Pappersindustriens produktionsförhållanden utredning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1922:36

\ TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XI

PAPPERSINDUSTRIENS PRODUKTIONSFÖRHÅLLANDEN UTREDNING, VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉN AV

ELIS

BOSÄUS

S T O C K H O L M 19 2 2

Statens

offentliga

utredningar

K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g .

1 9 2 2.

J a g u a r i—M a r s . Återfinnes ä omslagen till utredningarna 1—17

A p r i 1—0 k t o b e r. 1. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. Av E. v. Heidenstam. Norstedt. 20 s. J u . 2. Byggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen. Av B. Nyström. Norstedt. 208 s. S. 3. Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april 1022 med förslag till taxeändring samt den 5 maj 1922 med yttrande över tull- och traktatkommitténs utlåtande m. m. Sv. Tr.-aktien» 22 s. K. 4. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. Kungl. Byggnadsstyrelsens meddelande nr 1. Marcus. 13 s. K. 5. Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation inom de till Kristianstads och Malmöhus län hörande delarna av Lunds stift. Hffiggström. 392 s. E. B. Tillägg till betänkande och förslag beträffande förrådsverksamheten vid marinen. Tullberg. v.i. 92 s. F ö . 7. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. Hsggström. 95 s. J o . 8. Utredning angående statsunderstöd för idrottens främjande. Tullberg, vj, 121 s. 1 kart. E. 9. Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rått till tidnings eller tidskrifts titel m. m. Marcus. 54 s. H. 10. Om Iappskaltelandsinstitutet och dess historiska utveckling. Av Ake Holmbäck. Almqvist & Wiksell. 95 s. S. 11—12. Betänkande med förslag till lag angående kulturminnesvård samt organisation av kulturminnesvården. 1. Historik, memorial ang. minnesvårdens nuvarande ståndpunkt, utländsk lagstiftning samt bilagor, viij, 483 s. 3 kart. 2. Förslag och motiv. xxiij. 197 s. Centraltr. E. 13. Högskolornas löneregleringskommittés betänkanden. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. Hsggström. vj, 193 s. E. 14. Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren. Av bränslekommissionen avgiven berättelse över dess verksamhet åren 1917—1921. Marcus. 353 s. H. 15. Statistiksakkunnigas belänkande. Utredning och förslag till åtgärder för minskning av kostnaderna för den officiella statistiken samt åstadkommande av en permanent kontroll över det statistiska arbetet m. m. Beckman, x, 367 s. Fi. lli. Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande jakt och fågelskydd. 2. Ändringar i jaktlagen. fridlysningsbestämmelser m. m. Marcus. 317 s. J o . 17. Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendet. Lund, Berling. 268 s. E. 18. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. Av L. Nanneson. Meddc. lande frän Kungl. Lantbruksstyrelsen nr 240 (Nr 6 1922). Norstedt, vj. 125 s. Jo. 19. Betänkande med förslag angående arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. Tullberg. iv, 29 s. J u .

20. Mellanhandssakkunniges betänkande ang. olägenheterna vid mellanhandssystemet inom livsmedelshandeln. Eklund. 295 s. J o . 21. Om röstsammanräkning vid kommunala val enligt lagarna den 9 juni 1922. Av E. v. Heidenstam. Beckman. (4), 51 s. S. 22. Kolonisationskommitténs belänkande 1922. Förslag till kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna jämte förslag dels till utsträckt tillämpande av intensivt skogsbruk å de norrländska kronoparkerna dels till kraftigare befrämjande av egnahemsbildning å enskild jord i Norrland. Centraltr. (2), xvij, 433, 133, 112 s. 1 kart. J o . 23. Betänkande och förslag angående ulbildningskurser inom tullverket. Tullberg, viij, 143 s. Fi. 21. Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. Nr 6. Ha;ggslröm. 69 s. 3 pl. K. 25. Förslag till författningar angående handel med och import av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontrollverksamheten m. m. Beckman, iv, 131 s. J o . 26. Utkast till lag om visst 1 ryggande av byggnadsborgenärers fordringar m. m. Tullberg. 51 s. J u . 27. Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värmlands län. Av H. Skoglund. Beckman, xlvij, 692 s. E. 28. Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. Betänkande med förslag till Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående skydd för människor vid brandfara inom industriella arbetslokaler. Beckman. 15 s. K. 29. Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolreglemente för flottan. 1. Skolor och kurser för sjömänskärens manskap. Tullberg, vij, 117 s. 1 bil. Fö. 30. Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus m. ni. Generaltullstyrelsens underdåniga utlåtanden över 1914 års tullkommissions betänkanden. 3. Marcus. 101 s. Fi. 31. Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. Stat. repr.-anst. 12 s. E. 32. Bilaga till Kolonisationskommitténs betänkande. Redogörelser för inventering av odlingsjord. Av E. Haglund. Centraltr. (2). 279 s. 11 kart. J o . 33. Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning jämte utredningar rörande arbetstidslagstiftningens verkningar och arbetstidsförhållandena inom vissa yrken. Norstedt. (2), 186, 109* s. S. 34. Betänkande och förslag avgivna av den av Kungl. Maj:t den 31 augusti 1920 tillsatta kommitté för verkställande av utredning, huruvida krigsdomstolarna i fredstid kunna avskaffas. Marcus. vij, 224 s. J u . 35. 1921 års fastighetskreditsakkunniga. Betänkande 1. Utredning och förslag angående höjning av maximigränsen för den primära jordbruksfastighetskrediten. Marcus. 26 s. J o . 36. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 11. Pappersindustriens produktionsförhållanden. Av Elis Bosa:us. Tullberg, iv, 102 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, iir tryckorten Stockholm. Bokstiiverna med fetstil utcröra begynnelsebokstäverna t ill det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. J o . = jordbrukBdepartementet. Frän den 1 april, då kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) trädde i kraft, utgiva» utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1922::{(> V I N A N S D E 1> A H T E M E N T E T

TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XI

PAPPERSINDUSTRIENS PRODUKTIONSFÖRHÅLLANDEN UTREDNING, VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉN AV

ELIS

BOSÄUS

A.-B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1922

Till KONUNGEN.

Tull- och traktatkommitténs tallavdelning får härmed i underdånighet överlämna en på avdelningens uppdrag av ledamoten av arbetsrådet, civilingenjören Elis Bosseus verkställd utredning angående pappers-

IV industriens produktionsförhållanden. För arbetets innehåll samt däri uttalade uppfattningar är författaren ensam ansvarig. Stockholm den 7 oktober 1922. Underdånigst

K. A. FEYXELL. H. THEMPTANDER,

Karl

Amark.

PAPPERSINDUSTRIENS PRODUKTIONSFÖRHÅLLANDEN UTREDNING, VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULLOCH TRAKTATKOMMITTÉN

ELIS

BOSÄUS

INNEHALLSFÖRTECKNING. Sid.

I.

II.

III.

INLEDNING PAPPERSTEKNOLOGIENS GRUNDDRAG. Råvaror Tillverkningsprocesser Fabrikat

7 9 10

PRODUKTIONSEKONOMI. Produktionskostnadernas uppdelning och art Naturliga förutsättningar Lump Pappersved Fabrikationsvallen Vattenkraft och bränsle Arbetskostnader Anläggningsmedlens kostnad och utnyttjande Sammanfattning av kostnadsuppgifter

13 14 15 17 20 20 23 25 31

PRODUKTIONSUTVECKLING

•

IV. AVSÄTTNINGSFÖRIIALLANDEN V. PAPPERSINDUSTRIENS STÄLLNING I VIKTIGARE CERANDE LÄNDER. Spanien och Italien Frankrike England Holland Belgien Tyskland Nordamerikas Förenta Stater Tjeckoslovakiet och Österrike Norge Finland Canada Japan VI. SVERIGES PAPPERSINDUSTRI. Kvalitativ omfattning Produktionens utveckling Maskinell utveckling

33 37

PAPPERSPRODU42 42 43 44 44 44 47 49 50 50 51 52 53 53. 60

Sid.

Koncenirationslendenser Horisontella kombinationer Integrationer Karteller Syndikat Ursprung och kostnad av vissa produktionsmedel Fibermaterial Fyllnadsämnen . . Limämncn Färgämnen Impregneringsämnen Diverse kemikalier Maskinfiltar och metalldukar Smörjämnen Diverse material Maskiner och apparater Sammanfattning Energi och bränsle Arbetsförhållanden Finansiering och kapitalränta Avsättning Svensk marknad Exportmarknad Tullskydd Svenska papperstullar Tullskyddets verkningar Tallskydd fl pappersindustriens råvaror och hjälpmaterial

."

63 62 <i3 65 <>7 68 70 70 70 71 71 71 72 72 72 72 73 73 77 80 86 86 89 89 89 "•> 100

Inledning. Ymnigheten av den litteratur, som behandlar pappersindustriens teknik, står i påtaglig motsats till knappheten av ekonomiska utredningar på detta område. Tyskarne Schaefers och Salzmanns i det följande flerstädes citerade arbeten torde hittills vara de enda, som avsetts att ge en översikt av papperstillverkningens ekonomi. Ehuru båda utredningarne och särskilt Schaefers ge åtskilliga värdefulla uppslag, ha de blott på enstaka ställen kunnat tränga under den tingens yta, som en ofullständig statistik avspeglar. Nya försök till dylika utredningar torde ännu länge vara dömda till samma öde- Orsaken till detta ligger knappast däri, att industriens ekonomiska förhållanden under de senaste hundra årens utveckling blivit så mångskiftande, att de blott genom en mödosam statistisk apparat kunna ingående behandlas. De verkliga svårigheterna torde vara, att industrien ännu icke gett det statistiska arbetet den nödiga fasta grunden att bygga på. Liksom det enskilda industriföretaget hämtar kännedomen om sin ekonomi från en rationell bokföring, måste kunskapen om en hel industrigrens ekonomiska förhållanden extraheras ur samlade bokföringssiffror. Att åstadkomma dylika extrakt utan att äventyra enskilda företags berättigade intressen torde icke möta hinder i praktiken. Men extrakten ha värde blott om de gälla jämförliga siffror, alltså om bokföringen hela industrigrenen igenom följer samma principer. En sådan anordning möter givetvis mycket subjektivt betonat motstånd. Ehuru förslag därom i vårt lands pappersindustri väckts redan för ett årtionde sedan, har det icke lett till resultat. I Förenta Staterna har saken dock förts igenom. Intressanta men ännu icke bearbetade resultat av detta föreligga exempelvis i S. G. Witham S:rs bok "Modern Pulp and Paper Making". Den engelska pappersindustriens sedan gammalt omsorgsfullt utarbetade och allmänt använda kalkylmetoder skulle också kunna ge ett gott primärmaterial. Med tillfredsställelse från svensk synpunkt kan emellertid framhållas. att åtminstone en detaljfråga redan fått något av den ingående behandling, som pappersindustriens ekonomi eljest saknar. Detta är energi- och bränslefrågan, som belysts i arbeten av svenskarne Ruths, Sundblad och GrewinFörenämnda brist på fullgoda ekonomiska data för flertalet förhållanden inom pappersindustrien, har tvingat till ett val emellan tvenne arbetsmetoder. Den ena innebär ämnets begränsning till blott vad det fullgoda materialet kan ge. De relativt väl styrkta resultat, som så •>

kunna utvinnas, bli oundvikligen ganska knapphändiga och särskilt ur praktiskt ekonomisk synpunkt föga givande. Den andra metoden är att, visserligen med vederbörliga reservationer, härleda resultaten ej blott ur styrkta siffror utan även ur vad som av praktikens män anses som slutsatser av samlade erfarenhetsrön. Oftast är beviskedjan till dessa slutsatser långt ifrån fullständig. Men deras realvärde är i allmänhet vida större än de teoretiska luckorna låta förmoda. Ehuru utredningen enligt denna metod måste lida av en viss löslighet, torde den kunna försvaras med de fylligare intryck, som den kan ge av de ständigt växlande, än den ena, än den andra ekonomiska dogmen till synes gäckande förhållandena i industri och affärsliv. Denna andra metod har. därför i det följande blivit använd, ehuru dess nackdelar icke förbisetts.

I. Pappersteknologiens grunddrag. Råvaror. Pappersindustrien i vidsträckt bemärkelse omfattar ej blott framställningen av helfabrikatet papper utan även tillverkning av därför erforderligt halvfabrikat, pappersmassa. Inom Sverige drives sistnämnda tillverkning såsom självständig rörelse blott med trä som råvara och kallas därför även trämasseindustri. Den ursprungligen använda råvaran för pappersmassa var lump. Tillgången å sådan motsvarade emellertid ej närmelsevis behovet sedan papperstillverkningen blivit storindustri genom pappersmaskinens fullkomnande under 1800-talets tre första årtionden. Försöken att utvinna för papperstillverkning lämpligt fibermaterial ur billigare och mer rikligt förekommande råvaror än lumpen genomfördes i skilda riktningar med framgång från 1844 till 1874. Det viktigaste ersättningsmedlet för lump blev därvid den norra tempererade zonens barrträd, främst granen och denna närstående trädslag. Defibrering av träet till pappersmassa sker dels på mekanisk väg, dels på huvudsakligen kemisk- Man talar därför också om mekanisk och kemisk trämassa. Den förra erhålles genom pressning av barkade trästycken emot roterande slipstenar under vattenbegjutning. Av denna mekaniska trämassa är det den så kallade vita slipmassan av gulvit färg, som mest användes. Den vita slipmassan kan vara kallslipad med fina, korta fibrer eller varmslipad med grövre, på papperets yta mer synliga fibrer, som dock äga en relativt god filtningsförmåga. Om träet före slipningen kokas med ånga, "basas", blir därav framställd massa brun slipmassa, med längre och mjukare fibrer än den vita slipmassan, men passar blott för mörkt färgade omslagspapper (s. k. havannapapper) och papp. Kemisk trämassa kallas vanligen cellulosa och beredes genom det till s. k. flis sönderhackade träets kokning under tryck, alltså vid relativt hög temperatur, tillsammans med ett lösningsmedel. Om detta lösningsmedel är alkaliskt, en koklut med soda eller natriumsulfat som råvara, kallas produkten soda- eller natroncellulosa och sulfatcellulosa. Är det åter en s. k. koksyra av kalciumbisulfit med kalksten och svavel eller svavelkis som råmaterial, kallas den erhållna trämassan sulfitcellulosa.

8 • Utom Sverige tillverkas även vissa andra slag av cellulosa, som icke sakna sin betydelse för svensk pappersindustri- Dit hör särskilt poppel-, esparto- och halmmassa. Dessa erhållas samtliga genom råvarans behandling med ett alkaliskt lösningsmedel. Poppelmassa framställes i större skala i Nordamerikas Förenta Stater av poppel- eller asparter. Esparto är ett i torra trakter av östra Spanien och norra Afrika ymnigt förekommande gräs (Stipa Tenacissima). Det är huvudsakligen Englands, Frankrikes och Spaniens pappersindustri, som utnyttjat esparto i större skala. Som returlast å ångare till engelska hamnar har den trots pressning i balar skrymmande råvaran gynnats av låga frakter. Espartomassan förarbetas vanligen omedelbart till papper och föres endast i ringa mängder på marknaden. Halmmassa av sädesslagen, särskilt av råg och vete, beredes genom kokning med natronlut till en högvärdig vara, som säljes som halvfabrikat från tyska och holländska fabriker. Med natronlut eller endast med nysläckt kalk tillverkas också halmmassa av lägre kvalitet för omedelbar vidare bearbetning till omslagspapper eller papp vid talrika fabriker i mellersta och södra Europa samt i Förenta Staterna. Pappersmassa av lump beredes inom Sverige alltid i samband med papperstillverkningen, men exempelvis i Tyskland även vid separata anläggningar, s. k. halvtygsfabriker. Dessas produkter, lumphalvtyg, hade före 1914 någon liten avsättning även i vårt land. Fabrikationsprocessen omfattar rengöring av den sorterade lumpen genom piskning och kokning med alkali samt därefter defibrering genom målning i vattenfyllda s. k. holländare. Av växande betydelse som råvara för pappersindustrien är förbrukat papper. Tidigare har sådan papperslump huvudsakligen använts till grov papp och omslagspapper. På senare år, sedan metoder utarbetats för avlägsnande av trycksvärta och bläck, som starkt missfärga den av gammalt papper beredda massan, har denna tillgodogjorts ej blott för tidningspapper utan t. o. m. för träfria papper av relativt hög kvalitet. En noggrann sortering och bearbetning har dock hittills visat sig lönande blott i befolkningscentra, där stora mängder avfallspapper av likartad kvalitet stå till förfogande och där samtidigt slipmassa och cellulosa betinga relativt höga pris såsom i England och vissa delar av Förenta Staterna. Utom det fibermaterial, som kallas pappersmassa, ingå även i flertalet papperskvaliteter limämnen och fyllnadsämnen. Limämnen minska papperets förmåga att uppsuga vätskor. De äro därför oumbärliga vid tillverkningen av skriv- och tryckpapper samt tillsättas även de flesta kvaliteter av tryckpapper och omslagspapper. Vanligen användes harts, löst med alkali till hartstvål och utfälld på pappersfibern medelst en lösning av aluminiumsulfat (svavelsyrad lerjord). För specialändamål begagnas läderlim och kasein. Fyllnadsämnen tjäna till förtyngning av papperet samt till utfyllning av mellanrummen emellan pappersmassans fibrer, varigenom jämnare yta och ökad tryckbarhet vinnes. Porslinslera, china clay, är det allmännast förekommande fyllnadsämnet. Andra sådana av mineraliskt ursprung äro talk, asbestin och gips. Kemiska fällningar begagnas i vissa högre papperskvaliteter.

9 Ett viktigt medel att höja pappersmassans utseende är blekningen. Vit slipmassa blekes dock relativt sällan och brun slipmassa icke alls'. Soda- och sulfatcellulosa liksom sulfitcellulosa tillverkas med hänsyn till blekbarheten i olika kvaliteter, stark cellulosa att användas i naturfärgat tillstånd och blekbar eller lättblekande cellulosa. I Europa föredraga flertalet pappersbruk att själva verkställa blekningsprocossen å lättblekande cellulosa, men vid cellulosafabrikerna färdigblekt cellulosa utgör dock en betydande artikel, särskilt i export på transatlantiska länder. Poppel-, esparto- och halnimassa förekomma i handeln vanligen i blekt tillstånd. Lumphalvtyget blekes nästan alltid utom vid användning till grålumppapp och grövre omslagspapper. Som blekmedel användes en vattenlösning av klorkalk- Under de båda sista årtiondena ha på elektrolytisk väg av klorsalter framställda blekvätskor mångenstädes ersatt den genom lösning av klorkalk beredda. Tillverkningsprocesser. Av pappersmassan framställes papperet genom målning å holländare, avrättning i lämplig tjocklek och form å mctallduk, pressning och torkning. I samband med målningen sker vanligen tillsats av fyllnads- och limämnen. Avvattningen sker dels för hand med form, dels å maskin i långa banor. Handpapperstillverkningen har numera ringa praktisk betydelse. Pappersmaskinerna äro av två huvudtyper. Å den ena är metallduken spänd omkring en cylinder, å den andra är duken relativt lång och ledes över ett system av valsar. Förstnämnda typ kan betecknas som våtcylindermaskin. Dess enklaste form är arkupptagningsmaskinen, som blott består av en våtcylindeijämte ett eller två par pressvalsar, men ingen direkt anknuten torkningsanordning. Den tunna fibeibana, som avvattnats på våtcylindern, rullas upp i lager på lager å en av pressvalsarne tills don sålunda i vått tillstånd sammanpressade papphylsan fått lämplig tjocklek, då den skares upp i pressvalsens längdriktning, varefter det erhållna papparket torkas i varm luft. Sin största användning har arkupptagningsmaskinen inom pappersmasseindustrien för att bringa halvfabrikatet i bekvämt transporterbar form, ofta utan efterföljande torkning. Då arkupptagningsmaskinen användes för papptillverkning betecknar den första utvecklingsformen till förädlingsindustri och ersattes i sinom tid, därest företaget är utvecklingskraftigt, av den s. k. kartongmaskinen. I denna äro ett antal våtcylindrar sammanbyggda i serie, och samtliga pappersbanor från cylindrarne guskas tillsammans mellan pressvalsar. Den så erhållna pappbanan ledes omedelbart omkring torkcylindrar, som avlämna den färdiga pappen "i långa banor". Den andra pappersmaskintypen, som generellt skulle kunna kallas långduksmaskin, benämnes i sin mest utarbetade form Fourdriniermaskin. Å denna sker torkningen av den avvattnade banan liksom vid kartongmaskinen medelst ett flertal torkcylindrar och papperet får lika jämn yta å båda sidor. På Fourdriniermaskiner tillverkas särskilt tryckoch skrivpapper från tidningspapper till de högsta kvaliteter. En enklare form av långduksmaskinen är den för omslagspapper mycket använda yankeemaskinen. Vid denna sker papperets torkning på en

10 enda torkcylinder av relativt stor diameter. Papperet får på ena sidan glatt, på den andra något skrovlig yta — "ensidigt glättat". Å såväl våtcylinder- som långduksmaskin sker pappersbanans överföring från formningen å metallduken till pressningen emellan valsparen med hjälp av ändlösa, mjuka, relativt tunna yllefiltar, s. k. pressfiltar. Likaledes användas filtar för att leda pappersbanan omkring torkcylindrarne. Dessa s. k. torkfiltar förekomma såväl av ylle som av bomull samt äro väsentligt tjockare och styvare än pressfiltarne. Ylletorkfiltarne vävas ändlösa och beräknas envar räcka blott för några få av pappersmaskinens torkcylindrar. Bomullstorkfiltarne, vars ändar sys ihop efter filtens inpassning på pappersmaskinens torkparti, ha däremot betydande längd, så att varje filt löper omkring tolv eller flere torkcylindrar. Bomullstorkfiltar användas i Europa vanligen blott vid tillverkning av tidningspapper, i Nordamerika däremot även å maskiner för papper av hög kvalitet. Sedan papperet lämnat pappersmaskinen måste det för anpassning till skilda ändamål glättas, skäras eller omrullas, i vissa fall också undergå preparering av olika slag. Fabrikat. I allmänt språkbruk liksom tulltekniskt skiljes emellan papp och papper. Den i 1911 års svenska tulltaxa givna gränsen för benämningen papp, en vikt av 350 gram per kv.-meter vara, ligger något över den viktsmarginal, inom vilken språkbruket är vacklande. Även ifråga om benämningen kartong saknar språkbruket stadga. Ofta avses därmed ett mellanting emellan papp och papper, närmast en tunn papp. Riktigare torde vara, såsom ock skett i tulltaxan, att därmed oavsett tjockleken beteckna en vara av sammanklistrade papperslameller i motsats till sådan, som erhålles genom lamellernas sammanpressning i vått tillstånd utan bindemedel, "guskad vara". Papperets värde bestämmes vanligen av dess sammansättning och hållfasthet. Dessa egenskaper fastställas enligt normer, som på internationella liksom på lokala marknader i huvudsak följa de av preussiska statens provningsanstalt i Charlottenburg, numera i Berlin-Dahlem, först utarbetade. För specialpapper och preparerade papper tillkomma naturligtvis allehanda särskilda betingelser. Sammansättningen har avgörande betydelse för papperets motståndskraft mot tidens inverkan. Papper med halt av slipad trämassa bildar en klass för sig. Slipmassan innehåller vedens beståndsdelar i kemiskt oförändrat skick, alltså jämte cellulosafibrer även det ämne, lignin, som kittar fibrerna tillsamman. Ligninet oxideras och sönderfaller under inverkan av luft och ljus. På grund härav blir slipmassehaltigt papper, om det icke förvaras i slutet och mörkt rum, hastigt gulbrunt till färgen och skört. Papper som icke innehåller slipad trämassa, kallas generellt "träfritt papper". Särskilt användes emellertid denna beteckning för skriv- och tryckpapper av blekt cellulosa. Detta "träfria papper" i begränsad bemärkelse har blivit en mycket betydande handelsvara. Slipmassans ogynnsamma egenskaper äro nämligen så allmänt kända och fruktade, att "trähaltigt" papper städse undvikes, när tryck- eller skrivpapper skola

användas för annat än rent tillfälliga behov. A andra sidan har erfarenheten visat, att det dyrare lumppapperet ofta utan olägenhet kan ersättas av blekt cellulosapapper. Omslagspapper av högre kvalitet är som regel också rent cellulosapapper, men av oblekt fiber. Den högsta papperskvaliteten, vad sammansättningen beträffar, är lumppapperet. Särskilt i motståndskraft mot tidens inverkan har det hittills ansetts överträffa även cellulosapapperet. Numera torde det sistnämnda, om blekt fiber användes, stå föga efter i detta hänseende. Däremot är lumpfibern i styrka ännu ostridigt överlägsen varje annan allmännare tillgänglig blekt pappersfiber. Papperets hållfasthetsegenskaper uttryckas enligt preussiska normer i dess tänjbarhet samt dess motståndskraft mot sönderslitning och mot vikning. I Förenta Staterna och England mätes hållfastheten oftast blott i tryckbelastning vid bristningsgränsen på ett fast inspänt stycke papper. I åtskilliga länder, bland dem Sverige enligt en kungl. förordning av den 12 juli 1907, är stadgat, att av myndigheterna använt papper skall fylla vissa på ovan angivna grunder fastställda normer. Sådant papper kallas normalpapper. Ett slags kvalitetstecken av mycket gamla anor äro s. k. vattenmärken i papperet. Dessa åstadkommas genom upphöjda eller inpressade mönster, som anbringas i formen för handgjort papper eller å en vals, dandyrullen eller egoutteuren, för maskingjort papper. Mönstret avtryckes i det våta, ännu mjuka, pappersarket eller pappersbanan. Ursprungligen ingick i mönstret jämte andra sirater tillverkarens bomärke, namn eller vapen. Numera är i det nyss omnämda normalpapperet dettas klass och tillverkarens namn angivet i vattenmärke å varje ark. Såsom vanligt varumärke användes även vattenmärke i vissa pappersslag. I flertalet fall ger dock ett vattenmärke ingen direkt garanti för kvaliteten av det papper, vara det anbragts. Men då vattenmärket får nödig prydlighet och skärpa endast vid användning av relativt gott fibermaterial och framför allt en vida större omsorg vid papperets tillverkning än massfabrikationen av billigt papper medger, kännetecknar det alltid ett relativt högt prisläge på varan. En översiktlig indelning av de ytterligt talrika papperskvaliteterna är svår att göra, helst som dessa i många fall utan bestämda gränser övergå i varandra. Emellertid kan med hänsyn till papperets tekniska bearbetning skiljas på: A. Opreparerat papper (papp), som efter torkning å pappersmaskinen eller eljest är marknadsvara utan annan bearbetning än glättning. skärning och rullning. B. Preparerat papper (papp). Det opreparerade papperet har den största användningen. Efter sin sammansättning kan det uppdelas i: a) papper helt eller delvis av blekt eller färgad fiber med underavdelningarne lumppapper, cellulosapapper och slipmassepapper; b) papper av oblekt och ofärgad (s. k. naturfärgad) fiber med samma underavdelningar som ovan. Emot denna indelning kan erinras, dels att någon liten färgtillsats förekommer i de flesta s. k. vita pappersslag, liksom äfven i till synes naturfärgade papper. Emellertid torde nämnda färgtillsats kunna från-

12 ses såsom oväsentlig. Skillnaden emellan de olika fiberslagen upptäckes med mikroskopet. Fiber av slipad trämassa spåras därjämte med lätthet genom papperets fuktning med vissa reagens, vanligast phloroglucinlösning. Den minst hållbara fiberns kvalitet bestämmer papperets. Särskilt gäller detta ifråga om slipad trämassa. Papper av blekt fiber brukar benämnas finpapper. Dit höra de flesta pappersslag, som användas för tankeförmedling, alltså skriv-, rit- och tryckpapper, dock ej tidningspapperet, som vanligen sammansättes av oblekt fiber: 75—80 % slipmassa och 25—20 % sulfitcellulosa. Nära tidningspapperet stå vissa tryckpapper med lägre halt av slipad trämassa och ofta glättade samt använda till kataloger, tidskrifter o. d. tryckalster. Tapetpapper har enahanda sammansättning som tidningspapper, vanligen dock med större cellulosahalt och bättre limning. Omslagspapper förekommer å samtliga platser i schemat. De stora massartiklarne av naturfärgat sådant papper äro dock oblekta cellulosapapper liksom huvudmängden av papp för bokbinderierna och kartonageindustrien är av ofärgad slipmassa. Det berömda svenska kraftpapperet tillverkas av en på speciellt sätt beredd sulfatcellulosa. Imiterat pergamentpapper erhålles av sulfitcellulosa genom en särskild malningsmetod. Av de många pappersslagen för specialändamål ha filtrer- och läskpapper samt cigarrettpapper blekt eller färgad fiber, grålumppapp (golvpapp) oblekt sådan. Varor som cellulosavadd och konstläderpapp kunna få hemortsrätt på skilda håll alltefter sin kvalitet. Det preparerade papperet kan indelas sålunda: a) Papper med ytpreparering utan kemisk omvandling av pappersfibern, såsom s. k. bestruket papper för tryckeriändamål, bronserat papper, olika slag av tryckt, färgat eller pressat s. k. fantasipapper, ljuskänsligt papper, sand- och smärgelpapper m. m. b) Papper med inre preparering utan kemisk omvandling av papporsfibern, såsom vaxpapper, reagenspapper samt med asfalt och tjäroljor impregnerad byggnadspapp. c) Papper med kemiskt omvandlad fiber, såsom pergamentpapper (även imiterat) samt vulkanfiber.

II.

Produktionsekonomi.

Produktionskostnadernas uppdelning och art.1) Inom industrien gängse bokförings- och kalkylmetoder påkalla särskiljandet av följande fyra huvudgrupper av produktionskostnader: 1) Material- och energikostnader. 2) Kapitalkostnader. 3) Arbetskostnader. 4) Regikostnader. Kostnaderna för energi eller vad eljest brukar benämnas elektrisk och mekanisk kraft ha här förts tillsammans med materialkostnaderna, då energien liksom råvaror och hjälpmaterial numera erhålles antingen direkt som handelsvara eller genom till respektive företags huvudtillverkning anslutna hjälptillverkningar, härvidlag kraftstationerKapitalkostnaderna uppdelas i kostnader för anläggnings- och för rörelsekapital. 1 ikaså fördelas arbetskostnaderna i tidlöner och ackordlöner. Regikostnaderna utgöras av vissa kapital- och arbetskostnader, som drabba företaget i dess helhet eller vilkas fördelning på företagets särskilda delar möter praktiska svårigheter. Dit räknas sålunda kontorets kostnader för material och löner, föreningsavgiftor, försäkringar av olika slag, fastighetsskatter m. ni. Kostnaderna för de olika produktionsmedlen bero dels på dessas marknadspris, dels också på den grad av deras utnyttjande, till vilken industrien i fråga nått. För material och energi, rörelsekapital och ackordsarbete, alltså i rörelsen använda materiella och immateriella produktionsmedel, har utnyttjandet på pappersindustriens nuvarande tekniska utvecklingsstadium vid normal drift hunnit till ett jämviktsläge, som — frånsett energikostnaderna — relativt obetydligt påverkas av företagens storlek och drifttid. Så länge arbetslöner och marknadens materialpris förbli oförändrade, utgå kostnaderna för nyssnämnda nyttigheter med någorlunda konstanta belopp per produktenhet räknat. Annorlunda förhålla sig anläggningskapital och regi samt arbete, som betalas med tidlön, alltså vid anläggningen bundna materiella och imma') Metoder för självkostnadsberäkning i pappersindustrien behandlas av bl. andra E. Kirchner i "Das Papier" och E. II. Hiärne i "Elementära synpunkter vid priskalkyl etc", Svensk Papperstidning 1915 sid. 225.

14 teriella värden. Så länge nivån å räntor, materialpris och arbetslöner förblir oförändrad, är kostnaden för förenämnda nyttigheter vid ett industriföretag i stort sett konstant per tidsenhet räknat. Dess storlek per produktenhet beror allså på i vad mån anläggningen utnyttjas. Detta i sin ordning hänger samman med dels tekniska förhållanden, som ännu icke stabiliserats i samma mån som de förut berörda, dels ock med merkantila: arten och storleken av de leveranser, som stå företaget till buds. Vid jämförelse emellan olika länders produktionskostnader gäller det sålunda först att fastställa prisen å använda produktionsmedel. I fråga om kostnaderna för i rörelsen använda produktionsmedel — företagens rörliga kostnader — torde i detta sammanhang särskild uppmärksamhet ej behöva ägnas åt utnyttjningsgraden. För bedömandet av de övriga kostnadernas — företagens fasta kostnaders — betydelse är däremot en utredning om utnyttjandet av anläggningsmedlen nödvändig redan för en översiktlig framställning. Naturliga förutsättningar. Produktionsmedlens prisnivå hör nära samman med industriens s. k. naturliga förutsättningar. Under papperstillverkningens tidigare skeden, då den ännu var hänvisad till lump som huvudsaklig råvara, voro de naturliga förutsättningarne, för en framgångsrik drift närhet till befolkningscentra, vatteneller vindkraft samt rent fabrikationsvatten. De svåra transportförhållandena före järnvägarnes tillkomst gjorde brukens närhet till befolkningscentra i dubbelt hänseende betydelsefull. Dessa voro såväl uppsamlingsområde för råvaran, lumpen, som avsättningsplats för den färdiga produkten. Nämnda förutsättningar funnos mångenstädes i Centraleuropa, Frankrike och England, där pappersindustrien då blomstrade upp. I glest befolkade länder, som vårt eget, kunde den däremot aldrig nå någon högre utveckling, om än antalet små hantverksmässigt drivna företag var ganska betydande på grund av marknadens starkt lokala begränsning. Ännu omkring år 1860 hade Sverige c:a 80 pappersbruk eller lika många som år 1920. Men deras sammanlagda produktion förstnämnda år var blott c :a 2 1U % av den nuvarande. Då lumpen som råvara för papper sedermera kunde ersättas med direkt ur växtdelar, halm och framför allt trä, utvunna fibrer, fick industrien andra förutsättningar att räkna med. Tillgången på råmaterial var ej längre starkt begränsad, och de möjligheter till stordrift, som uppfinningen av pappersmaskinen givit, kunde på allvar börja utnyttjas. Närmast berörde denna förändring behovet av energi och fabrikationsvatten. ett behov som ökas nästan i direkt proportion till produktionens storlek. Samtidigt gjorde transportväsendets utveckling industrien mindre än förr beroende av fraktkostnaderna å såväl den relativt högvärdiga lumpen som å det färdiga papperet. Den ihållande brist på papper, som förblev kännbar till framemot 1870-talet, efterföljdes av god tillgång och inom kort av överproduktion med starkt sjunkande pris. Tabell 1 visar efter en utredning av Tysklands Handelsvertragsverein 1 ) *) Eugen Häger: Die Papierindustrie. Berlin 1901.

15 den för pappersmarknaden under slutet av 1800-talet typiska prisnedgången. Tab. 1.

Arsmcdelpris (Pfennige per 1 kg.) å uiaskinglättat tidningspapper i ark.

1872: 73.34 Pf. 1873: 69.34 ., 1874: 70.00 „ 1875: —. 1876: 59.50 ., 1877: 54.67 .. 1878: 52.00 .. 1879: 47.00 .. 1880: 45.00 .. 1881: 43.00 .,

1882: 41.50 Pf. 1883: 39.00 .. 1884: 35.50 .. 1885: 32 00 .. 1888: 30.00 .. 1887: 29.50 ., 1888: 29.00 .. 1889: 28.40 .. 1890: 28.50 ,.

1891: 26.37 Pf 1892: 23.50 .. 1893: 23.81 „ 1894: 23.17 .. 1895: 21.92 .. 1896: 22.00 .. 1897: 20.62 .. 1898: 2083 .. 1899: 20.31 ..

Dessa sjunkande pris gåvo betydelse åt de ekonomiska fördelar, som kunde vinnas genom lokalt samband emellan pappersbruk och sliperi eller cellulosafabrik. Besparingarne ligga såväl i minskad åtgång av fiber, som eljest förloras i avvattningsprocessen och genom massans förorening vid transport, som ock i arbete, energi, emballage och transporter samt särskilt i bränsle för massans torkning. En vattenmängd, ej understigande 18—19 gånger den torra fiberns vikt, måste bortskaffas genom pressning och torkning för att bringa massan i lämplig form för transport. Vid de materialpris, som rådde före 1914, torde förenämnnda besparingar ha motsvarat 10—15 kronor per ton papper. Numera lärer motsvarande tal ej understiga 20 kronor, oaktat tekniska förbättringar under senaste åren gjort möjlig en minskning av ångåtgången till föga mer än hälften av den förutvarande. Därutöver crhålles naturligtvis det oberoende av marknaden å halvfabrikatet, som i allmänhet motiverar integrationer, varjämte pappersmassan mycket lättare kan kvalitativt anpassas till det papper, som skall tillverkas därav. Erinras må, att uppstående integrationer än hade pappersbruken, än åter trämassefabrikerna till utgångspunkt. Prisrörelserna för trämassa och papper äro sällan samtidiga. Särskilt slipmasseproduktionens beroende av en med nederbördsförhållanden växlande energitillgång vid vattenverken hindrar en god anpassning efter pappersbrukens behov. Avsättningssvårigheter vid trämassefabrikerna ha i stor utsträckning blivit motiv för installation av pappersmaskiner. Pappersindustriens naturliga förutsättningar äro sålunda i första hand tillgång på råvarorna lump och pappersved samt hjälpmaterialen fabrikationsvatten, vattenkraft och i växelverkan med den sistnämnda, såsom senare skall visas, även bränsle. 1 ) Lump. Lumptillgången är ungefär direkt proportionell mot folkmängden, men har givetvis, per innevånare och tidsenhet räknat, successive ökats med stigande levnadsstandard. En i slutet av 1890-talet gjord tysk kalkyl 2 ) *) En teoretisk utredning om pappersindustriens naturliga förutsättningar finnes i Elisabeth Salomons: Die Papierindustrie des Riesengebirges in ihrer standortsmässigen Bedingtheit. Tubingen 1920. 2 ) Schcefer: Die volkswirtsehaftliche Bedeutung der technischen Entwicklung in der Papierfabrikation. Leipzig 1909. Sid. 191.

