Betänkande med förslag till livsmedelslag m. m.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2016

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

LIVSMEDELSLAG

M. M.

AVGIVET AV DEN AV KUNGL. MAJ:T DEN 5 MAJ 1916 TILLSATTA KOMMITTEN

UPPSALA 1921 ALHQVISTa WIKSELLSBOKTRYCKERI-:L-B.

H 1713:8

i

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

LIVSMEDELSLAG

M. M.

AVGIVET AV DEN AV KUNGL. MAJ:T DEN 5 MAJ 1916 TILLSATTA KOMMITTEN

UPPSALA 1921 ALMQVIST WIKSELLSBOIVPRYCKERI-:L-B.

TILL KONUNGEN

Genom nådigt beslut den 5 maj 1916 har Eders Kungl. Majzt uppdragit åt kommitté att verkställa utredning och avgiva förslag angående en enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning.

- 21435

IV

Till ordförande i kommittén har Eders Kungl. Maj:t täckts förordna undertecknad Kant och till ledamöter undertecknade Bissmark och Sondén ävensom förste stadsveterinären i Stockholm S. P. Nystedt och bergsingeniören G. Th. Rosendahl. Genom nådigt brev den 8 december 1916 har Eders Kungl. Majzt på därom gjord ansökning entledigat Nystedt från uppdraget att ledamot i kommittén samt i hans ställe förordnat till vara ledamot undertecknad Åfeldt. Rosendahl, från ingången innevarande som av november månad varit sjukdom hindrad att deltaga i kommitténs arbeten, av har den 13 i denna månad avlidit. Som kommitténs sekreterare hava tjänstgjort under tiden från den 22 juli 1916 till den 14 september 1917 auditören, juris kandidaten Sven Ossian Marin och från sistnämnda dag juris doktorn Hadar Erik Berglund. Enligt bemyndigande i nådiga breven den 28 juli 1916 och den 16 1917 har kommittén sakkunniga tillkallat, för verkställande av mars som erforderliga kemiska undersökningar av närings- och njutningsmedel biträdande kemisten vid fysikalisk-kemiska avdelningen av Stockholms stads hälsovårdsnämnds laboratorium, numera docenten vid Tekniska högskolan, ingenjören Thure Sundberg, för verkställande av botaniska och mikroskopiska undersökningar Stockholms stads hälsovårdsnämnds botanist och mikroskopiker, filosofie doktorn Harald Axel Huss samt för verkställande veterinära och bakteriologiska undersökningar andre stadsveterinären av i Stockholm Johan Erik Jansson. Eders Kungl. Majzt har till kommittén överlämnat, dels för att tagas under övervägande vid kommitténs fullgörande av sitt uppdrag, dels för avgivande underdåniga utlåtanden, följande betänkanden: av 1 Betänkande med förslag till hälsovårdsstadga för riket och epidemistadga, avgivet den 1 april 1915 av den av Eders Kungl. Majzt den 11 september 1909 tillsatta kommittén; 2 Patentlagstiftningskommitténs betänkande IV med förslag till lag mot illojal konkurrens avgivet den 5 maj 1915; m. m., 3 Förslag till förordning angående sackarinhaltiga närings- och njutningsmedel, avgivet den 23 november 1915 därtill jämlikt nådigt beav myndigande chefen för finansdepartementet tillkallade sakkunniga; av 4 Betänkande med förslag till författningar kontroll vid införsel om och utförsel kött, avgivet den 11 december 1909 av de av chefen för av jordbruksdepartementet enligt nådigt bemyndigande tillkallade sakkunniga; 5 Betänkande med förslag till förordning angående tillverkning, införsel och behandling vin, avgivet den 10 juli 1918 särskilda enligt av av nådigt bemyndigande chefen för finansdepartementet tillkallade sakkunniga. av Eders Kungl. Majzt har vidare nådiga remisser här nedan angenom givna dagar anbefallt kommittén att avgiva underdåniga utlåtanden över följande framställningar och förslag: 6 den 28 juli 1916 över Göteborgs Sill- och Fiskhandlareen av förening gjord framställning förbud mot transport sill och ñsk inom om av landet i förut begagnade lådor, 7 förslag , utfärdande för hela samma dag över väckt om av en riket gällande stadga inpackning och försäljning i vissa fall av saltad om silloch strömming, . -- . i 8 den 27 april 1917 över till medicinalstyrelsen ingiven framställen ning användning i större utsträckning kalvkött såsom proviantartikel om av för statens behov,

Y

9 den 27 november 1918 över Arvid M. Bergman fi. gjord en av m. framställning vidtagande åtgärder för undanröjande hinder för om av av köttimport från Argentina, 10 den 13 oktober 1919 över ett förslag Svenska Veterinärförav eningen för kött- och mjölkhygien om åtgärder för kontroll över svinbesättning, vid vilken inträffat fall trikinsjukdom, av 11 den 21 januari 1920 över medicinalstyrelsen gjord underen av dånig framställning rörande vid fryshus anställd besiktningsmans eller

veterinärs befogenhet beträffande från transoceanska länder importerat fruset kött, 12 den 26 maj 1920 över skilda framställningar rörande bestämmelser

om fetthalten i ost och dennas märkning, 13 den 24 december 1920 över Svenska smörprovningarnas en av styrelse gjord framställning rörande runmärkeberåtttigat och i runmärkta. kärl packat smör, 14 den 30 december 1920 över från åtskilliga margarinfabriker en gjord framställning om tillsättande potatisstärkelse istället för sesamolja av vid tillverkning margarin, av 15 den 19 januari 1921 över gjord hemställan föreskrifter rörande om märkning av ost, 16 den 25 februari 1921 över riksdagens bevillningsutskott gjord en av framställning kommitténs yttrande i anledning väckt motion om av om restitution av tull för viss stärkelse. Med anledning härav har kommittén till Eders Kungl. Maj:t avgivit följande underdåniga yttranden: den 16 september 1918 över förslaget till hälsovårdsstadga och epidemistadg-a, den 12 oktober 1916 över patentlagstiftningskommitténs ovannämnda betänkande, den 24 november 1916 över förslaget till förordning angående sackarinhaltiga närings- och njutningsmedel, den 20 juni 1918 över förslaget till författningar kontroll . vid om införsel och utförsel av kött, i vilket ärende kommittén därjämte efter anmodan den 8 februari 1921 inkommit med förnyat underdånigt utlåtande den 31 mars 1921, den 11 oktober 1918 över förslaget till förordning angående tillverkning, införsel och behandling av vin, den 24 februari 1920 i det under 7 upptagna ärendet, ovan den 17 december 1918 i det under 9 upptagna ärendet, ovan den 4 november 1921 i det under 10 upptagna ärendet, ovan den 24 februari 1920 i det under 11 upptagna ärendet, ovan den 2 februari 1921 i det under 13 upptagna ärendet, ovan den 31 januari 1921 i det under 14 upptagna ärendet. ovan Den 24 mars 1921 yttrande i det under 16 upptagna ärendet. avgavs Beträffande de under 12 och 15 upptagna ärendena har kommittén "funnit, att de yttranden, infordrats från kommittén, lämpligast som kunde avgivas i samband med motiverandet de kommittén utarav av betade författningsförslagen i ämnen. samma I detta sammanhang sig kommittén böra erinra därom, att den anser . hos Eders Kungl. Maj:t gjort underdåniga framställningar i ett flertal frå-

gor, som utan att vara upptagna bland ovan uppräknade ärenden fallit

VI

under kommitténs uppgift. Bland dylika framställningar må här nämnas underdåniga skrivelsen den 1 november 1917 angående inrättandet av ett statens hygieniska laboratorium ävensom underdåniga skrivelsen den 22 december 1916 med förslag till provisoriska lagbestämmelser för handeln

med livsmedel, vilket förslag ligger till grund för Eders Kungl. Majzts nådiga förordning den 29 juni 1917 angående förbud i vissa fall mot användande vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen.

av

För att kommittén tagas i övervägande vid fullgörandet av det

av kommittén meddelade uppdraget hava enligt Eders Kungl. Majzts beslut till

kommittén nedan angivna dagar ytterligare överlämnats följande framställ-

ningar med därvid fogade handlingar:

17 den 5 maj 1916 medicinalstyrelsens skrivelse den 15 september 1913 angående tillsättande kommitté för utarbetande av förslag till

av en livsmedelslagstiftning,

18 dag riksdagens skrivelse den 21 april 1915 angående skyl-

samma dighet för tillverkare frukt- och bärsafter att å varans etikett

av m. m. och omslag angiva tillverkarens och varans ingredienser,

namn

19 dag aktiebolaget Roberts i Örebro underdåniga skrivelse

samma den 7 juni 1915 i samma ämne,

20 den 12 september 1916 framställning från stadsfullmäktige i

en Stockholm angående införande allmänt gällande bestämmelser om för-

av säljning vissa livsförnödenheter efter vikt,

av

21 dag framställning från drätselkammaren i Örebro om

samma en åstadkommande särskild lagstiftning för handeln med bröd,

av en

22 dag framställning åvägabringande av lagstiftning

samma en o1n därom, att vid detaljhandel med fisk ooh skaldjur försäljning skall ske

efter vikt,

23 den 30 september 1916 dels framställning från Västerås Gart-

en nersällskap till medicinalstyrelsen lagstiftning till förhindrande av att

om kemisk-tekniska produkter utbjudas såsom äkta trädgårdsprodukter eller skogsbär, dels Stockholms stads hälsovårdsnämnd till medicinal-

en av styrelsen överlämnad skrivelse från professorn Alfred Pettersson och docenten Carl A. Kling rörande undersökningar å förekomsten hos barn av tuberkler

av bovint ursprung,

.

24 den 23 november 1917 riksdagens skrivelse den 28 maj 1912, nzr 244, med begäran utredning rörande möjligheten att undanröja hindren

o1n för producenter livsförnödenheter att direkt till konsumenterna

av m. m. försälja sina alster i huru små partier som helst,

25 den 6 november 1918 förslag dels till ändrade bestämmelser för kontrollen å tillverkningen margarin, margarinost och konstister samt å

av handeln därmed dels till införande denatureringstvång för fett,

av

26 den 20 november 1920 två framställningar om utfärdande av en

provisorisk förordning angående märkning av ost,

27 dag framställning angående högsta tillåtna vattenhalt

samma en

1 smor.

Förutom de ovannämnda, enligt Eders Kungl. Majzts beslut till kommitten överlämnade förslagen och framställningarna hava från myndigheter

och korporationer till kommittén översänts åtskilliga skrivelser i ämnen,

falla under kommitténs uppgift. Bland dylika handlingar må nämnas som följande: v

VII

remiss från medicinalstyrelsen den 30 april 1918 angående import av fruset kött från Argentina,

framställning den 21 maj 1917 från styrelsen för Sveriges Charkuteri-

och Slakteriidkares riksförbund rörande behovet lagstiftning, innehållande av förbud mot inblandning i korv eller hackat kött hästkött utan uppgift av härom vid saluhållande, varans skrivelse från Södra Sveriges fiskhandlareförening den 7 februari 1917

angående försäljning av fisk efter vikt,

skrivelse den 8 januari 1919 från Stockholms ägghandlareförening angående försäljning av ägg efter vikt,

av Stockholms stads hälsovårdsnämnd den 10 januari 1919 överlämnad

skrivelse från Stockholms Charkuteriidkareförening med påpekande vissa av missförhållanden i avseende å försäljning korv och köttfärs ävensom ett av i anledning därav av förste stadsveterinären avgivet tjänstememorial,

av Stockhohns stads hälsovårdsnämnd den 6 april 1921 överlämnade

skrivelser från Stockholms Kött- och Viktualiehandlarförening och från Stockholms Charkuteriidkareförening med hemställan åtgärder för utom färdande vissa föreskrifter i avseende å handel med hästkött och därav av framställda charkuterivaror m. m. Under arbetets gång har kommittén kommit till den uppfattningen,

att den nya lagstiftningen för att fylla därmed avsett syfte icke kan in-

skränkas blott till vissa allmänt hållna stadganden utan måste utsträckas

till en detaljerad reglering förutsättningarna för tillverkning, saluhållande av och utlämnande av ett stort antal angivna livsmedel. Då emellertid antalet

av de livsmedel, som böra göras till föremål för dylik detaljreglering, en är betydligt, har kommittén ännu icke medhunnit att utarbeta förslag till författningar rörande alla sådana livsmedel eller dylika. Komgrupper av mittén har emellertid ansett sig icke böra dröja med framläggandet de av redan vunna resultaten av kommitténs arbete, till dess det kommittén läm-

nade uppdraget blivit slutfört. Redan kan kommittén angiva de huvudnu linjer, som lagstiftningen på detta område enligt kommitténs mening har

att följa, och kommittén har också slutredigerat förslag till såväl de huvudförfattningar, som innefatta dessa principer, åtskilliga de som av nyss antydda detaljförfattningarna för olika livsmedel. Kommittén får härmed i

underdånighet till Eders Kungl. Maj:t överlämna dessa förslag jämte moti-

vering och därtill hörande bilagor.

I motiveringen har kommittén angivit sin uppfattning i de frågor, som beröras i de framställningar och förslag, angående vilka Eders Kungl. Majzt

anmodat kommittén att yttra sig kommittén hittills icke inkommit med men särskilda underdåniga utlåtanden, med undantag dock för det under ovan 6 förtecknade ärendet, där avsedda frågor tillhöra kom- - ämnen, som mittén inom kort torde komma att behandla.

Sedan hösten 1918 har det skandinaviska samarbetet på lagstiftningens område utsträckts att omfatta även livsmedelslagstiftningen. Redan år 1913

hade tanken på ett dylikt samarbete rörande hithörande frågor väckts, men den kunde olika grunder icke då realiseras. Det först, då på hösten av var 1917 inbjudan till konferens från svensk sida utfärdades till gemensam Danmark och Norge, planen tog fast form. Den 23 och 24 september som 1918 hölls i Stockholm det första . sammanträdet mellan för ändamålet utsedda delegerade från Sverige, Danmark och Norge. De delegerade voro för Sverige undertecknade Kant, Bissmark och Sondén, för Danmark då-

VIII

varande kontorschefen i justitiedepartementet, amtmannen Christian numera Ludvig Lundbye, professorn med. dr. Louis Sigurd Fridericia och laboratorieföreståndaren cand. pharm. Gunner Jørgensen samt för Norge expeditionschefen jur. dr. Thorvald Boye, stadsfysikus i Kristiania G. E. Bentzen

och professorn fil. dr. Sigval Schmidt-Nielsen. Fördelarna med ett samarbete ifrågavarande slag torde ligga i av öppen dag. Det år erfarenhet, som redan förut gjorts här i landet, att en importen exempelvis mindrevårdigt kött undviker de importorter, där av vaksam importkontroll anordnats, och söker sig fram till de orter, där en kontrollen år bristfällig. Samma förhållande gör sig gällande olika stater

emellan. Handeln med förfalskade eller odugliga livsmedel undviker de länder, lämpliga lagstiftningsåtgårder söka skydda sig, och avsom genom sättningsplatsen för dessa blir naturligtvis det land, dar sådant skydd varor saknas. Införes i något de skandinaviska. länderna en rationell livsav medelslagstiftning icke i ett annat, innebar detta en direkt uppmuntran men för den mindre nogräknade affärsmannen att söka få avsättning i det senare landet de han icke får sälja i det förra. Redan hårigenom av varor, som framstår försöket att åstadkomma gemensam lagstiftning inom de tre en nordiska länderna motiverat. Genom sådan lagstiftning vinner ock som en den enskilde nåringsidkaren den fördelen, att han, då han ställt sig till

efterråttelse bestämmelserna i det landet, kan räkna på, att lagstiftegna ningen i de båda andra länderna icke lägger hinder i vågen för hans

nåringsfång. Beträffande övriga förutsättningar för samarbetet må har endast namföljande. I Danmark gällde, och gäller annu, lagen den 18 april 1910 nas undersökning livsmedel. En närmare redogörelse för bestämmelom av i denna lag lämnas i kommitténs betänkande. I Norge hade sedan serna 1911 pågått ett utredningsarbete kommitté, varigenom åsyftades genom en åvågabringandet lag tillsyn över livsmedel. Redan 1915 hade av en om denna kommitté oEentliggjort ett förberedande utkast till en sådan lag, och 1917 trycktes utkastet ånyo, sedan utlåtanden över det tidigare utkastet inhåmtats. I Sverige hade motsvarande arbete resulterat i ett antal för-

fattningsutkast med tillhörande motivering. Uppgiften för de för samarbetet utsedda delegerade var tydligen att under aktgivande på det inom de olika Tänderna hopbragta materialet föranstalta sådan revision av gällande författningar och utarbetade om en förslag i hithörande ämnen, att därur kunde framgå ett antal för de tre länderna i huvudsak likalydande författningsförslag. För sådant ändamål hava de delegerade sammantrått, förutom den 23 och 24 september 1918

i Stockholm, vid skilda tillfällen och å olika orter i de tre länderna under år 1919, år 1920 och innevarande år; dessutom hava ett mindre antal av delegationernas medlemmar dåremellan sammantråffat för dryftande av speciella frågor. Vid ett flertal dessa tillfällen har det beretts tillfälle av för den svenska kommitténs sekreterare att närvara. Det år givet, att det mål, delegerade satt sig före, icke kunnat nås utan ömsesidiga eftergifter. Sådana eftergifter hava ock gjorts av alla

de tre ländernas representanter, dar de icke synts äventyra viktiga intressen inom det landet. I detta fall har det givetvis ifrågakommit egna senare att söka åvågabringa sammanjåmkning, utan förslagen hava i dessa en punkter erhållit sinsemellan avvikande innebörd. en

IX

Det enligt angivna principer bedrivna samarbetet har lett till det nu resultat, att delegerade sett sig i stånd att i de tre landen framlägga idet huvudsakliga likalydande förslag till ett stort antal författningar. Dessa förslag hava av den danska delegationen befordrats till trycket i betänkande av augusti 1921, varav ett hundra exemplar välvilligt ställts till de svenska statsmyndigheternas förfogande. Förslagen äro där återgivna i såväl dansk

som svensk text. Samtidigt med de delegerades arbete har den svenska kommitténs arbete pågått under ständig kontakt med det förra. I de delar, de förslag, kommittén går att framlägga, äga motsvarighet i förslag, nu som dryftats vid de delegerades sammanträden, överensstämma de, bortsett från mindre jämkningar, med vad därvid vunnit de svenska delegesom rades anslutning, vilket ock framgår vid jämförelse mellan kommitténs en förslag och den i nyssnämnda danska betänkande intagna svenska texten. Avvikelserna mellan kommitténs förslag och den i betänkande samma upptagna, de danska delegerades ståndpunkt återgivande danska texten äro, naturligt nog, jämförelsevis flera; dessa olikheter hava påpekats i den i kommitténs betänkande anförda motiveringen. Redan här må dock ett olikheter större betydelse framhållas. par av En sådan olikhet hänför sig till kommitténs förslag till livsmedelslag och livsmedelskontrollförordning. Dessa förslag äga i det danska betänkandet

motsvarighet i Udkast til Lov Levnedsmidler och Udkast til Instrukom tion for de Myndigheder, der udøver Kontrol med Handelen med Levnedsmidler. Då emellertid förslagens innehåll i denna del beroende är av omfattningen den befogenhet, tillerkännes landets högsta administraav som tiva myndigheter, och dessas ställning i Danmark avsevärt avviker från vad i det hänseendet gäller i vårt land, har detta medfört, ifrågavarande att svenska och danska förslag blott i ringa utsträckning överensstämma med varandra. En annan olikhet framträder däri, att det danska förslaget helt saknar motsvarighet till de i kommitténs betänkande förslagen upptagna till författningar om smör, margarin, ost och margarinost. Utarbetandet av förslag till ny lagstiftning rörande smör, margarin och margarinost har av de danska och norska regeringarna undantagits från respektive delegationers uppdrag, under det att motsvarande inskränkning icke förekommer med avseende å den svenska kommitténs uppgift. Det nu av kommittén överlämnade betänkandet innehåller förslag till

följande författningar:

1 livsmedelslag, 2 livsmedelsstadga,

3 livsmedelskontrollförordning,

4 kungörelse med vissa bestämmelser att iakttagas vid livsmedelslagens tillämpning, 5 17 kungörelser med närmare bestämmelser - angående livsmedelslagens tillämpning med avseende å

mjölk och grädde, smör och margarin, matoljor samt annat matfettj än smör och margarin,

ost och margarinost, korv och andra köttvaror,

spannmål och därav beredda produkter ävensom stärkelsemjöl och av stärkelse beredda gryn,

pressjäst och bakpulver, torkade ärter, bönor, lins och därav berett mjöl, sylt, marmelad och liknande produkter samt ersättningsmedel saft, för dessa varor, kaffe och te samt ersättningsmedel för kaffe och te,

kakaomassa, kakao och choklad,

ättika, honung och honungsersättning, 18 kungörelse med vissa bestämmelser rörande kontroll över vatten-

ledningar samt 19 förordning med vissa bestämmelser att iakttagas vid utförsel från

riket margarin och margarinost. av ingår vidare, jämte motiv och bilagor, ett utkast till I betänkandet förordning angående införandet de föreslagna författningarna. av bihang hava vid betänkandet fogats dels förslag till Som särskilda rörande undersökning vissa livsmedel, dels ett antal av i föreskrifter av kommitténs sakkunniga utarbetade redogörelser för av dem företagna un-

dersökningar. till föreskrifter rörande undersökning vissa livsmedel Förslagen av utarbetats under samråd med de kemiskt och biologiskt sakhava delvis de danska och norska delegationerna. Biträde har kunniga ledamöterna av delar förslagen lämnats professorn, föreståndaren härjämte beträffande av av bakteriologi vid Centralanstalten för försöksväsendet på för avdelningen för Chr. Barthel och professorn vid Stockholms högskola jordbruksområdet Vid överläggningarna ifrågavarande föreskrifter har N. G. Lagerheim. om kommittén representerats undertecknad Sondén, som även utsetts att av därvid leda förhandlingarna.

Underdånigst

WALTER KANT.

SONDEN. E. ÅFELDT. FRED. BISSMARK. KLAS

Hadar Berglund.

Stockholm den 28 november 1921.

Innehållsförteckning.

Författningsförslag.

Förslag till

Livsmedelslag

. . . Livsmedelsstadga

. . . . . . Livsmedelskontrollförordning

. . . . . . . . . . . . . . . Kungörelse med vissa bestämmelser att iakttagas vid livsmedels-

Kungörelser med närmare bestämmelser angående livsmedelslagens

tillämpning med avseende å

. . . . . . . . . . . . . . spannmål och därav beredda produkter ävensom stärkelsemjöl

och av stärkelse beredda 39

gryn

pressjäst och bakpulver 42

. . . . . . . . . . . . . . . . torkade ärter, bönor, lins och därav berett mjöl

. . . . . . saft, sylt, marmelad och liknande produkter samt ersättnings-

medel för dessa varor 45

. . . . . . . . .

. . . . Kungörelse med vissa bestämmelser rörande kontroll.överlvattenlledl-

ningar 58 Förordning med vissa bestämmelser att iakttagas vid utförsel från riket av margarin och margarinost 61 Utkast . . . . . . . . . till förordning angående införande livsmedelslagen av m. m. 63

Motiv.

Förslag till livsmedelslag . Allmän motivering . . . 69 .

Brister i den svenska lagstiftningen och därav föranledda reform-

strävanden 91

XII

Sid.

Utländsk lagstiftning. 102 . . . . Huvuddragen av kommitténs förslag 117

Speciell motivering. 128 . . . . . . . Förslag till livsmedelsstadga 138 . . . . . Förslag till livsmedelskontrollförordning 146 . . . . . . . . . . Förslag till kungörelse med vissa bestämmelser att iakttagas vid livs-

medelslagens tillämpning 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till kungörelser med närmare bestämmelser angående livs-

medelslagens tillämpning med avseende å

mjölkochgrädde 161

smör och margarin ävensom matoljor samt annat matfett än

. . . . . . . . . . . . . . . spannmål och därav beredda produkter, stärkelsemjöl och av

stärkelse beredda gryn samt pressjäst och bakpulver 202 torkade ärter, bönor, lins och därav berett mjöl 210

. . . . . . saft, sylt, marmelad och liknande produkter samt ersättnings-

medel 212 kaffe och te, ersättningsmedel för kaffe och te samt kakao

. . . . . . . . . . . . Förslag till kungörelse med vissa bestämmelser rörande kontroll över

vattenledningar 235

Förslag till förordning med vissa bestämmelser att iakttagas vid ut-

försel från riket av margarin och margarinost 241

. . . . . . Utkast till förordning angående införande av livsmedelslagen m. m. 242

Bilagor.

Översikt över livsmedelskontrollens ordnande i vissa främmande

länder 245

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till medicinalstyrelsens råd och anvisningar för hälsovårds-

nämnderna angående tillsynen ä livsmedelsförfattningarnas efter-

levnad 257

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . P. M. rörande utbildningen av livsmedelsanalytiker 262

. . . . . . . Skrivelse rörande den framtida organisationen av livsmedelskon-

trollen i Sverige 266

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förteckning över för kommitténs räkning utförda undersökningar och

utredningar 271

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Översikt över viss utländsk lagstiftning rörande särskilda livsmedel 275

Sammandrag av bestämmelser rörande mjölk och grädde i lokala

matvarustadgor 294

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1 21433.LivsmedeIslagstiftningskømmittévzsbetänkande.

F ö r s l a g

till

Livsmedelslag.

1§.

Saluhåller eller utlämnar någon till annan livsmedel, vilket är att anse såsom skadligt att förtära eller eljest otjänligt till människoföda, skall han, där han ägde vetskap om varans beskaffenhet, straffas med böter från och med femtio till och med femtusen kronor eller med fängelse eller med båda dessa straff.

Ägde han dylik vetskap, ehuru han bort hava förskaifat sig sådan, skall han straffas med böter från och med fem till och med femtusen kronor. "

2§.

Den, som saluhåller eller till allmänheten försäljer eller eljest mot vederlag till allmänheten utlämnar livsmedel under omständigheter, som äro ägnade att vilseleda köpare eller mottagare om varans beskaEenhet, myckenhet eller urspnmg, skall, där han ägde vetskap om varans verkliga egenskaper, straffas med böter från och med femtio till och med femtusen kronor eller med fängelse eller med båda dessa straff.

Agde han dylik vetskap, ehuru han bort hava förskaEat sig sådan, skall han straffas med böter från och med fem till och med femtusen kronor.

3§.

Bedriver någon i sviklig avsikt verksamhet, genom vilken livsmedel göres ägnat att vid kommande försäljning framkalla villfarelse hos köparen, skall han straffas med böter från och med femtio till och med tiotusen kronor eller med fängelse eller med båda dessa straif.

4§.

Har någon, som driver handel med livsmedel icke försäljer dem

men direkt till allmänheten utan till återförsäljare, till denne levererat livsmedel, vilket är ägnat att vid kommande försäljning framkalla villfarelse hos köparen, och skedde leveransen under sådana omständigheter, att fara var för handen, att varan skulle under utnyttjande av dess vilseledande

egenskaper utbjudas till allmänheten, skall han, där han bort kunna inse faran, straffas med böter från och med femtio till och med tiotusen kronor.

5§.

Bryter någon uppsåtligen eller oaktsamhet mot de föreskrifter, som

av i anslutning till denna lag utfärdas angående särskilda i samband med livsmedelshandeln stående förhållanden, och är förseelsen icke att hänföra till något de under 1 till och med 4 § upptagna brotten, skall

av ovan han, såvida annat särskilt stadgas, straffas med böter från och med fem till och med tvåtusen kronor.

6§.

Befinnes gärning straifbar såväl enligt livsmedelslagen som enligt allmänna strafñagen, skall allenast den ena lagen tillämpas; innehålla tillämpliga lagrum i livsmedelslagen och allmänna strafflagen olika straffskalor, skall den av lagarna tillämpas, som innehåller den strängare straffskalan. Utan hinder av vad nu stadgats må dock bötesstraü enligt livsmedelslagen och påföljd, varom nedan i 8 § förmäles, ådömas jämte frihetsstraff enligt allmänna strafflagen.

7§.

Den, under tid, då han är ställd under åtal för brott mot denna

som lag, fortsätter brott, skall, när han blir därtill lagligen förvunnen,

samma för varje gång nytt åtal anställes fällas till särskilt ansvar; dock må fängelsestraff icke ådömas för längre tid än sammanlagt två år.

8§.

Dömes till straff enligt 3 eller 4 § denna lag, äger domstolen, där sådant kan anses påkallat av ett allmänt intresse, förordna, att dess utslag det allmännas försorg skall på den dömdes bekostnad offent-

genom liggöras i eller flera tidningar. Domstolen må därjämte kunna på yr-

en kande hälsovårdsnämnd förklara den sakfällde hava förverkat det i må-

av let ifrågakomna varupartiet eller dess värde, om det kan tillrättaskaifas.

Då straff ådömes för upprepat brott, må på yrkande av hälsovårdsnämnd domstolen jämväl meddela förbud för den sakfällde att idka den verksamhet, vari brottet begåtts.

.

9§.

Brott, omförmäles under någon 1 till och med 4 §§, skall

som av åtalas inför allmän domstol.

Förseelser, omnämnas under 5 skola åtalas vid polisdomstol,

som där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare, eller, där dylik icke finnes, inför allmän domstol.

,

Talan må föras. förutom av allmän åklagare och enskild

om ansvar målsägande, hälsovårdsnämnden i den ort, där brottet eller förseelsen

av begåtts.

A-

Vittnesberättelser, vid lagföring enligt denna lag inför

som domstol avgivas av befattningshavare hos hälsovårdsnämnd rörande vad

dem i tjänsten hänt, skola äga vitsord, som enligt lag är tillerkänt

samma vittnesmål avlagda av dem, vilka rättens eller Konungens befallningshavandes

bud och ärende gå.

Böter, ådömas enligt denna lag, så ock värdet förbrutet

som av gods skola tillfalla den kommun, inom vilken brottet eller förseelsen begåtts.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmänna strafñagen.

F ö r s l a g

till

Livsmedelsstadga.

1§.

livsmedel förstås i denna stadga födoämnen och dryckesvaror, Med varunder inbegripes varje till förtäring människor avsedd vara, även av ämnad att användas allenast i egenskap krydda, konsersådan som är av veringsmedel eller färg. Dock må läkemedel icke hänföras till livsmedel. livsmedel skall saluhållet, det anträifas å plats eller i Ett anses om samband med verksamhet avseende försäljning till allmänlokal, som äger såvida icke visas, att är ämnad att utbjudas heten av sådan vara, varan till försäljning.

2§.

Livsmedel må icke saluhållas, till utlämnas eller till hälsovårdsannan område införas, då det kan antagas överföra smittsam sjukdom eller tillsatt med giftigt ämne, vilket enligt gällande giftstadga är hänär förligt till sådant ämne första eller andra klass, eller med ämne, som av eljest kan antagas framkalla förgiftning, eller innehåller i Förteckning I vid denna stadga angivits som ämne, som otillåtet med avseende livsmedlet i fråga, eller eller hanterats vilken vid tiden för sysselsättbearbetats av person, med skäl kan misstänkas då hava varit behäftad med sådan ningen var eller smitta, att livsmedlet på den grund kan skadligt att sjukdom eller vara förtära, eller sjuklig förändring, förskämning, förorening, feleljest på grund av eller orsak skäligen är att såsom skadligt att aktig beredning annan anse förtära eller eljest otjänligt till människoföda.

3§.

får icke saluhållas eller till allmänheten försäljas eller eljest Livsmedel vederlag till allmänheten utlämnas under omständigheter, som äro mot vilseleda köpare eller mottagare rörande beskaüenhet, ägnade att varans myckenhet eller ursprung.

Vid bedömandet av dessa omständigheter skall hänsyn särskilt tagas till den beteckning, som användes för de uppgifter, lämnas rövaran, som rande densamma, de teckningar och bilder, som anbragts å varan, dess omslag eller förvaringskärl eller å anslag eller skylt, har avseende å som varan. Har en vara på nyssnämnt eller liknande sätt givits sken att utav göra livsmedel av viss beskaffenhet, är köparen eller mottagaren att anse som vilseledd, icke blott då varan helt eller delvis saknar någon för sådant livsmedel utmärkande beståndsdel eller innehåller någon för livsmedlet främmande inblandning, utan även då i varan kvarblivit från råämnet härrörande delar eller vid varans beredning tillförd inblandning i större myckenhet än i sådant livsmedel bör förekomma, eller då eljest saknar för livsvaran medlet utmärkande egenskaper. Hava särskilda författningar utfärdats rörande vissa livsmedel, skola där givna föreskrifter läggas till grund för bedömandet.

4§.

Under benämning, som icke kan angiva beskaffenhet eller anses varans vunnit hävd såsom utmärkande visst varuslag, må livsmedel icke saluhållas eller försäljas, utan att anmälan därom gjorts till medicinalstyrelsen, åtföljd av uppgift om beståndsdelarna i Denna bestämmelse har icke tillvaran. lämpning å tillagad maträtt eller konditorivara.

5§.

En var, som i stad vill idka yrkesmässig verksamhet, har till som föremål livsmedels beredning i och för försäljning, eller försäljning kött av eller andra köttvaror, färsk fisk, mjölk eller mejeriprodukter, bröd eller konditorivaror i särskild lägenhet eller å särskild därtill anvisad plats, vare skyldig därom göra anmälan hos hälsovårdsnämnden i orten. Lägenhet, som här avses, må icke tagas i bruk, förr än hälsovårdsnämndens godkännande därå vunnits. Vad sålunda stadgats gälle likaledes, den bedrivna rörelsen till sin om art förändras. På landet skall anmälan, sagts, göras beträffande fabrikssom ovan mässig tillverkning livsmedel, slakterirörelse eller försäljning i öppen av bod av de i första stycket uppräknade livsmedlen. Vad i denna paragraf är föreskrivet stad skall i tillämpliga delar om gälla även för sådan plats på landet, med avseende varå förordnats, att hälsovårdsstadgans bestämmelser för stad skola tillämpas.

6§.

Lägenhet, där livsmedel för försäljning beredas eller där kött eller :andra köttvaror, färsk fisk, mjölk eller mejeriprodukter, bröd eller konditorivaror saluhållas, försäljas eller för försäljning förvaras, skall tillräckvara ligt rymlig och ljus samt försedd med erforderliga anordningar för luftväxling ävensom hava lätt tillgång till vatten god beskaifenhet. Golv, av väggar och tak skola täta och jämte bord, hyllor och inredning vara annan så beskaifade, att de med lätthet kunna rengöras.

I slakteri, charkuteri, mejeri, bageri, konditori, bryggeri ellerläskedrycksfabrik så ock i lägenhet, där färskt kött, färsk fisk och mjölk yrkesmässigt försäljas eller för dylik försäljning förvaras, skall golvet vara av sten eller annat tjänligt ämne samt försett med avlopp för spillvatten. vara Undantag härifrån må dock beträffande bageri, konditori och mjölkaifär av mindre omfattning hälsovårdsnämnden medgivas, för den händelse andra av betryggande, nämnden godkända anordningar till förebyggande av sani av tära olägenheter vidtagas. Lägenhet, i första stycket sägs, får stå i förbindelse med bosom stad och heller i övrigt i sådan förbindelse med annan lokal, att Sanitära olägenheter därav kunna uppkomma. Vid lägenhetens inrättande skall tillses, att dess avstånd till utom hus beläget avträde, urinkur, stall, fähus, svinhus, gödselstad eller plats eller upplag, varifrån lukt sprides, blir annan mindre än 6 meter. Lägenhet, i första stycket sägs, skall hållas i rent och gott skick som och får endast användas till det ändamål, för vilket den är inrättad. Ej må där förvaras ämnen, kunna meddela livsmedlen främmande lukt som eller smak eller påskynda deras förskämning eller på annat sätt göra dem otjänliga att förtära. i Beträffande lokaler för saltning eller ompackning av sill och annan fisk äger hälsovårdsnämnd medgiva jämkningar i föreskrifterna i denna paragraf.

Inom lokal eller å plats, där livsmedel försäljes eller för försäljning förvaras eller beredes, må giftigt ämne eller så beskaffad vara som i 2 § sägs under någon förevändning förvaras eller till något ändamål användas. Dock må efter särskilt tillstånd giftigt ämne av andra klassen, vilket finnes upptaget i Förteckning II vid denna stadga, användas inom näring eller industri, angives i förteckning, för rengöring eller som samma desinfektion kärl eller redskap. Sådant tillstånd lämnas av länsstyrelsen, av har att meddela närmare föreskrifter rörande för ändamålet erfordersom liga anordningar och försiktighetsmått. Har användandet färgämnen eller sackarin, dulcin eller liknande av ämnen i visst livsmedel förbjudits, få dessa ämnen icke förvaras inom lokal, där dylikt livsmedel för försäljning beredes.

8§.

Kärl, redskap, maskiner och förpackningsmaterial, vilka användasi lokal, omförmäles i 7 § första stycket, eller eljest komma i beröring som med livsmedel, avsedda till försäljning, skola sådant material och vara av sådan beskaifenhet, att livsmedlen dem skadas. av genom Till beredning, förvaring eller servering livsmedel må följaktligen av användas kärl-eller redskap så beskaifat, att vid dess användning varan k0mmeri omedelbar beröring med: zink, bly, zink- eller blyhaltig metall eller legering, som innehåller än 0,5 procent bly, dock att lödmetall må innehålla intill 10 promer cent bly; zink- eller blyhaltig kautschuk; emalj, glasyr eller annat överdrag, innehåller zink- eller blyförsom

9 .

bindelse av sådan beskaffenhet, att någon dessa metaller går i lösning av vid en halv timmes kokning med fyra-procentig ättiksyra. Livsmedel må heller omedelbart förpackas i eller annat papper omslag, som är färgat, målat, glättat eller tryckt med giftig färg eller annat giftigt ämne, heller i folium metall än tenn, icke inneav annan som håller mer än 1 procent bly, eller aluminium. Stadgandet i detta stycke har avseende å té inneslutet i originalförpackning. Ar kärl eller redskap för beredning, förvaring eller servering livsav medel så beskañat, att, då det användes på sedvanligt sätt, livsmedlet utsättes för fara att skadas, får kärlet eller redskapet icke förvaras i lokal, som i första stycket sägs, eller i lokal, därmed äger samband. som Vad i andra stycket stadgas äger icke tillämpning ledningar, kärl eller redskap av zink eller med zink överdragen metall, såvida därannan med avses förvaring eller distribution vatten, heller å blyrör, vid av som vattenledning tjänar att förbinda mätare med vattenledningen i övrigt. Kärl eller redskap, enligt vad i denna § stadgas icke få användas som till beredning, förvaring eller servering livsmedel, må för sådant ändaav mål tillverkas, saluhållas eller försäljas.

9§.

Vid förvaring, transport och hanterande livsmedel, avsedda till av försäljning, skola sådana försiktighetsmått iakttagas, att icke förvaran orenas eller på annat sätt skadas.

Vatten, som användes till beredning eller sköljning livsmedel, av avsedda till försäljning, eller till sköljning kärl eller redskap, avsedda att av användas vid beredning eller förvaring eller servering sådana livsmedel, av skall motsvara de fordringar, ställas på dricksvatten. Oñltrerat havs-, som sjö- eller flodvatten må dock, såvida det är rent, användas för sköljning av fisk och skaldjur. Is, som användes vid tillverkning eller konservering livsmedel, av avsedda till försäljning, och därvid kan komma i beröring med dessa, omedelbart eller i form vatten, skall motsvara de fordringar, ställas av som på dricksvatten.

Var och sysslar med beredning livsmedel för försäljning en, som av eller hanterar kött eller andra köttvaror, färsk fisk, mjölk, mejeriprodukter, bröd eller konditorivaror, till försäljning, skall under arbetet som avses iakttaga noggrann renlighet. Förekommer beträffande vilken är sysselsatt i sådant arbete, person, som i första stycket sägs, skälig anledning antaga, att han är behäftad med sjukdom eller smitta, menlig inverkan på den honom bearbetade varav av eller hanterade beskaffenhet kan uppstå, är han skyldig att efter varans anmodan av hälsovårdsnämnden på hälsovårdsområdets bekostnad undergå läkarundersökning. Finnes han vid läkarundersökningen behäftad med vara sjukdom eller smitta, är sagd, må nämnden förbjuda, att han delsom nu tager i eller användes till arbete, här är fråga. varom

Saluhåller eller utlämnar någon till livsmedel, som i 2 § sägs,

annan skall handlingen bedömas enligt 1 § livsmedelslagen.

Saluhåller, försäljer eller utlämnar någon eljest mot vederlag till allmänheten livsmedel under vilseledande omständigheter, i 3 § sägs,

som skall handlingen bedömas enligt 2 § livsmedelslagen.

Inför någon till hälsovårdsområde livsmedel, som i 2 § omförmäles, eller

saluhåller eller försäljer någon livsmedel under benämning, som i 4

utan att därför-innan hava gjort anmälan, i samma paragraf sägs, avses, som

eller eftersätter någon den anmälningsplikt, som enligt 5 § åligger honom, eller nyttjar lokal för ändamål, som där sägs, utan att avvakta vederbörligt godkännande,

eller underlåter någon att iakttaga vad honom enligt 6-10 §§ och 11 § första stycket åligger,

skall handlingen bedömas enligt 5 § livsmedelslagen.

För handling, enligt vad sägs skall bedömas enligt viss § i

som ovan livsmedelslagen, skall straff ådömas jämlikt åberopad där handlingen företagits med sådan vetskap, sådant uppsåt eller av sådan oaktsamhet, som enligt § förutsättes för straffbarhet.

samma

Vid lagföringen skola 6-10 §§ livsmedelslagen tillämpas. Om bötesfördelning och bötesförvandling gäller vad i 11 § lag finnes stadgat.

samma

Yppas inom hälsovårdsområde eller del därav behov av särskilda 0rdningsföreskrifter rörande handeln med livsmedel till fullständigande av vad

i 5-9 sägs, må sådana, såvitt de icke strida mot denna stadga ovan eller författning, kunna antagas och utfärdas på sätt i hälso-

annan vårdsstadgan finnes bestämt tillkomst av nya och ytterligare hälso-

om vårdsföreskrifter för visst område. Anses sådana föreskrifter böra förenas med straifbestämmelser, må däri stadgas böter från och med fem till och med ett tusen kronor.

Vidkommande utdömande, fördelning och förvandling av sådana böter gäller vad i 7 9 § andra och tredje stycket samt 11 § livsmedelslagen sägs.

Förteckning

Livsmedel må icke innehålla: Borsyra eller dess salter borax etc.. Hexametylenteiramin. Zinkoxid. Beredningar av ovanstående.

Beträffande ñskvara gäller, utöver vad under a sägs, att den icke må innehålla: Aluminiumsalter. Benzoesyra eller dess salter. Fosfater, silikater, acetater eller basiska salter av alkalier eller alkaliska jordarter. Oxider, oxidhydrater eller karbonater av alkaliska jordarter. Salicylsyra eller dess salter. Svavelsyrlighet eller dess salter sulfiter eller hyposulñter. Beredningar av ovanstående. Färgämnen.

Anm. Grönsakskonserv må utan hinder vad i 2 § livsmedelsstadgan

av föreskrives äga en kopparhalt av högst 10 milligram på 100 gram av varan, därvid vikten av konserven beräknas efter vätskans avrinnande. Därest kopparhalten överstiger 2 milligram på 100 gram av varan, skall emellertid å konservburkens etikett angivas, att varan är färgad med koppar. Hermetiskt inlagd, icke kokad ñskkonserv må. äga en tillsats av högst 1 borsyra och högst 1/2 salicylsyra i 100 gram gram gram av varan.

Förteckning II.

Förteckning över sådana giftiga ämnen av andra klassen samt sådana näringar och industrier, vilka i 7 § livsmedelsstadgan.

avses

Inom bryggeri eller brånneri: Flusspatsyra. Kiseliluorvätesyra. Natron, kaustikt.

Inom mineralvattenfabrik eller bryggeri: Formaldehyd i gasform.

Inom mineralvattenfabrik eller sockerfabrik: Saltsyra. .

Inom glykosfabrik: Svavelsyra.

F ö r s l a g

till

Livsmedelskontrollförordning.

1§.

Närmaste tillsynen över att vid saluhållande, försäljning, utlämnande, beredning, förvaring, transport eller annat hanterande av livsmedel de föreskrifter iakttagas, som meddelas i livsmedelslagen, livsmedelsstadgan och de i anslutning till dessa författningar utfärdade kungörelserna, utövas ve-

av derbörande hälsovårdsnämnd eller den avdelning därav, enligt vad sär-

som skilt år stadgat därtill utsetts. Har tillsynen anförtrotts åt avdelning

en av hälsovårdsnämnden, skall vad nedan stadgas beträffande hälsovårdsnämnd äga. motsvarande tillämpning med avseende å sådan avdelning.

Högsta tillsyn tillkommer medicinalstyrelsen, har att i sådant 4 hän-

som seende till ledning för hälsovårdsnämnderna meddela nödiga råd och

anvisningar ävensom tillhandagå dem med utlåtanden i ärenden, som till medicinalstyrelsen hänskjutas. Anvisningar rörande undersökning av mjölk och mejeriprodukter utfärdas av medicinalstyrelsen i samråd med lantbruksstyrelsen.

2§.

Länsstyrelserna skola, inom sitt län, vaka däröver, att vederbö-

var rande hälsovårdsnämnder fullgöra sina åligganden enligt denna förordning och övriga föreskrifter rörande livsmedelskontroll, för vilket ändamål länsstyrelserna även .äga att, där så finnes nöden, förelägga lämpliga

vara av viten.

3§.

1 mom. Allmänna polisen och lcronobetjäningen hava att, inom

var sitt verksamhetsområde, biträda vid tillsyn, varom ovan sägs, samt att, då något finnes att erinra i avseende härå, anmäla detta för vederbörande hälsovårdsnämnd ävensom i övrigt lämna nämnden handräckning i mån av befogenhet.

2 mom. Då livsmedel, som till riket införes, av tullmyndighet förmodas vara sådan beskaEenhet, att hälsovårdsnämnds ingripande är på-

av kallat, åligger det tullmyndigheten att lämna nämnden underrättelse härom.

4§.

Hälsovårdsnämnd skall äga tillträde till varje lokal eller plats, där

livsmedel försäljas eller för försäljning beredas eller förvaras.

5§.

1 mom. Där så nödigt, äger hälsovårdsnämnd taga för anses prov undersökning av livsmedel, avsedda till försäljning, evad de förefinnas å

ställe inom hälsovårdsområdet eller å sådant ställe utom detsamma, varifrån

de plåga till försäljning dit införas.

2 mom. Provtagning skall verkställas med tillbörlig varsamhet, så att

varken varan eller kärl, vari den förvaras, onödigtvis skadas, samt, såvitt

ske kan, försiggå i närvaro varuägaren eller dennes ombud. Om ägaren av eller ombudet för visst fall så begär, och sådant kan ske utan olägenhet,

skola två prov av varan uttagas, vilka det i förseglat tillstånd skall av ena till ägaren eller ombudet överlämnas. För det nämnden behåller skall prov gäldas ersättning enligt vanligt handelspris.

3 mom. De med understöd statsmedel inrättade kemiska stationerna av för jordbrukets och näringarnas behov äro skyldiga att på anmodan hälsoav vårdsnämnd verkställa erforderlig undersökning i denna § av prov, som avses, och däröver avgiva intyg. Är den ifrågasätta undersökningen så speciell av natur, att behövliga anordningar för dess vidtagande saknas vid stationen

och undersökningen fördenskull icke kan vid stationen verkställas, skall

stationens föreståndare såvitt möjligt lämna hänvisning å undersöknings-

anstalt, där undersökningen kan äga rum. Enahanda vitsord, tillkommer intyg, utfärdat föreståndare för som av kemisk station, skall tillerkännas analysattest, utställd föreståndare för av kommunalt eller enskilt laboratorium, där han medicinalstyrelsen, efter av hörande lärarkollegiet vid Tekniska högskolan, förklarats därtill av vara behörig. I avseende å sättet för verkställande undersökningar, av varom ovan förmäles, samt formulär för intyg, böra meddelas över undersöksom ningarna, har undersökningsförrättaren att ställa sig till efterrättelse de

föreskrifter, meddelas medicinalstyrelsen. som av För verkställd undersökning skall gäldas ersättning enligt vad särskilt

kan vara stadgat.

4 mom. Undersökning bör verkställas med största, skyndsamav prov het. I avvaktan på utgången undersökningen må försäljning skäav av ligen misstänkt livsmedel kunna nämnden förbjudas. av

.6

Finnes grundad anledning för det antagande, att livsmedel visst av slag och från viss plats kan orsaka utbredande smittsam sjukdom inom av hälsovårdsområdet, må nämnden förbjuda dess införsel till området och

dess försäljning därstädes, nämnden har att underrätta hälsovårdsvarom nämnden i den ort, varifrån härrör. varan i

7§.

1 mom. Finnes grundad anledning misstänka livsmedel be-ø vara av skañenhet, i 2 § livsmedelsstadgan eller underkastat som sägs, förbud, som

i 6 § omförmäles, må hälsovårdsnämnd låta för undersökning anhålla ovan då den till hälsovårdsområdet införes eller där anträffas å saluplats, varan, i lokal avsedd för försäljning livsmedel eller för livsmedels beredning av till försäljning eller för allmän spisning eller utskänkning, eller i upplag eller förvaringsrum, vad beskaffenhet det vara må, där livsmedel avav sedda till försäljning förvaras; så ock å allmän plats, vid hamn, järnvägsstation eller annat dylikt ställe under förhållanden, utvisa, att livssom medlet är avsett att försäljas. Undersökningen skall härpå med största möjliga skyndsamhet verk-

ställas. 2 Giver undersökning anhållet livsmedel vid handen, att livsmom. av medlet är beskaffenhet, i 2 § livsmedelsstadgan sägs, eller underav som kastat förbud, i 6 § omförmäles, må nämnden låta förstöra varan, som ovan där den kan under nämndens kontroll genom särskild behandling göras duglig till människoföda eller användas till tekniskt ändamål eller till föda åt djur. Ar livsmedlet beskaffenhet, att det endast genom vidtagande av vissa försiktighetsmått är tjänligt till människoföda, äger hälsovårdsav nämnd för dess frigivande föreskriva vissa villkor att vid saluhållandet

iakttagas. Kostnaden för förfarande, i detta skall gäldas av som avses mom., varans ägare. 3 Försäljare livsmedel pliktig att på anmodan av hälsomom. av vare vårdsnämnd uppgiva levererat eller i desamma ingående vem, som varorna beståndsdelar.

Har hälsovårdsnämnd funnit livsmedel saluhållet under i 3 § vara livsmedelsstadgan omförmälda omständigheter, skall meddelande om detta förhållande, sig åtal anställes eller icke, ofördröjligen delgivas den, vare för räkning saluhållits eller försålts. vars varan

9§.

Hälsovårdsnämnd må till inställelse inför nämnden låta inkalla envar inom dess område bosatt eller sig uppehållande där verkställd beperson, besiktning eller undersökning därtill givit grundad anledning. Om sådan inkallelse gälle vad i 28 § hälsovårdsstadgan är föreskrivet

inkallelse inför hälsovårdsnämnd. om

Hälsovårdsnämnd må antingen omedelbart eller efter förut- 1 mom. gångna råd eller uppmaningar i särskilda fall meddela förelägganden eller förbud, finnas erforderliga för efterlevnaden de i 1 § nämnda försom av fattningarna. 2 Underlåter någon att utföra arbete eller vidtaga annan åtmom. gärd, åligger honom jämlikt denna förordning, de i l § nämnda försom fattningarna eller därå grundade föreskrifter, och fullgör han icke genast eller inom föreskriven tid efter därom hälsovårdsnämnd erhållen tillav sägelse vad han försummat, eller kan han icke med sådan tillsägelse träüas, äger nämnden att, där så nödigt, låta på den försumliges bekostnad anses verkställa arbetet eller åtgärden mot lega.

Framkomma vid besiktning eller undersökning skäl till yrkande om ansvar för förseelse mot livsmedelslagen, eller efterkommas icke hälsoav vårdsnämnd meddelade förelägganden eller förbud, skall hälsovårdsnämnden därom göra anmälan hos allmänna åklagaren, där nämnden själv väcker sådan talan.

Emot beslut eller åtgärd, i och för tillämpning denna förordsom av ning meddelats eller vidtagits medicinalstyrelsen, länsstyrelse eller hälsoav vårdsnämnd, äger den, sin rätt därav förnärmad eller obehörigen som anser inskränkt, att anföra besvär, över medicinalstyrelsens och länsstyrelses beslut hos Konungen inom den tid, för överklagande förvaltande som av myndigheters och ämbetsverks beslut är stadgat, samt över hälsovårdsnämnds beslut hos vederbörande länsstyrelse inom trettio dagar efter delfåendet, gällande dock, utan hinder besvär, beslutet till efterrättelse, intill av dess annorlunda kan varda förordnat.

Ledamot av hälsovårdsnämnd ävensom den, innehaft eller innehar som befattning hos hälsovårdsnämnd, förbjudet att, då det påkallas vare i tjänstens intresse, vad han vid undersökning, i E eller § yppa, som 7 sägs, eller vid besiktning för utövande tillsyn enligt denna förordning försport av rörande tillverkares eller handlandes yrkeshemlighet eller aifärsförhållanden.

Hindrar någon hälsovårdsnämnd från att utöva tillsyn enligt denna förordning, eller vägrar någon lämna upplysning, det enligt som densamma åligger honom att lämna, eller underlåter någon att efterkomma av nämnden i enlighet med 10 1 givna föreskrifter, skall handlingen mom. bedömas enligt 5 § livsmedelslagen. Vid lagföringen skola 7 9 § andra och tredje styckena § samt 10 livsmedelslagen äga tillämpning. Om bötesfördelning och bötesförvandling gäller vad i 11 § lag finnes stadgat. samma

Överträder ledamot

av hälsovårdsnämnd eller befattningshavare hos nämnden det i 13 § givna stadgande, lag, i föregående vare som paragraf sägs; ersätte han ock all skada.

F ö r s l a g

till

Kungörelse med vissa bestämmelser att iakttagas vid

livsmedelslagens tillämpning.

Kungl. Maj:t har, sedan denna dag särskilda författningar, nedan kallade följdförfattningar, utfärdats angående livsmedelslagens tillämpning med avseende å mjölk med flera livsmedel, förordnat som följer:

1§.

Då i särskilda följdförfattningar vissa föreskrifter angivits som tilllämpliga vid ett livsmedels försäljning. härmed, att dessa föreskrifter avses skola tillämpas, då livsmedlet försäljes till allmänheten. Föreskrifterna skola äga motsvarande tillämplighet, då livsmedlet eljest mot vederlag till allmänheten utlämnas. - Vad i 1 § livsmedelsstadgan förmäles rörande betydelsen av ordet saluhålla skall äga giltighet jämväl vid tillämpningen följdförfattav ningarna.

2§

Där enligt följdförfattningarna viss beteckning får användas allenast vissa villkor, gälla villkor även med. avseende å användandet under samma motsvarande beteckning på främmande språk. av

3§.

Har i följdförfattning bestämts, att vid saluhållande eller försäljning ett livsmedel viss egenskap skall särskild beteckning eller uppav genom gift angivas å själva kärl, förpackning, omslag eller

deklaration Varan,

till hörande etikett, och har icke samtidigt föreskrivits, att sådant varan angivande skall ske annorledes än med bokstavsskrift, eller för motsatt fall bestämmelser lämnats angående sättet för deklarationens anbringande, skall utsättas med tydliga bokstäver storlek, typer, utstyrsel denna av samma och färg bokstäverna i den benämning, vilken är att anse som varans som huvudbenämning fantasinamn, dock i intet fall mindre än 3 milliex. av meters höjd. Deklaration skall anbragt på sådant sätt, att den vid varans vara

försäljning är synlig för köparen, och skall avfattad på svenska, vara danska eller norska språket. Anbringas deklarationen på annat sätt eller under användande av annat språk än nu sagts, skall så hade deklaration uraktlåtits. anses, som

4§.

Utan hinder i följdförfattningarna meddelade förbud av mot anvandande av sackarin, dulcin och liknande konstgjorda sötningsmedel må. efter tillstånd av medicinalstyrelsen tillverkning och saluhållande livsmedel, av vari dylika sötningsmedel ingå., äga för medicinskt bruk under de villrum kor och den kontroll, i varje särskilt fall föreskrivas. som

,=5§.

Angives i följdförfattning, att handling skall bedömas enligt någon 1-5 §§ livsmedelslagen, innebär detta, av att gärningsmannen skall adömas straff jämlikt åberopad paragraf, där han företagit handlingen med sådan vetskap, sådant uppsåt eller sådan oaktsamhet, i paragraf av som samma förutsättesför straffbarhet. Vid lagföringen skola föreskrifterna i 6-10 §§ livsmedelslagen till-

läimpas. Om bötesfördelning och bötesförvandling gäller vad i 11 §

samma lag finnes stadgat.

2- 21488.Livsm-edelslagst-iftningskmmønittéøssbetänkande.

Förslag

till

med närmare bestämmelser angående

Kungörelse

med avseende å

livsmedelslagens tillämpning

nljölk och grädde.

saluhâllalnde och försäljning mjölk eller grädde. Om villkor för en varas som

1§.

saluhållas eller försäljas mjölk eller grädde, En vara Inå icke som de nedan i 2-12 §§ meddelade föreskrifterna iakttagas. med mindre uppställas för användandet viss beteckning, skola De villkor, som av användandet beteckning, är därmed liktydigt gälla även för av annan som försäljes mjölk utan angivande av sort, Saluhålles eller en vara som eller försåld under beteckningen oskummad mjölk skall den anses saluhallen

2§.

får icke i något fall tillsatt med vatten och Mjölk eller grädde vara icke i denna kungörelse undantag uttryckligen medgivits, heller, såvida tillsatt eller behandlad med annat ämne.

mjölk, icke är berövad något helst av sina natur- Allenast som som betecknas oskummad mjölk söt nzjölk. Denna liga beståndsdelar, får som icke användas för mjölk, innehåller centrifugebeteckning får sålunda som skummad mjölk. Oskummad mjölk får heller rad, skummad eller delvis innehålla råmjölk kolostrum. del sitt ursprungliga fettinnehåll, skall den Har mjölk berövats en av eller separerad mçjöllø. Dylik mjölk skall i övrigt betecknas skummad som motsvara, vad för oskummad mjölk föreskrivits. skall utgöras den vid skumning erhållna En betecknad grädde av vara och skall innehålla minst 12 procent naturligt fettrikare delen av mjölken fetthalt minst 20 procent, må grädden bemjölkfett. Utgör gräddens grädde Utgör fetthalten minst 30 procent, är benämningen nämnas fet

vispgräddw tillåten.

Har mjölk eller grädde, som i 3 avses, surnat isådan grad, att den tjocknat eller skär sig vid kokning, skall det angivas, att är varan sur vsur oskummad mjölk v.. 0. s. Sur oskummad mjölk, som fullständigt koagulerat, kan benämnas enbart filmjälk eller filbzønke.

Har oskummad mjölk surgjorts förmedelst specifika youghurt- eller keñrkulturer, kan mjölken benämnas enbart youghurt eller kefir. Youghurt och kefir få försäljas endast i slutna glaskärl. På kärlet skall beredningsstället finnas angivet.

ö

Beteckning, som angiver, att mjölk eller grädde, i3 § sägs, är som av särskilt sund beskaffenhet eller eljest är viss högre kvalitet, får använav das allenast där vederbörande hälsovärdsnämnd därtill iföreskriven ordning

lämnat tillstånd. Rörande de villkor, som för visst fall skola förbindas med dylikt tillstånd, stadgas nedan i 19

6§.

Mjölk eller grädde får betecknas pasteuriserad högpasteuriserad som blott under villkor, att mjölken eller grädden inom 24 timmar efter mjölkningen uppvärmts till minst 80° C och därefter avkylts till 8° C.

Mjölk eller grädde fär betecknas lågpasteuriserad blott under villsom kor, att mjölken eller grädden inom 24 timmar efter mjölkningen under en halv timmes tid varit uppvärmd till minst 63° C icke till 80° C men och därefter avkylts till 8° C. Pasteurisering skall, häilsovärdsnämnd det påfordrar, verkställas om inom det hälsovärdsomräde, där mjölken försäljes. Verksamhet avseende lågpasteurisering må. icke taga sin början, innan hälsovärdsnämnds tillstånd därtill inhämtats Har mjölk eller grädde underkastats pasteurisering eller lågpasteurisering, skall den behandling undergått angivas pasteuriserad oskumvaran mad mjölk, pasteuriserad skummad mjölk v.. 0. s. Kärl, vari pasteuriserad eller lägpasteuriserad mjölk eller grädde för försäljning förvaras, skola försedda med märke innefattande uppgift vara om behandlingen samt dagen och platsen därför. om Kärl, i föregående stycke sägs, skola kontrollslutna och som vara åsatta uppgift om mjölkens Har pasteuriseringen ålagts vederursprung. hörande offentlig myndighet till förhindrande spridning smittsam av av av sjukdom, är dock icke erforderligt, att föreskriften i näst föregående punkt

iakttages.

7§.

Mjölk eller grädde får betecknas stevriliserad blott dä den icke som innehåller levande mikroorganismer. Kärl, vari steriliserad mjölk eller grädde för försäljning förvaras, skola vara hermetiskt tillslutna samt åsatta uppgift, steriliseringen ägt var rum.

8§.

Mjölk eller grädde skall betecknas homogeniseraddå varan undersom kastats sådan konstlad behandling, innebär ett ñnfördelande av mjölsom kens fettkulor.

En betecknad råmjöllc skall koagulera vid kokning, därvid någon vara större mängd vassla icke må bildas. Råmjölk får icke vara berövad något

sina naturliga beståndsdelar. av

En betecknad kärnønjölk skall utgöras den produkt, som vid vara av gräddens eller mjölkens körning kvarbliver i kärnan, efter det smöret borttagits. Den får icke berövad något sina naturliga beståndsdelar och vara av får icke tillsatt med främmande ämnen av något slag utöver vad som vara är nödvändig följd av smörframställningen. en Den skall innehålla minst 8,5 procent torrsubstans.

En lcondenserad eller koncentrerad nzjöllc betecknad vara skall vara som framställd indunstning mjölk med eller utan tillsats av rörsocker. genom av Tillsats av annat ämne år icke tillåten. Betecknas ønjölkpulveø eller torrmjölk, skall den vara framen vara som ställd indunstning mjölk till pulverform utan tillsats av något genom av som helst främmande ämne. Kondenserad mjölk och torrmjölk må försäljas allenast i tillslutet kärl eller sluten förpackning. Kärlet eller förpackningen skall vara försett med tillverkarens Kärl för kondenserad mjölk skall åsatt betecknamn. vara ningen kondenserad mjölk ävensom uppgift huru stor procent mjölkom fett och mjölk-torrsubstans, innehåller. Förpackning för torrmjölk varan skall på enahanda sätt åsatt uppgift natur och procentvara om varans halten naturligt mjölkfett. av

Hari-ör mjölk eller grädde från andra djur än nötkreatur, skall det

angivas, från vilket djur varan härleder sig.

främmande fettåmnen må icke Emulsioner mjölk eller grädde med av saluhållas eller försäljas under beteckning, vari orden mjölk eller grädde

ingå.

Om hälsofarlig vara.

Mjölk eller grädde må icke saluhållas, till utlämnas eller till annan hälsovårdsområde införas:

då varan härrör från djur, eller skäligen kan misstänkas

som vara behäftat med öppen eller eljest kliniskt påvisbar tuberkulos, mul- och klövsjuka, kokoppor, mjältbrand, vattuskräck, juverinflammation eller andra juversjukdomar, livmoderinflammation, kvarbliven efterbörd, tarminiiammation med diarré, pyämi, septikämi, andra feber ledsagade sjukdomar,

av större vätskeavsöndrande sår, gulsot eller förgiftningar eller sjuk-

annan dom, som kan giva mjölken skadliga egenskaper,

då varan härrör från djur, som behandlats med läkemedel, vilket

genom att övergå i mjölken eller på annat sätt kan påverka denna i skadlig riktning, eller

då varan har utpräglade mjölkfel eller eljest är otjänlig till människoföda.

Om lägenhet, där mjölk eller grädde förvaras, transport, förvaring,

omhällning och annat hanterande mjölk.

av

1 mom. Bestämøøzelser för landet.

Lägenhet, där mjölk eller grädde försäljes, ävensom lägenhet, där mjölk eller grädde för försäljning behandlas eller förvaras, såsom mejeri och mjölkuppsamlingsställe, skall hava ingång från gata, väg, gård eller portgång. För mjölkens och gräddens förvaring skola finnas lämpliga kylningsanordningar.

I lägenhet hörande till mejeri eller mjölkuppsamlingsställe få. utom mjölk och grädde endast mejeriprodukter förvaras; dessa skola förvaras

varor för sig och hållas väl avskilda från mjölk- och gräddkärlen.

I lägenhet, där mjölk eller grädde användes till beredning livs-

av medel eller till allmän utspisning, skall mjölken eller grädden förvaras på lämpligt sätt, avskild från andra I lägenhet, där mjölk eller grädde

varor. eljest försäljes, må icke förvaras sådana ämnen, vilka mjölken kan taga

av skada.

2 mom. Bestämmelser för stad.

Vad i 1 föreskrivits skall äga motsvarande tillämplighet för

mom. stad. Härutöver skola för stad iakttagas följande föreskrifter.

I lägenhet, där mjölk eller grädde försäljes, få förutom mjölk och grädde förvaras andra varor än smör, margarin, ägg, bröd, andra bakverk, konserver i hermetiskt slutna kärl, karameller i med lock tillslutna burkar samt buteljerade drycker.

Annorstädes än i dylik lägenhet må omhällning till försäljning

av avsedd mjölk eller grädde icke och må fördenskull vid försäljning

äga rum, av mjölk eller grädde å torg, gata, väg, gård eller i portgång eller från fordon mjölken eller grädden utlämnas allenast i väl slutna kärl. Dock må vederbörande hälsovårdsnämnd härifrån medgiva undantag, såvitt

genom ändamålsenliga anordningar kan förebyggas, att mjölken eller grädden vid försäljningen förorenas eller på annat sätt skadas.

Vad här sagts om stad skall äga motsvarande tillämpning med

avseende å sådant samhälle å landet, för vilket hälsovårdsstadgans bestäm-

melser angående stad skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt 34 § stadga.

i samma

Fordon eller järnvägsvagn, användes för transport av mjölk eller

som grädde, avsedd till försäljning, får samtidigt brukas till forsling av sålana ämnen, kunna meddela mjölken eller grädden främmande lukt

som eller smak. Vid transport skola mjölken och grädden såvitt möjligt vara skyddade för stark värme och köld.

Beträffande kärl, vari till försäljning avsedd mjölk eller grädde för-

skall iakttagas följande, såvida icke i det föregående avvikande före varas, skrifter meddelats för vissa fall.

Kärl skall förtent järnbleck, glas, porslin, fajans eller med

vara av lämplig glasyr försett ler- eller stengods och skall vara försett med väl tillslutande lock.

Kärl, medelst vilket för försäljning avsedd mjölk eller grädde upphämtas behållare eller mätes, skall försett med passande handtag,

ur vara så att varje beröring mjölken eller grädden med händerna undvikes.

av Kärl, vari mjölk eller grädde för försäljning förvaras, skall vara försett med tydligt och för köparen lätt synligt märke, angivande mjölkens eller gräddens benämning

Mjölk eller grädde, försäljes ståndkärl förrådskärl, skall, om

som ur

är frusen, upptinas samt under alla förhållanden före försäljningen varan omröras.

Om kontrollmjölk.

Tillstånd att försälja mjölk eller grädde under benämningen kontrollmjölk eller därmed liktydig benämning meddelas hälsovårdsnåmnden i

av försäljningsorten. Sådant tillstånd må icke givas, med mindre av hälsovårdsnämnden utsedd läkare och veterinär intygat,

att tillfredsställande anordningar finnas vidtagna för mjölkens och gräddens behandling, transport och försäljning,

att hälsotillståndet hos den personal, som är anställd vid ladugård, varifrån mjölken eller grädden levereras, ävensom de sanitära förhållanden, under vilka den lever, visat sig tillfredsställande,

att vid ladugården befintliga nötkreatur äro reaktionsfria för tuberkulin och fria från sjukdomar, kunna menligt inverka på mjölkens beskaf-

som fenhet, samt

att ladugården och därtill hörande inrättningar äro i hygieniskt avseende tillfredsställande.

-

Vid meddelande tillstånd, som här sägs, skall föreskrivas,

av

att i mjölken eller grädden icke får ingå mjölk från kor, som kalvat

under loppet senaste åtta dagar eller kommit att giva mindre än 3

av kilogram mjölk om dagen,

att mjölken eller grädden omedelbart efter mjölkningen skall avkylas till värmegrad under 8° 0 under 1° samt

en men

att mjölken eller grädden icke får göras till föremål för uppvärmning.

Har tillstånd, här avses, blivit meddelat, skall hälsovårdsnämn-

som den utöva tillsyn däröver, att med tillståndet förenade villkor uppfyllas, och tillståndet skall nämnden återkallas, när sagda villkor uppfyllas

av och rättelse däri kunnat nämnden åstadkommas. Så länge till-

genom ståndet är gällande, den ladugård, varifrån mjölken

vare innehavare av

eller grädden levereras, skyldig att hos hälsovårdsnämnden förete intyg, dels gång årligen, att kreaturen vid ladugården äro fria från tuberkulos,

en dels innan nytt djur insättes i ladugården, att detsamma är friskt och för tnberkulin reaktionsfritt.

Kostnaden för tillsyn, här sägs, skall gäldas av den, som sökt

som tillståndet.

Kåirl, vari mjölk eller grädde, i denna paragraf avses, försäljes

som eller för försäljning försändes, skola kontrollslutna samt försedda med

vara märke, angivande mjölkens ursprung.

Särskilda bestämmelser.

Pa framställning vederbörande hålsovårdsnämnd må länsstyrelsen

av för hälsovårdsområdet eller del därav fastställa en efter kreatursstocken å den mjölklevererande orten avpassad minimifetthalt för oskummad mjölk, avsedd att inom hälsovårdsområdet försäljas. Befinnes därefter saluförd mjölk innehålla lägre fetthalt, må innehavare ladugård, varifrån mjölken

av levererats, kunna föreläggas att vid vite intill femhundra kronor avlägsna anledningen till att mjölkens fetthalt är för låg, därest vid ladugården företagen undersökning visar, att det anmärkta felet är beroende på sådana förhållanden därstädes, bort kunna förebyggas utan större svårigheter.

som Särskilt enligt livsmedelslagen må ådömas annat än i det fall,

ansvar då mjölken underkastats behandling, enligt bestämmelserna i denna

som kungörelse är otillåten.

Råd och anvisningar, huru ladugårdsbyggnader å gård, från vilken mjölk eller grädde till försäljning utlämnas, lämpligen böra uppföras och inrättas, ävensom föreskrifter, vilka böra iakttagas för bevarande mjöl-

av kens och gräddens renhet, meddelas medicinalstyrelsen.

av

.Medicinalstyrelsen har ock, om så erfordras, att utfärda ytterligare för hela riket gällande stadganden rörande tillämpningen de i 19 §

av givna föreskrifterna.

Saluhåller eller försäljer någon behandlats i strid med

en vara, som 2 såsom mjölk eller grädde, eller

saluhåller ,eller försäljer någon en som mjölk utan angivande

. vara av sort, och motsvarar mjölken vad i3 § stadgas oskummadlmjölk, eller

om

saluhåller eller försäljer någon en vara under benämning,

som upptagits i 3 4 § andra eller tredje stycket, 5 6 § första eller andra stycket, 7 § första stycket, 9 10 § eller 11 första eller andra stycket, eller därmed liktydig benämning, utan att med avseende iakttagits

varan vad i samma lagrum för varje särskilt fall stadgas, eller

uraktlåter någon att vid salubållande eller försäljning i de fall,

som angivas i 3 § andra stycket, 4 § första stycket, 6 § femte stycket, 8 och 12 lämna föreskriven uppgift om varans beskaffenhet,

skall gärningen bedömas enligt 2 livsmedelslagen.

Saluhåller eller utlämnar någon till annan mjölk eller grädde, i

som 14 § sägs, skall handlingen bedömas enligt 1 § livsmedelslagen.

Inför någon till hälsovârdsomrâde mjölk eller grädde, i 14 §

som omförmales, att användas till livsmedel, eller

saluhåller eller försäljer någon i 13 § omförmåild under beteck-

vara ning, vari orden mjölk eller gråidde ingå., eller

-eftersatter någon vad honom åligger jämlikt föreskrifterna i 4 § fjärde stycket, 6 § tredje, fjärde, sjätte eller sjunde stycket, 7 § andra stycket, 11 § tredje stycket, 15-17 §§ eller 19 § sista stycket, eller

uraktlâter någon, som innehar sådant tillstånd, i 19 § sägs, att

som ställa sig till efterrättelse de med tillståndet förenade särskilda villkoren,

skall gärningen bedömas enligt 5 § livsmedelslagen.

I i Förslag

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående livs-

medelslagens tillämpning med avseende å smör

och margarin.

Om smör.

1§.

Då en saluhålles eller försäljes smör, skall följande iakttagas. vara som Smör skall vara berett mjölk eller grädde och får innehålla av andra fettämnen än mjölkfett. Det får icke tillsatt med andra ämnen vara än koksalt samt brukliga, ofarliga växtfärgämnen, till exempel orleana. Vattenhalten får överstiga 16 procent. Ar smör helt eller till någon del tillverkat mjölk av eller grädde, som härrör från annat djur än nötkreatur, eller är utländskt smör av ursprung, skall detta angivas.

2§.

Smör får icke saluhållas, till utlämnas eller till hälsovårdsannan område införas, om det år i högre grad hårsket eller eljest äger från en det normala tydligt avvikande lukt eller smak, eller det är tillverkat om av mjölk eller grädde från djur, år .eller skäligen kan misstånkas som vara behåftat med sjukdom sådan art, att den enligt vad särskilt stadav år gat föranleder, att från djuret hårrörande mjölk eller grädde icke må saluhållas eller till överlämnas, eller från djur, behandlats med sådant annan som läkemedel, att övergå i mjölken eller grädden eller på som genom annat satt kan göra det därav beredda smöret skadligt eller otjånligt till månniskoföda.

Om margarin.

3§.

A Fettvara, vilken till färg och konsistens liknar smör innehåller men fett, som är framställt mjölk eller grädde, skall, då den saluhålles ur eller försäljes livsmedel, betecknas margarin. som som

Margarin skall innehålla potatisstärkelse till minst en tiondedels och

högst en femtedels procent av varan.

4§.

Karl, vari margarin för försäljning förvaras, skall vara fyr- 1 mom. kantigt eller äga sådan oval form, att kärlets längd är minst en och en halv gång dess bredd. Utvändigt å kärlets botten, lock och sidor skola med

minst tre centimeter höga bokstäver finnas inbrända eller på annat varaktigt

sätt anbragta ordet Margarim samt tillverkarens namn. Ar införd från utrikes ort, skall jämte eller i stället för tillvaran verkarens importörens finnas utsatt på sätt ovan sägs. Dessnamn namn utom skall å kärl, innehåller utländsk tillverkning, utvändigt som vara av å lock, botten och sidor ordet Imp0rt finnas anbragt med lminsttre

centimeter höga, röda bokstäver. Då margarin saluhålles i klumpar eller mindre stycken, skall 2 vnmn. å finnas anbragt lätt i ögonen fallande skylt eller etikett, innevaran en hållande ordet Margarin i tydliga bokstäver. Ar utländsk tillverkning, skall på liknande sätt detta förvaran av hållande angivas. Då margarin vid försäljning överlämnas till köparen, skall 3 mom. det, där överlämnandet sker i kärl i 1 sägs, utlämnas med som mom. ett omslag, innehållande med tydliga bokstäver ordet Margarin. Då varan utländsk tillverkning, skall detta förhållande i rött tryck angivas på är av omslaget.

Ö

jämte ordet Margai-in kan vid saluhållaxide och I beteckning, som försäljning användas för få orden Smör eller Grädde icke ingå. varan, Detta gäller för det fall, då smör eller grädde verkligen inblandats även i varan.

6§.

Där margarin hålles till salu, skall sådant tillkännagivas genom tydligt och lätt i fallande anslag. Är den saluhållna varan av utögonen ländsk tillverkning, skall anslaget innehålla uttryckligt tillkännagivande om

detta förhållande.

7§.

Då tillverkare, importör eller driver handel med 1 mom. annan, som margarin utan att försälja det direkt till allmänheten, levererar margarin till återförsäljare, skall det packat i kärl den form och så märkt, vara av i 4 § 1 mom. stadgas. som Margarin, införes till riket, skall tillsatt med 2 nwm. som vara stärkelse i den i 3 § andra stycket angivna myckenheten och skall i kärl den form och så märkt, i 4 § 1 första förvaras av som mom. stycket sägs. Tillsats potatisstärkelse skall vid införseln styrkas medelst intyg, av vederbörande tullförvaltning godkännes. som av

Företes icke dylikt intyg, eller finner tullförvaltningen företett intyg icke karma godkännas, må på begäran ägaren tullförvaltningen varan av av undersökas för utrönande huruvida den med avseende å tillsatt mängd av, jwotatisstårkelse är till införsel tillåten. Förvaras icke margarin vid införseln till riket i karl, i § som ovan 1 1110111.första stycket angives, skall varan, innan den må från tullverket utlämnas, genom importörens försorg, ompackas i dylikt kårl och märkas på sätt i nämnda lagrum stadgas Adagalågges icke i samband härmed, att varan är tillverkad i Sverige och tillförene blivit utförd riket, skall ur kärlet anbringas ordet Import i enlighet med vadi 4 andra 1 mom. stycket föreskrives.

8§.

I räkningar, fakturor, fraktsedlar, konossement, slutsedlar, leveranskontrakt och andra dylika skriftliga handlingar, angå margarin, skall som varan uttryckligen angivas såsom margarin.

9§.

Råvaror, som användas vid tillverkning av margarin, avsett att försaljas, skola, bedömda enligt de i 2 § livsmedelsstadgan angivna grunderna, vara av oklanderlig beskaffenhet. Den i 3 omförmälda potatisstårkelsen skall tillsättas omedelbart före kärningens början.

Allmänna bestämmelser.

Smör eller margarin får icke saluhållas, försäljas eller för försäljning förvaras å öppen plats, såvida icke genom ändamålsenliga anordningar varan skyddas mot förorening.

11 Den, som tillverkar smör till avsalu, må icke i mejerilokalen tillverka eller låta annan tillverka margarin eller annat fettämne, kan i som förfalskningssyfte inblandas i smör, och heller må eljest i mejeri sådant fettämne förvaras.

12 Saluhåller eller försäljer någon smör i strid mot vad i en vara som 1 § stadgas, skall handlingen bedömas enligt 2 § livsmedelslagen. Saluhåller eller utlämnar någon till smör, i 2 § sägs, annan som skall handlingen bedömas enligt 1 § livsmedelslagen.

Bryter nagon mot föreskriften i 9 § första stycket, skall handlingen

bedömas enligt 3 § livsmedelslagen

.

Inför någon till hälsovardsomrâde smör, i 2 § sägs, eller bryter

som någon mot stadgandena i 3-6 §§, 7 § 1 8 9 § andra stycket,

mom., 10 eller 11 eller inför någon till riket margarin, som motsvarar vad

i 7 § 2 första stycket stadgas, utan att angiva varan till tull-

mom.

margarin, skall handlingen bedömas enligt 5 § livsmebehandling som

delslagen.

F ö r s l a g

till

med närmare bestämmelser angående livs-

Kungörelse medelslagens tillämpning med a matoljor

avseende

samt annat matfett än smör och margarin.

1§.

Oljor eller fett må. icke saluhållas eller försäljas till människoföda utan iakttagande de nedan i 2-8 §§ meddelade föreskrifterna. av

2§.

Betecknas varanefter ett djur eller växt, skall den uteslutande en härleda sig från angivna djur eller växt.

3§.

Användes för beteckningen ister, härrör varan från en vara men annat djur än svin, skall detta angivas. Vegetabiliskt fett får icke betecknas som gister. Det är dock tillåtet att benämna sådan isterersattningm

vara

4§.

Användes beteckning, som angiver viss ursprungsort, skall leda varan sitt ursprung från denna ort.

5§.

Blandning fett, harrörande från olika djur- eller växtslag; skall av angivas som fettblandning genom uppgift a till varan hörande etikett eller omslag. Det är icke erforderligt att angiva varan som blandning, då. .den betecknas som stekflottm eller då blandning vegetabiliska fettarter en av

eller vegetabiliskt fett med djurfett betecknas som isterersättningrg eller då en blandning av olika vegetabiliska oljor betecknas som matolja:.

Har oljan eller fettet utvunnits genom annan metod än smältning eller pressning, eller har varan undergått så. kallad härdning, skall detta angivas å till varan hörande etikett eller omslag.

7§.

Råvaror, som användas till framställning av oljor och fett, avsedda att försäljas till människoföda, skola, bedömda efter de i 2 § livsmedelsstadgan angivna grunderna, vara av oklanderligbeskaffenhet,

Onskar tillverkare av så kallat härdat fett att vid fabrikationen

använda .material av annan beskaffenhet än i föregående stycke omförmäles, har han att göra ansökan därom hos medicinalstyrelsen, som äger att med hänsyn till råvarans beskaffenhet och använda tillverkningsmetodei- zwgöra, huruvida ansökningen må bifallas eller icke.

8§.

Oljor och fett få icke innehålla vatten i större myckenhet än 0,5 gram på 100 gram av varan eller oförsåpbara ämnen i större mängd än 2 gram på. 100 varan. I oljor och fett få heller ingå tillsatser av främ-

gram av mande ämnen, såsom mineraloljor, parafñn, vax, färg eller konserveringsmedel med undantag av koksalt.

Isterflott och gåsflott få innehålla kryddor. Detsamma gäller även med avseende å annat fett, om detsamma betecknas som stekñott.

9§.

I fabrik, där oljor eller fett beredas för försäljning till människoföda, eller i därmed sammanhängande lokal får icke något ämne förvaras, som enligt 7 § icke får användas till framställning sådan eller

av vara som eljest på grund stadgandet i 8 § icke får tillsättas Från detta

av varan. förbud äro dock sådana ämnen undantagna, som äro nödvändiga för inaskindrift eller belysning inom fabriken.

Har fettämne, framställts av sådana råvaror eller på sådant sätt,

som att det icke uppfyller stadgade villkor, genom rening eller annan be-

ovan handling erhållit sådan likhet med ett till livsmedel användbart fett, att förväxling därmed kan befaras, skall fettet, där sådant finnes förhållan-

av dena påkallat, denatureras med något medel, omöjliggör sådan för-

som växling.

Närmare föreskrifter härom lämnas av medicinalstyrelsen.

Saluhåller eller försäljer någon till människoföda olja eller fett, utan att de i 2-8 §§-givna föreskrifterna iakttagas, skall handlingen bedömas enligt 2 § livsmedelslagen.

Tillverkar någon oljor eller fett, avsedda att försäljas till människoföda, i strid mot föreskriften i 7 skall handlingen bedömas enligt 3 §

livsmedelslagen.

Overträder någon de bestämmelser, som meddelas i 9 eller som medicinalstyrelsen med stöd av 10 utfärda-r, skall handlingen bedömas enligt ö livsmedelsla-gen.

I. i..

i i

F ö 1 s l g

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående livsme-

delslagens tillämpning med avseende å och margarlnost.

ost

Om 0st.

1§.

De nedan i 2-4 §§ meddelade föreskrifterna skola landa till efterrättelse, dä. en vara saluhâlles eller försäljes under beteckningen ost eller eljest under sken av att utgöra 0st, såvida den uttryckligen angives vara mesost eller margarinost.

2§.

Ost skall vara framställd ur mjölk genom löpning koagulering av dess ostämne medelst löpe eller syra och efterföljande sedvanlig behandling.

Ost får innehålla andra tillsatser än koksalt samt sådana ämnen, som äro för ostslaget karakteristiska och nödvändiga, exempelvis kryddor i kryddost, mögelkulturer i roquefortost; dock må., där sådant vid ostens beredning varit erforderligt, till mjölken hava satts kalisalpeter till en myckenhet av högst 50 gram på. 100 kilogram mjölk. i

Ost får i massan vara färgad med annat än orleana, saifran eller gurkmeja.

3§.

Om 0st, i handeln benämnes efter ostsorter bestämd och känd

som av typ, såsom de i följande paragraf upptagna, är tillverkad i det land, varifrån benämningen härleder sig, skall tillverkningsorten angivas. Detta kan ske genom sådana uttryck som svensk stiltonost, dansk schweizerost 0. s. v.

Är 0st helt eller delvis tillverkad mjölk än mjölk från nöt

av annan kreatur, skall detta angivas, såvida osten redan äger ett i handeln allmänt gängse och känt namn exempelvis roquefortost och detta användes.

1 mom. Angives 0st genom märkning, i 5 § 2 eller som mom. sägs,

annorledes vara helfet, skall den innehålla minst 45 procent fett i torr-

substansen.

Angives icke osten helfet, användes för vara men densamma någon

av benämningarna sötmjölksost, Norrlands fetost, Smålands prästost, stor-

pipig svensk herrgårdsost eller Västerbottens gräddost, brie-, camembert,

cheddar-, chester-,v edamer-, emmenthaler-, gervais-, gorgonzola-, gouda, gruyêres-, roquefort, schweizer- eller stiltonost, skall, såvida osten icke innehåller

en fetthalt av 45 procent i torrsubstansen, uttrycklig uppgift därom lämnas.

2 mom. Angives ost märkning, i 5 § 2 genom som mom. sägs, eller

annorledes halvfet, skall den innehålla vara minst 28 procent fett i torr-

substansen.

3 mom. För ost med lägre fetthalt än i 2 mom. nämnes får icke an-

vändas beteckning, vari ordet fet ingår.

5§.

1 Å Varje till försäljning mom. avsedd ost skall anbragt vara uppgift om tillverkarens och adress eller hans enligt namn särskilda föreskrifter

inregistrerade märke.

i Anbringandet skall ha skett inpressning genom eller fastlimmande av etikett på sådant sätt, att i förra fallet den inpressade skriften eller märket

icke kan utan skada å osten utplånas och i senare fallet etiketten icke kan

utan att själv skadas från osten avlägsnas.

Ovanberörda bokstäver och märken skola åsättas osten tillgenom verkarens eller, då osten är utländskt av ursprung, importörens försorg.

2 nzom. Till utmärkande att 0st är helfet av eller halvfet må den

försesnmed följande särskilda kännetecken.

Ar 0st helfet, utmärkes detta genom åsättande av det fetthalten angivande procenttalet eller siffertalet 1/1. Vidare må å osten runt dess om vertikala sida anbringas omkring en 2 centimeter bred rand i röd färg.

Ar ost halvfet, utmärkes detta genom åsättande av det fetthalten angivande procenttalet eller siifertalet 1/2. Vidare må osten runt dess om vertikala sida anbringas omkring en 2 centimeter bred rand i blå färg.

Ost med lägre fetthalt får icke göras till föremål för märkning, lik-

nande den, i detta omförmäles. som mom.

3 mom. Då fråga är så kallad mjuk 0st, innesluten om i emballage, skola

siffror, bokstäver och märken anbringas å emballaget.

Om margarinost.

6§.

Ostliknande produkt, vari ingår fett, som framställts mjölk, skall, ur då den saluhålles eller försäljes livsmedel, som betecknas margarinost. som

7§.

Margarinost, saluhålles eller försäljes, som skall vara så. färgad och

märkt, som nedan i 9 § 1 sägs. Försäljes mom. margarinost i mindre

3- 21438.Livsmedelslagstzjftningskommitténs betänkande.

hel ost, skall utlämnas med ett omslag, innehållande med stycken än varan tydliga bokstäver ordet Margarinost.

8§.

hålles till salu, sådant tillkännagivas genom tyd- Där margarinost skall i fallande anslag. Ar den saluhållna varan av utländsk ligt och lätt ögonen skall anslaget innehålla uttryckligt tillkännagivande om detta tillverkning,

förhållande.

9§.

margarinost tillverkas till avsalu, skall vid pressningen å Då 1 mom. med bokstäver minst tre centimeters höjd intryckas varje osts plana ytor av namnet det mejeri, där osten tillverkas. Därordet Margarinost jämte den avsedd för export, utvändigt färgas mörkjämte skall osten, om är i asklut, eller annat därmed jämförligt giftfritt röd med orleana, kokad Om 0st och lagras i tyg och tyget är så färgningsmedel. pressas samma går igenom detsamma, må färgningen ske på tyget. tunt, att färgen margarinost skall sesamolja god be- 2 Vid tillverkning av av mom. tillsättas till mängd, motsvarar minst fem procent av skaifenhet en som fettet och växtoljorna, sesamoljan däri icke det vid tillverkningen använda Tillsättandet sesamoljan skall ske vid fettets och oljornas inbegripen. av sammanblandande.

till riket införas, allenast den är så färgad och Margarinost mä om § föreskrives, samt tillsatt med sesamolja i den i samma märkt, i 9 som lagrum angivna myckenheten. sesamolja skall vid införseln styrkas medelst intyg, som av Tillsats av vederbörande tullförvaltning godkännes. eller finner tullförvaltningen företett intyg Företes icke dylikt intyg, må på ägarens begäran -tullförvaltningen icke kunna godkännas, varan av huruvida den med avseende å tillsatt mängd undersökas för utrönande av, sesamolja är till införsel tillåten.

fraktsedlar, konossement, slutsedlar, leverans- I räkningar, fakturor, dylika skriftliga handlingar, angå margarinost, kontrakt och andra som skall uttryckligen angivas margarinost, varan som

Allmänna bestämmelser.

till framställning 0st eller margarinost, av- Råvaror, som användas av efter de i 2 § livsmedelsstadgan angivna sedd att försäljas, skola, bedömda grunderna, oklanderlig beskaffenhet. vara av

Den, som tillverkar 0st till avsalu, må. icke i mejerilokalen tillverka

eller låta annan tillverka margarin, margarinost eller annat ämne, kan

som användas att i förfalskningssyfte inblandas i 0st, och heller må. i sådan

lokal förvaras dylikt ämne.

Saluhåller eller försäljer någon 0st utan att iakttaga

en vara som föreskrifterna i 2-4 §§, skall handlingen bedömas enligt 2 § livsmedels-

la g en.

Bryter någon vid tillverkning i denna kungörelse avsedd mot

av vara vad i 12 § stadgas, skall handlingen bedömas enligt 3 § livsmedelslagen.

Överträder någon föreskrifterna 5 §

i 1 mom. eller 2 fjärde

mom. stycket eller 6-9 §§, 11 § eller 13 eller inför någon till riket

margarinost, som icke motsvarar vad i 10 § första stycket föreskrives, utan att

angiva varan till tullbehandling margarinost, skall handlingen bedömas

som enligt 5 § livsmedelslagen.

F ö r s l a g

nu

närmare bestämmelser angående livsm e-

Kungörelse med

med avseende ä korv delslagens tillämpning

och andra köttvaror.

1§.

till avsalu sä kallade hållbara korvsorteø få. inga Vid framställning av

användas kött, fett, koksalt, kryddor och sådana ämnen, andra råämnen än

dess rökning. Vattentillsats är icke tillåten. tillföras varan vid som avsalu andra korvsorter få, förutom de iför- Vid framställning till av

användas vatten mjölk, buljong, sta stycket nämnda råvarorna, organ,

och potatismjöl, dock icke i större myckensvagdricka, mjöl, potatis gryn, erhåller god konsistens. I intet fall få het än att den färdiga varan en

i så. stor mängd, att den frän dessa tillmjöl, potatis och potatismjöl ingä

stärkelsehalten i den färdiga överstiger 3 procent satser härrörande varan

dess vikt. av varken avsedd korv fär icke färgas; korvskinnet får För försäljning

färgas eller lackeras. styckena denna paragraf stadgas äger icke Vad i de två. första av

vid saluhållande eller försäljning benämnes tillämpning å en vara, som

blodkorv .

avsedda beredda köttvaror mä icke innehålla Andra för försäljning

konserveringsmedel koksalt, socker, salpeter och färgämnen eller andra än

Varans salpeterhalt, beräknad som produkter härrörande frän trärökning.

procent vikt. Vad stadgas kaliumnitrat, fär icke överstiga 1 av varans nu

djur, då är avsedd att förgäller ock oberett kött, fett och organ av varan

säljas livsmedel. som eller försäljes under beteckningen köttfärs, vilken saluhålles En vara,

malet eller pä annat sätt ñnfördelat kött. skall utgöras av

konserveringsmedel för visst fall Medicinalstyrelsen kan beträffande

undantag frän vad i 1 och 2 stadgas. medgiva

4§.

Härrör kött, fett eller organ från andra djurslag än nötkreatur, får eller svin, skall detta vid varans saluhållande eller försäljning angivas. Detsamma gäller beträEande korv och andra beredda köttvaror, som innehålla kött, fett eller organ, som nyss sagts. Sådan deklaration skall, då den avser korv, ske genom että. denna anbragt tydligt märke med uppgift om djurslaget.

Ö§.

Kött, blod, fett, organ eller andra delar av djur, som självdött eller varit behäftat med sådan sjukdom eller omkommit eller nedslaktats under sådana förhållanden, att dess kött skäligen är att anse såsom skadligt att förtära eller eljest otjänligt till människoföda, få användas vid tillverkning till avsalu av korv eller andra livsmedel. Kött, blod, fett, organ eller andra delar av djur, som nyss sagts, eller därav beredda varor må såsom livsmedel saluhållas, till annan utlämnas eller till hälsovårdsområde införas, heller förvaras inom lokal eller å plats, där livsmedel försäljas eller för försäljning förvaras eller beredas, eller i lokal, hörande till lägenhet, varest allmän spisning eller utskänkning äger rum. 6

Till lokal, där färskt kött till salu hålles eller försäljes, skola höra nöjaktiga utrymmen för köttets förvaring. I lokal, där färskt kött för försäljning förvaras, må förutom färskt, salt, rökt eller torkat kött eller korv förvaras eller saluhållas andra än hermetiskt slutna konserver, varor plockad fågel, flått villebråd eller mindre partier ost, smör, ägg, ister- och stekñott, gåsñott, rökt fisk, kokta skaldjur, rotfrukter och grönsaker. Vad i föregående stycke föreskrives skall allenast idet fall gälla lokal belägen å landet, då lokalen förefinnes inom område, med avseende varå förordnats, att hälsovårdsstadgans bestämmelser för stad skola tillämpas. Ar lokalen belägen annorstädes på landet, skall den likväl, där den användes för ändamål, sägs, så. inrättad, att köttet betrygsom ovan vara genom gande anordningar hålles avskilt från andra varor. I lokal, där fruset kött i större partier för försäljning förvaras, skola finnas lämpliga, av vederbörande hälsovårdsnämnd godkända kylanordningar. Vad ovan i första, andra och tredje stycket stadgas om kött äger ock tillämpning med avseende å blod, fett, och andra delar djur. organ av Slakterilokal får endast användas för slakt eller förvaring av uppslaktat kött, blod och rengjorda utom tarmar och Rengöring organ magar. och skrapning av tarmar ,skola ske i avskilt rum. Lokal, där köttvara i och för försäljning beredes, skall hava ändamålsenliga utrymmen och anordningar för köttets förvaring och behandling. Fabriksrummet skall skilt från i vilket ångpanna, kokpanna eller vara rum, dylik inrättning finnes. För personalen skall i närheten arbetslokalen av finnas tvättrum med nödiga tillbehör. . 7§.

Bryter någon mot vad i 1 § eller 5 § första stycket stadgas, eller gör någon till köttvaror, i 2 § första stycket, tillsatser, som avses som en-

ligt vad där sågs aro förbjudna, skall gärningen bedömas enligt 3 § livsmedelslagen.

Underlåter någon att vid saluhållande eller försäljning iakttaga vad

2 § andra stycket eller 4 § stadgas, skall gärningen bedömas enligt 2 § i livsmedelslagen.

Om någon livsmedel saluhåller eller till utlåmnar kött eller

som annan

sådan beskaffenhet, i 5 § andra stycket, skall gårannan vara av som avses ningen bedömas enligt 1 § livsmedelslagen.

Om någon i strid mot bestämmelsen i 5 § andra stycket till halsovårdsområde livsmedel inför kött eller vara av i samma lagrum

som annan angiven beskaffenhet eller förvarar dylik vara i lokal eller å plats, där sådant icke är tillåtet, eller eftersätter vad honom enligt 6 § åligger, skall handlingen bedömas enligt 5 § livsmedelslagen.

8§.

Angående besiktning och stämpling kött, avsett att inom samhälle

av med köttbesiktningstvång användas till livsmedel, åvensom angående kontroll över slakt inom stad med slakthustvång är särskilt stadgat.

Rörande vissa till matfett hånförliga köttvaror givas ytterligare föreskrifter i särskild kungörelse.

F ö r s a gl

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående livsme-

delslagens tillämpning med avseende ä spannmål och därav

beredda produkter ävensom stärkelsemjöl

och av stärkelse beredda gryn.

Om spannmål samt mjöl, gryn och iiingor, beredda spannmål.

av

1§.

I denna paragraf meddelade föreskrifter skola lända till efterrättelse, då nedan angivna, från spannmål härrörande livsmedel saluhållas eller försäljas.

Med spannmål i denna kungörelse de frukterna vete,

avses mogna av råg, korn, havre, ris, majs och bovete.

Mjöl, eller flingor få. förorenade insekter larver,

gryn vara genom spindeldjur kvalster, parasitsvampar eller sand. Mjöldryga eller frön eller frukter av ogräs eller växtdelar, härröra från spannmålens moderväxt

som utan att vara hänförliga till mogna frukter eller agnar, må icke ingå i varan till större myckenhet än tillhopa 1 procent dess vikt. Mängden mjöl-

av av dryga och andra giftiga växtdelar må under inga omständigheter överstiga 0,2 procent av varans vikt. Främmande ämnen i övrigt få återfinnas i varan.

Gryn och flingor skola vara fria från skaldelar, så långt detta med tekniska hjälpmedel är möjligt att ernå.

Blandningar av mjöl eller gryn av olika spannmålsslag få icke betecknas efter allenast något eller några av dessa utan skola angivas såsom blandningar, därvid de olika slagen av ingående beståndsdelar skola uppgivas. Dock behöver dylik deklaration bifogas benämningar, som utmärka rågmjöl, allenast på den grund, att i rägmjölet inblandats vetemjöl.

Mjöl, åsatt en förmalningsgraden angivande beteckning, skall hava sådan kli- och askhalt, som äro utmärkande för den mjölsort, vars beteck- -ning mjölet bär.

Gryn, som benämnas efter en växt, skola härröra från denna växt; dock kan benämningen mannagryn användas för framställda vete.

gryn, av

Vara, benämnd polenta eller polentagryn, skall utgöras majs.

av gryn av

2§.

Spannmål, är avsedd att användas livsmedel utan föregående som som förmalning, skall vid saluhållande eller försäljning motsvara i 1 § tredje stycket angivna fordringar.

3§.

Spannmål, mjöl eller gryn, avsedda för försäljning, få icke blekas, färgas, behandlas med fett eller olja eller underkastas annat liknande förfarande. Polering av gryn med oskadligt mineralämne är dock tillåten, såvida myckenheten av i varan kvarblivet poleringsmedel icke överstiger 0,2 procent av varans vikt.

Om bröd och andra bakverk.

4 Då bröd eller annat bakverk saluhålles eller försäljes, skall följande iakttagas. Bröd skall omsorgsfullt tillverkat och äga för brödsorten karakvara teristisk smak och lukt. Mjöl, som ingår i bröd eller annat bakverk eller användes som så kallat doftmjöl, skall vara av sådan beskaffenhet, som i 1 § tredje stycket sägs. Sackarin, dulcin liknande sötningsmedel får

eller

ingå i varan. I bröd eller annat bakverk, som på grund av använd beteckning, pris eller sedvana förväntas vara berett med äggtillsats, få gula färgämnen icke föreñnnas. Bröd, som betecknas som saffransbröd, får vara tillsatt med annat färgämne än saffran. Ö

Hava vid framställning av bröd eller annat bakverk använts främmande ämnen, såsom alun, miner tvål, såpa, saponinhaltiga ämnen, bark eller trämjöl, är varan att anse som otjänlig till människoföda och må fördenskull icke som livsmedel saluhållas, till utlämnas eller till hälsovårdsannan område införas.

Om stärkelsemjöl och av stärkelse beredda gryn.

6§.

I denna paragraf meddelade föreskrifter skola tillämpas, då nedan angivna livsmedel saluhållas eller försäljas. Stärkelsemjöl och stärkelse beredda skola vara torra och få. av gryn icke förorenade insekter larver, spindeldjur kvalster eller vara genom främmande ämnen i övrigt. Stärkelsemjöl och av stärkelse beredda gryn skola benämnas efter det råmaterial, från vilket de härröra majsstärkelsemjöl, potatismjöl, potatisgryn.

Vara benämnd tapioka skall utgöras av gryn beredda av maniokroten. Vara benämnd sago skall utgöras av mjöl och gryn av vissa tropiska och halvtropiska växter Metroxylon 151.. Benämningen må m. sagogryn likväl användas, förutom å naturprodukten, även å en av potatismjöl beredd efterbildning av denna. Vara, benämnd majsena eller mondamin, skall utgöras majsstärav kelsemjöl. 7

Stärkelsemjöl eller av stärkelse beredda gryn, avsedda för försäljning, få icke blekas eller färgas.

Om makaroniprodukter.

8§.

En vara, som saluhålles eller försäljes såsom makaroner, vermiceller eller nudlar, får icke innehålla andra ämnen än vetemjöl i 1 § tredje av stycket angiven beskaEenhet, gluten, vatten, koksalt, ägg och grönsaker. Produkter, som här avses, skola hava normal smak och lukt samt få icke vara förorenade genom insekter larver, spindeldjur kvalster eller andra främmande ämnen.

Särskilda bestämmelser.

9§.

Då livsmedel, i denna kungörelse, saluhålles eller försäljes som avses i sluten förpackning, skall denna försedd med tillverkarens eller sälvara jarens och adress. Å förpackning innehållande hårt bröd skall härnamn jämte utsättas uppgift om brödets vikt.

Bryter någon vid saluhållande eller försäljning mot vad i 1 2 4 § tredje eller fjärde stycket, 6 § eller 8 § stadgas, eller saluhâller eller försäljer någon i strid mot bestämmelsen i 4 § andra stycket bröd eller annat bakverk, vari mjöl annan beskaffenhet än i 1 § sägs eller konstgjorda av sötningsmedel ingå, skall handlingen bedömas enligt 2 § livsmedelslagen. Saluhåller eller utlämnar någon till bröd eller bakverk, i annan som 5 § sägs, att användas livsmedel, skall handlingen bedömas enligt 1 § som livsmedelslagen. Handling, som företages i strid mot vad i 3 och 7 §§ stadgas, skall bedömas enligt 3 § livsmedelslagen. Bryter någon i annat hänseende än i första stycket mot föreavses skrifterna i 4 § andra stycket, eller inför någon bröd eller bakverk, i 5 § som sägs, till hälsovårdsområde att användas livsmedel, eller bryter någon som mot vad i 9 § stadgas, skall handlingen bedömas enligt 5 § livsmedelslagen.

