Betänkande med förslag till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 2 2 : 4 6 JUSTITIEDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

LAG OM TVÅNGSUPPFOSTRAN ÅT UNGA FÖRBRYTARE M. M. AVGIVET DEN 18 OKTOBER 1922 AV DE INOM J U S T I T I E D E P A R T E M E N T E T

FÖR UTARBETANDE AV

F Ö R S L A G T I L L ÅTGÄRDER FÖR B E K Ä M P A N D E AV

UNGDOMSBROTTSLIGHETEN

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O

C K 19

H O L M

2 2

Statens offentliga utredningar 19 22. K i* ö n o 1 o JJ i s k f ö r t é c k 11 i n g. Jan tiari—M(ir.s. Återfinnes å omslagen till u t r e d n i n g a r n a

1—17.

April—November. F ö r s l a g tiU f ö r f a t t n i n g a r a n g å e n d e h a n d e l m e d o c h 1. N å g r a i a k t t a g e l s e r från 1921 å r s r i k s d a g s m a n n a v a l . Av i m p o r t av u t s ä d e s f r ö ä v e n s o m t i l l o m o r g a n i s a t i o n a v E . v. H e i d e n s t a m . N o r s t e d t . 20 s. J u . f r ö k o n t r o l l v e r k s a m h e t e n m . m . B e c k m a n , iv, 131 s. J o . 2. B y g g n a d s a r b e t a r s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . 2. ArbetsU t k a s t till lag om v i s s t t r y g g a n d e av b y g g n a d s b o r g e statistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamr ä r e r s ' f o r d r i n g a r in. m . T u l l b e r g . 51 s. J u . h e t e n i Sveriges s t ä d e r och s t a d s l i k n a n d e s a m h ä l l e n . Av B . N y s t r ö m . N o r s t e d t . 208 s. S. 27. R e d o g ö r e l s e för de e c k l e s i a s t i k a b o s t ä l l e n a . 5. V ä r m l a n d s l ä n . Av H. S k o g l u n d . B e c k m a n - x l v i j , 692 s. E . 3. J ä r n v ä g s s t y r e l s e n s s k r i v e l s e r till K u n g l . Maj:t den 28 i a p r i l 1922 m e d förslag t i l l t a x e ä n d r i n g s a m t d e n 5 m a j ! 28. B e t ä n k a n d e och förslag f ö r a n d e b r a n d s k y d d s f ö r e s k r i f t e r och o r d n a n d e t av b r a n d v ä s e n d e t i n o m r i k e t . 7. B e t ä n 1922 m e d y t t r a n d e ö v e r t u l l - o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s i k a n d e m e d förslag t i l l K u n g l . Maj :ts n å d i g a s t a d g a a n u t l å t a n d e m . m . Sv. T r . - a k t i e b . 22 s. K. g å e n d e s k y d d för m ä n n i s k o r v i d b r a n d f a r a i n o m i n d u t. K l i m a t e t s i n v e r k a n p å b y g g n a d e r v i d v ä s t k u s t e n . K u n g l . s t r i e l l a a r b e t s l o k a l e r . B e c k m a n . 15 s. K. B y g g n a d s s t y r e l s e n s m e d d e l a n d e n r 1. M a r c u s . 13 s. K. 5. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l f ö r ä n d r a d k y r k l i g indel29. F l o t t a n s s k o l s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e 3 a n g å e n d e s k o l r e g l e m e n t e för flottan. 1. S k o l o r pch k u r s e r för s j ö n i n g och o r g a n i s a t i o n i n o m d e t i l l K r i s t i a n s t a d s och | m a n s k å r e n s m a n s k a p . T u l l b e r g , v i j , 117 s. 1 b i l . F ö . M a l m ö h u s l ä n h ö r a n d e d e l a r n a av L u n d s stift. HjeggÅtgärder m e t godsanhopning i tullpackhus ni. ni. s t r ö m . 392 s. É, 30. G e n e r a l t u l l s t y r e l s e n s u n d e r d å n i g a u t l å t a n d e n ö v e r 1914 C. T i l l ä g g t i l l b e t ä n k a n d e o c h f ö r s l a g beträffande förrådså r s t u l l k o m m i s s i o n s b e t ä n k a n d e n . 3. M a r c u s . 101 s. E i . v e r k s a m h e t e n vid m a r i n e n . T u l l b e r g , v j , 92 s. F ö . 7. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e fiskerinäringens f r ä m j a n d e . Haegg31. S u p p l e m e n t n r 1 t i l l Sveriges femiijenamn. Stat. r e p r . a n s t . 12 s. E. s t r ö m . 95 s. J o . 8. U t r e d n i n g a n g å e n d e s t a t s u n d e r s t ö d för i d r o t t e n s fram32. Bilaga till k o l o n i s a t i o n s k o m m i t t é u s b e t ä n k a n d e . R e d o g ö r e l s e r för i n v e n t e r i n g av o d l i n g s j o r d . Av E . H a g l u n d . j a n d e . T u l l b e r g , v j , 124 s. 1 k a r t . E. Centraltr. (2),. 279 s. 11 k a r t . J o . 9. P a t e n t l a g s t i f t n i n g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 7. F ö r s l a g t i l l l a g o m r ä t t till t i d n i n g s eller t i d s k r i f t s titel m . ni. 33. F ö r s l a g t i l l r e v i d e r a d lag o m a r b e t s t i d e n s b e g r ä n s n i n g j ämte utredningar rörande arbetstidslagstiftningens M a r c u s . 54 s. H. verkningar och a r b e t s t i d s f ö r h å l l a n d e n a i n o m . v i s s a 10. O m l a p p s k a t t e l a n d s i h s t i t u t e t o c h d e s s h i s t o r i s k a uty r k e n . N o r s t e d t . (2), 186, 109* s. 8 . v e c k l i n g . Av Åke H o l m b ä c k . A l m q v i s t & Wiksell. 95 s „ S. 34. B e t ä n k a n d e och förslag a v g i v n a av d e n av K u n g l . M a j : t d e n 31 a u g u s t i 1920 t i l l s a t t a k o m m i t t é för v e r k U—12. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l l a g a n g å e n d e k u l t u r s t ä l l a n d e av u t r e d n i n g , h u r u v i d a k r i g s d o m s t o l a r n a i m i n n e s v å r d s a m t o r g a n i s a t i o n av k u l t u r m i n n e s v å r d e n . fredstid k u n u a avskaffas. M a r c u s , v i j , 224 s. J u . 1. H i s t o r i k , m e m o r i a l a n g . m i n n e s v å r d e n s n u v a r a n d e B e t ä n k a n d e 1. s t å n d p u n k t , u t l ä n d s k l a g s t i f t n i n g s a m t b i l a g o r , viij., j 35. 1921 å r s f a s t i g h e t s k r e d i t s a k k u n n i g a . U t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e h ö j n i n g av m a x i m i 483 s. 3 k a r t . 2. F ö r s l a g o c h m o t i v , xxiij, 197 s. g r ä n s e n för d e n p r i m ä r a j o r d b r u k s f a s t ighetskrediten. C e n t r a l t r . K. M a r c u s . 26 s. J o . 13. H ö g s k o l o r n a s l ö n e r e g l e r i n g s k o m m i t t é R b e t ä n k a n d e n . 2. i ! Tulloch t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n ' F a c k h ö g e k o l o r och övriga v e t e n s k a p l i g a a n s t a l t e r . Ha?gg3G. d e n . 11. P a p p e r s i n d u s t r i e n s p r o d u k t i o n s f ö r h å l l a n d e n . s t r ö m , v j , 193 s. E . Av E . Bosasus. T u l l b e r g , i v, 102 s. F l . 14. S t a t s m a k t e r n a och b r ä n s l e a n s k a f f n i n g e n u n d e r krigsåren. Av b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n a v g i v e n b e r ä t t e l s e över dess j 87, U n d e r d å n i g t u t l å t a n d e m e d förslag t i l l f ö r o r d n i n g ang å e n d e t i l l v e r k n i n g och b e s k a t t n i n g av m a l t d r y c k e r v e r k s a m h e t å r e n 1917—1921. M a r c u s . 353 s. H. m . in. M a r c u s . 143 s. F i . 15. S t a t i s t i k s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . U t r e d n i n g och förslag t i l l å t g ä r d e r för m i n s k n i n g av k o s t n a d e r n a för den i 38. T u l l - och t r a k t a t k o m n i i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 13. D e n s v e n s k a k a u t s c h u k i n d u s t r i e n s utveckofficiella s t a t i s t i k e n s a m t å s t a d k o m m a n d e av en perl i n g 1890—1913. Av B . O h l i n . M a r c u s , iv, 38 s. F i . m a n e n t k o n t r o l l ö v e r d e t s t a t i s t i s k a a r b e t e t m . m . Beckm a n , x, 367 s. I i . 39. B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g om m o t o r f o r d o n jämte därmed s a m m a n h ä n g a n d e författningar s a m t till 10. F ö r s l a g t i l l vissa ä n d r i n g a r i b e s t ä m m e l s e r n a r ö r a n d e stadga o m trafiken a vägar och g a t o r . V. P e t t e r s o n , j a k t o c h f å g e l s k y d d . 2. Ä n d r i n g a r i j a k t l a g e n , fridlysv i j , 254 s. 4 b i l . K. n i n g s b e s t ä m m e l s e r m . m . M a r c u s . 317 s. J o . 17. B e t ä n k a n d e och f ö r s l a g r ö r a n d e d e t a k a d e m i s k a be40. Tull- och t r a k t a t k o m n i i t t é i i s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 12. M a r g a r i n i n d u s t r i e n s u t v e c k l i n g m e d s ä r s k i l d f o r d r i n g s v ä s e n d e t . L u n d , B e r l i n g . 2G8 s. E. h ä n s y n t i l l f ö r h å l l a n d e n a före v ä r l d s k r i g e t . Av J. L u b l i n . 18. D e t s v e n s k a l a n t b r u k e t s p r o d u k t i o n s k o s t n a d e r . I. Bok; : T u l l b e r g , iv, 184 s. F i . f ö r i n g s å r e t 1919—1920. Av L . N a n n e s o n . M e d d e l a n d e j från K u n g l . L a n t b r u k s s t y r e l s e n n r 240 (Nr 6 1922). , 41 Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é u s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 14. H u v u d d r a g e n av d e t s v e n s k a j o r d b r u k e t s u t N o r s t e d t , v j , 135 s. J o . v e c k l i n g 1871—1919. Av A. S j ö s t r ö m . M a r c u s , iv, 120 19. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g a n g å e n d e a r f e n d a t o r s r ä t t I s. Fi. t i l l e r s ä t t n i n g för e l e k t r i s k a n l ä g g n i n g . T u l l b e r g , iv, 29 s. J u . 42. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r o c h b e t ä n k a n d e n . 15. Ö v e r s i k t av j o r d b r u k e t s u t v e c k l i n g i v i s s a 20. M e l l a n h a n d s s a k k u n n i g e s b e t ä n k a n d e a n g . o l ä g e n h e t e r n a f r ä m m a n d e l ä n d e r 1871—1913. Av E . H ö i j e r . M a r c u s , v i d m e l l a n h a n d s s y s t e m e t i n o m l i v s m e d e l s h a n d e l n . Ek- I iv, 97 s. F i . l u n d . 295 s. J o . 21. O m r ö s t s a m m a n r ä k n i n g v i d k o m m u n a l a v a l e n l i g t la- | 43 B e t ä n k a n d e m e d förslag till a l l m ä n s j u k h u s s t a d g a m . n i . N o r s t e d t . 302 s. S. g a r n a d e n 9 j u n i 1922. Av E . v. H e i d e n s t a m . Beck- j m a n . (41, 51 s. S. i 44 K o m m u n i k a t i o n s v e r k o n s l ö n e k o m m i t t é 4. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e p e n s i o n e r i n g av i c k e - o r d i n a r i e p e r s o n a l v i d 22. K o l o n i s a t i o n s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 1922: F ö r s l a g till p o s t v e r k e t , telegrafverket, s t a t e n s j ä r n v ä g a r och s t a t e n s k o l o n i s a t i o n å k r o n o p a r k e r i N o r r l a n d och D a l a r n a j ä m t e v a t t e n f a l l s v e r k . T u l l b e r g , x, 112 s. K. f ö r s l a g d e l s till u t s t r ä c k t t i l l ä m p a n d e av i n t e n s i v t skogsO d l i n g s o r g a n i s a t i o n e n s v e r k s a m h e t å r e n 1918—1922. b r u k å d e n o r r l ä n d s k a k r o n o p a r k e r n a , dels t i l l kraftigare M a r c u s . 46 s. J o . b e f r ä m j a n d e av e g n a h e m s b i l d n i n g å e n s k i l d j o r d i B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l l a g om t v å n g s u p p f o s t r a n N o r r l a n d ; C e n t r a l t r . (2), x v i j , 433, 133, 112 s. 1 k a r t . J o . åt u n g a f ö r b r y t a r e m . m . B e c k m a n , iv, 232 s. J u . 23. B e t ä n k a n d e och f ö r s l a g a n g å e n d e u t b i l d n i n g s k u r s e r i n o m t u l l v e r k e t . T u l l b e r g , v i i j , 143 s. F i . 24. U t r e d n i n g r ö r a n d e d e n s. k. N y k ö p i n g s k a n a l . Medd e l a n d e från K u n g l . K a n a l k o m m i s s i o n e n . Nr 6. Ha?ggs t r ö m . 69 s. 3 p l . K. \ . n n i . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a t i l l d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r v i l k e t u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E . = E c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = J o r d b r u K s ä e p a r t e m e n t e t . F r å n d e n 1 a p r i l , d å k u n g ö r e l s e n d e n 3 febr. 1922 a n g . s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r 98) t r ä d d e i kraft, u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1 9 2 2 : 46

JUSTITIJE D E P A R T E M E N T E T

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG' TILL

LAG OM TVÅNGSUPPFOSTRAN ÅT UNGA FÖRBRYTARE

MM. A V G I V E T DEN 18 OKTOBER 1922 AV DE INOM J U S T I T I E D E P A R T E M E N T E T

FÖR U T A R B E T A N D E AV

FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER FÖR B E K Ä M P A N D E AV

UNGDOMSBROTTSLIGHETEN

TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1922 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1011 21]

INNEHÅLLSFÖKTECKNING. Sid.

Skrivelse till d e p a r t e m e n t s c h e f e n

1 Lagförslag. F ö r s l a g till Lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare Öm förordnande angående tvångsuppfostran Om verkställighet av tvångsuppfostran Om vissa rättsverkningar av förordnandes verkställande Lag, innefattande vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande unga tilltalade Lag om ändrad lydelse av 25 § i lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom Lag om ändrad lydelse av 1, 4, 5, 7, 8 och 11 §§ i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff Lag om ändrad lydelse av 1, 2, 4, 5, 7 och 8 §§ i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister Lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken ...

7 7 9 13 15 17 18 20 23

Allmän motivering. Inledning Straff myndighetsåldern Åtgärder mot unga förbrytare Processuella frågor

27 30 37 68

Speciell motivering. Förslag till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare 77 Öm förordnande angående tvångsuppfostran 77 Om verkställighet av tvångsuppfostran 92 Om vissa rättsverkningar av förordnandes verkställande 123 Förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande unga tilltalade 136 Förslag till lag om ändrad lydelse av 25 § i lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom 140 Förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 4, 5, 7, 8 och 11 §§ i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff 141 Förslag till lag om ä n d r a d lydelse av 1, 2, 4, 5, 7 och 8 §§ i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister 142 Förslag till lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken 145

2 kastas en efterföljande behandling i nära överensstämmelse, men utan sammanblandning med de allmänna uppfostringsanstalternas regim, samt låta på grund därav utarbeta förslag till lagändring i syfte, att bestämmelserna i 5 kap. 2 § strafflagen (angående ungdom såsom straffminskningsgrund) utsträcktes till att gälla envar, som vid brottets begående icke fyllt tjugu år, att vid ådömande av straffarbete eller fängelse enligt nämnda lagrum domstolen tillika skulle, om strafftiden icke översköte tre år, förordna, att den dömde efter straffets undergående skulle överflyttas till övergångsanstalt, dock möjligen med rätt för domstolen att, om särskilda omständigheter därtill gåve anledning, underlåta sådant förordnande, att den till övergångsanstalt överflyttade skulle, där sådant funnes för honom gagneligt, kunna tills vidare eller för viss tid överlämnas till- enskild vård och tillsyn eller anställas i tjänst eller yrke, med rätt och, om hans uppförande eller annat förhållande det föranledde, skyldighet för vederbörande styrelse att återtaga honom till anstalten, samt att han skulle utskrivas från anstalten, då han vunnit nödig stadga i sinnesriktning, dock ej, utan särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t eller törhända fångvårdsstyrelsen, förr än ett år. förflutit efter det han intagits i övergångsanstalten, med iakttagande likväl, att utskrivning senast skulle äga rum, då den dömde fyllt tjugufem år.' I skrivelse den 7 juni 1918 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, dels huruvida och under vilka villkor den i 5 kap. 1 § strafflagen stadgade straffbarhetsåldern av femton år skulle kunna höjas till sexton år ävensom, därest så funnes böra ske, huruvida den, som fyllt femton men "ej sexton år och beginge brott, borde intagas i skyddshem eller i tvångsuppfostringsanstalt och i senare fallet, huruvida domstol eller annan myndighet skulle härom förordna, dels huruvida och i vad mån varning eller annan tillrättavisning skulle kunna komma till användning vid behandlingen av minderåriga förbrytare, dels ock huruvida och under vilka förutsättningar förordnande om intagande i allmän uppfostringsanstalt skulle kunna allenast villkorligt meddelas. Sedan över ifrågavarande framställningar efter remiss yttranden avgivits av, bland andra, strafflagskommissionen och professorn vid universitetet i Lund Johan Carl Wilhelm Thyrén samt i dessa yttranden hemställts, att de ifrågasatta utredningarna borde utvidgas att omfatta frågan om ungdomsbrottsligheten i hela dess vidd, behagade Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 22 november 1918 bemyndiga chefen för justitiedepartementet att tillkalla högst sex personer för att- i egenskap av sakkunniga biträda inom nämnda departement vid utarbetande av förslag till åtgärder för bekämpande av ungdomsbrottsligheten.

3 Jämlikt detta bemyndigande kallade vederbörande departementschef samma dag undertecknade Almquist och Edling, ledamoten av riksdagens andra kammare Johan Bernhard Eriksson i Grängesberg samt undertecknade Kinberg och Lund att biträda vid berörda arbete. Åt Almquist uppdrogs tillika att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar. Efter det att Eriksson den 29 april 1919 på därom framställd begäran blivit entledigad från uppdraget, förordnade departementschefen samma dag undertecknad Lindqvist att i Erikssons ställe såsom sakkunnig biträda vid utarbetandet av förslag i ämnet. Enligt de sakkunnigas förordnande har såsom sekreterare hos dem tjänstgjort e. o. notarien i Svea hovrätt Olof Barklind. De sakkunniga hava haft gemensamma överläggningar med fattigvårdslagstiftningskommittén rörande, bland annat, frågan om straffmyndighetsåldern samt spörsmålet angående stärkande av barnavårdsnämndernas kompetens. Jämlikt nådigt tillstånd hava vissa av de sakkunniga jämte sekreteraren under år 1919 och år 1920 besökt statens uppfostringsanstalter å Bona och Venngarn, skyddshemmet å Viebäck samt centralfängelset i Norrköping. De sakkunniga hava, på grund av nådig remiss, den 24 februari 1921 avgivit underdånigt utlåtande över ett den 4 oktober 1920 dagtecknat betänkande och förslag av sakkunniga för utredning av frågan rörande lämpligheten och tillräckligheten av de vid fångvården brukliga disciplinstraffen. Sedan de sakkunniga nu slutfört sitt uppdrag, få de härmed vördsamt överlämna av motiv åtföljda förslag till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare och till vissa därmed sammanhängande författningar. Vid utarbetandet av dessa förslag hava de sakkunniga beaktat följande av _ Kungl. Maj:t till dem överlämnade handlingar: 1) riksdagens ovannämnda skrivelse den 7 juni 1918; 2) fångvårdsstyrelsens förut berörda underdåniga skrivelse den 28 maj 1918; 3) till Kungl. Maj:t ställda yttranden över nämnda båda framställningar av dels strafflagskommissionen och professor Thyrén dels ock överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser i riket, barnavårdsnämnderna i vissa större kommuner inom alla delar av riket, styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona, föreningen Skyddsvärnet samt styrelsen för Föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina; 4) en av magistraten i Stockholm den 26 september 1919 avlåten underdånig skrivelse rörande anordnande vid Stockholms rådhusrätt av en

4 extra avdelning för handläggning dels av samtliga brottmål rörande minderåriga och de personer, som borde jämte dem rannsakas, dels ock av andra brottmål samt civilmål till den omfattning, magistraten bestämde; samt 5) skrivelse den 2 februari 1918 från slottspastorn August Wirén till chefen för kungl. justitiedepartementet med promemoria angående ungdomsbrottsligheten och vissa närstående frågor. Därjämte hava de sakkunniga tagit del av en till dem överlämnad av registratorn Harald Salomon till chefen för kungl. justitiedepartementet den 7 juli 1920 avgiven skrivelse med bifogad reseberättelse under titeln »Kriminalpolitiska studier i Amerikas Förenta stater». Vid de sakkunnigas betänkande fogas vissa statistiska tabeller, en promemoria angående det antal anstaltsplatser, som torde erfordras för genomförande av de sakkunnigas förslag, samt en av undertecknad Lund på de sakkunnigas uppdrag författad skrift med titel »Undersökningar i Sverige angående orsakerna till vanart och ungdomsbrottslighet jämte en gruppering av minderåriga asociala med hänsyn till psykisk och karaktärologisk struktur samt grad av uppfostringsbarhet.» De särskilda förslagen avse: 1) lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare; 2) lag, innefattande vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande unga tilltalade; 3) lag om ändrad lydelse av 25 § i lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom; 4) lag om ändrad lydelse av 1, 4, 5, 7, 8 och 1.1 §§ i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff; 5) lag om ändrad lydelse av 1, 2, 4, 5, 7 och 8 §§ i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister; samt 6) lag än ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken. Förslag till reglementen och instruktioner, som påkallas för genomförande av de sakkunnigas förslag, liksom till erforderliga ändringar i vissa administrativa författningar hava ansetts icke lämpligen böra utarbetas, innan de avgivna lagförslagen blivit antagna. Stockholm den 18 oktober 1922. VIKTOR ALMQUIST. HOLDO EDLING.

OLOF KINBERG.

AXEL LINDQVIST.

DAVID LUND.

Olof BarMind.

LAGFÖRSLAG

7 Förslag till

Lag o m t v å n g s u p p f o s t r a n å t u n g a förbrytare. Med upphävande av 5 kap. 3 § strafflagen och lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran förordnas som följer: Oin förordnande angående tvångsuppfostran. i §• Dömes någon, som icke fyllt tjuguett år, till böter eller till fängelse, ej över fyra år, eller till straffarbete, ej över två år, eller ock till frihetsstraff, som nu nämnts, jämte böter; finnes villkorlig straffdom icke lagligen kunna eller lämpligen böra meddelas, och prövas med hänsyn till den dömdes förståndsutveckling, karaktär och personliga förhållanden i övrigt en särskild uppfostrande behandling för hans rättande lämpligare än straffets undergående, skall domstolen förordna, att han skall i stället för det ådömda straffet undergå tvångsuppfostran. Ådömes jämte böter disciplinstraff enligt strafflagen för krigsmakten, och meddelas beträffande bötesstraffet förordnande om tvåugsuppfostran, skall jämväl disciplinstraffet anses inbegripet i förordnandet.

2§Där enligt lagen angående villkorlig straffdom anstånd med ådömt straff förklaras förverkat, innan den dömde fyllt tjuguett år, gälle, ändå att ny straffdom ej meddelas,- vad i 1 § är stadgat angående förordnande om tvångsuppfostran. 3 §• Har, då överrätt ådömer straff eller förklarar anstånd med ådömt straff förverkat, den brottslige fyllt tjuguett år, må den omständigheten ej utgöra hinder för fastställande av förut i målet meddelat förordnande om tvångsuppfostran.

4 §• Varder någon, sedan han för begånget brott blivit dömd till straff och domstolen förordnat, att han i straffets ställe skall undergå tvångsuppfostran, övertygad att hava före domens meddelande förövat annat brott, då skall, vid bestämmande jämlikt 4 kap. 9 § strafflagen av straff för brotten, ock prövas, huruvida förordnande om tvångsuppfostran ånyo bör meddelas.

5 §• Har någon, som blivit dömd till straff, vilket enligt domstols förordnande skall utbytas mot tvångsuppfostran, efter domens meddelande begått brott, och varder han, innan han blivit slutligt utskriven från anstalt, vari han på grund av förordnandet blivit intagen, för brottet dömd till böter eller frihetsstraff, skall domstolen tillika förklara förordnandet förfallet; pröve ock domstolen, huruvida sådant förordnande ånyo bör meddelas. Har enligt vad ovan sägs förordnande om tvångsuppfostran förklarats förfallet, skall förklaringen lända till efterrättelse, ändå att straffdomen i högre rätt ändras.

6§Förekomma på en gång till verkställighet förordnande om tvångsuppfostran och annat beslut, varigenom samma person blivit dömd till straff, skall detta straff anses inbegripet i förordnandet, därest straffet utgöres allenast av böter. Lag samma vare, där genom beslutet ålagts frihetsstraff samt de förskyllda straffen tillsammans ej äro strängare, än i 1 8 sägs. Åro de förskyllda straffen tillsammans strängare, än i 1 § sägs, vare förordnandet förfallet. 7 §• Har förordnande om tvångsuppfostran ej gått i verkställighet, innan den dömde fyllt tjuguett år, vare förordnandet förfallet. 8 §. Då förordnande om tvångsuppfostran förfallit av anledning, som i 4—7 §§ sägs, gälle om det ådömda straffets verkställande eljest givna bestämmelser. Huru i vissa fall domstol må föreskriva, att straffet skall anses till viss del eller helt och hållet verkställt, därom stadgas i 29 §.

s

9 Om verkställighet av tvångsuppfostran.

9 §• För verkställighet av tvångsuppfostran skola finnas särskilda anstalter. Dessa skola vara av två slag: allmän uppfostringsanstalt, avsedd för yngre eller mindre utvecklade elever, och allmän förbättringsanstalt, avsedd för äldre eller mera svårartade elever. Elever av olika kön må ej uppfostras i samma anstalt. Anstalterna skola vara så anordnade, att tillfälle finnes att sysselsätta eleverna i jordbruk, hantverk eller industriellt yrke. 10 §. Allmän uppfostringsanstalt och allmän förbättringsanstalt upprättas av staten. Konungen äger såsom dylik anstalt erkänna jämväl anstalt, som av kommun eller enskilda blivit anordnad för uppfostran åt vanartad eller brottslig ungdom. Sådant erkännande kan när som helst återkallas. Av staten upprättad anstalt skall stå under ledning av samma myndighet som rikets straffanstalter, och skall denna myndighet (överstyrelsen) jämväl utöva uppsikt över anstalt, som av kommun eller enskilda blivit upprättad och är av Konungen erkänd.

a §. För varje anstalt skall finnas en nämnd, som har att med uppmärksamhet följa de i anstalten intagna elevernas fostran samt att taga befattning med de ärenden, vilka enligt denna lag skola handläggas av nämnden. Nämnden skall bestå av fem ledamöter, därav en lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva om dem, som må nyttjas uti domarämbeten, och en läkare, så vitt möjligt med särskild psykiatrisk utbildning. Ledamöterna ävensom ställföreträdare för envar av dem förordnas för fem år i sänder av Konungen, som tillika utser en av ledamöterna att vara nämndens ordförande. Bestämmelser angående nämndens tjänstgöring och beslutförhet samt angående ersättning till dess ledamöter utfärdas av Konungen. 1011 81

10 12 §. Domstols förordnande om tvångsuppfostran skall genast gå i verkställighet utan hinder därav, att förordnandet icke vunnit laga kraft. Den, som skall undergå tvångsuppfostran, skall genom länsstyrelsens försorg överlämnas, om han icke fyllt aderton år, till allmän uppfostringsanstalt och, om han uppnått nämnda ålder, till allmän förbättringsanstalt. 13 §. Envar i anstalt intagen elev skall erhålla den särskilda handledning och tillsyn, som erfordras för hans fostran till laglydnad och goda seder. Elev skall åtnjuta erforderlig undervisning samt sysselsättas i sådant vid anstalten tillgängligt arbete, som med hänsyn till anlag och förmåga finnes för hans utbildning och framtida utkomst lämpligt. Elev vare underkastad disciplinär bestraffning enligt de närmare bestämmelser, Konungen utfärdar. 14 §• Där elev på grund av sinnesbeskaffenhet eller uppförande icke lämpligen kan fostras tillsammans med övriga elever, skall han genom att hållas å särskild avdelning eller på annat sätt från dem avskiljas. 15 §. Finnes i allmän uppfostringsanstalt intagen elev på grund av ålder, sinnelag eller andra omständigheter lämpligen böra överflyttas till allmän förbättringsanstalt, eller prövas i allmän förbättringsanstalt intagen elev på grund av andlig eller kroppslig bristfällighet eller andra omständigheter uppenbarligen kunna med större fördel fostras i allmän uppfostringsanstalt, må överstyrelsen, efter framställning av nämnden, förordna om hans överflyttning. 16 §. Ar anledning antaga, att elev lider av sinnessjukdom eller svår andlig bristfällighet, skall han, där .han ej kan vårdas å särskild inom anstalten för ändamålet anordnad avdelning, överföras till sinnessjukhus eller annan lämplig inrättning. Bliver elev eljest sjuk, och kan han ej inom anstalten erhålla erforderlig vård, skall han överföras till sjukvårdsinrättning, där han kan åtnjuta sådan vård.

11 Kvinnlig elev, som befinnes vara havande, må överlämnas till enskilt hem eller inrättning, där lämplig vård kan beredas. 17 §• I allmän uppfostringsanstalt intagen elev må, där sådant prövas för honom gagneligt, av nämnden tills vidare eller för viss tid överlämnas till fostran och utbildning utom anstalten under anstaltsledningens tillsyn. Förr än ett år förflutit från det eleven blivit intagen i anstalt, må dock sådan åtgärd icke vidtagas, med mindre särskilda omständigheter det föranleda och överstyrelsen därtill samtycker. 18 §. Då sannolika skäl föreligga, att elev skall utom anstalten under erforderlig tillsyn förhålla sig väl, skall han av nämnden villkorligt utskrivas. Utan överstyrelsens tillstånd må dock villkorlig utskrivning ej äga rum, förr än ett år förflutit från det eleven blivit intagen i anstalt. 19 §. Ändå att ej skäl, som i 18 § angivas, äro för handen, skall elev av nämnden villkorligt utskrivas, då från hans intagande i anstalt förflutit två år sex månader eller, där fängelse i minst ett år eller straffarbete i minst sex månader blivit honom ådömt, fyra år. Villkorlig utskrivning enligt denna paragraf äge dock ej rum, förr än elev fyllt tjugu år. 20 §. Villkorligt utskriven elev vare underkastad särskild tillsyn av en därtill, på sätt i 21 § sägs, utsedd person (tillsyningsman), som har att vaka över elevens uppförande och söka främja vad som kan lända till hans bästa. Eleven vare pliktig att icke allenast föra ett ordentligt och ostraffligt leverne, undvika skadligt umgänge samt bemöda sig om utväg till försörjning på lovligt sätt utan även ställa sig till noggrann efterrättelse såväl av Konungen för underlättande av tillsynen givna stadganden som de särskilda föreskrifter, vilka i enlighet med bestämmelser, som av Konungen utfärdats, blivit honom meddelade vid den villkorliga utskrivningen eller därefter.

12 Har eleven icke fyllt tjuguett år, äge nämnden för honom utse tjänst eller annan arbetsanställning, vilken han ej utan nämndens samtycke må lämna, innan han uppnått sagda ålder eller dessförinnan blivit slutligt utskriven. 21 §. Tillsyningsman skall för envar villkorligt utskriven elev förordnas av nämnden, som jämväl må, när skäl därtill äro, entlediga tillsyningsmannen och förordna annan i hans ställe. Vid tillsynens' utövande skall iakttagas, att, så vitt möjligt, eleven icke utsattes för allmän uppmärksamhet eller stores i sin lovliga verksamhet. I övrigt har tillsyningsman att ställa sig till efterrättelse de närmare föreskrifter, Konungen utfärdar. 22 §. Åsidosätter villkorligt utskriven elev något av vad enligt 20 § åligger honom, må nämnden kunna tilldela honom varning eller ock förordna om hans återtagande till anstalten. Återtagen elev må, om skäl därtill äro, av nämnden ånyo villkorligt utskrivas. 23 §. Har ett år förflutit från det elev enligt 18 eller 19 § villkorligt utskrivits, utan att han under sagda tid blivit jämlikt 22 § återtagen till anstalt, skall han av nämnden slutligt utskrivas, dock ej förr än han fyllt tjuguett år, med mindre han visat nödig stadga i sin karaktär. 24 §. Elev, som efter villkorlig utskrivning enligt 18 eller 19 § blivit jämlikt 22 § återtagen till anstalt, skall av nämnden slutligt utskrivas, då han fyllt tjuguett år samt från hans återtagande förflutit, därest han varit villkorligt utskriven enligt 18 §, så lång tid, som vid den villkorliga utskrivningen återstått av den enligt 19 § första stycket för honom gällande tiden, dock minst ett år, eller, därest han varit villkorligt utskriven enligt 19 §, ett år. Nämnden må dessförinnan slutligt utskriva eleven, därest han visat nödig stadga i sin karaktär, dock ej förr än ett år förflutit från det han enligt 18 eller 19 § villkorligt utskrivits.

13 25 §. Då jämlikt 17—19 samt 23 och 24 §§ tid skall räknas efter månad eller år, varde den dag för slutdag ansedd, som genom sitt tal i månaden motsvarar den, från vilken tidräkningen börjas. Finnes ej motsvarande dag i slutmånaden, skall den månadens sista dag anses för slutdag. Ingår jämväl dagatal i tiden, varde antalet dagar lagt till slutdagen för den övriga tiden. Har elev olovligen hållit sig undan från anstalt, skall tiden för undanhållandet ej inräknas i tid, varom i 17—19 och 24 §§ förmäles. 26 §. Utan hinder av vad eljest i denna lag stadgas, skall elev av nämnden slutligt utskrivas senast, då han fyllt tjugusex år. 27 §. Då elev villkorligt eller slutligt utskrives, åligge det nämnden att tillse, att möjlighet till försörjning genom lämplig arbetsanställning eller annorledes finnes beredd för honom. 28 §. över nämndens beslut må klagan ej föras. Finner överstyrelsen, att villkorlig eller slutlig utskrivning obehörigen fördröjes, må överstyrelsen besluta om utskrivning. Om vissa rättsverkningar av förordnandes verkställande. 29 §. Har förordnande om tvångsuppfostran, sedan verkställighet därav ägt rum, förfallit av anledning, som i 4 eller 5 § sägs, må domstol, där ej nytt förordnande meddelas, kunna föreskriva, att straff, som på grund av det förfallna förordnandet blivit utbytt mot tvångsuppfostran, skall anses till viss del eller helt och hållet verkställt genom den dömdes hållande i allmän uppfostringsanstalt eller allmän förbättringsanstalt. Vid prövning härav skall domstolen taga hänsyn såväl till tiden för anstaltsvistelsen som till den dömdes uppförande och karaktär. Ej må dock frihetsstraff, som omedelbart ådömts, anses verkställt till större del, än som svarar mot den tid, varunder den dömde hållits i anstalt, då en dag i anstalt räknas lika med en dags fängelse och i övrigt de grunder tillämpas, som för en straffarts förvandling till annan äro stadgade.

14 I det hänseende, varom i denna paragraf är fråga, vare så ansett, som hade den dömde hållits i anstalt jämväl under tid, då han enligt 17 § vistats utom anstalten. 30 §. Då elev slutligt utskrives, skall så anses, som' hade det ådömda straffet blivit till fullo verkställt, om eleven är villkorligt utskriven, vid den villkorliga utskrivningen, och i annat fall vid den slutliga utskrivningen. Ej skall dock jämte straffet ådömd påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen i något fall upphöra före den slutliga utskrivningen. 31 §. Misstankes någon, som på grund av domstols förordnande om tvångsuppfostran blivit intagen i allmän uppfostringsanstalt eller allmän förbättringsanstalt, att hava före intagandet i sådan anstalt eller därefter, dock innan han blivit slutligt utskriven från anstalten, förövat brott, för vilket han icke undergått rannsakning, må, ändå att brottet hörer under allmänt åtal eller av målsäganden angivits till åtal, allmän åklagare ej tala därå, utan att länsstyrelsen i den ort, där brottet är begånget, giver lov därtill.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar; dock skall äldre lag fortfarande tillämpas i mål, som före sagda dag blivit av första domstol avdömt, så ock i fall, där förordnande om minderårigs insättande i allmän uppfostringsanstalt blivit enligt äldre lag meddelat.

15 Förslag

till

Lag, innefattande vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande unga tilltalade. Med upphävande av lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande minderårige, förordnas som följer:

i §• Har någon, som icke fyllt tjuguett år, blivit, utan att domstol därom förordnat, häktad för brott, och ingår i den straffsats, som finnes för sådant brott bestämd, straffarbete i två år eller kortare tid eller fängelse, skall den, som beslutat om häktningen, ofördröj ligen till ordföranden i vederbörlig domstol ingiva anmälan därom med uppgift tillika om den häktades ålder och brottets art. Avser anmälningen brott enligt allmänna strafflagen, skall domstolens ordförande skyndsamt för vinnande av utredning rörande den häktades personliga förhållanden samt angående de åtgärder, som med hänsyn därtill må anses lämpligast för hans rättande, förordna om särskild förundersökning, där ej anledning är antaga, att sådan utredning kommer att därförutan vara för domstolen tillgänglig. Rörer anmälningen allenast annat brott, än nu nämnts, gälle vad i 2 § andra stycket sägs.

2§Där allmän åklagare for brott, som är i allmänna strafflagen belagt med straffarbete, eller ock för snatteri åtalat någon, som icke fyllt tjuguett år och ej hålles för brottet häktad, skall åklagaren ofördröjligen till rättens ordförande ingiva anmälan om åtalet. Prövas, då sådan anmälan inkommit, eller eljest då talan om ansvar väckts mot någon, som icke fyllt tjuguett' år, särskild förundersökning erforderlig för vinnande av utredning, som i 1 § sägs, må sådan förundersökning kunna beslutas av ordföranden före målets handläggning vid domstol och därefter av domstolen.

3§. Vid beslut om särskild förundersökning skall lämplig och villig person (förundersökare) förordnas att utföra densamma. I fråga om förundersökares åligganden samt om ersättning till honom gälle vad som stadgas i lagen angående villkorlig straffdom.

4§. Barnavårdsnämnd skall på begäran av förundersökare eller allmän åklagare meddela för nämnden tillgängliga upplysningar rörande de förhållanden, under vilka tilltalad, som icke fyllt tjuguett år, uppvuxit, samt huruvida han tillforene gjort sig känd för vanart, ävensom avgiva yttrande angående sådana för nämnden kända omständigheter i övrigt, som kunna vara av betydelse vid bestämmandet av de lämpligaste åtgärderna för hans rättande.

5 §. Finner domstol i mål, där någon, som icke fyllt tjuguett år, är tilltalad för brott, att förhandlingarnas offentlighet till följd av den uppmärksamhet, för vilken den tilltalade blir föremål, är till uppenbar olägenhet, må domstolen kunna förordna, att målet skall handläggas inom stängda dörrar. Meddelas ej sådant förordnande, och finner domstolen det vara till avsevärd skada för den tilltalade eller annan, att kännedom om personliga förhållanden, som inför domstolen framkomma genom förundersökningen och därmed sammanhängande utredning, i följd av rättegångens offentlighet vinner spridning, må domstolen kunna bestämma, att under handläggning av sådan fråga åhörarna skola avträda.

6 §. Ej må domstol meddela förordnande om någons tvångsuppfostran, med mindre den, som har vårdnaden om honom, där så ske kunnat, blivit hörd i målet. 7

§

-

Sedan vid underrätt rannsakning i mål mot den, som ej fyllt tjuguett år, blivit förd till slut, skall dom avsägas samma dag eller senast nästa dag, där ej "målets vidlyftighet eller annan omständighet utgör hinder därför. Denna lag skall träda i kraft

den dag Konungen förordnar.

17 Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 25 § i lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom. Härigenom förordnas," att 25 § i lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom skall erhålla följande ändrade lydelse: 25 §. Har polismyndighet eller åklagare häktat någon, som fyllt tjuguett är, för brott, och ingår i den straffsats, som finnes för sådant brott bestämd, straffarbete i sex månader eller kortare tid eller fängelse i ett år eller kortare tid, skall, därest den häktade erkänt gärningen, och fall ej föreligger, som omförmäles i 2 §, polismyndigheten eller åklagaren ofördröjligen ingiva anmälan om häktningen till ordföranden i vederbörlig domstol; och har ordföranden att skyndsamt för vinnande av. utredning, huruvida erforderliga förutsättningar för villkorlig dom finnas, förordna om särskild förundersökning, där ej anledning är antaga, att sådan utredning kommer att därförutan vara för domstolen tillgänglig. Prövas eljest, då talan om ansvar väckts mot någon, som fyllt tjuguett år, särskild förundersökning behövlig för erhållande av utredning i avseende, som nu är sagt, må sådan förundersökning kunna beslutas av ordföranden före målets handläggning vid domstol och därefter av domstolen. Vid beslut om särskild förundersökning skall lämplig och villig person (förundersökare) förordnas att utföra densamma. Angående särskild förundersökning rörande tilltalad, som icke fyllt tjuguett år, är särskilt stadgat. Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

1 0 1 1 21

18 Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 1, 4, 5, 7, 8 och 11 §§ i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff. Härigenom förordnas, att 1, 4, 5, 7, 8 och 11 §§ i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse: i §• Fångar, som — — — — — av straffanstalten. Fånge, som vid straffets början ej fyllt tjuguett år, skall avtjäna straffet helt eller delvis i huvudsakligen för yngre fångar avsedd straffanstalt, där det ej med hänsyn till strafftidens korthet, straffets art eller omständigheterna i övrigt finnes olämpligt.

4 §• Har den, som undergår straffarbete eller fängelse, varom förmäles i 3 §, vid straffets början fyllt tjuguett år, skall han hållas till straff i enrum under hela strafftiden, där denna icke överstiger tre år, och, där strafftiden är längre, de tre första åren. Har fången vid straffets början ej fyllt tjuguett år, skall han hållas till straff i enrum under hela strafftiden, där denna icke överstiger ett år, och, där strafftiden är längre, det första året. Fången skall, — — — — — — — — i gemensamhet. Om fånges — — — — i 7, 8 och 9 §§.

5§Fånge, som — — — — — — — — — — tillfälligtvis påkallas. Sedan fånge, som vid straffets början ej fyllt tjuguett år, avtjänat fyra månader av strafftiden, samt annan fånge av strafftiden avtjänat ett år, må, där med hänsyn till fångens vård, arbete eller behandling så finnes lämpligt, cellen under arbetstid hållas öppen ävensom åt sådan fånge anförtros att inom straffanstalten uträtta ärenden, vilka sammanhänga med hans arbete, eller att utföra arbete gemensamt med andra fångar. Genom noggrann — — — — att utföra. Därjämte skola, beträffande fånge, som vid straffets början ej fyllt tjuguett år, under de fyra

19 första månaderna av strafftiden samt, i fråga om annan fånge, under det första året anordningar vidtagas, som förhindra fången jämväl vid vistelse utom cellen att se andra fångar. 7

§• Önskar fånge — — — — — — — — — - därtill föreligga. Ar fånges — — — — — — —• — — — — — enrum förflutit. I fråga om fånge, som vid straffets hörjan ej fyllt tjuguett år, må jämväl av den anledning, att hans hållande till straff i gemensamhet är förenat med fara för skadlig inverkan från hans sida å andra fångar, fångvårdsstyrelsen kunna förordna, att fången skall hållas till straff i enrum efter utgången av den enligt nyssnämnda lagrum för honom gällande längsta tid för sådant straff, dock ej utöver tre år från straffets början. I avvaktan —- — — — — styckena avses. Fångens fortsatta — — — — — — — — — — under omprövning.

8 §•

'

Fånge må — — — — — — — — — kan befaras. Ej heller må fånge, som vid straffets början ej fyllt tjuguett år, och som av strafftiden avtjänat fyra månader, eller annan fånge, som av strafftiden avtjänat ett år, hållas till straff i enrum, om det av annat skäl, än i första stycket sägs, finnes för honom uppenbarligen olämpligt samt hans hållande till straff i gemensamhet icke är förenat med fara för ordningen eller säkerheten inom straffanstalten eller för skadlig ininverkan från fångens sida å andra fångar eller med annan väsentlig olägenhet. Om fånges —• — — — — — — — förordnar fångvårdsstyrelsen.

ii §• Skall någon — — — — — — — — — — tillkomma honom. Underhåll eller — — — — — — — — — — — eller mottaga. Beträffande rättighet — — — -— — — — utan straffskärpning. Fången skall — — — — av dygnet. Sammanföres fången — — — — — är föreskrivet. Fånge, som vid straffets början ej fyllt tjuguett år, må dock ej sammanföras med äldre fångar. Denna lag skall träda i kraft den , dock att densamma icke skall äga tillämpning å den, som dessförinnan börjat avtjäna straff.

20 Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 1, 2, 4, 5, 7 och 8 §§ i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister. Härigenom förordnas, att 1, 2, 4, 5, 7 och 8 §§ i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

i §• Hos fångvårdsstyrelsen — — — — — — — — i riket 1. blivit dömda — — — — — — — — — — — böter, eller 2. förklarats ovärdiga — — — — — — — — — — rätta, eller 3. erhållit förordnande om tvångsuppfostran eller villkorlig straffdom, eller 4. blivit för — — — — — — — — — — — framtiden, eller 5. förklarats vara — — — — — '-— — — — — — fällas, eller 6. blivit dömda till tvångsarbete.

2§. 1 mom. För envar — — — — — — — — — — om domen. 2 mom. / fråga om den, som för brott erhållit förordnande om tvångsuppfostran, skall, där han sedermera av domstol förklarats skola undergå straff för detta brott eller ock Konungens befallnings hav ande, utan att sådan förklaring av domstol avgivits, meddelat föreskrift om verkställighet av straff för brottet, därom till registret lämnas uppgift, evad straffet är. Har domstol föreskrivit, att straff, som blivit utbytt mot tvångsuppfostran, skall anses verkställt genom den dömdes hållande i allmän uppfostringsanstalt eller allmän förbättringsanstalt, varde ock därom uppgift till registret lämnad. 3 mom. Beträffande den, som för brott erhållit villkorlig dom, skall, där han sedermera av domstol förklarats skola undergå straff för detta brott, därom till registret lämnas uppgift, evad straffet är. 4 mom. Har den, som från straffanstalt lösgivits enligt lagen angående villkorlig frigivning, därefter blivit före utgången av den för honom bestämda prövotid för brott häktad, skall uppgift därom lämnas till registret från den domstol, där åtalet efter häktningen först förevarit.

21 Om åtalets utgång skall ock i varje fall från domstol, som i målet dömt, uppgift till registret lämnas. 5 mom. Om beslut, varigenom villkorligt medgiven frihet blivit återkallad, skall från Konungens befallningshavande lämnas uppgift till registret. *§• Har talan fullföljts mot utslag eller beslut, varom i 1 § eller ock 2 § 2 eller 3 mom. förmäles, eller har sådant utslag eller beslut blivit underställt högre rätts prövning, skall uppgift om rättens beslut i det överklagade eller underställda målet i varje fall lämnas till registret. Då Konungen — — — — — — — — registret meddelad.

5 §. Det åligger fångvårdsstyrelsen att låta göra anteckning i registret, då någon, vilken erhållit sådan dom, som i 1 § 1 punkten sägs, efter utstånden bestraffning, frigivits från allmän straffanstalt, så ock då någon, som på grund av domstols förordnande om tv ängsuppfostran blivit intagen i allmän uppfostringsanstalt eller allmän förbättrings anstalt, villkorligt eller slutligt utskrivits frän sådan anstalt eller efter villkorlig utskrivning dit återtagits. Fångvårdsstyrelsen skall — — — strafftidens längd. Befälhavare, som — — — — — — — — — därstädes avlidit. Då någon, som intagits i tvångsarbetsanstalt, frigivits därifrån eller där avlider, skall anstaltens föreståndare lämna uppgift därom till registret. 7 §.

Straffuppgift skall avskiljas ur registret, därest den person uppgiften avser, enligt vunnen upplysning, genom högre rätts laga kraftägande dom blivit befriad från ansvar, utan att sådant fall är för handen, som i 1 § 5 punkten sägs, eller från tvångsarbete, eller ock genom dylik dom, som ej är villkorlig och ej heller innefattar förordnande om tvångsuppfostran, ansedd skyldig allenast till annat ansvar, än i 1 eller 2 punkten av samma § avses; då han avlidit, medan han var intagen i allmän straffanstalt eller allmän uppfostringsanstalt eller allmän förbättringsanstalt, eller ock genom uppgift, varom förmäles i 5 § tredje eller fjärde stycket, eller annorledes vunnits tillförlitlig upplysning att han avlidit; samt då nittio år förflutit från hans uppgivna födelseår.

•

8§1 mom. Fullständigt utdrag — — — — dess militieombudsman. Till annan — — — — — — — — — — — givit tillstånd. 2 mom. Utdrag av registret, innehållande allenast upplysning, huruvida viss person blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende eller påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller ställts under framtiden för brott, som kan medföra sistnämnda påföljd, ävensom, där så skett, a) när och av vilken domstol utslaget meddelats samt för vilken tid sådan påföljd ådömts, b) när den dömde efter utståndet straff blivit frigiven, eller, därest han från straffanstalt lösgivits enligt lagen angående villkorlig frigivning, dels när detta skett och när prövotiden utgår eller gått till ända, dels huruvida den villkorligt medgivna friheten återkallats eller förklarats förverkad, dels ock rörande häktning av den dömde före prövotidens utgång för brott och om åtalets utgång, eller ock, därest den dömde i stället för straffet undergått eller skolat undergå tvångsuppfostran, dels huruvida han blivit villkorligt utskriven från allmän uppfostringsanstalt eller allmän förbättringsanstalt eller efter villkorlig utskrivning återtagits till sådan anstalt eller därifrån slutligt utskrivits, samt, i så fall, när detta skett, dels ock för den händelse han förklarats skola undergå det ådömda straffet eller någon del därav eller ock domstol föreskrivit, att straffet skall anses helt och hållet verkställt, när och av vilken domstol eller annan myndighet sådan förklaring eller föreskrift meddelats, samt c) huruvida av nåd meddelats befrielse från straffpåföljden, och, i så fall, om dagen för därom fattat beslut, skall på begäran meddelas myndighet ävensom annan, vilken utövar allmän befattning, varmed är förenad skyldighet att pröva, huruvida någon på grund av sådant utslag, som här avses, är jämlikt lag eller författning utestängd från behörighet, rättighet eller förmån. Sådant utdrag — — — — - — — — — innehålla upplysning. 3 mom. Därjämte skola — — — — ur straffregistret. I sådant — — — — uppgifterna avse. Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar; dock skall ej uppgift från högre rätt insändas i mål, vari ,före sagda dag förordnande om tvångsuppfostran blivit av lägre domstol meddelat, där ej den högre rättens utslag är av sådant innehåll, som eljest i 1 § sägs.

23 Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken. Härigenom förordnas, att 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse: 16 kap. 10 §. Har underrätt genom beslut under rättegången dömt någon till utgivande av vite eller till ansvar för uteblivande eller annan förseelse i målet; eller ogillat yrkande om ansvar för förseelse, som nu är sagd, eller om ådömande av förelagt vite för uteblivande; eller utlåtit sig angående ersättning åt förundersökare jämlikt lagen angående villkorlig straffdom eller lagen, innefattande vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande unga tilltalade, eller åt vittne eller annan, som kallats att meddela upplysning i målet, eller åt någon, som förordnats att biträda part i rättegången eller att i visst mål eller ärende biträda såsomtolk; eller skilt fullmäktig från fullmäktigskapet: mot det beslut skall, i händelse av missnöje, särskild talan föras; och skall underrättelse härom i sammanhang med beslutet av rätten meddelas. Lag samma — — — — — — — — — — åtgärd ogillats. Vad i — — — — — — — — — — — skall upphöra. Vill part — — — — — — — — — — — — — — — partens klagan. 25 kap.

5 §• Vill part — — — — — — — — — — — — i målet. Har underrätt — — — — — — — — — — — — genom besvär. Lag samma vare, där i fråga, som rörer förunder.sökare jämlikt lagen angående villkorlig straffdom eller lagen, innefattande vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande unga tilltalade, eller fullmäktig eller vittne eller annan, som kallats att meddela upplysning i målet, eller rättegångsbiträde åt part eller tolk, underrätt i slutligt utslag meddelat beslut av beskaffenhet att, där det under rättegången givits, särskild klagan varit tillåten. Innefattar eljest — — — rättegången meddelat. Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

ALLMÄN

1011 2 1

MOTIVERING

27 Brottsligheten bland ungdomen är en företeelse, som i alla kultur- inledning länder tilldragit sig en särskild uppmärksamhet. Statistiken från de senaste årtiondena visar nästan överallt dels en tämligen konstant sänkning av den ålder, i vilken det största antalet brott begås, dels ock en ökning av ungdomsbrottslighetens andel i brottsligheten över huvud. Under världskrigets senare år kunde man i såväl krigförande som neutrala länder iakttaga en abnorm ökning av brottens antal. Brottens förövare voro i oroväckande stör omfattning att söka bland ungdomen. Härigenom inriktades i ökad grad såväl allmänhetens som de lagstiftande myndigheternas uppmärksamhet på nödvändigheten av ett verksamt bekämpande av ungdomskriminaliteten. Ett flertal länder har ock igångsatt utredningar angående lämpligaste sättet härför, och reformer i strafflagstiftningen hava föreslagits. Efter världskrigets slut har väl på en del håll, särskilt i vårt land, en betydande nedgång i brottens och brottslingarnas antal kunnat iakttagas. Härav bör dock icke dragas den slutsatsen, att för de ungas del icke skulle erfordras några särskilda åtgärder utöver dem, som redan nu stå till förfogande. Oavsett att en ökning av ungdomsbrottsligheten i framtiden ånyo kan komma att inträda, utgör denna brottslighet i och för sig ett så allvarligt samhällsont, att dess ändamålsenliga bekämpande måste vara av den allra största vikt. Ett ingalunda obetydligt antal brott förövas visserligen av personer i mera mogen ålder, vilka förut varit oförvitliga. Men där ej brottsligheten i dylika fall sammanhänger med sjukliga karaktärsförändringar hos gärningsmannen, torde denne i regel vara att hänföra till de så kallade tillfällighetsförbrytarna. Den för samhället farligaste brottslingstypen, den kroniske förbrytaren, röjer däremot vanligen redan i unga år sina brottsliga böjelser. Ett effektivt inskridande mot ungdomsbrottsligheten måste därför vara ägnat att minska den kroniska brottsligheten i senare åldrar. Den behandling, som den unge förstagångsförbrytaren underkastas, bör med skäl kunna antagas bliva av genomgripande betydelse för hans framtida livsriktning: för frågan huruvida han skall fortsätta på brottets bana eller bliva en oförvitlig samhällsmedlem. Under det

28 en lämplig behandling kan motarbeta dåliga vanor och böjelser samt stärka de goda krafterna inom honom, kan en olämplig eller otillräcklig behandling i stället bliva grundläggande för fortsatt brottslighet från hans sida. Vid sökandet efter de lämpligaste medlen för de unga brottslingarnas behandling måste tydligen tagas särskild hänsyn till ungdomsbrottslighetens orsaker. Av den utredning härom, som finnes fogad vid de sakkunnigas betänkande, framgår, att brister i uppfostran, skadlig omgivning och andra ogynnsamma yttre omständigheter i flertalet fall hava en avgörande betydelse, medan dåliga anlag mera sällan ensamma utgöra brottslighetens orsak. Belysande i detta hänseende är å ena sidan ungdomsbrottslighetens ovan påpekade starka tillväxt under krigstiden, då de yttre omständigheterna medförde ökade tillfällen och stegrade frestelser till brott, och å andra sidan den betydande nedgång i de unga brottslingarnas antal, som ägt rum, sedan efter världskrigets avslutande mera normala förhållanden åter inträtt. För vårt lands vidkommande inhämtas närmare upplysningar härom av de vid betänkandet fogade statistiska tabellerna. Liksom de unga lätt giva efter för dåliga inflytelser från omgivningens sida, låta de sig också enligt allmän erfarenhet lättare än vuxna påverkas i god riktning. Den nyare lagstiftningen låter därför samhällets åtgärder mot de unga förbrytarna i allt större omfattning ledas av uppfostringstanken. Sålunda har man i fråga om dem dels sökt inlägga ett mera uppfostrande innehåll i de vanliga straffen, dels anordnat särskilda strafformer, företrädesvis inriktade på den brottsliges uppfostran, dels ock låtit uppfostringsåtgärder efterfölja de vanliga straffen eller helt träda i deras ställe. För en äldre och flerstädes ännu rådande, av vedergällningstanken behärskad uppfattning kan eftergivande av straff och sättande av uppfostringsåtgärder i dess ställe komma i fråga endast, där den tilltalades skuld anses utesluten på grund av hans bristande utveckling. Ursprungligen togs vid den sålunda förutsatta prövningen av den unges utvecklingsgrad hänsyn allenast till hans förståndsmognad. Det spordes med andra ord blott, huruvida han ägt nog urskillning för att inse sin gärnings straffbarhet. På senare tid har man emellertid, utan att i princip frångå ovan angivna uppfattning, börjat skänka beaktande jämväl åt karaktärsmognaden, i det man icke längre inskränker sig till att fastställa, om den tilltalade kunnat inse sin handlings straffbarhet, utan även prövar, om han nått den utveckling, att han kunnat bestämma sin vilja i enlighet med en sådan insikt. En nyare åskådning skjuter undan

29 vedergällningstanken och ser ingripandet mot brottslingen mera uteslutande ur samhällsskyddets och samhällsnyttans synpunkt. Särskilt i fråga om unga lagöverträdare lägges huvudvikten vid deras rättande och återförande till ett laglydigt liv (så kallad specialprevention). Enligt denna åskådning har därför en föregående prövning av den unge brottslingens mognad och därmed sammanhängande grad av skuld icke avgörande betj^delse för frågan, huruvida uppfostringsåtgärder böra komma till användning, utan kan denna fråga direkt avgöras med hänsyn till vad i det särskilda fallet må visa sig mest ändamålsenligt för åstadkommande av hans förbättring. Straff anses för den skull kunna utbytas mot uppfostringsåtgärder jämväl, då den unge besitter sådan mognad, att bestraffning kunde ur vedergällningssynpunkt finnas berättigad och påkallad. En ökad användning av uppfostrande åtgärder är sålunda en av riktlinjerna för den nyare rättsutvecklingen på förevarande område. I sin kamp mot brottsligheten bör samhället emellertid icke inskränka sig till ett omhändertagande av redan brottslig ungdom utan i första hand inrikta sin verksamhet på att söka förebygga, att ungdomen råkar in på brottets vägar. Härför är uppenbarligen av största vikt, att åt det uppväxande släktet från tidigaste år beredes tillfälle till en såväl andligt som kroppsligt sund utveckling under förhållanden, där moralisk besmittelse och materiell nöd i möjligaste mån hållas borta. Alla åtgärder till förbättring av det sociala tillståndet hos befolkningen äro därför av betydelse jämväl i det avseende, varom nu är fråga. Bland de under senaste tid genomförda reformer, av vilka man sålunda kan förvänta gynnsamma verkningar till förebyggande eller minskande av brottsligheten, må särskilt framhållas förbättrandet och tryggandet av såväl inom som utom äktenskap födda barns rättsställning, fattigvårdens omläggning i sådan riktning, att den bättre motsvarar humanitära anspråk och särskilt tillgodoser barnens intressen, samt skolväsendets utbyggande med fortsättnings- och yrkesskolor. Frågan om ett ändamålsenligt ordnande av samhällets barnavårdande verksamhet — ett spörsmål av omedelbar och genomgripande betydelse i förevarande hänseende — har varit föremål för utredning av fattigvårdslagstiftningskommittén, som år 1921 avlämnat betänkande i ämnet. Bland önskvärda men ännu ej genomförda sociala reformer av vikt för förebyggande av brottslighet må nämnas åstadkommande av sunda bostäder samt bortrensande av skadliga utväxter på de ungas nöjesliv. Då de sakkunnigas uppdrag emellertid måste anses inskränkt till att avse samhällets ingripande mot sådan ungdom, som genom brotts-

30 liga handlingar ådagalagt sin samhällsfarlighet, saknas anledning att här närmare ingå på spörsmålet om samhällets åtgärder till förebyggande av brottslighet. Straffinyn. Enligt gällande svensk rätt är barn, som ej fyllt femton år, icke åldern." straffrättsligt ansvarigt. Efter nämnda ålder känner vår rätt icke någon Qäiiandl straffrihet på grund av förbrytarens ungdom. Beträffande dem, som i svensk rätt. åldern mellan femton och aderton år begått brott, gälla emellertid särskilda regler. Sålunda äro vissa straff uteslutna, nämligen livstids straffarbete och det i krigsartiklarna bibehållna dödsstraffet, i stället för vilka straff skall ådömas straffarbete på viss tid, från och med sex till och med tio år. Straffarbete på viss tid må nedsättas till hälften av straffskalans minimum, dock ej under två månader. Där brottet är belagt med påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen, äger domstolen efter omständigheterna pröva, huruvida sådan påföljd skall ådömas. Slutligen må erinras, att brott, som någon begått före fyllda aderton år, icke verka särskild straffskärpning vid senare återfall i brott. Ehuru sålunda straff alltid skall ådömas brottsling i åldern mellan femton och aderton år, äger domstol under vissa förutsättningar förordna, att den dömde i stället för att undergå det ådömda straffet skall insättas i allmän uppfostringsanstalt. Villkorlig straffdom kan i fråga om brottslingar i denna ålder brukas under samma förutsättningar, som gälla för vuxna. Då någon, som vid åtalets början ej fyllt tjuguett år, erhåller villkorlig dom, kan domstolen ålägga honom skyldighet, i visst avseende eller i allmänhet, att efterkomma föreskrift och foga sig i anordning, som den av domstol utsedde övervakaren finner erforderlig för hans rättelse. Främmande rätt

Den lösning, frågan om straffmyndigheten sålunda fått i vår rätt, kännetecknad därav att en bestämd ålder satts såsom gränslinje mellan absolut straffomyndighet och absolut straffmyndighet, överensstämmer med vad som gäller i våra grannländer, Danmark, Norge och Finland samt i Belgien. Jämväl de nyare schweiziska strafflags förslagen intaga samma ståndpunkt. Åldersgränsen är i Danmark och Norge samt enligt de schweiziska förslagen fjorton år, i Finland femton år och i Belgien sexton år. I engelsk-amerikansk rätt liksom i de flesta kontinentala straffrättsliga systemen har däremot under direkt eller av fransk rätt förmedlat inflytande från romersk-kanonisk rätt en annan princip för straffmyndig-

31 hetens bestämmande vunnit burskap, en princip, som före 1902 års ändring av 5 kap. 2 § strafflagen i viss inskränkt omfattning gällde även i vårt land. Enligt denna princip fastställes väl en åldersgräns, ovan vilken straffrihet på grund av ungdom över huvud icke förekommer, men beträffande unga förbrytare i åldrarna under denna gräns har domstolen att efter prövning av det särskilda fallet avgöra, huruvida den tilltalade kan anses hava nått den mognad, som for straffbarhet förutsattes. För lagöverträdare i dessa åldrar föreligger följaktligen så kallad relativ straffmyndighet. I äldre fransk rätt fanns icke någon undre gräns, nedom vilken en dylik konkret prövning av straffmyndighetsfrågan var genom lag utesluten. Genom en år 1912 vidtagen ändring av hithörande stadgande i den franska strafflagen fastställdes emellertid en sådan gräns vid fyllda tretton år. Övriga nu gällande strafflagar, som i likhet med den franska uppställa en period av relativ straffmyndighet, hava i allmänhet redan i sin ursprungliga avfattning stadgat absolut straffrihet före viss ålder, olika bestämd i olika lagar. Stadganden angående relativ straffmyndighet inom vissa åldersgränser förekomma ock i vissa nyare strafflagsförslag, såsom de österrikiska av år 1909 och år 1912, de tyska av år 1913 och år 1919 samt det av professor Torp år 1917 framlagda utkastet till dansk strafflag. Sistnämnda utkast avviker sålunda i detta hänseende från gällande dansk rätt. Vid prövning av den tilltalades mognad fästes, såsom ovan påpekats, i de flesta äldre lagar avseende uteslutande vid hans förståndsutveckling. Ett fullt otvetydigt stadgande härom finnes i den tyska strafflagen. I den ungerska strafflagsnovellen av år 1908 ävensom i de nyssnämnda lagförslagen föreskrives däremot uttryckligen, att hänsyn skall tagas j ä m v ä l till karaktärsmognaden hos den tilltalade. Enligt de flesta av de rättsordningar, som uppställa en period av relativ straffmyndighet, kunna uppfostringsåtgärder icke komma till användning, där den för strafTbarket erforderliga mognaden funnits föreligga, Undantag i detta hänseende bilda emellertid engelsk och ungersk rätt, där uppfostringsåtgärder kunna träda i stället för straff, oberoende av huru prövningen av den tilltalades mognad utfallit. Samma möjlighet öppnas i de senaste danska, tyska och österrikiska strafflagsförslagen. I skrivelse den 7 juni 1918 har riksdagen hemställt om utred- Riksdagen* ning, bland annat, huruvida straffmyndighetsåldern kunde höjas från 'Muéh*. femton till sexton år. Den till grund för skrivelsen liggande motionen 1 ) angiver såsom huvudsakliga skäl för en sådan höjning, dels att x

) Nr 210 i A.K.