16 beräknar per person och år c:a 2 kg. disponibel och för pappersindustrien användbar lump. En uppgift av år 19161) höjer denna siffra till c:a 3 Vi kg. Häri är icke inräknat yllelump, som huvudsakligen kommer textilindustrien tillgodo. I genomsnitt torde 1 kg. lump ge 2/3 kg. färdigt papper, skillnaden är allehanda föroreningar samt fiberförlust vid bearbetningen. Då linnelumpens hållfasthetsegenskaper ge den större värde än flertalet kvaliteter av bomullslump, har den ökade användningen av bomullsvaror i Europas industriländer successive minskat värdet av dessas inhemska lumptillgångar. Blott Österrike-Ungern ansågs intill världskrigets början ännu ha bibehållit en gynnsam ställning. Övriga produktionsländer hade i stigande omfång blivit beroende av Rysslands överskott av linnelump. Det var särskilt Tyskland, som förstått att exploatera denna ryska marknad både för den egna industriens räkning och som mellanhand till övriga finpappersproducerande länder. Beaktas bör, att kostnaden för lumpens insamling väsentligt ökas med folktäthetens minskning. Resultatet härav måste bli, att lumpsamlingen i betydande områden av folkfattiga länder icke är ekonomiskt möjlig och att därigenom medelsiffrorna för lumpavkastningen kunna sänkas långt under de för Tyskland beräknade. Prisen på lump växla inom vida gränser, beroende på kvaliteten. Klas sificeringen av kvaliteterna är också mycket olika i skilda länder. Bäst genomförd är den på tysk lumpmarknad Tabell 2 anger en del gross handelsnoteringar från denna. Däri saknas dock det för papper av högsta kvalitet använda avfallet från konfektionsfabriker, segelsömmerler o. d. utgörande småstycken av obegagnat blekt, oblekt eller färgat bomulls- och linnetyg. Sådant betingade åren före 1914 pris av 50—150 Mk. per 100 kg., men noteras sällan offentligen, då disponibla kvantiteter i regel äro förhållandevis små. Tab. 2.

Grosshandelspris a lump enligt Berlins marknadssortering år 1912.

Kvalitet

Pris per 100 kg. Mk.

Osorterat blekt linne .. .. Blekt linne I (s. k SPFFF) Blekt linne I I (s. k. SPFF) 2:da b l e k t linne (s. k. SPF) Fint oblekt linne Oblekt linne I Oblekt linne II Blått linne Gammal segelduk

30-32 36-38 26—28 14 20-22 18—20 12-14 14—15 15—22

Linne:

Bomull: Osorterad vit bomull Vit bomull I Vit bomull I I Oblekt bomull I Oblekt bomull I I Ljus kulört bomull Mörk kulört bomull Blekt bomullstrikot

.. ..

22 24-26 16-17 13—14 10-11 12-14 8—9 6—7 20—30

t

Hampa: Otjärade tåg Otiärade n ä t

Pris per • | 100 kg. 1 Mk.

Kvalitet

18-20 9—11

Halvylle: Osorterat halvylle

*) Stern: Die geschichtliche Entwicklung und die. gegenwärtige Lage des Lumpenhandels in Deutsehland. Sehlachtensee—Berlin 1916. Sid. 99.

IT

Ett par rikligt förekommande lumpsorter av låg kvalitet, t. ex. kulört bomull och osorterat halvylle, torde i de flesta pappersproducerande iänder utom Förenta Staterna ha erhållits från inhemsk lumpmarknad tili ungefär samma pris som de i tabellen uppgivna tyska. Men i övrigt anset* lumpen genomsnittligt ej blott i Nordamerika utan även i England och Skandinavien på grund av frakter, högre arbetslöner m. m. betinga 10— 12 % högre pris än inom Tyskland. Lumphandeln innebär i övrigt ett rätt stort moment av spekulation. Särskilt känslig är marknaden för den ojämna efterfrågan från Förenta Staterna och häftiga prisvariationer förekomma icke sällan. Ju lägre lumpens kvalitet är, desto dyrare blir givetvis dess omvandling till pappersmassa, ej blott på grund av ökat arbete och kemikalieförbrukning, utan även genom minskat utbyte av fiber. Medan pappersmassan av de bästa lumpsorterna för viktsenhet räknat kostar 70—100 % utöver den använda lumpens pris, är merkostnaden för pappersmassa avexempelvis kulört bomull minst 300 % av lumppriset. Lumpkostnadens andel i totalkostnaden för rent lumpapper växlar därför inom vida gränser. Pappersmassans, lumphalvtygets, kostnadsandel kan lättare fixeras. Den torde i regel ligga inom 50—55 %. Vid speciella kvaliteter såsom silkespapper och tunt postpapper å ena sidan och läskpapper å den andra underskridas respektive överskridas de så angivna gränserna. Pappersved. Med integrationernas genomförande blev, som ovan framhållits, virkestillgången den jämte vattenkraften viktigaste av den moderna pappersindustriens förutsättningar. Om vedförbrukningen vid pappersmassans tillverkning ge nedanstående siffror en ungefärlig bild. a ) Tab. 3. Yedftirbrukiiing per ton lufttorr trämassa.

1¶Kub.-meter ved Kvalitet

Slipmassa Sulfatcellulosa, oblekt »

, blekt

Löst mått uppmätt vid fabrik

Motsv. fast m å t t uppmätt i skogen

4—4.0 10 11

3.2 7.5 8.2 5.8—6.3 6.7

7.7Ä—8.so 9

Härvid förutsattes, att c:a 2/3 av virket flottats med en förlust av c:a 15 % av den flottade virkesmängden, motsvarande 11.2 % av den totala, vid fabriken uppmätta mängden. En kub.-meter löst mått antages motsvara 0 67 kub.-meter fast. För tidningspapper anses åtgången av pappersmassa efter vikt räknat ungefär motsvara det producerade papperets vikt, då fiberförlusten antages vara uppvägd av den vanliga tillsatsen av fyllnadsämnen. Omslags*) Materialet för tabellen har i huvudsak hämtats från Pappersprissakkunniges belänkande år 1921.

18 papper utan fyllnadsämnen kräver intill 5 % mera pappersmassa än pappersvikten. För träfritt papper räcker däremot tack vare starkare tillsats av fyllnadsämne en lioermängd 5—10 % under pappersvikten. På grund härav kan anses åtgå per ton tidningspapper c:a 3.7 kub.meter, per ton omslagspapper 6.1—7.9 kub.-meter och per ton träfritt papper 6.3—7.0 kub.-meter pappersved, fast mått. Medelgod skogsmark torde kunna årligen avkasta 350 kub.-meter virke per kvadratkilometer, varav dock ej mer än 20—30 %, alltså 70—105 kub.-meter vid rationellt skogsbruk kunna apteras till pappersved. Per kvadratkilometer skogsmark skulle sålunda kunna årligen lämnas pappersved till 19—28 ton av tidningspapper eller 10—15 ton av omslagspapper eller träfritt papper. Dessa visserligen mycket generella siffror, som förutsätta, dels att skogsmarken är bevuxen med för ifrågavarande papper lämplig trädart, dels också, att endast årliga tillväxten rationellt tages ut av normalskog, d. v. s. skog, som har sitt virkesförråd fördelat å behöriga åldrar, torde dock vara ägnade att i någon mån ange vad skogstillgångarne betyda för papperstillverkningen i de länder, som upptagas i nedanstående tabell 4 1 ). Att exempelvis Canadas delvis svårtillgängliga, delvis redan rovhuggna skogsmarker ha ett vida lägre industriellt värde per ytenhet än välvårdade och bekvämt åtkomliga europeiska områden såsom Tysklands torde icke behöva utförligare påpekas, lika litet som arealuppgifternas större pålitlighet för Europa än för Nordamerikas vidder. Tab. 4. Tillgång av skogbärande mark. Skogsmark i %

Land

Finland Sveritre Förenta Staterna Tyskland Norge Frankrike Canada Nederländerna .. Storbritannien ..

Skogsmark i kvadrat km.

202 150 213 902 2 ) 2 830 000 128 107 74 862 96 090 3 ) 1 010 000 2 250 12 290

totalareal 62 49 36 27 23 17 10 7 4

% skogsmark i statens ägo

35 33 26 35 23 12

— 3 2

Priser för pappersved i några pappersproducerande länder äro sammanställda i tabell 5. Uppgifterna om leveransplats och uppmätningssätt äro i respektive källskrifter icke så fullständiga, som önskvärt hade varit, ehuru de — med i tabellen påpekat undantag för Tyska riket — synas avse närmaste transportled invid skogen samt fast mått vid mätning å stockens mitt. Tabellen medger därför icke utan vidare jämförelse emellan de olika ländernas prisnivåer. Vedens andel i slipmassans produktionskostnad var åren närmast före ') Wirtschaft und Statistik. Jahrg. 1 N:o 9 sid. 401. ) Enligt annan uppgift 2 207 000 kvadratkilometer. Jfr. Sv. Papperstidning 1921, sid.3 335. ) Enligt annan uppgift 906 000 kvadratkilometer. Jfr. ''Paper'' Montreal 1919, sid. 25. 2

19 *j

Canada )

CjO CO O) CCi CO o

CJ

<o

•

r

C3

o. ; o

o

gg

i O i n O »O i n o o o O lO O O O O C O i H O C O C O l J - •G

O 33 O i

ob cb h 1 -

a

O TJI

to 33

-2 o-S g>fe-5

TJI

o o o

in O N

iO o O i-l o oi m

p p

00 io

00¶C/j »o i o

»o o in O rH o n H

O o o fa 51 so t -

•4 o «* i O •a l O o o

öo

lO

<x> r -

O JJJ

in "^

I I

03 ffi CÖ t - Öj (O Ol

L— L— t O tO te-

tt

lO lO CO CO

.o

in

<x> t -

j)

o

M

o •*

to

i

H

H

^i

'

O CO

Cl

CO

CM

eo

-JO

(0

O

o

p

Q P

P

> 3 o o

IO

M

o

i-

o

OC •

i—1

oi

co co

t—

CO H

Ti

o

b o 0 mm CL

•-. tu

o

co c o c o

er

.2 2 Glommens distrikt

s I -a

W t O i C J i O O i O O C O O C D t - m O H H

ca 3

O i O O O O O O O

Ä-a,

Skiensälven8 distr

o c o c o c o a ) 0 ) O o o M { N ( M ( M c o n

Dramsälvens distr.

C O C O C O O J C i O H l M C O C N C O ^ i O i O O

o r- »o io o o io o

g3 o

s M

o -^

o ci

o o

t— c—

y o ao

C 00

o ici

iO O O O O O O t- in m o o o o a s c o o D c o c o ^ t o c o H (M t N CM

I OI »ftI OI OI CO CMI O IO I " I^

. » to

iO

i* o (M IO o tu co IN IO •*

CO T 3

_r 3 c :0

iflCD'sDt*COC»ff)^QOt-

I

CM*

>

O

j3.fi

I

C5 O

I I I I

(M £ } (M £ • »o H H

O lö CO O l T* (M

*«

O o

>0 1 - Cd O ai te o ai

O in

00 t-

to

t~

ob' åi

åi

ö

ö

o •*

o co

o o

o o

o in

o o

,3.3

bo 2

åi

cö

oo

oO+J fe . 2

o o CO o

>.

Ol

Oi O

I

-g

o oo

ö CÖ t ^

I I I in

O t ~ lO

CD C£) O

I

I

o

»CO

v 3

P

.* l

id

OJ .o"fl tX

Fl

T-*

I S - S ex

S-S s o » = s

CO C» 00 O

(M

J d i. OD "Z C- i J CJ. X N

• IM to eo .S'C o GO

I I I I I

O CM O 00 r-i O

CT> ?£> t -

i-i o i—I

I I

CO a s

t"-

ct>a

?2« 0Sa i H H

CO O O C M » O i O O O O i O O » 0 O i Q t O CO CO ^ iO O W O I -

o2

^ ^4

C

CO

t ^ - C D f X i t O t ^ l ^ - O O O t - H " ^ '-H CM CM CM O i

{JO

B3 ' S ! C O S ; S 05 60.; mCOCD: —. y-t > i J3

I I I I I I I I I i i e «£ -. .

•2-3 *» "ro C - ^

£ — '5

to

-M

o o i n i n o c o t ^ - O t - i o i n o

-tet — „ K c CD C, h 3 • » • ( t o - j i i i i o t - o i B s n = » S :• t—I T—I T-H :03 i - >—I 0} ^3 g O T) o o o o o o 5 " t i," M u n o o i n to O Q M t c o n> ^ ,. .. 5 s a, i n c o w t o co t o n o - -z ^ O, o o m (M T H S CN T " . 3 - ä CJ ,M an

~!

*

n i i ??• i 111 fsä

iO ^ v - ö cc B) " r t H - ^ t -H c £ c cq °2 o o 0 ^ ( N C O ^ i f l c o r » ( » c n O H t > J C O ^ i f j r x i t * C O a 5 fel^hH O O O O iciiocb'cb*

H

t- " cö H

O O O O O O O O O O I - * I - ' ' - ' T - H — ' I - H ^ H W ^ H T - *

O i O i Q O ; c r . o j J i O i ^ Q Q C i Q c r . er. flioiOiCiffi T-l^tt-fT-lT-lT-HTHl-tl-lr-lT-ll-ll-ll-l^-fr-H^T-Il-fT-H

CTtfPm^

m

X

O - M rr?

-^k~

B>

1914 från 45 till 60 %, i oblekt sulfit- och sulfatcellulosans kostnad respektive 45—55 och 35—45 %. I den blekta cellulosans kostnad ingår veden med ett par procent mindre än i den oblekta. Dessa uppgifter äro hämtade från svenska och nordamerikanska fabriker. Omräknat på papperskostnaden betyder detta för tidningspapper 25—35 %, för sulfit- och sulfatomslagspapper 20—35 % och för träfritt papper 20—30 %. Fabrikationsvatten. Ehuru behovet av rent fabrikationsvatten per viktsenhet lumppapper är avsevärt, 800—1 000 liter för varje kilogram färdigt papper, blev totalbehovet för varje av de små anläggningarne intill 1850 talet ej så betydande. Större roll spelade vattnets kvalitet i synnerhet efter införandet av hartslimningen i början av 1800 talet. Fullgoda metoder för vattnets rening i stor skala utarbetades nämligen först omkring 1890. Vid de med sliperier och cellulosafabriker sammanbyggda pappersbruken räknas även med nyss angivna siffror, 800—1 000 liter per kg. färdigt papper, men detta är då maximibelopp. Själva papperstillverkningen fordrar nämligen blott c:a 400 liter. Vid den produktion av 15 000— 40 000 ton trämassepapper årligen, som de stora fabrikerna uppnå, blir emellertid totala vattenförbrukningen högst betydande. Därtill kommer en viktig omständighet. Det begagnade fabrikationsvattnet från sulfitcellulosafabrikerna innehåller föroreningar, ej blott i betydande mängd, c:a hälften av det använda träets vikt, utan ock av sådan kemisk sammansättning, att det med svårighet annorledes än genom stark utspädning kan göras oskadligt. Vattendragens förmåga av självrening — enligt tyska lagbestämmelser anses sådan rening kunna ske tillfredsställande vid 500 faldig utspädning av de s. k. avloppslutarne — minskas givetvis i tätt bebyggda trakter, där allehanda föroreningar av andra slag stöta till. Särskilt i Tyskland har detta inverkat menligt på industriens utveckling, medan vid de starkt vattenförande och i övrigt föga förorenade floderna i Nordeuropa och Canada sådana hinder för fabriksföretagen sällan förelegat. Vattenkraft och bränsle. Innan pappersmaskinen allmänt trängt undan handpappersbytterna. var energibehovet för varje arbetsplats högst några tiotal hästkrafter, och väderkvarnsvingarne vid holländska pappersbruk gjorde lika god tjänst som vattenhjulen i andra länder. Ännu fram på 1850-talet nöjde sig ett maskinpappersbruk med ett par hundra hästkrafter från vattenfall eller undantagsvis ångmaskin. Det var först när trämassan, främst den slipade, kommit i allmän användning, som pappersbruken hörjade räkna sitt energibehov i tusentals hästkrafter. Energiåtgången växlar givetvis avsevärt för olika papperssorter. Vict ett fullständigt integrerat svenskt tidningspappersbruk har beräknats 1300—1500 kilowattimmar per ton papper, varav på papperstillverkningen ensam skulle falla 350—400 kilowattimmar. Uppgifter från amerikanska tidningspappersbruk ange c:a 1 800 hästkrafttimmar per ton papper. varav c:a 370 hästkrafttimmar för själva papperstillverkningen.

21 Rena cellulosapapper erfordra inklusive pappersmassetillverkningen 500 —600 kilowattimmar per ton. Lumppapper av högre kvaliteter förbruka åter mera kraft. Sålunda visade tre års uppmätningar å den blandade tillverkningen av lump- och cellulosapapper vid ett svenskt finpappersbruk en genomsnittlig energiförbrukning av c:a 1000 kilowattimmar per ton papper. För att i någon mån göra åskådligt, vad förenämnda energiförbrukning motsvarar i utbyggd vattenkraft, antages en kilowatt med hänsyn till förluster motsvara 1.5 hästkrafter samt utnyttjningstiden, som för pappersbruken är mycket fördelaktig, utgöra den högsta i svensk vattenkraftindustri genomsnittligt noterade' eller c:a 5 000 timmar. 1 ) Under dessa förutsättningar skulle 1 000 turbinhästkrafter räcka för årlig tillverkning av c:a 2 380 ton tidningspapper, c:a 6 060 ton cellulosapapper (omslagspapper och träfritt papper) samt c:a 3 330 ton finpapper av förut omnämnd blandad tillverkning. I tabell 6 har sammanställts under senaste åren beräknade uppgifter5) om vattenkraften i vissa viktigare pappersproducerande länder. T a b . 6.

Land

F ö r e n t a Staterna Canada .. Norge Sverige (år 1917) F ö r u t v a r a n d e Österrike-Ungern Frankrike Finland Tyska riket Storbritannien

Tab. 7.

T i l l g å n g av

vattenkraft.

Monterbar vattenkraft i 1 000 h k r .

Utbyggd vatten kraft i 1 000 hkr.

% utbyggd vattenkraft

59 360 19 554 12 290 6 205 6130 5 587 1800 1425 963

9 824 2 305 1364 1105

16.5 11.8 10.3 17.8

1200 225 618 210

21.5 12.5 43.4 21.8

Å t g å n g av e l e k t r i s k e n e r g i och a v f ä r s k å n g a för u p p v ä r m n i n g inom p a p p e r s i n d u s t r i e n .

Vara

Slipmassa exkl. torkning Sulfatcellulosa exkl. torkning Sulfitcellulosa exkl. torkning

K. w. h. per ton vara

Ton färskånga per ton vara

1400 140 130 270-450

u n d e r O.i 2.9—0 2.1 3.5—4

*•) J f r . S v e r i g e s monterade v a t t e n k r a f t , specialundersökning av Kommerskollegium, Stockholm 1919, sid. 54 och 79. 2 ) E n l i g t Sveriges monterade vattenkraft, Vannkraften i T r o m s og F i n m a r k av Norges vassdragsdirektor, Kristiania 1922, F i n l a n d s vattenkraft etc. av Edv. Blomqvist, Helsingfors 1922, samt Wirtschaft und Statistik, J a h r g . 1, N:o 9, sid. 401. 3

22¶Det är i första hand vid sådana pappersbruk, som i större utsträckning tillverka slipmassa för eget behov, som den billiga vattenkraften är av vital betydelse. I den mån framställning av andra fibermaterial och särskilt cellulosa av olika slag ingå som led i integrationen, delas vattenkraftens betydelse av bränslets. Tabell 7 tydliggör detta i någon mån.1) Uppgifterna avse förhållanden sådana de ännu föreligga vid flertalet fabriker. Den tekniska utvecklingen sänker successive cellulosaframställningens behov av färskånga, alltså ånga av utifrån tillfört bränsle. Nu är att märka, att den angivna uppvärmningsångan för papperstillverkningen kan användas vid lågt tryck. Detta ger en i stor omfattning utnyttjad möjlighet att generera ångan från ångpannorna med högt tryck samt anbringa ångmaskiner som reduktionsventiler på huvudångledningen innan ångan distribueras för uppvärmningsändamål. Som bekant låter sig nämligen den del av ångans värme, som motsvarar skillnaden emellan högre och lägre ångtryck, utan större förluster överföras till mekanisk energi, medan däremot själva ångbildningsvärmet kan tämligen fullständigt utnyttjas blott för uppvärmningsändamål. Ångkostnaden för den sålunda utvunna mekaniska energien brukar utgöra 15—20 % av kostnaden för energi från kondensationsångmaskiner och kunde vid före år 1914 gällande kolpris väl konkurrera med kostnaden för hydroelektrisk energi. Vid det i tabell 7 angivna förhållandet emellan behoven av energi och av uppvärmningsånga låter sig c:a hälften av energibehovet för papperstillverkningen tagas ut på angivet sätt. Även vid sulfitkokningen kan, om än i mindre mån, en del energi utvinnas vid reduktion av ångtrycket. Dessa förhållanden göra det möjligt för pappersbruk i länder med billigt bränsle, såsom Tyskland och England, att kompensera saknaden av billig vattenkraft. Å andra sidan ha de allra senaste årens uppfinningar, vid vilka för övrigt Sverige haft ledningen, gjort det under vissa omständigheter — rik tillgång på överlopps- eller sekundakraft — möjligt att överföra hydroelektrisk energi i värme och accumulera denna i sådan utsträckning, att en i praktiken fullt acceptabel ersättning för oskäligt dyrbart bränsle erhållits. Erinras må, att stenkol ingalunda är det enda billiga bränsle, som står pappersindustrien till buds. Eysslands tidigare rätt betydande pappersbruk liksom även Finlands anses ha haft sitt vedbränsle till pris fullt jämförliga med stenkol och brunkol i Tyskland. Även där virkespris och arbetslöner icke ge så gynnsamma förhållanden, ha dock övriga virkesproducerande länder i avfallet från sågverken och i rensningsvirket från skogarne en visserligen begränsad men för pappersindustrien värdefull tillgång på bränsle. Där hydro elektrisk energi stått till sågverkens förfogande, ha dessa under senare tid i stor utsträckning funnit fördelaktigt att sälja sitt avfall till pappersindustrien i stället för att utnyttja det i egna ångkraftstationer. Bark och sågspån från pappersmassefabrikernas egna renserier ge ock ett tillskott av bränsle, motsvarande c:a 15 % av den förbrukade pappersvedens vikt. *) Tabellens uppgifter ha huvudsakligen hämtats från Gunnar Sundblad, "Värmeproblem i cellulosaindustrien", Ingeniörsvetenskapsakademiens meddelande N:o 4 år 1921.

23¶Tabell 8 anger pris på bränsle i vissa pappersproducerande länder. Tab. 8. Bränslepris år 1913.1)

Land

Stenkol kronor per 1 000 kg.

Sverige Tyskland

16.60 12.40

England Förenta Staterna.. Canada Japan Finland Brännved Ribbved Flis

13.64 6.56 9.34 10.23

Träbränsle kronor per kub.-meter

2.34—2.60 1.69—1.80 0.58

Träbränslets pris motsvarar stenkolspris kronor per 1.000 kg. vid 6.500 v. e.

14.04—14.98 11.42—19.05 9.04

Uppgift hämtad från

Ekon. översikt N:o 2, sid 9. Zeitschrift filr praktische Geologie 1920: Lagerstätten-Chronik, Heft. 9. Ekon. översikt N:o 2, sid. 9. Ekon. översikt N:o 2, sid. 9. The Canada Yearbook 1919. Uppgift av Gadelius & C:o. Finska Ångpanneföreningens berättelse 1913.

Material för fastställande av genomsnittskostnaderna för elektrisk energi i olika länder finnes icke. Helt allmänt torde dock kunna sägas, att före 1914 energi från hydroelektrisk anläggning vid industriföretag betingat omkring 1 öre per kilowattimme och från ångelektrisk anläggning 2.25—3 öre per kilowattimme. I båda fallen avses så stora anläggningar, att de passa rationell sliperidrift, alltså åtminstone 3 000 kilowatt. Vidare gäller vattenkraftkostnaden Nordeuropa och Nordamerika, ångkraitkostnaden Tyskland och England. 2 ) Vid jämförelse emellan kostnaden för ångkraft i olika länder spelar bränslepriset en avgörande roll. Kostnaden för bränslet utgör nämligen 1/2—2/3 av totala produktionskostnaden. Då bränsle och vattenkraft kunna ersätta varandra i mycket växlande proportioner måste kostnaderna för båda dessa produktionsmedel beräknas gemensamt vid en översiktlig framställning. På slipmassa kan sålunda räknas c:a 25 % och på cellulosa 6—10 %, i båda fallen exklusive torkningsvärme. För papperet varierar bränsle- och kraftkostnaden betydligt: 5—15 %. Totala bränsle- och kraftkostnaden vid fullständig integration blir för tidningspapper c:a 20 %, och för övriga papperskvaliteter 12—18 %. Arbetskostnader. I forna tiders tillverkning av handgjort papper spelade arbetskostnaden naturligtvis en mycket betydande roll. Ännu vid moderna handpappersbruk och vid användning av högvärdiga råvaror utgjorde arbetskost*) Stenkolsprisen gälla cif hamn i importerande land, eljest fbv köparens station inom gruvdistrikt, träbränsleprisen vid ångpannehus. 2 ) Jfr. E. Mattern. Ausnutzung der Wasserkräfte. Leipzig 1921, sid. 749 och följ., samt K.-G. Hagström. Bomullsindustriens produktionsförhållanden, sid. 162—171. E. Kirchnor: Das Papier. IV Ganzstoffe, sid. 341, anger såsom tyska genomsnittspris intill år 1914 för vattenkraft 1—2 Pf. och för ångkraft 4—C Pf per hästkrafttimme samt ångkostnaden till 3.00 Mk per 1 000 kg. ånga.

naderna åren närmast före 1914 c:a 40 % av totala produktionskostnaden. Vid maskinpappersbruken är läget helt annorlunda. Följande uppgifter torde belysa detta. För tidningspappershruk i Förenta Staterna och Canada erhöll S. G. Witham Sr. åren 1913,1914 och 1915 medeltalen 10.20, 10.17 och 10.16 % respektive 1 ). Som medeltal för 39 ledande tillverkare av träfritt tryckpapper i Förenta Staterna åren 1915 och 1916 anger samme författare arbetskostnaden till 13.95 respektive 13.78 % av totalkostnaden. Dessa data äro något högre än de svenska, som stått till buds, och som för tidningspapper varit 8—10 %, sulfit- och sulfatomslagspapper 10—12 % och träfritt papper 10—12 vid ensartad och c:a 13 % vid blandad tillverkning. Samtliga nu nämnda siffror för maskingjort papper gälla endast själva papperstillverkningens arbetskostnad. Om arbetskostnaden för pappersmassetillverkningen inräknas, höjas Withams siffror till c:a 18 % för tidningspapper och c:a 20 % för träfritt tryckpapper. De svenska siffrorna höjas till c:a 17 % för tidningspapper, c:a 21 % för omslagspapper och 16 respektive 18 % för ifrågavarande träfria papper 2 ). Mera ingående uppgifter om kostnaderna för arbetet äro som regel svårare att erhålla än när det gäller andra produktionsfaktorer. Några generella slutsatser kunna emellertid dragas av ovan lämnade uppgifter och vissa kända förhållanden, som stå i samband med de linjer för produktionsutvecklingen, som sedermera närmare skola utvecklas. De i Tyskland och Frankrike samt dessa länders sydliga grannar mycket talrika små och medelstora pappersbruken med anläggningsår och i ej ringa mån även teknisk och ekonomisk organisation från 1880-talet eller tidigare ha som regel arbetat isolerade från varandra och från industrien i övrigt. Denna isolering — därjämte nästan lika utpräglad å arbetsgivar- som å arbetarsidan — har genomgående fört med sig s. k. patriarkaliska förhållanden med låga direkta löner 3 ). Stundom såsom t. ex. flerstädes i Österrike före 1914 uppvägdes de låga lönerna av begränsade arbetsprestationer. I regel höllos dock arbetskostnaderna för dessa länders pappersbruk genomgående låga i förhållande till exempelvis de skandinaviska länderna med deras yngre pappersindustri. Ett segt fasthållande vid de äldre brukens särställning i lönefrågor har kunnat spåras även där denna särställning ej haft nämnvärt inflytande på industriens allmänna löneförhållanden. Ett litet exempel på detta torde vara, att det i Sverige dröjde ända till år 1920 innan pappersindustriens riksavtal utsträcktes att gälla även arbetslönerna. Dittills bestämdes lönerna blott i lokala avtal. Ytterligare några på arbetskostnaderna inverkande förhållanden vid pappersbruken förtjäna anmärkas. Kravet på avsevärd yrkesskicklighet inom pappersindustrien gäller, vad maskinpappersbruken beträffar, endast en mindre del av de manliga arbetarne. Övriga manliga arbetare behöva icke fylla högre fordringar *) Modern Pulp and Paper Making, sid. 553—571. ) Arbetslönernas andel i kostnaden för olika slag av pappersmassa har beräknats med ledning av bl. a. "Den svenska cellulosaindustriens utveckling och nationalekonomiska betydelse". Stockholm 1918. 3 ) Se härom exempelvis Scheefers "Die volkwirtsehaftliche Bedeutung der technischen Entwickelung in der Papierfabrikation", sid. 276—281, samt Salzmann "Die Papierindustrie", noten å sid. 18. s

25 än grovarbetare i allmänhet. De kvinnliga arbetarne, av vilka finpappersbruken sysselsätta flertalet, måste däremot för fullgod arbetsprestation oftast ha något års yrkesvana. Dessa kvinnliga arbetare jämte en del packnings- och transportarbetare äro nästan de enda, som i pappersindustrien utföra verkligt ackordsarbete. För de övriga utgår visserligen avlöningen i många fall formellt som ackordslön, s. k. tonlön, men är i verkligheten tidlön för maskinpassning. Då pappersbruken äro beroende av de kvinnliga ackordsarbetarnes yrkeskunskap och sålunda måste söka fästa dem vid företagen även vid tillfällig arbetsbrist samt då lönen för flertalet övriga arbetare, även sådana utan särskild yrkeskunskap, är tämligen oberoende av produktionens storlek, blir resultatet, att pappersbrukens direkta arbetskostnader till större delen äro att anse som fasta kostnader. Den moderna pappersindustrien förlägges i regel på landsbygden och företagen måste i stor utsträckning sörja för arbetarnes behov av bostäder och förnödenheter. Den indirekta arbetskostnaden medför alltså ytterligare en avsevärd ökning av företagens vid anläggningen bundna, alltså fasta kostnader. Enligt uppgifter till Kommerskollegium från svenska pappersbruk var år 1918 brandförsäkringsvärdet för brukens boningshus för personalen c:a 20 mill, kronor eller nära tredjedelen av värdet för fabriks- och ekonomibyggnader, 62 ^ mill, kronor. Allmänt känt är, att pappersbruken i Finland, Canada och Förenta Staterna i stor utsträckning måste ordna personalens bostadsförhållanden efter samma linjer, som nyssnämnda svenska siffror ange. Från mellan- och västEuropas pappersproducerande länder är däremot icke något liknande förhållande bekant. Anläggningsmedlens kostnad och utnyttjande. Material för ingående kännedom om kostnaden för pappersindustriens anläggningsmedel finnes ännu icke. De uppgifter för år 1913, som av flertalet svenska pappersbruk lämnats till Kommerskollegii utredning år 1919, ange för byggnader och maskiner ett taxeringsvärde av c:a 50 % mill, kronor, brandförsäkringsvärde c:a 69 mill, kronor och bokfört värde, sedan förnyelsefondernas belopp avdragits, c:a 70 K> mill, kronor. Taxeringsvärdet upptar ej lösa maskiner och inventarier samt är också av andra kända skäl ej säkert vägledande. Även det bokförda värdet kan vara mindre tillförlitligt. Brandförsäkringsvärdet däremot torde närmast motsvara anläggningskostnaden. Den av samma anläggningar producerade mängden papp och papper var c:a 303 000 ton. För 1000 tons årsproduktion användas sålunda frånsett tomter, skogs- och jordbruksfastigheter anläggningsmedel av c:a 228 000 kronors värde. Vad i övrigt i denna fråga framgått av dels spridda antydningar i den tekniska litteraturen, särskilt G. S. Witham Sr :s här flerstädes åberopade arbete, dels kalkyler från enstaka svenska företag, anger en genomsnittlig totalkostnad för anläggningsmedlen vid fullt integrerade verk av 180 000—350 000 kronor för 1 000 tons årsproduktion, varvid denna totalkostnad rätt nära motsvarar det årliga produktionsvärdet. Samtliga dessa siffror gälla prisnivån närmast före år 1914.

26¶I stort sett falla två tredjedelar av dessa kostnader på maskiner och inventarier samt återstående tredjedelen på byggnader. Genomsnittliga användningstiden för de mera värdefulla maskinerna i pappersbruk och träsliperi antages vanligen till 20 år. I cellulosafabrikerna måste en väsentligt kortare, men mycket svårbestämbar tid räknas, ofta blott 10 år. Moderna fabriksbyggnader beräknas under vederbörlig hänsyn till sannolik teknisk utveckling ej gärna för längre livstid än c:a 33 år. Avskrivningar å anläggningsmedlens värde på grund av slitning och minskad konkurrenskraft göres som bekant helst med lika del av ursprungliga värdet för varje år under användningstiden, alltså utan hänsyn till räntan å det i anläggningsmedlen investerade kapitalet. Om än vissa teoretiska invändningar kunna göras mot ett sådant förfaringssätt, som genom räntan å anskaffningsvärdet belastar produktionen hårdast under anläggningens första arbetsår, har det dock ett starkt berättigande bland annat i den under nämnda år högre risken. Då det därjämte vunnit hävd i praktiken, skall det följas även här. Genomsnittliga avskrivningsprocenten för pappersbruk med egen pappersmassetillverkning kommer då att för maskinerna variera emellan 5 och 7.5 % och utgör för byggnaderna c:a 3' a %. Under förut angivna förhållande emellan maskiners och byggnaders värde blir avskrivningsprocenten å hela anläggningens värde 41/3—6 %. Kostnaderna för reparationer och underhåll å anläggningarne stanna vid pappersbruken vanligen någon procent under avskrivningsprocenten. Vid pappersmassefabrikerna är förhållandet motsatt. I en integration uppväga dessa avvikelser varandra rätt väl. Sammanlagda kostnaden för värdeminskning och underhåll kan alltså uppskattas till 82/3—12 % eller genomsnittligt till c:a 10V3 % av anläggningskostnaden. Om kalkylation av räntekostnaden för anläggningsmedlen äro som bekant meningarne synnerligen delade. Den torde dock böra inräknas i produktionskostnaden i den mån den icke innesluter företagarvinst, alltså ej överskrider vanlig låneränta. Men denna ränta bör icke beräknas å hela beloppet av anläggningsmedlen, då ju dessa successive frigöras genom avskrivningarne. Visserligen är detta frigörande i praktiken vanligen blott formellt såtillvida, att de frigjorda beloppen ständigt åter bindas på annat satt inom företaget. Men det bör då vila på dessa nya investeringar att förränta sagda belopp. För en anläggning i fortvarigt bruk lärer alltså genomsnittliga räntekostnaden för anläggningsmedlen böra utgå å ett kapital motsvarande minst halva nyanskaffningskostnaden. Nyssnämnda 10% % skulle sålunda höjas till minst 13K> % å hela anläggningskostnaden. Då den sistnämnda, enligt vad ovan antytts, rätt nära motsvarar årliga produktionsvärdet, ger förestående beräkning en ungefärlig bild av storleksordningen av anläggningskostnadens andel i produktionskostnaden. Av samma natur som anläggningsmedlens kostnad, alltså utgående med fasta belopp per tidsenhet, är, som tidigare framhållits, även större delen av de till 17—21 % av produktionskostnaden beräknade arbetskostnaderna. Enahanda är förhållandet med den vanligen emellan 5 och 7 % av produktionskostnaden varierande regikostnaden. Däremot från-

ses här för lättare översikt, att exempelvis uppvärmningskostnader till någon del kunna utgå oförändrade även vid inskränkt eller helt nedlagd produktion. Förestående beräkningar ge som generellt resultat, att de per tidsenhet konstanta kostnaderna, alltså företagens fasta kostnader, inom pappersindustrien uppgå till minst 35 % av produktionskostnaden vid normal produktion. Den ekonomiska betydelse, som utnyttjandet av anläggningsmedlen fått för pappersindustrien på grund av nyssnämnda avsevärda fasta kostnader, belyses av nedanstående diagram A.

