Kommunikationsverkens lönekommitté. 4,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1922:44

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

KOMMUNIKATIONSVERKKNS LÖNEKOMMITTÉ IV

BETÄNKANDE ANGÅENDE

PENSIONERING AV ICKE-ORDINARIE PERSONAL VID POSTVERKET, TELEGRAFVERKET, STATENS JÄRNVÄGAR OCH STATENS VATTENFALLSVERK

AVGIVET ENLIGT DET AV KUNGL. MALT DEN 11 JUNI 1920 LÄMNADE UPPDRAG

•

—

i

—

^

—

—

—

•

—

—

S T O C K H O L M 19 2 2

Statens

offentliga

utredningar

Kronologisk

förteckning.

1 9 2 2.

J a n u a r i—M ars. Återfinnes å omslagen till utredningarna 1—17-

A p r i 1—N o v e m b e r. 1. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. Av E. v. Heidenstam. Norstedt. 20 s. J u . 2. Byggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen. Av B. Nyström. Norstedt. 208 s. S. 3. Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april 1922 med förslag till taxeändring samt den 5 maj 1922 med yttrande över tull- och traktatkommitténs utlåtande m. m. Sv. Tr.-aktieb. 22 s. K. 4. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. Kungl. Byggnadsstyrelsens meddelande nr 1. Marcus. 13 s. K. 5. Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation inom de till Kristianstads och Malmöhus län hörande delarna av Lunds stift. Hseggström. 392 s. E. 6. Tillägg till betänkande och förslag beträffande forrådsverksamheten vid marinen. Tullberg, vi. 92 S

-

F Ö

-

•

,

-

•

A

7. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. Hseggström. 95 s. J o . 8. Utredning angående statsunderstöd för idrottens främjande. Tullberg, vi. 124 s. 1 kart. E. 9. Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. Marcus. 54 s. H. 10. Om lappskattelandsinstitutet och dess historiska utveckling. Av Ake Holmbäck. Almqvist & Wiksell. 95 s. S. 11—12. Betänkande med förslag till lag angående kulturminnesvård samt organisation av kulturminnesvården. 1. Historik, memorial ang. minnesvårdens nuvarande ståndpunkt, utländsk lagstiftning samt bilagor, viij, 483 s. 3 kart. 2. Förslag och motiv. xxiij. 197 s. Centraltr. E. 13- Högskolornas löneregleringskommittés betänkande,n. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. Hseggström. vj, 193 s. E. 14. Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren. Av bränslekommissionen avgiven berättelse över dess verksamhet åren 1917—1921. Marcus. 353 s. H. 15. Statistiksakkunnigas betänkande. Utredning och förslag till åtgärder för minskning av kostnaderna för den officiella statistiken samt åstadkommande av en permanent kontroll över det statistiska arbetet m. m. Beckman, x, 367 s. FL 16. Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande jakt och fågelskydd. 2. Andringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m. Marcus. 317 s. J o . N 17. Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendet. Lund, Berling. 268 s. E. 18. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. Av L. Nanneson. Meddelande från Kungl. Lantbruksstyrelsen nr 240 (Nr 6 1922). Norstedt, vj, 125 s. J o . 19. Betänkande med förslag angående arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. Tullberg, iv, 29 s. J u . 20. Mellanhandssakkunniges betänkande ang. ölägenheterna vid mellanhandssystemet inom livsmedelshandeln. Eklund. 295 s. J o . 21. Om röstsammanräkning vid kommunala val enligt lagarna den 9 juni 1922. Av E. v. Heidenstam. Beckman. (4), 51 s. S. 22. Kolonisationskommitténs betänkande 1922. Förslag till kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna jämte förslag dels till utsträckt tillämpande av intensivt skogsbruk å de norrländska kronoparkerna dels till kraftigare befrämjande av egnahemsbildning å enskild jord i Norrland. Centraltr. (2), xvij, 433, 133, 112 s. 1 kart. J o . 23. Betänkande och förslag angående utbildningskurser inom tullverket. Tullberg, viij, 143 s. FL

24. Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. Nr 6. Hseggström. 69 s. 3 pl. K. 25. Förslag till författningar angående handel med och import av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontrollverksamheten m. m. Beckman, iv, 131 s. J o . 26. Utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers fordringar m. m. Tullberg. 51 s. J u . 27. Bedogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värmlands län. Av H. Skoglund. Beckman, xlvij, 692 s. E. 28. Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. Betänkande med förslag till Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående skydd för människor vid brandfara inom industriella arbetslokaler. Beckman. 15 s. K. 29. Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolreglemente för flottan. 1. Skolor och kurser för sjömanskårens manskap. Tullberg, vij, 117 s. 1 bil. Fö. 30. Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus m. m. Generaltullstyrelsens underdåniga utlåtanden över 1914 års tullkommissions betänkanden. 3. Marcus. 101 s. FL 31. Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. Stat. repr.-aiist. 12 s. E. 32. Bilaga till Kolonisationskommitténs betänkande. Bedogörelser för inventering av odlingsjord. Av E. Haglund. Centraltr. (2), 279 s. 11 kart. J o . 33. Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning jämte utredningar rörande arbetstidslagstiftningens verkningar och arbetstidsförhållandena inom vissa yrken. Norstedt. (2), 186, 109* s. S. 34. Betänkande och förslag avgivna av den av Kungl. Maj:t den 31 augusti 1920 tillsatta kommitté för verkställande av utredning, huruvida krigsdomstolarna i fredstid kunna avskaffas. Marcus. vij, 224 s. J u . 35. 1921 års fastighetskreditsakkunniga. Betänkande 1. Utredning och förslag angående höjning av maximigränsen för den primära jordbruksfastighetskrediten. Marcus. 26 s. J o . 36. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 11. Pappersindustriens produktionsförhållanden. Av E. Bosseus. Tullberg, iv, 102 s. Fi. 37. Underdånigt utlåtande med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker ni. m. Marcus. 113 s. Fi88: Tull- och traktatkommitléns utredningar och betänkanden. 13. Den svenska kautschukindustriens utveckling 1890—1913. Av B. Ohlin. Marcus, iv, 38 s. Fl. 39. Betänkande med förslag till förordning om motorfordon jämte därmed sammanhängande författningar samt till stadga om trafiken å vägar och gator. V. Petterson, vij, 254 s. 4 bil. K. 40. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 12. Margarinindustriens utveckling med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av J. Lublin. Tullberg, iv, 184 s. Fi. 41. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 14. Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919. Av A. Sjöström. Marcus, iv, 120 s. Fi. 42. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 15. översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder 1871—1913. Av E. Höljer. Marcus, iv, 97 s. F i . 13. Betänkande med förslag till allmän sjukhusstadga m. m. Norstedt. 302 s. S. 14. Kommunikationsverkens lönekommitté 4. Betänkande angående pensionering av icke-ordinarie personal vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Tullberg, x, 112 s. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgom begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet J o . - j o r a bruksdepartementet. Från den 1 april, då kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) trädde i kraft, utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg for varje departement.

S T A T E N S OFFPJNTLIGA U T R E D N I N G A R

1922:44

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

KOMMUNIKATIONSVERKENS LÖNEKOMMITTÉ IV

BETÄNKANDE ANGÅENDE

PENSIONERING AV ICKE-ORDINARIE PERSONAL VID POSTVERKET, TELEGRAFVERKET, STATENS JÄRNVÄGAR OCH STATENS VATTENFALLSVERK

AVGIVET ENLIGT DET AV KUNGL. MAJ:T DEN 11 JUNI 1920 LÄMNADE UPPDRAG

A.-B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1922

INNEHALLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Konungen

VII BETÄNKANDE.

I. Inledning Nu gällande pensioneringsgrunder för icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken Pensionsreglementena den 29 juni 1917 Kungörelsen den 8 november 1918 ITT. Till kommittén överlämnade framställningar Järnvägsstyrelsens framställning till Kungl. Maj:t den 7 mars 1918 Järnvägsstyrelsens framställning till Kungl. Maj:t den 20 december 1919 P. A. Månssons m. fl. framställning till chefen för civildepartementet den 21 aug. 1919 Hj. Karlssons m. fl. skrivelse till kommittén Riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 juni 1917 Järnvägsstyrelsens framställning till Kungl. Maj:t den 4 juni 1921 IV. Förslagets huvudgrunder Huvudprincipen för den mera fast anställda, icke-ordinarie personalens pensionering Huvudprincipen för den mera tillfälligt anställda, icke-ordinarie personalens pensionering Beteckning för kommitténs särskilda författningsförslag V. Pensioneringens omfattning Postverket: Extra ordinarie tjänstemän Aspiranter Verkstadspersonal samt personal, anställd å postverkets tryckerier och

5 II.

bokbinderi

Post- och brevbärarbiträden Viss reservpersonal Poststationsförcståndare Lantbrevbärare och lådbrevbärare Postförare och posttransportörer Personal å postångfartyget Öland Städerskor

g 6 9 ]0 10 11 n

12 12 13 24 24 25 15 17 ]7 j~ -. o

28 1q JQ 29 o0 20 nr.

IV Sid.

Telegrafverket: E x t r a ordinarie tjänstemän, extra tjänstemän Telefonister Växelstationsföreståndare Icke fast anställd arbetarpersonal Städerskor

samt viss arbetarpersonal

Statens järnvägar: E x t r a ordinarie tjänstemän, fast anställda och extra tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader samt stadigvarande verkstads- och förrådsarbetare Aspiranter Baiiarbetare och omlastare Viss mindre stadigvarande arbetarpersonal för drift och underhåll, förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, väg- och platsvakter, städerskor

VI.

22 22 23

23¶Statens vattenfallsverk: E x t r a ordinarie tjänstemän och aspiranter. extra tjänstemän samt stadigvarande drifts- och underhållsarbetare Övriga, icke stadigvarande arbetare Tillfälliga tjänstemän Städerskor

24 24 25 25

Sammanfattning ; Tjänstepensionering Försäkringspensionering Tabellarisk översikt över i^ensioneringens omfattning

25 2(1 26

Motivering till kommitténs förslag till kungörelse angående rätt till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. vid kommunikationsverken. A. Allmän motivering. Pensionsunderlag Pensionsavgifter Pensionsfonder Översikt över pensionskassornas för pensionering av icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken ställning den 31 december 1921

VII.

21 21 22 22 22

B. Särskild motivering. Rubriken 1—29 §§ övergångsbestämmelser Motivering till kommitténs förslag till kungörelse angående rätt till försäkringspension m. m. för viss icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken

30 30 36 37 39 40 40 48

51¶A. Allmän motivering. Den frivilliga gruppförsäkringen Kommitténs förslag beträffande försäkrings- och tilläggspension Pensionsavgifter och pensionsbelopp Anställningsår

°1 53 55 60

B. Särskild motivering. Rubriken 1—4 kap Övergångsbestämmelser

62 62 ^

v Sid.

VIII.

Förslag till kungörelse angående rätt till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk 72 IX. Förslag till kungörelse angående rätt till försäkringspension m. m. för viss icke-ordinarie personal vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk 82 X. Vissa författningsändringar, som föranledas av kommitténs förslag till kungörelser angående pensionering av icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken 87

XI.

Den ekonomiska innebörden av kommitténs förslag

9<)

XII. Kommitténs hemställan

98¶XIII.

99¶Särskilda yttranden

Till K O N U N G E N .

Den 28 juni 1918 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté, vilken sedermera antagit benämningen kommunikationsverkens lönekommitté, att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande löne- och organisationsförhållanden vid statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk ävensom vid postverket.

VIII Den 6 december 1918 anbefallde Kungl. Maj :t sagda kommitté att jämväl verkställa utredning och avgiva förslag ifråga om löne- och organisationsförhållanden vid domänstyrelsen, vid skogsstaten och skogsskolorna. Den 20 februari 1919 avgav kommittén betänkande angående gemensamt lönesystem samt lönereglering för postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk (Bet. I) samt den 18 december 1919 likaledes betänkande angående lönereglering för domänverket (Bet. I I ) . I överensstämmelse med innebörden av det kommittén den 28 juni 1918 meddelade uppdrag upptog kommittén därefter till behandling frågan rörande reglering av pensionsförhållandena för ordinarie personal vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, och avgav kommittén den 29 januari 1920 betänkande jämte förslag till lag angående tjänstepension för ifrågavarande personal (Bet. I I I ) . Därefter avgav kommittén i skrivelse den 9 mars 1920 förslag angående rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid domänverket. Efter sistnämnda dag har kommittén till följd av särskilda remisser till Kungl. Maj:t avgivit följande utlåtanden nämligen: den 13 januari 1921 angående engångsbidrag till telegrafverkets änkeoch pupillkassa för beredande av familjepension åt efterlevande till viss från aktiebolaget Stockholmstelefon övertagen personal; den 26 januari 1921 angående telegrafstyrelsens förslag till stat för telegrafverkets driftkostnader för år 1921; den 10 november 1921 angående beredande av pension för den vid Svartälvs järnväg anställda personalen. den 10 mars 1922 angående postexpeditören Augusta Wallgrens ansökan ifråga om rätt till pension, samt den 9 maj 1922 angående f. d. sadelmakaren J. Palms ansökan ifråga om rätt till förhöjd pension. Utöver dessa av kommittén redan fullgjorda åligganden har kommittén dessutom erhållit uppdrag att verkställa utredning beträffande vissa andra spörsmål. Genom Kungl. Maj:ts brev den 11 juni 1920 anbefalldes kommittén sålunda att verkställa utredning och avgiva förslag ifråga om dels pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie personal dels ock beredande av semester åt dylik personal. Såsom framgår av det i ärendet förda statsrådsprotokollet över civilärenden för nämnda dag, skulle det åligga kommittén ej mindre att utreda och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ändring i gällande pensionsbestämmelser för icke-ordinarie personal, tillhörande kommunikationsverken — varvid samtidigt borde undersökas, om och i vad mån pensionen borde utsträckas att omfatta jämväl andra grupper av icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken än som för närvarande avsåges i nu gällande pensionsreglementen — än även att beträffande vissa andra grupper av icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst, såsom arbetare vid marinen, personal vid arméns fabriker och verkstäder samt extra personal vid mynt- och justeringsverket m. fl. verkställa den utredning och avgiva det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Genom Kungl. Maj:ts remissresolution den 16 juli 1920 anbefalldes kommittén ytterligare att avgiva utlåtande i anledning av riksdagens skrivelse den 18 maj 1920 (nr 244) angående beredande av rätt till pensioi)

IX åt sådana änkor och barn efter statstjänare, som enligt nu gällande bestämmelser icke erhålla pension. Därjämte har till kommittén jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1921 överlämnats riksdagens skrivelse den 6 juni 1917 (nr 271) angående viss pensionering av hos staten anställd extra personal jämte i ärendet av vederbörande ämbetsverk avgivna utlåtanden för att tagas i övervägande vid fullgörandet av förenämnda till kommittén den 11 juni 1920 meddelade uppdrag. Emellertid har Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1921 rörande tillsättande av särskilda pensionskommitterade föranlett viss begränsning i de kommittén förut meddelade uppdrag. Såsom framgår av i ärendet fört statsrådsprotokoll över finansärenden för nämnda dag, framhöll nämligen vederbörande departementschef, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke ifrågavarande kommitterade jämväl borde omhändertaga vissa till kommunikationsverkens lönekommitté överlämnade pensionsärenden, bland dessa det genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 juni 1920 till sagda kommitté hänskjutna spörsmålet om pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie personal. Det syntes dock departementschefen lämpligt, att kommunikationsverkens lönekommitté även i fortsättningen finge behandla dessa frågor, i vad de avsåge personal vid kommunikationsverken eller efterlevande efter dylik personal. Alltså hemställde departementschefen, att Kungl. Maj :t måtte — med återkallande, såvitt anginge annan personal än sådan vid kommunikationsverken samt efterlevande efter dylik personal, av de kommunikationsverkens lönekommitté den 11 juni resp. den 16 juli 1920 givna uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag ifråga om dels pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie personal dels ock beredande av rätt till pension åt sådana änkor och barn efter statstjänare, som enligt nu gällande bestämmelser ej erhölle pension — uppdraga åt särskilda kommitterade att, i enlighet med vad sålunda anförts, verkställa utredning och avgiva förslag beträffande vissa till pensionsväsendet hörande frågor. I följd av Kungl. Maj :ts bifall till denna hemställan har kommitténs utredningsarbete i pensionsfrågan sålunda kommit att avse endast den vid kommunikationsverken anställda icke-ordinarie personalen. Med föranledande härav har kommittén till nyss omförmälda kommitterade överlämnat visst av kommittén från ämbetsverk och myndigheter införskaffat statistiskt utredningsmaterial i pensionsfrågan. Till fullgörande av kommitténs sålunda begränsade uppdrag, i vad det angår frågan om pensionering av icke-ordinarie personal, får kommittén harmed överlämna betänkande jämte förslag angående pensionering av sådan personal vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Vid behandlingen av detta ärende har kommittén utgjorts av samma medlemmar som förut, nämligen såsom ordförande undertecknad Ekman, samt såsom ledamöter undertecknade Persson, Eriksson, Llibeck, Nilsson! Hamilton och Sidenbladh. De av ärendet berörda personalgrupper hava jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 10 mars 1922 beretts tillfälle att genom representanter deltaga i ärendets behandling och hava sålunda varit inkallade sektionsingenjören vid statens järnvägar G. Dahlbeck, förste kontorsbiträdet vid statens vattenfallsverk P. Eriksson, verkstadsarbetaren vid telegrafverket J. G. Klarén. verkstadsarbetaren vid statens järnvä-

X gar P. A. Månsson, vaktföreståndaren vid telegrafverket Edith Ohlsson samt poststationsföreståndaren J. Olofsson. Såsom kommitténs sekreterare vid ifrågavarande ärendes behandling har intill den 1 augusti 1921 fungerat förste sekreteraren hos järnvägsstyrelsen D. G. O. Silfverstolpe samt sedan den 15 augusti 1921 bokhållaren hos järnvägsstyrelsen A. Carlsson. I samband med överlämnande av föreliggande betänkande återställas följande till Kungl. Maj:t avgivna framställningar och utlåtanden, vilka dels i samband med uppdragets meddelande dels sedermera under utredningens gång blivit till kommittén överlämnade för att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande: 1) järnvägsstyrelsens framställning den 7 mars 1918 angående tjänsteårsberäkning i pensionshänseende för viss icke-ordinarie personal, som övergått i statens järnvägars tjänst i samband med statens förvärv av enskild järnväg, jämte däröver av vattenfallsstyrelsen och telegrafstyrelsen avgivna utlåtanden; 2) järnvägsstyrelsens framställning den 20 december 1919 angående pensionering av'banarbetare och omlastare vid statens järnvägar m. m.; 3) telegrafstyrelsens den 11 februari 1918, järnvägsstyrelsens den 27 augusti 1918, poststyrelsens den 8 november 1918 och vattenfallsstyrelsens den 29 augusti 1919 avgivna utlåtanden i anledning av riksdagens ovannämnda skrivelse den 6 juni 1917 angående pensionering av hos staten anställd extra personal; 4) järnvägsstyrelsens framställning den 4 juni 1921 angående tjänstårsberäkning i pensionshänseende i anledning av inskränkning i arbetstiden vid statens järnvägar. Särskilda yttranden i ärendet hava avgivits av ledamoten Sidenbladh, i vilkens yrkande ledamoten Persson instämt, samt av ledamöterna Eriksson och Liibeck, varjämte de under ärendets behandling tillkallade personalrepresentanterna i enlighet med kommitténs beslut beretts tillfälle att till kommittén ingiva skriftliga erinringar. Dessa yttranden och skriftliga erinringar finnas fogade till betänkandet. Underdånigst CAKL EKMAN. NILS PERSSON. BERNHARD NILSSON.

ERNST ERIKSSON. ADOLF HAMILTON.

SVEN LUBECK. ELTS SIDENBLADH.

Alfred Stockholm den 6 november 1922.

Carlsson.

BETÄNKANDE. I. Inledning. Åtskilliga grupper av den vid kommunikationsverken anställda ickeordinarie personalen åtnjuta för närvarande förmånen av rätt till pension enligt vissa fastställda grunder. Rörande tillkomsten av de nu gällande bestämmelserna i ämnet torde här allenast följande böra bringas i erinran. Sedan järnvägsstyrelsen år 1912 till Kungl. Maj:t ingått med framställning om beredande av pension åt viss icke-ordinarie personal vid statens järnvägar, förelade Kungl. Maj:t i proposition (nr 228) 1913 års riksdag förslag till bestämmelser angående pensionering av extra ordinarie tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare vid nämnda verk. Förslaget vann dock icke riksdagens bifall. Sedan fråga uppkommit om pensionering jämväl av verkstads-, förrådsoch linjearbetare vid telegrafverket, uppdrogs år 1913 åt särskilda sakkunniga att verkställa utredning och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till bestämmelser rörande pensionering av de vid statens järnvägar och telegrafverket anställda, ovan omförmälda personalgrupperna. Nämnda sakkunniga avgåvo år 1914 betänkande och förslag i ämnet. Emellertid påkallade vattenfallsstyrelsen i skrivelse år 1915 Kungl. Maj:ts uppmärksamhet beträffande behovet av att jämväl viss icke-ordinarie personal vid statens vattenfallsverk gjordes delaktig av förmånen av rätt till pension. Sedan för behandling av berörda spörsmål samt en av järnvägsstyrelsen väckt fråga om beredande av pension åt extra tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader under år 1915 tillkallats nya sakkunniga, avgåvo dessa den 28 februari 1916 betänkande och förslag till pensionsbestämmelser för viss icke-ordinarie personal vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Bestämmelserna, som innefattades i två författningsförslag, nämligen ett för statens järnvägars personal och ett för statens vattenfallsverks personal, inneburo en omarbetning av de pensioneringsgrunder, som föreslagits av 1913 års sakkunniga, likväl med bibehållande av de däri tillämpade huvudprinciperna för pensioneringen. Sedan det av 1913 års sakkunniga avgivna förslaget till pensioneringsbestämmelser blivit för den vid telegrafverket anställda, förut berörda arbetarpersonalens vidkommande omarbetat på liknande

sätt, förelade Kungl. Maj:t i proposition (nr 222) frågan för 1917 års riksdag. I enlighet med riksdagens medgivande och i huvudsaklig anslutning till de i propositionen framlagda författningsförslagen utfärdade Kungl. Maj:t den 29 juni 1917 följande författningar: 1) reglemente för statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal (svensk författningssamling nr 441); 2) reglemente för telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds- och linjearbetare (svensk författningssamling nr 442) ; 3) reglemente för statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal (svensk författningssamling nr 443). Genom särskilda kungörelser den 4 juni 1920 (svensk författningssamling nr 255, 256 och 257) hava vissa ändringar företagits i dessa reglementen i anledning av lagen samma dag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Den genom ovan omförmälda reglementen genomförda pensioneringen är grundad dels på avgifter av befattningshavarna själva och dels på bidrag av statsmedel. De grupper befattningshavare, som omfattas av lörevarande författningar, är o följande: 1. Vid statens järnvägar: a) extra ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar; b) fast anställda tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader; c) verkstads- och förrådsarbetare med stadigvarande anställning; 2.

Vid

telegrafverket:

fast anställda verkstads-, förråds- och linjearbetare; 3.

Vid statens

vattenfallsverk:

a) extra ordinarie tjänstemän; b) extra tjänstemän; c) drifts- och underhållsarbetare med stadigvarande anställning.

En särskild ställning i pensionshänseende intaga förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. I skrivelsen till Kungl. Maj :t angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel (nr 10. punkt 63) anhöll 1917 års riksdag.

3 att Kungl. Maj:t måtte låta genom järnvägsstyrelsen utreda, i vad mån en höjning av pensioner åt förmän och arbetare vid statens järnvägar lämpligen kunde äga rum, varvid särskilt borde beaktas, att beloppen tillmättes med hänsyn till vederbörandes större eller mindre antal levnads- och tjänstår. I följd av denna riksdagens hemställan anbefallde Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen att verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med den sålunda begärda utredningen. Till fullgörande härav framlade järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 december 1917 förslag till grunder för pensionering av ifrågavarande personal. Sedan därjämte vattenfallsstyrelsen i en den 15 februari 1918 till Kungl. Maj:t avlåten framställning om pensionering av vissa uppräknade arbetare vid vattenfallsverkets byggnadsavdelning anfört, att styrelsen, som tagit del av järnvägsstyrelsens nämnda förslag, funnit de däri föreslagna pensioneringsgrunderna lämpligen kunna komma i tillämpning å de nyss omförmälda, till pensionering ifrågasatta byggnadsarbetarna, föreslog Kungl. Maj:t i proposition (nr 233) till 1918 års riksdag, att riksdagen måtte godkänna vissa i anslutning till järnvägsstyrelsens förslag framlagda allmänna grunder för pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning att tillämpas från och med år 1918. I skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 359) förklarade sig riksdagen godkänna pensioneringsförslaget, varefter Kungl. Maj:t den 8 november 1918 utfärdade: kungörelse angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning (svensk författningssamling nr 859). De enligt denna författning medgivna pensionerna bestridas uteslutande av statsmedel och utgå från ett för ändamålet anvisat ordinarie förslagsanslag under numera XI huvudtiteln. Innan pensioneringen, på sätt nu är nämnt, blivit ordnad för olika kategorier icke-ordinarie befattningshavare, hade riksdagen efter framställning i varje särskilt fall plägat bevilja årligt understöd åt sådan icke-ordinarie befattningshavare, som längre tid haft anställning hos vederbörande verk och ansetts efter avgången från tjänsten vara i behov av understöd för sin ålderdomsförsörjning. Dylika årliga understöd hade sålunda i ett flertal fall lämnats till tjänstemän, förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, till biträdande postexpeditörer. poststation sf örestån dare, lantbrevbärare, postförare m. fl. vid postverket samt till telefonister, växelstationsföreståndare, arbetsledare, städerskor m. fl. vid telegrafverket. Men förutom det att riksdagen sålunda beviljat understöd från fall till fall, har den jämväl ställt medel till förfogande för en mera regelbunden understöds verksamhet ifråga om vissa icke-ordinarie befattningshavare. A postverkets stat har sålunda allt sedan år 1910 funnits uppfört ett årligt anslagsbelopp, från vilket understöd hava tilldelats vissa ur postverkets tjänst avgångna, till pension icke berättigade befattningshavare. Beträffande tilldelandet av dessa understöd är genom kungl. brev den 20 juni 1913 och 28 juni 1918 bestämt, att, då poststationsföreståndare, som varit medelst kontrakt anställd, eller lantbrevbärare avgått från sin befattning efter att hava tjänstgjort minst 25 år, må från berörda anslag, därest den avgångne befinnes vara i behov av understöd.

till honom utbetalas årligt ålderdomsunderstöd med lämpligt belopp, dock högst vad som motsvarar två tredjedelar av det arvode, som till honom senast utgått från postverket. Dylikt understöd må undantagsvis tilldelas även poststationsföreståndare och lantbrevbärare med kortare tjänstetid än 25 år, särskilt när vederbörande därjämte antingen före eller efter sin tjänstetid såsom poststationsföreståndare eller lantbrevbärare tjänstgjort i annan egenskap vid postverket. Ifrågavarande understöd utdelas numera av poststyrelsen. I den mån det å postverkets stat för nyssberörda ändamål uppförda anslaget icke tages i anspråk för utbetalande av dylikt ålderdomsunderstöd, kan jämlikt nämnda kungl. brev efter poststyrelsens beprövande poststationsföreståndare i allmänhet, vilken, utan åtnjutande av ålderdomsunderstöd, avgått från sin befattning efter att hava tjänstgjort likaledes minst 25 år, erhålla en gratifikation av etthundra kronor att årligen utgå under hans återstående livstid. Detta gratifikationsbelopp må dock icke i något fall överstiga senast innehavda årsarvode, och gäller jämväl ifråga om gratifikation, att sådan undantagsvis kan tilldelas även poststationsföreståndare med kortare tjänstetid än 25 år. Jämväl för telegrafverkets vidkommande äro numera liknande bestämmelser gällande. På förslag av Kungl. Maj:t har 1920 års riksdag enligt skrivelse (nr 355) medgivit, att ur telegrafverkets tjänst avgången person, vilken innehaft med pensionsrätt icke förenad befattning och som befinnes vara i behov av understöd, må av telegrafstyrelsen tilldelas årligt understöd med lämpligt belopp, icke överstigande vad som motsvarar två tredjedelar av den årsinkomst, han senast åtnjutit från telegrafverket, att utgå av nämnda verks medel. Där särskilda omständigheter icke föranleda undantag, må dock sådant understöd allenast tilldelas den, vars tjänstetid uppgår till minst 25 år, däri inberäknat den tid, vederbörande före antagandet i telegrafverkets tjänst kan hava innehaft anställning vid enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket, eller såsom föreståndare för eller biträde vid sådan växelstation inom rikstelefonnätet, vars betjäning antages av vederbörande abonnenter. På grund av förenämnda författningar hava under åren 1918—1921 nedanstående belopp utbetalats i pensioner till från tjänsten avgångna icke-ordinarie befattningshavare. I beloppen ingå icke de på grund av statsmakternas särskilda beslut beviljade dyrtidstillägg. Tele<rraf?

Statens järnvägar

Statens vattenfallsverk

!

Summa

verket

År

1| -c , T-, , , , i Enl. kun- 1 ,-, , , ! Enl. kun- i ipensioner samtliga vid tre Enl. reglem. Enl. reglem. „ , Enl. reglern. .. , P - ^nn Ä % 1 7 gorelsen av o , ft i-7 gorelsen av verken HV ar 1917 av år 1917 | *> ^ J 9 1 8 | av ar 1917 i & r m g kr.

1918 1919 1920 1921

2 489.83 4 015.oo 3 918.42 8 558.19

kr. 251 855.30 1 316 253.17 ! 469 809.00 597 602.72 !

kr. 2 645.84 7 412.52 14 262.50 18 566.67

kr.

kr.

, 2 576.09 2 692.50

912.50 575.06 1695.83 2 891.67

kr. 257 903.47 328 255 69 492 261.84 630 311.75 !

Omfattningen av de under samma tid jämlikt Kungl. Maj:ts och riksdagens eller vederbörande verks beslut utbetalade årliga understöd till

5 vissa f. d. anställningshavare vid postverket och telegrafverket framgår av nedanstående sammanställning. I beloppen äro ej heller här dyrtidstillägg inräknade.

År

1918 1919 1920

1921 Postverket

Telegrafverket

Summa understöd

kr.

kr.

kr.

27 165.80 33 588.52 39 248.27 44850.00

23 573.33 25 510.84 26 610.82 27 990.84

50 739.13 59 099.36 65 859.09 72 840.84

II.

Nu gällande pensioneringsgrunder för icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken.

Pensions- Såsom redan antytts, innefattas de nu gällande pensionsföreskrifterna reglementena ifråga om den vid statens järnvägar, telegrafverket och statens vatten av den 29 f a i i s y e r k m e r a stadigvarande anställda icke-ordinarie personalen — frånjum ivi7. g e t t f ö r m ä n o c l l a r betare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning — i tre reglementen, vilkas bestämmelser i allt väsentligt överensstämma med varandra, om ock en del skiljaktigheter nödvändiggjorts av de sins emellan i viss mån olikartade löneoch anställningsförhållandena vid de särskilda verken. På grund härav hava bestämmelser av motsvarande innehåll kunnat innefattas i paragrafer med samma ordningsnummer i de särskilda reglementena. Enligt nämnda reglementen äro för pensionering av ifrågavarande personalgrupper vid de tre verken inrättade särskilda pensionskassor, vilka förvaltas av vederbörande verks styrelse (1—2 §§). Skyldig att inträda såsom delägare i pensionskassa är sådan befattningshavare, som, utan att bekläda ordinarie befattning vid telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfalls verk eller annat statens verk eller inrättning, innehar anställning såsom extra ordinarie tjänsteman vid statens trafikerade järnvägar, fast anställd tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader eller stadigvarande verkstads- och förrådsarbetare vid nämnda järnvägar eller såsom fast anställd verkstads-, förråds- eller linjearbetare vid telegrafverket eller såsom extra ordinarie eller extra tjänsteman vid statens vattenfallsverk eller drifts- och underhållsarbetare vid sistnämnda verk (3 §). Viss begränsning för rätt till inträde i pensionskassa finnes dock föreskriven. Inträdet räknas från och med den dag, då befattningshavaren tillträtt sådan befattning vid vederbörande verk, som nyss nämnts, om han då fyllt 18 år, men eljest från och med den dag, då han uppnått nämnda ålder. Befattningshavare, som vunnit inträde i pensionskassa, erhåller bevis om sitt delägarskap i densamma (4 §). För beräknandet av pensionsunderlaget tillämpas två olika förfaringssätt (5 §). De extra ordinarie tjänstemännen vid statens trafikerade järnvägar få såsom underlag räkna 66 2/3 % av avlöningen för år. Enahanda beräkningsgrund gäller även för bestämmande av underlaget för de

fast anställda tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader, varvid dock underlaget icke får överstiga det belopp, som utgör pensionsunderlag för den ordinarie befattning, vilken enligt järnvägsstyrelsens bep fö vande närmast motsvarar tjänstemannens befattning. Liknande grunder för underlagets beräkning tillämpas även vid: statens vattenfallsverk, i det att pensionsunderlaget för extra ordinarie och för extra tjänstemän anses utgöra 2/3 av årsavlöningen, för de sistnämnda dock med den motsvarande begränsning, som nyss anförts ifråga om de extra tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader. För beräknande av pensionsunderlag för den i förevarande reglementen inbegripna arbetarpersonalen gälla i förhållande till vad nu anförts helt avvikande bestämmelser. Till grund för bestämmande av pensionsunderlag för verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar, verkstads-, förråds- och linjearbetare vid telegrafverket samt drifts- och underhållsarbetare vid statens vattenfallsverk har lagts den för denna personal utgående tim- eller daglönen. Följande formel gäller härutinnan: Pensionsunderlaget motsvarar ett belopp, som med 200 kronor överstiger 1800 gånger timlönen, dock högst 850 kronor mer än 800 gånger timlönen. En motsvarande olikhet med avseende å de bägge kategorierna av å ena sidan månadsavlönade och å andra sidan dag- eller timavlönade anställningshavare förefinnes i grunderna för pensionsavgifternas beräkning (7 §). För befattningshavare tillhörande den förra kategorien utgår pensionsavgiften med viss procent av det för tjänstemannen gällande pensionsunderlaget. Denna procent utgör, då pensionsunderlaget uppgår till högst 2 800 kronor, 5 %, och stiger med pensionsunderlaget efter viss i reglementena angiven skala, till dess den vid ett underlag av mer än 5 600 kronor når maximum, 6.5 %. För de fast anställda tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader samt de extra tjänstemännen vid statens vattenfallsverk är skalan något utbyggd nedåt, så att vid ett underlag av högst 2 000 kronor procenttalet stannar vid 4.6. Dag- och timavlönad befattningshavare åter har att erlägga månadsavgift i förhållande till sin beräknade timlön. Sådan månadsavgift utgår dels i form av grundavgift, motsvarande 7 gånger den timlön, befattningshavaren innehar, när avgift första gången erlägges, dels i form av tilläggsavgifter i förhållande till de under tjänstetiden erhållna avlöningsförhöjningar och sker beräkningen enligt vissa i reglementena närmare angivna grunder. Avgiftsplikten börjar för samtliga befattningshavare vid inträdet i vederbörande pensionskassa. För extra ordinarie tjänstemän gäller dock det undantaget, att avgift erlägges först från och med den dag, då han fyllt 30 år. Avgiftsplikten varar till dess befattningshavarens delaktighet i pensionskassan upphör på grund av entledigande eller avsked från tjänsten eller på grund av dödsfall. Vederbörande verk lämnar årligen det bidrag till pensioneringen, som tillsammans med delägarnas egna avgifter motsvarar delägarnas pensionsrätt. (8 §.) Rätt att åtnjuta pension inträder, dels då delägare i pensionskassa till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av sjukdom, vilken han genom tjänstutövning ådragit sig, av vederbörande verksstyrelse prövas icke vidare kunna behöngen skota 2

8 sin befattning och ej heller anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull entledigas, dels då delägare, som räknar minst 10 tjänstår, antingen till följd av kroppsskada eller sjukdom i andra fall än nyss nämnts eller ock till följd av väsentligt minskad arbetsförmåga av vederbörande verksstyrelse prövas icke vidare kunna behörigen sköta sin befattning och ej heller anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull entledigas, dels ock då delägaren uppnår viss i reglementena föreskriven levnadsålder under förutsättning tillika, att han räknar minst 10 tjänstår (10 §). Ålderspensions belopp beräknas efter en i reglementena angiven procentskala till viss procent av medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som varit för befattningshavaren gällande under vart och ett av de fem sista tjänståren. Sålunda utgår avkortad ålderspension ined ett procenttal, som vid minst 10 tjänstår utgör 25 %, och växer för varje ytterligare fullbordat tjänstår, till dess att vid uppnådda 35 tjänstår eller därutöver hel ålderspension utfaller (12 §). Vad angår storleken av den pension, som före uppnådd pensionsålder kan tilldelas befattningshavare på grund av olycksfall i tjänsten eller på grund av sjukdom, ådragen under tjänsteutövning, (invalidpension) stadgas, att pensionsbeloppet beräknas efter den nyssnämnda i 12 § intagna procentskalan, varvid likväl gäller, att vid statens järnvägar pensionen utgår med minst 66 '% % samt vid telegrafverket och statens vattenfallsverk minst 70 % av medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som varit för vederbörande tjänsteman gällande under vart och ett av de senaste fem åren eller den kortare tid, han varit delägare i vederbörande verks pensionskassa.*) Därest de förhållanden, som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra för vederbörande tjänsteman att vidare bidraga till sm försörjning, utfaller pension med hela det nyss omförmälda medeltalet (13 §). Beloppet av sjukpension beräknas efter motsvarande grunder, som gälla ifråga om invalidpension, varvid dock är att uppmärksamma, dels att för erhållande av sjukpension i andra fall än ovan sagts fordras minst 10 tjänstår och dels att den för invalidpension bestämda minimiprocenten av medeltalet av de under de senaste åren gällande pensionsunderlagen tillämpas i fråga om sjukpension allenast under förutsättning, att de förhållanden, som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra för vederbörande tjänsteman att vidare bidraga till sin försörjning (14 §). Ifråga om befattningshavare, som, utan att uppfylla de här ovan angivna fordringarna för åtnjutande av rätt att uppbära pension, upphör att innehava med delaktighet i pensionskassa förbunden tjänst, äro i reglementena medgivna vissa förmåner. Därest sådan icke-ordinarie befattningshavare entledigats från sin tjänst, skall — med undantag för vissa uppräknade befattningar — kapitalvärdet av de utav tjänstemännen själv erlagda avgifterna genom vederbörande verks försorg av kassans medel inbetalas till pensionstyrelsen för beredande åt honom av pensionsförsäkring enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring. Jämväl kapitalvärdet av de utav vederbörande verk för honom *) Ursprungligen var procenttalet för personalen vid statens järnvägar även 70 %, men siffran ändrades år 1920 till 662/3 % i samband med utfärdande av lagen den 4 juni 1920 ang. tjänstepension för ordinarie personal.

