden. i

En direkt anledning till ett sådant övervägande har för kommis-

sionen förelegat däri, att den omläggning sagda undervisningsväsende,

av .som kommissionen har att förbereda, bl. angivits skola tillgodose

flickundervisningens krav i utsträckning undervisningen för

samma som den manliga ungdomen. Såsom redan i det föregående erinrats, har kommissionen funnit denna grundsats böra realiseras dels medelst

sam-

undervisning i betydligt vidgad omfattning, dels upprättande

genom av

21-2104109. I.

flickskolor olika slag. Vare sig flickundervisningen anordnas enligt

av den ena eller den andra formen, kommer den verksamhet, som nu upprätthålles genom kommunalt understödda flickskolor, att övertagas av statliga läroanstalter, vilket för många kommuner skulle medföra en viss lättnad i ekonomiskt avseende. Likaledes innebär kommissio-

i det föregående framställda förslag beträffande läroanstalternas nens principiella ställning till det allmänna, att de kommunala mellanskolornas Verksamhet övertages av statliga läroanstalter. Jämväl denna anordning är ägnad att från vederbörande kommuner avlyfta nu mycket kännbara ekonomiska bördor.

För att närmare belysa, vad statens Övertagande av ifrågavarande läroanstalter i ekonomiskt hänseende innebär för de samhällen, som därav beröras, torde det vara ändamålsenligt att erinra om de anslag, som år 1919 utgingo från vederbörande kommuner till å ena sidan privatläroverken och å den andra de kommunala mellanskolorna.

Vad angår förstnämnda läroanstalter, har i det föregående redan framhållits, att såsom villkor för statsbidrags utgående till sådan läroanstalt stadgats, att kommun eller enskild donator skall förbinda sig att lämna ett årligt bidrag, är minst lika stort som hela stats-

som bidraget till skolan, ävensom att bidraga med hälften av lärarinnornas ålderstillägg samt med avgifter till lärarinnornas pensionering. Repartitionsskyldighet har jämväl föreskrivits i fråga om dyrtidstillägg under åren 1917 och 1918 samt, i viss mån, beträffande tillfällig löneförbättring åt den vid skolorna anställda personalen. Enligt den officiella statistiken utgjorde kommunernas Ordinarie bidrag till de statsunderstödda privatskolorna år 1919, det sista år, för vilket specificerade uppgifter

föreligga,

till högre ñickskolor kronor 721 683: 92

. . . . . . . . . . . . . .

enskilda mellanskolor 148 764: 05

. . . . . . . . . . . .

högre goss- och samskolor 120 935:

. . . . . . . . .

tillsammans kronor 991 383: 75.

Därjämte utgingo i krigstidstiállägg

till högre ñickskolor kronor l 184 815: 11

. . . . . . . . . . . . . .

enskilda mellanskolor 108 784: 85

. . . . . . . . . . . .

högre och samskolor 301 294: 86

goss-

. . . . . . . . .

tillsammans kronor 1 594 894: 82.

Beträffande de kommunala mellanskolorna äro kommunens skyldigheter, såsom jämväl redan framhållits, väsentligt mera omfattande. Sålunda åligger det vederbörande kommun att icke blott tillhandahålla skolan lokaler utan även förse den med inrednings- och undervisningsmateriell samt bekostar uppvärmning, belysning och städning, ävensom avlöna betjäning. Vidare är statens bidrag avpassat så, att det skall täcka utgifterna för ämneslärarnas kontanta avlöning, vadan kommunen även får på sin lott att ensam bekosta undervisningen i övningsämnen samt avlöna extra lärare och timlärare i kunskapsämnen, iden mån sådana lärare erfordras. Slutligen är föreskrivet, att kommun skall förse

blott rektor utan även samtliga ordinarie ämneslärare med bostad och bränsle eller lämna ersättning därför. Under kalenderåret 1919 belöpte sig de till de kommunala mellanskolorna utgående anslagen från kom-

mindre än 820 000 kronor. Sagda bidrag hade emellertid munerna till med nödvändighet kommit att uppgå till Vida högre belopp, därest icke Kungl. Majzt i stor utsträckning medgivit skolorna att av lärjungarna

upptaga terminsavgifter.

I samband med den förändring i undervisningsanstalternas all-

männa ställning, som förordats, därigenom att lärarnas avlöning föreslås böra helt bestridas av statsmedel, synes ögonblicket vara inne att ifrågasätta den utsträckning av den kommunala bidragsskyldigheten till andra områden, som vid föregående utredningar ansetts sakligt väl motiverad, men icke funnits lämpligen kunna vid angivna tillfällen

som föreslås till generellt genomförande. Uppenbart är, att det icke kan anses obilligt, att vederbörande kommuner ikläda sig vidsträcktare bidragsskyldighet till statens läroverk, när samtidigt statsverket åtager sig väsentligt ökade kostnader blott för gossarnas utan även för flickornas

undervisning. Under förutsättning, att de kommunala bidragen väl

avvägas, torde man kunna utgå ifrån att i de mindre samhällen, vilkas undervisningsbehov nu tillgodoses av kommunala mellanskolor, minsken ning av utgifterna för skolväsendet skall inträda. Och jämväl för de samhällen, där ñickundervisningen hittills tillgodosetts iiiokskolor genom av enskild eller kommunal natur, bör omläggning bidragsskyldigen av heten, på sätt kommissionen nedan går att förorda, icke eller i varje fall

icke i avsevärd mån medföra ökade omkostnader för det högre skolväsendet. Den tankegång, kommissionen fullföljt, utgör i själva Verket ovan ingenting annat än ett konsekvent hävdande de grundsatser 1904 års av riksdag fastslog genom godkännande av statssamskolans särskilda organisationstyp, ehuru tillämpad på ett i formellt avseende något avvikande sätt. Den förändrade anordning, kommissionen går att föreslå, besom tingas, såsom ovan erinrats, dess uppfattning, att undervisningen i av statsläroverken bör för lärjungarna avgiftsfri. Detta innebär, att vara medborgarna i samhället befrias från vissa de direkta utgifter, av som hittills varit förbundna med barnens undervisning. Jämväl häri måste kommissionen ett skäl, kan tillfredsställande motivera utökning se som en av samhällets ekonomiska förpliktelser. Och slutligen har kommissionen idet förhållandet, att driftkostnaderna i vissa delar kommissionen åsyftar härvid främst kostnaderna för uppvärmning bliva nära be- -

roende det sätt, varpå byggnadsskyldigheten fullgöres, funnit ett

av starkt sakligt motiv för att taga i anspråk kommunens ekonomiska medverkan jämväl till täckande läroanstalternas driftkostnader. av

Kostnader Under tid hava vederbörande kommuner vid eller senare ny- omför gnas byggnad av de för de allmänna läroverken avsedda undervisningslokader oc mrednings- lerna utan att därtill förpliktade plägat i väsentlig mån bekosta vara materiell. erforderlig möbelutrustning, såsom pulpeter, stolar, bänkar, bord, svarta tavlor och karthängare, ävensom gymnastiklokalernas inredning. I de fall, då så skett, har med Kungl. Majzts medgivande bidrag för ändamålet kunnat utgå läroverkets byggnadsfond, såvida ett betydligare ur anslagskrav förelegat. Eljest skola medel för anskaffande och underhåll

av här omnämnd materiell tillhandahållas av läroverkets biblioteks- och materiellkassa. Efter kommissionens mening bör för framtiden skyldighet att förse lärorum och gymnastiksalar med nödig inredning åligga kommun, där allmänt läroverk redan finnes eller kommer att inrättas. Beträffande de kommuner, där här förevarande undervisningsbehov tillgodosetts genom kommunala mellanskolor, innebär kravet i fråga icke någon utvidgning åtagna förpliktelser, och jämväl för

av övriga kommuner zinkngvtei detsamma nära till i senare tid tillämpad praxis. Med kommunems Övertagande av berörda utgifter synes böra följa jämväl det ekonomiska ansvaret för inredningsmateriellens underhåll.

Vägande skäl kunna även anföras för att kommunen åtager sig alla läroverkets fastigheter åliggande kostnader för brandförsäkring, gårds- och gaturenhållning m. m. Därigenom Vinnes också den praktiska fördelen, att särskild byggnadsfond icke längre bliver behövlig. Nämnda fonds uppgift, att, då kommun icke åtagit

sig byggnadsskyldighet, jämte stiftets byggnadskassa bekosta nybyggnader

eller reparationer av läroverkshus, har i senare tid visat sig vara alltför krävande i förhållande till fondens inkomster, vilka utgöras av en terminlig avgift å 5 kronor lärjunge, som icke blivit i Vederbörlig

av ordning därifrån befriad. Sådan befrielse medgives i allmänhet både obemedlade och mindre bemedlade lärjungar. Höstterminen 1918 erlades terminsavgift till byggnadsfonden av 69 av lärjungarna vid de högre allmänna läroverken samt 55 respektive 63 % lärjungarna vid

av av realskolor för gossar och statens samskolor. Avsevärda skulder vidlåda också byggnadsfonden vid fiera läroverk, såsom i Lund, Växjö och Hälsingborg, vid slutet av år 1919 uppgående till ett sammanlagt belopp av omkring 110000 kronor. I Stockholm samt även å några andra orter inbetalas de till byggnadsfonden inflytande terminsavgifterna

av rektor till stadens kassor.

Det synes uppenbart, att med den anordning, kommissionen nyss förordat för ifrågavarande utgifters bestridande, vederbörande kom-

nu muner må äga att övertaga respektive byggnadsfonders befintliga tillgångar. I de fall, då fonden är belastad med skulder, torde sättet för om-

organisationens genomförande i nu förevarande avseende påkalla särskilt

övervägande.

I det föregående har redan erinrats därom, att kostnaderna för be-

Kostnader

lysning, uppvärmning m. m. av de allmänna läroverkens lokaler bestri-

Ägágfwfäâ

das ur ljus- och vedkassorna. Avgift till kassan måste, såsom jämväl betjäniná förut framhållits, erläggas samtliga lärjungar. Befrielse medgives så-

av m. m. lunda icke, å andra sidan skall avgiften regleras efter behovet, så

men att egentlig fondbildning icke får förekomma. På grund de under

av kristiden starkt ökade utgifterna för nu ifrågavarande ändamål har statsbidrag från och med höstterminen 1918 utgått till nämnda kassa. I anledning Kungl. Majzts framställning medgav 1918 års lagtima riks-

av dag, att statsbidrag skulle utgå, i den mån lärjungarnas avgifter eljest skulle komma att överstiga 15 kronor för termin. På enahanda villkor förnyades anslaget av 1919 års lagtima riksdag, under det att riksdagen år 1920 föreskrev, att bidrag skulle utgå, i den mån terminsavgiften till kassan överskrede 20 kronor. Jämlikt beslut 1921 års riksdag har

av bidraget begränsats att utgå med det belopp, varmed terminsavgiften i fråga överstiger 25 kronor.

För förevarande utgifters bestridande, sedan lärjungeavgifter upp-

nu hört att utgå, kunna givetvis olika utväga.r tänkas anlitade. Sålunda kan det tänkas, att, på sätt sker i fråga exempelvis de tekniska lärover-

nu om ken och folkskoleseminarierna, i varje läroverks stat upptages ett anslag

statsmedel för samtliga berörda ändamål eller åtminstone för belysav

ning, och renhållning. Ä andra sidan kan ock ifrågasättas, uppvärmning

att sagda kostnader bestridas av vederbörande kommun. sistnämnda ståndpunkt finner stöd i det förhållandet, att sådana driftkostnader, be-

som tingas uppvärmning, belysning och städning, nära ansluta sig till

av läroverkets fastighet och dess inredning. Detta gäller även kostnaderna för avlöning betjäning, bland annat har vården om fastigheten

av som och den närmaste uppsikten över densamma sig anförtrodd.

Mot förstberörda anordning låta sig däremot vägande skäl anföras. Betydande svårigheter möta nämligen att för samtliga läroanstalter av-

anslagets storlek efter i verkligheten föreliggande behov. Och därpassa

till kommer i detta sammanhang mycket betydelsefull omstän-

som en dighet omöjligheten att skapa tillfredsställande garantier för att tillhörlig sparsamhet städse iakttages. I båda dessa avseenden torde praktiska skäl tala för lämpligheten att vederbörande kommun åtager sig att

för utgifterna i fråga. Förutom det att den kommunala represensvara tationen har väsentligen större förutsättningar att kunna utmäta anslaget efter det i varje fall föreliggande behovet, lära de kommunala ortsmyndigheterna besitta helt andra möjligheter än staten att vederbörligen kontrollera de för ändamålet anslagna medlens användning. Därtill kom-

vidare, kommunen ofta från eget eller elektricitetsverk eller mer att gasfrån annat kraftverk, med vilket kommunen kontrakterat o1n leverans av

utan alltför betungande ekonomiska uppoffringar lär kunna tillström, handahålla läroverket erforderlig eller elektricitet. Och vad angår

gas uppvärmningen, torde det få ligga i sakens natur, att kommunens

anses vederbörande skola i stånd att, eventuellt i samband med

organ vara inköp bränsle för olika kommunala verk och inrättningar, träffa över-

av enskommelse leverans till ortens läroverk på fördelaktigast möjliga

om villkor.

Mot senast ifrågasatta form för förevarande angelägenhets ordnande kunna emellertid också vissa betänkligheter anföras. Så har erfarenheten från de kommunala mellanskolorna, där motsvarande ordning, såsom

en förut framhållits, är gällande, givit vid handen, att kommunen icke utan svårighet förmått bestrida här ifrågavarande utgifter, vadan man i flertalet fall Kungl. Majzt erhållit medgivande att, såsom bidrag till

av omkostnaderna för berörda ändamål, uppbära terminsavgifter av lär-

jungarna.

Med hänsyn till anförda omständigheter har kommissionen för

nu sin del funnit mest lämpligt, att kommunen med visst bidrag av statsmedel bestrider kostnaderna i fråga.

Det möter visserligen stora svårigheter att finna rättvis och

rationell grund för sagda statsbidrags beräknande. Den princip, som

hittills i berörda avseende tillämpats vid fördelning det riksdagen

av av för ändamålet anvisade anslag, lärer få föga tillfredsställande och

anses

därför icke ägnad att läggas till grund för definitiv kan vara en mera

ordning. En i detalj genomförd undersökning här ifrågavarande

av utgifter vid olika läroverk under år har nämligen övertygat kom-

senare missionen därom, att sagda utgifter vid skilda läroverk ställa sig så väsentligt olika, att anledningen måste sökas i antingen uppvärmnings-,

ventilations- och belysningsanordningarnas beskaffenhet eller byggnads-

sättets mer eller mindre luxuösa karaktär eller ock dessa omständigheter

i förening. För att anföra ett exempel utgjorde under femårsperioden

1915-1919 de årliga medelkostnaderna vid högre realläroverket å Östermalm i Stockholm för varje undervisningsavdelning 1536 kronor 50 öre och för lärjunge 52 kronor 89 öre, medan vid högre latinläroverket å Norrmalm samma kostnader uppgingo till respektive 1 035 kronor 48 öre och 35 kronor 89 öre. Efter kommissionens uppfattning bör beräkningsgrunden med nödvändighet så väljas, att staten icke bestrider merkostnader, som föranledas byggnadens inredning och anordning eller sät-

tet för värmeledningens och belysningsanordningens skötande. Det torde

därför närmast förtjäna att tagas under omprövning, huruvida icke statsbidraget bör till beloppet bestämmas i förhållande till antingen antalet

lärjungar eller antalet undervisningsavdelningar vid varje läroverk.

För att erhålla hållpunkter för ett bedömande frågan, vilken

av av angivna båda beräkningsgrunder med största fördelen låter sig bringas

som i tillämpning, vill kommissionen till början framlägga resultatet

en av

en undersökning av ljus- och vedkassans utgifter under femårsperioden

1915--1919 vid samtliga läroverk.

Den gjorda sammanställningen giver vid handen, att ljus- och vedkassornas utgifter under den ifrågavarande perioden högst avsevärt stigit, från omkring 616 000 kronor år 1915 till omkring 1670 000 kronor år 1919. Stegringen är relativt störst vid realskolorna, där den uppgår till

222 7a. Genomsnittliga stegringen för femårsperioden utgör för samtliga

läroverk 74 %. Betraktas genomsnittliga årskostnaden under ifrågavarande femårsperiod för varje lärjunge, utgör denna vid de högre läroverken omkring 42 kronor, vid realskolorna omkring 40 kronor och vid samskolorna omkring 46 kronor.

Skulle de sistnämnda beloppen läggas till grund vid beräkningen av statsbidraget, lärer det kunna undgås, att detsamma vid de mindre

Ljus- och vedkassomas utgifter åren 1915-1919.

Anm. Nya elementarskolan är icke medräknad.

i Högre allmänna Realskolor för Samtliga allmänna statsgamskolor i läroverk gossar läroverk i Kassans utgifter Kassans utgifter Kassans utgifter Kassans utgifter

Å 1 r --.n ,n i pro- i pro- i pro- i pro- J centav centav centav ceutav | i kronor :tå: i kronor :fi: i kronor i kronor

år år år år i 1915 1915 1915 1915

1915 433370:76 100 106694:63 100 75 917:52 100 615982:91 100 . . . . . . . 1916 537035:81 124 136099:86 128 105023:32 138 778 158:49 126 . . . . . . . 1917 642 306:22 148 174245:60 163 110 659:25 146 927 211:07 151 . . . . . . . 1918 955 215:44 220 247 169:35 232 169414:27 223 1371799:06 223 . . . . . . . 1919 1098 411:33 253 343 351:22 322 227812:46 300 1669575:01 271 . . . . . . .

Medeltal för åren i 1915-1919

Hela kostnaden 733 267:91 169 201 512:03 189 137765:36 181 1072 545:30 174 . . För läroverk 19818:06 169 10075:60 189 7250:81 181 14 112:44 174 . . . För undervisningsavdelning 1022:40 167 1021:87 179 1017:47 173 1021:67 170 . . . För lärjunge 42:22 165 39:93 175 46:04 165 42:20 167

Antalet lcüjuøøgezøvdeZningcør hösttermineirna 1915-1919.

Hög. Högre Realskolor Statsi summa

tenâåuen läroverk fö; gossar samskolor ,

i i 1915 707 187 129 1023

1 1916 714 191 131 036 1 I 1917 717 197 137 051 1

1913 722 203 139 1064 é 1919 726 208 141 1075

i Medeltal 717.2 197.2 135.4 1049.3 1 212-210409. 1.

läroverken bleve föga effektivt. Vid Enköpings realskola hava ex. ljusoch vedkassans utgifter under femårsperioden i medeltal belöpt sig till 77 kronor 65 öre för lärjunge. Givet är, att kommunen i sådana fall, vid ett efter lärjungeantalet utgående generellt bidrag, skulle komma att få vidkännas proportionsvis avsevärt större kostnader, än fallet vore med de folkrika kommuner, som inrymma mera besökta läroverk.

En undersökning av kostnadernas fördelning i genomsnitt på lärjungeavdelningarna under berörda period lämnar till resultat, att sagda kostnad vid alla tre grupperna läroanstalter uppnår i det hela samma storlek, för de högre läroverken och realskolorna 1 022 kronor, för samskolorna 1 017 kronor eller genomsnittligt för samtliga 1 022 kronor. I

berörda fall, Enköpings realskola, uppgingo kostnaderna till 1 021 nyss kronor, medan de, såsom nyss visats, beräknade för varje lärjunge vid sagda skola, nära dubbelt så höga som i medeltal för samtliga

voro realskolor.

Av det anförda framgår, att en beräkning av ett eventuellt statsbidrag efter antalet lärjungeavdelningar, varvid som särskild avdelning bör räknas en grupp lärjungar, som i övervägande mån åtnjuter undervisning för sig, kan förutsättas utgöra en rättvis grundsats vid utmätandet

sagda bidrag. Kommissionen håller med hänsyn härtill före, att vid av det framtida ordnandet läroverkens ekonomiska förhållanden kom-

med statsbidrag till visst fastställt belopp för undervismunen ningsavdelning bör bestrida utgifterna för uppvärmning, belysning och renhållning läroverkets lokaler samt för avlöning

av åt vaktmästare, eldare och övrig betjäning.

Att i detta sammanhang ingå på ett närmare övervägande av bi-

dragets storlek lärer knappast få anses nödvändigt med hänsyn därtill, att de förhållanden, kunna föreligga vid här föreslagna grundsatsers

som praktiska tillämpning, icke kunna med någon säkerhet överbliokas.

nu Endast i syfte att giva föreställning den ungefärliga storleken

en om av för ändamålet erforderligt belopp har kommissionen ansett sig böra meddela en summarisk överslagsberäkning. Kommissionen har därvid utgått ifrån att statens bidrag bör utgöra ungefär halva genomsnittskostnaden per lärjungeavdelning, medan andra hälften skulle bestridas av veder-

hörande kommun. Härvid kan det givetvis icke vara riktigt att grunda

på det abnormt höga prisläge, under de krigsberäkningarna som senare åren varit rådande. Därest siffrorna för år 1915 tagas till utgångspunkt

för beräkningen, skulle totala utgifterna kunna uppskattas till omkring

för Med skälig marginal för inträdande

450 kronor lärjungeavdelning.

torde kunna utgå från att kostnad 500 kronor

prisdifferenser man en av

kan betraktas ett lämpligt medeltal. Med det antal läroanstalter, som

som räknar med, skulle det erforderliga statsbidraget efter 250

kommissionen kronor för komma att uppgå till omkring 500 000

lärjungeavdelning

kronor. Kommunernas kostnader skulle, såsom följer det anförda,

av ovan kunna beräknas komma att belöpa sig till ungefär enahanda summa.

Enligt gällande bestämmelser bestridas kostnaderna för nyan- Kostnader

nu skaffning och underhåll såväl böcker och undervisningsmateriell som ,ájüifgffggh

för läroverket behövlig materiell biblioteks- och materiellannan av kassan. Från densamma bestridas jämväl trycknings- och expeditionskostnader Kassans ordinarie inkomster utgöras av dels en av-

m. m. gift 3 kronor för varje lärjunge, inskrives vid läroverket, dels

av som

terminlig avgift 4 kronor 50 öre för lärjunge, icke därifrån en av som i föreskriven ordning befrias. Enligt gällande praxis åtnjuta endast

obemedlade lärjungar befrielse från avgift till denna kassa. Höstterminen 1918 erlades avgifter 80 á lärjungarna vid de högre läro-

av av

76 vid realskolorna och 83 % vid samskolorna. Med verken, av á av hänsyn till otillräckligheten i kassornas inkomster medgav 1911 års riksdag, den terminliga avgiften, vilken alltsedan 1850-talet utgått med

att nyssnämnda belopp, från och med höstterminen 1911, dock högst till och

med vårterminen 1916, skulle kunna få ökas till högst 7 kronor. Av 1916 års riksdag förnyades medgivandet, dock högst till och med vårterminen 1919. Slutligen har 1919 års riksdag medgivit, att avgiften till kassan till och med vårterminen 1922 må kunna höjas till 10 kronor i

terminen.

De kommissionen verkställda undersökningarna hava givit vid

av handen, att kristiden, tack bl. ovanberörda höjning i avgifterna, icke

vare a. i allmänhet medfört någon försämring kassans ställning, ehuru å andra

sidan inkomsterna uppenbarligen i regeln torde hava varit

otillräckliga

för att nöjaktigt tillgodose de behov, för vilka de äro avsedda. På enahanda sätt, i det föregående skett beträffande ljussom och vedkassorna, har kommissionen för att erhålla utgångspunkter för ett bedömande hithörande förhållandens lämpliga ordnande iden av nya skolorganisationen funnit sig böra till början meddela en en sammanställning av biblioteks- och materiellkassornas utgifter under femårsperioden 1915-1919. Tabellen utvisar, att utgifterna för samtliga läroverk stegrats med

55 få. Genomsnittliga årskostnaden under femårsperioden för lärjunge

utgör ungefär 12 kronor 50 öre, högst vid de högre läroverken 13 kro-

Biblioteks- och materráellkassornas utgifter åren 1915-1919.

Anm. Nya elementarskolan är icke medräknad.

Högre allmänna Realskolor för Samtliga allmänna i läroverk statens Samskolor gossar läroverk l Kassans utgifter Kassans utgifter Kassans utgifter Kassans utgifter

Å r

r i l 1 pro-. 1 pro-. . . 1 pro- 1 proi centav centav centav centav utgif- utgif- utgif- utgif- , l. kronor . kronorr 1. kronor 1. kronor { tema tema tema tema

J	år 1915	är 1915	år 1915	år 1915
l	1
1915 \| 201 664: 45 100 42 762: 49 100 29 368: 100 273795: 100

. . . . . . . 41 35

1916 - 207043:55 103 46 843:22 110 28940: 99 282827: 103 . . . . . . . 92 69

1917 208343:37 103 51 918:26 121 29 097:07 99 289358: 106 . . . . . . . 70 . 1918 232 606:03 115 59 294:36 139 31 742:51 108 323 642: 118 . . . . . . . 90

1919 300 600:99 149 78 289: 22 183 44202: 151 423092: 155 . . . . . . . 06 27

Medeltal för åren

1915-1919

Hela kostnaden 230051:68 114 55 821:51 131 32 670:18 111 318 543:37 116 . .

För läroverk 6 217:61 114 2 791:08 131 1719:48 111 4 191:36 116 . . .

För undervisnings-

avdelning 320:76 112 283:07 124 241:29 106 303:43 113 . . . i För lärjunge 13: 111 25 11:06 121 10:92 101 12:53 111 . . .

nor 25 öre, lägst vid samskolorna 10 kronor 92 öre. Beräknad efter antalet undervisningsavdelningar uppgår medelkostnaden till 303 kronor. I motsats till vad fallet var beträffande ljus- och vedkassorna, växlar emellertid genomsnittskostnaden ganska avsevärt, mellan 321 kronor vid de högre läroverken och 241 kronor vid samskolorna; realskolornas medelkostnad utgör 283 kronor.

Beträffande sättet för förevarande utgifters framtida bestridande bör ihågkommas, att efter kommissionens i det föregående framställda förslag sådana utgifter, betingas anskaffning och underhåll

som av av egentlig inredningsmateriell, skola påvila vederbörande kommuner. Ett utsträckande av kommunens förpliktelser i berörda avseende att

omfatta jämväl undervisnings- och biblioteksmateriellen möter efter kommissionens förmenande avgörande betâinkligheter. På intet område sko-

av lans verksamhet är överdriven sparsamhet olämplig än här. I all-

mera mänhet torde det nämligen gälla, att, ju bättre och fullständigare materiell som står till undervisningens förfogande, desto bättre kvalificerad bör undervisningen kunna bliva. Skulle det ankomma på vederbörande läroverkskomniun att sörja för skolans förseende med erforderlig undervisningsmateriell, torde anslagen för ändamålet, då det svårligen låter sig göra att författningsmässigt fastställa bestämda belopp, mångenstädes särskilt

under ekonomiska depressionsperioder komma att utmätas med sådan

knapphet, att fara kan uppstå för att de icke skola Visa sig tillräckliga. De ogynnsamma följderna bristfällig materielltillgång hava, särskilt

av en under den förflutna kristiden, gjort sig starkt kännbara. Det har under dessa omständigheter synts kommissionen i hög grad angeläget att söka åvâtgabringa sådana anordningar, att de olika läroanstalterna må kunna

erhålla bestämda garantier för tillräckliga medel till undervisningsmateriel-

lens vidmakthållande. Ur denna synpunkt torde den ändamålsenligaste utvägen vara, att anslag lämnas direkt statsmedel, beräknat efter

av på förhand bestämda, för de olika skoltyperna enhetliga grunder. Till befordrande nödig varsamhet vid materiellanskaffningen bör stats-

av bidraget beräknas större, än att det med klok hushållning förslår till mötande av läroverkets normala behov, varvid emellertid praktiska skäl

av möjlighet för skolans ledning bör finnas att, besparing något år kan

göras, ett följande år disponera de sålunda uppkomna besparingarna. Med hänsyn härtill torde det få lämpligt, att vid varje läroverk

anses allt framgent biblioteks- och materiellkassa finnes, från vilken angivna

en kostnader bestridas och till vilken statsbidraget bör infiyta.

En närmare undersökning karaktären hos de utgifter, vilka bib-

av lioteks- och materiellkassan för framtiden skulle komma att bestrida,

har övertygat kommissionen därom, att dessa i vissa delar äro i väsentlig grad beroende antalet undervisningsavdelningar vid läroverket.

av Till detta slag utgifter höra underhållet av kartor och planscher, av

av fysiska och kemiska apparater för demonstrationer och försök under lektionerna, preparat och museiföremål för undervisningen i biologi m. m.

I andra avseenden måste lärjungeantalet utslagsgivande för ma-

anses teriellbehovet. Detta är fallet med antalet av de vid vissa lek-

ex. tioner erforderliga handböcker i litteratur, det icke åligger varje

som lärjunge att anskaffa, ävensom del förbrukningsmateriell, såsom

en kemikalier vid laborationerna. Och slutligen kan det icke förnekas, att

vissa utgifter, äro att hänföra till expeditionskostnader, för olika

som läroverk typ kunna i viss mån oberoende av skolans

av samma anses storlek.

Med hänsyn till berörda faktiska förhållanden har det synts kommissionen ändamålsenligt, att statsbidragen till här ifrågavarande ända-

mål utgå ett gemensamt reservationsanslag till undervisnin

av och biblioteksmateriell samt expeditionskostnader m. m. Sagda an-

slag torde lämpligen kunna efter närmare angivna grunder av skolöverstyrel-

fördelas på de olika läroverken. Kommissionen har därvid föreställt sig, sen att, till underlättande arbetet med anslagets fördelning och främjande

ett sunt ekonomiserande med de tillgängliga medlen, vissa grundav belopp borde för de olika läroverkstyperna fastställas, med vilka vederbörande skolas ledning alltid hade att räkna. Fastställandet såväl

av sagda grundbelopp de allmänna principer, efter vilka fördelningen

som i övrigt bör torde böra ankomma på riksdagen isamband med

äga rum, anslagets beviljande. Att för närvarande angiva några säkra hållpunkter

i fråga beloppens och därmed jämväl beträffande anslagsbehovets

om storlek givetvis stora svårigheter, så mycket den här

möter mera som

ifrågasätta anordningen, såsom redan erinrats, icke av kommissionen föreslås till omedelbar tillämpning och det icke är möjligt att överblicka

sig behov eller prisläge tioårsperiod framåt.

vare en

Med utgångspunkt från vad framhållits rörande anslagsbe-

ovan hovets relation till antalet undervisningsavdelningar vid varje läroverk samt storleken utgifterna biblioteks- och materiellkassan under fem-

av ur

årsperioden 1915-1919, torde kunna uppskatta anslagsbehovet vid

man läroverk utan parallellavdelningar för undervisnings- och biblioteksmateriell

samt expeditionskostnader till omkring 300 kronor för lärjungeavdelning,

Varjämte för bestridande sistnämnda kostnader ytterligare ett belopp

300 kronor för realskola eller flickskola och 500 kronor för realskola av

och gymnasium i förening, i varje fall utan parallellavdelningar, böra

beräknas.

Klart är, att ett läroverk med parallellavdelningar har större materiellbehov än sådant utan dylika, liksom för övrigt att medelbehovet icke växer proportionellt med antalet sådana avdelningar, enär materiellen delvis utan olägenhet kan i stor utsträckning brukas gemensamt. Jämväl torde det böra beaktas, att behovet för gymnasiets del anslag för

av undervisningsmateriell måste något större än för real- eller flick-

anses

skola. Realgymnasiet påkallar sålunda bl. a. dyrbar experimentell utrust-

ning, medan latingymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet, särskilt med

hänsyn till den läggning undervisningen, kommissionen tänkt sig,

av som torde böra vida bättre än hittills förses med materiell i form böcker

och planschverk. De belopp, med tillämpning av här antydda grundsatser sy-

som

böra tillkomma de olika läroverkstyperna för bestridande av deras nas normala utgifter till här förevarande ändamål, utgöra:

för realskola 1 500 kronor,

realskola, förbunden med ñickskola C-typ 1 800 kronor,

realskola, förbunden med flickskola B-typ, där ñickskolans

lägsta klass är att betrakta såsom parallellavdelning till real-

skolans högsta, 2 300 kronor,

för realskola, förbunden med gymnasium 1 700 kronor med tillägg

1 000 kronor för Varje gymnasielinje,

för flickskola A-typ 2100 kronor, av lyceum 2700 kronor.

Utöver det anslagsbelopp, betingas de angivna

som av ovan normalanslagen till de skilda läroverken, måste med hänsyn till växlande

förhållanden, såsom förekomsten parallellavdelningar, olika gymnasie-

av linjer, lärjungefrekvensen vid läroanstalten i fråga stå till förm. m., fogande ett alltför knappt tilltaget belopp, vilket efter närmare ur prövning ytterligare anslag kunna tilldelas läroverk, där

omständig-

heterna göra sådant nödvändigt. Enligt kommissionen verkställda av beräkningar rörande de tillämnade läroverkens antal och omfattning

torde det årliga anslagsbel1ovet kunna uppskattas till 600 000 omkring

kronor, 450 000 kronor beräknas motsvara de ovannämnda normalvarav anslagen och 150000 kronor tilläggsanslaget. Härvid är särskilt att märka, dels att de nyupprättade fiickskolorna

ibegynnelsen erfordra större belopp för anskaffande oundgänglig

materiellutrustning, vilket krav tillgodosetts därigenom, att bidraget

ovan från början föreslagits böra utgå med fullt belopp, dels och framför allt

att den obligatoriska undervisningen i slöjd och husligt arbete ställer

krav på materielltillgång, vartill de nuvarande allmänna läroverken icke hava att förete någon motsvarighet.

I det föregående har erinrats., att premie- och fattigkassans årliga Tillfälligt understöd- inkomster rektor och kollegium må användas dels till belöning åt lärjande be- av av hövande lär- jungar för flit och framsteg, dels till understöd vid sjukdom för de mest jungar.

behövande av skolungdomen samt till begravningshjälp, då någon medel-

lös lärjunge avlidit. Förutom frivilliga gåvor utgöras kassans av m. m. inkomster av viss andel i den avgift, lärjunge erlägger vid inskrivsom

ningen.

Storleken kassans utgifter framgår vidstående översikt. av av Efter kommissionens uppfattning bör här ifrågavarande kassai något modifierad gestalt förefinnas även inom den skolorganisationya nen. Erfarenheten giver vid handen, att det mången gång kan vara av synnerlig betydelse för läroverket att äga möjligheter att bringa ekosnar nomisk hjälp åt lärjungar, därav äro i behov. Denna sida kassom av

Premie- och fattigkassornas utgifter åren 1915-1919.

Anm. Nya elementarskolan är icke medräknad.

Högre al äma. Realsknlor för Samtliga allmänn lämvgk Statens samskolor gossar läroverk

Kassansutgifter Kassans utgifter Kassansutgifter Kassans utgifter

Å r i pro- .1pro- 1. pro- .1procentav centav centav centav

Sååå:

i kronor i kronor i kronor :få: i kronor

år år år är 4 1915 1915 1 1915 1915 |

1915 1911280 E100 5 895:90 100 3 397:63 100 28 406:33 100

. . . . . . . 1916 22486:82 118 5871: 93 100 3301:25 97 31 660: 111 . . . . . . . - 1917 22 951:79 i 120 6 243:24 106 4 217:15 124 33 412:18 118 . . . . . . . 1918 25 692:58 134 8761:58 149 4 419:50 130 38 873:66 137 . . . . . . . 1919 27636:89 145 8960: 87 152 4816: 78 142 41414: 54 146 . . . . . . . 1 1 l Medeitai för åren 1915-1919 l

Hela kostnaden 23576:18 123 7 146:70 121 4030: 46 119 34 753:34 122 . . För läroverk 637:19 h123 357:34 121 212:13 119 457:28 122

. . . För undervisningsavdelning 32:87 122 36:24 115 29:77 113 33:10 119 . . . För lärjunge | 1:36 120 1:42 126 1:35 108 1:87 117 . . . |

uppgift träder efter kommissionens förmenande alldeles bestämt i sans

förgrunden. Däremot hyser kommissionen den åsikten, att premieutdel-

ningen icke är någon större betydelse för undervisningsarbetet, sär-

skilt med hänsyn till svårigheten att på ett fullt rättvist sätt fördela pre-

mierna så, att de verkligen komma att utgöra den uppmuntran, som där-

med Den del här ifrågavarande kassas inkomster, som nu avses. av

tages i anspråk för inköp premier, torde få vida bättre användning,

,av en

medlen i stället utginge i form understöd åt behövande lärjungar: om av

Kommissionen vill därför föreslå, att kassan under namnet läroverkets

understödskassa får till uppgift att lämna sådana understöd.

Även under förutsättning, att de medel olika slag, inav som nu flyta till premie- och fattigkassan, kollektmedel, ersättning för helgon

23-21 0409. I.

skyld m. m., fortfarande komma att utgå, torde det beñnnas ändamålsenligt, att de lärjungar, som icke äro att såsom medellösa, vid in-

anse

skrivningen i läroverket alltjämt erlägga inskrivningsavgift,

en vilken oavkortad bör tillfalla understödskassan. Denna avgift torde böra fastställas till ett lämpligt belopp, förslagsvis 20 kronor, varvid nedsättning i densamma skall lämnas mindre bemedlade lärjungar. Däri-

garanteras understödskassan fast, jämförelsevis betydande ingenom en komst, som kan möjliggöra ett önskvärt understödjande av särskilt fattiga lärjungar, vilkas antal inom läroverken med den nya skolorganisationen kan väntas i avsevärd mån stegrat.

Kom la Slutligen vill kommissionen bringa i erinran ett annat spörsmål, mun a bidrag jm-

som i nu förevarande sammanhang med nödvändighet påkallar syn-

Hirjuvngar, -ic/cclamm-ts- beaktande. De i det framställda till be-

nerligt föregående förslagen

bcrfittigazlc i Hiro Lier/cs- stridande av de allmänna läroverkens utgifter utgå från den förutsätt- Icommunc-n. ningen, att vederbörande läroverkskommuners ekonomiska förpliktelser i vissa avseenden omedelbart vidgas. Härmed tränger sig den frågan fram till ökad aktualitet, i vad mån läroverkskommunen i eller

en annan form kan anses berättigad att tillgodoräkna sig ersättning för sina direkta utgifter lokaler, bränsle, belysning m. m. för undervisningen av sådana lärjungar, som hava hemortsrätt i andra samhällen. Ett stort antal allmänna läroverk och åtskilliga flickskolor mottaga för närvarande i betydande utsträckning genomsnittligt omkring 30 procent lär-

- jungar med hemortsrätt utanför läroverksstaden. Och jämväl i fråga

de kommunala mellanskolorna föreligga sällan liknande förhålom landen. I flera fall har man beträffande sistnämnda läroanstalter sett sig föranlåten avfordra lärjungar från främmande kommuner särskilda ter-

minsavgifter.

Det torde icke kunna förnekas, att det, särskilt då de i läroverkskommunen icke hemortsberättigade lärjungarnas antal når mycket avsevärd omfattning eller läroverket är förlagt till ett mindre samhälle med mera betungande kommunalutskylder, från kommunens synpunkt måste förefalla obilligt, att kommunen skall för sitt skolväsen vidkännas utgifter, i väsentlig mån betingas att lärjungar från andra kom-

som av

muner, utan kostnad för dessa, erhålla sin utbildning vid

ortens läroverk. Å andra

sidan får icke förbises, att tillvaron

av ett statsläroverk inom orten för befolkningen medför avsevärda fördelar

i olika hänseenden, och att det med hänsyn härtill och i betraktande

jämväl

av det betydande bidrag statsmedel, till

av som ifrågavarande undervis-

ningsverksamhet utgår, icke kan orimligt, att

anses lärjungar utan hem-

ortsrätt i samhället i viss omfattning vid läroverket

mottagas. Emellertid torde det få befogat, att vederbörande kommun

anses på ett eller

annat sätt hålles i någon mån skadeslös för de ökade

utgifter, som

kunna framkallas den ifrågavarande

av lärjungetillströmningen.

Vid lösandet här berörda spörsmål torde olika

av utvägar kunna tänkas anlitade. Sålunda har kommissionen

övervägt, huruvida läroverkskommunen skulle äga att för samtliga icke därstädes

hemorts-

berättigade lärjungar uppbära gottgörelse med det

belopp, som kunde

anses täcka kommunens direkta omkostnader för de

ifrågavarande lär-

jungarnas undervisning. Enär emellertid enligt kommissionens förut

ut-

talade uppfattning terininsavgifter framdeles icke skola förekomma, böri

sådant fall icke lärjungen eller hans målsman för

svara nämnda kostnaders ersättande. I stället torde vederbörande hemkommun

skäligen

böra åläggas att till läroverkskommunen utgiva

ersättningen. En dylik

ståndpunkt finner ett starkt stöd i det förhållandet, förstnämnda

att kommun, om inom densamma funnits upprättad sådan skola, här.

som avses, i annan form skulle haft att bestrida kostnaderna för

den i den-

samma boende ungdomens undervisning. Däremot torde, frånsett

även den rent principiella ställning, kommissionen

intagit i fråga lär-

om jungeavgifterna, icke någon rättsgrund stå att åberopa till förmån för

en anordning, som pålägger den enskilde ökade direkta kostnader för

undervisnings erhållande på grund frånvaron å ort Viss

av en av en skolform.

Kommissionen har emellertid jämväl övervägt, icke

om hemkom-

munens ersättningsskyldighet på olika sätt kunde och borde begränsas.

Det kan nämligen göras gällande, att lärjungar, vilkas hem

äro belägna

så näraintill den läroanstalt, vari de åtnjuta

undervisning, att de där

kunna bo, läroverkskommunens synpunkt

ur intaga en annan ställning

än de, äro hänvisade att under lästerminen bo i läroverksorten,

som och att i anslutning härtill skulle kunna finna en lämplig utgångs-

man punkt för begränsning den främmande kommunens skyldighet att

av lämna gottgörelse för de med undervisningen förenade kostnader. Och vidare kan framhållas, att den särskilda ställning inom skolsystemet, som gymnasierna onekligen intaga, ävensom den stora betydelsen därav, att gymnasiernas rekrytering studiebegåvade elever på allt sätt underlättas,

av för gymnasicrna motiverar andra bestämmelser än för real- och flickskolor.

Vid övervägande samtliga på ärendet inverkande omständig-

av heter har kommissionen funnit så avgörande praktiska svzirighcter vara

förbundna med begränsning av hemkommunens ersättningsskyldighet

en enligt förstnämnda alternativ, att kommissionen icke velat ifrågasätta en sådan anordning. Vad åter angår tanken, att gymnasiets lärjungar skulle undantagas från eventuell ersättningsplikt, måste det efter kom-

en missionens uppfattning ligga i öppen dag, att de jämförelsevis få

anses samhällen, där dylika läroanstalter bliva förlagda, förekomsten av

genom ett gymnasium åtnjuta så betydande förmån framför andra samhällen,

redan häri har tillräcklig anledning att icke ifrågasätta någon att man en särskild ersättning för i gymnasium undervisade lärjungar med hemortsrätt i kommun än läroverksstaden. I riktning talar jäm-

annan samma väl med styrka vad framhållits rörande gymnasiets ställning inom

ovan skolorganisationen samt vikten gymnasiernas rekrytering med lärjun-

av gar från skilda håll.

" Kommissionen får därför föreslå, att kommun, i vilken realskola eller flickskola är belägen, må äga rätt att för lärj i någon

unge

dessa skolor, tillhör kommun, denna kommun av som annan av

läroverkskommunens kostnader för

uppbära en ur synpunkten av

vederbörande lärjunges undervisning skälig ersättning. Beträffande storleken sagda ersättning har kommissionen på grundval de

av av kostnader, beräknats med föreslagna ordning skola i genomsnitt

som ovan komma att påvila vederbörande kommuner, ansett sig kunna för närvarande uppskatta ersättningen i fråga för varje lärjunge till 60 kronor för läsår. Givetvis måste sagda ersättning, då berörda ordning vinner tilllämpning, avvägas efter då rådande prisläge samt lämpligen fastställas

belopp. Åt vederbörande lokala styrelse till ett för hela riket gällande

torde böra uppdragas att uppbära avgifterna i fråga

I detta sammanhang vill kommissionen slutligen erinra därom, att sådana lärjungar, vilka, ehuru de i sin hemort äga läroanstalt av den typ, vari de önska åtnjuta undervisning, likväl undervisas annan ort än hemorten, böra underkastas särskilda bestämmelser. För här ifrågavarande lärjungar torde i regeln icke föreligga något nödtvång att förlägga skolgången till ort än hemorten, och det kan billigt, att vid

annan anses sådant förhållande hemkommunen skall vara pliktig att lämna ersättning för sådan lärjunges undlervisning å ort. I de fall, varom här är

annan tal, lärjunge ellesr hans målsman böra åläggas att till läroverks-

synes kommunen utgiva gottgölrelse till fastställt belopp.

Uteslutas kan emellertid icke, att sådana förhållanden i särskilda fall kunna föreligga, att kommun eller lärjunge skäligen bör befrias helt eller delvis från utgivandet berörda gottgörelse. Med hänsyn härtill

av torde vederbörande lokala styrelse böra äga att efter företagen prövning

lämna den nedsättning eller befrielse, som föreliggande omständigheter

kunna betinga.

Till sist torde böra erinras, att antydda anordning givetvis

ovan icke kan eller bör få förhindra samverkan på överenskommelsens väg mel-

lan närliggande kommuner vid åvägabringandet av möjligheter till un-

dervisning å realskolestadiet inom en ort. Tvärtom utgör en dylik samverkan enligtkommissionens uppfattning den ändamålsenligaste for-

för här ifrågavarande angelägenhets ordnande. Sålunda träffat avmen tal torde böra träda i stället för den reglering, kommissionen här förordat.

Lokal styrelse.

Såsom redan antytts, förordade omläggning veder-

synes nu av börande orters ekonomiska förpliktelser för läroanstalternas upprätthållande böra föranleda, att ett visst medinñytande vid läroverkets förvaltning tillerkännes medborgarna inom orten. På sätt är fallet beträf-

nu fande blott statens samskolor utan också de tekniska läroverken, torde detta önskemål kunna realiseras därigenom, att såväl real- och flick-

skolorna som ock gymnasierna och lyceerna ställas under inseende lokal styrelse med alltför

av en begränsad befogenhet. Häri-

genom skulle jämväl utsikt vinnas att kunna draga fördel av och till läroverken fastare knyta det intresse för skolan och dess

Verksamhet, som kan

förväntas tillñnnandes hos föräldrar vara och målsmän inom olika samhällslager, och såmedelst åvägabringa livligare förbindelse en mellan hem och skola, än för närvarande förefinnes vid som de allmänna lärovcrken. Där inom ort två eller flera läroanstalter

samma förekomma, synes

som regel lokalstyTelsen böra eventuellt vara gemensam, uppdelad i flera nämnder. Skulle emellertid svårigheter för sådan en anordning yppa sig, vilket inom de stora samhällena icke torde kunna uteslutas, och det sålunda

skulle beñnnas ändamålsenligt, att skilda styrelser mera utses för olika läroanstalter eller olika sådana, böra under grupper av alla omständigheter garantier för på ett betryggande ordnad en sätt samverkan mellan

de skilda styrelserna åvägabringas. Jämväl önskar kommissionen betona vikten därav, att samverkan kommer till stånd mellan här

ifrågavarande

styrelse och folkskolans ledning inom orten.

Beträffande regleringen området för sagda

av lokalstyrelses verk-

samhet torde den närmaste förebilden böra sökas dels i den nuvarande styrelsen för statens samskolor, dels imotsvarande myndighet vid de tekniska läroverken samt vid de kommunala mellanskolorna. Sålunda torde styrelsen lämpligen böra öva allmän tillsyn över skolan, framför

allt i vad rör dess ekonomiska och hygieniska

som förhållanden, varvid

styrelsen städse har att tillvarataga läroanstaltens intressen. Vidare

synes åt styrelsen böra uppdragas att antaga vissa lärare ex. e. o. lärare för kortare tid samt timlärare, att, i anslutning till vad nu sker i fråga de tekniska läroverken, avgiva yttrande vid tillsättom

ningen av lärare och rektor, ävensom befogenhet att handlägga vissa

disciplinära ärenden rörande lärjungarna. Tillika bör styrelsen främja

god ordning och gott samarbete vid vederbörande läroanstalt genom att

söka utjämna möjligen uppkommande misshälligheter eller, detta icke om skulle visa sig möjligt, hos närmast överordnade myndighet påkalla erforderliga åtgärder. Jämväl torde styrelsen böra avgiva förslag till

tjänstgöringsbetyg för rektor samt äga rätt att uttala sig vid utfärdande

tjänstgöringsbetyg för lärare. Enär den organisation, som av kom- .av missionen förordas, inrymmer åt de skilda läroanstalternas ledning en viss grad rörlighet beträffande språkföljd nr, synes den lokala sty-

av m. relsen jämväl i dessa avseenden kunna erhålla ett betydelsefullt verksamhetsfáilt. Över huvud önskar kommissionen giva uttryck åt den

uppfattningen, att den här föreslagna styrelsen bör finna sin förnämsta uppgift i att i olika hänseenden förmedla det för skolans hela Verksamhet djupt betydel sefulla samarbetet mellan samhälle, hem och skola, samt att styrelsen, för att Vinna all den handlingsfrihet, som lämpligen anses böra tillkomma densamma, må erhålla vidsträckt befogenhet, som förhållandena kunna betinga. Givetvis bör styrelsens arbete försiggå under lämpligt avpassad samverkan med kollegiet.

Ur nu berörda synpunkter är det angeläget, att nämnda samband erhåller ett klart uttryck vid fastställandet av styrelsens sammansättning. Kommissionen finner sig icke hava anledning att i detta sammanhang närmare inlåta sig på sagda spörsmål utan inskränker sig att betona, att å sidan vederbörande anslagsgivare, stat och

ena kommun, å den andra skolans lärare och lärjungarnas föräldrar därvid böra bliva företrädda. Staten synes lämpligen kunna representeras på det sätt, att styrelsens ordförande för viss tid förordnas Kungl. Majzt

av eller skolöverstyrelsen. Läroverkskommunen torde böra äga rätt att genom vederbörande kommunalrepresentation utse visst antal ledamöter. Läroanstaltens rektor bör vara självskriven ledamot av styrelsen, varjämte, i enlighet med vad nu gäller i fråga om folkskolans lokala myndighet, åt en av kollegiet utsedd representant torde böra tillförsäkras rätt

.att i överläggningarna deltaga.

Övergångsanordningar.

Kommissionens i det föregående utvecklade förslag beträffande läroverkens framtida ekonomiska förhållanden hava till förutsättning terminsavgifternas avskaffande. Såsom redan erinrats, hyser kommissionen den uppfattningen, att denna förutsättning icke omedelbart och i ett slag låter sig realiseras, bland annat på grund av de icke oväsentligt ökade krav, därigenom komma att ställas på kommunens och statens eko-

som

nomiska bistånd, och med hänsyn jämväl därtill, att det icke är möj-

ligt att på förhand bilda sig säker föreställning omfattningen

en om

av de förpliktelser, som med dylik anordning skulle åläggas det

en allmänna. Kommissionen har alltså funnit försiktigheten bjuda, att den nya ordningen härutinnan, liksom i fråga om skolornas organisation i det hela, allenast successivt bringas i tillämpning från tiden punkt, som det må ankomma på riksdagen att bestämma. Under avvecklingens första tid, förslagsvis tioårsperiod, böra terminsavgifter en alltjämt utgå till bestridande vissa delar läroverkens driftkostnader, av av på sätt nedan närmare antydes. Vid utformandet planen för terminsav

avgifternas avskrivning har kommissionen eftersträvat att åvägabringa

en anordning, som, på samma gång den tager bestämt sikte på det framtida tillståndet, är så avvägd, att den medgiver ett närmande stegvis mot slutmålet med den hastighet, förhållandena må medgiva. som anses Underhåll Beträffande till början anskaffning och underhåll läroveren av och Lnrcrl-

ningarldro-kens lokaler och inredningsmateriell. samt fastigheten. aliggandeo .

"üjöfgfs avgälder synes det rimligt, att kostnaderna härför från början bestri-

das av vederbörande kommuner. En motsatt anordning kunde lätteligen leda till att man, i avvaktan på de bestämmelsernas ikraftträdannya de, uraktläte att anskaffa och vederbörligen underhålla materiellen i fråga. Och vad angår upprättandet skolor, torde kostnaderna för av nya nyanskaffning av behövlig inredningsmateriell bliva så betydande, att de icke

skäligen kunna bestridas medelst lärjungeavgifter utan med nödvändighet

påkalla ekonomiskt bistånd kommun eller stat. Tanken på anslag av av statsmedel till här förevarande ändamål under relativt kort övergångsen period måste redan principiell synpunkt tillbakavisas, då det enligt komur missionens åsikt ligger i övergångsanordnings natur, att den icke been stämt strider mot såväl gällande blivande ordning. Jämväl torde det som böra beaktas, att ett ålåggande för vederbörande kommun att för svara utgifterna i fråga formellt lämpligen bör komma till stånd i samband med beslut ordnande vederbörande orts läroverksorganisation. om av På grund det anförda håller kommissionen före, att kommuns av förpliktelser i här berörda avseende omedelbart böra bringas i tillämp-

ning. Härigenom skulle del utgifter, bestridas genom lärjunge-

en som nu avgifter, komma att övertagas kommunen och sålunda inga avgifter

av till byggnadsfonden behöva upptagas.

Vidkommande därefter sättet för bestridande omkostnaderna för Uppvärm-

ning, belys-

belysning och rengöring torde det, med hänsyn till vad

uppvärmning, ning

m. m. förut erinrats angående den minskning i de kommunala utgifterna för det

högre skolväsendet, i det stora flertalet samhällen skulle inträda i

som och med den föreslagna reformens genomförande, kunna anses rimligt, att kommunen i viss utsträckning bidrager till ifrågavarande kostnaders bestridande redan under övergångstiden. Vid över-

vägandet, i vilken utsträckning detta lämpligen bör ske, har kommis-

sionen ansett sig berättigad ifrågasätta, att till början minst en

sagda kostnader böra påvila kommunen för att successivt

fjärdedel av

ökas, i mån terminsavgifterna, där sådana förekommit, av-

samma som skrivas. Ifrågavarande bidrag må icke påfordras till större belopp, än

motsvarar hälften nämnda kostnader, därest icke kommunen som av

omfattning bestritt desamma, såsom fallet varit vid vissa

tidigare i större

kommunala skolor. Jämväl starka skäl föreligga för att den vid

synas

läroverk behövliga vaktbetjäningen utan uppskov anställes på

respektive

och kommissionen har med hänsyn härtill funnit åtkommunens stat,

i berörda syfte böra i samband med nyorganisationen omedelbart

gärder

påkallas. V under ifråga-

På de i det föregående anförda grunder böra nu Uncle-r-

anskaffande vid- vzsnmgsvarande övergångsperiod kostnaderna för och

ønatemell. makthållande undervisningsmateriell och böcker bestridas,

hittills skett vid de allmänna läroverken. Lämpligast på sätt som torde att ensartade i berörda avseenden tillämpas, vare sig

vara, normer läroverket utgör samskola, eller ñickläroverk och oberoende av huru-

gossvida avgifter förut upptagits eller icke.

Genom successiv ökning statens och kommunens bidragsskyl-

i med fastställda grunder kunna terminsavgifterna efter

dighet enlighet

hand ytterligare nedbringas.

På den för läroverk fungerande styrelsen bör det

varje lokala

ankomma att omhänderhava prövningen terminsavgiftsärenden enligt

24-2104052. I.

grunder, statsmakterna fastställas och i det hela torde kunna som av som överensstämma med de gällande. Allenast den förändringen nu synes lämpligen böra komma till stånd, att för medellösa lärjungar befrielse eller nedsättning må kunna meddelas även beträffande den del av avgiften, som utgår för bestridande kostnaderna för uppvärmning och beav

lysning.

Enskilda läroverk och enskild undervisning. De riktlinjer, för förevarande utredningsarbete angivits i som nu protokollet över ecklesiastikärenden den 31 december 1918, innebära, att de nuvarande privatläroverken äro avsedda att inom den blivande skolorganisationen regelmässigt ersättas statliga eller kommunala läroav anstalter. I den mån fortvaro givetvis i begränsad omfattning - - av läroanstalter nyssnämnda art jämväl i framtiden kan befinnas av vara av betydelse, skall dock grundsatsen folkskolan såsom den enda, om gemensamma barndomsskolan vägledande även å ifrågavarande vara nu område. Då det gällt att taga ståndpunkt till skolreformen i denna del, har kommissionen icke kunnat förbise, att privatskoleväsendet isamband med försöken att i andra länder förverkliga enhetsskolan visat tendens på att ett osunt sätt tilltaga i omfattning. Enär farhågor givetvis kunna förefinnas och jämväl kommit till uttryck, att liknande icke önskvärd en utveckling skulle komma att äga också i vårt land, har det för komrum missionen varit angelägenhet synnerlig vikt att ägna särskild en av omprövning åt spörsmålet, huru staten vid förändrad organisation en av undervisningsväsendet skall kunna reglerande ingripa till förhindrande av uppkomsten utav möjliga missförhållanden härutinnan. Kommissionen har vid övervägande detta spörsmål, såsom redan av

i det föregående framhållits, funnit förhållandena nödvändiggöra stark

en begränsning av de nuvarande statsanderstödda privatlároverkeøzs antal. Att icke de nämnda läroanstalterna enligt kommissionens mening böra i full utsträckning ersättas av statliga läroverk, har sin grund uteslutande däri,

att det ur synpunkten undervisningsväsendets utveckling ansetts önsk-

av värt att fortfarande äga tillgång till ett mindre antal läroanstalter, vilka

friare organisation skulle kunna med framgång dels tjänstgöra

genom en såsom försöksläroverk i egentlig mening, dels även i vissa hänseenden komplettera statens undervisningsanstalter.

De enskilda, statsunderstödda läroverkens föregående verksamhet har ådagalagt, att åtskilliga dessa skolor, särskilt under vissa perio-

av der sin tillvaro, varit av stor betydelse för undervisningsväsendets

av allmänna utveckling i egenskap av vägröjare för nya uppslag och värdefulla reformer å undervisningens område. Erfarenheten har sålunda givit bestämt stöd för den uppfattningen, att en friare organisation förening med insiktsfull och dugande ledning kan utgöra en viktig förutsättning för framgångsrik pedagogisk försöksverksamhet. Därtill

en kommer, att vissa de nuvarande statsunderstödda enskilda läroverken

sin organisatoriska anordning och sina verksamheten föresatta genom mål måste på ett lyckligt sätt fylla uppgifter, icke kunnat i

anses som lika mån tillgodoses i statens hittillsvarande läroanstalter.

Såsom i det föregående närmare utvecklats, torde emellertid, vad

sagts, efter vad kommissionens undersökningar givit vid handen, som nu

äga giltighet endast beträffande ett mindretal de ifrågavanumera av rande skolorna. De ekonomiska svårigheter, varunder det övervägande antalet enskilda läroverk under de senast gångna åren nödgats utföra sitt arbete, hava icke kunnat undgå att i visst avseende ogynnsamt inverka på detta. Utan ett understöd från det allmänna, vida kraftigare än det normalt utgående, torde någon förbättring härutinnan i framtiden icke komma att inträda, heller de orimligt höga terminsavgifterna kunna nedbringas.

Då kommissionen funnit sig, på sätt uttalandena till statsrådsprotokollet angiva, böra påkalla fortsatt statsunderstöd endast till ett starkt begränsat antal enskilda läroanstalter, har detta skett med hänsyn tagen dels till den omständigheten, att den av kommissionen föreslagna framtida skolorganisationen är avsedd att tillgodose jämväl den kvinnliga ungdomens undervisning inom statliga läroanstalter, dels också där-

till, att nämnda skolorganisation erhåller en högre grad av rörlighet än

den nuvarande, varigenom värdet organisationsformer och under-

av nya visningsmetodei lättare kan prövas även vid statens läroanstalter. Givet

är, att under här angivna förhållanden behovet enskilda läroanstalter av av motsvarande karaktär skall bliva avsevärt mindre framträdande än för närvarande. Det bör dock icke uteslutet, att staten för framtiden anses i vissa fall kan finna lämpligt understödja pedagogisk

en verksamhet,

som visat sig vara därav i särskild grad förtjänt och icke har som naturlig plats inom statens organisation.

Principer Det torde böra förbehållas i samband med det slutliga en senare, för det franztirlrø övervägandet av skolväsendets anordning å varje särskild ort företagen understöddetaljprövning att undersöka, vilka enskilda läroanstalter eller jaozrlct a av ena enskilda andra anledningen böra ifrâgakomma till fortsatt statsunderstöd. De all- Iir0anstalter. männa grundsatser, som efter kommissionens uppfattning vid sagda urval böra vinna tillämpning, torde emellertid, utöver vad redan skett, böra

här upptagas till något utförligare belysning.

Kommissionen håller sålunda före, att ett fåtal våra bästa av enskilda skolor, vilka med hänsyn till tradition och förutsättningar för framgångsrik pedagogisk försöksverksamhet kunna förtjänta fortsatt anses av understöd, böra bibehållas vid sin hittillsvarande karaktär enskilda. av

Vid här ifrågavarande urval böra uppmärksammas, dels under-

synes att undervisningsarbetets olika sidor bliva behörigen tillgodosedda, dels att vissa existerande enskilda läroanstalter, fylla alldeles som nu säregna uppgifter inom undervisningsväsendet, i den mån dessa uppgifter icke Över-

tagas av staten, jämväl i framtiden må kunna ifrägakomma till åtnjutande av statsunderstöd. Av sistnämnda läroanstzilteråliggande särskilda uppgifter må här framhållas såsom allmän synpunkt företrädesvis beur tydelsefulla dels prövande internatundervisningens lämplighet, dels av beredande av möjlighet för till ålder komna studiebegåvade lärmognare

jungar att vinna utbildning till real- och studentexamen, vilken utbildning

icke med fördel kunna försiggå inom de normala realskolorna och synes gymnasierna. Då kommissionen sålunda för sin del vill förorda ett begränsat antal enskilda skolor till fortsatte understöd det allmänna, har kommissionen av emellertid tillika ansett det nödvändigt att betona, att understödet för framtiden bör erhålla större effektivitet än för närvarande och sålunda de

ifrågavarande läroanstalternas nuvarande ekonomiska beroende lärav

jungarnas terminsavgiftei må kunna förminskas. Endast på denna väg det möjligt att behörigen tillgodose det synnerligen viktiga synes vara önskemålet, att de statsunderstödda läroanstalterna förhindras att antaga

ensidig klasskaraktåir. en I betraktande den betydelse, här berörda sida av underav som visningsväsendets organisation principiell synpunkt måste tillerkännas, ur har kommissionen ansett sig böra ifrågasätta, att icke blott de närmare formerna för understödjandet utan jâimväl antalet understödsberättigade

läroanstalter underställes riksdagens prövning. Vad därefter angår organisationen de till statsunderstöd ifrågaav satta enskilda unlcrvrisningsanstalterna, finner kommissionen angelägetstöøldøz läroatt jämväl på denna punkt klart angiva sin ståndpunkt till den bety- MM delsefulla frzigan dessa skolors förhållande till folkskolan. om Som bekant hatva statsmakterna för närvarande beräknat statsunderstödet till högre flickskolor på sådant sätt, att understöd icke utgår för klasser motsvarande folkskolans stadium, ock samtliga enskilda om läroanstalter fått fastställda bidrag till löne- och ålderstillägg även för

lärarinnorna i de med folkskolan parallella elementarklasserna. Då det gällt att taga ställning till frågan det framtida ordom nandet förevarande angelägenhet, har kommissionen icke kunnat av nu förbise, att synpunkten den vid läroanstalterna bedrivna pedaur av gogiska försöksverksamhet, utgör förutsättning för statsunderstödets som utgående, vissa skäl kunna låta sig anföras mot nyssnämnda begränsning vid statsunderstödets beräknande. Därest sagda begränsning bortfölle och de ifrågavarande läroanstalterna sålunda komme att omfatta såväl folkskolans läroverkets undervisningsstadier, skulle nämligen möjsom lighet öppnas till utförande pedagogiska försök under enhetlig ledning av å skilda ålders- och skolstadier. Häremot kan emellertid erinras, att något oundgängligt behov dylik utsträckning av försöksverksamheav en ten till att omfatta även folkskolans stadium knappast i och för sig kan föreligga. Erfarenheten giver nämligen vid handen, att såväl folkanses skolorna i allmänhet alldeles särskilt de med folkskoleseminarierna som förbundna övningsskolorna, på grund de jämförelsevis fria former, av under vilka de verka, på ett fullt tillfredsställande sätt fylla behovet av

dylik pedagogisk försöksverksamhet med barn

i ifrågavarande ålder.

Skulle det i något speciellt fall befinnas vara av betydelse, att sådana

försök under enhetlig ledning omfatta skilda stadier, bör det dock givas

möjlighet att i samråd med vederbörande lokala

myndigheter och, i den

mån så kan erforderligt, efter

vara vederbörligt tillstånd av statsmakterna,

åvägabringa den kontinuitet i arbetet,

som omständigheterna kunna

påkalla.

På grund vad här anförts har kommissionen av icke funnit anledning att för försöksläroverken ifrågasätta

någon annan anordning be-

träffande ställningen till folkskolan än den förut i betänkandet beträf-

fande statens läroverk principiellt fastslagna. Jämväl för nu förevarande

läroanstalter bör sålunda efter kommissionens

bestämda uppfattning

grundsatsen organisk förbindelse mellan folkskolan om och läroverket konsekvent upprätthållas och hittills härutinnan bestående inadvertenser

följaktligen undanröjas.

Kon troll Den kommissionen föreslagna

av skolorganisationen förutsätter, så-

över enskild undervis- som ovan erinrats, att enskilda läroanstalter endast i undantagsfall böra

mng. ifrågakomma till

understödjande av det allmänna. Det har emellertid

ingalunda förbisetts, att enskilda läroanstalter kunna komma att framdeles liksom hittills existera utan att taga statens ekonomiska bistånd i

anspråk. Såsom förut framhållits, kunna skolor av denna karaktär i

framtiden Hera anledningar förväntas av erhålla ett utvidgat verksam-

hetsfält. Särskilda privata

undervisningsanstalter kunna tänkas upprättade,

i syfte att till tjänst för de föräldrar, icke för som sina barn vilja be-

gagna sig av folkskolan, övertaga denna skolas förbereda

uppgift att till

realskolans lägsta klass. Därjämte kunde sådana läroanstalter tänkas

erbjuda sina elever särskild fördel, för

en som många säkerligen skulle

utöva en viss lockelse, att förkorta den för inträde i realskolan genom

erforderliga utbildningen. Och slutligen kan den privata undervisnings-

verksamheten förmodas erhålla viss

en uppgift att komplettera de från mindervärdiga folkskolformer kommande lärjungarnas till den kunskaper

omfattning, som förutsättes för inträde i realskolan.

Givetvis måste spörsmålet, vilken ställning staten skall intaga till

här berörda privata undervisningsverksamhet, stor betydelse vid

vara av

bedömandeti den föreliggande frågan undervisningsväsendets all-

av om männa organisation. Kommissionen har ock i betraktande härav funnit sig böra ägna denna angelägenhet en ingående omprövning.

Någon meningsskiljaktighet har icke förefunnits därutinnan, att ett allmänt förbud mot bedrivande privat undervisningsverksamhet icke

av bör eller kan ifrågasättas. Men å andra sidan har det också synts kommissionen uppenbart, att statsförmåner det eller andra slaget,

av ena sedan organisationen hunnit fullt genomföras, icke böra tillerkännas sagda läroanstalter. Någon motsvarighet till de och dimissionsrättig-

examensheter eller kompetens, enskilda skolor, vilka uppfylla därför

annan som stadgade villkor, för närvarande kunna erhålla, bör sålunda icke i framtiden få förekomma. I berörda avseende synas jämväl åtgärder

nu böra vidtagas, garantera, att de olika kommunerna icke eko-

som genom nomiskt understöd främja uppkomsten enskilda läroanstalter i strid

av mot grundprinciperna för det allmänna skolväsendets organisation.

Det ligger i sakens natur, att undervisningen i enskilda läroanstalter, vilka lämnas åt sig själva, regel icke kvalitativt kan uppnå

som

ståndpunkt den i offentliga läroanstalter meddelade. Då det samma som för samhället måste bjudande plikt att tillse, att det upp-

anses vara en växande släktets undervisning och uppfostran städse försiggår under gynnsammast tänkbara förhållanden, har staten att beträffande eventuellt existerande enskilda skolor effektiva kontrollföreskrifter förebygga

genom meddelandet i eller andra avseendet mindervärdig undervisning.

av ena

Vad angår samhällets kontrollerande inflytande över den enskilda

undervisningsverksamheten, befinner sig kommissionen i principiell över-

ensstämmelse med den ståndpunkt, som gällande folkskolestadga intager

" i fråga den enskilda undervisningsverksamhetens övervakande. Kom-

om missionen har visserligen icke förbisett, att ifrågavarande stadganden för närvarande knappast i full utsträckning praktiskt tillämpas. Emellertid lärer det icke erbjuda alltför stora svårigheter att härutinnan åvägabringa erforderlig ändring. Till främjande härav torde åt den centrala skolmyndigheten böra inrymmas vidsträcktare befogenhet att regle-

en rande ingripa, än fallet för närvarande är, varjämte ock skärpta och

mera detaljerade bestämmelser rörande den enskilda undervisningens övervakande böra komma till stånd, särskilt i syfte att förhindra, att undervisningen avbrytes, utan att åtminstone det kunskapsmått, gällande folkskolestadga förutsätter, vederbörligen inhämtats. Beträffande innebörden av hithörande enligt kommissionens uppfattning erforderliga bestämmelser torde i detta sammanhang följande allmänna synpunkter böra framhållas.

Med fasthållande grundsatsen, att undervisningen i de enskilda

av läroanstalterna bör försiggå under förhållanden, Vilka i yttre avseende så nära som möjligt ansluta sig till de ioffentliga läroanstalter rådande, torde sålunda föreskrifter böra lämnas beträffande beskaffenheten de

för undervisningen erforderliga lokaler samt dessas inredning och utrust-

ning med undervisningsmateriell. Kontrollen härutinnan bör givetvis tillkomma den centrala skolmyndigheten. Vidare torde det få

anses ofrånkomligt, att jämväl de i anspråk tagna lärarkrafternas förutsättningar

att meddela undervisning underkastas vederbörlig prövning. Det har

nämligen synts kommissionen det allmännas synpunkt föga välbe-

ur tänkt, att på samma gång samhället aktat nödigt att fastställa viss

som vederbörligen prövad kompetens för rätt att utöva läkaryrket, samhället funnit överflödigt att förbinda rättigheten att under ett betydelsefullt skede av de ungas liv omhänderhava deras psykiska utveckling med krav

på härför oundgängliga förutsättningar. Föreskrift böra lämnas

synes därom, att en var, önskar leda skola eller över huvud förvärva

som en

behörighet att mot ersättning meddela undervisning iden omfattning

eller under sådana omständigheter i övrigt, att den med fog kan rubriceras såsom yrkesmässig skolverksamhet, skall vederbörande Skolmyn-

av dighet hava förklarats behörig att handleda de undervisning och

ungas fostran.

Med vad som här yttrats har kommissionen endast i stora drag önskat angiva, att efter dess uppfattning verksam kontroll över den

en enskilda undervisningsverksamheten det allmännas synpunkt måste

ur betraktas såsom starkt sakligt motiverad. En sådan kontroll bör säkerligen vara ägnad icke blott att i det allmännas intresse begränsa

området för ifrågavarande verksamhet utan framför allt att åstadkomma,

att den enskilda undervisningsverksamhet, kommer att bestå, erhåller

som

sådan anordning, att den med fog kan sägas fylla de krav, som en

i det föregående angivits.

Efter kommissionens förmenande torde ett reglerande ingripande efter de allmänna linjer, blivit antydda, vara ägnat att i det

som nyss

väsentliga undanröja de betänkligheter, kommit till uttryck ur syn-

som punkten den vid enhetsskolesystemets genomförande befarade skad-

av liga ökningen den enskilda undervisningens omfattning.

25-210409. 1.

KAP. IV.

Arbetets inre organisation.

Allmänna synpunkter.

Jhrtgtlelscn Kommissionen har i det föregående företrädesvis nppehållit sig vid ar arbetets den yttre organisationen av det allmänna skolväsendet saint därvid angivit i-nrn organisation. de grunder, enligt dess mening böra bliva bestämmande för denna som organisation. Därvid har i främsta rummet ägnats uppmärksamhet åt det inbördes förhållandet mellan de särskilda skolformer, vilka hava till uppgift att på grundvalen den allmänna folkskolan bibringa ungdomen av

den fortsatta högre utbildning övervägande allmänt medborgerlig natur,

av som för olika syften kan erforderlig. vara Kommissionen har nu att närmare redogöra för sin ståndpunkt angående gestaltningen av en var av de olika skolformer, som ingå i det av kommissionen förordade skolsystemet, och att i fråga varje särom skild skolform utveckla de grunder, som böra bliva bestämmande för dess speciella organisation. Av huvudsaklig betydelse i förevarande avseende blir den undervisningsplan, vinner tillämpning. Härvid gäller det som främst att angiva det bildningsmål, till vilket skolformen i fråga har att föra lärjungarna. Med hänsyn härtill böra de olika läro- och övningsämnen, som tillhöra denna, närmare bestämmas, Varjämte redogörelse bör lämnas för det sätt, på vilket ämnenas läroinnehåll böra försynes delas i fråga årskurser och veckotimtal. Då emellertid på grund om av undervisningsarbetets natur vissa mera generella grundsatser av pedagogisk art måste bliva i huvudsak gemensamma för samtliga nu ifrågavarande skolformer, har kommissionen funnit ändamålsenligt att, innan

den speciella redogörelsen för dessa lämnas, i ett sammanhang angiva vissa allmänna synpunkter, i detta avseende böra vara vägledande. som Ett sådant tillvägagångssätt har funnits påkallat redan av det praktiska skälet, att kommissionen därigenom undgår att vid behandlingen av de särskilda skolformerna återupprepa i huvudsak synpunkter. Men samma framför allt har det för kommissionen varit stor betydelse att på detta av sätt giva ett samlat uttryck för sin övertygelse om vikten och mera Värdet att den inre anordningen skolarbetet icke tränges i skugav av för skolformernas yttre organisation. Ty även om gan omsorgerna om denna i väsentliga avseenden måste bestämmas med hänsyn till sociala och praktiska förhållanden, kan dock skolväsendet i dess helhet icke ordnas med utsikt till framgång, utan att största möjliga uppmärksamhet ägnas frågan lämpliga former för det inre arbetet. om Vid angivandet de viktigaste allmänna synpunkter, vilka böra Det av nuvarande skolläggas på den inre organisationen skolarbetet, har kommissionen funav arbetet och lämpligt utgå från granskning detta arbete, dess brister. nit det praktiskt att en av sådant det för närvarande i regeln bedrives inom de läroanstalter, som nu äro i fråga. Kommissionen har därvid i första hand haft att stödja sig på de erfarenheter, föreñnnas hos dess ledamöter eller som inhämsom tats under överläggningar med de kommissionen tillkallade särskilda av

sakkunniga. Därjämte har kommissionen givetvis, så långt sådant varit

möjligt, sökt tillgodogöra sig de anmärkningar och önskemål, som under de årens ganska livliga pedagogiska diskussion i nu förevarande senare avseende från skilda håll framförts. Kommissionen har givetvis varit angelägen att grunda sin uppfattning på de rön och slutsatser, till vilka om den nutida pedagogiska forskningen med någon större grad av säkerhet kan

hava kommit i fråga de förhållanden, som här närmast avses. anses om Det nuvarande skolarbetet har från åtskilliga håll varit utsatt för kritik. Av de anmärkningar, därvid framkommit, har ingen synts som kommissionen betydelsefull än den, innebär, att den ungvara mera som dom, för närvarande går ut från våra skolor, för stor utsträck-

som iallt

ning skulle sakna den vid och den förmåga mera självständigt vana av arbete, vilka utgöra oundgängliga villkor för ungdomens fortsatta utbildning eller verksamhet, denna må falla inom det eller andra området. nu ena

Även det står klart, den om att sålunda framställda anmärkningen

i väsentligen olika grad drabbar undervisningen i olika läroanstalter och i skilda ämnen, har kommissionen dock icke kunnat frånkänna den ett visst berättigande. Oaktat de ansatser till bättre sakernas

en ordning,

som man vid ett rättvist bedömande det nutida skolarbetet av icke kan undgå att erkänna, torde dock gälla, att

undervisningen i våra

skolor ännu alltjämt i stor utsträckning bedrives efter metoder, vilka

trots det arbete, ålägges lärjungarna, lämna dessa

som i en passivitet,

som måste ogynnsamt inverka på deras skickliggörande för en framtida verksamhet självständig art. Följderna av mera härav visa sig bland annat däri, att de från skolorna

utgående lärjungarna vid sina

fortsatta studier vid universitet eller högskolor sällan sakna den

förmåga av mera självständigt arbete, utgör grundförutsättsom en ning för sagda studiers framgångsrika bedrivande. Det inträffar därjämte alltför ofta, att lärjungar, från skolan som mera direkt övergå till det praktiska livet, stå eller mindre handfallna mer inför de uppgifter, som där möta dem, och sällan i med deras

en åldersutveckling

föga överensstämmande grad Visa brist på förmåga att reda sig på egen hand.

I nära och naturligt sammanhang med den

anmärkningen mot

skolarbetet, kommissionen berört, står det särskilt som nu under de senare åren ofta med skärpa formulerade påståendet, de från att skolorna utgå-

ende lärjungarnas kunskaper skulle lida

av en viss ytlighet och obe-

stämdhet, ja, förete betänkliga luckor och brist på användbarhet i livet. Anmärkningen i fråga har kommit såväl från det praktiska livets måls-

män som också från de högre läroanstalter,

som mottaga en del av de

från skolorna utgående lärjungarna.

Då kommissionen med stöd de erfarenheter, av över vilka den förfogar, sökt bilda sig föreställning riktigheten den en om av senast berörda anmärkningen, har kommissionen trott sig finna, att densamma sällan

härflyter ur ett anspråk på mångvetande, måste som tillbakavisas. Varje försök att tillfredsställa anspråk av denna art skulle nämligen efter all

sannolikhet leda till ett tillstånd,

som vore sämre än det, mot vilket klandret riktas. Till viss utsträckning torde också

en anmärkningen i fråga

föranledas av ett förbiseende eller ett underskattande av lärjungarnas kunskaper på andra områden än dem, utgöra föremål för kritiken. Man som glömmer ofta det faktum, att studenterna numera lämna skolan med betydligt djupare insikter på flera områden, än vad fallet var före den senaste läroverksreformen. Det är ex. obestridligt, att våra dagars studenteri genomsnitt äga grundlig och allsidig kännedom svensk litteratur en mera om än äldre åldersklasser. Såväl realskolans som gymnasiets lärjungar inhämta för tiden i de naturvetenskapliga ämnena kunskaper, som kvalitativt och nu i vissa avseenden även kvantitativt överträffa dem, som förefunnos hos de för ett årtionden sedan från läroverken utgående adepterna. Givet par är, att man vid ett generellt bedömande av det i skolan uppnådda studieresultatet icke får godtyckligt utvälja ett visst begränsat ämnesområde, utan att därvid är pliktig till studieresultatet i det hela. man se Säkerligen har även vid den kritik, särskilt från universitetshåll som riktats mot senare studentgenerationers i skolan förvärvade bildning, sistnämnda synpunkt icke, som sig bort, beaktats. Denna kritik torde närmast grunda sig på erfarenheter rörande kunskaperna i de språkliga ämvilka antingen direkt genom kursernas beskärning, såsom latin och nena, franska, eller indirekt till följd förlusten sålunda beskurna ämnens av av stöd 1904 års läroverksreform erhållit en mindre gynnsam ställning. genom Förbises får icke heller, att här berörda klagomål framkommit ungefär samtidigt med att de förberedande filosofiska examina avskaffats eller omlagts, vilken omständighet säkerligen icke oväsentligt påverkat åsiktsbildningen i den föreliggande frågan. De påtalade bristerna hava måhända stundom överdrivits, anmärkningarna kunna å andra sidan men icke helt avvisas såsom ogrundade. Emellertid böra dessa brister av-

hjälpas i specialiseringens, icke i mångläseriets tecken.

Om sålunda den kritik, som riktats mot resultaten av den nuvarande undervisningen, är delvis missvisande, har likväl den farhågan icke kunnat undertryckas, att organisationen av skolarbetet lätteligen kan medföra ofördelaktig inverkan på de från skolorna utgående lären jungarnas kunskaper. Denna organisation har onekligen under trycket rådande förhållanden i många fall lett till sådana undervisningsmetoav der, enligt vilka kunskapsinhämtandet företrädesvis sker i form av meka-

nisk minnesläsning. Detta i sin ordning har till följd, att lärjungar-

nas vetande, i synnerhet som detta mångfald vitt skilda områavser en den, lätt blir ytligt och mindre säkert, just därför att det ofta kommer att sakna fotfäste i verklig sakkännedom och bringas i nödigt en samband med lärjungarnas aktiva personlighetsliv. Kommer därtill, att en organisatorisk anordning sådan som den för gymnasiet gällande bortvalsrätten ibetydande omfattning missbrukas, i det lärjungarna inom de särskilda bildningslinjerna understundom bortvälja till och med ringens huvudämne, å den klassiska linjen latin, den reala matematik, och i övrigt ofta utnyttja sagda rätt fullständigt planlöst, är det jämväl lätt

förklarligt, att nog så betänkliga luckor kunna sig i lärjungarnas

yppa

kunskaper.

I visst sammanhang med de anmärkningar i fråga vårt om nuvarande skolarbete, med vilka kommissionen hittills sysselsatt sig, står den på senare tiden med allt större bestämdhet framförda förebråelsen, att detta arbete alltför ensidigt tager lärjungarnas förståndsverksamhet i

anspråk med försummande de sidor de personlighetsliv, på

av av ungas

vilkas odlande deras karaktärsdaning i väsentlig mån måste uppbyggas.

Det är självfallet, att ett skolarbete, i stor

som utsträckning försiggår

efter de i det föregående berörda metoderna, lätt kommer att erhålla nog

en ensidigt intellektualistisk riktning till förfång för djupare

en personlighetsfostran. En sådan missriktning i skolans arbete har så

mycket

lättare kunnat uppkomma, då, såsom förhållandet onekligen i icke ringa grad varit och ännu är i våra skolor, tillfällena till och

undervisning

övning i praktiska verksamhetsgrenar varit starkt beskurna, medan mera samtidigt de bidrag karaktärsbildande natur, välorganiserad av som en

fysisk fostran skulle kunnat lämna, icke tillräckligt tillvaratagits.

Att ett skolarbete med så ensidigt intellektuell orientering en som det nuvarande lätteligen kan, i all synnerhet det lämnar

om lärjungarna

i en högre grad passiva, bliva missvisande i fråga dessas anlag och om individuella begåvning, är icke ägnat att väcka förundran. Naturligt är också, att, i samma mån från samhällets sida behovet att klarlägga som individernas lämplighet för olika samhällsuppgifter med stegrad

styrka

framträder, anordning skolans arbete, icke bidrager till att en av som

önskvärd i fråga de personliga anlag utan lämna vägledning om ungas

avseende stundom är missvisande, måste bliva föremål tvärtom i nämnda

för anmärkningar och klander.

inför de brister, framträda i det nuvarande Nödrcindig- Då kommissionen som vad bör åtgöras för heten av nyskolarbetet, sökt bilda sig föreställning om som oriente-ring en att de i skolaratt råda bot på desamma, har det synts i hög grad angeläget, betet. formerna för våra skolors arbete så ordnas, att de i betydligt större yttre

fallet, befrämja uppkomsten arbetsmetoder, utsträckning, än vad nu är av

lärjungarnzis självverksamhet i anspråk på ett

som, genom att taga

åstadkomma förbindelse mellan de ungas intelannat sätt än hittills, en

övriga sidor personlighetslivet, vilkas fostran lektuella liv och av av

Endast medelst sådana arbetsmetoder kunna karaktärsdaningen beror.

i stånd att hos de möjliggöra fri utformning av skolorna sättas unga en

samt väcka lust till och skapa förmåga av själv-

det egna själsinnehållet

tänkande och självständigt arbete, på gång kan vänta,

ständigt samma man

vinna i säkerhet och stadga samt att med verkatt de ungas kunskaper en

överensstämmande värdesättning deras anlag och begåvligheten mera av

blir Av utomordentlig betydelse har ning redan inom skolan möjlig. en

kommissionen att inom skolornas arbetsdet tillika synts vara, ramen av

lämnas åt arbete omedelbart planer största möjliga utrymme av mera

fostran tillgodoses på ett fullt praktisk art, samt att de ungas fysiska

tillfredsställande Kommissionen vill härvid erinra den betydelse, sätt. om

för utvecklande lärjungarnas iaktdet praktiska arbetet äger av som Jämväl ökas därigenom de

tagelseförmåga och sinne för precision.

lösa de praktiska uppgifter, vilka möta i livet,

ungas möjligheter att

de vinna rätt förståelse såväl det manuella arpå samma gång en av

samarbetets betydelse. Undervisningen i praktiska ämnen betets som stora

viktig och social uppgift att fylla. Vad sluthar sålunda en pedagogisk

beträffar undervisningen i gymnastik och idrott, är denna ägnad ligen

självstyrelse inriktad självdisciplin, vilken

att grunda en på lärjungarnas måste lämna betydelsefulla bidrag såväl till främjandet av lärjungarnas

utbildandet deras karaktärer och samfundsanda.

arbetsduglighet som till av

Vid en granskning gällande undervisningsplaner med till-

av nu hörande anvisningar har kommissionen funnit, att desamma i ringa

utsträckning uppbäras av strävanden att giva skolarbetet organisation en i den riktning, som i det föregående antytts. Det sagda gäller framnu för allt de naturvetenskapliga ämnena. På detta område måste de nuvarande undervisningsplanerna hava inlett tid för anses en ny de svenska skolorna. Av gammalt hava ju också här i landet slöjd och gymnastik

gjort det möjligt att på ett lyckligt sätt tillgodose lärjungarnas i övning

praktisk verksamhet och deras fostran i fysiskt avseende. Det lider icke

heller något tvivel, att de lärarkrafter, för närvarande äro verksom samma vid våra skolor, i stor utsträckning besjälas åstundan att av en undervisa och uppfostra ungdomen efter grundsatser, överensstämma som med de av kommissionen angivna eller åtminstone äro med desamma

nära besläktade.

O Koncentra- Att vårt skolarbete oaktat dessa förhållanden lider de förut han. av antydda bristerna, torde enligt kommissionens mening i främsta rummet bero på den frånvaro samling och koncentration, gör sig gällande av som på så många områden skolornas liv och arbete. av Koncentration Mest påtagligt och starkast framträder bristen på vid

samling en

i fråga om blick på den långa rad läro- och övningsämnen, skoantalet sam- av som upptaga tidigt lästa lornas timplaner, eller med andra ord i den ämnesträngsel, i de ämnenoch de som W mnenasñesta våra skolformer är för handen. I nära därmed

av sammanhang

innehåll. står den tendens att ägna tid och arbete åt oväsentliga detaljer utan

att i erforderlig grad skilja mellan huvudsak och bisak, vilken till

stor del såsom följd läroböckernas beskaffenhet underen av visningen i flera av våra skolors läroämnen. Enligt kommissionens be-

stämda uppfattning måste på antydda punkter åtgärder träffas,

nu som leda till inskränkning den förhandenvarande splittringen. Det ligger av nämligen uti själva sakens natur, att arbetsmetod, åsyftar att på en som ett verkligt effektivt sätt låta lärjungarna aktivt taga del i skolarbetet,

så att frukterna detta arbete i väsentliga avseenden framstå såsom av

produkter av lärjungarnas egen verksamhet, med nödvändighet förut-

sätter, att viktigare, typiska partier de olika ämnena allsidigt mera av

och ingående genomarbetas. Skall detta åter kunna ske, fordras givet- Vis, att tillräcklig tid och nödigt utrymme vinnas för ett dylikt genom-

arbetande. Detta nödvändiggör återigen inom de särskilda ämnena en utsöndring alla sådana kunskapsmoment, vilka icke kunna anses äga av huvudsaklig betydelse för den insikt i ämnet, den särskilda skolen som formen att bibringa. Men det förutsätter därjämte, att ämnet avser allmänna timplanen får sig ett utrymme anvisat, är tillpå den som räckligt för att de i ingående huvudsakliga momenten skola på

ämnet

ett arbetsmetodisk synpunkt tillfredsställande sätt kunna genomgås. ur Härav följer i sin ordning, att utgallring ifrån den allmänna timplaen måste ske sådana ämnen, vilka icke kunna sägas med nödvännen av dighet erfordras för att. skolformen skall kunna lösa sin uppgift, eller

minskning i de saøntidigt lästa ämnenas antal. en Utgöra sålunda den förhandenvarande ämnesträngseln och detaljöverflödet de förnämsta bristerna i den inre organisationen våra skoav lors arbete, så har det givetvis för kommissionen måst stå som en av dess viktigaste uppgifter att framlägga förslag till åtgärder, som kunna

ägnade att råda bot på det anmärkta missförhållandet. vara Vad närmast angår ämnesträngseln, har kommissionen tagit inogövervägande, i vad mån och på vad sätt densamma skulle kunna grant och i sådant syfte i det följande framlagt vissa förslag. Be-

förebyggas,

träffande åter önskvärd utgallring detaljer inom de särskilda ämneen av kurser, har kommissionen i sammanhang med de framlagda förslagen nas till kursfördelning för de ämnena sökt giva vissa riktlinjer i det

olika

antydda -avseendet, vilka enligt kommissionens mening böra närmare utformas i metodiska anvisningar. Det är emeller-

undervisningsplanens tid dessa grundsatsers tillämpning i mycket hög grad blir uppenbart, att

beroende beskaffenheten de läroböcker, kunna komma till anav av som vändning, samt de lärarkrafter, åt vilka skolornas arbete anförtros. Står det sålunda klart för kommissionen, att den i allmänhet förhandenvarande i fråga våra skolors läroämnen måste

splittringen om

lämpliga åtgärder undvikas, så är det emellertid tillika uppenbart, genom att, vad särskilt beträffar den i det föregående berörda ämnesträngseln, med de nutida kraven på medborgerlig allmänbildning ordning icke en 260-210409. L

står att uppnå, som ur pedagogisk synpunkt kan fullt till-

anses vara fredsställande. Lättast låter saken ordna sig på de högre skolstadierna.

Den där begynnande specialiseringen i olika bildningslinjer medgiver

nämligen undervisningens successiva samlande kring ett mindre antal centrala ämnen. Svårare ställer sig frågan, när det gäller realskolans stadium, där krav med ungefär lika styrka framställas på mångfald

en kunskapsområden och där ett tillfredsställande dessa krav lätt leder

av till ett sidoordnande ett flertal i det hela lika betonade läroämnen.

av Här måste andra utvägar anlitas för åstadkommande rationell

av en organisation av de ungas arbete. Koncentration Det är emellertid icke blott den anmärkta splittringen i fråga

nu få b Slákfåáâmøcf- om undervisningen. . . c skolor, försvårar.. o uppkomsten ett

1 vara som av arsamhöriga bete, --agnat. att tillgodose° pa° en ° kraven ° verklig kunskapstill

gang pa Y kunskaps

nwment ägnelse och på personlighetsbildning. Det förefinnes även i åtskilliga

andra avseenden inom skolans liv och verksamhet för ett gynnsamt

en arbetsresultat. hindrande splittring, måste undvikas. Kommissionen

som avser härvid närmast det sätt, varpå undervisningen inom enskilda läroämnen i fråga om med varandra besläktade och varandra stödjande moment sällan på många punkter är ordnad. Hur har icke, för att anföra endast ett exempel, vid undervisningen såväl i modersmålet

par som i historia av gammalt en sönderstyckning ägt med hänsyn till

rum de olika moment ämnet, vilka, ändamålsenligt förbundna, kunnat a av bidraga till att lärjungen både med tidsvinst och med kraftbesparing erhållit en för hans vetande och allmänna odling betydelsefull helhetsbild av det ifrågavarande läroinnehållet. I detta avseende måste enligt kommissionens uppfattning rationellare bringas i tillämpning,

angelägenhet, som i blivande undervisningsplaner bör beaktas och

som jämväl måste bliva föremål för de enskilda lärarnas och läroboksförfattar-

nas omsorger.

Även i fråga samarbetet. mellan de olika läroämnena måste

om det sörjas för att samhöriga och besläktade moment komma att stödja och komplettera varandra, därigenom att de i största möjliga utsträckning samtidigt behandlas vid undervisningen. I detta avseende hava givet- . vis kursplanerna viktig uppgift att fylla. Men mycket, det

en om

mesta, beror dock även här på det sätt, varpå skolarbetet i Verkligheten bedrives. Där och lärare undervisar en klass i mera än en samma

ett ämne, är uppenbarligen möjligheten att tillgodose nu ifrågavarande

önskemål större, än då de olika ämnena ligga i olika lärares händer. I sistnämnda fall är det särskild vikt, att, såsom redan nu gällande av läroverksstadga beträffande de allmänna läroverken föreskriver, konferenser mellan målsmännen för de olika ämnena regelbundet komma till stånd i syfte att planmässigt ordna samarbetet. I samband med önskemålet större koncentration beträffande Koncentraom en tion i fråga läroinnehållet har kommissionen ansett sig böra fästa uppmärksamheten undervisom ningstiden. därpå, att sådan icke låter sig genomföras, om icke en väsentligt större en samling i fråga den till de olika läroämnena anslagna tiden åstadom kommes. Som det är, trängas ofta ja, ända till 6 ämnen på en nu enda dags arbetsschema, vartill för de unga dessutom i regeln komma förberedelser i form hemläxor inom ytterligare andra ämnen. Det är av uppenbart, att det både för stadga och lugn i arbetet, för sammanhållningen lärostoffet och för sund ekonomisering såväl med lärjunav en med lärarnas krafter skulle avgjord vinst, i fall de garnas som vara en timmar, varje vecka anslås till ett visst ämne, på arbetsschemat i som större utsträckning än hittills lades i följd eller i varje fall så nära varandra, att det till dessa timmar förlagda arbetet icke allt för mycket sönderstyckades störande avbrott. Från angivna synpunkt föregenom nu faller det kommissionen särskild vikt, att vid blivande timvara av planers uppgörande den nuvarande anordningen med s. k. entimmesämnen ersättes med koncentrerad läsning av respektive mera ämnen. Det i övrigt uppenbart, att skolarbetet ur samma synes synpunkter skulle hava mycket att vinna., koncentration av de om en särskilda ämnenas timmar under ett visst läsår kunde i större eller mindre utsträckning åstadkommas sådan periodläsning, som genom en under den sista tiden med framgång praktiserats vid några enskilda läroanstalter och varigenom de timmar, över vilka ett ämne under arbetsåret förfogar, koncentrerades till viss period året, under det att samma en av ämne under del året låge helt eller delvis och då en annan av nere lämnade för annat eller andra ämnen. Denna anordning skulle rum

hava till följd en reduktion de samtidigt behandlade ämnenas antal,

av varigenom den förut berörda ämnesträngseln inågon mån skulle minskas. Den fara för bristande omväxling i arbetet, som genomförd koncentra-

en tionsläsning förmenats medföra, är för visso tänkt än verkliga

mera

Varje ämne erbjuder nämligen sådan mångfald möjligheter till

en variation, att farhågorna för enformighet kunna alldeles lämnas å sido. Väl skulle en periodläsning av nu antydda art komma att medföra vissa

tekniska svårigheter vid arbetsordningens uppgörande, dessa svå-

men righeter komme helt säkert att till del uppvägas den större lätt.-

en av heten att kunna åstadkomma i pedagogiskt avseende tillfreds-

en mera ställande läsordning. I alla händelser torde nämnda svårigheter icke bliva större, än att den vinst för skolarbetet, som därigenom uppnås, väl motiverar det ökade arbete, uppgörandet arbetsordningen kunde

som av komma att föranleda. I de förslag till undervisningsplaner, i det föl-

som jande framläggas, har kommissionen också beträffande åtskilliga ämnen

utgått ifrån att sådan anordning undervisningen normalt skall

en av komma till stånd. Koncentra- I detta sammanhang har kommissionen icke ansett sig kunna lämna tion i fråga hurusom för

obeaktat, en undervisningsarbetet menlig splittring uppstår

om lärarkrafterna. på grund det sätt, varpå lärarkrafterna vid våra läroverk sällan

av disponeras. Det är i detta avseende anmärkningsvärt, att understundom den anordningen ännu tillämpas, att ett och läroämne

samma inom samma årsklass uppdelas på olika lärarhänder. Enligt kommissionens uppfattning föreligger här ett betänkligt missförhållando,

måste undanröjas. Därjämte har kommissionen ansett sig böra framsom hålla önskvärdheten av att de synpunkter, kommit till uttryck i

som nu

gällande läroverksstadgas bestämmelser i fråga om klasslärarsystemets

tillämpning i de nedre klasserna, måtte i den framtida skolan vinna beaktande, i den utsträckning detta är möjligt. Såväl för sammanhanget i lärjungarnas arbete och därav beroende fasthet och stadga i deras kunskaper som ock, och kanske allra mest, för skolans personligt fostrande arbete ligger det utan tvivel mycket stor vikt uppå att och

en en samma lärare, särskilt på det ägre stadiet, får omhänderhava undervisningen

i så många klassens läroämnen, hans utbildning medgiver.

av som

Det står vidare för kommissionen såsom ett önskemål, Vilket bör

eftersträvas, att lärarna i de särskilda läroämnena, under förutsättning

att de äga nödig kompetens, måtte kunna följa sina lärjungar genom

så många klasser möjligt. Vinsten sådan anordning med som av en hänsyn till samling och sammanhang i undervisningen ligger i så öppen

dag, att det förefaller anmärkningsvärt, att den vid våra skolor icke till-

lämpas i större utsträckning, än synes vara fallet. nu Mot de kommissionen här förordade anordningarna i fråga om av dispositionen lärarkrafterna torde möjligen den anmärkningen komma av att skolans lärjungar därigenom skulle gå miste den förmån att resas, om

och skiftande synpunkter i fråga undervisning och uppfost-

av nya om skulle beredas dem, därest de komme under personligt inflyran, som antal skolans lärare. Kommissionen förbiser vistande av ett större av icke härav dock Varje anordning, soml

serligen betydelsen men anser

kan bidraga till att åstadkomma större samling i skolans arbete, en såsom så betydelsefull, att denna i främsta rummet bör tillgodoses.

