SOU 1922:50

Bilaga till Statistiksakkunnigas betänkande redogörelse för huvuddragen av den officiella statistikens utveckling och nuvarande organisation i Sverige jämte kort översikt av dess organisation i vissa främmande länder samt i internationellt hänseende

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1922:50

FINANSDEPARTEMENTET

BILAGA TILL.

STATISTIKSAKKUNNIGAS BETÄNKANDE REDOGÖRELSE FÖR HUVUDDRAGEN AV DEN OFFICIELLA STATISTIKENS UTVECKLING OCH NUVARANDE ORGANISATION I SVERIGE JÄMTE KORT ÖVERSIKT AV DESS ORGANISATION I VISSA FRÄMMANDE LÄNDER SAMT I INTERNATIONELLT HÄNSEENDE AV

SVEN

WI CKSELL

S T O C K H O L M 19 2 2

Statens offentliga utredningar 1922. Kronologisk

förteckning.

Januari—Mars. Återfinnes å o m s l a g e n t i l l u t r e d n i n g a r n a 1-

April— December. 1. Några i a k t t a g e l s e r från 1921 års r i k s d a g s m a n n a v a l . Av E . v. H e i d e n s t a m . N o r s t e d t . 20 s. J u . 2. B y g g n a d s a r b e t a r s a k k u n n i g a a b e t ä n k a n d e . 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamh e t e n i Sveriges s t ä d e r och s t a d s l i k n a u d e s a m h ä l l e n . Av B . N y s t r ö m . N o r s t e d t . 208 s. S. 3. J ä r n v ä g s s t y r e l s e n s s k r i v e l s e r till K u n g l . Maj:t den 28 a p r i l 1922 m e d förslag till t a x e ä n d r i n g s a m t den 5 m a j 1922 m e d y t t r a n d e ö v e r tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t l å t a n d e m . m . Sv. T r . - a k t i e b . 22 s. K. 4. K l i m a t e t s i n v e r k a n p å b y g g n a d e r vid v ä s t k u s t e n . K u n g l . B y g g n a d s s t y r e l s e n s m e d d e l a n d e n r 1. Marcus. 13 s. K. 5. B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r ä n d r a d kyrklig i n d e l n i n g och o r g a n i s a t i o n i n o m de till K r i s t i a n s t a d s och M a l m ö h u s l ä n h ö r a n d e d e l a r n a av L u n d s stift. Hreggs t r ö m . 392 s. E. G. Tillägg till b e t ä n k a n d e och förslag beträffande förrådsv e r k s a m h e t e n vid m a r i n e n . T u l l b e r g , vi, 92 s. F ö . 7. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e fiskerinäringens f r ä m j a n d e . Hieggs t r ö n i . 95 s. J o . 8. U t r e d n i n g a n g å e n d e s t a t s u n d e r s t ö d för i d r o t t e n s främj a n d e . T u l l b e r g , v, 124 s. 1 k a r t . E. 9. P a t e n t l a g s t i f t u i n g s k o m m i t t é n a b e t ä n k a n d e . 7. F ö r s l a g t i l l lag om r ä t t till t i d n i n g s eller tidskrifts titel m . m . M a r c u s . 54 s. H. 10. Om l a p p s k a t t e l a n d s i n s t i t u t e t och d e s s h i s t o r i s k a utv e c k l i n g . Av Åke H o l m b ä c k . A l m q v i s t & Wiksell. 95 s. S. 11—12. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag a n g å e n d e k u l t u r m i n n e s v å r d s a m t o r g a n i s a t i o n av k u l t u r m i n n e s v å r d e n . 1. Historik, m e m o r i a l ang. m i n n e s v å r d e n s n u v a r a n d e s t å n d p u n k t , u t l ä n d s k lagstiftning s a m t bilagor, v i i j , 483 s. 3 k a r t . 2. F ö r s l a g och m o t i v , xxiij, 197» s. Centraltr. E, 13. H ö g s k o l o r n a s l ö n e r e g l e r i n g s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e n . 2. F a c k h ö g s k o l o r och övriga v e t e n s k a p l i g a a n s t a l t e r . Hseggs t r ö m . v j , 193 s. E. 14. S t a t s m a k t e r n a och bränsleanskaffningen u n d e r k r i g s å r e n . Av b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n avgiven b e r ä t t e l s e över d e s s v e r k s a m h e t åren 1 9 1 7 - 1 9 2 1 . M a r c u s . 353 s. H. 15. S t a t i s t i k s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . U t r e d n i n g och förslag till å t g ä r d e r för m i n s k n i n g av k o s t n a d e r n a för d e n officiella s t a t i s t i k e n s a m t å s t a d k o m m a n d e av en perm a n e n t k o n t r o l l över det s t a t i s t i s k a a r b e t e t m . m . Beckm a n , x, 367 s. F i . 16. F ö r s l a g till vissa ä n d r i n g a r i b e s t ä m m e l s e r n a r ö r a n d e j a k t och fågelskydd. 2. Ä n d r i n g a r i j a k t l a g e n , fridlysn i n g s b e s t ä m m e l s e r m . m . Marcus. 317 s. J o . 17. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e det a k a d e m i s k a bef o r d r i n g s v ä s e n d e t . L u n d , Berling. 208 s. E . 18. Det s v e n s k a l a n t b r u k e t s p r o d u k t i o n s k o s t n a d e r . 1. Bokf ö r i n g s å r e t 1919—1920. Av L. N a n n e s o n . M e d d e l a n d e från K u n g l . L a n t b r u k s s t y r e l s e n n r 240 (Nr 6 1922). N o r s t e d t . vi;j, 125 s. J o . 19. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e a r r e n d a t o r s r ä t t t i l l e r s ä t t n i n g för elektrisk a n l ä g g n i n g . T u l l b e r g , iv, 29 s. J u . 20. M e l l a n h a n d s s a k k u n n i g e s b e t ä n k a n d e a n g . o l ä g e n h e t e r n a v i d m e l l a n h a n d s s y s t e m e t i n o m l i v s m e d e l s h a n d e l n . Ekl u n d . 295 s. J o . 21. Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g v i d k o m m u n a l a val enligt lag a r n a den 9 j u n i 1922. Av E . v. H e i d e n s t a m . Beckm a n . ( 4 \ 51 s. S. 22. K o l o n i s a t i o n s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 1922. F ö r s l a g t i l l k o l o n i s a t i o n å k r o n o p a r k e r i N o r r l a n d och D a l a r n a j ä m t e förslag dels till u t s t r ä c k t tillämpajide av i n t e n s i v t skogsb r u k å de n o r r l ä n d s k a k r o n o p a r k e r n a , dels till kraftigare b e f r ä m j a n d e av e g n a h e m s b i l d n i n g å e n s k i l d j o r d i N o r r l a n d . Centraltr. (2), xvij, 433, 133, 112 s. 1 k a r t . J o . 23. B e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e u t b i l d n i n g s k u r s e r i n o m t u l l v e r k e t . T u l l b e r g , viij, 143 s. E i . 24. U t r e d n i n g r ö r a n d e den s. k. N y k ö p i n g s k a n a l . Medd e l a n d e från K u n g l . K a n a l k o m m i s s i o n e n . Nr 6. Hseggs t r ö m . 69 s. 3 p l . K. 25. F ö r s l a g till f ö r f a t t n i n g a r a n g å e n d e h a n d e l m e d och i m p o r t av u t s ä d e s f r ö ä v e n s o m till o m o r g a n i s a t i o n av f r ö k o n t r o l l v e r k s a m h e t e n m . m . B e c k m a n , iv, 131 s. J o . 26. U t k a s t till lag o m v i s s t t r y g g a n d e av b y g g n a d s b o r g e n ä r e r s f o r d r i n g a r m . m . T u l l b e r g . 51 s. J u .