9 V i s S a fal1 tm d l ^ a nJfftGr ^ V godoräkna 8 honom för samma ändamål Detta ar handeisen, när tjänstemannen innehar minst 10 tiänstår

l Ä r Ä d a ä n fftGr e f - - - k a n och utan a a t t

loianletts daiav, att han gjort sig skyldig till fel eller försummelse i k f t S S Ä ådömto.1"frafi f ö r 8TÖTO brott. Samma förmån u Z n m e r befattningshavare, vilken, utan att hava uppnått 10 tjänstår antingen till följd av kroppsskada eller sjukdom, som han icke ådragi 'sig under Ijanstutovmng eller ock till följd av väsentligen minskad arbetsförmåga av vederbörande verksstyrelse prövas icke kunna behörigen skötl s?n

ligen km na förfl ttas tm an a ^ocliöloKlenskull ^ ä Ä f entledigas. i T 8 lär?? \ ^ »» Ä * S I fråga om de. enligt vad förut är nämnt från

dylik forman undantagna befattningshavarna - nämligen vissa befatt mngshavare i högre befälsställning vid statens järnväg^bygTnader och Ä Ä ^ byggnadsavdelning - galler, ftt S kvarstå i vecieiboiandce kassa även efter entledigandet med rätt att vid nermior^ l e r måga W maT"tnnÄ ' "'• ^ f n t° ' fd e l I i g t arbete från k a s Z komU ö r Ä Ä H " T6" ' mH ' ^ ' försäkringstekniska grunder ir Hn)*S?1 l\ • u ™ b e t a l t a avgifterna. Förutsättningen härför ar dock, att befattningshavaren entledigats annorlunda än efter eeenanÄ L l W " • * * > * I 0 ™ " ' 6 " 8 d ä l a v - a " vederbörande gfort % fo brott (16 § t rsumhghet i tjänsten eller ådömts straff för grövrf r a ä e * ' J S r i A S t ' S befattningshavare, vilka voro anställda i vederbön ikrafttradande ViSSa ö

ÄUÄttÄ"Ä

V

'

™Sångs-

Vad därefter beträffar pensioneringen av förmän och arbetare vid sta- Kungörelsen tens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks b y g g n S d e l n i n g den 8 novemma erinras, at denna pensionering icke är grundad på a v g i f S k t utan ber 1918. bestridas pensionerna helt och hållet från ett å XI huvudtiteln för ända målet uppfört ordinarie förslagsanslag å 31000 kronor Pension tiUHdmav miVneste25T,anp ^ 7 " *e l l d a . M å r 0 c h e f t e r e n a i S n i n g s " hållande^ll »n?»i„* i? n s l o " s b e l o PP t "tgar efter en graderad skala i förstående tabell ° C h anställningsår i enlighet med nedan-

Levnadsår

55-59

Tjänstår

Pensionsbelopp kr.

'\ 25-29

450¶I 30 och därutöver

25-29

30-34

35-39

40 och därutöver

60 och därutöver \

HI. Till kommittén överlämnade framställningar. Till kommittén hava dels i samband med meddelande åt kommUtén av ,\J fnrelieeande uppdraget dels sedermera under utredningsarbetets g l i g " v Ä a t e vissa framställningar, f ö r s l a g , ° " ^ " r * vnnrfp frågan om pensionering av statsanställd icke-ordinarie peisoiuu, att av kommittéTi tagas i övervägande vid fullgörande av dess nppdrag. Järnvägsstyrelsens framställning den 7 mars 1918.

fi^nild att en del sökande förut varit anställda vid den s. K. vasutiu» h a ^ n som den 1 januari 1896 övertagits av staten. Med hansyn till formulerSgen av bestämmelserna i ovan berörda § 11 i . P e ^ n s r e g l ^ rr^oXt skulle de i pensionshänseende få räkna tjänstår tidigas fian och Ä T - I iamiari1896 och hade sålunda erhållit rätt väsentligt avkortade pensionedDå^statsmakterna tidigare ifråga om sådan personal

wmmmm Se

< W r iärnvässstyrelsens framställning hava såväl vattenfallsstyrelsen som e l e P s t l r e t e n anbefallts att till Kungl Maj:t i n k o m m a ^ e d yfr

11 hava utlåtanden avgivits den 3 april resp. den 8 juni 1918. Härvid har vattenfallsstyrelsen hemställt om införande i reglementet för statens vattenfallsverks pensionskassa av en bestämmelse motsvarande den av järnvägsstyrelsen föreslagna. Telegrafstyrelsen har för sin del förklarat sig sakna anledning påkalla införande av liknande bestämmelse för telegrafverkets vidkommande.

Vidare har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 20 december 1919 påkallat ^™K Kungl. Maj:ts uppmärksamhet beträffande behovet av åtgärders vidta- framställning gande i ändamål att jämväl banarbetare och omlastare vid statens järn- d*n 20 decem vägar'måtte komma i åtnjutande av rätt till pension; och har styrelsen i ber 1919. nämnda syfte föreslagit vissa tillägg till ovan berörda reglemente for statens järnvägars pensionskassa. Järnvägsstyrelsen har härutinnan anfört, att banarbetarna icke tidigare kunnat "föreslås till delaktighet i förmånen av pensionsrätt,^ enär de icke ansetts äga stadigvarande anställning, beroende ^ därpå, att banavdelningens underhållsarbeten, varmed en stor del av ifrågavarande arbetare vore sysselsatta år efter år, icke påginge i samma omfattning året om. Berörda förhållande i avseende å banarbetarnas tjänstgöring ägde visserligen fortfarande rum beträffande det stora flertalet, men da vissa underhållsarbeten måste, om än i begränsad omfattning, utföras även vintertiden, bleve det givetvis nödvändigt, att en del banarbetare holies i arbete året om. Genom utfärdande av nya "allmänna bestämmelser rörande banarbetare vid statens järnvägar" hade styrelsen med hänsyn till deras anställning numera uppdelat, banarbetarna i tre grupper, nämligen stadigvarande arbetare, säsongarbetare och tillfälliga arbetare, varvid den förstnämnda gruppen omfattade sådana arbetare, som antoges för tillgodoseende av ett till synes bestående behov av arbetskraft året runt. Då sålunda de stadigvarande banarbetarna i avseende på sin tjänsteställning vore fullt jämförliga med verkstads- och förradsarbetare med stadigvarande anställning, syntes de på enahanda skal, som tidigare av styrelsen anförts ifråga om sistnämnda arbetare, även böra komma i åtnjutande av pensionsrätt. Därjämte hava P. A. Månsson och J. G. Klarén för statens järnvägars P. A. Mdmverkstadsarbetare och telegrafverkets verkstadspersonal i skrivelse till ^ItTlining. statsrådet och chefen för civildepartementet den 21 augusti 1919 hemställt dels om ändrade bestämmelser ifråga om pensionering av dag- och timavlönad personal vid statens järnvägar och telegrafverket, dels ock om anordnande av familjepensionering för ifrågavarande personal, allt i enlighet med särskilda, framställningen bilagda förslag. Nyssberorda ändrade bestämmelser avsågo huvudsakligen höjning av statspensionen och därmed en höjning av den totala pensionen, sänkning av antalet tjänstår för erhållande av pension, tillgodoräknande av statens avgifter utan nuvarande inskränkningar vid beredande av pension enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän folkpensionering för person, som vant delägare i pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal men ej åtnjuter pension därifrån, ändrade grunder för beräkning av pension för personal, vars avsked föranletts av olycksfall i tjänsten, samt förändrad beräkning vid evalvering av daglön till timlön i anledning av lagen om arbetstidens begränsning.

12 mVitltdse ^

V

™ e h a 7 a H ^ K a r l s s o n o c h N - Persson för samtliga i Trollhättan anställda extra tjänstemän av klass III i en till kommittén överlämnad skrivelse anhållit, att dessa befattningshavares pensionering måtte ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som äro gällande för ordinarie befattningshavare.

skrivdTden hua Ur t iu e n tia n o m f ö r s t a k a m m a r e n vid 1917 års riksdag väckt motion (nr 104) o juni 1917 PP g!ts frågan om pensionering av viss i statens tjänst anställd extra personal genom anslutning till den frivilliga pensionsförsäkringen i enlighet med 34 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring. I nämnda motion framhöll motionären, att det skulle vara av stor betydelse, om staten såsom arbetsgivare ginge i spetsen för vinnande av en allmännare anslutning till den frivilliga pensionsförsäkringens idé. Staten använde i sin verksamhet betydande grupper tjänstemän och arbetare med anställning av mera tillfällig art, och det syntes möta stora svårigheter även ur rent försäkringsteknisk synpunkt att sörja för dessas ålderdom genom pensioneringsåtgärder, motsvarande dem som gällde för fast anställd personal. Till dessa personalgrupper syntes böra räknas, bland andra, banarbetarna vid statens järnvägar, arbetarna vid statens järnvägsbyggnader och vattenfallsstyrelsens anläggningar, arbetarna vid flottans varv och verkstäder, vissa lägre tjänstemän vid statens affärsdrivande verk och andra anstalter. A ena sidan bleve visserligen många av dessa arbetares anställning av mera tillfällig art, då antalet arbetare växlade efter behovet, medan å andra sidan det icke kunde undvikas, att anställningen ofta i realiteten bleve mer eller mindre beständig. Även i dylika fall hade staten ansetts äga en viss försörjningsplikt vid inträffad oförmögenhet till arbete på grund av sjukdom eller ålderdom; och hade den praxis utbildat sig, att riksdagen beviljade pension eller understöd åt sådana arbetare efter framställning från fall till fall. Det syntes dock motionären, som om en mera omfattande användning av den frivilliga pensionsförsäkringens grundprinciper borde möjliggöra en lösning av denna fråga på ett tillfredsställande sätt. Till motionen hade fogats ett förslag till pensionering i enlighet med det sålunda givna uppslaget. Det sammansatta lag- och statsutskott, till vars förberedande behandling ifrågavarande motion hänsköts, erinrade, att den i motionen framlagda tanken, att staten såsom arbetsgivare skulle bidraga till pensionering av hos staten anställd personal, som dittills icke varit berättigad till statspension, skulle i viss mån bliva tillgodosedd genom bifall till det i propositionen nr 222 vid samma riksdag framlagda förslaget till bestämmelser angående rätt till pension för viss icke-ordinarie personal vid statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk (se sid. 2 i detta betänkande). Då emellertid en stor del av den personal, som i motionen avsåges, icke skulle falla under Kungl. Majrts berörda förslag, fann utskottet den av motionären framkastade tanken, att staten såsom arbetsgivare borde på lämpligt sätt bidraga till pensioneringen av den personal, för vilken pensionsfrågan icke kunde befinnas böra lösas i annan ordning än genom den frivilliga pensionsförsäkringen, värd allt beaktande. I anslutning till vad utskottet hemställt, anhöll riksdagen (skrivelse nr 271), att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och

13 «t n i t a i e n m e d a n l l t a n d e av den frivilliga pensionsförsäkringen skul e kunna bidraga ill pensionering av den vid statens verk sysselsatta arbetspersonal, for vilken icke i särskild ordning sörjts för pension genom statens forsorg samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. w&idg, I anledning av denna riksdagens skrivelse anbefallde Kungl. Mai-t pa chefens for civildepartementet föredragning vederbörande ämbetsverk att i ärendet avgiva utlåtanden, varjämte förordnades, att utdrag av statsrådsprotokollet i ärendet skulle överlämnas till övriga statsdepar£ m e rf T m . å t g a r d ' SOn5 p å v a r t o c h e t t a v d e m ankomme. Sedan de miordrade utlåtandena sedermera inkommit till Kungl. Mai-t remitterades ärendet i sin helhet till pensionsstyrelsen för avgivande av yttd e n *vGTZhKM i ^ feFrna*! 1 9 2 1 h a r K u n ^ L M a 3 : t P å hemställan av chefen for socialdepartementet återkallat det pensionsstyrelsen sålunda givna uppdraget och tillika förordnat, att ifrågavarande riksdagsskrivelse skulle överlämnas till kommunikationsverkens lönekommitté loon AT? i o v e r v a g a n d e T V i d fullgörande av det kommittén den 11 juni 1920 meddelade uppdrag. I samband därmed hava ämbetsverkens nvssberorda utlåtanden jämväl blivit till kommittén överlämnade Sedan emellertid Kungl. Maj:t den 29 juni 1921 åt särskilda kommiterade uppdragit att verkställa utredning och förslag beträffande vissa till pensionsvasendet hörande frågor, torde nyssberörda åt kommunikationsverkens lonekommitté den 11 februari 1921 givna uppdrag få anses avse allenast personal vid kommunikationsverken. På grund härav får kommittén anledning att i det följande beröra allenast de uttalanden, som styrelserna for nämnda verk gjort i ämnet.

i ^ i o l f 1 m ^ J 1 ^ 1 ? 8 ' att. ^ u n g L M a ^ : t S e n o m remissresolution den 14 Jämvägslum i y j i anbefallt kommittén att avgiva utlåtande i anledning av en styrelsens utav järnvägsstyrelsen den 4 juni 1921 gjord framställning av innehåll f™*M™9 a befattningshavare må vid tjänstårsberäkning i pensionshänseende ^ f ™ tillgodoräknas den tid, han pa grund av bristande arbetstillgångö hålles avstängd frän tjänstgöring.

IV. Förslagets huvudgrunder. Såsom den i det föregående lämnade framställningen giver vid handen, finnas för närvarande visserligen föreskrifter rörande beredande av pension eller liknande understöd för stora delar av kommunikationsverkens icke-ordinarie personal; dessa bestämmelser omfatta dock långt ifrån all dylik personal, utan äro från sagda förmån uteslutna vissa stora grupper av även mera fast anställda icke-ordinarie befattningshavare, exempelvis den icke-ordinarie trafikpersonalen vid postverket och telegrafverket. Pensioneringsbestämmelserna avvika även väsentligen frän de principer för pensionering, som numera gälla för ordinarie personal vid ifrågavarande verk, varjämte de för skilda grupper av icke-ordmarie personal fastställda bestämmelserna äro sins emellan synnerligen olikartade. , Med hänsyn härtill har kommittén vid fullgörandet av sitt uppdrag ansett sig böra undersöka, huruvida det lämpligen skulle låta sig göra att åstadkomma en pensionering, som såvitt möjligt omfattade all ickeordinarie personal vid dessa verk, och att åtminstone beträffande sådan personal, vilken i avlönings- och liknande hänseenden kan anses i viss mån jämförlig med ordinarie personal, ordna pensioneringen i närmare anslutning till de för ordinarie tjänstemän gällande pensioneringsgrunderna.

Huvudprinci- Vad då till en början angår den mera fast anställda icke-ordinarie pen för den p e r s o n a i e n är att märka, hurusom ordinarie tjänstemän i stor utsträckmera fastan- n r e kryteras från nämnda personal. Med hänsyn härtill hava också "dSZupcr- avlöningsförhållandena för extra ordinarie tjänstemän och aspiranter sonalens pen- numera ordnats i nära överensstämmelse med de för ordinarie tjanstesionering. m ä n gällande avlöningsgrunderna. Även beträffande en del andra grupper av hithörande, mera fast anställd personal har i viss mån hänsyn tagits till den ordinarie personalens avlöningsförhållanden. Under sådana omständigheter synas icke några större svårigheter böra möta, att å sådana icke-ordinarie tjänstehavare tillämpa ett pensioneringssystem, som nära sammanfaller med det för den ordinarie personalen fastställda. Och då, såsom nyss antytts, ifrågavarande befattningshavare i avsevärd omfattning övergå till ordinarie anställning, torde det jämväl vara önskvärt, att en dylik övergång underlättas även i pensionshänseende. Kommittén har så mycket mera ansett sig böra förorda en övergång till de

15 för ordinarie personal tillämpade pensioneringsgrunderna, som de bestämmelser, vilka innefattas i 1917 års reglementen, äro åtminstone för vissa grupper av befattningshavare synnerligen invecklade, särskilt beträffande beräkning av pensionsavgifter och pensionsbelopp. Dessa pensiönsföreskrifter hava ock, enligt vad kommittén inhämtat, befunnits förorsaka vederbörande verksmyndigheter betydande svårigheter vid tillämpningen och lära jämväl i övrigt vara behäftade med vissa brister.

H Vad däremot angår den icke-ordinarie personal, vilkens anställning ^f^en är av mera tillfällig karaktär eller vilkens arbetskraft endast tidvis tages ^J mfäh i anspråk för ifrågavarande verk, torde det ligga i sakens natur, att pen- iigt anställda sioneringen av denna personal icke lämpligen kan ordnas i anslutning icke-ordinarie till de för ordinarie tjänstemän fastställda pensioneringsgrunderna, vilka personalens ju förutsätta på förhand till beloppet bestämda, regelbundet utgående pensionering. pensionsavgifter och likaledes på förhand fastställda pensionsunderlag. I avseende å nu omhandlade grupp av icke-ordinarie personal synes det kommittén fördenskull nödigt att utfinna något annat pensioneringssystem. Härvid skulle det ju visserligen ligga närmast tillhands att tänka sig ett system utan avgiftsplikt för anställningshavarna i överensstämmelse med vad som för närvarande gäller för förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Med en på dylika grunder ordnad pensionering torde det dock knappast låta sig göra att bereda pensionstagaren den hjälp till sitt uppehälle på ålderdomen, av vilken han må vara i behov, när förmågan till självförsörjning tryter, och detta av den anledningen, att för ifrågavarande anställningshavare allenast så små understödsbelopp från statens sida kunna påräknas, att dessa näppeligen skulle förslå till vederbörandes uppehälle efter avskedstagandet. För den skull torde, icke blott då fråga är om fast anställda befattningshavare utan även då det gäller personal med mera tillfällig anställning, en tillfredsställande lösning av pensioneringsfrågan kunna åvägabringas allenast genom att grunda pensioneringen jämväl på avgifter från den pensionsberättigades sida. Kommittén har därför ansett, att för beredande av tillfredsställande pensionsbelopp åt nu ifrågavarande, mera tillfälligt anställda personer, det blir nödvändigt, att dessa själva under tjänstetiden bidraga till sin pensionering. När kommittén med nämnda utgångspunkt gått att utfinna ett system för pensionering av förevarande personal, har kommittén upptagit till prövning det förut omförmälda, i riksdagens skrivelse den 6 juni 1917 (nr 271) framförda uppslaget att genomföra en allmän pensionering av den mera tillfälligt statsanställda personalen på grundval av den frivilliga pensionsförsäkringen. Efter övervägande jämväl av andra förslag i ärendet har kommittén kommit till det resultatet, att pensioneringsfrågan för nu ifrågavarande personal skulle kunna vinna en tillfredsställande lösning med tillhjälp av nyssberörda pensionsförsäkring.

Av vad sålunda anförts framgår, att kommittén ansett sig böra för- J£t(£^ft_ orda, att pensionering av den icke-ordinarie personalen vid kommunika- téns särskiid( tionsverken genomföres efter tvenne olika linjer, alltefter som det är författningsfråga om icke-ordinarie personal med mera fast anställning d. v. s. extra förslag. ordinarie tjänstemän, aspiranter och därmed i pensionshänseende järn-

16 förlig personal, å ena, samt viss övrig personal med mindre stadiqvarande anställning, a den andra sidan. De författningsförslag, söm kommittén i enlighet härmed framläg& ger, äro 1) förslag till kungörelse angående rätt till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, samt 2) förslag till kungörelse angående rätt till försäkringspension m m for viss icke-ordinarie personal vid postverket, telegrafverket statens järnvägar och statens vattenfallsverk. I det följande kommer kommittén att ifråga om de olika formerna av pensionering, som avses i nu nämnda författningsförslag, använda betecknmgarne "tjänstepensionering" resp. "försäkringspensionering".

V. Pensioneringens omfattning. Innan kommittén går att mera i detalj redogöra för de särskilda för; slag till pensionering av den icke-ordinarie personalen vid kommunikationsverken, som av kommittén utarbetats, har kommittén ansett sig böra närmare angiva, dels vilka redan nu pensionsberättigade personalgrupper enligt kommitténs mening bör? inordnas under det ena eller andra pensioneringssystemet, dels ock vilka nya grupper synas böra göras delaktiga av pensionsförmånen. Postverket. I fråga om den vid postverket anställda icke-ordinarie personalen må till en början erinras därom, att denna hittills icke åtnjutit pension eller understöd efter avgång från tjänsten i annan mån än som kommit enskilda befattningshavare till del i följd av särskilda beslut av riksdagen eller genom beviljande av de ovan omförmälda understöden till poststationsföreståndare och lantbrevbärare eller av gratifikationer till de förstnämnda. Kommittén har nu tagit i övervägande, huruvida en sådan ut. vidgning av pensioneringen bör genomföras, att postverkets icke-ordisnarie personal kommer i åtnjutande av samma förmåner i pensionshänseende som tillkomma liknande personalgrupper vid de övriga kommunikationsverken . Extra Vad till en början angår de extra ordinarie tjänstemännen vid post- narie ordit änste verket, har det synts kommittén uppenbart, att de nu böra komma i åtJ man njutande av pensionsrätt. För närvarande äro, såsom redan förut an' märkts, motsvarande grupper vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk innefattade i nu gällande pensionsreglementen, och har kommittén vid den nu företagna revisionen av de vid dessa verk hittills tillämpade pensioneringsgrunder inordnat ifrågavarande personalgrupper under kommitténs förslag till tjänstepensionering. I enlighet härmed har kommittén ansett sig böra föreslå jämväl den extra ordinarie personalen vid postverket till erhållande av samma pensionsförmån, helst som den extra ordinarie personalens löne- och anställningsförhållanden numera äro likformigt ordnade vid samtliga kommunikationsverken.

En de extra ordinarie tjänstemännen närstående personalgrupp utgöra Aspiranter. aspiranterna. Det skulle visserligen kunna sättas ifråga, huruvida det vore lämpligt, att aspirantgruppen i pensionshänseende likställdes med

18 övrig stadigvarande personal, detta med h ä n s y n därtill, att anställning som aspirant sker på prov och den anställdes bibehållande i tjänst är i särskild grad beroende på hans lämplighet för densamma. D å emellertid aspirant antages för att fylla ett till synes stadigvarande behov av arbetskraft i syfte att h a n efter vederbörlig utbildningstid skall k u n n a beredas extra ordinarie och eventuellt ordinarie anställning, h a r kommittén ansett, att a s p i r a n t e r n a böra i likhet med de extra ordinarie tjänstemännen beredas pensionsrätt enligt för de sistnämnda ifrågasatta grunder. Det torde h ä r böra a n m ä r k a s , att delaktighet i pensioneringen enligt kommitténs förslag skulle vinnas först vid fyllda 21 å r och att i följd h ä r a v en avsevärd del av aspirantpersonalen icke torde komma att falla mom det föreliggande förslagets tillämplighetsområde. Självfallet är, att den pensionering, som må ifrågakomma för aspirant, liksom för rekryteringspersonal i allmänhet, allenast kan avse invalid- eller sjukpension och icke ålderspension. VerkstadsUnder senare å r h a r postverket inrättat en verkstad för tillverkning personal samt och reparation av vissa postverkets förbrukningsartiklar, såsom brevpersonal, an- lådor, stämplar, kassalådor, frimärksautomater, möbler m. m. Avlöning ställd d post- t i n a r b e t a r e a denna verkstad beräknas efter timlön, som utgår med betrycTerier och lopp motsvarande gällande arbetspriser inom privatindustrien Postbokbinderi. verkets arbetar personal är visserligen för n ä r v a r a n d e icke bunden vid verket genom antagningsbevis, men dess löne- och anställningsförhållanden ä r o n ä r m a s t att jämföra med verkstads- och förrådsarbetarnas vid statens j ä r n v ä g a r och telegrafverket. E n a h a n d a ä r förhållandet beträffande den vid bokbinderiet, boktryckeriet och frimärkstryckeriet anställda arbetarpersonalen. .•• . Arbetarpersonalen å postverkets verkstad, tryckerier och b o k b m d e n synes enligt kommitténs uppfattning lämpligen b ö r a i allmänhet inordnas u n d e r den av k o m m i t t é n för e x t r a ordinarie m. fl. i f r å g a s a t t a tjänstepensioneringen. Givetvis förutsattes emellertid härvid, att vederbörande innehava sådan stadigvarande anställning, att det k a n förutses, att en pensionering enligt fastare former icke blott är å dem tillämplig utan även k a n bliva för anställningshavaren till verklig nytta. A övriga anstallningshavare av föreliggande kategorier synes kommitténs förslag till försäkringspensionering vara tillämpligt. Post- och Vad a n g å r den personal vid postverket, som i övrigt skulle inbegripas brevbårar- i det av kommittén utarbetade förslaget till försäkringspensionering, biträden. t o r d e m e d h a n s y I 1 till de växlande tjänsgöringstiderna och tjänstgöringsförhållandena följande tjänstegrupper k u n n a ifrågasättas. Till hjälp vid ökad posttrafik eller eljest, då behov av förstärkt arbetskraft föreligger, anställas postbiträden och brevbärarbitraden. Beträffande deras anställning torde böra meddelas, att de icke anställas genom antagningsbevis eller dylik handling, u t a n sker inkallelse till tjänstgöring, då anledning därtill förefinnes. D e förra sysselsattas i expeditionstjänst, de senare användas för brevbäring och dylikt. E n stor del av post- och brevbärarbiträdena utför arbete regelbundet aret om med visst antal timmar per dag. Full dagstjänst förekommer dock ytterst sällan. Anställningens art synes närmast hänföra dessa anstallmngshavare till de personalgrupper, för vilka föreslås inrättande av forsakringspensionering.

19 Reservpostexpeditörer utgöras huvudsakligen av gifta kvinnor med * « ? ^ 1 postal utbildning, vilka antingen, ehuru mera sällan fullgöra vissa timmars tjänstgöring varje dag, eller också, vilket är det vanligaste, inkallas till tjänstgöring endast vid ökat behov av vikarier pa grund av tillfällig trafikanhopning eller av annan anledning. Keservpostexpeditorerna äro skyldiga att tjänstgöra viss minimitid per år för bibehållande av anställi ingen Reservbrevbärare förekomma numera i ringa antal. De mn e l w a viss utbildning i posttjänsten, vilken utbildning de förvärvat under tidigare mera fast anställning vid verket. Inkallelse till tjänstgöring sker vid tillfälligt behov för utförande av arbete, som eljest tillkommer postverkets fasta brevbärarpersonal. A ifrågavarande bägge grupper anställningshavare skulle kommitténs förslag angående försaknngspensionering tillämpas. Poststationsföreståndare anställas genom kontrakt, som avslutas mel- ^ ^ X r e . lan postverket och vederbörande anställningstagare. . Vid mindre poststationer är vanligen anställningen för vederbörande mera en bisyssla, vartill kommer, att postarbetet i dylikt fall understundom icke utfores av den inställde själv utan överlämnas åt biträden. A de större poststationerna är arbetet däremot i regel av den omfattning att det helt och hållet tage^ vederbörandes tid i anspråk. Tjänstgöringstiden varierar frän 4 timmar dagligen (minsta tid för poststations öppenhallande) till full dags^ D å kommittén, på sätt å annat ställe omförmäles (sid. 63), såsom allmän; villkor för erhållande av försäkringspension uppställt kravet pa utfö-ande av personligt arbete i statens tjänst, följer därav att poststaUonsfTreståndare, vilka icke alls eller endast i ringa omfattning utföra postirbete, icke skulle kunna ifrågakomma ^.Pensionering Vid däremot angår övriga poststationsföreståndare aro förhållandena annorlunda. Därest den anställde år efter år ägnar en avsevärd del av sin tid åt arbete i postverkets tjänst, synes han bora, i likhet med postverkets egen personal, komma i åtnjutande av pension Kommittén har därför avsett, att förslaget om försäkringspensionering skulle omfatta sådana poststationsföreståndare, som personligen utföra Postarbete Måhända skulle mot kommitténs förslag ifråga om poststationsforestårdarnes pensionering den anmärkningen kunna, göras, att de största och mest krävande poststationernas föreståndare borde beredas en mera förnånlig pensionering än som av kommittén ifrågasatts Kommittén vill emellertid hava erinrat om att genom 1919 års riksdags beslu i samban I med det nya avlöningsreglementets för kommunikationsverken antagande inrättats ett nytt slag av postanstalter, nämligen postexpeditioner avsedda att ersätta bl. a. vissa större poststationer med manliga statior.smästare som föreståndare. Genom beslut av 1922 ars riksdag har mecgivits inrättande av kvinnliga stationsmästarebefattnmgar av klass 2 03h 3 Då sålunda ett antal av de största poststationerna komma att omMldas till postexpeditioner med ordinarie tjänstemän som föreståndare, torde kommitténs nu föreliggande förslag ifråga om poststationsföreståndarnes pensionering få anses tillfredsställande. Lantbrev-

^nställning av lantbrevbärare och lådbrevbärare sker likaledes medelst bärareochldd koxtrakt. Då dylik anställningshavare personligen utför mera regelbun- brevbärare.

den postgång, torde anställningen få anses vara av den art, att postverket ma anses skyldigt bidraga till hans försörjning på ålderdomen Även antbrevbararnas och lådbrevbärarnas pensionsfråga synes med fördel kunna lösas genom deras inbegripande i den av kommittén föreslagna lorsakrmgspensioneringen. F

o°cfpoT \a n fråga o m P0^™™ och posttransportörer må anföras, att dessa, vilka transportörer. tagas genom kontrakt, icke äro skyldiga att personligen utföra det kontrakterade postarbetet. Av denna relativt talrika grupp torde sannolikt endast ett mindre antal uppfylla villkoret om personligen utfört arbete för erhållande av rätt till lorsakrmgspension. Det synes emellertid kommittén skäligt, att de som likväl uppfylla nämnda villkor, komma i åtnjutande av den ifrågasatta lorsakrmgspensioneringen. Det må i detta sammanhang erinras om att riksdagen vid enstaka tillfällen beviljat årliga understöd till förutvarande postforare, som under längre tid utfört arbete åt postverket. po7d°nqkt- A p^sonalens å postångfartyget Öland tjänstgöring infaller endast untvqet Öland o t y g e t s seglationsperiod, d. v. s. under tiden december—april. Ehuru personalen anställes mot hyra för varje särskild seglationsperiod, plägar dock en del av densamma återkomma i tjänstgöring varje år. I dep mån personalen å nämnda fartyg uppfyller kravet på viss årlig mmimiarbetstid, torde även denna böra inbegripas i försäkringspensioneringen. Städerskor.

Beträffande städerskornas pensionsförhållanden torde böra erinras att denna fråga tidigare varit föremål för utredning. I anledning av 1918 ars riksdags beslut (skrivelse nr 124) uppdrog Kungl. Maj:t åt 1902 års loneregleringskommitté att verkställa utredning rörande de vid ämbetsverken anställda, med städnings- och rengöringsarbete sysselsatta personers anställnings- och andra förhållanden, däribland även frågan om dessa anställningshavares pensionering. Under erinran att riksdagen vid skilda tillfallen plägat bevilja årliga ålderdomsunderstöd åt, bland andra, städerskor, anförde nämnda kommitté i sitt den 2 december 1920 avgivna yttrande, såvitt anginge frågan om pensionering, att några särskilda foreskrifter i berörda hänseende näppeligen kunde anses erforderliga. Till sin nämnda uppfattning torde 1902 års kommitté hava föranletts därav att den vid fullgörande av sitt uppdrag, i vad det avsåg pensioneringsfragan, haft att utgå från hittills gällande pensioneringsformer. Ett godkännande från statsmakternas sida av nu föreliggande förslag till försäkringspension m. m. skulle emellertid bringa städerskornas pensionsfråga i ett annat läge. Även städerskorna skulle nämligen kunna inordnas under försäkringspensioneringen. Härvid är emellertid att märka, att ifråga om utförande av städnings- och rengöringsarbete i allmänhet vid kommunikationsverken tillämpas såväl entreprenadsystem som även direkt anställning. Givetvis bör endast sådan anställningshavare kunna bliva delaktig av pensioneringen, som är personligen antagen av vederbörande verksmyndighet och själv utför arbetet samt direkt från verket uppbär ersättning härför. Det torde slutligen böra omnämnas, att generalpoststyrelsen i utlåtande

21 den 8 novemberp1918 över riksdagens förutberörda skrivelse av den 6 juni i y i / (nr za) förklarat sig anse den i riksdagens skrivelse omförmälda trivilliga pensionsförsäkringen lämplig med avseende å vissa vid postverket anställda, i nämnda utlåtande närmare angivna icke-ordinarie personalgrupper.

Telegrafverket. Uti sitt till Kungl. Maj:t den 11 februari 1918 avgivna utlåtande över riksdagens skrivelse den 6 juni 1917 (nr 271) har telegrafstyrelsen anlort, att frågan om pensionering av den mera fast anställda personalen tor vilken utsikt funnes till befordran till ordinarie tjänst inom verket borde lösas genom att för dessa befattningshavare stadgades skyldighet att, sa snart insikt om deras lämplighet för fortsatt anställning mom verket vunnits, mgå såsom delägare i den då befintliga telegrafverkets pensionsinrättning och dit erlägga avgifter. Vidkommande åter övriga ^eke-ordinarie befattningshavare ävensom städerskor borde pensionsfrågan enligt telegrafstyrelsens mening lösas i den uti riksdagens omförmälda skrivelse antydda riktningen. Sedan telegrafverkets pensionsinrättning numera blivit upplöst och Extra ordipensioneringen av telegrafverkets ordinarie personal sker enligt pensions- narie tiämtelagen för kommunikationsverken, är det överensstämmande med den till män och aspi' grund för telegrafstyrelsens nämnda förslag liggande tankegång, då kom- " Ä I Ä " mitten .föreslår, att extra ordinarie- och aspirantpersonal vid telegrafsaSvlTl-verket i likhet med motsvarande grupper vid de övriga kommunikations- betar personal. verken inordnas under kommitténs förslag till tjänstepensionering Enligt kommitténs mening torde därjämte vissa andra mera fast anställda icke-ordinarie befattningshavare böra hit hänföras såsom exempelvis extra telegrafassistenter, extra telegrafister, extra stationsbiträden, verkstads- och förrådsförmän m. fl., liksom även den nu i pensionsreglementet av den 29 juni 1917 inbegripna arbetarpersonalen. En till antalet betydande personalgrupp inom telegrafverket utgöra Telefonister telefonisterna. Beträffande telefonisternas anställningsförhållanden torde följande redogörelse böra lämnas. Nyrekrytering av telefonistpersonal sker endast vid lokalavdelningarna. Efter genomgången prövnings- och utbildningstid antages elev till extra lokaltelefonist och erhåller antagningsbevis. I denna tjänstegrad har hon att vid behov förrätta tjänstgöring såsom vikarie under semester eller sjukledighet. Då hon sedermera erhållit fast förordnande, kallas hon lokaltelefonist. Från lokalteletonist sker sedermera befordran till landstelefonist, extra rikstelefonist och ordinarie rikstelefonist. Enligt vad kommittén erfarit, uppsägas de telefonister, som icke befinnas lampliga för fortsatt anställning, i allmänhet vid utgången av deras temtetjanstar. De telefonister, som icke då bliva entledigade, äro sålunda ../ran verkets sida anse såsom mera fast anställda. A dessa synes kommitténs forslag till pensionsbestämmelser för extra ordinarie tjänstemän m. il tillämpligt, oavsett vilken tjänstegrad i icke-ordinarie anställning de mnehava. Beträffande de övriga — således lokaltelefonister med

22 mindre än fem tjänstår — torde däremot kommitténs förslag till försäkringspensionering med fördel k u n n a tillämpas. Genom en sådan anordning skulle enligt kommitténs förmenande pensionsfrågan även för denna stora grupp av befattningshavare anses kunna bliva på ett tillfredsställande sätt ordnad. Växelstations- V äxelstationsf öre ståndarnas uppgift är att förestå telefonväxelstation föreståndare. o c h o f t a . s a m b a n d därmed att i viss omfattning expediera telegram. De k u n n a — med bortseende från sådana, som intaga tjänstemannaställning såsom ordinarie eller extra rikstelefonister, lands- eller lokaltelefonister — indelas i två grupper, nämligen dels föreståndare för sådan växelstation, beträffande vilken telegrafverket vidkännes kostnaderna för lokal och betjäning, dels föreståndare för sådan växelstation, beträffande vilken abonnenterna h a v a att vidkännas kostnaderna för lokal och betjäning. Anställning sker genom kontrakt med telegrafverket resp. vederbörande abonnenter. E n d a s t s å d a n a föreståndare, som anställas genom telegrafverkets torsorg och erhålla ersättning av detta verk, d. v. s. i regel föreståndare å telefonväxelstationer med mer än 50 abonnenter, torde k u n n a ifrågasättas till erhållande av pensionsrätt och då lämpligen enligt det utav kommittén uppgjorda förslaget angående försäkringspension. Beträffande växelstationsföreståndarna gäller givetvis vad kommittén förut anfört ifråga om poststationsföreståndarna, nämligen att till pensionering endast sådana personer b ö r a ifrågakomma, som personligen utföra de dem pa grund av anställningen åliggande göromålen. Icke fast an- V i s s a grupper arbetare, tillhörande verkstads-, förråds- och linjeperställd arbetar- s o n a i e n a vilka kommitténs förslag till bestämmelser angående tjänstepersonal. p e n s i o n ' p å g r u n d a v anställningens n a t u r icke k a n vinna tillämpning, torde bliva hänförliga till pensionsförsäkringen. Städerskor.

Beträffande de vid telegrafverket anställda städerskorna får kommittén hänvisa till vad kommittén h ä r o m yttrat ifråga om städerskor vid postverket. Statens järnvägar.

Extra ordi- V a d a n g å r den vid statens j ä r n v ä g a r anställda icke-ordinarie personarie tjänste- nålen må e r i n r a s därom, att redan n u flertalet fast anställda lcke-orcnmän, fast an- n a r i e befattningshavare äro pensionsberättigade. Av de i pensionsregleeftrlaldmnste mentet den 29 j u n i 1917 inbegripna befattningshavarna, nämligen extra ^Z vid tia- ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade j ä r n v ä g a r , fast anställda tens järnvägs- tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader samt stadigvarande verkstadsbyggnader 0C}1 förrådsarbetare, s y n a s samtliga u t a n vidare b ö r a falla under de fores t staf%- g l a bestämmelserna angående tjänstepension. TtZoch%rJ ä m v ä l de i n y s s omförmälda reglemente icke innefattade extra tjansterädsarbetare. männen vid statens järnvägsbyggnader torde b ö r a g ö r a s delaktiga av rätten till tjänstepension. Aspiranter

Av skäl, som anförts ifråga om postverkets aspiranter, torde även aspiranterna vid statens j ä r n v ä g a r b ö r a beredas förmanen av tjanstepensionering.