32 många femton- och sextonåringar ännu stå kvar på barnets ståndpunkt, dels ock att fängelse- och straffarbetsstraffen, även med de anpassningar efter de ungas särskilda förhållanden, som gällande lag angående verkställighet av nämnda straff medgiver, i regel icke minst på grund av den vanära, vilken i den allmänna uppfattningen drabbar den som undergått sådant straff, måste anses synnerligen olämpliga och skadliga för femton- och sextonåringar. På grund härav borde enligt motionärens åsikt femtonåringar, kanske också sextonåringar, helt undandragas möjligheten av straffarbete eller fängelsestraff. Lagutskottet har i utlåtande med anledning av berörda motion anfört, bland annat, att det uppenbarligen vore förenat med de största svårigheter att i en allmän regel angiva en viss ålder, då den minderårige skulle anses hava uppnått sådan mognad i omdöme och självständighet i vilja, att en av honom begången brottslig handling borde åtföljas av straff. Valet måste därför bliva mer eller mindre godtyckligt, och den en gång satta åldersgränsen kunde enligt historiens vittnesbörd ej förbliva densamma. 1 mån av samhällets högre utveckling måste större krav ställas på individens mognad. Vissa av de skäl, som under förarbetena till 1902 års lagstiftning på området anfördes för bibehållande av den nu sedan mera än femtio år i vår rätt gällande straffmyndighetsgränsen vid femton år, syntes utskottet icke längre äga samma giltighet som då. Tiden för skolgången hade nämligen utökats eller komme enligt väckta lagförslag att utsträckas icke allenast vad anginge folkskola och obligatorisk fortsättningsskola utan jämväl i fråga om deltagande i undervisningen i yrkesskolor. Dessutom erinrade utskottet om den vid då pågående riksdag beslutade höjningen av minderårighetsgränsen i fattigvårdshänseende från femton till sexton år. Betraktades frågan om straffmyndighetsålderns bestämmande uteslutande från den i och för sig berättigade synpunkten, att minderårig först efter det han uppnått en viss utveckling borde kunna göras straffrättsligt ansvarig, syntes utskottet icke något vara att erinra däremot, att åldersgränsen för straffbarhet framflyttades till sexton år. Att gå längre syntes däremot utskottet icke vara tillrådligt. Åldersgränsen för straffmyndighet bestämdes emellertid icke enbart av den minderåriges mogenhet och fasthet i viljan. Den ännu i folkmedvetandet härskande vedergällningstanken krävde understundom straff, så snart förbrytaren uppnått en viss ålder, liksom hänsyn till upprätthållandet av straffhotets allmänt avskräckande verkan kunde för visst fall påkalla samhällets inskridande med straff. Men icke heller ur dessa synpunkter funne utskottet allt för stora betänkligheter möta mot att höja åldersgränsen till sexton år, åtminstone om man undantoge de grövsta brotten.

^3 Utöver de skäl, vilka lagutskottet sålunda funnit tala för straff- De sakkunmyndighetsålderns höjande till sexton år, kunde man såsom motiv för en **£/*' dylik höjning åberopa, att genom lagar den 11 juni 1920 den ålder, intill vilken ovillkorlig underhållsplikt ålagts föräldrar i förhållande till barn såväl inom som utom äktenskap, bestämts till sexton år. Dessutom har från olika håll, bland annat i vissa av de utlåtanden, som i anledning av riksdagens förenämnda skrivelse avgivits av länsstyrelser och barnavårdsnämnder, anförts, dels att femtonåringars ställande inför domstol medförde olägenheter, vilka skulle undvikas, om dessa unga i stället hänvisades till barnavårdsnämnd, dels ock. att det ur uppfostringssynpunkt vore lämpligare att femtonåringar intoges i de för barn avsedda skyddshemmen än i de för mera vuxen ungdom anordnade allmänna uppfostringsanstalterna, samt att reformer i berörda hänseenden icke torde kunna genomföras utan att straffmyndighetsåldern samtidigt framflyttades. Vad sålunda framhållits giver onekligen ett beaktansvärt stöd för en höjning av straffmyndighetsåldern, under förutsättning att rättsreglerna i övrigt beträffande minderåriga förbrytare komme att lämnas oförändrade. När man gör gällande, att femtonåringen i regeln ännu står kvar på barnets ståndpunkt, ligger däri obestridligen en viss sanning. Femtonåringen befinner sig nämligen mitt uppe i den såväl kroppsligt som andligt djupt ingripande pubertetsutvecklingen. Det får dock icke förbises, att denna utveckling, som i vårt land i allmänhet tager sin början vid tretton eller fjorton år, ingalunda är avslutad vid fyllda sexton år, åtminstone hos gossar, utan i regel pågår fram emot sjuttonde eller adertonde levnadsårets slut. Ville man låta pubertetens avslutning vara normerande vid bestämmandet av straffmyndighetsåldern, kunde man således icke stanna vid sextonårsåldern utan måste vara beredd att låta straffmyndighet inträda först vid fyllda sjutton eller aderton år. E n så betydande höjning av straffmyndighetsåldern torde dock av skäl, som lagutskottet anfört, icke böra komma i fråga. Väl måste erkännas, att lagstiftaren vid bestämmande av nämnda ålder bör taga hänsyn till skolpliktens omfattning, så att barn i den regelmässiga skolåldern icke göras straffrättsligt ansvariga. Innan de unga åtnjutit det minimum av uppfostran och utbildning, samhället anser erforderligt för att de nödtorftigt rustade skola kunna på egen hand träda ut i livet, kunna de nämligen icke förutsättas äga den mognad i förstånds- och karaktärsutveckling, som rättvisligen bör vara ett villkor för straffbarhet. Den egentliga skolgången är nu emellertid för det stora flertalet barn i vårt land avslutad vid fyllda fjorton eller femton år. 1011 21

O

34 Härutinnan har icke skett någon ändring genom undervisningsväsendets utbyggnad i fortsättnings- och yrkesskolor. Ty undervisningen i dessa skolor skall vara. så anordnad, att den ej lägger hinder i vägen för att de däri deltagande sysselsättas i förvärvsarbete. Vidare må framhållas, att konfirmationen, som anses bilda en viss avslutning av den unges uppfostran, i det stora flertalet fall torde hava ägt rum före fyllda femton år. Genom ovan omförmälda utsträckning av såväl föräldrars som samhällets försörjningsplikt mot barn har man väl sökt förhindra, att dessa allt för tidigt tvingas att på egen hand försörja sig, och tillika velat bereda dem möjlighet att erhålla lämplig utbildning, innan självförsörjningen vidtager. Rättsligt hinder finnes emellertid icke för femtonåringars sysselsättande i de flesta slag av förvärvsarbete. I själva verket torde ock ännu alltjämt det övervägande flertalet unga redan vid nämnda ålder hava dylik sysselsättning och i större eller mindre omfattning bidraga till sitt uppehälle. Då femtonåringarna sålunda i allmänhet trätt ut i livet såsom i ekonomiskt avseende i viss mån självständiga individer, kan med fog göras gällande, att de också äga sådan mognad, att de böra vara straffrättsligt ansvariga för sina handlingar. I det av professor Thyrén framlagda förberedande utkastet till strafflagens allmänna del har också femton år bibehållits såsom kriminell åldersgräns. Till sist må framhållas, att åldersgränsen för absolut straffomyndighet icke någonstädes i Europa, med undantag för Belgien 1 ), vare sig i gällande rätt eller i de på senare tid framlagda lagförslagen satts högre än vid femton år. I allmänhet stannar man vid fjorton år eller ännu lägre ålder. De erinringar, som sålunda kunna göras mot ett framflyttande av straffbarhetsåldern utöver nuvarande gräns, skulle måhända icke i och för sig få vara avgörande, om det gällde att genom gränsens framflyttande undandraga från frihetsstraff sådana femtonåringar, för vilka en behandling under straffets form och namn kunde anses vara till skada. Men hela den förevarande frågan förlorar väsentligt i vikt, i samma mån som behandlingen av unga lagöverträdare, vilka nått över straffmyndighetsgränsen, ordnas så, att uppfostringsåtgärder i vidsträckt omfattning träda i stället för straff. Om i flertalet fall behandlingen av den unge kan bliva praktiskt taget densamma, vare sig han är straffmyndig eller icke, kommer den åldersgräns, som för straffmyndighet fastställes, *) Det må emellertid erinras, att enligt 1912 års belgiska lagstiftning till- barnens skydd barn, som före fyllda sexton år begått med strängt straff belagd gärning, kan underkastas långvarig internering, i vissa fall intill tjugu år utöver uppnådd civil myndighetsålder.

35 att få sin huvudsakliga betydelse i processuellt hänseende. Det ankommer nämligen enligt vår nu gällande rätt på domstol att bestämma påföljden för brott ^ av straffmyndig person, under det att barnavårdsnämnd har att inskrida i anledning av straffbelagd handling, begången av någon, som icke uppnått straffmyndighetsåldern. Med tillämpning av gällande rätts princip för kompetensfördelningen mellan domstol och barnavårdsnämnd skulle sålunda en höjning av straffmyndighetsåldern föranleda, att ytterligare en eller annan åldersgrupp av unga lagöverträdare finge sina gärningar bedömda av barnavårdsnämnd i stället för av domstol. Detta kunde väl anses innebära en fördel därutinnan, att handläggningen inför barnavårdsnämnd försiggår under friare och mindre uppseendeväckande former än inför domstol. Dessutom torde man lättare hos barnavårdsnämnd än hos domstol kunna påräkna närmare kännedom om den felandes person. Det kan emellertid starkt ifrågasättas; om barnavårdsnämnderna, särskilt på landsbygden, kunna anses vara vuxna uppgiften att omhändertaga även den, som begått brottslig gärning i åldern mellan femton år och den högre ålder, vid vilken straffmyndighet skulle inträda. Domstolsförfarandet erbjuder däremot garantier såväl för fullständig och opartisk utredning angående brottet som för att effektiva åtgärder mot den felande minderårige bliva vidtagna. Genom utsträckt användning av förundersökning kan domstolen sättas i tillfälle att erhålla nödig kännedom om den tilltalades personliga förhållanden. Den väsentligaste av de olägenheter, som äro förenade med sakens behandling inför domstol, torde därför ligga i förhandlingarnas offentlighet. Denna olägenhet kan emellertid förebyggas genom att åt domstol inrymma befogenhet att, där det anses påkallat, utesluta offentligheten i mål mot unga tilltalade. Beträffande spörsmålet om straffmyndighetsåldern torde det ock vara tvivel underkastat, huruvida det allmänna rättsmedvetandet hos vårt folk skulle känna sig tillfreds med att även de grövsta brott av minderårig, som fyllt femton men ej sexton år — för att nu ej räkna med ytterligare höjning av straffmyndighetsåldern — icke skulle föranleda annat än uppfostringsåtgärd. Denna invändning kunde visserligen förekommas genom att stadga ett sådant undantag från den allmänna straffmyndighetsregeln, att straff skulle för grövre brott ådömas den, som fyllt femton men ^ ej sexton år, för så vitt gärningsmannen prövades hava ägt tillräcklig mognad för att anses straffbar. Detta skulle nära överensstämma med vad som före 1902 års lagändring gällde beträffande grövre brott av den, som fyllt fjorton men ej femtonår.

36 Emellertid bör ej förbises, att avgörandet huruvida den tilltalade i det särskilda fallet nått för straffbarhet erforderlig mognad ofta erbjuder stora praktiska svårigheter. Erfarenheten från utlandet har också visat, att domstolarna i stor utsträckning härvid låta sig bestämmas av hänsyn till den åtgärd — straff eller uppfostran — som de finna lämpligast, i stället för att uteslutande beakta den tilltalades utvecklingsgrad. På grund av vad sålunda anförts hava de sakkunniga ansett någon höjning av straffmyndighetsåldern icke för närvarande böra vidtagas. Då enligt de sakkunnigas mening ett väsentligt hinder härför ligger i den svaga kompetensen hos barnavårdsnämnderna i många kommuner, kan frågan förtjäna att tagas i förnyat övervägande, därest nämndernas kompetens framdeles kommer att på ett eller annat sätt stärkas. Skulle därvid en höjning av straffmyndighetsåldern vidtagas, måste tillses, att tiden för den anstaltsbehandling, som kan beredas -åt lagöverträdare över femton år, må kunna vid behov utsträckas avsevärt utöver den ålder, vid vilken uppfostran i skyddshem för närvarande måste vara avslutad. I detta sammanhang må erinras om en anordning, vilken i viss mån har enahanda verkan som uppställandet av en relativ straffmyndighetsålder. Vissa främmande länders lagar och en del nyare lagförslag hava nämligen beträffande unga förbrytare gjort inskränkning i offentlig åklagares plikt att anställa åtal. Åt åtalsmyndighet har sålunda inrymts befogenhet att, där så finnes lämpligt, avstå från åtal mot unga förbrytare. Exempelvis i Danmark och Norge förbindes detta avstående från åtal vanligen med det villkor, att den unge brottslingen underkastas uppfostringsåtgärder. De sakkunniga hava haft under övervägande, huruvida en liknande anordning kunde genomföras i vår rätt. Emellertid synas allvarliga hinder härför möta i vårt nuvarande åklagarväsen. De underordnade åklagarna torde nämligen icke alltid äga erforderliga förutsättningar för att träffa ett sådant avgörande, som här avses. Åven om den ifrågasatta prövningen från deras sida skulle komma att handhavas med insikt och oväld, kan dock befaras, att misstanke om bristande opartiskhet lätt kunde vinna insteg hos allmänheten. Att åter överlämna prövningen åt överordnad åklagarmyndighet synes mindre lämpligt med hänsyn till därmed förenad omgång och tidsutdräkt. Härtill kommer, att den överordnade myndigheten i stor omfattning skulle vara hänvisad till den utredning, som åvägabragts av den underordnade. På här anförda grunder hava de sakkunniga ansett sig icke böra föreslå någon inskränkning i

37 åtalsplikten, utom så vitt rör brott av dem, som redan blivit omhändertagna för tvångsuppfostran. De sakkunniga" övergå härefter till en granskning av de åtgärder, Åtgärder som enligt gällande rätt kunna komma till användning mot unga för- jSi5>r™tare. brytare.

Gällande svensk rätt.

Bland nämnda åtgärder intaga frihetsstraffen en framträdande plats. Frihetsstraff. Dessa ådömas i det stora flertalet fall endast på tämligen kort tid. Straffskalorna för de vanligast förekommande brotten äro nämligen så anordnade, att längre tids frihetsstraff i regel icke kunna av domstol utmätas. Härtill kommer, att domstolarna i vårt land liksom i utlandet visa benägenhet för allt större mildhet i straffmätningen. Vad unga förbrytare angår, måste deras ungdom beaktas såsom en förmildrande omständighet, vilken kan medföra en ytterligare förkortning av strafftiden, varjämte vår strafflag, såsom ovan påpekats, i likhet med ett flertal utländska lagar beträffande minderåriga förbrytare medgivit nedsättning av straffarbete på viss tid under straffskalornas minimum. De kortvariga frihetsstraffens olägenheter hava ofta och med styrka framhävts. Uppenbart är, att ett frihetsstraff på några få månader icke kan bereda tillfälle att genom personlig inverkan åstadkomma den brottsliges rättande i avsedd riktning. Nästan endast i den mån själva straff-' lidandet är ägnat att betaga den brottslige lusten till vidare rättskränkningar, kunna de korta frihetsstraffen anses fylla sin uppgift. För många individer torde emellertid dessa straff icke vara tillräckligt kännbara. Den första bekantskapen med straffanstalten blir därför bland annat på denna grund törhända ofta till mera skada än gagn. Om nämligen fången finner straffet lindrigare, än han fraktat, avtrubbas i stället för starkes det från brott avhållande moment, straffhotet innebär. Härtill kommer, att den, som undergått frihetsstraff, vanligen i allmänhetens ögon framstår såsom brännmärkt i socialt hänseende och därför ofta' nog möter särskilda svårigheter att efter frigivningen försörja sig genom ärligt arbete. På grund av nu anmärkta förhållanden kan befaras, att de korta frihetsstraffen ej sällan i stället för att avhålla från brott rent av ånyo driva den, som en gång felat, in på brottets bana. Det ligger i sakens natur, att dessa olägenheter i särskilt hög grad göra sig gällande i fråga om unga förbrytare. Beträffande verkställigheten av straffarbete och fängelsestraff hava i den därom den 24 mars 1916 utfärdade lagen, vari genom lag den 6 maj

38 1921 vidtagits vissa ändringar, givits särskilda föreskrifter angående fångar, som vid straffets början ej fyllt tjugu år. I enlighet med denna lagstiftning hava inrättats särskilda, huvudsakligen för yngre fångar avsedda straffanstalter. Härigenom har man dels sökt förebygga skadlig påverkan från äldre, mera fördärvade fångars sida, dels velat bereda större möjlighet att utnyttja strafftiden för uppfostran och yrkesutbildning. Av betydelse i sistnämnda hänseende äro jämväl de i samma lagstiftning stadgade inskränkningarna i enrumsvistelsen, varigenom man tillika avsett att förekomma de skadliga följder för den unges andliga och kroppsliga hälsa, som en längre tids cellstraff är ägnat att medföra. Genom nu berörda föreskrifter har väl ett betydelsefullt steg tagits i riktning mot en bättre anpassning av straffverkställigheten efter de ungas förhållanden, så vitt detta låtit sig göra inom den nuvarande strafflagstiftningens ram. Från ren uppfostringssynpunkt bedömd torde emellertid den vidtagna reformen icke vara till fyllest. Såsom ovan framhållits, är nämligen strafftiden i regel allt för kort, för att ett gynnsamt uppfostringsresultat därunder skulle kunna vinnas. Ifrågasättas kan ock, om ej den till tiden alltjämt avsevärda enrumsvistelsen i viss mån försvårar uppfostringsarbetet. Å andra sidan skall dock medgivas, att man näppeligen kan helt borttaga eller väsentligt inskränka enrumsstraffet utan att allt för mycket minska de korta frihetsstraffens redan förut jämförelsevis ringa mått av strafflidande. För övrigt må erinras, att, där strafftiden v är inskränkt till några få månader, den unge fångens överförande till ett ungdomsfängelse långt från hemorten icke låter sig genomföras utan allt för stora olägenheter, varför ock nyssnämnda verkställighetslag för dylika fall medgiver den unges intagande i vanlig straffanstalt. Bötesstraff.

Det för lindrigare brott ojämförligt vanligaste straffet, böter, är även det ett för unga förbrytare i vissa fall mindre lämpligt straff. I öppen dag ligger ju, att detta straff än mindre än de korta frihetsstraffen kan verka i egentlig mening uppfostrande. Förutom uppgiften, att i likhet med varje annat straff giva uttryck åt samhällets ogillande av lagöverträdelsen fyller bötesstraffet nästan uteslutande den funktionen att verka avhållande från brott genom det ekonomiska intrång, som det innebär för den bötfällde. Men ej sällan saknar den unge medel till gäldande av honom ådömda böter. Erläggas i sådant fall böterna av hans föräldrar eller andra anhöriga, förflyktigas böternas karaktär av straff för den dömde. Bötesdomen lärer dock även i dylika fall kunna hava ett visst gagn. Dels tjänar den nämligen såsom en maning för en försumlig uppfostrare att för framtiden bättre iakttaga sina plikter i fråga

39 om den unges uppfostran; dels kan ock det obehag, som böternas erläggande för uppfostraren innebär, verka därhän, att han tager den unge i allvarlig upptuktelse. Dessa fördelaktiga följder av en bötesdom torde emellertid icke alltid vara att påräkna. Om böterna ej gäldas, utan förvandlingsstraff kommer till användning, inträda i viss mån det korta frihetsstraffets ovan skildrade oförmånliga verkningar, låt vara att undergående av förvandlingsstraff för böter i den allmänna uppfattningen merendels ej anses i nämnvärd mån förklenande. Enligt en år 1902 vidtagen ändring i 5 kap. 3 § strafflagen erhöll domstol befogenhet att, där någon, som fyllt femton men ej aderton år, begått brott och därför domes till böter eller fängelse i högst sex månader, förordna, att den dömde skall i stället för att undergå det ådömda straffet insättas i allmän uppfostringsanstalt. Genom lagändring år 1917 öppnades möjlighet att mot tvångsuppfostran utbyta jämväl fängelsestraff över sex månader till och med ett år samt straffarbete i högst sex månader. Såsom allmän förutsättning för meddelande av förordnande om tvångsuppfostran stadgas, att »den brottsliges sinnesbeskaffenhet och omgivning samt graden av hans förståndsutveckling prövas sådant föranleda». I fråga om innebörden av sist angivna förutsättning må följande framhållas. Till grund för 1902 års lagstiftning ligger ett av vissa år 1896 tillsatta kommitterade avgivet betänkande. Nämnda kommitterade hade icke föreslagit särskilt hänsynstagande till den brottsliges omgivning. Bestämmelsen härom tillkom efter erinran inom Högsta domstolen vid granskning av lagförslaget. De kommitterade ansågo uppfostringsförordnande böra meddelas endast i sådana fall, då »den brottslige såväl i sedligt som intellektuellt hänseende befinnes ännu vara så outvecklad, att man med skäl kan antaga, att han genom uppfostran må kunna rättas». De lade sålunda synnerlig vikt därvid, att den brottslige kunde anses besitta en större mottaglighet för uppfostran. Enligt deras mening förelåge sådan mottaglighet allenast hos den, som, oaktat han överskridit femton årsåldern, ännu på grund av försenad utveckling, försummad uppfostran eller ogynnsamma omständigheter i övrigt befunne sig på ett barns ståndpunkt. De kommitterade utgingo från att brottslingar i åldern mellan femton och aderton år i regel skulle undergå sitt straff, och att detsammas utbytande mot uppfostran skulle förbehållas den brottsling, som »i trots därav att han överskridit den absoluta straffrihetsgränsen, ännu icke kan anses hava vunnit den sedliga och intellektuella mognad, som bör för straffbarhet förutsättas».

40 Såsom av det ovan anförda framgår, ådagalade 1896 års kommitterade stor försiktighet, då det gällde att för första gången med vår lagstiftning införliva ett för brottsliga personer avsett uppfostringsförfarande i utbyte mot straff. Det kan emellertid ifrågasättas, om den uppfattning av uppfostringsinstitutets tillämpningsområde, som uttalas i nämnda kommitterades motiv, fått ett otvetj^digt uttryck i lagtexten. Dennas ordalag synas ej lägga hinder i vägen för en mera vidsträckt tolkning så till vida, att den brottsliges »sinnesbeskaffenhet» kan anses föranleda uppfostringsförordnande icke blott, då hans karaktär ännu visar brist på stadga, utan även då den nått en mera bestämd utformning i dålig riktning, eller med andra ord jämväl då han visat mera utvecklade brottsliga böjelser, vilka dock antagas kunna motarbetas genom uppfostran. Då i den slutliga lagtexten föreskrivits hänsynstagande jämväl till den brottsliges omgivning, har lagen dessutom övergivit de kommitterades ståndpunkt, att allenast den tilltalades bristande mognad skulle vinna beaktande. Rättspraxis på förevarande område synes hava varit tämligen vacklande, något som är förklarligt med hänsyn till lagtextens måhända mindre tydliga avfattning och ovan åberopade uttalanden av de kommitterade. På senare tid hava domstolarna använt tvångsuppfostringsinstitutet jämväl å minderåriga brottslingar av mera svårartad karaktär och måhända stundom ansett dessa företrädesvis lämpade för tvångsuppfostran, varemot för mera godartade element sådan uppfostran icke funnits böra ifrågakomma. Till denna utveckling av praxis har säkerligen bidragit å ena sidan den växande insikten om uppfostringsbehandlingens företräde framför det korta frihetsstraffet i fall, där en ingripande åtgärd befinnes påkallad, och å andra sidan införlivandet med vår rätt av institutet villkorlig straffdom. Sistnämnda institut synes nämligen av domstolarna i många fall hava ansetts tillräckligt verksamt för rättande av minderåriga brottslingar, som enligt de kommitterades mening skulle vara lämpade för tvångsuppfostran, helst som med villkorlig straffdom, på sätt nedan närmare utvecklas, kunna förenas åtgärder i uppfostrande syfte. Tvångsuppfostringsinstitutet erbjuder beträffande unga brottslingar i flera hänseenden väsentliga fördelar i jämförelse med frihetsstraffen. Uppfostringsbehandlingen kan oavsett storleken av det ådömda staffet utsträckas över en längre tid, där så finnes erforderligt, intill dess den brottslige fyller tjuguett år. Utskrivningen från uppfostringsanstalt är i regel till en början allenast villkorlig med möjlighet att vid dåligt uppförande återtaga den utskrivne till anstalten. Genom anstaltsledningens försorg skall arbetsanställning beredas elev, som villkorligt eller slutligt utskrives. Frånsett nämnda positiva företräden framför

41 frihetsstraffen, medför tvångsuppfostringsinstitutets användning, att frihetsstraffens ovan påvisade skadliga verkningar för de unga undvikas. Enär tvångsuppfostran kan träda i stället jämväl för bötesstraff, öppnas även vid ådömandet av allenast sådant straff möjlighet att, om så anses påkallat, underkasta den unge lagöverträdaren en ingående behandling, på samma gång som de olägenheter, vilka äro förenade med ett eventuellt förvandlingsstraff, härigenom undgås. Institutet villkorlig straffdom, som innebär anstånd med verkställighet av ådömt straff och under vissa förutsättningar dess bortfallande, kan komma till användning, då det må antagas, att den dömde skall låta sig rättas utan straffets undergående. Villkorlig dom är ej medgiven, där strängare frihetsstraff än straffarbete i sex. månader ådömts. För villkorlig dom å böter uppställes den särskilda förutsättningen, att det skall kunna antagas, att den dömde till följd av fattigdom och bristande förvärvsförmåga skulle nödgas avtjäna böterna med frihetsstraff. I övrigt är att märka, att institutet praktiskt taget avser endast första gångens förbrytare, i ty att detsamma ej är tillämpligt å den, som inom tio år närmast före domen blivit dömd till fängelse eller straffarbete eller under samma tid undergått dylikt straff, vilket blivit honom tidigare ådömt. Att villkorlig dom kan brukas även för sådana unga lagöverträdare, som äro i behov av uppfostran, framhölls redan i förarbetena till 1906 års lag i ämnet. Nämnda lag gav också uttryck häråt genom föreskriften, att domstol vid prövning, huruvida villkorlig dom borde meddelas, bland annat särskilt skulle tillse, om tillfälle till uppfostran eller handledning funnes för den, som därav vore i behov. Lagen saknade emellertid föreskrifter, innefattande garanti för att de uppfostringsåtgärder, som vid den villkorliga domens meddelande förutsatts böra äga rum, verkligen blevo vidtagna och upprätthållna. Berörda brist har blivit avhjälpt genom 1918 års lagstiftning angående villkorlig straffdom. Enligt denna lagstiftning skall den, som erhåller villkorlig dom, i regel ställas under övervakning under viss prövotid. Därjämte har såsom skäl för anståndets förverkande i lagen upptagits jämväl den omständigheten, att den villkorligt dömde under prövotiden visat dåligt uppförande eller sökt undandraga sig övervakningen. I fråga om brottslingar, som vid åtalets början ej fyllt tjuguett år, .inrymmer lagen, såsom ovan erinrats, åt domstol befogenhet att vid meddelande av villkorlig dom ålägga den dömde skyldighet, i visst avseende eller i allmänhet, att efterkomma föreskrift och foga sig i anordning, som övervakaren finner erforderlig för hans rättelse. Och jämväl åsidosättandet av sådan skyl1011 21

42 dighet kan medföra anståndets förverkande. Övervakningen i och för sig torde bereda tillfälle till en för den unge lagöverträdaren behövlig handledning. . Och där övervakningen förenats med lydnadsplikt emot övervakaren, kan med stöd härav den dömde skiljas från hemmet och insättas i annat enskilt hem eller i skyddshem, liksom givetvis mot honom kunna vidtagas mindre ingripande åtgärder i uppfostrande syfte. Genom den utbyggnad, som institutet villkorlig dom sålunda erhållit, kan detsamma bättre utnyttjas för uppfostringsändamål och därmed erhålla mera vidsträckt tillämpning beträffande unga förbrytare. Den möjlighet till en individualiserad behandling, som instituten tvångsuppfostran och villkorlig dom bereda, är emellertid, såsom framgår av det ovan anförda, i flera avseenden begränsad. Sålunda kan tvångsuppfostran ej komma till användning å brottslingar över aderton år. Och varken tvångsuppfostran eller villkorlig dom är medgiven, då straffet överstiger sex månaders straffarbete. Där sålunda icke någotdera av nämnda institut är tillämpligt, måste ett ådömt frihetsstraff gå i verkställighet. Åven då den brottsliges ålder och straffets storlek i och för sig ej utesluta tvångsuppfostrans användning, underlåta stundom domstolarna till följd av en snäv tolkning av de i lagen angivna förutsättningarna beträffande den brottsliges personliga förhållanden att meddela förordnande om tvångsuppfostran. På grund härav inträffar, att unga brottslingar i stor utsträckning nödgas undergå frihetsstraff, jämväl kortvariga sådana. Den svenska rättens regler i fråga om behandlingen av unga förbrytare måste sålunda anses vara i behov av en reform. I flera främmande länder hava genomgripande reformer i lagstiftningen på förevarande område genomförts eller föreslagits. Här må erinras om det viktigaste av vad i detta hänseende åtgjorts eller föreslagits i Ungern, Schweiz, England och Amerikas Förenta stater. Såväl den ungerska strafflagsnovellen av år 1908 med däri år 1912 vidtagna ändringar som de nyaste schweiziska strafflags förslagen föreskriva för behandling av unga förbrytare i åldern under aderton år särskilda efter deras individuella förhållanden lämpade åtgärder. Den vanliga strafftanken skjutes i bakgrunden; den ledande synpunkten är att på det mest ändamålsenliga sättet återföra den brottslige till ett laglydigt liv. Frihetsstraff äro icke helt uteslutna. I Ungern få emellertid de strängaste arterna därav (tukthus och det därnäst svåraste frihetsstraffet) ej ådömas minderåriga; endast fängelse och »statsfängelse» (en form av custodia honesta) samt ett särskilt för lindriga förseelser avsett arrest-

43 straff få användas. Enligt de schweiziska förslagen äro alla straff, som kunna ådömas vuxna, jämväl böter, uteslutna från tillämpning å minderåriga brottslingar. Emellertid står gent emot dem till buds ett särskilt frihetsstraff (»Einschliessung», »detention»), på minst tre dagar och högst ett år. Under det att enligt nämnda förslag frihetsstraff skall ådömas allenast för det fall, att behov av uppfostran ej finnes vara för handen, äro enligt den ungerska lagen frihetsstraffen avsedda jämväl för de fall, då en särskilt sträng åtgärd anses erforderlig. Härmed sammanhänger, att de schweiziska förslagens frihetsstraff för minderåriga, såsom nyss nämnts, ej kan åläggas på längre tid än ett år, medan däremot fängelsestraff i Ungern kan ådömas på fem, tio och i vissa fall ända till femton år, allt efter brottets straffskala. Minimum för den ungerska lagens fängelsestraff är dock så lågt som femton dagar. I Ungern kan emellertid fängelsestraff efterföljas av behandling i uppfostringsanstalt enligt domstolens därom i samband med straffdomen eller senare givna förordnande. De schweiziska förslagen låta däremot uppfostringsförfarande utan föregående bestraffning komma till användning jämväl vid de allra grövsta brotten. Där grovt brott föreligger, skall den brottslige intagas i en uppfostringsanstalt av strängare slag, benämnd korrektionsanstalt. I sådan anstalt intagas dessutom, oavsett brottets beskaffenhet, sådana minderåriga förbrytare, som befinnas vara särskilt fördärvade till karaktären. Tiden för behandlingen i korrektionsanstalt är minst tre och högst tolv år. Övriga unga brottslingar, som prövas vara i behov av uppfostran, skola enligt de schweiziska förslagen insättas antingen i uppfostringsanstalt av mildare art, så kallad räddningsanstalt, varest de få kvarhållas intill dess de fyllt tjugu år, eller ock i enskilt hem under vederbörlig uppsikt, överförande från enskilt hem till räddningsanstalt och från dylik anstalt till korrektionsanstalt liksom omvänt kan, när skäl därtill äro, beslutas av den myndighet, som förordnat om den först vidtagna åtgärden. I Ungern saknas motsvarighet till de i Schweiz föreslagna korrektionsanstalterna. De ungerska uppfostringsanstalterna få icke kvarhålla sina elever över tjuguettårsåldern. För de i sedligt avseende mera fördärvade elementen liksom för dem, som begått grövre brott, användes i Ungern, såsom ovan antytts, fängelsestraff, i vilket man i görligaste mån sökt inlägga en uppfostrande behandling. Då emellertid fängelsestraffet ådömes på bestämd tid allt efter brottets mer eller mindre svåra beskaffenhet, blir strafftiden stundom för kort, för att ett gynnsamt uppfostringsresultat därunder skulle kunna vinnas. I betraktande härav bereder den ungerska lagen, såsom ovan är nämnt, möjlighet till en efterbehandling i uppfostringsanstalt efter ut-

44 ståndet fängelsestraff. Dom å »statsfängelse» kan däremot icke förenas med uppfostringsförordnande. Sistnämnda straff är tydligen avsett allenast för sådana unga brottslingar, som ej visat sig vara i behov av uppfostran men å andra sidan av en eller annan anledning ej kunna erhålla villkorlig dom. Institutet villkorlig dom har i den ungerska lagen, så vitt angår minderåriga brottslingar, utformats efter engelskt-amerikanskt mönster, det vill säga på det sätt, att domstolen utan att avkunna dom ställer den tilltalade under övervakning under viss prövotid. Om han därunder begår brott eller visar dåligt uppförande, meddelas dom i målet, varvid domstolen har valfrihet mellan att ådöma straff och att förordna om den brottsliges intagande i uppfostringsanstalt. De schweiziska förslagen medgiva formellt villkorlig dom allenast å »Einschliessung» och detta i den kontinentalt-europeiska formen, det vill säga att straffet ådömes och blott verkställigheten därav uppskjutes. I sak föreligger emellertid enligt nämnda förslag möjlighet till villkorlig dom även å intagning i uppfostringsanstalt av det mildare slaget. Såsom framgår av det ovan anförda, skall nämligen en ung brottsling, som finnes vara i behov av uppfostran men ej synes kräva anstaltsbehandling, kunna insättas i enskilt hem under uppsikt. Därest denna upp fo strings åtgärd sedermera befinnes otillräcklig, kan förordnande meddelas om den unges intagning i uppfostringsanstalt. De schweiziska förslagen utesluta, såsom ovan påpekats, helt och hållet bötesstraff från användning å minderåriga. Detsamma var förhållandet enligt den ursprungliga lydelsen av den ungerska lagen år 1908. Genom lagändringen år 1912 återinfördes emellertid bötesstraff för minderåriga lagöverträdare i Ungern. Enligt såväl den ungerska lagen som de schweiziska förslagen kunna tilltalade minderåriga i lindriga fall undslippa med en varning. Å brottslingar i åldern över aderton år kunna jämlikt den ungerska lagen och de schweiziska förslagen endast de för vuxna avsedda straffen komma till användning, dock att för brottslingar mellan aderton och tjugu år straffnedsättningar stadgas, enligt de schweiziska förslagen i betydande omfattning. I fråga om straffverkställigheten äro anordningar vidtagna eller föreslagna för unga fångars avskiljande från äldre. England och flera av Amerikas Förenta stater tillämpa däremot en särskild ungdomsbehandling även å förbrytare, som vid brottets begående överskridit adertonårsåldern. Denna ungdomsbehandling är visserligen ordnad i straffets form, men de använda straffarterna avvika i flera hänseenden från straff i vedertagen mening. I Amerika

45 ådömes intagning i särskilda reform fän gels er, »reformatories», på relativt obestämd tid med ett maximum, antingen lagstadgat eller i det särskilda fallet utsatt av domstolen. I England dömes åter till intagning i så kallad Borstalanstalt 2 ) på viss i domen angiven tid, minst två och högst tre år. Då villkorlig frigivning kan äga rum redan efter sex månaders — för kvinnor tre månaders — vistelse i anstalten, är emellertid även här i själva verket fråga om ett straff på relativt obestämd tid. I Borstalanstalt intagas unga brottslingar i åldern mellan sexton och tjuguett år, vilka röja fördärvad karaktär och visat utpräglade brottsliga vanor eller böjelser men dock anses kunna rättas genom behandling i dylik anstalt. Åldern för intagande i de amerikanska reform fängelserna varierar i allmänhet mellan sexton och trettio år. I regel förutsattes, att ej allt för .ringa brott föreligger, varemot å andra sidan gjorts undantag för de allra grövsta brotten. Den, som förut blivit dömd för brott av någon betydenhet, får icke intagas i reformfängelse. De amerikanska staternas lagar innehålla icke några närmare bestämmelser angående de omständigheter, som böra föranleda intagning i reformfängelse, utan överlämna prövningen härav åt domstolarna. Behandlingen såväl i Börs talanstalterna som i reformfängelserna är avsedd att företrädesvis verka såsom en uppfostran under fängelsets stränga former. Särskild vikt lägges vid fångarnas utbildning i något yrke, varjämte lämnas undervisning i olika ämnen. Genom härdande kroppsövningar och arbete under sträng disciplin söker man stärka dem i kroppsligt och andligt hänseende. Såsom slutled i behandlingen kommer villkorlig frigivning till användning. Angående resultaten av Borstal- och reformatorybehandlingen föreligga väl icke några tillförlitliga statistiska uppgifter, men av tillgängliga upplysningar att döma synas verkningarna i det hela gynnsamma, särskilt i betraktande av det delvis synnerligen svårartade material, varmed man haft att göra. Mot de amerikanska reformfängelserna har dock med fog anmärkts, att de äro allt för stora, ej sällan beräknade för ett tusental eller flera fångar, i följd varav ringa möjlighet finnes till mera individuell och personlig påverkan från anstaltsledningens sida. Borstalanstalterna inrymma däremot ej så stort antal fångar och äro därför bättre ställda i nämnda hänseende. För övrigt torde den synnerligen x ) För närvarande finnas i England tre sådana anstalter, två för ynglingar och en för flickor. Efter det år 1902 till särskild ungdomsanstalt ombildade fängelset i Borstal nära Rochester hava även de senare tillkomna anstalterna av samma typ erhållit benämningen »Borstal institutions".

46 betydelsefulla övervakningen Över de villkorligt frigivna under provotiden vara bättre ordnad i England än i Förenta staterna, där den bristfälliga personregisterföringen, den svagt utvecklade poliskontrollen och den statliga splittringen vålla svårigheter för genomförande av en effektiv tillsyn. ReformAv de inom vårt eget land framkomna reformförslagen i ämnet må ^Sverige. ^ e viktigaste här i korthet beröras. I den år 1910 utgivna första delen av »Principerna för en strafflagsreform» har professor Thyrén uppdragit allmänna riktlinjer för åtgärder mot unga brottslingar. Därvid synes han förutsätta, att den särskilda ungdomsbehandlingen skall inskränkas till brottslingar, som vid behandlingens början ej fyllt aderton år. För dessa vill han helt utesluta frihetsstraff utom vid de allra* grövsta brotten. Där en mera ingripande behandling finnes påkallad, bör enligt Thyrén uppfostran komma till användning, antingen i enskilt hem eller i anstalt. I övriga fall finner han villkorlig dom å uppfostringsåtgärd eller å böter eller ock ovillkorlig bötesdom böra meddelas. Bötesstraff bör dock ej ådömas, icke ens villkorligt, i annat fall, än då den tilltalade har egen arbetsförtjänst. Däremot kunna böter användas, även om brottet för en vuxen skulle föranlett frihetsstraff. För ringa fall anses bötesstraffet möjligen kunna ersättas med varning. Villkorlig dom bör kunna förenas med övervakning över den dömde. I det år 1916 avgivna förberedande utkastet till strafflagens allmänna del har Thyrén icke medtagit några bestämmelser om minderåriga brottslingars behandling och därvid såsom skäl angivit, att möjligheten för hithörande frågors reglering i särskild lag åtminstone tills vidare borde hållas öppen. Under det att Thyrén i sina grundlinjer för ungdomsbrottslighetens bekämpande uteslutande beaktar de minderåriga brottslingarna (under aderton år), har fångvårdsstyrelsen i tvenne framställningar till Kungl. Maj:t, den ena av år 1912 och den andra av år 1918, riktat uppmärksamheten på behovet av särskilda åtgärder jämväl för behandlingen av brottslingar i åldern mellan aderton och tjuguett år (i framställningen av år 1912) eller tjugu år (i framställningen av år 1918). Båda de nämnda förslagen avse att underkasta unga brottslingar i nyssnämnda övergångsålder en behandling, till tiden betydligt längre än vanligt frihetsstraff och särskilt inriktad på de ungas uppfostran samt förbunden med övervakning under tiden närmast efter frigivningen. I den när-

47 mare utformningen av dessa grundtankar avvika emellertid de båda förslagen från varandra. Det tidigare av dessa förordar nämligen en särskild art av frihetsstraff, mycket nära överensstämmande med den engelska Borstalbehandlingen. Det senare förslaget åter vill med minsta möjliga rubbning i den materiella straffrätten bygga vidare på den grund, som under mellantiden lagts genom de i 1916 års lag angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff givna föreskrifterna rörande unga fångar. Däri föreslås, att det i ungdomsfängelse avtjänade straffet skall efterföljas av uppfostrande åtgärder i särskild anstalt. Av den utredning angående ungdomsbrottslighetens orsaker, som De bifogas betänkandet, framgår icke blott, att ett synnerligen stort antal t w m n X S av de unga, som begått brott eller visat vanart, fått bristfällig upp- förslag. fostran, utan även att utsikterna att genom uppfostran kunna rätta dem Aifaänna « .

o

i

i

måste anses stora. Erfarenheten giver visserligen vid handen, att den sinnets böjlighet och mottaglighet för påverkan, som utgör en förutsättning för att en uppfostrande behandling skall bära frukt, i allmänhet avtager med åren, och att uppfostringsåtgärder därför äro verksammare j u tidigare de vidtagas. Emellertid måste en icke oväsentlig mottaglighet för uppfostran hos det stora, flertalet människor anses förefinnas långt efter den egentliga ungdomsåldern. Härvid bör beaktas, att ett fostrande inflytande kan utövas icke allenast genom moralisk påverkan utan även och icke minst genom ett vänjande vid ett regelbundet och arbetsamt liv. Därtill kommer, att en längre tids uppfostrande behandling erbjuder möjligheter att bibringa yrkesskicklighet och därmed att skapa förutsättningar för självförsörjning och hederlig vandel. För frågan, var den övre åldersgränsen för samhällets inskridande med uppfostringsåtgärder mot brottslingar bör dragas, är emellertid uppfostringsbarheten icke ensam avgörande. Hänsyn bör ock tagas till individens anspråk på självbestämningsrätt. Uppfostringsbehandlingen fordrar nämligen i regel en tämligen lång tid och nödvändiggör ofta ett kännbart frihetsberövande. Då det gäller brottslingar, som icke uppnått den civila myndighetsåldern, tjuguett år, gör sig emellertid nyssnämnda nänsyn icke gällande med samma styrka som i fråga om äldre personer. De som ej nått tjuguettårsåldern äro i allt fall underkastade vissa inskränkningar i sin bestämmanderätt med. avseende å såväl personliga som ekonomiska förhållanden. I regel hava de icke heller nått en sådan ställning i livet, att större betänkligheter möta mot att för en något längre tid omhän-

synpunkter.

48 dertaga dem för uppfostran i anstalt, då sådant i anledning av ett begånget brott prövas erforderligt för deras rättande. I detta sammanhangförtjänar bland annat framhållas, att äktenskapsåldern för män infaller först vid tjuguett år. För övrigt bör märkas, att det intrång, som anstaltsvistelsen medför i den unges förvärvsverksamhet, i regel torde mer än uppvägas av förmånen att i anstalten erhålla en grundlig yrkesutbildning. Lyckas anstaltsbehandlingen dessutom omdana honom till en laglydig och samhällsnyttig medborgare, lärer han själv komma att betrakta vistelsen i anstalten mera såsom en välgärning än såsom ett störande ingrepp i hans frihet. Givetvis medför en särskilt på uppfostran inriktad behandling i anstalt större ekonomiska uppoffringar för samhället, än som äro förenade med verkställighet av nu brukliga frihetsstraff. Detta följer av uppfostringsbehandlingens i genomsnitt längre varaktighet samt de högre anspråk, som måste ställas såväl på de för ändamålet erforderliga anstalternas utrustning som på de vid dem anställda befattningshavarnas utbildning. Vad denna samhällsekonomiska synpunkt beträffar, få emellertid de sakkunniga med professor Thyrén i hans ovan åberopade principutredning framhålla, att »det belopp, samhället lägger ut på välberäknade åtgärder mot ungdomskriminaliteten, tager det igen med ränta genom minskade förluster och utgifter på grund av kriminaliteten några år senare bland de vuxne». Uppfostringsbehandling i anstalt är emellertid blott ett av den moderna kriminalpolitikens medel för ungdomsbrottslighetens bekämpande. Där det eftersträvade målet, den brottsliges rättande och omdaning till en laglydig och samhällsnyttig medborgare, kan uppnås genom mindre ingripande åtgärder än uppfostran i anstalt, vare sig straffinrättning eller uppfostringsanstalt, böra naturligen sådana mindre ingripande åtgärder väljas, så framt de icke måste anses alldeles otillräckliga för uppgiften att jämväl på andra än dem, gent emot vilka åtgärderna i det särskilda fallet vidtagas, verka avhållande från brott (så kallad generalprevention). Ur uppfostringssynpunkt är anstaltsuppfostran säkerligen den utväg, som bör tillgripas allenast i sista hand, nämligen då uppfostran i enskilt hem, den brottsliges eget eller annat, som kan finnas lämpligt, icke står till buds eller visar sig otillräcklig. Vidare är att märka, att ingalunda alla unga lagöverträdare för sitt rättande kräva uppfostran. Brott behöva icke alltid tyda på fördärvad eller särskilt svag karaktär hos den felande. Härvid må erinras om brott, begångna under intryck av en ovanligt stark frestelse, samt om

49 brott, som förövats av politiska eller andra moraliskt icke klandervärda bevekelsegrunder eller av vållande, där detta icke har djupare rotfäste i gärningsmannens karaktär. Ej heller få de mångtaliga 'polisförseelserna förglömmas, vilka i vår rätt ej äro bestämt avgränsade från de egentliga brotten. Det kan emellertid vid valet av åtgärd gent emot brottslingen ej få ankomma allenast på det enskilda brottets beskaffenhet, utan hänsyn måste tagas till den brottsliges hela individualitet och till hans personliga förhållanden i övrigt. Den ledande grundtanken för ungdomsbrottslighetens bekämpande bör därför vara att anpassa åtgärderna mot de unga brottslingarna efter deras individuella förhållanden, utan att därvid de generalpreventiva synpunkterna få lämnas ur räkningen. Då de sakkunniga nu övergå till att pröva, vilka åtgärder som böra nika åtgärder komma till användning mot unga brottslingar, synes lämpligt att i en- 6 J r s jf" lighet med vad ovan anförts skilja mellan å ena sidan de fall, då någon mera ingripande åtgärd icke är påkallad för den brottsliges rättande, och å andra sidan sådana fall, då ett kraftigare inskridande finnes erforderligt. I fråga om de förstnämnda fallen synes väl det spörsmålet för- straffiöshet tjäna beaktande, huruvida icke domstol vid ringare brott, då omständig- ^tseXef/" heterna äro synnerligen mildrande, kunde få låta bero vid att förklara den tilltalade skyldig utan att vidtaga någon ytterligare åtgärd. De sakkunniga hava emellertid ansett sig icke böra ingå på någon närmare prövning härav. Det kan nämligen ifrågasättas, om icke samma skäl, som tala för att lämna dylika handlingar av unga personer strafflösa, också göra sig gällande beträffande vuxna. Härtill kommer, att det förtjänar beaktas, huruvida ej. strafflösheten bör begränsas till vissa särskilt i lag angivna förseelser. Ur båda dessa synpunkter torde detta spörsmål icke böra behandlas lösryckt ur sitt sammanhang med den pågående allmänna revisionen av strafflagen. De sakkunniga hava haft under övervägande, huruvida möjlighet vaming? borde beredas domstol att inskränka sin åtgärd till att meddela den brottslige en varning eller tillrättavisning. Hemställan om utredning härutinnan har gjorts i riksdagens förut nämnda skrivelse den 7 juni 1918. Spörsmålet har för övrigt redan tidigare varit föremål för övervägande i vårt land. Vid granskning i Högsta domstolen av det förslag, som 1011 21

50 ligger till grund för 1902 års lagstiftning angående minderåriga förbrytare, uttalade sig sålunda ett justitieråd för användning »under vissa förhållanden» av »tillrättavisning och förmaning» i stället för straff gent emot minderårig, som i åldern mellan femton och aderton år begått brott. Enahanda önskemål fick också uttryck i en riksdagens skrivelse den 15 maj 1902. Åven den kommitté för omarbetning av vissa delar av strafflagen, som den 17 maj 1902 avgav sitt betänkande, har haft frågan om varning under omprövning. Av flera angivna skäl ansåg kommittén icke lämpligt att föreslå något stadgande om varning, vare sig för brottslingar i allmänhet eller särskilt för unga förbrytare. I fråga om de sistnämnda hänvisade kommittén till de i proposition till 1902 års riksdag föreslagna och av riksdagen godkända stadgandena om minderåriga förbrytares insättande i allmän uppfostringsanstalt samt erinrade om att det av kommittén föreslagna institutet villkorlig straffdom kunde för yngre förbrytare användas i därför lämpliga fall. Varning såsom egentligt straff förekommer endast i lagen den 8 mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana mål. Såsom disciplinstraff för andra tjänstemän användes varning jämlikt bestämmelser i vissa instruktioner för ämbetsmyndigheter. Varning utan karaktär av straff kan meddelas i ett flertal fall. Sålunda finnas stadganden om rätt för Konungens befallningshavande att meddela varning i lagen den 12 juni 1885 om lösdrivares behandling och i lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig frigivning. I 1918 års lag angående villkorlig straffdom medgives domstol befogenhet att, där villkorligt dömd under prövotiden gjort sig skyldig till dåligt uppförande, meddela honom varning i lindrigare fall, där förverkande av anståndet med det ådömda straffet anses ej böra komma i fråga. I främmande strafflagar och strafflagsförslag förekommer varning dels såsom straff, dels utan straffkaraktär. Därest varning skulle införas i vår rätt för förseelser av ungdom, anse de sakkunniga, att densamma icke bör anordnas såsom straff. Enligt gällande rättsuppfattning torde möta hinder för verkställande av ett straff innan det beslut, varigenom straffet ålagts, vunnit laga kraft eller den dömde dock förklarat sig nöjd därmed Varning med karaktär av straff skulle därför icke kunna tilldelas i omedelbart samband med domen över brottet. Men härmed skulle varningen förlora åtskilligt i betydelse. Varningen borde för den skull i stället innebära en slutgiltig straffloshet i förening med en erinran till den skyldige, att han i händelse av nytt brotts begående icke hade att påräkna en liknande mildhet från domstolens sida. För de unga lagöverträdarna finge varningen på detta sätt

51 närmast karaktären av ett uppfostringsmedel, och under sådana omständigheter skulle väl intet hinder möta att omedelbart tilldela varning utan avbidan på att beslutet därom vunne laga kraft. Varning för unga brottslingar synes ej böra komma i fråga för andra fall, än där brottet förskyllt böter eller på sin höjd ett kortare fängelsestraff. Inom dessa gränser torde för varningens användning i varje fäll böra krävas, att förseelsen objektivt sett är av rent bagatellartad beskaffenhet. Det kunde dock ifrågasättas, om ej tillika borde uppställas den fordran, att förseelsen vore att anse såsom ett utslag av ungdomligt överdåd eller lättsinne eller i allt fall hade karaktär av typiskt tillfällighetsbrott. Nöjde man sig med allenast den förstnämnda förutsättningen, kunde nämligen befaras, att åklagarmaktens och i viss mån även strafflagens auktoritet bleve lidande. Till undvikande härav vore skäl att uppställa jämväl sist angivna fordran. Detta skulle emellertid medföra, att varningen i det stora hela komme att inskränkas till det område, inom vilket den villkorliga domen enligt gällande rätt är tilllämplig. Men, såsom den förutnämnda kommittén i sitt betänkande av år 1902 framhållit, är redan villkorlig dom att betrakta såsom en varning, i skärpt form, då den över den brottsliges huvud hänger ett straff, som under.vissa förhållanden kan komma att gå i verkställighet. Helt och hållet sammanfalla visserligen icke här ovan angivna båda förutsättningar för varnings användning med de för tillämpning av villkorlig dom stadgade. För villkorlig dom å böter uppställer nämligen gällande rätt den särskilda förutsättningen, att anledning är att antaga, att den dömde till följd av fattigdom och bristande förvärvsförmåga skulle nödgas avtjäna böterna med frihetsstraff. Det synes dock icke påkallat, att allenast av den anledning, att villkorlig dom således icke är tillämplig i fråga om böter, som antagas kunna betalas, i vår rätt införa ett särskilt varningsinstitut på här ifrågavarande område. Till stöd för varningens berättigande i fall, där även villkorlig dom är tillämplig, kunde måhända göras gällande, att den villkorliga domen till följd av föreskrifterna bland annat om den dömdes ställande under övervakning och om domens upptagande i straffregistret skulle vid mera bagatellartade förseelser innebära en allt för vidtyftig anordning. Vad övervakningen beträffar, må emellertid erinras, att sådan icke är ovillkorligt föreskriven, och att densamma särskilt torde kunna undvaras i här avsedda lindriga fall. Upptagande i straffregistret får åter anses ofrånkomligt även för varningens del, så framt man vill undvika, att den, som en gång erhållit varning, vid förnyat brott slipper lika lindrigt undan, något som skulle betänkligt undergräva respekten för straffbuden.

52 Frånsett att något egentligt behov av varnings införande sålunda knappast förefinnes, må framhållas, att vissa praktiska svårigheter resa sig mot en tillfredsställande reglering av sättet för varnings meddelande. För varningens effektivitet är tydligen mest lämpligt, att den tilldelas den dömde personligen i omedelbart samband med målets avgörande. Då inställelse inför domstol emellertid ofta är förenad med kostnad och tidsspillan, förekommer i stor utsträckning, att mindre förseelser skriftligen erkännas och avdömas utan den tilltalades personliga inställelse. Därest varning ej i sådant fall skulle vara utesluten, måste sörjas för att densamma efter målets avgörande bleve på ett eller annat sätt delgiven den skyldige. Men härmed skulle varningen, såsom förut framhållits, förlora åtskilligt av sitt värde. För övrigt är att märka, att i de fall, då den tilltalade icke vid målets handläggning varit personligen närvarande, domstolen ofta skulle sakna möjlighet att bedöma, huruvida i den tilltalades person förelåge erforderliga förutsättningar för varnings användning. Särskilt i följd härav kunde stor ojämnhet i rättstillämpningen befaras uppkomma. Med hänsyn till vad sålunda anförts hava de sakkunniga icke funnit skäl att föreslå införandet i vår rätt av varning såsom särskild påföljd för ringare brott av unga personer. Kroppsaga?

Här må ock till granskning upptagas frågan om lämpligheten att för minderåriga förbrytare använda kroppsaga såsom huvudstraff eller självständigt uppfostringsmedel. Sådan användning av aga i vissa fall förordades av 1896 års kommitté, som föreslog upptagandet i 5 kap. 2 § strafflagen av ett stadgande, enligt vilket domstol, då yngling, som fyllt femton men ej aderton år, begått brott och därför dömdes till böter, skulle äga att efter omständigheterna förordna, att han i stället skulle ägas. Vid förslagets granskning inom Högsta domstolen anmärktes bland annat, att man borde avvakta utredningen av det utav riksdagen uppställda spörsmålet om införande av mera affliktiva straff. I den kungl. propositionen i ämnet till 1902 års riksdag uteslöts bestämmelsen om aga, och åberopades därvid inhämtade yttranden från den kommitté, som då var sysselsatt med nyssberörda utredning. I anslutning till vad sistnämnda kommitté i motiven till sitt betänkande anfört, må här erinras, hurusom en väsentlig skillnad föreligger mellan aga, tilldelad av föräldrar eller andra uppfostrare, och aga, ådömd av domstol och verkställd genom den offentliga ordningsmaktens försorg. Det uppfostrande inflytande, som kan förväntas av rätt använd aga av det förstnämnda slaget, beror nämligen till icke ringa del av det personliga förhållandet

53 mellan den ägande och den agade. Denne senare lärer väl nämligen i allmänhet inse, att den ägande, av vilken han är van att mottaga såväl belöningar som tillrättavisningar, handlar av nitälskan för hans eget väl. Av synnerlig vikt för att ej ägan skall förlora sitt värde som uppfostringsmedel är ock, att densamma följer snarast möjligt efter förseelsen. Detta betydelsefulla samband i tiden brytes emellertid med nödvändighet, därest ett domstolsförfarande skall föregå ägans tilldelande. Slutligen är en aga, beslutad av domstol och exekverad av offentlig myndighet, i långt högre grad än aga av mera privat karaktär förbunden med skam för den agade. Det kan till och med befaras, att en av domstol ådömd aga skulle komma att verka brutaliserande och hos den agade uppväcka trots samt känslor av hat och hämnd mot samhället, vilka känslor kunde taga sig uttryck i nya brott. Den med dylik aga förbundna skammen komme nog för vissa lagöverträdare med mera känsligt sinne att verka nedtryckande samt därmed försvaga deras kraft att åter resa sig och bliva nyttiga samhällsmedlemmar. Den vanheder, som till följd av domens offentliga avkunnande lätt komme att häfta vid den till aga dömde, kunde för övrigt försvåra utsikten för honom att erhålla sin utkomst. Till sist må ock erinras, att aga måste drabba mycket ojämnt även med hänsyn till måttet av kroppsligt lidande, beroende ej blott på den agades kroppskonstitution och fysiska känslighet utan även på den kraft och det eftertryck, som den verkställande lägger in i exekutionen. På grund av vad här ovan anförts måste de sakkunniga helt avvisa tanken på användning av aga såsom huvudstraff eller självständig uppfostringspåföljd för begånget brott. Vad bötesstraffet angår, kan visserligen icke förnekas, att detta straff är olämpligt för sådana unga lagöverträdare, som sakna egna tillgångar, i synnerhet när till följd därav förvandlingsstraff måste inträda. I dylika fall torde emellertid enligt gällande rätt i regel förefinnas möjlighet att använda villkorlig dom. Visserligen förutsattes för villkorlig dom å böter enligt nuvarande lagstiftning ej blott »fattigdom» hos den dömde utan jämväl »bristande förvärvsförmåga». Åtminstone så vitt angår unga lagöverträdare, lära emellertid domstolarna ej giva sistnämnda uttryck en sådan tolkning, att till följd därav hinder för villkorlig dom skulle möta, då övriga förutsättningar äro för handen. I de fall åter, då villkorlig dom av annat skäl är utesluten, torde en mera ingripande uppfostringsåtgärd vara påkallad och sålunda förordnande om anstaltsuppfostran böra meddelas. Det sist sagda gäller säkerligen även i all-

54 mänhet för det fall, att hindret för villkorlig dom ligger i tidigare ådömd bestraffning. Man kunde emellertid vilja göra gällande, att även en villkorlig dom å bötesstraff skulle vara olämplig för unga brottslingar, emedan bötesstraffet dock måste gå i verkställighet eller vid bristande tillgång föranleda förvandlingsstraff, i händelse det villkorligt medgivna anståndet senare förverkas. Denna invändning förfaller emellertid helt vid genomförande av de sakkunnigas förslag, vilket, på sätt nedan skall närmare utvecklas, bereder möjlighet — utöver den, som redan enligt gällande rätt får anses föreligga — att meddela uppfostringsförordnande, då genom villkorlig dom medgivet anstånd av någon anledning förverkas eller förfaller. För den unge lagöverträdare, som har egen arbetsförtjänst eller eljest äger tillgångar, är, såsom professor Thyrén i sin ovannämnda principutredning påpekat, bötesstraff säkerligen på sin plats, alltjämt naturligen förutsatt att icke någon mera ingripande åtgärd för den brottsliges rättande är påkallad. Unga botesÅven om sålunda effektiv tillämpning av bötesstraff regelrätt blott fångars av- k o m m e r [ fråga i sådana fall, då utsikter för böternas gäldande finnas, skiljande

från

T

-

I

I

-

I

-

I

-

I

-

I

O

-IT

re

j

vuxna fångar, kan naturligen dock ej helt undvikas, att förvandlmgsstran undantagsvis till följd av oförutsedda förändringar i den dömdes ekonomiska ställning måste inträda. För att även i dylika fall hålla den unge lagöverträdaren borta från fängelset har Thyrén i anförda principutredning framkastat den tanken, att förvandlingsstraffet lämpligen kunde verkställas (i enrum) uti uppfostringsanstalt. Huruvida en sådan anordning ur alla synpunkter är lämplig, må här lämnas å sido. För dess genomförande möta emellertid avsevärda praktiska svårigheter. De • stora avstånden i vårt vidsträckta land skulle nämligen medföra allt för kostsamma och tidsödande transporter, då ju uppfostringsanstalter icke kunna vara att tillgå inom alla delar av landet. Av vikt är emellertid, att unga bötesfångar, även om de icke kunna införas till särskilt ungdomsfängelse, så vitt möjligt hållas avskilda från vuxna, som avtjäna straff. I sådant syfte hava de sakkunniga framlagt förslag till härav påkallad ändring i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff. Blivande Den reform av bötesstraffet, som i anslutning till de av Thyrén i b7fe7s7raffet n a n s utkast till strafflagens allmänna del tillämpade grundtankarna är att emotse i en blivande ny strafflag, måste otvivelaktigt även för de unga brottslingarnas vidkommande hälsas med tillfredsställelse. Nämnda

55 reform går i huvudsak ut på dels ökning av bötesstraffets effektivitet genom straffets lämpande efter den brottsliges betalningsförmåga, dels ock minskning av förvandlingsstraffets användning genom medgivande av viss frist för böternas gäldande och beredande av möjlighet att erlägga desamma i avbetalningar. I sin helhet kan väl reformen, såsom Thyrén framhävt, icke gärna tänkas genomförd annat än i samband med en fullständig strafflagsrevision. Till den del reformen avser beredande av frist för gäldande av böter och medgivande av deras erläggande avbetalnings vis, synes icke uteslutet, att densamma skulle kunna utbrytas ur sitt sammanhang med den stora strafflagsrevisionen- och tidigare* bringas till förverkligande. En dylik partiell reform bör emellertid säkerligen icke begränsas till att avse allenast unga brottslingar. De sakkunniga hava därför icke ansett sig böra framkomma med något förslag i denna del. Beträffande den villkorliga domen kunde man måhända ifrågasätta villkorlig att för unga brottslingar utsträcka dess användning även till fall, där xjtsträcSng högre straff ådömes än det, som i gällande rätt bildar den övre gränsen, av dess tuieller sex månaders straffarbete. Hänsyn till angelägenheten att upprätt- område9?' hålla straffhotets allmänt avskräckande verkan torde dock mana till en viss försiktighet. En höjning av den med avseende å straffets storlek uppdragna övre gränsen för användning av villkorlig dom vidtogs så sent som år 1918. Nu kunde man visserligen vilja göra gällande, att gränsen ej behöver vara densamma för unga som för vuxna, och att den kan sättas betydligt högre för de förra, utan att det allmänna rättsmedvetandet därav skulle såras, enär de ungas skuld i allmänhet får anses mindre på grund av deras omogna ålder. Härtill är emellertid att erinra, att den brottsliges ungdom enligt gällande rätt utgör en förmildrande omständighet och, så vitt angår minderåriga, jämväl en straffminskningsgrund vid ådömande av straffarbete på viss tid. Ett brott, för vilket en minderårig ådömes sex månaders straffarbete, kan därför mycket väl tänkas hava för en vuxen gärningsman under i övrigt fullt lika omständigheter medfört ett års straffarbete. Enligt de sakkunnigas mening bör därför någon utvidgning av den villkorliga domens tillämpningsområde icke komma i fråga. Tidigare har erinrats, hurusom den villkorliga domen, förbunden villkorlig dom l med övervakning och lydnadsplikt, kan möjliggöra en uppfostrande J^e^9. verksamhet i friare former än vid en anstaltsbehandling. Den villkorliga fostrande domen kan därför finna användning även i fall, som ligga nära gränsen atgar er'

56 till de mera svårartade, där ett kraftigare ingripande för den brottsliges rättande är påkallat. Om den villkorligt dömde visar sig icke förtjäna det lämnade förtroendet och anståndet med straffet i följd härav förklaras förverkat, bör domstol äga befogenhet att förordna om hans intagning i uppfostringsanstalt. Det kan ej vara lämpligt, att anståndets förverkande med nödvändighet måste innebära, att den villkorligt dömde skall undergå det honom ådömda straffarbetet eller fängelsestraffet. Då villkorligt anstånd med undergående av ådömt straff förfaller eller förklaras förverkat i samband med dom över annat brott, står ock redan enligt gällande rätt möjlighet öppen för domstolen att i den nya domen förordna, att den dömde skall i stället* för att undergå det i domen utsatta sammanlagda straffet intagas i allmän uppfostringsanstalt. Denna möjlighet har icke blott erkänts i svensk doktrin utan även av domstol i åtskilliga fall praktiskt utnyttjats. Däremot är enligt gällande rätt domstol icke befogad att meddela förordnande om intagning i uppfostringsanstalt, då den förklarar ett beviljat anstånd förverkat i anledning av dåligt uppförande under prövotiden, där ej detta tagit sig uttryck i brott. För att råda bot på denna brist i den nuvarande lagstiftningen hava de sakkunniga föreslagit ett särskilt stadgande, att domstol även i dylikt fall må meddela förordnande om tvångsuppfostran. Den villkorliga straffdomen kan sålunda för unga brottslingar anses alternativt innebära ett villkorligt förordnande om tvångsuppfostran. Härigenom tillgodoses i sak det önskemål, som fått uttryck i riksdagens förut omförmälda skrivelse den 7 juni 1918, då däri hemställts om utredning, »huruvida och under vilka förutsättningar förordnande om intagande i allmän uppfostringsanstalt må kunna allenast villkorligt meddelas». vanligt Stundom förekomma fall, i vilka väl å ena sidan icke erfordras frihetsstraff. n å g 0 n m e r a ingripande behandling för den brottsliges rättande men å andra sidan villkorlig dom antingen på grund av straffets storlek lagligen icke kan eller av allmänpreventiva skäl icke bör meddelas, så till exempel under vissa omständigheter vid misshandel och vållande till annans död samt vid politiska brott. Därest böter härvid ej kunna komma i fråga, kan ett frihetsstraff på bestämd kort tid svårligen undvaras. Att, på sätt professor Thyrén ifrågasatt i ovan åberopade principutredning, använda uppfostringsbehandiing i anstalt även i nu avsedda fall, trots det att icke något behov av uppfostran föreliggger, synes mindre lämpligt. Då här icke i första hand är fråga om den enskilde