27. K e d o g ö r e l s e för de e c k l e s i a s t i k a b o s t ä l l e n a . 5. V ä r m l a n d s l ä n . Av H . S k o g l u n d . B e c k m a n , xlvij, 692 s. E . 28. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e b r a n d s k y d d s f ö r e s k r i f t e r och o r d n a n d e t av b r a n d v ä s e n d e t i n o m r i k e t . 7. Betänk a n d e m e d förslag till K u n g l . Maj:ts n å d i g a s t a d g a ang å e n d e s k y d d för m ä n n i s k o r v i d b r a n d f a r a i n o m i n d u s t r i e l l a a r b e t s l o k a l e r . B e c k m a n . 15 s. K. 29. F l o t t a n s s k o l s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e 3 a n g å e n d e skolr e g l e m e n t e för flottan. 1. Skolor och k u r s e r för s j ö m a n s k å r e n s m a n s k a p . T u l l b e r g , v i j , 117 s. 1 b i l . F ö . 30. Å t g ä r d e r m e t g o d s a n h o p n i n g i t u l l p a c k h u s m . m . G e n e r a l t u l l s t y r e l s e n s u n d e r d å n i g a u t l å t a n d e n ö v e r 1914 å r s t u l l k o m m i s s i o n s b e t ä n k a n d e n . 3. M a r c u s . 101 s. F i . 31. S u p p l e m e n t n r 1 till Sveriges f a m i l j e n a m n . Stat. r e p r . a n s t . 12 s. E . 32. Bilaga till k o l o n i s a t i o n s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . R e d o g ö r e l s e r för i n v e n t e r i n g av o d l i n g s j o r d . Av E . H a g l u n d . C e n t r a l t r . (2), 278 s. 11 k a r t . J o . 33. F ö r s l a g till r e v i d e r a d l a g o m a r b e t s t i d e n s b e g r ä n s n i n g jämte utredningar rörande arbetstidslagstiftningens verkningar och a r b e t s t i d s f ö r h å l l a n d e n a i n o m v i s s a y r k e n . N o r s t e d t . (2), 186, 109* s. S. 34. B l ä n k a n d e ° c h förslag avgivna av d e n av K u n g l . Maj:t den 31 a u g u s t i 1920 t i l l s a t t a k o m m i t t é för verks t ä l l a n d e av u t r e d n i n g , h u r u v i d a k r i g s d o m s t o l a r n a i f r e d s t i d k u n n a avskaffas. M a r c u s , v i j , 224 s. J u . 35. 1921 å r s f a s t i g h e t s k r e d i t s a k k u n n i g a . B e t ä n k a n d e 1. U t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e h ö j n i n g av m a x i m i g r ä n s e n för d e n p r i m ä r a j o r d b r u k s f a s t i g h e t s k r e d i t e n . M a r c u s . 26 s. J o . 36. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 11. P a p p e r s i n d u s t r i e n s p r o d u k t i o n s f ö r h å l l a n d e n . Av E . Bosreus. T u l l b e r g , iv, 101 s. F i . 37. U n d e r d å n i g t u t l å t a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g ang å e n d e t i l l v e r k n i n g och b e s k a t t n i n g av m a l t d r y c k e r m. m . M a r c u s . 143 s. F i . 38. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 13. Den s v e n s k a k a u t s c h u k i n d u s t r i e n s utveckl i n g 1890—1913 m e d s ä r s k i l d h ä n s y n till d e s s s t ä l l n i n g åren n ä r m a s t före v ä r l d s k r i g e t . Av B . Ohlin. M a r c u s , iv, 38 s. F i . 39. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l f ö r o r d n i n g o m m o t o r f o r d o n jämte därmed s a m m a n h ä n g a n d e författningar samt till s t a d g a o m trafiken å v ä g a r och g a t o r . V. P e t t e r s o n , viij, 254 s. 4 b i l . K. 40. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 12. M a r g a r i n i n d u s t r i e n s u t v e c k l i n g m e d s ä r s k i l d h ä n s y n till f ö r h å l l a n d e n a före v ä r l d s k r i g e t . Av J. L u b l i n . T u l l b e r g , iv, 184 s. F i . 41. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é u s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 14. H u v u d d r a g e n av d e t svenska j o r d b r u k e t s utv e c k l i n g 1871—1919. Av A . S j ö s t r ö m . M a r c u s , iv, 120s. F i . 42. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 15. Ö v e r s i k t av j o r d b r u k e t s u t v e c k l i n g i v i s s a f r ä m m a n d e l ä n d e r 1871—1913. Av E . Höijer. M a r c u s . i v, 97 s. F i . 13. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till a l l m ä n s j u k h u s s t a d g a m . m . N o r s t e d t . 302 s. S. 44. K o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s l ö n e k o m m i t t é 4. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e p e n s i o n e r i n g av i c k c - o r d i n a r i e p e r s o n a l v i d p o s t v e r k e t , telegrafverket, s t a t e n s j ä r n v ä g a r och s t a t e n s vattonfallsvcrk. T u l l b e r g , x, 112 s. K. 45. O d l i n g s o r g a n i s a t i o n e n s v e r k s a m h e t å r e n 1918—1922. M a r c u s . 46 s. J o . 46. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l lag om t v å n g s u p p f o s t r a n åt u n g a f ö r b r y t a r e m . n i . B e c k m a n , iv, 232 s. J u . 47. J o r d k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e n . 4. Om b i l d a n d e av n y a j o r d b r u k m . m. M a r c u s . 358 s. J u . 48. J o r d k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e n . 5. R e d o g ö r e l s e för res u l t a t e t a v vissa av j o r d k o m m i s s i o n e n företagna e n q u é t e r i j o r d f r å g a n . Av F . S a n d b e r g . M a r c u s , v i j , 239 s. J u . 49. U t r e d n i n g a n g å e n d e o m o r g a n i s a t i o n av p o l i s v ä s e n d e t i r i k e t . Av S. L i n n é r . B e c k m a n , ix, 416 s. S. 50. Bilaga till s t a t i s t i k s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . R e d o g ö r e l s e för h u v u d d r a g e n av d e n officiella s t a t i s t i k e n s u t v e c k l i n g och n u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n i Sverige j ä m t e k o r t ö v e r s i k t av dess o r g a n i s a t i o n i v i s s a f r ä m m a n d e l ä n d e r s a m t i i n t e r n a t i o n e l l t h ä n s e e n d e . Av S. Wicksell. B e c k m a n . 118 s. F i .

Anm. Om särskild t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a t i l l d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. ex. E . = E c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = J o r d b r u k s departementet. F r å n den 1 a p r i l , då k u n g ö r e l s e n d e n 3 febr. 1922 a n g . s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r 98) t r ä d d e i kraft, u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för v a r j e d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1922:50

FINANSDEPARTEMENTET

BILAGA TILL

SVEN

WICKSELL

STOCKHOLM 1922 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1624 81]

INNEHÅLL. Sid.

Förord

I. D e n officiella s t a t i s t i k e n s u p p k o m s t o c h a l l m ä n n a u t v e c k l i n g i S v e r i g e Tiden före 1858 Tiden 1858—1910 Tiden efter 1910 II.

III.

1 10 18

D e n officiella s t a t i s t i k e n s n u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n i S v e r i g e s a m t utvecklingen och beskaffenheten av dess viktigaste grenar Allmänt Statistiska centralbyrån och av den handlagd statistik Kommerskollegii näringsstatistik Socialstatistiken Undervisningsstatistiken Medicinalstatistiken Statistiken över accispliktiga näringar Domänstatistiken Försäkringsstatistiken Kommunikationsverkens statistik

20 20 20 62 78 95 97 99 100 101 102

U p p g i f t e r o m d e n officiella s t a t i s t i k e n s o r g a n i s a t i o n i u t l a n d e t s a m t i internationellt hänseende 104 Den officiella statistiken i vissa främmande länder Internationella statistiska institut och byråer

104 116

ÅSOM KÄLLOR för detta arbete hava a n v ä n t s : dels för den historiska framställningen: diverse kommittébetänkanden, särskilt 1854 års och 1905 års statistiska kommittéers betänkanden, äldre och nyare officiella statistiska publikationer, vissa historiska arbeten, såsom H J E L T : Det svenska tabellverkets uppkomst, organisation och tidigare verksamhet, Helsingfors 1900, och De första officiella relationerna om svenska tabellverket, Helsingfors 1899, LUNDELL: Bidrag till den finska befolkningsstatistikens historia, Helsingfors 1913, CEDERBERG: Pehr Wargentin als Statistiker, Helsingfors 1919, AROSENIUS: The history and organization of Swedish official statistics (i det i kap. I l l anförda amerikanska samligsverket History of statistics etc. New York 1918) samt åtskilliga artiklar rörande den svenska förvaltningsorganisationens samt tabellkommissionens och befolkningsstatistikens utveckling i Statsvetenskaplig tidskrift, m. m.; dels ock för framställningen rörande den nuvarande statistiken i Sverige: samt liga för närvande utgivna officiella statistiska publikationer och tidskrifter, gällande författningar, av ämbetsverken lämnade särskilda uppgifter och därifrån erhållna uppsättningar av i användning varande blankettformulär m. m.; dels slutligen för framställningen rörande den utländska statistiken diverse handböcker och från främmande länder erhållet material, för vilket redogöres närmare i kap. I I I . Samtliga delar av kap. II hava för kompletteringar och erinringar i manuskriptutdrag översänts till cheferna för statistiska centralbyrån, resp. kommerskollegii statistiska byrå, socialstyrelsens byrå för allmän socialstatistk, skolöverstyrelsens statistiska avdelning samt de statistiska kontoren eller avdelningarna i övriga berörda ämbetsverk, vilka benäget dels själva granskat utdragen, dels för granskning underställt dem vederbörande byrå- och avdelningschefer. Det är mig en angenäm plikt a t t h ä r uttrycka ett vördsamt tack för den värdefulla hjälp, som därigenom erhållits. Särskilt står j a g i tacksamhetsskuld till Överdirektören Fil. Dr. L. WiDELLj Kommerserådet Fil. Dr. MARTIN JANSSON och byråchefen Fil. Dr. N I L S BERGSTEN, vilkas dyrbara tid

jag nödgats i stor utsträckning taga i anspråk. Beträffande arbetets uppställning m å nämnas, a t t dess karaktär i viss m å n fått sin prägel av författarens strävan a t t å ena sidan undvika upprepningar av sådant, som redan finnes omnämnt i statistiksakkunnigas i juni d. å. utgivna betänkande, och å andra sidan hans önskan, a t t föreliggande redogörelse, tagen tillsammans med den i inledningen till n ä m n d a betänkande lämnade kortare översikten av den officiella statistikens omfattning och allmänna organisation, måtte bilda ett någorlunda fristående helt. Uppenbart är nämligen, att i den m å n detta senare k u n n a t förverkligas, arbetets användning, t. ex. för universitetsundervisningen, i betydande grad underlättas. En mindre separatupplaga av arbetet, innehållande tillika ett särtryck av bemälda Inledning kommer a t t med vederbörligt tillstånd tillhandahållas i bokhandeln.

Förf.

I. Den officiella statistikens uppkomst och allmänna utveckling i Sverige. Tiden före 1858. Spridda ansatser till en officiell statistik kunna spåras ända till konung Gustaf I:s regering och möjligen ännu längre tillbaka. I varje fall finns i kronans räkenskaper och andra offentliga handlingar från denna konungs och hans söners tid vissa uppgifter av statistisk natur samlade. Först under konung Gustaf I I Adolf torde emellertid mera anmärkningsvärda försök ha gjorts till bearbetning av dylikt material. Sålunda föreligger en på hans befallning (år 1625) utarbetad berättelse över järnverken inom den egentliga bergslagen med i tabellform sammanställda uppgifter rörande bl. a. tillverkningsbelopp och antalet sysselsatta bergsmän och smeder, samt av det år 1630 inrättade generalbergsamtet nästan årligen såväl till konung Gustaf Adolf som till hans närmaste efterträdare avgivna berättelser över >äe ädlare bergverken». Från äldre tid äro vidare att märka av rikskanslern Axel Oxenstierna föranstaltade sammandrag av alla de under Sverige lydande stapelstäders export- och importlistor samt därpå grundade beräkningar av ut- och införselns värde under åren 1637 och följande, varefter dock under hela åttio års tid upplysningar rörande Sveriges handel nästan fullständigt saknas. Är 1666 och 1697 inlämnades till regeringen av bergskollegium — vilket sedan 1649 var bergsaintets officiella benämning — utarbetade berättelser över bergshanteringen under perioderna 1637—1663 samt 1664—1696. I detta sammanhang förtjäna också nämnas de för vart och ett av åren 1623 till och med 1643, men sedermera endast för spridda år utarbetade, s. k. generalböckerna över statens inkomster och utgifter, fordringar och skulder, samt alltsedan 1620 årligen uppgjorda budgetberäkningar, särskilt från slutet av 1600-talet konung Karl XI:s s. k. »Dispositioner». Från Karl XILs död till statsvälvningen år 1772 synas de centrala ämbetsverken i allmänhet och även landshövdingarna ha inlämnat berättelser till riksdagarna. Sålunda avgav bergskollegium kort före varje riksdag, i början mera ofullständiga, under senare åren innehållsrikare berättelser över bergshanteringen; manufakturkontoret avgav från dess inrättande år 1739 till dess indragning år 1766 berättelser om fabrikernas tillstånd och manufakturfondens förvaltning, samt sistnämnda år därjämte en samlad redogörelse för sin förvaltning under hela tjugusjuårsperioden. Liknande berättelser avgåvos av rikets ständers handelsoch manufakturdeputation samt av kommerskollegium (inrättat 1637), varjämte även landshövdingarna, var för sitt län, vid varje riksdag från och med 1738 intill år 1772 redogjorde för jordbrukets och handelns tillstånd. Även början till en hälso- och sjukvårdsstatistik förefinnes under denna tid i sundhetskommissionens (inrättad 1737), collegii medici (inrättat 1663), hospitals- och barnhusdeputationens (inrättad 1756) samt i landshövdingarnas nyssnämnda riksdagsberättelser. Är 1749 igångsattes därjämte det i vår statistiks historia så ytterligt betydelsefulla s. k. tabellverket, varigenom prästerskapet regelbundet avgav tabellariska 1684 28