23 I särskild framställning till Kungl. Maj :t (sid. 11) h a r järnvägssty- Banarbetare relsen föreslagit, att stadigvarande banarbetare vid statens j ä r n v ä g a r och omla8taremåtte komma i åtnjutande av förmånen av pension. Enligt vad kommittén inhämtat, torde även för framtiden en stam av y r k e s k u n n i g a banarbetare bliva erforderlig året om för underhåll av bana och byggnader. Då möjligheten för dessa befattningshavare att vinna extra ordinarie eller ordinarie anställning är mycket begränsad, i det att flertalet måste stanna i extra tjänst hela sin tjänstetid vid verket, har kommittén ansett sig b ö r a förorda järnvägsstyrelsens förslag, att de stadigvarande bland banarbetarna n u beredas pensionering i likhet med vad som r e d a n skett med avseende å de med dem jämförliga stadigvarande verkstads- och förrådsarbetarna, varvid även de förra i pensionshänseende torde b ö r a hänföras till extraordinarie-gruppen. I r.yssnämnda skrivelse h a r järnvägsstyrelsen jämväl föreslagit, att stadigvarande omlastare vid statens järnvägar måtte komma i åtnjutande av rätt till pension. Kommittén hyser den meningen, att de ifrågasatta n y a pensionsbestämmelserna för extra ordinarie tjänstemän och därmed likställd personal böra omfatta även de stadigvarande o m l a s t a r n a vid staters j ä r n v ä g a r . Kommittén har så mycket hellre ansett sig böra förorda detta, som motsvarande ordinarie eller extra ordinarie befattning icke :'innes inrättad. Vad åter a n g å r de personalgrupper, som lämpligen s y n a s k u n n a in- Viss, mindre ordnas under systemet med försäkringspension, h a r kommittén först och stadigvarande främst haft sin uppmärksamhet riktad på de i kungörelsen den 8 novem- talför drift ber 1918 inbegripna förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, och underhäll, vilka därigenom skulle erhålla en mera tillfredsställande pensionering förmän och ar än den, som n u tillkommer dem. Beträffande de grupper, som skulle be- betar c vid star ö r a s av ett på den frivilliga pensioneringens principer fotat pensione- tens Jar™a98ringssystem, h a r järnvägsstyrelsen i sitt den 27 augusti 1918 avlåtna Väg-9Splatsyttrande över r i k s d a g e n s meromnämnda skrivelse den 6 j u n i 1917 an- vakter, stäfört, att hit borde h ä n f ö r a s arbetare, som uteslutande a n v ä n d a s för ban- derskor. underhållet samt för vissa om- och nybyggnadsarbeten vid de trafikerade stats!anorna, byggnadsarbetare, som anställas för utförande av n y a statstanelinjer och för s t ö r r e nybyggnadsföretag vid statens j ä r n v ä g a r , vidare arbetare vid statens torvfabrik och sågverk, arbetare, som anlitas som hjälparbetare vid stationerna, förråden, verkstäderna, kollossningarna, eller med ett ord alla de arbetare, som anlitas för m e r a tillfälliga behov och som i stor utsträckning sysselsättas vid statens järnvägar endast under vissa delar av året (säsongarbetare). Därtill skulle komma ett antal grindvakter, håll- och lastplatsvakter, städerskor, tvättersk)r m. fl., vilka ej sällan innehade sina anställningar vid statens järnvägar vid sidan av a n n a n verksamhet och som på g r u n d av anställningsformen vore att r ä k n a till den tillfälliga personalen. I anslutning till vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört, h a r kommittén funnit, att n u omhandlad mera tillfällig personal bör i n o r d n a s under försäkringspensioneringen. Det torde dock böra påpekas, att de tvätterskor vid statens j ä r n v ä g a r , som innehava antagningsbevis såsom stadigvarande verkstadsarbetare, äro till följd h ä r a v att h ä n f ö r a till sådana befattningshavare, å vilka förslaget angående tjänstepension skulle äga tillämpning. 3

24¶Statens vattenfallsverk. Extra ordi- Av den vid statens vattenfallsverk fast anställda icke-ordinarie pernarie tjänste- sonalen faller för närvarande ett antal grupper under pensionsreglemenmnteTexTa t e t a v d e n 2 9 inni 1917 (sid. 2). Då extra ordinarie tjänstemän och tjänstemän aspiranter^ samt stadigvarande drifts- och underhållsarbetare endast utsamt stadig- göra ett fåtal, består huvuddelen av den nu pensionsberättigade persovarande nålen av den grupp, som betecknas extra tjänstemän. Samtliga dessa underhälls- g. ru PP er torde emellertid böra inordnas under de för extra ordinarie arbetare. tjänstemän m. fl. avsedda nya bestämmelserna angående tjänstepension. övriga, ickenalen I fråga om den vid vattenfallsverket anställda övriga arbetarpersoma aXTare erinras därom, att förmän och arbetare vid vattenfallsverkets byggnadsavdelning för närvarande falla under kungörelsen den 8 november 1918. I likhet med vad kommittén föreslagit beträffande förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, torde jämväl ifrågavarande arbetarpersonal med fördel kunna beredas pension i enlighet med de grunder, som kommittén föreslagit för den mindre stadigvarande personalen vid de övriga kommunikationsverken. Emellertid utgöra arbetarna vid vattenfallsverkets byggnadsavdelning endast en del av hela den vid vattenfallsverket anställda, icke stadigvarande arbetarpersonalen. Ett avsevärt antal dylika arbetare äro även anställda vid kraftverk, stamlinjebyggnader, kanalverk och fastighetsförvaltning. Dessa arbetare sysselsättas såväl med anläggningsarbeten som med drifts- och underhållsarbeten. Någon uppdelning av ifrågavarande personal i anläggningsarbetare, respektive drifts- och underhållsarbetare förekommer i regel icke, enär samma arbetare kunna användas ömsevis för både det ena och andra slaget av arbeten. De arbeten, för vilka användas icke stadigvarande arbetare vid kraftverken, stamlinjebyggnader na, kanalverken och fastighetsförvaltningen, utgöres till större delen av anläggningsarbeten. Dessa arbeten äro: utförande av elektrisk utrustning i kraftstationer och transformatorsstationer, husbyggnader för transformatorsstationer, linjebyggnadsarbeten, vissa bostadsbyggen, anläggning av vägar, avloppsledningar, järnvägsspår, kajer o. d. för bostads- och industriområden m. m. Den arbetarpersonal, som användes för dessa arbeten, är sålunda i allt väsentligt jämställd med den vid byggnadsavdelningen anställda. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 februari 1920 hemställde vattenfallsstyrelsen i samband med framställning om vissa andra ändringar i pensipnsreglementet av den 29 juni 1917, att sådan ändring jämväl måtte vidtagas i nyss omförmälda reglemente, att från dess tillämpning undantoges arbetarna vid kanal- och kraftverken, vilka arbetare dittills varit inbegripna i sagda reglemente, och att å samtliga arbetare vid statens vattenfallsverk — med undantag av de tämligen fåtaliga drifts- och underhållsarbetarna — kungörelsen den 8 november 1918 måtte få äga tillämpning. I Kungl. Maj:ts proposition till 1920 års riksdag (nr 261) med förslag till ändring av pensionsreglementena av den 29 juni 1917 yttrade föredragande departementschefen i nämnda hänseende följande: "Då det måste anses oegentligt, att arbetare vid statens vattenfallsverk, som äro anställda för tillfälligt pågående anläggningsarbeten, skola behandlas olika i pensionshänseende därför, att de äro anställda vid olika

25 avdelningar av vattenfallsverket, finner jag mig med hänsyn till de av vattenfallsstyrelsen anförda skäl kunna tillstyrka, att redan nu vidtages sådan ändring av reglementet för statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal, att samtliga anläggningsarbetare undantagas från tillämpningen av detsamma. Däremot torde nämnda pensionsreglemente böra fortfarande tills vidare gälla för driftsoch underhållsarbetare med stadigvarande anställning i avbidan på utredning rörande mera genomgripande ändringar i samma reglemente. Vid sådant förhållande synes frågan om utvidgning av kungörelsen den 8 november 1918 till att omfatta ytterligare arbetargrupper vid statens vattenfallsverk jämväl kunna tillsvidare anstå. Jag anser mig emellertid redan nu böra uttala, att nämnda kungörelse bör ändras till att gälla för åtminstone samtliga anläggningsarbetare vid statens vattenfallsverk." Härutinnan fann riksdagen icke anledning till erinran. Såsom framgår av ovanstående, är den vid kraftverken, stamlinjebyggnaderna, kanalverken och fastighetsförvaltningen anställda, icke stadigvarande arbetarpersonalen numera icke tillförsäkrad någon pensionsrätt. Det synes kommittén uppenbart, att jämväl dessa arbetare nu böra göras delaktiga av den pensionering, som av kommittén ifrågasattes för de vid vattenfallsverkets byggnadsavdelning sysselsatta arbetarna. Vad slutligen angår de såväl i vattenfallsverkets styrelse som vid dess Tillfälliga lokalförvaltningar anställda tillfälliga tjänstemännen torde de i regel tjänstemän. vara att hänföra under förslaget om försäkringspensionering, i den mån de fylla de i förslaget angivna allmänna villkoren. Angående städerskor torde kommittén få hänvisa till vad som beträf- Städerskor. fande dessa blivit yttrat under postverket. I sitt utlåtande den 29 augusti 1919 över riksdagens förenämnda skrivelse den 6 juni 1917 har vattenfallsstyrelsen med hänvisning till sina här ovan omförmälda förslag till ändringar i 1917 års pensionsreglemente och 1918 års pensionsbestämmelser framhållit, ätt det vid bifall till berörda ändringsförslag icke skulle finnas någon personal vid statens vattenfallsverk, å vilken riksdagens ifrågavarande skrivelse vore tilllämplig. I berörda hänseende tillåter sig kommittén allenast hänvisa till det förändrade läge, vari pensionsfrågan för den icke-ordinarie personalens vidkommande skulle komma vid genomförandet av kommitténs nu framställda förslag. Sammanfattning. I enlighet med vad kommittén sålunda anfört ifråga om de särskilda verkens icke-ordinarie personalgrupper skulle de av kommittén föreslagna olika pensioneringssätten omfatta följande grupper av personal. Tjänstepensionering. Postverket: extra ordinarie tjänstemän och aspiranter; stadigvarande arbetarpersonal å postverkets verkstad, tryckerier och bokbinderi.

26 Telegrafverket: extra ordinarie tjänstemän och aspiranter; extra tjänstemän, däri inbegripen extra telefonistpersonal med undantag av vissa lokaltelefonister; fast anställda verkstads-, förråds- och linjearbetare. Statens järnvägar: extra ordinarie tjänstemän och aspiranter; fast anställda och extra tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader; stadigvarande verkstads- och förrådsarbetare; stadigvarande banarbetare och omlastare. Statens vattenfallsverk: extra ordinarie tjänstemän och aspiranter; extra tjänstemän; stadigvarande drifts- och underhållsarbetare. Försäkringspensionering. Postverket: icke stadigvarande personal å postverkets verkstad, tryckerier och bokbinderi, postbiträden och brevbärarbiträden; viss reservpersonal ; vissa poststationsföreståndare; vissa lantbrevbärare, lådbrevbärare, postförare och posttransportörer; viss ångbåtspersonal; vissa städerskor. Telegrafverket: vissa lokaltelefonister; vissa av telegrafverket anställda växelstationsföreståndare; icke fast anställda verkstads-, förråds- och linjearbetare; vissa städerskor. Statens järnvägar: viss tillfällig arbetarpersonal vid statens trafikerade järnvägar; tillfälliga tjänstemän samt arbetare vid statens järnvägsbyggnader; väg- och platsvakter; vissa städerskor. Statens vattenfallsverk: tillfälliga tjänstemän; icke stadigvarande arbetare; vissa städerskor. Förutom här ovan uppräknade icke-ordinarie personalgrupper finnas vid kommunikationsverken vissa grupper icke-ordinarie anställningshavare, exempelvis telegrambärare, telegrambud och därmed jämförlig uppassningspersonal, kontorsvakter m. fl., vilka i anställningshänseende skulle kunna anses jämförliga med ovan upptagna personalgrupper. Deras tjänstetid vid vederbörande verk infaller emellertid vid så unga år, att de enligt kommitténs mening icke kunna i nämnda egenskap ifrågakomma till pensionering. A andra sidan anlitas vid kommunikationsverken för mer eller mindre tillfälligt arbetsbiträde jämväl en del personer, som icke innefattas i någon av de förut nämnda personalgrupperna men som möjligen böra komma i fråga vid försäkringspensioneringens genomförande, exempelvis amanuenser med icke full tjänstgöring. Slutligen vill kommittén framhålla, att vad här ovan anförts ifråga om de olika gruppernas ifrågasatta pensionering icke får betraktas såsom någon slutgiltig klassificering. Kommittén har endast velat angiva de allmänna riktlinjer för pensioneringens omfattning, som kommittén tänkt sig böra bliva normgivande, därest dess förslag till nya pensionsbestämmelser skulle vinna statsmakternas bifall. Enligt förslaget ankommer det nämligen på vederbörande verk och i vissa fall på Kungl. Maj:t att fatta de beslut, som påkallas för tillämpning av de nya pensionsbestämmelserna. Tabellarisk Nedanstående översikt över de personalgrupper, å vilka kommitténs översikt övern uförslag till kungörelser skulle äga tillämpning, är avsedd att angiva den qe^omfattifrågasatta pensioneringens ungefärliga omfattning, räknad efter perning sonalförhållandena den 1 januari 1922. I siffrorna är icke inräknad personal under 21 år.

27¶Tjänstepensionering. Postverket:

Telegrafverket:

Statens

Statens

järnvägar:

vattenfallsverk:

extra ordinarie tjänstemän aspiranter stadigvarande arbetarpersonal å postverkets verkstad, tryckerier och bokbinderi

483 176 102

extra ordinarie tjänstemän 811 aspiranter 1 ) — extra tjänstemän, däri inbegripen extra telefonistpersonal utom vissa lokaltelefonister 1612 fast anställda verkstads-, förrådsoch linjearbetare 2 646

5 069

extra ordinarie tjänstemän 1 744 aspiranter 354 fast anställda och extra tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader 238 stadigvarande verkstads- och förrådsarbetare 3 486 stadigvarande banarbetare 767 stadigvarande omlastare 62

6 651

extra ordinarie tjänstemän 2 aspiranter 1 ) — extra tjänstemän 589 stadigvarande drifts- och underhållsarbetare 10 arbetare, kvarstående såsom delägare i statens vattenfallsverks pensionskassa för icke-ordinarie personal 139

740¶Summa 13 221 Av här ovan upptagen, vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk anställd icke-ordinarie personal voro den 31 december 1921 tillhopa 8 791 befattningshavare delägare i de vid nämnda verk befintliga kassor för pensionering av icke-ordinarie personal. I detta antal ingå dock icke sådana extra ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar, som på grund därav, att de icke uppnått 30 år, jämlikt bestämmelserna i 7 § 1 mom. i reglementet den 29 juni 1917 för statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal, ännu ej börjat erlägga avgift till pensionskassan i fråga. *) Aspiranter finnas f. n. icke anställda vid telegrafverket eller statens vattenfallsverk.

28¶Försäkringspensionering. Postverket:

Telegrafverket:

Statens järnvägar:

Statens vattenfallsverk:

postbiträden 60 brevbärarebiträden 24 reservpostexpeditörer 74 reservbrevbärare 1 poststationsföreståndare 3 058 lantbrevbärare 2 582 lådbrevbärare .-.-••• 188 personal å postångfartyget Öland 12 städerskor 270

vissa lokaltelefonister 3 221 växelstationsföreståndare 508 icke fast anställda verkstads-, förråds- och linjearbetare 47 städerskor 153

viss tillfällig arbetarpersonal för drift och underhåll 352 tillfälliga tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader 17 förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader 1 690 väg- och platsvakter 515 städerskor 204

2 778

tillfälliga tjänstemän 88 icke stadigvarande arbetare vid kraftverk, kanalverk, byggnadsarbeten m. m 2 305 städerskor __48 2 441 Summa 15 417

Hela antalet personer, som enligt ovanstående översikt skulle kunna bliva föremål för pensionering, uppgår sålunda till inemot 29 000. Av här ovan upptagen personal kvarstodo 139 vid statens vattenfallsverk anställda arbetare såsom delägare i den vid nämnda verk befintliga kassa för pensionering av icke-ordinarie personal jämlikt övergångsbestämmelse i kungörelse den 4 juni 1920, punkt B (Svensk författningssamling nr 257/1920). Dessa arbetare torde, därest kommitténs förslag vinner godkännande, böra erhålla rätt till tjänstepension. Såsom redan antytts kunna ovanstående uppgifter icke tjäna såsom någon mera slutgiltig grund för bedömande av den av kommittén föreslagna pensioneringens omfattning, alldenstund den icke-ordinarie personalens storlek helt naturligt är underkastad oupphörliga förändringar. Sålunda är rekryteringspersonalens storlek beroende av det vid varje tidpunkt förefintliga behovet av ersättare för ordinarie befattningshavare, och detta behov växlar från år till år. Antalet övrig icke-

29 ordinarie personal betingas till stor del av de allmänna ekonomiska konjunkturerna och därav följande större eller mindre behov av extra arbetskraft för utförande av de respektive verk åliggande uppgifter. Vad särskilt angår den vid statens järnvägars och statens vattenfallsverks nybyggnadsarbeten anställda talrika arbetarpersonalen, är dennas antal helt och hållet beroende av de årliga anslag, som av statsmakterna beviljas för utförande av sådana arbeten. Det är under antydda förhållanden uppenbart, att de ovan angivna siffrorna kunna tjäna till ledning allenast vid ett mera allmänt bedömande av storleken utav de personalgrupper, som skulle komma att innefattas i kommitténs förslag till pensionsbestämmelser för den icke-ordinarie personalen vid kommunikationsverken.

VI. Motivering till kommitténs förslag till kungörelse angående rätt till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. vid kommunikationsverken. A. Allmän motivering. Uti sitt den 29 januari 1920 till Kungl. Maj:t avgivna betänkande angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk har kommittén dels angivit de allmänna principer, som enligt kommitténs mening borde tillämpas ifråga om gemensamma pensionsbestämmelser vid dessa verk, dels även mera i detalj redogjort för det förslag till pensionsföreskrifter, som kommittén samtidigt framlade. Detta förslag vann i allt väsentligt statsmakternas godkännande, och den 4 juni 1920 utfärdades lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid nämnda verk (Svensk författningssamling nr 254). Enär det förslag till pensionsbestämmelser för den stadigvarande ickeordinarie personalen vid nämnda verk, som kommittén här framlägger, till sina huvuddrag sammanfaller med föreskrifterna i nyssberörda lag, har kommittén icke ansett det nödigt att i det följande lämna närmare redogörelse för de i föreliggande förslag tillämpade allmänna pensioneringsprinciperna i annan mån, än som betingas av de väsentligare avvikelser från bestämmelserna i omförmälda lag, som med hänsyn till ifrågavarande personals löne- och anställningsförhållanden blivit gjorda vid förslagets utarbetande. Pensionsunderlag. Kommittén har till en början haft att undersöka, huruvida det i lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie personal tillämpade systemet med fasta pensionsunderlag skulle kunna komma till användning jämväl beträffande de personalgrupper, om vilka här är fråga. Med giltighet från och med den 1 juli 1920 har viss lönereglering genomförts för extra ordinarie tjänstemän samt aspiranter vid kommunikationsverken. Genom denna lönereglering hava för omförmälda befattningshavare lönebeloppen ställts i bestämd relation till de för motsvarande personal å ordinarie stat utgående, i det att lönesatserna inom varje lönegrad å den nya löneplanen i regel med visst antal löneklasser understiga lönerna inom motsvarande lönegrader å den i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 intagna löneskalan. Förhållandet mellan de för ordinarie, extra ordinarie och aspiranter fastställda lönebeloppen framgår av följande tabell.

31¶Manliga tjänstemän.

Lönegrad enl. avlöningsreglementet den 19 juni 1919

l:a lönegraden

2:a lönegraden

3:e lönegraden

4:e lönegraden

5:e lönegraden

6:e lönegraden

Ordinarie ijänstemän Löneklass

Lön å billigaste ort

1 2 3 4 5

E x t r a ordinarie tjänstemän

Aspiranter*)

Loneklass

Lön å billigaste ort

Lön å billigaste ort

1980 2 100 2 220 2 340 2 460

I II

1740 1860

1 650

2 3 4 5 6

2 100 2 220 2 340 2 460 2 580

I II

3 4

I JI

6 7

2 220 2 340 2 460 •2 580 2 730

4 5 6 7 8

2 340 2 460 2 580 2 730 2 880

I 11

6 7 8 9 10

2 580 2 730 2 880 3 060

8 9 10 11 12

2 880 3 060 3 240 3 450 3 660

*•) 1860 1 980

1749 (1 740)

*9\

' 1980 2 100

1 864.50 (1 860)

**) 2 100 2 220

**) [

2 340 2 460

2 227.50 (2 220)

• *\

3 240 I II

2 580 2 730

*) Lön till aspiram utgår i lorm av dagavlöning. För jämförelses skull har i tabellen iniörts årsavlöning vid en arbetstid per år om 330 dagar. Fastställandet av dagavlöning för aspiranter har nämligen skett på grundval av en årsavlöning, som med en beräknad löneklass understiger den för extra ordinarie inom motsvarande lönegrad gällande lägsta löneklassen, och med beräkning av nyssnämnda antal arbetsdagar per år. De inom parentes utsatta siffrorna angiva beloppet av lönen i nyssnämnda beräknade löneklass i den för extra ordinarie gällande löneplanen. **) Efter 6 år erhåller extra ordinarie tjänsteman enligt vissa grunder lön enligt den för ordinarie tjänsteman fastställda löneskalan samt efter längre tids tjänstgöring ytterligare uppflyttning å samma löneskala, dock icke högre än den för lönegraden näst högsta löneklassen, där ej särskilt undantag härifrån medgives.

32¶Lönegrad enl. avlöningsreglementet den 19 j u n i 1919

Ordinarie tjänstemän Löneklass

Lön å billigaste ort

7:e lönegraden

10 11 12 13 14

E x t r a ordinarie tjänstemän

Aspiranter*)

Löneklass

Lön å billigaste ort

3 240 3 450 3 660 3 960 4 260

I II

2 730 2 880

3 450 3 660 3 960 4 260 4 560

I II

2 730 2 880

8:e lönegraden

11 12 13 14 15

3 660 3 960 4 260 4 560 4 860

I II

2 880 3 060

9:e lönegraden

12 13 14 15 16

3 960 4 260 4 560 4 860 5 160

I II

3 060 3 240

10:e lönegraden

13 14 15 16 17

4 260 4 560 4 860 5160 5 520

I II

3 240 3 450

l l : e lönegraden

14 15 16 17 18

12:e lönegraden

16 17 18 19

4 860 5 160 5 520 5 880

I II

3 660 3 960

3 448.50 (3 450)

13:e lönegraden

17 18 19 20

5 160 5 520 5 880 6 300

I II

3 960 4 260

3 630 (3 660)

Lön å billigaste ort

2 574 (2 580)

2 871 (2 880)

*) Lön till aspirant utgår i form av dagavlöning. För jämförelses skull har i tabellen införts årsavlöning vid en arbetstid per år om 330 dagar. Fastställandet av dagavlöning för aspiranter har nämligen skett på grundval av en årsavlöning, som med en beräknad löneklass understiger den för extra ordinarie inom motsvarande lönegrad gällande lägsta löneklassen, och med beräkning av nyssnämnda antal arbetsdagar per år. De inom parentes utsatta siffrorna angiva beloppet av lönen i nyssnämnda beräknade löneklass å den för extra ordinarie gällande löneplanen. **) Efter 6 år erhåller extra ordinarie tjänsteman enligt vissa grunder lön enligt den för ordinarie tjänsteman fastställda löneskalan, samt efter längre tids tjänstgöring ytterligare uppflyttning å samma löneskala, dock icke högre än den för lönegraden näst högsta löneklassen, där ej särskilt undantag härifrån medgives.

33¶Kvinnliga Lönegrad enl. avlöningsreglementet den 19 juni 1919

l:a lönegraden

tjänstamän.

Ordinarie tjänstemän Löneklass

Lön å billigaste ort

1 2 3 4

1440 1560 1680 1800

—

—

Extra ordinarie tjänstemän Löneklass

Lön å billigaste ort

Lön å billigaste ort

—

—

1470 1560 1680

1 369.50

—

I***) II***) JTT***\

Aspiranter*)

2:a lönegraden

4 5 6 7

1800 1920 2 040 2160

I II

1560 1680 -)

1 468.50 (1 470)

3:e lönegraden

7 8 9 10

2160 2 280 2 400 2 550

I II

1680 1800

1 600.50 (1 560)

8 9 10 11

2 280 2 400 2 550 2 700

—

4:e lönegraden

5:e lönegraden

11 12 13 14

2 700 2 850 3 030 3 210

I II

—

2160 2 280

—

2 046 (2 040)

Ovanstående sammanställning torde tydligt giva vid handen, att numera ett enhetligt lönesystem tillämpas för såväl ordinarie personal som extra ordinarie tjänstemän och aspiranter vid kommunikationsverken och att skiljaktigheten i lönehänseende mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare består endast i en olika placering å en enda gemensam löneskala. Det torde under sådana omständigheter vara uppenbart, att en reel grund finnes för att använda samma system för pensionsunderlagens bestämmande för såväl ordinarie tjänstemän som extra ordinarieoch aspirantpersonal. När därför kommittén gått att beräkna de nya underlagen, har kommittén ansett det vara lämpligt att vidtaga en sådan avkortning av de för ordinarie tjänstemän inom motsvarande lönegrader gällande pensionsunderlagen, att denna avkortning kommer att stå *) Se noten å föregående sida. **) Här upptagna lönebelopp avser lönegruppen effektvårdare

och vagnstäderskor.

i visst förhållande till löneskillnaden. Utgående från denna tankegång, har kommittén ansett, att en genomsnittlig minskning med Vt utav de i lagen den 4 juni 1920 angående tjänstepension för ordinarie personal fastställda underlagen skulle åvägabringa en lämplig relation mellan lön och pensionsunderlag. De på grundval av detta beräkningssätt uträknade pensionsunderlagen skulle efter vederbörlig avrundning till med tolv jämnt delbara krontal, utgöra följande belopp. A. Manliga extra ordinarie tjänstemän m. fl. Pensionsunderlag l:a lönegraden 2:a „ 3:e „ 4:e „ 5:e „ 6:e „ 7:e „ 8:e „ 9:e ., 10:e

L 236 kronor 1 284 1368 1440 1620 1824 2136 2 280 2 436 2 580

Pensionsunderlag ll:e lönegraden 12:e 13:e 14:e 15 :e 16:e 17:e 18 :e 19:e 20 :e

2 760 kronor 2 940 3156 3 360 3 804 4 296 4 524 4 776 5 016 5 244

B. Kvinnliga extra ordinarie tjänstemän m. fl. Pensionsunderlag l:a lönegraden 900 kronor 2:a „ 1080 „ 3:e „ 1284 „ 4:e , 1356 „

Pensionsunderlag 5:e lönegraden 1608 kronor 6:e „ 1692 7:e „ 2 004 8:e „ 2 400 ,]

Kommittén har icke förbisett, att en tillämpning av ovanstående grunder för pensionsunderlagens beräkning skulle för vissa kategorier befattningshavare medföra lägre pensioner än enligt nu gällande pensionsbestämmelser. Detta blir särskilt fallet beträffande tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, vilka på grund av de utav verksstyrelserna utfärdade avlöningsbestämmelserna uppbära löner, som med 5 och 10 % överstiga de till motsvarande ordinarie tjänstemän utgående lönebelopp. Denna löneställning medför, att för befattningshavare av förenämnda kategori pensionsunderlaget kan enligt nu gällande bestämmelser uppgå till samma belopp som för motsvarande ordinarie tjänsteman. Vid övervägande av denna fråga har kommittén dock icke ansett tillräckliga skäl föreligga att föreslå andra och högre pensionsunderlag för ifrågavarande tjänstemän än dem kommittén velat förorda för övriga icke-ordinarie befattningshavare. Det skulle måhända kunna uppstå tvekan angående lämpligheten av att införa systemet med fasta pensionsunderlag jämväl beträffande sådan icke-ordinarie personal med mera fast anställning, som uppbär avlöning efter timlön, d. v. s. verkstads- och förrådsarbetare och med dem i lönehänseende jämställd personal. Då kommittén likväl funnit sig böra föreslå fasta pensionsunderlag jämväl för denna personals vidkommande, är det i första hand av den

35 anledningen, att kommittén ansett en enhetlig grund för pensionsunderlagets beräknande beträffande all hithörande personal vara att föredraga framför den skiljaktlighet i bestämmelserna, som i detta hänseende hittills enligt 1917 års pensionsreglementen varit rådande ifråga om den timavlönade personalen, å den ena, och annan icke-ordinarie personal, å den andra sidan. Men även i övrigt torde de av kommittén föreslagna grunderna för pensionsunderlagens bestämmande särskilt för de timavlönade personalgrupperna erbjuda vissa fördelar framför de beräkningsgrunder härutinnan, som äro föreskrivna i nu gällande reglementen. Såsom redan anmärkts är statspensionen för närvarande fastställd till ett belopp, som med 200 kronor överstiger 1 000 gånger timlönen, dock högst 850 kronor. Föreskriften om statspensionens begränsande till 850 kronor innebär, att statens bidrag till pensioneringskostnaderna utgår endast i förhållande till den del av timlönen, som icke överstiger 65 öre, och att, då timlönen överskrider detta belopp, någon statspension icke kan påräknas för den överskjutande delen. Då pensionsavgiftens belopp för närvarande såväl vid telegrafverket som vid statens järnvägar utgår i förhållande till timlöner, vilka i allmänhet avsevärt överstiga 65 öre, har den pensionsberättigades bidrag till pensioneringskostnaderna blivit större än som ursprungligen beräknats. Innebörden uti kommitténs förslag åter är den, att statens andel i pensioneringskostnaden (statspensionen) alltid och oberoende av pensionsunderlagets storlek står i möjligast jämna proportion till den andel i samma kostnad, som befattningshavaren själv har att täcka medelst pensionsavgifter under tjänstetiden (avgiftspensionen), och att mot ett visst pensionsunderlag alltid svarar en i förhållande till detta beräknad fast pensionsavgift. Måhända skulle mot kommitténs förslag kunna anmärkas, att med de skiftande löneförmåner, som förefinnas inom de timavlönade grupperna, detta icke lämnar rum för den anpassning av pensionsunderlag efter löneinkomster, som vore önskvärd. En sådan invändning har dock kommittén ansett icke böra tillmätas avgörande betydelse. Kommittén förutsätter nämligen, att de särskilda yrkesgrupperna av vederbörande verk i pensionshänseende hänföras till den lönegrad, som närmast motsvarar deras allmänna löneställning. Skulle härvid en befattningshavare förmena, att hans placering i en viss lönegrad icke svarade mot hans löneställning, äger han givetvis rätt att underställa frågan härom Kungl. Maj:t3 prövning. I varje fall har kommittén ansett, att för den timavlönade arbetarpersonalen högre pensionsunderlag icke böra förekomma än som iörordas ifråga om övrig icke-ordinarie personal, som skulle falla under förevarande författningsförslag. I överensstämmelse med vad kommittén därom anfört i sitt den 29 januari 1920 avgivna betänkande angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vatteriallsverk (sid. 17), har kommittén även nu ansett sig böra göra en bestämd skillnad mellan den del av pensionen, som anses täckas av pensionsavgifterna, och den återstående delen, vilken bestrides av statsmedel, och hava i analogi härmed motsvarande delar av pensionsunderlaget betecknats såsom avgiftspensionsunderlag och statspensionsunderlag. Enligt kommitténs uppfattning torde dock icke statsverket böra anses hava skyldighet att bidraga till pensioneringen i proportionsvis lika

stor omfattning, när det gäller icke-ordinarie personal, som då fråga är om ordinarie. Sålunda bör enligt kommitténs förmenande den förra med ett förhållandevis större belopp än den senare bidraga till kostnaderna för sin pensionering. I enlighet härmed har kommittén velat förorda en sådan uppdelning av pensionsunderlaget, att två femtedelar skola anses utgöra avgiftspensionsunderlag och tre femtedelar statspensionsunderlag, under det att för ordinarie tjänstemän motsvarande underlag utgöra en tredjedel resp. två tredjedelar. Pensionsavgifter. Vid uträknandet av de pensionsavgifter, som av kommittén föreslås skola erläggas av förevarande icke-ordinarie befattningshavare, har kommittén använt sig av samma försäkringstekniska beräkningar, som lågo till grund för kommitténs förslag till pensionsavgifter för den ordinarie personalen. Följaktligen har kommittén nu endast haft att omräkna sistberörda pensionsavgifter i förhållande till de av kommittén föreslagna nya pensionsunderlagen och därvid jämväl haft att taga hänsyn till den större anpart i pensioneringskostnaden, som enligt vad ovan antytts den ifrågavarande icke-ordinarie personalen ansetts böra vidkännas. De nya pensionsavgifterna hava uträknats på följande sätt. Enär den årliga pensionsavgiften för en ordinarie befattningshavare, utgörande exempelvis inom manliga l:a lönegraden 48 kronor, är beräknad att täcka en tredjedel av pensioneringskostnaden, följer därav, att en tre gånger så stor årlig avgift eller inom nyssberörda lönegrad 144 kronor skulle vara erforderlig att täcka hela denna kostnad. I fråga om en ickeordinarie befattningshavare inom motsvarande lönegrad är emellertid enligt förenämnda beräkningar en årlig avgift av 108 kronor tillräcklig för sistberörda ändamål, alldenstund det pensionsunderlag, som skulle gälla för honom, utgör endast tre fjärdedelar av det för den ordinarie gällande. Som emellertid den icke-ordinarie tjänstemannen av kommittén föreslås skola bidraga till sin pensionering med två femtedelar av hela pensioneringskostnaden, skulle, efter vederbörlig avrundning till ett med 12 lämpligen delbart belopp, den årliga avgiften i l:a lönegraden utgöra 42 kronor, som han följaktligen bör erlägga för att förhållandet mellan hans och statens andel i pensioneringskostnaden icke skall undergå förskjutning. I anslutning till detta beräkningssätt skulle pensionsavgifterna för här ifrågavarande befattningshavare enligt kommitténs förslag utgå med de belopp, som framgå av nedanstående tabell. A. Manliga extra ordinarie tjänstemän m. fl. l:a 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e 7:e 8:e 9:e 10:e

Pensionsavgift lönegraden 42 kronor „ 45 „ „ 51 „ , 57 ,. „ 69 „ „ 81 „ „ 102 „ „ 117 „ „ 126 „ , 141 „

Pensionsavgift 11 :e lönegraden 156 kronor 12:e „ 171 13:e „ 192 14:e „ 210 15:e ., 252 16:e „ 297 17:e „ 318 18:e „ 339 19:e „ 360 20:e „ 378

37¶B. Kvinnliga extra ordinarie tjänstemän m. fl. Pensionsavgift l:a lönegraden 2:a „ 3:e „ 4:e „

Pensionsavgift 54 kronor 5:e lönegraden 69 „ 6:e „ 84 „ 7:e „ 93 „ 8:e ,.'

111 kronor 117 144 171

Pensionsfonder. I likhet med vad som gäller beträffande den ordinarie personalens pensionsavgifter skulle nu ifrågavarande pensionsavgifter överföras till de vid resp. verk befintliga pensionsfonder. Hinder torde härvid icke böra möta att, om så anses lämpligt, vid bokföring av fondmedlen föra den extra ordinarie personalens avgifter å särskilt konto. Enligt bestämmelserna i de nu gällande reglementena för telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks pensionskassor av den 29 juni 1917 skola vederbörande verk såsom bidrag till bestridande av den icke-ordinarie personalens pensionering göra årliga avsättningar, vilka jämte delägarnas egna avgifter tillföras pensionskassorna. I den mån pensionskassornas tillgångar icke erfordras för löpande utgifter, kunna de av vederbörande verk disponeras såsom kassaförlag, och är verket skyldigt att härför gottgöra kassan viss årlig ränta. De för bestridande av de ordinarie befattningshavarnas vid kommunikationsverken pensionering inrättade pensionsfonder åter tillföras allenast de av befattningshavarna erlagda avgifterna. I likhet med vad förhållandet är beträffande nyssnämnda pensionskassor ingå även pensionsfondernas tillgångar såsom kassaförlag för vederbörande verk, som därå gottgöra fonderna viss ränta. Vid kommunikationsverken tillämpas sålunda för närvarande två olika sätt för pensioneringskostnadernas täckande, alltefter som det är fråga om den ordinarie eller den icke-ordinarie personalens pensionering. Beträffande ordinarie befattningshavare fonderås endast de av dem erlagda avgifterna, under det att ifråga om do icke-ordinarie befattningshavarna fondering däremot sker dels av personalens egna avgifter, dels ock av de utav vederbörande verk gjorda årliga avsättningarna. I sitt den 6 maj 1921 avgivna betänkande har den för utredning rörande statens järnvägars ekonomiska förhållanden den 19 juni 1919 tillsatta kommissionen påpekat de praktiska olägenheter och vådor, som enligt kommissionens uppfattning vore förenade med det nu tillämpade systemet för den ordinarie personalens pensionering. En rationell ordning av pensioneringen borde enligt kommissionens mening innebära, att for all personal verkställdes fortlöpande avsättningar till pensionsfond med sådana belopp, att pensionen sedermera kunde betalas enbart ur fondens kapital och därur flytande räntor utan särskild utgift för pensionsgivaren. I enlighet härmed har kommissionen föreslagit, att utredning måtte verkställas angående de kostnadsbelopp, som borde belasta statens järnvägars årliga utgifter för att möjliggöra en successiv övergång till en efter försäkringstekniska principer ordnad pensionering, enligt vilken varje tid skulle bära de för dess tjänstepersonal uppkommande pensioneringskostnaderna.

38 Över kommissionens betänkande har järnvägsstyrelsen den 25 oktober 1921 avgivit utlåtande och därvid även upptagit fonderingsspörsmålet till behandling. Som slutomdöme härom anför styrelsen, att en övergång till det av kommissionen förordade systemet syntes med tilllämpning av ett utav järnvägsstyrelsen angivet förfaringssätt kunna verkställas utan att vålla några större finansiella svårigheter, men att styrelsen dock icke kunnat finna, att en dylik övergång skulle medföra särdeles stora fördelar. För egen del uttalar styrelsen, att övervägande skäl måhända talade för ett verkställande av en utredning i ämnet, men att man i varje fall kunde utan vidare olägenheter invänta inträdandet av en stabilisering av de ekonomiska förhållandena. Beträffande spörsmålet, huruvida fondering bör äga rum av de medel, som av vederbörande verk skola tillskjutas för att täcka statens andel i pensioneringskostnaderna för ordinarie personal vid kommunikationsverken, anförde kommunikationsverkens lönekommitté i sitt den 29 januari 1920 avgivna betänkande, att inom kommittén visserligen uttalats sympatier för en sådan fondering, men att kommittén dock ansåg sig icke för det dåvarande böra framlägga något förslag i sådant avseende. Enligt kommitténs mening borde nämligen detta spörsmål upptagas i ett sammanhang för hela statsförvaltningen och icke framföras ensamt för kommunikationsverken. Därjämte hade kommittén erfarit, att statsekonomiska betänkligheter från vissa håll uttalats mot den väldiga fondbildning, som skulle föranledas av ett dylikt hela statsförvaltningen omfattande förfaringssätt. I varje fall hade kommittén funnit, att genomförandet av ett dylikt förslag, vad statens järnvägar anginge, åtminstone då knappast vore möjligt med hänsyn till det ekonomiska läget. I enlighet med denna sin uppfattning ansåg sig kommittén icke böra framlägga något förslag om fondering av statens andel i kostnaden för den ordinarie personalens pensionering. Då någon erinran mot detta kommitténs betraktelsesätt icke gjorts av statsmakterna vid fastställande år 1920 av lag angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän, torde det få anses, att spörsmålet om fondering av statens andel i pensioneringskostnaderna allt fortfarande står öppet i avvaktan på en hela statsförvaltningen omfattande utredning i sådant hänseende. Vid sådant förhållande har kommittén ansett sig sakna anledning att i detta sammanhang upptaga till förnyat övervägande frågan, huruvida man nu bör företaga en allmän övergång till ett system med årliga avsättningar av statsmedel för personalens framtida pensionering. Därest statsmakterna anse utredning av denna fråga böra igångsättas, torde denna kunna ske helt fristående och oberoende av den utredning i pensionsfrågan, som kommittén nu haft sig ålagd att verkställa. Emellertid har, såsom nyss nämnts, allt sedan år 1918 årlig avsättning av telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks medel skett för täckande av statens andel i kostnaderna för den icke-ordinarie personalens pensionering, och har beloppet av denna avsättning fastställts av Kungl. Maj:t i enlighet med riksdagens beslut. Kommittén har till omprövning förehaft spörsmålet, huruvida denna fondering bör fortfara — varvid kommittén samtidigt tagit i övervägande, om fonderingssystemet bör komma i tillämpning jämväl vid postverket — eller huruvida i avvaktan på ovanberörda utredning fonderingen åtminstone tillsvidare bör inställas. Kommittén har därvid icke funnit tillräckliga skäl föreligga vare sig att förorda påbörjande av nya eller av-

39 brytande av redan pågående avsättningar, ej heller att på grund av tillkomsten av nya grupper pensionsberättigade eller på grund av förändring i pensionernas belopp föreslå någon jämkning med avseende på de årliga avsättningarna.