Förslag

till

med närmare bestämmelser angående livsme-

Kungörelse

delslagens tillämpning med avseende å pressjäst

och bakpulver.

1§.

En saluhålles eller försäljes pressjäst, skall huvudsak-

vara, som som ligen bestå för detta ändamål odlad jästsvamp Saccharomyces. Den

av en skall frisk och hava normal färg, lukt och konsistens samt god jäs-

vara kraft. Den får icke innehålla främmande inblandningar, såsom öljäst, konserveringsmedel eller gips. Stärkelse må ingå i pressjäst allenast till en myckenhet 2 procent vikt, såvida icke jästen betecknas som

av av varans uppblandad jäst och stärkelsehalten uttryckt i procent av varans vikt samtidigt angives.

En saluhâlles eller försäljes bakpulver, skall vara så

vara, som som beskafEad, att den vid användningen utvecklar tillräcklig mängd kolsyra, och så sammansatt, att den icke meddelar bakverket dålig smak. I bakpulver få icke ingå andra ämnen än natriumbikarbonat, ammoniumkarbonat hjorthornssalt, ammoniumkarbamat, vinsyra, citronsyra, bitartrater, sura fosfater, stärkelse och mjöl. Mängden stärkelse och mjöl får överstiga sammanlagt 20 procent av varans vikt.

Kemikalier, användas vid framställning bakpulver avsett för

som av försäljning, skola vara rena.

3 §

.

Då i denna kungörelse, saluhålles eller försäljes i

en vara, som avses sluten förpackning, skall denna försedd med tillverkarens eller sälja-

vara rens namn och adress.

Saluhåller eller försäljer någon pressjäst eller bakpulver,

en vara som utan att är så beskaffad i 1 § eller 2 § första stycket sägs,

varan som skall handlingen bedömas enligt 2 § livsmedelslagen.

Bryter någon mot vad i 2 § andra stycket föreskrives, skall handlin-

bedömas enligt 3 § livsmedelslagen. gen

Uraktlåter någon att vid saluhållande eller försäljning iakttaga vad i 3 § stadgas, skall handlingen bedömas enligt 5 § livsmedelslagen.

F ö r s a gl

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående livsme-

delslagens tillämpning med avseende å torkade

ärter, bönor, lins och därav berett mjöl.

1§.

Med ärter förstås i denna kungörelse de torkade fröna av trädgärdsärten Pisum sativum och åkerärten Pisum arvense. Med bönor förstås de torkade fröna av störbönan Phaseolus vulgaris, bondbönan Vicia faba och sojabönan Glycine hispida. Med lins förstås de torkade fröna av åkerlins Ervum lens.

2§.

Arter, bönor och lins skola, då de saluhållas eller försäljas livssom medel, vara torra och få icke förorenade insekter larver, spinvara genom deldjur kvalster, parasitsvampar eller främmande ämnen i övrigt. grus, Andra från moderväxten härrörande växtdelar än frön samt ogräs och spannmål få ingå i varan till en myckenhet högst 1 procent dess av av vikt. Maskätna frön få förekomma till myckenhet överstigande 2 en procent av varans vikt. Vad sagts gäller ock salufört mjöl berett ärter, bönor eller lins. nu av Mjölet skall vara befriat från skaldelar i den utsträckning sådant med teknikens hjälpmedel låter sig göra.

3§.

Månbönor frön Phaseolus lunatus, även benämnda Kratok-, Java-, av Rangoon-, Lima-, indiska eller brasilianska bönor, skola otjänliga till anses människoföda och må fördenskull icke livsmedel saluhållas, till som annan utlämnas eller till hälsovårdsområde införas.

4§.

Ärter, bönor, lins eller därav berett mjöl få, då är avsedd att varan försäljas, icke blekas eller färgas.

Då livsmedel, i denna kungörelse, saluhålles eller försäljes som avses i sluten förpackning, skall denna försedd med tillverkarens eller sälvara jarens namn och adress.

6§.

Bryter någon vid saluhållande eller försäljning mot vad i 2 § stad-

skall handlingen bedömas enligt 2 § livsmedelslagen. gas, Saluhåller eller utlämnar någon till sådan i 3 § annan vara, som omförmäles, användas livsmedel, skall handlingen bedömas enligt 1 § att som livsmedelslagen. Handling, företages i strid mot vad i 4 § stadgas, skall bedömas som enligt 3 § livsmedelslagen. Inför någon sådan i 3 § nämnes, till hälsovårdsomrâde att vara, som användas livsmedel, eller bryter någon mot föreskriften i 5 skall som handlingen bedömas enligt 5 § livsmedelslagen.

Förslag

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående livs-

medelslagens tillämpning med avseende ä saft, sylt,

marmelad och liknande produkter samt ersätt-

ningsmedel för dessa varor.

Om saft.

1§.

En må icke saluhållas eller försäljas saft utan iakttagande

vara som av de nedan i 2-5 §§ meddelade föreskrifterna.

2§.

Saft skall vara beredd av bår, andra frukter eller rabarberstjålk.

Framgår icke benämning, att den härrör från rabarber, skall

av varans den vara framställd genom pressning av bär eller andra frukter. Tillsats av vatten år tillåten vid tillverkning svart vinbårssaft, åppelsaft och fläder-

av bårssaft; dock må vid tillverkningen svart vinbärssaft till 4 delar frukt

av sättas högst 1 del vatten och vid tillverkningen åppelsaft och fläder-

av bårssaft till 6 delar frukt sättas högst 1 del vatten. I intet annat fall må, såvida i det följande särskilt undantag medgivits, tillsats av vatten till bår- eller fruktsaft hava ägt rum.

Benämningen saft får användas för en vara, som år framställd genom urkokning rabarberstjälkar med vatten, allenast då det samtidigt an-

av gives, att saften härrör från rabarber, exempelvis genom beteckningen rabarbersaft. Sådan saft år, bortsett från bestämmelsen om vattentillsats, underkastad samma regler som bår- och fruktsaft.

Saft må icke sötad med glykos, stärkelsesocker eller sirap,

vara heller med sackarin, dulcin eller andra konstgjorda sötningsmedel. Vid saluhållande och försäljning skall angivas, saften eller sötad.

om år sur

Benzoesyra eller benzoater må finnas i saft endast till en myckenhet

2 på. varje liter sötad saft och 5 på. varje liter saft. av gram gram sur Har benzoesyra eller benzoat tillsatts saft, skall denna betecknas som konserverad med benzoesyra, konserverad med benz0at.

Utöver vad som framgår av ovan meddelade föreskrifter få främmande ämnen icke ingå i saft, såvida icke i det följande särskilt undantag medgivits.

Saft må innehålla tillsats kanel, mandel, nejlikor, vanilj eller

av citron, under villkor att saften betecknas som kryddad saft.

4§.

Benämnes saft efter viss bär- eller fruktsort, må saft från annat bär eller annan frukt icke ingå däri till större myckenhet än högst 5 procent.

Vad nu år sagt äger motsvarande tillämpning, om saft angives som blandning av på nyssnämnt sätt betecknade saftsorter.

Vad i 2 § tredje stycket föreskrivits skall icke utgöra hinder för

ovan att beteckna blandningar bår- och fruktsaft med rabarbersaft allenast

av

blandad saft eller som hushållssaft. som

5§.

Har saft framställts så kallad efterpressning, skall den

genom angivas såsom efterpressad saft, exempelvis genom uttrycket saft framställd efterpressning. Har efterpressad saft inblandats i annan saft,

genom är den erhållna blandningen att hänföra till efterpressad saft.

Efterpressad saft får äga större vattenhalt, än att i densamma återfinnas från bären eller frukterna härrörande beståndsdelar till en myckenhet, motsvarande 75 procent av vad som ingår i samma slag av icke efterpressad saft.

Efterpressad saft må förutom tillsatser, omförmälas i 3 jäm-

som vål innehålla citronsyra; vad i lagrum föreskrives omanvändande

samma

beteckningen kryddad saft skall emellertid icke här äga tillämpning. av Föreskrifterna i 2 och 4 §§ skola, i vad de äro förenliga med bestämmelserna i denna paragraf, gälla jämväl efterpressad saft.

I den beteckning, användes för efterpressad saft, får icke ingå

som något uttryck, angiver viss högre kvalitet, såsom prima eller bästa.

som

Om saftersättning.

6§.

Är avsedd att användas saft, är den icke framställd

en vara som men

bär, frukter eller rabarberstjälk, eller äro vid framställningen dessa råav ämnen använda i mindre omfattning än i 5 § förutsättes, eller har varan eljest blivit tillsatt med främmande färgämnen, eller andra inbland-

essenser ningar, vilka enligt vad i 3 och 5 sagts icke få förekomma i saft, skall den vid aluhållande och försäljning angivas saftersättning

som eller saftsurrogat. Å etikett eller omslag hörande till får icke

varan förekomma avbildning bär eller frukt, heller bär- eller frukt

av annan

annat än i ordsammanställning av formen: saftersättning med hallonnamn smak maftersättning med körsbärssmak v..

0. s.

Saftersättning, som saluhålles eller försäljes, får icke innehålla tillsats

sackarin, dulcin eller liknande konstgjort sötningsmedel. av

Om sylt, marmelad och liknande produkter.

7§.

Saluhålles eller försäljes en vara såsom sylt, marmelad, fruktmos, fruktkompott, jam eller annan liknande fruktkonserv, skall den vara beredd

bär, andra frukter eller rabarberstjälk. Den får icke vara tillsatt med av främmande färgämnen, såvida den icke betecknas som blandad marmelad, i vilket fall den må färgad med karmin koschenill. I övrigt må

vara

icke vara tillsatt med andra främmande ämnen än agar, benzoesyra, varan benzoater, kryddor, ättika, socker och sirap. Agar får dock ingå blott i ringa mängd, benzoesyra och benzoat icke i större myckenhet än 0,1 gram på 100 och glykos eller stärkelsesocker icke till större myckenhet

gram än 10 gram på. 100 gram av varan. Sackarin, dulcin eller liknande konstgjorda sötningsmedel få. icke hava använts till sötande av varan.

För gelé gäller utöver vad stadgats, att den skall framställd

nu vara endast färska bär eller andra frukter eller därav beredd saft.

av

Har agar, benzoesyra, benzoat, glykos eller stärkelsesocker tillsätts varan, skall detta vid saluhållande eller försäljning angivas. Kryddtillsats skall angivas i vad den är bestämmande för varans smak.

8§.

Benämnes livsmedel, i 7 § sägs, efter viss bär- eller fruktsort, får

som annan bär- eller fruktsort icke ingå till större myckenhet än som motsvarar en tillsats vid tillverkningen av 5 procent av de använda råvarornas vikt. Vad nu är sagt äger ock tillämpning, om varan angives såsom blandning av på nyssnämnt sätt betecknade varor.

Vad i föregående stycke stadgas skall dock icke utgöra hinder för att beteckna gelé, som framställts flere slags bär eller frukter, som fruktgelé

av under bifogande namnet på visst bär eller viss annan frukt, exempelvis

av Fruktgelé hall0n, ändock denna frukt icke ingår i så stor myckenhet,

angivits, blott den verkligen giver gelén dess karakteristiska smak. som ovan

Om ersättningsmedel för sylt, marmelad och liknande produkter.

9§.

Är avsedd att användas till ändamål de i 7 §

en vara samma som upptagna livsmedlen, men är den icke framställd av bär, frukter eller rabarberstjälk, eller hava vid framställningen jämväl andra råämnen kommit till användning eller eljest de i 7 § upptagna villkoren icke iakttagits, skall

vid saluhållande eller försäljning angivas ersättnin smedel varan som eller surr0gat geléersättning, marmeladersättning v.. i etikett

0. s. eller omslag hörande till får icke förekomma avbildning av bär eller

varan

frukt, heller bar- eller fruktnamn annat än i ordsammanställning annan

formen: geléersättning med hall0nsmak bmarmeladersättning med av hall0nsmak, marmeladersiittning med körsbarssmak v..

0. s.

Vara, sägs, får innehålla tillsats av sackarin, dulcin eller

som ovan liknande konstgjorda sötningsmedel.

Särskilda bestämmelser.

Tillverkarens eller försaljarens och adress skola finnas utsatta

namn karl eller originalförpackning, användes för i denna författning

annan som avsedd vara.

Där i denna författning stadgas, att vid saluhållande och försäljning särskild beteckning skall användas eller viss egenskap angivas, skall beteckningen eller uppgiften utsättas a den varan tillhörande etiketten.

Saluhåller eller försäljer någon saft utan iakttagande av

en vara som vad i 2-4 §§ samt 5 § första, andra och tredje styckena föreskrives, eller bryter någon mot bestämmelserna i 7 eller 8 skall handlingen bedömas enligt 2 § livsmedelslagen.

Bryter någon mot vad i 5 § fjärde stycket eller i 6 eller 9 jämförda med 11 eller i 10 § stadgas, skall handlingen bedömas enligt 5 §

livsmedelslagen.

F örslag

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående livsme-

delslagens tillämpning med avseende å kaffe och te samt

ersättningsmedel for kaffe och te.

0111 kaffe.

I denna paragraf meddelade föreskrifter äga tillämplighet, då

en vara saluhålles eller försäljes under beteckningen kaüe.

Kaffe skall utgöras och friska frön bönor kaifebusken

av rena av Coffeaarter. Det får icke berövat någon värdegivande beståndsdel

vara och skall i den utsträckning teknikens hjälpmedel det möjliggöra fritt

vara från sand och polermedel, till exempel sågspån. Ar kaffet malet, får dess halt av sand i intet fall överstiga 1 procent vikt.

av varans

Kaffe får icke innehålla sådana från kaifebusken hårrörande våxtdelar som omogna frön, fruktskal, svarta bönor eller kvistar i större myckenhet iin 5 procent vikt. Cikoria, råg eller främmande ämnen iövrigt

av varans få icke förekomma i kaffe.

Kaffe i betydelsen tillagad dryck skall tillrett sådan

vara av vara, som uppfyller i det föregående uppställda villkor.

2§.

Ett livsmedel skall anses saluhållet eller försålt under beteckningen kaffe jämväl i de fall, då vid saluhållandet eller försäljningen beteckning använts, som uppkommit genom ordsammanstållning, vari ordet kaffe ingår, eller som utan att innehålla ordet kaffe enligt handelsbruk användes för att kånneteckna kaffe eller visst slag av kaife, såsom Mackan Javaw Vad nu sagts år dock tillämpligt å ordsammanstållning, som angiver varan som ett ersattningsmedel, exempelvis kaffesurrogat, kaifetillsättnings- 1nedel.

Angående beteckningarna kaifetablettera flytande kaffe och flytande kaifeextrakt meddelas särskilda bestämmelser nedan i 8

4 - 21413.Lirsmcdelslagstiftniøzgslcommitténsbetänkande.

Betecknas saluhållet kaife på ett sätt, som enligt handelsbruk användes att beteckna kaEe visst slag, skall jämte i 1 § angivna av varan egenskaper äga sådant ursprung och sådan beskaffenhet i övrigt, som utmärka detta varuslag.

4§.

Kañfebönor, avsedda för försäljning, må icke underkastas sådan behandling, att deras vattenhalt ökas. De få icke heller färgas eller behandlas med sådana ämnen som socker, schellack, pottaska, fett, parafñn eller vaselin. Tillverkning produkt, som till form och utseende så efterliknar av naturliga kaifebönor, att föl-växling med dylika kan äga rum, är förbjuden.

Om te.

5§.

I denna paragraf meddelade föreskrifter skola tillämpas, då en vara saluhålles eller försäljes under beteckningen te. Te skall utgöras av på brukligt sätt beredda unga blad eller bladknoppar tebusken Thea sinensis och dess varieteter. Det får icke av vara berövat någon värdegivande beståndsdel och må innehålla från tebusken härrörande föroreningar, såsom vedartade kvistar, fruktämnen, frön eller fröskal, till större myckenhet än 5 procent av varans vikt. Främmande tillsatser få icke ingå i te. Te i betydelsen tillagad dryck skall vara tillrett av sådan vara, som uppfyller här ovan uppställda villkor.

6§.

Vad i 2 § första stycket och 3 § stadgas angående kaffe skall äga motsvarande tillämplighet med avseende å te.

Om kaffe- och teersättningsmedel.

7§.

En som är avsedd att användas kaffe eller te men icke vara, som uppfyller de för kaife eller te uppställda fordringarna, skall, oavovan sett den innehåller verkligt kaffe eller te, vid saluhållande eller försäljom ning angivas kaife- eller teersättningsmedel. Dylik uppgift skall ansom bringas å varans förpackning under användande av något av uttrycken kaffeersättningsmedelm kaifesurrogatm kaüetillsatsm teersättningsmedel, tesurrogat eller tetillsa . Förpackningen skall särskilt tillsluten och försedd med tillvervara karens eller, då varan är importerad, importörens namn och adress.

Kaffe- och teersättningsmedel, saluhållas eller försäljas, skola

som

tillverkade friska vegetabiliska råämnen av sådan beskañenhet, vara av att därav beredd dryck utan skada för hälsan kan förtäras. De skola

i möjligaste mån vara rensade från föroreningar; dock må. en vara, som framställts underjordiska växtdelar, innehålla högst 2,5 procent sand,

av och framställts andra växtdelar, högst 1 procent sand. I

en vara, som av

få för övrigt icke i nämnvärd myckenhet ingå sådana tillsatser eller varan delar råämnet, äro att anse som värdelösa för varan i dess egen-

av som skap livsmedel, till exempel kaüesump, sågspån, sädesagnar eller

av ekollonskal.

.

Om kaifetablettei och liknande produkter.

8§.

Under beteckningen kañetabletterm flytande kaffe eller flytande kaffeextrakt få blott sådana saluhållas eller försäljas, som äro fram-

varor ställda uteslutande bränt kaffe och vatten samt, i vad rör tabletter,

av bindemedel i den för tillverkningen erforderliga myckenheten.

Särskilda bestämmelser.

9§.

Saluhaller eller försäljer någon under beteckningen kaffe eller

en vara te, eller under beteckning, enligt 2 eller 6 § är därmed liktydig, utan

som att är den i 1 eller 5 § angivna beskaifenheten, eller under be-

varan av teckning, i 3 8 § eller 6 § jämförd med 3 utan att varan

som avses uppfyller där angivna fordringar, skall handlingen bedömas enligt 2 § livs-

medelslagen.

Handling-, företages i strid mot stadgandet i 4 skall bedömas

som enligt 3 § livsmedelslagen.

.

Förseelse mot föreskrifterna i 7 § skall bedömas enligt 5 § livsme-

delslagen.

F ö rs l a g

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående livsme-

delslagens tillämpning med avseende å kakaomassa,

kakao och choklad.

l§.

I denna paragraf meddelade föreskrifter skola iakttagas, då en vara saluhålles eller försäljes under någon de i paragrafen angivna benämav ningarna. Kakaomassw och osockrad choklad skola vara beredda av friska, rostade eller torkade, skalade och från sand och dylika föroreningar fria frön bönor kakaoträdet Theobroma cacao. Dylik vara får icke vara av berövad någon i kakaobönan ingående värdegivande beståndsdel och må

icke innehålla partiklar kakaobönans skal eller grodd i större mängd än av 2 procent av varans vikt. Kakao eller kakaopulvew skall till beskaifenheten motsvara i föregående stycke givna föreskrifter utan förändring än den, som förannan anledes därav, att i ursprungligen ingående fett må vara delvis avvaran lägsnat. Dock äro tillsatser alkalikarbonater och oskadliga smakä-mnen av tillåtna, därvid de förstnämnda, beräknade kaliumkarbonat, må ingå i som till myckenhet högst 3 procent av varans vikt och de sistvaran en av nämnda till myckenhet överstigande 0,5 procent dess vikt. en av Chok1ad skall, där den icke utgöres uteslutande av kakaomassa eller kakao, bestå blandning kakaomassa och socker med eller utan av en av tillsats kakaofett och oskadliga smakämnen. Varan får icke innehålla av än 70 procent socker och icke mer än 1 procent smakämnen. mer Kakao eller choklad i betydelsen tillagad dryck skall tillvara redd sådan i det föregående omförmäles. av vara, som I livsmedel, här må ingå sackarin eller andra konstgjorda som avses, sötningsmedel, glyk0s, stärkelsesirap eller liknande ämnen.

2§.

Benämning, i 1 sägs, skall använd jämväl i det fall, då som anses vid saluhållande eller försäljning ett livsmedel för detta användes beav

teckning, uppkommen ordsammanställning, vari någon förstnämnda genom av beteckningar ingår.

Vad i föregående stycke, jämfört med 1 dock sägs skall icke utgöra hinder för användande sådana benämningar av som havrekakao, mjölkchoklad, nötchoklad och liknande, då varan är framställd genom att kakaomassa eller kakao tillsatts med havremjöl, mjölk, hasselnötter eller annat i beteckningen angivet ämne jämte eller i stället för de i 1 § tredje och fjärde styckena nämnda tillsatserna. Mängden av tillsatser må. dock överstiga sammanlagt 70 procent vikt. av varans Beteckningen mjölkchoklad får likväl icke användas, med mindre tillsatsen fasta mjölkbeståndsdelar utgör minst av 10 procent av varans vikt, och beteckningen nötch0klad icke med mindre tillsatsen av nötter utgör minst 5 procent vikt. av varans I fråga om konfekt i stycken mindre vikt 20 av än gram samt i fråga bakverk och tillredda maträtter gäller icke om vad ovan i denna kungörelse stadgas. Användes för beteckning, varan vari orden choklad eller kakao ingå, exempelvis chok1adbakelse, skall dock en viss mängd kakaomassa eller kakao i kungörelsen angiven beskaffenhet finnas av i anrattningen, men det erfordras icke, att den uppgår till i 1 § fjärde stycket förutsatt myckenhet.

3§.

Det är förbjudet att saluhålla eller försälja kakaoskal, malda till så.dan finhetsgrad, att pulvret kan förväxlas med kakaopulver.

4§.

Bryter någon vid saluhåillande eller försäljning mot vad i 1 eller 2§ stadgas, skall gärningen bedömas enligt 2 § livsmedelslagen. Bryter någon mot föreskriften i 3 skall handlingen bedömas enligt

5 § livsmedelslagen.

Förslag

till

bestämmelser angående livs-

Kungörelse med närmare

med avseende ä ättika.

medelslagens tillämpning

1§.

mä icke saluhållas eller försäljas under någon av de nedan En vara §§ beteckningarna, med mindre de i paragrafer för i2-7 upptagna samma beteckningens användande stadgade villkoren iakttagas.

2§.

.Täsniøzgsdttika skall framställd ättikjäsning av alkoholvara genom sockerhaltiga vätskor. Rämaterialen skola vara oklanderliga haltiga eller hygieniskt avseende. Sprit, användes vid fabrikationen, far innei som metylalkohol i större mängd än 20 pä varje liter. Attikan får hålla gram tillsatt med pä kemisk väg framställda smakämnen. vara äsningsättika skall innehålla minst 35 högst 150 fri ättiksyra J gram Den skall klar samt fri från svampväxter och ättikål, på varje liter. vara synlig för blotta ögat. Den får innehålla fria mineralsyror, konsom är serveringsmedel, metaller eller nämnvärda mängder andra orgatunga av ättiksyra och får tillsatt med annat färgämne än niska syror än vara soekerkulör.

3§.

Destállat-iønsättilca skall framställd utspädning- av på kevara genom Den skall motsvara de i 2 § andra misk väg tillverkad ättiksyra. ovan stycket uppställda villkoren och dessutom fri från empyreumatiska vara ämnen och andra föroreningar. Destillationsättika kan innehålla tillsats pa kemisk väg framställda av Sådan tillsats skall angivas ä till hörande etikett. smakänmen.. varan jäsningsättika och destillationsättilta hänföras till Blandningar av destillationsättika.

Vindttika vinaigre, druvdttika, Inaltáittáka och spritdttika skola utjäsningsättika, vartill råmaterial uteslutande eller huvudsakgöras av som ligen använts vin, dluvsaft, vört eller utspädd sprit. . jäsningsättika med ättiksyrehalt Attiksprit skall utgöras av en av minst 105 gram på varje liter.

.

5§.

Krydddttá/ca skall hava behandlats med blandning olika kryden av dor eller tillsatts med extrakt därav i sådan myckenhet, att den färdiga

varan bär tydlig prägel därav. Estragonättika eller ättika med liknande

benämning skall vara på motsvarande satt behandlad med det i beteck-

ningen angivna ämnet. Dubbel ättika skall äga styrka fran och med 70 intill 105 en av gram fri ättiksyra på. varje liter och tredubbel ättika en styrka från och med av J05 till och med 150 fri ättiksyra pâ varje liter. gram

G§.

Brukas vid saluhallande eller försäljning ättika icke någon de av av i j 3 eller utsatta beteckningarna 4 utan enbart benämningen ättika, dubbel eller tredubbel ättika eller ock sådan beteckning øøzatdttálca som eller bordsättika, skall på. etikett angivas, utgöres jäsvarans om varan av ningsättika eller destillationsättika.

Består ättika, som betecknas på. satt i 5 § första stycket sägs, av lestillationsåittika, skall detta angivas på. sätt i föregående stycke stadgas.

Att-iksyra skall anvandas beteckning för ättiksyrelösningar med som en halt av fri attiksyra överstigande 150 på varje liter. En gram som åittáksyra betecknad vara får tillsatt med aromatiska växtdelar, vara andra smakamnen eller färg-er. Attiksyra avsedd för framställning av destillationsättika skall, utom i vad rör styrkegraden, motsvara de i 3 §

förstastycket utsatta villkoren. Attiksyra får säljas allenast i tillslutna, graderade originalñaskor,

som icke hava formen öl-, vin- eller mineralvattenflaskor. Flaskan av skall på. ett i ögonen fallande sätt bara påskriften Åttiksyra Farlig att

förtära outspadd med uppgift lösningens styrka och graden den om av utspädning, som är behövlig, för att blandningen skall erhålla styrka en av från och med 35 till och med 70 ättiksyra på. varje liter. gram Innehåller lösningen än 600 fri ättiksyra på varje liter, är mer gram den underkastad bestämmelserna i gällande giftstadga.

8§.

I fabrik för tillverkning jasningsattika får finnas destillationsav ättika eller älttiksyra.

Saluhåller eller försäljer någon under beteckning, i 2en vara som 6 sägs, utan iakttagande de för beteckningens användande i av samma paragrafer stadgade villkoren, eller saluhåller eller försäljer någon en vara, som avses i 7 § första stycket, utan iakttagande vad där föreskrives, av skall handlingen bedömas enligt 2 § livsmedelslagen.

Bryter någon mot bestämmelserna i 7 § andra stycket eller 8 skall

handlingen bedömas enligt 5 § livsmedelslagen.

Förslag

till

med närmare bestämmelser angående livsme-

Kungörelse

delslagens tillämpning med avseende å honung och

honungsersättninv.

1§.

En må. icke saluhållas eller försäljas under benämningen hovara eller under beteckning, angiver visst slag honung, exempelvis nung som av bordsh0nung, eller eljest livsmedlet sken att utgöra honung, med ger av mindre de nedan i 2-5 meddelade föreskrifterna iakttagas.

2§.

Honung skall härröra från växtsafter, bin upptagits och ned som av lagts i vaxkakor. Honung får icke vara tillsatt med färgämnen, konserveringsmedel eller vatten. Den skall fri från yngel, bidelar och likvara nande föroreningar och får icke stadd i jäsning eller fördärvad på vara annat sätt. Betecknas honung enbart honung eller bih0nung, skall den som utgöras honung, som är slungad eller självrunnen. av

3§.

Betecknas honung k1överhonung, lindhonung, ljunghonung som eller liknande, skall den till väsentlig del härröra från den växt, efter vilken den är benämnd, och därav bära karakteristiska kännetecken. Honung får betecknas kakhonung, allenast då den ligger orörd som i de bina tillslutna cellerna. av Som honung får blott sådan honung betecknas, som är mogen slungad eller självrunnen vaxkakor, vilkas celler bina fyllt och tillslutit. m Vattenhalten i honung får överstiga 22 procent av varans vikt. mogen Betecknas honung efter visst land eller viss ort, skall den härröra

från detta land eller denna ort.

I

Är honung slungad eller självrunnen, skall deklaration lämnas rörande framställningssättet. Sålunda skall honung, som erhållits genom krossning av vaxkakorna med därpå följande pressning och silning, betecknas som pressad h0nung. Innehålla vaxkakorna bin eller yngel, skall den av sådana kakor pressade honungen betecknas som slakthonung. Dylik honung må innehålla intill 10 milligram fri och bunden svavelsyrlighet på 100 gram honung.

Har honung upphettats till 80° C eller däröver, skall den betecknas som upphettad honung

Deklaration, som sagts, skall anbringas å varan tillhörande etikett.

nu

Ö

Honung av utländskt ursprung skall i ett tillägg till beteckningen eller på särskild etikett angivas som importerad.

6§.

Utan hinder de i 1 och 2 §§ meddelade föreskrifterna må

av en vara vid saluhållande eller försäljning betecknas som sockerhonung, där den icke på annat sätt avviker från de i 2 § utsatta villkoren, än att honungen härrör från socker, varmed bina utfodrats. Vad i 3-5 §§ stadgas gäller i tillämpliga delar jämväl med avseende sockerhonung.

Har honung uppblandats med socker, sirap eller vatten eller färgats eller parfymerats eller underkastats liknande behandling, skall den vid saluhållande eller försäljning å till hörande etikett betecknas ho-

varan som nungsersättning eller honungssurrogabx Detsamma gäller för varje honungsliknande vara, oavsett om den är framställd av socker genom invertering, tillsättning av aromatiska ämnen, färger och dylikt eller på

annat sätt, såvida den saluhålles eller försäljes under omständigheter,

som visa, att den är avsedd att användas som honungsersättning.

Honungsersättning får icke innehålla vatten i större mängd än 22 procent av varans vikt. Den får heller innehålla konserveringsmedel, vara stadd i jäsning eller på annat sätt fördärvad.

till varan hörande etikett får förekomma avbildning bin eller

av bikupor.

Benäimningar sådana honungskaramellew få vid saluhållande

som eller försäljning användas blott för verkligen innehålla honung

varor, som i sådan mängd, att de bära prägel härav.

8§.

Saluhåller eller försäljer någon under sken att utgöra

en vara av honung utan iakttagande tillämpliga bestämmelser i 2-5 och 6 §

av första stycket, skall gärningen bedömas enligt 2 § livsmedelslagen.

Bryter någon mot föreskrifterna i 6 § andra, tredje eller fjärde styc ket eller i 7 skall handlingen bedömas enligt 5 § livsmedelslagen.

Förslag

till

Kungörelse med vissa bestämmelser rörande kontroll över

vattenledningar.

1§.

Med vattenledning förstås i denna kungörelse anläggning, som är av sedd att uti rörledning under tryck distribuera vatten till dryck, matlagning eller sköljning sådana kärl eller redskap, på vilkas renhållande den sani-

av tära beskaifenheten livsmedel kan bero.

av

2§.

Med avseende å vattenledning, Jmdamål är att förse allmänheten

vars inom stad, köping eller municipalsamhälle med vatten, skall iakttagas följande:

Vill någon efter denna kungörelses ikraftträdande utföra ny anläggning eller å bestående anläggning genomföra sådan förändring, att vattnets tillräcklighet, beskaffenhet eller renhetsgrad kan tänkas bliva i avsevärd grad påverkad, skall han före företagets påbörjande göra skriftlig anmälan hos medicinalstyrelsen.

Vid sådan anmälan skall fogas fullständigt förslag till det ifrågasätta företaget, innefattande:

noggrann beskrivning över den vattentäkt, varifrån vatten är avsett att tagas, särskilt angivande förhållanden, kunna tänkas inverka på

som vattnets beskaffenhet och renhetsgrad;

utredning om den sannolika myckenhet vatten, som kan beräknas stå till "förfogande, ävensom uppgift å verkställda biologiska, geologiska och kemiska undersökningar av råvattnet;

uppgift om sannnolik vattenåtgång efter anläggningens utförande med angivande av grunderna för beräkningen härav;

ritningar över anläggningen jämte plan över den tilltänkta driften, särskilt med hänsyn till erforderlig rening av vattnet och kontrollen därover.

Finner medicinalstyrelsen vid prövning av anmälan, varom ovan sägs, att det uppgjorda förslaget kan utan Sanitära olägenheter i oförändrad form

genomföras, meddelar medicinalstyrelsen, att hinder icke möter; eljest må medicinalstyrelsen påkalla de ändringar i förslaget, som till förebyggande av dylika olägenheter äro erforderliga.

Göres i samband med anmälan, som ovan sägs, hemställan därom, eller finner medicinalstyrelsen eljest sådant lämpligt, skall vid granskningen av det vid anmälan fogade förslaget en inom vattenledningsfacket sakkunnig, erfaren tekniker biträda.

3§.

Redan bestående anläggning, inrättats för det i2§ första stycket

som angivna ändamål, kan, när helst sådant finnes av omständigheterna påkallat, underkastas inspektion av medicinalstyrelsen, som låter företaga erforderliga undersökningar med avseende å vattenledningsvattnet.

Förekommer anledning till anmärkning mot vattnets beskaffenhet ur Sanitär synpunkt, meddelar medicinalstyrelsen föreskrift angående erforderlig kontroll och de åtgärder, som i övrigt erfordras för avlägsnandet av de anmärkta olägenheterna.

Vid inspektionen skall, om framställning därom göres av vattenledningens ansvarige ledare eller då medicinalstyrelsen eljest så finner lämpligt, en inom vattenledningsfacket sakkunnig, erfaren tekniker biträda.

4§.

Vad i 2 och 3 stadgas skall äga tillämpning jämväl å vattenledning, som icke är avsedd att förse allmänheten inom stad, köping eller municipalsamhälle med vatten, utan som inrättats för behovet inom annat samhälle eller inom sjukvårds, fattigvårds, eller undervisningsanstalt, hotell, fabrik, mejeri eller annan inrättning, såvida medicinalstyrelsen på grund av framställning från hälsovårdsnämnd eller efter dess hörande, och sedan yttrande inhämtats från vederbörande länsstyrelse, finner sådant med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet påkallat. -

Har vattenledning ställts under kontroll, på sätt ovan sägs, må denna icke upphöra, utan att vederbörande hälsovårdsnämnd och länsstyrelse lämnats tillfälle att yttra sig rörande lämpligheten härav.

5§-

För att tillhandahålles i vatten-n

vinnande av ändamålet vatten, som ledning", städse må till dryck lämpligt, skall ägaren av sådan anlägg-

vara ning iakttaga de föreskrifter rörande anläggningens drift och skötsel, som medicinalstyrelsen finner erforderliga till förebyggande Sanitära olägen-

av heter.

6§.

Det åligger hälsovårdsnämnd att övervaka efterlevnaden av de föreskrifter, medicinalstyrelsen med stöd av denna kungörelse utfärdar.

Har 3 § vattenledning befun-,

vid inspektion, som i avses, vattnet i nits vara av den beskaEenhet, att dess användande medför hälsofara, och nraktlåter anläggningens ägare att på sätt medicinalstyrelsen föreskriver

60 avlägsna orsakerna till hälsofaran, kan hälsovårdsnämnden förbjuda vattenledningens användande, intill dess rättelse sker.

7§.

Angående hälsovårdsnämnds áliggande att öva, tillsyn över beskaffenheten a.v vattnet på. de ställen, där sådant hämtas för att användas till dryck, matlagning och andra. hushållsbehov, är särskilt stadgat.

Förslag

till

Förordning med vissa bestämmelser att iakttagas vid ut-

försel från riket av margarin och

margarinost.

1§.

Margarin må riket utföras, det icke innehåller potatisstärur om kelse till minst en tiondedels och högst femtedels procent en av varan. Margarinost må riket utföras, såvida den icke innehåller ur sesamolja till en myckenhet motsvarande tillsats vid tillverkningen minst en av fem procent av det därvid använda fettet och växtoljorna, sesamoljan däri

icke inbegripen. Förhållande, som i första och andra styckena sägs, skall vid utförseln styrkas medelst intyg, som av vederbörande tullförvaltning godkännes. Företes icke dylikt intyg, eller finner tullförvaltningen företett intyg icke kunna godkännas, må varan på ägarens begäran tullförvaltningen av undersökas för utrönande huruvida den med avseende å tillsatt mängd av, potatisstärkelse eller sesamolja är till utförsel tillåten.

2§.

Då margarin från riket utföres, skall det förvaras i kärl, fyrsom är kantigt eller äger sådan oval form, att kärlets längd är minst och en en halv gång dess bredd. Utvändigt kärlets botten, lock och sidor skola med minst tre centimeter höga bokstäver finnas inbrända eller på annat varaktigt

sätt anbragta ordet Margarim samt tillverkarens namn.. margarinost, som från riket utföres, skall å varje osts plana ytor finnas genom pressning anbragt ordet Margarinost i bokstäver minst av tre centimeters höjd jämte namnet å det mejeri, där osten tillverkats.

3§.

Den, som från riket utför eller söker utföra margarin eller margarinost, som icke innehåller potatisstärkelse eller sesamolja på sätt i 1 § första och andra styckena sägs, eller margarin, icke förvaras i kärl den som av beskaffenhet eller så märkt i 2 § första stycket omförmäles, eller som margarinost, som är så märkt, i § andra stycket sägs, skall som samma straffas med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor eller fängelse.

Den brottslige have ock för-brutit varan eller gälde, dar den kan tillrättaskaifas, dess värde.

Har margarin eller margarinost på grund av bristande tillsats av potatisstärkelse eller sesamolja dömts förbruten, skall genom vederbörande åklagares försorg anmälan därom omedelbart göras hos medicinalstyrelsen,

förordnar, huru med skall förfaras. som varan

4§.

Allmän åklagare åligger att åtala förseelser, omförmälas i 3

som samt att i de fall, då margarin eller margarinost är att anse förbruten, verkställa beslag dära.

5§.

Förekommer anledning nlisstanka, att till utförsel ur riket angiven

utgör margarin eller margarinost, fastän varan icke förvaras i kärl, vara

i 2 § första stycket sägs, eller är så. märkt, i § andra som s01n samma stycket föreskrives, åligger det tullförvaltningen att genast därom underrätta vederbörande åklagare.

6§.

Åtal för överträdelse, omförmä-les i 3 anhiingiggöres vid all

som män domstol.

Av böter, ådömas enligt 3 tillfalla tva tredjedelar, dock högst

som femhundra kronor, åklagaren och återstoden kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften åklagarens andel.

av-

Saknas tillgång till böternas fulla galdande, förvandlas de efter allmän lag.

Förbrutet gods eller dess värde, där det kan tillrattaskaffas, tillfaller kronan.

Utkast

till

Förordning angående införande av livsmedelslagen, livs-

medelsstadgan, livsmedelskontrollförordningen, förordnin-

gen med vissa bestämmelser att iakttagas vid utförsel från

riket av margarin och margarinost samt kungörelserna den

med närmare bestämmelser angående livs-

medelslagens tillämpning med avseende vissa livsmedel.

1 De denna dag utfärdade livsmedelsförfattningarna skola jämte vad här nedan stadgas landa till efterrättelse från den

Genom livsmedelslagen upphäves kungl. förordningen den 29 juni 1917 angående förbud i vissa fall mot användande vilseledande varubeteekav ningar vid handel med födoämnen.

3§.

Genom livsmedelsstadgan Llpphavas: 10 § 3 första stycket, 11 12 45 § 3 första stycket, mom. mom. 46 § och 47 § hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919, 29, 30, 31, 32 och 43 §§ giftstadgan den 7 december 1906 jämte de vid giftstadgan fogade förteckningarna IV, V och VI.

4§.

Genom livsmedelskontrollförordningen upphävas:

- 10 § 3 andra stycket, 10 § 6 och 7 45 § 3 andra mom. mom., mom. stycket samt 45 § 6 och 7 hälsovårdsstadgan, mom. 10, 11 och 16 §§ kung-l. förordningen den 13 oktober 1905 angående kontroll tillverkningen margarin och margarinost ävensom konstister av och handeln därmed.

5§.

Genom kungörelsen med närmare bestämmelser angående livsmedelslagens tillämpning med avseende mjölk och grädde upphävas: 10 § 2 och 45 § 2 hälsovårdsstadgan. mom. mom.

es

Genom kungörelserna med närmare bestämmelser angående livsmedelslagens tillämpning med avseende å smör och margarin, matoljor och annat matfett än smör och margarin, ost och margarinost upphävas: 1-4 §§, 5 § 4 och 5 6 7 8 § 1 och 2 samt mom., mom. 12 § 5 och 6 kungl. förordningen den 13 oktober 1905 anmom. gående kontroll å tillverkningen margarin och margarinost ävensom av konstister och handeln därmed.

Genom kungörelsen med närmare bestämmelser angående livsmedelslagens tillämpning med avseende korv och andra köttvaror upphävas:

10 § 1 och 45 § 1 hälsovårdsstadgan. mom. mom.

Genom förordningen med vissa bestämmelser att iakttagas vid utförsel

från riket margarin och margarinost upphävas: av 5 § 3 8 § 3 och 4 12 § 3 och 7 13 14 § och mom., mom., mom., 15 § kungl. förordningen den 13 oktober 1905 angående kontroll tillmargarin och margarinost ävensom konstister samt å handeln verkningen av därmed.

9§.

I hälsovårdsstadgan erhålla nedanstående lagrum följande ändrade

lydelse:

1 Varje stad staden. d - - - - För detta ändamål öppet vatten. - - - - Det åligger meddelade. - - - H - - Stadsfullmäktige myndighet. - - - - - Om hälsovårdsnämnds sjukvård ävensom livs- -- - - - medelskontroll är särskilt stadgat. 2 § Hälsovårdsnämnden stadsfullmäktige. 1 mom. - - - Stadsfullmäktige ledamöter. -- - - Finnes sådant för handhavandet livsmedelskontrollen erforav derligt, må stadsfullmäktige bestämma, att de fullmäkav tige valda ledamöternas antal ökas med tre.

Möter utses. - - - § I den ordning, i 30 § sägs, må bestämmas, att den 3 4 mom. som hälsovåmdsnämnd äliggande livsmedelskontrollen skall hand-

havas avdelning inom nämnden, bestående av en av en eller flera nämndens ledamöter hälsovårdsnämndens av

livsmedelsavdelning.

I fråga, som angår livsmedelskontroll, skall vad i denna stadga föreskrives beträffande hälsovårdsnämnd äga motsvarande

tillämpning med avseende å hälsovårdsnämndens livsme-

delsavdelning. I stadgande, tillkommet i den ordning, i 30 § som sägs, må vidare föreskrivas, att hälsovårdsnämnden - - -- - angivas. Sålunda sammanträde. - - - - Genom föreläggas. - - - - - 27 Fjärde, femte och sjätte styckena utgå. I sista stycket utgå orden 10 § 3 andra stycket. mom. 35 Varje kommun hälsotillståndet inom - - - området. För detta ändamål öppet -- - - - vatten. Det åligger del därav. - - - -

Kommunalfullmäktige myndighet.

- -- - - - Om hälsovårdsnämnds befattning med åtgärder för smittsamma sjukdomars bekämpande ävensom livsmedelskontroll är särskilt stadgat. 52 Fjärde, femte och sjätte styckena utgå. I sista stycket utgå orden 45 § 3 andra stycken. mom.

I giftstadgan den 7 december 1906 erhåller § nedanstående följande ändrade lydelse:

§ 40. överträdelse vad i § 27 eller § av 28 mom. 1 är stadgat, straifes med böter från och med 10 till och med 200 kronor; och

vare i dessa fall godset förbrutet. Den, kronor. - -- - - - Den vid gzftstadgan fogade förteckning II Ättikskall under rubriken syra erhålla följande ändrade lydelse:

Ättiksyra starkare än 15 %, där den icke livsmedel som är underkastad särskilda föreskrifter i kungl. kungörelse med närmare bestämmelser angående livsmedelslagens tillämpning med avseende å ättika.

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts med bestämmelse i de författningarna, nya skall denna i stället tilllämpas.

5- 21438.Linsmedelslagstzftningskømmitténs betänkande.

F ö r sl a g

till

Livsmedelslag.

Allmän motivering.

Svensk lagstiftning.

I gällande svensk rätt saknas ingalunda bestämmelser, som äga avseende å handeln med livsmedel och därmed Sammanhörande förhållanden. Bestämmelserna i fråga äro emellertid spridda över olika lagstiftningsområden och bära ingen enhetlig prägel. De återfinnas dels i den allmänna strafflagen, dels i specialförfattningar.

Här må till en början erinras om bestämmelsen i 14 kap. 19 § all- Allmänna männa strafllagen, där straff stadgas för den, som i uppsåt att skada andra strafjlagen. till liv eller hälsa förgiftar som till salu hållas.

varor,

I 22 kap. strafflagen, handlar om bedrägeri och annan oredlig-

som het, hava ytterligare ett antal föreskrifter sin plats, vilka böra beaktas i detta sammanhang. De stadganden, här åsyftas, äro följande.

som

1 Var, genom antagande av falskt namn, stånd eller yrke,

som eller annat svikligt förfarande, bedrager sig till gods eller penningar,

genom eller förlust därav tillskyndar, dömes, där annorledes här nedan

annan stadgas, till böter eller fängelse i högst månader eller straffarbete i

sex högst två år. Aro omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden för strafEarbetet till fyra år höjas.

3 Säljer eller utlämnar eljest till annans begagnande veter-

man ligen förfalskade livsmedel, och är vid den förfalskning ämne nyttjat, som för människors liv eller hälsa farligt är; dömes till stralfarbete från och med två till och med sex år. Får någon av de livsmedel svår kroppsskada; då skall till strafarbete från och med till och med tio år dömas. Lju-

sex ter någon därav döden; varde den brottslige dömd till straifarbete på livstid eller i tio år.

Bjuder man till annan ut sådana veterligen förfalskade livsmedel, som ovan sagda äro; varde, där de emottagas, ändå dömd till straffarbete i högst två år.

Beträdes handlande eller yrke är att sälja eller bereda

annan, vars livsmedel, med brott, i denna § sägs; miste han ock den näringsrätt.

som

4 Säljer man eller utlämnar eljest till annans begagnande, eller bjuder till annan ut veterligen förfalskade läkemedel, de där för män-

man niskors liv eller hälsa farliga äro; lag för varje fall i 3 § sägs.

vare som

13 Fordrar man betalning för gäld, den man vet gulden vara, eller straifes med böter eller fängelse.

- -- - --

Lag samma vare, där man säljer eller annorledes mot vedergällning föryttrar ont för gott, mängt för omängt eller det, varuti vet fel

man vara, utan att sådant uppenbara; --.

- -

21 Brott, i 13 § 2 sägs, må åtalas

- - - varom mom. av annan än målsägande, där någon vid försäljning eller föryttring

annan av livsmedel avyttrat ont för gott, mångt för omängt eller det, varuti han vetat fel vara, utan att sådant uppenbara.

Brott -.

- -

I annat sammanhang erbjuder sig för kommittén tillfälle att närmare ingå på förhållandet mellan återgivna bestämmelser i22 kap. strafflagen

nu och deras tillämplighet å oredliga förfaranden i livsmedelshandeln.

Det torde emellertid utan vidare utredning klart, att bestäm-

vara melserna i straiflagen med deras begränsade räckvidd lika litet före-

som skrifterna i allmän lag över huvud kunna till fyllest för reglerande

vara av alla de spörsmål, vartill livsmedelshandel och annan livsmedelshantering giva anledning. Det är därför fullt naturligt, att behovet av speciallagstiftning på detta område gjort sig starkt gällande. En sådan lagstiftning har ock för Sveriges del redan erhållit en i kvantitativt hänseende

avsevärd omfattning. Bestämmelser Den speciallagstiftning, som här åsyftas, är emellertid icke enhetlig i speciaUör- den synpunkten, att alla här ifrågakommande författningar tillkommit i ur fa ttningar. syfte främja

att ett gemensamt ändamål. Ett sådant skulle exempelvis vara att skapa skydd för den allmänna hygienen. För vissa författningar, såsom hälsovårdsstadgan, är väl detta huvudändamålet, medan andra, såsom förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, tillkommit helt andra synpunkter. En översikt

ur över hithörande bestämmelser kan lämpligen byggas på denna olikhet i ändamål. I förhållande till straiflagen äro specialförfattningarna fristående, i det att de upptaga stadganden straff för överträdelse special-

egna om av föreskrifterna.

Först böra då nämnas de viktigaste författningar, fullfölja än-

som damålet att skapa skydd för den allmänna hygienen i vad denna beror av livsmedelshanteringen eller, som samma sak också kan uttryckas, skapa skydd mot den allmänfara, som ligger i omsättningen av mindrevärdiga livsmedel. Hälsovårds- Hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 föreskriver, att varje stad och stadgan med visst undantag 34 varje kommun på landet skall utgöra ett hälso- Vs 191.9. 1 vårdsområde och 35 För sådant område skall finnas en hälsovårdsnämnd, vilken det åligger att övervaka efterlevnaden av hälsovårdsstadgan samt de i enlighet med densamma givna föreskrifterna ävensom att i övrigt ägna uppmärksamhet och tillsyn åt allt, som kan inverka på allmänna hälsotillståndet inom området. De föreskrifter i stadgan, som härutöver äro av intresse, äro i första hand 10-12 samt 45-47 §§, intagna under rubriken Om födoämnen och dryckesvar0r.

10-12 §§ förhållandena i stad och torde förtjäna i sin helhet

avse återgivas.

10 1 mom. Kött av djur, som självdött eller varit behäftat med sådan sjukdom eller omkommit eller nedslaktats under sådana förhållanden, att köttet skäligen är att anse såsom skadligt att förtära eller eljest otjänligt till människoföda, får användas vid tillverkning till avsalu av korv eller andra matvaror. Kött av djur, som nyss sagts, eller korv eller andra

matvaror, äro tillverkade sådant kött, må ej, i syfte att användas

som av till människoföda, införas i stad eller där hållas till salu eller överlämnas till heller förvaras i lägenhet, där matvaror till avsalu tillverkas

annan, eller förvaras, eller å plats, där matvaror försäljas, eller i lokal, hörande till lägenhet, varest allmän spisning eller utskänkning äger rum.

Vad sagts kött äger ock tillämpning beträffande inälvor, blod

nu om samt andra sådana delar djur, användas till människoföda.

av som

2 Mjölk från djur, vilket är eller skäligen kan misstänkas vara

mom. behäftat med sjukdom, kan menligt inverka på mjölkens beskaüenhet,

som eller blivit behandlat med sådant läkemedel, genom att övergå i mjöl-

som ken eller på annat sätt kan göra densamma skadlig eller otjänlig till människoföda, må icke, i syfte att därtill användas, införas i stad eller där

hållas till salu eller överlämnas till annan.

Mjölk, hålles till salu, får utspädd med vatten eller be-

som vara mängd med främmande ämne, heller, utan att sådant särskilt angives,

berövad något av sina naturliga beståndsdelar. vara

Utan hälsovårdsnämndens medgivande må mjölk utbjudas eller försäljas under beteckning, antyder, att mjölken är särskilt sund be-

som av skaüenhet eller står under kontroll i detta hänseende.

Vad i detta moment sagts mjölk gäller i tillämpliga delar även

om om grädde oohsmör.

3 Ar födoämne i andra fall än här sägs till följd av för-

mom. ovan skämning, orenlighet, felaktig beredning eller orsak skadligt för häl-

annan

eller eljest otjänligt till människoföda, eller har det bearbetats eller hansan terats vilken är eller misstänkes vara behäftad med sådan sjuk-

av person, dom eller smitta, att födoämnet skäligen är att anse såsom farligt att förtära, må det icke, i syfte att användas till människoföda, införas i stad

eller där hållas till salu eller överlämnas till annan.

Finnes grundad anledning för det antagande, att födoämne av visst slag och från viss plats skall kunna förorsaka utbredande av smittsam sjukdom inom staden, må hälsovårdsnämnden förbjuda dess införsel till staden

och dess försäljning därstädes.

4 Hälsovårdsnämnden har att låta anhålla födoämne, som en-

mom. ligt bestämmelserna i denna paragraf eller nämndens jämlikt 3 mom. andra stycket meddelade förbud får till människoföda försäljas, då det anträffas å allmän saluplats, i lägenhet, avsedd för dess försäljning eller yrkesmässiga beredning eller för allmän spisning eller utskänkning, ävensom i de till sådan lägenhet hörande upplag eller förvaringsrum, av vad beskaffenhet de må; så ock vid hamn, järnvägsstation eller annat dylikt

vara ställe under förhållanden, utvisa, att födoämnet är avsett att försäljas

som till människoföda.

Finner hälsovårdsnämnd, att anhållits, genom särskild be-

vara, som handling kan göras duglig till människoföda eller att sådan vara utan fara kan försäljas under uppgift beskaffenhet, må detta under nämn-

om varans dens kontroll verkställas. Kostnaderna härför gäldas av ägaren.

I annat fall skall anhållits, hälsovårdsnämndens för-

vara, som genom

på ägarens bekostnad oskadliggöras att varan förstöres eller, sorg genom då så prövas lämpligt, att under nämndens kontroll användes

genom varan till tekniskt bruk eller till föda åt djur.

5 Hälsovårdsnämnd äger, då så nödigt, taga prov för

mom. anses undersökning födoämne, avsett till försäljning, vare sig detta föreñnnes

av

å ställe inom hälsovårdsområdet eller å sådant ställe utom detsamma, varifrån det plägar till försäljning dit införas. För dylikt skall gäldas

prov ersättning enligt vanligt handelspris.

I avvaktan på utgången av denna undersökning, bör med största

som skyndsamhet verkställas, må försäljning av skäligen misstänkt födoämne kunna av nämnden förbjudas.

6 mom. Vad i 4 och 5 mom. stadgas födoämne skall i till-

om lämpliga delar gälla om dryckesvara.

7 mom. Försäljare av födoämne eller dryckesvara, varom ovan förmäles, är skyldig att på anmodan av hälsovårdsnämnden meddela upplysning om vem, som till honom levererat varan eller i densamma ingående beståndsdelar.

11 1 mom. Lägenhet, där födoämne eller dryckesvara till försäljning beredes, så ock lägenhet, där kött, charkuterivaror, färsk fisk, mjölk, mejeriprodukter, bröd eller konditorivaror försäljas eller till försäljning förvaras, må läggas på mindre avstånd än sex meter från avträde och urinkur eller från stall, fähus och svinhus eller därtill hörande gödselbehållare.

Sådan lägenhet skall vara tillräckligt rymlig och ljus samt försedd med erforderliga anordningar för luftväxling ävensom hava lätt tillgång till vatten. Golv, väggar och tak, ävensom bord, hyllor och annan inredning skola vara så beskaifade, att de med lätthet kunna rengöras. Lägenheten må icke stå i förbindelse med bostad och heller i övrigt så

vara förbunden med annan lokal, att Sanitära olägenheter därav kunna

uppkomma.

Utöver vad sålunda stadgats gäller för slakteri, charkuteri och mejeri, att golv däri skall vara av sten, betong eller annat lika tjänligt ämne samt försett med avlopp för spillvatten.

Lägenhet, som i detta moment avses, må icke tagas i bruk, förrän hälsovårdsnämnden lämnat sitt tillstånd därtill.

2 mom. Lägenhet, som i 1 mom. sägs, ävensom där använda redskap, förvaringskärl och andra tillbehör skola hållas rena och i gott stånd. Sådan lägenhet får endast användas till det ändamål, för vilket den är avsedd. Ej må där förvaras ämne, som kan meddela varorna främmande lukt eller smak eller på annat sätt göra dem otjänliga till förtäring.

3 mom. Vid förvaring, transport, uppläggning eller annan hantering av vara, som är avsedd att försäljas såsom födoämne, skola sådana försiktighetsmått iakttagas, att varan icke förorenas.

12 1 mom. Var och en, som sysslar med beredning av födoämne eller dryckesvara för försäljning, eller hanterar kött, charkuterivaror, färsk ñsk, mjölk, mejeriprodukter, bröd eller konditorivaror, som avses till försäljning, skall under arbetet iakttaga renlighet.

noggrann

2 mom. Förekommer beträñande person, som är sysselsatt i sådant arbete, varom i 1 sägs, skälig anledning antaga, att han är behäftad

mom. med sjukdom eller smitta, varav menlig inverkan på den av honom bearbetade eller hanterade beskaifenhet kan uppstå, är han skyldig att

varans efter anmodan av hälsovårdsnämnden på hälsovårdsområdets bekostnad undergå läkarundersökning. Finnes han vid läkarundersökningen vara behäftad med sjukdom eller smitta, som nu är sagd, må nämnden förbjuda att han deltager i eller användes till arbete, varom här är fråga

I 45-47 upptagas liknande föreskrifter ehuru med en del modi-

ñkationer för landets del. De viktigaste olikhetema mellan stad och land

äro följande.

I vad 10 § 1-3 innehåller förbud införsel mom. mot till stad minav drevärdigt livsmedel saknar paragrafen motsvarighet för landet.

Medan bestämmelsen i 11 § 1 första stycket mom. avser varje lägenhet, där livsmedel beredes, eller där vissa uppräknade varuslag försäljas

eller för försäljning förvaras, motsvarande bestämmelse avser i 46 §

dels av beredningsställen blott slakteri, charkuteri, mejeri, bageri, konditori, bryggeri eller läskedrycksfabrik,

dels av försäljningsställen blott dem, där de uppräknade varorna yrkes-

mässigt försäljas eller för dylik försäljning förvaras.

Smärre avvikelser äro, att i sistnämnda uppräkning av varuslag färsk fisk saknas i 46 och att uttrycket eller därtill hörande gödselbehål-

lare i 46 § ersatts med samt gödselstad eller annat upplag av spillning.

Vidare saknas i 46 § motsvarighet till bestämmelsen § i 11 1 fjärde mom. stycket. - v I 9 och 44 meddelas föreskrifter vatten och om för hushållsbehov.

27 och 52 innehålla ansvarsbestämmelser. Överträdelse av nu omhandlade stadganden medför bötesstraff från och med 5 till och med

1,000 kr.

Att en vara, innehåller giftigt ämne, icke får saluhållas som som livs-

medel, torde framgå redan hälsovårdsstadgans föreskrifter. av Fullständi-

gare bestämmelser härom meddelas emellertid i giftstadgan den 7 decem-

ber 1906.

Giftiga ämnen äro, enligt föreskrift i stadgans § hänförliga till Giftstadgan

två klasser: giftigt ämne första klassen och giftigt 7/1 av ämne av andra 1906klassen. Dessa ämnen äro förtecknade i tvenne vid stadgan fogade för-

teckningar, Förteckning I och II.

Bestämmelser, givna särskilt med tanke på livsmedel, finnas i 29-32. A.v dessa ha 30 och 32 erhållit sin nuvarande lydelse kungl. genom kungörelser den 29 november 1915 och den 15 februari 1918. 29-32 hava följande innehåll:

§ 29. Vara, avsedd till förtäring, . må till salu hållas eller för-

säljas, om den innehåller giftigt ämne första av eller andra klassen, och

heller den innehåller ämne, om som omförmäles i Förteckning IV vid

denna tadga.

Denna förteckning skall minst vart tredje år av medicinalstyrelsen

hos Kungl. Maj:t anmälas till revision.

Lämpliga färgämnen för vissa avsedda till varor, förtäring, äro angivna i Förteckning V vid denna stadga. - § 30. Ämne, enligt § 29 icke som får tjäna som tillsats till vara, avsedd till förtäring, må icke till salu hållas eller försäljas, om vid saluhållandet eller försäljningen ämnet genom anvisning angives vara-lämpligt

för ändamål konservering eller dylikt, enligt som nyssnämnda paragraf är

förbjudet.

Sådant ämne må icke under någon förevändning förvaras eller till något som helst ändamål användas inom lokal, där vara, avsedd till för-

täring, beredes, heller i lokal, därmed står som i samband.

Utan hinder vad i 2 sägs må efter särskilt av mom. tillstånd sådant giftigt ämne andra klassen, vilket finnes av upptaget i Förteckning VI

stadga, användas inom näring eller industri, angives i samma vid denna som för rengöring eller desinfektion kärl eller redskap. Sådant förteckning, av tillstånd lämnas Konungens befallningshavande, har att meddela av som föreskrifter rörande de för ändamålet erforderliga anordningar och närmare försiktighetsmått. Förteckning VI skall minst vart tredje år medicinalstyrelsen hos av anmälas till revision i den ordning, i § 1 är föreskriven Kungl. Majzt som beträffande där omförmälda förteckningar. § Ej må avsedd till förtäring, till salu hållas eller försäl- 31. vara, den omedelbart förpackad i eller annat omslag, som är jas, om är papper glättat eller tryckt med giftig färg eller annat giftigt ämne, färgat, målat, folium metall än tenn eller i tennfolium, vars blyhalt heller i av annan 1 procent; dock att detta stadgande har avseende å te, är större än inneslutet i originalpackning. § Ej må tillverkas, till salu hållas eller försäljas kärl eller 32. beredning, förvaring eller servering avsedd till förredskap för av vara, kärlet eller redskapet är så beskaffat, att vid dess användtäring, såvida omedelbar beröring med zink, bly, blyhaltig kautschuk ning varan kommer i med emalj glasyr, vid halv timmes kokning med eller färg, eller varur en fyraprocentig ättiksyra bly utlöses, eller med legering förtenning, inne-

1 % bly, där legeringen använts till lödning, i vilket hållande mer än fall den må innehålla 10 % bly. Kärl eller redskap, enligt föregående moment får tillversom eller försäljas, må användas eller förvaras inom lokal, kas, till salu hållas allmänheten heller inom lokal, därmed där servering åt äger rum, som står i samband Enligt § 40 skall överträdelse vad i § 29 första punkten samt av straffas med böter från 10 till och med 200 kr., och 30, 31 och 32 stadgas godset skall förbrutet. vara Hälsovårdsnämnd har att, på grund föreskrift i § 43, övervaka av efterlevnaden här återgivna stadganden. av IV, V och VI till giftstadgan äga följande lydelse Förteckningarna Fört. kungl. kungörelsen den Ö februari 1914 och Fört. VI enligt IV enligt kungl. kungörelsen den 29 november 1915:

Förteckning I V.

ehuru icke utgörande giftigt ämne av Förteckning över ämnen, som första eller andra klassen i stadgans § 29. - avses

Beträffande varje avsedd till förtäring: a vara, Borsyra och dess salter borax etc.

Hexametylentetramin.

Zinkoxid. Beredningen ovanstående. av må dock äga kopparhalt av högst 10 milli- Anm. Grönsakskonserv en därvid vikten konserven beräknas efter vätgram på 100 gram av varan, av avrinnande. Därest kopparhalten överstiger 2 milligram på 100 gram av skans å konservburkens etikett angivas, att varan är färgad varan, skall emellertid

med koppar.

Dessutom:

b Beträffande köft- och fläslcvara, färsk eller konserverad:

Aluminiumsalter. Benzoêsg/ra och dess salter. Oxider, oxidhydrater, Icarboøzater, fosfater, silücater, acetater och basiska salter av alkalieø eller alkaliska jordarter. Salicylsyra och dess salter. Svavelsyrlighet och dess salter = hyposuljiter.

sulfiter samt

Färgämnen, alla slag. Beredningen ovanstående. av c Beträffande jskvara, färsk eller konserverad: De under b upptagna ämnen med undantag av oxider, oxidhydrater och karbonater alkalier. av Anm. Hermetiskt inlagd, icke kokad fiskkonserv må äga en tillsats av högst 1 gram borsyra och högst salicylsyra i 100 gram gram av varan.

Förteckning V.

Förteckning över lämpliga färgämnen för konditorivaror m. m.

Vita. Benaska, bolus vit, gips, magnesia vit, krita, stärkelse, talk. Svarta. Bensvärta, kimrök, tusch. Bruna. Kateku, kino, sepia, sockerkulör. Gula eller orange. Berberisrot, gulbär = persiska bär, avignonbär, gulträ == gulspån, gurkmeja, kvercitron, orleana = anatto, ringblommor, saffran, tropäolin, vau. Röda. Alkannarot, bresilja = färnbock, drakblod, eosin, fuksin, karmin, konsionell, krapp, rosenblad, safflor, sandelträ; saft av ex. berberisbär, hallon, lingon, rödbeta, tranbär, vinbär röda. Blå f eller violetta. Berlinerblätt = pariserblätt, indigo, indigokarmin, kampeschträ, luktviolblommor, malvablommor, metylviolett, saft av blåbär, fläderbär, körsbär svarta, mullbär svarta, slåinbär, vinbär svarta. Gröna. Klorofyll, malakitgrönt, pistaciekärnor; blandning av iförteckningen nämnd gul och blå färg. llletallislca. Bladguld, bladsilver, musselguld, musselsilver, allt av äkta slag; bladaluminium.

Anm. I förteckningen upptagna konstgjorda färgämnen för äro ändamålet lämpliga endast under den förutsättningen, att de vid undersökning befunnits icke vara arsenilchaltiga eller innehålla giftig förorening. annan

Förteckning VI.

Förteckning över sådana giftiga ämnen andra klassen av samt sådana näringar och industrier, vilka i stadgans § 30 avses mom.

Flusspatsyra Kiselüuorvätesyra inom bryggeri eller bränneri. Natron, kaustikt

Formaldehyd i gasform inom mineralvattenfabrik eller bryggeri.

Saltsyra inom mineralvattenfabrik eller sockerfabrik.

Svavelsyra inom glykosfabrik

syfte bestämmelserna i hälsovårdsstadgan om befogen- Enahanda som Epidemilageøz hälsovårdsnämnd att i visst fall förbjuda införsel till hälsovårds- Va 1.919. het för

området livsmedel, kan förorsaka smittsam sjukdom, äga föreav som epidemilagen den 19 juni 1919. Här må blott erinras om stadskrifterna i

i lagens 3 § 3 att hälsovårdsnämnden kan ålägga person, gandet mom.,

behäftad med viss sjukdomssmitta, erforderliga inskränkningari som är

fråga arbete, varmed han må taga befattning. om bestämmelse bör jämföras 3 § lagen den 4 september le Med sistnämnda Lagen 1914 angående vissa åtgärder mot utbredning av lungsot: 1.914 ang. dtgärder mot sådan mjölkförsäljningsrörelse, bedrives från I mejerirörelse eller som

lungsot. eller därmed jämförlig handelslokal, må icke sysselsättas k. mjölkmagasin s. hos hälsovårdsnämnden eller, där sådan finnes, hos annan än den, som

med läkarebetyg, äldre än ett år före påbörjandet av kommunalnämnden

sysselsättning, styrkt sig icke behäftad med smittsam lungsot. sådan vara

beträffande somär sysselsatt i annan mjölkför- Förekommer person,

i första stycket sägs,iskälig anledning antaga, att säljningsrörelse än varom

med smittsam lungsot, han skyldig att efter anmodan han är behäftad vare

nämnden på kommunens bekostnad undergå läkarundersökning. av ock påfordra förnyad läkarundersölming på kommunens Nämnden äge

i första eller andra stycket sägs, styrkt bekostnad person, som, på sätt av lungsot, beträffande vilken skäl sig icke behäftad med smittsam men vara efter den tidigare undersökningen blivit lidande av finnes antaga, att han

sådan sjukdom

författning, med återgivna stadgande avser att skapa Sistberörda som

i ett visst slags livsmedelshantering, mjölkhanteringen, ett skydd för hygienen

till de författningar, innehålla bestämmelser om förmedlar övergången som

livsmedel. Här är dock alltjämt fråga stadganden, vissa arter av om

synpunkten att skapa skydd för allmänna hygieniska som tillkommit ur

andra synpunkter understundom vunnit intressen. Att härvid även vissa

icke förändra författningarnas huvudkaraktär. I exembeaktande behöver

förordningen den 13 oktober 1905 angående kontroll å tillpelvis kungl.

margarin och margarinost ävensom konstister samt å hanverkningen av

förhindra illojal konkurrens satt ganska tyddeln därmed har önskan att

dock därför bör antaga, att förordningens syfte liga. spår, utan att man

kunna däri bestämmelser påvisas, direkt därmed är uttömt. Tvärtom som

syfta till att skapa skydd för konsumenterna.

förordning enligt rubriken kontroll å tillverkningen av K. F. ho Berörda avser

margarinost ävensom konstister samt å handeln därmed. 1.905 ang. margarin och

kontroll d till- ifrågavarande skall föregås anmälan hos Tillverkning av varor av

verkningen av befallningshavande, utser tillsyningsman för rörelsen och Konungens som margarin fullarvode för denne. Tillsyningsman har att övervaka, att bestämmer m. m. jämväl i oskadliga materialier användas, samt att tillverkningen goda ochv

fabrikatet varder för hälsan menligt. övrigt bedrives på sådant sätt, att

tillverkning sker på tillfredsställande sätt, skall Finner kontrollant, att

anmälan hos vederbörande hälsovårdsnämnd samt hos han därom göra

Konungens befallningshavande, som kan meddela förbud mot tillverkningens fortsatta bedrivande, tills rättelse sker.

För handel med ifrågavarande varor givas härjämte en del bestämmelser i syfte att främja redlighet i aifärslivet. Dit höra föreskrifter om att i margarin och margarinost skall ingå viss mängd sesamolja till underlättande av varornas identifiering, att varans namn skall tydligt anbringas å omslag och packning, att å ställe, där varor av denna art saluhållas, anslag därom skall finnas, samt att i skriftliga handlingar rörande dessa varor de uttryckligen skola angivas med sina i lagen fastslagna benämningar.

Over in- och utförsel av margarin, margarinost och konstister skall tullverket hålla tillsyn. Vara, som icke är på föreskrivet sätt inpackad eller sammansatt, må icke in- eller utföras. För utövande av kontroll häröver må varan genom tullförvaltningen undersökas. Misstänkt vara skall angivas hos vederbörande åklagare.

Allmän åklagare, statskonsulent i mejerihushällning och av Konungens befallningshavande därtill förordnad person kunna taga prov av vara, som misstänkes vara tillsatt med stadgad mängd sesamolja. Dessa prov skola undersökas statsunderstödd kemisk station eller annan, som av

av av lantbruksstyrelsen därtill förklarats kompetent. För undersökningar av detta slag gäller lantbruksakademiens förvaltningskommittés kungörelse den 13 oktober 1885.

Brott emot lagens bestämmelser straffas med böter till 2,000

upp kronor samt i visst fall med fängelse. Förseelsen skall göras allmänt bekant genom kungörelses införande i ortstidning på den dömdes bekostnad. Den olovliga varan skall i regel vara förbruten samt, om den innehåller stadgad mängd sesamolja, förstöras.

Tillsyningsman, som i författningen avses, har att ställa sig till efterrättelse medicinalstyrelsens kungörelse den 11 april 1906 angående de närmare bestämmelser, som skola iakttagas vid kontroll över tillverkningen av margarin. Högsta tillsyn åligger Konungens befallningshavande.

-

Genom kungl. kungörelsen den 13 oktober 1921 nr 582 vilken

föregåtts av ett antal provisoriska kungörelser har förordnats, att i stället

för sesamolja skall till margarin sättas viss mängd potatisstärkelse.

Genom lag den 22 december 1897 angående köttbesiktning och slakthus

Lagen 10/10 med åtföljande författningar infördes i Sverige allmänna föreskrifter rörande kött-

1913 om kontroll å köttvaror. Dessa föreskrifter hade till uppgift att understödja besiktning 00h och giva stadga åt särskilt stadskommunernas efter bättre hygienisk slakthus

strävan kontroll över denna gren av livsmedelshandeln, och det ankom sålunda på de kommunala myndigheternas initiativ, huruvida lagen kom att göras tilllämplig inom visst samhälle. 1897 års lag upphävdes genom lagen den 10 oktober 1913 köttbesiktning och slakthus. En redogörelse för bestäm-

om melserna i sistnämnda lag kommer att lämnas i annat sammanhang.

Vissa med köttkontrollen Sammanhörande stadganden återfinnas jäm-

.K F. 1°/1o väl i kung-l. förordningen den 10 oktober 1913 angående exportslakterier 191:

amg. exoch andra enskilda under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar.Portslaktenet Enligt denna författning må k. exportslakteri ävensom enskild, m. m.

s. annan utom stad belägen slakteriinrättning på ansökan av dess innehavare av medicinalstyrelsen ställas under offentlig kontroll. Denna kontroll utövas besiktningsman, förordnas medicinalstyrelsen. För denne

av som av erfordras samma kompetens som för besiktningsman, där besiktningstväng ñnnes.

K. F. ha Bland de många författningar, som i olika riktningar fullständiga 1897 bör ytterligare nämnas kungl. förordningen den 31 december

ang-båty-slakthuslagen,

1897 angående åtgärder mot missbruk i vissa fall vid bedrivande av slak-

Zøfjigáfsfâyflk

terirörelse m. m. vid slakteri rörelse Efterlevnaden av föreskrifterna om kött övervakas sedan den m. m. 1 januari 1915 av en under medicinalstyrelsen sorterande statsinspektör över K. Instr. 23/12köttkontrollen. Se kungl. instruktionen den 23 december 1914 för stats- J9J4 fi" inspektören över köttkontrollen. smâfágâghfver Till bestämmelserna om köttkontroll ansluta sig ett antal bestämmelser import till och export från riket av kött. Det bör beaktas, tronen om att författningar äga en helt olika natur, där de avse import

dessa

eller dar de avse export. I det förra fallet måste bestämmelsernas huvudsyfte där fråga år om importförbud eller ett medvetet försvarande

av 1 att skapa

importen inhemskanäringsverksamhetens

garan 1er or a a enas 1 ygiems avseen e 1 re ss a an evaravaror in-

komma i riket, medan föreskrifterna om export givetvis förestavas av helt andra syften. Till detta sammanhang höra fördenskull strängt taget blott föreskrifterna om import. K. K. 4/2 Sådana föreskrifter finnas i kungl. kungörelsen den 4 februari 1898, ändrad kungl. kungörelse den 6 maj 1910, angående kontroll vid

kåâ-zgølfênágád genom

införsel till av hästkött. Rörande denna införsel märkes, att köttet

fågel tm riket

fore tullbehandhngen skall på ägarens bekostnad och genom vederbörande riket ,w häst kött hälsovårdsmyndighets försorg av legitimerad veterinär besiktigas för utröm. nande, huruvida detsamma är tjänligt till männis eller icke. Bland importförfattningar märkes vidare kungl. kungörelsen den 17 januari 1919 angående kontroll å från transoceanska länder i fruset tillstånd till riket infört kött av nötkreatur eller får, ändrad genom kungl. kungörelse den 10 september 1919. Nu Omnämnda författningar skola emellertid upphöra

den 1 juli 1922, då kungl. förordningen den 30 september 1921

gälla581 angående kontroll vid införsel till riket köttvaror och djurfett nr av träder i kraft.

Nära de författningar, som senast berörts, stå de, vilkas syfte är att

K. F. w förhindra SåååPfâlâilâåiâêeimiiâååâlnâ:03311iâåålâfåââae?Så

14398 bör förekommande och hämmande smittsamma bsjukdomar m iakttagas till av ,áiáçsâåyâvbland husdjuren, kungl. kungörelsen samma dag angående vad iakttagas

smittsammabör till förekommande av smittsamma husdjurssjukdomars införande i riket husdjurssjuk och kungl. kungörelsen den 3 november 1906 angående åtgärder mot svindomar m fi pest, svinsjuka samt rödsjuka hos svin. Uänstg. regl. I samband härmed erinras 1 § tjänstgöringsreglementet för tullverket

om fån titllverkei den 14 december 1910, där det bl. heter: - Vidare åligger tullverket att i

a. m 1910 första hand övervaka efterlevnaden de författningar, förekom-

av som avse mande smittsamma sjukdomars införande i riket eller förbud mot eller sär-

av skild kontroll vid införsel eller utförsel vissa varor, såsom varor med oriktig

av ursprungsbeteckning, giftiga ämnen, kött, margarin m. ü. varor. -

- -

Det framgår det föregående, att till komplettering av åtskilliga

av författningar utfärdats särskilda föreskrifter livsmedels undersökning,

om exempelvis kungl. kungörelsen den 10 oktober 1913 angående besiktning av kött. Till dylika föreskrifter är också att räkna lantbruksstyrelsens instruk- IMS"- 5/6 tion den 16.juni 1906 för de med statsmedel inrättade kemiska stationerna iåzfszglisäför jordbrukets och näringarnes behov. Instruktionen innehåller särskilda

tionerna.

regler för undersökning av gödselmedel, fodermedel, ister, konstister, mjölk och mejeriprodukter samt rörande undersökning arsenikhalt i ämnen och

av varor. Där det i instruktionen meddelats bestämmelser metoden för

om undersökning av vissa varuslag, gäller den allmänna regeln, att den skall utföras efter bruklig, tillförlitlig metod.

En författning av annan natur än de förut nämnda är medicinalstyrelsens kungörelse den 2 november 1911 angående fordringarna på viktigare Proviantproviantartiklar vid leverans för statens behov. Kungörelsen stadgar, att kung. 5/11 proviantartikel skall fullgod, till människoföda tjänlig och motsvara 1911

vara . för densamma i kungörelsen angivna egenskaper och Härefter läm-

prov. nas för ett flertal proviantartiklar, såsom kött, fisk, mjölk, ägg, spannmål

utförliga bestämmelser deras tillåtna sammansättning. Erfordras m. m., om för bedömande av artikelns egenskaper, att undersökning göres, skall den försiggå enligt vissa i kungörelsen angivna metoder. Om vid

varans utbjudande angivits, vem som skall verkställa undersökning, bör vid

uppgörelse om leveransen avtal träffas härom.

En samling föreskrifter på livsmedelshandelns område, vilka

icke Kommunala få förbises i detta sammanhang, äro de talrika kommunala stadgarna. stadgar. Hemul för utfärdande av dylika föreskrifter gives i olika författningar. Enligt kommunalförfattningarna, kungl. förordningarna den 21 1862

mars om kommunalstyrelse i stad och på landet, äga stad och landskommun att själva vårda kommunens gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter. För landet gäller, att kommunalstämma kan för upprätthållande av de ordningsstadgar, som kommunalstämman kan finna skäl att för kommunen uppgöra, bestämma viten, från och med till och med tjugu rdr

en rmt, vilka dock, för att bliva gällande, måste Konungens befall-

vara av ningshavande prövade och godkända 7

I ordningsstadgan för rikets städer den 24 1868 stadgas i 1

mars att stadsfullmäktige respektive allmän rådstuga må bestämma, vilka torg, hamnar och dylika ställen i staden skola till allmänna försäljnings-

vara platser upplåtna, ägande magistraten att dels, där så nödigt prövas, bestämma särskilda av nämnda platser för försäljning av vissa slags varor, dels i övrigt lämna de föreskrifter, för vidmakthållande ordning

som av och renlighet å saluplatserna finnas erforderliga Överträdande dessa

av ordningsföreskrifter belägges med böter från 2 till 20 kronor. Ytterligare ordningsföreskrifter i hithörande ämnen må tillkomma i den ordning 20 § samma stadga bestämmer.

Slutligen ålägger hälsovårdsstadgan hälsovårdsnämnd att söka åstadkomma särskilda hälsovårdsordningar, upptagande föreskrifter, kunna

som anses erforderliga för hälsovårdsområdet utöver vad hälsovårdsstadgan innehåller 1 § tredje stycket, 35 § tredje stycket. Huru det skall tillgå vid

hälsovårdsordnings tillkomst och fastställande föreskrives i 30 och

sådaârá54

.

Särskilt stadskommunerna hava använt sig dessa möjligheter att

av komplettera den allmänna lagstiftningen och meddelat föreskrifter om handeln med livsmedel och deras förarbetande, torgplatsers användande, anordnande av ñskdammar, inrättande av saluhallar, kommunalisering mjölk-

av handeln, införande av försäljning efter vikt livsmedel, förut sålts

av som styckevis, o. s. v.

Som exempel på dylika kommunala föreskrifter må här återgivas den för Stockholms stad gällande matvarustadgan.

Särskilda hälsovårdsforeskrifterför Stockholm, angående dels slakterier, dels Matvarustadf handel med vissa livssfirnödenheter, deras förarbetande, förvaring Sila m. m. ockholm.

Matvarustadgar/J.

Överståthållarämbetets kungörelse den 29 augusti 1908.

Med ändring den 27 dec. 1910.

Med fastställande av Stockholms stadsfullmäktiges den 15 juni 1908 fattade beslut har överståthållarämbetet förordnat, att dess kungörelse den 11 april 1905 angående särskilda hälsovårdsföreskrifter för Stockholm angående dels slakterier, dels handel med vissa livsförnödenheter, deras förarbetande, förvaring skall fr. 0. m. den 1 oktober 1908 erhålla denna

m. m. förändrade lydelse:

Slakterier.

§ En i Stockholm eller å dess område idkar slakterirö-

var, som relse, är skyldig att i fråga den lokal, vari rörelsen bedrives, ställa sig

om till efterrättelse de föreskrifter, som här nedan meddelas.

Lokal för slakt skall vara belägen på minst tio meters avstånd från . stall, fähus, svinhus, avträde, gödselstack och dylikt och får användas

endast för slakt eller förvaring av nyslaktat kött.

Lokalen skall hava täta väggar och tak. Väggarna skola vara så anordnade, att de med lätthet kunna genom spolning och tvättning fullständigt rengöras. Golvet skall genom beläggning med cement eller annat tjänligt ämne fullständigt tätt och ligga högre än den angränsande

vara markens yta samt vara så anordnat, att det flytande avfallet lätt avrinner till i närheten anbringad kloakbrunn. Finnes kloakledning till plat-

en

skall det flytande avfallet uppsamlas i en tät, utanför slakterilokalen sen, förlagd stark och rymlig behållare, från vilken avlopp får finnas.

Slaktlokal skall vara ljus samt försedd med vattenledning och nödig ventilation. Den skall jämte tillhörande källare och andra förvaringsrum ävensom inventarier och redskap städse hållas i rent skick, i följd varav densamma skall efter varje slakt omsorgsfullt rengöras medelst spolning med vatten eller tvättning, varvid tillika den ovan omförmälda behållaren, där sådan finnes, skall tömmas och rengöras.

II. Handel med vissa livsförnödenheter, deras förarbetande, förvaring m. m.

Allmänna bestämmelser.

§ En i Stockholm eller å dess område idkar handel med

var, som bröd, konditorivaror, mjölk, mejeriprodukter, kött, fläsk, färsk fisk eller grönsaker eller sådana för försäljning bearbetar, förvarar eller trans-

varor porterar, skall ställa sig till efterrättelse, vad idessa föreskrifter är stadgat.

Vad nu är stadgat, avser icke konserver.

§ Lägenhet med därtill hörande lokaler, är avsedd för i § 2

som omförmäld rörelse, får för sitt ändamål användas, utan att den blivit och fortfarande är av hälsovårdsnämnden godkänd.

§ 4. Lägenhet, i § 3 omförmäles, skall sund, ljus, rymlig som vara och ändamålsenligt inredd samt hava golv, väggar och tak så anordnade, att de ständigt kunna hållas i rent och snyggt skick. I lägenheten skall finnas tillfredsställande ventilation. Lägenhet, varest idkas rörelse, i § 2 sägs, får icke användas för som annat ändamål. § I lägenhet, omförmäles i § skola renlighet och ordning som ständigt vara rådande i fråga om såväl lokaler och redskap ock som varornas förvaring och behandling Den i och för rörelsen sysselsatta m. m. personal skall städse iakttaga snygghet och renlighet med avseende å såväl egen person som klädedräkt. Som omslag för matvaror får användas tryck- eller skrivmakulatur, heller annat material beskaffenhet. av oren Ämnen, kunna bibringa födoämnen främmande lukt eller bismak eller som påskynda deras förskämning eller på annat sätt göra dem skadliga för hälsan eller till människoföda otjänliga, få förvaras i lägenhet samma som födoämnena. § Insjuknar i föregående § eller någon, person, som avses, som med honom har bostad gemensam, och är anledning antaga, att sjukdomen är av smittsam beskaEenhet, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos hälsovårdsnämnden. Rörelsens innehavare är i sådant fall skyldig att efterkomma de bestämmelser, Hälsovårdsnämnden kan finna lämpligt meddela till förekommande av sjukdomens spridande. § Handelsbod för sådana födoämnen, i dessa föreskrifter som avses, skall hava ingång omedelbart från gata, port, eller gård samt passage skall utvändigt försedd med tydlig skylt, angivande rörelsens beskafvara fenhet och innehavarens namn. Till skyltning i fria luften få icke användas köttvaror eller andra födoämnen, därav kunna taga skada. som Upplagsrum, är beläget inom egendom än handelsboden, som annan skall vara försett med tydlig skylt, utvisande innehavarens och hans namn rörelses beskaffenhet. § Ägare hund pliktig iakttaga, att hunden icke medföres av vare eller insläppes i saluhall, matvarubutik eller lägenhet, varest födoannan ämnen till salu hållas eller i och för försäljning till människoföda förvaras eller bearbetas.

Särskilda bestämmelser.

Angående bageri.

§ Mom. I bageri med bakugn för eldning med kol indirekt a. eldning skall särskilt eldningsrum anordnat. vara Mom. För personalen skall i närheten arbetslokalen finnas ett av i förhållande till personalens antal lämpligt omklädnads- och toalettrum, försett med nödiga tillbehör. Mum. Råämnena eller de färdiga V produkterna få utställas å c. gårdar eller i portar, gångar eller trappor utan att tillräckligt skydvara dade mot förorening, och under inga förhållanden i närheten klosetter, av pissoarer, soptunnor eller gödselbehållare.

6- 21488.LivsmedelsZagstzjftningskmnmitténsbetänkande.

Angående handel med mjölk och grädde. m. m.

§ 10. Mom. En som vill i Stockholm eller å dess område a. var, idka försäljning mjölk eller grädde, är skyldig att, innan försäljningen av börjar, därom göra anmälan hos hälsovårdsnämnden. Mom. Mjölkförsäljare är skyldig att, när hälsovårdsnämnden så fordrar, lämna uppgift från vilken ladugård den mjölk, han försäljer, om, levereras eller, han i andra hand bekommer mjölk, vem som till honom om levererar densamma. § 11. Mom. Kärl, från vilket mjölk eller grädde utminuteras, a. skall försett med lätt synligt, fast anbringat märke, tydligt angivande vara innehållet såsom: oslcummad mjölk; s/cummad mjöl/c; tjock fet grädde; tunn halrgfet grädde; ø-ámjöllc eller kdrnmjälk etc. Då mjölk distribueras genom avtappning från kärl i slutna vagnar, skola angivna märken anbragta även å vagnsväggarna omedelovan vara bart över avtappningskranarna. Mom. Oslcunzmad mjölk skall hålla minst 3 fett; tjock grädde skall hålla minst 20 % och tunn grädde skall hålla minst 10 % fett. Under benämningen oskummad får säljas endast sådan mjölk, som blivit berövad något sina naturliga beståndsdelar. av § 12. Mum. Utan hälsovårdsnämndens tillstånd får mjölk icke a. säljas under benämning barnmjölk, kontrollmjölk eller annan beteckning, angiver antingen särskilt sund beskaffenhet hos mjölken eller som en ock att den varit föremål för särskild kontroll. Mom. För erhållande tillstånd att försälja sådan mjölk skall av ansökan ingivas till hälsovårdsnämnden, åtföljd av uppgift om den eller de ladugårdar, varifrån mjölken erhålles, och antalet av de för ändamålet i varje ladugård uppställda djuren. lllom. Tillstånd, i b omförmäles, meddelas endast under c. som mom. villkor, . dels att läkare och veterinär, hälsovårdsnämnden antagits för som av utövande tillsyn å produktionen kontrollerad mjölk, efter verkställd av av besiktning ladugården intygat, att de Sanitära förhållandena inom och av omkring ladugården med därtill hörande inrättningar samt hälsotillståndet hos den med mjölken sysselsatta personal och de hygieniska förhållanden, under vilka densamma lever, äro fullt tillfredsställande, ävensom att ladugården med avseende på såväl inredning skötsel tillfredsställer hygiesom fordringar, och att samtliga de i ladugården uppställda djur äro nens friska; och dels att anordningar, hälsovårdsnämnden kunna godkänsom av äro vidtagna för mjölkens behandling inom Stockholm; nas, ägande hälsovårdsnämnden att utfärda särskilda bestämmelser utöver vad dessa föreskrifter i förevarande hänseende innehålla. Mom. Har tillstånd, sägs, blivit meddelat, skall ladusom ovan

gården stå under tillsyn av läkare och veterinär, som av hälsovårdsnämnden för detta ändamål antagits; och äro dessa skyldiga att inspekgenom tioner övervaka, att förhållandena alltjämt motsvara de i uppställda mom. o fordringarna. Mom. e. För tillstånd att sälja mjölk såsom barnmjölk eller under annan benämning, varigenom den betecknas såsom avsedd för späda barn, erfordras dessutom, att den ladugårdsbesättning, från vilken mjölken tages, icke visat tecken till tuberkulos; och är säljare skyldig att minst gång en årligen hos hälsovårdsnämnden förete veterinär vederbörligen utfärdat av intyg, att så är förhållandet. Mam. Kärl, som användas för transporterande kontrollerad av mjölk och barnmjölk, skola vara försedda med tydliga märken, angivande mjölkens beskaffenhet. Dessa märken skola antingen inpressade i vara kärlet eller ock med lödning säkert fästade vid detsamma. l sådana kärl må annan mjölk eller grädde förvaras eller försändas. De kärl, vari mjölken försändes såväl från ladugården till Stockholm som vid distributionen inom staden, skola kontrollslutna. vara Mom. g. Kostnaden för den kontroll, i d och föresom mom. e skrives, skall av ladugårdens ägare eller innehavare gäldas enligt hälsoav vårdsnämnden fastställd taxa. Mom. Sker förseelse mot föreskrifterna i denna § eller mot de av hälsovårdsnämnden i enlighet därmed utfärdade bestämmelser, kan hälsovårdsnämnden återkalla det tillstånd, som enligt denna § meddelats. § 13. Mom. Det är förbjudet att avyttra mjölk eller grädde, a. som härrör från djur, vilket skäligen kan misstänkas behäftat vara med smittsam sjukdom, juverlidande, livmoderlidande eller sjukdom, annan som kan skadligt inverka på mjölkens beskaEenhet; som härrör från djur, vilket invärtes eller utvärtes behandlats med läkemedel, som övergå i mjölken och därigenom kunna skadligt inverka på dess beskaffenhet; som är utspädd med vatten eller blandad med främmande ämne; som till utseende, lukt eller smak avviker från det för mjölk- och gräddsorten normala; eller som innehåller orenlighet i sådan grad, att en liter mjölk, försom varas en timme i ett kärl med genomskinlig botten, avsätter synlig bottensats. Mom. Yppar sig inom eller i grannskapet egendom, laduav som gård tillhör, tyfoidfeber, skarlakansfeber, áifteri eller svårare smittannan sam sjukdom, ankommer på hälsovårdsnämndens prövning att förbjuda försäljning inom Stockholm av mjölk eller grädde från sådan egendom. Mom. c. Ladugårdsidkare inom Stockholm är skyldig att ofördröjligen hos hälsovårdsnämnden anmäla, då inom hans kreatursbesättning något fall av smittsam sjukdom förekommit. § 14. I lägenhet, i vilken mjölk försäljes, få förutom mjölk och grädde saluhållas eller förvaras andra än bröd, konditorivaror, ägg, varor smör, margarin, konserver, hermetiskt inneslutna, samt malt- och läskedrycker på buteljer, och skola dessa hållas väl avskilda från mjölkkärlen.. varor gata, torg, öppen plats, väg, gård ävensom i portgång, förstuga och trappa får mjölk utminuteras annat än i slutna kärl; hälsovårdsnämnden likväl obetaget att härifrån medgiva undantag vid sådant fall, då mjölkförsäljare kan ändamålsenliga anordningar med säkerhet genom

förebygga, att mjölken vid utminuteringen förorenas eller på annat sätt skadas.

§ 15. Kärl, medelst vilket mjölk, som är avsedd till försäljning, upphämtas behållare eller mätes, skall vara försett med passande handtag,

ur så att varje beröring mjölken med händerna undvikas; dylikt kärl får

av

användas att dricka eller smaka heller för andra ändamål, än

ur, vartill detsamma är avsett; rester av till smakning eller drickning utlämnad mjölk få icke slås tillbaka i förvaringskärl.

Mjölkkärl skall före påfyllning väl rengöras. Användes vid ren-

ny göring sodalut, kalkvatten eller dylikt, skall kärlet därefter noggrant sköljas med rent vatten.

Angående handel m. m. med kött och fläsk.

§ 16. Mom. I lokal, där färskt kött eller färskt fläsk till salu

a. hålles, må försäljas eller förvaras födoämnen, som kunna menligt inverka på kött- och ñäskvarornas beskaEenhet.

Mom. Sådan lokal skall hava lätt tillgång till vattenledning samt hava golvet belagt med ämne, som icke genomsläpper eller insuger vätska.

Mom. c. Lägenhet, där kött eller fläsk till försäljning förarbetas, skall vara försedd med vattenledning och hava golvet belagt så, somi

b sägs, samt med sådan lutning, att spolvattnet lätt avrinner. mom.

Fabriksrummet skall täta väggar vara skilt från i vilket

genom rum, ångpanna, rökugn, kokpanna eller dylikt finnes. Arbetsbord skall vara beklätt med för väta ogenomträngligt och glatt ämne.

För personalen skall i närheten av arbetslokalen finnas ett i förhållande till personalens antal lämpligt toalettrum, försett med nödiga tillbehör.

§ 17. Mom. Uppblåst kött får icke till salu hållas eller till för-

a. säljning förarbetas.

Mum. Hästkött får till salu hållas eller till försäljning förarbetas, med mindre säljaren kan förete intyg om att det djur, från vilket köttet härstammar, blivit inom två dagar före nedslaktandet eller vid hastigt inträifad sjukdom eller olycksfall efter släkten av vederbörande veterinär besiktigat och godkänt. Vid sådan besiktning skall veterinär, såframt djuret för användning till människoföda godkännes, förse detsamma alla fyra hovarna med brännstämpel, upptagande veterinärens namninitialer eller ock annat märke, som i attesten angives. De stämplade eller märkta hovarna skola kvarsitta en var vid sin fjärdedel av det slaktade kreaturet, intill dess köttet av sådan fjärdedel blivit sålt.

plats, där hästkött eller därav beredda födoämnen hållas till salu, skall anbringas tydlig skylt, att sådan vara därstädes försäljes.

Mom. Hälsovårdsnämnden, utövar kontroll beträffande försälj-

0. som ning av blod, korv, sylta eller andra födoämnen, vilka blivit beredda av i mindre stycken sönderdelat kött eller blod eller innanmäte och vilka

av till Stockholm införts, äger att, där missförhållanden därtill föranleda, meddela förbud för bedrivande av försäljning med sådana födoämnen.

Angående transport av födoämnen.

§ 18. Mom. Bröd och konditorivaror, äro avsedda för för-

a. som säljning, få forslas endast i täckta, snygga vagnar, lådor, korgar eller dy likt, vilka skola vara så inrättade, att de med lätthet kunna rengöras.

Mom. Mjölk och grädde, äro avsedda för försäljning, få forslas

som endast i rena, snygga och ändamålsenliga kärl, försedda med väl tillslutande lock. Fordon, som härvid användes, får samtidigt brukas till forsling av sådana ämnen, som kunna förorena detsamma eller mjölkkärlen. Mjölkkärl får ställas på gård, gata, torg eller allmän plats utan skydd mot inre förorening.

Blom. c. Kött och fläskvaror, som äro avsedda för försäljning, skola under transport vara så. omslutna, att de äro fullständigt skyddade mot damm, smuts, direkt solhetta och väta. Fordon, vari sådana varor transporteras, skall vara antingen helt slutet eller ock försett med lämpligt över drag av tältduk, presenning eller dylikt; och får under transporten varken körsvennen eller annan innehava plats på varorna.

Angående handel med födoämnen å öppen plats.

§ 19. Mam. a. Fordon, bord eller dylikt, som å öppen saluplats användes till förvaring eller försäljning av kött- och ñäskvaror, skall vara oljemålat, fernissat eller på annat lämpligt sätt behandlat, ändamålsenligt övertäckt samt försett med skylt, upptagande försäljarens namn och adress.

Uppläggas sådana varor till försäljning på fordon, skall detta förses med en jämn, väl hopfogad och i övrigt ändamålsenlig skiva; och skola varorna så ordnas, att de med lätthet kunna av hälsopolisen undersökas. A samma fordon, häck, låda, bord eller dylikt får förutom kött- och ñäskvaror uppläggas eller förvaras annat än för rörelsen erforderliga redskap.

Bord, bänk, kubb eller dylikt, som å öppen saluplats användes för uppläggning eller styckning av födoämnen, skall minst 75 höjd.

vara av cmzs

För styckning av kött avsedd kubb skall, då den användes, vara försedd med lämplig betäclming. Då kubben transporteras till eller ifrån försäljningsplats, får den släpas så, att huggytan berör marken.

Mom. Bearbetning av kött eller fläsk får äga öppen

rum saluplats.

Köttfärs liksom blod skall vid saluhållande å öppen plats förvaras i väl övertäckta kärl.

Mom. c. Bröd, ñsk, grönsaker, frukt och andra födoämnen, som å öppen plats till salu hållas, skola jämväl förvaras och uppläggas på för varje varuslag lämpligt sätt

r

Mom. Föreskrifter angående skyddandet livsmedel, äro

av som till försäljning utställda på allmän plats, samt angående renhållandet

av vid dylik handel använda kärl, omhöljen och redskap finnas meddelade i överståthållarämbetets kungörelse angående särskilda ordningsföreskrifter för Stockholm.

III. Föreskrifternas tillämpande m. m.

§ 20. Moon. a. Till befordrande av ordning och snygghet beträffande lokaler, försäljningsplatser, redskap, transportmedel här ifråga-

m. m. av

varande art äger hälsovårdsnämnden att i överensstämmelse med denna stadga meddela de särskilda bestämmelser, nämnden kan finna påkallade.

Mont. Dessa föreskrifter skola i tryckta exemplar tillhandahållas av hälsovårdsnämnden, och skall ett exemplar finnas tillgängligt i varje till i § 3 omnämnd lägenhet hörande försäljningsrum på för allmänheten lätt iögonenfallande ställe.

IV. Straffbestämmelser.

§ 21. Mom. Överträder någon, vad i dessa föreskrifter är stad-

a. gat, eller underlåter någon att ställa sig de enligt desamma hälsovårds-

av nämnden givna bestämmelser till efterrättelse, böte, där straff enligt allmän lag bör följa å förseelsen, från och med två till och med etthundra kronor; dock att de i § 11 b angivna föreskrifter rörande mjölkens

mom. och gräddens fetthalt må föranleda ansvar, såvitt icke minst Ö hos samma mjölkförsäljare inom 30 dagar tagna och vederbörligen undersökta prov visa en lägre fetthalt än den bestämda; samt heller beträüande oskummad mjölk, därest omständigheterna utvisa, att en lägre fetthalt än den bestämda är beroende på tillfälligheter eller förhållanden, som resp.

av ladugårdsägare eller mjölkförsäljare utan stora svårigheter kunnat förebyggas.

Møm. Den, som under tid då han för förseelse mot dessa föreskrifter eller enligt dem hälsovårdsnämnden givna bestämmelser är ställd

av under tilltal, förseelsen fortsätter eller förnyar, skall, när han därtill varder lagligen förvunnen, fällas, för varje gång åtal mot honom ägt rum och han därav undfått del, till ovan stadgade böter

.

Den redogörelse, som nu lämnats, har avsett föreskrifter, som kunna antagas hava blivit utfärdade med huvudsyfte att skydda allmänhygienen för den fara, som hotar genom omsättningen av otjänliga eller olämpliga livsmedel. Dessa föreskrifter utgöra med andra ord en livsmedelslagstiftning tillkommen för konsumenternas skydd. I det följande skola några författningar omnämnas, som visserligen avse livsmedel, men där nu antydda synpunkt trängts i bakgrunden av andra intressen.

Det är givet, att en reglering av livsmedelshandeln ur främmande synpunkter ingalunda behöver stå i strid med en reglering till skydd för konsumtionen. Tvärt om måste exempelvis äldre tiders skråordningar med det band, dessa lade och avsågo att lägga på näringsfriheten, antagas ha skapat ett mycket eEektivt skydd även för den köpande allmänheten. I varje fall gåvo hithörande författningar ofta tillfälle till uttalanden med betydelse i sådant avseende. En stadga, visserligen icke är någon

som skråordning men likväl här kan tjäna som exempel, är stadgan och ordningen för rikets havs, skärs-, ström- och insjöfiske den 14 november 1766, i vars 1 kap. 4 § meddelas utförliga bestämmelser ñskevarors mät-

om ning och packning, därvid de använda kärlens rymd noggrant angives. Och i 5 § stadgas:

Alla ñskevaror skola läggas i goda och täta käril, väl saltas och skötas samt med lake förses och väl fullpackas. Dock undantages cabeljau,

torsk, långor och gråsidor, som utan lake uti täta tunnor insaltas. Säljer någon en skämd ñskevara för god, eller svikligen därmed handlar, have förverkat och plikte 20 daler silfzmynt, samt ersätte köparens skada

varan, och kostnad. Tager köpare vara emot, utan att låta henne besiktiga och packa, vare säljaren då utan ansvar.

Med näringsfrihetens fulla erkännande bortföll i många fall det skydd .Näringsfriluför redligheten i livsmedelshandeln, som dylika bestämmelser medförde. fölraordninøe"

livsmedel, uttalad i 11 § tredje 1864 Den nya principen finnes, i vad rör stycket kungl. förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet:

För övrigt det ock vare sig i stad eller på landet, med-

vare en var, givet att, utan anmälan eller tillstånd som ovan sägs, till salu kringföra livsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter samt alster av inhemsk husslöjd.

Under det att den äldre näringslagstiftningen möjliggjorde en effektiv kontroll över livsmedelshanteringen, måste tvärtom den obegränsade näringsfriheten innebära vissa vådor. Här stå handelsintresset och det hygieniska intresset i viss mån i konflikt med varandra. Som en illustration härtill tjänar ett ärende, som varit föremål för riksdagens handläggning och slutligen remitterats till livsmedelslagstiftningskommittén.

Sedan åtskilliga städer, låtit inrätta saluhallar, i de kommunala 1912 drs riks-

som matva-rustadgarna infört bestämmelser därom, att å stadens torg och öppna daysskfivelâfeplatser finge saluföras kött och fläsk annat äni vissa större partier, samt

. att styckning därav heller finge å sådana platser, väcktes vid

äga rum 1909 års riksdag motion sådan ändring i näringsfrihetsförordningen,

om att föreskrifter berörda natur möjliggjordes. Under åberopande av att

av i Göteborgs stad införts stadganden berörda innehåll till skada för den

av kringboende jordbrukarebefolkningen, yrkade nämligen åtskilliga ledamöter i andra kammaren, att näringsfrihetsförordningen måtte kompletteras med

bestämmelse, tilläte kringförande livsförnödenheter i huru små en som av partier helst. Lagutskottet anförde i avgivet yttrande, att med av-

som seende å livsmedelshandeln den allmänna hälsovården krävde mycket stora inskränkningar, framginge 15 § i den äldre hälsovårdsstadgan, la-

som av gen om köttbesiktning och slakthus m. m. Utskottet funne det väl önskvärt, att det för såväl producenter konsumenter understundom skad-

som liga mellanhandssystemet i handeln särskilt med livsmedel inskränktes, men detta önskemål syntes böra vinnas på andra vägar än motionärerna föreslagit. Då utskottet icke ville förorda en lagbestämmelse, som skulle förhindra de hälsovårdsföreskrifter, som i detta avseende till äventyrs vore behövliga, hemställde utskottet om avslag å motionen. Utskottets hemställan bifölls. Vid 1910 års riksdag återkom motionen i samma gestalt och avslogs med enahanda motivering. Vid 1912 års riksdag återkom motio-

än gång. Andra kammarens andra tillfälliga utskott, som då fick nen en densamma till behandling, avstyrkte fortfarande, nu under åberopande av att föreskrifterna ifråga sammanhängde med införandet i städerna av ett ordnat saluhallsväsen. Under överläggningen i andra kammaren framställdes av en av motionärerna ett modifierat förslag, gående ut på skrivelse till Kungl. Majzt med hemställan, det Kungl. Majrt täcktes taga i övervägande, huruvida och i vad mån sådana ändringar i nu gällande stadganden och bestämmelser kunna vidtagas, att hinder icke möta för producenter av livsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter, att direkt till konsumenterna försälja sina alster i hur små partier som helst. Detta förslag

biträddes av bägge kamrarna, och i anledning härav avlät riksdagen skrivelse till Konungen den 28 maj 1912 nr 244. Denna skrivelse har, som ovan antyddes, överlämnats till livsmedelslagstiftningskommittén.