Med de yrkanden mindre på koncentration iskolarbetet än även Begränsi detta arbete, i det före- ning av anpå lärjungarnas mera aktiva deltagande som talet sammed kravet på att antalet tidigt ungående blivit gjorda, följer nödvändighet av dervisade de i klass samtidigt undervisade lärjungarna måtte kunna så in- lärjungar. en skränkas, att läraren får bättre tillfälle till individuell behandling av en dessa, än ofta i större klasser är fallet. Det står nämligen för komnu missionen klart, att de förhärskande massmetoderna, som icke kunna

tillbörlig hänsyn till de särskilda lärjungeindividernas olika anlag taga och utveckling, innebära de största hinder för undervisning och en uppfostran enligt de kommissionen angivna riktlinjerna. Endast geav förnuftig individualisering arbetet vinnas nödiga förutsättnom en av ningar såväl för rationella undervisningsmetoder som för ett personligt

fostrande arbete. . För beredande möjligheter till anordning denna syftning av en av har kommissionen förutsatt, att de naturvetenskapliga ämnenas labora-

tionsafbeten likasom undervisningen i vissa övningsämnen försiggå under

uppdelning, där så påkallas, de olika klasserna. Men jämväl vid unav

dervisningen i övrigt motsvarande anordning väl förtjäna att

synes en

finna tillämpning, där så låter sig göra. De erfarenheter,

gynnsamma som bland annat från folkskoleseminarierna och statens normalskola för Hickor samt åtskilliga enskilda skolor föreligga beträffande i större utsträckning individualiserade studier, icke böra lämnas obeaktade synas vid uppdragandet av grundlinjerna fördet allmänna skolväsendets arbetsmetoder.

Nlroltubclc I fråga om den inre organisationen skolornas arbete sig av anser mh hemkommissionen böra framhålla nödvändigheten att förhållandet mellan arbete. av

lärjungarnas undervisning i skolan och deras därav betingade arbete i

hemmen måtte ordnas på ett för deras arbetsprestationer och deras personliga utveckling mera rationellt sätt, än ofta är fallet trots de. nu direktiv, som gällande metodiska anvisningar i detta avseende giva. På denna punkt har kritiken merendels riktat sig åt två skilda håll. Å ena sidan har anmärkts, att många lärjungar på grund bristande förbereav delse i skolan nödgas anlita enskild undervisning i hemmet för att kunna nöjaktigt inhämta föreskrivna kurser, å andra sidan klandras, att skolan

genom användandet av en pedagogiskt olämplig instoppningsmetod

dödar lärjungarnas initiativ. Hur motsägande än denna kritik egna kan innehåller den dock, trots vissa Överdrifter, obesynas vara, en stridlig sanningskärna. Givet är, att i framtidens skola, där lärjungar från fattiga hem kunna förväntas få sin undervisning i större utsträckning än i den nuvarande, sådana metoder, nödvändiggöra särskild som handledning i en eller annan form vid sidan skolans undervisning, i av än högre grad än hittills böra undvikas. Men lika viktigt är, att lärjungarnas hemarbete fö beredes på ett sätt, icke förkväver deras som

självverlçsamhet. De brister beträffande denna förberedelse, på vissa

som håll påtalats, skola enligt kommissionens mening kunna undanröjas, om lektionstimmarna i skolan i större utsträckning än hittills bliva verkliga undervisningstimmar. Det lärer icke kunna förnekas, att i våra dagars skolarbete det kontrollerande förhöret läxförhöret till sin betydelse i viss mån överskattats och att denna del skolans arbete därför i regeln av fått sig tillmätt ett alltför stort utrymme till för den egentliga men

undervisningen. Ofta förbises den sanningen, att en kontroll av lärjungarnas kunskaper och mognad mången gång lättare sker genom ett fortgående i studierna än ett mekaniskt förhör av det redan

genom inlärda. Den tid, omläggning metoderna sålunda

som genom en av kunde vinnas, skulle helt visst kunna utnyttjas på det bästa sätt, om lärjungarna under lärarnas ledning fördes vidare inom det behandlade ämnesområdet ooh därvid även finge tillfälle att i mån av förmåga pröva

krafter. Med sådana metoder skulle läxläsningen i hemmet kunna väegna sentligen underlättas lärjungarna ändock förmås till ett mera aktivt

men deltagande vid inhämtandet kunskaperna. Särskilt på det högre stadiet

av bör åt hemarbetet givas form, i möjligaste mån avpassas efter

en som

lärjungarnas personliga läggning och på gång kan bidraga att

samma utveckla deras förmåga av mera självständig verksamhet..

Med denna uppfattning finner kommissionen det ingalunda olämp-

ligt, att eller sammanhängande studieuppgift förelägges lär-

en annan jungarna till utförande även under ferierna. Kommissionen avser härmed visserligen icke, att de år 1904 avskaffade obligatoriska ferie-

s. arbetena skulle återinföras i den form, vari de tidigare förekommit. Men det har med den läggning undervisningen, kommissionen efter-

av som strävat, tett sig naturligt, att till främjande av litteraturkännedomen studiet någon författares verk kunde anvisas lärjungarna såsom syssel-

av sättning och förströelse under ferierna utan att behöva kännas alltför betungande. Jämväl är det för biologiens del påkallat, att växtinsamling alltjämt i viss utsträckning ålägges lärjungarna såsom ferieuppgift. Uppenbarligen kan det ock tänkas, att undervisningen även i andra äm-

med fördel kan tillgodogöra sig sådana fria studier, vilka efter nen mera lärarens anvisningar lärj kunna frivilligt bedrivas under

av ungarna

ferierna Nödvändigt är emellertid, att skolans ledning sörjer för att

uppgifterna väl efter lärjungarnas ståndpunkt och studieintresse,

avpassas ävensom att de icke erhålla omfattning, kan ägnad att be-

en som vara taga ferierna deras egentliga karaktär.

De principer rörande det inre arbetets organisation, som kommis- Undervis-

mngsplan. sionen förordat, kräva förutsättning för framgångsrik tillämpning,

ovan som

att de framtida undervisningsplanerna icke göras alltför strängt bindande,

utan att möjligheter erbjudas till undervisningens nödiga anpassning efter

skiftande lokala och individuella förhållanden. Med hänsyn härtill

synes det framdeles böra gälla, dels att kursplanerna inom alla de olika skolformerna hava till uppgift att tjäna till huvudsaklig ledning vid undervisningen, dels ock att timplanerna böra lända till allmän efterrättelse, men att skolöverstyrelsen må äga att, där särskilda omständigheter sådant påkalla, efter framställning av vederbörande skolas styrelse, medgiva mindre jämkningai i timfördelningen.

Fysisk- Slutligen sig kommissionen böra betona, hurusom i fråga

anser om fostran. den inre organisationen skolans arbete utomordentlig vikt ligger

av en

på att lärjungarnas fysiska fostran blir på ett ändamålsenligt sätt tillgodo-

sedd. Ät denna angelägenhet vill kommissionen ägna särskild uppmärk-

samhet i följande kapitel.

KAP. V.

Fysisk fostran och skolhygien.

att skolungdomens fysiska fostran blir Historisk

Den stora betydelsen av

Åt- översikt. har först jämförelsevis sent blivit till fullo beaktad.

rätt tillgodosedd

främjande denna skolans viktiga uppgift påkallades emelgärder för av förra århundradet rikets ständer, i skrivelse lertid vid mitten av av som Kungl. Majzt den 20 februari 1858 framhöllo nödvändigheten därav, till offentliga uppfostran hädanefter komme att den kroppsliga att den avse utvecklingen än dittills Varit fallet. mera, den fysiska fostrans främjande blev under den föl-

Spörsmålet om

jande tiden föremål för åtskilliga officiella utredningar. Vid dessa besärskilt vikten att varje lärjunge erhölle minst en timmes tonades av till förekommande ensidig och överdriven själs-

daglig gymnastik, av en

menliga följder. Vidare förordades, att 60, högst 70 läransträngnings jungar skulle i varje avdelning, ehuru vid marschövningar och övas dylikt med mindre detta antal kunde få ökas till högst 100, samt gossar att vid läroverk med 200 lärjungar eller därutöver biträdande gymen nastiklärare anställas. Genom 1878 års läroverksstadga skedde skulle emellertid ingen i de dittills i fråga undervisningen i gym-

ändring om

nastik rådande förhållandena. Nya föreskrifter lämnades först i den plan för undervisningen i övningsämnena vid de allmänna läroverken, som av Kungl. Majzt fastställdes den 19 augusti 1895, och vilken i förevarande avseende i allt väsentligt ännu är gällande. Enligt denna skola samtklasser i pedagogisk gymnastik minst halv timme varje dag. liga övas en hinder för sådan anordning, må övningarna fördelas på Där möter en 27-210409. F.

annat sätt, dock så att ingen gymnastikavdelning erhåller mindre än tre timmars övning i veckan. De båda högsta klasserna skola dessutom övas i fäktning 2 timmar Varje vecka, med möjlighet till befrielse för lär-

jungar i övre avdelningen sjunde klassen. Därjämte stadgades utbyte

av av sagda övningar vid höstterminens början mot militärövningar, längre fram benämnda skjututbildningsövningar, vilka emellertid

numera enligt

beslut 1917 års riksdag upphört. Rörande lek och idrott bestämmer av

undervisningsplanen allenast, att den pedagogiska gymnastiken bör

understundom utbytas mot rörelselekar, utförda under lärarens och

ledning

tillsyn, helst under bar himmelu Under tiden efter år 1900 hava åtskilliga förslag framkommit och jämväl vissa åtgärder vidtagits i syfte att bättre tillgodose den

fysiska

fostran vid de allmänna läroverken. I särskilt yttrande till 1899 års läroverkskommittés betänkande uttalade kommitténs ledamot Ernst Carlson sitt beklagande av att lek och idrott icke kommittén upptagits på av skolans program såsom i någon mån obligatoriska ämnen samt framhöll, att kommittén ingalunda ägnat den viktiga angelägenhet,

som lärjungens kroppsliga uppfostran måste erkännas den uppmärksamhet,

vara, som vederbort. I detta uttalande instämde i huvudsak ledamöterna H. Dahloch F. W. Åmark. I underdånig skrivelse den gren 28 februari 1908 föreslog svenska gymnastikläraresällskapet bland annat, att lek och idrott måtte upptagas såsom ämne i skolan och att för varje lärjunge under en eftermiddag i veckan minst två timmar eller motsvarande tid på förmiddagen måtte anslås åt vistelse i fria luften under lämpliga kroppsövningar. Framställningen förordades direktionen över gymnastiska centralinstitutet. av Efter förberedande utredning särskilt tillkallade sakkunniga genom avgav dåvarande Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk den 25 februari 1909 underdånigt förslag till plan för gymnastikundervisny ningen vid de allmänna läroverken. Förslaget innebar i huvudsak, att för realskolans klasser samt gymnasiets första ring skulle en var av sex anslås 4 veckotimmar åt gymnastik samt 2 veckotimmar åt idrottsövningar och lek, antingen fördelade på två dagar eller sammanförda till en och samma dag. För gymnasiets tre högsta ringar föreslogos enligt ett

alternativ obligatoriska gymnastik- och fäktövningar, förlagda till

en var

av veckans sex läsdagar, samt därutöver frivilliga idrottsövningar. Av de sex obligatoriska lektionstimmarna skulle antingen åt gymnastik anslås 4 och åt fäktning 2 eller ock åt gymnastik 5 timmar och åt fäktning 1 timme. Ett andra alternativ upptog gymnastik och obligatorisk idrott jämte frivilliga idrottsövningar. Fördelningen timmarna skulle här

av ske antingen så, att gymnastik ñck 5 samt idrottsövningar 2 timmar på visst antal skrivdagar, eller ock så, att gymnastik fick 4 timmar, faktning 1 timme samt idrottsövningar 2 timmar, likaledes förlagda till visst antal skrivdagar. Vad de frivilliga idrottsövningarna under skolans

ledning beträffade, borde lärjunge, han deltoge i obligatoriska idrotts-

övningar, endast en dag i veckan äga rätt deltaga i de frivilliga, eljest

två dagar i veckan. I anledning förslaget i fråga underströk lärar-

av kollegiet vid gymnastiska centralinstitutet behovet av daglig ordnad kroppsrörelse om minst 4.5 minuter. Berörda framställning föranledde emellertid ingen annan Kungl. Majzts åtgärd, än att föreskrift den 14 maj 1909 lämnades därom, att undervisningen i gymnastik skulle, där så ansåges lämpligt, kunna anordnas sålunda, att varje lärjunge,

som deltoge i nämnda undervisning, övades varje vecka i gymnastik fyra gånger, varje gång 45 minuter, samt att undervisningen i fäktning skulle inom läroverkets fyra högsta årsklasser kunna anordnas två gångeri veckan, 45 minuter varje gång.

Inom medicinska kretsar har under år jämväl förmärkts

senare ett livligt intresse för skolungdomens fysiska fostran. Här torde böra erinras därom, att svenska provinsialläkareföreningen år 1909 uppdrog åt en kommitté att utreda vissa skolhygieniska spörsmål rörande folkoch småskolor å landsbygden. I det betänkande, denna kommitté

som fem år avgav, betonades starkt skolans plikt att kraftigt bidraga

senare till folkets höjande i fysiskt avseende rationellt genomförd under-

genom visning i gymnastik, ordnade lekar och idrottsövningar. Tillika framhölls, att, även gymnastiken den viktigaste ämnets

om vore av grenar, leken och idrottsövningarna dock måste betraktas såsom nödvändiga

supplement och icke ñnge försummas. Först alla tre dessa hjälpmedeli förening gåve barnen den harmoniska utbildning till själ och kropp,

som

den fysiska fostran avsåge.

Jämväl svenska läkaresällskapet har vid flera tillfällen givit uttryck åt bestämda önskemål beträffande ett bättre tillgodoseende av den fysiska fostran vid skolundervisningen. Dessa önskemål har sällskapet vid

sammanträde den 30 november 1920 sammanfattat i ett uttalande, över-

som lämnats till kommissionen. Däri uppställas följande krav: åt den fysiska fostran böra ägnas minst 45 minuter dagligen i alla klasser; lek och idrott böra införas vid sidan av den Lingska gymnastiken; en dag i veckan böra lektionerna efter frukostlovet helt ägnas åt utbildning i lek och idrott.

Slutligen må framhållas, att de utredningar, som under det senaste decenniet företagits i fråga om gymnastiska centralinstitutets omorganisation, haft anledning att sysselsätta sig även med kraven på ett bättre tillgodoseende den fysiska fostran i skolorna. Därvid hava fordringar

av på ökat utrymme åt denna gren av skolans verksamhet med konsekvens och skärpa framställts.

Vid behandlingen av spörsmålet om lärjungarnas fysiska fostran får icke förbises den betydelse skollâikarinstitutionen i sagda avseende haft och har. Då denna institution erhöll sin första utformning, ställdes den i nära samband med den obligatoriska slszolgymnastiken. Visserligen funnos skolläkare redan på l830-40-talen, ehuru de omnämndes i den dåtida stadgan. De hade emellertid sannolikt andra åligganden än att vid inträffade sjukdomsfall lämna nödig läkarvård. Men år 1856 framkommo från auktoritativt håll yrkanden på läkarekontroll vid

gymnastikundervisningen, och i ett cirkulär den 9 januari 1863 angående undervisningen i gymnastik och militärövningar vid elementarläroverken

fi. läroanstalter omnämndes de k. gymnastikmönstringarna. Först m. s. 1878 års läroverksstadga lämnar emellertid bestämda föreskrifter om anställande vid skolorna läkare samt de skyldigheter, skulle

av om som åligga dessa. Läkaren skulle vårda medellösa lärjungar, undersöka de omständigheter, som kunde menligt inverka på lärjungarnas hälsotillstånd, vid lästermins början och mot dess slut anställa besiktning av lärjungarna gymnastikmönstring samt lämna redogörelse för hälsotillståndet vid läroanstalten.

På grundvalen de omfattande förslag, 1882 års läroverks-

av som

kommitté framställt, erhöll skolläkarinstitutionen kungl. kungörelse genom den 16 december 1892 väsentligen förstärkt ställning. Därigenom en möjliggöra kontroll lärjungarnas fysiska tillavsågs att en noggrann av Åt läkaren uppdrogs jämväl att undersöka skollokalernas bestånd. skaffenhet. I huvudsak uppgifter åligga skolläkaren även enligt samma 1905 års stadga. Här föreskrives bl. att läkaren skall utöva uppsikt över a., fysiska fostran och sundhetsförhållandena vid läroverket och

lärjungarnas

detta minst timme i veckan inom läroverkshuset tilli syfte en vara städes för därvid gå rektor, lärare och lärjungar tillhanda med de att råd, lärjungarnas hälsotillstånd och sundhetsanordningarna vid lärosom verket Vidare stadgas skyldighet för läkaren att taga kännedom

påkalla.

den arbetsordning, vid läroverket tillämpas, samt att, därest om som hygienisk synpunkt beñnnes giva anledning till anmärkdensamma ur ning, sådant för rektor anmäla. I samband med upprättandet av över-

rikets allmänna läroverk erhöll denna till sitt förfostyrelsen för gande konsulent för skolhygien. För inspektion av gymnastikunderen finnes inom Överstyrelsen anställd särskild inspektör, vilken visningen en jämväl är konsulent för ärenden rörande fysisk fostran. Såväl de kommunala mellanskolorna privatläroverken hava i som åt anslagit ett lägre timantal än de all-

regeln gymnastikundervisningen

läroverken. Endast i undantagsfall har vid någon skola männa rena större utrymme. Enligt gällande stadga skall

gymnastikundervisningen

vid mellanskolorna särskild skolläkare finnas anställd; dennes uppgifter

sammanfalla allt väsentligt med dem, äro föreskrivna vid de alli som läroverken. Jämväl vid privatläroverken finnas numera läkare männa med enahanda åligganden anställda.

kommissionens mening är det bjudande plikt att vid skol- Allmänna Efter en synpunkter. arbetets och organiserande städse hava för ögonen vikten

planläggning

ungdomens fostran till sunda och friska människor. Lämpligt anordav nade och avvägda kroppsövningar äro i hög grad ägnade att motverka

följderna ett ansträngande intellektuellt arbete. Förbises får emellerav tid icke heller, att skolan jämväl bör meddela undervisning om förutsätt-

ningarna för ändamålsenligt arbets- och vilosätt för att även idetta ett

hänseende befordra god kroppskultur. Stor uppmärksamhet måste en ock ägnas åt de lämpligaste formerna för skolans handläggning de

av många-

handa hygieniska spörsmål, sammanhänga med dess undervisande som och uppfostrande verksamhet.

Kommissionen har funnit det mest å-indzrmålsenligt efter att, en kortfattad redogörelse för de önskemål och krav, under som den förda diskussionen rörande dessa frågor gjorts gällande, framlägga ett allmänt program för tillgodoseendet den fysiska fostran i de skilda av skolfor-

merna under vederbörlig hänsyn till berättigade fordringar på för-

bättrad skolhygien och möjligheterna att förverkliga desamma.

Enligt gällande läroverksstadga bör arbetet vid de allmänna läroverken i sin helhet anordnas och utföras med sorgfâillig hänsyn till lärjungarnas hälsa och fysiska förutsättningar. Därvid böra särskilt vidtagas åtgärder för att hos lärjungarna främja sund

en kroppsutveckling

samt förebygga överansträngning och andra på deras välbefinnande men-

ligt inverkande omständigheter En undersökning rörande den

praktiska tillämpningen dessa allmänna grundsatser giver vid av handen, att onekligen en del brister härutinnan framträtt. Visserligen måste mycket vad i denna fråga anförts till kritik rådande av som av nu ordning betecknas såsom överdrifter, till närmast föranledda alltför synes av ett starkt generaliserande i enstaka fall iakttagna missförhållanden. av I den mån de överklagade förhållandena sammanhänga med det sätt, varpå det intellektuella arbetet hittills ordnats, har kommissionen redan i det föregående sökt angiva vissa grundsatser för de nämnda bristernas avhjälpande. Kommissionen vill alltså ägna uppmärksamhet allenast nu åt sådana frågor, omedelbart äga samband med det

som mera förelig-

gande spörsmålet.

Okade möj- I första hand vill kommissionen erinra därom, att skolan för ligheter till närvarande icke i tillräcklig utsträckning har inriktat sitt intresse friluftsliv på att med lek och tillgodose lärjungarnas behov friluftsliv i med av förening stärkande och idrott. roande kroppsövningar under idrottens och lekens form. För

en dylik

uppfattning kan kommissionen åberopa dels följande uttalande 1913 av års gymnastik- och idrottskommitté: Leken och idrotten böra ha sin bestämda tid på skolans arbetsordning och regelbundet icke blott vår övas

och höst utan under hela läsåret, dels också det krav, svenska

som av läkaresällskapet upprepade gånger framställts på en sammanhängande

friluftsledighet gång varje vecka.

Visserligen hava del idrottsorganisationer liksom även enskilda

en personer i och utom skolan med framgång lyckats intressera även skol; ungdom för idrott och friluftsliv. Men detta arbete på frivillighetens grund lider dock den svagheten, att det huvudsakligen är de i fysiskt

av avseende val utrustade eller i socialt eller annat avseende lyckligt lottade lärjungarna, kommit med i den nuvarande idrottsrörelsen bland

som skolungdomen. Stora skaror av dem, som bäst behöva den motvikt mot det stillasittande intellektuella arbetet och på samma gång den kroppsliga och andliga rekreation, sunda idrottsövningar i förening med stärkande friluftsliv förmå skänka, stå alltjämt utanför rörelsen i fråga. Till detta missförhållande bidrager, förutom den på vissa skolstadier obestridligen stora belastningen intellektuellt arbete, bristen på lämp-

av liga idrottsplatser, badhus samt på för skolans behov pedagogiskt

m. m. utbildade lek- och idrottsledare. Beklagligt har det ock visat sig,

nog att såväl lärjungarnas målsmän som skolans representanter alltjämt mångenstädes lägga i dagen en bristande förståelse för de ungas idrotts- och friluftsliv, sällan beroende därpå, att idrottsledningen i många fall saknat eller ansetts sakna erforderlig pedagogisk erfarenhet och takt.

En påtaglig brist i de nuvarande bestämmelserna för fysisk fostran anser kommissionen vara, att man uraktlåtit att framhålla gymnastikens, lekens och idrottens betydelse för lärjungarnas karaktärsdaning. Med allt fog har 1913 års gymnastik- och idrottskommitté betonat, att rätt bedrivna kroppsövningai äro ett utmärkt medel icke blott att giva kroppen sund och harmonisk utveckling utan även att framkalla

och uppodla för sund karaktärsdaning viktiga sjålsegenskapew. Att

undervisning i gymnastik, väl avpassad efter olika åldersstadiers en behov och allmänna utveckling, kan gynnsamt påverka den unges karaktärsutveckling, har ock länge varit erkänt. Den utvecklar sådana egenskaper som lydnad, vakenhet, hurtighet, energi och viljestyrka. De alltför stora gymnastikavdelningarna i ett Herta läroverk hava dock utgjort ett hinder för ledaren att ägna dem, han sålunda haft att på en

gång undervisa, nödig individuell omvårdnad och fostran. Därför har gymnastikundervisningen vid sådana läroverk ofta i hög grad förblivit, vad kallat kommandogymnastik, och sålunda med avseende på

man de karaktärsfostran förmått uträtta, vad den under gynnsammare

ungas .förhållanden skulle kunnat.

Lek och idrott hava, även de, rätt ledda och utövade, stor betydelse för karaktärens daning. I fråga om leken har detta faktum i vårt land länge varit insett. Men även idrottens fostrande betydelse

synes bliva allt mer och mer uppmärksammad. Det ligger i lekens och idrottens natur, att de kräva ett jämförelsevis stort mått av personlig frihet för sina utövare. De lämna rikligt utrymme för lärjungarnas egna initiativ, bjuda ofta tillfälle till val mellan olika alternativ och kräva inbördes samverkan för uppnående av ett gemensamt resultat. De erbjuda ock, minst under utflykter i skog och mark, osökta tillfällen att visa

på rådighet, på inbördes hjälpsamhet, på ansvarskänsla gent emot prov kamrater, på ledarebegåvning. Det har med fullaste rätt sagts om leken, att den har stor betydelse för utvecklingen av barnets sociala egenskapen Detsamma gäller för Visso om idrott och ordnat friluftsliv under sakkunnig ledning. Förbises får heller, att läraren under ledningen av lärjungarnas lekar, idrottsövningar och ordnade friluftsliv kommer dem närmare än någonsin eljest, lär känna dem bättre individuellt, vilket är en viktig förutsättning för hela det fostrande inflytande, han inom skolan kan på dem utöva.

En viktig grundskillnad mellan undervisningen i gymnastik å

ena sidan, i lek och idrott å den andra är den, att i det förstnämnda ämnet det i huvudsak är serie kommandoord, skola åtlydas, i de båda

en som senare lekens och idrottens regler och lagar. Denna väsentliga olikhet motsvaras av ett olikartat inflytande på karaktärsdaningen. Gymnastiken har i detta avseende sin uppgift attfylla, leken och idrotten sin.

Med avseende på idrotten må jämväl framhållas, att den i våra dagar är på väg att utvecklas till en omfattande folkrörelse. Det synes då vara ett verkligt statsintresse, att lärjungarna särskilt i våra högre undervisningsanstalter skolans män och kvinnor, väl utbildade

genom för denna uppgift, erhålla en rationell idrottslig undervisning och led-

på kommande skilda verksamhetsning, så att de efter slutad skolgång

värdefull insats i ledningen den nationella områden kunna göra en av

skulle skolan, särskilt den högre skolan, idrottsrörelsen. På detta sätt

idrottsrörelsens framtida utveckling kunna utöva det inflytande,

jämväl på

på alla ett demokratiskt samhälles

den bör äga i folkuppfostrans tjänst

olika områden.

bör ock bringas i erinran det gamla kra- I detta sammanhang

undervisningen i gymnastik, lek och idrott

vet på sådan omläggning av

för samtliga lärjungar möjligvid läroverken, att dagliga kroppsövningar

antalet i varje avdelning undervisade lärjungar på göras, vidare att men

lämpligt sätt begränsas.

Kommissionen vill vidare med några ord beröra en betydelsefull Iløygieniska

ansetts lämpligen kunna tillgodoses vid gymnastikundervisuppgift, som praktiskt lagd undervisning i vissa hygieniska

ningen, nämligen en mera

omedelbar för de kroppskultur. Visser-

frågor, äga betydelse ungas

som undervisningen i hälsolära jämväl sådana synpunkter ligen skola vid

det ligger i öppen dag, att åtskilliga praktiska vin-

uppmärksammas, men

orienterande framställning vikten och betydelkar och råd liksom en av

levnadssätt med fördel och naturligen anknytes till

av ett hygieniskt

sen vilken såmedelst också skulle erhålla ett undervisningen i gymnastik,

teoretiskt inslag värde. I detta avseende har 1915 års gymnastikkomav nutida kulturlivets skadliga inverkan på folkhälsan mitté framhållit, att det

väsentligt mindre, därest icke okunnigheten om villsäkerligen skulle vara

sundhet så stor och allmänt utbredd. Kunkoren för hälsa och ännu vore

måste därför tillhöra väl ordnad fysisk fostran. skaper dessa villkor en om från skollivet giva tydligt vid handen, att okunnig- Erfarenheterna

heten hygien i hemmen mångenstädes är anmärkningsvärt om kroppslig

otillräckliga omvårdnad, barnen till följd häravi stor. Den sällan

nödvändiggör därför ytterligare kontroll och vägledning hemmen erhålla,

avseende från skolans sida. En systematiskt och klokt lagd uppi detta

lämplig kontroll, skulle i samband med

lysningsverksamhet, åtföljd av

ägnad att icke blott främja kunskap om utan även

kroppsövningarna vara för den personliga hygienen och dess krav, vilkas tillgodo-

väcka intresse

seende är stor betydelse. av

28-2104011. 1.

Skolläkarin- Vad beträffar skolans åtgärder för övervakande och förbättrande stitutioøzen. av lärjungarnas allmänna hälsotillstånd, åt vissa framträdande synes nu brister böra ägnas närmare uppmärksamhet.

Den medicinska omvårdnaden i skolorna är till sin natur och måste preventiv art. Även skolläkaren icke vara av om i regeln är behandlandem måste dock skolan tillse, att vissa positiva åtgärder vidtagas, varvid målet bör vara icke endast, att och åkomma blir föremål för

en annan behandling,

utan framför allt, att goda hygieniska

vanor bibringas lärjungarna. Så

ex. bör genom skolans försorg beredas möjlighet till bad,

lämplig föda,

fysisk träning Då i folkskolorna m. m. numera anordningar av ifrågavarande art för förbättrande lärjungarnas hälsotillstånd

av mångenstädes

redan vidtagits, exempelvis bad, tandvård

genom och polikliniker, är det

givetvis synnerligen önskvärt, att motsvarande samhällsvårdande upp-

gifter tillgodoses även i de läroanstalter, vår

som mottaga ungdom för

vidare utbildning.

Därjämte har skolan underlåtit att effektivt sörja för de i

fysiskt

avseende svagast utrustade lärjungarnas behov individuell

av behandling

och omvårdnad. Denna synpunkt har ock betonats 1913 års av gym-

nastik- och idrottskommitté, framhållit, skolan

som att har samma förpliktelser mot de mot de starka Ofta svaga som lärjungarna. befriades

en stor procent lärjungarna från all gymnastikundervisning, sko-

av men lan tillsåge ej, att dessa finge övning eller annan behandling i stället.

Visserligen undersökes lärjungarnas hälsotillstånd två gånger årligen.

Men detta sker ofta på ett skäligen summariskt och själva sätt, undersökningen torde mera gå ut på att konstatera vissa avvikelser från

normalt hälsotillstånd och att därpå grunda serie statistiska

en uppgifter

än på att åstadkomma den positiva omvårdnad och noggranna tillsyn, som kan bringa effektiv hjälp. Ty konstaterandet skolläkaren genom av fysiska eller psykiska defekter är framför allt

viktigt, när därigenom

sjukdom eller sjuklighet kan förekommas eller Under botas. nuvarande förhållanden torde jämväl saknas ett önskvärt samarbete mellan skolläkare, gymnastiklärare och ämneslärare, framför allt

klassföreståndaren,

varförutan genomgripande detta en förbättring på viktiga område svår-

ligen kan uppnås.

Efter denna framställning de viktigaste bland önskemålen beträf- Kommissio-

nens forslag. fande skolans fysiska fostran vill kommissionen närmare överväga de åt-

gärder, böra vidtagas för tillgodoseende desamma. I korthet kunna

som av

dessa önskemål sammanfattas på följande sätt: dagliga kroppsövningar

skolan med tid åt ändamålsenligt bedriven gymnastikunder-

mera en visning samt bestämd plats på skolans arbetsordning för lek och idrott i förening med ordnat friluftsliv; vidare i samband med kroppsöv-

ningarna meddelad undervisning betydelsen av hygien och kropps-

om vård samt slutligen tidsenlig organisation av skolläkarinstutionen.

Vad till början angår det gamla kravet på beredande av Halvdags-

ledighet ökad tid ,åt den egentliga gymnastiken, måste givetvis detta bedömas

frtlufts w.

synpunkten såväl skolans arbetsuppgifter i det hela som ock ur av

den omfattning, vari den fysiska fostran i övrigt blivit tillgodosedd.

Det har för kommissionen stått klart, att i främsta rummet det önskemål kan göra anspråk på beaktande, att å timplanen be-

som avser reda nödig sammanhängande tid åt lek, idrott eller över huvud åt stärkande friluftsliv. Med denna uppfattning har kommissionen varit angelägen att i samtliga skolformer anordna undervisningsarbetet på sådant sätt, att halv dag varje vecka lämnas helt fri från lektioner

en för att användas väsentligen till idrottsövningar olika slag. Fram-

av hållas bör emellertid, att. kommissionen icke velat ensidigt begränsa nämnda ledighets uppgift. Den rekreation och motvikt n10t det intellek-

tuella arbetets ansträngningar, med ledigheten avses, kan jämväl

som åvägabringas annat friluftsliv, exputñykter i skog och mark,

genom varvid ock sådana idrotter kunna övas, som fordra större utrymme, ävensom orienteringsövningar. Likaledes exkursioner i eller

synas ena andra syftet med fördel kunna emellanåt omväxla med idrottsövningarna och utflykterna. Även praktiska arbeteni det fria, ex. anläggning och underhåll av lek och idrottsplatser, skogsplantering, trädgårdsarbete samt annat stärkande och omväxlande friluftsarbete torde mångenstädes

kunna visa sig lämpliga. Såmedelst skulle den ifrågavarande ledigheten

kunna bidraga att lära de att omedelbar kontakt med

unga genom

naturen uppskatta kroppsarbetets värde och samtidigt bibringa dem kärlek

till och kunskap naturen på ett sätt, som eljest icke skulle föreligga.

Önskvärt är givetvis,

att ledningen av de unga under denna fritid utövas därför lämpliga lärare, vilka för ändamålet erhållit

av särskild utbildning. Genom lärarnas aktiva deltagande skulle, såsom kommissionen inledningsvis betonat, livligare förståelse kunna hos

en ungdomen väckas för den fysiska fostrans stora betydelse iskolans liv,

samtidigt med att de förra till båtnad för sin uppfostrande och undervisande verksamhet sättas i tillfälle att komma i närmare personlig kontakt

skulle

med sina lärjungar. Självfallet måste i gymnastiklärarens tjänståligganden alltid ingå skyldigheten att i lämplig omfattning leda och övervaka även de kroppsövningar, skulle på antytt sätt anordnas. Det torde

som emellertid, i varje fall vid de medelstora och större läroanstalterna, bliva oundgängligt att bland de äldre, därtill lämpade lärjungarna utvälja särskilda biträdande ledare. Detta är även uppfostringssynpunkt

ur synnerligen önskvärt, då därigenom osökta tillfällen erbjuda sig för ut-

veckling av lärjungarnas förmåga av självdisciplin, självstyrelse och

överhuvud ordnad samverkan under gemensamt

ansvar.

Beträffande förläggningen ifrågavarande ledighet har kommis-

av sionen haft att välja emellan att förorda antingen anordning med

en en bestämd, för läroverket i dess helhet dag, varvid det ansetts

gemensam vara till avgjord fördel, att lördagens timmar efter frukostlovet för ändamålet disponerades, eller ock anordning med ledigheten förlagd till

en växlande dagar och timmar å dagen, för att timförlusten måtte likformigt drabba de olika ämnena.

Det lärer få betraktas såsom utan vidare Iippenbart, att det syfte,

som med den föreslagna åtgärden närmast att bereda lärjungarna

avses, tillfälle till stärkande friluftsliv under ordnade former, endast på ett mycket ofullkomligt sätt skulle kunna realiseras, därest alternativet med rörlig friluftsdag väljes. Kommissionen vill inskränka sig att härutinnan erinra, dels att morgonlektionernas användbarhet för friluftsliv i stora delar av landet under avsevärd del läsåret är mycket ringa,

en av dels ock att tidens rationella utnyttjande skulle i hög grad försvåras, därest omedelbart på ansträngande idrottsövning skulle följa

en flera timmars lektioner i teoretiska eller praktiska ämnen och det sålunda städse måste noga tillses, att den kroppsliga ansträngningen under idrotts-

inverkade på dagens övriga skolarbete. Och ur övningarna icke menligt

allmänt organisatorisk synpunkt torde jämväl betydande olägenheter

förbundna med ett varje vecka återkommande, till tiden städse vara växlande utbyte lektionstimmar mot friluftsliv. av till vad sålunda anförts har kommissionen funnit det Med hänsyn

ändamålsenligt att förorda förläggning ifrågavarande ledighet till

mest av veckodag, och har kommissionen därvid ansett, att föreskrift bör fast halv dag efter frukostlovet gång i Veckan, lämnas om att en en lördag, skall lämnas fri från lektioner och anslås till i regeln utflykter samt exkursioner. Emellertid möta jämidrottsövningar, med dylik anordning viss-a svårigheter, påkalla särskilt överväl en som De uppgjorda förslagen till timplanei inrymma efter kommis-

vägande.

det minimum timmar för olika ämnen, för det sionens uppfattning av som målets vinnande är oundgängligen nödvändigt. En ytterligare

uppställda

antalet lektioner har icke funnits möjlig att åvåiga-

inknappning av

därför den föreslagna friluftsledigheten förlägges till bebringa. Om måste den för sagda ledighet erforderliga tiden nödvänstämd veckodag, vinnas motsvarande ökning antalet lektioner undigtvis genom en av veckans övriga dagar. Härigenom skulle emellertid den dagliga arder skolan komma att flera dagar i veckan i icke önskvärd grad betstiden i och därmed jämväl fara för lärjungarnas alltför stora arbetsutsträckas belastning inträda. i Nu berörda olägenhet har kommissionen trott sig kunna undgå

att förorda mindre förkortning tiden för vissa lektioner. genom en av Sålunda böra lektioner, i regeln morgonlektionerna, varje tre dag hava den hittillsvarande längden 45 minuter, medan av lektioner alltså i regeln de till tiden efter frukostlovet för-

övriga -

lagda avkortas till 40 minuter. Därigenom beredes möjlighet att, olika otillfredsställande anordningen med utan att den ur synpunkter eftermiddagslektioner behöver annat än i undantagsfall tillgripas, under

å läsordningen inlägga intill 7 lektioner. En ytterligare invissa dagar tiden för lärjungarnas vistelse i skolan torde kunna vinskränkning av efter såväl första morgonlektionen första nas därigenom, att rasterna som då lärjungarnas trötthet icke torde göra nålektionen efter frukostlovet,

gon längre ledighet erforderlig, förkortas till 5 minuter. Efter kommissionens åsikt bör en dylik anordning genomföras, där förhållandena göra

sådant lämpligt.

Berörda åtgärder möjliggöra upptagande å läsordningen 7 av dag-

liga lektioner utan nämnvärt längre tid i skolan, än hittills krävts som för 6 lektioner. Beträffande den yttre i övrigt för lektionernas förläggning ramen har kommissionen funnit anledning ifrågasätta från rådande fören nu hållanden avvikande ordning allenast i ett avseende. Därigenom att lektionernas antal vissa dagar, enligt vad framhållits, till

nyss uppgår kan lätteligen, i varje fall i real- och ñickskolan, möjligen även i

gymnasiets första ring, antalet de i de olika klasserna varje dag av förekommande ämnena komma att bliva större, än synpunkten som ur av en rationell koncentration skolarbetet kan lämpligt eller förav anses ens

svarligt. En bestämd förutsättning för den här förordade åtgärdens

genomförande måste därför att, beträffande de skolformer och vara, stadier, där fara i berörda avseende föreligger, särskild föreskrift lämnas en angående det högsta medgivna antalet läroämnen för varje dag. I sådant avseende har kommissionen funnit sig böra föreslå, att antalet läroämnen icke någon dag må överskrida där icke tvingande skäl föreligga för en mindre avvikelse från regeln. Mot förordade förkortning vissa lektioner torde icke från ovan av pedagogisk synpunkt några vägande invändningar kunna göras. mera

Särskilt må framhållas, att vid anordning med rörlig friluftsledighet

en och oförändrat antal lektioner den verkliga förlusten i lästid under läsåret skulle blivit ännu större än här föreslagna anordning. I Schweiz genom har sedan länge en med kommissionens förslag jämförlig ordning beträffande lektionernas längd på sina ställen varit i tillämpning, och helt nyligen har man av enahanda anledning i vissa tyska stater infört lektioner av 40 minuters längd.

Vad angår deltagandet i här föreslagna idrottsövningar och

utflykter, har kommissionen funnit lämpligt, att detta göres obligatoriskt för samtliga lärjungar i realskolan och gymnasiets första ring samt å flickskolans motsvarande stadium. För gymnasiets

andra och tredje ringar har emellertid med hänsyn till lärjungarnas åldersutveckling och utpräglade intresseläggning samt arbetets själv-

mera mera ständiga inriktning å detta skolstadium ett sådant deltagande icke funnits lämpligen böra obligatoriskt fastslås. Tvärtom måste det ur flera synpunkter mest välbetänkt, att större frihet lämnas lärjungarna i

anses dessa ringar att under den från lektioner lediga tiden tillgodose de berättigade intressen, ligga dem nära hjärtat. I den mån ledig-

som om heten i fråga disponeras för exkursioner, gemensamma för en hel klass, torde emellertid avgörande skäl få tala för att samtliga lärjungar

anses häri deltaga. Ett liknande betraktelsesätt torde kunna göras gällande i fråga flickskolans högsta klass. Dessa framhållna omständigheter

om nu motivera efter kommissionens mening en sådan bestämmelse, att friluftsledigheten för nämnda avdelningar avser frivilliga idrottsövningar och utflykter samt för klassen gemensamma exkursioner.

Vad beträffar önskemålet att åstadkomma en förbättrad gymnastik- Gymnasâikundervisning, torde ingenting i högre grad verka främjande än en minsk

läggning ning av gymnastikavdelningarnas storlek. Med de nuvarande ofta stora avdelningarna hava möjligheterna för läraren att ägna tillräcklig uppmärksamhet åt de enskilda lärjungarnas hållning och rörelsernas riktiga utförande över hövan begränsats och därmed övningarnas effektivitet väsentligen minskats. Jämväl har sammanhållningen icke sällan ernåtts genom anlitande av en militärisk drill, som varit till gagn för undervisningen i dess helhet och ofta skadligt inverkat på lärjungarnas intresse för densamma. Gymnastiken har därigenom mången gång kommit att verka fysiskt och psykiskt tröttande, på ett sätt efter

som den medicinska sakkunskapens mening varit ägnat att ingiva allvarliga

betänkligheter.

Redan angivna synpunkter måste det därför anses utgöra ett

ur betydelsefullt önskemål, att avdelningarnas storlek begränsas, så långt detta är ekonomiskt och med hänsyn till förefintliga lokaler möjligt. Därigenom skulle jäinväl den fördelen åtminstone på vissa håll kunna uppnås, att de i varje gymnastikavdelning ingående lärjungarnas ålder bleve

mindre växlande, än för: närvarande är fallet, och således också rörel-

kunna bättre än avpassas efter respektive åldersstadiers utveckserna nu ling och behov. I enlighet med vad 1915 års gymnastikkommitté

av ifrågasatts, har kommissionen vid beräkningen av antalet erforderliga lärartimmai i gymnastik ansett sig böra utgå ifrån att avdelningarna normalt icke omfatta än omkring 60 lärjungar, motsvarande

mer två klassavdelningar.

Genom berörda åtgärd torde det på goda grunder kunna förväntas, att gymnastikundervisningen skall bliva väsentligen effektiv än för närva-

mera rande. I betraktande härav och med hänsyn tagen jämväl till den avsevärda tid, enligt vad kommissionen föreslagit, varje vecka skulle

som, ovan anslås åt ordnat friluftsliv, håller kommissionen före, att ett antal av 4 gymnastiklektioner för vecka kan idet hela tillfredsställande. Vis-

anses serligen tillgodoses icke på detta sätt det gamla önskemålet om dagliga kroppsövningar. Hänsyn till skolarbetet i övrigt har emellertid gjort det omöjligt att anslå större timtal åt gymnastik. Erinras må jämväl därom, att det praktiska arbetet inom den kommissionen föreslagna

av skolorganisationen i såväl real- flickskolan erhållit väsentligen ökat

som utrymme och behovet motvikt mot ensidigt intellektuellt arbete så-

av lunda tillgodosetts även på väg. Endast i fråga om en klass,

annan realskolans klass har föreslagits ett lägre timtal än nämligen Men kommissionen har i denna klass anslagit 41/2, 31/2 veckotim-

resp.

för tillgodoseendet det synnerligen viktiga intresset att bereda mar av den kvinnliga ungdomen tillfälle till utbildning i hushållsgöromål och den manliga i praktiskt arbete olika slag. Då samtidigt det teoretiska

av arbetet i klass inskränkts, har kommissionen funnit det försvarligt

sagda

att förorda ett något reducerat timantal för gymnastik.

Vid intagandet antydda ståndpunkt i den här avhandlade hu-

av vudfrågan hava för kommissionen jämväl varit bestämmande de mycket avsevärda praktiska svårigheter, skulle inträda vid ett samtidigt in-

som förande mindre gymnastikavdelningar och ett för alla klasser ökat

av antal lektionstimmar. Därigenom skulle nämligen vid större högre läroverk behov sig två gymnastiksalar, vilket givetvis skulle vara

yppa av

ägnat att icke oväsentligt öka de med övergången till den ordningen

nya förenade kostnader. . Det är kommissionens övertygelse, att genom de här föreslagna åtgärder den fysiska fostrans välgrundade krav med avseende på timtal skola kunna anses väsentligen bättre tillgodosedda än i den nuvaran-

de organisationen. I särskilt hög grad framträder detta vid jämförelse

med de kommunala mellanskolorna och privatläroverken. Den tid, som av kommissionen anslagits åt undervisningeni gymnastik, bör emellertid icke odelat tagas i anspråk för rent gymnastiska övningar. Lek och idrott, vilkas stora betydelse kommissionen i det före-

gående understrukit, böra även under de egentliga gymnastiklektionerna

bedrivas och därigenom en önskvärd omväxling i övningarna åstadkom- Sedan gammalt omfattar begreppet gymnastik jämväl lek sund mas. och

idrott. Vid skapandet av sitt gymnastiksystem upptog Ling först och

främst ett urval av de i folkbruket vanligast förekommande rörelseformerna, i den mån de hade ett för organismens harmoniska utveckling tjänligt syfte och dessutom även i psykiskt och estetiskt avseende

voro

av värde. Vidare upptog han rörelsetyper från våra inhemska lekar och danser, som han antingen använde oförändrade eller i någon mån ansade. Slutligen utarbetade han del ställningar och rörelser, som han ansåg

nödvändiga för en allsidig utveckling. Det torde ock gälla, att gymnastikundervisning i Lings anda kan för vissa åldersklasser bedrivas, utan att lek och idrott ingår i dagövningen. Det har synts kommissionen nödvändigt att särskilt betona detta sakförhållande på grund

de motsatta uppfattningar, stundom kommit till uttryck i vissa utsom talanden, då det gällt att ensidigt hävda de rent gymnastiska övningar-

nas allenaberättigande.

Enligt vad förut framhållits, bör jämväl å skolans skilda stadier Ialyyiemska en lämpligt inriktad upplysningsverksamhet komma till stånd, avseendeirâggnââlâaâlf" dels enkla praktiska anvisningar och råd hygienisk art rörande ett av

ändamålsenligt arbets- och i vilosätt, behandling olycksfall v.,

av o. s.

dels också den frivilliga gymnastikens och idrottens betydelse och or-

ganisation. I den mån sagda undervisning lämpligen kan stödja den

29-210400. 1.

egentliga undervisningen i hälsolära, bör samarbete åvägabringas mellan

lärarna i här berörda ämnen.

.ff/nanvtsbe- Med hänsyn till det väsentligt vidgade utrymme, som beretts leken nämmng. och idrotten vid nu ifrågavarande undervisning, har det synts kommissionen ur alla synpunkter riktigast, att denna förändrade läggning av ämnet kommer till uttryck i dess benämning. Kommissionen vill därför, i anslutning till vad redan gäller i fråga såväl folkskolesom om seminarierna folkskolan, föreslå, att den nuvarande beteckningen som gymnastik måtte utbytas mot benämningen gymnastik med lek 00h idrott.

Skolliikøu-in- Det är redan i det föregående antytt, skolläkarinstitutionen att slitutioncøw. enligt kommissionens åsikt bör utvecklas i syfte att dels uppnå fastaen re anknytning till skolans Verksamhet i övrigt, dels bringa läkarens arbete i bättre överensstämmelse med de grundsatser nutida forskning upp-

dragit för verksamhet av ifrågavarande art.

Skolläkarens allmänna uppgifter böra att utöva uppsikt över vara

och befrämja åtgärder till gagn för lärjungarnas kroppsutveckling och

fysiska fostran samt att övervaka sundhetsförhållandena vid läroanstalten. I detta syfte bör skolläkaren vid behandling frågor, röra lärav som jungarnas hälsotillstånd och skolans sundhetsförhållanden, ävensom av ärenden, som angå lärjungarnas fysiska fostran i det hela, hava säte och stämma i lärarkollegiet samt skyldig att deltaga i skolstyrelsens vara överläggningar, som röra här ifrågavarande angelägenheter. Jämväl synes han böra deltaga i de ämneskonferenser för gymnastik med lek och idrott, som kommissionen förutsätter komma till stånd. I överensstämmelse härmed bör skolläkarens verksamhet i främsta rummet vara av rådgivande och övervakande art. Han bör varje vecka vara tillgänglig på bestämd tid å läroverket för att tillhandagå rektor, lärare och lärjungar med råd och upplysningar. Ãvenledes bör läkaren, innan arbetsordningen för året fastställes, taga kännedom denom samma och därvid framföra de önskemål hygienisk art, vartill anledav

ning kan föreligga.

Läkarens övervakande verksamhet bör först och främst omfatta en

grundlig undersökning av de nyintagna lärjungarnas kroppsutveckling

och hälsotillstånd samt deras och hörselförmåga. Vid denna under-

synsökning torde vederbörande klassföreståndare böra vara tillstädes, varjämte även lärjungens målsman bör inbjudas närvara. För att möjliggöra fortlöpande iakttagelser rörande hithörande förhållanden böra lärjungarna vid sagda undersökning journalföras på ett för var och en av

dem upplagt hälsoregister enligt fastställt formulär. Vid lärjunges över-

gång till läroanstalt bör utdrag sagda register biläggas ansökan

annan av

inträde. En motsvarande grundlig och omfattande undersökning bör om företagas vid lärjunges inträde å gymnasium eller motsvarande åldersstadium i ñickskolan. De lärjungar, vid undersökningen befun-

som nits behäftade med någon åkomma eller svaghet, böra vid det fortsatta skolarbetet omsorgsfullt iakttagas och underkastas vidare undersökning, så ofta detta nödigt. Likaledes bör, därest lärjunge av

anses rektor eller vederbörande lärare hälsoskäl hänvisas till skolläkaren,

av denne skyldig att kostnadsfritt verkställa undersökning,

vara

De åtgärder, kommissionen nyss förordat, äro icke avsedda att

som göra de hittillsvarande årliga eller terminliga undersökningarna överflödiga. Vid varje termins början bör reviderande granskning av samt-

liga lärjungars kroppsutveckling och hälsotillstånd företagas, särskilt i

syfte att bestämma över deras deltagande i de ordnade kroppsövningar-

Vid nämnda undersökning bör gymnastikläraren tillstädes. na. vara

Det torde få ligga i sakens natur, att skolläkaren, med det

anses utvidgade utrymme gymnastik med lek och idrott fått sig tilldelat i det

kommissionen framställda organisationsförslaget, erhåller en betydelse-

av full uppgift i att övervaka kroppsövningarnas bedrivande, så att dessa med sorgfälligt undvikande alla överdrifter verkligen fylla det avsedda

av ändamålet. Ãvenledes böra givetvis skolans alla socialhygieniska åtgär-

der för lärjungarnas bästa, såsom Simundervisning, skolbad och tand-

vård, bliva föremål för läkarens intresse. Det bör åligga skolläkaren att,

så ofta anledning därtill föreligger, besiktiga läroanstaltens lägenheter,

hygienisk synpunkt granska dess undervisningsmedel och inventarier,

ur ävensom, att tid efter annan ägna uppmärksamhet åt läroanstaltens hygieniska förhållanden i övrigt och särskilt dess renhållning, luftväxling,

uppvärmning och belysning samt gå rektor och lärare tillhanda med råd och upplysningar i nämnda avseenden. Vid fall smittosam sjukdom

av bland lärjungarna, inom läroverkets närmaste omgivning eller inom lärares familj bör det likaledes tillkomma skolläkaren att lämna rektor nödiga råd och vidtaga lämpliga åtgärder för att hindra smittans spridande.

Liksom hittills varit fallet, bör vid läsårets slut läkaren avgiva berättelse för sin verksamhet ienlighet med fastställt formulär. Med de ändrade förhållandena torde innehållet och formen för nämnda

av berättelse böra väsentligen omläggas.

Ännu angelägenhet, nära sammanhängande med de olika läro-

en anstalternas atgöranden för främjande lärjungarnas kroppsliga vård,

av vill kommissionen i detta sammanhang beröra. Enligt erfarenheterna från våra grannländer, där skolläkarinstutionen erhållit gestaltning, i

en princip överensstämmande med den kommissionen angivit, liksom

nyss även från vissa folkskolor i vårt land, har det vid större läroanstalter visat sig ändamålsenligt, att skolan till sitt förfogande äger särskild

en sjuksköterska, Skolsköterska. Förutom det att hon biträder vid förekommande undersökningar, kan hon givetvis under läkarens överinseende

behandla lindrigare utvärtes åkommor. Åt henne kan vidare anförtros kontrollen över att skolläkarens råd och föreskrifter lärjungarna följas.

av Det bör emellertid särskilt betonas, att åt ett sådant biträde icke torde kunna beredas full sysselsättning annat än vid mycket stora läroverk. Övervägas bör dock, om icke i större städer med Hera läroverk till början

en en. gemensam Skolsköterska kunde anställas och anordningens lämplighet på så sätt närmare prövas.

.Wikkuøzøzig Slutligen vill kommissionen med några ord beröra en organisatoinspektion. risk fråga, äger omedelbart sammanhang med de åtgärder, kommis

som sionen i det föregående förordat till vidtagande. Såsom inledningsvis erinrats, har speciell sakkunskap inom skolväsendets centrala ledning funnits påkallad i fråga om såväl skolhygien fysisk fostran, och

som särskilda inspektörei och konsulenter hava för ändamålet förordnats." Med den ökade betydelse denna sida skolarbetet ikommissionens för-

av slag tillerkänts, måste det särskilt övervägas, det fortfarande kan;

lämpligt, att ifrågavarande ledande poster hava karaktär av bisysslor vara åt befattningshavare, vilkas fulla arbetskraft tages i anspråk av deras ordinarie tjänster. Vad särskilt konsulenten i skolhygien angår, önskar kommissionen betona, att den betydelsefulla verksamhet, denne har att leda och övervaka, ligger väsentligen på sidan av de ordinarie Överstyrelsemedlemmarnas närmaste erfarenhetsområde. Det synes med hänsyn härtill föreligga starka skäl att omsorgsfullt pröva, icke behov är för handen i

om varje fall till Överstyrelsen fastare anknuten skolöverläkare. Däri-

av en

skulle även vinnas tillgång till speciell sakkunskap å skolhygiegenom

djupt betydelsefulla område. Erinras må ock, att åtgärder i detta nens

syfte redan år 1912 föreslagits folkundervisningskommittén i dess

av betänkande angående skolöverstyrelse. Måhända skulle, utan

gemensam merkostnad för statsverket, frågan kunna tillfredsställande ordnas på så sätt, att befattningen såsom läkare vid två eller flera huvudstadens

av läroverk kunde förenas med skolöverläkartjänsten. På detta sätt komme skolöverläkaren att alltjämt bibehålla kontakten med det praktiska arbetet vid skolorna.

Över huvud önskar kommissionen till slut giva uttryck åt sin åsikt,

att åtskilliga de åtgärder, här ifrågasatts, mindre äro ägnade

av som att påkalla ändringar i gällande föreskrifter än att bringa de idessa

nu innefattade önskemålen till vidsträcktare och effektivare tillämpning med

en hänsyn till den stora betydelse, den fysiska fostran bör ägai sko-

som lans liv.

KAP. VI.

Realskolan och gymnasiet i deras inbördes förhållande.

Innan kommissionen går att närmare redogöra för organisationen sättet för

av de olika skolformer, inbegripas i föreliggande förslag, har det

som siefs an/myt- synts nödvändigt, att särskild uppmärksamhet ägnas spörsmålet. realom nmg skolans och gymnasiets förhållande varandra, i vad det sättet avser för de båda skolstadiernas inbördes anknytning, samt utmätandet om av deras längd. Då detta spörsmål icke kan avgöras utan samtidigt hänsynstagande till såväl realskolans gymnasiets särskilda uppgifter som och krav, har kommissionen funnit lämpligt att till behandling upptaga den föreliggande frågan i ett sammanhang, varvid beträffande realskolan blott denna skolforms självständiga mål utan ock dess uppgift att utgöra underlag för den fortsatta undervisningen å gymnasiet måste tagas i betraktande. Under meningsbrytningarna i samband med den nuvarande läro- Tidigare verksorganisationens tillkomst framträdde i fråga realskolans och om gymnasiets förhållande till varandra tvenne principiellt oförenliga uppfattningar. Enligt den ena borde realskolan i sin fulla utsträckning utgöra grundvalen för gymnasiet, enligt den andra borde gymnasiet anknyta till realskolans näst högsta klass och sistnämnda skolstadium sålunda erhålla en fullt självständig avslutningsklass, parallell med gymnasiets första ring. Den förstnämnda åskådningen företräddes dels de av tre sakkunniga, som tillkallats år 1898 i syfte att utreda vissa på dagordningen stående skolorganisatoriska frågor, dels minoritet inom av en

1899 års läroverkskommitté; de härvid framställda förslagen avsâgo

upp-

rättande sexårig realskola och ett treårigt gymnasium. Den andra

av en uppfattningen representerades sistnämnda kommittés majoritet, vars

av förslag i denna punkt riksdagens bifall vid läroverksreformens

vann genomförande år 1904. Vid behandlingen inom riksdagen erhöll dock principen gymnasiets byggande på fullt avslutad realskola anslut-

om ning från motionärer inom andra kammaren, vilka emellertid, i motsats till de under nyssberörda båda utredningar framkomna förslag, påyrkade

femårig realskola och ett därpå grundat fyraårigt gymnasium.

Då det för kommissionen gällt att intaga ståndpunkt till frågan

realskolans och gymnasiets organisation i det framtida skolsystemet, om har det ur olika synpunkter tett sig mest ändamålsenligt att först ingå i prövning det för dessa skolstadiers hela gestaltning grundläggande

en av spörsmålet, huruvida gymnasiet skall vila på fullständigt avslutad realskola eller den härutinnan gällande ordningen bör principiellt bibehållas.

om nu Allteftersom avgörandet i denna punkt träffas till förmån för det ena eller det andra alternativet, måste nämligen de organisatoriska förutsättningarna för realskolans och gymnasiets uppbyggande bliva väsentligen olika.

I stort sett torde berättigad göra gällande, att de betänk- 1598 års

man vara

sakkunniga ligheter, enligt vad antytts, under förarbetena för den nuva-

som, ovan särskild

om rande läroverksorganisationen från skilda håll framkommo mot sär- avslutnings

klass. skild med första gymnasieringen parallell avslutningsklass, genom den

erfarenheten erhållit bekräftelse. För belysning härav torde till vunna

början böra erinras vad sålunda förekommit. en om

I det berörda yttrande i läroverksfrågan, av förutnämnda

nyss som sakkunniga den 20 juni 1899, uttalas bland annat beträffande ett

avgavs inom riksdagen framkommet förslag till organisation i enlighet med

en le principer, sedermera läroverkskommitténs förord och stats-

som vunno makternas gillandc, följande: Vill vidare söka göra sig reda för,

man vilka lärjungar komma att inträda i den praktiska avslutnings-

som klassen, så torde få utgå från det antagandet, att nästan alla de

man lärjungar, nöjaktigt följt undervisningen på den gemensamma linjen,

som och icke sakna håg och fallenhet för studier, heller tillgångar att

som bestrida fortsatt skolgång, skulle välja de linjer, den klassiska

en en av eller den reala, föra fram till studentexamen och därigenom öppna

som

vida större utsikter för framtiden. Den klassen skulle då komma

nya att befolkas, dels sådana bemedlade lärjungar, sakna tillräck-

av mera som lig fallenhet för studier för att inträda på de andra linjerna, dels

av sådana, visserligen hava tillräcklig fallenhet sakna

som men tillgångar att

bestrida fortsatt skolgång, dels slutligen sådana, sakna

en av som både fallenhet och tillgångar. Man tyckes således kunna med visshet förutse,

att den nya klassen huvudsakligen skall komma att bestå sådana

av lärjungar.

som huru förträffliga de för övrigt än kunna antingen med

- vara avseende på studiebegåvning eller med avseende på denna Världens

goda äro mindre lyckligt lottade. Det särmärke, klassen redan härigenom

som

ohjälpligen får, förstärkes ytterligare därav, att dess lärjungar redan äro

predestinerade att aldrig förvärva den vita mössan och att i framtiden

för alltid stanna på samhällets blygsammare platser. Men då har

man infört kastväsendet i skolan och brutit mot den idé, inom

som skolan sist borde övergivas, jämlikhetens. Därför är det också alldeles

obefogat att jämföra den praktiska avslutningsklassens med motsvarande

examen examina i Norge och Danmark, ty dessas väsentliga styrka ligger just

däri, att de skola avläggas alla. Just detta har gjort, att de blivit

av så populära och så eftersträvade, att skulle kunna tänka

man numera

sig möjligheten av att undvara dem. Vår praktiska avslutningsklass

däremot, väsentligen befolkad ynglingar med ett ringare mått stu-

av av diebegåvning eller existensmedel, skulle aldrig vinna det yttre anseende

hos föräldrar och målsmän, att de, annat än nödtvång, skickade sina

av barn till densamma

Under överläggningarna i läroverkskommittén framkommo motsva- 1899 års kommitté. Leda-rande eller besläktade vilka erhöllo

betänkligheter, sitt uttryck i utförliga

moten Dahlgrens m. fl. reservationer från tre ledamöter, i princip överensstämmande därutinnan,

i reservationer. att realskolans högsta klass förutsattes böra för samtliga lärjungar

vara gemensam och att på densamma borde grundas ett treårigt gymnasium.

Den av reservanterna inom läroverkskommittén, H. Dahlgren,

som

mest utförligt uppehöll sig vid ifrågavarande spörsmål, gjorde gäl-

nu lande, att, då sjätte klassen med den utformning, den kommittén

av erhållit, snarare måste representera ett förkortat gymnasium än

anses en medborgerlig bildningsriktning, som på ett karakteristiskt sätt skiljer

sig från gymnasielinjernas, det vanskligt att förmena de lärjungar,

vore genomgått första gymnasieringen, den kompetens, som genomsom gåendet sjätte realskoleklass medförde, och ännu svårare att av en från denna kompetens utestänga dem, genomgått andra gymnasiesom ringen. I reservationen avhandlas vidare de redan i tremannakommitténs anförda uttalande berörda farhågorna med avseende på klassens ovan ställning i socialt avseende. Och slutligen dröjer reservanten vid kommittéförslagets svagheter synpunkten de betänkligheter, måste ur av som möta med hänsyn till tidpunkten för valet levnadsbana. av Sin ståndpunkt i den föreliggande frågan sammanfattar Dahlgren i följande 0rd, vilka kommissionen i ljuset förefintlig erfasynas av nu renhet kunna i det väsentliga göras till kommissionens Så mycket egna: torde klart, att den särskilda sjätte klassens ställning vid sidan av vara gymnasiet icke är för densamma Den behöver en stark tillgynnsam. strömning lärjungar, den, såsom önskvärt är, skall komma att te av om sig det lägre skolstadiets raka fortsättning och spets, under det att som gymnasiet utgrening åt sidan. Får den livskraft nog, synes som en skall den själv komma att ett litet sidoskott på den raka synas som stammen. Det ingen svårighet för handen, lärjungarna villigt vore om

och förståndigt förfogade sig dit de enligt skolorganisationen borde gå:

de för högre studier danade till gymnasiet, den övriga stora skaran till den avslutningsklass, för dem gjorts i ordning på ett i pedagogiskt som avseende i allo förträffligt sätt. Men denna klass icke erbjuder om nu lärjungen tillfälle till ett kunskapsförvärv annat slag än det, även å av som gymnasiet kan vinnas, den icke tillförsäkrar honom en kompetens, om icke även ett eller ett år tillbragta å gymnasiet kan medföra, som par den icke lockar honom det anseende, den inom och utom om genom som läroverket äger, då skall helt visst i allt för många fall gymnasiets drag-

ningskraft varda starkare än avslutningsklassens. Av skäl sådana som

dessa fruktar jag, att den särskilda sjätte klassen skall bliva, väl icke tom, ingalunda så befolkad, att den kan fylla sitt ändamål. men anses Förfelas åter detta, så har förfelat huvudsyftet med den reform, man som nu skall företagas. Med sjätte klass åter får alla lärjungar fram en gemensam man 30-210409. 1.

till en avslutad skolkurs och ett givet examensmål till

oomtvistligt gagn

för det flertal, varjefall icke når studentexamen. Man

som slipper att mellan lärjungarna införa en åtskillnad, möjligen kan bliva

som av förhatlig natur. Man är oförhindrad att vid realskolexamen binda den

ifrågasätta vidsträckta kompetensen utan att därmed göra sig skyldig till

någon orättvisa. Man uppskjuter ännu ett år för lärjungen bestämmandet av levnadsbana och ställer honom och hans målsman inför valet mellan de olika möjligheterna först då, när lärjungen verkligen Vunnit ett resultat av offentligen vitsordat och i det praktiska livet gångbart värde. Man drager gränsen bestämd och synlig mellan skola och gymnasium och drager den så, att den blir utan gemenskap med den gräns, skiljer som gossen från vnglingen Med sjätte klass har klart en gemensam man sagt ifrån, att realskolan är självständig, inom sig avslutad

en skolform, vars

kurs från början till slut betecknar för en bildning, som alla dess lärjungar är lika behövlig, den grundvalen för all följande gemensamma fackbildning, vare sig boklig eller praktisk, allt i enlighet med den uppfattning, som under ett århundrades meningsstrider småningom arbetat sig fram och blivit erkänd utgångspunkt för

som läroverksfrågans lösning

Kritik Om det vid tidpunkten för anförda uttalandens tillkomst at nu den nuva- kunde göras gällande, att betänkligheterna i fråga rande anord- väsentligen vore uingeoz. att betrakta teoretiska som konstruktioner, vilka i verkligheten icke skulle vinna bekräftelse, befinner sig frågan i ett helt annat läge, numera sedan en femtonårig erfarenhet kan läggas till grund för omdömet rörande den särskilda avslutningsklassens ställning inom skolorganisationen. Det kan därvid efter kommissionens åsikt icke råda något tvivel, att anordningen i fråga tämligen allmänt befunnits mindre lycklig. Den efter vara de första åren relativt ringa anslutningen till klassen vid de högre läroverken och alldeles särskilt det förhållandet, att lärjungefrekvensen sederistället för att ökas i stort sett oväsentligt avtagit, måste efter mera kommissionens sätt att hava sin grund i rent organisatoriska se svagheter. Säkerligen torde icke taga miste, gör gällande, man om man att det framför allt varit dessa omständigheter, starkt påverkat den i som

pedagogiska kretsar förhärskande uppfattningen i denna fråga.

Från hösterminen 1906 till höstterminen 1921 har det sammanlagda lärjungeantalet i avslutningsklassen vid nämnda läroverk sjunkit från 722 till 558. Att klassen i konkurrensen med gymnasiet icke för mått göra sig gällande, giver jämväl en undersökning av lärjungefrekvensen i sagda klass vid vart och ett ifrågavarande läroverk vid

av nu handen. Under det år 1906 klassens lärjungeantzil vid endast 6 högre läroverk understeg 10, ägde förhållande år 1921 rum vid icke

samma mindre än 15 högre läroverk. Vid 4 läroverk understeg antalet höstterminen 1921 5.. Det genomsnittliga antalet lärjungar har nedgått från 19.5 höstterminen 1906 till 14.7 höstterminen 1921. Samtidigt har det totala antalet lärjungar vid ifrågavarande läroverk ökats från 15 848 år 1906 till 19134 år 1921.

Att huvudanlednimgen till avslutningsklassens ringa lärjllngeantalHtrvudanled-

vid de högre läroverken verkligen, på sätt vid de förberedande utredningarna förutsagts, är att söka i det urval till det sämre och det därav

nlüäåselfåj

följande mindre anseende såväl inom utom skolan. som, på grund av Jilrnâwmül-

som klassens ställning vid sidan första gymnasieringen, kommit att prägla

av densamma, får ett indirekt stöd däri, att förhållandena i berörda hänseende gestalta sig icke oväsentligt annorlunda såväl vid de fristående realskolorna

vid de kommunala mellanskolorna. Avslutningsklassen utgör vid nämnsom da läroanstalter i vida högre grad den naturliga toppunkten i organisationen, någon omedelbar konkurrens med ett rivaliserande gymnasium föreligger i regeln icke, och det framstår därför såsom naturlig sak, att lärjungarna

en lämna skolan med realskolexamen. Belysande för den inverkan, förhanden-

möjligheter till gymnasieutbildning i detta avseende utövar på varon av anslutningen till klass är ock, att realskolorna i Eksjö, Eskilstuna, Lands-

krona, Skövde och Södertälje, där i samband med respektive realskolor

fyraåriga kommunala gymnasier äro anordnade, höstterminen

numera 1921 uppvisade sammanlagt endast 46 lärjungar i sagda klass, medan antalet vid rikets övriga 16 gossrealskolor utgjorde tillsammans 332.

Trots den berörda minskningen i avslutningsklassens lärjunge-

ovan antal vid de högre läroverken har det absoluta antalet lärjungar i nämnda klass vid samtliga statens läroanstalter hållit sig i stort sett konstant. Under perioden 1906-1910 utgjorde detta antal genomsnittligt 1064,

under perioden 1911-15 genomsnittligt 953, under perioden 1916-20 genomsnittligt 1 045 och år 1921 1 239. Relativt sett innebär emellertid detta en tillbakagång. Det totala lärjungeantalet i realskolans klasser 1-6 har nämligen successivt stigit från 15 798 år 1906 till 21998 år 1921 eller med mindre än 39.2 %. Lärjungeantalet iklass 6 utgjorde under de båda nämnda åren respektive 1 026 och 1 239.

En undersökning av förhållandet mellan antalet lärjungar i

avslutningsklassen och realskolans hela lärjungeantal giver vid handen, att detta vid de högre läroverken sjunkit från 7.1 % år 1906 till 4.3 år 1921.

% Även vid realskolorna för spåras, ehuru mindre

gossar starkt, samma avtagande frekvens i avslutningsklassen. År 1906

utgjorde dess lärjungar 8.0 % av skolornas hela lärjungeantal, år 1921 uppgick procenttalet till 6.7. Vid statens samskolor kunde organisationen genomföras endast imycket ringa utsträckning år 1906 antalet lärjungar i klass 6 utgjorde då

sammanlagt samtliga gossar. Medan år 1910 11.1 % dessa läro-

av anstalters gossar och 11.8 % flickorna tillhörde avslutningsklassen, ut-

av gjorde år 1921 zivslutningsklassens 7.8 % och dess flickor 10.3

gossar av totalantalet.

De kommunala mellanskolornas lärjungeantal har på grund

av dessa skolors hastiga utveckling, med för varje år ökat antal, befunnit sig i snabbt stigande. År 1910 utgjorde lärjungarna i dessa skolor

178, därav 138 gossar och 40 flickor, år 1921 mindre än 7 766, därav 3 848 gossar och 3 918 flickor. Härav undervisades i högsta klassen respektive 24 18 gossar, 6 flickor och 1224 565 659 flickor. Rela-

gossar, tivt sett innebär detta, att frekvensen i avslutningsklassen stigit från 13.5 till 15.8 mellanskolornas lärjungar.

En bidragande orsak till här senast påvisade förhållande är helt Visst, att de kommunala mellanskolorna med .ett undantag äro för-

par lagda till orter, sakna statsgymnasium eller annat gymnasium. Real-

som skolorna åter befinna sig i flera fall i stad statens gymnasier

samma som och äro likaledes i åtskilliga fall förbundna med kommunala gymnasier. Med samskolorna är detta visserligen icke förhållandet, erfarenheten

men giver dock vid handen, att i stor utsträckning från femte klassen

gossarna söka sig över till gymnasium. Möjligheterna att från kommunala mel-

näst högsta klass avgå till gymnasiets första ring äro där-

lanskolans

emot starkt begränsade, och sådan övergång är städse förbunden med kontrollerad I dessa här i korthet antydda omständigheter examen. torde hava att söka de väsentligaste anledningarna till den olikhet man

i avgångsklassens lärjungefrekvens, de kommunala mellanskolorna

som uppvisa gentemot realskolorna. Den sålunda konstaterbara utvecklingen ledde därhän, att man vid utredningen inom läroverksöverstyrelsen av frågan om gym-

redan

nasiets omorganisation vunnit klarhet därom, att uppehållandet vid en hel del av de högre läroverken särskild sjätte klass måste beav en traktas såsom i förhållande till lärjungeantalet betänkligt dyrbar anen ordning. I betraktande härav övervägdes också åtgärder att genom en enklare och för det allmänna mindre kostsam anordning uppnå väsentligen

bildningsresultat, med den särskilda avslutningsklassen avsetts.

samma som Vad i det föregående yttrats rörande svagheten i den nuvarande anordningen med tvenne i stort sett parallella avdelningar, sjätte realskoleklassen och första gymnasieringen, skulle givetvis hava sin tillämpning jämväl på motsvarande organisation i den realskolan, om en nya

också i och med införandet skärpta inträdesfordringar å gymnasiet

av viss skillnad skulle kunna uppstå. Kommissionen vill härjämte been

tona, att det synpunkten dessa inträdesfordringars noggranna upp-

ur av rätthållande torde obestridligt värde, att de flesta inträdessökande vara av redan erhållit ett vitsord, medför viss kompetens och betecknar uppsom

nåendet av ett självständigt bildningsmål.

På grund det anförda kommissionen, att framtida av ovan anser en förbindelse mellan realskola och gymnasium måste sökas på en annan väg den hittills följda. Efter kommissionens uppfattning bör realskolaøzi sin helhet utgöra grundvalen för gymnasiet, ehuru, såsom i det följande skall närmare beröras, avgångsexamen från realskolan icke behöver krävas, heller i och för sig bör få utgöra tillräcklig kvalifikation för inträde

å gymnasiet.

Sedan kommissionen sålunda angivit sin ståndpunkt till den grund- Rea/skolans och gymnaläggande frågan realskolans och gymnasiets anknytning till varandra, siets antal om klasser.

gäller det att, på grundvalen det sålunda träffade avgörandet, närav mare överväga de båda skolstadiernas längd. Med hänsyn till vad iannat sammanhang anförts, har det funnits uppenbart, att den sammanlagda längden realskolans och gymnasiets av kurs icke bör eller kan få normalt överstiga sju år. Det har ock synts i hög grad önskvärt, att de mellan folkskolans avslutning och studentexamen fallande skolåren kunde nedbringas till varför möjligheterna sex, för åvägabringande organisatoriska anordningar i sådant syfte även av gjorts till föremål för särskild undersökning. Rcalskolan. För realskolans del framställa sig tvenne alternativ, dels treårig, en dels fyraårig skola. I enlighet med vad antytts beträffande en ovan de båda skolformernas sammanlagda längd, kan vid förstnämnda alternativ gymnasiet bliva antingen treårigt eller fyraårigt, enligt det sistnämnda åter endast treårigt. Treårig Till stöd för anordningen med treårig realskola kunna anföras en reammla väsentligen följande omständigheter. Med sådan organisation skulle en avgångsexamen i regeln komma attt avläggas vid 15-16 års ålder eller just vid en ålder, ännu möjliggör smidigare anpassning till vissa som en levnadsbanor, för vilka sagda att förberedelse. examen avser vara en Inga svårigheter skulle förefinnas för grundande ett fyraårigt av gymnasium på fullt avslutad realskola. Och slutligen skulle det, med hänsyn till vad i det föregående anförts rörande vikten den speciella av

kvinnoutbildningens behöriga tillgodoseende, lätteligen låta sig göra att

på den avslutade realskolan grunda särskild fiickskolelinje. en Ä andra sidan är det synpunkten realskolans bildningsmål ur av knappast möjligt att i en treårig realskola, byggd på folkskolans sjätte klass, kunna vinna utbildning, likvärdig med den, för närva en som rande vitsordas genom avlagd realskolexamen. Visserligen torde efter kommissionens uppfattning genomförd anpassning till folkskoen mera lans lärokurser med säkerhet kunna väntas medföra förbättring en av undervisningsresultatet. Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att den kommunala mellanskolan hittills vid kursplanernas utformning tillräckligt beaktat det förhållandet, att skolan bygger på avslutad folkskoleløulrs. I stället har mångenstädes ansett nödvändigt att inpressa man

den sexåriga realskolans kursinnehåll i väsentligen obeskuret skick uti en fyraårig skola. Härigenom har givetvis en icke oväseiztlig del av undervisningen kommit att utgöra allenast en upprepning i folkskolan redan

av inhämtade kunskapsmoment. En rationell omläggning i detta avseende måste givetvis för undervisningen komma att innebära en bestämd fördel. Att därigenom så avsevärd vinst skulle kunna "göras, att ett

en skolår utan för det slutliga utbildningsresultatet skulle kunna bort-

men falla, torde dock svårligen från något håll våga göra gällande.

man

Under sådana omständigheter torde det också säkerligen komma

att möta stora vanskligheter att iren treårig kurs meddela lärjungarna

sådan utbildning, attt de med hänsyn till det praktiska livets förhålen landen skola kunna uppnå samma kvalifikationer, som den nuvarande sexåriga realskolan skänlker och som jämlikt hittills gällande bestämmelser Varit stadgade såsom villkor för tillträde till ett antal fackskolor och statstjänster. Särskilt slkulle utbildningen för vissa tjänstemannabanor bliva lidande. På denna grund torde .det kunna med bestämdhet antagas, att vid sådan anordning krav från skilda håll skola framkomma,

en avseende en komplettering av det i realskolan meddelade kunskapsförrådet

antingen under genomgång av en eller två gymnasieringar eller ock

genom särskilda kurser.

Jämväl kunna efter kommissionens uppfattning i språkpedagogiskt

avseende mycket tungt vägande betänkligheter göras gällande mot

en till tre år begränsad realskolekurs. Kommissionen åsyftar härvid svårigheten, att icke säga omöjligheten, att under nämnda tid på ett tillfredsställande sätt till önskvärd omfattning inhämta kunskaper i .två främmande språk. Härigenom skulle givetvis olägenheter uppkomma såväl

synpunkten den avlagda betydelse såsom kvaliñkation för ur av examens det praktiska livets olika banor som ,ock med hänsyn till språkundervisningen å gymnasiet. Nu berörda olägenheter kunna efter kommissionens åsikt icke effektivt undanröjas, med mindre så organiserad realskola

göres enspråkig, en anordning, som jämväl ingått i den ursprungliga organisationsplanen för den gång aktuella femåriga nederskolan. Om

emellertid redan tidigare de praktiska betänkligheterna mot en enspråkig

allmänbildningsskola efter kommissionens förmenande varit väl grundade,

måste en så beskaffad skola under nu rådande yttre förhållanden, med de genom världskriget skärpta folkmotsatserna, på än starkare skäl

avböjas. Behovet orientering åt skilda håll .framstår i våra dagar

av en

såsom trängande än någonsin. Betydelsen möjligast grundliga

mera av och omfattande språkbildning hos bredast möjliga folklager blir härigenom Vtterligare vidgad.

Slutligen måste i detta sammanhang synnerlig vikt, mindre

ur praktisk-ekonomisk än ur pedagogisk-moralisk synpunkt, tillerkännas det sakförhållandet, att en inskränkning av realskolans kurs till tre år för befolkningen i de orter, där realskola men icke gymnasium eller

annan högre skola upprättades, i många fall komme att med ett air förkorta den tid, under vilken den kunde få behålla den där hemmahörande

ungdomen under hemmets fostran och vård.

Till stöd för kravet på en fyraårig realskola kan i främsta lfyraarig rumreulskula. met anföras, att så beskaffad skola skulle bliva skickad

en att övertaga den nuvarande realskolans fulla funktioner, både med avseende på bildningsresultat och kompetens. Härvid kunna de idet föregående när-

berörda erfarenheter från de kommunala mellanskolorna sågas hava mare vitsordat, jämväl i fråga om språkundervisningen, att fyraårig utbild-

en ning efter avslutad folkskolekurs lämnar resultat, som uthärda en jáimförelse med dem, som vinnas i realskolans sex klasser. Den omständigheten, att den nuvarande kommunala mellanskolan redan är anordnad i fyra klasser, måste uppenbarligen ävenledes anses utgöra bestämd

en styrka för en framtida organisation med fyraårig realskola, idet att

man därvid har förmånen att kunna bygga på en redan under ån ett

mer årtionde förvärvad erfarenhet.

En fördel är även, att inrättandet av en fyraårig realskola bereder de orter, där nu fristående sexklassiga realskolor eller fyrklassiga kommunala mellanskolor finnas, möjlighet att i högre grad, än vad fallet vore med en treårig, utnyttja de lokaler redan anskaffats för

m. m., som nämnda skolor. Vidare besparas hemmen, såsom antytts, de utgif-

ovan ter, äro förenade därmed, att lärjungarna undervisas å ort,

som annan än där de hava sitt hemvist.

De svagheter, som vidlåda en skolorganisation med fyraårig real-

skola, sammanhänga främst med åldersförhållanden. Lärjungarna för-

efter genomgången av en sådan skola bliva för gamla för att med menas önskvärd lätthet kunna anpassa sig efter olika praktiska levnadsbanor. Men lärjämte hava farhågor framkommit, att på denna

man väg skulle skapa anordning, åstadkonimc för skolväsendet/i

en som en allmänhet osund sugning av lärjungar till gymnasiet, framkallad av den minskade skillnaden mellan studietiden för realexamen och den för studentexamen. Och slutligen har med styrka gjorts gällande, att den med den fyraåriga realskolan förbundna konsekvensen, gymnasiets beskärande med årsklass, skulle utöva en ödesdiger inverkan på den högre bild-

en ningen i landet.

Om kommissionen till början skärskéidar frågan auteslzttaøzdc från

en realskolans synpunkt, sålunda med bortseende från dess sammanhang med spörsmålet om gymnasiets organisation, torde anledning föreligga att först uppmärksamma den i det föregående berörda olägenheten av ett uppskov med avgången ur realskolan.

Givet är, att en sådan försenad avgång med hänsyn till åtskilliga praktiska levnadsställningar måste förefalla mindre lämplig. Men å andra sidan bör mot sagda olägenhet ställas den icke mindre framträdande svagheten, att en treårig realskola icke förmår giva tillräcklig för-

en bildning för vissa fackliga läroanstalter och för ett flertal lägre administrativa tjänster hos staten och kommunen. Då det gällt avgöra, vilken

framhållna synpunkter skall tillerkännas största betydelsen, har av nu kommissionen för sin del stannat vid den sistnämnda. Och kommissionen förmenar så mycket starkare skäl föreligga till intagande av en sådan ståndpunkt, som berörda spörsmål kommit i et.t helt nytt läge därigenom, att de praktiska ungdomsskolorna öppnat bildningsvägar i riktning mot

nya olika yrken. Särskilt får kommissionen i detta sammanhang erinra de

om möjligheter härutinnan, den yrkesbestämda högre folkskolan erbjuder den ungdom, som ungefär vid konñrmationsåldern utgår ipraktiska livet.

I nära samband med avhandlade sida den föreliggande

nu av frågan står också den i det föregående i korthet berörda farhågan, att

fyraårig realskola. förbunden med ett treårigt gymnasium, skulle en komma att medföra en osund sugning till gymnasiet och studentexa-

31-210409. 1.

men. Den nämnda betänkligheten bygger på förmodan, att till följd

av den allt starkare konkurrens tjänstemannaplatser och befattningar

om inom affärslivet, som av fiera anledningar kan motses mellan tävlande

med olika slag utbildning, det praktiska livets snabbare utkomstmöj-

av ligheter för många av dem, ämnat avgå från skolan efter avlagd som realexamen, skola te sig alltför osäkra i jämförelse med de utsikter till en, om ock något fördröjd utkomst, efter ytterligare endast tre som en års studier avlagd studentexamen öppnar. Häremot måste dock invändas, att samma farhågor kunna göras gällande beträffande treårig realen skola, då denna för att skänka önskad kompetens säkerligen i ett flertal

fall måste kompletteras med genomgång eller två av en gymnasieringar. Under dylika omständigheter, då lärjungarna gång vunnit inträde å

en gymnasiet, skulle säkerligen lockelsen att under ytterligare två eller tre år fullfölja studierna å detta skolstadium fram till studentexamen kunna

befaras bliva mången övermäktig.

Frå Om kommissionen därför, med avseende fäst vid den realskorm om ur rea skolans ,ngam-sationlans synpunkt önskvärda organisationsformen, på grund det av nu anur gymna- förda måste fasthålla vid den fyraåriga, påifullständigt genomgången siets synpunkt. folkskola byggande realskolan, varvid givetvis de hittills förvärvade erfarenheterna rörande på likartat sätt organiserad skolforms förmåga att en fylla sina uppgifter tillerkänts tungt vägande vitsord, måste spörsmålet före ett definitivt ställningstagande skärskådas med speciell hänsyn till en sådan organisations återverkan på gymnasiet. Såsom förut påpekats, kan, realskolan göres treårig, gymnasiet om bliva antingen fyrårigt eller treårigt, realskolan däremot göres fyraom årig, kan gymnasiet icke bliva än treårigt. Beträffande de farhågor, mer som i avseende på gymnasiebildningens kvalitet kommit till uttryck, vill kommissionen icke förneka, att fyraårig gymnasiekurs i och för en sig måste te sig fördelaktigare än treårig. En treårig lärokurs torde en under vissa förhållanden lätteligen kunna tänkas leda antingen till gym-

nasiebildningens försvagande eller ock till lärjungarnas överansträngande.

Från denna synpunkt skulle alltså under angivna förutsättningar treen årig realskolekurs att föredraga. vara

Emellertid får det andra sidan ingalunda förbises, att fyra-

en årig realskola utgör ett avsevärt starkare underlag för ett gymnasium än treårig, och detta särskilt därför, att det koncentrerade kunskaps-

en materialet och det mera forcerade arbetssättet i treårig realskola kunna

en förväntas bidraga att även kvalitativt försämra utbildningsresultatet i

en så anordnad skolform. I stort sett torde väl ock kunna sägas, att

samma bildningsresultat borde kunna nås inom ett treårigt gymnasium, byggt på

en fyraårig realskola, som inom ett fyraårigt gymnasium, byggt på treårig realskola; i bägge de tänkta fallen utgör den sammanlagda studietiden sju år.

För en allsidig belysning av nu föreliggande problem bör dock icke lämnas obeaktat, att undervisningen i realskolan och å gymnasiet i vissa fall siktar åt olika mål. Undervisningen inom den förra avser allmänt medborgerlig bildning och måste enligt sin natur elementär.

vara mera Undervisningen å gymnasiet däremot har att grundlägga de vetenskapliga insikter, som vid universitet eller högre tillämpningsskolor skola vidare utbildas, och bör därför hava vetenskaplig prägel. Så-

en mera väl mål som metoder äro här skiljaktiga. Skarpast framträder måhända olikheten, om man tänker på arbetet inom den årsklass, alltefter

som, olika alternativ, kommer att bliva antingen realskolans högsta eller

gymnasiets lägsta klass. I förra fallet kommer denna klass att få till uppgift att bringa vissa kurser till avslutning, vadan repetitioner i viss utsträckning icke kunna undvikas, under det att den i senare fallet kommer att lägga den första grunden för i viss mån vetenskapliga specialstudier. Klassens karaktär blir i väsentliga avseenden beroende den

av om genom den nya organisationen lägges till realskolan eller till gymnasiet.

Kommissionen vill heller förneka, att åtminstone i vissa ämnen kursfördelningen lättare låter sig anordnas i ett fyrårigt än iett treårigt gymnasium. Alldeles särskilt gäller detta de klassiska språken. För ett

något så när ingående latinstudium är en treårig gymnasiekurs otillräck-

lig, vartill kommer, att, vid latinets inträde iförsta ringen av ett treårigt

gymnasium, oövervinneliga svårigheter möta att bereda grekiska och det

tredje moderna främmande språket behörig plats å detta gymnasium. För

latinlinjen måste därför med nödvändighet, enär undervisningen i grekiska

fortfarande anses böra tillkomma skolan, särskilda anordningar vidtagas.

De svårigheter, här ovan berörts, avse dock huvudsakligen ett

som treårigt gymnasium med den organisation i övrigt, som för närvarande utmärker gymnasiet. Kommissionen har emellertid, såsom redan i det föregående antytts, för avsikt att föreslå ett gymnasium av en i väsentliga avseenden typ än det nuvarande. Enligt detta förslag skulle

annan gymnasiet bliva rikare linjedelat och varje linje skulle omfatta ett mindre antal ämnen ände nuvarande, så att den ämnesbelastning,

som för närvarande tynger och förrycker de gymnasiala studierna, avsevärt lättas. Om ämnenas antal för varje linje göres mindre och detta kan

-endast genomföras, den allmänbildning, som realskolan giver, är till-

om räckligt grundlig kan åt varje ämne därinom beredas en starkare plats,

sig ökat timtal eller den större självständighet i lärvare genom genom jungarnas arbete, som torde bliva specialiseringens viktigaste resultat. Under dessa förutsättningar finner kommissionen, att ett treårigt gymnasium bör kunna skänka sådan utbildning, att fortsatta studier vid univer-

en sitet eller högre tillämpningsskolor bliva på ett tillfredsställande sätt förberedda. Endast med hänsyn till latinet föreligga, såsom är

ovan sagt, skäl att vidtaga sådana anordningar, att kursen i detta språk göres fyraårig.

För ett treårigt gymnasium talar jämväl den omständigheten, att

en prövning av lärjungarnas lämplighet för gymnasialstudierna på goda

grunder kan förväntas giva säkrare utslag, ju senare en sådan prövning äger Erfarenheten från det nuvarande läroverket giver bestämt

rum. stöd för den uppfattningen, att lärjungarnas övervägande flertal vid tidpunkten för uppñyttningen i andra ringen besitter en helt annan mogenhetsgrad än tidigare, delvis betingad därav, att den avgörande perioden inom brytningsåldern då är passerad.

Slutligen har efter kommissionens mening den hittillsvarande erfarenheten såväl vid enskilda läroanstalter i vårt land som över huvud i grannländerna lämnat övertygande vittnesbörd om möjligheten att under

treårig kurs meddela fullt tillfredsställande gymnasiebildning. I en en

riktning kunna för övrigt gällande föreskrifter beträffande samma nu realskolexamens värde såsom kvaliñkation för inträde igymnasiets andra ring anses tala. Sålunda är det för närvarande stadgat, att lärjunge,

som avlagt realskolexamen och vid nästföljande hösttermins början önskar vinna inträde i gymnasiets andra ring, vid prövningen är fritagen från förhör i modersmålet, tyska, engelska, geografi och biologi, såvida han i nämnda erhållit minst vitsordet godkänd i dessa ämnen. Be-

examen träffande lärjunge, söker inträde å realgymnasiet, omfattar alltså

som prövningen ämnena kristendom, historia, matematik, fysik och kemi samt beträffande lärjunge, söker inträde å latingymnasiet, ämnena kristen-

som dom, latin, historia, matematik och fysik. Mot sagda anordning hava inga invändningar blivit framställda.

Då sålunda i fråga om såväl modersmålet främmande levande

som språk realskolans undervisning hittills funnits kunna utgöra tillräcklig

grundval för en treåirig gymnasieutbildning, och då den föreskrivna

nu prövningen i övriga ämnen, bortsett från latinet, betingas allenast den

av olikhet i kurser, som gäller för högsta realskoleklassen och första nasieringen, lär det icke med fog kunna ogörligt att med efter

anses en

realskolan lämpligen avpassad kursfördelning organisera det framtida

gymnasiet treårigt. Anmärkningsvärt är ock, att läroverksöverstyrelsen

i sitt förut omnämnda förslag till gymnasiets omorganisation, däri dock

icke ifrågasattes någon omläggning realskolan, icke ställt sig helt

av avvisande mot sådan anordning realgymnasiet. i

en av

På grund av det nu anförda finner kommissionen ådagalagt, att ett treårigt gymnasium icke med fog kan betecknas såsom ägnat

att försvaga gymnasieutbildningen, under förutsättning, dels att

ämnenas antal lämpligen begränsas å de olika bildningslinjerna,

dels att språkanhopningen å latingymnasiet ändamåls-

genom

enliga anordningar avlägsnas, särskilt därigenom attåtgärder

vidtagas i syfte att möjliggöra en under fyra år utsträckt undervisning i latin. i

Innan kommissionen går att slutligt angiva sin ståndpunkt till ifrågasatt

sexårig läroförevarande organisationsproblem, önskar ,kommissionen i korthet dröja Var/rslrursför

student-

vid den i det föregående antydningsvis berörda frågan möjligheterna

om examen. att förkorta den mellan folkskolans avslutning och studentexamen fallande tiden till sex år.

Såsom förut angivits, kan sådan förkortning utbildningstiden

en av

efter kommissionens åsikt icke lämpligen uppnås anordningar,

genom

som åsyfta gymnasieutbildningens grundande på ofullständigt

genomgången realskola. Två möjligheter till vinnande antydda syfte

av nyss hava synts beskaffenhet att böra göras till föremål för närmare

vara av diskussion, den innebärande treårig realskola med därpå vilande

ena en likaledes treårigt gymnasium, den andra utgörande den i det föregående

antydda anordningen med ett direkt på vilande sexårigt gymnasium.

folkskolan

En skolorganisation i enlighet med båda här omförmälda alterna-

tiv skulle medföra den betydande fördelen, att den sammanlagda studietiden till studentexamen teoretiskt skulle behöva utsträckas över

ens den nuvarande. Enär emellertid kommissionen i det föregående funnit

en treårig realskola för svag med hänsyn såväl till realskolans självständiga

uppgift som ur synpunkten av gymnasiets krav på en säker grundval, nödgas kommissionen avvisa organisation med treårig realskola och ett tre-

en en årigt gymnasium såsom ägnad att sänka den nuvarande bildningsnivån.

Vad däremot angår spörsmålet att inom ett sexårigt gymnasium

direkt från folkskolan vinna tillfredsställande utbildning till student-

en examen, ligga förhållandena i viss mån annorlunda än i be-

nyss rörda fall. I anslutning till kommissionen uttalat rörande

vad ovan den olikhet i syftning och läggning, förefinnes mellan realskolans

som och gymnasiets undervisning, torde Visserligen, därest studierna från

begynnelsen kunna inriktas direkt på slutmålet, svårigheten att under

sexårig utbildningstid uppnå ett bildningsresultat, motsvarande det,

som

ernås genom en fyraårig realskola och ett därpå grundat treårigt

gymnasium, bliva mindre. En ingående prövning organisationspro-

mera av blemets olika sidor har emellertid övertygat kommissionen därom, att

en tillfredsställande anordning studierna icke för närvarande kan ernåsi

av en så beskaffad läroanstalt.

lrommissia- På grund här lämnade utredning sig kommissionen böra

av anser "Ms r"mayI . fororda,.. dels att gymnasiet . grundas o avslutad realskola, dels

pa ock att anordnas fyraårig och gymnasiet treårigt.

realskolan

KAP. VII.

Renlskolan.

Organisation.

Kommissionen har i det föregående givit uttryck åt sin principiella Realskolnozs uppfattning angående realskolans allmänna ställning inom skolsystemet. gkolzsystezzet, Då kommissionen i överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet den 31 december 1918 angivna riktlinjer funnit skolväsendet i dess helhet

böra i organisatoriskt hänseende utgöra sammanhängande enhet med

en den sexklassiga folkskolan såsom den grund, på vilken övriga läroanstalter, organiskt förbundna med varandra, bygga, är därmed realskolans plats given såsom den skolform, som närmast bygger på folkskolan.