Pensionskassornas vid kommunikationsverken ställning den 31 december 1921. De vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk befintliga pensionskassornas ställning vid 1921 års slut framgår av nedanstående översikt. Telegrafverkets pensionskassa. Kassans behållning den 1 januari 1921 1 001 710: 08 Ökades under året genom pensionsavgifter 181 498: 75 „ „ ränteavkastning 47 513:51 ,, ., ,, „ avsättning av telegrafverkets medel 154 500: — 1385 222:34 Avgå av kassan bestridda utgifter till pensioner under året 8 558:19 ., från kassan till pensionsstyrelsen inbetalda kapitalvärden av från tjänsten intill 1920 års slut avgångna delägares pensionsrätt 59 054: — Kassans behållning den 31 december 1921 1 317 610:15 Statens järn vägars pension \skassa. Kassans behållning den 1 januari 1921 2 644 320: 03 Ökades under aret genom pensionsavgifter 362 330: 22 „ ränteavkastning 127 325:98 „ ., „ ., avsättning av statens järnvägars trafikmedel 824 000: — 3 957976:23 Avgå av kassan bestridda utgifter till pensioner under aret 597 602:72 Kassans behållning den 31 december 1921 3 360 373: 51 Statens vattenfallsverks pensionskassa. Kassans behållning den 1 januari 1921 Ökades under året genom pensionsavgifter „ ,, ,, ,, ränteavkastning „ .. „ ,, avsättning av statens vattenfallsverks driftsinkomster 4

291 076: 83 95 849: — 15 512:39 51 500: — 453 938:22

40¶Avgå av kassan bestridda utgifter till pensioner under året Kassans behållning den 31 december 1921

2 692:50 451 245: 72

Till dessa uppgifter torde emellertid böra fogas den anmärkningen, att vad angår statens järnvägars och statens vattenfallsverks pensionskassor ställningen den 31 december 1921 framstår förmånligare än den i verkligheten är, enär den i 16 § uti pensionsreglementet den 29 juni 1917 omförmälda överföringen till pensionsstyrelsen av kapitalvärdet av samtliga de medel, som inbetalats till nämnda kassor av de intill 1921 ars slut från tjänsten avgångna delägare, ännu icke hunnit verkställas. Enligt vad kommittén erfarit, var nämligen detta kapitalvärde ännu icke i sin helhet uträknat vid tidpunkten för meddelandet av ovanstående uppgifter. Beträffande telegrafverket har sådan överföring ägt ruin ifråga om de befattningshavare, som avgått från tjänsten intill 1920 års slut. B. Särskild motivering*. I det föregående har redogjorts för de mera principiella avvikelser från de för ordinarie personal gällande pensioneringsgrunderna, som ansetts böra vidtagas vid utarbetande av föreliggande förslag till pensionsbestämmelser för icke-ordinarie personal. Kommittén övergår nu till en motivering för de avvikelser i övrigt från nämnda bestämmelser, som blivit gjorda vid förslagets utformande, och för de särbestämmelser, som ansetts nödiga. Rubriken.

Vad till en början angår rubriken, har kommittén ansett sig böra i anslutning till pensionslagen för den ordinarie personalen använda beteckningen "tjänstepension" till skillnad från "försäkringspension". "familjepension" o. dyl. I detta sammanhang bör anmärkas, att med hänsyn till de vitt skilda tjänstegrupper, som inbegripas i förslaget, det icke befunnits lämpligt att såsom gemensam beteckning för de pensionsberättigade i författningsförslagets text upptaga benämningen ''tjänstemän", utan har i stället valts beteckningen "befattningshavare" såsom i sig innefattande icke blott personal i tjänstemannaställning utan även annan mera gtadigvarande icke-ordinarie personal.

i §.

I fråga om de grupper av befattningshavare, som skulle falla under föreliggande förslag till pensionsbestämihelser, tillåter sig kommittén hänvisa till vad härom ovan anförts (sid. 17—26). Då det emellertid näppeligen är möjligt att i författningsförslaget bestämt angiva de till extra ordinarie tjänstmän och aspiranter icke hänförliga grupper befattningshavare, på vilka författningen bör äga tillämpning, har kommittén föreslagit, att det må ankomma på Kungl. Maj:t att — givetvis efter förslag av vederbörande verk — fatta beslut därom. Kommittén har utgått från, att — liksom redan nu är av Kungl. Maj:t föreskrivet beträffande extra ordinarie tjänstemän och aspiranter — även övrig personal, vars pensionsförhållanden skulle ordnas enligt förevarande kungörelse, anställes genom antagningsbevis eller annan liknande handling, som utfärdas av vederbörande verk.

g i mom a)

Enligt nu gällande bestämmelser kan inträde i pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal beviljas befattningshavare ti-

-11 digast, då han fyllt 18 år. Kommittén har ansett, att likartade bestämmelser böra i detta hänseende gälla för såväl ordinarie som icke-ordinarie personal. Enär ordinarie anställning och därmed delaktighet i den ordinarie personalens pensionering vinnes först, då befattningshavaren fyllt 21 år, har kommittén ansett sig böra föreslå denna minimiålder jämväl för den icke-ordinarie personalen. I 2 § 1 inom. b) har införts en bestämmelse av innehåll, att föreva- 2 § ' ,,1,,,n b) rande författningsförslag icke skulle äga tillämpning a befattningshavare, som tillträder i författningen avsedd tjänst vid sådan levnadsålder, att han vid uppnående av den för befattningen stadgade pensionsålder icke skulle kunna räkna minst 10 tjänstår. Genom detta stadgande skulle alltså befattningshavare, som tillträder här avsedd befattning vid så sen ålder, att han på grund av föreskriften i 16 § a) och c) i förslaget icke kan komma i åtnjutande av ålders- eller sjukpension, medgivas befrielse frän att erlägga pensionsavgifter. Vad i 2 § 2 mom. sägs, äger sin motsvarighet i bestämmelsen i 33 § i lagen om tjänstepension den 4 juni 1920. Uti den för ordinarie tjänstemän gällande pensionslagen hava i anslutning till stadgandet i 2 § 5 mom. i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 införts bestämmelser om skyldighet för ordinarie tjänsteman att under vissa förhållanden avgå från tjänsten. På grund av arten av den icke-ordinarie anställningen, vilken innebär, att vederbörade när som helst kan, efter uppsägning, skiljas från tjänsten, har det icke varit erforderligt att införa motsvarande bestämmelse i förevarande förslag. Förslagets 3 § har med hänsyn härtill fått en något olika avfattning i jämförelse med motsvarande 2 § i nyss omförmälda lag.

;i

Paragrafen ansluter sig nära till 3 § i pensionslagen för ordinarie tjänstemän. 1 andra stycket hava dock inskjutits orden "eller annan förekommande avlöningsperiod" för att bestämmelsen må bliva tillämplig ä sådana personalgrupper, som utfå avlöning för annan arbetsperiod än en månad. Därest avlöningsperioden är kortare än en månad, torde det få ankomma på vederbörande verksmyndighet att bestämma, huruvida pensionsavgiften bör fördelas på samtliga under månaden infallande avlöningsperioder eller avdraget ske blott vid en av dem.

i §.

Bestämmelserna i dessa paragrafer äro av samma innehåll som 4—6 §§ i förenämnda pensionslag.

5-e §§.

Paragraferna hava erhållit ett mot 7 och 8 §§ i pensionslagen svarande innehåll. Emellertid har i 8 § uti förslaget, ifråga om beräknandet av don gottgörolse för utbetalda pensioner, som skall tillkomma verket från vederbörande pensionsfond, hänvisning gjorts till den bestämmelse, som härom finnes intagen i förberörda 8 § i pensionslagen. Rörande fonderingen av befattningshavarnas avgifter får kommittén hänvisa till vad härom ovan anförts (sid. 37—39).

7 8 s

Denna paragraf innehåller den bestämmelsen, att ifråga om befattningshavare, som övergår till befattning vid något annat av de i för-

an-

~ *

§•

fattningsförslaget avsedda verken, kapitalvärdet av de av honom erlagda pensionsavgifter skall överföras från pensionsfonden vid det verk, han förut tillhörde, till pensionsfonden vid det verk, till vilket han övergår. Paragrafen motsvarar sålunda 10 § i lagen den 4 iuni 1920. Då emellertid författningsförslaget beträffande pensionering av sådan icke-ordinarie personal, som icke lämpligen kan inordnas under förevarande pensionsbestämmelser, är uppbyggt på den frivilliga pensionsförsäkringens grundprinciper, har kommittén — genom hänvisning till följande 11 § 1 mom. — från bestämmelserna i 9 § undantagit befattningshavare, som övergår till anställning, med vilken är förenad pensionering enligt sistberörda grunder. För sådan befattningshavare skulle alltså omförmälda kapitalvärde inbetalas till pensionsstyrelsen för beredande åt honom av försäkringspension jämlikt bestämmelsen i 11 § 1 mom. Formuleringen av denna paragraf har skett i överensstämmelse med ordalydelsen i motsvarande 11 § i pensionslagen. Såsom redan anmärkts under 9 §, skulle jämlikt bestämmelsen i 11 § 1 mom. för befattningshavare, som från tjänst, vilken avses i föreliggande förslag, övergår till sådan anställning, med vilken är förenad rätt till försäkringspension enligt det av kommittén härutinnan utarbetade förslaget, kapitalvärdet av de utav honom erlagda avgifter inbetalas till pensionsstyrelsen för beredande at honom av försäkringspension. Enligt 12 § i pensionslagen för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken skall för tjänsteman, som upphör att innehava ordinarie anställning i statens tjänst utan att vara berättigad till tjänstepension enligt lagens föreskrifter, kapitalvärdet av de av honom erlagda avgifter inbetalas från vederbörande verks pensionsfond till pensionsstyrelsen för beredande åt honom av försäkringspension enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, i den mån dessa avgifter ej på grund av föreskrift i annat författningsrum uti samma lagblivit tagna i anspråk. Det har synts kommittén, som om ett likartat förfaringssätt borde komma i tillämpning jämväl i fråga om icke-ordinarie befattningshavare, som, utan att vara pensionsberättigad, avgår från anställning, med vilken är förenad rätt till tjänstepension. I dylikt fall skulle alltså till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet av de utav honom erlagda avgifterna. Det må erinras, att liknande bestämmelse finnes intagen i 16 § uti 1917 års reglementen för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Emellertid torde detsamma böra gälla jämväl det fall, att dylik befattningshavare exempelvis övergått till befattning vid annat statens verk men avgår från denna senare, utan att vara pensionsberättigad. I den mån hans före övergången erlagda avgifter icke tagits i anspråk jämlikt bestämmelserna i 9 och 10 §§ uti författningsförslaget, skulle alltså kapitalvärdet av nyss omförmälda avgifter överföras till pensionsförsäkringsfonden.

43¶I samband med införandet av bestämmelse i nyss angivna riktning i förevarande paragraf har bestämmelsen ifråga blivit kompletterad sä till vida, att inbetalningen till pensionsstyrelsen gjorts beroende av framställning från den avgångnes sida. Det torde nämligen eljest för vederbörande verksstyrelse vara förenat med vissa svårigheter att, sedan befattningshavaren avgått ur verkets tjänst, i varje särskilt fall utan vidare förskaffa sig kännedom, huruvida förutsättning för överföring förefinnes. I 3 mom. av förevarande paragraf har inryckts en bestämmelse, som har motsvarighet uti ovan omförmälda 16 § i 1917 ars reglementen. Enligt kommitténs förslag till bestämmelse i förevarande mom. skulle beträffande sådan icke-ordinarie befattningshavare, som åsyftas i nästföregående mom., vid inbetalning genom verkets försorg till pensionsstyrelsen av de utav honom erlagda pensionsavgifter, dit jämväl inbetalas ett mot kapitalvärdet ifråga svarande belopp från det verks medel, ur vars tjänst han avgått. Sistnämnda inbetalning skulle dock ske endast under förutsättning, att befattningshavaren under minst 10 år innehaft sådan befattning, som avses i föreliggande författningsförslag, och att han icke entledigats från dylik befattning på egen ansökan eller avskedats till följd av fel eller försummelse i tjänsten eller dömts till avsättning. Det har nämligen synts kommittén, att billighetsskäl tala för att en befattningshavare, som efter relativt lång tjänstetid utan egen förskyllan skiljes från verket, må beredas en skälig förbättring i den honom från pensionsförsäkringsfonden tillkommande pensionen. Någon bestämmelse av här ifrågavarande art har givetvis icke varit erforderlig för den ordinarie personalens vidkommande, då ordinarie tjänsteman icke kan förpliktas avgå från tjänsten utan rätt att uppbära tjänstepension, för såvitt han icke blivit i behörig ordning entledigad eller avsatt. De pensionsavgifter, som enligt vad ovan sagts sålunda skulle överföras till pensionsförsäkringsfonden, äro givetvis icke blott de avgifter, som direkt ingått till den i 7 § i förslaget omförmälda pensionsfonden, utan även sådana tidigare av befattningshavaren tilläventyrs erlagda avgifter, vilka tillgodokommit de i nu gällande reglementen för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk omförmälda pensionskassorna.

n § 3 mo,r

Beträffande grunderna för beräkning av pensionsunderlag och pen- ^ § i >»<»" sionsavgifter samt ifråga om pensions fördelning i stats- och avgiftspension hänvisas till kommitténs uttalanden å sid. 30—37. Enligt 12 § 2 mom. skulle det överlämnas åt vederbörande verkssty- 12 § 2 mom. relse att bestämma ifråga om den lönegrad, till vilken varje särskild personalgrupp är att i pensionshänseende hänföra. Härvid har i 12 § 1 mom. som allmän regel förordats, att innehavare av icke-ordinarie befattning i pensionshänseende bör placeras i den lönegrad, inom vilken befattningen motsvarande eller närmast jämförlig ordinarie tjänst är att finna. För befattning, vilken är lägre än som motsvarar ordinarie tjänst inom l:a lönegraden, skulle det för l:a lönegraden i extra ordinarie tjänst föreslagna pensionsunderlag och däremot svarande pensionsavgifter gälla.

44 Därest lön i befattning, som icke är att hänföra till extra ordinarie- eller aspirantgruppen, skulle v a r a avsevärt lägre än som utgår å extra ordinarie- eller aspirantbefattning, hänförlig till 1 :a lönegraden, torde sådan befattning icke v a r a av den art, att den lämpligen bör inordnas under bestämmelserna i denna kungörelse, utan torde innehavare av dylik befattning böra beredas pensionsrätt enligt kommitténs förslag angående försäkringspensionering. - §'•'""""•

I fråga om tjänstepensionsunderlagets fördelning i avgiftspensionsunderlag och statspensionsunderlag får kommittén hänvisa till vad härom blivit anfört ovan (sid. 35—36).

8 § i inom

Enligt bestämmelserna i 18 § i pensionslagen må ordinarie tjänsteinan. som utan sitt förvallande förflyttas från en högre befattning till en lägre, bibehållas vid det tjänstepensionsunderlag, h a n innehade i den högre tjänsten. Sker förflyttning till lägre befattning på egen ansökan eller h a r förflyttningen föranletts av något tjänstemannens förfarande, gäller för honom det för den lägre tjänsten bestämda statspensionsunderlaget, men anses det i fråga om avgiftspensionsunderlag och honom åliggande pensionsavgift, som om h a n kvarstodc i den högre befattningen. I n u föreliggande förslag h a r den avvikande bestämmelsen införts, att ifråga om icke-ordinarie befattningshavare, som förflyttas från en högre till en lägre befattning, vare sig detta sker genom h a n s eget förvållande (dier ej. skall gälla det statspensionsunderlag, som är bestämt för den lägre befattningen. Kommittén h a r nämligen ansett, att ifråga om ickeordinarie befattningshavare statspensionen icke bör utgå med högre belopp än som motsvarar den befattning, h a n verkligen innehar. Däremot skulle befattningshavaren själv äga att efter fritt val bestämma, huruvida han med avseende ä avgiftspensionsunderlag och pensionsavgifter vill tillhöra den högre eller den lägre befattningen. Vid behandlingen av detta moment h a r kommittén icke förbisett, att dot fall skulle k u n n a inträffa, att en befattningshavare på grund av bristande arbetsförmåga överflyttades till sådant arbete, vars utförande i allmänhet älåge tjänstegrupp med lägre pensionsunderlag än det för befattningshavaren vid överflyttningen gällande. F r å g a skulle då kunna uppstå, huruvida befattningshavaren i dylikt fall vore att i pensionshänseende hänföra till denna tjänstegrupp. Kommittén förutsätter emellertid, att, därest h a n s arbete tidigare varit av fullgod beskaffenhet och nedsättningen i arbetsförmågan inträtt utan h a n s eget för vållande — exempelvis genom sjukdom eller ålderdomssvaghet — sådan överflyttning till annan tjänstegrupp härvid icke företages, som skulle hava till följd en sänkning av det för honom gällande pensionsunderlaget.

is § 2 mom

Detta mom. motsvarar 2 mom. i förenämnda 18 § i pensionslagen, men innebär samma modifikation, som nyss angivits rörande 1 mom. i förevarande paragraf.

11 §

Ifråga om pensionsålder i befattning, som avses i förslaget, h a r kommittén ansett, att för s å d a n a icke-ordinarie befattningar, som hava sin direkta motsvarighet bland ordinarie tjänster, bör gälla samma pensionsålder som för de sistnämnda, och skulle sålunda den åldersförteckning, som finnes införd såsom bilaga till pensionslagen, äga motsvarande till-

45 lämpning ifråga om dylika icke-ordinarie befattningar. Däremot skulle för de icke-ordinarie befattningar, som sakna direkt motsvarighet å den ordinarie löneplanen, det ankomma på vederbörande verksstyrelse att i anslutning till vad som gäller för ordinarie tjänster med närmast motsvarande arbetsuppgifter fastställa pensionsåldern. Under sådana omständigheter har kommittén icke funnit anledning upprätta någon särskild åldersförteckning till det föreliggande författningsförslaget. Uti 15 § 1 mom. meddelas föreskrifter rörande tjänstårsberäkning u> § J i pensionshänseende. De normer, som i detta hänseende hittills varit gällande för såväl den ordinarie som även den pensionsberättigade ickeordinarie personalen vid kommunikationsverken, torde jämväl böra gälla för samtliga de personalgrupper, som skulle inbegripas i föreliggande pensioneringsförslag. Sålunda skulle sådan befattningshavare, som här avses, äga att såsom tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna tid, under vilken han efter fyllda aderton ar i statens tjänst innehaft ordinarie befattning, extra ordinarie eller därmed jämförlig befattning eller annan anställning, som av verkets styrelse prövas vara därmed jämförlig, eller bestritt förordnande å befattning, som nu är nämnd. Emellertid har kommittén i sitt uti detta betänkande framlagda förslag till pensionering av viss icke-ordinarie personal, som ej skulle inbegripas i nu förevarande förslag, såsom villkor för erhållande av tilläggspension från vederbörande verk, föreslagit, att den anställde visserligen skall kunna räkna visst minimiantal anställningsår, men att därvid såsom anställningsår anses jämväl sådant kalenderår, under vilket han utfört arbete under ett jämförelsevis begränsat antal timmar. Fråga uppstår då, huruvida eller i vad mån beträffande dylik anställningshavare, vilken övergår till extra ordinarie eller därmed jämförlig befattning, nu omförmält anställningsår må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt förevarande författningsförslag. Vid övervägande härav har kommittén funnit billighetsskäl tala för att ett dylikt tillgodoräknande i viss mån medgives. Då, enligt vad kommittén i det följande anför (sid. 61), nyss omförmälda minsta arbetstid per år skulle motsvara ungefär hälften av den för ordinarie tjänsteman i allmänhet fastställda arbetstiden, har kommittén funnit skäligt föreslå, att vid tjänstårsberäkning i förevarande fall vart och ett på dylikt sätt bestämt anställningsår skall motsvara hälft tjänstår. Enär samma beräkningssätt torde böra gälla ifråga om ordinarie befattningshavare, har ett motsvarande stadgande föreslagits till införande i 20 § 1 mom. i pensionslagen (sid. 87). Inom kommittén har uttalats tvekan beträffande det principiellt riktiga i att medgiva befattningshavare rätt att såsom tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna sig tid före fyllda 21 år, särskilt med hänsyn därtill att föreliggande författningsförslag enligt dess 2 § icke skulle äga tillämpning å befattningshavare, som är yngre än 21 år. Då emellertid enligt såväl förenämnda pensionslag som hittills gällande pensionsbestämmelser föricke-ordinariepersonal,befattningshavare fått såsom tjänstår tillgodoräkna sig tjänstgöring efter fyllda 18 år, har kommittén åtminstone icke i detta sammanhang velat föreslå någon avvikelse härutinnan. Enligt 15 § 2 mom. skulle avgiftsår beräknas för tid, under vilken tjänsteman erlagt avgift till fond eller anstalt för beredande av tjänste-

l0 s

-

pension eller ock, jämlikt föreskrift i reglementena den 29 juni 1917 för telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks pensionskassor för pensionering av icke-ordinarie personal, er lagt avgift till sådan kassa. Den avvikelse från motsvarande, hittills gällande föreskrifter i pensionslagens 20 § 2 mom., som förevarande förslag innebär, har föranletts av de föreskrifter om avgiftsinbetalning, som återfinnas i kommitténs förslag till kungörelse angående rätt till försäkringspension m. m. Avgiftsår enligt nu ifrågavarande paragraf skulle nämligen icke beräknas för tid, under vilken anställningshavaren jämlikt nämnda författningsförslag erlagt avgifter till pensionsförsäkringsfonden, alldenstund dessa avgifter tillgodoräknas honom för försäkringspension, vilken utgår till befattningshavaren oberoende av den tjänstepension, som kan tillkomma honom på grund av innehav av sådan befattning, som avses i föreliggande förslag. Då givetvis samma bestämmelser i förevarande hänseende böra gälla jämväl för ordinarie befattningshavare, har en omformulering av nyssberörda 20 § 2 mom. i pensionslagen föreslagits å annat ställe i detta betänkande (sid. 88). I detta sammanhang anser sig kommittén böra till behandling upptaga ett spörsmål, rörande vilket genom särskild remiss kommitténs yttrande infordrats. I framställning till Kungl. Maj :t den 4 juni 1921 har nämligen järnvägsstyrelsen underställt Kungl. Maj:ts prövning frågan, huruvida tjänstår i pensionshänseende skall beräknas för sådan icke-ordinarie befattningshavare, som på grund av bristande arbetstillgång partiellt hållits avstängd från tjänstgöring. Vad angår det fall, att avstängningen avser blott viss del av arbetsdagen, synes det kommittén ligga i sakens natur, att sådan avkortning icke bör föranleda avdrag vid tjänstårsberäkning enligt nu föreliggande författningsförslag. Beträffande det fall. att avstängning ägt rum under vissa hela arbetsdagar i följd, bör med den formulering, 15 § i föreliggande förslag erhållit, en dylik avstängning icke föranleda avdrag, därest avstängningen kan inskränkas att varje gång omfatta högst 14 dagar. ^ Det torde här böra erinras, att frågan om tjänstårsberäkning i pensionshänseende för sådan extra ordinarie personal, som på grund av bristande arbetstillgång hållits avstängd från tjänstgöring, varit föremål för riksdagens behandling. I proposition till 1922 års riksdag (n:r 197) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen bland annat medgiva, att den tid. extra ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar efter den 7 december 1920 på grund av bristande arbetstillgång i anledning av trafikens nedgång antingen tvångspermitterats eller, med bibehållen anställning såsom extra tjänsteman vid statens järnvägar, erhållit tjänstledighet för sysselsättning vid något genom statens järnvägars försorg anordnat arbete, måtte kunna tillgodoräknas honom i pensionshänseende såväl enligt reglementet den 29 juni 1917 för statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal som ock, därest han vunne ordinarie anställning vid verket, enligt lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Detta förslag blev av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse nr 204).

47¶Denna paragraf är av huvudsakligen samma innehåll som 21 § i pensionslagen. Beräkning av pensionens belopp föreslås skola ske efter samma grunder, som gälla för ordinarie tjänstemän, i följd varav bestämmelserna i 17—21 §§ i förslaget äro i allt väsentligt överensstämmande med vad som stadgas i 23—27 §§ i pensionslagen. Emellertid har det ansetts erforderligt att, med hänsyn till kommitténs förslag om införande av en ny form av pensionering, i 17 § 1 mom. a) närmare angiva, vilket slag av pensionsrätt, som vid innehav av annan statstjänst där avses. För sådant ändamål har beteckningen "tjänstepension" upptagits i författningsförslaget. Av samma anledning föreslås ändring i motsvarande hänseende av 23 § 1 mom. a) av pension slagen. (Jfr sid. 88.) Förslagets 22 § äger sin motsvarighet uti 28 § 2 mom. i pensionslagen. Kommittén har dock ansett sig böra i 22 § i förevarande förslag intaga en bestämmelse, att befattningshavare, som på grund av arbetsbrist under viss tid hålles avstängd från tjänstgöring, skall, därest han icke önskar erlägga pensionsavgift under avstängningstiden, inbetala dylik avgift för ytterligare så lång tid, som motsvarar avstängningen. Bestämmelsen i förevarande paragraf, att pensionsavgift erlägges under 30 år, räknat från och med den manad, då vederbörande tillträtt sådan anställning, som avses i 1 § i förslaget, innebär dock icke, att, därest dylik befattning tillträdes före 21 års ålder, pensionsavgift erlägges för tid, som infaller före den månad, varunder sagda ålder uppnås (jfr 2 § mom. 1 a ) ) . Liksom i nu gällande pensionslag för ordinarie tjänstemän vid komniunikationsverken, finnas i föreliggande förslag intagna bestämmelser, huru förfaras skall ifråga om förening av pension med lön eller med pension för annan statstjänst. Bestämmelserna härom meddelas i 23 § och ansluta sig med smärre avvikelser till föreskrifterna i 29 § uti pensionslagen. Enligt nämnda paragraf i pensionslagen är visst belopp fastställt, intill vilket pension må oavkortad utgå, därest lön och pension eller pension från olika tjänster åtnjutes. Detta belopp är bestämt till tre tusen kronor. Med hänsyn till här förevarande tjänstegruppers löne- och pensionsförhållanden har kommittén ansett, att för dem nämnda belopp lämpligen skulle kunna sättas till 2 400 kronor. Då sålunda ett högre belopp är bestämt för ordinarie tjänsteman i detta hänseende, har i sista stycket tillfogats en bestämmelse, som bibehåller dylik tjänsteman vid den honom sålunda tillförsäkrade större förmånen härutinnan. Denna paragraf överensstämmer i sak med 30 § i pensionslagen. Bestämmelserna i 25—27 §§ hava sin motsvarighet i bestämmelserna uti 31, 32 och 39 §§ i pensionslagen. Dessa paragrafer äro avfattade i överensstämmelse med 41 och 42 §§ i pensionslagen.

48 Övergångs- I övergångsbestämmelserna har ansetts böra meddelas föreskrift om 'stammelser. a j t författningsförslaget icke äger tillämpning å sådan i förslaget avsedd befattningshavare, som avgått från tjänsten före författningens ikraftträdande. Liknande stadgande finnes intaget i pensionslagens 34 § punkt a ) . Därjämte skulle författningen ej heller äga tillämpning å den, som före viss av Kungl. Maj:t bestämd tidpunkt till vederbörande verks styrelse anmält, att han icke vill underkasta sig de i föreliggande förslag angivna villkor och bestämmelser samt de särskilda föreskrifter ifråga om författningens tillämpning, som kunna varda av Kungl. Maj:t i särskild ordning meddelade. Genom en dylik föreskrift har kommittén avsett att bereda de befattningshavare, vilka äro tillförsäkrade pensionsrätt enligt 1917 års pensionsrcglemente, tillfälle till fritt val ifråga om övergäng till de nya pensionsbestämmelserna. Vid framläggande av förevarande författningsförslag har kommittén ansett sig böra föreslå vissa övergångsbestämmelser beträffande sådan personal, som vid kungörelsens ikraftträdande innehar anställning vid ifrågavarande verk. Dylika bestämmelser hava ansetts erforderliga först och främst av den anledningen, att vid utfärdande av nu gällande reglementen för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk vissa övergångsbestämmelser fastställdes att gälla för sådana befattningshavare, som voro anställda vid resp. verk före reglementenas ikraftträdande den 1 januari 1918 och som i och med pensioneringens genomförande kommo att falla under ifrågavarande reglementens tillämplighetsområden. Dessa befattningshavare bereddes nämligen vissa förmåner i pensionshänseende, vilka icke skulle hava tillkommit dem, därest allenast huvudbestämmelserna i berörda reglementen tillämpats å dem. De dessa befattningshavare sålunda tillförsäkrade särskilda förmåner skulle vid övergång till de nu föreslagna pensioneringsgrunderna under vissa förhållanden bortfalla, därest icke till förebyggande härav särskilda övergångsstadganden i det nya författningsförslaget meddelades. Sålunda synas vissa bestämmelser vara erforderliga ifråga om beräkning av avgiftspensionens belopp för ifrågavarande befattningshavare efter övergång till den nya författningen. Enligt 3 punkten i övergångsbestämmelserna till 1917 års reglementen räknas visserligen vid bestämmande av avgiftspension allenast de tjänstår, som intjänats efter den 1 januari 1918, men avgiftspension må för den, som vid sin pensionering uppnått den i § 10 c) uti reglementena stadgade levnads ålder eller kan räkna minst 35 tjänstår, icke understiga den avgiftspension, som enligt 12 § i reglementena motsvarar 10 tjänstår och medeltalet av den avlöning, efter vilken befattningshavarens avgift under de sista fem åren beräknats eller skolat beräknas, därest ifrågavarande reglementen varit gällande. En motsvarande förmån torde böra tillkomma ifrågavarande befattningshavare jämväl efter övergång till de föreslagna nya pensioneringsbestämmelserna. Kommittén har funnit, att, därest vid beräkning av tjänstepension jämlikt föreskrifterna i författningsförslaget avgiftspensionen fastställes att utgå med minst 50 % av den befattningshavaren i förhållandet till antalet tjänstår tillkommande statspensionen, han i allmänhet skulle komma att bibehållas vid den rätt i berörda hänseende, som han

49 redan nu innehar. En övergångsbestämmelse av nämnda innehåll h a r därför blivit av kommittén föreslagen. Visserligen skulle de av ifrågavarande befattningshavare, vilka vid sin pensionering uppnått mer än trettio tjänstår, genom detta stadgande i vissa fall icke undgå att erhålla en något lägre totalpension än enligt nuvarande föreskrifter. Denna minskning i totalpensionens belopp uppväges dock i regel genom den s ä n k n i n g av pensionsavgifterna, som förslagets ikraftträdande skulle medföra. Härtill kommer, att befattningshavaren enligt 2 punkten i övergångsbestämmelserna är berättigad att kvarstå vid nu gällande pensioneringsföreskrifter. J ä m v ä l för sådana i föreliggande författningsförslag inbegripna befattningshavare, som icke falla under förenämnda 1917 å r s pensionsreglementen men som före förslagets ikraftträdande längre tid varit anställda vid ifrågavarande verk. synas vissa övergångsbestämmelser böra utfärdas. Dessa befattningshavare torde nämligen böra ifråga om avgiftspensionens belopp beredas en förmän, liknande den, som tillerkänts de före den 1 j a n u a r i 1918 vid telegrafverket, statens j ä r n v ä g a r och statens vattenfallsverk anställda befattningshavare, som blevo delaktiga av den då genomförda pensioneringen, och har kommittén i 4 punkten föreslagit ett stadgande i sådant syfte. Vid en jämförelse mellan stadgandet i 3 punkten a ena, och stadgandet i 4 punkten å andra sidan, i de föreslagna övergångsbestämmelserna skulle den invändningen kunna göras, att i 4 punkten avsedd befattningshavare skulle i visst fall kunna bliva mera gynnad i pensionshänseende än befattningshavare, som åsyftas i 3 punkten. Dä emellertid pensionering under sådana omständigheter, att dylikt fall uppstår, näppeligen förekommer, torde det anmärkta förhällandet sakna betydelse. Enligt förenämnda 3 p u n k t e n i övergångsbestämmelserna till 1917 å r s reglementen äger pensionsberättigad befattningshavare, som blivit anställd före den 1 januari 1918, att vid bestämmande av s t a t s p e n s i o n e n r ä k n a sig till godo alla de tjänstår, han intjänat såsom i n n e h a v a r e av befattning, som avses i reglementena ifråga. Någon särskild föreskrift i avsikt att t r y g g a denna r ä t t ifråga om t j ä n s t å r s b e r ä k n i n g torde icke v a r a behövlig, då redan genom bestämmelserna i 15 § 1 mom. i författningsförslaget en dylik tjänstårsberäkning skulle v a r a medgiven. Genom särskilt avtal, som träffats mellan direktionen för Allmänna telefonbolagets pensions- och gratifikationskassa och telegrafstyrelsen har nämnda styrelse åtagit sig vissa förpliktelser i pensionshänseende gentemot den aktiebolaget Stockholmstelefons personal, som övertagits av telegrafverket i samband med inköp av sistnämnda bolags telefonanläggningar. Enligt bestämmelserna i detta avtal äro de förut h o s aktiebolaget Stockholmstelefon anställda telefonister, som den 1 juli 1918 övergingo i telegrafverkets tjänst, av telegrafstyrelsen tillförsäkrade samma rätt till pension och tilläggspension, som tillkom dem jämlikt det för Allmänna telefonbolagets pensions- och gratifikationskassa gällande reglementet av den 29 maj 1916, men h a r nämnda kassa i avtalet förbundit sig att hålla telegrafstyrelsen skadeslös för de pensionsbelopp, som på grund h ä r a v kunna komma att utbetalas av styrelsen. Genom tillämpning av ifrågavarande kungörelse å n u nämnd personal, skulle till följd av ovanstående avtalsbestämmelser telefonist, som från

50 aktiebolaget Stockholmstelefon övergått i telegrafverkets, tjänst, komma i en uti pensionshänseende förmånligare ställning än telegrafverkets egen telefonistpersonal, alldenstund den förra jämväl skulle bliva delaktig av den särskilda pensionsförmån, som omnämnes i näst föregående stycke. Kommittén har därför ansett, att den pension, som på grund av bestämmelserna i förevarande kungörelse skulle tillkomma sådan övertagen telefonistpersonal, bör minskas med det belopp, som kan tillkomma henne på grund av bestämmelserna i reglementet för ovan omförmälda pensionsoch gratifikationskassa. I betraktande av att den enligt samma reglemente utgående tilläggspensionen utgår endast med belopp, som motsvarar det försäkringstekniska värdet av till kassan gjorda inbetalningar, bör emellertid något avdrag för dylik tilläggspension givetvis icke förekomma.

VII. Motivering till kommitténs förslag till kungörelse angående r ä t t till försäkringspension m. m. för viss icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken. A. Allmän motivering. Kommittén övergår nu att närmare redogöra för sitt på den frivilliga pensionsförsäkringen grundade förslag till pensionering av personal vid kommunikationsverken med mindre stadigvarande anställning. Dessförinnan torde kommittén böra i korthet lämna en översikt över de viktigaste stadganden, som nu gälla ifråga om dylik pensionsförsäkring, därvid emellertid hänsyn kommer att tagas allenast till den form av frivillig försäkring, vartill det av kommittén föreslagna pensioneringssystemet ansluter sig. nämligen den frivilliga gruppförsäkringen. Den frivilliga

gruppförsäkringen.

Huvudbestämmelserna rörande frivillig gruppförsäkring återfinnas dels i 34 § uti lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, sådant detta lagrum lyder enligt lagen den 14 juni 1917 (svensk författningssamling nr 358), dels ock i kungörelse den 31 december 1917 angående anordnande av den i nyssnämnda lagrum omförmälda, på frivilliga avgifter grundade försäkringen (svensk författningssamling nr 957). Ifrågavarande paragraf i pensionsförsäkringslagen är av följande lydelse. "För att vid varaktig oförmåga till arbete, dock icke före fyllda femton år, och senast vid fyllda sextiosju år erhålla pension utöver vad ovan i denna lag stadgas vare det envar svensk man eller kvinna medgivet att erhålla försäkring genom erläggande av frivilliga avgifter. Ifråga om gemensam försäkring av vissa grupper av personer må Konungen meddela de särskilda bestämmelser, som i avseende å levnadsålder finnas böra gälla för inträdande av rätten att erhålla pension. Beloppet av de avgifter, som för envar försäkrad högst må erläggas samt de försäkringstekniska grunderna för pensions bestämmande fastställas av Konungen, vilken därjämte meddelar de föreskrifter, som rörande försäkring med återbetalning av erlagda avgifter och ifråga om försäkringens anordnande i övrigt erfordras. I den mån omständigheterna därtill föranleda, äger Konungen jämväl föreskriva, att visst förvaltningsbidrag skall utgå av det belopp, varmed de för en person under ett år erlagda frivilliga avgifter sammanlagt överstiga 30 kronor.