57 brottslingens rättande utan om upprätthållande av respekten för lagbuden, saknas anledning att tillgripa en behandling, vars tidslängd icke på förhand i domen bestämmes. Att åter visserligen använda uppfostringsförfarande men i domen fixera tiden för den dömdes vistelse i anstalten synes mindre väl överensstämma med uppfostringsinstitutets karaktär. Erinras må ock, att varken den förut nämnda ungerska strafflagsnovellen eller de moderna schweiziska strafflags förslå gen helt uteslutit frihetsstraff för minderåriga lagöverträdare, om än enligt sistnämnda förslag det å minderåriga tillämpliga frihetsstraffet är icke blott till namnet utan även i avseende å verkställigheten skilt från de frihetsstraff, som användas för vuxna. Det särskilda frihetsstraffet för minderåriga får nämligen enligt berörda förslag icke verkställas i straffanstalt för vuxna. Vad beträffar åtskiljandet från äldre fångar, är detta önskemål, så vitt möjligt, redan tillgodosett i vårt land i och med inrättandet av särskilda straffanstalter för unga fångar. Och vad angår straffartens benämning, torde häråt icke böra tillmätas allt för stor betydelse. De vanliga arterna av frihetsstraff torde därför utan nämnvärd olägenhet kunna bringas till användning i de jämförelsevis fåtaliga fall, om vilka här är fråga. De sakkunniga övergå nu till frågan om de åtgärder, som böra vid- straff och tagas mot sådana unga brottslingar, för vilkas rättande påkallas en mera uPPfostran ingripande behandling. Åtgärder jämte eller i stället för det vanliga frihetsstraffet äro givetvis av vikt, där nämnda straff måste anses mindre lämpligt för den brottsliges rättande antingen på grund därav, att strafftiden icke är tillräckligt lång för att möjliggöra erforderlig påverkan genom uppfostran, eller ock av den anledning, att en behandling i friare former än de, som låta sig förenas med straffverkställigheten, framstår såsom önskvärd med hänsyn till den brottsliges individuella förhållanden. Härvid synas tre olika möjligheter förtjäna att tagas i övervägande: 1) anordnande av särskilda uppfostringsåtgärder efter utståndet frihetsstraff, 2) det vanliga frihetsstraffets ersättande med ett frihetsstraff på relativt obestämd tid och 3) frihetsstraffets utbytande mot uppfostringsåtgärder. Beträffande brottslingar i åldern mellan femton och aderton år har vår rätt, såsom förut erinrats, i viss omfattning redan valt den sistnämnda utvägen. Ett övergivande av det rena uppfostringsinstitutet på det område, där detsamma redan vunnit stadgad tillämpning, torde icke böra ifrågasättas. Spörsmålet blir därför begränsat till att avse sådana unga brottslingar, som till följd av gällande bestämmelser särskilt med avseende å åldern och straffets storlek icke kunna erhålla tvångsuppfostran. 1 0 1 1 21

58 Kombination Såsom ovan erinrats, har fångvårdsstyrelsen i sin år 1918 till Kungl. och'uaff- ^ a J : t avgivna framställning förordat en anordning, enligt vilken strafffosu-an. verkställigheten skulle efterföljas av en särskild uppfostrande behandling. E n sådan kombination av straff och uppfostringsåtgärder förekommer ock i flera främmande lagar och lagförslag, så till exempel i ungerska strafflagsnovellen av år 1908 samt i de senaste tyska och österrikiska strafflagsförslagen. Samma ordning har tidigare tillämpats även i England i fråga om brottslingar i åldern under sexton år. Ursprungligen måste nämligen den, som enligt domstols föreskrift skulle överlämnas till så kallad reformatory school, först avtjäna ådömt frihetsstraff. Senare blev det beroende på domstolens prövning, huruvida han skulle undergå straffet eller lämnas helt straffri för att omedelbart intagas i anstalten. Till sist togs steget fullt ut, så att enligt nu gällande lagstiftning dom å intagning i reformatory school alltid innebär, att behandling i sådan anstalt helt träder i stället för straff. En utveckling i samma riktning är att anteckna från Belgien. Jämlikt den i nämnda land år 1912 utfärdade lagen till barnens skydd äger domstol, då den dömer minderårig, som fyllt sexton men ej aderton år, till fängelsestraff, tillika bemyndiga regeringen att låta efter straffets avtjänande insätta den minderårige i uppfostringsanstalt, där han må kvarhållas intill myndig ålder. I ett av justitieministern år 1921 utfärdat cirkulär har emellertid föreskrivits, att med verkställigheten av fängelsestraffet i ovan nämnda fall skall anstå, och att uppfostringsåtgärderna omedelbart skola bringas i tillämpning. Innan uppfostringsbehandlingen avslutats, tages frågan om straffets efterskänkande i nådeväg under omprövning. De nyaste schweiziska strafflagsförslagen känna icke någon kombination av straff och uppfostringsåtgärder. Ur uppfostringssynpunkt måste också ett enhetligt förfarande avgjort vara att föredraga. Där särskilda uppfostringsåtgärder över huvud skola vidtagas, är det av vikt, att de så snart som möjligt sättas i verket. De böra icke uppskjutas i avbidan på verkställandet av ådömt straff. Härtill kommer, att det måste anses innebära en onödig hårdhet mot den brottslige att underkasta honom först straff och därefter en kanske långvarig uppfostringsbehandling, som med hänsyn till det för dess genomförande nödiga tvånget i viss mån framstår såsom ett ytterligare lidande. På grund härav kunna de sakkunniga icke förorda en ordning, enligt vilken straffverkställigheten efterföljes av en särskild uppfostrande behandling. Frihetsstraff De sakkunniga hava haft under övervägande, huruvida frihetsstraff ör u n a obetfälndtd? ^ g förbrytare lämpligen skulle kunna i vår rätt anordnas i över-

59 ensstämmelse med antingen det engelska Borstalsystemet eller det amerikanska reformatorysystemet. I hänseende till den juridiska konstruktionen ligger skillnaden mellan det engelska och det amerikanska systemet däri, att enligt det förstnämnda i domen utsattes en bestämd, tämligen långvarig strafftid, som kan väsentligt avkortas genom villkorlig frigivning, under det att däremot enligt det sistnämnda systemet strafftiden i domen inom vissa gränser lämnas obestämd. Vid en tillämpning härstädes av det engelska systemet skalle förvisso synnerliga vanskligheter visa sig vara förbundna med den straffmätning, som ankomme på domstol. Förutsattes denna straffmätning skola ske efter eljest vanliga grunder, låge svårigheterna dels däri, att det speciella ungdomsstraffet icke lärer kunna sättas i något bestämt förhållande till övriga frihetsstraff — något som ju ej heller försökts i engelsk rätt — dels ock däri, att latituden för ungdomsstraffet måste bliva tämligen snäv — i engelsk rätt ursprungligen minst ett och högst tre år, efter 1914 års förut omnämnda lagändring minst två och högst tre år. Men det synes tvivelaktigt, om de vanliga straffmätningsgrunderna böra tillämpas vid utmätandet av ett sådant straff som det här ifrågavarande, vilket ju bör i möjligaste mån avpassas efter förbättringssynpunkten. Mycket vanskligt måste emellertid vara att i domen företaga en straffmätning ur förbättringssynpunkt eller med andra ord att på förhand avgöra, inom vilken tid den brottslige må antagas kunna rättas. I sakens natur ligger, att ett dylikt avgörande kan byggas på någorlunda säkra grunder först, sedan man under någon tid haft tillfälle att iakttaga verkan av straffbehandlingen. En ensidig tillämpning av förbättringssynpunkten leder följdriktigt till absolut obestämd straffdom. Där icke så grovt brott föreligger, att livstids frihetsstraff framstår såsom berättigat, skulle emellertid den individuella rättssäkerheten, som för visso också är ett samhällsintresse av största vikt, samt billighetens krav på rimlig proportion mellan brott och straff lida allt för svårt intrång, om förbättringssynpunkten på detta sätt tillämpades i sin yttersta konsekvens. Därför måste en maximitid sättas även för ett straff, vars huvudsakliga uppgift är att åstadkomma den brottsliges förbättring. Att utan någon begränsning eller inom viss latitud överlämna bestämmandet av denna maximitid till domstolens fria beprövande torde i varje fall i vårt land icke vara lämpligt i betraktande av de svårigheter och den fara för ojämnhet i tillämpningen, som äro förbundna med en dylik prövning. Den för maximitidens fastställande erforderliga avvägningen mellan å ena sidan förbätt-

60 ringssynpunktens och å andra sidan rättssäkerhetens och billighetens krav torde därför böra företagas av lagstiftaren. Så är ock förhållandet enligt det amerikanska reformatorysystemet. I allmänhet får det högsta straff, som stadgas i det föreliggande brottets straffskala, bliva bestämmande för maximitidens längd. Undantagsvis bygges på den i nordamerikansk rätt vanliga indelningen av brotten i svåra och mindre svåra, så att vid de förra stadgas en viss längre och vid de senare en viss kortare maximitid. Intetdera av dessa båda sätt för maximitidens bestämmande lämpar sig emellertid för svenska förhållanden. Vår lags straffskalor omspänna allt för vitt skilda grader av brottslighet för att rättvisligen bliva utslagsgivande i detta hänseende. Och någon allmän indelning av brotten i svåra och mindre svåra förekommer icke i svensk rätt. En möjlighet vore väl däremot att i lag uppställa ett mindre antal olika maximitider samt för avgörandet, vilken av dessa i det särskilda fallet skulle gälla, låta storleken av det allmänna frihetsstraff, som den brottslige prövades hava förskyllt, bliva bestämmande enligt närmare angivna regler, så att var och en av de i lagen uppställda maximitiderna svarade mot förskyllt straffarbete eller fängelsestraff inom vissa lagstadgade gränser. Huru härmed än kunde ordnas, är emellertid varje form av obestämd straffdom förbunden med hart när oöverkomliga svårigheter, då det gäller att i fråga om allenast vissa åldersgrupper inpassa densamma i ett straffsystem, som i övrigt blott känner bestämda straffdomar. Att närmare ingå på denna fråga torde icke här vara av nöden. Det må blott erinras, att de antydda svårigheterna särskilt skulle göra sig gällande, då i fall, som avses i 4 kap. 9 och 10 §§ strafflagen, uppkomme fråga om sammanläggning av obestämt straff med vanligt frihetsstraff eller om avräkning av utståndet obestämt straff från ett på bestämd tid ådömt frihetsstraff. Slutligen vilja de sakkunniga erinra, att de ingalunda förbisett de invändningar av principiell natur, vilka framställts mot varje form av obestämd straffdom. Men då dess införande såsom ett särskilt institut för unga förbrytare, på sätt ovan påvisats, redan av lagtekniska skäl lärer vara uteslutet, hava de sakkunniga icke funnit behövligt att till närmare behandling upptaga berörda invändningar. Då sålunda av ovan anförda skäl kombination av straffverkställighet och särskild uppfostringsbehandling icke kan anses lämplig och obestämd straffdom icke torde böra komma i fråga att införas i vår rätt, återstår allenast det tredje av de här ovan angivna alternativen eller straffets

61 utbytande mot uppfostringsåtgärder. Härigenom vinnes fördelen av en anslutning till vad som redan i viss utsträckning gäller% beträffande behandlingen av unga brottslingar i åldern mellan femton och aderton år. Betraktar man ingripandet mot brottslingen främst såsom ett medel att skydda samhället mot nya brotts förövande, har det ringa betydelse, om detta ingripande sker i form av straff eller av skyddsåtgärd (preventionsåtgärd). Det gäller allenast att i varje fall välja det medel, som må anses bäst leda till målet. I detta sammanhang må erinras, att principen om straffets ersättande med en påföljd utan karaktär av straff i vedertagen mening beträffande behandlingen av farliga återfalls förbryt are fått uttryck såväl i professor Thyréns utkast till strafflagens allmänna del som i det förslag rörande dylika förbrytare, vilket nyligen blivit framlagt av särskilda sakkunniga. För denna grupp av brottslingar föreslås nämligen en internering på relativt och för vissa fall absolut obestämd tid, vilken internering konstruerats icke såsom straff utan såsom en ren skyddsåtgärd. I enlighet med _ de synpunkter, som i det föregående framförts, hava Den övre de sakkunniga funnit den övre åldersgränsen för användning av tvångs- ^äeragrämen uppfostringsinstitutet böra höjas, och har denna gräns ansetts lämpligen IppfZrans böra sättas vid fyllda tjuguett år. användning. Vad angår storleken av det straff, som må utbytas mot tvångs- Hum strängt uppfostran, finna de sakkunniga av skäl, som ovan anförts, att tvångs- 8traff'm& uppfostran bör kunna komma till användning jämväl vid strängare straff tångZpp^ än det för närvarande stadgade maximum, straffarbete i sex månader, fostran? Emellertid torde icke varje begränsning uppåt kunna undvaras. Att låta även de strängaste straffen utbytas mot en uppfostrande behandling skulle säkerligen allt för mycket stöta det allmänna rättsmedvetandet. Det skufle dessutom vara betänkligt ur allmänpreventiv synpunkt, med mindre vistelsen i uppfostringsanstalt kunde utsträckas över synnerligen lång tid. De sakkunniga föreslå, att gränsen sättes vid två års straffarbete. Där den brottslige förskyllt strängare frihetsstraff, torde strafftiden få anses vara tillräckligt lång för att bereda tillfälle till erforderlig påverkan genom uppfostran under straffverkställigheten. I detta fall förefinnes också möjlighet att, sedan han utstått två tredjedelar av straffet, villkorligt frigiva honom, i samband varmed han ställes under tillsyn, som skall fortgå minst ett år. Väl är villkorlig frigivning medgiven även vid kortare straff, om vistelsen i straffanstalten ej understiger ett år. Erfaren-

62 heten visar emellertid, att en straffbehandling under allenast ett år eller något däröver ofta är otillräcklig för brottslingens rättande. I detta sammanhang må erinras, att enligt införskaffade upplysningar från statens uppfostringsanstalt å Bona tiden för vistelsen vid nämnda anstalt i medeltal utgjort för elever, som villkorligt eller slutligt utskrivits under vart och ett av nedannämnda år: år » » » » »

1916 1917 1918 1919 1920 1921 ...:

2 år 1 mån. 24 dagar 2 » 15 » 1 » 9 mån. 23 » 2 » 1 mån. 3 » 2 » 2 mån. 28 » 2 » 2 » 12 »

Den angivna gränsen vid två års straffarbete föreslås skola gälla för hela gruppen av brottslingar mellan femton och tjuguett år. Man kunde väl möjligen vilja göra gällande, att gränsen borde sättas högre för brottslingar mellan femton och aderton år för att i större utsträckningförskona dem från undergående av straff. Till stöd därför kunde åberopas, att de på grund av mindre mognad hava ringare skuld. Härvid är emellertid att märka, att detta förhållande vinner beaktande vid straffmätningen dels såsom en förmildrande omständighet, dels ock, så vitt rör straffarbete på viss tid, såsom en straffminskningsgrund, i det att sistnämnda straff kan nedsättas intill hälften av minimum i brottets straffskala. De sakkunniga hava haft under övervägande, huruvida den gällande svenska rättens juridiska konstruktion av tvångsuppfostringsinstitutet förtjänar att bibehållas och komina till användning även för den av de sakkunniga föreslagna utbyggnaden av detsamma. Vid meddelande av beslut om tvångsuppfostran tillgår för närvarande så, att domstolen i' vanlig ordning ådömer straff men på samma gång förordnar, att den dömde skall i stället för att undergå straffet intagas i allmän uppfostringsanstalt. Därmed är emellertid straffet icke utan vidare förfallet. Förordnandet medför allenast straffskyldighetens villkorliga bortfallande. Under vissa i lag angivna förutsättningar förfaller förordnandet, nämligen om det icke gått i verkställighet, innan den dömde fyllt aderton år, om denne före uppfostringsbehandlingens avslutande genom slutlig utskrivning från uppfostringsanstalt blir övertygad om att vare sig före eller efter förordnandets meddelande hava begått annat brott, eller om samtidigt med för-

63 ordnandet förekommer till verkställighet en dom å straffarbete eller fängelsestraff och de förskyllda straffen tillsammans uppgå till mera än fängelse i ett år eller straffarbete i sex månader. Då förordnande enligt vad nyss sagts förfallit, skall det ådömda straffet gå i verkställighet, Möjligheten att meddela nytt förordnande är emellertid icke utesluten, då förordnande förfallit i anledning av övertygande om annat brott. När slutlig utskrivning från allmän uppfostringsanstalt ägt rum, är straffet att anse såsom definitivt förfallet. Ifrågavarande konstruktion av uppfostringsinstitutet saknar direkt motsvarighet i främmande rätt. Då i utlandet uppfostringsåtgärder anses böra komma till användning gent emot en ung brottsling, ådömes i regel icke något straff utan förordnas allenast om uppfostran. Angivna förhållande sammanhänger emellertid därmed, att i flertalet främmande länder uppfostringsåtgärder kunna vinna tillämpning endast å sådana unga lagöverträdare, som antingen icke uppnått den ålder, att de över huvud kunna göras straffrättsligt ansvariga, eller ock befunnits sakna erforderlig insikt om gärningens straffbarhet, således allenast i fall, där straffs ådömande är enligt lag uteslutet. Undantagsvis, till exempel i Ungern, kan dock uppfostringsförordnande meddelas utan ådömande av straff jämväl i avseende å straffrättsligt ansvariga unga brottslingar. Detta är ock fallet enligt vissa nyare lagförslag. Vad angår förhållandena i anglosaxiska länder, hava där förekommande åtgärder i uppfostrande syfte mot förbrytare över sextonårsåldern, såsom förut erinrats, karaktär av straff (Borstal- resp. reformatorybehandlingen), medan dylika åtgärder mot förbrytare under nämnda ålder äro av rent uppfostrande art och åläggas omedelbart. Danmark och Norge intaga i förevarande hänseende en särställning. Då uppfostringsåtgärder mot straffmyndiga unga förbrytare i dessa-båda länder komma till användning, tillgår i regel så, att åtalsmyndighet efter diskretionär prövning avstår från åtal under förutsättning, att den brottslige underkastas »Vasrgeraadsforsorg» eller annan lämplig uppfostringsbehandling. Saken kommer sålunda icke inför domstol, varför tydligen ej kan bliva fråga om ådömande av straff. Anställes åtal, kan uppfostran träda i stället för straff endast i samband med villkorlig straffdom eller villkorlig benådning. Förordnande om uppfostringsåtgärder i sammanhang med villkorlig benådning gives i ej ringa utsträckning även i Tyskland. Då uppfostringsbehandling sålunda föreskrives vid villkorlig benådning eller villkorlig straffdom, föreligger en viss överensstämmelse med den hos oss gällande ordningen för uppfostringsförordnandes

64 meddelande, i det att straff ådömes och straffskyldigheten villkorligt kvarstår. Åven i holländsk rätt förefinnes en analogi till den svenska rättens konstruktion av uppfostringsinstitutet. I samband med förordnande om uppfostringsåtgärder i anledning av begånget brott, belagt med fängelse i tre år eller längre tid, kan nämligen domstolen tillika ådöma fängelsestraff. Detta straff får emellertid icke verkställas, förrän uppfostringsåtgärderna definitivt avslutats, och enligt beslut av justitieministern kan den dömde härefter erhålla villkorligt anstånd med straffets undergående, i samband varmed bestämmes en prövotid av samma längd som den ådömda strafftiden. Dylikt anstånd kan av justitieministern återkallas i händelse av dåligt uppförande, däri inbegripet förövandet av nytt brott. Praktiskt taget är här sålunda fråga- om en uppfostringsbehandling i förening med villkorlig straffskyldighet. Men i motsats mot förhållandet i svensk rätt göres anståndet med straffets verkställande beroende av förvaltningsmyndighets beslut, och prövotiden börjar löpa först efter uppfostringsåtgärdernas avslutande. Mot den i vårt land rådande ordningen vid åläggande av tvångsuppfostran kan väl anmärkas, att det synes mindre principenligt att ådöma straff, då detta icke i första hand skall tillämpas utan uppfostringsåtgärder träda i dess ställe. Man har även anfört, att straffets ådömande skulle innebära ett icke önskvärt brännmärkande av den unge brottslingen. Slutligen har man velat göra gällande, att straffets utsättande, särskilt då fråga är om frihetsstraff, skulle medföra vissa olägenheter för uppfostringsarbetet. Från anstaltshåll har nämligen erinrats, att såväl den i uppfostringsanstalt intagne själv som hans anhöriga lätt nog föranledas till jämförelse mellan det ådömda, oftast tämligen kortvariga straffet och den långa uppfostringstiden, i följd varav den intagne stundom ansett sig orättvist behandlad och från hans egen eller hans anhörigas sida framställts anspråk på utskrivning från uppfostringsanstalten, när han vistats där under tid, motsvarande den ådömda strafftiden. De åberopade klagomålen över orättvisa i behandlingen och anspråken på snar utskrivning från uppfostringsanstalten sammanhänga med en missuppfattning angående tvångsuppfostrans karaktär, i det att på denna anläggas samma synpunkter som på ett i förhållande till brottets mer eller mindre svåra art avvägt straff. Denna missuppfattning bör emellertid kunna undanröjas genom ett upplysningsarbete, som klargör syftet med uppfostringsbehandlingen under framhållande av att denna till sin varaktighet bestämmes icke efter den brottsliges skuld utan efter

65 hans utvisade förbättring. Vidare må erinras, att även om man vid uppfostringsförordnandes meddelande underläte att utsätta något straff, möjligheten till jämförelse i nyss angivna avseende ej skulle vara utesluten. Det skulle nog ändå i de flesta fall stå klart för den brottslige eller hans anhöriga, att ett straff för honom bleve väsentligt kortare än vistelsen i uppfostringsanstalten. Särskilt måste detta vara fallet, där en liga av brottslingar varit tilltalad i samma mål och någon av ligans medlemmar, kanske dess ledare, på grund av överårighet eller av annan orsak icke kunnat erhålla tvångsuppfostran utan blivit' dömd till ett frihetsstraff på några månader. Vad angår invändningen, att den dömde genom straffets utsättande onödigt brännmärkes, må till en början erinras, att det icke så mycket torde vara själva straffdomen som fast mera undergåendet av straff, vilket i allmänhetens ögon framstår såsom vanärande. Påpekas må ock, att vid villkorlig dom enligt gällande rätt straff alltid ådömes, och att anstånd meddelas allenast med dess verkställande. Här hava emellertid icke, så vitt känt är, försports några olägenheter av straffets utsättande. Och dock föreligger beträffande dem, som finnas böra erhålla villkorlig dom, så mycket större skäl att undvika varje brännmärkning, som brottsligheten hos dem är mindre djupt,rotad än hos flertalet av dem, vilkas personliga förhållanden göra en uppfostringsbehandling påkallad. Det må tillika framhållas, att uppfostringsinstitutet hos oss icke, såsom flerstädes i utlandet är fallet, uteslutande eller ens företrädesvis är tilllämpligt å sådana unga, som visat bristande mognad. Och i händelse behov av uppfostran icke förefinnes men icke heller förutsättningarna för villkorlig dom äro för handen, återstår ju intet annat än att ådöma och verkställa straff. Då uppfostringsinstitutet sålunda i stor utsträckning har sin tillämpning å fall, som icke ur skuldsynpunkt förtjäna ett särskilt lindrigt bedömande, kan utsättandet av straff, fastän uppfostringsbehandlingen skall träda i dess ställe, ur principiell synpunkt motiveras såsom ägnat att betona den brottsliges skuld. Betydelsen härav växer naturligen, i den mån uppfostringsinstitutet, på sätt de sakkunniga föreslå, utsträckes att gälla även vid högre grader av brottslighet. I varje fall torde ett sådant betonande av skulden med hänsyn till rådande folkåskådning näppeligen kunna underlåtas beträffande den ungdom i åldern närmast över aderton år, som enligt de sakkunnigas förslag skall kunna underkastas uppfostran i stället för straff; och om sålunda straff bör utsättas vid meddelande av uppfostringsförordnande beträffande sist berörda grupp av unga brottslingar, skulle man genom att tillämpa ett annat förfarande i fråga om 1 0 1 1 21

66 yngre förbrytare beröva sig möjligheten av en ur teknisk synpunkt Önskvärd enhetlig utformning av uppfostringsinstitutet för de yngre och de äldre åldersgrupperna. Frånsett att alltså de invändningar, som riktats mot den nuvarande ordningen, icke kunna tillmätas någon avsevärd betydelse, skulle ett övergivande av densamma, såsom här nedan visas, medföra avsevärda olägenheter. Meddelas uppfostringsförordnande utan samtidigt ådömande av straff, ligger det väl närmast till hands att låta förordnandet innebära ett definitivt bortfallande av straffskyldigheten för det föreliggande brottet. Tänkbart är dock även att låta straffskyldigheten villkorligt kvarstå, fastän den icke omedelbart genom dom fixeras utan först, om och när förordnandet förfaller på grund därav, att uppfostringsåtgärderna av särskilda skäl befinnas icke längre vara ändamålsenliga. Först angivna alternativ kan väl i och för sig synas tilltalande. Detsamma kunde emellertid under vissa omständigheter medföra ett betänkligt försvagande av samhällets ingripande mot brottsligheten. Så bleve till exempel förhållandet, därest uppfostringsförordnandet förf olle, antingen emedan verkställighet därav ej påbörjats före viss ålder, eller ock av den anledning, att den dömde kort efter uppfostringsbehandlingens påbörjande förövat nytt brott. Att till fullo förebygga denna olägenhet läte sig näppeligen göra. Med hänsyn till samhällsskyddets intressen skulle därför det andra av de ovan angivna alternativen förtjäna företräde och uppfostringsförordnande sålunda böra innebära, att straffskyldigheten för brottet villkorligt kvarstode. Teoretiskt sett förefinnes väl icke något hinder mot att meddela uppfostringsförordnande med dylik innebörd utan samtidigt utsättande av straff. En sådan ordning skulle emellertid vara förenad med betydande nackdelar i processuellt hänseende. Straffet skulle nämligen utmätas först, då förordnandet förfallit, kanske långt efter brottets begående, och för visso ej sällan av annan domstol än den, som rannsakat i målet. För övrigt är att märka, att en omvandling av uppfostringsinstitutets nuvarande tekniska utformning följdriktigt måste leda till en ändrad anordning jämväl av den villkorliga domen för unga lagöverträdare så till vida, att icke heller vid meddelande av sådan dom skulle utsättas något straff. Från att i överensstämmelse med de kontinentalt-europeiska rättsordningarna innebära ett uppskov med verkställandet av ådömt straff skulle den villkorliga domen sålunda för de ungas del övergå till att efter engelskt och amerikanskt mönster bliva ett uppskjutande av domen. Man måste med andra ord låta anstå om ej med brottets fast-

67 ställande, själva sakerförklaringen, så dock med bestämmandet utav påföljd för brottet. En sådan omgestaltning av den villkorliga domen vore emellertid förbunden med samma processuella olägenheter, som ovan visats vara förenade med att låta uppfostringsförordnande innebära villkorlig straffskyldighet, utan att straffet på förhand utsattes. Antalet fall, i vilka dessa olägenheter komme att förspörjas, skulle därmed betydligt ökas. På grund av vad sålunda anförts hava de sakkunniga funnit den nuvarande konstruktionen av tvångsuppfostringsinstitutet böra bibehållas. I samband med den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av Bör påföljd tvångsuppfostringsinstitutets tillämpningsområde uppkommer fråga, huru- "ffii ^ r * J ; vida någon ändring bör vidtagas i gällande bestämmelser angående lagen bibeådömande av påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen. Enligt dessa be- JJf" a J,2 s _ stämmelser skall ifrågavarande påföljd ådömas, då till straffarbete i minst Ungar? sex månader dömes för brott, som i lag är belagt med sådan påföljd. Vad angår brottslingar i åldern mellan femton och aderton år, har emellertid domstol jämlikt 5 kap. 2 § strafflagen att efter omständigheterna pröva, huruvida påföljden bör ådömas. Lagstiftningen i förevarande ämne har så sent som år 1918 varit föremål för en genomgripande revision, varigenom dels vidtagits en begränsning av de rättigheter och förmåner, från vilkas utövande eller åtnjutande påföljden utestänger den dömde, dels ock träffats anordning till förekommande av att kännedom om påföljdens ådömande vinner onödig spridning. Med hänsyn härtill och i betraktande av de viktiga intressen, som, enligt vad under tidigare lagstiftningsarbeten i ämnet betonats, äro bundna vid påföljdens bibehållande, hava de sakkunniga ansett sig icke böra för unga brottslingars del föreslå någon ändring i förefintliga bestämmelser på området. Såsom påföljden numera är ordnad, torde densamma för övrigt icke lända den brottslige till men utöver vad oundgändligt är och i varje fall icke stå hindrande i vägen för hans återgång till en lovlig och nyttig verksamhet. Ur principiell synpunkt torde den omförmälda påföljden icke kunna Bör ådömananses oförenlig med ett uppfostringsförordnande. Enligt de sakkunnigas ^fZ^iumening finnes därför ej anledning att utesluta användning av tvångs- sluta tvångsuppfostran för det fall, att sådan påföljd ådömts. Härvid uppstår emel- uwf°*tranlertid en lagteknisk fråga, huru tiden för påföljdens varaktighet skall beräknas, varom må hänvisas till motiveringen under 30 § i förslaget till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare.

68 ProcessuDet är uppenbart, att tillämpningen av de sakkunnigas förslag illa frågor. s t jQi e r särskilda krav på domstolarna. Enligt en på senare tid ofta ungdoms1- uttalad åsikt skulle ett verksamt bekämpande av ungdomsbrottsligdomstoiar? h. e ten förutsätta inrättandet av särskilda så kallade barn- och ungdomsdomstolar. Dylika domstolar tillkommo under 1890-talet i Australien och Kanada. År 1899 började en sådan domstol under benämningen »Childrens Court» sin verksamhet i Chicago, och sedermera hava liknande institutioner upprättats i ett flertal av den nordamerikanska unionens stater. Åven i Europa har tanken på särskilda ungdomsdomstolar efter amerikanskt mönster funnit många förespråkare och i vissa länder jämväl förverkligats. Ungdomsdomstolar finnas sålunda bland annat i Belgien, England, Frankrike och Spanien samt i vissa städer uti Schweiz, Tyskland och Ungern. Åven i vårt land hava röster höjts för en liknande reform. Då det gäller att angiva det karakteristiska för ungdomsdomstolarna, bör man hålla i sär de rent processuella egendomligheterna från de materiella rättsreglerna angående de åtgärder, som av domstolarna kunna beslutas. Detta har emellertid långt ifrån alltid iakttagits i diskussionen, i det att till förmån för ungdomsdomstolars inrättande framhållits vikten och värdet av en efter den unge brottslingens individuella förhållanden avpassad behandling. Logiskt sett föreligger icke något samband mellan ungdomsdomstol och dylik behandling. Möjligen kunde emellertid ungdomsdomstolar befinnas vara praktiskt nödvändiga för ett riktigt utväljande av den åtgärd, som bäst lämpar sig för det särskilda fallet, Söker man fastställa det för ungdomsdomstolarna utmärkande i processuellt hänseende, finner man, att domstolar av tämligen olikartad sammansättning gå under benämningen ungdomsdomstolar. Vanligen äro dessa enmansdomstolar utan jury (i vissa amerikanska ungdomsdomstolar förekommer dock jury, åtminstone fakultativt). Undantagsvis betjänar man sig av kollegiala domstolar (så i Spanien samt i Frankrike beträffande brottslingar i åldern mellan tretton och sexton år). Man har lagt vikt vid att domaren är en person med särskilt intresse för och förståelse av de unga samt att han odelat får ägna sig åt sitt kall såsom ungdomsdomare. Förverkligandet av dessa krav har väl emellertid lyckats blott i de största städerna. På de flesta håll nödgas man anlita domare, som icke uteslutande hava sin verksamhet förlagd till ungdomsdomstolen utan tillika tjänstgöra vid allmän domstol. Icke sällan förekommer, att bisittare i de allmänna domstolarna i tur och ordning tjänstgöra i ungdomsdomstolen. Stundom brukas benämningen ungdomsdomstol om en

69 allmän domstol, då denna å särskilda tider eller i särskild lokal handlägger mål rörande barn och ungdom (så i England). Vid vissa ungdomsdomstolar förekommer icke någon offentlig åklagare, vid andra uppträder allmän åklagare eller en särskild ungdomsåklagare. Förhandlingarna äro vanligen icke offentliga. Domstolen har till sitt biträde särskilda förundersökare, antingen avlönade fast anställda tjänstemän eller ock frivilliga krafter, till vilka stundom utgår arvode. Då enligt domstolens beslut övervakning av den dömde skall äga rum, står denna under domstolens vårdnad. Övervakningen utövas genom domstolens organ, vare sig den dömde återlämnats till sitt eget hem eller blivit insatt i annat enskilt hem eller i anstalt. Häktning undvikes i största möjliga omfattning. Finnes det dock nödigt att försäkra sig om den unges person, är i allmänhet sörjt för att han icke sammanföres med vuxna i de vanliga rannsakningsfängelserna. Domstolen har i regel befogenhet att ändra sina en gång fattade beslut, vilka sålunda icke äro definitiva. Såsom det mest betydelsefulla i fråga om ungdomsdomstolarna har man framhållit deras kompetens. Där de nått sin högsta utveckling, såsom bland annat i vissa av Amerikas Förenta stater, har nämligen all samhällets verksamhet för barnavård och ungdomsskydd samlats i deras hand. Inför desamma ställas nämligen icke blott ^ barn och unga, som förövat brott, utan över huvud alla vanartade, i sedligt avseende försummade, kroppsligt vanvårdade eller nödlidande barn. Men de amerikanska ungdomsdomstolarna äga icke att ådöma straff; allenast uppfostringsåtgärder av mer eller mindre ingripande beskaffenhet, allt ifrån insättande i uppfostringsanstalt till meddelande av varning, stå till deras förfogande. I regel sträcker sig ej heller deras kompetens till barn över sexton år (undantagsvis, så i staten Illinois efter lagändring år 1905, till sjutton år för gossar och aderton år för flickor). De amerikanska ungdomsdomstolarna, vilka ju, såsom nämnts, i allmänhet fått tjäna såsom mönster för de europeiska, äro således i fråga om sitt kompetensområde närmast att jämföra med de nordiska ländernas barnavårdsnämnder. Det torde icke kunna förnekas, att det skulle erbjuda stora fördelar att hos ett gemensamt organ koncentrera all samhällets verksamhet för barnavård och ungdomsskydd, därunder inbegripna 3irekta åtgärder jämväl i form av straff för bekämpande av ungdomsbrottsligheten. _ Härför har också professor Thyrén tagit till orda i första delen av »Principerna för en strafflagsreform». Ville man i vårt land hos ett och samma organ åvägabringa en koncentration av all samhällets verksamhet för barn- och ungdomsskydd, låge det väl närmast till hands att söka detta organ i barnavårdsnämn-

70 derna. För omhändertagandet av barn torde dessa nämnder vara väl lämpade och i flera hänseenden erbjuda företräden framför barndomstolar efter utländskt mönster. Barnavårdsnämnderna verka nämligen inom ett lokalt tämligen begränsat område, och en ingående förtrogenhet med ortens förhållanden kan därför förutsättas vara till finnandes hos nämndernas ledamöter. Därtill kommer, att deras icke av former tyngda arbetssätt lämnar rum för en i hög grad önskvärd personlig kontakt med de barn, som ställas inför dem. Såsom ovan anförts vid behandlingen av frågan om straffmyndighetsåldern, lära emellertid barnavårdsnämnderna i sin nuvarande sammansättning, åtminstone i ett flertal landskommuner, icke kunna anses skickade att taga under sin behandling jämväl unga lagöverträdare över femton år. Möjligen kunde förefintliga brister hos barnavårdsnämnderna tänkas avhjälpta genom en omorganisation av desamma, främst genom deras förstärkning med rättsbildade rådgivare eller ledamöter, såsom fallet är i Danmark och Norge. Det må emellertid erinras, att en dylik reform i vårt land knappast skulle vara ekonomiskt och praktiskt möjlig utan en väsentlig utvidgning av nämndernas lokala kompetensområden, varmed åter vissa av deras nuvarande företräden skulle gå förlorade. Att å andra sidan till särskilda domstolar överflytta våra barnavårdsnämnders verksamhet torde icke böra ifrågasättas. En koncentration av all samhällets verksamhet för barn- och ungdomsskydd, omfattande jämväl åtgärder mot straffmyndiga unga lagöverträdare intill viss ålder — aderton eller helst tjuguett år — torde därför, åtminstone för närvarande, icke utan väsentliga svårigheter och synnerligen stora kostnader kunna genomföras i vårt land. Tänkbart vore väl att inrätta särskilda ungdomsdomstolar för handläggning av mål rörande unga personer, som efter uppnådd straffmyndighetsålder gjort sig skyldiga till straffbelagd gärning. Ett allmänt genomförande av en dylik särskild domstolsorganisation skulle emellertid helt visst kräva ekonomiska uppoffringar, som icke stå i rimlig proportion till de fördelar, som därmed skulle vinnas. I detta sammanhang torde ock böra erinras, att frågan om en allmän processreform är föremål för utredning inom processkommissionen. Inom det praktiskt möjligas gräns ligger däremot att i våra största städer, där rådstuvurätterna arbeta på flera avdelningar, till en av dessa avdelningar hänvisa alla mål mot unga brottslingar och till tjänstgöring å denna avdelning insätta dem av rättens bisittare, som finnas särskilt lämpade för handläggning av dylika mål. E n sådan anordning kan vidtagas på administrativ väg. Så har ock skett vid Stockholms rådstuvurätt, i det att denna domstols åttonde avdelning sedan 1920 års

71 ingång handlägger alla mål, i vilka någon, som ej fyllt aderton år, är tilltalad. Att avdelningen därjämte handlägger vissa brottmål, där endast vuxna äro tilltalade, ävensom, å särskilda rättegångsdagar, civilmål torde icke medföra någon olägenhet. Önskvärt är tydligen, att vid genomförande av de sakkunnigas förslag jämväl alla tilltalade i åldern mellan aderton och tjuguett år hänvisas till denna avdelning. Den ordning, som sålunda införts vid landets största underdomstol, måste hälsas med tillfredsställelse, och det kan väl förväntas, att exemplet skall mana till efterföljd i våra övriga större städer. Av största vikt är emellertid att en noggrann och, så vitt möjligt, fullständig utredning i mål mot unga brottslingar åvägabringas. Det rätta valet mellan de olika åtgärder för ungdomsbrottslighetens bekämpande, som enligt de sakkunnigas förslag stå till domstols förfogande, förutsätter tydligen en ingående kännedom om den tilltalades personliga förhållanden. Det är härvid icke tillräckligt med en utredning angående omständigheter, som kunna vara av betydelse för straffmätningen. Domstolen måste söka skapa sig en bild av den unge brottslingens individualitet. Den bör förskaffa sig upplysningar angående hans föräldrar och närmaste släkt för utrönande av hans ärftliga anlag, angående de förhållanden, under vilka han växt upp, den uppfostran, han åtnjutit, hans uppförande i skola och på arbetsplats, hans umgänge och levnadsvanor. Behovet av dylik utredning- har i viss mån vunnit beaktande i den samtidigt med tvångsuppfostringsinstitutets införande i vår rätt tillkomna, ännu gällande lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande minderårige. Enligt stadgande i nämnda lag skall nämligen, då någon, som ej fyllt aderton år, tilltalas för gärning, som i allmänna strafflagen är belagd med straff, domstolen i protokollet upptaga, utom vad i allmänhet för rannsakningens fullständighet erfordras, jämväl upplysning om de förhållanden, under vilka den tilltalade uppvuxit, samt huruvida han tillförene gjort sig känd för vanart. För domstolens tillhandagående med dylika upplysningar har emellertid den ifrågavarande lagen icke sörjt i vidare mån än genom föreskrift om skyldighet för barnavårdsnämnd att, på begäran av allmän åklagare, meddela i nämndens protokoll och anteckningslängd tillgängliga upplysningar i ovannämnda avseenden ävensom att avgiva yttrande angående de omständigheter i övrigt, som kunna inverka på bedömande av frågan om lämpligheten av den tilltalades intagande i tvångsuppfostringsanstalt. Sist anförda stadgande är uppenbarligen av betydelse för upprätthållande av nödig

förbindelse mellan domstol och barnavårdsnämnd. Någon tillräcklig garanti för vinnande av erforderlig utredning erbjuder bestämmelsen däremot icke. Härför kräves, att domstolen erhåller biträde av särskild förundersökare. Sedan ett framgångsrikt arbete för åstadkommande av förundersökningar rörande tilltalades personliga förhållanden på enskilt initiativ bedrivits i våra största städer, främst av föreningen »Skyddsvärnet», har sådan förundersökning genom 1918 års lag angående villkorlig straffdom övergått till ett lagligen erkänt och reglerat institut. Förundersökning är enligt nyssnämnda lag i vissa fall obligatorisk; i andra fall ankommer det på domstolen eller dess ordförande att pröva, huruvida sådan undersökning bör äga rum. Vid uppställandet av reglerna härom har emellertid av förklarliga skäl tagits hänsyn endast till fall, i vilka villkorlig straffdom kan komma i fråga. De sakkunnigas förslag bygger vidare på den lagda grunden genom att giva en vidsträcktare användning åt dylik förundersökning. Stadgandet i 1902 års ovan omnämnda lag angående barnavårdsnämnds plikt att lämna upplysningar skall enligt de sakkunnigas förslag kompletteras med föreskrift om skyldighet för nämnden att i detta hänseende tillhandagå icke blott allmän åklagare utan även av domstol förordnad förundersökare. Den utredning, som genom förundersökning åstadkommes, berör ofta åtskilliga ömtåliga förhållanden, vilkas dragande inför offentligheten kunde lända till avsevärd skada för den tilltalade eller annan. Gällande lag angående villkorlig straffdom medgiver därför domstol rätt att, där det ur angivna synpunkt anses påkallat, föreskriva, att åhörarna skola avträda under hithörande frågors handläggning inför domstolen. Motsvarande befogenhet bör naturligen tillerkännas domstol beträffande förundersökning enligt de sakkunnigas förslag. Det är emellertid icke blott till värn för privatlivets helgd, som en inskränkning i domstolsförhandlingarnas offentlighet kan framstå såsom önskvärd i mål, där unga personer äro tilltalade. Närvaron av åhörare under rannsakningen och redogörelser för densamma i dagspressen kunna i andra hänseenden än det ovan nämnda utöva ett menligt inflytande på unga tilltalade. Arten och graden härav torde växla allt efter den tilltalades olika läggning. För en vek och känslig natur lärer stundom domstolsförhandlingarnas offentlighet betydligt öka bördan av den med brottet förbundna skam, av vilken han redan förut känner sig tyngd. För ett trotsigt äventyrarsinne, sådant det ej sällan förekommer i de åldrar, förslaget avser, kan åter medvetandet om att under rannsakningen vara föremål för allmän uppmärksamhet innebära en säregen lockelse.

73 I båda fallen måste domstolsförhandlingarnas offentlighet anses vara till skada, Domstolen bör därför äga befogenhet att handlägga målet inför lyckta dörrar. Utnyttjandet av denna befogenhet bör emellertid föregås av en prövning i varje särskilt fall. Domstolsförhandlingars offentlighet är nämligen uttryck' för en princip av så stor betydelse både för tilltalades rättssäkerhet och för upprätthållande av allmänhetens förtroende till rättskipningen, att undantag icke böra tillstädjas i andra fall, än då vägande skäl tala därför. Med stöd av vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga, att domstol i mål, där någon, som icke fyllt tjuguett år är tilltalad, må kunna föreskriva, att rannsakningen skall hållas inom stängda dörrar, därest domstolen finner förhandlingarnas offentlighet på grund av den uppmärksamhet, för vilken den unge blir föremål, vara till uppenbar olägenhet. I flera främmande länder har man, såsom ovan framhållits, sökt i största möjliga mån inskränka häktningsinstitutets tillämpning å de unga eller dock sörjt för att de icke må insättas i de vanliga rannsakningsfängelserna, där de äventyra att bliva sammanförda med förhärdade vuxna förbrytare. Vad beträffar unga rannsakningsfångars avskiljande från äldre, torde vår nu rådande ordning få anses tillfredsställande, då ju häktade personer här i landet skola förvaras i enrum. Inskränkning i häktnings användning å de unga är likvisst önskvärd. Då emellertid frågan om häktningsinstitutet i dess helhet för närvarande är föremål för särskild utredning, hava de sakkunniga ansett sig icke böra framlägga något förslag i denna punkt.

10 Häktning

SPECIELL

MOTIVERING

77 Förslag till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare. De bestämmelser, som för närvarande reglera tvångsuppfostringsinstitutet, hava sin plats dels i strafflagens 5 kap. 3 §, dels i särskild lag den 27 juni 1902 angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran. Sistnämnda lag innehåller emellertid icke allenast egentliga verkställighetsföreskrifter utan jämväl stadganden därom, att meddelat förordnande under vissa angivna förutsättningar skall förfalla, Verkan i straffrättsligt hänseende härav regleras åter i nyssnämnda lagrum i strafflagen. En dylik uppdelning av hithörande stadganden är givetvis mindre lämplig, och hava därför rättsreglerna i dessa ämnen ansetts böra sammanföras i en lag under ovan angivna rubrik. Den däri upptagna benämningen »tvångsuppfostran» återfinnes i rubriken till nyssnämnda verkställighetslag och har jämväl vunnit burskap i allmänna språkbruket. Då uttrycket »minderåriga förbrytare» avser allenast dem, som ej fyllt aderton år, men enligt förevarande lagförslag jämväl brottslingar över nämnda ålder intill tjuguett år kunna omhändertagas för tvångsuppfostran, har nämnda uttryck ansetts icke kunna användas såsom beteckning för den kategori av brottslingar, å vilka lagen är tillämplig, utan har i stället valts termen »unga förbrytare». öm förordnande angående tvångsuppfostran.

i §• Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, hava de sakkun- Förutsättningar för niga funnit den gällande rättens tekniska utformning av tvångsupp- meddelande fostringsinstitutet böra bibehållas. I enlighet härmed skall sålunda straff av förordom i vanlig ordning ådömas och därefter meddelas förordnande om dess nande tvångsutbytande mot tvångsuppfostran. Under vissa i lagen angivna omstän- uppfostrandigheter skall förordnandet förfalla och straffskyldigheten återupplivas. De sakkunniga hava i den allmänna motiveringen utvecklat skälen för att den övre åldersgränsen för tvångsuppfostrans användning höjts från aderton till tjuguett år. För närvarande är enligt 5 kap. 3 § strafflagen åldern vid brottets begående avgörande för frågan, huruvida förordnande om tvångsupp-

fostran må meddelas. Av det i 9 § av lagen angående verkställighet av tvångsuppfostran givna stadgandet, att förordnande är förfallet, därest det icke gått i verkställighet, innan den dömde fyllt aderton år, följer emellertid, att förordnande icke heller bör meddelas efter nämnda tidpunkt. Sakligt sett är således åldern vid domfällandet bestämmande i förevarande hänseende. De sakkunniga hava ansett sig böra i den här föreslagna nya lagtexten giva direkt uttryck åt denna grundsats, som väl överensstämmer med uppfostringsinstitutets karaktär av preventionsåtgärd. Den i förslagets lagstadgade åldersgränsen, tjuguett år, hänför sig sålunda icke till tiden för brottets begående utan till tiden för*;'domfällandet. Då varje instans, under vars prövning ett mål dragés, formellt måste anses fälla ny dom, har det emellertid ansetts nödigt att stadga, det överrätt, även om dess dom faller efter det den brottslige fyllt tjuguett år, skall vara oförhindrad att fastställa förordnande om tvångsuppfostran, vilket blivit av lägre rätt meddelat, innan den brottslige uppnått nämnda ålder. Föreskrift härom har upptagits i 3 §. De straff, som enligt förslaget kunna utbytas mot tvångsuppfostran, äro böter, fängelse i högst fyra år och straffarbete i högst två år. I fråga om uteslutandet av strängare frihetsstraff, än nyss nämnts, må hänvisas till den allmänna motiveringen. Stadgandena i strafflagens 5 kap. 3 § äro avfattade med det fall för ögonen, att endast ett brott föreligger till bestraffning. Att den i lagrummet uppställda begränsningen med hänsyn till det ådömda straffets storlek bör analogiskt tillämpas, då straffet utgör ansvar för flera sammanträffande brott, framgår emellertid av en jämförelse med stadgandet i 8 § andra stycket i lagen angående verkställighet av tvångsuppfostran. Förevarande paragraf i de sakkunnigas förslag har däremot erhållit en sådan formulering, att dess bestämmelser äro omedelbart tilllämpliga jämväl i fall av sammanträffande av brott. I betraktande härav och då vid tillämpning av stadgandet i 4 kap. 10 § strafflagen kan åläggas fängelsestraff i sammanlagt över fyra år, det vill säga strängare fängelsestraff, än som enligt det i strafflagens 4 kap. 6 § angivna förhållandet mellan fängelse och straffarbete svarar mot två års straffarbete, har det funnits nödigt att vid fyra år sätta gränsen för det fängelsestraff, som må utbytas mot tvångsuppfostran. Enligt uttrycklig bestämmelse i förevarande paragraf kan tvångsuppfostran komma till användning jämväl i det fall, att böter ådömas jämte ovan angivna strängaste frihetsstraff. Detta kan synas innebära ett avsteg från principen, att uppfostringsförordnande ej får meddelas, då frihetsstraff utöver viss storlek ålagts. Böterna skola nämligen vid bris-

79 tände tillgång till deras gäldande övergå till frihetsstraff. Den brottslige kan sålunda i nyss angivna fall anses eventuellt dömd till svårare frihetsstraff, än som får utbytas mot uppfostringsbehandling. Enligt gällande rätt får ej heller förordnande om tvångsuppfostran meddelas, då jämte frihetsstraff domes till böter, som vid förvandling skulle bringa frihetsstraffet över den eljest stadgade gränsen, ett års fängelse eller sex månaders straffarbete. Undantagslöst upprätthålles dock icke regeln, att, oberoende av straffets art, endast viss straffkvantitet får utbytas mot tvångsuppfostran. Enligt en år 1917 vidtagen ändring i strafflagens 5 kap. 3 § skall nämligen, då på en gång förekomma till verkställighet ett förordnande om intagning i allmän uppfostringsanstalt och annat tidigare meddelat beslut, varigenom samma person blivit dömd till straff, detta straff, därest det utgöres allenast av böter, anses inbegripet i förordnandet. Detta gäller, även om förordnandet redan förut omfattar den högsta straffkvantitet, om vars utbytande mot tvångsuppfostran domstol äger förordna. Såsom skäl för denna av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna lagändring åberopade nämnda kommitté, att därmed uteslötes den icke önskvärda möjligheten, att ett ringa bötesstraff kunde föranleda, att uppfostringsförordnandet måste förfalla. Åven om vissa skäl kunna anses tala for att en redan påbörjad uppfostringsbehandling icke bör avbrytas endast av den anledning, att ett strängare straff, än det som vid samtidig dom över brotten kunnat utbytas mot tvångsuppfostran, finnes vila å den dömde, kunna ju dessa skäl icke åberopas för det under ifrågavarande stadgande i strafflagen jämväl hänförliga fall, att någon verkställighet av uppfostringsförordnandet ännu icke ägt rum. Den bärande grunden för stadgandet torde få sökas däri, att det tillskott i straffskyldigheten, som representeras av ett jämte frihetsstraff ådömt bötesstraff, oaktat böterna vid bristande tillgång skola övergå till frihetsstraff, icke för det allmänna rättsmedvetandet väger lika tungt som motsvarande ökning i omedelbart ålagt frihetsstraff. Ur det allmänna rättsmedvetandets synpunkt torde därför icke möta något hinder för att medgiva domstol rätt att meddela förordnande om tvångsuppfostran, även då böter ådömas samtidigt med frihetsstraff, vilket i och för sig uppgår till det maximum, som får utbytas mot tvångsuppfostran. Att icke heller generalpreventiva skäl tala häremot torde vara uppenbart. Det måste for övrigt givetvis anses olämpligt, att den, som domes till exempelvis två års straffarbete, skulle vara utesluten från att få straffet utbytt mot tvångsuppfostran allenast av den anledning, att jämte nämnda frihetsstraff ådömas honom böter för ett obetydligt brott. Fattigvårdslagstiftningskommittén har väl gjort

80 gällande, att domstol vid samtidigt avdömande av flera brott kunde genom en jämkning i frihetsstraffet inom den i lag fastslagna latituden förhindra, att det för uppfostringsförordnandes tillåtlighet stadgade maximum överskredes. Frånsett att sådan jämkning är utesluten, då detta maximum sammanfaller med straffskalans minimum, torde densamma näppeligen överensstämma med de principer, som ligga till grund för straffmätningen. Det av de sakkunniga föreslagna stadgandet framstår därför såsom väl grundat. Erinras må ock, att lagen om villkorlig straffdom intager enahanda ståndpunkt i förevarande hänseende. Dömes jämte böter eller frihetsstraff, som får utbytas mot tvångsuppfostran, till särskilt huvudstraff — avsättning från ämbete eller mistning av ämbete på viss tid — föreligger icke något hinder för meddelande av uppfostringsförordnande. Det är emellertid allenast böteseller frihetsstraffet, som utbytes mot uppfostran. Utan hinder av förordnandet skall det särskilda huvudstraffet gå i verkställighet. Detta har väl ej uttryckligen framhävts i lagtexten men torde indirekt framgå av den avfattning, paragrafens andra stycke erhållit. Oberörda av uppfostringsförordnande äro jämväl bistraff, sålunda bland annat påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen. Då den gällande rättens stadganden angående meddelande av förordnande om tvångsuppfostran hava sin plats i den allmänna strafflagen, äro de väl icke omedelbart tillämpliga utanför strafflagens eget område men torde på grund av analogi få anses gälla, även där straff ådömes enligt annan lag eller författning. I följd därav, att enligt de sakkunnigas förslag uppfostringsinstitutet regleras i särskild lag, få bestämmelserna i ämnet omedelbar giltighet även på specialstraffrättens område. Att härvid föreskriva några särskilda inskränkningar torde icke vara erforderligt i betraktande av de för tvångsuppfostrans användning uppställda allmänna förutsättningarna. Så vitt angår straff, som ådömes enligt tryckfrihetsförordningen, äga uppenbarligen de i denna paragraf givna stadgandena icke tillämpning, då de stå i strid med grundlagsföreskriften i tryckfrihetsförordningen § 5 mom. 15, att »den brottslige, i alla de fall, då han ej redan gjort sig saker till dödsstraff eller straffarbete på livstid, skall särskilt undergå den bestraffning, som han enligt denna lag sig ådragit». Att i förslaget införa särskild erinran härom har ej ansetts nödigt. Enligt strafflagen för krigsmakten förekommer ett särskilt frihetsstraff under namn av disciplinstraff. Ådömes sådant straff jämte fängelsestraff eller straffarbete, skall disciplinstraffet övergå till allmänt frihetsstraff och sammanläggas med det övriga straffet. I dylikt fall

81 finnes icke något hinder för att hela det sålunda sammanlagda straffet utbytes mot uppfostringsbehandling. Där enbart disciplinstraff ådömes, är däremot enligt förslaget liksom i gällande rätt tvångsuppfostran utesluten. Vanligen är det mera obetydliga rent militära förseelser, som drabbas av disciplinstraff. Av flera skäl är det givetvis olämpligt att här medgiva utbytande av nyssnämnda straff mot tvångsuppfostran. • Undantagsvis stadgar den militära strafflagen disciplinstraff för brott, vilka i den allmänna strafflagen äro belagda med böter, så till exempel för skadegörelse å krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom. Dessa fåtaliga fall torde emellertid icke påkalla något undantag från nyssnämnda regel, att enbart disciplinstraff ej får utbytas mot tvångsuppfostran. Erinras bör ock, att jämte disciplinstraff vanligen även allmänt frihetsstraff ingår i straffskalan. Om brottsligheten är grövre, torde därför sistnämnda straff ådömas, varvid, såsom nämnts, möjligheten av straffets utbytande mot tvångsuppfostran står öppen. Där disciplinstraff ådömes för ett brott och böter för ett annat samt beträffande bötesstraffet meddelas förordnande om tvångsuppfostran, skall enligt stadgande i andra stycket av förevarande paragraf disciplinstraffet inbegripas i förordnandet. Denna från gällande rätt avvikande anordning har ansetts påkallad, för att verkställighet av disciplinstraffet ej må föranleda uppskov med uppfostringsförfarandet. Det torde vara oundgängligt att giva domstol en viss frihet vid avgörandet av frågan, huruvida straff, som ovan nämnts, bör utbytas mot tvångsuppfostran. En omsorgsfull prövning kräves i varje särskilt fall. Lagen bör emellertid genom en allmän regel giva domstolen erforderlig vägledning härutinnan. Då tvångsuppfostringsinstitutet icke är avsett att inkräkta på området för användning av villkorlig straffdom, har det ansetts lämpligt att i lagtexten upptaga en erinran därom, att i första hand bör tillses, huruvida erforderliga förutsättningar för meddelande av villkorlig dom äro för handen. Härvid förtjänar bland annat beaktas, att sistnämnda institut, såsom i den allmänna motiveringen framhållits, kan i avseende å unga brottslingar vara på sin plats, även om uppfostrande åtgärder krävas för deras rättande. Med stöd av den lydnadsplikt, som vid meddelande av villkorlig dom kan åläggas brottsling, vilken vid åtalets början icke fyllt tjuguett år, kan nämligen övervakaren träffa särskilda anordningar för beredande av uppfostran åt den dömde. Det ankommer givetvis på domstolen att, innan villkorlig straffdom meddelas, pröva, huruvida uppfostringsåtgärder, som i sådan ordning kunna vidtagas, må i det särskilda fallet anses tillräckligt verksamma för den 1011 22

82 brottsliges rättande. För denna prövning erfordras kännedom icke blott om den brottsliges personliga förhållanden utan även om lämpligt enskilt hem eller privat anstalt, där uppfostran kan komma att beredas honom. Upplysningar i nämnda hänseenden torde vinnas genom den förundersökning, varom stadganden meddelas i förslaget till lag, innefattande vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande unga tilltalade. Emellertid bör icke förglömmas, att ekonomiska skäl kunna förhindra användningen av en eljest till buds Stående och lämplig befunnen uppfostrande behandling av ovan antydda mera privata karaktär. För den skull måste det anses högeligen önskvärt, att bidrag av allmänna medel ställas till förfogande för att även för mindre bemedlade möjliggöra uppfostran i enskilda hem eller privata anstalter. De utgifter, som härigenom åsamkas det allmänna, torde uppvägas av minskning i kostnaderna för statsanstalterna. Då villkorlig dom finnes icke lagligen kunna eller lämpligen böra komma till användning, har domstolen, där det ådömda straffet är sådant, som i förevarande paragraf sägs, att pröva, huruvida straffet bör gå i verkställighet eller utbytas mot tvångsuppfostran. Den ledande synpunkten härvid skall enligt den föreslagna lagtexten vara, huruvida en särskild uppfostrande behandling må anses för den dömdes rättande lämpligare än straffets undergående. Det är med andra ord specialpreventiva skäl, som skola vara avgörande. E n allmän förutsättning för tillämpning av tvångsuppfostringsinstitutet är sålunda, att ingripande åtgärder finnas vara erforderliga för den brottsliges återförande till ett laglydigt liv. Där straffet huvudsakligen fyller en generalpreventiv uppgift, såsom beträffande så kallade tillfällighetsförbrytare, förefinnes i regel icke någon anledning att utbyta straffet mot en behandling, som uteslutande är inriktad på den enskilde brottslingens tillrätta förande. Då ett kraftigare inskridande för den brottsliges rättande erfordras, har domstolen att vid valet mellan straffets verkställande och dess utbytande mot tvångsuppfostran taga hänsyn till den brottsliges förståndsutveckling, karaktär och personliga förhållanden i övrigt. Härutinnan överensstämmer förslaget i huvudsak med gällande rätt. Den något avvikande formuleringen ansluter sig nära till den i lagen angående villkorlig straffdom nyttjade. Vad särskilt angår det i förslaget liksom i nyssnämnda lag använda ordet »karaktär», torde detsamma enligt nutida språkbruk få anses såsom ett lämpligare uttryck för vad som avses, nämligen den för individens görande och låtande bestämmande beskaffenheten hos hans vilje- och känsloliv, än det i strafflagens 5 kap. 3 §

83 nyttjade ordet »sinnesbeskaffenhet», som på grund av sin användning i annat sammanhang lätt leder tanken till frågan om förefintligheten av sinnessjukdom eller psykisk abnormitet. Därmed är uppenbarligen icke uteslutet, att dylika psykiska defekter, där de icke föranleda strafflöshet, kunna indirekt såsom inverkande å karaktären komma i betraktande vid prövning av frågan, huruvida tvångsuppfostran må anses för den brottsliges rättande lämpligare än straffets undergående. Under det jämväl från lagen om villkorlig straffdom upptagna uttrycket »personliga förhållanden i övrigt» innefattas tydligen vad gällande rätt på förevarande område betecknat såsom »beskaffenheten av hans omgivning». Nyssnämnda i förslaget upptagna uttryck kunde möjligen anses tillräckligt omfattande för att tillförsäkra beaktande jämväl åt den brottsliges förståndsutveckling. På grund därav, att hos brottslingar i de åldrar, som i förslaget avses, ofta förefinnas brister i förståndsutvecklingen, vilka häntyda på lämpligheten av en särskild uppfostrande behandling, har det emellertid ansetts påkallat att i förslaget liksom i gällande rätt särskilt framhäva, att hänsyn skall tagas till förståndsutvecklingen. I betraktande därav, att tvångsuppfostran enligt förslaget skall kunna komma till användning å brottslingar intill tjuguett års ålder, torde icke behöva befaras, att domstolarna åt ovan angivna uttryck giva den tolkningen, att allenast sådana brottslingar, som kunna anses stå på barnets ståndpunkt, skulle vara lämpade för tvångsuppfostran. Det bör i detta sammanhang erinras, att med hänsyn till den brottsliges karaktär kan föreligga skäl för straffets utbytande mot särskild uppfostrande behandling icke allenast i det fall, att karaktären ännu är outvecklad eller visar bristande stadga, utan jämväl då karaktären fått en bestämd missriktning, kännetecknad av dåliga vanor eller böjelser. Då domstolen med beaktande av nämnda omständigheter har att pröva, huruvida en uppfostrande behandling må anses för den brottsliges rättande lämpligare än straffets undergående, måste givetvis tagas hänsyn till det ådömda straffets art och, där fråga är om frihetsstraff, dess tidslängd. Utgöres straffet allenast av böter eller kortvarigt frihetsstraff, är under ovannämnda allmänna förutsättning, att den brottslige prövas för sitt rättande kräva en ingripande åtgärd, tvångsuppfostran, såsom möjliggörande en långvarig behandling, uppenbart lämpligare än straffet. Där åter ett frihetsstraff på jämförelsevis lång tid ådömts, får icke förbises, att en uppfostrande påverkan å den dömde kan utövas under strafftiden. Å andra sidan bör emellertid beaktas, att tvångsuppfostran nästan undantagslöst kan utsträckas över avsevärt längre tid, än som motsvarar strafftiden, liksom ock att tvångsuppfostran till följd av behandlingstidens relativa obestämdhet

84 och möjligheten att i mån av visat välförhållande medgiva de dömda större frihet, än med straffverkställigheten låter sig förenas, ur uppfostringssynpunkt har företräde framför straffet. Där i det särskilda fallet straffet må anses tillräckligt långvarigt för att bereda tillfälle till erforderligt fostrande inflytande under strafftiden, måste hänsyn till den dömdes individuella förhållanden bliva utslagsgivande vid valet mellan straffverkställighet och tvångsuppfostran. För böjliga eller mindre utvecklade naturer framstår straffet med dess vid strängare former bundna verkställighet såsom onödigt hårt. För föga känsliga eller djupt fördärvade naturer kan åter straffets stränghet vara påkallad för att giva rättelsen erforderlig intensitet, i vilket hänseende straffets verkställande i enrum särskilt torde hava betydelse. Då villkorlig straffdom icke kommer till användning och domstolen med ledning av ovan angivna synpunkter finner en särskild uppfostrande behandling för den brottsliges rättande vara lämpligare än straffets undergående, skall förordnande om tvångsuppfostran meddelas. Avvägningen i förhållande till det allmänna rättsmedvetandets krav och till generalpreventiva synpunkter förutsattes nämligen en gång för alla gjord av lagstiftaren genom uppställandet av de med hänsyn till den brottsliges ålder och straffets storlek stadgade begränsningarna av uppfostringsinstitutets tillämpningsområde. 2 §. Förordnande villkorlig straffdom meddelat anstånd med straff förm När genom om tvångs- f a ]} e r e ] j e r förklaras förverkat till följd av dom över annat brott, uppfostran,

_

,

•

i

n

•

•

•

då genom far domstol, såsom i den allmänna motiveringen erinrats, redan enligt V mekddeiatdåT gällande rätt anses äga befogenhet att under de i allmänhet därför stånd med stadgade förutsättningarna förordna, att samfällda straffet skall utbytas raTfölZrllt m 0 * tvångsuppfostran. I angivna fall är ock 1 § i förevarande lagförslag utan vidare tillämplig. Annorlunda ställer det sig, då anledningen till anståndets förverkande ligger däri, att den villkorligt dömde utan att hava gjort sig skyldig till nytt brott under prövotiden åsidosatt någon av de förpliktelser, som angivas i 5 och 6 .§§ av lagen angående villkorlig straffdom. I sådant fall meddelar domstolen ju icke någon ny straffdom i samband med förklaringen,' att anståndet förverkats. Då 1 § i förslaget förutsätter, att förordnande om tvångsuppfostran meddelas i omedelbart samband med straffs ådömande, kan nämnda paragraf icke efter orden tillämpas i sist angivna fall. I förevarande paragraf har därför upptagits ett särskilt stadgande, varigenom berörda hinder för uppfostringsförordnandes meddelande undanröjes.

3§Angående de skäl, som påkallat den här givna bestämmelsen, må Högre rätt ka hänvisas till vad under 1 8 anförts. " fa*tsmia «5 , 4

OCh

5 §§.

•

förordnande om tvångsuppfostran, oaktat den brottslige fyllt 21 år.

' Därest efter det förordnande om tvångsuppfostran meddelats, men Förordnandes innan verkställigheten därav avslutats, uppkommer fråga om den dömdes J^i^stmffbestraffning för annat brott, kan detta förhållande icke vara utan indom. verkan på förordnandet. Skulle frihetsstraff ådömas, kan det uppenbarligen icke vara lämpligt att avbryta en i kraft av förordnandet påbörjad uppfostringsbehandling för att verkställa straffet och låta den dömde efter dess avtjänande återtagas till uppfostringsanstalt. Lika olämpligt är att uppskjuta straffverkställigheten, intill dess den dömde blivit 1 utskriven från uppfostringsanstalten, eller att, därest förordnandet ännu icke gått i verkställighet, låta uppfostringsåtgärderna anstå i avbidan på straffets avtjänande. Vad angår bötesstraff, skulle väl verkställighet därav, medan ett uppfostringsförordnande är gällande, icke medföra någon olägenhet, därest tillgång till böternas gäldande finnes. Om däremot böterna på grund av bristande tillgång förvandlas till frihetsstraff, blir förhållandet detsamma, som om sistnämnda straff omedelbart ådömts. Till förebyggande av ovan angivna olägenheter stadgas i 8 § första stycket av gällande lag angående verkställighet av tvångsuppfostran, att förordnande därom skall förfalla, så framt den, vilken förordnandet rörer, blivit, innan han slutligt utskrivits från allmän uppfostringsanstalt, övertygad att hava begått annat brott. I strafflagens 5 kap. 3 § sista stycket meddelas bland annat den bestämmelsen, att, då förordnande om tvångsuppfostran enligt vad särskilt stadgas är förfallet, beträffande det ådömda straffets förening eller sammanläggning med annat straff skall gälla vad eljest är föreskrivet. Då uppfostringsförfarandet avslutats genom slutlig utskrivning, måste enligt gällande rätt det mot tvångsuppfostran utbytta straffet anses förfallet. Till följd härav kan efter nämnda tidpunkt icke bliva fråga om tillämpning av de så kallade konkurrensreglerna. Hinder för dessa reglers tillämpning skulle för övrigt i betraktande av innehållet i nyss angivna lagrum möta jämväl av den anledning, att förordnande om tvångsuppfostran, sedan slutlig utskrivning skett, icke kan förfalla.