Kronor per tidsenhet

DIAGEAM A

Produktions-., värde

, 'Total S produktionskostnad

Fast produktionskostnad

Utnyttjningsgrad I diagrammet har såsom utnyttjningsgrad l.o antagits den, då produktionens storlek medger, att försäljningspriset jämnt täcker produktionsKostnaden inklusive 6 % ränta å det genom avskrivningar till hälften reducerade ursprungliga anläggningskapitalet. Enligt vad förut visats motsvarar denna ränta c:a 3 % å produktionskostnaden vid utnyttjningsgrad l.o. Nu framgår av diagrammet, att vid 10 % ökning av produktionen en företagarvinst å 3.5 % av nyssnämnda produktionskostnad uppstår, vid

20 % produktionsökning en vinst av 7 %, alltså redan vid rätt måttligt ökat utnyttjande av anläggningen en fördubbling, ja flerdubbling av det investerade kapitalets avkastning. A andra sidan betyder minskad driftsintensitet en lika hastigt stegrad förlust.1) Diagrammet åskådliggör även, i vad mån en minskning i efterfrågan å papper lämpligen bör mötas med sänkning av försäljningsprisen. Om marknaden vid oförändrat varupris endast medger en viss lägre utnyttjningsgrad b. å anläggningen, men en högre a. vid nedgång i varupriset. och om procenttalet för fasta kostnader vid utnyttjningsgraden l.o är f., kan bättre ekonomiskt resultat utvinnas av företaget genom en prissänkning, om blott denna är mindre än f. (a—b) % av de fasta och rörliga kostnadernas summa vid utnyttjningsgraden l.o. Detta förhållande innebär förklaringen till de dumpingpris, som vissa papperskvaliteter pläga betinga. Minimilagen för produktionen — särskilt gärna åberopad beträffande jordbruket — innebär som bekant att produktionens storlek beror av den produktionsfaktor, som är sämst företrädd i förhållande till behovet. Samma lag har i speciell tillämpning på industriella anläggningar givit begreppet anläggningens "minsta sektion". Liksom vätska flyter fram genom en rörledning, tänkas råvarorna under omvandling till helfabrikat flyta fram genom fabriken eller verkstaden. Och liksom i rörledningen den framrinnande vätskemängden är en funktion av bland annat rörets minsta sektion, så är den industriella produktionen en funktion av maskiners och apparaters dimensioner i den del av anläggningen, där avverkningsförmågan är minst. Denna anläggningens "minsta sektion" bör vid ett väl planerat företag vara den, som normalt tar större del av anläggningskapitalet i anspråk än någon av anläggningens övriga sektioner, och där alltså begränsning av dimensionerna är ekonomiskt mest påkallad. I träsliperierna är detta slipstolarne, i cellulosafabrikerna kokarne och i pappersbruken pappersmaskinerna. Emellan minsta sektionerna i de olika leden av en integration föreligga i praktiken inga fasta relationer, enär ofta viss del av tillverkat eller erforderligt halvfabrikat med fördel avsattes på, respektive inköpes från den fria marknaden. Slipstolarnes storlek uttryckes vanligen i deras genomsnittliga energiförbrukning i hästkrafter eller kilowatt. Sambandet emellan sliperiernas produktion och energiförbrukning anges i uppgifter från nordamerikanska fabriker till 0.60—0.85 kg.2) och från en modern svensk fabrik i tioårigt medeltal till 0.72 kg., i båda fallen för varmslipad massa, lufttonberäkning samt per kilowattimme. Kallslipad massa ger nedemot 30 % lägre utbyte. Cellulosafabrikernas produktionsförmåga beror i första hand på kokarnes nettorymd och på koktiden. Dessa faktorer äro väsentligt olika vid olika tillverkningsmetoder. Soda- och sulfatcellulosa famställes i relativt små kokare om 25—60 kub.-meters rymd. För sulfitcellulosa användes större kokare, för lättblekande vara om 50—150 kub.-meter och *) Den som först väckt allmän uppmärksamhet på vikten av anläggningarnes utnyttjande är dr. ing. Johannes Ruths i år 1913 hållna föredrag. Tyvärr föreligger dr. Ruths utredning, som grundats på omfattande undersökningar vid finska pappersbruk ännu icke i tryck. 2 ) Witham Sr. Modern Pulp and Paper Making, sid. 192.

21)

för stark vara 100—250 kub.-meter. Sulfatcellulosan kokas på kort tid, 3—6 timmar, sulfitcellulosan kräver däremot längre. I Förenta Staterna och Canada nöjer man sig visserligen med 8—15 timmar, men de på kvalitetsvara mer inriktade europeiska fabrikerna utsträcka koktiden till 12—25 timmar. Utöver den egentliga koktiden erfordras tid för kokarnes fyllning, uppvärmning och tömning. Genom lämpliga tekniska anordningar ha dessa mellantider väsentligt förkortats och cellulosafabrikernas effektivitet ökats utan den risk för produktens kvalitet, som en förkortning av koktiden medför. Som svenska genomsnittssiffror för årsproduktionen per kubikmeter kokarerymd har från 6 sulfatfabriker erhållits c:a 72 ton och från 28 sulfitfabriker c:a 26 ton cellulosa. En pappersmaskins produktion beror i första hand av dess s. k. arbetsbredd och hastighet samt papperets vikt per ytenhet. Med pappersmaskinens arbetsbredd, vanligen uttryckt i m., cm. eller eng. tum, menas bredden efter renskärning av den bredaste pappersbana, som kan tillverkas, när pappersmaskinens metallduk och filtar äro i normalt skick. Vanligen hålles då metalldukens totala bredd 20—30 cm., alltså 8—10 eng. tum bredare än den avsedda arbetsbredden. När metallduken och filtarne slitas, kan arbetsbredden ofta icke fullt utnyttjas. Vidare medge marknadsförhållandena naturligtvis icke alltid, att formatet av det sålda papperet fullt passar arbetsbredden. Vanligen måste därför räknas med att måttet å den renskurna pappersbanan tidvis kan understiga arbetsbredden med intill 20 cm. Denna skillnad är ungefär densamma vid smala som vid breda maskiner, om dessa eljest äro väl avpassade efter de pappersformat, som marknaden kräver. Relativt räknat blir minskningen alltså mest kännbar vid de smala maskiner, som företrädesvis användas vid blandad tillverkning av småorder, vare sig dessa gälla högre eller lägre papperskvaliteter. Om minskningen i medeltal belöper på c:a 7 cm., betyder detta vid en genomsnittlig arbetsbredd av 233 cm., som de svenska pappersbrukens maskiner hade år 1920, en produktionsminskning av 3.3 %. Pappersmaskinens hastighet uttryckes i längden av den väg, som pappersbanan per tidsenhet, vanligen per minut, tillryggalägger å maskinen. Den hastighet, till vilken pappersmaskinen kan uppdrivas, beror — utom av mekaniskt riktig konstruktion — dels av fordringarne å papperets kvalitet och dels av personalens yrkesskicklighet. Ej blott för enklare pappersslag utan ock för de finare har maskinhastigheten ständigt ökats utan att ännu någon slutlig gräns är i sikte. Vid tillverkningen av tidningspapper har användning av mekaniska hjälpmedel, särskilt tryckluft, vid hanteringen av papperet möjliggjort högst betydande produktionsökning genom större arbetshastighet. Som exempel på förekommande maskinhastigheter vid olika papperskvaliteter må nämnas för skrivpapper av lump 15—40 meter per minut, för träfritt tryckpapper vid europeiska bruk 50—80 meter, vid nordamerikanska upp till 120 meter, för omslagspapper vid europeiska bruk 100—150 meter, vid nordamerikanska intill 300 meter, för tidningspapper vid moderna europeiska bruk 200— 250 meter, vid nordamerikanska något över 300 meter och i enstaka fall enligt uppgift ej mindre än c:a 400 meter. Givetvis arbeta pappersmaskiner av äldre konstruktion långsammare än vad ovan angivits. Skillnaden emellan hastigheten vid europeiska och amerikanska maskiner beror del-

vis på den amerikanska marknadens lägre fordringar på papperskvaliteten. Som allmän regel kan nämligen fastslås, att pappersmaskinens hastighet är omvänt proportionell mot den kvalitet, som kräves av det producerade papperet. Papperets vikt per ytenhet uttryckes i gram per kv.-meter eller engelska skålpund per ris om 480 ark i visst normalformat, t. ex. 20"X30" (Double Crown, D. C ) . Liksom maskinens arbetsbredd måste passa marknadens pappersformat, så måste ock vissa andra dimensioner såsom maskindukens längd och torkytans storlek motsvara den vikt per kv.-meter, som marknaden påkallar. I pappersvikten ingår vikten av hygroskopiskt vatten. Vid 65 % luftfuktighet — den för proven å pappers hållfastbetsegenskaper föreskrivna — håller papperet 7.5—9 % vatten. I torra magasin under vårt klimat torde vattenhalten variera emellan 6 och 8 %. Vattenupptagande ämnen, såsom koksalt från fabrikationsvattnet, kunna öka papperets fuktighetshalt på ett olämpligt sätt. I regel vållar dock bristande hänsyn till papperets hygroskopiska egenskaper, att papperet efter lagring visar sig ha högre vikt än den beställda och betalade. Av det anförda framgår, att en pappersmaskins produktion per tidsenhet är produkten av pappersbanans renskurna bredd, dess hastighet och dess vikt per ytenhet. Denna maximiproduktion minskas emellertid dels genom att produktionstiden icke kan fullt utnyttjas, dels genom avgång av s. k. utskott, papper som kasserats för allehanda fel. Båda dessa faktorer äro naturligen av mycket växlande storlek. Emellertid må betonas, att skillnaden emellan nyssnämnda maximiproduktion och den verkliga betingas ej blott av olikheter i teknisk utrustning och ledning, utan i hög grad även av marknadsförhållanden och dessas köpmannamässiga utnyttjande. Vid enhetlig tillverkning, exempelvis av tidningspapper, torde denna skillnad kunna nedbringas till inemot 5 % av maximiproduktionen, vid blandad tillverkning av finpapper kan den nå 25 % utan att påtagliga tekniska fel föreligga. De relativt små leveransspecifikationer, med växlande kvaliteter, färg, format och vikt, som de mindre ländernas marknader vanligen erbjuda, även då det gäller lågvärdiga papper, medge sålunda icke ett gott utnyttjande av pappersbrukens produktionsförmåga och fördyra tillverkningen väsentligt. Huru högt den genomsnittliga utnyttjningsgraden kan drivas upp visar tabell 9. Utom på beredning av halvfabrikat är det på ett intensivare utnyttjande av anläggningsmedlen, som pappersindustriens tekniska utveckling under snart hundra år varit inriktad. Redan omkring 1830 hade nämligen pappersmaskinen fått den utformning, som den i princip alltjämt har. Vad som sedan kommit till är en träget fortgående utformning av maskinella detaljer samt ökning av maskinernas dimensioner och hastighet. syftande till större driftsäkerhet och höjd produktionsförmåga. Tabell 10 visar huru länder med yngre pappersindustri i regel kunnat utnyttja sina maskinella resurser bättre än de, där flertalet anläggningar äro av äldre datum. Åtskilliga andra omständigheter såsom gynnsamma avsättningsvillkor i Förenta Staterna och produktionens särskilda koncentration på en låg kvalitet såsom i Canada ha naturligtvis också inverkat på angivna tillverkningssiffror.

31¶Tab. 9. Beräknad och utnyttjad produktionsförmåga i Förenta Staternas pappersindustri.1)

År

Antal pappersmaskiner

Beräknad produktionsförmåga short tons

Utnyttjad produktionsförmåga short tons

Utnyttjad produktionsförmåga %

1899 1904 1909 1914 1919 1920

1232 1369 1480 1540 1590 1653

2 782 200 3 858 000 5 293 400 6 439 800 7 200 000 8 100 000

2 168 200 3 107 000 4 216 700 5 270 000 6 190 000 7 300 000

78 80 V» 80 82 86 90

Tab. 10. Normal årsproduktion per meter arbetsbredd av pappers- och pappmaskiner.2)

Land

Tyska riket Frankrike England Norge

Ton papper och papp

Land

540 660 895 910 1000

Ton papper ' och papp 1240 1630 1845 2 200

Sammanfattning av kostnadsuppgifter. I det föregående ha uppgifter lämnats om samtliga per tidsenhet konstanta kostnader, alltså respektive företags fasta kostnader. Beträffande per produktenhet konstanta kostnader, företagets rörliga kostnader, saknas däremot uppgifter om vissa råvarors och hjälpmaterials ävensom rörelsekapitalets andel i totalkostnaden. En beräkning av papperets produktionskostnader bör i praktiken använda pappersmassan som utgångspunkt, alltså som råvara, ej som halvfabrikat. Därvid belöper på denna ensam 70—90 % av hela kostnaden för råvaror och hjälpmaterial exklusive bränsle. En översikt av industrien i dess helhet underlättas emellertid, om pappersveden anses som råvara. Kostnadsandelen för övriga material belastas då med utgifterna för de kemikalier m. m., som användas vid pappersmassans framställning, och växer sålunda ej obetydligt. . Rörelsekapitalets omloppstid är mycket växlande. Den är längst vid finpappersbruken, som måste hålla avsevärda lager ej blott av lump och andra material, utan även av halvfabrikat samt på grund av speciella marknadsförhållanden av delvis eller helt färdigställt papper. Omloppstiden är vanligen 3/«—1 år. Därnäst längsta omloppstiden för rörelsekapitalet ha pappersbruk med egna pappersmassefabriker. Det avsevärda kapital, som vedlager för ett eller halftannat år binda, ger en genomsnittlig omloppstid för hela rörelsekapitalet av ett hälft till tre fjärdedels år. FabriM Från Tariff Information 1921. Washington 1921. Sid. 2 763. ) Beräknad från maskinbredder och normalproduktion enligt tabell 17.

ker utan egen pappersmassetillverkning betungas naturligtvis minst och kunna omsätta rörelsekapitalet på tre till sex månader. Vad i denna utredning anförts om fördelningen av de olika slagen av produktionskostnader har sammanfattats i tabell 11. Fullt tillfredsställande är denna översikt icke, då den i inledningen omnämnda olikformighet i bokföringen hindrar uppställningen av direkt jämförbara värden för skilda företag. Enhetliga bokföringsprinciper ha nämligen blott i Förenta Staterna och sedermera Finland genomförts vid något större antal fabriker. Tahellen motsvarar emellertid förhållandena vid ett flertal såväl europeiska som nordamerikanska fabriker. Tab. 11. Produktionskostnadernas fördelning vid papperstillverkning. Pappersbruk utan pappersmassefabrik Tidnings- Omslags- Träfritt papper papper papper

Pappersbruk med pappersmassefabrik Tidnings- Omslags- Träfritt papper papper papper

Lumppapper

25-35

20-35

20—30

15-45

—

—

—

Råvaror och hjälpmaterial: Pappersved resp. lump Pappersmassa 55—65 Energi och bränsle .. .. 8—12 Övriga 5-8

55—60 9—15 5-6

40-60 6—10 12-20

18-22 8—12

12—18 12-18

12—15 14-21

9-15 18—28

Kapital: Rörelsekapital Anläggningskapital .. .. Arbete Regi Summa

1—3 7—9 8-14 3-5 100

2-4 7—9 9—11 3-7 100

3-5 12—15 16—19 4-6 100

3-5 12-15 18-22 4-6 100

4-6 12—15 16—24 4—7 100

4-6 9—12 10-15 4-8 100

1-3 7-9 8-11 3-5 100

—

III.

Produktionsutveckling.

Den genomgripande ändring av pappersindustriens naturliga förutsättningar, som trämassans och särskilt cellulosans användning som fibermaterial förde med sig, förmådde dock ingalunda revolutionera detta område av näringslivet. Följande tabell x ) är härvidlag ganska belysande. Tab. 12. Pappersindustriens utveckling i Europas viktigaste produktionsländer. 1875 enl. uppskattning av Dr. A. Rudel Produktion i ton

Antal långd uksmaskiner

Produktion i ton

74 751 471 498 150 252 104

27 240 229 800 168 210 149 700 43 315 79 185 32 670

76 805 504 496 240 243 249

132 850 1 350 720 866 160 604 981 231 620 361 915 331 400

387 588 414 304 434 357 914

2 300

730 120

2 613

3.879 646

431 Antal pappersmaskiner

Belgien Tyskland England Frankrike Italien Österrike-Ungern Ryssland och Finland Inalles

1908 Produktionsökning i %

Av i tabellen upptagna länder sakna England, Italien och Belgien nästan fullständigt riklig virkestillgång i samband med billig vattenkraft. Detta oaktat gjorde deras pappersindustri relativt bättre framsteg än icke blott det gynnsammare situerade Frankrike utan även än Österrike—Ungern, som särskilt i sina till Tjeckoslovakiet övergångna landsdelar ägde naturliga resurser, väl jämförliga med de nordeuropeiska staternas. I absoluta tal räknat var för övrigt Englands produktionsökning ensam större än Sverige-Norges och Finland-Rysslands sammanslagna. 1 ) Internationale Papier-Statistik von F. Krawany, Wien 1910, sid. 9. Erinras må, att ofullkomligheter i resp. länders officiella statistik tydligen vållat åtskilliga detaljfel. Rudels uppskattning av Sveriges och Norges pappersproduktion var i hög grad missvisande, varför den uteslutits ur tabellen. Ökningen i dessa båda länders produktion från 1875 till 1908 torde ha uppgått till c:a 330 000 ton eller 1100 % och var sålunda större än Rysslands och Finlands.

34¶Bland orsakerna till, att industrien förmått göra sådana framsteg även i länder, där mera påtagliga naturliga förutsättningar saknas, må följande framhållas. Det växande behovet av kvalitetspapper för penningväsendet, för genom normalpappersförordningar och andra statliga åtgärder reglerade allmänna behov och för lyxändamål har varit nog betydande att alltjämt taga i anspråk hela den med folkmängdens ökning stigande tillgången av lump. Förutom lumpen ge befolkningscentra i och med den ökade pappersförbrukningen och särskilt genom renhållningsverkens rationella ordnande alltjämt växande mängder av pappersavfall. För tillgodogörande av denna råvara ha ett flertal pappfabriker grundats. En ej ringa del av nutidens pappersindustri arbetar sålunda alltjämt under samma förhållanden beträffande råvarutillgången, som innan trämassans segertåg började. En än större del av pappersproduktionen bindes vid gamla verksamhetsplatser genom förhållandet till sina avnämare. Bland de olika pappersslagen är det egentligen blott de rena lyxvarorna, vissa slags skrivpapper samt de billigaste tryckpappers-, omslagsoch pappkvaliteterna, som i större utsträckning säljas i standardiserad vikt och format eller från lager. Flertalet mellankvaliteter, särskilt av tryckpapper, tillverkas på beställning i individuellt bestämda vikter och format samt med korta leveranstider. Detta förhållande, som är starkare utpräglat i den mån ett land har en gammal och mångsidigt utvecklad tryckeri- och pappersförädlingsindustri, tvingar till nära kontakt emellan köpare och säljare och inskränker gärna kretsen av leverantörer till det egna landets och närmaste grannlands fabriker. Till pappersindustriens lokala stabilitet bidrager ytterligare, att den i betydande utsträckning arbetar med produktionsmedel av stor varaktighet, fasta maskiner och byggnader, som icke alls eller med stor svårighet kunna apteras för andra ändamål. Ovan har påvisats (sid. 26), att anläggningsmedlen för ett företag i denna bransch ungefär motsvara årsomsättningen. Det är blott en obetydlig del av dessa anläggningsmedel, som disponeras för lösa maskiner och inventarier. Då Englands och Frankrikes årliga pappersproduktion exempelvis år 1908 uppgick till c:a 340 respektive 230 mill, kronors värde, representerade motsvarande fabriksanläggningar enligt vad nyss visats så betydande värden, att de endast efter mycket segt motstånd kunnat ges tillspillo genom driftens nedläggning. Slutligen bör i detta sammanhang icke förbises betydelsen av yrkesskicklighet hos ledningen. Medan produktionen av massartiklarne såsom tidningspapperet alltmer baserats på en av yrkestraditioner oavhängig modern teknik, kräva redan mellankvaliteternas tillverkning ett rätt avsevärt mått av mera så att säga hantverksmässig yrkeskunnighet. Och framställningen av många bland de högsta kvaliteterna är uteslutande grundad på långvarig praktisk erfarenhet samt omges ännu i våra dagar med en hemlighetsfullhet, som erinrar om skråtiden. I pappersindustrien ha sålunda under sista halvseklet tvenne utvecklingslinjer gått fram parallelt: I. Tillverkningen av kvalitetspapper, grundad på lump som råvara,

35 med obruten livskraft i de stora kulturländerna, främst England, Tyskland och Förenta Staterna. II. Massproduktionen av tidningspapper samt vissa slag av omslagspapper och papp, snabbt stigande i det norra halvklotets skogsländer, särskilt Sverige, JNorge och Finland, Canada och Japan. Dessa båda linjer äro raka och överskådliga. Men emellan dem ligger en tredje, som ej är så lätt att följa. III. Tillverkningen av mellankvaliteter, särskilt av tryck- och skrivpapper, under förhållanden, som tangera än den ena, än den andra av förstnämnda båda utvecklingslinjer. I mindre kulturländer, som vårt öget, där framställningen av kvalitetspapper småningom arbetar sig fram i den mån stigande andlig och materiell kultur öppnar nödig marknad på nära håll, är det mellankvaliteterna, som ännu så länge ge det nödiga kvantitativa underlaget för denna strävan. I andra länder, som Tyskland och sannolikt småningom även Förenta Staterna, är det på mellankvaliteterna, som produktionen successive måste riktas in från de billiga pappersslag, som under en minskad och fördyrad virkestillgång ej längre ge nödig profit vid inhemsk tillverkning. Försöken att uppskatta världens pappersproduktion ha försvårats avbrister i statistiken även i det avseende, att papp sammanförts än med papper och än med trämassa. På grund av senast föreliggande uppgifter J ) är emellertid sannolikt, att den totala pappersproduktion, som åren 1907 och 1913 beräknades till respektive 7.8 och 9.7 mill, ton, år 1920 stigit till 14 å 15 mill, ton, varav ej mindre än c:a 8.7 mill, ton på de tre stora utomeuropeiska producenterna Förenta Staterna, Canada och Japan. På grundval av Krawanys uppgifter2) torde kunna beräknas att 4—5 % av denna totaltillverkning utgöres av lumppapper av hög kvalitet, tillverkad under förhållanden, som anges under utvecklingslinje I. härovan. C:a 10 % är träfritt papper och 35 % papper och papp av andra mellankvaliteter. Återstående c:a 50 % av den producerade kvantiteten ha för sin tillkomst uteslutande att tacka den moderna utveckling, som beskrivits som linje II. Pappersindustriens produktionsförmåga har under senaste årtiondet utvecklats än kraftigare än själva produktionssiffran för år 1920 anger. De gynnsamma konjunkturer för pappersbruken, som rådde såväl under världskriget som därefter en kortare period år 1920, lockade till forcering av nyanläggningar åren 1918—1920. Detta gäller Nordeuropa, frånsett Ryssland, samt Japan, Förenta Staterna och alldeles särskilt Canada. De nya fabrikern hade år 1920 dels ännu ej kommit i drift, dels icke nått sin fulla produktionsförmåga. A andra sidan ledo åtskilliga länder, på grund av krigets efterverkningar, av tillfällig nedsättning i sin pappersproduktion. Tyskland exempelvis, som beräknats genom landavträdelser i Versaillefreden förlora 3.3 % av sin pappersindustri, såg-sin tillverkning år 1920 understiga 1913 års med ej mindre än c:a 35 %. Sannolikt är. att 1921 års världsproduktion, om gynnsamma avsättningsförhållanden förelegat, ej skulle ha understigit 16 mill. ton. Den även frånsett rådande lågkonjunktur osedvanligt stora outnyttjade produktionsförmåga, som pappersindustrien några år framåt måste räkna med, kommer att O Wirtschaft und Statistik, Jahrg. 1, N:o 9, sid. 401. 2 ) Internationale Papier-Statistik, sid. 237.

under den ökade konkurrensen väsentligt skärpa gränserna emellan industriens tre utvecklingslinjer. Mellaneuropas fabriker ha i stort sett av krigsförhållandena hindrats att förbättra de maskinella resurser, som funnos 1913. De ha sålunda kommit något efter i konkurrensen, och det kan väntas, att dithörande länder hastigare än förr skola trängas ut från massproduktionen av tidnings- och cellulosaomslagspapper. Deras gynnsammaste position i konkurrensen blir vid mellankvaliteterna, där återigen länder som Sverige, Norge och Finland skulle få sin inhemska produktion allvarsamt hotad. En produktionsutveckling utan inverkan av handelspolitiska hinder, såsom tullar, eller oberäkneliga faktorer som valutadifferenser, skulle alltså under närmaste åren i hög grad påskynda den hittills ganska långsamt fortgående specialiseringen av industrien på skilda produktionsländer.

IV. Avsättningsförhållanden. Ett lands pappersförbrukning per invånare och år brukar användas som en av mätarne på landets kultur. I tabell 13 ha.dylika uppgifter1) ställts tillsammans för ett flertal länder. Tab. 13.

Årsförbrukning av papper i kg. per invånare år 1906.

Länd

Kg.

England Förenta Staterna Tyskland Norge Sverige Finland Canada Schweiz Frankrike Australien Österrike Belgien Holland

25.3 22.4 20.3 16.3 15.9 15.9 15.9 15.0 14.0 13.0 ll.l 11.0 10.8

c:a c:a

Land

Italien Danmark Luxemburg Spanien .. . Ungern .. . Portugal .. . Ryssland Grekland Turkiet .. . Rumänien . Bulgarien Bosnien .. . Serbien .. .

Kg. 7.5 6.4 4.8 4.4 3.6 3.4 2.2 1.8 1.8 1.4 1.3 0.7 0.6

Bland motsvarande uppgifter för ett och samma land under olika tider må nämnas för Förenta Staterna åren 1878, 1906, 1909, 1914 och 1920 respektive 5.0, 22.4, 42.2, 48.4 och 62.7 kg. Dessa siffror lida av samma opålitlighet i detaljer som den internationella pappersindustristatistiken över huvud taget. De förfela därjämte ofta sitt ändamål som enbart kulturmätare, vilket bland annat framgår av deras differens emellan Danmark och övriga skandinaviska länder. Men de äro av värde för den allmänna bild, de ge av möjligheterna till avsättningens ökning. Påtagligt är, att ej blott den i behov av tidningar och böcker mätbara kulturen hos befolkningens stora massa utan lika mycket graden av landets industrialisering bestämmer papperskonsumtionens omfattning. Denna konsumtion fördelar sig på i huvudsak följande avnämare. 1) Allmänna verk och enskilda förbrukare av skrivpapper och vissa specialpapper. J

) E n l i g t Dr. F r i t z Salzmann "Die P a p i e r i n d u s t r i e " , Berlin 1911, sid. 34.

38 2) Industriella förbrukare av omslagspapper. 3) Pappersförädlingsindustrierna, omfattande bland annat skrivboksfabriker, kuvert- och påsfabriker, kartonagetillverkare, tapetfabriker och tillverkare av preparerat papper, t. ex. för fotografier. Dessas förbrukning omfattar flertalet högre och mellankvaliteter av skrivpapper samt omslagspapper och papp. 4) Tryckeri- och bokbinderiindustrierna. Dessas förbrukning omfattar ej blott tryckpapper från tidningspapper upp till de högsta kvaliteter, utan även papp, fantasipapper och mindre mängder av flertalet övriga pappersslag. Enligt Krawany x) kom av 1908 års europeiska pappers- och papptillverkning icke fullt 20 % efter vikt räknat ut på världsmarknaden. Statistiken för Förenta Staterna och Canada ger blott värdesiffror. Dessa visa emellertid en exportandel av blott 4—5 % av produktionen, ävenledes år 1908. Visserligen har den canadensiska pappersindustriens uppsving sedermera ökat sistnämnda siffror. Men generellt kan alltjämt sägas, att avsevärt mer än fyra femtedlar av världsproduktionen på detta område gäller tillverkningslandets egna behov. Tabell 14 avser att visa den huvudsakliga konsumtionen år 1913 av på världsmarknaden utfört papper. Tyvärr saknas uppgifter för Turkiet och Egypten, som dock under åren före världskriget nådde en rätt avsevärd betydelse som papperskonsumenter. I tabell 15 visas samTab. 14.

Import av papper och papp år 1913.

Land

Värde i 1 000 kronor

Storbritannien Nordamerikas Förenta S t a t e r 2 ) Australien Brasilien , Argentina Brittiska Oatindien 3 ) Canada Kina4) Nederländerna 5 ) Japan Frankrike Belgien Österrike-Ungern Italien Chile 6 ) Tyska riket Brittiska Sydafrika Sverige Spanien Norge Finland

Vikt i ton

125 374 37 461 32 817 29 069 21 641 19 222 17 630 16 644 15 946 14 090 13 849 12 210 9 899 7 105 6 840 6 31 »2 6183 2 860 1990 1886

629 646

— — 42 473 58 007

— — 58 747

— — 19 451 30 989

10 911 22 624 12 997 24 966

— 6 276 2 668 6 682

*) I n t e r n a t i o n a l e P a p i e r - S t a t i s t i k , W i e n 1910. ) H ä r a v 136 714 ton tidnings- och tryckpapper med ett värde av 22 465 000 kr. ) H ä r a v 20 434 ton tryckpapper med ett värde av 5 945 000 kr. 4 ) Dessutom papper utan angiven kvantitet till ett värde av 2 851 000 kr. 5 ) Uppgiften gäller år 1912. 6 ) Uppgifterna gälla å r 1914. 2

a

39 ma års exportsiffror för de länder, som i avsevärd utsträckning tillgodose världsmarknadens behov. Slutligen anger tabell 16 export- respektive importöverskott i de pappersproducerande länderna, lhågkommas bör, att tabellernas värdeuppgifter ej äro inbördes fullt jämförbara, enär i olika länder skiljaktiga principer användas för bestämmande av handelsstatistikens värden. Tab. 15, Land

Export av papper och papp år 1913. Värde i 1 000 kr.

Holland 1 ) Tyska riket Storbritannien Canada Sverige Finland Nordamerikas Förenta Stater Frankrike Norge Belgien Österrike-Ungern Italien Japan2) Spanien Tab. 16.

Vikt i ton

196 437 26'1154 160 267

93 584 53 030 47 157 42 090 37 327 36 9o5 34 910 32 102 26 8u4 21 675 6 825 5 759 4 302

215 529 199 386 47 955 186 167 60 098 95 370 13 773 4 650

Handelsbalanser för papp och papper år 1913.

Land

Tyska riket Sverige Finland Norge Canada Frankrike Belgien Österrike-Ungern Spanien Italien F ö r e n t a Staterna Japan Storbritannien

Aktiv handelsbalans sa exportöverskott i 1000 kr.

Passiv handelsbalans = import överskol t i 1 000 kr.

87 282 39 230 36 860 30 216' 29 527 21061 14 594 11776 2 312 280 556 8 331 72 344

I konsumtionens art visar sig en påtaglig skillnad emellan marknadsområden med utpräglad europeisk kultur och övriga. De sistnämnda, särskilt Ostasien och Indien, nöja sig med ett fåtal papperskvaliteter. som dock var för sig få en mycket mångsidigare användning än vad köpare i länder med starkare industriellt betonad kultur skulle medge. *) U p p g i f t e n gäller å r 1912. *) I uppgiften ingå även vissa arbeten av papper.

10 Den industriella papperskonsumtionens starka övervikt över den individuella förbrukningen har jämte den tidigare påvisade bristen på standardisering av varans vikt och format ej undgått att prägla sättet för distributionen. Större delen av nutidens pappersproduktion, särskilt av omslags- och billigare tryckpapper, går utan mellanhänder från pappersbruken till pappersförädlingsfabriker eller tryckerier. Som mellanhänder räknas därvid icke brukens agenter, utan blott köpare i fast räkning. Grosshandelns funktion som nödvändig mellanled är begränsad till distribution för småindustri samt vissa transoceana marknadsområden. Den merkostnad för varan, som detta mellanled betingar, anses vara ganska ringa, vanligen 5—10 % av priset vid fabriken. Helt annorlunda ställa sig distributionskostnaderna för det papper, som går till enskilda förbrukare. Där äro direkta förbindelser emellan producent och konsument vanligen uteslutna, och oftast äro både grosshandel och detaljhandel påkallade som mellanled. Merkostnaderna för den förstnämnda torde stanna inom tidigare nämnda gränser, 5—10 %. Men i detaljhandeln är prisets stegring högst betydlig. I regel understiger den icke 50 % av grosshandelns priser, men anses ofta nå 100 % och däröver. En egendomlig företeelse på pappersmarknaden är den dumping, som alltsedan 1890-talet intill 1915 bestämt mellankvaliteternas och särskilt det träfria papperets pris på av tullskrankor oskyddad marknad. Medan det träfria tryckpapperets produktionskostnad från 1890-talet till 1914 hållit sig vid 350—400 kr. per ton x) har det på exportmarknad sålts till 270—330 kr. Detta har ej berott på planlagda åtgärder från producentsammanslutningar och ej heller haft sin grund i tillfälliga realisationer. Sannolikt är orsaken främst att söka i Tysklands successive minskade konkurrenskraft i massproduktionen av trämassepapper jämte den hastiga uppblomstringen av dess pappersförädlingsindustri. Så har produktionen pressats in på mellankvaliteterna, som samtidigt fått en konsumtionskraftig och skyddad inhemsk marknad. Exportens andel i årsproduktionen utgjorde för Tysklands pappersindustri före 1914 blott c:a 10 % mot de 60—80 %, som varit vanliga för exempelvis de skandinaviska länderna. Den inhemska avsättningen blev den ekonomiskt utslagsgivande, och exportmarknaden fick till uppgift att vara säkerhetsventil för produktionsöverskottet. Om än rätt obetydligt i förhållande till den tyska produktionen, har dock detta överskott absolut taget varit nog betydande att hårt belasta den internationella marknaden. Pappersindustriens speciella förhållanden framkalla ett överskott av produktionsförmåga. Produktionsenheterna, pappersmaskinerna, äro stora, varigenom varje nyanskaffning av en sådan vid medelstora fabriker betyder en språngvis skeende produktionsökning med 30—50 %, om kapaciteten skall utnyttjas. Och att det sistnämnda sker har tidigare visats vara av stor betydelse på grund av pappersindustriens höga fasta kostnader. Då samtliga här berörda förhållanden äro av permanent art, har mellankvaliteternas säregna läge på marknaden troligen endast tillfälligt ändrats av den under världskriget uppstående pappersbristen. *) Jfr. Verhandlungen iiber den Verband Deutscher Druckpapier-Fabriken, Berlin 1903, sid. 201, samt Liber Librariorum I, Göteborg 1919, sid. 242 och följ.

>.

V. Pappersindustriens ställning i viktigare pappersproducerande länder. Efter uppgifterna i tillgängliga adresskalendrar lämnar tabell 17 en översikt av pappersindustriens maskinella utrustning. Den angivna genomsnittliga arbetsbredden per pappersmaskin samt produktionen per meter arbetsbredd belysa i viss mån industriens läge i respektive länder. Såsom normalproduktion har i tabellen upptagits 1913 års siffror i de fall, då material för bedömande av motsvarande produktion år 1920 saknats. Tab. 17.

Maskinell utrustning i större pappersproducerande länder år 1920.

Land

Antal pap- Genomsnilt- NormalproTotal Antal pappers- och lig arbetsduktion i maskinbredd persbruk och i meter c:a pappfahriker pappmaski- bredd i meter 1 000 ton c:a

Förenta Staterna .. ..

3 600

2.12¶Tyska riket

3 500

1.68¶Storbritannien och Irland Frankrike Italien

1320 1100 750

277 371 372

630 660 570

2.io 1.67 1.32

Österrike

1.43¶Sverige

2.oo

Canada inkl. Newfonndland .. .. Tjeckoslovakiet Norge Holland Spanien Finland Belgien Japan

450 410 300 240 230 210 200 190

65 108 52 39 117 37 48 43

154 270 140 130 157 105 105 78

2.93 1.53 2.12 1.85 1.50

2.oo 1.90 2.44

6 650 1 272 (1 900) •) (1 356) (725) 2) (282) 2) 153 (210) 4o0 (475) 990 226 (300) 112 2) 117 2) (260) 164 2) 310

') D ä r uppgift å 1920 å r s produktion ä r missvisande eller s a k n a s , anges uppskattad n o r m a l p r o d u k t i o n inom p a r e n t e s . 2 ) Exklusive papp.

42¶Från de synpunkter på naturliga förutsättningar och produktionsutveckling, som tidigare i denna utredning angivits, kunna fyra huvudgrupper av pappersproducerande länder särskiljas. A. Länder med gammal pappersindustri, vars utveckling numera hämmas av brist på inhemskt virke och stenkol. Hit höra Spanien och Italien. B. Länder med gammal pappersindustri, som trots brist på inhemskt virke och vattenkraft med framgång anpassat sig även för moderna förhållanden, därvid stödda av gynnsamt läge såväl för tillförsel av inhemskt eller importerat bränsle, som för papperets avsättning. Dessa länder äro England, Holland och Belgien. C. Länder med gammal pappersindustri och samtidigt naturliga förutsättningar för modern sådan. Dessa länder, Tyskland och Förenta Staterna, som först förmått utnyttja sagda förutsättningar, ha numera båda gjort detta tämligen fullständigt och torde nödgas räkna med ett långsammare tempo i utvecklingen. D. Länder med i huvudsak modern pappersindustri och ännu endast delvis utnyttjade naturliga förutsättningar. Dessa länder äro Canada, Japan, Finland, Sverige och Norge. Givetvis ha i papperstillverkningens som i all annan industriell utveckling andra moment än de rent materiella varit av stor betydelse. Häri torde förklaringen ligga till att Frankrikes och det forna Österrike-Ungerns pappersbruk icke låta inordna sig på den plats i förestående översikt, som deras naturliga förutsättningar synas anvisa. Den största disproportionen emellan naturliga förutsättningar och industriella resultat na dock Rysslands med Skandinavien i mycket jämnställda barrskogsområden visat redan före den omvälvning, som reducerat landets pappersproduktion till c:a tiondedolen av vad den var år 1913. Spanien och Italien. Som producenter för internationell pappersmarknad sakna Spaniens och Italiens pappersbruk nämnvärd betydelse. De arbeta i huvudsak för inhemsk marknad, till stor del med importerad pappersmassa. Frankrike. Av de tre länder, Frankrike, England och Tyskland, som hittills i tur och ordning nått ledande ställning i europeisk papnersindustri, synes Frankrike haft största svårigheten att anpassa sig efter det nya marknadsläge, som betingats av trämassans användning. Detta är så mycket mer anmärkningsvärt, som Frankrikes tillgångar av pappersved och vattenkraft rätt väl skulle kunna motsvara dess hittillsvarande, till större delen importerade behov av pappersmassa J ). Åtskilliga förhållanden göra sannolikt, att det lilla exportöverskott av papper, som Frankrike tack vare dels sin marknad på egna kolonier, dels sin framstående tillverkning av vissa högvärdiga specialpapper, ägde intill världskrigets utbrott, kommer att bytas i ett starkt stigande underskott. Frankrikes konkurrenskraft på pappersmarknaden är koncentrerad på silkes- och cigarrettpapper, lyxpostpapper samt fotografiskt papper. *) Jfr. uttalanden av franska industrimän, refererade i Sv. Papperstidning 1921, sid. 277.