sammandrag rörande befolkningsförhållandena, vilka sammandrag genom den år 1756 inrättade s. k. tabellkommissionen bearbetades till en befolkningsstatistik för hela riket, över vilken riksdagsberättelser avgåvos. Väl togo de under 1700-talet påbörjade och i form av riksdagsberättelser under frihetstiden någorlunda regelbundet sammanställda förvaltningsredogörelserna med 1772 års statsvärvning en ända. Först fram på 1800-talet började de centrala ämbetsverken och landshövdingarna ånyo avgiva officiella berättelser av statistiskt innehåll. Men det viktigaste av allt, tabellverket över befolkningen, rönte därvid intet allvarligare avbräck, ehuruväl en viss stagnation i tabellkommissionens verksamhet under någon tid förmärktes, i det dels avgångna ledamöter icke ersattes, dels riksdagsberättelserna upiDhörde, för att först år 1797 återupptagas i form av berättelser till Kungl. Maj:t. Icke blott med hänsyn till att befolkningsstatistiken är den gren av vår officiella statistik, åt vilken tidigast särskild ämbetsverksamhet ägnades, och som först av alla grenar blev föremål för en genomförd, hela riket omfattande organisation, utan även med hänsyn till dess oavbrutna fortgång har sålunda denna statistik i vårt land de äldsta anorna. Detsamma torde för övrigt även gälla, om den jämföres med andra länders befolkningsstatistik; Sverige lär faktiskt vara det land, för vilket tillförlitliga och regelbundna uppgifter om befolkningens tillstånd och förändringar äro tillgängliga längst tillbaka i tiden. På grund härav och på grund av att befolkningsstatistiken varit och är det mest fundamentala i den officiella statistikens system, samt därför att den — för att låna en bild ur 1856 års kommittébetänkande — hos oss utgjort en huvudstam, vid vilken så småningom flera andra grenar fäst sig, må i det följande en utförligare redogörelse lämnas för dess tillkomst och utveckling. I Sverige voro redan under äldsta tid och äro fortfarande kyrkoböckerna den förnämsta källan för befolkningsstatistiken. Bruket att föra förteckningar över församlingsmedlemmar*och viktigare kyrkliga förrättningar, såsom bröllop, dop och begravningar, är säkerligen mycket gammalt. I 1686 års kyrkolag är det redan allmänt anbefallt, att prästen skall föra kyrkoböcker, i vilka skola antecknas giftermål, födelser, dödsfall samt in- och utflyttningar med tillhörande personalia ävensom förteckning över »socknefolket under by och bolag», i form av husförhörslängder »hus ifrån hus, gård ifrån gård». Så långt tillbaka som i vårt land personlig beskattning ägt rum, föreligger också sannolikt material för befolkningsstatistiska undersökningar i däröver förda längder. Sålunda har en överräkning av Sveriges folkmängd vid slutet av 1500talet kunnat äga rum med ledning av de. längder, som år 1571 fördes vid indrivningen av skatt, huvudsakligen till Älvsborgs lösen (sölvskatteregistret). Emellertid utgöra dessa längder, liksom även senare förda mantalslängder, befolkningsstatistiskt sett ett ganska bristfälligt material, tillfölje av knapphändighet rörande personalia och avsevärda ofullständigheter m. m. Först sedan kyrkobokföringen nått en allmännare tillämpning, förelåg en verklig grundval för en utförligare och tillika något så när tillförlitlig officiell befolkningsstatistik. Det första försöket till utnyttjande av förefintligt material till en sådan utfördes av biskopen i Linköpings stift, Erik Benzelius, vilken vid riksdagen 1734 företedde en för varje prosten inom stiftet upprättad summarisk förteckning över antalet födde och döde under åren 1721--1730. P å grund härav och därtill närmast föranledd av en anhållan från kammarkollegium anbefallde

3 Kungl. Maj:t den 29 januari 1736 samtliga konsistorier att från prosterierna i varje stift infordra och till Kungl. Maj:t insända förteckningar på alla födda och döda under åren 1721—1735 samt därefter vid varje års slut för det sistförflutna året. Dessa »förteckningar» upptogo dock endast totala årssiffror för födde och döde utan fördelning efter kön eller ålder. I en kungl. resolution av den 29 april 1737 anbefalldes konsistorierna vidare att av kyrkoherdarna kvartalsvis infordra och genom landshövdingarna till Kungl. Maj:t insända förteckningar över födde och döde i varje församling. Initiativet till denna statistik hade tagits av den strax förut inrättade sundhetskommissionen, vilken genom en den 18 mars 1738 avlåten föreskrift bestämde, att uppgifterna skulle avgivas å särskilt formulär, upptagande de födde, ävensom de döde, fördelade efter ålder i tre kategorier (barn under 5 år, personer mellan 5 och 50 år, personer över 50 år). Ifrågavarande uppgifter lära emellertid icke hava erhållits i fullständig form. Av sundhetskollegium upprättade sammandrag, s. k. generallistor, avgåvos för flera år till Kungl. Maj:t, av vilka dock endast den första, avseende året 1737, lär hava blivit bevarad. Den finnes publicerad som bilaga till ett av de inledningsvis citerade arbetena av Hjelt. E t t av sekreteraren i Kungl. vetenskapsakademien Per Elvins1), vid 1746 .års riksdag till dess sekreta utskott å akademiens vägnar inlämnat memorial rörande Sveriges och Finlands folkmängd 2 ) jämte en hemställan från ämbetsmannahåll 3 ) föranledde slutligen utskottet att i en skrivelse av den 12 december 1747 framlägga ett utförligt förslag till utnyttjande av det i kyrkoböckerna förefintliga materialet till en officiell befolkningsstatistik. I detta förslag, som redan den 3 februari 1748 vann Kungl. Maj:ts gillande, framlades planen för det sedermera så betydelsefulla tabellverket. Enligt ifrågavarande plan, som med stor omsorg utarbetades inom sekreta utskottets statsdeputation under medverkan även av utomstående, särskilt av vetenskapsakademien, skulle prästerskapet årligen å tre särskilda tabeller (av vilka de två första å gemensam blankett) avgiva sammandrag ef blott av befolkningsrörelsen utan även av folkmängden. De förra uppgifterna fingo årligen meddelas vetenskapsakademien och collegium medicum för fritt begagnande, de sistnämnda skulle däremot hållas strängt hemliga. Generaltabeller för hela riket skulle uppgöras av kanslikollegium. Uppgifterna beträffande befolkningsrörelsen skulle utgöras av antalet födda (döpta), fördelade efter kön samt äkta och oäkta börd, flerfostriga födelser samt dödfödda; antalet avlidna (begravna), fördelade efter kön och civilstånd (barn under 10 år, ungdom och ogifta, samt gifta); antalet ingångna och genom döden upplösta äktenskap; antalet av olika sjukdomar och »tillfälligheter» (33 rubriker) avlidna, med uppdelning efter kön och ålder, (yngre J ) Eedan 1744 hade Elvins i vetenskapsakademiens handlingar publicerat en uppsats med titel Förteckning upjpå barnens årliga antal, som äro födda i U— — — (Uppsala) stad under de sistförflutna 50 åren, jämte anledning till anmärkningar däröver, vilken uppsats synes vara den första vetenskapliga avhandlingen i svensk befolkningsstatistik (jfr Hjelt 1. c. sid. 16). 2 ) Beräkningen av folkmängden utfördes på grundval av landshövdingarnas uppgifter om födde och döde, samt vissa förteckningar" rörande födde och döde i Uppsala och Falun under 50 år, sannolikt med utgående från antagandet av en stationär befolkning (jfr Hjelt 1. c. sid. 23). För beräkningen av folkmängden inom de olika länen utgick E. från antagandet, att födelsetalet vore lika i alla län (Vso av folkmängden). 3 ) J. von Lantingshausens memorial Angående nödvändigheten av närmare underrättelsers inhämtande om Rikets styrka i anseende till dess Inbyggares antal, tillväxt och avgång med mera. Memorialet innehöll ett fullständigt u t a r b e t a t förslag till en allmän svensk befolkningsstatistik, omfattande ej blott befolkningsrörelsen u t a n även folkmängden.