En efter dessa grundsatser anordnad realskola erhåller i stort sett Realskolans

uppgift och samma uppgift som den nuvarande realskolan och kommunala mellan- mal. skolan. Den skall sålunda meddela sina lärjungar den allmänt medborgerliga bildning, som kräves för vissa studiebanor och levnadsställningar, för vilka genomgången folkskolekurs icke är tillräcklig, men för vilka studentexamen icke är erforderlig. Dessa levnadsställningar äro sådana, som dels tillhöra det allmänna närings- och förvärvslivet, dels utgöras av vissa administrativa befattningar i statens och kommunens tjänst. Enär de senare på omfattningen och beskaffenheten lärjungarnas

av kunskaper torde ställa kvalificerade krav, icke bestämt påkallas av

som

de förra, dessa återigen medföra särskilda anspråk på lärjungarnas

men avgång vid en alltför sen levnadsålder, kommer en viss divergens att inträda i realskolans allmänna uppgift, divergens, emellertid icke

en som

kan anses sådan betydelse, att den bör föranleda motsvavara av en rande differentiering vid kursernas utformande. Om än, efter vad angivits, den realskolans mål i nyss nya stort sett sammanfaller med det, realskolan hittills haft att fullfölja, kan som det dock icke lämnas obeaktat, att den kommissionen förordade realav skolan vid lösandet sin uppgift kommer att i betydelsefulla av avseenden intaga en annan ställning än den hittillsvarande. Härvid böra följande tre omständigheter, alla på det närmaste sammanhängande med enhetsskolesystemets grundtankar, uppmärksammas. Sålunda skall den realskolan bygga på avslutad folkskolekurs och erhåller därinya för sitt arbete utgångspunkt än den nuvarande. Enär genom en annan vidare den nya realskolan i hela sin utsträckning skall bilda grundvalen för den fortsatta undervisningen i gymnasiet, kommer den att intaga en annan ställning till gymnasiet, än vad fallet är med den nuvarande realskolan. Och slutligen skall den realskolan i viss utsträckning nya samarbeta nzcd ;liclrslcolaøz och kommer sålunda att till denna skolform intaga en ställning, som hittills varit främmande för realskolan.

Antal klas- Såsom kommissionen i det föregående angivit, skall realskolan in- 861". fyra klasser. rymma

Språk- .Redan i samband med den grundläggande diskussionen rörande frågan. skolväsendets allmänna organisation har kommissionen haft anledning att från vissa synpunkter skärskåda realskolans språkproblem och har därvid funnit sig böra ägna uppmärksamhet väsentligen åt spörsmålet om åldersutvecklingens betydelse för inhämtandet elementära språkliga av insikter. Kommissionen har ansett det önskvärt att här i ett samman-

hang till närmare behandling upptaga de mångahanda olika spörsmål,

som beröra ifrågavarande angelägenhet. Ur skolans synpunkt kan det för visso mången befogat, egen synas att undervisningen å realskolans stadium omfattar allenast ett främmande språk. Det kan nämligen innebära avgjorda fördelar, lärjungarna om

vinna verklig förtrogenhet med ett kulturspråk i stället för att såsom

nu nödgas splittra sin uppmärksamhet på två eller tre främmande språk

dylik anordning förloras i mångsidighet, samtidigt. Vad som genom en den obestridliga Vinst, den getorde kunna till fullo uppvägas av som koncentrerat studium förvärvade större grundligheten utgör. nom ett sidan visserligen mångsidig ytlig språkvalet mellan å ena en mera men

andra begränsad djupgående sådan

bildning och å den en men mera bestämt företräde givas åt det sistnämnda alterna-

måste principiellt ett till realskolans i det föregående angivna uppgifter att

tivet. Med hänsyn meddela allmänt medborgerlig bildning och förbereda för vissa mindre än även utgöra den grund, varpå gym-

lägre tjänstemannabefattningai

skall bygga vidare, har kommissionen emellertid, nasiets undervisning funnit ofrånkomligt att inom realslitolan bereda lutsåsom redan erinrats, fráøzuøzairzide språk. Likaledes har, på sätt förut antytts, rgnunc för två föreliggande vêirldssituationen med starkt skärpta motsättningar den de båda i världskriget deltagande maktkonstellationernas folk mellan till synnerlig betänksamhet, då det gällt att skärskåda frågan om manat eljest önskvärd begränsning språkens antal å skolstadiet i Fråga en av Kommissionen, åsikt är, att språkbildningen hos individen bör vars

möjligast grundlig, hos nationen möjligast mångsidig, har över-

göras vad mån det låter sig göra att utan för grundligheten tillvägt, i men det sistnämnda önskemålet, och därvid funnit det synnerligen

godose

zingelåiget, viss rörlighet åvägabringas, så att icke blott som hitatt en tyskan och engelskan i viss fastställd ordning obligatoriskt ingå tills en realskolans kursplan, utan att denna ordning vid del skolor må a en och även det tredje stora kulturspråket, franskan, kunna omkastas, att huvudsakliga plats visserligen fortfarande i regeln bör vara gymnavars fall må kunna i realskolan inträda i stället för ett av de siet, i vissa

båda språken. Till undvikande de praktiska olägenheter, germanska av

till kunna bliva följd berörda

som vid övergången gymnasiet en av

rörlighet, har kommissionen emellertid funnit det nöd-

organisatoriska

fastslå vissa bestämda typer med avseende på den ordnings-

vändigt att

vari böra inträda, ävensom med avseende på de olika

följd, språken

kombinationer, böra ifrågakomma. i

som lämpligen

Det har sålunda för det första befunnits oundgängligt att bestämma Den språkliga mmaltype" normaltyp, skall förekomma å alla orter, där realskola finnes, en som

32-2117409. I.

och som å vederbörande gymnasium skall motsvaras av en till densamma

anpassad språkföljd.

De språk, som böra ingå i denna typ, äro tyskan och engelskan,

detta i överensstämmelse med vad redan Även som nu är fallet. om franskans praktiska betydelse hos i oss är tillväxt, håller kommissionen

dock före, att denna synpunkt behovet engelska ur av och tyska för oss svenskar fortfarande kommer att bliva allmännare än motsvarande behov av franska.

Begynnelse- Däremot har det ingalunda synts kommissionen

lika tydligt, att

språk. den nuvarande ordningen mellan dessa båda språk

är den lämpligaste. Visserligen torde de betänkligheter mot tyskan såsom

begynnelsespråk

på ett så tidigt stadium den nuvarande första som klassen, vilka med

mycken styrka gjorts gällande, icke med

samma berättigande kunna

anföras mot detta språks inträde i den kommissionen

av föreslagna real-

skolans första klass. Lärjungarna äro där nämligen två till tre år äldre

och skulle således till följd såväl ökad

av förståndsmognad som redan vid modersmålsundervisningen inhämtade kunskaper bättre skickade

vara att

tillgodogöra sig undervisningen i det tyska språket. Men kommissionen

hyser icke desto mindre starka tvivel det om berättigade i en anordning,

enligt vilken tyskan fortfarande i regeln skulle inträda såsom första

språk vid skolundervisningen.

Alltsedan den tid vid mitten förra då

av århundradet, de nyare språken fingo den framskjutna plats å de högre låroverkens timplan, som

de sedan dess i växlande grad intagit, har

frågan om det lämpligaste begynnelsespråket eller, det också plågar kallas, det som grundläggan-

de språket stått på dagordningen. Till början en rörde sig striden om

möjligheten att utbyta latinet såsom begynnelsespråk

mot ett av de

moderna språken utan att därigenom äventyra undervisningens

resultat. Man sökte då i latinets ställe insatta det levande språk, som antogs

kunna i grammatiskt avseende bäst ersätta och efter

detta, en tids

tvekan lät tyskan år 1859 intaga den plats såsom man begynnelse-

språk i våra läroverk, detta språk sedan dess bibehållit. Tyskans som

ställning såsom begynnelsespråk är således indirekt

ett arv från latin-

skolan.

Enligt den teori, ligger till grund för åsikten, att latinet eller

som i dess ställe tyskan är liimpligare såsom begynnelsespråk än något annat, har det först studerade språket därför betecknat såsom det grund-

läggande till uppgift att bibringa lärjungen en viss fond av formellt

grammatiskt vetande, skall honom till hjälp vid hans studier

som vara

andra språk. Den grammatiska kunskapen blir för honom ett slags av intellektuellt förvaringsrum, försett med ett stort antal hyllor och fack, i

vilka han har att inpassa det språkmaterial, som han så småningom

det må tyska, engelska eller franska. Denna teori utgår från inlär, vara uppfattningen grammatikens lagar såsom stående utom eller över

av språket och efter vilka språket har att rätta sina Men en grammatisk regel är ju i själva verket ingenting annat än angivandet av ett visst språkbruk, olika anledningar utvecklat sig till en viss aldrig

som av --

absolut regelbundenhet. Språkmaterialet är det primära, grammati-

ken det sekundära.

Därför står också emot den nyssnämnda åsikten en annan, enligt

vilken det vid språkundervisningen gäller att från det språkmaterial, som

studeras, sluta till de grammatiska reglerna, att riklig läsning

genom förvärva känsla för språket och på så sätt tillägna sig de lagar, som så småningom utvecklat sig för språkbruket, och att i allmänhet tillgripa den grammatiska regeln, först då behovet därav gör sig gällande.

Givet är, att med denna uppfattning frågan det grund-

senare om

läggande språket ter sig på ett helt annat sätt. Själva termen

grundläggande språk blir då oegentlig, ty varje språk studeras för

sin skull, vilket naturligtvis icke hindrar, att de olika språken

egen i Hera avseenden vid undervisningen lika väl i livet stödja var-

som andra.

Enligt denna åsikt, kommissionen håller för riktig, kvarstår

som visserligen alltjämt spörsmålet det bästa begynnelsespråket även såsom

pedagogisk fråga väsentligt mindre betydelse, än förr

en men av man tillerkände den. Ty utgår från den sanningen, att ett ratio-

om man nellt studium varje språk skänker ett vetande, är till stöd vid

av som studiet andra språk, så inskränker sig i här förevarande fall det pe-

av dagogiska momentet till frågan, huruvida detta i så mycket högre grad

gäller om tyskan än om engelskan, att häri anledning kan ligga till en tyskans företräde. Härvid må först erinras därom, att, tyskan å sin om sida är ägnad att lägga bredare grund för det grammatiska vetandet, en det minst sagt tvivelaktigt, huruvida det första åt språkstudier synes ägnade skolåret verkligen bör i övervägande grad ägnas åt grammatik och icke snarare utnyttjas för enklare uppgifter, vid Vilka minnet och imitationsförmågan spela huvudrollen, såsom fallet är vid den första undervisningen i engelska, vars svåra uttal, enligt vad erfarenheten visar, lättare tillägnas vid tidigare ålder. Och vidare får det icke förglömmas, att, vilket språk änblir det första, så inträder enligt kommissiosom nens förslag det andra språket redan följande år och kan således ganska snart börja lämna det allmänna tillskott till språkkunskaper, det varav

är mäktigt.

Då kommissionen skäl, här nedan skola anföras, ansett sig av som böra såsom begynnelsespråk i realskolans normaltyp föreslå engelskan,

är det av stort Värde att för sådan anordnings pedagogiska duglighet

en kunna åberopa även erfarenhetens vittnesbörd. Försök med Mångåriga försök med en sådan språkföljd hava nämligen kommit gfäâkâlââåltill utförande såväl vid tvenne statsläroverk vid flera enskilda som 913m- skolor, och dessa försök hava i stort sett krönts framgång. Visserligen av hava dessa försök gjorts under något andra förutsättningar än dem, som

komma att råda i den kommissionen föreslagna skolorganisationen.

av Engelskan har nämligen vid nämnda försök börjat i nuvarande första klassen vid skola i klass och tyskan inträtt i fjärde i ett

en eller

fall i tredje, medan i den realskolan det första språket skulle såsom nya enda främmande språk läsas blott i klass och det andra inträda en redan året därefter. Icke desto mindre måste kommissionen tillmäta de vid försöken erfarenheterna synnerlig betydelse. Ty även vunna om dessa erfarenheter, i vad de engelskans större lämplighet än avse tyskan för det lägsta åldersstadiet, icke vid föreslagna läroverksnu organisation längre äga beviskraft, så lärer det av stort samma vara värde att utröna, huruvida själva språkföljden givit anledning till olägenheter, huruvida engelskan sin relativa fattigdom på genom grammatiska former gjort, att lärjungen alltför oförberedd måst gripa sig med an

tyskan och därför tilläventyrs icke kunnat erna avsedda kunskaperi detta språk, ävensom över huvud vilken inverkan anordningen i fråga

haft på undervisningen i dess helhet.

För vinnande större överblick sig kommissionen här böra

av anser

allenast huvuddragen sålunda erfarenheter och får, erinra om av vunna vad angår försökens allmänna förutsättningar och anordning ävensom de därunder uppnådda resultaten, hänvisa till Betänkande II.

Vid Göteborgs realläroverk, där alltsedan år 1908 förvärvat

man

erfarenhet såsom begynnelsespråk och där parallellt med av engelskan

den engelska försökslinjen förekommit linje med tyska såsom begyn-

har å försökslinjen med 7 års undervisning i engelska

nelsespråk, man

II och 6 års undervisning i tyska klass 4 ring IV klass 1 ring -

-i båda språken uppnått resultat, likvärdiga med de å huvudlinjen uppnådda med G-ârig undervisning i engelska 4 ring IV och

klass --

9-årig undervisning i tyska klass 1 ring IV. Vid flyttning ur andra

ringen innehava försökslinjens lärjungar för godkänd studentexamen

kunskaper i engelska, liksom lärjungarna i sjätte klassen å

stadgade denna linje utföra skriftliga i tyska de, för

samma examensprov som vilka sistnämnda språk varit begynnelsespråk. Tillika har man trott sig kunna konstatera, att de begåvning i vissa andra ämnen, ex.

ungas modersmålet och matematik, kommit bättre till sin rätt och utvecklats

under betingelser på försökslinjen.

gynnsammare

I någon mån annorlunda utfalla omdömena om det tyvärr kortvariga försöket det omfattade endast tre årgångar vid Nya ele-

- mentarskolan. Efter försöksledarens uppfattning måste nämligen provet för engelskans del betraktas förfelat, vilket möjligen berodde på

som särskilt omständigheter. Däremot förmenar han, att under-

ogynnsamma visningen i tyska utfallit fullt tillfredsställande. I studentexamen uppnåddes alldeles resultat de lärjungar, vilka påbörjat tyskan i

samma av klass 4 och undervisats sammanlagt 26 veckotimmar, dem, vilka

som av läst detta språk i samtliga klasser, således 34 veckotimmar. Försöksledaren gör jämväl gällande, att den ledande tanke, bl. a. låg till

som grund för provet, att nämligen den tidsförlust, tyskans senare in-

som trädande innebar, borde kunna kompenseras lärjungarnas större recep-

tivitet i förening med starkare koncentrering ämnet, i detta fall

en av visat sig riktig och att sålunda intet hinder möter för att befria läroplanen i de lägsta klasserna från dess i varje fall omstridda

en av mera

bildningsfaktorer, nämligen tyskan

Av vad kommissionen inhämtat från vissa enskilda läroanstalter, där

prov med engelska såsom begynnelsespråk företagits Uppsala enskilda

läroverk, Wallinska skolan, Sofi Almquists skola, Lundsbergs skola och Gävle borgarskola framgår otvetydigt, att över allt i stort sett iakttagit de

- man bästa resultat försöken. I den redogörelse, avgivits Uppsala

av som av enskilda läroverk, framhålles sålunda, att lärjungarna, oaktat någon underlägsenhet i det skriftliga studentprovet, hava ett bättre och säkrare uttal, ett fastare grammatiskt vetande, ett rikare förråd idiomatiska vändning-

av ar, större och framförallt lättare tillgängligt reproducerbart ordförråd samt följaktligen också större förmåga att muntligt och skriftligt behärska språket inom ett deras åldersstadium passande områden I tyskan har trots detta språks förändrade ställning uppnåtts fullt tillfredsställande resultat, ehuru de lärjungar, läst tyska från första klassen,

som hava varit de lärjungar, med vilka nyssnämnda försök anställts, något överlägsna i studentexamen. I riktning gå omdömena från de båda

samma ovannämnda enskilda huvudstadsläroverken.

De vid Gävle borgarskola inhämtade erfarenheterna erbjuda så till vida ett omedelbart intresse för den föreliggande frågan,

mera nu som läroanstaltens organisation fullständigt sammanfaller med den kom-

av missionen förordade realskolan. Då skolan i fråga, sedan år 1910

organiserad i likhet med de kommunala mellanskolorna, alltifrån år 1912 är utbyggd med ett handelsgymnasium, där lärjungar mottagas även från andra skolor, har tillfälle funnits att med skolans lärjungar jämföra sådana från alla slags läroanstalter kommande högre allmänna läroverk, realskolor, samskolor fl, där tyskan varit begynnelsespråk. Därvid

m. vitsordas D. Elfstrand, Forum 1919 jämförelsen hava utfallit till Borgarskolans fördel. Icke blott i fråga teoretiskt och praktiskt på det

om grepp engelska språket utan ock i avseende på allmän grammatisk träning hava Borgarskolans elever allmänhet stått framför kamraterna från andra skolors

På grundvalen av de inhämtade omdömena finner kommissionen ådagalagt, att engelskans studium på det tidigare åldersstadiet snabbare leder till ett användbart resultat än studiet tyskan. Likaledes hava

av försöken givit vid handen, att engelskan visat sig lämpligare och bättre

avpassad för de unga lärjungarnas förståndsmognad och förmåga av

språkligt tillägnande, medan å andra sidan undervisningen i tyska, påbörjad å ett något senare stadium, visat sig kunna föras till fullt tillfredsställande resultat.

Kommissionen finner i nu relaterade rön en bekräftelse på riktigheten av den uppfattning, som redan av teoretiskt pedagogiska grunder gjorts gällande, att engelskan synnerligen väl lämpar sig till begynnelsespråk. Med sådan anordning skulle den naturliga gången för språk-

en undervisningen bliva den att efter ett elementärt studium modersmålets

av byggnad skrida till inlärande det främmande huvudspråk, i

av som mindre grad än de övriga ställer grammatiska anspråk på lärjungen, men som dock är väl ägnat att utveckla hans språkliga insikter, och den pedagogiska regeln från det lättare till det svårare skulle även i fråga

språkföljden komma till sin rätt. om

Men även om tyskan eller franskan skulle berörda

ur ovan syn- Praktiskaskäl punkter kunna jämnställas med engelskan, förmenar kommissionen andra fö °g°1sk“ synpunkter av så vägande art tala för det sistnämnda språket, att detsamma även under sådana förhållanden för närvarande bör tillerkännas platsen såsom det första språket i realskolans normaltyp.

Det har under diskussionen rörande begynnelsespråk sällan yrkats, att härtill bör väljas det språk, som representerar den högsta eller åtminstone för oss viktigaste kulturen. Skulle denna synpunkt läggas på frågan såsom avgörande, vore den efter kommissionens mening olöslig. Vart och ett av de tre ifrågavarande knlturspråken representerar en högtstående kultur, och gradering blir i viss mån

en en smaksak. Säkert är, att vi behöva livlig beröring med alla tre

en nu avsedda folks kultur och att skolan måste i första hand sörja för att detta tredubbla behov blir tillgodosett. Det bör emellertid i detta

sammanhang erinras därom, att vår intellektuella odling hittills varit alltför ensidigt inriktad åt det tyska hållet och att vi göra klokt i att jämnt

mera

utmäta våra möjligheter till kulturella förvärv. Men detta är en sak,

som måste i relation till skolbildningen i dess helhet. De kulturella för-

ses bindelserna med utlandet tillgodoses, i vad de bero på skolan,

genom en fruktbringande undervisning i kulturspråken, vart och ett på det därför avpassade stadiet av skolkursen.

Då det, såsom här är fallet, gäller realskolestadiet, blir frågan, sedan den pedagogiska synpunkten beaktats, rent praktisk. För realskoleabiturienterna gäller det att framför allt studera det språk, är

som för dem under deras framtida verksamhet av den största nyttan. Och kommissionen tvekar icke att påstå, att detta i de flesta fall är cjøzgelsløaøz.

Det engelska språket har i våra dagar nått en utbredning, som lämnar de båda övriga kulturspråken långt bakom sig. Engelskan är modersmål för stora folkgrupper i alla Världsdelar, och kunskapen iengelska är för visso bland icke engelska folk mera spridd än kunskapen inågot annat språk. Så stark är engelska språkets ställning i våra dagar, att många och framstående ivrare för ett s. k. världsspråk övergivit tanken på ett artiñciellt sådant och göra gällande, att engelskan redan är på väg att intaga platsen såsom det universella språket och att man bör göra allt för att främja denna utveckling. Sveriges praktiska beröring med engelsktalande folk, som redan förut var betydande, vare sig man tänker på England eller på Amerika med dess stora antal engelsktalande svenskar, kommer sannolikt att till följd av de ändrade nationella förhållandena bliva allt större. Allt detta gör, att för flertalet

dem, sluta skolgången med realskolan, i språkligt avseende intet av som

näst goda kunskaper i modersmålet kan vara viktigare än att äga - -

kunskap i engelska, sätter dem i stånd att med viss lätthet en som en ;invända detta språk. Härtill kommer, att, såsom antytts, anord-

ovan

ningen med engelska såsom begynnelsespråtk möjliggör för lärjungen att

i detta intill viss gräns relativt lättlårda språk vid avgången ur

-- en realskolan äga större färdighet, än på motsvarande tid skulle

en som kunna nås i något av de andra språken.

på anförda grunder, att i realskolans normal-

Kommissionen

typ engelskan bör inträda såsom det första främmande språket och att fyskrm bör studeras såsom det andra språket.

Såsom redan nämnts, vill kommissionen emellertid anord- Avviknnde

P råktyper. nandet vissa avvikande typer vid sidan normaltypen. Och då

av av kommissionen inser, att lärjungar kunna finnas, för vilka tyskan spelar

större roll än engelskan, vill kommissionen i främsta rummet föreslå en en

typ med normaltypens båda språk i omkastad ordning, således med tyska

och engelska, detta så mycket hellre, ju den hittillsvarande ord-

som ningen visat sig kunna giva tillfredsställande resultat och det därför kan

olämpligt att helt bryta med densamma. synas

Kommissionen visserligen, såsom redan blivit antytt, att

anser

har sin egentliga plats på gymnasiet, men finner det dock i hög

franslcan

grad lämpligt och önskvärt, att tillfälle lämnas att studera även detta

språk såsom ett de båda realskolespråken. De berättigade protester,

så allmänt och ihärdigt höjts med anledning den tillbakasatta som av ställning franskan vid den senaste läroverksreformen erhöll i vår under-

visningsplan, hava väl huvudsakligen avsett den svaga studentbildningen

i detta språk, vilken haft till följd avsevärd minskning i vårt folks

möjligheter att tillägna sig något den högtstående franska kulturen.

av Men det är obestridligt, att även rent praktiskt ett starkt behov gör sig gällande kunskaper i franska, beroende på våra tilltagande kom-

av mersiella och industriella förbindelser med Frankrike.

i Kommissionen vill därför förorda dels typ med tyska såsom

en begynnelsespråk och franska såsom andra språk, dels för enstaka fall en

typ engelska såsom första, franska såsom andra språk. Tyskan, respek-

med

tive engelskan hava i dessa kombinationer ansetts böra inträda såsom första dels därför de detta stadium i regeln äro större

språk, att på av

vikt än franskan, dels därför att det språket för de lärjungar,

senare

övergå till gymnasiet och för vilka väsentligt starkare utbildning

som en kräves däri, på detta sätt torde kunna bättre tillgodoses.

. i Att trots den betydelse, kommissionen tillerkänner

utomordentliga

engelskan, dock kombination föreslås utan detta språk, beror därpå, att

kommissionen vill tillgodose det praktiska behovet för så många som möj-

ligt och finner det sannolikt, att realskolabiturienter komma finnas, för vilka med hänsyn till deras blivande verksamhet franskan tyskan kunna större vikt än engelskan, liksom det i vissa fall för så-

vara av

33-210400. 1.

dana lärjungar, vilkas begåvning och anlag redan från början predestinera dem för gymnasiet, kan fördelaktigare att börja med de synas båda nämnda språken för att i stället på gymnasiet såsom nytt språk möta endast den vida lättare engelskan. Kommissionen har icke ansett sig böra föreslå några flera typer. De tre tänkbara kombinationerna äro i de föreslagna typerna företrädda, i kombinationen engelska och tyska med möjlighet till olika ordningsföljd mellan språken. En tablå över de föreslagna typerna får följande utseende. A. Normaltypen: engelska-tyska. B. Avvikande typer: 1 tyska-engelska, 2 tyska-franska,

3 engelska-franska.

Vad angår dessa typers förekomst vid olika läroverk, bör givetvis hänsyn tagas till de gymnasier, till vilka de särskilda realskolorna kunna beräknas komma att i regeln avlämna sina lärjungar. Såsom redan nämnts, böriå varje ort, där realskola finnes, normaltypen representerad. vara I enkel realskola å ort, där normaltypen redan är i erforderlig mån till-

godosedd, liksom i varje realskola med parallellavdelningar böra de

avvikande typerna efter vederbörande lokalstyrelses beprövande kunna komma till användning. I varje typ bör det andra språket inträda i andra klassen och således studeras i tre år. Det torde emot kommissionens förslag komma att invändas, att fyra, resp. tre år med 17, resp. 16 veekotimmar är alltför kort tid, för en att en solid kunskap, användbar för praktiska ändamål, under den skulle kunna inhämtas. sådan invändning må emellertid hän-

Gentemot en

visas till de kommunala mellanskolorna, vid vilka mångårig erfaen nu renhet visar, att tillfredsställande språkinsikter kunna inhämtas på denna tid. Det är kommissionens förhoppning, att resultatet skall bliva bättre än det, vartill de kommunala mellanskolorna hittills i regeln kommit, dels därför att urvalet lärjungar är avsett att bliva strängare, dels av därför att i vissa avseenden praktisk läggning undervisningen en mera av än den på många håll förekommande torde kunna åstadkommas, dels nu slutligen därför att kommissionen påyrkar bättre lärarutbildning än en

den, hittills fordrats vid dessa skolor. Dessa trenne synpunkter

som finnas närmare belysta på sitt håll i kommissionens betänkande.

var

I detta sammanhang bör också erinras om en anordning, som kom- Utbyte av

matematik i missionen vidtagit särskilt i den kvinnliga ungdomens intresse, men som 4 det

kl. mot

torde Kommissionen tredje språket. även för del av den manliga bli av betydelse.

en har ansett det lämpligt att i fjärde klassen medgiva utbyte matematik

av mot det tredje språket, alltså inormaltypen mot franska. Matematik är ett ämne, enligt vad erfarenheten visat, imånga fall icke förmår

som, tillvinna sig de kvinnliga lärjungarnas intresse i grad de

samma som manligas. Då nu de i de tre första klasserna inhämtade kunskaperna i detta ämne i vissa fall synas vara tillräckliga för det praktiska livets behov, medan också elementär bekantskap med ett tredje språk kan

en, om bliva till avsevärd nytta anser kommissionen den nu nämnda anordningen

förhållandena viäl motiverad. Det sannolikt, att de språkvara av synes kunskaper, under ett år med fem timmars undervisning i veckan

som kunna inhämtas, skola bliva överlägsna dem, som den hittillsvarande frivilliga kursen i franska med 4 veckotimmar, fördelade på två år, kan bibringa.

I syfte att inom realskolan åvägabringa i och för sig önskvärd Ifrågasatt

anordnande avspänning av det teoretiska skolarbetet under pubertetsåldern för de ett

av s.

praktiskt år kvinnliga lärjungar, som därav kunna vara i behov, har kommissionen

för realskohaft under övervägande anordning, varigenom ifrågavarande lärjungar lans flickor.

en vid avgången från andra klassen skulle beredas tillfälle till ett års undervisning med väsentligen praktisk läggning och därefter i vanlig ordning genomgå realskolans tredje och fjärde klasser. Ehuru berörda uppslag

teoretisk synpunkt kan förefalla mången nog så tilltalande, har förur slagets realiserande funnits medföra sådana svårigheter av pedagogisk, organisatorisk och ekonomisk art, att kommissionen med hänsyn härtill funnit sig förhindrad förorda dylik anordning. Kommissionen

en har ansett så mycket starkare skäl föreligga för intagande av sådan

en ståndpunkt, som kommissionen vid planläggningen av den särskilda flick-

undervisningen sökt behörigen tillgodose här förevarande önskemål på

ett i pedagogiskt avseende tillfredsställande sätt. Kommissionen finner

emellertid önskvärt, att uppslaget i fråga vid den pedagogiska försöksverksamhet, som enligt kommissionens förslag bör komma till stånd, lämpligen göres till föremål för närmare prövning och därigenom ytter-

ligare erforderlig utredning vinnes rörande den ändamålsenligaste formen

för fliekundervisningens tillgodoseende inom här föreslagna

ramen av organisation.

Inuti-side, flyttning och avgång.

lu tTädCS Kommissionen har i det föregående angivit, att undervisningen i ålder 0071 realskolan skall anknyta till genomgången fullständig folkskolekurs. inträdesprörrring. överensstämmelse härmed har kommissionen för inträde

föreslagit, att i

realskolan skall krävas ett kunskapsmått, motsvarande det, inhämtas

som enligt gällande undervisningsplan i sexklassig folkskola A-formen.

av För utrönande att de inträdessökande Verkligen besitta erforderliga

kunskaper bör särskild inträdesprövning företagas.

Till övervägande har kommissionen jämväl upptagit frågan, huruvida, i överensstämmelse med vad gäller beträffande inträde i läro-

nu verken, viss minimiålder bör stadgas. Såsom förut betonats, åsyftar det

kommissionen framlagda organisationsförslaget att underlätta för

av en var att uppnå en levnadsställning, som överensstämmer med hans anlag och utrustning. Utan tvivel skulle det ägnat att motverka detta

vara syfte, därest bestämda krav på. minimiåldei uppställdes. Däremot måste det anses väl överensstämma med reformens hela anda att medgiva inträde i skolan, när helst förutsättningar därför prövas föreligga. Med hänsyn härtill har kommissionen funnit sig böra hålla möjligheter för inträde i realskolan öppna oberoende om den inträdessökandes lev-

av nadsålder understiger minimiåldern för avgång från folkskola eller 13 år. Annorlunda ter sig frågan, huruvida viss maximiåldel bör fastställas.

en Såsom i det föregående erinrats, har kommissionen för avsikt att beakta det faktiskt föreliggande behovet avisärskilda läroanstalter för utbildning av till mera framskriden ålder hunna lärjungar. Dä sålunda möjlighet kommer att finnas för den, först sent satts i tillfälle att på-

som

börja sina studier, att vinna nödig utbildning, har det synts allmänt ur

pedagogiska synpunkter lämpligt och önskvärt att i nu ifrågavarande

avseende begränsa tillträdet till de för yngre lärjungar avsedda läroanstalterna. Kommissionen håller före, att inträde i första klassen bör stå öppet intill fyllda 16 år. Undantag från denna regel synes dock, där omständigheterna sådant föranleda, på sätt hittills stadgats i fråga inträde vid de allmänna läroverken, böra kunna medgivas av skolans om styrelse efter kollegiets hörande. Vad därefter angår spörsmáilet formerna för inträdesprövningens om anordnande, har kommissionen funnit det tillämpade sättet för motnu svarande prövningars Verkställande i vissa avseenden mindre tillfredsställande. Särskilt måste det efter kommissionens uppfattning vara ägnat att försvåra rätt värdesättning de inträdessökande lärjungarnas kunen av skaps- och studieförutsåittningar, att såväl prövningen bedömandet som densamma försiggår utan något ordnat samarbete med de lärareav krafter, vilka de inträdessökande vunnit sin föregående utgenom

bildning. I den mån tidpunkten för inträdet i realskolan framflyttas,

framstår åvägabringandet sådan ordnad samverkan mellan folkav en skolans och realskolans lärare såsom nödvändigt än under råmera

dande förhållanden, då de kunskapsförutsättningar, som prövningen nu

att ådagalägga, hava begränsad omfattning, än som i frama

avser en mera tiden blir fallet. Kommissionen håller före, att samverkan av här en antytt slag bör stadgemässigt fastslås såsom ett normalt led i inträdesprövningen. De avlämnande lärarna böra sålunda meddela skriftliga omdömen dels rörande den inträdessökandes kunskaper, dels ock beträffande Vissa personliga egenskaper hos denne. Omdömena torde böra icke alltför snävt begränsad tidsperiod för att såmedelst kunna avse en lämna trogen bild vederbörande lärjungars studieförutsåtten mera av ningar. I samband med avgivandet berörda omdömen torde jämväl av statistisk översikt över samtliga inom den inträdessökandes klass unen der sista året utdelade vitsord böra tillhandahållas. Vad angår karaktärsomdömena, torde dessa visserligen böra avgivas bestämda synpunkter möjlighet också hållas öppen för deras ur men meddelande jämväl imera fri form. Stor. betydelse måste nämligen

efter kommissionens uppfattning tillmätas den omständigheten, att nu ifrågavarande omdömen erhålla en omedelbar och adekvat prägel. Till underlättande detta syftes uppnående vill kommissionen förorda, att, av då så lämpligen kan ske kommissionen tänker här särskilt på de många mindre orter, där realskolor komma att finnas och där dessa rekryteras väsentligen eller några få folkskolor inom orten personliga av en konferenser mellan de avlämnande och mottagande lärarna må komma till stånd. Helt visst bör ett allsidigt och rättvist bedömande därigenom väsentligen underlättas. Det torde knappast behöva från kommissionens sida särskilt betonas, att här ifrågavarande omdömen från den avlämnande läroanstalten i intet fall för den prövande läraren avses vara bindande utan allenast böra tjäna till ledning. Vidare är kommissionen den uppfattningen, att större vikt, än vad av hittills som regel torde hava varit fallet, bör läggas på allsidig underen mera

sökning av den inträdessökandes såväl förståndsutveokling kunskaper.

som I överensstämmelse härmed torde det få ändamålsenligt, att anses prövningen särskilt inriktas på sådana ämnen, vilka antingen på grund av sin egenart ex. modersmålet och matematik eller med hänsyn till de olika inträdessökandenas individuella anlag och fallenhet kunna vara

ägnade att låta och förutsättningar för ett framgångsrikt full-

vars ens följande av studierna träda i dagen. Lägges prövningen så, får lärjungen bäst tillfälle att visa, vad han duger till. Av olika skäl har det synts kommissionen mindre lämpligt, att inträdesprövningarna erhålla offentlig karaktär. Den garanti gentemot eventuellt godtycke vid prövningens bedömande, offentligheten kan som sägas utgöra, lärer på ett betryggande sätt kunna vinnas därigenom, att prövningarna förrättas i närvaro den lokala styrelsens medav lemmar, möjligen utökade med ett eller annat vederbörande kommuav nala representation utsett vittne. I syfte att prövningarna vid olika läroanstalter verkligen må motsvara det ändamål, med dem samt som avses, bedrivas under möjligast likartade former och med tillämpning i huav vudsak enhetliga grunder, har kommissionen ansett sig böra påfordra, att de skola av skolöverstyrelsen särskilt kontrolleras. I detta sammanhang må ytterligare framhållas, att kommissionen

jämväl haft under övervägande möjligheten att för bedömande av de inträdessökandes förståndsutveckling taga i anspråk metoder, som kommit till användning vid de k;intelligensprövningarna. De erfarenheter, som

s. härutinnan föreligga, emellertid kommissionen visserligen hava

synas

de metodernas användbarhet för bedömande in-

ådagalagt tillämpade av

telligensen, där den tenderar mot endera ytterligheterna, medan de

berörda prövningar uppnådda resultaten te sig mindre tillförlitliga,

genom

det rör sig olika gradationer normal begåvning. Då när om av mera härtill kommer, att kommissionen icke känt sig övertygad därom, att

sagda prövningsform i sitt nuvarande skick är ägnad att allsidigt belysa

de personliga egenskaper, äro avgörande betydelse för ett fram-

som av

studiearbete, har kommissionen icke ansett sig kunna förorda

gångsrikt

dylika metoders användande för närvarande såsom grundval för bedö-

mandet de inträdessökandes studieförutsättningar.

Med, anledning slutligen därutav, att farhågor från vissa håll fram-

kommit, att den ifrågasätta inträdesexamen skulle komma att innebära

missvisande och alltför sträng gallring de inträdessökande, ñnen av

sig kommissionen föranlåten framhålla, att de nämnda farhågorna ner säkerligen skola visa sig överdrivna. Ett urval är givetvis oundgängligen

och ett sådant förekommer även vid inträdet i den nuvarande

nödvändigt,

realskolan och kommunala mellanskolan. För att giva allmän före-

en ställning den karaktär, gallringen för närvarande antager,

om som

vill kommissionen erinra därom, att år 1919 i inträdesprövningarna till

första klassen vid rikets samtliga allmänna läroverk och kommunala mellanskolor 6 136 vid vårterminens slut prövade endast 4085 godkändes,

av d. 66.6 %, medan 2 051 underkändes. Av de godkända inträdes-

v. s. sökandena kunde emellertid allenast 3 647 intagas, vilket utgör 89.3 %

de godkända. Vid höstterminens prövningar godkändes 1 930 av 2 554

av prövade eller 75.0 %. Härav kunde 1 776 intagas eller 92.0 %. Särskilt

såväl i avseende på prövningsresultatet som ur synpunk-

ogynnsamma, ten de intagna godkända inträdessökandenas antal, ställa sig förhål-

av landena vid de högre allmänna läroverken och realskolorna för gossar.

Det är kommissionens övertygelse, att den inträdesprövning, vars

huvuddrag förut angivits, blir rättvist vägledande än den nuva-

mera

rande, icke minst med hänsyn därtill, iltli, de inträdessökande till den nya realskolan komma att befinna sig på ett högre åldersstadium, xrari-

genom möjligheten att utröna deras verkliga studieförutsättningar vä-

sentligen ökas. En samverkan, sådan som kommissionen före-

ovan slagit, mellan den skola, där de intrêidessökande tidigare åtnjutit undervisning, och den, där inträde sökes, liksom rationell form för

en mera prövningen är också i hög grad ägnad att motverka ett ensidigt bedömande vid lärjungarnas intagande.

Det är också kommissionens förvissning, att, vid det slutliga

om utformandet av bestämmelserna rörande inträdesprövningen de här i huvuddrag antydda Synpunkterna vinna beaktande, de moment till-

av fällighet, som vidlåda de nuvarande inträdespröxiningarna till olika läroanstalter, kunna anses i möjligaste mån avlägsnade eller till sina verkningar väsentligen begränsade. I de fall, då prövningen eller

av en annan anledning kan hava medfört underskattning den sökandes

en av

studieförutsättningar, föreligger för övrigt numera möjlighet för denne att

genom fortsatta studier i folkskolans olika praktiska överbyggnader förvärva nödiga kunskaper för vidare utbildning iåtskilliga högre fack- och tillämpningsskoloi och sålunda pa väg nå fram till väsentli-

en annan

gen likartade bildningsförniåner, undervisningen i läroverken

som avser att giva. Även denna sistberörda omständighet måste beaktas, da

noga det gäller att bedöma den av kommissionen föreslagna inträdesprövningens faktiska innebörd.

1/g/th1nys- Enligt gällande bestämmelser zinstalles vid läsårets slut allmän bestämflyttning, och uppllyttas därvid till högre klass eller ring de lärjungar, mrlwr. som i samtliga laroämnen undfått minst vitsordet godkänd. Dåirjämte föreskrives, att beträffande lärjunge i realskolans fem lägre klasser och gymnasiets tvâ lägsta bristande insikter i ett eller högst två läroämnen icke må utgöra hinder för flyttning, såvida han blivit godkänd i modersmålet och kollegiet på grund av hans insikter i andra läroämnen finner honom böra flyttas.

Vad beträffar de bestämmelser, för framtiden böra fastställas

som, :För flyttning inom ,realskolan, har kommissionen ansett, att skärpta vill-

kor pakallas. Redan under nuvarande förhållanden torde det endast sällan hava förekommit, att lärjunge i någon av realskolans klasser, som underkänts i två ämnen, blivit uppfiyttad, utan har han måst underkasta sig prövning vid höstterminens början. Det synes uppenbart, att möjlighet att Hyttas med två underbetyg framdeles under inga förhållanden må förefinnas. Såsom allmän regel vill kommissionen uppställa

en krav på godkända insikter i samtliga läroämnen. Emellertid förbiser kommissionen icke, att ett undantagslöst upprätthållande av en sådan föreskrift i vissa fall skulle verka alltför strängt. Sålunda synes det.. knappast med billigheten överensstämmande, att en lärjunge, som

vara erhållit underbetyg i ett måhända mera periferiskt ämne, men som ge-

ådagalagda grundligare insikter inom andra kunskapsområden visat nom sig hava på ett i det hela tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen under läsåret, skulle nödsakad att vid höstterminens bör-

vara

jan undergå prövning. Under sådana omständigheter anser kommissio-

att flyttning icke bör helt utesluten utan göras beroende av nen, vara vissa villkor. I betraktande den särskilda vikt och betydelse, som å

av skolans alla stadier måste tilläggas ämnet svenska, vill kommissionen emellertid framhålla, att godkänt betyg i detta ämne måste uppställas

ett oeftergivligt krav för tiyttning. I fråga om underbetyg i annat som ämne däremot torde för flyttning böra fordras, att de bristande insikterna i ämnet kompenseras överbetyg i ett eller Hera andra.

genom Därjämte bör det villkoret uppställas, att två tredjedelar vederbörande

av lärare vid anställd omröstning finna lärjungen äga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i den högre klassen. För att emellertid lärjunge icke må år efter år flyttas till högre klass med bristande insikter i ett ämne, torde det vidare böra stadgas, att flyttning med underbetyg icke medgives lärjunge, vunnit inträde i klassen med icke

som godkänt vitsord i det ifrågavarande ämnet.

l detta sammanhang vill kommissionen erinra om att vitsord i övningsämnena för närvarande icke öva någon inverkan på flyttning klasserna

Att detta förhållande mången gång varit anledning till att lära

emellan

jungarna visat bristande intresse för och Iiraktlåtit att tillgodogöra sig una dcrvisningen i dessa ämnen, torde icke tvivel underkastat. Då givet-

vara

534-210409. I.

vis övningsämnena hava ett bestämt värde såsom bildningsmedel, är det också vikt, att åtgärder vidtagas för att få berörda miss-

av ovan förhållande såvitt möjligt avlägsnat. I sitt förevarande förslag har kommissionen också tillerkänt övningsämnena i realskolan och flickskolans olika typer en i flera avseenden starkare ställning, än vad förut varit fallet. Inom kommissionen har därjämte ifrågasatts, huruvida icke med hänsyn till denna övningsämnenas ökade betydelse flyttningen från klass till klass borde göras beroende jämväl lärjungarnas i dessa

av ämnen erhållna vitsord. Kommissionen har likväl icke ansett sig kunna

förorda, att övningsämnena i ñyttningshänseende skulle likställas med

läroämnen och att lärjunge sålunda skulle förvägras flyttning till högre klass på grund av underbetyg i övningsämne. Däremot finner kommissionen det helt naturligt, att i tveksamma fall skälig hänsyn tages till övningsämnena vid avgörandet, huruvida flyttning må äga eller icke.

rum

Enligt gällande bestämmelser skall lärjunge, tillbragt två år i

som samma klass eller ring vid eller olika läroverk likväl icke

samma men befunnits äga de kunskaper, för Lippflyttning till högre-klass eller

som ring erfordras, med vederbörligt betyg från läroverket skiljas, såvida icke kollegietprövar sjuklighet eller andra giltiga skäl böra föranleda undantag, och må sådan lärjunge icke i klass vid annat läroverk mot-

samma tagas. Kommissionen finner uppenbart, att i nämnda avseende för framtiden strängare bestämmelser böra fastställas. Att lärjunge, visar

som sig sakna fallenhet och förutsättningar för ett framgångsrikt studiearbete, i tid avvisas från skolan, måste endast till fördel såväl för veder-

vara börande lärjunge själv för undervisningen i dess helhet. Å andra

som sidan torde härvid icke få lämna sikte det värde, genomgången

man ur so1n realskola och avlagd realexamen alltid kommer att äga. Det gäller därför att härvidlag gå fram med nödig varsamhet och söka avväga villkoren så, att de komma att verka alltför strängt. I likhet med vad hittills varit fallet, bör lärjunge såsom regel icke få deltaga i undervisningen i och klass under än två läsår, denna rätt

en samma mer men bör enligt kommissionens mening stå lärjunge till buds endast två gån-

ger. Således skulle lärjunge få begagna sig undervisningen i real-

av skolan under sammanlagt högst år, dock böra enligt kommissionens

sex

mening högst fyra år få användas för att genomgå de tre lägsta klas-

serna.

Såsom kommissionen redan i det föregående angivit, bör realskolan Avgång. avslutas examen, benämnd realexameøz.

genom en

Vid de överläggningar, föregingo den nuvarande realskolexa-

som

införande under förarbetena för 1904 års läroverksreform, frammens trädde bestämda yrkanden på realskolans avslutande med en starkare kontrollerad Det uppslag med denna syftning, som framkom

examen. från den för reformens planläggning förordnade kommittén, ledde emel-

lertid bekant icke till något positivt resultat, väsentligen på grund

som

det motstånd, inom läroverken restes däremot. Kommissionen av som har på grund de vi-d sagda gjorda erfarenheter kommit till

av examen

den uppfattningen, att ffrångåendet i princip för de allmänna läroverkens

del kommitténs förslag i berörda hänseende måste betecknas såsom ett

av missgrepp. De klagomål, från åtskilliga håll riktats mot realskol-

som

och de brister, som funnits vidlåda densamma, torde i väsentexamen, liga avseenden kunna återföras på det faktum, att de för examen stad-

gade kunskapsfordringarna icke i tillbörlig grad upprätthållits. Häri

måste kommissionen ock den närmaste anledningen till denotillräck-

se liga uppskattning, från allmänhetens sida här och kommit till

som var uttryck i fråga de kvalifikationer, denna skänker. Det torde

om examen också få vitsordat erfarenheten, att en prövning, som i ena

anses av eller andra formen göres till föremål för kontrollåtgärder från det allmännas sida i syfte att åvägabringa ett över hela landet enhetligt bedömande, måste i allmänhetens ögon mötas med större förtroende och

uppfattas såsom ett vederhäftigare uttryck för verkligen förhanden-

varande kunskaper, än sådan, företages utan några egentliga

en som kontrollåtgärder.

I närvarande stund torde det knappast från något håll bestridas,

att de fordringar, gällande läroverksstadga uppställer för realskol-

som

godkännande, icke utgöra effektiv garanti för föreñntligheten examens en

den allmänbildning, för vilken dock avser att vara ett utav examen tryck. Då kommissionen emellertid är bestämt övertygad såväl därom,

att det kunskapsinnehåll, realskolans kurs erbjuder, i det hela är

som väl avvägt, som ock därom, att en avslutningsexamen å det ifrågavarande skolstadiet rent praktiskt sett är starkt motiverad, har kommissionen icke tvekat att i den föreslagna skolorganisationen bibehålla en motsvarande examensprövning. Det har emellertid under anmärkta

ovan omständigheter synts angeläget att därvid söka former för densamma, som undanröja de missförhållanden, vilka nyss blivit berörda.

Till en början vill kommissionen i detta avseende betona den omständigheten, att enligt dess organisationsförslag lärjungarna normalt komma a.tt avlägga realexamen. Därigenom utplånas det drag minder-

av värdighet, som vidlått sagda examen, särskilt vid de högre allmänna läroverken, och som betingats därav, att ett flertal examinander på grund av bristande läggning för teoretiska studier utgått ur tävlingen stu-

om dentexamen för att nöja sig med lägre Med anordning

en examen. en åter, som låter realexamen framstå som en naturlig hållpunkt på en väg, som leder ,vidare dels till studentexamen, dels till högre fackliga läroanstalter, dels till praktiska vrken och levnadsställningar, måste förhållandena komma att gestalta sig väsentligen annorlunda. Då där-

man jämte torde kunna utgå ifrån att den i det föregående omförmälda prövningen vid inträdet till realskolan skall bidraga till skapande från början av ett bättre lärjungcmaterial, måste häri ses ett ytterligare stöd för strävandet att höja realexamens anseende.

Enligt vad i det föregående anförts, måste emellertid en väsentlig vikt läggas vid en höjning av fordringarna i examen. Möjligast säkra garantier måste skapas för att de examinerade verkligen besitta de kunskaper och den allmänna bildning, som realskolan åsyftar att bibringa. I

sådant avseende påkallas med nödvändighet skärpta villkor för examens

godkännande. Å andra sidan måste förebyggas, såväl noggrant

genom upprätthållande av kravet på fullgoda kunskaper vid flyttning från klass till klass som ock behörigt hänsynstagande ,vid examens-

genom resultatets bedömande till de förut bedrivna skolstudierna, att ett forcerat. examensstudium får sätta sine prägel på sista skolårets arbete. Därjämte vill kommissionen ävenledes förorda, att ställes under starkare

examen kontroll från den centrala skolmyndighetens sida vid samtliga läroanstal-

Endast ett sådant förfarande kan den enhetlighet i bedö-

ter. genom

mandet uppnås, som utgör förutsättningarna för att examens komen av i

petensvärde höjes..

, i Slutligen har kommissionen, i det följande vill närmare ingå som på frågan formerna för anordnande, ansett sig böra i detta om examens sammanhang uttala, att den omläggning den nuvarande realskolexamen, av vars grunddrag här antytts, till fullo motivera, att det spörsmålet synes

upptages till allvarligt övervägande, huruvida icke examens behörighets-

område kunde ökas. Kommissionen har icke kunnat förbise, att studentför närvarande kräves såsom förutsättning för fiera levnadsbanor, examen där äger grundad anledning ifrågasätta, icke ett lägre teoretiskt man om kunskapsmått kunde vara tillfyllest.

Undervisningsplan.

I det föregående har redan betonats, att kommissionen i stort sett Allmänna synpunkter. finner den nuvarande realskolans lärokurser väl fylla sitt ändamål och

därför ägnade att läggas till grund för anordnande av undervisningen i den realskolan. Kommissionen har emellertid låtit sig angeläget nya att tillse, vilka omläggningar krävas med hänsyn till dess i det vara föregående utvecklade grundsatser för läroplanens anordning och stu-

diernas bedrivande. . Särskilt tagit under omprövning, huruvida ochi

harkommissionen

vad mån den nuvarande ganska stora anhopningen av ämnen i realskolan skulle kunna minskas, det har därvid befunnits, att några inmen skränkningar i ämnenas antal icke låta sig vidtagas. Realskolans kurs måste bestämt inriktas att tillgodose den medborgerliga allmän-

bildningens krav, och denna synpunkt torde samtliga de på. realskolans ur timplan för närvarande upptagna ämnena få anses oundgängligen nöd- " 3

vändiga.

. av i tillse, huruvida icke Emellertid har kommissionen funnit sig böra

koncentration undervisningen de olägenheter, som medfölja

genom en av ovannämnda anhopning ämnen, skulle kunna i någon mån undanröjas. av Till främjande av detta syfte har kommissionen i sitt förslag till

undervisningsplan för realskolan konsekvent sökt undvika, att något ämne göres till föremål för undervisning allenast veckotimme. I de fall,

en där ett ämne på timplanen representeras av en veckotimme, har föreskrift ansetts böra lämnas därom, att koncentrationsläsning skall åvägabringas på sådant sätt, att all undervisning i ämnet förlägges till viss del av läsåret, varigenom begränsning de samtidigt lästa ämnenas

en av antal inträder. Motsvarande anordningar hava ivissa fall förordats även beträffande ämnen med större timtal, nämligen fysik, kemi och biologi. Beaktas dessa anvisningar, kunna de samtidigt förekommande teoretiska ämnena i den blivande realskolans klass 3 och 4 begränsas till

8 å 8 a 9 och Genom sådan utsträckt koncentrationsläsresp. ning, som kommissionen i det föregående förordat, lärer möjlighet till ytterligare minskning av de samtidigt lästa ämnenas antal kunna uppnås.

I detta sammanhang bör jämväl en annan synpunkt framhållas. Vid den anpassning av de skilda läroämnenas kurser till det i folkskolan inhämtade kunskapsmåttet, vars nödvändighet kommissionen i det föregående ansett sig böra betona, torde lämpligen också en ingående prövning böra komma till stånd rörande de kunskapselement, böra

som tillhöra de olika läroämnenas kurser. Det är kommissionens uppfattning, att man hittilldags i våra läroanstalter i gemen ägnat alltför ringa uppmärksamhet och omsorg åt en av vetenskapens fortskridande specialisering betingad sovring av det kunskapsmaterial, man vid undervisningen bjuder de unga. Givet är, att en sådan sovring eller, om man så vill, beskärning av lärokursernas traditionella innehåll måste erbjuda stora vanskligheter. Kravet därpå måste emellertid tillgodoses, och detta oberoende av den organisatoriska reformen såsom sådan. De ödesdigra

verkningarna den detaljträngsel vid undervisningen, kommissionen

av som i det föregående omnämnt, torde icke kunna undanröjas, med mindre åtgärder i antydd riktning komma till stånd. I syfte att befordra

nu en sådan utvecklingsgång har kommissionen funnit sig böra redan vid ntformandet förslagen till kursplaner för de olika läroanstalterna söka

av i stora drag antyda, hur denna stoffsovring ivissa fall bör åvägabringas.

Kommissionen önskar jämväl i detta sammanhang fästa uppmärksamheten å det förhållandet, att de särskilt på realskolestadiet an-

vända läroböckerna i vissa ämnen angivna synpunkter ofta lämna

ur nyss

för berättigade anmärkningar. Framgången av de av kommissionen ruin framlagda reforniplanerna kommer i mycket hög grad att bliva beroende

läroböckernas omarbetning till överensstämmelse med vad sålunda påav yrkats. Uteslutet är ingalunda, att det kan komma att beñnnas nödvändigt, att det allmänna, till främjande snabb utveckling iönskvärd

av en riktning, härvid ingriper stödjande.

Vad därefter angår den andra sidan undervisningsplanen, det

av praktiska arbetet, har kommissionen i det föregående mera utförligt angivit sin principiella anslritining till de krav, från åtskilliga håll bli-

som vit framställda på vidgat utrymme åt övningar i handens arbete. Vid tillämpningen denna grundsats på realskolans undervisning har det,

av med hänsyn till den förefintliga ämnesträngseln, visat sig synnerligen svårt att bereda utrymme för ett tillmötesgående anspråken härut-

av innan i önskvärd utsträckning.

Kommissionen har emellertid allvarligt bemödat sig att söka åstadkomma sådan anordning arbetet i skolan, möjliggör ett reali-

en av som serande önskemålen i fråga. I detta avseende bör till början er-

av en inras, hurusom de naturvetenskapliga ämnenas laborationsövningar ett

den senaste läroverksreformens mest fruktbringande initiativ fastare av infogats i skolans arbete att erhålla obligatorisk karaktär. Däri-

genom

möjliggöres ett direkt utnyttjande det praktiska arbetets regenom av sultat för det teoretiska kunskapsinhämtandet, vilket synts kommissionen

synnerligt pedagogiskt värde, icke kunnat i erforvara av men som derlig utsträckning ske, så länge samtliga lärjungar deltagit i labora-

tionerna.

Vidare har kommissionen såsom obligatoriskt ämne ansett sig böra upptaga slöjd, manlig såväl kvinnlig, i skolans alla klasser. l såväl

som samskolor realskolor för flickor har därjämte ämnet hushållsgöromål

som erhållit ställning självständigt undervisningsärnne i klass Under

av motsvarande tid sysselsättas även med praktiskt arbete.

gossarna

I detta sammanhang må slutligen erinras, att kommissionen, med tanke på realskolans speciella uppgift, funnit det angeläget, att tillfälle beredes att i skolan genomgå särskild kurs i bokföring. Detta har

möjliggjorts genom utbyte i viss utsträckning av ämnet teckning i högsta klassen. Genom en sådan anordning kunna särskilt de avgående lärjungar, som för sin framtida verksamhet hava behov färdighet å detta

av område, erhålla en förberedande utbildning".

Iivluiøig ur det föregående har vikten utsträckt individualisering

av en av klass vid undervis- undervisningen betonats. Till främjande detta syfte har kommis-

av niw/ i vissa sionen funnit sig böra förorda lelning klass vid undervisningen i IiUIIIWII. av vissa ämnen. En dylik anordning bör kunna bliva väsentlig bety-

av delse för en effektiv undervisning i flera såväl teoretiska prak-

som tiska ämnen. Förutom de naturvetenskapliga ämnena. biologi, fysik och

kemi, dâir vid laborationsövningar lärjungarnas uppdelning skilda

undervisningsavdelningar redan i betydande utsträckning vunnit tilllämpning, synas ämnena främmande språk, svenska och matematik kunna draga avsevärd fördel sagda anordningu Givet är, att, da

av antalet lärjungar i klass är jämförelsevis lågt, sådan åtgärd icke

en kan vara påkallad. Men då lärjungeantalet i klass överstiger ett

en visst antal, förslagsvis 1G, vilken siffra hittills betecknat ett ungefärligt maximum för undervisningsgrupper vid laborationer, slöjd

m. m., bör delning i tva undervisningsavdelningar kunna äga Kom-

rum. missionen har föreställt sig, att föreskrift lämpligen bör meddelas lärom, att med angivna inskränkning undervisningen Linder ett visst högsta antal veckotimmz-ir efter vederbörande lokalstyrelses beprövande må kunna meddelas i delad klass. Detta antal torde med hänsyn till föreliggande behov skäligen böra för realskola utan parallellavdelningar fastställas till 10 samt vid realskola iproportion till

annan nämnda antal. Då det emellertid kan tänkas i vissa fall önskligt,

vara

att möjlighet till delning klass under ytterligare eller timme

av en annan halles öppen, skolöverstvrelsenböra bemyndigas att, givetvis inom

synes ramen av för detta ändamål anvisat anslag, efter vederbörlig framställning medgiva detta, där sådant kan finnas skäligt.

Vad därefter angår ämnena slöjd, hushållsgöromfil och praktiskt arbete, är det uppenbart, att ett motsvarande behov reducerade lär-

av nngeavdelningar även här är förhanden. De härutinnan för olika läro-

anstalter gällande bestämmelser hava ock i fråga slöjd och husnu om avfattats med klart beaktande detta behov. Med hänsyn

hållsgöromål av

olikartade förhållanden beträffande lokaler i berörda till de m. m., som avseende kunna föreligga vid skilda läroverk, har det icke synts kommissionen lämpligt eller möjligt att generella föreskrifter reglera genom på sätt funnits kunna i viss mån ske i

uppdelningsmöjligheterna, som

fråga de teoretiska ämnena, utan torde det böra ankomma på skolom överstyrelsen att efter framställning i varje särskilt fall medgiva erfor-

derlig uppdelning vid undervisningen. Vad slutligen beträffar gymnastikundervisningen, har kommissionen det föregående givit uttryck åt kravet på minskning avdelningari en av storlek och vid beräkningen antalet erforderliga timmar i gymnas av nastik utgått ifrån att avdelningarna normalt icke böra omfatta mer än

omkring 60 lärjungar.

Vidkommande därefter frågan skrivningarnas anordning finner om Sin-ivså mycket möjligt inskränka det lär- øzmgm-øzas sig kommissionen, i syfte att som anordning. jungarna åliggande hemarbetet, böra förorda, att skrivningarna i största utsträckning förläggas till lärorummet. I klasserna 1-3 torde i regeln såväl skrivningarna i främmande språk provräkningarna med fördel som kunna, under vederbörande lärares ledning, försiggå under de åt respektive anslagna timmar. Detta bör så mycket lättare kunna ske, ämnen det även andra synpunkter måste önskvärt, dels att lärsom ur anses jungarna vid de skriftliga arbetenas utförande vänja sig vid raskare en arbetstakt, dels att nämnda uppgifter till omfattningen något begrän- Skulle det understundom befinnas lämpligt att giva lärjungarna sas. uppgifter, vilkas lösande kräver längre tid, lärer lektionsbyte lätt genom utsträckning tiden för skrivningeri kunna vinnas. Jämväl de

någon av

svenska uppsatserna i nämnda klasser torde ofta lämpligen kunna utarbetas under enahanda förhållanden. Med hänsyn till önskvärdheten, lärjungarna i klass 4 sättas i tillfälle att utföra skriftliga arbeten att under omständigheter, nära ansluta sig till de vid examensprovet som rådande förhållandena, har det emellertid synts kommissionen nödvändigt, att för denna klass medgivande lämnas att i erforderlig omfattning

3Ö-2I0409. I.

för de skriftliga arbetenas utförande taga i anspråk jämväl åt andra ämnen anslagna timmar.

Ledighet Det har för kommissionen utgjort ett betydelsefullt önskemål,

den enligt erfarenhetens vittnesbörd för lärjungarnas hälsa fatt synnerligen gynnsamma fördelningen av skolarbete och ferier, hittills

som varit gällande, icke måtte rubbas. Vid intagandet denna ståndpunkt

har kommissionen kunnat stödja sig på enhälligt uttalad uppfattning

en av de medicinska sakkunniga, vilkas mening kommissionen varit

angelägen att i denna i andra hithörande frågor inhämta. Enär emel-

som lertid enligt kommissionens i det föregående framställda förslag tid,

en motsvarande 4 lektionstimmar i veckan, skulle ägnas åt stärkande friluftsliv och sålunda lärjungarnas behov frihet från egentligt skol-

av arbete i viss mån tillgodosetts, har det synts uppenbart, att krav samtidigt med fullt fog kan uppställas på att läsåret i övrigt fullt effektivt utnyttjas för den egentliga undervisningen, och att sålunda

den ledighet, enligt gällande bestämmelser olika anledningar

som nu av Iran givas lärjungar i realskolans högre klasser och gymnasiets ringar,

i någon mån inskränkes. Fara föreligger eljest, att den åt egentlig

undervisning anslagna tiden i alltför hög grad beskäres och sönderstyckas. I sådant syfte vill kommissionen därför ifrågasätta, att de hittillsvarande månadsloven böra försvinna, då för dessas bibehållande med

den föreslagna friluftsledigheten och den förändrade anordning skriv-

av ningarna, kommissionen förordat, något avgörande skäl icke längre torde kunna anföras. Jämväl den vid åtskilliga läroanstalter väl

synes nu rikligt utmätta ledigheten vid termins början och slut kunna och böra

något begränsas.

Däremot har kommissionen icke funnit skäl föreligga att ifrågasätta någon ändring i den rektor enligt nu gällande bestämmelser ålig-

gande skyldighet att lämna lärjungarna ledighet från undervisningen

under minst högst 6 dagar av läsåret. Självfallet är nämligen, att möj-

ligheter alltjämt böra föreñnnas att för främjande olika syften dispo-

av nera ett mindre antal dagar under läsåret.

Vd sitt ovanberörda förslag angående halvdagsledighet för frilufts- Lektioner-

nas längd liv har kommissionen, förut framhållits, utgått ifrån att tre lektioner

som m. m. varje dag, i regeln morgonlektionerna, omfatta 45 minuter, övriga lektioner 40 minuter. Jämväl har ansetts, att rasterna efter första morgonlektionen och första lektionen efter frnkostrasten må kunna begränsas till 5 minuter. Slutligen må erinras, hurusom i enahanda sammanhang betonats nödvändigheten att föreskrift meddelas, att antalet läroämnen

av icke någon dag må överskrida där icke tvingande skäl föreligga för en mindre avvikelse från regeln.

Efter dessa allmänna anmärkningar till den avsedda undervisnings- Timp/an. planen vill kommissionen med några ord särskilt beröra det föreliggande förslaget till timplan lför realskolan. Vid dess utarbetande har kommissionen funnit sig i huvudsak kunna utgå därifrån, att den arbetsbelastning, påvilar i realskolan, icke kan anses över hövan

som nu gossarna betungande. Från flera håll hava däremot klagomål framförts, att det mått arbete, för närvarande kräves av ñickorna i statens samsko-

av som lor, skulle alltför stort. Jämväl från enstaka kommunala mellansko-

vara lor hava önskemål uttalats rörande en lindring av arbetet i sagda skolform.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit och då de av kommissio-

tillkallade skolhygieniska sakkunniga betonat vikten attarbetet nen av i skolan hålles inom tillbörliga gränser, har kommissionen låtit sig an-

geläget att Lindersöka., huruvida en lättnad i arbetsbördan skulle

vara kunna åvägabringas utan eftersättande av realskolans allmänna bildningsmål. Kommissionen har därför sökt begränsa tiden för lärjungarnas arbete på lärorummet i all den utsträckning, som med hänsyn till studiearbetet funnits kunna ske, utan att framför allt ur hygieniska syn-

punkter betänklig förlängning av läsåret måst tillgripas.

För närmare belysning den med den föreslagna timplanen för-

av bundna arbetsbelastningen torde jämförelse böra anställas med de time

en planer, gälla beträffande realskolor statssamskolor och

som nu inklusive

kommunala mellanskolor. i

Enligt gällande undervisningsplan för realskolan utgör timtalet för

läsämnexia i klasserna 3-6, vilka här ifrågakoinnia till jämförelse, resp. 27, 28, 28 och 28. ilvningsåimnena välskrivning och teckning

upptaga i samma klasser 2 och 2 timmar. Den obligatoriska

resp. undervisningen i musik och gymnastik har i och nämnda klas

var en av

åt sig anslagna 1-2, respektive 4 timmar. Ytterligare tillkomma i ser Växlande omfattning utom timplanen i klasserna 5 och 6 frivilliga laborationer i ämnena fysik, kemi och biologi, ävensom frivillig undervisningi franska. Vidare bör erinras, att den valfria undervisningen i slöjd för gossar omfattar för varje däri deltagande lärjunge 2 veckotimmar. Till slut bör också påpekas, att för flickorna vid statens samskolor förekommer utom timplanen undervisning i kvinnligt handarbete 2 timmar i veckani varje klass, från vilken undervisning befrielse dock lämnas efter skriftlig anmälan från målsman. Denna möjlighet till befrielse har emellertid i ytterst ringa utsträckning tagits i anspråk, varför timplanen för de kvinnliga lärjungarna i var och en av statssamskolans klasser praktiskt taget ökas med 2 timmar.

De kommunala mellanskolorna uppvisa för närvarande såsom regel timplaner, vilkas sammanlagda antal veckotimmai obligatoriska läsämnen överstiger realskolans, och vilka därför jämväl torde få för lärjun-

anses garna medföra en något större arbetsbelastning. Kommissionen vill i detta avseende erinra därom, att enligt den officiella statistiken under läsåret 1919-20 medeltalet av de kommunala mellanskolornas veckotimtal i nbligatoriska läsämnen utgjorde 113.8 mot realskolans 111 i klasserna 3-6, medan i övningsämnena välskrivning, teckning och handarbete kommunala mellanskolan hade 11.0 mot realskolans 17 veckotimmar. Härtill måste för mellanskolans del i några fall läggas obligatoriska laborations-

Övningar samt bokföring. Högsta sammanlagda timtalet för vecka i

obligatoriska läsämnen och övningsämnena välskrivning, teckning och handarbete utgjorde sagda läsår för kommunala mellanskolan 136 mot realskolans 128. Jämväl i den kommunala mellanskolan tillkomma laborationsövningar saint valfri undervisning i franska. Såsom i annat

sam-

manhang framhâllits, hava emellertid några menliga hygieniska verknin-

gar icke i allmänhet låtit sig förmärkas vid ifrågavarande läroanstavlter,

Det av kommissionen framlagda förslaget till timplan för realskolan

för klasserna 1-4 respektive 27, 29, 27 och 30 undervisningsupptager timmar för vecka i teoretiska åtmnen. Därtill komma för övningsámnena teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, slöjd samt praktiskt arför och hushâillsgöroinål för flickor respektive 9.5, 9.5, 11 och bete gossar Härigenom kommer sålunda det sammanlagda timtalet för 8 timmar. belöpa sig till 36.5 timmar i klass 1 och till 538.5 timmar i vecka att till 38 timmar i klasserna 3 och 4. Det bör emellertid till klass 2 samt siffror anmärkas, dels att de till omkring halva antalet avse lektioner dessa längd de faktiskt förekommande, dels och framför allt, av kortare än nu till die anförda utgöra ett uttryck för den samlade att de i motsats nyss arbetsbclasiniøzgeøt i skolan, så till vida de inbegripa såväl samtliga som laborationsövningai i de naturvetenskapliga ämnena ock undervisning som

i slöjd.

En detaljerad jämförelse mellan timplanerna för den och den nya nuvarande realskolan vid handen, att antalet åt teoretiska ämnen ger anslagna timmar i klass 1 överensstämmer med vad gäller beträfsom fande klass i klass 2 med 1 timme överstiger och i klass 3 med 1

timme understiger timtalet i klasser 4 och ö i den nuvarande realresp. skolan, att undervisningen i dessa ämnen i klass 4 den nya realmen av skolan skulle komma att kräva 2 veckotimmar än i nuvarande klass mera Härvid särskilt uppmärksamma, att det kommissionen framställda är att av förslaget vid jämförelse med gällande undervisningsplan för motsvanu rande klasser, tiden för laborationsövningarna inräknas det överom flertalet lärjungar deltager enligt erfarenhetens vittnesbördi

vägande

dem för klass 2 sammanfaller med denna plan och för klass även bortsett från laborationerna, innebär lättnad i arbetsbördan, enär en i timtalet 29 i klass 2 ingår 1 timme och i timtalet 27 i klass 3 ingå

2 timmar sådana övningar, vilkas nuvarande motsvarighet, såsom nyss erinrats, ligger utom timplanen. Och i fråga högsta klassen i den om 30 teoretiska veckotimmai 11/2 a 2 realskolan gäller, att av dess nya timmar anslagna åt laborationsövningar, varigenom sålunda timtalet äro i denna klass, tiden för laborationerna frånräknas, icke eller i varje om fall endast med 1/2 timme kommer att överskrida det föreskrivna. nu Vad därefter angår övningsämnena, överensstämma de i förslaget

upptagna timtalen för teckning och musik i huvudsak med de för nu motsvarande klasser gällande. För gymnastik med lek och idrott har ifrågasätts 1 timme mindre i klass, för slöjd 1 timme mindre i en en var av 2 klasser. Den utökning, skett, uteslutande ämnena som avser praktiskt arbete, hushållsgöromål, vilka ämnen inträda iklass 3 med resp. 3.5, 4.5 veckotimmar. Det totala antalet timmar i övningsämnena resp. enligt kommissionens förslag kommer att med 1 timme understiga antalet dylika timmar i den nuvarande skolan, i detsamma inräknas om även den för valfria slöjden. gossar Med det sagda tror sig kommissionen hava uppvisat, att arbetsnu belastningen i form av arbete å lärorummeti den realskolan icke blir nya större än den, som nu å motsvarande skolstadium förefinnes och i stort som sett befunnits kunna utan bäras lärjungarna. För dylik men av en uppfattning föreligga så mycket starkare skäl, enligt vad erinrats, som, ovan omkring halva antalet lektioner skulle erhålla kortare längd än de nuvarande. Särskilt för flickorna, i statssamskolorna läsåret 1918-19 i som

nu ifrågavarande klasser faktiskt deltogo i undervisningen under i medel-

tal 157.7 lektioner, kommer kommissionens förslag, upptagande 151 lektioner att medföra lindring i arbetsbördan. Kommissionen är emellertid väl medveten därom, att det mått av

arbete, som deltagandet i undervisningen pålägger lärjungarna, icke kan

bedömas uteslutande synpunkten timplanernas siffror. För rätt ur av en uppskattning därav, i den mån sådan på förhand låter sig åstaden kommas, erfordras givetvis ett behörigt hänsynstagande jämväl till den tid, åtgår för nödig förberedelse i hemmet. I det föregående har som kommissionen utförligt uppehållit sig vid de allmänna grundsatser, som vid undervisningsarbetet böra vägledande och bestämmande. Därvara vid har ävenledes framhållits, att studierna i realskolan böra så läggas, att en rationell fördelning kommer till stånd mellan lärjungarnas arbete i skola och hem, i syfte att sistnämnda del arbetet må kunna imöjav ligaste mån inskränkas. Då därtill kommer, att de skriftliga arbetena i regeln skola utföras i skolan, torde det med fullt fog kunna göras gäl-

lande, att arbetsbelastningen i själva verket för samtliga klasser skall

understiga den faktiskt iläroverken och de kommunala mellanskolorna nu

Gällande timplan för realskolan kl. 3-6.

A m. 3 m. 4 m. 5 111.6, Summa m n e

i - - v - "-- -

3 2 2 2 9 Kristendom . . . . . . . . . . 6 4 3 3 16 Modersmålet . . . . . . . . . . 6 4 4 3 17 Tyska . . . . . . . . . . . . . 5 5 4 V14 Engelska -- . . . . . . . . . . . 3 3 6. Franska - - . . . . . . . . . . . . 3 3 3 4 13 Historia .. . . . . . . . . . . 2 2 2 2 8 Geografi . . . . . . . . . . . . 5 5 4 5 19 Matematik . . . . . . . . . . . 2 21 i 71 Biologi 2 1 . . . . . . . . . . . . 2 1 1 l 2 5 2 Fysik - . . . . . . . . . . . . . Kemi 21 1 31 . . . . . . . . . . . . . - -

27 28 1 28 5 28 4 lll 10

Välskrivning 1 - 1 . . . . . . . . . . - -

Teckning 2 2 2 2 8 . . . . . . . . . . . Ä 16 Gymnastik 4 4 4 4 . . . . . . . . . . . F Musik 1 1.5 1.5 1.5 1.5 6 . . . . . . . . . . . . Slöjd 2 2 2 2 8 . . . . . . . . . . . . . Handarbete 2 2 2 2 8 . . . . . . . . . .

8.ö2 7.52 7.52 g. 7.52 g. 318 g. g. g. I 110.5 n. 9.5 n. 9.5 a. 9.5 n 39 .

Anm. Siffror inom parentes avsevalfri undervisning.

förekommande. Jämväl torde möjligheten att i högsta klassen utbyta

matematik mot ett främmande språk i många fall bereda lärjungarna-

särskilt flickorna viss lindring i arbetsbördan. -en

Slutligen får icke förbises ett i detta sammanhang mycket bety-

delsefullt moment, nämligen att enligt kommissionens förslag lärjungarna

fâ tillfälle till stärkande friluftsliv halv dag varje vecka och därigeen

erhålla längre sammanhängande ledighet från teoretiskt arbete. nom en

Det ligger i öppen dag, att senast berörda omständighet skall vara ägnad

att kraftigt bidraga att skydda lärjungarna från överansträngningens fara.

1 Siffrorna angiva ett ungefärligt medeltal.

Exempel å timplanel för kommunala mellanskoloi läsåret 1919-20.

Ljungby. Malmö. Nederkalix.

Antal lektioner i veckan. Antal lektioner i veckan. Antal lektioner i veckan. ,A m n e -4i- W, w --- i -

N i N 4 i.- NW-. .. 4, , k n .

:Kl.1K1.2iKl.3iKl. 4iSumn1aKl. 1 Kl. 2 3 Kl.l

Kl. Summa Kl. 2 Kl. 3 KI. 4 Summa

5 I z i i 1

Kristendom 2 2 2 2 8 2 2 1 2 7 1 2 2 2 7

Modersmålet 5 4 s 3 1.3 4 4 4 4 14; 5 5 4 3 17 . i Tyska. 7% 4 4 3 18 6 4 . . 4 19 s 5 5 24 i Engelska 5 5 4 14 3 5 i 4 14 - - - s s 14 i vFranska.. 2 2 4 2, 2 4 2. 2 4 . . - 3-1 V i - -

Historia. så 3 4 13 3 3 2 3 11 3 1 3 12 .

GcogTañ..-22j2 2 s 2 2 2 2 s 2

2 2 2 1 Matematik. 6 Ö 4 5 20 5 4 4 4 17 6 5 4 5 20 . , . 1 Biologi 2 1 i 2 2 7 2 2 2 21. su 3 2 ; 1 2 ;

Fysik. -E 2 1 2 : 11 1 1 11 42 221: 561

- 121: 2

. . .

Kemi.. ; 22 1 32 1 11l 1 31 2 1 1 4 . . - -l - B0kföring..-§---- å i 2: 1 1 4 -1 -

27 23 2s4 2s2i 111 a 26z112s4 332§ i 271§ 30 111s 28 31 L332§ 1254j

I 1 i i yVälskrivning. l l 1 1 1 i 1 -- - 1- - ,z- w- - .- N V Stcnograñoch i i i i

maskinskriv- i i v 5 = i

G ziing. -v - 1 H- ; l §3 - . . - r - 2 i - i i i 1 7 2: i i Teckning 2 2 i 3 2 1 i 2 1 6 2 2 2 2 3 . 1 1 1 ; =

Gymnastik. 2 2 2 2 8 3 3 3 3 12 3 3 3 i 13A . 1

258 1 1 1 114 141 1 1 4

illandarbete. i i | 12 i 2 - - - -- - - - - 3 2 2 i 2 i S i . | I i i J i i i i i { 7g 033 g 7 0 0 r 5 .-20 r 1 " 5 i , a b 01;1 G 2. or 1 s - 8 s 8 2i

i i SH. i .Exthñli .

Amn. Siffror inom parentesavse valfri Ixudervisimixig.

1 Avse obligatoriska l-.iborationsti111111111.

2 Infördes under Vfmrterxninen.

Förslag till timplan för realskolan.

Huvudtyp.

K l a s s A Summa Anmärkningar in n e , ., n i l 1 : 2 3 4

Kristendom 2 2 1l 2 7 2 timmar halva läsåret. . . . . 6 4 3 1 3 16 2 Härav 1 timme labo- Svenska . . . . . . . . .

Engelska e 4 4 3 1 17 313133Wrenetvaranna"

. . . . . . . . i Tyska 6 5 l : 16 . . . . . . . . . . # s Hämv 1 timme labo Historia med samhällslära 3 3 2 4 12 rationer. . Geografi 3 2 i 2 2 I 9 Härav 1 timme laho-

. . . . . . . . . 1 "l*°" m i 17 Varannan Matematik 5 4 . . . . . . . . K mmm 22 7 Vega ““““" Biologi med hälsolära 2 11 2 . . . Fysik 3 5 2 3 g 2 4 7 . . . . . . . . . . - Kemi 3 8 2 4 5 . . . . . . . . . . - l

27 29 27 30 113

{ % Teckning 2 2 2 . . . . . . . . .

Musik 1.5 1.5 1.5 1 5.5 . . . . . . . . . . Gymnastik medlek ochidrott 4 4 3 4 15

Slöjd 2 i 2 1ö 1 ö i 6 . . . . . . . . . . . för 3.5g. i 3.5 Praktiskt arbete gossar -- - - g.

Hushållsgöromål i l 4.5 ñ. 4 fl.5 . . . . . -- - - . 9.5 l 9.5 j 11 s :ss j

Tre varje dag omfatta 45 minuter övriga

Anm. 1. morgonlektioner

lektioner 40 minuter.

2. En halv dag efter frukostlovet gång i veckan, i regeln en

lördag, skall lämnas fri från lektioner och anslås till idrotts-

övningar, utflykter samt exkursioner.

3. Åt i klass så önska, meddelas undervisning

lärjungar som

i latin högst 6 timmar. Dessa lärjungar befrias från under-

visningen i tyska 2 timmar, i matematik 1 timme, i teckning

2 timmar och i slöjd 1 timme.

36-210400. 1.

Anm. 4. Åt lärjungar i klass önska och icke läsa

som som latin,

meddelas undervisning i franska 5 timmar. Dessa lärjungar befrias från undervisningen i matematik.

5. Åt-lärjungar klass så önska, -meddelasv-undervisning

74, som i bokföring 1 å 2 timmar. Dessa lärjungar befrias från under visning i teckning under motsvarande antal timmar. 6. Kvinnliga lärjungar, som hava för avsikt att övergå till flickskola typ B, kunna i klass 3 befrias från undervisningen i matematik.

7. När lärare meddelar undervisning i fysik och kemi

samma eller eljest när så ske kan, koncentreras i klass 3 undervisningen i dessa ämnen på sådant sätt, att kemi erhåller samtliga åt ämnena anslagna timmar under förra delen 3/5

av läsåret och fysik alla timmar under återstoden avläsåret. 8. När samma lärare meddelar undervisning i biologi och kemi eller i fysik och kemi eller eljest när så ske kan, koncentreras undervisningen i dessa ämnen i klass 4 på sådant sätt, att kemi erhåller samtliga åt ämnena anslagna timmar under förra

hälften, biologi, respektive fysik samtliga timmar under senare

hälften läsåret.

av 9. Laborationer må, när så befinnes lämpligt, koncentreras å dubbeltimmar. 10. Undervisning i körsång meddelas 1 timme vecka

varannan under den åt musik anslagna tiden åt lärjungar iklasserna 1-3.

KAP. VIII.

Gymnasiet.

Organisation.

I det föregående har kommissionen redan uttalat sin principiella Gymnas-iets

uppgift och

uppfattning i fråga gymnasiets allmänna ställning inom skolsystemet. mål.

om Kommissionen har jämväl utförligt angivit sin ståndpunkt beträffande gymnasiets och realskolans inbördes förhållande och därvid funnit sig, med frångående gällande ordning, böra förorda gymnasiets an-

av nu knytning till avslutad realskola. Undervisningen i gymnasiet skall sålunda utgå ifrån lärjungarnas i realskolan inhämtade kunskapsmått och, utöver realskolans allmänbildande uppgift, hava till särskilt ändamål att grundlägga de vetenskapliga insikter, som vid universitet eller högre tilllämpningsskola vidare utbildas. I fråga gymnasiets uppgift och mål

om sammanfaller kommissionens uppfattning alltså med den, som erhållit ett

uttryck i gällande läroverksstadga.

I samband med sitt ståndpunktstagande till frågan realskolans Antal årsa

klasser. antal klasser har kommissionen sett sig föranlåten ingå på ett principi-

ellt dryfta.nde jämväl av spörsmålet om gymnasiekursens längd såväl

ur realskolans som gymnasiets synpunkt och därvid kommit till den uppfattningen, att gymnasiet bör göras treårigt, att dess latinundervis-

men ning bör förberedas i realskolans högsta klass, vilket möjliggöres geno 111

modifierad timplan :för denna klass. en

Kommissionen har jämväl i det föregående framlagt sin ståndpunkt Samzuzdnr-

visning. i fråga om de allmänna betingelser, varunder den manliga och den

kvinnliga ungdomens gymnasieutbildning bör försiggå. Kommissionen

vill i detta sammanhang allenast erinra därom, att i dess organisationsförslag ingå såväl samgymnasier skilda och flickgymnasier.

som goss- Beträffande deras förekomst å olika orter har den grundsatsen för kommissionen varit bestämmande, att å varje ort, där gymnasium funnits böra upprättas, tillfälle till utbildning skall föreligga för såväl manliga som kvinnliga lärjungar. I samhällen med allenast ett gymnasium bör i följd härav detta organiseras såsom samgymnasium. Å sådana

orter, där lärjungeantzilet beräknas nödvändiggöra två eller flera gymnasier, har kommissionen, i överensstämmelse med sin förut angivna åsikt, förutsatt anordnande såväl samgymnasium särgymnasium.

av som

Linicdcl- Det för gymnasiets organisation grundläggande spörsmålet

om niøagsstudiernas ändamålsenliga differentiering har efter genomförandet problemet. av Tidigare 1904 års läroverksreform varit föremål för livligt och ingående meningssträvmzlcøz. utbyte inom pedagogiskt intresserade kretsar ooh jämväl föranlett vissa

åtgöranden från myndigheternas sida.

I syfte att giva denna fråga en allsidig belysning har kommissionen

funnit det nödvändigt att lämna översiktlig framställning hittills-

en av varande strävanden och åtgärder härutinnan, varvid kommissionen beträffande det svenska gymnasiets historiska utveckling vill hänvisa dels till bilagda, dess ordförande FÅHRaaUs utarbetade framställning, dels

av till den av K. NORDLUND på uppdrag dåvarande läroverksöverstyrelsen

av lämnade redogörelse för det svenska gymnasiets linjedelning, som tidigare offentliggjorts. Till grund för kommissionens här lämnade utredning har i väsentliga avseenden lagts ett inom läroverksÖverstyrelsen utarbetat men

lär icke slutgiltigt granskat betänkande och förslag rörande gymnasiets

omorganisation, vilket med departemcntsskrivelse den 4 juni 1919 i förefintligt skick till kommissionen överlämnats.

Under diskussionen 1902 års kommittébetänkande ävensom vid

läroverksfrågans riksdagsbehandling år 1904 gjorde sig åtskilliga röster

hörda, som kritiserade kommitténs förslag den synpunkten, att det

icke tillbörligt tillgodosåge gymnasialbildningens behov, och i anslutning

härtill förordade en i viktiga avseenden annorlunda beskaffad organisation

gymnasiet än den, som i berörda betänkande föreslagits. Särskilt av torde härvid böra erinras därom, att kritik riktades mot den av kommittén förordade valfriheten i gymnasiets två högsta ringar. Yrkanden framkommo ock på dess ersättande med en anordning, varigenom antalet läroämnen på varje bildningslinje skulle begränsas med hänsyn till linjernas olika uppgifter.

Sedan kommittéförslaget genom 1904 års riksdagsbeslut bliviti

huvudsak godkänt och valfriheten i 1905 års läroverksstadga fastslagits såsom ett led i organisationen, dröjde det endast ett par år, innan den meningen började göra sig gällande bland skolans män, att verkligheten givit farhågorna rätt. Redan år 1911 framkom också i motion inom riksdagens första kammare yrkande, att lämplig lindring i rådande uniformitetstvång i de allmänna läroverkens organisation och undervisningsplan måtte åvägabringas. Motionen, första kammarens

som vann bifall, blev visserligen andra kammaren avslagen, vederbörande

av men tillfälliga utskott lämnade för avslagsyrkandet en välvillig motivering, vari utskottet beträffande bortvalsrättens ersättande med en rikare linje-

delning anförde, att kravet på en förnuftig och ändamålsenlig uppdel-

ning gymnasiet på Hera bildningslinjer torde emellertid varken kunna

av eller böra avvisas

Redan dessförinnan, år 1909, hade nittonde allmänna svenska lärarmötet i Falun ingått till Kungl. Majzt med framställning om

en anställande av försök snarast möjligt vid ett eller flera av statens läroverk med anordnande av undervisningen i gymnasiets båda högsta ringar på sådant sätt, att studentexamen måtte få avläggas i väsentligen minskat antal ämnen. På grund remiss avgav läroverks-

av Överstyrelsen den 30 december 1911 utlåtande över lärarmötets hemställan. I detta uttalade Överstyrelsen, att bortvalsrätten i stort sett icke blivit använd på ett sådant sätt, att den motsvarat de förväntningar,

ställt på densamma, att gymnasiet hade för många ämnen och för man få lildningslinjer, och att följaktligen borde eftersträva en starkare

man ämneskoncentration och individuell linjebildning. Emellertid

en mera höll Överstyrelsen tillika före, att den organisationen ännu haft för

nya kort tid på sig för att hinna visa, vad den skulle kunna duga till,

och att därför tills vidare icke borde tänka på någon

man mera genomgripande omorganisation utan nöja sig med att reglera bortvalsrätten på ett sådant sätt, att man med dess tillhjälp skulle kunna närma sig målet: ett ökat antal bildningslinjer under genomförande av en verklig ämneskoncentration. Överstyrelsen framlade i sistnämnda syfte ett detaljerat och omfattande förslag. Framställningen föranledde dock i den egent-

icke någon Kungl Maj:ts åtgärd. i liga huvudfrågan

Vid allmänna läroverkslärarmötet i Norrköping år 1912 stod frågan

gymnasiets omläggning främst på dagordningen. Trots stora skiljom

aktigheter i detaljer rådde därvid full enighet om grundprincipen: val-

frihet mellan ett fåtal fasta, olika utbildningslinjer.

Den 13 september 1912 ingick läroverksöverstyrelsen till Kungl.

Majzt med underdånig framställning rätt att tillkalla sakkunniga för

om att inom Överstyrelsen biträda vid behandlingen av frågan om gymnasiets

omorganisation. Sedan framställningen vunnit Kungl. Maj:ts bifall, på-

börjades utredningsarbetet inom Överstyrelsen. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1918 att underkasta olika skolorganisatoriska spörsmål utredning skolkommissionen upphörde det inom över-

genom styrelsen pågående, delvis slutförda arbetet, och utredningsresultatet ställdes, såsom förut nämnts, till kommissionens förfogande.

Innan kommissionen går att antyda de grundlinjer, som enligt överstyrelsens berörda förslag skulle ledande vid gymnasiets fram-

vara tida anordning, torde i korthet böra erinras om en den 6 september 1913 från filosofiska fakulteten vid universitetet i Uppsala ingiven underdånig framställning, vari fakulteten påyrkade vissa förändringar i

studentexamen ochi gymnasiets organisation. Fakulteten påkallade bort-

valsrättens upphörande och dess ersättande med vissa bildningslinjer, eventuellt tillval ämnen. Linjens samtliga ämnen måste förut-

av nya sättas bilda ett helt och tillsammanstillförsäkra framför allt nödig allmänbildning och även, i den mån det utan eftergivande kravet på allmän-

av bildning läte sig göra, lämplig förberedelse för en större grupp

gemensam

speciella studieriktningar vid universitet eller annorstädes. Fakulteten av ansåg, att linjerna borde så få möjligt och att åtminstone från

vara som universitetens synpunkt icke fiera än de befintliga krävdes.

Vid utarbetandet av läroverksöverstyrelsens förslag till linjedelat Läroverks-

även-styrelsens gymnasium kommissionen bortser härvid från sagda organisations-

-- preliminära förslag, i vad det förändringar beträffande sjätte klassens och organisations-

avser

förslag.

första gymnasieringens inbördes ställning vid åtskilliga läroanstalter

var den allmänna utgångspunkten erkännandet det principiellt -- av

berättigade i kravet på ett starkare specialiserande studierna å

av det högre skolstadiet. Ett dylikt krav enligt överstyrelsens

vore mening starkt motiverat dels den moderna kulturens fortgående ut-

veckling, dels av hänsyn till lärjungarnas personlighetsutveckling, dels

slutligen av gymnasiets ställning såsom förberedelse för kommande levnadsbanor, i första rummet för fortsatta studier vid högskolor och universitet.

De brister, som vidlåda nuvarande gymnasieorganisation, borde efter överstyrelsens uppfattning undanröjas något genomförd

genom en mera

linjedelning än den nu föreñntliga, en linjedelning, som borde förbindas

med starkare koncentration på ett studieområde med i huvudsak

en organiskt Sammanhörande obligatoriska ämnen, därvid vissa huvudämnens

mera framskjutna ställning dock icke borde få utesluta ett rationellt tillgodo-

seende av allmänbildningskravet.

Efter ett ingående övervägande olika synpunkter det faktiska

ur av behovet av skilda linjer kom Överstyrelsen till följande resultat. Gymnasiet borde delas i två huvudlinjer, det humanistiska gymnasiet och realgymnasiet, det humanistiska gymnasiet i sin ordning i helklassisk och

en en halvklassisk linje, det alternativt inrymmande större kurs i

senare en

matematik, realgymnasiet åter i tre linjer, nyspråklig, inrymmande

en alternativt det ryska språket, matematisk-fysisk och biologisk linje.

en en Under vilka förutsättningar dessa linjer borde finnas vid de olika läroverken vid sidan varandra, fordrade efter överstyrelsens åsikt sitt

av särskilda övervägande. På denna punkt föreligger emellertid från över.-

styrelsens sida ingen detaljerad utredning.

Det inom Överstyrelsen utarbetade organisationsförslaget framlades

i sina huvuddrag vid läroverkslärarmötet i Jönköping år 1915 då-

av varande rektorn K. Nordlund och blev där föremål för överläggningar. Därvid uttalades från vissa håll anslutning till förslagets principer,

me-

dan på andra håll ställde sig betänksam eller avvisande gentman mera emot den starka linjedelning, som förslaget innebar. I anledning ett inom riksdagen motionsvis framfört förslag, åsyfav tande bland annat, att studentexamen måtte omläggas i viss riktning samt tillträde i vissa fall måtte medgivas till högre bildningsanstalter och att praktiska banor utan sådan uttalade 1918 års lagtima riksdag, examen, att de föreñntliga bristerna i den nuvarande studentexamen såsom grundval för fortsatt utbildning och särskilt i fråga kompetensen för studier om vid universiteten torde böra undanröjas reformering densamma. genom av Vägen till sådan reformering syntes riksdagen böra gå genom en en differentiering, med behörigt avseende fästat vid läroverkens uppsom, gift att meddela ett visst mått allmänbildning och utan sänkande av studentexamens kvalitet, klöv undervisningsväsendet på det högre staav diet i flera linjer än hittills, på gång som antalet ämnen på varje samma förminskades. Utbildningen i varje linjes ämnesgrupp kunde då

linje bliva gedignare, än det nuvarande ytliga mångläseriet tilläte.

gymnasiets organisation har jämväl särskilt berörts

Statsrådspro- Spörsmålet om de riktlinjer för kommissionens arbete, föredragande deparsom av tementschefen i uttalande till statsrådsprotokollet angivits. Därvid ytt-

gäüäülâmfå

rades bl. Som viktig vägledande synpunkt vid den blivande re- 1918- a.: en visionen framställer sig önskemålet, att de från gymnasiet utexaminerade kvalitativt bättre rustade för studier vid universitet och högskolor än för närvarande. Gymnasialreformen måste inriktas på en rikare linjedärvid visserligen någon del det nuvarande mångläseriet

uppdelning, av

studentexamen försvinner, där i stället uppnås ett större förtill men inom den ämnen, linjen i fråga omfattar/r. djupande grupp av som

Efter den sålunda lämnade redogörelsen för de under senare tid Den nuyarapframträdande strävandena att åt gymnasiet giva förändrad organisa-

fmåázâçfáf en

b"°" tion vill kommissionen övergå till att, under huvudsaklig anslutning till e och på grundvalen läroverksöverstyrelsens förberörda förslag, angiva av rörande de huvudsakliga bristerna i gymnasiets nuvarande

sin uppfattning

den mån hithörande förhållanden icke redan avhandlats.

organisation, i

framträdande dessa brister kunna efter kommissionens för- De mest av

menande återföras på å sidan ämnesträngseln och å den andra på

ena

vad man skulle kunna kalla lärjungeträngseln eller det förhållandet, att

på gymnasiet en stor mängd lärjungar förefinnas, som ur begåvnings-

synpunkt icke lämpa sig för högre teoretiska studier. Särskilt menligt göra sig dessa missförhållanden gällande i gymnasiets båda högsta ringar. Orsakerna till ämnesträngseln ligga huvudsakligen inom själva gymnasieorganisationen, orsakerna till lärjungeträngseln sammanhänga, såsom i det föregående närmare framhållits, till god del med det sätt, varpå realskolans och gymnasiets inbördes anknytning reglerats.

Under det tidigare meningsutbytet har ämnesträngseln eller mångláseriet särskilt skjutits i förgrunden, medan lärjungeträngselns återhållande inflytande på gymnasieutbildningen först vid överstyrelsens ut-

rodningsarbeten blivit vederbörligen uppmärksammat.