43¶Den konservativa läggning, som präglar dess pappersindustri, har visat sina ogynnsamma verkningar på massfabrikationen av tidnings- och omslagspapper. Industriens organisation har emellertid icke varit främmande för nutida koncentrationstendenser. Några av Frankrikes horisontala fabrikskombinationer höra till de större inom Europas pappersindustri. Bland dessa äro Socictc générale des papeterics du Limousin, specialiserat på halmpapper, med 20 pappersmaskiner om inalles c:a 37 m. arbetsbredd, Papeteries Navarre med 25 maskiner och c:a 41 m. arbetsvidd, Société anonyme des papeteries Darblay med 29 maskiner och mångsidig tillverkning, omfattande c:a 40 000 ton såväl tidnings- som allehanda tryck- och skrivpapper, samt Union irancaise de papeteries med 31 maskiner. Liksom i de flesta länder med gammal pappersindustri kvarstå emellertid i Frankrike talrika småföretag. Frånsett de med träsliperier förenade bruken, som talrikast förekomma omkring Rhönes bifloder från Vogeserna ned till Ardéche och särskilt i departementet Isére, är den franska pappersindustrien ganska jämnt fördelad kring mindre centra i landets olika delar. England. Det var England, som tidigare än något annat land utnyttjade uppfinningen av pappersmaskinen och därigenom tog ledningen av världens pappersproduktion till fram över 1850 talet. Dess brist på egna skogar hindrade dock sedermera en utveckling i jämnbredd med Tysklands och Förenta Staternas. Det försprång i teknik och organisation, som de engelska bruken rätt länge behöllo, ansågs omkring sekelskiftet 1900 ha bytts i motsatsen, och ej minst Förenta Staternas pappersbruk beredde sig att övertaga den av inga tullar skyddade engelska marknaden. Därav blev dock intet. Med beundrandsvärd seghet arbetade sig Englands pappersindustri åter upp. De tekniska resurserna för massfabrikation stå numera genomsnittligt icke tillbaka för några andra länders än Japans och Canadas. Kvalitetstillverkningen vid de engelska bruken har städse hållits i främsta ledet. Betecknande för den engelska pappersindustriens inriktning är för övrigt, att produktionen av lump-, espartooch träfritt papper utgör tillsammans c:a 26 % av den totala, medan motsvarande procenttal för samtliga pappersproducerande länder beräknas till blott 14—15 %. Om än de trämasseproducerande länderna, särskilt Nordeuropas, alltjämt kunna räkna på en växande engelsk marknad för tidnings- och omslagspapper, synes det därför sannolikt, att Englands egen pappersindustri skall med framgång hålla sin ställning på alla de områden av hemmamarknaden, där andra faktorer än prisläget betyda något för avsättningen. På den internationella marknaden ha Englands skriv- och ritpapper samt läskpapper av lump ävensom tryckpapper av espartomassa en mycket god ställning. Englands papperstillverkning har sina huvudfästen dels i det stora norra industriområdet, i Lancaster och Yorkshire, dels i sydost, i Kent. i Skottland ligga de flesta pappersbruken på östsidan, i Edinburghshire och Fifeshire. Det största företaget i Englands pappersindustri är Edward Lloyds Ltd. med fabriker i Sittingbourne, omfattande 16 pappersmaskiner, som å

c:a 50 m. sammanlagd arbetsbredd tillverka 115 000 ton tidningspapper. Närmast följa fyra företag med vardera 10—12 maskiner och 23—30 m. arbetsbredd. Formellt fristående, men gemensamt kontrollerade av Becker & C:o Ltd., äro företag med 36 pappersmaskiner och en tillverkning av bland annat c:a 100 000 ton tidningspapper. Holland. Redan i sjuttonde och adertonde århundradet nådde Hollands pappersindustri en kvalitativt mycket hög nivå, som sedan alltjämt hållits uppe. Till det frånsett en svårkontrollerbar transitotrafik betydande exportöverskottet i den holländska pappershandeln — till den störste köparen, England, sändes exempelvis år 1912 ej mindre än 128105 ton "bord & kaartpapier" — bidrager dock lumppapperet numera blott med den mindre delen. Tillverkningen av halmpapp och halmpapper, sedan mitten av 1800-talet mycket spridd på den europeiska kontinenten, men mestadels vid små och omoderna företag, har i Holland ordnats för rationell stordrift. Medan eljest ifrågavarande fabrikat, som har värdefulla egenskaper för speciella ändamål t. ex. till s. k. wellpapp, sällan är konkurrenskraftigt utom produktionslandet, har det för Holland blivit en betydande exportvara. Den holländska halmpappersindustrien drives i avsevärd omfattning på kooperativ grund, med halmleverantörerna som huvuddelägare. Detta särdrag är sällsynt i pappersindustrien, reellt om än icke formellt har det dock motsvarighet i skogsägares intressentskap i ett par stora företag i Norge. De formellt som kooperativa angivna holländska pappfabrikerna äga 26 pappmaskiner med en arbetsbredd på över 50 m. av inalles c:a 240 m. på samtliga pappersbruk. Det största företaget, huvudsakligen för finpapper, är van Gelder Zonen med 19 pappersmaskiner om c:a 42 m. arbetsbredd samt c:a 65 000 tons årsproduktion. Belgien. Den belgiska industrien anses kunna kalkylera med lägre arbetskostnader än flertalet pappersproducerande länder. Tillgången på fossilt bränsle samt landets gynnsamma läge ge därjämte fördelar motsvarande den engelska pappersindustriens. Oaktat behovet av pappersmassa måste till stor del fyllas från utlandet, har Belgien med framgång arbetat upp export av ej blott finare papperssorter, utan även åtskilliga billiga mellankvaliteter. En egendomlighet för dessa sistnämnda anses vara den mycket höga halten av fyllnadsämnen, varigenom anskaffningskostnaden för fibermaterialet i viss mån utjämnas. Den belgiska pappersindustrien har sitt centrum i Brabant. Tyskland. Det var med den slipade trämassans hjälp, som Tyskland nådde främsta platsen i Europas pappersproduktion. De produktionsförhållanden, som utmärkte träsliperierna under deras tidigare utvecklingsskede, ha också satt en varaktig prägel på den tyska pappersindustrien. Träsliperierna började som smådrift vid de talrika, men var för sig relativt obetydliga vattenfallen i Tysklands skogstrakter, än omedelbart anslutna

45 till pappersbruk, än själva utvecklande sig till pappfabriker eller pappersbruk. Ofta medgåvo vattenkraftresurserna icke utveckling till stordrift *), ej heller transportförhållandena att vattenkraften med ekonomisk fördel kompletterades med ångkraft. Till de små och medelstora bruk, som höllo fast vid råvarorna lump och halm, kom på så sätt ett stort antal fabriker för slipmassepapper, som saknade utvecklingsmöjligheter för stordrift. Jämsides med dessa nådde gynnsamt belägna fabriker, särskilt sedan ångkraft för träsliperidrift i stor skala visat sig ekonomiskt möjlig, en betydande kapacitet och en maskinell utrustning, som vid världskrigets början flerstädes stod på höjdpunkten av dåtida teknik. Tysklands pappersindustri är sålunda beträffande fabriksföretagens storlek och såväl dessas som produkternas kvalitet mindre homogen än måhända något annat industrilands. I någon mån belyses detta av 1908 års siffror2) å företagens fördelning på olika storhetsklasser. Av pappersbruk räknades då till de små (1—2 maskiner) 283 st., till de medelstora (3—4 maskiner) 69 st., och till de stora (5—14 maskiner) blott 30 st. Av pappfabrikerna voro 274 st. små (1—3 maskiner), 62 medelstora (4—6 maskiner) och 18 stora (7—24 maskiner). Sammanlagt för pappersbruk och pappfabriker ansågs alltså c:a 76 % av antalet hänförliga till smådrift, c:a 18 % till medelstor och blott c:a 6 % till stordrift. Att någon starkare utrensning av små och omoderna företag icke skett torde ha två huvudskäl. Det ena är inflytandet från avnämarne. Utom den betydande tyska tryckeriindustrien ha Tysklands pappersbruk som största kund en kraftigt utvecklad pappersförädlingsindustri. Mot 1 241 företag med 89 489 arbetare i papperstillverkning räknades år 19123) 8 021 tryckerier med 196 699 arbetare och 4 301 pappersförädlingsfabriker med 142 128 arbetare. Eedan i fråga om tidnings- och annat tryckpapper, där standardisering av varan möter mindre svårigheter än eljest på pappersmarknaden och där alltså en viktig förutsättning för rationell stordrift borde kunna beredas, ha pappersfabrikanterna oemotsagt kunnat påvisa 4 ), hurusom köparnes krav på hänsyn till installerade pressars format m. m. hindrat produktionens koncentrering på modernt arbetande fabriker. I pappersförädlingsindustrien är råvarans differentiering i motsats till vid tryckerierna mycket stor redan frånsett format och arktjocklek. Där måste alltså väl inarbetade råvaror hålla sig kvar med synnerlig seghet. Nästan lika betydelsefull är den låga tyska produktionskostnaden. Genom denna har den inhemska överproduktionen kunnat avlastas på världsmarknaden och konkurrensen de inhemska bruken emellan, om än kännbar, dock ej blivit ödeläggande för de mindre väl rustade företagen. Att i bestämda siffror ange skillnaden emellan produktionskostnaden i Tyskland och andra länder med betydande pappersproduktion är visserligen icke möjligt, då pålitliga medeltal för en så föga enhetlig tillverkning som här är i fråga icke kunna beräknas. Vad i den allmänna ut') Om kraftresursernas splittring på små vattenfall, se t. ex. Sehsefer: Die volkwirtschaftliche Bedeutung etc, sid. 228. 2 ) Enl. Salzmann, "Die Papierindustrie", sid. 91. 3 ) Alfred Hoppe, "Zur Geschichte und Beurteilung der Papierzölle im Zolltariff von4 1902", Berlin 1914, sid. 11. ) Se t. ex. Verhandlungen iiber den Verband Deutscher Druckpapicr-Fabriken, Berlin 1903, sid. 81, 129.

redningen om produktionsekonomiens olika faktorer anförts, torde emellertid vidkommande Tysklands pappersindustri kunna sammanfattas så, att den blott beträffande standardiserade tidnings- och omslagspapper i stordrift arbetat dyrare än de gynnsammast situerade länderna i Nordeuropa. Nordamerika och Ostasien. Där kemikaliekostnaden börjar spela större roll, såsom i blekt cellulosa, är Tyskland redan fullt konkurrenskraftigt i cellulosapapper. Lumpen är i Tyskland billigare än i samtliga konkurrerande länder. Prisskillnaden motsvarar å grövre och medelfina lumpsorter minst 10 %, för högre kvaliteter dock mindre. Kemikalier, färger, metalldukar, filtar och diverse andra hjälpmaterial tillverkas i Tyskland i stor skala för på pappersmarknaden konkurrerande länders behov och anses genomsnittligt ställa sig c:a 10 % billigare för landets egna köpare. Tillgången på inhemska stenkol och brunkol anses vid mindre och medelstora företag väl uppväga t. ex. de skandinaviska ländernas billigare vattenkraft, medan å andra sidan den disponibla vattenkraften ger en gynnad ställning mot Västeuropas pappersbruksländer. Tysklands gentemot Nordeuropa, England och Nordamerika billigare arbetskraft har även påvisats. Med hänsyn till den avsevärda del av arbetslöner, som indirekt ingår i regi- och kapitalkostnader, måste dessa vid moderna tyska företag understiga konkurrensländernas. Den gängse och till synes välgrundade uppfattningen om de tyska pappersbrukens ekonomi kan sammanfattas så, att — alltjämt enligt förhållandena till 1914 — den tyska produktionskostnaden för mellan- och högre kvaliteter ligger 5—10 % under flertalet konkurrerande länders. Den tyska finpappersindustrien är starkast företrädd västerut i Rheiiprovinsen med bland andra de berömda fabrikerna i Diiren, i Wtirttemberg och Pfalz. Mellankvaliteterna tillverkas mest i det forna konungariket Sachsen, landets papperscentrum, i Bayern och i Schlesien. Huvudsakligen lågvärdigt tidnings- och tryckpapper tillverkas i provinsen Sachsen, i Westfalen och Brandenburg. De tyska pappersbrukens — men tyvärr icke därjämte pappfabrikernas — integrationer ha varit föremål för utredningar 1 ) , som för år 1908 angåvo antalet med sliperier och cellulosafabriker kombinerade verk till c:a tredjedelen av det totala, varvid dock på denna del kom nära hälften av antalet pappersmaskiner. Tysklands högt utvecklade pappersförädlingsindustri och tryckerier kunde väntas ge anledning till integrationer omfattande även dessa sista led i tillverkningen. Sådana integrationer äro dock sällsynta och ha i intet fall spelat någon större roll. Den enda koncentration av monopolkaraktär, som hittills haft längre livstid inom den tyska pappersindustrien, är tidningspapperssyndikatet, der Verband deutscher Druckpapierfabriken G. m. b. H , bildat år 1900. Det kom till stånd i en högkonjunktur, frampressad av samtidigt infallande ovanlig brist på slipmassa och stark efterfrågan på tidningspapper under det då pågående boerkriget. Den engelska pappersmarknadens oro bidrog att driva tidningspappersprisen i höjden med 30—35 % från sommaren 1899 till slutet av år 1900. Redan på våren 1901 kom emellertid bakslaget i minskad efterfrågan och under 1902 sjönko prisen till 1899 års nivå och därunder. I första hand tidningsföretagen, som hårt drabbades av den för dåtida förhållanden ovanliga prisstegringen, men även ') F. Salzmann, Die Papierindustrie, sid. 94.

pappersförädlingsindustrien tillskrevo syndikatet största skulden till det svåra läget. Den storm, som sålunda hotade syndikatet, stillades emellertid snart, sedan det vid av regeringen ordnade offentliga förhandlingar mellan parterna ådagalagts 1 ), att syndikatet snarare bidragit till att utjämna konjunkturböljans verkningar än att försvåra dem. Genom en varsam och klok prispolitik har syndikatet sedermera vunnit förtroende hos köparne och stärkt sin ställning så, att det från att ursprungligen blott ha kontrollerat c:a hälften av Tysklands tidningspappersproduktion alltsedan 1908 anses föra i marknaden c:a % därav. Den återstående femtedelen av produktionen kontrolleras av "Der Verein ringfreier Druckpapiorfabriken". Konsumentintressen äro starkt representerade i denna sammanslutning, som lämnar c:a 70 % av sin produktion till ett av de större tidningsförlagen bildat inköpsbolag. Återstående 30 % av tillverkningen få de anslutna pappersbruken själva försälja, men under föreningens direktiv beträffande både pris och leveransmängd. Den kvantitet tidningspapper, som der Verband deutscher Druckpapierfabriken för i marknaden — 1901 c:a 106 000, 1908 c:a 235 000 och 1920 c:a 400 000 ton — understeg visserligen även sistnämnda för den tyska tidningspappersproduktionen mycket gynnsamma år betydligt, vad International Paper C:o i Förenta Staterna förfogar över. Inom sitt marknadsområde har dock det tyska syndikatet haft vida starkare monopolställning än den amerikanska s. k. trasten inom sitt. Det torde därför kunna betecknas som pappersindustriens hittills mest betydelsefulla sammanslutning. Av enskilda företag nå c:a 15 upp till en årsproduktion av 25—70.000 ton. De flesta tillverka mellankvaliteter, en bland dem, firman J. W. Zanders med fabriker i närheten av Köln, har dock med framgång specialiserat sig på högvärdiga Varor. Nordamerikas

Förenta

Stater.

Samtidigt som Tyskland utvecklats till Europas främsta pappersproducent, ha Förenta Staternas blivit världens. Den maskinella utrustningen. så långt den kan uttryckas i maskinernas totala arbetsbredd, är anmärkningsvärt lika för båda länderna och likaså företagens antal. Arten av de naturliga förutsättningarne är också på båda hållen lika. Men i kvantiteten av tillgångarne av pappersved och vattenkraft kommer skillnaden in, såsom framgår av tabellerna 4 och 6. Detta är givetvis en av orsakerna till att Förenta Staternas pappersbruk, som av tabell 17 framgår, tillverka näraJ 3V2 gånger så mycket per företag och per meter maskinbredd och nära 4 /2 gånger så mycket per maskin som Tysklands. En annan orsak är, att av Förenta Staternas produktion blott c:a 13 % beräknas komma på lumppapper och träfritt papper mot c:a 19 % i Tyskland 2 ). Men som en tredje och knappast nog beaktad orsak tillkommer den intensivare driften, det mycket fullständigare utnyttjandet av anläggningsmedlen vid de amerikanska braken. Det är på detta utnyttjande de amerikanska fabriksledarne koncentrerat samma intresse som de europeiska ägnat utnyttjan*) Jfr. Verbandlungen iiber den Verband deutscber Druckpapier-Fabriken, Berlin 1903. -) Salzmann "Die Papierindustrie", sid. 17. Uppgifterna avse åren 1906/1907. Den senare utvecklingen har säkerligen något minskat Förenta Staternas och ökat Tysklands siffra.

det av rörelsemedlen, råvaror och hjälpmaterial. Oftare än vad i Europa hittills erkänts kan den amerikanska linjen ge det nationalekonomiskt bästa slutresultatet. Det intensiva utnyttjandet av anläggningsmedlen gynnas ock i Amerika av producentens relativt starkare ställning. I Europa gäller konsumentens fordringar på viss säregen kvalitet oftast mer än producentens strävan mot rationella tillverkningsmetoder. I Amerika är det tvärtom.1) Sist berörda omständighet har emellertid blivit ett hinder för avsättningen av amerikanskt papper på marknader, där konkurrensen med europeisk vara ägt rum under någorlunda lika villkor. Den amerikanska industriens ingalunda hemlighållna förväntningar på exportmarknaden efter de stora koncentrationernas genomförande för c:a 20 år sedan fylldes icke. Den tidigare passiva handelsbalansen i papper vändes visserligen i aktiv med 2 72—2 3/« mill, dollars årligt exportöverskott 1900— 1907. Men därefter fick importen åter överhand. Världskriget gav Förenta Staterna en utomordentligt gynnsam ställning för exporten på de främsta transatlantiska marknaderna, Sydamerikas och Ostasiens. Trots detta blevo dess exportöverskott åren 1917—1919 respektive c:a 4.7, 11.4 och 33.4 mill, dollars eller c:a 20, 50 och 135 mill, kronor rätt måttliga mot de respektive c:a 97.2, 125.6 och 92.4 mill, kronor (1920 ej mindre än 226.4 mill, kr.), som Sverige nådde vid pappersproduktion mindre än sextondedelen av Förenta Staternas. Sannolikt kominer Förenta Staternas pappersindustri inom en nära framtid att ej längre kunna utvecklas kvantitativt. Dess betydande arealer skogsmark beräknas numera ha ett relativt ringa virkesförråd, blott c:a 4 600 m.3 per kvadratkm., samt sannolikt blott tredjedelen av den årliga avkastning, som ovan (sid. 18) angivits som medelsiffra. Förbrukningen av virke är däremot abnormt stor, per innevånare räknat c:a 200 kubikfot årligen mot 37 i Tyskland och 14 i England. Totala årsförbrukningen anses också utgöra tre gånger tillväxten.2) Tidigare påräknad virkestillförsel från Canada hindras både av handelspolitiska åtgärder och Canadas eget starkt stigande behov. Förenta Staternas tillverkning av kvalitetspapper har orättvist underskattats i Europa. De amerikanska finpappersbruken stå väl så högt som de främsta i Europa, men arbeta genomgående med högre kostnader. Den avsättning, de för vissa specialiteter, särskilt postpapper och broschyromslag, städse torde kunna påräkna även å europeisk marknad, torde därför icke sänka prisnivån å importlandens egna fabrikat. Pappersindustrien i Förenta Staterna visar både lokalt och ekonomiskt en stark koncentration. Lokalt ha finpappersbruken samlats i New England-staterna med centrum i staden Holyoke i Massachusetts. Av övriga pappersbruksdistrikt äro mest kända de i norra delen av staten New-York, dels omkring Hudson och dess tillopp, dels omkring Black River vid Watertown, i Pennsylvanien, i Ohio vid Miami Eiver, i Michigan vid Kalamazoo samt i Wisconsin vid Appleton. Synnerligen produktionskraftiga äro även bruken 1 Maine. ') Ett typiskt exempel på detta är den amerikanska standardiseringen av sulfitomslagspapper på blott två format. En motsvarande åtgärd inom europeisk marknad är i överskådlig framtid otänkbar. 2 ) Jfr. E. G. Lindebergs utredning i Sv. Papperstidning 1921, sid. 335.

49 De ekonomiska koncentrationerna genomfördes i slutet av 1890-talet. Den mest betydande är International Paper C:o med 15 pappersbruk, de flesta i staterna New-York, Maine och New-Hampshire. Erforderlig slipmassa och sulfitcellulosa levereras från egna fabriker. Produktionen å 86 pappersmaskiner med 208 m. arbetsbredd beräknas utgöra 525 000 ton årligen, huvudsakligen tidningspapper. American Writing Paper C:o har 26 fabriker med 53 pappersmaskiner å 114 m. sammanlagd arbetsbredd. Flertalet av dessa fabriker ligga i och omkring Holyoke. Årsproduktionen är normalt c:a 135 000 ton, mest skriv- och postpapper av lump. United Paper Board C:o sysselsätter 12 pappfabriker med 15 maskiner om 33 m. arbetsbredd och 150 000 tens årlig produktionsförmåga. Dess fabriker äro spridda både i de östra staterna och — för halmpapptillverkningen — i Indiana samt Illinois. Sistnämnda stater jämte Ohio äro också sätet för de flesta av American Straw Board C:os sju fabriker med c:a 90 000 tons årsproduktion. Ett flertal andra kombinationer, vardera disponerande 25—50 m. arbetsbredd, ha specialiserat sig på tidningspapper, träfritt och konsttryckspapper. Två kombinationer äro av intresse därför att de i stor skala genomfört integrationen upp till pappersförädlingsindustri. Motstycken därtill saknas i Europa. Av dessa företag har Union Bag and Paper Corporation till sina 5 pappersbruk om 9 pappersmaskiner och 26 meters arbetsbredd med c:a 75 000 tons årsproduktion lagt å ena sidan sulfitfabriker och sliperier, å den andra fyra betydande påsfabriker. Continental Paper and Bag Mills tillverkar i följd slipmassa, sulfit- och sulfatcellulosa, c:a 40 000 ton papper årligen, kartonger, påsar och kuvert. Förenta Staternas pappersindustri torde i stort sett ha nått längre i ekonomisk organisation än något annat lands och däri haft ett av medlen både att kvantitativt nå främsta platsen och att kvalitativt vara i jämnbredd med de bästa överallt där detta kunnat ske utan att rationell drift satts åsido. Tjeckoslovakiet och Österrike. I de naturliga förutsättningarnes art, tillgång på pappersved och vattenkraft men brist på fossilt bränsle, hade den gamla monarkien Österrike-Ungern avsevärd likhet med Nordeuropas pappersproducerande länder. Lumptillgången var relativt gynnsammare och finpappersindustrien hade gamla anor. Produktionen hade också kvantitativt nått rätt högt, inom Europa den fjärde i ordningen. Brukens teknik och organisation motsvarade ungefär Tysklands, ehuru på äldre plan. Exportöverskottet utgjorde 15—20 % av produktionen. Landets läge underlättade exportmarknaden blott på ett håll, Balkanländerna och den främre Orienten. Dess dominerande ställning där belyses av att år 1913 Serbien fyllde 84 %, Bulgarien 70 %, Rumänien 54 %, Turkiet 62 % och Egypten 26 % av sin pappersimport från den österrikisk-ungerska monarkien 1 ). Under landets största pappersfabriksföretag "Leykam-Josefsthal" lydde 9 pappersbruk med 25 pappersmaskiner om c:a 45 m. arbetsbredd och en årsproduktion av 50 000 ton. "Leykam-Josefsthal" kontrolleras av Wiener Bankverein, som genom inflytande även över andra företag för papporstillverkning och pappersförädling varit i tillfälle att leda sitt *) Franz Krawany: Die Papierindustrie Österreich-Ungarns, Wien 1919, sid. 23.

50 lands pappersindustri i en omfattning, som, såvitt är känt, icke har motsvarighet i förbindelserna mellan storbanker och pappersbruk annorstädes x) I Böhmen var nära fjärdedelen av landets pappersproduktion samlad. De därnäst viktigaste produktionsområdena voro Nedre Österrike, Steiermark och Ungern, vardera med c:a 15 %. Huru monarkiens sönderfallande efter världskriget kan komma att påverka dess industri låter sig ännu icke avgöra. Hittills synes Tjeckoslovakiet med en produktion år 1920 av 226 000 ton papper ha blivit huvudarvinge i denna industrigren. Norge. Gynnsamma transportförhållanden gjorde Norge till Englands största leverantör av pappersmassa, innan Sverige fram på 1900 talet övertog samma roll 2 ). Förädlingen av det egna halvfabrikatet till papper och papp fick däremot relativt sent riktig fart. Emellertid växte antalet pappersbruk från 14 år 1900 till 28 år 1909 och 40 år 1920. Pappfabrikeraa inbegripna var sistnämnda år hela antalet företag i branschen 53. Norges särdrag som pappersproducerande land är den rikliga och billigt monterade vattenkraften förbunden med relativt stor knapphet och höga pris å pappersveden. Tillförseln av den sistnämnda har i någon mån måst ordnas sjöledes från de nutida baltiska randstaterna på samma sätt som vid västra Tysklands största cellulosafabrik invid Mannheim. Nämnda särdrag ha ock återverkat så, att produktionens tyngdpunkt lagts på starkt slipmassehaltig vara, tidningspapper, samt, vad cellulosapapperet beträffar, på de energikrävande tunna kvaliteterna såsom greaseproof och sil kespappcr. Norges pappersbruk äro samlade i landets sydöstra del vid Glonvmen, Dramselfven och Skienselfven. Industrien domineras av tvenne betydande företag. Aktieselskabet Union har en produktion av c:a 90 000 ton papper från 8 bruk med 22 maskiner. Aktieselskabet Borregaard, vars största intresse dock ligger på cellulosamarknaden, har i Norge en produktion av c:a 25 000 ton papper från tvenne bruk med 8 maskiner, men därjämte i svenska, österrikiska och nordamerikanska dotterbolag en papperstillverkning av c:a 45 000 ton. Finland*). Finland har som pappersproducent tills vidare en gynnsammare ställning än de skandinaviska grannländerna. Dess skogstillgång är större i förhållande till industriens omfattning än Sveriges och Norges samt medger en vidsträckt användning av inhemskt träbränsle, där de båda andra länderna äro hänvisade till importerade stenkol 4 ). Om vattenkrafttillgån') Jfr. Salzmann "Die Papierindustrie", sid. 108 och 132. Jfr. Frantz F. Melhuus: Treemasse, Cellulose, Papir 1890—1899, Kristiania 1900. ) I G. R. Snellmans arbetestatistiska verk: Undersökning angående pappersindustrin i Finland, Helsingfors 1912, lämnas utöver en mångsidigt belysande utredning av de finska pappersbrukens arbetsförhållanden jämväl ingående uppgifter om dessa bruks historia, produktionsutveckling och maskinella utrustning. *) Jfr. Olli Heikinheimo and Eino Saari: Forestry in Finland, Helsingfors 1922. 2 ) 3

51 garne, ehuru de icke uppgå till tredjedelen av Sveriges, står konkurrensen för pappersindustrien vida mindre hård än 1i flertalet länder. Blott c:a 12 % av disponibel energi är ännu utbyggd ). Den handelspolitiskt fördelaktiga ställning, som Finland tidigare haft på Rysslands närbelägna marknad, ledde ock till, att pappersindustrien nådde längre i förädling av halvfabrikaten än övriga nordiska länder. Medan Sverige beräknats bearbeta blott 29 % av producerad pappersmassa till papper och motsvarande siffra för Norge är något över 37 %, har den för Finland överskridit 60 %-). Exportens stora omfång, före världskriget vanligen omkring tre fjärdedelar av produktionen, samt denna exports något ensidiga orientering på Ryssland bragte den finska pappersindustrien i ett svårt läge vid Rysslands ekonomiska sammanbrott. Emellertid har denna industri mycket hastigt förstått att anpassa sina fabrikat och försäljningsmetoder även för västeuropeisk och transatlantisk marknad, där den, intill dess Rysslands marknad kan återställas, måste arbeta sig fram jämsides med de svenska och norska bruken. Den finska produktionen är dock mer inriktad på träpapp och slipmassehaltiga papper än grannländernas, en naturlig följd av Finlands lägre pris på pappersved, men försvårade tillgång på åtskilliga hjälpmaterial av betydelse för högre kvaliteter. Av samma skäl torde den kvalitativt högtstående finska finpappersindustrien för det produktionsöverskott, som den numera måste räkna med, icke med framgång kunna söka avsättning utom de närmaste grannlandens marknad. Till industriens motståndskraft under de senaste årens hårda påfrestningar torde dess starka ekonomiska koncentration ha bidragit. Formen för denna koncentration har blivit syndikatets. Sommaren 1918 organiserades Finska Pappersbruksföreningen såsom central för brukens försäljning. Med år 1922 har den gemensamma försäljningen uppdelats på två centraler. Finska Papperskontoret för marknaden på hemlandet jämte Ryssland och de bakiska randstaterna samt den omorganiserade Finska Pappersbruksföreningen för övrig marknad. Till dessa syndikat ha nästan samtliga finska pappersbruk anslutit sig. Finlands största pappersbruksföretag är Kymmene Aktiebolag med en produktionsförmåga av c :a 68 000 ton årligen vid tre bruk med inalles 12 maskiner och c:a 26 m. arbetsbredd. Canada. I intet land har pappersindustrien under senaste år utvecklats med sådan fart som i Canada. Emellan 1913 och 1920 tredubblades produktionen till c:a 1 089 000 ton samt stod därmed för tillfället på andra platsen i världsproduktionen. Så snart normala förhållanden åter inträda, torde dock Tysklands produktion för åtskilliga år framåt återtaga denna andra plats och lämna den tredje åt Canadas. Med relativt än gynnsammare vattenkraftresurser än Förenta Staterna förenar Canada mindre hårt utnyttjade skogstillgångar. I allmänhet ha dessa dock överskattats. Det kallare klimatet med mindre virkesdimensioner och svagare återväxt gör tillgången av pappersved å ytenhet genomsnittligt än mindre än i Förenta Staterna, och ordnad skogsvård har *) Jfr. Edv. Blomqvist: Finlands vattenkraft etc. ) Sveriges Industriförbunds Minnesskrift 1910—1920. Stockholm 1920, sid. 112.

52 hittills blott i ringa mån genomförts i någotdera landet. Av totala virkesmassan, c:a 2 650 mill. kub.-meter, beräknas hälften komma på British Columbia. Östra och mellersta Canadas skogsmarker, av vilka såväl den nuvarande inhemska som Förenta Staternas pappersproduktion hämta sin råvara, äro mycket ansträngda utom i längst norrut belägna, svårtillgängliga områden. Det anses därför sannolikt, att den betydande utveckling av pappersindustrien, som säkerligen ännu förestår i Canada, kommer att förläggas till landets västliga del med sin avsättning orienterad åt marknaderna kring Stilla Havet. Den canadensiska papperstillverkningen ägnas i utpräglat hög grad åt tidningspapper för exportmarknad. Av 1920 års tillverkning var sålunda ej mindre än c:a 900 000 ton tidningspapper och därav gick 670 000 ton till Förenta Staterna och 90 000 ton till annan exportmarknad. Provinserna Quebec och Ontario äro jämte British Columbia dominiets pappersbruksområden. Ett betydande syndikat, Canadian Export Paper C:o, har på en hand samlat försäljningen av 350—375 000 ton papper eller */» av landets årsproduktion. De 8 företag det representerar arbeta med tillsammans 34 pappersmaskiner om 104 m. arbetsbredd och tillverka utom pappersmassa och tidningspapper även olika slags omslagspapper samt träfritt och lumppapper. Bland utom syndikatet stående stora företag är Spanish River Pulp & Paper Mills, som med 13 maskiner om inalles c:a 53 m. arbetsbredd når en årsproduktion av c:a 180 000 ton papp och papper, samt Abitibi Power & Paper C:o med 7 maskiner om c:a 32 m. arbetsbredd och en tillverkning av 150 000 ton. Japan. När Japan med freden i Portsmouth 1905 fått sin ställning i Mandschuriet, på Korea och Sakalin tryggad, var också grunden lagd för den moderna pappersfabrikation, som kvantitativt kunde fylla landets pappersbehov. Pappersmullbärsträdet, som gav råvaran för den som hemslöjd drivna handpapperstillverkningen, förslog icke långt, när det gällde att tillgodose en konsumtion, som närmade sig västerländska mått. En sådan uppgift kunde blott fastlandets och Sakalins barrskogar fylla. Detta har ock skett med sådan framgång, att i en beräknad konsumtion av c:a 355 000 ton pappersmassa år 1920 blott c:a 52 000 ton behövt importeras1). Maskinpappersproduktionens framsteg kan mätas i följande siffror: 21 500 ton år 1900, 101 700 ton år 1908, c:a 180 000 ton år 1914 och c:a 310 000 ton år 1920, huvudsakligen tidnings- samt annat billigare tryckoch omslagspapper. Detta har ock återverkat på den förr betydande importen, som år 1920 utgjorde blott c:a 10 000 ton, varemot c:a 36 000 ton exporterades. Av allt att döma kommer Japans gynnsamma läge för den ostasiatiska och även australiska marknaden att småningom göra det till en svår konkurrent för de exporterande pappersbruken i Europa och British Columbia. Japans mest betydande företag i branschen äro Oji Seishi Kabushiki Kaisha med en produktion av c:a 85 000 ton å 5 pappersbruk, 22 maskiner om tillsammans 58 */2 m . arbetsbredd samt Fuji Seishi Kabushiki Kwaisha med 8 pappersbruk och 24 maskiner om 58 m. arbetsbredd. ») Svensk Papperstidning 1921, sid. 423.

VI. Sveriges pappersindustri. Kvalitativ omfattning. De viktigaste produkterna av Sveriges pappersindustri äro trämassepapp, omslagspapper, tidningspapper och finpapper. Dessutom framställes ett flertal kvaliteter för specialändamål. Jämte trämassepappen tillverkas sådan av högre kvaliteter, särskilt byggnadspapp. Av omslagspapperet utgöra kraftpapper, imiterat pergamentpapper och ensidigt glättat sulfitpapper de mest betydande artiklarne. Råvaran är sulfat- och sulfitcellulosa, i billigare kvaliteter tillsatt med slipad trämassa. Finpapperstillverkningen omfattar ej blott högsta kvaliteter av lumppappor utan ock ett stort antal mcllankvaliteter, även sådana med en mindre inblandning av slipmassa. Viktigast är dock det s. k. träfria papperet. Av spocialpapper ha konsttryck- och kromopapper, mönstertryckt färgat eller pressat försätts- och broschyrpapper, färgat och kreperat silkespapper, gummerat papper, klistrad kartong samt impregnerad byggnadspapp var för sig nått ej obetydliga produktionssiffror. _ I dagligt tal bruka de fabriker, som tillverka papp, omslagspapper och tidningspapper, sammanfattas under benämningen grovpappersbruk till skillnad från fabrikerna för finpapper. Av specialpapperen falla de flesta inom finpappersbrukens område, dock naturligtvis icke den impregnerade byggnadspappen. Produktionens utveckling. Papperstillverkningen har i Sverige liksom i nästan alla kulturländer gamla anor. Innan träfibern fick större betydelse som råvara, arbetade emellertid de svenska bruken blott för inhemskt behov och i någon ringa mån för Norges och Danmarks. De ganska talrika fabrikerna — på 1850-talet över 80 stycken — voro mestadels små. Många av dem voro handpappersbruk, som successivt lades ned, så att hela antalet bruk i slutet av 1880-talet minskats till c:a 40. Samtidigt hade dock maskinpap5

54 persbrukens sedermera så betydelsefulla uppsving börjat jämsides med slipmasse- och cellulosaindustriens. Omkring år 1870 byggdes sålunda ett flertal pappersbruk i samband med träsliperier och halmkokerier. Bland de sedermera betydande verk, som då grundades, voro Vargön, Klarafors, Skärblacka, Munkedal, Katrinefors och Fiskeby. I slutet av 1880-talet inföll ånyo en period av talrika om än var för sig mindre betydande nybyggnader. I följande tabell återges den officiella statistikens siffror för konturerna av pappersbrukens utveckling från början av 1890-talet. Tab. 18. Tillverkning av papp och papper åren 1891—1920 enligt Sveriges officiella statistik. 1 )

Ärligen

Antal fabriker

Antal arbetare

1891—1895 1896-1900 1901—1905 1906—1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

54 57 67 69 69 73 72 71 75 76 77 78 75 79

4 579 5 377 6 936 7 829 8 216 8 609 9 314 9114 9 576 9 924 9 547 9 600 9 864 12 319

Tillverkning Värde i Vikt i ton 2 ) 1 000 tal kr. 48 037 86 608 150 735 228 641 275 263 317 270 332 956 313140 353 920 409 486 333 642 293 803 281 666 400 074

12 023 18 260 30 267 46 598 56 994 64 039 66 861 63 091 79 063 139 246 177 499 231 849 182 740 350 488

Ett försök att mer ingående visa pappersbrukens kvalitativa utveckling har gjorts i tabell 19. De maskinpappcrsbruk, som däri upptagas under gruppen med blandad tillverkning, äro i flertalet fall större företag, som, sedan de liksom övriga bruk startat med en viss specialitet, småningom gått över till en mångsidig tillverkning. Handpappersbruken med blandad tillverkning äro däremot obetydliga. Minskningen i deras antal har också ekonomiskt spelat en ringa roll. Antalet arbetare vid de nedlagda handpappersbruken under de sista åren av dessa bruks tillvaro utgjorde visserligen, som framgår av uppgifter till kommerskollegium, nära ett sextiotal, men samma bruks totala årsproduktion var blott c:a 200 ton med ett värde av c:a 40 000 kronor. Den uppgivna personalen var sålunda endast delvis sysselsatt i pappersindustrien. Den omläggning av produktionsstatistiken, som skedde år 1913, ger mera detaljerade uppgifter om produktionens fördelning på olika papperskvaliteter. I tabell 20 ha dessa uppgifter ställts tillsammans för tiden från och med nyssnämnda år. Avdrag har icke gjorts för tillverkningar, som till någon del vidare bearbetats vid de fabriker, där de framställts. Sådan vidare bearbetning. *) Fiberfabriker ingå icke. a ) Ris papper ber. till 10 kg. medelvikt och m2 papp till 0.5 kg. medelvikt.