52 Det mot erlagda frivilliga avgifter enligt fastställda försäkringstekniska grunder svarande pensionsbeloppet ökas genom bidrag av statsmedel sålunda, att varje del därav, som motsvarar under ett kalenderår erlagda avgifter intill sammanlagt 30 kronor, höjes med en åttondel. De frivilliga avgifterna bilda en fond. vilken, i den mån Konungen ej stadgar undantag, förvaltas på sätt som gäller för den i 11 § omförmälda fonden. Beträffande avgifter och pensioner, som i denna paragraf avses, länder i tillämpliga delar till efterrättelse vad 12 § innehåller om verkställande av undersökning å vissa tider av pensionsvillkor och fond." De närmare bestämmelserna ifråga om anordnande av den på frivilliga avgifter grundade försäkringen äro meddelade i ovan omförmälda kungörelse av den 31 december 1917. Enligt denna kan frivillig pensionsförsäkring medgivas dels i form av enskild försäkring, dels även i form av gruppförsäkring (försäkring av samtliga till viss grupp anslutna personer). Ifråga om den sistnämnda försäkringsformen är i samma kungörelse följande förordnat. Framställning om erhållande av gruppförsäkring skall skriftligen ingivas till pensionsstyrelsen, som har att pröva framställningen. Därest densamma bifalles, träffas mellan sökanden och sagda styrelse skriftligt avtal om försäkringsvillkoren, varjämte styrelsen utfärdar försäkringsböcker och meddelar föreskrift om sättet för avgifternas inbetalning m. m. (13 § i kungörelsen den 31 december 1917). Med avseende å den ålder, vid vilken rätt till pension inträder, erbjuder gruppförsäkringen fyra (dika försäkringssätt sålunda, att rätt till pension inträder vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda 55, 60, 65 eller 67 år (8 §)'. Avgift må erläggas för varje icke till arbete varaktigt oförmögen svensk person från och med det kalenderår, under vilket han fyller 16 år, till och med det kalenderår, under vilket han fyller resp. 54, 59, 64 eller 66 år (9 §). Det antal kronor, som för en person intill utgången av ett visst kalenderår högst må hava i avgifter erlagts, utgör 100 ganger det antal levnadsår, personen fyllt nämnda kalenderår, med avdrag av 1 500 kronor (10 §). Det pensionsbelopp, vartill varje erlagd avgift berättigar, och försäkringsvillkor i övrigt framgå av tariffer, som utfärdas av pensionsstyrelsen (11 §). Gruppförsäkring må ej äga rum, därest icke samtliga till gruppen anslutna personer försäkras enligt ett och samma försäkringssätt (12 §). På Konungens prövning ankommer, huruvida i särskilt fall försäkring må äga rum på andra än ovan angivna villkor ifråga om levnadsålder för pensionsrättens inträde och högsta beloppet av de avgifter, som för envar försäkrad må erläggas (14 §). I övrigt gäller ifråga om gruppförsäkring bl. a., alt avgift för varje gång ej må erläggas annat än i helt antal kronor (15§); att inbetalning för en och samma persons räkning ej må verkställas å mer än en försäkringsbok för enskild försäkring och en för gruppförsäkring (18 § ) ;

att, därest avgifter för en person under samma kalenderår erlagts för dels enskild försäkring och dels gruppförsäkring, statsbidraget i första hand utgår till den mot de sistnämnda avgifterna svarande pensionen (20 § 2 mom.); samt att ansökning rörande pension skall ingivas till pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där sökanden senast blivit mantalsskriven, varvid till ansökningen, som avfattas enligt fastställt formulär, skola fogas prästbevis angående sökandens ålder samt för sökanden utfärdad försäkringsbok (22 §). Enligt vad ovan anförts äger pensionsstyrelsen att fastställa tariffer över pensionsbelopp och försäkringsvillkor i övrigt i fråga om gruppförsäkring. Nu gällande tariffer äro intagna i pensionsstyrelsens kungörelser den 2 januari 1918 och den 30 december 1919 (Svensk Författningssamling nr 49/1918 och 838 1919). Kommitténs förslag beträffande försäkrings- och tilläggspension. Den frivilliga gruppförsäkringen erbjuder enligt kommitténs mening vissa beaktansvärda fördelar, när man söker finna ett sätt för beredande av pension åt den personal med mera tillfällig anställning, varom här är fråga. Till en början må anföras, att det måste anses såsom en fördel för vederbörande verk, att å de personalgrupper, som icke lämpligen kunna inordnas under redan existerande pensioneringsformer, kunna tillämpa ett statligt pensioneringssystem, som redan är fullt organiserat och utvecklat och som därför icke påkallar mera vidlyftiga förvaltnings- eller andra åtgärder. Då detta är fallet med den allmänna pensionsförsäkringen, synes ett anlitande av denna försäkringsform fördenskull ligga närmast till hands och även medföra minsta möjliga administrativa kostnader. Jämväl för anställningshavaren själv är den frivilliga gruppförsäkringen ägnad att medföra vissa fördelar. Sålunda utgår till var och en försäkrad det i 34 § i lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda statsbidraget, och detta oberoende av de särskilda förmåner i pensionshänseende, som i samband med försäkringens genomförande kunna tillkomma honom på grund av hans anställning i vederbörande verks tjänst. Därjämte är att märka, att pension på grund av erlagda frivilliga avgifter (försäkringspension) intill ett belopp av 300 kronor icke räknas som inkomst i pensionsförsäkringslagens mening vid bestämmande av pensionstillägg enligt föreskrifter i nämnda lag. Emellertid torde en på grundval av den försäkrades avgiftsplikt ordnad försäkring enligt den frivilliga gruppförsäkringens principer icke i och för sig kunna bereda anställningshavaren tillräcklig försörjning på ålderdomen. Härför skulle nämligen fordras högre avgifter än den försäkrade själv i allmänhet torde vara i stånd att erlägga. Vederbörande verk synes fördenskull böra under vissa förhållanden bereda den försäkrade en förbättring av den honom eljest tillkommande försäkringspensionen. I detta hänseende kunna två olika vägar väljas. Sålunda skulle man kunna tänka sig, att, samtidigt ined att anställningshavarens avgift inbetalades till pensionsstyrelsen, verket av egna medel dit inbetalade viss tilläggsavgift för höjande av anställningshavarens försäk-

54 ring. Ett annat förfaringssätt är, att, då anställningshavaren blir berättigad att uppbära sin på egna avgifter grundade försäkringspension, verket av egna medel utbetalar särskild tilläggspension, under förutsättning att härför stadgade villkor blivit uppfyllda. Efter prövning av dessa alternativ har kommittén ansett sig böra förorda det sistnämnda. Vid tillämpningen av detta kan nämligen på ett jämförelsevis enkelt sätt vinnas, att tilläggspension i regel icke utgår till annan än den, som under en mera avsevärd tid ägnat sin arbetskraft åt verket, något som ur statens synpunkt torde få anses riktigt. Det torde framstå som självfallet, att den minskning i löneinkomster, som kan uppstå för vederbörande anställningshavare på grund av den honom påvilande skyldigheten att erlägga pensionsavgifter, icke i och för sig kan med fog tjäna som motiv för framställande av anspråk på en pensionsavgiften motsvarande löneökning. Det må i detta hänseende betonas, att de pensionsavgifter, som anställningshavaren blir ålagd att erlägga, komma honom själv helt och hållet till godo, i det att de innebära en avsättning av medel för beredande av framtida försäkringspension. Härtill kommer den särskilda förmån, som ligger däri, att den som äger att uppbära försäkringspension, under vissa i detta betänkande närmare angivna villkor jämväl kommer i åtnjutande av tilläggspension. Kommitténs förslag är av följande innebörd: Anställningshavare, vilken innehar anställning av sådan natur, att kommitténs förslag rörande tjänstepension icke lämpligen kan å honom äga tillämpning, och som genom antagningsbevis, antagningsbok, kontrakt eller annan liknande handling meddelats bevis om sin anställning, beredes genom vederbörande verks försorg försäkring hos pensionsstyrelsen i enlighet mod de föreskrifter i ovan omförmälda kungörelse av den 31 december 1917, som avse gruppförsäkring. Till försäkring må icke sådan anställningshavare ifrågakomma. som under löpande kalenderår icke uppnår minst 21 års ålder. Försäkringen sker enligt ett och samma försäkringssätt sålunda, att rätt att uppbära försäkringspension tillkommer vederbörande, då han uppnått 65 år ifråga om manlig och 60 år ifråga om kvinnlig anställningshavare, oberoende av om denne då ännu befinner sig i verkets tjänst eller ej. Försäkringspension utgår även tidigare än vid nyssnämnd ålder, därest vederbörande på grund av sådan varaktig oförmåga till arbete, som angives i 2 § i pensionsförsäkringslagen, icke längre är i stånd att försörja sig själv. För beredande av försäkringspension, på sätt nu nämnts, skall anställningshavaren själv erlägga erforderliga pensionsavgifter. Dessa erläggas genom visst procentuellt avdrag å varje anställningshavaren från verket tillkommande avlöningsbelopp, nämligen 2 % å avlöning för manlig och 3 % för kvinnlig anställningshavare. Dylikt avdrag å .avlöningen äger rum, i den mån avlöningen belöper sig å tid, som infaller efter ingången av det kalenderår, under vilket anställningshavaren fyller 21 år, och före utgången av oktober månad det kalenderår, under vilket manlig anställningshavare fyller 64 och kvinnlig anställningshavare 59 år. Under tiden 1—15 december varje år inbetalar verket till pensionsstyrelsen de för tiden från och med november månad nästföregående år till och med oktober månad löpande år erlagda avgifterna.

55 För varje försäkrad anställningshavare utfärdar pensionsstyrelsen, i samband med första för honom dit verkställda avgiftsinbetalning, försäkringsbok, vilken förvaras av vederbörande verksmyndighet men insändes till pensionsstyrelsen vid varje ny inbetalning i och för kvittering av erlagda avgifter. Försäkringsboken utlämnas till den försäkrade, då denne lämnar tjänsten, eller tidigare, därest detta är erforderligt för ansökning om pension. Anställningshavare, som blivit berättigad att uppbära försäkringspension, äger att av det verks medel, i vars tjänst han senast varit anställd, komma i åtnjutande av tilläggspension under förutsättning, att han under de senaste femton kalenderåren före avgången från tjänsten kan räkna minst tio "anställningsår". Såsom anställningsår räknas härvid varje kalenderår från och med det, då anställningshavaren fyller 21 ar, intill det år, då han fyller 65 resp. 60 år, under villkor likväl att anställningshavaren vid något av ovan omförmälda verk eller vid flera av dessa under kalenderåret utfört arbete, för vilket han uppburit ersättning efter en av vederbörande verk beräknad arbetstid av minst ettusen timmar per år. Såsom arbetstid må härvid tillgodoräknas jämväl det antal arbetstimmar, varunder, utan att arbete fullgjorts, oavkortad avlöning utgått eller ledighet med sjukersättning åtnjutits på grund av olycksfall i arbetet. Tilläggspension tillkommer dock icke sådan anställningshavare, som övergår till ordinarie, extra ordinarie eller annan statens befattning, med vilken icke är förenad rätt till försäkringspension, eller sådan anställningshavare, som, innan rätt till försäkringspension inträtt, till följd av egen begäran upphört att innehava sådan anställning, varom fråga är, eller som utan godkänt skäl underlåtit att utföra honom erbjudet arbete vid verket, eller som under längre tid än ett år, utan behörigt tillstånd eller laga förfall, avhållit sig från arbete. Tilläggspension utgår ej heller till den, som på grund av fel eller försummelse i arbetet skiljts ur verkets tjänst eller för begånget brott ådömts frihetsstraff, omfattande längre tid än ett år. Nu angivna omständigheter utgöra emellertid ej hinder för erhållande av tilläggspension, till vilken rätten grundats efter dylik omständighets inträffande. Den tilläggspension, som under ovan anförda förutsättningar tillkommer anställningshavare, utgår med enahanda belopp som den försäkringspension, som av pensionsstyrelsen tillerkänts honom på grund av de pensionsavgifter han under tjänstetiden erlagt såsom delaktig i den av vederbörande verk anordnade gruppförsäkringen. Dock må tilläggspension icke utgå med högre belopp än som motsvarar fjärdedelen av medeltalet av de årsavlöningar han beräknats hava åtnjutit under de sista tio anställningsåren. Till de närmare bestämmelserna i författningsförslaget kommittén i det följande. Pensionsavgifter

återkommer

och pensionsbelopp.

Såsom redan omförmälts, har kommittén ifrågasatt, att varje försäkrad anställningshavare skulle erlägga pensionsavgift med viss procent av uppburen avlöning. Detta beräkningssätt skiljer sig från vad som gäller ifråga om pensionsavgifter för ordinarie tjänstemän. För dessa är nämligen avgiften bestämd

56 till ett fixt, på förhand fastställt, månatligen utgående belopp. Ett dylikt förfaringssätt är emellertid icke möjligt att genomföra beträffande den personal, varom nu är fråga. Förevarande pensioneringsform skulle nämligen äga tillämpning jämväl å anställningshavare, som allenast under viss tid av året utför arbete för verkets räkning och sålunda under större eller mindre del av året icke uppbär avlöning från verket. Detta är fallet ifråga om stora grupper arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks anläggningsarbeten. För dylika grupper av anställningshavare skulle ett system med året om utgående fixa månadsavgifter icke vara ändamålsenligt och knappast möjligt att genomföra. Det torde härvid jämväl böra uppmärksammas att, då utgående försäkringspension skulle vara bestämmande för tilläggspensionens belopp, förstnämnda pension och de densamma grundläggande pensionsavgifterna böra stå i skäligt förhållande till det arbete, den försäkrade utfört vid verket. Detta syftemål skulle icke vinnas genom ett system med fasta månadsavgifter, men ernås däremot genom det av kommittén föreslagna sättet för avgifternas bestämmande. De ovan omförmälda procenttalen för bestämmande av pensionsavgifternas belopp — 2 % och 3 % av avlöningen för manlig resp. kvinnlig anställningshavare — hava avvägts dels med hänsyn till storleken av de pensionsavgifter, som av kommittén föreslagits^ skola erläggas av extra ordinarie och i pensionshänseende därmed jämställda befattningshavare, dels även med hänsyn till beloppet av de försäkrings- och tilläggspensioner, som på grund av erlagda avgifter skulle komma att tillfalla de försäkrade. Pensionsavgiften skulle beräknas å samtliga anställningshavaren tillkommande avlöningsförmåner, sålunda jämväl å# ackordsförtjänst, övertidsersättning o. dyl. Detsamma gäller avlöningsförmåner, som kunna tillkomma anställningshavaren utan att arbete utföres, såsom exempelvis sjukavlöning eller ersättning enligt bestämmelserna i olycksfallslagen. Genom det av kommittén föreslagna sättet för pensionsavgifternas erläggande skulle pensionernas belopp komma att röna inverkan av den skillnad i avlöningsförmåner, som kan uppstå till följd av de försäkrades placering å olika dyrorter. Detta är visserligen en avvikelse från vad som i allmänhet gäller för tjänstepensionering, men torde med hänsyn till dessa personalgruppers avlöningsförhållanden, exempelvis avlöning efter ackord, vara oundviklig, därest icke särskilt invecklade och svårtillämpade beräkningsgrunder skulle föreskrivas. I detta sammanhang torde böra anmärkas, att nu ifrågavarande försäkring icke avser att upphäva den vederbörande åliggande skyldigheten att erlägga de i pensionsförsäkringslagen föreskrivna obligatoriska pensionsavgifterna. Genom gjorda undersökningar har kommittén övertygat sig om, att förevarande grunder för pensionsbeloppens beräkning icke ställa här ifrågavarande personalgrupper i en relativt gynnsammare ställning i pensionshänseende, än som genom kommitténs ovanberörda förslag om tjänstepension skulle tillkomma de extra ordinarie befattningshavarna. Pensionernas belopp skulle beräknas enligt de tariffer, som innefattas i pensionsstyrelsens ovan omförmälda kungörelse den 2 januari 1918 (tariff 5 och 4 för manlig resp. kvinnlig anställningshavare). I detta avseende skulle visserligen ett tillämpande av tarifferna för

57 gruppförsäkring i kungörelsen den 30 december 1919 kunna komma i fråga (tariff D och C resp.). Sistnämnda tariffer äro försäkringstekniskt beräknade med i regel något högre ålderspensioner men lägre invalidpensioner än de tariffer för gruppförsäkring, som innehållas i förstnämnda kungörelse. Med hänsyn till här ifrågavarande personalgruppers arbetsförhållanden i allmänhet har kommittén likväl ansett sig i förevarande hänseende böra förorda ett tillämpande av de i kungörelsen den 2 januari 1918 intagna gruppförsäkringstarifferna. Nedanstående tabell utvisar de föi säkringspensionsbelopp, som enligt sistnämnda tariffer svara mot erlagda avgifter. Pension vi<l varaktig oförmåga till arbete och senast från fyllda 05 år för man och 60 ar för kvinna.

U p p n å d d ålder det kalenderår, u n d e r vilket avgiften erlagts

år 21 '22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 3-2 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42

Mot varje krona erlagda Mot varje krona erlagda avgifter svarar, oavsett för- Uppnådd ålder avgifter svarar, oavsett fördet kalenderår, höjning genom statsbidrag, höjning genom statsbidrag under vilket ett försäkringspensions- avgiften erlagts ett försäkringspensionsbelopp för belopp för man å kronor

kvinna å kronor

0.68 0.55 0.53 0.51 0.49

0.35 0.33 0.32 0.80 0.2!) 0.28 0.27 0.20 0.25

43 44 45 46 47 48 4!) 50

52 53

0.47 0.45 0.48 0.41 0.40 0.S8

0.87 0.85 0.84 0.31!

0.81 0.30 0.29 0.28 0.27

0.26 0.25

0.23 0.23

0.22 0.21 0.20 0.20

0.19 0.18 0.18 0.17 0.16 O.io

år

54 55

56 T) 7

58 59 60 61 62 63 64

man å kronor

kvinna å kronor

0.24 0.23 0.22 0.21 0.20 0.20 0.19 0.18 0.17 0.17

0.15 0.15 0.14

0.16 0.16 0.15

0.14 0.14 0.18 0.18 0.12

0.12 0.11 0.11

O.io

O.M

0.18 0.13 0.12 0.12 0.12

O.n O.n O.io O.io O.io 0.09

O.oo 0.09

— — — — —

Därest varaktig oförmåga till arbete inträder före slutet av tredje kalenderåret efter det en avgift erlagts, utgår för varje krona av sådan avgift försäkringspension, oavsett förhöjning genom statsbidrag, endast med 0,10 krona för manlig och 0,09 krona för kvinnlig anställningshavare, därest ej pensionsstyrclsen prövar avgiften böra helt eller delvis medföra pension med i tabellen angivet belopp. Då enligt det föreliggande förslaget tilläggspension skulle utgå med enahanda belopp som den pensionstagaren tillkommande försäkringspen-

58 sionen, skulle sålunda statens andel i pensioneringskostnaden med nedan angivet undantag komma att uppgå till hälften av hela denna kostnad. Enligt kommitténs förmenande torde ett dylikt statens tillskott till kostnaderna för pensioneringen få anses skäligt beträffande de anställningshavare, varom här är fråga. Det må i detta sammanhang erinras om, att enligt pensionslagen statens andel i pensioneringskostnaderna för den ordinarie personalen är beräknad att täcka två tredjedelar av dessa kostnader. I fråga om tjänstepension för extra ordinarie personal har kommittén föreslagit (sid. 36), att denna statens andel skall utgöra tre femtedelar. Vid bestämmande av storleken av statens andel i förevarande fall har kommittén ansett tilläggspensionen icke böra begränsas med hänsyn till det särskilda statsbidrag, som utgår på grund av bestämmelserna i 34 § i pensionsförsäkringslagen. Detta bidrag från statens sida utgår nämligen till envar, som oberoende av anställning i statens tjänst, genom erläggande av frivilliga avgifter vill bereda sig pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i omförmälda lag, och har därför av kommittén icke betraktats såsom statsbidrag i författningsförslagets mening. Av vad nu anförts framgår, att tilläggspensionens belopp fastställes först vid den tidpunkt, då vederbörande anställningshavare blir berättigad att uppbära försäkringspension. Med hänsyn till omöjligheten att på förhand beräkna vare sig de i framtiden utgående tilläggspensionernas belopp eller ens antalet av de anställningshavare, som skulle komma att uppbära dylik pension och oaktat kommittén, såsom framgår av vad ovan blivit anfört (sid. 38), icke ansett sig i detta sammanhang böra taga definitiv ståndpunkt till frågan om fondering av statsmedel för pensioneringsändamål, anser likväl kommittén, att, huru än frågan om fondering av statens bidrag till övriga statens befattningshavares pensionering löses, någon avsättning av statsmedel för pensionering av nu ifrågavarande anställningshavare icke lärer kunna ifrågakomma. De pensionsbelopp (försäkrings- och tilläggspension), som på grundval av ovanstående tariffer och grunder skulle tillkomma försäkrad anställningshavare, framgå av nedanstående exempel, i vilka den försäkrade förutsatts åtnjuta en oförändrad fast årlig inkomst och såsom följd härav pensionsavgiften tänkts erlagd med ett och samma årliga belopp under den försäkrades hela anställningstid.

59 Exempel I. Årsavlöning för man = 1 500 kronor Årsavgift 2 % därav = 30 kronor. Pensionen utfaller vid fyllda 65 år. Uppn ådd ålder det kalenderår, då

Försäkringspension motsvarande

avgi ueii uurjai e r äggas till penisionsstyrelsen

ars avgifterna

i

ar 22 .. 23 .. 24 .. 25 .. 30 .. 35 .. 40 .. 45 .. 50 .. 55 ..

statsbidraget 1

Summa försäkringspension

3¶Summa försäkringspension och tilläggspension

Talen i kolumn 5 i procent av årsavlöningen

5 G

kr.

kr.

kr.

kr.

%

363.90 346.50

45.49 43.31 41.25 39.26 37.35 28.91 22.01 16.85 11.66 7.84 4.69

409.39 389.81 371.25 353.30 336.15 260.21

78439*) 764.81*] 742.50 706.72 672.30 520.42 3116.22 294.30 209.92 141.08 84.38

50.99 49.50 47.li 44.82 34.69 26 4i 19.62 13.99 9.41 5.63

330314.io 298.80 231.30 176.io 130.80 93.30 62.70 37.50

198.li 147.15 104.96 70.54 42.19

Exempel II. Årsavlöning för män = 2 500 kronor Årsavgift 2 % därav = 50 kronor. Pensionen utfaller vid fyllda 65 år. Uppnådd ålder det kalenderår, då avgiften börjar erläggas till pensionsstyrelsen

Försäkringspension motsvarande årsavgifterna

statsbidraget

Summa försäkringspension

Summa försäkringspension och tilläggspension

Talen i kolumn 5 i procent av årsavlöningen

1 276.99* 1 241.62 .1 182.50 1 125.52 1 070.70 828.82 (i31.02 468.70 334.32 224.68 134.38

51.08 49.66 47.30 45.02 42.83 33.15 25.24 18.75 13.37 8.99 5.38

i""" år 21 22 23 24 25 30 35 40 45 50 55

kr.

kr.

kr.

606.50 577.50

45.49 43.31 41.25 39.26 37.35 28.91 22.01 16.35 11.66 7.84 4.69

651.99 620.81 591.25 562.70 535.35 414.41 315.51 234.35 167.16 112.34 67.19

498385.50 293.50

218155.50 104.50 62.50

*) Tilläggspensionen begränsad jämlikt stadgandet L 9 § i

författningsförslaget.

60 Exempel

III.

Årsavlöning för kvinna = 1 000 kronor Årsavgift 3 % därav = 30 kronor. Pensionen utfaller vid fyllda 60 år. i Uppnådd ålder det k a k nderår, då avg ften börjar e i läggas till pensionsstyrelsen

Försäkri ngspension motsvarande årsavgifterna

statsbidraget

i

år 21 . 22 .. 23 . 24 .. 25 .. 30 . 35 .. 40 .. 45 .. 50 ..

j

Summa försäkringspension

Summa försäkringspension och tilläggspension

Talen i kolumn 5 i procent av årsavlöningen

kr. 486.68 463.0^

kr.

kr.

kr.

216.30 205.80 195.90 186.30 177.30 136.80 102.90 74.40 50.70 30.90

27.04 25.72 24.49 23.29 22.16 17.10 12.86 9 30 6.34 3.86

243.34 231.52 220.39 209.59 199.46 153.90 115.76 83.70 57.04 34.76

440.78 419.18 398.92 307.80 231.52 167.40 114.08 69.52

% 18.67 46.30 44.08 41.92 39.89 30.78 23.15 16.74 11.41 6.95

Exempel 1 V. Årsavlöning för kvinna = 2 000 kronor. Årsavgift 3 % därav = 60 kronor. Pensionen utfaller vid fyllda 60 år. Försäkringspension motsvarande

Uppnådd ålder det kalenderår, då avgiften börjar erläggas till pensionsstvrelsen i

årsavgifterna

*

år 21 22 23 24 25 30 35 40 45 50

: j ! |

statsbidraget

Summa försäkringspension

Summa försäkringspension och tilläggspension

Talen i kolumn 5 i procent av årsavlöningen

kr.

kr.

kr.

%

432.60 411.60 391.80 372.60 354.60 273.60 205.80 148.80 101.40 61.80

27.04 25.72 24.49 23.29 22.16 17.10 12.86 9.30 6.34 3.86

kr. 459.64

919.28 874.64 832.58 71)1.78 753.52 581.40 437.32 316.20 215.48 131.32

45.96 43.73 41.63 39.59 37.68 29.07 21.87 15.81 10.77 6.57

437.32 416.29 395.89 376.76 290.70 218.66 158.10 107.74 65.66

Anställningsår. Beträffande villkoren för erhållande av tilläggspension har kommittén föreslagit, att sådan skall tillkomma, den försäkrade, först då rätt att uppbära försäkringspension inträder.

61 Utöver detta stadgande måste enligt kommitténs mening uppställas fordran pä viss minimitjänstetid vid de verk, som avses i förslaget. I detta hänseende skulle man kunna tänka sig tillämpning av en sådan tjänstårsberäkning, som finnes föreskriven i nu gällande kungörelse angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnaner och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Såsom redan anmärkts, erfordras enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse, för rätt att komma i åtnjutande av pension, att hava varit anställd vid nyss omförmälda statens byggnadsavdelningar under minst 25 år och att hava uppnått 55 levnadsår. En efter dylika grunder verkställd tjänstårsberäkning är emellertid enligt kommitténs förmenande icke ägnad att i förevarande fall skapa ett tillförlitligt kriterium på omfattningen av det arbete, den anställde utfört i statens tjänst, och detta på grund därav, att, såsom förut antytts, viss personal, som är avsedd att falla under förevarande pensioneringsbestämmelser, understundom utför arbete endast under del av vanlig arbetsdag, arbetsvecka eller arbetsår. Kommittén har därför trott sig böra föreslå en annan beräkningsgrund i förevarande hänseende. Såsom villkor för rätt att uppbära tilläggspension har i förslaget föreskrivits, att den försäkrade under de senaste femton åren före avgången skall hava innehaft minst tio anställningsår vid nu ifrågavarande verk. Såsom anställningsår anses härvid sådant kalenderår, under vilket den anställde utfört arbete, för vilket ersättning utgått efter en beräknad arbetstid, ej understigande ettusen timmar. Sistnämnda minimiarbetstid motsvarar ungefär hälften av den för ordinarie befattningshavare på ett kalenderår belöpande effektiva arbetstiden. Såsom stöd för förslaget om en sålunda begränsad årlig minimiarbetstid torde kunna åberopas, att statsmakterna vid skilda tillfällen beviljat ärliga understöd till anställningshavare. vilka visserligen kunnat räkna en följd av är i statens tjänst men dock under varje särkilt år endast utfört arbete av mindre omfattning än som kräves av ordinarie befattningshavare, såsom fallet exempelvis varit beträffande städerskor, lantbrevbärare m. fl. Fordran pä en längre årlig minimiarbetstid än den nn föreslagna skulle kunna föranleda till att en dylik anställningshavare bleve avskuren från möjligheten att komma i åtnjutande av det pensionsunderstöd, vartill hans i statens tjänst utförda arbete synes böra föranleda. Genom föreskriften om att ifrågavarande minimiarbetstid skall hänföra sig till en viss följd av år, har kommittén velat skapa garanti för att allenast sådana befattningshavare komma i åtnjutande av tilläggspension, som ägnat en avsevärd del av sin verksamhet åt staten. Teoretiskt taget borde måhända krav uppställas på viss minimiarbetstid beträffande den anställdes hela tjänstetid. Av rent praktiska skäl har kommittén emellertid ansett lämpligt, att fordran på viss minimiarbetstid anknytes till de sista femton aren före avgången. En dylik begränsning skulle nämligen avsevärt underlätta undersökningen av förutsättningarna för erhållande av tilläggspension. Att kommittén ansett nyssberörda minimiarbetstid böra fordras för endast tio av femton kalenderår är föranlett därav, att man velat förebygga, att ett mera tillfälligt avbrott i tjänstgöringen skulle helt och hållet beröva anställningshavaren rätt till tilläggspension. Krav på ett större antal anställningsår än det nu föreslagna har kommittén icke ansett böra uppställas. Det är nämligen att märka, att i allt fall den sammanlagda tjänstetiden indi-

rekt blir bestämmande för tilläggspensionens belopp. Det torde i detta, sammanhang jämväl kunna erinras, att enligt föreskrifterna i pensionslagen rätt att uppbära ålders- eller sjukpension tillkommer endast sådan ordinarie befattningshavare, som innehar minst tio tjänstår. Enligt förslaget skulle anställningsår för erhållande av tilläggspension få räknas för tid, varunder den försäkrade utfört arbete vid samtliga de verk, som avses i förslaget. Därest anställningshavaren övergår från ett till annat av ifrågavarande verk, synes sålunda något hinder icke böra föreligga, att han för erhållande av tilläggspension från det sistnämnda verket får tillgodoräkna sig anställningstiden jämväl vid det förstnämnda, därest förutsättningarna i övrigt för ett dylikt tillgodoräknande finnas för handen. Här avsedd övergång torde dock böra ske omedelbart eller i varje fall inom ett år efter det den försäkrade lämnat sin anställning vid det förstnämnda verket. Övergår den anställde däremot till enskild verksamhet eller till annat statens verk än som avses i förslaget eller har han tidigare varit anställd vid annat sådant verk. torde någon beräkning av anställningsår i nu ifrågavarande hänseende icke böra förekomma i annan mån än som betingas av det arbete, han utfört vid de verk, som avses i författningsförslaget. Därest emellertid en likartad pensionering skulle komma att införas vid andra statens verk, torde det böra tagas under övervägande, om eller i vad män tjänstgöring vid sådant verk jämväl må beräknas såsom anställningsår. B. Särskild motivering. Utöver vad i det föregående anförts rörande innebörden av de föreslagna bestämmelserna angående försäkrings- och tilläggspension lämnas här nedan en närmare motivering för de i författningsförslaget införda särskilda stadgandena. Rubriken.

Beträffande rubriken må anmärkas, att något bestämt angivande däri av de personalgrupper, å vilka förevarande förslag till pensionsbestämmelser skulle äga tillämpning, icke torde kunna ske. I avseende härå tillåter sig kommittén hänvisa till vad därom ovan blivit anfört (sid. 17—26). I detta sammanhang torde böra omnämnas, att kommittén funnit benämningen "anställningshavare" lämpligen kunna användas till betecknande av sådana personer, som skulle falla under förevarande pensioneringssystem.

i kap.

Föreliggande författningsförslag omfattar fyra kapitel. Första kapitlet angiver de allmänna förutsättningarna för pensions erhållande.

i§

Enligt bestämmelserna i 1 § uti förslaget gäller såsom förutsättning för författningens tillämpning å vederbörande, att den anställde erhållit bevis om sin anställning genom särskild av verksmyndighet utfärdad handling. De förevarande pensionsbestämmelserna skulle sålunda avse allenast sådan personal, som, utan att äga mera fast anställning, likväl regelbundet utför arbete vid vederbörande verk. Såsom bevis i förevarande hänseende skulle tjäna antagningsbevis, antagningsbok, kontrakt el. dyl. Det torde emellertid böra bemärkas, att med kontrakt i förevarande hänseende avses endast sådan skriftlig överens-

kommelse, som hänför sig till personlig anställning. Däremot åsyftas här givetvis icke kontrakt med entreprenörer el. dyl. Det torde nämligen ligga i sakens natur, att för pensionsrätt måste krävas av den anställde, att han personligen utför det på grund av anställningen honom åliggande arbetet. Detta är, såsom redan förut antytts, icke alltid fallet ifråga om vissa anställningshavare inom de personalgrupper (exempelvis poststationsföreståndare, rengöringspersonal in. fl.), å vilka i övrigt förevarande pensioneringsförslag skulle äga tillämpning. Det torde få ankomma på vederbörande verks styrelse att vid anställandet med hänsyn till föreliggande omständigheter avgöra, huruvida anställningshavarens arbete i verkets tjänst är av sådan art. att denna kungörelse må å honom äga tillämpning. I förslagets 2 § meddelas föreskrifter rörande den icke-ordinarie personal, som skulle undantagas från det föreliggande författningsförslagets tillämpning. Sålunda skulle förslaget givetvis icke äga tillämpning å sådana icke-ordinarie befattningshavare, som avses i det av kommittén utarbetade förslaget till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän 111. fl. vid kommunikationsverken. Då vidare kommittén förutsatt, att för rätt till tilläggspension skulle fordras, att anställningshavaren under ett och samma kalenderår utfört arbete vid vederbörande verk under minst ett bestämt antal timmar, har kommittén ansett det böra stadgas, att författningsförslaget icke må komma i tillämpning å anställningshavare, vilkens verkliga arbetstid icke lämpligen kan av verket bestämmas, såsom fallet exempelvis är med verksläkare 111. fl. Vad slutligen angår minimiåldern för delaktighet i nu ifrågavarande pensionering, har kommittén funnit det riktigast föreslå samma levnadsålder, som kommittén ovan på anförda skäl funnit sig böra förorda för den icke-ordinarie personal, som skulle falla under förslaget angående tjänstepensionering. Sådan delaktighet skulle sålunda jämväl enligt förevarande pensioneringsförslag inträda från och med ingången av det kalenderår, under vilket anställningshavaren fyller 21 år. Enligt 2 §, andra stycket, är det, liksom i pensionslagen (33 §) och i förslaget till kungörelse angående pensionering av extra ordinarie och därmed i pensionshänseende jämställd personal (2 § 2 mom.) Kungl. Maj:t förbehållet att från kungörelsens tillämplighetsområde undantaga vissa anställningshavare, Denna bestämmelse avser exempelvis sådan personal, som vid statens övertagande av enskilt företag övergår till i förevarande förslag åsyftad anställning och för vilkens pensionering är på annat sätt sörjt eller som eljest av särskild anledning anses icke böra bliva föremål för pensionering enligt denna författning. Uti 2 kap. hava sammanförts de särskilda bestämmelserna angående försäkringspension.

2 §.

2 ka

P-

I fråga om pensionsavgifter får kommittén hänvisa till vad härom ovan ••>> § 1 mom anförts (sid. 36—37). Beträffande det i 3 § 1 mom. omförniälda avlöningsbelopp, varefter pensionsavgiften skall beräknas, må utöver vad redan anförts anmärkas, att det torde förekomma, att den till anställningshavaren från verket utgående avlöningen icke utgör ersättning allenast för det av ho-

nom själv på grund av anställningen utförda arbetet utan att däri understundom ingår även ersättning till biträden, m. m. Då såsom underlag för pensionsavgiftens beräkning bör tjäna allenast den anställningshavaren på grund av eget arbete tillkommande gottgörelse, torde det i dessa eller liknande fall böra ankomma på vederbörande verk att bestämma de närmare grunderna för pensionsavgifternas beräkning. Samma blir förhållandet i de fall, då ersättning utgår gemensamt för olikartade prestationer, såsom t. ex. för lantpostföring efter häst, i vilket fall pensionsavgift bör beräknas endast å så stor del av lantbrevbärarens ersättning, som enligt verkets beprövande kan anses motsvara hans -get personliga arbete (således icke hållande av häst och åkdon). Föreskrift i nu antydd riktning har också införts i 3 § 1 mom. Enligt bestämmelserna i förevarande paragraf skulle pensionsavgift erläggas i efterskott för månad eller '"annan förekommande avlöningsperiod". Härvid har särskilt tagits i betraktande, att vissa av de i förslaget avsedda personalgrupperna kunna uppbära avlöning för kortare arbetsperiod än den för befattningshavare vid kommunikationsverken i allmänhet gällande, såsom exempelvis för vecka el. dyl. Enligt det i förslagets 2 § införda stadgandet ifråga om minimiåldern skulle pensionsavgift börja erläggas tidigast det år. under vilket anställningshavaren fyller 21 år. Jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 31 december 1917 angående pensionsförsäkring på grund av frivilliga avgifter (9 §) skulle avgiftsplikten upphöra det år, varunder manlig anställningshavare fyller 64 år och kvinnlig 59 år, d. v. s. året innan rätt att uppbära pension inträder. Kommittén har undersökt möjligheten för genomförande av en sådan ordning ifråga om avgiftsinbetalningen till pensionsstyrelsen, att denna inbetalning finge omfatta de avgifter, som erlagts under en med ett kalenderår sammanfallande tidsperiod. I så fall skulle terminen för inbetalningen förläggas till början av det kalenderår, som följde näst efter det, varunder avgifterna blivit erlagda. En sådan ordning skulle måhända vara ägnad att medföra vissa praktiska fördelar. Enligt vad kommittén inhämtat skulle dock ett dylikt tillvägagångssätt föranleda, att den på grund av erlagda avgifter utgående pensionen komme att försäkringstekniskt beräknas såsom om avgifterna erlagts först under det kalenderår, då inbetalningen till pensionsstyrelsen ägt rum, vilket förhållande skulle ogynnsamt inverka på pensionens belopp. Kommittén har därför ansett sig böra föreslå, att terminen för avgiftsinbetalningen till pensionsstyrelsen förlägges till tiden 1—15 december, och skulle varje inbetalning omfatta de avgifter, som erlagts under tiden från och med november månad nästföregående kalenderår till och med oktober månad löpande kalenderår. Har anställningshavare under denna tid avlidit, skola av honom erlagda avgifter icke inbetalas till pensionsstyrelsen utan torde böra tillfalla verket. Då jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 31 december 1917 angående anordnande av den på frivilliga avgifter grundade pensionsförsäkringen (15 §) avgift till pensionsstyrelsen ej må erläggas annat än i helt tal kronor, har en föreskrift i förevarande mom. intagits, enligt vilken det skulle åligga verket att vid inbetalning till pensionsstyrelsen tillskjuta för helt krontals uppnående erforderligt belopp.

65 Den i 3 § 3 mom, intagna bestämmelsen, att er lagd pensionsavgift icke k a n återfås, är av samma innehåll soai den i 3 § 2 mom. i lagen om tjänstepension för ordinarie tjänstemän och i kommitténs förslag till pensionering av extra ordinarie och därmed jämställd personal (4 § 2 mom.) inforda föreskriften.

»§ « mo™.

Uti 4 § meddelas n ä r m a r e bestämmelser rörande utfärdande av försäkringsbok, dess förvarande m. m. Jämlikt dessa bestämmelser skulle försäkringsboken förvaras av vederbörande verksmyndighet. Därest anställningshavaren avgår u r tjänst, skulle h a n visserligen vara berättigad att utbekomma försäkringsboken, men bör detta givetvis icke ske. förrän boken försetts med behör i g kvittens rörande i 3 § 2 mom. omförmäld inbetalning till pensionsstyrelsen.

i §

Jämlikt föreskrift i 8 § i meranämnda kungörelse av den 31 december 1917 inträder rätt till pension vid varaktig oförmåga till arbete och senast, allt efter valt försäkringssätt, vid fyllda 55, 60, 65 eller 67 år. Enligt punkten a) i n u förevarande mom. skulle rätt till försäkringspension inträda vid varaktig oförmåga till arbete i pensionsförsäkringslagens mening. Härvid avses bestämmelserna i 2 § av nämnda lag. Vidare skulle enligt punkten b) rätt till försäkringspension i n t r ä d a vid fyllda 65 ar för man och 60 år för kvinna. Dessa tidpunkter för pensionsrättens inträde hava på grundval av de i n y s s n ä m n d a kungörelse stadgade ålderstalen valts med hänsyn till de för ordinarie tjänstemän i allmänhet gällande pensionsåldrar. Dä pensionsåldern för manliga tjänstemän växlar från 60 till 67 år. har kommittén funnit sig b ö r a stanna vid 65 å r såsom en i förevar ande hänseende lämplig medelsiffra. Ifråga om kvinnlig anställningshavare har kommittén föreslagit en pensionsålder av 60 år, alldenstund rätt till pension för ordinarie kvinnliga befattningshavare enligt hittills gällande bestämmelser i allmänhet inträder vid denna levnadsålder.

B § i mom.

F ö r att bereda försäkrad person tillfälle att för förvärvande av höjd försäkrings- och tilläggspension till en senare tidpunkt än vid 65 resp. 60 å r s ålder uppskjuta tillträdet av nämnda pensioner, h a r kommittén i 5 § 2 mom. föreslagit en bestämmelse rörande sättet för utverkande av dylikt uppskov. Emellertid torde uppskov icke under n å g r a förhållanden böra medgivas anställningshavare för längre tid än till dess h a n fyllt 70 år. Av 3 § 1 mom., andra stycket, framgår, att pensionsavgifter icke skola erläggas under uppskovstiden. Beviljat uppskov ifråga om pensionernas utbetalande synes icke böra berättiga den försäkrade att tillgodoräkna anställningsår under uppskovstiden (jfr 7 §, andra stycket, första punkten), detta i analogi med vad i sådant fall gäller för ordinarie tjänsteman ifråga om b e r ä k n i n g av tjänstår. Den ökning av tilläggspensionen, som k a n uppstå genom ett dylikt uppskov, motsvarar således endast den ökning, som sker i försäkringspensionen till följd av att denna börjar utbetalas vid den s e n a r e tidpunkten.