Såsom kommissionen i det föregående utförligt betonat, resulterar ;lbcnestriingåimnesträngseln dels i brist på koncentration i arbetet, dels också i se IL

en vissa fall i en risk för de överansträngning. Den bristande kon-

ungas centrationen medför, att den självständiga, i viss mån elementärt

mera vetenskapliga arbetsmetod, för vilken den nuvarande organisationen

avsett att bereda å gymnasiet, i de flesta fall knappast kunnat komma

rum i fråga annat än beträffande en och annan lärjunge med utpräglad special-

begåvning. Olägenheterna härutinnan hava från flera håll framhållits, bland

annat av generaldirektör Bergqvist i ett anförande vid invigningen

av en läroverksbyggnad, varvid han yttrade: Den åt de olika läroämnena i regeln njuggt tillmätta tiden försvårar eller omöjliggör trots alla goda

- ansatser i våra dagar och trots alla undervisningsplaner uppkomsten

- av

arbetsmetoder, som göra det möjligt för lärjungen att på ett verkligen

aktivt och produktivt sätt deltaga i arbetet. Det måste fastmer gälla att med första bästa gottköpsmetod komma till något så när drägligt

examensresultat. För lärjungen, får sig vetandet passivt tillfört,

som mera kommer detta att bliva väl starkt konglomeratartat. Det kommer lätt

att i hans medvetande saknas den fasta organisation, är ett nog som villkor för att han skall kunna sammanhålla, behärska och använda det förvärvade vetandet. Och ,vad är mest att beklaga den splitt-

e- som -

37-210409. I.

ringens sönderslitenhet, uppstår inom hans intellektuella liv, kommer

som förr eller att utöva ett skadligt och hinderligt inflytande på hans

senare

liv, på hans viljas och karaktärs daning. För denna behövs

personliga

fasthet och ordning inom föreställnings- och kunskapslivet

Den brist på harmonisk intellektuell och etisk daning, som här framhålles, röjer sig tydligast däri, att lärjungarna sällan lämna

utan förmåga eller håg att arbeta på hand. De klago-

gymnasiet egen

mål, i detta avseende förnummits, liksom beträffande deras stundom

som påtagligt faktiska kunskaper, torde i ringa mån sammanhänga

svaga med här berörda svagheter i själva organisationen och därav följande

olägenheter. I syfte att råda bot för den redan tidigare uppmärksammade äm-

nesträngseln upptogs i 1904 års läroverksorganisation den s. k. bortvalsrätten. Om densamma hade 1899 års kommitté yttrat, att den synes

naturlig lösning den svåra frågan om undervisningsämnenas vara en av koncentration eller mångläseriets inskränkande, lösning, som skulle ge

en studierna friare, och självständigare prägel, låta de indivi-

en mognare duella anlagen än hittills komma till sin rätt och bereda möjlig-

mera het för lärjungen att redan i skolan speciellt ägna sig åt de äm-

mera

komma att för hans framtida kall mest behövliga nen, som vara

Erfarenheten har på denna punkt, alldeles i fråga om den

som

avslutningsklassen, ådagalagt, att det eftersträvade målet icke praktiska

kunnat vinnas på den valda vägen. Av verkställda undersökningar, omfattande de under åren 1910-1918 från de allmänna läroverken utgående studenterna, har det framgått, att årligen i medeltal 1257 stu-

546, eller 43.4 icke begagnat sig rätten till bortval. Redan denter av

siffra att bortvalet icke nått den omfattning, att det för

denna angiver,

det flertalet lärjungar skulle kunna hava effektivt lindrande in-

stora en verkan på ämnesträngseln. Detta förhållande blir än tydligare, om man

undersöker bortvalsrättens användning. Man kan då till något närmare

början konstatera avgjord olikhet i bortvalsfrekvens mellan latinen en och reallinjerna. Av latinarna hava i medeltal 69.9 realisterna i

av medeltal endast 46.5 % tagit bortvalsrätten i anspråk. Vidare befinnes

de bortväljande ett ganska betydande antal valt bort antindet, att av

ett ämne, som i högsta ringen har 1 veckotimme huvudsakligen biogen logi och således kräver ett minimum av både skol- och hemarbete, eller teckning, icke kräver något hemarbete, eller också förenat båda dessa

som möjligheter. Sammanlagt är det utöver de 43.4 alls icke ut-

- %, som nyttjat bortvalsrätten 30.2 använt den på ett sådant sätt, att

- som den lindring i ämnesträngseln, de på detta sätt vunnit, måste anses obetydlig. Om man också här skiljer på latinare och realister, framgår det, att 38.6 % de förra och 23.7 % de begagnat bortvalsrätten

av av senare

den nämnda ringa utsträckningen. i i

Det anförda giver vid handen, att de, som under ovannämnda år antingen icke alls eller på berörda ineffektiva sätt använt bortvalsrätten, i medeltal för nioårsperioden i fråga utgjorde 73.0 % latinare 68.7 %, realister 77.2 %. De anförda talen, vilka, såsom erinrats,

ovan avse de ring IV avgångna studenterna, torde i det hela hava giltighet

i fråga om högsta gymnasieringen över huvud. Genom motsva-

en rande undersökning beträffande ring III under den tidsperiod, då flertalet av här ifrågavarande studenter genomgingo densamma, har utrönts, att bortvalsrätten i denna ring i ännu mindre utsträckning tagits i anspråk. Av latinarna hade endast 53.7 %, av realisterna allenast 32.6 %, idet hela endast 41.3 %, sålunda mindre än hälften lärjungarna, be-

av gagnat densamma.

Till här påvisade brist i sättet för bortvalsrättens faktiska utnyttjande måste läggas ytterligare en annan. Kommissionen vill härutinnan erinra om den från lärarhåll mångfaldiga gånger betygade erfarenheten

rörande den nyckfullhet och tillfällighet, behärskar lärjungarnas bort-

som val, och för många fall kan uttryckas så, att väljer

som man snarare bort lärare än ämnen.

Jämvål kunna i fråga om bortvalet statistiskt påvisas vissa konstanta företeelser, måste sägas rätt betänklig art, enär de

som vara av tyda, om icke på ren planlöshet, så dock på en planmässighet av tvivelaktigt värde. Sålunda har det kunnat konstateras, att ungefär 5

% av samtliga studenter under åren 1910-1918 valt bort franska, varigenom alltså det förhållandet kommit att inträffa, att ungefär tjugonde stu-

var

icke åtnjutit än ett års undervisning i detta språk. Lägges

dent mera

så härtill, att inga garantier förefinnas, att lärjunge, i III

en som ring

begagnar sin bortvalsrätt, har nöjaktiga insikter i den förut genomgångna

kursen, samt att bortvalet kan träffa jämväl linjens huvudämnen, torde det icke erbjuda några svårigheter att förklara de otillfredsställande

resultat av skolbildningen, obestridligen stundom kunna konstateras.

som

Slutligen finner sig kommissionen böra hänleda uppmärksamheten på

med bortvalsrätten förbunden olägenhet, kvarstår, hur väl en som rätten

än användes, nämligen att den gör avdelning ännu heterogen,

en mer än en skolavdelning enligt sakens natur måste 1 och

egen vara. en samma avdelning sitta lärjungar, ha valt bort olika ämnen för övrigt under-

som men visas tillsammans. Följden blir, att de studera de icke bortvalda

ämnena med så. olika :förutsättningaiy att det kan bliva ganska svårt att. hålla

ihop

klassen. Man tänke sig hur försvårad undervisningen i

ex., kyrkohis-

toria och litteraturhistoria skall bliva, därigenom att del klassen

en av

har valt bort historia, eller undervisningen i fysik, därigenom del

att en valt bort matematik eller kemi.

Givet är, att denna olägenhet i stegrad grad skall framträda

vid universitet och högre fortbildningsskolor, där i följd det

man av nyckfullt använda bortvalet nödgas mottaga i fråga

en om förbildningen

ännu mera heterogen skara studenter än förr och har svårare än någonsin

att bygga sin undervisning på förutsättningen något så när

av en ge-

mensam fond av allmänbildning.

Det här anförda torde tillfyllest för att uppvisa, att den hit-

vara tillsvarande bortvalsrätten icke varit ägnad att åstadkomma rationell

en studiekoncentration. Åtskilligt vad utrönts

av som synes jämväl giva vid handen, att det nämnda syftet svårligen kan på grundvalen

uppnås

av en bortvalsrätt, som icke närmare reglerats.

Lärjunge-

Den andra huvudbristen hos gymnasierna utgör, såsom kommissioträngseln.

nen i det föregående erinrat, lärjungeträngseln. Sedan gammalt hava

läroverkens övre klasser inrymt del lärjungar, vilka varit obekväma

en för högre teoretiska studier. Detta missförhållande har givetvis fram-

trätt starkare, i den mån den livligare tillströmningen till läroverr

som

ken uppdrivit lärjungeantalet i gymnasiets olika avdelningar och därmed

gjort arbetet tyngande, varjämte denna tillströmning under de

mera se-

naste decennierna framkallat stigande överproduktion på studenter, en

vilken kommit det tunga arbetet med obegåvade lärjungar å övre stadiet

att från samhällssynpunkt framstå såsom alltmera meningslöst.

Kommissionen har redan i det föregående haft tillfälle framhålla,

hurusom realskolexamen icke Varit ägnad att effektivt minska tillström-

ningen till gymnasiet. I stället för den avsedda minskningen antalet av studenter har man fått bevittna studentantalets successiva stigande, vilket

följande tabell är ägnad att belysa.

1 j

Antal nybhvhiTotala

antalet

Är ilâtiâfâf

i enter läroverk

i 1906 ; 1042 1367 117 . . . . . . . . . . . . . 1907 1171 1519 j 143 . . . . . . . . . . . . . . 1908 1235 1622 141 . . . . . . . . . . . . . . v l 1909 1262 1666 172 . . . . . . . . . . . . . . j 1910 1134 1544 187 . . . . . . . . . . . . . . ; 1911 j 1107 ; 1535 196 . . . . . . . . . . . . . . g 1912 1185 i 1685 218 . . . . . . . . . . . . . . 1913 1249 3 1780 245 . . . . . . . . . . . . . . i 1914 1270 1836 270 . . . . . . . . . . . . . . 1915 1341 i l 1936 288 . . . . . . . . . . . . . . g 1916 1333 1927 266 . . . . . . . . . . . . . . 1 1917 1354 i 1970 1 306 . . . . . . . . . . . . . . l 1918 1343 2033 324 . . . . . . . . . . . . . .i 1919 1301 1 1960 324 1 . . . . . . . . . . . . . . l 1920 1370 l

.- 2048 377 . . . . . . . . . . . . .

De anförda siffrorna giva vid handen, att studentantalet från år

1906 till år 1909 kraftigt stigit. Vid tillämpningen första gången år

1910 av den organisationen, i vad den studentexamen, visade nya avser

sig visserligen någon nedgång, redan år 1912 översteg antalet men siffran från år 1909. Sedermera är stegringen i det hela jämn till

och med år 1918, medan därefter inträder mindre tillbakagång. en

29,4

I allt fall uppgår stegringen från år 1906 till år 1920 till nära 50 %. Ökningen i antalet de från statsläroverken utexaminerade försiggår i

av stort sett parallellt med totalantalets stegring. Nedgången år 1910 kommer uteslutande på statsläroverken, vid vilka antalet studenter först år 1914 översteg siffran från 1909. Under åren 1915-1920 har detta antal varit i stort sett konstant. Procentuellt uppgår ökningen vid läroverken från år 1906 till år 1920 till 31.5 %. Särskilt anmärkningsvärd är den

betydande ökningen av de kvinnliga studenternas antal, vilken för sagda

period uppgår till mindre än 222.2 %.

Liksom ämnesträngseln icke blott på arbetet vid

inverkar gymna-

sierna själva utan också på de fortsatta studierna vid universitet och högskolor, så måste fallet bliva enahanda med lärjungeträngseln; det produceras både för många och för klent förberedda studenter, det

som blir svårt att vidare utbilda och placera i livet.

Det ligger i sakens natur, att här berörda missförhållanden starkast skola göra sig kännbara vid universiteten, och det är därför icke ägnat att överraska, att klagomålen mot den nuvarande ordningen därifrån leda sitt egentliga När det gäller andra levnadsbanor, sär-

ursprung. skilt då kvalifikationerna därför förvärvas vid högre fackliga utbildningsanstalter av olika slag, utövas ofta hälsosamt gallrande inverkan dels

en därav, att för tillträde till sagda högskolor uppställas fordringar på visst slag av studentexamen, dels därav, att antalet tillgängliga platser i regeln är begränsat. Härigenom vinnes, att endast de bäst eller åtminstone relativt väl kvalificerade alumnerna få inträde på dessa banor. Det är under dessa omständigheter ganska naturligt, att från tekniska

ex. högskolan inga nämnvärda klagomål försports över den nuvarande

gym-

nasieorganisationen.

Helt annorlunda är det, såsom framhållits, ställt med uni-

ovan versiteten. Såväl läroverksstadgan universitetsstatuterna garantera

som rätt "för student att efter hurudan studentexamen helst bliva in-

som skriven som studerande vid universitet. Till universiteten strömma där-

för, utom verkliga studiebegåvningar, säkerligen så få de stu-

av denter, icke lyckats komma in på andra banor eller icke ha ut:

som präglad håg för någonting bestämt. Och det blir följaktligen universi-

bördan såväl studenternas alltför stora teten, få bära tyngsta av som otillräckliga förbildning. Den förra sidan framträder antal deras som av de från de allmänna läroverken avgångna studenter, som bl. däri, att a. idka fortsatta studier vid universitet, avsevärt stigit, från

uppgivit sig skola

år 1920. Högsta antalet, 567, uppnåddes år 1911. 292 år 1902 till 457

otillräckliga förbildningen gör sig gällande, framgår bl. a.

Hur starkt den olika fakulteterna vid universiteten funnit sig föranlåtna därav, att de villkor för studier inom särskilda fack uppställa mångfaldigt att som fordringar på studentexamen olikartad beskaffenhet. Detta skiftande av har haft till följd, att antalet nödvändiga kompletförhållande återigen

studentexamen ökats, något måste beklagas både därför, teringar av som sällan medföra fullt solida kunskaper, och

att sådana kompletteringar

därför, att studietiden på så sätt förlänges.

Efter denna framställning de huvudsakliga brister, vidlåda

l av som utálá/lzgglzñk

den nuvarande gymnasieorganisationen, vill kommissionen övergå till attterför gymsin ställning i fråga de anordningar, vilka böra vidtagas för ""f,,:t;,,:,"

angiva om

undanröjande berörda brister. Star-kanav En allmän utgångspunkt i förevarande avseende har för kommis- ,.,f,1,ffff,"§§;,

liksom för Överstyrelsen, varit erkännandet det prinsionen, tidigare av

i kravet på starkare specialisering studierna å cipiellt berättigade en av

gymnasialstadiet. Den ökning kunskapsstoffet, den moderna

av som kulturens starka utveckling på bredden och djupet medfört,

fortgående

redan i och för sig sådan differentiering i de högre skolstudierna gör en studiearbetet skall motsvara ändamål. I samma mån

nödvändig, om sitt

fordringarna i studiehänseende äro högre kvalificerade, måste nämligen

kunskapsstoffets alltjämt försiggående tillväxt en starkare på grund av

koncentration i skolarbetet åvägabringas. Därmed är icke kravet på en

högre kvalificerad allmänbildning såsom resultat av gymnasiestudierna

förnekat; det måste blott fasthållas, att detta krav endast i mera begrän-

sad omfattning kan förverkligas, nödig fasthet och fördjupning på om de väsentliga punkterna det för ynglingen eller flickan utstakade av

studieområdet skola kunna ernås.

En viss studiekoncentration å gymnasialstadiet kräves jämväl, såsom

läroverksöverstyrelsen i sin ovanberörda utredning betonat, hänsynen

av till gymnasiets uppgift att förbereda för kommande levnadsbanor, i första rummet för fortsatta studier vid universitet och högskolor. Lika

sant som det är, att högskoleutbildningen för att kunna fylla sin

uppgift

måste bygga på ett visst mått allmänbildning, lika av ovedersägligt är

det, att högskolestudierna såsom förutsättning kräva grundliga för-

en studier i de ämnesgrupper, vilka särskilt ingå såsom grundstommari

högskolornas olikartade fackliga utbildningsområden. Därjämte bör alltid

fasthållas, att endast relativ koncentration och de

en fördjupning av

högre skolstudierna kan fostra till den andliga mognad och förmåga

fruktbringande självstudier, som är den kanske viktigaste förutsättningen

för högskoleutbildningen.

I det föregående har kommissionen utförligt angivit, att den

nuvarande skolorganisationen i det hela misslyckats i strävandet å det

att övre skolstadiet förmedelst bortval individualisera och fördjupa studiearbetet. Då det därför gällt för kommissionen att söka finna väg,

en som skulle kunna leda fram till det önskade målet, har det stått klart., att detta kan uppnås endast genomförd linjedelning än

genom en mera den å det nuvarande gymnasiet förefintliga, i huvudsaklig anslutning till

de grundsatser, läroverksöverstyrelsen i sitt ovanberörda

som organisations-

förslag sökt tillämpa.

Grunder för Vid övervägandet spörsmålet, huru linjedelningen bör prak-

av Imjedclningen tiskt anordnas, måste det från början göras klart, att gymnasiets linjer icke låta sig konstrueras från synpunkt allena, med ett enda för-

härskande syftemål.

Synpunkterna liksom syftemålen äro och måste nödvändigtvis vara flera, och de måste samt och synnerligen beaktas- I stort sett torde man i anslutning till det anförda kunna säga,

nyss

att det föreliggande spörsmålet är dels ett kulturproblem, dels ett peda-

gogiskt-psykologiskt problem, dels slutligen ett rent praktiskt-ekonomiskt

problem.

En återblick på den högre skolans historia visar till fullo, att skolans fortgående differentiering utgör en naturlig återverkan kulturens

av egen utveckling. I första hand hava vetenskapernas alltmer vidgade

områden dragit med sig skolans splittring. Den gamla enhetliga lärda sko-

lan har, efter fåfänga försök att inom ramen av en högre allmänbildning sammanhålla det gamla och det nya vetandet, sprängts sönder. Natur-

vetenskapens.landvinningar och den väsentligt vidgade betydelsen av

kunskaper i moderna språk hava var i sin mån kraftigt bidragit till denna utvecklingsgång. Denna återverkan på skolan av vetenskapens specialisering och utvidgning av sitt område har förstärkts därav, att allt flera arbetsområden kommit i direkt växelverkan med vetenskapen

och följaktligen i stigande grad framkallat krav på högre kvalificerad

utbildning hos de ledande inom skilda yrkesgrupper. Jämsides med universitetet hava under det senaste århundradet speciella fackhögskolor växt fram, och i stort sett måste man fasthålla vid att den högre skolans linjeförgreningai praktiskt taget föranletts av len högre specialutbildningens krav på. lämpligt tillrättalagd förutbildning. Med

en hänsyn härtill torde det ock kunna sägas, att ringen linje har existensberättigande, bildar underlag för øIdrÖeSZdYctadc

som en grupp arv spe- Jiella studieomirådeøz. Vid linjernas uppläggning bör man därför enligt kommissionens uppfattning söka konstatera, vilka sinsemellan befryndade yrkesgrupper tillsammans äro av den betydelse och omfattning, att särskilda förutbildningslinjer kunna därav motiverade och med hänsyn

vara till sannolik tillströmning av lärjungar bärkraftiga.

När det gäller själva utformningen organisationen, måste, beträf-

av fande de allmänna bildningsriktningar, som av de praktiska utbildningsbe-

hoven anvisas, pedagogiska och psykologiska synpunkter på mångahanda

sätt spela in. Kommissionen har i det föregående angivit, att det pedagogiska kravet på studiekoncentration i och för sig motiverar en linjedelning. Ãn måste emellertid detta krav komma till sin rätt vid linjernas

mera

Lippbyggande, då det gäller att så inpassa ämnena, att de organiskt

stödja varandra och i sin sammanfogning främja målmedvetet in-

en riktad studiekoncentration. Även i andra hänseenden äro här berörda synpunkter att beakta. Så är vikt, att linjevalet förlägges till det

av rätta åldersstadiet, och att icke linjemöjligheterna genom sin brokiga mångfald verka förvirrande i stället för vägledande.

Slutligen är det givetvis synnerlig vikt ihär ifrågavarande sam-

av manhang, att de ekonomiska faktorerna behörigen uppmärksammas. I

553-210409. I.

vårt land med dess stora antal gymnasier med relativt låga lärjungeantal

kan icke gärna en fullständig linjeuppdelning komma till stånd vid varje

läroverk. En begränsning linjernas antal vid de mindre besökta

av gymnasierna måste av statsekonomiska hänsyn ofrånkomlig. Jäm-

anses Väl bör av enahanda orsak samläsning mellan de olika linjerna möjlig-

goras.

Behovet av I anslutning till vad nyss yttrats rörande de grundsatser, för

som olika gymøzasielznjer. linjedelningen böra bestämmande, vill kommissionen närmare

vara nu utveckla sin ståndpunkt beträffande behovet olika gymnasielinjer.

av Vid lösandet detta spörsmål torde det faktiska behovet förutbild-

av av ning för olika fackhögskolor och levnadsbanor böra i första hand bilda

utgångspunkten. Visserligen möter det betydande svårigheter att erhålla

en fullt säker uppfattning rörande dessa förhållanden. Att få exakta uppgifter å det procentuella antal studenter, olika arbetsområden

varav i samhället hava behov, låter sig givetvis icke göra, bl. det skälet,

a. av att samhällsbehoven undergå ständiga förskjutningar. Inskränker

man sig emellertid till att söka konstatera, vilka sinsemellan närbesläktade yrkesgrupper tillsammans äro den betydelse och omfattning, att särskilda

av förutbildningslinjer synas vara motiverade och med hänsyn till sannolik

tillströmning av lärjungar bärkraftiga, kunna dock vissa relativt använd-

bara resultat uppnås. Vid undersökning det faktiska behovet

en av av förutbildningslinjer torde man lämpligen kunna utgå från de

nuvarande båda huvudlinjerna och därvid tillse, i vad mån dessa linjer böra ytterligare specialiseras samt i vad mån de kunna sägas inom sin allmänna ram tillgodose nämnda behov.

Vad då till en början angår det nuvarande latingynmasiet, torde Latingymnasium. ingen tvekan kunna därom, såväl

föreligga att allmänt kulturella skäl som ock hänsynen till nödvändig förutbildning för ett stort antal levnadsbanor med styrka motivera förekomsten ett humanistiskt

av gymnasium, för vilket studiet de klassiska språken, i främsta rummet

av latin, och klassisk kultur över huvud bildar tyngdpunkten.

Framför allt kräves ett sådant gymnasium förutbildning för

som studier inom universitetets teologiska fakultet och inom den filosofiska

fakultetens humanistiska sektion. Den gällande stadgan för teologiska

nu examina förutsätter normalt för idkande teologiska studier studentexamen

klassisk linje med godkänt studentbetyg i historia och latin. I fråga om studierna inom den filosofiska fakultetens humanistiska sektion har vederbörande sektion vid Uppsala universitet den 6 september 1913 i allmänhet

kravet på godkänd studentexamen i tyska och franska och, med betonat undantag för studier i ämnena pedagogik, statskunskap, statistik och nationalekonomi, jämväl i latin samt slutligen, med undantag för studieri ämnet

i historia. I liknande riktning uttalar sig i det hela den

pedagogik, även

humanistiska sektionen vid Lunds universitet i yttrande den 1 december 1913. I stort sett torde det gälla, att humanistisk-språklig utbildning,

i latin, är i Vissa fall nödvändig, i andra åtminstone viktig även en en förutsättning för bedrivande humanistiska studier vid universitet.

av Yid kommissionen verkställd undersökning har det framgått, att

en av

de åren 1910 till 1918 från de allmänna läroverken avgångna stuav denterna omkring 3 ägnat sig åt teologiska studier och cirka 9 åt

% humanistiska studier inom filosofisk fakultet, sammanlagt alltså omkring 12 96.

Även studierna inom juridiska fakulteten kräva enligt bestämmel-

i stadgan för juridiska examina den 29 april 1904 närmast förutserna bildning å latingymnasium. Sålunda föreskrivas för avläggande av juris kandidatexamen minst godkända studentinsikter i historia, filosofisk propedeutik, latin och ett främmande levande språk; för avläggande

kansliexamen krävas dock inga speciella kvalifikationer beträffande av studentexamen. Ehuru delade meningar råda i fråga latin-

synas om studiets behövlighet för juridiska studier, torde intill dess annor-

man, lunda varder stadgat, böra räkna med att humanistisk linje med

en latin den lämpligaste förutbildningen för kvalificerade juri-

utgör mera diska studier. Antalet under ovanberörda tidsperiod nyblivna studen-

ägnade sig åt sådana studier, uppgick till cirka 9 %. Samter, som manlagt cirka 21 studentantalet kräva alltså språkligt humanis-

% av tisk förutbildning med latin. Härtill torde slutligen böra fogas ett mindre antal bland dem, ägna sig åt andra studie- och levnads-

som banor. I runt tal kunna 25 % studenterna beräknas vara i

behov av klassisk-humanistisk förutbildning. Tilläggas bör, att latingymnasiet för närvarande faktiskt inrymmer ännu del

större av lärjunge-

antalet läsåret 1920-21 44.5 med någon tendens - -- till .procentuell ökning sedan år 1905.. Differentia- Inom latingymnasiet, fortbestånd sålunda visar vars sig vara nödvänring inom digt, kunna differentieringar i olika riktningar tänkas. I första latin- hand bör gymnasiet. härvid tagas i övervägande frågan den helklassiska om linjens fortvaro. Denna linje är bekant vid ett flertal läroverk mycket som litet besökt, och det samlade arliga antalet studenter å denna linje vid de allmänna läroverken har under de åren utgjort senare omkring 150. Antalet lärjungar ä linjen i fråga höstterminen 1920

utgjorde 305 eller något mer än % de båda högsta latinringarnas hela av lärjungeantal.

Vid 13 läroverk översteg linjens lärjungeantal sagda termin icke vid ytterligare 10 höll det sig emellan 5 och 10, och vid 10 läroverk uppgick lärjungeantalet till 11 eller däröver. Då det gäller att bedöma behovet motsvarande linjes av en fortvaro inom skolorganisationen, lärer emellertid icke

man ensidigt kunna

anlägga en numerisk synpunkt. Synnerligt avseende måste efter konimissionens mening fästas vid det förhållandet, det för att landets högre

humanistiska bildning är djupgående del av betydelse, att en av

latingymnasiets studenter sattes i tillfälle att redan inom skolan vinna den närmare känning med den klassiska kulturen idess helhet, som kunskapen i latinska språket allena icke förmår skänka. Ur universitetets synpunkt torde det ock gälla, att ett bestämt behov skolav studier i grekiska föreligger, och att med hänsyn härtill humanistisk en linje med grekiska alltjämt är väl motiverad. Så torde för högre kvalificerade språkligt-historiska studier inom den filosofiska fakulteten kunskaper i grekiska vara synnerligen nyttiga och önskvärda. Och jämväl de teologiska studierna kräva såsom underlag en elementär kännedom om grekiska språket, vilken icke utan tidsutdräkt och olägenheter kan inhämtas vid universitetet. På grund ett sålunda faktiskt påvisat behov har av kommissionen funnit det motiverat, att möjlighet beredes till

en differentiering av latingymnasiet med undervisning i grekiska. Självfallet måste dock

vid

I fastställandet de läroverk, där sådana differentieringsmöjligheter böra

av förefinnas, noga tillses, att lärjungefrekvensen når en sådan storlek, att anordningen låter sig ekonomiskt försvaras. Ur sist berörda synpunkt lärer det bliva oundgängligt att begränsa förekomsten här förevarande

av differentierade linje till ett mindre antal läroverk. Till denna fråga återkommer kommissionen i det följande.

Vidkommande därefter behovet ett realgyjmnasium med såsom Real:

av -

gymnamun förhållandet år med den nuvarande reallinjen dominerande ställning

anvisad åt. den matematisk-naturvetenskapliga ämnesgruppen, torde det från alla håll erkännas, att ett sådant behov i eminent grad förefinnes. livet är ock, att en motsvarande linje alltjämt bör kunna påräkna

en stark anslutning. Den för angivna tid utförda beräkningen hänvisar

ovan under denna linje i första hand följande yrkesgrupper: större delen av medicinarna med 5.5 %, cirka l har förts över till latinlinjen

- vidare veterinärer, tandläkare, apotekare, jägmästare och med

agronomer sammanlagt 9.8 7,, största delen de studerande inom den matematisk-

av naturvetenskapliga sektionen vid universiteten med 5.2 militärer med 12.7 % samt ingenjörer med 13.0 sammanlagt å realgymnasietø alltså 46.2 % av det årliga studentantalet.

Fråga uppstår då, för denna betydande relativ linje- .Differentia-

om grupp en

differentiering kan vara påkallad. Från rent teoretisk ämnessynpunktrlêâjâgêizâål

ligger nära till hands att tänka sig en uppdelning i en matematisk-fysisk linje, vilken under alla förhållanden måste bliva här förevarande gymnasiums huvudlinje, och en starkare betonad empiriskt-naturvetenskaplig linje med bl. biologi såsom huvudämne. En sådan uppdelning har

a. haft intresserade förespråkare i den förda pedagogiska diskussionen och

jämväl upptagits i det preliminära organisationsförslag, som framlades

av läroverksöverstyrelsen. Ett rent pedagogiskt stöd ñnner dylik

en anordning i det ofta iakttagna förhållandet, att en del av realgymnasiets lärjungar med medelmåttiga matematiska anlag visar utpräglat intresse för de empiriska naturvetenskaperna. Uppenbart är emellertid, att en anordning i berörda syfte icke kan kommissionen förordas,

av därest det icke låter sig påvisas, att åt den föreslagna k. biologiska linjen

kan givas sådan gestaltning, att len kan påräkna tillräcklig anslut-

en ning från lärjungarnas sida.

AV de yrkesgrupper, borde draga särskild nytta

som kunna av en dylik differentierad linje realgymnasiet, är i främsta rummet att nämna

av den medicinska. Enligt den medicinska examensstadgan den 28 juni 1907 skall den, som vill inskrivet sigi medicinsk fakultet, förete bevis, att han vid avlagd studentexamen eller .fyllnadspröviiirig till erhållit

samma examen vitsord om minst godkända insikter i biologi samt i matematik ä latineller realgjunnasium, ävensom enahanda vitsord i fysik och kemi realgymnasium. De anförda bestämmelserna synas närmast peka på linje

en med mer begränsad matematikkurs än den för närvarande å realgymnasiet föreskrivna men med fylligt utrymme för de naturvetenskapliga ämnena. Att en större kurs i biologi, ävensom i kemi, härvid skulle bliva av särskilt värde, ligger i sakens natur, så mycket det helt

mera som visst skulle underlätta genomgåendet av de till universitetet förlagda förkurser i jämförande anatomi och i allmän kemi, vilka trätt i stället för den forna medicinsk-filosofiska Likaledes torde det nära till

examen. av hands liggande skäl få befogat att förutsätta, att här ifrågasatta

anses inriktning av studierna måste betraktas som lämplig förutbildning för

en veterinärer, tandläkare, apotekare, jägmästare och Och jäm-

agronomer. väl torde till denna grupp böra hänföras flertalet av denn som vid universitetet ärna koncentrera studierna kring ämnena zoologi och botanik. På grundval av förut meddelade siffror läror det kunna förutsättas, att i det närmaste 20 % av det årliga studentantalet skulle för sin fortsatta utbildning draga särskild nytta biologisk linje. Detta procenttal

av en är visserligen icke tillräckligt stort för att tillfredsställande motivera en linjedilferentiering med skärpt specialisering å de empiriska naturvetenskapernas studieområde vid samtliga gymnasier, den är utan all

men fråga tillfyllest för att möjliggöra dess anordnande vid sådana läroverk, där nödig anslutning kan påräknas, alltså i första hand vid de större läroverken.

På grund vad sålunda anförts, håller kommissionen före, att

av möjlighet till differentiering i här berörda allmänna riktning bör föreligga inom realgymnasiet.

Det preliminära förslag till gymnasieorganisation, läroverks- Nysprålgligt

som av

gymnaâmnl Överstyrelsen utarbetats, upptog, såsom redan antytts, jämväl en s. k. tg/språklig linje. Intet tvivel torde kunna råda därom, att ett relativt betydande antal de nuvarande läroverkens studenter icke erhåller en

av för den framtida verksamheten fullt lämplig förutbildning vare sig å latineller realgymnasiet. Och det torde på goda grunder kunna förutses, att denna bliver ännu större, sedan tillfälle beretts den kvinnliga ung-

grupp domen att på enahanda villkor den manliga vinna utbildning till

som studentexamen. Enligt tillgänglig statistik återstå frånsett omkring

- 4 %, vilka i årsredogörelserna angivits såsom till universitet avgångna

icke kunnat i katalogerna återfinnas följande grupper, vilka i men det föregående icke förts under någon av de redan nämnda linjerna: avgångna till handel och handelsinstitut cirka 16 till civila tjänstemannabanor cirka 4 % mindre del denna 1 är förut

- en av grupp, inräknad under latingymnasiet till andra levnadsbanor cirka 1 %

- - O.s denna är likaledes förut förd under latingymnasiet

av grupp samt utan bestämt angiven levnadsbana 3.7 %, sammanlagt alltså cirka 25 %. Det stora flertalet inom denna kan med hänsyn till lämplig

grupp bildningslinje sägas vackla mellan latin- och realgymnasiet och torde väl närmasnvara betjänat med linje av realskolans mer modernt all-

en mänbildande karaktär med blandat modernspråklig och matematisk-naturvetenskaplig ämnesgruppering. Av sådan linje skulle ock med fördel

en åtminstone del de blivande militärer kunna begagna sig, vilka

en av

icke äro i behov speciellt matematisk-naturvetenskaplig förutbild-

av en ning; kan lämpligen beräkna antalet av dessa till 4 % av hela stu-

man dentantalet, vilket ungefärligen motsvarar det antal blivande officerare,

under den undersökta perioden utgått från latinlinjen. Här berörda som linje alltså från den beräknade frekvensens synpunkt vara ganska

synes väl försvarad.

Emellertid torde mot dylik anordning en i viss mån befogad

en pedagogisk invändning kunna göras. En linje med den blandat humanistiska och naturvetenskapliga inriktning, antytts, kan lätteligen

som ovan komma att lida brist på verklig studiekoncentration och följaktligen

föga ägnad att realisera det pedagogiska syftemål, med den

vara som

starkare linjediiferentieringen avsetts. Ehuru kommissionen ingalunda kunnat förbise berörda förhållande, torde det dock gälla, att huvudparten av dem, som tänkas komma att fylla linjen i fråga, i första hand

åsyfta

att för sin kommande bana vinna ett högre mått

av allmänbildning över

realskolans nivå, och att det i och för sig kan lämpligt, att anses gymnasiet vid sidan det å övriga linjer koncentrerade studiearbetet av mera bereder möjlighet för dem, vilkas fortsatta utbildning imindre grad kräver specialisering skolstudierna, att bedriva gymnasiestudier av en dylik mer allmänbildande linje. För övrigt torde timplanen för sådan en nyspråklig linje kunna så uppgöras, att verklig studiekoncentration, en åtminstone i högsta ringen, skall kunna åstadkommas. - Beträffande sättet för den nyspråkliga linjens inpassning i organisationen kunna två möjligheter tänkas. Antingen upplägges linjen såsom en från och med första ringen självständig linje vid sidan latin- och av realgymnasiet, eller ock bildar densamma förgrening högre en upp av endera bland dessa. I det förslag till gymnasieorganisation,

som av läroverksöversty-

relsen utarbetats, har den nyspråkliga linjen infogats såsom

en förgrening

från gymnasiets andra ring. Det för Överstyrelsen avgörande skälet för denna ståndpunkt synes hava varit,att enligt statistikens vittnesbörd vid valet i ring I mellan de nuvarande båda huvudlinjerna ett relativt stort antal lärjungar välja från den blivande specialutbildningens synpunkt en oriktig linje, och att det vid sådant förhållande ansågs ännu bemera tänkligt att redan där ställa den i valet mellan tre huvudlinjer. unge Till denna omständighet komme efter överstyrelsens mening, att den nyspråkliga linjens förgrenande från en de två linjerna skulle medföra av

den pedagogiska fördelen, att efter avgreningen relativ studiekoncen-

tration lättare att åstadkomma, då finge förutsätta,

vore man att genom linjens sammansmältande inom de lägsta ringarna med antingen det humanistiska gymnasiet eller rcalgymnasiet så mycket skulle undanpass göras inom huvudlinjens speciella ämnesgrupp, att i de högsta

ringarna

studierna kunde inriktas åt annat håll. mera Då det för Överstyrelsen gällde att bestämma, å vilketdera gymnasiet den nyspråkliga linjen borde inbyggas, syntes alla skäl tala

för att den reala linjen bleve stammen i den nyspråkliga linjeförgrening-

I främsta rummet anfördes härvid arten av de levnadsbanor, för en. vilka linjen i fråga närmast skulle förbereda; dessa banor ansågos nämligen icke kräva förutbildning i latinska språket. Därtill komme såsom ytterligare i detta sammanhang beaktansvärd omständighet det förut

en berörda förhållandet, att de nyblivna studenterna ofta gå till andra levnadsbanor än dem, för Vilka deras skolutbildning närmast förberett. Enligt överstyrelsens mening utgjorde anledningen härtill i ringa mån svårigheten för ynglingen att vid lö-årsåldern träffa ett bestämt avgörande i fråga kommande levnadsbana. Delvis ansågs den ock

om bero på bristande kännedom den förutbildning, skilda levnads-

om som banor fordrade. I den mån sådana orsaker kunde genom skolans åtgöranden undanröjas, borde rättelse härutinnan ske. Dock måste man alltid räkna med att så få lärjungar, tillhörde viss huvudlinje, till

som en anlag och böjelser utvecklades i riktning, än vad vid inträdet å

annan gymnasiet kunnat skönjas. Just med hänsyn till det relativt stora antalet

dem, valde olämplig huvudlinje, syntes det böra särskilt övervägas, av som

i de högsta ringarna möjlighet borde lämnas öppen att vid mogom

eftersinnandei med hänsyn till anlag och intressen i någon mån nare justera det tidigare gjorda felaktiga valet. Härvid borde beaktas blott rent praktiska synpunkter utan även det pedagogiskt önskliga uti att å det högsta stadiet tillfälle bereddes lärjungarna att studera ämnen, för vilka de hade håg och fallenhet. Även denna synpunkt talade enligt överstyrelsens åsikt för att inrymma inom realgymnasiet linje med i

en viss mån humanistisk läggning i de högsta ringarna, på samma sätt som det Överstyrelsen framlagda förslaget inneslöt ett matematiskt alternativ

av inom det humanistiska gymnasiet.

Uppenbart är, att frågan det nyspråkliga gymnasiets lämpliga

om infogande i organisationen kommit i ett väsentligen annat läge med de förändrade förutsättningar i allmänt organisatoriskt avseende, från vilka det kommissionen framlagda förslaget utgår. De i och för sig be-

av aktansvärda synpunkter, vilka överstyrelsens berörda förslag avsåg att närmast tillgodose, kunna givetvis icke med samma fog åberopas till förmån för den nyspråkliga linjens utgrening från något de båda

39-210409. I.

andra gymnasierna, sedan gränsen mellan gymnasiet och realskolan förskjutits ett år uppåt. Och vad angår den i detta sammanhang i övrigt anförda argumenteringen, densamma i det hela peka hän synes på en

anordning av undervisningsplanen, möjliggör samläsning i viss

som utsträckning särskilt under första gymnasieåret därefter successivt men ökar differenserna mellan de skilda linjerna. På denna väg torde kravet på mera genomförd studiekoncentration under det sista eller de båda sista gymnasieåren kunna vederbörligen tillgodoses. Det har under dessa omständigheter för kommissionen tett sig organisatoriskt mest tilltalande,. att den nyspråkliga linjen uppbygges såsom ett särskilt gymnasium redan från första ringen. På grund vad sålunda anförts, vill kommissionen

av föreslå, att

gymnasiet uppdelas å tre linjer: latmgymøtasiet, det øzyspräkliga

gym-

nasiet och realgymnasiet, ävensom att inom latingymnasiet möjlighet

till differentiering med undervisning i grekiska samt inom realgymnasiet möjlighet till motsvarande differentiering med ökat utrymme åt en naturvetenskaperna beredes.

Ållmännasjjn- I främsta rummet har kommissionen vid uppbyggandet de olika. av M53: gymnasielinjerna eftersträvat att begränsa studierna å de skilda bildnings-

linjerna till ett mindre antal ämnen med huvudvikten lagd på de för

/âyáâfznü/f"

j:,,,,,es;m,, varje linje karakteristiska. Denna koncentration har i all synnerhet °"ti°- genomförts i gymnasiets högsta ring, då å detta stadium förutsättnin-garna för fördjupade studier äro störst. Genomgående har sålunda antalet läsämnen i sagda ring begränsats till sju. Emellertid har kommissionen, i den mån sådant låtit sig göra, jämväl i andra ringen sökt nedbringa antalet och successiv avslutning vissa genom en av ämnen möjliggjort en vidsträcktare koncentration redan här. Nämnda grundsats har å de skilda linjerna tillämpats särskilt inomett speciellt ämnesområde, nämligen det nyspråkliga. De anmärkningar, vilka under senare år riktats mot resultaten läroverkens språkunderav

visning, torde, vad gymnasieundervisningen vidkommer, i den mån

de äro berättigade, främst kunna återföras därpå, att hittills intet modernt språk brist på utrymme å gymnasiet kunnat av göra sig

gällande såsom ett verkligt huvudspråk med möjlighet till mer grundliga, allsidiga studier. Särskilt gäller detta i fråga om latingymnasiet, varemot å realgymnasiet engelskan härutinnan intagit jämförelsevis gynnsam en

ställning. I föreliggande förslag hava å latingyninasiet och det ny-

språkliga gymnasiet franskan samt ett av de germanska språken väl tillgodosetts, under det att å realgymnasiet franskan är huvudspråk, medan engelskan med hänsyn till sin förändrade ställning inom realskolan funnits utan olägenhet kunna något inskränkas. Efter kommissionens uppfattning torde, vad de båda språkliga linjerna beträffar, en större grundlighet och säkerhet i den allmänna språkutbildningen kunna förväntas bliva en följd av berörda åtgärder. Såsom redan antytts. har strävan att å de skilda linjerna genomföra Tidiyálre Mstarkare ämneskoneentration given konsekvens fört med sig, attâlåáilülâiånfli. en som för vissa ämnen avslutning måst anordnas i någon av gymnasiets två en lägre ringar. En sådan anordning är bekant icke någon nyhet som inom svensk läroverksorganisation. Så avslutades före år 1895 tyska och naturalhistoria i övre sjätte klassen, vidare före den senaste läroverksreformen geografi redan i klass och enligt den nuvarande organisationen avslutas kemi för latingymnasiets lärjungar i klass geografi å gymnasiets olika linjer i ring II samt matematik å den helklassiska linjen likaledes i ring II, varjämte utnyttjandet av bortvalsrätten innebär avslutandet av ett eller två läroämnen i ring II, eventuellt i ring III. I det föreliggande förslaget har en sådan tidigare avslutning anordnats i större omfattning, än vad förut varit fallet. Härvid har dock i motsats mot vad är förhållandet vid bortvalen vid kurs- - nu planernas uppgörande tillsetts, att vid ämnenas avslutande inågon noga mån avrundade kurser inhämtats. Då det gällt att råda bot på det nuvarande mångläseriet i den Återuppena tagande av eller andra av gymnasiets. ringar,. har kommissionen. . vidare. sett sig. nod-,, vissaämøzen sakad att i enstaka fall tillgripa den åtgärden, att ett ämne återupptages efter ett års Vila. Givet är, att sådan anordning kan vara förbunden en med vissa olägenheter. Kommissionen har till undanröjande dessa av sökt begränsa anordningen till sådana ämnen, där den föregående kursen har karaktären av ett avslutat helt och de nytillkommande kursmomen-

ten utgöra en mera oberoende och självständig beståndsdel det ifråga-

av varande ämnet. Under sådana förhållanden torde återupptagandet

av ämnet kunna förväntas skänka studiet därav friskhet.

Den starkare ämneskoncentration utpräglade

Allmänbild och mer linjedelning,

som med förevarande organisation eftersträvats, innebär ingalunda,

sâiøtâglägfiá att

"inø- de föreslagna linjerna äro avsedda att bliva verkliga facklinjer. Detta framgår i viss mån redan därav, att för deras uppbyggande i ringa grad rent pedagogiska synpunkter varit bestämmande. Men det framgår framför allt därav, att de allmänbildande momenten å de linjerna,

skilda

så långt sig göra låtit, fått sig anvisade ett skäligt utrymme.

Det bör över huvud fasthållas, att de högre läroverken hava

noga

såsom en mycket viktig uppgift att sörja för övervägande teore-

en tiskt lagd allmänbildning. Och vad särskilt gymnasiet angår, bör det

erinras därom, att det gives allmänbildning högre och lägre art, alltså

av av olika kvalitet. Visserligen har understundom hävdats, att det är realskolans speciella uppgift att tillgodose den allsidigt lagda allmän-

mer bildningen samt att sålunda gymnasiet med densamma grundval

som kan föra utbildningen vidare i riktning mot utpräglad

mer fackbildning.

Härvid har emellertid merendels förbisetts, att betydelsefulla

moment av

allmänbildningen på grund av lärjungarnas relativa omogenhet icke kunna

tillbörligt tillgodoses av realskolan, samt att dessa moment icke böra saknas hos de lärjungar, vilka gymnasiet för de vetenskapligt

förbereder

lagda högskolestudierna.

I allmänhet torde karaktärsskillnaden mellan realskolans och

gymnasiets allmänbildande uppgift i formellt hänseende kunna sägas

vara den, att realskolans undervisning i övervägande grad är inriktad på konkret åskådning och faktisk kunskap, under det att gymnasiets undervisning i stor utsträckning kombinerande fakta, fostrar till ele-

avser av mentärt vetenskapligt tänkande. Så upplöser sig historieundervis-

ex. ningen i realskolan väsentligen i skildringar konkreta händelser och

av tidsbilder, medan den å gymnasiet måste i stigande grad inriktas på reflexion över företeelserna, på det historiska sammanhanget. Likaledes har den naturvetenskapliga undervisningen i realskolan företrädesvis till uppgift att meddela faktisk kunskap med användande brett lagd

av en

åskådningsmetod, å gymnasiet åter avser den därjämte att skänka en föreställning om naturvetenskaplig forskningsmetod och tankegång. Men dessa å gymnasiet tillkommande nya bildningselement inom skilda ämnesområden äro för den högre allmänbildningen, alltså den allmänbildning,

de Vetenskapliga studierna kräva, den betydelse, att de böra som av inrymmas å samtliga linjer, om det med gymnasialstudiet avsedda ändamålet i behörig grad skall vinnas. Ett inrymmande av dessa nu antydda bildningselement torde för Övrigt så mycket lättare kunna ske,

desamma äro övervägande Isralitativ art och nödvändigt kräva som av

ett inom skilda ämnen mer allsidigt vidgat kunskapsinnehåll; så kan

inom biologien utvecklingsläran belysas exempel, hämtade från

genom ganska begränsade områden av djur- och växtvärlden, och kräver icke för sitt förstående stöd i fakta till väsentligt större omfattning, än det i realskolan meddelade kiunskapsstoffet medgiver.

Om sålunda ävena gymnasiet har till uppgift att lämna tillskott till allmänbildningen och denna anledning alltför strängt genomförd

:av en begränsning av ämnesamtalet icke kan av kommissionen förordas, så måste å andra sidan fasthållas, att ett motiv för å gymnasiet genomförd

en starkare linjedelning är, att gymnasiet såsom sina huvuduppgifter

en av dock har att förbereda den högre fackutbildningen fostran till

genom självständigt arbete samt genom ett grundligare studium av vissa för skilda större yrkesgrupper särskilt betydelsefulla ämnen. I det hela torde sålunda efter kommissionens uppfattning gymnasiets uppgift i fråga om

allmänbildningens omfång kunna formuleras på följande sätt: gymnasiet

bör främja allmänbildningen ej, såsom realskolan, likformigt utbredd

men en allmänbildning utan en sådan, där, med bibehållande så långt möjligt av kontakten med skolans ämnesområde i det hela, tyngdpunkten förlägges till vissa mera enhetliga ämnesgrupper.

Det är naturligen en ingalunda lätt uppgift att väl avväga, Vilka tillskott från skilda ämnesområden den högre allmänbildningen kräver. Synpunkterna måste härvid ganska avsevärt gå i sär. Mest välbetänkt har det därför synts kommissionen att i tvivelaktiga fall gå fram

vara med en viss varsamhet, även om på sina håll krav göras gällande på ett radikalt bortskärande från den eller andra gymnasielinjen

mer ena

av inom vår högre skola traditionellt föreñntliga

allmänbildningselement.

Kommissionen vill i det följande närmare utveckla sina synpunkter på frågan om de skilda ämnesgruppernas ställning till gymnasiets allmän-

bildningsproblem.

Titüntnlvirn Det är redan framhållet, att läroverksöverstyrelsens preliminära rör Im star/care organisationsforslag. . .. byggde 0 den grundsatsen, att den starkare linje-. . pa förgreningen borde inträda i det fyraåriga gymnasiets tredje ring. Efter i""7d"l- överstyrelsens uppfattning borde i första hand beaktas, att Valet emellan de starkare specialiserade linjerna förlades till en ålder, då ynglingens anlag och böjelser i fråga studieriktning kunde förom väntas med större tydlighet framträda. Den idet föregående berörda

omständigheten, att en stor del lärjungar i första ringen inginge å

annan linje än den synpunkten den kommande levnadsbanan ur av

mest lämpliga, ansågs böra till försiktighet, när det gällde

mana att

bestämma tidpunkten för den starkare linjeförgrening, här

varom vore fråga. I följd härav borde så ordnas, att lärjungen i första

ringen

endast hade att välja mellan humanistiska gymnasiet och realgymnasiet. Starka skäl syntes Överstyrelsen jämväl tala för i andra att även ringen låta linjedelningen stanna härvid. Hade det

mången gång visat sig

svårt att i första ringen träffa ett riktigt val linje, så förefunnes av stor sannolikhet för att ett ytterligare val mellan speciella linjealternativ mera redan året därefter skulle vålla ökade svårigheter. vad erfaren-

Enligt

heten gåve vid handen, sammanfölle den

egentliga s. övergångsåldern

för lärjungarna i regeln med den första gyinnasialringen; åtminstone skönjdes där mest utpräglad den passivitet i förhållande till skolarbetet och å andra sidan de mångahanda utåtriktade intressen, vilka för vore denna kritiska ålder särskilt utmärkande. Men ännu i andra ringen förmärktes ofta för övergångsåldern karakteristiska drag hos ungdomen, på samma gång som dock den inre samling och mognad gjorde sig gällande, vilken i de båda högsta ringarna allt tydligare framträdde. Det syntes därför Överstyrelsen ett psykologiskt missgrepp att redan till bevara gynnelsen av det andra gymnasieåret, innan ynglingen i regeln

ännu

hunnit vinna större mognad, förlägga ett val linje, vilket i själva av

Verket förutsatte starkare utvecklad självkännedom och målmedvetenen het. Dessa skäl och omständigheter syntes avgörande tala för ett upp-

skjutande till tredje ringen genomförd linjedelning. Men

av en mera därtill komme omständighet, nära sammanhängde med det en annan som berörda. Den starkare linjeförgreningen avsåge icke minst att genom nu avsevärd minskning av ämnesantalet möjliggöra fördjupning av stuen dierna i förening med ett omfattande självarbete. Skulle en sådan mera

läggning studierna med framgång kunna genomföras, måste givetvis

av hos lärjungarna förutsattas medveten strävan efter självständighet och en fasthet i det andliga arbetet. Enligt ofta gjord erfarenhet framträdde en just i andra ringen de första tydliga tecknen till något i egentlig mening personligt hos låtrjungarna. Även dessa förhållanden, i den mån de

allmängiltig art, syntes hänvisa till övergången mellan vore av mera andra och tredje ringarna såsom lämplig gränspunkt i här ifrågaen varande avseende. . Kommissionen har med den utförlighet, skett, funnit sig som nu böra återgiva den Överstyrelsen anförda principiella motiveringen för av

gymnasiedifferentieringens genomförande, enär den däri uttalade uppfatt-

ningen i allt väsentligt överensstämmer med kommissionens. Såsomi

det föregående erinrats, har den övergångsperiod, under vilken gossen utvecklas till yngling och Överstyrelsen på goda grunder ansett sig som böra förlägga på gränsen mellan första och andra ringen, för kommissioutgjort ett starkt talande skäl för att förlägga övergången mellan nen realskola och gymnasium till ifrågavarande åldersskede. Därmed äri själva verket ock utsagt, att studierna därefter böra anordnas på ett väsentligen tidigare såväl rent allmänt med särskild annat sätt än som till differentieringen. Kommissionen finner sig ävenledes böra

hänsyn

biträda antydda mening därutinnan, att den vidare differentieringen ovan latin- och realgymnasiet icke lämpligen bör äga förrän

av respektive rum

i det andra ring. Att den Överstyrelsen anförda

treåriga gymnasiets av motiveringen för gyninasiedifferentieringens inträdande och genomförande

äger giltighet även beträffande det förslag till gymnasiets organisation, kommissionen framlagt, skulle möjligen kunna ifrågasättas på den som kommissionens förslag innebära förskjutning i grund, att synes en

lärjungarnas ålder av ett år uppåt. detta avseende vill kommissionen emellertid hänvisa till vad i det föregående sid. 57 anförts rörande den sannolika storleken denna åldersförskjutning,

av som beräknats komma att genomsnittligt uppgå till allenast omkring 0.3 år. Med

hänsyn härtill har kommissionen funnit överstyrelsens synpunkter i

fråga om

gymnasiets differentiering i det hela tillämpliga på sitt organisationsförslag. Vad angår den kvinnliga ungdomen, med vilken Överstyrelsen

vid sin gymnasieutredning hade anledning att räkna, gången

synes av dess allmänna utveckling sådan, att den kommissionen

vara av föreslagna gymnasieorganisationen här berörda synpunkter torde kunna

ur anses komma i strid med utan på ett fullt tillfredställande till

sätt godose även dess intressen.

Allenast i en punkt innebär kommissionens förslag i föreva-

nu rande avseende viss avvikelse från de grundsatser, för

en som Överstyrelsens organisationsförslag varit vägledande, nämligen

därutinnzin, att

kommissionen ansett sig förut angivna skäl böra anordna det

av nysprâikliga gymnasiet såsom särskild linje redan från första

en gyrmnasieringen.

Med den allmänna läggning, undervisningen

som å sagda gymnasium erhållit, torde emellertid inga berättigade kunna riktas

gensagor mot en dylik anordning, skenbart än i verkligheten innebär

som mera ett avsteg från de grundsatser, vilkas riktighet kommissionen erkänt. Det

ovan får nämligen icke förbises, att gymnasiet i fråga å sidan i det

ena väsentliga bibehåller realskolans allmänbildande uppgift och å andra

mer sidan i avseende på undervisningsplanen för första ringen i stor utsträckning nära ansluter sig till realgymnasiets motsvarande ring.

Såsom den idet följande meddelade timplanen giver vid handen,

är den starkare linjeförgreningens förläggande till andra ringen konse-

kvent genomfört i föreliggande förslag. I denna ring sig så-

utgrena lunda latingymnasiets differentierade linje med grekiska och realgymnasiets s. k. biologiska linje. Efter kommissionens förmenande vinnes genom en dylik anordning, oavsett de pedagogiska och psykologiska motiv, som för densamma legat till grund, teknisk synpunkt klar

en ur

och överskådlig linjebyggnad.

9 Inträde, flyttning och avgång.

I förutberörda statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden den 31

Inträdesdecember 1918 har angivits, den förestående omorganisationen prövning.

att av

Allmänna undervisningsväsendet bland annat borde att åvägabringa åtgärder

avse sgøzpunktcr. mot den allt mer tilltagande överproduktionen studenter. Tillika har

av det framhållits, att de från gymnasiet utexaminerade böra utgå kvalitativt bättre rustade för studier vid universitet och högskolor än för närvarande Till en sådan kvalitativ höjning av nivån hos de från lärover-

ken utgående studenterna syfta de idet föregående föreslagna åtgärderna

i fråga gymnasiets omorganisation. Men för visso skulle effektiviteten

om av desamma allvarligt äventyras, det icke samtidigt sörjdes för att,

om på sätt nyss anförda statsrådsprotokoll förutsatt, tillträdet till särskilt gymnasiet i större utsträckning än gjordes beroende verklig stu-

nu av diebegåvning eller med andra 0rd, att kraven på de i gymnasiet inträdessökande ställas högre, än vad hittills varit fallet.

Då kommissionen, enligt vad i det föregående framhållits, ifrågasatt anordning realskolans och gymnasiets inbördes anknytning på

en av sådant sätt, att gymnasiet bygger på fullständigt genomgången realskola, har därmed betydelsefull förutsättning skapats för bättre rekryte-

en en ring av gymnasiets lärjungar, därigenom att dels tidpunkten för inträdet å gymnasiet förskjutes uppåt ett år, dels ock realskolutbildningens avslutning bildar naturlig utgångspunkt antingen för fortsatta studier å

en gymnasium och i olika fackskolor eller för direkt inträde å praktiska levnadsbanor. Den frågan inställer sig huruvida avlagd realexamen

nu, i och för sig skall medföra behörighet till inträde å gymnasium, eller

särskild inträdesprövning bör krävas. Ãvenledes måste i detta om sa111manhang övervägas, om realexamen bör utgöra ett obligatoriskt villkor för fortsatta studier å gymnasiet eller icke.

Efter kommissionens förmenande måste det nyssberörda

ur synpunkt utan vidare uteslutet, att vilken realexamen helst kan

anses som få utgöra tillräcklig kvalifikation för inträde å gymnasium.

Och även mot tanken, att på visst sätt kvalificerad realexamen

en skulle i och för sig medföra rätt till inträde å gymnasium, kunna avgö-

40-2104o9.

rande betänkligheter anföras. Det lärer nämligen icke kunna undvikasg att realskolans arbete bleve lidande på sådan anordning. Säkerligen

en skulle därigenom studierna i realskolans högsta klasser erhålla karaktär

forcerad examensläsning och undervisningen löpa stor fara att förav ryckas. Realskolans självständiga uppgift skulle därmed äventyras. Därtill kommer, att en sammankoppling av realexamen och rätt till inträde å gymnasiet inför den allmänna meningen lätteligen skulle komma att framstå såsom en föga tilltalande uppdelning av realexaminandernai

och mindervärdiga. Med sannolikhet skulle därjämte bety-

mer- stor

dande praktiska svårigheter kunna Väntas möta vid verkställandet av det urval bland dessa examinander, som är önskvärt med hänsyn till gymnasiets särskilda krav, och således gymnasiet icke garanteras det

bättre kvalificerade lärjungematerial, som åsyftats.

Det har för kommissionen tett sig såsom en obestridligen riktig grundsats, att lärjunges rätt att Vinna inträde å gymnasium bör

en bedömas uteslutande synpunkten av gymnasiets särskilda ställning

ur och uppgifter. Även med hänsyn härtill har tanken att lägga realexamen till grund för nämnda bedömande ansetts böra avvisas. Det kan nämligen icke undgås, att realexamen, i likhet med varje examen,i första hand måste komma att gestalta sig såsom undersökning av

en vederbörande examinanders kunskapsmått. Prövningen lärjunges

av en lämplighet för gymnasiestudier bör emellertid icke begränsas enbart till ett konstaterande av att ett visst, för studiernas fortsättande erforderligt mått av kunskaper är för handen. Den måste i lika hög grad avse att utröna, huruvida den inträdessökande besitter de kvalifikationer i

av-

seende på studiehåg och studiebegåvning, utan vilka ett framgångsrikt

fullföljande teoretiska studier icke är möjligt. i

Då sålunda alla skäl kommissionen bestämt peka hän på

synas att tillträdet till gymnasiet icke bör göras beroende enbart av eventuella resultat i realexamen, återstår endast den möjligheten att såsom villkor

stadga särskild inträdesprövning.

Spörsmålet blir då, under vilka former dylik prövning bör

en komma till stånd för att så vitt möjligt garantera, att gymnasierna verkligen erhålla ett bättre lärjungematerial än för närvarande. Det har

härvid för kommissionen utgjort ett betydelsefullt önskemål, att prövningen göres å sidan fullt effektiv och å den andra så litet betungande för

ena de inträdessökande, som möjligt är. Prövningen bör vara effektiv i den meningen, att den blir verkligt vägledande beträffande den prövades studieförutsättningar. Med hänsyn härtill bör den omfatta undersök-

en ning den inträdessökandes förutsättningar såväl i fråga nödiga

av 0111 förkunskaper ock beträffande intelligens och ådagalagd vilja att med

som allvar bedriva teoretiska studier. Huvudvikten vid prövningen bör läggas på sådana ämnen, äro särskilt ägnade att giva en inblick i lärjungarnas

som

allmänna studielegåvning och förmåga självständigt arbete, varvid

av eventuellt föreñntlig, av personlig intresseläggning framkallad specialisering under tidigare skolstudier må vederbörligen beaktas.

Uppenbart är ock, att, på sätt kommissionen förordats

samma som av i fråga om inträdesprövningen till realskolan, ett ingående samarbete mellan den avlämnande och den mottagande läroanstaltens lärare även vid anordnandet förevarande prov bör komma till stånd. Denna

av nu samverkan torde böra åvägabringas därigenom, att de inträdessökande lärjungarna förete dels betyg, avseende en alltför kort period av deras föregående studier exempelvis de tre sista terminerna, vederbörligen belysta sammanfattande statistik, dels ock personliga, mera all-

genom mänt hållna vitsord om tidigare studie- och arbetsresultat.

Beträffande frågan, under vilka former bedömandet av de till gym- Sättet för nasiet inträdessökande lämpligen må försiggå, har kommissionen, n1ed1"öm9e" beaktande framhållna synpunkter, funnit tvenne olika möjligheter

av nu

föreligga. Antingen kan avgörandet, sedan lärjungarna tagits på prov

i första gymnasieringen under viss tid, grundas på de erfarenheter, som därvid vunnits rörande de egenskaper, vilka böra komma i betraktande, när det gäller att bestämma, vilka lärjungar skola intagas å gymnasiet och

som vilka skola avvisas. Eller ock kan särskild kortare inträdes-

som en prövning anordnas med bestämt syfte att vinna omedelbar upplysning rörande de sökandes allmänna förutsättningar för gymnasiestudier.

En anordning enligt förstnämnda alternativ har sin motsvarighet ñerstädes i utlandet och har jämväl vid några svenska privatskolor i viss utsträckning tillämpats. Det lider intet tvivel, att dylik försökstid

av icke alltför kort varaktighet erbjuder goda möjligheter för ett riktigt värdesättande av lärjungarnas lämplighet för fortsatta teoretiska studier. Obestridligt är emellertid också, att dylik anordning är för-

en bunden med stora och allvarsamma olägenheter. I första rummet torde i detta avseende böra erinras att arbeteti första gymnasieringen under

om en del av läsåret skulle, särskilt vid de större läroverken, komma

att tyngas av ett betydande antal lärjungar, egentligen icke hade

som hemortsrätt å stadiet i fråga. svårigheterna i detta avseende bliva givetvis desto. större, ju längre prövningsperioden blir. Med berörda olägenhet

sammanhänger jämväl, att lärjungarna efter prövningarnas avslutning

mångenstädes torde komma att koncentreras å färre avdelningar, varvid lärarbyten under pågående läsår svårligen skulle kunna överallt undvikas och i varje fall minskning i de behövliga lärarkrafternas antal skulle

en inträda.

Om sålunda redan skolans synpunkt avgörande betänkligheter

ur inställa sig emot anordningen i fråga, så gäller ock, att densamma

ur lärjungarnas mera personliga synpunkt måste te sig synnerligen olycklig. Det skulle nämligen för alla dem, icke hava sina hem i gymnasie-

som staden, bliva nödvändigt att där sörja för inackordering under de veckor eller månader prövningen ägde De, efter prövningstidens slut

rum. som avvisades, skulle därigenom åsamkas onödiga kostnader. Vidare torde gälla, att själva avlägsnandet ett större eller mindre antal den

av ur en gång slutna kamratkretsen svårligen skulle kunna undgå att på de avvisade sätta stämpel mindervärdighet, säkerligen för mången

en av som mera känslig yngling eller flicka skulle bliva så tung att bära och

nog som ur allmän uppfostringssynpunkt är mycket litet tilltalande. Och

slutligen skulle stora svårigheter sig för de på grund prövnings-

yppa av resultatet avvisade att under samma läsår komma i åtnjutande

av annan

lämplig utbildning. Dessa omständigheter skulle därjämte lätteligen

kunna föranleda, att överdriven mildhet vid bedömandet komme att

en göra sig gällande.

På grund de avgörande betänkligheter, vilka, enligt vad kom-

av missionen sålunda uppvisat, äro förbundna med berörda anordning,

nu har kommissionen funnit sig böra avvisa detta alternativ. Kommissionen

håller däremot före, att en planmässigt anordnad inträdesprövning under tillräckligt antal dagar bör kunna skänka erforderliga hållpunkter för

ifrågavarande bedömande.

Då det gällt att närmare bestämma de former, under Vilka prövningen bör anordnas, hava de i det föregående framhållna Synpunkterna fått vara vägledande. Prövningen bör vara såväl skriftlig som muntlig. Det har emellertid för tillgodoseendet av önskemålet, att den må bliva så litet betungande för lärjungarna möjligt, synts lämpligt, att de skriftliga

som

sammanfalla med motsvarande för realexamen. Därigenom proven prov vinnes ock, att denna del av prövningen försiggår efter fullt enhetliga grunder vid rikets samtliga läroanstalter. Sedan proven i fråga granskats

och bedömts, skola de efter realexamen översändas till rektor vid den läroanstalt, där lärjunge ansökt inträde. Efter kommissionens

om mening böra sålunda samtliga inträdessökande deltaga i de skriftliga

proven för realexamen, vare sig de hava för avsikt att avlägga sagda

examen eller icke. i Den

muntliga prövningen, vars närmaste uppgift bör vara att skaffa omedelbara hållpunkter för bedömande lärjungarnas allmänna

av studieförutsättningar, har för att uppnå nödig effektivitet funnits böra

omfatta 4 å 5 av realskolans ämnen. Obligatoriska för samtliga prövande skulle vara två av följande ämnen: svenska, ett främmande levande språk och matematik, sistnämnda ämne dock ersatt latin beträffande sådana

av lärjungar, vilka i realskolans klass 4 läst detta språk. Examinanden själv bör äga rätt att påkalla prövning i ett särskilt uppgivet ämne inom realskolans ämneskrets. I prövningen bör vidare ingå ett eller två .av övriga på realskolans timplan upptagna ämnen, och torde vid ämnes-

valet särskilt böra iakttagas, at.t prövningen må bliva möjligast allsidig.

Jämväl synes det synnerligen angeläget, att antalet prövningsförrättande lärare blir alltför ringa. Kommissionen har utgått ifrån att sagda antal aldrig bör understiga

Vad sagts, har avseende på de inträdessökande givetvis det över-

nu vägande flertalet, som avlagt realexamen med godkända Vitsord i samtliga läroämnen eller ock företett godkända betyg i dessa ämnen från realskolans klass 4. Då emellertid efter kommissionens mening intet

skäl finnes att uppställa krav på avlagd realexamen eller över huvud genomgången realskola såsom oeftergivligt villkor för inträde

å gymnasium, torde även sådana sökande anmäla sig till inträde å gymnasiet, vilka icke på nämnda sätt styrkt sig hava inhämtat realskolans kunskapsmått. Dessa sökande måste underkastas omfattande och mång-

en mera sidig prövning, i syfte att nödiga garantier må vinnas för att de kunskapsförutsättningar, varå studierna i gymnasiet skola bygga och vilka sammanfalla med dem, realexamen vitsordas, verkligen äro

som genom till fullo för handen. Denna kunskapsprövning måste alltså även omfatta de ämnen, som icke ingå i den särskilt för utrönande studieförutsätt-

av ningarna avsedda prövningen.

Vad angår tidpunkten för den muntliga prövningens avläggande,

har det synts kommissionen angeläget, att denna så nära möjligt

som må ansluta sig till tiden för realexamen. Kommissionen vill i detta

avseende förorda, att prövningen må äga omedelbart efter vårtermi-

rum nens slut.. Det är för lärjungarna Vikt att i god tid erhålla visshet.

av om hur deras vidare utbildning under följande läsår skall anordnas,

om genom inträde på gymnasiet eller med begagnande utbildnings-

av annan möjlighet. Önskvärt är jämväl, att icke normalt

sommaren tages i anspråk för förberedelse till prövningen, utan att lärjungarna, vilken studiebana de än kunna komma att beträda, må med friska krafter infinna sig till arbetet vid läsårets början. Slutligen har det med hänsyn till planläggningen av skolans arbete under påföljande läsår funnits väl motiverat att förlägga prövningen till vårterminens slut. Av ovannämnda skäl har det heller synts lämpligt att annat än i undantagsfall med-

giva inträdesprövning vid annan tidpunkt. Sålunda har möjlighet

ansetts böra stå öppen för lärjunge, på grund sjukdom eller

som av annan dylik anledning varit förhindrad deltaga i muntlig prövning vid

vårterminens slut, att efter medgivande skolöverstyrelsen undergå

av sådan prövning vid höstterminens början. Jämväl torde lärjunge, vilken, utan att hava åtnjutit föreskriven undervisning i latin, vunnit inträde å gymnasiet, böra erhålla möjlighet att vid läsårets början redovisa fjärde klassens latinkurs.

Ansökan inträde i gymnasium torde böra i god tid före vår-

terminens slut ingivas till rektor vid det gymnasium, där inträde önskas, förslagsvis senast 1 maj. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens föregående skolutbildning och betyg, avseende de tre sistförflutna terminerna jämte statistisk översikt vederbörande avdelnings betyg under

tid. Tillika bör bifogas ett vederbörande rektor efter klasssamma av konferensens hörande och i huvudsaklig anslutning till fastställt formulär avgivet, särskilt omdöme rörande lärjungens studieanlag, arbetsförmåga och studieintensitet samt övriga förhållanden, som i detta sammanhang förtjäna beaktande. Så snart ske kan, skola handlingarna kompletteras med dels de vederbörande lärjunge utförda skriftliga proven

av i realexamen, dels betyg över avlagd sådan respektive termins-

examen, betyg avseende senaste termin.

Det lärer få ligga i öppen dag, att redan en granskning av

anses de inträdessökandes handlingar i månget fall kan på ett fullt tillfredsställande sätt ådagalägga vederbörande lärjunges synnerliga lämplighet för fortsatta teoretiska studier. Vid sådant förhållande har det synts kommissionen ändamålsenligt, att de prövningsförrättande lärarna erhålla befogenhet att meddela befrielse från muntlig inträdesprövning åt de lärjungar, vilkas studieförutsättningar prövningskollegiet, på grund-

om valen företedda skriftliga och handlingarna i övrigt, finner ingen

av prov tvekan råda. En sådan anordning måste önskvärd och befogad

anses icke blott lärjungarnas utan även skolans synpunkt. Det kan

ur ur nämligen icke undgâs, att det särskilt vid de större läroverken kan möta betydande praktiska svårigheter att med erforderlig grundlighet och inom rimlig tid medhinna muntlig prövning samtliga inträdessökande. I

av de fall, då vederbörande sökandes studieförutsättningar med tillräcklig

tydlighet framgå de företedda handlingarna, det därför inne-

av synes bära misshushållning med tid och arbetskraft att uteslutande for-

en av mella skäl påkalla sådan.

En analog diskretionär prövningsrätt synes jämväl i ett annat avseende böra tillkomma de prövningsförrättande lärarna. Kommissionen har förutsatt, att den inträdessökande skall styrka sig besitta god-

ovan kända insikter i samtliga realskolans läroämnen. Då så icke är fallet, har särskild fullständig kunskapsprövning ansetts böra stadgas såsom

villkor för inträde. Det kan emellertid i enstaka fall inträffa,

att lärjunge, som saknar godkänt vitsord i något realskolans ämnen,

av genom

vitsorden i övrigt röjer obestridlig studiebegåvning. I sådant fall böra

de prövningsförrättande lärarna äga rätt att avgöra, och i vad mån

om denna brist må kunna uppvägas sökandens vitsord

av i övrigt, varvid jämväl skälig hänsyn må tagas till lärjungens tillämnade

studielinje.

I betraktande den uppgift, här berörda

av som inträdesprövning

har att fylla, har kommissionen icke ansett det ändamålsenligt att

uppställa detaljerade regler för dess slutliga bedömande. Bestämmelserna synas i angivna avseende allenast böra fastslå, att lärjunge på grund

av ådagalagda studieförutsättningar i det hela må de prövningsförrättande

av lärarna förklaras berättigad att vinna inträde å gymnasium. Kommissionen har förutsatt, att, såväl vid ifrågavarande prövning ock

nu som vid bedömandet densamma, medlemmar läroverkets styrelse böra

av av vara tillstädes och såsom representanter för föräldrar och allmänhet

sättas i tillfälle att följa även denna betydelsefulla sida skolans verk-

av samhet.

Slutligen torde det böra särskilt framhållas, att godkänd inträdesprövning vid ett läroverk funnits böra medföra rätt till inträde utan prövning jämväl vid annat läroverk. En dylik ståndpunkt, över-

som ensstämmer med gällande föreskrifter för analoga fall, torde icke kräva

nu särskild motivering. Erinras må allenast därom, att bristande utrymme kan tänkas vid ett läroverk omöjliggöra samtliga godkända lärjungars intagande. I ett sådant fall det givetvis alldeles obilligt att för-

vore mena vederbörande inträde vid annat läroverk, där plats finnes. Kommissionen vill därför förorda, att lärjunge, godkänts i prövning vid

som ett läroverk brist på utrymme icke därstädes vunnit inträde, må

men av utan ytterligare prövning intagas vid annat läroverk, där utrymmet så medgiver.

/ytinin Beträffande flyttning inom gymnasiet torde böra erinras att

om kommissionen på anförda grunder föreslagit skärpning gällande

en av nu bestämmelser angående flyttning realskolans olika klasser emellan. De synpunkter, som därvid gjorts gällande, torde idet hela äga tillämplighet

även i fråga gymnasiet. Kommissionen anser sålunda, att flyttning

om till högre ring med underbetyg i två läroämnen icke under några

omständigheter må få förekomma. Såsom ett oeftergivligt krav för inträde i högre klass i realskolan har kommissionen, med hänsyn till den betydelse, måste tillmätas ämnet svenska, uppställt fordran på godkänt

som vitsord i detta ämne, under det att för lärjunge, som erhållit underbetyg i annat ämne, möjligheten att flyttas icke skulle vara helt utesluten utan göras beroende av vissa villkor. I fråga om gymnasiet, där enligt kommissionens mening i ämnet svenska särskilda vitsord skulle givas för lärjungarnas förmåga av skriftlig framställning och deras i ämnet för övrigt ådagalagda insikter, synes endast underbetyg i ämnets skriftliga del böra utgöra hinder för flyttning till högre ring. Spörsmålet flyttning med

om annat underbetyg torde böra bedömas med beaktande av den av kommissionen föreslagna specialiseringen å gymnasiet, som tillåter varje lärjunge att inrikta sina studier på det ämnesområde, för vilket han äger särskilt intresse och anlag. Med hänsyn härtill full anledning före-

synes ligga att i förevarande avseende uppställa strängare bestämmelser ä.n för flyttning under enahanda förhållanden i realskolan, och anser sig kommissionen böra föreslå, att för inträde i högre ring alltid skall krävas godkänt betyg i samtliga å vederbörande gymnasielinje ingående centrala ämnen.

För flyttning mellan gymnasiets olika ringar vill kommissionen sålunda som villkor fordra godkända vitsord för svenska språkets skriftliga behandling ävensom i de för respektive gymnasielinjer centrala ämnen, medan däremot underbetyg i ett periferiskt skulle kunna kom-

mera

ådagalagda grundligare kunskaper i andra ämnen, under penseras genom villkor likväl att vid verkställd omröstning minst två tredjedelar veder-

börande lärare finna lärjungen i fråga äga förutsättningar att tillgodo-

göra sig undervisningen i den högre ringen. Denna möjlighet skulle dock icke stå öppen för lärjunge, vunnit inträde i ringen med under-

som betyg i samma ämne, och givetvis heller för den, som är underkänd i ett förut avslutat.

Vad beträffar den tid lärjunge skulle äga att begagna sig under-

av visningen å gymnasiet, har kommissionen ansett, att denna i regeln bör begränsas till fyra år.

41-210409. I.

Avgång. Vad slutligen angår avgången från gymnasiet efter avslutad kurs,

har någon meningsskiljaktighet icke rått därom, att denna, såsom hit-

tills skett, bör förbindas med vederbörligen kontrollerad Då. en examen. de former, under vilka sagda bör försiggå, lämpligen avhandlas, examen

sedan en närmare framställning gymnasiets undervisningsplan läm-

av nats, har kommissionen för avsikt att i det följande i ett samman-

hang angiva sin ståndpunkt till denna betydelsefulla fråga.

Undervisningsplau.

Olika läro- I det föregående har kommissionen uppdragit de yttre konturerna ämnens och av gymnasiets organisation, ävensom angivit de allmänna grunder, iimnesgrup- som pers ställ- böra bliva bestämmande för de skilda linjernas uppbyggande. Innan ning 2 gym.mcsicts skil- kommissionen går att närmare utveckla de synpunkter, efter dess som da linjer.

mening böra vara vägledande vid uppgörandet undervisningsplaner

av för sagda gymnasielinjer, har det synts lämpligt att förutskicka orienen terande redogörelse för de olika ämnenas och ämnesgruppernas tillämnade

ställning å de skilda linjerna.

Vad till en början angår de humanistiska sakämnena: religions- Hzømmzistiska sak- kunskap, svensk litteratur och litteraturhistoria, historia och psykologi, inzneøzi.

har någon meningsskiljaktighet icke förefunnits därutinnan, att nämnda

ämnen måste intaga framstående plats å latingymnasiets timplan. Den en tvekan rörande den k. filosofiska propedeutikens betydelse för skolbilds. ningen, som kom till uttryck i det 1899 års läroverkskommitté av avgivna betänkandet, har icke delats kommissionen. Efter dess sätt att av se kan undervisningen i ifrågavarande ämne, rätt lagd, lämna ett värdefullt

tillskott till bildningen, särskilt i betraktande den psykologiska vetenav skapens alltjämt stigande betydelse å olika områden. Att tyngdpunkten

vid denna undervisning bör förläggas till psykologien, har ansetts böra

komma till ett klart uttryck i ämnets benämning. I övrigt är att märka,

att kommissionen funnit sig böra föreslå, att religionsundervisningen

erhåller väsentligen prägel än hittills, därigenom att de histoen annan riska, religionspsykologiska och etiska momenten starkt skjutas i för-

grunden. Jämväl i fråga historieundervisningen har kommissionen om

funnit förhållandena påkalla omläggning, åsyftande i främsta rummet en att bereda erforderligt utrymme åt samhällslära, ävensom åt ekonomilära. Det krav på grundlig upplysning om samhällets ekonomiska fören hållanden, med stor styrka framställts såväl inom riksdagen som som allmän mening, kommissionen buret så starka sakav en synes av liga skäl, att man icke i våra dagar från gymnasiet kan utesluta en orienterande kurs i hithörande spörsmål. Då det emellertid är av synnerlig betydelse, att antalet ämnen hålles inom rimliga gränser, har det, i betraktande historiens, samhällslärans och ekonomilärans nära inre av samhörighet, synts ändamålsenligast att å undervisningsplanen sammanhålla berörda kunskapsmoment, varvid det dock funnits böra uttryckligen angivas, att ämnet omfattar historia med samhälls- och ekonomilära.

Beträffande det nyspråkliga gymnasiet och realgymnasiet hava i

den pedagogiska diskussionen förslag framkommit innebörd, att vissa av de nämnda humanistiska ämnena, de nuvarande ämnena kriav ex. stendom, historia och filosofisk propedeutik, måtte i avsevärd grad kringskäras eller rent uteslutas från nämnda gymnasier. I det hela synas av dessa åskådningar präglade en alltför ensidig syn på gymnasievara av problemet. Nu ifrågavarande ämnen kunna gemensamt sägas förmedla människo- och samhällskunskap, och sådan kunskap är av vikt redan en därför, att de träda ut i livet, dock i främsta rummet skola unga, som

bildas till personligheter och samhällsmedborgare. Det får efter kom-

missionens mening icke förbises, att den högre skolan har sig den betydelsefulla uppgiften förelagd att utbilda medborgare, vilka istor utsträckning komma att framdeles intaga eller mindre ledande en mer ställning. Under dessa omständigheter måste det ett vitalt samhällsvara intresse, att skolan erbjuder tillfredsställande orientering i allmänten

mänskliga och samhälleliga problem.

Till resultat i fråga de nämnda ämnenas betydelse komsamma om hänsyn tages till de olika levnadsbanor, för vilka sistmer man, om nämnda gymnasielinjer i regeln komma att förbereda. En del av lärjungarna i fråga går till universitetet i och för idkande av vetenskapliga studier. Arten deras fortsatta studier med nödvändighet kräva av synes

ett högre mått grundläggande utbildning i humanistiska ämnen, än

realskolan kan förmedla. En huvudgrupp går efter kortare eller

annan längre fackstudier att intaga olika ledande ställningar såsom arbetsgivare,

arbetsledare, militärer 0. Med hänsyn till dessa yrkesgruppers stora

s. v. ansvar synes det vara av vikt, att de icke äro främmande för nutidens andliga, sociala och politiska rörelser, deras uppkomst och utveckling.

Det torde icke heller kunna alldeles lämnas sikte, på vad sätt

ur man

i främmande länders högre undervisning tillgodogjort sig de

humanistiska

ämnena på motsvarande bildningslinjer. På det starkt linjedelade danska gymnasiet upptager denna ämnesgrupp å den matematisk-naturvetenskapliga linjen ungefär samma utrymme som å de humanistiska linjerna, vilket för övrigt även gäller det specifikt danska ämnet oldtidskundskab. Å det norska gymnasiet de humanistiska

intaga ämnena i huvudsak samma ställning å nu berörda linjer som i Danmark. Vid de tyska och österrikiska läroverken har man jämväl låtit sig angeläget att

vara på de reala linjerna giva de etiska ämnena kristendom, moders-

målet och historia stark ställning. Och i Frankrike, där i vissa

-- en hänseenden säregna förhållanden möta, intaga motsvarande ämnen, särskilt i de båda högsta klasserna, ungefär ställning å samtliga

samma linjer, med undantag för ñlosofien, vilket å latinlinjen mycket starkt tillgodosedda ämne är något företrätt å den matematiska linjen.

svagare

Om kommissionen sålunda med stöd det anförda finner sig böra

av hävda, att nu ifrågavarande humanistiska ämnen böra hava sin plats även å det nyspråkliga gymnasiet och realgymnasiet, så följer därav dock icke, att de böra erhålla samma utrymme eller i allo kursplaner å

samma som latingymnasiet.

I fråga religionskunskap å förstnämnda båda linjer under-

om synes

visningen böra tidigare övergå till en orienterande framställning

av strömningarna i nutidens religiösa liv, under det att å latingymnasiet mera uppmärksamhet ägnas åt utvecklingen och gestaltningen av det religiösa livet och tänkandet under skilda tidsperioder. I fråga stu-

om diet av svensk litteratur har kommissionen funnit det riktigast att å

nyspråkliga gymnasiet giva det samma utrymme som å latingymnasiet.

Å realgymnasiet måste timtalet i mindre mån

visserligen någon be-

gränsas, i syfte att bereda nödigt utrymme åt gymnasiets huvud-

kommissionen har funnit angeläget att giva ämnet starämnen, men det ställning, så mycket textläsningen i främmande kast möjliga mer som å skänker ett tillskott i litteraturstudier, som

språk övriga gymnasielinjer

endast i mindre grad kan lämna. .Beträffande historia

realgymnasiet

med samhälls- och ekonomilära har såsom i fråga det svenska litteom raturstudiet det nyspråkliga gymnasiet i det hela likställts med latin- Däremot det för realgymnasiets vidkommande tillräck-

gymnasiet. synes

beredes åt den moderna historien samt samhälls- och ligt, om utrymme ekonomiläran. Och vad slutligen angår ämnet psykologi, finner kommisdess allmänna betydelse starkt motiverat, att åt detsamma å sionen av nu

förevarande gymnasielinjer utrymme beredes som å latingymnasiet.

samma En andra huvudgrupp ämnen bilda språken. Inom denna grupp Språkav imnen. svenska sitt oomtvistliga allmänbildningsvärde; den muntliga såväl har skriftliga behandlingen modersmålet har följaktligen sin givna som av å samtliga gymnasielinjer. Latinet har visserligen icke plats numera förhärskande ställning såsom moment i allmänbildningen som unsamma tid. Fortfarande är dock, såsom redan framhållits, å der en svunnen dess betydelse ställd utom all diskussion, och detta språk

latingymnasiet

har därför inom den skolorganisationen synts böra erhålla en något nya starkare ställning än för närvarande. Vad beträffar grekiska, har kommissionen i det föregående betonat ämnets stora betydelse för en allsidig klassisk utbildning och på denna grund sökt bereda ämnet enahanda ställning, för närvarande är fallet. De moderna språken äro oumbärliga som för all högre allmänbildning. På grund ämnesträngseln hava emelav lertid, där icke å de särskilt språkliga linjerna ett större utrymme åt dem kunnat beredas, anspråken på och målet för språkutbildningen i måst till förmåga att förstå medelsvår text. En allsidi-

regeln begränsas

lagd litteraturläsning såväl högre uppdriven förmåga att muntgare som ligen och skriftligen uttrycka sig å det främmande språket måste hän-

visas till den språkliga specialutbildning, där icke .skolan kan åtaga

som, sig densamma, tillhör de på skolutbildningen byggda fortsatta teoretiska och praktiska studierna. Av skäl, förut angivits, har dock å varje som linje åtminstone ett de moderna språken fått jämförelsevis framav en skjuten ställning sig anvisad.

Geografi. På gränsen mellan det humanistiska och det matematisk-natur-

vetenskapliga området står geografi. Detta ämne har såsom alhnänbild-

ningsmedel i vår tid ett mycket högt värde såväl genom själva kun-

skapsstoffet i och för sig kombinerandet fakta som genom av från skilda

vetenskapers områden. I det väsentliga torde emellertid gälla, att ämnet

genom 1904 års läroverksreform från alhnänbildningssynpunkt erhållit

ett tillfredsställande utrymme. Det torde ock kunna sägas, att den nu-

varande realskolans kurs i det hela skänker ett gott utbyte ocl1 att skill-

naden mellan densamma och den å gymnasiet meddelade icke är mera

påfallande. Såsom förut erinrats, har kommissionen,

i anledning vad

särskilt tillkallade sakkunniga i sådant avseende

framhållit, funnit sig

böra bereda ämnet något starkare ställning i realskolan, en i avsikt att

i full utsträckning tillgodose alla berättigade krav

på geografisk allmän-

bildning inom för denna skolas allmänna mål. Med ramen hänsyn här-

till och i betraktande jämväl därav, att ekonomilära ämnet enligt kom-

missionens förslag ingår ett särskilt i som moment gymnasiets undervis-

ning å samtliga linjer, har kommissionen ansett sig böra upptaga ämnet

geografi endast å det nyspråkliga gymnasiet, vars särskilda uppgift så-

som speciell förutbildning för blivande affärsmän och industriidkare m. fl.

gör en sådan åtgärd starkt motiverad. Ämnet har där beretts förett

hållandevis rikligt utrymme.

lllatcmafik. Vidkommande åter matematik har detta ämnes traditionellt

starka ställning -allmänbildningsämne vid våra läroverk

som alltsedan

nyhumanismens dagar varit betingad dess betydelse av för den for-

mella bildningen, för den logiska tankens rykt och Denna ans. mate-

matikens betydelse har emellertid i tider varit omstridd, senare och

det har ifrågasätts, densamma Överskattats, om och erinrats om att

även annan undervisning, minst grundlig och en redig språkunder-

visning, kan lämna tillfredsställande bidrag till tankens fostran. Den

praktiska erfarenheten har därjämte ansetts giva vid handen, där att,

matematik behöves för fortsatta specialstudier, kunskaper i detta ämne

utöver aritmetik, algebrans element och geometri i flertalet fall få an-

vändning ute i livet och följaktligen kunna sägas tillhöra den egent-

liga allmänbildningen. Efter kommissionens mening äger vad sålunda

sitt berättigande, och med hänsyn jämväl till betydelanförts i mycket

antal å de olika linjerna begränsas, för att undersen av att ämnenas

må i erforderlig mån inriktas å de för vederbörande linje vävisningen

har kommissionen ansett matematik å latingymnasiet sentliga ämnena,

sådan omfattning, att lärjungarna bliva i tillfälle böra studeras endast i

sitt matematiska vetande med huvudsakligen sådana kunatt komplettera

studiet. Å realskapsmoment, utgöra hjälp för det fysikaliska som en

huvudlinje har ämnet näraliggande skäl beretts enahanda

gymnasiets av Ä gymnasiums diffe-

ställning å nuvarande realgymnasium. samma som

har åt matematiken anvisats mellanställning mellan rentierade linje en

och fackämne, i det att här inpassats en kursi .allmänbildningsämne

väsentligen motsvarande den å nuvarande latinlinjen B ämnet, i omfång

innehåll. Ä det nyspråkliga föreñntliga delvis med annat gymnamen

har ämnet funnits böra erhålla ställning. .siet en svagare

slutligen de naturvetenskapliga ämnena angår, står det för kom- Natzn- zictøii- Vad

allmänbild- skapliga immissionen klart, att dessa ämnens betydelse för den högre 72012,.

i alltjämt fortgående stigande, detta med hänsyn

ningen befinner sig

mindre till deras för Vår tids praktiska liv betydelsefulla kunskapsinne-

ooh framförallt synpunkten det naturvetenskapliga håll än även ur av

inflytande på det vetenskapliga tänkandet betraktelsesättets djupgående

huvud. I det hela har därför, trots strävandena hän emot en över

.starkare ämneskonoentration, åt vissa de naturvetenskapliga ämnena av

försvarligt utrymme även å latingymnasiet. Medan läranvisats ett

i kemi ansetts kunna åtnöjas med de i

jungarna å sagda gymnasium

inhämtade kunskaperna, har i fysik och biologi möjrealskolan fråga om

förvärvande ingående kunskaper. Huvudlighet beretts till av mera

måste härvid städse läggas på att giva lärjungarna en inblick i vikten

i naturen ock de arbetsmetoder, såväl den allmänna lagbundenheten som

vilkas den moderna naturvetenskapen gjort sina landvinningar.

med hjälp

Å gymnasiet hava samtliga tre nämnda ämnen funnits

det nyspråkliga

företrädda, biologien i utsträckning å latingymböra vara samma som

med i förhållande till realgymnasiet reducerad nasiet, kemi och fysik en

Å sistnämnda gymnasiums huvudlinje har ett fylligt utrymme kurs.

kemi. Och biologi har här erhållit ställberetts såväl fysik som samma

ning som å övriga linjer. Sistberörda gymnasiums

differentierade linje

har erhållit ett ökat timantal främst i

biologi men även i fysik och kemi,

i syfte att bereda större utrymme åt räkneuppgifter och experimentellt

arbete. Slutligen torde i detta sammanhang böra

framhållas, att den

naturvetenskapliga undervisningen förutsättes i stor

utsträckning bygga på lärjungarnas egna laborationer, vilka enahanda skäl, av som angivits för realskolan, erhållit obligatorisk karaktär.

Samman- Med tillämpning de i det föregående

av antydda grundsatser komfattning. mer läroämnesfördelningen å de olika gymnasielinjerna att gestalta

sig på följande sätt:

latingymnasiets huvudlinje: religionskunskap, psykologi, svenska, latin, tyska, franska, historia med sanihälls- och ekonomilära, matematik, biologi och fysik;

samma gymnasiums differentierade linje: ämnen med den samma avvikelse, att grekiska tillkommer, medan ämnena tyska och

fysik utgå; nyspråkliga gymnasiet: religionskunskap, psykologi, svenska, engel-

ska, tyska, franska, historia med samhälls- och ekonomilära,

geografi,

matematik, biologi, fysik och kemi;

realgymnasiet: religionskunskap, psykologi, svenska, tyska, engelska,

franska, historia med samhälls- och ekonomilära, matematik,

biologi, fysik

och kemi.

AV berörda ämnen skulle samtidigt studeras

å latingymøzasiet: i ring I i ring II huvudlinjen differentierade

linjen i ring III

å nysprákliga gymnasiet: ring I 10, i ring II i III

9-10, ring 7 samt å realgymnasiet: i ring I i ring II 8-9 i III och ring

Övningsäm- Kommissionen vill därefter övergå till att i detta

sammanhang även

E. med några ord beröra de s. k. övningsämnenas ställning å gymnasiet. Teckning

Vad först teckningen angår, har i det och slöjd. av läroverksöverstyrelsen utarbe-

tade förslaget ämnet funnits böra utgå ifrån det humanistiska gymnasiets

timplan. Jämväl kommissionen håller före, att

teckningsundervisningen

å gymnasiet i främsta rummet är motiverad såsom förberedande fackut-

bildning, och att ämnets allmänbildande uppgift tillfredsställande

tillgodo-

setts genom den plats detsamma erhållit å realskolans timplan. Då latinnu

första hand avsett såsom förskola för sådana levnads-

gymnasiet icke är i

högre utbildning i teckning är framträdande, har banor, där behovet av en kommissionen ansett det riktigast att endast å det nyspråkliga gymnasiet

teckningen såsom obligatoriskt ämne. Tillfälle

och realgymnasiet inpassa

i ämnet bör emellertid-, iöverensstämmelse med till frivillig utbildning

för lärjungar å samtliga gymnasielinjer. På

vad är fallet, föreligga nu sätt torde till frivillig undervisning i slöjd alltjämt böra

möjlighet

samma

beredas gymnasiets lärjungar.

musik och gymnastik har kommissionen ansett sig böra Musik och

I fråga om

gymnastik enahanda timantal i realskolan. Likaså torde den fysiska upptaga som med lek och sättas i idrott.

fostrans berättigade krav påkalla, att jämväl gymnasiets lärjungar

tillfälle dag i veckan odelat ägna sig åt idrottsövningar, utatt någon mera exkursioner eller med andra ord friflykter samt för klassen gemensamma huvud taget. Kommissionen vill i detta syfte förorda, att en luftsliv över efter frukostlovet lämnas ledig från

halv dag i veckan, i regeln lördagen,

användande för idrottsövningar har

lektioner. Sagda ledighets m. m.

emellertid i betraktande lärjungarnas åldersutveckling och mera utav icke funnits lämpligen böra obligatoriskt fastslås

präglade intresseläggning

i båda högsta ringar. Tvärtom måste det för lärjungarna gymnasiets flera synpunkter mest Välbetänkt, att frihet lämnas dessa läranses ur under den från lektioner lediga tiden tillgodose de berättigade jungar att ligga dem närmast hjärtat. I den mån ledigheten i intressen, som om för exkursioner, för hel klass, torde

fråga disponeras gemensamma en

emellertid avgörande skäl tala för att samtliga dess lärjungar häri deltaga.

Vad angår sagda ledighets förläggning, föreligga enahanda skäl, som

kommissionen närmare utvecklat i samband med realskolan, för det regel-

fastställandet för läroanstalten i .dess helhet gemensam, fast

mässiga av en

för densamma, vilken dag i regeln bör lördagen. Därav

veckodag vara

ock, anordning beträffande lektionernas längd, som för följer att samma realskolan förutsätts, jämväl för gymnasiet bör komma i tillämpning och

sålunda lektioner dagligen, i regeln förlagda tiden före fruatt tre till

kostlovet, böra omfatta 45 minuter samt övriga lektioner 40 minuter.

I likhet med vad redan skett beträffande realskolan och av ena- Skrivnin gförorda, attskrivningarna arnas anhanda anledning finner sig kommissionen böra ordmng.

42-2104059. I".

å gymnasiet i största möjliga utsträckning förläggas till skolan. I första ringen torde i regeln en tid av tre timmar för Varje skrivning till-

vara fyllest. Det har jämväl tett sig önskvärt, synpunkten att lärjun-

ur av garna må förvärva färdighet att med större snabbhet slutföra dem förelagda uppgifter, att tiden för skriftliga arbeten i de främmande levande språken även i övriga ringar fastställes till högst tre timmar. Ät skrivningarna i svenska, latin, Inatematik, fysik och kemi torde i andra och tredje ringarna något längre tid i regeln böra beredas. Kommissionen föreställer sig, att i detta avseende tid högst ö timmar måste

en av anses fullt tillräcklig.

Av det nu sagda följer, att i regeln endast inom gymnasiets andra och tredje ringar särskilda skrivningsdagar torde böra ifrågakomma. För beredande av härför nödig tid har kommissionen förutsatt, att, i principiell överensstämmelse med vad härutinnan gäller, lärjungarnai

nu de båda högsta ringarna under två dagar varje månad skola åtnjuta ledighet från undervisningen, vilken ledighet delvis må användas till utförande sådana skriftliga arbeten, vilka icke kunna utföras å halv

av dag, delvis till enskilt arbete efter lärarens anvisning.

Vid övervägandet frågan, huruvida skolskrivningarna böra fast

av inpassas på det ordinarie veckoschemat eller förläggas på rörliga skrivdagar, har kommissionen funnit de starkare skälen tala för ett fasthållande vid nuvarande ordning med rörlig skrivdag.

Den i den pedagogiska diskussionen främst anförda invändningen mot rörlig skrivdag har varit det ojämna sätt, på vilket de skilda ämnena sällan drabbats vid det oundvikliga bortfallandet undervis-

av ningstimmai i samband med skrivningar å lärorummet. Därvid

synes man dock mest hava fäst sig vid vissa här och förefintliga missför-

var hållanden och mindre beaktat den frågan, huruvida dessa verkligen med nuvarande ordning äro ofrånkomliga. Det torde dock enligt kommissionens mening icke behöva möta oövervinneliga svårigheter att så förlägga de rörliga skrivdagarna, att dessa jämte särskilda lovdagar tämligen jämnt fördela sig på veckans olika dagar. Ett dylikt hänsynstagande torde också i överensstämmelse med gällande bestämmelser vid skrivschemats uppställande i regeln förekomma. Sant är, att sådan plan-

mässig fördelning av skrivdagarna icke skulle alldeles undanröja olägenheterna. Sålunda skulle, där skriv- och lovdagarnas antal under läsåret icke bleve jämnt delbart med viss ojämnhet kvarstå. Och härtill

en skulle vidare komma sådana mera tillfälliga lovdagar, vilkas placering icke kan på förhand säkert beräknas. Det kan dock anmärkas, att den förra olägenheten, i varje fall under ett helt läsår, icke kommer att i mer avsevärd grad göra sig gällande och att den senare olägenheten skulle i lika grad framträda vid anordning med fast skrivdag.