55 vari ej inräknas preparering till specialpapper, förekommer vid pappersbruken i mycket ringa omfattning. Tab. 19. Pappersbrukens specialisering på olika tillverkningar 1890—1920.

År

1890 Handpappersbruk med spec, å finpapper med blandad tillverkning Summa handpappersbruk

Summa maskinpappersbruk S u m m a pappersbruk

5 15

3 14

3 9

3 5

varav utan samband med maskinpappersbruk Ma skinpapper sbruk med spec, å papp > » > sulfitomslagspapper » > > sulfatomslagspapper > » J brunslippapper .. .. » > » tidningspapper .. .. • » » finpapper med blandad tillverkning

3 10 1

12 12 4 1 6 3 11

3 4 4 25

25 41

16 15 4 3 7 3 13 49 63

24 17 6 3 7 4 16 61 70

77 81

I den statistiska varuförteckning, enligt vilken tabellen upprättats, ingå de tidigare omnämnda huvudkvaliteterna på följande sätt. Trämassepapp faller i huvudsak under n:o 304 C, men beträffande högre kvaliteter även under n:ris 304 A och B samt 305 B; omslagspapper under n:ris 307, 311 B, E, F, G, H och M samt, beträffande imiterat pergamentpapper n:o 314 B; tidnings- och tapetpapper under n:ris 308 och 311 L samt finpapper under n:ris 309, 310 A och B, 311 A, C, D, I, K och M. Övriga statistiknummer under rubrikerna papp och papper gälla vad som ovan benämnts specialpapper. Utöver vad tabellerna 18—20 ange torde följande erinringar böra belysa pappersbrukens historia under de tre senaste tioårsperioderna. 1891—1900. Grovpappersbruken, till allt större antal kombinerade med träsliperier och cellulosafabriker samt gynnade av riklig tillgång på virke och vattenkraft, arbetade sig med framgång ut på exportmarknaden. Det svenska kraftpapperet, som uppfunnits redan på 1880-talet, vann nu världsrykte som omslagspapper av högsta kvalitet. Antalet nyanläggningar var större än under något föregående årtionde, och åtskilliga av de nya fabrikerna, bl. a. Inland, Ljusfors, Strömsnäs, Timsfors och Rydö, planerades i rätt stor skala. Genom den första utbyggnaden av Domnarvets pappersbruk åren 1897 —1900 nådde Sverige i massproduktionens teknik en nivå, jämförlig med Förenta Staternas, vars pappersbruk vid den tiden distanserat Englands och Tysklands. Från sekelskiftet kan alltså den svenska grovpapperstillverkningens definitiva genombrott till storindustri dateras. Annorlunda förhöll det sig med finpappersbruken. Användningen av lumppapper minskades undan för undan, där icke höga fordringar på

56 Tab. 20. Fördelning av pappersbrukens tillverkning på olika kvaliteter åren 1913—1920. N:o i Stat. varu-

År 1913 Kvant. ton

fört.

År 1914

År 1915

År 1916

Värde 1 000 kr.

Kvant. ton

Värde 1000 kr.

Kvant. ton

Värde 1000 , kr.

Kvant. ton

Värde 1000 kr.

Papp: 304 A (Glansglättad & 5 525 304 B Ikonstläderpapp 304 0 Annan, naturfärgad, vit el. färgad i massan 20 723 305 A Asfaltpapp o.-d... 12 922 305 B Förhydtiingapapp 2 779 305 0 G r å l u m p p a p p . . .. 416 306 Kartongpappm.m. 6 222

4 249

4 700

5 650

2 653 1855 436 75 1443

25 328 12 574 3 022 875 5 413

3 367 1815 484 156 1256

34 837 10 635 3 818 704 5 416

5 644 2 021 662 138 1644

50 203 10 555 3 833 3 160 5 195

11476 2 996 852 1097 2 199

Papper: Gult halm-, grål u m p & annat naturfärgat grovt omslagspapper .. 866 Tidningspapper .. 92 783

129 13 853

736 90 695

138 13166

1112 95 607

1041 231 15 054 121 388

266 25 124

12 885

5 958

9 736

4 891

12 901

7 333

12 015

10 782

11514 8 681

3 766 2 104

14 419 9 192

4 763 2 364

12 867 9 934

4 779 14 534 2 817 : 13 251

7 483 6 446

13 312 70 985

9182 1977 : 15 799 64 831

1 415 13 505 2 4 2 9 , 14 642 14 451 ' 90 247 21317 97 683

5 023 41616

52 935

10 771

45 795

9 624

37 583

8 436

10 900

2 144

8 845

9 303

2 140

12 445

4 369

2 810

4 659 16

1146 6

30 4 226 73 61 1100

45 1060 60 34 297

67 6 487 82 79 2 465

107 1755 85 55 785

66 7 435 287 171 2 403

248 3 591 342 182 1082

308 309 ' 310 Finpapper 311 0 D.I.K. 311 A Bok tryckspapper 311 B Grovt silkes-ppr

Omslagspapper: 311 E B r u n t slipträ-ppr 311 F Rent cellulosa-ppr 311 G Av cellulosa och slipmassa 311 L Tapet- o. a. papper för klistring .. .. 312 \Lyxpapper 313 314 A Ljuskänsligt fotografiskt papper .. 314 B Pergamentpapper 314 D Impregnerat ppr 303 L Cellulosavadd.. .. Ej spec, papper ..

332 956

66 861 313 202

63 125 354 000

79118 409 657 129 428

57 (TAB. N:o i Stat. varufört.

År 1917 Kvant. ton

Värde 1000 kr.

20, FORTS.)

År 1918 Kvant ton

Värde 1000 kr.

År 1919 Kvant. Värde 1000 ton kr.

Kvant. ton

Papp: 304 A (Glansglättad & 4 783 ! 1 694 3 031 1918 2 293 ! 1 813 3 055 304 B Ikonstläderpapp 304 C Annan, naturfärgad, vit el. färgad i massan 37 136 11435 38 931 17 596 36 520 17 874 39 686 305 A Asfaltpapp o. d... 4 216 2 519 4 235 4 204 5 590 5 170 6 703 305 B Förhydningspapp 3 772 1439 3 070 1325 2 816 1349 4 847 305 C G r å l u m p p a p p . . .. 2 905 1569 552 350 565 329 1409 306 1 111 1658 Kartongpappm.m. 1728 1913 4 652 4 341 6 049 307

Papper: Gult halm-, grålump- & annat naturfärgat grovt omslagspapper .. 612 221 Tidningspapper .. 1110 724 34 863

1047 76 676

634 662 408 1856 32 096 112 845 49 906 146 800

26 222

9 711

9176 13 610 8 430 10 731

16 216 10 912

8 784 10 685 15 564 21473 5 687 4 451 8 622 9 698

308 309 310 -Finpapper ' 8 949 311 C D.I.K. 311 A Boktryckspapper , 12 759 311 B Grovt silkes-ppr ! 10 746

Omslagspapper : 311 E B r u n t slipträ-ppr ' 068 1917 311 F Rent cellulosa-ppr 512 69 050 311 G Av cellulosa och slipmassa 20 370 10 354 311 L Tapet- o. a. papper för klistring .. .) 266 4 776 312 Lyxpapper .. .. 1750 2 271 313 314 A Ljuskänsligt foto grafiskt papper 82 317 314 B Pergament papper >043 3188 314 D Impregnerat ppr 220 468 303 L Cellulosa vadd.. .. 261 352 Ej spec, papper .. .994 1 573

16 616 13 868

2 923 1399 94 603 93 224

4 020 2158 54 948 41305

7 996 5 138 95 740 88 688

16 604

16 079

10 369

27 178 23 941

6 107

4 681

7 693

5 380

8 927

8 772

1 860 |

2 498

2 528

7 079

89 4 296 221 514 555

293 3 966 769 806 948

97 6 688 221 32 1095

372 5 842

500 56 1365

8 009 10 410 384 1076

7 754

15 988

333 903 177 850 294 318 1232 655 281 698 |l82 797 |!400 081 1350 503

58 styrka, hållbarhet mot tidens inverkan eller vissa specialegenskaper såsom tryckbarhet förelågo. Förutsättningar för avsevärd export saknades. Den inhemska marknaden, som ej blott svenska bruk utan även en relativt stor importverksamhet konkurrerade om, var för liten att medge en rationell specialisering. De svenska finpappersbruken kommo sålunda att i stor utsträckning övergå på tillverkning av s. k. träfritt papper. Någon kombination med egen cellulosafabrik förelåg ännu icke och skulle ej hava medfört större ekonomiska fördelar vid den ringa produktionsförmåga, som bruken då ägde. På ökning av produktionen i och för exportmarknaden var icke att tänka. Grovpappersindustriens uppblomstring i en mängd nya företag både på kontinenten och särskilt i de skandinaviska länderna tvang åtskilliga av kontinentens och Englands äldre fabriker, som saknade naturliga förutsättningar för grovpapperstillverkningen i dess nya läge, att söka sig över till närmast högre kvaliteter, just de träfria. Den överproduktion, som sålunda uppstod, pressade ned världsmarknadspriset på det träfria papperet djupare än de svenska finpappersbruken med sin medelmåttiga tekniska utrustning och brist på specialisering skulle kunnat följa. Även i det träfria papperet saknade därför de svenska finpappersbruken utvidgningsmöjligheter, jämförliga med grovpappersbrukens. Att detta skulle inverka hämmande på den tekniska utvecklingen vid förstnämnda bruk är påtagligt. I organisatoriskt hänseende gjorde finpappersbruken däremot ett anmärkningsvärt framsteg. Trycket av den inhemska konkurrensen framtvang år 1897 de första avtalen bruken emellan om minimipriser för träfritt tryckpapper. Detta uppslag till samarbete blev under följande utvecklingsskeden av stor betydelse. Tillverkning av specialpapper i större skala påbörjades vid ett år 1895 anlagt bruk, Papyrus invid Göteborg. 1901—1910. 1890-talets starka ökning av antalet nyanlagda grovpappersbruk fortsattes icke under följande årtionden. Med få undantag, såsom Örebro och Hylte pappersbruk, voro nybyggnaderna ej heller av synnerlig storlek. Däremot konsoliderades brukens ställning väsentligt under denna period ej blott genom tekniska förbättringar utan även genom vederbörande affärsledares samarbete på marknaden. Finpappersbruken inriktade sig under samma tid än mera målmedvetet än förr och med avsevärd framgång på tekniska förbättringar och kommersiellt samarbete. Stabiliseringen av den inhemska prisnivån på papper, redan tidigare börjad, föranledde konkurrens i kvalitet i stället för i pris. Den så framtvingade kvalitativa höjningen bidrog i väsentlig mån till att importen av finpapper, tidigare stadd i jämn ökning, från 1900-talets början praktiskt taget förblivit stillastående. Den inhemska marknadens ökning kom de svenska bruken tillgodo, varigenom dessa småningom närmade sig en för rationell drift nödig omsättningssiffra. År 1905 anlades den första sulfitcellulosafabriken vid ett av de gamla finpappersbruken. Så markerades, att även vid dessa det träfria papperet blivit den dominerande produkten. Finpappersbruken måste dock i stort sett nöja sig med att inom tullgränsen hålla sina utländska konkurrenter stången. Endast tillverkningarna av träfritt papper kunde i någon ringa mån exporteras, men tyvärr blott till de låga dumpingpris, som den allmänna överproduktionen inom denna artikel framtvang på världsmarknaden.

59 Tillverkningen av specialpapper var mera expansionskraftig. Ej blott den på detta område förut arbetande fabriken drevs med ökad framgång. Ett av finpappersbruken upptog som specialitet både kartongpapper och finare kvaliteter av silkespapper, dessa sistnämnda huvudsakligen för exportmarknad. Även visade sig nu tre av landets pappersbruk väl kunna fylla det inhemska behovet av konsttryck- och kromopapper, ehuru inom detta område överproduktionen på världsmarknaden hindrade avsevärd export. 1911—1920. Det sist förflutna årtiondet kan karaktäriseras som en period av kraftigt uppsving. Inom pappbranschen skaffade sig såväl äldre som tre nyanlagda bruk stora kartongmaskiner av modern typ i stället för de tidigare vanliga små arkupptagningsmaskinerna. Två yngre omslagspappersbruk, Hylte för sulfitomslag och Deje för kraftpapper, vuxo på kort tid ut till kapacitet jämförlig med landets hittills största på detta område. Åtskilliga mindre fabriker för sulfitomslag anlades enligt principer, som på senare år starkt omdebatterats inom en annan industri, järntillverkningen. Härvidlag tillämpades principerna så, att de nya bruken grundades i fördelaktigt läge till Göteborgs hamn, där exporten av cellulosa och importen av bränsle mötas. Mot avstående från möjligheter till lokalt samband med trämassefabrik, vanns en låg fraktkostnad. Starkast markerat var dock pappersindustriens uppsving för tidningspapperstillverkningen genom anläggningen av de båda stora fabrikerna vid Hallsta och Matfors. Världskriget beredde i stort sett grovpappersbruken avsevärda ekonomiska fördelar, om än brist på vissa förnödenheter ofta medförde svårigheter för driften. Särskilt gynnsamma avsättningsförhållanden förelågo för till textilvaror använt kraftpapper, s. k. spinnpapper, åren 1916 —1918 och för tidningspapper under 1920. Detta eggade givetvis till de ganska talrika nyanläggningar, ej mindre än nio, som förekommo under åren 1917—1920, oaktat såväl byggnader som maskiner under dessa år nådde en abnorm kostnad. Tillverkarne av finpapper och träfritt papper arbetade under denna period liksom tidigare under andra förhållanden än Sveriges övriga pappersfabriker. Den återhållsamhet i prissättningen på hemlandets marknad, som under krigsåren iakttogs av pappersbruken över lag, betydde ej så mycket för grovpappersbruken, som på sin större exportmarknad kunde utnyttja konjunkturerna. Finpappersbruken måste däremot räkna med de lägre hemlandsprisen för nästan hela sin produktion. En utökning av den sistnämnda för exportmarknad hindrades av bristen på lump, limämnen och åtskilliga andra förnödenheter, som finpapperstillverkningen är särskilt beroende av. Då därjämte med visshet kunde förutses, att centralmakternas ansträngningar att efter kriget återvinna sin gamla ställning på pappersmarknaden måste resultera i tryckta priser på finpapper och träfritt papper, samtidigt som en väntad allmän depression måste minska efterfrågan på högre papperskvaliteter, var det helt naturligt, att krigsåren icke uppmuntrade till utvidgningar av finpappersbruken. Fastän dessa bruk sålunda icke ökat kvantiteten av sin produktion avsevärt under tioårsperioden, var deras kvalitativa framåtskridande mycket betydelsefullt. 1911 års tulltaxa, som gav bl. a. vattenmärkt och vissa

slag av pressat papper ävensom kartongpapper ett bättre avpassat skydd än förr, ökade intresset för högre kvaliteter. Avspärrningen från utländska leverantörer under kriget föranledde sedermera åtskilliga konsumenter att täcka sina behov med en tidigare förbisedd svensk vara, som enligt offentligt erkännande visade sig kunna fylla nödiga krav lika väl som importvaran. Dessa omständigheter jämte de ekonomiska fördelar, som konjunkturerna, om än i mer begränsat mått än för annan industri, bragte finpappersbruken, bidrogo till att dessa, liksom förut grovbruken, successivt skaffade sig en fullt modern teknisk utrustning, som numera icke står efter de främsta konkurrenterna utom landet. De båda gamla lumppappersbruk, som under föregående tioårsperiod anskaffat erforderlig blekbar cellulosa i öppna marknaden, förvärvade nu egna sulfitcellulosafabriker. Tillverkarna av specialpapper torde kunna sägas ha intagit en ställning emellan grov- och finpappersbruken med åtskilliga av den förstnämnda fabriksgruppens fördelar å exportmarknaden men med samma anledningar till försiktighet inför ett framtida marknadsläge som finpappersbruken. Liksom de sistnämnda inriktade de sig därför under senaste årtiondet främst på kvalitativ utveckling. Maskinell utveckling. Den officiella statistikens siffror kunna icke noggrant avspegla företagens maskinella utveckling. Pappers- och pappfabrikerna äro nämligen av tre väsentligt olika slag, som icke alls eller blott ofullständigt skiljas åt i statistiken. Där förhållandena icke medge specialundersökningar, måste dessa olika fabrikstyper och deras maskiner sammanföras utan åtskillnad, såsom ock skett i föregående allmänna översikter, exempelvis i tabell 17. De nationalekonomiskt betydelsefulla bruken äro de med fullständiga pappers- eller pappmaskiner försedda. En ojämförligt mindre roll spela de pappfabriker, som äro försedda med endast arkupptagningsmaskiner. En del av dessa tillverka specialartiklar, för vilka denna maskinella utrustning är särskilt lämplig, men i regel äro hithörande fabriker blott en av den enkla och billiga maskinella utrustningen motiverad övergångsform till rationellt inrättade pappfabriker. De allt fåtaligare handpappersbruken kunna, såsom förut framhållits, än mindre jämföras med nutida maskinpappersbruk. Frånses riksbankens pappersbruk för sedelpapper ävensom den handpapperstillverkning, som sedan äldre tid funnits kvar vid tre, numera blott vid två, av de övriga finpappersbruken, är tillverkningen av handgjort papper i både kvantitet och värde ytterst ringa på varje enskilt brak. På grund härav bör i den officiella statistikens siffror på pappersmaskinernas antal särskiljas antalet fullständiga pappersmaskiner från antalet arkupptagningsmaskiner. Även bör åtskillnad göras emellan de tre huvudtyperna av pappersmaskiner, Fourdrinier-, Yankee- och kartongmaskiner, enär därigenom i viss mån anges, på vilka papperskvaliteter tillverkningen inriktats. Då pappersmaskinernas totala arbetsbredd betyder mer för produktionen än deras antal, har arbetsbredden i tabell 21 angetts såväl för varje huvudtyp av maskiner som för samtliga maskiner under varje år.

61¶Tab. 21. Pappersbrukens maskinella utveckling 1890—1920. I. P a p p e r s m a s k i n e r

Antal b r u k med S V

År

er •c ^ '

1890") 1895 1900 1905 1910 1915 1920

fe3 g,

1 B

CD

5 i

® tre ^ 3

22 26 39 43 46 52 60

3 6 10 12 15 15 17

v; r S ft(B

»

16 13 14 12 9 7 4

Fourdrinier

Yankee

Kartong

Summa

Total fe- arbetstt bredd i m.

Total fe- arbetstt bredd i m.

5.

Total fe- arbetstt bredd E. i m.

Total fe- arbetstt bredd i in.

52.45 63.85 109.90 140 25 151.90 164.60 184.95

18 29 43 52 66 82 92

30 36 57 67 72 75 78

30.00 49.70 78 10 97.05 136.60 181.15 210.85

1 3 3 6 9

48 65 2.oo 1 0 1 6.60 122 6.60 141

14.50 163 21.50 179

82.45 113.55 190.00 243.90 295.10 360.25 417.30

3 ^ » q ?c 3 -O

CD * ö -1 -ritt P

II 18 22 51 83 92 76 86

W

•<! r*Ct> -i 00

B 3

E-

40 43 48 42 37 34 33

Av denna tabell framgår sålunda, att medan antalet fullständiga pappersmaskiner ökats från 48 år 1890 till 179 år 1920 eller med 273 %, har sammanlagda arbetsbredden ökats från 82.45 m. till 417.30 m. eller med 406 %. 1 tabell 22 belyses närmare utvecklingen av de enskilda brukens maskinella resurser. Tab. 22. Papperbrukens maskinella utveckling åren 1890—1920. II. Arbetsbredd i m. per maskinpappersbruk

Antal maskinpappersbruk

År

1890 1895 1900 1905 1910 1H15 1920

Min.

Medeltal

Max.

Med arbetsbredd under medeltal

Med arbetsbredd över medeltal

1.15 1.50 1.50 1.60 1.50 1.60 1.60

3.75 4.37 4.87 5.65 6 41 6.93 6.96

14.70 14.70 14.70 19.35 19.35 21.40 21.40

14 14 24 25 24 31 37

8 12 15 18 21 21 23

Av tabell 23 framgår, att ökningen av pappersproduktionen icke blott beror på, att pappersmaskinernas antal och arbetsbredd ökats, utan i väsentlig mån även på tekniskt förbättrad drift av samma maskiner. Framstegen härvidlag, närmast inriktade på dels ökad arbetshastighet, dels undvikande av störande avbrott i den begränsade arbetstiden, 1 ) Uppgifter saknas å maskinernas antal och arbetsbredd vid de sedermera nedlagda bruken Gustafsfors i Södermanland och Korndal. 2 ) Uppgifterna delvis osäkra; felmarginalen icke över 10 %.

62 torde så nära, som tillgängliga data kunna medge, uttryckas av de i tabellen givna genomsnittsvärdena av produktion per meter maskinbredd. Tabellen visar även, att besparingen av mänsklig arbetskraft ökats i än hastigare tempo än maskinernas produktionsförmåga per meter arbetsbredd. Den tillbakagång, som siffrorna för år 1920 ange, torde varit av övergående art. Tab. 23. Produktionsresultat •a > År

S u m ni a Årsproduk-

Antal

a E

tion i ton

arbetare

Pappersmaskinernas arbetsbredd

22 26 39 43 46 52 60

34 100 53 500 107 800 182 400 250 100 343 400 386 300

3100 4 200 5 600 7 100 7 200 8 100 c:a 11 200

82.45 113.55 190.00 243.90 295.10 360.25 417.33

sr 3

utveckling åren

1890—1920.

Genomsnitt av årsprod. i ton

S g.3g er m

1890 1895 1900 1905 1910 1915 1920

av maskinpappersbrukens

i m.

Per

Per

bruk

arbetare

1550 2 054 2 764 4 498 5 437 6 604 6 438

11.0 12.8 19.2 25.7 34.8 42.4 c:a 34.6

Per meter maskinbredd 414 471 567 748 848 953 926

Koncentrationstendenser. Organisationen av Sveriges pappersindustri har hittills icke lett fram till trustbildning. Mindre starkt utvecklade former av koncentration äro däremot representerade; av de accumulativa både horisontella anläggningskombinationer och integrationer samt av de kollektiva karteller och syndikat. Horisontella

kombinationer.

De horisontella kombinationer, som genom ordnandet av gemensam förvaltning eller på annat sätt kommit till allmän kännedom, äro till antalet 10 med inalles 21 bruk med fullständiga pappersmaskiner och 3 bruk med arkupptagningsmaskiner samt med högst tre arbetsplatser inom varje kombination. I två fall är dock kombinationen av två bruk utan praktisk betydelse, enär den ojämförligt största delen av produktionen är förlagd till ena arbetsplatsen. Sex av de tio kombinationerna äro tämligen likvärdiga, vardera disponerande en sammanlagd arbetsbredd å sina pappersmaskiner av 25—29 meter. Motsvarande tal vid de övriga äro 8k—17 meter. I tabell 24 ha sammanställts sifferuppgifter, som visa kombinationernas maskinella utrustning gentemot de fristående brukens. Därav framgår, att det i stort sett är de produktionskraftigaste bruken, som sammanförts till eller bildat kärnan i kombinationerna. Två av kombinationerna tillverka huvudsakligen tidningspapper, två omslagspapper, de övriga ha blandad tillverkning. Samtliga kombinationer äro av sen datum. Fyra ha tillkommit under åren 1916—1920, de återstående under åren 1906—1915.

63 Tab. 24. Förekomst av horisontala kombinationer vid svenska maskinpappersbruk år 1920. Pappersmaskinernas arbetsbredd i meter

A n t a l

ArbetsMedeltal ställen Horisonper tala kom- med full- Pappersständiga maskiner kombinabination papperstioner maskiner Horisontala kombinationer .. .. Fristående bruk

20.86¶Per arbetsställe Inalles Medeltal Maximalt

15.50¶Redan det ringa antalet bruk i varje kombination ger vid handen, att en monopolisering av pappersmarknaden icke varit drivande skäl för kombinationens tillkomst. Såvitt något därutöver med visshet kan sägas, torde av läget betingade fördelar i disposition av kraft- och skogstillgångar samt i gemensam förvaltning ha varit fullgoda motiv för fyra av kombinationerna. Ytterligare fyra torde hava sitt ursprung i utbyggnad av samma företag förut tillhöriga pappersmassefabriker till pappersbruk, närmast påkallade av konjunkturväxlingar på pappersmassemarknaden. Blott i de två återstående fallen, med stark specialisering å respektive tidnings- och sulfitomslagspapper, synas fördelarna i försäljningshänseende just genom denna specialisering vara så framträdande, att de möjligen avgjort kombinationernas tillkomst. Integrationer. Att integrationer skulle bli regel vid de svenska pappersbruken torde framgå redan av de förhållanden, som tidigare berörts vid behandlingen av industriens naturliga förutsättningar. Följande siffror torde ytterligare belysa råvarufrågan. Ar 1913 användes i svensk papperstillverkning 9 182 ton lump motsvarande en papperskvantitet av c:a 5 500 ton eller 1.7 % av totala pappersproduktionen. År 1918 användes 5148 ton lump, motsvarande c:a 3 000 ton papper och papp eller 1 % av totaltillverkningen. I återstående c:a 98 respektive 99 % av tillverkningsmängderna nyssnämnda år var råmaterialet så gott som uteslutande träslipmassa och träcellulosa. Att den svenska pappersindustrien står i ett synnerligen intimt samband med den på landets skogar vilande pappersmasseindustrien är sålunda påtagligt. Enligt den officiella statistiken motsvarade under åren 1913—1917 pappersmassa från eget verk efter vikt räknat 73—78 % av totalproduktionen av papp och papper. Då fiberförlusten vid tillverkningsprocessen i genomsnitt torde uppvägas av tillsatserna av fyllnadsämnen, kan generellt sägas, att pappersfabrikerna tillverka 3Å av sitt papper av eget halvfabrikat. Många bruk använda emellertid jämte den egna även köpt pappersmassa, varför den vertikala kombinationen, såsom även framgår av tabell 25, genomförts vid flera företag än nyss angivna procenttal låta förmoda.

64 T a b . 25. I n t e g r a t i o n s f ö r h å l l a n d e n vid p a p p e r s b r u k med p a p p e r s - och a r k u p p t a g n i n g s m a s k i n e r å r 1920. Antal bruk

Jl.

Andel i totalproduktion %

Integration saknas vid bruk bvggda t. o. m. 1890 » > 1891—1920

4.0¶Integration föreligger A. Utan lokalt samband

.. ..

B. Med lokalt samband a) från brukets grundläggning vid bruk bvggda t. o. m. 1890 « » 1891—1895 1896—1900 1901—1905 1906—1910 > > 1911-1915 > » > 1916—1920

10.2 2.1 14.9 1.9 3.5 7.7

b) genomförd uppåt under åren t. o. m. 1890 1891-1895 1896—1900 1901—1905 1906—1910 » • 1911—1915 1916-1920

10.5 2.8 2.7 1.6 3.4 8.4

c) genomförd nedåt under åren t. o. m. 1890 1891—1895 1896—1900 1901 — 1905 > • 1906—1910 1911-1915 1916—1920

13.3 1.5 7.1

Summa

99.9¶Blott c:a 5.6 % av landets hela pappersproduktion härrörde år 1920 från de 13 av inalles 77 maskinpappersbruk, som icke äro kombinerade med pappersmassefabriker. Tre bruk med en tillverkning av c:a 2.7 % av totalproduktionen hade egna, ehuru å annan ort belägna pappersmassefabriker. Av de bruk med c:a 92 .% av landets totalproduktion, där integration genomförts under lokalt samband, torde 17 med 40 % av totalproduktionen från början ha baserats på såväl pappersmasse- som papperstillverkning. Integration uppåt från pappersmassefabrik till pappersbruk har ägt rum vid 35 av nu i gång varande bruk, representerande c:a 30 % av totalproduktionen, integration nedåt vid 9 bruk med en andel av c:a 22 % av totala pappersproduktionen. Av tabell 25 framgår i övrigt, att integrationen uppåt fortgått tämligen jämnt från mitten av 1890-talet till de senaste åren, då den fått ett plötsligt

65 uppsving. Det sistnämnda beror givetvis på världskrigets gynnsamma konjunkturer för papper, förstärkta av exportrestriktioner å cellulosa. Ännu återstå dock synnerligen beaktansvärda utvecklingsmöjligheter. Det är blott de första stegen, som hittills tagits, för att inom landets för trämasseindustrien viktigaste område, södra och mellersta Norrland, nå fram till halvfabrikatets allmänna förädling till papper. Det har påvisats, 1 ) att där ännu finnas outnyttjade möjligheter för en pappersproduktion om 250 000—300 000 ton utöver den nuvarande. Om än ringa mot världsproduktionens 14—15 mill, ton, är denna kvantitet dock bortåt 70 % av Sveriges och mer än såväl Norges som Finlands hittills högsta årstillverkningar. Integrationen nedåt var däremot i stort sett genomförd redan före den tid, som denna redogörelse avser. Brukens beräknade normala pappersproduktion, som lagts till grund för tabell 25, motsvaras icke alltid av de nybyggda pappersmassefabrikernas tillverkningskvantiteter. Dessa sistnämnda voro relativt obetydliga för de fabriker, som ingå i tabellen under åren 1906—1910. Nya integrationer torde icke vara att vänta vid de pappersbruk, som ännu sakna egna pappersmassefabriker. Dessa bruk ha i regel icke lokala förutsättningar för dylik utvidgning. Liksom annorstädes i Europa ha i Sverige integrationsled ovanom pappersbruken förekommit blott i några få fall och då utan att nå större betydenhet. Ett par pappersbruk ha varit förenade med tapetfabriker och tre andra med pappersförädlingsfabriker för emballage, wellpapp, påsar och kuvert samt skrivböcker. Under några års tid intill 1918 bestod även en fullständig kedja från skogsbruk genom ett finpappersbruk med cellulosafabrik till förlagsverksamhet med tryckerier och bokbinderier. Karteller. Kartellbildningen inom svensk pappersindustri är en ej blott för vederbörande tillverkare utan för hela landets handelsbalans betydelsefull fråga. Sveriges ställning som ett bland världens främsta pappersexporterande land skulle nämligen kunna göra möjligt för dess företagsledare att vid enigt uppträdande utöva ett ej ringa inflytande på prisbildningen. De tendenser till samarbete, som framträtt i Sverige, ha haft sin motsvarighet i flertalet länder med motsvarande ställning på marknaden. Detta förhållande ger givetvis ökad betydelse åt svenska sammanslutningar. De svenska pappersbrukens huvudorganisation, Svenska Pappersbruksföreningen, har såsom sådan visserligen utfört ett betydelsefullt arbete för att åvägabringa fasta försäljningsregler för pappersindustrien i dess helhet, men har icke direkt övat inflytande på prisbildningen. Avtalen om gemensamma pris ha sitt ursprung i föreningens s. k. sektioner, där tillverkarne av ensartade papperskvaliteter samarbeta. Sådana sektioner ha bildats för sulfatpapper, sulfitpapper, greaseproof, finpapper, tidningspapper, havannapapper, papp, handgjort papper och konstläder. Vanligen ha priskartellerna, som med längre eller kortare varaktighet förekommit inom samtliga sektioner, från början haft form av protokollförda förhandlingar, vars resultat genom sektionsmedlemmarnes underskrifter till protokollet gjorts förbindande. Tid efter annan blev den försäljningspraxis, som utbildats genom de protokollförda besluten, kodifierad i avtalsform. *) Sveriges Industriförbunds Minnesskrift 1910—1920, Stockholm 1920, sid. 114.

66 Den vidare utvecklingen av dessa koncentrationstendenser har gestaltat sig olika för exportmarknad och för inhemsk sådan. Av sammanslutningarne för exportmarknaden är det egentligen blott sulfatsektionen, som haft längre oavbruten tillvaro, nämligen från de första åren av 1900-talet. Övriga sektioner ha arbetat mera sporadiskt. Genom avtal den 2 april och 15 september 1919 för sulfatpapperssektionen, den 21 juli och 5 september 1919 för sulfitpapperssektionen, vartill även tillverkarne av greaseproof anslöto sig, och den 15—16 april 1920 för pappsektionen ordnades emellertid för samtliga dessa huvudbranscher likformiga kartellöverenskommelser. I dessa fastställdes minimipris, som kunde ändras genom kvalificerad majoritet å sektionsmöte. Såsom leveransvillkor skulle gälla av svenska och norska pappersbruksföreningarne avtalade "General Trade Rules". Skedda försäljningar skulle varje vecka rapporteras till Svenska Pappersbruksföreningen. Avtalets efterlevnad skulle kontrolleras av auktoriserad revisor och eventuella avtalsbrott beivras av Pappersbruksföreningens förtroenderåd, som ägde utdöma skäligt skadestånd eller hänskjuta fråga om sådant till skiljenämnd. Dessa överenskommelser gällde med sex veckors uppsägningstid samt biträddes i fråga om pappavtalet även av norska och finska liksom för sulfat- och sulfitpappersavtalen av norska tillverkare. Det visade sig emellertid, att detta samarbete ej kunde fullföljas under den svåra kris på pappersmarknaden, som gjorde sitt inträde hösten 1920. Redan i januari månad 1921 upphörde avtalen beträffande papp och greaseproof att gälla, och i april 1921 gingo sulfat- och sulfitpappersavtalen samma väg. Visserligen förnyades sistnämnda båda avtal under september och oktober samma år, men blott för att efter ett par månader åter visa sig omöjliga att upprätthålla. Numera återstår av samarbetet på exportmarknaden blott försäljningsstatistik, grundad på rapporter till Pappersbruksföreningen. A den inhemska marknaden har samarbetet lyckats bättre. Visserligen ha de avtal om pris å papp och omslagspapper för svensk marknad, som utgjorde bihang till nyssnämnda avtal för exportmarknaden, upphört med dessa utom i fråga om sulfatpapperet. Men inom de två branscher, omfattande respektive finpapper och tidningspapper, där man från början avsett hemlandsmarknaden, har krisen icke orsakat söndring. Överenskommelsen om priset på träfritt tryckpapper den 5 april 1897, under årens lopp visserligen väsentligt utökad och omformad, är alltjämt bindande för de till Pappersbruksföreningens s. k. tredje sektion anslutna bruken. Den utsträcktes år 1900 till att omfatta även skrivpapper. Då medlemmar av den s. k. tredje sektionen hade intresse för vissa kvaliteter med halt av slipad trämassa, bland annat olifantpapper, ett färgat omslagspapper, rycktes även dessa pappersslag in i kartell avtalet. Sedermera utvidgades detta att i viss mån gälla även papper med tillsats av lumpfiber, varjämte tiliäggspris fastställdes för olika slags bearbetning. I sin nuvarande form har avtalet sålunda ingående bestämmelser för större delen av den svenska finpappersmarknaden. Om dess inverkan på marknaden må efter en år 1918 verkställd utredning 1 ) anföras. Av landets hela produktion av träfritt papper torde under åren 1897— 1914 lägst 80 % och tidvis upp till 95 % ha försålts enligt brukens gemensamma prisavtal. För återstående 5—20 % ha noteringarna i regel *) Liber librariorum I, Göteborg 1919, sid. 245 och följ.

varit intill 10 % lägre. Därvid är dock att märka, att detta billigare papper nästan undantagslöst tillverkats av bruk, som dittills haft sin huvudproduktion i lägre papperskvaliteter och ännu ej hunnit arbeta in sitt träfria papper i samma jämnhet, renhet, tryckbarhet, limfasthet ni. m. som de på området mer specialiserade tillverkarne. Det lägre priset har sålunda motsvarats av en lägre kvalitet. För fullgoda standardkvaliteter torde de gemensamma prisen kunna anses som de å svensk marknad gällande. Dessa standardkvaliteter ha vidare successive höjts alltsedan den tid, då samarbetet började, med undantag dock för ett par år under världskrigets senare skede, då bristen på vissa råvaror tvang fram en sänkning. Under överproduktionens tryck blev det nämligen på överbud i kvalitet, som konkurrensen riktade in sig, sedan underbud i pris hindrats av träffade avtal. Medan på 1890-talet ett träfritt papper ansågs fullgott vid en sammansättning av en tredjedel blekt och två tredjedelar oblekt fiber, är numera användning av oblekt cellulosa utesluten för prima vara. Likaså ha anspråken på kvaliteten av bland annat fyllnads- och limämnen samt fabrikationsvatten stegrats under årens lopp. Ökningen i produktionskostnad på grund av höjda anspråk å kvaliteten torde från mitten av 1890-talet till år 1908 ej ha understigit fyra öre per kg. De av kartellen fastställda prisen för träfritt tryckpapper, omräknade att motsvara kontant likvid vid leverans ab fabrik, stego samtidigt successive från c:a 35 öre per kg. år 1897 till c:a 3672 öre år 1908 för att sedermera år 1912 sjunka till 32 H öre. Tages hänsyn till kvalitetesförbättringen, motsvarades ett pris av 39 öre år 1897 av 36^ och 3 2 ^ öre 1908 och 1912 respektive. För mindre köpare bibehölls däremot en i realiteten oförändrad och nominellt med c:a 10 % höjd prisnivå. Beträffande prisen å träfritt skrivpapper var utvecklingen något gynnsammare för säljarne, dock även där med stadigt vikande tendens för större leveranser. 1 ) Intill krigsutbrottet år 1914 förmådde kartellen sålunda icke genomföra några varaktiga prishöjningar, utan den svenska marknadens priser följde, trots successivt stegrade produktionskostnader, den allmänna nedgången. Härvid bör dock ihågkommas, att världsmarknaden för det träfria papperet under samma tid sjönk till ett nästan hopplöst läge. Kartellens betydelse låg däri, att den trots så svåra förhållanden gav producenterna möjlighet att — såsom i annat sammanhang skall påvisas — rätt väl utnyttja det befintliga tullskyddet och genomföra nödvändiga prisreduktioner på det även för konsumenterna mest rationella sättet, nämligen proportionellt mot leveransernas storlek. Efter krigsutbrottet och till slutet av år 1920, frånsett en del av året 1919, förlorade samarbetet emellan producenterna betydelse för pappersprisen i samma mån som varubristen upphävde verkan av såväl inhemsk som utländsk konkurrens. Den alltjämt bibehållna enhetligheten i pris och leveransvillkor gav emellertid åt marknaden en stabilitet, som eljest under denna tid saknades i de flesta andra varubranscher. Syndikat. Det enda syndikat, som för närvarande finnes inom svensk pappersindustri, är tidningspappersbrukens enligt avtal av den 20 mars 1917. Till detta äro anslutna fabriker med en beräknad årlig produktionsför*) Jfr. noteringarne å träfritt tryck- och skrivpapper åren 1897—1920 i tabell 48 sid. 98.