4 ar T n a o^ ' - . ? T 5 a r ' ^ T 1 ? å r ' 1 0 ~ 1 5 å r ' °- s - v - i l l t i 1 1 9 0 å r och med särskild aldersuppgift for varje i högre ålder avliden). I folkmängdstabellen skulle, specificeras etter kon och ålder (på samma sätt som för de avlidna), efter civilstand (barn under l o år ogifta över 15 år, gifta, änklingar och änkor) samt efter »stand» d y . s. samhällsklass samt näring och yrke, å 32 rubriker, delvis med liera eller tarre underavdelningar, omfattande ungdom över och barn under 15 arv m. m. ii rrt m Sedan Kungl. Maj:t den 10 november 1748 meddelat ytterligare föreskrifter om tabellverkets forande och tiden för dess igångsättande samt i cirkulär till konsistorierna forständigat dessa att noga tillse, att prästerskapet förde riktiga husforhorslangder over alla åhörare, så barn som äldre, samt att genast i längd infördes döpte, döde, vigde och avflyttade, kunde tabellverket med år 1749 ta«a sm början enligt den förut fastställda planen. Körande denna må vidare anfömsformulär for de årliga sammandragstabellerna rörande folkmängden och betolkningsrorelsen i församlingar, prosterier, län och stift uppgjordts för en tid av 25 ar labellformulären för hela 25-årsperioden inbundos i böcker för utdelning till vederbörande myndigheter, vilkas befattning med deras ifyllande skulle vara följande: Sedan vederbörande årstabeller för församlingarna av kyrkoherdarna eller kaplanerna" upprättats, insändes tabellboken i januari (februari) manad till vederbörande prost för att av honom efter begagnandet återställas de av prostarna tor prostenerna med ledning härav upprättade tabellerna insändes, efter i prostentabellboken införd avskrift, till konsistorierna, vilka dels uppgjorde sammandrag för varje till stiftet hörande länsdel, att till vederbörande landshövdingar insändas, dels uppgjorde sammandrag för hela stiftet, att i biskopens tabellbok forvaras; för de olika hövdingedömena uppgjordes av vederbörande generalguvernörer, överståthållaren och landshövdingar därefter sammandrag vilka etter i hoyclmgedömenas tabellböcker tagna avskrifter, i mars månad insändes till kanslikollegium, som därav upprättade generaltabeller för riket I tabellbockerna funnos slutligen även formulär för en översikt över hela 25-årsperioden vilka, avsedda att i samband med sammandragens uppgörande för det sista aret i perioden slutligt ifyllas, framhävde nödvändigheten av, att- tabellboken for varje särskilt år vore fullständigt och omsorgsfullt förd i i L 1 ° C V ° r o f l g . g a n S . k a m ä r k l i g a förfarandet att upprätta tabellböcker för a t tord e n° u™ , . t ha varit av stor betydelse för vår befolkningsstatistik, t^ang etter annan av olika myndigheter gjorda framställningar om lättnad i tabellernas forande strandade mer eller mindre fullständigt på grund av den omständigheten, att tabellverket p å nämnda sätt blivit så att säga fastlåst vid en viss lorm. Visserligen medgavs, med anledning av präste- och borgarståndens anhållan om försköning från uppgörandet av den s. k. tredje, eller folkmängdstabellen redan genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 juli 1752, att denna endast vart tredje ar behövde uppgöras, men på det stora hela fortgick tabellverket i enlighet, med den uppgjorda planen och kunde, sedan de första 25 åren tilländalupit, pa grund av vunnen erfarenhet och med bevarande av nödig kontinuitet 1 ), ånyo uppställas for den därpå följande 25-årsperioden. De viktigaste ändringarna i bestämmelserna voro därvid, att folkmängdstabellen från och med 1775 endast vart lemte ar skulle uppgöras, samt att stiftssammandragen i stället för läns-

Ar 1 1 7 ' ? ? C l ^ n O V ä S e n t i i g a ä ! l d l ' i n f "S h l { Ö 1 ' d e S i tabellformulären vid den nya upplagans tryckning närmlS K ^ f ^ ^ ^ 0 ^ «** * * * * * ' antalet fr? ocP utflyttaäl under

5 sammandragen skulle läggas till grund för generaltabellernas upprättande. Under loppet av 25-årsperioden 1775—1799 vidtogs dock jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31 augusti 1792 i denna anordning ånyo den ändring, att från och med år 1792 (vad folkmängdstabellen beträffar således fr. o. m. 1795) icke stiftssammandragen utan prosterisammanclragen skulle genom konsistoriernas försorg till tabellkommissionen direkt insändas för att där bearbetas till läns- och rikssammandrag. Betydelsen av denna reform torde ha varit avsevärd, i det genom densamma en bättre kontroll kunde utövas över uppgifternas tillförlitlighet och fullständighet. Sålunda anföres i tabellkommissionens berättelse för åren 1851— 1855, vilken, såsom utgörande avslutningen på kommissionens hundraåriga verksamhet, även innehöll en översikt över befolkningens tillstånd och förändringar under hela tiden för tabellverkets tillvaro, på tal om vissa starka oregelbundenheter i folkökningen, som genom denna översikt ådagalades, särdeles för senare hälften av 1700-talet, »huruledes någon egentligare kontroll öfver folkmängdsuppgifterna först med året 1795 kunde af Tabell-Kommissionen utöfvas, sedan-med detta år för första gången inkommit tabeller från de särskilda s. k. Prosterierna eller Kontrakterna, och därigenom visshet kunde erhållas, att åtminstone icke hela socknar, ja till och med pastorater, blifvit uteslutne, såsom förr varit händelsen, då uppgifterna om folkmängden meddelades Kommissionen blott i sammandrag för län eller stift, upprättade af vederbörande Landshöfdingeembeten eller Dom-Kapitel. Den starka folkmängdstillväxt, som hastigt framträder år 1795, har otviivelaktigt till någon del sin förklaringsgrund i denna omständighet». Den omnämnda tabellkommissionen hade redan år 1756 inrättats, med uppgift att i stället för kanslikollegium handhava den med tabellverkets förande förenade korrespondensen med vederbörande landshövdingar och konsistorier samt den centrala bearbetningen av tabellmaterialet. Att märka är, att sammanställandet av generaltabellerna hade av kanslikollegium tidigare uppdragits åt ledamoten av vetenskapsakademien, kanslirådet E. Carleson, vilken jämlikt kungl. brevet den 29 maj 1750 med sig adjungerade tre andra av vetenskapsakademiens medlemmar (R. BudenscMlcl, J. Faggot och P. Wargentin) samt en sekreterare (J. Faggot jun.), och var det denna kommitté, som år 1756 konstituerades som en permanent tabellkommission. Tabellkommissionens ledamöter åtnjöto visserligen ingen lön, men till dess expeditionsförare var ett mindre arvode anslaget (400 Dal. smt.). Man torde därför kunna säga, att Sverige genom tabellkommissionen erhöll ett åt statistiken särskilt ägnat ämbetsverk. En löneförhöjning åt sekreteraren beviljades för övrigt i samband med den år 1792 verkställda reformen, att kommissionen skulle själv bearbeta prosterisammandragen, och sedan 1795 en kammarskrivarebefattning inrättats, och från och med år 1802 även stadsförsamlingarnas tabeller skulle ingå till kommissionen, fastställdes detta år helt ny stat, varigenom kommissionens karaktär av självständigt ämbetsverk yttermera befästes. På stat uppfördes därvid en sekreterare (lön. 300 Kdr.), en revisor (lön 200 Kdr.) samt en kammardräng (lön 43 Kdr.), varjämte till legohjälp för tabellsammandragen ett belopp (av 480 Kdr.) anvisades. Med anledning av myntförfall erhöllo tjänstemännen från och med år 1811, i likhet med övriga ämbetsmän, ett lönetillägg av 33 l/3 %, och år 1815 verkställdes ny, förbättrad lönereglering. På 1850-talet var i riksstaten, för tabellkommissionens verksamhet, ett belopp av omkring 2,500 Kdr. utfört. Under frihetstiden avgav tabellkommissionen i likhet med övriga ämbetsverk berättelser till riksdagarna, vilka dock med något undantag icke lära ha blivit be-

6 varade. Rörande födde och döde m. m. (folkmängdstabellerna voro ju strängt hemliga) har dessutom åtskilligt publicerats i vetenskapsakademiens Handlingar 1 ), vilka på den tiden även översattes till tyska. För övrigt upplades inom kommissionen ett särskilt tabellarkiv, varigenom tabellverkets resultat för framtiden bevarades. Genom kungl. brev den 18 maj 1797 ålades tabellkommissionen slutligen att årligen till Kungl. Maj:t avgiva berättelser om tabellverkets tillstånd, och genom kungl. brev den 14 juli 1818 bestämdes, att femårsberättelser skulle tryckas, vilket, sedan början gjorts med berättelsen för åren 1811—1815, intill tabellkommissionens upplösning alltjämt förblev fallet. Alltsedan tabellverket inrättades, hade, såsom förut nämnts, i tabellerna över de döde uppgifter om dödsorsakerna meddelats. Till upplysning för prästerskapet i avseende på anteckningen av dödsorsakerna hade genom Kungl. Maj:ts befallning den 28 januari 1777 en förteckning över de i tabellen förekommandeo sjukdomars kännetecken blivit tryckt, för att till varje kyrka i riket utdelas. Åtskilligt missnöje förspordes emellertid från prästerligt håll med anledning av dessa uppgifters infordrande, men på av prästeståndet vid 1812 års riksdag anförda besvär, med innehåll, att bl. a. uppgifterna om dödsorsaker, i brist på erforderlig kompetens vid deras fastställande, icke vare sig av prästerskapet eller allmogen kunde sanningsenligt lämnas, följde härutinnan ingen ändring. Den 6 juli 1821 fastställde Kungl. Maj: t en av svenska läkaresällskapet upprättad ny förteckning över dödsorsakerna, att i tabellformulären införas, och först sedan sundhetskommissionen uppgivit sig hava vidtagit åtgärder för att å annan väg vinna erforderlig upplysning om endemiska och epidemiska sjukdomar, medgav Kungl. Maj:t den 29 januari 1831 på prästeståndets hemställan, att uppgifterna om dödsorsakerna finge ur tabellformulären utgå. Dock kvarstod även därefter vissa uppgifter, såsom dödsfall i barnsbörd, smittkoppor och svårare farsoter samt våldsamma dödssätt. Av andra egentligen medicinalstatistiska uppgifter upptog tabellverket från och med år 1804 intill dess upphörande, uppgifter om antalet skyddskoppympade m. m. En egendomlighet hos det svenska befolkningsstatistiska tabellverket var dessutom de s. k. ekonomiska artiklarna. Genom kungl. beslut den 11 maj 1802 fastställdes, att i folkmängdstabellerna, i vilka nu för första gången åtskillnad gjordes mellan landsbygd och städer, skulle införas jämväl uppgifter om tunnlandstalet öppen jord, och hur stor del därav besåddes samt om antalet hästar, nötkreatur och får, och att i de årliga tabellerna över befolkningsrörelsen uppgifter skulle lämnas om utsädets belopp och kornets förökning av olika växtslag. HärJ ) Vetenskapsakademiens och främst dess sekreterares, Elvius\ Wargentins och Nicanders, stora intresse för befolkningsstatistiken och ivriga verksamhet vid tabellverkets planerande och fortgång samt i tabellkommissionen torde i hög grad h a bidragit till eller kanske rent av betingat den svenska befolkningsstatistikens för den tiden ovanligt höga nivå samt dess synnerligen stora anseende i utlandet. Särskilt torde W a r g e n t i n haft stor betydelse ej blott för den svenska befolkningsstatistiken som sådan, u t a n även, genom den stora auktoritet som W. åtnjöt i utlandet och den kännedom om det svenska tabellverket, som utlandet genom hans i vetenskapsakademiens Handlingar införda uppsatser erhöll, för befolknings statistiken som vetenskap. Visserligen har från flera håll uttalats, att W . icke skulle h a inlagt några större förtjänster om den befolkningsstatistiska teorien, utan tvärtom där gjort sig skyldig till ödesdigra misstag. Dessa anklagelser synas emellertid, såsom visats bl. a. av G. Eneström, (P. W. Wargentin und die sogenannte Halley sche Methode. Abh. z. Geshichte de Mathematik IX, Leipzig 1899^, vara i det väsentliga obefogade. Såsom framgår av den redogörelse, som i kap. II lämnas för "W:s beräkningar av dödlighetstabeller — vilket är j u s t det område, där h a n skulle h a låtit sig komma fel till last — h a r h a n därvid använt sig av, även från nutida teoretiska synpunkter sett, i princip korrekta metoder.