De anmâirkningar, vilka riktats mot anordningen med rörlig skrivdag, hava särskilt exempliñerats med de k. entimmesämnena, för

s. vilka stundom två och, om det vill sig illa, flera veckor kunna förgå mellan tvenne på varandra följande lektioner. Det bör framhållas, att dessa entimmesämnen enligt det föreliggande förslaget till timplan icke Vidare skulle förekomma, varför denna speciella olägenhet i förevarande sammanhang saknar betydelse.

Å andra sidan lör erinras, att. införandet fast skrivdag särskilt

av i ett hänseende är ägnat att väcka betänklighet. Det torde från alla håll vitsordas, att nuvarande möjligheter att tämligen fritt utplacera skrivdagar medfört vissa fördelar. Sålunda har man vid terminens början kunnat dröja med anordnande av skrivning, till dess de under ferierna något förlegade kunskaperna hunnit bliva hjälpligt uppfriskade eller något nytt kapitel, lämpligt att läggas till grund för skriftlig behandling, hunnit genomgås. Vidare torde ofta skrivdagar i olika ämnen under veckorna framemot terminssluten hava samlats i syfte att giva dem karaktär av avslutande provskrivningar, och ett liknande förfaringssätt tillämpas även för högsta ringen under den närmaste tiden före studentskrivningarna.

Och slutligen brukar gärna, med hänsyn till svårigheten att med-

man hinna rättande och genomgång i klassen de skriftliga arbetena, und-

av vika anordnande skrivningar under de allra närmaste dagarna före

av terminsavslutning. Sådana och liknande hänsyn skulle svårligen kunna göra sig gällande, därest en fast skrivdag infördes. Den rörliga skrivdagen medgiver sålunda större anpassning till praktiska hänsyn vid skrivningarnas förläggning än den fasta skrivdagen.

Läsårets Till främjande av läsårets effektiva utnyttjande för undervisningsefektiva utarbetet förordar kommissionen, att enahanda föreskrifter varda meddelade, nyttjande. som i det föregående framhållits i fråga realskolan.

Arbets- Då det gällt att taga ståndpunkt till frågan arbetsbelastningen

om belastningen - det omorganiserade gymnasiet, har kommissionen funnit sig kunna utgå z skolan. 1

därifrån, att för den blivande första gymnasieringens del icke föreligger

anledning till nämnvärd timreduktion. Såvitt känt är, hava icke allvarligare eller allmännare symtom till överansträngning inom de båda

lägsta gymnasieringarna hittills gjort sig märkbara. Ferierna, lovdagarna

under läsåret samt gymnastiken och idrotten i förening i det hela

synas hava utgjort tillfredsställande garantier mot denna fara. Icke heller

synas för nämnda ring särskilda skäl föreligga att timreduktion under-

genom lätta -ett ökat, självständigt lagt hemarbete, då studierna på detta sta-

dium, med hänsyn till ungdomens ännu endast ofullständigt ut-

mera

vecklade håg för självständigare andligt arbete, alltjämt torde böra

bedrivas med hemarbetets tyngdpunkt förlagd till den dagliga förberedelsen av förelagda uppgifter. På dessa grunder har för första ringen

sammanlagda veckotimtalet för teoretiska ämnen samt teckning funnits kunna föreslås till väsentligen oförändrad siffra eller till 30 timmar mot

nuvarande 31.

Annorlunda ställer sig saken för de båda högsta ringarna. Det nuvarande veckotimtalet är här 33, vartill utom timplanen ofta tillkomma frivilliga laborationsövningar, vadan antalet för läroämnen och teckning avsedda timmar sällan stiger till 35. Visserligen är sant, att här en lindring kan ernås genom utnyttjande bortvalsrätten. Men det är

av att märka, dels att denna i avsevärd utsträckning tages i anspråk,

icke

dels att ingen garanti finnes för att den tillvaratages i syfte att förhindra. överansträngning, då ju, som bekant, fruktan för underkännande i skriftlig eller muntlig studentexamen sällan avhåller medelmåttigt begåvade lärjungar från att bortvälja läroämne, vartill kommer, att de i följd

av bortval lediga timmarna ofta äro så förlagda å läsordningen, att de ickekunna tillgodogöras för hemarbetet. Enligt kommissionens förslag skulle ingen rätt till bortval förekomma, i stället har timtalet för de båda

men

högsta ringarna inskränkts. Syftet med berörda åtgärd är emellertid ingalunda att komma de klent begåvade till hjälp, ty, såsom det redan anförda giver vid handen, förutsätter kommissionens förslag, att

gymnasiet för framtiden befrias från lärjungar, vilka visa sig mindre lämpade för högre skolstudier. I stället har kommissionen avsett att för de

normalt begåvade möjliggöra ett grundligt och solitt tillägnande av skolkursen utan den till ytlighet frestande forcering av skolstudierna, vartill det nuvarande antalet veckotimmar och ämnen i de båda högsta

av ringarna sällan ger anledning. Särskilt är att förvänta, att reduk-

en tion av timtalet skall lämna något större utrymme för självverksamhet i hemarbetet med mer omfattande studieuppgifter, vilket ju väl lämpar sig för detta mognare åldersstadium. En utveckling studiearbetet i

av denna mycket önskvärda riktning torde för övrigt ytterligare i hög grad främjas minskningen i ämnesantalet, varigenom gymnasiearbetet

genom i det hela å här ifrågavarande stadium bör kunna vinna i koncentration och samling.

Det antal veckotimmar, å timplanen för andra och tredje

som ringarna upptagits, är något växlande å olika linjer, och hänsyn har härvid tagits till den sannolika omfattningen åtföljande hemarbete.

av För latingymnasiet, där hemarbetet i det hela torde bliva mest krävande, föreslås 29 30, respektive 28 29 veckotimmar. För realgymnasiet, där dels laborationer i betydande omfattning förekomma, dels åt teck-

mera ning givits större utrymme, har antalet veckotimmar funnits kunna föreslås till 30. Samma antal upptager jämväl timplanen för det nyspråkliga gymnasiets andra ring, medan siffran för detta gymnasiums tredje ring på grund saknaden laborationstimmar nedbragts till 29. I

av av det hela har sålunda timtalet i jämförelse med nuvarande maximiantal reducerats med i genomsnitt 4 å 5 veckotimmar.

Genom här antydda anordning samt den samtidigt åväga-

genom bragta minskningen av antalet ämnen torde det angivna syftemålet, även i fråga om genomsnittslärjungarna, kunna förväntas bliva vunnet. Emellertid får icke förbises, att för olika begåvade lärjungar det nödiga minimiarbetet kräver högst olika mått tid och krafter. Efter kom-

av missionens mening kan det endast till fördel, att även de bättre

vara

begåvningarna i skolan få lära sig arbeta med full kraft. För att så må bliva fallet, har det ansetts lämpligt att söka anordna frivilliga

specialkurser, särskilt avsedda för sådana mera begåvade lärjungar.

Behövlig- I detta sammanhang torde särskild uppmärksamhet böra ägnas heten av stu-

den frågan, huruvida den föreslagna linjedelningen i och för sig kan

diernas indi- :ridualisa- tillräckligt främja den individualisering i arbetet, särskilt för anses som ring inom deföreslag- den mognare ungdomens utveckling är av synnerlig vikt, eller huruaza linjerna. vida man icke genom ytterligare organisatoriska anordningar inom eller vid sidan av de olika linjerna bör söka tillgodose det individuella intresset.

I det hela torde kunna sägas, att en verkligt god skoluppfostran använder både tvång och frihet, å sidan garanterar planmässighet i

ena studiernas anordning och därmed skolans auktoritet, å andra sidan även lämnar utrymme åt individens intresse och känsla av eget ansvar. Det torde även gälla, att tvångsmomentet bör framträda på skolans

mera tidigare stadier än på de senare. Detta har ock såväl i nu gällande som i den föreslagna organisationen tillbörligen beaktats därigenom, att

redan gymnasiets linjedelning i viss mån tillmötesgår detta individuali-

seringskrav å det övre skolstadiet. Fråga är då, linjedelningen

vederbörligen fyller detta krav. ensam

Under det i ärendet förda meningsutbytet har det uttalats, att friheten för lärjungen och hemmet borde inskränkas till rätten att välja linje, och att det vore skolans sak att med auktoritet och planmässighet organisera linjen samt med fast hand leda studierna i den genom linjevalet angivna riktningen. Härtill kan beträffande förevarande förslag också fogas den erinran, att med den begränsning i ämnesantalet å det högsta stadiet, som detsamma innebär, behovet av ytterligare individualisering särskilt trängande. Emellertid lär å andra sidan

synes vara icke kunna förnekas, att även det å högsta stadiet starkt begränsade ämnesområdet innesluter ämnen, på vilka lärjungens intresse ofta kan förväntas i en rätt olika proportion fördela sig, och att det följaktligen föreligger anledning att överväga, huruvida icke behörigt utrymme och

verklig ledning bör givas åt ett otvetydigt framträdande specialintresse

inom en linjes ämnesområde, låt vara att anordningar i sådan riktning torde böra träffas endast imera begränsad omfattning.

För en sådan individualisering inom en viss huvudlinje hava hittills tvenne olika metoder kommit till användning, bortvals- och tillvalsmetoden. I fråga om bortvalet erbjuder den svenska skolhistorien

en synnerligen rikhaltig men föga uppmuntrande erfarenhet. Så mycket torde därav framgå, att bortvalsmetodens tillämpning i utsträckt grad

mer alltid visat sig vara ett riskabelt experiment, i regeln lett till bak-

som slag. En sådan påföljd framträdde vid metodens tillämpning enligt 1849 års cirkulär och 1856 års läroverksstadga. Och kommissionen har i det

föregående närmare utvecklat, att även nu gällande läroverksstadgas

ifrågavarande bestämmelser i sina verkningar visat sig mindre lyckliga.

I betraktande av sålunda gjorda erfarenheter och med hänsyn jämväl

till de förutsättningar, varpå kommissionens organisationsförslag bygger,

synas tillräckliga motiv saknas för ett bibehållande ock

av en, om modifierad bortvalsrätt. Därest linje i stort sett väljes riktigt och

detta måste vara förutsättningen i det hela föreligger föga risk

för att lärjungen på det begränsade ämnesområdet möter ämnen,

som absolut bära emot. Icke heller torde med förevarande förslag bortvalsrätten behövas såsom ett slags säkerhetsventil mot faran för överansträngning. Denna fara torde med det reducerade timtalet och det minskade antalet ämnen å det högsta stadiet och ensamt där

- synes bortval kunna ifrågasättas väsentligen undanröjd. Och för öv-

- vara rigt torde anledning saknas att för framtiden vid gymnasiets organise-

rande taga hänsyn till verkligt begåvningar.

svaga

Den individualisering skolstudierna, kommissionen sålunda

av som ansett böra närmare övervägas, kan åvägabringas även anlitande

genom av tillvalsmetoden. I princip är tillvalet särskilda ämnen, icke

av som äro upptagna å den ordinarie timplanen, ingen nyhet i vårt land. Sålunda infördes 1820 års skolordning engelska och teckning såsom

genom frivilliga tillvalsämnen. I tid hava engelska och hebreiska haft

senare samma ställning å den helklassiska linjen, och för närvarande är förhållandet enahanda med franskan i realskolans femte och sjätte klasser. Såsom tillvalsämnen kunna

även räknas slöjd och instrumental-

musik. Motsvarande anordningar hava jämväl flerstädes i utlandet vid-

tagits.

På vissa håll förekommer därjämte tillval i form av specialkurser i ämnen, redan äro å timplanen upptagna. I denna form har bland

som annat tillvalet använts vid gymnasier i Tyskland på ett sätt, som till-

dragit sig uppmärksamhet inom den pedagogiska diskussionen. Kurserna

hava vanligen avsett fördjupande någon begränsad del av ett ämnes-

av område, i språk grundligt studium någon författare, i historia

ex. av

översikt Tysklands kulturutveckling Villkoret för deltagande en av o. s. v. i sådan kurs är, att de ordinarie studierna ordentligt skötas; sker så

icke, avbrytes deltagandet. I England liknande specialkurser i rätt

synas stor utsträckning förekomma. I vårt land kan för närvarande deltagande

i den frivilliga teckningen samt i de frivilliga laborationsövningarna i det

hela betraktas såsom tillämpning en likartad metod.

en av

Det lider efter kommissionens mening intet tvivel, att tillvalet är

vida lämplig form för fördjupandet studierna än bortvalet. en mer av Det torde ock med allt skäl kunna sägas, att tillämpningen av tillvalet i vårt land hittills icke givit anledning till mer vägande anmärkningar. Tillvalet saknar ock bortvalets särskilda svagheter. Det förutsätter som

grundstomme för studieplanen den fasta linjen. Denna fasta linje ga-

ranterar planmässighet i arbetet och det minimum av kunskaper, som

ger ovillkorligen måste inhämtas. Tillvalet blir närmast uttryck för positivt studieintresse vid sidan det obligatoriska arbetet, förenar så på ett

av rationellt sätt tvånget med friheten samt hindrar, för så vitt det obligatoriska arbetet är med måtta utmä.tt, att den principen gör sig obe-

ena hörigen gällande på den andras bekostnad.

Tillvalsmetoden lärer även från synpunkt kunna moti-

en annan

Den erfarenheten kan sällan göras, att lärjungar, som i veras. skolan utan svårighet erövrat de högre betygen, sedermera ute i livet icke fyllt de på dem ställda förväntningarna, under det att omvänt

medelmåttigt begåvade, vilka i skolan haft det strävsamt, sedan mera skött sig vida bättre. Det torde ligga nära till hands att såsom en vik-

orsak till denna företeelse peka på det förhållandet, att, såsom vår

tig

skola är ordnad, de verkliga i skolan alltför ofta skäm-

nu begåvningarna

vinna sina framgångar till alltför billigt pris och över huvud mas oort, icke lära sig arbeta med tillbörlig uthållighet och energi, helt enkelt eme-

de icke behövt arbeta allvarligare för att med framgång reda sig i dan skolan. Det därför synnerligen viktig uppgift för skolan

synes vara en

tillse, att de bättre begåvade lärjungarna få sig arbete förelagt i rimatt

till sin arbetsförmåga, än vad hittills skett. Dåidet

ligare proportion

torde fa uteslutet att för vinnande detta syfte inrätta särskilda

anses av begåvningsklassei- med forcerat drivna studier, synes den lämpligaste

mer utvägen den, att bereder tillfälle för begåvade lärjungar till

vara man arbete utöver det stadgade minimimâttet. Tillvalsmetoden synes i nu berörda avseende erbjuda stora fördelar, att kommissionen icke tvekat

tillvarataga densamma i här föreliggande förslag. att

Vid inpassandet tillvalsmetoden i den föreslagna organisationen

av har det synts kommissionen mest ändamålsenligt, att tillvalskurserna byggas på frivilligt åtagande från lärjungarnas sida och sålunda komma

ett plus till linjens obligatoriska minimiarbete. " som

Härav följer, att sådan specialkurs icke kan utnyttjas alla lär-

av jungar, måhända icke iiertalet. Skola de fastslagna lärokurserna

ens av behörigen och överansträngning inhämtas, det bliva nödvän-

utan synes digt, att lärjunge får deltaga i specialkurs, endast klasskonferensen

att sa kan ske utan för de obligatoriska studiernas skötande. zinser, men Denna klasskonferensens prövning bör även lärjunges särskilda förut-

avse sättningar tillgodogöra sig specialkursen så, att det därmed avsedda

att ändamålet vinnes. Skulle det befinnas, att lärjunge, deltager i så-

som dan kurs, i det eller andra avseendét icke håller måttet, bör han

ena efter uttalande klasskonferensen kunna förhindras att vidare deltaga.

sådan anordning âvägabringas garantier för att allvar i det lenom en

fasthålles såsom primär fordran. Även obligatoriska studiearbetet om

såmedelst far begränsad räckvidd, lärer det få anses tillvalet en mera olwstridligt, med den föreslagna anordningen detsamma kan komma

att just dem till godo, äga förutsättningar för ett fördjupat och intres-

som

serat specialstudium.

sammanhang har kommissionen ansett sig böra framhålla

detta lämpligheten att sådana lärjungar, i något ämne visa synnerligen

av som

43-2142409. I.

;NMSn. u

goda kunskaper, av rektor lämnas befrielse från undervisningen helt eller delvis i sagda ämne för att erhålla ökad tid för studium tillvalskurs, av i vilken han deltager. sådant avseende torde böra stat att lärjunge i berörda syfte efter särskild ansökan och vederbörande ämneslärares hörande må rektor kunna helt eller delvis befrias från skylav digheten att deltaga i lektionerna i visst läroämne, däri han visat sig äga sådana kunskaper, att han kan förutsättas till fullo för den svara fastställda lärokursen, trots den medgivna befrielsen. Tillrlz Ix- De sålunda föreslagna tillvalskurserna, som skulle kunna förekomma Icurswrnrrs i andra och tredje ringarna, böra i regeln planläggas för helt läsår med jiircu/rzl. var och en tvenne veckotimniar. I fråga om ämnena torde största möjliga frihet böra medgivas vederbörande läroverks lokala styrelse under behörigt

liänsyinstagande å ena sidan till lärjungarnas uttalade önskningar, å andra

sidan till tillgången på för uppgiften villiga och intresserade lärare. Efter kommissionens åsikt bör sådan kurs kunna dels den ordinarie avse timplanen icke upptaget ämne, dels ett specialområde inom redan förefintligt ämne. I förstnämnda hänseende kunde tänkas anordnande ex. av fortsättningskurs i ett enligt den ordinarie timplanen redan avslutat ämne, exempelvis något spiåk, matematik, biologi eller kemi, eller ock kunde ett å linjens ordinarie timplan icke befintligt ämne upptagas. Sålunda skulle möjligen vid läroverk utan latinlinje elementär kurs en i latin för mången elev visa sig värdefull, liksom motsvarande kurs en i grekiska vid läroverk utan helklassisk linje kan förutsättas vinna anslutning. Jämväl kan det tänkas, att de krav, blivit framställda som

1351en ur handelssynpunkt tvivelsutan betydelsefull undervisning i ryska

eller spanska språket, skulle kunna i någon mån tillgodoses här genom ifrågavarande kurser. Ett sådant specialämne konsthistoria skulle som

ock kunna tänkas ifrågakomma. Ãvenledes kan geografi erbjuda

synnerligen lämpliga studieuppgifter för de gymnasielärjungar, i vilkas undervisning ämnet icke normalt ingår. Den närmaste avsikten med sådan tillvalskurs får dock att bereda möjlighet till ytterligare fördjupanses vara ning i ett för den särskilda linjen karakteristiskt huvudämne. Härvid

kunna möjligheterna betydligt variera. Den i kursplanen för ämnet

svenska förordade undervisningen i danska och norska kan sålunda lämp-

ligen denna väg utvidgas. I språken kunna givas kurser, omfattande

pa specialstudium eller mer central författare eller mera om-

av en annan fattande kurser i realia med stöd landets egen litteratur. historia

av med samhälls- och ekonomilära finnas mängd tacksamma uppgifter, och

en den populärvetenskapliga speciallitteraturen i dessa ämnen erbjuder ett flertal arbeten, vilka kunna tjäna till utgångspunkt för studium av

av särskilda epoker eller sidor utvecklingen. Enahanda är förhållandet

med matematik och naturvetenskaperna.

l anslutning till här ifrågavarande tillvalskurser böra lärjungarna gärna få bedriva mer sammanhängande, självständigt arbete, såsom att med ledning av tillgänglig litteratur i längre uppsatser utförligare behandla något kapitel av det genomgångna eller företaga mera omfattande

laboratorieundersökningar på hand, där så är möjligt. Över huvud

egen taget de erfarenheter, vunnits vid det enskilda arbetet

synas som s. vid folkskoleseminarierna, vara ägnade att skänka god ledning vid planläggningen och det närmare utformandet av specialkurserna å

gymnasiet.

I fråga antalet kurser vid de olika läroverken lämpligen

om synes Antalet till

dskillåsw endast ett maximum böra på förhand fastställas. Där intresset hos lärare

och lärjungar icke alls eller icke i tillräcklig grad är förhanden, böra

kurserna icke genom tvångsåtgärder komma till stånd. Specialkursernar böra med andra 0rd endast så till vida införlivas med gymnasieorganisationen, att de beteckna möjligheter att tillvarataga, där verkliga förutsättningar för deras effektiva användande föreñnnas. Vad angår maximiantalet, torde vid mindre läroverk kunna tillfyllest att medgiva

anses två kurser i och de båda högsta ringarna å varje linje. En

var en av

något rikare Valmöjlighet bör dock kunna beredas dels därigenom, att

någon kurs, exempelvis i biologi eller historia, kan utnyttjas av lärjungar från olika linjer, dels därigenom, att lärjungar i olika ringar kunna deltaga i samma kurs. Vid större läroverk med parallellavdelningar inom samma linje torde antalet kurser inom varje ring och huvudlinje kunna utsträckas till tre å den dubblerade linjen, även där med frihet för lärjunge att deltaga i rings eller linjes kurs. Varje lär-

annan junge bör i regeln endast tillåtas att samtidigt deltaga i kurs. Blott

i undantagsfall, då fråga är om avgjorda och utpräglade studiebegåv-

ningar, må deltagande två kurser medgivas. Såsom specialkurs räknas

härvid jämväl deltagande i frivillig teckning.

Det likaledes uppenbart, att ett visst minimiantal lärjungar

synes bör krävas för att kurs skall komma till stånd. l betraktande av de

en jämförelsevis mindre betydande kostnader, varmed kurserna bliva förbundna, och då syftet med åtgärden främst är att tillvarataga och vidare utveckla de utpräglade begåvningarnzi, synes berörda antal böra sät-

mer

tas jämförelsevis lågt, förslagsvis till fyra lärjungar.

De sålunda föreslagna tillvalskurserna hava i det föregående

motiverats av behovet studiernas individualisering och fördjupande å det

av högsta stadiet samt önskan att bereda även särskilt väl begåvade lär-

tillfälle till full sysselsättning. Ännu viktig synpunkt torde

jungar en

härvid värd beaktande. Det kommissionen uppenbart., att här

vara synes ifrågavarande kurser, därest de utvecklas i den avsedda riktningen, skola öppna möjlighet att i rikare mån än eljest utnyttja de för sina ämnen intresserade lärarkrafterna, på gång ät dessa erbjudas till-

samma som fällen att mångsidigt än eljest företaga pedagogiska experiment. De

mer tilltänkta kurserna skulle kunna fullt ut fa sin prägel den enskilda

av lärarpersonligheten, hans intresse och pedagogiska läggning. Härige-

kommer även för läraren ett individuellt moment in i undervisningen, nom vilket säkerligen skall ägnat att ytterligare främja den utveckling

vara mot större frihet och rörlighet i organisationen, kommissionen funnit

som så betydelsefull för skolan lika väl för landets högre bildningi

som det hela.

Förslag till timplan för gymnasiet.

Lattingymnasium xwvsprâtlâsliiåälgym Realgymnasiunl

Ämno- "" " i n .

R i i R i n g-Whâysnm

n E Sum., n

1 Il Iulmj I irmçmazi I 11 ;Iinma

i 1 a i I v l 3 Religionskunskap .i 2 2 2 6 2 mi 3 2 14 - - . . . . . 2 i J 2 2 2 Psykologi 2 - - - - , . . . . . . , . -- - .

3 4 4 ; 11 3 4 4 11 ; 3 3 9 Svenska 7 . . . . . . . . . ll -i 7721- T_ Latin 7 - . . . . . . . . . .. - 38 23Å 53 3 ; 2 : Engelska 4- -- -l i . . . . . . . . . - 5 3 3i 11 23 33 58 103 z 1- 2 Tyska .i . . . . . . . . . . 5 5 6 i 16 i 5 5 e 16 4 t 3 4 11 Franska . . . . . . . . . .

Historia med samhälls- och ;

3 3 9 4 § 10 3 3 4 10 å 4 7 ekonomilära - . . . . . . . . 1 5- Geografi ..1 3 - - - . . . . - -7-2 - . . . . i 2 g 2 4 4 g 8 7 6 7 20 Matematik 4 - - . . . . . . . . . 34 -4 3 3; 3 i 34- 3 Biologi ..- E - -5 - . . . . . . . . . 26 36 20 8 4a 45; 54 13 Fysik i 3ñ| - . . . . . . . . . . . i- 2 2 i 4 3 351,35 9

Kemi - -| -, . . . . . . . . . .

7240M29 84129 misfsaesjasfes 84

Antalet samtidigt lästa läro-j i l ;

S i S 7 10 i9-10t 7 I 8 8-9 7 ämnen . . . . . . . . . . Å i 1 2 Gi Teckning H-A-å-l-i 4423

. . . . . . . . 15j 1.5; 4-115 1.5 4{1.5§151 4 Musik 1 . . . . . . . . . .. i 12 4 4 12 g 4 i 4 12. Gymnastik med 10koch idrott 4 4 4 | ; 1 t

5.51 5 i 7 201. 7.5 7 22. 5.5 16 s, 0.5 7.5 =

1 2 timmar halva läsåret.

2 Därest antik historia förläggas till den egentliga historieundervisningen, minskas

för latin till och ämnet historia med samhälls- och ekonomilära erhåller timantalet ämnet

i ring II 4 timmar.

3 Ämnena tyska och engelska förutsättas kunna alternera.

Ö Härav 1 timme laborationer eller varannan vecka. var

f Härav 1 timme laborationer.

Härav 1 timme laborationer varannan veckan

Amn. Tre morgonlektioner varje dag omfatta 45 minuter, övriga 1.

lektioner 40 minuter.

En halv dag efter frukostlovet gång i veckan, i regeln en lördag, skall lämnas fri från lektioner och anslås till idrottsövningar, utflykter samt exkursioner; deltagandet i idrottsövningar och utflykter är i ringarna .llÄ och lll frivilligt. De lärjungar i ring II å latingymnasiet, önska läsa som grekiska, erhålla undervisning i detta ämne 7 timmari

veckan. Dessa lärjungar deltaga i undervisningen i tyska

och fysik samt åtnjuta undervisning i franska blott 4 timmar. De lärjungar i ring lll å gymnasium, önska läsa samma som grekiska, erhålla undervisning i detta ämne 7 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga i undervisningen i tyska samt ätnjuta undervisning i franska blott 3 timmar.

De lärjungar i ring II realgynmasiet, önska begagna sig

som av möjligheten till vtterligare specialisering inom den natur-

vetenskapliga ämnesgruppen, erhålla undervisning i biologi 5 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga i undervisningen

i matematik blott 4 timmar. De lärjungar i ring III " a samma gymnasium, som önska begagna sig möjligheten till av ytterligare specialisering inom den naturvetenskapliga ämnesgruppen, erhålla undervisning i biologi 5 timmar i veckan, i fysik 6 timmar i veckan, i kemi 4 timmar i veckan. Dessa lär-

jungar deltaga i undervisningen i matematik.

Laborationer må, när beñnnes lämpligt, koncentreras å dubbeltimmar.

Undervisning i körsång meddelas l timme varannan vecka

under den åt musik anslagna tiden åt lärjungarna i ringarna I och II. Då med hänsyn till läsavdelningarnas storlek vid visst läroverk samläsning med lärjungar tillhörande olika gyiiinasielirijei utan olägenhet kan äga må timplanen efter medgivande rum, av skolöverstyrelsen, inom ramen av de åt de särskilda ämnena

anslagna sammanlagda timtal, modifieras, i syfte att sådan

sam-

läsning i lämplig utsträckning må kunna anordnas.

KAP. IX.

Flickskolan.

Flickundervisningens uppgift och mål.

I anslutning till det för undervisningen vid statens normalskola för flickor uppställda målet angiva gällande bestämmelser, sådana dessa

föreligga i kungl. kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöning

lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter m., såsom av m. de högre flickskolornas uppgift att utöver omfånget för folkskolans verk:

samhet meddela allmän medborgerlig bildning Undervisningen vid

läroanstalterna i fråga har på gång avsett att giva viss författ-

samma

ningsmässigt fastslagen behörighet för åtskilliga lägre administrativa

befattningar ävensom för inträde vid vissa fackskolor och specialkurser

k. normalskolekompetens. Vid sidan härav har den högre flickundervisningen i vårt land sedan länge inrymt särskilt framträdande

en plats åt den kvinnliga ungdomens utbildning för hemmets uppgifter och förhållanden.

När det gällt att intaga ståndpunkt till spörsmålet om flickunder-

visningens tillgodoseende det framtida skolsystemet, har det för

inom

kommissionen, såsom i det föregående redan framhållits, stått klart, att sagda undervisning i åtskilliga hänseenden har sina speciella, från gossundervisningen skilda uppgifter. Samma uppfattning har fått ett. uttryck

i de riktlinjer, i oftaberörda statsrådsprotokoll uppdragits för nu

som förevarande utredning rörande undervisningsväsendets omorganisation, då det däri uttalats, att omorganisationen får att ensidigt omskapa

avse flickskolan efter mönstret av gosskolam.

l den mån tlickundervisningen åsyftar att meddela allmänt medborgerlig bildning och skänka kvalifikationer för vissa levnadsställningzir, sammanfaller målet givetvis i princip med det för realskolan uppställilzi. Vid flickundervisningen bör emellertid speciell hänsyn tagas till det för den kvinnliga ungdomens psykiska och kroppsliga konstitution egendomliga, och vidare bör denna undervisning särskilt inriktas på. utbildningen för hemmets uppgifter och krav. Det är dessa förhållanden, som efter kommissionens uppfattning motivera anordnandet särskild undervis-

av ning för flickor.

Såsom förut betonats, kunna emellertid även dessa flickundervisningens speciella uppgifter i viss utsträckning tillgodoses inom realskolans och kommissionen har i anslutning till denna sin allmänna

ram, ståndpunkt i det föregående förordat, att realskolan som regel erhåller karaktär av samskola, varvid dock med hänsyn till de kvinnliga låirjungarna en viss differentiering i undervisningen skall inträda. Denna differentiering i främsta rummet att bereda erforderligt utrymme

avser åt det kvinnliga praktiska arbetet kan jämväl beröra vissa sidor

men av. den teoretiska undervisningen.

Det får emellertid icke förbises, att den utbildning, som i sagda läroanstalter kommer den kvinnliga ungdomen till del, icke i alla hänseenden uthärdar jämförelse med den, i regeln hittills har kunnat

en som meddelas i åttaårig fliekskola. Därtill är skoltiden för kort. En un-

en dersökning av det kunskaps- och bildningsresultat, som vid undervisningen i dessa läroanstalter, rått ledda, uppnåtts, har övertygat kommissionen därom, att det måste önskvärt och befogat, att möjlig-

anses heter till .erhållande motsvarande utbildning fortfarande bibehål-

av en las, där förhållandena sådant medgiva. För det stora flertalet flickor torde alltjämtvverksamheten i hemmet såsom maka och moder bliva den närmaste och egentliga livsuppgiften. Det därför fullt berättigad,

synes att läroanstalter finnas, som särskilt taga sikte på denna uppgift, pa samma gång de jämsides med realskolan i något saktare takt än

men denna. förbereda för deltagande i det praktiska förvärvsarbetet. Genom en sådan skolform vinnes även den, fördelen, att från tävlan

man om

platser å gymnasiet avlägsnar den del den kvinnliga ungdomen,

visserligen önskar fördjupad allmänbildning, än den realsom en mera kan meddela, icke har särskild anledning eller särskilda skolan men som förutsättningar att följa gymnasiets teoretiskt lagda studiebanor. mera Åt arbetet i de för flickor avsedda skolorna bör lämpligen givas från realskolan något avvikande karaktär, betingad av deras här ovan en nämnda uppgifter. Kommissionen har velat tillgodose nu berörda synatt, på sätt nedan närmare omförniäles, vid flickunder-

punkter genom

visningens planläggning förorda för ändamålet lämpad organisation. en så detta kan ske med hänsyn till skilda orters växlande förhål-

långt

landen. Målet för den speciella flickundervisningen, oberoende av de forunder vilka den kommer till stånd, bör alltså i enlighet med vad mer, framhållits dels meddelande allmänt medborgerlig bildning nyss vara av i något vidare omfattning än i realskolan, dels ock förberedande i viss utsträckning praktisk verksamhet, särskilt å hemmets område, allt av under hänsynstagande till den kvinnliga ungdomens egenart i andligt

och kroppsligt avseende.

Organisation.

I det föregående har redan angivits, att kommissionen funnit det Olika typer av flicksko/or synnerligen angeläget, att flickundervisningen icke inordnas i snäva eller former. En motsatt ståndpunkt skulle i många samhällen omöjlig-

stela

göra tillgodoseendet de önskemål med avseende på beredandet av utav

bildningsmöjligheter för den kvinnliga ungdomen, kommissionen

som funnit berättigade och beaktansvärdai. I belysning de starkt växlande av folkmängdsförhållandena å skilda orter i vårt land framstår nödvändigheten organisationens anpassningsförmåga i klar dager. av Ä sådana orter, där antalet lärjungar icke medgiver anordnande

särundervisning, har den speciella flickundervisningens krav kunnat av tillgodoses endast modifikationer i realskolans timplan, som avse genom dels att bereda-ökat utrymme för praktiskt arbete, dels att i någonmän lämpa undervisningen efter flickornas anlag och studiehåg. Jämväl torde i huvudsaklig anslutning till gällande bestämmelser möjlighet för nu 44 210409. I.

kvinnliga lärjungar till befrielse från någon del av realskolzlns undervisning böra beredas.

i 1"Iir/.x/.0Ia Utom genom nu nämnda anordningar bör emellertid enligt komm: - typ, missionens mening samma syfte ytterligare tillgodoses genom en påbyggnad realskolan medelst en till densamma knuten särskild flick-

av skoleklziss, kommissionen betecknad flickskola typ C. Undervis-

V ningen skulle där avse dels en utvidgning och fördjupning av deni realskolan inhâimtade allmänbildningen, dels bibringande av ökade färdigheter i praktiskt arbete. Med hänsyn till de uppnådda ålder och

ungas mogenhet torde det komma att befinnas ändamålsenligast att låta arbetet försiggå under mera fria former, erinrande om dem, som erhållit sin lyckliga organisatoriska gestaltning i den svenska folkhögskolan. Frihet har sålunda funnits böra föreligga för vederbörande skolas ledning såväl att begränsa antalet veckotimmar som ock att koncentrera arbetet på ett mindre antal ämnen. Kommissionen föreställer sig emellertid, att det skall befinnas mest lämpligt, att undervisningen till sitt innehåll anordnas i huvudsaklig anslutning till vad som föreslås i fråga om de fullständigare flickskoletyperna. En motsvarighet till här förordade organisationstyp förefinnes redan i den praktiska fortsättningskurs för kvinnlig ungdom, som genom Kungl. Majzts beslut den 3 augusti 1917 kommit till upprättande vid statens samskola i Örnsköldsvik och vartill bidrag HV stat och kommun alltsedan läsåret 1917-1918 utgått. Undervisningen i sagda fortsättningskurs har omfattat modersmålet, franska, samhällslära, hälsolära ooh samaritkurs, huslig ekonomi, sömnad och vävning samt bokföring. 1"/ir-Lwkoløz Å andra där lärjungeantalet väl icke påkallar upprättandet

orter, m B-typ. av särskola för flickor men dock når en sådan storlek, att parallellavdelningar inom de olika klasserna måste upprättas, synes den speciella flickundervisningen böra anordnas på det sätt, att flickorna från någon viss klass i realskolan kommissionen har i sådant avseende stannat

-för att föreslå den näst högsta få övergå till en särskild flickskole-

linje, vars uppgift är att under ytterligare tre års särundervisning föra flickorna till ungefär kunskapsmått, inhämtas i åtta-

samma som nu en årig flickskola. Denna linjedelning skulle enligt kommissionens förslag

förberedas redan i tredje realskoleklassen genom att de flickor, ämna

som övergå till flickskolelinjen, befrias från undervisningen i matematik. Givetvis skulle fliekundervisningens särskilda krav, minst fordran på större lugn i arbetet, genom en sådan anordning i avsevärd grad kunna tillgodoses. Lärjungarna å en sådan linje skulle bland annat kunna undgå det mera forcerade arbete, förberedelsen för realexamen alltid torde

som komma att medföra. Det ligger emellertid i sakens natur, att den ifrågavarande skoltypen, vilken kommissionen i det bilagda förslaget. till kursoch timplanei rubricerat såsom flickskola typ B, förutsätter, att de kvinnliga lärjungarnas antal å orten är så stort, att anordningen låter sig ekonomiskt försvaras. Även denna organisationstyp har förut prövats i vårt land, i det att flera enskilda samskolor upprättat särskilda flickskolelinjer, vilkas organisation i större eller mindre grad överensstämmer med den

av kommissionen för B-skolan föreslagna. Den för tredje realskoleklassen förordade modifikationen i kursplanen för de flickor, skola övergå till

som flickskolan, har också sin motsvarighet i flera skolor.

Vad slutligen angår de samhällen, där antalet manliga och kvinn- Fl ic/øsku

av .l-lgp liga lärjungar uppnår en sådan storlek, att det kan motivera till-

anses varon av mer än en enda läroanstalt, förmenar kommissionen, att i

man regeln bör upprätta särskilda fristående flickskolor i omedelbar

anslutning till folkskolans sjätte klass. Beträffande organisationen sist-

av nämnda läroverk har kommissionen funnit starka skäl föreligga atti det väsentliga söka förebilden i den nuvarande åttaklassiga flickskolan, vars lämplighet för den speciella kvinnobildningen kommissionen finner uppenbar. Enär å de orter, där tillfälle till utbildning i sådan läroanstalt kommer att. erbjudas, möjligheter städse förefinnas för de flickor, som så önska, att i realskola erhålla undervisning, det kommissio-

synes nen lämpligt, att den speciella flickskolan får i viss mån lägg-

en annan ning. Den skulle då komma att utgöra ett värdefullt komplement till realskolan och sålunda bidraga att åt undervisningsväsendet i dessa samhällen giva i och för sig önskvärd mångsidighet.

Här ifrågavarande skolform bör, i likhet med förutnämnda flickskola av B-typ med hänsyn till sin allmänna ställning inom skolsystemet i vissa av de teoretiska ämnena meddela undervisning, når

en som

något längre än realskolans, varvid det också bör sörjas för att lärjunkunskaper erhålla ett innehåll och en läggning, som äro ingarnas särskilt kvinnans uppgifter i hemmet och samhället. Ãvenledes riktade på bör ett större utrymme på timplanen beredas praktiska ämnen, såsom kvinnlig slöjd, huslig ekonomi samt hemmets skötsel och vård.

Ur synpunkten skolans antydda allmänna uppgift har kom-

av nu missionen även funnit det önskvärt, att tillfälle beredes lärjungarna att vid sidan skolarbetet deltaga i göromålen i föräldrahemmet. Den av lagliga arbetstiden bör denna anledning begränsas något mera, än av i realskolan skett.. Det ligger i sakens natur, att ett tillgodoseende som

angivna önskemål nödvändiggör skolkursens utsträckning utöver

av nu det tidsmått, föreslagits för realskolan. Spörsmålet blir då, huruvida som den erforderliga förlängningen kan inskränkas till ett år, eller om den bör omfatta två skolår och skolan sålunda organiserasifem ellerisex årsklasser. Till stöd för kravet på sexårig skola kan anföras, att lärotid en en denna längd lämnar utrymme för en anordning av arbetet enlighet av med de grundsatser, i det föregående angivits, vilket icke skulle i som önskvärd utsträckning låta sig genomföras i skolform, vars lärotid en med endast ett år överstiger realskolans. En femårig tlickskola anknyter å andra sidan nära till den nuvarande anordningen, där de tre lägre klasserna hava sin motsvarighet i fjärde till och med sjätte folkskoleklassen. l riktning talar vidare dels den omständigheten, att samma lärjungarna vid avgång sexårig flickskola skulle teoretiskt sett nå ur en väl hög ålder, dels också att skillnaden mellan den tid, som erforden för avläggande studentexamen, och den, ñickskolevägen skulle ras av som kräva, skulle bliva alltför ringa för att motivera den olikhet i behörighetsavseende, de båda utbildningsvägairna skänka. som Om än kommissionen icke kunnat undgå att fästa avseende vid

senast antydda organisatoriska vanskligheter, har kommissionen likväl,

synnerligast från .flickskolans representanter förmärkts ett starkt som egna intresse att till sitt förfogande erhålla utsträckt lärotid, funnit en mera sig böra att den fristående flickskolan i det bilagda förslaget till kurs- och timplaner angiven såsom Hickskolagav typ A organi- -

såsom sexklassig. Avgörande vid detta ställningstagande har varit,

seras

:H9

kommissionen vid undersökning möjligheterna att under en fematt av lärotid anordna arbetet i skolan i överensstämmelse med de allmänna årig grundsatser, härvid ansetts böra komma i tillämpning, funnit avsesom möta att i erforderlig utsträckning tillgodose såväl den

värda svårigheter

teoretiska undervisningens krav de praktiska synpunkter, vilka i det som föregående närmare berörts. Av de skilda skolformer, sålunda speciellt skulle tillgodose den som kvinnliga ungdomens bildningsbehov, torde endast den sistnämnda i organisatoriskt avseende här påkalla utförligare behandling. Kommissionen en har redan i huvudsak antytt den allmänna planläggningen av ñiekskolans C-typ. Och vad angår B-typen, har denna funnits böra mycket nära ansluta sig till motsvarande stadium typ A, vadan särskild redo av en görelse för densamma i detta sammanhang icke torde nöden. vara av De allmänna grundsatser, ansetts böra komma till uttryck vid som anordnandet den särskilda flickskolan, hava redan i det föregående av med tillräcklig utförlighet berörts. Kommissionen vill här endast såsom sammanfattning angiva, att skolan att såsom kvinnlig ungen avser domsskola bereda flickor, genomgått fullständig folkskolekurs, möjsom lighet att utvidga oeh fördjupa sina kunskaper till ett mått, som i vissa avseenden motsvarar, i andra när utöver det, som i realskolan genomgäs, och att därigenom förvärva ett högre mått teoretisk ooh praktisk av utbildning med särskild hänsyn till kvinnans uppgifter i hemmet och

samhället. A Av det sagda följer, att intet de undervisningsänmeii, som nu av förekomma i realskolan, i fiiokskolan kan lämnas åsido. Däremot har det, med hänsyn till den större mogenhet, lärjungarna i flickskolaxis som övre klasser innehava, befunnits önskvärt att till de i realskolan förekommande ämnena lägga ännu ett, psykologi. Därjämte har åt kursinnehållet i flera andra ämnen givits vidare syrftning, än omständigen heterna medgivit i realskolan. Till dessa förhållanden återkommer kom-

missionen i det följande. l samband med skolans allmänna organisation påkallar anordnin- ñ1"1'k,"/"1'*"' visningen språkundervisningen särskilt beaktande. överensstämmelse med gen av

vad för realskolan föreslagits, bör undervisning obligatoriskt meddelas

i två främmande språk. Men därutöver bör tillfälle till valfri undervisning i ett tredje språk beredas de lärjungar, så önska, varvid detta som inträder i stället för fortsatt undervisning i matematik. Undervisningen i det första språket bör efter kommissionens åsikt påbörjas i första klassen. vDäremot studiet det andra främsynes av

mande språket utan olägenhet kunna uppskjutas till tredje klassen. Genom

en sådan anordning vinnes välbehövligt lugn för inhämtandet det första av

språkets grunder. Undervisning det tredje språket böra meddelas

synes under de båda sista skolåren. i De med övergången till gymnasiet sammanhängande skäl, göra som det nödvändigt att för realskolan fastslå viss normaltyp med avseende en på språkföljden, föreligga icke här. Full frihet bör medgivas vederbö-

rande skolmyndigheter att välja den språkföljd, med hänsyn till för-

som hållandena synes lämplig. Då i de på realskolan byggda typerna av flickskolan franskan i regeln måste bli det tredje, valfria språket, synes det kommissionen särskilt önskvärt, att detta språk i A-typen må kunna med rätt tyskan eller engelskan inträda såsom första eller samma som andra språk. Denna rätt skulle, synpunkten skolans betydelse i ur av stort sett för vår bildnings förbindelsemöjligheter med de tre största kulturländerna, innebära en viss utjämning, och kommissionens i det föregående

framhållna önskemål, mångsidighet i den nationella språkbildningen, skulle

därigenom ytterligare kunna tillgodoses.

Inträde, flyttning och avgång.

Inträdes- Det ligger i sakens natur, att förhållandena beträffande behörigfordringar. heten för inträde i flickskolelinje eller särskild fliekskola komma att gestalta sig väsentligen olika, alltefter de skilda former, under vilka undervisningen anordnas. Vid flickskolans anordnande såsom överbyggnad å realskolan, typ C, synes avlagd realexamen böra utan vidare medföra behörighet för fortsatta studier i den kvinnliga fortsättningskursen och i regeln böra för inträde fordras. I de fall, då ñiokskolelinjen anknytes till realskolans tredje klass, typ bör utom beträffande ämnet matematik för inträde gälla att

23:31 hava fyllt villkoren för flyttning till realskolans fjärde klass. Vad slutligen angår den särskilda fliekskolan, typ A, håller kommissionen före, att enahanda villkor böra stadgas, som gälla för inträde vid realskola. Beträffande sättet för inträdesprövningens anordnande synas de för realskolan föreslagna bestämmelserna böra äga tillämpning jämväl å före-

nu varande inträdesprövning.

Önskar lärjunge vinna inträde i klass än den första, skall

annan

vid prövningen i tillämpliga delar gälla, vad som föreslagits i fråga om

prövningen till första klassen. Tnträdessökande till flickskolzi B- eller

av C-typ, som icke genom deltagande i realskolas undervisning fyllt stadgade förutsättningar, skall givetvis genom prövning styrka sig hava in-

hämtat erforderligt kunskapsmått.

Jämväl i fråga om åldern vid inträde i skolan torde de av kommissionen i samband med realskolan framhållna Synpunkterna äga tilllämpning. För inträde i särskild ñickskola, typ A, bör sålunda ingen minimiåldei föreskrivas, och beträffande maximiålder bör, med motsvarande möjlighet till undantag, gälla, att lärjunge må vinna inträde i första klassen intill fyllda 16 år, klass vid häremot svarande ålder.

i annan Enahanda bestämmelse torde i tillämpliga delar böra givas beträffande fliekskola av B-typ.

Vid fastställandet av bestämmelser för flyttning inom fliekskolzin Flyttning/s-

bøstänz wl-m torde de synpunkter, som framhållits i samband med denna frågas

ser. behandling för realskolans del, i det hela äga tillämpning, varför

endast må hänvisas till vad därvid anförts. Kommissionen håller nu alltså före, att för flyttning till högre klass inom flickskolan må lÖ1esl1'iv2-1s villkor, i sådant avseende föreslagits beträf-

samma som fande realskolan. Sålunda torde under alla omständigheter böra

uppställas krav på godkänt betyg i svenska. Däremot skulle lärjunge,

som blivit underkänd i något annat läroämne, kunna flyttas, därest vid verkställd omröstning två tredjedelar vederbörande lärare finna henne äga

av förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i den högre klassen. Flyttning under angivna omständigheter bör emellertid även förbindas med det villkoret, att lärjungen ådagalagt grundligare kunskaper i andra

läroäinnen, och bör härvid skälig hänsyn jämväl tagas till vitsorden i övningsämnen. Dock skulle möjligheten att flyttas med icke godkända insikter i ett ämne icke stå öppen för lärjunge, som vunnit. inträde i klassen med underbetyg i det ifrågavarande ämnet.

l likhet med vad kommissionen föreslagit i fråga om realskolan, bör lärjunge i ñickskolan såsom regel icke få deltaga i undervisningen i

och klass än två läsår. Inom flickskola av A-typ synes en samma mer enligt kommissionens mening denna möjlighet böra stå lärjunge till buds

gånger, gång inom klasserna 1-3 och gång inom klasserna tva en en 4-6, inom flickskola B-typ bör rätt att åtnjuta undervisning i samma

klass två år medgivas lärjunge endast gång. För genomgående av

en tliekskola A-typ skulle sålunda få användas högst åtta år och för

av iiickskolzi B-typ högst fyra år.

.åvgångsbetyg från fullständig tiickskola, som tillerkâints s. k. nori-ø/zizzy. malskolekompetens, medför för närvarande i stort sett samma behörighet

realskolexamen. Efter kommissionens uppfattning kan någon tvekan som icke råda därom, att jämväl i framtiden genomgång flickskola av A-

av eller B-typ bör medföra bestämd kompetens såväl för befattningar i sta-

tjänst för inträde vid vissa fackskolor och specialkurser. Vid tens som

förhållande föreligger grundad anledning befara, att den högre ett motsatt tlickundervisningen skulle komma att erhålla karaktär ett de ekono-

av miskt välsituerades privilegium. Den kvinnliga ungdom, som är hänvisad att efter erhållen skolutbildning deltaga i förvärvsarbetet, är näm-

nödsakad under alla omständigheter taga i anspråk de utbildligen att

förbindas med författningsenligt fastslagen behö-

ningsmöjligheter, som

i ifrågavarande avseende. Såsom i det föregående betonats,

righet nu det allmän uppfostringssynpunkt synnerligen olyck-

maste ur anses vara ligt, läroanstalter erhålla prägeln klasskolor, vadan kom-

om en grupp av missionen redan denna anledning sett sig föranlåten påyrka likställig-

av het i förevarande avseende mellan realskolan och fiickskolan.

Då det därefter gäller att taga ställning till spörsmålet, på vilket

behörighet skall dokumenteras, har kommissionen

sätt ifrågavarande

haft att välja mellan tvenne olika vägar. Ett sätt är att, i överens-

stämmelse med vad nu gäller, medgiva, att godkänt avgångsbetyg må medföra enahanda behörighet som realexamen, ett annat att åvägabringa den önskvärda likställigheten genom införande även i fiickskolan av en kontrollerad avslutningsexamen.

Givetvis låta sig åtskilliga skäl anföras till förmån för den sistnämnda ståndpunkten. I och för sig måste full likformighet uti

nu ifrågavarande avseende beträffande och ñickornas behörighets-

gossarnas villkor betecknas såsom ett berättigat önskemål. Kommissionen förbiser icke heller, att realskolans undervisning, därest frihet från slutexamen jämväl i framtiden förbehålles flickskolan, lätteligen, ehuru givetvis utan verklig grund, kunde komma att framstå såsom varande i behov

särskild kontroll, icke påkallad i fråga flickskolan. av en som vore om

Vid nu förevarande övervägande har kommissionen funnit särskild uppmärksamhet böra ägnas den omständigheten, att flickundervisningen i läroanstalter av såväl A- som B-typ utsträckes över tid, med

en som två år överstiger realskolans. Beträffande B-typen är detta förhållande särskilt anmärkningsvärt, enär ju denna skolas lärjungar,i stället för att efter ytterligare ett studieår i realskolan avlägga examen, använda mindre än tre år för fortsatt utbildning i flickskolan. Efter kommissionens förmenande kan med hänsyn till detta förhållande någon tvekan icke råda därom, att undervisningen i sagda läroanstalter givetvis

under förutsättning av vederbörlig kontroll från den centrala Skolmyndighetens sida faktiskt måste komma att leda till ett med realexamens

-fullt likvärdigt studieresultat, även kontrollerad icke kom-

om en examen mer till stånd.

Enär sålunda något verkligt behov examenskontroll vid flick-

av skolan icke kan anses föreligga, synes avgörandet, huruvida en avgångsexamen här skall komma till införande, böra träffas uteslutande på grundvalen av sådan sannolika inverkan på undervisningsarbetet

en examens i skolan. Från flickskolans håll har man städse med mycken obenägenhet mött förslag om införande av examen, under hänvisning till den förryckande inverkan på studierna och det skadliga inflytande på lärjungarnas hälsa, som examen förmenas medföra. Om än vad som härutinnan anförts innebär vissa överdrifter, har kommissionen icke kunnat för-

45-210409. H.

bise, att mer eller mindre forcerad examensförberedelse, i betrak-

en tande av arbetets anordning och dess starkt framträdande praktiska inriktning, kan komma att i berörda hänseenden utöva ett mindre

gynnsamt inñytande. Härtill kommer, att det allmänt pedagogiska

ur synpunkter befunnits önskvärt, på sätt nedan omförmäles, att

genom tidigare avslutning av vissa ämnen motverka ämnesträngseln i tlickskolans högsta klass. En sådan anordning medför emellertid bestämda

svarigheter, för den händelse avgången ur skolan förbindes med en examen, vari skolans arbetsresultat skola i sin helhet redovisas.

På grund det anförda finner sig kommissionen böra förorda,

av nu att, utan att avgångsexamen anställes vid flickskola av A- eller B-typ, avgångsbetyg från sådan flickskola måtte medföra enahanda behörighet som betyg över avlagd realexamen. För undvikande missbruk torde

av dock böra stadgas, att lärjunge i vanlig ordning skall hava genomgått minst de båda högsta klasserna sådan skola för att komma i åtnjutande

av av sagda behörighet.

Undervisningsplaner.

Kommissionen har redan i det föregående angivit, att ñickskolans Allmännn synpunkter. lärokurs i huvudsak bör realskolans, varvid emellertid åt-

motsvara på skilliga punkter en utvidgning och fördjupning av de teoretiska studierna ansetts kunna och böra åvägabringas. Härigenom erhåller flickskolans teoretiska undervisning, särskilt givetvis i de högre klasserna, viss

en av lärjungarnas ålder och mogenhet betingad frändskap med den å gymnasiet meddelade. Till nu anmärkta förhållande kommer såsom ett andra utmärkande drag det större utrymme, som ansetts böra beredas praktiska ämnen av betydelse med hänsyn till kvinnans uppgifter i hemmet och samhället.

Vad till början ,beträffar den teoretiska undervisningen, har

en redan antytts, att läroämnena i det hela böra vara gemensamma med realskolan. Såsom obligatoriska ämnen upptager det bilagda förslaget till undervisningsplan: kristendom, psykologi, svenska, två främmande språk, historia med samhällslära, geografi, matematik, biologi med hälso-

lära, fysik och kemi; såsom frivilligt ämne tillkommer i utbyte mot matematik under de båda sista skolåren ytterligare ett främmande språk. Utöver realskolans ämnen har tillkommit endast ett, nämligen psykologi. Det har synts kommissionen viktigt, att möjlighet beredes blivande mödrar och uppfostrare att på skolans högsta stadium inhämta elementär kun-

en skap om själslivets viktigare företeelser såväl hos de hos

vuxna som barnet och den växande individen. Kommissionen har vid framställandet av detta förslag utgått ifrån att den kvinnan bör förvärva när-

unga en mare kännedom om elementerna av de vetenskaper, vilka i ordets egentliga mening kunna rubriceras såsom världsorienterande, d. äro ägnade

v. s. att skänka en närmare förtrogenhet med den omgivande världen och dess viktigaste företeelser, dessa må anknyta sig till naturens eller människornas värld. De naturvetenskapliga ämnena och religionshistoria fylla härvid betydelsefulla uppgifter, för att lärjungarna må erhålla allsidig

men en överblick, fordras ock den kunskap själslivet, endast undervisning

om som i psykologi kan skänka. Det har därför synts kommissionen angeläget, att ämnet psykologi upptages å flickskolans läroplan. Lärokursen i kristendom har ock gjorts något fylligare än i realskolan.

I intet avseende torde den kommissionen föreslagna undervis-

av ningsplanen erbjuda så betydande avvikelser från nuvarande förhållanden som i fråga de naturvetenskapliga ämnenas ställning inom skolan.

om Laborationsövningar, vilka nu endast undantagsvis förekomma i flickskolorna, hava ansetts böra ingå ett obligatoriskt moment i under-

som xrisningen. I överensstämmelse med skolans allmänna uppgift har åt hälsoläran tilldelats i jämförelse med realskolan förstärkt ställning, varjämte

en ärftlighets- och utvecklingsläran ansetts böra och kunna fylligare behandlas, än Vad förhållandena i denna skola medgiva. Vad ;ingår ämnena fysik och kemi, har tyngdpunkten funnits böra läggas på det sistnämnda, framför allt på grund av dess å olika livsområden alltmera framträdande praktiska betydelse. Ämnet har erhållit något starkare ställning än i realskolan,

en vilket torde möjliggöra meddelande utvidgad kunskap i organisk,

av en måhända även i någon mån i teoretisk kemi.

Beträffande här framhållna huvudsynpunkters tillämpande å de

skilda ämnena torde Vidare några omständigheter principiell

av mera

innebörd böra bringas ierinran. I fråga svenska har särskilt åt

om litteraturläsningen och därmed jämväl den litteraturhistoriska sidan av ämnet kunnat beredas större utrymme än i realskolan. Likaledes har det för kommissionen varit angeläget att söka möjliggöra för lärjungarna att förvärva någon förtrogenhet med våra nordiska grannländers förnämsta diktverk, varigenom väg skulle banas för djupare förståelse för frände-

en folkens kultur.

Den omläggning historieundervisningen, kommissionen fun-

av som nit sig böra ifrågasätta inom alla skolstadier, har erhållit ett uttryck redan i ämnets rubrik: historia med samhällslära. Jämväl i detta ämne kan givetvis undervisningen föras längre, än i realskolan är möj-

som ligt. Kommissionen har funnit sådana moment böra vid historieundervisningen företrädesvis beaktas, äro större betydelse för förstå-

som av endet vår tids kultur, dess samfundsliv och sociala förhållanden.

av egen På grundvalen denna undervisning bör vidare meddelas kunskap om

av samhällets byggnad och Verksamhet samt om medborgarnas förpliktelser och rättigheter, varvid åt kvinnans ställning och uppgifter i samhället bör ägnas särskild uppmärksamhet. Vid historiestudiet i högsta klassen har slutligen framställning konsthistoriens huvudepoker funnits väl

en av försvara sin plats.

I fråga undervisningen i det första språket har ñickskolans

om studiemål med hänsyn till den ökade tid, som står till förfogande, samt lärjungarnas högre mogenhetsgrad och det all erfarenhet vitsordade

av stora intresse, den kvinnliga ungdomen hyser för studiet av främ-

som mande språk, kunnat sättas åtskilligt högre än realskolans. Denna synpunkt har erhållit ett uttryck redan i målbestämmelserna. Sålunda har

för detta språk undervisningens uppgift angivits böra vara förmåga att

uppfatta innehållet alltför svår text, att bibringa en viss färdig-

av en het att förstå språket samt slutligen att skänka någon inblick i språkets litteratur, allt krav, ansetts i utsträckning kunna upp-

som samma ställas i fråga om realskolans undervisning.

Efter denna översiktliga framställning de synpunkter, vid

av som utarbetandet kursplanerna i de teoretiska ämnena varit vägledande,

av har kommissionen att i korthet angiva, hur kommissionen tänkt sig för-

verkligandet det andra grundläggande kravet: det praktiska arbetets

av inordnande såsom av skolans huvuduppgifter.

Härvid torde till en början uppmärksamheten böra fästas vid det förhållandet, att de k. övningsämnena i allmänhet i den nuvarande

s. fliokskolan erhållit avsevärt starkare ställning än i realskolan. Kom-

en missionen har utgått ifrån att. ungefär tredjedel av skolarbetet bör

en ägnas åt denna ämnen. I skolans två lägsta klasser företräder den

grupp av kvinnliga slöjden det praktiska arbetet, men därvid har förutsätts,

ensam att teckningsundervisningen skall erhålla sådan läggning, att ett gag-

en nande samarbete med slöjdundervisningen kommer till stånd. I tredje och femte klasserna av A-skolan tillkommer undervisning i hushållsgöromål i

än dubbelt så stor utsträckning i realskolan. Och vad B-skolan mer som beträffar, har ämnet upptagits i såväl fjärde femte klassen. Under

som sista skolåret skulle därtill komma undervisning i elementär sjukvård och i barnavård, i samband med praktiska övningar, där sådant låter sig göra.

Slutligen bör framhållas, att kommissionen jämväl vid planläggningen det teoretiska skolarbetet sökt främja den praktiska verk-

av samhetens synpunkt. De naturvetenskapliga ämnenas i detta avseende betydelsefulla obligatoriska laborationsövningar hava redan varit föremål för omnämnande. Ett annat uttryck för samma strävande möter ikommissionens förslag till kursplan för matematikundervisningen. Det har med stor enstämmighet vitsordats, att matematiken, särskilt geometrien, för den kvinnliga ungdomen i allmänhet utgör ett mindre fruktbart studieområde. Kommissionen har jämväl andra grunder funnit real-

av skolans matematikkurs i fliokskolan icke påkalla någon utvidgning å ämnets egentliga område. Däremot har kommissionen med hänsyn till de krav, som det praktiska livet i våra dagar ställer, ansett det synnerligen önskvärt, att elementär utbildning i vad till kontorsarbetet hör meddelas redan i flickskolan. I detta syfte hari skolans båda högsta klasser upptagits såväl bokföring stenograñ, varvid tillika förordats, att någon

som del den åt stenograñen anvisade tiden må, där så beñnnes lämpligt,

av utbytas mot undervisning i maskinskrivning. Undervisningen vilken tänkes valfri, torde lämpligen böra anordnas såsom en sammanhängande, koncentrerad kurs.

Kon centra- Vid uppgörandet det bilagda förslaget till kurs- och timplaner

av tzonslcils-øzmg. har kommissionen låtit sig ledas strävan att i möjligaste mån

av samma nedbringa de samtidigt studerade läroämnenas antal, som kommit till uttryck beträffande realskolan. Entimmesämnenm äro sålunda alldeles utmönstradc. Och i sådana ämnen, som behandlas av samma lärare, är koncentrationsläsning anbefalld såsom regel. Uttrycklig föreskrift härom har ansetts böra meddelas beträffande de naturvetenskapliga ämnena.

Förutom genom sagda åtgärder har kommissionen även sökt att inskränka de samtidigt lästa ämnenas antal genom tillämpning av en grundsats, vid ordnandet av gymnasiets arbete funnit vidsträckt an-

som vändning i liknande syfte, nämligen avslutandet vissa ämnen före in-

av trädet i högsta klassen. Detta har ansetts kunna beträffande ämnena

äga rum kristendom, geografi och kemi i A-typen samt iB-typen därjämte i fråga

andra språket. Genom här berörda åtgärder har antalet samtidigt om studerade läroämnen i flickskolan A-typ i de olika klasserna på föl-

av jande sätt kunnat begränsas: i klass 1 till klass 2 till klass 3 till klass till klass 5 till 9 8 och klass 6 till B-typen blir i fråga

ämnesantalet i klass 4 likställd med A-typen, medan ämnesantalet om i vardera de båda högsta klasserna med 1 understiger motsvarande

av antal i A-typen. Kommissionen har sålunda sökt råda bot på ämnesträngseln för att därigenom skapa möjligheter för större lugn och fördjupning i studierna.

Jämväl i annat avseende har kommissionen sökt bidraga till vinnande mål. Kommissionen har konsekvent eftersträvat att

av samma beträffande de ämnen, där sådant låtit sig göra, framför allt historia och kristendom, uppnå liktidig behandling de studerade tidsskedena och

även i övrigt avsett att åvägabringa pedagogisk synpunkt värde-

en ur full koncentration undervisningsstoffet.

Fysisk Flickskolans lärjungar böra, i likhet med vad enligt kommis-

som fostran sionens i det föregående framställda förslag skall gälla realskolans och gymnasiets, under halv dag varje vecka sättas itillfälle att idka stär-

en kande friluftsliv. I detta syfte har kommissionen vid uppgörande av timplaner för såväl A- B-typen utgått ifrån att halv dag efter

som en

frukostlovet, i regeln lördag, en gång i veckan skall lämnas fri från lektioner och anslås till idrottsövningar, utflykter samt exkursioner.

I fråga om användningen av berörda ledighet har kommissionen sålunda icke ansett sig böra avvika från vad som beträffande realskolan föreslagits. Kommissionen finner sig dock böra uttala, att med hänsyn till den högre ålder, som lärjungarna i fiickskolans högsta klass besitta, det knappast synes lämpligt, att deltagandet i idrottsövningarna på detta stadium göres obligatoriskt, utan torde förhållandena härutinnan kunna närma sig de i gymnasiets högsta ringar rådande. Möjlighet bör sålunda föreiinnas för lärjungar i iiickskolans klass 6 att, därest de så önska, med rektors medgivande använda ledigheten i fraga till ordnat självständigt arbete i skola och hem eller annat berättigat ändamål. Deltagande i exkursioner eller utflykter i studiesyfte bör emellertid här liksom gymnasiet städse obligatoriskt.

vara

Av vad som nyss anförts beträffande friluftsledigheten följer, att kommissionen finner sig för iiickskolorna böra förorda enahanda föreskrifter rörande lektionernas och rasternas längd samt antalet läroämnen,

som

må kunna upptagas på varje dags läsordning,.vilka i det föregående

föreslagits att gälla för realskolan.

Liksom kommissionen ifrågasatt, att i realskolan till främjande

Delning av

klass. av en önskvärd individualisering delning klass vid undervisningen i

av vissa läro- och övningsämnen må förekomma, sä bör även i iiickskolan en motsvarande anordning kunna vidtagas under enahanda villkor och förhållanden i övrigt, beträffande realskolan föreslagits. Jämväl

som synes, vad i berörda sammanhang anförts rörande begränsning av gymnastikavdelningarnas storlek, hava full giltighet också för fiickskolan.

Vidkommande därefter sättet för skrivningarnas anordning, bör, i Skrivn likhet med vad för realskolan, arnas zm-

som ifrågasatts skrivningarna i största ordning.

möjliga utsträckning komma till utförande i skolan. För klasserna 1--3 torde ock kunna gälla enahanda regler, för realskolans mot-

som svarande klasser förordats. Skrivningarna i klasserna 4-6 böra omfatta

högst 3 timmar, med det undantag allenast, att den för svensk skrivning i de bägge högsta klasserna anslagna tiden vid behov må kunna utsträckas till högst 5 timmar, varvid i sistnämnda fall skrivningsdagens lektioner böra bortfalla. Ledighet I fråga läsårets effektiva utnyttjande samt möjligheterna till

om från underallmän ledighet från undervisningen bör för flickskolan gälla, vad visningen. som förut föreslagits för realskolan.

Arbetsbe- Innan kommissionen går att avsluta framställningen av de till grund lastningen för undervisningsplanerna liggande allmänna principerna, varvid i de i skolan. delar, som här icke blivit särskilt berörda, må hänvisas till vad som tidigare anförts dels rörande det inre arbetets allmänna organisation, dels under realskolan och gymnasiet, finner sig kommissionen böra i största

allmänhet uppehålla sig vid frågan om arbetsbelastningen i den före-

varande skolformen.

Med hänsyn till lärotidens utsträckning under ett större antal år har kommissionen ansett, att för lärjungarna i nu ifrågavarande skola den dagliga undervisningstiden borde bliva något mindre, än vad som beträffande motsvarande klasser i realskolan förslagits. Detta gäller särskilt de teoretiska ämnena. Minskningen i sistnämnda ämnens timtal uppgår vid flickskola A-typ i klasserna 1-4 till 4 å 6 för vecka. Total-

av antalet veckotimmar understiger med 3-5 realskolans motsvarande timtal. I flickskola typ B har för de teoretiska ämnena i klass 4 be-

av räknats 9 veckotimmar mindre än i realskolans motsvarande klass. Den

i denna klass genomförda minskningen har möjliggjort en ökning av den

åt det praktiska arbetet anslagna tiden. I klasserna 5 och 6 understiger de teoretiska veckotimmarnas antal med 2 och 3 det för

resp. A-skolan beräknade. Totala antalet timmar för vecka kommer att i de tre klasserna uppgå till 35, 33.5 och 32.5, vilket i klass 4 med en halv timme överstiger, i klasserna 5 och 6 med resp. 1 timme för vecka understiger samma antal iflickskola av A-typ.

Enär dessutom, såsom erinrats, skrivningarna äro avsedda att i

ovan största utsträckning utföras i skolan, och då vidare genom ändamålsenlig

förläggning av det praktiska arbetet hemarbetet vissa dagar kan väsentligen

inskränkas, torde arbetsbelastningen i de för flickor särskilt avsedda läroanstalterna kunna med fog betecknas såsom mycket måttlig.

Slutligen får icke förbises, att enligt kommissionens förslag åt lär-

skall beredas tillfälle till stärkande friluftsliv halv dag Varje

jungarna en

vecka, vilket givetvis ytterligare är ägnat att i sin mån bidraga till lärjungarnas skyddande mot överansträngningens fara.

det följande meddelas kommissionens förslag till timplaner för

I flickskolan typ A och typ B. Dessförinnan upptagas till jämförelse nu

timplaner dels för statens normalskola för flickor, dels för två

gällande

enskilda högre flickskolor, den i Göteborg och den andra i Malmö.

ena Beträffande normalskolans timplan må anmärkas, att matematik och det

främmande visserligen äro valfria ämnen i klasserna 7 och

tredje språket

ettdera dessa så gott undantagslöst väljes och

men att av ämnen som att icke så få lärjungar deltaga i undervisningen i bäggedera.

o. m.

de båda privata skolorna äro under vissa förutsättningar det andra och I tredje främmande språket alternativt valfria.

462/0409. 1.

Timplan för statens normalskola för flickor.

K l i N a s s : A m e 7,f, Summag .anmärkningen I n ,,_________,___,_, ,,1,,,,,, 1 2 3 i 4 5 6 7 8 i å l

t t g v

i J : t i , Kristendomskunskap 2 2 2 2 2 2 2 2 16 1D6SS1Itn1tlHl- t . . . . l for de ämnet.:

Svenskaspråket 4 4 4 3 3.5 4 4 4 30.5 me . . . . . . r i 5 svagareIarJungarna.= 41 . 4 Tyska språket 4 3 3 1 3 2 2 2: i . . . . . . . I Franska och engelskasprå- N i alternativ 4 4 3 3 I i ken - - -- g 3 a 17 . . . .

Engelska och franska sprâ- l å ken valfria alternativ 3 3 g 6 Ã . - - - - - --

Historia 2 ; 2 2 3 3 3 4 4 i 23 . . . . . . . . t , 1 Geografi 2 2 2 2 2 2 1 13 i . . . . . . . . ; - Matematik 3 l 2.5 3 3 3 3 3 1 : 3 23.3 i . . . . . .

Naturkunnighet i 2 2 2 I 2 3.5 3.5 2.5 175 i . . . . . t

Ilälsolära 5- l- 2 2 . . . . . . . . - ,- - - ,

17 19 322.5 23.5 167.56

... 92.53I22.s3

Välskrivning 2 2 1.5 5.5 . . . . . . - á - - - N Teckning" 2 2 2 1.5; 1.5 2 1.5| Lä 11 3 . . . . . . . . Sång l l l 1 l 1 1 1 11 l 11 8 3

. . . . . . . . . .

§13 3

Handarbete och träslöjd 3 3 3 2 1.5 2 2 14 n . Gymnastik 7 i 2 4 4 4 4 4 4 28.5 . . . . . . . u I

Hnshållsgöromål. ;- . . . . - ,- 1-- - t - - --

10 110311133st s J8.5l 345 545 07

am I

Anm. Siffror inom parentes valfri undervisning. avse

Anm. Lärjungai i klasserna 7 och 8 åtnjuta valfri undervisning i det

tredje främmande språket och Inateniatik. De lärjungar, icke som

deltaga i undervisningen i något dessa ämnen, åtnjuta i stället av

undervisning i handarbete 2 veckotinimar.

Exempel å timplaner för högre flickskoloi- läsåret 1920-21.

1 Majornas elementarläroverk Malmö högre läroverk för fiickor

.Ä m Il 0 V

4 5 61718 Summalv213141ö1öi7181Summa

i 1 1 1 1 1 1 1 i

Kristendom..j21âi2i2 222116 2122 2122 2 2 16

2 4 3 34133 574 4 3 34

1M0dersmâ1et.1614515135

rvska 14 413.3 3.5 3 3 2f3126 4 414 3 3 3 2 27 1Engelska...i- 313313115 5-1-1443 3 2 16

-1-13

Franska 5- -1-1413 1 17 -1-1- 1- -3 3 2 s

.V- - i-

. . ;Hist0ria...;2 27221333 3 3 21

3121:4231313122

Konsthistoria .i- 1 1

-- 14 - - - - - -- iGe0gra1i...2.52 312 2211111135 22222151 1 13.5

Mntenmtik 3 3 1 3 3 3 3 3 3 1 24 3 g 3 3 3 3 211 24a

. . 1Bi010gi häl-N 1 1 i 1 i i

	m.	1 222	243	2119	1 i
1s°lä"12				1		2 2 2 2.5 3 2.3 17
Fysik och kemi				1		1
tSkrivningar. .i-- ai i- 1- i	213 20372113123 23	1	2 3 13 10 . i25234124311s0.57	1	-i- 1--1---- -w- 20 20 20 12424211312231332311591319	j	- # .	-
.		i					i
1Yåi1skrivning 2 2 Lif	.		- - m	5.5 2 2 1		- -	-	6.5
feckning.	11 21211 232212114

24 344144444 31

1Handurbete..1212i2312:2 1-1- 12 33311211 14

1Crvmnastik..33i333133131Hus1igek0n0mi1-1-1- --11 ---1---- 15 Ö

- 1

i 1 110 110.31 1 0111 1 73111 1745

0 s 0 03.31 10 1111 s 1

Anm. Siffror inom parentes avse valfri undervisning. Anm. Vid Malmö högre läroverk för flickor har fast skrivdag Varit å

schemat inlagd för klasserna 6-8, utan att dock timtalen angivits.

Undervisningen i huslig ekonomi vid Majornas läroverk har om-

fattat 33 timmar, fördelade å 8 Veckor.

Förslag till timplan för ñickskola typ A.

K l s s

AH Summa Anmärkninvar.

m n e

W D

1 J 3 4 i b

Kristendom 2 2 2 l 1 9 1 timmar halva läs-

. . . . . . . -

året. I,sykolog- , .,

l " 2 Härav l timme la-

Svenska I 4 3 3 3 21 horationer.

. . .

3 Härav timme la- Borsta språket b. -. .. , 21

. . . . . . .. .

horqtioner Wramnu Andra 5 6 i 3 17 vecka.

. . . . . . - -

Tredje 4 H m horittidiifâiixvirtdlliiiiádii-Av r.

. . . w f /

. . N

Historia med samhällslära			2 2 3 2 4 16				vecka. annan
Geografi		2 2	1 l , 2			9	: - - timmar varannan , . - Vecka.
Matematik	. . N	3 4 3 3 3 3 19
Biologi med håilsolära	.	2 2 1 l l l i			3 10
Fysik			2 9 2	-	3 4 7
Kemi		23	-33,3 22 24 2:2 1 23 1 137V		-	n
Stenograñ		i		m 2		3

. . . . . . . 4- - Teckning i i V 2 2 1 2 1 i 10 . Musik 1.5 1.: 3 1; 1.:, 1.5 1.5 9 . . . . . . . . Gymnastik med lek idrott 4 4 i 4 i 4 4 4 24 0.

iHushâllsgüromål. .: 1 5 5 1 l 11 H v 1 . . . 1053105. 12.:, 10.5 .13..=.110.s2 ma i , Anm. Siffror inom parantes valfri undervisning. avse

Aøwn. J. Tre morgonlektionei varje dag omfatta 45 minuter, övriga lek-

tioner 40 minuter.

22. 11311halv dag efter frukostlovet gång i Veckan, i regeln lören dag, skall lämnas fri från lektioner och anslås till idrottsövningar,

utflykter samt exkursioner.

Åt lärjungar i klasserna och så önska, meddelas undera. ö som

visning i det tredje språket. Dessa lärjungar befrias från undervisningen i matematik, dock att i typ B lärjungarna i klass ö

deltaga i undervisningen i bokföring 1 timme.

4. Den ena av de åt stenograñ i klass 6 anslagna timmarna må,

där så beñnnes lämpligt, användas till maskinskrivning.

Förslag till timplan för flickskola typ B.

K 1 a. s s A m n e .gnnwn Summa Anmärkningar. ; å 4 5 6

i l l

i i 1 Kristendom 2 i 2 4 Härav 1 timme labora- . . . . . . . . . . - Psykologi 2 2 hoggeäärav . . . . . . . . . . . g - - 1 timme labom

Svenska 2 3 i 4 9 . . . . . . . . . . . tioner b t Första.språket 3 2 2 7 går enlgmñarânüjråá . . . . . , . tioner Andra g 3 3 6 vecka. . . . . . . . . -

Tredje 4 3 4 8 åâiâflâikåâåvåaåüifâ:

- - i - - - e ä | 4 8 . Historia med samhällslära 2 2 . . . i Geografi 3 3 . . . . . . . . . . . -- - Matematik I 4 4 3 11 . . . . . . . . . . Biologi med hälsolära 3 2 9 5 . . . . . a - TFysik i 3 5 3 . . . . . . . . . . . . - - , . kemi H1 2 14 l 3 . . . . . . . . . . -

4 21 20 a 20 1 61 2

I . Stenograñ 1 -2 ä s 4 . . . . - . . . . . Teckning i 2 1 3 I 6 . . . . . . . . . . . ä i Musik 15 1.5 1.5 4.5 . . . . . . . . . . . . Gymnastik med lek och idrott 4 4 4 12

i .

Slöjd 4 2 3 9 ; . . . . . . . . . . . . LHnshällsgöromål | 2.55 5 i l 8.5 . . . . . . . . 1 I 13.50% 12.502 40 3 14

Anm. Siffror inom parantes avsevalfri undervisning.

Anm. 5. När lärare meddelar undervisning i biologi och kemi samma eller eljest när så ske kan, koncentreras undervisningen i

dessa ämnen i klass 5 på sådant sätt, att kemi erhåller samt-

liga åt ämnena anslagna timmar i typ A under 3/5, i typ B.

under 1/4 läsåret, biologi samtliga timmar under återstoden av av läsåret.

6. Laborationer må, när så beñnnes lämpligt, koncentreras å dub-

beltimmar.

7. Undervisning i körsång meddelas 1 timme varannan vecka un-

der den åt musik anslagna tiden.

KAP. X.

Läroanstalter med avvikande organisation.

Å//männa Kommissionen har i det. föregående vid upprepade tillfällen framsynpunkter. hållit., att det med hänsyn till undervisningsväsendets allmänna uppgifter

måste synnerligen önskvärt, att kraven på frihet och rörlighet

vara inom organisationen tillgodoses, så långt förhållandena det medgiva. Den av kommissionen föreslagna skolorganisationen har i det huvudsakliga fått en karaktär av enhetlighet, för vilken tungt vägande praktiska, pedagogiska och sociala skål låta sig anföras. Genomförandet sagda

av organisation hör emellertid ske under behörigt hänsynstagande till de berättigade önskemål, som härvid kunna göras gällande. Enhetlighet, där sådan är nödvändig, frihet, där sådan är 1nöjlig, är i den peda-

en gogiska diskussionen framhållen grundsats, innebörd i stort sett lärer

vars få riktig. Å sidan måste mån

anses ena i görligaste möjlighet skapas för alla till erhållande av samma bildningsförmåner samt kravet på nödig klarhet och reda i skolsystemet tillgodoses. Å den andra får icke den

olikhet förglömmas, föreligger i bildningsbehoven, och de skiftande förhåil-

som landen av olika slag, som låta sig anföras för växlande anordningar

undervisningen. Enhetligheton bör sålunda icke få utmynna i enformig-

het eller schablon. Berättigade önskningar hos eller individer

grupper böra i görligaste mån tillfredsställas och möjlighet att i varje fall åstadkomma det bästa tillvaratagas i all den utsträckning detta kan ske utan eftergivande av reformens allmänna förutsättningar och det grundläggande kravet på reda och sammanhang. Organisationen bör med andra 0rd icke göras så strängt enhetlig, att rimliga anspråk på smidighet och

anpassning efter växlande förhållanden lämnas obeaktade.

Genom åtskilliga de i det föregående framställda förslagen har

av kommissionen sökt tillämpa dylika synpunkter. Kommissionen vill här inskränka sig till att erinra de möjligheter till Växlande språk-

om följd, skola föreligga inom de olika skolformerna, en anordning,

som vid vilken kommissionen fäster synnerlig Vikt, om de ämnesalternativ,

införts i såväl real- och flickskolan som gymnasiet, om de olika som fiickskoletyper, förslaget omfattar, ävensom därom, att beträffande

som kursplanerna relativ frihet tänkes medgiven Kommissionen håller

en ock före, att organisationen i allmänhet icke får i högre grad bindas, än att väl planlagda och betydelsefulla försök med nya metoders tillämpande må kunna i vidsträckt omfattning komma till utförande. I detta syfte bör också tagas under särskilt övervägande lämpligheten av att ett eller annat statligt läroverk erhåller karaktär speciellt försöksläroverk

av under framstående pedagogisk ledning. Likaledes bör det efter kommissionens åsikt i samband med prövningen av de olika läroanstalternas fördelning på skilda orter omsorgsfullt undersökas, och i vad mån

om vissa förefintliga enskilda läroanstalter på grund av sin egenartade

nu organisation eller därigenom, att de tillgodose speciella bildningsintressen, böra infogas i organisationen såsom statliga komplementsläroverk, eller om några sådana böra bibehållas såsom enskilda läroverk med statsunderstöd.

Om det sålunda torde få ligga i sakens natur, att planen för

anses och den närmare anordningen de försöks- och komplementsläroverk,

efter kommissionens åsikt ett oavvisligt behov föreligger, på detta varav stadium förarbetena för den blivande läroverksreformen icke i allmän-

av het låta sig slutgiltigt angivas, kan undantag göras beträffande en grupp av sådana läroanstalter, vilka kunna sägas hava till syfte att på en gång

utgöra ett betydelsefullt komplement till den idet föregående föreslagna

organisationen och att bereda vidgad möjlighet att pröva lämpligheten av

anordning undervisningen. Kommissionen åsyftar härvid den en annan av i det föregående berörda typen läroanstalter, vid vilka undervisningen

av från början skulle inriktas direkt på gymnasiets bildningsmål.

Den regelbundna studievägen från folkskolan till studentexamen består två skilda stadier, den fyraåriga realskolan, som avslutas med

av realexamen, och det treåriga gymnasiet. Givet är, att denna indelningi

tvenne perioder måste för lärogången i de olika ämnena liksom för dessas fördelning på de olika klasserna och ringarna medföra vissa konsekvenser. Realexamen förutsätter ett på bestämt sätt begränsat och karakteriserat bildningsmått och betingar således förläggandet av vissa ämnen och kurser till realskolan, medan återstoden av de för studentexamen erforderliga kunskaperna måste inhämtas å gymnasiet. Samma anordning har i princip varit grundvalen för den nuvarande organisatio-

Efter kommissionens mening medför dylik tudelning inga allnen. en varliga olägenheter, då undervisningen i flertalet ämnen nödvändiggör en anpassning lärostoffet efter lärjungarnas ålder och mogenhet och lär-

av för icke medgiver ett slutligt behandlande redan å ett relativt tidigt stadium av vissa ämnen eller delar av ämnen. Men klart är, att utan en sådan tudelning en lärogång skulle kunna anordnas, som ur vissa synpunkter skulle vara att föredraga. En onödig dubbelläsning av en del kursmoment skulle i vissa fall kunna undvikas och tid sålunda vinnas för andra ändamål, i andra fall skulle pedagogiskt fördel-

en aktig omläggning av studiet kunna ske. Slutligen och framför allt

skulle vissa ämnen, som i det ordinarie läroverket måste vara hänvisade till det högre eller högsta stadiet, kunna inträda tidigare och utan intrång på andra ämnens rätt vinna en gynnsammare ställning. Speciellt gäller detta de klassiska språken, vilka vid här antydda anordning skulle kunna-erhålla ett utrymme och ställning, starkare än för

en närvarande. I betraktande dessa omständigheter håller kommissionen

av före, att genomgången ett sammanhängande läroverk, som icke

av uppdelats i realskola och gymnasium, skulle kunna meddela avgjort studiebegåvade lärjungar en utbildning, som bleve något avvikande från den, som förvärvas på den vanliga vägen, och i vissa avseenden överlägsen densamma.

Dessa förhållanden hava ock mångenstädes i utlandet beaktats,

vare sig så, att real- eller mellanskolestadiet fått representeras särskilda

av läroverk, vilka icke utgöra grundlaget till gymnasiet, medan gymnasiet fått omfatta hela tiden från folkskolan till studentexamen, eller så, att en del av mellanskolan gjorts parallell med en del av gymnasiet. Sistnämnda princip har kommit till uttryck jämväl i vår gällande läro-

verksorganisation.

Å andra sidan får emellertid icke förbises, att

en anordning av undervisningen, som öppnar en från början utstakad väg mot slutmålet,

nämligen den bildning, som vitsordas genom studentexamen, bestämt strider mot den år 1904 beslutade ordningen. Kommissionen åsyftar härvid det

sakförhållandet, att de lärjungar, som vinna inträde i så beskaffad läroen anstalt, av organisationen tvingas att göra sitt val av studiebana vid en tidpunkt livet, då anlagen ännu med full bestämdhet eller med av samma tydlighet framträtt, som fallet är vid avgången från realskolan. Vidare är det från ekonomisk synpunkt svårt för många föräldrar att nödgas planlägga sina barns studier för längre tid framåt. Då dären

till kommer, att andra praktiska olägenheter olika slag inställa sig,

av ex. att ett sådant läroverk icke medgiver den särskilda prövning vid övergången till gymnasiet, vilken prövning kommissionen funnit sig böra tillmäta synnerlig betydelse, har kommissionen ansett det icke kunna bliva tal om att bringa densamma i allmännare tillämpning vid den förestående reformen. De anförda olägenheterna förlora emellertid till stor del sin betydelse, om man räknar allenast med eller läroanstalt sagda en annan av typ och eventuella sådana läroverk bliva förlagda i samhällen, där om den ordinarie typen redan är företrädd. Hittills erfarenhet giver vunnen vid handen, att det om ett ingalunda ringa antal och flickor redan gossar vid inträdet i det nuvarande läroverkets första klass kan sägas, att de hava förutsättningar för studiernas fortsättande fram till studentexamen. Med ännu större säkerhet bör detta kunna bedömas, då inträdet i läroverket kommer att ske först två eller tre år vid ålder, då anlagen senare, en ytterligare preciserats. Emellertid torde varsamhet nöden vid vara av

prövandet förevarande organisationstyp, och nödvändig förut-

av nu en

sättning måste därför vara, att anordningar vidtagas, möjliggöra för

som

de lärjungar, som utan tillräckliga förutsättningar vunnit inträde vid

sådan läroanstalt, att efter ett eller annat år övergå till realskolan. Med beaktande de synpunkter, senast framhållits, har komav som missionen funnit sig böra föreslå, att vid ett mindre antal läroverk sär-

skilt i större städer sådana organisatoriska anordningar vidtagas,

som möjliggöra ett direkt inriktande studierna på studentexamen. Då de av 47-2/0409. I.

ifrågavarande läroanstalterna utgöra självständiga läroverk, torde de lämpligen kunna benämnas lyceer, medan de i de fall, då de föreslås böra utgöra en beståndsdel i ett läroverk den normala typen, riktigare be-

tecknas såsom lyceiliøzjer.

Då det gällt att närmare bestämma organisationen dessa läro- Organisation. av anstalter, har kommissionen i första hand haft under övervägande, huruvida den tidsvinst, realexamens bortfallande kunde

som genom ernås, skulle möjliggöra ett sexårigt läroverk, ledande till resultat

samma som fyraårig realskola och treårigt gymnasium, funnit dylik inskränk-

men en ning av studietiden för närvarande omöjlig. Det är således icke för att i vissa fall förkorta studietiden, kommissionen i sitt förslag upptagit

som de ifrågavarande lyceerna och lyceilinjerna, utan de rent kvalitativa

ur bildningssynpunkter, som i det föregående närmare berörts. Lärotiden i berörda läroverk föreslås sålunda till 7 år.

Kommissionen har redan i det föregående erinrat därom, att det i främsta rummet är den humanistiska utbildningen, i lyceet kan för-

som

delaktigare anordnas. Vissa språk, de klassiska språken och franska,

kunna införas på ett tidigare stadium. Vad särskilt latinstudiet beträffar, kunna lärjungarna i ett lyceum erhålla förmånligare timplan än de lär-

en jungar, som i fjärde realskoleklassen välja detta ämne. Med hänsyn härtill är det helt naturligt, att kommissionen vid sitt förslag upprättande

om av lyceer i första hand ansett sig böra tillgodose den studielinje,

som motsvarar realskolan och latingymnasiet. Det har emellertid funnits lämpigt att i försökssyfte anordna utbildningslinjer, motsvarande även realskola och nyspråkligt gymnasium, respektive realgymnasium. Även å dessa linjer kan större frihet beredas i fråga språkföljden så till vida, att det

tredje främmande språket kan inträda i fjärde årsklassen. Otvivelaktigt

är, att jämväl andra ämnen, såsom historia och matematik, kunna vinna på att studierna planläggas på ett tidigare stadium med inriktning så att säga på längre sikt.

Förslagsvis har kommissionen tänkt sig, att latinlinjer med grekiska skulle anordnas i 6 olika städer, fördelade på landets skilda delar,

nyspråkliga linjer i 3 städer och reallinje i 1 stad. I 2 städer skulle

undervisningen förläggas till fristående lyceer, inrymmande det ena samt-

liga linjer, det andra latinlinje och nyspråklig linje. I övriga fall skulle

särskilda lyceilinjer anordnas i de högre läroverken.

Inträdesfordringarna till lyceet böra vara desamma som till real-

Inträde, fw. skolan. Men då dess lärjungar icke lämpligen kunna underkastas sär-

2256:5

skild prövning för inträde å gymnasium, har det ansetts skäligt, att större stränghet beträffande flyttning mellan klasserna tillämpas, så att kvar-

sittning medgives endast på grund av sjukdom. I övrigt böra de för

realskolan och gymnasiet föreslagna fiyttningsbestämmelserna gälla för

motsvarande stadium av lyceet.

Vad angår studentexamen, som avlägges vid lyceum, bör enahanda

ordning gälla, som beträffande sådan examen vid gymnasium föreslagits.

Ehuru lyceets egentliga existensberättigande, såsom framhål undervis-

ovan

"WSP/am lits, ligger i dess skiljaktighet från den ordinarie skoltypen, har det befunnits ur olika synpunkter välbetänkt att icke lägga onödiga hinder i vägen för övergång till andra skolformer. I den mån sådant utan frångående av principerna för lyceets anordning varit möjligt, har sålunda överensstämmelse bibehållits med realskolan och gymnasiet, och särskilt hava kurserna för de båda lägsta klasserna gjorts i det närmaste lika med realskolans. Med avseende påspråkföljden gäller emellertid överens stämmelsen icke realskolans normaltyp utan den av de avvikande typerna, i vilken tyska är första, franska andra språk. Denna typ tänkes före trädd i de större städerna, där även lyceer skola förläggas, och här-

igenom blir det möjligt att för lyceerna principiellt föreslå språkföljden

tyska-franska-engelska, som i detta fall synes erbjuda stora fördelar.

De skäl, vilka bestämt kommissionen att för realskolans normaltyp föreslå engelskan till begynnelsespråk, äro här icke så bärande. Viktigast

dessa skäl har varit behovet praktiskt användbara kunskaper av av engelska för dem, som avsluta skolstudierna med realexamen. För lyceerna är denna synpunkt av mindre värde; ,frågan kan här bedömas huvudsakligen med hänsyn till det bästa sättet att utnyttja sjuårig

icke avbruten studietid. Kommissionen har därvid sökt draga av examen

fördel det förhållandet, att studiet engelska, då detta språk in-

av av träder först i de högre klasserna och ordförrådets inlärande sålunda underlättats genom föregående studier i franska och eventuellt latin, kan med ett lägre timtal leda till samma färdighet, uppnående å ett

vars tidigare åldersstadium skulle kräva avsevärt längre tid. Den för lyceerna valda språkföljden har ju under lång tid praktiserats med framgång vid de högre allmänna läroverken och är för närvarande föremål för ett, efter allt att döma, framgångsrikt försök vid Nya elementarskolan.

Kommissionen har emellertid icke förbisett, att i något fall lämplighetsslcåil kunna tala för en annan språkföljd än den här föreslagna,

har ansett nödigt att med hänsyn härtill utarbeta särskild undermen visningsplan.

Ä Iatinlyccet inträder latin enligt föreliggande förslag i klass III och läses i fem år, grekiska valfritt ocl1 i utbyte mot vissa andra lektioner i klass V och läses i tre år, båda språken med något högre timtal än å gynmasiet. Vad de moderna språken angår, inträder tyska i klass I och låses under 5 år med inalles 23 för grekerna veckotimmar, franska begynner i klass II och läses med 18 timmar fram till student-

för grekerna med 14 timmar klass VI, engelska läses examen o. m. från och med klass IV med tillsammans 14 för grekerna 12 veckotimmar.

Ä det nlyspräklig/a lg/ceet läses tyska till klass VI med 25 timmar, franska inträder i klass II, har 21 timmar och blir huvudspråk i student-

engelska begynner i klass IV och föres med 16 veckotimmar examen, fram till studentexamen.

Å reallyceet slutligen läses tyska med 22 timmar till klass VI, franska från klass II till klass V med 16 timmar, engelska i klasserna IV-VII med 14 timmar.

Det tredje språket, engelska, har således å latin- och nyspråkliga lyceet timsumma, som är obetydligt underlägsen motsvarande timtal

en för det tredje språket å den ordinarie låroverkstypen, medan å reallyceet förstnämnda språk erhållit högre timsumma än det tredje språket å

en nämnda typ. Då härtill kommer, att gymnasiets tredje språk eller franska är vida krävande än engelska samt att undervisningen i engelska

mera å lyceet kunnat bredas ut på 4 år, under det att gymnasiets tredje språk

läses endast 3 år, torde det med fog kunna påstås, att det

franska

tredje språket å lyceet snarast har starkare ställning än motsvarande

en språk å gymnasiet. Otvivelaktigt bör således ett fullgott resultat kunna ernås även i engelska. Trots den minskning i totalsumman de åt

av moderna språk ägnade timmar, som lyceets timplan uppvisar i jämförelse med det ordinarie läroverkets, tror kommissionen, att till följd av de

anordningar olika slag, här varit möjliga, språkbildningen i det

av som hela å lyceet skall komma att bliva överlägsen den, å gymnasiet kan

som åstadkommas. Ehuru vissa de övriga ämnena fått sin ställning å

av timplanen försvagad, torde denna omständighet endast vad beträffar matematik å greklinjein behöva medföra någon egentlig minskning av kunskapsresultatet.

Utan att för öwrigt ingå på några detaljer rörande kursplanerna är kommissionen övertygad därom, att dessa imånga ämnen skola kunna ordnas på ett i vissa avseenden rationellt sätt, då man har frihet

mera att uppgöra dem utan hänsyn till den avslutning på mellanstadiet, som realexamen är avsedd .att

vara.

Vad i övrigt angår undervisningens allmänna anordning, bör för klasserna I-IV gälla i tillämpliga delar, vad i det föregående anförts rörande realskolan, och för klasserna V-VII på sätt de grund-

samma satser, kommissionen förordat för gymnasiet. Jämväl har kommissio-

som

förutsatt, att undervisningen upprätthålles i klasserna I-IV av nen adjunkter och i klasserna V-VII av lektorer.

Beträffande målet för undervisningen i de olika ämnena har kommissionen ansett, att detta bör i det hela överensstämma med realskolans och gymnasiets i förening, varför det icke funnits behövligt atti undervisningsplanen upptaga särskilda målbestämmelser. Rörande lärostoffet för och den metodiska behandlingen de olika ämnena torde

av den i det föregående angivna allmänna planläggningen kunna äga tillämpning även för lyceets undervisning. Kommissionen har väsentligen på denna grund funnit sig kunna inskränka sig till att framlägga ett utkast till kursplaner för läroämnena, kan tjäna såsom led-

som

ning Vid bedömandet undervisningens läggning. Vad angår övnings-

av ämnena, beträffande vilka ingen ändring gjorts i de totala timtalen för

realskola och gymnasium, om ock någon mindre avvikelse i fråga om fördelningen å de olika klasserna föreligger, torde de för realskolan och

gymnasiet föreslagna kursplanerna utan vidare kunna tillämpliga.

anses Med avseende på timplanen må slutligen framhållas, att kommissionen, med hänsyn till förevarande läroanstalters allmänna uppgift, varit angelägen att söka i de högre klasserna bereda lärjungarna utsträckt möjlighet till självstudier. I detta syfte och sålunda givetvis -

ingalunda för att bereda lärjungarna någon opåkallad lättnad i arbets-

bördan har det sammanlagda timtalet för läroämnena i dessa klasseri regeln något minskats i jämförelse med det. för gymnasiet föreslagna. Å latinlyceet äro sålunda läroämnenas sammanlagda timtal 29 30, 27 29 och 26 27 för respektive klasser V, VI och VII mot 30, 29 30 och 28 29 för respektive ringar II och III, å nyspråkliga lyceet 30, 28 och 26 mot 29, 29 och 27 samt å reallyeeet 29, 28 och 27 mot 28, 28 och 28. I de klasser, motsvara realskolans stadium, har i allmänhet föreslagits som

samma timtal, som för sagda skola ifrågasatts. Den väsentligaste

avvikelsen drabbar övningsämnena i klasserna III och IV, beträffande vilka för åstadkommande utjämning klasserna emellan mindre av en en om-

gruppering företagits.