86 Emot avfattningen av ovannämnda stadgande i strafflagen kan framställas den anmärkningen, att detsamma uteslutande beaktar sådana fall, i vilka bestraffningsreglerna för så kallad reell konkurrens äro tilllämpliga, men däremot icke sådana under strafflagens 4 kap. 9 § hänförliga fall, i vilka bestraffningsreglerna för så kallad ideell konkurrens eller för fortsatt brott skola komma till användning. I sistnämnda fall skall nämligen icke särskilt straff utsättas för varje brott utan ett gemensamt straff för brotten ådömas, till följd varav icke blir fråga om någon »förening eller sammanläggning» av straff. Den förut omförmälda regeln i 8 § av lagen angående verkställighet av tvångsuppfostran måste ur viss synpunkt anses mindre ändamålsenlig. Regeln innebär nämligen, att förordnande om tvångsuppfostran utan vidare förfaller, då den dömde förklaras saker till annat brott. Domstol får visserligen, såsom flerstädes i detta betänkande antytts, anses befogad att i samband med den nya straffdomen meddela 'nytt förordnande i det förfallnas ställe. Men den praktiska betydelsen härav minskas därigenom, att den domstol, som meddelar den nya straffdomen, stundom saknar kännedom om det tidigare förordnandet. Till följd härav har det inträffat, att övertygande om ett obetydligt bötesbrott medfört ett definitivt avbrytande av ett inlett uppfostringsförfarande, utan att domstol haft anledning att pröva, huruvida nytt förordnande bort meddelas. Ett ytterligare skäl mot att i ny lagstiftning bibehålla nämnda regel oförändrad utgör föreskriften i 29 § av förslaget. För att kunna utöva den där stadgade befogenheten att låta vistelse i allmän uppfostrings- eller förbättringsanstalt helt eller delvis gå i avräkning å strafftiden måste domstol uppenbarligen äga kännedom om att förordnande förfallit. Det i strafflagens 4 kap. 9 § givna stadgandet torde rätteligen böra så tolkas, att den nya straffdom, som förutsattes skola meddelas i avseende å hela den föreliggande brottsligheten, utan vidare undanröjer den dom, som rörande en del av denna brottslighet tidigare meddelats. Om i anslutning till denna tidigare dom medgivits anstånd med straffets verkställande enligt lagen angående villkorlig straffdom eller ock lämnats förordnande om tvångsuppfostran och sålunda straffskyldigheten villkorligt bortfallit, lärer denna omständighet icke utgöra något hinder för stadgandets tillämpning. Den nya dom, som meddelas, får utan vidare anses medföra, att det i anslutning till förra domen givna förordnandet tilllika med sistnämnda dom undanröjes. Från ovan angivna förutsättningar utgår ock föreskriften i 12 § av lagen angående villkorlig straffdom.

87 I överensstämmelse härmed har 4 § i de sakkunnigas förslag avfattats. För att förordnande om tvångsuppfostran enligt denna paragraf skall förfalla förutsattes en ny straffdom, vilken, på sätt ovan sägs, undanröjer den tidigare- straffdom, i anslutning vartill förordnandet meddelats. Men den tidigare domen kan icke anses undanröjd genom den senare domen, med mindre domstolen i sistnämnda dom tillämpat stadgandet i 4 kap. 9 § strafflagen och sålunda jämväl ägt kännedom om att förordnande tidigare meddelats. Det kan följaktligen icke inträffa, att förordnande om tvångsuppfostran förfaller, utan att domstolen haft tillfälle att pröva, huruvida nytt sådant förordnande bort meddelas. Vad åter angår sådana fall, som avses i 4 kap. 10 § strafflagen, kan den nya straffdom, som med tillämpning av nämnda lagrum meddelas, icke anses medföra något undanröjande av den tidigare straffdomen och därför ej heller av ett i anslutning till sistnämnda dom givet förordnande om tvångsuppfostran. De sakkunniga föreslå i 5 § ett stadgande av innebörd, att, så framt i dylikt fall uti den nya domen ålägges botes- eller frihetsstraff, domstolen skall uttryckligen förklara tidigare meddelat förordnande om tvångsuppfostran förfallet. I regel ingår övertygandet om brott, sakerförklaringen, såsom ett led i själva straffdomen. Undantag härifrån bilda emellertid de fall, i vilka en person, som blivit övertygad om ett brott, skall för rannsakning angående ytterligare brott hänvisas till annan domstol, som har att döma över hela den föreliggande brottsligheten. Då endast den domstol, som ådömer straff i målet, kan ingå i prövning av frågan, huruvida nytt förordnande må givas, bör det ock ankomma på denna domstol att förklara ett tidigare meddelat förordnande förfallet. I förevarande paragraf stadgas därför, att sådan förklaring skall avgivas först i samband med själva straffdomen, icke redan vid ett tidigare övertygande om brott. Tillika lämnas erinran, att domstolen har att pröva, huruvida nytt förordnande bör meddelas. Förklaring, som nu nämnts, förutsätter icke någon lämplighetsprövning av domstolen. Väl kunde det tänkas att inom vissa gränser giva domstolen befogenhet att fritt pröva, huruvida straff för annat brott borde inbegripas i ett tidigare meddelat förordnande om tvångsuppfostran eller föranleda förordnandets förfallande. De sakkunniga hava ock haft en dylik lösning av frågan under övervägande men funnit allt för betydande olägenheter vara förknippade därmed. Den med en sådan lösning förbundna fördelen av uppfostringsförfarandets ostörda fortgång vinnes för övrigt, praktiskt taget, även med den av de sakkunniga föreslagna anordningen, enligt vilken det ju står domstol öppet att omedel-

88 bart efter det den förklarat ett uppfostringsförordnande förfallet meddela nytt sådant förordnande. Vad nu sagts gäller visserligen icke för det fall, att den brottslige vid tiden för den nya domen fyllt tjuguett år. Här torde emellertid den i förslagets 31 § stadgade inskränkningen i allmän åklagares åtalsrätt erbjuda tillräcklig garanti mot att uppfostringsbehandlingen utan vägande skäl avbrytes. Värdet av denna garanti ökas för övrigt därigenom, att enligt de sakkunnigas förslag förordnande icke kan förfalla, utan att den domstol, som dömer i det nya målet, ägt kännedom om förordnandet och följaktligen jämväl varit i tillfälle att pröva åklagarens behörighet att anställa talan. Ehuru domstol sålunda utan att ingå i någon diskretionär prövning har att förklara förordnande om tvångsuppfostran förfallet, då straff för annat brott ådömes, medför den nya straffdomen icke någon rubbning i förordnandets giltighet, med mindre sådan förklaring gives. Om domstolen saknar kännedom om förordnandet och till följd därav underlåter att förklara detsamma förfallet, träda stadgandena i förslagets 6 § i tillämpning. Motsvarighet till en dylik konstitutiv förklaring utan föregående lämplighetsprövning erbjuda gällande lagar angående villkorlig straffdom och villkorlig frigivning. Den enligt dessa lagar villkorligt bortfallna straffskyldigheten återupplivas nämligen i vissa fall endast i kraft av domstols uttryckliga förklaring, men skall sådan förklaring alltid avgivas, då straff av viss art ådömes. Enligt nyssnämnda lagar länder sådan förklaring till efterrättelse först, då den nya straffdomen vunnit laga kraft eller på grund av den dömdes nöjdförklaring får gå i verkställighet. Att låta samma regel gälla beträffande förklaring, att förordnande om tvångsuppfostran förfallit, skulle medföra betydande olägenheter. Med hänsyn till de i förslaget givna stadgandena om slutlig utskrivning, varmed bland annat förbundits den rättsverkan, att det mot tvångsuppfostran utbytta straffet skall anses till fullo verkställt, kan det nämligen icke få under någon tid efter det domstol förklarat förordnande om tvångsuppfostran förfallet råda ovisshet, huruvida förordnandet fortfarande äger bestånd eller icke. Därför föreskrives i andra stycket av förslagets 5 §, att domstols förklaring, som avses i första stycket av samma paragraf, skall lända till efterrättelse, ändå att straffdomen i högre rätt ändras. Detta stadgande torde för övrigt så nära som möjligt ansluta sig till gällande rätt. Nuvarande bestämmelser på området lära nämligen icke kunna tolkas annorlunda, än att sakerförklaring, som meddelats i en instans, medför, att förordnande om tvångsuppfostran definitivt förfaller, även om sakerförklaringen i högre rätt upphäves.

•

89 Då förslaget, såsom ovan nämnts, åt tvångsuppfostrans avslutning genom slutlig utskrivning tillagt den rättsverkan, att det mot uppfostran utbytta straffet skall anses till fullo verkställt, vore det utan mening att låta förordnandet förfalla efter det slutlig utskrivning skett. Därför har ock vad i 5 § stadgas genom uttryckligt förbehåll begränsats till att gälla det fall, att slutlig utskrivning ännu ej ägt rum, då den nya domen meddelas. I 4 § är ett motsvarande förbehåll icke nödigt, enär i sistnämnda paragraf ej direkt utsäges, att förordnandet förfaller. Konkurrensreglerna skola däremot givetvis tillämpas jämväl sedan slutlig utskrivning skett. Genom vad sålunda i 4 och 5 §§ föreslagits skapas möjlighet att, på sätt de sakkunniga i särskilt lagförslag hemställa, låta uppgift om att förordnandet förfallit inflyta i straffregistret.

6§Denna paragraf giver uttryck åt samma princip som den, vilken Huru skall ligger till grund för nu gällande stadganden i strafflagens 5 kap. 3 S förfaras, då i

i

i

r»

i»

-i

i

• i

o i

i

,..IT T

samma person

andra stycket och 8 9 andra stycket 1 lagen angående verkställighet blivit dömd av tvångsuppfostran. Med hänsyn till de i de båda närmast föregående tiUhs°[rff°-ch paragraferna i förslaget givna från gällande rätt avvikande bestäm- ordnande om melserna har emellertid ovannämnda princip erhållit ett vidgat tillämp- tvångsningsområde. Då enligt gällande rätt varje övertygande om brott utan vidare medför, att tidigare meddelat förordnande om tvångsuppfostran förfaller, har lagstiftningen utgått från att endast en före förordnandets meddelande given straffdom kan förekomma till verkställighet samtidigt med sådant förordnande. Enär däremot enligt 4 och 5 §§ i förslaget ' förordnande om tvångsuppfostran förfaller allenast, där med tillämpning av bestraffningsregeln i 4 kap. 9 § strafflagen ny straffdom meddelas eller i fall, som avses i 4 kap. 10 § strafflagen, domstol uttryckligen förklarar förordnandet förfallet, kan det, såsom under nämnda paragrafer i förslaget erinrats, till följd av att domstol saknat kännedom om förordnandet inträffa, att detta alltjämt gäller, oaktat senare straffdom meddelats. Enligt förslaget kunna sålunda jämväl tidigare förordnande och senare straffdom samtidigt förekomma till verkställighet. Samma skäl som de under 4 och 5 §§ anförda göra det nödvändigt att här förebygga konflikt mellan verkställighet av straff och tvångsuppfostran. För att förslagets 6 § skall bliva tillämplig i förhållandet mellan tidigare straffdom och senare förordnande om tvångsuppfostran förutsattes, att domstol vid förordnandets meddelande underlåtit att tillämpa de i 1 0 1 1 21

%

90 strafflagens 4 kap. 9 och 10 §§ givna stadgandena. En dylik underlåtenhet kan bero därpå, att domstolen saknat kännedom om den tidigare straffdomen. Genom de av de sakkunniga föreslagna stadgandena angående särskild förundersökning och den utsträckning av skyldigheten att inhämta utdrag av straffregistret, som enligt de sakkunnigas mening bör föreskrivas, torde visserligen bliva sörjt för att domstolen i regel vinner kännedom om tidigare meddelad straffdom. Så vitt denna icke är villkorlig, innehåller emellertid straffregistret icke någon upplysning därom för det fall, att det ådömda straffet utgöres allenast av böter för annat brott än snatteri. Anteckning om disciplinstraff enligt strafflagen för krigsmakten förekommer ej heller i straffregistret. Och genom förundersökningen torde icke alltid erhållas upplysning om att dylika straff tidigare ådömts den tilltalade. Det må vidare ej förglömmas, att i vissa fall rättsligt hinder möter för domstolen att trots kännedom om den tidigare straffdomen tillämpa de i strafflagens 4 kap. 9 och 10 §§ givna reglerna, nämligen om denna dom icke vunnit laga kraft vid tiden för uppfostringsförordnandets meddelande. Åven om den praktiska betydelsen av stadgandet i förevarande paragraf, så vitt angår förhållandet mellan tidigare straffdom och senare förordnande om tvångsuppfostran, till följd av ovannämnda av de sakkunniga föreslagna eller ifrågasatta bestämmelser minskas, framstår stadgandet i berörda del likvisst alltjämt såsom erforderligt för ovan framhävda undantagsfall. Den konflikt, som sålunda på verkställighetsstadiet kan inträffa mellan ett förordnande om tvångsuppfostran och en straffdom, löses i förevarande paragraf liksom enligt nu rådande ordning på det sätt, att antingen straffet skall inbegripas i förordnandet eller ock förordnandet förfalla. Vilkendera av dessa rättsverkningar som skall inträda göres i anslutning till gällande rätt beroende på samfällda straffets storlek. Gränsen har härvid bestämts på samma sätt som i 1 §. I nu förefintliga stadganden i ämnet beaktas allenast de fall, i vilka det samtidigt med uppfostringsförordnandet till verkställighet förekommande straffet utgöres av böter, fängelse eller straffarbete. År straffet disciplinstraff enligt strafflagen för krigsmakten, lärer i brist på uttrycklig lagbestämmelse få anses gälla, att straffet skall gå i verkställighet utan hinder därav, att förordnandet består. Då detta torde vara mindre lämpligt, hava stadgandena i denna paragraf genom användning av det mera omfattande uttrycket »frihetsstraff» giorts tillämpliga jämväl i avseende å disciplinstraff enligt strafflagen för krigsmakten. Av skäl, som anförts under 1 §, kan bestämmelsen i förevarande paragrafs första stycke lika litet som det nuvarande stadgandet i strafflagens

91 5 kap. 3 § andra stycket vinna tillämpning å straff, som ådömts enligt tryckfrihetsförordningen. Härav följer, att sådant straff går i verkställighet utan hinder av förordnande om annat straffs utbytande mot tvångsuppfostran. Detta medför väl en olägenhet, men denna torde endast i sällsynta undantagsfall göra sig gällande i praxis. Vad angår de särskilda huvudstraffen avsättning och mistning av ämbete på viss tid, medför verkställighet av sådant straff icke något intrång i en pågående uppfostringsbehandling. Dessa straff beröras ej heller av stadgandena i denna paragraf. 7 §•

Denna paragraf bildar motsvarighet till 9 § i lagen angående verk- Förordnande ställighet av tvångsuppfostran. Åldersgränsens höjning är en följd av ^[t^dtt'ej 1 §:ns regel rörande åldern. gått i verkTill grund för stadgandet ligger den uppfattningen, att ett upp- / n ^",fS fostringsförfarande för att giva förhoppning om gynnsamt resultat bör dömde fyllt 21 påbörjas i ungdomsåren. Att åldersgränsen för intagande i anstalt icke satts högre än den, intill vilken förordnande enligt 1 § må meddelas, torde icke vålla olägenheter, då jämlikt 12 § förordnandet genast skall gå i verkställighet.

8 §• Liksom enligt gällande rätt innebär förordnande om tvångsupp- verkställighet fostran enligt förslaget icke ett slutgiltigt utbytande av straffet mot %rotÄ'nde uppfostringsåtgärder. Straffskyldigheten är allenast villkorligt upphävd och förfallit. återupplivas, då förordnandet förfaller. Meddelas i sådan händelse ej nytt förordnande, skola i fråga om straffets verkställande eljest gällande regler träda i tillämpning. Har någon del av straffet förut blivit verkställd, vilket kan vara fallet, därest straffet ådömts med tillämpning av 4" kap. 9 eller 10 § strafflagen, eller skall den dömde enligt domstols i kraft av 4 kap. 12 § strafflagen givna föreskrift åtnjuta avräkning för häktningstid, får uppenbarligen allenast återstoden av straffet gå i verkställighet. Enligt 29 § i förslaget äger emellertid domstol befogenhet att, då förordnande om tvångsuppfostran förfallit av anledning, som omförmäles i 4 eller 5 §, och nytt sådant förordnande icke meddelas, föreskriva, att straffet skall anses till viss del eller helt och hållet verkställt genom den dömdes hållande i allmän uppfostrings- eller förbättringsanstalt. Hänvisning till 29 § har därför upptagits i förevarande paragrafs andra stycke.

92 Om verkställighet av tvångsuppfostran. Förslaget har från den nu gällande lagstiftningen upptagit termen »elev» såsom beteckning för den, som underkastas tvångsuppfostran. Detta från det franska verbet »éléver» med grundbetydelse »upplyfta», »höja» härledda ord synes väl ägnat att framhäva den ifrågavarande behandlingens art och syfte.

9 §• Allmän För verkställighet av tvångsuppfostran erfordras särskilda härför T£w*o£" inrättade anstalter. Ehuru behandlingen i det stora hela bör vara likaiimän artad för yngre och äldre elever, synes det olämpligt att i samma anstalt anstalt93' omhändertaga elever inom alla de åldersgrupper, som i förslaget avses. Dels måste nämligen undervisning och yrkesutbildning ordnas olika för skilda åldrar, dels krävas strängare anordningar för disciplinens upprätthållande ävensom till förhindrande av rymning bland de något äldre åldersgrupperna. De sakkunniga föreslå därför inrättandet av två slag av anstalter. Om än brottslingarnas ålder i princip bör vara bestämmande för deras fördelning mellan de båda anstaltst}^perna, torde emellertid också böra beredas möjlighet till förflyttningar mellan anstalterna, så att till exempel å ena sidan yngre svårdisciplinerade element kunna överföras till de för äldre avsedda anstalterna och å andra sidan äldre, i sin utveckling efterblivna kunna förflyttas till de för yngre inrättade anstalterna. Dessutom böra de, som intagits i anstalt för yngre, kunna efter uppnådd högre ålder överföras till anstalt för äldre. Av flera skäl har det funnits lämpligt att även till namnet åtskilja de olika slagen av anstalter. Vad angår de för yngre eller mindre utvecklade* elever avsedda anstalterna, föreslå de sakkunniga bibehållande av den nuvarande benämningen allmän uppfostringsanstalt. För äldre eller mera svårartade elever avsedd anstalt kallas i förslaget allmän förbättringsanstalt. Benämningen förbättringsanstalt torde vara ägnad att i den allmänna uppfattningen inprägla, att den behandling, som kommer de i sådan anstalt intagna till del, har karaktären av ett mera kraftigt ingripande. I enlighet med här angivna synpunkter har första stycket i förevarande paragraf avfattats. De närmare reglerna för elevernas fördelning mellan de båda slagen av anstalter framgå av förslagets 12 och 15 §§. Såsom nyss nämnts, kunna för ordningens och säkerhetens upprätthållande i förbättringsanstalt erfordras andra och kraftigare medel än de, som äro av behovet påkallade i uppfostringsanstalt. Sålunda kräves

93 i förbättringsanstalt icke blott tillgång till strängare tvångsmedel för att skaffa lydnad åt givna befallningar utan jämväl mera betryggande säkerhetsanordningar till förekommande av rymning. Härvid bör ock beaktas, att allmänhetens berättigade anspråk på effektivt skydd göra sig starkare gällande i fråga om brottslingar, som hunnit mera mogen ålder och kunna antagas utgöra en större fara för samhället. Om rymning i större utsträckning förekomme, skulle därjämte disciplinen inom anstalten undergrävas och behandlingens effektivitet i allmänpreventivt hänseende äventyras. Å andra sidan synes man emellertid icke av fruktan för rymning böra gå så långt, att man berövar anstaltsledningen det viktiga uppfostringsmedlet att kunna medgiva pålitliga elever större frihet och visa dem ett visst mått av förtroende. De sakkunniga hava därför icke velat föreslå, att förbättringsanstalterna skola vara helt slutna anstalter, genom murar avskilda från yttervärlden. Vid förbättringsanstalt torde emellertid böra inrättas en sluten avdelning, till vilken mindre pålitliga eller svårdisciplinerade elever hänvisas. I övrigt torde sådan anstalt lämpligen ordnas i lika fria foimer som de nuvarande allmänna uppfostringsanstalterna. Av det i överensstämmelse med nu gällande bestämmelser i ämnet Särskilda avfattade stadgandet i förevarande paragrafs andra stycke följer, att sär- anseuver'Iv'' skilda anstalter skola upprättas för manlig och kvinnlig ungdom. Detta olika kön. är påkallat icke allenast för att förebygga moraliska vådor utan jämväl av hänsyn därtill, att kvinnliga elevers uppfostran och utbildning måste anordnas på ett sätt, som i vissa hänseenden avviker från de manliga elevernas, och att kvinnliga befattningshavare erfordras for de kvinnliga elevernas handledning. Såsom de sakkunniga nedan få tillfälle att närmare utveckla, är det Jordbruksför anstalternas fostrande verksamhet av största vikt, att eleverna syssel- "JjSjJJaJ? sättas i lämpligt arbete. Detta måste givetvis beaktas vid anstalternas anstalt. anordnande. Härvid möter frågan, huruvida anstalterna böra inrättas huvudsakligen såsom jordbruksgårdar eller såsom industriverkstäder. Kunnighet i jordbruksarbete och vad därtill ansluter sig utgör lika väl som skicklighet i hantverk eller industriellt yrke en god borgen för framtida utkomst. Och i vissa andra avseenden erbjuder jordbruksarbetet för de unga, om vilka här är fråga, bestämda företräden. Det torde nämligen i allmänhet kunna vitsordas, att det friska livet ute i marken är särskilt ägnat icke blott att skänka kroppslig kraft och hälsa utan även att åstadkomma jämvikt i sinnet och befrielse från dåliga an-

94 lags eller vanors makt. Därtill kommer, att det måste anses förmånligt, om den unge efter utskrivning från anstalten såsom jordbruksarbetare blir knuten till landsbygden, där lockelserna till brott icke äro lika starka och mångtaliga som i en storstad eller ett industrisamhälle. Det får emellertid icke förbises, att åtskilliga av de unga brottslingar, om vilka anstalterna få taga hand, vuxit upp eller haft sitt arbete i städer eller fabriksorter, dit vanor och hemkänsla också lätt draga dem tillbaka. • Uteslutet är naturligen icke, att vissa av dem i anstalten visa håg och fallenhet för jordbruksarbete och för framtiden söka sin utkomst däri. En sådan omplantering i landsbygdens liv har dock för visso icke utsikt att lyckas beträffande alla de unga, som här avses. Ett icke ringa antal av dem måste förutsättas komma att efter utskrivningen från anstalten återvända till stad eller stadsliknande samhällen för att där söka sig anställning i hantverk eller industri. Om anstalterna beredde tillfälle till utbildning endast i jordbruksarbete, skulle således åtskilliga av deras elever i sin kommande verksamhet icke hava annat gagn av denna utbildning än det indirekta, som friluftslivet och det trägna arbetet medfört, Anstalterna böra därför sättas i stånd att giva sina elever utbildning jämväl i hantverk och industriella yrken. Vikten härav torde särskilt böra uppmärksammas i förbättringsanstalterna, som ju skola mottaga elever, vilka hunnit mera mogen ålder och sannolikt i åtskilliga fall redan vunnit en viss yrkesskicklighet. För ändamålet är nödvändigt, att anstalterna utrustas med erforderliga tekniska hjälpmedel, och att dugande arbetsledare anställas. I betraktande av vad sålunda anförts stadgas i paragrafens sista stycke, att anstalterna skola vara så anordnade, att tillfälle finnes att sysselsätta eleverna i jordbruk, hantverk eller industriellt yrke. Därest flera uppfostrings- eller förbättringsanstalter för elever av samma kön inrättas, är det tydligen icke nödigt, att var och en av dessa anstalter erbjuder sina elever möjlighet till utbildning i samtliga nämnda slag av arbete. Elev kan nämligen vid behov flyttas från en anstalt till annan. Ur driftsekonomisk synpunkt torde det ock vara lämpligt, att vissa anstalter anordnas företrädesvis såsom jordbruksgårdar, under det att andra anstalter inrättas huvudsakligen för arbete i hantverk och industriella yrken. Vad angår för kvinnlig ungdom avsedda anstalter, böra dessa självfallet jämväl bereda eleverna utbildning i husliga göromål. Gymnastik och idrott hava enligt allmän erfarenhet visat sig vara av stor betydelse för de ungas fostran. De äro icke blott medel för fysisk härdning och vinnande av kroppslig spänstighet utan kunna, rätt

95 utnyttjade, därjämte verka fostrande i etiskt hänseende såsom ägnade såväl att utveckla disciplin och självbehärskning samt målmedveten och uthållig strävan som att stärka den sociala instinkten genom att lära individen att underordna sig gruppens eller lagets gemensamma intressen. Tillfälle till lämpliga gymnastik- och idrottsövningar bör därför beredas vid varje anstalt. Utan att föreslå något särskilt stadgande härom hava de sakkunniga velat påpeka vikten av att erforderliga anordningar för ändamålet träffas. 10 §. Den nu gällande lagen angående verkställighet av tvångsuppfostran föreskriver väl i princip, att allmän uppfostringsanstalt skall upprättas av staten, men stadgar därjämte, att Konungen äger såsom dylik anstalt erkänna jämväl anstalt, som av kommun eller -enskilda blivit, med eller utan bidrag av statsmedel, anordnad för uppfostran av vanartade minderåriga. Då 1902 års lagstiftning angående minderåriga förbrytare vid 1905 års ingång trädde i kraft, fanns endast en av staten upprättad allmän uppfostringsanstalt, nämligen den för minderåriga av mankön avsedda, ännu alltjämt för ändamålet använda anstalten å Bona i Östergötlands län. Krisårens starkt ökade brottslighet nödvändiggjorde inrättandet av ytterligare en anstalt för manliga minderåriga. För ändamålet upplät staten från och med år 1919 den dittills för alkoholistvården disponerade Venngarns kungsgård i Stockholms län. Under åren 1919 och 1920 förspordes emellertid en betydande minskning i antalet nykomna elever vid tvångsuppfostringsanstalterna. Å andra sidan gjorde sig gällande behov av en lämpligare alkoholistanstalt än den dittills använda. På grund härav beslöto statsmakterna år 1921, att anstalten å Venngarn från och med den 1 juli samma år tills vidare åter skulle tagas i bruk för alko"holistvården, samt att de där intagna eleverna skulle överföras till anstalten å Bona, som för närvarande ånyo är den enda för verkställighet av tvångsuppfostran använda statsanstalten. För beredande av tvångsuppfostran åt kvinnliga minderåriga har staten uteslutande litat till en enskild inrättnings intresserade medverkan. Diakonissanstalten i Stockholm, som åtagit sig ifrågavarande värv, upplät för ändamålet först sitt skyddshem å egendomen Sjötorp i Huddinge socken av Stockholms län och sedermera, den 1 oktober 1906, i dess ställe skyddshemmet å Viebäck i Jönköpings län, vilket för närvarande är landets enda allmänna uppfostringsanstalt för flickor. Denna har, efter de sakkunnigas uppfattning, väl fyllt sin uppgift. Något vägande skäl synes icke föreligga emot bibehållande av nu

96 rådande ordning, enligt vilken en av enskilda eller kommun upprättad anstalt kan erkännas såsom allmän uppfostringsanstalt. Däremot kunde göras gällande, att allmänna förbättringsanstalter uteslutande borde upprättas av staten och stå under dess omedelbara förvaltning. I dessa anstalter måste nämligen med hänsyn till den högre åldern hos dem, som skola där intagas, möta större svårigheter och krävas strängare anordningar för upprätthållande av ordning och säkerhet. Vad manliga unga förbrytare angår, torde man ock böra utgå ifrån, att staten själv upprättar det erforderliga antalet förbättringsanstalter. Beträffande de unga kvinnor, om vilkas intagande i förbättringsanstalt kan bliva fråga, är åter att märka, att deras antal säkerligen är jämförelsevis obetydligt, samt att i följd härav för deras omhändertagande behöves allenast en tämligen liten anstalt, i vilken disciplinens upprätthållande icke torde erbjuda särskilda svårigheter. Vid nämnda förhållande bör icke möta betänklighet att åtminstone tills vidare, för statens befriande från anläggningskostnaderna för en förbättringsanstalt för kvinnor, såsom sådan använda enskild eller kommunal, av Konungen för ändamålet godkänd anstalt. Den hittills vunna erfarenheten ingiver grundad förvissning, att om diakonissanstalten, såsom man har anledning att antaga, är villig att övertaga även denna verksamhetsgren, de bästa krafter skola komma till användning för de unga kvinnornas ledning. Då i betraktande av vad ovan anförts möjlighet bör hållas öppen att anlita enskildas medverkan jämväl för upprättande av förbättringsanstalt, hava de sakkunniga funnit lämpligt att, i överensstämmelse med vad för närvarande gäller om enskild eller kommunal anstalts användning såsom allmän uppfostringsanstalt, till Konungens prövning överlämna frågan, huruvida i särskilt fall enskild eller kommunal anstalt bör erkännas såsom allmän uppfostrings- eller förbättringsanstalt. Vid dylikt erkännande böra givetvis knytas särskilda villkor, som säkerställa, att anstaltens verksamhet ledes i rätt riktning. Erkännandet kan enligt uttryckligt stadgande när som helst återkallas. Att ledamöterna av styrelsen för en sålunda av Konungen erkänd anstalt äro underkastade ansvar enligt strafflagens 25 kap. framgår av vad i samma kapitels 22 § sägs angående dem, som äro satta att förvalta allmänna av Konungen stadfästade inrättningars angelägenheter. Beträffande befattningshavare vid sådan anstalt torde möjlig tvekan angående deras tjänstemannaansvar lämpligen undanröjas genom bestämmelse i särskilt för anstalten uppgjort reglemente, vilket lärer av Konungen granskas i samband med anstaltens erkännande.

97 För närvarande finnes icke något särskilt organ för central ledning av uppfostringsanstalterna. Behov därav har knappast försports, då staten under större delen av den tidrymd, varunder tvångsuppfostran tillämpats, underhållit allenast en anstalt och vid sidan därav endast finnes en enskild anstalt för minderåriga kvinnors tvångsuppfostran. Statens uppfostringsanstalt å Bona står under ledning av en styrelse, bestående av fem utav Konungen utsedda personer. Konungen förordnar därjämte föreståndare för anstalten. Så länge den förut omnämnda anstalten å Venngarn användes såsom allmän uppfostringsanstalt, fanns för denna en av Konungen förordnad styrelse, vilken utgjordes av samma personer som styrelsen för anstalten å Bona. Den för tvångsuppfostran åt minderåriga kvinnor använda anstalten å Viebäck står under förvaltning av styrelsen för diakonissanstalten i Stockholm, vilken styrelse tillsätter föreståndarinna för anstalten. I lagen angående verkställighet av tvångsuppfostran stadgas, att allmän uppfostringsanstalt skall, evad den upprättats av staten eller av kommun eller enskilda, stå under sådan särskild uppsikt, som av Konungen bestämmes. Denna uppsikt har anförtrotts åt länsstyrelsen i det län, där anstalt är belägen. I övrigt lyda anstalterna direkt under justitiedepartementet. Enligt de sakkunnigas förslag skall väl vid varje anstalt finnas en särskild nämnd, som har att handlägga frågor rörande utskrivning av elever och vad därmed äger samband. Men med hänsyn särskilt till önskvärdheten, att nämnden må kunna ägna sin tillgängliga tid och sitt intresse uteslutande åt omförmälda viktiga uppgift, har det ansetts icke böra ifrågasättas att betunga nämnden med anstaltens ekonomiska förvaltning. Att vid sidan av nämnden bibehålla en särskild styrelse för varje statsanstalt synes icke vara ändamålsenligt. Handhavandet av statsanstalternas ekonomi och ledningen av desamma i övrigt böra enligt de sakkunnigas mening anförtros åt en central myndighet, som lärer kunna genom en samfälld upphandling för dessa anstalters räkning åstadkomma inbesparingar och till följd av sin rikare erfarenhet mera ekonomiskt planlägga och leda förvaltningen i allmänhet. Denna myndighet bör ock utöva beslutanderätten rörande överflyttning av elever mellan olika anstalter samt tillsätta flertalet befattningshavare vid statsanstalterna. Härjämte bör samma myndighet hava uppsikt över sådan av kommun eller enskilda upprättad anstalt, som är av Konungen erkänd såsom allmän uppfostrings- eller förbättringsanstalt. Av det ovan anförda framgår, att åtskilliga arbetsuppgifter komma att åligga en blivande centralstyrelse för allmänna uppfostrings- och förbättringsanstalter. Styrelsens arbetsbörda lär dock näppeligen bliva 1 0 1 1 21

98 större, än att densamma kan uppbäras av något redan befintligt ämbetsverk med närliggande intressen och plikter. De sakkunniga föreslå, att centralledningen anförtros åt samma verk, som utövar högsta ledningen av rikets straffanstalter, den nuvarande fångvårdsstyrelsen. En dylik anordning är uppenbarligen ur ekonomisk synpunkt fördelaktig även så till vida, att sagda styrelse torde kunna utan tillökning i arbetskrafter övertaga jämväl ifrågavarande åligganden. I samband med ny lönereglering för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten har inom styrelsen inrättats en särskild avdelning för sociala ärenden, vilken år 1922 trätt i funktion. Denna avdelning har bland annat att öva uppsikt över den etiska och fostrande verksamheten inom straffanstalterna, att leda skyddsverksamheten till frigivnas stödjande, att organisera tillsynen över villkorligt frigivna och övervakningen av villkorligt dömda samt att lämna biträde vid anskaffandet av lämpliga krafter för särskild förundersökning i brottmål. Därest den centrala ledningen av allmänna uppfostrings- och förbättringsanstalter anförtros åt fångvårdsstyrelsen, torde ärenden, som sammanhänga med uppfostringsarbetet vid dessa anstalter, komma att beredas av styrelsens nyssnämnda avdelning. Till följd av de vittutgrenade förbindelser, som denna avdelning har att åstadkomma med arbetsgivare och andra, underlättas uppgiften att anskaffa arbete ävensom lämpliga tillsyningsman åt elever, som utskrivas. Inom fångvårdsstyrelsen finnes inrättat ett särskilt arbetskontor, som har att ordna och övervaka arbetsdriften vid fängelserna, och som torde äga de bästa förutsättningar att jämväl inom uppfostrings- och förbättringsanstalterna åvägabringa en ändamålsenlig yrkesdrift. Då härjämte vid styrelsen skola vara fastade två av Konungen utsedda fångvårdsfullmäktige, av vilka den ene skall representera den sociala och den andre den statsfinansiella kunskapen, lärer styrelsens organisation vara särdeles lämpad även för ifrågavarande anstalters ledning. Uppfostrings- och förbättringsanstalternas inläggande i styrelsens verksamhetsområde bör medföra ändring av styrelsens benämning. »Fångvårdsstyrelsen» kan nämligen icke anses såsom riktig beteckning för en styrelse, vars arbetsuppgifter gå utöver förvaltningen av straffanstalterna och vården om däri intagna eller därifrån frigivna personer. Ordet »fånge» användes ju i svenskt lagspråk uteslutande för att beteckna i fängelseinrättning intagen person. En lämplig benämning vore måhända »överstyrelsen för statens straff- och skyddsanstalter», vilken benämning passar även för det fall, att under styrelsen förläggas anstalter för internering av farliga återfallsförbrytare, varom förslag utarbetats av särskilda sakkunniga. I nu förevarande förslag har den centrala myndig-

99 heten benämnts »överstyrelsen», en benämning, som tydligen kan användas oberoende av fångvårdsstyrelsens blivande officiella beteckning. Det är för övrigt icke allenast med hänsyn till fördelen att utan särskild kostnad erhålla en lämpligt" organiserad central ledning för uppfostrings- och förbättringsanstalterna, som de sakkunniga funnit dessa anstalter böra förläggas under den myndighet, som för närvarande benämnes fångvårdsstyrelsen. Jämväl överväganden av mera allmän räckvidd visa önskvärdheten att så sker. De ynglingar och unga kvinnor, som intagas i uppfostrings- eller förbättringsanstalt, äro ju övertygade om brott och jämväl dömda till straff därför, fastän straffet enligt domstolens förordnande skall utbytas mot tvångsuppfostran. Åven i frihetsstraffen ingår emellertid en fostrande behandling, vid vilken gällande lag om verkställighet av straffarbete och fängelsestraff lagt vikt särskilt i fråga om förbrytare i ungdomsåldern. I betraktande härav hava de sakkunniga ock funnit, att unga brottslingar, som dömas till jämförelsevis långvarigt frihetsstraff, i samband med straffets undergående kunna erhålla den fostran, varav de äro i behov. Straff och tvångsuppfostran tjäna således det gemensamma ändamålet att skydda samhället mot brott och överensstämma delvis även i sättet för detta ändamåls uppnående. Därför vore det uppenbarligen olämpligt att anförtro den högsta ledningen av uppfostrings- och förbättringsanstalter åt annan myndighet än den, under vilken straffinrättningarna lyda. En gemensam överledning sättes i tillfälle att förskaffa sig mera allsidig kännedom om skilda kategorier av brottslingar och att vid tillämpningen av olika åtgärder för deras tillrättaförande utnyttja en rikare fond av samlad erfarenhet. Dessutom skapas möjlighet att använda varje tjänsteman inom det gemensamma verket för den uppgift, vartill han visar sig bäst skickad. För vinnande av planmässighet i verksamheten för brottslighetens bekämpande måste det anses vara av stor betydelse, att över huvud alla direkta åtgärder härför ställas under enhetlig ledning. 11 §• Såväl till värn för den enskildes frihet som för tillvaratagande av Särskild samhällsskyddets intressen är det av vikt, att frågor om utskrivning från ^^tnltait de anstalter, som i förslaget avses, handläggas av ett organ, som.erbjuder för avgörande största möjliga garantier för insikt och oväld. Betj^delsen härav fram- a ^ £ n ^ M T träder särskilt vid det förhållande, att anstaltsbehandlingen enligt förm. m. slaget kan utsträckas över den tid, då den brottslige uppnått den civila myndighetsåldern.

100 De sakkunniga föreslå, att vid varje anstalt skall finnas en från den egentliga anstaltsledningen skild nämnd, som skall utses av Konungen och bestå av fem ledamöter, förordnade för fem år i sänder. För två av ledamöterna uppställas särskilda kvalifikationer. En skall sålunda vara en lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva om dem, som må nyttjas uti domarämbeten. Härigenom erhålles garanti för att erforderlig juridisk sakkunskap blir representerad i nämnden. Därest en tjänstgörande innehavare av domarämbete anlitas för uppdraget, vinnes dessutom fördelen av en ur flera synpunkter önskvärd förbindelse mellan dömande och verkställande myndigheter. I nämnden skall vidare finnas en läkare, om möjligt med specialutbildning på det psykiatriska området. Vikten av att medicinsk-psykiatrisk sakkunskap får göra sig gällande inom nämnden torde ligga i öppen dag redan av den anledning, att åtskilliga av anstalternas elever kunna antagas vara behäftade med mer eller mindre framträdande brister i psykiskt hänseende. För nämndens övriga ledamöter uppställas icke några särskilda kompetensvillkor. Närmast hava de sakkunniga tänkt sig dessa ledamöter såsom allmänhetens representanter, vilka skola utgöra en borgen för att anstalternas verksamhet utövas i avsedd riktning. Att en förvissning härom, vinner allmänt insteg lärer vara så mycket viktigare, som eljest lätt nog en viss misstro kunde uppkomma mot uppfostringsförfarandet såsom allt för milt enligt deras åsikt, vilka kräva, att ett verkligt strafflidande alltid skall följa å brottet, eller allt för hårt enligt deras mening, vilka ej förmå se någon skillnad mellan en uppfostrande behandling i anstalt och ett långvarigt frihetsstraff. Den ledande synpunkten vid valet av de ledamöter i nämnden, om vilka nu är fråga, torde därför böra vara att söka erhålla allmänt aktade och för ungdomens fostran intresserade män eller kvinnor. Uppenbarligen är det förmånligt, om bland dessa jämväl den pedagogiska sakkunskapen kan bliva representerad. Vid tillsättandet av nämnd för anstalt, som icke upprättats av staten, torde, i den mån så kan ske, till ledamöter i nämnden böra utses personer inom den korporation, som handhaver anstaltens förvaltning. Bland nämndens ledamöter utser Konungen ordförande. För varje ledamot förordnas en suppleant. Att suppleant för juridiskt eller medicinskt bildad ledamot bör besitta samma kvalifikationer, som erfordras för den ordinarie ledamot, han skall ersätta, torde icke behöva särskilt utsägas i lagen. Till nämndens uppgifter hör enligt förslaget främst att besluta om utskrivning av anstaltens elever (18 och 19 §§, 22 § andra stycket samt 23, 24 och 26 §§) och vissa i samband därmed stående åtgärder (20 §

101 tredje stycket samt 21 och 27 §§). Därjämte hava, enligt vad nedan under 15, 17, 20 och 22 §§ anföres, vissa andra ärenden funnits böra handläggas av nämnden. För att rätt kunna fylla sina åligganden måste nämnden med uppmärksamhet följa elevernas fostran. I sådant syfte torde vara lämpligt, att någon av nämndens ledamöter genom upprepade besök vid anstalten tager personlig kännedom om förhållandena därstädes och söker bilda sig en uppfattning om de olika elevernas individualitet, Om så sker, erhåller nämnden tillgång till en mera allsidig utredning i förekommande frågor, än om den skulle vara hänvisad uteslutande till anstaltsföreståndarens redogörelser. Ur nyss angivna synpunkt är det tydligen önskvärt, att åtminstone någon av nämndens ledamöter är bosatt i anstaltens grannskap. Och det är bland annat med hänsyn härtill, som i förslaget, på sätt ovan nämnts, stadgas, att särskild nämnd skall utses för varje anstalt. Detta innebär emellertid icke något hinder för att en eller flera ledamöter hava säte jämväl i nämnden för annan anstalt, något som säkerligen kan visa sig lämpligt för vinnande av likformighet i de olika nämndernas avgöranden. Vad angår ersättning till nämndens ledamöter, lärer i varje fall böra lämnas gottgörelse för resekostnader. Dessutom torde böra utgå särskilt arvode till ordföranden och den ledamot, som erhåller nämndens uppdrag att ofta besöka anstalten. Anstaltens föreståndare bör. vara föredragande i nämnden, och synes även lämpligen kunna bestrida sekreterargöromålen i övrigt.

Den i paragrafens första stycke givna bestämmelsen, att domstols förordnande om tvångsuppfostran skall gå i verkställighet utan hinder därav, att förordnandet icke vunnit laga kraft, överensstämmer med vad för närvarande gäller beträffande domstols förordnande om minderårigs insättande i allmän uppfostringsanstalt. Stadgandet grundar sig å den uppfattningen, att en ung brottsling, som funnits för sitt rättande kräva en uppfostrande behandling, så snart som möjligt bör avskiljas från sin dittillsvarande omgivning och de förhållanden i övrigt, som bidragit till hans fall, för att omhändertagas i uppfostrande syfte. De skäl, som föranleda, att straff icke får verkställas, förr än domen vunnit laga kraft, åtminstone gent emot den dömde, äga icke giltighet beträffande ' den anstaltsbehandling, som i denna lag avses.

102 Denna behandling har nämligen, såsom ofta i detta betänkande framhållits, icke till ändamål att tillskynda den dömde något strafflidande, utan bör, djupare sett, betraktas såsom en förmån för honom. Det får därför ock anses ligga i hans eget välförstådda intresse, att behandlingen snarast möjligt påbörjas. Man kunde möjligen vilja göra gällande, att, även om det icke väcker några betänkligheter att i överensstämmelse med gällande rätt medgiva omedelbar verkställighet av ett uppfostringsförordnande rörande den, som ännu icke fyllt aderton år, det dock kan vara föremål för tvekan, huruvida denna regel bör utsträckas att gälla även beträffande dem, som överskridit minderårighetsgränsen. Enär dessa i regeln nått ett större mått av självständighet i ekonomiskt och socialt hänseende, än vad fallet är med de minderåriga, kunde det synas påkallat att omgärda deras personliga frihet med starkare garantier och därför stadga, att uppfostringsförordnande rörande dem icke finge verkställas, förr än detsamma vunnit laga kraft eller nöjdförklaring avgivits. Emellertid må beaktas, att därest uppfostringsförordnande rörande personer över aderton år icke finge genast verkställas, domstolen väl i de flesta fall skulle finna nödigt föreskriva, att de skulle i häkte avbida förordnandets verkställande. I de fall, där domstol ej funne skäl vidtaga sådan åtgärd, hade man att befara, att den dömde, kvarlämnad i sin förutvarande omgivning, ginge ett ytterligare fördärv till mötes. Härjämte må erinras, att, för den händelse klagan i högre rätt skulle föranleda uppskov med förordnandets verkställande, dröjsmålet stundom kunde alldeles utesluta uppfostringsåtgärders vidtagande på den grund, att den brottslige icke blivit intagen i anstalt före fyllda tjuguett år (7 §). Efter att sålunda hava mot varandra vägt fördelar och olägenheter av omedelbar verkställighet av uppfostringsförordnande rörande unga personer över den kriminella minderårighetsgränsen hava de sakkunniga funnit fördelarna därav så övervägande, att den för närvarande i detta hänseende gällande regeln beträffande minderåriga ansetts böra vinna tillämpning jämväl å unga personer i mera mogen ålder. Den, som ej I paragrafens andra stycke angives den åldersgräns, som skall vara intaLs18i upp- a v görande för frågan, huruvida den dömde skall intagas i uppfostringsfostrings- anstalt eller i förbättringsanstalt, Bestämmande i detta hänseende är denTs^L °fyiit å l d e r n vid intagandet, och gränsen har satts vid fyllda aderton år. Huru18 år, i ledes överflyttning från ett till annat slags anstalt må äga rum, stadgas förbättrings- l' ±0 i K C anstalt. 8'

103 Liksom enligt gällande rätt skall det ankomma på länsstyrelsen att Länsstyrelse fo is t r föranstalta om verkställighet av förordnande om tvångsuppfostran. De ^ v^ administrativa bestämmelser, som för närvarande reglera sättet för min- stäliighet. derårigas transport till allmän uppfostringsanstalt och vissa därmed sammanhängande frågor, torde efter erforderliga formella ändringar böra utsträckas att gälla jämväl intagande i allmän förbättringsanstalt. Därest flera uppfostrings- eller förbättringsanstalter för unga brottslingar av samma kön komma att upprättas, lära föreskrifter om de brottsligas fördelning mellan anstalter av samma slag böra meddelas av överstyrelsen, som givetvis ock äger förordna om elevs överflyttning från en anstalt till annan. 13 §. I denna paragraf angives till en början i korthet ändamålet med Uppfostringsden behandling, som skall komma de i allmän uppfostrings- eller för- 6 e i i C " S bättringsanstalt intagna eleverna till del: de skola fostras till laglydnad karaktär. och goda seder. Vidare framhäves i lagtexten, att behandlingen skall anpassas efter varje elevs individuella förhållanden. Lämplig undervisning skall meddelas. Visserligen hava anstalternas elever hunnit över den regelmässiga skolåldern. Men många av dem hava säkerligen på grund av försummad eller oregelbunden skolgång eller till följd av bristfällig eller efterbliven förståndsutveckling icke inhämtat det kunskapsmått, folkskolan är avsedd att meddela. Så vitt möjligt bör emellertid undervisningen utsträckas över folkskolans kurser och lämpligen anslutas till yrkesutbildningen. Hur viktigt utvecklandet av elevernas intellektuella förmögenheter än må vara, är detta dock icke huvudsaken i anstalternas uppfostringsarbete, som främst måste gå ut på viljeuppfostran. Denna befordras icke blott genom religiös och etisk undervisning utan också genom praktiskt arbete. Den fostran, anstalterna skola giva, bör vara en fostran genom arbete till arbetsduglighet^ och flit. Av synnerlig vikt är därför, att eleverna sysselsättas och utbildas i lämpligt arbete. Erfarenheten giver vid handen, att mänga unga brottslingar aldrig haft något stadigvarande arbete. I de till straffregistret lämnade yrkesuppgifterna betecknas nämligen ett stort antal unga förbrytare såsom »lösa» eller »tillfälliga» arbetare eller såsom »diversearbetare». Orsaken till nämnda förhållande är säkerligen att söka icke blott i bristande håg för ordnat arbete utan till god del även däri, att de aldrig lärt något yrke. Den kunnige och skicklige arbetaren har givetvis större utsikter att skaffa sig sin utkomst och bör till följd därav också vara

104 mindre utsatt för frestelser till brott. Yrkesutbildningen måste därför bliva ett viktigt led i anstalternas verksamhet. Vid valet av arbete bör icke allenast tagas hänsyn till elevens anlag och förmåga utan ock tillses, att han om möjligt erhåller utbildning i det yrke, vari han kan antagas komma att för framtiden söka sin utkomst. Angående erforderliga anordningar för. beredande av lämpligt arbete vid anstalterna må hänvisas till vad under 9 § anförts. I anslutning till den nu gällande föreskriften i 6 § första stycket av lagen angående verkställighet av tvångsuppfostran stadgas i förevarande paragrafs sista stycke, att elev skall vara underkastad disciplinär bestraffning. Närmare bestämmelser härom förutsättas komma att utfärdas av Konungen. 14 §. Anstalternas fostrande verksamhet kan icke med framgång bedrivas, utan att eleverna få sammanföras i gemensamhet. Stor vikt ligger uppå, att denna gemensamhet anordnas med omtanke och försiktighet. Då samtliga elever omhändertagits före fyllda tjuguett år, torde väl icke vara anledning att befara, att bland dem skola finnas verkligt förhärdade förbrytare. Risken av ett sammanförande i gemensamhet får därför anses mindre, än om det gällde äldre brottslingar. Vid våra nuvarande ungdomsfängelser har också straff i gemensamhet fått en allt mer ökad användning, utan att olägenheter därav försports. Det får dock icke förbises, att en del fördärvade naturer kunna utöva ett skadligt inflytande på övriga elever, om de icke på lämpligt sätt avskiljas från dessa åtminstone under fritid och vilotid. I 6 § av lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff finnes ock ett stadgande därom, att straff i gemensamhet skall genom fångarnas fördelning i grupper eller på annat lämpligt sätt så anordnas, att fara för skadlig inverkan fångarna emellan, så vitt möjligt, förebygges. I nämnda lag stadgas därjämte, att fånge under sovtid skall hållas avstängd från övriga fångar. I fråga om verkställighet av tvångsuppfostran finnas för närvarande icke några särskilda föreskrifter i de ämnen, som, på sätt ovan nämnts, reglerats i straffverkställighetslagen. Detta torde bero på att lagstiftaren velat lämna ledningen för allmän uppfostringsanstalt full frihet att anordna verkställigheten av tvångsuppfostran på det sätt, som finnes bäst överensstämma med uppfostringsändamålet. Vad angår elevernas avskiljande från varandra nattetid, iakttages väl detta i anstalten å Bona, men under den tid, anstalten å Venngarn användes såsom allmän uppfostringsanstalt, begagnades där vid sidan

105 av sovplatser i skilda så kallade boxer av samma typ som å Bona även sovsalar med liggplatser för flera elever. I denna fråga synes lagen icke böra giva bestämda direktiv, utan torde frågan böra lämnas öppen, till dess man haft tillfälle att ytterligare praktiskt pröva olika anordningar. Icke heller har det synts de sakkunniga erforderligt att föreslå någon allmän bestämmelse om elevernas indelning i grupper. Det kan helt visst förutsättas, att anstaltsledningen, särskilt stadgande förutan, låter sig angeläget vara att på lämpligt sätt sörja för förebyggande av de vådor, gemensamheten i anstalterna kan medföra. De sakkunniga hava emellertid funnit det vara av vikt att i lag- Avskiljande förslaget intaga särskild erinran om nödvändigheten av lämpliga anord- avvissael^verningar för avskiljande av vissa elever från gemenskapen med övriga i anstalten intagna. Åtskilliga av de unga, som komma att intagas i anstalterna, torde nämligen på grund av sin sinnesbeskaffenhet kräva en särskild behandling, utan att därför ett överlämnande till sinnessjukhus eller särskild inrättning är påkallat (jämför 16 § första stycket). Härvid komma särskilt i betraktande sådana elever, vilkas känsloliv av naturen visar stor ostadighet, och som lätt råka i uppretad sinnesstämning och därunder begå överilade handlingar men å andra sidan äro känsliga även för en jämförelsevis lindrig bestraffning. Det sjmes icke lämpligt att i disciplinärt hänseende behandla dessa på samma sätt som övriga elever. Härav följer, att de helst böra hållas från dem avskilda. Eljest kunde nämligen bland annat befaras klagomål över orättvisa i behandlingen och därmed den allmänna disciplinen inom anstalten äventyras. Enahanda skäl tala för avskiljande av efterblivna eller lindrigt imbecilla elever. Givetvis kan det ock vara erforderligt att avskilja elever, som till följd av sitt uppförande utöva skadligt inflytande på sina kamrater, eller som på grund av upprepade rymningar eller försök därtill visa sig kräva skärpt tillsyn. I förevarande paragraf stadgas därför, att elev, som på grund av sinnesbeskaffenhet eller uppförande icke lämpligen kan hållas tillsammans med övriga elever, skall från dem avskiljas genom att hållas i särskild avdelning eller på annat sätt. 15 §. Skilj aktigheterna mellan uppfostringsanstalt och förbättrings anstalt överflyttning betingas främst därav, att anstalt av det sistnämnda slaget är avsedd f^SJS^ka att omhändertaga dem bland de unga brottslingarna, som nått något högre förbättringsålder. Enligt 12 § är elevernas ålder vid intagandet i anstalt avgörande an0s^n°t^h 1011 22

106 för deras fördelning mellan de båda slagen av anstalter. Elev, som i enlighet härmed blivit intagen i uppfostringsanstalt, kan emellertid i vissa fall kvarhållas i anstalt under så lång tid (19 §), att hans fortsatta fostran finnes lämpligen böra äga rum i förbättringsanstalt. Likaledes kan det inträffa, att elev, som blivit villkorligt utskriven från uppfostringsanstalt men på grund av dåligt uppförande eller överträdelse av honom givna föreskrifter återtagits till anstalten (22 §), vid återtagandet är så mycket äldre än anstaltens övriga elever, att förbättringsanstalt är mera lämpad för hans omhändertagande. Härtill kommer, att i uppfostringsanstalt intagen elev kan oberoende av åldern visa ett så styvt och obändigt sinnelag, att för hans tillrättaförande erfordras förbättringsanstaltens strängare disciplinmedel och måhända ett överförande till den slutna avdelning, som, enligt vad under 9 § anförts, torde böra finnas anordnad vid dylik anstalt. Upprepade rymningar kunna också utgöra ett skäl för sådan överflyttning. Å andra sidan kunna vissa av dem, som blivit intagna i förbättringsanstalt, förete en i kroppsligt eller andligt avseende så hämmad utveckling, att de oaktat sin ålder höra närmare samman med de i genomsnitt yngre eleverna i uppfostringsanstalt. Jämväl andra omständigheter än de ovan angivna kunna göra en överflyttning mellan anstalter av olika slag önskvärd, såsom till exempel förefintligheten av bättre utbildningsmöjligheter inom visst yrke vid anstalt av ena slaget än vid anstalt av annat slag. Med hänsyn till vad sålunda anförts har i förevarande paragraf upptagits stadgande angående överflyttning av elever mellan anstalter av olika slag; och skall sådan överflyttning ankomma på överstyrelsen efter framställning av nämnden. Redan förut har erinrats, hurusom överstyrelsen ock äger förordna om elevs överflyttning till annan anstalt av samma slag. Sådan överflyttning kan uppenbarligen vara av betydelse särskilt för att bereda elev den praktiska utbildning, som finnes bäst lämpad för honom. 16 §. Beredande Finnes elev, som misstankes lida av sinnessjukdom eller svår andlig m mUl?aom bnstfallighet, icke lämpligen kunna vårdas å sådan särskild avdelning, anstalten, varom ovan under 14 § nämnts, skall han enligt stadgande i denna paragrafs första stycke överföras till sinnessjukhus eller annan för ändamålet lämplig inrättning, till exempel specialanstalt för vård av sinnesslöa. Bestämmelserna i paragrafens andra och tredje stycken överensstämma med motsvarande stadganden i tredje stycket av 4 § i

107 lagen angående verkställighet av tvångsuppfostran. Beträffande sjukvården förutsattes naturligen, att anstalterna skola vara rustade för att i vanliga fall själva ombesörja densamma. Där operativt ingrepp av svårare art erfordras liksom vid smittosamma sjukdomar, som kräva sträng isolering, och vid sjukdomar, som påkalla speciell klinisk behandling, blir väl dock i allmänhet överförande till sjukvårdsinrättning nödvändigt. 17 §• I 4 § av lagen angående verkställighet av tvångsuppfostran Elev i uppfinnes ett stadgande av följande lydelse: »Har minst ett år förflutit, anstait9Lå sedan elev blivit i allmän uppfostringsanstalt intagen, äge anstaltens överlämnas styrelse, därest sådant finnes för eleven gagneligt, tills vidare eller och ^bUdning för viss tid överlämna honom till enskild vård och tillsyn eller anutom ställa honom i tjänst eller yrke. Sådan åtgärd må ock tidigare vidtagas, om särskilda omständigheter det föranleda, och den myndighet, som över anstalten äger uppsikt, därtill samtycker.» Därjämte föreskrives, att, då elev sålunda placeras utom anstalten, förbehåll skall göras om rätt för anstaltens styrelse att när som helst återtaga honom, samt att styrelsen skall vara skyldig att återtaga honom, om hans uppförande eller annat förhållande därtill föranleder. Tillika stadgas plikt för styrelsen att utöva tillsyn över elev, som vistas utom anstalten. Ovan angivna stadgande torde huvudsakligen vinna tillämpning i sådana fall, då elevens uppfostran kan antagas hava fortskridit så långt, att man kan hysa förhoppning om hans välförhållande. Hans placering utom anstalten får härvid karaktären av en förmedlande övergång till den fullständiga frihet, som följer med slutlig utskrivning, och bereder tillfälle att pröva, huruvida han kan anses rättad. Här passar den i praxis vanligen använda termen villkorlig utskrivning. Ett överlämnande till enskild vård och tillsyn torde emellertid i vissa undantagsfall kunna finnas för elev gagneligt, oaktat han är i behov av fortsatt fostran. En sådan åtgärd kan vara lämplig med avseende å vissa mera godartade elever. Sedan dessa under någon tid åtnjutit fostran i anstalt och varit underkastade dess disciplin, kan vidare anstaltsvistelse stundom anses obehövlig, fastän tvekan ännu råder, huruvida de skola förhålla sig väl, om de lämnades att reda sig på egen hand, låt vara under tillsyn. Ett omhändertagande i enskilt hem för fortsatt fostran och utbildning kan ock med fördel komma till användning för elever, som på grund av sin psykiska konstitution hava särskilt svårt att anpassa sig efter förhållandena i en anstalt och i ovanligt hög grad

108 lida av anstaltslivets tryck. Härvid komma bland annat i fråga elever med den sinnesbeskaffenhet, som under 14 § angivits. Väl öppnar nämnda paragraf möjlighet att inom anstalten avskilja sådana elever från de övriga, men en behandling i enskilt hem torde stundom vara att föredraga. Ett överlämnande till enskilt hem i fall, som nyss nämnts, lärer ock äga stöd i åberopade stadgande i 4 § av lagen angående verkställighet av tvångsuppfostran. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid en bestämd åtskillnad göras mellan överlämnande till fostran och utbildning utom anstalten å ena och villkorlig utskrivning å andra sidan. I förra fallet är fråga om ett led i ett alltjämt fortgående uppfostringsförfärande, ehuru detta förlagts utom anstalten. I senare fallet får däremot elevens fostran i princip anses avslutad, och gäller det att pröva det vunna uppfostringsresultatet, Förutsättningarna för de olika åtgärdernas vidtagande kunna därför icke vara ensartade. Ej heller böra rättsverkningarna vara desamma. Villkorlig utskrivning synes nämligen böra bereda eleven en jämförelsevis tryggad ställning gent emot återkallelse och andra ingripanden från anstaltsledningens sida. Endast om han visar dåligt uppförande eller bryter mot honom givna föreskrifter, bör han kunna tvingas tillbaka till anstalten. Elev, som omhändertagits i enskilt hem för fortsatt fostran, bör däremot kunna återtagas till anstalten, när helst det prövas ändamålsenligt, sålunda bland annat, då han finnes icke vidare vara lämpad för denna slags fostran, eller då det hem, som har honom i sin vård, icke längre tillbörligen fyller sin uppgift. Väl bör elev stå under särskild tillsyn, vare sig han blivit villkorligt utskriven eller överlämnats till fortsatt fostran utom anstalten, men i senare fallet torde tillsynen böra närmare anknytas till själva anstaltsledningen, som jämväl noggrant bör vaka över att det hem, åt vilket elevens fostran anförtrotts, vederbörligen fullgör sina förpliktelser. I förevarande paragraf hava upptagits stadganden angående elevs överlämnande till fostran och utbildning utom anstalten. Om villkorlig utskrivning lämnas föreskrifter i 18 och 19 §§ samt i 22 § andra stycket. Fostran i enskilt hem har synts de sakkunniga böra komma till användning allenast med avseende å elev i uppfostringsanstalt. Elev, som nått den ålder, att han blivit intagen i förbättringsanstalt, torde i regel icke lämpa sig för sådan fostran. Skulle emellertid i förbättringsanstalt intagen elev på grund av hämmad utveckling vara att jämställa med elever i uppfostringsanstalt, kan han enligt stadgande i 15 § överflyttas till anstalt av sistnämnda slag och således även komma i åtnjutande av fostran i enskilt hem.

109 Givetvis bör åtgärd enligt förevarande paragraf endast vidtagas efter omsorgsfull prövning, varvid allmänpreventiva synpunkter icke få lämnas ur räkningen. Prövningen ankommer på nämnden. Överstyrelsens samtycke erfordras för åtgärdens vidtagande tidigare än ett år efter elevens intagning i anstalt. 18 och 19 §§. Tvångsuppfostringsbehandlingen avser icke att tillfoga eleverna Villkorlig något straff lidande. Ändamålet med behandlingen är, såsom i 13 § utskrivnin9angives, att fostra dem till laglydnad och goda seder. Då detta syfte kan anses uppnått, böra de därför ej längre kvarhållas i anstalt eller, om de med stöd av bestämmelsen i 17 § blivit överlämnade till fostran i enskilt hem, vidare vara underkastade det tvång, som jämväl denna form av uppfostran förutsätter. Beskaffenheten av det brott, vartill de gjort sig skyldiga, och den skuld, de därigenom åsamkat sig, hava sålunda icke i och för sig någon betydelse för frågan, när behandlingen skall upphöra. Indirekt bör dock åt nämnda omständigheter tillmätas betydelse så till vida, att starkare skäl måste föreligga, för att den, som gjort sig skyldig till svårare brottslighet, må antagas hava vunnit rättelse. E t t bedömande av frågan, när elev må anses rättad, lärer icke kunna grundas enbart på hans förhållande i anstalten. Trots den relativa frihet, som i anstalten kan beviljas elev, råder uppenbarligen en betydande skillnad mellan det strängt reglerade och noga övervakade livet i anstalten ^ och det fullt fria och okontrollerade livet ute i samhället. Utsläppt i full frihet och hänvisad att reda sig på egen hand, kan därför även en elev, som i anstalten ådagalagt gott uppförande, befaras komma att duka under för de många frestelser, som under anstaltsvistelsen hållits fjärran från honom men i det fria livet ohindrade tränga sig på honom. Oaktat god vilja har han måhända icke ännu vunnit den stadga i sin karaktär, att han' lämnad på egen hand utan tillsyn och stöd kan föra ett oförvitligt liv. Det bör därför sörjas för att eleven, då han lämnar anstalten, ställes under tillsyn och kommer i åtnjutande av erforderligt moraliskt stöd av lämplig person. På detta sätt beredes icke blott ^ tillfälle att praktiskt pröva det resultat, som genom behandlingen vunnits, utan främjas också elevens självuppfostran, i det att denne föranledes att kontrollera sitt eget uppförande. Missbrukar han sin frihet genom att visa dåligt uppförande eller bryta mot givna föreskrifter, bör han^ kunna återtagas till anstalten. I enlighet härmed bör utskrivningen till en början vara allenast villkorlig.