För att tillvarataga statens skatteintressen ävensom nykterhetsintresset hava ett flertal författningar utfärdats angående brännvin, maltdrycker, Förf. socker m. m. Här må erinras om kungl. förordningen den 11 oktober 1907 ang. brännvin angående tillverkning av brännvin, kungl. förordningen den 7 augusti 1907 anm. m. gående tillverkning och beskattning av maltdrycker, ordningsstadgan samma dag för maltdrycksbryggerierna i riket, kungl. kontroll- och justeringsstyrelsens kungörelse den 5 oktober 1908 angående sättet för undersökning av extrakt- och alkoholhalt hos maltdrycker, kungl. förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning socker med tillhörande författningar, av kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning rusdrycker. av kungl. förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka och kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning tillagade av alkoholfria drycker och svagdricka. Dessa författningar innehålla åtskilliga bestämmelser inom området för en egentlig livsmedelslagstiftning, såsom bestämmelser om vissa dryckers tillåtna sammansättning förbud mot användning sackarin, metoder för deras undersökande, deras förav om om varande och tillhandahållande för undvikande av hälsofara m. m. Tillsyn över efterlevnaden av förenämnda författningar handhaves, i den mån de icke tillhöra kontrollstyrelsens ämbetsområde, Konungens beav fallningshavande och dem underordnade myndigheter. Ewportför- Författningar rörande export av livsmedel äga, som framhållit-s, ovan fattningar. ingen direkt betydelse för kontrollen över den inhemska konsumtionen.

Exporten måste givetvis antagas reglerad huvudsakligen nationalekonour miska synpunkter. Av intresse äro dock dessa bestämmelser såtillvida, som däri ofta återspeglas det främmande importlandets önskningar beträffande exportvarornas beskaffenhet hygienisk synpunkt. Bland hithörande förur fattningar må nämnas: kungl. kungörelsen den 29 januari 1909 innefattande vissa bestämmelser angående utförsel till Norge färskt kött nötkreatur eller häst, av av kungl. förordningen den 10 oktober 1913 angående kontroll vid 11tförsel av kött, ändrad genom kungl. kungörelser den 17 november 1914 och den 6 april 1915, förutnämnda förordningen den 10 oktober 1913 angående exportslakterier samt andra enskilda, under offentlig kontroll ställda slakteriinrätt-

ningar, medicinalstyrelsens kungörelse den 20 april 1917 angående veterinärintyg för köttexport, kungl. kungörelsen den 9 december 1910 angående förbud mot utförsel till utrikes ort av färsk sill i kärl viss beskañenhet, av kungl. kungörelsen den 26 september 1921 nr 542 med vissa be-

stämmelser att lända till efterrättelse vid utförsel ur riket av smör. Förfa ttnin- Jämte bestämmelser kärl, vari exportvara innehålles, hava vissa om 941 Om mdttföreshifter meddelats mätkärl för olika livsmedel, exempelvis kungl. om och vikt. kungörelsen den 14 januari 1913 angående särskilda målkärl för mjölk och kungl. kungörelsen den 14 maj 1920 angående märkning av träkärl, vari strömming nedsaltas för avsalu.

Den hittills lämnade redogörelsen för speciallagstiftning har inskränkt sig till stadganden, som mera direkt ägt livsmedel till föremål. Det är emellertid givet, att över huvud all lagstiftning, i likhet med strafflagens som, bedrägeribestämmelser, avser att främja redlighet i handel, jämväl äger betydelse för livsmedelsomsättningen. Det är emellertid icke möjligt att här ingå på alla de stadganden, som i denna mening medelbart angå livsmedel. Vissa föreskrifter med detta vidsträcktare tillämpningsområde äro dock förtjänta av ett omnämnande; särskilt gäller detta den lagstiftning, riktar Lagen 19/6 som sig mot illojal konkurrens. Av hithörande författningar är lagen den 19 1-19 moi iljuni 1919 med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens mindre intresse Ja komm av än lagarna den 4 juni 1913 angående förbud mot införsel till riket rem av varor med oriktig ursprungsbeteckning och den 9 oktober 1914 angående förbud i vissa fall mot förseende med oriktig ursprungsbeteckning och varors saluhållande av oriktigt märkta varor. Huvudbestämmelsen i 1913 års lag innefattas i stadgandet, , att vara, Lagen f., därå finnes anbragt beteckning, som giver varan sken att hava fram- 1913117191?av bragts eller tillverkats i Sverige, icke får från utrikes ort hit till riket in- fd m

lm"

föras för försäljning 1 Efter avtal med främmande stat kan Konungenfgfâneâvørgâ:

förordna, att det skydd, som genom nyssnämnda och därtill anknytande tigurspruøzgsbestämmelser beredes svenska ursprungsbeteckningar, också utsträckes till beteckning utländska ursprungsbeteckningar 18 Beñnnes ankommer till vara, som riket, vara försedd med ursprungsbeteckning beskaüenhet att göra inav förseln otillåten, skall varan tagas i beslag tullpersonalen 2 Kan av den oriktiga ursprungsbeteckningen utplånas eller förses med beteckvaran ning om dess utländska ursprung, skall varuägaren föreläggas att inom viss tid vidtaga härför erforderliga åtgärder ävensom, med visst undantag, gälda en straffavgift, motsvarande 10 procent värde, dock under 10 av varans eller över 500 kronor för allt med lägenhet till honom ankommet samma obehörigen märkt gods 8 Ställer sig varuägaren föreläggandet till efterrättelse, eller kan den oriktiga ursprungsbeteckningen utplånas eller neutraliseras genom beteckning, varigenom utländska angives, varans ursprung utan att varan förstöres eller förlorar allt värde handelsvara, skall som varan förklaras förbruten 7 och 9 Avgörandet i dessa frågor tillkommer generaltullstyrelsen 3 beslut kan överklagas hos Konungen vars genom besvär 13 1 § i lagen den 9 oktober 1914 lyder: Lagen 9/10 Den, som här i riket å utländsk avsedd för försäljning, eller förvara, 1.914ang. å emballage, däri dylik skall saluhållas, i avsikt att vilseleda i fråga 17Wmgt 07:17 vara anbringar beteckning, giver sken att hg om varans ursprung som varan av Zqücfmg

hava frambragts eller tillverkats i Sverige, straEes med böter från och med fem till och med tvåtusen kronor eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse från och med till och med månader. en sex Lag någon med sådan avsikt här i riket håller till samma vare, om salu utländsk vara, åt vilken genom någon därå eller å dess emballage anbragt beteckning eller genom beteckning å anslag eller skylt, hör till som varan, gives sken av att hava frambragts eller tillverkats i Sverige. Den omständigheten, att beteckning är avfattad på svenska språket eller att såsom beteckning användes avbildning med svenskt motiv, skall ej,

även om i sistnämnda fall avbildningen åtföljes av förklarande text, i och för sig anses giva sken att hava frambragts eller tillverkats i varan av Sverige.

Vad i första och andra styckena stadgas skall äga tillämpning,

då beteckning enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art generisk beteckning, eller

då, jämte den svenska ursprungsbeteckningen, finnes på tydligt, lätt i Ögonen fallande och varaktigt sätt angivet, att varan är av utländskt ur-

sprung.

I 2 § lämnas till skydd för vissa utländska ursprungsbeteckningar en bestämmelse motsvarande 18 § i 1913 års lag.

Ehuru bestämmelserna i dessa båda lagar avse även andra varor än livsmedel, hindrar detta icke, att de, i vad de röra dessa, äga betydelse i den riktning, är utmärkande för en livsmedelslagstiftning i egentlig mening.

som Denna betydelse är dock begränsad. Lagarnas huvudsyfte, att skydda ursprungsbeteckningarna ett tillverkarens värdeobjekt, framträder särskilt

som i 18 § i 1913 års lag och 2 § i 1914 års lag. Hade skyddet avsett konsumenten, den köpande allmänheten, hade det givetvis funnits någon anledning, varför missbruk av utländska ursprungsbeteckningar skulle beivras blott i de fall, då det utländska ursprungsmärket genom särskild diplomatisk förhandling tillförsäkrats skydd.

I betänkande den 5 maj 1915 med förslag till lag mot illojal konkurrens har patentlagstiftningskommittén framhållit, att vissa stad-

m. m. ganden kommittén där föreslagit avse att utgöra ett värn icke endast för den inhemska industrien utan även för handeln och likaså för den köpande allmänheten, ehuru, såsom ofta nämnts, denna senares intresse i samma grad kommer till beaktande i lag mot illojal konkurrens 255. De

en stadganden, varå kommittén här närmast syftar, hava icke upphöjts till lag. Men även dylik lagstiftning komme till stånd i nu antydd omfatt-

om en ning, måste den dock på grund sitt ändamål lämna åtskilliga förhållan-

av den oreglerade, vilka livsmedelslagstiftning icke får förbise. Livsmedels-

en lagstiftningskommitténs synpunkter på denna fråga -hava utförligt behandlats i kommitténs till Kungl. Majzt avgivna yttrande den 12 oktober 191 över patentlagstiftningskommitténs nyssnämnda betänkande.

Nära den lagstiftning, som nu berörts, står lagstiftningen om patent och varumärken. Bland stadganden här, vilka beröra livsmedel, må

om nämnas följande.

Kungl. förordningen den 16 maj 1884 angående patent, 2 § andra K. F. 16/5 punkten, innehåller denna bestämmelse: 1884 ang. ,patent Avser uppfinning livs- eller läkemedel, må patent meddelas å själva varan, utan endast å ett särskilt sätt för dess tillverkning .1884 I lagen den 5 juli 1884 skydd för varumärken är följande stad-

iaglen om

gande i 4 § intresse: om varu- av märken. Varumärke må registreras:

1 det består endast siffror, bokstäver eller ord, som icke ut-

om av märka sig så egendomlig form, att märket kan såsom figurmärke

genom

dock att registrering må vägras, om märket består av ord, som anses; kunna såsom för vissa, i ansökningen enligt 3 § uppgivna

anses en varuslag särskilt uppfunnen benämning, vilken avser att angiva varans ur-

beskaEenhet, bestämmelse, myckenhet eller pris; -. sprung, - -

91:

Brister i den svenska lagstiftningen och därav föranledda reformsträvanden.

En sammanställning av stadgandena i olika författningar, som röra Inledmng livsmedel, ger lätt intrycket, att lagstiftningen på området åtminstone kvantitativt icke är oansenlig. Men även om så är förhållandet, kan dock lagstiftningen i många fall visas vara i saknad av tillbörlig effektivitet. Detta påstående torde bäst belysas genom några konkreta exempel, där vissa uppenbart oredliga förfaranden med livsmedel dragits inför domstol. Exemplen äro hämtade ur en av kommitténs sakkunnige, docenten Sundberg författad promemoria, daterad den 29 juli 1913 och fogad vid medicinalstyrelsens nedannämnda skrivelse den 15 september 1913.

En fabrikant hade försett sitt fabrikat körsbärssaft med ett intyg

av av en handelskemist, varav framgick, att proven befunnits vara fria från giftiga metaller, främmande färgämnen, konstgjorda eterarter eller andra främmande beståndsdelar samt utgjordes av med rörsockerförsatta oblandade naturliga bärsafterm I detta fall måste köparen bibringas den åsikten, att bårsaften endast var försatt med rörsocker. Saften innehöll emellertid glykos = stärkelse framställd, dextrinhaltig glykos. Rådhus-

av oren rättens utslag innehåller att, ehuruväl svaranden erkänt att glykos blivit tillsatt, likväl och som förfarandet att försälja på ovan beskrivna sätt tillverkad saft med etiketter av angivet innehåll icke kan anses såsom förseelse mot stadgandet i 22 kap. 13 § 2 strafflagen samt berörda förfarande

mom. icke heller eljest är med ansvar i lag belagt, finner Rådhusrätten åklagarens i målet mot svaranden förda ansvarstalan icke kunna bifallas.

En annan fabrikant hade försålt produkter under benämningarna Prima sockrad hallonsaft, Prima sockrad körsbärssaft etc., vilka utgjordes

av med tjärfärgämne färgade, rena konstprodukter med betydande glykos-

en halt. Utslaget lyder: Som det förfarande, vilket i målet lagts svaranden till last, icke är av beskaffenhet att enligt lag medföra finner Råd-

ansvar, husrätten åklagarens målet mot svaranden förda ansvarstalan icke kunna bifallas

Den tredje fabrikanten, som är bosatt i landsorten, hade till Stockholm försålt med tjärfärgämne färgade konstprodukter, kallade prima hallonsaft etc. samt försedda med följande inskription: Hushållskokad

ren natursaft garanteras Denne, beträffande sistnämnda inskription skyllde

. som på felexpediering, blev likaledes. frikänd

En närmare granskning av den svenska lagstiftningen angående livsmedel

Speciallag lämnar förklaringen till att oredligheten i livsmedelshandeln ofta lyckas undan- stiftningen draga sig laglig beivran. Speciallagstiftningen på området kan icke sägas upp-förbeøränsadfylla de krav, man har rätt att ställa på en rationell livsmedelslagstiftning. Brister kunna påvisas i olika avseenden. Till en början äger speciallagstiftningen trots sin omfattning ett alltför begränsat tillämpningsområde. Några författningar avse ju blott vissa slag livsmedel. Men även författningar,

av som i likhet med hälsovårdsstadgan och giftstadgan hava till syfte att skapa ett generellt skydd för livsmedelsomsättningen, hava begränsats till sin räckvidd därigenom, att de, med undantag blott för ett särskilda fall, alle-

par nast taga sikte på den direkt påvisbara hygieniska vådan. En oredlighet, som icke framkallar dylik direkt fara, går här fri. Den möjligheten står väl öppen, att ett sådant förfarande skulle kunna vara straEbart enligt den

allmänna strafflagen, men en undersökning visar, att heller denna kan i flertalet av de fall, varom här är fråga, erbjuda behövligt skydd. 14: 19 och Av strafflagens bestämmelser torde stadgandet i 14 kap. 19 § sakna -9-9-3Simf någon egentlig betydelse för de frågor, här är tal, då det så-

varom avser lagm dana former oredlighet, självfallet förekomma sällan. Ej

av som ytterst heller bestämmelsen i 22 kap. 3 § kan förväntas få allmännare tillämpning. Enligt ordalydelsen av sistnämnda lagrum skall det vara fråga om försäljning, utlämnande eller utbjudande av livsmedel, vilka veterligen förfalskats med tillhjälp av ämne, som är farligt för liv eller hälsa. Den för straEbarhet här uppställda fordran, att livsmedlet förfalskats, innebär, att hälso farligheten åstadkommits genom en mänsklig handling. Paragrafen är följaktligen icke tillämplig å försäljning av giftiga svampar, mjölk från sjuka djur eller andra hälsofarliga livsmedel, vilkas hälsofarlighet är ursprunglig eller uppkommen utan mänsklig medverkan. Härigenom har emellertid lagrummets tillämpningsområde kommit att lida en avsevärd inskränkning. 22:1 och 13 De förfaranden, vilkas beivrande är mest angeläget, utgöras av de 8370171098- talrika oredlighetshandlingarna av mindre framträdande art. De lagrum. som skulle tänkas användbara å dem, äro 22 kap. l och 13 strafflagen. Det visar ,sig dock även här, att dessa bestämmelser blott i få fall kunna komma till användning. Särskilt synas domstolarna vara obenägna att tilllämpa sistnämnda I själva verket torde dock lagstiftarens mening icke hava varit, att detta lagrum skulle givas en så inskränkt räckvidd, som förhållandet faktiskt blivit. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att kasta en blick på bestämmelsens tillkomsthistoria och dess förhållande till 22 kap. 1

22: 13 andra stycket äger sin historiska förebild i de numera upphävda stadgandena i 4 och 9 av handelsbalkens 1 kap. i 1734 års lag, vilket kap. enligt rubriken handlar Om köp och skifte av lös egendom.

9 H. B., som lämpligen bör nämnas först, var av följande lydelse:

Förfalskar man något gods, gånge därom som om annan tjuvnad. Gör det hantverkare; miste ock frihet att sitt hantverk idka. Säljer någon det han vet förfalskat vara, eller där flärd i är, såsom ont för gott, mängt för omängt; lag Om falskt mått och vikt stadgas i 8 kap.

vare samma. och om falskt mynt i missgärningsbalken

4 H. B. löd i hithörande delar: Nu säljer man den vara, som sedan finnes hava fel, varder säljaren lagligen tillvunnen, att hava det fel vetat och uppenbarat; tage sitt åter, och give ut värdet; gälde ock allan skada, och böte tio daler. Finnes i själva varan förborgat fel, så. att varken köparen eller säljaren det förut varse blivit; gånge det köp åter, och tage var sitt igen. -.

-

Tredje punkten av 9 H. B. innehåller efter orden ett straEbud för två olika slag av förseelser. Där talas nämligen om påföljden av, dels att någon säljer veterligen förfalskad vara, dels att någon säljer det, vari flärd är, vilket exempliñeras genom uttrycket såsom ont för gott, mängt för omängt. I 4 H. B. meddelas straifbestämmelse för en tredje art av oredligt förfarande: säljaren förtiger veterligt fel. Det är av betydelse för den följande redogörelsen att hålla i sär dessa tre olika, av 1734 års lag förbjudna förfaranden, i senare lagförslag möta de ånyo, ehuru i olika sammanställningar.

Den avgörande olikheten mellan de fall, som åsyftas i 9 H. B.,

sidan, och 4 H. B., å andra sidan, är synbarligen den, att 9 för ena

sin tillämplighet förutsätter, att vissa åtgärder vidtagits till fördöljande

av fel hos den försålda varan, medan 4 riktar sig mot försäljningen

av en vara, som, utan att sådana åtgärder vidtagits, var sämre än köparen med skäl kunde förvänta. Att härefter draga gränsen mellan de båda fall,

som gå. in under ställer sig emellertid icke så lätt. Det skulle ut-

ena märkas av att den försålda förfalskad, det andra att det

varan var av var flärd i den. Möjligen kommer under förutsättning att lagen här verk-

man, ligen velat uttrycka en reell olikhet, dess mening närmast, om man antager, att den brukat ordet förfalskat i en inskränktare betydelse än den vanliga och därvid tagit sikte på ett tekniskt mera invecklat förfarande, medan flärd kan syfta på en med enklare medel åstadkommen uppblandning av varan eller ett utbytande av god vara mot vara av sämre kvalitet. Ett visst stöd för detta antagande ger ett uttalande av Nehrman Inledning til Then Swenska Jurisprudentiam criminalem, 1756, s. 235, där denne

omnämner dem, som förfalska vin, att därmed göra den mera smaklig, och bedraga köparen. Därtill brukas stundom sådana medel, äro skadliga

som för människans hälsa, och kunna förorsaka döden. En dylik vinförfalskning är, även bortsett från den förutsätta hälsofaran, tydligen att helt likställa med exempelvis en uppblandning med vatten. Med denna tolkning bör jämföras den definition på flärd och fals förfalskning, med-

som delas i Kristoffers landslag, III kap. 1 § Köpmâlabalken: Flärd är, där man säljer ont för gott, mångt för omängt; och fals är, där skyler

man ont under gott, som koppar under guld, ärter blandas med vax, stenar slås i fat med järn, eller annan dylik falskhet med tunnegods, är smör,

som talg, honung och annat sådant. Att gränsen, även om den bestämmes på ovan föreslaget sätt, är svävande, behöver särskilt påpekas.

I sitt 1832 tryckta förslag till allmän kriminallag hade Lagkommittén i straffbalkens 24 kap., som handlade bedrägeri, upptagit mot 9

om en H. B. svarande bestämmelse. Kapitlets 6 § lyder nämligen:

Säljer någon veterligen förfalskad eller ont för gott, eller mängt

vara, för omängt; vare straffet fängelse eller straifarbete i femte grad

Däremot upptogs icke någon mot 4 H. B. svarande bestämmelse. Härvid bör emellertid uppmärksammas, att förslaget i 24 kap. 1 § upptagit en allmän bestämmelse mot bedrägeri, och avsaknaden mot 4H. B.

av en svarande föreskrift torde kunna förklaras därmed, att den allmänna bedrägeriparagrafen avsetts tillämplig å det i 4 H. B. åsyftade förfaran-

vara det. En annan beaktansvärd omständighet är förhållandet mellan straffsatserna i den allmänna bedrägeriparagrafen, 24: och i24: Enligt den förra skall brottslingen straffas:

om värdet av det han bedragit sig till, eller av den andres förlust,

stiger över fem riksdaler, med böter, och om det stiger över fem riksdaler, med fängelse eller straEarbete i femte grad.

Brott mot 24: 6 var alltså likvärdigt med bedrägeri den svårare

av graden.

På grund av framkomna anmärkningar underkastade Lagkommittén sitt förslag revision i vissa punkter, som framgår av dess 1834 tryckta utlåtande i anledning av anmärkningar vid förslaget till allmän kriminallag. 24: 6 lyder här:

Säljer man veterligen förfalskad vara; straifes med fängelse eller straüarbete i femte grad

Orden eller ont för gott, eller mängt för omängt ha alltså utgått,

och anledningen härtill är, enligt vad Lagkommittén upplyser, bl. a. den, att det därmed åsyftade förfarandet kunde subsumeras under den allmänna bedrägeriparagrafen.

I Lagberedningens förslag till straifbalk, avgivet 1844, har bestämmelsen i fråga, här 25 kap. 7 fullständigats, så att de tre-i H. B. 4 och 9 åsyftade fallen alla ånyo upptagits. 25: 7 i förslaget lyder:

Säljer eller annorledes mot vedergällning föryttrar vara eller

man annat, vari vet fel eller ont för gott, mångt för omängt; straf-

man vara, fes med böter eller fängelse i sjunde grad. Ar det sålda eller föryttrade veterligen förfalskat; straffet fängelse i sjätte eller sjunde grad

vare

Straifsatsen står även här i jämnhöjd med den allmänna bedrägeriparagrafens.

Lagberedningens förslag upptogs, ehuru oförändrat, i propositionen till 1856-58 års riksdag, vilken proposition ligger till grund för förordningen den 7 september 1858 om förfalskning, så ock om bedrägeri och

oredlighet. Det kungliga förslaget underkastades emellertid under annan riksdagsbehandlingen en genomgripande omarbetning; för här ifrågakommande bestämmelsers del blev resultatet en minskning av straffsatserna, varigenom sambandet mellan dessa föreskrifter och den allmänna bedrägeribestämmelsen utplånades. Under ärendets behandling i riksdagen blev lagutskottet i tillfälle att avgiva tvenne betänkanden över den kungl. propositionen. Redan i det första utskottets betänkande 40 hade utskottet

nr avskilt där säljer något, däri han vet fel vara, utan att det fel uppen-

man bara och hänfört detta förfarande under lägre straifsats 37 medan

en föryttring vet vara förfalskad eller däri flärd är, skall

av vara, som man straffas bedrägeri 24 I utskottets andra betänkande nr 52

som sammanfördes även sistnämnda förfaranden med det förstnämnda under den minskade straüsatsen, och iutskottets förslag är 36 § andra stycket likalydande med gällande 22 kap. 13 § andra stycket straElagen. Därvid

nu bortföll emellertid det tidigare uttalandet försäljning av förfalskad vara;

om detta fall förmenades ingå under något av de övriga. Det kan icke bestridas, yttrar utskottet, att någon skillnad mellan brotten icke förefinnes. Säljaren avyttrar något sämre för ett bättre, antingen genom fördöljande av ett befintligt fel eller förnekande dess tillvaro, evad felet tillkom-

genom av mit genom konsten eller naturen.

I sin utskottet föreslagna formulering ingick 36 § andra stycket

av i förordningen den, 7 september 1858 och upptogs, som framgår av vad ovan yttrats, därifrån i 22: 13 strafflagen. De i lagrummet upptagna brotten kunde ursprungligen åtalas allenast av målsägande; genom lagen den 12 1886 åvägabragtes emellertid ändring i detta förhållande, idet

mars en att i 21 § kapitel infördes den tidigare återgivna bestämmelsen,

av samma att, där någon vid föryttring livsmedel avyttrat ont för gott, mångt för

av omängt eller det, varuti han vetat fel vara, denna förbrytelse hör under allmänt åtal.

Den beskrivna utvecklingen kan i korta drag sammanfattas på

nu följande sätt. I 1734 års lag utgjorde bestämmelserna i 4 och 9 H. B. de egentliga bedrägeribestämmelserna. Då i strafflagsförslagen en allmän bedrägeribestämmelse upptogs, medan samtidigt mot 4 och 9 H. B. svarande stadganden fingo kvarstå form särskilda straifbud, uppfattades

av de i dessa lagrum upptagna förfarandena som särskilda arter av vanligt bedrägeri, eller, påpekats, i vissa fall svårare arter av be-

som ovan som

drägeri, kvalificerat bedrägeri. Det kan nämnas, att i den finska straiflagen ännu som exempel på vanligt bedrägeri anföres just, att någon säljer förfalskad vara för oförfalskad, mängt för omängt eller felaktigt för felfritt. När de svenska strafflagsförslagen upphöjdes till lag, avskildes emellertid de mot 4 och 9 H. B. svarande stadgandena definitivt från bedrägeribestämmelserna och ställdes för sig såsom avseende ringare brott.

Den tveksamhet, lagstiftaren lade i dagen vid bestämmandet för-

av hållandet mellan den allmänna bedrägeribestämmelsen och de numerai 22: 13 andra stycket innefattade föreskrifterna, kan förklaras därav, att två varandra motsatta synpunkter här fordrat beaktande. 22: 13 andra stycket har, vilket framgår av dess ursprung i 4 och 9 H. B., tagit sikte på den egentliga varuhandeln. Men i denna handel framför allt då den avser att tillhandahålla varor åt den stora allmänheten innebär

oredligheten en allmdnfara. Att de äldre lagförslagen i detta sammanhang just beaktat allmänfaran, framgår av åtskilliga omständigheter. I Lagkommitténs förslag 1832 stod bestämmelsen försäljning veter-

av om av ligen förfalskad vara, eller ont för gott, mångt för omängt, omedelbart före den mot 22: 3 straiflagen svarande bestämmelsen avyttring förfal-

om av skade, hälsofarliga livsmedel. Och i sitt utlåtande 1834 yttrar kommit-

av tén på tal om hithörande bestämmelser:

Det gives vissa slag av bedrägerier, vilka medföra en allmännare våda eller skada, och icke kunna beräknas till sina följder, såsom försäljning av förfalskade livs- eller läkemedel, som för människors liv eller hälsa äro farliga, försäljning av förfalskade För dessa bör lag-

varor 0. s. v. stiftaren stadga bestämda straff, utan att fästa avseende därå, endast

om ringare skada åstadkommits.

Detta beaktande den i oredligheten liggande allmänfaran har givet-

av vis en alldeles särskild betydelse i vad rör livsmedel.

andra sidan har lagstiftaren kunnat bortse ifrån, att intet är vanligare, än att vid försäljning en säljare söker giva sin sken att

vara av vara bättre än den är, och att detta förfarande inom vissa gränser tolererats av den allmänna uppfattningen. Vissa av de i 22: 13 åsyftade förseelserna komma från denna synpunkt sett att framstå ringare än be-

som drägeri i vanlig mening, så att säga hava bagatellkaraktämn Vid den konflikt, som på detta sätt uppkommit mellan två motstridiga synpunkter, har, som framgår det anförda, bagatellsynpunkten slutligen blivit

av ovan den dominerande.

Då man för den gällande rättens del vill bestämma förhållandet mellan tillämpningsområdena för 22: 1 och 22: 13 andra stycket, har man emellertid att taga hänsyn till båda dessa synpunkter. Ser man blott till ordalydelsen, komma de båda lagrummens tillämpningsområden att delvis sammanfalla. Om man exempelvis under svikligt förfarande, varigenom man bedrager sig till gods eller penningar, räknar även svikligt fdrtigande av vissa omständigheter, kommer under 22: 1 att falla även det fall, då man når detta resultat genom att, som i 22: 13 andra stycket sägs, sälja det, varuti man vet fel vara, utan att sådant uppenbara Spörsmålet, vilket av de båda lagrummen skall tillämpas, då ett dylikt sammanträffande äger rum, har man sökt besvara på det sättet, att man till 22: 13 hänvisat de förseelser, som kunna sägas hava en mera bagatellartad natur. Här kommer alltså bagatellsynpunkten fram. Det är likväl fullt berättigat att lägga huvudvikten på den synpunkten, att 22: 13 andra stycket riktar sig mot

allmänfara. Härigenom kommer lagrummet att i en riktning erhålla en ett vidsträcktare tillämpningsområde än 22: Det sistnämnda lagrummet fordrar för sin tillämpning, att obehörigt riktande av egen eller förlust å

förmögenhet kommit till stånd. I 22: 13 andra stycket uppställes annans ingen liknande fordran. Lagrummet bör alltså tillämpas, oberoende av

obehörigt riktande av egen förmögenhet skett eller förlust vållats för om

blott övriga i lagrummet uppställda betingelser uppfyllts. Anledannan, ningen härtill är, att redan den genom oredligheten orsakade faran, allmänfaran, är tillräcklig grund för straffreaktion, oberoende av om konkret skada

kan påvisas eller ej.

Skall taga hänsyn till vad som förekommit under förarbetena till

man 22: 13, måste i överensstämmelse med vad nu utvecklats komma att stanna

man vid tolkning lagrummet, ger detta en rätt stor räckvidd. Hade

en av som praxis godtagit denna tolkning, skulle bestämmelsen i fråga hava kommit att utgöra ett ingalunda värdelöst vapen i striden mot oredligheten i livsmedelshandeln. Emellertid torde det knappast kunna sägas, att domstolarna, åtminstone i vad rör livsmedel, till fullo beaktat framförda

nu synpunkter. Det är, som nämnts, uppenbarligen endast med största tvekan som de tillämpa 22: 13. I hithörande fall, då ansvar yrkas inför domstol, påstås i regel, att förmögenhetsskada uppkommit, och 22: 1 blir då vid sidan

22: 13 tillämplig. Resultatet blir gärna, att domstolen bortser från det av svårbegripliga stadgandet i 22: 13 och dömer efter 22: om så kan ske,

eljest frikänner. Jfr rf. i Nytt Juridiskt Arkiv 1904, 244 och 1914, men s. B 480. Blott i undantagsfall fälles någon till efter 22: 13

nr ansvar jfr rf. i Nytt Juridiskt Arkiv 1877, B 272, och då sker detta säker-

nr ligen under påverkan av bagatellsynpunkten. Därmed har emellertid det för 22: 13 typiska fallet skjutits åt sidan, nämligen då straff bör följa på

gärning i anledning av den allmänfara den framkallar utan att behöva en vålla konkret förmögenhetsskada.

Ett skälen till att 22: 13 erhållit en mindre räckvidd än lagstif-

av taren måhända avsett är givetvis, att det vid lagrummets redaktion icke kommit till klart uttryck, vad som måste förmodas ha varit lagens mening, nämligen att straifbudet riktar sig mot den genom vilseledande framkallade allmänna faran sådan, att alltså redan vilseledandet i sig självt bör

som betraktas strañbart. Men även om 22: 13 skulle i redaktionellt hänse-

som ende förtydligas i sådan riktning, skulle härmed blott ett steg tagas mot förverkligandet syftet att skapa reda i livsmedelshandeln. Lagrummet

av skulle med hänsyn till vad tidsläget kräver ändock icke kunna skapa

nu ett fullt eifektivt skydd mot oredliga förfaranden.

I objektivt hänseende riktar sig straffbudet i 22: 13 mot ett förfa-

rande, som innefattar föryttring av ont för gott, mångt för omängt eller det, varuti vet fel utan att sådant uppenbara. Skulle det ål-

man vara, derdomliga kasuistiska uttryckssättet utbytas mot en generaliserad beskrivning, kunde sägas, att vad här straffas är föryttring under vilseledande om-

ständigheter. Men det är uppenbart, att ett så allmänt hållet straffbud lämnar alltför fritt spelrum åt olika tolkningar. I det konkreta fallet

kunna olika meningar göra sig gällande därom, huruvida en viss egenskap hos är ett fel och följaktligen dess förtigande innebär ett vilsele-

en vara dande. En ledning för bedömandet kan erhållas blott genom en långt gående specialisering straffbudet eller dess fullständigande på annat sätt.

av

Varken den nuvarande eller den ifrågasätta avfattningen 22: 13 är följav aktligen tillfredsställande angiven synpunkt. ur nu För tillämpning- 22: 13 erfordras, att föryttraren ägt vetskap av om den försålda varans underhaltiga beskaffenhet. Detta är utsagt beträffande

ett av de i lagstället uppräknade fallen, föryttring det, varuti vet av man fel vara, utan att sådant uppenbaram och torde även gälla, där sälman jer eller annorledes föryttrar ont för gott, mängt för omängt. Denna be-

gränsning hänförlig till brottsrekvisitets subjektiva sida betyder, - att, såvida icke åklagare eller målsägzxxide under rättegång kan mot den

tilltalades påstående, att han saknat kännedom den honom förom av sålda varans beskaffenhet, styrka, att han verkligen ägt dylik kännedom,

är möjligheten att få honom ådömd straff utesluten. Att denna bevisskyl-

dighet endast i undantagsfall kan fullgöras torde uppenbart. Säljaren vara kan i regel hänvisa till att han själv köpt tillverkare eller melvaran av lanhand och icke kontrollerat sammansättning. Å andra sidan måste varans det framstå som fullt naturligt, att den, försäljer i viss som en vara, omfattning svarar för dess godhet, d. att underlåtenhet från hans v. s. en sida att övertyga sig kvaliteten de han för i handeln icke bör om av varor kunna åberopas som grund, varför han skulle gå fri från Detta så ansvar. mycket mer som lagstiftningen i annat sammanhang uppenbarligen utgår

ifrån att vid köp, slutes mellan köpmän i och för deras rörelse hansom delsköp, köparen har att föranstalta sådan undersökning om av godset, som efter gott handelsskick kan ifrågakomma lagen den 20 juni 1905 om köp och byte lös egendom, 51 För att ett stadgande sådant av som 22: 13 straiflagen skall kunna erhålla tillfredsställande räckvidd fordras en följaktligen, att det göres tillämpligt, blott då säljaren visats äga vetskap

om den sålda varans underhaltiga beskaffenhet, utan även då han enligt

vanligt handelsbruk borde hava ägt dylik vetskap. Medan försäljning av veterligen felaktig måste betraktas uppsåtligt vilseledande, torde vara som försäljning under sist angivna förutsättning närmast böra karakteovan riseras som brott av oaktsamhet. Här föreligger för det närvarande en kännbar lucka i lagstiftningen.

Vad de i specialförfattningar meddelade stadgandena livsmedel om Bristande angår, är här icke platsen att ingå på en detaljerad kritik dessa olika Samband melav föreskrifter. Däremot bör i anslutning till vad yttrats angående 22: 13 m

nyss Staaf/za:

uppmärksamheten här riktas på ett förhållande, är gemensamt för samt-

som g-Zlggsâç-â

liga förutnämnda specialförfattningar 00h understundom framträder som en ningen. kännbar bristfällighet. Den åsyftade omständigheten består däri, att en del av de i dessa författningar förbjudna förfarandena äro sådan beav skañenhet, att de åtminstone under vissa förutsättningar kunna straifvara bara jämväl enligt 22: 13. Vid sådant förhållande hade kunnat man tänka sig, att specialförfattningarna skulle i eller form häntyda en annan på detta samband. Ett uttalande att viss bestämmelse i specialom en en författning avsåge ett förfarande slag, det 22: 13 tager av samma som sikte på, skulle naturligen stor betydelse för det lagrummets vara av senare utläggning och tillämplighet även i andra fall. Dylika hänvisningar före-

komma emellertid ej, utan varje specialförfattning äger sina fristående egna straifbestämmelser. På sin höjd göres uttalandet, att dessa icke skola

tillämpas, då enligt allmän lag strängare strañr skall följa på förseelse. en Följden blir, att möjligheten att åberopa specialförfattningarnas stadganden

7 21488.Livsmedelslagstijtningukømmitténs betänkande.

analogivis stöd vid tolkningen 22: 13 är utesluten. Därvid med-

som av verkar givetvis, att speciallagstiftningen understundom fullföljer även andra ändamål än avvärjandet den mot allmänheten riktade faran. Härav

av kan emellertid lätt uppkomma rent motsättning mellan 22: 13 och

av en specialförfattningen. Till belysning huru den otillfredsställande syste-

av, matiseringen på detta område understundom verkar, må anföras följande

dom sto lsutslag:

Kungl. Majzts och Rikets Svea Hovrätts utslag på de besvär Stadsfiskalen Lars Stendahl anfört över ett Stockholms Rådstuvurätt den 5

av Januari 1915 meddelat utslag i mål emellan Stendahl, å tjänstens vägnar, å Handelsidkerskan Anna Theresia Broström och Handelsbiträ-

ena, samt det Augusta Elisabet Broström, båda i Vedum, å andra sidan, angående åtal för oredlighet med givet i Stockholm den 17 1915.

mera; mars

Av handlingarna i målet inhämtas:

Stendahl har vid Rådstuvurätten yrkat att, enär Anna Theresia Bro-

såsom innehavare firman A. Broström till Kommissionshandlanden ström av Frans Wilhelm Johansson i Stockholm levererat två partier smör, vilka ankommit till Stockholm, det partiet sextiofem å sjuttio kilogram

ena om den 12 September 1914 och det andra partiet om cirka etthundra kilogram den 23 i månad, samt det vid undersökning befunnits, att smöret

samma varit uppblandat med kokosfett och andra främmande ämnen, Anna Theresia Broström och A.ugusta Elisabet Broström, vilken senare vore biträdei Anna Theresia Broströms affär och verkställt omarbetning och förpackning

det levererade smöret, måtte fällas till för brott, som omförmäldes av ansvar i 22 kapitlet 13 § 2 momentet Straiflagen. Alternativt yrkade Stendahl att, .enär de levererade smörpartierna, ehuru hänförliga till margarin, icke

varit försedda med beteckning, föreskreves i Kungl. Förordningen an-

som gående kontroll å tillverkningen margarin med mera den 13 Oktober

av 1905, Anna Theresia Broström och Augusta Elisabet Broström måtte fäl-

las till för förseelse mot nämnda förordning.

ansvar

Rådstuvurätten har sitt utslag utlåtit sig: I målet vore väl

genom utrett, Anna Theresia Broström vilken uti sin i Vedum i Västergöt-

att land belägna affär idkade försäljning smör och margarin, varvid i före-

av kommande fall smöret ompackades och omarbetades Augusta Elisabet

av Broström till Johansson här i Stockholm den 12 och 23 September 1914

-

kommission försålt två partier smör, det sextiofem å sjuttio och i ena om det andra etthundra kilogram, vilka befunnits uppblandade med bety-

om dande mängd främmande ämnen, sannolikt växtmargarin, men enär det mot de tilltalades nekande den i målet förebragta utredningen icke kunde

genom

lagligen styrkt, att de uppsåtligen på angivet sätt mängt sagda smöranses partier eller eljest gjort sig skyldiga till förseelse i av Stendahl angivet hänseende, alltså funne Rådstuvurätten Stendahls i målet förda talan icke

kunna bifallas.

I har Stendahl yrkat ändring i Rådstuvurättens utslag så

besvären vitt angår påståendet, att Anna Theresia Broström måtte fällas till ansvar

förseelse ovanberörda Kungl. Förordningen den 13 Oktober 1905. för mot

Kungl. Hovrätten har tagit i övervägande vad handlingarna sålunda

i övrigt innehålla, och enär ifrågakomna varupartier till Johansson samt levererats såsom smör, samt vid sådant förhållande Anna Theresia Bro-

icke kan läggas till last, att hon med desamma icke förfarit i enligström het med föreskrifterna i den Stendahl åberopade förordningen, finner

av

Kungl. Hovrätten skäl göra ändring i Rådstuvurättens utslag så vitt

det överklagats

Ytterligare en omständighet bör i detta sammanhang Med omnämnas. Bristande avseende å vissa varor, såsom kött, avsett att försäljas inom samhälle med överskådligköttbesiktningstvång, och margarin har het försvårar en särskild kontroll anordnats. En livsmedelsallmän livsmedelskontroll har hälsovårdsstadgan och i viss mån giftgenom kontrollen. stadgan ålagts hälsovårdsmyndigheterna. Att den allmänna livsmedelskon-

trollen icke allestädes är så effektiv önskligt torde i mycket finna som vore, sin förklaring i den bristande överskådlighet, för närvarande som utmärker lagstiftningen olika livsmedel, där bestämmelser helt saknas. Men om även bortsett härifrån framstår det ett ännu oupphunnet önskemål, att som en fast organisation gives åt den verksamhet, har till ändamål som att övervaka efterlevnaden av hithörande föreskrifter.

Yrkanden på att livsmedelslagstiftningen måtte göras

mer eifektiv Reformstrüoch att de i spridda författningar förekommande bestämmelserna hit- vanden. av hörande art skulle sammanföras i enhetlig svensk näringsmedelslag en hava redan tidigt framförts inom fackmännens led. Här är sålunda att nämna en av professor A. Key vid 1883 års riksdag väckt motion AK 102, nr vilken föranledde riksdagen att till Kungl. Majzt avlåta skrivelse med en anhållan, att Kungl. Majzt täcktes antingen medelst ändringar i eller till

lägg till då gällande hälsovårdsstadga eller särskild författning medgenom dela sådana bestämmelser rörande handeln med födoämnen och dryckes-

varor samt dessas beredning till avsalu, att verksammare kontroll dären över bleve möjlig. Detta initiativ ledde till den redan i det föregående

omnämnda ändringen av 22 kap. 21 § straElagen, varigenom brott mot samma kap. 13 i de delar denna är tillämplig å handeln med livsmedel,

lades under allmänt åtal. Längre syftade emellertid herr E. O. V. Wavrinsky med vid 1908 en års riksdag väckt motion i ämnet. I denna framhölls, hurusom övriga kulturländer sedan lång tid hava sina särskilda livsmedelslagar, medan vårt land endast kan uppvisa enstaka förordningar härom, såsom angående margarin. Exakta bestämmelser rörande renhetsbegrepp och tillåtna halter av vissa inblandningar i olika borde införas. Andra kammarens andra tillfälvaror liga utskott lämnade med anledning motionen av en översiktlig framställning över hithörande stadganden i svensk, tysk, belgisk, dansk och fransk

lagstiftning och fann, att vårt land redan i gällande lagar och förordningar

ägde såväl beaktansvärda föreskrifter i fråga livsmedels förarbetning, om försäljning och förvaring straffbestämmelser i fråga förfalskning som om av livsmedel samt att de refererade utländska lagarna knappast i och för sig vore mera eüektiva än de bestämmelser vi själva ägde. Utskottet ansåg

det även otänkbart ifråga de flesta livsmedel att meddela de exakta om bestämmelser rörande renhetsbegrepp motionären m. m., som avsett, liksom utskottet trodde en eEektivare kontrollapparat för vårt lands vidkomvara mande alltför kostsam. Utskottet hemställde för den skull, att motionen

icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda. I överensstämmelse

med utskottets hemställan blev motionen kammaren avslagen. av i Av betydelse för frågan lagstiftning på förevarande om ny område hava vidare de förarbeten varit, föregingo utfärdandet som av medicinalstyrelsens kungörelse den 2 november 1911 angående fordringarna på viktigare proviantartiklar vid leverans för statens behov. Under m. m. dessa

förarbeten insamlades medicinalstyrelsen rörande ett stort antal livsav medel talrika upplysningar och data, vilka sammanfördes till en rätt om-

fattande motivering, dock blev utgiven i tryck. Mellan en kungösom relse angiven art och verklig livsmedelslagstiftning föreligger visav nu en den väsentliga olikheten, att kungörelsen blott angiver betingelserligen för att staten såsom köpare skall godkänna leverans, medan lagstiftserna en ningen måste gälla oberoende som är köpare; men en hel varorna, av vem bestämmelser kunna dock bliva för både kungörelsen och del gemensamma allmängiltiga författningar. Förarbetena till proviantkungörelsen kunna därför

ock hava varit ett icke oviktigt led i livsmedelslagstiftningen, helst anses många de inhämtade upplysningarna sedermera nyttiggjorts vid lagsom av stiftningsarbetet. Ett nytt och kraftigt initiativ till frågans lösning togs emellertid av

medicinalstyrelsen, då den i skrivelse den 15 september 1913 hos Kungl.

Majzt gjorde underdånig hemställan tillsättande av en kommitté med om uppdrag att utarbeta förslag till och utvidgad livsmedelslagstiftning. ny Framställningen stödde sig närmast på medlemmen imedicinalen av styrelsens vetenskapliga råd, professorn doktor Klas Sondén utarbetad numera promemoria rörande livsmedelsförfalskning och livsmedelslagstiftning, varuti

hänsyn utom till vad omnämnts isamband med provianttogs - som ovan kungörelsen jämväl till vad förekommit vid hälsovårdsnämndens - som i Stockholm kemiska laboratorium, och särskilt erinrats i en promevarom moria docenten Sundberg. av I Sondéns promemoria framhålles bl. hurusom gällande spridda a., nu bestämmelser på detta område i vårt land lämna fältet fritt för allehanda

gränserna för den lojala handeln gående manipulationer, varigenom den över konsumerande allmänhetens både ekonomi och välbefinnande äventyras. Då

dessa ekonomiskt-rättsliga och hygieniska moment äro så med varandra sammanvävda, att de alltid kunna skiljas från varandra, borde det vara

reviderad och utvidgad livsmedelslagstiftnings uppgift att i dessa bägge en avseenden skapa ett verksamt skydd. En livsmedelslagstiftning med denna

borde sålunda noggrant fastslå, vad i allmänna drag bör omfattning som förstås med och känneteckna varuslag, vilka egenskaper dessa böra resp. eller icke få skapa effektiva kontrollbestämmelser med angivande äga äga, huru böra uttagas, förvaras och undersökas samt härutöver giva av prov lagbestämmelser, för hindrande illojala handelssedvänjor funnes de som av särskilt påkallade ifråga närings- och njutningsmedel. Vid promemoom rian funnos fogade särskilda yttranden föreståndaren för bakteriologiska av avdelningen vid Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, professorn Chr. Barthel, biträdande ingeniören vid Stockingeniören, numera holms stads hälsovårdsnämnds kemiska laboratorium, numera docenten Th.

Sundberg samt Stockholms stads hälsovårdsnämnds botanist, filosofie doktorn

H. Huss, vilka på sitt område giva exempel på. i handeln vanliga livsmevar delsförfalskningar och nödvändigheten på detta område mera lagstadav gade- förhållanden. Vid 1916 års riksdag upptogs ånyo frågan i dess helhet genom mo-

tioner i båda kamrarna. åberopande sin år 1908 framlagda motion väckte herr E. O. V. Med av Wavrinsky i första kammaren motion därom, att riksdagen ville iskrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt före-

lägga riksdagen förslag till livsmedelslag.

Motionären upprepade sina vid 1908 års riksdag framförda skäl för

nödvändigheten enhetlig livsmedelslag med framhållande exempel av en av ur det dagliga livet på såväl livsmedelsförialskningars tilltagande förekomst

som otillräckligheten gällande lagar och kontrollbestämmelser. Beav nu tydelsen av en effektiv näringsmedelslagstiftning icke blott hygievore av nisk utan i dessa tider än någonsin ekonomisk natur. Motionären mer av ville i detta sammanhang påpeka, hurusom eifektiv kontroll skulle en underlättas, om en hel del livsmedelsprodukter, exempelvis ägg och bröd, som nu säljas styckevis, såldes efter vikt. Första kammarens andra tillfälliga utskott, dit motionen hänvisades,

betonade framför allt de tilltagande livsmedelsförfalskningarnas rent ekonomiska betydelse. Den kontroll över livsmedelshandeln, för närvarande som utövades här i landet, grundade sig också i stort sett på rent kommunala föreskrifter, varigenom enhetlighet i bedömandet vad borde av som anses för falsk vara omöjliggjordes. Utskottet ville därför ytterligare understryka

behovet av en enhetlig livsmedelskontroll, då frågan medicinalmen genom styrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 september 1913 bragts under

Kungl. M ajzts prövning och avgörande att vänta från Kungl. Maj:t inom vore kort, hemställde utskottet, att motionen måtte till någon kammarens

åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan blev första kammaren bifallen. av Samtidigt hade frågan framförts i andra kammaren motion genom av herr Persson i Västervik ii. Under hänvisning till del i tidningspresm. en sen förekommande notiser livsmedelsförfalskningar framhöllo motionäom rerna, att behovet av en livsmedelslag med hänsyn till rådande stegrade livsmedelspriser än någonsin gjorde sig gällande. Den lagstiftning, mer som erfordrades, måste röra alla livsmedel, för att effektiv lag mot varuförfalsken ningar skulle kunna åstadkommas. Motionärerna hemställde sålunda, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t snarast möjligt förelägga riksdagen förslag till livsmedelslag. Andra

kammarens andra tillfälliga utskott över motionen ungefärligen avgav enahanda utlåtande första kammarens nyssnämnda utskott och hemställde som på enahanda skäl, att motionen måtte till någon kammarens åtgärd

föranleda.

Jämväl andra kammaren biträdde denna hemställan.

Med anledning de i ämnet väckta motionerna hade i vederbörlig av ordning yttranden infordrats från socialstyrelsen och medicinalstyrelsen, i

vilka yttranden behovet livsmedelslag ytterligare betonades. av en J ämte yrkandena på allmän revision livsmedelslagstiftningen en av hava röster höjts för laglig, reglering livsmedelshandeln i speciellt av mera avseende. Sålunda väcktes vid 1915 års riksdag herr Carl Magnusson av i Skövde motion i andra kammaren därom, att Kungl. Maj:t täcktes utar-

beta förslag till bestämmelser, varigenom tillverkare frukt- och bärsafter, av frukt- och bärviner, läskedrycker, fruktmarmelader, lemonadpulver och lik-

artade surrogat ålades att etiketter och omslag till saluhållen förvara utom tillverkarens angiva de ingredienser, respektive namn varav varor vore tillverkade, och att Kungl. Maj:t ville vidtaga de åtgärder i övrigt,

som i ärendet erforderliga. vore

Utländsk lagstiftning.

Som påpekats vid riksdagsbehandlingen av de i nästföregående avdelning omnämnda ärendena, har i utlandet redan länge beaktat den

man oredlighet, vartill livsmedelshandeln enligt sakens natur i hög grad erbjuder tillfällen, och sökt särskild lagstiftning råda bot härför. Då

genom den utländske lagstiftaren mött i det stora hela samma uppgifter, som dem det ålegat kommittén att söka lösa, torde en översikt över hithörande

nu frågors behandling i vissa främmande länder här vara på sin plats. Det

givetvis icke meningen att i detta sammanhang giva en detaljerad redogörelse för denna främmande lagstiftning utan blott att framhålla de grundläggande stadgandena och därigenom vinna överblick i stora drag.

en

De grundläggande bestämmelserna återfinnas för den tyska rättens Tyskland. del i 324, 326 och 367 Strafgesetzbuch für das Deutsche Reich den 15 maj 1871 och i Gesetz betrelfend den Verkehr mit Nahrungsmitteln, Ge-

nussmitteln und Gebrauchsgegenständen den 14 maj 1879.

324 § strafflagen tager sikte på ett mot människors hälsa riktat brott

allmänfarlig natur. I lagrummet stadgas straff för den, vilken uppsåtav ligen förgiftar eller med ämnen, enligt vad han har sig bekant äro

som ägnade att förstöra människors hälsa, uppblandar föremål, vilka äro avsedda att oifentligen säljas eller förbrukas, liksom för den, som med vetskap föremålens egenskaper säljer, saluhåller eller eljest bringar i rö-

om relsen dylika förgiftade eller med farliga ämnen inblandade varor under förtigande nämnda egenskaper. I 326 § behandlas det fall, då någon

av begår dylika handlingar utan uppsåt men av vållande.

Redan den omständigheten, att dessa föreskrifter äro givna till skydd

mot allmän hälsofara högre grad, medför stark begränsning av deras

av en räckvidd. Det är att iakttaga, att de rikta sig mot inblandande av ämnen,

förstöra hälsan, de träffa icke inblandning av ämnen, som blott som men medföra hälsoskada övergående art. Utom lagrummets tillämpnings-

en av område falla slutligen jämväl de fall, då väl är av en i högre grad

varan farlig beskaffenhet, denna egenskap icke bibragts varan genom inbland-

men ning utan exempelvis därigenom, att den fördärvats genom naturliga för-

ändringar.

Ett omfattande tillämpningsområde har 367 § 7 mom. straff-

mer lagen. Här upptages straEbar överträdelse Ubertretung som mot-

som en sats mot Verbrechen och Vergehen, att någon saluhåller eller säljer för-

falskade eller fördärvade drycker eller matvaror, särskilt trikinhaltigt kött.

Strafflagens föreskrifter hava fullständigats i livsmedelslagen, närmast

dess 12-14 Enligt 12 § 1 skall tillverkare av föremål, genom mom. vilka äro avsedda att tjäna andra till närings- eller njutningsmedel, straffas, han uppsåtligen använt ett sådant tillverkningssätt, att användan-

om det föremålet är ägnat att skada människors hälsa. Med tillverkare

av likställes den, med vetskap att föremålen äro på detta sätt

som om beskaffade säljer, saluhåller eller eljest bringar dem i rörelsen som näringseller njutningsmedel. Även försök är straffbart. I 13 § stadgas skärp-

ning straffet, i händelse föremålet sådant, att dess användande var

av var ägnat att förstöra människors hälsa, och i 14 § omhandlas det fall, då

den brottsliga handlingen begåtts av oaktsamhet.

I motsats mot anförda lagställen, för- sin tillämpning förut-

nu som satt, att till förbrukning ämnade föremål i större eller mindre grad

vore

hälsofarliga, vända sig 10 och 11 §§ livsmedelslagen mot den oredlighet

i livsmedelsomsättningen, som är för handen, då vilseledes been person träffande ett livsmedels egenskaper, även vilseledandet icke i och för om sig innebär någon omedelbar hälsofara. 10 § 1 stadgar sålunda straE för den, i syfte frammom. som att kalla ett vilseledande Täuschung i handel och omsättning eftergör eller

förfalskar ett närings- eller njutningsmedel. Och enligt paragrafens 2 mom. hotar samma straff den, som med vetskap att ett närings- eller njutom ningsmedel är fördärvat, eftergjort eller förfalskat, säljer detsamma under förtigande av denna omständighet eller saluhåller det under beteckning, en som är ägnad att vilseleda. 11 § livsmedelslagen lämnar föreskrift en om straffbarheten, då den i det nämnda handlingen företagits senare mom. av vållande. En omständighet värd beaktande är, att anförda lagrum icke göra vilseledandet betraktat för sig straffbart, utan ytterligare förutsätta, att varan är fördärvad, eftergjord eller förfalskad I sistnämnda 0rd inlägges, att varan förändrats till sin substans; det är icke att dess benog, teckning ändrats, så att bristande överensstämmelse mellan denna och varans verkliga beskaffenhet uppkommit. Nu kan emellertid tydligen redan en dylik förändring beteckningen liksom försäljning under den av varans vilseledande beteckningen innebära oredlighet, borde beivras. Att en som så icke kan ske med stöd av livsmedelslagens bestämmelser har erkänts som en brist i lagstiftningen. Straifsatserna äro naturligen mycket olika för olika förutsättningar. Medan straifet enligt 367 § 7 strafflagen liksom enligt 11 § livsmemom. delslagen kan stanna vid böter intill 150 mark, kan det enligt 13 § samma lag och 324 § strafflagen gå till livstids straifarbete Zuchthaus, upp om nämligen uppsåtlig handling här ifrågavarande slag genom av en person bragts livet. För brott emot 10 § livsmedelslagen kunna frihetsom straif och böter samtidigt ådömas. Med straffet kunna förenas särskilda påföljder. Så skall på grund av bestämmelse i 15 § livsmedelslagen i de fall, då straff ådömes enligt 12-14 lag, den hälsofarliga dömas förbruten, och även samma varan då fråga är brott mot 10 och ll §§, kan dylik åtgärd vidtagas. Viom en dare kan domstolen bestämma, att fällande dom skall offentliggöras på en den dömdes bekostnad. Blir däremot den tilltalade frikänd, kan han fordra, att denna dom offentliggöres; kostnaden härför skall bäras statskassan, av där den kan åläggas angivaren. Vid sidan livsmedelslagen hava rad specialförfattningar rörande av en hithörande frågor utfärdats. Beträffande dessa författningars formella samband med livsmedelslagen bör då först nämnas, att denna lag själv förutser och hemul åt ger vissa kompletterande föreskrifter. I lagens 5 § stadgas nämligen, att genom särskilda förordningar vissa bestämmelser kunna med förbundsrådets samtycke givas i hälsovårdens intresse. Bestämmelsernas räckvidd anges därmed, att dem kan förbjudas genom att på visst sätt tillverka, förvara och inpacka närings- och njutningsmedel, som äro avsedda att säljas,

att yrkesmässigt sälja eller saluhålla närings- och njutningsmédel av viss beskaffenhet eller under beteckning, icke motsvarar den verkliga som beskaffenheten,

i 104

att till nedslaktning sälja och saluhålla djur, som lida av vissa sjuk-

domar, ävensom att sälja och saluhålla kött av sådana djur, att använda vissa ämnen och färger vid framställning beklädnadsav föremål, leksaker, tapeter och kärl, som äro avsedda till förvaring av födo-

ämnen eller dryckesvaror eller till matlagning, ävensom det yrkesmässiga

säljandet eller saluhållandet i strid mot förbudet tillverkade föremål. av Och enligt lagens 6 § kunna i enahanda ordning meddelas förbud

mot eller inskränkande föreskrifter angående yrkesmässig tillverkning, försälj-

ning och saluhållande föremål, vilka äro avsedda till förfalskning av av närings- och njutningsmedel. De förordningar, kunna utfärdas inom den livsmedelslagen på som av detta sätt fastställda skola föreläggas riksdagen och måste sättas ur ramen, kraft, riksdagen det fordrar. Overträdelser av förordningarnas bestämom melser förutsättas icke hänförliga under livsmedelslagens ovan återvara givna stralfbud; i denna lags 8 § har därför en särskild straifbestämmelse meddelats. Den, överträder de med stöd 5 och 6 §§ utfärdade som av föreskrifterna, straffas med böter intill 150 mark eller fängelse Haft.

Det förefaller, hade det i livsmedelslagen givna bemyndigandet som att utfärda specialföreskrifter utnyttjats endast i ringa mån. Under hän

visning till 5 § livsmedelslagen har den 24 februari 1882 utfärdats en för-

ordning försäljning och saluhållande petroleum; denna författning om av saknar här intresse. En förordning, den 1 maj 1882 utfärdades ansom gående användningen giftiga färger, blev den l maj 1888 satt ur kraft, av sedan riksdagen påyrkat upphävandet vissa bestämmelser däri. Med av stöd lagens 6 § hava utkommit dels den 1 februari 1891 en förordning, av innehåller förbud mot att yrkesmässigt tillverka, försälja eller salusom hålla maskiner, användas för tillverkning konstgjorda kaifebönor, som av dels den 14 juli 1908 förordning angående ättiksyra. en Till följdförfattningaw hör vinlagen den 20 april 1892. en annan grupp Denna bör i detta sammanhang beröras, ehuru den redan 1901 ersattes

med vilken å sin sida fått lämna plats för vinlagen den 7 april en ny, 1909. Den sistnämnda erbjuder icke intresse redaktionell synsamma ur punkt de tidigare. Vinlagen 1892 är såtillvida fristående i förhålsom av lande till livsmedelslagen, att den icke stöder sig på dennas 5 och 6 §§.

Men å andra sidan består ett samband mellan lagarna på det sätt, att vin-

lagen innehåller direkta hänvisningar till livsmedelslagen. Ett exempel er-

bjuder vinlagens 4 Som förfalskning av vin i den mening, som avses

i 10 § livsmedelslagen, skall bl. betraktas, att vin framställes genom att a. gjuta sockervatten eines Aufgusses Zuckerwasser på helt eller delvis von urpressade druvor. Stadgandet kompletteras i 3 uppräknar en del som förfaranden, vilka icke äro att förfalskning eller eftergörande anse som vin i livsmedelslagens mening. Enligt 6 § skall användande sackarin av av och liknande sötningsmedel i vissa fall betraktas förfalskning enligt som livsmedelslagen. Emellertid innehåller vinlagen härutöver en del bestäm

melser, icke på detta sätt ansluta sig till livsmedelslagens stadganden som utan äro formellt fullt fristående. För att trygga effektiviteten av sist-

nämnda föreskrifter hava i vinlagen särskilda straffbestämmelser måst

meddelas. Slutligen hava åtskilliga speciella livsmedelsförfattningar utfärdats,

i sin helhet äro fristående i förhållande till livsmedelslagen ex. man som

garinlagen den 15 juni 1897 och författningen den 5 juli 1887, vilken trätt i stället för den omförmälda förordningen angående giftiga färger. ovan Kontroll över livsmedelsomsättningen utövas enligt livsmedelslagens

2-3 §§ polismyndigheten, vilken för ändamålet äger taga prov av varor, av säljas eller saluhållas. Hos dömts till frihetsstraff för som personer, som brott mot lagen, kan polismyndigheten verkställa omfattande undermer sökning lokaler, där i lagen saluhållas. tillverkas eller av varor, som avses, förvaras. Denna befogenhet inträder, då domen vinner laga kraft, och intill dess tre är förñutit, från det ådömt straff verkställts eller förvarar, fallit. 1 båda fallen äger dock polismyndigheten tillträde till affärsloka-

lerna endast på de tider, i de särskilda fallen äro vanliga aifärstider. som Angående undersökning närings- och njutningsmedel finnas ilagen av inga andra bestämmelser, än att till uppmuntran undersökningsanstalav ters inrättande stadgas, att böter ådömda enligt lagen skola, för så vitt de tillkomma staten, gå till den kassa, för ort, där brott är begånget, som underhåller offentlig anstalt för sådana undersökningar. Den tyska livsmedelslagstiftningen uppvisar en föga enhetlig bild. Tillämpningen de meddelade föreskrifterna måste under dylika omstänav digheter erbjuda avsevärda svårigheter. För åstadkommande av förbättring i såväl det andra avseendet hava emellertid initiativ tagits ena som från olika håll. Sålunda hava de tyska livsmedelskemisterna Freie Vereinigung deutscher Nahrungsmittelchemiker utarbetat en samling Vereinbarungen -einheitlichen Untersuchung und Beurteilung von Nahrungs- und Gezur nussmitteln sowie Gebrauchsgegenständen für das Deutsche Reich von Dessa Vereinbarungen hava likväl från näringsidkarehåll icke ansetts i tillräcklig omfattning tillmötesgå inom livsmedelsindustrien gällande handelsbruk, och Bund deutscher Nahrungsmittel-Fabrikanten und -Händlew har därför utgivit Deutsches Nahrungsmittelbuch, ger beskrivning på en som den normala beskaffenheten hos och bedömningsgrundsatser för ett antal livsmedel. Nahrungsmittelbucm och Vereinbarungen äro i många punkter överensstämmande avvika naturligen ocksåi åtskilliga, oviktiga delar men från varandra. Slutligen har det tyska Gesundheitsamt börjat utgiva en serie Entwürfe Festsetzungen über Lebensmittel, avsedda att ligga till grund zu för fortsatt rikslagstiftning med stöd 5 § livsmedelslagen. en av Den 16 januari 1896 utfärdades i O..vtr7"1z/reen Gesetz betreifend den Österrike. Verkehr mit Lebensmitteln und einigen Gebrauchsgegenständen. Lagen överensstämmer i stort med den tyska livsmedelslagen men är i många punkter fullständigare. Den äger liksom den tyska avseende icke allenast livsmedel i egentlig mening utan reglerar åtskilliga andra förhållanden. Enligt 1 § lagen att giva bestämmelser rörande omsättningen med avser livsmedel Nahrungs- und Genussmitteln, kosmetiska ämnen, leksaker, tapeter, beklädnadsartilzlar, mat- och dryckeskärl, kärl avsedda till matlagning eller förvaring livsmedel eller till användning i samband med dylika, av vågar och mätningsredskap, användas för livsmedel, dekorationsfärger som och petroleum. Vid redaktionen de straübestämmelser, lagen innehåller, har den av österrikiska straiflagens efter svårhetsgrad uppställda åtskillnad

brottets

mellan Verbrechen, Vergehen och Ubertretung lagts ,till grund. De till skydd mot hälsofara givna straifbestämmelserna äga sin plats

i 14-19 Enligt 18 § gör sig den skyldig till Vergehen, person

som vid tillverkning eller konservering ett livsmedel, avsett att föras i av handel och rörelse, uppsåtligen använder en sådan behandlingsmetod, att varans användning är ägnad att skada människors hälsa. Till ett dylikt brott gör sig även den förfallen, som med vetskap att är på dyom varan likt sätt beskaffad säljer eller saluhåller den eller eljest bringar den i rörelsen som livsmedel. Medförde handlingen svår kroppsskada eller död, inträder enligt 19 § straifskärpning; under vissa förutsättningar skall hand-

lingen bedömas som Verbrechen. 14 § tager sikte på handling, föresom tages i oaktsamhet; i regel föreligger här blott Ubertretung, har av men svår kroppsskada eller död förorsakats, får gärningen enligt 17 § karaktär av Vergehen. 11-13 rikta sig mot oredligheten såsom sådan. En jämförelse mellan 11 § och den tyska livsmedelslagens 10 § visar, att i den österrikiska man lagen sökt undvika den påtalade luckan i den tyska lagen. Efter ovan 11 § skola Ubertretung bedömas följande fyra fall: då någon eftergör som eller förfalskar livsmedel i syfte att åstadkomma vilseledande i handel och

rörelse; då någon uppsåtligen säljer livsmedel, vilka äro eftergjorda, förfalskade, fördärvade eller eller förlorat i näringsvärde, såvida omogna som icke köparen ägde kännedom eller uppenbarligen borde äga kännedom om detta förhållande; då någon uppsåtligen saluhåller ett livsmedel av nyss angiven beskaffenhet under en vilseledande form eller beteckning; då någon i syfte att vilseleda saluhåller eller säljer ett livsmedel under falsk en beteckning. 12 § omhandlar det fall, då handling förutnämnt slag en av begåtts av oaktsamhet. I 13 § hava vissa för bedömandet enligt föregående paragraf viktiga upplysningar lämnats. Falsk beteckning skall icke för handen, anses vara då ett livsmedel bringats i rörelsen under med hänsyn till been varans skaffenhet allmänt vanlig beteckning, icke tillagts i vilseledande som varan avsikt. Ej heller skall förfarandet bedömas förfalskning, då ett livssom medel tillsättes oskadliga ämnen för att göra det hållbart för längre lagring eller transport eller lämpligare till förbrukning, såvida icke behandlingen medför stegring av vikteller rymd i vilseledande syfte eller tjänar att dölja en sämre kvalitet hos varan. Med avseende föremål, utan att livsmedel underkastats som vara bestämmelserna i lagen, skall här blott anmärkas, att i 15 och 16 ävensom 18 senare delen, straifbestämmelser meddelats, riktade mot hälsofarliga förfaranden med dylika föremål. Vidare föreskrives i 8 att ämne, som hittills icke kommit till användning för framställning kärl av m; m., avsedda för livsmedel, icke heller framdeles får brukas för sådant ändamål, innan inrikesministeriet uttalat sig dess oskadlighet. om En anmärkningsvärd olikhet visar den österrikiska livsmedelslagen vid jämförelse med den tyska i så måtto, att befogenheten att samtidigt ådöma bötesstraE och frihetsstraff gjorts till regel. Beträffande straifsatserna anmärkes, att det uppsåtliga hälsofarliga förfarandet enligt 18 § straffas med fängelse från en till månader, varmed böter intill 500 fl. kunna förenas, sex medan den, oaktsamhet saluhåller livsmedel under vilseledande besom av teckning, hotas med fängelse under tre till fjorton dagar, varmed böter intill 100 il. kunna förbindas, eller med endast böter från 5 till 300 fl. 20 och 21 §§ innehålla bestämmelser dömande förbruten, om en varas om oifentliggörande domstols utslag och tilltalads dömande förlustig av om näringsrätt. Vid Verbrechen och Vergehen kunna offentliggörande och från-

dömande näringsrätt ske redan i första dom, vid Ubertretung där-

av en emot fordras härför upprepad förseelse. i

I överensstämmelse med den tyska livsmedelslagen innehåller den österrikiska ett bemyndigande rörande utfärdandet av följdförfattningar. Enligt 6 § kan vederbörande ministerium i hälsovårdens intresse utfärda

föreskrifter, varigenom förbjudes eller befogenheten inskränkes

att på visst sätt framställa, förvara eller förpacka livsmedel, avsedda

till försäljning, och -

att sälja eller saluhålla livsmedel av viss beskaüenhet.

Förbud kan vidare meddelas mot att mat- och dryckeskärl m. av de i lagens 1 § nämnda föremålen äro på visst sätt beskaffade, eller att

vid deras tillverkning användas vissa ämnen eller färger, ävensom mot att dylika lagstridiga föremål yrkesmässigt saluhållas, försäljas eller användas.

Ministeriet kan slutligen också förbjuda eller meddela inskränkande bestämmelser rörande framställning, försäljning och saluhållande av före-

mål, äro avsedda till eftergörande eller förfalskning av livsmedel, även-

som

rörande den yrkesmässiga försäljningen och saluhållandet livsmedel som av

beteckning, icke mot den verkliga beskaffenheten

en som svarar

pnär7

. paragraf,

överträdelse dylika föreskrifter straffas enligt en särskild

av 10 §

.

Ett stort antal ministeriella förordningar hava utfärdats med stöd av 6 och 7 livsmedelslagen. Som exempel på förordningar enligt 6 § kunna

nämnas förordningen den 26 1902 angående handel med koncentrerad

mars ättiksyra och förordningen den 18 maj 1910 angående handeln med jäst; exempel förordning enligt 7 § erbjuder förordningen den 80 januari

på en 1908 angående beteckningar för matoljor.

I livsmedelslagens 2-5 givas huvudreglerna för tillsynen över lagens efterlevnad. Denna tillsyn är lagd i händerna på dels myndigheter, vilka motsvara våra kommunala myndigheter, dels tjänsteläkare, i första hand provinsialliikarna die landesfürstlichen Bezirksärzte. Tillsynsmyndigheterna hava rätt att under vanlig arbets- eller aifärstid företaga undersökningar i lokaler, där i lagen avsedda saluhållas, eller där dylika

varor för försäljning avsedda förvaras eller framställas. Verksamhet för

varor beredning eller försäljning livsmedel kan utan särskild anledning tid

av efter underkastas dylik besiktning. Prov kunna vid undersökningen

annan tagas dessa skola i regel sändas till vederbörande undersök-

av varor; prov ningsanstalt.

Rörande dylika anstalter innehåller lagen i 24--30§§ åtskilliga före-

skrifter. Likställda med staten upprättade anstalter äro sådana, som

av anlagts kommuner, såvida det för sådan anstalt gällande reglementet

av godkänts regeringen. Vad vidare är stadgat rörande dessa inrätt-

av som ningars rättigheter och skyldigheter skall icke i detta sammanhang när-

mare utvecklas.

Under åren 1911 och 1912 har särskilt tillsatt y kommitté utarbetat

en och oñentliggjort för Osterrike avsedd livsmedelsbok, Codex ali-

en mentarius Austriacus. Denna har ministeriell förordning erhållit

genom auktorisation i egenskap vägledning för domstolen utan att dock hava

av upphöjts till för denna bindande norm.

Schweiz äger från enhetliga synpunkter utarbetad och därför Schweiz.

en jämförelsevis överskådlig livsmedelslagstiftning. Grundläggande är Bundes-

gesetz betreEend den Verkehr mit Lebensmitteln und Gebrauchsgegenständen den 8 december 1905. Lagens 59 artiklar äro fördelade på tre huvudavdelningar, varav den första behandlar tillsynen över livsmedelshandeln och annan livsmedelshantering, den andra straifbara förfaranden och den tredje innehåller fullständigande föreskrifter.

Ur straübestämmelserna skall här anföras följande. I art. 38 stadgas straff för den, framställer eller behandlar livssom medel eller redskap och förbrukningsartiklaw Gebrauchs- und Verbrauchsgegenstände på sådant sätt, att deras användning är farlig för liv eller

hälsa. Samma straff hotar den, saluhåller eller eljest bringar i rörelsen som för liv eller hälsa farliga livsmedel eller redskap och förbrukningsartiklar.

Art. 36 straifbelägger eftergörande och förfalskning livsmedel, då av handlingen företagits i syfte att åstadkomma vilseledande i handel och rö-

relse, och enligt art. 37 är den straifbar, som saluhåller eller eljest bringar i rörelsen eftergjorda, förfalskade, fördärvade eller försämrade livsmedel. som om de vore äkta, oförfalskade, ofördärvade eller fullt värde. av I artiklarna 37 och 38 har skillnaden mellan uppsåtligt brott och brott begånget av oaktsamhet föranlett olika strañsatser. Straffet kan vid uppsåtligt brott mot art. 38 uppgå till fängelse i två år och 3,000 fr. böter men är i övriga fall lägre. Dock ingår frihetsstraff i strafflatituden utom vid sådant brott mot art. 37, begåtts vållande. som av FrihetsstraE och böter kunna, det anförda framgår, ådömas som av samtidigt. Vid återfall i brott kan straffet höjas till det dubbla art. 43, men å andra sidan kan enligt art. 53 straffet för överträdelser, falla under som art. 37 och 38, nedsättas till böter, högst 50 fr., överträdelsen är om av ringa betydelse I detta fall kan bestraffningen ombesörjas vederböav rande förvaltningsmyndighet. I art. 44 givas regler för konfiskation av varor och föremål, vilka använts till begående brott. Domstol kan för av viss tid förbjuda den brottslige att utöva näring, vari brott begåtts art. 46. Där sådant finnes påkallat ett offentligt intresse, kan domstol under av förutsättningar gå i författning offentliggörande straifdomen om av gissaart. 47.

Det ankommer enligt art. 54 på förbundsrådet att utfärda nödiga föreskrifter till skydd för hälsan och till förhindrande vilseledande i hanav deln med de varor och föremål, falla under lagens föreskrifter. I som samma artikel lämnas vidare några direktiv rörande innehållet dessa av följdförfattningar. Rådet kan sålunda förordna, att livsmedel såväli grosshandeln som minuthandeln betecknas på ett sätt, omöjliggör vilsesom ledande rörande deras natur och Rådet skall tillse, att alla tillursprung. satser deklareras sådana med undantag dem, ingå i den nödsom av som vändiga eller allmänt brukliga behandlingen och skola fast av varan som ställas för de särskilda livsmedlen. Vidare kan rådet bestämma, att fabrikation av livsmedelssurrogat och deras yrkesmässiga blandande med naturliga livsmedel skola stå under kontroll, och att dessa surrogat och blandningar vid försäljning skola bära beteckning, förhindrar förväxling en som med naturprodukter. Slutligen kan rådet förbjuda framställning och försäljning av blandningar av naturliga livsmedel och surrogat, såvida icke ett Vilseledande av köparen kan på annat sätt förebyggas. För överträdelse, begången uppsåt eller oaktsamhet, mot de föreav skrifter, meddelas i nämnda följdförfattningar, är särskild straüpåföljd som stadgad i art. 41, såvida icke handlingen är sådan beskaffenhet, att den av

faller under någon refererade art. 36, 37 eller 38. Bestämmelsen

av ovan

strafflindring i art. 53 är tillämplig jämväl vid förseelser fallande under om art. 41.

Med stöd det i lagen meddelade bemyndigandet har förbundsrådet

av utfärdat bland annat vidlyftig Verordnung betreffend den Verkehr mit

en Lebensmitteln und Gebrauchsgegenständen den 8 maj 1914. Denna för-

fattning att i ett sammanhang meddela föreskrifter för viktigare livsmedel.

avser Dess 286 artiklar äro sammanförda under fyra huvudrubriker: A Allmänna

bestämmelser, B närings- och njutningsmedel, C redskap Gebrauchsgegen-

stände, D straff- och slutbestämmelser. Avdelningen närings- och njut-

om ningsmedel upptager under särskilda kapitel bestämmelser för olika varu-

slag: I mjölk, II 0st Under rubriken Gebrauchsgegenstände åter-

o. s. v. ñnnas bl. stadganden färger för livsmedel och kärl. I straif-

a. om om bestämmelserna säges blott det, att överträdelser förordningen falla under

av straEstadgandena i livsmedelslagen.

Det har redan tidigare anmärkts, att huvuddelen livsmedelslagen

av upptages föreskrifter rörande tillsynen över livsmedelshandeln och där-

av med Sammanhörande ämnen. Lagen skiljer därvid på. den tillsyn, som det

åligger de kantonala myndigheterna att utöva, och den, som åligger Eds-

förbundet sådant. Obehöriga ingrepp itillsynsmyndigheternas befogen-

som heter från enskild sida straffas enligt lagens art. 39 och 40.

persons

Aven Schweiz äger livsmedelsbok: Schweizerisches Lebensmittel-

en buch. Methoden für die Untersuchung und Normen für die Beurteilung

Lebensmitteln und Gebrauchsgegenständen. Im Auftragedes Schweiz. von Volkswirtschaftsdepartements bearbeitet Schweiz. Verein analytischer

vom Chemiker 3 uppl. 1917.

Av intresse i den franska lagstiftningen är närmast lagen den 1 augusti Frankrike.

1905 med bestämmelser mot oredlighet i handeln och förfalskning av

näringsmedel och jordbruksprodukter. Dock må det erinras om, att det

enligt äldre bestämmelser lagarna den 19-22 juli 1791 och den 5 april

- 1884 åligger de högre och lägre polismyndigheterna att utöva tillsyn

över livsmedelshandeln, därvid de hava att utfärda nödigaföreskrifter och

verkställa undersökningar å platser, där livsmedel säljas. Overträdelser av

polismyndighet utfärdade föreskrifterna äro straübelagda i allmänna de av strafñagen art. 471 code pénal. Skämda, förstörda eller skadliga födoämnen skola tagas i beslag och oskadliggöras art. 477 c. p..

1905 års lag har avseende å handel med även andra varor än livs-

medel. Vidare riktar den sina bestämmelser närmast mot oredligheten som

sådan. Tanken på ett särskilt skydd mot hälsofara är dock främmande

för lagen; det följande skall framgå, är ofta en varas egenskap att

som av

hälsofarlig en strañskärpningsgrund. vara

Lagen skiljer på oredlighet vilseledande fraude och förfalsk-

genom ning falsification. Skillnaden skulle huvudsakligen bestå däri, att vilse-

ledandet icke förutsätter någon förändring av den saluhållna varans inre egenskaper utan framkallats förfaranden, hänförliga till yttre om-

genom ständigheter: etikettering eller dylikt. Förfalskningen däremot innebure en förändring substans, förändring, företagits i bedrägligt

av varans en som syfte.

Artiklarna 1 och 2 i lagen hänföra sig till vilseledandet.

I art. 1 stadgas straE för den, vid fullgörandet ett avtal be-

som av dragit eller sökt bedraga motparten i något följande avseenden:

av

med hänsyn till natur, sammansättning, innehåll eller andra för handelsvarors värde i allmänhet avgörande egenskaper,

med hänsyn till art eller ursprung, såvida den falska uppgiften om art eller ursprung är att anse som den huvudsakliga orsaken till att försäljning kommit till stånd,

med hänsyn till den lämnade sakens kvantitet eller identitet, i det att en annan sak lämnats än den, som var föremål för avtalet. Enligt art. 2 inträder skärpning av straifet, något förenämnda om av brott begåtts med tillhjälp falska vikter, mått eller andra dylika redav skap eller med tillhjälp av ett förfaringssätt, syftande till att vid Vägning, mätning eller analys åstadkomma oriktigt resultat eller att falskeligen förändra varans sammansättning, vikt eller volym, eller med tillhjälp vilseav ledande uppgifter, som gå ut på att skapa uppfattningen, att dylik tien digare företagen åtgärd vore riktig. Art. 3 handlar om förfalskning tjäna till näring åt av varor, som människor eller djur, läkemedel, drycker, jordbruks- och naturprodukter. Straff stadgas för den, som förfalskar dylika avsedda till försäljning, varor, eller som utställer, saluhåller eller försäljer dylika vilka han vet, varor, om att de äro förfalskade, fördärvade eller giftiga då fråga läkemedel: är om förfalskade. Under straEpåföljd hemfaller jämväl den, under samma som en form, vilken deras ändamål, utställer, saluhåller eller försäljer anger produkter, ägnade att användas vid förfalskning nyssnämnda likav varor, som även var och en, som genom broschyrer, annonser eller liknande medel verkar för deras användning. Straüskärpning inträder, förfalskad eller om fördärvad är skadlig för hälsan, och straffen skola ådömas, även vara om den skadliga förfalskningen är känd köparen. av Enligt art. 4 är det under särskilda förutsättningar straffbart att innehava falska mått eller vikter eller förfalskade, fördärvade eller giftiga livs-

medel m. m. eller föremål, lämpliga att använda vid förfalskning. Aven här skall straffet skärpas, förfalskad befinnes skadlig för hälsan. om vara Särskilt undantagna från tillämpningen artiklarna 3 och 4 äro av färsk frukt och färska grönsaker, råkat i jäsning eller blivit försom därvade. Beträffande straffen är blott att anmärka, att frihetsstralf och böter kunna ådömas samtidigt. I art. 5 meddelas vissa föreskrifter återfall i om brott. De föremål, vilkas försäljning, brukande eller innehav konstituerar brott enligt lagen, skola konñskeras, de ännu tillhöra säljaren eller om innehavaren. Konñskerade varor kunna ställas till den allmänna fattigvårdens förfogande. Oanvändbara eller skadliga förstöras, Vilket efter varor domstols förordnande kan ske utanför den brottsliges bostad eller affärslokal. Domen kan offentliggöras art. 6-7. Lagen förutser behovet följdförfattningar, eller, det i art. 11 av som uttryckes, föreskrifter rörande behövliga mått och steg för lagens genomförande. Dylika föreskrifter utfärdas i form administrativa reglementen. av Lagen anger, att en dylik reglering kan förväntas behövlig för de förhållanden, som sammanhänga med: saluhållande, försäljning, utställande och innehav av fallande under lagens tillämpningsområde, provtagvaror, ning, val av analysmetoder samt frågan, vilka myndigheter skola äga som att beivra överträdelser mot lagen och utsträckningen denna deras beav fogenhet. Vidare nämnas särskilt frågor 1 påskrifter och märken, om: angivande antingen sammansättning eller dess eller de ortsvarans ursprung

benämningar och skördevillkor, som köparen kan fordra som garanti på faktura, emballage eller själva varan, 2 varans yttre anbragta eller eljest i ögonen fallande uppgifter, nödvändiga till tryggande av redlighet i handeln, 3 med handelsbruk överensstämmande definitioner och benämningar på drycker och andra 4 tillåtna behandlingsmetoder tjänande att

varor, göra goda eller hållbara, 5 egenskaper, som göra dem olämpliga till

varor förbrukning, 6 fastställandet områden, som ensamma kunna göra an-

av språk på vissa ursprungsbeteckningar.

Overträdelse dylika föreskrifter belägges i art. 13 med strañ. Detta

av är jämförelsevis obetydligt böter 16-50 fr. utom vid återfall, då det

-- stegras avsevärt.

De närmare bestämmelserna angående livsmedelskontrollens ordnande återfinnas i särskild författning, reglementet den 31 juli 1906. Dock

en finnas i lagen den 1 augusti 1905 ett föreskrifter, som i detta samman-

par hang förtjäna omnämnande. Det sägs sålunda i art. att la Commission départementale kan på landshövdingens le préfet förslag medgiva, att till de kommuner, organiserat llvsmedelskontroll, visst bidrag kan

som en egen utgå allmänna medel. Vidare bestämmes det i art. 12, att de sakkunniga

av besiktningar, behöva göras, skola äga rum i kontradiktoriska former,

som och att uttagna beñnnas utan anmärkning, skola ersättas efter

prover, som värdet vid den tid de uttogos.

En särskild belgisk livsmedelslag är utfärdad den 4 augusti 1890." Belgien.

Denna innehåller emellertid endast ett fåtal straffbestämmelser. Däremot hava i den allmänna strafflagen upptagits jämförelsevis utförliga bestämmelser mot oredlighet i livsmedelsomsättningen. Artiklarna 454-456 sistnämnda lag rikta sig mot förfaranden, vilka på särskilt allvarligt sätt hota människors hälsa. Straff stadgas för den, som i födoämnen eller dryckes-

avsedda för försäljning, inblandar ämnen, som äro ägnade att medföra varor, döden eller svårt skada hälsan. Samma straff hotar den, som säljer eller saluhåller födoämnen eller dryckesvaror, innehållande dylika inblandningar, ävensom den, försäljer eller anskaffar farliga ämnen med vetskap om

som att de skola tjäna att inblandas i livsmedel. Innehavet av till försäljning avsedda födoämnen eller dryckesvaror är straffbart, om innehavaren äger

vetskap om att de innehålla farliga inblandning-ar.

Om till livsmedel otjänliga, ehuru icke direkt farliga, varor handlar art. 561 2. Där upptages bland ringare förseelser, straffbara med

mom. böter 10-20 fr. och fängelse l-5 dagar, att någon säljer eller saluhåller födoämnen eller dryckesvaror, vilka äro fördärvade eller skämda.

I lagens bedrägerikapitel återfinnas de såväl på livsmedel som andra

syftande bestämmelserna i art. 498 och 499, där en handling, varvaror igenom någon bedragit köpare beträffande försåld identitet, beskaffen-

varas het, eller kvantitet, stämplas straEbar. Tillämplig uteslu-

ursprung som tande på livsmedel är art. 500. Här straifbelägges: att förfalska till försäljning avsedda eller drycker, tjänliga till födoämnen, att sälja eller

varor saluhålla dylika med vetskap om att de äro förfalskade, att genom

varor anslag eller meddelande i illvilligt eller bedrägligt uppsåt yppa eller befrämja förfarandet vid livsmedelsförfalskning. Säljer eller saluhåller någon förfalskade livsmedel utan sådant uppsåt, förutsättes i art. 500, gör

som han sig enligt art. 561 3 skyldig till överträdelse. Straffbar är

mom. en enligt art. 501 också den, innehar till försäljning avsedda livsmedel-,

som

vilka han vet, att de äro förfalskade. om

Bötesstraff kan ädömas samtidigt med frihetsstraif. Livsmedel, tillsatt

med farlig inblandning, skall enligt art. 457 alltid tagas i beslag och oskadliggöras. Förfalskade, fördärvade eller skämda livsmedel kunna beslagläggas,

blott då, de anträifas i den tilltalades besittning art. 503 och

561 mom. Kunna varorna användas, skola de överlämnas åt kommunen, har att

som ställa dem till oEentlig fattigvårds- eller våilgörenhetsanstalts förfogande. I vissa fall är domstolen skyldig, i andra fall befogad förordna, att dess utslag skall offentliggöras.

Den första artikeln i lagen den 4 augusti 1890 bemyndigar regeringen att utfärda kompletterande författningar, följdförfattningar. Regeringen kan i den allmänna hälsovårdens intresse eller för att hindra oredlighet utfärda reglementen för livsmedelshandeln. Vidare kan den här blott

- men till skydd för den allmänna sundheten övervaka tillverkningen livs-

- av medel, avsedda till försäljning, och förbjuda användandet skadliga eller

av farliga ämnen och redskap. Detta stadgande gör dock icke intrång på. den befogenhet, som gällande lag anförtrott kommunala myndigheter att meddela stadgar av polisförordnings natur i hithörande ämnen.

Enligt lagens art. 6 medför överträdelse reglementen, utfärdade på-

av grund av bemyndigandet i art. böter från 1-25 fr. och fängelse 1-7 dagar eller ettdera dessa strañ. Med denna straffbestämmelse bör jäm-

av föras art. 561 mom. 2 allmänna strafflagen. Bland där straifbelagda överträdelser upptagas även försäljning och saluhållande livsmedel, för-

av som klarats skadliga genom reglemente, utfärdat central- eller provinsadmi-

av nistrationen eller kommnnalmyndighet. I vad rör reglementen från andra

myndigheter än regeringen kan givetvis art. 561:2 äga självständig betydelse; för beivrandet brott mot regeringens föreskrifter är däremot,

av som ovan framgår, sörjt genom art. 6 i lagen den 4 augusti 1890. Emellertid iakttages även i sistnämnda reglementen understundom skillnad mellan

en bestämmelser, fastslä en skadlighet, och övriga föreskrifter. Så.-

som varas lunda yttras i kungl. kungörelsen den 31 augusti 1899 angående ost, sedan begreppet 0st där definierats och deklarationstvång påbjudits i vissa fall,

att bl. a. 0st tillsatt med andra mineraliska ämnen än salt förklaras skadlig med tillämpning art. 561: strafüagen.

av

Tillsynen över efterlevnaden av de reglementen, utfärdas med

som stöd av 1890 års lag, lägges denna i händerna på borgmästaren le bourg-

av mestre och särskilda statstjänstemän. Dessa äga tillträde till alla lokaler, där handel med livsmedel eller tillverkning eller beredning dylika för

av försäljning äger rum. Sättet för provtagning, upprättandet och driften

av laboratorier äro frågor, icke reglerats i lagen utan förbehällits den

som kungliga lagstiftningen.

Grundvalen för den nuvarande engelska livsmedelslagstiftningen ut- England. göres av The Sale of Food and Drugs Act, 1875. Denna har fiullständigats genom The Sale of Food and Drugs Act Amendment Act., 1879 och The Sale of Food and Drugs Act, 1899. Vidare bör nämnas The Public Health Act, 1907. Härutöver förekomma åtskilliga speciallagar.

För frågan om kriminaliseringens utsträckning är 1875 ärs författning i allt väsentligt avgörande. Författningen skiljer på brott sumdhets-

av skadlig beskaffenhet och oredlighet i livsmedelshandeln. I det föl-

annan jande bortses från de bestämmelser i lagen, ha avseende läkemedel,

som

drugs

I författningens 3 § är det förenat med straff att tillsätta, färga eller

eljest behandla eller låta behandla ett livsmedel med ett ämne av beskañenhet att göra livsmedlet skadligt för hälsan, där behandlingen skett iavsikt att varan skall försäljas i detta tillstånd, och att försälja på dylikt sätt

en behandlad vara. Straff inträder emellertid icke, såvida den tilltalade kan visa, att han icke ägde kännedom den behandling, under-

om som varan kastats, och att han heller med användande vanlig omtanke reasonable

av diligence hade kunnat vinna sådan kännedom.

I fråga om annan oredlighet skiljes mellan de fall, då föremålet för förseelsen är ett sammansatt compounded livsmedel eller icke.

För det senare fallet förbjudes att till skada prejudice för köparen sälja ett livsmedel, som icke är den natur, det ämne eller den kvalitet,

av som är utmärkande för den köparen begärt. Straff skall emellertid

vara,

ådömas, om varan tillsatts med ett ämne, som icke är hälsoskadligt

men däremot ägnat att göra livsmedlet lämpligt för transport eller förbrukning, då tillsatsen skett utan svikligt uppsåt att öka varans volym, vikt, mått eller dölja dess mindrevärdighet. Straifrihetsgrund är vidare, att är

varan patenterad och levereras i det skick, som i patentet beskrivas, att inblandningen i varan är ofrånkomlig med hänsyn till skörde- och tillverkningsmetoder, och slutligen att varan är sammansatt i lagens mening 6

För ett dylikt sammansatt livsmedel gäller emellertid enligt 7 att en straffbar handling föreligger, då någon säljer ett sådant, bestånds-

vars delar icke stå i överensstämmelse med köparens begäran.

Försäljandet av en vara, som är tillsatt med något för hälsan oskadligt ämne, utan att därvid förelegat sviklig avsikt att öka dess rymd, vikt eller mått eller dölja dess mindrevårdighet, skall iintet fall medföra

ansvar, om säljaren vid varans avlämnande tillställer mottagaren ett meddelande å tydligt skriven eller tryckt etikett därom, att varan är blandad.

I 9 § beröres livsmedelsförfalskning iegentlig bemärkelse: det stadgas

förbud mot att någon berövar ett livsmedel någon del till skada för kvalitet, sammansättning eller natur, i avsikt att det skall försäljas i dess förändrade tillstånd utan upplysning härom. En på sådant sätt förändrad

vara får heller försäljas utan angivande av förändringen.

25 innehåller ett för samtliga här angivna fall gemensamt stad gande av innebörd, att en på visst sätt bevisad obekantskap med

en varas egenskaper kan befria säljaren från Första förutsättning härvid är,

ansvar. att säljaren själv köpt och då erhållit skriftlig garanti, att denna

varan vore av samma beskaffenhet, som den målsäganden sedermera hos honom begärt. Vidare skall han vid tidpunkten, då han själv sålde, icke hava haft

någon grundad anledning antaga, att varan icke stode i överensstämmelse med garantien, och slutligen skall han hava sålt varan i skick, vari

samma han erhållit den.

Utfärdandet falsk garanti är straffbart enligt 27 I samband där-

av med stadgas straE för den, lämnar falska uppgifter å etikett, hörande

som till av honom såld

vara.

I 1875 års författning straffet för oredlighet i regel böter

var upp till 20 å. 1899 års Sale of Food and Drugs Act höjde bötessatsen för återfall 17 Under vissa förutsättningar kan frihetsstraf förekomma.

Rörande kompletterande följdförfattningar finnes ett stadgande i 1899 års författning, 4 Där gives jordbruksdepartementet bemyndigande att utfärda föreskrifter för bedömandet vid undersökning mjölk,

av prov av grädde, smör eller ost, nämligen i fråga avgörandet, huru stor brist i

om

8 21488Livsmedelslagaliftninyskommitténsbetâinkande.

någon av de normala beståndsdelarna i dessa varuslag eller vilken tillsats av främmande ämnen eller vilken proportion av vatten skall skapa en presumtion enligt The Sale of Food and Drugs Acts, att varan icke är äkta eller är farlig för hälsan. Analytikerna hava att låta dessa föreskrifter lända sig till efterrättelse. Nord- Livsmedelskontrollen i Nordamerikas Förenta stater är ett polismyndigamerikas heternas åliggande och regleras genom lagstiftning i varje stat för sig. Förenta Emellertid har Förenta staternas regering att utöva politi-

gemensamma stater. myndighet i bland annat allt, som rör handel med utlandet och handel de särskilda staterna emellan. För reglering av denna handel i vad rör livsmedel har utfärdats en livsmedelslag: The Food and Drugs Act 30 juni 1906. Denna lag har enligt det sagda icke tillämpning å livsmedelshandeln inom de särskilda staterna utan berör närmast införsel och utförsel till och ifrån dessa. Dock har lagen avseende på vara, som, efter det den införts till en av staterna, försäljes där i obruten originalförpackning.

Lagen avser att förhindra förfalskning adulteration och vilseledande beteckning misbranding.

Till förfalskning livsmedel hänföres: Om till satts något

av varan ämne, som minskar eller skadar dess kvalitet eller styrka, om varan helt eller delvis är ersatt med ett surrogat, om någon värdefull beståndsdel i varan helt eller delvis borttagits, om varan är blandad, färgad, pudrad, övertäckt eller målad på ett sätt, som döljer bristfällighet eller dålig kvalitet, om varan innehåller tillsats av giftiga eller hälsofarliga ämnen, om varan helt eller delvis består av orena, förstörda eller ruttna animaliska eller vegetabiliska ämnen, eller härrör från någon del av ett djur, som icke är ägnat att användas som livsmedel, eller från ett sjukt djur. eller ett djur, som dött annorledes än vid slakt.

Vilseledande beteckning skall anses vara för handen: När inpackningen eller etiketten ger vilseledande upplysningar om varan, dess innehåll och sammansättning, när varan är märkt med oriktig upplysning om tillverkningsorten, när varan är en efterbildning av en annan vara eller saluhållen under beteckning, som kännetecknar en annan vara, när den är etiketterad eller märkt på ett sådant sätt, att köparen vilseledes eller bedrages, när den falskeligen utgives för att vara av utländskt ursprung, när det ursprungliga innehållet är helt eller delvis avlägsnat och ersatt med annat, när varan innehålles i sluten förpackning med uppgift om innehållets vikt eller rymd och denna uppgift icke är riktig eller icke är tydligt anbragt på yttersidan, när inpackningen eller etiketten ger upplysningar

sammansättning och blandningsdelar och dessa upplysningar äro i något om avseende vilseledande. Från dessa regler givas vissa undantag.

Lagen med därtill anknytande följdförfattningar ger vidare noggranna upplysningar på vad sätt i särskilda fall skola betecknas och

om, varor deras beskaffenhet och sammansättning tillkännagivas.

I Danmark finnas i den allmänna strafflagen den 10 februari 1866 Danmark. 278 och 290 straifbestämmelser tillämpliga å livsmedelsförfalslming.

I 278 § stadgas straff för den, förfalskar varor eller falskeligen

som förser varor eller andra föremål med offentlig stämpel eller märke, som skall utgöra borgen för äkthet eller godhet, eller svikligen

samma varas förskaffar sig sådan stämpel eller prägel på föremål, icke har förut-

som sättningar därför, eller utan tillåtelse anbringar andras märke eller stämpel på till sin beskaffenhet äro väsentligt sämre än vad stämpeln

varor, som

eller märket ger vid handen. Straüet är frihetsstraif, som under försvårande omständigheter kan gå upp till sex års straffarbete; dock straffas mindre i småhandeln förekommande varuförfalskningar, varigenom endast obetydlig skada tillfogats någon, med böter, i undantagsfall fängelse.

I 290 § stadgas straff för den, i avsedda att försäljas eller

som varor, användas andra, blandar giftiga eller eljest farliga ämnen på sådant

av sätt, att andras hälsa utsättes för fara vid nyttjandet av desamma. Straüet är fängelse eller straifarbete. Samma straff drabbar den, som saluhåller

vilka han vet, att farliga ämnen äro på nämnt sätt i dem invaror, om blandade. Har den brottslige gjort sig skyldig till det brottsliga förfarandet genom oaktsamhet, straffas han med böter.

Till speciallagstiftningen hörande bestämmelser om livsmedelshandeln hava införts särskilda lagar undersökning livsmedel. Den

genom om av första dessa utfärdades den 9 april 1891, den senaste den 18 april 1910.

av

Sistnämnda lag innehåller bemyndigande för justitieministern att med ett eller flera analytiskt-kemiska eller fysiologiska laboratorier sluta avtal om att mot årligt vederlag, som dock får överstiga 10,000 kr., företaga undersökningar av offentligen salubjudna livsmedel, dricksvatten m. m. ävensom

sådana oifentligen salubjudna föremål som husgeråd, leksaker 0. d., vilkas av användning kan verka menligt för hälsan. Laboratorium, varmed sådant avtal slutits, har att på framställning domstolar, polismyndigheter, sund-

av hetsstyrelsen och sundhetskommissioner hälsovårdsnämnder undersöka och avgiva utlåtande över insända livsmedel m. m.

Justitieministern är vidare i samma lag bemyndigad att utfärda när-

bestämmelser polismyndighetens åligganden för lagens efterföljd, mare om att utfärda bestämmelser om vad som får saluhållas under de för olika livsmedel brukliga beteckningarna samt regler om livsmedlens undersökande, att förbjuda till saluhållande avsedda livsmedels tillsättande med ämnen, vilka, även de icke vid tillfällig förtäring medföra skadliga verkningar,

om dock kunna antagas medföra sådana vid ett fortsatt förbrukande av livsmedlen i fråga.

Bland lagens straEbestämmelser må följande nämnas.

Den, i avsikt att vinna avsättning för livsmedel svikligen

som eftergör eller förfalskar det eller, om det är fördärvat, underkastar det en behandling, som är avsedd att dölja dess fördärvade tillstånd, liksom även den, som i sviklig avsikt saluhåller livsmedel, som han vet vara behandlat på något nämnda sätt, strañas efter allmänna strafflagen 278 § första

"av stycket. Ar genom förseelse av denna art blott obetydlig skada förorsakad, kan straffet nedsättas till fängelse och vid synnerligen förmildrande omständigheter till böter.

Den, som utan sviklig avsikt men dock med vetskap om att en vara har undergått någon av förut nämnda behandlingssätt, saluhåller den som livsmedel, utan att dess verkliga beskaEenhet är på ett otvetydigt och klart sätt angiven på varan, etikett eller inpackning samt på däröver utställd faktura, straffas med böter.

Den, som saluhåller varor, som han vet vara behandlade på ett sätt,

strider mot av justitieministern utfärdade bestämmelser, straffas med som böter.

Lagen den 18 april 1910, som skolat föreläggas till revision före den 1 oktober 1920, har tills vidare bibehållits. Emellertid har för danska riksdagen framlagts proposition till lag livsmedel, till vilken förslag

ny om

uppgjorts under det 1918 påbörjade skandinaviska samarbetet på livsmedelslagstiftningens område. Denna lag är avsedd att i huvudsakliga delar bliva gemensam för Danmark och Norge. Huvudbestammelserna i förslaget till denna lag äro följande.

Handel och omsättning av livsmedel och njutningsmedel liksom

annan tillverkning därav i försäljningsändamål skola underkastas tillsyn ienlighet med bestämmelser, som utfärdas av justitieministern. Denne kan i sådant syfte meddela föreskrifter, som avse att förebygga tillverkning och försäljning av hälsofarliga varor, eller som avse att förebygga oriktiga föreställningar om varomas ursprung, beskaffenhet, art, mängd, sammansättning eller andra egenskaper, eller som angiva, på vad sätt varorna skola

vara tillverkade, vad de få innehålla och vilka fordringar de skola uppfylla för att få utbjudas under en viss beteckning, eller som åsyfta åstadkommande av renlighet och hygieniskt tillfredsställande förhållanden. Justitieministern kan vidare bestämma, att envar, som driver yrkesmässig verksamhet,

som har till föremål livsmedel eller njutningsmedel, skall göra anmälan därom och föra de böcker, som anses nödvändiga för en verksam tillsyn. Han kan ock föreskriva närmare villkor för utövande av verksamheten. Utan justitieministerns tillstånd få livsmedel och njutningsmedel, som icke uppfylla vad i nämnda bestämmelser påbjudits, icke importeras 1

I justitieministerns befogenhet ingår jämväl att meddela föreskrift

om de fordringar, som böra ställas på dricksvatten och vatten, som användes för livsmedel och njutningsmedel avsedda att försäljas, liksom kontroll

om över vattenledningar 3

4-8 §§ innehålla föreskrifter om de myndigheter, närmast skola

som utöva livsmedelskontrollen, och deras befogenheter och skyldigheter. Härom hänvisas till den redogörelse, som lämnas i särskild bilaga bil. A.