68 måga av 150 000 ton, medan fabriker med 30 000 tons beräknad produktion äro fristående. Under den tid syndikatet hittills arbetat, har det väsentligt bidragit till stabilisering av priset å den inhemska marknaden. Den prispolitik, som därvid följts, belyses av tabell 47 sid. 97. Prisnivån inom landet har genomgående hållits lägre än på exportmarknaden. Under åren 1908—1915 gällde emellan de tre äldsta finpappersbruken ett avtal om gemensam försäljning genom Finpappersbrukens Försäljningsaktiebolag. I lumppapper hade denna sammanslutning på den inhemska marknaden en monopolställning, som kunde motivera benämningen syndikat. Redan i dess ursprungliga form avsåg den egentligen att vinna en mer effektiv och mindre kostsam försäljningsorganisation, än vad de ensamstående bruken kunnat åstadkomma. Detta dess ändamål stod ensamt kvar, sedan år 1915 en av de tre ursprungliga intressenterna frånträtt avtalet. Om dess verkningar anför den förut (sid. 66) omnämnda utredningen följande. Tryck- och skrivpapper med intill 25 % lumptillsats bibehöllos vid en — om hänsyn tages till genomförda kvalitetshöjningar — nära nog stillastående prisnivå intill augusti 1914. Tryckpapper med 25—75 % lumpfibermängd kvarstodo under syndikatets arbetstid vid samma, av särskilda skäl betingade, abnormt låga prisläge, som det sedan gammalt intagit. Prisen å skrivpapper av lumpfiberhalt, motsvarande den nyssnämnda, pressades under syndikatets fyra första verksamhetsår, då den utländska konkurrensen i dessa kvaliteter var synnerligen svår, nedåt med c:a 20 % för att med år 1912 åter närma sig tidigare nivå. De högsta kvaliteterna av tryck- och skrivpapper — av oblandad eller. nästan oblandad lumpfiber — lyftes av syndikatet upp på en genomsnittlig prisnivå, 7—17 % högre än den förut vanliga. Denna prishöjning hängde samman med en genomgående kvalitetshöjning, vars kostnad dock icke kan med någon säkerhet fastställas. Som omdöme om syndikatets verksamhet torde kunna sägas, att det med något större framgång än förutnämnda kartell i tredje sektionen förmådde hålla pappersprisen uppe under en fortgående lågkonjunktur samt att det för sina intressenter gjorde möjligt att taga upp tillverkning av vissa högre kvaliteter genom utnyttjande, utan hinder av inhemsk konkurrens, av befintligt tullskydd, särskilt det genom 1911 års tulltaxa fastställda. Ursprung och kostnad av vissa produktionsmedel. Såsom förut har påvisats köpa ett flertal pappersbruk någon del av sitt behov av fibermaterial i öppna marknaden, även om de disponera egna cellulosafabriker eller träsliperier. Pappersmassan, icke pappersveden, torde därför böra anses som pappersbrukens gemensamma utgångspunkt i tillverkningsprocessen. Detta gäller för pappersmassa av träfiber samt för den i smärre kvantiteter importerade cellulosan av halm, esparto o. d. Annorlunda förhåller det sig med pappersmassa av lump. Pappersbruken själva förarbeta nästan all den lumpfiber de behöva direkt från lumpen, och inköpen av lumphalvtyg äro försvinnande små. Härnedan har därför som pappersindustriens råvaror av fibermaterial räknats dels lump, dels pappersmassa av träfiber, halm, esparto o. d.

69 Till råvaror äro även att hänföra s. k. fyllnadsämnen, kaolin (china clay), talk, asbestin, fälld gips ni. fl. . Av hjälpmaterialen äro de huvudsakligaste limämnen, färgämnen, impregneringsämnen och diverse kemikalier, alla dessa för tillsats till eller behandling av fibermaterialet, samt vidare filtar och metalldukar ävensom oljor och smörjämnen för arbetsmaskinerna. Därtill kommer ett stort antal förbrukningsartiklar, som på varje arbetsplats användas i små mängder eller mera tillfälligt, varför de icke specificerats. Bränsle och energi skola särskilt undersökas. Tabell 26 anger absoluta och relativa värden för ovan nämnda grupper av råvaror och hjälpmaterial under åren 1913 och 1918. Tab. 26. Pappersindustriens förbrukning av råvaror och hjälpmaterial åren 1913 och 1918.

1913 Impregneringsämnen Oljor och smrtrjämnen Diverse material Summa

1918 Kr.

%

Kr.

%

28 959 547 521 540 1 249 580 378 238 484 686 996 884 1 366 505 155 010 2 277 069

79.6 1.4 3.4 1.0 1.3 2.7 3.8 0.4 6.4

78 459 299 1 272 371 8 066 834 979 429 2 471778 4191 580 4 560 066 1 391 049 10 634 957

36 389 059

lOO.o

112 027 363

70.0 l.l 7.2 0.9 2.2 3.7 4.1 1.2 9.6 100.0

Krigstillståndet medförde givetvis en förskjutning av varuvärdena, märkbar i förhållandet såväl emellan olika varugrupper som emellan svenska varor och importvaror inom varje särskild grupp. Sistnämnda relationstal visas i tabell 27. Tab. 27. Förhållande emellan värden å svenska och utländska råvaror och hjälpmaterial i svensk pappersindustri åren 1913 och 1918. 1913 Svensk Importvara vara % % Fibermaterial Fyllnadsämnen Limämnen Färgämnen Impregneringsämnen Diverse kemikalier Filtar och metalldukar .. .. Oljor och smörjämnen .. .. Diverse material Samtliga förenämnda varor

95.9 48.2 33.3 3.3 24.2 34.0 61.7 13.2 84.0 87.1

4.t 51.8 66.7 96.7 75.8 66.0 38.3 86.8 16.o 12.9

1918 ImportSvensk vara vara

%

%

97.6 19.1 65.4 5.9 67.2 49.3 77.6 16.6 86.0 88.2

2.4 80.9 34.6 94.1 32.8 50.7 22.4 83.4 14.0 11.8

70¶Emellertid är att märka, att de utbyten av tidigare vanliga inköpsorter för råvaror och material, som kriget framkallade, mestadels varit tillfälliga. Återgången till före kriget rådande förhållanden har under åren 1920 och 1921 skett i stor utsträckning, och därest icke en genomgripande omläggning av landets handelspolitik eller andra oförutsedda förhållanden länka utvecklingen i nya banor, synes sannolikt, att denna i ökat mått skall göra Sverige oberoende av utlandet i fråga om pappersindustriens förnödenheter. Fibermaterial. I utredningen om pappersindustriens integrationer har redan påvisats, att Sveriges egna cellulosafabriker och träsliperier lämna huvudparten av pappersindustriens fibermaterial. Utländsk vara användes blott i undantagsfall. Så är förhållandet beträffande blekt sulfitcellulosa från norska fabriker med bekväma transportförbindelser till pappersbruk på Sveriges västkust. En årsimport av några hundra ton dylik pappersmassa av hög kvalitet från Tyskland har också regelbundet förekommit. Närmast den norska cellulosan i betydelse som importvara kommer lump. Av de c:a 9 000 ton lump, som före kriget utgjorde pappersindustriens årsbehov, importerades en femtedel. Ursprungsländer voro Tyskland, Ryssland, vanligen via Tyskland, samt för mindre partier Danmark, Holland, Belgien och England. Importen gällde huvudsakligen högre kvaliteter: stark linnelump, avklipp av ny bomulls- och linneväv från konfektionsfabriker o. d.j allt för finpappersbrukens behov. Sistnämnda bruk äro även köpare till de smärre partier pappersmassa av lumphalvtyg från Tyskland och Holland, aspcellulosa från Förenta staterna samt esparto- och bambumassa, som med några tiotusental kronors värde bruka ingå i importstatistiken. Fyllnadsämnen. Av använda fyllnadsämnen är porslinslera (china clay), även kallad kaolin, det viktigaste. Frånsett krigsåren, då den slammade lerans torkning för transport orimligt fördyrades av de höga bränslekostnaderna, har sådan lera från en skånsk fyndort med växande framgång arbetats in på marknaden. Dess användning är dock på grund av mineraliets kvalitet begränsad till tidnings- o. d. papper av oblekt massa. För finpapper och boktryckpapper lämpliga högre kvaliteter ha nästan uteslutande hämtats från England, då fraktförhållandena från Österrike till Sverige ställt sig för ogynnsamma. Övriga fyllnadsämnen ha mindre ekonomisk betydelse, men äro oumbärliga för vissa specialartiklar. Av naturprodukter erhålles talken från ett par svenska fyndorter samt från Norge och Österrike. Konstprodukterna såsom satinit och blanc fix levereras mestadels från Tyskland. Limämnen. Bland limämnen dominerar harts från Förenta Staterna och, om än i mindre utsträckning, från Frankrike. Under de sista åren av världskriget avskars tillförseln av harts nästan fullständigt, och som ett

71 kvalitativt föga tillfredsställande surrogat användes kåda från svenska skogar samt av sådan kåda destillerad harts. Med handelsförbindelsernas öppnande har den nordamerikanska hartsen återvunnit sin forna ställning på marknaden. Färdigberett hartslim har av pappersbruken inköpts från såväl svenska som tyska limfabriker. Av den svenska varan har åtgången varit 100—300 ton, importvaran utgjorde före kriget 80—90 ton årligen med ett värde av 30—45 000 kr. Då i regel såväl tekniska som ekonomiska skäl tala för att hartslim beredes vid pappersbruket, där det skall användas, torde icke vare sig den inhemska hartslimtillverkningen eller importen kunna räkna på någon betydande utveckling. Lim av andra slag än hartslim användes blott för specialändamål. Tidigare har England levererat gelatinlim av högsta kvalitet, men numera fylles behovet av svensk tillverkning. Att exakt fastställa pappersindustriens förbrukning av denna vara möter vissa svårigheter. En jämförelse emellan uppgifterna från leverantörer och köpare gör dock sannolikt, att årsbehovet är c:a 50 000 kg. med ett värde enligt 1913 års pris av 35 —40 000 kr. För vissa limningsändamål användas årligen några tiotal ton potatisstärkelse, uteslutande av inhemskt ursprung. Tullförhållandena hava hittills gjort det omöjligt att i stället för potatismjöl använda vissa andra stärkelseslag, som på världsmarknaden noteras till lägre pris. För fällningen av hartslimmet i pappersmassan användas svavelsyrad lerjord och alun, som fullt tillfredsställande levereras från svenska fabriker även vad den högsta järnfria kvaliteten beträffar. Under krigsåren måste visserligen tillverkningen av den sistnämnda läggas ned, när tillförseln av dess råvara avspärrades, men denna svårighet har varit av övergående art. 4 000—4 500 ton årligen eller mer än två tredjedelar av den svenska produktionen av alun och svavelsyrad lerjord gå till pappersbruken och fylla dessas behov, så när som på en importerad kvantitet av 500—600 ton. Färgämnen. Pappersindustriens färgämnen, bland vilka anilinfärgerna äro förhärskande, importeras från Tyskland och Schweiz, en del jordfärger även från England. Någon nämnvärd inhemsk färgämnesindustri har Sverige som bekant icke. Impregneringsämnen. För impregnering av takpapp erforderlig stenkolstjära, som förr hämtades från England, lämnas numera av svenska gasverk. Däremot måste behovet av de dyrbarare impregneringsämnena, tjäroljor och antracenolja, samt av beck fyllas av import från England och Tyskland. Diverse kemikalier. Värdet av använd klorkalk utgör en avsevärd del av de summor,. som i tabellerna 26 och 27 upptagits för diverse kemikalier. Däri ingår dock endast den klorkalk, som användes för blekning av halvtyg

av lump samt vid ett par pappersbruk, som icke ha lokalt samband med cellulosafabrik. Medan före kriget den inhemska tillverkningen av klorkalk utgjorde blott några hundra ton årligen och avsevärd import förelåg från Tyskland och England kunna numera svenska klorkalkfabriker tillgodose landets hela behov. Såsom hjälpmedel vid blekningen användes svavelsyra, även den till största delen av svenskt ursprung. Bland övriga kemikalier ingå kalcinerad soda, som mestadels är importvara från Tyskland, England och Förenta Staterna, men som börjat ersättas med natronlut, erhållen som biprodukt vid inhemsk klorframställning; vidare vattenglas av inhemsk tillverkning samt kasein. Den sistnämnda har tidigare varit importvara, men tillverkades under åren närmast före kriget av flera svenska fabriker. Största delen av dessas år 1913 till c:a 134 000 kr. värde beräknade produktion torde hava gått till landets pappersbruk. Mjölkbristen under krigsåren nödgade dock fabrikerna att tills vidare nedlägga driften. Maskinfiltar och rnetalldukar. För filtar och metalldukar voro de svenska pappersbruken intill 1890-talets sista år mestadels hänvisade till utlandet. Svenska fabrikat upptogo därefter undan för undan konkurrens med importvarorna. De sistnämnda kommo från Tyskland, Frankrike och England. Förenta Staternas deltagande i importen väntas icke komma att fortfara. Smörjämnen. I fråga om oljor och smörjämnen är Sverige hänvisat att fylla sitt huvudsakliga behov genom import, hittills från Förenta Staterna och Ryssland. Diverse material. Under rubriken "diverse material" i tabellerna 26 och 27 ingå betydande poster papper och virke av inhemskt ursprung för emballageändamål. Rätt avsevärda importartiklar ha hittills varit bandjärn från Tyskland samt drag- och transportremmar från England och Förenta Staterna, men dessa varor anses numera kunna i ett flertal fall ersättas med svenska. Maskiner och apparater. De svenska pappersbrukens behov av maskiner och apparater fylles till större delen av svenska verkstäder. En uppskattning av brukens årliga inköp av maskinell utrustning möter dock avsevärda svårigheter. Till någon ledning torde tjäna, att bokförda värdet av de svenska pappersbrukens maskiner år 1913 utgjorde c:a 26 lft mill, och år 1918 c:a 433/4 mill, kronor. Om årsbehovet av nya maskiner uppskattas till blott 10 % av maskinupppsättningens bokförda värde. skulle det ligga emellan 272 och 4 ^ mill, kronor. De tre svenska verkstäder, som specialiserat sig på pappersmasse- och pappersindustriens maskiner, hade åren 1913 och 1918 en omsättning inom landet av respektive 23/4 och 9*/2 mill, kronor.

73¶Sam manfattning. Som sammanfattning av förestående utredning torde kunna sägas, att den svenska pappersindustrien blott beträffande kaolin, harts, färgämnen, vissa impregneringsämnen samt oljor och smörjämnen även för framtiden synes vara hänvisad att i större utsträckning fylla sitt behov från utlandet. Värdet av år 1913 använda importvaror av dessa slag uppgick till c:a 2140 000 kr. eller c:a 5.9 % av totalvärdet å de i tabellerna 26 och 27 upptagna varorna. Större delen av skillnaden emellan importvarornas andel i totalvärdet enligt tabell 27, 12.9 %, och nyssnämnda 5.9 % torde successive kunna överflyttas till svenska leverantörer. Det förtjänar också framhållas, att den svenska pappersindustrien jämte pappersmasseindustrien påtagligen ammat upp åtskilliga andra industrier, vilkas konkurrenskraft redan medger en ej obetydlig export. Tillverkningen av svavelsyrad lerjord, klorkalk, kasein, maskinfiltar och viraduk samt av maskiner och apparater för pappersbruk är sålunda baserad på den svenska pappersindustriens framgång. Sammanlagda värdet av exporten av maskinfiltar och viraduk samt från de tre specialverkstäderna för pappersbruksmaskiner valår 1913 c:a l x /a nrill. och år 1918 c:a 2 Va mill kronor. Sistnämnda år hindrade dock bristen å ull och metaller fabrikerna att utnyttja sin produktionsförmåga å exportmarknaden. Energi och bränsle. Användningen av elektrisk energi för industriändamål har i Sverige under senaste årtiondet fördelat sig med ungefär x/3 på pa'ppersmasseoch pappersindustrierna, Vs på elektrokemisk och elektrometallurgisk och återstående 7 3 på all övrig industri. 1 ) Ekonomiskt betyda förstnämnda industrier mer för vattenkraftens utnyttjande än några andra, då värdet av den elektrokemiska och elektrometallurgiska industrien i samma hänseende betydligt minskas av de låga energipris, som äro dess förutsättning. Mot ett genomsnittligt försäljningspris av blott 0.6 öre per kilowattimme till elektrokemiska ändamål stod år 1916 ett pris av 3.0 öre till övrig industri. 2 ) Pappersindustriens förbrukning av elektrisk energi är, av motorinstallationerna att döma, något mindre än pappersmasseindustriens. Mot i den förstnämnda år 1919 installerade 97178 motorhästkrafter hade pappersmassefabrikerna 103 588. Av i Sverige genererad elektrisk energi använda pappersbruken alltså c:a 15 %. Papperstillverkningens teknik kan emellertid även vid fullt moderna förhållanden göra det ekonomiskt fördelaktigt att använda direkt drift från vattenturbiner eller ångmaskiner. Sådana fall föreligga, där kraftförbrukningen är starkt lokalt koncentrerad, vid holländarne liksom vid slipstolarne. Ävenså är direkt ångmaskindrift av pappersmaskinerna i samband med avloppsångans tillgodogörande 1 ) Sveriges monterade vattenkraft. Specialundersökning av Kommerskollegium, Stockholm 1919, sid. 21 och 22. 2 ) "Sveriges monterade vattenkraft", sid. 22.

vid papperstorkningen ofta väl motiverad. 1 ) Av tabell 28 kolumn 6 och 7 framgår, att primärmotorerna för omedelbar drift av maskiner trots fortgående elektrifiering alltjämt spela en mycket betydande roll. Tab. 28. Kapaciteten i hästkrafter av inom papp- och pappersindustrien använda motorer åren 1913—1920. P r i m ä r

År

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

m o t o r e r Därav använda

vatten- angmask. oljehjul och och och vattengasmoångturb. torer tu rb.

Summa

för ome- för driv. delbar avelektr. maskin generadrift torer

85 533 87 507 88 951 91815 91 353 94 401 89167 94 220

99 399 105 461 113 376 113 641 112110 115 457 117 274 121141

60 278 62 344 59 129 57 643 55 856 52 643 49 810 50 788

13 786 17 759 24147 21651 20 597 20 956 28 006 26 761

80 195 278 175 160 100 101 160

Summa effektivitet av för riska omedelb. drift anmotorer vända motorer Elekt-

39 121 43 117 54 247 55 998 56 254 62 814 67 464 70 353

55 722 62 969 79711 90 687 95 475 96 266 97 178 105 787

116 000 j 125313 ! 138 840 1 148 330 i 151331 | 148 909 146 988 j 156 575

Tab. 29. Antal installerade hästkrafter vid av pappersbruk ägda kraftstationer år 1920.-) Storleksklasser .. ..

<

1 500 h k r

2 , 500-999 hkr i

Drivkraftens art ..

Ånga

Vatten

3 4 1 0 0 0 - 4 999 hkr 1 5 0 0 0 - n o h k r i

; Angå

Vatten

S 1 »T II ! Angå : ^ ätten i Angå

Vatten

II

Summa hkr direkt drivkraft

2 508

5 600

28 659

22 785

Summa hkr elektrisk drivkraft .. ..

2 388

4 027

23 295

9 627

11 237 J 59 839 j 1475

46 080

Summa effektivitet av för omedelbar drift använda motorer Antal anläggningar

4 896

4 950

4.1 %

8.0 %

49.7 %

38.2 %

Andel av totala effektiviteten från vattenkraftanlägg-

*) Jfr Fr. Grewin: Användning av värme och kraft inom pappersindustrien. Ingeniörsvetenskapsakademiens meddelanden N:o 8, Stockholm 1921. 2 ) Materialet till tabellen har hämtats från Kommerskollegii undersökning om Sveriges monterade vattenkraft 1916 samt Svenska Vattenkraftföreningens meddelanden om vattenkraftutbyggnaderna i Sverige 1917—1920. De i tabellen avsedda anläggningarne leverera delvis energi för andra ändamål än pappersbruksdrift, varför en direkt jämförelse med den officiella statistikens uppgifter enligt tabell 28 icke kan göras.

75 Energikostnaden bestämmes i väsentlig mån av kraftstationernas storlek. Tabell 29 visar, huru ång- och vattenkraftanläggningarna. fördela sig på olika storleksklasser vid de pappersbruk, som delvis eller helt fylla energibehovet från egna vattenfall. Till tabellens båda första storhetsklasser höra med ett undantag — en kraftstation om 1400 installerade hästkrafter — anläggningarna vid de egentliga finpappersbruken. De bruk, som äga kraftanläggningar å 5 000 hästkrafter och däröver, tillverka huvudsakligen tidningspapper. Anläggningarna i storleken 1000—4 999 hästkrafter höra mestadels till bruk för omslagspapper. Vid hydroelektriska anläggningar för industriföretag har totala kostnaden per kilowattimme beräknats till c:a 2.8 öre vid installationer omkring 250 hästkrafter samt c:a 1.8, 1.8 och 0.7 öre vid installationer om respektive c:a 700, 2100 och 11500 hästkrafter eller den genomsnittliga storlek, som pappersbrukens kraftstationer inom olika storhetsklasser äga enligt tabell 29.1) Dessa siffror äro dock icke ägnade att utan vidare antyda pappersbrukens energikostnader före världskriget. Genom att ångkraft i någon mån både regelbundet och som reserv användes utan att avloppsångan samtidigt tillgodogjordes för uppvärmning höjdes energikostnaden. Huru mycket ångkraft, som sålunda anlitades, undandrager sig säker beräkning. Då den på grund av krigsårens stegrade bränslepris i möjligaste mån ersattes av förhyrd hydroelektrisk kraft, e;er emellertid stegringen i antalet förhyrda kilowattimmar från 1913 till 1918 — två år med ungefär lika stor pappersproduktion — en viss ledning. Enligt uppgift till Kommerskollegium använde pappersbruken år 1913 51979 000 kilowattimmar förhyrd energi mot 90 431000 kilowattimmar år 1918. Vid en utnyttjningstid av 5 000 timmar och ett på grund av diverse förluster beräknat förhållande av 1:1.5 emellan kilowatt och hästkraft motsvarar detta c:a 15 600 installerade hästkrafter år 1913 mot c:a 27100 år 1918 och en stegring av 11500 hästkrafter emellan de båda åren. Denna siffra utgör ungefär 111/, % av den i tabell 28 angivna totala kapaciteten av installerade primarmotorer år 1913. Ehuru billigare än ångkraft blir naturligtvis den förhyrda hydroelektriska energien dyrare än den vid egna kraftstationer framställda. Redan en jämförelse emellan det tidigare omnämnda genomsnittspriset av 3 öre per förhyrd kilowattimme och industriföretagens angivna självkostnadspris 0.7—2.8 öre antyder detta. Mera ingående undersökningar ha visat en merkostnad å energien från enskilda distributionsföretag gentemot industriföretag av i medeltal från 50 % vid mindre anläggningar upp till över 100 % vid större sådana. 2 ) Där energi levereras från statens stora vattenkraftverk, eåsom fallet är för flera betydande pappersbruk, närmar O Jfr diagram 13 i Kommerskollegii förut citerade utredning om Sveriges vattenkraft. Denna utredning avsåg förhållandena år 1916, då en mindre höjning av före 1914 gällande kostnader redan inträtt. A andra sidan har räntan å anläggningskapitalet beräknats till blott 5 % vilket understiger det för industriföretag vanliga. Då utnyttjiimgstiden tor drivkraft vid'pappersbruk är relativt lång, torde energikostnaden för dessa ställa sig något lägre än angivna, för industriföretag i allmänhet beräknade siffror. 2 ) Jfr diagram 13 i Kommerskollegii undersökning om Sveriges vattenkraft.

76 sig dess pris dock oftast självkostnaden vid industriens egna anläggningar. Genom sin långa utnyttjningstid och möjlighet att tillgodogöra s. k. sekunda kraft äro pappersbruken särskilt värdefulla kraftköpare. När i tabell 7 ingen reservation gjorts för de växlingar i pappersindustriens ångförbrukning, som orsakas av olika klimatiska förhållanden, har detta skett därför, att i Sverige liksom i dess nordiska grannländer utnyttjandet av ångan varit förhållandevis gott, tack vare en i allmänhet förträfflig teknisk ledning. I viss mån, om än ingalunda fullständigt, ha därigenom sydligare länders fördelar av en högre medeltemperatur å luft och fabrikkationsvatten kunnat uppvägas. Dessa fördelar äro emellertid icke så obetydliga. Utförda undersökningar 1 ) ha visat, att minskningen i ångåtgången vid i övrigt lika förhållanden utgör c:a 10 % vid en temperaturhöjning å luften av 5° C. Ungefär med detta gradtal skiljer sig årsmedeltemperaturen i stora delar av Mellaneuropa från mellersta Sveriges. Till framställningen av erforderlig ånga användes vid Sveriges pappersbruk år 1913 c:a 260 000 ton stenkol, 54000 kubikmeter (löst mått) ved och 197 000 kubikmeter (löst mått) annat träbränsle förutom mindre kvantiteter koks, torv m. m., i allt motsvarande c:a 302 000 ton stenkol2) eller i det närmaste en ton* stenkol på varje av samma fabriker producerad ton papper. Ihågkommas bör emellertid, att i dessa siffror inbegripes även förbrukningen vid de med pappersbruken förenade pappersmassefabrikerna. År 1918 var bränsförbrukningen c:a 124 000 ton stenkol, 28 000 ton torv, 753000 kubikmeter ved och 301000 kubikmeter annat träbränsle, som tillika med använda smärre mängder koks m. m. motsvarade 307 000 ton stenkol och föga över en ton stenkol per ton tillverkat papper. Känt är, att den vidsträckta användning av inhemskt bränsle, som under krigsåren genomfördes, till större delen möjliggjordes genom hårda ingrepp på landets skogskapital och genom ett abnormt förhållande emellan -bränntorvens marknadsvärde och produktionskostnad. Båda dessa omständigheter voro av tillfällig natur, och med all sannolikhet måste pappersindustrien för åtskilliga år framåt fylla sitt bränslebehov genom import i en utsträckning, som mera närmar sig 1913 års 86 % än 1918 års 40 %. En av Norra & Mellersta Sveriges Ångpanneförening verkställd utredning, vars resultat sammanfattats i tabell 30, ger vissa hållpunkter för bedömandet av ångkostnaderna i Sverige och i stenkolsproducerande länder. Medan pappersindustriens genomsnittliga kostnad för 1 000 kg. ånga i Sverige varit 0.86X3.00+0.14X1.80 = 2.83 kr., har den i Tysklands mest betydande pappersbruksdistrikt varierat emellan 1.35 och 2.85 kr. och genomsnittligt troligen varit c:a 0.70 kr. lägre än i Sverige. Detta motsvarar enligt tabell 7 en merkostnad av c:a 4 kr. per 1 000 kg. för ett svenskt sulfitcellulosapapper. Det ångpris, som tabell 30 visar för Bayern, antyder emellertid, att skillnaden emellan järnvägs- och båtfrakJ ) 2

Jfr. Fr. Grewin: Användning av värme och kraft inom pappersindustrien, sid. 6—7. ) Enligt reduktionstal å sid. 9 i "Bränsleförbrukningen åren 1913—1917", Specialundersökning av Kommerskollegium. Stockholm 1918.

77¶Tab. 30. Bränsle- och ångpriser i Sverige och Tyskland 1913—1914.

Bränslets användningsort

Sverige

Bränsleslag

Stora prima ångkol Småkol

Bränslepris Angpris per i pannrum 1 000 kg. per 1 000 k?. kr. kr. 23.oo 19.oo

3.oo 3.oo 1.80

Sågverkshack

Anm.

Bränslepriset per kbm.

0.90¶Tyskland Bayern

Oberbayr. Kohle Ruhrkohle Saarkohle Schlesiche Kohle

Schlesien

Schlesiche Kohle

Sachsen

Steinkohle Bohm. Braunkohle Briketter

Rhenprovinsen: Köln

Buhrkohle

14.15 24.21 22.25 22.78 8.90—11.57 10.68—16.02 14.24 8.68—12.10 16.91

2.92 3.18 2.76 3.49 1.42 — 1.78 1.96—2.67 1.87—2.85 1.35-2.67 2.40

Beräknat bränslepris

ter för bränslet stundom kan bringa ångkostnaden upp till samma höjd i kolproducerande länder som i vårt eget. Arbetsförhållanden. Enligt till Kommerskollegium lämnade uppgifter för år 1913, omfattande pappersbruk med c:a 91 % och pappfabriker med c:a 89V2 % av totala i industristatistiken upptagna tillverkningen av papper och papp, utgjorde arbetslönen till 11 583 arbetare, varav 253 förmän, 11 839 780 kronor samt till 546 personer i förvaltningstjänst 2 044 735 kronor. Fabrikernas sammanlagda produktionsvärde var 62 907 140 kronor. Avlöningen till arbetspersonalen var alltså 18.82 % och till förvaltningspersonalen 3.25 % samt inalles 22.07 % av produktionsvärdet. Härtill bör emellertid erinras, att fabrikerna i fråga tillverkade blott c:a % av egna behovet av pappersmassa, varför lönesumman icke uppgår till det belopp, som erfordrats vid fullständig integration. I motsatt riktning verkar det förhållande, att av angivna produktionsvärdet ett belopp av 1 343 121 kronor motsvarade värdet av diverse biprodukter, där i regel arbetslönen ingått med lägre belopp än för papperet. De oregelbundna förskjutningar av produktionskostnaderna, som orsakades av världskriget, ledde till, att motsvarande siffror år 1918 blevo för arbetspersonalens avlöning 11.88, förvaltningspersonalens 2.50 och inalles 13.78 % av produktionsvärdet. Av allt att döma voro dessa förändringar dock endast av tillfällig natur. Den officiella statistikens uppgifter å pappersindustriens personal ha sammanförts i tabellerna 31 och 32. Den minderåriga personalens liksom de vuxna kvinnornas rätt ringa antal gentemot de vuxna manliga arbetarne är av betydelse vid bedömandet av sedermera lämnade uppgifter om industriens löneförhållanden.

78¶Tab. 31. Arbetarpersonal vid pappersbruk och pappfabriker samt inom hela industrien åren 1915—1920. Vid År

1915 1916 1917 1918 1919 1920

pappersbruk

M ä n

och

pappfabriker

Kvinnor

S u ni m a

inalles

därav I under inalles 18 år 1

därav under 18 år

därav inalles ' under [ 18 år

7 894 8 225 8118 8311 8 504 10 671

566 645 667 642 705 893

510 436 365 332 426 473

9 696 10 054 9 692 9 758 10 056 12 473

1802 1829 1574 1447 1552 1802

, 1076 ' 1 081 1032 974 1 131 1366

Inom hela industrien inalles

373 936 397 823 401 325 385 280 392 911 417 381

Vid pappersbruk och pappfabriker i % av arbetarpersonalen inom hela industrien

2.6 2.5 2.4 2.5 2.6

3.o

Anm. Tabellens siffror omfatta förutom egentliga fabriksarbetare även lagerarbetare. packhuskarlar, lastare, drängar, kuskar, chaufförer m. m. Tab. 32. Förvaltningspersonal vid pappersbruk och pappfabriker samt inom hela industrien åren 1915—1920.

År

i Vid pappersb -uk , och pappfabri cer

Inom hela industrien

1915 1916 1917 1918 1919 1920

550 601 632 655 670 765

30 738 33 614 36 430 39 282 44 000 45 685

Vid pappers bruk och pappfabriker i

%

av tor\ .-personalen inom hela industrien 1.8 1.8 1.7 1.7 1.5 1.7

Om arten och storleken av arbetarnes avlöning ge följande från svenska arbetsgivareföreningens statistik 1 ) hämtade uppgifter en viss ledning. De gälla året 1914, det första då denna statistik offentliggjordes, men omfatta blott en mindre del av industrien, 17 företag, och gälla delvis både pappersbruk och pappersmassefabriker. Avlöningsformen var uteslutande tidlön för 45.2 % av arbetareantalet vid självständiga pappersbruk och för 44.7 % vid med pappersmassefabriker kombinerade bruk. Uteslutande ackordlön användes för respektive 26.9 och 14.7 % och såväl tid- som ackordlön för respektive 27.9 och 40.6 % av arbetareantalet. Den årliga medellönen åskådliggöres av tabell 33. Högsta genomsnittliga årsförtjänsten bland de egentliga fackarbetarne och frånsett förmännen hade sulfitfabrikernas syraberedare med 1 767 kronor, kokare 1 751 kronor, hjälpkokare 1 623 kronor, massatappare „ ') Svenska Arbetsgivareföreningens lönestatistiska årsbok 1914 utgiven av Dr K KevAberg. Stockholm 1916.

79 1 604 kronor och silare 1609 kronor samt pappersbrukens maskinförare med 1 814—2 161 kronor. Årslöner under 1 200 kronor förekommo mestadels för hjälpare och passare. Tab. 33. Arbetarnes fördelning i inkomstklasser efter medellön år 1914.

Industri- och arbetargrupp

;

Anlalet arbetare, som tjän stgjort minst n / i 2 av året med en genomsnittlig medelinkomst av under 800 kr.

Summa års8001200— 1 800 kr. arbetare 1199 kr. 1 799 kr. o. däröver

A. Samtliga arbetare. Pappersbruk och pappers- / 193 *. 11.28% Samt liga redovisade indu- i 2 545 strier med årsarbetare .. \ 18.41 %

695 40.43 % 3 209 23.21 %

711 41.36 % 7 247 52.41 %

120 1 6.98 % / 826 \ 5.97 % f

B. Fullvuxna manliga ar betare. P a p p e r s b r u k och pappers- 1 28 massefabriker l 1-87% Samtliga redovisade indu- / 266 strier med årsarbetare .. \ 1.M %

603 40.22 % 3 362 30.98 %

758 50.57 % 6 195 57.08 %

110 X 7.34 % / 1030 \ 9.49 % /

G. Fullvuxna kvinnliga arbetare. P a p p e r s b r u k och pappersmassefabriker 1 91.86 % Samtliga redovisade indu- 1 960 strier med årsarbetare .. X 73.56 %

8.14 % 281 21.5,1 %

— 64 4.91 %

-

\

-

/

-

-

/

1 % av hela antalet arbetare

1 719

13 827

1499 10 853

86 1305

Arbetsgivarnes utgifter för arbetarnes olycksfalls- och sjukförsäkring, läkare och medicin, pensionering m. m. beräknades vid pappersbruk och pappersmassefabriker uppgå till 1.7 % av de utbetalade lönerna. För industrien i dess helhet var motsvarande siffra 2.5 %. För att även i någon mån belysa de förändringar, som krigskonjunkturen, om än till stor del övergående, föranledde, har tabell 34 sammanställts från arbetsgivareföreningens statistik för år 1918. Materialet är hämtat från 23 bruk med 6 806 arbetare. Förut omnämnda fackarbetare hade fått sina genomsnittliga årsförtjänster höjda till: sulfitfabrikernas syreberedare 2 719 kronor, kokare 2 721—3 199 kronor, hjälpkokare 2 654 kronor, massatappare 2 580 kronor och silare 2 757 kronor samt pappersbrukens maskinförare 2 959—3 536 kronor. Säreget för dåtida lönekonjunktur var som bekant den gynnsamma ställning som grovarbetarne intogo gentemot de egentliga fackarbetarne. Grovarbetarne nådde sålunda inom cellulosaavdelningen genomsnittligt upp till 2 964 kronors årsfortjänst. Medellönen år 1918 för samtliga vuxna arbetare vid pappersbruk och pappersmassefabriker var 2 523 kronor för män och 1 312 kronor för kvinnor. För samtliga industrigrenar utgjorde den 2 597 kronor för män och 1 515 kronor för kvinnor.

80 Tab. 34. Arbetarnas fördelning i inkomstklasser efter medellön år 1918. Antal fack- och förrådsarbetare 18—70 år med en arbetsförtjänst av

Summa fackoch förråds arbetare under 1 800— 1 200— 1 800 kr. 1 8 - 7 0 år 800 kr. 1 199 kr. 1 799 kr. o. däröver

Industri- och arbetargrupp

A. Manliga. P a p p e r s b r u k och pappersmassefabriker Samtliga redovisade industrier med årsarbetare

i

2¶X 0.02 % B. Kvinnliga. Pappersbruk och pappersmasse- / 1 l 0.60% Samtliga redovisade industrier / 8 med årearbetare t 0.53%

/ \ 54 0.44%

96 5.68 % 707 5.78 %

1594 X 94.32 % / 11 472 X 93.76 %'/

57 34.76 % 286 19.07 %

101 61.59 % 896 59.73 %

5X 3.05 %i 310 X 20.67 % i

1 690 !