110 Detta har också beaktats av nu gällande lag angående verkställighet av tvångsuppfostran genom den förut anförda bestämmelsen i dess 4 §, vilken emellertid, såsom ovan erinrats, är så avfattad, att därunder rymmes jämväl sådan åtgärd, som avses i 17 § av de sakkunnigas förslag. I förslagets 18 § stadgas, att villkorlig utskrivning skall äga rum, då sannolika skäl föreligga, att elev skall utom anstalten under erforderlig tillsyn förhålla sig väl. Vid prövning härav böra uppenbarligen elevens uppförande och karaktär vara utslagsgivande. Det kan emellertid vara befogat att därjämte taga viss hänsyn till den grad av yrkesskicklighet, han vunnit, ävensom till hans utkomstmöjligheter i övrigt, då medelbart hans utsikter att föra ett oförvitligt liv äro därav beroende. Ur specialpreventiv synpunkt bör icke något absolut rättsligt hinder uppställas mot att villkorlig utskrivning vidtages huru tidigt som helst, förutsatt att ovan angivna skäl äro för handen. Faktiskt gör sig emellertid en viss begränsning härvid gällande. Någon, icke allt för kort tid måste nämligen förflyta, innan den grund hunnit läggas, på vilken elevens självuppfostran i frihet kan byggas, och tillräcklig erfarenhet vunnits för ett bedömande av utsikterna för hans framtida välförhållande. Härtill kommer, att såväl allmänpreventiva skäl som angelägenheten att förebygga ojämnhet i tillämpningen göra det nödigt att såsom regel stadga en viss minimitid för behandlingen. Att för särskilda undantagsfall medgiva villkorlig utskrivning före utgången av den sålunda fastställda tiden kan icke anses medföra något försvagande av uppfostringsinstitutets allmänpreventiva verkan. För denna har nämligen den tid, eleverna i medeltal hållas i anstalt, mycket större betydelse än den lagstadgade minimitiden i och för sig. Öch ojämnhet i tillämpningen torde ej behöva befaras, om prövningen av frågor om tidigare utskrivning anförtros åt central myndighet. Med hänsyn till vad sålunda anförts stadgar förslaget i huvudsaklig" överensstämmelse med gällande rätt, att villkorlig utskrivning icke må äga rum, förr än ett år förflutit från elevens intagning i anstalt, där ej överstyrelsen i särskilt fall medgiver tidigare utskrivning. Av hänsyn till den individuella rättssäkerheten bör för visso uppställas en maximitid för uppfostringsbehandlingen. Enligt gällande rätt skall tvångsuppfostran avslutas genom slutlig utskrivning senast, då elev fyller tjuguett år. Då enligt de sakkunnigas förslag brottslingar intill nämnda ålder kunna omhändertagas för tvångsuppfostran, kan sagda bestämmelse uppenbarligen icke bibehållas oförändrad. Av skäl, som i den allmänna motiveringen anförts beträffande fixering av maximitid för

Ill ett straff på relativt obestämd tid, bör bestämmandet av maximitid för uppfostringsbehandlingen träffas av lagstiftaren och icke överlämnas åt domstol. Härvid bör följande uppmärksammas. Det kan väl sägas, att ju större brottslighet, som ligger en person till last, desto längre tid kan antagas erforderlig för hans rättande. Då enligt de principer, som ligga till grund såväl för vår lags straffskalor som för domstolarnas straffmätning, avsevärd vikt lägges vid brottets rent objektiva beskaffenhet, kan emellertid storleken av det för brottet ådömda straffet icke anses såsom någon tillförlitlig mätare av den brottsliga viljans intensitet eller utav graden av fördärv i den brottsliges karaktär. Att ett strängare straff blivit ådömt, utvisar därför icke i och för sig behov av längre uppfostringsbehandling. Ur förbättringssynpunkt kunde det väl därför finnas skäl för att låta en och samma maximitid gälla oberoende av storleken av det ådömda straffet. Häremot resa sig dock andra beaktansvärda synpunkter. Där tvångsuppfostran trätt i stället för ett jämförelsevis strängt straff, låta utan tvivel det allmänna rättsmedvetandets krav och allmänpreventiva skäl en tämligen lång maximitid för behandlingen framstå såsom påkallad. Ar straffet däremot obetydligt, kan det allmänna rättsmedvetandets fordan pa rimlig proportion mellan brottet och dess påföljd svårligen förlikas med ^ att det fnhetsberövande och det tvång i övrigt, som för uppfostrmgsbehandlingens genomförande är oundgängligt, utsträckes över mycket lång tid, åtminstone så vitt fråga är om brottslingar, vilka nått myndig ålder. Vid maximitidens bestämmande bör därför tagas viss hansyn till storleken av det ådömda straffet. De sakkunniga hava ovan framhållit vikten av att elev icke får oförmedlat övergå från anstaltslivets tvång till fullständig, okontrollerad frihet. Detta har uppenbarligen i särskilt hög grad giltighet beträffande elever, om vilka nämnden icke funnit skäl att antaga, att de skola förhålla sig väl, men som dock till sist måste få lämna anstalten. Även för dessa elever bör därför villkorlig utskrivning föregå den slutliga. I enlighet med vad nu nämnts stadgas i förslagets 19 §, att elev, sedan viss tid förflutit från det han blivit intagen i anstalt, skall villkorligt utskrivas, ändå att omständigheterna icke giva anledning antaga, att han skall förhålla sig väl. Av praktiska skäl uppställer förslaget endast två olika tider, efter vilkas förlopp villkorlig utskrivning sålunda skall äga rum, bestämda den ena till två år sex månader och den andra till fyra år efter intagandet i anstalt. Den längre tiden skall gälla, då det ådömda straffet uppgår till eller överstiger fängelse i ett år eller straffarbete i sex månader.

112 Sistnämnda gräns har funnits särskilt lämplig dels såsom betecknande minimum i ett flertal straffskalor, dels ock såsom avgörande för frågan, huruvida påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen skall, eller, beträffande brottslingar under aderton år, må ådömas för brott, belagt med dylik påföljd. Enahanda skäl som de under 1 § anförda betinga, att hänsyn tages allenast till omedelbart ådömt frihetsstraff, icke jämväl till böter, som ålagts i förening med frihetsstraff. Med det ådömda straffet avses här icke blott det straff, som omedelbart i kraft av domstolens förordnande blivit utbytt mot tvångsuppfostran, utan jämväl straff, som på grund av stadgandet i 6 § skall anses inbegripet i förordnandet. Här angivna tider skola räknas från elevens intagande i anstalt. Överflyttning från en anstalt till annan medför naturligen icke någon förlängning av tiden. Har förordnande jämlikt stadgandena i 4 eller 5 §§ förfallit, och meddelas nytt förordnande, börjar uppenbarligen ny tid jämlikt 19 § att löpa från den tidpunkt, då det nya förordnandet går i verkställighet. I övrigt må i fråga om tidens beräkning hänvisas till 25 §. Såsom ovan framhållits, har den av de sakkunniga föreslagna regleringen av maximitiden betingats av hänsyn till det allmänna rättsmedvetandets krav på rimligt förhållande mellan brottet och de frihetsinskränkningar, som den brottslige på grund därav underkastas. Emellertid framträder uppfostringsåtgärdernas karaktär av frihetsinskränkning icke lika starkt, då de vidtagas emot minderåriga, som då unga personer i mera vuxen ålder bliva föremål därför. Ju yngre den för uppfostran omhändertagne är, desto mer träder det for syftets uppnående oundgängliga tvånget i bakgrunden, och åtgärden betraktas i främsta rummet såsom en välgärning mot den omhändertagne. Ur det allmänna rättsmedvetandets synpunkt möta därför icke några betänkligheter mot att, även där det ådömda straffet är jämförelsevis obetydligt, tillåta ett tämligen långvarigt, kvarhållande i anstalt av den, som i yngre år blivit omhändertagen för uppfostran. I nu gällande lag är ock maximitiden för behandling^ allmän uppfostringsanstalt, såsom förut nämnts, bestämd allenast på det sätt, att slutlig utskrivning föreskrives skola äga rum senast, då elev fyller tjuguett år. Härvid är att märka, att det strängaste straff, som enligt gällande rätt må utbytas mot uppfostringsbehandling, är fängelse i ett år eller straffarbete i sex månader. Det vore uppenbarligen olämpligt att i en ny lagstiftning begränsa de möjligheter med avseende å behandlingstiden, som för närvarande finnas. En sådan begränsning skulle emellertid i vissa fall bliva följden, därest

113 ovan föreslagna reglering av den tid,- efter vilken villkorlig utskrivning senast skall äga rum, komme att utan undantag tillämpas jämväl å dem, som blivit intagna i anstalt före fyllda aderton år. Till undvikande härav föreslå de sakkunniga i 19 §:ns andra stycke ett stadgande av innebörd, att, därest elev icke ingiver förhoppning om välförhållande, han ej må villkorligt utskrivas, förr än han fyllt tjugu år. I gällande lag är väl åldersgränsen, såsom nämnts, satt vid tjuguett år. Denna gräns avser emellertid slutlig utskrivning, under det att i förevarande paragraf är fråga allenast om villkorlig utskrivning. Oaktat gällande lag icke innehåller något uttryckligt stadgande därom, torde det dock . få anses överensstämma med lagens syfte, att villkorlig utskrivning från allmän uppfostringsanstalt vidtages senast, då elev fyllt tjugu år. Enligt den ursprungliga lydelsen av lagen angående verkställighet av tvångsuppfostran, var den övre åldersgränsen för slutlig utskrivning satt vid tjugu år. Genom lagändring den 7 maj 1917 höjdes åldersgränsen till tjuguett år. I det till grund för denna lagändring liggande förslag, som utarbetats av fattigvårdslagstiftningskommittén, framhölls, att det i regel icke torde bliva fråga om att hålla en tjuguårig elev kvar vid anstalten, samt att åldersgränsens höjning hade sin förnämsta betydelse däri, att anstaltens styrelse finge ett kraftigt medel att påverka villkorligt utskriven elev att förhålla sig väl. Då envar jämlikt 19 § i föreliggande förslag villkorligt utskriven skall vara underkastad ett års prövotid (23 §) och i händelse av dåligt uppförande under nämnda tid kan efter återtagning till anstalt (22 §) hållas där i ytterligare ett år (24 §), innebär förslaget tydligen icke någon förminskning utan fastmera en utvidgningav de för närvarande till buds stående möjligheterna i fråga om behandlingstiden för de unga brottslingar, som före fyllda aderton år blivit omhändertagna för uppfostran. Stadgandena om villkorlig utskrivning äga tillämpning jämväl å elev, som enligt 17 § är överlämnad till fostran och utbildning utom anstalt. 20 §. I 4 § av gällande lag angående verkställighet av tvångsuppfostran stad- Särskild tuigas skyldighet för allmän uppfostringsanstalts styrelse att öva tillsyn över '^SfJJJL elev, som enligt bestämmelserna i samma paragraf vistas utom anstalten, skriven elev. Lagen giver emellertid icke någon föreskrift angående sättet för tillsynens utövande i vidare mån, än som framgår av slutorden i nyssnämnda paragraf: »För sådant ändamål äger styrelsen påkalla biträde av prästerskap, kommunal- eller polismyndighet». Något stadgande om förord1011 21

114 nande av särskild tillsyningsman för varje villkorligt utskriven elev finnes sålunda icke i lag. Ej heller i den av Kungl. Maj:t för uppfostringsanstalten å Bona utfärdade stadgan har' bestämmelse härom upptagits. Enligt rådande praxis betros i regel den person, i vars tjänst villkorligt utskriven elev blivit anställd, med den närmaste uppsikten över honom. Föreskrift om skyldighet för elevens arbetsgivare att till anstaltens styrelse ingiva regelbundna rapporter saknas emellertid. Tillsynen får därför i sista hand ombesörjas av någon bland anstaltens tjänstemän, som för ändamålet företager inspektionsresor. Det ligger i sakens natur, att tillsynen till följd härav stundom måste bliva tämligen bristfällig. Enligt de sakkunniga tillhandakomna upplysningar har det i flera fall inträffat, att villkorligt utskrivna elever begått brott och blivit dömda till straff därför, utan att anstaltsledningen vunnit kännedom därom annorledes än genom meddelanden i tidningen »Polisunderrättelser» eller i dagspressen. Likaledes har det förekommit, att anstaltsledningen först efter flera månaders förlopp fått reda på att elev avvikit från honom anvisad vistelseort. E n förbättrad organisation av tillsynen över villkorligt utskrivna måste därför anses påkallad. I enlighet med de grundsatser, som kommit till uttryck i gällande lagstiftning angående tillsyn över dem, som villkorligt frigivits från straffanstalt, och angående övervakning över villkorligt dömda, föreslå de sakkunniga, att särskild tillsyningsman skall förordnas för varje elev, som villkorligt utskrives från allmän uppfostrings- eller förbättringsanstalt. Villkorligt utDe skyldigheter, som enligt denna paragraf åligga villkorligt ut'tuZnfen d r i v e n elev, överensstämma i huvudsak med de förpliktelser, vilka gälla för den, som erhållit villkorlig straffdom eller villkorligt frigivits från straffanstalt, Vad angår förpliktelse att efterkomma särskilda föreskrifter utöver de i lag uttryckligt stadgade, kan dylik förpliktelse i samband med villkorlig straffdom åläggas endast den, som vid åtalets anhängiggörande icke fyllt tjuguett år. Denne kan i domen förpliktas att, i visst avseende eller i allmänhet, efterkomma föreskrift och foga sig i anordning, som övervakaren finner erforderlig för hans rättelse. Behörigheten av föreskrift, som övervakaren meddelat, prövas av vårdnadsdomstolen, då fråga uppstår om påföljd för överträdelse av föreskriften. Särskilda föreskrifter för den, som villkorligt frigives från straffanstalt, meddelas av Konungen i samband med beslutet om frigivningen. De särskilda föreskrifter, som må anses påkallade för den, som villkorligt utskrives från uppfostrings- eller förbättringsanstalt, torde

115 lämpligen meddelas av nämnden. Emellertid synes nämnden ock böra erhålla befogenhet att inom vissa gränser åt tillsyningsmannen överlämna det närmare utformandet av föreskrifterna, så att de kunna smidigt anpassas efter omständigheterna. För den skull har det ansetts lämpligast att icke i lagen upptaga något stadgande om vem, som är behörig att meddela föreskrifter för den villkorligt utskrivne. Bestämmelse härom torde böra meddelas i den instruktion för nämnden, som Konungen förutsattes komma att utfärda. För att trygga den villkorligt utskrivne mot obehörigt intrång i hans självbestämningsrätt, stadgas, att endast sådana föreskrifter få meddelas honom till efterlevnad, som överensstämma med de allmänna bestämmelser härom, vilka utfärdas av Konungen. En motsvarighet till detta stadgande återfinnes i 20 § av lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister. Ifrågavarande allmänna bestämmelser torde böra så avfattas, att villkorligt utskriven elev exempelvis kan förpliktas att iakttaga avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker samt att underkasta sig inskränkningar i fråga om förfogandet över honom tillkommande avlöning eller andra penningmedel. Enligt 6 § i lagen angående verkställighet av tvångsuppfostran Husbondestår elev under den tid, han är inskriven vid allmän uppfostringsanstalt, yiu^orUgTutunder dess styrelses och föreståndares husbondevälde. Vid granskning skriven elev ? av det förslag, som ligger till grund för lagen, yttrade Högsta domstolens flesta ledamöter, att det låge i sakens natur, att i uppfostringsanstalt intagen minderårig vore i avseende å sina personliga förhållanden ovillkorligen underkastad anstaltens förfoganden, samt att något stadgande angående husbondevälde över elev därför icke syntes erforderligt. De sakkunniga dela den uppfattning, som sålunda gjorts gällande inom Högsta domstolen. Uttrycket »husbondevälde» torde för övrigt vara oklart till sin rättsliga innebörd. I den nya lagstiftningen angående fattigvården hava ock de äldre stadgandena om fattigvårdsstyrelses husbondevälde över vissa understödstagare och underhållsskyldiga blivit ersatta med andra bestämmelser. Den vidsträckta maktbefogenhet, som i enlighet med vad nyss nämnts måste anses tillkomma anstaltsmyndighet, skall emellertid enligt de sakkunnigas förslag icke gälla beträffande villkorligt utskrivna elever. Såsom förut i betänkandet framhållits, har det nämligen ansetts lämpligt att giva dessa en jämförelsevis tryggad rättsställning gent emot anstaltens myndigheter.

116 Ttätt för Det har emellertid funnits påkallat att i fråga om villkorligt utäTuSutåt skriven, som icke fyllt tjuguett år, giva nämnden befogenhet att utse elev, som ej tjänst eller annan arbetsanställning med skyldighet för eleven att kvarfy t 21 ar. j^jjyg^ ^äri, till dess han uppnått nämnda ålder eller dessförinnan blivit slutligt utskriven. 21 §. Med hänsyn därtill, att erhållandet av lämplig tillsyningsman kan vara en väsentlig förutsättning för bedömande av det till nämndens prövning hänskjutna spörsmålet, om villkorlig utskrivning enligt 18 § skall äga rum,- stadgas i förevarande paragraf, att det skall ankomma på .nämnden att förordna tillsyningsman för villkorligt utskriven elev. Nämnden äger också entlediga tillsyningsman och förordna annan i håns ställe. Ombyte av tillsyningsman kan tydligen komma i fråga icke blott, då den redan förordnade tillsyningsmannen visar sig olämplig, utan jämväl då han till följd av egen eller elevens flyttning kommer att få annan vistelseort än eleven. I fråga om tillsyningsmans skyldigheter har förslaget i det närmaste anslutit sig till det beträffande övervakare över villkorligt dömda givna stadgandet i 8 § av gällande lag angående villkorlig straffdom. De mera detaljerade bestämmelser, som därutöver erfordras, synas lämpligen böra meddelas i särskild av Konungen utfärdad instruktion för tillsyningsman. Hänvisning härtill gives i paragrafens sista punkt. Åven härutinnan överensstämmer förslaget med lagen angående villkorlig straffdom. Den instruktion, som sålunda förutsattes bliva av Konungen utfärdad för tillsyningsman över villkorligt utskrivna elever, torde böra avfattas i huvudsaklig överensstämmelse med kungl. instruktionen den 28 juni 1918 för övervakare över villkorligt dömda, dock att vad där föreskrives angående rapporter till vårdnadsdomstolen i stället bör gälla rapporter till vederbörande nämnd. Beträffande ersättning, åt tillsyningsman har icke i förslaget upptagits något stadgande. För ändamålet erforderliga penningmedel torde böra anvisas å överstyrelsens stat och utanordnas enligt föreskrifter, som komma att meddelas i administrativ väg. 22 §. Påföljd för Såsom under 17 § erinrats, har det funnits böra göras en be"skriven'ehv,' stämd åtskillnad mellan åtgärd, som där avses, och villkorlig utskrivsom åsido- ning. Den, som enligt förslaget villkorligt utskrives, förutsattes hava åligganden, erhållit en sådan uppfostran, att han under lämplig tillsyn skall kunna

117 reda sig på egen hand; och för befästande av karaktären genom självuppfostran måste det uppenbarligen vara fördelaktigt, att eleven vet med sig, att han alltjämt får åtnjuta den återvunna friheten, om han förhåller sig väl. Denna synpunkt gör sig givetvis starkare gällande, ju högre ålder eleven uppnått; och må härvid erinras om den föreslagna utsträckningen av tvångsuppfostringsinstitutet till högre åldersgrupper än i gällande rätt. I enlighet med vad sålunda anförts stadgas i denna paragraf, att villkorligt utskriven elev skall kunna återtagas allenast, om han bryter mot de förpliktelser, som enligt 20 § åligga honom. Härutinnan överensstämmer förslaget med lagstiftningen angående villkorlig straffdom och villkorlig frigivning från straff. Emellertid bör uppenbarligen icke varje, än så obetydlig- förseelse av villkorligt utskriven elev föranleda hans återtagande. Icke sällan lärer en varning vara tillräcklig för åstadkommande av rättelse hos eleven. I anslutning till vad som gäller beträffande villkorligt dömda och från straff villkorligt frigivna har därför i paragrafen upptagits ett stadgande om varning. I villkorligt utskriven elevs åligganden enligt 20 § ingår bland annat att föra ett ostraffligt leverne. Ett återtagande till anstalt jämlikt förevarande paragraf kan sålunda äga rum även i det fall, att elevens dåliga uppförande tagit sig uttryck i nytt brott. Blir brottet föremål för åtal, måste tydligen eleven, om domstolen det fordrar, utlämnas för undergående av rannsakning. Därest domstolen ådömer botes- eller frihetsstraff för brottet, skall den tillika jämlikt 5 § förklara uppfostringsförordnandet förfallet, i följd varav eleven icke längre får kvarhållas i anstalten. Så framt eleven icke fyllt tjuguett år, är det dock domstolen obetaget att, om i övrigt stadgade förutsättningar äro för handen, meddela nytt förordnande. I detta sammanhang må emellertid erinras om den i 31 § angivna inskränkningen i allmän åklagares åtalsrätt. Till följd därav torde man kunna utgå ifrån, att under prövotiden begånget brott i allmänhet icke åtalas, så framt ej brottet är av mera allvarlig beskaffenhet. Innan länsstyrelsen lämnar allmän åklagare medgivande att anställa åtal, torde i regel nämndens yttrande böra inhämtas. Enligt lagen om villkorlig straffdom tillkommer det domstol att besluta angående förverkande av anstånd, som i kraft av nämnda lag medgivits. Detsamma gäller enligt lagen om villkorlig frigivning i fråga om den villkorligt medgivna frihetens förverkande i anledning av förövad brottslig gärning. Uppstår fråga om förverkande av villkorlig frigivning på grund av att den frigivne, utan att brott föreligger, åsido-

118 satt sina skyldigheter, har Konungens befallningshavande att besluta i ärendet. Beslut om återtagande av allmän uppfostringsanstalts elev, som enligt 4 § i gällande lag angående verkställighet av tvångsuppfostran blivit överlämnad till enskild vård och tillsyn eller anställd i tjänst eller yrke, ankommer på anstaltens styrelse. Det har synts de sakkunniga lämpligt att i anslutning till sistnämnda regel stadga, att nämnden har att föranstalta om återtagande av villkorligt utskriven elev liksom ock att i lindrigare fall meddela honom varning. Nämnden, som har överinseende över tillsynen å de villkorligt utskrivna, måste nämligen anses bäst skickad att bedöma, om skäl till återtagande föreligger. Att återtagande icke får äga rum efter det prövotiden gått till ända följer av 23 §. Huru länge återtagen elev må kvarhållas i anstalten regleras genom stadgandena om slutlig utskrivning i 24 §. Av dessa framgår, att om elev, som jämlikt 18 § blivit villkorligt utskriven avsevärt tidigare, än bestämmelsen i 19 § kräver, sedermera under prövotiden återtages till anstalten, han kan där kvarhållas under tämligen lång tid. Olämpligt vore, om sådan elev icke kunde få ånyo lämna anstalten förr än i samband med slutlig utskrivning. Det skulle nämligen i sådant fall icke finnas möjlighet att efter utskrivningen upprätthålla någon effektiv tillsyn över honom, och med hänsyn därtill kunde eleven komma att kvarhållas i anstalten längre, än eljest vore nödigt. En förnyad villkorlig utskrivning kan därför i vissa fall vara på sin plats. Stadgandet i förevarande paragrafs andra stycke öppnar möjlighet härtill. Vad 20, 21, 22 och 27 §§ innehålla gäller uppenbarligen även beträffande elev, som sålunda blivit på nytt villkorligt utskriven. § 23. I denna och närmast följande paragraf samt i 26 § givas stadganden angående tiden för uppfostringsförfarandets definitiva avslutning genom slutlig utskrivning. Härmed upphör anstaltens myndighet över eleven. En fördjupad uppfattning av uppfostrarens kall torde dock medföra, att anstaltens tjänstemän med intresse och välvilja följa eleven, även efter det varje tvång från anstaltens sida gent emot honom är uteslutet. De torde jämväl efter hans slutliga utskrivning kunna vara honom behjälpliga med platsanskaffning; och önskvärt är, att också i övrigt stöd och hjälp må kunna vid behov beredas honom genom anstaltens försorg. Förevarande paragraf innehåller föreskrift om slutlig utskrivning av elev, som efter villkorlig utskrivning enligt 18 eller 19 § icke blivit före utgången av viss prövotid återtagen till anstalten jämlikt 22 §.

119 Vid villkorlig frigivning från frihetsstraff skall enligt gällande lag prövotiden vara lika med återstående strafftiden, dock minst" ett år. Det kunde måhända synas, som borde i anslutning härtill prövotiden vid villkorlig utskrivning, som i förevarande förslag avses, sättas lika med den enligt 19 § återstående behandlingstiden, där denna är längre än ett år. Härvid bör emellertid beaktas, att frihetsstraffets tidslängd av domstol fixerats med hänsyn till brottets mer eller mindre grova beskaffenhet och graden av den brottsliges skuld, under det att däremot tiden för uppfostringsbehandlingen över huvud icke bestämts av domstol och av lagstiftaren reglerats allenast genom uppställandet av viss maximitid, efter vars förlopp uppfostringsresultatet måste prövas genom villkorlig utskrivning. Man kan således icke i förevarande hänseende utan vidare jämställa den enligt 19 § .återstående behandlingstiden med vad som vid villkorlig frigivning återstår av frihetsstraffet En sådan reglering av prövotiden som den nyss förutsatta skulle ock hava till följd, att mera pålitliga elever, som kommit i åtnjutande av villkorlig utskrivning enligt 18 §, i vissa fall skulle bliva underkastade längre prövotid än de elever, som visat sig mindre pålitliga och därför först med tillämpning av 19 § blivit utskrivna. Enligt vad erfarenheten giver vid handen i fråga om såväl villkorligt frigivna som villkorligt dömda är det första prövoåret det mest kritiska. De som härunder förhållit sig väl, torde i allmänhet även framgent visa gott uppförande. Därför lärer ett år i regel få anses såsom tillräcklig prövotid för elever, som blivit villkorligt utskrivna från uppfostringseller förbättringsanstalt. Beträffande vissa elever, särskilt sådana som utskrivits enligt förslagets 19 §, kunde väl en längre prövotid synas önskvärd. Mot en förlängning av prövotiden tala emellertid billighetsskäl. Eleverna äro nämligen under prövotiden underkastade vissa frihetsinskränkningar, vilka, om än ej jämförliga med hållandet i anstalt, dock kunna kännas tryckande. Det 'bör därför tillses, att den sammanlagda tid, varunder anstaltsmyndighet håller hand över eleverna, icke blir allt för lång i jämförelse med det straff, i vars ställe tvångsuppfostran trätt. Vidare är att märka, att en förlängning- av prövotiden medför en framflyttning i tiden av äventyret att bliva återtagen till anstalt. Ovan anförda skäl kunna dock ej anses lägga hinder i vägen för att i anslutningtill gällande rätt låta elev vara underkastad prövotid, intill dess han uppnått myndig ålder. För elever under myndighetsåldern äro nämligen de ifrågakommande frihetsinskränkningarna icke lika kännbara som för äldre elever.

120 I enlighet med vad ovan anförts stadgar förevarande paragraf av förslaget, att elev skall slutligt utskrivas, då ett år förflutit från hans villkorliga utskrivning, utan att han under nämnda tid blivit enligt 22 § återtagen till anstalten. Före fyllda tjuguett år skall han dock ej komma i åtnjutande av slutlig utskrivning, med mindre han finnes hava vunnit nödig stadga i karaktären.

Här regleras slutlig utskrivning av elev, som efter villkorlig utskrivning enligt 18 eller 19 § blivit under prövotiden återtagen till anstalten. Sådan elev skall i varje fall kunna kvarhållas i anstalten ett år efter återtagandet. Har han varit villkorligt utskriven jämlikt 18 §, må han emellertid kvarhållas under den längre tid, som vid den villkorliga utskrivningen kan hava återstått av den enligt 19 § första stycket för honom gällande maximitiden. Den omständigheten, att han tidigt kommit i åtnjutande av villkorlig utskrivning, bör nämligen ej utesluta möjligheten att, där han sviker det visade förtroendet, sedermera utnyttja den återstående maximitiden för anstaltsbehandlingen. Eljest skulle det för visso möta starka betänkligheter att i tveksamma fall medgiva villkorlig utskrivning enligt 18 §. Utan hinder av angivna bestämmelser skall dock eleven kunna kvarhållas, till dess han fyllt tjuguett år. Att tillfälle bör beredas att tidigare än ovan sägs vidtaga slutlig utskrivning torde vara ställt utom tvivel och har beaktats i paragrafens andra stycke. För sådan tidigare utskrivning uppställes den förutsättningen, att eleven prövas hava vunnit nödig stadga i sin karaktär. Slutlig utskrivning får emellertid icke i något fall äga rum tidigare än ett år efter den villkorliga utskrivningen. Sistnämnda stadgande är påkallat, för att icke elev, som blivit återtagen till anstalt, må komma i åtnjutande av slutlig utskrivning tidigare än icke återtagen elev. Därest elev, som återtagits till anstalten, finnes icke behöva där kvarhållas, till dess nämnda tid av ett år efter den villkorliga utskrivningen förflutit, bör han ånyo villkorligt utskrivas enligt 22 § andra stycket. Å elev, som sålunda blivit ånyo villkorligt utskriven, äga de i förevarande paragraf givna bestämmelserna utan vidare tillämpning. Förnyad villkorlig utskrivning medför således icke någon framflyttning av den tidpunkt, vid vilken slutlig utskrivning skall äga rum.

121 25 §. Till förebyggande av tvetydighet lämnas här i anslutning till stad- Beräkning av tkh gandet i 2 § av lagen den 1 juli 1898, innefattande vissa bestämmelser om beräkning av strafftid, föreskrift angående beräkningen av de tider, om vilka i vissa av lagförslagets paragrafer är fråga. Att tidsberäkning i dagar omnämnes beror därpå, att sådan kan ifrågakomma enligt 24 § vid beräkning av den jämlikt 19 § återstående tiden ävensom eljest i kraft av stadgandet i andra stycket av förevarande paragraf. Sistnämnda stadgande innebär, att tid, varunder elev olovligen hållit Tid för undansig undan frän anstalt, ej skall inräknas i tid, som sägs i 17—19 §§' inh^^e • samt i 24 §. Motsvarighet härtill finnes i ovannämnda lag angående beräkning av strafftid. Bestämmelsen torde äga betydelse såsom ägnad att i viss mån' verka avhållande från rymning. Har villkorligt utskriven elev, om vilkens återtagande nämnden jämlikt 22 § beslutit, hållit sig undan, synes detta icke böra föranleda någon förlängning av den i 23 § stadgade tid av ett år, inom vilken återtagande skall hava ägt rum. I andra stycket av förevarande paragraf har därför icke upptagits någon hänvisning till 23 §. Avbrott i uppfostringsbehandlingen av annan anledning, än ovan nämnts, således bland annat i fall, som avses i 16 §, har däremot av billighetsskäl funnits icke böra föranleda någon förlängning av de stadgade tiderna. 26 §.

Vid sidan av de i 23 och 24 §§ givna reglerna angående tiden för slutlig utslutlig utskrivning torde böra bestämmas en viss åldersgräns, utöver skrivnin9> dd vilken uppfostringsförfarandet icke i något fall må fortgå. Denna ålders- ^ f&! gräns har i förslaget satts vid fyllda tjugusex år. Så vitt angår fall, i vilka 23 § är tillämplig, kan stadgandet härom få betydelse endast med avseende å den, som olovligen hållit sig undan från anstalt. Tiden för undanhållandet skall nämligen enligt bestämmelsen i 25 § andra stycket icke inräknas i den tid, som jämlikt första stycket av 19 § är avgörande för frågan, när villkorlig- utskrivning senast skall äga rum. Större räckvidd, torde stadgandet erhålla i fall, som skola bedömas enligt 24 §. Jämlikt sistnämnda paragraf skulle nämligen kunna inträffa, att elev, som intagits i anstalt strax innan han uppnått tjuguett års ålder och blivit villkorligt utskriven kort före fyllda tjugufem år samt återtagen till anstalten mot slutet av den ettåriga prövotiden, komme att kvar1011 21

IG

122 hållas där nära intill tjugusju års ålder. Möjligheten till en så lång utsträckning av uppfostringsbehandlingen avskäres genom här ifrågavarande stadgande. 27 §. Anskaffande Av stor vikt är uppenbarligen, att i samband med villkorlig utav mw~ d r i v n i n g sörjes för elevs uppehälle. Detsamma gäller tydligen för det eller annan fall, att en efter villkorlig utskrivning återtagen elev slutligt utskrives '?T/'/fi ^ n ans f' a l-t, utan att villkorlig utskrivning på nytt ägt rum. Och vid slutlig utskrivning av elev, som på grund av villkorlig utskrivning vistas utom anstalt, bör tillses, att han även för framtiden har möjlighet till försörjning. Detta har beaktats i förevarande paragraf. Då det enligt de sakkunnigas förslag är nämnden, som har att besluta om villkorlig och slutlig utskrivning, bör det ock ankomma på nämnden att tillse, att det på lämpligt sätt är sörjt för elevens utkomst. Men de närmare anordningarna härutinnan böra givetvis vidtagas av anstaltens tjänstemän. En värdefull hjälp vid fullgörandet av detta åliggande kan säkerligen påräknas av den inom fångvårdsstyrelsen inrättade avdelningen för sociala ärenden, förutsatt att anstalterna i enlighet med de sakkunnigas förslag ställas under berörda styrelses förvaltning. Svårigheter kunna helt visst stundom möta att omedelbart anskaffa lämplig anställning åt utskrivna elever. För dylika fall vore av betydelse, om möjlighet funnes beredd att tills vidare omhändertaga dem vid någon för ändamålet inrättad mindre jordbruksgård eller annat upptagningshem. Beträffande elev, som på grund av kroppsligt lyte eller av annan anledning är oförmögen att försörja sig genom eget arbete, bör tillses, att han blir omhändertagen i vanföreanstalt eller lämpligt enskilt hem eller i sista hand av fattigvården. Angående nämndens befogenhet att avsluta arbetsavtal för villkorligt utskrivna elever i omyndig ålder må hänvisas till 20 §. 28 §. Nämndens Enligt 15 § i gällande stadga för statens uppfostringsanstalt å Bona, beslut få ej utfärdad den 15 december 1911, kunna av anstaltens styrelse fattade beslut överklagas hos Konungen. Då styrelsen utövar beslutanderätten i frågor om utskrivning, kunna således även dessa frågor dragas under Konungens prövning. Jämlikt de sakkunnigas förslag skola åtskilliga ärenden, i vilka det för närvarande tillkommer anstalts styrelse att besluta, främst frågor

123 om villkorlig och slutlig utskrivning, avgöras av anstaltens nämnd. Bestämmelserna om nämndens sammansättning torde innefatta garanti för såväl kompetens som oväld. *Med hänsyn härtill och för stärkande av nämndens auktoritet har det synts de sakkunniga lämpligt att åt nämnden giva karaktären av ett slags jury, mot vars avgöranden någon formlig klagan icke är tillåten. I enlighet härmed stadgas i förevarande paragraf, att nämndens beslut ej må överklagas. En möjlighet till rättelse i nämndens beslut synes dock böra stå över styrelöppen, så vitt fråga är om villkorlig eller slutlig utskrivning. De sak- sens ratt fH •

•

'/».

- i

i

/«

i

i

n

•

i

•

si utskriva elev.

kunniga föreslå därför, att överstyrelsen, om den finner obehörigt dröjsmål' härmed äga rum, skall hava befogenhet att förordna^ om elevs villkorliga eller slutliga utskrivning. Härigenom vinnes praktiskt taget i det väsentliga samma resultat, som om formlig klagan över nämndens beslut i utskrivningsärenden medgåves, enär även i sådant fall beslutet måste lända till efterrättelse, intill dess högre myndighet förordnat om utskrivning. I fall, då för utskrivningen förutsattes en diskretionär prövning, kan överstyrelsens befogenhet att ingripa få betydelse såsom ett regulativ mot ojämnhet i behandlingstiden vid olika anstalter. Det må erinras, att en liknande rätt för överordnad myndighet att ex officio ingripa i utskrivningsfrågors avgörande förefinnes enligt 19 § i lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister. Anses vid villkorlig utskrivning, varom överstyrelsen förordnar, särskilda föreskrifter för eleven erforderliga, torde sådana böra intagas i överstyrelsens beslut. Däremot har anstaltens nämnd att vidtaga de i samband med utskrivningen stående åtgärder, som enligt uttryckliga stadganden i föregående paragrafer ankomma på nämnden. Om vissa rättsverkningar av förordnandes verkställande. 29 §. Enligt gällande rätt skall, då förordnande om intagning i allmän Anstaltsuppfostringsanstalt förfallit, det straff, som enligt förordnandet blivit **J5JJ5JJ a&~ utbytt mot tvångsuppfostran, oavkortat' gå i verkställighet. Det kan straffet, då emellertid i vissa fall innebära en obillighet mot den dömde, att om inordnande .

.

.

.

(,

i

i

n

tvångs-

han efter en måhända långvarig vistelse i uppfostringsanstalt skall uppfostran nödgas avtjäna hela det ådömda straffet. Man får nämligen icke bortse f°rfallerfrån det förhållandet, att uppfostringsåtgärderna, fastän de icke avse att tillfoga den brottslige något lidande utan snarare äro ämnade såsom

124 en välgärning mot denne, clock ej kunna genomföras, utan att han underkastas väsentliga inskränkningar i sin frihet och ett visst tvång- i övrigt. Särskilt framträder det obilliga i ätt låta straffet oavkortat gå i verkställighet, då förordnandet förfaller på grund därav, att den dömde blivit övertygad om brott, som förövats, innan förordnandet meddelats. Väl kunde man vilja göra gällande, att det legat i den tilltalades hand att under den förra rannsakningen yppa, att han gjort sig skyldig jämväl till annat brott än det, för vilket han blivit tilltalad, och att han för den skull själv bure skulden till att detta andra brott icke blivit avdömt i samband med det förra åtalet. Frånsett, att hinder för brottets avdömande i vissa fall kan ligga däri, att målsägande icke åtalat eller till åtal angivit brottet, bör dock icke ett eftergivande för den naturliga obenägenheten att självmant uppenbara en brottslig gärning föranleda en skärpning av påföljden för brottet. Att detta också är den svenska rättens ståndpunkt framgår av bestraffningsregeln i 4 kap. 9 § strafflagen. Då uppfostringsförordnande förfaller av den anledning, att den dömde blivit övertygad om att efter förordnandets meddelande hava begått brott, kan det visserligen synas icke innebära någon otillbörlig hårdhet, att han, utan hänsyn till föregående uppfostringsbehandling, får till fullo undergå det straff, som utbytts mot uppfostran. Han har ju genom det nya brottets förövande ådagalagt en viss grad av förhärdelse. Men det får icke förbises, att återfallssynpunkten kan och bör vinna beaktande vid utmätandet av straff för det nya brottet. För övrigt kan detta brott i och för sig vara tämligen obetydligt, men möjligheten av nytt uppfostringsförordnande dock vara utesluten, antingen emedan det förut mot uppfostran utbytta straffet är så strängt, att det tillsammans med straffet för det nya brottet överstiger den straffkvantitet, som må utbytas mot tvångsuppfostran, eller ock på den grund, att den brottslige vid det nya brottets förövande nått den ålder, att förordnande om tvångsuppfostran ej kan komma i fråga. Väl har gällande lag sökt skapa en garanti mot att upptäckten av annat brott, förövat vare sig före eller efter uppfostringsförordnandets meddelande, utan vägande skäl leder till att förordnandet förfaller. Denna garanti består i inskränkning i allmän åklagares åtalsrätt. Härmed kan dock icke möjligheten av den framhävda obilligheten mot den dömde anses helt utesluten. Fall kunna nämligen förekomma, då det nya brottet — för korthetens skull må detta uttryck användas jämväl om ett före- förordnandets meddelande begånget brott — i och för sig påkallar straff och därför bör bliva föremål för åtal, men det

125 likvisst framstår såsom allt för hårt att låta den brottslige, utan hänsyn till undergången uppfostringsbehandling, till fullo avtjäna straffet för det brott, som föranlett uppfostringsförordnandet. Ovan omförmälda obillighet skulle bliva än mera framträdande vid tillämpningen av de sakkunnigas förslag. Enligt detta kan nämligen tvångsuppfostran träda i stället för betydligt strängare straff än enligt gällande rätt. Därtill kommer, att uppfostringsförfarandet enligt förslaget utsträckes att gälla även mera vuxen ungdom, för vilken det frihetsberövande, som anstaltsbehandlingen medför, måste antagas vara mera kännbart än för de yngre åldersgrupperna. För att tillgodose billighetens krav synes böra öppnas möjlighet att inom vissa gränser låta anstaltsvistelsen gå i avräkning å straffet. I detta sammanhang må erinras, att en ledamot av Högsta domstolen vid granskningen av de utkast, som ligga till grund för 1902 års lagstiftning angående tvångsuppfostran, föreslog ett stadgande därom, att, »sedan den brottslige efter straffets ådömande viss tid, exempelvis ett år, varit intagen å uppfostringsanstalt, straffet icke vidare må verkställas». Med anledning härav anförde föredragande departementschefen vid ärendets behandling i statsrådet, bland annat, att en sådan bestämmelse — förutom att den komme att medföra den olägenhet, att det efter förloppet av den stadgade tiden stundom kunde sjmas för den i anstalten intagne fördelaktigt att begå ett ringare brott — alltid torde bliva g o d t y c k l i g / d å det ej läte sig göra att finna en riktig grund för jämförelse emellan frihetsstraff och vistande å uppfostringsanstalt, samt det aldrig kunde med säkerhet beräknas, huru länge vistelsen där skulle kommit att fortvara, om avbrott ej skett. Vad angår den av departementschefen framförda invändningen, att det kunde för den i uppfostringsanstalt intagne innebära en uppmuntran till nya brotts begående, om han visste sig efter en bestämd tids förlopp befriad från risken att, därest förordnandet förfaller, behöva undergå det straff, som förordnandet avser, torde denna invändning få anses fullt befogad. Invändningen riktar sig emellertid icke mot själva principen om avräkning å straffet utan endast mot en mindre ändamålsenlig utformning därav. Vidkommande åter anmärkningen om omöjligheten att finna en riktig grund för jämförelse emellan frihetsstraff och vistande å uppfostringsanstalt, torde den i berörda hänseende förefintliga svårigheten hava överskattats. Väl råder så till vida en väsentlig olikhet mellan frihetsstraff och uppfostringsbehandling i anstalt, att avsikt att tillfoga ett lidande har självständig betydelse vid det förra men däremot icke vid den senare. Men, såsom ovan erinrats, kan en uppfostringsbehandling- i

126 anstalt icke genomföras utan ett frihetsberövande, som faktiskt för den brottslige innebär ett lidande, i viss mån jämförligt med ett frihetsstraff. I måttet av lidande till följd av frihetsberövandet finnes sålunda en jämförelsegrund. Den anmärkta skillnaden mellan frihetsstraff och frihetsberövande utan straff karaktär har för övrigt icke avhållit lagstiftningen från att medgiva avräkning av häktningstid från ådömt straff. De sakkunniga föreslå, att det skall ankomma på domstols prövning, huruvida avräkning över huvud bör äga rum eller icke. Vid denna prövning göra sig två olika synpunkter gällande: billighetens och specialpreventionens. Billigheten kräver, såsom nämnts, beaktande av det lidande, som genom anstaltsbehandlingen faktiskt tillfogats den dömde. Ur denna synpunkt borde avräkning medgivas såsom ovillkorlig regel, om än icke alltid för hela den tid, den dömde vistats i anstalten, i det att man nämligen med skäl bör bortse från den förlängning av anstaltsvistelsen, som den dömde genom dåligt uppförande själv föranlett. Emot att sålunda i varje fall medgiva avräkning talar emellertid den specialpreventiva synpunkten. Uppfostringsbehandlingen har vidtagits i syfte att åstadkomma den brottsliges rättande. Begår denne, trots den uppfostrande påverkan, för vilken han varit föremål, ånyo brott, kan han anses därigenom hava ådagalagt, att nämnda syfte icke blivit uppnått. Då uppfostringsåtgärderna av denna anledning avbrytas, bör i stället straffet tjäna samma ändamål. Ur specialpreventiv synpunkt är det därför i regel olämpligt att, där brott ånyo förövats, låta anstaltsvistelsen gå i avräkning å straffet. Vissa undantag givas emellertid. År straffet för det nya brottet på grund av dettas objektiva svårhet tämligen långt, kan ett utkrävande jämväl av det en gång mot uppfostran utbytta straffet oavkortat stundom anses obehövligt, även om det måste medgivas vara förenat med stora svårigheter att på förhand avgöra, hur lång behandlingstid, som må anses erforderlig för den brottsliges rättande. Icke heller bör hinder möta för anstaltsvistelsens avräkning- å straffet för det gamla brottet, i händelse det nya brottet är en tillfällighetsförbrytelse och sålunda icke i och för sig utvisar, att syftet med uppfostringsbehandlingen förfelats. Då förordnandet förfaller på grund av brott, begånget före förordnandets meddelande eller dock före uppfostringsbehandlingens början, finnes ur specialpreventiv synpunkt icke något att invända mot avräknings medgivande, så framt icke det straff, som den dömde efter skedd avräkning hade att undergå, skulle framstå såsom uppenbart otillräckligt för hans tillrättaförande. Av det ovan anförda framgår, att vid bedömande av frågan om

127 anstaltsvistelsens avräkning å straffet billighetens och. specialpreventionens krav i vissa fall låta sig förenas, i andra fall åter äro mot varandra stridande. Typiskt framträder sistnämnda förhållande, då någon efter långvarig uppfostringsbehandling, varunder han på det hela taget ådagalagt gott uppförande, ånyo begår brott, som visar sig vara utslag av samma brottsliga böjelse som det brott, i anledning varav uppfostringsförordnandet meddelats. Billighetssynpunkten kräver här med styrka, att det^ långa frihetsberövandet får gå i avräkning å straffet. Specialpreventiva skäl tala åter starkt emot att avkorta tiden för den straffbehandling, som skall avlösa uppfostringsåtgärderna, enär den hittillsvarande behandlingens uppenbara otillräcklighet för den brottsliges rättande låter ett så långvarigt straff som möjligt framstå såsom påkallat. Lösningen av den konflikt, som sålunda kan uppkomma mellan två vart för sig beaktansvärda krav, torde ej kunna ske på annat sätt, än att domstol i varje särskilt fall får väga de båda kraven mot varandra samt efter denna avvägning bestämma, om och i vad mån avräkning skall äga rum. I enlighet med vad nu anförts föreslå de sakkunniga, att vid bedömande av frågan om avräkning hänsyn skall tagas såväl till tiden för anstaltsvistelsen som till den dömdes uppförande och karaktär. Sedan det blivit avgjort, att anstaltsvistelsen helt eller delvis skall avräknas å straffet, återstår att bestämma, huru mycket av straffet, som därigenom skall anses verkställt. I överensstämmelse med vad som gäller beträffande avräkning av häktningstid från ådömt straff stadgas i paragrafen, att, såvitt angår, avräkning från omedelbart ålagt frihetsstraff, en dags anstaltsvistelse skall räknas lika med en dags fängelse, men lämnas åt domstolen full frihet beträffande avräkning från bötesstraff och förvandlingsstraff för böter. Möjligen kunde man vilja göra gällande, att full frihet borde medgivas domstolen även vid avräkning från omedelbart ådömt frihetsstraff. Då nämligen uppfostringsbehandlingen skall lämpas efter den brottsliges individuella förhållanden, bliva de med uppfostringsbehandlingen förbundna frihetsinskränkningarna av olika intensitet i skilda fall. Ett hänsynstagande härtill skulle emellertid ställa domstolen inför en alltför svårlöst uppgift och vore dessutom främmande för svensk rättsuppfattning, söm ju vid utmätandet av frihetsstraff icke tager någon hänsyn till straffets kännbarhet i det individuella fallet. Ovan angivna bestämmelser skola gälla allenast, då förordnande om tvångsuppfostran förfallit jämlikt förslagets 4 eller 5 §, utan att domstolen i samband med den nya domen meddelar nytt sådant förordnande. Meddelas nytt förordnande, får frågan om avräkning prövas först, om

128 och när jämväl detta nya förordnande förfaller, och bör då uppenbarligen tagas hänsyn jämväl till den dömdes anstaltsvistelse på grund av det äldre förordnandet och till det uppförande, han under berörda tid ådagalagt. Det kunde väl synas, som borde avräkning å straffet medgivas även i det fall, att förordnande om tvångsuppfostran förfaller i kraft av stadgandet i andra stycket av förslagets 6 §. Emellertid torde detta ytterst sällan inträffa. Det erbjuder för övrigt synnerliga svårigheter att härvid finna en tillfredsställande lösning av spörsmålet om avräkning å straffet. Att förordnande förfallit jämlikt 6 § konstateras av den länsstyrelse, som har att meddela föreskrift om sammanläggning av det mot tvångsuppfostran utbytta straffet med annat straff och om verkställighet därav. Skulle i sådant fall ans tälts vistelsen få gå i avräkning å straffet, läte det sig säkerligen icke göra, att åt länsstyrelsen överlämna den diskretion ära prövning, som eljest enligt vad ovan nämnts ankommer på domstol. A^ille man åter hänskjuta avräkningsfrågan till domstol, skulle betydande olägenheter uppstå' bland annat med hänsyn till spörsmålet, huru med straffverkställigheten skulle förfaras i avbidan på slutgiltigt beslut av domstolen. En tänkbar möjlighet vore väl att i lag stadga, att i fall, som här avses, hela anstaltsvistelsen alltid skulle gå i avräkning å. straffet. Detta har emellertid synts de sakkunniga innebära en allt för schematisk och ur flera synpunkter betänklig lösning av frågan. I betraktande av vad sålunda anförts hava de sakkunniga funnit lämpligast att icke för dylika fall föreslå något stadgande om avräkning å straffet. Skulle saknaden av bestämmelse härom någon gång leda till en för det allmänna rättsmedvetandet stötande hårdhet, har man att lita till Konungens benådningsrätt. Enär domstols förordnande om tvångsuppfostran enligt förslagets 12 § skall gå i verkställighet utan hinder därav, att förordnandet icke vunnit laga kraft, kan det inträffa, att en person underkastas tvångsuppfostran på grund av ett förordnande, som sedermera i anledning av klagan i högre rätt upphäves. Emellertid lära helt visst sådana fall mindre ofta förekomma, och den tid, varunder den dömde^hållits i anstalt, innan förordnandet genom laga kraft vunnet beslut blivit upphävt^ kan ej tänkas hava någon längre varaktighet. På grund härav och då anstaltsvistelsens avräkning å straffet i förevarande fall skulle vara förenad med vissa praktiska svårigheter, hava de sakkunniga icke funnit skäl att i förslaget upptaga stadgande härom. I paragrafens andra stycke meddelas den föreskrift, att i fråga om avräkning å straff skall med hållande i anstalt likställas vistelse utom

129 anstalt i fall, som avses i förslagets 17 §. Detta har ansetts skäligt med hänsyn därtill, att elev, som sålunda utlämnats till fostran och utbildning utom anstalt, är underkastad frihetsinskränkningar, vilka stundom kunna vara jämförliga med dem, som gälla för eleverna i anstalt. Övriga fall av frånvaro från anstalt, såsom vid rymning eller vistelse å särskild sjukvårdsinrättning eller dylikt, varom förmäles i förslagets 16 §, skola däremot icke inräknas i den anstaltsvistelse, som må gå i avräkning å straffet. 30 §. I ^det betänkande, som ligger till grund för gällande lagstiftning slutlig utom tvångsuppfostran, föreslogs, bland annat, ett stadgande av innehåll, drivning att, då den tid gått till ända, varunder brottsling, som erhållit förord- stram skaii nande om tvångsuppfostran, bort hållas i uppfostringsanstalt, skulle så cestui fuiio verksMm anses, som hade det ådömda straffet blivit verkställt. Vid en inom justitiedepartementet företagen omarbetning av förslaget uteslöts emellertid ifrågavarande stadgande. Enligt gällande rätt får elevs slutliga utskrivning från allmän uppfostringsanstalt anses medföra den verkan i straffrättsligt hänseende, att den i kraft av förordnandet om tvångsuppfostran villkorligt bortfallna straffskyldigheten definitivt förfaller. Detta utsäges väl icke direkt av lagen men framgår av bestämmelserna om straffskyldighetens återupplivande. Enligt sista stycket i 5 kap. 3 § strafflagen skall nämligen det ådömda mot tvångsuppfostran utbytta straffet gå i verkställighet endast i det fall, att förordnandet om tvångsuppfostran förfallit; men detta kan, såsom framgår av 8 och 9 §§ i gällande lag angående verkställighet av tvångsuppfostran icke inträffa, sedan slutlig utskrivning ägt rum. Då straffet således icke längre får gå i verkställighet och lagen icke meddelat någon uttrycklig föreskrift därom, att straffet skall betraktas såsom verkställt, måste det anses förfallet. Samma rättsverkan har prövotidens lyckliga tilländalöpande vid villkorlig straffdom, så framt den villkorligt dömde ej sedermera blir övertygad om att före domens meddelande hava förövat annat brott. Vid det tredje institut, som enligt svensk rätt innefattar villkorligt bortfallande av straffskyldighet, nämligen villkorlig frigivning, har åter prövotidens lyckliga utgång tillagts den verkan, att straffet skall anses till fullo verkställt. Beträffande frågan huruvida slutlig utskrivning från tvångsuppfostran bör medföra,^ att det ådömda straffet förfaller, eller att straffet anses verkställt, må erinras, att denna fråga i vissa hänseenden kan vara av stor praktisk betydelse. 1 0 1 1 21

130 Först må härvid nämnas den inverkan, som lösningen av frågan utövar å regleringen av påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen. Enligt den ursprungliga avfattningen av 1902 års lagstiftning angående tvångsuppfostran var den möjligheten alldeles utesluten, att en person samtidigt kunde vara underkastad tvångsuppfostran och förlustig medborgerligt förtroende, såsom motsvarande påföljd då benämndes. Påföljden fick nämligen ådömas endast i förening med straffarbete, och sådant straff kunde ej utbytas mot tvångsuppfostran. Efter 1917 års tidigare omförmälda lagändring finnes däremot möjlighet att låta tvångsuppfostran träda i stället för straffarbete i högst sex månader. Och där straffarbete i sex månader ådömes, kan jämväl den, som vid brottets begående ej fyllt aderton år, bliva underkastad påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen. Påföljdens ådömande är emellertid, så vitt angår brottslingar i nämnda ålder', icke obligatoriskt utan beroende på domstolens fria prövning. Fattigvårdslagstiftningskommittén, vars förslag ligger till grund för 1917 års lagändring, har i sitt betänkande anfört, att det i betraktande av domstols nyss berörda prövningsrätt icke torde behöva befaras, att dylik påföljd ådömes samtidigt med förordnande om tvångsuppfostran, samt att för den skull något uttryckligt förbud däremot ej syntes behöva stadgas. Frågan kommer emellertid i ett helt annat läge, om tvångsuppfostringsinstitutet erhåller den utvidgade tillämpning, som de sakkunniga föreslagit. Av betydelse i detta hänseende är icke blott, att strängare straff än hittills får utbytas mot tvångsuppfostran, utan även och framför allt, att tvångsuppfostran skall kunna komma till användning jämväl för den, som vid brottets begående fyllt aderton men ej tjuguett år. Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, hava de^ sakkunniga icke ansett sig böra föreslå några ändrade grunder för ådömande av påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen. För brott, som i lag äro belagda med dylik påföljd, skall sålunda påföljden utan undantag ådömas den, som vid brottets begående fyllt aderton år, förutsatt att straffarbete i minst sex månader blir honom ålagt såsom straff för brottet. Påföljden skall enligt strafflagen, utom för det fall, att straffarbete på livstid ådömes, gälla intill dess viss i domen utsatt tid förflutit från det den dömde efter utståndet straff blivit frigiven. Enligt de sakkunnigas förslag kan det sålunda i ett flertal fall inträffa, att sådan påföljd på viss tid ådömes jämte ett frihetsstraff, vilket i kraft av domstols förordnande utbytes mot tvångsuppfostran. Därest tvångsuppfostran i regelrätt ordning avslutas genom slutlig utskrivning, uppkommer fråga, huru tiden för påföljdens fortvaro skall beräknas. Den dömde har nämligen i sådant fall icke blivit frigiven efter utståndet straff. Därest nu till fullo under-

131 gången tvångsuppfostran medför, att det ådömda frihetsstraffet förfaller, erfordras uppenbarligen ett särskilt stadgande rörande påföljden. Om däremot åt tvångsuppfostrans avslutning genom slutlig utskrivning tilllägges den verkan, att det mot tvångsuppfostran utbytta straffet skall anses till fullo verkställt, får den tidpunkt, vid vilken straffet sålunda skall anses verkställt, för beräkningen av påföljdens varaktighet samma betydelse, som enligt lag tillkommer frigivning från utståndet straff. Detta framgår väl icke direkt av ordalydelsen i strafflagens 2 kap. 19 § men måste anses gälla på grund av en oavvislig analogi. I 4 kap. 14 § strafflagen stadgas, att »där lagen utsätter särskilt straff för den, som ånyo begår brott, skall det straff ej ådömas, utan då sådant återfall skett sedan den brottslige till fullo undergått det för förra brottet honom ådömda straff». Då enligt gällande rätt allenast straff för brott, vid vars begående gärningsmannen ej fyllt aderton år, får utbytas mot tvångsuppfostran, samt brott, som någon begått före nämnda ålder, ej skall tillräknas honom till förhöjning av straff för återfall i brott, har det i återfallshänseende hittills varit utan betydelse, huruvida undergången tvångsuppfostran medfört, att det däremot utbytta straffet varit att anse såsom förfallet eller såsom verkställt. Förhållandet blir emellertid ett annat, därest i enlighet med de sakkunnigas förslag tvångsuppfostran kan komma till användning även vid brott, som någon förövat efter fyllda aderton år. Att allmänt frånkänna brott, begångna i åldern mellan aderton och tjuguett år, återfallsgrundande verkan torde icke böra ifrågasättas. Och då tvångsuppfostran särskilt på grund av behandlingens i regeln längre varaktighet får anses såsom ett verksammare inskridande mot brottslingen än det straff, i vars ställe den trätt, vore det synnerligen olämpligt, om straffets ersättande med tvångsuppfostran skulle utesluta tillämpning av återfallsstraff. En sådan ordning skulle för övrigt mindre väl stämma överens med de i den närmast föregående paragrafen givna reglerna. Frågan huruvida till fullo undergången tvångsuppfostran skall medföra den rättsverkan, att straffet är förfallet, eller att det skall anses verkställt, har betydelse jämväl i andra avseenden än de ovan berörda. Så bland annat beträffande tillämpningen av de i strafflagens 4 kap. 9 och 10 §§ givna reglerna om sammanträffande av brott. Därest straffet anses förfallet, kunna dessa regler icke komma till användning, något som i vissa fall kan hava till följd, att den brottslige blir strängare bedömd, än om samma regler vunnit beaktande. I betraktande av vad ovan anförts föreslå de sakkunniga i förevarande paragraf ett stadgande av den innebörd, att, då slutlig utskrivning från

132 tvångsuppfostran äger rum, det skall så anses, som hade det mot tvångsuppfostran utbytta straffet blivit till fullo verkställt. Att. fastställandet av denna rättsverkan kan ske först i samband med slutlig utskrivning, torde utan vidare stå klart. Däremot kan, liksom förhållandet är vid villkorlig frigivning från frihetsstraff, inträdandet av samma rättsverkan förläggas till en tidigare tidpunkt än konstaterandet av dess tillvaro. Praktiska skäl tala ock i vissa fall för att låta straffet anses till fullo verkställt redan vid den villkorliga utskrivningen från allmän uppfostringseller förbättringsanstalt, förutsatt att slutlig utskrivning sedermera äger rum. En bestämmelse av detta innehåll får betydelse för varaktigheten av påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen. De sakkunniga föreslå, att, om elev, då han blir föremål för slutlig utskrivning, är villkorligt utskriven, straffet skall anses till fullo verkställt redan vid den villkorliga utskrivningen. Detta skall gälla, även om eleven efter en första villkorlig utskrivning blivit återtagen till anstalt och därefter ånyo villkorligt utskrivits. För sådant fall skall straffet uppenbarligen anses verkställt först vid den senare villkorliga utskrivningen. Enär påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen skall upphöra viss tid efter det straffet blivit eller, såsom ovan nämnts, är att anse såsom till fullo verkställt, skulle det sålunda i vissa fall kunna tänkas inträffa, att påföljden upphörde före den slutliga utskrivningen, ehuru konstaterandet härav, på sätt förut erinrats, kunde ske först vid den slutliga utskrivningen. Därför innefattar de sakkunnigas förslag i överensstämmelse med gällande lag angående villkorlig frigivning tillika det stadgandet, att påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen icke i något fall skall upphöra före den slutliga utskrivningen. Där eleven vid tidpunkten för den slutliga utskrivningen icke är villkorligt utskriven, skall enligt andra stycket av förevarande paragraf straffet anses verkställt först vid tiden för den slutliga utskrivningen. 31 §.

.

Denna paragraf Överensstämmer med 7 § i gällande lag angående verkställighet av tvångsuppfostran med den ändring, att vad där föreskrives i fråga om den, som blivit intagen i allmän uppfostringsanstalt, utsträckes att gälla även förbättringsanstalts elever. Den inskränkning i allmän åklagares åtalsrätt, som sålunda stadgas, avser förnämligast att förekomma, att ett pågående uppfostringsförfarande utan vägande skäl avbrytes. Då skyldigheten för åklagaren att inhämta länsstyrelsens tillstånd att åtala ett före utskrivningen begånget brott gäller

133 icke allenast under den tid, den brottslige ännu är underkastad tvångsuppfostran, utan även efter det denne blivit slutligt utskriven, innefattar stadgandet jämväl en viss garanti för att han icke utan vägande skäl efter tvångsuppfostrans avslutning kommer under en straffbehandling, vars följder kunna omintetgöra eller motverka vad som vunnits genom uppfostringsförfarandet. Nu gällande lag begränsar icke enskild målsägandes rätt att själv åtala brott, varav han blivit förnärmad. Inom Högsta domstolen föreslogs visserligen vid granskningen av de förslag-, som ligga till grund för 1902 års lagstiftning om tvångsuppfostran, att binda jämväl enskild målsägandes åtalsrätt vid förutsättningen av länsstyrelsens tillstånd. Men något stadgande härom blev icke upptaget i den kungl. propositionen till 1902 års riksdag. Vid ärendets behandling i statsrådet anförde justitieministern i denna punkt, att enskild målsägandes rätt att själv anställa åtal ansetts icke böra inskränkas, men att det torde kunna antagas, att denna rätt ytterst sällan skulle komma till användning mot elever, intagna å tvångsuppfostringsanstalt. Några hinder av principiell natur torde näppeligen finnas mot den inom Högsta domstolen föreslagna inskränkningen i enskild målsägandes åtalsrätt. Denne kan nämligen icke anses hava något självständigt straffanspråk utan uppträder vid beivrande av brott såsom representant för det allmänna. Erinras må ock, att norsk lag begränsar enskild målsägandes rätt att åtala brott, som förövats av någon i uppfostringsanstalt (skolehjem) intagen elev. Emellertid torde den synpunkten icke helt böra lämnas ur räkningen, att det kunde verka stötande på det av vedergällningstanken i mycket behärskade rättsmedvetandet att beröva den genom ett brott kränkte den upprättelse, som en fällande straffdom över den brottslige kan anses innebära. Sistnämnda uppfattning- ligger möjligen till grund för kungl. kungörelsen den 18 december 1823 angående ändring av 10 kap. 21 § rättegångsbalken, samt huru förhållas bör, då emot redan dömde personer yppas brott, varom rannsakning tillförene icke varit anställd. I denna författning föreskrives nämligen, att vad där stadgas angående Konungens befallningshavandes tillstånd såsom villkor för fånges utlämnande till rannsakning ej skall gälla för »den händelse, då målsäganden fordrar rannsakning, och då den följaktligen ovillkorligen bör äga rum». De sakkunniga hava icke funnit någon inskränkning i enskild målsägandes rätt att själv anställa åtal vara påkallad av något praktiskt behov. Så vitt kunnat inhämtas, har nämligen hittills icke förmärkts, att denna befogenhet blivit missbrukad på ett ur uppfostringssynpunkt menligt sätt.

134 Därest sådant missbruk i framtiden skulle äga rum, synes emellertid icke möta något allvarligt hinder mot att binda den enskildes åtalsrätt vid samma villkor, som i denna paragraf uppställts för allmän åklagares rätt att föra talan. Uppenbart är emellertid, att målsäganden i allt fall måste bibehållas vid sin rätt att av den brottslige utkräva skadestånd.

skyldighet för Enligt 10 § av gällande lag angående verkställighet av tvångs•r-ivdcrch%r uppfostran äger allmän uppfostringsanstalt att för elevs vård och undertans Töräki- håll av elevens egna medel eller hos hans föräldrar uttaga viss efter T TdlTa nuvarande förhållanden synnerligen obetydlig gottgörelse, dock icke för ' för hans längre tid, än till dess eleven uppnått aderton år. tV 9 fol tranT Redogörelserna från de allmänna uppfostringsanstalterna visa, att allenast synnerligen obetydliga belopp influtit på grund av detta stadgande. Ur statsfinansiell synpunkt möta således icke några betänkligheter mot dess uteslutande i en ny lagstiftning. I frågan hava dock även andra synpunkter framburits. Sålunda anför den kommitté, vars betänkande ligger till grund för lagstiftningen på området: »Någon närmare motivering, varför även den minderåriges föräldrar böra deltaga i kostnaden för hans underhåll, torde icke erfordras. Uppenbarligen är detta en följd av deras allmänna försörjningsskyldighet emot barnen. Nödvändigheten därav att denna fordran icke efterskänkes är så mycket större, som föräldrar eljest skulle vinna en ekonomisk fördel, därest deras barn intoges å en uppfostringsanstalt, och således en frestelse uppkomma för samvetslösa personer att genom vårdslösande av sina uppfostringsplikter överföra kostnaderna för sina barns underhåll på det allmänna.» » Härvid må emellertid erinras, att enligt de kommitterades förslagbarn under femton år, som gjort sig skyldigt till någon med straff belagd gärning, skulle kunna efter domstols förordnande intagas i allmän uppfostringsanstalt. Enligt nuvarande lagstiftning däremot liksom enligt de sakkunnigas förslag kan tvångsuppfostran komma till användning allenast för straffmyndiga personer i stället för ådömt straff. Då tvångsuppfostran sålunda utgör en av samhällets direkta åtgärder för brottslighetens bekämpande och kostnaderna för övriga sådana åtgärder, däribland straffen, utan anspråk på ersättning bestridas av staten, synes fog finnas för att låta samma regel gälla vid tvångsuppfostran. Den av kommitterade framhållna faran, att, om ersättningsskyldighet ej förefunnes, föräldrar skulle frestas att vårdslösa sina barns uppfostran i syfte att bereda sig en ekonomisk fördel genom att å det allmänna

135 övervältra kostnaderna för deras underhåll, torde få anses ringa, så vitt rör minderåriga i den ålder, att tvångsuppfostran kan ifrågakomma. Dessa hava nämligen i allmänhet redan börjat genom eget arbete försörja sig. De sakkunniga hava därför icke i förslaget upptagit något stadgande om rätt för vare sig uppfostrings- eller förbättringsanstalt att av elevs egna medel eller hos hans föräldrar utkräva gottgörelse för kostnaderna för hans tvångsuppfostran. Beträffande allmän uppfostringsanstalt, som ej upprättats av staten, statsbidrag m tt stadgas för närvarande i 10 § av lagen angående verkställighet _ av t^^ tvångsuppfostran, att anstalten äger av statsmedel bekomma ersättning upprättats av staten för vad av den i samma paragraf angivna gottgörelsen ej kan utfås av den minderåriges egna medel eller hos hans föräldrar. Då sistnämnda gottgörelse enligt de sakkunnigas förslag skall helt bortfalla, bör anstalt, som här avses, i stället få åtnjuta visst statsbidrag för upprätthållande av sin samhällsnyttiga verksamhet. Detsamma äger tydligen giltighet för sådan av kommun eller enskilda upprättad anstalt, som av Konungen erkännes såsom allmän förbättringsanstalt. Hithörande spörsmål hava emellertid synts de sakkunniga lämpligen böra regleras i administrativ väg vare sig genom allmänna föreskrifter eller genom särskild överenskommelse mellan staten och vederbörande anstalt.

Då genomförandet av den föreslagna lagen förutsätter, att anstalter övergångsmed erforderligt antal elevplatser finnas att tillgå, torde lagens ikraft- esse™TC" trädande böra göras beroende på Konungens förordnande. Med hänsyn därtill, att för tillämpning av den nya lagen i större utsträckning än hittills erfordras noggrann utredning angående den tilltalades personliga förhållanden, har det synts påkallat att låta äldre rätt bliva tillämplig i mål, som före nya lagens ikraftträdande blivit avdömt i första instans. Likaså böra, där uppfostringsförordnande meddelats enligt äldre rätt, dess bestämmelser tillämpas.