överträdelse bestämmelserna i lagen eller de föreskrifter,

av av som utfärdas på grund av lagen, straffas med böter intill 10,000 kronor eller fängelse, såvida icke strängare straff bör följa på gärningen enligt bestämmelserna i den allmänna strafflagen. I utslaget kan bestämmas, att målets utgång skall på den dömdes bekostnad offentliggöras i eller ñera tid-

en ningar. Har brottet begåtts under utövande viss näring, kan, den

av om brottslige tidigare gjort sig skyldig till liknande förseelse, rätten att utöva näringen fråndömas vederbörande. Varor, vid vilkas framställning förseelse mot ifrågavarande bestämmelser ägt rum, eller använts vid sådan för-

som seelse, kunna konfiskeras till förmån för statskassan 9

Den norska allmänna strafñagen den 22 maj 1902 innehåller ett flertal Norge. straifbestämmelser, som angå livsmedelshandel. Bestämmelserna i fråga äro tämligen utförliga.

153 § stadgar straff för den, till föremål, är avsett till all-

som som mänt bruk eller till försäljning, sätter gift eller andra ämnen, som medföra, att föremålen icke kunna användas enligt sin bestämmelse utan att vålla människors död eller ödelägga deras hälsa, liksom ock för den, som förorsakar eller medverkar till att i övrigt förgiftning, medför allmän

som fara för liv eller hälsa, framkallas. Enahanda straifpäföljd drabbar den, som under fördöljande av föremåls beskaffenhet säljer, saluhåller eller i övrigt söker vinna spridning åt sådana förgiftade eller med farliga ämnen tillsatta föremål, som nu sagts.

Vidare straffas enligt § den, under fördöljande före-

samma som av måls beskaffenhet saluhåller, säljer eller på annat sätt söker vinna sprid-

ning åt detsamma som näringsmedel åt människor eller husdjur eller till annat bruk, där föremålet är ägnat att, då det användes enligt sin bestämmelse, skada hälsan.

Enligt 271 § straifas kvalificerad form bedrägeri, då någon

som en av avyttrar varor, som äro förfalskade med ämnen, göra dem skadliga

som för människor eller husdjur.

359 § stadgar straff för den, uppsåtligen eller oaktsamhet salu-

som av håller som näringsmedel för människor eller djur eller njutningsmedel

som föremål, som på grund av förfalskning, omogenhet, fördärvat tillstånd, felaktig beredning eller förvaringsmetod eller andra orsaker äro skadliga

av för hälsan.

362 § innehåller följande bestämmelser. Med böter straffas den,

som uppsåtligen eller av oaktsamhet saluhåller något näringsmedel för människor eller djur eller något njutningsmedel äkta och oförfalskat, oaktat det

som är eftergjort eller förringat i värde borttagande till detsamma

genom av hörande beståndsdelar eller tillsättande främmande ämnen. På

av samma sätt straffas den, som förfärdigar sådant närings- eller njutningsmedel eller ämne, avsett för dess tillverkning, i avsikt att saluhålla eller låta saluhålla det som äkta och oförfalskat."

Med böter straffas vidare enligt 363 § den, saluhåller konstgjorda

som näringsmedel för människor eller djur eller njutningsmedel under

namn eller beteckningar, som i handel och vandel blott tilläggas naturliga närings- eller njutningsmedel, liksom den, som saluhåller naturliga näringseller njutningsmedel under namn eller beteckningar, i handel och vandel

som blott tilläggas andra arter därav.

I detta sammanhang må slutligen erinras om 370 där bötesstraE ålägges den, som med avseende å föremål, som saluhållas, offentliggör eller på annat sätt utsprider oriktiga uppgifter angående deras sammansättning eller industriella råttsskydd eller prisbelöningar, ävensom den, vilken oEentliggör eller utsprider beteckningar eller uppgifter, äro ägnade att i

som sådant avseende föra någon bakom ljuset.

Som ovan på tal om lagstiftningen i Danmark anmärktes har under det gemensamma skandinaviska lagstiftningsarbetet utarbetats ett förslag till lag om livsmedel, vilket förslag är avsett att framläggas jämväl i Norge. Beträffande innehållet i detta förslag hänvisas till vad yttrats.

nyss

Huvuddragen av kommitténs förslag.

Man kan i korthet angiva huvuduppgiften för den lagstiftningen Den

nya nya laggenom att såga, att denna avser att i görligaste mån motverka den allmän- süffnüfgens fara, uppstår därigenom, att mindrevärdiga livsmedel komma i allmänt PP-gw-

som bruk. Uttrycket allmänfara bör här tilläggas innebörd i Lag-

samma som kommitténs i annat sammanhang återgivna yttrande: medföra allmän-

en nare våda eller skada. Flertalet brott, såsom stöld eller misshandel, innefatta ett angrepp på en viss persons rätt. Det finns emellertid vissa

grupper av brottsliga handlingar, som icke äga dylik individuelb riktning,

en utan äro straEbelagda med hänsyn till den fara, de framkalla för ett större antal människor; dylika handlingar äro exempelvis förgiftande

av varor som hållas till salu, skadande av järnvägsanläggning eller överdådig framfart

ll8

på allmän plats. Dylika brott, där det brottsliga momentet innefattas i att ett större antal utsättas eller kunna utsättas för fara, pläga

personer ock betecknas brott mot allmänheten. Till denna grupp av förfaran-

som den höra de handlingar, skola förebyggas genom den nya livsmedels-

som lagstiftningen. Den allmänfara, som man härvid har i åtanke, är givetvis i första rummet den hygieniska våda, användandet dylika livsmedel

som av måste förmodas i många fall medföra. Härvid bör emellertid bortses ifrån, att omsättning hygieniskt otillfredsställande livsmedel samtidigt

en av betyder ett skadande konsumenternas ekonomiska intressen. Det ingår

av givetvis i lagstiftningens uppgift att söka förebygga jämväl dylik skada. Det torde dock omöjligt att i praktiken kunna hålla skarpt i sär de

vara hygieniska och de ekonomiska synpunkterna. På det" sättet kan emellertid den hygieniska synpunkten lämnas företräde, att den oredliga omsättningen med livsmedel bör kunna medföra straffansvar, även utan att bevislig förmögenhetsskada inträtt.

Som framgår lämnade redogörelse, saknar den svenska rätten

av ovan ingalunda bestämmelser, rätt tillämpade, åtminstone i någon mån borde

som, kunna tillgodose nämnda intressen. Att dessa föreskrifter likväl äro behäftade med betänkliga brister framgår ock av vad ovan yttrats. Dessa brister kunna i få 0rd sammanfattas på följande sätt.

Speciallagstütningen saknar enhetlighet. I vad den innefattar bestämmelser för hela riket, i motsats mot kommunala stadgar, har den tillkommit synpunkter, delvis äro främmande för vad man måste anse vara

ur som

livsmedelslagstiftnings ledande grundtankar. De kommunala stadganen dena på området, hälsovårds- och matvarustadgar, illustrera ännu bjärtare den bristande enhetligheten, då de olika kommunerna ofta meddela sinsemellan mycket avvikande föreskrifter rörande enahanda ämnen. Den allmänna strafflagens bestämmelser, närmast 22 kap. 3 och 13 §§ äro för knapphändiga för att utgöra effektiv garanti mot de vanligaste formerna

en för oredlighet i livsmedelshandeln. Därjämte försvåras tillämpningen av dessa stadganden i vad rör livsmedel därav, att sambandet mellan stadgandena i den allmänna strafflagen och speciallagstiftningen är outrett.

Med dessa utgångspunkter torde realiserandet den nya lagstift-

av ningens ändamål lämpligen böra inriktas på följande fyra uppgifter:

Allmänna straffbestämmelser meddelas och givas sådan räckvidd,

a

att oredliga förfaranden med livsmedel kunna straübeläggas i större omfattning, än nu är fallet.

b Speciallagstiftningen revideras och kompletteras den för livs-

ur medelslagstiftningen utmärkande synpunkten, d. i syfte att skapa skydd

v. s. mot allmänfaran.

Vid denna revision bör beaktas, att specialbestämmelserna b på

c

ett naturligt sätt ställas med de allmänna straEbestämmelserna a,

samman så att de så vanliga och svårlösta lagkonkurrensfrågorna bortelimineras.

nu

d Slutligen bör särskilt tillses, att regler givas för en effektiv tillsyn över efterlevnaden de föreslagna stadgandena.

av

Beträffande den under c upptagna frågan är denna tydligen företrädesvis formell natur och skall nedan utförligare behandlas för sig

av se nedan sid. 126. Rörande det under d nämnda spörsmålet om ordnandet livsmedelskontrollen torde här något behöva sägas, utan kan hän-

av visas till den särskilda motiveringen till förslaget till livsmedelskontrollförordning. Däremot böra punkterna a och b göras till föremål för en när-

mare behandling redan nu, eftersom det sätt, varpå de därstädes angivna uppgifterna begränsas, tjänar att klargöra hela lagstiftningens omfattning.

II. Vad utsträckningen av straifansvaret för oredliga förfaranden i Køjiminaliâehandeln med livsmedel angår, kan sådan utsträckning ifrågakomma i tre

gånkwf

riktningar. Det kan nämligen vara fråga om dels förhöjning av straffsat- geüomc

för redan straifbelagda förfaranden, dels utsträckning av det StraE-bestämmelsgr, serna belagda området med hänsyn till det subjektiva rekvisitet och dels sådan utsträckning med avseende å det objektiva rekvisitet. Vad en dylik utsträckning innebär, då den avser förhöjning av straifsatserna, torde icke behöva närmare förklaras. Med avseende å de subjektiva och objektiva rekvisiten erinras, att man vid straifbeläggandet av en handling söker skilja handlingens subjektiva sida från dess objektiva. Den senare omfattar den rent yttre effekten: skadan å en persons förmögenhet vid ett förmögenhetsbrott eller den kroppsliga skadan vid ett misshandelsbrott. Den subjektiva sidan hos handlingen omfattar åter de moment i den handlande personens själsliv, som komma denna person att framstå som den där äger skuld till att effekten inträtt. Det objektiva rekvisitet innefattar alltså en fordran på viss yttre effekt, som skadar eller sätter i fara ett rättsligt intresse, det subjektiva rekvisitet innebär fordran på en sådan sinnesbeskaäenhet hos den handlande, att effekten kan läggas honomtill last, såsom då han med uppsåt företagit handlingen eller genom oaktsamhet orsakat effekten. En utsträckning av det kriminaliserade området med hänsyn till det objektiva rekvisitet betyder ms a.. o., att nya eñekter stämplas som rättsstridiga, medan en utsträckning med hänsyn till det subjektiva rekvisitet innebär, att exempelvis oaktsamhetsbrott göras straEbara vid sidan

uppsåtliga brott. Kommittén föreslår utsträckning kriminaliseringen av av i alla tre riktningarna. Frågan om straifsatserna behandlas nedan i specialmotiveringen till förslaget. Angående nödvändigheten av en utsträckning av straifbarheten även till brott begångna av oaktsamhet har redan förut talats se sid. 97. I detta sammanhang torde behöv-

ovan vara ligt att tillägga något om denna sak utöver ,det redan sagda. Däremot bör här framläggas en utredning rörande kriminaliseringens objektiva sida.

Den utsträckta kriminaliseringen skall drabba vissa förfaranden med livsmedel, d. v. s. förfaranden, som till omedelbart eller medelbart objekt äga livsmedel.

Som framgår av redogörelsen för utländsk lagstiftning på detta område, har denna emellertid i regel icke begränsats till vad den betecknat med uttryck, motsvarande föreliggande förslags livsmedel.

Den tyska lagen nämner i sin 1 förutom Nahrungs- und Genussmittel, leksaker, tapeter, färger, mat-, dryckes- och kokkärl samt petroleum. Den österrikiska uppräknar i liknande sammanhang kosmetiska medel, leksaker, tapeter, beklädnadsföremål, mat- och dryckeskärl, kärl och redskap, avsedda att användas vid kokning eller förvaring av livsmedel, redskap för livsmedlens Vägning och mätning, vissa dekorationsfärger samt petroleum. Den danska lagen om undersökning livsmedel ställer under

av samma kontroll som livsmedlen i omfattning, justitieministern äger be-

som stämma, sådana oifentligen salubjudna föremål, husgeråd, leksaker och liknande, vilkas bruk kan medföra skada för hälsan, och i enlighet därmed har justitieministern utsträckt lagens bestämmelser att gälla bland annat mat-, dryckes- och kokkärl, redskap till framställning och förvaring av livs-

medel, metalldelar till utskänkningsapparater, mineralvattensifoner,

papper, kartonger och dyl., som skall brukas direkt till inpackning livsmedel, lek-

av saker, fyrverkerivaror och färger. Den schweiziska lagen medtager Gebrauchs- und Verbrauchsgegenstände, soweit solche das Leben oder die Gesundheit gefährden können. Bland de föremål, på grund härav i

som förordningen av den 8 maj 1914 ställas under kontroll, märkas förutom färger, kärl, redskap och inpackningsmaterial, hava användning i livs-

som medelshandeln, sådana därmed alls icke sammanhängande föremål

som garner, vävnader, kosmetiska medel, leksaker, material till draperier, möbler och

mattor, tapeter, masker, vaxljus, lampskärmar, konstgjorda blad, blommor och frukter, skrivmaterial, metallpipor, petroleum. Lagstiftningarna hava

alltså ofta jämsides med förfaranden med livsmedel i egentlig mening ställt förfaranden med andra vilkas beskaEenhet äger betydelse för den

varor, allmänna hygienen.

Vad den svenska lagstiftningen angår äro effektiva bestämmelser

angående sistnämnda varuslag upptagna i giftstadga och hälsovårdsstadga. En lagstiftning på detta område är icke erforderlig; fråga för sig

ny en är däremot, i vad mån de redan befintliga bestämmelserna i större eller mindre omfattning böra upptagas ilivsmedelslagstiftningen. Kommittén har trott sig göra riktigast uti att principiellt begränsa den lagstiftningen

nya till livsmedel; en följd härav har blivit, att vad beträffar kärl och andra redskap bestämmelser härom upptagits hälsovårds- och giftstadgorna, blott

ur i den mån de äro av direkt betydelse för livsmedels beskaffenhet. Och i full överensstämmelse med denna tankegång har behovet helt be

av nya stämmelser över huvud beaktats blott i vad rör förfaranden med livsmedel. Den nya lagstiftningen har sålunda med hänsyn till sitt föremål begränsats till förfaranden, som avse livsmedel.

De förfaranden, som här åsyftas, skola äga karaktären oredligt

av handlingssätt. Men det är givetvis icke med denna allmänna karak-

nog teristik. Det är tillfyllest att helt generellt föreskriva straff för all oredlighet i handhavandet med livsmedel. Kriminaliseringen måste anknytas till vissa handlingstyper, exempelvis saluhällande eller försäljning,

och samtidigt måste en beskrivning lämnas på de moment, i det enskilda fal-

som let innebära, att saluhållandet eller försäljningen innefattar oredlighet.

en

Redogörelsen för den utländska lagstiftningen har lämnat provkarta

en på de handlingar, som man ansett sig kunna straEbelägga. Här skall blott erinras om föreskrifterna i den norska straiflagen 362 och 363 §§, vilka föreskriva straff för den, som

saluhåller livsmedel eller njutningsmedel äkta och oförfalskat,

som oaktat det är eftergjort eller förringat i värde borttagande till det-

genom av samma hörande beståndsdelar eller tillsättande. av främmande ämnen, eller

tillverkar dylikt livsmedel eller njutningsmedel eller ämnen, avsedda att användas vid dess frambringande, i avsikt att saluhålla eller låta saluhålla det som äkta och oförfal.skat, eller

saluhåller konstgjorda livsmedel eller njutningsmedel under eller

namn beteckningar, i handel och vandel blott tilläggas de naturliga, eller

som naturliga livsmedel eller njutningsmedel under eller beteckningar,

namn som i handel och vandel blott tilläggas andra arter därav.

Den straifbara handlingen angives här saluhållandet, i ett fall

vara tillverkning i avsikt att saluhålla. Det brottsliga momentet i förstnämnda

handling kännetecknas därigenom, att den ifrågakomna saluhålles

varan

äkta och oförfalskad men är eftergjord eller förringad i värde, som eller att konstprodukt saluhålles under eller beteckning, som blott

en namn tillkommer naturprodukten, eller att naturprodukt tillägges namn eller

en beteckning, som tillkommer annan naturprodukt.

Emellertid innebär formulering sådan den, varpå den norska

en som lagen lämnar exempel, lätt den faran, att straffbudets omfattning blir för snäv. Tolkar sålunda de återgivna stadgandena strängt efter

man ovan orden, finner lätt, att de icke tillämpliga å förfaranden,

man synas vara vilkas bestraffande dock förefaller lika väl motiverat som bestraifandet av

dem, lagen uttryckligen onmämner. Sålunda synes den bli straifri, som saluhåller ett naturligt livsmedel felfritt, ehuru det på grund av förskäm-

som ning eller annan naturlig förändring blivit mindrevärdigt utan att bliva hälsoskadligt för hälsoskadlig är bestämmelse i straiflagen,

vara en annan nämligen 359 tillämplig. Likaså den, som saluhåller en konstprodukt

viss kvalitet under sken av att utgöra en konstprodukt av annan kvaav litet. Sist gjorda iakttagelse får så mycket större betydelse, om man betänker, att med livsmedelshanteringens tendens att utveckla sig till en industri allt större grupper av livsmedel i viss omfattning bliva konstprodukter. Gränsen mellan konstprodukt och naturprodukt blir flytande, likaså gränsen mellan äkta och oförfalskad och eftergjord.

Och vad beträffar påpekandet, att, medan lagstiftningen beaktat ett förringande värde genom särskilda åtgärder, den bortsett ifrån

av en varas att resultat kan bliva följden av naturliga förändringar, erinras om

samma det yttrande, fälldes redan vid 1856-58 års riksdag av lagutskottet

som under förarbetena till 22 kap. 13 § straiflagen: ibåda fallen avyttrades något

sämre för ett bättre, och någon skillnad borde icke göras, evad felet tillkommit genom konsten ellesr naturen.

Gemensamt för alla dee fall, nämnas i den norska straiflagen, och

som dem, vilka enligt vad nyss sades därmed böra likställas, är, att den köpande allmänheten vilseledas eller åtminstone löper fara att vilseledas be-

träifande den saluhållna varans beskaffenhet. Kommittén har tagit fasta på denna omständighet, att det vid saluhållande är vilseledandet som sådant, som bör beivras, och har därför föreslagit, att ett förfarande, som innebär ett dylikt vilseledande, skall strañbeläggas, oavsett om förfarandet med den utländska lagstiftningens terminologi skulle karakteriseras som saluhållande av en konstprodukt under sken av naturprodukt eller annorledes. Det bör emellertid framhållas, att, om det allmänna straifbudet helt generellt gives innebörden-att saluhållande livsmedel under vilse-

av ledande omständigheter straifas, denna allmänt hållna formulering icke kan tänkas utgöra tillräcklig grundval för en effektiv tillämpning, med mindre den fullständigas därigenom, att för ett antal fall de viktigare livsmed-

len med exempel klarlägges, huru stadgandet skall uppfattas. Detta

-fullständigande har kommittén tänkt sig lämpligast skola ske i ett antal

följ dförfattningar

.

Ett vilseledande av den köpande allmänheten med avseende å beskaffenheten av för dess konsumtion avsedda livsmedel måste städse innefatta en allmänfara. Därför böra saluhållande och försäljning till allmänheten av dylik under vilseledande omständigheter straäbeläggas. Det bör emel-

vara lertid tagas under övervägande, kriminaliseringen skall inskränkas blott

om till saluhållande och försäljning till allmänheten, medan exempelvis gross-

handeln, i bemärkelsen handeln återförsäljare inbördes, lämnas fri. Vid denna frågas besvärande böra följande synpunkter tagas i beaktande.

Fastslås som utgångspunkt, att den nya lagstiftningen riktar sig mot allmänfaran, kommer inom området för dess tillämplighet straff att drabba för vilseledande, även om ingen verklig skada av vare sig hygienisk eller ekonomisk art Visas hava uppkommit. Redan denna omständighet manar till försiktighet vid bestämmandet av lagstiftningens tillämpningsområde, så att detta utsträckes utöver vad som är oundgängligen nödvändigt.

Oftast torde ett livsmedel, innan det kommer i detaljhandeln, hava från tillverkaren passerat ett större eller mindre antal mellanhänder här nedan kallade grossister. Är livsmedlet utländskt har det

av ursprung, dessutom varit föremål för import. Det torde vara tydligt, att det icke är livsmedelslagstiftningens uppgift att skapa ett skydd för grossisterna importörer medräknade inbördes. Ty dessa äro icke att likställa med allmänheten som konsument. För grossisten skulle ett skydd här betyda allenast ett skydd för ekonomiska intressen. Men detta skydd äger han redan, först och främst i civillagstiftningen. Grossister och andra återförsäljare äga som parter i ett avtal en helt annan ställning än den köpande allmänheten gent emot minuthandlaren. De förra äga iregel skriftligt kontrakt att hålla sig till, och i varje fall är deras kännedom rådande

om handelskutymer sådan, att de med stöd av redan befintlig lagstiftning kunna trygga sina intressen. Allmänheten står däremot gent emot säljaren praktiskt taget ofta rättslös, hänvisad att lita uteslutande på hans redbarhet och goda vilja. Det är denna allmänhetens juridiskt sett svaga ställning jämte den omständigheten, att allmänheten köper för omedelbar konsumtion, som skapar allmänfaran.

Men även det torde , behovet påkallat att skydda

om vara av grosshandeln för dess egen skull genom en livsmedelslagstiftning, är det naturligen ingalunda uteslutet, att denna handel kan befinnas böra åläggas

restriktioner i allmänhetens intresse. Emellertid har det visat sig under arbetet med nyss berörda följdförfattningar angående olika livsmedel, att de villkor, kunna uppställas för saluhållande iminuthandeln och

som en varas där utan svårighet skulle vara genomförbara, icke kunna upprätthållas i grosshandeln utan att verka direkt hinderliga för fullt lojal verksamhet. Det kan exempelvis ingalunda överdriven fordran, att kaffe,

anses vara en som saluhålles till allmänheten, icke innehåller mer än 5 % föroreningar, och det kan med fog sägas, att minuthandlare, utan att på sär-

en som skilt sätt deklarera förhållandet saluhåller kaffe med högre halt för-

av oreningar, saluhåller kaffe under omständigheter, ägnade att vilseleda köparen om varans beskaffenhet. Men denna fordran kan uppehållas i grosshandeln. Det kaffe, som importeras och cirkulerar i grosshandeln, är ofta mångt med föroreningar i betydligt större omfattning än 5 %. Varan underkastas emellertid rensning, innan den utlämnas i minuthandeln. Ett förbud mot import eller försäljning i grosshandeln av det orensade kaffet skulle säkerligen icke vara lyckligt; det ñnns icke någon anledning att antaga, att rensningen skulle kunna ske lika väl inom riket före im-

som porten. Likaså kan det väl föreskrivas, att i minuthandeln ättiksyra skall försäljas i tillslutna, graderade originalflaskor av glas; men kan icke

man förhindra, att samma vara till riket importeras i damejeanner. Det viktiga är blott, att ättiksyran omhälles i ñaskor av angivet slag, innan den utlämnas till allmänheten. Vad sagts har motsvarande tillämpning för

nu

varje varuslag, i oförädlat skick införes till riket. Livsmedelslagstift-

som ningen icke att lägga några band på den verksamhet, som inriktat

avser sig på förädling sådan den vill förhindra, att den oförädlade

av vara, men produkten utsläppes i minuthandeln för konsumtion lämpligt livsmedel.

som

Av anförda skäl har kommittén principiellt avstått från att före-

nu slå, att de villkor, uppställas för livsmedel som handelsvara i minut-

som handeln, även skola iakttagas i grosshandeln. Utgår man från denna all-

männa regel, bliva konsekvenserna med hänsyn till kriminaliseringens utsträckning, att denna begränsas till vissa förfaranden vid saluhållande eller

försdljøzing till allmänheten. Det bör emellertid genast anmärkas, att denna regel äger undantag. Den får ingalunda så förstås, skulle hela an-

som svaret för de saluförda livsmedlens egenskaper drabba minuthandlaren en-

Det är alltför möjligt, att grossisten förfarit på ett sådant sätt, att, sam. oaktat minuthandlaren står emellan, den förre dock uppenbarligen varit

den framkallat fara för allmänhetens vilseledande. Han bör då

som en givetvis straffas. Detta kan ernås på fiera vägar. Till början är då

en att påpeka, att minuthandlarens leverantör med den nyss använda terminologien: grossisten kan i den situationen, att han är medbrottslig i

vara den förseelse, minuthandlaren kan hava begått. Han bör då alltså behandlas sådan. Understundom kan det tänkas, att reglerna delaktighet

som om icke räcka till för beivrandet grossistens handlingar av sådan art som

av

åsyftas. För att fylla behovet bestämmelser för dylika fall har komnu av mittén föreslagit särskilda straff såväl för grossist, som till återförsäljare levererat livsmedel under sådana omständigheter, att han bort kunna inse, att fara för allmänhetens vilseledande förelåg, som för den, vilken genom särskild verksamhet gör livsmedel ägnat att vid kommande försäljning framkalla vilseledande hos den köpande allmänheten. Redan dessa all-

genom männa undantag från återgivna huvudregel har kommittén trott

ovan kontroll kunna vinnas över grosshandeln i den utsträckning sådant är behövligt. Därjämte bör anmärkas, att det i vissa fall, ex. ifråga om margarin, har ansetts möjligt att gå ännu längre och föreslniva, att vissa angivna, för detaljhandeln gällande regler även skola tillämpas i grosshandeln. I detta sammanhang bör jämväl erinras lagen den 4 juni 1913

om angående förbud mot införsel till riket varor med oriktig ursprungsbe-

av teckning. Denna lag, visserligen inskränker sig till att skydda allenast

som geografiska ursprungsbeteckningar, verkar även den i riktning att fullständiga de kommittén föreslagna bestämmelserna i vad angår grosshandeln.

av

Vad i denna avdelning II anförts kunna sammanfattas på föl-

synes jande sätt. På grund därmed förbunden allmänfara böra åtskilliga nu

av med straff oåtkomliga förfaranden i livsmedelshandeln kriminaliseras. Kriminaliseringen bör i objektivt hänseende omfatta saluhållande eller försäljning till allmänheten livsmedel under omständigheter ägnade att vilse-

av leda mottagaren rörande egenskaper. Vidare bör kriminalisering

varans drabba verksamhet, att giva livsmedel vilseledande egenskaper

som avser liksom vissa företeelser i grosshandeln. Kriminaliseringen är därvid, som

följd av att den bygger på allmänfaran, icke beroende att hygienisk en av eller ekonomisk skada verkligen inträtt.

Det bör slutligen framhållas, att vad anförts till motivering

som ovan för begränsning det kriminaliserade området till vissa förfaranden

en av vid saluhållande eller försäljning till allmänheten icke äger tillämpning å bestämmelser, direkt åsyfta att skapa skydd mot hygienisk skada. Så-

som

lunda kan icke ett förbud mot utlämnande hälsofarligt livsmedel in-

av skränkas blott till att gälla utlämnande i minuthandeln utan måste,

som nedan skall närmare visas, utsträckas till allt utlämnande över huvud taget.

Revisionen III. J ämte det att den lagstiftningen bör medföra utsträckav nya en .øällande fö" ning av det straffbara området i vissa avseenden, har den att inom

en enftt9" hetlig söka

ram inpassa blott dessa nya utan även de redan befintliga bestämmelserna angående livsmedelsomsättningen. Föreskrifterna skola

sammanföras ur den gemensamma, tidigare framhållna synpunkten, att de

tjäna att motarbeta konsumenterna hotande allmänfara.

en

I det föregående har redogörelse lämnats för ett flertal författ-

en ningar, som beröra livsmedel. Det har samtidigt påpekats, att dessa före-

skrifter ofta fullfölja väsentligt andra ändamål än vad kan sägas

som vara syftet med en egentlig livsmedelslagstiftning. Vissa författningar så-

avse lunda att tjäna kronans skatteintressen, andra att hindra vissa former

av illojal konkurrens, andra att nationalekonomiska synpunkter reglera

ur exporthandeln 0. s. v. Det torde vara uppenbart, att författningar,

som övervägande tjäna dylika för en livsmedelslagstiftning främmande syftemål,

icke böra infogas i denna lagstiftning. I detta sammanhang kan alltså

bortses från sådana författningar förordningen den 7 augusti 1907

som angående tillverkning och beskattning maltdrycker, exportförfattningar

av angående livsmedel m. il. Dock bör det givetvis tillses, att vid kom-

en mande revision av dessa författningar de bestämmelser däri, icke stå

som i samklang med livsmedelslagstiftningen, ändras.

Som en grupp för sig böra behandlas sådana bestämmelser 22

som kap. 13 § andra stycket strafflagen och lagarna med förbud mot införsel

till riket och saluhållande av varor med oriktig ursprungsbeteckning. Dessa

bestämmelser fullfölja till en väsentlig del, i vad rör livsmedel, livsmedels-

lagstiftningens synpunkter. Men dessa bestämmelsers tillämplighetsområde

är långt vidsträcktare, i det att de avse även andra än livsmedel.

varor Dessutom gäller beträffande sistnämnda två lagar, att de tillkommit i första

hand till stävjande av den illojala konkurrensen. Och även det,

om som förut framhållits, mellan den nya lagstiftningen och 22 kap. 13 § straff-

lagen råder det sakliga sambandet, att den förenämnda i vissa avseenden

upptager grundtankarna i det senare lagbudet och för dem vidare i vad rör

livsmedel, synes dock denna påbyggnad icke böra givas formen för-

av en ändring i eller ett tillägg till detta largbud. För ifrågavarande stad-

grupp ganden bör det icke ifrågakomma, att de indragas inom livsmedelslagstift-

ningens ram.

Efter avskiljandet sistnämnda författningar återstå föreskrifter

av av det slag, som representeras av 22 kap. 3 § straiflagen, återgivna be-

ovan stämmelser ur hälsovårdsstadgan, giftstadgan och författningar sådana

som margarinförordningen. Av dessa lagbud torde 22 kap. 3 § strafflagen böra utmönstras ur livsmedelslagstiftningen; detta emellertid blott på formella

grunder. Att detta lagbud sakligt fullföljer ändamål som livsme-

samma delslagstiftningen är givet, dess plats i straiflagen har ansetts moti-

men vera, att ett rubbande av detsamma bör komma ifråga.

Det blir följaktligen de exempel upptagna författningarna

av som hälsovårdsstadgan, giftstadgan och margarinförordningen, slutligen

som bliva kvar för upptagande i livsmedelslagstiftningen. Med hänsyn till inne-

hållet representera dessa författningar två olika typer: de två första äga

en allmännare giltighet, i det att de icke inskränka sig till bestämmelser allenast för visst eller vissa slag livsmedel, medan däremot margarin-

av förordningen är underkastad en dylik inskränkning.

Beträffande de frågor, som uppkomma, då bestäminelsernainu nämnda författningar skola underkastas revision och infogas i den lagstiftningen,

nya äro de i det stora hela icke av den natur, att de höra hemma i den översiktliga framställning, som här Emellertid torde redan i detta

avses. sammanhang följande böra framhållas.

Den utsträckning av kriminaliseringen, för vilken redogjordes i föregående avdelning II, inskränker sig principiellt till vilseledande vid saluhållande eller försäljning till allmänheten. Kriminaliseringen bygger på allmänfaran, denna å sin sida innefattar möjligheten, att viss person utsättes för en verklig konkret fara. Brottet förutsätter alltså icke, att reell

en fara, efter en normal människas sätt att döma, verkligen uppstått för viss person, utan vilseledandet skall straffas, för att det innebär sannolikhet för att en sådan fara kan uppkomma. Och denna sannolikhet är givetvis betydligt större vid avsättning i minuthandeln än i grosshandeln. Bestämmelserna i hälsovårds- och giftstadgorna bygga icke på dylik

en sannolikhet utan i regel på en på långvarig erfarenhet förvissning

vunnen om, att ett förfarande av viss beskaffenhet medför en verklig fara. När det i 10 § 3 hälsovårdsstadgan meddelas förbud att till överlämna

mom. annan födoämne, som är till följd av förskämning, orenlighet, felaktig beredning eller annan orsak skadligt för hälsan eller eljest otjänligt till människoföda, har detta förbud sin grund i en åtminstone mycket hög grad sannolik-

av het, att mottagaren utsättes för en verklig fara. Faran framstår vid det blotta vilseledandet som en möjlighet, vid mottagandet ett skadligt eller

av otjänligt livsmedel som en realitet. En följd härav är, att kriminaliseringen i hälsovårdsstadgan sträckts ut över handlingar, därest fråga

som, vore om allenast vilseledande, skulle vara straifria. Sålunda får livsmedel, som ovan omtalas, icke införas i stad eller där hållas till salu eller överlämnas till annan. Kommittén har beträñande omsättningen med hälsovådliga livsmedel, som ovan antytts, upptagit denna vidsträckta kriminalisering.

Kommittén har tänkt sig, att förbudet mot omsättningen hälso-

av vådliga livsmedel skulle kunna, i likhet med förbudet mot vilseledande, utformas som ett generellt avfattat straffbud, i viss mån utgörande kom-

en pletterande motsvarighet till 22 kap. 3 § strafflagen. Om så sker,

yppas emellertid jämväl på denna punkt behov följdförfattningar. Härpå tyder

av för övrigt redan den omständigheten, att gällande hälsovårdsstadga fullständigats genom talrika kommunala matvarustadgar; behovet dylika

av fullständigare bestämmelser torde även i fortsättningen göra sig gällande. I ett straifbud kan icke lämpligen införas någon utförligare beskrivning

av vilka förfaranden med och egenskaper hos livsmedel i de olika fallen medföra hälsofara eller göra dem otjänliga till människoföda. En dylik beskrivning måste ske i särskilda författningar. Kommittén emellertid,

anser att dessa kompletterande föreskrifter böra såvitt möjligt givas karaktären av rikslagstiftning; en ofrånkomlig följd av den föreslagna redaktionen blir alltså även här utfärdandet av följdförfattningar, ansluta sig till

som nyssnämnda allmänna straffbud.

Följdförfattningar äro behövliga såväl för att komplettera straffbudet mot vilseledande vid handel med livsmedel, för fullständigande det

som av

mot omsättning med hälsofarliga eller otjänliga livsmedel riktade förbudet. Ett studium sådan författning som gällande margarinförordning vi-

av en

att dess väsentliga innehåll utgöres just av bestämmelser avsedda att sar, hindra vilseledande och skydda hygienen. Härav framgår, att vid revisio-

åtskilliga befintliga specialförfattningar för olika livsmedel dessa nen av nu med lätthet kunna givas formen följdförfattningar i ovan angiven

av betydelse.

Förslagets IV. Av det föregående har redan framgått, att som element i den uppställning. lagstiftningen skulle ingå å sidan allmänt hållna straifbud mot nya ena vilseledande vid handel med livsmedel och mot omsättning av hälsofarliga livsmedel, å andra sidan kompletterande följdförfattningar. I sin utformade gestalt skulle de förra bestämmelserna utgöra en kort specialstrañlag, medan följdförfattningarna skulle utfärdas som en serie kungl. kungörelser.

Kommittén har valt den angivna formen för lagstiftningen av olika skäl. Ett sammanförande av alla hithörande bestämmelser i en enda författning skulle enligt kommitténs mening innebära ett sammanförande av bestämmelser helt olika räckvidd och betydelse. Detta skulle sär-

av -skilt denna författning bleve synnerligen vidlyftig i hög grad även-

som tyra överskådligheten och i samma mån den praktiska användbarheten av de bestämmelserna. Vad den olika räckvidden angår, är det tydligt,

nya att ett stort antal stadganden måste avse livsmedel i allmänhet utan begränsning till vissa slag, medan andra föreskrifter däremot äga betydelse blott för visst varuslag. Vidare bör beaktas, att, medan detaljbestämmel-

för varje varuslag icke kunna beräknas oförändrade äga giltighet serna längre tid utan med vissa mellanrum måste underkastas revision, själva grundtankarna för kriminaliseringen äro jämförelsevis oberoende av dylika växlingar. Om följaktligen dessa grundtankar givas ett lämpligt uttryck i en särskild författning, kan denna föväntas äga bestånd utan större rubbningar, medan de i olika följdförfattningar upptagna förklarande stadgandena änd-

Härmed är slutligen även den fördelen förenad, att de i egentlig ras. mening straE- och processrättsliga reglerna lättare kunna givas en uttömmande behandling.

Kommittén har alltså funnit övervägande skäl tala för att de lagstiftningen uppbärande huvudprinciperna utformas i en kort specialstrafflag, blir grundvalen för systemet livsmedelslagen. De kompletterande

som föreskrifterna åter torde med hänsyn till att de böra kunna utan större omgång ändras lämpligen kunna utfärdas i form av kungl. kungörelser. I utländsk rätt brukar genom särskilt stadgande i lag befogenhet överlämnas till regeringen minister eller departement att utfärda dylika föreskrifter. För den svenska rättens del torde ett uttryckligt bemyndigande vara behövligt; utfärdandet hithörande bestämmelser torde falla under Kungl.

av Majzts ekonomiska och administrativa lagstiftningsmakt.

De kompletterande föreskrifterna äro olika slag. I det föregående

av har påpekats, att de äro behövliga på två punkter, nämligen till fullstän digande dels förbudet mot vilseledande, dels förbudet mot omsättning av

av hälsofarliga eller till människoföda otjänliga livsmedel. I det förra fallet är bestämmelsernas uppgift att beträffande olika varuslag angiva, när dessa äro så beskaffade, att deras saluhållande eller försäljning i minuthandeln skall innebära ett vilseledande köparen, i det fallet skola

anses av senare bestämmelserna på motsvarande sätt beskriva, vilka egenskaper och förfa-

randen i det särskilda fallet göra en vara hälsoskadlig eller otjänlig. Det är givet, att dessa följdförfattningar fylla sitt ändamål lika väl, om de givas positiv formulering, d. v. s. avfattas som en beskrivning pä de olika livsmedlens önskvärda egenskaper. Viktigt är emellertid härvid att beakta, att det för varje i följdförfattningen meddelad föreskrift bör uttalas, till vilket av de i livsmedelslagen meddelade straifbuden den hänför sig, så. att överträdelse av bestämmelsen i följdförfattningen kan direkt subsumeras under ett visst straifbud i livsmedelslagen. Detta viktiga villkor för lagstiftningens effektivitet synes i allmänhet icke vara iakttaget i den utländska lagstiftningen.

Vid sammanförandet av de för följdförfattningarna avsedda föreskrifterna har man att lägga till grund den olikhet de sinsemellan uppvisa däri, att vissa avse ett särskilt varuslag, andra äter livsmedel i allmänhet. Det sistnämnda är särskilt förhållandet med ett antal stadganden till skydd mot den direkta hälsofaran hälsovårdsstadgans och giftstadgans bestämmelser. Dessa föreskrifter hava sammanförts under rubriken förslag till livsmedelsstadga. Hit hava också. hänförts ett antal bestämmelser av så.att säga subsidiär natur inredning och läge för matvarubutik m..

m.

Ovriga kompletterande bestämmelser hava, oavsett i vilken riktning de fullständiga livsmedelslagen, sammanförts i en författning för varje viktigare varuslag för sig.

En särskild ställning intager förslaget till livsmedelskontrolvörordning. Denna äger närmast karaktären av en instruktion för de myndigheter, som skola handhava livsmedelskontrollen. Här hava alltsa de instruktionella föreskrifterna samlats. Dessa äro avsedda att för de olika varuslagen kompletteras genom av medicinalstyrelsen utfärdade specialinstruktioner.

Det nu framlagda förslaget till livsmedelslagstiftning är i överensstämmelse med det anförda disponerat på. följande sätt:

Livsmedelslag.

Livsmedelsstadga.

Livsmedelskontrollförordning.

Följdförfattningar.

Specialinstruktioner.

För undvikande upprepningar i följdförfattningarna ha vissa för

av dessa gemensamma bestämmelser sammanförts i ett särskilt förslag till kungörelse med vissa bestämmelser att iakttagas vid livsmedelslagens tillämpning.

Speciell motivering.

De i 1-4 §§ livsmedelslagen upptagna bestämmelserna innefatta de Inledning. grundläggande straifbud, som enligt vad i den allmänna motiveringen utvecklats äro nödvändiga för att skapa ett effektivt skydd mot oredlighet i livsmedelshandeln. Enligt 1 § skall den drabbas straff, saluhåller

av som eller till annan utlämnar livsmedel, vilket är att anse som skadligt att förtära eller eljest otjänligt till människoföda. I 2 § stadgas straff för den, som saluhåller eller till allmänheten försäljer eller eljest mot vederlag till denna utlämnar livsmedel under omständigheter ägnade att vilseleda kö-

eller mottagare varans beskaffenhet, myckenhet eller ursprung. pare om 3 och 4 innehålla vissa bestämmelser till beivran av oredlighet vid förfaranden, ligga i tiden före en varas utbjudande eller försäljning i

som minuthandeln.

I det föregående har en översiktlig redogörelse lämnats för den räckvidd i objektivt hänseende, som de nya bestämmelserna böra äga. Därvid har ock framhållits beträffande den subjektiva sidan hos de nya brottstyperna, att det vore önskvärt att med straEansvar hota icke blott den,

med vetskap livsmedels skadliga, otjänliga eller vilseledande egensom om skaper gjort sig skyldig till förbjudna förfaranden med detsamma, utan ock den, oaktsamhet låtit sådant komma sig till last. Denna tanke

s0m.aV har i 1 och 2 erhållit uttrycket, att den skall strañas, som begår den förbjudna handlingen utan vetskap om varans egenskaper, ehuru han bort hava förskaffat sig sådan Den kunskap om varornas beskaifenhet, som

säljare bort hava förskaifat sig, är den kunskap, han kunnat erhålla en med begagnande av vanlig uppmärksamhet, v. s. den uppmärksamhet, som en säljare i hans ställning och med hans sakkunskap bör ådagalägga ifråga om de varor, han för i handel. En ovillkorlig plikt att med Vetenskapliga hjälpmedel förskaffa sig noggrann kännedom om varans beskaffenhet har kommittén ansett kunna åläggas försäljare. Det må i detta sammanhang erinras om den uppfattning härutinnan, som gjort sig gällande vid tillämpningen 1896 års österrikiska lag. Lagen stadgari 11 § straff

av för bl. a. uppsåtligt försäljande av eftergjorda, förfalskade, fördärvade eller omogna livsmedel samt för försäljning av livsmedel under falsk beteckning. I 12 § stadgas straff för den, fahrlässigerweise d. vårds-

som v. s. genom löshet, oförsiktighet eller försummelse begår sådan handling. Den närmare uttolkningen av denna Fahrlässigkeit har lagen överlämnat åt domstolsavgörandet. Genom en år 1899 inledd praxis hos landets högsta domstol

fick emellertid sagda skuldbegrepp en bestämning, vars stränghet väckte uppmärksamhet. Efter ett utlåtande Osterrikes högsta medicinska myn-

av dighet begynte nämligen högsta domstolen bygga en tillämpning av livsmedelslagens 12 § på det antagandet, att varje säljare av livsmedel måste hava tillräcklig sakkunskap för bedömande sina varors beskaffenhet,

av samt att han, sådan sakkunskap felades honom, vore skyldig inhämta

om sakkunnigt utlåtande därom. Med denna uppfattning blev det exempelvis straffbar försummelse att underlåta mikroskopisk undersökning av en vara,

beskaffenhet på annat sätt kunde fastställas. Denna uppfattning vars

anledning till bestämd gensaga i österrikiska riksdagen. Man hängav en visade till det oriktiga i att hos en försäljare förutsätta en sakkunskap,

enligt näringslagstiftningen vore erforderlig för idkande av sådan som näring. Att pålägga varje minuthandlare skyldighet att låta genom sakkunnig undersöka sina vore en orimlighet, då därmed stundom skulle

varor påläggas kostnader, överstigande varornas värde. I själva verket måste en så sträng strafftillämpning framstå fullständigt oberättigad, enär den

som drabbade de mest hederliga köpmän. I departementsskrivelse den 5

en april 1905 med anledning därav regeringen åklagaremyndigheterna

gav vissa anvisningar rörande ansvarsyrkanden på grund livsmedelslagens

av 12 Det heter där, att skäl saknas att göra en livsmedelshandlare eller producent ansvarig för försummelse i större utsträckning än den allmänna strafilagen pålägger vållandeansvar. Aven måste utgå från att

om man

livsmedelsförsäljare regel måste äga tillräcklig sakkunskap för en som bedömande sina varors beskaffenhet, finge man därför icke pålägga

av honom ansvar, för det han sålt en hälsovådlig eller förfalskad vara, vars beskaffenhet icke kunnat upptäckas med en i handeln vanlig varukännedom, med användande av pliktskyldig uppmärksamhet och i affärslivet regelmässigt till buds stående undersökningsmedel. Å andra sidan, heter

det vidare, finge en varas till synes normala beskaffenhet icke utesluta skyldighet att föranstalta om sakkunnig undersökning av densamma, därest dess mindre väl kända ursprungsort, osedvanliga inköpspris eller andra omständigheter måste väcka misstanke. Efter samma grunder finge en livsmedelsproducents ansvarighet bedömas. Likaledes finge ansvarighet för medhjälpare enligt livsmedelslagen sträckas vidare, än i allmänna straElagen erkända rättsgrundsatser medgåve. Utöver allmänt ansvar för delaktighet ñnge en yrkesutövare inom livsmedelsbranschen svara för bristande noggrannhet i valet biträden samt för försummat övervakande av dessas

av arbete.

Den uppfattning vållandeansvar enligt 12 § i den österrikiska livs-

av medelslagen, här refererats, väl lämpad att åberopas vid före-

som synes varande av kommittén föreslagna ansvarsstadgande. Att söka närmare precisera de skyldigheter, vilkas åsidosättande bör läggas en näringsidkare till last, torde lönlöst. Här måste nämligen tagas hänsyn till de ku-

vara tymer och handelsbruk, som inom varje bransch kunna utveckla sig.

Straffet för de i 1-3 §§ omtalade handlingarna kan vid uppsåtligt brott gå till fängelse, ehuru det förutsättes i regel vara tillräckligt

upp med bötesstraff. Bötesmaximum har satts så högt som till 10,000 kronor i 3 till. 5,000 kronor i 1 och 2 Skillnaden är betingad av att i de senare fallen fråga är förbrytelse begången i minuthandeln, i det förra

om i grosshandeln, och det har ansetts lämpligt att möjliggöra, att bötesbeloppet ställes i viss relation till de bedrägliga transaktionernas ekonomiska

9 21438-Liwsmedelslagstifiningskommitténsbetänkande.

omfattning. Bötesminimum är 50 kronor, utom vid oaktsamhetsbrott enligt 1 och 2 §§, där straffet kan stanna vid 5 kronors böter. Straifskalan i 4 § upptager fängelse; med tanke på att även här förfaranden i

avses grosshandeln har bötesmaximum satts till 10,000 kronor.

Kommittén har med full avsikt låtit böteslatituderna för oaktsamhetsbrott och uppsåtligt brott delvis täcka varandra. Härigenom gives domstolen den frihet vid straffutmätningen, som är nödvändig för handhavandet av hithörande stadgandens tillämpning på de sins emellan ofta mycket olika fallen.

De av kommittén föreslagna höga bötesmaxima hava tillkommit med hänsyn till den vinningslystnad, som i regel utgör motiv till brott av denna art. Därmed sammanhänger ock kommitténs förslag att i vissa fall kumulation av fängelse och bötesstraif skulle kunna förekomma. Kommittén har därvid givetvis tänkt på brott under synnerligen försvarande omständigheter. En sådan kumulation av frihets- och bötesstraff torde för svensk lagstiftning innebära en nyhet men har utomlands vunnit en rätt allmän användning. Sålunda förekomma böter jämte frihetsstraff iexempelvis den tyska, österrikiska, schweiziska, franska och belgiska livsmedelslagstiftningen. Den tanke, som ligger bakom en sådan anordning, är, att ett frihetsstraff

är ett tillräckligt kännbart straähot gentemot handlingar, som hava sin grund i vinningslystnad.

Livsmedelslagen innehåller utöver nu nämnda 1-4 ytterligare en straffbestämmelse för överträdelse av ordningsföreskrifter, 5 ävensom kompletterande stadganden i 6-11

Angående de särskilda må utöver vad ovan yttrats anmärkas följande.

Denna bestämmelse äger sin närmaste förebild i hälsovårdsstadgans Hälsofarliga ellerotiänliga förbud mot saluhållande eller överlämnande av födoämnen eller dryckes- ZiV-medöl- äro skadliga för hälsan eller eljest otjänliga till människoföda varor, som 10 § 3 och 45 § 3 mom.. Då denna bestämmelse här upptagits,

mom. har den underkastats jämkning såtillvida, att straifmaximum i hälso-

vårdsstadgan böter 1,000 kronor avsevärt höjts. Det bör i detta sam-

manhang erinras stadgandet i 22 kap. 3 § strafflagen, att den,

om som säljer eller eljest till annans begagnande utlämnar veterligen förfalskade livsmedel, vid vilkas förfalskning ämne nyttjats, som är farligt för liv eller hälsa, skall, även om skada sker, dömas till straffarbete från och med två till och med sex år. Åtskilliga förfaranden, som icke gå in under straffbudet i fråga med dess nuvarande ordalydelse, stå emellertid med hänsyn till sin farlighet det därstädes beskrivna brottet nära. Den nu föreslagna 1 § livsmedelslagen skulle enligt kommitténs mening tjäna ändamålet att utfylla den lucka, som härigenom uppstått mellan å ena sidan stadgandet i 22 kap. 3 å andra sidan hälsovårdsstadgans bestämmelser. Har graden

ett livsmedels skadlighet eller otjänlighet stigit i jämnhöjd med av upp farligheten hos livsmedel, nämnes i 22 kap. 3 § strafüagen, är tyd-

som ligen ett högt straff på sin plats, och härmed torde den av kommittén föreslagna förhöjningen av straffmaximum vara till fyllest motiverad.

Beträffande frågan, när ett livsmedel i det konkreta fallet är skadligt eller otjänligt, måste denna bedömas med hänsyn till de faktiska omständigheterna vid varje särskilt tillfälle. Handledning för detta bedömande har

kommittén sökt skapa på två vägar. Dels hava nämligen i 2 § livsmedelsstadgan lämnats allmänna regler härutinnan jfr livsmedelsstadgan 12 första stycket, dels hava i de författningar, föreslagits angående särskilda

som varuslag, exempel meddelats på när varan i fråga måste anses vara skadlig eller otjänlig. Sålunda framgår 22 § i förslaget till kungörelse

av angående mjölk och grädde, att mjölk sådan beskaffenhet, i 14 §

av som samma kungörelse sägs, är otjänlig till människoföda, och att därför saluhållande eller utlämnande sådan mjölk skall bedömas enligt 1 § livsmedelslagen.

av I förslaget till kungörelse angående smör och margarin finnas motsvarande stadganden i 12 och 2 §§, i förslaget till kungörelse angående korv och andra köttvaror i 7 och 5 §§, i förslaget till kungörelse angående spannmål i 10 och 5 §§, i förslaget till kungörelse angående ärter

m. m. m. m. i6och3§§o.s.v.

2§.

Denna § innehåller huvudstadgandet mot den oredlighet i liVSmedelS-Saluhdllaøzde handeln, tager sig uttryck i ett vilseledande köparen med avseende 06h försök-

som av

det köpta livsmedlets egenskaper. Huvudgrunderna för stadgandet hava ning av livså

medel till alli den allmänna motiveringen utförligt omhandlats; det torde här vara till

mänheten un fyllest att hänvisa till vad härom redan yttrats. Dock bör bringas i er- der vilsen. inran, att detta stadgande avser försäljning i minuthandeln, eller, som det den Om-

förslaget till lagtext uttryckts, till allmänheten. Detta gäller då stamüghete" i även, där livsmedel eljest mot vederlag utlämnas. Kommittén har därvid närmast tänkt på. serveringen av livsmedel å utspisningsställen, som hållas tillgängliga för allmänheten. Inackorderingsgäst å dylikt ställe bör, ehuru hans rättsförhållande till etablissementet väl knappast bör karakteriseras som ett köpeavtal, åtnjuta samma skydd, som om försäljning iegentlig mening förelåge.

Då kommittén i detta samband använt uttrycket allmänheten, har den härför kunnat åberopa förebilder i tidigare svensk lagstiftning, exempelvis 11 kap. 15 § strafñagen.

.

Omständigheter, som kunna sägas vara ägnade att vilseleda en köpare eller inackorderingsgäst med avseende å ett livsmedels egenskaper, kunna vara mångahanda. Det har icke ansetts vara lämpligt eller möjligt att i livsmedelslagen lämna uttömmande beskrivning på dessa, utan i överensstämmelse med vad förhållandet är i avseende å lagens 1 § hava fullständigande bestämmelser lämnats dels i livsmedelsstadgan, 3 dels i särskilda följdförfattningar. De i livsmedelsstadgan meddelade föreskrifterna beröras lämpligast i annat sammanhang. Några exempel hämtade från övriga följdförfattningar må däremot här lämnas. Köpare skall enligt 22 § i förslaget till kungörelse angående mjölk anses vilseledd, om till honom i strid mot 3 § i förslag sålts skummad eller delvis skummad mjölk som oskum-

samma mad; enligt 12 § i förslaget till kungörelse angående smör och margarin,

såsom smör i strid mot 1 § i förslaget sålts smör, innehåller andra om som fettämnen än mjölkfett, eller smör med en högre vattenhalt än 16 procent; enligt 11 § i förslaget till kungörelse angående matoljor om en vara

m. m., i strid mot 2 § i förslaget vid försäljningen betecknats efter ett djur eller en växt utan att härleda sig uteslutande från samma djur eller växt; enligt 10 § i förslaget till kungörelse angående spannmål om bröd

m. m., förs-ålts, i strid mot 4 § i förslag sötats med sackarin.

som samma

3§.

Enligt denna § skall den straifas, som i sviklig avsikt bedriver verk- Livsmedezs förfalskning. samhet, vilken livsmedel göres ägnat att vid kommande försäljning

genom framkalla villfarelse hos köparen. Här är alltså fråga om straifbeläggning ett förfarande, ligger i tiden före saluhållandet i minuthandeln.

av som

Som i annat sammanhang berörts, böra livsmedelsfabrikanter och grossister enligt kommitténs mening bliva ansvariga enligt de vanliga reglerna för delaktighet i brott. Om de sålunda i en eller annan form varit behjälpliga med att i minuthandeln utprångla mindrevärdiga varor, drabbas icke blott minuthandlaren straff utan ock hans medhjälpare. Nu kan

av det emellertid tänkas fall, där dessa regler om delaktighet icke äro till fyllest, och där det är uppenbart, att lagstiftningen bör ingripa i den konsumerande allmänhetens intresse. Om exempelvis en handlande det må

-

vara fråga om gross- eller minuthandlare beiinnes sysselsatt med att nu inblanda vatten i mjölk eller kakaoskal i kakao, bör, där varorna uppenbar-ligen äro avsedda att sedermera släppas ut i marknaden, detta tilltag

möjligt beivras, redan innan saluhålles i minuthandeln. Samma om varan brottsliga avsikter röjer den handlande, som är i färd med att åsätta den äkta etikett prima hushållskokad hallonsaft på en konst-

varans - produkt. I båda fallen göres varan ägnad att vid kommande försäljning framkalla villfarelse hos köparen, och i båda fallen kan man med visshet antaga, att detta ingått i vederbörandes avsikter. Den i 3 § föreslagna bestämmelsen har till syftemål att möjliggöra bestraffning för dylika handlingar, vilka äro att uppfatta som förberedelser till sådant brott, som omförmäles i 2

Emellertid ligger det i sakens natur, att 3 paragrafens straifbud endast kan få en begränsad räckvidd. Huruvida en handling varit att uppfatta livsmedelsförfalskning kan nämligen i regel icke avgöras på

som stadiet för själva handlingens företagande utan först sedan det konstaterats, att utsläppts i minuthandeln under vilseledande omständigheter.

varan Skumning av mjölk utgör lika litet som margarintillverkning i sig själv livsmedelsförfalskning men försäljes skummjölken som oskummad mjölk

och margarinet som smör, kan däri ligga ett indicium, att den föregående skumningen eller tillverkningen Verkligen var att fatta som en förfalskning äkta vara, s. företogs i syfte att framdeles möjliggöra ett

av v. vilseledande. Men även om det i många, måhända de flesta fall blir omöjligt att redan på det tidigare stadiet åstadkomma bevisning om det oredliga syftemålet eller det i förslaget uttryckts, att förfarandet bedrivits

- som i sviklig avsikt utgör detta givetvis intet skäl att bortse från be-

-, hovet bestämmelsen i fråga för de fall, där den kan äga praktisk be-

av tydelse. I följdförfattningarna har kommittén givit några exempel på förfaranden, som städse skola bedömas som livsmedelsförfalskning och straffas enligt denna Enligt 7 § i förslaget till kungörelse om korv m. m. skall bl. a. färgning av korv bedömas som livsmedelsförfalskning och straffas efter 3 § livsmedelslagen. Detsamma gäller enligt 10, 3 och 7 §§ i förslaget till kungörelse om spannmål m. m. för blekning eller färgning av spannmål, mjöl, gryn eHer stärkelsemjöl.

På grund sambandet mellan 2 och 3 §§ i livsmedelslagen är tyd-

av ligt, att, en vilken gjorts till föremål för en såsom livsmedels-

om vara, förfalskning stämplad handling, kommer i minuthandeln, måste saluhållan-

det eller försäljningen därav utan uppgift dess verkliga egenskaper allom tid anses ske under omständigheter, ägnade att vilseleda köparen. I vad mån sådant vilseledande skall för handen, även deklaration anses vara om lämnas, framgår de särskilda följdförfattningarna. av

4§.

Denna § har tillkommit för att fullständiga stadgandet i 3 vilket, Leverans till som ovan anmärkts, måste erhålla en jämförelsevis begränsad räckvidd. dfeflffirsäliare Det i 4 § stadgade straiiansvaret kan drabba såväl tillverkare i

som annan ltvâmçâêl

mellanhand vid varuomsättningen. Stadgandet innebär, att varje tillver-vågâzdå an. kare, grossist eller mellanhand, icke försäljer sina direkt annan som varor HIänheten. till allmänheten utan levererar dem till återförsäljare, drabbas straff, av om han brister i tillbörlig aktsamhet, då han levererar livsmedel, vilka till sin beskaffenhet äro sådana, att de iminuthandeln skulle vilseleda köparna. Som i den allmänna motiveringen anmärkts, kan det icke alltid fordras, att livsmedel som grosshandelsvara skall motsvara de fordringar, kunna som ställas därpå i minuthandeln. Som exempel nämndes det orensade råkaffet. Men å andra sidan är det tydligt, att varuomsättningen i grosshandeln icke kan befrias från alla restriktioner. Grossisten bör i sin mån bära ansvar för att icke minuthandeln förses med mindrevärdiga produkter. Han bör alltså icke äga rätt att släppa från sig mindrevärdig till återen vara en försäljare, som han vet kommer att utan vidare undersökning och behandling låta den gå ut i minuthandeln. Även här kan han givetvis få ställ-

ningen av delaktig i minuthandlarens förseelse och bliva medansvarig som sådan. Men ett ingripande kan påkallat, innan minuthandlaren låtit vara varan komma ut i konsumtionen och innan det kan bliva tal något om delaktighetsansvar. Här skulle föreliggande bestämmelse få en självständig betydelse. De förseelser, därigenom kunna beivras, måste te sig rätt olikai som olika fall. Det kan sålunda inträffa, att minuthandlaren är i fullständigt

god tro beträifande den av grossisten till honom levererade mindrevärdiga varans egenskaper, medan grossistens avsikt gått ut på ett vilseledande av den köpande allmänheten. I ett dylikt fall gör sig denne grossist skyldig till en grov förseelse. Men närmast föreskriften i fråga att möjligavser göra beivrandet vårdslöshet i grosshandeln, där vårdslösheten utsätter av den konsumerande allmänheten för fara att bliva vilseledd.

5§.

Under arbetet med utkast till författningar angående olika varuslag Förseelser har kommittén funnit ett stort antal bestämmelser önskvärda, vilka närmast metOfdvinys kunna karakteriseras ordningsföreskrifter. Exempel erbjuda bestäm- fmfslmfter som melsen i 11 § i förslaget till kungörelse angående mjölk och grädde, att

kondenserad mjölk och torrmjölk få försäljas allenast i tillslutet kärl eller sluten förpackning, och föreskriften i 9 § i förslaget till kungörelse angående matoljor att i fabrik, där oljor eller fett beredas för försäljm. m., ning till människoföda, vissa ämnen icke få förvaras. Dylika föreskrifter fullfölja, även de, ändamålet att skapa garantier för redbarhet i livs-

medelshandeln, men överträdelser av dessa bestämmelser kunna icke rimligtvis subsumeras under de i 1-4 upptagna straifbuden, i det stora som

hela brott allvarligare art. Det har därför varit nödvändigt att i avse av särskild § meddela fullständigande straffbestämmelse, avsedd att tillen en lämpas vid förstnämnda överträdelser. Utom i fråga de nämnda exemplen har i följdförfattningarna om ovan på talrika ställen hänvisats till denna Här må ytterligare tilläggas, att

så i regel skett beträñande överträdelse bestämmelser angående förpackav ning surrogat, 4 § i förslaget till kungörelse angående smör och av ex. margarin, där det bl. stadgas, att margarinkärl skall vara fyrkantigt eller a. oval form med ordet Margarim anbragt därå. Nu är emellertid tydligt, av att, någon försäljer margarin smör varvid han naturligtvis om som använder margarinkärl för han blir straifbar enligt 2 § livsmedelsvaran -, lagen 12 § första stycket i förslaget till kungörelse angående smör och

se

margarin. Oaktat här samtidigt föreligger förseelse mot ordningsföreen skriften margarinkärl, skall dock icke 5 § livsmedelslagen tilläm ty om denna är avsedd att tillgripas blott i de fall, då straifbuden i 1-4 vägra Detta framgår ock 5 paragrafens formulering. För att 5 § göra tjänst. av skall bliva tillämplig å försäljning margarin utan användande av föreav skrivna margarinkärl fordras alltså, att margarinet, oaktat det försålts utan

föreskrivet kärl eller omslag, dock icke kan anses vara sålt under sken av utgöra smör. I affären finnes exempelvis skylt uppsatt innehåll, att en av att det är margarin som försäljes.

6§.

Då enligt vad förut sagts, livsmedelslagstiftningen lämnar orubbade Lagkonkurrens. blott föreskrifterna i 22 kap. 3 § strafflagen utan även bestämmelsernai kapitel 1 och 13 §§, torde det sällan inträffa, att gärning besamma en finnes straffbar såväl enligt livsmedelslagen enligt någon av nyssnämnda som bestämmelser. Ett dylikt Sammanträffande synes kommittén böra bedömas

k. lagkonkurrens. Som lösning de spörsmål, som vid sammansom s. av träifandet uppkomma, har kommittén enligt förebild itidigare författningar

föreslagit, att det lagrum ensamt skall tillämpas, innehåller den strängare som straEskalan. Emellertid har därvid i konsekvens med den här förut utveck- . lade tankegången möjlighet hållits öppen att kumulera frihetsstraif enligt

strafflagen och bötesstraif enligt livsmedelslagen ävensom vissa i denna omhandlade särskilda påföljder. i

7§.

Det här upptagna stadgandet har sin förebild i åtskilliga Specialför- Fortsatt förseelse. fattningar.

8§.

Särskilda Kommittén har här såsom tilläggsstraü för vissa fall föreslagit offentpdfö der. liggörande utslaget, förverkande samt förbud mot utövande av av av varan viss näring. Bestämmelser utslagets offentliggörande samt förlust av näringsom rätt finnas i ñertalet förslagets utländska förebilder. av I den tyska livsmedelslagen föreskrives, att fällande dom skall offent-

liggöras, där domstolen så förordnar, friande dom, där den frikände det

yrkar. Sättet för oifentliggörandet bestämmes domstolen. En fällande av dom oüentliggöres på den dömdes bekostnad, friande på allmän bekosten

nad eller på bekostnad av angivaren. I den tyska lagen förekommer däremot icke förlust av rätt att idka näring tilläggsstrañi. som Den österrikiska livsmedelslagen känner icke offentliggörande av friande dom. En fällande dom skall offentliggöras, där domstolen så förordnar, dock först vid upprepad förseelse, om denna är ringa. För samma fall kan domstolen ådöma den tilltalade förlust av rätt att idka näring för alltid eller för viss tid. Det till grund för lagen liggande förslaget hade därjämte innehållit ett stadgande därom, att i svåra fall en fällande dom skulle anslås vid den dömdes aEärslokal. Detta borttogs i riksdagen med den motivering, att det i fall, där en sådan åtgärd kunde ifrågakomma, vore riktigare att ådöma förlust av näringsrättighet. Den schweiziska livsmedelslagen av år 1905 stadgar, att domstolen må, när ett offentligt intresse det fordrar, förordna om oüentliggörande av en fällande dom, som icke endast innefattar straff för obetydlig förseelse, nämligen då den dömde handlat uppsåtligen eller ådagalagt vårdslöshet grov och förut varit straffad. En friande dom skall oifentliggöras, där den frikände det yrkar. I förra fallet skall oñentliggörandet ske på den dömdes bekostnad, i senare fallet på det allmännas bekostnad. Förlust rätt att idka av näring eller yrke, vari förseelse begåtts, kan ådömas för tid från en av och med ett till och med femton år. Enligt den franska lagen den 1 augusti 1905 kan domstolen förav ordna, att en fällande dom skall oüentliggöras, och äger domstolen att bestämma tid och sätt härför. Domstolen kan sålunda förordna, att domen skall anslås vid den dömdes affärslokal. I detta sammanhang erinras, att den franska domstolen till ökande effekten i fällande dom kan förav en ordna, att otillåtna och redskap skola förstöras utanför den aifärsvaror lokal, där de förekommit. Föreskrift om utslags offentliggörande är ingen nyhet för svensk rätt. Sålunda förekommer sådan bestämmelse i 12 6 i kungl. förordmom. ningen den 13 oktober 1905 angående kontroll å tillverkningen av margarin m. m., vilket stadgande i detta sammanhang torde hava största intresset. Det heter där, att förseelse, varför straE enligt denna författning blivit ådömt, skall göras allmänt bekant kungörelse, på den genom som dömdes bekostnad åklagarens försorg införes i någon ortens tidgenom av ningar. Där stadgas sålunda ovillkorligen, att sådant offentliggörande skall

aga rum. De skäl, som talat för stadgandet i margarinförordningen, komsynas mittén avgörande för dess upptagande här. Dock har kommittén ansett sig böra föreslå, att åt domstolen lämnas att bestämma, när kungörande skall äga rum. Offentliggörande i annan form än genom .domens intagande i en eller fiera tidningar synes icke böra ifrågakomma. Oñentliggörande av friande dom har kommittén ansett sig icke kunna förorda. Förlust av rätt att idka näring förekommer såsom tilläggsstraE i svensk lagstiftning bl. i 22 kap. 3 § strafñagen, enligt vilket lagrum handlande a. eller annan, vars yrke är att sälja eller bereda livsmedel, skall, han om beträdes med i lagrummet ifråga nämnt brott, mista den näringsrätt. I den modifierade form, vari kommittén upptagit detta tilläggsstraif, torde det icke kunna anses utan betydelse för vinnande eifektivitet i vara av livsmedelskontrollen. Då det för ådömande dylik påföljd erfordras, såväl att den tillav talade gjort sig skyldig till upprepat brott, att hälsovårdsnämnd framsom

ställer yrkande därom, lärer icke behöva befaras, att åtgärden i fråga skall

i otid tillgripas.

Att livsmedel, där de sanitär synpunkt eller eljest böra helt för-

ur bjudas, tagas händer tillsynsmyndigheterna för att oskadliggöras på

om av den eller andra vägen, är allmän regel inom den utländska livsmedels-

ena kontrollen. Då det däremot gäller livsmedel, utbjudna under falsk eller vilseledande beteckning, eller då det är fråga förfalskning eller eftergörande

om

sanitärt oskadlig natur, har stannat vid olika regler. De tyska av man och österrikiska livsmedelslagarna medgiva konñskering av icke hälsofarliga

livsmedel, utlämnats i strid mot lagen, men överlämna åt domstol att

som avgöra, när den bör ske. Den schweiziska livsmedelslagen har enahanda be-

stämmelser och medgiver därtill i likhet med den österrikiska, att konfiskering kan ske även utan samband med en fällande straüdom. Den franska lagstiftningen gör här ingen skillnad mellan hälsofarliga varor och andra. Detsamma skulle bliva förhållandet i dansk och norsk lagstiftning enligt det nyligen framlagda förslaget till lag om livsmedel.

Kommittén har ansett möjlighet böra finnas till ett straiftillägg av den art, konfiskation innebär, och genom att göra dess användning be-

en roende tillsynsmyndighets yrkande tror sig kommittén också hava und-

av vikit möjliga olägenheter därav. Det förutsättes nämligen, att vederbörande hälsovårdsmyndighet påyrkar ett sådant tilläggsstraif i andra fall, än där dess tillgripande är nödvändigt för åstadkommande av verklig eñek-

tivitet i straffreaktionen.

9§.

Laga domstol. Ifråga den domstol, vid vilken förseelser, varom här är fråga,

om skola beivras, har kommittén ansett sig böra skilja mellan brott mot 1-4 §§ och de ordningsförseelser, bestraffas enligt 5 De senare torde

som lämpligen kunna behandlas polisdomstol eller poliskammare, där sådan

av finnes, medan åtal enligt förstnämnda §§ synes böra på vanligt sätt underkastas prövning vid allmän domstol. Härtill synes så mycket mer vara skäl, förseelser denna art sällan i sig innesluta brott mot all-

som av männa straiflagen.

Rätt att föra ansvarstalan har tillerkänts, förutom allmän åklagare och enskild målsägande, hälsovårdsmyndigheten i ort, där förseelse begåtts.

Giltiyheten Enligt 17 kap. 11 § rättegångsbalken få vakter, och de, som rättens, av vissa befallningshavandes, bud och ärende gå själva edligen eller Konungens vittnesmål. vittna det, dem i fall händer, så ock om det de uträttat, där

om som

andra vittnen till är0. Meningen med denna bestämmelse är att med avseende å underordnade tjänstemän, hava till uppgift att upprätthålla

som ordningen, meddela undantag från vissa vittnesjäv, som eljest ofta skulle förhindra deras hörande vittnen. Sålunda är angivare enligt lag jävig

som att vittna i mål, åtalats på hans angivelse. En polisman har givetvis

som ofta ställningen angivare, och han skulle jävig att vittna, om icke

av vara föreliggande bestämmelse uttryckligen medgav undantag under vissa förut-

sättningar.

Bland personer, lagen med ovan citerade uttryck avser, har man

som

inräknat sådana i offentlig tjänst anställda tjänstemän som poliskonstaplar, ordningsmän, fjärdingsmän, militära och andra vakter fl. Genom sär-

m. skilda författningar har stadgandets räckvidd utsträckts till att omfatta skogs- och jägeribetjänte, fångvaktare och fångförare, kronolotsar, yrkes inspektörer och ñskeritillsyningsmän. Huruvida hos hälsovårdsnämnd anställda tillsyningsmän innefattas under stadgandet kan däremot icke anses

fullt klart. Praxis torde, åtminstone vid åtskilliga stadsdomstolar, vara likställa tillsyningsmännen i fråga med vid den allmänna polisen anställda poliskonstaplar. För att emellertid undanröja all tvekan i denna fråga i vad den har betydelse för livsmedelslagstiftningen, har kommittén i föreliggande 10 § livsmedelslagen infört ett uttryckligt stadgande i ämnet.

av Därvid har kommittén föreslagit, att vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken stadgas skulle utsträckas till samtliga hos hälsovårdsnämnd anställda

tjänstemän.

Genomförandet den kontroll, som enligt förslaget åligger veder- Bötes-

av

hälsovårdsmyndigheter, torde helt säkert komma att ådraga fördelning. börande en del kommuner viss ökning i nuvarande hälsovårdsutgifter. Kommittén

en har därför ansett sig böra föreslå, att böter, ådömas enligt förslaget,

som ävensom värdet förbrutet gods, skola tillfalla den kommun, varinom

av förseelsen begåtts. Någon gång kan måhända en undersökning, som för anlett rättegång, hava verkställts å ort och bekostats av annan kom-

annan

kassa än den, där förseelsen begåtts. Som regel torde dock de kostmuns nader, följa med kontrollen å viss näring, komma att åvila den

som en kommun, där den idkas eller där dess vinna avsättning. Kommittén

varor har därför i anslutning till 61 § i gällande hälsovårdsstadga föreslagit förevarande bestämmelse. Det må erinras därom, att vederbörande hälsovårdsmyndighet själv äger att föra talan, vadan den minskade lockelse till åtal,

kan tänkas följa med att åklagareandel i böter föreslagits, lärer som kunna öva något inflytande på åtalsfrekvensen.

F ö r s l a g

till

Livsmedelsstadga.

En effektiv tillämpning av livsmedelslagens jämförelsevis kortfattade och abstrakta straifbud förutsätter, som förut framhållits, fullständigande stadganden, som på ett åskådligt sätt exempliñera de förfaranden, som falla under strañbuden. Ett dylikt fullständigande har skett dels iförslaget till livsmedelsstadga, dels i de olika förslagen till kungörelser angående skilda livsmedel.

Av livsmedelsstadgans bestämmelser utgöra 1-3 en kommentar till de två första §§ i livsmedelslagen. 4-11 §§ innehålla däremot bestämmelser av en annan natur, nämligen ordningsföreskrifter avseende livsmedelsomsättningen i allmänhet. Gemensamt för de i livsmedelsstadgan upptagna bestämmelserna är, att de,i med få undantag, livsmedeli all-

avse mänhet och icke som föreskrifterna i de speciella följdförfattningarna allenast visst slag av livsmedel.

1§.

Såväl i livsmedelslagen som i följdförfattningarna användes ordet livsmedel att angiva föremålet förde olika stadgandena. Kommittén har ansett det lämpligt att i denna § meddela en förklaring över innebörden av detta uttryck.

Motsvarande utländska lagstiftningar hava på olika sätt fixerat sin omfattning i förevarande hänseende. De tyska, österrikiska och schweiziska livsmedelslagarna använda i sin inledande paragraf uttrycket Nahrungsund Genussmittel utan närmare definition. De olika ländernas praxis har tämligen samstämmigt härunder inbegripit alla varor, som ätas och drickas, läkemedel uteslutna, i den mån de falla under strängare bestämmelser. Om den föreliggande varan är ägnad att utan beredning eller först efter sådan införlivas med organismen, har heller ansetts inverka på dess egenskap av närings- eller njutningsmedel. Sålunda hava enligt tysk praxis hit räknats såväl omalen spannmål och sättp0tatis som levande kreatur, då de förekomma i handeln som slaktdjur. Den tyska rättstillämpningens mening, att hit bör räknas även tobak, förklaras lagens tillämp-

av lighet å Genussmittel Den engelska lagstiftningen har redan i lagen formulerat definitioner till vägledning för dess tillämpande, då den förklarat uttrycket f0od innefatta varje ämne, som av människor nyttjas till

att ätas eller drickas utom drugs water, ävensom varje ämne, som i

or allmänhet ingår i eller användes vid sammansättning eller beredning av

människoföda, därunder inbegripet kryddor och andra smakämnen. Den

engelska lagstiftningen gör dock undantag för läkemedel, den ställer

drugs, den förklarar inbegripa läkemedel för inre och yttre bruk, under

som

kontroll som födoämnen. samma

För del har kommittén ansett, att lagstiftaren bör åt rätts-

egen tillämpningen överlåta spörsmål, kunna finna sin lösning i författnings-

som

formulering, och detta är anledningen till att kommittén i denna § textens sökt giva förklaring angående innebörden ordet livsmedel, vilket,

en av enligt vad sagts, i förslagen använts för att angiva föremålet för

nyss den lagstiftningen. Beträffande själva ordet livsmedel är härvid

nya blott att påpeka, att givetvis flera uttryck i vårt språk äga samma eller

närliggande betydelse. Kommittén har dock olika skäl avstått från

av att använda exempelvis uttrycket närings- och njutningsmedel eller det

i gällande hälsovårdsstadga använda uttrycket födoämnen och dryckes-

Ordet njutningsmedel i dess svenska betydelse lämnar en uttolkvaror. ning öppen, där tobak ävensom sådana ämnen som opium inneslutas.

Av denna anledning är, förstnämnda uttryckssätt mindre lämpligt. Emot

uttrycket födoämnen och dryckesvaror kan anmärkas, att det i sig inne-

sluter vissa läkemedel. Samma anmärkning kan framställas även mot det

uttryck, vid vilket kommittén stannat, livsmedel, men det torde vara

omöjligt att finna benämning, icke lider denna svaghet, och,

en som av ställd i valet mellan sistnämnda två uttryckssätt, har kommittén beslutat

sig för det kortare. Detta har synts kommittén så mycket lämpligare, som

uttrycket livsmedel sedan gammalt förekommer såväl i allmänna straff-

lagen i vissa specialförfattningar i bemärkelse, torde nära mot-

som en som svara vad kommittén åsyftat.

Under uttrycket livsmedel, sådant det i förevarande paragraf definie-

rats, komma vilka hava till uppgift dels att underhålla den mänsk-

varor, liga anismen vid dess utveckling och fortbestånd födoämnen i egentlig

or mening, dels att tillföra organismen vissa stimulantia njutningsmedel,

dels slutligen att smakgivande beståndsdelar, såsom kryddor, befordra

genom matsmältningen. Däremot uteslutas självfallet sådana njutningsmedel, vilka

icke kunna föremål för förtäring i vanlig mening, såsom tobak.

anses vara

Till förtäring människor avsedd är varje under sed-

av vara, om vanliga förhållanden det allmänna betraktelsesättet tillägges sådan be-

av stämmelse, därunder ingår även oaktat dess naturliga

men en vara, som, bestämmelse måste uppfattas exempelvis trämjöl, docki

vara en annan det konkreta fallet uppenbarligen tillagts ändamålet att förtäras trämjölet

saluhålles doftmjöl att användas vid- bakning. Medan vissa dryckes-

som

alltid måste betecknas livsmedel, blir det däremot beträffande varor som exempelvis vissa rotfrukter nödvändigt att i varje särskilt fall avgöra, huru-

vida förhållandena måste giva vid handen, att varan är avsedd att

anses förtäras människor eller icke. Efter grunder får ock bestämmas

av samma vad skall betraktas läkemedel. Enligt gällande apoteksvarustadga

som som förstås med läkemedel avsedd att vid utvärtes eller invärtes bruk

vara, förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor

eller djur. Vissa såsom honung, socker och olivolja, förekomma

varor, emellertid i handeln både- livs- och läkemedel. Det får då i varje

som särskilt fall avgöras, huruvida utlämnas under sådana förhållanden, att

varan

det måste antagas, att varan är avsedd till läkemedel, och att de för läkemedel gällande särskilda kontrollföreskriftema måste träda i tillämp ning. Detta är städse fallet, då varan försäljes under sådana omständighe ter, att bestämmelserna i gällande farmakopé bliva tillämpliga å försäljningen.

Att förslaget begränsats till att endast avse livsmedel för människor kan måhända sägas ligga i sakens natur. Inom åtskilliga av de utländska lagstiftningarna i ämnet förekommer heller en sådan begränsning, utan författningarna omfatta även fodermedel. Kommittén har dock ansett, att sambandet mellan livsmedel och fodermedel är av den natur, att en gemensam kontroll är nödvändig eller ens önskvärd, och en utsträckning av kommitténs uppgift till annat än livsmedel har heller vid meddelandet av kommitténs uppdrag varit avsedd.

Under uttrycket livsmedel böra emellertid endast hänföras varor,

som i sin föreliggande gestaltning äro avsedda att förtäras, utan jämväl varje ämne, varav sådan vara beredes. Därmed äro under definitionen inbegripna råvaror, som kräva en särskild beredning för att tjäna till människoföda, vare sig denna beredning är sådan, som exempelvis måste övergå omalen spannmål, innan den kan användas som mjöl, eller sådan, som ytterligare kräves för att mjölet skall kunna förtäras.

Här har ock ansetts böra lämnas ett förtydligande av uttrycket saluhålla, sådant det i förslagen använts. Det torde av ordalagen framgå, att härmed icke givits en uttömmande förklaring av ordets innebörd. Det är endast fall, där tvekan kan råda, som här ansetts böra tydliggöras. En vara, som anträffas i för allmänheten tillgänglig försäljningslokal eller i lokal, som därmed äger samband, bör icke kunna undandragas livsmedelskontrollen därmed, att den uppgives vara avsedd till annat ändamål än försäljning. Ett sådant bestridande av försäljningsavsikt måste styrkas för att tagas för gott. Plats eller lokal, som äger samband med försäljning till allmänheten, är först och främst öppen salubod, vidare magasin, upplagsplats och förvaringsrum i allmänhet, som användas i minuthandelsrörelse. Det torde vara nödvändigt att uppehålla en sådan sträng bestämning av begreppet saluhålla, enär eljest å ena sidan saluhållna varor mången gång skulle kunna undandragas kontroll genom bestridande av försäljningsavsikt och å andra sidan varor, som i verkligheten icke avses att försäljas, skulle kunna föranleda rättsligt ingripande

2§.

Livsmedelslagen innehåller straifhot mot den, som saluhåller eller utlämnar livsmedel, vilket är att anse såsom skadligt att förtära eller eljest otjänligt till människoföda. I 2 § livsmedelsstadgan återkommer detta i livsmedelslagens bestämmelse liggande förbud, men här fullständigat och förtydligat. Kommitténs förslag följer här nära hälsovårdsstadgans formulering i 10 § 3 och 45 § 3 med några obetydliga jämkningar.

mom. mom. Dessa äro närmast föranledda att kommittén sökt i förevarande § in-

av arbeta 29 § giftstadgan. Sålunda omtalas här jämväl livsmedel, äro

som tillsatta giftiga ämnen, hänförliga till första eller andra klassen i gällande giftstadga eller eljest kunna antagas framkalla förgiftning. Som framgår av den i motiveringens allmänna del lämnade redogörelsen, innefattar 29§ giftstadgan förbud mot att till förtäring avsedd saluhålles eller

en vara

försäljes, om den innehåller giftigt ämne första eller andra klassen eller

av ämne, som omförmäles i förteckning IV vid samma stadga." I avseende å de till första eller andra klassen hänförliga gifterna har giftstadgans be-

stämmelse nu full motsvarighet i kommitténs förslag. Beträffande den igiftstadgans 29 § gjorda hänvisningen till förteckning IV motsvaras den den

av hänvisning, som i föreliggande § i livsmedelsstadgan göres till förteckning

I vid samma stadga. Sistnämnda förteckning upptager i stort sett

samma uppräkning av otillåtna ämnen, vilka återfinnas i förteckning IV. Här upptagas ämnen, som icke i giftstadgan äro angivna första eller andra

som klassens gifter, men som ändock äro olämpliga tillsatser till livsmedel,

som detta antingen på den grund, att dessa tillsatsen givas ett vilse-

genom ledande utseende färgämnen, eller därför, att det tillsatta ämnet under

vissa förutsättningar kan göra livsmedlet ägnat att framkalla förgiftning. Förteckning IV är uppställd på det sättet, att under rubrik a uppta-

en gits sådana ämnen, som utgöra otillåtna tillsatser till varje livsmedel,

under en rubrik b sådana, som utgöra otillåtna tillsatser särskilt till köttoch flábkvaror, och slutligen under rubrik c ämnen, utgöra otill-

en som låtna tillsatser till ;isla/arma I vad förbudet mot användande de i för-

av teckning IV upptagna ämnena blott kött- och ñäskvaror, ersättes det

avser av bestämmelserna i kommitténs särskilda förslag till kungörelse angående korv och andra köttvaror. Rubriken b i förteckning IV har alltså ingen

motsvarighet i den vid livsmedelsstadgan fogade förteckning

En följd av att 2 § livsmedelsstadgan utgör omskrivning det i

en av 1 livsmedelslagen liggande förbudet är givetvis, att i 12 § första stycket

livsmedelsstadgan för bestraffning överträdelse 2 § hänvisas till

av av nämnda § i livsmedelslagen.

I ett avseende går dock 2 § livsmedelsstadgan utöver 1 § livsmedelslagen; i förstnämnda lagrum meddelas nämligen förbud icke blott mot saluhållande och utlämnande utan även mot transport hälsoskadligt eller

av otjänligt livsmedel från ett hälsovårdsområde till annat. I denna del är föreskriften i 2 § att uppfatta ordningsföreskrift, överträdande

som en vars medför straff enligt 5 § livsmedelslagen. Bestämmelsen i fråga äger motsvarighet i gällande hälsovårdsstadga i vad rör stad. I kommitténs förslag har föreskriftens tillämplighet utsträckts att gälla även landet:

varor, som här avses, få således icke transporteras från ett hälsovårdsområde å landet till ett annat. Kommittén har icke bortsett ifrån att kontrollen över stadgandets efterlevnad för landets del måste förenad med svå-

vara righeter, men å andra sidan har kommittén ansett, att landskommunerna icke borde berövas den i dylik föreskrift inneslutna möjligheten att

en skydda sig mot införsel skadliga livsmedel.

av

3§.

Denna § förhåller sig på sätt till 2 § livsmedelslagen

samma som 2 § i denna stadga till lagens 1 Den utgör alltså förtydligande ut-

en läggning livsmedelslagens förbud mot saluhållande eller försäljning till

av allmänheten av livsmedel under vilseledande omständigheter. Inledningsvis har i paragrafens första stycke det i 2 § livsmedelslagen liggande förbudet

omskrivits i direkt form. Därefter hava iparagrafens andra stycke meddelats några exempel på omständigheter, kunna sägas giva sken

som en vara av att utgöra livsmedel viss beskaffenhet. Det är tydligt, att köpare

av en

tager intryck detta sken, dessa yttre omständigheter, varunder en

av

utbjudes och rättar sitt omdöme om varans verkliga egenskaper därvara efter. Om dessa egenskaper emellertid avvika från de förespeglingar

nu köparen erhållit, måste han vilseledd. Det har ansetts erforderligt

anses att även söka klargöra, varuti dessa otillåtna avvikelser kunna bestå; en sådan redogörelse har lämnats i tredje stycket av föreliggande Till en början talas där helt eller delvis saknar någon för visst livs-

om vara, som medel utmärkande beståndsdel. Härmed avses exempelvis mjölk, vilken utgives oskummad berövats en del fett, vidare konstgjorda ersätt-

som men ningsmedel, utgivna naturprodukter, exempelvis hall0nsaft, som icke

som härleder sig från hallon, konstgjord honung som alltså icke härstammar från bin För livsmedel främmande inblandning är exempelvis in-

o. s. v. blandning margarin i smör och trämjöl i mjöl, a. 0. allt vad man i

av m. dagligt tal benämner födoämnesförfalskning. Då i varan kvarblivit från råämnet härrörande delar eller vid beredning tillförd inblandning i

varans större myckenhet än i sådant livsmedel bör förekomma avser exempelvis, när kakaoskal föreñnnas i större mängd i malen kakao, när kli ingår i otillbörlig myckenhet i siktat mjöl, när vatten föreñnnes i stor mängd hos smör, när för stor fuktighet kvarlämnats vid beredning potatismjöl 0. s. v.

av

Vid bedömandet huruvida beteckning s. v. bör anses hava givit

av 0.

sken att utgöra livsmedel viss beskaüenhet, måste hänsyn en vara av av givetvis tagas till det i handeln vanliga betraktelsesättet. En beteckning kan i viss mening 0riktig utan att vilseledande, exempelvis

vara vara franska bröd, lübsk skinka och pilsneröl, vilka beteckningar visserligen häntyda på ett visst men alla hava sig bekant, att varorna

ursprung, vanligen icke äga detta ursprung.

Det må anmärkas, att vilseledande benämningar i förslagets bemärkelse sällan förekomma i inregistrerade varumärken. I ett varumärke, inregistrerat för alkoholfria drycker, förekomma exempelvis orden Bömiskt taEelölm I ett annat varumärke, likaledes inregistrerat för alkohol-

fria drycker, förekommer ordet Münchner-ölm För kañesurrogat äro ett flertal varumärken inregistrerade, innehålla ordsammansättningar med

som ordet kaffet För blandning mejerismör och växtmargarin har

en av inregistrerats ett varumärke, innehållande namnet Butterit samt därunder ersätter det bästa mejerismör Det är givet, att inregistrering

0. s. v.

dylika äldre märken icke får förhindra tillämpning förslagets förbud av av och straifbestämmelser mot vilseledande benämning och uppgifter.

4§.

Ofta döljes under särskilt uppfunna, intetsägande fantasinamn livsmedels verkliga beskalfenhet. Exempel på sådana benämningar lämnas i överflöd i varumärkesregistret. Jämlikt 4 § 1 i lag om skydd för

mom. varumärken må såsom varumärke inregistreras ord, kunna anses såsom

som

för vissa, i ansökningen uppgivna varuslag särskilt uppfunnen benämen ning, vilken att angiva beskalfenhet, bestämmelse,

avser varans ursprung, myckenhet eller pris. Det må erinras att varumärkeslagen, när den

om, talar särskilt uppfunnen benämning avser, att märket skall utgöra

om enda namnet å det föreliggande varuslaget. Varumärkets uppgift är

att anknyta viss till dess tillverkare försäljare och intet annat.

en vara resp.

Där en vara som sådan kan anses som en särskilt uppfunnen produkt, som kräver ett nytt artnamn, ligger det emellertid nära till hands att skydda detta artnamn genom inregistrering i varumärkesregistret. På detta sätt hava ett Hertal nya artnamn å livsmedel såsom varumärken blivit brukliga i handeln. Särskilt gäller detta drycker allehanda slag. För

av läskedrycker hava sålunda exempelvis inregistrerats namnen Winil, Sart0, Romin, Kronil, Sir0cco, Limonaris, Edelsteiner, Rosenbömer, Scawenböhmer, Skogspärlan, Sinalco, Bocc0 På detta sätt

o. s. v. hava i handeln inkommit ett flertal läskedrycksbenämningar, bakom

nya vilka mången gång dölja sig produkter av tvivelaktigt värde. Kommittén har därför ansett dessa benämningar böra underkastas viss kontroll.

en Givetvis har det icke avsetts att därmed göra någon inskränkning i

varumärkeslagens bestämmelser inregistrering k. ordmärke. Det kom-

om av s. mittén vill förhindra är endast, att dessa inregistrerade varumärken okontrollerat användas såsom artbenämningar å livsmedel. Därför har kommittén ansett användningen av dylika beteckningar för livsmedel böra föregås av en anmälan hos medicinalstyrelsen, därvid uppgives, vilka beståndsdelarna i den med beteckningen åsyftade varan äro.

Det bör beaktas, att benämning, som i denna paragraf avses, fantasinamn, är en sådan, som icke kan anses angiva varans beskaffenhet eller vunnit hävd som utmärkande visst varuslag. Detta kan medföra, att

en beteckning, som använd för en viss är att bedöma fantasinamn,

vara som icke bör bedömas på samma sätt, då den användes för Sär-

annan vara. skilt gäller detta sammansatta beteckningar. Nationalkañfw beteck-

som ning på ett kaEesurrogat anger icke beskalfenhet och att be-

varans vore döma som fantasinamn enligt denna det över huvud taget till-

om vore låtet att för en sådan vara använda denna beteckning kommittén har i sitt förslag till kungörelse angående kaife föreslagit förbud häremot. Användes åter benämningen Nationalkaffw att beteckna blandning

en av äkta kaüe, anger beteckningen beskaüenhet i ett väsentligt avseende

varans och är att betrakta fantasinamn i livsmedelsstadgans mening.

som

Den föreslagna bestämmelsen får sin betydelse därigenom, att medicinalstyrelsen beredes tillfälle att låta närmare granska under dylika fantasinamn utbjudna livsmedel, redan innan de hunnit få någon större spridning i marknaden, och att, då är sådan beskaffenhet, att dess salu-

varan av hållande synes innefatta förseelse mot livsmedelslagstiftningen, itid ingripa häremot. Det torde även kunna förväntas, att bestämmelsen i fråga skall

föranleda vederbörande tillverkare och försäljare att hos styrelsen framställa underhandsförfrågningar om lämpligheten att salubjuda visst livsmedel under angiven beteckning, och härigenom skola säkerligen försäljningen av till livsmedel mindre lämpade varor och användandet av vilseledande beteckningar mången gång förekommas.

Från förevarande stadgande hava undantagits tillagad maträtt och

konditorivara, vilka livsmedels benämnande ansetts kunna underkastas här föreslagen kontroll. Med tillagad maträtt förstås livsmedel, för

som att bliva tjänligt till förtäring underkastats en ytterligare beredning utöver den, som vanligen föregår dess förekomst i minuthandeln. Undantagsbestämmelsen är icke inskränkt till det fall, då utlämnas till förtäring

varan på stället.

Den i paragrafens första stycke upptagna bestämmelsen motsvarar föreskrifterna i 11 § 1 fjärde stycket hälsovårdsstadgan. Då kom-

mom. mittén föreslagit stadgandet, att lägenhetsinnehavare är skyldig att göra

anmälan till hälsovårdsnämnden, detta endast ett förtydligande av

avser hälsovårdsstadgans bestämmelse.

Den i 5 § tredje stycket föreslagna bestämmelsen innebär en skärpning i jämförelse med vad gäller för landets del. Det har emellertid

nu ansetts nödvändigt i livsmedelskontrollens intresse att ålägga utövare av vissa livsmedelshantering även på landet anmälningstvång.

grenar av

6§.

denna § ansluta sig nära till stadgandena i 11 §

Föreskrifterna i

första, andra och tredje styckena och 2 46 § 1 och 2 mom. 1 mom. mom. hälsovårdsstadgan. I vissa fall hava dock dessa bestämmelser fullständigats. Sålunda har i andra stycket den i 11 § 1 mom. tredje stycket hälsovårdsstadgan meddelade föreskriften utsträckts till bageri, konditori, bryggeri och läskedrycksfabrik jämte vissa försäljningsställen. Samtidigt har dock lämnats möjlighet för hälsovårdsnämnd att medgiva jämkningar i

vissa avseenden. I vad dessa jämkningar avse lokaler för saltning och ompackning sill och ñsk äger bestämmelsen sin grund i den om-

av annan ständigheten, att vissa paragrafens bestämmelser skulle vara i hög grad

av betungande för den fiskerihantering, utövas i mindre skala.

som

7§.

Det i denna § upptagna stadgandet äger i fråga om giftiga ämnen sin motsvarighet i 30 § 2 och 3 gällande giftstadga. Den i försla-

mom. get nämnda förteclmingen motsvaras Förteckning VI vid giftstadgan.

av

30 § 1 giftstadgan innehåller en bestämmelse, att ämne, som

mom. enligt stadgans 29 § icke får tjäna tillsats till avsedd till för-

som vara, täring, icke må saluhållas eller försäljas, vid saluhållandet eller försälj-

om

anvisning angives lämpligt för ändamål konningen ämnet genom vara servering eller dylikt, enligt sistnämnda § är förbjudet. En motsva-

som rande bestämmelse har icke upptagits i kommitténs förslag, då dess praktiska betydelse vid sidan övriga föreslagna bestämmelser måste vara

av synnerligen ringa.

Kärl, redskap och förpackningsmaterial få vara av den beskaifenhet, att livsmedlen dem skadas. I ett restaurangkök få sålunda

genom användas kokkärl med trasig, sönderfallande emalj, oförtenta kärl eller dyl. Skadliga egenskaper kunna också meddelas livsmedel genom blyhaltiga förvaringskärl. Föreskrifter härom finnas i gällande giftstadga, 31 och

nu 32 §§, vilkas bestämmelser i huvudsak hit överiiyttats.

En bestämmelse, återfinnes i främmande lagstiftning och här för-

som tjänar omnämnas, är den, att ett ämne, icke tidigare plägat användas

som till kärl eller redskap, avsedda för nyssnämnt ändamål, icke får användas därtill, såvida icke angiven myndighet efter prövning funnit det vara oskad-

ligt. Kommittén finner den tanke, här vunnit uttryck, fullständigt som riktig; att kommittén icke ansett sig böra upptaga en motsvarande bestämmelse i sitt förslag beror på att tillämpningen ett dylikt av stadgande skulle möta synnerliga svårigheter.

9§.

Denna bestämmelse motsvarar 11 § 3 46 § 3 mom. hälsomom. vårdsstadgan.

Kommittén har ansett, att de i 9 och 44 §§

hälsovårdsstadgan med-

delade föreskrifterna vatten och för hushållsbehov om borde fullständigas genom ett allmänt stadgande den föreslagna paragrafens av innehåll. Dettorde lida något tvivel, att vatten, sominnehåller sjukdomsalstrande mikroorganismer, kan överföra dessa till sådana livsmedel, som komma i beröring med dylikt vatten. Exempelvis erinras, hurusom sköljning av mjölkñaskor ansetts hava varit orsak till spridande nervfebersmitta, av i det att mjölken, som är ett gott naringssubstrat för mikroorganismer, ur vattnet upptagit smittämnet, vilket sedermera ytterligare utvecklats i mjölken.

De särskilda undantagsbestämmelser, givits med som avseende å fisk och skaldjur, äga sin grund i praktiska förhållanden, från vilka icke kimnat bortses.

Då ofta kan komma i omedelbar beröring med livsmedel, måste enahanda föreskrifter gälla vatten. som

Denna föreskrift är upptagen 12 47 §

ur hälsovårdsstadgan.

De här meddelade straffbestämmelserna, vilka hänvisa till livsmedelslagen, torde icke erfordra motivering än den, annan som redan i det föregående lämnats i samband med redogörelsen för den nya lagstiftningens formella sida.

Genom livsmedelsstadgan upphävas givetvis lokala matvarustadgar i den del, de strida mot densamma. Att för framtiden alldeles förhindra sådana lokala stadgars tillkomst, torde väl icke få anses påkallat, men kommittén har ansett sådan lokal lagstiftning böra en begränsas till ordrena ningsföreskrifter, beträffande vilka samhällsbildningens olika stadier, olika traük- och folktäthetsförhållanden kunna kräva olika stränghet. De lokala föreskrifter, sålunda erforderliga, som anses torde böra tillkomma i den ordning, som gäller för hälsovårdsföreskrifter för visst område.

10 21488-Livsmedelslagstiftøzfngskommittém betänkande.

F ö r s l a g

till

Livsmedelskontrollforordnin g.

I flesta fall kan effektiv tillsyn över gällande lagar utövas av

de en

allmänna åklagarmyndigheten. Beträffande livsmedelslagstiftningen är den

ett annat. Det är här nödvändigt att vid den allmänna åtalsförhållandet

sida ställa särskilda kontrollorgan, till specialitet äga myndighetens som

tillsynen över livsmedelshanteringen. Frågan om införandet av en enjust hetlig livsmedelslagstiftning är därför oskiljaktigt förbunden med frågan

organisation livsmedelskontrollen. I främmande lagstiftning har om av

kontroll ägnats mycken uppmärksamhet, framgår den redodenna som av görelse, vilken lämnas i bilaga bil. A.

Sveriges vidkommande är dylik kontrollorganisation icke heller

För en

vårt land har nämligen hittills särskild livsmedelskonnågon nyhet; i en

hälsovårdsnämndernas gällande hälsotroll utövats som en gren av genom

reglerade hälsovårdskontroll. Av den omständigheten, att konvårdsstadga

i första hand är hälsovårdsnämndernas sak, framgår, trollverksamheten en

livsmedelskontrollens ordnande betraktats kommunal fråga. Det att som en

framhållas, att medicinalstyrelsen är högsta tillsynsmyndighet bör dock

55 § hälsovårdsstadgan.

En nödvändig följd att kontrollverksamheten uppfattats som en

av

givetvis, att den erbjuder olika anblick i skilda samkommunal fråga är en

landsbygden sakna hälsovårdsnämnderna ñerstädes hällen. På den rena

kontrollen anställda I de större städerna har däremot särskilda för organ.

livsmedel, avsedda för försäljning inom samhället, ordnats kontrollen över

Som exempel därpå kan till början nämnas den av Stockplanmässigt. en

stads hälsovårdsnämnd anordnade livsmedelskontrollen. holms

kontrolls utövande stå följande, hälsovårdsnämnden in-

För denna av rättade anstalter till förfogande:

kontrollbyrån för anhållna eller allmänheten för undersökning

a. av inlämnade födoämnen,

ett särskilt bakteriologiskt laboratorium,

ett botaniskt-mikroskopiskt laboratorium,

c.

ett kemiskt laboratorium,

mjölkhygieniskt laboratorium. Sistnämnda laboratorium är för-

e. ett

med särskild kontrollbyrå för importerade födoämnen. bundet en

livsmedelskontroll, utövas, är två väsentligen olika slag:

Den som av

löpande, regelbundna kontrollen och den kontroll, som utövas genom den

verkställande av vissa oregelbundet återkommande undersökningsserier av enskilda varuslag.

Närmaste ledningen den löpande födoämneskontrollen handhaves av av tre av hälsovårdsnämndens funktionärer, nämligen sundhetsinspektöav ren såsom chef för hälsopolisen samt förste och andre stadsveterinären, av vilken sistnämnde är föreståndare för den under upptagna kontrollovan a. byrån. Under dessa tjänstemän lyda ett antal tillsyningsmän.

Den dagliga löpande kontrollen över livsmedelshandeln uti staden ut-

övas i första hand tillsyningsmännen, vilka fått sig tilldelade olika distrikt av inom staden. Tillsyningsmännen granska därvid dels de olika varuslagen dels den hygieniska beskaffenheten hos de lokaler, användas till som förvaring av livsmedel. Finner tillsyningsman anledning till anmärkning mot

beskaffenheten eller skötseln lokaler, gör han anmälan till sundhetsinav spektören eller någon av de båda stadsveterinärerna, där han själv på-

kallar och vinner rättelse. Anser han sig äga anledning till anmärkning

mot saluhållna livsmedel, anhåller han dem för undersökning eller ock ta-

ger han prov därav. 1 förra fallet föras till kontrollbyrån, i varorna vars besiktningsrum de undersökas byråns föreståndare. Finner av denne, att okulär besiktning, lukt- och smakprov icke äro till fyllest för att bedöma

varans egenskaper, företager han själv ingående undersökning eller mer föreskriver, att prov skall för analys sändas till något av varan av nämndens laboratorier. Har tillsyningsmannen icke anhållit endast varan utan tagit prov därav, översändas dessa kontrollbyrån till respektive lagenom boratorier.