12 235

164 1500

Värdet av pappersbruksarbetarnes indirekta förmåner beräknades till 6.2 % av genomsnittslönen mot 4.1 % för industrien i dess helhet. Pappersbrukens arbetarstam utgöres till tre fjärdedelar av vuxna manliga arbetare, och företagen ha nästan fullständigt lokaliserats till landsbygden med låga levnadskostnader, särskilt för husrum och bränsle. Av nyss anförda siffror synes därför kunna slutas, att den förbättring av pappersbruksarbetarnes ställning i förhållande till övriga industriarbetares, som även framgår av en jämförelse emellan tabellerna 33 och 34, i verkligheten redan år 1918 lyft pappersbruksarbetarne över de svenska industriarbetarnes ekonomiska medelnivå. Ehuru fullständiga statistiska data ännu saknas, är det dock allmänt känt, att denna av 1914 och 1918 års siffror visade tendens gjort sig starkt gällande under följande tid, särskilt tack vare 1920 års konjunkturvåg. 1 ) Finansiering och kapitalränta. Tabell 35 är en sammanställning av balansräkningar för svenska aktiebolag, som ha pappersbruksdrift till huvudaffär. I tabell 36 har gjorts ett försök till kritiskt studium av balansen i tabell 35. Då primärmaterialet för denna balans innehåller uppgifter av mycket växlande tillförlitlighet, böra slutsatser dragas därur med viss reservation och begränsas till mera allmänna förhållanden. Det i tabell 35 upptagna värdet å till annan grupp hörande anläggningar har här behandlats som placeringar; diverse fordringar och tillgångar ha jämställts med varufordringar; kapitalbrist har avräknats å reserverade medel; till långfristiga lån ha utom fonder till personalen och obligationslån räknats de under intecknings- m. fl. lån upptagna posterna och till kortfristiga lån utom varuskulder även *) Jfr. Tull & traktatkommitténs utredningar och betänkanden X tabell 12 sid. 61. Stockholm 1922.

81 diverse skulder. Givetvis är detta sätt att gå tillväga ofta blott approximativt riktigt. Emellan 1913 och 1918 ligga såväl den första av de högkonjunkturvågor för pappersindustrien, som världskriget framkallade, som ock större delen av inflationsrörelsen i penningväsendet. Båda dessa omständigheter framträda starkt i de absoluta tal, som tabell 35 ger, men komma mycket mindre till synes i relativtalen i tabell 36. Detta torde tyda på att pappersindustrien i Sverige har en väl stabiliserad ekonomisk typ. Förhållandet emellan de olika slagen av anläggningsmedel respektive rörelsemedel har sålunda icke förändrats. Totalsumman av anläggTab. 35. Pappersbrukens kapitalställning den 31 december åren 1913 och 1918. (Aktiebolag). 19 13 (42 bolag)

19 18 (50 bolag)

Antal "PPg-

Kronor

Antal "PPg-

Kronor

26 41 4 33 30 42

23 867 098 46 418 187 802 448 26 474 537 1 293 330 22 853 586

32 50 10 41 37 50

46 858 624 84 088 122 1 278 162 43 744 276 2 670 552 72 091 924

42 24 1 33 6 19 2 3

12 208 200 8 409 216 21542 246 671 2 209 569 5 804 150 447 543 56 949

4 50 40 4 38 13 13 1 3

11 355 627 40 329 479 14 340 446 2 233 561 198 128 6 512 881 10 042 582 69 364 198 225

Tillgångar : Jordbruks- och skogsfastigheter o. d Fabriksfastigheter. 1 ) vattenkraftanläggningar .. Transportanläggningar, ångbåtar o. d Maskiner, fasta och lösa Andra inventarier och redskap Lager av råvaror och fabrikat Till annan grupp hörande anläggningar med maskiner, inventarier och varulager Varufordringar : Aktier i främmande bolag Obligationer o. a. värdepapper Kassabehållning Innestående i banker Diverse fordringar och tillgångar Kapitalbrist Arsförlust

151113 026

Summa

336 011953

Skulder : Aktiekapital Inbetalt å nyemission Reservfond Förnyelsefond Andra reserverade medel Fonder för personalen Obligationslån Intecknings- m. fl. lån Varuskulder Diverse skulder Årsvinst Summa ]

) Häri ingå delvis maskiner och inventarier.

48 329 320

36 13 25 14 18 36 40 8 37

7 350 539 4 523 141 3 810 826 988 753 32 294 837 35 992 594 12 500 378 228 613 5 094 025

50 1 46 22 38 19 17 43 50 20 46

109172 000 1 964 800 24 483 666 12 040 953 30 421 028 3 254 289 36 297 871 64 674 612 27 730 992 1 695 959 24 275 783

151 113 026

—

336 011 953

82¶Tab. 36. översikt över pappersbrukens kapitalställning den 31 december åren 1913 och 1918. 19

18¶Beteckning

%2)

1 000 kr.

23 867

46 858

74 988

131 781

1 000 kr.

Aktiva. Jordbruks- och skogsfastigheter Fabriksanläggningar med maskiner och inventarier

% l)

lOO.oo j 178 639

% »)

% 2)

Anläggningsmedel inalles

98 855

Förråd Värdepapper och placeringar.. Debitorer Kassa och bankräkningar .. ..

22 853 8 430 18 012 2 456

Rörelsemedel inalles

34.36¶Aktiva inalles

150 606

100.00¶Passiva. Aktiekapital Reserver Nettovinst

48 329 15 236 5 037

Eget kapital inalles

68 602

Långfristiga lån Kortfristiga lån

69 276 12 728

F r ä m m a n d e kapital inalles .. ..

82 004

54.45¶Passiva inalles

150 606

lOO.oo

Omsättning Fabriksanläggningar i proportion till omsättningen Förråd och debitorer i proportion till omsättningen Eget kapital i proportion till omsättningen Förvärvskapital i dess helhet i proportion till omsättningen

57 858

lOO.oo

207 705

74 988

131 781

40 865

122 463

68 602

202 089

150 606

335 742

44.16 16.29 34.80 4.75 lOO.oo

| lOO.oo 7.92 45.55

53.2i"

72 091 27 929 50 372 6 711

45.89 17.78 32.06 4.27

157 103

335 742

lOO.oo

111136 66 876 24 077 202 089

lOO.oo

lOO.oo 1

| lOO.oo 13.53 60.19

84.48 15.52

104 226 29 427

lOO.oo

133 653

335 742

lOO.oo

77.98 22.02 lOO.oo

') Proi'entsiffrorna i denna spalt visa blott proportionen mellan anläggnings- och rörelsemedel samt emellan eget och främmande kapital. 2 ) Procentsiffrorna i denna spalt hänföra sig till den närmast stående siffran 100.

83 ningsmedlen överväger båda åren totalsumman av rörelsemedlen, ehuru dessa senare under krigstidens osäkra transporter och skärpta kreditförhållanden fått en stark tillfällig ökning. Med denna ökning av rörelsemedlen hängde tydligen ökningen av de kortfristiga lånen tillsammans och torde alltså även den ha varit av tillfällig art. Förhållandet emellan omsättning och på olika sätt använda medel var år 1918 i så hög grad påverkat av rådande konjunktur, att det saknar annat än tillfällig betydelse. Vid bedömandet av samma förhållande år 1913 måste ihågkommas, att emot uppgivna värden på fabriksanläggningar stå på passivsidan förnyelsefonder m. m., som samlats under rubriken reserver. Tabellen anger därför ogynnsammare förhallanden emellan omsättning och anläggningsmedel än som i verkligheten förelegat. Anmärkningsvärt i 1913 års balans är, att företagens egna kapital var så knappt, att till och med anläggningsmedlen till nära 1/3 måste täckas med främmande kapital. Sveriges pappersindustri saknade sålunda i hög grad ekonomisk självständighet. Detta förhållande synes på ett lyckligt sätt ha ändrats genom återhållsamhet i utdelningar och andra konsoliderande åtgärder under högkonjunkturen. 1918 års balans visar, att det egna kapitalet räckt till ej blott för anläggningsmedlen utan därutöver för c:a Ve av de för tillfället högt uppdrivna rörelsemedlen. Tyvärr talar åtskilligt för, att lågkonjunkturen efter hösten 1920 skall tvinga industrien ett gott stycke tillbaka emot ställningen före 1914. Tab. 37. Finpappersbrukens kapitalställning 31 december åren 1913 och 1918. 191,' (5 bolag) Antal "PPg-

Kronor

1918 (5 bolag) Antal uppg-

Kronor

Tillgångar: Fabriksfastigheter, vattenkraft J o r d b r u k s - och skoysfastigheter Maskiner och inventarier Lager av råvaror, material och fabrikat Varufordringar Aktier i främmande bolag Kassabehållning Diverse tillgångar och fordringar

5 2 5 5 4 3 3

8 518 973 657 444 4 527 532 4 037 766 2 542 413 487 839 9132 140 334

Summa

—

20 921 433

Aktiekapital Reservfond Förnvel«efond Andra reserverade medel F o n d e r lör personalen Obligationslån och annat upplånat kapital.. .. Varuskulder Diverse skulder Årsvinst

5 5 2

7 076 000 2 363 000 451 627 864 507 460 551 6 266 329 2 472 165 46 755 920 499

i)

5 3 5 0

5 4 3 3

10 799 132 1454 018 6 106 321 12 397 667 11 405 650 715 417 30 829 512161 43 421195

Skulder :

Summa

1 4 5 2 5 —

20 921 433

5 5 2 5 2 5 5 3 5

11 576 000 - 3 213 000 1 856 408 3 520 442 895 042 12 073 704 7 183 267 123 898 2 979 434 43 421195

84¶Tab. 38. översikt över vissa finpappersbruks kapitalställning den 31 december åren 1913 och 1918. 19

18¶Beteckning 1000 kr.

"%*)

%2)

1 000 kr.

% »)

%*)

Aktiva. Jordbruks- och skogsfastigheter Fabriksanläggningar med maskiner och inventarier

13 046

16 905

92.08¶Anläggningsmedel inalles

13 703

lOO.oo

18 359

Förråd Värdepapper och placeringar..

4 038 488 2 683 9

55.94 6.77 37.17 0.12

12 398 715 11918 31

lOO.oo

25 062

43 421

lOO.oo

Kassa och bankräkningar

.. ..

Rörelsemedel inalles

7 218

20 921

lOO.oo

lOO.oo

49.47 2.85 47.47 0.12 lOO.oo

Passiva. 11576 8 590 2 979

Reserver Nettovinst

7 076 3 679 920

Eget kapital inalles

11675 Långfristiga lån Kortfristiga lån

6 727 2 519

F r ä m m a n d e kapital inalles .. ..

9 246

44.19¶Passiva inalles

20 921

lOO.oo

Omsättning Fabriksanläggningar i proportion till omsättningen Förråd och debitorer i proportion till omsättningen Eget kapital i proportion till omsättningen Förvärvskapital i dess helhet i proportion till omsättningen

lOO.oo

46 842

lOO.oo

13 046 '

16 905

6 721

24 316

23 145

20 921

43 421

\ lOO.oo 7.8S

23 145

| lOO.oo 12.87 53.30

63.96 36.04

72.76 27.24

12 969 7 307

20 276

43 421

lOO.oo

lOO.oo

*) Procentsiffrorna i denna spalt visa blott proportionen mellan anläggnings- och rörelse medel samt emellan eget och främmande kapital. 2 ) Procentsiffrorna i denna spalt hänföra sig till den närmast stående siffran 100.

85 Med hänsyn till tullskyddets särskilda betydelse för finpappersindustrien återges i tabellerna 37 och 38 kapitalställning och kritik av den samlade balansen för de fem företag i landet, som i större utsträckning arbeta på finpappersmarknaden. Även av dessa är det dock endast tvenne, som uteslutande tillverka finpapper. En jämförelse emellan tabellerna 36 och 38 visar, att finpappersbrukens behållning ifrågavarande år något understiger medeltalet för samtliga bruk. Vidare framgår, att finpappersbruken år 1913 i väsentligt högre grad än övriga bruk kunnat stödja sig på eget kapital, Tab. 39. Utdclningsbcrättigat aktiekapital och utdelning till aktieägare vid pappersbruk åren 1890—1918. A n m . Endast vid 1918 års slut befintliga aktiebola g ingå i tabellen. Aktiekapita i kronor År

Antal bolag

1890 .. .. 12 1891 .. .. 13 1892 .. .. 13 1893 .. .. 13 1894 .. .. 14 1895 .. .. 14 1896 .. .. 17 1897 .. .. 18 1898 .. .. 19 1899 .. .. 20 1900 .. .. 21 1901 .. .. 24 1902 .. .. 26 1903 .... 28 1904 .. .. 28 1905 .. .. 31 1906 .. .. 31 1907 .. .. 32 1908 .. .. 32 1909 .. .. 32 1910 .. .. 32 1911 .. .. 35 1912 .. .. 37 1913 .. .. 40 1914 .. .. 43 1915 .. .. 43 1916 .. .. 46 1917 .. .. 48 1918 .. .. 50

Stamaktier

9 244 666 10 143 000 10 168 000 10 168 000 10 436 000 10 436 000 14110 750 14 948 375 16 456 375 17 350 000 17 767 000 18 799 550 21 429 000 22 160 000 ' 23 010 000 24 394 500 27 789 500 27 863 500 28 683 500 33 419 000 35 215 000 36 786 000 37 235 000 39 868 320 44 325 000 46 830 000 52 680 000 67 789 500 108 684 000

Preferensaktier

49 500 50 000 50 000 50 000 50 000 50 000 50 000 50 000 50 000 84 000 84 000 254 000 758 000 758 000 2 327 360 1 209 000 1 209 000 1 957 000 2 273 000 3 008 000 3 547 000 3 678 000 4 048 000 4 453 000 4 453 000 4 753 000 4 143 000 3 906 000

Utdelning av vinst u p p k o m m e n under reso. år Stamaktier

Preferensaktier

Kronor

%

495 600 521 300 407 500 502 550 542 950 619 200 777 140 943 100 937 900 807 540 966 600 865 460 i) 896 700 1195 160 2 ) 1119 360 1 208 350 3) 1 287 150 941 125 968 125 4) 1 029 900 1 254 145 1 662 280 2 033 560 2 252 075 2 495 585 2 903 575 5 597 645 5 ) 9 639 585 6 ) 14 910 460 7)

5.36 5.14

4.oi 4.94 5.20 5.93 5.51 6.31 5.70 4.65 5.44 4.60 4.18 5.39 4.86 4.95 4.63 3.38 3.38 3.08 3.56 4.52 5.46 5.65 5.63 6.20 10.63 14.22 13.72

Kronor

— 4 000 4 000 4 000 4 000 4 000 4 000 4 000 — 6 640 6 720 6 720 6 720 — 11720 7 000 15 220 67 580 90 300 178 860 118 860 180 660 180 660 215 160 232 160 549 760 389 030 2 263 630

*) Dessutom utdelade i bolag med 450 000 kr. akt.-kap. 300 000 kr. ä) 750 000 » » » » » 750 000 » i 8) • 175 000 » » » • 175 000 » i 4 i 1000 000 » ) » » » 500 000 » i =) 5 565 000 » » 5 a » » 4 265 000 » •) > 9 » » 21231500 » > 16 767 500 » 7 4 900 000 » 3 » » > 3 700 000 » ) j

%

8.oo 8.oo 8.oo 8.oo 8.oo 8.oo — 7.90

8.oo 2.65 0.89 0.60 0.58 1.26 3.45 3.97 5.95 3.35 4.91 4.46 4.83 5.21 11.57 9.39 57.95

gratisaktier > » i

» » »

men att denna gynnsamma ställning till år 1918 icke förbättrats, utan i motsats till förhållandet inom industrien i övrigt något försämrats. Den relativt gynnsamma proportionen emellan omsättningsbeloppet samt i anläggningar och rörelse använt kapital, som synes föreligga vid finpappersbruken, beror på, att integration med cellulosafabrik motsvarande pappersbrukets hela behov av pappersmassa förefanns år 1913 blott vid ett och 1918 vid tvenne av ifrågavarande företag. Tabellerna 39 och 40 ange aktieägarnas kapitaltillskott till och behållning av svenska företag, som huvudsakligen drivit papperstillverkning. Tab. 40. Aktiebolagens kapitalökning intill 1918 års slut. Ökning av aktiekapitalet genom nyteckning av aktier » » > » gratisutdelning av aktier

60 964 534 kronor 22 757 500 *> Summa 83 722 034 kronor Ökning av reservfonden genom nyemission av aktier till överkurs .. .. 5 335 000 kronor Anm. Olikheterna i aktiekapitalets storlek åren 1913 och 1918 i ovanstående tabell och tab. 35 bero på följande: 1913: Ett bolag med 4 613 000 kronors aktiekapital 31/i2 1913 lämnade utdelning på endast 3 200 000 kronor. — Två bolag med ett sammanlagt aktiekapitel av 3 000 000 kronor ha sedermera upphört och ingå därför ej i ovanstående tabell. 1918: Ett bolag med 1357 000 kronors aktiekapital 31/i2 1918 lämnade utdelning även på under nyåret 1919 inbetalad nyemission, 918 000 kronor. — Ett bolag med 5 000 000 kronors aktiekapital 31/i2 1918 lämnade utdelning även på under året utdelade 2 500 000 kronor i gratisaktier, vilka ej upptagits i balansställningen år 1918.

Avsättning. Av tabell 41 framgår, hur Sveriges pappersproduktion fördelats på inhemsk och exportmarknad under senaste 30 år. Svensk marknad. Anmärkningsvärt är, att den inhemska konsumtionen i stort sett följt den starka stegringen i landets produktion. Importen däremot. som i absoluta tal räknat förblivit tämligen oförändrad till dess kristidens inverkan började med år 1916, har fått sin andel i konsumtionen avsevärt minskad. Efter vikt räknat gick den sålunda ned från c:a 11 % av totalkonsumtionen åren 1896—1900 till c:a 4.5 % åren 1911—1915 och c:a 4.0 % åren 1916—1920. Efter värde räknat har importen emellertid haft en vida större betydelse. Aren 1896—1900 motsvarade den genomsnittligt 28 % av totalkonsumtionen, 1901—190?» c:a 21 %, 1906—1910 c:a 12 %, 1911—1915 ej fullt 10 % och 1916—1920 c:a 11 %. Nedgången i importens betydelse, räknat å hela den inhemska pappersmarknaden, utesluter dock icke, att trycket av den utländska konkurrensen alltjämt är mycket kännbart. Denna konkurrens gäller nämligen nästan uteslutande de varor, som i statistiken upptagas som finpapper, boktryckspapper och lyxpapper. Konsumtionen av sådant papper har, som framgått av redogörelsen för produktionsutvecklingen, icke stigit i samma proportion som konsumtionen

87 ^"5

HH

ft

r*

M

H

O

te

te

(M -T t—

T—(

CO

r~ -rH

r-H

-*

(M ^H

03 CO

r H

1(0

/. **

CO

O 1-

i -

r-H

rO

i O

ro

p

T-H

^H

• •:

r: C/J

CO -H-

h-

CO Cl

CO

CD

CO

Ci

o

Cl

(M

rH

Cl

CO

te

eo to

.::

to

te

to

(T)

?o Of. O

"3

t.

T-H

ö o o

c o >-

o o TH

t»

te

te,

Cl

1(0

iri

•*

Cl

o

03 Cl

te t-

eo -n

03 iH

03 Cl

—i

CO CO

S3 CO

-f

iO O0 lO

«)< t -

rrH 00

ro t—

00 O r-H

03 1(3 (M

CO CO

IO C3 00

(M ee CM

<-> -* on 03

O 00

•*

mma 00-tal onor

•H

CD

t^

-H

o CO

O

ft

o ifS to

w

>a >a

oc ^

t~

1(0

on

eo CO

><K

CO 03

C"

T-H

CO r H

h-

1—1

03 H

r~

1^ Cl 03

«* taCM f "

Cl

Cl

Cl

O

•"

lO CO iO CO

lO U0

te 03 iO

rr

CO

M

i O

O -r O

eo on r H

1^

^H T-H

T-H

M :o3

to

03 00

a

r>

i—*

t> o!

ft —

^o

a

OH

CD

r3 B

— ft

ft

M

s

°i3

CO

ftft ft ft •ZrC 03 ft

o ft

ft 03

>

•** >

So

(XI

IM

CM

T —

CM

IO 03 Cl

g >° m

^

iH tlO

03 Cl t -

Cl ro

on —i

te

03 IM

Cl

<M

CN

r H

rr

-H

CM - * 03

eo

• « .

-ti

eo

ro

CO ( > tQi > te eo lO

03 - *

(M

00 HK

l ~

t -

CO

c:

Q •é

^n op

l ~

CO

eo

CJ

T - H

Cl .C lO

Cl Cl

Cl

c-

• *

3 ee

i-

03 00

O

C

T-H

s^ *.

T3

£

00 CM

•«*

ft «* 00 IC3

o H

1—1

o

CI HT)H

— o

•*

er.

o

eo

>o

en

CO

•4

r0 CO

03 CO'

O -H

O -Hrl

K3 CM

03 *N cri

l>

1(3 1(3 Cl

I •M 00

ro

oo

-+ to

CO Cl

.-o ta

'O> no eo

1^ Cl

IO

t-

t-*

CO'

on t-

CO Cl

Cl

~<

as

CM

• *

i -

Cl

t^

t*

te

CO

CO

• *

•—•

1(3 C3 O)

Cl 03

~n

Cl 03 110 -X IH

tO

-1

•#

on 7

-t<

lO

00 • *

|~

Cl 1

>

rH

c*> 03 lO I *

Cl

^-(

c^

on

T-l

<)

lO to

t~

ro l>

o

1»

eo

co

Cl 1CJ

O tO

r>-

^

t~

TH

Q eo O

c.

h» 00 02

r0 O

03 CO

en H

ifl

r-H

-H ro 'M

1(3

00¶Cl Cl

Cl

T-H

CM

rH

eo rH

CM

CO CO -ti

Ml

T—i

rt

r H

eo r>tO 03 -V r H

"f

(M 00

Ift

03¶Cl iO

1co ( i '.-I

^H

-t

' > ra iä : - tete O

Cl Cl H

- t 0.

[ ^

~h

U3

i-l

in

o

00 CO

o BS I H o Cv -1 t55 W

o

-ti CM

T*

eo Q Cg Cl

-+ -n — te te te >tfl te t o te eo te

5S te

£

t-

ei:

1^

CJ3

ft

rH

<*1 eo ^X 00

^*H

J

r—

nH

— C3

o -" on

s>

1(0

CO 03

1S ao

JM

te -* eo c- to

-*

*»

ao

T3

w 60

i-(

ÄS

O

a.

c

b

M

O

ki

t-1

'c -•J :03

A

O

L~

O 03

C 3

03 H

CO Cl

H

T-H

T—1

^_

ep

~.

Cl

S3

•31

CO

.O IN Cl

i l

(M

03 Cl

eo S3

co (M

T-H

CO

c^ C:

to

r—

I O

CO

ifS

r>

1(0

O 1(3

au

eo eo r H (33

eo ro CO co

eo

T-H K3

-en

O in

CO KO

-H

T-H

rH

lO rH rH

TJ, rH rH

I CO 1-

1(3 -H CO

1C3 CO t~

CO - * CM

Cl

rH

ro

•* r-H

.O CO

oo

p

CO CO

ft ft

C

o3

- * 3

:o3 CO

•3

T3 O

e

ft

p. ftft

M

03 ft

a0

c o

<D

-c

CD

h-1

\ ° !o o\

ft

00 CM

CO

O ICO

r c-.'

eo so

to

te

>

ft

>* «* C O

•*•"

CM O • * • *

GO

i

on 1(0

to

c;.:

CO

lO CM

I-tr-

<M

ort

03 CO •C

Cl

io

S3

CO

on

H r H

CTJ

T-H

—i

Cl

c-

T-H

03 iO CO

eo

r> CO

lO

-ti

-tl

ro

CM

on

OO 1(3

.-i

m

ee o -f TH uo r H H

T H

t~

t -

OO CO rH

T-H

rH rH

O O rH

03 CO

U3 iO CO

CO

O

in

rH

T-H

o IQ

tr-

T-H

T - H

Cl

1(9 Cl

T-H

r H

T-H

1(M

r H

—. eo

CO

03 T-H

CM

ro -#

•O T3 ee

3 O

i(3

- i

o

_' > 1

iH

ee

C3 00

rH Q 03

Ki rH

a

1 to

.--> 03

T—1

T -

H 00

^H 05

Cl

CO

• *

T-H

T - H

T - H

CV

a~.

l O H

ov

to r H

i ^ r H

CO

S3

m r H

02¶C3 rH CO

O CM 03

88 >H

CD

5-»

CO

CM

o

en

03 O

:o

T—

- f

r—

-H

*^

T-H

o3 - O

:

ä?-S g

e ico

CD

en

H

CO

^

•*

•e © on

-+ rH 1-1 1-1

tr.

m

-f

iO

i O

1(3

H

•rH

CM

- T

CO

T—l

o CI

* ^ CO -f

Cl

o o

C

o

^<

o

O

CO

CM

03 Be H

> r i -a ee o3 a r>?.2 >

O

©

64*

S3

w ro T3 cJxS^

CM

e 1^ © 03

.OS

ft

os os a XO

®

w TO • _ d

a M CD

^s=*

"0 a "3

Gä CB

ö

\ o

>

CD rQ

O

b 03

CD

03 - a

\ 0 O OX H

a a

I

t»

CO

o

CO

CS

O

T—|

o

O

CO

CO

CO

eo

eo

CO

o

^^

rH

O

r-H

en

CH

r-

t T-H

r H

eo

•*

O

r-t

rH

^- o

CM

CM

H*

CO

CM

o

_

©

O

©

s

©

o ©

eo

en

CC

r H

CO

^

CM

ro

en

m

OJ

in

r-

• *

l>

CD

CM

TH

O

-H

tr-

I O

• *

i.O

tr-

Cl

^H

-*

r H

—

es 00

CM

CO

Cft

CM

CO

lO

in

en

00 CO

ee

•*

CM

T*

t—

to

CO

lO

o:

ro

Hr

CO

CM

CM

Hl

S3

to

te

te

O

o

O

CM

CD

r n

T--.

rH

ro

lO

r H

-* L—

CD

in

O

O

eo

t -

tr-

1 -

S3

„ rH

:ccj ^

1—1

ft e

\o O

>

CD

CM

to

lO

„

CO

on

o

-c*

1C3

S-75«

O

CTJ

c-

w

L-

to

to l-r-

O

\ o

O

»j

en

•*

i~

CM

CO

en

CM

\D

o

•*

lO

lO

CO

- H

CO

O

T CO

r-H

h-

00 LO

K3

• *

O

r-

in

•*

l^

l^

<M •O

I OJ

03 to-

r H

rH

tt-

to

it-

•* Oeo on _ eeco

o

er»

tr>

CD

CM

Hi

rH

en

03 tr-

^ r

CO

to

- H

J.

eo

to

Cl iO

CO CO

(M

on

-+ a

l O

O

p

• *

e— .c: t- i—

O r

r-H

&i

CM

iO

i -

t -

ee

-C»

P

.* EC

TO Cj

H

Ö

Hf

1-2

l~

ft ft CO

.rH o S o

^OT

•s

in

ee

«a

en a 60

P-

Ml

fH

ft 8ft

Hr

on

<3 at-3

Cv

CM

on

ex-jj

:o

ft ft 03 ft

C-

on

:o3 M

t-a

ft

»CO

tr-

0> Cy

fe-i

o

CM 1 -

e i

u <s •B

(O

C-

to

a

a 53 ft

iO

l~

^ftft

a o

t"

i -

i -

1 -

'-

1(3

l O

CO S3

a o

03 fN

ee

CO CO

C I

r H

CO

CM

T—1

t-H

CM

CM

CM

CM

CI

r-

• o

CO 1(3 00

on ee H

°9

•9 OO

1 -

r H

CO

CO

CM

ro to «# ro

• *

CO

CD

ft OS ft v.

CM

> r H ^

-Ö

•a

ft ft

a ~

3°

1^

lO

CM

CO

C I

to te to

K3

te

(M l.M

a

C3

>* to

lOJ

(*> l O

lO 01 CM

OU

S3

ee

T-H

lO

l£3

lO

to

t—

lO

to

to

HH

lO

iO

"*

CM

rH

ro

• *

on

©

rH

(M

CO

-H

eo

00 S3

r H

m

L—

r~^

r H

^H

S3

03 H

—

r H

T-i

^

rH

o : rH

O j rH

o oo

CO

-T

o EH

i?5 EM

H 0

e

•Sj T-H

rH

rH

C3

7-1 — -H

89 av de billigare papperskvaliteterna. De osäkra gränserna mellan olika pappersslag göra det omöjligt att ur officiella siffror härleda storleken av den inhemska förbrukning, där konkurrens emellan svensk och importvara kan föreligga. Sannolikt stannade dock värdet av denna förbrukning åren närmast före 1914 emellan nio och tio millioner kronor. En dryg fjärdedel av detta belopp betalades för importvara. Emot tabell 41 kan anmärkas, att siffrorna för den inhemska konsumtionen av svenskt papper — skillnaden emellan respektive års produktions- och exportsiffror — även inbegripa eventuella differenser i fabrikernas papperslager. Till detta må emellertid erinras, att största delen av landets pappersproduktion tillverkats efter order och icke som lagervara, varför storleken av lagren å färdigt papper, utom för de fåtaliga finpappersbruken och takpappfabrikerna, brukar vara obetydlig. Växlingarna i lagerbestånden äro därför, på industrien i dess helhet räknat, små i förhållande till produktionen. I tabell 42 belyses fördelningen av importen från olika ursprungsland. Intill 1918 dominerade Tyska riket som leverantör. Förhållandet emellan dess andelar i importvarans vikt och i dess värde visar, att de tyska leveranserna mer än andra länders utom Hollands och på sistone Finlands icke uteslutande gällt högsta och dyrbaraste kvaliteter. Den ökning' i pappersimporten från åtskilliga länder, som tabellen visar för tiden efter 1915, torde vara tillfällig, utom möjligen i fråga om Finland. Med största sannolikhet kommer Tyskland att återvinna sin tidigare ställning på den internationella pappersmarknaden. Vid bedömandet av den svenska marknadens värde som avsättningsområde måste beaktas, att den trots hög och alltjämt stigande förbrukning per individ dock icke förmår upptaga synnerligen^ stora mängder av envar av de många olika kvaliteter, särskilt av finpapper, som en högt utvecklad kultur kräver. Fastän de båda sista årtiondena väsentligt ökat möjligheterna till specialisering vid de till inhemsk marknad hänvisade finpappersbruken och ehuru dessa möjligheter även i någon mån utnyttjats, sakna dessa bruk ännu en av de förutsättningar för rationell drift, som konkurrerande fabriker i folkrikare stater åtnjuta. Exportmarknad. Tabellerna 43 och 44 visa den svenska pappersexportens fördelning på olika marknader. Ihågkommas bör, att Tyskland och Storbritannien liksom även Norge och Danmark mottagit en stor del av leveranserna från Sverige blott på transitering. till destinationsorter utom Europa. Alldeles särskilt var detta fallet med Tyskland före 1914. Tullskydd. Svenska papperstullar. Tabellerna 45 och 46 äro en sammanställning av de svenska papperstullarna under senaste hundra år. Givetvis göra växlingarna såväl i penningevärdet som i de tullbelagda varornas pris och kvalitet,

90 eS M M a> u a O a!

c

CO

t»

CO

CO

s

a tu a ta 71

CO

cc

lO

o

*# o

rH

CO

CO

^

o

• *

*# ^

-*

©1

c*

eo

OJ

t -

eo

CO

H

co

o (M

eo r^

•

i—i

O

O)

«,

c =3 ti.

CD

.5

<M

T-1

rH

a

g-

bfj Ö

H3

OJD

o

O

T-H

^

1—1

G^

<N

*1

Ol

CO

CO

**

rH

r~

Hl

•0

c;

Cl

co

en

to

-*

o

ffl' [H

(O

^

<N

o

o 13 13

ca t*

ft

03 r-8

ed

o

a

rt

£

a m o O

o

r-t

CM

CO

^

CO

O

»O

Cl

oo

CM

CO

CO

*

CV

CO

H

r H

O

O

CO

** o

m

O

ifl

CTi

GO

io

ee

ro

oo

os

rH

ft

-*

rH CO

03 O

Hi

CM

Ol

rH

-t"

CO iO

iO

ee IO

lO lO

rH

O

i~

CM

io

rH

O

iO

lO

O

to

ee

IO

te CM

ee

I

I

i n

a

rH CD •iH

Ol rH

m

O

ft

CD

ft ft

r*

oi

(^

co

Hr

eo

o

o

er»

i^

CD

o

en

-*r

io

? C !>> o3

r ^ - ^ © ^ r o ' r H r o e é c M e ö i o r o © © H

r

H

r

r. a 03

T H C O 0 0 c C Ö r - H r H r

o H

r r

- . r - r - - T H i H r H r H C N C N

"" fn 03

T

H

r

H

r

H

r

H

r

H

n H

c ^

o C

p a o

e n r H T H c n e r H r - i r H © r H r

o H

i T

n e o e o i n c o - H C M l C 3 e e e

T-H

CM

r ^ M a rH

c o Ö l

i é

^ C

C M

c O

o C

© M

M O H ( M * r

r H

rZi

ee ft

O

oo

ro CO

CO

lO

CM

TH

00 CM

eo

00 O

© T-H OO

CM r-H CO

iO CM

m

© ©

T-H

C3

(M

T-H

lO

ee

ee -K oo CM (M

ro o>

-c*

ee

•te

CM

ee t-H S3

00 r-H CO

CO T—I

CO

ro ro 03

co CN O CM C3

ft ft S

91 03 s t l . CD

>5

CO

©4

<•*

O

o

•S a

o

co

o

CO CD

IN

CO

W

Cl ^

i^. C^*

pa H

O

r

H

O

5=JD

O

Ö

»O

i

o

C

e

O

•

H

-

co *•<*

^

'

^

e

e

o

e

o

O

C

O

r

H

O r^

O

I

i>

O C

Cl rH

i

Ö

m -tf

r

O

Si W

r

Ö

o

i

Ci Ö

l Ö

i

O

oi Ö

Ö

»O

T

-

-

f

H

— r

-

r

O rH

trH

eo Ö

C

O

O

O

Ö

O

Ö

O

i

Ö

-

i

c J

01 rH

v

H

Ö

i

o

C

i

O

O

eo t>l

C

Ö

O

O (?J

*

Ö

-

'

Ö

a CD

co a

v-ri

eel CD

Ö

"O Ö

r

O H

—i

r

H

r

'O

H

C

CO

TH

N

r

H

r

-H

H

r

GO

H

i

^

eo i

t>

r

H

C

O ^

CO

C

O

91 C

O

«'

T3 rH

CO

O)

00 CI

-H

CO

eo

oo

IO

O

••*

ee

rH rH

00 CO

m

^

O

©3

O

o

CO

O

_

en

o

ft

©J

CM

eo " • *

CO

eo

CO

<M

oa "

-*

O

o

t>

00 O

o

SO

.

ca

o

o

oa

^

O

©4

<M

13 13 ee r-

r-3 CD

S3

O

a

u

j

m

r

j

r

j

c

c

c

O

C

O

C

M

O

H

r

T

H

O

l

O

O

O

r - i r - H ^ i r o r c r i i T - H r o r o T - H T - H Ö ö e ö c M *

lO C3

(D CO

O

eO

Ö

Ö

»-O

CO

Ö

Ö

Ö

00 O

H

Ö

r

-*

H

-

r

O ^

t o oo

CM

O rH

H

fl r-

o

r

e

O

C

C

C

D

C

D

T

H

T

H

C

O

O

T

H

H

I

t

-

-

c ö f l i r i H o i t c i r i i c i N Ö o i w ö a )

O

l

co

O

i

O

i

O

l

O

i

O

i

O

l

O

e

O

C

O

l

O

r

H

O

Q0

O

O

-+

iH

iH

r-«"

Ö

rH

rH

Ö

Ö

Ö

r

H

l

O

-

C

I

T-H

r

l

T-H

M

ft

O

•*

CO

TH

1--

•*

Hl

in

CO

X

CM

rH

CNJ

©4

rH

rH

©j

T-i

-H

CM

ft ft

o CD

f-

03 03

c

o d -H

D

O

i O T-H

c

n

- H -H

'.

CD - "

°

o

i r o ,H

n

i r ^ r-H

n

e c o rH

o

c i

n ^

c t

n M

O e

r e

H

t

r

i o o d CMCO

-

c

D

©

© JO ej O

©

l^

rn

i»

eo

00 Ol

CM

i.o

CD

o

co

i>

co

ro

T-r

T-H

r-i

r-i

r-i

CM

CM

CM

- ^

C3

eé

lO

CM*

eo

ci

-M

o

ft-a x d>-ooobgS »

c i o ,_,

CM

CO

m

O

CD

CO

tr-

(M

-di

lO

O

CM

CM

r-i

ft ft C3 ft

C O 0 0 H j r r H - c H T - H r - - e O H 3 H T r i r o T - H T - I C M © © t — H r H i O C 0 t - © 0 0 O 0 t - T - H r H r H t— i O T - H 0 3 t — -t* © t— T - H t o o e e o o t — © O O t T - H C O C 3 C M O 3 T - 1 0 0 t — 0 0 0 0 0 3 rocMCMcocoro-c^roiooo©co©io ii

> r H - M

tCO öl 0 © © r H C 7 3 0 3 C 7 3

r

© r H C M C O - c h l O e e t — 0 0 O 3 © H r H r H r H r H T — I r H r H r H C M 03 C3 C3 03 C03 Ctj C3 C3 03 Ot

92 uO

**

i

ft

ft

•*

i^

^H

CI

CO

CO

-*

T*i

00 ©J

iQ CO

"M

!

ft

-

r H

,, 1

00 CO

l O

00 rH

to r M "iH • H

s1

c—s

tH

00 IH *»•

_,_

MS N

f i

eo

so

r H

03 T *

1 A

r H

7-t

SP

i—|

T H

a. 03 ft

^< *^Ä O

t— CO

1 -"

*

*

*

A

A

CI

Dl

o

r*

Cl

Cl

-T

•rH

O!

r-

eo"

©i

<J5

©i

•* ai

1 11 M> • -

i

i O

1¶H3H 0 0 T H

;?•

r H

r-

CH

rH

CO 1

©a

1 «

ft

M

l-H

r H

«

aa

CD 1 3 CD

i - "*ft Cl

c

CJ

09 Oi

r- t ^

©i

öä

CI

-*

*JD

rH

eo 1

1 11

©1 00 r H

•M

••5.

rH

1 CO 1-<

CI

5 a°

©i

oi ©i

-^ r^-

1 A

i

1 A

*•

H

I

1-1

r^t

_ _^_

S * ™.*r.

t>

*

A

A

A

om^fi

00 ro

IO t -

åO

O C N t CO CO

f-H

r -

r»

Ä

^

r H

SO «

A

ft

*

©a

O O O C l O O i O t O

r H

t j I C O T f i H

m

0) 60

a

©

O

O

CO

a

s

1 11

1 11

OJD QG

CO

t l

T-i

-M E M

u

r?"

r H

r-t

r H

o

r H

A

A

.o ".