136 Förslag till lag, i n n e f a t t a n d e v i s s a b e s t ä m m e l s e r o m förfarandet i b r o t t m å l r ö r a n d e u n g a tilltalade. Den här föreslagna lagen är avsedd att ersätta den nu gällande lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande minderårige. Med hänsyn därtill, att enligt förslaget till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare förordnande om sådan uppfostran skall kunna meddelas med avseende å brottslingar intill tjuguett års ålder, hava de erforderliga processuella bestämmelserna likaledes utsträckts att gälla unga tilltalade intill nämnda ålder. Nya äro stadgandena angående förundersökning (1—3 §§) samt om viss inskränkning i domstolsförhandlingarnas offentlighet (5 §). Till följd av föreskrifterna om förundersökning har det icke synts erforderligt att bibehålla det i gällande lag 1 § första stycket givna stadgandet angående upptagande i domstolens protokoll av närmare upplysning rörande den tilltalades personliga förhållanden. I övrigt hava nyssnämnda lags bestämmelser ined vissa jämkningar upptagits i förslaget. Då de föreslagna stadgandena om förundersökning äro mera omfattande än motsvarande bestämmelser i lagen angående villkorlig straffdom, böra sistnämnda lags föreskrifter i ämnet begränsas till att avse allenast tilltalade, som nått den ålder, att förevarande förslag ej är å dem tillämpligt, eller med andra ord tilltalade över tjuguett år; och hava de sakkunniga upprättat särskilt förslag till härav påkallade ändringar i lagen angående villkorlig straffdom. Beträffande de principer, som ligga till grund för de föreslagna ändringarna i 1902 års lag, må hänvisas till den allmänna motiveringen. Här nedan skola endast några detaljer närmare belysas. 1-3 T

att

er

r

er

§§.

fnders^knin' ^° f ° d % förundersökning rörande den tilltalades personnng - liga förhållanden må kunna så snart som möjligt igångsättas, är det nödigt, att ordföranden i den domstol, som skall handlägga målet, på förhand får underrättelse om åtalet.

137 I 1 § av lagen den 2 juni 1922 om tiden för företagande av rannsakning med häktad stadgas väl, att, då någon blivit här i riket häktad för brott, för vilket åtal skall äga rum vid allmän underrätt, den som beslutat om häktningen ofördröjligen skall därom göra anmälan hos ordföranden i den domstol, som har att företaga rannsakningen med den häktade. Men i nämnda lag förekommer icke någon bestämmelse därom, att anmälan skall innefatta uppgift om den häktades ålder och brottets art. Utan kännedom härom är det icke möjligt att bedöma, huruvida tvångsuppfostran eller villkorlig straffdom laglig-en kan komma till användning, och därför ock huruvida särskild förundersökning må vara erforderlig. De sakkunniga hava för den skull i förslagets 1 § upptagit föreskrift om anmälningsskyldighet för det fall, att någon, som icke fyllt tjuguett år, blivit, utan att domstol därom förordnat, häktad för brott, i vars straffsats ingår sådant straff, som får villkorligt ådömas eller utbytas mot tvångsuppfostran. Att, på sätt i lagen angående villkorlig straffdom skett, stadga obetingad skyldighet för ordföranden i vederbörlig domstol att i varje fall, då föreskriven anmälan om häktning till honom inkommit, förordna om särskild förundersökning, så framt det ej är anledning antaga, att utredning rörande den häktades personliga förhållanden därförutan kommer att vara tillgänglig för domstolen, har icke ansetts lämpligt, enär anmälningsplikten enligt förslaget avser även brott, vid vilka villkorlig straffdom lagligen icke får meddelas och tvångsuppfostran endast mera sällan torde komma i fråga, bland annat brott, för vilka straff är utsatt i strafflagen för krigsmakten annorstädes än i 8 kap. Obetingad skyldighet att anordna särskild förundersökning föreskrives därför allenast för den händelse anmälan angår brott enligt allmänna strafflagen, under det att för övriga fall skola gälla samma regler som beträffande icke häktade personer. Första stycket av förslagets 2 § innehåller föreskrift om skyldighet i vissa fall för allmän åklagare att till ordföranden i vederbörlig domstol göra anmälan om • åtal mot person under tjuguett år, vilken icke hålles häktad för brottet. Denna skyldighet har av praktiska skäl begränsats till de fall, i vilka det åtalade brottet är av viss svårare beskaffenhet eller ock utgör snatteri. I mindre betydande brottmål rörande person, som icke är häktad, torde det icke medföra någon avsevärd olägenhet, om uppskov blir nödvändigt för anordnande av förundersökning, angående vars erforderlighet domstolen under målets handläggning blivit övertygad. Då anmälan enligt 2 § inkommit, skall det bero på särskild prövning, huruvida förundersökning skall äga rum eller icke. Jämlikt paraloii i i

138 grafens andra stycke ankommer denna prövning före målets handläggning vid domstol å dess ordförande och därefter å domstolen. Detsamma gäller, såsom nämnts, där enligt 1 § gjorts anmälan om häktning för brott, som icke skall bestraffas enligt allmänna strafflagen. Om så anses erforderligt, äger domstolen eller dess ordförande förordna om förundersökning jämväl i andra brottmål än dem, beträffande vilka särskild anmälningsskyldighet stadgas i 1 och 2 §§. Anskaffandet av lämpliga förundersökare torde underlättas genom den inom fångvårdsstyrelsen inrättade sociala avdelningens verksamhet. I fråga om förundersökares t åligganden och angående ersättning till honom skall enligt förslaget gälla vad som stadgas i lagen angående villkorlig straffdom. BarnavårdsDenna paragraf motsvarar andra stycket i 1 § av ovannämnda lag lighetSltt' a v år 1902.. Rätt att av barnavårdsnämnd erhålla upplysningar har meddela upp- emellertid enligt förevarande paragraf tillerkänts ej allenast allmän åklalysningar. ^ Q u t a n j ä m v ä i <jen, som av domstol förordnats till förundersökare i visst mål. Vid tillkomsten av 1902 års lag förutsattes, att åklagaren skulle verkställa den behövliga utredningen angående den tilltalades personliga förhållanden. Då nu denna utredning enligt förslaget regelrätt anförtros åt särskild förundersökare, bör givetvis denne för erhållande av upplysningar kunna hänvända sig direkt till barnavårdsnämnd. Barnavårdsnämnds upplysningsplikt har utsträckts att gälla även med avseende å tilltalade i åldern mellan aderton och tjuguett år. Enligt nu gällande rätt har väl nämnden icke att taga befattning med barn över femton eller i vissa undantagsfall sexton år och saknar därför mången gång kännedom om deras förhållanden efter nämnda ålder. Men även upplysningar, som hänföra sig till tiden före femton eller sexton år, kunna vara av stor betydelse för domstols prövning av de lämpligaste åtgärderna för rättande av en lagöverträdare i åldern mellan aderton och tjuguett år. Erinras må ock, att enligt det av fattigvårdslagstiftningskommittén framlagda betänkandet angående den offentliga barnavården inskridande från barnavårdsnämnds sida på grund av visst slags vanart föreslås skola kunna äga rum även mot minderåriga, som fyllt femton men ej aderton år. Därest nämnda förslag upphöjes till lag, få barnavårdsnämnderna tydligen ökad erfarenhet angående många unga tilltalades föregående liv. Det yttrande, som nämnden enligt förslaget har att avgiva, bör icke, såsom nu är fallet, begränsas till att avse allenast de omständigheter, »som kunna inverka på bedömande av frågan om lämpligheten av den tilltalades intagande i tvångsuppfostringsanstalt», utan bör nä

139 yttrandet lämna upplysning angående samtliga för nämnden kända omständigheter, som kunna vara av betydelse vid bestämmandet av de lämpligaste åtgärderna för den tilltalades rättande: villkorlig straffdom, i den mån sådan lagligen kan komma i fråga, tvångsuppfostran eller straffets undergående.

5 §• Det har synts de sakkunniga påkallat att låta den i första stycket inskränkning av förevarande paragraf medgivna inskränkningen i domstolsförhand- lhZdii°ngar-' Ungarnas offentlighet vinna tillämpning jämväl i det fall, att av flera i nas offentUJ ie samma mål tilltalade personer allenast någon eller några ännu icke fyllt ' tjuguett år. Hinder skall sålunda icke möta mot att rannsakningen även så vitt angår tilltalade över tjuguett år hålles inom stängda dörrar. I paragrafens andra stycke har upptagits samma stadgande, som enligt 28 § i lagen angående villkorlig straffdom gäller i mål, vilka avses i nämnda lag.

6 §• I 2 § i ovannämnda lag av år 1902 stadgas, att förordnande om Den, som har minderårigs insättande i allmän uppfostringsanstalt ej må meddelas, med vden tuitaiade, mindre den minderåriges målsman,'där så kunnat ske, blivit hörd i målet, skall höras, Grunden till denna bestämmelse torde vara att söka bland annat däri, w ^ / e 0 , 0 ° ' t " att enligt gällande rätt såväl den minderårige själv som hans föräldrar tvångsuppäro skyldiga att intill visst belopp ersätta kostnaderna för hans tvångsy^J n e " uppfostran. Men stadgandet äger fog för sig även ur den synpunkten, att tvångsuppfostran innebär ett ingrepp i föräldrars eller andra målsmäns vårdnadsrätt. Först angivna skäl kan icke åberopas för stadgandets kvarstående i ny lagstiftning, om denna, på sätt de sakkunniga föreslagit, upphäver föreskrifterna angående berörda ersättningsskyldighet. Med hänsyn till tvångsuppfostrans karaktär av ingrepp i bestående vårdnadsrätt har stadgandet dock alltjämt berättigande; och har därför en motsvarande bestämmelse upptagits i förevarande paragraf. Den ändrade lydelsen betingas av den nya lagstiftningen på familjerättens område. 7

§

-

Det här föreslagna stadgandet överensstämmer med 3 § i 1902 års lag. I likhet med vad som föreslagits beträffande lagen om tvångsuppfostran åt unga förbrytare har jämväl förevarande lag ansetts icke böra träda i kraft, förr än Konungen därom förordnar.

140 Förslag till lag om ändrad lydelse av 25 § i lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom. Här föreslagna ändringar och tillägg betingas av 1—3 §§ i förslaget till lag, innefattande vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande unga tilltalade.

141 Förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 4, 5, 7, 8 och 11 §§ i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff. I anslutning till den utvidgning av tvångsuppfostringsinstitutets tillämpningsområde, som av de sakkunniga föreslås, böra de särskilda föreskrifter angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff, vilka för närvarande gälla beträffande fångar, som vid straffets början ej fyllt tjugu år, utsträckas att avse jämväl dem, som vid straffets början fyllt tjugu men ej tjuguett år. De sakkunniga föreslå härav påkallade ändringar i 1, 4, 5, 7 och 8 §§ av ovannämnda lag. Beträffande det föreslagna tillägget till 11 § i samma lag må hänvisas till den allmänna motiveringen. Hinder synes icke möta för att låta dessa lagändringar med angivet förbehåll träda i kraft å dag, som redan vid lagens utfärdande bestämmes.

142 F ö r s l a g till l a g o m ä n d r a d l y d e l s e a v 1, 2, 4, 5, 7 och 8 §§ i l a g e n d e n 17 o k t o b e r 1 9 0 0 o m straffregister. i §• Gällande lag om straffregister innehåller icke någon särskild bestämmelse därom, att uppgift om meddelat förordnande om tvångsuppfostran skall lämnas till registret. Av lagens 2 § 1 mom. framgår emellertid, att uppgift angående ådömt straff, då sådan enligt stadgandena i 1 § skall lämnas, tillika skall innehålla upplysning angående ett av domstolen meddelat förordnande om straffets utbytande mot tvångsuppfostran. Då det ådömda straffet utgöres allenast av böter för annat brott än snatteri, stadgas uppgiftsplikt endast för det fall, att straffdomen är villkorlig. I straffregistret saknas därför uppgift angående förordnande om tvångsuppfostran, då det mot sådan uppfostran utbytta straffet är böter, så framt brottet icke är snatteri. I betraktande av bland annat stadgandena i 4, 5 och 6 §§ i förslaget till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare har det funnits angeläget att tillse, att straffregistret för framtiden må innehålla uppgift rörande varje förordnande om tvångsuppfostran; och har i förevarande förslag upptagits härför nödigt tillägg till bestämmelserna i 1 § av lagen om straffregister. 2

§• Då registret skall innehålla uppgift därom, att förordnande om tvångsuppfostran blivit meddelat, synes god ordning kräva, att registret jämväl lämnar upplysning om att den dömde, i samband därmed att förordnandet förfallit, förklarats skola undergå det ådömda straffet. Stadgande om anmälningsskyldighet för sådant fall föreslås i denna paragraf. Har domstol jämlikt 29 § i förslaget till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare meddelat föreskrift därom, att det mot tvångsuppfostran utbytta straffet skall anses verkställt, skall uppgift rörande sådan föreskrift lämnas till registret.

4§Ändringen i förevarande paragraf sammanhänger därmed, att ett nytt moment tillagts i 2 §. 5 §. Med hänsyn till stadgandet i 30 § av förslaget till lag om tyångsuppfostran åt unga förbrytare bör straffregistret innehålla anteckning icke blott, såsom i gällande rätt föreskrives, angående slutlig utskrivning av elev, som omhändertagits för tvångsuppfostran, utan jämväl därom, att elev blivit villkorligt utskriven eller återtagen till anstalt. Då enligt nämnda lagförslag den nuvarande fångvårdsstyrelsen skall utgöra överstyrelse för allmänna uppfostrings- och förbättringsanstalter, har införskaffandet av de upplysningar, som erfordras för ovannämnda anteckningar i straffregistret, i överensstämmelse med vad som gäller med avseende å frigivning av fångar efter utstånden bestraffning, ansetts böra ankomma å sagda styrelse. 7

§• _ Ändringen i paragrafens första stycke är betingad därav, att straffregistret enligt de sakkunnigas förslag skall innehålla uppgift angående varje förordnande om tvångsuppfostran, oavsett det ådömda straffets art. Den ändrade avfattningen av andra stycket i paragrafen sammanhänger med uppfostrings- och förbättringsanstalternas inordnande under fångvårdsstyrelsen.

»§• De föreslagna tilläggen till stadgandena i 1 mom. av denna paragraf äro påkallade med anledning därav, att jämlikt förslaget till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare tvångsuppfostran kan komma till användning jämväl i fall, där påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen blivit ådömd.

I fråga om skyldighet att inhämta utdrag av straffregistret gäller skyldighet för närvarande jämlikt den härom den 26 november 1914 utfärdade mhämta kungliga kungörelsen, sådan densamma lyder enligt kungliga kungörelsen s^?gist den 24 maj 1918, att, om någon för brott, därå enligt lag kan följa straffarbete, eller för snatteri blivit häktad, utan att domstol förordnat därom, eller om någon, som ej är häktad, av allmän åklagare ställes

144 under åtal för sådant brott, den, som förordnat om häktningen eller anställt åtalet, ofördröj ligen skall begära fullständigt utdrag av straffregistret, ävensom att, innan någon domes till tvångsarbete, sådant utdrag angående honom skall begäras. De sakkunniga vilja erinra om önskvärdheten därav, att ovannämnda bestämmelser så ändras, att beträffande personer under tjuguett år, skyldigheten att begära utdrag av straffregistret göres, där häktning ägt rum, oberoende av det straff, som kan följa å brottet, och i vad rörer dem, som icke äro häktade, utsträckes att gälla samtliga fall, i vilka fängelse ingår i brottets straffskala, Därjämte torde det vara lämpligt att föreskriva, att utdrag av straffregistret skall inhämtas, innan förordnande om tvångsuppfostran meddelas.

145 Förslag till lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken. De här gjorda tilläggen påkallas av de sakkunnigas förslag rörande särskild förundersökning i mål mot unga tilltalade.

1 0 1 1 21

BILAGOR.

149 Bilaga 1. Statistik. Till belysning av ungdomsbrottslighetens omfattning hava sammanställningar gjorts ur fångvårdens och rättsväsendets officiella statistik. I bifogade tabell I lämnas ur fångvårdsstatistiken för åren 1912— 1921 uppgift å antalet personer, som under nämnda år blivit intagna i straffanstalt för undergående av omedelbart ådömt fängelse eller straffarbete. Beträffande de till fängelse dömda innehåller fångvårdsstatistiken icke någon upplysning angående deras fördelning på olika åldersgrupper. Vad däremot angår de till straffarbete dömda, kan med ledning av tab. 20 (för år 1921 tab. 15) i nämnda statistik särskilt angivas, huru många av dem, som under loppet av det kalenderår, då de intagits i straffanstalt, fyllt högst tjugu år. För de fem sista åren i den tioårsperiod, som tabell I avser, lämnas i fångvårdsstyrelsens årliga berättelser tillika upplysning om antalet av de nykomna straffafbetsfångar, som vid intagandet i straffanstalt ännu icke fyllt tjugu år. Då emellertid motsvarande uppgifter saknas för tiden före år 1917, har vid uppställningen av tabell I för möjliggörande av en jämförelse mellan siffrorna för samtliga de tio åren 1912—1921 förstnämnda fördelningsgrund genomgående iakttagits. Antalet under åren 1917 — 1921 nykomna straffarbetsfångar, vilka vid straffets början icke fyllt tjugu år, framgår av nedanstående tablå: D ö m d a Å r

1917 1918 1919 1920 1921

t i l l

s t r a f f

ar b e t e

på viss tid ej över 2 år

på viss tid över 2 år

på livstid

m.

kv.

m.

kv.

m.

713 1603 618 255 137

47 77 43 22 15

6 7 8 7 8

— — —

— —

•—

Summa

kv.

m.

kv.

—

719 1610 626 262 145

47 77 43 22 16

Antalet nykomna omedelbart till fängelse dömda fångar av båda könen visar en stark, tämligen jämn stigning från och med år 1914 till och med år 1916. Följande år sjunker antalet för att 1918 ånyo stiga, dock endast obetydligt över 1916 års nivå. 1919 minskas antalet och håller sig under de tre följande åren i tioårsperioden tämligen

150 Tabell Uppgift angående personer, som åren 1912—1921 intagits i rikets straffS

1 Ej fyllt mer än 20 år ) Fyllt mer än 20 år ) m. 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

...

Medeltal 1912-1916 1917—1921 1912—1921

kv.

s:a

m.

984 986 1243 1502 1609 1447 1658 1091 1058 1121

kv.

936 949 1212 1461 1565 1408 1618 1046 1021 1065

48 37 31 41 44 39 40 45 37 56

245 242 277 312 316 845 2 019 760 311 234

26 22 21 43 34 65 89 55 34 21

1 224-6 1 231-6 1 228-1

40-2 1 264-8 278-4 43-4 1 275-0 833-8 41-8 1269-9 5 5 6 i

29-2 52-8 41o

a

f

f

Fyllt mer än 20 år ^

m.

m.

kv.

s:a

122 135 125 117 130 110 137 130 115 158

8 7 10 8 6 7 2 11 11 . 7

130 142 135 125 136 117 139 141 126 165

m.

kv.

s:a

271 264 298 355 350 910 2108 815 345 255

1303 1430 1246 1395 1569 1867 3 769 2 096 1339 1123

120 137 120 128 141 161 264 205 145 99

1423 1567 1366 1523 1710 2 028 4 033 2 301 1484 1222

6 6 8 6 2 8 15 11 13 9

2 1

129-2 1517-8 174-8 2 213-6 152-0 1 865-7

5-6 11-2 8-4

1-2 0-6 0-9

s:a

kv.

1 2 1 1 1

8 7 8 7 4 9 16 11 13 10

6-8 125-8 11-8 ]30o 9-3 127-9

konstant. Medeltalet för dessa tre sista år är dock något mer än 10 % högre än medeltalet för åren 1912 och 1913. Antalet nykomna straff arbetsfångar av båda könen, yngre och äldre sammanräknade, företer under åren 1912—1916 en tämligen jämn men icke särskilt betydande stigning, som endast år 1914 avbrytes av en tillfällig sänkning. De två första åren av den följande femårsperioden visa en häftig stigning, vilken under de tre återstående åren av perioden avlöses av en lika hastig sänkning. År 1921 är antalet till och med lägre än under något av åren 1912 —1916. Antalet nykomna till straffarbete dömda fångar, som icke fyllt mer än tjugu är, visar under den ifrågavarande tioårsperioden visserligen i huvuddrag samma utveckling som antalet nykomna straffarbetsfångar i högre ålder. Vissa avvikelser förtjäna emellertid särskilt anmärkas. Under det att de äldres antal företer en till och med år 1917 fortgående, tämligen j ä m n ' ö k n i n g , endast år 1914 avbruten av en tillfällig sänkning, håller sig de ungas antal tämligen konstant åren 1912—1914 för att 1915 stiga till en nivå, som i det närmaste förbliver oförändrad ') Under loppet av det kalenderår, då straffet börjat verkställas.

-

Ej fyllt mor än 20 år 1 )

s:a

307-6 1388-6 886-6 2 038-8 5 9 7 i 1 713-7

r

på viss tid över 2 år

på viss tid ej över 2 år

fängelse

År

t

7-8 133-6 7-6 137-6 7-7 135-6

151 I. anstalter för undergående av omedelbart ådömt fängelse eller straffarbete. a

r

b

e

t

e

Omedelbart ådömt

p å livstid Ej fyllt mer än 20 å r 1 )

Fyllt mer än 20 å r 1 )

m.

m.

s:a

kv.

kv. 3

0-2 0-o o-i

Oo O-o O-o

2 1 1 4 1 3 1 8

0-2 Oo 0-i

1-4 34 2-4

fängelse och straff-

p å viss t i d och p å livstid t i l l h o p a Ej fyllt mer än 20 å r 1 )

s:a

m. 3

251 248 2 286 1 318 1 318 4 853 1 2 034 3 771 1 324 8 243

Oo O-o 0-o

kv.

s:a

28 279 23 271 21 307 44 362 36 354 66 919 90 2 1 2 4 55 826 34 358 22 265

arbete tillhopa Fyllt mer än 20 å r 1 )

Samtliga åldrar

m.

kv.

s:a

m.

kv.

s:a

m.

kv.

s:a

1428 1565 1373 1513 1700 1981 3 907 2 229 1455 1289

128 144 130 136. 147 168 266 216 156 106

1556 1709 1503 1649 1847 2149 4173 2 445 1 611 1395

1679 1813 1659 1831 2 018 2 834 5 941 3 000 1779 1532

156 167 151 180 183 234 356 271 190 128

1835 1980 1810 2 011 2 201 3 068 6 297 3 271 1969 1660

2 615 2 762 2 871 3 292 3 583 4 242 7 559 4 046 2 800 2 597

204 204 182 221 227 273 396 316 227 184

2 819 2 966 3 053 3 513 3 810 4 515 7 955 4 362 3 027 2 781

1-4 284-2 30-4 314-6 1515-8 3:4 845-0 53-4 898-4 2 172-2 2-4 564-6 41-9 606-5 1 844-0

137-0 1 652-8 1 800-0 182-4 2 354-6 3 017-2 159-7 2 003-7 2 408-6

167-4 1 967-4 3 024-6 235-8 3 2 5 3 o 4 248-8 201-6 2 610-2 3 636-7

207-6 3 232-2 279-a 4 528-0 243-4 3 880-1

1916 men 1917 höjes med nära 160 %. Återstoden av tioårsperioden kännetecknas beträffande såväl de yngre som de äldre straffarbetsfångarnas antal av en våldsam ökning 1918 och en betydande minskning under vart och ett av de följande åren, starkast framträdande 1919. För de Ungas vidkommande är emellertid både ökningen 1918 och minskningen de följande åren relativt mycket mera betydande. Uttryckt i procent av siffrorna för år 1916 resp. medeltalen för åren 1912—1916 utgjorde antalet nykomna straffarbetsfångar: S o m ej fyllt m e r ä n 20 å r

S o m fyllt m e r ä n 20 å r

Å r

1917 1918 1919 1920 1921

:

i % av 1916 å r s siffror

i % av medeltalet 1912—1916

i % av 1916 å r s siffror

i % av medeltalet 1912—1916

259-6 600-0 233-3 101-1 74-9

292-1 675-1 262-6 113-8 84-2

116-4 225-9 132'4 87-2 75-5

130-0 252-5 147-9 97-5 84-4

152 Den relativa ökningen (+) .resp. minskningen (—) var således: För dem, som ej fyllt mer än 20 år

1917—1918 1918—1919 1919—1920 1920—1921

För dem, som fyllt mer än 20 år

%

%

+ 131*1 — 61-1 — 56-7 - 25-9

+ 94-1 —41-4 — 34-1 — 13-4

Nedanstående tablå utvisar, huru många procent av hela antalet nykomna straffarbetsfångar icke fyllt mer än tjugu år under loppet av det kalenderår, då de intagits i straffanstalt. I n t a g n a i straffanstalt för undergående av straffarbete Å r

på viss tid ej över 2 år

på viss tid över 2 år

på livstid

på viss tid och på livstid tillhopa

%

%

%

%

16-oo

O-oo 33-33 O-oo O-oo 0-oo 0-oo 0-oo 0-oo 0-oo

15-20 13-69 16-96 16-08 29-95 33-7 3 25-25 18-18 15-96

12-50 O-oo 4-oo

15-99 27-62 23-2 4

1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

30-9 7 3433 26-16 18-86 17-26

5-80 4-70 559 5-30 2-86 7-14 10-3 2 7-24 9-35 5 - 71

Medeltal 1912—1916 1917—1921 1912—1921

16-85 28-60 24-2 4

4*84 7-90 6-42

14-42 17-91 18-90

17-oo

18-oo

Tablån måste i viss mån anses vara belysande i fråga om ungdomsbrottslighetens andel i den egentliga brottsligheten över huvud. Särskilt anmärkningsvärda äro de höga procenttalen för krisåren 1917 —1919. Erinras må emellertid, att då villkorlig dom säkerligen kommer till användning i större omfattning för yngre än för äldre brottslingar samt tvånguppfostringsinstitutet uteslutande är tillämpligt å minderåriga, procenttalen för de ungas andel i brottsligheten skulle bliva väsentligt högre, därest hänsyn tagits icke blott till dem, som blivit

153 insatta i straffanstalt utan jämväl till dem, som erhållit villkorlig dom eller förordnande om tvångsuppfostran. Vad beträffar den av tablån framgående relativa sänkningen i procenttalen från år 1918 till 1919 och från 1919 till 1920, torde densamma till någon del sammanhänga med den utvidgning av tillämpningsområdet för nyssnämnda båda institut, som ägt rum genom ny lagstiftning, vilken trätt i kraft, så vitt rörer villkorlig dom den 1 januari 1919, och så vitt rörer tvångsuppfostran med 1920 års ingång. Å andra sidan bör emellertid icke förbises, att med den årliga folkökningen de yngre åldersklasserna säkerligen kommit att utgöra en växande andel av den totala folkmängden. Att brottsligheten bland kvinnorna är betydligt mindre än bland männen är ett sedan länge känt förhållande. Anmärkningsvärt är, att den under krisåren inträdda ökningen i antalet nykomna straffarbetsfångar är avsevärt mindre för kvinnornas del än för männens, samt att å andra sidan sänkningen under åren efter kristiden icke är lika stark bland kvinnorna som bland männen. Sålunda utgjorde kvinnorna av antalet nykomna straffarbetsfångar: Å r

1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

av dem, som fyllt högst 20 år

&•»* dem, som iyllfc mer än 20 år

% 10-04 8-49 6-84 12-15 10-17 7*18 4'23 6'66 9-50 8-30

% 8'23 8-43 8'65 8-25 7-96 7'82 6-37 8'83 9-68 7-60

Ur de av statistiska centralbyrån utgivna publikationerna rörande brottsligheten under åren 1913 och 1914 samt 1915 och 1916 har sammanställts tabell II, som lämnar upplysning om antalet enligt olika lagar och författningar sakfällda personer samt om arten av de ådömda straffen. Så vitt rörer andra brott enligt strafflagen än överdådig framfart eller förargelseväckande beteende (11 kap. 15 §) och fylleri (18 kap. 15 §) samt brott enligt tryckfrihetsförordningen och krigslagarna, har särskilt angivits antalet sakfällda under aderton år. 1011 21

-JO

154 Tabell II. I första instans sakfällda personer samt ådömda straff åren 1913—1916. Ådömda straff

Sakfällda personer För brott enligt

Ar Män

Därav Kvin- under 18 år nor Män Kvin

53 734 2 048 46 077 1542 44 728 1277 41393 1000 13 248 762 11755 692 11638 721 l 1916 11858 745 f!l913 10 1914 34 Tryckfrihetsförordnin1915 32 gen 1916 46 794 1913 Strafflagen för krigs-1 1914 1J916 makten och andra) 1915 2 365 krigsförfattningar ... I 19 L6 3 604 1913 32 282 3 023 Andra lagar, förordnin-J 1914 29 533 3 382 gar m. m i 1915 30 063 2 770 1916 31655 3104 1913 100 068 5 833 1914 89 315 5 617 Samtliga lagar m. m. 1915 88 826 4768 1916 88 556 4 850

1913 Allm. strafflagen 11:15.1 1914 och 18:15 ...111915 (11916 [1913 öv-J 11911 Allm. strafflagen 1.1915 rigt

574 436 504 624

Straffarbete Därav böter Fänpå viss tid pa Böter jämte gelse livsfrihetsej over over tid straff 2 år 2 år

55 782 47 619 46 005 42 393 . 11104 9 880 9 604 9 490 8 29 23 35 15 19 33 97 34 893 32 602 32 478 34 671 101 802 90149 88143 86 686

487 1066 2153 415 1030 1795 369 935 2 062 354 916 2 396 1 1 6 9 13 365 56 15 856 172 22 1000 302 9 1315 260 73 2 1 56 1 4 35 1 4 3 40 1 496 1505 2 212 435 1948 1068 395 1 979 2 365 356 2 284 2 660

162 150 121 134

163 150 122 138

x ) Därav 2 till dödsstraff. — 2) Därav 363 till disciplinstraff. — 3) Därav 882 till disciplinstraff, till disciplinstraff. — 6) Därav 1 936 till disciplinstraff.

Annat straff

Summa

55 782 47 619 46 005 42 393 )10 14 010 12 447 4 12 359 5 12 603 10 34 32 47 2 794 ) 365 s )884 1916 4 ) 1 051 2 365 5 ) 1 937 3 604 338 35 305 260 32 915 323 32 833 46 34 759 713 105 901 • 1150 94 931 1378 93 594 1988

93 406

*) Därav 1 050

Med ledning av ovannämnda publikationer må vidare meddelas följande. Det relativa antalet sakfällda personer, på 100 000 av den straffmyndiga medelfolkmängen resp. av den straffmyndiga medelfolkmängden under aderton år, utgjorde:

155 Under 18 år

I alla åldrar För b r o t t enligt

Ar Män

Kvinnor Summa

Män

strafflagen 11:15 och 18:15

1913 1914 1915 1916

2 917-9 2 485-3 2 374-1 2 180-9

I02i 76-6 62-5 48-6

1 451-6 1 230-8 1171-4 1 071-9

strafflagen i övrigt

1913 1914 1915 1916

719-4 634-0 617-5 624-7

38-3 34-3 35-3 36-2

364- K 321-7 314-8 318-8

350 266 305 373

krigslagarna

1913 1914 1915 1916

43i 103-3 1255 189-9

20-7 49-5 60-2 91i

6 6 13 26

andra lagar, förordningar m. m....

1913 1914 1915 1916

1753-5 1594-8 1597-4 1670-2

151i 167-8 135-6 151-0

919-0 851-7 836-9 880-1

samtliga lagar m. m.

1913 5 433-9 1914 4 817-4 1915 4 714-5 1916 ! 4 665-7

291-5 278-7 233-4 235-8

2 755-9 2 453-7 2 383-3 2 361-9

Kvinnor Summa

195 152 172 207

Såväl det absoluta som det relativa antalet för brott öyer huvud sakfällda personer inom alla åldersgrupper tillsammantagna har sålunda sjunkit under vart och ett av åren 1914—1916. Betraktas de ovan upptagna grupperna av brott var för sig, konstateras en betydande sänkning av antalet enligt 11 kap. 15 § och 18 kap. 15 § strafflagen sakfällda personer men även en avsevärd minskning i antalet enligt strafflagen i övrigt sakfällda, varemot siffrorna för dem, som blivit dömda enligt tryck frihetsförord ningen och enligt krigslagarna, visa en konstant ökning. Antalet av dem, som blivit sakfällda enligt andra lagar och författningar, företer åren 1914 och 1915 en sänkning, vilken år 1916 förbytes i stigning. Vad angår de minderåriga, som dömts enligt strafflagen (utom efter 11 kap. 15 § och 18 kap. 15 §) och krigslagarna, har deras antal, såväl det absoluta som det relativa, sjunkit år 1914 men under vartdera av åren 1915 och 1916 åter stigit, så att 1916 års siffror ligga avsevärt över 1913 års. För tjuvnadsbrott (enligt 20 kap. strafflagen) sakfälldes:

156 Inom samtliga åldrar Ar

1913 1914 1915 1916

Absoluta antalet

I åldern 15—18 år

Relativa antalet J )

Män

Kvinnor

Män

2 254 1810 2153 2 642

280 257 299 293

Absoluta antalet

Relativa antalet 2 )

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

K vinn or

122-A

14-n

97-6 114-3 • 139-2

12-7 14-6 14-2

362 263 353 452

41 32 44 45

220-9 160-2 213-7 270-2

26-1 20-3 27-6 27-8

Till närmare belysande av frågan om de brottsligas fördelning på olika åldersgrupper må ur statistiska centralbyråns ovannämnda publikation för åren 1915 och 1916 anföras följande. Antalet i straffregistret upptagna för brott utom mot krigslag under nämnda båda år sakfällda personer fördelade sig efter ålder enligt nedanstående tablå sålunda: Relativa antalet 3)

Absoluta antalet År

1 5 - 1 8 år..* 18-21

»

21-25

»

25-30

»

30—40 » 40-60

»

60 år och över

j \ / \ (

1915 1916 1915 1916 1915

Män

Kvinnor 52 57 86 71 78 85 73 62 68 91 67 60 6 10 430 436

i \ I t 1 t { \

1915 1916 1915 1916 1915 1916 1915 1916

417 510 463 501 545 607 602 704 786 808 439 471 55 60

Summa / \

1915 1916

3 307 3661

1 1916.

Män

Kvinnor Kvinnor Summa i % av män

j> 279-1

34-s

158-9

12-3

} 3100

50-7

181-8

16-4

} 308-4

43-7

175-6

14-2

j> 309-5

31-0

167-4

10-0

} .221-1

21-i

118-8

}

88-4

10-9

47-4

12-3

[

18-7

2i

96 Ila

| 183-6

21-1

99-i

11 5

»Av siffrorna framgår, att brottsligheten var störst bland 18—21åringarna, men därefter avtog för varje högre åldersgrupp, vilket gällde såväl för män (utom i åldersgruppen 25 — 30 år) som för kvinnor. Brottsligheten bland 15—18-åringarna var lägre än bland 18—30-åringarna x

) P å 100 000 av den straffmyndiga medelfolkmängden. ) P å 100 000 av den straffmyndiga medelfolkmängden under aderton år. 3 ) P å 100 000 av medelfolkmängden inom resp. åldersklasser i medeltal för åren 1915 och 1916.

157 (i fråga om kvinnor 18—25-åringarna), men högre än bland dem, som voro äldre än nyss nämndes. Kvinnornas brottslighet var i jämförelse med männens störst bland 18—21-åringarna, men minst bland 25—40åringarna. De för brott mot strafflagen sakfällda i straffregistret upptagna personerna fördelade sig efter ålder och huvudgrupper av brott sålunda (i medeltal för åren 1915—1916): Absoluta antalet sakfällda för brott mot staten

enskild person

25 59 112 99 98 47 13

14 51 82 74 77 46 9

15-18 år 18—21 » 21-25 » 25—30 » . . . . 30—40 » 40—60 » 60 år och över .... Summa

Relativa antalet 2 ) sakfällda för brott mot

egendom

staten

enskild person

egendom

474 446 449 538 691 419 j 44 j

7-7 19-2 29-9 23o 13-3 4-3 1-9

4-3 16-6 21-9 17-2 10-4 4-2 1-3

145-2 145i 119-9 124-9 93-6 38-3 6-5

11-5

8-9

77-5

3061 Av ovanstående tablå framgår, att brotten mot staten och mot enskild person nådde sin kulmen bland 21—25-åringarna, medan däremot egendomsbrotten gjorde det redan bland de allra yngsta åldersklasserna, 15—18-åringarna och 18—21-åringarna. Med varje högre åldersgrupp än de nyssnämnda avtog däremot i regel brottsligheten i fråga om nu nämnda slag av brott.» Samtliga i första instans ådömda straff visa följande procentuella fördelning: Dödsstraff eller straffarbete

1913 1914 1915 1916

Frihetsstraffens straffets minskats. J

Fängelse

Böter

Disciplinstraff

Annat straff

Summa

%

%

2-3 2-2 2-7 3-0

1-4 2-1 2-1 2-4

% 95-7 94-5 93-8 92-4

% 0-3 0'9 1-1 2-1

% 0-3 0'3 0-3 0-i

% 100-0 lOO-o lOO-o lOO-o

relativa frekvens har sålunda ökats, medan bötes-

) På 100 000 av medelfolkmängden inom resp. åldersklasser i medeltal för åren 1915 och 1916.

158 E n fördelning av de till straffarbete dömda efter strafftidens längd giver följande procenttal: 1913

högst 6 mån över 6 mån. t. o. m. 2 år över 2 år på livstid

69*5 23'6 6*8 O-i S u m m a 100-0

67*6 25'3 7'1 O-o lOO'O

70'9 24*1 4*9 Q'i 100*0

72*0 22'8 5*0 0'2 lOO'O

Av de till fängelse dömda hade under nämnda fyra år allenast 3'0, 2*7, 1-9 resp. 1*7 % ålagts sådant straff på längre tid än 6 månader. De kortvariga frihetsstraffens relativa frekvens har sålunda under perioden undergått någon stegring. 1 statistiska centralbyråns ovan utnyttjade statistik äro de, som erhållit villkorlig dom eller fått straffet utbytt mot tvångsuppfostran, medräknade under det straff, vartill de blivit dömda. Antalet för annat brott än enligt krigslag villkorligt dömda utgjorde:

1913 1914 1915 1916

,.

Män

Kvinnor

Summa

Därav under aderton år Män Kvinnor Summa

547 427 622 770

97 123 112 136

644 550 734 906

180 117 201 260

23 22 23 41

203 139 224 301

Dessutom dömdes villkorligt år 1916 för brott enligt 8 kap. strafflagen för krigsmakten 57 män, av vilka 4 voro under aderton år. Av de för andra brott än enligt sistnämnda lag villkorligt dömda voro till enbart bötesstraff dömda: 1913

70 eller 10*9 % av hela antalet villkorligt dömda

1914 1915 1916

43 97 117

» 7-8 » » j> 13-2 » » D 12-9 » »

» ) » y>

) » D

,

» » »

» » »

De, som dömts villkorligt till enbart böter, utgjorde allenast 0"l, 0'05, 0*1 resp. 0*1 % av alla till enbart böter dömda, under det att de, som dömts villkorligt till frihetsstraff utgjorde 27-2, 27'3, 32'4 resp. 37*0% av alla till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst tre månader dömda personer.

159 Av de villkorligt dömda, utom dem, som sakfallts enligt krigslag, hade åren 1913 och 1914 omkring 70 % samt åren 1915 och 1916 omkring 80 % begått tjuvnadsbrott. Förordnande om tvångsuppfostran har meddelats angående

1913 1914 1915 ...... 1916

M ä n

K v i n n o r

antal

i % av samtliga enligt strafflagen utom 11: 15 och 18: 15 sakfällda under 18 år

antal

i % av samtliga enligt strafflagen utom 11: 15 och 18: lösakfällda under 18 år

61 '47 58 80

10-6 10-8 11-5 12-8

8 11 12 15

14-6 20-8 21-0 25-0

Tvångsuppfostringsinstitutets användning har sålunda ökats under perioden. Fångvårdsstatistiken lämnar upplysning allenast angående dem, som blivit intagna i straffanstalt, och särskiljer efter ålder endast straffarbetsfångarna. Den av statistiska centralbyrån publicerade statistiken rörande brottsligheten sträcker sig icke längre än till och med år 1916 och innefattar icke uppgift om de sakfälldas fördelning på olika åldersgrupper i vidare mån, än av det ovanstående framgår. Till fullständigande av materialet hava därför med ledning av uppgifter, som med uteslutande av de dömdas namn lämnats från straffregistret, sammanfattats tabellerna III—X. I dessa tabeller angives antalet av dem, som under vart och ett av åren 1918—1921 blivit för brott, begångna före fyllda tjugu år, dömda till böter för snatteri eller till fängelse eller straffarbete eller ock erhållit villkorlig dom eller fått straff, som nyss nämnts, utbytt mot tvångsuppfostran. För åren 1919—1921 hava jämväl de, som vid brottets begående fyllt tjugu men ej tjuguett år, medtagits. Under vart och ett av nämnda fyra år hava upptagits de, som under året blivit i första instans dömda. Anteckningen om det ådömda straffet har emellertid i fall, där till straffregistret inkommit uppgift om att underrättens utslag blivit av högre rätt ändrat, rättats i enlighet därmed. Aldersuppgifterna hänföra sig, såsom nämnts, till tiden för brottets begående. Där samma person vid en lagföring dömts för brott, som förövats vid olika ålder, har han hänförts till den åldersklass, han tillhörde, då han först begick det brott, varunder han upptagits. Beträffande brottsrubriceringen må anmärkas, att den, som vid en lag-

160 Tabell Uppgift angående män, som år 1918 blivit dömda Böter

Straffarbete 2—6 mån.

Fängelse

B r o t t Ålder i år

15 16 17 18 19 15 16 17 118 119 15 16 17 18 19 i

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 IL' 13 14 15 1fi 17 18 1!) 20 81 22 23 94 25 86 27 28 29 30 31

Snatteri Stöld D:o andra eller senare resa Förskingring Militära brott Övriga b r o t t D ä r a v : 3:9, 10 strafflagen brott mot offentlig mvndiehet hemfridsbrott fö rf alskning mened vållande till annans död misshandel försök till våldtäkt rättsstridifft t v å n e sedlighetsbrott enl. 18:13 strafflagen d:o i övrigt mordbrand b r o t t enl. 19:11—14 strafflagen skadegörelse vållande till eldskada tillverkning av dyrk rån bedrägeri eller oredlighet öppnande av brev ämbetsbrott r y m n i n g ur sjötjänst förseelser m o t kristidsförfattniiigar

102 97 131 103 122

3 11 26 28 25 12 5 20 11 3 123 219 295 343 334 12 26 2 1 1 1 1 4 1 23 30 65 97 206 1 8 17 2 11 21 21 17 5 13 13 17 25

2 1 1

3 2 7 1

4 1 3

7 10

9 13

4 2

1 1

5 1 1 1

3 1 1

4 1

4 1

4 1

1 1

—1 —

Samtliga brott 102 97 131 103 122 41 58 133 158 255 129 232 309 382 402

föring dömts för flera brott, upptagits under det brott, för vilket det strängaste straffet ådömts, eller, därest med tillämpning av gällande konkurrensregler ett gemensamt straff ådömts för brotten, under det brott, som hemfaller under den strängaste straffskalan. Till »militära brott» hava icke hänförts de i 8 kap. strafflagen för krigsmakten upptagna med undantag för persedelförskingring, vilket sistnämnda brott oftast begås i samband med rymning. De, som erhållit villkorlig dom

161 III. för brott, förövade, då de fyllt 15 men ej 20 år. Straffarbete över i 6 mån. t. o. m. Straffarbete över 2 år 2 år

L

Villkorligt till böter

15 16 17 18 19 15 16 17 18 19 15 16 17 18 19 26 14 16 8 20 3b b(J 40 7 36

1 Villkorligt till fängelse eller straffarbete

Tvångsuppfostran

17 IG 12 12 14 9 273 235 193 218 17C

21 69

14 37

q 22

1 i 7 13

18 Summa

2;

-

—

— —

— 3 4 4 6 3 5 4 8 14 10 ~~ ~ — — — — — 1J 1 — — 1

22 —

23 1

———

1 1

— 2 - ——— 1

— - — — — — — — — 1 5

— — — _. — — — — —

—

———— 1 3 3 3 — — — 3 1 1 — ————————— — — — 1 — — ————— 1 — 1 — 1 — 1 — 3 1 — — — — — — 2 — — 1 — — — —

———— 1 ———— 2 — — — 1 — — — —————— — — — — — — — — —

1 1 1

— 1

——

2,

3 1

16| 33| 43| 69| 87J| l | -

s|| 32,! 17 21 13,

7 1

— — — — —

5|| 304 259 227 242 202

32|

825 *i 2 738 2 81 3 17 4 453 5 305 6 4 7 13 8 6 9 144 10 2 11 1 12 2 13 1 11 24 i a 1 10 3 17 2 18 19 10 1 80 3 21 9 22 1 23 1 24 4 25 50 86 6 87 2 2S 3 29 3 30 4419

eller fått straffet utbytt mot tvångsuppfostran, hava icke medräknats i antalet av de till böter, fängelse eller straffarbete dömda. . Övertygade om straffbelagd gärning men i anseende till sinnessjukdom icke fällda till ansvar blevo: år 1918 sammanlagt 8 män och 7 kvinnor för gärningar, begångna före fyllda tjugu år, nämligen J ) Dömd till 6 års straffarbete med tillämpning av 5: 6 strafflagen, l o n 21

21 TI

162 1 man för vid 15 år medelst inbrott förövat olovligt tillgrepp 1 » » » 1 6 » förövat olovligt tillgrepp 3 män » » 17 » förövade olovliga tillgrepp, därav 1 medelst inbrott 2 » » » 18 » » » » (den ene av dessa hade tidigare varit dömd till straffarbete) 1 man » » 1 9 » förövad o tukt mot naturen 1 kvinna för vid 15 år förövad mordbrand » .» 16 » förövat olovligt tillgrepp (förut dömd till straffarbete) 1 » 2 kvinnor » » 17 » förövade olovliga tillgrepp (den ena av dessa hade tidigare dömts till straffarbete) förövat barnamord 17 1 kvinna • 18 1 » olovligt tillgrepp jämte vållande till eldskada 18

år 1919 sammanlagt 14 män och 2 kvinnor för gärningar, begångna före fyllda tjuguett år, nämligen 1 man för vid 15 år medelst inbrott förövat olovligt tillgrepp förövad mordbrand jämte otukt med djur 1 » » »16 förövade två mord jämte mordbrand (förut två gånger 1 » » » 18 dömd till fängelse) 18 » förövade förfalskningar man 18 » medelst inbrott förövade olovliga tillgrepp (den ena av dessa hade tidigare villkorligt dömts till fängelse) 19 » förövat bedrägeri man 19 » » olovligt tillgrepp 20 » » rånmord 20 » förövade olovliga tillgrepp, därav 1 från krigsmakten (en män av dessa hade tidigare förklarats skola i stället för fängelse undergå tvångsuppfostran) 1 kvinna för vid 19 år förövat bedrägeri (fötut villkorligt dömd till fängelse) 1 » » » 20 » » olovligt tillgrepp

samt år 1920 sammanlagt 12 män och 1 kvinna för gärningar, begångna före fyllda tjuguett år, nämligen 1 man för vid 15 år förövad mordbrand 15 » förövade olovliga tillgrepp 2 män 17 » förövat försök till våldtäkt 1 man 18 » » » » mordbrand 1 » 18 » förövad otukt med djur jämte olovligt tillgrepp 1 » 18 » förövade olovliga tillgrepp 2 män 19 » förövad otukt dels med minderårig kvinna, dels med djur 1 man 19 » förövat bedrägeri 1 » 20 » » olovligt tillgrepp 1 » 20 » rymning ur krigstjänst jämte persedelförskingring 1 1 kvinna för vid 18 år förövad- mordbrand jämte olovligt tillgrepp.

163 För år 1921 kunna liknande uppgifter icke här lämnas. Jämlikt^ 17 kap. 32 § rättegångsbalken blev år 1919 1 man, åtalad för vid 19 års ålder förövat rån, ställd under framtiden. Nedanstående tablå utvisar antalet av dem, som för brott, begångna före fyllda tjugu år, blivit under åren 1918—1921 dömda till böter för snatteri eller till fängelse eller straffarbete eller ock erhållit villkorlig dom eller fått straff, som nyss nämnts, utbytt mot tvångsuppfostran: Ålder vid brottets begående Dömda för

Ar

.. 15

år

16 år

17 år

18 år

19 år

15—17 år 1 8 - 1 9 år 1 5 - 1 9 år

m.

kv.

m.

m.

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

510 211 76 62

33 24 8 6

315 115 61 35

29 825 23 326 9 137 8 97

62 47 17 14

kv.

kv.

1918 168 < 1919 bb 1920 20 ! 1921 11

I

10 148 b 73 1 2b — 30

9 194 6 72 4 31 2 21

14 154 12 71 3 26 4 27

16 13 5 5

161 44 35 8

13 10 4 3

1918 489 stöld eller försking- \ 1919 132 ring | 1920 45 1921 32

16 519 10 209 3 73 2 44

16 566 17 245 10 89 9 57

31 648 19 239 10 114 7 69

34 24 9 16

614 245 129 92

46 1 574 30 586 19 207 10 133

63 1 262 46 484 23 243 18 161

-

334 163 121 75

_ <fH9 _ 167 — 95

—

11 9 15 7

140 90 81 58

13 305 10 165 11 128 9 82

94 19 9,6 16

65 2 368 107 2 051 46 951 79 852 29 376 46 506 18 239 31 329

im 4 4 1 9

snatteri

militära brott

1918 1 1919 | 1920 1921

23 11 3 1

— 30 — 22 — 20 — 2

— — — —

66 46 23 17

— 83 — 46 — 32

_ 226 — 80 — 75 — 43

—

119 79 46 20

f

39 22 13 3

3 2 b

—

53 21 18 b

2 3 b 2

73 32 16 16

6 4 4 5

63 35 29 24

7 4 5 4

6 6 6 5

165 75 47 24

81 4/

29 750 18 325 10 136 2 81

27 26 19 13

899 395 159 111

51 35 17 16

973 428 215 152

57 1078 41 424 19 291 25 177

f

l

1918 övriga brott< 1919 192U 1921 samtliga brott

l 11918 719 1 1919 321 j 1920 1921

l

77 55 52 34

80 ?, 836 143 54 1 070 100 28 450 51 26 294 44 453

229 87 1 803 166 48 88^ 94 43 568 74

I procent av 1918 års antal utgjorde de under åren 1919—1921 för samtliga brott dömda Ålder vid brottets begående

Å r

1919 1920 1921

1 5 - 1 7 år

18—19 år

15—19 år

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

%

%

%

%

%

%

40-i 15-9 lOi

73-8 43o 29-o

41-5 24-7 16-0

71-3 39-3 35-2

40-8 20o 12-9

72-5 41-o 32-s

164 Tabell Uppgift angående kvinnor, som år 1918 blivit dömda Straffarbete 2—6 mån.

Fängelse

Böter B r o t t

15 16 17 18 19 15 ] 16 17 18 19 15 16 17 18 19

Ålder i år 1 2 3 •1

1 1

1 1

6 10 10 10

10 Stöld

6 11 19 19 4

6 11 19 23

1 Därav: 5

fi 7 8 9 10 11 12

förfalskning

—

lönnläggning av foster falskt åtal sedlighetsbrott (utom 18:13) bedrägeri eller oredlighet förseelser mot kristidsförfattningar

1 ' 1 1

Samtliga brott

6 10 10 10J 2 —

1 Efter åldern vid brottets begående visa de dömda följande procentuella fördelning: 15 år År

1918 1919 1920 1921

16 år

18 år

17 år

19 år

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

%

%

%

%

%

%

%

%

%

%

16-8 12-8 9-2 8-3

12-7 10-8 10c 2-7

17-o 18-o 15-4 14-2

11 8 15-7 20-2 17-6

20-3 21-9 18-o 19-5

22-3 21i 18-1 21-0

22o 23-s 24-4 26-8

24-9 24-7 20-2 33-8

24-4 23-5 33o 31-2

28-3 27-7 30-9 24-3

Femton- och sextonåringarnas andel i ungdomsbrottsligheten har sålunda avsevärt minskats sedan år 1918. Detta gäller beträffande såväl män som kvinnor. Av de år 1918 dömda i tabell 111 upptagna männen voro 1*18^ utländska medborgare utan stadigt hemvist här i riket; av de övriga hade 37"55 % sin hemort på landsbygden och 62'45 % sin hemort i stad, därav 32*18 %

165 IY. för brott, förövade, då de fyllt 15 m e n ej 2 0 år. Straffarbete över ! 6 mån. t. o. m. Straffarbete över 2 år 2 år

Villkorligt till böter

15 16 17 18 19 15 16 117 18 i 19 15 16 17 18 19

1 1

2 Villkorligt till fängelse eller straffarbete

Tvångsuppfostran

3 14

2 21

1 2

' 2

— 2

Summa

17 1 2

1 10 2 3 1 2 i 3 i 2 i

i

-

— —

—| — 2

62 139 4 24

229 i

i Stockholm, 12*68 % i Göteborg, 6*93 % i Malmö och 48*21 % i övriga städer. De år 1918 dömda i tabell IV upptagna kvinnorna hade alla sitt hemvist inom riket och voro alla svenska medborgare. 35*44 % av dem hade sin hemort på landsbygden och 64'56 % sin hemort i stad, därav 36*60 % i Stockholm, l i n % i Göteborg, 7*84 % i Malmö och 44*45 % i övriga städer. Efter sysselsättning fördelade sig de år 1918 dömda i tabell III upptagna männen sålunda: Antal Jordbruksarbetare och drängar på landsbygden Trädgårdsarbetare Industriarbetare och gruvarbetare Eldare, maskinister och motorskötare Elektriska montörer och arbetare Typografer, sättare och tryckeriarbetare Hantverkare Bagare, sockerbagare och slaktare

303 28 742 16 42 61 364 68

Z

% ?v. ? e l a antalet • 6*86 0*63 16*79 0*36 0*95 1-38 8'24 1-54

166 Antal Kontors- och handelsbiträden Bod- och lagerdrängar, förråds- och lagerarbetare Springgossar Brädgårds- och vedgårdsarbetare Hamn- och stuveriarbetare Åkeri- och transportarbetare i övrigt Grovarbetare, skogs- och järnvägsarbetare Sjömän och ångbåtseldare Arbetare u t a n närmare angivet yrke Stamanställda och volontärer vid krigsmakten Tjänstemän i statens eller k o m m u n s tjänst i övrigt Utövare av annat yrke Studerande Personer u t a n uppgiven sysselsättning ••••

229 51 362 28 38 88 318 216 308 734 48 92 20 263 Summa 4 419

% av hela antalet 5*18 1*16 8*19 0*63 0*86 1-99 7*20 4*89 6*97 16-61 1-09 2*08 0*45 5"96 100*00

De år 1918 dömda i tabell IV upptagna kvinnorna fördelade sig efter sysselsättning, sålunda: Antal Tjänarinnor Industriarbeterskor Kontors- och handelsbiträden Springflickor Sö mmerskor Hotell- och restaurantuppasserskor Utövande annat yrke Prostituerade Utan uppgiven sysselsättning

• ?

Summa

116 37 9 7 6 9 7 5 33 229

I %

av

hela

antalet 50*65 16'16 3'93 3'06 2'6I 3'93 3'06 2*18 14'4l lOO'OO

Vad angår de ådömda straffen, har dödsstraff eller straffarbete på livstid icke under åren 1918—1921 blivit ådömt för brott, begånget, innan gärningsmannen fyllt tjuguett år. Straffskärpning enligt 2 kap. 6 § strafflagen har beträffande de under åren 1918—1920 dömda i tabellerna III—VIII upptagna personerna kommit till användning endast i ett fall, i det att år 1920 1 man dömdes att undergå dels 1 års straffarbete för första resan å särskilda tider och ställen delvis medelst inbrott förövad stöld, dels ock 3 månaders straffarbete med skärpning genom hårt nattläger under 7 dagar för uppsåtlig skadegörelse, båda brotten begångna vid aderton års ålder. Av de i tabellerna III—X upptagna personerna har endast 1 man

167 år 1920 blivit dömd till fängelse på längre tid än 1 år (se not 3 till tabell V). Av de i tabellerna III—X upptagna villkorligt dömda voro:

År

1918 1919 1920 1921

Bland männen dömda till

Bland kvinnorna dömda till

enbart böter

fängelse

straffarbete

enbart böter

fängelse

straffarbete

%

%

%

%

%

%

6-7 1-8 5-2 5-0

21-1 15-0 24-4 27-8

72-2 83-2 70-4 67.2

8-7 9-5 11-7 2-3

26-1 22-6 20-0 29-5

65-2 67-9 68-3 68-2

,

Den relativa frekvensen av villkorlig dom å frihetsstraff framgår av nedanstående tablå, vari angives huru många procent de till sådant straff villkorligt dömda utgjorde av dem, som för andra brott än andra eller senare resa stöld, militära brott och tryckfrihetsbrott dömts till frihetsstraff, vilket lagligen kunnat villkorligt ådömas (d. v. s. intill den 1 januari 1919 fängelse i högst 6 månader eller straffarbete i högst 3 månader och i tiden därefter fängelse i högst 1 år eller straffarbete i högst 6 månader). 4ider vid brottets begående Dömda år

1918 1919 1920 1921

15 år

16 år

17 år

18 år

19 år

20 år

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

%

%

%

%

%

%

%

%

%

%

%

%

62-8 55-3 53-4 20-G

50o 66-7 77-8 50-o

59-8 49i 45-3 56-0

50-0 71-4 53-3 36-4

47-8 42-2 47e 42-3

55-9 43-5 66-7 63-6

53-i 35-5 30-5 48-o

65-e 46-4 42-9 70-o

51-9 39-5 36-7 38-5

63-6 48-6 50o 83-3

36-0 31-2 34-i

43-3 59 i 70-0

För alla de i tablån upptagna åldersklasserna tillsammans voro motsvarande frekvenstal för männen år 1918 55*2 %, år 1919 42*2 %, år 1920 38*6 % och år 1921 40*4 % samt för kvinnorna år 1918 59*2 %, år 1919 51*0 %, år 1920 56*4 % och år 1920 65*2 %. I samband med meddelande av ny straffdom, varom anteckning förekommer i tabellerna III—VIII, har genom villkorlig dom meddelat anstånd med straff förklarats förverkat eller förfallit år 1918 beträffande 229 män och 12 kvinnor, år 1919 beträffande 122 män och 7 kvinnor

168 Tabell Uppgift angående män, som år 1919 blivit dömda Böter

x

Brott Ålder i år

ie

18 1 10 1 20 15

Snatteri .. .. Stöld D:o andra el. senare resa Förskingring Militära brott Övriga brott Därav: brott mot offentlig myndighet hemfridsbrott 9 förfalskning 10 dråp 11 misshandel varav döden följt 12 annan misshandel 13 försök till våldtäkt.... 14 rättsstridigt tvång 15 sedlighetsbrott (utom 18:13) 16 mordbrand 17 försök till d:o 18 åstadkommande av explosiv förödelse 19 brott enl. 19:11-14 S.L. 20 skadegörelse 21 vållande till eldskada. sa rån 28 försök till d:o bedrägeri el. oredlighet 24 bodräkt »fi 26 tryckfrihetsbrott 27 rymning ur sjötjänst.. 88 avvikande ur annan tjänst 29 förseelse mot kristidsförfattning

56 Samtliga brott

1 3

—

11 1

Fängelse

Straffarbete 2—6 mån.

6 4

7 9

13 3

9 4

7 6

71 112 124

91 23

2 22 3

46 7 1 1 2

1 73 9

3 75 131 22 15

4 2 4

10 6

4 10

82 17 2 11 11

1.

—1 ^ 1

2 1

1 1

—

—

_1

~

)3

-

;

62;

ie|

*•) Nödvärnsexcess. — 2) Delaktighet enl. 3: 4 strafflagen.

99 110 162

~\

72 115 143 128 123

!

169 V. för brott, förövade , då d e fyllt 1 5 m e n ej 2 1 å r . Straffarbete över 6 mån.1 Straffarbete över 2 år t. o. m. 2 år

Villkorligt till böter

Villkorligt till fängelse Tvångsuppfostran eller straffarbete Summa

15 16 17 18 19 20 15 16 17 18 19 20 15 16 17 18 19 20 15 16 17 18 19 2

2 4 3 67 95 95 69

6 16 23 31 31 13 5 25 39

2 3

13 12 11 11

2 1

3 l

6 )l

3 71

1 58

4 26

2 20

3 6

1 14

i

1 2 1

2 1 )1

1 1

1 32 1 1

1 2 1 1 1 2 20 1 1 1

31 3 90 1

25 1 2

396 1167 112 12 384 222

2 1

1 7 17 29 43 63 69

1 0 1 1 21

—

83 107 108 86

25 1

2 293

170 Tabell Uppgift angående kvinnor, som år 1919 blivit dömda Böter

Brott Ålder i år

15 Snatteri Stöld D:o andra el. senare resa Övriga brott Därav: förfalskning överförande av könssjukdom barnamord lönnläggning av foster utsättande av barn... sedlighetsbrott (utom 18: ^ vållande till eldskada, bedrägeri el. oredlighet

3 Samtliga brott

16 4

17 7

18 10

Fängelse 19

-1- -A1x —

—

Straffarbete 2—6 mån. 16

13 2 2

14 2

—

j 4

— —

i

samt år 1920 beträffande 44 män och 3 kvinnor. Jämlikt 13 § i lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom har dylikt anstånd förklarats förverkat år 1919 för 2 män, vilka ännu icke fyllt tjuguett år (den ene 16 och den andre 18 år), samt år 1920 för 1 man i omyndig ålder (18 år). Av de i tabellerna III—X upptagna minderåriga, vilka erhållit förordnande om tvångsuppfostran, utgjorde de, som dömts till enbart böter, bland männen år 1918 10*5^, år 1919 6*0%, år 1920 4*3 % och år 1921 2*9 % samt bland kvinnorna år 1918 0*0 %, år 1919 15*4 %, år 1920 0*0 % och år 1921 8*3 %. De övriga voro dömda till frihetsstraff, därav år 1920 bland männen endast 17*9 % till fängelse och 82*1 % till straffarbete samt bland kvinnorna 28*6 % till fängelse och 71*4 % till straffarbete. Tvångsuppfostrans relativa frekvens framgår av nedanstående tablå, vari angives, huru många procent av dem, som för brott, begångna innan de fyllt aderton år, militära brott undantagna, dömts till frihetsstraff, vilket lagligen kunnat utbytas mot tvångsuppfostran (d. v. s. intill

171 VI. för brott, förövade, då de fyllt 15 men ej 21 år. Straffarbete över 6 mån. t. o. m. 2 år 15

1 1

19 ! 20 1

— —

2 2

1 13

1 10

2 13

1 11

2 1

1 Summa

16 ! 17

—

1 Tvångsuppfostran

Villkorligt till fängelse eller straffarbete

Villkorligt till böter

1 1

59 122 8 25

10 3 1 4 1 3

1 1

1 2

1 1 —

—

—

den 1 januari 1920 fängelse i högst 6 månader och i tiden därefter fängelse i högst 1 år eller straffarbete i högst 6 månader), erhållit förordnande om tvångsuppfostran. Ålder vid brottets begående Dömda år m. % 1918 1919 1920 1921

kv. %

465 55-6 58-5 66-7 34-5 I l l - i 70-6 50-o

17 år

16 ar

15 år

m. J kv.

15—17 år

m. %

kv. %

m. %

kv. % .

18-3 34-8 50-o 49-o i 55-R 21a 32-6 i 33-3 1 1 8 i 42o 1.54-5 32-4

25-o 57-i 8-8 36-4

34-i 43-6 26-9 43-9

41-4 57-9 19-4 45-8

%

%

I anledning av övertygande om brott, varom anteckning förekommer i tabellerna III—VIII, har förordnande om tvångsuppfostran förfallit år

172 TabéÄ Uppgift angående män, som år 1920 blivit dömda Böter

Fängelse

Brott Ålder i år

20 Snatteri Stöld D:o andra el. senare resa Förskingring Militära brott .... Övriga brott Därav: brott mot offentlig myndighet hemfridsbrott förfalskning mened deltag, i misshandel varav döden följt vållande till annans död misshandel ingivande av gift våldtäkt försök till d:o . rättsstridigt tvång .... fylleri djurplågeri sedlighetsbrott enligt 18: 13 S. L d:o i övrigt brott enl. 19:11-14 S.L. rån försök till d:o bedrägeri el. oredlighet ämbetsbrott rymning ur sjötjänst..

m

16 Samtliga brott

1 1 3

17 Straffarbete 2—6 mån. 19

1 1

2 3

6 2

8 2

3 2

55 3

55 10

19 1

22 7

2 44 9

69 26

1 81 32

42 8

1 1

1 1

2 8

6 10

2 15

— 6

14 2 1 1

1 3

—

2 1

1 i

1 1

5!

63 105 120

1918 beträffande 10 män och 2 kvinnor, år 1919 beträffande 5 män samt år 1920 beträffande 8 män och 1 kvinna. För år 1921 kunna motsvarande uppgifter icke här meddelas. Så vitt framgår av uppgifter, som inkommit till straffregistret, hade av de i tabellerna III—VIII antecknade unga brottslingarna tidigare varit dömda till straff år 1918 bland männen 767 eller 17*4 % och bland

173 VII. för brott, förövade, då de fyllt 15 men ej 21 år. Straffarbete över 6 mån Straffarbete över 2 år ! Villkorligt till böter t. o. m. 2 år

Villkorligt till fängelse eller straffarbete

15 16 17 18 19 20 15 16 17 18 19 20 15 16 17 18 19 20 15 16 17 18 4 —

2 —

8 21 18 8 2 17 27 b

2 Summa

1 5 2 23 29 38 29

1 1 40 36

1 25

3 17

1 5

19 Tvångsuppfostran

2J 31 39 50 36

20 29

1 *)1 x ) l

1 i

-

8 28 37! 44|

-

ö|

21 — | 3

159 515 73 5 251 200

1 ? 3 4

57 2 34 1

7 8 9 10

1 4 42 1 1 6 3 1 1

11 12 13 14 15 16 17 IS 19

5 14 3 6 2 13 1 2

80 21 22 2:; 11 25 2G 27

kvinnorna 31 eller 1 3 5 ^ , år 1919 bland männen 627 eller 27*3 % och bland kvinnorna 31 eller 14*5 % samt år 1920 bland männen 384 eller 31*1 ^ och bland kvinnorna 12 eller 9*8 %. I nedanstående tablå angives huru många procent av dem, som för andra brott än andra eller senare resa stöld, militära brott och tryck*•) Delaktighet enligt 3: 4 strafflagen.

174 Tabell Uppgift angående kvinnor, som år 1920 blivit dömda j

Straffarbete 2—6 mån.