Förutom meddelande de beslut, påkallas tillsyningsav som genom männens åtgärder, hava sundhetsinspektören samt förste och andre stads-

veterinären att verkställa inspektioner ute i staden, såväl tillfälliga som systematiskt ordnade. Därvid granskas blott för livsmedelshanteringen

avsedda lokaler, såsom olika slag butiker och upplagsrum, korvfabriker, av mejerier o. d., utan även i dylika lokaler förvarade varor. Den kontroll, utövas oregelbundet återkommande som genom undersökningsserier av olika varuslag, handhaves hälsovårdsnämndens ingeniör, av vilken tillika är föreståndare för det under d. laboratoriet, ovan upptagna och av nämndens botanist, samtidigt föreståndare för det under c. upptagna laboratoriet. Resultatet dessa undersökningar meddelas hälsovårdsav nämnden särskilda redogörelser. J de genom ämte undersökningar, som dessa befattningshavare på eget initiativ företaga, hava de att biträda hälsopo-

lisen vid den löpande kontrollen, i den mån deras biträde därvid erfordras. Rörande livsmedelskontrollen i Göteborg och Malmö kan hänvisas till följande utdrag de redogörelser, hälsovårdsnämnderna ur som i dessa städer på anmodan ställt till kommitténs förfogande.

Göteborgs hälsopolis räknar för närvarande 12 ordinarie och 3 extra tillsyningsmän under förmanskap sundhetskommissarie, vilken av en ordnar och övervakar arbetet. - -- - Såsom biträde hos stadsveterinären i dennes egenskap av matvarukontrollör äro 3 tillsyningsmän anställda. -- - - Kontroll äger i form av dagliga undersökningar mjölk och rum av grädde på bl. a. fetthalten och på utspädning förfalskning Av av varan. övriga i handeln förekommande livsmedel uttagas då och då keprov som miskt och i vissa fall mikroskopiskt undersökas av stadskemisten. Dessa undersökningar avse huvudsakligen att upptäcka eventuella förfalskningan

I redogörelsen från Malmö heter det:

Hälsopolisen består assistent och överkonstapel, 13 ordinarie av en en

konstaplar och chaufför. en - - biträden åt stadsveterinären äro ständigt kommenderade två Såsom för kött- och för mjölkkontrollen. För kontroll man, därav en en - angående renhållningen och hava 6 konstaplar att var och en i sitt - distrikt övervaka tillsynen härutinnan. Dessa konstaplar utöva vid sidan

de hos stadsveterinären ständigt såsom biträden kommenderade två av konstaplarna, jämväl tillsyn över inom de respektive distrikten befintliga

där matvaror förvaras, beredas eller försäljas. De av konstaplarna, ställen, såsom biträden åt stadsveterinären, äro för denna tjänstvilka tjänstgöra

göring särskilt utbildade. - - kunskaps erhållande sammansättningen vissa i handeln För om av närings- och njutningsmedel såsom kaffe och kaifesurrogat, uppträdande vin, safter etc. uttagas stadsveterinärens direkkakao, te, honung, genom för undersökning sakkunnig. En mängd förfalskningar av tiv prover av därvid iakttagits, särskilt vad safter, vin och honung beträfvaror har

far. - -- städer det ofta händelsen, att den för födoämneskontrol- I mindre är

len anställda personalen icke omfattar mer än en tillsyningsman.

Det icke kommitténs mening att föreslå kontrollorganisaär en ny väsentliga delar skulle avvika från den, redan finnes åttion, som i som samhällena. Enligt kommitténs förslag åligger tillminstone i de större de stadgandenas efterlevnad i första hand hälsovårdsnämnsynen över nya tillsyn tillkommer medicinalstyrelsen. Genom att bibederna, och högsta i hälsovårdsstadgan föreskrivna ordning skulle möjliggöras, att hålla denna kontrollen på ett naturligt sätt övertoges hittills bestående konden nya av varvid såväl redan förvärvad erfarenhet kunde tillgodogöras som trollorgan, utgifter inbesparas. Från visst håll har den meningen uttalats, betydande kontrollen borde ersättas med allt igenom statlig att den kommunala en åt denna mening har kommittén icke kunnat giva sin anslutning. kontroll; föreslår kommittén emellertid ett fullständigande I vissa avseenden hälsovårdsnämndernas livsmedelskontroll. Det är självvad nu gäller för av med den lagstiftningen måste följa avsevärd ökning av fallet, att nya en Den lagstiftningen att skydda icke nämndernas arbetsbörda. nya avser hälsovårdsstadgan enbart hygieniska utan även i stor blott i likhet med ekonomiska intressen, låt att dessa intressen oftast samomfattning vara, med eller beröra hygieniska intressen. Lagstiftningens tillämpmanfalla sättet vidgats, att ett stort antal livsmedel ningsområde har ock på det föremål för särskilda detaljföreskrifter med avseende å sammangjorts till övrigt. De undersökningar, erfordras för sättning och egenskaper i som övervakandet dessa stadgandens efterlevnad, äro i stor omfattning hänav laboratorieundersökningar. Detta medför, att laboratoriekontrolförliga till tillmätas större betydelse än hittills varit hänlen för framtiden måste en det kan väntas, att hälsovårdsnämnderna annat än iundandelsen. Då tagsfall tillgång till laboratorier, har det varit nödvändigt att öppna äga egna dem att på annat sätt få dessa undersökningar verkställda av möjlighet för ändamål har kommittén föreslagit, att de med kompetent person. För detta inrättade kemiska stationerna skola tillhandagå nämnderna statsunderstöd undersökningar. Härigenom skulle ock i nåmed utförandet av erforderliga

gon mån den hittills mångenstädes iakttagna bristen på livsmedelskontroll på landsbygden kunna motverkas.

Senast berörda frågor skola nedan behandlas utförligare i annat sammanhang se nedan vid 5 § 3 mom..

1§.

I denna § uttryck åt den berörda grundtanken, att den när-

ges ovan maste tillsynen över efterlevnaden av livsmedelslagstiftningen tillkommer Hälsovårdsnämnden och högsta tillsyn medicinalstyrelsen. I förslaget har dock förutsätts, att livsmedelskontrollen kan under medverkan av vederbörande kommunalrepresentation uppdragas åt delegation inom nämn-

en den, hälsovårdsnämndens livsmedelsavdelning. Vinsten med en dylik anordning vore den, att en delegation, som tillkommit uteslutande för livsmedelskontrollens skull, möjligen kan förväntas mera odelat ägna sig åt denna uppgift än hälsovårdsnämnden i dess helhet, vilken har

sig anförtrodd handläggningen ett mycket stort antal frågor synnerligen

av av mångskiftande art. Som framgår av den föreslagna benämningen är här icke fråga om en särskild, i förhållande till hälsovårdsnämnden fristående nämnd, utan blott om en avdelning av hälsovårdsnämnden. Det har nämligen ansetts skola leda till organisatoriska svårigheter, två nämnder

om här ställdes vid varandras sida, då en stor del av personalen med all

sannolikhet ändock skulle bliva gemensam, varjämte det otvivelaktigt är

en av hälsovårdsnämndens uppgifter just som hälsovårdsnämnd att hålla tillsyn över livsmedels hygieniska beskaffenhet.

Föreskriften, att högsta tillsyn tillkommer medicinalstyrelsen, har

som att meddela hälsovårdsnämnderna nödiga råd och anvisningar, äger sin motsvarighet i 55 § 1 hälsovårdsstadgan.

mom.

Som exempel på hur kommittén tänkt sig de medicinalstyrelsen ut-

av färdade allmänna råden och anvisningarna hänvisas till bilaga B. Vid sidan av dylika allmänna anvisningar komma enligt kommitténs mening att erfordras specialinstruktioner för undersökning och bedömande

av särskilda livsmedel såsom mjölk, ättika, vatten Kommittén

o. s. v. kommer fördenskull att överlämna förslag till ett antal dylika specialinstruktioner. I vad instruktioner detta slag beröra mjölk och mejeripro-

av dukter, har det föreslagits, att instruktionerna skola utfärdas efter samråd med lantbruksstyrelsen. Denna styrelse har nämligen hittills haft viss befattning med nämnda lag livsmedel såtillvida, att styrelsen utfärdat

av instruktioner för de kemiska stationerna rörande undersökning och bedömande av livsmedlen i fråga. Lantbruksstyrelsen äger vidare försöksanstalter för undersökning hithörande livsmedel. Den verksamhet, lant-

av bruksstyrelsen här utövar, visserligen närmast att tjäna jordbrukets

avser och näringarnas intresse och icke liksom den egentliga livsmedelskontrollen att i första hand bevaka den konsumerande allmänhetens intresse, då

men dessa intressen tydligen icke behöva och efter vad erfarenheten visar heller pläga stå som varandras motsatser, kommitténs förslag

synes om samarbete i denna punkt icke behöva medföra vanskligheter.

I detta sammanhang bör erinras därom, att medicinalstyrelsen på grund av sin instruktion redan nu äger särskilda befogenheter med avseende å livsmedels övervakande. Här må blott nämnas, att styrelsen har att avgiva utlåtanden i ärenden rörande hos Konungen anförda besvär över länssty-

relses beslut i hithörande frågor, att till länsstyrelse för rättelse anmäla uraktlåtenhet, som, enligt vad styrelsen erfarit, hälsovårdsnämnd låtit komma sig till last, att, då det befinnes angeläget att på stället inhämta upplysningar angående livsmedelshantering, uppdraga åt kompetent person att för sådant ändamål verkställa undersökning på platsen och därefter avgiva berättelse, att i förekommande fall förordna om verkställande av hygienisk, bakteriologisk, kemisk eller annan liknande undersökning, som kan finnas erforderlig. Enligt kommitténs förslag, som självfallet icke avser att i någon punkt inskränka de befogenheter styrelsen redan fått sig tilldelade, skulle styrelsen därjämte hava att utöva en särskild kontroll över vattenledningar ävensom handlägga ärenden angående användandet av fantasi-

å livsmedel 4 § livsmedelsstadgan. namn

Såsom antytts, lärer emellertid särskilt medicinalstyrelsens över-

ovan vakande och rådgivande verksamhet i avseende å livsmedelskontrollen bliva betydligt mer omfattande och krävande efter genomförandet av de av kommittén föreslagna utvidgade bestämmelserna på nu ifrågavarande lagstiftningsområde än vad hittills varit förhållandet. För att medicinalsty-

som relsen skall kunna nöjaktigt fullgöra denna sin uppgift torde det vara oundgängligen nödvändigt, att densamma erhåller biträde av ett hygieniskt laboratorium. Kommittén vill erinra därom, att medicinalstyrelsen vid upprepade tillfällen, senast i underdånig skrivelse den 26 februari 1914, gjort framställning inrättande ett sådant laboratorium, varvid medicinal-

om av styrelsen med styrka framhållit redan det dåvarande behovet av en dylik anstalt. I härom särskilt avlåten underdånig skrivelse den 1 november

en 1917 har kommittén för sin del bland annat anfört, att ett hygieniskt statslaboratorium efter genomförandet den kommittén tilltänkta lagstift-

av av ningen i ämnet måste betecknas oumbärligt, och kommittén får till

som stöd för sin sålunda uttalade mening i denna fråga hänvisa till de skäl, kommittén härför andragit i ovan åberopade underdåniga skrivelse.

2§.

Denna § äger sin motsvarighet i 55 § 2 mom. första punkten hälsovårdsstadgan.

3§.

Bestämmelsen i första mom. om den allmänna polisens åligganden motsvarar de i 56 § hälsovårdsstadgan givna bestämmelserna.

Föreskriften i andra tullmyndighets underrättelseplikt äger

mom. om motsvarighet i generaltullstyrelsens cirkulär till vederbörande tullförvaltningar den 29 mars 1897.

4§.

Att effektiv tillsyn från hälsovårdsnämndens sida icke är möjlig,

en utan att nämnden tillägges den befogenhet, som i denna § omförmäles, torde ligga i öppen dag. Man äger rätt att förmoda, att denna befogenhet skall nämnden missbrukas; för att likväl skapa garantier mot

av alla möjligheter i den riktningen har kommittén föreslagit bestämmelser om tystnadsplikt för ledamot hälsovårdsnämnd och dess befattningshavare

av 13

5§.

Stadgandet i 1 mom. motsvarar den föreskrift, som i hälsovårdsstad-

upptagits i 10 § Ölmom. första stycket 45 § 5 första stycket. gan mom. Bestämmelsen där, att för prov skall gäldas ersättning enligt vanligt handelspris, har likväl i något modifierad form överflyttats till 2 mom. i föreliggande

I 2 mom. hava vissa allmänna regler lämnats om provtagning. Stadgandet i första punkten har förebild i gällande margarinförordning, 9 §

en 1 mom. tredje stycket. Föreskriften i den andra punkten avser att möjliggöra tillmötesgåendet av en eventuell önskan från vederbörande varuägares sida att få ett dubbelprov undersökt genom annan sakkunnig än den av kontrollmyndigheten anlitade. Det har dock icke ansetts möjligt att ålägga kontrollmyndigheten att under alla förhållanden tillställa varuägaren ett dubbelprov, där han så begär, utan sådant kan ske blott, där ett dylikt förfarande icke medför olägenhet. Härvid har man tänkt exempelvis på de för mjölkkontrollen ytterst viktiga stallpr0ven, vid vilka ofta på en gång hundratals prov tagas från en och samma besättning. Att här tagandet av dubbelprov måste innebära avsevärda olägenheter är uppenbart, och det står i sådant fall enligt förslaget kontrollmyndigheten öppet att vägra medgiva dylikt dubbelprov.

Föreliggande paragrafs 3 mom. avser laboratoriekontrollen. De prov, som i det föregående omnämnts, böra givetvis underkastas undersökning för utrönande av huruvida varan motsvarar i lagstiftningen uppställda villkor eller icke. De erforderliga undersökningarna kunna den enkla

vara av beskaffenhet, att de kunna anförtros åt underordnade tillsyningsmän, meni allmänhet fordra de dock särskild teoretisk utbildning. Beroende på undersökningens art komma de för dess utförande behövliga kvaliñkationerna att ligga inom läkarens, veterinärens, kemistens eller biologens kunskapsområden. Stadgandena i föreliggande mom. avse att möjliggöra för en hälsovårdsnämnd att städse äga tillgång till biträde av sakkunniga analytiker. För biträde vid undersökningar, liggande inom läkar- eller veterinärvetenskapens områden, har kommittén icke ansett särskilda bestämmelser erforderliga, då härvid stadsläkare och stadsveterinärer och på landet förste provinsialläkare, provinsialläkare och länsveterinärer i regel torde lämna behövligt bistånd.

För bedömandet av i vilken omfattning analytisk sakkunskap kan ställas till hälsovårdsnämndernas förfogande torde en översikt över de i riket beñntliga, för livsmedelsanalyser lämpade laboratorierna böra lämnas.

Till en början äro då att nämna de med understöd statsmedel in-

av rättade kemiska stationerna för jordbrukets och näringarnas behov. Av dylika finnas på spridda orter i landet åtta, nämligen de kemiska stationerna i Jönköping, Kalmar, Visby, Halmstad, Skara, Orebro, Västerås och Härnösand, vartill kommer den kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Vid dessa laboratorier utföras livsmedelsundersökningar, ehuru deras verksamhet hittills huvudsakligen varit förlagd till andra områden. I detta

sammanhang böra vidare nämnas följande statens anstalter: avdelningen för

egna bakteriologi vid centralanstalten för försöksväsendet på. jordbruksområdet samt de kemiska laboratorierna vid lantbruksinstitutet vid Ultuna och lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp. Förutom uppräknade anstalter

nu finnas i ett antal städer laboratorier, som icke mottaga understöd stats-

av

medel utan äro anordnade eller understödda av hushållningssällskap, landsting eller kommuner, exempelvis i Norrköping, Kristianstad, Hälsingborg, Göteborg, Borås och Gävle. Slutligen finnas i vissa städer auktoriserade handelskemister med egna laboratorier, till exempel i Stockholm och Göteborg. Här bör också nämnas, att å ett antal apotek livsmedelsundersökningar för det närvarande utföras.

Då det icke kan förväntas, att andra samhällen än de allra största komma att inrätta egna laboratorier för livsmedelsanalyser, har kommittén lagt stor vikt vid att de kemiska stationerna infogas som ett effektivt ledi kontrollorganisationen. Det åligger, som ovan antyddes, redan nu dessa med statsmedel understödda stationer att verkställa de livsmedelsundersökningar, varom de anmodas. I föreliggande förslag har kommittén till hälsovårdsnämndernas ledning infört bestämmelse innehåll, kompletterad

en av samma med föreskriften, att, för den händelse en kemisk station saknar erforderliga resurser för undersökning av särskilt speciell beskaffenhet, den har att såvitt möjligt lämna hänvisning å annat laboratorium, där undersökningen kan företagas. Det säger sig självt, att i de fall, där den begärda undersökningen icke kan företagas därför, att det insända provet är för litet, eller där eljest undersökningsresultatet skulle komma att sakna allt värde, oavsett vid vilket laboratorium undersökningen verkställdes, framställningen om undersökning icke bör föranleda någon vidare åtgärd.

Det kan med säkerhet förutses, att med de ökade uppgifter, som framdeles komma att åvila de kemiska stationerna, en ökning av stationernas antal skall befinnas erforderlig. Rätt stora delar av landet äro, som framgår av den ovan lämnade redogörelsen, i saknad av med statsmedel understödda kemiska stationer. Bland lämpliga platser för inrättande av nya dylika stationer kunna nämnas Umeå, Östersund, Sundsvall, Falun, Karlstad och Karlskrona Särskilt kännbart torde behovet bliva av nya stationer i Ostersund och Umeå. Förutom nyinrättande av stationer torde jämväl en ökning av personalen vid de redan befintliga komma att framstå som synnerligen önskvärd. Denna ökning skulle väl i första rummet avse anställandet av en tjänsteman med laborators ställning. Det är emellertid att antaga, att den ökning i arbetet, som en ny livsmedelslagstiftning kommer att medföra för de kemiska stationerna, icke skall inträda omedelbart efter lagstiftningens ikraftträdande, utan att arbetet först sä småningom kommer att antaga större omfång. Man torde därför icke kunna kräva, att laboratorer omedelbart skola anställas vid de kemiska stationerna utan först i den mån arbetets växande omfattning gör det nödvändigt. För övrigt torde den rådande ekonomiska depressionen för det närvarande lägga hinder i vägen även för sådana utvidgningar och personalökningar, vilka eljest skulle kunna anses vara oundgängliga.

Men även om en ökning såväl av stationernas antal som av deras personal kommer att äga rum, vågar man med säkerhet förutsätta, att de skulle medhinna alla ilandet erforderliga livsmedelsanalyser. I framtiden liksom hittills behövas kommunala laboratorier i de större samhällena, och jämväl ett antal privata laboratorier torde här kunna fylla en uppgift.

Enligt kommitténs förslag skola de kemiska stationerna städse vara kompetenta att företaga livsmedelsanalyser. Det bör vid tillsättandet av stationernas föreståndareplatser tillses, att garantier härför vinnas. Samma kompetens kan däremot icke utan vidare antagas vara för handen inom

ett kommunalt eller privat laboratorium. Kommittén har därför ansett, att nämnda undersökningar borde anförtros endast ät de laboratorier, vilkas föreståndare medicinalstyrelsen på särskild ansökan förklarats behöriga.

av Utvecklingen bör enligt kommitténs mening ledas i sådan riktning, att i

framtid en tillräckligt stor kår av kompetenta analytiker kommer att stå en till förfogande för dessa undersökningar, och kommittén har trott, att det åsyftade ändamålet kunde främjas genom det föreslagna stadgandet, att en kompetentförklarad analytikers attest skulle utan vidare tillerkännas samma vitsord som intyg av kemisk stations föreståndare.

De i momentets sista två stycken föreslagna föreskrifterna torde icke fordra utläggning. Motsvarande bestämmelser finnas i kungl. kungörelsen den 26 maj 1911 med vissa bestämmelser att lända till efterrättelse vid utförande från riket smör, 3 § tredje stycket.

av

Paragrafens 4 innehåller bestämmelse 10 § 5 mom.

mom. samma som andra stycket 45 § andra stycket hälsovårdsstadgan.

mom.

6§.

Denna föreskrift har med ett obetydligt tillägg upptagits ur hälsovårdsstadgan, 10 § 3 andra stycket 45 § 3 andra stycket.

mom. mom.

7§.

Föreskrifterna i denna § hava hämtats hälsovårdsstadgan, 10 §

ur 4 och 7 45 § 4 och 7 m0m.. Bestämmelsen i det förstnämnda

mom. av dessa moment, att, om hälsovårdsnämnd finner anhållen vara kunna utan fara försäljas under uppgift beskaffenhet, detta skall verkställas

om varans under nämndens kontroll, har dock upptagits. I den mån detta stadgande skulle äga praktisk betydelse vid sidan de i kommitténs förslag

av upptagna benämningsföreskrifterna, har det ansetts innefattat under föreskriften i förslaget, att hälsovårdsnämnd kan föreskriva försiktighetsmått, som skola iakttagas vid saluhållandet.

Här är vidare att erinra, att det i lagtexten förekommande ordet försäljas i detta sammanhang icke skall givas den inskränkta tolkning,

enligt 1 § i förslaget till kungörelse med vissa bestämmelser att iaktsom tagas vid livsmedelslagens tillämpning tillkommer motsvarande uttryck i följdförfattningarna. Försäljning där försäljning blott till allmän-

avser heten, men här all försäljning, alltså även i grosshandeln.

8§.

Den behandling, enligt 7 § kommer hälsovådliga och otjänliga

som livsmedel till del, har icke utsträckts till livsmedel, å vilka 3 § livsmedelsstadgan är tillämplig. Där förbudet att försälja eller eljest utgiva vissa livsmedel icke grundar sig på dessas för hälsan mindre lämpliga egenskaper utan på deras inneboende egenskap att giva sig sken av bättre beskaEenhet än den de verkligen besitta, har icke ansetts föreligga skäl att låta kontrollorganen taga i beslag. För dessa fall liksom för fall, där

varorna bristande överensstämmelse mellan och benämning konstituerar en för-

vara seelse, har kommittén endast föreslagit, att underrättelse om förhållandet ofördröjligen skall lämnas den, för räkning den undersökta varan salu-

vars

hållits eller försålts. En sådan delgivning skall ske, oavsett förhållandet

om föranleder straifyrkande eller icke, och har sin särskilda betydelse just i senare fallet, enär en sådan delgivning, när den sker bevisligen, kommer att betaga vederbörande den goda tro, kan utgöra hindret för

som ansvarspåföljds inträdande. Det har därför också föreskrivits, att delgivningen skall ske med den, som är närmast till ett sådant I 9 § lämnar

ansvar. förslaget anvisning på en effektiv form för sådan delgivning.

9§.

Enligt 28 § hälsovårdsstadgan äger hälsovårdsnämnd i stad rätt att, där den anser nödigt, till inställelse inför sig kalla bor eller

envar, som uppehåller sig i staden. I föreliggande kommittén föreslagna bestäm-

av melse har denna befogenhet utsträckts att gälla även till förmån för hälsovårdsnämnd på landet. Därvid har bland annat beaktats, att sådan delgivning, i 8 § omförmäles, lämpligast sker vederbörandes in-

som genom kallande inför nämnden, och det har ansetts, att det borde lämnas jämväl hälsovårdsnämnd på landet möjlighet att anlita detta förfarande. Inkallelse inför nämnden torde ock äga sin stora betydelse i det avseendet, att i de flesta fall ett påpekande från nämndens sida oegentligheter med anvis-

av ning om sättet för vidtagande rättelse torde tillfyllest för vinnande

av vara av sådan rättelse.

Det bör vidare beaktas, att det i förevarande § närmast är fråga

om personer, som driva handel med livsmedel, och att det ett villkor för

som nämndens rätt att kalla sådan person till inställelse inför sig förutsättes, att enligt denna förordning företagen undersökning eller besiktning därtill givit grundad anledning. Vid sådant förhållande torde någon betänklighet mot utsträckande av nämndens befogenhet på sätt kommittén föreslagit heller behöva föreñnnas.

29 och 53 §§ hälsovårdsstadgan tillåta hälsovårdsnämnd att fastställa vite för underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse föreläggande

persons eller förbud, som nämnden funnit sig föranledd att meddela. Detta gäller dock blott under förutsättning, att särskild påföljd för underlåtenheten finnes bestämd i hälsovårdsstadgan, allmän författning eller gällande

annan hälsovårdsordning. Då kommittén i föreliggande förslag, 14 infört

en straübestämmelse, tillämplig jämväl för det fall, då någon uraktlåter att efterkomma hälsovårdsnämnds förordnande, har det synts kommittén onödigt att låta hälsovårdsnämnden bibehållarätten att förelägga vite i de frågor, varom här kan tal. I 1 har därför endast ett omnäm-

vara mom. nande gjorts om nämndens rätt att meddela föreläggande eller förbud.

I 2 mom. har upptagits föreskrift, motsvarar 57 § hälsovårds-

en som stadgan.

11-15 §§.

Här föreslagna stadganden torde fordra någon särskild motivering.

icke

Det har redan inledningsvis .anmärkts, att kommittén icke haft för avsikt att medförslaget till kontrollförordning åvägabringa för vårt land

en

organisation för livsmedelskontroll. Emellertid får detta icke tolkas så, ny

det kommitténs önskan, att det beträffande kontrollens handhasom vore vande skulle för framtiden i allt väsentligt förbliva vid det gamla. Aven

tidsläget för närvarande icke möjliggör genomförandet av mer genomom gripande reformer, bör dock redan nu söka lägga grunden till en ut-

man veckling livsmedelskontrollen i rationell riktning. Kommittén har ock

av sökt avfatta sitt förslag så, att det kan vara ett stöd för en dylik utveckling. De synpunkter, därvid enligt kommitténs mening kräva särskilt

som beaktande. äro följande.

Den hittillsvarande kontrollen över livsmedel har grundats istort sett på hälsovårdsstadgans föreskrifter och därför i första hand tillgodosett enbart hygieniska synpunkter. Därvid hava särskilt de animala födoämnena vunnit beaktande. En nödvändig följd härav har blivit, att livsmedelskontrollen hittilldags huvudsakligen varit en veterinärernas sak. Den nya lagstiftningen i det föregående påpekats, att skydda icke blott hy-

avser, som gieniska utan även i stor omfattning ekonomiska intressen. Vidare har lagstiftningen utvidgats med specialbestämmelser för en stor mängd livsmedel,

däribland sådana, icke äro hänförliga till animala födoämnen. En nöd-

som vändig följd härav torde bliva, att den del livsmedelskontrollen, som

av faller utanför den veterinära sakkunskapen, överlämnas åt andra särskilt utbildade inspektörer, vilka lämpligen kunna benämnas livsmedelsanalytiker.

Då vårt land ännu praktiskt taget saknar tillgång till livsmedelsanalytiker, måste åtgärder vidtagas för att underlätta utbildandet av sådana. Den teoretiska utbildningen förutsätter härför anordnade kurser vid någon

rikets högskolor. En plan över dylika utbildningskurser har utarbetats av

kommitténs ledamot Sondén bilaga D. av

Några ord torde böra tilläggas rörande åtskillnaden mellan den kontroll, åligger veterinär, och den, som tillkommer analytiker. Det är

som självfallet, att det ligger utanför den veterinära sakkunskapen att kunna bedöma egenskaper hos sådana varor som honung, sirap, ättika, saft, kaffe och choklad, att däremot analytikern äger de härför erforderliga kva-

men liñkationerna. Å andra sidan torde den sanitära kontrollen över kött,

ex. mjölk och mejeriprodukter helt naturligt tillhöra veterinärens kontrollområde. Huru arbetet närmare skall fördelas mellan veterinär och analytiker torde böra bestämmas vederbörande hälsovårdsnämnd.

av

Livsmedelskontrollen omfattar i första hand en yttre besiktning av livsmedlet, vid vilken med tillhjälp av syn, lukt, smak m. m. varans egenskaper prövas. Ofta är sådan yttre besiktning tillräcklig för varans be-

en . dömande. Mången gång måste emellertid denna undersökning fullständigas

kemiska, biologiska eller bakteriologiska undersökningar. En del av genom dessa kunna utföras personer, som företaga den yttre besikt-

av samma ningen, vanligen är laboratorieundersökning nödvändig, och behovet

men

sådan undersökning ökas i.samma mån livsmedelslagstiftningen av som gives en mer omfattande räckvidd.

Det anförda torde utgöra tillräcklig motivering för kommitténs åsikt, att den framtida livsmedelskontrollen i storstad lämpligen bör anordnas

en enligt följande schema.

Högsta ledningen utövas hälsovårdsnämndens avdelning för livs-

av medelskontroll med läkareledamot såsom föredragande. Den omedelbara ledningen kontrollen är överlåten på stadens sundhetsinspektör. Under

av denne arbeta eller fiera inspektörer med veterinär utbildning och en

en

eller Hera inspektörer med analytikers utbildning. Inspektörerna biträdas av särskilt utbildade tillsyningsmän. Erforderliga undersökningar verkställas å lämpligt laboratorium.

En storstad torde icke kunna undvara ett eget dylikt laboratorium, och det synes därför lämpligt att här antyda, huru ett sådant bör anordnas. Ett fullständigt laboratorium bör icke inskränkas till blott en kemisk avdelning utan bör äga möjlighet att verkställa alla för livsmedelskontrollen erforderliga undersökningar, såväl analytiska som medicinska och veterinära. Det måste för sådant ändamål omfatta följande avdelningar: en kemiskteknisk för undersökning av vatten och andra livsmedel, en biologisk för undersökning av spannmål, mjöl m. m., en veterinär för undersökning

av mjölk och mejeriprodukter, kött, fisk samt en bakteriologisk me-

m. m. dicinsk för undersökningar rörande infektionssjukdomar, förorsakade

av livsmedel. Det finns intet hinder för att detta laboratorium har även andra uppgifter med avseende å den allmänna hälso- och sjukvården.

Vad angår laboratoriets personal torde det erforderligt, att

vara en föreståndare för varje avdelning anställes och till hans biträde lämpligt antal assistenter. Lokalfrågan torde mest ekonomiskt lösas så, att samtliga avdelningar förläggas inom samma byggnadskomplex.

En viktig del av livsmedelskontrollen vilar på tillsyningsmännen, och det är därför av stor betydelse, att dessa äga en för sin uppgift tillräcklig utbildning. Enligt vad kommittén inhämtat, har Svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet, en sammanslutning av tillsyningsmännen i riket, med insikt härom gjort framställning till medicinalstyrelsen bland annat om förbättrade utbildningsmöjligheter för tillsyningsmännen. Denna framställning är för närvarande föremål för medicinalstyrelsens prövning.

Beträffande läkarens uppgifter inom livsmedelskontrollen har kommittén icke ansett sig här behöva närmare ingå därpå.

Förslag

till

med vissa bestämmelser att iakttagas vid livs-

Kungörelse

medelslagens tillämpning.

Det har i det föregående framhållits, att jämte den livsmedelslagen

fullständigande livsmedelsstadgan ett antal författningar angående särskilda livsmedel behövliga. De i dessa speciella följdförfattningar upptagna

vore föreskrifterna tjäna att i olika hänseenden för de ifrågakommande livsmedlen exemplifiera, vilka förfaranden vill livsmedelslagens straff-

man genom bestämmelser motarbeta eller sak kan uttryckas vilka

- som samma egenskaper hos livsmedlet ansetts så önskvärda, att avvikelser därifrån

vara böra drabbas livsmedelslagens straifhot. Sambandet mellan livsmedels-

av lagens och följdförfattningarnas bestämmelser är följaktligen mycket intimt. Livsmedelslagen stadgar exempelvis strañ för den, som utlämnar hälsoskadligt livsmedel eller saluhåller livsmedel under vilseledande omständigheter, och samtidigt uppräknas i följdförfattningen angående mjölk och grädde ett antal fall, då mjölk skall betraktas hälsoskadlig eller saluhallen

som under vilseledande omständigheter. Följdförfattningarnas uppställning bör uppenbarligen bestämmas detta deras samband med livsmedelslagen åt-

av minstone såtillvida, att det utan svårighet bör framgå, vilken bestämmelse

i livsmedelslagen föreskrift i följdförfattningen avser att närmare ut-

en veckla. Emellertid kan icke denna regel göras allenahärskande; en uppställning efter denna princip skulle ofta på ett störande sätt avbryta de olika bestämmelsernas inre sakliga sammanhang. En bestämmelse om anbringande viss etikett på ett förvaringskärl kan tydligen vara en be-

av stämmelse till skydd mot vilseledande, medan bestämmelsen, att kärlet skall äga väl tillslutande lock, är ordningsföreskrift i renlighetsintresse. Det

en är tydligt, att starka skäl tala för, att bestämmelserna om kärl sammanföras på grund sitt sakliga sammanhang och icke på grund av rent for-

av mella skäl hänföras till olika avdelningar i författning. Följdför-

samma fattningarnas redaktion kännetecknas kompromiss mellan dessa båda

av en synpunkter. För att emellertid bibehålla sambandet med livsmedelslagen hava i följdförfattningarna infogats bestämmelser, som uttömmande angiva, efter vilket straffbud i livsmedelslagen överträdelse varje särskild i följd-

av författningen meddelad föreskrift skall bedömas.

Det är självfallet, att den reglering, befinnes önskvärd med av-

som seende å ett livsmedel, ofta äger sin fulla motsvarighet jämväl med avse-

ende å ett annat. Härav blir en följd, att, om i varje följdförfattning

upptoges en uttömmande reglering av ämnet, detta skulle leda till ideliga

upprepningar. Det har därför förefallit lämpligt att utbryta de föreskrifter,

som äro gemensamma för ett flertal livsmedel, och samla dem i särskilda författningsförslag. En dylik sammanfattning finnes, som förut påpekats, i livsmedelsstadgan, och ett liknande ändamål avser ifrågavarande kungörelse att fylla. Skillnaden mellan livsmedelsstadgan och föreliggande kungörelse är den, att de i livsmedelsstadgan givna föreskrifterna äga sin fulla tilllämpning jämväl på livsmedel, varom särskilda följdförfattningar icke utfärdats, medan kungörelsen förutsätter befintligheten av följdförfattningar och förlorar konkret innehåll, därest de skulle bortfalla. Livsmedelsstadgan äger en i förhållande till övriga följdförfattningar fristående ställning, ifrågavarande kungörelse utgör blott en allmän inledning till ett antal givna följdförfattningar.

1§.

I den mån bestämmelserna i följdförfattningarna direkt hälso-

avse farliga livsmedel, innebära de i anslutning till 1 § livsmedelslagen förbud mot varans saluhållande eller överlämnande till oavsett utläm-

annan, om nandet kan sägas hava skett till allmänheten eller det skett med eller utan vederlag. De bestämmelser åter i följdförfattningarna, vilka anknyta till förbudet i 2 § livsmedelslagen mot saluhållande eller försäljning till allmänheten under vilseledande omständigheter, äga givetvis inskränktare

en räckvidd än de förra, eftersom för deras tillämpning erfordras, att saluhållande eller utlämning skett till allmänheten, och vid utlämning, att denna skett mot vederlag. Denna olikhet i bestämmelsernas tillämpningsområde har nödvändiggjort, att i varje följdförfattning omtalas, vilka bestämmelser avse saluhållande och försäljning, och vilka äga den vidare räckvidden. Men även om det sålunda visat sig nödvändigt att i de olika följdförfattningarna regelbundet upprepa uttrycket saluhållas eller försäljas, har man sökt undgå att behöva för varje gång detta sker upprepa, att ordet försäljas syftar på försäljning till allmänheten. En sådan förenkling har kunnat vinnas att i föreliggande § gång för alla stadgats, att

genom en ifrågavarande uttryck i följdförfattningarna städse är att förstå på detta. sätt.

Beträifande betydelsen av ordet saluhålla, där det användes i följdförfattningarna, har i samband härmed hänvisats till vad i 1 § livsmedelsstadgan yttras.

2§.

Ett antal av bestämmelserna i följdförfattningarna hava till syfte att skapa garantier för, att varubeteckningar, som till sin betydelse angiva äkta vara, uteslutande förbehållas denna. I författningarna fastställas med andra ord villkoren för dylika benämningars användande. I föreliggande § har den regeln uttalats, att de villkor, sålunda skola iakttagas

som för användandet av beteckningar på svenska språket, exempelvis smör, skola tillämpas i samma utsträckning i fråga benämningens motsvarig-

om het på utländska språk, exempelvis Butter, beurre.

Bestämmelser innefattande deklarationstvång rörande vissa egenskaper hos såsom att mjölk är skummad eller sur, återfinnas i ett

en vara, flertal följdförfattningar. Angående sättet för denna deklarations anbringande kunna olika regler gälla. Understundom kan en muntlig upplysning från säljarens sida tillfyllest; i regel fordras dock, att deklarationen

vara utsättes på till varan hörande etikett. De närmare föreskrifterna om

en huru detta anbringande bör ske lämnas i föreliggande § och skola tilläm-

där icke i visst fall avvikande regel meddelats i den tillämpliga följdpas, författningen.

Av paragrafens formulering framgår, att åläggandet av deklarationstvång icke innebär förbud att samtidigt med deklarationen använda exempelvis fantasinamn. Då sålunda i 5 § i förslaget till kungörelse angående matoljor och matfett stadgas, att blandning av fett skall betecknas

sådan, utgör detta intet hinder för att jämte deklarationen å varans som etikett anbringas exempelvis fantasinamnet Crisco.

4§.

Frågan användningen konstgjorda sötningsmedel i livsmedel

om av har gjorts till föremål för utredning bland annat av särskilda inom ñnansdepartementet tillkallade sakkunniga, vilka den 23 november 1915 avgåvo ett förslag till förordning angående sackarinhaltiga närings- och njutningsmedel. De sakkunnigas förslag har överlämnats till kommittén, som den 24 november 1916 till Kungl. Maj:t avgav underdånigt utlåtande i ämnet. Kommittén föreslog i sitt yttrande, att de sakkunnigas förslag skulle i vissa punkter omarbetas, och bifogade därvid ett eget förslag, upptagande de föreslagna ändringarna. Gemensamtför såväl de sakkunnigas kommitténs

som förslag att de däri upptagna bestämmelserna avsågo att giva allmänna

var, regler för användningen av konstgjorda sötningsmedel. Under sitt arbete med bestämmelser angående ett antal livsmedel har kommittén emellertid funnit, att de syften, man velat vinna genom dessa allmänna bestämmelser, skulle i alla praktiskt viktiga fall minst lika säkert nås att bland

genom följdförfattningarnas stadganden införa förbud mot användningen av konstgjorda sötningsmedel i de fall, där sådan tillsats kunde ifrågakomma. Ge-

denna anordning vinnes nämligen garanti för att dessa bestämmelser nom icke förbises de näringsidkare, till vilka de äro riktade. Sålunda är för-

av bud mot sackarintillsats infört i förslaget till kungörelse angående saft, sylt, marmelad och liknande produkter, men en dylik föreskrift har av lätt insedda skäl icke ansetts nödvändig exempelvis i förslaget till kungörelse angående korv och köttvaror. Den ståndpunkt, kommitténs förslag sålunda

kommit att intaga, har emellertid gjort det nödvändigt att i denna numera § införa undantagsbestämmelse avseende fall, då användningen av konst-

en gjorda sötningsmedel är ur medicinsk synpunkt påkallad.

5§.

I den lämnade redogörelsen för denna författnings syfte har

nyss framhållits, att sambandet mellan livsmedelslagens och följdförfattningarnas bestämmelser upprätthålles i följdförfattningarna införda straffbe-

genom

stämmelser. För att icke bliva onödigt vidlyftiga hava de inskränkts till

. att hänvisa blott pa respektive förseelsers objektiva sida: överträdelse

av viss föreskrift i följdförfattningen skall bedömas enligt viss § i livsmedelslagen. Det har ansetts lämpligt att i föreliggande 5 § fullständiga dessa följdförfattningarnas hänvisningar med den självklara bestämmelsen, att för bestraffning i varje fall fordras, att de i livsmedelslagen förutsatta subjektiva rekvisiten äro för handen.

Det har vidare tillagts, att de i 6-11 livsmedelslagen meddelade föreskrifterna skola tillämpas med avseende å målen i fråga.

F ö r s a gl

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående livsme-

delslagens tillämpning med avseende å

mjölk och grädde.

Som ett de viktigaste och därjämte ömtåligaste livsmedlen av har mjölk sedan länge varit föremål för bestämmelser i lagstiftningen. Här

mä -erinras de redan i den allmänna motiveringen âtergivna föreskrifom terna i hälsovärdsstadgan den 19 juni 1919, 10 § 2 och 45 § 2 mom. mom., lagen den 4 september 1914 angående vissa åtgärder mot utbredning av lungsot, 3 förordningen den 9 december 1898 angående hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren, 22 § 2 fjärde mom. stycket och 25 § 3 fjärde, femte och sjätte styckena mom. samt kungl. kungörelsen den 14 januari 1913 angående särskilda mälkärl för mjölk. Till nu uppräknade stadganden kan läggas kungl. kungörelsen den 24 april 1915 om desinfektion vid införsel till riket begagnade mejerikärl, 1 § första av stycket. Vidare ingår benämningen mjölk bland dem, som upptagits i förordningen den 29 juni 1917 angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen. I medicinalstyrelsens proviantkungörelse den 2 november 1911 nämnas mjölk och produkter av mjölk under 9 och 28

Slutligen bör erinras, att mjölk självfallet är ett de varuslag, varmed av de lokala hälsovärdsordningarna i första hand sysselsatt sig.

Kommitténs nu framlagda förslag att ersätta de i hälsovårdsavser stadgan upptagna bestämmelserna fullständigare regler för genom handel med och hanterande mjölk och grädde. Därvid har kommittén av upptagit och sökt att inom lagstiftningens inarbeta ett antal ram av de lokala stadganden, kunna och böra göras för hela som gemensamma riket. Därmed skulle vinnas likformighet och enhetlighet, för en som närvarande saknas på detta område äro synnerligen önskvärda. men som Att därvid emellertid i vissa fall varit nödvändigt att beakta den stora skillnaden mellan land och stad, framgår 15 § i förslaget. av Till kommitténs förfogande hava stått 146 lokala mjölkstadgor frän

olika delar landet. Ett kortfattat sammandrag vissa delar av av av dessa han intagits i bilaga bil. H.

11 - 21488-Livsmedelslagstiflningskommituns betänkande.

Rörande huvudpunkterna i kommitténs förslag må nämnas följande. Bestämmelserna i 1-13 att skapa en borgen mot missbruk avse de vanligaste i handeln gängse beteckningarna å mjölk och grädde. av

1§.

Rörande här meddelade bestämmelser bör blott framhållas, att de villknutits till användandet viss i förslaget särskilt nämnd bekor, som av teckning, också skola uppfyllas, där beteckning användes, som enligt en handelsbruk är liktydig med den förra. Saluhålles eller försäljes vanligt mjölk utan varje angivande mjölksorten, skall den anses en vara som av saluhållen eller såld oskummad mjölk. som

2§.

ofta uppdyker, är den, huruvida konservering mjölk En fråga, som av tillsats konserveringsmedel skall tillåtlig eller eller grädde genom av anses icke, och vid det förhållandet, att vissa konserveringsmedel verka fördrömjölkens surnande, till och med då de äro närvarande i så små jande på de icke förråda sig smaken, ligger det nära till myckenheter, att genom hands antaga, att dessa konserveringsmedel, använda i sådan ringa att mängd, oskadliga. Huru härmed förhåller sig kan visserligen icke anäro helt utrett, just i betraktande härav har kommittén ansett sig ses men påtaga sig ansvaret att föreslå något medgivande att använda främkunna mande konserveringsmedel för vanlig mjölk.

3§.

Beträffande mjölk, benämnes oskummad mjölk eller söt mjölk, som den får berövad något sina naturliga beståndsstadgas här, att vara av Därvid har i första hand syftat på dess värderikaste beståndsdelar. man Den naturliga fetthalten hos mjölk, föres i handeln, kan del, fettet. som minskas på olika sätt, först och främst genom skumning men även genom

tillsats skummad mjölk eller vatten. av dylika åtgärder äro enligt föreliggande § förbjudna, såvitt mjöl- Alla få betraktas oskummad mjölk. Har mjölken berövats något ken skall som ursprungliga fettinnehåll, skall därför detta enligt paragrafens andra av sitt stycke deklareras. angår grädde kunna vederbörande användande av olika Vad genom skumningsmetoder bestämma dess fetthalt. För den vanligai handeln föregräddsorten variera bestämmelserna fetthalt i gällande kommande om nu mellan 10 och 20 %. Kommittén har ansett en fetthalt av lokala stadgar 12 motsvara minimifetthalten hos så kallad kaüegräddex sådan denna % förekom i handeln före världskriget. För fet grädde varierar fettvanligast nuvarande stadganden mellan 18 och 35 %. Kommittén hade halten enligt velat föreslå minimifetthalt 24 % för fet grädde och anser tidigare en av denna grånssiffra lämplig. På denna punkt hava fortfarande, att vore överläggningarna med de delegerade från Danmark och Norge emellertid sänkning ned till 20 för att möjliggöra likartade bestämmelföranlett en ser i de tre landen. slutligen i detta sammanhang att tillägga, att i motsvarande Det är

danska förslag en minimisiffra utsatts för fetthalten hos oskummad mjölk.

Det svenska förslaget har icke här upptagit liknande bestämmelse, ehuru en i 20 § lämnats möjlighet öppen att för olika orter bestämma en dylik gränssiifra. Beträffande de skäl, härvid varit bestämmande för kommittén, som hänvisas till motiveringen vid sistnämnda Den i det danska förslaget

förekommande benämningen yerseymjölk har kommittén upptagits, av emedan det icke torde förekomma, att mjölk i Sverige säljes under denna benämning. Beträñande olikheten i de båda förslagen i avseende föreä komsten av uppvärmd mjölk i oskummad mjölk hänvisas till vad därom som anföres nedan i motiveringen till 6

4§.

I likhet med vad i 3 § andra stycket föreskrives beträffande skum-

mad eller separerad mjölk, stadgas i denna § bland deklarationsannat tvång för sur mjölk. Någon närmare utläggning paragrafen torde icke av vara av nöden.

För användande beteckningar, angiva, att mjölk eller av som grädde är av särskilt sund beskaffenhet eller eljest är viss högre kvalitet, har av kommittén i denna § föreslagit villkoret, att hälsovårdsnämnd lämnat tillstånd därtill. Vid tillståndets meddelande har nämnden givetvis att fastställa de villkor, den finner lämpliga. Blott för vissa fall, nämligen i fråga om kontr01lmjölk och mjölk, vara med anförda beteckning liktydig en benämning användes, har förslaget såtillvida bundit hälsovårdsnämnden, att ett antal villkor utsatts, vilka icke få nämnden eftergivas. Dessa fall av hava gjorts till föremål för särskilda bestämmelser i 19

Betydelsen att uppmuntra frambringandet hygieniskt av av en otadlig mjölk ligger i öppen dag. VI detta sammanhang bör omnämnas en undersökning, på statsmedicinska anstaltens bakteriologiska som avdelning företagits av professorn Alfred Pettersson och docenten med. dzr Carl A. Kling för utrönande huru vanlig den tuberkelbaciller bovint av, genom av ursprung orsakade tuberkulosen hos barn i Stockholm. En vetenvore av skapsmännen i fråga uppsatt, den 19 november 1914 dagtecknad redogörelse för undersökningen har nådig remiss den 30 september genom 1916 överlämnats till kommittén. Enligt redogörelsen undersöktes 60 fall, och bland detta material hade den tuberkulösa infektionen visat sig vara till 13,3 orsakad av bovina baciller. Redogörelsen slutar med följande uttalande: Att tuberkelbacillhaltig komjölk sålunda utgör stor fara för en barnorganismen torde alldeles säkert. Det måste alltså enligt vår vara mening vara vår plikt att möjligast effektiv kontroll söka skydda barnen genom en mot den fara, som i form tuberkelbacillhaltig mjölk hotar deras av hälsa och liv.

Med pasteurisering mjölk förstås i allmänhet av en uppvärmning av

1 Då här och i det följande talas om det danska förslaget, avses därmed det ovan sid. 116 Omnämnda, under samarbete mellan delegerade från Sverige, Danmark och Norge utarbetade förslaget till dansk-norsk livsmedelslag med därtill anknytande följdförfattningar. Detta förslag har av de danska delegerade befordrats till trycket i augusti 1921.

densamma till minst 80° C. Även i föreliggande förslag har uttrycket nu i fråga använts i denna bemärkelse. Liktydigt med ordet pasteurisering

är uttrycket högpasteurisering. Pasteurisering vid lägre temperatur har icke förrän på senare tid

vunnit någon nämnvärd användning i Sverige. Man har emellertid trott sig delen de smittämnen, kunna förekomma i mjölk, finna, att största av som allaredan vid uppvärmning till 63° såvida uppvärmoskadliggöras en under halv timme, så kallad lågpasteurisering. Bland ningen varar en annat dödas tuberkelbaciller vid denna behandlingsmetod. Man har därlågpasteurisering för framtiden bör tillåtas. Emellertid .är för ansett, att vanskligheten förenad härmed, att icke känner något kemiskt den man tillåter ett avgörande, huruvida lågpasteuriseringen utförts på prov. som En undersökning allenast å mjölken lämnar alltså i rätt sätt. av prov dessa fall ingen tillförlitlig upplysning den behandling, mjölken kan om underkastats. Däremot kan givetvis själva pasteuriseringsförfarandet hava föremål för fortlöpande kontroll; dylik kan i hög grad göras till en en underlättas sådana anordningar i pasteuriseringsapparaterna angenom som självregistrerande termometrar. Det icke obilligt, att det för bragta synes lågpasteurisera mjölk eller grädde föreskrives villkor, just rätten att som kontrollen underlättande tekniska anordningar vederbörande att dylika av mejeri anskaifas Det är med tanke härpå kommittén föreslagit, att som avseende lågpasteurisering icke får taga sin början, innan hälsoverksamhet vårdsnämnds tillstånd därtill inhämtats. Härigenom gives nämnden möj-

lighet att villkor för verksamhetens bedrivande stadga anskaffning av som anordningar antydd beskaffenhet. av nyss mjölk pasteuriseras eller lågpasteuriseras, bör detta ske senast 24 När mjölkningen, och den pasteuriserade mjölken bör hållas avtimmar efter icke alla mikrober dödas vid upphettningen, och de, som kyld, eftersom föröka sig särskilt snabbt, icke mjölken hålles kall. Detöverlevat den, om gäller mikrober, kommit i mjölken, sedan den pasteuriserats. samma om som svenska förslaget föreslås ytterligare detta i olikhet med I det danska förslag att hälsovårdsnämnd äger rätt att fordra, motsvarande -, pasteuriseringen försiggår inom den kommun, där mjölken försäljes. att paragrafen uppställda kravet, att pasteuriserad mjölk skall säl- Det i kontrollslutna flaskor, är uppställt därför, att denna mjölk, om den jas i förruttnelsebakterier eller andra mikroorganismer, synnerligen inñcieras av Kontrollslutet i egentlig mening kan ett kärl ñaska snabbt försämras. blott då det kan öppnas utan att antingen ett lås öppnas sägas vara, nyckel eller ock att ett sigill, plomb eller liknande anordning brytes. med mjölkñaskor torde detta böra observeras bättre än hittills, i I fråga om sällan dylika glas endast äro tillslutna med en pappskiva, det att av svårighet kan avlägsnas och ditsättas utan att detta märkes. som utan hjälpas ytterligare över flaskhalsen fastklistrad Saken skulle genom en

pappersremsa. Understundom ålägges ladugårdsinnehavare offentlig myndighet att av hindrande smittospridning låta pasteurisera mjölken, exempelvis med till av epidemilagen eller 25 § i förordningen den 9 december 1898 anstöd av gående smittsamma husdjurssjukdomar. För sådant fall har det icke anrimligtvis fordras, att ladugårdsinnehavaren skall anskaffa i setts kunna föregående stycke avsedda kärl. Det har alltså under dessa förutsättningar

medgivits undantag från sist berörda regel.

I mejerierna förekommer ofta behandling mjölk en av genom uppvärmning, vilken icke är hänförlig till någon de former pasteuriseav av ring, varom förslaget talar, exempelvis uppvärmning till 70° C under kortare tid än en halv timme. I regel torde denna behandling icke kunna sägas vara önskvärd, emedan tillväxten skadliga mikroorganismer däriav genom gynnas. Men då mjölken densamma såtillvida vinner viss genom en grad av hållbarhet, att dess surnande fördröjes, vilket äger sin stora betydelse vid de långa transporter, äro vanliga i vårt land, har komsom mittén icke för det närvarande ansett sig kunna lägga hinder i vägen därför. Det danska förslaget står i detta avseende på härifrån något en avvikande ståndpunkt och företer jämväl i övrigt del mindre avvikelser, en vilka icke torde behöva närmare angivas.

8§.

Då den behandling, som i denna § homogenisering, medför, att avses, mjölken erhåller utseendet att fettrikare än den i verkligheten är, av vara har det ansetts vara nödvändigt att föreslå, att sådan behandling städse skall deklareras.

I motsvarande danska förslag upptages särskild art kärnsom en av mjölk Kaernemaelk Nr. 2, vilken icke behöver innehålla än 6,5 % mer torrsubstans. Rörande denna produkt förmäles i motiven, att den erhålles, då vattnet från smörets sköljning blandas med kärnmjölken, varvid dennas torrsubstanshalt och näringsvärde sänkas. Man hade icke kunnat övervinna de danska mejeriernas motvilja mot att frångå denna metod. För Sveriges vidkommande har det icke ansetts försvarligt att vara under benämningen kärnmjölk tillåta saluhållandet dylik, mindrevärav en dig produkt.

Såväl kondenserad mjölk torrmjölk äga stor betydelse som som proviantartiklar. För att göra det möjligt för köparen att bedöma varans värde bör det fordras, att halt mjölkfett alltid angives vid saluvarans av hållandet. Då ett sådant angivande bäst sker å förpackning, har det föreslagits, att dessa varuslag må försäljas allenast i tillslutet kärl eller annan sluten förpackning. i

14 § motsvarar bestämmelsen i 10 § 2 första stycket 45 § mom. 2 mom. första stycket gällande hälsovårdsstadga. Stadgans föreskrifter hava dock ansetts böra fullständigas.

En del infektionssjukdomar, såsom mjältbrand, frasbrand, mul- och klövsjuka, öppen tuberkulos samt vissa sjukdomar i juver och livmoder

kunna menligt inverka på mjölkens beskañenhet. Mjölk från sådana djur bör få för-säljas, heller mjölk, innehåller sjukdomsalstrande baksom terier eller ämnen såsom blod, gifter eller läkemedel, kunna övergå var, som i mjölken. Undersökning bör i sådana fall verkställas vid ladugården för att utröna, huruvida något mjölkdjuren lider här avsedd sjukdom. Ej av av heller bör skämd eller härsken mjölk eller grädde få försäljas eller mjölk,

är missfärgad eller slemmig eller har starkt framträdande ladusom som gårdslukt, rovlukt eller abnorm lukt, starkt luktande desinannan ex. av fektionsmedel såsom lysol, karbol 0. d. Det är uppenbart, att mjölk kan farlig att förtära eller eljest vara otjänlig till människoföda även under andra förutsättningar än de i föreliggande § särskilt angivna, exempelvis då mjölken innehåller från insjuknad härrörande smittämnen. Det har emellertid icke ansetts erforderligt person att här upptaga några stadganden härom, då dylika stadganden återfinnas såväl i kommitténs förslag till livsmedelsstadga i gällande epidemilag. som

15--18

15-18 §§ innehålla del ordningsföreskrifter av hygienisk natur. en Sålunda föreskrives i 15 § 1 att lokal, där mjölk försäljes eller för mom., försäljning behandlas eller förvaras, skall hava ingång från gata, väg, gård eller portgång. Att till förebyggande att sjukdomar såsom scharlakansav, feber, difteri, nervfeber och dyl. spridas mjölk, lokal av ifrågavagenom rande slag bör på ett tillfredsställande sätt skild från bostad föreskrives vara redan i livsmedelsstadgan. Vidare skola enligt föreliggande förslag lämpliga anordningar finnas för mjölkens förvaring och kylning. Vad i detta hänalltför betungande. Åtminstone bör så seende föreslagits, torde vara en enkel kylanordning islår kunna anskaifas. Fordringar på dylika som en anordningar uppställas för övrigt redan i de flesta samhällen, där kommunala föreskrifter mjölk äro gällande. Att golvet i mejeri och mjölkupplag, om där mjölk lätt spilles, bör sådan beskaffenhet, att det lätt kan vara av spolas och insuger vätska, framgår livsmedelsstadgan. av Utöver livsmedelsstadgans allmänna föreskrifter har vidare införts förbud mot att i mejeri eller mjölkupplag förvara andra än vissa med mjölkhanteringen förenliga Motsvarande föreskrifter återfinnas i de flesta varor. gällande lokala mjölkstadgor. Detta förbud har dock icke ansetts kunna nu upprätthållas för allmän utspisningslokal. Ifråga sådan lokal liksom om lokal, där mjölk användes till beredning andra livsmedel, har därför om av endast stadgats, att mjölken där skall förvaras på lämpligt sätt, avskild

från andra varor. Beträffande stad har kommittén ansett, att återgivna bestämmelser nu kunde i någon mån skärpas. Så har skett i 15 § 2 mom. I stället för bestämmelserna i 15 § i det svenska förslaget, vilka de danska delegerade för sin del ansett lämpligare att införa i lokala hälsovårdsstadgar, hava i det danska förslaget under sagda § upptagits bestämmelser, vilka i Sverige äga sin motsvarighet i epidemilagen den 19 juni 1919

och dithörande författningar. I 16 § hava vissa bestämmelser transport mjölk införts. Om om av mjölk forslas islutna järnvägsvagnar, böra samtidigt i vagnen transporteras starkt luktande ämnen, heller böra som kunna förorena varor, mjölken, placeras ovanpå mjölkflaskorna eller intill dem. Ar mjölkflaskan utvändigt smutsig, kan nämligen förorening mjölken vid omhällning en av knappast undvikas. Vid transport bör mjölken vidare skyddas mot allt för stark värme och köld, mjölken lätt tager skada. Då dylikt kan undvarav vikas så enkel åtgärd att täcka mjölkñaskorna med en tät genom en som presenning, torde sådan fordran heller kunna anses obillig: en

I 17 § hava uppställts vissa fordringar på kärl, användas i mjölk-

som hantering. Föreskriften, att kärl, vari mjölk förvaras, skall hava väl tillslutande lock, har ansetts nödvändig för att hindra oskicket att, såsom sker på många ställen, täta mjölkflaskorna med blånor, tidningspapper, tyg eller trasor. Att kärl, varmed mjölk upphämtas eller mätes, skall hava passande handtag till undvikande att mjölken beröres med händerna bör

av anses vara en självfallen sak men torde måhända ändock behöva uttryckligen stadgas.

De i denna § föreslagna stadgandena äga redan sin motsvarighet i

ett antal kommunala stadgar. Det torde icke behöva särskilt påpekas, att de här uppställda fordringarna utgöra minimifordringar, det är hälso-

som vårdsnämnden obetaget att, där så finnes behövligt, skärpa, exempelvis

genom föreskrift om periodisk läkare- och veterinärkontroll.

I 3 § är förbud meddelat mot att oskummad försälja eller salu-

som hålla mjölk, som berövats något sin naturliga fetthalt. Detta förbud

av gäller, som framgår det föregående, även mjölken ursprungligen äger

av om så stor fetthalt, att ett borttagande av en mindre mängd fettet icke

av skulle innebära en sänkning fetthalten under det normala.

av

Emellertid är kontrollen över efterlevnaden denna bestämmelse

av förenad med avsevärda svårigheter på grund den omfattande mängd

av analyser och så kallade stallprov, äro erforderliga. Kommittén har där-

som för icke kunnat bortse ifrån att även på och kontroll-

man en annan ur synpunkt lättare framkomlig väg kan ernå, att den köpande allmänheten

tillförsäkras en åtminstone jämförelsevis god oskummad mjölk, nämligen genom föreskrift om en viss minimzfetthalt hos sådan mjölk. Fastställes en dylik gränssiifra, kunna därigenom även vissa förfaranden förebyggas,

som gå ut på en ökning mjölkkvantiteten på bekostnad fetthalten,

av av exempelvis utfodring mjölkdjuren med starkt vattenhaltiga fodermedel eller

av med sådana ämnen som drank. Dylika förfaranden träffas icke stad-

av gandet i 3 ehuru de givetvis bibringa den saluförda mjölken otill-

en börligt låg fetthalt.

Emellertid väcka föreskrifter minimifetthalt vissa betänklig-

om en heter. De viktigaste äro följande. A ena sidan är det ganska svårt att fastställa en fullt rättvis siffra; å andra sidan medför bestämmelsen lätt

den föreställningen hos säljaren, att det mjölkfett, som möjligen finnes i en viss mjölk utöver den föreskrivna minimihalten, kan av honom disponeras utan att behöva komma köparen till godo. Visserligen är det

av förslaget tydligt, att, även mjölk, för vilken föreskrivits minimifett-

om en halt, skulle innehålla högre fetthalt än denna, det är otillåtet att beröva mjölken något som helst dess naturliga beståndsdelar; vid den

av men praktiska tillämpningen torde det i regel bliva omöjligt att få för-

en seelse i denna riktning bestraffad, därest endast så mycket fett borttagits, som motsvarar överskottet utöver en lagstadgad minimifetthalt. Härtill kommer svårigheten att fastställa en lämplig minimisiifra, beroende bland annat på följande omständigheter. Ett medelvärde är sammansatt ett antal

av värden, vilka överstiga, och ett annat antal, vilka understiga medelvärdet. I

fråga om enskilda kreatursbesättningar eller ännu mer i fråga om enskilda djur kunna dessa diiferenser vara ganska betydande, även om utfodring m. m. försiggår på fullt lojalt sätt. Oriktigt vore nu att från mjölkleverans utestänga de leverantörer, som äro ägare av dylika svagare besättningar. Det blir därför nödvändigt att sätta den lagstadgade minimifetthalten så lågt, att detta icke sker, alltså lägre än medelvärdet. Men detta medför tydligen, att ägarna till besättningar, som giva fetare mjölk, ännu mer frestas att, såsom ovan antytts, avlägsna en del av fettet före försäljningen.

Trots anförda olägenheter har emellertid kommittén med hänsyn

nu till de därmed förenade stora praktiska fördelarna ansett sig böra i sitt förslag lämna möjlighet öppen för fastställandet av minimisiifror för fetthalten i oskummad mjölk. Att för hela riket bestämma en gemensam fetthaltssiifra är dock uteslutet på grund av den olikhet i förevarande avseende, som mjölken uppvisar i olika delar av landet, och det har därför ansetts riktigast att i något modifierad form bibehålla länsstyrelserna vid deras nuvarande befogenhet att på särskild framställning med hänsyn till å skilda orter rådande förhållanden fastställa lämplig sådan siffra.

I 21 § har stadgats, att råd och anvisningar angående lämpligaste sätt för inrättande av ladugårdar och vad bör iakttagas för bibehållande av mjölkens och gräddens renhet utfärdas av medicinalstyrelsen. Bland önskemål, som härvid kräva beaktande, kunna nämnas följande.

Ladugård, varifrån mjölk levereras, bör vara tillräckligt ljus och rymlig, det vill säga så ljus och rymlig, som för djurens välbefinnande är nödigt och med hänsyn till ladugårdens renhållning är behövligt. Då ladugårdarna mångenstädes äro mycket låga och luften idylika lätt blir skämd, är det nödvändigt att vissa enkla anordningar för luftväxling finnas vidtagna, till exempel en trumma genom foderskullen till taknocken och fönster, som gå att öppna.

Golvet bör vara tätt och jämnt, så att orenligheten blir stående i ojämnheter i detsamma eller förorenar underliggande mark. Ur renhållningssynpunkt äro golv av sten, asfalt eller betong att föredraga framför trägolv. Tillfredsställande anordningar böra finnas för spillningens avlägsnande, såsom täta gödselrännor med sådan lutning, att den flytande orenligheten lätt avrinner.

För mjölkens kylning och mjölkredskapens renhållning samt för kreaturens behov bör finnas lätt tillgång på rent och friskt vatten från brunn eller källa, så belägen, att densamma förorenas av från ladugård eller gödselstack kommande orenlighet.

Tillfredsställande anordningar för mjölkens kylning böra finnas, enär den som spenvarm och vid förvaring inom ladugården lätt tager skada. Denna kylning, som bör företagas inom själva ladugården, kan ske ge-

isning mjölkkärlen eller nedsänkande mjölkhinkarna i rent, kallt nom av av vatten, där särskilda mjölkrum med så kallade kylare finnas.

Att nödig ordning och snygghet skola iakttagas vid ladugård, varifrån mjölk till försäljning levereras, är en synnerligen viktig fordran. Endast genom iakttagande av renlighet och snygghet vid ladugårdens och djurens skötsel samt vid mjölkningens utförande kan en ren och god mjölk produ-

ceras. Bristande rykt och rengöring av mjölkdjurens juver samt bristande renlighet hos mjölkningspersonalen kunna dessutom åstadkomma i andra

en avseenden förändrad mjölk. Mjölken är som nämnts ett mycket ömtåligt födoämne, som lätt och fort försämras genom tillförd orenlighet, helst denna ofta innehåller förruttnelsebakterier och andra för mjölken skadliga mikrober.

Men även andra skäl göra, att renlighet vid mjölkningen är största

av vikt och betydelse.

Det torde vara väl känt, att svårartade epidemier ofta spridas

genom födoämnen, särskilt genom mjölk. Hos personer, som sjukna i kolera, rödsot, nervfeber, diarréer av flera slag eller barnförlamning kan

0. s. v., man i tarminnehåll och i vissa fall även i urin påvisa. de bakterier, fram-

som kalla de nämnda sjukdomarna. Vid vissa sjukdomar, såsom difteri, epidemisk hjärnfeber, barnförlamning, kunna dessa sjukdomars bakterier påvisas hos de sjuka i deras näs-, svalg- och munsekret. Bakterierna kvarstanna i regel rätt länge efter det sjukdomen upphört, stundom månader och år. Det är emellertid icke blott hos personer, svårt eller lindrigt

som - insjuknat i någon av ovannämnda sjukdomar, de sjukdomsalstrande

som bakterierna föreñnnas. De finnas nämligen även hos smittats

personer, som av någon sjukdom av här ifrågavarande art utan att insjukna, och antalet sådana personer är icke ringa. Vid större epidemier har sålunda iakttagits, att hos en stor mängd friska icke företett några sjukdoms-

personer, som tecken, sjukdomsalstrande bakterier förekommit i exkrementer, urin-, näs-, hals- eller munsekret Sådana kunna alltså sprida sjukdomen,

o. s. v. personer oaktat de icke själva varit sjuka. Personer, hos vilka sjukdomsalstrande bakterier sålunda föreñnnas, kunna näppeligen undgå att med dem infektera till exempel sina händer och kläder och därigenom födoämnen,

som de hantera. Upprepade gånger hava på sådant sätt "svåra epidemier även i vårt land förorsakats, och ofta har orsaken varit mjölk, förorenats

som av en bacillbärande mjölkerska eller Då det på grund

annan person. av vad ovan anförts är så gott omöjligt att få reda på alla, för kor-

som som tare eller längre tid äro bacillbärare, finnes endast utväg att skydda sig

en mot smitta för dessa, och det är renlighet icke minst vid mjölk-

noggrann ning. Genom ordentlig rengöring händerna med vatten och tvål såpa

av omedelbart före mjölkningen och bärande tvättbar ytterdräkt

genom av ren, under mjölkningen mycket vunnet. Därigenom skulle de smittsamma

vore sjukdomarna betydligt begränsas.

F ö r s l a g

till

Kungörelser med närmare bestämmelser angående livsme-

delslagens tillämpning med avseende å smör och margarin

ävensom matolj or samt annat matfett än smör och margarin.

Vad beträffar i svensk lagstiftning redan förekommande bestämmelser om smör, erinras om, att detta livsmedel hör till dem, som särskilt nämnas i hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919, 10 § 2 och 45 § 2 i

mom. mom., förordningen den 29 juni 1917 angående förbud i vissa fall mot användande

vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen, 1 samt i av medicinalstyrelsens proviantkungörelse den 2 november 1911, 9 B. Vidare meddelas i förordningen den 9 december 1898 angående hämmande av smitt-

sjukdomar bland husdjuren 22 § 2 den föreskriften, att, samma mom. om ställe förklarats smittat av mul- och klövsjuka, mjölk av idisslande djur sådant ställe får användas till smörberedning utan att förut hava blivit uppvärmd till minst 70 grader Celsius. En motsvarande föreskrift återñn-

jämväl i 25 § 3 samma förordning. nes mom.

Rörande export smör hava följande bestämmelser utfärdats. Enligt

av kimgl. kungörelsen den 26 maj 1911, 1 skulle vid utförsel från riket av smör kärl, vari smöret förvarades, vara försett med ett utvändigt å kärlet inbränt eller på annat varaktigt sätt anbragt märke angivande, huruvida smörets vattenhalt översteg 16 procent eller icke. I kungl. kungörelsen den 11 augusti 1911 angående förbud mot utförsel till utrikes ort av smör i kärl viss beskaffenhet stadgades därjämte, att smör icke ñck utföras till

av utrikes ort i kärl, förut varit använda vid export eller till förvaring

som

sådan och buro så tydliga spår begagnandet, att de icke av vara som av vidare gjorde intryck att Dessa författningar innehöllo utöver

av vara nya. de återgivna föreskrifterna bestämmelser provtagning, ansvar med mera

om och fullständigades lantbruksstyrelsens kungörelser den 25 augusti

genom 1911 angående undersökningars verkställande vid utförsel av smör och den 15 1912 angående exportkärl för smör. Nämnda kungl. kungörelser

mars hava nyligen upphävts kungl. kungörelsen den 26 september 1921

genom nr 542 med vissa bestämmelser att lända till efterrättelse vid utförsel ur

riket av smör, vilken trätt i kraft den 1 november 1921. Huvudbestämmelsen i denna kungörelse innefattar förbud mot utförsel av naturligt

nya smör annorledes än i kärl, är försett med 1 antingen det för Svenska

som smörprovningarna under 25097 registrerade varumärket, det så kallade

nr

runmärket, 2 eller ett utvändigt å kärlet inbränt eller på annat varaktigt sätt anbragt märke, angivande, att smöret icke är berättigat till runmärket. Från denna bestämmelse medgivas vissa undantag.

Även margarin finnes omnämnt i ovanberörda förordning den 29 juni 1917 med förbud mot vilseledande varubeteckningar, 1 och proviantkum görelsen den 2 november 1911, 10 A. Den grundläggande författningen här är emellertid förordningen den 13 oktober 1905 angående kontroll å tillverkningen av margarin och margarinost ävensom konstister samt å handeln därmed. Huvuddragen av denna författnings innehåll hava redan å annan plats omtalats. Bland kompletterande föreskrifter må nämnas lantbruksakademiens förvaltningskommittés kungörelse den 13 oktober 1885 angående undersökning margarin, lantbruksstyrelsens kungörelser den 6 februari

av 1906, den 20 februari 1919 och den 8 mars 1921 angående beskaifenheten

sesamolja och potatisstärkelse, må användas, medicinalstyrelsens kunav som görelse den 11 april 1906 angående kontroll över tillverkningen av margarin samt kungl. kungörelsen den 25 februari 1921 angående medgivande att tillsätta stärkelse i stället för sesamolja, den sistnämnda upphävd genom kungl. kungörelsen den 13 oktober 1921 nr 582 angående ändrad lydelse

1 § 2 och 8 § 3 förordningen den 13 oktober 1905 av mom. mom. av angående kontroll å tillverkningen av margarin och margarinost ävensom konstister samt å handeln därmed.

Vad angår ønaffett annat slag än smör och margarin är endast att

av anmärka, att margarinförordningen innehåller bestämmelser jämväl för konstisterm att flott finnes upptaget bland de i kungörelsen den 29 juni 1917 anförda benämningarna, samt att en del föreskrifter om hithörande varuslag meddelats i proviantkungörelsen den 2 november 1911, 10

De bestämmelser, som avse omsättningen av smör inom riket, äro mycket ofullständiga. Behovet av fullständigande föreskrifter på detta område har framhållits från fiera håll. Härom må följande anför-as.

Genom nådig remiss den 24 december 1920 anbefallde Kungl. Majzt kommittén att avgiva underdånigt utlåtande över en av Svenska smörprovningarnas styrelse gjord underdånig hemställan, att hädanefter endast runmärkeberättigat smör finge till försäljning i utlandet riket utföras. Over

ur denna hemställan hade åtskilliga myndigheter och korporationer yttrat sig. I samband därmed påpekades emellertid från visst håll, att en reglering även av den inrikes smörhandeln vore i hög grad önskvärd; särskilt framhölls nödvändigheten att motarbeta den framträdande tendensen att försämra smöret genom att öka dess vattenhalt. I samma riktning går en till kommittén från jordbruksdepartementet den 20 november 1920 överlämnad framställning, som till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ingivits av ordföranden i Knislinge kommunalnämnd. Där påtalas med skärpa det -förhållandet, att smör får salubjudas till så väsentligt stor olikhet i vattenhalt att densamma kan uppgå till 24 å 30 % under det att 16 % får anses böra den högst tillåtna. Framställningen utmynnar ihemställan, att

vara för vattenhalten i natursmör, som salubjudes, måtte fastställas viss högsta gräns. I ärendet hava yttranden inhämtats från Allmänna Svenska Mejeristföreningen, Styrelsen för Svenska Mejerikonsulentföreningen, professorn i mejerilära och mejeriteknik vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp L. F. Rosengren och statskonsulenten i mejerihushållning G. Liljhagen. I dessa yttranden tillstyrkes utfärdandet bestämmelse maximi-

av en om vattenhalten i salubjudet smör.

Även mot gällande föreskrifter margarin hava anmärkningar

nu o1n framställts. Av betydelse för denna fråga äro de handlingar, som av lantbruksstyrelsen enligt Kungl. Majzts beslut den 1 november 1918 överlämnats till kommittén. Handlingarna omfatta dels tvenne remissakter, vari Kungl. Majzt den 27 oktober 1914 anbefallt medicinalstyrelsen och den 28 juli 1916 lantbruksstyrelsen att avgiva yttrande rörande kontrollen å margarintillverkningen m. m., dels en av lantbruksakademiens förvaltningskommitté den 17 oktober 1910 till Konungen gjord underdånig hemställan angående revision av kungörelsen den 13 oktober 1885 angående undersökning av margarin. Sistnämnda hemställan, som fullständigats med en bilagd utredning av Chr. Barthel och Klas Sondén, skall icke på detta ställe upptagas till behandling, då ärendet närmast hör till frågan om specialinstruktionen för undersökning av varuslaget i fråga. De båda förut nämnda remissakterna skola däremot i korthet refereras.

Remisserna äro föranledda av bl. a. en av Malmöhus läns hushållningssällskap den 30 juli 1910 hos Konungen gjord underdånig framställning, innehållande förslag till vissa enligt sällskapets mening behövliga ändringar i margarinförordningen. Närmast var framställningen orsakad av att i marknaden uppträtt ett nytt varuslag, växtønargarinet, varom i framställningen yttras, att det i synnerhet under år 1910 på grund av sin goda smak, sin stora hållbarhet och sitt billiga pris vunnit en så stark utbredning och börjat bliva så allmänt använt, att det blivit en verklig fara för hela vår smörtillverkning och därigenom för hela landets jordbruk, synnerligast som detta margarin enligt gällande författning vore helt och hållet undandraget kontroll. Under ärendets behandling hava yttranden inhämtats från skilda myndigheter och korporationer. Det huvudsakliga intresset knyter sig till de utlåtanden,

. som avgivits av lantbruksstyrelsen redan den 15 februari 1911, av kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt den 24 januari 1914 och av medicinalstyrelsen den 15 november 1915. De tre förstnämnda ämbetsverken hava vid sina yttranden bilagt fullständiga förslag till ny margarinförordning.

Den av Malmöhus läns hushållningssällskap uttalade åsikten, att växtmargarin vore undandragen kontroll, grundar sig tydligen på det uttryckssätt, använts i 1 § 1 gällande margarinförordning vid deñnieran-

som mom. det av de i författningen använda begreppen margarin och konstister. De av ämbetsverken uppgjorda förslagen ha därför som en huvudpunkt upptagit nya definitioner för de olika varuslagen. En annan huvudpunkt omfattar regler för reklamen för margarin och konstister och en tredje huvudpunkt särskilda bestämmelser om kontrollen.

Som helt ny definition inför lantbruksstyrelsen en beskrivning av varuslaget smör, 1 1 mom.: Med smör avses i denna författning den produkt, som, med eller. utan tillsats av färg eller koksalt, framställes av mjölk eller grädde genom kärning och ältning och som består av mjölkens fettämne, vari finnas jämnt fördelade vätskedroppar, innehållande mjölkens övriga beståndsdelar

I anslutning härtill definieras margarin i förslaget:

Med margarin avses -varje smörliknande vara, av vad ursprung, blandning eller sammansättning som helst, såvida däri ingår fett, som är framställt ur mjölk.

Beträffande konstister meddelar gällande författning denna definition:

Med konstister förstås varje med konst framställd-, till människoföda avsedd isterliknande vad blandning eller sammansättning

vara av ursprung,

som helst, såvida däri ingår annat fett än svinfett. Från tillämpningen av författningen är dock undantaget oförfalskat, från djur eller växter hämtat fett, som utbjudes till salu under benämning, som tydligen angiver dess ursprung.

Som av Malmöhus hushållningssällskaps yttrande framgår, hade man, enligt kommitténs mening med orätt, antag-it, att denna formulering öpp-

för tillverkare undgå kontroll. Detta , nade möjlighet av växtmargarin att föranledde lantbruksstyrelsen att föreslå en annan formulering på definitionen för konstister. Styrelsen strök därför första punkten orden ister-

ur liknande vara och insatte orden fett, som icke är smör eller margarin Härjämte ersattes i samma punkt ordet svinfett med ordet djurfett. Vidgandet av begreppet motvågdes dock genom undantaget i deñnitionens andra punkt. Denna omformades av styrelsen därhän, att från författningen

vore undantaget varje genom smältning och formning eller genom pressning och formning behandlat, oblandat och ofärgat, från djur eller växter hämtat fett, som utbjödes till salu under benämning, som tydligt angåve dess ursprung.

Med avseende å definitionerna för smör och margarin föreslogo kommerskollegium och generaltullstyrelsen ingen annan ändring i lantbruksstyrelsens förslag, än att med margarin skulle avses varje till utseende smörliknande etc.

vara

Däremot företogo nämnda ämbetsverk större ändringar beträffande beskrivningen å konstister. Från åtskilliga håll, bland annat från handelskamrarna i riket, hade anmärkningar gjorts mot lantbruksstyrelsens förslag. Genom detta hade konstisterbegreppet kommit att omfatta till exempel vanlig djurtalg, som för konsistensens skull tillsätts med vegetabiliskt ämne. Dylika produkter, bl. a. skumñott, som alls icke vore isterliknande, skulle enligt det nya förslaget ställas under margarinkontrollen. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen sökte undvika anmärkta bristfälligheter. I deñnitionens första punkt infördes ånyo ordet isterliknande. Dessutom tillades ordet ofärgat. Definitionen blev i dess helhet av följande lydelse: Med konstister förstås varje med konst framställt, till människoföda avsett isterliknande och ofärgat fett av vad ursprung, blandning eller sammansättning som helst, såvida däri ingår annat fett än djurfett, dock att från tilllämpning av författningen är undantaget varje genom smältning och formning eller genom pressning och formning behandlat, oblandat och ofärgat, från djur eller växter hämtat fett, utbjudes till salu under benämning,

som som tydligt angiver dess

ursprung

Med avseende å reklamen föreslog lantbruksstyrelsen, att margarin finge säljas under benämningar, hos allmänheten skapade föreställningen,

som att margarinet härstammar från mjölkhushållningen. Härom innehåller 6 § i styrelsens förslag: Margarin eller fettämnen, falla under smör,

som få icke saluhållas eller försäljas under benämningar, vari ingå ord,

som häntyda på mjölkhushållningen, såsom ladugård, ko, mejeri, smör, grädde, mjölk m. m. Ej heller vid annonsering eller skyltning får häntydas på denna hantering eller angivas och i vad mån det innehåller smörfett eller

om grädde. Kungl. Majzt skulle dock för särskilt fall kunna medgiva undantag.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen funno, att lantbruksstyrelsens förslag i denna punkt ginge för långt. Åtskilliga handelskammare hade påvisat, att förslaget skulle leda till obilligheter. Ämbetsverken hade därför givit motsvarande § i sitt förslag följande lydelse: Margarin eller andra fettämnen vad blandning eller sammansättning

av ursprung, som

helst, vilka icke äro att såsom smör enligt vad i 1 § 1 sägs,

anse mom. eller gräddliknande fabrikat fettemulsioner må icke till salu hållas eller försäljas såsom smör eller under benämning, vari orden smör eller grädde ingå. På särskild prövning av Kungl. Majzt ankommer, huruvida undantag härifrån må kunna medgivas i särskilda fall.

Om kontrollen innehåller lantbruksstyrelsens förslag bl. a. följande föreskrift i 11 § 1 För utövande tillsyn å efterlevnaden

mom.: av av denna författning äger allmän åklagare, statskonsulent i mejerihushållning eller av K. B. därtill förordnad person att hava tillträde till envar fabrik, där det tillverkas margarin, margarinost eller konstister, till varje mejeri, till varje lager- och försäljningslokal för smör, margarinost, margarin eller konstister och därstädes ävensom å öppna platser, där dylika varor hållas till salu, uttaga prov av varan, dock mot ersättning efter gångbart pris.

I denna punkt påyrkade kommerskollegium och generaltullstyrelsen ett tillägg av innebörd, att den, som äger tillträde till fabrik etc., är underkastad straffansvar, om han röjer fabrikshemlighet.

Det torde icke vara erforderligt att ingå på ytterligare detaljer i nu berörda förslag.

Sedan kommerskollegium och generaltullstyrelsen avgivit sitt yttrande, remitterades ärendet till medicinalstyrelsen. När denna upptog frågan till behandling, hade emellertid ärendet kommit i etti viss mån nytt läge. Detta gäller väl icke i första hand margarin och margarinost; i sitt yttrande den 15 november 1915 biträder medicinalstyrelsen härutinnan i huvudsak kommerskollegii och generaltullstyrelsens förslag. Däremot finner medicinalstyrelsen förslaget i vad det rör konstister numera otillfredsställande. Till styrelsen hade nämligen överlämnats för underdånigt utlåtande en framställning från Stockholms stads hälsovårdsnämnd den 4 december 1914 om införande av denatureringstvång för fett, som nedsmältes eller saluhålles för tekniskt bruk, och vid den av styrelsen med anledning härav företagna utredningen hade styrelsen funnit, att k0nstister icke längre kunde anses

lämplig gemensam benämning för alla de olika slag av fettämnen, vara

för närvarande ginge i handeln och icke vore hänförliga till smör och som margarin. Med avseende å dessa fettämnen vore särskilda, mera ingående bestämmelser nödvändiga. Beträifande huvuddragen av en dylik lagstiftning för fettämnen ansluter sig styrelsen till en av medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd, med. dzr Klas Sondén upprättad, yttrandet bilagd promemoria. denna uttalas bland annat, att en ny livsmedelslagstiftning bör omfatta även margarinlagstiftningen, att i varje fall en revision av denna bör göras grundligare än i handlingarna föreslagits, under hänsyn tagen till metoder vid fettframställningen, att följaktligen, om fettämnen böra

nya göras till föremål för lagstiftning, alla fettämnen medtagas, att svinister icke synes behöva intaga någon särställning i lagstiftningsavseende och att konstister torde obruklig benämning, att, om generell kvalifikation

vara en för undersökning tilldelas de kemiska stationerna, detsamma borde

av prov gälla även med dem jämställda kommunala undersökningslaboratorier.

Den lämnade redogörelsen har visat å sidan, att beträffande

nu ena smör särskilda lagbestämmelser äro av behovet påkallade, och å andra sidan, att begreppet konstister numera saknar motsvarighet i verkligheten, och att

margarinlagstiftningen i vad den hänför sig till dessa frågor måste underkastas genomgripande revision. Kommittén har funnit det innebära en

en avgjord förmån, att lagstiftningen om samtliga hithörande varuslag smör,

-margarin och annat matfett genomföres i ett sammanhang efter enhet-

liga synpunkter, och förslaget upptager därför i denna del bestämmelser

såväl smör, margarin och annat matfett. Vid uppställningen av om som förslaget har kommittén följt samma princip, som den på andra ställen tilllämpat, nämligen att i författning sammanföra naturprodukten och

samma surrogatet därför. Här hava sålunda föreskrifter om smör och margarin upptagits i en särskild författning och bestämmelser om övrigt matfett sammanförts i en annan. Beträffande lämpligheten av att isamma författning behandla smör och margarin kan ock hänvisas till ovannämnda av lantbruksstyrelsen uppgjorda förslag, av vilket framgår, att begreppet margarin icke kan bestämmas utan att sättas i motsättning mot ett redan fastställt begrepp smör.

Beträffande förslagens detaljer anmärkes följande.

A. Förslaget till kungörelse om smör och margarin.

Förslaget är uppdelat i tre avdelningar, vilkas innehåll framgår av rubrikerna: Om smör, Om margarin och Allmänna bestämmelser

Om smör.

1§.

Som framgår av den föregående redogörelsen, föreslog lantbruksstyrelsen i sitt den 15 februari 1911 avgivna utlåtande, att imargarinförordningen borde upptagas en definition på varuslaget smör; en dylik definition finnes ock intagen i styrelsens författningsutkast och har ovan återgivits. Kommittén finner den beskrivning, som där lämnas å varuslaget smör, riktig men har icke ansett erforderligt att i sitt förslag införa en motsvarande beskrivning. Begreppet smör torde nämligen höra till de begrepp, vilkas innebörd står fullt klar för det allmänna medvetandet. Uttryckligt stadgande har dock ansetts erforderligt därom, att smör saluhallen eller

en som försåld vara icke får innehålla någon främmande inblandning och icke får äga en vattenhalt överstigande 16 procent.

.

Såsom främmande inblandning har härvid icke ansetts koksalt, vilket tillsättes i såväl smak- ännu mer konserveringsändamål, och heller

som vissa oskadliga färgämnen, vilka sedan gammalt plägat begagnas att giva smöret en mera tilltalande färg, särskilt under de årstider, då färgen eljest blir mycket ljus och närmar sig färgen på ister.

Vad angår vattenhalten i smör intager frågan härom en särskild ställning. Vid varje smörberedning stannar en viss mängd av mjölkens vatten kvar i smöret; men beroende på sättet för beredningens utförande uppvisar denna vattenhalt en lägre eller en högre procent. Såsom en normal medelsiEra kunna 14 % såväl brist på omtanke vid smörbered-

anses, men genom ningen ock genom vissa avsiktliga manipulationer kan denna vattenhalt

som bliva väsentligt ökad. Sålunda bereddes under kristiden smör, vars vat-

tenhalt utgjorde cirka 1/3 smörets vikt eller till och med Att

av mera. detta innebär ett Ofog, som icke kan tolereras i den lojala smörhandeln, ligger i öppen dag. Kommittén har ock varit i tillfälle att framföra sina synpunkter härutinnan i underdånig skrivelse den 2 februari 1921, föranledd av ovannämnda nådiga remiss den 24 december 1920. Kommittén har där framhållit, att den normala vattenhalten i smör enligt vad som framgår av tillgängliga analysresultat bil. F 2 måste sägas ligga under än över

nr snarare 16 procent. Då emellertid denna gränssiffra tillmätes betydelse för exporthandeln med smör, såsom framgår av kungörelsen den 26 maj 1911, och därjämte i åtskilliga utlåtanden från sakkunniga förordats som lämplig, har kommittén stannat vid att föreslå, att även det inom landet saluhållna smöret finge äga en vattenmängd av högst 16 procent. Såväl nyssnämnda

analysresultat som uttalanden från mejerisakkunniga hava övertygat kommittén, att ett stadgande i denna riktning icke skulle medföra några som helst svårigheter för den lojala smörhanteringen i riket, vare sig fråga är så

om kallat mejerismör eller så kallat lantsmör bondsmör, utan skulle komma att hälsas med tillfredsställelse av målsmännen för mejerihanteringen.

Bestämmelsen, att smör, som helt eller delvis tillverkats av mjölk eller grädde, som härrör från annat djur än nötkreatur, skall deklareras såsom sådant, torde icke äga större praktisk betydelse, då dylikt smör torde vara en mycket sällsynt vara. Kommittén har därför varit tveksam om bestämmelsens behövlighet. Den har emellertid upptagits i förslaget av den anledningen, att motsvarande föreskrift återfinnes i vissa främmande lagstiftningar.

Större betydelse äger föreskriften, att, om smör är av utländskt ursprung, detta skall deklareras. Tillverkningen av inhemskt smör kan i viss omfattning övervakas av hälsovårdsmyndigheterna i riket. Här kan ock erinras de verkningar för den inhemska smörtillverkningen,

om gynnsamma som den frivilligt anordnade kontrollen över exportsmör Svenska smörprovningarna medfört. Utländskt smör däremot är med avseende å tillverkningen undandraget varje kontroll av svensk myndighet, och det är därför av betydelse för den köpande allmänheten att erhålla kännedom om ursprunget.

2§.

Denna § innehåller ett fullständigande den i hälsovårdsstadgans

av 10 § 2 meddelade föreskriften och torde icke erfordra någon särskild

mom. motivering.

Däremot torde några ord här böra tilläggas beträffande tvenne spörsmål, visserligen icke gjorts till föremål för några särskilda bestämmel-

som

i kommitténs förslag, likväl varit föremål för kommitténs överser men som läggningar.

Docenten Sundberg har för kommittén framhållit önskvärdheten av sådana bestämmelser, att försäljning så kallat renoverat smör, det vill

av säga gammalt smör utsmält fett, kärnats förhindrades. En dylik

ur som om, vara borde icke få försäljas utan deklaration. Emellertid har det icke kommit till kommitténs kännedom, att missbruk i denna riktning förekommit i den svenska handeln, och under förhandlingarna med de delegerade från Danmark och Norge har heller något framkommit, tydande på att frågan för våra grannländers del aktuell. Kommittén har fördenskull ansett,

vore

att detta spörsmål kunde lämnas öppet, till dess behovet de ifrågasätta

av bestämmelserna framstår mera trängande.

Inom kommittén har vidare dryftats frågan, huruvida införandet

av ett särskilt kvalitetsmärke, motsvarande det för exportsmöret använda

runmärket, borde förordas jämväl i fråga smör, avsett för den inhemska

om marknaden, och särskilda villkor för märkets användande föreslås. Kom-

mittén har emellertid icke funnit det för närvarande påkallat att framkomma

med ett dylikt förslag. Vad angår runmärket, har det tillkommit

i exporthandelns intresse, och de villkor, äro satta för dess användande,

som äro bestämda med hänsyn till de önskningar, gjort sig gällande i det

som främmande importlandet. Vissa de fordringar, ställas på det

av som runmärkta smöret, äro av den beskaffenhet, att de skulle försvåra försäljningen

i den inhemska marknaden, exempelvis den starka saltningen. Att utan

vidare göra dessa fordringar till villkor för användandet ett inhemskt

av kvalitetsmärke skulle följaktligen icke kunna ifrågakomma.

Om margarin.

I det föregående har redogjorts för vissa förslag till omarbetning

av förordningen den 13 oktober 1905 angående kontroll å tillverkningen

av margarin m. m., och det har i samband därmed antytts, att det förslag,

som kommittén framlägger, kommer att te sig avsevärt mycket

mera genomgripande än dessa. Emellertid ligger givetvis gällande margarinförordning

till grund jämväl för kommitténs förslag, och de förändringar, detta

som innebär i förhållande till författningen, utgöra till huvudsaklig del blott

en konsekvenser att stadgandena margarin, margarinost och konstister

av om inpassas i den nya lagstiftningens En sådan konsekvens är sålunda,

ram. att den särskilda margarinkontrollen i kommitténs förslag slopats.

Då enligt kommitténs mening en enhetlig tillsyn över all livsmedelshantering i

riket bör genomföras i samband med den lagstiftningen, har kommittén

nya ansett att en specialkontroll, som skulle avse blott vissa livsmedel, borde bliva överflödig. Kontrollen över margarintillverkningen bör bliva ett led

i den allmänna livsmedelskontrollen. Det förtjänar därvid att framhållas,

att den nuvarande specialkontrollen över margarin faktiskt begränsats till

själva margarintillverkningen, medan exempelvis den delen kontrollen,

av som avser att genom undersökning den kemiska sammansättningen utröna, huru-

av vida i den öppna handeln saluhållet smör förfalskats med margarin, över-

lämnats åt den allmänna polisen. Då denna saknat lämpligt för

organ de erforderliga undersökningarnas verkställande, och frågor denna be-

av skaEenhet även i övrigt måste antagas mycket främmande för polisens

vara verksamhet; har denna sida tillsynen över margarinmarknaden varit

av av mycket ringa omfattning. Kontrollen över handeln med margarin skulle därför enligt kommitténs mening vinna i effektivitet att göras till

genom ett led i den allmänna livsmedelskontrollen. Då emellertid synpunkten, att

margarintillverkningen borde stå. under en särskild kontroll, varit de

en av ledande för den tidigare margarinlagstiftningen, är det tydligt, att redan

det av kommittén föreslagna uteslutandet alla bestämmelser härom måste

av medföra ganska stora förändringar i det förslaget, jämfört med gällande

nya författning.

12 - 21488.Li-vsmedelslagstzftningsknmmmänsbetänkande.

Vid den omarbetning författningen kommitténåföretagit har den

av vidare haft att beakta de krav, från olika håll framförts rörande änd-

som ring i vissa delar den gällande författningens detaljbestämmelser. Dessa

av yrkanden hava vunnit uttryck i de ovan omförmälda, av lantbruksstyrelsen, kommerskollegium och generaltullstyrelsen uppgjorda förslagen. Kommittén har redan påpekat, att dessa förslag icke äro tillräckligt långt gående för att kunna tillfredsställande med hänsyn till den utveckling, fettpro-

anses duktionen uppnått. Framför allt gäller detta konstister ett

numera uttryck, ingalunda utgör någon träffande benämning på alla de fett-

som arter, i detta sammanhang ifrågakomma.

som

Vid revisionen margarinlagstiftningen hava bestämmelserna om

av margarinost överförts till det kommittén uppgjorda förslaget till kun-

av

görelse 0st.

Beträffande de särskilda kommittén föreslagna stadgandena om

av margarin erinras följande.

Den definition å margarin, innehålles i 3 kan visserligen i det

som avseendet för vid, att den kommer att inbegripa även gulfärgat

sägas vara flott d., vilket väl i avseende på färg och konsistens men i avseende

0. på del andra egenskaper smak, fett- och vattenhalt liknar smör. Då

en emellertid avsikten med margarinlagstiftningen bland annat är att erbjuda benämningsskydd för smör gent emot all annan slags smörliknande vara,

det lämpligt att giva definitionen nämnda form, även om synes vara densamma omfattar än enligt gängse språkbruk verkligen plägar

mera som

med margarin. Att växtmargarin inbegripes under definitionen torde avses

behöva särskilt framhållas.

I detta sammanhang må i förbigående erinras, hurusom vissa under

kristiden gällande restriktionsförordningar föranledde säljare av smör att utgiva denna för margarin; ett återvändande dylika förhållanden

vara av torde så osannolikt, att någon hänsyn därtill synes behöva tagas.

vara Skulle liknande situation åter inträda, torde den erforderliga regleringen

handeln utan svårighet kunna ske för tillfället avpassad lagstiftav genom

ning.

I avseende på den i margarinförordningen tidigare föreskrivna tillsat-

sesamolja har kommittén i överensstämmelse med stadgandena i sen av kungl. kungörelsen den 13 oktober 1921 nr 582 frångått fordran på att

viss mängd dylik olja skall förekomma i varan och i stället upptagit en den i nämnda kungörelse införda bestämmelsen tillsats viss mängd

om av potatisstärkelse.

Denna § överensstämmer med de i 5 § gällande författning med-

av delade bestämmelserna förpackning för försäljning med det av

om av vara kommerskollegium och generaltullstyrelsen förordade tillägget, att kärl eller

förpackning, innehåller utländskt ursprung, skall åsättas upp-

som vara av gift härom.

Som framgår den inledande redogörelsen för förslag till revision

av

margarinförfattningen, hade lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande den 15 av

februari 1911 föreslagit väsentligt strängare bestämmelser rörande reklamen för margarin än de i denna § upptagna. Margarin eller fettämnen skulle

enligt styrelsens förslag icke få saluhållas eller försäljas under benämningar, vari ingå ord, som häntyda på mjölkhushållningen såsom ladugård, ko, mejeri, smör, grädde, mjölk m. m. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen ville för sin del modifiera denna bestämmelse. Kommittén icke

anser den strängare bestämmelsen i och för sig obillig. Kommittén har nämligen tänkt sig, att Kungl. Majzt kunde förväntas under viss övergångstid på särskild ansökan dispensera från bestämmelsen i fråga, och då inga svårigheter

synas behöva uppstå för de margarintillverkare, vilka inarbetat vissa handelsmärken, innehållande bilder av kor eller andra hänsyftningar på mjölkhanteringen. Efter övergångstidens slut borde emellertid förbudet fullt genomfört.

vara

Något verkligt behov att å margarinfabrikater använda dylika beteckningar eller bilder torde dock omöjligt att påvisa. Då kommittén

vara icke desto mindre i sitt förslag närmare anslutit sig till den kommers-

av kollegium och generaltullstyrelsen föreslagna lydelsen paragrafen ifråga

av än till den av lantbruksstyrelsen föreslagna, strängare avfattningen, har detta skett uteslutande på. grund vad isamband med ämbetsverkens

av som förslag förekommit i saken.

6§.

Denna bestämmelse äger sin motsvarighet i 6 § gällande margarinförordning. Att anslaget skall angiva, är utländsk tillverkning,

om en vara av är en fordran, som uppställts i kommerskollegii och generaltullstyrelsens förslag.

7§.

Bestämmelserna i denna § att giva det förslaget i visst

avse nya avseende samma räckvidd den gällande margarinförordningen. Som i det

som föregående anmärkts, rikta sig bestämmelserna i följdförfattningarna i första hand mot förfaranden i minuthandeln, och i den mån särskilda i minuthandeln tillämpliga regler anses kunna upprätthållas även i grosshandeln, måste detta särskilt utsägas. Så har skett i föreliggande § och därigenom har härutinnan åvägabragts överensstämmelse med vad förut gällt.

som Emellertid företer kommitténs förslag olikhet ijämförelse med margarin-

en förordningen däri, att några regler angående export icke finnas upptagna. Detta är självfallet en följd att, förut utvecklats, kommittén ansett

av som exportregleringen ligga utanför den egentliga livsmedelslagstiftningens

uppgift. Kommittén har emellertid för undvikande onödig rubbning i gäl-

av lande rätt utarbetat ett särskilt förslag till förordning med bestämmelser att iakttagas vid utförsel margarin och margarinost, i vilket förslag kom-

av mittén upptagit i margarinförordningen befintliga regler i ämnet.

nu

8§.

I denna § har stadgandet i 7 § gällande förordning upptagits i vad

det avser margarin.

9§.

I sak innehåller denna paragrafs första stycke intet annat än som innehålles i gällande förordning 4 § 1 ehuruformella avvikelser

nu mom., betingats hänsyn till kontrollens olika handhavande. Enligt sistnämnda

av lagrum åligger det den av Konungens befallninghavande utsedde kontrollanten att med iakttagande av de närmare bestämmelser, som medicinalstyrelsen äger meddela, noggrant vaka däröver, att endast fullgoda och för hälsan oskadliga materialier användas vid margarintillverkningen, och han har att, tillverkningen icke sker på tillfredsställande sätt, göra anmälan

om därom såväl hos vederbörande hälsovårdsnämnd som hos Konungens befallningshavande. Det är givet, att det av kommittén föreslagna slopandet av denna specialkontroll särskild kontrollant icke innebär eller får inne-

genom bära något eftergivande fordran, att de vid margarintillverkningen an-

av vända råvarorna skola hygieniskt tillfredsställande beskaffenhet.

vara av Ett uttryckligt stadgande härom har intagits i föreliggande stycke av 9 Den i paragrafens andra stycke intagna föreskriften har sin motsvarigheti 1 § 2 tredje stycket margarinförordningen, i dess lydelse enligt

mom. kungl. kungörelsen den 13 oktober 1921.

Allmänna bestämmelser.

10-12

Av dessa äger 10 § motsvarighet i åtskilliga kommunala matvarustad-

och 11 § motsvarighet i 2 § margarinförordningen. 12 § torde icke i gar detta sammanhang erfordra utläggning.

Det må slutligen erinras, att föreskrifterna i lantbruksakademiens förvaltningskommittés kungörelse den 13 oktober 1885 angående undersökning

margarin ansetts i vad de ännu äga tillämplighet böra överflyttas till en av särskild specialinstruktion i likhet med vad föreslagits beträffande övriga

som livsmedel.

B. Förslaget till kungörelse angående matoljor och annat matfett

än smör och margarin.

-

Det har, som redan förut antytts, befunnits vara lämpligt att sammanföra bestämmelserna om matoljor och matfett i en författning för sig. Ett medverkande skäl härtill har givetvis varit, att man hittills ägt en särskild margarinlagstiftning, men dessutom har det visat sig, att det endast genom en uppdelning på det sätt som skett varit möjligt att erhålla önskvärd formell överensstämmelse mellan förslagen till gemensamma författ ningar i de olika nordiska länderna.

Det måste till en början erinras, att lagstiftningen på här föreliggande område kanske mer än någon annan kräver ett övervakande av själva hanteringen inom fabrikerna. Skulle man nämligen grunda övervakandet av

de föreslagna bestämmelsernas efterlevnad endast på undersökning fär-

av dig vara, komme man i synnerligen många fall att råka ut för vanskligheter på grund av analysmetodernas begränsade användbarhet.

För att genom undersökning av varan avgöra, om ett visst fettämne verkligen är det, vilket det utgives vara, måste i många eller kanske

man de flesta fall fastställa ett större eller mindre antal fysikaliska eller kemiska egenskaper, vilkas koincidens med motsvarande egenskaper hos en känd vara användes till bevis för identiteten varuslaget i fråga. Nu är emel-

av lertid förhållandet, att ovanberörda fysikaliska och kemiska egenskaper dels aldrig äro absoluta i den meningen, att de icke äro underkastade variationer inom vissa gränser, dels heller i regel äro så karakteristiska för vissa varuslag, att icke andra kunna i vissa hänseenden hava

samma egenskaper. Ett från smör och margarinhanteringens tidigare skede hämtat exempel torde härvid vara belysande. Smör innehåller vissa vilka

syror, av animaliskt margarin blott innehåller obetydlighet. Härpå grundades

en en metod att undersöka, om smör eller margarin eller blandning båda före-

av låg. Emellertid visade det sig, att icke allt smör innehöll lika mycket dylika syror, och om man antog en medelsiifra, riskerade att såsom

man margarinblandning ett natursmör med låg halt sagda Å andra

anse av syror. sidan syntes det möjligt att i ett smör med hög halt sådana in-

av syror blanda rätt mycket margarin, innan på grund analysen kunde våga

man av bestämt påstå, att sådan inblandning förelåg. En med sakkunskap på basis av analys utförd förfalskning smör alltså möjlig utan motsva-

av var rande möjlighet för analytikern att upptäcka densamma. Men icke

nog härmed. N är på sin tid kokosfett började användas vid margarinberedningen, blev till följd detta fettämnes halt förenämnda likar-

av av syror, tade dem, som finnas i smöret, förfalskningsgränsen flyttad så långt, att undersökningsmetoden förlorade så gott allt värde. Man hade då att

som söka ersätta denna metod med andra, säkrare. Dylika undersökningsmetoder hava också utexperimenterats, dessa metoder, vilka mycket

men genom noggranna bestämningar möjliggjorts, lida den svagheten, att de äro

av synnerligen svåra att utföra, i det de förutsätta såväl ett mycket väl rustat laboratorium som stor skicklighet hos den, företager undersökningen.

som Denna omständighet förringar naturligen metodernas rent praktiska värde, eftersom förutsättningarna för ett nöjaktigt utförande blott iundantagsfall kunna vara tillstädes. För att hjälpa sig fram de här uppkomna

genom svårigheterna har man anlitat ginväg, i det föreskrivit, att

en man margarin städse skall vara tillsatt med ett främmande ämne, kan upptäc-

som kas även genom relativt enkla undersökningar, nämligen sesamolja eller

stärkelse.