7 igenom är således början gjord till en regelbunden svensk jordbruksstatistik 1 ), vilken dock, sedan prästerskapet vid flera tillfällen ifrågasatt ändamålsenligheten av denna anordning samt anhållit om befrielse därifrån, och sedan instruktion för landshövdingarnas femårsberättelser fastställts, i vilka berättelser uppgifter om jordbruksförhållanden i stället ansågs kunna ingå, redan i början på 1820talet' upphörde att i denna form inhämtas. — Redan den 12 mars 1799 hade Kungl. Maj:t för övrigt ålagt landshövdingarna att tre gånger om året (den 1 juli, 1 augusti och 1 oktober) från underlydande kronofogdar och magistrater infordra uppgifter om årsväxten, vilka uppgifter insändes till magasinsdirektionen och sedermera till statskontoret. Tabellverket synes över huvud, i varje fall tidvis, ha tänkts kunna utvecklas till en alltomfattande statistisk urkund. Förutom ovannämnda medicinalstatistiska och jordbruksstatistiska data intogos tid efter» annan i tabellverket även andra utom ramen för en egentlig befolkningsstatistik fallande uppgifter. Sålunda finner man däri vissa näringsstatistiska uppgifter, såsom de (vid sidan av de ända sedan tabellverkets början intagna uppgifterna om stånd, levnadsyrken, m. m.) sedan 1840 lämnade redogörelserna för idkare av hantverk, bruks- och fabriksrörelse samt lantbruk; vidare uppgifter av judiciell natur såsom antalet avrättade samt i fängelse insatta; slutligen må nämnas de egentligen under undervisningsstatistiken hörande uppgifterna rörande antalet kvinnor, sysselsatta med barnundervisning och antalet skolungdom av kvinnkön (från och med år 1840) samt rörande antalet folkskollärare och lärjungar i folkskolorna (från och med år 1855). Det svenska tabellverket, som vid dess upphörande under mera än ett sekel regelbundet och oavbrutet förts samt därav först i kanslikollegium, sedan i tabellkommissionen verkställda bearbetningar, utgör en urkund rörande befolkningsförhållandena under äldre tid, till vilket som sagt intet annat land lär kunna uppvisa motstycke. Förutom i kyrkoböckerna själva, ur vilka mera specificerade uppgifter stå att vinna delvis även långt före tabellverkets början, föreligger särskilt i sockensammandragen material till en även efter modärna förhållanden tämligen detaljerad befolkningsstatistik. Då sockensammandragen ännu till största delen lära finnas i arkiven förvarade och, där luckor finnas, jämförelsevis lätt torde kunna ur kyrkoböckerna rekonstrueras eller kompletteras, är möjlighet för handen till ett i geografiskt hänseende rätt detaljerat studium av Sveriges befolkningsförhållanden, i varje fall från och med 1749. Därtill föreligger inom tabellkommissionen från och med 1774 oavbrutet förda liggare, i vilka för varje stift och län de årliga uppgifterna äro tabellariskt sammanförda, och sedan 1802 även dylika x ) Redan under frihetstiden hade åtgärder vidtagits att genom landshövdingarnas riksdagsberättelser erhålla översikter över lanthushållningens tillstånd. Först sedan Kungl. Maj:t i brev till landshövdingarna den 9 december 1771 anbefallt*dessa a t t ställa sig de tidigare utfärdade bestämmelserna till noggrannare efterrättelse, synes en fullständigare jordbruksstatistik hava varit på väg att utveckla sig, då 1772 års statsvälvning åstadkom ett avbrott däri. Åtgärderna hade emellertid den verkan, att en av kammarkollegium den 27 september 1774 avgiven berättelse lär innehålla ett första försök till en allmän översikt över lanthushållningens tillstånd i Sverige. Att frågan om åstadkommande av en lantbruksstatistik vid ifrågavarande tid omfattades med intresse, därom vittnar bl. a,, att r e d a n "år 17ö4 en avhandling i detta ämne ventilerades vid Uppsala tmiversitet. Ifrågavarande avhandling: Försök att utröna Landthushållmngcns Tillstånd genom Tabeller av Johan Didrik Ekman innehåller ett beaktansvärt förslag till tabellformulär, i vilket för varje hemman och torp skulle införas uppgifter om bl. a. utsädet och kornets förökning av olika växtslag, arealen av skog och odlad jord, antalet kreatur m. m.

liggare, i vilka för varje socken i riket antalet födelser, dödsfall och ingångna äktenskap äro inregistrerade. Av trycket utgivna befolkningsstatistiska berättelser finnas, såsom förut omnämnts, först från och med 1811—1815 för varje femårsperiod intill tabellverkets upphörande, dock delvis utan tabeller och för den sista femårsperioden endast avseende befolkningsrörelsen och folkmängdens summariska belopp. Även för enskilda_ år blevo emellertid berättelser publicerade dels i Post- och inrikestidningar samt i Statstidningen, dels särskilt. För tiden före 1815 innehålla, såsom redan sagts, vetenskapsakademiens Handlingar en stor mängd studier av befolkningsförhållanden inom smärre områden samt i hela riket, av vilka några äro utgivna å tabellkommissionens vägnar av dess sekreterare, och även andra, som utarbetats av ledamöter i kommissionen, i viss mån ha en halvofficiell prägel. Den svenska officiella statistiken under 1800-talets första hälft inskränker sig icke blott till tabellverket. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 april X821 och den 4 maj 1827 stadgades, att rKungl. Maj.is befallningshavandes femårsberättelser borde utgöra fullständiga _statis.tisk-topografiska länsbeskrivningar. I dessa" Tnfloto därför genom kronobetjäningen insamlade uppgifter om jordbruket och andra näringar m. fl. förhållanden. Kommerskollegium anbefalldes genom kungl. brev den 13 oktober lgjD2 att avgiva årliga berättelser om fabriker och hantverk, vartill materialet utgjordes av från hallrätterna författningsenligt ingångna uppgifter. Sedan hallrätterna år 1846 upphört, ingingo uppgifterna från magistraterna, Även berättelser omjiandel och sjöfart upprättades av kommerskollegium, vartill material erhölls från flera källor, av vilka må nämnas: kronofogdarna och magistraterna, konsulerna, kanaldirektionerna samt generaltullstyrelsen och tullkamrarna. Från och med år 1819 till och med 1831 hade för övrigt tullverket avgivit årliga berättelser om handel och sjöfart, och kommerskollegium hade, redan innan dessa upphörde, under några år utarbetat redogörelser för utrikes sjöfart och handel. Efter 1830 blevo kommerskollegii årsberättelser av trycket utgivna. Från och med år 1833 utgav bergskollegium tryckta årliga berättelser om bergshanteringen^ i alla dess delar, vartill förelöpare förefinnas i de sedan 1803 till Kungl. Maj:t avgivna berättelserna om stångjärns- och manufaktursmidets tillökning, hur mycket som blivit vågfört, utur riket utgått eller på vågarna kvarstannat. Även åt rättsväsendet ägnades särskilda statistiska berättelser. Dessa avgåvos av justitie statsministern och offentliggjordes årligen. Första berättelsen avsåg året 1830 och grundade sig på från under- och överdomstolar infordrade förteckningar på brottmål och rättegångsärenden. Jämte dessa berättelser avgavs även för åren 1822—1831 samt sedan årligen av justitie-statsministern redogörelser för å landet lagfaren egendom samt beviljade och dödade inteckningar; vidare avgav styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar årsberättelser, vilka dock först efter 1847 blevo i oavbruten följd offentliggjorda. Från och med redogörelseåret 1851 hava även redogörelser för medicinalväsendet utgivits, sedan Kungl. Maj:t den 3 mars 1852 anbefallt det år 1813 inrättade sundhetskollegium att årligen av trycket utgiva berättelser om alla me- , dicinalverkets grenar. Före denna tid hade sundhetskollegium endast avgivit berättelser om vissa delar av sin förvaltning, vilka berättelser oftast blivit offentliggjorda i läkaresällskapets Handlingar eller i dess tidskrift.