Fängelse

Böter Brott

— Snatteri Stöld D:o andra resan Övriga brott Därav: förfalskning mened vållande till annans död utsättande för venerisk smitta barnamord lönnläggning av foster frihetsberövande äktenskapsbrott — sedlighetsbrott enligt 18: 13 S. L d:o i övrigt

1 Ålder i år

Samtliga brott

6 1

1 2

4 I

—

—

i j

—

—

1 | -

—

frihetsbrott blivit, utan att erhålla vare sig villkorlig dom eller förordnande om tvångs upp fostran, dömda till frihetsstraff av den art och den storlek, att straffet lagligen kunnat villkorligt ådömas, tidigare varit dömda till fängelse eller straffarbete eller ock förverkat genom föregående villkorlig dom meddelat anstånd med bötesstraff och på denna grund icke kunnat erhålla villkorlig dom. Ålder vid brottets begående Dömda år

1918 1919 1920

16 år

15 år

17 år

19 år

18 år

20 år

m.

kv.

m.

kv

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

%

%

%

%

%

%

%

%

%

%

%

%

3-2 25-0 14-3

O-o 50-o O-o

20-5 31o 30-6

40-0 Oo O-o

18-3 34-8 52-8

16-7 111 100*0

20-6 30-8 47-6

27-3 20-o 12-5

18-7 28-9 32-9

25-o 22-2 0-o

28-o 30-6

47-i 0-o

175 VIII. för brott, förövade, då de fyllt 15 men ej 21 år. Straffarbete över 6 mån. t. o. m. 2 år 15

1 1

_

1 2

Villkorligt till fängelse eller straffarbete

Villkorligt till böter

1 2

20 2

—

1 Tvångsuppfostran

Summa •

22 61 2 37 3 1 2

1 2

~

1 1

—

1 7 11 1 1

2 1

— —

1 13

2 8 1

122 Den sålunda påvisade relativa ökningen år 1919 av ovannämnda legala hinder för användning av villkorlig dom får anses utgöra en av orsakerna till den av en här förut meddelad tablå framgående minskningen av den relativa frekvensen för sagda institut under år 1919. Anmärkningsvärt är, att samma år tvångsuppfostringsinstitutets relativa frekvens ökats. Vad angår minskningen av frekvensen för tvångsuppfostrans användning år 1920, lärer denna minskning delvis få betraktas såsom ett utslag av en viss försiktighet hos domstolarna vid institutets tillämpning inom det vidgade område, detsamma erhållit genom den lagstiftning, som med nämnda års ingång trätt i kraft. En betydande ökning i tvångsuppfostrans frekvens har, såsom av det ovanstående framgår, ägt rum år 1921. l

) Delaktighet enligt 3: 4 strafflagen.

176 Tabell Uppgift angående män, som å r 1921 blivit dömda Böter

Brott

Fängelse

Ålder i år

20 Snatteri Stöld eller förskingring.. Stöld andra el. senare resa Militära brott övriga brott

13 Samtliga brott

1 5

4 3

4 3

—

17 5

32 15

42 9

55 27 89

1 1 4

—1 — 4

13 Straffarbete 2—(5 mån. 16

—

47 2 1 4

41 6 1 6

54 Tabell Uppgift angående kvinnor, som år 1921 blivit dömda Böter

Fängelse

Brott Ålder i år

17 1

Snatteri Stöld eller förskingring.. Stöld andra resan Övriga brott Samtliga brott

a

—

—

1 Straffarbete 2—6 mån. 19

15 —

;

—

—

—

—

17 —

—

Ill IX. för brott, förövade, då de fyllt 15 men ej 2 l år. Straffarbete över 6 mån. Straffarbete över 2 år t. o. m. 2 år

Villkorligt till fängelse eller straffarbete

Villkorligt till böter

Tvångsuppfostran Summa

15 16 17 18 19 20 15 16 17 18 19 20 15 16 17 18 19 20 15 16 17 18 19 20 15 16 17

— —

6 11 12 1

— 1

4| 6 18 30 -

1 1

1 1

1 — 1

1 — 2

3 1 1 1 2 2 2 7 23 27 34 27 25 22 20 17 4

116 372 24 151 136

7 28 30 42 42 42 25 22 23

7 15 16

1 X. för brott, förövade, då de fyllt 15 men ej 21 år. Straffarbete över 6 mån. Straffarbete över 2 år t. o. m. 2 år

Villkorligt till böter

Villkorligt till fängelse eller straffarbete

Tvångsuppfostran Summa

15 16 17 18 19 20 15 16 17 18 19 20 15 16 17 18 19 20 15 16 17 18 19 20 15 16 17

-

— 2

1 0 1 1 21

-

i

T |-

il 1

4 12

7 14 10

1 6

1 2 1

19 52 1 17

178 Bilaga 2. P . M. angående behovet av anstaltsplatser och dess tillgodoseende. För det praktiska genomförandet av de sakkunnigas förslag till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare är uppenbarligen frågan om det därför behövliga antalet anstaltsplatser av vikt. Med hänsyn särskilt till den stora växlingen i ungdomsbrottslighetens frekvens under de senare åren är det givetvis omöjligt att med någon högre grad av sannolikhet beräkna detta platsbehov. Aret 1921, vilket i berörda hänseende närmast överensstämmer med åren före kristiden, torde emellertid kunna i det stora hela betraktas såsom ett normalår, varför ock statistiken för det nämnda året lärer kunna läggas till grund för den beräkning, varom här är fråga. Spörjer man, huru många av de under år 1921 för brott dömda, som skulle hava erhållit förordnande om tvångsuppfostran, därest den föreslagna nya lagstiftningen ägt tillämpning, torde man kunna antaga, att sistnämnda institut inom de gränser, som gällande lag uppdragit med hänsyn till den brottsliges ålder och straffets storlek, skolat komma till användning i minst samma omfattning som institutet med stöd av nuvarande rätt tillämpats. Den ändrade avfattningen av lagstadgandena i ämnet, varigenom bland annat inskärpts skyldighet för domstol att, då angivna förutsättningar prövas vara för handen, meddela förordnande om tvångsuppfostran, får antagas medföra någon ökning av antalet till tvångsuppfostran överlämnade minderåriga. Denna ökning låter sig väl svårligen beräknas men torde approximativt kunna anslås till ett antal av 8 manliga och 2 kvinnliga minderåriga. Under år 1921 meddelades förordnande om tvångsuppfostran beträffande 70 ynglingar och 12 unga kvinnor. Till fängelse i mer än ett men ej över fyra år eller straffarbete i mer än sex månader men ej över två år dömdes sagda år allenast 1 man och 2 kvinnor i åldern under fyllda aderton år. Sistnämnda siffror äro, jämförda med de närmast föregående årens, osedvanligt låga. Till straff, som nyss sagts, dömdes nämligen för brott, vilka de begått i minderårig ålder, år 1919 53 män och 1 kvinna samt år 1920 10 män och 2 kvinnor. I förevarande beräkning antages, att årligen 5 män och 2 kvinnor i åldern under aderton år, dömda till sådant straff, komma att överlämnas till tvångsuppfostran. Under angivna förutsättningar skulle således 83 män och 16 kvinnor årligen ifrågakomma till intagning i allmän uppfostringsanstalt.

179 Ån svårare är att bedöma verkningarna av den föreslagna höjningen av åldersgränsen. Emellertid kan man antaga såsom visst, att tvångsuppfostran icke skolat komma till användning i något av de fall, i vilka den tilltalade enligt gällande lagstiftning erhållit villkorlig dom. 1 nedanstående med ledning av tabellerna IX och X i den statistiska bilagan uppgjorda tablå över antalet av de brottslingar i åldern mellan aderton och tjuguett år, som år 1921 dömdes till sådant straff, att tvångsuppfostran enligt de sakkunnigas förslag kunnat komma i fråga, hava därför de villkorligt dömda icke medtagits. Dömda till

Män

Kvinnor.

Grupp 1 böter för snatteri 41 » 2 fängelse i högst fyra år eller straffarbete i högst två år för militära brott 1 ) 131 )) 3 fängelse i högst fyra år eller straffarbete i högst två år för annat brott 254

10 —

Summa 426

15 Antalet av dem, som i åldern mellan "aderton och tjuguett år dömts till böter för annat brott än snatteri, framgår ej av tillgängliga statistiska uppgifter. Det kan emellertid antagas, att av de sålunda dömda endast ett mycket ringa antal bort enligt förslaget överlämnas till tvångsuppfostran, ett antal, som här torde kunna frånses. Inom grupp 1 torde med tillämpning av förslaget näppeligen mer än omkring 10 % eller 4 män och 1 kvinna erhållit förordnande om tvångsuppfostran. Grupp 2 lärer nästan helt kunna lämnas ur räkningen. Möjligen kunna dock omkring 10 män inom denna grupp antagas hava varit lämpade för tvångsuppfostran. För grupp 3 torde tvångsuppfostran lämpligen kunnat komma till användning beträffande omkring 60 % av männen eller ett antal av 152 och omkring 70 % av kvinnorna eller ett antal av 11. Under angivna förutsättningar skulle således sammanlagt 166 män och 12 kvinnor årligen ifrågakomma till intagande i allmän förbättringsanstalt. För en beräkning av det erforderliga antalet elevplatser måste tydligen jämväl tagas hänsyn till den tid, varunder eleverna i medeltal kunna antagas komma att hållas i anstalt. Enligt upplysningar, som erhållits från statens uppfostringsanstalt å Bona och diakonissanstaltens i Stockholm skyddshem å Viebäck, hade de elever, som under åren 1916 — 1921 utskrevos från nämnda anstalter, i medeltal vistats d ä r o m kring 2,1 resp. 2,3 år. Med hänsyn till förslagets bestämmelser bland l

) Jämför den statistiska bilagan sid. 160.

180 annat angående närmare tillsyn över villkorligt utskrivna elever torde vistelsen i uppfostringsanstalt emellertid för framtiden icke böra beräknas till mer än 2 år i medeltal. Ehuru behandlingstiden för de äldre elever, som komma att intagas i förbättringsanstalt, möjligen blir något kortare, räknas här med en anstalts vistelse av i medeltal 2 år jämväl i förbättringsanstalt. Med ledning härav skulle således under ovan angivna förutsättningar behovet av elevplatser vara för män omkring 166 i uppfostringsanstalt och högst omkring 332 i förbättringsanstalt samt för kvinnor omkring 32 i uppfostringsanstalt och 24 i förbättringsanstalt. För tillgodoseende av det sålunda beräknade behovet av elevplatser för män har man främst att räkna med statens uppfostringsanstalt å Bona med för närvarande 240 elevplatser. Därtill kommer den å Venngarns kungsgård inrättade anstalten, som visserligen för tillfället disponeras för alkoholistvården, men som förut använts såsom allmän uppfostringsanstalt och då kunde bereda plats för 120 elever. För denna anstalts återgång till ungdomsvården talar icke allenast dess lämplighet för detta ändamål utan jämväl den omständigheten, att det med anstalten förenade jordbruket visat sig under anstaltens nuvarande användning icke kunna skötas på ett i ekonomiskt hänseende tillfredsställande sätt. Anstalten å Bona skulle, använd såsom allmän uppfostringsanstalt, få ett onödigt stort överskott av elevplatser men däremot såsom allmän förbättringsanstalt kunna fullt utnyttjas. Vad angår anstalten å Venngarn, kan densamma väl med sina nuvarande utrymmen icke bereda plats för samtliga de minderåriga av mankön, som beräknats komma att överlämnas till allmän uppfostringsanstalt. Genom uppförande på anstaltens område av en nybyggnad för omkring 60 elever skulle anstalten emellertid sättas i stånd härtill och jämväl erbjuda nödigt antal reservplatser. Ensam för sig är anstalten å Bona icke tillräcklig såsom allmän förbättrings anstalt för män. Enligt ovanstående beräkning krävas 92 elevplatser utöver de 240, som anstalten å Bona för närvarande erbjuder. Dessutom erfordras naturligen ett visst antal reservplatser. Men en utökning av anstalten med ett 100-tal platser torde icke böra ifrågasättas redan av det. skäl, att anstalten därigenom skulle bliva så stor, att möjligheterna till individuell påverkan på eleverna från ledningens sida äventyrades. Vid sidan av anstalten å Bona måste därför åtminstone en annan anstalt ställas till förfogande såsom allmän förbättringsanstalt. Därest nybyggnad för ändamålet av statsfinansiella skäl anses utesluten under den närmaste tiden, torde andra utvägar åtminstone tills vidare kunna anlitas.

181 I anseende till den starka nedgång i fångantalet, som ägt rum efter 1918 års slut, hava vissa fångvårdsanstalter blivit i varje fall för närvarande obehövliga såsom straffinrättningar. Så vitt ej mot förmodan en stark stegring av brottsligheten skulle inträda, måste en ytterligare minskning av antalet unga fångar bliva följden av genomförandet av de sakkunnigas förslag. En eller flera fångvårdsanstalter lära därför kunna disponeras för andra ändamål. Efter nödiga omändringar torde någon eller några av dessa anstalter kunna åtminstone provisoriskt utnyttjas för verkställande av tvångsuppfostran. I detta hänseende synas främst böra komma i fråga den ursprungligen till tvångsarbetsanstalt för kvinnor använda, under kristiden såsom ungdomsfängelse nyttjade anstalten i Norrköping, vilken för närvarande står obegagnad, samt det nuvarande ungdomsfängelset i Uppsala. Den förstnämnda av dessa anstalter kan mottaga omkring 130 elever och den sistnämnda omkring 66 elever. I sista hand skulle det nuvarande jordbruks fängelset i Mariestad kunna tagas i anspråk. Härigenom torde icke någon större olägenhet för fångvården uppkomma. Antalet av de fångar, som med hänsyn till strafftidens längd och personliga förutsättningar lämpligen kunna sysselsättas i jordbruk under friare former, är nämligen numera ej större, än att de bland dem, för vilka sådant arbete ej kan beredas vid centralfängelserna, lära kunna sammanföras till fångkolonien å Singeshult. Svårighet att omdana fängelset i Mariestad till anstalt för verkställande av tvångsuppfostran kan ej heller anses förefinnas. I befintliga byggnader vid huvudgården samt vid utgårdarna Rödjan och Gummestad skulle kunna beredas plats för omkring 120 elever. Vid samtliga ovannämnda fångvårdsinrättningar är för närvarande särskild häktesavdelning upplåten för förvaring av rannsakningsfångar. Därest dessa inrättningar, på sätt ovan ifrågasatts, omvandlas till tvångsuppfostringsanstalter, är det givetvis av vikt, att häktesavdelningarna fullständigt avskiljas. Vad angår anstalterna i Uppsala och Mariestad, torde det icke möta hinder att helt nedlägga där befintliga häktesavdelningar och låta de rannsakningsfångar, som icke kunna förvaras i häradshäkten eller eventuellt av vederbörande stad inrättade stadshäkten, sändas till närmaste fångvårdsanstalt. Staten har nämligen, så vitt rörer nyssnämnda båda fängelser, icke iklätt sig någon skyldighet att där tillhandahålla häkteslokaler. Annorlunda ligger frågan beträffande det till anstalten i Norrköping hörande kronohäktet. Där är kronan enligt överenskommelse med staden förpliktad att upplåta lokaler för förvaring av rannsakningsfångar från staden. Skulle uppgörelse med staden om befrielse från denna förpliktelse

182 ej kunna träffas på skäliga villkor, återstår emellertid den nödfallsutvägen att visserligen låta häktesavdelningen bestå men fullständigt avstänga densamma från direkt förbindelse med huvudanstalten, så att icke någon sammanblandning eller störande inverkan behöver befaras. Av ovan omförmälda fångvårdsinrättningar synes den i Norrköping belägna bäst lämpa sig att vid sidan av anstalten å Bona användas såsom allmän förbättringsanstalt. I förstnämnda anstalt skulle eleverna erhålla utbildning i hantverk och industriella yrken, under det att anstalten å Bona liksom hittills företrädesvis skulle syseisätta sina elever i jordbruk och vad därmed äger samband. Om anstalten i Norrköping av någon anledning skulle finnas icke böra komma till användning såsom förbättringsanstalt, kunde visserligen det nuvarande jordbruksfängelset i Mariestad i stället anlitas för ändamålet. Detta alternativ är dock mindre tillfredsställande ur den synpunkten, att vid Mariestadsanstalten svårligen kunna beredas samma möjligheter till utbildning i industriella yrken som vid anstalten i Norrköping. Därest den ovan förutsatta nybyggnaden å Venngarn skulle av statsfinansiella skäl anses icke kunna komma till utförande under den närmaste framtiden, torde ungdomsfängelset i Uppsala kunna provisoriskt anordnas såsom allmän uppfostringsanstalt vid sidan av anstalten å Venngarn i dess nuvarande skick. Vid anstalten i Uppsala finnes tillfälle att giva eleverna utbildning i hantverk och industriella yrken samt att syseisätta dem med trädgårdsskötsel. Skulle emellertid hinder möta att över huvud åter disponera anstalten å Venngarn för ungdomsvården, lärer möjligen Mariestadsanstalten, därest densamma icke tages i bruk såsom allmän förbättringsanstalt, kunna i stället utnyttjas såsom allmän uppfostringsanstalt. Sistnämnda utväg synes dock endast i nödfall böra tillgripas. Anstalternas användning samt förhållandet mellan behovet av och tillgången på elevplatser skulle enligt ovan berörda olika alternativ bliva följande: A. Allmänna uppfostringsanstalter.

Platsbehov

166 A l t e r n a t i v I. Anstalten å Venngarn, tillbyggd med 60 platser och då erbjudande ett sammanlagt platsantal av 180 Antal reservplatser 14

183 A l t e r n a t i v II. Anstalten å Venngarn med ett platsantal av p t Uppsala » » )> j

120 66 igg Antal reservplatser

A l t e r n a t i v III. Anstalten i Mariestad med ett platsantal av 2>

» Uppsala

3>

»

j>

»

66 iop Antal reservplatser

20 B. Allmänna förbättringsanstalter.

Platsbehov A l t e r n a t i v I. Anstalten å Bona med ett platsantal av » i Norrköping med ett platsantal av

332 240 130 37Q Antal reservplatser

A l t e r n a t i v II. Anstalten å Bona med ett platsantal av D i Mariestad med ett platsantal av

240 120 OQQ Antal reservplatser

28 Samtliga de minderåriga kvinnor, beträffande vilka domstol enligt gällande lagstiftning meddelat förordnande om tvångsuppfostran, hava hittills omhändertagits av diakonissanstalten i Stockholm, vilken allt sedan år 1906 för ändamålet upplåtit det såsom allmän uppfostringsanstalt erkända skyddshemmet å Viebäck. Till detta skyddshem höra för närvarande fyra på något avstånd från varandra belägna byggnader, av vilka en kan bereda plats för 16 elever och de tre övriga vardera för 18 elever. Skyddshemmet kan således mottaga sammanlagt 70 elever. Enligt inhämtade upplysningar är diakonissanstalten villig att även för framtiden omhändertaga de unga kvinnor, som skola intagas i allmän uppfostringsanstalt. Antalet härför erforderliga elevplatser utgör enligt ovanstående beräkningar allenast 32. Endast två av skyddshemmets å Viebäck elevbyggnader skulle således behöva tagas i anspråk såsom allmän uppfostringsanstalt. De båda övriga byggnaderna skulle, därest de upp-

184 lätes såsom allmän förbättringsanstalt, fylla det ovan till 24 elevplatser beräknade behovet av vårdmöjligheter för de unga kvinnor i åldern mellan aderton och tjuguett år, vilka med tillämpning av förslagets bestämmelser erhålla förordnande om tvångsuppfostran. Det finnes grundad anledning antaga, att diakonissanstalten kommer att för sådant ändamål ställa de lediga platserna i de såsom allmän uppfostringsanstalt obehövliga elevbyggnaderna till förfogande. Under angivna förutsättningar skulle staten således icke behöva upprätta någon anstalt för beredande av tvångsuppfostran åt kvinnliga unga brottslingar. Att uppfostringsanstalt och förbättringsanstalt för kvinnor förläggas till samma ort och ställas under gemensam förvaltning torde icke innebära några olägenheter. De olika anstalternas elever komma nämligen att få sina bostäder i skilda byggnader, belägna på tillbörligt avstånd från varandra. Ett åtskiljande av eleverna jämväl i arbete och under fritid lärer kunna äga rum. Även om hinder för ett strängt genomförande härav skulle möta, kan detta icke anses utgöra något avgörande skäl emot den ovan förordade anordningen. För kvinnornas vidkommande torde nämligen ett särskiljande med hänsyn till åldern hava långt mindre betydelse än beträffande männen.

Bilaga

3.

UNDERSÖKNINGAR I SVERIGE ANCÅENDE

ORSAKERNA TILL VANART OCH UNGDOMSBROTTSLIGHET JÄMTE

EN GRUPPERING AV MINDERÅRIGA ASOCIALA MED HÄNSYN TILL PSYKISK OCH KARAKTÄROLOGISK STRUKTUR SAMT GRAD AY UPPFOSTRINGSBARHET AV

DAVID LUND

1011 21

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Inledning:

189 Material till undersökningar i Sverige angående ungdomsbrottslighetens orsaker,.

193 Miljö- ock ärftlighetsförhållanden

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7.

Uppväxtorter 198 De utom äktenskapet födda och de utackorderade 200 Hemmens ekonomiska situation 201 Bostadsförhållanden 203 Föräldrarnas moraliska beskaffenhet 204 Föräldralöshet 206 Graden av uppfostrande inflytande beträffande vanartade och välartade ungdomsgrupper 208 8. Alkoholism och liderlighet hos föräldrarna 209 9. Kriminalitet i ascendensen 211 10. Psykiska och fysiska defekter hos föräldrarna : 216 De vanartades individualitet 217 1. 2. 3.

Psykisk och fysisk beskaffenhet En parallell emellan vanartade vidualiteten Den karaktärologiska strukturen

217 och välartade med avseende å indi220 222

Anlag och miljö samt grad ay uppfostringsbarhet

223 Kriminalpolitiska åtgärder med hänsyn till unga förbrytare

189 I.

Inledning.

Frågan om barnens och ungdomens vanart och brottslighet blev som bekant under kris- och krigsåren högaktuell, enär genom en riklig anhopning av konfliktstoff de unga i oroväckande grad begingo lagstridiga handlingar. Våra uppfostringsanstalter och ungdomsfängelser visade sig snart nog vara otillräckliga, och åtgärder måste hastigt vidtagas av större kommuner, landstingen och staten för att omhändertaga de förvillade eller förvildade unga, vilkas antal ständigt tycktes stiga. Ropet om ungdomens förvildning höjdes med styrka ej endast här i vårt land utan i alla länder, som direkt eller indirekt berördes av världskrigets verkningar. Det var ungdomen, som höll på att förfalla såsom offer för krigs- och krisårens kastvindar och gulaschmoral, och ett intensivt förebyggande och botande arbete måste sättas igång häremot, ty de nnga voro ju folkens dyrbaraste egendom. På grund av tvingande nödvändighet hade sålunda ett allmänt intresse och en omfattande uppmärksamhet kommit att ägnas frågan om barnens och ungdomens van art och brottslighet. Glädjande nog har ungdomsbrottsligheten i och med den avtagande kristiden och därmed följande minskning av konfliktstoff mycket starkt nedgått, varför man torde kunna säga, att den åter är normal, om det så kan uttryckas. Måhända kan man här tala om normal, om vi mena, att ungdomsbrottslighetens frekvens numera är ungefär densamma som strax före kristidens inträde. Men även om så skulle vara fallet, få vi ej slå oss till ro i den tron, att allt är i förevarande hänseende gött och väl, då förhållandena nu äro ungefär likartade med dem före kristiden. Nej, det förhåller sig nämligen så, att ungdomsbrottsligheten redan före kristiden borde ha tilldragit sig större uppmärksamhet på grund av vissa symptomatiska yttringar. Vid undersökningar angående ungdomsbrottslighetens ökning intill tiden före världskriget har det visat sig, att någon mera nämnvärd ökning icke kunde anses vara förefintlig inom de egentliga ungdomsårsklasserna 15—21 år, om man nämligen betraktar dessa årsklasser som ett helt. Ett närmare studium visar dock, att en förskjutning nedåt ägt rum inom nämnda åldersgrupper, så att en ökning är påvisbar närmast över gränsen för kriminell ansvarighet d. v. s. 15 år. Detta är en omständighet, som är värd beaktande. Likaledes är att taga i betraktande det förhållandet, att man här i vårt land liksom i de flesta

190 andra länder under senare år vidtagit så många åtgärder för att taga hand om vilsekommen ungdom, innan den överskridit den kriminella myndighetsåldern, varigenom ett avsevärt antal minderåriga, som eljes snart nog skulle komma att befolka våra fängelser, till allra största delen förbättras under vistelse på skyddshem eller liknande anstalt. Inom de åldersgrupper, som ligga under gränsen för kriminell ansvarighet, synes antalet vanartade och brottsliga redan före kriget hava varit i ständigt stigande, åtminstone att döma av antalet på skyddsanstalter under de senare 40 åren intagna minderåriga. Om man förutom dessa uppgifter jämväl till förfogande hade statistiska uppgifter rörande alla de fall, där barnavårdsnämnderna i rikets samtliga skoldistrikt vidtagit andra åtgärder än överlämnande till skyddsanstalt av vanartade barn och ungdomar, så skulle sannolikt nyssnämnda ökning ingalunda förändras, enär mycket ofta andra åtgärder än de berörda måst vidtagas på grund av platsbrist på skyddsanstalterna ifråga. I anledning av dessa omständigheter torde man kunna säga, att brottsligheten bland barn och ungdom redan före världskriget visat tendens till absolut ökning trots dåvarande förebyggande eller botande åtgärder. Ej mindre betänkligt är att vanartssymptomen synas framträda vid tidigare ålder än förr, d. v. s. ungdomsbrottsligheten liksom gräver sig nedåt i yngre åldersklasser, samt att brottslighetens intensitet i de åldersgrupper, som här åsyftas, till tiden strax före världskriget synts visa tendens till ökning. Det skulle föra oss för långt att här med siffror närmare belysa frågan om ungdomsbrottslighetens ökning i vårt land. I olika länders kriminalistiska litteratur återfinner man genomgående den åsikten, att en ökning föreligger, och samtidigt med en befarad eller statistiskt konstaterbar ökning av ungdomskriminalitetens frekvens har också intresset för orsakerna härtill stigit i avsevärd grad, och behovet av verkligt effektiva förebyggande och botande åtgärder har gjort sig alltmera gällande. Sådana åtgärder för ett rationellt bekämpande av brottsligheten kunna likväl icke med hopp om större framgång vidtagas, förrän man mera noggrant fastställt orsakerna till ifrågavarande sår i samhällskroppen och dessa orsakers dimensioner. Att det moderna samhällslivet medfört en ökning av särskilt ungdomsbrottsligheten torde nog delvis i stort sett bl. a. kunna tillskrivas en hel del yttre förhållanden och den omvälvning, som försiggått i samhällena, och varigenom de yttre levnadsvillkoren hastigt förändrats. Men att orsakerna till en ökad barn- och ungdomsbrottslighet även äro att söka djupare än i sociala förhållanden är självfallet. Alltmera har man j u vid studiet av förbrytare av olika art insett, att det icke

191 endast är yttre utan jämväl inre faktorer, som spela in i människans utveckling i asocial riktning. Orsaken är sålunda delvis att söka i människomaterialets beskaffenhet. Icke endast i anledning av den fara, som ökningen av ungdomskriminaliteten synts medföra* utan även på grund därav, att ungdomskriminalitetens frekvens för närvarande utgör en icke ringa procent av brottsligheten ^ över huvud taget, ävensom att ej så få minderåriga förbrytare med tiden bliva vanebrottslingar, har också studiet av ungdomsbrottslighetens problem under senare år omfattats med stort intresse av pedagoger och läkare, jurister och teologer. Då man även har funnit, att trots socialt och penitentiärpedagogiskt reformarbete någon nedgångav ungdomskriminalitetens frekvens under normala förhållanden ej har kunnat # konstateras, så har kravet på mera djupgående åtgärder alltmera gjort sig gällande. Och detta krav har baserats på insikten om, att en långt ifrån obetydlig del av förbrytarne i allmänhet utgöres av fysiskt och psykiskt undermåliga individer, av vilka flere trots en god omgivning och trots fostran, vård och straff dock behålla sina antisociala tendenser. Kampen mot brottsligheten måste sålunda även bli en kamp mot degenerationen. Studiet av ungdomskriminalitetens problem har i de stora kulturländerna framkallat en relativt rikhaltig litteratur. E n stor del av denna litteratur utgöres likväl av arbeten, vilka behandla något eller några från straffrättshg eller psykologisk synpunkt egendomliga fall, och särskilt den psykiskt defekte eller sinnessjuke lagöverträdaren har mycket ingående studerats och beskrivits, under det att den mera vanliga förbrytaren och de individuella eller sociala orsakerna till dennes asociala handlingar tilldragit sig mindre uppmärksamhet. För lösningen av kriminalitetens problem är det dock nödvändigt att även beträffande nämnda genomsnittstyp anställa objektiva undersökningar från såväl psykologisk och psykiatrisk som social, släktbiologisk och kriminalistisk synpunkt, ty det är ju icke endast en ingående kännedom om den gåtfulle förbrytaren, som kastar ljus över brottslighetens orsaker, utan även och säkerligen i minst lika hög grad är det av vikt att känna genomsnittstypen. De metoder, man använt vid studiet av brottslighetens orsaker, äro dels den statistiska, dels den biografiska eller psykografiska. Vid användandet av den förstnämnda är det helt naturligt av betydelse, att ett någorlunda stort antal personer äro medtagna i undersökningen, ävensom ^ att undersökningens primäruppgifter äro sorgfälligt insamlade. Den vanligast använda metoden har likväl varit den psykografiska, och så

192 gott som i regel ha, såsom förut nämnts, objekten utgjorts av på ett eller annat sätt psykiskt abnorma. E n kombination av de två metoderna finner man sällan. Men även om man med användande av nämnda metoder kommer till ett resultat, som i approximativa siffror eller på annat sätt söker uttrycka de individuella och sociala eller båda dessa faktorers betj^delse såsom orsaker till brottsligheten, så torde det dock kunna ifrågasättas, huruvida och i vad mån man skall kunna tillmäta det funna resultatet mera utslagsgivande betydelse. I flera arbeten, som avhandla här ifrågavarande problem, har man alltför litet skilt mellan de siffror, undersökningen givit vid handen och dessa siffrors kausala värde. Man har exempelvis vid en del undersökningar nöjt sig med att konstatera procentantalet psykiskt mindervärdiga och sedan utan vidare dragit den slutsatsen, att ett lika stort procentantal av de undersökta blivit asociala på grund av denna psykiska mindervärdighet. Det visar sig dock vid ett mera djupgående studium av varje enskilt fall, att ett förfaringssätt som det nyssnämnda kan leda till högst missvisande resultat. E n tysk forskare, Hans W. Gruhle, har 1912 framkastat ett förslag att lösa det komplicerade problemet på annat sätt, nämligen genom att undersöka grupper av icke endast vanartade barn och ungdomar utan jämväl välartade. Härvid skulle man erhålla parallellserier av jämförelsetal med avseende å olika faktorer. Tyvärr, säger Gruhle, föreligger knappast någon ansats till sådana jämförande undersökningar. Det torde dock kunna sägas stå utom allt tvivel, att dylika undersökningar äro en nödvändighet för forskning av här ifrågavarande art. Vid jämförande undersökningar emellan vanartade och välartade barn och ungdomar skulle man måhända komma till det resultatet, att en del faktorer, som beträffande de vanartade förut angivits såsom orsaker till asocial läggning, förefunnes i ungefär samma grad hos de välartade, och skulle sålunda dessa faktorers betydelse högst väsentligt reduceras. Men skulle det däremot visa sig, att någon faktor är anmärkningsvärt större eller mindre hos den ena kategorien av minderåriga än hos den andra, så torde man med visst fog kunna tillskriva denna omständighet en viss betydelse såsom orsak till olikheten ifråga om förhållandet till allmän moral och samhällets lagar. Utan tvivel torde det kunna anses vara en brist i den ojämförligt större delen av de slutsatser, man dragit av forskningsresultaten angående orsakerna till brottsligheten Över huvud taget, att man så litet befattat sig med att jämföra nämnda resultat med sådana, som undersökningar av icke brottsliga individer kunnat lämna.

193 För att få problemet så allsidigt som möjligt belyst har j a g använt mig av de olika förfaringssätt, som i det föregående berörts. I föreliggande redogörelse angående resultaten från de undersökningar, som jag under en lång följd av år utfört, är det mig icke möjligt att ingå på detaljer, ej heller att anställa jämförelser mellan den svenska undersökningens resultat och sådana från utländska studier annat än i undantagsfall. I förbigående må omnämnas att några jämförelser med likartade undersökningar i våra grannländer Danmark, Norge och Finland icke äro möjliga, enär i dessa länder några dylika undersökningar tyvärr ej företagits. Det skulle eljes givetvis från flere synpunkter ha varit av stort intresse att anställa jämförelser med resultaten från dessa länder, då ju folkmaterialet i stort sett är likartat med det svenska, åtminstone i Norge och Danmark. II.

Materialet.

De grupper av barn och ungdomar, som ingå i föreliggande undersökningar, äro följande: 1. 175 grovt vanartade eller brottsliga gossar, som den 25/s 1914 voro intagna på en centraluppfostringsanstalt. 2. 44 5 grovt vanartade gossar, som under tiden L0/j 1909— 3 % 1915 varit intagna på en centraluppfostriugsanstalt. 3. 743 vanartade eller brottsliga gossar, utgörande totalantalet den 85/8 1914 intagna på samtliga svenska skydds- och tvångsuppfostringsanstalter för gossar. 4. 106 vanartade eller brottsliga flickor, utgörande totalantalet den 2 % 1914 intagna på samtliga svenska skyddsuppfostringsanstalter för flickor. 5. 709 välartade gossar. 6. 106 välartade flickor. 7. Härjämte ha 128 familjer undersökts, hos vilka i sista generationen åtminstone finnes en person (probanten), som torde kunna anses såsom kroniskt kriminell. 8. Ävenledes ha undersökningar med särskilt material (barn och ungdom över skolåldern) företagits såväl med avseende å välartade som vanartade i fråga om beskaffenheten av den uppfostran, som de båda gruppernas unga erhållit. Antalet i dessa undersökningar ingående utgjorde 758 vanartade och 720 välartade.

1 0 1 1 21

194 Den förstnämnda av ovanstående grupper utgör kärnan i föreliggande studie. Undersökningsresultaten av den andra gruppens 445 gossar, i vilken undersökning även de 175 ingå, komma i det följande huvudsakligen att användas vid jämförelser med resultaten från undersökningen av de 175 och särskilt då i fråga om anlagets och miljöns betydelse såsom orsaksmoment. En sådan begränsning av materialets och resultatens utnyttjande har visat sig vara nödvändig på grund av undersökningsmaterialets storlek. Enär de här ifrågavarande 445 minderåriga varit intagna på den skyddsanstalt, vars interner rekryteras från hela riket, torde de kunna sägas utgöra lämpligt material för undersökningar av förevarande art. Vid undersökningen såväl av de 175 som de 445 minderåriga vidkommande en eventuellt ärftlig belastning söktes genom utskickade blanketter till prästerskapet i de ungas hemorter konfidentiella upplysningar angående släktförhållanden i tre generationer med särskild hänsyn till i släkterna förekommande sinnessjukdom, idioti, imbecillitet, epilepsi, alkoholism, prostitution, kriminalitet och kroppslig undermålighet. Stora svårigheter möta ej sällan vid utforskandet av de vanartades härkomst, enär större delen av dem komma ur familjer från de lägsta sociala folkskikten, där man i regel har ytterst litet reda på härstamningen, ur familjer som ofta flytta från en ort till en annan. Svårigheter uppstå även på grund därav, att en ej obetydlig del av de vanartade äro födda utom äktenskapet, varigenom fädernet ej sällan blir höljt i dunkel, och det torde knappast behöva påpekas, att man i släkter sådana som de här ifrågavarande i en del fall måste vara ytterligt försiktig med angivandet av faderskapet, även om barnet ifråga icke är fött utom äktenskapet. På grund av intresse för undersökningen hos vårt lands prästerskap blev det dock möjligt efter inånga kompletteringar och många efterforskningar på vitt skilda orter beträffande flertalet släkter att i de flesta fall fastställa härkomsten såväl med avseende å föräldrar som far- och morföräldrar. Ja, i icke så få fall kunde upplysningar även erhållas angående far- och morföräldrarnas föräldrar, enär en del av släkterna sedan långt tillbaka i tiden gjort sig kända för undermålighet i moraliskt eller psykiskt avseende och härigenom tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Med ledning av tillgängliga handlingar ävensom på annat sätt erhållna vederhäftiga uppgifter ha uppväxtförhållanden och miljö studerats. Belysande kompletteringar ha helt naturligt i mer än ett avseende vunnits genom samtal med de vanartade ifråga, och alldeles särskilt har detta varit fallet med avseende å fastställandet av tidpunkten för det första brottet och orsakerna till detta. Det säger sig självt, att den

195 allra största försiktighet likväl är av nöden, när samtalet glider in på dessa frågor och man måste under en längre tid ha haft mera ingående kännedom om dessa minderåriga för att rätt kunna uppfatta deras utsagor, liksom man även bör vara i tillfälle att kunna kontrollera utsagorna med uppgifter av personer i de ungas resp. hemorter. Samma fordran på en längre tids kännedom om de undersökta måste givetvis i ännu högre grad uppställas, då det gäller bedömandet av de vanartades psykiska beskaffenhet och karaktärologiska struktur. Enär det dock kunde ifrågasättas, huruvida man skulle kunna draga några mera allmängiltiga slutsatser av de resultat, som framkomma vid undersökningen av de på en centralanstalt intagna, vilka voro grovt vanartade eller brottsliga, företogs under år 1914 jämväl undersökningar från individuell och social synpunkt av samtliga de gossar och flickor, som voro intagna på rikets skydds- och tvångsuppfostringsanstalter. Hela antalet utgjorde 849, varav 743 voro gossar och 106 flickor, fördelade på 20 skyddshem för gossar och 4 för flickor och en tvångsuppfostringsanstalt för gossar och en för flickor. Anledningen till intagning å anstalt enligt polisförhörs- eller barnavårdsnämndsprotokoll framgår av nedanstående: 175

69.7 % Snatteri och stöld 99.4 /o 21.4 % Stöld med inbrott 55.4 /o 5.9 % Misshandel 9.7 /o 9.5 % Skadegörelse 16.2 /o 24.7 % Kringstrykeri och stöld 61.7 /o /o 2.2 % Förfalskning 6.3 /o 6.0 % Sedlighetsbrott 9.1 /o 3.2 % Mordbrandsanläggning 7.4 /o 0.1 % Dråp 0.5 % Osedlighet, delvis i förening med brottslighet (avser endast flickor) — 43.4 % Fördelning med avseende å uppväxtorter framgår av tabell I och åldersgruppering samt medelålder av tabell II. Huru undersökningen i detalj företogs av de 849 vanartade, kan här ej ingås på utan hänvisas den intresserade till ett av mig utgivet större vetenskapligt arbete. x ) För erhållande av jämförelsematerial till ovannämnda undersökningar av vanartade och brottsliga minderåriga företogos likartade undersökningar beträffande grupper av välartade. Det gällde härvid att bland de välartade finna sådana grupper, med vilka man verkligen skulle kunna jämföra de vanartade, och det säger sig självt, att detta är förenat med ej obetydliga svårigheter. E n första betingelse är, att de l ) Uber die Ursachen der Jugendasozialität. KrimiHalpsychologische und soziale Untersuchungen mit Einschluss von Familienforschungen in Schweden. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B., Upsala 1918.

196 båda kategorierna av minderåriga komma ur ungefär samma sociala skikt och äro uppväxta i någorlunda likartade samhällen. Enär, såsom i det föregående framhållits, huvudparten av de på skyddsanstalter intagna barnen och ungdomarna rekryteras ur familjer på samhällets lägre och lägsta sociala trappsieg och i regel åtnjutit undervisning i folkskolan, sökte j a g få undersökningen av de välartade utförd i en del folkskoleklasser, vars elever till övervägande delen kommo ur fattigare hem t. ex. i utkanterna av våra större städer. Men då en icke obetydlig del av de vanartade varit utackorderade eller intagna på fattigvårdsanstalter, barnhem och liknande institutioner, måste även grupper av välartade, som levat under ungefär samma betingelser, ingå i undersökningen, som också företogs dels på ett stort barnhem för välartade gossar och flickor ur fattiga familjer, dels ock på anstalter för värnlösa gossar och flickor. Det visade sig sedermera vid bearbetningen av det inkomna materialet, att genom detta val av grupper av välartade, de båda undersökningarna av vanartade och välartade i det närmaste täckte varandra med avseende å den sociala och ekonomiska ställningen i de familjer, ur vilka de båda kategorierna utgått. Vad kravet på likartade uppväxtorter vidkommer, så mötte det inga mera nämnvärda svårigheter att få de båda parallellundersökningarna någorlunda kongruenta, då det ju efter en bearbetning beträffande uppväxtorter av materialet angående de vanartade kunde bestämmas, i vilka orter undersökningar av välartade borde företagas. Tabell I utvisar resultatet. Att vid underTab. I. sökningen av de välartade finna mot849 vanartade 175 815 välartade grovt % svarande åldersTotal Total Från van% % grupper till under743 106 709 106 artade gossar flickor gossar flickor % sökningen av de vanartade visade Städer med över 20,000 sig däremot vara innevånare 36.6 61.3 39.7 32.6 37.o 41.5 37.5: förenat med ej obeMindre städer, köpintydliga svårigheter. gar, stationssamkällen ni. m 46.7 27.4 44.2 44.4 40.6 44.7 44.7 De vanartades ålKen landsbygd 11.3 16.i 26.8 14.1 17.8 16.6 18.3 dersgrupper voro 11 (fr. o. m. det sjunde t. o. m. det sjuttonde levnadsåret), och det torde knappast behöva påpekas, att det ingalunda är lätt att finna med de vanartade jämförbara grupper välartade i åldern 14—17 år, då folkskolans barn i regel sluta skolan i det trettonde eller fjortonde året, och barnhem

197 jämte likartade institutioner i de flesta fall utskriva sina elever i 14—15årsålden. Efter många försök lyckades det dock att finna några internat för värnlösa välartade, där de sökta åldersgrupperna voro representerade i önskvärd grad. Härjämte företogos undersökningar av en del grupper konfirmationsungdom såväl i stad som på landsbygd. Av tabell II framgår i vilken grad de olika undersökningarna täcka varandra i fråga om åldersgrupperingen. Enär klent begåvade barn i en del samhällen, där undersökningar av välartade företogos, redan så tidigt som på småskolestadiet vid undervisningen skiljas från övriga skolbarn och sättas i sär- eller hjälpklasser, måste för undvikande av en ej oväsentlig felkälla hänsyn tagas även till denna omständighet, i den mån undersökningen omfattade vanliga folkskoleklasser. I anledning härav företogos undersökningar beträffande två hjälpklasser, och vid bestämmandet av proportionen mellan antalet hjälpklassbarn och vanliga folkskolebarn utgick j a g från förhållandet 4 :-100, vilket icke torde kunna sägas vara för lågt tilltaget. Sedan hela materialet Tab. I I . från undersökningen av de välartade inkommit, företo849 vanartade 175 815 välartade grovt Ålder % % gos erforderliga kompletteTotal Total vanringar, varjämte antalet i ar 743 106 artade 709 106 % % gossar flickor % gossar flickor undersökningen ingående rätt avsevärt reducerades. 7 - 8 ... 0.7 0.9 0.6 0.9 0.6 0.7 Med avsikt hade undersök1.4 8 - 9 .. 1.3 1.9 — 1.7 1.9 1.7 ningen nämligen utförts be— 29 3.4 9-10 ... 5.5 4.7 5.3 3.5 träffande ett betydligt större 6.9 3.8 10-11 ... 11.6 7.5 11.1 10.9 6.5 antal minderåriga än i un9.4 9.4 12 4 15.4 8.7 8.8 j dersökningen av de vanar- 11-12 ... 12.8 11.3 12—13 ... 15.3 14.8 21.1 16.8 16.1 i 11.3 tade, i vilken senare ju an20.8 13.2 22a 13—14 ... 17.2 16.7 21.7 21.9 talet var bestämt. Vid reduceringen gjordes icke nå- 14-15 ... 16.2 14.2 15.9 30.3 18.3 17.8 18.3 12.3 9.8 0.6 11.0 20.8 got som helst urval inom 15-16 ... 8.3 19.8 6.8 7.5 — 6.3 6.5 olika grupper, utan uteslötos 16—17 ... 6.o 12.3 2.9 5.1 4.1 3.9 4.7 — hela grupper eller klasser 17—18 ... 5.1 med undantag endast för 13.1 år. Medelålder för 743 vanartade gossar hjälpklassbarnen. Med av13.8 » => » 106 » flickor seende å dessa gjordes ett » » 849 a gossar ock flickor 13.2 snitt i materialet för att er» » 709 välartade gossar 13.4 hålla erforderlig proportion » » 106 » flickor 13.8 mellan denna kategori ech a » 815 » gossar ock flickor 13.5 vanliga folkskolebarn.

198 I anledning därav att en eller båda föräldrarna i en del fall äro okända på grund av de ifrågavarande barnens utomäktenskapliga börd eller av annan anledning, för vilken här ej är tillfälle att närmare redogöra, måste vid vissa beräkningar en del reduceringar av siffrorna för de olika kategorierna av barn företagas. Tabell III utvisar de sålunda reducerade talen. Tab I I L Slutligen må i fråga om materiVanartade Välartade 175 alet meddelas att Antal kända grovt detta även omfattar vanföräldrar gossar flickor Summa artade gossar flickor Summa andra undersökningar, som i det Fäder 564 77 641 149 624 94 718 följande skola be85 730 653 645 170 102 755 röras. Sålunda ha Båda föräldrarna 517 149 71 588 586 96 682 128 familjer underEn el. båda föräldrarna 692 91 691 791 sökts genom tre 783 170 100 generationer, varjämte en del andra specialundersökningar företagits. Likaledes ha särskilda grupper av vanartade och välartade undersökts med hänsyn till den uppfostran, som de unga åtnjutit. III.

1. Uppväxtorter.

Miljö'- och ärftligbetsförMllanden.

Såsom redan i det föregående framhållits är det ett helt komplex av sociala och individuella faktorer, som måste tagas i betraktande vid sökandet efter brottslighetens orsaker över huvud taget. Vi skola här bland alla dessa faktorer behandla några av de viktigaste, varvid de vid undersökningen av de vanartade framkomna resultaten i de flesta hänseenden jämföras med de resultat, som undersökningen av de välartade givit vid handen. Att den omgivning, i vilken ett barn växer upp, är av betydelse för barnets utveckling, visar oss erfarenheten oavlåtligt. Bland alla de faktorer, som härvid kunna spela in, skola vi här inskränka oss till att beröra några i all korthet och med avseende givetvis endast därpå, huruvida dessa faktorer ha kunnat vara bidragande eller utslagsgivande orsaker till uppkomsten av dåliga böjelser hos de unga. Med avseende då först å de vanartades uppväxtorter finna vi av tab. I, att av de 849 vanartade hava 39,7 % uppväxt i större städer, 44.2 % i mindre städer, köpingar, gruv-, stations- och likartade samhällen, d. v. s. 83.9 % eller omkring V» ha uppväxt i mera tätt bebodda

199 samhällen, medan endast omkring VÖ eller 16.1 % ha uppväxt på ren landsbygd. Disproportionen emellan tätare bebodda samhällen och ren landsbygd med hänsyn till ungdomsbrottlighetens frekvens är här påtaglig, icke minst då man tager i betraktande, att större delen av Sveriges befolkning är boende å landsbygden med åkerbruk och boskapsskötsel såsom huvudnäring. Vid 1914 års ingång var totalbefolkningen i svenska städer 1,502,586 och på landsbygden 4,135,997. Hänförde man till gruppen städer alla svenska samhällen med åtminstone 2,000 innevånare, så uppgick befolkningen i dessa samhällen vid nämnda tidpunkt till omkring 30 % av totalbefolkningen. Vid en jämförelse mellan frekvensen av ungdomsbrottslighet och vanart i tätare bebodda orter och ren landsbygd med avseende å de 849 vanartade och totalbefolkningens fördelning på tätare bebodda orter och ren landsbygd finner man sålunda ett helt och hållet omvänt förhållande. Att städerna och mera befolkningsrika orter i så avgjort högre grad än den rena landsbygden äro ägnade att hos de unga framkalla vanart och brottslighet, är otvivelaktigt beroende på bl. a. de tätare bebodda orternas större rikedom på konfliktstoff, på njutningsmöjligheter och frestelser, inför vilka särskilt de unga stå omogna, och när medel till njutningens tillfredsställande icke kunna uppbringas genom arbete eller i hemmet, glider barnet lätt nog in på oärlighetens väg. Vid ett studium av ungdomsbrottslighetens art och grad visar det sig, att städernas minderåriga förbrytare och vanartade i första hand och mer än övriga minderåriga förbrytare göra sig skyldiga till snatteri och stöld, under det att t. ex. mordbrandsanläggning och sedlighetsbrott äro jämförelsevis mera sällan förekommande arter av ungdomsbrottslighet i städerna. Att de i undersökningen ingående vanartade flickorna till övervägande del komma från relativt stora städer beror ju bl. a. på den omständigheten, att de där äga större möjligheter att föra ett sedeslöst liv, som för de flesta av dessa flickor varit början till förfallet. Men det är många andra faktorer, som här spela in och äro av betydelse. Endast i förbigående må här omnämnas att hemmens ekonomiska och moraliska situation varit sämre för de vanartade stadsbarnen än för de vanartade landsbygdsbarnen, att procentantalet utom äktenskapet födda och utackorderade är större bland de förra än bland de senare, ävensom att stadsbarnen i högre grad än landsbygdens genom det s. k. inneboendesystemet i större utsträckning växt upp tillsamman med supiga, osedliga eller brottsliga män och kvinnor, varigenom barnets vilje- och känsloliv redan tidigt förflackats eller snedvridits och utvecklats i asocial riktning.

200 2. De utom

Anställer man en jämförelse mellan undersökningens vanartade och "födda Tch välartade med avseende å antalet utom äktenskapet födda, finner man en de utackor- skillnad, som otvivelaktigt måste beaktas, då det gäller att fastställa orderadesakerna till ungdomsbrottsligheten. Visserligen är antalet utom äktenskapet födda bland de välartade långt ifrån oväsentligt, men i jämförelse med motsvarande antal bland de .vanartade, torde det dock kunna sägas vara relativt litet. Av tabell IV framgår nämligen att antalet utom äktenskapet födda bland de 849 vanartade är något mer än dubbelt så stort som motsvarande antal bland de välartade, 23.7 % bland de förra men endast 11.3 % bland de senare. Ungefär samma skillnad finner man, om en jämförelse göres mellan de båda kategoriernas gossar. Däremot är skillnaden avsevärt större med avseende å flickorna, nämligen nära tre gånger större bland de vanartade än bland de välartade. Bland de 175 grovt vanartade gossarna är även antalet utom äktenskapet födda större än bland totalantalet vanartade. OrsakssammanTabell IV. hanget mellan ung849 vanartade 175 815 välartade domsbrottslighet % % Total 1grovt Total och utomäktenvan% i artade % skaplig börd kan gossar flickor gossar flickor % givetvis bero på flere faktorer, t. ex. Utom äktenskapet födda 22.9 29.2 23.7 26.8 11.4 10.4 11.3 att mödrarna till de Uppväxta i kemmet... 65.9 65.1 65.8 56.6 94.2 94.3 94.2 utom äktenskapet Utackorderade 27.2 30.3 27.6 30.8 5.3 5.7 5.3 födda kunna vara Intagna på barnhem mera fysiskt och eller annan anstalt.. 12.2 6.6 11.5 15.4 0.5 0.5 psykiskt mindervärdiga än andra mödrar, eller att miljön varit avsevärt sämre för de utom äktenskapet födda än för andra barn. Den förstnämnda av dessa faktorer skola vi återkomma till i annat sammanhang. Av miljöfaktorerna må här särskilt en framhållas, vilken av allt att döma ingalunda torde vara utan betydelse. Frågan om de utom äktenskapet födda står nämligen i nära samband med frågan om de utackorderade. Det är ju så, att en avsevärd del av de vanartade i allmänhet och av dessa de utom äktenskapet födda i synnerhet under uppväxtåren saknat förmånen att få växa upp hos föräldrarna eller någon av dessa, vilket tydligt framgår av tabell IV. I en del fall t. ex. har den ensamstående modern måst lämna barnet ifrån sig i dess spädaste ålder, medan hon i andra fall varit i den situationen, att hon relativt länge kunnat behålla det, innan barnavårdsmyndigheterna av en eller annan anledning måst ingripa i och för

201 utackordering av barnet. Bland de 175 grovt vanartade är det icke mindre än 59.5 % av de utom äktenskapet födda, som varit utackorderade i ett eller flera hem eller tidvis intagna på fattigvårdsanstalt, innan översändande till skyddsanstalt på grund av visad vanart eller brottslighet måste ske. Trots det att de utom äktenskapet födda och utackorderade bland de 175 grovt vanartade i allmänhet haft goda fosterhem, ha de likväl tidigare befunnits meriterade och mogna för intagning på skyddsanstalt än de utom äktenskapet födda barn, som växt upp hos den ensamstående modern, vilket vid en jämförelse är iögonenfallande: Ålder vid intagning i skyddsanstalt 10 11 12 13 14 15 år Utomäktensk. födda, utackorderade 10.6 % 21.3 % 23.3 % 19.2 % 25.6 % — » » )) , men ej utackorderade 7.0 £ 14.9 £ 20.3 £ 24.2% 32.8% 0.8% Av dessa siffror framgår att i åldern 10, 11 och 12 år de förstnämndas procenttal är större än de senares, under det att ett motsatt förhållande är rådande beträffande åldrarna 13 och 14 år. Ett visst samband mellan utomäktenskaplig börd och vanart är påtagligt och emellan utackordering och vanart är ett sådant samband ej heller uteslutet. Helt naturligt kan ett utackorderat barn komma i ett fosterhem, där det är betydligt bättre än i det egentliga hemmet, men detta oaktat synes det, som om utackordering i stort sett vore en vanartsfaktor att räkna med, vilket med all önskvärd tydlighet torde framgå av tabell IV vid en jämförelse mellan de 849 vanartade och de 815 välartade. Av de vanartade ha nämligen* 39.1 % d. v. s. mer än Vs av olika anledningar ryckts bort från hemmet, under det att motsvarande procenttal bland de välartade endast är 5.8 %. I anledning härav måste man säkerligen räkna med utackorderingen som en orsaksfaktor till barnens vanart, i all synnerhet som huvudparten av de sedermera vanartade, från sina resp. föräldrar, hem eller anhöriga skilda icke ådagalagt någon vanart, då utackorderingsåtgärden vidtogs, utan var denna åtgärd i flertalet fall beroende på van- ' vård i hem, som varit i ekonomiskt eller annat avseende dåligt ställda, eller ock hade hemmen spolierats genom skilsmässa, sjukdom och död. Av nära till hands liggande skäl skulle man vid en undersökning av 3. Hemmens den ekonomiska situationen i de hem, ur vilka de här ifrågavarande barnen ekonomiska och ungdomarna utgått, komma till ett missvisande resultat, om man härvid endast utginge från resp. hems inkomster. Barnantal, sjuklighet, misshushållning m. m. måste man helt naturligt taga i betraktande ävensom olika orter och tider. Med noggrann kännedom om de särskilda hemmen 1011 21

202 kan man ju avgiva ett allmänt omdöme angående deras ekonomiska ställning och även i nämnda avseende uppdela hemmen i olika grupper utan att lägga taxeringslängdernas uppgifter till grund för en sådan indelning. Som av tabell V framgår, göra vi här en uppdelning i 4 grupper, varvid de hemlösa helt naturligt lämnas ur räkningen. Man behöver endast kasta en flyktig blick på siffrorna i tabell V för att finna en slående skillnad mellan de vanartades och de välartades hem beträffande den ekonomiska situationen. Medan omkring Va av de välartade växt upp Tabell T. i mycket gott eller Vanartade 175 Välartade relativt gott ställda I ekonomiskt grovt % % Total Total hem, har endast Va vanavseende är % % artade av de vanartade åtbemmet gossar flickor gossar flickor njutit sådan förmån. Skillnaden är mycket gott .. 9.4 7.9 1.6 3.0 1.2 7.6 1.8 icke så stor beträf63.7 gott 57.5 33.0 27.o 32.3 28.5 64.6 fande de fattiga 18.8 fattigt 33.9 23.6 35.1 39.0 35.6 18.2 hem, där nöden åt7.9 mycket fattigt 36.4 9.4 30.3 31.0 30.4 7.6 minstone icke är vardagsgäst, men så mycket större med avseende å de mycket fattiga hemmen, där penningbristen synes vara permanent, där man åtminstone tidvis lever under svältgränsen, vare sig detta nu beror på ringa penningtillgång, superi, slösaktighet eller annan anledning. Icke mindre än 30.4 % av de vanartades hem tillhöra denna kategori, medan motsvarande procenttal bland de välartade stannar vid 7.9 %, vadan sålunda procentsiffran för de vanartade är 4 gånger större än för de välartade. De 175 särdeles svårt vanartade ha, som av tabellen synes, varit mest olyckligt lottade i här förevarande liksom i övriga avseenden. Till belysning i övrigt av hemmens ekonomiska situation må här även nämnas en beaktansvärd skillnad emellan de vanartade och välartade, nämligen: av de vanartades fäder försörjas helt eller delvis av resp. kommuner 4.1% 11.6% )) )> » mödrar » 1.1* » » välartades fäder » 3.7% i> » )) mödrar » Att fattigdomen kan anses vara ett orsaksmoment med hänsyn till de ungas. vanart och brottslighet, torde kunna sägas framgå av de siffror, som undersökningen givit vid handen, särskilt om man tager i betraktande, att de båda kategorierna av vanartade och välartade växt upp i

203 ungefär likartade samhällen, besökt samma skolor och i stort sett komma ur samma sociala skikt, åtminstone med hänsyn till föräldrarnas yrken. Härmed är likväl icke sagt att fattigdomen i och för sig kan anses vara en mera allmän, fristående orsaksfaktor, ehuru enstaka fall skulle kunna giva stöd åt en sådan åsikt. Redan den omständigheten att de vanartade och välartade komma ur ungefär samma sociala skikt, likartade samhällen o. s. v. säger ju, att de välartade kunnat vara utsatta för samma sociala och moraliska vådor som de vanartade. Att fattigdom är så avgjort mycket större i vanartades hem beror bl. a. därpå, att man i dessa hem ofta använder inkomsten på annat sätt. Det torde vara tillräckligt att peka på den avsevärt mycket större frekvensen av alkoholism i de vanartades familjer. Ävenledes må betonas att de ungas tjuvnadsbrott liksom ock äldres i allmänhet ej bero på nödläge utan ofta på oförmåga att avstå från vissa levnadsvanor, som bibringats under måhända ekonomiskt ljusare tider. Med uteslutande statistik kan man icke lösa problemet om fattigdomens relation till ungdomsbrottsligheten, utan är det nödvändigt härför att ingående studera varje enskilt fall. I föreliggande undersökning har endast ett fåtal fall kunnat uppvisas, i vilka nöden spelat en ensam och tragisk roll. Om man sålunda icke har anledning att i fattigdomen se ett mera allmänt orsaksmoment, så bildar den dock en icke oväsentlig del i det komplex av sociala och individuella faktorer, som varit orsaken till vanart och brottslighet hos här ifrågavarande minderåriga. I den krimiTabell VI. nalistiska litteraturen angives ej Välartade Vanartade 175 grovt Total Total vanartade sällan trångbodd% % Antal rum heten som en be% % % gossar flickor gossar flickor tydelsefull social faktor med hänsyn 26.7 27.4 22.1 39.1 31.3 31.9 32.0 till brottslighetens 1 51.8 51.2 55.8 49.2 44.1 2 48.5 53.5 orsaker, och före13.3 13.3 13.5 13.6 13.o 12.6 lO.i liggande undersök- 3 5.4 5.8 5.5 2.5 4.0 4.1 3.0 ning torde även 4 2.9 2.7 2.6 0.6 2.3 2.3 2.o kunna belysa detta 5 eller flere faktum om ock från Antal kem med 6.7 4.8 5.7 29.8 inneboende 28.0 34.3 28.9 en i andra undersökningar alltför litet beaktad synpunkt. Vid en jämförelse mellan de vanartade och välartade beträffande antalet rum i de hem, där de båda grupperna av barn uppväxt, visar sig icke, vilket av tabell VI framgår,

204 någon mera avsevärd skillnad, och totalantalet familjemedlemmar är i båda grupperna ungefär lika stort. Av tabellen framgår i övrigt, huru liten differensen är emellan de båda grupperna beträffande hem med 3, 4, 5 eller flere rum. Tabellens siffror visa även måhända tydligare än andra siffror i undersökningen, huru likartade de båda grupperna äro i socialt hänseende. Då bostadsförhållandena här upptagits bland de sociala orsaksfaktorerna, så är det huvudsakligen i anledning av den omständigheten, att i de vanartades familjer inneboendesystemet praktiseras i anmärkningsvärt högre grad än i de välartades. Icke mindre än 28,9 % av de förras hem ha under tiden för ifrågavarande barns vistelse i hemmet haft inneboende män eller kvinnor, vilka tyvärr alltför ofta tillhört samhällets parias. Det förefaller vid ett närmare studium av de vanartades hem, som om en viss relation skulle vara förefintlig emellan inneboendesystemets praktiserande och de olika hemmens och familjemedlemmarnas moraliska beskaffenhet, ty i de ojämförligt flesta fall finner man s. k. inneboende just i de hem, vilka kunna betecknas såsom moraliskt dåliga. Allra mest utsatta för systemets vådor synas de vanartade flickorna ha varit, i det att mer än Va av deras hem varit tillhåll för inneboende, som ofta angivits såsom supiga, brottsliga eller osedliga. Exempelvis må omnämnas huru en av de 106 vanartade flickorna växt upp hos sin i hög grad lösaktiga moder i ett hem, som till inneboende hade uteslutande lösaktiga kvinnor, vilka jämte modern bl. a. lärde flickan, »huru hon bäst skulle behandla manspersoner för att få så mycket betalt som möjligt». Den ovan berörda skillnaden emellan de vanartade och välartade är så stor, att man med allt fog torde ha anledning att anse förevarande faktor av betydelse med hänsyn till den större frekvensen av sedliga förvillelser bland de vanartade och deras syskon. Icke mer än 5.7 % av de välartades hem ha hyst inneboende, under det att motsvarande procenttal bland de vanartade är 28.9 % d. v. s. omkring 5 gånger större. Tager man så även i betraktande, att systemet ifråga i de välartades hem i allmänhet praktiserats, då rumantalet varit 2 eller flera, medan ofta endast ett enda stått till familjens och de inneboendes förfogande hos de vanartade, så blir skillnaden i förevarande avseende mellan de båda grupperna ännu större och av mera ödesdiger innebörd. 5. FöräidDet är av lättförklarliga skäl en vansklig uppgift att söka upprätta moraliska statistik över den moraliska beskaffenheten i allmänhet hos föräldrarna, beskaffenhet, och i den hithörande litteraturen framhålles nämnda beskaffenhet i allmänna ordalag och i regel utan stöd av statistiska uppgifter såsom särdeles

205 betydelsefull med hänsyn till vanart och brottslighet hos barnen. Det har synts mig vara av vikt i en undersökning sådan som föreliggande att med några siffror giva relief åt denna faktors betydelse, varvid till grund för en gruppering av föräldrarna i moraliskt avseende över huvudtaget lagts den gamla motsatsen god — dålig. I ej så få fall har det varit svårt att avgiva ett allmänt omdöme, och samtliga dessa fall ha här förts till de tvivelaktigas grupp. Vid en parallell emellan de vanartade och välartade i här förevarande avseende finner man en så slående skillnad, att man utan tvekan torde kunna säga, det denna faktor är av djupgående betydelse såsom orsaksmoment. På visst sätt står ju faktorn ifråga i ett intimt samband med redan förut berörda faktorer och även med andra, vilka i det följande skola behandlas, och utgör följaktligen en sammanfattning av flera faktorer, som kunna spela in vid ett fastställande av föräldrarnas moraliska halt. Den nämnda skillnaden mellan de vanartade och välartade framgår av tabell VII. Man ser här, att medan endast Va av de välartade har utpräglat moraliskt mindervärdiga fäder, har hälften av de vanartade haft olyckan att äga sådana. Skillnaden emellan de båda grupperna minskas ingalunda med avseende å mödrarna utan blir tvärtom större. Åven här finna vi omkring hälften av de vanartade olyckligt Tabell Til. lottade, men endast V11 av de välartade Vanartade 175 grovt Välartade I moraliskt Total Total % % har beskärts ödet vanartade avseende % % att äga sådana mö% gossar flickor gossar flickor drar. Differensen framträder synner31.2 30.4 34.2 86.2 83.3 24.7 82.9 * J 1 god ligen frappant vid p sa. ) dålig 49.0 55 7 Gl.o 51.0 12.2 9.6 11 8 en jämförelse med 10.1 4.9 4.9 4.3 5 \ tvivelaktig .. 19.1 14.3 18.6 avseende å sådana hem, där båda för87.o 78.4 god 45.o 34.1 43.7 41.2 86.5 äldrarna kunnat dålig 49.3 38.8 49.4 8.1 48.1 7.7 10.8 betecknas såsom 3 1 tvivelaktig.. 5.7 27.1 8.2 9.4 5.4 5.4 10.8 moraliskt undermåliga. Här fingod 36.4 16.9 34.0 22.8 74.7 65.6 73.5 ner man 33.3 % för 25.4 3.i dålig 33.2 34.2 3.4 34.9 de vanartade, och tvivelaktig... 29.4 57.7 ! 32.8 21.9 31.3 1 23.2 42.3 CD

1 El

Båda föräldrarna

206 bredvid denna siffra blir siffran för de välartade (3.4 %) en ren obetydlighet. Ävenledes må här nämnas att av de vanartades fäder 3.3 % avsiktligt påverkat sina barn till brottsliga handlingar. Av mödrarna ha 1.8 % visat sig vara lika ansvarslösa. Att en social belastning av här ifrågavarande art står i visst samband med barnens vanart och brottslighet torde även framgå vid en jämförelse mellan totalantalet vanartade och de 175 särskilt svårt vanartade, vilket av tabellen belyses måhända starkare än med ord. FöräidraFörutom de i det föregående berörda sociala faktorerna finnas en hel del andra, som åtminstone delvis stå i samband med den förstnämnda, och bland dessa faktorer må i främsta rummet nämnas föräldralösheten, som ju kan bero på flere anledningar t. ex. att barnet ifråga är fött utom äktenskapet eller s. k. barnhusbarn, att någon eller båda föräldrarna äro döda eller ock ha övergivit hemmet. En undersökning i förevarande avseende ger vid handen, att frekvensen av föräldralöshet är avsevärt mycket större bland de 849 vanartade än bland de 815 välartade. Man finner nämligen:

Utom äktenskapet födda Fadern död Modern död Båda föräldrarna döda Fadern övergivit hemmet Modern » »

849 vanartade.

5 grovt vanartade.