Nu är det uppenbart, att utväg sådan den sist anförda

en som endast kan ifrågakomma för att skydda en vara av alldeles särskild vikt och betydelse, sådan som till exempel smör, att förhållandet måste gestalta

men sig annorlunda i fråga fettämnen i allmänhet. Kommittén är därför

om väl medveten om att det i många fall kan bliva omöjligt att åstadkomma

den bevisning, som fordras, för att åtal enligt den föreslagna kungörelsen skall kunna leda till resultat.

Men även om den nu föreslagna författningens tillämpning i vissa fall kan medföra vanskligheter för kontrollmyndigheterna, utesluter dock detta ingalunda möjligheten till beivrande grövre förseelser. Att där-

av vid inspektion av själva fettillverkningen, råvarutillförseln kan på

m. m.

ett effektivt sätt utfylla den rena laboratoriekontrollen har redan sagts. Och vidare måste en lagstiftning, som anger principerna för en lojal hantering, städse kunna förväntas blott och bart genom sin existens innebära ett stöd åt en dylik hantering. i

Beträffande de särskilda erinras följande.

1-5 §§.

2-4 äro avsedda att innebära skydd för vissa benämningar och ursprungsbeteckningar samt innehålla endast en speciell tillämpning de

av krav på sanning i uppgifter, vilka utgöra den ledande principen för hela livsmedelslagstiftningen.

På grund de medgivanden, vilka innehållas i 5 § rörande bland-

av

, ningar, torde frestelsen att som till exempel svinister utbjuda annan vara än äkta hava väsentligen minskats.

Rörande ordet matolja har en friare tolkning än den, som kanske är allmänt gängse, blivit följd,,i det att varje till förtäringsbruk avsedd blandning av vegetabiliska oljor får benämnas matolja, ett ord, som tidigare torde avsett endast olivolja.

En följd bestämmelserna i 4 § är emellertid, att hel del

av en nu missbrukade benämningar Provence-olja, Lucca-olja, Nizza-olja och andra måste återföras till sin rätta, ursprungliga betydelse.

6§.

Användas för beredning fett eller olja endast mekaniska medel,

av såsom utsmältning eller pressning, erhålles -fettämnet i den form, som av gammalt varit bruklig. Genom metoder för fettämnets utvinnande,

nyare såsom extraktion medelst bensin eller koltetraklorid eller dylikt, kan ett fullständigare tillgodogörande fettet äga Dessa metoder utgöra väl

av rum. icke i och för sig något hinder för att en fullgod produkt blir resultatet, men det kan vara att befara, att rester av extraktionsmedlet kvarstanna i fettet. Dessutom kunna dessa metoder sägas i Viss mån inbjuda till användandet mindrevärdiga råämnen. Slutligen kunna ock små mycken-

av heter av andra ämnen än fett utlösas vid extraktionen. Eftersom man av nu angivna skäl icke kan vara lika övertygad om en varas kvalitet, då den är utvunnen extraktion, då den erhållits genom pressning eller

genom som därmed jämförlig metod, har det ansetts nödvändigt att föreskriva deklaration, där dylik från de hittills vanliga framställningssätten avvikande

en metod kommit till användning.

Detta deklarationstvång omfattar också så kallat härdat fett. Rörande detta varuslag hänvisas till redogörelsenvid följande

7§.

Av mången anses det omöjligt att så befria ett fettämne från föroreningar, härstammande råvaran, att man kan uren mindrevärdig eller

ur hälsoskadlig råvara erhålla ett fullgott, till livsmedel användbart matfett. Under tid hava dock röster höjts för en motsatt åsikt, och medan

senare hygienens målsmän fortfarande stå synnerligen tvivlande på möjligheten att helt oskadliggöra i råvaran möjligen förekommande smittämnen, hålla

många fabrikanter före, att alla smittämnen oskadliggöras under den be-

handling, de underkasta dylik råvara, och de kunna till stöd för sitt på-

en stående hänvisa till åtminstone för de yttre sinnena mycket tilltalande

en slutprodukt.

Sistnämnda ståndpunkt motsäges icke de försök, som för kommit-

av téns räkning utförts drr Huss i fråga viss behandlingsmetod, näm-

av om en ligen upphettning till hög temperatur bil. F 43. Därvid visade det sig,

nr att vid sådan upphettning till och med så resistenta sporer som mjältbrands-

bacillens dödas. Detta inträffar nämligen de upphettas i fett till

sporer om

värmegrad 170 å 180° eller vid längre upphettning 15 å 20 minuter en av redan vid 150° C. Då emellertid knappast kan hava förvissning om

man att fettämne vid vanlig raffinering verkligen varit tillräckligt upphettat,

och då visshet heller föreligger effektiviteten hos andra reningsopera-

om tioner med hänsyn till dödandet eller avlägsnandet bakterier, har kom-

av mittén ansett sig kunna frångå de krav på hygieniskt oklanderliga rå-

ämnen, anföras i paragrafens första stycke.

som

I denna allmänna regel har emellertid en modifikation ansetts kunna

göras med avseende å så kallat härdat fett, det vill säga sådant fett, vars feta blivit helt eller delvis överförda från att omättade till

syror vara att bliva mättade med väte. Vid de processer, som härvid måste användas, undergår fettämnet blott vanlig rafñnering, utan kemisk

en en behandling, förutsätter bland annat upphettning till ännu högre tem-

som peratur än den, visat sig dödande för mjältbrandssporer. Vid rationell

som härdning kan alltså råvara, icke själv uppfyller villkoren i livs-

av en som medelsstadgan, erhållas till livsmedel tjänlig produkt. Det är dock själv-

en fallet, att det härav möjliggjorda undantaget från fordran på hygieniskt

oklanderlig råvara icke kan utsträckas till alla råvaror, vilkas förädling är

tekniskt möjlig; härvid måste hänsyn tagas till bl. a. uppkommande kon-

trollsvårigheter. Vidare är uppenbart, att metoderna och arbetet måste vara

underkastade sådan kontroll, att kan övertygad, att härdnings-

man vara

verkligen utföres på rationellt sätt. Det undantag, beträfprocessen som fande härdat fett medgivits i fråga råvarornas beskaifenhet, har därför

om knutits till villkoret, att medicinalstyrelsen i varje särskilt fall lämnat till-

stånd till den tilltänkta råvarans användande.

De kommittén föreslagna bestämmelserna om härdat fett avse när-

av mast att provisorisk natur. Under samarbetet med de delegerade

vara av från Danmark och Norge har nämligen dryftats lämpligheten av en särskild

författning härdat fett, på arbetets nuvarande ståndpunkt har man

om men ännu icke nått enighet i vissa hithörande frågor. Det har emellertid synts

kommittén riktigast att redan föreslå bestämmelser, tillsvidare be-

nu som reda möjlighet för bedrivandet den eljest de föreslagna bestäm-

av genom melserna matfett förhindrade fabrikationen av härdat fett.

om

Under nyssnämnda förhandlingar mellan de delegerade har behandlats

ett förslag till författning angående härdat fett, huvudbestämmelser

vars

följande. Som färdig produkt skulle det härdade fettet uppfylla samma voro fordringar annat matfett. Beträffande tillverkningen föreslogs, att denna

som icke ñck taga sin början, förrän anmälan gjorts till medicinalstyrelsen. Vid

tillverkningen skulle icke få användas råmaterial, i större myckenhet

som innehöll ämnen, vilka med alkali kunna bilda tvål eller såpa så kallade

oförsåpbara ämnen, eller härrörde från djurdelar sådan beskaffen-

som av het, att deras användning för ändamålet skulle medföra hälsofara, eller som

innehöll fettämne, vilket var giftigt eller med hänsyn till eller

ursprung oskadlighet obekant. Vidare lämnades några föreskrifter förfarandet

om vid fabrikationen, och slutligen ifrågasattes, att fabrikationen i sin helhet skulle stå under fortlöpande tillsyn för ändamålet förordnad kon-

av en trollant.

Det förslag, kommittén framlägger, icke att utgöra något

nu avser avsteg från de i det refererade förslaget upptagna grundtankarna, det innebär endast, att de för fabrikationen härdat fett erforderliga särbestäm-

av melserna icke till en början givas författningsform, utan att det överlåtes

på medicinalstyrelsen att för varje särskilt fall med tillämpning de

av antydda grundsatserna meddela behövliga bestämmelser. Den uppgift,

som hår tilldelats medicinalstyrelsen, torde icke bliva betungande, eftersom det med hänsyn till de synnerligen kostsamma anläggningar, äro erforder-

som liga för härdning fett, icke kan förväntas, att än ett ringa antal

av mer ansökningar av i föreliggande § åsyftat slag inkomma till styrelsen.

8§.

Såvida en olja är klar, har den alltid lägre vattenhalt än 0,5 %.

en Till matfett få icke sättas främmande ämnen fettliknande natur, såsom

av parafñn, vax, mineraloljor o. s. v. Sådana ämnen äga intet näringsvärde och vissa av dem äro hälsovådliga, exempelvis åtskilliga mineraloljor. Emellertid förekomma även i naturligt växt- och djurfett små mängder fett-

artade ämnen, som icke äro hänförliga till egentligt fett nyssnämnda så kallade oförsåpbara ämnen; enligt förslaget får matfett innehålla intill 2 %

dylika ämnen. Gränsen ifråga är så liberal, att den icke i något fall kommer att vålla vanskligheter.

Det är förbjudet att tillsätta andra konserveringsmedel än kok-

varan salt. Tillsats av konserveringsmedel är med nämnda undantag onödig och kan användas att dölja begynnande förskämning Kryddor få

av varan. tillsättas blott till vissa fettslag, där sådan tillsats hittills varit vanlig.

9§.

De i denna § intagna bestämmelserna hava ansetts nödvändiga för att

icke all kontroll över själva tillverkningen skall bliva illusorisk. Paragrafen äger full motsvarighet i 30 § 2 gällande giftstadga.

mom.

I det föregående har nämnts, att, då medicinalstyrelsen den

15 november 1915 avgav yttrande över framlagda förslag till ändring

av margarinförordningen, styrelsen även hade beaktat till styrelsen överlämnad

en framställning från Stockholms stads hälsovårdsnämnd införande de-

om av natureringstvång för fett. Till grund för nämndens framställning låg

en skrivelse den 29 oktober 1914 från ett antal slakterifirmor och matvaruhandlande i Stockholm, vilka ansågo det stor vikt för ñottfabrika-

vara av tionens sunda bedrivande, att den genom lagbestämmelser skyddas, så att tekniskt fett kan föras i marknaden matfiott, och hemställdes därför,

som att hälsovårdsnämnden måtte hos Kungl. Majzt göra framställning utfär-

om

dande förordning denatureringstvång för allt fett, som nedsmältes

av en om för tekniskt bruk Medicinalstyrelsen tillstyrkte för sin del framställningen.

Såväl refererade handlingar vad i det föregående ytt-

av nu som av rats angående fettillverkningen torde framgå, att en bestämmelse om denatureringstvâng för tekniskt fett är behövligx Kommittén har i föreliggande § föreslagit en dylik bestämmelse, därvid dock medicinalstyrelsen tillagts befogenhet att avgöra, i vilka fall denatureringen skall anses behövlig, och därom utfärda föreskrifter.

F ö r sl a g

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående livsme-

delslagens tillämpning med avseende å ost och margarinost.

I samband med att under kristiden högsta pris bestämdes för ost, utfärdades åtskilliga bestämmelser, som ägde för osthandeln delvis rätt ingripande betydelse. Numera äro dessa stadganden satta kraft. Särskilda

ur föreskrifter beträffande ost återfinnas däremot fortfarande i förordningen den 9 december 1898 angående hämmande smittsamma sjukdomar bland

av husdjuren 22 § 2 där det stadgas, att, ställe förklarats smittat

mom., om av mul- och klövsjuka, mjölk av idisslande djur å sådant ställe får användas till ostberedning, utan att den förut blivit uppvärmd till minst 70° Celsius. En liknande bestämmelse har sin plats i 25 § 3 förord-

mom. samma ning. I proviantkungörelsen den 2 november 1911 finnes ost omnämnd under 9 C.

Tillverkningen och handeln med margarinost äro underkastade särskild kontroll enligt margarinförordningen den 13 oktober 1905. Angående dess innehåll må hänvisas till vad tidigare anförts.

Behovet av ny lagstiftning med avseende å ost har under den senaste tiden synnerligen enträget framhållits. Från Kungl. Maj:t hava till kommittén överlämnats mindre än fyra nådiga remisser, samtliga rörande framställningar med sådant syfte. Till grund för dessa, överlämnad till

en av kommittén den 26 maj 1920, ligga dels en till Konungen ställd skrift av greve Gilb. Hamilton fl. med hemställan, att Kungl. Maj:t ville över-

m. väga särskilda föreskrifter rörande fetthalten i ost och anbefalla centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet att utföra behövliga prov och undersökningar av 0st, dels en av Sveriges ostengrossistförening gjord framställning till chefen för jordbruksdepartementet rörande uppdelning av saluhållen 0st i grupper ävensom dessas märkning. Sedan yttranden över dessa framställningar inhämtats från ett antal sakkunnige och korporationer, har lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande i frågan den 27 april 1920 och därvid bilagt ett förslag till kungörelse angående kontroll å handeln med ost. Huvudbestämmelsen i detta förslag har givits innebörden av ett förbud mot saluhållande 0st med fetthalt 25% i torrsubstansen och därutöver,

av en av såvida icke osten gjorts till föremål för viss märkning. Denna skall ske på olika sätt, beroende på om fetthalten understiger eller överstiger 45%

torrsubstansen halvfet helfet 0st. Kommittén blir i tillfälle att av resp.

nedan återkomma till detta lantbruksstyrelsens förslag. I yttranden den 8 november 1920 och 6 december 1920 särskild remiss överläm-

- genom nade till kommittén hava statskonsulenten i mejerihushållning G. Liljhagen

och Sveriges ostengrossistförening framhållit, att bestämmelser om märkning

behövliga med det snaraste, och i utlåtande den 11 januari 1921, av ost vore remitterat till kommittén den 19 månad, har lantbruksstyrelsen

samma ytterligare betonat detsamma.

Att förhållandena i osthandeln äro synnerligen otillfredsställande kan

icke dragas i tvivelsmål. Här må återgivas ett uttalande av statskonsulenten Liljhagen i denne till lantbruksstyrelsen ställd skrivelse den 26 maj

en av 1919: Under mina tjänsteresor har jag i olika trakter av vårt land ständigt följt saluhalls- och torghandeln med mejeriprodukter och särskilt handeln med ost. Det har mången gång varit rent upprörande att se, huru

av ohederligt denna handel bedrivits till konsumenternas nackdel. Kunder, som begärt få köpa halvfet ost, hava erhållit skumost, och de, som begärt helfet ost, hava erhållit halvfet sådan. Själv har jag i butik i Stockholm

en på begäran att få Burträsks fetost erhållit Ålberga skumost o. s. v. Mot

detta ofog har hittills funnits något straff, och detta har haft till följd,

att såväl tillverkare säljare mången gång ansett det höra till osthan-

som deln och därpå byggt både tillverkning och försäljning. Många kombine-

rade smör- och ostmejerier hava tillverkat 0st med cza 30 å 35% fett i

en torrsubstansen, vilken sedan sålts helfet och till något lägre pris än

som verkligt helfet ost.

De framställningar och förslag angående reglering osthandeln till

av det bättre, vilka omnämnts, hava rört sig omkring tvenne huvudpunk-

ovan ter, nämligen dels klassificering de olika ostslagen efter fetthalt, dels

en av märkning osten med olika mot de särskilda klasserna svarande märken.

av Härvid har märkningen alltmera skjutits i förgrunden. Förklaringen härtill torde ligga i önskan att anknyta de bestämmelserna till de under

en nya kristiden gällande stadgandena. I sitt ovannämnda utlåtande den 27 april 1920 har lantbruksstyrelsen lämnat redogörelse för dessa stadganden;

en ur denna redogörelse må anföras följande:

Då det under kristiden folkförsörjningssynpunkt ansågs nödvändigt,

ur att det allmänna tillförsäkrade sig ett visst inflytande över, huru och ivad form de myckenheter mjölk, vilka stodo mejerierna tillbuds, tillgodofördes den allmänna marknaden, utfärdades den 2 maj 1917 nådig kungörelse angående förbud mot användning mjölk nötkreatur för tillverkning av

av av 0st, ostmassa eller kasein 172. Enligt denna kungörelse erfordrades

nr

vederbörlig myndighet statens livsmedelskommission och sedermera folkav hushållningskommissionen meddelat tillstånd för tillverkning av 0st. Vid beviljande sådant tillstånd befanns det med hänsyn till samtidigt

av vidtagna åtgärder för prisreglering ost lämpligt att föreskriva vissa

av villkor beträffande klassificering och märkning för avsalu tillverkad ost.

av

Sålunda meddelade livsmedelskommissionen i cirkulär den 7 maj 1917, att kommissionen för erhållande större likformighet i handeln med 0st

av och för att underlätta prissättningen ansett lämpligt uppdela osten i följande tre klasser, varvid utgicks från ostens fetthalt, hänförd till dess torr-

substans:

Klass helfet 0st med fetthalt i ostens torrsubstans underen stigande 45 %. Klass II, halvfet ost med fetthalt i ostens torrsubstans underen stigande 30 96. Klass III, ost med fetthalti ostens torrsubstans undermager en stigande 30 %. För att ost de olika klasserna lätt skulle kunna särskiljas i hanur deln ålåge det mejerierna att märka varje ost på följande sätt: Ost, hänförlig till klass skulle märkas i röd färg å sidan med ena den bokstav och det nummer, som i licensbeviset funnes angivet, å andra sidan med siffran 45, utvisande minimifetthalten i ostens torrsubstans. Ost, hänförlig till klass II, skulle märkas i blå färg å sidan med ena den bokstav och det i licensbeviset funnes angivet, å andra nummer, som sidan med siffran 30. Ost, hänförlig till klass III, skulle icke märkas. Mjuka ostsorter såsom brie och camembert skulle lämnas omärkta.

Den 20 september 1917 meddelade folkhushållningskommissionens mejeriavdelning avdelningen överñyttades den 1 juli 1917 från livsme- delskommissionen till folkhushållningskommissionen att folkhushållnings- kommissionen i samband med beviljandet tillstånd att under perioden 21 av augusti 1917-21 juni 1918 tillverka ost utan hinder omförmälda förav ordning den 2 maj 1917 angående förbud mot användning mjölk av av nötkreatur för tillverkning ost, ostmassa eller kasein, på därom gjord av framställning funnit skäl införa ostklass, nämligen klass III, kvarten ny fet ost, med en fetthalt i ostens torrsubstans, understigande 12 %. Ost, hänförlig till denna klass, skulle märkas i blå färg med tillverkningsmejeriets bokstav och nummer enligt licensbeviset å sidan samt siffran 12 ena å andra sidan. Dessa bestämmelser gällde i stort sett oförändrade till den 23 april 1919, då ovannämnda kungörelse den 2 maj 1917, varpå bestämmelserna grundade sig, upphävdes. Den betydelse, som här tillades ostens märkning, har bibehållits i lantbruksstyrelsens eget förslag till kungörelse angående kontroll å handeln med ost. Förslagets 1 och 2 äro följande lydelse: av § En annorledes än till förbrukning i eget hushåll tillvar, som verkar eller importerar så kallad hård ost med 25 % fetthalt i torrsubstansen och däröver, vare före ostens utlämnande till försäljning skyldig att låta märka på tydligt och iögonenfallande sätt varje ost med cirka 2 en cm. bred rand runt om ostens vertikala sida samt att å den ostens ena av horisontala sidor anbringa i minst 2 höga typer klassificeringsmärke cm. samt registreringsbokstäver och -siifror, vilka efter anmälan bestämmas av lantbruksstyrelsen; skolande omförmälda rand samt registreringsbokstäver

och -siffror anbringas i blå färg, därest ostens fetthalt uppgår till minst 25 á men till 45 % torrsubstansen halvfet ost samt iröd färg, därest av ostens fetthalt uppgår till minst 45 torrsubstansen helfet ost. Ar á av helfet 0st färgad röd, skola föreskrivna märken givas därifrån avvikande

röd färg. Då fråga är om så kallad mjuk ost, innesluten i emballage, skola motsvarande märken på enahanda sätt anbringas å emballaget. Närmare föreskrifter utförande föreskrivna märkning medom av ovan delas av lantbruksstyrelsen.

§ Ost i § 1 angiven beskaffenhet må icke saluhållas, med mindre

av den är märkt på sätt, som i samma paragraf sägs. Vid behov är den,

som håller ost till salu, skyldig förbättra ifrågavarande märken

Det förefaller emellertid kommittén, som skulle detta framskjutande av märkningen till en allt dominerande fråga i viss mån förrycka författ-

ningens allmänna läggning. Det är visserligen givet, att märkningen har sin stora betydelse, men den är dock blott ett medel av flera, varigenom redbarheten i osthandeln kan befrämjas. Kommittén har därför sökt lägga författningen på bredare bas.

Om man, som det föreslagits, framtvingar en märkning osten till

av angivande av dess fetthalt, Vinner man väl, att köparen, därest han blir i tillfälle att iakttaga märket, kan sluta sig till ostens egenskaper med

avseende å fetthalten. Men man bortser ifrån, att även andra omständigheter äro av betydelse för bedömande om den erhållna osten är

av, av det begärda slaget. Stadganden sådana de lantbruksstyrelsen före-

som av slagna träffa exempelvis icke den oredlighet, som tager sig uttryck i

en nzuøetlig försäkran från säljarens sida om en halvfet 0st, att den är helfet. Om märket någon anledning förstörts vid styckningen, blir köparen här

av vilseledd på ett sätt, som bör beivras blir oåtkomligt, bestäm-

men som om melserna röra sig uteslutande märkningen. Vidare är det givetvis många

om andra egenskaper hos osten än fetthalten, äga betydelse för köparen,

som såsom ostens inhemska eller utländska ursprung, ostslaget bortsett från fettklassen o. s. Om dessa egenskaper likaväl fetthalten får

v. som om köparen sin uppfattning först och främst den benämning, vid

genom som saluhållandet användes för osten, och de muntliga upplysningar, sälja-

som ren lämnar. Vad som det därför enligt kommitténs mening ligger största vikten uppå är att söka nå, att säljaren vid strañiansvar förpliktas att rörande samtliga dessa frågor lämna riktiga uppgifter. Frågan märk-

om ningen kan med denna tankegång icke bliva annat speciell fråga

än en om en ytterligare garanti för dessa uppgifters riktighet z ett visst avseende. I kommitténs förslag uppställas därför huvudbestämmelser åtskilliga

som regler som skydd för ostbenämningar olika slag 3 och 4 medan före-

av skrifterna om märkning uppfattats regler icke grundläggande utan

som av av kompletterande natur 5 Därmed skall dock icke sagt, att icke

vara märkningen äger en mycket stor betydelse för den köpande allmänheten; tvärtom måste även enligt kommitténs mening regler kvalitetsmärken

om utformas med stor och borgen skapas för att ost, vilken är märkt

omsorg en på visst sätt, också äger de egenskaper, motsvara märket.

som

Rörande förslagets ledande synpunkter bör utöver vad sagts till-

nu läggas endast det, att i förslagets del jämväl upptagits bestämmel-

senare ser om margarinost. Detta står i full överensstämmelse med den i motiveringen till förslaget angående smör och margarin utvecklade tankegången. Bestämmelserna om margarinost äro med endast obetydliga ändringar

upptagna ur gällande margarinförordning.

-

Angående enskildheterna i förslaget förtjänar följande att framhållas.

2§.

I denna § upptager förslaget vissa allmänna föreskrifter beskaffen-

om heten av en vara, som utgives ost.

som

Uttrycket efterföljande sedvanlig behandling samtliga de

avser

olika åtgärder, vilka betingas av ostens beredning, vård och lagring. Under denna behandling tillföras och utvecklas de mikroorganismer, vilka medföra den för ostsorten karakteristiska smaken.

Beträifande främmande tillsatser i ost hava endast sådana ansetts tilllåtliga, vilka äro behövliga för erhållande av viss ostsort. Tillåtna färgämnen hava begränsats till tre namngivna, oskadliga växtfärger, varemot tjärfärgämnen alla slag ansetts böra vara förbjudna.

av

3§.

I 3 § första stycket hava särskilda föreskrifter givits till skydd för vissa benämningar, som jämte det de angiva ett visst ostslag äga betydelse

geografiska ursprungsbeteckningar. Då emellertid Hera av dessa ursom sprungsbeteckningar övergått från att angiva ett visst tillverkningsland eller viss tillverkningsort till att utmärka en viss ost-typ, har det varit nödvändigt att taga hänsyn härtill genom medgivande av sådana beteckningar som svensk stiltonost, dansk schweizerost och liknande.

4§.

Av synnerligt intresse för den konsumerande allmänheten är fetthalten hos osten. Att härvid beteckningarna helfet och ha1vfet äro i behov

skydd, har synts kommittén uppenbart. av

Analyser, vilkas resultat delgivits kommittén av dess sakkunnige, hava bekräftat, att synnerligen oefterrättliga förhållanden äro rådande, i det att ost blivit såld såsom helfet, ehuru fetthalten i torrsubstansen varit endast 30%, och såsom halvfet, ehuru fetthalten understigit 15%.

Uppställas vissa villkor för att ost må kunna betecknas som helfet och andra villkor för att den må kunna benämnas halvfet, medför detta tydligen klassificering av osten i tre klasser: helfet 0st, halvfet ost och

en 0st, icke fyller de för de båda andra slagen stadgade fordringarna, mager

som ost. Kommittén har ansett det förmånligast, att ostklasserna inskränkas till dessa tre och har därför icke upptagit framkomna förslag om införande

ytterligare klasserna kvartsfet och trekvartsfet. Det är nämligen av tvivelaktigt, den konsumerande allmänheten vore betjänt med en så

om långt driven uppdelning av ostslagen efter fetthaltsgrad snarare kan det förväntas, att åtskillig förvirring bleve följden.

Vid bestämmandet fetthaltsprocenten har förslaget i vad rör hel-

av fet ost stannat vid den redan i livsmedelskommissionens cirkulär den 7 maj 1917 upptagna siffran 45%. Siffran för halvfet ost i samma cirkulär, 30 har däremot icke ansetts kunna bibehållas. Enligt vad kommittén inhämtat från sakkunnigt håll är denna siffra, särskilt med hänsyn till förutsättningarna för mejerihanteringen i landets sydligare delar, alltför hög. Den

kommittén föreslagna procenthalten, 28 %, har från olika håll förklarats av önskvärd; dock bör framhållas, att professorn i mejeriteknik och mjölkhus hållning vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp L. F. Rosengren i yttrande, kommittén tagit del, förordar en lägre siffra, 25 %.

varav

Liksom för benämningen helfet det kommittén nödvändigt, att

synes skydd skapas för vissa uppräknade benämningar å särskilda ostslag, exempelvis brie- och camembertost. Dessa benämningar böra få användas för annan ost än helfet allenast under den förutsättningen, att osten uttryckligen angives

icke hålla 45% fett i torrsubstansen 1 andra stycket. Kommittén

mom. har bland dessa benämningar upptagit jämväl sötmjölksost. Vid nyssnämnda analyser har utrönts, att denna benämning använts till och med för 0st med mindre än 15 á fett i torrsubstansen. Aven om uttrycket sötmjölksost kunde sägas innebära blott det, att osten beretts av söt men icke

mjölk, så. torde dock allmänheten tolka uttrycket på det sätt, som ligsur ger närmast till hands och som för övrigt står i överensstämmelse med den

kommittén i dess förslag till mjölkförfattning använda terminologien, av samt förvänta, att den så betecknade osten utgör 0st av oskummad mjölk d. v. s. helfet ost. Av detta skäl har denna benämning medtagits i detta sammanhang.

I förslagets text har fetthaltsprocenten hänförts till torrsubstansen. Detta har varit nödvändigt pä den grund, att 0st innehåller 30 50% vatten eller till och med mera, och att olikheten mellan ostens fetthalt och fetthalten i torrsubstansen alltid är betydlig. Dessutom ändrar sig vattenhalten med lagringen.

Föreskriften i 3 mom. avser att hindra, att fettinnehållet i en mager ost obehörigt framhäves genom en beteckning, vari ordet fet ingår, exempelvis kvartsfet och liknande. Från osthandlarhåll har det framhållits, att den inom osthandeln florerande oredligheten till mycket stor del består i att kvalitetsbenämningar missbrukas genom att användas för mager 0st.

5§.

Kommittén har antagit, att redan de i 1-4 föreslagna föreskrifterna skulle i hög grad bidraga till motarbetandet av oredligheten i osthandeln. Om allmänheten får upp ögonen för, att all 0st kan hänföras till någon av klasserna helfet, halvfet eller mager, och att säljaren gör sig förfallen till straifansvar, om han utger saluhallen 0st att vara hänförlig till någon av de tvä första klasserna, utan att den i lag bestämda minimihalten fett är för handen, torde redan detta i och för sig undanröja de svåraste missförhållandena. Som ytterligare garanti har kommittén emellertid

en upptagit tanken på märkning av osten, detta så. mycket mer som märkningstvång enligt vad ovan sagts från många håll framhållits som mycket önskvärt. Kommittén har dock, i konsekvens med vad redan yttrats, icke fullföljt tanken på. sätt lantbruksstyrelsen i sitt förslag den

samma som 27 april 1920. I kommitténs förslag har allenast den märkning,

som avser tillverkarens namn och adress eller hans inregistrerade märke, gjorts obligatorisk, medan däremot märkningen till angivande av fetthalten är fakultativ.

. Dock gäller ovillkorligt förbud mot att mager ost märkes på sist angivet sätt 2 fjärde stycket.

mom.

Huvudmotivet till att kommittén ansett märkningen rörande fetthalten kunna göras fakultativ är den omständigheten, att det måste i ostför-

vara säljarens eget intresse att märka osten med högsta möjliga märke. Vad som är att befara är icke det, att utsättandet kvalitetsmärket underlåtes,

av utan möjligen det, att sämre ost märkes med bättre märke än den äger rätt till. De erforderliga bestämmelserna böra alltså givas den innebörden, att ostförsäljare förbjudes att missbruka ostmärkningen, icke, att de

men mot hans vilja ålägga honom att utsätta kvalitetsmärken. Genom den formulering kommittén sålunda valt undvikes den formella oegentlighet,

som vidlåder lantbruksstyrelsens förslag därutinnan, att osttillverkare,

en som

uraktlåter att märka exempelvis halvfet ost med blå rand möjligen av

tvekan, .om den innehåller stadgad fetthalt skall strañas. Då det, såvitt

-, kommittén kan se, måste innebära en fördel för försäljaren att åsätta osten kvalitetsmärken, måste kommittén ställa sig synnerligen tvivlande gent emot den inom Svenska mejerikonsulentföreningen enligt vad framgår av föreningens skrivelse den 20 april 1919 uttalade farhågan, att mejerierna skulle undandraga sig märkningsskyldigheten genom att salubjuda även den fetare osten utan märke. Så snart allmänheten kommit under fund med, att helfet ost enligt lag kan märkas exempelvis med röd rand och halvfet med blå, måste den givetvis antaga, att en ost, som går i handeln omärkt, icke är hel- eller halvfet. Om då icke mejerierna ombestyrt märkningen den helfeta eller

av halvfeta osten, kommer utan tvivel återförsäljaren att själv göra det. För övrigt torde redan den återförsäljare, som i första hand mottager osten från tillverkaren, i regel fordra, att den är märkt i ifrågavarande hänseende av denne, när återförsäljaren i sin tur säljer osten, blir han gent emot sin köpare ansvarig för ostens beskaffenhet och har då intresse av att tillse, att han kan åberopa den i tillverkarens märkning liggande garantien. Det är alltså att antaga, att omständigheternas egen makt skall vara tillräcklig för att framtvinga märkningen i fråga. Skulle likväl det oförmodade förhållandet inträffa, att detta antagande sloge fel, kan kommittén dock i den omständigheten, att ost av högre klass säljes utan kvalitetsmärke, se ett sådant vilseledande av den köpande allmänheten, so1n förtjänar särskild beivran.

I ett i viss mån annat läge skulle denna fråga komma, om förbud utfärdades mot att andra än exempelvis tillverkare och vissa särskilt registrerade grossistñrmor finge märka ost med tecken utvisande fetthalten. I vissa yttranden, som överlämnats till kommittén i samband med ovanberörda remisser, har den tanken framskymtat, att rätten att garantera fetthalten borde vara på detta sätt exklusiv. Att här införa bestämmelser av detta slag skulle emellertid för ostens del innebära ett avsteg från den allmänna tankegång, kommittén vid hela sitt arbete följt, nämligen den, att varje säljare har att gent emot köparen svara för den försålda varans kvalitet. Säljer minuthandlaren ett omärkt oststyoke under påstående, att det härrör från en helfet ost, bör han enligt kommitténs mening drabbas av straff, om påståendet visar sig vara oriktigt och säljaren bort veta detta. Men bär minuthandlaren, ehuru icke tillverkare eller grossist, detta ansvar för sina muntliga uppgifter, bör han ock gent emot köparen bära ansvaret för att märkningen är riktig, och då bör det förmenas honom att också på egen risk, där det synes honom behövligt, verkställa denna märkning. Den garanti, som erbjuder sig mot missbruk av denna möjlighet, är även här det stadgade straffansvaret för vilseledande. Skulle man däremot gå på den andra linjen och förbjuda andra ostförsäljare än dem, som tilldelats särskild licens, att märka 0st med avseende å fetthalten, torde man därmed övervältra ansvarigheten för fetthaltsuppgiften på dessa auktoriserade märkare. Minuthandlaren skulle då säkert utgå ifrån, att frågan om ostens kvalitet vore en fråga mellan allmänheten och dem, som ägt rätt att märka osten, och att han själv fri från alla efterräkningar i detta avseende, oavsett

vore vilka förespeglingar han själv gjort köparen. Men utom det, att detta resultat, sagts, skulle utgöra ett avsteg från den tankegång kom-

som ovan mittén under hela sitt arbete följt, föreligga emot en dylik anordning ytterligare skäl rent praktisk innebörd. Skall allmänheten för sin uppfatt-

av

ning om ostens kvalitet i berörda hänseende hava att hålla sig till nu en av tillverkare eller grossist för längre eller kortare tid sedan verkställd märkning, måste man fordra, att det visar sig praktiskt möjligt att å 0st sätta märken, som dels äga sådan varaktighet, att märkningens värde en äventyras av en längre tids lagring, dels därjämte äro så beskaifade och anbringade, att deras förmåga att tjäna allmänheten till säker ledning icke är beroende av att osten säljes ostyckad. Ty blott under dessa förutsätt-

ningar skulle det med ett visst berättigande kunna sägas, att köparen hade att skylla sig själv, han såge med märkena, om upp och att minuthandlaren borde vara fri från från eventuella misstag å köparens ansvar sida. En dylik märkningsmetod lär dock kunna utñnna. Häri ligger man ett avgörande hinder för en föreskrift sig obligatorisk märkning eller om vare exklusiv märkningsrätt. Vad sagts behöver dock icke betyda, nu att den av kommittén föreslagna bestämmelsen frivillig märkning blir om betydelselös. Just att icke göra stämplingsrätten exklusiv genom öppnar man möjlighet för återförsäljare att förbättra märken, stå i begrepp som att utplånas, och därigenom motväges de största praktiska en av svårigheterna för märkningen, nämligen märkenas bristande varaktighet.

Svårigheten att anbringa märken varaktig gäller av natur särskilt de målade röda eller blå ränderna, d. de märken, för v. s. som allmänheten äga den största betydelsen kännetecken på ostkvaliteten. En mindre som stämpel kan däremot anbringas så kallad-nålstämpling, inpressning genom eller liknande metod och därigenom bliva varaktig. Det är uppenbarligen ur kontrollsynpunkt önskvärt att kunna fastslå ostens då därigeursprung, nom möjliggöres, att kan följas från köpare till säljare varan och från denne till tillverkaren. Denna synpunkt tillgodoses, om osten bär tillverka.rens namn och adress eller inregistrerade märke. Då det i dessa fall icke synes föreligga oöverstigliga praktiska svårigheter för stämpling med åtminstone tillverkarens märke, har den här sist ifrågakommande märkningen enligt kommitténs förslag gjorts obligatorisk. Inregistreringen av nu berörda märken kunde lämpligen ske efter ansökan hos lantbruksstyrelsen. Av det anförda torde framgå, att det enligt förslaget föreligger något hinder för grossist eller importör att efter sortering av ostarna stämpla dem med sitt eget märke, ehuru han icke kan tillåtas att utplåna tillverkarens. Genom denna anordning torde de önskemål åminstone delvis hava itillmötesgåtts, uttalas i två till chefen som för jordbruksdepartementet ställda skrivelser, den den 11 september 1920 ena från Svenska mejerikonsulentföreningen och den andra den 16 september 1920 från Sveriges ostengrossistförening, vilka skrivelser överlämnats till kommittén den 15 och 17 september 1920. Vissa de från grossisthåll gjorda invändningarna av hava emellertid kommittén lämnats utan avseende, då de av synas förestavade mera av privatekonomiska synpunkter än omtanke konsumenternas av om intressen.

Vad yttrats möjligheten att anbringa ovan om andra stämplar å osten än de obligatoriska gäller givetvis också åsättandet åldersmärken, av d. v. s. märken, som angiva i vad mån ost kan betecknas lagrad en som eller ej. Under kristiden dylik märkning påbjuden, var i det att ost efter viss tids lagring skulle märkas med kronmärke. Dylik märkning torde emellertid icke numera behövlig, kommitténs förslag vara men lägger intet hinder i vägen för den enskilde tillverkaren eller försäljaren att anbringa märken å osten angivande dess ålder. - 13- 21488.Lizvsmedelslagsliftvzivzgskommiitéøzs betänkande.

6-11 §§.

margarinost, upptaga de i gällande Dessa bestämmelser, som handla om varuslag befintliga bestämmelserna. Genom margarinförordning om detta 15 december 1914 medgavs, att margarinost utan kimgl. kungörelsen den och till riket införas. Detta medtillsats sesamolja finge tillverkas av 0kförutnämnda kungl. kungörelsen den 13 givande har upphävts genom lydelse 1 § 2 och 8 § 3 mom. av margatober 1921 om ändrad av mom. tillgång, på sin tid motiverade nämnda rinförordningen. Den bristande som

medgivande, havd. är nu

12-14

bestämmelserna torde icke behöva särskilt De i dessa föreslagna

utläggas.

Förslag

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående livsmeå

delslagens tillämpning med avseende å korv

och andra köttvaror.

Den stora betydelsen av att för konsumtion avsedda köttvaror äro i hygieniskt avseende tillfredsställande har sedan länge insetts. Lagstift-

ningen angående köttvaror är därför, framgår den idet föregående som av lämnade redogörelsen, redan tämligen omfattande.

I detta sammanhang behöva bestämmelserna i hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 blott omnämnas, eftersom dessa tidigare i sin helhet åter-

givits jämväl i vad de avse köttvaror. I det föregående har också lagen

angående köttbesiktning och slakthus den 10 oktober 1913 omnämnts. Här

torde ett utförligare referat denna lag på sin plats. av vara Enligt slakthuslagen 2 § 1 kan köttbesiktningstvång fastställas mom. av Konungens befallningshavande efter framställning stadsfullmäktige av eller däremot svarande kommunalmyndighet att gälla för stad eller annat samhälle, där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad i tillämpliga de-

lar gälla, eller visst område stad eller sådant samhälle. Köttbesiktningsav tvånget innefattar ett förbud att inom området till salu hålla eller utbjuda till mälqniskoföda avsett färskt, rått kött nötkreatur, av fär, get, svin eller häst, eller vid beredning föda för utspisning av å offentligt spisningsställe eller vara, avsedd för försäljning till människoföda, använda såav dant kött, därest köttet icke är, efter undersökning besiktningsman, förav sett med stämpel, som omförmäles i denna lag.

Slakthustvång tillkommer i enahanda ordning köttbesiktnings som tvång 3 Dock uppställas här särskilda villkor: medicinalstyrelsen skall godkänna den till slakthus uppförda inrättningen. Slakthustvång kan avse endast stad eller visst område därav. Slakthustvånget innefattar med vissa undantag förbud att slakta djur nämnda slag annorledes - av ovan än i det för ändamålet inrättade och till allmänt begagnande upplåtna offentliga slakthuset.

För staden eller det område därav, inom vilket slakthustvång införes, skall samtidigt besiktningstvång gälla.

Vid slakt djur i oñentligt slakthus skall besiktningsman företaga av undersökning av djuret såväl före efter slakteri 5 § 1 mom.. som

Vid besiktning enligt denna lag kött i vanlig bemärkelse annan av

undersökning besiktningsman anställas å minst halv kropp, som skall av

beträffande häst eller större nötkreatur än kalv kan vara delad i dock

fram- och bakdelspart 5 § 2 mom..

skall, alltefter resultatet besiktningen, stämplas, underkastas Köttet av

behandling eller eventuellt förstöras 6 §.

talan mot besiktningsmans beslut, 8 § 7 § innehåller föreskrifter om

9 § bemyndigande för Konungen att, oberoende av lagen, utom taxa, om

bestämmelser, 10 § ersättning för värdeminskning å slakfärda vissa om

11-15 straffrättsliga och processuella regler. teri,

anslutning till slakthuslagen äro, förut nämnts, ett flertal för- I som

utfärdade. Hit hör förordningen den 31 december 1897 angåfattningar

missbruk i vissa fall vid bedrivande slakterirörelse ende åtgärder mot av

18 juni 1915 202. 1 § i denna förordning lyder: m. m., ändrad den nr

i samhälle, där köttbesiktningstvång är gällande, särskild Uppstår

till följd någon utanför samhället bedriven slakteriröfara i hälsoväg av

yrkesmässig beredning köttvaror, äger på framställning av relse eller av

samhällets hälsovårdsnämnd Kungl. Majzts befallningshavande föreskriva an-

vidtaga åtgärder, prövas tjänliga och leda till farans ordningar och som

Därvid må Kungl. Majzts befallningshavande mindre påundanröjande.

rörelsens ställande under särskild tillsyn samt uppdraga åt tillsyningsbjuda

och låta dels undersöka misstänkt kött eller köttvara, dels man att anhålla

oskadliggöra kött eller därav berett, till människoföda avsett ämne, ock

förklaras därtill otjänligt, än även. då sådant efter av veterinär vara som undersökning finnes nöden, förelägga lämpveterinär företagen vara av av rättelse på nämnda sätt stå att vinna, meddela liga viten och, om synes

förbud mot rörelsens drivande intill dess rättelse följer.

§ förordningen utsätter bötesstraE från 20 till 500 kr. för den, 2 i

överträder sådant förbud. som sambandet mellan sist berörda förordning och slakthuslagen Rörande

upplysning. Sedan ett Kungl. Majzt i proposition till giva förarbetena av

förslag till slakthusförordning fallit i riksdagen, för- 1896 års riksdag framlagt

åter fram vid riksdagen 1897. Resultatet blev 1897 des frågan motionsvägen

förslag hade i lagen inryckts 9 § av års slakthuslag. I motionärernas en

innehåll återgivna 1 § i den sedermera uti huvudsak samma som .ovan

lagutskottets utl. 1897 30, Rörande denna färdade förordningen nr s.

riksdagen 89, 8: 9 §i bestämmelse yttrar emellertid skrivelsen nr s.

Riksdagen ansett böra utgå, ehuru Riksdagen väl motionärernas förslag har

lämpligheten däri inryckta bestämmelse. Utan att tillerkänna medgiver av

befallningshavande den i berörda paragraf omförmälda Eders Kungl. Majzts

svårligen kunna åstadkommas eifektivitet åt slakttvånget, men rätt lärer

betänkligheter att i lag intaga dylik beformellt sett möta stora en en

lämpar sig att i form administrativ föreskrift stämmelse, som åter väl av

det beñnnas nödigt, lärer Eders Kungl. Majzt införas. Skulle sålunda

underlåta att bestämmelse i angivet syfte förordna om en den 2-november 1911 givas bestämmelser om

I proviantkungörelsen

kött samt kött beredda artiklar i 7 av kommittén föregående utvecklat, har den icke an- Av skäl, som ildet

anledning att befatta sig med frågorna om reglering av exsett sig äga

livsmedel, följaktligen heller exporten kött. Vad däremot porten av av

beträifar, har denna kommittén ägnats mycken importen av köttvaror av

uppmärksamhet. Då kommittén emellertid redan i ett flertal framställningar, åtföljda av förslag till förordning angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror och djurfett, för Kungl. Majzt framlagt sin uppfattning i hithörande fråga, torde denna icke på detta ställe behöva ytterligare beröras.

Det kunde synas mycket naturligt, att ett förslag till kungörelse

angående köttvaror upptoge föreskrifterna i gällande slakthuslag. Emellertid har genom denna lag frågan om köttbesiktnings- och slakthustvång gjorts till en kommunal fråga. Aven om det vore ur hygienisk synpunkt önskvärt, att åtminstone köttbesiktningstvång infördes i samtliga städer och stadsliknande samhällen, har kommittén dock ansett det uteslutet att föreslå en bestämmelse härom. Genom en dylik skulle nämligen denna fråga undandragas kommunernas bestämmanderätt, och det innebär stor vansk-

en lighet att beröva kommunerna dem redan tillerkända befogenheter

i en fråga av denna betydelse, särskilt som den äger ekonomisk sida

en av synnerlig räckvidd. Kommittén har följaktligen utgått ifrån att slakthuslagen skall bestå i oförändrad form 8 § i kommitténs föreliggande förslag. Samma ståndpunkt har intagits av de delegerade från Danmark och Norge i fråga om motsvarande stadganden i dessa länder.

Nu berörda förhållanden hava emellertid medfört vissa oegentligheter. Då de i slakthuslagen behandlade frågorna avskilts och kommitténs förslag inskränkts till allenast vissa frågor rörande korv och andra köttvaror, kommer detta att för framtiden medföra, att de å köttvara till-

av samma lämpliga bestämmelserna del äro att söka i slakthuslagen, medan

en en annan del ingå i en särskild kungörelse.

Vid upprättandet av förslaget har det varit förenat avsevärda svårigheter att åstadkomma en reglering, som kunnat anpassas efter de olikartade förhållanden, under vilka handeln med korv och köttvaror bedrives i de olika nordiska länderna. Då man sökt att, om möjligt, erhålla likartade föreskrifter i Sverige, Danmark och Norge, har resultatet givetvis kommit att innebära sammanjämkning de från varandra avvikande

en av ståndpunkterna. I vissa fall har det emellertid icke visat sig möjligt jämka det ena landets krav efter det andras; den svenska och den danska redaktionen uppvisa skiljaktigheter i dessa punkter. Olikheterna äro dock jämförelsevis få. En mycket viktig olikhet, bör redan här framhållas, är

som emellertid den, att det danska förslaget icke innehåller några bestämmelser svarande mot det svenska förslagets 5-6 §§. Dessa föreskrifter äro

upptagna ur gällande svenska hälsovårdsstadga och fullständigade i rikt-

en ning, som anvisats av ett antal kommunala matvarustadgar.

Beträffande de särskilda må anmärkas följande.

1§.

Förbud mot färgning korv samt konservering sådan med andra

av av medel än koksalt och rökning är intet nytt utan äger motsvarighet redan i giftstadgan jfr särskilt Fört. IV. Svårare är att i del andra

en avseenden föreskriva sammansättning. Till början är då att skilja

varornas en mellan två olika huvudslag korv, nämligen hållbara korvsorter, å

av ena, och andra korvsorter, å andra sidan. Kommittén har avstått från att söka genom uppräkning namngivna korvslag närmare angiva, när i visst

av fall korv är hänförlig till det eller andra dessa två huvudslag, detta

ena av

på grund den å olika orter skiftande betydelsen de olika korvsorav av ternas Emellertid torde ändock det allmänna handelsbruket på denna namn. punkt så klart, att det icke i det konkreta fallet kan uppstå någon vara tvekan huruvida korven är hänförlig till den ena eller andra gruppen. om, A Av från djurorganismen härrörande beståndsdelar få i hållbara korv-

sorter ingå blott kött och fett. I andra korvsorter få dessutom organ ingå. Det framgår den använda terminologien, att kommittén icke upptagit av den slakthuslagen använda definitionen: Till kött räknas i denna lag av icke allenast kött i vanlig bemärkelse utan ock huvud med tunga, lungor, hjärta, lever och njurar samt beträffande kött av kor även juver. I kommitténs förslag med kött detsamma som enligt denna definition menas uttryckes med orden kött i vanlig bemärkelse. Särskilda svårigheter bereder bestämmandet av den tillåtliga vatten-

och stärkelsetillsatsen. I fråga så kallade hållbara korvsorter ger sig bestämmelsen, att om vattentillsats är otillåten, så att säga sig själv. Ty korv kan näppeligen av bliva hållbar, den icke är ganska torr. Vattentillsats lärer därför icke om här förekomma. Beträffande andra korvsorter har det däremot synts kommittén nöd-

vändigt att föreslå bestämmelser, avsedda att skapa en gräns mot otillbörligt stor vattentillsats. Härvid är att beakta, att med frågan om vattenhalten på det närmaste sammanhänger frågan stärkelsehalten, i det att om större mängd stärkelse är i stånd att binda en större myckenhet vaten av ten. Kommittén har därför föreslagit, dels att stärkelsehalten i den färdiga icke får överstiga tre procent dess vikt, dels att varan skall varan av äga god konsistens. Särskilt sistnämnda föreskrift skulle enligt en genom kommitténs mening alltför stor tillsats vatten, varmed böra likställas en av andra vattenhaltiga vätskor, såsom mjölk, buljong eller svagdricka, kunna

hindras. För vinnande det med dessa bestämmelser avsedda syftemålet skulle av givetvis den utvägen kunna försökas, att fastsloge en viss absolut man gränssiifra för vattentillsatsen. Kommittén har avstått från denna utväg olika skäl. Eftersom vatten är normal beståndsdel i allt kött, är av en det förenat med svårighet att avgöra, i vilken mån viss vattenhalt i en korv är beroende endast köttets naturliga vattenhalt eller även tillav av satt vatten eller vattenhaltig vätska. Ganska omfattande undersökningar i syfte att närmare utreda dessa förhållanden äro verkställda av docenten Sundberg bil. F På grundval den vid dessa undersökningar tillnr av lämpade metoden är det möjligt att inom vissa sannolikhetsgränser bestämma ungefärliga procenten tillsatt vatten, nämligen med ledning av torrsubstans-, ask-, fett- och stärkelsebestämningar. Då emellertid denna undersökning är ganska omständlig och resultaten med hänsyn till kött med onormal vattenhalt måste bedömas med synnerlig försiktighet, har kommit-

tén ansett sig icke böra grunda förslagets föreskrifter härpå. Härtill komatt såväl bland köpare säljare och fabrikanter meningen är ganska mer, som delad rörande lämpligheten eller behövligheten av vattentillsats till korv. Det framhålles nämligen särskilt rörande vissa sorter, att, om vattenhalten i korven är för liten, korvens konsistens blir olämpligt hård. Och även om kan bortse ifrån möjligheten, att denna uppfattning måhända i någon man mån stödjes från fabrikantsynpunkt förklarlig önskan att nedpressa av en produktionskostnaden, så innebär dock densamma obestridligen en viss sanning.

Faktiskt äger vattentillsättning icke allenast då vanlig, till hållbar

rum, hänför-lig korv tillverkas i fabriker, utan även då sådan korv tillverkas i hemmen. Det gäller emellertid att hålla vattentillsatsen inom tillbörliga gränser. Härvid blir korvens konsistens det avgörande, och kommittén har därför stannat vid att föreslå bestämmelsen, att vatten får tillsättas i

större myckenhet än att god konsistens erhålles.

Emot de kommittén föreslagna bestämmelserna hava invändningar

av framställts jämväl synpunkt. GränssiEran för stärkelsehalten,

ur en annan 3 har bestämts i relation till den färdiga produkten. I denna ingår

96, givetvis även det eventuellt tillsatta vattnet, och härav måste bliva en följd, att vatten tillsättes, desto stärkelse kan inblandas, utan att

mer mer nämnda gränssiñira överskrides. En oredlig tillverkare, önskar inmänga

som högsta möjliga stärkelsetillsats, skulle alltså kunna freda sig från ansvar

att samtidigt blanda in otillbörligt mycket vatten. Under hänvisgenom ning härtill har docenten Sundberg påyrkat, att, om icke en absolut gränssiñra kunde stadgas för vattentillsatsen, så borde stärkelsetillsatsen bestäm-

till viss högsta procent råvarorna kött och fett. Kommittén har mas av emellertid, under medgivande anmärkningens principiella berättigande,

av icke ansett nämnda förhållanden innebära någon i praktiskt hänseende större fara. Om i ett visst fall stärkelsehalten uppgår till 3 produkten, så

av erfordras tydligen för att även med ringa ökning stärkelsemängden

en av bibehålla relationen 3 % den färdiga produkten mångdubbelt större

av en vattentillsats, och det kan råda tvivel därom, att vid fortsatt ökning av stärkelse- och vattenmängden den gräns ganska snart blir nådd, då korven förlorar sin goda konsistens. Kommittén har med anledning härav icke ansett sig böra frångå den föreslagna formuleringen, ehuru kommittén förutser den möjligheten, att kommande erfarenhet kan tala för skärpning av

dessa föreskrifter.

I paragrafens tredje stycke har meddelats kategoriskt förbud mot färgning eller lackering korv. Detta förbud gäller såväl färgning av korv-

av

färgning eller lackering å korvskinnet. I jämförelse härmed massan som uppvisar motsvarande danska förslag såtillvida modiñkation, som lacke-

en ring med oskadliga ämnen där tillåtits. För Sveriges vidkommande har det så mycket mindre förelegat anledning att i någon form medgiva undantag från det uppställda förbudet, svenska näringsidkare med skärpa

som förklarat blott färgning korv utan ock dess lackering innebära ett

av otillbörligt förfarande.

Av blodkorv tillverkas i utlandet flera sorter, vilka dock i åtskilliga hänseenden skilja sig från den vanliga korven och vilka därför i vissa avseenden undantagits från de bestämmelser, gälla denna. I Sverige ñn-

som ner blodkorv en relativt ringa användning.

Denna § avser andra köttvaror än korv, såsom oberett kött, fett och

köttfärs. I avseende på tillåtna och otillåtna inblandningar inneorgan, haller paragrafen bland annat ett bestämt angivande av den myckenhet

salpeter, som får ingå i en vara.

Den i andra stycket givna föreskriften återger ett speciellt svenskt önskemål, då där stadgas, att köttfärs skall utgöras av malet eller på

annat sätt ñnfördelat kött. Av bestämmelsen framgår, att tillsats av vatten till köttfärs är otillåten.

3§.

I 2 § hava tillåtna konserveringsmedel för köttvaror upptagits

som ett starkt begränsat antal ämnen. Det är emellertid icke otänkbart, att ytterligare till konserveringsändamål lämpliga ämnen kunna komma att påvisas; fördenskull har i föreliggande § medicinalstyrelsen lämnats befogenhet att godkänna dylika nya, oskadliga konserveringsmedel.

4§.

Då enligt den allmänna uppfattningen kött häst och get betraktas

av som i viss mån mindrevärdigt i förhållande till kött nötkreatur, får och

av svin samt därför i regel betingar ett lägre handelsvärde, har det ansetts viktigt, att sådant kött underkastas deklarationstvång.

Beträffande särskilt hästkött återfinnas bestämmelser deklarations-

om tvång redan i ett antal lokala stadgar. Behovet dylika föreskrifter har

av av näringsidkarne framhållits synnerligen kännbart. I från hälso-

som en vårdsnämnden i Stockholm med skrivelse den 6 april 1921 till kommittén överlämnad framställning har Stockholms Charkuteriidkareförening i denna del gått avsevärt mycket längre än kommittén i sitt förslag. I föreningens framställning yrkas nämligen, att den, till salu håller färskt eller saltat

som hästkött eller bereder sådan vara, må i samma lokal bereda eller till avsalu hålla varor andra köttslag, samt att hästkött beredd korv

av av skall vara försedd med stämpel, innehållande i tydliga bokstäver ordet hästkorv, och att å av hästkött beredd köttfärs skall vara anbragt en skylt eller etikett, innehållande med tydliga bokstäver ordet köttfärs

av häst. Kommittén har dock icke funnit det välmotiverat att i en för hela riket avsedd författning föreslå ytterligare skärpning de i denna §

en av upptagna bestämmelserna.

Däremot har det ansetts lämpligt att utsträcka det föreslagna deklarationstvånget även till kött av övriga, icke till nötkreatur, får eller svin hänförliga djurslag.

5§.

De i denna § upptagna bestämmelserna motsvara föreskrifternai 10 § 1 och 45 § 1 hälsovårdsstadgan.

mom. mom.

6§.

I denna § hava till fullständigande livsmedelsstadgans föreskrifter

av om lokaler för beredning av livsmedel införts vissa, i åtskilliga- matvarustadgar förekommande bestämmelser. De föreslagna föreskrifternas innebörd torde icke fordra utläggning.

Beträffande vissa med förslaget till kungörelse angående korv och köttvaror sammanhängande frågor är följande att tillägga.

I den mån fullständigande kommunala stadgar på kötthandelns område finnas erforderliga, kunna dylika även framgent utfärdas inom den

angives 13 § livsmedelsstadgan. Härmed har kommittén också ram, som av

uttalat sin ställning till den i det föregående omnämnda framställningen, som föranlett riksdagens skrivelse till Konungen den 28 maj 1912, nr 244, angående försäljning av livsförnödenheter direkt från producenterna i hur små mängder som helst. Kommittén, som har att som en av sina huvuduppgifter även med avseende å kötthandehi företräda konsumenternas hygieniska intressen, är för sin del övertygad om att de kommunala stadgar, som förbjuda styckning av kött å öppet salutorg, äro till gagn. Kommittén kan därför icke tillstyrka en bestämmelse, som skulle beröva kommunerna möjligheten att på detta sätt skydda sig mot sanitära olägenheter.

Till kommittén har Kungl. Maj:t den 27 april 1917 efter hemstäl-

av lan av medicinalstyrelsen överlämnats en av länsveterinären i Blekinge län till medicinalstyrelsen ingiven skrivelse jämte bilaga angående utredning, huruvida och på vad sätt kalvkött må komma till vidsträcktare användning som proviantartikel för statens behov. Handlingarna utvisa i korthet, att, sedan den 21 januari 1917 manskapet vid Sjömanskåren i Karlskrona utspisats med kalvkött, del manskapet insjuknat under våld-

en av

diarré, vartill ansåg kalvköttet orsaken, varför ett parti sam man vara dylikt kött underkastades besiktning nämnde länsveterinär. I en i an-

av ledning av besiktningen uppsatt promemoria anmärker länsveterinären, att spädkalvar ofta under de 3 4 första dygnen efter födelsen insjukna i blodförgiftningssjukdomar och diarré och att det sannolikt är på grund av en uråldrig erfarenhet om spädkalvkötts farliga beskaifenhet, som det i flertalet länder är stadgat förbud att slakta kalvar före en viss ålder, vanligen 14 dagar.

Av vad i handlingarna anföres bekräftas det kända förhållandet, att spädkalvkött kan vara farligt att förtära. Kommittén har dock icke trott, att en bestämmelse till förhindrande av försäljning av kött från om0gen spädkalv lämpligen kunde införas i kommitténs förslag; en dylik föreskrift vore ock tämligen onödig i betraktande av att medicinalstyrelsen i sina i anslutning till slakthuslagen utfärdade köttbedömningsföreskrifter påbjudit, att, om kött vid besiktning beñnnes härröra från dylik spädkalv, köttet skall kasseras.

Beträifande åter frågan, i vilken omfattning kalvkött bör användas såsom proviantartikel för statens behov, torde dess besvarande ligga utanför kommitténs uppgift.

Förslag

till

Kungörelser med närmare bestämmelser angående livsme-

delslagens tillämpning med avseende å spannmål och

därav beredda produkter, stärkelsemjöl och av

stärkelse beredda gryn samt pressjäst

och bakpulver.

Blott i ringa omfattning hava hithörande varuslag gjorts till föremål för bestämmelser, tillkomna i konsumenternas intresse. Dock finnes mjöl eller därmed liktydig benämning upptaget bland de beteckningar, som tillförsäkrats skydd i förordningen den 29 juni 1917. I proviantkungörelsen den 2 november 1911 omhandlas i 12 § spannmål och produkter därav samt risgryn.

Det har synts kommittén uppenbart, att vissa allmänna regler borde givas rörande beskaffenheten av dessa varuslag, där de äro avsedda för föryttring till allmänheten. Å andra sidan har kommittén icke trott det

vara behövligt att föreslå en allt för detaljrik reglering.

Spannmålen som obearbetad produkt är givetvis en grosshandelsvara; det torde vara jämförelsevis sällan, somden utbjudes i detaljhandeln direkt till den konsumerande allmänheten. För detta undantagsfall, ex. dä rostat vete eller framför allt ris tillhandahälles allmänheten, har emellertid en bestämmelse upptagits 2 § i förslaget till kungörelse angående

spannmål m.. Av större betydelse äro dock de föreskrifter, mjöl,

m. som avse gryn och bröd, ä ena sidan, samt stärkelse och av stärkelse beredda gryn ä andra sidan. Att dessa varuslag sammanförts i en författning beror därpå, att de bestämmelser, som kunna föreslås beträffande dem, i stort sett äga samma natur. Till föreskrifterna om bröd ansluta sig stadgandena om jäst och bakpulver varor, som väl i sig själva representera ett obetydligt

penningvärde, men som äga en avgörande betydelse för beskaffenheten av det med deras tillhjälp beredda brödet. Det har synts lämpligast att upptaga bestämmelserna om jäst och bakpulver i ett särskilt författningsförslag. Rörande förslagens detaljer anmärkes följande.

A. Förslaget till kungörelse angående spannmål och därav beredda

produkter ävensom stärkelsemjöl och av stärkelse beredda gryn.

Förslaget är uppdelat på fem avdelningar, vilkas innehåll framgår av rubrikerna: Om spannmål samt mjöl, och ñingor, beredda av spann-

gryn mål, Om bröd och andra bakver Om stärkelsemjöl och av stärkelse

, beredda Om makaroniprodukter och Särskilda bestämmelser

gryn,

Om spannmål samt mjöl, och fling0r,beredda av spannmål.

gryn

1§.

För att bestämma gränserna för förslagets tillämpningsområde är det givetvis lämpligt att fastställa definition å spannmål. En dylik har in-

en förts i 1 § andra stycket och ansluter sig till det allmänna språkbrukets begrepp. Väl räknas vissa där upptagna främmande växtslag hirs,

durra till spannmål, då desamma icke föras i handeln inom riket,

- men har deras upptagande i detta sammanhang ansetts vara påkallat. De olika sädesslag, äro såsom varieteter eller arter hänförliga under de

som uppräknade, skola självfallet även från författningens synpunkt anses innefattade under de sistnämnda. Så bör exempelvis den såsom spält benämnda

vetearten inbegripas under paragrafens vete.

Som redan nämnts, användes icke spannmålen i sitt naturliga tillstånd till människoföda annat än i undantagsfall, utan i regel genomgår den mångfald rensnings- och skalningsprocedurer ävensom andra förfa-

en randen, innan densamma övergått till produkt, omedelbart kan till-

en som redas till förtäring. Av dessa produkter utgör det efter förmalning av spannmålen erhållna mjölet den ojämförligt viktigaste såsom utgörande huvudbeståndsdelen i bröd. För andra ändamål äro däremot och flin-

gryn

avsedda. Gryn utgöras de skalade spannmålskornen i hel eller gor av krossad form. Flingor äro till skillnad från valsade. Att här när-

grynen

ingå på dessa olika produkters egenskaper eller framställningssätt mare torde erforderligt; anmärkas bör dock, att de här antydda olik-

vara heterna giva gräns allenast mellan huvudtyperna, i det att mellanfor-

en mer förekomma.

Såväl mjöl och flingor skola, oavsett vad de benämnas, vara

som gryn

den i 1 § tredje och fjärde styckena angivna beskañenheten. De därav städes uppställda villkoren måste betraktas fullt skäliga. Det före-

som slagna förbudet mot föroreningar avser naturligen icke sådan obetydlig förorening, kan betecknas ringa spår utan praktisk betydelse; vid

som som sådan förorening behöver avseende fästas. Som förklaring till

- en textens formulering bör måhända nämnas, att kvalster 0r, på danska

och norska midder är ett skadedjur, i zoologiskt avseende hänföres

som till spindeldjuren.

Enligt 1 § femte stycket skola blandningar mjöl eller gryn från

av flera spannmålsslag såsom regel deklareras blandningar, därvid jämväl

som blandningens beståndsdelar skola angivas. Angående sättet för denna de-

klarationsskyldighets fullgörande har kommittén tänkt sig, att tillfyllestgörande deklaration bör hava ägt vid leveranser i större poster

anses rum, om

den säckarna åsatta etiketten bär upplysning sammansättning,

om varans samt vid detaljhandel, om antingen det kärl eller den lår, vari är

varan förvarad, är åsatt en tydligt synlig skylt med nyssnämnt innehåll eller ock omslaget till den till kunden överlämnade är försett med

varan enahanda påskrift.

Från bestämmelsen om deklarationstvång för blandningar har ett

undantag medgivits för det fall, att fråga är inblandning vetemjöl i

om av rågmjöl, I handeln föras nämligen ett antal rågmjölssorter blandsikt, samsikt, vilka innehålla inblandning vetemjöl. Denna inblandning är

av gjord för att höja rågmjölets bakduglighet, och mängden det inblan-

av dade vetemjölet avväges med hänsyn tagen uteslutande till möjligheten att uppnå detta ändamål. Då rågmjöl på grund förhållandena vid

av spannmålens bärgning redan i sig självt kan äga större eller mindre grad

en av bakduglighet, kommer vetemjölstillsatsen att rättas därefter. Vid det förhållandet, att det här är fråga i språkbruket redan inarbetade benäm-

om ningar å rågmjöl, i vilket ingår en tillsats av beskaffenhet att förbättra och ingalunda försämra kvalitet, har kommittén icke funnit några

varans praktiska skäl tala för nödvändigheten deklaration i dessa fall. Kom-

av mittén har därför infört ett uttryckligt förbehåll denna innebörd.

av

Beträffande det nu berörda undantaget har dzr Huss framhållit, att han för sin del icke kan inse det berättigade däri. D:r Huss yttrar nämligen härom: Den bestämmelse, återfinnes i styckets andra mening,

som vilken avhandlar inblandning vetemjöl i rågmjöl, är enligt underteck-

av nads mening principvidrig. Ingenstädes i litteraturen har jag funnit inblandning av vetemjöl föreslagen som förbättringsmedel rågmjöl. Däre-

av mot rekommenderas uppblandning av ett mindre bakdugligt mjöl med

en uti ifrågavarande hänseende bättre kvalitet slags mjöl för att

av samma göra det förstnämnda bakdugligare.

Kommittén har dock beträñande den av dzr Huss åberopade principen icke kunnat finna annat, än att man icke rimligen kan låta en princip verka hindrande med avseende på en verklig, alltså icke blott skenbar förbättring av en vara, särskilt i de fall, då allmänheten blivit vid att

van under viss benämning erhålla sådan förbättrad Och efter vad kom-

vara. mittén erfarit från rådfrågade sakkunniga inom kvarnindustrien är här fråga om en verklig förbättring Samtidigt har det för kommit-

av varan. tén framhållits, att just i detta fall undantagslös bestämmelse de-

en om klarationstvång skulle orsaka svårigheter. Vid sådant förhållande har

kommittén saknat skäl att frångå sin ståndpunkt. Metoden att förbättra rågmjölets kvalitet genom tillsats av vetemjöl är för övrigt ingen nyhet eller något för Sverige enastående, även i litteraturen intet nämnes

om därom, redan för åtskilliga år sedan, då tull lagts på vetemjöl icke

men på rågmjöl, befanns vid undersökning icke obetydlig del det till

en av riket införda rågmjölet innehålla vetemjöl.

I paragrafens sjätte stycke föreskrives, att, därest ett mjöl åsatts

en beteckning, angiver mjölets förmalningsgrad, mjölet skall hava sådan

som kli- och askhalt, äro utmärkande för så benämnd mjölsort. Ett

som en exempel är toppmalet rågmjöl. En dylik benämning å skall enligt

varan vad bland annat 3 § livsmedelsstadgan föreskriver motsvaras de egenska-

av per, som gällande handelsbruk därmed förbundit, och med detta skulle väl ock vara utsagt, att kli- och askhalt skola den hos sådan för-

vara vara väntade. Det har dock synts lämpligt att å detta ställe särskilt hänvisa

till dessa tvenne egenskaper, kli- och askhalten, såsom de, vilka i första hand böra tillmätas betydelse för varans bedömande.

Bestämmelserna i 1 § sjunde och åttonde styckena, att med polenta

eller polentagryn skall majs och med benämningen manna-

avses gryn av

förutom naturprodukten vete, utgöra allenast ett stadgryn - -- gryn av fâistande ett allmänt gällande handels- och språkbruk samt torde icke

av tarva ytterligare motivering. Då emellertid språkbruket i Danmark med

avseende å icke överensstämmer med det svenska, avviker det

mannagryn danska förslaget i denna punkt från det svenska. En i det danska försla-

get förekommande bestämmelse semoulegryn har kommittén aktat

om nödigt upptaga, då någon handelsvara med denna benämning icke lärer

förekomma i Sverige.

I detta sammanhang har kommittén dryftat frågan, huruvida i författningen borde införas någon föreskrift om högsta tillåtna vattenhalten i mjöl. Såsom normal fuktighetsgrad kunna anses 15 %. I medicinalstyrelsens proviantkungörelse den 2 november 1911 den normala fuktighetshal-

anges ten hos mjöl denna siffra. Dock medgives såsom undantag leverans

vara

mjöl med intill 17 % fuktighet. Emellertid torde förhållandet vara det, av att såväl försäljaren mjölet ock de mindre kvarnarna oftast sakna

av som möjlighet att inverka på dess fuktighetsgrad. Ett lagfästande av viss fuktighetsgrad såsom den högsta tillåtna kunde under sådana omständigheter

till skada än till nytta. Beaktas bör härvid ock, att fuktighetsvara mer graden har sin betydelse huvudsakligen för mjölets förmåga att utan försämring underkastas längre tids förvaring. En hög fuktighetshalt nedsät-

ter i hög grad denna förmåga, och en tids lagring kommer att göra varan icke leveransgill. Under sådana förhållanden är det ileverantörers och

kvarnars eget intresse att såvitt möjligt hålla fuktigheten inom snävaste gränser. En särskild föreskrift i sådant hänseende har därför synts kom-

mittén obehövlig.

3§.

Understundom kan vissa konstlade förfaranden hava bi-

varan genom bragts ett utseende, är ägnat att giva köparen anledning att hos den-

som

förvänta vissa egenskaper, vilka vid närmare undersökning icke föresamma ñnnas. Det är mot dylika förfaranden huvudregeln i 3 § vänder sig,

som då där sägs, att spannmål, mjöl eller icke må underkastas blekning,

gryn färgning, behandling med fett, olja eller göras till föremål för annat lik-

nande förfarande. Emellertid har kommittén kunnat bortse från, att i normala tider mycket stor del de ifolkkonsumtionen ingående spann-

en av målsprodukterna äro importvaror. Då dessa redan före sin hitkomst ofta varit underkastade behandling sådant slag, att deras utseende därige-

av

förändrats, har det varit nödvändigt att väga emot varandra å ena nom sidan intresset, att den köpande allmänheten icke utsättes för faran av sådant vilseledande, varit tal, å andra sidan intresset, att en

varom ovan för den inhemska konsumtionen viktig import äventyras. Kommittén har härvid valt medelväg, i det att i paragrafens andra stycke med-

en givits ett viktigt undantag från den i första stycket givna regeln. Undan-

taget innebär, att den vanligt förekommande poleringen av gryn med oskadliga mineralämnen är tillåten, såvida myckenheten i varan kvarblivet

av poleringsmedel icke överstiger 0,2 dennas vikt. Härigenom har han-

% av

deln med bland annat utländska polerade risgryn möjliggjorts, medan däremot varor, som varit föremål för annan behandling angivet slag, av nyss fortfarande bliva underkastade huvudregeln.

Om bröd och andra bakverk.

4§.

4-5 handla om bröd och annat bakverk. Det har ansetts erforderligt att söka genom definitioner draga en gräns mellan dessa båda begrepp bröd och annat bakverk utan förslaget har byggt på det - -, allmänna föreställningssättet. Brödet kan hänföras till olika slag, beroende på huvudmaterial, bakningsmetod, tillsatser 0. s. v.: rågbröd, vetebröd, hårt bröd spisbröd och knäckebröd skorpor, mjukt bröd, franska bröd, - -, limpor, kaffebröd 0. s. v. Samtliga de nämnda slagen torde utan av nyss gensägelse böra hänföras till bröd i egentlig bemärkelse. Däremot finnas en del bakverk, vilka för det allmänna föreställningssättet icke framstå såsom bröd, exempelvis pepparkakor, bakelser och tårtor. Då det i 4 § andra stycket föreskrives beträffande bröd, att detsamma skall vara omsorgsfullt tillverkat, därmed såväl, att detsamma skall avses vara lagom jäst, ock att det skall omsorgsfullt gräddat, som vara poröst, såvitt möjligt fritt från mjölklumpar, större håligheter och degiga eller smetiga partier. Om ett bröd i avsevärd mån avviker från dessa fordringar, som normalt kunna ställas på detsamma, torde det kunna anses omsorgsfullt tillverkat. Förslagets bestämmelser i 4 § tredje och fjärde styckena torde icke tarva särskild motivering. 5§.

I 5 § stadgas, att bröd eller annat bakverk är att otjänligt anse som till människoföda, om vid dess tillverkning använts alun, mineralolja, tvål, såpa, saponinhaltiga ämnen, bark eller trämjöl. Den gjorda uppräkningen avser att vara uttömmande. En del ämnen, såsom zink- eller kopparsulfat, vilka någon gång förekommit inblandade i bröd, äro såsom giftiga uteslutna redan genom det i livsmedelsstadgan, 2 givna förbudet mot användande i livsmedel av dylika ämnen. I övrigt torde att vänta, vara att erfarenheten kommer att föranleda, att uppräkningen i framtiden fullständigas. Bland spörsmål, som kommittén övervägt, men som icke föranlett särskild bestämmelse i förslaget, är behovet förbud mot inbakning eller av ombakning av gammalt bröd. Hygieniska intressen kunna tänkas tala för införandet av förbud mot att bröd, någon anledning inköpts som av av allmänheten utan blivit gammalt, finge uppmjukas och ingå i nytt bak för att ånyo salubjudas. Från näringsidkarhåll har däremot framhållits, att lika välmotiverat ett förbud mot ett dylikt förfaringssätt i vissa fall kunde vara, .lika obilligt vore det att förbjuda, att ex. de vid-spisbrödstillverkningen utan undantag uppstående brottstyckena av bröd, vilka aldrig lämnat bagerilokalen eller eljest utsatts för möjligheten att förorenas, finge tillvaratagas för att inbakas vid följande bakningstillfälle.. Då de av kommittén i 4 och 5 §§ föreslagna bestämmelserna torde innefatta tämligen

betryggande garantier för brödets godhet, och då ombakning av praktiska skäl kan undantagslöst förbjudas, har kommittén låtit anstå med att föreslå något förbud här avsedd art, intill dess ett mera kännbart be-

av hov synes påkalla detsamma.

Om stärkelsemjöl och av stärkelse beredda gryn.

Under ovanstående benämningar stärkelse i form av mjöl eller

avses

rå eller delvis förklistrad och torkad, beredd av stärkelsehaltiga röt gryn, ter, stammar eller frukter, såsom arrowrot, potatis, sago, majs, ris eller andra spannmålssorter. Då vid beredningen stärkelsen slammas med vatten, förutsättes torkningsprocess för att bringa varan itillfredsställande

en skick.

6§.

I andra stycket är föreskrivet, att hithörande varor skola vara torra, d. innehålla fuktighet från beredningen. Dock är alltid i dessa

v. s.

viss fuktighet, står i bestämt förhållande till den vid varje varor en som särskilt tillfälle i luften befintliga luftfuktigheten, oundviklig; i regel understiger dock denna fuktighetshalt i potatismjöl 18 %.

ex.

Från de i tredje och femte styckena givna föreskrifterna rörande benämningarnas överensstämmelse med råvara finnes ett av allmänna

resp. språkbruket betingat undantag. Sålunda medgives, att benämningen sago-

får användas, utom för den äkta varan, som härleder sig från gryn sagopalmen, även för produkt, beredd potatisstärkelse. Det bör fram-

en av hållas, att i detta fall den äkta och eftergjorda varan äro i kemiskt avseende så gott identiska, och att deras särskiljande i många fall

som är möjligt utan mikroskopisk undersökning. I det danska förslaget har motsvarande medgivande icke lämnats. Och något tvivel kan icke råda därom, att det riktigare att, dzr Huss påpekat, för den eftergjorda pro-

vore som dukten använda benämningen potatissagogryn. Men av ovan angivna skäl har kommittén dock ansett det medgivna undantaget vara motiverat.

Fjärde och sjätte styckena innebära slutligen namnskydd för ett par andra i handeln använda varuslag: tapioka och majsena = mondamin.

7§.

Det i denna § föreslagna förbudet emot blekning eller färgning vänder sig mot vissa icke ovanliga förfaranden, vilka ansetts medföra möjlighet till vilseledande med avseende å kvalitet. Förbudet träffar

varornas även färgning såväl äkta som oäkta, vilken färgning blivit

av sagogryn, ett allmänt bruk. Detta bruk torde kunna förklaras genom en önskan hos allmänheten att erhålla kraftigare färg på en av dessa gryn beredd

en

I överensstämmelse med det förbud, som kommittén på annat ställe soppa. föreslagit mot den vida betänkligare färgningen av saft i enahanda syfte, har kommittén ansett sig böra förorda ett dylikt förbud även för sagogrynens del.

Om makaroniprodukter.

Makaroner nudlar, stjärngryn, vermiceller är benämning på

0. s. en av glutenrikt vetemjöl eller vetemjöl under tillsats gluten beredd

av vara. I regel tillverkas densamma i särskilda fabriker.

8§.

Av bestämmelserna i denna§ torde den, råvarans beskaf-

som avser fenhet, böra särskilt framhållas. Ovriga föreskrifter torde självfallna.

vara

Särskilda bestämmelser.

9§.

De bestämmelser i denna vilka avse hårt bröd, torde endast bekräfta, vad som redan är vedertaget handelsbruk.

B. Förslaget till kungörelse angående pressjäst och bakpulver.

Till ästadkommande av porositet hos bröd och annat bakverk använder man sig av fierehanda medel, bland vilka jäst och sä kallat bakpulver ansetts förtjäna göras till föremål för närmare föreskrifter.

1§.

J äst försäljes mestadels såsom pressjäst, vilken kännetecknas att

av huvudparten vätska, vari jästen odlats, blivit avlägsnad pressning.

genom Denna jäst bör utgöras överjäst öljäst samt även fri frän

av vara vildjäst eller andra föroreningar, vilka kunna inverka på. jäsningsresultatet och därmed pä smaken och andra egenskaper hos det bakverk, vartill jästen användes. Då jäst skall utgöras av levande organismer, får den icke innehålla döda jästceller i större myckenhet; den skall med andra 0rd vara frisk. Dålig lukt eller abnorm färg eller konsistens antyder fel hos

varan bakteriella föroreningar, bristande mognad hos jästcellerna. Frisk jäst äger en degig, smetig konsistens. Jästen får möglig. Stärkelse

vara i större myckenhet mäste anses såsom ett utspädningsmedel, vilket i många fall kan befaras hava tillsatts i förfalskningsändamäl, eftersom jäst är dyrare än stärkelse. Stärkelsetillsatsen är i förslaget begränsad till högst 2 därest icke halten deklareras.

-

2§.

Sedan gammalt har sä kallat hjorthornssalt använts att uppluckra vissa slags bakverk. För samma ändamål hava under de åren ut-

senare bjudits diverse bakpulvew under flere olika benämningar, såsom J ästpulver, Bakalätt, Aggpulver

0. s. v.

Verkan av bakpulver beror på, att ett ång- eller gasformigt ämne bildas i degen, varvid blåsor uppkomma i massan. Sålunda förflyktigas hjort- -hornssaltet sådant det är. De vanliga bakpulvren utveckla kolsyra i degmassan. Värdet hos är alltså beroende på, tillräcklig mängd därav

varan om utvecklas. Då bakpulver utgöres av kemikalier, är vidare viktigt, att dessa äro oskadliga och så. rena, att de bibringa bakverket någon främmande smak. Men även fiera rena kemikalier av de slag, som i förslaget finnas uppräknade, äro i stånd att vid alltför stora tillsatser bibringa bakverket smak eller tillföra det beståndsdelar, vilka äro olämpliga att förtära i allt för stor mängd. Bakpulvret får icke innehålla för stort överskott alkali.

av För att tillsatsen skall behöva göras onödigt stor, är det tydligen

erforderligt, att verkan, räknad pr viktsenhet av bakverket eller det vid dess beredning använda mjölet, är god, eller med andra 0rd kolsyreutvecklingen stor. I Tyskland har ansett sig kunna fordra, att bakpulver

man skall utveckla 4,7 5,7 gasformig kolsyra kg. mjöl.

gr. pr

Då i kommitténs förslag intagits förbud mot att i bakpulver inblanda overksamma ämnen stärkelse eller mjöl i större myckenhet än 20 har därmed tydligen uppställts en i redbarhetens intresse självklar fordran.

Beteckningen äggpulvew är vilseledande, utgöres

om varan av ägg i pulverform. Beteckningen i fråga hör till dem, vilka upptagits i förordningen den 29 juni 1917 angående förbud mot vilseledande varube teckningar vid handel med födoämnen.

-

1.4- 21488.Livsmedelslagst:flningskommitténsbetänkande.

Förslag

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående livsme-

delslagens tillämpning med avseende torkade ärter,

bönor, lins och därav berett mjöl.

I medicinalstyrelsens proviantkungörelse den 2 november 1911 om-

nämnas ärter och bönor under 13

Det kommittén utarbetade förslaget till kungörelse ansluter sig i

av det stora hela till de föreslagna bestämmelserna spannmål, mjöl och

om

Med hänsyn till den motivering, kommittén förebragt för sin ståndgryn. punkt med avseende å sistnämnda varuslag, torde flertalet föreskrifterna

av i föreliggande förslag kräva särskild motivering. I fråga om vissa

nu punkter torde dock några anmärkningar vara av nöden.

Därvid bör till en början understrykas, att förslaget allenast avser torkade frön däremot icke exempelvis sådana ärter och bönor, vilka

men användas grönsaker och därför böra omhandlas i en blivande författ-

som ning om sådana.

Beträifande den föreslagna gränsen för halt föroreningar trasiga,

av maskätna frön, baljdelar, ogräsfrön eller spannmål kan för jämförelsens skull nämnas, att den österrikiska livsmedelsboken anger följande högsta

tillåtna halt dylika föroreningar:

av

i bönor 1 1/2 viktsprocent

i ärter 2

i lins 1 1/2

f

Kommittén har, i likhet med livsmedelslagstiftningsdelegerade från Danmark och Norge, ansett, att skillnad bör göras mellan olika slag av föroreningar. Maskätna frön därvid böra givas en särskild ställ-

synas ning det torde för övrigt knappast vara riktigt att likställa dessa låt

-

mindrevärdiga frön med verkliga föroreningar. Det har därför förevara slagits, att ärter, bönor eller lins handelsvara icke få innehålla mer än

som 2 viktsprocent dylika frön, medan föroreningar av annat slag däremot få förekomma blott till myckenhet högst 1 viktsprocent. Detsamma

en av gäller mjöl, berett nämnda frön. Mjölet skall därjämte vara rensat från

av skaldelar, så långt teknikens hjälpmedel göra det möjligt. Det torde vara

onödigt att påpeka, att kommittén använt uttrycket maskätna i dess

i dagligt tal vanliga betydelse, ehuru skadan i fråga icke åstadkommits

av maskar utan av insektlarver.

Den i 3 § nämnda bönsorten månbönor har kommittén ansett böra stämplas som otjänlig till människoföda. Härigenom underkastas dessa bönor även importförbud och få cirkulera i vare sig minut- eller

grosshandeln. Anledningen härtill är, att dessa bönor stundom, utan att detta förråder sig genom några särskilda egenskaper, som kunna iakttagas med de yttre sinnena, innehålla en glykosid, ur vilken vid inverkan av vatten blåsyra avspaltas, till följd varav maträtter, som beredas av bönorna, kunna få giftig verkan. De flesta livsmedelsanalytiker därför på det be-

varna stämdaste för att dessa bönor användas till människoföda. Före kristiden voro bönorna i fråga så gott som okända i vårt land men importerades sedermera under den rådande livsmedelsbristen. Därvid framhölls dock nödvändigheten att genom visst förberedande behandlingssätt oskadliggöra eventuellt befintligt gift. Den fråga, kommittén haft att taga ståndpunkt till, är den, huruvida varan alltjämt kunde tillåtas i handeln under förutsättning, att vid dess utlämnande till köparen varan åtföljdes

av en anvisning, huru man borde förfara för att oskadliggöra giftet. Då emellertid risken alltid föreñnnes, dels att denna anvisning kunde bortglömmas vid varans försäljning, dels att vederbörande köpare kunde uraktlåta att begagna sig av lämnad anvisning, och då det vid den rådande bättre

numera tillgången på livsmedel synes obehövligt att införa så tvivel-

en vara av aktig art, har kommittén stannat vid att i likhet med delegerade för Danmark och Norge föreslå förbud mot varans införande eller utlämnande till livsmedelsändamål.

Förslag

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående livsme-

delslagens tillämpning med avseende å saft, sylt,

marmelad och liknande produkter samt

ersättningsmedel för dessa varor.

Enligt 1 § i förordningen den 29 juni 1917 får icke benämningen saft i ordsammanställning, angiver saften såsom beredd av frukter

som eller bär vid saluhållande eller försäljning användas för vara, som till

en sin sammansättning avviker från den normala sammansättningen hos den

vilken utmärkes benämningen. I medicinalstyrelsens proviantvara, genom kungörelse den 2 november 1911 omnämnes visserligen saft 20 men där givna föreskrifter äro mycket kortfattade.

Utskänkning saft regleras synpunkter, icke i detta

av - ur som sammanhang förtjäna beaktande förordningen den 9 juni 1905

- genom angående försäljning tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.

av

Anledningen till att benämningen saft upptogs i 1917 års förordning mot vilseledande varubenämningar givetvis den, att ett synnerligen

var starkt behov föreskrifter på detta område gjorde sig gällande. Redan

av i den allmänna motiveringen till livsmedelslagen hava några exempel lämnats på i safthandeln florerande ofog, och det har därvid jämväl anmärkts, att vid 1915 års riksdag motion framfördes om åvägabringande av lagbestämmelser häremot. Till ytterligare belysning de rådande missförhål-

av landena må här återgivas följande utdrag docenten Sundberg till

ur en av kommittén år 1918 ingiven skrift:

Bland de prof af lifsmedel, som för kommitténs räkning uttogos ur proviantförrådet vid Flottans station i Stockholm den 23 sistlidne maj, befunno sig tre prof literbuteljer af øitron-saft från saftfabriken

- - härstädes.

Då undersökningen af sistnämnda prof visar, icke blott att varans beskalfenhet uppfyller fordringarna i K. Medicinalstyrelsens kungörelse angående proviantartiklar, utan äfven att beteckningen beträifande två af profven strider mot gällande K. förordning, har undertecknad ansett sig

en böra redan lämna Kommittén ett särskildt meddelande om densamma.

nu

Af de kvalitativa reaktionerna och de låga askhalterna synes, att in tet af profven utgöres af saft af citron. Prof I har sannolikt erhållit en tillsats af citronsaft, men är likväl att bedöma som en konstprodukt. Beträifande prof II och III är visserligen icke bevisadt, att icke en ringa mängd citronsaft ingår, men kvantiteten är i så fall betydelselös. Profven utgöras praktiskt taget endast af citronsyrelösningar. Prof II har erhållit tillsats af ett främmande gult färgämne och sannolikt af litet citronolja.

Af K. Medicinalstyrelsens kungörelse ang. proviantartiklar af den 2 november 1911 framgår tydligt, att ifrågavarande varuslag bör utgöras af saft af citron och icke endast af citronsyrelösning af motsvarande egentlig vikt. Säkerligen har den ursprungliga anledningen till, att citronsaft ingår i proviantering vid flottan, varit, att densamma utgör ett verksamt medel mot skörbjugg. Under sådana förhållanden är det påtagligen ett fel, om citronsaft utan vidare utbytes mot citronsyrelösning, som icke eller endast i mycket ringa mån innehåller de i saft af citron ingående mineralämnena m. m.

Det av docenten Sundberg påpekade förhållandet blir så mycket betänkligare, som citronsaftens verkan mot skörbjugg sannolikt beror på vissa så kallade vitaminer, vilka finnas i citron men sannolikt saknas i citronsyra.

Behovet av bestämmelser till skydd för omsättningen av icke allenast fruktsaft utan även sylt och andra jämförliga fruktkonserver betonas ock i en från Västerås Gartnersällskap till medicinalstyrelsen den 30 1914

mars inkommen skrivelse, som enligt styrelsens hemställan hos Kungl. Maj:t genom remiss den 30 september 1916 överlämnats till kommittén. I skrivelsen framhålles, att tillgodogörandet av såväl skogsbär som trädgårdsprodukter under de senaste åren gjort framsteg hos den svenska allmogen, att billiga och praktiska konserveringsmetoder kommit till användning, att emellertid i handeln förekomma, med samma namn som äkta vara, en mängd kemisk-tekniska fabrikat, vilka av konsumenten köpas i den tro, att de härstamma från skogsbär eller trädgårdsalster, att dessa konstprodukter i värde måste vara betydligt underlägsna konserverade trädgårdsalster och skogsbär, att man måste fordra, att varje produkt vad slag det

av vara må föres i handeln under sitt rätta namn. Sällskapet hemställde därför till medicinalstyrelsen att vidtaga sådana åtgärder, kunde föranleda till

som lagstiftning för åstadkommande bestämd skillnad mellan konserverade

av trädgårdsalster och skogsbär och på kemisk-teknisk väg tillverkade efterhärmningar därav.

I stort sett samma tankegång kommer till uttryck i förutnämnda, vid 1915 års riksdag av herr Magnusson i Skövde väckta motion. Denna motion utmynnar, som redan i annat sammanhang nämnts, i en hemställan, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes utarbeta förslag till bestämmelser, varigenom tillverkare

av frukt- och bärsafter, frukt- och bärviner, läskedrycker, fruktmarmelader, lemonadpulver och likartade surrogat åläggas att å etiketter och omslag till saluhållen förutom tillverkarens angiva de ingredienser,

vara namn varav respektive varor äro tillverkade, och att Kungl. Maj:t vidtager de åtgärder i övrigt, som i ärendet äro erforderliga.

I det utkast till författning, som kommittén utarbetat, har den sökt taga hänsyn till vad sålunda från olika håll framförts. Förslagets tillämpningsområde omfattar saft, sylt, marmelad och liknande produkter samt ersättningsmedel för dessa varor, och bestämmelserna avse att möjliggöra

för allmänheten att vid köp skilja en naturprodukt från en konstprodukt. När i utkastet talas om saft, bör detta uttryck uppfattas i dess populära betydelse. Det må här erinras, att i farmakopén och liknande arbeten ordet fruktbär-syrup användes såsom för söt saft. Även

synonym kokboksförfattaren, med. d:r Ch. E. Hagdahl, har sökt införa denna terminologi, men den torde icke kunna sägas hava vunnit burskap iallmänt tal. Att bärviner, även om de kunna sägas utgöra jäst saft, falla utanför förslagets räckvidd torde behöva påpekas. Då i 7 § del fruktkonserver

en uppräknas, är vidare detta så att förstå, att grönsaker icke böra hänföras till där avsedda varor. Gränsfall torde emellertid kunna uppkomma ex. åtskilliga inläggningar och beredningar av gurkor men torde icke vålla synnerliga svårigheter.

Det skydd, 1917 års förordning mot vilseledande varubeteckningar

som avsåg att skapa att förbjuda användningen av beteckningen saft i

genom ordsammanställning, angiver saften såsom beredd av frukter eller bär,

som där varan till sin sammansättning avviker från den normala sammansättningen hos saft, har visat sig föga effektivt. Delvis beror detta därpå, att författningen icke närmare angiver, vad som bör förstås med normal sammansättning hos saft, ehuruväl det är uppenbart, att otillåten avvikelse från densamma är för handen, saft utgiven vara innehåller be-

om en som ståndsdelar, som aldrig kunna ifrågasättas få förekomma i en äkta vara, exempelvis främmande färgämnen tjärfärger d. och sådana-konserve-

o. ringsmedel salicylsyra. Men dessutom lämnar förordningens formule-

som ring andra möjligheter öppna att kringgå dess syfte. Sålunda hade man redan få veckor efter författningens utfärdande trott sig ñnna, att bestämmelserna däri icke lade hinder i vägen för att beteckna en konstgjord saft enbart hallon, vilken benämning, utsatt å etiketten till en saftflaska, givetvis var avsedd att bibringa en köpare uppfattningen, att varan utgjordes av hallonsaft. För att avskära dylika möjligheter i såväl ena som andra riktningen har kommittén dels föreslagit utförliga bestämmelser angående sammansättningen saft, dels uttalat, att de för saft sålunda stad-

av gade villkoren skola uppfyllas av varje vara, som saluhålles eller försäljes

saft, d. under sådana förhållanden, att varan givits sken liksom v. s. giltigt på vad sätt att utgöra saft 1

- av

Den givits sken av att utgöra saft eller helt allmänt be-

vara, som nämnts saft utan tillfogande någon deklaration, skall äga saftens nor-

av mala egenskaper. Dessa äro enligt förslagets 2 första, andra, fjärde och sjätte styckena: varan skall vara pressad av bär eller andra frukter, utan vattentillsats med undantag för svart vinbärs-, äppel- och fläderbärssaft, och den får vara sötad allenast med rörsocker.

Avvikelser i vissa avseenden från nämnda normalsammansättning äro tillåtna under villkor, att avvikelserna deklareras. I förslaget upptagas härom följande bestämmelser.

En framställts genom urkokning av rabarberstjälkar med

vara, som vatten, får hänföras till saft, allenast om den deklareras som rabarbersaft 2 § tredje stycket. Saft må innehålla viss begränsad mängd benzoesyra eller benzoat, tillsatt i konserveringsändamål, om saften deklareras som konserverad med benzoesyra resp. konserverad med benzoat 2 § femte stycket. Saft får innehålla någon eller några kryddorna

av kanel, mandel, nejlikor, vanilj eller citron, såvida saften deklareras som kryddad saft 3 Har saft framställts så kallad efterpressning,

genom

får den innehålla viss högre vattenhalt än den normala ävensom kryd-

en dor skall i följd härav deklareras efterpressad saft 5

men som

Det bör anmärkas, att beteckningarna blandad saft eller hushålls-

saf kunna ersätta särskild deklaration att rabarbersaft ingår i bär-

om eller fruktsaft 4 § tredje stycket. Dessa beteckningar, använda utan när-

specifikation, betyda nämligen, att icke kan förväntas härröra mare varan från viss bär- eller fruktsort, utan att den kan innehålla såväl blandningar

olika slag bär- och fruktsaft inblandning rabarbersaft. Men av av som av

vilket slag saften än må skall den uppfylla de för äkta bär- eller av vara, fruktsaft, rabarbersaft, stadgade villkoren.

resp.

Ovan angivna avvikelser från normalsammansättningen äro de enda till-

låtna för benämnes saft eller eljest sken att utgöra saft.

en vara, som ges av Om sålunda vattenhalten ökas, eller annat konserveringsmedel än benzoesyra eller benzoat användes, eller glykos, stärkelsesocker eller sirap tillsättes, eller andra smakämnen än de i 3 § och 5 § tredje stycket citronsyra

angivna förekomma i får denna icke, även tillsatsen deklareras,

varan, om benämnas saft utan skall benämnas saftersättning eller saftsurrogat 6

De föreslagna bestämmelserna sylt, marmelad och liknande pro-

om dukter vila på tankegång, utvecklats för saftens del, ehuru

samma som ovan det ligger i sakens natur, att återgivna regler här måste i åtskilliga

nyss avseenden modifieras.

Rörande särskilda punkter i förslaget synes följande förtjäna fram-

hållas.

Saft.

Om vattentillsats. Vid avgörandet, huruvida vattentillsats kan tolere-

eller icke, har att beakta, att sådan tillsats i vissa fall framstår ras man

praktisk nödvändighet i andra fall- är fullständigt omotiverad. som en men Bär eller andra frukter, kunna ifrågakomma för saftframställning, inne-

som hålla med undantag svarta vinbär, äpplen och fläderbär tillräckligt myc-

av ket vatten, för att saften skall erhålla lämplig sammansättning och konsi-

stens ensamt vid pressningen; här är vattentillsats blott ägnad att åstad-

komma utspädning med åtföljande värdeminskning varan. Vid till-

en av verkning saft rabarberstjälk är förhållandet ett annat, då härvid ur-

av av kokning eller urlakning med vatten måste ske. Aven vid efterpressning

varmed tillgodogörande pressresterna från den första pressningen

avses av

gäller detsamma. I förslaget har hänsyn tagits härtill, därvid likväl en viss gräns för vattentillsatsen blivit satt. Gränssiifran har sin grundi

praktiska förhållanden lider naturligtvis till följd härav av felet att

men vara i viss mån arbiträr.

Om färgning. Frågan det berättigade i att färga saft har särskilt

om vid sammanträdena med delegerade från Danmark och Norge livligt om-

debatterats, i synnerhet på den grund, att sådan färgning i Danmark för

närvarande mycket vanlig. Det har påpekats, att saft icke kan

synes vara

bliva i något helst avseende bättre genom färgningen. Däremot anses som kan mindre god förgyllas och givas sken av en annan, som

en vara upp

för bättre. För lojal safthantering är färgning alldeles främanses en mande, därest fråga är beredning endast ett ersättningsmedel,

om av

gör anspråk på att verklig saft. Förslaget förbjuder därför tillsom vara

främmande färgämnen till saft. Beträlfande artificiella färgämnen är sats av

förbudet absolut. Däremot är enligt förslaget tillåtet att i saft angivet

en av ursprung inblanda intill 5 á av annan saft, utan att detta deklareras. Man har därmed avsett att möjliggöra, att i färglösare saft inblandas

en en mindre mängd färgrikare saft för att tillfredsställa eventuell önskan

en hos allmänheten att erhålla en färgstark

vara.

Om sötningsmedel. Rörande tillåtliga sötningsmedel har fullständig

enighet varit rådande såväl inom kommittén inom delegerade beträf-

som fande förbudet mot användande dulcin, sackarin d. Däremot har det

av 0. varit föremål för olika meningar, i vad mån ett sådant förbud berät-

vore tigat eller beträñande stärkelsesirap, så kallad glykos. Det bör omnäm-

nas, att ordet glykos vetenskaplig benämning är liktydigt med dex-

som tros och betecknar druvsocker, ehuru det i handeln användes oegentligt

som benämning på stärkelsesirap, vilken utgör vattenlösning prak-

en av tiskt taget lika delar glykos dextros och dextrin. Det är i denna

senare populära betydelse glykos användes i kommitténs förslag. Vad emel-

som lertid angår glykos som sötningsmedel är att erinra, att dess sötma är vä-

sentligt mindre än rörsockrets, varför glykos först samtidig tillsats

genom av dulcin eller sackarin kan göra avsevärd effekt såsom ett sötningsmedel. Glykosens mest framträdande verkan torde att den ökar sim-

snarare vara, migheten hos saften. Glykos är vidare synnerligen växlande beskaf-

av fenhet och renhet, och kontrollen häröver skulle givetvis medföra svårig-

heter. Av dessa skäl, och då slutligen någon verklig nytta glykostill-

av sats knappast låter sig påvisas, har kommittén liksomvdelegerade stannat

vid att föreslå förbud mot dylik tillsats.

Om konserveringsmedel. Behovet konserveringsmedel i saft kan väl

av ifrågasättas, särskilt beträffande saft, vilken användes till råvara

men sur för övriga saftprodukter, har nödvändigheten därav framhållits från fabri-

kanthåll. Därvid har anförts följande. Den saften måste beredas vid-

sura den tid, då bär eller andra frukter äro Man erhåller då större

mogna. en kvantitet saft, först efter hand bearbetas. Då emellertid denna saft

som icke är hållbar utan konserveringsmedel och icke lärer kunna steriliseras i

den mängd, här är fråga, tillsats konserveringsmedel nöd-

varom vore av vändig.

Kommittén har icke kunnat underkänna dessa skäl, ochi förslaget

medgives tillsats konserveringsmedel. Detta medgivande gäller dock

av endast benzoesyra och benzoater, varjämte gräns fastställts för tillsatsens

en storlek. Orsaken, varför endast benzoesyra och benzoater upptagits, är den,

att av de konserveringsmedel, som kunna ifrågakomma, dessa måste

anses som de mest oskadliga. Benzoesyra ingår för övrigt såsom naturlig beståndsdel i vissa bär och andra frukter särskilt i lingon, varemot andra

konserveringsmedel salicylsyra äro praktiskt taget främmande

--- ex. för dem alla. sistnämnda användes visserligen ofta inom hushållen,

syra men då densamma icke i samma grad benzoesyran är utan inverkan

som på den mänskliga organismen utan kan tänkas föranleda ohälsa, där-

om med tillsatta livsmedel under längre tid komma till användning, har det

icke ansetts lämpligt att tillåta tillsats därav vid fabriksmässig tillverkning

av hithörande produkter. Samma ståndpunkt har intagits de delegerade

av från Danmark och Norge. Särskilt beaktande kräver spörsmålet, i vil-

ken form benzoesyra bör tillsättas. Närmast till hands ligger användningen

av det i handeln förekommande natriumbenzoatet. Härvid uppstå dock

vissa olägenheter med hänsyn till kontrollen, emedan analysens bedömande

försvåras genom tillsats av alkali. Man har därför föreslagit, att i stället för natronsaltet av benzoesyra skulle användas ammoniaksaltet, vid vars användande nämnda olägenheter icke i samma grad göra sig gällande. Häremot har särskilt från danskt håll anmärkts, att det är svårt att erhålla detta salt utan smak. Slutligen har föreslagits att använda benzoesyra såsom sådan, upplöst i sprit, varav skulle tillsättas så mycket, som motsvarar den föreslagna halten. Med hänsyn till de olika meningar i denna fråga, som sålunda på sakkunnigt håll yppats, har kommittén ansett riktigast att i sitt förslag hålla möjligheten öppen för användande av benzoe-

i såväl den ena som andra formen. syran

Då tillsats av benzoesyra, resp. benzoater icke alltid är nödvändig, och då saft utan nämnda inblandning otvivelaktigt är att föredraga, bör dessa ämnens användning deklareras.