5¶Rörande den i förevarande kapitel omförmälda försäkringspension skulle i övrigt gälla bestämmelserna i kungörelsen den 31 december

* 2 mom

6§

-

1917 angående anordnande av den i 34 § i lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda, på frivilliga avgifter grundade försäkringen. Härav följer, att ifråga om nu omhandlade försäkringspension skulle, utöver vad i förslaget stadgats, i tillämpliga delar gälla icke blott bestämmelserna i nyssberörda kungörelse utan även föreskrifterna i lagen om allmän pensionsförsäkring. Bestämmelserna i 10 § i sagda kungörelse skulle dock icke äga tillämpning ifråga om de avgifter, som erläggas jämlikt föreliggande författningsförslag. A annat ställe i detta betänkande har kommittén i sådant svfte föreslagit jämkning i sistnämnda paragraf. (Sid. 89.) Detta kapitel innehåller bestämmelser rörande tilläggspension. Grunderna för tilläggspensionens beräkning hava utförligt behandlats i det föregående (sid. 55—60). Såsom framgår av ordalydelsen i 7 §, första stycket, skulle för tillläggspensions åtnjutande erfordras, att den försäkrade är berättigad att uppbära försäkringspension enligt 5 § 1 mom. Ytterligare förutsättning för erhållande av tilläggspension är. att den försäkrade kan räkna tio anställningsår under de senaste femton kalenderåren före avgången eller, därest avgången sker senare än vid uppnåendet av 65 resp. 60 år, under de senaste femton åren före denna ålders uppnående, samt att något i 8 § omförmält hinder för tilläggspensionens åtnjutande icke föreligger. I detta sammanhang må framhållas, att vid prövning av frågan, huruvida arbetet uppfyller fordran på den för konstituerandet av ett anställningsår bestämda minimiarbetstiden, en särskild uppskattning, åtminstone i vissa fall, av den för arbetets utförande erforderliga tiden är nödvändig. Detta är exempelvis förhållandet beträffande vid postverket anställda lantbrevbärare, vilkas arbetsuppgift består i tillryggaläggande av viss vägsträcka. I dylika fall torde det få ankomma på vederbörande verk att verkställa dylik uppskattning. Bestämmelserna i förevarande paragraf äro avfattade med hänsyn härtill. Enligt kommitténs förmenande skulle tilläggspension tillkomma anställningshavare allenast i den mån han under samma kalenderår vid ett och samma verk fullgjort de i 7 § för dylik pensions erhållande uppställda villkor. Har emellertid anställningshavare under loppet av ett och samma kalenderår övergått från ett till ett annat av ifrågavarande verk, synes han för uppnående av det för ett anställningsår bestämda minimiantalet arbetstimmar böra få tillgodoräkna sig den tid, han såväl före som efter övergången varit under året sysselsatt vid verken ifråga, Paragrafen innehåller vidare anvisning för beräknande av arbetstid under semester, sjukledighet o. dyl. Stadgandet i 7 §, andra stycket, förutsätter — såväl ur ordnings- som kontrollsynpunkt — att vederbörande verk vid varje kalenderårs slut fastställa, huruvida anställningshavaren för året uppfyllt fordringarna för rätt att tillgodoräkna sig detsamma såsom anställningsår eller ej och därom föra anteckningar. Sådan anteckning synes samtidigt böra göras jämväl i anställningshavarens försäkringsbok" Förutom de i 7 § omnämnda villkor ifråga om anställningsår, hava vissa andra villkor ansetts böra uppställas för rätt att komma i åtnjutande av tilläggspension. Sålunda skall berörda rätt enligt föreskrif-

terna i 8 § icke medgivas anställningshavare, som övergått till ordinarie, extra ordinarie eller därmed i pensionshänseende jämställd befattning eller till annan statens befattning, med vilken icke är förenad rätt till försäkringspension. Ej heller skall tilläggspension tillkomma anställningshavare, som, innan rätt till försäkringspension inträtt, på egen begäran lämnar sin anställning vid något av de i förslaget avsedda verken eller som utan av verket godkänt skäl underlåter att utföra honom erbjudet arbete vid det verk, där han är anställd, eller som under längre tid än ett år utan behörigt tillstånd eller laga förfall avhåller sig från arbete. Pension skall ej heller tillkomma den, som på grund av fel eller försummelse i arbetet skiljts från verkets tjänst eller som för begånget brott ådömts frihetsstraff, omfattande längre tid än ett år. Det bör emellertid härvid uppmärksammas, att genom denna begränsning ifråga om rätt till tilläggspension någon ändring icke göres i den rätt till försäkringspension, som jämlikt bestämmelserna i 2 kap. tillkommer anställningshavare på grund av de utav honom själv erlagda pensionsavgifterna. Då kommittén föreslagit, att tilläggspensionen skall utgå med samma belopp som den på grundval av erlagda avgifter försäkringstekniskt beräknade försäkringspensionen, har kommittén ifråga om sättet för tillläggspensionens bestämmande tänkt sig ett sådant förfarande, att vederbörande verk skulle vid mottagande från försäkrad av ansökning om tilläggspension på sätt i 10 § omförmäles, hos pensionsstyrelsen i varje särskilt fall inhämta uppgift rörande beloppet av den honom tillkommande försäkringspensionen. I förevarande paragraf har införts en bestämmelse om begränsning av tilläggspensions belopp till högst en fjärdedel av medeltalet av de enligt 3 § beräknade årsavlöningarna under de tio sista anställningsaren. Begränsningen har tillkommit i syfte att förebygga, att här ifrågavarande personal genom åtnjutande av försäkrings- och tilläggspension enligt de i förslaget angivna grunder skulle komma i relativt gynnsammare ställning i pensionshänseende, än den som enligt kommitténs förslag till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. skulle komma sistnämnda personal till del. Kommittén har haft under övervägande, huruvida det borde uppdragas åt pensionsstyrelsen, vilken det enligt bestämmelsen i pensionsförsäkringslagen tillkommer att bevilja försäkringspension, att i samband med beviljande av försäkringspension meddela beslut jämväl å ansökning angående tilläggspension och tillika omhänderhava utbetalande av sistberörda pension. En bestämmelse i sådan riktning skulle emellertid endast vara ägnad att medföra omgång vid handhavandet av pensioneringen, enär pensionsstyrelsen i alla händelser skulle nödgas att från vederbörande verk inhämta uppgifter rörande den försäkrade och jämväl från verket utkräva gottgörelse för de tilläggspensioner, som av sagda styrelse komme att utbetalas. Kommittén har därför föreslagit, att tilläggspension skall sökas hos det verk. där pensionstagaren var anställd vid tidpunkten för sin avgång, och att detta verk skall i förekommande fall utställa pensionsbrev samt verkställa utbetalning av tilläggspensionen.

68 Mot den föreslagna bestämmelsen, att tilläggspension skall utbetalas av det verks medel, varest pensionstagaren vid avgången var anställd, skulle måhända den erinringen kunna göras, att, därest anställningshavaren varit successivt anställd vid två eller flera verk, kostnaderna för hans pensionering borde gäldas av dessa verk gemensamt i förhållande till den tid, han varit anställd vid vart och ett av dem. Med hänsyn till de olägenheter av praktisk art, som skulle vara förenade med tillämpningen å här ifrågavarande personalgrupper av en föreskrift i nu antydd riktning, har kommittén icke ansett sig böra föreslå en dylik bestämmelse, allrahelst som kommittén håller före, att de belopp, varom fråga är, icke torde öva nämnvärd inverkan på vederbörande verks ekonomi. 11

&

Därest anställningshavare skadas i arbetet och på grund av olycksfallet erhåller ersättning av statsmedel jämlikt bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, skall han, för den händelse olycksfallet varit av den allvarliga art, att det förorsakat varaktig oförmåga till arbete, enligt 2 § i detta förslag komma i åtnjutande av försäkringspension. Innehar vederbörande föreskrivet antal anställningsår, skulle han enligt huvudregeln i 7 § vara berättigad att jämväl komma i åtnjutande av tilläggspension. Då emellertid detta icke synes vara befogat, har kommittén i förevarande paragraf intagit en bestämmelse av innehåll, att tilläggspension må i nu omhandlade fall utgå allenast i den mån olycksfallsersättningen understiger beloppet av den tillläggspension, vartill anställningshavaren eljest skulle varit berättigad.

§•

Bestämmelsen i förevarande paragraf ansluter sig till vad som finnes stadgat i 29 § i pensionslagen. Ur synpunkten av vad kommittén ovan i motiveringen till sitt förslag angående tjänstepension för extra ordinarie personal in. fl. anfört ifråga om det belopp, intill vilket pension må oavkortad utgå. därest lön och pension eller pension från olika tjänster åtnjutes (sid. 47), har kommittén ansett lämpligt, att jämväl för här ifrågavarande personal sagda belopp bestämmes till 2 400 kronor.

i3-i4 §§.

Bestämmelserna i 13 och 14 §§ i förslaget äro avfattade i full överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i 31 och 32 §§ i pensionslagen.

4 kap. 16

Kapitlet ifråga innehåller vissa tillämpningsföreskrifter.

§•

I denna paragraf stadgas, att anställningshavare, som avses i förslaget, är skyldig underkasta sig de ändrade bestämmelser ifråga om pension, som kunna varda utfärdade. Ett liknande stadgande finnes infört i 41 § i pensionslagen.

i6 §.

Denna paragraf är avfattad i överensstämmelse med 42 § i pensionslagen.

Övergångs- Kommittén har funnit det erforderligt, att vissa övergångsbestämestammelser. m e lser meddelas ifråga om de nuvarande anställningshavare, som skulle falla under föreliggande förslags tillämplighetsområde men som

för närvarande antingen sakna rätt till pension eller ock äro underkastade kungörelsen den 8 november 1918. Vad de förra beträffar, skulle för de äldre bland dem beloppet av den tilläggspension, som skulle utgå enligt de i förslaget angivna grunderna, bliva alltför obetydligt i förhållande till deras vid vederbörande verk utförda arbete, om tilläggspensionen komme att till beloppet sammanfalla med den försäkringspension, som skulle tillkomma vederbörande allenast på grundval av de pensionsavgifter, de bleve i tillfälle att erlägga efter författningsförslagets ikraftträdande. Kommittén har därför ansett, att ifrågavarande anställningshavare böra erhålla en med hänsyn till tjänstetiden skälig ökning av tilläggspensionen, och därför föreslagit, att för anställningshavare. som före författningsförslagets ikraftträdande varit anställd vid ett eller flera av ifrågavarande verk. tilläggspensionen skall ökas med sa stor del, som motsvarar förhållandet mellan dubbla antalet tjänsgöringsår, som skulle komma att infalla före författningsförslagets ikraftträdande, och antalet anställningsår efter nämnda tidpunkt. Då det ifråga om längre tillbaka liggande tjänstgöringstid torde vara förenat med vissa svårigheter att konstatera, huruvida" det i 7 § uppställda kravet på visst minsta antal anställningsår blivit uppfyllt, har föreslagits bestämmelse därom, att, då exakt utredning härutinnan ej kan verkställas, såsom anställningsår i förevarande hänseende må godtagas sådant kalenderår, varunder arbete av mera avsevärd omfattning utförts vid något av ifrågavarande verk. > Enär de i kungörelsen den 8 november 1918 (Svensk Författningssamling nr 859) inbegripna förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattonfallsverks byggnadsavdelning böra, på sätt kommittén förut anfört, falla under föreliggande författningsförslag, skulle 1918 ars kungörelse icke äga tillämpning å annan än den, som före den nya författningens ikraftträdande avgått från tjänsten. I fråga om de förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, å vilka nyss omförmälda kungörelse för närvarande äger tillämpning och som kvarstå i tjänst efter den nya författningens ikraftträdande, har kommittén ansett, att de genom den nya författningens antagande icke böra komina i en uti pensionshänseendc mindre gynnsam ställning än förut, och har en föreskrift i nu antydd riktning intagits i förslaget till övergångsbestämmelser. liar nedan lämnas några exempel å beloppet av den pension, som skulle tillfalla anställningshavare, vilken före kungörelsens ikraftträdande varit anställd vid ett eller flera av ifrågavarande verk.

70¶Exempel I. Man, som anställts senast vid 21 års ålder. Årsavlöning 2 500 kr., årsavgift 50 kr. Pension utfaller vid fyllda 65 år. Uppnådd ålder det kalenderår, d å avgiften börjar erläggas till pensionsstyrelsen ar 30 40 50 60 64

Försäkringspension

Tilläggspension

Summa pension

kr. 414.41 234.35 112.34 30.10 5.38

kr. 627.54 590.56 546.72 499.66 468.0G

kr. 1 041.95 824.91 659.06 529.76 473.41

Pension i pro cent av årsavlöningen o/ /o

4168 33.00 26.36 21.19 18.94

Exempel II Man, som anställts vid 35 års ålder. Årsavlöning 2 500 kr., årsavgift 50 kr Pension utfaller vid fyllda 65 år. Uppnådd ålder det kalenderår, då avgiften börjar erläggas till pensionsytyrelsen

40 50 60 64

FörsäW ringspension

Tilläggspension

Summa pension

kr. 234.35 112.34 30.io 5. as

kr. 328.09 337.02 331.io 317.42

kr. 562.44 449.36 361.20 322 HO

Pension i procent av årsavlöningen

22.50 17.97 14.45 12.91

Exempel III. Kvinna, som anställts senast vid 21 års ålder. Årsavlöning 2 000 kr., årsavgift 60 kr. Pension utfaller vid fyllda 60 år. U p p n å d d ålder det kalenderår, då avgiften börjar erläggas till pensionsstyrelsen år 30 40 50 55 59

Försäkringspension

Tilläggspension

Summa pension

kr. 290.70 158.10 65.66 29.96 5.74

kr. 465.12 458.49 446.49 437.42 441.98

kr. 755.82 616.59 512.15 467.38 447.72

Pension i pro avlöningen

% 37.79 30.83 25.61 23.37 22.39

71 Exempel

IV.

Kvinna, som anställts vid 35 års ålder. Årsavlöning 2 000 kr., årsavgift 60 kr. Pension utfaller vid fyllda 60 år. Uppnådd ålder det kalenderår, då avgiften börjar erläggas till pensionsstyrelsen ar 40 50 55 59

Försäkringspension

Tilläggspension

Summa pension

kr.

kr.

158.10 65.66 29.96 5.74

237.15 262.64 269.64 281.26

kr. 395.25 328.30 299.60 287.00

Pension i pro-, cent av årsavlöningen

19.76 16.42 14.98 14.35

Förestående övergångsbestämmelser torde emellertid icke vara till fyllest för att åt de anställningshavare vid postverket och telegrafverket, som avgå från sin anställning under de närmaste åren efter kungörelsens ikraftträdande och som gjort sig förtjänta av årligt understöd efter avgången enligt hittills tillämpade grunder (se sid. 3—5), bereda den hjälp till deras ålderdomsförsörjning, som avsetts med den åsyftade understödsverksamheten. Beträffande dylika anställningshavare synes beviljandet av årliga understöd böra upphöra allenast i den mån, pensioneringen enligt de i förslaget givna grunderna anses bereda anställningshavaren skäligt försörjningsbidrag.

VIII. Förslag till kungörelse angående r ä t t till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän ni. fl. vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. 1 §. Rätt till tjänstepension enligt de i denna kungörelse givna bestämmelser tillkommer följande grupper av befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, nämligen: extra ordinarie tjänstemän och aspiranter ävensom, i den omfattning Kungl. Maj:t för vederbörande verk bestämmer, annan icke-ordinarie personal med mera fast anställning. 2 §. 1. Denna kungörelse äger icke tillämpning å a) den, som är yngre än tjuguett år, och ej heller å b) den, som tillträder i 1 § avsedd anställning vid sådan levnadsålder, att han vid uppnående av den för befattningen stadgade pensionsålder icke kan komma att räkna minst tio tjänstår. 2. Genom beslut av Kungl. Maj:t kunna frän tillämpningen av bestämmelserna i denna kungörelse undantagas befattningshavare, vilka vid statens övertagande av enskilt företag övergått till befattning vid något av de verk, som avses i kungörelsen. 3 §. Den, som avgår från tjänsten i andra fall än i 16 § sägs, är icke berättigad till tjänstepension. Tjänstepension må ej heller åtnjutas av den, som avskedats till följd av fel eller försummelse i tjänsten eller blivit dömd till avsättning, eller av den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare. 4 §.

1. Befattningshavare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande av tjänstepension erlägga pensionsavgift för tid och till belopp, som angivas i denna kungörelse. Pensionsavgift erlägges i efterskott för månad eller annan förekommande avlöningsperiod genom avdrag å befattningshavarens avlöning.

73¶Är befattningshavaren på grund av tjänstledighet eller av annan anledning icke berättigad att uppbära någon avlöning för avlöningsperioden eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall pensionsavgiften eller vad däri brister i stället kontant inbetalas. Försummas detta, skall det sålunda förfallna beloppet avdragas å hans därefter utfallande avlönings- eller tjänstepensionsbelopp. Kan så ej ske, skall genom vederbörande styrelses försorg beloppet utan föregående dom eller utslag utmätas. 2. Återbetalning av erlagda pensionsavgifter medgives ej i annan ordning än i denna kungörelse sägs. 5 §. Tjänstepension sökes hos styrelsen för det verk, befattningshavaren tillhör. Då pension beviljas, utfärdas pensionsbrev. 6§. Tjänstepension till belopp för är räknat, som angives i denna kungörelse, utgår, där ej annorlunda i kungörelsen stadgas, frän och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum, till och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider eller pensionsrätten eljest upphör. Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott från det verk, befattningshavaren vid avgången tillhörde. 7 §.

De i denna kungörelse omförmälda pensionsavgifter ingå från befattningshavare vid postverket till postverkets pensionsfond, från befattningshavare vid telegrafverket till telegrafverkets pensionsfond, från befattningshavare vid statens järnvägar till statens järnvägars pensionsfond samt frän befattningshavare vid statens vattenfallsverk till statens vattenfallsverks pensionsfond. 8 §. Tjänstepension utgär av det verks medel, befattningshavaren vid avgången tillhörde. Gottgörelse skall emellertid beredas dessa medel från vederbörande i 7 § omförmälda pensionsfond enligt grunder, som angivas i 8 § uti lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. 9 §. Övergår befattningshavare till befattning vid annat verk, som avses i denna kungörelse, skall utom i fall, som i 11 § 1 mom. sägs, kapitalvärdet av de av honom erlagda pensionsavgifter överföras från pensionsfonden vid det verk, han förut tillhörde, till pensionsfonden vid det verk, till vilket han övergår. Vad nu är sagt gäller jämväl vid övergång till befattning vid annat statens verk, beträffande vilket föreskrift meddelats, att dylik överföring av pensionsavgifter skall äga rum vid övergång från nämnda verk till befattning, å vilken förevarande kungörelse äger tillämpning.

74 10 §. Därest befattningshavare övergår till befattning vid sådant statens verk, som icke avses i 9 §, och med inträdet i denna befattning är förenad skyldighet att betala retroaktivavgift för egen pensionering, skall kapitalvärdet av de av honom erlagda pensionsavgifter, dock ej till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften uppgår, från vederbörande i 7 § omförmälda pensionsfond inbetalas till den myndighet, som äger uppbära retroaktivavgiften. 11 §. 1. Övergår befattningshavare, som avses i denna kungörelse, till sådan icke-ordinarie anställning i statens tjänst, med vilken följer skyldighet att erlägga avgift för beredande av försäkringspension, skall frän vederbörande i 7 § omförmälda pensionsfond för beredande av dylik pension till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet av de utav befattningshavaren enligt denna kungörelse erlagda pensionsavgifterna, i den män desamma icke på grund av bestämmelserna i 9 eller 10 § blivit tagna i anspråk. 2. Upphör den, som är eller tidigare varit underkastad bestämmelserna i denna kungörelse, att innehava anställning i statens tjänst, med vilken följer rätt till pension, och ä r h a n då icke berättigad till pension på grund av sådan anställning, skall på därom av den avgångne gjord framställning för beredande åt honom av pension jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring från vederbörande i 7 § omförmälda pensionsfond till pensionsstyrelsen inbetalas det i 1 mom. angivna kapitalvärdet. 3. D å på grund av stadgandet i 2 mom. till pensionsstyrelsen överföres kapitalvärdet av de utav befattningshavaren erlagda avgifter, skall jämväl av det verks medel, u r vars tjänst h a n avgår, till pensionsstyrelsen inbetalas ett mot n ä m n d a kapitalvärde svarande belopp, under förutsättning: att avgången sker från befattning, som avses i denna kungörelse, att befattningshavaren k a n r ä k n a sammanlagt minst tio tjänstår i sådan befattning samt att befattningshavaren icke entledigats på egen a n s ö k a n eller avskedats till följd av fel eller försummelse i tjänsten eller blivit dömd till avsättning. 4. V a d i 1—3 mom. sägs, gäller ej i fråga om den. som vid avgången från tjänsten icke är svensk medborgare. 12 §. 1. F ö r befattningar, vilka avses i denna kungörelse, gälla nedan angivna tjänstepensionsunderlag; och skola befattningshavarna erlägga pensionsavgifter till nedanstående belopp, för å r räknat. Å. Befattningar, avsedda för manliga tjänstemän. Därest befattningen motsvarar eller är n ä r m a s t jämförlig med ordin a r i e tjänst inom lönegrad n:r » » »

1 utgör tjänstepenxio?isundcrlaget 2 » 3 > »

1 236 kronor ocb pensionsavgiften 1284 » » » 1 368 ' » »

42 kronor 45 51

75 lönegrad n.r

4 utgör tjänstepensionsunderlaget

5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 16 16 17 18 19 20

» » » » » » » » »

» > > » » » » »

»

i

» » » »

» . • » »

1 440 kronor .och pensionsår giften 1 620 » » 3 1 824 » » 2 136 » '.) » > » » 2 280 2 436 » » • J » » 2 580 » » » 2 760 » » » 2 940 > » . 3 156 i > » 3 360 3 804 » » » » » > 4 296 i 1 4 524 » > » » 4 776 » » 5 016 3 1 5 244 »

B. Befattningar, avsedda för kvinnliga

57 kronor

69 81 102 117 126 141 156 171 192 210 252 297 318 339 360 378

tjänstemän.

Därest befattningen motsvarar eller är närmast jämförlig med ordinarie tjänst inom lemegrad n:r 1 utgör tjänstepensionsunderlaget » 2 > » 3 4 5 6 7 8 i

900 kronor ocb pensionsavgiften 1 080 . •.-. i 1284 1 356 1608 1692 2 004 i 2 400 >.i

54 kronor 69 84 i 93 111 117 144 171

För lägre befattning än som motsvarar ordinarie tjänst inom l:a lönegraden gälla de här ovan under Å , respektive B stadgade lägsta pensionsunderlag och pensionsavgifter. 2. Det ankommer pä verkets styrelse att i enlighet med vad i 1 mom. stadgats för varje särskild befattning fastställa den lönegrad, enligt vilken tjänstepensionsunderlag och däremot svarande pensionsavgift skola beräknas. 3. Av de i 1 mom. angivna tjänstepensionsunderlag anses tre femtedelar utgöra statspensionsunderlag och två femtedelar avgiftspensionsunderlag. 13 §. 1. Här befattningshavare förflyttats till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag, skola för honom gälla detta pensionsunderlag och däremot svarande pensionsavgifter; dock äger befattningshavaren mot erläggande av de för den högre befattningen bestämda pensionsavgifter bibehållas vid det avgiftspensionsunderlag, som är fastställt för sistnämnda befattning.

76 2. Nedflyttas befattning så att den anses motsvara lägre lönegrad och sänkes till följd därav det för befattningen dittills gällande tjänstepensionsunderlaget, gäller för den. som då innehade befattningen, vad i 1 mom. sägs. 14 §. Med pensionsålder i befattning, som avses i denna kungörelse, förstås den levnadsålder, som i sådant hänseende är fastställd för motsvarande ordinarie tjänst, eller, där sådan motsvarighet icke finnes, den levnadsålder, som av verkets styrelse bestämmes i anslutning till vad som gäller för ordinarie tjänst med närmast jämförliga arbetsuppgifter. Pensionsåldern skall anses inträda vid utgången av den månad, under vilken berörda levnadsålder uppnås. 15 §. 1. Tjänstår enligt denna kungörelse beräknas för tid, under vilken befattningshavare efter fyllda aderton är i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie befattning, annan befattning som avses i 1 § eller, med det undantag som i andra stycket sägs, annan anställning, som av verkets styrelse prövas vara därmed jämförlig, eller bestritt förordnande å befattning, som nu är nämnd. Vid sådan tjänstårsberäkning. skall avdrag göras för tid, omfattande minst femton dagar i följd, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder befattningshavaren utan att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oavkortad avlöning eller han eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, olycksfall i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring eller för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning. Därest befattningshavare innehaft sådan anställning vid ifrågavarande verk, som avses i kungörelsen den angående rätt till försäkringspension m. m. för viss icke-ordinarie personal vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, må han vid tjänstårsberäkning enligt förevarande kungörelse tillgodoräkna dylik anställning i den mån han därvid kan räkna anställningsår enligt grunderna i 7 §, andra stycket, uti förberörda kungörelse, dock att härvid vart och ett anställningsår skall anses motsvara allenast ett hälft tjänstår. Har enskilt företag övertagits av staten, må, där ej Kungl. Maj:t annorledes bestämmer, befattningshavare, som vid sådant övertagande övergått till statstjänst, såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension efter prövning av verkets styrelse tillgodoräkna jämväl tid, varunder han innehaft fast anställning vid nämnda företag. I fråga om tjänstepension för den, som vid avgång från sin befattning erhållit pension för annan statstjänst, må därvid tillgodoräknat tjänstår ej ånyo beräknas, där sådant tjänstår icke på grund av annan tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen grundats, må beräknas såsom tjänstår. 2. Avgiftsår enligt denna kungörelse beräknas för tid, under vilken befattningshavare erlagt avgift till fond eller anstalt för beredande av tjänstepension eller ock, jämlikt föreskrift i reglementena den 29 juni 1917 för telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-,

förråds- och linjearbetare, statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal och statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal, erlagt avgift till sådan kassa. 16 §. Rätt till tjänstepension vid avgång från tjänsten tillkommer: a) den, som uppnått för sin befattning fastställd pensionsålder, under förutsättning att han kan räkna minst tio tjänstår; b) den, som träffats av olycksfall i tjänsten, därest olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga för befattningshavaren att behörigen sköta sin befattning och han ej heller av vederbörande styrelse prövas kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid verket; samt c) den, som icke uppnått pensionsåldern men dock kan räkna minst tio tjänstår, därest han till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin befattning och ej heller av vederbörande styrelse prövas kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid verket. 17 §. 1. Beloppet av pension jämlikt 16 § a) (ålderspension) bestämmes enligt följande grunder: a) Innehar befattningshavaren minst 30 tjänstår och har han tillika minst 30 avgiftsår, utgår hel pension. Denna utgör samma belopp som summan av de för befattningshavaren vid tiden för hans avgång från tjänsten gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag. För befattningshavare, som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken avgång äger rum, skall emellertid beloppet av hel pension utgöra medeltalet av de pensionsunderlag, vilka under de senast förflutna tre åren varit gällande för honom. Därest sådan befattningshavare under någon del av nämnda tid, utan att tillika innehava tjänst, som i denna kungörelse avses, innehaft annan statstjänst, med vilken rätt till tjänstepension är förenad, beräknas pensionsunderlag jämväl för den tid sådan tjänst innehafts, varvid, om för sådan tjänst icke gäller något pensionsunderlag, i sådant avseende skall beräknas det belopp, som bestämts såsom pension för tjänsten. b) Uppgår antalet av tjänstår eller av avgiftsår icke till 30, utgår avkortad pension, vilken beräknas så, att densamma motsvarar beloppet av hel pension minskat med Viao av statspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30, och med likaledes V120 av avgiftspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år, varmed antalet avgiftsår understiger 30. 2. Befattningshavare, vilken vid uppnående av pensionsåldern icke kan räkna 10 tjänstår och alltså då icke är berättigad till tjänstepension enligt 16 § a), må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan, även om han tillätes kvarstå i tjänsten efter pensionsålderns inträde. 18 §. Pension jämlikt 16 § b) (invalidpension) utgår med det belopp, som motsvarar summan av de för befattningshavaren vid tiden för olycksfallet gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag.

19 §. 1. Beloppet av pension jämlikt 16 § c) (sjukpension) bestämmes enligt de i 17 § 1 mom. angivna grunder; dock utgår sådan pension med lägst sjuttiofem procent av hel pension. 2. Vid tillämpning av bestämmelsen i 1 mom. gäller den inskränkningen, att pensionen icke må i något fall överstiga den pension, som befattningshavaren skulle hava erhållit, därest han kvarstått i befattningen till pensionsålderns inträde. 20 §. Av tjänstepension jämlikt denna kungörelse anses såsom avgiftspension vad som enligt de i 17 § 1 mom. angivna grunder skulle utgå, därest hänsyn toges allenast till avgiftspensionsunderlaget och antalet avgiftsår; återstoden av samma tjänstepension anses såsom statspension. 21 §. Därest vid beräkning av pensionsbelopp enligt grunderna i denna kungörelse beloppet icke är i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall detsamma avrundas till närmast högre sålunda delbara tal. 22 §.

Pensionsavgift erlägges under trettio år, räknat frän och med den månad, då vederbörande tillträtt sådan anställning, som avses i 1 §, eller dessförinnan på grund av ordinarie eller extra ordinarie eller därmed i pensionshänseende jämförlig befattning i statens tjänst börjat erlägga avgift för egen pensionering, under iakttagande emellertid: att, om avbrott i statsanställningen förekommit eller avstängning från arbetet ägt rum pä grund av arbetsbrist, utan att pensionsavgift erlagts under den tid avstängningen varat, dylik avgift skall erläggas för ytterligare sä lång tid, som motsvarar avbrottet eller avstängningen; att den, som befordrats till befattning med högre pensionsliilderlag, skall erlägga pensionsavgift under en tid av tre år från tillträdandet av denna befattning, även om han pä grund av förberörda bestämmelse eljest skolat vara befriad från erläggande av pensionsavgift; samt att pensionsavgift icke i något fall skall erläggas för längre tid än till och med den dag, befattningshavaren avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall. 23 §.

Tjänstepension för befattning, som avses i denna kungörelse, må, även om de för erhållande av dylik pension föreskrivna villkor uppfyllts, icke förenas med lön eller pension för annan med rätt till tjänstepension förenad befattning i statens tjänst förutom i de fall och med de inskränkningar, som här nedan stadgas, nämligen: ^ a) den, som vid avgång från befattning åtnjuter lön för annan med rätt till tjänstepension förenad befattning i statens tjänst, må, för den tid lönen för den andra befattningen åtnjutes, uppbära allenast den del av tjänstepensionen, som anses såsom avgiftspension; dock att, därest här-

79 igenom pension och lön tillsammans icke uppgå till beloppet av den tjänstepension, som eljest skolat åtnjutas för förstnämnda befattning, nyssberörda avgiftspension må ökas med vad som motsvarar skillnaden; b) den, som vid avgång från befattningen är berättigad till pension för annan befattning, som avses i denna kungörelse, må uppbära avgiftspension för båda befattningarna samt av de statspensioner, som eljest skolat utgå, den, som till beloppet är högre, eller, om bägge statspensionernas belopp äro lika, pensionen å den befattning, som först tillträtts; c) den, som vid avgång från befattningen åtnjuter eller sedermera erhåller pension för statstjänst, ä vilken denna kungörelse icke äger tilllämpning, må för den förstnämnda befattningen uppbära allenast avgiftspension; dock att, därest härigenom de båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till beloppet av den tjänstepension, som eljest skolat utgå för först omförmälda befattning, nyssberörda avgiftspension må ökas med vad som motsvarar skillnaden; samt d) därest med tillämpning av de under a), b) och c) givna bestämmelser sammanlagda beloppet av lönen och pensionen eller av de båda pensionerna understiger två tusen fyra hundra kronor, skall avdrag å pensionsbeloppet äga rum endast i den mån, som erfordras, för att pensionen tillsammans med lönen eller den andra pensionen icke må överstiga två tusen fyra hundra kronor, dock att pensionstagare härigenom icke må lida minskning i den rätt uti nu berörda hänseende, som kan i annan författning vara honom tillförsäkrad. 24 §. Om den, som är berättigad till tjänstepension enligt denna kungörelse, tillika är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund av förutvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller därmed i pensionshänseende jämförlig anställning, räknas sistnämnda pension såsom del av den honom enligt denna kungörelse tillkommande pension, vilken alltså skall minskas med det pensionsbelopp, som pensionstagaren sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden. 25 §. 1. Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som omfattar minst en månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt, må han för den tiden ej åtnjuta den del av tjänstepensionen, som anses såsom statspension. Har pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen, eller, i stället för avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, må från och med månaden näst efter den, under vilken sådant beslut vunnit laga kraft, statspension ej utgå till honom. 2. Har pensionstagare, som avses i 1 mom., anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom, mä styrelsen för det verk, från vilket pensionen utbetalas, kunna medgiva sådan anhörig rätt att för tid, varunder pensionstagaren undergår frihetsstraff eller är intagen ä tvångsarbetsanstalt, uppbära statspensionen eller del därav. 26 §. Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år, sedan det förfallit till betalning, är förverkat och tillfaller vederbörande i 7 § omförmälda pen-

sionsfond, dock med rätt för verkets styrelse att, pä därom gjord framställning, medgiva beloppets utbetalning. 27 §.

Därest vid tillämpning av de i 17 § 1 mom. angivna grunder hänsyn skall tagas jämväl till pensionsunderlag för sådan befattning vid något av ifrågavarande verk, som innehafts före denna kungörelses ikraftträdande, skall därvid sä anses, som hade för nämnda befattning gällt det pensionsunderlag, vilket pä grund av 12 § bestämts för samma eller närmast motsvarande befattning. 28 §.

Befattningshavare med pensionsrätt enligt denna kungörelse är underkastad de ändrade bestämmelser ifråga om pension, som må varda utfärdade, däri inbegripna sädana ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställda i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. 29 §. De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna kungörelse innehåller, finnas erforderliga för kungörelsens tillämpning, meddelas av Kungl. Maj:t i särskild ordning.

övergångsbestämmelser. 1. Denna kungörelse äger icke tillämpning å sådan befattningshavare, som före kungörelsens ikraftträdande avgått från sin befattning. 2. Befattningshavare, som omedelbart före det denna kungörelse träder i kraft är delägare i någon av de vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk befintliga pensionskassor för pensionering av icke-ordinarie personal och som icke vill underkasta sig denna kungörelses villkor och bestämmelser, äger att före viss av Kungl. Maj :t bestämd tidpunkt härom skriftligen till vederbörande verksstyrelse göra anmälan; och skola för honom de enligt reglemente för dylik kassa gällande pensionsbestämmelser fortfarande äga tillämpning. 3. För sådan i 2 punkten avsedd befattningshavare, som icke gjort i samma punkt omnämnd anmälan och som vunnit anställning vid ifrågavarande verk före den 1 januari 1918 samt från och med denna tidpunkt varit delägare i ovan omförmäld pensionskassa, må, under förutsättning att han vid pensioneringen antingen uppnått den för hans befattning fastställda pensionsålder eller ock kan räkna minst trettio tjänstår, vid bestämmande av tjänstepension jämlikt föreskrifterna i denna kungörelse avgiftspensionen icke beräknas till lägre belopp än som motsvarar 50 procent av den honom tillkommande statspensionen. 4. För annan än i 2 eller 3 punkten omförmäld befattningshavare, vilken vid tidpunkten för kungörelsens ikraftträdande innehar i densamma avsedd befattning, må, under förutsättning att han vid pensioneringen

81 uppnatt den för hans befattning fastställda pensionsålder eller ock kan räkna minst trettio tjänstår, vid bestämmande av tjänstepension jämlikt bestämmelserna i denna kungörelse avgiftspensionen icke beräknas till lägre belopp än det, vartill densamma skulle hava uppgått, därest han innehaft tio avgiftsår. 5. Beträffande sådan förut hos aktiebolaget Stockholmstelefon anställd telefonist, vilken övergått i telegrafverkets tjänst i samband med övertagandet av bolagets telefonanläggningar och å vilka förevarande kungörelse äger tillämpning, skall statspensionen minskas med så stort belopp, som motsvarar den henne jämlikt avtal mellan telegrafstyrelsen och direktionen för Allmänna telefonbolagets pensions- och gratifikationskassa av den 7 maj 1918 tillkommande pensionen, varvid dock hänsyn icke skall tagas till den tilläggspension, hon på grund av till sagda kassa gjorda avgiftsinbetalningar kan vara berättigad att uppbära.

Denna kungörelse träder i kraft den

IX. Förslag till kungörelse angående r ä t t till försäkringspension m. m. för viss icke-ordinarie personal vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. 1 k a p . Allmänna bestämmelser. 1 §. Den, som innehar icke-ordinarie anställning vid postverket, telegrafverket, statens j ä r n v ä g a r eller statens vattenfallsverk och därom erhållit bevis genom särskild, av verksmyndighet utfärdad handling, beredes, med de undantag och under de villkor, som angivas i denna kungörelse, genom verkets försorg rätt till pension. Pension utgår dels såsom försäkringspension jämlikt 34 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring och dels, enligt tredje kap. här nedan, såsom tilläggspension av vederbörande verks medel. 2 §. F r å n tillämpningen av denna kungörelse är undantagen sådan befattningshavare, som avses i kungörelsen den angående rätt till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän ni. fl. vid ovan nämnda verk, samt den, vilkens verkliga arbetstid icke kan bestämmas, ävensom den, som under löpande kalenderår icke uppnår minst 21 å r s ålder. Därjämte kan, där särskilda skäl därtill föreligga, genom beslut av Kungl. Maj:t från tillämpningen av bestämmelserna i denna kungörelse undantagas viss anställningshavare eller grupp av sådana. 2 kap.

Försäkringspension.

3 §. 1. F ö r beredande av försäkringspension genom gruppförsäkring, för man enligt tariff 5 och för kvinna enligt tariff 4 i pensionsstyrelsens kungörelse den 2 j a n u a r i 1918 (Svensk Författningssamling n r 49 1918), är manlig anställningshavare skyldig att erlägga pensionsavgift med 2 procent och kvinnlig med 3 procent av det anställningshavaren från verket tillkommande avlöningsbeloppet, beräknat på sätt verkets styrelse n ä r m a r e bestämmer.

83 Pensionsavgift erlägges i efterskott för månad eller annan förekommande avlöningsperiod genom avdrag å anställningshavarens avlöning, i den mån denna belöper sig på tid, som infaller efter ingången av det kalenderår, under vilket anställningshavaren fyller 21 år, och före utgången av oktober månad det kalenderår, under vilket manlig anställningshavare fyller 64 och kvinnlig 59 år. 2. Under tiden den 1—den 15 december varje år skola av vederbörande verk till pensionsstyrelsen inbetalas de av envar då kvarlevande anställningshavare erlagda pensionsavgifter, som avse tiden från och med november månad nästföregående kalenderår till och med oktober månad löpande kalenderår, med iakttagande emellertid att, där summan av de utav sådan anställningshavare för nämnda tid erlagda pensionsavgifter icke slutar på helt krontal, densamma skall genom tillskott av verkets medel avrundas till närmast högre krontal. 3. Erlagd pensionsavgift återbetalas icke. 4 §. Pensionsstyrelsen utfärdar försäkringsbok för anställningshavare, då avgift första gången för honom dit inbetalas. Försäkringsboken förvaras av myndighet vid det verk, där försäkringstagaren är anställd. Vid avgifts inbetalning till pensionsstyrelsen bifogas försäkringsboken, om dylik förut finnes utfärdad, för att av pensionsstyrelsen förses med kvittens å avgiftsbeloppet. Då så erfordras för ansökning om pension ävensom efter avgång från anställning, överlämnas försäkringsboken till den försäkrade. 5 §. 1. Rätt att uppbära försäkringspension inträder a) vid varaktig oförmåga till arbete i pensionsförsäkringslagens mening, b) vid fyllda 65 år för man och 60 år för kvinna. 2. Önskar försäkrad person att för förvärvande av höjd pension densamma må börja utgå vid senare levnadsålder än den i 1 mom. under b) angivna, har han att före uppnående av sistnämnda ålder därom ingiva ansökning hos pensionsstyrelsen. Sådant uppskov må dock icke i något fall kunna avse längre tid än till dess han fyllt 70 år. 6§. I avseende å försäkring, varom i detta kapitel är fråga, gälla i övrigt i tillämpliga delar föreskrifterna i kungörelsen den 31 december 1917 angående anordnande av den i 34 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda, på frivilliga avgifter grundade försäkringen. 3 kap. Tilläggspension. 7 §.