9 Förutom de grenar av officiell statistik, som blivit ovan omnämnda, förelåg vid mitten av förra århundradet betydande samlingar av oarbetat statistiskt material, såsom redogörelser från de flesta offentliga läroanstalter, räkenskaps- och redovisningshandlingar för stat och kornmun, penninginstitut m. m.; vidare manskapsförteckningar och mönstringsrullor för armén och flottan m. m., m. m. Såsom ett allmänt omdöme om den svenska officiella statistiken vid mitten av 1800-talet anför 1905 års statistiska kommitté, »att ^ ^ ^ " > ^ ™ ^ nn dan fay av ))pfn1VTnTigflstn.tiRtiTrftTiJ som omhänderliades av en särskild vetenskapligt utbildad institution, i fot ^ " ™T. FiyfiM- planlös, efterbliven och tillbakasatt,. Den s k . frihetstidens iver att så noggrannt som möjligt lära känna fosterlandet, dess folk, naturtillgångar och näringar samt att låta statens centrala förvaltningsorgan till riksdagarna avgiva utförliga redogörelser för sin ämbetsverksamhet hade stäckts genom 1772 års revolution, vilken satte punkt för de centrala verkens berättelser till riksdagarna. Efter år 1809 började man åter införa statistiska ämbetsberättelser, dock utan tillräcklig planläggning och målmedvetenhet. Det klagades allmänt över den bristande tillförlitligheten och underhaltiga bearbetningen av de statistiska redogörelserna. Uppgifterna i de närings- och rättsstatistiska beratielserna stredo undantagslöst mot tabellverkets, och särskilt möttes Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser, vilka var för sitt län författningsenligt ber ö r t e hart när alla grenar av mänsklig verksamhet, som kunde göras till foremål för statistisk behandling, med_ st_örsta_misstro och kritik». Vid ifrågavarande tid gjorde sig emellertid behovet av en omorganisation av den officiella statistiken till ernående av större enhetlighet och planmässighet, ordning och sammanhållning samt ökad omfattning och ändamålsenligare tillvaratagande av dess arbetskrafter och möjligheter, till den grad gällande, att Kungl. Maj:t efter en på anhållan från ständerna därom föranstaltad utredning, gick i forfattning om en genomgripande reformering av hela det statistiska systemet. Vid flera tillfällen hade tidigare åtgärder föreslagits i berörda riktning, men inskränkte sig de åtgärder, som kommo till utförande, i huvudsak till det redan omnämnda införandet av regelbundnare publikationer. Visserligen hade den 21 maj 1822 anbefallts inrättandet av ett statistiskt arkiv in^mjantjiruk^a^demien, dit länsstyrelsernas berättelser o c h T E T o v r i g a t i l F K u n g l . MäJ:t, rikets kollegier och andra ämbetsverk och kommittéer inkommande officiella uppgifter och berättelser, som bidrogo till kännedom om landet, dess folkmängd och näringar m. m., i original eller avskrift borde avlämnas. På grund av motstånd från ständerna, vilka betvivlade ändamålsenligheten "äv~d*enna anordning till samlande av de statistiska uppgifterna på ett enda ställe, blev detta program dock icke till fullo genomfort, och det försök till utarbetande av en verklig riksstatistik, som av lantbruksakademien i trots därav utfördes, synes ha på det hela taget misslyckats och blev aldrig avslutat. Frågan fick därför för denna gång förfalla. Först en av Kungl. Maj:t den 7 december 1854 tillsatt kommitté blev det forbehållet att framkomma med de förslag, som sedan blevo i huvudsak gillade och verkligen kommo till utförande. Ifrågavarande kommitté, ,1854 års statistiska kommitté, som bestod av fyra ledamöter, nämligen presidenten C. D. Skogman, ordf. (efter dennes frånfalle statsrådet ~Y.'F. Fålirmis), tabellkommissionens t. f. sekreterare, medicinalrådet Fr. Th. Berg, motionären i frågan vid 1853—54 års riksdag, professor F. F. Carlsson samt amanuensen, sedermera universitetsbibliotekarien C7~G~~Shjfe, erh6TTTupp3rag att utarbeta och framlägga plan och för1624 22

LO slag till inrättande av ett statistiskt ämbetsverk, tillika omfattande den dåvarande tabellkommissionen I sitt den 18 juni 1856 till Kungl. Maj:t överlämnade betänkande (tryckt s. a ) framlade_..fonna__koramitté^— efter att utförligt ha redogjort for den svenska officiella statistikens dittills skedda utveckling och dåvarande tillstand, samt for en del motsvarande förhållanden i utlandet — ett fullständigt och omsorgsfullt motiverat förslag till ett statistiskt ämbetsverk och en mera planmässig och enhetlig organisation av den officiella statistiken, vilket på K u n d Maj:ts proposition blev enligt ständernas skrivelse den 6 februari 1858 i huvudsak ^n|aget. Härigenom m r a t t a d e ^ d e l s den ännu bestående statistiska eentralbman, dels en s. k. statistisk beredning (numera statistiska tabellkommissionen)-och "blev ^t^eljkommissionenj^dess TTittilTsvarande form indragen. Samtidigt blev befolknmgsstatistiken i vasentliginån omorganiserad. Kedogörelse härför samt för den vidare iitvecklmgen av övriga viktigare grenar av den officiella statistiken lämnas 1 AV1 T" följande två avsnitten av förevarande kapitel skall i huvudsak endast de mera allmanna dragen av utvecklingen beröras.

Tiden 1858-1910. Som i n ö n s t o f ö r d e n nya officiella statistikens organisation i Sverige torde i tillämpliga delar den Kuvudsakligen av den berömde belgiske astronomen, Adolf Quetelet, planlagda och organiserade statistiken för Belgien, vilken på de internationella statistiska kongresserna rönt livligt erkännande, ha tjänat. I Belgien hade ar 1831 (en gemensam statistisk byrå för Holland och Belgien-hade inrattats redan ar 1826) en statistisk centralbyrå inrättats under inrikesministeriet V i « ? e . n ^° r o i ^ s v e n s k a omorganisationen, bestående av en chef (divisionschef), tva byråchefer och tre assistenter samt tillfälliga biträden, och arbetande pa tvenne avdelningar, en för de allmänna kansligöromålen, räkenskaperna korrespondensen arkivet och biblioteket, en för det egentliga statistiska arbetet Inom byrån bearbetades huvudsakligen blott befolkningsstatistiken samt jordbruks- och industristatistiken, varjämte det ålåg byrån att utgiva, förutom det till dess eget verksamhetsområde hörande, en Bulletin de commission centrale de statisttque samt en vart tionde år utkommande Exposé de la situation du Royaume m. m Vidare hade Belgien från 1841 en statistisk centralkommission, bestående av omkring tolv medlemmar, så vitt möjligt tillsatta bland de högre tjänstemän mom mmisterialdepartementen, som ägnat sig åt statistiska studier (dess president blev Quetelet) och med huvudsaklig uppgift: att uppgöra fullständig plan rollandets statistik; att avgiva utlåtanden rörande förslag och formulär till statistiska undersökningar samt att vid behov själv föreslå formulären; att granska och kommentera de statistiska berättelserna innan dessa av trycket utgåvos; att hava överledningen av centralbyråns arbeten, förebygga ofullständigheter eller överflödiga detaljers upptagande i de statistiska undersökningarna och publikationerna och i övrigt föreslå allt vad till dessas förbättring syntes nödigt m. m. dyl I förbigående må nämnas, att i Belgien, enligt där gällande Code Napoleon, prästerskapet var befriat från forande av civilståndsregister, vadan där befolkningsstatistiken grundade sig på vissa civilmyndigheters (s. k. Conseils communaux) upp-

11 Den svenska statistiska centralbyrån och statistiska beredningen (den senare motsvarande den belgiska centralkommissionen) trädde den 1 augusti I808 1 verksamhet och fingo i det väsentliga följande organisation och uppgifter: Statistiska centralbyrån utgjordes av en chef (f. medicinalrådet Ur. l h . -Berg) och tre »tjänstemän» (från 1861 en sekreterare och två aktuarier; enligt kommitterades förslag en expeditionssekreterare, en arkivarie och registrator samt en överrevisor) och fick till uppgift att, jämte hela befolkningsstatistiken, bearbeta de grenar av statistiken, som icke genom annat ämbetsverks försorg insamlades eller bearbetades, men kunde prövas böra bliva föremål för officiell behandling, lill en början inskränkte sig centralbyråns verksamhet till befolkmiigsstatistiken, nien snart iiöo- utvidgades den till att omfatta även andra, grenar av statistiken, såsom i ordbruksstatistik, valstatistik, komniunernajLjathgyåTd^^ statistik hT~hi7 Härutinnan må hänvisas till inledningen 1 statistiksakkunnigas betänkande samt till specialredogorelsernaikap.il. Dessutom hade centralbyrån till uppgift att upprätta arkiv och bibliotek (med in- och utländsk litteratur, tidskrifter och kartor), att ombesörja det internationella utbytet av de officiella statistiska publikationerna samt att genom någon av sma tjänsteman fora protokollet vid statistiska beredningens sammanträden och att expediera dess beslut. • Statistiska beredningen bestod till en början av chefen för civildepartementet som ordförande, chefen för statistiska centralbyrån som ständig föredragande samt sju andra ledamöter (chefen för topografiska kåren, överdirektören tor iantmäteriet, ett kammarråd, lantbruksakademiens sekreterare samt en representant för vardera av kommerskollegium, justitie-statsexpeditionen och sundhetskollegium) Däremot tillkallades icke, såsom kommitterade föreslagit, några representanter för sådana vetenskaper (»Statistiken, Statsekonomien, Mathematiken, JNaturkunnigheten o. s. v.») och praktiska yrken, av vilka särskilda upplysningar kunde behövas. Beredningens uppgift skulle (enligt kommittéforslaget) vara, att till »Kungl. Mairts nådiga profiling och stadfästelse uppgöra en fullständig plan< for insamlande och bearbetning af alla de uppgifter, som anses bora inga 1 Sveriges officiella statistik; att pröfva formulären för inhämtande af dessa uppgifter med höggranht iakttagande af, att för hvarje slag af uppgifter de tillförlitligaste källor begagnas, att dubbla eller flerfaldiga uppgifters insamlande 1 samma ämne undvikes, så framt ej nödig kontroll derigenom beredes, att den statistiska undersökningen så vidt möjligt utsträckes till alla ämnen, som för det allmanna ar o at intresse och att erforderlig skyndsamhet i uppgifternas erhållande ma vinnas; att uppgöra planen för de officiella statistiska redogörelsernas offentliggörande genom tryck: att förbereda och med Statistiska. Central-Byråens biträde ombesörja utarbetandet och offentliggörandet tidtals af fullständiga topografisk-statistiska otversikter af Kikets hela tillstånd; samt i öfrigt oaflåtligen öiveryaka införandet 1 den officiella statistiken af alla de förbättringar, som af odlingens framsteg och sam-. lunHsliiTei^^tvéclilmg fordras.» Utom detta kommitténs uttalande synes icke någon särskild instruktion för beredningen, liksom icke heller for statistiska centralbyrån, hava utfärdats. > , . . . ... Statistiska centralbyrån undergick år 1879 en omorganisation närmast föranledd av dess alltmera utvidgade verksamhet, och utgjordes därefter av en överdirektör som chef, tre förste aktuarier och två aktuarier förutom amanuenser och räknebiträden. År 1906 uppfördes på extra stat ytterligare en aktuane. Den i november 1879 erhöll centralbyrån sin första instruktion. ,. Även statistiska beredningen underkastades snart nog en fullständig omorgani-

sation i det den to 1886 ersattes ay d p n s. k. statistiska tabellkommissionen Jämlikt instruktion den 22 oktober 1886 fick denna kommission i huvudsak samma uppdrag, som förut alag beredningen, men erhöll en betydligt förändrad sammansättning. Ordförande i kommissionen skulle vara chefen för statistiska centralbyrån och ledamöterna, till en början fjorton och sedermera femton (numera tjugotvå^ till antalet, utgjordes av representanter för samtliga de ämbetsverk som deltogo i det nedannamnda samlingsverket Bidrag till Sveriges officiella statistik Dessa ledamöter voro i flera fall tjänstemän, soni blott" formellt föfedro|o s t a t i t tiska ärenden i sina verk, medan de verkliga ledarna av det statistiska arbetet i allmänhet icke sutto i kommissionen. E t t av de tidigaste resultaten av statistiska centralbyråns och statistiska beredningens verksamhet var att berättelserna rörande de olika grenarna av den officie la statistiken blevo på likartat sätt till det yttre anordnade och, med särtTfpln tt J * °<Voie a m n e ^ e l l e 7 y ämnesgrupp, förenade under den gemensamma titeln Bidrag till Sveriges officiella statistik. Det samlingsverk över den officiella