Om kryddtillsats. Förslagets bestämmelser kryddad saft 3 § och

om 5 § tredje stycket, i Sverige knappast torde känna till eller

som man använda, äro införda på grund av därom uttalad önskan från dansk sida.

Om efterpressad saft. Rörande denna har förutom andra föreskrif-

ter föreslagits, att densamma icke får kallas bästa eller prima eller

dylikt, varigenom skulle angivas, att varan äger viss högre kvalitet. Då dylik saft, såsom framgår av den föreskrivna benämningen, är en efterprodukt, vilken icke kan i kvalitet motsvara den verkligen bästa eller prima varan, vore en sådan beteckning vilseledande och bör alltså icke få användas.

Saftersättning.

Bestämmelserna rörande saftersättning 6 äro helt få. Oskadliga färgämnen få användas, likaså essenser och glykos. Däremot hava dulcin och sackarin ansetts böra vara otillåtna. Man har såsom försvar för dessa sötningsmedel anfört, att de skulle medföra en prisnedsättning av varorna. Erfarenheten synes emellertid hava visat, att, om verkligen detta är händelsen i fråga om tillverkningspriset eller grosshandelspriset, förtjänsten dock icke i nämnvärd grad kommer den konsumerande allmänheten till godo.

Sylt, marmelad och liknande produkter.

I avseende på sylt, marmelad gäller i huvudsak vad som

m. m. ovan yttrats i fråga om saft rörande krav på riktiga benämningar och förbud mot främmande inblandningar konserveringsmedel, färger. Dock har den modiñkationen gjorts, att tillsats av glykos i viss mängd är tillåten ävensom färgtillsats av angivet slag till en vara, som benämnes blandad marmelad. Väl vore det av samma skäl, som ovan anförts beträffande en som saft betecknad vara, önskvärt, att glykos bleve utesluten från användning i en produkt, som benämnes sylta Emellertid är det sedan länge vanligt, att sylt i viss omfattning tillsättes med glykos, och vid sådant förhållande har kommittén icke ansett sig kunna gå längre än att fordra, att tillsatsen skall deklareras.

I fråga om agar-tillsats har icke någon viss högsta mängd angivits, då det är vanskligt att fastställa en sådan. Och eftersom det vidkommande

marmelad blott blir fråga om att förhindra ett grovt missbruk av denna inblandning, torde den föreslagna bestämmelsen i ringa mängd vara

- tillfyllest. Då emellertid förekomst av agar eller benzoesyra resp. benzoater kännetecknar en vara, av vilken man kan vänta en mindre god kvalitet, är liksom med avseende a glykostillsats deklarationsplikt föreskriven.

Då. det måste vara av intresse för en köpare att på förhand erhålla besked om en varas smak, har det föreskrivits, att, om kryddor satts till varan, denna tillsats skall angivas i vad den är bestämmande för varans smak.

4. Ersättningsmedel för de ovan under upptagna livsmedlen.

De varuslag, som här åsyftas, torde icke för närvarande förekomma sä ymnigt som förut under kristiden. Då voro kommitténs sakkunnige i tillfälle att undersöka exempelvis en marmelad, vilken innehöll en stor myckenhet morötter. Det är varor av dylik beskaffenhet, som åsyftas i denna del av förslaget.

-

Förslag

till

med närmare bestämmelser angående livsme-

Kungörelser

delslagens tillämpning med avseende å kaffe och te samt

ersättningsmedel för kaffe och te ävensom med av-

seende å kakaomassa, kakao och choklad.

Den tidigare svenska lagstiftningen rörande kaffe, te och choklad ut-

gör på sitt sätt illustration till den betydelse dessa särskilt kaffet, en varor, så småningom kommit att erhålla i den svenska konsumtionen. statsmak-

terna hava gång efter givit till känna sin uppfattning, att nämnda annan överflödsvarow och att lystnaden och bruket därav måtte förvaror vore minskas och omsider avskaffas För att främja detta ändamål utfärdades sålunda exempelvis den 26 november 1747 ett påbud, att Consumtions en Accis skulle läggas på bland annat te och kaife. Den 18 februari näst-

föregående år hade ett förbud stadgats emot införsel i riket av Choçolade,

Arrachs och andre främmande Liqueurer, emedan de endast tjäna till en

skadelig yppighets underhållande. Under följande år utkommo ett flertal

författningar, innehöllo förbud mot införsel kaüe och mot bruk som av därav, omväxlande med kungörelser, varigenom de givna förbuden upphävdes.

Här må anföras, att, sedan den 1 januari 1794 en kungl. förordning ut-

kommit med förbud angivet innehåll, förbudet den 24 november 1796 av förklarades vilande, varpå i kungl. kungörelsen den 6 april 1799 förbudet

åter upplivades. Sedan upphävandet denna författning följt den 6 april av 1802, kom förbudet ännu gång i modifierad form till synes i kungl. en kungörelsen den 30 april 1817. 1794 års förbud gällde blott all införsel kaffe utan ock allt bruk av därav, med straE utsatt såväl för den, låtit tillreda den förbjudna som kaifedryckenm ock för och därav njutit 1817 års författsom var en, som ning i jämförelse härmed betydligt mildare, den förbjöd allenast all var försäljning skänkning och förtäring tillrett Caffe på Källare, Wärdsav hus, Spisqvvarter, Caifehus och Krogar samt andra allmänna ställen, även-

vid marknader och auktioner i städer och på landet. som Genom författning den 5 september 1822 upphävdes definitivt de en restriktioner sökt lägga på försäljning och förtäring av kaffe, och stats man makterna resignerade sålunda inför det faktum, i kungörelsen den 24 som november 1796 uttryckes med orden, att smaken för kaffe här i landet

blivit nästan allmänt rådande, och att denna alla de förbudne ypvara av pighets- och överflödsartiklar är den, nyttjande i synnerhet önskas. vars

I kungörelsen den 6 april 1799 återñnnes ett uttryck, kan som angiva, att även surrogat voro bekanta, i det till förekommande de underav slev, vartill bruket av så kallat Swenskt Caffé kunde giva anledning, alla

sådana artificiella tillredningar, som till lukt och smak likna verkligt Caffé,

även bliva under förbudet begrepne.

Bland nu gällande bestämmelser äro, sedan kristidslagstiftningen upphört att gälla, blott att nämna föreskrifterna imedicinalstyrelsens proviant-

kungörelse den 2 november 1911, 18

De bestämmelser, kommittén går att framlägga, hava synts lämpligen

kunna inordnas under två särskilda författningsförslag, det avseende ena kaEe, te och surrogat för kaffe och te, det andra avseende kakaoprodukter.

A. Förslaget till författning angående kaffe och te samt katfe- och teer-

sättningsmedel.

1. Kaffe.

Den subtropiska växt, benämnes kaffebusken eller kaffeträdet, har som en körsbärsliknande frukt, frön kaffebönorna utgöra handelsvaran vars kaffe. Dettas kvalitet är beroende många omständigheter, såsom växtav ort, skördetid och metod för kaffets utvinning. Den sistnämnda näravser mast att befria fröna från fruktskal. Emellertid kräver ofta det importerade

kaffet, vilket i regel torde få mottagas den svenska grosshandeln i det av skick leverantören finner för gott, överhuvud något kaffe skall erhållas, om en efterrensning från rester av fruktskalet, småsten, sand d. De komo. av mittén föreslagna bestämmelserna, vilka endast minuthandeln med kaEe, avse förutsätta alltså att, där så erfordras, en dylik efterrensning äger rum.

1§.

En vara, som saluhålles eller till allmänheten försäljes kaffe, skall som enligt denna § utgöras och friska frön kaffe-busken. En av rena av vara, som är föremål för mögelbildning, eller har unken eller på annat som en sätt från det normala avvikande smak eller lukt, icke motsvara föreanses skriften att utgöras av friska frön, även skulle kunna sägas om varan vara direkt hälsovådlig eller fullständigt otjänlig till människoföda. Kaffe

får heller vara berövat någon värdegivande beståndsdel. I fråga om obränt kaffe gäller att det får hava extraktion berövats ex., genom något av koffeinhalten. Att bränt kaffe får urkokning begenom vara rövat något extrakt torde självfallet. Nu förekommer emellertid i vara handeln en produkt, som deklareras koifeinfritt kaffe Om lämpligsom heten att förbjuda denna saluhållande kaffe kunna måhända olika varas som meningar råda. I de det tyska Gesundheitsamt utgivna utkasten till av förslag till lagbestämmelser på livsmedelsområdet se sid. 105 har ovan något förbud anfört slag icke föreslagits; fastmer har ett visst skydd åt av benämningarna koffeinfritt och koffeinfattigw kaffe framhållits önsksom värt. Då emellertid koifeinfri vara endast i obetydlig mån torde förekomma i den svenska handeln, samt, såvitt kommittén kan döma, är en handelsartikel av tvivelaktigt värde, har den icke föranlett någon modifikation

i stadgandet, att en vara, som utges för att vara kaffe, icke får vara berövad någon värdegivande beståndsdel.

Kaffe skall vidare så långt möjligt fritt från sand. Att härvid

vara

grånssiifra, 1 utsatts för det malda kaffets halt av sand får icke faten tas så, skulle omalet kaffe få innehålla högre sandhalt. Men då det

som malda kañet erbjuder större möjligheter för döljandet av främmande inblandningar än det omalda, har en särskild gränssiffra ansetts behövlig allenast i fråga om det förra.

Förslaget förbjuder icke polering av kaffe men fordrar, att polermedlet, exempelvis sågspån, efter användandet avlägsnas. Att så sker kan även vara av vikt ur den synpunkten, att ett dylikt ämne försämrar varans smak och kan, vad angår sågspån, verka direkt vilseledande. Stoft av sågspån, kvarstannat i kaifebönans springa, förlänar nämligen åt denna

som den vithet, vilken i vissa fall betraktas såsom tecken på god vara. Beträffande förslagets fordran, att rensning skall ske i den utsträckning teknikens hjälpmedel det möjliggöra, är denna så att förstå, att exempelvis

importör vore skyldig att ovillkorligen utan hänsyn till därmed förbundna en kostnader förse sig med de yppersta maskinella anordningar, som hava uppfunnits. Hänsyn får för varje fall tagas till vad som i sådant hänseende skäligen kan fordras.

Det är vidare nödvändigt att uppställa villkoret, att föroreningar från kaffebusken icke få överskrida viss gräns. I detta hänseende har kommitténi enlighet med förebilder i utländsk lagstiftning föreslagit, att varan får innehålla dylika föroreningar till än 5 % sin vikt. Denna bestämmelse torde icke

mer av i vad avser det obrända kaffet medföra någon ändring uti vad redan nu är i handeln brukligt. Däremot är det, efter vad kommittén inhämtat, icke ovanligt, att det vid det obrända kaffets rensning erhållna avfallet, triage, vilket huvudsakligen utgöres av svarta och trasiga bönor, såsom rostad vara inblandas i bränt kaffe, vars halt av dylika föroreningar följaktligen blir högre. Här föreligger ett uppenbart oskick, som om möjligt bör hindras.

Att kaffe får innehålla främmande inblandningar såsom cikoria, råg 0. torde vara utan vidare klart.

Avfattningen 1 § vid handen, att paragrafen att uttöm-

av ger avser mande angiva alla de förutsättningar, Varunder benämningen kañie får användas. Det är då uppenbart, att också den tillredda kaffedrycken måste omnämnas: den därå tillämpliga bestämmelsen har upptagits i fjärde stycket. Drycken skall tillagas verkligt kaffe den förut iparagrafen an-

av av givna beskaifenheten; annat råmaterial får icke ens till någon del träda i kaffets ställe, därest drycken skall utgivas för kaffe. Ingår i kokat kaffe något surrogat, skall drycken deklareras såsom framställd av surrogat. Kommittén har väl icke lämnat obeaktat, att kontrollen över efterlevnaden av en bestämmelse ifrågavarande slag kan vara förenad med svårigheter.

av nu Kommittén har ändock med hänsyn till det stora antal konsumenter, som äro hänvisade till allmänna utspisningsställen, ansett bestämmelsen vara nödvändig. Det förtjänar påpekas, att vid kommittén år 1917 föranstaltad under-

av sökning å huvudstadens restauranter, trots rådande brist på äkta vara och uppsjö surrogat, ett stort antal konstaterats innehålla uteslutande

av prov rent kaffe. Detta häntyder på att den allmänna uppfattningen intager den ståndpunkten, att såsom kaffe angiven dryck icke får innehålla främmande tillsatser. Det danska förslaget innehåller emellertid på denna punkt en avvikelse från det svenska, i det att i nämnda förslag endast fordrats, att

en dryck, vilken betecknas som oblandat kaffe eller äkta kaife, skall

beredd verkligt kaffe i denna § angiven beskaffenhet. vara av av

2§.

Enligt 2 § skola med benämningen kaffe likställas beteckningar,

uppkomna genom ordsammanställningar, vari ordet kaffe ingår, samt sådana ord Mocka, Java, vilka i handeln vanligen beteckna visst slag av

som kaffe. Syftet med bestämmelsens första del är att för den äkta varan förbehålla benämningen kaffe, även där den förekommer i sammansättningar. Dock är det naturligtvis tillåtet att i fråga om surrogatangiva, att en vara är avsedd att surrogat för kaffe.

vara

För närvarande torde förhållandena gestalta sig helt annorlunda. Sålunda utbjudas under beteckningen Branakaffem Arlakaife och liknande benämningar varor, vilka ingalunda utgöras av rent kaffe utan av surrogat för kaife, måhända utan varje spår äkta kaüe. Ett dylikt förfarande

av är enligt det föreslagna stadgandet ett otillåtet missbruk av benämningen kaffe. Kommittén lämnar väl härvid icke beaktande, att det allmänna

ur språkbruket vunnit viss stadga i vad rör benämningar sådana som maltkaEe, kornkaife, rågkaffe. Kaffe i betydelsen kaifedryck synes här hava övergått från att hava betecknat den äkta kaffedrycken till att betyda allenast en brun, kaffeliknande vätska, som förtäres varm. Någon anledning att uppmuntra ett dylikt språkbruk synes emellertid icke föreligga.

Att skydd, som tillerkännes benämningen kaffe, också bör

samma komma sådana benämningar till del, som utan att innehålla ordet kaffe enligt handelsbruk känneteckna kaffe eller visst slag av kaffe, behöver närmare motiveras. Ofta förekomma dylika beteckningar iformen av en ordsammanställning, där någon kaifesorts namn Mocka, Java, Portorico, San-

tos förenats med exempelvis ordet blandning. En köpare äger då

givetvis rätt att förvänta, att den så benämnda varan utgöres av en kaifeblandning, vari den kaifesort, användes, ingår.

vars namn

3§.

Till sist nämnda föreskrift om särskilda kañeslags benämningar sluter sig bestämmelsen i förslagets 3 enligt vilken en vara, som betecknas efter visst slag kaffe, skall äga icke blott kaffets allmänna egenskaper

av utan ock den speciella kvalitet, som den angivna kaffesorten plägar hava. Sålunda bör exempelvis brasilianskt kaffe icke få betecknas som J avakañe Men även i den mån andra benämningar av liknande slag, exempelvis Nationalkaffem Solokaüem där det ena sammansättningsordet är att anse såsom fantasibeteckning, kunna sägas enligt gällande handelsbruk utmärka viss kaffesort, innebär stadgandet i fråga skydd mot benämningens användande å annan vara.

Detta är fråga avsevärd praktisk betydelse. I handeln före-

en av kommer nämligen ofta, att större kaifefirma saluhåller av densamma

en gjorda kaffeblandningar under särskilda, i regel inregistrerade namn. Köp-

och allmänhetens intressen sammanstämma däri, att den på visst mannens sätt betecknade kafeblandningen skall igenkännlig på sin smak. Det

vara hade synts kommittén fördelaktigt, föreskrift kunnat givas därom, att

om användandet dylika beteckningar exempelvis de nyssnämnda Nati0nal-

av -

kaüem S0lokaife skulle erfordra särskilt tillstånd av myndighet, när-

mast medicinalstyrelsen, vilken vid tillståndets meddelande hade att efter undersökning registrera den med beteckningen avsedda varans sammansättning. Då emellertid de från samma produktionsort härrörande kaffesändningarna ofta avsevärt avvika från varandra till smak och beskañenhet i övrigt, samt köpmannen därför vid blandningen av den med hans inregistrerade beteckning utmärkta varan ofta blir nödsakad att för erhållande av den avsedda smaken den ena gången låta originalsoiterna i blandningen ingå i annan proportion än den andra gången, har kommittén funnit en bestämmelse av påtänkt innehåll vara praktiskt genomförbar. Därvid har hänsyn jämväl tagits till den ur kontrollsynpunkt beaktansvärda svårigheten, att icke säga omöjligheten, även för den vetenskapligt utbildade fackmannen att i en kaifeblandning kunna urskilja de däri ingående olika kaffesorterna.

4§.

Stadgandet i 4 § första stycket att förbjuda ett sådant förfa-

avser rande, som icke kan antagas hava annat ändamål än att vid ett senare salubjudande eller en försäljning underlätta ett vilseledande av köparen. De förfaranden, som här avses, äro samtliga inriktade på förändring av varans utseende. Åtskilliga behandlingssätt bliva förbjudna stadgandet,

genom bland annat behandling med vattenånga eller vatten, ledande till bönornas uppsvällande. Vidkommande polering har denna enligt vad förut anmärkts ansetts behöva förbjudas. Färgning av kañe, inbegripet svag rostning, varigenom färgen ändras, är icke tillåten. Användandet av socker och schellack till överdragande glaserande av det rostade kaifet är ett

- utomlands vanligt fabrikationsförfarande. Även detsamma såsom ett

om syftemål kan hava en kaffets konservering, mot vilken intet vore att erinra, är dock vid förfarandet alltid knuten den mindre önskvärda följden, att varans vikt ökas genom tillsatsmedlet. Det är endast billiga kaifesorter, som behandlas på detta sätt, och orsaken till förfarandet är sålunda tämligen genomskinlig, även om den uppgives vara allenast en önskan att konservera aromen eller förbättra smaken. Konsumenten får i de flesta fall betala glaseringsmedlet som kaife; understundom kan detta tillsatta ämne uppgå till 8 å 9 %. Kommittén har under övervägande härav icke tvekat att föreslå förbud mot att dessa ämnen få förekomma i kaffe. Ovriga

uppräknade ämnen hava på olika sätt använts vid kaffets behandling för ernående av ändamål, som synts kommittén böra i den lojala handelns intresse motarbetas.

Till bestämmelsen i 4 § andra stycket anmärkes följande. Det kan ifrågasättas, huruvida en förfalskning av kaffe, vilken är så sällsynt som den här Omnämnda, kan anses motivera något särskilt förbud, vilket väl eljest bör kunna omedelbart härledas från 3 § livsmedelslagen. Emellertid har verkligen förekommit, att konstgjorda kaäebönor iförfalskxiingssyfte bragts i handeln. Det gick under en tid till och med så långt, att i Tyskland den 1 februari 1891 en förordning utfärdades, som förbjöd det yrkesmässiga framställandet, säljandet och saluhållandet maskiner, avsedda till fram-

av ställning av dylika bönor. Det har därför ansetts lämpligt att i detta stycke föreslå förbud mot tillverkning av en dylik konstprodukt, som ju dock innebär ett visst hot mot den redbara handeln. Aven försäljningen och salu-

hållandet bliva därigenom förbjudna. Det har anmärkts, att härmed

framställningen av vissa konñtyrer, som för närvarande tillverkas i en med kaifebönan överensstämmande form, kunde komma att träffas av bestämmelsen ifråga. Emellertid torde dessa konfityrer icke gärna kunna föranleda någon att tro, att de utgöra kaffe som skall rostas, malas och kokas

med vatten och en tillämpning i detta fall av föreliggande bestämmelse

-, torde fördenskull icke behöva ifrågasättas.

8§.

De varuslag, som avses i denna torde icke äga någon större användning inom vårt land. Bestämmelserna hava närmast tillkommit för att tillmötesgå de önskningar, som uttalats därom från dansk och norsk sida.

Bestämmelsen, att de på angivet sätt betecknade varorna måste vara beredda av äkta kaffe, innebär för övrigt endast en konsekvens av den förut anförda principen rörande användning av ordet kaffe i ordsammansättningar.

2. Te.

Te är en vara, som erhålles av de spädare bladen bladknoppar av tebusken teträdet. Med bladen likställas de yngre, i livet gröna kvistarna. Genom dessa växtdelars behandling på olika sätt erhållas olika tesorter, svarta bruna eller gröna. Inom de olika huvudgrupperna erhållas olika kvaliteter svarande emot tebuskens olika växtorter, bladens olika ålder, omsorgsfullheten vid deras sortering 0. s. v. Men i olikhet med kaffe kommer i regel varan allmänheten till godo i det skick, varuti den importeras. Därför torde det kunna ifrågasättas att med avseende å teets beredning införa annan föreskrift än att varan skall vara på brukligt sätt beredd.

5§.

Även de med teproduktionen och teimporten sammanhängande för-

om hållandena äro sådana, att detaljföreskrifter angående varans beredning skulle komma att sakna praktisk betydelse, kan detta självfallet icke få utgöra hinder för att genom författningsbestämmelser från den svenska marknaden utestänga uppenbart underhaltiga kvaliteter ävensom förfalskad vara. I sådant syfte föreskrives, att te icke får vara berövat någon värdegivande beståndsdel eller innehålla från tebusken härrörande föroreningar till större myckenhet än 5 vikt. Med värdegivande beståndsdel åsyftas här

á av varans i första rummet naturligen koüeinet teinet. Inblandandet urkokta blad

av faller även under denna bestämmelse, då tydligen dylika blad blivit befriade från snart sagt varje värdegivande beståndsdel. Vidkommande bestämmelsen i övrigt bör påpekas, att med vedartade kvistar icke avses de i te ofta befintliga bladskaften, som för lekmannen måhända kunna te sig såsom kvistar. Dessa bladskaft giva, i motsats till nämnda kvistar, med varmt vatten teutdrag i likhet med övriga bladdelar. Med hänsyn till det nu sagda torde mot den angivna gränsen för förekomst av berörda föroreningar, 5 anmärkning kunna med fog framställas.

Slutligen har bestämts, att främmande tillsatser icke få ingå i te. De

vanligaste inblandningarna äro blad av främmande växter. Dylika inblandningar torde dock icke alltid kunna fullständigt undvikas, exempelvis när teet parfymerats genom behandling med aromatiska blommor; den föreslagna bestämmelsen måste följaktligen tolkas med behörig hänsyn här-till. I paragrafens tredje stycke återfinnes för te i betydelsen tillagad dryck en bestämmelse av enahanda innebörd den, Vilken i 1 § för kaffesom ges drycken. I det danska förslaget saknas motsvarande bestämmelse.

3. Kaife- och teersättningsmedel.

7§.

Är från kaffe- eller tebusken härrörande produkt icke den been av skaifenhet, att den uppfyller de i det föregående Omnämnda villkoren ex. triage-kaüw, kan den icke försäljas kaffe eller te däremot som men som kaffe- eller teersättningsmedel. Denna benämning skall då användas; i detta fall liksom beträffande kaffe- eller tesurrogat i egentlig mening föreligger

enligt förslaget deklarationstvång. Ett ersättningsmedel för bör en vara motsvara anspråket, att detsamma äger åtminstone vissa egenskaper gemensamma med den äkta varan. Sålunda bör av ett ersättningsmedel för kaife krävas, att det, kokat med vatten, vätska, i någon mån erinrar ger en som om kaifedrycken. I paragrafens tredje stycke hava upptagits vissa, huvudsakligen av hygieniska skäl förestavade men delvis ock på redbarhetshänsyn grundade föreskrifter. Det torde självklart, att är avsedd att förvara en vara, som täras, om ock av anspråkslösaste art, icke får hälsofarlig och heller vara uppblandad med ämnen, som sakna allt värde med hänsyn till det avsedda användningssättet. Den i paragrafens andra stycke föreslagna bestäm- melsen har en förebild i förordningen den 30 oktober 1917 angående försäljning av kaifesurrogat, 2

B. Förslaget till författning angående kakaomassa, kakao och choklad.

i 1

Kakao och choklad beredas fröna bönorna det i tropikerna av av växande kakaoträdet. I produktionslandet underkastas bönorna enligt olika metoder en första behandling, i stor utsträckning äger den fortsatta men och slutliga bearbetningen i de länder, dit råvaran exporteras. Härrum vid rensas bönorna från jord sorteras, rostas, skalas och malas, m. m., varvid såsom en mellanprodukt erhålles kakaomassa, vilken i sin ordning ut-

gör utgångsmaterialet för kakao- och chokladvaror. Pressad till kakor eller stycken säljes denna i Sverige under massa namn osockrad choklad eller blockchoklad. Genom blandning mässans med socker och gjutning i formar erhålles sockrad choklad. Genom pressning befriad från del fett kakaosmör samt pulvriserad kakaomassan en ger kakao eller kakaopulver. Dessutom ingår kakao i hel del kondien torivaror. - De i paragrafens andra stycke föreskrivna kraven på kakaobönornas beskaffenhet betingas fordringarna på smak. Därest bön0rna,exemav ren

15 - 21433.Livsmedelslagstiflningskommitténsbetänkande.

pelvis oriktig behandling, skulle äga unken, möglig eller annan abgenom lukt eller smak, uppfylla de icke skäliga fordringar på friskhet. norm Fordran, att högst 2 % skal- och groddelar få finnas kvar i kakaomassa, är motiverad därav, att sådana delar äro att anse såsom fullständigt värdelösa, varför deras avlägsnande är önskvärt. Den föreslagna gränssiffran kan så mycket mindre innebära någon särskilt sträng fordran. som de anses maskiner, vilka begagnas vid kärnans skiljande från skal och grodd, enligt uppgift från sakkunnigt håll medgiva ännu längre gående rensning. en - Bland värdegivande beståndsdelar, vilka icke få vara avlägsnade ur kakaoosockrad choklad, ifrägakommer egentligen blott kakaofett kakaomassa smör, vilket stundom avlägsnas utan att ersättas, stundom för att ersättas

med billigare fettämne. Ur kakao, i Sverige synonymt med kakaopulver, varom bestämmelser upptagits i tredje stycket, får del fett vara borttaget. För att en göra kakaopulver lösligt varmed dock menas en verklig vattenlös- lighet utan förändring pulvret såtillvida, att detsamma håller sig uppen av slammat i vatten och så lätt sjunker till botten är inblandning av -alkalikarbonat tillåtlig. I regel användes härtill pottaska. Myckenheten är dock såväl hygieniska ekonomiska skäl begränsad, och man har anav som sett 3 % pottaska lämplig gränssiffra. Gränsen för tillsats av 0skadvara en liga smakämnen är egentligen tillkommen för att förebygga missbruk av detta något svävande begrepp. Därest fråga är verkliga smakämnen såom vanilj d., torde 0,5% obehövligt hög siffra. Men då det ju som 0. vara en icke är uteslutet, att tillverkare skulle kunna tillägga ett utspädningsen medel med någon obetydlig smak oskadligt smakämne, har en namn av föreskrift begränsning till nämnda myckenhet ansetts påkallad. om I avseende på sockrad choklad skulle det varit önskvärt att kunna fastställa viss minimihalt kakaomassa, vilken är den värdefullaste en av beståndsdelen. Då emellertid saknar medel att säkert kontrollera denna man halt, då däremot sockerhalten kan med full noggrannhet fastställas, men har den föreslagna bestämmelsen i fjärde stycket choklad erhållit den om föreliggande lydelsen. Därvid har man dock icke kunnat undgå att upptaga mindre säkert kontrollerbar föreskrift, nämligen om maximien annan halten oskadliga smakämnen. Därest undersökning skulle giva anleden ning till antagandet, att sistnämnda föreskrift åsidosatts, torde man nödgas

tillgripa inspektion av själva fabrikationen. I motsvarande stycken i det danska förslaget förekomma även bestämmelser för benämnd chokladpulver. Då med dylik been vara en vara nämning icke lär förekomma i handeln i Sverige, har motsvarande stadgande icke i kommitténs förslag upptagits. Däremot innehåller kommitténs förslag i femte stycket bestämmelse utan motsvarighet i det danska. en

2§.

Stadgandet i första stycket motsvarar 2 och 6 i förslaget till kun-

görelse angående kaife och te. De i 1 § och 2 § första stycket meddelade stadgandena skulle, om icke särskilt undantag medgåves, förhindra, att till som saluhålles unen vara, der beteckning, vari orden choklad eller kakao ingå, ñnge sättas andra ämnen än dem, här förut omtalats. Emellertid förekomma vissa blandsom ningar choklad eller kakao med exempelvis havremjöl, mjölk o. s. v., av

vilka blandningar, där de innehålla tillräcklig mängd kakaomassa eller kakao, icke skäligen kunna uteslutas från att betecknas med sådana sammansatta benämningar som havrekakao, mjölkchoklad och liknande. Den iföreliggande paragrafs andra stycke meddelade bestämmelsen innehåller ett medgivande, att dylika benämningar äro tillåtna.

Samtidigt avser stadgandet i fråga att skapa skydd mot missbruk

av dessa benämningar. Först och främst bör givetvis hindras, att tillsatserna i fråga ingå i allt för stor myckenhet. Därför har det föreskrivits, att till-

satserna få överstiga 70 96. Men eftersom å andra sidan i vissa fall tillsatsen betecknar en kvalitetshöjning, vilket särskilt gäller i fråga till-

om sats av mjölk och nötter, har även ett minimum dessa tillsatser ansetts

av böra utsättas villkor för användandet beteckningarna mjölkchoklad

som av eller nötchoklad tredje stycket.

I avseende å kontrollmöjligheten kan dock även här i vissa fall bliva nödvändigt att tillgripa fabriksinspektion.

Det har icke ansetts möjligt att utan inskränkning tillämpa de föreslagna bestämmelserna jämväl på konfekt, bakverk och tillagade maträtter. Det undantag, sålunda måste medgivas och bestämmelser läm-

som varom nats i fjärde stycket, får emellertid varken göras för vidsträckt eller för snävt; härigenom uppkomma vissa svårigheter. Formuleras undantaget för generellt, blir det lätt möjligt för tillverkare vissa, kanske mindre

en av goda varor att undandraga sig alla föreskrifter att hänföra sina

genom alster exempelvis till konfekt. Å andra sidan kunde stark begräns-

en ning av undantagets räckvidd medföra, att konfekt, vilken alldeles icke är avsedd att utgöra choklad i förslagets mening, dock kunde giva anledning till trakasserier. Man har sökt lösa svårigheterna att från för-

genom fattningens giltighet undantaga konfekt i mindre stycken än 20 vidare

gr., bakverk såsom bakelser, tårtor och lagad maträtt såsom glace etc..

creme, Dock är föreskrivet, att, ordet choklad eller kakao användes i beteck-

om ningen, något därav måste ingå i Till förebyggande därav, att värde-

varan.

lösare, exempelvis skalrikare chokladprodukter härvid användas sådana

som nu sällan förekomma i så kallade chokladcigarrer d., är även stad-

o. gat, att den använda kakaon eller kakaomassan skall den beskaffenhet,

vara av som angives i föreliggande kungörelseförslag.

3§.

I denna § är föreslaget förbud mot att saluhålla eller försälja kakao-

skal, malda till sådan finhetsgrad, att pulvret kan förväxlas med kakaopulver.

Emedan kakaoskal äro såsom livsmedel fullständigt värdelösa, måste en avsiktlig inblandning härav i kakao eller choklad otillåten. Då

anses emellertid färgen hos dessa skal är mycket lika färgen hos kakaobönans kärna om varan är fint pulvriserad, är det synnerligen frestande att i oredligt syfte

inblanda ñnmalda skal i kakaoprodukter. Det är till förebyggande härav som den föreslagna bestämmelsen tillkommit.

I anslutning till det anförda torde det lämpligt att med

ovan vara några ord beröra de vid kakao- och chokladfabrikationen uppkomna avfalls-

produkterna. Den schweiziska förordningen den 8 maj 1914 förbjuder, att vid fabrikation kakao och choklad användas kakaoskal och annat kakao-

av avfall. Dylikt avfall kakaobönans grodd, inmängd med kakaoskal

-- uppstår alltid vid kakao- och chokladfabrikationen och har i Sverige funnit användning vid tillverkning mindre konfektbitar chokladcigarrer d,

av 0. betingande ringa pris. Enligt föreliggande kungörelseförslag är förbjudet att under beteckningen kakao eller choklad eller genom ordsammanställning med dessa uppkommen beteckning saluhålla eller försälja dylik pro-

namn dukt. Däremot är icke någon bestämmelse given, som utgör hinder för dylika produkters försäljning under benämning, ex. fantasinamn.

annan Kommittén har emellertid tagit under övervägande, huruvida icke stadganden borde utfärdas till förhindrande att denna frihet utnyttjades i vilse-

av ledande syfte. Dessa billiga avfallsbitar bära utseendet vanliga choklad-

av produkter; de utgöra så. att säga sin egen etikett. Med tanke härpå har det förslagsvis framkastats, att dessa produkters försäljning skulle tillåtas allenast under förutsättning deklaration mindrevärdiga beskaf-

av av varans fenhet, exempelvis dess angivande såsom avfallsprodukt. För att en dylik deklarationsskyldighet skulle kunna medföra avsett syftemål, torde emellertid föreskriften härom behöva fullständigas med stadgande om varans förpackning uti med denna deklararation försedda paket, askar d. Som emel-

e. lertid- säljbarhet till stor del beror dess prisbillighet, och en före-

varans av skrift antytt slag nödvändigtvis måste medföra ett avsevärt fördy-

av nyss rande, möta vid realiserandet av denna utväg betydande svårigheter. Kommittén har därför avstått från att föreslå några särskilda bestämmelser om dessa produkter.

Rörande sist nämnda fråga har d:r Huss för kommittén påpekat, att enligt de bestämmelser av år 1913, som gälla för medlemmarnai Verband deutscher Schokoladefabrikantem, tillsats kakaoavfall till kakao- eller

av chokladvaror icke är tillåten, ens om varorna hava en beteckning, vari orden kakao eller choklad saknas.

Förslag

till

A Kungörelse med närmare bestämmelser angående livsme-

i

delslagens tillämpning med avseende å ättika.

Ãttiksyra har gjorts till föremål för vissa bestämmelser iden vid gift-

stadgan den 7 december 1906 fogade förteckning II. Denna upptager nämligen Ättiksyra, starkare än 15 %. Härjämte meddelas följande stadgande: Å för hushållsbruk avsedd, k. kemiskt koncentrerad ättika

s. ren äger denna stadga, även ättiksyrehalten är högre än 15 %, icke tillämpning,

om såvida dels utlämnandet sker i kärl, som motsvarar bestämmelsen i stadgans § 23, dels varje särskilt kärl är försett med påskriften Vätska, farlig

att förtära outspädd. Giftstadgans § 23 innehåller, att giftigt ämne

må förvaras i öl-, vin-, brännvins- eller minera eller i annat kärl dricksglas, kopp, tillbringare eller dylikt, på grund dess sed-

som av vanliga användning kan giva anledning till förväxling.

I medicinalstyrelsens proviantkungörelse den 2 november 1911

upptagas bestämmelser om ättika och ättiksprit i 22

Av ålder har ättika utgjorts av en genom s. k. ättikjäsning förändrad, alkoholhaltig vätska, där alkohol har övergått till ättiksyra. Men alkoholen övergår helt och hållet härtill, varförutom även andra ämnen i den alkoholhaltiga råvaran deltaga i och meddela slutprodukten

processen vissa karakteristiska egenskaper särskilt i fråga smak och lukt. Man

om skiljer därför mellan ättika, beredd vin vinättika, öl, sprit

av av o. s. v., var och en med sin olika arom. Då emellertid alla uppkommit jäs-

genom ning, hava de med gemensamt kallats jäsningsättika. På grund

namn av vissa biologiska förhållanden är det icke möjligt att vid ättikjäsning

erhålla större ättiksyrehalt än 15 och i regel äger produkten vida lägre halt. Vanlig matättika vinättika, bordsättika innehåller sällan över 40 gr. pr liter, ofta däremot något mindre. I förslaget är förutsatt, att halten av ättiksyra i sådan ättika kan stanna vid 35 liter. Med dubbel

gr. pr eller tredubbel ättika förstås då en vara med dubbelt eller tre gånger

resp. så stor ättiksyrehalt 70, resp. 105 liter. Den verksamma delen i

gr. pr ättika ättiksyran kan emellertid framställas icke blott jäsning

- utan även de biprodukter, vilka erhållas vid kolning trä. Den härvid

ur av först erhållna råa träsyram är såsom sådan icke användbar till förtäring. Men ur densamma kan framställas produkt, utgöres i det när-

en som av maste kemiskt ren ättiksyra. Emedan vid denna beredning alltid destilla-

tionsprocesser äro behövliga, har den ättika, som erhålles genom utspädning sådan ättiksyra till lämplig styrka för hushållsändamål, förslaget

av benämnts destillationsättika

.

Denna benämning har Varit föremål för rätt mycken diskussion inom kommittén och bland de delegerade. Full enighet har varit rådande därom, att en skarp gräns måste dragas mellan jäsningsättika, vilken, som ovan nämnts, tagit åt sig arom av de sprithaltiga råämnena, och den aromlösa, nära kemiskt beredes trädestillationsprodukter. Och tyd-

nog rena vara, som av ligen måste denna olikhet äga sin motsvarighet i benämningarna å den ena och andra Nu har å ena sidan framhållits, att jäsningsättikamv

varan. hade otvivelaktig prioritetsrätt i fråga om namnet ättika, varför sist

en nämnda benämning borde förbehållas jäsningsättika med uteslutande av den på kemisk väg beredda som borde kallas ättikersättning eller något

varan, dylikt. Å andra sidan har häremot anförts; att den verksamma delen i sistnämnda ättiksyra, och att namnet ättika i fråga härom redan

vara vore vunnit burskap i språkbruket. De aromatiska ämnena ijäsningsättika vore visserligen i mångas smak synnerligen värdefulla. Men att även den kemiska ättikan uppskattades stor allmänhet visades bland annat däri-

av en

att denna försåld på ett sätt, som förebyggde varje förgenom, vara växling med jäsningsättika utgjorde föremål för verklig storindustri. Det

-

därför obilligt mot denna industri att kräva en benämning sådan som vore ättik-ersättning, vilken skulle bibringa allmänheten en uppfattning om

mindrevärdighet.

Efter övervägande av de från såväl den ena som den andra sidan anförda skälen har kommittén, i likhet med de delegerade, stannat vid att

benämning på den kemiska ättikan föreslå beteckningen destillationssom ättika. Häruti kan även inbegripas på syntetisk väg framställd vara, för

en den händelse den kemiska industriens utveckling en sådan skulle

genom komma att tillverkas.

Efter den meddelade redogörelsen för de förutsättningar, varpå

nu kommitténs förslag vilar, må följande översikt lämnas över dess huvudbestämmelser.

De i 2 § andra stycket upptagna fordringarna äro gemensamma för båda slagen av ättika; de måste alltså uppfyllas av varje produkt, som över huvud betecknas som ättika. Utgives ättikan för att vara jäsningsättika, skall den härutöver uppfylla de i 2 § första stycket uppställda fordringarna. Beträffande destillationsättika äro motsvarande fordringar angivna i 3

Då det ligger vikt uppå, att en köpare lämnas besked om till vilketdera de båda huvudslagen av ättika den honom erbjudna varan skall

av hänföras, har i 6 § föreslagits, -att, vid saluhållande eller försäljning

om en benämning å ättikan användes, som icke själv innebär en dylik upplysning, exempelvis ättika, matättika, b0rdsättika, dubbel ättika, tredubbel ättika, på etikett skall angivas, om varan utgöres av jäsnings-

varans ättika eller destillationsättika.

I 4 § stadgas, att benämningarna vinättika, druvättika, maltättika, spritättika och ättiksprit, vilka sedan gammalt hava använts att beteckna jäsningsättika, fortfarande skola förbehållas jäsningsättikan, och de få alltså icke användas för destillationsättika. En liknande ställning intaga enligt 6 § andra stycket benämningarna kryddättika, estragonättika och andra på viss krydda syftande benämningar, i det de, använda utan samband med särskild deklaration ättikslaget, skola anses

om

åsyfta jäsningsättika. Dock är icke förbud meddelat mot att sistnämnda beteckningar användas jämväl för destillationsättika, men sådant får ske blott under villkor, att ättikan särskilt deklareras som destillationsättika.

Av 4 § första stycket och 5 § första stycket framgår, att beträffande de nu omtalade specialbenämningarna för ättika utöver vad ovan sagts gäller, att ättikan skall äga den särskilda egenskap, varpå benämningen hävntyder.

Genom 4 § andra stycket förbehålles benämningen ättiksprit för jäsningsättika med en syrehalt av minst 105 på varje liter och genom

gr. 5 § andra stycket beteckningen dubbel ättika för ättika med halt

en en av minst 70 intill 105 och tredubbel ättika för ättika med halt

gr. en en av minst 105 till och med 150 fri ättiksyra liter här oavsett, om

gr. pr fråga är om jäsningsättika eller destillationsättika.

Särskilda bestämmelser om ättiksyra meddelas i 7 § och en ordningsföreskrift i 8

Beträffande förslagets detaljer torde följande förtjäna framhållas.

Denna § jäsningsättika. Då jäsningsättika icke undergår

avser annan sterilisering än den, som betingas av syrans egen inverkan på mikroorganismerna, har ansetts behövligt att giva föreskrifter om råvarans hygieniska beskaffenhet. Föreskriften om en maximihalt metylalkohol är tillkommen i anledning av att så kallad sulñtsprit kommit till användning vid ättikberedningen. Aven om metylalkoholen delvis skulle övergå till myrsyra, är en alltför hög halt olämplig.

En bestämmelse, att sådan ättika får påbättras genom tillsats av på kemisk väg framställda smakämnen essenser m., har upptagits för

m. att förhindra sviklig användning av underhaltiga varor.

Föreskriften om gränserna för ättiksyrehalten har betydelse huvudsakligen i vad rör den undre gränsen 35 1., då, såsom är nämnt,

gr. pr ovan den övre för jäsningsättikans del ger sig själv. Genom bestämmelsen om en undre gräns förhindras, att ättika erhåller oskälig utspädning med

en vatten. Fortsättningen av paragrafen innehåller kvalitetsföreskrifter sådan

av art, att de torde få anses allmänt erkända i fråga ren, oförfalskad

om vara. Beträffande färgning har i överensstämmelse med från norsk sida uttalade önskemål medgivits, att ättikan får färgas med så kallad sockerkulör caramel. Då medgivandet färgning inskränkts på detta sätt, har där-

om med dock tydligen icke varit meningen att förhindra, att rödvin och andra naturligt färgade råvaror komma till användning vid ättikframställningen, oaktat därmed följer en viss färg hos den färdiga produkten.

Denna § handlar destillationsättika och dess egenskaper. Förutom

o1n de kvalitetsföreskrifter, vilka äro gemensamma för denna och jäsningsättika, tillkommer en av fabrikationssättet betingad föreskrift rörande

empyreumatiska ämnen. m. m., som åtfölja rå träättika.

I olikhet med vad föreslagits rörande jäsningsättika är här tillåtet att tillsätta kemiska smakämnen; dock skola de deklareras å etiketten. Det har ansetts att, om genom sådan tillsats smaken å kan förbättras,

varan detta icke bör förhindras.

Bestämmelsen i paragrafens sista stycke rörande blandningar med

jäsningsättika avser att förhindra illojal inblandning av destillations-

ättika i jäsningsättika.

4-6 §§.

Det torde icke erforderligt att dessa §§ yttra något utöver

vara om vad i översikten här ovan anförts.

7§.

Under det att vid beredning jäsningsättika är begränsad till

man av en maximihalt av ättiksyra i vätskan av cza 150 gr. pr liter, finnes i fråga om destillationsättika ingen av tekniska förhållanden begränsad maximihalt, utan kan erhållas, består IOO-procentig ättiksyra.

en syra som av ren Sådan syra är emellertid i hög grad frätande, och dess begagnande inom hushållen skulle därför innebära en viss fara, blott om syran genom misstag komme att förtäras, utan även om den skulle utspillas och komma i beröring med någon människas hud. Syra av en styrka, som överstiger 600 gr. pr liter, bör därför hänföras under giftstadgans bestämmelser om andra klassens gifter. Nu är visserligen även en lösning, som häller nyssnämnda halt av syra, farlig att förtära outspädd; erfarenheten har dock visat, att den utan olägenhet kan användas ihushållen, om noggranna föreskrifter finnas rörande dess förvaring i särskilda, graderade flaskor och utspädning. Varan utgör-i värt land en viktig handelsvara.

Till förebyggande av förväxling med färdigberedd ättika av den koncentration motsvarar matättika, dubbel eller tredubbel ättika är för-

som bjudet att försätta ättiksyran med smakgivande medel eller färger. För övrigt skall om syran gälla, vad som är föreskrivet om destillationsättika i 3 De i andra stycket meddelade föreskrifterna avse att ytterligare förminska möjligheten att förväxla ättiksyran med andra för hushållsändamål använda vätskor.

8§.

Bestämmelsen i denna § har tillkommit med hänsyn till kontrollen.

Förslag

till

med närmare bestämmelser angående livsme-

Kungörelse

delslagens tillämpning med avseende å honung

och honungsersättnning.

I livsmedelshandeln har sedan länge bedrivits ett allmänt missbruk

av benämningen honung. På grund därav upptogs i förordningen den 29

juni 1917 angående förbud i vissa fall mot användande vilseledande

av varubeteckningar vid handel med födoämnen även benämningen honung.

De i föreliggande förslag till kungörelse upptagna föreskrifterna torde icke tarva någon ingående motivering.

I den karakteristik honung, .

av som innehålles i 2 heter det, att honung skall härröra från växtsafter, som av bin upptagits och nedlagts i vaxkakor. Härmed är utsagt, att honung, som erhållits binas ut-

genom fodring med socker, icke kan anses uppfylla kraven på äkta honung, varför, om ordet h0nung skall få begagnas som huvudbenämning för detta

varan, förutsätter ett särskilt medgivande. Ett sådant medgivande har för detta fall lämnats i 6 § första stycket, samtidigt har sådan ålagts

men en vara deklarationstvång, i det att varan endast under den förutsättningen får benämnas honung, att den betecknas sockerhonung.

som

De krav på renhet och äkthet, i 2 § uppställas, måste fullt

som anses befogade.

Stadgandet i 2 § andra stycket har till syfte att åt den fullgoda

varan

slungad eller självrunnen honung förbehålla de enkla benämning-arna - honung eller bihonung. Detta innebär, att visserligen

en vara, som motsvarar vad i paragrafens första stycke sägs men icke äger den i dess andra stycke fordrade kvaliteten, måste förses med etikett, angiver, att

som en i det ena eller andra avseendet mindre god kvalitet föreligger. Bestämmelser härom lämnas i 4 För honung, erhållits efter binas avli-

som vande genom rökning med svavel och efterföljande pressning och silning

av vaxkakorna, har kommittén med full avsikt föreslagit den motbjudande deklarationen s1akthonung. Metoden i fråga är irrationell biskötselsyn-

ur punkt och resulterar i mindrevärdig produkt, varför den bör mot-

en arbetas.

I 3 § omhandlas specialbenämningar, vilka i regel att framhålla

avse någon fördelaktig egenskap hos honung. I sammanhang härmed hava särskilda villkor stadgats för användandet beteckningen honung;

av mogen den i stadgandet utsatta gränssiffran för vattenhalt har grundats på den

erfarenhet, som vunnits vid företagna undersökningar om vattenhalt i mogen och honung. Samma § innehåller bestämmelsen, geografisk

omogen att, om ursprungsbeteckning användes för varan, denna benämning skall vara riktig.

Från och med det andra stycket innehåller 6 § föreskrifter för h0nungsersattning i syfte dels att hindra förvaxling av surrogat med äkta

dels att tillförsäkra honungssurrogatet vissa önskvärda egenskaper. vara

F ö r s l a g

till

Kungörelse med vissa bestämmelser rörande kontroll

över vattenledningar.

Utgår man från den definition å livsmedel, meddelas i den före-

som slagna livsmedelsstadgan, varje till förtäring människor avsedd

av vara, utgör dricksvatten uppenbarligen ett livsmedel.

Men även den, för vilken ett sådant betraktelsesätt kan främ-

synas mande, måste finna, att vatten äger stor betydelse för livsmedels Sanitära beskaffenhet, särskilt där vatten i större mängd ingår i livsmedlet

ex. läskedrycker. Vidare sköljas livsmedel i vatten, liksom ock kärl och redskap inom livsmedelshanteringen sköljas därmed mjölkñaskor, buteljer, tallrikar v.. Att således ett intimt samband finnes mellan den sani-

0. s. tära beskaifenheten vatten och livsmedel, eller mindre direkt

av av som mer kan komma i beröring med detta vatten, är uppenbart samt är även beaktat i livsmedelsstadgan.

Genom vatten kunna vissa sjukdomar särskilt nervfeber, även

- men kolera m. fi. spridas, blott direkt vattnets förtärande utan

- genom även indirekt genom smittämnets bakteriernas överförande till mjölk eller annat livsmedel, som kommit i beröring med vattnet, och vari en utveckling av bakterierna kan ytterligare hava ägt Epidemier med denna

rum. upprinnelse hava även under de senaste åren förekommit i vårt land i Visby, Ostersundstrakten, Haparanda, Torshälla med omnejd.

Vattnets betydelse i sanitärt avseende ligger till grund för vissa bestämmelser i hälsovårdsstadgan.

Hälsovårdsstadgan framhåller såsom de viktigaste uppgifterna

en av för hälsovårdsnämnd i stad såväl på landet, att den sörjer för tillgång

som på gott vatten. Nämnden skall i stad verka för: att i staden finnes

ymnig och lätt tillgång på gott vatten till dryck, matlagning och andra hushållsbehov samt tjänligt vatten för renhållningem, och på landet ålägges nämnden motsvarande uppgift stadgandet: nämnden skall verka för:

genom att invånarna i hälsovårdsområdet äga ymnig och lätt tillgång på gott vatten till dryck och matlagning och att särskilt på platser med större

sammanträngd befolkning vattenledning anlägges 1 och 35

I 9 och 44 givas närmare föreskrifter rörande hälsovårdsnämndens tillsyn. Den förra paragrafen äger avseende å stad och innehåller bland

annat följande:

Nämnden skall hålla noggrann tillsyn över beskaifenheten vattnet

av på de ställen, där sådant hämtas för att användas till dryck, matlagning och andra hushållsbehov. Särskilt skall nämnden tillse, att brunnar och källor, som äro belägna på allmänna platser eller inne på gårdar eller tomter, äro ändamålsenligt överbyggda och i övrigt så inrättade, att ytvatten eller orenlighet intränger i dem.

Det i 44 § för landet givna, motsvarande stadgandet kortfattat:

är mera

Nämnden skall hålla tillsyn över beskañenheten vattnet på de

av ställen, där sådant hämtas för att användas till dryck, matlagning och andra hushållsbehov. Särskilt skall hälsovårdsnämnden tillse, att brunnar och källor äro så inrättade, att ytvatten eller orenlighet intränger i dem.

För både stad och land gäller dessutom, att hälsovårdsnämnd kan, när omständigheterna därtill föranleda, förbjuda hämtning av vatten från visst vattenhämtningsställe. Gemensam är slutligen -bestämmelsen, att vattnet i brunn, källa eller vattenledning, vare sig dessa äro avsedda för allmänt eller enskilt begagnande, icke må av någon förorenas. Detta förbud gäller även beträffande vattnet vid allmänt vattenhämtningsställe vid sjö, vattendrag eller kanal. I detta sammanhang kan erinras 19 kap. 15 § allmänna

om strafflagen, där straff stadgas för den, som uppsåtligen förstör eller skadar brunn eller vattenledning.

Högsta tillsynen över allmänna hälsovården i riket tillkommer enligt 55 § hälsovårdsstadgan medicinalstyrelsen, har att i sådant avseende

som till ledning för vederbörande hälsovårdsnämnd meddela nödiga råd och

anvisningar. Detta gäller givetvis även i fråga om tillsynen över anordningar för tillhandahållande av dricksvatten. Av direkt betydelse för denna medicinalstyrelsens kontroll är det i styrelsens instruktion meddelade åliggandet, att i förekommande fall förordna om anställande av hygienisk, bakteriologisk, kemisk eller annan liknande undersökning, som kan finnas erforderlig. Medicinalstyrelsens instruktion den 17 december 1914, 2 § sista stycket.

Nu återgivna stadganden kunna svårligen anses tillräckliga för sådant övervakande, som måste anses önskvärt och behövligt, ett fullgott re-

om sultat skall kunna påräknas. Såväl för utövande av den löpande kontrollen över vattenbeskaifenheten kanske ännu mer med avseende på

som nyanläggningar vattenledningsverk saknar. nämligen hälsovårdsnämnd

av en för närvarande ofta tillgång till lämpliga organ; och förste provinsialläkarens inspektioner äro endast i begränsad utsträckning i stånd att fylla bristerna härutinnan. Man kan icke begära, att förste provinsialläkarens råd och anvisningar skola sträcka sig längre än till mera allmänna hygieniska förhållanden; gäller det speciella, tekniska anordningar och detaljer, torde även erfordras fackmän, äro i stånd att granska och giva

som anvisningar rörande dessa. En hel del särskilt mindre vattenlednings-

- verk komma alltid att finnas, vid vilka skötseln knappast utan dylika

anvisningar kan bliva fullt fackmässig. Vattenkontrollen måste ske kontinuerligt och blott genom inspektioner å vissa tider eller ingripande

genom på grund av särskilda anledningar.

Vad blivit sagt skulle visserligen kunna sägas gälla allt vad dricks-

nu vatten heter, men förhållandena äro dock rätt olika beträffande å ena sidan enskilda brunnar, källor eller andra vattenhämtningsställen och å andra sidan vattenledningsverk.

Att kontrollen över brunnar måste läggas så gott som uteslutande på

en lokal myndighet torde ligga i sakens natur, ehuruväl även denna kontroll kan bliva svår i ett samhälle, där brunnarnas antal är stort. Som exempel kan omnämnas, att uti Brännkyrka socken vid tiden för inkorporeringen med Stockholm funnos mer än 600 brunnar och iVisby finnas för närvarande mer än 500 sådana. En lokal myndighet sådan som hälsovårdsnämnden har emellertid de största betingelserna att kunna skaffa sig kännedom om brunnarnas omgivningar och beskaffenhet samt bör alltså kunna på tillfredsställande sätt bedöma betydelsen av de resultat, som erhållas vid en vattenundersökning; utan kännedom om omgivningarna till en brunn är nämligen ofta omöjligt att med ledning av enbart analys säkert bedöma brunnens vatten.

Icke så litet annorlunda är förhållandet beträffande en vattenledning. Andra, mera speciella föreskrifter än de, vilka någorlunda direkt kunna härledas ur hälsovårdsstadgan, äro här att iakttaga, om vattnet skall kunna erhålla den renhetsgrad, som måste krävas. Icke sällan måste i en vattenledning användas ett vatten, som i och för sig vore olämpligt,

men som genom vissa reningsprocesser kan bliva hygieniskt oklanderligt. Brister något i denna reningsprocess, kan detta, lätt inses, medföra de mest

som vittgående följder genom framkallande av sådana epidemier, spridas

som med vatten. Härav följer, att särskilda undersökningar ett vattenled-

av ningsvatten äro behövliga för utrönande av om reningen är nöjaktig. Dylika undersökningar böra ingå ett led i särskilt anordnad,

som en genom medicinalstyrelsen utövad kontroll.

Det förslag kommittén utarbetat innefattar en komplettering hälso-

av vårdsstadgans bestämmelser, verkställd med ledning av erfarenheten dels från städer och orter, där förhållandena redan äro goda och såsom så-

nu dana kunna tjäna mönster, dels från andra ställen, där förbättringar

som äro nödvändiga.

Vid avfattandet av sitt förslag har kommittén i första hand haft att taga ställning till frågan, huru vidsträckt den föreslagna kontrollen bör utövas. Det bör nämligen märkas, dels att icke varje vattenledning har sådan sanitär betydelse, att denna kan motivera dess hänförande under livsmedelslagstiftningen, dels att vissa vattenledningar med sanitär betydelse äro så obetydliga, att en fortlöpande kontroll över dem praktiska

av skäl är utesluten.

Till de förra höra anläggningar, tillhandahålla vatten till fabrika-

som tionen inom sådana fabriker, som antingen alls icke gälla livsmedel eller där i alla händelser vattnet varken användes till dryck eller kommer i beröring med livsmedel eller med kärl eller redskap för sådanas beredning eller förvaring. Såsom exempel härpå må nämnas cellulosafabriker,

pappersbruk, sockerfabriker och brännvinsbrännerier. Givetvis förutsättes dock, att vattnet endast användes för fabrikationsändamål, liksom att lämpligt dricksvatten finnes inom fabriken att tillgå för de därstädes anställda. Endast under dessa förutsättningar böra dylika anläggningar fritagas från den föreslagna kontrollen. Att anläggningen icke är så inrättad eller vattnet så orent, att anläggningens användande kan förorsaka för de arbetsanställda,

men torde tillkomma yrkesinspektionen att övervaka.

Undantagna från den av kommittén föreslagna särskilda kontrollen skulle vidare de vattenledningar vara, där antalet konsumenter är så ringa, att man kan ifrågasätta sådana kontrollåtgärder då det gäller

som exempelvis ett helt samhälle. Var gränsen skall dragas mellan anläggningar,

vilka. böra hänföras under de nya kontrollbestämmelserna, och andra, vilka böra undantagas därifrån, är dock svårt att avgöra. Ett sätt vore, som ock under kommitténs arbete på sin tid föreslagits, att bestämma gränsen efter det antal för vilka vattenledningen avsedd. Det visar personer, vore sig emellertid snart omöjligt att fastställa dylik, städse i mån god-

en viss

tycklig gräns, så att den icke anledning till befogad kritik. Även andra ger omständigheter än det i konsumentkretsen ingående personantalet fordra, med olika styrka under olika förutsättningar, beaktande. Kommittén har därför stannat vid att bygga skillnaden mellan de båda slagen vattenledningar av på olikheten mellan å ena sidan anläggningar avsedda för stad, köping eller municipalsamhälle, d. v. s. de större samhällen, där hälsovårdsstadgans be stämmelser för stad skola tillämpas, och å andra sidan anläggningar avsedda för mindre samhällen eller enskilda. Av dessa båda är det grupper alltså blott den förstnämnda, omedelbart skulle utgöra föremål för särsom skild kontroll. Det är dock tydligt, att heller denna lösning under alla omständig heter kommer att leda till tillfredsställande resultat. För att möjliggöra en reglering, som grundas på behörig hänsyn till det enskilda fallet, har därför i förslaget upptagits den kompletterande bestämmelsen, att medicinalstyrelsen kan efter att hava inhämtat yttrande från vederbörande hälsovårdsnämnd och länsstyrelse anordna kontroll över vattenledning, utan en hinder av att den icke hör till den eljest står under sådan grupp, som kontroll 4 Det bör tilläggas, att jämte de särskilda kontrollbestämmelserna, som avse de större anläggningarna, i förslaget upptagits vissa föreskrifter, vilka äga tillämplighet även på övriga, till och med de minsta vattenledningar, där de äro av sanitär betydelse 5 Beträffande de olika paragraferna är följande att tillägga.

1§.

Genom att till vattenledning hänföres blott anläggning är en som avsedd att uti rörledning under tryck distribuera vatten, utsäges, att i författningen avses brunn, källa eller vattenhämtningsställe i flod eller sjö i annan mån, än då sådan användes till vattentäkt för vattenledning. Vidare framhålles i paragraf författningens livsmedelshygieniska samma syfte: att gälla vatten till dryck, matlagning eller sköljning matvaror, av redskap och kärl, livsmedels sanitära beskaffenhet kan bero. Härmed varav uteslutas en hel del inom industrien förekommande vattenledningar, vid vilka vattnet har annat ändamål se ovan, samtidigt det framgår, att som under författningens bestämmelser hör vattenledning för fabrik, där sådana livsmedel beredas eller behandlas, vilkas sanitära beskaEenhet verkligen kan bero av vattnet mejerier. ex.

2§.

Denna § innehåller de allmänna villkoren i avseende på nyanläggning av vattenledningar, som enligt förslaget skola ställas under kontroll. Då det är svårt, stundom kanske omöjligt, att erhålla ett fullgott vattenledningsvatten, om redan vid vattenledningens anläggande vissa förhållanden iakttagas, och då det för övrigt är praktiskt att göra mera

anmärkningar mot felaktiga principer före dessas realiserande än efteråt, bör varje förslag till vattenledningsverk underkastas sakkunnig granskning, innan anläggningen påbörjas. Det är härvid så långt ifrån att granskningen bör på något sätt hindra tillkomsten av nya vattenledningsverk, att den i stället bör gå ut på att genom anvisningar underlätta tillkomsten av goda och ändamålsenliga anläggningar. Om man redan från början observerar alla förhållanden, vilka kunna tänkas inverka på vattnets renhetsgrad, undgår man sedermera lättare en hel del svårigheter och sällan kostnader, som erfordras för undanrödjande av föroreningskällor, för rening av vattnet o. s. v.

Icke ovanligt är, att man vid tillkomsten av en vattenledning förbiser spörsmålet om vattentäktens tillräcklighet, dels emedan erforderliga förundersökningar om vattentillgången saknas, dels emedan man felaktigt beräknat vattenåtgången. Vid en förgranskning av ett vattenledningsförslag måste dessa moment beaktas. Beträffande ytvatten måste sålunda, där saken är självklar, såsom i fråga om en stor älv eller sjö, finnas beräkningar över nederbördsområde och tillrinning; i fråga om grundvatten måste provpumpningar finnas utförda. Vattenåtgången uppskattas efter befintlig eller antaglig folkmängd, industri m. m.

I den angivna planen bör ingå en karta över vattentäktens omgivningar, särskilt med hänsyn till sådana förhållanden, vilka kunna påverka vattnets renhet. Gäller det exempelvis flod, bäck, kanal, sjö ytvatten, böra alltså sådana tillñöden finnas å kartan angivna, vilka kunna tänkas medföra föroreningar betydelse för vattentäkten. Aven rörande grundvatten

av bör tillses, att icke föroreningskällor finnas så belägna i förhållande till vattentäkt, att orenlighet kan tänkas sila ned i grundvattenbrunnarna. Exempelvis erinras förhållandena i avseende på borrbrunnar i sönderklyftat

om berg, i vilket vatten kan utan verklig filtrering röra sig ganska fritt och alltså rinna avsevärda sträckor utan att därvid undergå sådan naturlig rening, eljest utmärker grundvatten så är förhållandet i Visby.

som ex. Planen över vattenledningen bör i de fall, då artificiell rening är av nöden, angiva sättet och anordningarna för denna, exempelvis långsam filtrering, ozonisering, rening medelst klor, luftning av grundvatten

o. s. v. Aven bör angivas, huru tänkt sig ett övervakande reningseffekten,

man av bakteriologiskt och kemiskt; detta är avsett att ske genom laboratorium

om på platsen eller genom insändande av prov till viss annan Imdersökningsanstalt; vilka prov som beräknas skola verkställas, och huru ofta de äro avsedda att utföras 0. s. v.

Emellertid böra icke blott sådana anordningar och förhållanden granskas, vilka äga det påtagliga samband med hygienen som de nu anförda. Aven en hel del andra omständigheter äro av indirekt betydelse i detta hänseende. Detta är exempelvis fallet med kapaciteten hos de olika delarna av vattenledningsverket. På denna kapacitet beror nämligen bland annat driftens kontinuitet. Finnes för ett vattenñltrum ingen reserv, måste då och då avbrott ske i ñltreringen, varunder ofiltrerat vatten kommer att distribueras. Om till följd för liten vattentillgång ledningsnätet måste

av avstängas, ex. nattetid, och rören alltså tömmas, följa också härmed en hel del olägenheter rostbildning, möjlighet till insugning av orent vatten i rören v.. Reservanordningar diverse slag tillhöra sålunda även

o. s. av de granskningsobjekten.

.Det torde icke behöva erinras, att granskningsarbetet förutsättes ske genom fackman, som för ändamålet tillkallas av medicinalstyrelsen. Finner

styrelsen förslaget föranleda någon anmärkning med hänsyn till de sanitära förhållandena, godkännes detsamma omedelbart; icke, har sty-

varom relsen att påkalla behövliga ändringar genom sökandens försorg.

3 och 5

De hittills antydda förhållandena hava huvudsakligen gällt nyanläggningar. Ur viss synpunkt äro emellertid de befintliga anläggningarna långt viktigare, då vattenledningsanläggningar redan finnas i alla Sveriges större och medelstora städer samt i ett mycket stort antal mindre städer, köpingar, municipal- och andra samhällen. Beträffande dessa bestående anläggningar kan väl i regel bliva fråga om några mera genomgripande förändringar av vattenledningsverken, men däremot bör givetvis deras verksamhet kontrolleras. Utarbetande av vissa detaljföreskrifter, anvisningar och råd liksom inrättande av en lämplig inspektion är därför angeläget, och härom handla 3 och 5

Vid denna inspektion förutsättes anlitande av en erfaren fackman inom det vattentekniska området.

Lämpligen torde med hänsyn till ovan omförmälda gransknings- och inspektionsarbeten en fackman med angivna kvalifikationer insättas i medicinalstyrelsens vetenskapliga råd och i överensstämmelse härmed ändring göras i styrelsens instruktion. Beträffande omfattningen av inspektionen och de åtgärder, vilka i anledning därav kunna ifrågakomma, torde utförligare bestämmelser knappast kunna med fördel upptagas i kungörelsen, utan måste det överlämnas till medicinalstyrelsen att närmare fastslå detaljerna härvid.

6§.

Att övervaka efterlevnaden av föreskrifterna tillkommer hälsovårdsnämnden, vilken torde vara den enda myndighet, som härtill kan ifrågasättas. Såsom en yttersta åtgärd kan hälsovårdsnämnden förbjuda vattenledningens begagnande. Detta förutsätter dock, att hälsofara måste

anses följa av dess användande.

Förslag

till

Förordning med vissa bestämmelser att iakttagas vid ut-

försel från riket av margarin och margarinost.

Såsom anmärkts i motiveringen till förslaget till kungörelse angående smör och margarin, har det icke ansetts lämpligt att i detta förslag

upptaga några bestämmelser motsvarande gällande margarinförordnings föreskrifter villkor för utförsel från riket margarin och margarinost.

om av Dylika föreskrifter skulle medföra, att förslaget komme att på väsentliga punkter avvika från den tankegång, som vunnit uttryck i övriga följdförfattningar. Å andra sidan har det förefallit riktigt att utan vidare slopa de bestämmelser export, margarinförordningen innehåller. Kom-

om som mittén har därför valt utvägen att i föreliggande särskilda förslag sammanföra dessa föreskrifter. Till sitt innehåll ansluter sig följaktligen detta förslag på alla väsentliga punkter till margarinförordningens motsvarande stadganden.

Bland olikheter mellan de föreslagna och de gällande bestämmelserna må emellertid den anmärkas, kommer till vid jämförelse mellan

som synes en förslagets 3 § tredje stycke och margarinförordningens 12 § 7 Enligt

mom. det sistnämnda skall margarin eller margarinost, på grund bristande

som av tillsats av sesamolja dömes förbruten, genast förstöras. Det har förefallit kommittén stötande att bibehålla denna föreskrift förstörande.

om varans Det är dock här fråga ett fullt användbart livsmedel. Man torde kunna

om vinna fullt betryggande garantier mot missbruk utan att behöva

av varan tillgripa så radikala åtgärder. Kommittén har för sin del föreslagit, att varan skall under de angivna förutsättningarna ställas till statsmyndighets förfogande: anmälan skall göras till medicinalstyrelsen, förordnar, huru

som med varan skall förfaras. Man har tänkt sig, att styrelsens förordnande skulle komma att gå ut på exempelvis, att skall överlämnas till ett

varan militäretablissement, ett hospital eller annan statsanstalt, där ett större antal människor utspisas.

-

16 21438.Livsmedelslagstiføningslcommitténsbetänkande.

-

U t k a s t

till

Förordning angående införande av livsmedelsla gen, livsme-

delsstadgan, livsmedelskontrolltorordningen, förordningen

med vissa bestämmelser att iakttagas vid utförsel från

riket av margarin och margarinost samt kungörelserna den

med närmare bestämmelser angående livsmedels-

lagens tillämpning med avseende ä vissa livsmedel.

Därest de kommittén framlagda förslagen skulle komma att upp

av höjas till gällande författningar, måste därmed följa upphävande eller ändring i ett stort antal nu tillämpade lagrum.

Då kommittén i föreliggande utkast sammanfört bestämmelser om ändring eller upphävande av vissa författningsföreskrifter, har kommittén sökt att så noggrant möjligt angiva, vilka äldre lagrum varje särskild

som

författning kommer att ersätta upphäva eller ändra. En dylik uppdelny ning kan .måhända synas väl omständlig, men kommittén har dock ansett det kunna ett visst praktiskt värde, att detaljerade hänvisningar

vara av lämnas till upplysning varje föreslagen författnings samband med tidi-

om gare stadganden.

De olika i utkastet upptagna bestämmelsernas innehåll torde icke tarva någon motivering utöver den, lämnats vid respektive för-

som ovan fattnin En erinran må dock göras därom, att ändringarna i 2 § 1

mom. och 3 § 4 mom. hälsovårdsstadgan äro nödvändiga konsekvenser av kom mitténs förslag, att livsmedelskontrollen skulle kunna överlämnas till en delegation inom hälsovårdsnämnden, hälsovårdsnämndens livsmedelsavdel ning. De härvid avgörande Synpunkterna hava behandlats i motiven till livsmedelskontrollförordningen.

Beträffande den föreslagna ändringen i förteckning II vid giftstadgan må hänvisas till den förut lämnade redogörelsen för de i giftstadgan upptagna bestämmelserna om ättiksyra. I denna stadga upptages ättiksyra, starkare än 15 under andra klassens gifter, därvid dock undantag göres för kemiskt koncentrerad ättika, avsedd för hushållsbruk, där den för-

ren säljes i särskilt beskaifade kärl. Enligt kommitténs mening bör all ättik-

med högre syrehalt än 600 liter hänföras till andra klassens syra en gr. pr gift, och bestämmelser bör ättiksyra ned till 15 % styrka vara un

samma derkastad, såvida den icke är avsedd för hushållsbruk. För att vinna detta torde bliva nödsakad att giva giftstadgans ifrågavarande bestämmelse

man den förändrade lydelse, framgår 10 § i utkastet.

som av

BILAGOR

Bilaga A.

Översikt över livsmedelskontrollens ordnande i vissa

främmande länder

Tyskland.

Kontrollen över livsmedelshandeln i Tyskland utövas enligt 2 och 3

i livsmedelslagen den 14 maj 1879 av den allmänna polisen. Kontrollbefogenheten är emellertid i regel begränsad till provtagning saluhållna

av

följer, att denna kontroll i första hand kommer att beröra varor, varav detaljhandeln, icke grosshandeln. I vissa fall är dock kontrollrätten vidsträcktare; särskilt gäller detta övervakandet av efterlevnaden av vissa spe-

cialförfattningar, såsom margarinlagen och vinlagen.

-

Redan i motiven till livsmedelslagen betonas, att det för lagens effektivitet nödvändig förutsättning, att laboratorier inrättades för under-

vore en sökning i lagen avsedda varuslag. För att detta önskemål skulle kunna

av uppfyllas, inflöt i lagens 17 § bestämmelsen, att, då böter utdömas för brott mot livsmedelslagen, skulle, det för orten för förbrytelsen funnes anord-

om nat ett offentligt laboratorium för livsmedelsundersökningar, den del av böterna, kom pä statens lott, tillfalla den kassa, som bar kostnaderna

som för laboratoriet. Denna bestämmelse dock icke hava fyllt det därmed

synes avsedda ändamålet, i det att de tyska staternas centralmyndigheter endast i ett fåtal fall tagit sig inrättandet av laboratorier av detta slag och

an ställt dem under enhetlig organisation. Tillkomsten av undersöknings-

en anstalter för livsmedel vilar alltjämt på underordnade förvaltningsmyndig-

heter-s, däribland i första hand de stora städernas, och enskildas initiativ. Bland det fåtal fall, då stats regeringsmyndighet effektivt ingripit till

en laboratoriekontrollens fromma, må framhållas den bayerska regeringens redan 1884 företagna åtgärd att med statsmedel inrätta laboratorier, samtidigt med att städer och landskommuner lämnades tillfälle att anlita dessa mot

efter förhållandena obetydlig ersättning. Även i Sachsen är statens, en städernas och de privata laboratoriernas verksamhet organiserad efter en

plan. Likaså lades i Preussen ministeriell kungörelse gemensam genom en den 20 september 1905 grunden till en enhetlig laboratorieorganisation.

Med hänsyn till de olika undersökningsanstalternas ställning kan man särskilja olika laboratorier: laboratorier som äga karaktären av

grupper av

1 De i dessa länder gällande särskilda bestämmelserna om köttkontroll köttbesiktning,

slakthus behandlas icke i föreliggande redogörelse. -

..

rena statsanstalter, laboratorier äro anslutna till kemiska eller hygieniska som universitetsinstitutioner, kommunala laboratorier, till vilka även böra räknas de privata anstalter, som enligt avtal med kommun utföra undersökninen gar för dess räkning och stå under dess tillsyn, samt laboratorier, som upprättats i anslutning till Landwirtschaftskammew och erhållit offentlig auktorisation. Dä det givetvis icke är utan olägenhet, att laboratorier med samma ändamål äga en så avsevärt olika ställning, har framställt krav på man en större enhetlighet i laboratoriekontrollen. I första hand har därvid man strävat efter att giva laboratorierna en likartad ställning i administrativt hänseende. Ett steg i riktning mot enhetlig laboratoriekontroll innebära de bestämmelser, som i enlighet med förbundsrådets beslut den 22 februari 1894 införts i de tyska staterna rörande examinationsprov för livsmedelskemister. Härigenom har större tillförlitlighet till de dessa kemister avgivna en av sakkunnigutsagorna kunnat skapas och därmed säkrare grund för avgöen randen domstol. Annu bättre resultat hoppades nå med de strägenom man vanden, som kommit till uttryck i den kommission livsmedelsav en av kemister utarbetade samlingen Vereinbarimgen einheitlichen Unterzur suchung und Beurteilung von N ahrungs- und Genussmitteln sowie Gevon brauchsgegenständen für das Deutsche Reich. Aven dessa Vereinbaom rungen, vilka kunna underkastas ändringar på de möten, årligen hållas som av Freie Vereinigung deutscher Nahrungsmittelchemiker, icke hava någon lagligt bindande kraft, bilda de dock den allmänt erkända grunden för undersökning och bedömande av livsmedel, i synnerhet för de domstol av anlitade sakkunniga de offentliga livsmedelskemisternas krets. ur

Österrike.

Enligt livsmedelslagen den 16 januari 1896, 2 utövas tillsynen över lagens efterlevnad i första hand die Organe der politischen Behörden av beziehungsweise Magistrate der Städte mit eigenem Statute, insbesondere die landesfürstlichen Bezirksärzte, sowie jene Organe der autonomen Körperschaften, welche hiezu durch die Landesgesetzgebung bestimmt sind, alltså

myndigheter, som närmast motsvara svenska kommunalmyndigheter och tjänsteläkare. Under vissa förutsättningar kan dylik befogenhet tilläggas även andra organ. Det skall tillses, att tillsynsmyndighet får utövas blott av dem, som i enlighet med regeringen utfärdade bestämmelser styrkt av sig äga därför erforderlig kompetens.

Tillsynsmyndigheterna äga under vanlig arbets- eller affärstid tillträde till lokaler, där ilagen avsedda saluhållas eller där dylika för varor försäljning ämnade förvaras eller framställas. Verksamhet för beredvaror ning eller försäljning livsmedel kan utan särskildanledning underkastas av besiktning Tillsynsmyndigheterna äro vidare befogade att uttaga prov av nämnda varor och för deras beredning avsedda råämnen, där finnas varorna de besiktigade lokalerna eller säljas eller saluhållas på offentliga platser. Agaren kan fordra betalning efter marknadspris. Betalning bortfaller emellertid, för den händelse ägaren domstol förklaras saker till brott eller av varorna dömas förbrutna. Varje uttaget skall delas i två hälften prov som vardera förseglas för sig. Ägaren har rätt att på begäran få del en av

provet, förseglat under tjänstesigill, överlämnat till sig. Undersökning av verkställes på sätt regeringen enligt bemyndigande i lagen närmare proven bestämt. Prov skola i regel sändas till vederbörande undersökningsanstalt

laboratorium; dock kunna hälsofarliga livsmedel under vissa omständigheter genast tillintetgöras. Regeringen kan bestämma, att alla eller vissa tillav själva äga att företaga vissa enklare undersökningar av livssynsorganen medel, och regeringen föreskriver då, vilka metoder som därvid skola användas. Part kan emellertid fordra omprövning genom ett tekniskt laborato-

rium, han genast förskotterar omkostnaderna därför. om Beträffande anordnandet laboratorier föreskriver lagen, att särskilda av statslaboratorier skola upprättas, i den mån sådant beñnnes behovet vara av påkallat. Regeringen bestämmer laboratoriernas verksamhetsområde, fast-

ställer undersökningsmetoder, utfärdar instruktioner, bestämmer taxor m. m. Härvid har regeringen till sitt biträde ett sakkunnigt råd. Detta har även till uppgift att uttala sig vilken vetenskaplig och praktisk utbildning om, anstalternas fackbildade personal bör hava och sättet för styrkande av denna kompetens. Särskilt föreskrives, att instruktionskmser skola igångsättas. Laboratorier, äro inrättade självstyrande kommuner Gemeinde, som av Bezirke, Länder, äro likställda med statens anstalter, såframt det för sådant laboratorium gällande reglementet godkänts regeringen. Regeringen kan, av när skäl därtill föreligga, återtaga ett sådant erkännande. De av anstalternas personal, hava att avgiva intyg företagna undersökningars som om resultat, skola edsvurna. Även här gäller, att de undersökningsmetoder, vara som användas, skola bestämmas av regeringen. Statens anstalter äro förpliktade att undersöka och avgiva intyg rörande livsmedel och andra i lagen avsedda evad begäran om undersökningen varor, kommer från tillsynsorgan, domstolar eller från enskild person. Statens anstalter och de regeringen erkända kommunala anstalterna av under vissa angivna förutsättningar berättigade att låta personal äro egen utföra besiktningar och provtagningar, därvid dock även tillsynsorganen

skola tillkallas. Intygar anstalt, att intet är att anmärka på ett prov, kan die en politische Behörde eller domstol, när den sig hava skäl att betvivla anser undersökningsresultatets riktighet, begära omprövning anstalt, genom annan i så fall en statsanstalt. Anstalten är skyldig att, så snart företagen undersökning låter för-

moda, att straffbar handling är begången, hos vederbörande åklagarmynen dighet göra anmälan därom. Onskar privat få undersökning utförd vid något av statsen person laboratorierna, har han att betala de med undersökningen förenade kostnaderna, han kan fordra tillbaka avgiften, undersökningen leder till men om sakfällande vid domstol eller konñskation. För övrigt gälla med avseende

å omkostnaderna strañprocesslagens regler. Inför domstol skola intyg, utfärdade ifrågavarande laboratorier eller av tillsynsorgan, tillmätas värde, enligt straffprooesslagen tillerkänsamma som nes uttalanden av sakkunniga. Enskild får icke bedriva verksamhet, innefattande undersökning person livsmedel och andra i lagen avsedda mot betalning, utan att hava av varor inhämtat tillstånd vederbörande departement. Vid tillståndets meddelande av kunna närmare villkor stadgas för verksamhetens bedrivande.

Omedelbart efter det livsmedelslagen hade utfärdats, inrättade den österrikiska regeringen del statsanstalter. År 1907 funnos sådana. en sex Av dessa fem anslutna till hygieniska universitetsinstitutioner och den voro sjätte till ett kemiskt universitetslaboratorium.

Schweiz.

Den schweiziska livsmedelslagen den 8 december 1905 Bundesgesetz betreffend den Verkehr mit Lebensmitteln und Gebrauchsgegenständen skiljer mellan tillsyn inom landet och tillsyn vid landgränsen, importkontroll. Tillsynen inom landet handhaves de lokala hälsovärdsmyndigheterna, av kantonernas livsmedelsinspektörer och kemister samt de kantonerna av organiserade tillsynsmyndigheterna. Dessutom har varje kommun att föranstalta om permanent köttkontroll. Till kontrollmyndigheternas förfogande stå ett antal undersökningsanstalter laboratorier. Varje kanton har att anställa ett behövligt antal livsmedelsinspektörer. Avsikten med denna institution är att skapa möjlighet för snabb en och sakkunnig kontroll över de i lagen. De äro fast varor, som avses avlönade tjänstemän, vilka hava att helt och odelat ägna sig ät sin uppgift som livsmedelsinspektörer. Bland dem ävilande skyldigheter bör nämnas plikten .att vägleda och bistå de lokala hälsovärdsmyndigheteima i deras kontrollverksamhet. Livsmedelsinspektörerna hava dessutom att själva kontrollerar de varor, som föras i handeln, och besiktiga framställnings- och försäljningslokaler. De hava vidare att uttaga och insända dessa för prov undersökning vid de lokala undersökningsanstalterna. Kompetens till livsmedelsinspektörsbefattning vinnes särskild teoretisk och praktisk utgenom bildning. Inspektörernas verksamhet regleras i övrigt instruktioner. genom som fastställas av kantonerna och godkännas förbundsrädet. av Den lokala hälsovårdsmyndigheten kan uppdraga ät någon eller nägra av sina ledamöter eller ät särskilda tjänstemän lokala experter att företaga inspektioner eller förberedande undersökning livsmedel. av Förbundsrädet fastställer kompetensvillkor för livsmedelskemister, livsmedelsinspektörer och köttbesiktningsmän. Det åligger kantonerna att anordna instruktionskurser för livsmedelsinspektörerna, de lokala experterna och köttkontrollanterna. Genom lagen hava de kantonala tillsynsorganen förlänats polismyndighet. De hava befogenhet att besiktiga apparater, kärl och inrättning-ar, rum, vilka användas vid livsmedels framställning, beredning, förvaring och försäljning. Sådan besiktning fär dock företagas allenast under den sedvanliga aifärstiden, eller medan lokalerna äro öppna för handel. Lagen bemyndigar vidare ifrågavarande tillsynsmyndigheter att uttaga Förenämnda beprov. fogenheter gälla också med avseende ä säljas eller saluhällas på varor, som offentliga platser . eller under transport. Närmare bestämmelser angående uttagning, inpackning, försegprovs ling, beteckning och försändning liksom ock regler för undersökningars företagande och provs bedömande utfärdas enligt bemyndigande i lagen förav bundsrädet. Emellertid är redan i lagen den bestämmelsen upptagen, att ägaren skall erhålla kvitto med de uttagna värde utsatt och, provens om han fordrar det, ett förseglat under tjänstesigill. Om beav proven varan ñnnes icke giva anledning till anmärkning, kan ägaren fordra ersättning för provens värde.

I sådana fall, då livsmedelsinspektörerna och de lokala experterna icke

äro kompetenta att undersöka översändas dessa tillsammans med proven, en skriftlig anmälan till vederbörande undersökningsanstalt, vilken snarast möj-

ligt giver den myndighet, inskickat underrättelse undersom proven, om sökningsresultatet.

Giver detta icke anledning till företagande laga åtgärder, skall av ägaren underrättas därom. I motsatt fall avsändes omedelbart till veder-

börande myndighet en skriftlig anmälan tillsammans med intyg underom sökningsresultatet.

Innan vederbörande myndighet vidtager någon vidare åtgärd i anled-

ning av anmälan eller den till domstol, har myndigheten

vidarebefordrar

att underrätta ägaren om anmälan. Agaren har då rätt att inom fem dagar begära en besiktning Oberexpertise. Jämte det, att därigeny av varan nom den anmäldes intresse tillgodoses, har denna omprövning även till ändamål att underlätta domarens arbete. Ar sakkunnigutlåtandet avgivet

av en lokal expert eller livsmedelsinspektör, utföres den undersökningen nya av kantons- eller kommunalkemisten. Ar åter det tidigare utlåtandet avgivet av kantons- eller kommunalkemist, utföres den undersökningen nya av en statens Iivsmedelskemist eller särskilt kompetentförklarad sakannan kunnig. Härvid har det lämnats den anmälde tillfälle att själv tillkalla en expert; använder han sig härav, utses tre överexperter. Går den undernya sökningen den anmälde emot, har han att bära hela omkostnaden för under-

sökningen eller viss del därav. Möjlighet till upprepad undersökning ny är utesluten.

Gör den anmälde ingen invändning mot resultatet undersökning, av en som häntyder på att den undersökta icke uppfyller lagens fordringar, varan eller bekräftas detta resultat undersökning, företagas emot den av ny anmälde vederbörliga laga åtgärder. En kan för övrigt läggas under bevara slag redan tidigare. Kantonerna äro emellertid ansvariga för den skada,

som kan vållas av att deras tillsynsorgan utan tillräcklig anledning företaga beslag.

Bland Edsförbundets egna organ för livsmedelskontroll torde först böra

nämnas det schweiziska Gesundheitsamt. Enligt bestämmelserna i livsmedelslagen skall inom denna myndighet upprättas särskild avdelning med en följande huvuduppgifter: att låta utföra de förarbeten teknisk och av experimentell art, vilka äro nödvändiga för lagens genomförande, att avgiva

yttranden till förbundsmyndigheterna, att på anmodan dessa myndigav heter låta utföra ytterligare arbeten på livsmedelsundersökningens och

hygienens område och att samla och pröva riktigheten de vetenskapliga av forskningarnas resultat på. livsmedelsundersökningens område och fullstän-

diga dem med egna rön.

Tillsynen. vid landgränsen, importkontrollen, handhaves förbundets av egna organ, nämligen tullmyndigheterna och gränsveterinärer. Varor, som komma från utlandet och falla under lagen, bliva, med undantag som av transitgods, underkastade kontroll vid de schweiziska tullstationerna och

nederlagsplatserna. Tullmyndigheterna hava skyldighet att uttaga prov av varor, som förefalla misstänkta eller vilkas undersökande fordras Edsav förbundets hälsovårdsmyndighet; Att uttagits anmärkes på fraktsedel prov eller tillkännagives på annat sätt, fraktsedel åtföljer godset. Provom tagningen får icke medföra skada å eller försena transporten. varorna Lagen överlåter till särskild förordning att närmare reglera tillvägaen

gångssättet vid kontrollen och uttagandet av proven. Utan av varorna hinder att ännu undersökts, transporteras varorna vidare in i av proven landet. Proven översändas under tiden till vederbörande anstalt och undersökas där. Allt efter resultatet undersökningen vidtagas på bestämmelseav erforderliga åtgärder. Åsamkas skada provtagning orten varorna genom eller försenas deras transport i betydlig grad, ersattes skadan av förbundet. Kött och köttvaror undersökas vid import gränsveterinärer. Tillav vägagångssättet vid dessa undersökningar bestämmes genom särskild författning. Det förutsättes i livsmedelslagen, att i nämnda författning med-

givande kan lämnas, att fisk, vilt och andra livsmedel, vilka äro utsatta för snabb förskämning, undantagas från den vanliga importkontrollen. Varor, synbarligen äro fördärvade, kunna omedelbart visas tillbaka som vid gränsen.

Envar kanton har att upprätta och underhålla undersökningsanstalt en kantonalt laboratorium. Dock kunna flera kantoner slå sig tillsammans anstalt. Dessutom kunna större kommuner Ortschaften om en gemensam med tillåtelse vederbörande kantons regering upprätta och underhålla av en egen anstalt. anstalt förestås kemist kantonskemist eller kommunal av en kemist.Ygarje

Med förbundsrådets godkännande hava kantonerna och nyssnämnda

större kommuner rätt att upptaga avgifter för undersökningar, som göras vid deras anstalter. Undersökningar i tjänsten prov, vilka översänts av av oifentliga tillsynsorgan, utföras utan avgift. Dock har en anmäld varuägare, nämnts, att helt eller delvis bära omkostnaderna för uppsom ovan repad undersökning, gått honom emot, liksom ock tilltalad har att som gälda kostnaderna för teknisk undersökning över huvud, där han av dom-

stol sakfälles. i Lagen bestämmer vidare, att förbundet skall till kantonerna utgiva bidrag med 50 omkostnaderna för undersökningsanstalters inrättande och av underhåll ävensom för löner åt anstaltens personal och anställda livsmedelsinspektörer samt slutligen omkostnaderna för de kantonala instrukav tionskurserna.

Frankrike.

Den lag, i detta land närmast motsvarar ovan berörda länders som livsmedelslagar, är lagen den 1 augusti 1905 med bestämmelser mot oredlighet i handeln och förfalskning livsmedel och jordbruksprodukter. av Denna lag innehåller emellertid icke några närmare bestämmelser om tillöver lagens efterlevnad. Föreskrifter härom liksom om inrättande synen laboratorier finnas däremot i ett särskilt reglemente den 31 juli 1906. av Detta inledes med förklaringen, att tillsynen organiseras av staten, därvid dock förutsättes, att län departement och kommuner lämna bistånd. Ansvaret för kontrollens behöriga handhavande åvilar i departementen les préfets landshövdingarna och i Paris polisprefekten. Inom centraladministrationen höra ärenden detta slag till justitieministerns, jordbruksav ministerns och handelsministerns handläggning. Inom jordbruksministeriet har för ändamålet upprättats särskild avdelning: Service de la répression en des fraudes. Till jordbruksministeriets och handelsministeriets bistånd har

ett permanent sakkunnigt råd upprättats la Commission permanente de recherche et de contrêle des procédés danalyse å employer Fapplication

pour de la loi du 1 aoüt 1905. Detta råd skall höras, när det gäller att bestämma, hur uttagning skall verkställas, huru laboratorier skola

av prov organiseras och vilka analysmetoder skola användas.

Enligt reglementet bemyndigas följande myndigheter att för kontroll

uttaga prov: den allmänna polisen; den särskilda järnvägs- och hamnpolisen; tullverket; torg-, marknads- och slakteriinspektörer. Dessutom kan prefekten

meddela jämväl vissa andra tjänstemän dylikt bemyndigande. Av län eller kommuner anställda inspektörer kunna biträda vid kontrollen, sedan

de erhållit medgivande och uppdrag härtill av prefekten.

Uttagning av prov kan äga i magasin, butiker, fabriker, åkdon,

rum lager, slakterier, hallar, å torg, i marknadsstånd samt vid järnvägsstationer

och hamnar. Provtagning är obligatorisk, då förefalla att

varorna vara förfalskade, fördärvade eller giftiga. Myndigheterna äro pliktiga att bistå förenämnda tjänstemän med alla nödvändiga upplysningar. Vid provtagning skola fyra prov uttagas, ett för undersökning i vederbörandelaboratorium, tre för eventuella undersökningar genom särskilda experter. Over varje uttagning av prov skall upprättas protokoll, till vilket ägaren eller innehavaren av varan har rätt att få de uttalanden, han sig böra göra, antecknade.

anser Uttagning av prov skall verkställas på sådant sätt, att alla fyra såvitt

proven möjligt bliva sins emellan lika. För detta ändamål kunna jordbruksminis-

teriet och handelsministeriet på förslag av det sakkunniga rådet för varje enskild vara bestämma den mängd, som skall uttagas, det tillvägagångssätt, som skall användas vid provtagningen och försändning och förva-

provens ring. Proven skola förseglas och ägaren anmodas att uttala sig deras

om värde. Inom 24 timmar skall vederbörande tjänsteman översända protokoll och prov till prefekten respektive polisprefekten, såvida icke ministeriellt

genom beslut förordnats, att kunna sändas till underprefekt eller

proven annan administrativ myndighet. Den mottagande myndigheten sänder sedan inom nya 24 timmar det ena av proven till vederbörande laboratorium, har att

som 8 dagar efter provens mottagande till vederbörande prefekt respektive polisprefekten avgiva intyg resultatet den vid laboratoriet företagna

om av undersökningen. Om intyget icke giver anledning till någon rättslig åtigärd, underrättar prefekten genast ägaren, då kan fordra ersättning

som för värdet I motsatt fall överlämnas saken till allmänna åkla-

av proven. garen. Denne underrättar den förmenas hava gjort sig skyl-

person, som dig till förseelsen, och förelägger honom frist tre dagar, inom vilken

en av han har att förklara, han önskar ombesiktning särskilda experter

om genom expertise contradictoire. I så fall utses i regel två sådana, den

ene av undersökningsdomaren och den andre den åtal hotade

av av personen. Experterna utväljas inom krets förut utsedda sakkunniga. Dessa äro

en icke nödsakade att vid sina undersökningar använda officiella undersök-

ningsmetoder utan hava frihet att verkställa den begärda undersökningen på sätt de finna mest ändamålsenligt. Inom viss frist skola de avgiva

en sitt utlåtande till domaren. Om de icke komma överens, hava de att utse en tredje expert, som äger utslagsröst.

Hava laboratorier, .

inrättade av län eller kommuner, förklarats godkända ministeriellt beslut i överensstämmelse med det permanenta

genom rådets yttrande, äro de likställda med statslaboratorierna med avseende å befogenheten att företaga analyser.

Jordbruksministeriet och handelsministeriet bestämma laboratoriernas verksamhetsområde i lokalt hänseende samt huru ofta och i vilken form de skola till prefekten insända uppgifter angående sin verksamhet. Laboratorierna få icke använda andra analysmetoder än dem, som anvisats av det permanenta rådet.

Genom ett dekret den 21 oktober 1907 har kontrollorganisationen fullständigats med generalinspektör och 14 underinspektörer. Denna In-

en spection régionale lyder direkt under jordbruksministeriet.

Belgien.

Enligt livsmedelslagen den 4 augusti 1890 åligger tillsynen över livsmedelshandeln borgmästare och särskilda statsfunktionärer. Dessa äga tillträde till alla lokaler, varest handel med livsmedel försiggår. De äga även tillträde till lokaler, varest tillverkning eller beredning av livsmedel, avsedda för försäljning, äger rum.

Genom lagstiftning har särskild kontrollorganisation skapats,

senare en bestående generalinspektör, två till centraladministrationen hörande

av en inspektörer och tolv andra inspektörer.

Kungl. kungörelser den 28 februari 1891, 8 oktober 1894 och 13 augusti 1901 reglera närmare vissa frågor rörande för kontrollen erforderlig provtagning Här föreskrives bland annat, att så vitt möjligt dubbel-

m. m.

skola tagas, att protokoll skall uppsättas över provtagningen och därprov med Sammanhörande omständigheter, att för vilka icke givit anledning

prov, till anmärkning, ersättning skall givas, samt att, beroende på om provtagningen skett statens eller kommunens tjänstemän, denna ersättning

genom skall utgå av statsmedel eller kommunala medel.

Beträffande inrättandet av undersökningsanstalter innehåller kungörelsen den 22 juni 1891 vissa bestämmelser. För kontrollen erforderliga analyser skola utföras i laboratorier, som icke stå i någon som helst förbindelse med affärsverksamhet eller näring, till föremål har livsmedel. De skola

som förestås en därtill särskilt kvalificerad kemist och skola äga inredning

av och apparater i överensstämmelse med vad jordbruksdepartementet bestäm-

sistnämnda ministerium kan jämväl bemyndiga kommunala och primer. vata laboratorier, uppfylla förenämnda betingelser, att i likhet med

som statens laboratorier företaga undersökningar. Sådant bemyndigande kan antingen innefatta alla slags livsmedel eller ock något eller några särskilda sådana. Laboratorierna kunna inspekteras staten och skola stå till

av regeringens disposition ifråga om analyser av de livsmedel, vilka de hava behörighet att befatta sig med. Laboratoriets föreståndare skall föra journal över alla de insändas från statens tillsyningsmän. Ersättning

prov, som för utförda analyser utgår statsmedel efter taxa, som jordbruksdeparte-

av mentet fastställer. Bestämmelser för statens laboratorier hava utfär-

egna dats i särskild kungörelse dag. Statslaboratorierna skola under-

en samma söka förutom gödningsämnen, frö m. m. även livsmedel. Mot särskilt överenskommen betalning utföras analyser åt kommunala myndigheter av prov,

på deras föranstaltande uttagas på grund livsmedelslagen. Affärssom av män och näringsidkare, driva handel med eller tillverka livsmedel eller

som gödningsämnen, kunna med jordbruksdepartementet träda överenskommelse om avgiftsfri undersökning av dessa varor.

Bestämmelserna i 1891 års kungörelser hava fullständigats genom kungörelsen den 2 december 1909. Här stadgas, att ett permanent råd skall utses med uppgift att uttala sig om alla spörsmål, som röra tillämpning av livsmedelslagstiftningen, däribland även tillvägagångssättet vid undersökningar.

Ytterligare anvisningar rörande livsmedelskontrollen finnas upptagnai kungörelsen den 27 december 1912.

England.

De grundläggande bestämmelserna i hithörande ämnen återfinnas i livsmedelslagama, The Sale of Food and Drugs Acts, 1875 och 1899. Enligt dessa är livsmedelskontrollen lagd i händerna på redan befintliga lokala myndigheter, local authorities, med inrikesdepartementet och jordbruksdepartementet som högsta centrahnyndigheter.

Hos dessa lokala myndigheter anställda tjänstemän, tjänsteläkare medical officer of health, sundhetsinspektör inspector of nuisances, mått, mål- och viktinspektör, salutorgsinspektör och poliskonstapel, äga att tillhandla sig varuprov antingen på vanligt sätt genom köp, eller då en vara levereras från säljare till annan köpare. Provet skall i regel delas i tre delar, själv behåller tjänstemännen en tredjedel för eventuellt behövlig senare jämförelse för provets identifiering, en tredjedel översänder han till vederbörande kemist för analys, medan säljaren behåller den tredje tredjedelen. Har provet köpts under vanliga former, har tjänstemännen att underrätta säljaren, att provet är avsett för undersökning.

Förutom nämnda, hos lokala auktoriteter anställda tjänstemän äga även tjänstemän hos centraladministrationen, efter erhållet särskilt bemyndigande inrikesdepartementet och jordbruksdepartementet, rätt till prov-

av tagning.

Ifråga importerade är tullmyndighet befogad att därav ut-

om varor taga prov i överensstämmelse med särskilda föreskrifter, som meddelas av finansdepartementet i samråd med jordbruksdepartementet.

För undersökning av de tagna proven äro särskilda officiella kemister anställda. De utses av angivna lokala myndigheter i stad och på landet. Kompetensvillkoren för dylika kemister bestämmas av inrikesdepartementet. Deras lönevillkor bero på särskild överenskommelse med den myndighet,

tillsätter dem. Dessa kemister äro förpliktade att verkställa undersöksom ning av de prov, för detta ändamål översändas till dem. Over under-

som sökningsresultaten skola analysattester utställas av sådan form, som närmare anges i lag.

Staten äger jämväl ett eget under tullmyndigheterna lydande laboratorium. Där anställda tjänstemän benämnas Government analysts till skillnad mot nyssnämnda kemister, betecknas public analysts Statslabo-

som ratoriet -har att under vissa förutsättningar fungera som överexpert.

Det vederbörande kemist utställda intyget är en nödvändig förut-

av sättning för framgångsrik lagföring i anledning förseelse mot livsmedels-

av lagarna. Initiativet till rättegång tages i regel de tjänstemän, som enligt

av vad är sagt äro berättigade att uttaga Tjänstemannen har att

nyss prov. inom 28 dagar efter provtagningen hos vederbörande domare ingiva ansökan om stämning. Vid denna, vilken utfärdas av domaren, skall analysattesten

biläggas. Den tilltalade kan till sitt försvar åberopa intyg från honom

av anlitad kemist. I den följande rättegången kan domstolen eget initiativ

av och skall städse, där part sådant begär, låta sända ett för analys till

prov statslaboratoriet.

Förenta Staterna.

Tillsynen över efterlevnaden av livsmedelslagen, The Food and Drugs Act 30 juni 1906, åligger i första hand jordbruksdepartementet. Inom detta finnes en särskild avdelning, The Board of Food and Drug Inspection, som har att handlägga alla spörsmål, som enligt lagen skola avgöras

av jordbruksdepartementet. Avdelningen är högsta instans i frågor, röra

som livsmedelslagens tolkning. Den erhåller de nödvändiga tekniska upplysningarna dels från ett sakkunnigt råd, The Referee Board, dels från departementets kemiska byrå, The Bureau of Chemistry. Det sakkunniga rådet består av fem vetenskapligt utbildade Consulting experts, hava till

som uppgift att lämna vägledning vad skall betraktas såsom hälsovåd-

om som ligt eller icke. Den kemiska byrån är en centralanstalt för kemisk-tekniska undersökningar med säte i Washington. Oaktat den lyder under jordbruksdepartementet, har den också att i händelse av behov biträda andra departement. Byrån verkställer olika slags undersökningar, provar nya tillverkningsmetoder och så vidare samt företager alla sådana undersökningar, som kunna hava offentligt intresse; däremot befattar sig denna anstalt icke med undersökningar för privatpersoners räkning. Det är dock livsmedelskontrollen, som utgör byråns huvudsakligaste uppgift. Byrån omfattar fiera laboratorier sockerlaboratorium, mejerilaboratorium, jordbrukslaboratorium, materialprovningsanstalt fl. och särskild avdelning för undersökning

m. en av livsmedel, Division of Foods. Till denna är huvudlaboratoriet i Washington anknutet liksom ock laboratorier runt om i de olika staterna. Dessutom förfogar den över inspektörer, vilka hava att utöva tillsyn över de företag, varest livsmedel tillverkas, samt uttaga prov; chef för inspektörerna är en överinspektör. Tillsynen är centraliserad, och därmed vinnes den stora fördelen, att alla kemisk-tekniska spörsmål få ett likartat avgörande. Vid sidan av unionslaboratorierna finnas i ett stort antal stater laboratorier, som lyda under dessa staters regering.

Kontrollen över den inhemska livsmedelshandeln försiggår på det sättet, att inspektörerna uttaga prov, vilka sändas till något av laboratorierna. Efter undersökningen erhåller säljaren meddelande om, huruvida undersök ningen av provet visar, att den ifrågakomna varan motsvarar gällande bestämmelser eller icke. Om säljaren i sistnämnda fall bestrider riktigheten av undersökningens resultat, skola proven undersökas på nytt, men då.

av ett annat laboratorium. Bekräftas det första resultatet, remitteras ärendet omedelbart från departementet till vederbörande åklagare. Därvid bilägges en kopia av intyget om undersökningen.

Kommer domstol till det resultat, att varan är lagstridig, kan domen lyda på oskadliggörande eller försäljning av varan. I sistnämnda fall måste självfallet tillses, att hinder för sådan försäljning icke möter i förbundsstatens eller de enskilda staternas lagstiftning. Inkomsten av företagen försäljning tillfaller statskassan; domstolen dock obetaget att bestämma, att varan skall återlevereras till ägaren, denne betalar rättegångskostnaderna

om jämte ett tillräckligt stort belopp som garanti för, att varan icke kommer

att försäljas eller disponeras på lagstridigt sätt. Oifentliggörande av domen kan äga rum.