För minskande antalet samtidigt studerade läroämnen hava särav

skilda anordningar vidtagits, varigenom det högsta antalet icke i någon

klass överstiger 10. Genom ändamålsenligt bedriven koncentrationsläsning avses detta antal ytterligare nedbragt såväl i klasserna I-IV som i klasserna V-VII.

Vad för övrigt angår den organisatoriska gestaltningen lyceernas av arbete, bör i tillämpliga delar gälla, vad i det föregående framhållits för realskolans och gymnasiets vidkommande. För undvikande av upprepning får kommissionen därför hänvisa till vad i dessa hänseenden anförts i berörda delar betänkandet. av

Utkast till timplaner för lyceer. 1. Ldroämnen.

K 1 a s s Real- Ä Summa Sååå Anm. m n e n .

I II III IV V VI VII sium

L 2 2 1 1 -1 2 2 2 12 13 2 timmar Religionskunskap N 2 2 1 1 1 1 2 2 10 10 halva läsåret. . " R 2 2 1 1 1 1 2 2 10 10 - g Här 1te

Psykologi 2 2 2 laborationer . . . . . . - - - - - - V °° L e 3 3 3 3 I 4 4 26 27 ff" á á V°° a Svenska N 4 . . . . . g g g g fraHñravlhe

R 4

b9“°"° Latin .L 5 5 6 6 s 28 27 . . . . . . . , varje vecka.

Grekiska .L 5 5 6 16 14 . . . . - - - 4 Hämvl te 3 23 22 25 19 laborationer. L 6 6 4 4 2- -- Tyska N 6 5 5 4 3 2 25 26 varannan vec- . . . . . . 1 - R 6 4 4 3 3 2 - 22 18 ka.

L 3 3 3 3 3 2 3 0 18 14 16 12 - Franska ä å 3 5 16 . . . . . - i i g - - 1 11 - L 3 3 3 5 3 14 12 17 - - - Engelska. ä : å ä . . . . : : g g

Historia med sam- L 3 3 3 2 3 3 4 21 22 hälls- och ekono- N 3 3 2 2 3 3 4 20 22 milära. R 3 3 2 2 2 3 4 19 19 . . . . L 3 3 3 - - 9 9 - - Geografi 3 2 2 2 2 14 14 . . . . N

R 3 3 3 - 9 9 -

L 5 4 2 3 3 0- 17 14 18 - Matematik N 5 4 3 5 4 4 25 25 . . . . - R 5 4 4 4 6 6 4 7 0 36 27 37 28

L 2 2 2 42 10 10 . . .. - - --

Bufågål med kal-so: å	i L	3a -	2 2 å 2 2 --	- - 3 32 2 0-	3 å - 3 5- 5 10 17 10 17	10 10 11 9 12 10
Fysik	N	33 23		43 39 32 15 15

. . . . -- - R 32° 23 311 43 33 52x6 20 21 21 -

L 39 24 5 5 - - - - - Kemi N 3 3 24 2 2 9 9 . . . . . . -- - - R. 35 24 3 33 3°4 14 15 14 15 -- -

å å

ä3°äå.2<>iä<°°>%<>

R 27 29 28 29 29 28 27 197 197

L 9 8

Antal ämnen Ni 7; 9 10 10 10 10 7 . . -- - 5 9 9

Utkast till timplanel för lyceer. 2. Övningsämneøø.

K l a s s Real- Ä m n e n v " Summa SlêglårfafflAnm. . I II III IV V VI VII sium . 1

L2 2 g.2;ñ.1 g.6;fi.5g.6;f1.5 - -- - - Teckning. N 2 2 246.1 2 2 1 1 g.12;fl.11g.12;11.11 . . . . R 2 2 3.2; 11.1 2 2 2 2 g.14;ñ.13jg.14;ñ.13 Musik 1.5 1.5 1.5 1.5 1.5 I 1.5 1 10 9.5 . . . . . . . . Gymnastik medlek och l idrott 4 4 3 4 4 4 4 27 i 27 . . . . . . . Slöjd 2 2 2 6 i 6 . . . . . . . . - e - - Praktiskt arbete för gossar -- - 53.5% -- - - - 3.5 g.3.5 . . . . . . ; J Hushållsgöromål -1 114m | 11.45 3.4.5 . . . - - - - i L 9.5 9.5g.S;ñ.9g.9.5;ñ.8.5 5.5 5.5 5 i 52.5 52 N 9.5 9.5 10 9.5 7.5 6.5 6 58.5 58 R 9.5 9.5 10 9.5 7.5 7.5 7 5 60.5 60

Anm. 1. Tre morgonlektioner varje dag omfatta 45 minuter, övriga lek-

tioner 40 minuter. 2. En halv dag efter frukostlovet en gång i veckan, i regeln lördag, skall lämnas fri från lektioner och anslås till idrottsövningar, utflykter samt exkursioner; deltagandet i idrottsövningar och utflykter är i klasserna VI och VII frivilligt.

3. De lärjungar å latinlyceet, som önska läsa grekiska, erhålla

undervisning i detta ämne 5 timmar i klass V, 5 timmar i klass VI och 6 timmar i klass VII. Dessa lärjungar deltaga i klass V icke i undervisningen imatematik och åtnjuta undervisning i tyska blott 2 timmar, i klass VI icke i undervisnin-

gen i fysik och åtnjuta undervisning i franska blott 2 timmar

samt i klass VII icke i undervisningen i franska och åtnjuta

undervisning i engelska blott 3 timmar.

4. De lärjungar å reallyceet, önska begagna sig möjlig-

som av

heten till ytterligare specialisering å den naturvetenskapliga

ämnesgruppen, erhålla i klass VI undervisning i biologi 5 tim-

mar i veckan. Dessa lärjungar deltaga iundervisningen i

matematik blott 4 timmar. De lärjungar å lyceum i samma

klass VII, önska begagna sig av möjligheten till ytterli-

som

specialisering å den naturvetenskapliga ämnesgruppen, er-

gare hålla undervisning i biologi 5 timmar i veckan, i fysik 6 tim-

i veckan, i kemi 4 timmar i Veckan. Dessa lärjungar delmar taga i undervisningen i matematik. Anm. 5. Laborationer må, när så befinnes lämpligt, koncentreras å dubbeltimmar. 6. Undervisning i lkörsång meddelas 1 timme vecka under

varannan den åt musik anslagna tiden åt lärjungar i klasserna I-VI. I klass VII är deltagandet i denna undervisning frivilligt.

48-2104052. l.

KAP. XI.

Realexnmen och studentexamen.

Realexamen.

Nuvarande Enligt gällande bestämmelser är prövningen i realskolexamen dels be""“'skriftlig, dels muntlig.

Skriftlig prövning anordnas i modersmålet, tyska, engelska och

matematik. Proven utgöras svensk uppsats över bland flera av en ett givna lättare ämnen, översättning från svenska till tyska, alternativt en reproduktion av en lättare tysk text, översättning från svenska till en engelska, alternativt reproduktion lättare engelsk av en text, samt en provräkning. Proven i modersmålet, ett de främmande språken och av matematik äro obligatoriska, under det att lärjunge, så önskar, icke som behöver deltaga i provet i det andra främmande språket. För rätt att undergå muntlig prövning fordras betyget godkänd för den svenska uppsatsen och ett annat skriftligt Den muntliga prövningen omfattar prov.

minst fyra de läroämnen, äro upptagna å timplanen för av som sjätte

klassen. I vilka ämnen prövning skall äga fastställes skolöverrum, av

styrelsen för varje läroverk.

Ordningen för den muntliga prövningen bestämmes rektor, av som

därjämte tillser, att lärjungarna fördelas i lämpliga

examensgrupper och att varje lärjunge underkastas förhör i samtliga för bestämda examen ämnen. Prövningen må icke för någon lärjunge utsträckas över

fyra

timmar. Lärarna i sjätte klassen förrätta prövningen i de delar av sjätte klassens kurs, bestämmas af eforus eller

som eller inspektor när-

varande examensvittne.

Vid bedömandet den muntliga prövningen skola vitsord avgivas

vederbörande lärare över lärjungarnas insikter i samtliga å timplanen av upptagna läroämnen, och skall därvid hänsyn tagas såväl till den skriftliga prövningen, där sådan i ämnet förekommit, till lärjungens förut

som

och huvudsakligen under sista läsåret ådagalagda insikter. Lärjunge är

berättigad erhålla betyg över godkänd examen, därest han erhållit minst vitsordet godkänd i samtliga å sjätte klassens timplan upptagna läroämnen. Sådant betyg skall också utfärdas för lärjunge, underkänts

som i ett eller högst två läroämnen, såvida minst två tredjedelar av de ibedömandet deltagande lärarna finna honom på grund av hans ståndpunkt i det hela böra i godkännas. Därjämte föreskrives, att vid

examen

bedömande hänsyn icke må tagas till Linderbety/g ifranska eller examens i övningsâimnen.

För realskolexameii vid kommunala och enskilda läroanstalter gälla enahanda stadganden med tillägg nedan omförmälda bestämmelser

av rörande övervakande.

examens

Behovet avgångsexamen å mellanstadiet hade länge med

av en De nu. styrka gjort sig gällande, då 1899 års läroverkskommitté framlade förslagfäfåfálâlsølff

att de fem lägre klasserna av det allmänna läroverket jämte en tillagd om sjätte klass skulle organiseras sexklassig realskola och att denna

som en skolas lärokurs måtte avslutas med under offentlig kontroll ställd och

viss kompetens åtföljd benämnd realskolexamen. I enlighet av examen, med beslut 1904 års riksdag fastställdes i den följande år utfärdade

av läroverksstadgan de bestämmelser för denna examen, som ännu i stort sett lända till efterrättelse. I fråga villkoren för godkännande har

emellertid betydelsefull ändring blivit Vidtagen. Enligt först gällande

en bestämmelser ägde lärjunge, som saknade godkänt vitsord i mer än ett läroämne, icke rätt att erhålla betyg över godkänd I den nya

examen. undervisningsplanen för realskolan, som fastställdes den 2 mars 1906, uppdelades emellertid ämnet naturlära i de tre ämnena biologi, fysik och kemi. Då underbetyg i naturlära enligt de ursprungliga bestämmelserna

icke ovillkorligen hade medfört underkännande, ansågs det

examens billigt, att efter detta ämnes uppdelning i tre särskilda å undervisningsplanen upptagna ämnen villkoren för godkännande i någon mån mildrades,

och genom nådig kungörelse den 1 november 1907 erhöll så stadgandet i fråga sin nuvarande, nyss omförmälda lydelse. detta sammanhang torde ock böra erinras därom, att läroverkskommittén tänkt sig realskolexamen anordnad under strängare konen troll, än vad sedermera blev fallet. Sålunda hade föreslagits, att i ledningen av examen skulle deltaga Kungl. Maj:t förordnade av censorer, vilka skulle hava en vidsträckt befogenhet i fråga godkänom examens nande. Enligt kommitténs förslag skulle lärjunge icke erhålla godkänt betyg, såvida än halva antalet övervarit hans mer censorer, som examen, funne honom på grund bristande insikter eller bristande förståndsav utvcckling böra underkännas. Om lärjunge blivit underkänd, av censor skulle skälen därtill angivas i protokollet. Dessa kommitténs förslag ledde emellertid, såsom nämnts, icke till positivt resultat. ovan Vid den nuvarande läroverksorganisationens genomförande mötte för övrigt hela den ifrågasätta avslutningsexamen på många håll starka gensagor. De då mot förslaget uttalade betänkligheterna hava emellertid i verkligheten antingen icke alls vunnit bekräftelse eller ivarje fall visat sig vara i avsevärd grad öxrerdrivna. Dm Från enstaka håll hava dock alltjämt röster höjts mot lämpligheten ;zuvarande och behovet över huvud realskolexamen. Liksom mot varje orduingmzs av annan brister. har mot denna gjorts gällande, dels examen att rena tillfälligheter ofta kunna väsentligt förrycka resultatet, dels också att den utövade ofören delaktig inverkan på undervisningen i dess helhet, särskilt under det sista skolfiret, som därigenom komme att sakna nödigt lugn. Kritiken har emellertid icke närmast riktat sig mot såsom examen sådan utan särskilt vänt sig mot olika brister i den nuvarande anord-

ningen av lensanmia. I fråga de skriftliga översättningsproven i

om främmande språk har sålunda, såsom redan i annat sammanhang framhållits, från fackmäniieiis sida den uppfattningen med styrka gjorts gällande, att översättning från svenska till ett främmande språk icke stode i god överensstämmelse med språkundervisningens huvudsyfte att bibringa

lärjungarna förmåga och färdighet att förstå det främmande språket i

tal och skrift. De nuvarande bestämmelserna hade lett in denna undervisning på Vägar, till avgjord skada för och verkade förrycsom vore

kande på språkundervisningen i dess helhet. Denna undervisning hade

nämligen mångenstädes kommit att sig efter översättningsprovet

anpassa

och därigenom erhållit ensidigt grammatikalisk inriktning, till förfång

en för studiet det talade och skrivna språket.

Kommissionen har redan vid behandlingen av frågan om avgång från realskolan framhållit, att de klagomål, som särskilt synts kommissionen bea.ktansvärda, framför allt hade sin grund däruti, att de för

godkännande stadgade fordringarna icke i vederbörlig ordning

examens upprätthållits. Det tordle heller kunna bestridas, att förhållandena i detta avseende lämnat åtskilligt övrigt att önska, Särskilt den år

synes 1907 vidtagna ändringen rörande villkoren för den muntliga prövningens godkännande hava i tillämpningen medfört konsekvenser, som knappast varit avsedda. Att, såsom nu är fallet, lärjunge äger möjlighet att

i med underbetyg i tvâ läroämnen och med

bliva godkänd examen

två icke godkända skriftliga och detta utan att hava ådagalagt

prov, grundligare insikter inom andra ämnen, måste givetvis ägnat att

vara ingiva allvarliga betänkligheter, Berörda missförhållanden föranledde på sin tid läroverksöverstyrelsen att i cirkulär den 21 november 1914 erinra samtliga läroanstalter om vikten av att stadgade fordringar måtte strängare upprätthållas, och även vid andra tillfällen har Överstyrelsen funnit sig föranlåten vidtaga åtgärder i riktning. Det är under anförda för-

samma hållanden förklarligt, att realskolexamen i allmänhetens ögon icke kommit att vinna den uppskattning, som vid dess införande varit avsett.

Enligt kommissionens mening torde viktig anledning

en annan till undervärderingen av sagda examen vara att söka däri, att den i stor utsträckning försiggår under sådana former, att erforderlig kontroll saknas. Vid avläggandet realskolexamen vid statens läroanstalter äga

av visserligen eller inspektor samt av vederbörande kommunalstyrelse

eforus

utsedda vittnen, ävensom vid samskola dess styrelse att närvara, men denna anordning utgör i och för sig ingen effektiv garanti för att den i realskol-

godkände lärjungen verkligen inhämtat de fastställda kurserna. examen

Om kommissionen sålunda för sin del icke förnekar, att vissa av

Kommissio-

framställda den nuvarande realskolexamen nensförslag.

de anmärkningarna mot äro

Eøçamen bör befogade, heller att varje pedagogisk synpunkt kan medexamen ur btbehållas. föra olägenheter, är kommissionen likväl övertygad att

om en avgångs-

examen å mellanstadiet är .väl motiverad och har bestämd

en uppgift att fylla såsom garanti för ett vederbörligen uppnått kunskapsresultat.

Såsom redan förut angivits, har kommissionen också föreslagit, att undervisningen i realskolan även framdeles skall avslutas genom en examen, benämnd realexamen. I detta sammanhang torde böra erinras därom, att realexamen normalt skulle komma att avläggas alla skolans lärjungar, av vare sig

de efter genomgången realskola ämna utgå i det praktiska livet eller

de hava för avsikt att fortsätta sina studier å gymnasiet eller vid

högre

facklig läroanstalt. Enligt kommissionens mening torde redan

en dylik

anordning vara ägnad att i sin mån bidraga till att tillförsäkra realexamen ökat värde i allmänhetens ögon.

Av synnerlig vikt är emellertid, att så anordnas, att

examen ovan anmärkta missförhållanden så vitt möjligt undanröjas, och att starkare

garanti skapas för att de fastställda fordringarna för lärjungarnas god-

kännande hållas uppe. Former för Beträffande frågan, under vilka former realexamen skall avläggas, realexamen. anser sig kommissionen böra tillstyrka bibehållande skriftlig och av en en muntlig prövning, båda anordnade på ett i det stora hela med de nuvarande förhållandena överensstämmande sätt. Skriftlig Den skriftliga prövningen har kommissionen funnit böra

begränsas

prövning. till att omfatta allenast tre ämnen. Gemensamt för alla bör

lärjungar

uppställas kravet på författandet svensk uppsats över ett Hera av en av

förelagda ämnen. Vidare bör, såsom i det föregående närmare motiverats,

fordras reproduktion, avseende det första främmande en språket, ävensom en provräkning. Enligt den för realskolan beträffande språkföljden före-

slagna normaltypen skulle alltså skriftliga äga i svenska,

prov rum engelska och matematik; för lärjungar med tyska första språk skulle som

det engelska provet utbytas mot sådant i tyska. För sådana lärjungar

slutligen, som begagnat sig av den förefintliga möjligheten att i fjärde

klassen utbyta ämnet matematik mot ett tredje främmande språk, skulle det matematiska provet ersättas med skriftlig prövning i det andra å un-

dervisningsplanen inträdande främmande språket, enligt normaltypen allt-

så i tyska och enligt de avvikande typerna i respektive engelska eller franska.

Enligt kommissionens mening skulle även i framtiden behörighet

att undergå muntlig examen göras beroende av den skriftliga prövningens

godkännande.

Självklart är, att lärjunge, som erhållit vitsordet godkänd eller därutöver i samtliga skriftliga prov, utan vidare förklaras berättigad att undergå muntlig examen; någon tvekan kan icke heller råda där-

att sådan rätt icke bör tillkomma examinand, godkänts i alleom, som nast en skrivning. I de fall åter, då lärjunge erhållit godkänt betyg i två men underbetyg i det tredje provet, frågan om tillträde till den

synes muntliga examen böra bedömas med hänsyn till det ämne, i vilket exaniinand blivit underkänd. Då graden lärjungens allmänna utveckling

av i väsentlig mån ådagalägges genom det skriftliga provet isvenska, anser kommissionen, i betraktande jämväl av detta ämnes särskilda vikt betydelse för den bildning realskolan att bibringa, att underbetyg

avser för den svenska uppsatsen i allmänhet bör utgöra hinder för undergående muntlig prövning. Om sålunda godkänt betyg för den svenska

av skrivningen måste uppställas såsom regelmässigt villkor för tillträde till muntlig examen, synes emellertid ett eftergivande av detta krav undantagsvis böra kunna ifrågakomma. Kommissionen åsyftar härvid sådana fall, då uppsatsen blivit underkänd på den grund, att lärjunge

uppenbarligen missuppfattat det givna ämnet, eller då uppsatsen på grund av andra särskilda omständigheter beñnnes bestämt missvisande i fråga om ixaminandens förmåga att i skrift behandla det svenska språket. Att under nämnda förhållanden lärjunge skulle alldeles avstängd

en vara från möjligheten att avlägga knappast med billig-

examen, synas vara heten överensstämmande. Uppenbart är å andra sidan ock, att här ifrågavarande, dess bättre ganska sällsynta fall, måste noga prövas med hänsyn till de olika omständigheter, vid bedömandet böra vara avgörande.

som Jämväl det önskvärt, att berörda prövning möjligast likformigt

synes genomföres vid olika läroanstalter. I detta syfte vill kommissionen före-

slå, att lärjunge under angivna omständigheter må kunna av Överstyrel-

sen förklaras berättigad att undergå muntlig prövning, givetvis under

att han blivit fullt godkänd i övriga i

förutsättning, prov.

Vidkommande därefter de båda andra skriftliga bör under-

proven betyg i ettdera dem icke med nödvändighet medföra under-

av examens kännande. Å sidan därvid

ena synes hänsyn böra tagas till lärjunges

förut ådagalagda kunskaper i ämnet i fråga, å andra sidan till

beskaffen-

heten hans övriga skriftliga Kommissionen håller före,

av examensprov.

att lärjunge, som icke erhållit godkänt vitsord för översättningsprovet i

främmande språk eller för provräkningen, bör tillåtas undergå muntlig

prövning, under förutsättning att hans skriftliga arbeten under läsåret i

förevarande ämne genomgående varit goda eller ock att han kan

uppvisa överbetyg i båda de andra skriftliga eller åtminstone i ett-

proven

dera av demf Möjligheten till godkännande i dylika fall dock böra

synes förbindas med det villkoret, att minst två tredjedelar de lärare, för

av vilka examinanden under det sista läsåret åtnjutit undervisning, vid

an-

ställd omröstning med hänsyn till ådagalagda kunskaper i

finnahonom

det hela böra undergå muntlig examen.

Enligt nu gällande bestämmelser användes såsom vitsord över de skriftliga arbetena i realskolexamen ettdera uttrycken godkänd eller

av icke godkänd, under det att lärjungarnas insikter i läro- och övnings-

ämnen bedömas med graderade betyg. Sistnämnda princip bör enligt

kommissionens mening komma till användning i realexamen jämväl vid bedömandet av de skriftliga proven.

Beträffande betygsgivningen i övrigt vill kommissionen emellertid förorda, att examensbetyget upptager allenast ett vitsord för varje ämne med undantag för svenska, varvid beträffande de ämnen, vari skriftliga prov

förekommit, skälig hänsyn bör tagas jämväl till dessa. I svenska böra givas

särskilda vitsord för ämnets skriftliga och muntliga del, och bör på enahanda sätt, sagts, vid förstnämnda vitsord skäligt avseende fästas

som nyss vid det skriftliga provet i realexamen. För underlättande ett sådant

av hänsynstagande böra emellertid de skriftliga proven värdesättas efter ena-

handa grundsatser som kunskaperna i övrigt.

Berörda anordning är sålunda ägnad att möjliggöra ett

mera enhetligt och verklighetstroget bedömande de examinerades allmänna

mognad och kunskapsståndpunkt. Men den kan erhålla praktisk betydelse jämväl ur den synpunkten, att vid den förut omförmälda prövningen av de till gymnasium inträdessökande lärjungarnas studieförutsättningai de skriftliga proven i realexamen skola i viss mån grundläggande.

vara Även med avseende fäst vid detta förhållande det motiverat,

synes att dessa prov överlämnas till vederbörande prövningskollegium med

mera nyanserade omdömen, än den hittillsvarande ordningen medgiver.

Vad den muntliga prövningen i övrigt beträffar, skulle denna, så-

291m:H

förut framhållits, anordnas prövning. som i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser, som i sådant avseende äro givna för realskolexamen. kommissionen anser sålunda, att den muntliga prövningen bör omfatta minst fyra å timplanen för realskolans högsta klass upptagna ämnen.

fråga om den nuvarande realskolexamen fastställer Överstyrelsen för varje läroverk, i vilka ämnen muntligt förhör skall äga Enligt kom-

rum. missionens mening bör i framtiden avgörandet härutinnan tillkomma

av Överstyrelsen särskilt för varje läroverk förordnat ombud, enligt vad

som, här nedan säges, förutsättes såsom examensledare närvara vid realexamen.

Vidkommande den muntliga prövningens och därmed hela

examens godkännande har kommissionen redan i det föregående givit uttryck åt sin åsikt, att villkoren härför böra fastställas med nödig stränghet. Kommissionen har såsom ett missförhållande betecknat den nuvarande möjligheten för examinand att i realskolexamen erhålla godkänt avgångsbetyg med underbetyg i två skriftliga och därjämte icke godkänt vits-

prov ord över insikter i två å timplanen upptagna ämnen. Att sådan möj-

en lighet framdeles icke bör få föreñnnas, kommissionen uppenbart.

anser I den allmänbildning, realexamen vitsordas, inga

som genom synas mera betydande luckor böra få förekomma. För godkänd realexamen vill kommissionen därför såsom allmän regel uppställa krav på minst godkända insikter i samtliga ämnen. Det emellertid väl strängt att alldeles

synes omöjliggöra för en examinand, blivit underkänd i allenast ett läro-

som ämne, att få sin examen godkänd. I sådant fall bör enligt kommissionens mening frågan om godkännande göras beroende den omständig-

av heten, huruvida vederbörande ådagalagda grundligare insikteri

genom andra läroämnen kan sägas z det hela hava förvärvat den allmänbildning,

49-2104052. 1.

realexamen avser att bibringa. Kommissionen föreslår därför, att som för realexamens godkännande måtte gälla följande Villkor: lärjunge,

som erhållit minst betyget godkänd i samtliga å timplanen upptagna läroämnen, skall vara berättigad att erhålla betyg över godkänd realexamen; sådan rätt må jämväl tillkomma lärjunge, blivit underkänd i ett

som läroämne, därest denna brist kompenseras överbetyg i andra läro-

genom ämnen; dock att lärjunge under inga förhållanden får vara underkänd i svenska språkets skriftliga behandling. Kontroll. Beträffande realexamens övervakande har kommissionen redan förut betonat vikten effektiv kontroll. Enligt gällande bestämmelser

av en nu skola, såsom redan framhållits, vid den muntliga prövningen i realskol-

närvara eforus eller inspektor samt minst tre av vederbörande examen kommunalstyrelse utsedda examensvittnen, ävensom vid samskola dess styrelse. Vid de allmänna läroverken ledes rektor, och 110-

examen av

tillkommer också att bestämma ordningen för den muntliga prövnom ningen. I stadgan för kommunala mellanskolor åter föreskrives, att

exa-

skall övervakas och ledas någon medlem av Överstyrelsen eller men av ett Överstyrelsen för varje gång förordnat ombud. Denna anordning,

tillämpas också vid de enskilda läroanstalterna, har visat sig vara som till bestämt och torde i icke ringa grad hava bidragit till det för-

gagn hållandevis goda resultat, i fråga realskolexamen i regeln vun-

som om nits vid sagda läroanstalter. Kommissionen sig därför böra förorda,

anser att ombudsinstitutionen utvidgas och utsträckes till att i framtiden omfatta samtliga läroanstalter, där realexamen kommer att avläggas. Enligt kommissionens mening bör ombudet också erhålla något större befogenhet, än vad gäller beträffande ombuden vid senast berörda läroan-

nu stalter. Sålunda ombudet lämpligen böra äga att jämväl fastställa

synes ämnen för det muntliga förhöret, jämte det att han har att leda och i övrigt övervaka Vägande skäl torde dock tala för att

examen. frågan godkännande eller underkännande liksom nu för-

om examens behålles vederbörande lärares avgörande. Givetvis bör emellertid ombudet tillerkännas befogenhet att-till protokollet göra det uttalande i ena eller andra riktningen, vartill förhållandena vid kunna giva an-

examen ledning. Redan enligt nuvarande bestämmelser lära hinder för ett dy-

likt uttalande icke förefinnas, även i regeln ombudet torde hava in-

om skränkt sig till att i den berättelse, han varit skyldig avgiva till skolöverstyrelsen, i mer allmänna ordalag redogöra för sina erfarenheter

fråga om examen och uttala sin uppfattning om lärjungarnas kunskaps-

nivå och dylikt. Då det emellertid icke torde utan betydelse, att

vara förenämnda befogenhet uttryckligen fastslås, vill kommissionen föreslå, att föreskrift i sådan riktning må komma att ingå bland bestämmel-

en serna för realexamen.

Om sålunda kommissionen icke funnit lämpligt, att ombudet

erhåller inflytande på examens godkännande, synas förhållandena i berörda avseende gestalta sig väsentligen annorlunda, då ledamot av Överstyrelsen fungerar såsom examensledare. Åtskilliga omständigheter kunna anföras till förmån för att examensledaren i detta fall utrustas med vid-

en sträcktare makt. Till Överstyrelsen ingivas från samtliga läroanstalter examinandernas skriftliga för granskning, dit inkomma också

prov ombudens berättelser och redogörelser över liksom vederbörliga be-

examen,

tygsuppgifter. Såväl härigenom sin inspektionsverksamhet

som genom erhålla överstyrelsens medlemmar vidsträckt överblick över

en examensresultatet och kunskapsnivån vid rikets olika läroansta.lter. Överstyrelsens medlemmar besitta sålunda förutsättningar för ett enhetligt bedömande av examinandernas prestationer och dessas förhållande till de bedömande lärarnas vitsord, till vilka förutsättningar övriga ombud i regeln

icke äga någon motsvarighet. En eventuell censorsbefogenhet synes

emellertid lämpligen böra begränsas till sådana fall, där vederbörande lärare uppenbarligen visat en överdriven mildhet vid godkännandet av examinandens kunskaper, medan däremot det motsatta förhållandet, vil-

ket bland annat på grund omfattning undandrager sig ett

av examens fullt säkert bedömande, icke böra falla inom området för berörda

synes

censorsbefogenhet.

Vad slutligen angår lärjungar från enskild undervisning, förutsätter

Lärjungmkommissionen, att examen för dessa anordnas på i huvudsak enahandafrjgdåføfäld sätt för närvarande med de förändringar, föranledas kom- nina

som som av missionens i det föregående framställda förslag.

Studentexamen.

Enligt nu gällande bestämmelser är studentexamen uppdelad i Nuvarande v en skriftlig och en muntlig prövning. Skriftlig Den skriftliga prövningen omfattar å samtliga gymnasielinjer

en prövning. svensk Å

uppsats över ett bland Hera uppgivna ämnen. Zatiøzliøøjcn förekommer därjämte för samtliga lärjungar ett översättnings-prov från latin till svenska och ett översättningsprov från svenska till tyska, alternativt en på tyska författad uppsats över ett bland flera uppgivna lättare äm-

vartill för de lärjungar, icke deltaga i undervisningen i nen, som grekiska, även kommer ett matematiskt arbete. Å realløiøtieiøz motsva-

utgöra rande prov en översättning från svenska till engelska, alternativt på

en engelska författad uppsats över ett bland flera uppgivna lättare ämnen,

översättning från svenska till tyska, alternativt på tyska författad en en uppsats över ett bland flera uppgivna lättare ämnen, ett matematiskt och

ett fysikaliskt arbete.

Lärjunge skall å den bildningslinje, hans deltaga i

examen avser, minst tre av de för vederbörande gymnasium angivna skriftliga prov men äger utbyta å realgymnasiet det skriftliga provet i tyska eller engelska emot motsvarande prov i franska samt å latingymnasiet provet i tyska emot motsvarande i engelska eller franska.

prov

För rätt att undergå muntlig prövning kräves minst vitsordet godkänd för den svenska uppsatsen och två andra skriftliga prov, varvid dock tillika gäller, att lärjunge å realgymnasiet, som varken i matematik eller i fysik avlagt godkänt skriftligt samt lärjunge, deltagit i

prov, som endast tre skriftliga och därvid erhållit minst vitsordet godkänd

prov för den svenska uppsatsen och ett av de båda andra, må undergå muntlig prövning endast för det fall, att två tredjedelar av de lärare, som under sista terminen undervisat honom i de till den muntliga prövningen hörande ämnen, anse sådant böra medgivas. Muntlig I den muntliga prövningen är lärjunge skyldig att underkasta sig Nollning förhör i kristendom och modersmålet samt i minst åtta övriga läro-

av ämnen, som finnas upptagna å vederbörande bildningslinjes timplan för

fjärde ringen, eller i sju dessa ämnen, såvida de två återstående läroav ämnena upptaga tillsammans mera än sex veckotimmar. Ordningen för den muntliga prövningen bestämmes vederböav rande censorer i samråd med rektor. Prövningen må icke för någon lärjunge utsträckas utöver en dag, heller utöver sex timmar. Den bör omfatta minst sju av de å vederbörande fjärde rings timplan upptagna läroämnen, som av censorerna för varje läroverk fastställas, samt huvudsakligen hava till föremål de i gymnasiets två högsta ringar genomgångna lärostycken. Lärarna i fjärde ringen verkställa prövningen inom den del av ämnet, som censor bestämmer, med rätt dock för censor att själv övertaga prövningen, därest han så finner lämpligt. Härvid gäller emellertid jämlikt instruktionen för den 22 april 1910, censorerna att censor i sådant fall skall, oavsett han övertagit prövningen från om dess början eller låtit vederbörande lärare påbörja densamma, därmed fortsätta, till dess prövningen i ämnet blivit i fråga enskild lärjunge om eller viss examensgrupp avslutad. Vad angår bedömandet den muntliga prövningen, skola vitsord av i de olika ämnena avgivas av vederbörande lärare med hänsyn tagen såväl till den skriftliga prövningen, när sådan i ämnet förekommit, som till lärjungens förut och huvudsakligen under de båda sista läsåren ådagalagda kunskaper. Examen godkännes, därest lärjungen erhållit minst vitsordet godkänd i minst tio de å timplanen för vederbörande av bildningslinjes högsta ring upptagna läroämnen eller i nio av dessa ämnen, om de båda återstående läroämnena å timplanen tillsammans upptaga mer än sex veckotimmar. Dock äga censorerna rätt att underkänna examinanden på grund bristande insikter och mogenhet, för av så vitt mera än halva antalet finner sådant böra ske. censorer Därjämte föreskrives, att lärjunge, förklarats berättigad att som undergå muntlig prövning icke undergått sådan eller blivit undermen känd, nästföljande termin må avlägga med tillgodoräknande examen av

de skriftliga

proven. Mot den nuvarande studentexamen hava åtskilliga anmärkningar Amnøirkblivit framställda. Sålunda har från vissa håll och ningar mot

gjorts gällande

- len nuvaliknande anmärkningar torde, såsom redan erinrats, få drabba rande 0rdanses ningen.

varje form av examensprövning att studentexamen utövar en oför-

delaktig inverkan på undervisningen å gymnasiet, särskilt under de

sista skolåren, som erhölle en starkt framträdande prägel av exa-

mensjäkt och detaljerat minnesplugg, till skada för verkligt fördjupade

och allvarliga studier. Vidare har man framhållit, att de allmänna be-

tingelser, varunder prövningen, särskilt den skriftliga, försigginge, vore

så avvikande från normala förhållanden, att prövningens resultat icke bleve tillräckligt vägledande. Tillika har anförts, att studentexamen i dess nuvarande form innebure ett misstroende mot arbetet på gymnasiet,

ägnat att verka nedstämmande på arbetslusten hos gymnasiets som vore lärare.

Även från deras sida., icke och för sig vilja frånkänna stu-

som

dentexamen existensberättigande, hava mot den nuvarande anordningen

därav flera vägande anmärkningar framkommit. Beträffande den skriftliga prövningen har kritiken riktat sig företrädesvis emot den svenska uppsatsen samt proven i främmande språk. Det har sålunda gjorts gällande, att det svenska uppsatsprovet, såsom det för närvarande anordnas,

i många fall icke bleve något egentligt modersmålsprov, där lärjungar-

nas förmåga att skriftligen behandla språket komme till uttryck, utan

snarare ett fackprov, som möjliggjorde för den med vederbörliga fackliga

insikter utrustade att utan större förmåga att behandla svenska språket i skrift ändock erhålla tillfredsställande vitsord. Från detta håll hava med hänsyn härtill krav blivit framställda på sådan omläggning av

nu ifrågavarande prov, att det verkligen möjliggör en riktig värdesättning av de olika lärjungarnas förmåga beträffande skriftlig behandling

av svenska språket.

Vad åter angår de skriftliga i främmande språk, hava emot

proven dem från fackmännens sida riktats i det hela samma anmärkningar, som ovan i sammanhang med realskolexamen blivit Omnämnda, nämligen att översättning från svenska till ett främmande språk icke stode i önskvärd

samklang med språkundervisningens huvudsyfte utan verkat förryckande

på denna undervisning, därigenom i många fall erhållit alltför

som en utpräglat grammatisk läggning. Mot det nu möjliga alternativet med uppsats över förelagt ämne å främmande språk har likaledes anmärkts,

att dylika uppgifter ur flera synpunkter vore mindre lämpliga, bland annat på grund lärjungarnas alltför ringa förmåga att behärska de

av främmande språkens fraseologi.

Slutligen har såsom allmän anmärkning mot sättet för de skrift-

en liga provens bedömande framhållits, att alltför ringa hänsyn därvid tages till lärjungarnas under de föregående skolåren ådagalagda studieresultat.

Vad därefter beträffar den muntliga prövningen, har kritiken drabbat anordningarna i deras helhet, i främsta rummet det stora antalet

av de ämnen, vari lärjungarna skola vara beredda att underkasta sig förhör under loppet av sex timmar under en enda dag. Det vore i och för sig

orimlig fordran att vid ett examenstillfälle kräva ingående och en solida kunskaper i ända till 11 ämnen. Därtill komme, att den tid,

som stode till buds för prövningen varje särskild lärjunge, så kort,

av vore att det låge helt utanför möjligheternas område att bereda honom tillfälle att på ett tillfredsställande sätt ådagalägga sitt kunskapsmått. Följden bleve med nödvändighet, att examen idess nuvarande skick utgjorde

prövning i mångveteri och plugg, vars utfallande icke kunde säen

gas vara någon tillförlitlig mätare på gymnasiestudiernas verkliga re-

sultat. Till denna sakernas mindre tillfredsställande ordning ansågs jämväl i sin mån den omständigheten bidraga, att de i sista hand avgörande, censorerna, alltid företrädde de i examen förekommande ämnena och ofta saknade den ingående erfarenhet på elementarundervisningens område, betydelsefull förutsättning för ett rätt värdesättande

som vore en av skolans arbete.

Till avhjälpande av nu i korthet berörda brister i anordningen av den muntliga studentexamen hava olika reformförslag framkommit. Särskilt torde i detta sammanhang förtjäna erinras därom, att för

man, åstadkommande av större effektivitet i kontrollen av lärjungarnas inhämtade kunskaper, ifrågasatt den muntliga ersättande med skrift-

examens liga uppsatser i de skilda fackämnena, avsedda att behandla olika, lär-

jungarna förelagda uppgifter. Jämväl har påyrkats hela examens utby-

tande mot avgångsbetyg, upptagande vitsord i de särskilda ämnena, givna av vederbörande lärare.

Kommis- Vid behandling av föreliggande fråga har inom kommissionen

nu sionens full enighet varit rådande därom, att åtskilliga de framkomna, i det förs/ag. av Eramen föregående i korthet berörda anmärkningarna mot den nuvarande stuallt/Vinci önski-Xird. dentexamen måste anses befogade. Kommissionen har emellertid också känt sig övertygad därom, att botemedlet icke med fördel kan sökas i ett avskaffande av airslutningsexamen vid avgången från gymnasiet.

en Ingen meningsskiljaktighet har sålunda förefunnits rörande nödvändigheten av en särskild examensprövning. Det har nämligen synts oundgängligt, att full säkerhet vinnes för att kunskaperna hos de från läroverken utexaminerade lärjungarna hållas så att de sjunka under

uppe,

bestämd miniminivå. För tillgodoseendet detta i och för sig fullt en av berättigade krav torde ingen annan praktiskt användbar väg stå att finna än en vederbörligen kontrollerad Därest densamma avskaffades,

examen. föreligger grundad anledning befara, att krav skola på införandet

resas av särskilda inträdesexamina vid de universitet och högskolor, där studenterna gå att fullfölja sin utbildning. Förbises får heller, att den kontrollerade studentexamen äger obestridligt existensberättigande jämväl såsom garanti för ett fullt objektivt bedömande.

Emellertid synes det kommissionen angeläget, att den ifrågavarande examen anordnas under sådana former, att den på ett fullt effektivt sätt ådagalägger, att lärjungarna blott inhämtat de kunskaper,

som gymnasiet avser att meddela, utan samtidigt också förvärvat den allmänna mognad i omdömet och den förmåga självständigt arbete,

av mera som är en betydelsefull förutsättning för ett framgångsrikt fullföljande den

av utbildning, gymnasiestudierna hava till syfte att grundlägga.

som Ermnens Vad angår de allmänna former, under vilka studentexamen skall mord: ing. avläggas, har kommissionen, saknat anledning förorda ovanberörda

som anordning med uteslutande skriftliga funnit sig böra föreslå bibe-

prov, hållande av en skriftlig och muntlig prövning, båda likvisst anordnade

en på ett från de nuvarande förhållandena i Hera betydelsefulla avseenden avvikande sätt, varigenom förhandenvarande brister i görligaste mån

nu undanröjas. Skriftlig I fråga om den skriftliga prövningen bör efter kommissionens

meprövning. ning gälla, dels att antalet å samtliga linjer blir lika, dels att

prov prov

endast ifrågakommer i sådana ämnen, äro att uppfatta såsom huvud-

som proven, m ämnen å respektive linjer. Med hänsyn härtill det kommissionen demlçââfüka

synes lämpligt, att den skriftliga prövningen omfattar tre ämnen.

För lärjungar från samtliga gymnasielinjeir bör uppställas kravet på författande svensk uppsats över ett fiera förelagda ämnen.

av en av Å latingymnasiets huvudlinje bör härtill komma dels översättning från

en latin till svenska, dels en översättning från tyska till svenska. I stället för sistnämnda prov bör å den differentierade linjen komma ett översättningsprov från grekiska till svenska. Motsvarande prov å det nyspråkliga gymnasiet böra utgöras av översättningar till svenska över förelagd

text från de båda språk, å gymnasiets timplan ingå i tredje ringen:

som sålunda franska samt ettdera av tyska eller engelska språken, vartill, så-

redan framhållits, skulle komma ett översättningsprov från svenska till som något sistnämnda språk med text ungefär samma innehåll som över-

av av sättningen från det främmande språket. Beträffande proven i främmande levande språk å såväl latingymnasiet som nyspråkliga gymnasiet synes emellertid alltjämt böra gälla, att examinanderna må äga rätt att utbyta det normala provet mot motsvarande i annat å gymnasiet studerat

prov främmande Å böra förutom den svenska

språk. realgymnasiets huvudlinje

uppsatsen förekomma ett matematiskt och ett fysikaliskt arbete. Med hänsyn därtill, att å sistnämnda gymnasiums differentierade linje undervisning i ämnet matematik icke alls förekommer i högsta ringen och i den näst högsta endast i begränsad omfattning, har det synts kommissionen olämpligt att denna linjes lärjungar kräva skriftligt prov i

av matematik. Då emellertid ämnet kemi å sagda linje erhållit en starkare ställning än å huvudlinjen och då ämnets karaktär, efter vad utrönt blivit, gör detsamma väl ägnat för avläggande skriftligt har kom-

av prov, missionen ansett sig såsom en lämplig ersättning för det matematiska arbetet böra föreslå ett skriftligt prov i ämnet kemi för lärjungarna å linjen i fråga.

Om kommissionen sålunda i princip funnit fullgiltig anledning

proven föreligga att fasthålla vid den skriftliga prövningen i studentexamen, karaktär har kommissionen likväl, såsom redan erinrats, ansett den nuvarande

anordningen sagda prövning i fiera viktiga avseenden påkalla en

50-210409. 1.

revision. Utgångspunkten för ifrågavarande revision torde böra att vara, de båda olika delarna av examen sättas i nära samband å sidan ena med varandra, å den andra med den föregående undervisningen, dess medel och mål." Härvid böra i främsta rummet undervisningens berättigade intressen vida bättre än hittills tillvaratagas. Jämsides härmed bör eftersträvas högre grad effektivitet, än för närvarande kan en av som uppnås, på samma gång som kravet på behörigt tillgodoseende av examinandernas goda rätt att under mera naturliga former bliva i tillfälle att redovisa för sin kunskapsståndpunkt icke får eftergivas. I enlighet med denna kommissionens uppfattning bör den skriftliga prövningen närmare förbindas med den muntliga, så att examens båda sidor komma att utfylla och i viss mån kompensera varandra och såmedelst giva möjligast sanna och fullständiga bild examinandens kunav skapsnivå och allmänna mognad. Tillika bör i enahanda syfte prövningen till sin yttre anordning erhålla en gestaltning, som förebygger, att examinanden försättes i en situation, som alltför mycket strider mot de allmänna psykologiska förutsättningarna för ett produktivt andligt arbete eller låter de tillfälligheterna i alltför hög grad spela in. som rena Ett närmare samband mellan å ena sidan den skriftliga och den muntliga prövningen, å andra sidan mellan examen och det föregående skolarbetet kan åvägabringas därigenom, att skälig hänsyn tages till antydda omständigheter jämväl vid bedömandet av examensproven. Detta mål torde kunna vinnas på så sätt, att visserligen liksom hittills examinandernas skriftliga arbeten värdesättas med graderade betyg och att ett godkännande i den skriftliga prövningen, enligt nedan närmare utvecklade grunder, utgör förutsättningen för att den muntliga prövningen skall komma till stånd, men att särskilda vitsord rörande resultatet av förstnämnda prövning i främmande språk, matematik, fysik eller kemi icke meddelas i det över studentexamen avgivna betyget. Vad däremot svenskan beträffar, på grund detta ämnes särställning skilda synes av

vitsord i studentbetyget böra avgivas över lärjungarnas förmåga

skriftlig framställning och deras i ämnet för övrigt ådagalagda insikter.

Vid bestämmande förstnämnda betyg bör givetvis hänsyn närmast av tagas till det skriftliga examensprovet, torde därvid i motsats mot men

rådande ordning böra gälla, att till grund för omdömet i fråga skola nu läggas jämväl vederbörande lärjunges å lärorummet utarbetade svenska uppsatser under det sista skolåret. En sådan anordning förutsätter emellertid å sidan, att ifrågavarande skrivningar äga under betryg-

ena rum gande garantier för arbetets fullt självständiga utförande, å den andra att bedömandet försiggår under i huvudsak likartade förhållanden beträffande medbedömarskap, i studentprövningen är fallet.

som

Vidare vill kommissionen jämväl i detta sammanhang betona vikten

att de skriftliga såväl i svenska i främmande språk anav proven som ordnas under sådana former, att de stå i överensstämmelse med de för undervisningen i vederbörande ämnen angivna mål och de därå anlagda

allmänna synpunkter.

Ämnena för det svenska uppsatsprovet böra sålunda efter kommis-

Svenska upp-

satspmvel sionens mening icke väljas och icke bedömas så, att uppsatsen

proven

lärare och lärjungar betraktas i främsta rummet såsom ett prov på av examinandens fackkunskaper i ett visst ämne eller på hans förmåga att för tillfället i minnet uppsamla och bevara ett större eller mindre kvantum detaljer inom ett visst ämnesområde. Ej heller böra ämnena väljas på sådant sätt, att den föregående undervisningen, framför allt isådana läroämnen, där faran för ett ensidigt minnesvetande ligger nära till hands, historia, kyrkohistoria och litteraturhistoria, därigenom tvingas

ex. in på banor, i stället för att leda till kunskapernas mognad och

som, konsolidering, in i sista skolminuten föra till ett splittrande och nervöst jåiktande efter detaljerat minnesplock.

Vid ämnesvalet likaledes böra sorgfälligt undvikas, att det

synes erfarenhets- eller kunskapsmaterial, varpå uppsatsen skall bygga, innesluter redan i det hela tillrättalagd disposition, ett uppsamlat före-

en ställningsinnehåll ett givet ordförråd. Och slutligen bör man und-

er vika ämnen sådan beskaffenhet, att det sakliga innehållet nödgar till

av ett ymnigt användande rent tekniska termer eller specifikt veten-

av skapliga uttryckssätt, varigenom uppsatsens språkliga dräkt blir så tunn, att provet icke utgör ett verkligt uttryck för examinandens allmänna förmåga att behandla modersmålet i skrift. Å andra sidan böra heller sådana ämnen förekomma, att bristen på sakligt objektivt innehåll eller

en alltför vag och allmän formulering inbjuder

till prat

eller tomma fraser och Hoskler.

Vid valet av ämnen för det svenska uppsatsprovet böra efter kommissionens mening följande allmänna synpunkter vägledande. Uppvara satsen bör vara ett på examinandens förmåga att moget och självprov ständigt sammanställa och ordna sina föreställningar inom ett visst område samt att giva korrekt och Vårdad språklig klädnad åt sitt föreställen ningsinnehåll. Examinanden bör sålunda sättas i tillfälle att på gång en

lägga i dagen sin förmåga självständig komposition, följdriktigt

av av tänkande och korrekt språkbehandling. För möjliggörande härav böra av ämnena väljas inom områden, där examinanden kan förutsättas äga sådana erfarenheter och kunskaper, att l1a11 besitter ett både lätt

tillgâing-

ligt och tillräckligt material för sin föreställnings-, fantasi- och tankeverksamhet och ett material, vilket tillika från examinandens sida på-

kallar självständig behandling såväl i fråga idéalstring, kombination

on1

och omdöme som i fråga o1n skapande språklig förmåga skriftlig fram-

av ställning. Ämnena böra denna anledning, enligt kommissionens av förmenande, väljas så, att de till examinanderna mindre rikta fråga: hur en mycket vet du 0111, vad kan du berätta 0111, vad minns du om än en fråga: vad tänker du om, vad tror du 0111, vilka intryck har du av, varpå kan det bero att, vad kan vänta av, hur kommer till man man det och det påståendeti, vad innebär det påståendet eller det eller det

rönet Uppsatsen bör med andra ord anläggas mindre berättelse son1 en eller en redogörelse för ett visst inlärt händelseförlopp, kombination en av flera sådana eller skildring någon enstaka företeelse historien, av ur naturvetenskapen eller tekniken person eller sak, än imdersöksom en ning av en viss företeelse eller vissa komplexer företeelser livet,

av ur

litteraturen, naturen, ett motiv till litterär idéproduktion och dylikt.. Med dessa utgångspunkter har kommissionen funnit sig böra förorda, att ett större utrymme beredes, såväl vid undervisningen vid so111 prövningen, åt uppsatser över sådana ämnen, leda till ett detaljesom av

rade minneskunskaper obundet författarskap analyserande,

mera av undersökande, självständigt refererande eller dömande art. I de fall, då

ämnen anses böra givas, vilka för tillfredsställande behandling föruten

sätta förhandenvaron detaljerade kunskaper inom ett visst av mera

råde, det ändamålsenligt, att kunskapsmaterialet på lämpligt sätt

synes tillrättalägges, genom tillhandahållande av litteratur eller genom ex.

sakliga promemorior.

Det är kommissionens förhoppning, att ett i enlighet med ovan angivna allmänna grundsatser valt uppsatsprov, bedömt i anslutning till de här framställda Synpunkterna, skall visa sig ägnat att undanröja de

betänkligheter, anförts mot ifrågavarande del av studentprövningen.

som Vad därefter vidkommer de skriftliga proven i främmande levandeflfgåâlliexfåâg; språk, har kommissionen redan i det föregående angivit, att den nuvarande språk-

anordningen jämväl beträffande dem påkallar genomgripande revision.

en Såsom erinrats, innebär kommissionens förslag i nu berörda avseovan

ende principiell omläggning av översättningsproven. Från att allt

hittills hava utgjort översättningar förelagd svensk text till något

av en de främmande språken skulle i fråga enligt kommissionens av proven förslag utgöras översättning från de främmande språken till svenska, av

å det nyspråkliga gymnasiet i ett fall kombinerad med ett översättnings-

från svenska till det främmande språket. De skäl, som ligga till prov grund för förslaget, hava närmare utvecklats i sammanhang med redogörelsen för de allmänna grundsatserna för språkundervisningen å skolans skilda stadier. I samma stund som nya mål blivit uppställda för ifrågavarande undervisning å gymnasiet, har det givetvis framstått som ett oavvisligt önskemål att bringa jämväl examensprövningen att har-

moniera med undervisningens allmänna syftning. En åtgärd i denna

riktning är också i själva verket konsekvent tillämpning de grunden av principer för examensprövningens anordnande, vilka i det föregående utvecklats. Kommissionen är ock förvissad därom, att sistberörda förslag skall visa sig kunna på gång undanröja de överklagade missförhålen landena hos. denna sida prövningen och medverka till ett fruktav mera

bringande resultat språkundervisningen än det, som under hittills rå-

av dande förhållanden stått att uppnå. i

Vad slutligen angår önskemålet åvägabringande närmare

om av Villkor för skriftliga samband mellan studentexamens båda delar, har kommissionen ifunnitden prövningens detsamma kunna förutom de i det föregående berörda g°dk“““d°

tillgodoses, genom

åtgärder, jämväl därigenom, att det slutgiltiga avgörandet det skrift-

av liga provets värde i Vissa tveksamma fall försiggår i samband med den muntliga prövningens bedömande. Ett sådant tillvägagångssätt förutsätter emellertid, vad som likvisst även andra synpunkter i hög

ur synes

grad önskvärt, att åt censorsmyndigheten inrymmes befogenhet att ingå

i prövning även av den skriftliga examen. En förändring i denna riktning vill kommissionen i det följande förorda.

Såsom ovan erinrats, skall även i framtiden behörigheten att

undergå muntlig examen vara beroende av den skriftliga prövningens godkännande.

Vad angår de krav, som för sådan behörighet böra ställas på de skriftliga proven, synes det uppenbart, att lärjunge, för samtliga

som prov erhållit vitsordet godkänd eller därutöver, utan vidare bör be-

vara rättigad att undergå muntlig prövning. Ingen tvekan lärer vidare kunna råda därom, att, därest sådant vitsord icke erhållits för än ett

mer av proven, sådan rätt icke bör tillkomma lärjungen. I de fall däremot, då examinand erhållit vitsordet godkänd eller därutöver för endast två

av proven, torde böra erinras att kommissionen ansett frågan till-

om om träde till den muntliga prövningen i realexamen under sådana omständigheter böra bedömas med hänsyn tagen till det ämne, i vilket godkänt betyg icke erhållits. I det hela synpunkter böra anläggas

synas samma i fråga om rätten att undergå muntlig studentexamen. Kommissionen håller sålunda före, att underbetyg för den skriftliga prövningen i svenska på grund av den särskilda vikt och betydelse, måste tillmätas

som detta ämne, i regeln bör utgöra hinder för admittering till muntlig

examen. Endast under förutsättning, att lärjunge blivit underkänd till följd av uppenbar missuppfattning av ämnet eller att hans arbetsresultat beträffande svensk skrivning under läsåret giver vid handen, att provet tydligen är missvisande för hans allmänna ståndpunkt härutinnan,

synes undantag från denna regel böra kunna förekomma. Med hänsyn därtill, att även den skriftliga prövningen föreslås böra ingå i di-

censorernas rekta befogenhetsområde, torde bedömandet i här föreliggande fall utan olägenhet kunna påvila vederbörande lärare. Efter kommissionens åsikt bör sålunda under angivna förhållanden lärjunges rätt att undergå munt-

göras beroende att minst två tredjedelar de lärare, för

lig prövning av av

vilka han under läsåret åtnjutit undervisning, finna sådan böra medgivas

Vidkommande åter underbetyg i endera de övriga examenshonom. av skrivningarna vill kommissionen föreslå, att lärjunge, i någon av

som

icke erhållit godkänt vitsord, må, när minst två tredjedelar avvederdessa hörande lärare sådant böra ske, undergå muntlig prövning, därest

anse hans skriftliga arbeten i ämne under läsåret eller ock hans andra

samma skriftliga sin beskaffenhet skäligen kunna anses upp-

examensprov genom

väga ifrågavarande brist.

Den i det föregående utförligt berörda omorganisationen av gym- Muntlig

prövning. nasiet nödvändiggör i och för sig vissa förändringar i sättet för den

Allmänna muntliga studentprövningens verkställande. Vid sagda omorganisation synpunkter.

har bland annat den grundsatsen varit vägledande, att gymnasiestudierna

under näst sista och alldeles särskilt under sista läsåret böra koncentre-

kring ett mindre antal ämnen. Enligt kommissionens i det föreras

framställda förslag uppgår sagda antal under sista läsåret till

gående

I likhet med vad hittills undantagslöst skett, böra sådana äm-

som

vilkas studium bragts till avslutning före uppflyttningen i högsta nen, gymnasieringen, icke bliva föremål för särskild prövning i studentexamen. Den omständigheten, att antalet sådana på ett tidigare skolstadium

av avslutade läroämnen med den föreslagna organisationen blir större än för närvarande, har icke synts kommissionen utgöra skäl för att i detta avseende påkalla ordning. Huvudsyftet med ämneskoncentra-

en annan tionen skulle eljest löpa fara att i väsentliga avseenden förfelas. Det torde emellertid få utan vidare klart, mindre att studentbetyget

anses bör upptaga vitsord i samtliga å vederbörande gymnasielinje förekommande läroämnen, än även att ifrågavarande vitsord för tidigare avslutade ämnen böra utgöras de senast erhållna terminsbetygen.

På grund det sagda bör sålunda muntlig prövning kunna

av nyss ifrågakomma allenast i de sju ämnen, under sista året varit föremål

som för studier å vederbörande gymnasielinje.

För närvarande omfattar emellertid såsom framgår av den

examen,

lämnade redogörelsen härutinnan, i regeln icke alla utan endast ovan

en del av högsta ringens läroämnen. Kommissionen har ansett, att icke heller i framtiden den muntliga prövningen, den skall kunna anord-

om nas på ett mera rationellt sätt, lämpligen bör omfatta samtliga sju ämnen. har funnit sig böra utgå från att den muntliga

Kommissionen

prövningen så till vida bör göras effektiv, att examinanderna böra

mera sättas i tillfälle att i sammanhängande

examen genom mera redogörelser eller genom demonstrationer och experiment ådagalägga sina kunskaper och sin mognad. En ofrånkomlig förutsättning för dylik omläggning

en av prövningen är emellertid, att en utsträckt tid står till förfogande för densamma. Att på halv eller tre kvarts timme kunna tillfredsstäl-

en lande bedöma omfattningen och grundligheten 4 till 6 examinanders

av kunskapsmått och mogcnhet, vilkas studier förut icke varit i till-

man fälle att följa, lärer i regeln få betecknas såsom orimlighet. De

en anmärkningar, som i detta avseende blivit framställda- emot sättet för den muntliga studentexamens förrättande, torde få fullt befogade.

anses

Enligt kommissionens åsikt kräver ett säkert avgörande

av en examinands kunskapsståndpunkt, att vid prövningen i varje ämne längre

en tid, än vad hittills varit fallet, står till förfogande. Att emellertid i sådant avseende nu i detalj fastställa vissa regler mindre lämpligt,

synes då härvidlag hänsyn givetvis måste tagas såväl till de särskilda ämnenas olika behov till lärjungarnas tidigare betyg vitsordade insikter.

som genom Kommissionen vill därför endast föreslå, att vid examinationen i Varje ämne må i genomsnitt beräknas minst kvart för varje examinand,

en varvid det torde lämpligt, att examinanderna sammanföras ismärre

vara grupper. Endast en prövning med dessa yttre förutsättningar kan förväntas skänka önskvärd säkerhet åt omdömet examinandens kunska-

om per och allmänna mognad. Därest prövningen skulle omfatta samtliga å högsta ringens timplan upptagna ämnen, torde det med antydda

nyss anordning kunna bliva nödvändigt att för varje examinand utsträcka densamma utöver mer än en dag. En utsträckning tiden för den munt-

av liga prövningen över väsentligt längre tidrymd än för närvarande

en skulle emellertid, då kommissionen, såsom redan antytts, fasthåller vid kravet på vid studentexamen, otvivelaktigt medföra allvarliga

censorer praktiska olägenheter. Vid det förhållandet, att några tvingande sakliga

skäl icke synts föreligga för att i berörda avseende frångå hittills tilllämpad ordning, har kommissionen funnit prövningen kunna inskränkas till ett mindre antal ämnen, i regeln 4. För särskilda fall dock

synes möjlighet böra föreligga för en utsträckning antalet i ingåen-

av examen de ämnen. Efter kommissionens mening böra sålunda vederbörande

censorer äga att vid särskild anledning påkalla prövning iäven ett femte ämne, såsom när examinand icke erhållit godkänt vitsord i samtliga skriftliga prov eller föregående terminer visat eller mindre till-

svaga fredsställande insikter.

Vid fastställandet de ämnen, vari förhör skulle förekomma,

vissa bestämda grundsatser böra tillämpas. Sålunda torde det synas få anses önskvärt, att huvudämnena å de olika linjerna alltid ifrågakomma till muntlig prövning. Kommissionen även lämpligt, att

anser svenska obligatoriskt ingår i examen å någon linje, och föreslår, att detta

sker å det nyspråkliga gymnasiet, vars mera på allmänbildningen syf-

tande läggning väl motiverar, att detta ämne här tillerkännes en

mera central ställning. Å latingymnasiets huvudlinje skulle latin och främ-

ett mande levande språk, å dess differentierade linje latin och grekiska, å det nyspråkliga gymnasiet svenska och ett främmande levande språk, å realgymnasiets huvudlinje matematik samt fysik eller kemi och å dess differentierade linje biologi samt fysik eller kemi obligatoriskt göras till föremål för muntlig prövning.

Valet mellan här berörda alternativa ämnen liksom fastställandet

av examens båda övriga ämnen bör ankomma på Dock måste vid

censorerna. valet av examensämnen även hänsyn tagas till fordran, att examensprovet skall vittna om examinands allmänbildning, och detta sålunda innefatta ämnen från gymnasiets olika ämnesgrupper. Vidare med hänsyn

synes till den i det föregående berörda angelägenheten ett nära samband

av mellan studentexamens båda delar böra iakttagas, att ämne, vari examinand i den skriftliga prövningen icke uppnått godkänt vitsord, ovillkorligen bör göras till föremål för muntlig prövning.

I överensstämmelse med gällande föreskrifter den munt-

nu synes liga prövningen såväl i här nämnda i övriga i förekom-

som examen mande ämnen huvudsakligen böra hava till föremål de i gymnasiets två

51-4210409. 1.

högsta ringar genomgångna lärostycken. Den möjlighet, för när-

som varande förefinnes, att i vissa ämnen kristendom, svensk litteratur och biologi för redovisning i studentexamen på förhand uppgiva särskild på lämpligt sätt avpassad lärokurs, på vilken den föregående undervisningen företrädesvis inriktats, torde emellertid böra bibehållas och eventuellt utsträckas jämväl till andra ämnen, beträffande vilka en sådan anordning

kan beñnnas ändamålsenlig.

Slutligen torde i detta sammanhang böra erinras om att vid bedömandet den muntliga prövningen hänsyn bör, efter därom lämnade

av närmare bestämmelser, jämväl tagas till de av vederbörande examinander under det sista skolåret utförda frivilliga arbeten eller genomgångna specialkurser inom olika ämnesområden. Ett sådant tillvägagångssätt står efter kommissionens mening i god överensstämmelse med de allmänna grundsatser, i det föregående utvecklats såväl för studiearbetets be-

som drivande å gymnasiet för detta arbetes värdesättning vid avgången

som från skolan. Villkor för Kommissionen kommer så till frågan om den muntliga prövningens denmuntliga och därmed jämväl hela studentexamens godkännande. Detta spörsmáil prövningens godkännande.måste givetvis bedömas under hänsynstagande till bestämmelserna för flyttning från gymnasiets olika ringar. I detta sammanhang torde därför böra erinras om att kommissionen såsom villkor för flyttning å gym.nasiet uppställt krav på godkänt betyg i de för respektive gyunnasielinjer centrala Ä alla linjer skulle därjämte för inträde i högre ring

ämnena. fordras godkänt vitsord för modersmålets skriftliga behandling, medan däremot underbetyg i ett periferiskt ämne ansetts kunna kompen-

mera seras genom insikter inom andra kunskapsområden, under villkor att vid verkställd omröstning minst två tredjedelar av vederbörande lärare funne lärjungen i fråga äga förutsättning att tillgodogöra sig undervisningen i den högre ringen. Denna möjlighet skulle dock icke stå öppen för lärjunge, vunnit inträde i ringen med underbetyg i ämne

som samma eller är underkänd i förut avslutat ämne.

Inom kommissionen har enighet rått därom, att, på grund

av mindre den möjliggjorda specialiseringen, som tillåter varje särskild lärjunge att successivt inrikta sina studier på det ämnesområde, för vilket

han äger särskilda anlag, än även med hänsyn till den föreslagna revisionen sättet för studentexamens anordnande, full anledning förefmnes

av att vid bedömandet prövningen förfara med nödig stränghet.

Kommissionen har förut framhållit, att studentbetyget bör upptaga vitsord över vederbörande gymnasielinjes alla läroämnen och att ifrågavarande vitsord i det fall, då ämne tidigare avslutats, skall utgöras av det senast erhållna terminsbetyget. För godkänd studentexamen böra alltså enligt kommissionens mening i regeln fordras godkända insikter i samtliga å vederbörande gymnasielinje ingående läroämnen. Med hänsyn till flyttningsbestämmelserna har det synts kommissionen billigt, att lärjunge, som i studentexamen icke erhållit godkänt vitsord i ett mera periferiskt ämne, icke utan vidare får hela sin examen underkänd. Kommissionen vill därför föreslå, att för den muntliga studentexamens godkännande ma fordras minst godkända insikter i alla å vederbörande bildningslinje upptagna ämnen, således även i de tidigare avslutade, dock att lärjunge,

erhållit godkänt vitsord för såväl förmåga att skriftligt behandla som svenska språket ock i de för respektive gymnasielinjer centrala äm-

som

må kunna godkännas i examen med underbetyg i ett ämne, därest nena, han visat goda insikter inom andra kunskapsområden.

I det föregående har redan angivits, att kommissionen funnit sig Censorsiørslvá-

futumeu. böra förorda ett bibehållande med vissa jämkningar av den hittillsvarande anordningen med censurerad studentexamen.

Det har mot de nuvarande anordningarna för studentexamen riktats den anmärkningen, att examens bedömande av så gott som uteslutande

högskollärarnas krets hämtade censorer vore ett onödigt och opåkallat ur förmynderskapfrån universitetens och högskolornas sida över läroverken, vilket tillika innebure ett visst misstroende mot de för ansvariga

examen lärarnas sätt att fullgöra sina åligganden.

Kommissionen kan icke dela den till grund för den framställda anmärkningen liggande åskådningen. Även censorsmyndigheten

ägnad att uppfattas och allmänt uppfattats såsom en väsentvore ligen kontrollerande myndighet, är det efter kommissionens mening lika litet berättigat att betrakta tillvaron av en sådan myndighet såsom ett

uttryck misstroende, det vore att anlägga dylika synpunkter på

av som varje form kontroll över olika statsorgans sätt att fylla sina

annan av funktioner. Därtill kommer ett härvidlag särdeles betydelsefullt mo-

som ment, att den här i förgrunden skjutna synpunkten beträffande censorsinstitutionen åtminstone icke kan den viktigaste.

numera anses vara Denna institutions främsta uppgift torde hava varit och är alltjämt att åvägabringa nödig enhetlighet vid bedömandet examinander vid skilda

av läroanstalter. Den faran skulle eljest ligga nära till hands, att tillämpningen gällande föreskrifter skulle komma att i alltför hög grad växla från läroverk till läroverk, vilket i sin ordning ägnat att giva an-

vore ledning till befogad kritik från de högre utbildningsanstalter, som skola mottaga de dimitterade, samt till berättigat missnöje hos de inträde

om vid sagda anstalter konkurrerande studenterna. Jämväl ur synpunkten

ett önskvärt närmare samarbete mellan skolan och de högre bildningsav anstalterna har kommissionen funnit censorsinstitutionen äga ett avgjort

IJeråittigande.

Trots detta censorsinstitutionen i dess nuvarande gestaltning

synes i vissa avseenden lämna för befogad kritik. Åtgärder synas också

rum böra vidtagas i syfte bland annat att åt denna institution giva ökad effektivitet. Kommissionen vill härvid till början betona önskvärd-

en heten att de olika vid tjänstgörande censorsgrupperna inrym-

av examen

tillräcklig sakkunskap såväl i pedagogiskt avseende som med hänsyn ma till de i förekommande ämnena. Det synes nämligen kommissionen

examen

synnerlig vikt, att båda de angivna Synpunkterna bliva behörigen vara av beaktade vid valet De förutberörda anmärkningar, som gjorts

av censorer. gällande mot institutionen såsom sådan, torde i främsta rummet hava föranletts de brister, i sagda avseenden yppat sig och som näppe-

av som ligen torde förnekas själva. Med hänsyn härtill synes

ens av censorerna det ock kommissionen angeläget, att till censorer jämväl utses per-

vara

med ingående kännedom särskilt den högre skolundervisningen soner om och dess olika ämnesgrenar. Detta kunde ske därigenom, att ett antal förtjänta och erfarna ämneslärare eller d. ämneslärare vid läroverken finge mottaga förordnande censorer,i den utsträckning så utan olä-

som genhet för läroverken låter sig göra. Genom sådan anordning skulle

kravet på såväl teoretisk pedagogisk sakkunskap inom respektive

som censorsgrupper kunna lättare tillgodoses. En strävan att i högre grad än tillmötesgå detta krav torde måhända medföra en utökning av an-

nu talet i varje och sålunda föranleda stegrade kostnader,

censorer grupp

kommissionen har funnit förändringen i fråga vara av så central men betydelse för tidsenlig anordning av studentexamen, att kommissio-

icke av denna anledning tvekat att bestämt förorda dess genomnen förande.

Slutligen torde i detta sammanhang böra framhållas, att, såsom redan i det föregående erinrats, kommissionen kommit till den uppfattningen, att censorerna böra äga befogenhet att ingå i särskild prövning

jämväl de skriftliga arbetena. Det måste nämligen synpunkten av ur

studentexamens rättvisa och allsidiga bedömande betecknas som en av bestämd olägenhet, vilken icke sällan gör sig märkbar, att censorerna för närvarande i vissa fall sakna möjlighet att ingripa vid förekomsten av mindre tillfredsställande skriftliga sedan dessa vunnit vederbörande

prov,

lärares godkännande. Då föreliggande förslag till revision av student-

examen åsyftar att bringa dessa båda delar under möjligast enhetliga bedömande, ligger det i öppen dag, att kommissionen icke funnit sig kunna tillstyrka bibehållande bestämmelse, som måste leda till en

av en olämplig dualism i ifrågavarande hänseende. Kommissionen vill sålunda föreslå, att censorernas bedömande av vederbörande examinanders kunskaper och allmänna mognad må mer än hittills försiggå under hänsynstagande till resultatet av examensprövningen, den muntliga och den skriftliga, betraktad som en helhet.

Enligt gällande bestämmelser anställes studentexamen mellan den

äâfiüenjáh

1 april och den 21 juni med de lärjungar i gymnasiets högsta rinägøcqnøcnför vilka därtill anmält sig, varjämte föreskrives, att lärjunge, som varit ffåäfäâååâd

berättigad att undergå muntlig prövning för studentexamen men under

$ÃÃ°'

vårterminen icke undergått sådan eller blivit underkänd, må, ihändelse han önskar nästföljande hösttermin avlägga före den 15

examen, september därom göra vederbörlig anmälan. På Överstyrelsen ankommer det därefter att utsätta tid och ort för prövningen. Studentexamen

anordnas alltså för närvarande två gånger varje år, på våren och vid de

läroverk, där så erfordras, även under hösten. Det ligger emellertid i sakens natur, att i regeln avlägges på våren, under det. att antalet

examen examinander under hösten inskränker sig till ett ringa fåtal. Undervisningen vid läroverken är också uppenbarligen planlagd med tanke på att studentexamen skall avläggas vid läsårets slut. Anordnandet och övervakandet studentexamen vid fiera olika läroverk iriket även under

av höstterminen är för övrigt förenat med avsevärda kostnader, som enligt kommissionens mening knappast stå i rimlig proportion till det låga antalet exzmiinander. Med hänsyn till dessa omständigheter och då det för de lärjungar, vilka på våren anmält sig till icke avlagt

men studentexamen, i regeln torde vara fördelaktigare att uppskjuta avläggandet till följande vårtermin, vill kommissionen föreslå, att

av examen studentexamen för skolans egna lärjungar framdeles endast må äga rum under våren, för så vitt icke vid del läroverk undervisningens anord-

en nande, starkt genomförd koncentrationsläsning, skulle kunna

ex. genom påkalla ett frångående av denna regel.

Beträffande studentexamen för lärjungar från enskild undervisning förutsätter kommissionen, att denna anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med gällande ordning, dock med beaktande av de all-

nu männa synpunkter, kommissionen i det föregående gjort gällande i fråga om denna examen med skolans egna lärjungar.

Även för lärjungar från enskild undervisning anordnas för närvarande studentexamen två gånger varje år. Kommissionen anser, att förhållandena gestalta sig väsentligen annorlunda för dessa lärjungar och att för deras vidkommande åtskilliga omständigheter tala för ett bibehållande studentexamen även vid höstterminens slut. Erfarenheten

av giver nämligen vid handen, att antalet privatister jämväl vid denna examensperiod ofta är betydande. Lärjungar från enskild undervisning avlägga de skriftliga vid de läroverk, Överstyrelsen bestäm-

proven som av

varefter de godkända examinanderna för undergående av muntlig mas, prövning fördelas på särskilda examensnämnder, i regeln förlagda till

en Stockholm, till Göteborg och till Lund. Till följd härav bliva

en en också de med denna anordnande förenade kostnaderna jäm-

examens förelsevis ringa. Det torde därjämte böra framhållas, att ett icke litet

antal dessa lärjungar utgöres av personer, hos Vilka studiehågen först

av senare vaknat eller som av ekonomiska skäl eller andra omständigheter hindrats att gå den vanliga skolvägen. För dessa måste det anses vara

särskild vikt, att icke onödigtvis fördröjes. Med hänsyn till av examen vad sålunda blivit anfört, sig kommissionen böra föreslå, att för

anser lärjungar från enskild undervisning möjligheten att undergå studentexamen under höstterminen även framdeles må stå öppen.

Givetvis möter intet hinder, att lärjunge vid allmänt läroverk, som av en eller annan anledning icke avlagt examen under våren och som önskar avlägga densamma redan nästföljande hösttermin, undergår prövning såsom lärjunge från enskild undervisning i samband med nyss omförmälda

examen.

40h

Kap. XII.

Lärarnas utbildning och kompetens.

Ämneslärarna vid de läroanstalter, vilkas omorganisation ingår i det Nuvarande bestämmel- kommissionen anförtrodda utredningsuppdraget, hava för närvarande ser. väsentligt olikartad utbildning och kompetens. ifrågavarande ordinarie lärare utgöras vid de högre allmänna läroverken dels lektorer, dels

av adjunkter, vid realskolorna adjunkter, vid statens samskolor dels ad-

av av junkter, dels ämneslärarinnor samt vid de kommunala mellanskolorna

av manliga och kvinnliga ämneslärare. Härtill komma vid privatläroverken ämneslärare och ämneslâirarinnor med utbildning och kompetens skif-

av tande art. Lektors- Såsom villkor för behörighet till lektorstjänst, endast

som omtjänst. fattar kristendom, fordras jämlikt läroverksstadgan § 180: antingen teologie licentiatexamen eller ock ñlosofie licentiatexamen jämte teologie kandidatexamen med betyget med beröm godkänd eller därutöver i gamla och nya testamentets exegetik, dogmatik och kyrkohistoria, ävensom i bägge fallen filosofisk ämbetsexamen eller ock sådan särskild prövning, omförmäles i § 27 nådiga stadgan angående filosofiska

som av examina den 1 november 1907, samt disputationsprov inför teologisk fakultet, vilket i avseende å såväl .författandet försvaret vitsordats

som med minst betyget godkänd. Då tjänsten omfattar kristendom jämte annat ämne, fordras, förutom nyss angivna villkor, jämväl vitsordet med beröm godkänd eller därutöver i filosofisk ämbetsexamen eller i särskild prövning i det eller de examensämnen, motsvara det andra i tjänsten

som ingående ämnet. Beträffande tjänst, icke omfattar ämnet kristen-

som dom, gälla följande behörighetsvillkor: dels filosofisk ämbetsexamen med

betyget med beröm godkänd eller därutöver i samtliga de examensämnen, motsvara tjänstens ämnen, dels filosofie licentiatexamen med betyget som med beröm godkänd eller därutöver i ett av de examensämnen, som motsvara tjänstens ämnen, dels slutligen godkänt disputationsprov för filosofisk doktorsgrad. Tillika stadgas närmare bestämmelser angående behörighetsområdet för vissa examensämnen, icke omedelbart äro som att hänföra till skolämnenas krets. Särskilda villkor för behörighet till adjunktstjänst äro: där tjänsten Adjunktstjänst. omfattar kristendom jämte annat ämne: teologie kandidatexamen samt vitsordet godkänd eller därutöver i det eller de examensämnen, som motsvara det andra i tjänsten ingående ämnet, antingen i filosofisk ämbetsexamen eller i omförmälda särskilda prövning; där tjänsten ovan omfattar två ämnen, i vilken kristendom ingår: filosofisk en grupp av ämbetsexamen med vitsordet med beröm godkänd eller därutöver i de examensämnen, motsvara tjänstens ämnen, dock att för adjunktssom tjänst i modersmålet erfordras betyget med beröm godkänd eller därutöver i nordiska språk och betyget godkänd eller därutöver i litteraturhistoria med poetik samt att för adjunktstjänst i biologi erfordras betyget med beröm godkänd eller därutöver i ettdera av ämnena botanik och zoologi och betyget godkänd eller därutöver i det andra av dessa ämnen; där tjänsten omfattar tre ämnen: filosofisk ämbetsexamen med vitsord i två av tjänstens ämnen, efter vad här sagts, och med ovan avseende på det återstående ämnet betyget godkänd eller därutöver i det eller de mot detsamma svarande examensämnena. Ytterligare erfordras för behörighet till såväl lektors- som adjunkts- Lektørs- och adjunktstjänst att hava genomgått stadgad provårskurs i det eller de ämnen, i tjänst. vilka tjänsten kungjorts ledig, dock att behörighet till tjänst, kunsom gjorts ledig i två eller tre ämnen, jämväl må tillkomma sökande, ändock att han saknar provårsbetyg i ett dessa ämnen, därest han i detta av ämne antingen avlagt föreskrivet undervisningsprov eller ock under minst två lästerminer meddelat undervisning vid vissa i stadgan omförmälda läroanstalter och därvid ådagalagt nöjaktig skicklighet. Slutligen kräves tjänstgöring under minst två läsår vid någon under överstyrelsens inseende ställd läroanstalt till den omfattning, som åligger lektor eller adjunkt. 52-210409. l.

Amneslära- Beträffande behörighet till lärarinnebefattning vid samskola stadgas rinna rid statssmrz- jämlikt läroverksstadgan § 186 antingen enahanda krav, gälla lektor

som skola. eller adjunkt, eller ock genomgående den treåriga kursen vid statens

av högre lärarinneseminarium, ävensom enahanda tjänstgöring,

som nyss nämnts, i detta fall fullgjord efter avläggande.

examens Lfirartjfinst Behörighet till ordinarie lärartjänst vid kommunal mellanskola förrid /vonmzuvärvas enligt § 55 5 gällande stadga för kommunala mellan- 11a mellan- mom. av skola. skolor, sådan denna lyder

paragraf enligt nådiga kungörelsen den 30

juni 1920, att med avseende på avlagda examina och

genom genomgången provårskurs uppfylla villkoren för behörighet till ordinarie ämnes-

lärar- eller ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk eller folkskole-

seminarium samt därjämte hava under minst två läsår med nit och

skicklighet vid läroanstalter av närmare angivet slag bestritt tjänstgöring

till den omfattning, kan minst motsvara den, åligger

som anses som ämneslärare-vid kommunal mellanskola. Vidare vinnes sådan behörighet

genom att med goda vitsord hava genomgått folkskoleseminarium

samt därefter med hänsyn till fortsatta väl vitsordade studier i ämnen, till-

hörande kommunala mellanskolans ämneskrets, och väl vitsordad tjänst-

göring under minst två år vid kommunal mellanskola il. läroanstalter

m. eller annan tjänstgöring den art, sagts, hava blivit

av som ovan av

Kungl. Majzt efter skolöverstyrelsens hörande förklarad behörig att

antagas till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola. Kompetens

i nu ifrågavarande avseende vinnes slutligen jämväl att vid universitet

genom hava förvärvat goda vitsord genomgången prövning i ämnen, tillhö-

om rande kommunala mellanskolans ämneskrets, samt beträffande pedagogisk

utbildning och undervisningsskicklighet hava antingen med goda vitsord

avlagt folkskollärarexamen och fullgjort sådan tjänstgöring, i sist-

som nämnda fall föreskrives, eller ock hava på annat sätt förvärvat motsva-

rande utbildning och erfarenhet samt i varje fall därefter hava Kungl.

av Majzt efter överstyrelsens hörande förklarats behörig att antagas till

ordinarie lärare vid kommunal mellanskola.

Föreliggande Vid handläggningen frågan ämneslärarkompetensen vid de

av om framställningar. allmänna läroverken har kommissionen, jämlikt Kungl. Majzts beslut,

haft att taga i övervägande dels ett särskilda sakkunniga. den 31 juli

av 1915 avgivet betänkande rörande kompetensbestämmelserna för lärartjänster i kristendom vid de allmänna äroverken och folkskoleseminariernzi jämte samtliga däröver olika myndigheter avgivna utlåtanden, dels

allmänna adjunktsföreningens verkställande utskott den 7 januen av ari 1921 ingiven underdånig framställning angående ändrade kompetensbestämmelser för lektorstjänster vid de allmänna läroverken dels

m. m.,

lektor Hj. Alving H. den E21 april 1921 ingiven underdånig en av m. framställning innebörd bland annat, att gällande fordringar för lektors-

av kompetens måtte i sin fulla omfattning upprätthållas, dels skrivelser från filosofiska fakulteten vid Lunds universitet samt lärarråden vid Stockholms och t-röteborgs högskolor i ämne, dels 00k samtliga handlingar

samma rörande ifrågasatt utbildning blivande läroverkslärare i samhällslära

av och i hälsolära. Kommissionen har därjämte i ärendet fått mottaga skrivelser från allmänna adjunktsföreningen samt seminarielektor B. Rud. Hall, förstnämnda skrivelse i det väsentliga innebörd som ovan-

av samma berörda underdåniga framställning korporation, den sistnämnda

av samma avseende vissa ändringar i bestämmelserna för filosofisk ämbetsexamen.

Vad angår de omförmälda framställningarna från allmänna ad-

Bp;,ö,.,°g;,pg

junktsföreningen, erinrar föreningen därom, att gällande läroverksstadgajmtjtâäâffä"

föreskriver, att lektor borde meddela undervisning å gunnasiet, medan

Alhnänna ad intet nämnes det stadium, på vilket adjunkt skulle tjänstgöra. Emel-

om nijlfgeâffgåfál

lertid stadgat, at.t adjunkt, hade sin huvudsakliga tjänstgöring för- ställning.

vore som lagd till realskolans sjätte klass och gymnasiet, skyldig meddela under-

vore visning 20 till 22 timmar i veckan, d. timtal som i regeln

v. s. samma fastställts för lektor, adjunkt 24 till 28 timmar. Denna bestäm-

annan melse gåve enligt föreningens mening med tydlighet vid handen, att adjunkten för tjänstgöring på läroverkets alla stadier avsedd lä-

vore en

och verkställd undersökning ådagalade också, att detta överensrare, en stämde med rådande förhållanden. Därjämte framhälles, att nu gällande befordringsgrunder för de allmänna läroverkens ämneslärare fastställdes

nådiga stadgan angående filosofiska examina år 1907 efter förgenom slag universitetsexamenskommittén och att för alla icke-teologer så-

av villkor för behörighet till ordinarie lärarbefattning bestämdes av-

som

läggande av filosofisk ämbetsexamen. Genom begränsande till

examens i regeln tre ämnen och kursernas omläggning till större bredd iförening med Väsentligt höjda fordringar hade kommittén velat skapa garantier för god kunskapsgrund hos alla lärare, på vilket stadium de än komme

en att undervisa.

Kommittén hade emellertid icke funnit denna tillräcklig

examen

för lektorsbefattning. Kravet på att skillnaden i adjunkternas och lek-

torernas teoretiska utbildning skulle utjämnas, så att adjunkter lättare än dittills måtte kunna befordras till lektorer, hade kommittén visserligen funnit beaktansvärt å andra sidan känt sig övertygad att den

men om

fordran på vetenskapligt omdöme och förmåga vetenskaplig produk-

av tion, som hittills ställts på lektorerna, varit läroverken till båtnad, därigenom att de på så sätt kommit i närmare kontakt med det vetenskapliga forskningsarbetet och erhållit aldrig sinande tillförsel

en av nya synpunkter och modernt vetenskapliga betraktelsesätt. Genom att inskränka licentiatexamen till endast ett ämne hade kommittén ansett sig i tillräcklig grad hava tillmötesgått yrkandet på underlättande adjunkternas

befordringsmöjligheter.

Kommitténs lösning adjunkternas befordringsfråga i sådan rikt-

av ning hade resulterat i att lektorsbrist i det närmaste förelåge och att

staten utan att i övrigt medgiva möjlighet till likställighet nödgats för.

en högre tjänst ekonomiskt utnyttja lägre befattningshavare i

en grupp av en utsträckning, som vore enastående inom förvaltningen. En adjunkts-

föreningen verkställd undersökning rörande lärarnas tjänstgöringsförhållan-

den utvisade, att under perioden 1910-1920 enbart å gymnasiet

i medeltal tjänstgjort 3O4.9 lektorer med 5 097.4 timmar och 456.3 adjunkter med 4593 timmar. Vid provårsläroverken hade å stadium

samma adjunkternas antal i medeltal uppgått till 62.3 och deras timtal till

% 51.2 %. Vid ett flertal andra läroverk proportionen i stort sett lik-

vore

artad, en omständighet, enligt föreningens mening ägnad att

som vore ådagalägga behovet ett ökat antal lektorer. Medtoges även sjätte

av klassen, utgjorde medelsiffrorna för tidsperiod 304.9 lektorer med

samma 5 240.2 timmar och 495.7 adjunkter med 5 447.6 timmar. Flertalet

gymnasielärare utgjordes alltså adjunkter utan föreskriven lektorskompe-

tens, och dem hade stor del även sin huvudsakliga tjänstgöring av en förlagd till gymnasiet, där de utförde ett arbete, av statsmakterna som syntes bedömas likvärdigt med lektorernas. Föreningen framhåller vidare, att lektors tjänstgöring i regeln omfattade två ämnen. Då. emellertid endast ett ämne fordrades i numera licentiatexamen, innehade ofta lektorn högre kompetens allenast i det ena sina undervisningsämnen. Utan överdrift kunde därför enligt förav eningens åsikt sägas, att 3/4 gymnasieundervisningen snart skulle komav att meddelas i ämnena icke lektorskompetenta lärare. Ej heller ma av gjordes under provåret någon skillnad mellan lärare med olika kompeutan den blivande adjunkten utbildades därunder på samma sätt tens, lektorn för tjänstgöring på läroverkets olika stadier. som Med hänsyn såväl till anförda omständigheter som till den starkare specialisering med väsentligt höjda fordringar, stadgats jämväl som för de lägre examina, enligt föreningens mening, även man måvore, om hysa den största respekt för det vetenskapliga arbetets värde, den ste nuvarande lektorskompetensen icke ett undervisningens synpunkt nödur vändigt krav. Även andra skäl kunde anföras såsom stöd för kravet på en revidering gällande kompetensbestämmelser. Under de senare åren av nu hade det ofta mött stora svårigheter att besätta de lediga lektorsbefattningarna, och föreningen ville erinra därom, att medeltalet sökande till varje lektorat nedgått från 3.6 och 4.6 inom humanistiska, resp. matematisk-naturvetenskapliga ämnen under år 1910-1911 till 1.6, resp. 1.4 under âr 1919-1920. Den minskade tillströmningen till vederbörande fakulteter vid universiteten i förening med de utomordentligt stora ut-

bildningskostnaderna gåve anledning antaga, att depressionen icke skulle

bliva kortvarig beskaffenhet. av Med dessa fakta för ögonen ansågs det med skäl kunna ifråga-

sättas, icke gymnasieundervisningen bleve bättre tillgodosedd, ifall

om lektoraten även kunde besättas med pedagogiskt skickliga med personer blott den nuvarande adjunktskompetensen, vilken ju reellt erkändes tillräcklig, än att upprätthållas med ofta ombytta vikarier eller övergenom lämnas åt mången gång i pedagogiskt hänseende mindre väl kvalificerade

personer. Med visshet kunde förutses, att fri konkurrens befatt-

en om ningarna direkt skulle komma undervisningen till godo. Möjligheten att nä de högre befattningarna skulle säkerligen på helt annat sätt än

nu stimulera till fortsatta vetenskapliga, undervisningen gagnande studier, och vid tillsättandet lektoraten skulle hava att räkna med

av man ett bättre och urval, vad

rikligare än hittills mången gång fallet.

vore

Hela denna fråga stode för övrigt i nära samband med tillströmningen till läroverkslärarbanan över huvud. Orsaken till den rådande bristen på lärare vore säkerligen att söka icke blott i de dåliga löneförhållandena utan även ide ringa befordringsmöjligheterna. Läroverksadjunkternas ifrågasätta placering mellan första och andra gradens tjänstemän skulle i och för sig icke öka lärarkårens rekrytering. Önskade statsmakterna till läroverken draga dugande

krafter, vore det oundvikligt att fastställa rimlig kompetens även för erhållande

en av lektorat.

För att vinna inträde i den centrala statsförvaltningen fordrades i regeln endast och kompetensen för den högre befattningen ut-

en examen, gjordes där förvärvad erfarenhet och skicklighet på lägre

av vunnen en tjänst med ofta annat arbetsområde. En läroverksadjunkt däremot

erkändes visserligen staten fullt kompetent att jämsides med lektorn

av sköta den högre befattningen, på grund ett formellt hinder kunde

men av han icke, med den största pedagogiska skicklighet och grundliga

ens kunskaper, förvärva den ställning och lön hans verksamhet eljest berättigade honom till. Enligt föreningens mening också en förändring

vore av lektorskompetensen endast akt billighet och rättvisa mot de

en av

enbart adjunktskompetenta lärarna.

Föreningen hänvisar därefter till motsvarande förhållanden i andra länder och framhåller, att i Norge, Danmark ll. stater utbild-

ex. m. ningen till gymnasielärare fullgjordes på avsevärt kortare tid, än vad

en som vore möjligt i Vårt land.

Svårigheten att med nuvarande fordringar erhålla kompetenta sökande jämte de i förhållande till lektorslönen oerhörda ekonomiska

upp-

offringar, varmed graduering förknippad, hade på sista tiden

en vore givit ökad styrka åt kravet på disputationsprovets avskaffande sa-

kompetensvillkor. Enligt föreningens bestämda mening skulle som emellertid heller en anordning med licentiatexamen som kompetensminimum i längden bliva tillfredsställande. Säkerligen skulle det visa sig svårt att även med licentiater på lämpligaste sätt besätta lektoraten, samtidigt som man måste taga hänsyn till svårigheterna för i tjänst varande lärare att bedriva de systematiska och till sammanträngd tid förlagda studier, erfordrades för avläggande av högre

som

Följden i sådan riktning gående reform skulle därför examen. av en bliva, att mången kunnig och skicklig lärare alltjämt funne vägen till en välförtjänt befordran stängd.

För behörighet till lektorsbefattning borde krävas endast de för de nuvarande gymnasielärarna vanligaste examina. Givetvis skulle ådagalagd lärarduglighet tillmätas den största betydelse. För en utöver dessa fordringar gående lärarutbildning kunde givas lämpligt vederlag vid tjänstårsberäkning för uppflyttning i högre lönegrad.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer föreningen, att, utöver vad i läroverksstadgan §§ 179 och 180 3 säges,

som mom. såsom villkor för behörighet till lektorsbefattning måtte föreskrivas, 1 där tjänsten ämnet kristendom: att innehava kompetens för ad-

omfattade

junktstjänst i kristendom enligt äldre bestämmelser eller att hava avlagt teologie kandidatexamen med minst 11 betygsenheter jämte filosofie kandidatexamen enligt äldre bestämmelser eller filosofisk ämbetsexamen eller ock särskild prövning jämlikt § 27 i nådiga stadgan angående filosofiska examina den 1 november 1907 samt 2 för övriga lektorstjänster: att innehava adjunktskompetens enligt äldre bestämmelser eller att hava avlagt filosofisk ämbetsexamen med betyget berömlig i minst ett tjänstens

av ämnen, dock att, i sådana fall då tjänsten omfattade modersmålet eller biologi, alltid skulle fordras i förra fallet betyget berömlig i ettdera avi ämnena nordiska språk och litteraturhistoria med poetik och minst betyget med beröm godkänd i det andra samt i fallet betyget be-

senare römlig i ettdera ämnena botanik och zoologi och minst betyget med

av beröm godkänd i det andra. Därjämte borde, utöver vad i läroverksstad-

§ 179 8 säges, krävas minst tre års väl vitsordad tjänstgögan mom. ring. Genom särskilda Övergångsbestämmelser skulle möjlighet beredas

sådana i tjänst varande lärare, avlagt teologie kandidatexamen

som enligt 1903 års stadga eller filosofisk ämbetsexamen icke uppfyllde

men

ovan angivna examensfordringar, att komplettering förskaffa sig

genom

erforderlig kompetens.

Lektor Hj. I den av lektor Alving fi. gjorda framställningen understrykes,

m. Alvings m. fi. att nu gällande fordringar för behörighet till lektorsbefattning obestridframställning. ligen varit till undervisningens Att under för övrigt lika omstän-

gagn. digheter den lärare den dugligare, hade det större kunskaps-

vore som måttet, sats, för alla tider komme att stå oemotsäglig

vore en som som och i alldeles särskild grad hade sin giltighet för gymnasiet. Rent påtagligt bleve den vetenskapliga specialutbildningens värde i fråga de

om naturvetenskapliga ämnena, där ock tillgodoseendet och vården de

av dyrbara institutionerna krävde grundlig fackutbildning. Det jämväl

vore lätt att inse, att de mer djupgående och självständiga studierna

mer framför allt komme till sin rätt vid undervisning i ämnen, berörde

som

de djupare kultursaminanhangen, kristendom, litteraturhistoria,

ex. historia. Slutligen förtjänade väl att framhållas, att i ett land med så begränsat antal universitet och högskolor vårt gymnasiernas lektorer

som genom sin närmare kontakt med det vetenskapliga arbetet vid universiteten även utanför skolan hade uppgifter i den andliga odlingens tjänst.

Det förhållandet, att adjunkter i viss utsträckning meddelade

undervisning å gymnasiet, kunde för ingen del giva stöd åt den ad-

av junktsföreningen uttalade meningen, att den nuvarande lektorskompetensen vore ett ur undervisningens synpunkt nödvändigt krav. Föreningen hade dock icke sökt visa, vad skulle och borde anses ett

som som

nödvändigt undervisningskrav, utan nöjt sig med att i förbigående säga,

att adjunkternas arbete på gymnasiestadiet statsmakterna bedömdes

av officiellt likvärdigt med lektorernas. Detta påstående förringade emellertid på intet sätt betydelsen att till undervisningens gällande

av gagn fordringar på lektorskompetens upprätthölles och kunde innebära något annat eller mera, än att adjunkter utan lektorskompetens statsmak-

av terna ansåges vara i stånd att meddela undervisning på gymnasiet,

varmed naturligtvis ingalunda från något håll kunde uttalat, att ford-

anses ringarna för adjunktskompetens på sätt och i grad

samma samma som

villkoren för lektorskompetens kvalificerade för

undervisning på

gymnasiet. Efter den utredning i denna

adjunktsföreningen del av sin skri-

velse förebragt kunde dess slutliga hemställan i själva

verket lika väl tänkas gå i den riktningen, att lektorernas antal måtte

så ökas, att ad-

junkterna kunde befrias från att undervisa på gymnasiet.

Den rådande knappheten på sökande till

lektorsbefattningar vore ingalunda ett bevis för att fordringarna för lektorskompetens

vore orimligt höga. Före år 1907 hade dessa fordringar varit

än högre, utan att någon lektorsbrist då förmärktes. heller kunde

man, i likhet med

zidjunktsföreningen, alldeles förbise kristidens inverkan på studielivet vid

våra universitet och högskolor samt de omorganiserade

seminariernas ab-

sorberande lektorskompetenta lärarkrafter. Vad vidare

av beträffade förhållandena i andra länder och

adjunktsföreningens uppgift, att utbild-

ningen till gymnasielärare dâir fullgjordes på kortare

tid än i vårt land, krävde dessa förhållanden vida

en mer ingående granskning, än föreningen

ägnat dem. Föreningen hade så fullständigt förbisett de

ex. strävan-

den till lärarkompetensens höjande, i helt

som Norge nyligen vunnit

statsmakternas sanktion och resulterat i lag, enligt vilken

en en zidjunkts- och lektorsexamen inrättats. För den

en högre examen, lektors-

examen, krävdes vetenskapliga speeialstudier och produktivt

vetenskap-

ligt arbete.

Ett krav i den riktningen däremot, att

befordringsmöjligheter ska-

pades för de adjunkter, vilka utan att formellt

vara lektorskonipetenta

dock fortsatta studier och

genom vetenskapligt författarskap förvärvat reell lektorskompetens, väl värt vinna

vore att statsmakternas beaktande. lätt sådant krav rättvisans och

vore ur billighetens synpunkt välgrundat.

Genom särskild dispens från gällande

fordringar för lektorskompetens

kunde en sådan möjlighet till befordran ernås.

Denna dispens kunde

tänkas beviljad Kungl. Majzt, sedan den

av efter vederbörlig ansökan blivit underkastad sakkunnig och

prövning av skolöverstyrelsen till

styrkt, med rätt dessutom för Överstyrelsen

att utan särskild ansökan efter enahanda prövning föreslå viss

förtjänt adjunkt till erhållande

dispens.