sedan slutet av i85 taiet

t^^^t^:^

°- *«. « « * -

A) Befolkningsstatistik (fr. o. m. år 1851). B) Rättsväsendet (fr. o. m. åren 1857/58). C) Bergshanteringen (fr. o. m. år 1858). D) Fabriker och manufakturer (fr. o. m. år 1858). E) Inrikes sjöfart och handel (fr. o. m. år 1858). F) Utrikes handel och sjöfart (fr. o. m. år 1858). G) Fångvården (fr. o. m. år 1859). H) Kungl. Majits befallningshavandes femårsberättelser (fr. o. m. perioden 1856—60) Under detta samlingsverks cirka 50-åriga fortvaro (det ersattes efter 1910 med det nya samlingsverket Sveriges officiella statistik) tillkom en mängd nya publikationer, vilka, i den mån de avsågo nya grenar av statistiken, ingingo under nya httera. Härigenom kom Bidrag till Sveriges officiella statistik att till sist innehålla ej mindre an 23 httera (A-Y), detta oaktat, att under senare åren statistik av betydande omfång, framför allt arbets- och socialstatistik, publicerades utanför samlingsverket. Körande innehållet och omfattningen av nämnda »Bidrag» ävensom de ämbetsverk, som deltogo i deras utgivande, må hänvisas till inledningen i statistiksakkunnigas betankande. De viktigaste av berättelserna komma för övrigt till behandling i nästa kapitel i anslutning till den beskrivning av den nuvarande statistiken som dar lämnas. Endast beträffande Kungl. Majrts befallningshävandes femarsberattelser, vilka numera upphört och därför icke bliva föremål tor omnämnande i nästa kapitel, må här några särskilda uppgifter lämnas. Redan från början av statistiska beredningens verksamhet hade denna sin uppmärksamhet riktad på frågan om en ändamålsenligas anordning av Kungl. Marts befallningshavandes femårsberättelser. Efter överläggningar i statistiska beredningen framlade chefen för statistiska centralbyrån den 29 juni 1861 ett förslag i avseende pa dessa femarsberattelser, i vilket tankegången var, att femårsberättelserna ei onödigtvis borde upptaga statistik över ämnen, som bättre behandlades i andra officiella berättelser, utan företrädesvis borde inrikta sig på sådana ämnen, som ännu lämnades öppna av den officiella statistikens övriga delar. I avseende på tabellerna föreslogs intorande av tolv obligatoriska tabeller över följande ämnen: 1) folkmängden, den

13 mantalsskrivna jämförd med den kyrkoskrivna, 2) jordbruk, 3) boskapsskötsel, 4) skogshushållning, 5) dödade rovdjur, 6) av rovdjur dödade husdjur, 7) gruvor, bergverk, bruk, fabriker, manufakturinrättningar samt hantverkerier, 8) landväga kommunikationer, 9) sjöfart och handel, 10) antal hemman och lägenheter, deras natur och brukningsdelar jämte uppskattningsvärdet, 11) laga skiften och kostnaderna för avslutade sådana förrättningar och 12) sparbankerna. Härjämte ifrågasattes, att tabellformulär jämväl skulle upprättas för uppgifter rörande fattigvården och kronouppbörden, samt föreslogs, att ett sammandrag för hela riket för varje femårsperiod skulle upprättas av statistiska centralbyrån. I huvudsaklig överensstämmelse med detta förslag utfärdade Kungl. Maj:t den 25 oktober 1861 bestämmelser, varigenom från och med perioden 1856—1860 Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser jämte statistiska centralbyråns sammandrag publicerades under littera H i Bidrag till Sveriges officiella statistik. Varje länsberättelse trycktes för sig utan avvaktan av övriga berättelsers inkommande, vilket även sedermera förblev förhållandet. Statistiska centralbyrån erhöll i uppdrag att tillhandahålla länsstyrelserna blanketter för årligt insamlande av uppgifter till de obligatoriska tabellerna, vilka från och med perioden 1861—1865 voro fjorton till antalet. Sedan genom statistikens utvidgning i övrigt och nya grenars tillkomst, åtskilligt av innehållet i femårsberättelserna visat sig innebära en onödig dubbelbehandling, blev från och med perioden 1876—1880 åtskilliga tabellbilagor utmönstrade. Kvar stodo därefter endast de bilagor, som behandlade den mantalsskrivna folkmängden, allmänna vägar och skjutsning samt hemman och lägenheter. I stället tillkom såsom nya bilagor, en om brandförsäkringsinrättningarnas verksamhet samt en om fromma stiftelser, stipendiefonder, pensionsanstalter och därmed jämförliga inrättningar. Den förra bilagan utgick emellertid från och med årgången 1891—1895, varemot en tabell över fideikommissegendomar, en annan över egendomar tillhörande inhemska aktiebolag samt en tredje över utländska undersåtars egendomar i Sverige tillkommit med årgången 1881—1885. Sedan den år 1905 tillsatta statistiska kommittén påvisat, huruledes Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser, trots de av statistiska centralbyrån för varje femårsperiod förnyade uppmaningarna att undvika omtryckning av annorstädes redan publicerad officiell statistik, dock i stor omfattning kommit att innehålla sådan, samt att berättelserna företedde betydande ojämnheter, varigenom statistiska centralbyrån för utarbetande av sitt sammandrag för hela riket alltmera nödgats att anlita andra källor än dessa berättelser, blev genom Kungl. Maj:ts kungörelse, angående vissa ändringar i instruktionen för landshövdingarna den 29 september 1911 förordnat, att femårsberättelserna från och med perioden 1906—1910 skulle upphöra. Endast viktigare tilldragelser, såsom större olyckshändelser o. dyl. skulle därefter till Kungl. Maj:t rapporteras. I stället skulle jämlikt Kungl. Maj:ts skrivelse samma dag till statistiska centralbyrån av~detta ämbetsverk en femårsöversikt över rikets utveckling uppgöras och såsom särskild publikation utgivas vartTemte år från och med tiden 1911—1915. Då sista årgången av Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser omfattade perioden 1901— 1905 skulle för den mellanliggande femårsperioden, 1906—1910, landshövdingarna fortfara att avgiva vissa av de tidigare insamlade uppgifterna. Det bör anmärkas, att även publicerandet av de planerade självständiga femårsöversikterna över rikets utveckling, på grund av särskilda omständigheter, tillsvidare har inställts, men har centralbyrån jämlikt Kungl. brev den 14 juni 1912 offentliggjort de på

14 grund av nyssnämnda övergångsbestämmelser erhållna och av centralbyrån särskilt kompletterade uppgifter om fast egendom och om stiftelser, år 1910. _ .Förutom de redan antydda publikationerna utgavs av centralbyrån en Statistisk tidskrift avsedd att »med större skyndsamhet än genom det vanliga officiella, trycket sprida statistiska nyheter av allmännare intresse och meddela de summariska resultäterna av vidlyftigare tabellariska redogörelser m. m.». Tidskriften har innehållit förslag, utlåtanden och kungl. beslut rörande officiella statistiska undersökningar och bearbetningar, översikter av de stora officiella berättelserna, statistiska avhandlingar och monografier samt kortare statistiska underrättelser från främmande länder m. m. Dessutom har i tidskriften meddelats (från och med 1871) ett sammandrag över hela den officiella statistiken samt (från och med 1907) en samling ekonomiska data. Statistisk tidskrift upphörde med årgången

JEUL,

Den inom bergs- och kommerskollegierna utarbetade näringsstatistiken ingick, såsom förut nämnts, från och med redogörelseåret 1858 under litt. C—F i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik, varvid, sedan bergskollegium år 1857 upplösts, dess berättelse liksom övriga åligganden övertogs av kommerskollegium. Därvid skall densamma dock icke hava undergått någon väsentligare reformering. Den år 1854 tillsatta statistiska kommittén hade icke ägnat näringsstatistiken någon större uppmärksamhet, och de krafter, som inom kommerskollegium voro för det statistiska arbetet tillgängliga, voro otillräckliga för någon utförligare omgestaltning eller utvidgning av densamma. Först fram på 1870-talet blev frågan om näringsstatistikens organisation och förläggning egentligt aktuell. Den 5 juni 1874 hade en kommitté tillsatts med uppdrag att verkställa utredning i fråga om kommerskollegii indragning eller förändrade organisation. Denna kommitté föreslog i sitt den 13 januari 1875 avgivna betänkande, att kommerskollegium skulle indragas och ersättas med en styrelse för handel och näringar, till vilken, enligt kommitterades mening, även näringsstatistiken borde överflyttas. Sedan emellertid dessa planer strandat genom riksdagens avslag på i ärendet avlåten proposition, har frågan upprepade gånger ånyo varit uppe dels i hela dess vidd, dels med inskränkning enbart till frågan om näringsstatistikens reorganisation. Sålunda tillsattes den 2 november 1883 åter en kommitté, som den 2 mars 1884 avgav betänkande om kommerskollegii indragning och ersättande med en styrelse för handel och näringar, varinom näringsstatistiken föreslogs tillgodosedd med en övriga byråer sidoordnad byrå. I en till 1885 års riksdag avgiven proposition om inrättande av ett nytt statsdepartement för lantbruk, industri och handel, i vilket kommerskollegium skulle uppgå, sedan en del av kollegiets ärenden överflyttats på andra verk — däribland näringsstatistiken, som tänktes överflyttad till statistiska centralbyrån — upptogs frågan ånyo, men föll vid den grund!agsenliga omprövningen vid 1888 års riksdag. Sin lösning fick frågan först vid 1891 års riksdag, men blev då för näringsstatistikens vidkommande föga tillfredsställande. En statistisk avdelning blev visserligen därigenom med år 1892 i kommerskollegium inrättad, men densamma fick en betydligt blygsammare ställning än som avsetts av 1883 års kommitté. Man hade icke ens åt densamma givit samma arbetspersonal, som man, för den händelse 1885 års proposition bifallits, hade ämnat begära åt densamma i.statistiska centralbyrån.