Den, som uppbär försäkringspension jämlikt 2 kap. i denna kungörelse, äger att, där ej bestämmelserna här nedan till annat föranleda, tilllika åtnjuta tilläggspension under förutsättning, att han under de senaste femton kalenderåren före avgången eller, därest avgången sker senare än

84 vid uppnåendet av den i 5 § 1 mom. b) angivna ålder, under de senaste femton åren före denna ålders uppnående kan räkna tio anställningsår. Såsom anställningsår anses varje kalenderår från och med det, under vilket anställningshavaren fyller 21 år, intill det, under vilket rätt till försäkringspension inträder, därest anställningshavaren under kalenderåret vid något av ifrågavarande verk utfört arbete, för vilket ersättning utgått efter en av vederbörande verk beräknad arbetstid av minst ett tusen timmar. Såsom arbetstid må härvid tillgodoräknas jämväl det antal arbetstimmar, varunder, utan att arbete fullgjorts, utgått oavkortad avlöning eller åtnjutits ledighet med sjukersättning på grund av olycksfall i arbetet. Däremot må såsom arbetstid icke tillgodoräknas sådan tid, som grundlagt rätt till pension enligt annan författning än denna kungörelse. 8 §. Anställningshavare, som övergår till ordinarie, extra ordinarie eller annan statens befattning, med vilken icke är förenad rätt till försäkringspension, eller som, innan rätt till försäkringspension inträtt, upphört att innehava i denna kungörelse avsedd anställning eller som utan godkänt skäl underlåtit utföra honom erbjudet arbete vid verket eller som under längre tid än ett år, utan behörigt tillstånd eller laga förfall, avhållit sig från arbetet, så ock den, som på grund av fel eller försummelse i arbetet skiljts från verkets tjänst eller som för begånget brott ådömts frihetsstraff, omfattande längre tid än ett år, äger icke tillgodonjuta dessförinnan grundlagd rätt till tilläggspension. 9 §. Tilläggspension utgår med enahanda belopp för år räknat som den pensionstagaren jämlikt 2 kap. tillkommande försäkringspensionen, dock icke med högre belopp än som motsvarar fjärdedelen av medeltalet av de i enlighet med 3 § beräknade årsavlöningarna under de tio sista anställningsåren. 10 §. Tilläggspension sökes hos styrelsen för det verk, anställningshavaren vid avgång från anställningen tillhör. Då tilläggspension beviljas, utfärdas pensionsbrev. Pensionen utgår till hela sitt belopp av nämnda verks medel och utbetalas månadsvis i efterskott. 11 §. Den, som av statsmedel åtnjuter ersättning jämlikt bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, må samtidigt uppbära tilläggspension allenast i den mån, berörda ersättning understiger beloppet av den tilläggspension, som eljest skolat tillkomma honom. 12 §. Tilläggspension må ej uppbäras för tid, varunder lön eller pension åtnjutes på grund av annan anställning i statens tjänst; dock att, därest lönen eller den andra pensionen understiger tvä tusen fyra hundra kronor, avdrag å tilläggspensionen skall äga rum endast i den mån, som

85 erfordras för att tilläggspensionen tillsammans med lönen eller den andra pensionen icke må överskrida nämnda belopp. 13 §. 1. Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som omfattar minst en månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt, må han för den tiden ej åtnjuta tilläggspension. Har pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen, eller, i stället för avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, må från och med månaden näst efter den, under vilken sådant beslut vunnit laga kraft, tilläggspension ej utgå till honom. 2. Har pensionstagare, som avses i 1 mom., anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom, må styrelsen för det verk, från vilket pensionen utbetalas, kunna medgiva sådan anhörig rätt att för tid, varunder pensionstagaren undergår frihetsstraff eller är intagen å tvångsarbetsanstalt, uppbära tilläggspensionen eller del därav. 14 §. Tilläggspensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år, sedan det förfallit till betalning, är förverkat, dock med rätt för verkets styrelse att, på därom gjord framställning, medgiva beloppets utbetalande. 4 kap.

Tillämpningsföreskrifter.

15 §. Anställningshavare med pensionsrätt enligt denna kungörelse är underkastad de ändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda utfärdade. 16 §. De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna kungörelse innehåller, finnas erforderliga för kungörelsens tillämpning, meddelas av Kungl. Maj:t i särskild ordning.

Övergångsbestämmelser. 1. Har den, som är berättigad att uppbära tilläggspension, före denna kungörelses ikraftträdande varit anställd vid ett eller flera av ifrågavarande verk, ökas tilläggspensionen med så stor del, som motsvarar förhållandet mellan dubbla antalet tjänstgöringsår, som infallit före kungörelsens ikraftträdande, och antalet anställningsår efter samma tidpunkt. Med tjänstgöringsår förstås härvid varje kalenderår, som befinnes uppfylla de i 7 § för anställningsår angivna fordringar eller, där detta ej kan utrönas, eljest kan anses innefatta tjänstgöring av mera avsevärd omfattning vid ett eller flera av ifrågavarande verk. Dock må såsom tjäns*-

86 göringsär icke räknas tid, som infaller före det anställningshavaren fyllt 21 år. 2. Beträffande sådan anställningshavare, som vid denna kungörelses ikraftträdande innehar anställning såsom förman eller arbetare vid statens järnvägsbyggnader eller statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, gäller, att, därest han vid avgången varit anställd vid ifrågavarande arbetsföretag under minst 25 år och uppnått 55 levnadsår, tilläggspensionen för honom ej må understiga det belopp, som framgår av efterföljande tabell: Levnadsår

Tjänstår

25-29 55—59

Pensionsbelopp kr. 450

J

130 och därutöver

51)0

25—29

30—34

35—39

40 och därutöver

(500

60 och därutöver

3. Kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning skall från och med den äga tillämpning allenast beträffande sådana anställningshavare. som före sistnämnda dag avgått från anställningen.

Denna kungörelse träder i kraft den

l'.i

X. Vissa författningsändringar, som föranledas av kommitténs förslag till kungörelser angående pensionering av ickeordinarie personal vid kommunikationsverken. Därest de av kommittén framlagda förslag dels till kungörelse angående rätt till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk dels till kungörelse angående rätt till försäkringspension m. m. för viss icke-ordinarie personal vid nyssberörda verk skulle vinna statsmakternas bifall, torde härav påkallas vissa ändringar i nu gällande författningar. Såsom redan förut anmärkts, är detta fallet beträffande lagen den 4 juni 1920 angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Sålunda skulle visst tillägg böra göras till föreskrifterna i 20 § 1 mom. angående tjänstårsberäkning i pensionshänseende. På skäl, som av kommittén förut anförts (sid. 45), skulle nämligen ett stadgande rörande beräkning av anställningsår i pensionshänseende motsvarande det, som intagits i 15 § 1 mom. i förslaget till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän, böra äga tillämpning jämväl å innehavare av ordinarie befattning vid ifrågavarande verk. Vidare torde 20 § 2 mom. i samma lag böra omformuleras i överensstämmelse med den ordalydelse, som givits åt 15 § 2 mom. i nyssberörda förslag. Med de ändringar och tillägg, som nu föreslagits, skulle 20 § i pensionslagen för ordinarie tjänstemän erhålla följande lydelse: 20 §.

1. Tjänstår — utbildning. Därest befattningshavare innehaft sådan anställning vid ifrågavarande verk, som avses i kungörelsen den angående rätt till försäkringspension m. m.v för viss icke ordinarie personal vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, må såsom tjänstår enligt detta kapitel tillgodoräknas honom jämväl tid i dylik anställning, i den mån han därvid kan räkna anställningsår enligt grunderna i 7 §, andra stycket, uti berörda kungörelse, dock att härvid vart och ett sådant anställningsår skall anses motsvara allenast ett hälft tjänstår. Har • företag. Ifråga tjänstår. 7

88 2. Avgiftsår enligt denna lag beräknas för tid, under vilken befattningshavare erlagt avgift till fond eller anstalt för beredande av tjänstepension eller ock, jämlikt föreskrift i reglementena den 29 juni 1917 för telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-, förrådsoch linjearbetare, statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal och statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal, erlagt avgift till sådan kassa. Uti 23 § 1 mom. a) i 1920 års pensionslag har ett förtydligande ansetts erforderligt ifråga om den pension i annan statstjänst, som där omhandlas. Då med pension här avses allenast tjänstepension men icke försäkrings- eller tilläggspension, vill kommittén förorda en sådan ändring av lagtexten, att orden "statstjänst, med vilken rätt till pension är förenad" ändras till "statstjänst, med vilken rätt till tjänstepension är förenad". Uti föreliggande förslag till kungörelse angående tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän har ock iakttagits en dylik formulering. I anslutning till den ändring i ordalydelsen, som här ovan förordats i 20 § 2 mom. uti pensionslagen beträffande tillgodoräknande av avgiftsår torde en ändring böra vidtagas jämväl i 28 § 2 mom. i samma lag, åsyftande att i tiden för pensionsavgiftens erläggande inbegripa även tid, under vilken ordinarie tjänsteman erlagt pensionsavgift jämlikt bestämmelserna i kommitténs förslag till kungörelse angående tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. Sistberörda paragraf skulle följaktligen erhålla följande lydelse: 28 §. 1. Tjänsteman kronor. 2. Pensionsavgift erlägges under trettio år, räknat från och med den månad, då vederbörande börjat erlägga avgift antingen till fond eller anstalt för beredande av tjänstepension eller ock — jämlikt föreskrift i reglementena den 29 juni 1917 för telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds- och linjearbetare, statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal och statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal — erlagt avgift till sådan kassa, under iakttagande emellertid: att avbrottet; att pensionsavgift; samt att dödsfall. Genom ikraftträdandet av kommitténs förslag till kungörelse angående rätt till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk skulle tjänstepension tillkomma jämväl andra befattningshavare än ordinarie tjänstemän vid ifrågavarande verk. I anledning härav synes 29 § i pensionslagen böra kompletteras sålunda: 29 §. Tjänstepension för befattning, som avses i denna lag, må, även om de för erhållande av dylik pension föreskrivna villkoren uppfyllts, icke för-

89 enas med lön eller pension för annan med rätt till tjänstepension förenad befattning i statens tjänst förutom i de fall och med de inskränkningar, som här nedan stadgas, nämligen: a) den skillnaden b) den tillträtts c) den skillnaden; samt d) därest kronor. Uti kungörelsen den 31 december 1917 angående anordnande av den på grund av frivilliga avgifter grundade pensionsförsäkringen skulle jämväl vissa jämkningar bliva erforderliga. Då den i 5 § 1 mom. i nämnda kungörelse intagna bestämmelsen rörande sammanlagda beloppet av de avgifter, som för en person under ett kalenderår högst må erläggas, ej skulle äga tillämpning ifråga om den inbetalning, som avses i 11 § uti föreliggande förslag till kungörelse angående rätt till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, torde ett tillägg av sådant innehåll böra införas i 2 mom. av sagda paragraf. Uti 10 § av den i föregående stycke omförmälda kungörelsen den 31 december 1917 återfinnes bestämmelse angående det högsta belopp, som en försäkrad person må under ett kalenderår erlägga i avgift till den frivilliga försäkringen. Emellertid har kommittén avsett, att å sådan inbetalning till den frivilliga försäkringen, som sker i enlighet med 3 § uti kommitténs förslag angående försäkringspensionering, föreskrifterna i förstnämnda paragraf icke skulle äga tillämpning. Ehuru det jämlikt bestämmelserna i 14 § uti ifrågavarande kungörelse ankommer på Kungl. Maj :ts prövning, huruvida i särskilt fall försäkring må äga rum på andra än i kungörelsen givna villkor ifråga om bl. a. högsta beloppet av de avgifter, som för envar försäkrad må erläggas, synes dock i förstberörda 10 § ett generellt stadgande böra intagas rörande det undantag från tilllämpningen av densamma, som sålunda skulle medgivas ifråga om försäkringspensioneringen. I anledning härav torde nämnda 10 § böra erhålla följande lydelse: _ Mom. 1. Det antal kronor, som för en person intill utgången av ett visst kalenderår högst må hava i avgifter erlagts, utgör 100 gånger det antal levnadsår, personen fyllt nämnda kalenderår, med avdrag av 1 500 kronor. _ Mom. 2. Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning å sådan inbetalning till den frivilliga försäkringen, som sker i enlighet med föreskrift i kungörelsen den angående rätt till försäkringspension m. m. för viss icke-ordinarie personal vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

XL

Pensioneringsförslagens

ekonomiska innebörd.

Då kommittén nu går att yttra sig beträffande den ekonomiska innebörden av de förevarande förslagen till pensionsbestämmelser för ickeordinarie personal vid kommunikationsverken, vill kommittén först erinra därom, att varje beräkning rörande de ekonomiska förpliktelser, som en pensionsgivare åtager sig, måste bliva av approximativ natur. Så är förhållandet redan med beräkningar, som avse att utröna statens kostnader för den ordinarie personalens pensionering. På grund av den ickeordinarie personalens mindre fasta anställning måste givetvis de beräkningar, som skola visa statsverkets utgifter för sistnämnda personals pensionering, bliva än mera osäkra. Med hänsyn till önskvärdheten av att i allt fall någon ledning erhålles för bedömandet av de ekonomiska verkningar, ett antagande av kommitténs nu föreliggande förslag skulle medföra för statsverket, har kommittén ansett vissa kostnadsutredningar dock böra utföras. Såsom kommittén tidigare antytt (sid. 28), är antalet av de vid kommunikationsverken anställda befattningshavare, som skulle inbegripas i föreliggande författningsförslag, mycket växlande Aid olika tidpunkter. Någon mera tillförlitlig beräkning rörande antalet av de befattningshavare, som enligt förslagen skulle komma att uppbära pension från vederbörande verk, torde vid sådant förhållande knappast kunna göras. Här nedan lämnade kostnadsberäkningar grunda sig på de uppgifter rörande personalställningen den 1 januari 1922, som kommittén erhållit från de av pensioneringsförslagen berörda verken. Efter nämnda tidpunkt torde säkerligen såsom följd av den rådande depressionen en minskning av personalstyrkan hava inträtt. Vid en återgång till mera normala förhållanden på det ekonomiska området kan personalstyrkan möjligen åter komma att ökas. A.

Tjänstepensionering.

Under förslaget rörande tjänstepensionering skulle falla bl. a. extra ordinarie tjänstemän och aspiranter. Dessa befattningshavare äro i regel avsedda att ersätta avgående ordinarie tjänstemän och sålunda ut-

91 göra rekryteringspersonal. Då alltså ifrågavarande befattningshavare i allmänhet övergå till ordinarie tjänst, komma pensioneringskostnaderna för denna personal i regel icke att belasta vederbörande verks utgifter för den icke-ordinarie personalens pensionering. Endast sådana befattningshavare, som på grund av ålder, invaliditet el. dyl. icke kunna vinna befordran till ordinarie utan hela sin tjänstetid bliva kvarstående i icke-ordinarie befattning, kunna sålunda i denna sin egenskap komma att uppbära pension. Rörande antalet dylika befattningshavare är man givetvis hänvisad till allenast sannolikhetsberäkning. — Vad nu anförts gäller även om viss personal i extra anställning såsom exempelvis extra telegrafassistenter och telegrafister samt extra rikstelefonister vid telegrafverket. En annan grupp utgöres av de fast anställda och extra tjänstemännen vid statens järnvägars och statens vattenfallsverks byggnadsavdelningar. Dessa avdelningars personal är för närvarande anställd å extra stat, och endast mera undantagsvis torde det förekomma, att ifrågavarande befattningshavare kunna beredas möjlighet att övergå till ordinarie anställning. Emellertid bestämmes personalens storlek vid dessa förvaltningsgrenar av de årligen av statsmakterna beviljade anslagen för utförande av nya byggnader och anläggningar. Även den stadigvarande arbetarpersonalen är underkastad vissa förändringar med avseende på numerären, förändringar som framkallas av ökning eller minskning i verkens arbetsuppgifter, förbättringar i arbetets organisation eller metod m. m. På personalförhållandena inom dessa kategorier vid en viss tidpunkt kan således icke heller byggas någon hållbar beräkning av de framtida pensioneringskostnaderna. Nedanstående beräkning av statsverkets kostnader för tjänstepensioneringen har utförts på det sätt, att man sökt utröna storleken av de årliga belöp]), som skulle avsättas av vederbörande verk, därest fondering av medel från verkets sida ägde rum i förhållande till befattningshavarnas egna bidrag. Enligt förslaget skulle befattningshavarna själva bidraga med två femtedelar av pensioneringskostnaderna, under det att tre femtedelar av samma kostnad skulle belasta vederbörande verks utgiftsstater, och äro, såsom förut anförts (sid. 36), de föreslagna pensionsavgifterna beräknade i enlighet härmed. De statsverket åliggande förpliktelserna med avseende på pensioneringskostnadernas gäldande skulle följaktligen avse ett belopp, som med 50 procent överstege befattningshavarnas egna bidrag till pensioneringen. Vid denna beräkning har man utgått ifrån personalförhållandena den 1 januari 1922. Härvid hava befattningshavarna placerats i lönegrad i enlighet med från resp. verk underhand lämnade anvisningar, och hava ifråga om extra ordinarie tjänstemän, aspiranter och vissa grupper extra befattningshavare endast sådana medtagits vid beräkningarnas utförande, som ansetts icke framdeles kunna vinna ordinarie anställning. Den verkställda beräkningen av de årliga bidragen har givit följande resultat.

92¶Postverket Telegrafverket Statens järnvägar Statens vatteniallsverk

„

Summa

Befattningshavarnas egna bidrag kronor

Statens bidrag kronor

Summa kronor

5 838 194 619 250 711 62 727

8 757 291 929 376 067 94 090

14 595 486 548 626 778 156 817

513 895

770 843

1 284 738

Såsom framgår av tablån å sid. 39 göras för närvarande avsättningar av statsmedel vid de olika verken för pensionering av sådan icke-ordinarie personal, som är underkastad bestämmelserna i 1917 års pensionsreglementen, med följande belopp: Telegrafverket Statens järnvägar Statens vattenfallsverk

154 500 kr. 824 000 » 51 500 » Summa 1 030 000 kr.

Dessa avsättningar, vilka utgått med oförändrade belopp från och med år 1918, hava emellertid, i olikhet med de ovan beräknade kostnaderna, avsett icke blott att utgöra statsverkets årliga bidrag till pensioneringen utan även att amortera den engångskostnad, som tillämpningen av nu gällande bestämmelser inedförde. En verkställd uppskattning av de för dessa ändamål verkligen erforderliga bidragen utvisar emellertid, att de hittills gjorda årliga avsättningarna varit för låga. Detta framgår särskilt av en vid telegrafverket under år 1922 utförd försäkringsteknisk beräkning, vilken givit vid handen, att avsättningen vid ifrågavarande verk bör höjas från 154 500 kronor till 236 000 kronor. På grund av penningvärdets fall och införandet av 8 timmars arbetsdag samt därav föranledda förhöjningar i timavlöningen hava nämligen de pensionsberättigades egna avgifter höjts betydligt, under det att avsättningarna utgått med oförändrade belopp. Även om de nu gällande bestämmelserna skulle förbliva oförändrade, erfordrades säkerligen, såsom nyss antytts, höjda avsättningar. Endast genom omfattande försäkringstekniska utredningar skulle kunna utrönas, huruvida de gällande eller de föreslagna bestämmelserna betinga de mindre kostnaderna för verken. Kommittén, som icke ansett sig böra framställa förslag till ändring i nu utgående fondavsättningar, har emellertid avstått från att verkställa dylika utredningar med hänsyn till den därmed förenade kostnaden. Man torde dock kunna utgå från. att pensioneringskostnaderna, per befattningshavare räknat, komma att i framtiden ställa sig billigare enligt de föreslagna bestämmelserna än enligt de nuvarande, ehuruväl genom pensioneringens utsträckande till nya grupper befattningshavare en total kostnadsökning lärer komma att uppstå. För nu i tjänst varande befattningshavare torde de föreslagna bestämmelserna komma att medföra icke obetydligt högre kostnader för

93 statsverket, emedan dessa befattningshavare genom övergångsbestämmelserna i regel skulle erhålla lägst de enligt nuvarande bestämmelser utgående pensioner men samtidigt få sina avgifter sänkta.

B.

Försäkringspension.

Vad angår den vid kommunikationsverken mera tillfälligt anställda personalen, beträffande vilken förslaget angående försäkringspension m. m. skulle äga tillämpning, nämligen poststationsföreståndare, lantbrevbärare, den stora gruppen byggnadsarbetare vid statens järnvägars och statens vattenfallsverks byggnadsavdelningar m. fl., ligger det i sakens natur, att med den ständiga omsättning, som försiggår inom dessa kategorier, personalförhållandena vid en viss tidpunkt ännu mindre kunna tjäna såsom tillförlitlig grund för en kostnadsutredning än vad fallet är ifråga om den icke-ordinarie personal, som skulle inbegripas i tjänstepensioneringen. Då en mera ingående kostnadsutredning beträffande försäkringspensioneringen förutsätter detaljerad kännedom om de särskilda anställningshavarnas löneförhållanden, tjänstetid, levnadsålder m. ni., skulle med den talrika personal, varom här är fråga, en dylik utredning bliva n^cket vidlyftig och kostsam utan att likväl någon säker uppfattning rörande de blivande pensioneringskostnadernas storlek skulle vinnas. Under sådana förhållanden har kommittén ansett det tillfyllest att låta kostnadsutredningen omfatta ett begränsat antal anställningshavare inom de grupper, som skulle innefattas i förslaget, och att på grundval härav verkställa en på sannolikhet grundad överslagsberäkning över totalkostnaderna. Genom kommitténs försorg hava sålunda från de olika verken införskaffats erforderliga uppgifter för ett antal i tjänst varande anställningshavare, varvid, enligt de vid infordrandet av dessa uppgifter meddelade direktiven, de personer, för vilka uppgifter lämnades, skulle väljas på sådant sätt, att,materialet rörande anställningshavarna i en viss grupp kunde anses representativt för gruppen ifråga. Den i enlighet med ovan angivna principer verkställda kostnadsutredningen har på uppdrag av kommittén utförts av byråchefen i pensionsstyrelsen K. D. Dickman, som i avseende å tillvägagångssättet och det erhållna resultatet anfört följande: "Till en början hava beräknats verkens kostnader under första året för de personer, för vilka detaljerade uppgifter lämnats, och under förutsättning, att fondavsättning ägde rum för varje person med ett årligen lika stort belopp intill vederbörande pensionsålder. Under följande år kommer den så beräknade årskostnaden att nedgå, allt eftersom ifrågavarande personer uppnå pensionsåldern, avlida eller avgå av annan orsak. Några kalkyler rörande denna minskning hava emellertid icke utförts, utan har i dess ställe beräknats den summa, vartill årskostnaden nedgått, då samtliga ifrågavarande personer avgått ur tjänst och ersatts med nyanställda. Härvid har helt naturligt räknats med oförändrade löner. Resultatet av nämnda kalkyler framgår av följande tablå.

94 Verkens kostnader Mot(vid fondering) De an- svarande ställdas statsförsta egna års- bidrag till årligen året för avgifter i pensionsför efteri tjänst kr. '' styrelsen trädarna varande kr. kr. kr.

Antal

Befattningshavare

Postverket: 35 11 13 341 298

Postbiträden Brevbärarebiträden Reservpostexpeditörer Poststationsföreståndare __ Lantbrevbärare Summa

i

1 078 165 557 5 851 i 5 091 1

123 21 48 670 606

!

1670 328 2 347 20 692 16 483

1201 186 605 6 521 5 697

12 742

41 520

14 210

6 517

25 471

6 994

28 659

30 448

Telegrafverket: Växelstationsföreståndare S t a t e n s järnvägar: F ö r m ä n och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

! Statens vattenfallsverk: Icke stadigvarande arbetare vid kraftverk, kanalverk, byggnadsarbeten m. m. Summa

74 056

3 240

77 296 i

2 192

121 974

6 974

227 774

128 948 '

För beräkning av motsvarande kostnader för samtliga personer, vilka inbegripas i förslaget, har antagits, att kostnaderna för övriga personer, tillhörande i tabellen angivna grupper, i medeltal äro desamma som för de personer inom resp. grupper, för vilka uppgifter lämnats. Reservbrevbärare och lådbrevbärare hava jämställts med övriga brevbärare, arbetare vid telegrafverket och viss tillfällig arbetspersonal vid statens järnvägar med förmän.och arbetare vid järnvägsbyggnader samt tillfälliga tjänstemän med reservpostexpeditörer. Kostnaderna för tilläggspensioner till telefonister, väg- och platsvakter (vid statens järnvägar) och städerskor hava helt utelämnats, då de icke kunna tänkas bliva av någon större betydelse, eftersom endast ett fåtal av dessa personer torde komma att kvarstå i nuvarande anställning intill pensionsåldern. De beräknade kostnaderna inalles framgå av nedanstående tabell:

95¶Antal

Befattningshavare

Verkens kostnader Mot(vid fondering) svarande De anstatsställdas bidrag första egna Ars- till pen- året för i årligen för efteravgifter sionstjänst trädarna styrelsen varande kr. kr. kr. kr. i

Postverket: Postbiträden Poststationsföreståndare . L a n t b r e v b ä r a r e m. fl.

-

60 24 74 3 058 2 771

1848 360 3 171 52 470 47 339 1

211 45 273 6 008 5 635

2 863 717 13 360 185 560 153 270

2 059 405 3 444 58 478 52 974

Summa

5 987

12 172

355 770

117 360

...

!

Telegrafverket: Icke fast anställda verkstads-, förrådsoch linjearbetare .. Växelstationsföreståndare

47 508

2 699 25 272

169 1851

4 865 98 773 1

2 868 27 123

Summa

27 971

2 020

103 638

29 991

3 069

20 216

36 432

21478 103 122

S t a t e n s järnvägar: Tillfälliga tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader ... 1 Viss tillfällig arbetspersonal för driftoch underhåll F ö r m ä n och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

97 062

6 060

174 918

2 059

118 006

7 385

214 419 | 125 391

3 770

15 887

4 095

2 305

197 568

8 644

29115(5

206 212

Summa

2 393

8 969

307 043

210307 Inalles

10 994

452 503

30 546

980 870

483 049

Summa Statens vattenfallsverk: Tillfälliga tjänstemän Icke stadigvarande arbetare vid kraftverk, kanalverk, byggnadsarbeten m. m

Enligt tabellen skulle första året behöva avsättas omkring 981 000 kronor. Därefter avtaga erforderliga årsavsättningar för att i jämviktsläge uppgå till omkring 483 000 kronor." Beträffande de sålunda erhållna totala kostnadsbeloppen må följande anmärkas. Vid utförandet av beräkningarna har man utgått ifrån att ingen av de medräknade personerna avgår från tjänsten före uppnådd pensionsålder av annan orsak än dödsfall. Såsom kommittén ovan antytt, är det emellertid att förutse, att dels på grund av entledigande dels även på grund av frivillig avgång ett avsevärt antal av de anställningshavare, varom här är fråga, lämnar tjänsten före pensionsålderns inträde. Av dessa frän tjänsten i förtid avgångna anställningshavare komma sålunda somliga att vid sin pensionering uppbära ett lägre tilläggspensionsbelopp än det i tabellerna beräknade, en del åter att icke alls uppbära någon tilläggspen-

96 sinn, eftersom kommittén förutsatt, att tilläggspension icke skulle tillkomma exempelvis anställningshavare, som på egen begäran avgår från tjänsten. Någon beräkning av den häremot svarande minskningen av de i tabellerna angivna beloppen har givetvis icke kunnat göras. I detta sammanhang torde jämväl en annan på utredningsresultatet inverkande omständighet böra omnämnas. Enligt bestämmelserna i 7 § i förslaget skulle tilläggspension endast tillkomma anställningshavare, som under de senaste femton åren före avgången eller, därest undantagsvis avgången sker senare än vid uppnåendet av 65 år för man och 60 år för kvinna, under de senaste femton åren före denna ålders uppnående, kan räkna tio anställningsår. Även med hänsyn härtill äro de i tabellen återgivna siffrorna för höga, då i fråga om det siffermaterial rörande personaluppsättningen, som legat till grund för beräkningarna, någon reducering, svarande mot antalet icke tilläggspensionsberättigade, icke kunnat äga rum. Slutligen vill kommittén särskilt framhålla, att i ovanstående beräkning ingå jämväl de säkerligen talrika anställningshavare, som icke fullgöra arbete vid vederbörande verk till den omfattning, att de i enlighet med bestämmelsen i 7 § i förslaget angående en beräknad minsta arbetstid av ettusen timmar per år skulle bliva berättigade till tilläggspension. Då det sålunda icke torde vara möjligt att siffermässigt beräkna, i vilken grad nu anförda omständigheter inverka på kostnadsbeloppet, synes man i fråga om den betydelse, de anförda faktorerna kunna äga för beräkningarnas resultat, vara hänvisad till en mer eller mindre godtycklig uppskattning. Det är dock uppenbart, att de i den senast anförda tabellen (sid. 95) angivna beloppen äro att under oförändrade förhållanden anse såsom maximibelopp. Emellertid skulle, därest fondering av verkens bidrag skedde, åtminstone så stora belopp böra avsättas, som skulle erfordras för att täcka verkens andel i pensioneringskostnaderna för de anställningshavare, vilka innehava tio anställningsår och som i övrigt kunna tänkas komma att uppfylla de i förslaget förordade villkoren för erhållande av tilläggspension. På grundval av de av kommittén infordrade uppgifterna ifråga om den nuvarande personaluppsättningen och i enlighet med de beräkningsmetoder, för vilka ovan redogjorts har jämväl en dylik utredning verkställts. Det torde kunna förutsättas, att de anställningshavare, beträffande vilka de infordrade uppgifterna angivit, att de redan nu innehava det för tillläggspensions erhållande minsta antalet anställningsår, endast undantagsvis komma att lämna tjänsten under sådana omständigheter, att den redan grundlagda rätten till tilläggspension går för dem förlorad. De utförda beräkningarna hava visat, att under första året följande belopp behövde avsättas, nämligen: ' . för postverket .. telegrafverket „ statens järnvägar ,, statens vattenfallsverk

omkring „ , .,

235 000 kronor 75 000 110 000 „ 95 000 „ Summa 515 000 kronor Efter första året avtaga de årliga avsättningarna, så att det efter jämviktslägets inträdande skulle erfordras sammanlagt omkring 230 000 kronor i årlig avsättning, allt under förutsättning av oförändrade per-

97 sonalförhållanden och under förutsättning, att fondering av verkets medel för pensioneringskostnadernas gäldande påbörjas först då anställningshavaren uppnått tio anställningsår. Kostnaderna fördela sig sålunda: postverket 90 000 kronor telegrafverket 20 000 Statens järnvägar 70 000 Statens vattenfalls ver k .. 50 000 ,. 1 avseende å sist intagna tablå torde böra upmärksamas, att de meddelade siffrorna antagligen äro något för låga. Anledning härtill är, att inom dessa verk vissa grupper av anställningshavare tillkommit först under de senaste åren, vadan antalet av de anställningshavare, som kunna räkna tio anställningsår, efter hand kan komma att proportionsvis stiga. För den händelse fondavsättning icke äger rum, komina verkens årliga kostnader att till en början bliva mycket obetydliga, men stiga givetvis sedan till flera gånger större belopp än de ovan angivna, emedan i så fall ingen ränteinkomst å fonderade medel finns att tillgå. Det har emellertid ansetts onödigt att verkställa de vidlyftiga beräkningar, som skulle erfordras för att erhålla de årliga kostnaderna vid pensionering utan fondavsättning. Ovanstående utredning torde nämligen i och för sig få anses tillfyllest för att giva en föreställning om förslagets ekonomiska innebörd. Kommittén vill slutligen hava erinrat om, att statsverket redan nu har att vidkännas kostnader för beredande av ålderdomsförsörjning åt vissa grupper av den personal, som skulle komma att inbegripas i förevarande pensionering. Körande de bestämmelser, som härutinnan för närvarande äro gällande, har kommittén i det föregående lämnat närmare redogörelse (sid. 3—5). Genom nu gällande kungörelse angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning hava ifrågavarande anställningshavare kommit i åtnjutande av rätt till pension. Av förut i detta betänkande lämnade uppgifter (sid. 4) framgår, att under år 1921 i pensioner utbetalats av statsmedel tillsammans 21458:34 kronor. Då dessa anställningshavare nu äro avsedda att inbegripas i försäkringspensioneringen, skulle ifråga om de förmän och arbetare, som efter författningsförslagets ikraftträdande avgå från tjänsten, de eljest enligt nu gällande bestämmelser förfallande pensionsbelopp icke komma att utgå. Kommittén har vid övergångsbestämmelsernas avfattande förutsatt (sid. 71), att beviljande av årliga understöd och gratifikationer åt viss personal vid postverket och telegrafverket skulle upphöra, i den mån pensioneringen enligt de i förslaget givna grunderna kan lämna vederbörande häremot svarande försörjningsbidrag. Sammanlagda beloppet av utbetalade understöd och gratifikationer uppgick under år 1921 till 72 840:84 kronor (sid. 5). Vid bedömande av de kostnader, som genom antagande av det föreliggande pensioneringsförslaget skulle tillskyndas statsverket, torde man alltså böra taga i betraktande, att utbetalning av dylika understöd och gratifikationer i framtiden icke skulle ifrågakomma beträffande de anställningshavare, som då avgå från tjänsten.

XII.

Kommitténs hemställan.

Under hänvisning till vad i detta betänkande blivit anfört får kommunikationsverkens lönekommitté hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels godkänna de av kommittén upprättade förslag till kungörelse angående rätt till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk samt till kungörelse angående rätt till försäkringspension m. m. för viss icke-ordinarie personal vid sagda verk; dels besluta att följande pensionskassors tillgångar och förpliktelser skola vid tidpunkten för ikraftträdandet av förslaget till kungörelse angående tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsvcrk övertagas av de i 7 § uti berörda författningsförslag omförmälda pensionsfonder, sålunda att telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds- och linjearbetare övertages av telegrafverkets pensionsfond, statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal av statens järnvägars pensionsfond och statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal av statens vattenfallsverks pensionsfond; att telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfatisverk skola tillsvidare och intill dess annorledes kan varda beslutat årligen såsom bidrag för beredande av tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. vid sagda verk till vederbörande verks pensionsfond avsätta, telegrafverket 154 500 kronor, statens järnvägar 824 000 kronor och statens vattenfallsverk 51500 kronor; dels antaga de ändringar i och tillägg till lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, som finnas angivna under avdelning X av detta betänkande; dels ock godkänna de ändringar i och tillägg till kungörelsen den 31 december 1917 angående anordnande av den på frivilliga avgifter grundade pensionsförsäkringen, som finnas upptagna i nyss omförmälda avdelning av betänkandet.

XIII. Särskilda yttranden. 1 fråga om det av kommittén framlagda betänkande med förslag till kungörelser angående pensionering av icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken hava särskilda yttranden avgivits dels av ledamöter inom kommittén och dels av de utav kommittén under utredningens gång tillkallade personalrepresentanter. 1. Av ledamöter avgivna särskilda yttranden. Herr Sidenbladh har anfört: "Det förslag till lag angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken, som av kommittén framlades i dess den 29 januari 1920 avgivna betänkande, delen III, och som sedermera i allt väsentligt godkändes av statsmakterna, var, om ock med vissa viktiga avvikelser, i sina huvuddrag byggt på då för ifrågavarande verk gällande pensionssystem. I sitt berörda betänkande antydde emellertid kommittén vissa principiella spörsmål i pensionshänseende, vilka kommittén för det dåvarande icke ansett sig böra upptaga till närmare prövning med hänsyn till deras sammanhang med motsvarande frågor beträffande statsförvaltningen i övrigt. Enahanda ståndpunkt synes ock hava intagits av vederbörande departementschef vid frågans framläggande för riksdagen. Departementschefen uttalade nämligen därvid bland annat, att ett godtagande av kommitténs förslag i visst hänseende icke borde förhindra, att, om framdeles ett annat pensioneringssystem befunnes böra införas för statstjänare, ett dylikt system borde kunna utsträckas att gälla även kommunikationsverkens personal. Vad nu angår föreliggande förslag beträffande tjänstepension för extra ordinarie och därmed jämförlig personal vid kommunikationsverken, ansluter sig detta förslag på det närmaste till den förenämnda, vid 1920 års riksdag antagna lagen angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid ifrågavarande verk. Emellertid har Kungl. Maj:t den 29 juni 1921 uppdragit åt särskilda kommitterade (den s. k. 1921 års pensionskommitté) att verkställa utredning och framlägga förslag beträffande vissa till pensionsväsendet hörande frågor. Det åt nämnda kommitterade givna uppdraget är så vittomfattande, att det resultat, vartill kommitterade kunna komma, tilläventyrs kan beröra pensioneringsförhållandena för såväl ordinarie som icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken.

100 1 egenskap av ledamot jämväl av 1921 års pensionskommitté anser jag, att det givetvis varit önskligt, om man beträffande kommunikationsver kens icke- ordinarie personal kunnat avvakta resultatet av 1921 års pensionskommitterades arbeten. Då emellertid med hänsyn till omfattningen av nämnda kommitterades uppdrag något definitivt förslag i ämnet därifrån icke torde kunna förväntas inom den närmaste tiden och då det ansetts nödigt, att åtgärder snarast möjligt vidtagas för genomförande av en mera tillfredsställande pensionering av icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken än nu gällande pensionsbestämmelser för sådan personal erbjuda, har även jag ansett mig kunna i huvudsak biträda föreliggande förslag. Om emellertid för statstjänare inom statsförvaltningen i övrigt vissa nya pensioneringsprinciper framdeles befinnas böra tillämpas, torde, såsom redan antytts, det böra tagas under övervägande om eller i vad mån pensionsbestämmelserna för kommunikationsverkens personal böra bringas i överensstämmelse med nämnda principer. Vad det nu föreliggande förslagets detaljer beträffar, hyser jag en ifrån kommitténs majoritet avvikande mening i nedan angivna hänseende. Vid uppgörandet av sitt förslag till pensionsbestämmelser för extra ordinarie och med dem jämförliga tjänstemän vid kommunikationsverken har kommitténs majoritet utgått därifrån, att pcnsionsunderlagen för nämnda personal skulle utgöra ungefär 3U av de för motsvariga ordinarie tjänstemän gällande pensionsunderlagen samt att ifrågavarande icke-ordinarie tjänstemäns egna bidrag genom pensionsavgifter skulle täcka i medeltal 2/o av hela pensioneringskostnaden i stället för såsom för ordinarie tjänstemän */• av sådan kostnad. Majoritetens förslag innebär alltså, att nu omhandlade icke-ordinarie personal skulle i bägge de nämnda hänseendena komma i väsentligt ogynnsammare läge än de ordinarie tjänstemännen. Det torde i detta sammanhang böra uppmärksammas, hurusom enligt de av 1917 års riksdag godkända grunderna för pensionering av extra ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk tjänstemännens bidrag beräknas motsvara allenast V, av pensioneringskostnaden och statens bidrag täcka återstoden. Då enligt föreliggande förslag för erhållande av full ålderspension skulle beträffande nu ifrågavarande icke-ordinarie befattningshavare erfordras enahanda antal tjänstår och avgiftsår som enligt pensionsbestämmelserna beträffande ordinarie personal samt då ifråga om ordinarie tjänsteman enligt gällande pensionslag icke göres någon skillnad mellan sådana tjänstår och avgiftsår, som vederbörande förvärvat å ena sidan såsom ordinarie och å andra sidan såsom extra ordinarie tjänsteman, synes det mig icke vara med billighet förenligt, att en extra ordinarie tjänsteman eller med sådan jämförlig befattningshavare, som icke kan erhålla ordinarie tjänst, i så hög grad som majoriteten ifrågasatt tillbakasättes i jämförelse med en kamrat, som vunnit ordinarie anställning, helst detta innebär ett avsteg från redan av riksdagen godkända grunder i sådant hänseende. Enligt mitt förmenande bör en extra ordinarie tjänsteman eller med sådan jämförlig befattningshavare icke vara skyldig att bidraga till täckande av pensioneringskostnaden med proportionsvis högre belopp

101¶Avd. 1 o 3 4 5 6 7 8 9 10 11

l

l

enligt majoritetens förslag

enligt mitt förslag

1644 1716 18-24 1920 2 160 2 436 2 844 3 0-56 3 240 3 444 3 684 3 924 4 200 4 476 5 076

1 236 1284 1 368 1440 1 620 1 824 2 136 2 280 2 436 2 580 2 760 2 940 3 156 3 360 3 804

1440 1 500 1596 1 680 1896 2 136 2 484 2 652 2 8H2 3 012 3 228 3 432 3 672 3 912 4 440

Pensionsunderlag för extra ordinarie tjänstemän

Avdelning och lönegrad

Pensionsunderliig för ordinarie tjänstemän

Avdelning och lönegrad

Pensionsunderlag för ordinarie tjänstemän

än den ordinarie tjänstemannen, utan bör för bägge kategorierna tjänstemän bidraget motsvara V* av kostnaden. Godkännes denna uppfattning, skulle med bibehållande av de föreslagna pensionsavgifterna, vilka synas mig till beloppet lämpligt avvägda, något högre pensionsunderlag kunna bestämmas för extra ordinarie tjänstemän och därmed jämförliga befattningshavare. Gjorda undersökningar hava givit vid handen, att en höjning av pensionsunderlagcn för ifrågavarande personal så att dessa motsvara T/8 av pensionsunderlagen för ordinarie tjänstemän skulle — under förutsättning att de icke-ordinarie tjänstemännens bidrag till pensioneringskostnaden bestämmes till Vs — betinga enahanda pensionsavgifter som de av majoriteten föreslagna. Den av mig sålunda ifrågasatta höjningen av pensionsunderlagen för sådan icke-ordinarie personal, varom nu är fråga, så att de närmare ansluta sig till pensionsunderlagen för ordinarie tjänstemän, synes mig så mycket mer befogad, som ett stort antal av de befattningshavare, vilka "skulle komma i åtnjutande av pension enligt omhandlade pensionsbestämmelser, nämligen personal vid nybyggnadsavdelningar och verkstäder, åtnjuter avlöningar, vilka nära uppgå till eller i vissa fall till och med överstiga de avlöningar, som tillkomma motsvariga ordinarie tjänstemän. I nedanstående sammanställning angivas pensionsunderlagens belopp i de särskilda lönegraderna för ordinarie tjänstemän samt för extra ordinarie och därmed jämförlig personal enligt, å ena sidan, kommittémajoritetens förslag och, å andra sidan, den av mig förordade beräkningsgrunden, dock med iakttagande av lämplig avrundning för erhållande av med tolv jämt delbart krontal.