Beträffande kontrollen över importerade varor föreskriver livsmedelslagen, att jordbruksdepartementet kan fordra, att prov av varor skola gång efter utlämnas Finansdepartementets försorg. Detta sistnämnda

annan genom låter underrätta ägaren eller adressaten härom, och denne kan då i jordbruksdepartementet framställa sina anmärkningar. Om undersökningen av.

utvisar, att är förfalskad, oriktigt betecknad, hälsofarlig eller proven varan att dess införsel eller försäljning är förbjuden eller inskränkt i tillverkningseller exportlandet, skall importtillstånd vägras. Varan kan nu reexporteras. Har emellertid reexport ägt inom tre månader, efter det adressaten

rum fått underrättelse ñnansdepartementets vägran att meddela importtill-

om stånd, har finansdepartementet att behålla varan och föranstalta om dess förstörande.

Danmark.

Livsmedelskontrollen i Danmark är för närvarande ordnad på grundvalen av lagen den 18 april 1910 om undersökning av livsmedel. Som redan denna lags titel framgår, lägger densamma huvudvikten vid labora-

av toriekontrollen, den kemisk-tekniska undersökningen av prov av livsmedel. Lagens l § bemyndigar justitieministern att avtala med lämpliga kemiska och fysiologiska laboratorier att mot ett visst högsta vederlag verkställa dylika undersökningar. Har avtal ,med dylikt laboratorium för statens räkning träifats, åligger det laboratoriet att företaga undersökningar av de

som domstolar, allmänna polisen, sundhetsstyrelsen och hälsovårdsprov, nämnder för sådant ändamål insända.

Under samarbete mellan delegerade från Sverige, Danmark och Norge har nyligen utarbetats ett förslag till livsmedelslag för Danmark, vilket förslag i augusti 1921 befordrats till trycket av de danska delegerade.

Enligt detta förslag skall livsmedelskontrollen i första hand utövas av hälsovårdsnämnderna eller de personer, till vilka dessa delegerat sin befogenhet, samt allmänna polisen och tullmyndigheterna.

Kontrollorganen skola äga tillträde allestädes, där livsmedel försäljas eller för försäljning tillverkas, förvaras eller transporteras. De äga jämväl befogenhet att taga del av de böcker, som föras vid ett dylikt företag. Tillsynsmyndighetema äga uttaga prov, vilkas värde icke ersättes, i händelse varan kan antagas vara hälsofarlig.

Hälsovårdsnämnd eller av nämnden därtill bemyndigad person kan liksom hälsovårdspolisen, där hälsovårdsnämnd finnes, enligt förslaget förbjuda försäljning av livsmedel, som äro att anse som hälsofarliga eller smittförande, och kan lägga dylik vara under beslag. Beslut härom skall omedelbart delgivas den, som har varan i besittning.

Förslaget ger justitieministern bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser till ledning för tillsynsmyndigheterna. Han meddelar härvid erforderliga regler angående förfarandet vid uttagande av prov.

Jämväl angående förfarandet vid undersökning dylika prov har

av justitieministern att meddela erforderliga föreskrifter. Han bestämmer ock,

skall utföra de analyser, tillsynsmyndighet icke själv kan vem som som verkställa, liksom ersättningen härför.

Norge.

Vid sidan av den allmänna strafflagens bestämmelser mot oredlighet i livsmedelshandeln är hälsovårdslagen den 16 maj 1860 av särskild betydelse för livsmedelskontrollen. Tillsynen över att brott mot den allmänna strafflagen beivras åligger givetvis den allmänna polisen. Tillsynen över hälsovårdslagens efterlevnad tillkommer däremot hälsovårdsnämnderna i kom- A munerna. På grund av det nära sambandet mellan ifrågavarande bestämmelser i strafñagen och föreskrifterna i hälsovårdslagen har emellertidi praxis saken utvecklats så, att det i såväl det ena som andra fallet i regel blir beroende av hälsovårdsnämnds initiativ, om i visst fall något lagligt inskridande kommer till stånd eller ej.

Någon särskild för livsmedelskontrollen upprättad laboratorieorganisation har i Norge ännu kommit till stånd. De undersökningar av prov å livsmedel, som icke kunna utföras av hälsovårdsnämndernas egna organ, måste därför anförtros åt laboratorier, som inrättats huvudsakligen för andra ändamål, ex. de kemiska stationerna. Hos medicinalstyrelsen finnes emellertid en kemist anställd, vilken det bl. a. åligger att för hälsovårdsnämndernas räkning utföra undersökningar av livsmedel.

Som framgår av vad redan yttrats i samband med frågan livsme-

om i delskontrollen i Danmark, hava jämväl i Norge förberedelser pågått för införandet av en ny livsmedelslagstiftning och därmed en ny reglering av livsmedelskontrollen. Det är sålunda att förvänta, att i Norge kommer att framläggas ett förslag till livsmedelslag, som i det väsentliga sammanfaller med det i Danmark framlagda. Beträffande hithörande bestämmelser i detta förslag hänvisas till den ovan under rubriken Danmark lämnade översikten.

Bilaga B.

Förslag till nnedicinalstyrelsens råd och anvisningar för

hälsovårdsnämnderna angående tillsyn å livsmedelsförfatt-

ningarnas efterlevnad livsmedelskontroll.

1§.

Närmaste tillsynen över livsmedelslagstiftningens tillämpning tillkommer hälsovårdsnämnden, och bör nämnden för den skull anställa för kon-

trollens utövande erforderlig personal med lämplig utbildning.

I de större och medelstora städerna förordas anställande tvenne

av livsmedelsinspektörer, nämligen för den kontrollen, utövande

en gren av vars förutsätter veterinära kunskaper, och för den sagda kontroll,

en gren av som förutsätter särskilda kunskaper i kemi, biologi mikroskopi. I de största städerna torde inspektörsbefattningarna helt kräva sin För den

man. veterinära kontrollen äro veterinärerna självskrivna såsom inspektörer, under det att ex. tjänstemän vid de kemiska stationerna eller därmed likartade laboratorier eller vid apotek kunna lämpliga såsom inspektörer för den

anses övriga livsmedelskontrollen.

Förutom livsmedelsinspektörer erfordras under dessa lydande tillsyningsmän med utbildning i denena eller andra livsmedelskontrollen

grenen av eller ock i båda.

I en del mindre städer ävensom andra samhällen och lantkommuner, där svårighet att anställa livsmedelsinspektörer föreñnnes, kan den närmaste kontrollen överlåtas åt tillsyningsman, erhållit utbildning i livsmedels-

som kontrollens skilda

grenar.

Att tillråda är, att sådana smärre kommuner förena

sig om gemensamma kontrollanter, och alldeles särskilt förordas, att lantkommuner istädernas grannskap överenskomma med dessa utförande livsmedelskon-

om av troll i sagda kommuner städernas kontrollmyndigheter.

genom

2§.

Laboratorieundersökningar utgöra ett viktigt led livsmedelskontrol-

av len. I de största städerna, själva redan äga laboratorier för livs-

som egna medelsundersökningar eller framdeles anordna sådana, överlämnas

som prov

17 21458.Livsmedelslagstiftningskømmittáns

- betänkande.

till dessa stadslaboratorier. Övriga städer och lantkommuner kunna insända till de kemiska stationerna i riket och med dem jämförliga prov laboratorier, medicinalstyrelsen förklarats behöriga. Analysavgifter som av utgå till de kemiska stationerna efter särskilt fastställd taxa. Med andra behöriga laboratorier torde kostnadsfrågan lämpligen ordnas genom frivillig överenskommelse mellan kommunen och laboratoriet.

3§.

Hälsovårdsnämnd skall föra register över jämlikt livsmedelsstadgan 5 inkomna anmälningar rörande yrkesmässig verksamhet för beredning m. m. av livsmedel.

Kontrollens utförande.

A. Kontroll av varor.

I kontrollförordningen 5-8 lämnas detaljföreskrifter rörande kontrollorganens befogenhet och åligganden, till vilka hänvisas. Kontrollen utövas i första hand livsmedelsinspektörerna jfr genom hälsovårdsstadgan 3 § 4 mom. och tillsyningsmännen, vilka vid besök å tillverknings, förvarings- och försäljningsställen underkasta där befintliga livsmedel yttre undersökning. Livsmedel, som kunna antagas en noggrann avsedda att försäljas, böra även under transport såsom vid järnvägsvara stationer, å fordon, ombord å båtar underkastas sådan undersökning. o. s. v. Såsom allmän regel vid livsmedelsundersökningar gäller, att, om förorening eller främmande inblandning i ett livsmedel är att beteckna såsom blott av spår utan praktisk betydelse, avseende därvid icke må fästas. Livsmedel, vid undersökning utan vidare befunnits vara fullgott, föranleder icke som till någon vidare åtgärd. I de fall, då yttre undersökning icke är tillräcklig för livsmedlets bedömande, kan tagas i och för närmare undersökning å laboraprov av varan torium. Härom närmare i 6 I de fall, då jämlikt kontrollförordningen livsmedel anses böra undergå särskild behandling eller förstöras, är det att tillräda, att, om det gäller större förråd livsmedel eller särskilt dyrbara sådana, ärendet, innan åtgärav den vidtages, underställes vederbörande representant för hälsovårdsnämnden stadsläkare, provinsialläkare, stadsveterinär, ordföranden. I viktigare frågor kan det nödvändigt, att ärendet hänskjutes till hälsovårdsnämnden vara in pleno. Med avseende å landet innehåller hälsovårdsstadgan icke någon bestämmelse motsvarande vad 3 § 4 föreskriver för stad, och handläggningen mom. i föregående stycke nämnda ärenden är följaktligen på landet alltid en av hälsovårdsnämndens egen sak. Vid undersökning livsmedel skola beaktas icke blott dess egen beav skaifenhet utan även dess förvaring, förpackning och den beteckning, under vilken livsmedlet saluhålles etikett, skylt v.. Förseelser mot livsmeo. s. delsförfattningarnas bestämmelser härutinnan skola även beivras.

B. Kontroll av lokaler.

Livsmedelsstadgan och följdförfattningarna till livsmedelslagen lämna

närmare föreskrifter rörande lokaler, där födoämnen beredas, förvaras och

försäljas, och tillkommer det hälsovårdsnämnderna att övervaka förenoga skrifternas iakttagande i första hand tillsyningsmän och inspektörer genom men även genom sundhetsinspektör, stadsläkare eller ledamot annan av hälsovårdsnämnden.

Av särskild vikt är hälsovårdsnämndens prövning anmälningar av om inredande eller ändrande lokaler i och för livsmedelshanteringen. av

5§.

Förutom ovan omnämnda livsmedelskontroll är det lämpligt, att hälsovårdsnämnd då och då låter inköpa för laboratorieprov lämplig mängd av livsmedel i och för undersökning, även ingen direkt anledning föreligger om att misstänka varans underhaltighet. Livsmedel, hava stark åtgång, som böra särskilt föremål för sådan undersökning. Livsmedel, säljas vara som viss förpackning och under särslált märke, böra på detta sätt kontrolleras för utrönande att de icke underkastas försämring Prov, här av, o. s. v. som avses, inköpas genom privata utan att säljaren erhåller vetskap personer, om anledningen till inköpet.

6§.

När prov, i 4 § omnämnas, uttagas, skall ägaren möjligt därsom om om underrättas och beredas tillfälle att närvara.

Prov skall uttagas av hälsovårdsnämndens tjänsteman inspektör, tillsyningsman under tjänsteansvar och aldrig säljaren eller dennes biträde. av Vid provtagning ett varuparti skall sörjas för att provet giver ett riktigt av uttryck för varupartiets medelbeskaifenhet, d. utgör ett k. generalv. s. s. prov. Ett sådant prov erhålles a efter hela partiets likformiga omblandning, där sådan kan ske, eller b efter likformigt uttagande större eller mindre av antal sinsemellan i möjligaste mån lika stora smärre vilka noggrant prov, blandas. När beträffande vissa varuslag särskilda föreskrifter rörande provtagning lämnats, skola givetvis dessa iakttagas.

Prov skall i regel och särskilt vid försändning till ort förvaras annan uti väl rengjord burk eller flaska glas, tätt slutes med av som propp av glas, kautschuk eller obegagnad, kork, överbunden med vaxat eller ren paraffinerat papper. Kärl av stengods eller porslin ävensom förtent av järnbleck där blecket angripes provet må ock användas, därest - av lufttät tillslutning kärlet kan åstadkommas. av Flaskan eller kärlet skall vid provtagningen förseglas med hälsoav vårdsnämnden fastställt sigill eller plomb.

Rörande varor, som för undersökning avsändas i originalförpackning, så-

som konserver i hermetiskt sluten burk eller låda gälla icke o. s. v., ovanstående föreskrifter angående förvaringskärl.

Prov skall förses med tydlig påskrift, angivande uppgivna art varans eller dess benämning och försäljningspris, försäljarens och adress, namn plats och datum för provtagning samt provtagarens i enlighet med namn

bifogade formulär bilaga O. Av säljaren för varan använd etikett skall, där sådan finnes, bifogas, om så ske kan.

I stad, där laboratorium finnes, överlämnas provet lämpligen av provtagaren själv till laboratoriet. Eljest försändes provet till vederbörande undersökningslaboratorium under assurans.

Anledningentill eller ändamålet med undersökningen skall skriftligen samtidigt meddelas.

I övrigt skola de önskemål, laboratoriet i det ena eller andra

som hänseendet uttalat rörande tagande och försändning, såvitt möjligt

provens tillmötesgås.

7§.

Hälsovårdsnämnd skall utfärda särskild instruktion för anställda livsmedelsinspektörer och tillsyningsmän.

Bilaga O.

Formulär.

Till ____________________________________________________________________________________-

inlämnas harmed.. ett Prov av inlämnas """""""""""""""""""""""""""""""""""" "

______________________1_1_°.______-________-_______-___._____-____._______________________--_-______

av undertecknad den -hos ____________________________________________________________________________________________med adress Q till ett pris av och önskas undersökning av provet med avseende på

den __________________________ __e_______ """""

"Lålááliáéfáåáååálál""M"-

Tillsyningsman

Anmärkning : _____________________________________________. ___ 4 ______________________

Bilaga D.

P. M. rörande utbildningen av livsmedelsanalytici.

De mångskiftande uppgifter, livsmedelsanalytiker har att fylla,

som en göra det ganska svårt att för honom åstadkomma en utbildning, som sätter honom i stånd att möta alla de problem, tillhöra livsmedelskontrollen.

som

Till denna kontroll höra nämligen kvalitativ och kvantitativ kemisk analys, icke blott allmännare förekommande undersökningar, utan ofta nog specialundersökningar, vilka kräva alldeles särskilda kunskaper, uppmärksamhet och övning phytosterin- eller cholestrin-bestämningar i fett,

ex. konserveringsmedel i födoämnen, theobrominbestämning i kakao v.;

0. s. vidare hör till kontrollen mikroskopisk analys, därvid det kan bliva fråga

bestämmande och särskiljande alla möjliga slags växt-, djur- och om av mineraldelar, parasiter Aven viss bakteriologisk och annan biologisk

m. m. en undersökning är ofta nöden, i fråga mjölk, vatten o. s. v., där-

av ex. om vid likväl uppdelning hithörande arbete torde böra äga rum mellan

en av livsmedelsanalytikern i egentlig mening och veterinären.

I alla händelser kräves även den förre kännedom bakteriologiska

av om arbetsmetoder.

Vore det möjligt att vid varje laboratorium, som har att mottaga

nu livsmedel till undersökning, anställa olika personer: för kemisk, för mikroskopisk och för bakteriologisk biologisk undersökning, så skulle därigenom saken väsentligt förenklas. Men då laboratoriernas antal måste med hänsyn till rikets stora areal bliva tämligen stort med relativt gles kundkrets, om nämligen laboratoriets användbarhet, särskilt med hänsyn till provförsändandet, skall bli allt för obekvämt, så följer härav, att personalen i vart och ett dessa laboratorier icke kan bliva så talrik som motsvarar

av

antydda uppdelning efter fack hos densamma. Vid laboratorierna i ovan landsorten torde därför livsmedelsanalytikern nödgas att representera alla tre ovannämnda verksamhetsfält, och ett specialiserande torde bli möjligt endast i de största städerna samt vid det centrallaboratorium, som beräknas skola finnas till medicinalstyrelsens förfogande. Inom riket kan alltså antagas böra finnas ett visst antal allnzanna livsmedelsanalytici med anställning vid de kemiska stationerna och liknande laboratorier, samt ett visst antal specialisteøw med anställning inom centrallaboratoriet samt de större livsmedelslaboratorierna i Stockholm, Göteborg och möjligen i Malmö. Inalles torde till början kunna räkna med ett tjugotal allmänna

man en livsmedelsanalytici och 5 a 10 specialister. Härtill kommer ett visst antal ersättare, som behövas, då de ordinarie äro ur tjänst.

För erhållande av erforderligt antal goda livsmedelsanalytici erfordras, att en viss konkurrens om befattningarna äger rum. Men å andra sidan är det ingalunda önskvärt, att ett avsevärt större antal sådana analytici utbildas än som kunna erhålla anställning. Kurser synas därför lämpligen böra anordnas med begränsat antal deltagare, ungefär som förhållandet är i fråga om lantbruksingenjörsaspiranter, elever vid skogsinstitutet, vid telegrafverket, posten o. s. v.

Efter en första tillsättning av dessa tjänster måste rekryteringen komma att ske med ett tämligen ringa antal pr år kanske det stundom kan

komma att passera rätt långa perioder utan någon sådan tillsättning.

Befattningarna böra vara så avlönade, att man kan förutsätta teoretisk

en utbildning under 4 å 5 år efter studentexamen för de allmänna livsme-

delsanalytici och dessutom ytterligare utbildning för den, vill bliva

som specialist.

Emellertid kan man med avseende på livsmedelsanalyticis utbildning tveka därom, huruvida man bör anordna en påbyggnad på någon redan

nu befintlig examen eller anordna en från andra examina fristående helt och hållet ny sådan. Båda sätten hava sina fördelar och olägenheter. En påbyggnad av redan befintlig examen möjliggör uppskjutandet det definitiva

av valet av livsverksamhet till en mera mogen ålder, då vederbörande kan hava haft tillfälle att bättre lära känna det yrke, han kan vilja välja. Och funnes det redan nu en utbildningsriktning, innebure verklig förbere-

som en delse till den livsmedelsanalytiska verksamheten, så att relativt ringa tid åtginge till den egentliga fackutbildningen, så antydda anordning

vore nu utan tvivel den lämpligaste. Man kan dock knappast säga, att sådan

en förberedelse finnes med avseende på någon befintlig studieriktning. Vare

nu sig man tänker på akademiska examina fil. kand.- eller lic.-, fil. eller

mag.medicinska examina eller på ingenjörsexamen eller veterinärexamen, finner

man, att i varje enskilt fall väsentliga brister föreligga beträffande o. m. grundläggande kunskapsgrenar för en livsmedelsanalytiker.

Man torde därför kunna undgå inrättandet särskilda kurser,

av vilkas deltagare redan från första början bestämt sig för det ifrågavarande yrket. Och i själva verket är ju detta icke annat än vad är fallet med

som snart sagt vilken annan studieriktning som helst. Den vill bliva läkare,

som jurist eller teolog, den som vill bliva kemisk-teknisk ingenjör eller elektrotekniker eller väg- och vattenbyggare, måste i regeln träffa sitt val omedelbart efter avlagd studentexamen. Om förhållandena skulle bliva likartade i avseende på livsmedelsanalytici, innebär detta alltså intet för detta fack

säreget. För deras utbildning skulle man möjligen kunna tänka sig föl-

jande anordningar:

Kurser anordnas efter behov med vissa års mellantid. Till dessa kurser äger efter ansökan ett visst antal elever tillträde, varvid i händelse

sökandenas antal är större än antalet platser urval äger efter

- rum grunder, som medicinalstyrelsen fastställer.

Kursen synes böra delvis vara förlagd till allmän högskola universitet, dels till teknisk högskola, är önskvärt att under viss tid studierna

men kunna fortgå samtidigt å båda ställena. På grund härav lämpligt,

synes att kurserna förläggas till Stockholms högskola och Tekniska högskolan i Stockholm. Undervisningen vid Stockholms högskola bör komplettering

avse av studentkunskaperna i botanik och zoologi i den mån dessa discipliner äro erforderliga. Under första året arbetet härmed böra upptaga elever-

synes

hela tid, under kursens andra år bör undervisningen kunna ordnas sa, nas att eleverna då kunna begagna undervisningen iTelm. högskolans fackskola för kemi, första avdelningen K 1 dock med befrielse från sådana äm- vilka för deras framtida verksamhet kunna anses obehövliga. Sedernen, bör elevernas undervisning kunna anslutas till samma fackskolas högre mera avdelningar K 2-K dock även med uteslutande av vissa ämnen samt nu ersättande dessa genom andra. Särskilt bör dessa elevers kurs inom Kal av speciellt anlagd med tanke på deras intressen. Speciallärare böra, om vara sådana förut ñnnas, anställas. Lämpligt synes, att mellan K 3 och K 4 v. s. sedan elev erhållit uppflyttning från K ännu börjat arbetet iK 4 lägges ett år, men som användes till praktiskt arbete å livsmedelslaboratorium, bl. a. avläggande vissa Bilaga E sid. 270, varefter K 4 skulle vara ägnat åt av prov vad kan benämna examensarbeten d. v. s. en mera självständig underman sökning över något till facket hörande ämne. Avsikten med fjärde året inom kemiska fackskolan vid Tekn. högskolan är just att bereda möjligheter till självständiga arbeten. De långa ferierna vid Tekn. högskolan skulle även lämpligen kunna användas till praktisk verksamhet. Betyg eller diplom såsom livsmedelsanalytiker meddelas slutligen vederbörande. Att för de blivande specialisterna föreskriva viss utbildningstid utöver ovanstående knappt synes lämpligt. Huruvida nämligen person ö. är ägnad för sådan verksamhet en eller viss därav måste visa sig honom utförda arbeten, och gren genom av torde härvid kompetensen och skickligheten få bedömas ungefär som man

prövar professorskompetens.

En viss svårighet erbjuder övergångstiden, innan de nu befintliga lahunnit förses med utbildade livsmedelsanalytici. Å sidan boratorierna ena förutsätter livsmedelsstadgan antydda utbildning, men å andra sidan ovan måste hänsyn tagas till villkoren vid de nuvarande befattningshavarnas an-

ställande vid resp. laboratorier. Man torde få. åtnöja sig med övergångsperiod, under vilken nog en icke kan räkna med möjlighet att allestädes finna den kompetens, som man önskvärd. Följande åtgärder dock böra vidtagas. vore synas Kurser anordnas med skyldighet för redan anställda att deltaga däri. Huru långa dessa kurser böra vara är knappt möjligt att nu angiva, då praktiska hänsyn härvid måste i hög grad bestämmande. Onskvärt vara att i samband med dessa kurser vissa utfördes ungefär vore examensprov vid prövning kompetens till utförande av arsenikprov enl. giftstadsom av gan. Tänkas kan emellertid även att sådana prov kunde så anordnas, att de finge och kimde utföras vid det laboratorium, där vederbörande är an-

ställd, något som dock förutsätter lämplig kontroll. Kurserna borde anordnas å Tekn. högskolan och undervisningen besörjas lärare, vilka hava sig anförtrodda den högre undervisningen av samma i de till livsmedelsanalys hörande facken. I sammanhang med ovanstående bör erinras, hurusom det synes böra förbliva tillåtet för den, annorledesän antydda kurser insom genom ovan

hämtat erforderliga kunskaper och färdigheter, att efter avlagda teoretiska och praktiska prov erhålla diplom livsmedelsanalytiker.

som

Med hänsyn dels till det ojämna behovet arbetskrafter, dels till

av önskvärdheten att genom ambulatoriska arbetskrafter underlätta genomförandet av gemensamma arbetsmetoder måhända önskvärt att inrätta stats-

vore stipendier och utnämna livsmedelsstipendiater i analogi med vad

- som

n. finnes gjort på ex. fiskerinäringens område. Stipendiaterna skulle alltså kunna rekvireras till landets olika laboratorier ö. på ett eller

men vara annat sätt bundna vid medicinalstyrelsens centrallaboratorium.

Båstad den 24/7 1919.

K. Sandén.

Bilaga E.

Till K. Livsmedelslagstiftningskommittén.

På anmodan dzr K. Sondén få undertecknade härmed vördsamt

av framlägga våra synpunkter beträifande den framtida organisationen av livs-

medelslcontrallen i Sverige.

Den utvidgade kontroll över livsmedelstillverkningen och livsmedelshandeln, blir naturlig följd den lagstiftning, till vilken kom-

som en av nya mittén har att utarbeta förslag, kommer att till stor del innebära nya uppgifter för myndigheterna, i synnerhet inom de delar landet, som hittills

av icke haft undersökningslaboratorier till sitt förfogande.

Då utövandet kontroll över livsmedels beskaffenhet och fullvärdig-

av het bör betraktas ett fristående yrke, jämställt med övriga yrken på

som det hygieniska området, apotekarens, läkarens, veterinärens, skulle

ex. enligt vår mening idealet att skapa särskild institution för här

vara en ifrågavarande ändamål. Såsom högsta myndighet borde härvid medicinal-

styrelsen fungera, då livsmedelskontroll i stort sett är en fråga, som intimt sammanhänger med den allmänna hälsovården. Landet uppdelades i ett antal livsmedelskontrollområden, vart och ett med sin Statens livsmedelskontroll, sorterande direkt under medicinalstyrelsen. Varje sådan central skulle försedd med biolog, kemist och veterinär kontroll-

vara som

vilka till sitt förfogande hade erforderligt laboratorium. Den direkta organ, kontrollen skulle handhavas livsmedelsinspektörer, livsmedelspoliser och

av veterinärer, vilka sorterade under Statens livsmedelskontroll och vid behov

insände prov till laboratoriet.

Med tanke på den historiska utvecklingen tro vi dock icke, att ett

förslag, utesluter hälsovårdsnämnderna från all befattning med livsme-

som delskontrollen, har utsikt att vinna framgång. Då det principiellt icke

nu är tilltalande att uppdela kontrollen på två slag av myndigheter, skulle det sålunda ligga närmast till hands att föreslå, att hälsovårdsnämnderna var inom sitt område skulle utöva den utvidgade livsmedelskontrollen. Detta skulle

också väl kunna genomföras i de större städerna, men icke på landsbygden. Det är nämligen otänkbart, att varje hålsovårdsområde skulle kunna förfoga över den sakkunniga personal, blir nödvändig för tillfredsställande

som en kontroll.

På grund det sagda den enda tillfredsställande, praktiskt

av synes genomförbara lösningen ligga i uppdelning kontrollen mellan hälso-

en av vårdsnämnderna och ett antal officiella livsmedelslaboratorier under överinseende medicinalstyrelsen. Det gäller att genomföra denna uppdelning

av

med så naturliga gränser som möjligt samt att anordna samarbete mellan nämnderna och laboratorierna.

I motiveringen till förslaget till hälsovårdsstadga återfinnes å sid.

ny 43 i kommitterades betänkande följande yttrande: Kommittén har i sitt förslag måst väsentligen begränsa sig till fall, där den hygieniska synpunkten är den förhärskande, d. v. s. där fråga är om födoämnen, som äro skadliga för hälsan eller otjänliga till människoföda. Endast beträEande de viktiga konsumtionsartiklarna mjölk, smör och grädde har kommittén i vissa

avseenden ansett sig böra lämna föreskrifter, gå längre än skulle följa

som som av ett strängt upprätthållande av den angivna principen Detta uttalande visar, att, om en delning livsmedelskontrollen skall äga de skyldig-

av rum, heter, som härvidlag enligt den hälsovårdsstadgan skola åligga hälso-

nya vårdsnämnd, böra något inskränkas.

Med antydda inskränkning skulle hälsovårdsnämnderna läkare,

genom veterinärer och tillsyningsmän utöva den kontroll, som åligger dem på grund av hälsovårdsstadgan. All övrig livsmedelskontroll skulle laboratorierna handhava genom sina livsmedelsanalytiker och tillsyningsmän. Vidare vi,

anse att kontrollen bör organiseras på följande sätt.

Medicinalstyrelsens

Hälsovârdsbyrä Veterinärbyrä Byrå för livsmedelskontroll

Byråchef: läkare Byråchef: veterinär Byråchef: med livsmedelsana-

/ / lytikers kvalifikationer

/

Statens bark vetenskapligt Veterinär- vetenskapligt Statens hyg Vetenskapligt teriol. labora- råd bakterioL råd tekn. labora- råd

an.

torium stalten torium

r

Hälsovärdsnämnderna De officiella livsmedelslabo-

ratorierna

Medicinsk-hyg. kontroll: Veterinärhyg. kontroll: Biologisk och kemisk kontroll:

Läkare Veterinärer Livsmedelsanalytiker

-x z/

ag

$J

Tillsyningsmän Tillsyningsmän

Det nya i förslaget ligger naturligtvis huvudsakligen på det område, som skall tillhöra livsmedelsanalytikerna. Veterinärer/ts uppgift inom livs-medelskontrollen är att bedöma handelsvarorna kött och mjölk, i vissa fall andra av kött och mjölk framställda produkter, från den synpunkt,

som för veterinären är naturlig på grund dennes kunskap om djuren i

av normalt och sjukligt tillstånd. Härmed äro också livsmedelsanalytikerns

uppgifter ifråga om undersökning och bedömande livsmedel givna, det till-

av hör icke lä/caren sådan att befatta sig med undersökning livsmedel.

som av Allmänt sanitära förhållanden inom livsmedelshandeln och -industrien, ävensom alla sådana fall, då tvivel kan råda om ett livsmedels skadlighet eller oskadlighet för människors hälsa, böra underställas medicinskt sakkunnigs bedömande.

.

Med hänsyn till gränsfall må i detta sammanhang framhållas lämpligheten att alltid, då det gäller undersökning och bedömande av ett livs-

av medel och fallet icke uppenbart bör underställas prövning av veterinär, prov insändes till livsmedelslaboratoriet för undersökning och utlåtande för så vitt icke laboratoriet överlåter till hälsovårdsnämndens tjänstemän att avgöra saken. Genom en sådan anordning skulle, då laboratoriet är beläget å annan ort än hälsovårdsnämnden, till den veterinär-hygieniska kontrollen kunna överföras vissa mjölkundersökningar, eljest skulle utföras av labo-

ex. som ratoriet. I tvistiga fall, ex. då varken den ena eller andra tjänstemännen

sig böra taga befattning med saken, kunde frågan hänskjutas till anser medicinalstyrelsen.

På den del livsmedelskontrollen, skulle tillfalla hälsovårdsnämn-

av som derna och måste organiseras på grund hälsovårdsstadgan, ingå vi

som av icke närmare. Emellertid tänka vi oss, att på sina håll flera kommuner skulle sammansluta sig inrättandet av veterinär-hygieniskt laboratorium.

om Beträffande de för den övriga kontrollen nödvändiga laboratorierna bör man så långt möjligt bygga på det redan bestående. Man måste tillse, att under övergångstiden de tillgängliga krafter tagas i anspråk, som äro mest kompetenta att upprätthålla den livsmedelsanalytiska kontrollen. Som officiella livsmedelslaboratorier bör medicinalstyrelsen därför kunna erkänna såväl kommunala laboratorier statens kemiska stationer. Livsmedelslabora-

som toriet kan utgöra avdelning ifrågavarande laboratorium och skall

en av förestås livsmedelsanalytiker med särskilda bestämmelser för över-

av en gångstiden. Vid varje laboratorium böra finnas anställda minst två livsmedelsanalytiker, för huvudsakligen biologiska, en för huvudsakligen

en kemiska undersökningar. I de större städerna kan det officiella livsmedelslaboratoriet administrativt komma att sortera under hälsovårdsnämnden, vilket torde bliva till fördel för kontrollens enhetlighet. I fackligt avseende böra laboratorierna däremot intaga en självständig ställning och sortera under medicinalstyrelsens byrå för livsmedelskontroll. Medicinalstyrelsen bestämmer laboratoriets verksamhetsområde i geografiskt hänseende samt verkar för inrättandet laboratorier, i den mån sådana visa sig behöv-

av nya liga. Medicinalstyrelsen bestämmer även vilka laboratorier, som skola utöva importkontroll.

Beträñfande den byrå, blir nödvändig inom medicinalstyrelsen,

nya som kunde tänka sig byrå för all livsmedelskontroll. Det torde dock

man en med den tänkta organisationen ändamålsenligare att varje kontrollgren

vara blir särskilt representerad, varför byrå bör inrättas för den livsmedels-

en ny kontroll, skall utövas de officiella laboratorierna; de övriga kontroll-

som av

bliva representerade i de redan befintliga byråerna inom styrelsen. grenarna Byråchefen skall vid sin sida hava statens hygienisk-tekniska laboratorium avdelningen för livsmedelskontroll samt medlemmar av vetenskapliga rådet:

biolog, jurist, kemist, alla med praktisk erfarenhet på området. en en en

Livsmedelsanalytikerna vid statens hyg.-tekn. laboratorium skola kunna utses till överinspektörer vid livsmedelskontrollen för tillsyn över laboratoriernas kontroll och motsvarande tjänstemän vid laboratorierna till inspektörer vid livsmedelskontrollen. Dessa inspektörer, som även böra utöva en

1 Då ett laboratorium består av Hera avdelningar, ex. agrikuItur-kemisk, livsmedelsanalytisk, medicinsk-bakteriologisk, synes den avdelningsföreståndare, som är den till tjänsteåren äldste, böra fungera som administrativ chef laboratoriets direktör.

rådgivande verksamhet på området, skola hava samma befogenhet som tillsyningsmännen vid livsmedelskontrollen.

Inom sin kontrollgren bör laboratoriet som sagt intaga en självständig ställning. Alla inom densamma fallande undersökningsresultat 0. d.,

som skola föranleda åtal, överlämnas till polismyndigheten. Analytikerna böra så. långt möjligt övertaga ansvaret för egna undersökningar. Analysattesten undertecknas av analytikern men granskas av föreståndaren och översändes med eventuella tillägg av denne till polismyndigheten. Overklagas laborat-oriets undersökning, hänskjutes ärendet till medicinalstyrelsen, vars utlåtande blir utslagsgivande. Laboratoriets tillsyningsmän å skilda orter ävenså inspektörerna böra äga tillträde till varje lokal, där livsmedel tillverkas, för-

eller försäljas saluhållas, samt rätt att uttaga och anhålla varas prov varor. Laboratoriet kan utfärda varningar och föreskriva vidtagande av behövliga åtgärder ex. för en varas förbättring; däremot synas alla beslag av livsmedel för kassation böra verkställas genom hälsovårdsnämnderna hälsopolisen.

Laboratoriet skall avgiva kvartalsrapporter till medicinalstyrelsen, som bearbetar de inkomna uppgifterna. Det bör vara domstolarna ålagt att till laboratorierna resp. hälsovårdsnämnderna meddela sina utslag i hithörande mål. Laboratoriet bör äga rätt att mot eller utan avgift utföra undersökningar åt allmänheten, men får i dylika fall endast avgiva skriftligt utlåtande, om varan är av otillåten beskaffenhet.

Innan ett tillräckligt antal livsmedelsanalytiker hunnit utbildas, kommer den nya kontrollgrenen att erhålla en i viss mån provisorisk karaktär. Det är sålunda av utomordentlig vikt att i tid redan innan en kom-

mande livsmedelslag trätt i kraft skapa möjligheter för utbildning av

livsmedelsanalytiløer. Lämpligast synes vara att förlägga denna fackutbildning till Tekniska högskolan.

Med tanke på den mångfald av olikartade uppgifter, som falla inom en livsmedelsanalytikers arbetsområde, bör det tillses, att denna utbildning gestaltar sig så omsorgsfull som möjligt är. Livsmedelsanalytikern måste äga mer eller mindre ingående kunskaper i bakteriologi, författningar rörande livsmedelskontroll, tillämpad kemi och mikroskopi, teknologi och varukännedom. l och för studiet dessa discipliner erfordras vissa kunskaper

av i de allmänna delarna av ämnena botanik, fysik, geologi, kemi, matematik, mineralogi och zoologi. Utbildningen bör m. a. o. vara dels allmänt naturvetenskaplig, dels facklig.

Den allmänt naturvetenskapliga utbildningen torde lämpligen böra omfatta ett studium vid högskola eller universitet av de nämnda ämnena under en tid av sammanlagt ungefär tre år, varunder den studerande skall genomgå övningskurser i kemi under minst två är och övningar i botanisk mikroskopi under minst ett år. Samtidigt åhöras föreläsningar i de ovannämnda, grundläggande ämnena och genomgås kortare övningskurser i fysik och zoologi.

Anmälan om deltagande i den fackliga utbildningslcursen bör åtföljas av intyg om godkända kunskaper i de ämnen, som tillhöra den allmänt naturvetenskapliga utbildningen. Betyg, erhållna i dessa ämnen vid avläggandet av vissa examina ex. apotekare, civilingenjör, fil. kandidat, ñl. magister, böra naturligtvis giltiga vid denna anmälan. Komplette-

anses

ringar torde dock bliva nödvändiga för alla dem, som från början ägnat sig åt förstudier till livsmedelsanalytikerexamen. Den fackvetenskapliga utbildningen, beräknas taga en tid av högst två år, lämnas vid Tekniska

som högskolan, där föreläsningar åhöras och övningskurser genomgås i de ämnen,

nämnts. Livsmedelsanalytikerexamen sönderfaller i två delar, en som ovan teoretisk och en praktisk. Ansökan om deltagande i den praktiska examen skall åtföljas av

1 intyg godkända kunskaper i den teoretiska delen av fackutbild-

om ningen,

2 intyg minst ett års fullständig tjänstgöring å ett officiellt labora-

om torium för livsmedelskontroll såväl fysikaliskt-kemiska som mikroskopisktbiologiska arbeten, avslutad tidigast ett år före ansökningstidens utgång.

Vid den praktiska examen föreläggas examinanden följande uppgifter att lösa:

v

1 Kvalitativ och kvantitativ kemisk undersökning av ett antal livsmedel,

2 Kvalitativ och eventuellt kvantitativ mikroskopisk undersökning av ett antal livsmedel,

3 Kvalitativ och kvantitativ bakteriologisk undersökning av ett eller flera livsmedel,

4 En kvalitativ och eventuellt kvantitativ toxikologisk-kemisk under-

en sökning av livsmedel.

Efter genomgåendet av den praktiskarfackexamen med godkända betyg förklaras examinand vara Zivsmedelsanalytiker.

Fackutbildningen bör så långt möjligt är handhavas av livsmedelsanalytiker.

Personer, som under längre tid arbetat på här ifrågavarande område av livsmedelskontrollen samt äga erforderliga kvalifikationer, böra, om ansökan härom avlämnas inom viss tid 6 månader efter det att en kom-

ex. mande livsmedelslag trätt i kraft, kunna Tekniska högskolan bliva erkända

av såsom livsmedelsanalytiker utan avläggande av ovan nämnda examina.

Stockholm den 29 maj 1919.

H arald Huss. Thure Sundberg.

Bilaga F.

Förteckning över kemiska och biologiska undersökningar

och andra utredningar utförda på. uppdrag av livs-

medelslagstiftningskommitten eller i samband

med kommitténs arbeten.

A. Kemiska arbeten och andra utredningar.

Av docent Thure Sundberg med biträde av kommitténs assistent, vid skilda tidpunkter respektive fil. lic. Hjalmar Mandal, fil. mag. Martin Lundborg

och assistent Harry Lembardt;

I. På uppdrag av kommittén. llfjöllc.

1 Försök rörande den surhetsgrad, vid vilken mjölk koagulerar vid uppvärmning, Bihang IP, 14 resumé.

se nzr Snabb och annat matfett.

2 Vattenbestämningar i smör, Bihang II,

se nzr

3 Granskning olika metoder för bestämning jodtal hos fett,

av av se Teknisk Tidskrift, avd. för kemi och bergsvetenskap 1919, häfte 4 och Zeitschrift für Untersuch. der Nahrungs- u. Genussmittel 1920, band 39, häfte 3-4.

4 Prövning av Bömers smältpunktsdiiferensmetod, se Svensk Kemisk Tidskrift 1920, häfte

0st.

5 Analyser av ost. Utdrag ur en promemoria till kommittén,

se Bihang II, nzr

Köttvaror.

6 Undersökning och bedömande korvvaror med särskild hänsyn

av till vattentillsats, se Teknisk Tidskrift, avd. för kemi och bergsvetenskap 1918, häfte 1 och 2 Kort referat i Chemiker Zeitung, Ohem-Techn. Ubersicht, 1919, sid. 194.

Bihang II till förslag och

Betänkande med till livsmedelslag m. m. Biologiska kemiska undersökningar etc. verkställda av Harald Huss och Thure Sundberg.

7 Provtillverkning och undersökning av s. k. köttk0rv. Utdrag ur

promemoria beträffande föreslagna bestämmelser för köttvaror, se Bihang II, en n:r 4. Buljongtämingar.

8 Analyser buljongtärningar

av Konserver.

9 Undersökningar med avseende på konservburkars lödning och förtenning, se Bihang II, n:r

10 Bestämningar av koppar och zink i grönsakskonserver, se Bihang II, n:r

11 Bestämningar av tennhalt i fruktkonserver, se Bihang II, n:r 14 resumé.

12 Zinkbestämningar i konserver i burkar av förzinkat jarnbleck, se Bihang II, 14 resumé.

n:r Socker, sirap.

13 Prövning sockerbestämningsmetoder, speciellt Kjeldahl-Jessen-

av Hansens publiceras senare.

14 Analys g1yk0s- och sackarinhaltig sirap jfr Bihang till riks-

av dagens protokoll 1921, 7 saml. N:r 49. Hoñung.

15 Jämförande aciditetsbestamningar i honung, se Bihang II, n:r 14 resumé.

Saft, marmelad.

16 Början till en svensk saftstatistik, se Bihang II,

n:r

17 Försök rörande bestämning av aska och askans alkalinitet, se Bihang II, 14 resumé.

n:r

18 Försök att påvisa agar-agar, se Bihang II, n:r 14 resumé

19 Vissa försök rörande dulcin, sackarin och benzoesyra, se Bihang II,

14 resumé. n:r Lákkedrycker.

20 Undersökningar läskedrycker

av 21 Försök beträffande essenser och bärdestillat

Vin.

22 Undersökningar viner och förfalskade viner, Teknisk Tid-

av se skrift, avd. för kemi och bergsvetenskap 19.18, häfte 8 och 9 samt Vinsakkunnigas betänkande 1918. Attáka.

23 Undersökningar rörande råspritens förändringar vid ättikbildning,

Bihang II, 14 resumé. se n:r

24 Diverse försök rörande metylalkohol och se Bihang II,

myrsyra,

14 resumé. n:r Kafe, te, kakao.

25 Undersökningar kaüe, Bihang II,

av se n:r

Ha ännu varit föremål för kommitténs behandling.

26 Extraktbeståmningar i teprov, Bihang II,

se n:r 14 resumé.

27 Kakaoundersökningar, Bihang II, se n:r

.Balcpulveøc

28 Undersökningar bakpulver, Bihang II, 10. av se n:r

Diverse livsmedel m. m.

29 Undersökningar livsmedel från vissa Armén och Flottan av tillhöriga förråd, se Bihang II, 13. n:r 30 Försök rörande vissa modifikationer Kjeldahls kvåvebestämav ningsmetod, se Bihang II, 11. n:r

Vidare ha undersökts diverse skilda livsmedel. Till kommitprov av tén eller dess medlem professor Sondén, har avlamnats ett stort antal yttranden och förslag i olika frågor. Från de kemiska stationerna och andra laboratorier ha insamlats analyser livsmedel, vilket material delvis av bearbetats. En historik har utarbetats rörande livsmedelskontrollen i Stock-

holm 1870-1915.

II. I samband med kommitténs arbeten.

31 Cyanvätebeståmning i månbönor, Bihang II, 15. se n:r 32 Undersökning cyanvåtebehandlade livsmedel, Nordisk av se Hygienisk Tidskrift 1921, häfte 33 Kånsligheten hos några reaktioner på Svensk cyanvåte, se Kemisk Tidskrift 1921, häfte 34 Vattenbeståmningar i saluhållet fuktigt potatismjöl

under kris-

tiden, Bihang II, 14 resumé. se n:r 35 Sandhalt i mjöl, Bihang II, 14 resumé. se n:r 36 Analyser smörsurrogat under kristiden. av 37 Analyser sockersurrogat kristiden.

av under

38 Undersökningar livsmedel, i den K. av som avses förordningen av den 29 juni 1917 angående vilseledande varubeteckningar Sv. Förf. isaml. 1917, 420, efter förordningens ikraftträdande, Bihang II, n:r se n:r 12. 39 Mandelmassa och polarimetri, Teknisk Tidskrift, se avd. för kemi och bergsvetenskap 1921, häfte 12.

40 Om utbildningen livsmedelskemister i Tyskland, av Teknisk Tidskrift, avd. för kemi och bergsvetenskap 1920, häfte 4 jfr tidskrift samma 1920, sid. 163 och 204.

B. Biologiska arbeten och andra utredningar.

Av ñl. dr. Harald Huss.

I. På uppdrag avkommittén.

41 Undersökningar livsmedel från vissa Armén och Flottan av tillhöriga förråd, se Bihang II, 13. n:r 42 Undersökningar på bleckburkar konserverade kött- och ñskav varors sterilitet, se Bihang II, 16. n:r

18 21489.Livsmedelslagstifiningskommitténs - betänkande.

43 Undersökningar beträifande resistensen hos Bacillus anthracis mjä-lt-

vid upphettning i fett, Bihang II, n:r 17.

brandsbacillens sporer se

44 Undersökningar över resistensen hos Bacterium coli uti vatten av

låg temperatur, Bihang II, n:r 18. se 45 Några anmärkningar rörande ett vattenprovs behandling mellan provtagning och bakteriologisk undersökning, Teknisk Tidskrift, avd. se kemi och bergsvetenskap 1920. 46 Mjölkprovets användbarhet vid bedömning ett Vattens renhetsav Föreligger i korrektur. Tekn. Tidskrift, avd. kemi och bergsvegrad. tenskap.

II. I samband med kommitténs arbeten.

47 Livsmedelskontroll i Ungern och Sverige, Svensk Kemisk Tidse skrift, 1916. 48 Jämförande undersökningar och vatten i sjöar och vattenav Stockholm och i dess omgivningar, Hygienisk Tidskrift, 1917. drag inom se 49 Sv. Farm. Tidskr. 1918 och Bihang II, 15. Bruna bönor, se n:r 50 Die Eijkmansche Gärprobe, Centralbl. Bakt. II. Abt. Band 48. se 1918. 51 Den allmänna handelns kryddnejlikor, Se Sv. Farm. Tidskrift 1918.

52 Undersökningar den allmänna handelns svartpeppar, vitpeppar av och kryddpeppar, Svensk Kemisk Tidskrift 1918. se 53 Vilket inflytande kunna i ñskfaces förekommande bakterier utöva på resultatet Eijkmans jasningsprov Hygiea, 1919. av se 54 Mikroskopiskt-botaniska undersökningar livsmedel, se Meddel. av K. Medicinalstyrelsen n:r 32, 1919. 55 Bakteriologiska undersökningsmetoders användbarhet vid bedömrenhetsgrad, K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd 59 n:r 1919. ning av ett Vattens se 56 Hygienisk kontroll vattenledningsverk, Sv. Kommunaltekn. av se Fören. Handl. 1919. n:r 57 Bromatologer livsmedelskontrollanter, Tekn. Tidskr. Avd. - se kemi och bergsvetenskap 1920. 58 Undersökningar umbellatkryddor, Nord. Hygienisk Tidskr. av se 1921. 59 Den allmänna handelns saEran och dess fargvärde annu

publicerat. -

60 Kakaoundersölmingar, se Bihang II, n:r

Till kommittén har därjämte avlämnats ett stort antal yttranden och

förslag i olika frågor.

Bilaga G.

Översikt över viss utländsk rörande särskilda

lagstiftning

livsmedel.

Författningar ifrågavarande natur äro underkastade revision med av titta mellanrmn, och det är därför förenat med synnerlig svårighet att lämna

en redogörelse för den i olika länder gällande lagstiftningen på områn. det. Följande översikt har därför med undantag blott för mjölk inskränkts

till att omfatta allenast två länder, Schweiz och Belgien. Lagstiftningen

uppvisar här en mer genomförd enhetlighet än i fiertalet andra länder och synes därför kunna äga betydelse förebild. som

Mjölk och grädde.

Schweiz.

Förordning den 8 maj 1914.

Beteckningen mjölk får användas blott för komjölk, erhållits som genom regelbunden, oavbruten och fullständig mjölkning väl av närda kokreatur och vars sammansättning icke sedermera förändrats oskummad mjölk, art. Mjölk, centrifugering eller som genom på annat sätt helt eller delvis berövats grädde, skall betecknas skummjäl/c Magermilch. Sådan mjölk får icke innehålla mindre än 8,5 % fettfri torrsubstans. Vid transport och försäljning skall skummjölk förvaras i kärl, i minst 5 höga bokstäver som cm. bära den tydliga påskriften skummjölk. Från fordon, varå jämte skum mjölk fraktas oskummad mjölk, får varken den eller andra utminuteras. ena I lokaler för försäljning av skummjölk skall finnas ett tydligt anslag, inne-

hållande uppgift härom art. 22.

Vispgráidde skall innehålla minst 35, Icafegrddde minst 20 fett. Tillá sats av konserveringsmedel och inblandning färgämnen eller ämnen, av som göra grädden mer tjockflytande, äro förbjudna art. 23. De lokala hälsovårdsmyndigheterna äro befogade att meddela hygieniska föreskrifter beträffande behandling och försäljning mjölk för barn av och sjuklingar ävensom rörande behandlingen mjölkdjuren. De särskilt av för barn och sjuka avsedda mjölkslagen, pasteuriserad, steráliserad ex. eller homogeniserad mjölk, skola äga de egenskaper, som motsvara beteckningen, och få icke innehålla några konserveringsmedel art. 21.

Kejir, youghurt och liknande produkter få framställas blott ur kokt

eller väl pasteuriserad mjölk. Har vid framställningen använts skummjölk, skall produkten betecknas i överensstämmelse härmed art. 24.

Mjölk, innehållande än 9 surhetsgrader, måste betecknas på motmer svarande sätt sur mjölk, tjock mjölk, art. Mjölk andra djur än nötkreatur, måste betecknas på motsvarande av sätt getmjölk, fårmjölk. Detsamma gäller blandningar av dylik mjölk med

komjölk komjölk med getmjölk, art. Mjölk, innehåller konserveringsmedel eller andra tillsatser, får som föras i handeln art. Miöl/c/conserveø måste betecknas på sådant sätt, att därav framgår, vil-

ket mjölkslag använts och vilka beståndsdelar i övrigt varan innehåller.

Med undantag socker får däri finnas något konserveringsmedel. Torrav mjölk, framställd oskummad mjölk, måste innehålla minst 25 á fett av art. 25.

Från handel är utesluten: a mjölk, är felaktig i anseende till lukt, smak, färg eller annan som beskaEenhet, . b mjölk, vunnits inom de åtta första dagarna efter kalvning, som mjölk, då den lämnas stående, bildar en bottensats, som härrör c som,

från juvret, d mjölk från kor, behäftade med någon sjukdom, som genom mjölken

kan öva menlig inverkan på konsumentens hälsa, mjölk från kor, behandlats med läkemedel, vilka övergå i e som

mjölken. Mjölk från kor, lidande mul- och klövsjuka, får bringas i handeln av kokt och grädde från sådana djur blott i pasteuriserat tillstånd

l0lottart. 8.

. och förvaring mjölk, Lokaler,- använda till yrkesmässig försäljning av skola rymliga, äga anordningar för luftväxling och skola vara svala vara och De få varken användas till bonings-, eller tvättrum eller rena. sovutgöra den enda ingången till bonings eller sovrum. Varor, som kunna

inverka på mjölkens kvalitet, få icke finnas i försäljnings- eller förvaringslokalerna, såvida icke utrymmet tillåter skiljande från varandra varornas på sådant sätt, att dylik inverkan undvikes art. 19. Fordon, tjäna till transport mjölk, skola hållas rena. Å desom av få icke samtidigt med fyllda eller tomma mjölkkärl fraktas illaluksamma tande föremål, avfallsämnen art. 18. o. Kärl, användas vid mjölkning, transport, förvaring eller uppmäsom tande mjölk, få icke bly, zink, galvaniserat järn eller oförtent av vara av koppar eller mässing. De skola med hänsyn till material och form vara så beskaffade, att de lätt kunna göras De skola hållas fullständigt rena. och i gott stånd och få användas för annat ändamål art. 18. rena Vid mjölkning, förvaring, transport och försäljning mjölk skall förav faras med största och renlighet. Till omedelbar förbrukning avsedd omsorg då den lämnas stående,,icke avsätta smuts i tydligt synbar mängd

jnjölkart. 7

. Med sjukdom behäftade få icke sysselsättas med mjölkning personer eller annat hanterande mjölk art. 20. av Mjölkförsäljare är skyldig att före försäljningen omröra mjölken i

transport- och förvaringskärl art. 17.

Lokal hälsovårdsmyndighet kan föreskriva, att den, önskar som yrkesmässigt försälja mjölk, måste inhämta särskilt tillstånd därtill.

Hälsovårdsmyndighet är berättigad att låta på tjänstens vägnar övervaka skötseln av de kreatur, vilkas mjölk föres i handeln, mjölkävensom ningen art. 10.

Art. 11-14 meddela föreskrifter provtagning mjölk i visst fall. om av Art. 15 innehåller uppgifter mjölkens sammansättning till ledning om för bedömandet, om mjölk i visst fall skall fylla fordringarna på oförfalanses skad vara. Art. 16 stadgar, att, innan definitivt avgörande träffas i fråga om mjölk, som undersökts i ett offentligt laboratorium, vederbörande statskemist skall lämnas tillfälle att giva utlåtande i frågan.

Belgien. . Kungl. kungörelser den 18 1894, 31 okt. 1898 och 9 jan. 1899. nov.

Författningarna hava till syfte att hindra dels förväxling skummad av mjölk med oskummad mjölk, dels förfalskning mjölk av genom tillsättande av främmande ämnen, dels användandet hälsofarlig mjölk. av Mjölk, som berövats del grädden, får icke säljas, saluhållas eller en av transporteras för försäljning annat än i kärl, kring ytterkanten försom äro sedda med ett mörkblått band minst 5 bredd, avtecknande av cm. sig mot vit bakgrund. Kärlen få icke användas till försäljning av oskummad mjölk. Har emellertid mjölken endast underkastats lätt skumning för hand, och innehåller den ännu minst 1,5 fett på 100 kubikcentimeter, gr. kan det mörkblå bandet utbytas mot ett rödbrunt.

Slutna fordon för transport skummjölk, avsedd för försäljning, skola av bära päskriften skummad mjölk i mörkblå bokstäver av minst 5 cm. höjd på vit botten.

Det är förbjudet att livsmedel sälja, saluhålla eller för försäljning som innehava eller transportera, under vad det må: namn vara 1 mjölk, som tillsätts med vatten eller främmande ämnen, exempelvis

konserveringsmedel; 2 råmjölk du lait colostral, mjölk, som fördärvats genom mikroorganismer eller smittämnen sur, klibbig, skämd, besk, blå, röd mjölk, oavsett vilka skälen härtill äro: nötkreaturens abnorma tillstånd eller felaktiga utfodring, felaktig skötsel ladugård, mjölkmagasin eller av kärl eller ovarsam hantering;

3 mjölk härrörande från djur, vilka till någon del utfodrats med giftiga växter, eller vilka behandlats med giftiga läkemedel eller äro behäftade med smittsamma sjukdomar.

I visst fall kan emellertid mjölk från sjuka djur tillåtas komma i mark-

naden, där den underkastats upphettning i enlighet med särskilda bestäm-

melser. Å fordon eller kärl, tjänande till transport mjölk avsedd för försäljav ning, skola mjölkförsäljarens och adress finnas anbragta i tydligt namn läsliga bokstäver.

England.

Vid utarbetandet de allmänna livsmedelsförfattningarna, Sale of av Food and Drugs Acts 1875 och 1899, har särskild hänsyn tagits till deras

tillämplighet å mjölk. Bestämmelsen i Sale of Food and Drugs Act 1875, sect. att den straifbar, berövar ett livsmedel någon beståndsdel och sålunda förär som sämrar dess kvalitet, i avsikt att livsmedlet skall säljas, utan att köparen uppmärksam på förändringen, liksom bestämmelsen straff för den, göres om säljer sådan hava tillkommit med tanke just på skumning av mjölk. som vara, I Sale of Food and Drugs Act 1899, sect. stadgas, att den, som å

allmänheten besökt plats försäljer mjölk eller grädde från fordon, kanna av eller behållare, skall hava sitt och sin adress tydligt utsatta annan namn på fordonet eller kärlet. Sect. 11 sistnämnda författning ålägger den, säljer eller saluav som håller kondenserad mjölk, framställd separerad eller skummad mjölk, att av tillse, att bleckdosa eller behållare, vari den kondenserade mjölken annan förvaras, bär för köparen synlig etikett, på vilken orden maskinskumen mad mjölk eller skummad mjölk finnas anbragta i stora bokstäver. J ordbruksministeriet kan, enligt bemyndigande i sect. 4 av 1899 års författning, utfärda reglementen till ledning för bedömandet analysresulav tat, avseende mjölk och grädde. Förfalskad eller eljest försämrad mjölk eller grädde får importeras till

England allenast under villkor, att det å dess förpackning finnes angivet, vilken behandling mjölken underkastats. Då kondenserad mjölk, framställd skummad eller separerad mjölk, importeras, skall å kärlet finnas etiav en kett med påskrift maskinskummad mjöl eller skummad mjölk 1899

års författning sect.

Smör, margarin och matfett.

Schweiz.

Förordning den 8 maj 1914.

A. Smör.

Under beteckningen smör får blott sådant fett bringas i marknaden, beretts uteslutande komjölk utan tillsats annat fett. som av av Blott smör med fullkomligt lukt och smak och med en syrehalt ren icke överstigande 5 surhetsgrader får bringas i marknaden som bordssmör. Smör, icke motsvarar fordringarna på bordssmör, skall betecknas matsom

smör Kochbutter.

Smör, framställts helt eller delvis mjölk från andra djur än som ur betecknas på motsvarande sätt getsmör, art. 31. nötkreatur, måste ex. Saluhålles smör i formade stycken, skall vikten finnas angiven på dessa. Ett möjligt underskott i vikt får överstiga 3 % art. 32. Smörets fetthalt måste uppgå till minst 82 % art. 33. Tillsats koksalt till smör är tillåten; saltat smör skall dock beteckav sådant. Det är förbjudet att inblanda andra konserveringsmedel nas som eller kemikalier.

Det år tillåtet att färga smör gult med oskadliga färgämnen art. 34. Smör, som är härsket, talgigt, mögligt eller eljest fördärvat eller som håller mer än 18 surhetsgrader, får icke bringas i marknaden livsmedel. som Smör, som framställts mjölk från mul- och klövsjuka djur, får föras av i marknaden allenast i kokt tillstånd, såvida icke den till framställningen använda grädden förut pasteuriserats art. 35. Varor, vilka kunna inverka skadligt på smörets kvalitet, få icke förvaras i försäljnings- eller förvaringslokaler för smör, såvida icke utrymmet tillåter åtskiljande på sådant sätt, att dylik inverkan undvikes en art. 36

varornas.

Gårdfarihandel med smör är förbjuden. Kantonerna kunna medgiva de undantag härifrån, som påkallas de lokala förhållandena art. 37. av

B. Margarin.

Alla blandningar av matfett, likna det färska smöret till färg och som konsistens, ehuru deras fett alls icke eller icke uteslutande härrör från mjölk, skola betecknas margarin art. 38. som Fetthalten hos margarin måste uppgå till minst 85 art. 39. Till framställning av margarin få allenast sådana råvaror användas, som icke giva anledning till anmärkning hygienisk synpunkt art. 40. ur Tillsats av koksalt till margarin är tillåten; saltat margarin måste dock betecknas som sådant. Inblandning andra konserveringsmedel eller kemiav kalier är förbjuden. Det är tillåtet att färga margarin gult med oskadliga färgämnen. av aromatiska ämnen vid margarinfabrikation är förbjuden

art. 41Användning

. Härsket, talgigt, mögligt eller på annat sätt fördärvat margarin eller med för hög surhetsgrad får icke som livsmedel föras i marknaden

jnargarinart. 42.

För att underlätta margarinets igenkännande måste det innehålla sesamolja, minst 10 viktsdelar på 100 viktsdelar fett. Sesamoljan skall tillsättas vid fettets sammanblandning, innan fabrikationen tager sin början art. 43. Kärl och omslag, i vilka margarin bringas i marknaden, skola. på lätt synligt ställe bära den tydliga och outplånliga påskriften margarin i mörka bokstäver på ljus botten. På kärl, innehållande intill 100 kg., skola bokstäverna vara minst 2 på större kärl minst 5 höga. Dessutom skola cm., cm. fat och lårar försedda med fabrikantens firma eller märke. vara Det är förbjudet att försända margarin i korgar art. Formade stycken av margarin, avsedda för försäljning, måste vara framställda i form tärningar och bära den tydliga påskriften margarin. av Användes vid sidan av beteckningen margarin fantasinamn, få däri icke förekomma orden smör eller grädde. Ej heller få liknande 0rd Butterine, Butyrol användas fantasinamn. som I fakturor, räkningar och fraktsedlar skall den här ifrågakomna varan betecknas genomgående margarin. Vid kollektivförsändelser med som andra varor är en gemensam beteckning fettvaror tillåten art. 45. I bodar och å andra försäljningsplatser, där margarin saluhålles eller försäljes, skall på lätt synligt ställe anbragt tydlig skylt med den vara en outplånliga påskriften försäljning margarin i minst 5 höga, mörka cm. bokstäver på ljus botten art. 46.

Gårdfarihandel med margarin är förbjuden art. 47.

l lokal, där smör yrkesmässigt framställes, får icke margarin tillverkas eller förvaras art. 48. Den, vill yrkesmässigt tillverka margarin, skall därom göra anmäsom lan hos den kantonala hälsovårdsmyndigheten och därvid angiva samtliga

för rörelsen avsedda lokaler. I dylik näring måste föras bok över, art, mängd och ursprung av mottagna råämnen och bok över art, mängd och mottagare av levererad vara. Hälsovårdsmyndigheterna äro berättigade att när som helst taga del av

dessa böcker. Näringen skall periodiskt inspekteras av hälsovårdsmyndigheterna, där vid kontrollen skall utsträckas även till råmaterialet, fabrikationen, lokalerna

och redskapen art. 49.

J. Matfett.

Matfett, här är fråga, delas i två grupper: å ena sidan fasta varom fettvaror, icke falla under begreppen smör och margarin, å andra sidan som matoljor.

Fast matfett.

Författningen skiljer på matfett enhetlig art och blandningar, som av likna skirat smör eller ister och äro avsedda till matlagning eller bakning, Det förra fettet skall betecknas efter sin art, svinfett, nötkreatursfett. ex. kokosfett; fettblandningarna åter skola betecknas Kochfett. J ämte sakbeteckningen kan användas fantasinamn, dock icke får som innehålla ordet smör eller liknande Butter, Butterine, Butyrol.

I handlingar räkningar, fraktsedlar d. rörande skall dess art o. varan angivas svinfett, Kochfett. Dessutom gäller särskilt för kokosfett och Kochfett, att kärl, innehållande sådan skall försett med påskriften vara, vara kokosfett Kochfett i mörka bokstäver på ljus botten. Tunnor och resp. lärar skola åsatta fabrikantens ñrmamärke. vara För Kochfett är härjämte ytterligare föreskrivet: Vid framställningen Kochfett få blott sådana råämnen användas, av icke giva anledning till anmärkning i hygieniskt avseende. Användsom ning aromatiska ämnen vid fabrikationen är förbjuden. Däremot är det av tillåtet att färga fettet gult med oskadliga färgämnen; dock måste fettet i

så fall för underlättande dess igenkännande innehålla en tillsats av minst av 10 % sesamolja. Den skyldighet att göra anmälan och underkasta sig inspektion, ålagts margarinfabrikant, gäller också tillverkare av Kochfett. som Gemensam för alla slag fast matfett är bestämmelsen, att det icke av får innehålla konserveringsmedel eller andra tillsatser. Det får bringas i marknaden, det är härsket, mögligt eller eljest fördärvat eller förorenat om vävdelar, eller det innehåller för hög syrehalt art. 50-58. genom om

Matoljør.

Oljor, äro härskna eller eljest fördärvade eller äga för hög sursom hetsgrad, få icke föras i handeln. Ar oljan enhetlig art, skall den beteclmas på motsvarande sätt av olivolja, nötolja, sesamolja. Blandningar olika slags oljor skola beteckav nas som matolja.

.

Kärl, vari oljan förvaras för försäljning, skall åsatt nyssnämnd

vara beteckning i mörka bokstäver på ljus botten. Samma beteckning skall jämväl användas i räkningar och andra handlingar, höra till

som varan.

Med matolja får bedrivas gårdfarihandel art. 59-63.

Belgien.

Här äro ett flertal författningar att beakta, nämligen lagen smör,

om margarin och matfett den 12 augusti 1903 med härtill anknytande kungl. kungörelser den 20 oktober 1903, 18 september 1904 och 21 november 1904, kungörelsen den 20 oktober 1903 svinister och annat matfett, samt kun-

om görelsen den 28 december 1896 matoljor.

om i

Förstnämnda lag är tillämplig å bl. a. alla blandningar fett och

av blandningar av fett med olja eller vatten, och å allt fett, underkastats

som en annan behandling än den, som är nödvändig för dess extraktion eller rening. Dock faller icke under lagens tillämpning svinister, även det

om underkastats saltning, vidare heller fett, är att betrakta bipro-

som som dukt vid charkuteri eller slakteri, och allenast göres till föremål för

som enkel smältning och saluhålles i de behållare, vari det vid smältningen

upptagits och avkylts.

I kungörelsen angående svinister och annat matfett från till-

- vars lämpningsområde givetvis undantages fett, beröres ovannämnda lag

som av

meddelas följande föreskrifter. --

Namnet svinister eller ister är förbehållet rent svinfett. Annat matfett skall bära en beteckning, dess natur.

som noga anger

Kärl och omslag, vari annat fett än ister, smör, margarin och under margarinlagen fallande fett saluhålles eller för försäljning förvaras, skola bära en synlig inskription i tydliga bokstäver angivande natur, även-

varans som tillverkarens eller säljarens firma och adress eller fabriksmärke.

namn, Samma inskription skall finnas på. kärl eller omslag, ivilket överläm-

varan nas åt köparen eller transporteras för försäljning eller överlämnande, ävensom, i vad den anger natur, fakturor och andra till hörande

varans varan handlingar.

Ister innehållande salt får icke säljas, saluhållas eller för försäljning innehavas eller transporteras annat än försett med etikett bärande

en uppgiften saltat.

Det är förbjudet att sälja, saluhålla, för försäljning innehava eller transportera ister eller annat matfett,

a som blivit tillsatt med andra mineralämnen än salt och vatten eller med antiseptiska ämnen eller med glycerin,

b som är skämt eller fördärvat,

c som är behandlat eller importerat i strid med bestämmelserna

om handeln med kött.

Det är förbjudet att sälja, saluhålla eller för försäljning förvara fett, som icke är avsett till föda äger likhet med matfett, i

men som samma lokal som matvaror eller i lokal, annorledes än öppen gata står

som genom i förbindelse med lokal, där matvaror förvaras, såvida icke det oätbara fettet förvaras i kärl med etiketten icke ätbart fett i tydliga bokstäver. Samma villkor gäller ock vid samtidig transport dylikt fett och matvaror

av

samma fordon.

Kungörelsen den 28 december 1896 angående matoljor innehåller följande. Kärl, i vilka matoljor säljas, saluhållas eller för försäljning förvaras eller försändas, skola bära inskription innehållande i omedelbar ansluten ning till ordet olja och i lika stora bokstäver en uppgift om varav den huvudsakligen härrör huile dolive, huile de coton v.. Dessutom skola 0. s. kärlen försedda med tillverkarens eller säljarens namn eller firma likvara hans adress eller hans fabriksmärke. Uppgifterna rörande oljans natur som skola återgivas å fakturor och dylika handlingar. Det är förbjudet att till människoföda sälja eller saluhålla skämda eller fördärvade oljor. Författningen innehåller dessutom en bestämmelse, som för oljornas del motsvarar den från kungörelsen angående matfett nyss återgivna föreskriften rörande försäljning, saluhållande och transport matvaror och av icke ätbara fettämnen i lokal eller å samma fordon. samma

0st och margarinost.

Schweiz.

Förordning den 8 maj 1914.

Med beteckningen ost förstås en produkt, som erhålles genom löpning eller motsvarande syrning komjölk eller grädde och vidare behandling av av det ntfällda ostämnet. Ost, vid framställning använts mjölk än komjölk, måste vars annan betecknas på motsvarande sätt fårost, getost, såvida osten icke är av ett speciellt slag, redan har ett allmänt bekant art. 26. som namn Utom koksalt får ost icke innehålla några främmande inblandningar; emellertid är det tillåtet att vid tillverkning särskilda ostslag verkställa av den för ifrågavarande specialitet erforderliga tillsatsen. Det är tillåtet att färga ost med oskadliga färgänmen. Ostar, uppvisa tyngande skorpa mineralämnen eller andra som en av främmande ämnen, få icke föras i marknaden art. 27. Ostliknande produkter, vilkas fetthalt alls icke eller blott delvis härfrån mjölk, måste betecknas konstost Kunstkäse, art. 28. stammar som Konstost måste tydligt rödfärgad hela art. 29. vara genom massan Med avseende å yrkesmässig tillverkning, försäljning eller saluhållande konstost skola de för margarin i art. 44, 46--49 givna föreskrifterna av finna motsvarande användning art. 30.

Belgien.

Kungl. kungörelse den 31 augusti 1899.

Vid tillämpningen kungörelsen skall med 0st förstås den produkt, av vinnes oskummad eller skummad mjölk genom inverkan av löpe som ur eller syrning, eller erhålles upphettning surnad mjölkgenom som genom av vassla, sig med eller utan tillsats färg, salt eller kryddor, och oavvare av sett produkten underkastats pressning, jäsning eller kokning om

Ost, som innehåller ämnen, som icke nämnas i definitionen härovan, får icke säljas, saluhällas eller för försäljning eller leverans förvaras eller transporteras utan att vara försedd med en etikett, som i tydliga bokstäver innehåller uppgift om den främmande tillsatsen ex. fromage ä l0lé0margarinm. Denna bestämmelse är icke tillämplig å roquefortost med till sats av en ringa mängd inkråm av bröd.

Såsom skadlig förklaras:

1 Ost tillverkad mjölk, är sådan beskaffenhet, att dess för-

av som av säljning är förbjuden i särskild författning.

2 Ost med tillsatser andra mineralämnen än salt.

av 3 Ost med tillsats antiseptiska medel.

av Det är förbjudet att vid fabrikation eller behandling av 0st använda

något av ovannämnda ämnen eller andra för hälsan skadliga eller farliga

amnen.

Kärl och omslag, innehållande 0st avsedd för försäljning eller leverans en gros, skola bära tillverkarens eller försäljarens eller firma även-

namn som adress eller fabriksmärke.

Spannmål och produkter därav, ärter, bönor, lins och därav berett mjöl

samt jäst och bakpulver.

Schweiza

Förordning den 8 maj 1914.

A. Spannmål, skidfralcter, mäldprodakteø desamma gryn, flingor,

av mjöl, stärkelsemjöl ävensom stärkelsemjöl annat ämne skola betecknas

av efter sin art respektive sitt råämne havreñingor, majsgryn, vetemjöl, rågmjöl, havremjöl, bönmjöl, sago, tapioka, potatisstärkelse v..

0. s.

Efterbildningar av sago och tapioka, gjorda potatisstärkelse, skola

av betecknas såsom p0tatissag0 eller p0tatistapioka.

I fakturor, räkningar och fraktsedlar, vilka hänföra sig till utländskt mjöl eller blandningar av utländskt och inhemskt mjöl, skall ursprungslandet,

v. s. det land, i vilket mjölet framställts, angivas.

Blandningar av mäldprodukter, härrörande från olika slag spann-

av mål eller skidfrukter, skola tydligt betecknas såsom sådana under angivande av det använda råämnet.

Blekt mjöl får icke föras i marknaden.

Spannmål och skidfrukter ävensom mäldprodukter desamma få icke

av vara sura, hava unken lukt eller eljest fördärvade.

vara

Spannmål och skidfrukter, vilka direkt, utan att behandlas i

v. s. kvarn, tjäna som näringsmedel, få icke innehålla mineraliska eller från djur eller växter härrörande inblandningar eller föroreningar sand, mögelsvamp, ogräsfrön, kvalster etc. Även de malda produkterna skola motsvara dessa fordringar.

Polerandet av spannmälskorn ris och korn med oskadliga mine-

ex. ralämnen är tillåtet, därvid ökning i vikt inträder, över-

om en varans stigande 0,2 %.

Konstlad färgning spannmål och skidfmkter och deras mäldpro-

av lukter är förbjuden.

B. Bröd. Till framställning av bröd får användas blott gott, ofördärvat och till bakning tjänligt mjöl. Bröd skall vara väl gräddat och får varken hava sur eller fadd smak. Utom koksalt får detsamma icke innehålla några mineraliska inblandningar.

Felaktigt trådigt eller fördärvat mögligt bröd eller annat

ex. ex. bakverk får icke föras i marknaden såsom näringsmedel.

Bröd, till vars framställning använts, förutom de vanliga materialen, även andra ämnen, måste betecknas på motsvarande sätt ex. majsbröd. potatisbröd. Dock behöva tillsatser ringa, 5 % överstigande mängd

av en av ris-, majs- eller bönmjöl, malt d., genom vilka bakdugligheten höjes,

angivas.

Finare bakverk få icke föras i marknaden under en vilseledande beteckning. Så måste exempelvis såsom äggbröd saluhållet bakverk verkligen innehålla ägg eller äggsubstans, och såsom smörbröd salubjuden vara måste vara framställd med smör.

Användning av Butterar0ma vid framställningen av bakverk är förbjuden.

Bröd skall betecknas efter arten av till dess framställning använt mjöl vitt, halvvitt v..

o. s.

De särskilda kantonernas regeringar äga befogenhet att utfärda bestämmelser rörande den tillåtna vattenhalten i färskt bröd.

Med undantag mindre bröd med vikt överstigande 1/2 kg. och

av en specialbrödarter såsom mjölkbröd, grahambröd, semlor, dietiska brödsorter skall allt bröd föras i marknaden i kakor 1/2, 3/4, 11/2, 2 kgrs vikt

av 0. s. v.

Kantonerna äga befogenhet att även för brödsorter med mindre vikt än 1/2 kg. lämna föreskrifter vikten. Kantonerna kunna vidare bestämma,

om att brödet i försäljningslokalerna utan tillsägelse uppväges och en förekommande brist i vikten ersättes.

Hos nybakat bröd får en förekommande undervikt överskrida 3 96, hos färskt bröd icke 5%.

Lokaler, förvaringsrum m. m. Lokaler, använda till bageri, mjölmagasin eller brödförsäljningslokaler, skola hållas rena och väl luftade. De få brukas till sov- eller boningsrum.

Vid beredning och försäljning av bröd måste den största renlighet iakttagas. Personer, som lida av smittsamma eller vämjeliga sjukdomar, få icke sysselsättas med beredning eller försäljning, som nu är sagd.

Handelsvaror, vilka kunna menligt inverka på mjölets eller brödets kvalitet, få icke finnas i ovan sagda lokaler, såvida icke utrymmet tillåter ett sådant åtskiljande av varorna, att denna inverkan undvikes.

Användning av baktråg av zink eller förzinkat järnbleck är förbjuden. Baktrågen måste hållas i gott stånd.

D. Rivebröd Paniermehl måste vara framställt av bakverk och får icke innehålla främmande färgämnen eller konserveringsmedel.

E. Pressjäst skall frisk och normal jäsningsförmåga och får

vara av

innehålla något konserveringsmedel. Inblandad stärkelse måste till art och mängd angivas.

F. Ma k a ro n ro d u kte r skola framställas av ren vetemäld utan varje tillsats av ris, majs, potatisstärkelse d. och få vara sura, mögliga eller eljest fördärvade.

Makaroniprodukter med tillsats av grönsaker måste betecknas på motsvarande sätt. Med konst färgade makaroniprodukter få föras i marknaden.

Under beteckningen äggmakaronew äggnudlar etc. eller makaroner med ägg d. få i marknaden föras allenast sådana varor, vid vilkas framställning använts minst 150 gr. ägg på 1 kg. gryn. Vid framställandet av äggmakaroner skall städse äggets hela innehåll vita och gula användas. Om äggkonserver nyttjas, skola ävenså äggvita och äggula ingåi samma proportion som i det färska ägget och i en mängd minst motsvarande den nyss angivna.

Originalförpackningar innehållande makaroniprodukter skola bära fabrikantens eller säljarens firma.

Belgien.

A. Mjöl, bröd andra till människofdda

och avsedda produkter härrörande

från mjöl.

Kungl. kungörelse den 28 september 1891.

1 Beredning av mjöl.

Art. 1. Det är förbjudet att i hur liten mängd det må till mjöl,

vara avsett till allmänt näringsmedel, tillsätta något mineralämne, såsom krita, brända ben, bariumsulfat, kalciumsulfat, alun, kopparsulfat, zinksulfat, kaliumeller natriumkarbonat, magnesiumhydrokarbonat 0. s. v.

Art. 2. Det är likaledes förbjudet att till mjöl, avsett att försäljas till människoföda, bereda:

1 spannmål, icke så långt möjligt befriats från jordpartiklar och

som skadliga ämnen;

2 skämd eller sjöskadad spannmål eller spannmål innehållande

ex. mjöldryga.

2 Försäljning av mjöl.

Art. 3. Vid tillämpningen följande bestämmelser skall med mjöl

av förstås den genom målning av vetekornet uppkomna produkten.

Mjöl, som icke härrör från vete, skall bära namnet på den växt,

varifrån det härleder sig rågmjöl, kornmjöl, havremjöl, ärtmjöl, bönmjöl, rismjöl, majsmjöl, potatismjöl etc..

Varje blandning mjöl skall bära ett speciellt häntyder

av namn, som på blandningen mjöl blandsäd, eller namnet på och däri in-

av var en av gående beståndsdelar.

Art. 4. Det är förbjudet att sälja, saluhålla, för försäljning innehava, importera eller transportera:

I vete- eller annat mjöl, beretts i strid mot bestämmelserna i

som l och 2 art.

2 mjöl, är fördärvat.

som

Art. 5. Det är förbjudet att saluhålla eller försälja under namn

av mjöl vetemjöl, rågmjöl, kornmjöl etc. ett mjöl, icke, bortsett från

som kli, innehåller alla de ämnen, vilka ingå i det sädesslag eller råämne, vars namn det bär, eller som innehåller främmande beståndsdelar.

Vad särskilt angår det vanliga mjölet eller vetemjölet, skall siktat sådant vid 100° C. icke förlora än 18 % sin vikt, och, torkat vid denna

mer av temperatur, skall det icke innehålla mer än 1 % mineralämnen aska, heller mindre än 8,6 % torr gluten.

Art. 6. Det är förbjudet att sälja eller saluhålla såsom livsmedel för människor utan att lämna köparen tydlig underrättelse därom från ett visst sädesslag härrörande mjöl, blandat med mjöl av ett annat sädesslag eller med annat växtämne. Till följd härav skola säckar och behållare, i vilka sådant blandat mjöl till försäljning förvaras, eller vilka användas av fabrikanter, grosshandlare, importörer, exportörer, speditörer och fraktemottagare, som taga befattning med detta blandade mjöl, i tydliga och outplånliga bokstäver bära uppgift om det mjöl eller det ämne, som blivit inblandat.

På icke öppnade säckar skall påskriften innehålla fabrikantens eller säljarens namn eller firma.

Art. 7 Vid expedierandet av vara, som sist är sagd, skola fabrikanter,

. köpmän, speditörer och fraktemottagare på fakturor, fraktsedlar och konossement särskilt för varje försändelse utsätta, att varan är försåld såsom mjöl, blandat med angivet ämne.

3 Tillverkning av bröd.

Art. 8. Det är förbjudet att vid tillverkning bröd och liknande

av produkter till försäljning använda mjöl, som icke motsvarar bestämmelserna i art. 1 och 2 eller som är fördärvat.

Art. 9. Det är förbjudet att i bröd eller liknande produkter, avsedda till försäljning, inblanda, i hur liten myckenhet som helst, något mineralämne utom vanligt salt och vatten. Följaktligen får icke förekomma tillsats av alun, kopparsulfat, zinksulfat, alkalikarbonater, tvål eller kalkvatten.

Art. 10. Likaledes är vid fabrikationen till försäljning avsett bröd

av eller liknande produkter förbjudet:

1 att använda förfalskad jäst;

2 att använda kärl, tillverkade i strid emot särskilt utfärdade bestämmelser angående användningen av farliga kärl eller föremål;

3 att vid bakugnens uppvärmning använda trä, målat med bly- eller arsenikhaltiga färger.

4 Försäljning av bröd.

Art. 11. Ordet bröd i kungörelsens bemärkelse användes uteslutande för av vetemjöl framställt bröd.

Varje liknande produkt, som framställts av annat mjöl än av vete, skall bära namnet på det mjöl, den beretts rågbröd etc..

varav

Bröd, i vilket andra ämnen än mjöl, jäst, andra lucløingsmedel, vatten och salt ingå, skall benämnas fantasibröd, sorterat bröd, lyxbröd eller med något annat i handeln brukligt namn.

Art. 12. Det är förbjudet att under beteckningen vetebröd eller bröd, rågbröd etc. sälja eller saluhålla någon produkt, innehåller ämnen, vilka som äro främmande för de normala huvudbeståndsdelarna i bröd: mjöl, jäst eller andra luckringsmedel, salt och vatten. i Art. 13. Bröd minst 1/2 kgzs vikt, vilket försäljes eller saluhålles, av transporteras eller lagras för försäljning såsom vetebröd, skall åsättas en stämpel, innehållande initialerna i bagarens förnamn och tillnamn. Blandat bröd eller bröd tillverkat annat mjöl skall utom stämpeln av med bagarens initialer bära ett särskilt märke, bestående av en stjärna. Art. 14. Det ärförbjudet att sälja, saluhålla, transportera eller innehava för försäljning: 1 bröd och liknande produkter, tillverkats i strid emot bestämsom melserna i art. 9 och 10; 2 fördärvat bröd.

Makaronivaror, pepparkakor m. m. Art. 15. Det är förbjudet att vid fabrikationen makaroniprodukter, av kakor och olika ñnbageri- och sockerbageriprodukter använda mjöl, som beretts i strid emot bestämmelserna iart. 1 och eller fördärvat råmaterial eller skadliga ämnen. i , inne- Art. 16. Det är förbjudet att sälja, saluhålla, för försäljning hava eller transportera något varuslag, är tillverkat i strid emot besom stämmelserna i nästföregående artikel eller är skämt. som Art. 17. Tillslutna säckar, påsar eller andra förpackningar, i vilka här ifrågavarande produkter inneslutits i och för grosshandel, skola bära fabrikantens eller säljarens namn eller ñrma.

B. Tapioka. Kungl. kungörelse den 30 augusti 1897.

Namnet tapioka är reserverat för ett näringsmedel, tillverkat uteslutande av den maniokroten extraherade stärkelsen. ur Surrogat för tapioka eller blandningar av tapioka med andra ämnen få såtljas, saluhållas eller för försäljning eller leverans innehavas eller transporteras annat än under benämning, som icke innehåller ordet tapioka. Intet till sådan hänförligt dokument får beteckna densamma under vara detta namn.

Saft, marmelad och liknande produkter.

Schweiz. Förordning den 8 maj 1914.

Vid framställning av konñtyrer och geléer få icke användas ämnen, innehållande stärkelsemjöl, konstgjorda sötningsmedel, konstgjorda fruktetrar, hälsoskadliga färgämnen, heller, såvida icke i det följande medges undantag, konserveringsmedel eller främmande ämnen, avsedda att giva varan en fastare konsistens. Det är tillåtet att använda oskadliga färgämnen. En salicylsyrehalt av 250 på 1 kg. är tillåten. mg.

Där produkten eljest icke gelatiniserar, är tillsats av agar tillåten, såvida det är nödvändigt för konsistensen, och tillsatsen icke sker för att öka vikten art. 124.

Konñtyrer och geléer få icke vara fördärvade eller stadda i upplösning och få innehålla hälsoskadliga metallföreningar, heller föroreningar art. 126

.

Till fruktsafter, till naturliga essenser för fruktsirup och lemonader eller till fruktsirup få icke sättas mineralsyror, konstgjord frukteter, konstgjorda sötningsmedel eller, med nedan angivna undantag, konserveringsmedel.

Som konserveringsmedel för fruktsaft tillåtes alkohol ävensom svavel syrlighet intill 500 mg. på 1 kg.

Fruktsirup får innehålla högst 20 om alkohol på 1 kg. art. 127. Fruktsafter, som bära namnet på en bestämd frukt, få icke innehålla

inblandning av vatten, efterpressningsprodukter, organiska syror, främmande färgämnen eller fruktessenser.

Färgning med oskadliga fruktsafter är tillåten art. 128.

Till fruktsirup, som betecknas efter en frukt, få blott användas saften av denna frukt och socker.

Härifrån undantagas citron-, orange-, cassis- och kvittensirup. Dessa framställas av sockersirup och beståndsdelar av nämnda frukter. Cassissirup får innehålla större mängd alkohol än i art. 127 angives.

Övriga slag av specialsirup, ex. gummisirup, få utom sockersirup innehålla blott de för deras framställning nödvändiga och vanliga ämnena.

Vid framställning av de i nästföregående två stycken nämnda sirupsslagen är det tillåtet att använda stärkelsesocker eller fruktsocker i stället för rör- eller betsocker art. 129.

Annan slags sirup ävensom till lemonadberedning tjänande sirup får utom sockersirup och fruktsocker innehålla naturliga frukter

essenser, m vunna syror och oskadliga färgämnen. Dylik sirup skall förses med beteckning, som icke kan giva anledning till förväxling med efter frukter

uppkallad sirup art. 130.

Fruktsafter, fruktsirup och essenser för sirup och lemonad få icke

vara fördärvade eller stadda i upplösning. De få icke innehålla hälsoskadliga metallföreningar eller föroreningar art. 131.

Belgien. Kungl. kungörelse den 31 augusti 1896 angående fruktmos, fruktsaft, sylt,

gelé. och fruktsirup.

Vid tillämpning av ifrågavarande författning skola med fruktmos, saft, sylt kompott, marmelad, sirup eller gelé den eller den frukten eller

av växtdelen förstås produkter, uteslutande beståav det huvudsakliga från

som dessa frukter eller växtdelar, oavsett om de underkastats en lätt jäsning, kokats eller i fråga sylt, gelé eller sirup sötats med rör- eller

- om betsocker, eller icke art.

Ingå i produkter det slag, nämnes, andra ämnen än där

av som ovan upptagna, exempelvis glykos glucose, färger, aromatiska ämnen, främmande syror eller ämnen, som giva varan en fastare konsistens, böra i deras benämning upptagas orden glucosé, coloré, aromatisé, acidulé eller liknande, som häntyda på närvaron av dessa ämnen.

Emellertid kan deklarationen med hänsyn till andra främmande ämnen än glykos glucose utbytas mot uttrycket de fantasie exempelvis: fantasisaft å la vinbär; och uppgiften tillsats färgämnen eller vinsyra kan om av ersättas genom ordet commeroiab ex.: sirop de groseille commerciab. Gelé sir0p av äpplen och betor kan, där de icke vid fabrikasenare tionen ingått i större mängd än 15 % råämnena, kallas blandad äppelav eller fruktgelé art.

Det är medgivet att tillsätta vinbärs- och hallonsirup liten mängd en körsbärssaft. Detsamma gäller tillsättning alkohol till fruktsirup intill av en myckenhet av 3 % art. Det är förbjudet att till fruktsirup, gelé, sylt sätta antiseptiska 0. s. v. ämnen, giftiga färgämnen eller andra giftiga ämnen liksom även att sälja, saluhålla, för försäljning innehava eller transportera produkter, innehållande dylika ämnen, eller produkter, äro skämda art. som De benämningar, angivas i första till fjärde styckena artiklarna som 1 och 2 och beteckna naturen de använda råämnena, som av skola utsättas i likformiga och väl synliga bokstäver på de kärl, i vilka i grosshanvaran deln säljes, utställes för försäljning eller för sådant ändamål förvaras eller

transporteras, liksom å de kärl, i vilka saluhålles i detaljhandeln. Varan skola återgivas på fakturor, fraktsedlar och konossement

Benämningarnaart.

Kärl, i vilka fruktmos, fruktsaft, sylt, fruktsirup och gelé i grosshandeln säljas, utställas till försäljning eller för sådant ändamål förvaras eller trans-

porteras, ävensom kärl, vari dessa saluhållas i detaljhandeln, skola varor bära tillverkarens eller försäljarens eller firma samt adress eller fabriksnamn eller handelsmärke art.

Kafe, te, kaifesurrogat, tesurrogat och kakaoprodukter.

Schweiz.

Förordning den 8 maj 1914.

Såsom kafe får i marknaden föras blott den och ofördärvade rena naturprodukten. Genom haveri eller eljest fördärvat kaffe eller kaifeavfall får icke föras i marknaden.

Färgning, tillsats vatten och rostning kaifebönor äro tillåtna blott av av under villkor, att det använda behandlingssättet angives. Kaffe, innesom häller ett polermedel i större mängd eller innehåller än 5 % försom mer oreningar, får icke saluhållas eller försäljas. Importerat kaife, innehållande mer än 5% föroreningar, måste, innan det föres vidare i marknaden, under myndighets tillsyn underkastas erforderlig rensning. Rostat kafe får icke innehålla främmande frukter eller frön eller extraherade kaffebönor och icke än 5% förkolnade bönor. mer Glasering av det rostade kaffet och behandling detsamma med av fett eller mineralfett äro i likhet med varje annat till viktökning ledande förfarande förbjudna. Till malet cafe få sättas mineralämnen eller kaifesump. Blandningar av malet kaEe och surrogat skola betecknas såsom surrogat.

19 21438-LirsmedelslagstUtnin-gskommitténsbetänkande.

Kqfesurrogat får föras i marknaden, om det är framställt av fördärvade råvaror eller mögligt, surt eller förbränt, eller om det innehåller tillsats värdelösa ämnen, såsom kaffesump eller tyngande mineralämnen. av Kaifeersättningsmedel och kaffesurrogat skola föras i marknaden under beteckning, i vilken de huvudsakligaste råmaterialiema äro angivna ex. en kañeersättning cikoria, kaffesurrogat cikoria och ñkon, spannmålsav av kaffe. Sakbeteckningen kaffeersättning cikoria, maltkaffe skall stå för av sig själv i tydlig skrift på förpackningen och får icke vara anbringad sådel någon möjligen förekommande text. Dessutom skall å förpacksom av ningen utsättas fabrikantens eller säljarens firma. Vid öppen försäljning skola de föreskrivna beteckningarna också i tydlig skrift anbringade vara på ståndkärlen Standgefäss. Blandningar kaEesurrogat och kaffe skola - av betecknas såsom kaifesunogatblandningar. Ovannämnda beteckningsföreskrifter skola äga tillämpning jämväl för kaifesmrogatblandningar. Beteckningen kaffeblandning är tillåten blott för en blandning av flera sorter rent kaffe, och beteckningen kafeextrakt får användas blott för ett extrakt rent kaffe, medan kajfeessens däremot är en tillåten beteckning av för kaffesurrogat, framställt bränt socker eller bränd melass. Ett av av av socker framställt surrogat får också betecknas såsom kaffeessens av s0cker. Under den allmänna beteckningen grönt och svart te hänföras

bladknopparna och de bladen tebusken, så som dessa i olika beunga av redning föras i marknaden. Te får icke innehålla extraherade teblad, blad andra växter, färgämnen eller andra främmande ämnen av något slag, av heller produkter teavfall eller limämnen. Allt efter ursprunget kan teet ur innehålla mindre eller större mängd kvistdelar. Under beteckningen kakao eller kakaøpultzer får blott den rena, oförändrade eller sitt fett delvis berövade naturprodukten föras i marknaden. Såsom löslig kakao får allenast ett kakaopulver betecknas, som för höjande dess löslighet behandlats med alkalikarbonater eller ånga. Denna av kakao får dock innehålla än 3 tillsatta alkalikarbonater. mer Under beteckningen choklad får i marknaden föras allenast en blandning kakao och socker med eller utan tillsats av kakaofett och kryddor. av Chokladen får dock innehålla högst 68 % socker. Kakao och choklad få icke innehålla främmande stärkelse, mjöl, främmande fett, tyngande mineralämnen, färger eller k. fettsparare dextrin, s. gelatin, gummi, tragant och liknande. De få icke mögliga eller illavara luktande eller i övrigt fördärvade. Användning kakaoskal eller annat kakaoavfall vid fabrikation av av kakao och choklad är förbjuden. Specialprodakter kakao och choklad med tillsats havre, ollon, av av mjölk, hasselnötter d. måste betecknas på motsvarande sätt ex. havreo. mjölkchoklad. Om till choklad satts sackarin, dulcin eller dylika kakao, konstgjorda sötningsmedel, måste denna tillsats angivas å förpackningen. Kakao och choklad, föras i marknaden i paket, lådor eller askar, som skola å förpackningen bära fabrikantens eller säljarens firma eller märke. Beträffande materialet för här omhandlade omslag vid förpackvarors ning givas särskilda bestämmelser.

Belgien.

Kungl. kungörelser den 28 september 1891 och 30 november 1904.

Det är förbjudet att sälja, saluhålla eller för försäljning innehava eller transportera en produkt under namnet kqfe, såvida den icke utgöres det av skalade fröet av kaifebusken. Kaffe kan hava underkastats enkel torken ning grönt kaffe, eller det kan bränt eller bränt och malet art. vara Det är följaktligen förbjudet att under benämningen kaife försälja, saluhålla eller för försäljning förvara eller transportera: 1:0 kaffe, vattenhalt ökats café mouillé eller berövats del vars som en av sina huvudsakliga beståndsdelar, 2:0 andra ämnen än kaEe, med eller utan inblandning sådant eller av beståndsdelar därav, oavsett äger formen pulver eller korn om varan av med samma utseende som kaffe art. Kaffe, vars vattenhalt ökats eller delvis urkokats, får icke, som vare sig blandat med obehandlat kaüe eller ej, säljas, saluhållas eller för försäljning förvaras eller transporteras annat än under beteckning, tydligt som angiver det använda förfaringssättet. Kaffe skall hava erhållit tillskott anses till vattenhalten, om det vid torkning vid 100° C. förlorar än 5% mer av sin vikt. Ersättningsmedel för kaffe, sådana cikoria, spannmål, ärter, fikon, som ekollon, dadlar 0. s. v., eller blandningar kaffe med dessa surrogat eller av med vilka främmande ämnen det må få icke säljas, saluhållas eller vara för försäljning förvaras eller transporteras under ett vari ordet cafe namn, eller därav härlett 0rd, ordsammanställning eller homonymer eller namnet på en produktionsort för naturligt kaEe ingå. Aro dessa produkter gjutna till korn, böra de äg-a cylindrisk form. Kaffe, som behandlats med tillhjälp färger, matfett, socker, gummiav läcka eller andra oskadliga ämnen, får icke säljas, saluhållas eller för försäljning eller leverans förvaras eller transporteras annat än med etikett, en som med tydliga bokstäver det främmande ämnet, exempelvis kaffe anger färgat med järnoxid, kaffe glaserat med s0cker, lackerat kaffe Glasering med tillhjälp vaselin, parafñn och liknande ämnen är förav klarad hälsoskadlig och följaktligen förbjuden art. 3. De beteckningar, i föregående art. sägs, skola utsättas med lässom liga bokstäver likformig storlek på tunnor, säckar och kärl, i vilka det av behandlade, eftergjorda eller blandade kaffet försäljes, saluhålles eller för försäljning förvaras eller transporteras art. 4. Fakturor, fraktsedlar och konossement avseende nämnes i vara, som art. skola angiva, för varje särskild försändelse, att är såld icke varan som äkta och naturligt kaEe utan den eller den produkten, benämndi som enlighet med föreskrifterna i art. 3 art.

Ättika.

Schweiz;

Förordning den 8 maj 1914.

Under beteckningen ättika eller matättika kan bringas i markna-

den såväl en produkt, framställd ättikjäsning alkoholhaltiga vätgenom av V

skor, dylik, framställd utspädning åittikessens se nedan som en genom av med vatten art. 241. Under beteckningen vinättika får blott produkt, beretts uteen som slutande ättikjäsning vin och utspätts på motsvarande sätt, föras genom av i marknaden. Dess halt sockerfritt extrakt måste uppgå till minst 8 gr. av och mineralämnen minst 1 Vinättika får icke innehålla pr av gr. pr än 1 volymprocent alkohol. Till ättikfabrikation avsett rödvin kan avmer färgas med rent benkol art. 242. Karl, i vilka ättika matättika eller vinättika förvaras eller saluhålles, skola på tydligt sätt försedda med innehållet motsvarande beteckvara en ning art. 243. ;ättika måste innehålla minst 4 ättiksyra art. 244. Attika får utom ättiksyra icke innehålla andra fria syror eller konserveringsmedel, heller några skarpt smakande ämnen eller hälsofarliga färg-

ämnen eller metallföreningar. Qskadliga färgämnen äro tillåtna art. 245. Attika, tillsatts aromatiska eller kryddade ämnen, skall betecknas som på motsvarande sätt, som estragon-ättika. ex. inblandning konstgjorda fruktetrar, konstgjorda bouquet-ämnen eller av ämnen, vilkas art hemlighålles, är förbjuden art. 246. Åttika måste klar och ofördärvad: den får icke innehålla ättikål vara i större mängd eller för blotta ögat synlig svamputveckling art. 247.

Ättikliknande vätskor, utom ättiksyra innehålla även andra ändasom målsenliga organiska citronsyra, kunna betecknas som ättiksyror, ex. ersättning, deras sammanlagda halt fria beräknad som ättikom av syror, uppgår till minst 4 96. I övrigt måste dylika produkter motsvara fordsyra, ringarna i art. 245-7 art. 248. Attikessens måste framställd från empyreumatiska ämvara av ren, fri ättiksyra, innehålla minst 80 % ättiksyra och fri från de iärt. nen vara 245 första stycket angivna inblandningarna art. 249. Attikessens får utsläppas i detaljhandeln blott i graderade och slutna flaskor, vilka äro försedda med den tydliga påskriften Essigessenz Nur in verdünntem Zustand verwendenl i outplånliga, röda bokstäver på zu vit botten art. 250.

Belgien.

Kungl. kungörelse den 30 januari 1893.

Fabrikationen och försäljningen ättika och ättiksyra, avsedd för av ättikberedning, skola framdeles underkastas följande bestämmelser, oberoende

vad föreskrivits kärl, färger och sackarin. av som om De kärl, i vilka ättika säljes, saluhålles eller för försäljning förvaras eller transporteras, skola på ett synligt ställe, i tydliga och likformiga bokstäver bära, utom fabrikantens eller säljarens eller firma och adress, namn inskription, i anslutning till eller nedanför ordet ättika anger det en som eller de huvudsakliga råämnen, använts vid framställning: ättika som varans vin, ättika äpplen, ättika av alkohol, ättika av ättiksyra o. s. v. av av Attika ättiksyra kan också kallas utspädd ättiksyra. Den får av innehålla än 8 ättiksyra i 100 kubikcentimeter. mer gr.

Dessa benämningar skola utsättas å fraktsedlar, fakturor och konossement art.

Det är förbjudet att ättika, under vilket det som namn vara må, sälja, saluhålla eller för försäljning innehava eller transportera: 1 ättiksyrelösningar, äro ofullständigt som renade, särskilt ättiksyra som underkastats destillation; 2 lösningar innehållande något följande av ämnen: a. andra syror än ättiksyra och eventuellt små mängder organiska syror, som kunna härröra från det råämne, ättikan har sitt varav namn, klorurer, sulfater och andra föroreningar, sådana salter som av kalk eller natron, i större myckenhet än kan härröra från som det råämne, vars namn varan bär,

c. bly-, zink- eller arsenikföreningar eller andra hälsoskadliga ämnen; 3 produkter, innehålla mindre än 3 som gr. ättiksyra på 100 kubikcentimeter art.

Bilaga H.

bestämmelser rörande mjölk och grädde

Sammandrag av i lokala matvarustadgor.

Mj ölkbenämningar.

I 146 från länsstyrelserna till kommittén insända matvarustadgor finnas mjölkhandeln. Följande benämningar å den salusärskilda föreskrifter om mjölken hava i dessa stadgor använts i nedanstående antal fall: förda Råmjölk 41; Mjölk 57; Söt mjölk Nysilad mjölk Oskummad mjölk 64; Oskummad sötmjölk 21; Pasteuriserad mjölk 14; Kontrollmjölk 38; Barnmjölk 37; Tuberkelfri mjölk 17; Kontrollgrädde Grädde 99; Tunn grädde 39; Halvfet grädde Söt grädde Kaifegrädde Tjock grädde 44; Söt tjock grädde Prima tjock Fet grädde grädde vispgrädde Sur grädde Skummjölk 53; Handskummad mjölk 32; Handskummad sötmjölk Halvskummad mjölk Separerad mjölk 50; Separerad sötmjölk Vanlig skummjölk Maskinskummad mjölk Kärnmjölk 50; Surmjölk 30; Filbunke -; Youghurt -.

Föreskrifter angående fetthalt.

146 stadgor angående mjölkhandeln ñnnas inga be- I 85 av nämnda fetthalten i mjölk, utan föreskrives endast, att mjölken stämmelser om berövad något sina naturliga beståndsdelar. I 61 av stadgorna får vara av finnas däremot dylika föreskrifter. minimifetthalt; 2,7 % För oskummad mjölk föreskrives sålunda en av i 7 fall, 2,9 % i 1 fall, 3 % i 50 fall samt av 2,8 % i 1 fall, av 2,8 á av av i morgonmjölk och 3,2 i aftonmjölk i 1 fall.

I 7 stadgor föreskrives fetthaltsprocent endast för ett slag grädde, av och bestämmes därvid, att grädde skall hålla en minimifetthalt 12 % i av 5 fall, av 15 % i 1 fall och 20 á i 1 fall. av

Fetthalten i tunn grädde bestämmes till 10 % i 31 fall, till 12 % i 3

fall, till 15 % i 8 fall, till 18 i 2 fall á och till 20 % i 3 fall.

Minimifetthalten för tjock grädde bestämmes till 18 % i 1 fall, till

20 á i 34 fall, till 25 á i 2 fall, till 30 % i 8 fall och till 35 á i 3 fall.

För skummjölk föreskrives viss fetthalt i 7 stadgor, nämligen till 1,4 á

i 1 fall, till 1 % i 1 fall, till 0,7 i 3 fall, á till 0,6 % i 1 fall och till

0 1 % i 1 fall. 7