815 välartade

23.7 % 21.8% 16.5% 4.4% 9.4% 3.3%

26.8% 23.4% 16.2% 3.4% 10.7% 5.3%

11.3% 15.0% 9.1% 3.4% 3.5% 0.5%

Skillnaden emellan de båda grupperna är, som synes, genomgående stor, ej minst beträffande de döda föräldrarna, och dock har antalet föräldralösa bland de välartade stigit i ej ringa grad därigenom, att undersökningen av dessa bl. a. företagits på en anstalt, där nästan uteslutande fader- eller moderlösa barn intagas. Graden av pliktförgätenhet mot barnen torde även kunna sägas ha en god mätare i ovanstående siffror, som visa, att en ingalunda obetydlig orsak till föräldralösheten beror därpå, att någon av föräldrarna övergivit hemmet och i en del fall lämnat detsamma vind för våg. Sådan pliktförgätenhet visar sig vara omkring 3 gånger större hos de vanartade än hos de välartade. E n närmare undersökning angående antalet av en eller annan anledning föräldralösa utvisar:

207 849 vanartade.

175 grovt vanartade.

815 välartade.

Faderlösa 29.6% 41.1 % 20.1% Moderlösa 17.1% 22.3% 10.2% Både fader- och moderlösa 5.1% 2.3% 3.8% Antingen fader- eller moderlösa 41.6% 61.1 % 26.5% I och med fastställandet av graden och arten av föräldralöshet bland de vanartade är man helt naturligt ej i stånd att närmare angiva denna faktors kausala betydelse med hänsyn till vanart och brottslighet. Men då man som här är i tillfälle att göra jämförelser med resultat från undersökningar angående välartade och härvid finner, att graden av föräldralöshet är omkring dubbelt så stor bland de vanartade, torde man i icke så få fall kunna angiva förevarande faktor om ock icke som utslagsgivande så dock av djupgående kausal betydelse. Endast genom ett ingående studium av varje enskilt fall kan' man dock närmare konstatera graden av denna faktor som orsaksmoment. I detta sammanhang må ock nämnas att en ej oväsentlig del av de vanartade på visst sätt varit »moderlösa» större delen av dagen, enär mödrarna nödgats att vistas borta från hemmet för förvärvsarbete. En jämförelse i detta avseende mellan de vanartade och välartade visar, att modern varit s. k. »hjälphustru», fabriksarbeterska eller haft annat arbete utom hemmet hos totalantalet vanartade i 35.3 % » de 175 grovt » i 35.9 % och » » 815 välartade i 4.5%. Skillnaden här är så påfallande, att den icke kan lämnas utan avseende, då det gäller att spåra vanartens orsaker, och av anledning som är så självklar, att den icke behöver särskilt framhållas. Att de vanartades mödrar haft det sämre ställt än de välartades framgår även därav, att ej mindre än 11.2 % av dessa ensamma fått försörja hemmet, där en sjuklig eller supig och lättjefull man i många fall varit bland de försörjda. Hos de välartade är motsvarande procentsiffra endast 4.5 %, sålunda ej hälften så stor. De här senast berörda liksom de föregående siffrorna med avseende å vissa miljöfaktorer torde åtminstone till fullo ha ådagalagt, att en stor del av de vanartade haft en mycket ogynnsam social ställning i livet, en karg jordmån. »På stenig mark växer ingen säd», säger kriminalisten professor Aschaffenburg, »och utsädet behöver ej hava varit dåligt för att missväxten skall kunna förklaras». Visserligen ha ej här ifrågavarande välartades miljöförhållanden varit så särdeles goda t. ex. be-

208 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 % träffande hemmens ekonoUtom äktenskapet födda

Utackorderade

Hemmet fattigt

Familjer med endast 1 rum 7. Oraden av Familjer med uppfostrande »inneboende» inflytande beträffande Fadern movanartade och raliskt dålig välartade ungdomsModern mokategorier. raliskt dålig Båda föräldrarna moraliskt dåliga Faderlösa

Moderlösa

Fader- eller moderlösa Fadern övergivit hemmet Modern övergivit hemmet Fadern har fattigvårdsunderstöd Modern har fattigvårdsunderstöd Modern försörjer man och barn Modern fabriksarbeterska eller s. k. hjälphustru Fig. 1.

mi och bostadsförhållanden, men dock torde man kunna säga, att de i jämförelse med de vanartade i mer än en bemärkelse levat på livets solsida. Det behövs endast en flyktig blick på figur 1 för att övertyga oss om detta förhållande. I vår tid ha som bekant kyrkan och hemmet på grund av mångahanda omständigheter förlorat så mycket av sitt uppfostrande inflytande på de unga, och skolan har till stor del numera trätt i dessas ställe. Självfallet är då att om skolan av vissa anledningar icke blir i tillfälle att utföra sin uppfostrande verksamhet mot en del barn och ungdomar, så har man anledning befara, att detta kan bliva ödesdigert nog för dessa unga med avseende å deras etiska och moraliska utveckling utveckling: ej minst. Att så också verkligen är förhållandet finner man vid undersökningar, som av mig företagits beträffande grupper av vanartade och välartade ungdomar, såväl gossar som flickor, vilka samtliga, då undersökningarna företagits, varit över skolåldern,

209 tillhöra i stort sett samma sociala skikt och hava uppväxt i ungefärligen likartade samhällen. Vid dessa undersökningar togs i första hand hansyn till den brist på undervisning och uppfostran, som för de båda gruppernas barn och ungdomar uppstått därigenom, att bortavaro från skolan förelegat genom skolkning o. d. Men härjämte togs även i betraktande graden av hemmets uppfostrande inflytande ävensom av andra miljomfiytelser, varefter ett totalbedömande av varje enskilt fall företogs Resultatet framgår av tabell VIII. Man finner här, att av Tabell Till. totalantalet vanartade och Vanartade Välartade brottsliga hava 72,9 % eller Total Uppfostran och Total 3 omkring / 4 erhållit en 565 193 511 209 undervisning. «K gossar flickor gossar flickor bristfällig eller mycket % bristfällig uppfostran och undervisning, medan mot12.1 9.1 35.8 24.4 32.5 svarande antal av total- Mycket god God 12.6 33.i 18.0 46.2 66.5 52.1 antalet välartade endast 37.7 21.2 33.5 7.8 4.8 6.9 utgör 15,4 % eller omkring Bristfällig Mycket bristfällig.. 41.6 l 33.6 39.4 10.1 4.3 8.5 /i. Denna slående skillnad emellan ^ de båda ungdomsgrupperna visar oss tydligt nog, hur stor roll uppfostringsmomentet spelar vid utformandet av människornas karaktärsdaning och livsgestaltning. Det torde väl också kunna sägas vara obestridligt, att då det gäller en omdaning av unga personer, hos vilka moralisk skada skett, så har man stor anledning antaga, att uppfostrande åtgärder härvid äro ägnade att i stor utsträckning åstadkomma den effekt, man avsett. Det medel, med vilket man här vill bota, har förut icke fått i de ungas liv göra sig så starkt gällande, som hade varit önskvärt och erforderligt. Att draga en skarp gräns mellan miljö- och ärftlighetsfaktorer låter 8. Alkoholism sig svårligen göra, enär en del faktorer troligen äro att hänföra till °f liderlifiet båda grupperna, och ej minst torde detta vara förhållandet beträffande "rSH ' föräldrarnas alkoholism, liderlighet och brottslighet. Vid en jämförelse mellan de vanartade och välartade med avseende å frekvensen av utpräglad alkoholism hos föräldrarna finner man, att nämnda faktor spelat en framstående roll i de vanartade barnens livstragedi. Härvid åsyftas först och främst den miljöförsämring, som alkoholismen utan tvivel medfört. I det föregående har påvisats, att de vanartades föräldrar i stort sett ha samma yrken och bo i ungefär likartade samhällen som de välartades, vadan deras inkomster även kunna anses vara ungefärligen lika stora och möjligheterna till inköp av spritdrycker någorlunda desamma. Jämför man den ekonomiska situationen 1011 21

210 i de båda barnkategoriernas hem, finner man dock, såsom förut framhållits, en avsevärd skillnad till de vanartades nackdel, och denna skillnad kan tvivelsutan i huvudsak förklaras av den större frekvensen av alkoholism bland de vanartades föräldrar. Det är säkerligen i första hand från denna synpunkt, man bör se på alkoholismen hos föräldrarna, då det gäller att angiva dess betydelse som orsak till vanart hos barnen. ° Av tabell IX Tabell IX. framgår att alkoholismens frekvens 175 Välartade hos de vanartades Vanartade Total grovt Total % % föräldrar åtminstovanartade % % ne är 4 å 5 gånger så gossar flickor gossar flickor % stor som hos de välartades föräldrar, 8.1 9.6 7.9 39.6 36.0 32.5 hos fadern... 36.5 och att omkring 1.0 0.4 0.3 7.7 6.4 2.4 7.0 > hos modern.. Vs av de vanartade o hos båda för0.3 barnen härstamma 0.3 — 7.4 5.1 1.4 & l äldrarna .... 5.6 från drinkare. Sett O 1 B hos en eller båda förom ock endast från 7.5 10.0 7.1 31.7 35.9 28.6 äldrarna .... 32.1 miljösynpunkt är Al roholism hos det självfallet, att fa dern och liderIi ghet hos movi här ha att göra 0.7 1.0 0.7 12.1 5.8 2.8 6.2 d 3rn med en faktor, som Li ierlighet hos 2.8 är av djupgående 3.2 24.7 16.7 11.8 17.4 rrlodern 1.0 betydelse. l.i 1.0. 14.1 11.5 3.9 Fa dern straffad.. 12.0 Att alkoholismen 0.2 — O.i 6.5 2.7 3.5 2.6 Modern straffad . skulle kunna medda föräldrarna Bå — 1.4 2.0 1.4 1.4 föra viss degeneras träffade Er L eller båda förtion hos avkom1.0 1.0 1.0 17.1 11.0 5.5 äl<Irarna straffade 11.7 man, ha en hel del forskare även sökt bevisa. Man har härvid utgått från det antagandet, att kronisk alkoholförgiftning kunde medföra försämring av arvsubstansen, och att på grund härav den ej sällan bland avkomman i drinkarefamiljer förefintliga stora frekvensen av fysisk eller psykisk undermålighet tillfredsställande skulle kunna förklaras. Det torde väl dock kunna ifrågasättas, huruvida man icke vid en hel del dylika forskningar angående alkoholismen som degenerationsfaktor åtminstone delvis förväxlat orsak och verkan. I av mig sedan flera år tillbaka företagna familjebiologiska undersökningar har det visat sig, att frekvensen av utpräglad alkoholism är synnerligen stor i släkter med många undermåliga ^ individer, och det är ju icke uteslutet, att just den allmänna psykopatiska lägg-

211 ningen är alkoholismens orsak. Vare dock härmed huru som helst — vad vi här på grundval av' de ovan anförda siffrorna med visshet kunna fastslå, det är alkoholismens oerhört stora betydelse soni miljöförsämrare och på så sätt en viktig faktor ifråga om barnens vanart och brottslighet. Som en andra faktor på gränsen mellan miljö och ärftlighet må här även omnämnas särskilt mödrarnas liderlighet. Av tab. IX framgår att ej mindre än 16.7 % av de vanartades mödrar fört ett liderligt liv, medan motsvarande antal bland de välartade endast är 2.8 %, en avsevärd differens sålunda. Det säger sig självt, att även denna faktor är en miljöförsämrare av vikt. Men den är helt visst delvis även att räkna med såsom en ärftlig belastningsfaktor, enär flera av här ifrågavarande vanartades mödrar visat sig vara behäftade med sådana veneriska sjukdomar, som kunna skada arvsubstansen, t. ex. syfilis. Frågan om brottsliga böjelsers ärftlighet har sysselsatt många forskare' 9på det kriminalistiska området, och efter företagna undersökningar har fö man kommit till synnerligen divergerande resultat, ofta beroende därpå att undersökningarna utförts under subjektiva antaganden, och att man måhända alltför lättvindigt dragit slutsatser av ej så sällan ur ofullstän- ' digt material framgångna siffror. Utan överdrift torde man kunna säga, att det stora flertalet forskare på förevarande område i alltför hög grad tagit ärftligheten till förklaringsgrund, och beteckningen eller begreppet »förbrytarfamilj» har använts i alltför vidsträckt bemärkelse. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida man ej alltför ensidigt sett på denna enda faktor i stället för att sätta den i samband med andra förefintliga faktorer, varvid miljöns icke äro att förglömma. I vilken utsträckning föreliggande undersöknings båda barnkategorier härstamma från brottsliga föräldrar, som undergått fängelsestraff eller straffarbete, framgår av tab. IX. Man finner här, att medan fadern är bestraffad hos 11.5 % av de vanartade, utgör motsvarande procenttal bland de välartade endast 1 %. Likartade stora differenser finner man med avseende å mödrarna eller beträffande de fall, där en eller båda av föräldrarna äro straffade. Göres jämförelser emellan de 175 grovt vanartade och totalantalet välartade bliva skillnaderna ännu större. Kriminaliteten hos de vanartades föräldrar är minst 10 gånger större än hos de välartades. ^ Att kriminalitet i eminent hög grad förefinnes inom vissa släkter i vårt land har bl. a. framgått av föreliggande undersökning, och som exempel härpå må meddelas släkttavlan för en svårt vanartad pojke av tattarsläkt: farfar: straffad för stöld, drinkare, en skräck i sin ort; farmor: drinkare, begick självmord;

212 morfar: ansågs vara icke fullt normal; mormor: en arbetsam men sjuklig kvinna-, dog ung; fader: påverkade barnen avsiktligt till brott, straffad för stöld och misshandel; faderns syskon: en bror straffad 4 gånger för stöld, drinkare; en syster har 5 barn födda utom äktenskapet, av vilka en son undergått straffarbete för stöld och våldtäkt; en dotter har 2 barn utom äktenskapet. En andra syster till fadern har 3 barn utom äktenskapet och är straffad för stöld; ett hennes barn varit för stöld m. m. intaget på anstalt; moder: straffad för stöld 3 gånger, osedlig, drinkare; moderns syskon: en syster bedriver yrkesmässig otukt; den ifrågavarande vanartade gossens syskon: en broder straffad för misshandel, drinkare; en annan broder straffad för stöld; en tredje på grund av snatteri, skadegörelse m. m. intagen på anstalt; en syster bedriver yrkesmässig otukt. Den i en del släkter mycket stora frekvensen av kriminalitet skulle ju kunna giva stöd åt den åsikten, att dispositionen till brottsliga böjelser skulle kunna ärvas på samma sätt som en del andra anlag. En del utländska kriminologer ha också genom utförda undersökningar sökt leda ett sådant antagande i bevis. Exempelvis må nämnas, att en tysk forskare, Rath, på grundval av resultaten från undersökningar av tukthusfångar söker göra gällande, att ärftlighetsintensiteten hos de kriminella anlagen i stort sett överensstämmer med de frekvenstal, som man enligt Mendels lagar har att vänta, om man betraktar förbrytaranlaget som recessivt, det normala anlaget som dominant. Av 30 söner av föräldrar, vilka båda hade straffats, voro 28 = 93 % förbrytare. Mendels lagar fordra här 100 %. Av 177 söner av föräldrar, av vilka den ene var straffad, den andre icke, voro 50 % förbrytare. Om man betraktar den av föräldrarna, som icke straffats, såsom heterozygot med dominant normalt anlag och recessivt förbrytaranlag, har man enligt Mendels lagar att vänta just detta frekvenstal. Denna tyska undersökning torde dock kunna sägas vara i hög grad ytlig och missvisande, enär vid undersökningen en hel del viktiga faktorer, som just vid en studie som denna äro av betydelse, icke tagits i betraktande. Den svenska undersökningen omfattar även en studie som den nyssnämnda tyska. I denna svenska studie ingå 128 familjer, vilka samtliga i sista generationen ha åtminstone en återfallsförbrytare, som redan i unga år visat brottsliga tendenser, i anledning härav intagits på skydds-

213 anstalt för fostran, utskrivits sedermera och återfallit i brott samt straffats åtminstone två gånger. Denna individ, som vi här kalla probanten, kan sägas ha en asocial läggning eller vara i viss grad kroniskt kriminell. Hela undersökningen av dessa 128 familjer omfattade tillsamman med probanternas generation 659 personer, och medeltalet barn i familjerna utgjorde 5.1. Med hänsyn till förekomsten av kriminalitet hos probanternas föräldrar indelades familjerna i 3 grupper, nämligen: 1. Båda föräldrarna straffade; 2. E n av » straffad; samt 3. Ingen av » straffad. Genom tre generationer undersöktes dessa familjer med hänsyn till miljöförhållanden, kriminalitet, prostitution, alkoholism, psykisk och fysisk beskaffenhet m. m. Vi kunna dock ej här närmare ingå på undersökningens teknik och detaljer utan vända oss i stället till några av resultaten. Vi finna då, att av de manliga individerna i den första gruppens tredje generation voro 86.7 % straffade. Motsvarande antal i andra gruppen var 55.1 % och i den tredje gruppen 44.6 %. Som synes överensstämma dessa siffror rätt väl med den tyska undersökningens, och man skulle följaktligen kunna vara berättigad draga samma slutsatser, som man ansett sig kunna göra beträffande resultaten från denna. Att vi dock ej kunna göra detta beror därpå, att de tre här ifrågavarande grupperna icke äro fullt jämförliga med varandra, enär flera faktorer förutom kriminaliteten spela större eller mindre roller i grupperna, så t. ex. är förekomsten av psykisk mindervärdighet, alkoholism, dålig miljö m. m. ganska varierande. Följande siffror torde tydligt nog visa detta:

p

Tf

»o-rupp

1 (kvinnliga j v . ,.

manliga

manliga T GniPP . n { k v i n I 1 i i g a manliga n TTT Gru P P m j kvinnliga

Straffade:

Psykiskt mindervärdiga:

Straffade och psykiskt mindervärdiga:

Dålig miljö:

86.7 -,17.4 55.1 \\.x 44.6 5.1

31.1 26.1 24.4 22.2 16.3 18.5

17.8 13.0 15.4 3.7 9.7 1.9

93.3 97.8 84.6 88.8 77.1 79.6

Vad säga oss nu dessa siffror? Jo, att frekvensen av psykisk mindervärdighet (sinnessjukdom, imbecillitet m. m.) är störst i grupp I, där ävenledes antalet straffade är störst, mindre i grupp II och minst i grupp III. Samma förhållande finner man beträffande den miljö, i vilken förevarande förbrytare uppväxt. Miljön är nämligen sämst i grupp I och. bäst i grupp III. Man finner sålunda, att i och med stigande frek-

214 vens av kriminalitet stiger också frekvensen av psykisk mindervärdighet, och miljön blir sämre, vilket förhållande fig. 2 närmare belyser. Även beträffande en del andra faktorer är förhållandet likartat. Men samtidigt som vi konstatera detta, är det ock av vikt att tillse, huruvida skillnaderna de tre grupperna emellan äro proportionsvis lika stora med avseende å kriminalitet, psykisk mindervärdighet m. m. Så är emellertid ej förhållandet. De olika differenserna emellan grupperna i förhållande till varandra visa, att man icke endast har att räkna med psykisk mindervärdighet och dålig miljö som orsaker till större frekvens av kriminalitet i grupperna I och II. Skillnaden t. ex. emellan grupperna I och III är så stor, att man nödgas antaga karaktärologiska olikheter i resp. gruppers familjer i fråga om grad av råhet, bristande hederskänsla och medlidande, kallblodighet, lättsinne, karaktärssvaghet, brist på energi o. s. v. Man måste i anledning härav till en del söka orsaken till den asociala karaktären i en ärftlig disposition, d. v. s. den allGrupp männa karaktärologiska strukturen är hos de III tre gruppernas individer delvis olikartad. Men Straffade. huru denna disposition ärves, kunna vi ej säga, Psykiskt mindervärdiga. liksom man ej heller är i stånd på forskStraffade och psykiskt ningens nuvarande stadium att närmare anmindervärdiga. giva några lagar för ärftligheten av kompliDålig miljö. cerade psykiska egenskaper i allmänhet. Fig. 2.

Att en ärftlig disposition av vissa karaktärsegenskaper av asocial art är förefintlig framgår även av en del korrelatiönsberäkningar, som av mig utförts med ett 7 barnantal av 3,317. V' id dessa beräkningar visade det sig bl. a., att korrelationskoefficienten för förhållandet emellan förekomsten av kriminalitet hos föräldrarna och förekomsten av van art och kriminalitet hos barnen var 0.34 med ett sannolikt fel av ± 0.02, d. v. s. en i och för sig ej så sä liten koefficient Coefficient (vid 0 ingen, vid 1 full korrelation). För jämförelses skull må nämnas att motsvarande koefficient med avseende å alkoholism hos föräldrarna och vanart hos barnen endast utgjorde 0.13 med ett sannolikt fel av ± 0.02. • I samband härmed må meddelas att den ovannämnda koefficienten å 0.34 är ungefär lika stor som den, vilken den amerikanske forskaren

215 F. A. Wood fann vid likartade undersökningar beträffande ärftlig disposition av intellektuella och moraliska egenskaper. Koefficienten blev nämligen 0.30. Fullt jämförliga äro visserligen ej dessa koefficienter, men båda synas dock stödja åsikten om moraliska egenskapers ärftliga natur och särskilt den svenska undersökningen till en viss grad det asociala anlagets ärftliga beskaffenhet. Men den koefficient, som ett sådant antagande grundar sig på, är dock relativt liten i jämförelse med t. ex. korrelationskoefficienten för förhållandet mellan förekomsten av psykisk minhos dervärdighet hos föräld- Alkoliolism fadern rårna och förekomsten av psykisk mindervärdighet Alkoholism hos modern hos de förut omnämnda 3,317 barnen. . . T

nämligen

r\

D e n n a är Alkoholism hos båda _

j

.i

föräldrarna

0.75 med ett

S a n n o l i k t f e l = ± 0.02. I Alkoholism hos en b e t r a k t a n d e a v s t o r l e k e n e l l e r b å d a föräldrarna hoS denna k o e f f i c i e n t , Alkoholism hos fadern och liderlighet hos

som avser en mera typisk modern ärftlig egenskap, synes Liderlighet hos modern det, som om det asociala anlagets ärftlighetsstyrka är relativt liten. Åven om Fadern straffad vi kunna peka på vissa släkter med stark krimi- Modern straffad nalitet, är det helt natur- E n eller båda förligt svårt att avgöra, huru- äldrarna straffade vida det är miljön eller ä r f t l i g h e t e n , SOm h ä r ä r Det vertikalt streckade = vanartade. Det helt svarta = svårt vanartade. den Utslagsgivande fakDet horisontalt streckade = välartade. F l g 3torn. E n intensiv krimi' nalitet inom vissa familjer eller områden kan ju delvis förklaras av den omständigheten, att de vuxna i dessa familjer och områden inverka i avgjort dålig riktning, vadan de ungas moraliska utveckling förhindras eller snedvrides. Att förekomsten av brottslighet likasåväl som av alkoholism och osedlighet är avsevärt mycket mera allmän i de vanartades familjer än i de välartades, torde den föregående utredningen till fullo ha ådagalagt, och figur 3 belyser ytterligare skillnaden ifråga. Att dessa faktorer äro av betydelse med hänsyn till barnens vanart och brottslighet står utom allt tvivel, vare sig man betraktar dem från miljö- eller ärftlighetssynpunkt.

216 10. Psykiska Ärftlighetsforskningen har ju sedan länge kunnat visa, att icke endast och fysiska defekter hos utpräglade sinnessjukdomar utan även epilepsi, idioti, imbecillitet och andra föräldrarna.

psykiska defekter eller abnormiteter i härkomsten kunna medföra degeneration hos avkomman. Sålunda har j u här i vårt land professor H e r m a n L u n d b o r g vid sina omfattande släktforskningar kunnat i en viss släkt spåra en specifik släktsjukdom (den progressiva myoklonus-epilepsien) i många generationer tillbaka liksom även en del psykoser (olika former ay dementia proecox) och anser sig kunna fastslå, att den förstnämnda sjukdomen ärves i överensstämmelse med Mendels bekanta lagar som en enhetlig, recessiv egenskap. Ej minst då det gäller att spåra vanartens och ungdomsbrottslighetens orsaker, är det av utomordentligt stor betydelse att söka införskaffa sa många och noggranna uppgifter som möjligt ifråga om psykisk och fysisk mindervärdighet i släkterna. Detta synes på ett frappant sätt framgå av här föreliggande undersökning vid en jämförelse emellan de båda kategorierna av vanartade och välartade. Av tabell X framgår nämligen bl. a. att av de vanartade barnen ej mindre än l / ö eller 21.i % komma •ur familjer, där 1 en eller båda föråldrarna kunna betecknas Tab. X. * såsom psykiskt mindervärdiga på ett eller annat 175 \ 849 svårt 815 sätt. Motsvarande antal vanvanvälde 815 välartade artade artade artade bland är endast 5.6 % d. v. s. % % % omkring V"»o. Psykisk mindervärdighet hos: Åven skillnaden emellan Fadern de båda kategorierna med 11.4 17.4 3.2 Modern avseende å förekomsten av 16.7 20.0 4.5 Båda föräldrarna... kroppslig mindervärdighet 5.1 8.7 1.8 En eller båda föräldrarna är betydande. Man finner 21.1 27.6 5.6 nämligen här, att 27.7 % av Fysisk mindervärdighet hos: de vanartade tillhöra familFadern 17.9 26.8 8.5 jer, där en eller båda förModern 19.8 34.i 9.3 äldrarna äro kroppsligen Båda föräldrarna 7.4 11.4 3.5 mindervärdiga på grund av En eller båda föräldrarna 27.7 47.7 13.5 t. ex. tuberkulos eller andra sjukdomar, medan motsvarande antal bland de välartade endast är 13.5 %. Att vissa sjukdomar och allmän kroppslig undermålighet kunna medföra disposition till fysisk mindervärdighet hos avkomman är ju ett känt faktum. De senast an-

217 förda siffrorna torde även belysa en viktig miljöfaktor: föräldrarnas sjuklighet, nedsatt arbetsförmåga, sämre ekonomisk ställning. Med avseende å graden såväl av psykisk som fysisk mindervärdighet hos de vanartades föräldrar torde man med skäl kunna säga, att denna vid en jämförelse med O 5 10 15 20 25 30 35% motsvarande grad hos de välartade är sådan, att man vid $ hos fadern besvarandet av vår fråga om sr ungdomsbrottslighetens orsaker @ hos modern <ä< måste tillmäta den synnerligen | hos båda föräldrarna stor vikt. Skillnaden ifråga | illustreras ytterligare av figur 4. å hos en eller båda * ^ L —•3 föräldrarna I belysning av det här anförda & bör man ock se den anmärksjälvmord ningsvärda skillnaden emellan tuberkulos hos de vanartade och de välartade fadern barnens individualitet. Man får hos inga druvor på törnbuskar och *J tuberkulos modern inga fikon på tistlar. *• fadern i övrigt IV. De vanartades indiiidualitet. §i-i

sjuklig

il

modern i övrigt p _-4--L- =

sjuklig Med hänsyn till den stora % frekvensen av psykisk och fysisk § båda föräldrarna p E = j sjukliga mindervärdighet hos de van- ** artade barnens föräldrar, torde en eller båda för- E 1 "-" — ^^^ äldrarna sjukliga 11111111, man kunna säga det vara helt naturligt förmoda, att man bland j

,

_j

de Vanartade

-i

Damen

-i

OCJl U n g -

Det vertikalt streckade = vanartade.

Det helt svarta =

1. Psykisk och fysisk beskaffenhet.

svårt

vanartade. Det horisontalt streckade = välartade.

domarna skall finna en mycket Fig. 4. stark mind«rvärdighet, och att deras individualitet i flere hänseenden skall avvika från de välartades. Föreliggande undersökning utvisar, att man har rätt i en sådan förmodan. Man behöver för övrigt endast helt flyktigt kasta en blick på materialet i en skyddsuppfostringsanstalt för att strax inse, att många av dessa vanartade äro ej minst i kroppsligt avseende mycket efterblivna, fysiskt infantila. Och är man i tillfälle att närmare studera deras förståndsbegåvning och i övrigt den psykiska beskaffenheten, kommer man snart nog till den insikten, att en ingalunda ringa del står på en mycket låg andlig nivå på grund av defekter i ett eller annat avseende. Vi kunna först se till, huru härmed förhåller sig med de 175 svårt vanartade gossarna. Av utrymmesskäl är det icke möjligt att här ingå 1011 SI

218 på några detaljer liksom ej heller att redogöra för undersökningens gång och metoder, utan gå vi direkt till resultaten, som utvisa ifråga om förståndsbegåvningen, att 17.7 % äro lätt imbecilla och 16.0 % äro svårt imbecilla 33.7 % äro sålunda intellektuellt mindervärdiga. I psykiskt avseende i övrigt (lätt eller svårt psykopatiska) äro 21.8 % att betrakta såsom mindervärdiga. Om vi så göra en sammanställning av intellektuell och annan psykisk mindervärdighet, så finna vi, att 8.6 % äro svårt imbecilla och psykopatiska och 6.3 % äro lätt imbecilla och psykopatiska d. v. s. 14.9 % äro såväl intellektuellt som i psykiskt avseende i övrigt mindervärdiga. Vi ha sålunda funnit, att 1/s av de vanartade har klen förståndsbegåvning, 7Ö av dem har psykopatisk läggning, omkring 1/i är defekt i båda dessa hänseenden, och ej mindre än 40.6 % d. v. s. *U hava antingen klen förståndsbegåvning eller äro i övrigt psykiskt undermåliga. Att dessa siffror äro ägnade att sprida ljus över brottslighetens orsaker torde knappast behöva påpekas, ty det är självfallet, att den här påvisade allmänna mindervärdigheten står i ett visst kausalt förhållande till de ungas vanart och allmänna asocialitet. Med den psykiska rubbningen eller imbecilliteten följer även en viss oförmåga att skönja det intima sambandet mellan orsak och verkan. De psykiskt undermåliga äro ej sällan ögonblickets barn. För en kortare tidrymd kan mångt och mycket göra djupt intryck på dem, fängsla hela deras jag, och känsloreaktionen kan ibland vara synnerligen hastig. Men dessa plötsliga yttringar av den psykiska verksamheten förflyktigas lika hastigt, som de uppkommit. Bland de psykopatiska och intellektuellt undermåliga barnen finner man även en påfallande oförmåga att anlägga mera allmänna synpunkter på livet och dess företeelser med påföljd, att de vid varje ny upplevelse stå inför en ny erfarenhet. Sambandet mellan forna erfarenheter och nya upplevelser är ofta liksom försvunnet. Det har också visat sig, att många återfalls förbrytare äro psykopater eller imbeciller. Bland vanartade och brottsliga barn och ungdomar, som efter utskrivning från någon skyddsanstalt snart nog återfalla i brott, finner man i första hand de psykiskt mindervärdiga. Så länge de voro på anstalten, gjorde de sig måhända icke skyldiga till några mera anmärkningsvärda för-

219 seelsei*, men på egen hand kunna de ej reda sig, ty deras viljeliv är ofta förslappat. Delvis kan nog deras återfall i brott förklaras även av den omständigheten, att med den ringa intellektuella begåvningen följer en högst bristfällig yrkesskicklighet och härmed större svårigheter i i konkurrensen med mera kvalificerade arbetskrafter. Med avseende å undersökningen angående de 175 svårt vanartades kroppsliga beskaffenhet må här endast meddelas, att ej mindre än XU eller 25.7 % visade sig på ett eller annat sätt vara kroppsligen efterblivna, defekta eller sjukliga. Om vi så göra en sammanställning av såväl psykisk som fysisk mindervärdighet hos de 175 svårt vanartade och härvid jämföra siffrorna med dem, som framgått vid undersökningar av 445 svårt vanartade gossar, sa finna v i : svårt imbecilla och psykopatiska lätt » » » psykiskt genomsnittliga, fysiskt mindervärdiga mindre psykiska och fysiska defekter psykiskt och fysiskt genomsnittliga

175 svårt vanartade

445 svårt vanartade

20.6 % 9.7 » 4.6 » 14.9 » 50.2 »

18.4 % 13.7 7.0 19.3 41.6

Dessa siffror, vilkas innebörd närmare belyses av figurerna 5, och 6, giva otvetydigt vid handen, att vi här ha att göra med en belastning av djupgående betydelse, då ju omkring hälften av dessa van445 svårt vanartade. 175 svårt vanartade. artade äro i ett eller Fig. 5. Fig. 6. annat avseende defekta. Att de asociala barHl Svårt imbecill, utpräglat psykopatisk. nen och ungdomarna även i andra hänseenden Bi L ä t t imbecill, i mindre grad psykopatisk än här berörda avvika H Psykiskt normal, fysiskt starkt defekt. från det vanliga eller genomsnittliga, framgår ÉÉ1 Mindre psykiska och fysiska anomalier. av bl. a. undersökningar I I Ej psykiskt eller fysiskt mindervärdiga. beträffande huvudform och ögonfärg. Jämför man sålunda t. ex. huvudformen hos 280 15—18åriga svårt vanartade och brottsliga från hela landet med huvudformen

220 hos de av professorerna R e t z i u s och F u r s t undersökta svenska värnpliktige och hos av professor H. L u n d b o r g undersökta släkt-^och befolkningsgrupper i Blekinge, så finner man enligt tabell XI, att den för den mera rasrena svenska befolkningen karaktäristiska långskalligheten (dolikocefalien) hos de brottsliga förekommer i ett förvånansvärt ringa procenttal. Orsaken härtill är helt naturligt att söka däri, att de brottsligas släkter äro starkt rasblandade, vilket enligt professor Lundborg i rasbiologiskt avseende är till skada, medför ett sämre människomaterial. Icke utan fog torde man kunna säga, att denna rasblandning om ock indirekt varit en bidragande orsak till en del av de här ifrågavarande familjernas och individernas sociala och moraliska förfall. Tab. X I . Dolikocefala

Mesocefala

Brakycefala

Antal undersökta

Undersökare

740 Eetzius-Furst

44 941

— —

3().i 23.70

15.08 Listerlandet

801 H. Lundborg.

25.60 En släkt i Listerlandet

—

280 David Lund.

33.7 Hela Sverige

Brottsliga minderåriga Sverige

för

%

olika delar av

2. En parallell Det kausala värdet av de i det föregående framlagda siffrorna angående mellan frekvensen av mindervärdie;het hos de vanartade och brottsliga kan vanartade och

.

. . ,

i

/»

ii

o

•

p.

o

i

välartade givetvis icke mera exakt fastställas, förrän man till sitt förfogande äger med avseende p a r a nellsiffror beträffande frekvensen av samma mindervärdighet hos å mdividua-

*

.

.

p

°

j

uteten. välartade, vilket ju redan förut framhållits. Vi ha i det föregående sett, att en anmärkningsvärt stor differens förefinnes mellan de vanartade och välartade vidkommande såväl en del sociala som ärflighetsfaktorer, och det ligger ju nära till hands att antaga, att en ungefär motsvarande differens förefinnes emellan de båda grupperna beträffande individualiteten. De företagna undersökningarna bekräfta med all önskvärd tydlighet detta antagande. Måhända skulle man hava förmodat, att skillnaden mellan de båda grupperna skulle bliva större, än vad fallet är. Det torde dock vara tillräckligt erinra därom, att stora grupper av de välartade med avsikt utvalts bland det i socialt hänseende sämst situerade folklagret, och det lärer väl knappast behöva påpekas, att detta folk-

221 lager mer än andra rymmer psykiskt mindervärdiga och i flera avseenden lågt stående individer. Trots det gjorda urvalet har dock differensen emellan de vanartade och de välartade ifråga om individualiteten sådana dimensioner, att det utan tvivel är av största vikt att taga den i betraktande, då det gäller att fastställa orsakerna till vanart och brottslighet hos de unga. Av tab. XII framgår vid en jämförelse att av de vanartade 22.2 % äro kroppsligen efterblivna eller sjukliga, medan motsvarande antal bland de välartade endast Tab. XII. är 7.1 >, vadan sålundaföre175 komsten av kroppslig min 815 grovt 849 dervärdighet är 3 gånger välvanvanartade artade artade större hos de vanartade. % % % Med avseende å förståndsbegåvningen finna vi, 4.5 20.6 13.4 . att omkring Vs eller 32.3 % Kroppsl. efterblivna 2.6 5.1 8.8 av de vanartade äro intellek- Sjukliga 92.9 74.3 tuellt undermåliga, under det Friska och normalt utvecklade. 77.8 att motsvarande procenttal Förståndsbegåvning : bland de välartade är 13.1 %, Mycket god 19.4 22.7 20.1 sålunda endast ungefär hälf- Medelmåttig 64.2 46.9 47.0 ten så stort. Orsaken till det Klen 10.2 17.7 24.4 stora antalet intellektuellt Mvcket klen 2.9 16.0 7.9 mindervärdiga ligger helt naturligt icke i bristande undervisning. Det är ju icke kunskaperna utan bildbarheten, som avgör, huruvida en person är intellektuellt undermålig eller icke. Här måste ärftligheten tillgripas som förklaringsgrund. Icke minst på grund av den stora skillnaden emellan de vanartade och välartade i här förevarande undersökningar beträffande antalet psykiskt mindervärdiga torde man ha anledning att i den psykiska abnormiteten se en kriminalitetsfaktor av vittgående betydelse. Att man likväl ej över lag får tillmäta denna psykiska mindervärdighet utslagsgivande betydelse såsom orsaksmoment framgår ju bl. a. därav, att en långt ifrån obetydlig del av de välartade äro psykiskt mindervärdiga. Det är icke riktigt, att vid undersökningar av här förevarande art nöja sig med konstaterandet av procenttalet psykiskt abnorma och sedan draga den slutsatsen, att lika många blivit asociala på grund av nämnda mindervärdighet. Problemet är vida mera komplicerat.

222 ai-aktäro ?l h a v a ^ r U t p å t a l o m individualiteten redogjort för de vanartades a To 9iska°' psykiska och fysiska beskaffenhet och härvid särskilt behandlat imbecillirukturen. teten. Lyckligt nog finnes bland de vanartade och brottsliga minderåriga ett ej oväsentligt antal, som är mera normalt, ja, både kroppsligen och andligen rätt bra beskaffat, vilket vi indirekt måhända redan insett. Vi skulle göra oss skyldiga till ensidighet och fördöljande av materialets goda sidor, om vi här t. ex. uraktläte omnämna, att av de vanartade äro kroppsligen friska och icke i högre grad efterblivna ej mindre än omkring 75 %, sålunda 3A av samtliga. Likaledes må framhållas, att ' 20 % äro mycket gott begåvade och 47 » » gott eller medelmåttigt begåvade. Dessa siffror äro visserligen mindre än motsvarande för de undersökta välartade barnen och ungdomarna, men dock ingalunda så små, som man måhända förmodat. De visa oss, dessa siffror, att man dock trots allt även inom de vanartades led finner individer, som besitta intelligens och livsduglighet. Sedan vi konstaterat detta, vända vi oss till en annan sida av individualiteten, nämligen karaktären, och det är självfallet, att det är från många synpunkter, som man härvid kan utgå. Vi välja två, vilka kunna anses vara av speciell betydelse med hänsyn till det sociala förfallet, nämligen aktiviteten eller handlingslusten och handlingssättet. Med handlingslusten karaktäriseras då den sida av personligheten, som på flera sätt visar temperamentet. Härvid' tages i betraktande huruvida den ifrågavarande individen är initiativrik, företagsam, energisk, glad o. s. v., eller om han är mera likgiltig, oföretagsam, tystlåten. Under det alltså handlingslusten i sina olika grader angiver"antalet av förekommande handlingsimpulser, har handlingssättet till uppgift att karaktärisera handlingarnas genomförande t. ex. obehärskad, hållningslös, brutal, rå och våldsam eller försiktig, överläggande, beräknande, kritisk, listig, gående fram så att säga med finare medel. E n studie i förevarande avseende av de svårt vanartade gossarna utvisar, att 55 % äro mycket handlingslystna, initiativrika, 35 » » medelmåttigt handlingslystna, och 10 » » slöa och likgiltiga, d. v. s. mer än hälften av de vanartade äro viljemänniskor, en omständighet, som helt naturligt är värd största uppmärksamhet, medan endast Vio utgöres av passiva naturer, som föga eller intet förmå att ingripa i sitt livs händelser och gestaltning. Åven må i denna lilla

223 resumé över de vanartades psykologi meddelas att beträffande handlingssättet omkring l.U rymmer de råa, brutala, våldsamma karaktärerna, medan till övriga 3 i äro att hänföra sådana individer, som ej äga nyssnämnda egenskaper, utan äro godmodiga, flyktiga, beräknande, förslagna o. s. v. Påtagligt är, att de här anförda egenskaperna spela olika roller då det gäller de vanartades uppfostringsbarhet. Med avseende å arten och graden av de vanartades handlingar i förhållande till de ungas egenskaper må här endast omnämnas, att man bland de unga inbrottstjuvarna finner ett stort antal begåvade, handlingslystna individer, som man i regel äger hopp om att relativt snabbt omdana till laglydnad; småsnattarna och de små vagabonderna utgöra en tråkig grupp med mycken mindervärdighet, och dessa unga böra alldeles särskilt ägnas uppmärksamhet; de minderåriga mordbrännarna äro ej så ofta, som man velat göra gällande, s. k. pyromaner, utan är motivet i regel hat och hämnd, utslag av allmän vanart; de minderåriga råhetsoch sedlighetsförbrytärna bilda en i psykologiskt och karaktärologiskt avseende särdeles litet avgränsad grupp, och de unga förfalskarna äro i regel utmärkt väl begåvade. Det är av ej oväsentlig vikt, att vid de vanartades omdaning och viljeuppfostran taga hänsyn, i den mån det är möjligt, till dessa huvudegenskaper. En individualisering sålunda med avseende å vanartens kvalitet. V.

Anlag och miljö samt grad av uppfostringsbarhet.

För att kunna giva ett svar på frågan angående ungdomsbrottslig hetens orsaker är det icke nog med sj^stematiska massundersökningar och statistik, utan det är även av allra största betydelse att anställa systematiska undersökningar av varje enskilt fall för att kunna avgöra, huruvida man har med akut eller kronisk kriminalitet att göra, om det är något visst anlag, som dominerar, eller huruvida det är omgivningen, som är utslagsgivande. Kravet på biografiska och individualanalytiska undersökningar har i den kriminalistiska litteraturen starkt betonats, och dylika undersökningar ha ock utförts och varit till gagn för det kriminalpolitiska arbetet. Författaren till föreliggande redogörelse har i många år sysslat med dylika undersökningar, varvid ingående studerats de olika individernas levnadsutveckling, omgivning, härstamning, psykiska beskaffenhet, karaktär, tiden för vanartssymptomens framträdande samt allmänna sociala och moraliska förhållanden. Undersökningen av varje enskild individ har

224 sträckt sig över längre tidsperioder. Först härefter har ett bedömande skett, varvid följande tre möjligheter uppställts: 1. karaktären, anlaget var utslagsgivande; 2. miljön var utslagsgivande; 3. karaktären och miljön samverkade till det moraliska förfallet. Helt naturligt förekomma inom dessa tre grupper olika grader och nyanser, särskilt inom den grupp, där både anlag och miljö spela in. Men såväl från kriminalpsykologisk som från praktisk-pedagogisk synpunkt torde dock den gjorda gruppindelningen kunna sägas vara tillfyllest. Denna undersökning av den kausala betydelsen av anlag och miljö som vanarts- och kriminalitetsmoment omfattade de i det föregående behandlade grupperna av dels 175, dels ock 445 svårt vanartade gossar. Resultatet blev följande: 1- anlag 2. anlag och miljö 3. miljö

av de 175:

av de 445:

24 = 13.71% 63 = 36.00% 88 = 50.29%

54 = 12.13% 177 = 39.77% 214 = 48.10 %

Man finner sålunda här, att hos något mer än Vio har anlaget varit det utslagsgivande, medan hos omkring hälften av samtliga miljön kan betecknas såsom vanartens orsak. Hos övriga ha vi att göra med en kombination av anlags- och miljöinflytelser (fig. 7). Med avseende först å anlagstyperna må framhållas att det icke alltid är de på ett eller annat sätt mera påfallande abnorma — enligt vår föregående utredning — som äro att hänföra till denna grupp, även om dessa abnorma äro starkast representerade här. Det visar sig Det svarta = anlagsindivider. nämligen ibland, att "det är till synes fysiskt och psykiskt B kgs-^ochmiijöindi- n o r m a l a b a r n 7 s o m trotsa all uppfostrande inverkan, barn vider. för vilka det är hart när omöjligt att stanna inom de moD 0 a de=mil r a l i s k a tö 1 n1ivide r " råmärken, vilka samhällets skrivna eller oskrivna lagar ha fastställt. Trots omplanteringen i en annan miljö, trots fostran, vård och straff förbliva en del av dem asociala, under det att hos de övriga de asociala tendenserna undertryckas. Vi skulle kunna kalla de förra moraliskt abnorma. Givetvis må man icke föreställa sig, att dessa genom arv erhållit vissa bestämda föreställningar med åtföljande handlingstendenser, eller att de komma

225 till världen med drifter, som äro speciellt riktade mot samhällets lagliga ordning. Det asociala uppträdandet är hos en del beroende på ett avtrubbat känsloliv och ett förflackat och förslappat viljeliv, hos andra på utpräglad affektlabilitet. Karaktärens struktur i övrigt och den intellektuella begåvningen kunna sedan avsevärt variera. Motsatser till dessa anlagstyper finna vi bland miljöindividerna, hos vilka det sociala och moraliska förfallet är att skriva på omgivningens och uppväxtförhållandenas konto. Glädjande nog utgöra dessa omkring hälften av samtliga undersökta asociala minderåriga. För en förändring av dessa miljöindividers moraliska och sociala förhållanden fordras i regel endast en omplacering i en bättre och mera lämplig omgivning eller borttagande av miljöfaktorer, som befordrat den asociala utvecklingen. En kombination av anlags- och miljömoment såsom den asociala läggningens ^ orsak finna vi slutligen hos ett ej ringa antal av de vanartade, nämligen omkring 40 %. Ett närmare studium av dessa individer ger dock vid handen, att anlaget överväger endast hos en mindre del av dessa, och dessa sistnämndas uppfostran kan nog erbjuda vanskligheter och oförutsedda återfall i vanart och brottslighet. Från uppfostringsbarhetens synpunkt i övrigt sett är det ju lyckligt, att hos huvudparten av de till denna grupp hörande anlags- och miljöindividerna miljöns inflytande är starkare än anlagets eller dispositionens. Den gruppering av de vanartade, som vi här företagit med hänsyn till graden av anlag och miljö såsom vanartsorsaker, torde även i huvudsak kunna anses vara en gruppering med avseende å graden av uppfostringsbarhet, vilket ju redan förut antytts. Det kan därför vara av intresse ej minst från praktiskt pedagogisk synpunkt att känna några av de faktorer, vilka vid en gruppering som den föreliggande spela in i olika grad. ^ Vi kunna då först se efter, i vilken grupp vanartssymtomen uppträtt tidigast, och finna vi härvid, att åldern vid dessa sjmitoms första uppträdande stiger i samma mån, som anlagets betydelse avtager, visserligen ej alltid i varje enskilt fall men väl inom varje grupp. Medelåldern vid vanartssymtomens uppträdande visar sig nämligen vara: i anlagsgruppen. » anlags- och miljögruppen » miljögruppen

6.9 år 7.8 » 11.5 »

Skillnaden i förevarande avseende emellan de tre grupperna är sålunda påtaglig. Hos anlagsindividerna uppträda vanartssymtomen mycket 1011 21

9a

tidigt och omkring 3 Va år förr än hos miljöbarnen. Barn, hos vilka vanartssymtom tidigt visa sig, böra följaktligen ägnas speciell uppmärksamhet och vård. Av fig. 8 framgår att åtminstone med hänsyn till omhändertagande på skyddsanstalt relativt lång tid fått förflyta från % 40 1

/ 1

A

»

f

•

A

v

1 1

1 1

r"

i

i

i l / / ***** "-ii'

N

\ \

-v-:

\k

\

V

\ \

/

x\ \ \

f\ i

\ ' \, \

"** \

\ \

,-"/

/ v

i

/

\\

v

12 Ålder vid intagning i anstalt >

\

• »».

„• * . - * " • ' "

\

15 åi-

A-gruppen

vid vanartssymptomens framträdande vid intagning i anstalt

1 A + m-, A + M-,

vid vanartssymptomens framträdande

J M + a-gruppen

>

vid intagning i anstalt

»

vid vanartssymptomens framträdande

M-gruppen

Fig. 8.

vanartssymtomens första uppträdande och till dess specialvård ansetts av behovet påkallad. Särskilt gäller detta just anlagsbarnen. I psykiskt och karaktärologiskt avseende förefinnas stora skiljaktigheter emellan anlags- och miljögrupperna. Visserligen är det så, att psykisk mindervärdighet är förefintlig inom samtliga grupper, men ju mera anlaget spelar in, ju större är frekvensen av sådan mindervärdig-

227 het, vare sig denna nu visar sig ning eller en kombination härav, av anlags- och miljömoment en uppdelning gjorts i fem grupper, framträder denna skillnad emellan de olika grupperna på ett frappant sätt. En bottensats av mindervärdiga element förefinnes i samtliga grupper, men störst är denna i anlagsgruppen. Från kriminalpolitisk synpunkt torde denna omständighet vara värd speciellt beaktande. Åven i rent karaktärologiskt avseende äro anlags- och miljögrupperna i stort sett ganska olika. Sålunda finna vi antalet råa, brutala, egoistiska men även likgiltiga, viljelösa naturer större, i den mån anlagsmomenten stiga, medan de mera harmoniskt lagda natur rerna i huvudsak återfinnas i miljörayonen. VI. Kriminalpolitiska åtgärder med hänsyn till unga förbrytare.

intelligensdefekt, psykopatisk läggfig. 9, där med hänsyn till graden

Frekvens av intelligensdefekt över huvud taget.

Frekvens av intelligensdefekt i kombination med iitpräglad affektlabilitet.

• M =*• Intelligensdefekt ^—^ med utpräglad

eller sådan i kombination affektlabilitet.

r"--^

= Grupperna i övrigt.

De i det föregående refereA = anlag. rade resultaten av de företagna A + m = huvudsakligen anlag, något miljö. A -{- M = anlag och miljö i samma grad. undersökningarna här i Sverige M - j - a = huvudsakligen miljö, något anlag. M = miljö. angående ungdomsbrottslighetens orsaker torde i någon mån Fig. 9. vara ägnade att visa oss de punkter, där det kriminalpolitiska arbetet bör insättas mot de ungas brottslighet och därmed också mot kriminaliteten över huvud taget. Här är dock ej min uppgift att närmare ingå på de åtgärder, som härvid böra vidtagas, åtminstone i den mån dessa åtgärder röra det före-

228 byggande^ arbetet. Däremot torde i fråga om det botande arbetet en viss riktlinje i all korthet angivas med stöd av de i det föregående meddelade undersökningsresultaten ävensom av andra av mig företagna studier på området. Det är mig dock angeläget betona, att de förebyggande åtgärderna helt naturligt äro av vida större betydelse än de botande. Att dessa förstnämnda åtgärder icke endast böra vara av social och pedagogisk art, hava nog de refererade undersökningsresultaten ådagalagt. Det fordras ett djupgående rashygieniskt arbete för folkmaterialets förbättring genom att åtminstone söka förhindra de starkt degenererade individerna att sätta in nya mindervärdiga liv i samhället och genom att förhjälpa de verkligt rasdugliga till sunda sociala livsbetingelser. Men då vi ännu i förevarande avseende icke kunna sägas vara mogna för dylika djupt ingripande reformer utan måste låta oss nöjas med att uppsätta dem på framtidens kriminalpolitiska reformprogram, är det så mycket mera av behovet påkallat att i det förebyggande arbetet konsekvent inrikta uppmärksamheten på effektiva sociala och pedagogiska åtgärder. De anförda* undersökningsresultaten torde härvid vara ägnade att visa oss några och måhända de viktigaste orsakerna, som detta förebyggande arbete har till uppgift att undanrödja eller neutralisera. Ett betonande av det pedagogiska momentet torde kunna sägas finna stöd i den i det föregående refererade undersökningen angående graden av uppfostringsbarhet hos de vanartade och brottsliga ungdomarna ävensom av resultaten från undersökningarna beträffande graden av det uppfostrande inflytande, som gjort sig gällande med avseende å vanartade och välartade ungdomskategorier. Endast en om ock flyktig blick på fig. 10 visar oss, att brist på uppfostran och undervisning har under de vanartades och brottsligas uppväxttid förelegat i så hög grad vid jämförelse med motsvarande förhållande hos välartade ungdomar, att en fortsatt uppfostran och undervisning må kunna anses vara av högsta behov påkallad vid de förstnämnda ungdomarnes omdaning. Erfarenheten har ju också visat, att bättre resultat erhållits genom uppfostringsbehandling än uteslutande straffbehandling av unga förbrytare. Denna sistnämnda erfarenhet har man kunnat konstatera icke endast här i vårt land utan även i övriga länder, där man praktiserat uppfostringsbehandlingen inom straffets ram eller ock såsom ren s. k. tvångsuppfostran. För att i förevarande avseende erhålla närmare uppgifter har författaren till denna studie på uppdrag av nyssnämnda sakkunniga under år 1920 företagit en undersökning angående återfall i brott av från skydds- och tvångsuppfostringsanstalter i Sverige, Norge, Danmark och

229 Finland utskrivna elever. Kesultatet av denna undersökning torde tillfullo kunna sägas ådagalägga, att uppfostringseffekten är med avseende å ungdomar upp till 21 års ålder större, än 0 / vad man kunnat vänta med hänsyn till upp- / o Vanartade Välartade fostringsmaterialet, som till ej ringa del är 100 fysiskt eller psykiskt mindervärdigt. Ävenledes bör beaktas att brottsliga tendenser i så unga ar som hos de här ifrågavarande helt naturligt giva anledning till den förmodan, att frekvensen av återfall bland dessa skall vara större än bland dem, vilka vid högre ålder för första gången begå brott och straffas. Att så dock icke är förhållandet torde huvudsakligen få tillskrivas den uppfostringsbehandling, som de unga ifråga underkastats, ävensom den omständigheten, att de på grund av sin ålder varit mera mottagliga för uppfostrande D e ^ svarta B-S Mycket bristfällig inflytande än äldre. uppfostran. Att i mera exakta siffror uttrycka vad D e t s t r e c k a d e = Bristfällig upPovan framhållits torde icke vara möjligt dels Det punkterade = God uppfostran, på grund därav, att vi icke äga några statis- D e t o s t r e c k a ( i e = Mycket göd uPPan tiska uppgifter angående särskilt unga persoFi „ 10. ners återfall i brott efter straffbehandling, dels ock i anledning därav att det erbjuder stora vanskligheter att upprätta statistik över återfallen i lastbart liv efter uppfostringsbehandling å skydds- eller tvångsuppfostringsanstalt. Det torde för övrigt även av flera skäl kunna ifrågasättas, huruvida dylika siffror äro fullt jämförliga. Vid den ifrågavarande undersökningen har särskilt från norskt håll betonats, att en sådan jämförelse över huvud taget icke är ägnad belysa, vad man härvid åsyftar. Om vi sålunda icke äro i tillfälle att i förevarande avseende göra jämförelser emellan effekten av straffbehandling och uppfostringsbehandling, så äro vi dock i stånd att i någon mån se resultatet av den sistnämnda behandlingen, nämligen i den mån detta resultat avser återfall i ^ brott, som medfört straff. Den sociala dugligheten i stort sett lämna vi här åsido. Man finner enligt den utförda undersökningen, att såväl i Sverige som i våra grannländer uppfostringseffekten är större ju tidigare de vanartade och brottsliga unga av samhället omhändertagits för omdaning, samt att frekvensen av återfall i brott bland dem, som straffats,

230 är större i yngre åldersklasser än i äldre. Återfallen i brott med avseende å från skyddsuppfostringsanstalter utskrivna, vilka på anstalt vistats till högst 18 års ålder varierar emellan 7—21 % i samtliga nordiska länder, och beträffande från tvångsuppfostringsanstalter utskrivna, sålunda ungdomar upp till 21 år, finner man 18—30 % i brott återfallna. I förbigående må nämnas att enligt Sveriges officiella statistik antalet till straffanstalterna nykomna straffarbets- och fängelsefångar av alla åldrar, vilka fångar förut undergått straffarbete eller urbota fängelse och sålunda återfallit i brott, under år 1920 utgjort 39.8 % och under tioårsperioden 1911—1920 utgjort 31,5%. Om man tager i betraktande, att det material, som skydds- och tvångsuppfostringsanstalterna emottaga för omdaning, till ej oväsentlig del utgöres av i flera avseenden mindervärdiga individer samt att återfallen i brott äro relativt större i yngre åldersklasser än i äldre, torde man ej ha anledning ^ säga, att det resultat ifråga om uppfostringsbehandling, som ovan angivits, är klent utan snarare ägnat att utgöra ett bevis på uppfostrans stora makt. Som exempel från undersökningen angående återfall i brott av f. d. interner på skyddsuppfostringsanstalt må här nämnas, att av dem, som intagits vid uppfostringsanstalten Hall genom barnavårdsnämnds försorg enligt 1902 års barnavårdslag och sedermera blivit utskrivna hava endast omkring 12 % av hela antalet under de fem första åren efter utskrivningen blivit för brott lagförda och straffade. Och dock har Hall till uppgift att från hela riket emottaga till fostran sådana gossar, som ådagalagt grövre vanart eller begått brottsliga handlingar, ävensom sådana, vilka på andra skyddsanstalter visat sig särdeles svåra att fostra och vårda. Vid statens uppfostringsanstalt å Bona ha likaledes undersökningar anställts angående återfallen i brott, och har härvid framgått, att av de under' åren 1907—1921 från anstalten utskrivna eleverna omkring 28 % efter utskrivningen dömts till frihetsstraff. Siffran torde måhända kunna anses vara rätt hög, men man må härvid beakta, att kristidens ogynnsamma inflytande avsevärt har bidragit till ökandet av återfallens antal. Mera än hälften av de återfallna blevo dömda under åren 1916— 1919, och omkring 20 % av hela antalet återfall karaktäriseras såsom typiska kristidsförbrytelser. Dessutom bör vid bedömandet av uppfostringsresultatet tagas hänsyn jämväl till den omständigheten, ^ att ett icke ringa antal av de elever, utredningen avser, under anstaltsvistelsen företett drag av själslig abnormitet i mer eller mindre utpräglad grad. E n ligt undersökningen utgjorde de abnorma något över 12 % av hela antalet utskrivna elever. Av de abnorma hava något över 63 % återfallit, av

231 övriga elever endast omkring 24 %. Av samtliga återfallna tillhöra 25 % gruppen av abnorma, under det att på samma grupp falla endast omkring 7 % av dem, som efter utskrivningen förhållit sig väl. Ifrågasättas må väl, huruvida icke bland de övriga eleverna funnits ett icke obetydligt antal sådana, som stå på gränsen till de själsligt abnorma. Det torde vara uppenbart att icke samma uppfostringsresultat kan förväntas hos mer eller mindre psykiskt defekta som hos normala. Med avseende å återfallen i brott beträffande minderåriga kvinnliga förbrytare, som varit intagna på uppfostringsanstalten vid Viebäck, må meddelas, att enligt vidtagna undersökningar återfallsprocenten utgjort omkring 25 %. Vidkommande resultatet av uppfostringsbehandling med ungefär likartat material i Danmark må här nämnas några siffror från statens uppfostringsanstalt Braasko vgaard, som har till uppgift att från andra anstalter emottaga särdeles vanskliga elever i åldern 16—17 år. Av de utgångna hava enligt direktörens vid anstalten uppgifter a) 55 % ^ blivit nyttiga människor, som icke åtnjuta försörjningsunderstöd och icke varit i konflikt med lagen; b) 20 % efter utskrivningen fört en orolig tillvaro utan stadigvarande arbete och ej sällan legat familjen till last; c) 20 % efter utskrivningen straffats, av vilka dock en del åter rest sig efter straffet, blivit nyttiga medborgare och sedan rett sig bättre i livet än den under b) omnämnda gruppen; d) 5 % som före intagning på anstalten varit mycket brottsliga, under anstaltsvistelsen vållat stort besvär och sedermera fortsatt på förbrytarens väg. Direktören slutar denna statistik med orden: »Jag anser, att både gruppen b) och c) i varje fall har haft nytta av uppfostringsbehandlingen, medan gruppen d) måste anses som hopplös». Man finner sålunda här, att dessa siffror i stort sett överensstämma med dem, som den svenska undersökningen beträffande anlag och miljö som utslagsgivande orsaksmoment givit vid handen. Att uteslutande straffbehandling icke skulle ha haft en lika fördelaktig effekt torde kunna anses för givet. De som efter en effektiv uppfostringsbehandling, parad med lämpliga ^ straff inom uppfostrans ram, icke låta sig rätta d. v. s. äro ouppfostringsbara böra av samhället omhändertagas för särskild vård vid avgång från uppfostringsanstalt och ej släppas ut i samhället för att inom kort hamna på straff-, alkoholist- eller lösdrivaranstalterna. Lyckligt nog synes antalet dylika oförbätterliga individer vara relativt litet. Visserligen har

232 den svenska undersökningen utvisat, att omkring 12 % äro anlagsnaturer d. v. s. äga disposition till asocialt liv, men av dessa torde endast omkring 3 % vara att hänföra till de fullständigt oförbätterligas kategori. Lämplig uppfostran eller penitentiärpedagogisk behandling har hos övriga åtminstone lagt en hämsko på den asociala viljeriktningen, eller medfört en modifikation av sådana karaktärsegenskaper, som lätt medföra konflikter med samhällets lagliga ordning och rätt.

Statens offentliga utredningar 1922. S y s t e m a t i s k f ö r t e c k n i n $••. (Siffrorna inom parentes hänvisa till den kronologiska j ^ ^ ^ f ^ ^ ^ ^ T ^ Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen från och med april 1922.) Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. [18] j Betänkande med förslag ang. arrendators ratt till ersättning för elektrisk anläggning. [19 Lekmannaelementets användande inom ci.vilprocessem (25) Kolonisationskomuiitténs betänkande 1922. 22 Bilaga till Betänkande rörande internering av farliga åtcrlallstord:o. [32] Förslag till författningar angående handel med och import VtkasHm lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers av utsädesfrö ävensom till omorgauisation av frökontrollfordringar m. m. L26] verksamheteii m. m. [25 Förslag till lag om tvångsuppfostran. ,46j Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värmlands Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. län? [27] 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. (10; Odlingsorganisationens verksamhet. [45 Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1,] Vatteiiviiscn. Skogsbruk. Bergsbruk. Statistiksakkunnigas betänkande. [15] > 44 Kommunikationsverkens lönekommitte 4. L J Betänkande ant,r. statens övertagande av förädliugsverksumlieten betr. avkastningen från statens skogar. (28) Kommunalförvaltning. Allmän lagstiftning. Rättskipning. FångVard. Förberedande utkast till strafflag. Förmögenhetsbrotten,

Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till Industri. staten. . (3) „ ,-_. „ . Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. [4] Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande, å. (.IOJ J>Ilaga till d:o. (10) Handel och sjöfart, Om röstsammanräkning vid kommunala val. -1 Betänkande rörande lönereglering vid lots- och fyrståten. i20' Statens och kommunernas linansväsen. Betänkande angående tillverkning och beskattning av nialtKommu ni kat i o ns väsen. dr vekor. (11) , .... ",__. Betänkande om ostkustbanan. [1.8) Utlåtande angående kontrollen över spckertillverkprngen. Tull- o traktatkommitténs utredningar o. betänkanden. 8. Östkustbahekommitténs promemoria med anledning av järnValutafrågan. (19) 9. Järnvägsfraktemas reglering. (2*) vägsstyrelsens yttrande. (27) 10 Åt-ärder till skydd mot s. k. valutadumping. .-i Järnvägsstyrelsens erinringar ined anledning av ostkust11 Pappersindustriens produktionsförhållanden. 36 banekonimittéiis promemoria. (31) l-> Margarinindustriens utveckling. [40 13. Dep .länivä"«styrelsoiis skrivelser till Kungl. Maj;t den 28 april svenska kautschukindustriens utveckling. ]M U. Huvudoch 5 maj 1922. [8] dragen av det svenska jordbrukets utveckling 41 ]•>. Ttredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. L24 översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande Förslag till förordning om motorfordon. [39] länder. [42] . Bank-, kredit- och pciiiiingväsen. rtredning angående ett svenskt statslotteri. (24) Betänkande och förslag ang. utbildningskurser mom tull1921 års fastighetskreditsakkunniga. Betänkande 1. 35 Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus fri. in. [30] Körsiikringsviiscn. Förslag till förordning ang. tillverkning och beskattning av maltdrycker in. ni. [37] Kvrkoväsen. I ndervisniimsväsen. Andlig odling i övrigt. Pol il i. ' Skolkoinmissioiieiis betänkande. 1: 1—2. (Irundei Betänkande och förslag rörande brandakyddsför.eskrttter Och ny läroverksorganisation. (33) 2. Historiska oyei ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. .28 m m (29i 3. Statistiska utredningar. (32) 4. Det högre Socialpolitik. skolväsendet i utlandet. (11 ,,.,,-., ,'• Förslå" till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket.!/) Utredning och förslag ang. vården av blinda. (30) Betänkande ang. GJaalmerSka institutets omorganisation. (12) Byg-nadsarbetarsakkunnigas bet. 2. Arbetsstatistisk underOrtnamnen i Värmlands län. 7. (22) sökning rörände husbyggnadsverksainheten. [2] Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning och organisation i Skåne. !•">] m. ni. [33] , „ Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8.j Betänkande med förslag till lag ang. kulturminnesvård. 11 also- och sjukvård. 1. Historik etc. samt. bilagor. [11] 2, 1 orslag och moFörslag till allmän sjukhusstadga. -13" tiv. [121 ,'~-, - ,.; v . Allmänt näringsväsen. Högskolornas löiieregleringskomimttes betänkanden .. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. [13 Betänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang 1 Betänkande och förslag rörande det akademiska befor*till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (G) Patentlagstiftniugskommitténs betänkande. 7. Forslag till ringsväscudet. [17] la" om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m [9] Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. [31] Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren. Försvarsvisen. Mellänhaudssakkunniges betänkande. [20] ' Utredning rörande understöd ät änkor efter mänska] vid armén och marinen. (9) •' . Fast «gendom. Jordbruk ined binäringar. Betänkande angående förvaltningen av kronans jordbruks- ' Betänkande angående officerskårens vid flottan rekrytmng och utbildning. (14) ,. domäner. (2) Jordkommissionens betänkande. L Forslag till lag ang. •1 Tillagg till bet. betr. förrådsverksamheten vid marinen. [6| Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolrätt att förvärva och besitta fast egendom. (8) : reglemente för flottan. 1. Skolor och kurser för sjömansBetänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7J kårens månskap. [29] Om lappskattelandsiustitutet. [10] 1920 års krigslagstiftningskommittes betänkan t". .si. Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande I t r i k e s ärenden. Internationell rätt. jakt och fågelskydd. 2. Ändringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m. [16] Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 192i 1011 21