På grund det anförda hemställa

av petitionärerna, att gällande

53-210409. 1.

fordringar för lektorskompetens måtte i sin fulla omfattning upprätthållas och att sålunda allmänna adjunktsföreningens verkställande utskotts skrivelse måtte till någon åtgärd föranleda. I anslutning till föreliggande framställning har från en del lärare vid de högre läroverken i Göteborg dessutom särskilt framhållits svårigheten att i praktiken upprätthålla de nuvarande fordringarna för lektorat, icke åtgärder vidtoges för under-

om lättande de ekonomiska svårigheter, vore förbundna med förvär-

av som vandet vederbörlig kompetens. Detta ansågs kunna ske genom att

av staten bekostade doktorsavhandlingarnas tryckning ävensom därigenom, att lektorslönen höjdes, så att den gåve tillräcklig kompensation för de kostnader, den högre utbildningen krävde. I annat fall torde det

som bliva nödvändigt att sänka fordringarna för lektorskompetensen därhän, att behörighet kunde Vinnas filosofie licentiatexamen med

genom en

tyngdpunkten lagd på visad förmåga av självständigt vetenskapligt arbete.

I ett tillägg från lärare vid Katarina realskola understrykes vikten av att något göres för att undanröja det nuvarande inom adjunktskåren rådande missnöjet, hade sin grund i de ringa befordringsutsikterna

som för adjunkter. Dispenser verkade emellertid ojämnt. Bättre Vore att bevilja adjunkter tjänstledighet för studier med bibehållande av en avsevärd del lönen och såmedelst bereda dem möjlighet att förvärva

av kompetens till lektorsbefattning. Av del petitionärer påpekas ock, att

en bristen på lektorskompetenta sökande hade sin grund framför allt i otillfredsställande löneförhållanden. Från lärare vid ett läroverk fram-

par hålles, att avläggande lioentiatexamen borde grunda lektorskompetens,

av och från ett annat håll framföres den tanken, att tryckning och försvarande doktorsavhandling borde fordras.

Vid handläggningen den föreliggande frågan det kommis-

Kommissio- av synes nen. sionen mest ändamålsenligt att först till behandling upptaga de två Allmänna

synpunkter. grundläggande, med varandra sammanhängande spörsmål, som problemet

ämneslärarkompetensen i den skolorganisationen erbjuder, nämligen om nya å sidan frågan behörighet för tjänst med undervisningen förlagd

ena om till gymnasiet och å den andra frågan behörighet för tjänst med

om undervisning i real- och flickskolan. Vid det förhållandet, att den ifråga-

varande problemställningen kan i viss mån innebära ett principiellt

synas ståndpunktstagande i aktuella stridsfrågor, har kommissionen velat i korthet angiva de motiv, härvid varit bestämmande.

som

Kommissionen vill då, under hänvisning till vad i det föregående anförts rörande skiljaktigheten i gymnasiets och realskolans undervisning, till en början erinra om att Verksamheten å de skilda skolstadierna i framtiden i lika hög grad hittills kräver olika förutsättningar med

som avseende på arten och omfattningen av lärarnas vetenskapliga utbildning. Det kan med hänsyn härtill enligt kommissionens åsikt icke vara lämpligt att tillmötesgå dem, som under åberopande vissa utländska före-

av bilder påyrkat införande fullt enhetlig kompetens för läroverkens

av en lärare, även om med detta krav skulle förbindas fordran på något

högre utbildning, än som nu gäller för adjunktstjänst. Att en dylik

anordning måste bestämt avvisas, synes kommissionen så mycket tydligare,

med det gymnasiets starkare specialisering och kortare studiesom nya tid behovet av vetenskapligt väl kvalificerade lärare å detta skolstadium blir mera framträdande än för närvarande och det givetvis icke kan

vara av sakliga grunder motiverat att jämväl för realskolans lärare uppställa krav på självständig vetenskaplig verksamhet, på sätt för gymnasiet är nödvändigt. Det torde vidare väl förtjäna beaktande, att i Norge,

man vilket land bland andra i detta sammanhang plägat anföras såsom förebild, helt nyligen övergivit den hittillsvarande anordningen och stadgat särskilda kompetensvillkor för gymnasiets och för mellanskolans lärare. Enligt kommissionens uppfattning tala sålunda vägande skäl med mycken styrka för ett bibehållande skilda behörighetsvillkor för gymnasiets

av och realskolans lärare även i den framtida skolan.

Vad angår flickskolan, har den förut lämnade utredningen givit

vid handen, .att densamma beträffande sitt allmänna bildningsmål istort sett kan anses motsvara realskolan. Med hänsyn härtill det

synes naturligast, att flickskolans lärare i kompetensavseende böra likställas med realskolans.

Till utgångspunkt för kommissionens handläggning den prin-

av Lektørs-

tjänst.

cipiella frågan om kompetensfordringarna för lektorat hava tjänat de

förut omförmälda framställningarna i ärendet, som av allmänna adjunktsföreningen och lektor Alving fl. ingivits.

av m.

Beträffande förstnämnda framställning torde böra betonas, att den omständigheten, att ett avsevärt antal lärare utan föreskriven lektorskompetens för närvarande tjänstgöra å gymnasiet, icke kan tillmätas nå-

avgörande betydelse för bedömandet frågan om gymnasielärarnas gon av kompetens i framtida skolorganisation. Däremot kunna givetvis för-

en hållandena i fråga med fog åberopas till stöd för krav på ett i erforderlig utsträckning ökat antal lektorstjänster. Icke heller det sakförhållandet, att antalet sökande till lektorstjänster under senare år visat en bestämt nedgående tendens, lärer bevisa, att de nuvarande behörighetsbestännnelserna skolans synpunkt äro för högt tillmätta. Bortsett från

ur att åtskilliga omständigheter, såsom nyupprättandet under åren 1918- 1921 ett stort antal lektorstjänster vid folkskoleseminarier och tek-

av niska läroverk, ävensom avgången till praktiska levnadsbanor av vetenskapligt utbildade samt kristidens säregna ekonomiska svårig-

personer heter, delvis kunna förklara den förhandenvarande bristen på lektors-

nu aspiranter, lärer det väl knappast kunna priori förnekas, att en

a med hänsyn till utbildningskostnaderna rättvist avvägd avlöning skall utgöra starkare garanti för gymnasielärarnas tillfredsställande rekry-

en tering än åtgärder, vilka i sina konsekvenser svårligen kunna Lindgå att leda till ett försvagande gymnasielärarnas vetenskapliga utbildning

av och på gång eventuellt medföra, att tillräcklig ersättning icke

samma erhålles för de ökade studiekostnader, för fullgod utbildning till

som en gymnasielärare äro ofrånkomliga. Att slutligen i befordringspraxis inom administrationen söka anledning till att sänka kraven på gymnzxsiernas

en lärarkáir kommissionen icke hållbart i betraktande de väsentligt

synes av

förhållanden, rådande inom skolans värld. Ãvenledes skiljaktiga som äro

torde det sätt, varpå förändring lektorskompetensen skulle uppfattas

en av

dem det närmast gäller, nämligen de enbart adjunktskompetenta av lärarna, icke kunna utgöra ett tillräckligt skäl för åtgärderi

anses petitionens syfte.

Enär kommissionen sålunda i nyssberörda framställning icke funnit några avgörande skäl åberopade för de däri anförda kraven på en vä-

sentlig sänkning av fordringarna för behörighet till lektorstjänst, hava de i densamma framställda positiva förslagen i denna riktning icke heller kunnat erbjuda användbara hållpunktei för en rationell lösning av den föreliggande frågan, och kommissionen har därför varit hänvisad att pröva andra utvägar härutimiail.

I princip har inom kommissionen rått enighet därom, att kravet

på förmåga av självständigt vetenskapligt arbete hos gymnasiets lärare

alltjämt måste upprätthållas, främst med hänsyn till gymnasieundervisningens behöriga tillgodoseende men jämväl ur synpunkten av landets vetenskapliga odling. Ävenledes förmenar kommissionen, att detta krav så till vida måste vidgas, att gymnasiets undervisning, i all den utsträckning detta är sakligt motiverat och praktiskt möjligt, bör meddelas

av lärare med sådan kompetens. Kommissionen har därför förutsatt, att adjunkternas tjänstgöring å gymnasiet för framtiden begränsas till den omfattning, som betingas av undervisningens art eller av organisatoriska hänsyn, varigenom en väsentlig inskränkning av de å gymnasiet tjänstgörande adjunkternas antal blir möjlig.

Med den sålunda antydda ståndpunkten är det för kommissionen klart, att de nuvarande bestämmelserna i ämnet i princip böra väsentligen bibehållas. Emellertid torde det icke kunna förnekas, och detta har jämväl särskilt under den senaste tidens livliga meningsutbyte i frågan starkt betonats även från håll, där Varit angelägen att slå vakt

man kring gymnasielärarnas vetenskapliga utbildning, att grundlig vetenskaplig skolning och förmåga av självständigt vetenskapligt arbete kunna förefinnas även hos lärare, vilka icke förvärvat sin utbildning på den väg, som hittills varit och som enligt kommissionens mening även i framtiden skulle bliva den normala, filosofie licentiatexamen och doktorsdisputation eller, beträffande ämnet religionskunskap, däremot svarande teologiska prov. Kommissionen önskar i detta avseende erinra därom, att Kungl. Majzt under det senaste årtiondet på ansökan beviljat dispens från disputationsprov i ett antal fall, där det på ett tillfredsställande sätt styrkts, att vederbörande sökandes vetenskapliga författarskap skäligen kunnat anses motsvara sådant prov och där tillika lärarverksamheten varit väl vitsordad. Betonas må emellertid, att dispensen i samt-

liga ifrågavarande fall avsett allenast disputationsprovet, och att sålunda vederbörandes vetenskapliga studier städse dokumenterats

genom filosofie licentiat- eller däremot svarande teologisk examen.

Det kommissionen böra övervägas, huruvida icke ett le-

synes galiserande berörda praxis må kunna ske, utan att därmed kom-

av petensfordringarna reellt avprutas. Ett särskilt skäl att ifrågasätta lättnader i berörda avseende finner kommissionen däri, att det slutliga

nu utformandet och tryckningen doktorsavhandling i våra dagar äro för-

av bundna med mycket betydande kostnader. Skulle, såsom från flera håll föreslagits, universitetsmyndigheterna sig utan men för den veten-

anse skapliga produktionen i stort sett kunna inskränka sina fordringar på tryckt doktorsavhandling, i detta avseende mycket vunnet. Ur läro-

vore verkens synpunkt föreligger intet nödtvång att strängt upprätthålla ett

krav på fullgjort avhandlingsp.rov eller avlagda examina i sådana

formellt

fall, där det på ett fullt betryggande sätt styrkes, att aspiranten genom vetenskapliga studier och vetenskapligt författarskap förvärvat de förutsättningar, de stadgade behörighetsvillkoren innebära. Det synes

som nu emellertid uppenbart, att i här berörda fall den eventuella bristen i den vetenskapliga utbildningens fullständighet enligt gällande bestämmel-

skäligen bör kompenseras företräden på något annat område. ser av Efter kommissionens sätt att kan någon tvekan icke råda därom, att

se i åsyftade fall detta företräde bör ligga å det praktiskt pedagogiska området och att sålunda behörigheten bör förbindas med krav på större lärarskioklighet, än genomsnittligt gäller för formellt fullt kompe-

som tenta lärare.

Även hittills, såsom erinrats, för kompetens till lektors-

om ovan tjänst vid läroverk undantagslöst och vid seminarium med mycket få undantag krävts avlagd lioentiatexamen, det kommissionen icke

synes nödigt att bestämt fastslå, att de vetenskapliga studierna skola vara vitsordade dylik Det tillfyllest, om behörigheten

genom examen. synes vara göres beroende förefintligheten vetenskapliga studier och. veten-

av av skapligt författarskap till omfattning och värde jämförliga med de för filosofie doktorsgrad föreskrivna Därvid böra de vetenskapliga stu-

prov. dierna kunna tillräckligt vitsordade författarskap, under för-

anses genom

utsättning att detta är av synnerligt omfattande och mångsidig art. Likaledes bör givetvis ett antal vetenskapliga undersökningar mindre

av omfång kunna uppväga större avhandling, liksom pedagogiskt författarskap

en av verkligt vetenskaplig läggning må kunna tagas i betraktande. Genom bestämmelser sådan innebörd kunna efter kommissionens mening fullt

av betryggande garantier skapas för att gymnasiets lärarkår besitter den utbildning, som för undervisningens meddelande oundgängligen erfordras. Möjlighet att efter särskild prövning Kungl. Majzt på detta sätt

av förvärva behörighet för lektorstjänst i ett eller flera ämnen bör författningsmässigt fastslås i en blivande läroverksstadga.

Erfarenheten giver emellertid stöd för den uppfattningen, att

en och annan lärare i adjunktsgrad, utan att besitta till fullo dokumenterad vetenskaplig kompetens, dock flerårig verksamhet såsom lärare

genom en å gymnasiestadiet kan hava ådagalagt mindre synnerligen grundliga kunskaper än även en särdeles framstående lärarskicklighet och lämplighet för meddelande av undervisning på ifrågavarande stadium och sålunda visat sig i det hela sitta inne med full reell kompetens för bestridande av lektorstjänst. Med den uppfattning, åt vilken kommissionen

ovan givit uttryck, bör det icke uteslutet, att formellt icke lektorskompe-

vara tenta lärare med kvalifikationer av nu antydd art i framtiden erhålla möjlighet att ävenledes efter-särskild prövning uppnå lektorat. En dylik möjlighet måste för adjunktskåren utgöra till fortsatt teoretisk

en sporre och praktisk utbildning. För de säkerligen mycket fåtaliga fall, där lektorsbehörighet kan komma att förvärvas på senast antydda väg,

synes det emellertid efter kommissionens mening icke påkallat, att bestämda föreskrifter lämnas i författningsväg. De mycket betydande svårigheterna

att författningsmässigt otvetydigt angiva kvaliñkationernas grad, liksom

ock deras skiftande art, anvisa i stället såsom naturlig väg i här

en förevarande fall den diskretionära prövning Kungl. Majzt, hittills

av som i motsvarande fall städse tillämpats, varvid behörighet således genom särskild dispens meddelats. Kommissionen ser ingen olägenhet i så-

en dan anordning, som medgiver en prövning under anläggande möjligast

av vida synpunkter och med allenast ett mål, att åt gymnasieundervisningen förvärva de insiktsfullaste och skickligaste lärarna utan eftergivande isalo

på de krav, som i vårt land ålder ansetts böra i förevarande avseende

av upprätthållas.

I fråga behörighet för lektorstjänst, vari ämnet

om religionskunskap

icke ingår, får kommissionen sålunda föreslå, att sådan behörighet må

författningsenligt tillkomma den, fullgjort stadgade ävensom

som nu prov, den, vilken på grund dels vetenskapliga studier och för-

av vetenskapligt

fattarskap, som till omfattning och värde prövas i det hela kunna jämställas med de för filosofie doktorsgrad föreskrivna dels ock

prov, synnerligen väl vitsordad lärarverksamhet Kungl. Majzt förklarats behörig

av till lektorstjänst.

Vad angår tjänst i ämnet religionskunskap, vill kommissionen i det följande med tillämpning här antydda grundsatser framställa särskilt

förslag.

Adiunkis- I det föregående har redan framhållits, att kommissionen funnit tiöinst. enahanda behörighetsvillkor böra fastställas för realskolans och ñickskolans lärare.

Då det gäller att taga ståndpunkt till spörsmålet, hur behörigheten för ifrågavarande lärare för framtiden bör ändamålsenligast ordnas,

nu möter en betydande svårighet så till vida, att utgångsläget här är väsentligen mindre klart än beträffande gymnasiet. Det har redan

erinrats, att den nuvarande lärarpersonalen vid re-alskolor, statssamskolor, kommunala mellanskolor och högre ñickskolor i formellt behörighetsavseende uppvisar mycket skiftande förhållanden. Jämväl realkompetensens

ur synpunkt läror det få anses obestridligt, att nämnda lärargruppei med hänsyn till såväl teoretisk praktisk utbildning för lärarkallet göra

som ett allt annat än homogent intryck. I stort sett torde i sistnämnda avseende fyra olika från varandra eller mindre klart avgränsade

mer grupper kunna urskiljas. Realskolornas adjunkter samt de övriga skolornas formellt adjunktskompetenta lärare innehava samtliga akademisk utbildning, vitsordad inför filosofisk eller teolo-

genom examen gisk fakultet, och hava, med enstaka, i dispensväg medgivna undantag, genomgått föreskriven provårskurs. Flertalet ämneslärarinnor vid statssamskolorna, ñickskolorna och de kommunala mellanskolorna har vunnit sin teoretiska och praktiska utbildning vid statens högre lärarinne-

seminarium eller därmed jämställd utbildningsanstalt. Ett mindre

annan antal ñickskolans och mellanskolans lärare har förvärvat sin grund-

av läggande utbildning i folkskoleseminarium och sedermera kompletterat densamma dels fortsatta studier, dels praktisk lärarverksamhet.

genom Och slutligen förefinnes, särskilt vid den kommunala mellanskolan, ett betydligt antal lärare, företett vitsord akademiska studier inom

som om filosofisk eller teologisk fakultet utan att dock hava förvärvat praktisk utbildning för lärarkallet deltagande i provårskurs.

genom

Det har synts kommissionen uppenbart, att de krav, som undervisningen å realskolans och flickskolans stadium inom den föreslagna skolorganisationen kommer att ställa på de där verksamma lärarna, ingalunda kunna sägas bliva mindre än de, nu faktiskt föreligga inom

som realskolan. Två omständigheter bidraga enligt kommissionens mening till att i vissa fall större fordringar på kunskaper och lärarskicklighet än de nuvarande för framtiden måste uppställas; Kommissionen vill i sådant avseende för det första erinra därom, att den nya realskolan, lik-

flickskolan, icke skall inrymma klasser, motsvarande den nuvasom rande realskolans, flickskolans två lägsta, vadan följaktligen under-

resp. visningen i det hela kommer att ligga på ett högre stadium. Och vidare gäller beträffande realskolan, att den föreslagits skola i hela sin ut-

sträckning bilda underlaget för ett treårigt gymnasium, och sålunda

innefatta ett stadium, kan i stort sett motsvara det nuva-

som anses rande gymnasiets lägsta ring, organisation, givetvis i sin mån

en som

ställer stora anspråk på undervisningens kvalitet. Även läget för

om flickskolans del icke är detsamma, är det å andra sidan ofrånkomligt, att denna skolas utsträckta lärotid, med därav följande större fördjupning i de föreskrivna kurserna, jämväl starkt motiverar fordran på skolans förseende med lärarkrafter av minst samma kompetens som realskolans.

I betraktande sålunda faktiskt föreliggande förhållanden har

av inom kommissionen den uppfattningen varit rådande, att för framtiden kraven beträffande vetenskapliga studier och praktisk utbildning för lärarkallet på de inom nämnda skolor verksamma lärarna icke kunna sänkas under dem, som nu uppställas för adjunktstjänst vid allmänt

54-210409. I.

läroverk eller ämneslärarinnetjänst vid statssamskolor. Kompetensbestämmelserna böra sålunda fastställas på sådant sätt, att sagda behörighetskrav realiter fyllas. I första hand böra alltså för adnu junktstjänst gällande stadganden äga giltighet även för framtiden, med de jämkningar i detaljer, föranledas kommissionens nedan som av omförmälda förslag beträffande dels lärartjänster i kristendom, dels vissa detaljbestämmelser i fråga om ämneskombinationer i filosofisk ämbets-

examen.

Spörsmålet blir Vidare, huruvida adjunktskompetens skall kunna jäm-

väl i annan ordning normalt förvärvas. I detta avseende vill kommissionen erinra därom, att utbildningen vid statens högre lärarinneseminarium av ålder i viss mån jämställts med den utbildning, vunnits som genom studier vid universitet och deltagande i provårskurs. Det torde ock gälla, att de lärarkrafter, sålunda utbildats, på ett i det hela försom tjänstfullt sätt fyllt sin uppgift, även det ligger i sakens natur, att om

de i fråga kunskaper, särskilt i de naturvetenskapliga ämnena, på

om grund av den hittills vida kortare utbildningstiden i många fall måst vara underlägsna de akademiskt utbildade lärarna. I ett avseenden par torde emellertid seminarievägen kunna tillerkännas företräde framför

ett

den akademiska, dels så till vida den möjliggör grundligare praksom en

tisk-pedagogisk utbildning, förvärvad under ett flerårigt, parallellt med

studierna bedrivet arbete i skolans olika klasser, dels därigenom att seminarieutbildningen mer direkt inriktas på lärarkallet än den akademiska undervisningen. Med hänsyn såväl härtill till det förefintliga som stora behovet kvinnliga lärarkrafter i framtidens samskolor och i änav nu högre grad i dess ñiokskolor, har det för kommissionen tett sig såsom

en betydelsefull uppgift att söka åvägabringa sådan anordning utbild-

en av ningen vid högre lärarinneseminariet, att densamma skulle möjliggenom göras uppnående av ett resultat, vilket i det väsentliga även de vetenskapur liga studiernas synpunkt likvärdigt med det, universitetsvore som genom studier vitsordas. För vinnande detta syfte bör seminariets kurs, på av sätt av dess kollegium och dåvarande läroverksöverstyrelsen tidigare ifrågasätts och av Kungl. Majzt föreslagits iproposition till 1909 års riksdag, normalt omfatta 4 år och sålunda förlängas med ett år. Där-

jämte har hittills valfri årskurs tänkts böra ingå i organisationen.

som en Vidare torde det böra tillses, dels att de vid seminariet förekommande äninesgrupper så nära möjligt ansluta sig till de för ämbetsexamen

som gällande, dels ock att den praktiska lärarutbildningen må komma att omfatta undervisning såväl flickor. Vad slutligen angår

av gossar som inträdesfordringarna, vill kommissionen, lika litet därutinnan som

som i fråga läroanstaltens organisation i övrigt sig böra ingåi

om anser detaljer, framhålla nödvändigheten att i detta avseende stadga något

av högre krav, än gälla exempelvis i vissa ämnen fordran på kun-

som nu

motsvarande de för studentexamen stadgade. Endast vid ett skaper, dylikt förfarande torde den berörda utsträckningen seminariets

ovan av kurs kunna förväntas möjliggöra uppnåendet ett med universitets-

av studierna i det hela likvärdigt resultat.

Vid intagande antydda ståndpunkt har för kommissionen jäm-

av välv omständighet varit väsentlig betydelse. Enligt kommis-

en annan av sionens förslag skulle i samband med skolreformens genomförande, såsom förut framhållits, de nuvarande kommunala mellanskolorna i regeln ombildas till statssamskolor. I likhet med vad är fallet, komma säkerligen vid

nu de många skolor med relativt litet lärjungeantal, skulle ingå i orga-

som nisationen, svårigheter att uppstå för ett tillfredsställande ordnande av undervisningen i övingsämnena vederbörligen fackutbildade lärare.

genom Det timantal, för vilket sådan lärare skulle erhålla ersättning, blir nämligen vid skola utan parallellavdelningar så. litet, att enligt hittills gällande bestämmelser särskild ordinarie lärare knappast skulle kunna anställas. I syfte att bereda möjlighet för bättre sakernas ordning i

en berörda avseende har kommissionen, med hänsyn tagen jämväl därtill,

för närvarande det övervägande flertalet seminariets elever under att av hela sin seminarietid erhålla undervisning i ett eller flera övningsämnen samt även undervisas i övningsämnenas metodik, velat ifrågasätta, att

seminariets elever obligatoriskt erhåller utbildning, såväl en var av fackligt pedag0giskt,i ett övningsämne och att tillfälle beredes

som sådan elev att efter genomgången seminariet deltaga i en kortare

av kurs vid vederbörlig facklig utbildningsanstalt eller annorledes. Den närmare planläggningen sagda kurser torde böra förbehållas ett senare

övervägande. Efter förvärvande nämnda utbildning böra eleverna i

av fråga erhålla kompetens för anställning såsom timlärare och biträdande lärare i respektive övningsämnen. Därmed har kommissionen givetvis icke tagit ståndpunkt till frågan behörighetsvillkoren för ordinarie

om lärare i övningsämne.

Slutligen torde i detta sammanhang ytterligare omstän-

en annan dighet böra bliva föremål för uppmärksamhet. Sedan tillträdet till olika befattningar vid de allmänna läroverken öppnats även för kvinnor, kan det icke anses med rättvisa och billighet överensstämmande att förbe-

vara hålla utbildningen vid högre seminariet uteslutande för dessa. En sådan anordning skulle med fog kunna möta såsom innebärande

gensagor ett obehörigt gynnande av kvinnokönet, och för densamma låta sig icke några skäl anföras, bortser från de historiska. För kom-

om man missionen har det därför synts helt naturligt, att tillträdet till högre seminariet i framtiden skall stå öppet för såväl manliga kvinnliga

som elever.

Beträffande därefter spörsmålet kompetens för adjunktur enligt

om de förut berörda föreskrifter, gälla för ämneslärarbefattning vid

som nu den kommunala mellanskolan, har kommissionen icke funnit anledning att för framtiden ifrågasätta särskilda bestämmelser i syfte att trygga möjligheten för icke formellt kompetenta lärare att vid fall reell kom-

av petens vinna befordran till adjunktstjänst.

De ifrågavarande aspiranterna tillhöra för närvarande två olika grupper, dels universitetsutbildade lärare, icke genomgått före-

som skriven provårskurs, dels lärare, efter avlagd folkskollärarexamen

som bedrivit fortsatta studier och verkat såsom lärare på här ifrågavarande skolstadiuin. Vad angår den förstnämnda vilken är den avgjort

gruppen, mångtaligare av de två, varje anledning saknas att sär-

synes genom skilda stadganden garantera densamma rätt till behörighet. På. sätt hittills skett i fråga adjunktstjänst vid allmänt läroverk, det

om synes ur alla synpunkter mest ändamålsenligt, jämväl i framtiden för varje

om särskilt fall individuellt prövas, i vad mån ådagalagd praktisk lärarduglighet må ersätta brister i den formella utbildningen. för

Behörighet

lärare med här omförmäld utbildning torde därför lämpligen böra i dispensväg meddelas. Vidkommande den andra vill kommissionen erinra, att gruppen endast ett mycket litet antal lärare enligt berörda bestämmelser vunnit behörighet under de tolv år, under vilka den kommunala mellanskolan hittills existerat. Vid detta förhållande ändamålsenligt, att jämväl dessa synes det fall, vilka med mycket fog lära kunna rubriceras såsom undantagsfall, i dispensväg bliva föremål för särskild prövning. Framhållas hör emellertid, att eiihetsskoleorganisationen gör det i hög grad önskvärt, att lärare med utbildning för och kännedom Verksamheten i folkskolan om sättas i tillfälle att efter fortsatt utbildning arbeta i realskolan. vunnen För underlättande de vidare studier, i sådant avseende äro erav som forderliga, har kommissionen i här förevarande sammanhang förordat tillträde även för manliga elever till det nuvarande högre lärarinneseminariet. Och kommissionen har att överväga ytterligare åtgärder för främsenare iande enahanda syfte i samband med handläggningen av frågan om av rätt för folkskollärare att vinna tillträde till universitet. Beträffande slutligen frågan de vid skilda läroanstalter om nu tjänstgörande lärarnas behörighet för framtida ordinarie anställningi statens tjänst förutsätter kommissionen, att enligt gällande bestämnu inelser redan förvärvad behörighet till änineslärarbefattning må berättiga till anställning såsom adjunkt vid läroanstalter inom den nya organisationen.

Frågan ändrade bestämmelser beträffande behörighet för lärar- Behörighet om till tjänst, . vilken. kristendom. . o e ensamt amne.. eller i. förening... i ingar sasoni till med ämne, har länge varit aktuell. För frågans närmare utred- adjunktstjänst annat ning tillkallades enligt Kungl. Maj:ts beslut den 14 maj 191.5 särskilda

Ws/Igágnâ/clgl-

sakkunniga, vilka den 31 juli avgåvo betänkande. Sedan sagda kristendom. s. betänkande gjorts till föremål för yttrande från olika myndigheter, har Sakkunnig. ärendet nådig remiss den 20 juni 1921 överlämnats till konimisgenom

sionen för i övervägande vid fullgörandet dess uppdrag. 1915-

att tagas av De sakkunniga hava funnit gällande föreskrifter i ämnet i åtnu skilliga hänseenden otillfredsställande och framlagt särskilda förslag till

åvägabringande av en bättre ordning. Sakkunniga uttala den uppfattningen, att de för lärarverksamheten erforderliga fackinsikter böra vid ansökning till tjänst vitsordas betyg över avlagda

genom examensprov vid universitet eller högskola. Vidare framhålles, att varje kristendomslärare, även i det fall att hans tjänst varit ledigförklarad i ämnet kristendom ensamt, bör vara skyldig att undervisa i ännu ett ämne, enligt bestämmande läroverkets rektor efter samråd med vederbörande lärare,

av och att med hänsyn härtill den, utbildar sig till lärare i kristen-

som dom, bör avlägga förutom viss teologisk även examensprovi

examen något ämne inom filosofiska fakulteten, motsvarande visst skolämne.

Vad beträffar erforderliga teologiska faokinsikter, sig sakkun-

anse niga böra uppställa såsom normalfordraoz i fråga adjunktstjänst det

om mått av kunskap, som vitsordas teologie kandidatexamen, och i

genom fråga om lektorstjänst den grad av lärdom, för vilken teologie licentiatexamen är uttryck. I fråga om normalmåttet för insikter i ämne, vilket ingår i samma tjänst som kristendom, hålla sakkunniga före, att detta vid lektorstjänst bör utgöras av insikter motsvarande betyget med beröm godkänd i filosofisk ämbetsexamen och beträffande adjunktstjänst insikter

av motsvarande betyget godkänd i Därtill bör i fråga

samma examen. om lektorstjänst för styrkande av sökandes förmåga av och vid veten-

vana skaplig forskning och framställning fordras godkänt disputationsprov inför teologisk fakultet, vilket dock i visst fall kan ersättas dylikt

av prov inför filosofisk fakultet.

En huvudpunkt i de sakkunnigas förslag är vidare, att komplettering av studierna inom filosofiska fakulteten icke med nödvändighet må verkställas först efter avlagda teologiska examina. Till främjande

av nämnda syfte ifrågasätta de sakkunniga, dels att vitsord i filosofie kandidatexamen må tillgodoräknas såsom likvärdigt med sådant i filosofisk ämbetsexamen, dels att kvalificerade betyg i teologisk-filosofisk

examen må giva enahanda behörighet. För sådant ändamål skulle erfordras medgivande, att studerande finge i sistnämnda medtaga, förutom de

examen nu föreskrivna tre obligatoriska ämnena, även et.t eller fiera de ämnen,

av som motsvara skolämnena modersmålet, historia och latin, d. v. s. ett eller fiera av ämnena nordiska språk, litteraturhistoria med poetik, histo-

ria och latin. Vidare föreskrift påkallad därom, att kurserna inom vore de examensämnen, äga motsvarighet bland skolämnena, måtte så som anordnas, att betyget med beröm godkänd i teologisk-filosofisk examen komme att motsvara betyget godkänd i filosofisk ämbetsexamen och betyget berömlig i teologisk-filosofisk betyget med beröm godkänd examen i filosofisk ämbetsexamen. Slutligen bleve det givetvis erforderligt att

medgiva efterprövning till teologisk-filosofisk examen på samma sätt,

redan tillämpas i fråga övriga filosofiska examina. Tillika försom om utsättes Vitsord genomgång sådan kurs i psykologi samt pedaom av teori och historia, för filosofisk ämbetsexamen är före-

gogikens som

skriven. Vidkommande utbildningen å det teologiska området påyrka de sakkunniga sådan ändring gällande föreskrifter, att endast den, som i av avlagd teologie kandidatexamen blivit godkänd i samtliga i examen in-

gående ämnen, skall behörig till kristendomslärartjänst. För lek-

anses torstjänst skulle,-i likhet med vad för närvarande är föreskrivet, två alternativa vägar stå öppna, med tyngdpunkten förlagd till den teologiska en

utbildningen och med viss utjämning mellan den teologiska

en annan en och den humanistiska utbildningen. För det första dessa alternativ skulle beträffande den teologiska av utbildningen fordras teologie licentiatexamen, varvid denna skulle examen bygga på vissa överbetyg kvalificerad teologie kandidatexamen en genom och omfatta allenast två ämnen. En reservant bland de sakkunniga har i denna punkt uttalat avvikande mening och påyrkat föreskrift därom, att teologie licentiatexamen även må kunna avläggas i endast ett bland ämnena gamla testamentets exegetik, nya testamentets exegetik,

kyrkohistoria eller dogmatik, förutsättning minst betyget med

under av

beröm godkänd i sagda ämne. Beträffande utbildningen inom de ämnen, tillhöra den filosofiska fakulteten, föreslå de sakkunniga antingen som filosofisk ämbetsexamen eller ock filosofie licentiatexamen eller filosofie kandidatexamen eller teologisk-filosofisk i de tre fallen examen, senare med bestämd föreskrift att i skall ingå åtminstone ett skolom examen ämne med minst betyget godkänd, ämnet medtagits i filosofie licenom tiatexamen, med minst betyget med beröm godkänd, ämnet ingår i om

filosofie kandidatexamen, samt med betyget berömlig, ämnet förekomom mer endast i teologisk-filosofisk examen. Vad beträffar det andra berörda alternativ, föreslå de sakkunav niga i fråga om den teologiska utbildningen teologie kandidatexamen jämte disputationsprov att examinand skall hava erhållit efter fritt val av ämne betyget berömlig i minst ett de i ingående av examen ämnena. Sakkunniga hålla nämligen före, att, då i det förevarande benu hörighetsalternativet ingår jämväl fordran på disputationsprov, det bör tillses, att vederbörande studerande redan anordningen sina genom av examensstudier förvärvar sig förutsättningarna för att kunna åstadkomma

vederbörlig avhandling. För att emellertid den föreslagna anordningen

icke måtte komma att förorsaka någon kännbar

mera förlängning

av studietiden, hava sakkunniga ansett sig kunna föreslå inen

skränkning i de gällande examensfordringarna i så måtto,

nu att ifrågavarande behörighet må kunna förvärvas, examinand erhållit om minst betyget med beröm godkänd iendast tre examensämnen, valda

bland ämnena teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner, gamla

testamentets exegetik, nya testamentets exegetik, kyrkohistoria och dogmatik. Har examinand erhållit betyget berömlig i något dessa ämnen, av skulle alltså för behörighet erfordras betyget med beröm godkänd endast i två av de övriga ämnena- I betraktande det utrymme, av som numera

beretts religionshistorien vid kristendomsundervisningen, hava sakkunniga,

såsom ansett sig bland de ämnen, böra i främsta synes, som rummet ifrågakomma, även upptaga ämnet teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner. Vad angår de i ifrågavarande alternativ ingående filosofiska nu examensprov, så finna de sakkunniga avlagd filosofie licentiatexamen vara synnerligen väl ägnad att ådagalägga de högre vetenskapliga insikter, som här böra fordras, sig dock böra yrka, att idenna men anse examen eller i förut avlagd filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen skall ingå något eller några de ämnen, motsvara skolämnena av som modersmålet, historia, latin, grekiska och filosofi. Å andra sidan hålla

de sakkunniga emellertid före, att även filosofisk ämbetsexamen med minst betyget med beröm godkänd antingen i vart och ett ämnena nordiska av

språk och litteraturhistoria med poetik eller i något ämnena historia, av latinska och grekiska språken samt teoretisk filosofi må utan att ensam, efterföljas filosofie licentiatexamen, kunna i detta fall godtagas av som behörighetsxrillkor jämte på nyss angivna sätt kvalificerad teologie kandidatexameir Vidkommande slutligen det disputationsprov, enligt de som sakkunnigas mening fortfarande bör bibehållas, framhålla dessa önskvärdheten att provet skall ämne, ingår i eller står i av avse som samband med någon sida de teologiska vetenskaperna. Dock de av anse sakkunniga, att disputationsprov inför filosofisk fakultet, berörande något ämne inom de så få gränsområdena mellan de teologiska och de filosofiska vetenskaperna, må kunna godtagas behörighetsvillkor. I såsom dant fall skulle dock krävas, att teologisk fakultet på därom vederav hörande studerande gjord framställning förklarat ämnet för avhandlingen .stå i sådant sammanhang med något de till teologiska fakulteten höav rande examensämnen, att det denna synpunkt kunde godtagas såsom ur prov för lektorstjänst i kristendom. För behörighet till adjunktstjänst skulle enligt de sakkunnigas förslag fordras teologie kandidatexamen, varvid, såsom erinrats, godovan känt vitsord skulle krävas i samtliga ämnen. Beträffande de filosofiska examensproven hava de sakkunniga föreslagit alternativ i samma som fråga om lektorstjänst, alltså antingen filosofie licentiatexamen eller filosofisk ämbetsexainen eller filosofie kandidatexamen eller teologisk-filosofisk examen, med bestämmelse att i den avlagda skall ingå ämne om examen eller ämnen, motsvara minst ett skolämne, att i detta eller dessa som men ämnen skall hava erhållits vitsord allenast motsvarande minst betyget godkänd i filosofisk ämbetsexamen. De sakkunnigas förslag hava i allmänhet vunnit understöd de av hörda myndigheterna. Enär det emellertid torde kunna förväntas, att frågan i nuvarande läge bliver föremål för förnyad remiss, och då kommissionen, såsom nedan skall närmare angivas, finner sig böra förorda jämväl ett annat sätt för den föreliggande frågans lösning, det synes icke nödvändigt att ingå på närmare redogörelse för de synpunkter, en .som under den handläggningen framkommit. Kommissionen vill senare öö..210409. l.

härutinnan inskränka sig till att erinra därom, att inom filosofiska fakulteten i Uppsala framkommit ett uppslag innebörd att i filosofisk äm-

av betsexamen upptaga såsom nytt ämne teologi med särskild studieplan och principiellt motsvarande krav, som gälla för ämnena inom filosofiska fakulteten. Kmmnissio- Det kommissionen uppenbart, att det föreliggande sakkunnig-

synes NCH. värdefulla för ordnande förslaget erbjuder synpunkter av frågan om behörighet för lärartjänster i kristendom och religionskunskap även inom den skolorganisationen. Den förändrade läggning av undervisningen

nya å såväl realskolans som gymnasiets stadium, som enligt kommissionens i det föregående framställda förslag skulle komma till stånd, torde idet hela väl låta sig tillgodoses genom de behörighetskrav, som av de sakkunniga föreslagits, särskilt åt ämnet teologisk encyklopedi och teolo-

som giska prenotioner vid lärarutbildningen tillerkänts en ställning, som måste

utgöra nödvändig förutsättning för genomförandet av den ifrågaanses en satta nyorienteringen å förevarande undervisningsområde.

Om kommissionen med denna ståndpunkt icke desto mindre

anser sig till övervägande böra framställa ännu annan väg för frågans lös-

en ning, sker det med hänsyn framför allt till önskvärdheten att för samt-

av liga läroanstalter, även de mindre, med förhållandevis ringa timantal för ämnet kristendom religionskunskap, må kunna förvärvas fullt kvalificerade lärare föriden lika betydelsefulla krävande undervisningen.

som

Med utgångspunkt i det ovan antydda inom filosofiska fakulteten i Uppsala framkomna förslaget har kommissionen funnit sig böra ifrågasätta, att såsom alternativ väg för vinnande behörighet till såväl

en av adjunkts- lektorstjänst skulle anordnas teologisk-ñlosofislø ämbets-

som en erameøz, motsvarande i det hela, sålunda även i fråga om studietiden, den nuvarande ämbetsexamen inom filosofiska fakulteten. Exa-

skulle, såsom redan namnet antyder, omfatta ämnen ur såväl teolomen giska filosofiska fakulteten, med huvudvikten nära till hands

som av liggande skäl fäst vid förstnämnda ämnesområde. Av den nuvarande teologie kandidatexamens ämnen böra i examen vara företrädda i lämpligt begränsade krurser: teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner, exegetik med huvudvikten lagd på .nya testamentet, kyrkohistoria,

dogmatik och etik. Från filosofiska fakulteten

skulle obligatoriskt ingå

ett eller två ämnen, motsvarande minst ett skolämne, efter fritt val

bland följande: teoretisk ñlosoñ, latin,

grekiska, nordiska språk, litteratur-

historia med poetik och historia. För

behörighet till adjunktstjänst torde

böra krävas minst betyget med beröm godkänd i tre de i ingåav examen

ende ämnena, minst två

varav teologiska. Då enligt kommissionens mening

det centrala i den ifrågasatta kursen i gamla testamentets exegetik skulle

vara av historisk art, anser kommissionen, att ingen förberedande

teologisk-filosofisk erfordras.

examen

För behörighet till lektorstjänst skulle

krävas dels minst betyget med

beröm godkänd i ovannämnda

examen i förslagsvis tre teologiska och ett

humanistiskt ämne, dels ytterligare antingen teologie licentiatexamen eller

ock filosofie licentiatexamen, vilka båda

examina kommissionen förutsätter

komma att kunna avläggas såsom påbyggnad på nämnda ämbetsexamen.

För vinnande full jämnställdhet av mellan nyssnämnda bägge vägar synes

det önskvärt, att teologie

licentiatexamen, på sätt en reservant bland de

sakkunniga med understöd universitetskanslern av föreslagit, må kunna

begränsas till att omfatta allenast ett ämne, i vilket fall för godkännande

skulle krävas minst vitsordet med beröm

godkänd. Ifrågasättas bör,

om icke vid sådant förhållande ur synpunkten undervisningens krav valet av

av nämnda ämne bör inskränkas att gälla de för de teologiska studierna

mera centrala ämnena, teologisk

encyklopedi och teologiska prenotioner,

kyrkohistoria, gamla testamentets exegetik, testamentets

nya exegetik, teolo-

gisk etik och dogmatik. Licentiatexamen inom filosofiska fakulteten torde

böra omfatta antingen ett de av ovannämnda i teologisk-filosofisk ämbetsexa-

men ingående humanistiska studieämnena eller ock

ämnet religionshistoria.

Det torde få ligga i sakens anses natur, att den här föreslagna

förändringen av teologie licentiatexamen jämväl bör inträda, då sagda

examen bygger på teologie kandidatexamen. Med ovan framställda krav

på kvalificerade vitsord i den föregående examen, vare sig denna utgör

teologie kandidatexamen enligt de sakkunnigas förslag eller teologisk-

filosofisk ämbetsexamen enligt kommissionens framställda åsikt, ovan

torde någon fara för

en sänkning av kompetensnivån icke

genom en dylik åtgärd vara att befara.

Med den anordning, som kommissionen här förordat, torde den av de sakkunniga föreslagna utvägen att beträffande lärartjänster i kristendom låta examensbetyg i filosofie kandidatexamen eller teologisk-filosofisk skänka behörighet för lärartjänst icke behöva anlitas. Sistnämnda examen utväg måste redan i och för sig ägnad att väcka stora betänkvara ligheter, synnerligast de båda nämnda examina hava väsentligen som en annan uppgift än att utbilda för framtida lärarverksanihet. Vitsorden i fråga skulle för viss ämneskombination medföra en kompetens för lärartjänst, däremot icke skulle tillkomma dem i annan kombination. som Förslaget har ock i denna del rönt gensagor bland annat från läroverksöverstyrelsen. Vad slutligen angår disputationsprovet, detta böra utgöra synes antingen doktors- eller lektorsdisputation inom teologisk fakultet eller ock doktorsdisputation inom filosofisk fakultet. Härvid synes emellertid beträffande avhandling i ämnet religionshistoria icke behöva påkallas det de sakkunniga förordade förfarandet med viss prövning inför teologisk av fakultet. Kommissionen vill slutligen framhålla, att jämväl för befattningar förevarande art de allmänna grundsatser beträffande sättet för av nu behörighetens förvärvande i fråga såväl lektors- adjunktstjänst, om som vilka i det föregående närmare avhandlats, förutsättas komma i tillämpning. Kompetens till lektorstjänst i ämnet religionskunskap eller detta ämne i förening med annat ämne skall sålunda kunna vinnas såväl behörighetsförklaring Kungl. Majzt enligt de härutinnan föregenom av slagna grunder efter särskild dispens, då anledning därtill kan föresom ligga, och på sätt kompetens till adjunktstjänst i kristendom samma eller detta ämne i förening med annat ämne kunna vinnas genom exafrån högre seminariet, ävensom efter särskild dispens, då anledning men

därtill kan föreligga.

Då det därefter gäller att från principiella synpunkter överväga Ändmde särskilda behörighetskrav, för undervisningen i de olika ämnena

b/Ãgfü/fâeâärde som

fråga böra uppställas, har kommissionen först velat betona den synnerom liga vikten därav, att universitetens kunskapsfordringar i filosofisk ämsynpuøzløter.

betsexamen avvägas, på sätt gällande examensstadga uppenbarligen avsett, under bestämt hänsynstagande till skolundervisningens behov, och att detsamma må gälla beträffande den kommissionen föreslagna teolo-

av gisk-filosofiska ämbetsexamen. Om än ifrågavarande förhållanden nu-

gestalta sig icke oväsentligt än vad fallet tidigare mera gynnsammare, varit, torde fortsatt utveckling mot bättre anpassning nämnda

en en av kunskapsfordringar efter skolans anspråk i åtskilliga ämnen utgöra ett betydelsefullt önskemål. I detta syfte synes det kommissionen med mycket fog kunna ifrågasättas, att skolmyndigheterna vid fastställandet

nämnda fordringar böra få tillfälle att göra sina synpunkter gällande. av Endast med sådan anordning kan förvänta, att skolans krav bliva

en man behörigen beaktade. Det torde särskilt böra understrykas, att anordningen tillämpad i första hand beträffande ämbetsexamina och

avses att kommissionen givetvis saknar varje anledning att påkalla ett motsvarande förfaringssätt i fråga filosofie kandidatexamen, vilken

om omedelbart åsyftar att förbereda rent vetenskapliga studier. Men jämväl angående filosofie licentiatexamen vill kommissionen anbefalla

revision gällande fordringar i syfte att möjliggöra, särskilt been av träffande de moderna språken, sådan läggning av kurserna, att de

än hittills inriktas på nutidens språk, under motsvarande inknappmera ning fordringar rörande de äldre språkskedena.

Kommissionen vill härefter övergå till ett närmare övervägande av de ändringar i gällande detaljföreskrifter å området, som kunna ifrågasättas i anledning undervisningens förändrade läggning eller av

av annan orsak.

Beträffande först ämnet psykologi lärer anledning saknas till änd-

Psykologi. ring i gällande bestämmelser rörande ämnet filosofisk propedeutik.

nu Såsom hittills alltså i ämnet teoretisk filosofi böra med-

synes examen föra behörighet till lärarbefattning i psykologi. Ifrågasättas kan emellertid, icke jämväl åt examen i pedagogik, med den nära anknyt-

om ning, förefinnes mellan detta ämne och filosofi, bör tillerkännas ena-

som handa behörighet.

I likhet med vad för närvarande gäller i fråga modersmålet, Svens/ca.

om bör för behörighet till lärartjänst i svenska stadgas krav på examen i

såväl nordiska språk som litteraturhistoria med poetik. Det måste emel-

lertid efter kommissionens mening betecknas såsom ett

missförhållande,

att sistnämnda ämne icke ingår i någon de för filosofisk åimbetsav

examen föreskrivna ämnesgrupper. Full

anledning synes föreligga att

beträffande ämnet svenska tillämpa enahanda ordning, föreskrives som nu i fråga ämnet biologi, och sålunda om låta båda de skolämnet motsva-

rande examensämnena ingå i de uppställda examensgrupperna. Kom-

missionen får därför hemställa,

att åtgärder vidtagas för att i § 14

av stadgan angående filosofiska examina den 1 november 1907 litteratur-

historia med poetik må införas i samtliga ämnesgrupper, innesluta som ämnet nordiska språk.

Latin. Då krav på kunskaper i realia

ingå i fordringarna för ämnet

latin i filosofisk ämbetsexamen och då numera vidare, jämlikt kungl.

kungörelse den 26 september 1921, ämnet

klassisk fornkunskap och

antikens historia utgör obligatoriskt ämne i femte ämnesgrupperi tillsam-

mans med latinska språket och grekiska språket,

synas betryggande

garantier föreligga för att blivande lärare i klassiska språk skola erhålla en sådan utbildning, att de kunna meddela den undervisning i klassisk

kulturhistoria, som kommissionen föreslagit böra ovan ingå alternativt

i latin- eller historiekursen. Vid sådant förhållande saknar kommissio-

nen anledning att förorda de ytterligare åtgärder i ärendet., som påyrkats

i en till kommissionen remitterad

underdånig framställning från

professorerna L. Kjellberg och M. Pzn Nilsson. Kommissionen vill sålunda

beträffande ämnet latin icke förorda någon avvikelse från gällande nu

kompetensbestämmelser.

Historia Den förändring,

som undervisningen i historia med samhällslära,

med sam- respektive med samhällshälls- och och ekonomilära enligt kommissionens

förslag

ekonomi- skulle erhålla,

nödvändiggör en omläggning jämväl kompetensbestäm-

lära. av

melserna i fråga detta ämne. Uppenbart om är nämligen, att med-

delandet tillfredsställande av en undervisning i såväl samhälls- ekosom

nomilära kräver väsentligen andra

förutsättningar än undervisningeni

det nuvarande ämnet historia. Vad ekonomilära angår, lärer det icke

kunna råda tvivel därom, studier att i nationalekonomi Väl motsvara

sådana krav. Vidkommande åter samhällslära

ådagalägger den utred-

verkställts i anledning förslag, framställt de för utning, som av av

frågan nykterhetsundervisningens omläggning den 30 0k-

redning av om tober 1917 tillkallade sakkunniga, vilken utredning av Kungl. Majzt övertill kommissionen för att tagas i övervägande vid fullgörande av lämnats examensämnet Statskunskap icke utgör en fullgod mot-

dess uppdrag, att

till ämne. Samhällsläran inncsluter nämligen viktiga svarighet sagda jämVäl examensämnena nationalekonomi och statistik, vilka moment av kunna inläggasi det akademiska läroämnet statskunskap. icke lämpligen Därest sålunda krav på särskilda vitsord i ämnets alla delar skulle behörighet till lärartjänst, skulle detta innebära, att för såväl

uppställas för

lektorsbefattning i historia med samhällslära skulle eradjunkts- som vitsord i fyra universitetsämnen. En sådan anordning kan komfordras till hands liggande skäl icke förorda, enär densamma missionen av nära alldeles nödvändig, väsentligen försvåra eller omöjskulle, utan att vara förvärvandet kompetenta lärarkrafter för här ifrågavarande liggöra av I stället utbildningen kunna tillgodoses, enligt ett undervisning. synes ovannämnda sakkunniga framställt förslag, vilket även vunnit underav flera de akademiska myndigheter, i ärendet yttrat sig, stöd av av som därigenom, vid universiteten anordnades lämpligt tillrättalagd säratt en skild kurs i samhälls- och ekonomilära för blivande lärare i dessa ämnen, skulle omfatta Statskunskap och nationalekonomi. Den vilken i huvudsak kursen i fråga, vilken bör vara obligatorisk

närmare planläggningen av

historia med samhällslära eller med samhälls- och för blivande lärare i ekonomilära, torde böra ske under samråd med universitetsmyndigheterna. kommissionen sålunda nödgats avböja uppställandet av krav Om särskilda vitsord för studier i vart och ett de ämnen, som närmast

på av

och ekonomilära, ligger det i öppen dag, att det länder motsvara samhällsundervisningens fromma, lärarna i så stor utsträckning som till om sig vetenskaplig utbildning å området. Det möjligt förvärva grundligare särskilt gymnasielärarna i många fall torde ock kunnat förväntas, att stärka och vidga sin kompetens genom sådana skola vara angelägna att Till främjande detta syfte sig kommissionen examensvitsord. av anser likhet med vad är fallet med ämnet statskunskap, böra föreslå, a.tt, i nu nationalekonomi upptages bland de i § 15 stadgan angående ämnet av

filosofiska examina omförmälda ämnen, må i filosofisk som ingå ämbets-

examen. Biqloggyzed Enär hälsolära enligt kommissionens förslag skulle erhålla ett mera Izalsølcøra. framskgutet. v1d. biologiundervisningen. . . . , for.. närvarande,. vilket. rum an for-, hållande jämväl kommit till uttryck i ämnets förändrade

benämning,

måste det nödvändigt, att lärarna vinna särskild anses erforderlig utbildning i denna ämnet, vilket icke lämpligen kan ske vid universigren av

tetsundervisningen i zoologi. Ovannämnda sakkunniga för nykterhets-

undervisningens omläggning hava även i detta hänseende framställt för-

slag, som varit föremål för myndigheternas prövning. Sagda förslag, vilket i princip rönt välvilligt mottagande vid universiteten, bland avser annat, att för de blivande biologilärarna särskild kurs i hälsolära skulle en anordnas på föranstaltande de medicinska fakulteterna och karolinska av

institutet. Med hänsyn därtill, att undervisning i fysiologi ingår

numera som ett viktigt moment vid universitetsstudierna izoologi, den synes ifrågavarande kursen icke behöva bliva alltför betungande för de stude-

rande utan kunna inskränkas till att omfatta bakteriologi, och

hygien medicinsk ärftlighetsforskning.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle kursen obligatorisk för

vara alla blivande biologilärare och tillika utgöra förutsättning för betyg i en ämnet zoologi i ämbetsexamen. I förstnämnda avseende vill kommissionen helt ansluta sig till sakkunnigförslaget. Vad åter angår kursens ställning såsom villkor för betyg i ämbetsexamen, finner sig kommissionen, med hänsyn till vad från universiteten härutinnan anförts, som böra avstyrka bifall till sakkunnigförslaget i denna del. Vad vidare beträffar det de sakkunniga framhållna

av önskemålet,

att för högre betyg i ämbetsexamen samt i filosofie licentiatexamen skulle

en alternativ studielinje, vilken möjliggjordes, att för

anordnas genom

medicine professor redovisade, omfattande kurser i hygien och mer an gränsande områden kunde särskild överenskommelse tillgodoräknas genom examinand merit för betyget i zoologi, vill kommissionen förorda som en dylik anordning. Härigenom skulle nämligen, såsom de sakkunniga

erinrat, vinnas, att bland lärare i biologi med hälsolära funnes och en annan, som på ifrågavarande område ägde djupgående insikter. mera

Vad angår språkundervisningen, är det obestridligt, att, även Frfimnzttrøzrle

levande densamma i stort sett kan god, ytterligare förbättringar

anses vara språk ien del avseenden böra eftersträvas, så mycket kommissionen

mera, som i sitt förslag sett sig nödsakad att kvantitativt i någon mån beskära denna undervisning, en beskärning, som måste ersättas dess kvali-

genom tativa höjning. I viss mån kan detta mål anses tillgodosett de

genom omläggningar av olika slag, som i det föregående blivit berörda. Några andra hithörande frågor böra emellertid i detta sammanhang uppmärksammas.

Det är en ganska allmän och helt säkert också riktig uppfattning, att, bortsett från undantagsfall, en lärare icke kan verkligt behärska

mer än ett främmande levande språk. Detta förhållande har beaktats i utlandet, där på många håll språklärartjänster omfatta undervisningsskyldighet i blott ett språk. Ett främmande levande språk skiljer sig i så måtto från övriga skolämnen, att det hos läraren icke kräver blott teoretiska kunskaper utan också och detta är lika viktigt praktisk färdighet.

- - Att uppehålla en hög nivå i båda dessa avseenden i tvenne språk är för de flesta ogörligt. Koncentreras däremot undervisningsskyldigheten till endast ett språk, så har läraren väsentligt större möjlighet att nå ett fullgott resultat. Hans praktiska och teoretiska intresse för ämnet eggas genom medvetandet, .att han får röra sig inom ett område, som det är honom möjligt att behärska, i stället för att nödgas splittra sina krafter på ett sätt, som omöjliggör att vare sig inom det ena eller andra området nå det maximum kapacitet, till vilket bör syftas.

Dessa synpunkter föranleda kommissionen att såsom önskemål framhålla, dels att undervisningsskyldighet i tre främmande levande språk icke bör förekomma, dels att lektorat, då så kan ske med hänsyn till tjänstgöringsskyldigheten, må omfatta endast ett främmande levande språk. Skulle lektors tjänstgöringsskyldighet därmed icke kunna

en fyllas, torde det främmande levande språket lämpligen kombineras med ett annat ämne.

I sammanhang med dessa önskemål utökning av antalet

synes en i examensstadgan för filosofisk ämbetsexamen upptagna ämneskombinationer böra ifrågasättas; särskilt böra kombinationerna nordiska språk-

56-210409. 1.

franska och latin-franska ifrågakomma, men även kombination mellan ett av de germanska språken och latin vore säkerligen lämplig. De nya kombinationerna skulle bliva stort värde för ordnandet

av av den Valfria språkundervisningen, särskilt i latin, vid de smärre realskolorna.

Med hänsyn till vikten av att undervisningen i språk liksom

i varje annat ämne redan på det lägre stadiet uppbäres av verklig sakkunskap, vill kommissionen i detta sammanhang även uttala ett önskemål, att beträffande undervisningen i främmande levande språk läroverksstadgans § 132 2 icke annat än i undantagsfall till-

mom. lämpas, såvida icke läraren i det ifrågavarande ämnet äger nödig kompetens.

Slutligen bör här betonas det trängande behovet därav, att våra språklärare sättas i tillfälle att i Vida större utsträckning än hittills idka språkstudier i utlandet. Stipendier böra inrättas såväl för studerande, som bereda sig till språklärarens kall och som givetvis, innan de börja sin lärarverksamhet, helst böra hava å ort och ställe inhämtat färdighet i det språk, vari de skola undervisa, som även, i större omfattning än vad för närvarande är fallet, för lärare. Dessa stipendier böra erhålla den storlek, att de möjliggöra relativt lång vistelse i utlandet, och de böra så talrika, att de medgiva jämförelsevis ofta återkommande

vara resor. Detta är, såsom även vid föregående utredningar framhållits, ett

oavvisligt krav, om vår språkundervisning alltigenom skall kunna hållas

på den nivå, att den fullt motsvarar sitt ändamål. Övriga Vidkommande övriga, här särskilt avhandlade läroämnen har änmen. kommissionen funnit anledning att ifrågasätta ändring i gällande

kompetensbestämmelser.

Praktisk Vad därefter beträffar anordningen av den praktiska utbildningen utbildning.

lärare vid de allmänna läroverken, har kommissionen, enligt vad i av det föregående framhållits, angivit, att denna utbildning närmast bör

vinnas på sätt hittills skett, antingen genom deltagande i provårskurs

eller ock medelst genomgående av högre seminariet.

I fråga provårskursernas allmänna anordning anser kommissio-

nen icke förhållandena påkallat att i detta av sammanhang ingå på ett mera detaljerat övervägande de förändringar i bestående

av nu ordning, vilka kunna påfordras den omläggning av av undervisningsväsendet,

som kommissionens förslag åsyftar. V Kommissionen finner sig i sådant avseende allenast böra under-

stryka vikten av att lärarkandidaterna under provåret jämväl vinna närmare förtrogenhet med folkskolans arbete. dess mål och medel. Detta

krav måste anses starkt motiverat det nära samband, av som genom enhetsskolan åvägabringas mellan folkskola och läroverk. Det torde därvid

få anses utgöra oundgänglig förutsättning för

en en rätt samverkan mellan folkskolan och läroverket, att lärarna i det senare hava på en

erfarenhet grundad uppfattning såväl undervisningens

om allmänna an-

ordning i folkskolan ock de kunskapsresultat,

som om som vid densamma uppnås i de olika ämnena. Sådan erfarenhet kan vinnas

antingen

genom en utsträckt auskultation i folkskolans olika klasser eller ock genom en fördelning av provåret mellan läroverk och folkskoleseminarium.

Gällande provårsstadganden anvisa i såväl princip den ena den som andra vägen, torde det efter kommissionens

men uppfattning vara nöd-

vändigt att för framtiden giva åt anordningen i fråga fastare former, än .som hittills funnits nödigt. Jämväl är det uppenbart, i provåret att

måste ingå teoretisk-pedagogisk folkskolans

en framställning av organisa-

tion, dess undervisningsplan och metoder.

Ãvenledes vill kommissionen såsom ett allmänt önskemål fram-

hålla, att provårsutbildningen, liksom

lärarutbildningen över huvud, in-

riktas på att meddela erfarenhet rörande undervisningen såväl av man-

liga som kvinnliga lärjungar, ett förhållande, givetvis som påkallar särskild uppmärksamhet vid organiserandet de olika av provårsläroverken.

Åtgärder i sådan riktning betingas icke minst den utsträckta tillämpav

ning, samundervisningen skulle erhålla inom den föreslagna läroverks-

organisationen.

Vidare finner sig kommissionen böra i detta

sammanhang uttala,

att det modersmålslärarnas förening berörda önskemålet av om införande i provårsutbildningen för samtliga provårskandidater av en obligatorisk

kurs i skriftlig framställning lämpligen böra

synes komma under när-

omprövning vid den revision gällande bestämmelser rörande mare av provåret, vars nödvändighet kommissionen ovan betonat.

Ett annat krav, som synes böra vinna beaktande vid provårs-

utbildningens förestående omläggning, är, att kursen i skolhygien må

erhålla en utvidgad omfattning.

Ytterligare en angelägenhet torde i detta sammanhang böra

uppmärksammas. Liksom nu är fallet, lärer jämväl i framtiden sällan inträffa, att för ämneslärarbefattning vid läroverk kan påräknas sökande, som fullgjort föreskrivna villkor beträffande vetenskaplig utbildning ooh som före eller efter förvärvande av densamma genomgått folkskoleseminarium samt någon tid tjänstgjort vid här förevarande läroanstalter.. Det kommissionen uppenbart, att i sådana fall vederbörande

synes efter skolöverstyrelsens beprövande bör kunna erhålla befrielse från

genomgående av provårskurs, för den händelse att han dels med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium, dels under den tid och till den omfattning, för behörighet till ordinarie befattning kräves, fullgjort

som väl vitsordad tjänstgöring vid allmänt läroverk. Intet tvivel lärer nämligen kunna råda därom, att genom en dylik anordning, vilken i sak endast utgör ett lagfästande av hittills tillämpad praxis, möjligheterna att förvärva lärare med mera ingående kännedom om folkskolans arbete skulle väsentligen ökas, till gagn för undervisningsväsendet i det hela.

Slutligen vill kommissionen i detta sammanhang framhålla den

stora betydelsen för vårt undervisningsväsen därav, att provårsläroverken

erhålla de med hänsyn till såväl kunskaper skicklighet bäst kvalifice-

som rade lärarkrafter, som stå att få. I detta syfte böra först och främst. löneförmånerna vid dessa läroverk göras sådana, att de kunna utgöra

en tillräcklig dragningskraft för dugande lärare att här mottaga an-

ställning. Men det torde därjämte kunna sättas i fråga, huruvida icke: för nående detta mål formerna för tillsättning läraretjänster vid

av av provårsläroverk i någon mån böra ändras i enlighet med läroverksöverstyrelsens förslag den 30 december 1914, så att det blir möjligt för skolöverstyrelsen att i vissa fall kunna till en tjänst utan ledigförklarande av densamma föreslå lärare erkänd duglighet.

Innan kommissionen lämnar spörsmålet lärarutbildningen inom Aøilöning för om :den framtida läroverksorganisationen, torde ännu fråga böra beröras, ,jjafgfdçáij en sammanhänger med rätten att vinna behörighet för m9-

principiellt nära

som adjunktur från högre seminariet, rätt, kommisgenom examen en som under vissa förutsättningar i det föregående motiverat. Såsom sionen därvid erinrats, kommer sagda utbildningsväg att bliva något kortare än universitetsvägen. För närvarande torde kunna beräknas, att för examen från lärarinneseminariet åtgår tid, med minst 21.92 år högre en som understiger tiden för avläggande filosofisk ämbetsexamen och genomav gång provår. Genom den i det föregående förordade förlängningen av kursen vid seminariet med 1 år, skulle skillnaden i tid reduceras till av omkring 11/2 år, vartill kommer, att den ifrågasätta förhöjningen av inträdesfordringarna till seminariet kan väntas i någon mån minska den

beräknade skillnaden i utbildningstid. Det spörsmålet föreligger huruvida sagda olikhet i utbildningsnu,

tid påkallar bibehållande den skiljaktighet i avlöningshänseende, som

av för närvarande vid statssamskolorna och de kommunala mellanskolorna förefinnes mellan akademiskt utbildade lärare med provår och seminarieutbildade lärare. Kommissionen har i det föregående framhållit såsom sin åsikt det olämpliga uti att för såväl till omfattningen som till arten enahanda tjänstgöring stadga olika löneplan. Däremot synes det kommissionen rimligt och billigt, att åtgärder vidtagas, dels till förhindrande att den kortare utbildningsvägen möjliggör ett snabbare uppnående av ordinarie anställning, dels till åvägabringande av skälig gottgörelse .av för de merkostnader, varmed universitetsvägen är förbunden. I förstnämnda avseende har kommissionen föreställt sig, att, med bibehållande i övrigt hittillsvarande bestämmelser rörande tjänstgöring av under minst två läsår vid vissa läroanstalter för behörighet till ordinarie tjänst, särskild föreskrift kan lämnas därom, att sökande, förvärvat som behörighet från högre seminariet, skall hava fullgjort genom examen ,sådan tjänstgöring, nämnts, under minst tre läsår för att kunna som nyss befordras till ordinarie anställning. Vad angår avlöningen för ordinarie befattning, skillnaden i synes utbildningskostnader kunna skäligen kompenseras på så sätt, att begyn-

nelselönen för den seminarioutbildade läraren fastställes att med

ett lämp-

ligt belopp, motsvarande högst ett ålderstillägg, understiga begynnelselönen

för lärare med akademisk

utbildning. Vid intagande denna av ståndpunkt har för kommissionen

varit avgörande dels övertygelsen, att slutläøzeøz i

varje befattning icke bör påverkas den

av omständigheten, att utbildningen

Vunnits på något kortare eller något längre tid, dels också detförhållan-

det, att avlöningsgiunderna

vid de kommunala mellanskolorna för när-

varande äro fastställda i enlighet

med här föreslagna princip. Enär frågan om lönereglering för befattningshavarna vid de

all-

männa läroverken fl. läroanstalter för m. närvarande är föremål för sär-

skild utredning, har kommissionen ansett sig böra inskränka sig till att

i förevarande avseende giva uttryck åt sin antydda

nyss principiella uppfattning i fråga

om avlöningsbeloppens utmätande för olika katego-

rier av befattningshavare.

Ifrågasatta I anledning oftanämnda lektor av av Alving fi. ingivna petition m. lättnader Via har kommissionen haft att taga i särskilt

beredande övervägande frågan bereav om ledighet för dande lättnader vid lärares av tjänstledighet för studier. Sådana lättstudier m. m.

nader kunna tänkas åsyfta dels ökade möjligheter till erhållande av

sammanhängande ledighet för studier eller vetenskapligt arbete, dels ock

att för berörda ändamål tjänstledig lärare må kunnai avlöningshän-

seende erhålla villkor för gynnsammare än närvarande under den tid,

ledigheten omfattar.

Beträffande förstnämnda angelägenhet

synes det kommissionen

utgöra en konsekvens dess i det föregående

av intagna ståndpunkt rörande

önskvärdheten att av adjunktskompetenta lärare sättas i tillfälle att

fortsätta sin

vetenskapliga utbildning för vinnande kompetens

av till

lektorstjänst, att ledighet från skolarbetet

i skälig utsträckning beredes.

För närvarande torde gälla, att för sådant ändamål

sammanhängande

tjänstledighet medgives under högst läsår. ett Om det sålunda ur vederbörande lärares synpunkt framstår såsom ett berättigat

önskemål, att

tiden för ledigheten under här angivna förhållanden i mån

erforderlig

utsträckes, får å andra sidan icke förbises, att hänsyn ock måste tagas

till undervisningens och läroanstaltens berättigade intressen. Det måste

bliva den tjänstledighetsbeviljande myndighetens uppgift att efter beskaffenheten varje särskilt fall avgöra, i vad mån sistberörda förhål-

av landen må kunna medgiva någon utökning den tid, under vilken

av tjänstledighet för studier eller vetenskapligt arbete må åtnjutas.

Vad därefter angår spörsmålet avlöningsförmånerna under

om tjänstledighet för här ifrågavarande ändamål, utgör detta närmast en

löneteknisk angelägenhet, givetvis låter sig slutgiltigt bedömas en-

som dast i sammanhang med andra besläktade frågor. I saknad av möjlighet att ingå i allsidig prövning de konsekvenser, som kunna vara

en av förbundna med ett tillmötesgående de i petitionen uttalade önskemål,

av vill kommissionen inskränka sig till att förorda, att åt ärendet ägnas närmare uppmärksamhet vid pågående utredning olika lönefrågor, i

av syfte att därvid få utrönt, och i vad mån lättnader i här berörda

om avseende må kunna åvägabringas.

Beträffande det vidlyftiga spörsmålet ändamålsenlig såväl Utbildningen

om en

av lärare i facklig pedagogisk utbildning lärare i ämnena teckning, musik, övnings-

som av

ämnen. gymnastik med lek och idrott, manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål har kommissionen ansett sig sakna anledning ingå i närmare överväganden detsamma, utan denna angelägenhet lämpligen

av synes böra bliva föremål för särskild utredning, sedan statsmakterna variti tillfälle att träffa avgörande i princip rörande skolorganisationens framtida gestaltning. Kommissionen har emellertid icke kunnat underlåta att starkt understryka den synnerliga vikten av att statsåtgärder snarast möjligt därefter vidtagas för upprättande statliga anstalter för ut-

av bildning lärare i manlig och kvinnlig slöjd ävensom för utvidgande

berörda möjlighet beträffande lärarinnor i hushållsgöromål. I samav manhang härmed torde kunna ifrågasättas, att utbildning lärare i slöjd,

av åtminstone i vad den den kvinnliga, lämpligen anordnas i samband

avser med let högre seminariet, på sätt redan är fallet med utbildande av

lärarinnor i hushållsgöromål.

Slutligen torde böra tagas i övervägande, huruvida icke i större utsträckning än hittills tillfälle i vissa fall må kunna beredas för samtidigt förvärvande kompetens i än ett övningsämne.

av mer

Den allmänna adjunktsföreningen ingivna framställningen

tfâf/Irfzrlf/.tøtj/Irest av åsyf-

tjänst tar jämväl sådan ändring i gällande bestämmelser rörande

m. m. behörighet

till rektorstjänst vid högre läroverk, att även lärare med endast adjunktskompetens skulle kunna befordras till rektor vid sådant läroverk. Med hänsyn till den pedagogiskt ledande ställning rektor bör

intaga i sin läroanstalts hela undervisnings- och fostringsarbete kan det

efter kommissionens uppfattning icke råda än mening därom, mera en att mycket stora krav i fråga såväl utbildning erfarenhet böra om som uppställas på rektorsbefattningarnas innehavare. Kommissionen vill emellertid betona, att här ifrågavarande personliga egenskaper icke oundgängligen och alltid förutsätta förhandenvaron den högre vetenskapav liga utbildning, som uppställts såsom villkor för behörighet till lektorstjänst. Förbises får likväl icke, att i rektors tjänsteåligganden

ingår att

Värdesätta gymnasielärarnas undervisning och att det med hänsyn härtill torde få anses påkallat, att ledaren för vederbörande läroanstalt genom sin föregående utbildning och verksamhet besitter förutsätt-

erforderliga

ningar i angivna avseende. Efter kommissionens mening böra med hänsyn till senast berörda omständighet rektorstjänsterna vid de

högre läro-

verken i regeln besättas med lärare å gymnasialstadiet. Vid sådant förhållande och i betraktande jämväl därav, att enligt kommissionens ovan uttalade mening framstående lärare även utan formell

lektorskoinpetens

hävdvunnen bemärkelse skulle kunna erhålla till

behörighet lektors-

befattning, torde kravet på rektorstjåinsternas öppnande för samtliga .ordinarie ämneslärare sakna större praktisk betydelse. Kommissionen har därför icke funnit anledning föreligga förorda att en generell förändring i hittills å området gällande bestämmelser i denna

riktning.

Däremot berörda önskemål så till vida böra

synes beaktas, att möjlig-

:het öppnas för skolöverstyrelsen. att utan ansökan till förordnande så- ;som rektor vid högre läroverk föreslå jämväl icke lektorskompetent ämneslärare, som funnits besitta såväl framstående lärarskicklighet å gym-

nasiet som grundliga kunskaper. En sådan anordning ägnad

är att tillgodose det allmänna intresset att för staten bereda möjlighet att,

utan hänsyn till formella kompetenskrav, tillgodogöra sig verkligt du-

;gande arbetskrafter å den plats, där dessa kunna göra sina bästa in-

satser. Med hänsyn till de särskilda uppgifter, som åligga rektor vid provårsläroverk, och de krav, denna anledning böra uppställas å

som av sådan rektor, torde sistnämnda förfarande dock icke böra äga tillämpning i fråga rektorstjänst vid sådan läroanstalt.

Kommissionen har i detta sammanhang icke funnit anledning att Biträdande föreslå någon avvikelse från hittills beträffande allmänna läroverk, resp.

seminarier gällande ordning, att rektor vid läroanstalt med d""" statens endast manliga lärjungar skall man, vid läroanstalt med både manliga

vara och kvinnliga eller endast kvinnliga lärjungar man eller kvinna. I annat sammanhang har emellertid kommissionen framhållit vikten av att såväl det manliga det kvinnliga elementet blir vederbörligen företrätt vid

som

ledningen ungdomen i samskola.- Detta önskemål bör tillgodoses

av en

förordnande särskild biträdande föreståndarinna eller förestångenom av dare, bör utrustas med nödig befogenhet. Förfarandet torde av

som principiella skäl böra utsträckas att gälla även flickläroverk med manlig rektor.

Till sådan biträdande föreståndarinna eller föreståndare bör kunna förordnas därtill lämplig ordinarie ämnes- eller övningslärare vid vederhörande läroanstalt.

57-210409. l.

KAP. XIII.

Kostnadsberäkningar.

Det har synts kommissionen önskvärt att redan i detta Allmänna sammanförutsätthang lämna möjligast noggranna hållpunkter för bedömande av de kostningar. nader, som ett genomförande kommissionens i det föregående framav ställda förslag till en ny läroverksorganisation skulle föranleda. Emellertid ligger det i öppen dag, att en sådan kostnadsberäkning på utredningens nuvarande stadium endast kan erhålla approximativ giltighet. .lämväl är att beakta, att kostnaderna under de närmaste åren, med hänsyn till de föreslagna anordningarna under relativt lång överen gångsperiod, icke låta sig beräknas utan äro beroende på den hastighet, varmed omorganisationen kan komma att å de olika orterna genomföras. Kommissionen har Vid sådant förhållande begränsat uppgiften till en jämförelse å ena sidan mellan de faktiska utgifterna för det nuvarande högre skolväsendet under ett visst år, 1922, sådana dessa kunna beräknas enligt riksstatens siffror och beträffande förslagsanslag med den korrektion, som föranledes av de faktiska utgifterna under år 1921, och å andra sidan de kostnader, som skulle föranletts den kommissionen av av

föreslagna organisationen, därest denna 1 sin helhet varit tillämpad under

år 1.922. Förstnämnda belopp utgör alltså ett möjligast verklighetstroget uttryck för statens nuvarande utgifter för det högre skolväsendet, sistnämnda belopp åter har karaktär av en beräknad maøøimislffra för organisationens kostnader vld en tidpunkt z framtiden, därest gällande nu grunder för siffrornas beräkning tillämpas. De utgifter, som betingas kommissionens förslag till av avskrivning av lärjungeavgifterna till läroverkets kassor, hava icke med-

tagits, då åtgärden i fråga dels icke kommissionen förutsatts skola

av omedelbart realiseras, dels icke kan sägas stå i oupplösligt samband med organisationen i övrigt. Däremot har hänsyn tagits till den minskning i statens inkomster, kommer att uppstå därigenom, att terniinsav-

som gifterna till statsverket skulle omedelbart upphöra.

Det torde emellertid böra särskilt framhållas, att de verkliga utgifterna för undervisningsväsendet år 1922, därest organisationen då börjat genomföras, skulle väsentligen understigit det belopp, kom-

som av missionen beräknats under förutsättning dess fullständiga genomförande

av från och med nämnda år.

De typer läroanstalter, vilka enligt kommissionens föregående

av framställning böra ersätta de nuvarande allmänna läroverken, kommunala mellanskolornzi och statsunderstödda privatläroverken, äro följande:

l realskola, fyraårig, anslutande sig till sexårig folkskola A-

av formen,

2 gymnasium, treårigt, byggt på realskolan samt försett med tre

bildningslinjer,

a latingymnasium A-linjen, i de båda högsta ringarna förgrenat i en huvudlinje och linje med grekiska,

b nyspråkligt gymnasium B-linjen,

c realgymnasium C-linjen, i de båda högsta ringarna förgrenati en huvudlinje och linje med begränsad kurs i matematik med

en men utförligare kurser i biologi och kemi,

3 ñickskola, sexårig, byggd direkt på sexårig folkskola

flickskola

av :X-tvyp,

4 flickskola, treårig, byggd på realskolans tredje klass

flickskola

av B-typ.

Till samrealskolorna skall ock kunna anknytas ettårig fortsätt-

en ningsklass för flickor, fullständigt genomgått realskolan

som flickskola

av C-typ.

Dessutom skola anordnas ett mindre antal sjuårigalyceer och lyceilinjer, direkt anslutande sig till den sexåriga folkskolan, varjämte

ett fåtal privata försöks- eller komplementsläroverk erhålla statsunder-

avses stöd samt möjligen något statligt försöksläroverk upprättas.

Vid realskolor, gymnasier och lyceer skola i regeln gossar och flickor undervisas gemensamt. Endast å större orter kunna förekomma realskolor och gywnnzxsier för enbart eller enbart flickor. Vidare gossar skall gymnasium alltid förenat med realskola under en gemenvara en sam rektor. För korthetens skull användas i det följande benämningarna samrealskola, gossrealskola och flickrealskola, allt efter som det avses en realskola för och flickor eller realskola uteslutande för gossar gossar en eller uteslutande för flickor. I analogi härmed användas benämningarna samgymnasium, gossgymnasium och flickgymnasium. En realskola jämte

gymnasium kallas högre läroverk, och i överensstämmelse med det föregående erhållas tre slag högre läroverk, nämligen högre samläroverk, av högre gossläroverk och högre fiickläroverk.

Å de orter, där det för närvarande finnes statssamskolor eller kom- Allmänna synpunkter. munala mellanskolor, har kommissionen beräknat, att samrealskolor i regeln komma att upprättas. Om antalet flickor i fjärde klassen visar sig tillräckligt stort, bör fiickskola C-typ kunna anordnas. vara en av Å de där det för närvarande finnes realskola för utan orter, gossar gymnasium statligt eller kommunalt och högre ñickskola, har - - en kommissionen, därest lärjungantalet befunnits icke vara större, än att och flickor lämpligen kunna undervisas i samrealskola, förutgossar en satt, att den nuvarande flickskolan och realskolan sammanföras till en samrealskola. Där lärjungeantalet i fiickskolan göra sådant önsksynes värt, bör samrealskolan kombineras med flickskola B-typ. en av På de flesta orter, där det för närvarande finnes både ett högre allmänt läroverk och högre Hickskola, bör det högre allmänna läroen verket ombildas till ett högre samläroverk. Om flickskolan vid det allmänna läroverkets ombildning kan väntas få ett tillräckligt stort lärjungeantal, bör flickskola A-tyfp upprättas. Beräknas åter de båda en av högsta flickskoleklasserna bliva fåtaligt besökta, bör stället för ñickskola A-typ till let högre samläroverket anknytas flickskola av en av B-typ. I några fall har kommissionen emellertid beräknat flickskolor av

A-typ, ehuru de nuvarande fiickskolornas högsta klasser icke kunna sägas

så talrikt besökta, att A-skola därav tillräckligt motiveras. Hänvara en

har emellertid ansetts böra tagas till stadens geografiska läge, Vidare syn till samhällets folkmängd, huruvida bekväma kommunikationer finnas till

angränsande stad med ñickskola av A-typ 0. s. v. en en

Samma synpunkter hava ock gjort sig gällande vid ställningstagandet till frågan nuvarande gymnasiers bibehållande. Därvid har

om naturligtvis också hänsyn tagits till förefintligheten realskolor å an-

av gränsande orter, från vilka gymnasiet skulle komma att rekryteras, vidare

till samhällets utvecklingstendenser, till folkmängdens tillväxt under en

tioårsperiod 0. s. v.

1899 års läroverkskommitté framhöll, att, alldenstund över halva

Olika gym-

nasielinjjer studentantalet icke går till universitetet, flertalets behov främst

numera på olika

reallinje inrättades vid gymnasium å ort, orter. borde tillgodoses genom att där sådan linje icke funnes, och att således rena latingymnasier icke vidare skulle förekomma å ort, där det endast fanns ett gymnasium. Då emellertid latinlinjen valdes ett mycket stort antal lärjungar, ville

av kommittén icke förorda latinlinjens indragning vid läroverk, där sådan linje redan fanns.

I kommissionens förslag ingår, såsom redan nämnts, inrättandet av tre gymnasielinjer, nämligen utom de sedan år 1849 förefintliga real- och latinlinjerna humanistisk linje utan latin med huvudvikten lagd vid

en moderna språk, B-linjen. Denna sistnämnda linje, som således har en

indifferent läggning, synes vara mest lämpad för det praktiska mera livets behov, och särskilt kan vänta sig, att denna studieriktning

man skall omfattas kvinnliga lärjungar. Därför förefaller det ändamåls-

av enligt., att det. å varje ort med gymnasium i regeln skall finnas gymnasium med B-linje. Å vissa orter är emellertid lärjungeantalet icke så stort, att tillräcklig anledning föreligga att upprätta gymnasier med

synes samtliga bildningslinjer. Då å andra sidan B-linjen näppeligen kan lämna ersättning för någondera de två bildningslinjerna, som sedan

av gammalt funnits vid dessa gymnasier, hava i sådana fall linjerna A och U beräknats i regeln böra förekomma därstädes. I övrigt beräknas i enstaka fall gymnasium med enbart B-linje å vissa orter med nyupprättade

eller eljest föga utvecklade gymnasier, ävensom undantagsvis gymnasier med enbart C-linje. Av det anförda framgår alltså, att vid gymnasium, är så som litet besökt, att endast linje kan förekomma, B-linje beräknas en en bliva inrättad undantagsvis C-linje, att vid läroverk, där redan real-

och latingymnasiuni finnas lärjungeantalet icke räcka till för

men synes tre linjer, dessa linjer A- och C-linjerna behållas samt att vid gymnasier med tillräckligt stort lärjungeantal även B-linje inrättas. Vid en gymnasium, där latinlinje icke funnits och lärjungeantalet är tillräckligt stort, beräknas gymnasium med B- och C-linje. Vid övervägande frågan, huruvida undervisning i grekiska språav ket differentierad A-linje bör beräknas alltjämt bibehållen eller icke, har hänsyn tagits till antalet lärjungar, under de senast gångna som åren undervisats i grekiska vid de särskilda läroverken. Denna omständighet har dock icke fått ensamt avgörande, utan hänsyn har jämvara väl tagits till andra omständigheter, såsom ortens läge m. m. Vid beräkning behövliga antalet differentierade C-linjer har i av allmänhet den frekvens, C-linjen kan väntas erhålla, fått väsentligen vara avgörande. Antalet Med bortseende från vissa läroanstalter, i ett eller annat nu- som avvarande och föreslagna seende .intaga en sarstallning... .. och darfor.. .. . vid. beräkningarna,, . medtagits,. ej lämwrk fanns vid början av kalenderåret 1922 följande antal under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter för den högre undervisningen: 38 högre allmänna läroverk, 6 realskolor med kommunalt gymnasium, 15 utan gymnasium,

18 statssamskolor,

66 kommunala mellanskolor, 12 högre ñickskolor med gymnasium, 67 utan 16 övriga skolor med gymnasium, 4 utan Några av gymnasierna äro ofullständiga. Hela antalet här beräknade läroanstalter uppgår alltså till 242, fördelade å 134 orter. Gym-

nasiernas antal är 72, nämligen 44 gossgymnasier, 12 ñickgyinnasier och 16 samgymnasier. Gymnasier finnas å 47 orter.

Enligt kommissionens preliminära beräkningar skulle, frånsett ett fatal enskilda försöks- och komplementsläroverk, den nya skolorganisationen omfatta:

52 högre läroverk,

106 realskolor och

26 flickskolor av A-typl, d. 184 läroanstalter. Av de 52 gymnasierna äro 9 gossgymnasier,

v. s. 3 flickgymnasier och 40 samgymnasier. Av realskolorna äro 3 gossrealskolor och de övriga 103 samrealskolor. Kommissionen har vidare beräknat inrättandet 32 flickskolor B-typ, dem 17 vid högre

av av av samläroverk, vid högre flickläroverk och de övriga 14 vid samreal-

en skolor. Flickskolor C-typ tänkas upprättade vid 29 läroverk, näm-

av ligen vid högre läroverk och de övriga vid samrealskolor. 19 gym-

en nasier antagas komma att erhålla alla tre bildningslinjerna, 25 två linjer och linje. De beräknade 184 läroanstalterna tänkas i regeln för-

8 en lagda till 134 orter de nuvarande. Gymnasier föreslås

samma som komma att förläggas till 38 orter, under det att de nuvarande högre allmänna läroverken äro fördelade på 33 städer.

Det är vanskligt att med ledning nuvarande lärjungeantal be- Beräknat

antal láräkna lärjungeantalet efter läroverkens ombildning. På grund de nu-

av ,mngaox

väsentligt ökade möjligheterna för kvinnor att nå befordran till mera statstjänst och då därjämte de höga skolavgifterna för flickor bort-

nu falla, torde emellertid kunna utgå ifrån att antalet flickor, som

man komma att besöka de högre läroanstalterna, icke oväsentligt kommer att ökas. Av den omständigheten, att vid statens samskolor i klasserna 3-6 flickornas antal utgör 90 procent har kommissionen

av gossarnas, i de fall, då flickornas antal understiger detta tal, räknat med ett relativt flickantal i den nya realskolan, uppgående till 90 procent av gossarnas antal å samma skolstadium.

För beräkningarna har lagts till grund lärjungeantalet under läsåret 1920-1921,d0ck att hänsyn jämväl tagits till kommunala mellan-

1 Egentligen 28, 2 förlagda till högre flickläroverk.

men

skolor, som bildats höstterminen 1921 eller vilkas uppkomst är nära förestående. Kommissionen har icke förbisett, att, samhällets demoom kratisering fortgår och höjning befolkningens levnadsstandard inen av träder, de högre skolorna, särskilt realskolorna, bliva besökta, än mera hittills varit fallet. Å andra sidan har man emellertid att vänta sig, att i och med upprättandet praktiska ungdomsskolor tillströmningen av till realskolan kommer att bliva mindre, än eljest skulle kunnat förman moda. Vidare torde inträdesprövningarna till realskolan komma att ske med något större skärpa, än vad sannolikt för närvarande är fallet som vid vissa kommunala mellanskolor. Erfarenheten har givit vid handen, att antalet av dem, som avgå utan att fortsätta studierna vid annan kommunal mellanskola eller vid annat allmänt läroverk eller vid privatskola, är större Vid de kommunala mellanskolorna än vid de allmänna läroverkens klasser 3-6. Sålunda utgjorde under vart och ett :åren av 1914--1919 den procent lärjungar, avgått utan att fortsätta studierna som vid läroanstalt nyssnämnda slag och utan att hava avlagt realskolav examen, vid kommunala mellanskolornas klasser 1-4: 12.0, 11.4, 12.4, 15.0, 10.8, 11.1 och vid de allmänna läroverkens klasser 3-6: 8.1, 9.1. 8.9, 8.0, 8.1 och 5.8. De anförda talen angiva de under ett år avgångnzi i procent av lärjungeantalet under vårterminen. Sannolikt beror den stora förtidsavgången från de kommunala mellanskolorna väsentligen därpå, att många lärjungar besöka dessa läroanstalter utan avsikt att fortsätta fram till realskolexamen, endast därför att de, då de genomgått folkskolan, saknat lämplig utbildannan ningsanstalt och i avbidan på anställning deltagit imellanskolans undervisning. Denna kategori lärjungar skulle säkerligen haft större utbyte av att besöka en praktisk skola eller folkskolans högre avdelning. Men den möjligheten är icke alldeles utesluten, att i skolorna intagas nog en del lärjungar, i saknad förutsättningar för teoretiska studier icke som av mäkta följa undervisningen fram till realskolexamen och därför måste lämna skolan. På grund av det anförda har kommissionen utgångspunkt som en för sina beräkningar antagit, att antalet å de olika skolstadierna gossar är detsamma som läsåret 1920-1921, att antalet flickor å mellanmen

skolestadiet på de ställen, där samundervisning icke redan äger komrum, att utgöra 90 procent antal å stadium. Vidare mer av gossarnas samma har antagits, att å ort, där flickgymnasium eller samgymnasium hittills

icke funnits, ett nyupprättat samgymnasium kommer att besökas av minst

hälften så många flickor, besöka den högre flickskolans båda högsta som nu klasser.

Om fortfarande bortser från de i det föregående särskilt undanman tagna läroanstalterna, undervisades höstterminen 1920:

vid allmänna läroverk 26 262 gossar och 1 568 flickor . . . . . . . . kommunala mellanskolor 3 399 W 3 534 . . . . . högre flickskolor 2 324 24 577 r I . . . . . . . . högre och samskolor 2 838 1716 goss- . . . . enskilda mellanskolor 667 i 482 9 . . . . eller tillsammans 35 490 gossar och 31 877 flickor,

d. 67 367 lärjungar. Om den skolorganisationen då Varit gev. s. nya nomförd, skulle 22 830 dessa lärjungar hava undervisats i folkskolan. av Således återstå 44 537 lärjungar för de högre skolorna. AV dem tillhörde

5 132 och 1 841 flickor eller tillsammans 6 973 lärjungar gymnasiets gossar tre högsta ringar. Av de högre flickskolornas och några andra privat-

skolors lärjungar tillhörde 3 473 flickor klasserna 7 och 8 samt gymnasiets

första ring. De klasser, motsvara kommunala mellanskolans stadium, som således läsåret 1920-1921 besökta 34 091 lärjungar, av vilka voro av på ñickskolorna kommo 10 028 och på övriga läroanstalter 24 063.

Enligt kommissionens detaljerade beräkningar med tillämpning å

varje särskilt fall de i det föregående angivna beräkningsgrunder av skulle lärjungeantalet vid realskolorna komma att utgöra:

vid högre läroverk 11 015 och 6 675 flickor gossar . . . . . . . . . realskolor samt flickskolor av B-

och C-typ 7 995 7 460 . . . . . . . . eller tillsammans 19 010 och 14 135 flickor, gossar

d. 33145 lärjungar. Flickskolor A-typ beräknas komma att bev. s. av sökas 6 350 lärjungar och gymnasierna 7 370, nämligen av 5 355 av av och 2 015 flickor. gossar 58-210409. I.

Vidare har förutsätts, att klassavdelning i real- och fliekskola omfattar 30 lärjungar samt i gymnasiet 25 lärjungar. De vid dessa beräkningar undantagna läroanstalterna räknade höstterminen 1920 614 lärjungar, vilka 114 tillhörde folkskolestadiet, 834 mellanav skolans stadium, 543 gymnasiet och 123 de båda högsta fliekskoleklasserna. Antal lfirar- Antalet erforderliga lärartimmar i läsämnen vid realskola utan en tzmmm 1 paralellavdelningar utgör enligt kommissionens förslag till timplan 113 l rts'nznen . i veckan. Därtill kunna komma 5 timmar, i händelse undervisning i det tredje främmande språket är anordnad, samt ytterligare 5 timmar, ifall tillfälle till undervisning i latin beredes lärjungarna. I händelse stort av lärjungeantal i vissa klasser kommer antalet lärartimmar att ytterligare ökas, därför att klasserna vid undervisningen i vissa ämnen behöva uppdelas i två avdelningar. Med hänsyn härtill har timantalet i realen skola beräknats komma att i medeltal uppgå till 118 timmar, ingen om valfri undervisning tänkes anordnad, till 123 timmar, antingen underom visning i latin eller i det tredje språket tänkes anordnad, samt till 128, ifall båda slagen valfri undervisning förekommer. Enligt komav missionens beräkning skulle valfri undervisning ilatin förekomma för 129 avdelningar samt valfri undervisning i tredje språket för 244 avdelningar. Om realskolan har till överbyggnad flickskola B-typ, en av har timantalet per vecka i läsämnena beräknats komma att ökas med 74. Då till fjärde klassen fogas för flickor avsedd femte klass, flicken skola av C-typ, har antagits, att genom denna anordning skolan kommer att behöva ytterligare lärarkraft, att denna till början en men en uppföres extra stat, enär ifrågavarande anordning tills vidare är att betrakta som ett försök. För en fiickskola av A-typ hava beräknats 154 lärartimmar per vecka, i vilket antal ingå de timmar, erfordras för undervisning i som det tredje valfria språket, tänkes anordnad vid alla ifrågavarande som skolor, samt för delning av klasser. Enligt kommissionens förslag till timplan för gymnasierna utgör antalet lärartimmar per vecka i läsämnena å A-linjen 87, å B-linjen 85 och å C-linjen 84. Om ingen samläsning mellan lärjungarna å olika bildningslinjer äger rum, erfordras alltså

vid gymnasium med linjerna A, B och C 256,

. . . . . . . . . . .

A och B 172,

i z

. . . . . . . . . . . .

A C 171,

. . . . . . . . . . . .

B C 169

. . . . . . . . . . . . lärartimmai vecka. Om differentierad A-linje skall förekomma, ökas

per linjens timantal med 14, och om differentierad C-linje skall anordnas,

kommer linjens timantal att ökas med

Då med hänsyn till undervisningsavdelningarnas storlek vid ett

läroverk samläsning med lärjungar tillhörande olika gymnasietyper utan

olägenhet kan äga rum, skall enligt kommissionens förslag timplanen

inom ramen av de åt olika ämnen anslagna timantal modifieras i syfte,

att sådan samläsning i lämplig utsträckning må kunna anordnas. Om

detta iakttages, komma de i det föregående angivna timtalen att vid

dessa gymnasier minskas. När saniläsning förekommer i lämplig ut-

sträckning mellan olika bildningslinjer, kommer timantalet att utgöra:

vid gymnasium med linjerna A, B och C 192,

. . . . . . . . . . .

A och B 129,

. . . . . . . . . . . .

A C . 154,

. . . . . . . . . . .

B T C 143.

. . . . . . . . . . . .

För beräkning erforderliga antalet lärartimmar i veckan har

av för varje läroverk antecknats antalet parallellavdelningar i de olika

klasserna, varvid hänsyn tagits till de i de särskilda fallen förutsätta

förhållandena beträffande Valfri undervisning, samläsning mellan skilda

gymnasielinjer i olika utsträckning Som slutresultat framgår,

o. s. v. att de beräknade läroverken skulle kräva följande antal lärartimmar per vecka i läsämnena, varvid bör bemärkas, att lärartimmarna för flick-

skolan typ C icke hava medräknats:

Fristående realskolor, inklusive 14 flickskolor av B-typ 19 968

. Realskolor vid högre läroverk, inklusive 18 ñickskolor av

B-typ samt 2 ñickskolor av A-typ 40 812

. . . . . . . Gymnasier 10 675

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fristående ñickskolor A-typ 6 467

av . . .

. . . . . . . . . . . .

summa lärartimmar 57 954.

Lriwzres un- Enligt nu gällande bestämmelser är undervisningsskyldigheten per rleø-trisniøzg skyldighet vecka för olika kategorier lärare följande: av

rektor vid högre allmänt läroverk 12-16 timmar . realskola 18-20 . . . . lektor, som är domkapitelsledamot 18-20 . . annan lektor 20-22 . . . . . . . . . . . . . . . adjunkt med huvudsaklig tjänstgöring å gymnasium eller

i klass i 20-22 . .

annan adjunkt	24-28 .
första lärarinna	20-22 .
annan ämneslärarinna	22--26 .
Rektors undervisningsskyldighet	kan minskas vid högre allmänt

läroverk intill 8 timmar och vid realskola i vissa fall intill 14 timmar i veckan. Likaledes kan lärare i vissa fall få angivna minimitjänstgöring

nedsatt, dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande med än 2

mer timmar i veckan.