16 17 18 19 20

5 724 6 036 6 360 6 684 6 996

4 296 4 524 4 776 5 016 5 244

5 004 5 280 5 568 5 844 6 120

1200 1440 1704 1 800 2 136 2 256 2 676 3 204

900 1080 1284 1356 1608 1 692 2 004 2 400

1056 1260 1488 1572 1 872 1980 2 340 2 808

Pensionsunderlag för extra ordinarie tjänstemän enliirt enligt majoritetens mitt förslag förslag

A.

Avd.

B. 1 2 3 4 5 6 7 8

13 14 15 Såsom en konsekvens av mitt i det föregående framlagda

förslag skulle dels den uti 3 punkten i övergångsbestämmelserna föreslagna lägsta procentsatsen vid beräknande av avgiftspension böra sänkas från av majo-

102 liteten föreslagna 50 till 20 % dels ock det uti 4 punkten av samma bestämmelser angivna minsta antalet avgiftsår minskas från tio till fem. Vad kostnadsfrågan beträffar är det uppenbart, att, dä den av mig ifrågasatta ökningen av pensionsunderlagen icke skulle föranleda höjning av de föreslagna pensionsavgifterna, ett bifall till mitt förslag skulle medföra högre kostnader för statsverket än enligt majoritetens förslag. Kostnadsökningen torde kunna, med bortseende från verkningarna av de föreslagna övergångsbestämmelserna, anses motsvara inemot 30 % avkostnaderna enligt majoritetens förslag. Under åberopande av vad jag i det föregående anfört har jag yrkat, att i förslaget till kungörelse angående rätt till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk 12 § samt övergångsbestämmelserna skola givas nedan angivna ändrade lydelse: 12 §. j . För befattningar

—

räknat.

A. Befattningar, avsedda för manliga tjänstemän. Därest befattningen motsvarar eller är närmast jämförlig med ordinarie tjänst inom lönegrad n:r 1 utgör tjänstepensionsunderlaget 1440 kronor och pensionsavgiften » » 2 » » 1500 > » » » » 3 » » 1 596 » » » 4 » » 1 680 » » » » 5 » » 1 896 » » » 6 » » 2 136 » » » » 7 » 2 484 » i 8 • » 2 652 » i 9 » » 2 832 » » » » » 10 » » 3 012 » » »11 » i 3 228 » » » » 12 » » 3 432 » » » » 13 » » 3 672 » » » » 14 » » 3 912 > » » »15 » » 4 440 » i » » 16 » 5 004 » » » » » 17 » » 5 280 » » => 18 » 5 568 » » 19 » '* 5 844 » » » 20 » » 6 120 » »

42 kronor 45 i 51 57 » 69 » 81 » 102 117 » 126 » 141 156 » 171 192 210 252 297 » 318 339 » 360 378

B. Befattningar, avsedda för kvinnliga tjänstemän. Därest befattningen motsvarar eller är närmast jämförlig med ordinarie tjänst inom lönegrad n:r 1 utgör tjänstepensionsunderlaget 1 056 kronor och pensionsavgiften 54 kronor » » 2 » » 1 260 » » 69 » » t 3 » » 1 488 » » 84 » » • 4 » » 1 572 » 93 » » 5 » » 1872 111 » » 6 » » 1 980 » » > 1 1 7 » » » 7 » » 2 340 > 144 » » 8 » » 2 808 » > 171 i

103 För lägre pensionsavgifter. 2. Det beräknas. 3. Av de i 1 mom. angivna tjänstepensionsunderlag anses två tredjedelar utgöra statspensionsunderlag och en tredjedel avgiftspensionsunderlag. övergångsbestämmelser. 1. Denna kungörelse 2. Befattningshavare 3. För sådan den honom tillkommande statspensionen. 4. För annan — avgiftsår. 5. Beträffande

befattning. tillämpning. som motsvarar 20 procent av därest han innehaft fem uppbära.

Herr Persson har instämt i det av Herr Sidenbladh gjorda yrkandet. Herr E. Eriksson har anfört: "Beloppet av den tjänstepension, som skulle tillkomma den icke-ordinarie personalen enligt det förslag, som majoriteten av kommittén stannat för, synes mig icke tillräckligt för att det med pensionen avsedda ändamålet, att skänka en tillräcklig och sorgfri bärgning på ålderns dagar, skall kunna uppnås. Medan tjänstepensionens belopp för de ordinarie tjänstemännen motsvarar 662/s % av slutlönen å billigaste ortsgrupp, så skulle extra ordinarie tjänstemön såsom tjänstepension erhålla ett belopp, som utgör endast omkring 53 % av slutavlöningen å billigaste ort. Då avlöningen till extra ordinarie tjänstemän är lägre än för motsvarande ordinarie tjänstemän, så följer härav, att denna kraftiga nedskäring av relationen mellan avlöning och pension medför, att pensionen blir alltför otillräcklig. Härtill kommer, att kommitténs förslag, om det blir antaget, medför en avsevärd försämring i jämförelse med den pension, som enligt nu gällande bestämmelser tillförsäkrats vissa av de personalgrupper, som äro berörda av frågan. För belysande av detta förhållande må här i korthet anföras, huru de nu gällande pensionsbestämmelserna verka för den extra ordinarie personalen vid statens järnvägar. Gällande reglemente tillförsäkrar nyssnämnda personal såsom hel pension 662/s % av avlöningen å billigaste ort. Av pensionen utgör V« statspension och återstoden avgiftspension. Från den 1 juli 1925, då de nu gällande avlöningarna varit gällande i fem år, blir med nu gällande bestämmelser statspensionens belopp: för l:a tjänstegruppen (stationskarlar m. fl.) kr. 1 040: „ 2:a .. (maskin- och pannskötare) . . . . ,, 1093: „ 3:e ,, (reparatörer m. fl.) ,, 1147: Enligt kommitténs förslag skulle emellertid statspensionen uppgå allenast till följande belopp: för 1 :a tjänstegruppen „ 2:a ., ., 3:e „ 8

komma att kr. 742: „ 770: , 821:

104 Statspensionen enligt kommitténs förslag skulle sålunda komina att uppgå endast till omkring 32 % av avlöningen å billigaste ort. Huru otillfredsställande detta förslag är, framgår särskilt om man betänker, att, när frågan om beredande av pension åt icke-ordinarie personal vid statens järnvägar är 1912 av Kungl. Järnvägsstyrelsen framfördes, Kungl. Styrelsen förutsatte, att pensionen skulle utgöras allenast av statspension, vilken föreslogs till 47 % å avlöningen på billigaste ort. Genom de av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna mildras visserligen i avsevärd mån för den nu anställda personalen de ogynnsamma verkningarna av förslaget, men det oaktat blir pensionsbeloppet enligt förslaget lägre än enligt nu gällande reglemente. För att åskådliggöra detta förhållande vill jag anföra exempel på den pension, som skulle tillkomma en befattningshavare inom l:a tjänstegruppen, vilken, efter en tjänstetid av minst 35 år, vid uppnådd pensionsålder avgår vid någon av nedan angivna tidpunkter, för att uppvisa, till vilket belopp tjänstepensionen uppgår dels enligt nu gällande reglemente och dels enligt kommitténs förslag. Kesultatet av denna jämförelse blir följande: Erhålles såsom tjänstepension Om avgång sker

den 31 dec. 1924 » » » 1928 » » 1932 » \ > 1936 » » » 1940 > » > 1944 » » » 1948 » » » 1952 eller senare

enligt nu gällande reglemente

enligt kommitténs förelag

1162 kronor 1 183 1235 1 287 1 339 1391 1 456 1560

1116 kronor 1116 1 116 1116 1 128 1188 1 236 1236

För de extra tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader och vid statens vattenfallsverk torde försämringen i pensionsvillkor bliva än större. För den timavlönade personal, som genom nu gällande bestämmelser äger rätt till pension och som beröres av här ifrågavarande förslag, blir visserligen reduceringen något mindre än vad som framgår av ovanstående tabell men för alla grupper gäller, vad som ovan anförts, att den föreslagna tjänstepensionen till sitt belopp blir alltför ringa för att kunna bereda vederbörande en sorgfri ålderdom. Jag anser det icke vara rättvist att bestämma så pass stor skillnad i tjänstepensionens belopp mellan likvärdiga grupper av ordinarie och icke ordinarie personal. Tjänstgöringsskyldigheten är lika och tjänsteåldern för uppnående av rätt till tjänstepension föreslås också lika. Uppdelningen i ordinarie och icke ordinarie anställning är en omständighet, varöver personalen icke har något inflytande. Det torde allenast vara ett mycket ringa antal av den extra ordinarie personalen vid statens järnvägar samt en del av linjearbetarna vid telegrafverket, som haft möjlighet övergå till ordinarie tjänst, men som föredragit att kvarstå i extra befattning. För verkstads- och förrådsarbetare, byggnadsavdelningarnas personal m. fl. finnes icke möjlighet att erhålla ordinarie anställning, utan äro de nödsakade att till pensionsåldern kvarstå i icke ordinarie befattning. Icke ens ur synpunkten att uppmuntra till över-

105 gang i ordinarie tjänst är således den föreslagna stora skillnaden i tjänstepensionens belopp för ordinarie och icke ordinarie befattningshavare motiverad. Ehuru jag önskat framställa ett något längre gående förslag rörande tjänstepensionens belopp, nödgas jag dock med hänsyn till frågans läge instämma i det av hr Sidenbladh reservationsvis framställda yrkandet, fastän även detta förslag innebär en sänkning av pensionen jämfört med nu gällande bestämmelser. Denna sänkning synes dock motiverad genom den lindring ifråga om pensionsavgifternas belopp, som enligt förslaget skulle tillkomma personalen. Att det av hr Sidenbladh framställda yrkandet innebär det minsta möjliga för att från personalhåll kunna accepteras, torde tydligt framstå, om jag kompletterar de förut anförda siffrorna med en uppgift om beloppet av statspension och tjänstepension, som skulle komma att utgå vid ett bifall till detta yrkande. Statspensionens belopp skulle nämligen bliva: för 1 :a tjänstegruppen 960 kronor „ 2:a ., 1000 ., „ 3:e „ 1064 „ och tjänstepensionens belopp skulle, under i övrigt lika förutsättningar, som i förut införda tabell angives, komma att utgöra: om avgången sker den 31 dec. 1924 1928 1932 1936 1940 1944 1948 „ 1952 eller senare

1152 kronor 1152 1200 1272 1 332 1392 1 440 1 440

På grund av vad som anförts får jag därför instämma i det yrkande, som framställts av hr Sidenbladh. Beträffande särskilt frågan om pensionsåldern får jag anföra följande. Till kommitténs betänkande angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, avgivet den 29 januari 1920, har jag fogat ett särskilt yttrande, varuti jag framhåller, att den vid trafikverken gällande pensionsåldern genomgående var alltför hög och att i samband med den da förevarande omarbetningen av pensionsbestämmelserna en allmän sänkning av pensionsåldern bort föreslås. Den av mig då uttalade meningen vidhåller jag fortfarande. Då emellertid pensionsåldern för ickeordinarie personal bör vara lika med vad som i detta avseende gäller för motsvarande ordinarie tjänstemän, anser jag mig förhindrad att nu framställa något yrkande beträffande pensionsåldern." Herr Lubeck har anfört: "Endast i mycket begränsad omfattning har jag haft tillfälle deltaga i det utredningsarbete, som föregått framläggande av förslag till pensionering av icke-ordinarie personal i statens affärsverk.

106 Likväl har jag ansett mig böra uttala betänkligheter mot införandet i föreslagen omfattning av statlig s. k. tilläggspension i samband med försäkringspension. Därigenom skulle inom statens affärsdrivande verk införas pensionsrätt för stora grupper av icke fast anställd personal — under förutsättning av 10 anställningsår av de senaste 15 åren före avgången eller före viss ålders uppnående — därvid den beräknade arbetstiden per år icke skulle behöva uppgå till mer än ettusen timmar. Genom sådana pensioneringsgrunder skapas hos den anställde mer eller mindre medvetet en ökad benägenhet att hålla sig kvar i statstjänsten. En dyilk strävan är visserligen värd att uppmuntra, bl. a. genom pensionering, så snart det gäller personal, som under alla förhållanden måste anses erforderlig för statstjänsten, men icke ifråga om mera tillfälligt anställda, för vilka staten icke har stadigvarande sysselsättning och som således under växlande konjunkturer böra kunna utan konstlade band flytta över till annan tjänst, kommunal eller enskild. Sä länge icke likartade pensionsbestämmelser finnas införda över lag, måste ensidiga statliga anordningar befaras komma att hämma en naturlig omsättning av anställd personal. Dessa synpunkter torde böra beaktas vid förslagets fortsatta prövning. — Även statsekonomiska skäl tala för att iakttaga all möjlig begränsning. I fråga om pensionsrätt för personal vid Statens järnvägars byggnadsavdelning ansluter jag mig i princip till hr Dahlbecks här nedan återgivna reservation, åsyftande större likställighet mellan byggnadsavdelningen och S. J. i övrigt beträffande ordinarie och icke-ordinarie personal. Lösningen av denna fråga torde emellertid få antagas ligga i att den under alla förhållanden erforderliga personalen överflyttas på ordinarie stat, medan den övriga endast anställes tillfälligt i mån av behov."

2. Av personalrepresentanter avgivna särskilda erinringar. Herr Dahlbeck har anfört: "Beträffande nu föreliggande förslag till kungörelser angående rätt till pension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. får jag i nedanstående hänseende anmäla från kommittén avvikande mening. Kommittén har, såsom av författningsförslaget framgår, i pensionshänseende jämställt den grupp tjänstemän, jag såsom personalrepresentant haft att inför kommittén företräda, nämligen statens järnvägsbyggnaders tjänstemän, med den extra ordinarie personalen vid statens trafikerade järnvägar. Om man, som riktigt torde vara, utgår därifrån, att tjänstetidens längd och tjänstgöringens art äro de för bestämmande av personalens pensionering avgörande faktorerna, kommer man, enligt mitt förmenande, vid ett studium av statens järnvägsbyggnaders tjänstemäns anställnings- och tjänstgöringsförhållanden till det resultat, att den av kommittén företrädda ståndpunkten icke är hållbar. Den extra ordinarie personalen vid statens järnvägar utgör rekryteringspersonal. Efter den allra första anställningen som aspiranter uppnås av de därtill lämpliga den något fastare anställningsformen som extra ordinarie. Dessa extra ordinarie äro sedan i mån av behov inom verket avsedda att, därest de fortfarande visa sig därtill lämpliga, be-

107 fordras till ordinarie tjänstemän. Ett pensionsreglemente för dylik personal kunde ju sålunda vid första påseende strängt taget synas överflödigt, därest man tänkte uteslutande pä ålderspensionen. Då nu emellertid även existera begreppen sjuk- och invalidpension och då dessutom bland de extra ordinarie alltid måste antagas förefinnas vissa individer, som på grund av ådraget lyte e. d. ej kunna vinna ordinarie befordran, måste medgivas förekomsten av ett pensionsreglemente jämväl för denna personalgrupp såsom fullt berättigad. Från denna de extra ordinaries grupp skilja sig emellertid, som nedan skall påvisas, till alla väsentliga delar de fast anställda tjänstemännen vid s. j . b. (statens järnvägsbyggnader). Deras enda gemenskap med de extra ordinarie är den, att de båda utgöra icke-ordinarie personal vid verket. •*'* Vid s. j . b. anställda tjänstemän äro numera uppdelade i tre kategorier med var sin motsvarighet inom personalgrupperna vid s. j . t. (statens trafikerade järnvägar), nämligen de tillfälliga, motsvarande aspiranterna, de-extra, motsvarande de extra ordinarie samt de fast anställda, motsvarande de ordinarie. En tjänsteman vid s. j . b. börjar alltså sin första anställning vid verket som tillfällig. Är han därtill lämplig och föreligger behov av hans fortsatta anställning, antages han därefter till extra tjänsteman. Hainan vidare under den något fastare form, den extra anställningen erbjuder, fortfarande dokumenterat sig som en tjänsteman, värd att erhålla den vid s. j . b. möjligast säkra anställningen, och synes därtill förefinnas ett mera varaktigt behov av hans arbetskraft vid verket, befordras han till fast anställd tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader. Väl att märka är, att detta blir hans slutanställning vid verket. Någon befordran vidare av den fast anställde till ordinarie tjänsteman vid s. j . t. är numera icke avsedd att äga rum. Från enstaka individuella undantagsfall bortses härvidlag självfallet. Härav framgår således otvetydigt, att s. j . b:s fast anställda tjänstemän i olikhet med de extra ordinarie vid "färdiga banan" ingalunda äro att hänföra till rekryteringspersonal, för vilken rimligen och natur ligen kunna gälla ur personalsynpunkt sett mindre gynnsamma pensionsbestämmelser än för den ordinarie gruppen, dit de flesta extra ordinarie förr eller senare komina att genom befordran överflyttas. Vid s. j . b. motsvaras alltså den s. k. fasta anställningen av den ordinarie vid s. j . t. Den egentligen enda väsentliga skillnaden mellan anställningsvillkoren för den vid s. j . b. fast anställde och den vid s. j . t. ordinarie tjänstemannen är därvid, förutom frånvaron av änkepension vid s. j . b., att den förstnämnde är anställd med 3 månaders ömsesidig uppsägningstid, den sistnämnde numera ouppsägbar utom för fel eller försummelse i tjänsten o. d. Sålunda gäller vidkommande samtliga såväl avlönings- som andra, förmåner såsom sjukledighet, semester, fribefordran o. d., att den fast anställde jämställts med den ordinarie och den extra vid s. j . b. i huvudsak med den extra ordinarie vid s. j . t. Vid fastställandet av nu gällande pensionsbestämmelser har också tagits hänsyn till denna överensstämmelse i anställningsvillkor genom att — i den mån detta med beaktande av s. j . b:s tjänstemäns uppsägbarhet varit möjligt — i pensionshänseende fullt jämställa den fast anställda med den ordinarie personalen.

108 Däremot har den extra personalen vid s. j . b. hittills icke inbegripits i något pensionsreglemente. t Vid en jämförelse mellan de fast anställda vid s. j . b. och de ordinarie vid s. j . t. ifråga om tjänstgöringsförhållanden gälla för båda dessa kategorier inom motsvarande tjänstegrader i stort sett samma kompetensvillkor för anställnings erhållande samt motsvarande befogenheter och åligganden i tjänsten. Det vill därför synas riktigt, att vid upprättandet av nya pensionsbestämmelser för denna personalgrupp jämställdheten med den ordinarie personalen fortfarande bibehålles på sådant sätt, att pensionsunderlag och pensionsavgifter sättas lika med de för den ordinarie personalen gällande. Den enda väsentliga skillnad, som bör få förefinnas mellan de båda nyssnämnda kategoriernas pensionsförmåner, är, i anslutning till vad ovan anförts, den som betingas av s. j . b:s tjänstemäns uppsägbarhet. Om man, såsom inom kommittén påtalats, skulle vilja fastslå den principen, att icke-ordinarie personal icke rimligen kan få ställas lika gynnsamt i pensionshänseende som ordinarie personal, synes mig en sådan princip icke utgöra hinder för fastställandet av samma pensionsunderlag och avgifter för den fast anställda som för den ordinarie personalen. Ty även med denna likhet kvarstår dock alltid den olikhet i fråga om utsikterna för pensionens åtnjutande, som sammanhänger med olikheten i själva naturen av ordinarie och icke-ordinarie tjänst. Det må nämligen framhållas, att s. j . b:s tjänstemän kunna tvingas att avgå långt före pensionsålderns inträdande, varigenom endast avkortad pension utgår. Först för det fall, att den vid s. j . b. anställde verkligen har haft förmanen att fa bibehållas i tjänst fullt antal år, kan han komma att erhålla samma pension som motsvarande ordinarie befattningshavare. Att således för detta sistnämnda fall ingen skillnad uppstår mellan den ordinaries och den fast anställdes pensionsförmåner, synes endast rätt och billigt. ^ Man må endast tänka sig det exempel att, låt säga en sektionsingenjör vid s. j . b., och en baningenjör vid s. j . t., båda stå vid slutet av sin tjänstemannabana vid verket, båda med fullt antal tjänsteår och båda efter att hava varit anställda i motsvarande tjänst, för vilkens erhållande krävts motsvarande kompetens. Det torde då få anses fullt rimligt, att båda tilldelas lika stor pension. Ty icke kan det väl anses riktigt, att en s. j . b. tjänsteman endast därför att han icke varit ordinarie, d. v. s. därför att han under hela sin tjänstetid i motsats till den ordinarie varit utsatt för den risken att vid exempelvis inträffande minskning av arbetstillgång vid s. j . b. mista sin anställning, desslikes skulle, oaktat det förunnats honom att uppnå full tjänsteålder, erhålla mindre pension än den ordinarie. Vidkommande slutligen de extra och tillfälliga tjänstemännen vid s. j . b., äro dessa enligt nu gällande bestämmelser icke tillförsäkrade någon pension. Enligt nu föreliggande förslag äro emellertid de extra avsedda att hänföras till kungörelsen ang. tjänstepension och de tillfälliga till kungörelsen ang. försäkringspension. Då dessa grupper representera s. j . b:s rekryteringspersonal, har jag intet att erinra emot att de extra hänföras till samma kungörelse som de extra ordinarie vid färdiga banan.

109 Beträffande de tillfälliga synes konsekvensen bjuda, att de liksom aspiranterna vid s. j . t. hänföras till den förstnämnda kungörelsen, därest överhuvudtaget pensionering av aspiranter och tillfälliga skall anses böra ifrågakomma. Såsom sammanfattning av vad nu anförts, får jag som min mening uttala, att nu föreliggande förslag bör beträffande tjänstemännen vid s. j . b. ändras och kompletteras sålunda, att för de fast anställda vid s. j . b. komma att gälla samma pensionsunderlag och avgifter som för motsvarande ordinarie tjänstemän, att de extra vid s. j . b. jämställas med de extra ordinarie vid s. j . t., samt att de tillfälliga vid s. j . b. jämställas med aspiranter vid s. j . t., därest överhuvudtaget pensionering av dessa sistnämnda kategorier (tillfälliga och aspiranter) anses böra ifrågakomma."

Herr P. Eriksson har anfört: "Kommunikationsverkens lönekommitté har i sitt föreliggande författningsförslag angående rätt till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. vid kommunikationsverken jämställt den vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning anställda personalen med extra ordinarie tjänstemän vid samma verk, och får jag i anledning härav anmäla min från kommittén avvikande mening samt anföra följande. Vid statens vattenfallsverk anställd personal uppdelas i följande grupper: tjänstemän av klass I och klass II samt tillfälliga tjänstemän. Vid statens järnvägsbyggnader motsvaras dessa av resp. fast anställda, extra och tillfälliga tjänstemän. Avlöningsförmåner m. m. för statens vattenfallsverks byggnadspersonal äro fullt analoga med vad som gäller för statens järnvägsbyggnaders tjänstemän. I pensionshänseende råderdock den skillnaden, att tjänstemän av klass II vid statens vattenfallsverk tillhöra statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal, under det att motsvarande kategori tjänstemän vid s. j . b, icke äro berättigade till pension. För att bliva antagen till extra tjänsteman av klass I vid statens vattenfallsverk fordras bl. a. för befattningshavare inom l:a—13 :e lönegraderna att hava i motsvarande befattning tjänstgjort såsom extra tjänsteman av klass II och tillfällig tjänsteman vid verket under sammanlagt minst 3 år eller att i annan tjänst hava förvärvat motsvarande erfarenhet samt befunnits innehava i huvudsak samma kvalifikationer och erfarenhet, som i allmänhet krävas av motsvarande eller jämförbar ordinarie tjänsteman. Man får sålunda utgå från full jämförbarhet med den ordinarie personalen ifråga om kvalifikationer. Dock är att märka att byggnadspersonalen i regel har svårare och mera krävande tjänstgöringsförhållanden än motsvarande ordinarie personal, i det den ofta har att räkna med ett mycket forcerat arbete samt ej sällan måste leva under de mest oordnade förhållanden. I synnerhet är detta fallet med den norrländska byggnadspersonalen, som vid byggnadsföretagens påbörjande har att dragas med brist på bostäder, svårigheter för proviantering, oordnade skolförhållanden för barnen m. m., vilket icke den ordinarie driftspersonalen har att befara, alldenstund byggnadspersonalen i förväg hunnit till stor del neutralisera obygdsförhållandena.

110 Vid fastställandet av nu utgående avlöningsförmåner hava även resp. verksstyrelser beaktat de för byggnadspersonalen rådande svårare arbetsförhållandena samt frånvaron av änke- och pupillpension, och hava i anslutning härtill pensionsunderlagen för byggnadspersonalen fastställts till samma belopp som för motsvarande ordinarie tjänstemän. Då kommittén nu föreslagit, att byggnadspersonalen i pensionshänseende skall jämställas med den rekryteringspersonal, som måste finnas vid verket, kan jag ej underlåta att påpeka, att kommittén härvidlag icke fullt beaktat svårigheter av här ovan berörd art, ej heller räknat med denna personalgrupps beroende av de medel riksdagen beviljar för byggnadsföretag och därmed sammanhängande risk för uppsägning. Utsikterna för byggnadspersonalen att nå pensionsåldern äro sålunda ganska små, och talar detta för att någon sänkning av de pensionsunderlag, som nu gälla, ej bör företagas. I de flesta fall torde blott avkortade pensioner komma att utgå, i synnerhet som den krävande tjänstgöringen gör, att svårigheter uppkomma att kvarstå till föreskriven pensionsålder. De genom sänkningen av pensionsunderlagen försämrade pensionsförhållandena komma sannolikt att hava till följd, att mera kvalificerad arbetskraft söker sig privat anställning. Det måste givetvis vara ett intresse för verket att erhålla kvalificerad personal, vilket intresse ej torde befrämjas genom den av kommittén föreslagna olikheten i pensionshänseende gent emot ordinarie personal. Beträffande extra ordinarie personal vill jag i detta sammanhang framhålla, att denna personal vid statens vattenfallsverk uppgår till endast 2 st., under det att den extra personalen utgör omkring 600. Så långt jag kan förstå, torde endast i undantagsfall extra ordinarie tjänstemän komma att pensioneras, och när detta sker, torde det i de flesta fall vara beroende på, att tjänsteman till följd av olämplighet för ordinarie tjänst icke blivit befordrad till sådan. Någon möjlighet för byggnadspersonalen att vinna befordran till ordinarie tjänst föreligger i regel icke. I anslutning till vad jag här ovan anfört, får jag som min mening framhålla, att nu föreliggande förslag till kungörelse angående rätt till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl. vid kommunikationsverken bör ändras därhän, att den mera fast anställda byggnadspersonalen vid statens vattenfallsverk och statens järnvägsbyggnader i pensionshänseende fullt ut jämställes med motsvarande ordinarie tjänstemän, och att pensionsunderlag och avgifter utgå i likhet med vad som finnes föreskrivet i "Lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk" av den 4 juni 1920." Herr Månsson, med vilken herr Klarén instämt, har anfört: "Kommittén har vid angivande av sin motivering för huvudgrunderna till det föreliggande pensionsförslaget bl. a. framhållit, att ordinarie tjänstemän i stor utsträckning rekryteras från den icke ordinarie personalen och då det av kommittén utarbetade förslaget även vittnar om att de i detsamma upptagna bestämmelserna utarbetats efter denna uppfattning, anser jag mig böra anmärka, att det stora flertalet tjänstehavare, som kommer att beröras av dessa bestämmelser, därest de bliva antagna,

Ill icke hava möjlighet att bliva ordinarie tjänstemän. Jag har därför icke kunnat biträda kommittérades förslag, enär detsamma icke är av den beskaffenhet, att det i oförändrat skick kan accepteras av det stora flertalet av de vid statens järnvägar anställda icke ordinarie tjänstehavarna. Enligt "Statens järnvägars månadsstatistik för tjänstebruk" för februari månad 1922 voro vid statens järnvägar anställda 3 543 verkstads- och förrådsarbetare, varav visserligen 873 äro beräknade tillhöra de nybyggnads- och förändringsarbeten, som utföres vid verkstäderna, men bör härvid bemärkas, att dessa bokföringstekniskt upptagna nybyggnadsarbetare i verkligheten äro fast anställda verkstadsarbetare. Antalet stadigvarande banarbetare utgjorde vid samma tid 478 st. och omlastarna 85 st. Sålunda tillhopa 4 106 personer som icke hava möjlighet att bliva ordinarie tjänstehavare annat än i rena undantagsfall, enär i regel den ordinarie personalen rekryteras från sådan icke ordinarie personal, som innehaft aspirantbefattning inom den avdelning, där möjlighet till befordran till ordinarie anställning finnes. Hela antalet personer, tillhörande sådan icke ordinarie personal vid statens järnvägar som har möjlighet att vinna ordinarie anställning, utgjorde enligt samma statistik, d. v. s. icke ordinarie och aspiranter, tillhopa allenast 1 425 st. Av ovanstående framgår således, att det här icke kan vara rättvist att utgå från de synpunkter, som efter allt att döma varit avgörande för kommittén, då den ansett, att här berörda tjänstehavare böra ställas i en sämre ställning än de som haft lyckan att hamna inom ett tjänsteställe, där de haft möjlighet att vinna ordinarie anställning. Orättvisan blir än mera uppenbar, då, såsom ingen torde kunna förneka, det mången gång är en ödets nyck, om en person kommer att vinna anställning inom ett område, där han har möjlighet att vinna ordinarie anställning eller ej. Om sålunda en person efter slutad tjänst skall berövas den trygghet i ekonomiskt avseende, som bör vara förenad med statstjänst, enbart av den anledningen, att han icke varit anställd under tjänsteformen s. k. ordinarie tjänsteman, vore ett dylikt förfarande enligt mitt förmenande synnerligen orättvist. En sådan princip kan inte och får inte enligt mitt förmenande vara grundläggande, då man skall bestämma vad en person skall åtnjuta i understöd på ålderdomen, eller då han efter en under livskraftens dagar fullgjord tjänst vid ett statsverk inte längre förmår försörja sig, och är det förvånansvärt, att kommittén icke beaktat, att det föreliggande förslaget berör tjänstehavare, som vad flertalet beträffar, icke ha möjlighet att vinna ordinarie anställning i trots av att dessa få fullgöra sin tjänst lika plikttroget, ansvarsfullt och skötsamt, som de ordinarie tjänstehavarna. Huru kommittén vidare kan finna ett med rättvisa och billighet överensstämmande motiv för förordandet av ett förslag, där de, vilka äro anställda som icke ordinarie befattningshavare, skola betala större del till sin pension än ordinarie tjänstehavare, är för mig ofattbart. Om man ur mänsklig synpunkt bedömer saken, borde snarare motsatsen vinna tillämpning, enär den ordinarie personalen alltid är tillförsäkrad en högre och säkrare löneinkomst än vad fallet är med de icke ordinarie, vilka under depressionstider aldrig kunna vara säkra på att få behålla sin tjänst, men även om de det få, riskera att bliva underkastade tvångspermitteringar o. dyl., som försämrar deras inkomster, vilka även vid full tjänstgöring äro mindre än ordinaries, och detta ehuru de oftast utföra

112 precis samma arbete eller tjänst och i motsvarande befattningar. Ehuru det under för handen varande omständigheter torde vara omöjligt att kunna påräkna något stöd härför, vill jag här som min mening uttala, att jag anser, att den icke ordinarie personalen bör i pensionsavseende fullt jämställas med den ordinarie personalen, och tillåter jag mig att med hänvisning till, förutom vad jag här ovan anfört såsom stöd för att min åsikt är riktig, även meddela, att exempelvis verkstadsarbetarna och den extra personalen vid Bergslagernas järnvägar i pensionsavseende äro likställda med den ordinarie personalen, varav framgår, att man där icke bara tager hänsyn till formen för anställningen utan fullt rättvist fäster mera avseende vid den verkliga tjänsteutövning, som befattningshavaren fullgör vid företaget. Jag tillåter mig sålunda påyrka, alt den fast anställda icke ordinarie personalen i statens tjänst i pensionshänseende måtte likställas med motsvarande eller jämförliga ordinarie tjänstemän, men att därest detta icke skulle kunna bifallas, sådan hänsyn må tagas till den icke ordinarie personalens pensionsförhållanden, att det av hr Sidenbladh framställda yrkandet i vart fall må vinna beaktande. _ Vad förslaget till kungörelse vidare angår, får jag framhålla, att jag finner det oriktigt, att icke verkstads- och förrådsarbetarna, fast anställda banarbetare och omlastare omnämnts författningsenligt i författningsförslagets § 1, särskilt då de förstnämnda redan nu äro berättigade till pension. Visserligen har kommittén i sin motivering framhållit, att dessa personalgrupper skola komma i åtnjutande av pension enligt förslagets grunder, men då jag har kännedom om hur det tyvärr allt för ofta sker, att dylika motiveringar icke vinna det beaktande, som vid dess nedskrivande avsetts, anser jag, att det i en blivande författning tydligen bör angivas, att dessa av mig här angivna arbetaregrupper äro tillförsäkrade pension enligt densamma. Beträffande förslagets 11 § mom. 2 bör även härutinnan ske en förändring i så måtto, att den, som avgår ur tjänsten, automatiskt får sina egna avgifter överförda till pensionsförsäkringsfonden utan att han själv därom skall behöva ingiva särskild ansökan härom, ty det kan väl icke vara nödvändigt, att en person skall behöva ansöka om att de pengar, som han själv avsatt för sin ålderdom, skola bliva överförda till en inrättning, som har till uppgift att i det allmännas intresse förvalta de medel, som äro avsedda för att utgöra pension åt ålderstigna och till arbete oförmögna medborgare."

Statens

offentliga S y s t e m a t i s k

utredningar

1922.

f ö r t e c k n i n g .

(Siffrorna inom parentes hänvisa till den kronologiska förteckningen för j a n u a r i - m a r s 1922 mom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kromologiska förteckningen frän och med april 1922.)

Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Förberedande utkast till strafflag. Förmögenhelsbrotten. 2. (17) Lekmannaelementets användande inom civilprocessen. (2o) Betänkande rörande internering av farliga återfallsförbrytare. (26) Utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborgenarers fordringar m. m. [26] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. (10) Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1] Matistiksäkkunmgas betänkande. [15] Kommunikationsverkens lönekommitté 4. [44] Kommunalförvaltning. Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. (3) Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. 3. (15) Bilaga till d:o. (16) Om röstsammanräkning vid kommunala val. [21] Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. (11) Utlåtande angående kontrollen över socker tillverkningen. (13) Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfraklernas reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd mot s. k. valutadumping. (34) 11. Pappersindustriens produktionsförhållanden. [36] 12. Margarinindustriens utveckling. 40 13. Den svenska kautschukindustriens utveckling. 138] 14. Huvuddragen av det svenska jordbrukets utvekling. [41] 15. översikt av jordbrukels utveckling i vissa främmande länder. [12] Utredning angående ett svenskt statslotteri. (24) Betankande och förslag ang. utbildningskurser inom tullverket. [23] Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus m. m. [30] I-orslag till förordning ang. tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m. [37] Politi. Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. Betänkande med förslag till Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående skydd för människor vid brandfara mom industriella arbetslokaler. [28] Socialpolitik. Utredning och förslag ang.' vården av blinda. (30) Byggnadsarbetarsakkunnigas bet. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten. [2] Forslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning m. m. [33] HäIso= och sjukvård. Förslag till allmän sjukhusstadga. [43] Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang 1 till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (6) Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [9] Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren. [14] Mellanhandssakkunniges betänkande. [20] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande angående förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. (2) Jordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag ang. rätt att förvärva och besitta fast egendom. (8) Betänkande rör. fiskerinäringens främjande. [7] Om lappskattelandsinstitutet. [10] Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rör. jakt och fågelskydd. 2. Ändringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m. [16]

Siffrorna

Det svenska lantbrukets produktionskostnader 1 Bokföringsåret 1'.919—1920. [18] Betänkande meid förslag ang. arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. [19] Kolonisationskoimmitténs betänkande 1922 [2*>] Bilairi till d:o. [32] Förslag till författningar angående handel med och import av uUsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontrollverksamheten m. m. [25] Bedogörelse för- de ecklesiastika boställena. 5. Värmlands län. 127] Vattenväisen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande ang,, statens övertagande av förädlingsverksamheten betr. avkastningen från statens skogar. (28) Industri. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. [4] Handel och sjöfart. Betänkande rönande lönereglering vid lots- och fyrstaten. (20) Kommunikationsväsen. Betänkande om ostkustbanan. (18) Järnvägsstyrelsems yttrande över d:o. (23) Ostkustbanekomimitténs promemoria med anl. av järnvägsstyrelsens yttrande. (27) Järnvägsstyrelsems erinringar med anl. av ostkustbanekommitténs promemoria. (31) Järnvägsstyrelsems skrivelser till Kungl. Mai:t den 28 april och 5 imaj 1922. [3] Utredning rörarade den s. k. Nyköpings kanal. [24] Förslag till förordning om motorfordon. [39] Bank°„ kredit= och penningväsen. 1921 års faslighietskreditsakkunniga. Betänkande 1. [35] Försäkringsväsen. Kyrkoväsem.

Undervisningsväsen. Andlig odling i Övrigt. Skolkommissionems betänkande. 1: 1—2. Grunder för en ny läroverksorganisation. (33) 2. Historiska översikter m. m. (29) 3. Statistiska utredningar. (32) 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. (7) Betänkande ang. Chalmerska institutets omorganisation. (12) Ortnamnen i Värmlands län. 7. (22) Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. [5] Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8] Betänkande med förslag till lag ang. kulturminnesvård. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. Förslag och motiv. [12] Högskolornas löineregleringskommittés betänkanden. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. [13] Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendet. [17] Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. [31] Försvarsväsen. Utredning rörande understöd åt- änkor efter manskap vid armén och marinen. (9) Betänkande angående officerskårens vid flottan rekrytering och utbildning. (14) Tillägg till bet. betr. förrådsverksamheten vid marinen. [6] Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolreglemente för flottan. 1. Skolor och kurser för sjömanskårens mamskap. [29] 1920 års krigslaigstiftningskommittés betänkande. [34] Utrikes ärenden. Internationell rätt.

A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1922.