M

CM

TO

ft

-HH

»O o t » »o

rH

CO

"~ 1 1

I

t( M o 00

.2 M

CD

~ "-

*

ft

i5

o o

O

r-H

iO

ft ft r H

r^

1 3

ice

ft ft

> > *

CO

CM 00

ssss

T-H

r-

i C

—1

©4

« « ft

ft ft

^^ä? o ©c

o o

iO iO

irt

•

to

S

C3 00

CO

:ct

M>

iC

J=.

*

CO i-H Tji

s

ft

A

ft

ft

A

r H

i-i

T-H

r H

r H

1 * i—I

•• '3 *• §3 -a"-. > . ec

^ "S « a C L. 0 3

I

cc

t o tr ca M c:

CO

• "

ft

ft ft

bo

A

>ft

A

>?ä?^^

^

I

©

O O O r H CM i O

O

ro

o.°-a • —'

03¶M) CD U

' . • .

' • .

Ö

co

tfS

Icä

,

: *öo M

2 £* - 3 cS •!a

>

7*

HH

> >-. r-^ r -

to

o

+-

Z,

TO

rH

CO

TO

t-H

1 t o3 c30 3 J<3 T 3 00

S =3(1 * |

a C

• H

H

^

-

j-

m

H -

oo

a

a

oo a O

ft

:03

a _ Ct

03 I

r.

© MHO 2 M) T-J O

ft:?

ft

. 1-1 "«

HJ

**-!

08 -

^ 03

OO

*H

CD

0)

fc-

irt

CD Q „ 3 . » « I H 1 5 "oo a m ao . CO 6 a ftJ3

*

S r S" CD

ftja a CD

a "

~Ö

oi a co oo 03 ft s

OS ^

t,

»-

r H

>

^ 03 CO 03

* J 03 CO 03

ft 03 p .

CD CD IH

:01

•

O 13

0 h 0 ) CD CD : e 0 a a c 0 0 'rft •"P - 5^ a : >•

a w

• I a- 0 o a a sT C C » ^ £ 'oo " •

eS M

CD

1 K

•30"

-5>.»3 a

*H

CD * 3

o a •;•* § >

a S3 HTI ee CD

1 3 03

§ ns

ft

l O

rVrri

CD

CD 1H 03

J ^

eS 1 3 CO

I) Ä i 6<c ea

S - § ax ftO « S <B SiM •5* ® .X

Ä

-*J

C3

©

03 ft

a "C » o «3 rr s

,

-*-l

H->

CD " H

•3 8

eo

ft^ T J . , _ GO |C -A a ocä. o - . ft U a C- — 01 OJ *" C © O C -* o -*- S so D -wo a fl^-^ o3 & • iE

m

ft

ft

Xo ox

£ ' • 25 . bp

'

a

A

- .

T-H

ft

ft ft 03 ft

ft ft

^

H-J

h

S^= lO

a

A

O CO

sag : &aa : g-å a

,3

ft

ft

- U GO

ft

,

ft

A

ox

g r*

"W

tr

3a 5a

- a o - - M)

ft ft

eo

3*

O;

CD P . M

L® H

^

i5

1II 1

A

o o

r*H

•• t o

«H

ox

rJ

t"—--

a &|

*

O ."3

M « e3

tur,

C zi C

A

iO Q O Q t - O »a O t O »O T j i © 4

A

t>

3 ^ rt ft o ^

o

fc.*

^-*1 lO

A

ft

a I rg° . a2

B

•- * s

i—i

r H

,W

IO

**

03 Si r2 3

y-i

T—

Or

SJ

^

1 1 1

r H r H

r H

«

t* A

i-i

K

r H

r H

rr ©]

1 11 .2 » *

^q

r H

*

Tji

1 Mil

r H

A

^-^ - t a -c

>

rH

s

eo

(M 00

""to 3 h 03

r-i

r H r—

cT^

** a c

CO GO rH

1 1 1

o

'tH

I rH CO 00

CD

O h

ft

iH

*

ft

o

. ^ 13 r 2 3 :cS CD 3 M) ft

IH

bC

x>

^^

rT

n A

r H

s

ft ft

CD r - 1—<

o o © q -TJI

-^ en

i

0)

T *

•*

H

•3Eo

*

•pH

©i

*•*

1 «

ci „ Ä

-HH

A

ft

M l

•

CD

TH

F H T j O

£ a

rH

i-^

b

00 Tl 00

"-1 '-H - H

_

1 •

ft

r H

O

SO CO

©i

-

r H

i-i

>H

o

a a 3 to CD CD a

:c3 :c3

:cr3

f

CO

>>

••<•<

r.-

r<

03 p ,

-r

Ml . O

grC

©

93 att tullsatserna från olika tider icke utan vidare kunna jämföras med varandra. Ett omdöme av 1839 års tullkommitté om dåtida papperstullar förtjänar att bevaras. Kommittén yttrar 1 ): "såsom exempel, att naturliga näringar kunna uppstå och förkovras utan villkoret av förbud eller omåttliga avgifter till förhindrande av utländsk medtävlan, må anföras även en annan inhemsk industrigren av icke ringa betydenhet, nämligen tillverkningen av papper. Denna har, vad angår de pappersslag, som utgöra föremål för allmännaste förbrukning, aldrig varit skyddad mot utländsk konkurrens annorledes än genom en måttlig införseltull''. Tabell 45 visar emellertid, att uttrycket "måttlig införseltull" icke hade alldeles samma betydelse år 1839 som i våra dagar. Den starka ökning i produktionen, som närmast föranledde kommitténs uttalande, var icke säregen för Sveriges pappersindustri, utan hade flerstädes sin motsvarighet. Den berodde på pappersmaskinens allmänna införande. I Sverige uppställdes pappersmaskiner samtidigt vid flera bruk omkring år 1835. Liksom alltjämt i ett flertal länder åtnjöt pappersindustrien i Sverige sedan gammalt ett indirekt skydd i exporttull å lump. Denna avskaffades emellertid redan vid 1862—63 års riksdag. Grundlinjerna till nu gällande tullsatser uppdrogos av 1863 års tullkommitté, som föreslog betydande förändringar i uppställningen av varurubrikerna för pappersgruppen jämte en successiv minskning av di t tillsvarande tullskydd. Enligt kommittéförslaget gjordes första nedsättningen av tullsatserna år 1865 i samband med den franska handelstraktat, som betecknade den sista stora reformen i 1800-talets svenska frihandelsperiod. Den andra nedsättningen trädde i kraft på nyåret 1868. Redan 1865 fastslogs sålunda den låga tullsats för det grövre omslagspapperet, som med ringa jämkning alltjämt gäller, och 1868 sänktes skyddet för tryckpapper och de viktigaste slagen av preparerat papper till ungefär det nuvarande. Skrivpapper fick, visserligen även det ined reducerat skydd, tills vidare behålla en relativt gynnad ställning genom att jämställas med det preparerade papperet. Slipmassans och sedermera cellulosans användande som ersättning för lumpfibern vållade som bekant vissa svårigheter, innan tillräcklig erfarenhet hade vunnits om de nya materialens framställning och egenskaper. Vidare riktades de svenska pappersbrukens intresse alldeles särskilt på grovpapperstillverkning och exportmarknad tack vare landets naturliga förutsättningar på detta område. Det synes därför, som om representanter för boktryckare och bokförläggare ingalunda, saknat skäl för sina till riksdagen 1874 framförda klagomål, att behovet av finpapper icke vare sig kvalitativt eller kvantitativt fylldes från inhemsk industri. Resultatet av dessa klagomål blev också, att riksdagen från och med år 1875 sänkte tullsatsen å tryckpapper och därmed jämställda kvaliteter till 4.7 öre per kg. Den stora skillnaden emellan tullsatserna på tryck- och skrivpapper, respektive 4.7 och 18.8 öre per kg., gav emellertid anledning till *) Utlåtande med förslag till ny tulltaxa, Stockholm 1840. sid. 8.

94¶Tab. 46. Tullsatser å papp och

V a r u s l a g

/41865- - M / U 1867 Vi 1868 ~ 3 1 / 1 2 1874

'/i 1875 - 3 l / i 2 1880

fri 1 kg. -- 4.7 öre

fri 1 kg. -- 4.7 öre

1 1

» »

---

2.4 2.4

» >

1 1

» »

---

2.4 2.4

» .

--

» t)

Papp: förhvdnings-, press- o. tak ] ) andra slag Papper: poler- och smärgel- *) kardus-, makulatur 5) sug- (färgat eller ofärgat), tryck- och tapetförgyllt, försilvrat eller med annan metall belagt eller annorlunda än i massan färgat, även med vit färg bestruket, s. k. glacépapper, samt papper i förening med bomulls- eller linnevävnad andra slag, inbegripet linjerat

1 kg.

l ri - 4.7 öre

1 1

» — » —

2.4 2.4

»

» — 11.8

>

»

--

»

>

i

»

-- 18.8

»

» . -- 18.8

»

»

.

-- 18.8

»

»

-- 18.8

»

1 » 1

,

28.8 - 28.8

A

1 ) Förhydnings-, press- och takpapp upptogos före 10/Ö 1882 i tulltaxan under rubriken papper. 2

) Presspapp: 1 kg. — 5 öre, förhydnings- och asfalttakpapp m. m.: 1 kg. — 1 öre. ) Beträffande tullsatserna V12 1911—1922 hänvisas till ordalvdelsen av gällande tulltaxa rubr. 304—306. 4 ) Fr. o. m. V* 1903 även glas- och flintpapper. 5 ) Fr. o. ra. 16/5 1882 även »annat grovt, till skrivning, ritning eller tryckning ej tjänligt» papper. 6 ) Gult halm-, grålump- och annat naturfärgat grovt omslagspapper: 1 kg. — 2 öre. 3

tullbehandlingstvister. Eedan år 1876 föreslog generaltullstyrelsen att en gemensam tullsats för dessa båda varurubriker skulle införas. Först 1882 års riksdag godkände emellertid proposition om en' sådan tullsats av 10 öre per kg. Dessa svenska erfarenheter av svårigheten att tillämpa olika tullsatser för tryck- och skrivpapper ha som bekant motsvarigheter än i dag på andra håll, särskilt i sydamerikanska stater. Byggnadspapp — förhydnings- och takpapp — som från och med år 1864 varit tullfria, åsattes vid 1887 års riksdag Jämte presspapp en tullsats av 1 öre pr kg. Poler- och smärgelpapper, som tidigare tullbehandlats. som grovt omslagspapper och från år 1882 varit tullfritt, fick genom beslut av 1902 års riksdag ett skydd av 10 % å värdet. Den utformning av tulltaxans rubriker för papp och papper, som gavs i 1906 års tulltaxekommittés förslag år 1909, avsåg att bereda ökat skydd åt varor av högre kvalitet i den mån, som dessa kunde särskilt specificeras. Sålunda höjdes tullsatsen för preparerad papp Iran 5 till 10 öre per kg. och för vattenmärkt papper — huvudsakligen finare skriv- och postpapper — från 10 till 20 öre pr kg. Kom-

95 papper åren 1865—1920. 16

Vi 1881— ir, /5 1882

/5 1882— /G 1888

VT 1888— 3I /i2 1902

Vi 1903— »»/il 1911

»/« 1911—1922

fri 1 kg. — 5 öre

fri 1 kg. — 5 öre

1 kg. — 1 öre 1 » — 5 »

1 kg. — 1 öre 1 > — 5 •

1 kg. — 1— 5 öre 2 ) 1 » — 1 — 10 » v

1 1

» — 2 » » — 2 » 8

fritt fritt 10 % av värd. 4 ) > — 2 » 5) 1 » - 2 » 5) 1 kg. — 2 öre 5 )

1 1

» — 7 öre » — 10 >

)

» — 5 » ) 1

» — 10 »

1 » — 10 »

» — 10 »

» — 10

»

9}

» ^ 19 »

» — 20 »

1 » — 20 »

» — 20 »

.

.

» —19 »

» — 10 »

1 . — 10 »

» — 10 »

» — 1 0 - 2 0 öre " )

- 2 0

)

) Även planschpapper, men d ä r e m o t ej tapetpapper, som fortfarande drog tull av 9.4 öre per kg. 8 ) Även planschpapper, men däremot ej tapetpapper, som drog tull av 9 öre per kg. 9 ) Utom tidningspapper, som intill den 21/7 1917 drog 4 öre per kg. i tull men fr. o. m. sagda dag är tullfritt, s a m t papper med v a t t e n m ä r k e , som drager tull av 18 öre p e r kg. 10 ) Papper m e d överdrag eller mellanlägg av vävnad eller tråd av spånadsämne drager tull av 40 öre per kg. u ) Beträffande tullsatserna Vi 2 1911 — 1922 hänvisas till ordalydelsen av gällande tulltaxa rubr. 307—314.

mittens förslag upptogs oförändrat i tullpropositionen till 1910 års riksdag, som också godkände det. 1911 års riksdag vidtog emellertid vissa sänkningar av de tidigare beslutade tullsatserna, utan att likväl frångå de huvudprinciper, som kommittéförslaget följt. Sålunda föranledde en av riksdagen år 1910 begärd utredning, att i tulltaxan infördes en ny rubrik för tidningspapper med tull av 4 öre per kg. Övriga ändringar gjordes i samband med godtagandet av ny handelstraktat med Tyskland, bland dessa nedsättning av skyddet för vattenmärkt papper från 20 till 18 öre per kg. Slutligen borttogs tullen å tidningspapper vid 1917 års riksdag. Tullskyddets

verkningar.

Vid utredning av frågan om tullskyddets utnyttjande och intjänande1) bör skillnad göras dels emellan grovpapper och finpapper, dels ock inom sistnämnda varugrupp emellan träfritt papper och högre kvaliteter, helt eller delvis av lump. *) Jfr. K.-G. Hagstiöm: Bomullsindustriens produktionsförhållanden, sid. 270—271.

• B (i- ii £, p C .ii

: o k.

a

Prisen å tid papper f:rån b gälla fbv fabri riga pris fbv rens stati on iS och fob e xport

•9 a M -^i » os

5 B

<

+» o

la

ft M H

p. •J ta

. b &c

0) fcc

3 o CC CO

s t>

appe per

c> :0 > K •*

t.

GQ

c

O

o

u

papper, r kv.-m. därunde .^H

o o

CO 0 0 I ( 5 I C 5

0¶I ( 5 K 5 0 I ( 5 I ( 5 0 0 0 0 I - I

t ^ C N i O l Q i C l ( 5 l O ^ « f N ( M H ( M [ M C ( N O m (MIMCNCMCM(McMCM(MCMCMCM(MCMCMCO-*JIO">00

d

2 p, a

o o CO

O O i(5 O O O O O 1(5 I O O I O O i(5 O O O O O T-i a m f M i O i ^ ^ i C J i O C O ^ O l t M ^ t M O ^ W O i n 1 CMIMCMCMrMCMeMCMCMCNCN'MIMCMtMira-'tflOOt- 1 O lO

00¶M ft w

O O i ( 5 0 O O Q 0 0 O i ( 5 0 i ( 5 O 0 O 0 © 0 C50ocor~ooas©05coocc5ic5 05ao©©K5i(5i(5 (MCMiMCMCMCMCOCMIMCMIMCMCMCNCOtOa^O^a!

i

i 0 O O © © O i C 5 i ( 5 O O © O O O O © O O O o i ( D ^ N N O i o ; c o c O N Q O * c ; « J O i o o o i n fNW^l(N(N(N^WM^ClO)CTCN(C»OQ0C3ai

,

0) t»

ki

o

ft

•D

u o

Si

p

"3 !-• M

ft ft ft

M

en h PH

u *-. o ft M w

© &0 *h OJ

>

CO

._ M <D

ft ft «^ ff w ft m M 60 p P

40¶H O pi M

H

CO I N CM CC O

* u x o o n ? ] ( N W ! N H r ^ H i r . OJfNMtNOlOi r-l T-< 1-M 1(5 UO ir5 1(5 r - t ~ t ~ 00 X 1(5 1(5 1(5 CO CO 1 | 1 I 1 1 J J J l J ) I M I N O) ( N ( N O l W ( N I M IM M 1 1 1 1 1 O i t ^ W t N O l O CO CO t— C5 1(5 CM M-*fflOOOOOJ O O O O © O O 1(5 1(5 O 00 O • * I C G ) r t ! » m O O O O O O 1(5 K5 1(5 1(5 K5 1(5 1(5 1(5 i-l i-l t ~ t - O 1(1 i n i n 12 1(5 1(5 1(5 1(5 1(5 1(5 1(5 1 I I CM CM (51 OI <M CN (N cM CM IM IM IM <M CM 1 i(5 O O O O O 1(5 1(5 O 1(5 O CO CM - * t— oo oo en o o o 1(5 i(5 O CO CO • * O i n o c i o : a j f f : c i c r . a o o t - i ^ t - O i c i o r-i C0-*<-^C0C0C0C0CCC0C0C0C0C0C0i(5OX 1 H H H W H r H H H H H H H W H H C N O l 1 O O O 1(5 1(5 O •* -* to

t,

•5 m T!

H

i—1 1(5 0

.2? <0

O O O K5 K5 K5 •? "5 " : O O O O O i(5 O i(5 O " 9 " 7 tOicoiio-^-^TjicMcMiM-^-^-^-^ti-^-^iftr^ao ^H^H.MT-lT-11-H-^-^-^^I^Hi-lr-I^H^H^H^HCO^,^ —1 i-i r-l l O 00 •

u a

O

ft

ft K

ft .. to 4<l P

H

0i(5 0i(5i(5 0 0 0 O O O O O H t D H C t - C O O O C O O O t - i a t D 5 I H C M r i H H H H C N C M H H H

|

0 , 00 ' rH '

*

i O O O l O ' - ^ K5

- * <

i

u

.a pq p w *ö H

** •<

'

m Q

u

'

c

1-1

o

1 [ O 00 CO

<*>

co o

M

o TH 0 » ( 5 © 0 I ( 5

o cc

• O O , ce c H H '

i '

, i ( 5 , t' T-* '

,

i

,

,

|

,

'

'

'

'

'

'

. O i O O i CO 00 t ' C O ' C O - *

,-icMcoTjii(5to^coa;O^HCMco-^ii(5toi>-ooc50 0 0 © 0 © 0 © O O r H r H r H r H i — I T - H I — I r H i - l r H C M C75iJ5G5i^i35C105aia5O5C75C5CJ5C75IJ5CJ5C5CJ50*505 i — I i — 1 1 — I r - l r H r - l r H r - l - H T - l i - l r - I i — I r H i — I T - I I — I T - I I — 1 rH

97 Tabell 47 visar noteringar å typiska tillverkningar från grovpappersbruken, tidningspapper samt omslagspapper av sulfat- och sulfitcellulosa, Tidningspapperet från den med A. betecknade fabriken är av stark kvalitet med mindre avsättning på svensk marknad än på export. Den med B. betecknade fabriken levererar vara av ordinär kvalitet och är mer inriktad på massproduktion än A. Intill den starka prisstegringen efter 1914 voro prisen från fabriken B. i regel högre på inhemsk än på exportmarknad. De leveranser inom landet, som fullgjorts av fabriken A, ha däremot noterats lägre än exportleveranserna. De högre pris, som i förra fallet genomsnittligt erhållits på svensk marknad, äro väsentligen att hänföra till relativt små leveransposter i motsats till stora löpande kontrakt på export. Dylika mindre leveranser gälla därjämte ofta papper skuret i ark, vilket i bearbetning och förpackning ställer sig något dyrare än rullpapperet, som användes av större tryckerier med rotationspressar. Någon inverkan på pappersprisen av tullsatsens ändringar åren 1911 och 1917 märkes icke i noteringarna. Prisen på omslagspapper äro oftast lägre på svensk marknad än på export, men någon enhetlig tendens därvidlag kan icke spåras. Förekommande olikheter i noteringarna bero ofta på tillfälliga differenser i genomsnittskvaliteterna för skilda marknader. Den prisstatistik från skilda håll, som stått till buds, jävar sålunda icke den allmänna uppfattningen, att prisbildningen för grovpapperet skett oberoende av befintligt tullskydd, som icke utnyttjats, än mindre intjänats. Givetvis har emellertid tullskyddet stundom hindrat tillfälliga realisationer till pris, som kunnat framkalla osäkerhet på den inhemska marknaden, I vad utsträckning detta kan ha skett, låter sig dock icke beräknas. I tabell 48 återges den tidigare omnämnda svenska priskartellens noteringar för träfritt papper på inhemsk marknad. Till denna tabell bör anmärkas, att de minima, som uppgifterna för tryckpapperet åren 1910 och 1913 ange, gällde blott ett fåtal mycket stora köpare, utan att dock vara typiska för marknaden i dess helhet. Samtida prisuppgifter för internationell marknad finnas icke samlade. De sjönko emellertid från c:a 330 kronor per ton omkring år 1900 till c:a 270 kronor år 1913, beräknat fob exporthamn för leveranser om minst 5 000 kg., eller de minimimängder, som uppgifterna i tabell 48 avse. Prisen på internationell marknad bestämdes av den tyska exporten och voro typiska dumpingpris. Inom Tyskland lågo noteringarne väsentligt högre. En tysk officiell utredning 1 ) anger prisen för träfritt tryckpapper åren 1897—1902 till 400—440 Mk. per 1 000 kg. Sedermera synes prisrörelsen i huvudsak ha motsvarat den svenska marknadens. Det har redan i annat sammanhang visats, att dumpingprisen å träfritt papper — liksom för mellankvaliteterna i allmänhet — varit en under många år konstant företeelse, grundad på en utveckling av produktions- och marknadsförhållanden, som påtagligen länge alltjämt kommer att fortgå. De svenska papperstullarnes största bety') Verhandlungen iiber den Verband Deutscher Druckpapier-Fabriken, sid. 201.

98¶Tab. 48. Noteringar å träfritt tryck- och skrivpapper på svensk marknad. Träfritt tryck papper

Träfritt skrivpapper

Ar för noterings fastställande

Nominellt pris i kr. pr 1000 kg.

Verkligt pris i kr. pr 1000 kg. 1 )

År för noterings fastställande

Nominellt pris i kr. pr 1 000 kg.

Verkligt pris i kr. pr 1000 kg. 1 )

före 1897 1897 1899 1900 1908 1909 1912 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

380 390 410 420 420 420 420— 462 462— 504 546— 882 882—1 350 1 350—1 620 1 400—1 550 1 750—2 100

300-400 390 390 400 365 360 325 325— 375 375— 410 4 4 0 - 730 760—1195 1195—1410 1 2 2 5 - 1 H60 1 630—1 875

1900 1904 1907 1908 1909 1910 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

450 470 500 500 500 500 500 500— 550 550— 600 650—1 050 1 050—1 620 1 620—2 100 1 650—1 850 2 000—2 450

455 455 465 440 435 415 405 405— 450 4 5 0 - 495 505— 920 920—1 425 1 425—1 860 1 435—1 620 1 760—2 175

i ) De »verkliga» prisen gälla partier om minst 5 000 kg. och ha erhållits ur de nominella genom avdrag av frukter, rabatter och bonifikationer, men med tillägg av skillnad för produktionskostnad emellan delvis och helt blekt fiber intill 1908. De »verkliga» prisen avse sålunda kontant leverans fbv. fabrik. Till penningvärdets fall har hänsyn icke tagits.

delse under senaste kvartssekel torde ha varit det skydd de givit de inhemska finpappersbrukens tillverkning av dessa mellankvaliteter. Därigenom har också möjliggjorts att bibehålla och utveckla tillverkningen av lumppapper. Den inhemska marknaden för de högsta papperskvaliteterna är nämligen så begränsad, att de tre företag, som jämte riksbankens pappersbruk sedan gammalt tillgodosett denna marknads behov, icke därå ensamt kunnat nå för rationell organisation och drift nödig omsättning. Tillverkningen av det träfria papperet har varit den breda grundvalen för produktionen av kvalitetsvarorna. Skillnaden emellan inhemskt och världsmarknadspris på det träfria papperet visar, att tullskyddet utnyttjats. Då tullsatsen varit 10 öre per kg. bruttovikt, och merfrakter jämte övriga särskilda kostnader, som drabbat importvaran, före 1914 skattats till 1 a 2 öre per kg. papper, så utgjorde totalskyddet mot dumping 11J/2—12 1/2 öre per kg. nettovikt. Vid de större leveranser, som uppgifterna å "verkliga" pris i tabell 48 avse, var det tydligen tredjedelen till hälften av tullskyddet, som utnyttjades. Då prisskillnaden emellan större och mindre leveranser ej upprätthölls så noga på internationell marknad som på den inhemska, hände emellertid icke sällan, att graden av tullskyddets utnyttjande för småleveranser var större än den nyssnämnda. Något intjänande av tullskyddet har däremot säkerligen icke förekommit. Av tabell 39 framgår, att pappersindustriens aktiekapital under ett kvartssekel före världskriget blott ett enda år nådde en avkastning som översteg 6 % och under 13 år ej ens

99 gick upp till 5 %. Känt är därjämte, att de egentligen vinstgivande produkterna i svensk pappersindustri varit vissa omslagspapper. Ett vittnesbörd om, att de grövre pappersslagen lönat sig bäst att framställa, ligger däri, att av 13 svenska bruk, som vid olika tillfällen sökt sig in på finpappersmarknaden, de 7 efter kort tid åter övergivit denna. Ehuru direkta siffror för utbytet av det träfria papperet icke stå till buds, då ekonomien icke vid något företag baserats ensamt på denna vara, kan därför med visshet sägas, att dess tillverkning icke gett högre avkastning än vanlig bankränta. För de papper, som helt eller delvis tillverkats av lump, har tullskyddets inverkan på priset hängt samman med en hel del andra faktorer. Marknadens behov av tryckpapper i denna kvalitet har till stor del gällt publikationer, som regelbundet utgivits under många år. Oftast har papperets pris då fastställts under stark konkurrens emellan inhemska tillverkare och blivit abnormt lågt. I dylika fall var det dock före 1914 ytterst sällsynt, att en gång avtalade leveransförhållanden ändrades och resultatet blev, att lumptryckpapperet varken utnyttjade eller intjänade något tullskydd. Skrivpapper med lumpfibertillsats torde i allmänhet icke på vare sig utländsk eller inhemsk marknad ha salubjudits till pris, som understigit fulla tillverkningskostnaderna, I den mån svensk vara fått tysk konkurrens har ett utnyttjande av tullskyddet varit ofrånkomligt, men de lägre tyska tillverkningskostnaderna och tullskyddets relativt ringa höjd, då det gällt dyrbarare papper, lärer icke ha medgivit, att detta tullskydd intjänats. I de sällsyntare fall, då konkurrensen stått med annat papper än det tyska, vanligen engelskt eller amerikanskt, har den svenske tillverkaren haft möjlighet att både utnyttja och intjäna tullskyddet. Så torde förhållandet ha varit med vissa modevaror, men vid varje tillfälle endast under kort tid, då tysk eller inhemsk konkurrens med åtföljande snabb prisnedgång aldrig uteblivit, om varan vunnit mera långvarig efterfrågan. Den stora mångfalden av kvaliteter och prislägen på finare skriv- och postpapper liksom på broschyr- och andra specialpapper gör det omöjligt, att ge några säkra uppgifter på omfattningen av skyddets utnyttjande och eventuella intjänande. Givetvis gälla alla dessa omdömen om tullskyddets verkningar tiden före 1914. Därefter ha som bekant till år 1920 varubrist jämte inflation och sedermera valutaförhållanden högeligen reducerat betydelsen av hittillsvarande tullsatser. I tabell 49 anges efter den officiella statistiken de svenska papperstullarnas genomsnittliga förhållande till varuvärdet. Då det sistnämnda erhållits allenast genom uppskattning, äro tabellens procentsiffror blott närmevärden. Omdömet om de svenska pappers tullarnas inflytande på pappersindustrien torde kunna sammanfattas sålunda, För det s. k. grovpapperet har tullskyddet haft betydelse blott som hinder mot dumping i tillfälliga depressionsperioder. För träfritt papper och närliggande kvaliteter har det ständigt tagits i anspråk och har varit oumbärligt, för att produktionen av dessa varor skulle kunna fortgå. Därmed har det ock indirekt möjliggjort hittills-

100 Tab. 49. Summariska uppgifter rörande tullbeloppen för infört papper och papp i kronor samt i procent av importvärdet åren 1907—1920.

Tullbelopp År

1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913

i kronor

i % av import» värdet

328 531 303 678 288 294 343 209 402 615 360 642 402 244

17.8 18.1 18.4 17.1 18.2 16.9 17.4

T u 11b e 1o p p År

1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

i kronor

i % av importvärdet

371 943 430 222 567 729 288 557 125 245 185 566 725 068

16.7 18.1 11.9 7.7 43 3.6 8.4

Anm. Siffrorna omfatta icke ljuskänsligt fotografiskt papper, ej heller smärgel-, glas-, sand- eller polérpapper. — Ifråga om uppgifterna rörande tullbelopp i procent av importvärdet är att märka, att de värdeuppgifter, varefter uträkningen skett, äro beräknade av kommerskollegium efter antagna genomsnittsvärden, med undantag för värdena fr. o. m. 1914 å papp, omslags-, tidnings-, boktrycks-, tapet- och wellpapper, vilka värden deklarerats av importörerna.

varande utveckling av lumppapperstillverkningen, som i likhet med framställningen av vissa högvärdiga preparerade papper åtnjutit ett i flera fall nödvändigt direkt understöd. Tullskydd

å pappersindustriens

råvaror och

hjälpmaterial.

Av tullbelagda artiklar använder pappersindustrien blott mindre kvantiteter hartslim och andra limsorter samt potatismjöl ävensom alun och aluminiumsulfat för limning, vissa kemikalier såsom kaustikt natron, svavelsyra och järnvitriol ävenledes i mindre kvantiteter, filtar och metalldukar (viror), maskiner och redskap samt diverse hjälpmedel och förbrukningsartiklar. Större delen av dessa artiklar tillverkas inom landet. I regel torde som bekant en tullskyddad vara vid inhemsk produktion icke fördyras med tullsatsens hela belopp. Om emellertid detta härvidlag vore fallet, skulle pappersindustriens merkostnad på grund av tullskyddet år 1913 hava utgjort c:a 90 000 kr. för limningsämnen och kemikalier, varav mer än hälften faller på aluminiumsulfatet, c:a 110 000 kr. på filtar och metalldukar, varvid tallskyddet å filtar beräknas hava motsvarat 6 % och å metalldukar 10 % av värdet, c:a 280 000 kr. å maskiner och redskap, varvid årliga nyanskaffningen av dylika har uppskattats till 10 % av bokförda värdet, samt c:a 170 000 kr. å diverse hjälpmedel och förbrukningsartiklar, eller inalles 650 000 kr. Denna merkostnad är dock på grund av den använda beräkningsmetoden ett absolut maximum. I verkligheten torde den stanna vid halva beloppet. Då pappersindustriens tillverkningsvärde samma år utgjorde nära 67 mill, kronor, var den av tullskyddet orsakade belastningen på denna industri mindre än 1 % och troligen ej ens Vi % av tillverkningsvärdet. Dessa siffror gälla tiden före världskriget. Genom att blott vissa maskiner draga värdetull, men övriga här avsedda varor äro belagda med vikttullar, som trots

101 penningvärdets fall förblivit oförändrade, har tullskyddets inverkan pä produktionskostnaden f. n. än ytterligare minskats. Emot förenämnda belastning svara de icke direkt uppskattbara, men i verkligheten betydande fördelarna av att en fullgod svensk tillverkning kommit till stånd av pappersindustriens maskiner och viktigaste förnödenheter, filtar och metalldukar. Dessa fördelar bestå ej blott i snabbare och pålitligare leveranser än som av utländska tillverkare skulle kunna åstadkommas, utan även och ej minst i det stöd för pappersbruksdriftens kvalitativa framåtskridande, som det nära samarbetet emellan producenter och konsumenter skapat och som väl utnyttjats. Oaktat den svenska pappersindustrien i så betydande utsträckning är inriktad pä export, synas dess idkare i regel anse, att tullskyddet å dess förnödenheter hittills medfört övervägande fördelar.

Intill den 18 november 1922 offentliggjorda delar av Tull- och traktatkommitténs utredningar oeh betänkanden: I. Svensk tullpolitik 1816—1911 av A. Montgomery. II. Bomullsindustriens produktionsförhållanden av K.-G. Hagström. I I I . Utredning angående det svenska jordbrukets produktion samt saluöverskott av spannmål av E. Höijer. V. Tabeller till belysning av det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919 jämte anmärkningar av E. Höijer. . VI. Svensk traktatpolitik 1816—1914 av A. Montgomery. VII. Utlåtande angående frågan om differentialtullar till skydd mot valutadumping. VIII. Utlåtande i valutafrågan. IX. Utlåtande angående järnvägsfrakternas reglering. X. Utlåtande med förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping. XI. Pappersindustriens produktionsförhållanden av E. Bosaeus. XII. Margarinindustriens utveckling med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget av J. Lublin. XIII. Den svenska kautschukindustriens utveckling 1890—1913 med särskild hänsyn till dess ställning åren närmast före världskriget av B. Ohlin. XIV. Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919 av A. Sjöström. XV. Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder 1871—1913 av E. Höijer.

/

Statens

offentliga

Systematisk (Siffrorna

utredningar

1 9 2 2.

förteckning.

Inom parentes hanvisa till ilen kronologiska Förteckningen för januari—mars itj!2. inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen frftn och med april 1922.)

Allmän lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

Förberedande utkast till strafflag. Förmögenhetsbrotten. 2. (17) Lekmannaelementets användande inom civilprocessen. (25) Betänkande rörande internering av farliga återfallsförbrytare. (26) Utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers fordringar m. m. [26] Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

1921 års pensionskommittés betänkande. 1. (10) Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1] Statistiksakkunnigas betänkande. [15]

siffrorna

Betänkande med förslag ang. arrendators rati till ersättning för elektrisk anläggning. [19] Kolonisationskommilténs belänkande 1922. [22] Bilaga till d:o. 132] Förslag till författningar angående handel med och import av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontrollverksamheten m. m. [25] Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värmlands län. 127] Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Belänkande ang. statens övertagande av förädlingsverksamheten betr. avkastningen från statens skogar. (2S) Industri.

Kommunalförvaltning.

Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. [4l

Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. (3) Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. 3. (15) Bilaga till d:o. (16) Om röstsammanräkning vid kommunala val. [21]

Betänkande rörande lönereglering vid lots- och fyrstatcn. (20) Kommunikationsväsen.

Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. (11) Utlåtande angående kontrollen över sockertillverkningen. (13) Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd mot s. k. valutadumping. (34) 11. Pappersindustriens nroduktionsförhållanden. [36] Utredning angående ett svenskt statslotteri. (24) Betänkande och förslag ang. utbildningskurser inom tullverket. [23] Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus m. m. [30] Politi.

Betänkande om ostkustbanan. (18) Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) Ostkustbanekommitténs promemoria med anl. av järnvägsstyrelsens yttrande. (27) Järnvägsstyrelsens erinringar med anl. av ostkustbanekommitténs promemoria. (31) Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april och 5 maj 1922. [3] Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24] Bank-, kredit- och penningväsen. 1921 års fastighetskreditsakkunniga.

Socialpolitik. Utredning och förslag ang. vården av blinda. (30) Byggnadsarbetarsakkunnigas bet. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten. 121 Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning m. m. [33] Hälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang 1 till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (6) Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [ 9 J Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren. [14] Mellanhandssakkunniges betänkande. [20] Jordbruk med binäringar.

Betänkande angående förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. (2) Jordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag ang. rätt att förvärva och besitta fast egendom. (8) Betänkande rör. fiskerinäringens främjande. [71 Om lappskattelandsinstitutet. [10] Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rör. jakt och fågelskydd. 2. Ändringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m. [16] Det svenska lantbrukets produktionskostnader, t. Bokföringsåret 1919—1920. [18]

Betänkande 1. [35]

Försäkringsväsen. Kyrkoväsen.

Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. Betänkande med förslag till Kungl. Majils nådiga stadga angående skydd för människor vid brandfara inom industriella arbetslokaler. [28]

Past egendom.

Handel och sjöfart.

Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

Skolkommissionens betänkande. 1: 1—2. Grunder för en nv läroverksorganisation. (33) 2- Historiska översikter m. m. (29) 3. Statistiska utredningar. (32) 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. (7) Betänkande ang. Chalmerska institutets omorganisation. (12) Ortnamnen i Värmlands län. 7. (22) Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. [51 Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8] Betänkande med förslag till lag ang. kulturminnesvård. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. Förslag och motiv. [121 Högskolornas löneregleringskommittés betänkanden. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. [13] Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendet. [17] Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. [31] Försvarsväsen. Utredning rörande understöd åt änkor efter manskap vid armén och marinen. (9) Betänkande angående officerskårens vid flottan rekrytering och utbildning. (14) Tillägg till bet. betr. förrådsverksamheten vid marinen. [6] Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolreglemente för flottan. 1. Skolor och kurser för sjömanskårens manskap. [29] 1920 års krigslagstiftningskommittés betänkande. [34] Utrikes ärenden. Internationell rätt.

A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1922.