För närvarande finnas vid statens samskolor två kategorier

av kvinnliga ämneslärare, nämligen adjunkter och ämneslärarinnor. De senare hava, såsom framgår det föregående, mindre omfattande

av un-

dervisningsskjvldighet än adjunkterna. Vid beräkning kostnaderna har

av kommissionen emellertid förutsatt, att manliga och kvinnliga lärare komma

att få undervisningsskyldighet.

samma

Enär frågan om lärarnas tjänstgöringsskyldighet lärer bliva föremål för prövning i samband med pågående utredning i lönefrågan, har kommissionen ansett sig böra alltjämt räkna med gällande undervis-

nu ningsskyldighet och icke vidtagit den eventuella jämkning, kan för-

som anledas av kommissionens i det föregående framställda förslag rörande förkortad tid för vissa lektioner. Rektor vid högre läroverk med tredubbelt gymnasium antages komma att undervisa 8 timmar i veckan. Vid högre läroverk med dubbelgymnasium förutsättes rektor skola undervisa 12 timmar och vid högre läroverk med enkelt gymnasium 14 timmar i veckan. Vid realskola med minst dubbla avdelningar förutsättes rektor undervisa 15 timmar, rektor vid realskola 18 timmar. Vid flick-

annan skola A-typ med enkla avdelningar förutsättes rektor komma

av att

undervisa 15 timmar och vid större flickskola 12 timmar i veckan. Vidare har räknats med att lektor kommer att undervisa i medeltal 21 och adjunkt i medeltal 25 timmar i veckan. Kommissionen har vidare ansett, att rektorer och lärare vid fliokskolor A-typ icke skola avav lönas efter andra grunder eller lärare åläggas annan undervisningsskyldighet än vid realskolor. Vid kostnadsberäkningen har antagits, att undervisningen i kunskapsämnen meddelas rektorer, lektorer, adjunkter, extralärare och av timlärare samt att avlöningen utgår efter de grunder, fastställdes av som 1918 års lagtima riksdag. I Kungl. Majzts proposition till sagda riksdag angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken fi. m. läroanstalter uttalades den meningen, att de för avlöningen erforderliga beloppen borde i staten upptagas med hänsyn till manliga tjänstinnehavare. Emellertid har dock vid beräkningen av anslagen isamma proposition denna regel icke följts, utan det är räknat, om antalet som tjänster, besattes män och kvinnor respektive, förbleve för som av av all framtid oförändrat, så att exempelvis vid de högre allmänna läroverken och realskolorna för gossar alla ämneslärartjänster alltjämt skulle bliva besatta med män, att vid samtliga allmänna läroverk alltid 47 teckningslärartjänster skulle innehavas av män och 30 av kvinnor, att vid folkskoleseminarierna allt framgent skulle finnas 56 manliga och 11 kvinnliga lektorer o. s. v. Det har synts kommissionen, att skulle kunna räkna med att man i framtiden kvinnliga lärare skulle komma att utgöra minst en fjärdedel av hela antalet.

I fråga ålderstilläggen ansåg sig departementschefen i nyss

om anförda proposition icke beredd att för det dåvarande framlägga förslag till rationell beräkning det för ändamålet erforderliga been av loppet. Frågan, sedan år 1912 varit föremål för utredning, vilken som förelåg avslutad år 1915, behövde underkastas förnyad utredning med hänsyn till inträdda ändrade förhållanden. Den nu förestående omorganisationen de högre skolorna gör ytterligare utredning av detta av en problem ännu ofrånkomlig. Kommissionen, hänfört sina bemera som

räkningar till år 1922, har därför gjort särskild en beräkning av ålderstillägg för nuvarande lärare vid de allmänna läroverken och antagit, att alla övriga för förslagets genomförande erforderliga lärare komma i första lönegraden vid sin anställning i statstjänst. Det är självklart, att de sålunda beräknade kostnaderna för ålderstillägg inom kort komma att visa sig otillräckliga, i den mån de statsanställda lärarna komma som nya att uppflyttas i högre lönegrad. Höstterminen 1919, den sista för vilken officiella uppgifter föreçjzmstgörigzqligga, utgjorde antalet lärotimmar i läsämnena vid de högre allmänna ififüüiåâfäläroverkens gymnasier 10 369. Då antalet lektorer samma termin var mm 280, skulle deras undervisningstimmar med i medeltal 21 timmar pa varje lektor hava uppgått till 5 880. Om vidare räknar man med att rektorerna i medeltal undervisade 14 timmar i veckan, så skulle lektorer och rektorer hava tillsammans undervisat 6 412 veckotimmar eller ombesörjt 61.8 procent hela undervisningen. För uppehållandet av av undervisningen i de tre högsta ringarna erfordrades hösttermin samma 8 057 lärartimmar, vadan, samtliga lektorers och rektorers

om undervisning

varit förlagd till dessa ringar, dessa lärarkrafter kommit till 79.1; att procent ombesörja lärjungarnas i dessa ringar undervisning iläsämnena. Den del av ifrågavarande undervisning, icke uppehålles lektorer som av och rektorer, bestrides adjunkter och extralärare. av Givetvis måste alltid adjunkter och extralärare uppehålla del en av undervisningen å gymnasium, då det merendels uppstår övertimmar, som icke räcka till för lektors tjänstgöring, och då det vid de minsta en gymnasierna torde vara omöjligt, att ämne med litet timantal på gymnasiet alltid kan bliva företrätt lektor. Ofta behöva ju ock av en parallell-

avdelningar tillfälligtvis inrättas. Kommissionen har tidigare uttalat,

att undervisningen å gymnasiet, i all den utsträckning detta är sakligt motiverat och praktiskt möjligt, bör meddelas lektorer och adjunkternas tjänstav göring å detta stadium begränsas till den omfattning,

som betingas av undervisningens art eller organisatoriska hänsyn. Med tillämpning

av av dessa grunder beräknar kommissionen, att efter omorganisationen skulle av 10 675 lärartimmar på gymnasiet 1499 eller 14.0 procent uppehållas av extralärare eller adjunkter mot för närvarande omkring 38 procent.

Höstterminen 1919 krävde undervisningen vid de allmänna läroverken de kommunala gymnasierna icke inberäknade 31 546 lärartim-

Av statsmedel avlönades nämnda termin 175 extralärare. Om mar. var och dem i medeltal undervisat 26 timmar i veckan, så skulle

en av 4 550 lärartimmar eller 14.4 procent hela undervisningen vid de all-

av männa läroverken hava uppehållits extralärare. Höstterminen 1919

av utgjordes lärarpersonalen i läsämnena vid de allmänna läroverken de kommunala gymnasierna icke medräknade av 77 rektorer, 280 lektorer, 796 adjunkter, 56 ämneslärarinnor och 175 extralärare eller tillsammans

1 384 lärare. Vadan antalet extralärare utgjorde 12.0 procent av hela av antaletÃ

Det ligger i sakens natur, att extralärare icke kunna helt undvaras, då vissa undervisningsavdelningar förekomma, endast hava efemär

som tillvaro, varjämte undervisning i valfritt ämne under ett läsår kan vara anordnad ett annat år icke. Man kan således icke räkna med att

men all undervisning i läsämnena skall skötas rektorer, lektorer och ad-

av junkter. 1899 års läroverkskommitté, åsyftade en grundlig inskränk-

som ning extralärarsystemet, räknade dock med ett 30-tal extralärare,

av d. med ungefär 3 procent det dåvarande antalet ämneslärare,

V. s. av vilken avsikt emellertid aldrig förverkligats.

Kommissionen har räknat med 142 extralärare, nämligen med 73 vid högre läroverk, 54 vid realskolor och 15 vid flickskolor av A-typ. Hela antalet erforderliga lärare, timlärare oräknade, skulle enligt kommissionens komma att utgöra:

beräkning

vid högre läroverk

rektorer o;

lektorer 412

adjunkter 796

extralärare 1 333

1 Samma termin tjänstgjorde vid de kommunala gymnasierna 41 lärare, som

e. o. icke avlönades statsmedel, och vid de kommunala mellanskolorna uppgick vid slutet av

av läsåret 1919-20 antalet ämneslärare med full tjänstgöring till 321, av vilka 99 voro extra ordinarie lärare. Vid privatskolorna undervisade, frånsett ett betydande antal timlärare, vid nämnda läsårs början 1 534 lärare i läsämnen, vilka 271 hade sin tjänstgöring uteslu-

av tande förlagd till de förberedande klasserna.

46-1

vid fristående realskolor

rektorer	106 .
adjunkter	630 .
extralärare	54

. . . . . . . .

vid fristående ñickskolor A-typ

rektorer 26

adjunkter 214

extralärare 15 255

. .

summa ämneslärare 2 378.

Av dessa 2 378 ämneslärare skulle alltså 142 eller 6.0 procent

vara extralärare. Visserligen äro här icke inberäknade de 29 extralärare,

som till en början skulle tillkomma, ifall flicklinje C inrättades till den

av kommissionen föreslagna utsträckningen. Om dessa medräknas, kommer antalet extralärare att uppgå till 171 eller 7.1 procent hela ämnes-

av lärarantalet, som då bleve 2 407. sistnämnda 29 extralärare tänkas emellertid bliva ersatta med ordinarie lärare i den mån, ñicklinjen C

som blir bestående vid de särskilda samrealskolorna.

Om fortfarande räknar med medeltjänstgöring 26 tim-

man en av

för extralärare, så komma på samtliga 142 extralärare 3 692 mar en lärartimmar. Extralärarnas undervisning kommer således att utgöra 6.4 procent av hela antalet lärartimmar vid samtliga föreslagna läroverk, vilket antal, såsom förut är sagt, uppgår till 57 954.

Tager hänsyn till att alla lärare vid de kommunala

man gymnasierna kunna närmast likställas med extralärare och att detsamma är fallet med avsevärd del lärarpersonalen vid de kommunala mellan-

en av skolorna och de privata läroanstalterna, är i själva verket den minskning i antalet obefordrade lärare, förslagets genomförande kommer

som att medföra, avsevärt mycket större, än vad framgår den här

som av anställda jämförelsen mellan å sidan förhållandena vid de allmänna

ena läroverken, de kommunala gymnasierna oberäknade, och å andra sidan den föreslagna organisationen. Lärare i Enligt nu gällande bestämmelser beräknas vid de allmänna läroöwnmgsverken m. fl. läroanstalter övningslärarnas avlöning efter ett för varje fimnen.

lönegrad bestämt belopp veckotimmes undervisning, dock att avlöper ningen i varje lönegrad beräknas efter ett visst minimiantal av undervisningstimmar vecka. Å andra sidan är också maximiantalet timmar per bestämt för tjänstgöringen. Med hänsyn till att de båda lägsta klasserna enligt kommissionens förslag skulle indragas vid de allmänna läroverken, torde det bliva nödvändigt att för lärare i vissa övningsämnen, vilka anställas efter viss tidpunkt, nedsätta minimiantalet timmar, efter en vilket lönen beräknas. Även andra anledningar fordras vissa jämkav ningar i ifrågavarande timantal. På grund den ställning, ämnet manlig slöjd enligt komav som missionens förslag erhåller vid realskolorna, böra även slöjdlärarnas löner definitivt regleras. En provisorisk reglering av dessa löner har vidtagits 1920 års riksdag, fastställde slöjdlärares arvode till 85 kroav som nor veckotimme. per Likaledes erfordras lärarinna hushållsgöromål för varje högre en samläroverk, samrealskola och ñickläroverk, och torde till grund för avlöningens beräkning böra läggas ersättning veckotimme samma per för undervisning i kvinnligt handarbete. Vid folkskoleseminarierna som äro nämligen dessa båda lärarinnekategorier avlönade efter samma grunder. Som lönen för samtliga ifrågavarande lärare beräknats efter nu visst belopp veckotimme, har kommissionen ansett sig böra tillämpa per beräkningssätt för den organisationen utan uppdelning i 0rsamma nya dinarie timmar och övertimmar. Avlöningen veckotimme har vid per flickskolor A-typ antagits utgå med belopp vid realskola. av samma som

För att komma till en uppfattning om storleken av avlöningssum- Statensnumvid de allmänna Iároverken år 1922 har kommissionen skaffat sig rande man uppgifter antalet lärare den 1 januari 1922 och dessas fördelning i om lönegrader vid nämnda tidpunkt. Av vidstående tabeller och, den vid desamma fogade uträkningen framgår, att vid de allmänna läroverken lönerna uppgå till följande belopp, frånsett ålderstillägg: för rektorer och ämneslärare 6 325 540 kronor . . . . . .

övningslärare.. 585 045

. . . . . . . . . . 6 910 585 kronor, summa 59-2104021. It

vartill komma ålderstillägg:

till ämneslärare 956 300

. . . kronor

. . . . . . . . .

övningslärare 110 739

. . . . . . . . . . . .

summa 1 067 039 kronor,

så att hela avlöningssumman utgör 7 977 624 kronor, varvid dock ingen hänsyn tagits till arvode å 500 kronor, utgår till 18 första lära-

det som

rinnor, och icke heller till de särskilda arvoden, utgå till lärare vid

som provårsläroverk. Av tabellerna framgår, att alla arvoden till lärare i teckning, gymnastik, musik och handarbete ingå i dessa belopp.

I let nuvarande reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår post på 250 000 kronor till arvoden åt extralärare och vikarier

en samt för oförutsedda behov. I propositionen till 1918 års lagtima riks-

lönereglering för vissa lärare begärdes dessutom till extra dag om ny och vikarierande lärare 460000 kronor iform av extra anslag. Med kännedom antalet dåvarande extralärare kan man beräkna, att till

om arvode åt vikarier och för oförutsedda behov avsetts icke fullt 100 000

kronor.

V översikt kostnaderna för

Följande sammanställning lämnar en av de högre läroanstalterna för år 1922, varvid övriga uppgifter utom de förut anförda äro hämtade från riksdagens skrivelser. I sammanställningen ingå icke dyrtidstillägg, anslag till studieresor, fortbildningskurser

och heller statsbidrag till de allmänna läroverkens ljus- och m. m. vedkassor, vilket sistnämnda anslag torde mera tillfällig art.

vara av

Statens kostnader för år 1922 för de allmänna läroverken, kommunala mellan-

skolorna och privatläroverken.

Allmänna Zdroverken: Löner och arvoden kronor 7 977 624

. . . . . . . . . . . Till vikarier och oförutsedda behov 100000

. . . Bibliotekarier 15 735

. . . . . . . . . . . . .

Biträden å rektorsexpeditioner 35 000

. . . . . . Undervisning i slöjd 38 700

. . . . . . . . . .

Vissa kostnader för slöjdundervisningen kronor 900 . Arvoden åt Skolläkare, reservationsanslag 30 700 .

förslagsanslag 116 600

. . .

Tillfällig löneförbättring W 9 221 559

. . . . . . . .

Kommunala ønellairøskoloma:

Understöd kronor 1 425 800 . . . . . Undervisning i manlig och kvinnlig slöjd 10 500

Tillfällig löneförbättring W 1 630 200 . . . . . . . .

Privatlciroverkeøu-

Enskilda mellanskolor kronor 20100 . . Högre flickskolor 453 700 . . . . . . . . . . . . Högre goss- och samskolor 210 800 . . . . . . . . Extra understöd åt Vissa privatläroverk 250 000 . . Lönetillägg åt lärarinnor v 449 700 . . . . . . . . . Vikariatskassan 22 200 . . . . . . . . . . . . . Tillfällig löneförbättring 2 3 758 800 . . . . . . . . . 4 Summa kronor 14 610 559

Detta belopp, 14 610 559 kronor, bör emellertid minskas med stä-

ders bidrag till statens samskolor, vilket i den nyss anförda propositio

nen med hänsyn till de nya lönerna beräknats till 133 939 kronor.

Statens utgifter år 1922 till allmänna läroverk, kommunala mellanskolor

och privatläroverk beräknas alltså utgöra 14 476 620 kronor.

M58

Rektorer och ämneslärare vid de allmänna läroverken den 1 januari 1922.

Löne- Antal i

B e f a t t n i n g Summa Anmärkningar

grad lärare

i Rektorer vid högre allm. läroverk 38

. . k i realskolor. i 39 77

. i Lektorer, manliga i 1 46

. . . . .

i 2 60 Därav 1 över stat.

. . . . i

3 161

. . . . . . . . .

vakansvikarier 14W 281 , . . . . . i -

i Adjunkter, manliga 1 i 114

. . . . i i 2 179 i . . .

i 3 164

. . .

; 4 327

. . . . . . . . i

r kvinnliga 1 E

. . . . . . . .

vakansvikarier	i -		16	803
iåmneslärarinnur. u		l	9
i .	.
i		2	15
i	. .	3	25
i		4 fiifgi		51

. . . . . . . . . .i 1Extralärare med full tjänstgöring i 184 i För läsåret . w i Tinilärare för 81 timmar i . . . . . . . . - - - 7

Övningslärare vid de allmänna läroverken den 1 januari 1922.

i " i 1:sta i zdra 3zdje i 4:de i

Summa i lönegraden lönegraden lönegradeni lönegraden

g Befattning i ä i ,mv i Over- Over- Over- Over-1 Ovcr- ii. . , Antal tim- tim- tim- tim- Antal timi iimmi i immi mm mui mm;

i i i i i

Teckningslärare vid h. a. manliga 3 39 3 51 8 108 22 i 350 i 36 548i . kvinnliga H i 1 11 1 i 2 , 4 --- realsk., manliga 2 12 i 1 9 3 36 7 i 107 13 i 164

. i kvinnliga 4 g 3 17 10 107 9 i 98 i 26 2:35; , . Gymnastiklärare vid h. manliga 111 j 34 14 66 8 61 5 i 20 i 38 i 181i a. . realsk., manliga 2 16 g 20 5 10 9 21 1 2 31 i 53; . r kvinnliga 6 2 6 i i 8 i , . v - i - Mnsiklärare vid h. a. manliga 511 i 14 7 i 2 5 7 1. 14 38 i . . i i roalsk., 49 2 3 3 13 6 10 s; 35 i 19; . . . kvinnliga 1 2 1 1 i 4 i 1 , . . - - i - i -- Lärarinnor i kvinnligt handarbete 118 i 106 i 18 i 106 . . i w - -- - - Biträdande teckningslärare, manliga. i i i i 28 i 5482 . ä i i - - x 4 - a kvinnliga i i 6 i 5100

-- I -- i - -v -- - 4 - , .

1 Därav 1 vakansvikarie. 2 Därav 4 vakansvikarier. 3 Därav 2 vakansvikarier. Därav 3 - 7- vakansvikarier. 5 Hela timantalet. -

Ãrsavlöning.

Frånsett ålderstillägg:

Rektorer vid högre allm. läioverk 387500= 285000 kronor . . . 39x6400: 249 600 Rektorer vid realskolor . . . . . . . 5 800 548 600 Lektorer 267 2 1 . . . . . . . . . . . . . 784 4300 3 371 200 Adjunkter, manliga x : . . . . . . . . 10 800 kvinnliga 3X3 600 : H , . . . . . . . . Amneslärarinnor 51 2X 800 2 142800 . . . . . . . . . . :99 000 Vakansvikarier 30X3 300 : 5 707 000 kronor . . . . . . . . . . Extralärare 184 3 300 = 607 200kronor . . . . . . . . . . . . Timlärare 81 140: 11 340 618 540 kronor . . . . . . . . . . . .

.izderstizzägg

Till lektorer och adjunkter 1870 500 = 935000 kronor . . . . . . ämneslärarinnor 71 300 imzgoo , 956 300 kronor . . . . . . . .

Summa 7 281840 kronor

Ãrsavlöning.

Lön Övertimmar Summa.

Frånsett ålderstillägg:

Teckningslärare vid h. a.. manliga 36X1800 = 64 800 548 120 = 65 760 130560 . . . . . kvinnliga 2X1575 3150 11 X 105= 1155 4305 , . . . . . = realsk., manliga 13x 1 150= 14 950 164 115 = 18 860 33 810 . . . k . . kvinnliga 26 1000 = 26 000 255 100= 25 500 51 500 , . . . . . Gymnastiklärare vid h. a. manliga 38 2520 : 95 760 181 120= 21 720 117480 . . . . . realsk., manliga 31x 1495 = 46 345 53 115 = 6095 52 440 . . . . . 8 300 10 400 100 600 000 kvinnliga x 1 = 6x = 11 , . . . . . 4 840 Musiklärare vid h. a. manliga 38 1800 = 68 400 37 120X 2 440 72 . . . . . . . 35 035 36 225 115 185 38 410 realsk., manliga 1 = 19 = 2 . . . . . . . v kvinnliga 4X 900 = 3 600 1x 100 = 100 3 700 , . . . . . . . Lärarinnor i kvinnligt handarbete 18x 480 = 8 640 106 80 : 8 480 17120 . . . . . . . Biträdande teckningslärare, manliga 482X 90 = 43 380 43 380 . . . . . . kvinnliga 100 85 = 8 500 8500 , . . . . . -

Summa kronor 585 045 - -

Ä lön Å övertimmar Summa

Älderstillägg

Teckningslärare vid h. a. manliga 85 225 = 19125 1317X15 = 19755 38880 . . . . . . 132 852 kvinnliga 4x 180 = 720 11 X12 = , . . . . . 15 230 realsk., manliga 28 150 = 4 200 402x r: 6 030 10 . . . . . . 525 12 300 kvinnliga 50 120= 6 000 x 12 : 6 300 , . . . . . 17 895 Gymnastiklärare vid h. a. manliga 45 315 = 14 175 248 15X = 3 720 . . . . . realsk., manliga . 26x 195= 5070 58 15 = 870 5 940 . . . . . 384 kvinnliga 2x 156 = 312 6 X12 : 72 . . . . . Musiklärare vid h. a. manliga 62x 225 : 13 950 58 X15 = 870 14 820 . . . . . . . 59 135 7965 39 15 585 8 550 realsk., manliga X = X = . . . . . . . . I kvinnliga 8X108 = 864 2 12 = 24 888 , . . . . . . . Lärarinnor i kvinnligt handarbete - -- - . . . . . . .

Summa kronor 110 739 - -

Avlöningssumma, om omorganisationen varit fullt genomförd år 1922.

Avlöning i Summa.avlöning

Antal kronor i kronor

Befattning """1;TN "NN l

ver 5333;. 3:25:12.

:Lärareiåiâåâl3335;; ;

i i i

Rektorer vid högre lärovork, manliga 39 7500 292500 - -

r kvinnliga 3 6 200 80 600 , -

w realskolor manliga 80 6 400N 512000 . . . - -

kvinnliga i - 5 #

flicksk. av A-typ, manliga 6400 121600 . - -

kvinnliga 7 Ö000 000 1 171 3 1 % -

Luktorer, 309. i manliga 0800 192200 i . - . kvinnliga 103j 48002 ii , - - 424 §91 2 235500

i Adjnnkter, manliga 1230 4300 239000i . M I i i i kvinnliga 410 3 600i 4760001 l y , . . - - g765000 N Extralärzlre, manliga 128 3 300 422400i . . N - N - N kvinnliga 3 000i 129

y . - 000N

Fimläraug manliga 415 N 1 " 140 198

kvinnliga N 472 130 061360 810 350 , . - 3 - .

, i i i z:z-z71v{7fira-re : i i

i teckning vid högre läruvcrk, manliga - 1359; 120V 1630811 - N kvinnliga 453 105 47565 , . - realskolorf manliga i 982 115 n v - i - 112 930

kvinnliga H 100 32 800; ,, , , 328 -

s n flicksk. av A-typ, manliga 352i 115 40 480 - -

2 kvinnliga - 117 i 100 408 , . . - N I i s i gymnastik vid högre lärovork, manliga 120i161MON.

- I 1347i w

3 3 kvinnliga i i , , 1 i regngkoiorgmanliga 1013 115m 11649; i -

2 kvinnliga i 337 i 100 33 700a , . . . . - -r flicksk. av A-izyp,manliga i 343i IIÖN 39 445

w -

kvinnliga 115 i 10° ,ÖQQI w , . . -- - 409 925

111552 Transport 640

1 Inberäknat flickskolor av B-typ.

Anm AzlâåâigI

B f t t i g i*å"““§gr* e n n Del- Total- V k -i

; .. Per år 2751:13;

t Lararejtiiincmåri summa summa

| l i

Transport l 1 11 852 640

487j 120 58 440 i musik vid högre läroverk, manliga - - . . . . . . . 162, 105 17010 1 ,kvinnliga - - . . . . . . . 444 115: 51060 realskolorf manliga - -- . . . . . . . . . , 1481 14800 kvinnliga -- - mot

; , . . . . . . . . 143 115l 16445 ñicksk. av A-typ, manliga - 5 . . . . . . 48, 100 4800 162 : v kvinnliga - - 2 a , . . . . . 1 95 104500 i i manlig slöjd vid högre läroverk - . . . . . . . . . 95 93 860 198360 i r realskolor - " . . . . . . . . . . . j 80 67 600 i kvinnlig slöjd vid högre läroverk - 845; - . . . . . . . . 978 80 78240 Ä realskolor - - . . . . . . . . . . A-typ 1 114 801 234960 ñicksk. av - . . . . . . . 779 80 62320 i hushâllsgöromål vid högre läroverk . . . . . . . 865 80 69 l realskolor . . . . . . . . . 862 80 68 960; 200480 i ñicksk. av A-typ - - . . . . . . i 12648995 Summa kronor

1 Inberäknat flickskolor av B-typ.

Av den meddelade tablån framgår, att avlöningar frånsett ålders- Statens kost-

Härvid bör "ade" 0" M tillägg skulle uppgå till 12 648 995 kronor. emellertid an- an/sationen

märkas, att de verkliga förhållandena i vissa avseenden torde kommaêüfnçâflâtfâi

avvika från kommissionens beräkningar. Så är det sannolikt, 7922. att ex.

utsträckning Lá""°""°'°att de kvinnliga adjunktsbefattningarna i mycket stor

komma att besättas seminarieutbildade innehavare, vilka enligt komav

missionens förslag skulle åtnjuta lägre begynnelselön. Likaså torde den

i beräkningarna schematiskt gjorda fördelningen tjänster mellan manav

liga och kvinnliga innehavare i verkligheten bliva en annan. I stort sett

torde emellertid avvikelsernas verkningar komma att upphäva varandra

och den beräknade för hög än för låg. Om man summan snarare vara

på tidigare anförda grunder räknar med de under år 1922 utgående

ålderstilläggen, svarande mot fördelningen i lönegrader vid årets början,

skulle ovannämnda belopp ökas med 1 067 039 kronor,

varigenom totala

avlöningssumman skulle utgöra 13 716 034 kronor.

I denna avlöningssumma ingå icke arvoden för frivillig undervis-

ning i teckning, gymnastik och musik. Om i fråga

man om teckning

antager, att vid realskolor och med 4--5 avdelningar 2 timmar

flickskolor

anslås till frivillig teckning, i skolor med 6-9 avdelningar 3 timmar, i

skolor med 10-13 avdelningar 4 timmar, i skolor med 14-17 avdel-

ningar 5 timmar och i skolor med 18-21 avdelningar 6 timmar samt vid gymnasium med C- eller B-linje 2 timmar, med B- och C-linjer 3

timmar, med B- och dubbla C-linjer 4 timmar samt med B- och tredubbla

C-linjer 5 timmar, så finner att den frivilliga undervisningen idetta

man, ämne skulle komma att kräva följande antal timmar:

vid högre läroverk, realskolor 232 . . . gymnasier. 137 369 ; realskolor och ñickskolor B-typ 271 av . ñickskolor A-typ 97 av . . . . . . . . summa 737 timmar.

Om man beträffande ämnet gymnastik förutsätter, att 3 extratimmar

förekomma, om det ordinarie timantalet uppgår till 8-32 timmar, men att antalet extratimmar uppgår till därest ordinarie timantalet över-

stiger 32, så skulle de extra gymnastiktimmarnas antal bliva följande:

vid högre läroverk 234 . .. . . . .i .- . . . realskolor 278 . . . . . . . . . . . . flickskolor A-typ . 78 av . . . . . . summa 590 timmar.

Räknar fråga ämnet musik med 1 extratimme, när man om 0rdinarie timantalet uppgår till med 2 extratimmar, ordinarie timom antalet är 6 10, och med 3 extratimmar, när ordinarie timantalet över-

stiger 10, så kommer till följande antal extratimmar: man

vid högre läroverk 135 . . . . . . . . . .

realskolor 122

. . . . . . . . . . . . ñickskolor av A-typ 79 . . . . . . . summa 336 timmar.

Antages, att fjärdedel dessa timmar uppehållas av kvinnor en av och tre fjärdedelar män, och beräknar arvodet efter samma grunav man der för ordinarie lärare i första lönegraden, så skulle den frisom en villiga undervisningen draga följande kostnader:

i teckning 84 000 kronor . . . . . . . . . . . .

gymnastik 67 000

. . . . . . . . . . . , musik 38 000 T . . . . . . . . . . . . . 189 000 kronor. summa

Försiktigheten torde vidare bjuda, att vid beräkningarna förutsätta,

tillfällig löneförbdttring kommer att utgå till samtliga lärare enligt de att tillämpades år 1921 för de allmänna läroverkens lärar-

grunder, som

personal, ehuru givetvis kommissionen icke härigenom avser att föregripa

slutliga ståndpunktstagandet i denna fråga. Kostnaderna för denna det

beräknas utgöra

till rektorer, lektorer och adjunkter, manliga 1 006 200 kronor . kvinnliga. 307 450 extralärare, manliga 60 160 . . . . . . . . . . kvinnliga 18 060 . . . . . . . . . . timlärare, manliga 29 715 . . . . . . . . . . . kvinnliga 9 204 . . . . . . . . . . övningslärare 275 960 . . . . . . . . . . . . . summa 1 706 749 kronor.

Anslaget till arvoden åt bibliotekarier torde lämpligen ökas i för-

hållande till antalet läroverk, d. 184 77 2.39, och anslaget till v. s. : = biträden å rektorsexpeditionerna i förhållande till det förändrade lärjunge-

antalet, d. 46 865: 27 830 1.68. Därigenom skulle det förra anv. s. = slaget uppgå till i runt tal 38000 kronor och det till 60000 senare

kronor.

Anslaget till vikarier och till oförutsedda behov torde kunna sättas

till 150000 kronor.

Till Skolläkare utgår från och med år 1923 ett fast på 500

arvode

kronor vid högre och 300 kronor vid lägre läroverk samt därutöver med 3

60--210409, I.

kronor för varje under höstterminen närvarande lärjunge. Ehuru det möj-

ligen skulle kunna ifrågasättas, att det fasta arvodet bör undergå någon

minskning med hänsyn därtill, att antalet klasser vid realskolorna är

minskat från 6 till 4 och antalet ringar å gymnasiet från 4 till har

kommissionen dock, i betraktande den ökning i skolläkarens arbetsav börda, skulle bliva följd kommissionens i det föregående som en av framställda förslag, funnit sig böra beräkna, att detsamma utgår med

nuvarande belopp eller med 500 kronor vid högre läroverk och 300 kro-

nor vid realskolor och ñickskolor A-typ. Läkararvodena skulle alltså av uppgå till följande belopp:

vid högre läroverk 52 X 500 26 000 kronor - = övriga 132 X 300 39 600 ll samt 3 X 46 865 140 595 =

206 195 kronor:

summa

sammanfattas det anförda, finner att statens kostnader ovan man, för de allmänna läroverken, omorganisationen varit fullt genomförd om år 1922, skulle utgjort i avrundade tal

till löner och arvoden 13 716 000 kronor . . . . . . . . . .

frivillig undervisning i övningsämnen 189 000

. vikarier och för oförutsedda behov 150 000 . .

tillfällig löneförbättring j

1 707 000 . . . . . . bibliotekarier 38 000 . . . . . . . . . . . .

: biträden å rektorsexpeditioner 60 000

. . . . u skolläkare 206 000 . . . . . . . . . . . . . summa 16 066 000 kronor.

I likhet med vad fallet Varit vid beräkning kostnaden för de av nuvarande läroverken, hava följande poster icke medtagits: djäknepen-

ningersättningar, ersättning för förlorad helgonskyld vidare kostm. m., naden för resestipendier, för anordnandet provårskurser, särskilda av arvoden till ämneslärare vid provârsläroverk samt arvode till biträdande

föreståndare, respektive föreståndarinnor. Å andra sidan har icke i nå-

gotdera fallet avdrag gjorts för bidrag från prebenden, donationer dyl. o. Den merkostnad för det högre skolväsendet, kommissionens som

organisationsförslag, därest det varit genomfört år 1922, skulle hava direkt medfört för statsverket, utgör alltså skillnaden mellan 16 066 000 kronor och 14 477 000 kronor, d. 1 589 000 kronor. Slutligen böri v. s. detta sammanhang tagas i betraktande den minskning i statens inkomster, skulle inträda enligt kommissionens i det föregående framställda försom slag, att terminsavgifterna. till statsverket skulle omedelbart upphöra. Med ledning 1921 års siffror torde sagda post kunna uppskattas till av 7.30 000 kronor. Vidare är att märka, att statens utgifter för den organisatio- Ökqde stargnya skulle komma att indirekt ökas därigenom, att statens bidrag till folk-ujzjgiçzzgg nen skolevásendet bliva större, än de för närvarande äro. Av de 22 830 barn, vilka enligt det föregående besöka de högre skolorna, men som, om nu skolreformen varit genomförd, skulle hava tillhört folkskolan, komma i tal 2 500 på vardera de båda första folkskoleklasserna, 2 519 på runt av den tredje, 7 223 på den fjärde och 8 088 på den femte folkskoleklassen. Lärjungarna avgå nämligen till de högre skolorna från olika folkskolestadier. Då omorganisationen det högre skolväsendet medför, att barav fullständigt skola genomgå 6 klasser folkskolan, kan man räkna nen av med att reformen medför ytterligare ökning folkskolans barnantal en av med kontingent, ungefär lika stor det barnantal, enligt det en som som skulle hava tillhört femte klassen, d. 8 088, så att hela

föregående v. s.

tillskottet i folkskolans barnantal skulle komma att uppgå till 30 918 eller

i runt tal till 31 000. Vid undersökning antalet här ifrågavarande barn å en Viss ort, av tillhörande klasser, vilka i framtid skulle överñyttas till folkskolan, en bör erinra sig, att läroverksstadens folkskolor icke komma att ökas man med hela detta lärjungeantal. En del av de högre skolornas lärjungar hava nämligen sina hemorter inom andra skoldistrikt än det, inom vilket läroverket är beläget. Så hade realskolans lärjungar höstterminen av 1918 endast 78 procent sin hemort i läroverksstaden. I de högre Hickskolornas förberedande klasser 94 procent och i skolors båda voro samma lägsta elementarklasser 86 procent från läroverksstaden. De lärjungar bland de anförda, icke tillhöra läroverksstadens skoldistrikt, ovan som torde kunna uppskattas till 4 600, vilka 450 tillhöra småskolestadiet. av

Dessa 4 600 äro emellertid fördelade på så många skolor barn och skoldistrikt å landsbygden, att deras inrymmande i folkskolan

näppeligen i och

för sig skulle kräva ökat utrymme för folkskolan eller en ökning av dess lärarkrafter. Ett betydande barnantal eller omkring 26 400 skulle emellertid i alla händelser efter hand komma att tillföras folkskolan i läroverksstäderna efter läroverksreformens genomförande. Nämnda antal utgör ungefär 15 procent hela antalet lärjungar i städernas folkskolor. av Som bekant undervisas i Stockholm även folkskolans båda lägsta årsklasser folkskollärare. Hela det antal barn, av varmed folkskolan i Stockholm skulle ökas, har beräknats till 7 100. På landets övriga städer komma följaktligen efter hand ett tillskott 19 300 barn, av av vilka 3 000 beräknas tillhöra småskolestadiet och 16 300 folkskolestadiet. Räknar man med ett barnantal 30 i varje klass, skulle reformen medföra av en ökning av folkskolans lärarpersonal med 780 folkskollärare och 100 småskollärarinnor. Till avlöning lärare i första

av lönegraden bidrager

staten med följande belopp: till manlig folkskollärare med 1 910

kronor,

till kvinnlig folkskollärare med 1 710 kronor och till småskollärarinna med 1 080 kronor. Med nuvarande relation mellan manliga och kvinnliga lärare skulle omkring 2/5 antalet de tillkomna folkskollärarav av befattningarna beklädas män och 3/5 kvinnor, vadan reformen komav av mer att medföra följande ökning i statens lönetillskott:

för folkskollärare, manliga 300 X 1 910 573 000 kronor = kvinnliga 480 X 1 710 820 800 = småskollärarinnor 100 1 080 108 000 = summa 1 501 800 kronor.

Emellertid bör erinras att i själva verket tillskottet i lärarantaom let sannolikt är för högt beräknat, då i många fall de särskilda skolorna komma att ökas med så litet barnantal, att lärarkraft icke erfordras. ny Kommissionen har förut framhållit, att understöd till ett begränsat .antal enskilda försöks- och komplementsläroverk bör kunna ifrågakomma. Ehuru givetvis det för detta ändamål erforderliga beloppet blir beroende av det antal sådana läroanstalter, vilka kunna komma tillerkännas att understöd, har kommissionen ansett sig böra vid

beräkningarna pre-

liminärt upptaga ett belopp av 400 000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Fogas till först beräknade kostnadsökning förlöner m. m. vid de högre skolorna, nämligen 1 589000 kronor, dels sagda ökning i statsbidrag till ökad lärarpersonal vid folkskolor, i runt tal 1 502 000 kronor, dels ock det för understöd åt enskilda försöks- och komplementsläroverk beräknade beloppet 400000 kronor, skulle således skolreformen, den

om varit fullt genomförd år 1922, hava medfört en ökad kostnad för statsverket av 34.91 000 kronor. Vidare bör tagas i betraktande ovanberörda

terminsavgifternas till statsverket upphörande föranledda inkomstav minskning 750 000 kronor, varigenom således den beräknade totala kost-

av nadsöknángen för statsverket skulle uppgå till 4241 000 kronor.

Skulle emellertid: sistnämnda avgifter alltjämt bibehållas vid enahanda belopp och med enahanda villkor för befrielse eller nedsättning,

nu gälla, inträder i stället en inkomstökning, vilken lär kunna beräksom

uppgå till omkring 520000 kronor, och skulle därigenom statens nas merkostnader för den nya organisationen begränsas till 2 971 000 kronor.

Till här ovan anförda siffror bör den erinran knytas, att, såsom ovan framhållits, den beräknade kostnadsökningen avser tidpunkten för organisationens fullständiga genomförande, och att under avvecklingsperioden kostnaderna måste ställa sig lägre än de här angivna.

Kommissionen har ock underkastat frågan den föreslagna Kommünefüüs

om reformens inverkan på de olika kommunernas utgifter för skolväsendet

förberedande undersökning. Enär emellertid fullständig utreden en ning av hithörande förhållanden måste bliva synnerligen omfattande och nödvändigtvis förutsätter ett definitivt ställningstagande till läroverksorganisationens gestaltning å varje särskild ort, sig kommissionen

anser först i sammanhang med förslag i berörda del kunna närmare inlåta sig på spörsmålet i fråga. Det lär dock icke erbjuda alltför stora svårigheter för de skilda kommunerna att med ledning de i betänkandet

av angivna grundsatser och på grundvalen föreliggande förhållanden i

av stort sett bilda sig en uppfattning den riktning, vari kommunens

om utgifter för skolväsendet å respektive läroverksorter påverkas reformen.

KAP. XIV.

Övergången till den nya läroverksorganisationcn.

I ofta Omnämnda statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden den 31 december 1918 har föredragande departementschefen beträffande

sättet för den ifrågasätta läroverksreformens genomförande betonat, att, även

om övergången till en ny ordning bör i något avseende onödigt för-

dröjas, förhållandena dock otvivelaktigt påkalla viss varsamhet vid

avfattandet förslag till Övergångsbestämmelser

I betraktande av de sålunda givna riktlinjerna och med hänsyn till de många delvis mycket svårlösta problem väsentligen ekonomisk

art, med vilka övergången till den ordningen är förbunden, har det

nya för kommissionen framstått bjudande nödvändighet att vid plan-

som en läggningen av hithörande förhållanden iakttaga all den varsamhet,

som, utan att medföra onödig tidsutdräkt vid den ordningens införande,

nya påkallas såväl synpunkten att vederbörande läroverkssamhällen må

ur av bliva i stånd att vidtaga de beträffande folkskola ooh läroverk nödiga åtgärder som ock i syfte att möjliggöra utnyttjande de för här

av nu ifrågavarande undervisning i anspråk tagna lärarkrafterna i största möj-

liga utsträckning.

Nämnda synpunkter böra efter kommissionens åsikt beaktas dels så, att den nya organisationen icke träder i kraft omedelbart, utan att ett, låt vara alltför stort, antal år beräknas förflyta, innan densamma

överallt och fullständigt genomföres, dels ock därigenom, att vid den

planläggning av övergångsförhållandena å de olika orterna, kommis-

som sionen har att överväga, skälig hänsyn tages till lokala förutsättningar och till de önskemål, i berörda avseende kunna komma att uttalas.

som

Lokalbehov.

En kommissionen vidtagen förberedande undersökning av de

av allmänna läroverkens och privatskolornas lokaler på de särskilda orterna har givit vid handen, att vid de högre skolornas ombildning lokalutrym-

mångenstädes blir tillgängligt, vilket åtminstone till en början torde me kunna tillgodose folkskolans behov. Detta är särskilt fallet å orter, där den högre fiickskolan blir obehövlig det nuvarande allmänna läro-

genom verkets ombildning till samläroverk. I större städer torde dock beredande

ökat lokalutrymme för folkskolan vara förenat med vissa svårigheter. av Men även de ombildade läroverkens lokalbehov föranleder i åtskilliga fall ombyggnader och i några fall nybyggnader, vilka senare dock i allmänhet torde hava varit erforderliga oberoende omorganisationen. Sär-

av skilt må erinras att i ett flertal fall inredning kräves lokaler för

om av skolköksundervisning, kvinnligt handarbete och laborationer Ge-

m. ni. nom de i det följande meddelade exemplen på speciella övergångsplaner har kommissionen sökt giva allmän föreställning om olika vägar, som

en vid övergången till den nya organisationen lämpligen kunna anlitas. Det torde ligga i sakens natur, att detaljerade anvisningar i detta

mera sammanhang icke kunna meddelas.

Hänsyn till nuvarande lärarpersonal.

Vad angår spörsmålet om den nya ordningens inflytande på lärar-Å //männa be-

räkningar personalens vid de olika läroanstalterna ställning, torde från de

av om-

organisationen berörda lärargruppernzi befogade krav kunna på att

resas erhålla klarhet rörande såväl dess sannolika inverkan på det framtida behovet av lärarkrafter vid nuvarande och blivande statsläroverk som ock de villkor och bestämmelser, som kunna komma att reglera de kom-

nu munal- eller privat-anställda lärarnas eventuella övergång statens tjänst.

Det har varit kommissionen angeläget att planlägga övergångsanordningarna på sådant sätt, att å sidan förflyttning befatt-

ena av ningshavare från ort till med därav följande olägenheter

en en annan

för den enskilde och kostnader för det allmänna må kunna i all tänkbar utsträckning undvikas och att å andra sidan åt de lärarkrafter, som nu äro verksamma vid de av omorganisationen berörda skolorna, må kunna, i den mån utbildningen så medgiver, beredas anställning i en eller annan form i den nya organisationen.

Enligt ovan sid. 463 meddelade uppgifter togo de högre skolorna, frånsett timlärare, i anspråk följande antal ämneslärare:

de allmänna läroverken 1 384 rektorer och ämneslärare,

. . .

kommunala gymnasierna 41 e. o. lärare,

kommunala mellanskolorna 321 rektorer och ämneslärare, privata läroanstalter 1 534 föreståndare, föreståndarinnor och

. . . .

ämneslärare,

d. V. s. tillhopa 3 280 ämneslärare,

under det att, när omorganisationen blir fullt genomförd, det skulle, fortfarande med bortseende från timlärare, erfordras 2 407 rektorer och ämneslärare, varjämte den beräknade tillökningen i folkskolans lärjungeantal skulle kräva högt räknat 880 lärare.

AV privatläroverkens lärare hade läsåret 1918-1919, enligt till kommissionen meddelade uppgifter, 53 avlagt folkskollärarexamen och 217 småskollärarinneexamen, under det att de förberedande klassernas lärarinnor, vilka inberäknats i förut angivna 1 534, uppgå till 271. De lärarinnor, som enligt gällande bestämmelser omedelbart skulle kunna vinna anställning i folkskolans tjänst, kunna således beräknas till

omkring 270. Ett stort antal av övriga lärarinnor, som eventuellt icke behövas vid de högre skolorna, kunna enligt gällande författningar vinna ordinarie anställning vid folkskolorna först efter genomgången ettårig seminariekurs.

Den nya organisationen skulle, när den blivit fullt genomförd, kräva 1 943 lärare med adjunktskompetens, under det att enligt ovan gjorda beräkning antalet rektorer vid realskolor, adjunkter, ämneslärarinnor och extralärare vid de allmänna läroverken tillsammans med kommunala mellanskolornas ordinarie ämneslärare uppgår till sammanlagt 1 288.

Skillnaden, uppgående till 655 lärare, torde till väsentlig del kunna fyllas lärare vid sådana privatläroverk, vilkas uppgifter skulle övertagas av av statliga läroanstalter, samt lärare vid kommunala läroanstalter. av e. 0. Större svårigheter möta att omedelbart erhålla kompetenta lektorer. synas Antalet rektorer vid de högre läroverken och lektorer skulle nämligen

efter omorganisationens genomförande uppgå till 464 mot för närvarande

318, d. det erforderliga tillskottet uppgår till 146 lektorskompetenta v. s. lärare. Det förhåller sig alltså på det sättet, att, om man ser på hela ämneslärarantalet vid de högre skolorna efter och före omorganisationen, 873 lärarkrafter bliva övertaliga, vilka praktiskt sett alla skulle erfordras för fyllande folkskolans behov ökade lärarkrafter. Ser av av åter på lärarnas kvalifikationer, finner att såväl de nya man man, läroverken folkskolorna kräva lärarkrafter av annan kompetens än som den, stor del nuvarande lärare besitter. Även skillnasom en av om den i kompetens är formell art och vad som brister ofta nog av kan förvärvas ett eller annat års studier, talar det anförda för genom

att omorganisationens genomförande icke bör fortgå i alltför hastigt

tempo.

Då det gäller att principiell och statsekonomisk synpunkt be- Olika lärarur från de olika lärargruppernas grupper.

döma de rätts- och billighetsanspråk, som

Allmänna sida kunna lärer det icke kunna bestridas, att de nuvarande stats- synpunkter. resas, läroverkens lärare intaga ställning för sig. Ãvenledes torde det få en klart, att de nuvarande kommunalanställda ordinarie lärarna i sin anses ordning befinna sig i ett annat läge än privatskolornas. Utan vidare torde det gälla, att de statsanställda ordinarie lärarna böra dels i första hand tagas i anspråk för den nya organisationen, dels också erhålla företräde till anställning å den nuvarande tjxänstgö- .ringsorten. I förstnämnda avseende kunna oavvisliga rättsanspråk åbetill stöd för sistnämnda sats kan jämväl anföras den kostnad för ropas;

statsverket, varmed tvångsförflyttning av lärare författningsenligt är för-

bunden. I fråga de extra och vikarierande lärarna föreligga visserom ligen inga dylika skäl, billighetshänsynmåste dock anses

men starka

131-210109. I.

tala för att åt de nuvarande provårsutbildade lärarna av dessa kategorier beredes motsvarande anställning efter reformens genomförande.

Vad beträffar de vid de kommunala mellanskolorna anställda ordinarie lärarna, torde till början böra framhållas, att det kommissionen

en av framlagda förslaget möjligen kan tänkas föranleda ett forcerat

upprättande mellanskolor för att såmedelst skaffa stöd åt eventuella krav

av från olika orter på inrättande av framtida statsläroverk. Vid det förhållande, att det erbjuder stora svårigheter att omedelbart inom den . nya organisationen bereda anställning för hela den redan verksamma

och för statsanställning kompetenta lärarpersonalen, måste det efter

kommissionens mening vara angeläget att lfastslå, att de lärare, som efter

framlâggandet av kommissionens förslag vinna anställning vid de kommu-

nala mellanskolorna, icke kunna göra anspråk på det hänsynstagande från statens sida, som bör komma de tidigare där anställda lärarna till del. I den mån därför vederbörande kommuner hädanefter finna lämpligt att anställa ordinarie lärare, torde det få utgöra veder-

nya anses börandes sak att bereda dessa lärare anställning i kommunens skolor. Enligt kommissionens mening böra också omedelbart åtgärder vidtagas i syfte att tills vidare begränsa eller helt förekomma anställandet

av nya

lärare vid de kommunala mellanskolorna.

i ordinarie

Med hänsyn till omöjligheten att med garantera samt-

full säkerhet

liga lärare, före berörda tidpunkt vunnit ordinarie anställning

som vid.

de kommunala mellanskolorna, omedelbar övergång till statsläroverk, i den mån vederbörande läroanstalt, där de tidigare varit anställda, upphör att existera, torde ytterligare begränsning av de i första hand

anställningsberättigade bliva nödvändig, i syfte att i främsta rummet

sörja för de lärare, vilka någon längre tid ägnat sitt arbete åt de läroanstalter, här är fråga. Vid övervägandet, huru sådan be-

varom en i

gränsning lämpligen bör åstadkommas, har kommissionen, i anslutning

till den ståndpunkt, som statsmakterna hävdat för de allmänna läroverkens del, funnit sig böra ifrågasätta, att tidpunkten för här förevarande utredningsarbetes igångsättande må utgöra den gräns, till vilken den starkare moraliska förpliktelsen gentemot de ifrågavarande lärarna sträcker sig. Enär. efter nämnda tidpunkt riksdagen tills vidare inställt

åtgärder för ökande av de allmänna läroverkens ordinarie lärarkår, torde det med fog kunna göras gällande, att de yngre lärare, som först efter samma tidpunkt erhållit ordinarie anställning vid kommunala mellanskolor, icke böra utan vidare få sig tillförsäkrade enahanda förmåns-

rätt till lärarbefattningarna vid den nya läroverksorganisationen det

som lärare, vilka under längre tid tjänstgjort vid dessa skolor.

Vad de statsunderstödda enskilda läroanstalterna beträffar, hava dessas målsmän i regeln icke påtagit sig någon skyldighet att behålla de lärare, som anställts. Här föreligga visserligen icke de juridiska förpliktelser för det allmänna, dikterat kommissionens ställnings-

som tagande i fråga om den kommunala mellanskolans lärare. Men tungt vägande billighetsskäl kunna dock åberopas för att vid omorganisationen ordinarie anställning i största möjliga utsträckning beredes för de lärare vid sagda läroanstalter, vilka prövas i fråga anställningsformer och

om tjänstgöring vara i sak likställda med ordinarie befattningshavare. Då emellertid även i detta fall begränsning de i första rummet anställ-

en av

ningsberättigade tydligen är nödvändig, har kommissioneni anslutning till

ovan utvecklade tankegång tänkt sig en uppdelning av dessa itvå grupper, den ena omfattande sådana, som tillsatts i med ordinarie jämförlig ställning före den 1 januari 1919, och den andra omfattande sådana,

efter nämnda tidpunkt vunnit dylik anställning. som

Efter dessa allmänna anmärkningar vill kommissionen framhålla, att övertagandet den icke statsanställda personalen lämpligen torde

av kunna i princip försiggå enligt den ordning, vunnit tillämpning vid

som folkskoleseminariernas omorganisation enligt beslut 1918 års lagtima

av riksdag. Det torde sålunda vara ändamålsenligt, att de lärare, som enligt kommissionens förslag äro formellt kompetenta eller som genom dispens erhålla behörighet, överföras på ordinarie stat, med placering vid visst läroverk. De icke formellt kompetenta lärare, icke kunna ifråga-

som komma till dispens, kunna inom framtid tänkas förvärva

men som en

formell behörighet, torde böra uppföras på övergångsstat med placering

tills vidare vid visst läroverk och med lägre avlöning än adjunkt. De slutligen, vilka på grund av hög ålder eller av annan anledning icke

lämpligen böra tagas i anspråk inom den framtida skolorganisationen,

torde, efter prövning i varje särskilt fall, böra överflyttas å pensionsstat, oberoende av stadgad pensionsålder uppnåtts eller icke.

Med tillämpning i det föregående antydda grundsatser finner

av kommissionen förevarande förhållanden kunna regleras i enlighet med

nu följande ordning, varvid till början allenast ämneslärarna tagas i be-

en traktande.

De av de kommunala mellaozskolorøzas ordinarie lärare, tillsatts Kommunala som nmlln n- före den 1 januari 1919, böra samtliga Kungl. till

av Majzt utnämnas 87:01an. adjunkter, i den utsträckning de förklara sig önska ifrågakomma till befordran och med förbindelse att underkasta sig de villkor och bestämmelser, som av statsmakterna fastställas. Enär vederbörande kommuner obestridligen lära få anses skyldiga att framgent för sina gentemot

svara lärarna vid anställandet åtagna förpliktelser och staten ingår såsom skolans huvudman, håller kommissionen före, att nämnda lärargrupp bör i sin helhet övertagas staten, utan hänsyn till huruvida dess olika

av medlemmar fylla formella villkor för anställning såsom adjunkt vid allmänt läroverk.

Vad åter angår dem sagda skolors ordinarie lärare, vilka till-

av satts efter den 1 januari 1919 före den 1 maj 1922, torde det i

men första hand böra undersökas, och i vad mån de kunna ñnna använd-

ning inom vederbörande kommuners ungdomsskolor. Så långt är

detta

möjligt, torde de böra, jämlikt § 63 i stadgan för kommunala mellanskolor, förflyttas till andra skolor inom vederbörande kommun. I den mån åter dylik förflyttning icke kan ifrågakomma, torde de lärare,

en som enligt kommissionens förslag äro för statsanställning kompetenta, böra övertagas av staten.

Så V

långt detta är möjligt utan kränkande andras rätt, torde

av nu nämnda lärare, särskilt då det gäller lärare med längre tids tjänstgöring å samma ort, böra ifrågakomma till anställning vid läroverk å orten i

fråga.

Vidkommande därefter privatläroverkens lärare bör givetvis Privat synnerldro rer/ren. ligt avseende fästas vid långvarig väl Åt

vitsordad tjänstgöring. de enligt

Anställning i kommissionens

förslag för statsanställning kompetenta lärare, vilka före statstjäxist.

den 1 januari 1919 innehaft med ordinarie jämförlig befattning vid statsunderstödda privatläroverk, vilkas uppgift övertages av statliga läroanstalter, bör, i all den utsträckning förhållandena medgiva, beredas omedelbar ordinarie anställning vid allmänt låroverk. Vad angår anställningsorten, torde böra gälla, vad nyss sagts beträffande lärare vid kommunala mellanskolor.

Starka billighetsskäl kunna enligt kommissionens mening jämväl åberopas för att de vid privatläroverken anställda ämneslärare, som

nu med goda vitsord under minst 20 år tjänstgjort huvudsakligen i klasserna över de förberedande och icke i ordning kunna vinna befor-

som annan dran till adjunktur, uppföras på särskild övergångsstat för läroverken med lägre lön än adjunkt och med tjänstgöring vid visst läroverk.

För de lärare vid privatläroverken, som icke efter ansökan

erhållitAviátliiklårlliåääi

anställning vid allmänt läroverk i ordinarie befattning eller såsom extra ordinarie eller vikarierande lärare, böra särskilda anordningar vidtagas såväl för deras anställande vid folkskolan och dess överbyggnader som för underlättande deras utbildning för dylik anställning.

I fråga sagda lärares anställande i folkskola eller högre folk-

om skola gäller visserligen, att avgörandet i sådant avseende icke tillkommer något statens Men torde dock berättigad utgå ifrån

organ. man vara att i föreliggande situation, då en reform av det allmänna undervisningsväsendet statsmakterna genomföres, som för vederbörande samhällen

av medför avsevärda fördelar, de olika kommunerna skola låta sig angeläget

att med behjärtande de svårigheter, under övergångstiden

vara av som äro ofrånkomliga, i görligaste mån bidraga till minskande dessa svå-

av righeter. I förvissning, att så i regeln skall bliva fallet, och i betrakrande jämväl av rådande stora brist på lärare för folkskolan, har

nu kommissionen ansett sig kunna räkna med att de flesta examinerade folk-

och småskollärarinnor, som nu hava anställning vid privatläroverken,

skola tagas i anspråk inom folkskolan. Uppmärksammas bör härvid, att Kungl. Majzt tidigare på därom av skoldistrikt gjord framställning medgivit, att sådana lärarinnor må skolråd förordnas till ordinarie vid

av folkskola utan tjänstens ledigförklarande. Ett tillämpande detta för-

faringssätt är ägnat att väsentligen minska svårigheterna vid övergången

till den nya ordningen.

En lärare, icke med visshet kunna för den

annan grupp av som närmaste framtiden påräkna anställning vid statslärbverk, till

säkerligen

större delen bestående sådana, efter den 1 januari 1919

av som Vunnit anställning vid olika privatläroverk, innehava kompetens för tjänster inom den högre folkskolan och torde där kunna finna sin utkomst. Då emellertid detta lär kunna ske endast i begränsad omfattning, har

mera kommissionen ansett sig böra framhålla den synnerliga vikten åt-

av att gärder från statsmakternas och myndigheternas sida omedelbart

vidtagas

i syfte att möjliggöra för de skoldistrikt, så önska, att anställa så-

som dana lärare för undervisning i den egentliga folkskolans klasser

högsta

och folkskolans högre avdelning, där i samband härmed ämnesläsning i större utsträckning än hittills kan anordnas.

Emellertid torde de avsedda j

åtgärderna icke böra inskränkas härtill. Det måste utgöra ett betydelsefullt samhällsintresse att på allt

sätt för samtliga privatläroverkens lärare, vilka icke kunna vinna

anställning

vid de allmänna läroverk, övertaga privatläroverkens

som uppgifter,

underlätta utbildningen för ordinarie anställning vid folkskola. I ringa

utsträckning torde de ifrågakommande lärarnas föregående utbildning och

förvärvade erfarenhet göra dem skickade att, i enlighet med därom givna

bestämmelser, i dispensväg erhålla behörighet för dylik anställning. I

den mån så icke kan ske, torde förhållandena med styrka tala för

att

utbildningstiden i skälig omfattning förkortas. Enligt gällande bestäm-

melser äga de från högre lärarinneseminariet utexaminerade eleverna

rätt att genomgå ettårig seminariekurs för studenter. Det kommissio-

synes nen rimligt och billigt, att lärarna i fråga under viss tid tillförsäkras företrädesrätt vid ansökan genomgående dylik kurs. Därjämte

om av torde starka billighetsskäl få tala för att lärare, under

anses som mera avsevärd tid, förslagsvis minst 5 år, med goda vitsord tjänstgjort vid privatläroverk, kommunal mellanskola eller dylik läroanstalt, efter

annan

skolöverstyrelsens prövning under viss angiven tid medgives rätt att på

en termin genomgå dylik utbildningskurs. Genom åtgärd i denna rikt-

en ning öppnas jämväl möjlighet att utan merkostnad för statsverket på-

utbildningen ifrågavarande lärarinnor för tjänstgöring i folkskynda av föreställer sig, att med hänsyn till de särskilda förskola. Kommissionen hållanden, betingat förslaget i fråga, de betänkligheter, som givetvis som kunna inställa sig mot detsamma, skola kunna vika. slutligen angår de med ordinarie lärare jämförliga lärare Vad övningsämnen vid de kommunala mellanskolorna och här ifrågavarande vilkas tjänstgöring haft sådan omfattning, att den kan

privatläroverk,

vederbörandes väsentliga sysselsättning, synas enahanda sägas utgöra i tillämpliga delar böra och kunna komma i tillämpning, som

grundsatser

angivits för ämneslärarnas del. ovan

Pensionering de kommunala och privata läroanstalternas personal. 3. av

Kommissionen, som saknar anledning att ingå på frågan om rättigheten räkna tjänstår i kommunal eller enskild tjänst för lönetur att till statstjänst, har emellertid ansett sig böra taga under

vid övergång

vissa riktlinjer för lämpligt ordnande pensioneringen för

övervägande av

de lärare, på grund läroverksreformen skulle komma att uppföras som av eller övergå till statstjänst efter att förut hava varit an-

på pensionsstat

ställda i kommunal eller enskild tjänst. Hithörande spörsmål komma med all sannolikhet att behandlas 1921 års pensionskom-

visserligen av

tillsatts för att utreda vissa till pensionsväsendet hörande mitté, som kommissionen har dock ansett sig böra principiellt klargöra,

frågor, men

hur denna skulle kunna ordnas i nära anslutning till nu gällande

fråga

bestämmelser. Vad de kommunala mellanskolornas lärare beträffar, synes frågan Kommunala deras jämförelsevis lätt ordnad. Dessa lärare äga

om tjänstepension vara

för närvarande uppbära pension från statens anstalt för pensionering av ü. Enligt anstaltens reglemente tillkommer rätt till folkskollärare m. pension den, avgår från befattning utan rätt till genast

uppskjuten som börjande pension och vid den tidpunkt, då pensionen skulle börja

som icke har rätt att vid avgång från då innehavd tjänst räkna sig till

utgå, godo den tjänstgöring, varpå rätten till uppskjuten pension skulle grunda

sig. Föranledes avgången därigenom, att befattningen indrages och detta

torde kunna anses bliva fallet, då kommunal mellanskola upphör och

ersättes med ett statsläroverk äger den avgångne att vid fastställandet

- av den uppskjutna tjänstepensionen tillgodoräkna sig den fond, finnes

som samlad för honom icke blott hans avgifter utan ock

genom egna genom den årliga avgift, huvudmannen och staten för hans räkning haft

som att årligen inbetala, varvid den avgift, härrör från staten, till sin

som storlek avpassats så, att den enligt försäkringsteknisk beräkning skulle förslå att bereda honom i reglementet tillförsäkrad pension vid uppnådd pensionsålder eller vid avgång dessförinnan på grund vissa i regle-

mentet närmare angivna omständigheter, såsom arbetsoförmåga till följd

av sjukdom eller olycksfall

m. m.

Den totala tjänstepension, sådan lärare kan påräkna efter

en en

av den kommunala befattningens indragning föranledd övergång från

kommunal tjänst till statstjänst, torde således icke avsevärt komma att avvika från den, han skulle hava fått uppbära, han från början

som om haft anställning vid statsläroverk.

Vad åter familjepensionen angår, ligger det i sakens natur, att det. omorganiserade allmänna läroverkets lärare skola komma att tillhöra lä-

vid elementarläroverken änke- och pupillkassa. Även beträfrarnas nya fande familjepension har lärare, lämnar anställning, vilken medför

som delaktighet i statens anstalt för pensionering folkskollärare fl., rätt

av m.

till den pension för sina efterlevande, enligt försäkringsteknisk be-

som räkning svarar mot den familjepensionsavgift, enligt reglementet

som

ålegat honom.

Förnekas kan emellertid icke, att genom övergång till lärarnas vid i elementarläroverken änke- och pupillkassa vederbörande kan komma i

nya en ogynnsam ställning, i det att även med hänsyn tagen till ovannämnda rätt till uppskjuten familjepension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare fi. familjepensionen med nuvarande bestämmelser i

m. vissa fall kommer att bliva lägre, än den skulle blivit, han vid döds-

om fallet tillhört sistnämnda kassa antingen i egenskap lärare vid kom-

av munal mellanskola eller i egenskap pensionerad mellanskollärare.

av Emellertid må erinras att frågan, huruvida och på vilka villkor lä-

vid elementarläroverken änke- och pupillkassa bör inordnas rarnas nya under statens anstalt för pensionering folkskollärare fl., är föremål av m. för utredning för ändamålet på grund Kungl. Majzts beslut den av av 22 oktober 1920 tillkallade sakkunniga, vilkas arbete dock uppskjutits, till dess större klarhet Vunnits rörande de blivande löneförmånerna för de uppdraget berörda lärargrupper. På grund det anförda finner av av kommissionen önskvärt, att, intill dess denna fråga blir slutgiltigt ordnad, ämneslärare vid kommunal mellanskola må kunna medgivas att efter övergång till statstjänst stå kvar i den pensionsinrättning han tillhör med

oförändrat familjepensionsunderlag.

En utväg att bringa enhetlighet i lärarnas tjänste- och annan

familjepensionering att, då omorganisationen läroverken tager

vore, av sin början, statens anstalt för pensionering folkskollärare ll. finge av m. övertaga pensioneringen läroverkens lärare och deras efterlevande, av möjligen med undantag vissa äldre lärarinnor vid privatläroverken, av rörande vilkas pensionering kommissionen i det följande föreslår vissa

andra åtgärder. Genom dylik anordning bereddes ifrågavarande lärare

en vissa beaktansvärda förmåner, bland annat rätt till uppskjuten egen och

familjepension vid utträde ur statstjänst, varjämte familjepensionerna

komme att regleras automatiskt, när lönerna regleras. Lärarinna vid statsunderstött privatläroverk är skyldig att under Pri vatläroverken. termin, då hennes undervisning uppgår till minst 10 timmar i veckan, för sin erlägga bidrag till lärarinnornas pensionsanstalt, vil-

pensionering

ken upprättades med ingången år 1911. Pensioneringen möjliggöres av utom avgifter lärarinnorna genom bidrag från stat samt komgenom av och i vissa fall, då bidragsskyldighet icke åligger kommun, genom mun bidrag läroanstalt eller enskilda donatorer. Före upprättandet av av lärarinnornas pensionsanstalt möjlighet beredd för en lärarinna att var erhålla pension från endera eller båda av två äldre pensionsanstalter. Genom beslut 1896 års riksdag lämnades statsbidrag till den av ena av dessa pensionsinrättningar, och enligt beslut 1903 års riksdag kunde av statsbidrag utgå även till den andra, dock icke för samma lärarinna till än pensionskassa. Statsbidragets utgående beroende av att mer en var visst belopp inbetalts för vederbörandes räkning. ett 62-1210409. F.

Den korta tid, under vilken Omnämnda tre pensionsinrättningar

existerat, och de relativt små belopp, inbetalts, hava icke möjligsom gjort beredande tillnärmelsevis tillfredsställande pension åt de läraav en rinnor, som redan avgått på grund uppnådd pensionsålder eller av som under en följd av år framåt komma att avgå. statsmakterna hava också behjärtat dessa förhållanden beredande tilläggspensioner enligt genom av kungl. kungörelser år 1917 och år 1921. Den senare dessa åsyftar av lärarinnor, vilka avgå med pension från och med utgången juni månad av 1921, och har till syfte att ersätta den pensionsreglering, för dessa som lärarinnor på grund av vissa omständigheter, bland annat kommissionens utredningsarbete, icke tidigare blivit genomförd.

Rätt att komma i åtnjutande pension inträder det år, då delav ägare fyller 55 år, skyldighet att avgå från tjänst det år, då delägare

fyller 60 år. Under förutsättning tillräckligt omfattande tjänstgöring

och tillräckligt lång tjänstgöringstid kan lärarinnas pension komma att

uppgå till 2400 kronor. Uppmärksammas må, att rätt till förtidspen-

sion icke är medgiven här ifrågavarande befattningshavare.

Lärarinna, som blivit urståndsatt till tjänstgöring på grund av varaktig arbetsoförmåga, förorsakad sjukdom, har för närvarande av rätt att komma i åtnjutande viss del sina löneförmåner. Från av av de enskilda läroanstalternas vikariatskassa utgår nämligen bidrag till avlönande av sjuk lärarinnas vikarie under 180 Veckor, d. i allv. s. mänhet under fem läsår, och får den sjuka själv uppbära, hon är om i första lönegraden, hälften och, l10n är i högrelönegrad, tre fjärdeom delar av sin lön, varjämte hon erhåller hela den tillfälliga löneförbättringen ävensom dyrtidstillägg enligt gällande bestämmelser. När

bidraget upphör att utgå från vikariatskassan, finnes fortfarande möjlig-

het för vederbörande att bereda henne tillfälle att behålla viss del en av avlöningen, nämligen skillnaden mellan hennes och vikariens avlöegen ning samt därutöver den tillfälliga löneförbättringen. Är vikarien, såsom ofta torde fallet, i lägre lönegrad än den sjuka, erhåller den vara senare

således något högre belopp än den tillfälliga löneförbättringen; äro de

samma lönegrad, får den sjuka uppbära den tillfälliga löneförbättringen;

är vikarien slutligen i högre lönegrad än den sjuka, kommer den

senare

således icke att uppbära mer än en del av den tillfälliga löneförbättrin-

Emellertid torde det icke vara uteslutet, att läroanstalten har jurigen. disk rätt att avskeda sjuk lärarinna, sedan anstalten under 180 veckor uppburit bidrag till vikariens avlöning.

Av det anförda framgår, att det icke för närvarande är på ett tillfredsställande sätt sörjt för lärarinna, är varaktigt oförmögen till

som arbete och som således i likhet med kommunalt eller statligt anställda lärare borde komma i åtnjutande av förtidspension. Möjlighet torde dock föreligga att ordna förtidspensioneringen på ett tillfredsställande sätt ändring grunderna för tilläggspensionens utgående, och

genom av under denna förutsättning finner kommissionen ändamålsenligt, att sådana lärarinnor, vid omorganisationen befinnas böra uppföras å

som pensionsstat, fortfarande erhålla pension på i huvudsak enahanda sätt .som för närvarande.

De lärarinnor, vid övergång till statstjänst icke hava 30 år

som kvar till uppnådd pensionsålder, skulle enligt lagen civila tjänstinne-

om havares rätt till pension, icke komma iåtnjutande hel pension. Detta

kunde dock nås därigenom, att de i pensionshänseende finge tillgodoräkna

sig viss tjänstgöring vid privatläroverk. Med hänsyn till att flertalet av dessa lärarinnor oftast tillhöra två de tre pensionsanstalter för lära-

av rinnor, från vilka pensioner enligt gällande bestämmelser i allmänhet skola utgå, även om vederbörande lämnat den art av anställning, som ursprungligen berättigade till medlemskap, förefaller det kommissionen

ändamålsenligt, dessa lärarinnor alltjämt bibehölle sin delvara mera om aktighet i lärarinnornas pensionsanstalt, till vilken anslutning för närvarande är obligatorisk. Under denna förutsättning kunna deras pen- .sionsförmåner bringas i överensstämmelse med vad de skulle utgjort, om lärarinnornas hela tjänstetid ägnats åt statstjänst, lämpliga ändrin-

genom gar i bestämmelserna om tilläggspension, gående ut därpå, att lärarinnan för varje tjänsteår finge tillgodoräkna sig ett för berörda ändamål

avpassat statsbidrag, vilket skulle för tid, under vilken staten bidragit till hennes pensionering i någon de nuvarande pensionsinrättningarna,

av minskas med sistnämnda bidrag.

Genom dylik anordning bleve frågan statens mellanhavande

en om

med de två äldsta pensionsanstalterna, som hava privat karakv

en mera tär än lärarinnornas pensionsanstalt, löst på ett tillfredsställande sätt. Beträffande de lärarinnor, som icke uppnått 30 års ålder vid övergång till statstjänst, torde det knappast förekomma, att statsbidraget utgått till

någondera av de två äldsta pensionsinrättningarna, då för de lärarinnor,

som tillkommit, sedan lärarinnornas pensionsanstalt med 1911 års ingång upprättades, statsbidraget utgått till denna anstalt. För denna

senare grupp torde böra stadgas, att, i och med det att pension utgår på grund av vederbörandes anställning i statens tjänst, hon icke äger uppbära

pension från lärarinnornas pensionsanstalt.

Den av kommissionen sålunda förordade anordningen har viss

en motsvarighet i den av 1921 års riksdag beslutade åtgärden att låta befattningshavare vid drottning Sofias stiftelse fortfarande vara bibehållna vid delaktighet i dövstumlärarnas pensionsinrättning, ehuru med ändrade delaktighetsbelopp, sedan de övergått till tjänst vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Vad slutligen privatläroverkens manliga lärare beträffar, har staten hittills icke bidragit till deras pensionering och icke heller till deras

avlöning vid sjukdom, ehuru framställningar därom blivit gjorda. Om ock staten vid privatskolors eventuella nedläggande i samband med skolreformen icke har skyldighet att sörja för dessa lärares pensionering, för så vitt pensionsrätten tänkes grundad på. den föregående anställningen vid privatläroverket, synas dock billighetsskäl tala för att i särskilda fall medgivande må kunna lämnas sådan lärare att för pension i viss utsträckning tillgodoräkna sig tjänstgöring, fullgjord vid privatläroverk. Då

antalet sådana lärare är starkt begränsat, torde dylik anordning icke

en kunna medföra några avsevärda statsekonomiska konsekvenser.

anses mera

Kommissionen håller således före, att beträffande lärare vid kommunala mellanskolor, vilka övergå till statstjänst, lagen civila tjänst-

om innehavares rätt till pension kan tillämpas, utan att dessa lärare få rätt att tillgodoräkna sig tjänstetid vid kommunal läroanstalt, därför att de äga rätt till uppskjuten pension från den pensionsanstalt, de för

som närvarande tillhöra, och att för lärarinnor, tillhöra lärarinnornas

som pensionsanstalt och hava kortare tid än 30 år kvar till pensionsålderns

upp-

nående, anordningar kunna vidtagas, så att de fortfarande bliva pensio- .nerade från nämnda pensionsanstalt. Åt de lärarinnor, in-

som genom dragning respektive skolor förlora sin anställning, men icke komma

av .att övergå till stats- eller folkskolor, möjlighet böra beredas att,

synes även de icke under 10 års tid tillhört lärarinnornas pensionsanstalt,

om få kvarstå i denna med rätt till uppskjuten pension, grundad på samtliga och för dem inbetalade pensionsbidrag.

Allmänna grunder för omorgauisationens genomförande å de olika

orterna.

Tänker sig, att vid de allmänna läroverken första klassen Allmänna

man

läroverk. vid viss tidpunkt indrages, så skulle för varje avdelning en ämnes- .

en lärarbefattning bliva överflödig vid varje allmänt läroverk, och under enahanda förutsättning bleveförhållandet detsamma vid privatskolorna. Emellertid kan den tidpunkt, då lärarkrafter bliva övertaliga vid ett visst läroverk, framflyttas, samtidigt med indragningen nuvarande första

om av klass klass den realskolan upprättas. Ett sådant förslag kan

en av nya möjligen mindre lämpligt med hänsyn därtill, att i nämnda

synas man fall icke kan påräkna, att den första klassen i den realskolan erhåller

nya tillräckligt antal lärjungar. Emellertid rekryteras för närvarande de högre .skolorna till viss grad lärjungar, avgått från folkskolan efter

en av som -att hava genomgått klasser. Hur stort deras antal är vid de all-

sex -männa läroverken, är icke bekant, de högre ñickskolornas

men av 23 406 lärjungar höstterminen 1918, vilka uppgifter i detta hänseende

om meddelats kommissionen, hade 1254 eller 5.4 % fullständigt genome gått folkskolan. Till dessa komma 1064 eller 4.6 hela antalet,

från början gått i folkskola, vilka icke kunnat utrönas, som men om huruvida ,de fullständigt genomgått folkskolan icke. Man torde så-

eller

ledes kunna räkna med att åtminstone i större samhällen den nya realskolan, när helst den upprättas, kan påräkna ett icke så obetydligt antal lärjungar. Därtill kommer, att kännedom att omorganisationen inom

om ett eller annat år stundar kan väntas medföra, att ,föräldrar låta sina

barn fortsätta sin folkskolekurs, med hänsyn därtill, att den

nya organisationen är direkt anpassad efter fullständigt genomgången sexårig folkskola. Även med risk, att den nyupprättade första klassen icke blir fulltaligt besökt, finner kommissionen önskvärt, att också i mindre samhällen första klassen av det omorganiserade läroverket inrättas samtidigt med indragandet första klassen det nuvarande.

av av

Å där de allmänna

orter, läroverken hava parallellklasser, böra emellertid enligt kommissionens mening icke första klassens olika avdelningar indragas på en gång utan första året endast Upprättas

en. samtidigt en avdelning av första klassen av den realskolan, blir vid

nya läroverket i fråga ingen lärarkraft för ögonblicket övertalig. Först efter två eller tre år, i undantagsfall ännu flera, torde alla avdelningarna

av den nuvarande första klassen böra indragas.

Med denna anordning skulle det vid de större läroverken dröja minst två år och vid de mindre läroverken fyra år, efter det omorganisationens genomförande tagit sin början, innan ämneslärare vid allmänt läroverk eventuellt bliva övertaliga. För närmare detaljer hänvisas till

i det följande anförda exempel på övergångsanordningar.

Under denna övergångstid komma åtskilliga de nuvarande befatt-

ningshavarna att avgå på grund dödsfall, uppnådd pensionsålder eller

av av andra anledningar, och enligt kommissionens mening böra under nämnda tid ledigblivna tjänster icke besättas med ordinarie innehavare, därest tvekan kan råda deras behövlighet efter omorganisationen.

om De lärare, som skulle komma på övergångsstat, vinna denna

genom an-

ordning tid för förvärvande behörighet för anställning vid de

av omorganiserade läroverken; beträffande de lärare åter, måste förtidspensio-

som neras eller eventuellt förflyttas till indragningsstat, är det från statsñnansiell synpunkt av betydelse, att den ålder, vederbörande då innehar, är så hög möjligt. Slutligen beredes dem privatskolornas lärare,

som av

vilkas anställning ell-er utbildning icke är sådan beskaffenhet, att de

av omedelbart kunna övergå i statens tjänst, rådrum att under övergångstiden skaffa sig sysselsättning eller förvärva sig behörighet för

annan anställning vid de nya läroanstalterna eller vid folkskolan.

Slutligen bör i detta sammanhang beaktas, att enligt den allmänna

planen för omorganisationen det nya gymnasiet skulle bliva fullt färdigt efter förloppet av sex år. Det synes emellertid önskvärt, dels med hän-

till vikten att de tillgängliga lärarkrafterna må kunna i så stor syn av

utsträckning som möjligt utnyttjas, dels på grund av svårigheter att

under kort period erhålla väl kvalificerade sökande, att upprättandet

en av nya lektorstjänster icke forceras utan utbredes över en icke alltför kort period, exempelvis femton år.

Då första ringen av det nya gymnasiet kan upprättas fyra år efter det Kommunala att omorganisationen realskolan påbörjats, bör de kommunala mellan-

av skolornas ombildning taga sin början samtidigt med ombildningen av de allmänna läroverken.

Med hänsyn till att frågan om gymnasiernas omorganisation en Gynznasiet.

längre tid stått på dagordningen redan år 1912 erhöll dåvarande

-läroverksöverstyrelsen bemyndigande att tillkalla sakkunniga för berörda ändamål håller kommissionen före, att denna omorganisation bör i

i största möjliga mån påskyndas, vadan lämpliga modifikationer

genom av föreslagna kurser den nuvarande första ringen torde böra ombildas till

högsta realskoleklass i samband med att sådan klass första gången en en upprättas enligt det kommissionen framlagda förslaget. Vidtages

av denna anordning, vinner också, att därpå följande läsår det

man nya gymnasiets första ring kan upprättas med samtliga linjer, som den är avsedd att omfatta. i

Kommissionen har haft under övervägande, huruvida organisatio- Olika orter

genomförande bör ske på olika sätt å olika orter, varvid hänsyn nens kunde tagas till särskilda orternas önskemål. Från organisationssynpunkt det givetvis obestridlig fördel, övergången samtidigt

vore en om bleve fullständigt genomförd över hela riket. Emellertid kan det icke förbises, att i de största städerna svårigheterna att i folkskolan bereda utrymme för de nytillkommande lärjungar, som hittills undervisats i läroverkens två lägsta klasser, kunna bliva så betydande, att å dessa orter den ordningen måste tillämpas med särskild varsamhet. Kommis-

nya sionen har därför förutsatt, att den tid, inom vilken den organisa-

nya tionen här slutligt ngenomföres, fastställes under skäligt hänsynstagande till de å orterna i fråga rådande särskilda förhållandena, även om däri-

reformen för dessa städer skulle komma att fördröjas utöver vad genom som annorstädes blir fallet.

Även med dylik mjuk övergång torde det lämpliga

en genom modifikationer i undervisningsplanen kunna uppnås, att realskolexamen, respektive studentexamen efter nu gällande bestämmelser för sista gången avlägges överallt samtidigt, samt att .de nya bestämmelserna rörande dessa examina vid samtliga ifrågavarande läroanstalter kunde börja tilllämpas med samma vårtermin. Med tillämpning av denna princip vill kommissionen i det följande anföra några exempel på olika övergångsanordningar. I alla de anförda fallen antages, att den nya realexamen avlägges första gången vårterminen 1928, att det nuvarande gymnasiets avveckling tager sin början höstterminen 1927, att det

nya gymnasiets första ring upprättas höstterminen 1928 och att den nya studentexamen första gången avlägges vårterminen 1931. Bortsett från eventuella undantag med hänsyn till kvarsittare och privatister skulle således realskolexamen och studentexamen efter nu gällande bestämmelser avläggas sista gången vårterminen 1927 och vårterminen 1930 respektive.

o.r Avvecklingsplaner.

Om man höstterminen 1924 jfr plan 2 indrager en av första klassens parallellavdelningar, bliva de lärjungar, som skulle hava intagits i den indragna avdelningen av första klassen, överflyttade till folkskolans fjärde klass. Vårterminen 1927 hava dessa normalt genomgått folkskolans sjätte klass, vadan de först höstterminen år kunna göra sitt inträde i det

samma nya samläroverket. "De, som på grund av indragning av ytterligare en parallellklass höstterminerna 1925 och 1926 hänvisats till folkskolan, äro först höstterminerna 1928 och 1929 respektive färdiga att mottagas samläroverkets första klass. Det vill därför den

synas, som om nya realskolans första klass icke förr än höstterminen 1929 behövde vara utrustad med 4 parallellavdelningar, i det att höstterminen 1927 behövde

andra, höstterminen 1928 tredje och höstterminen 1929 upprättas en en

en fjärde. Men hänsyn till den samtidigt pågående ombildningen av

den högre ñickskolan, vilken bland annat föranlett

497.

ökning till 4 i den färdigbildade realskolan, förefaller det dock, som om

inrättandet parallellklasser behövde fortgå något raskare, särskilt av nya erforderliga lärarkrafter finnas tillgängliga, så att en andra parallellsom avdelning till första klassen upprättas höstterminen 1925, en tredje höst-

terminen 1927 och den fjärde höstterminen 1928.

Plan för ombildning kommunal mellanskola till samrealskola. av

i Kommunal mellanskola Samrealskola

Hösttemmø å Antal avdelningar i klass Antal avdelningar i klass i 1 ; 2 3 i 4 1 2 3 4

i i i

1923 1 i l i 1 1 i

. . . . . . . . . . . - - - - 1924 i 1 i 1 1 1 i i . . . . . . . . . . . - " 1925 i i 1 1 1 i 1 i . . . . . . . . . . . - i - 1926 g 1 1 1 1 i . . . . . . . . ; - . , - - . . . ; E 1 i 1 1 1 1927 i . . . . . . . . . . . i

2. Plan för ombildning ett högre allmänt ldroverk med tre parallellavdelningar av till högre samldroverk med fyra parallellavdelningaø i realskolan.

i Högre allmänna läroverket Högre samläroverket

i Antal avdelningar Antal avdelningar Summa . Hösttermi aldel i år i nen nmgar i i klass i ring i klass i ring

i1i23§45i6Ii11n1Iv1234 IiIIIII

I i i i i

i i i

i i 28 192H3.i 3 i 3 3 3 3 i 1 3 3 3 3 - -- - - i - i . . i -i i i 3 28

il924... 2i3i33	3 l 3 3	3 1--	--i--
j1925...1j2§3i3	3 1 3 3 3 3 2 1		--i-	28
i192e...-i1i2i3	313 3--	3 3 3 2 2 1 -i-- 3 3 3 3 2 21+3i-		27 26

1927...ii1i2

i192s...-i-i1 2--- 22+33i-- 26

3 3 4 3

i i i i 2 =l929... 1 3 4 4 32+233 25

-i--i- - - - - - i i i i i1930...-i- . , . 4 4 43+1,3 3 3 25

- i - i1931...{i- -v-i.--§---- -Å-i- 4 4 4i3 3 3 23

Anm. I dennaliksom i övriga tabeller anger parentesenövergångsklassmed modifierad undervisningsplan

63-1710409. l.

Om, såsom ofta är fallet vid ett läroverk med denna omfattning,

första realskoleklassen endast har 2 parallellavdelningar men de övriga

"d, inalles 27 avdelningar, kommer övergången att modifieras på i v. s. plan 3 angivet sätt. I fall dröjer det till höstterminen 1926, innan

detta

minskning inträder i antalet avdelningar, vilket efter ombildningen upp-

går till 25.

4. Plan för ombildning ett högre löøiroverk med dubbla avdelningar till ett av högre samlaroverk med tredubbla avdelningar och alla tre gymnasielinjerna.

Högre allmänna läroverket Högre samläroverket

Hö avdelningar Antal avdelningar 311mm Antal terminen avdelål ningar 1. klass 1 ung.. x. klass 1 ring

12|3456111m1v1234 l IIIIII |

l l

		2\|2					19
51924.	1112		21t2	2 2 21-----
i1925.		2 2	1\|2	2 2 2 2.1-.-		---	20
1926	iililz -l1{12212222221''20
L1927.	i_.1	1 2--		2 2 2 3221+2---			20
åiezs,	;-,.-	1 1	- - - 1---		2 313 22+2 3 2 3332M13	- 3-	21 21

l1929.

11;__

4930. 3333+u 3 3 3 22

-|----.---

l1931. j--s-e-----te--1-l- 333 3 3 3 3 21

En antalet avdelningar inträder här redan höstterminen

ökning av

1925, och höstterminen är det slutliga antalet uppnått.

,l93l

I överensstämmelse med "förhållandena Vid de högre läroverken plan 6, att läsåren 1927-1931 sjätte klassen i den gamla antages realskolan undervisas efter modifierad kursplan, så att lärjungarna en efter dess genomgång kunna intagas i det nybildade gymnasiets första

ring. Flickskolans samtidiga avveckling åskådliggöres genom följande

plan.

Plan för avvecklingen den Izögre /lickskolan d orndär en flickskola av av B-typ inrättas.

Antalet avdelningar i klass

årgång-az Hösttârrminen

inga 1 2 3 1 11 111 IV v v1 v11 VIII

1923 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 11 . . . . . . . . . . 1924 1 1 1 1 1 1 1 1 8 . . . . . . . . . . - - - " 1 1 1 1 1 8 1925 - 1 1 1 . . . . . . . . . . - - 1926 1 1 1 1 1 1 1 7 . . . . . . . . . . - - - - 1927 1 1 1 1 1 1 6 . . . . . . . . . . - - - - - 1928 1 1 1 1 1 5 . . . . . . . . . . - - - - - - 1929 1 1 1 3 . . . . . . . . . . - - - - - - - - 1930 1 1 . . . . . . . . . . - - - - - - - - - -

De förberedande klasserna torde omedelbart höstterminen 1924

kunna överföras till folkskolan. Lärarinnorna beräknas kunna vinna

anställning som små- eller folkskollärarinnor, och eventuellt kunna även

flickskolans lokaler provisoriskt tillgodose folkskolans behov av ökat lokal-

utrymme. Givetvis finnes intet hinder för att i detta som i liknande

fall även de förberedande klasserna successivt indragas, blott att avveck-

lingen den övriga skolan därigenom icke fördröjes utan fortgår enligt

av planen. Från och med höstterminen 1929, då. den lägsta klassen av

flickskolan av B-typ upprättats, torde fliekskolans sjätte klass kunna

indragas. o

stadium hittills, ehuru i allt begränsad omfattning. Enahanda

som mera

torde ock böra lämnas vissa ortens privatläroverk. En

medgivande av anordning behöver ingalunda framflytta tidpunkten för den nya dylik genomförande, såsom i det föregående föreslaskolorganisationens om,

från och med höstterminen 1927 de, blivit flyttade till sjätte gits, som klassen och första ringen, undervisas efter modifierad undervisnings-

en plan, så i fråga dem den för det gymnasiet uppgjorda planen kan

att om nya tillämpas från och med höstterminen 1928. En dylik långsammare över-

gångsanordning exemplifieras i plan 10. Givetvis kan ett påbörjande

den organisationens genomförande ytterligare uppskjutas, utan

av nya

omorganisationen realskolexamen och gymnasiet fördröjes, men att av enligt kommissionens mening böra anstalter vidtagas för att med folk-

skolan parallella klasser icke allt för länge bibehållas. I plan 10 är antaget, att klass den realskolan upprättas höstterminen 1924

en av nya

samtidigt med indragande parallellavdelning det nuvarande

av en av läroverkets första årsklass och att den sista återstoden nuvarande första

av klassen upphör först med vårterminen 1930. Den nya skolorganisatio-

skulle då fullt först från och med höstterminen

nen vara genomförd

1935.

Avveckling utgående statliga bidrag till kommunala och enskilda

av nu

läroanstalter.

Frånsett tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg utgår statsbidrag till kommunala mellanskolor och privatläroverk dels i form av bidrag till lärarnas avlöning, dels i form ett grundanslag till skolan. Dessutom

av utgår understöd för undervisning i slöjd, i huslig ekonomi eller i andra

praktiska ämnen.

Såsom i annat sammanhang omförmälts, utgår statsbidraget till Avveckling av statens lärarnas avlöning vid kommunal mellanskola med ett belopp, som motbidrag till lärarnas samtliga ålderstillägg till ämneslärare, samt för manliga ämnesav- svarar löning. lärare därutöver skillnaden mellan manlig och kvinnlig lärares begynnelselön. Därjämte bidrager staten med 2/3 rektorsarvodet samt med det

av till biträdande föreståndarinnan utgående särskilda arvodet. Till privat-

läroverkens lärarinnor och föreståndarinnor utgå av statsmedel 2/3

av samtliga ålderstillägg, varjämte staten bidrager med 200 kronor till avlöningen ämneslärarinna med k; högre kompetens. Till högre goss-

av s. och samskolor, som anlita manliga lärarkrafter till minst 14 % av sammanlagda antalet undervisningstimmar i läsämnen i klasser över det förberedande skolstadiet, kan ytterligare utgå ett bidrag med 20 kronor år-

ligen för Varje av sådan lärare bestridd veckotimmes tjänstgöring.

I överensstämmelse med den i det föregående lämnade framställningen av övergångsanordningarna tänker sig kommissionen, att en plan uppgöres för avvecklingen av varje kommunal mellanskola och av varje privatläroverk, som skall upphöra med sin verksamhet. I den mån årsklasser eller avdelningar årsklasser övergå till det omorganiserade

av eller nyupprättade statsläroverket, kommer statsbidraget till kommunaloch privatanställda lärares avlöning automatiskt att minskas. I allmänhet torde indragning eller ombildning av en klassavdelning av den nuvarande organisationen komma att medföra, att ämneslärare blir

överflödig för det äldre läroverket. Vad övningslärartjänsterna angår,

torde deras tillsättande med ordinarie innehavare böra anstå, till dess omorganisationen är fullt genomförd, och böra övningslärarna under övergångstiden avlönas såsom timlärare med statsmedel, i den mån de-

som ras arbete tages i anspråk vid statsläroverket.

För närvarande kan statsbidrag utgå till undervisning i huslig Avveckling ekonomi vid kommunala och enskilda mellanskolor samt vid högre flick- biåfaåtgøltä-z; skolor med högst kronor för kurs i omfattande lärjunge- Wdawis

400 en ämnet en grupp samt därutöver med följande belopp: vid kommunal

mellanskolaijvâgâgzgylâgrzl:

med högst 200 kronor för ytterligare undervisning i ämnet, vid högre praktiska flickskola och enskild ämnen

mellanskola med ytterligare högst 200 kronor för varje tillkommande lärjungegrupp, dock med begränsning till ett maximibelopp av 600 kronor per år för " kommunal och enskild mellanskola samt till 1 000 kronor per år för högre flickskola. Till högre

gossoch samskola kan för undervisning i huslig ekonomi utgå statsunderstöd med högst 1 500 kronor för år på det sätt, att ett belopp högst 600

av kronor utgår för kurs i ämnet omfattande lärjungegrupp samt ytter-

en ligare 300 kronor för varje därutöver tillkommande lärjungegrupp.

64-110409. l.

Kommunal mellanskola kan för undervisning i manlig och

kvinnlig

slöjd eller i handarbete erhålla statsbidrag med 150 kronor årligen för varje

avdelning, och till högre och samskola kan enahanda belopp utgå gossför varje arbetsavdelning i slöjd eller annat praktiskt arbete, dock att vid sistnämnda läroanstalter årsanslaget är begränsat till 2 000 kronor.

Det synes kommissionen ändamålsenligt, att under övergångsvara tiden må till undervisning i ifrågavarande ämnen kunna utgå understöd

efter hittills gällande grunder till varje arbetsavdelningav lärjungar, till-

hörande den del läroverket, icke avvecklats, och torde fastav som ställande av ett lägre mlaximibelopp ändet nuvarande knappast vara av behovet påkallat, då givetvis antalet arbetsavdelningar minskas, i samma mån som det nuvarande läroverket avvecklas. Några ändrade be-

stämmelser för utgående statsbidraget till undervisning i huslig ekoav nomi, slöjd eller annat praktiskt arbete torde därför icke erforvara

derliga.

Avveckling Vad slutligen angår grundanslaget till ifrågavarande omorgani-

av av det som sationen berörda läroanstalter, utgår det årligen med följande belopp: qrundanslag utgående till kommunal mellanskola 11200 kronor därutöver samt 2800 kronor statsbidraget till till varje parallellavdelning årsklass, till enskild øøzellaøzsløola högst av vissa läroanstalter. 4 800 kronor, till högre ñickskolav, därest skolan omfattar fyra årsklasser

utöver den egentliga folkskolan, högst 4400 kronor och, därest skolan

omfattar Hera sådana klasser, högst 5 200 kronor, varjämte till skola, som är förbunden med gymnasium, därest föreståndaren eller föreståndarinnan har rätt att anställa studentexamen, därutöver kunna utgå högst 2 000

kronor, samt till högre goss- 00h samskola för det skolstadium, motsom svarar realskolan, högst 9 000 kronor och för det skolstadium, motsom svarar gymnasiet, högst 6 000 kronor.

Eftersom statsbidraget till mellanskola utgör 2 800 kro-

kommunal

nor för varje klassavdelning, bör tydligen grundanslaget till skolan min-

skas med detta belopp för varje sådan avdelning, omorganiserats. som Vad de högre ñickskolorna angår, tillkommer dem intet statsbidrag

för de förberedande klasserna och icke heller för de tre första elementar-

klasserna. Någon inskränkning statsbidraget torde således icke böra

av ifrågasättas förrän i samband med omorganisationenvav fjärde elementär-

skoleklassen. Då för närvarande statsbidrag icke kan sägas direkt utgå för parallellklass utan läroanstaltens merkostnad för upprättande så-

av dan i allmänhet torde få anses täckt terminsavgifter klassens

genom av

lärjungar, lärer icke heller nedsättning statsbidraget böra ifråga-

en av komma, förrän fjärde klassen enligt uppgjord plan fullständigt indragits. Det synes således skäligt, att den högre ñickskolans grundanslag

vara nedsättes i förhållande till det fulla antal årsklasser från och med den fjärde, vilka ersättas det statsläroverket. Nedsättning ansla-

av nya av get till gymnasiet torde ock böra ske, i mån ringar i det

samma som nya samgymnasiet eller flickgymnasiet upprättats, varvid dock, där

gvmnasiet är fyraårigt, en fjärdedel av anslaget torde böra indragas, när

den fjärde klassen vid det omorganiserade statsläroverket blivit upprät-

tad, alldenstund de lärjungar, ämna övergå till det treåriga

som nya statsgymnasiet, lämpligen böra genomgå denna klass, lärjungeantal

vars under de första åren på förut anförda grunder torde bliva litet.

Flertalet de enskilda mellanskolorna hava övergått till

av numera kommunala mellanskolor. Med något enstaka undantag äro de organiserade sistnämnda skolor. Anslaget torde således böra

som anses utgå till det skolstadium, motsvarar kommunala mellanskolans, och bör

som således minskas med fjärdedel för och dessa klasser, allt

en var en av efter som de enligt den uppgjorda planen övergå i den organisa-

nya tionen.

Enligt nyss anförda bestämmelser utgår statsbidrag till högre

gossoch samskolor med ett visst belopp för skolstadium motsvarande realskolan

och med ett visst belopp för skolstadium motsvarande gymnasiet. Med hänsyn härtill skulle det ligga närmast till hands, att statsunderstödet

till det förra skolstadiet för varje enligt avvecklingsplanen indragen klass minskas med femtedel, därest realskolan omfattar fem klasser,

en men med sjättedel, därest nämnda skolstadium räknar klasser. Och

en sex analogt skulle understödet till gymnasiet minskas, där det är fyraârigt, med fjärdedel vid upprättandet det statsläroverkets fjärde

en av nya klass, och med ytterligare fjärdedel för varje nytillkommen ringi

en det treåriga statsgymnasiet. Där gymnasiet redan är treårigt, borde i så

fall anslaget till detta minskas med tredjedel för varje ring,

en som upp-

rättas det nya statsgymnasiet. Emellertid skulle vid tillämpande av

av sådant förfaringssätt här ifrågavarande läroanstalter komma i en Väsentligt ställning än de högre llickskolorna, utan att för

ogynnsammare en dylik skiljaktighet sakliga skäl låta sig anföras, och kommissionen har vid sådant förhållande ansett sig böra förorda, att avvecklingen av statsunderstödet till de högre och samskolorna försiggår enligt enahanda

gossgrunder, ifrågasatts för de högre flickskolorna.

som nyss

Stockholm1922. P. A. Norstedt Söner. 210409