15 Den inom kommerskollegium sålunda inrättade statistiska avdelningen lyckades dock, trots otillräckligheten av dess arbetskrafter, ätt i näringsstatistiken införa avsevärda förbättringar. En god ledning för sitt reformarbete hade avdelningen därvid i de redan den 15 maj 1886 tillkallade sakkunniga för näringsstatistikens förbättring, vilka i betänkanden av den 21 april 1890, den 13 maj 1893, den 10 april 1897 samt den 1 november 1897 gjort i tur och ordning bergverksstatistiken, fabriks- och hantverksstatistiken, handelsstatistiken samt sjöfartsstatistiken till föremål för utredning och förslag. Kommerskollegii näringsstatistiska avdelning erhöll också undan för undan förstärkning av sin kvalificerade arbetskraft och bestod vid slutet av den här avhandlade perioden av en förste aktuarie, fyra aktuarier och åtta amanuenser, förutom en manlig och tio kvinnliga befattningshavare. Med anledning av skrivelse från 1893 års riksdag om anställande av utredningrörande lämpligaste sättet för samlande, bearbetande och publicerande av en svensk arbetsstatistik, varav, behovet redan tidigare gjort sig gällande, hade åt kommerskollegium och statistiska, centralbyrån uppdragits att verkställa sådan utredning, vilken, enligt ämbetsverkens den 1 oktöoerT89"4 avgivna utlåtande, utmynnade i ett förslag om inrättande av en fristående socialstatistisk byrå. Den till 1896 års riksdag i ärendet avgivna kungl. propositionen hade emellertid modifierat förslaget, till inrättande inom kommerskollegium av en byrå för näringsoch socialstatistik, vilken byrå skulle avlösa den förut befintliga statistiska avdelningen inom kollegium. Icke heller detta förslag blev emellertid förverkligat, utan stannade det hela tillsvidare vid, att riksdagen för år 1897 anvisade ett extra anslag för anställande av arbetsstatistiska undersökningar. Man tänkte sig därvid, att arbetet skulle inskränkas till något begränsat område, d. v. s. någon viss mera betydande näringsgren, och utföras av någon fullt kompetent person i samråd med vissa sakkunniga. Under kommerskollegii överinseende påbörjades arbetet år 1897 .och avsåg då en_specialundersökning av förhållandena inom bageriyrket. För ändamålet hade anställts en ledare, en amanuens samt ett par kvinnliga biträden, och primärmaterialet insamlades dels av dessa tjänstemän, dels av särskilt anställda reseoch platsombud. Under de närmast följande åren fortsattes på den inslagna vägen, varvid förutom bageriyrket (redogörelse utgiven 1899) även tobaksindustrien (utgiven 1899), de större mekaniska verkstäderna (utgiven 1901) samt de mindre mekaniska verkstäderna och l a s s a speciäTverksfäder (utgiven 1904) blevo föremål för undersökning. Kedan vid 1902 års riksdag hade emellertid, förutom extra anslag för arbetsstatistiken under år 1903, lön å ordinarie stat uppförts för en förste aktuarie, varigenom arbetsstatistiken alltså fick sin första fastare organisation inom förvaltningen. Sedan kommerskollegium därefter enligt uppdrag och i samråd med tillkallade sakkunniga avgivit förslag om arbetets anordnande, och detta av Kungl. Maj:t fastställts, kunde kommerskollegium i april 1903 gå i författning om det nyplanerade arbetets igångsättande. Detta förlades därvid till en särskild avdelning för arbetsstatistik, bestående, förutom av förste aktuarien, av två amlinium§er"ocli~gtt par kvinnliga biträden. Dessutom anställdes avlönade ombud å 23 orter i riket, vilka det ålåg att insamla uppgifterna till den allmänna socialstatistiken. Det arbete, varmed avdelningen för arbetsstatistik omedelbart grep o sig an, ägnades undersökning av boktryckerierna, vilken publicerades år 1909. Är 1904

uppdrogs åt avdelningen för arbetsstatistik att utarbeta regelbunden statistik över sjukkassornas verksamhet, vilken statistik tidigare (årg. 1892—1900) utgivits av civildepartementet, och år 1906 fick avdelningen sig anförtrott att utgiva regelbunden statistik över olycksfall i arbete, för vilket ändamål extra personal anställdes. Förutom sin egentliga statistiska verksamhet erhöll kommerskollegii avdelningför arbetsstatistik snart nog också maktpåliggande förvaltningsuppgifter. Genom beslut av 1906 års riksdag blev kommerskollegium genom avdelningen för arbetsstatistik ledande och kontrollerande myndighet för arbetsförmedlingsanstalternas organisation och verksamhet samt för ärenden rörande medling i arbetstvister. Genom beslut av 1910 års riksdag blev kommerskollegium därjämte tillsynsmyndighet över sjukkasseväsendet i riket, varför en särskild sjukkassebyrå inrättades i anslutning till avdelningen för arbetsstatistik, vilken byrå jämväl fick sig anförtrott utarbetandet av sjukkasse- och olycksfallsstatistiken. Vid 1908 års riksdag beslöts i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition, att föreståndaren för kommerskollegii avdelning för arbetstatistik skulle vara byråchef, varjämte ökat anslag beviljades, så att personalen kunde omfatta en sekreterare, två förste aktuarier, tre aktuarier, fyra amanuenser samt tio regelbundet anställda skrivoch^ räknebiträden. Den ovannämnda vid 1910 års riksdag beslutade sjukkåssebyrån upptog en byrådirektör, en sekreterare, en förste aktuarie, två aktuarier, en amanuens samt åtta kvinnliga biträden, av vilka dock blott byrådirektören, sekreteraren och två biträden behövde nyanställas. Den övriga personalen utgjordes av den tidigare för olycksfalls- och sjukkassestatistikens utarbetande anställda. Samtidigt nyanställdes dock inom avdelningen en förste aktuarie, en amanuens samt . ett antal biträden, vilka skulle handhava den då beslutade lantarbetarstatistikens utarbetande. De publikationer, som utgåvos av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik; ingingo icke i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik, utan publicerades särskilt (i oktavformat i stället för i kvartformat) dels i form av en tidskrift benämnd Meddelanden från kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik (numera Sociala meddelanden), vilken började år T903 och från och med 1903 blev månatlig, dels i separata publikationer under den gemensamma överrubriken »Arbetsstatistik». På sätt och vis utgöra dessa publikationer föregångare till de nya serierna Sveriges officiella statistik och Statistiska meddelanden, vilka i början av 1910-talet enligt 1905 års kommittés förslag infördes i stället för de gamla serierna Bidrag till Sveriges officiella statistik och Statistisk tidskrift, och i vilka även de arbetsstatistiska publikationerna i fortsättningen uppgingo. ^ Från och med år 1913 överflyttades kommerskollegii arbets- och socialstatistik på den ar 1912 inrättade socialstyrelsen. Förutom "nämnda publikationer hade då utgivits ett 15-tal olika periodiska eller tillfälliga publikationer. Av övriga mera allmänna, viktiga företeelser på den officiella statistikens område under här ifrågavarande tid må nämnas inrättandet år 1878 av en avdelningför undervisningsstatistik inom ecklesiastikdepartementet. Redan år 1870 hade en statistisk berättelse rörande folkskoleväsendets tillstånd under år 1868 blivit inom ecklesiastikdepartementet utarbetad och publicerad i Bidrag till Sveriges officiella statistik. Ehuru den härigenom påbörjade officiella undervisningsstatistiken sedan åter upphört att utgivas, var dock härigenom uppmärksamheten riktad på betydelsen och behovet av en sådan statistik, och vid 1874 års riksdag

beviljades för år 1875 ett anslag för undervisningsstatistiska arbeten. Dylika anslag beviljades även för de följande åren, och vid löneregleringen år 1878 inrättades i ecklesiastikdepartementet en särskild kanslisekreterarebefattning, vilkens innehavare det skulle åligga att, »under tillsyn av vederbörande kansliråd, bearbeta de statistiska uppgifter angående undervisningsväsendet, som enligt särskilt meddelade föreskrifter ingingo till departementet, ävensom att föra de statistiska anteckningar, som voro nödiga för noggrann kännedom om undervisningens tillstånd». Dessutom förordnades en amanuens i statistiska centralbyrån såsom statistiskt sakkunnigt biträde åt kanslisekreteraren. Sedan strax härefter en årlig statistik rörande statens allmänna läroverk påbörjats, och efter några år även arbetet med folkskolestatistiken återupptagits, blev personalen för undervisningsstatistiken efterhand något ökad, men bestod den ännu vid den omorganisation, som, enligt vad i nästa avsnitt omnämnes, påbörjades år 1913, av, förutom kanslisekreteraren-föreståndaren, endast två amanuenser (tillika tjänstgörande inom kommerskollegii avdelning för näringsstatistik) samt fem kvinnliga biträden. Även riksbanken och riksförsäkringsanstalten samt järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen hava under här avhandlade tid inrättat statistiska avdelningar eller anställt statistisk personal. Ar 1897 erhöll föreståndaren för järnvägsstyrelsens och år 1910 föreståndaren för generalpoststyrelsens statistiska kontor förste aktuaries titel och tjänsteställning. — Vilka grenar av officiell statistik i övrigt, som under denna tidsperiod påbörjats, framgår av inledningen till statistiksakkunnigas betänkande, till vilken redan hänvisats. Redan tidigt torde det ha uppmärksammats och påtalats, att Sveriges officiella statistik icke fick den gestaltning, som av rikets ständer och den år 1854 tillsatta kommittén åsyftats med omorganisationen på 1850-talet. Grundtanken i denna omorganisation synes häva varit, att ett särskilt ämbetsverk, statistiska centralbyrån, skulle utföra de officiella statistiska arbeten, som ej med nödvändighet föllo inom de förvaltande verkens område, samt att all officiell statistik, såväl den av centralbyrån som den av de förvaltande verken utförda, för vinnande av nödig enhetlighet och planmässighet skulle stå under överinseende av en särskild kommission" (statistiska beredningen, sedermera tabellkommissionen), pom ägde att granska alla förslag till större ändringar inom den officiella statistiken och själv, där den fann lämpligt, kunde föreslå sådana. Avsikten, att all statistik, som ej på grund av sin speciella natur måste tillhöra de förvaltande verken, borde anförtros åt statistiska centralbyrån, hade emellertid flera gånger blivit åsidosatt eller råkat i glömska. Så t. ex. hade icke, såsom av många ansågs lämpligt, till statistiska centralbyrån överförts sådana grenar som näringsstatistiken, rättsstatistiken och undervisningsstatistiken, och icke heller den arbets- och socialstatistik, som vid sekelskiftet påbörjats, hade tillfallit centralbyrån. Vidare hade statistiska tabellkommissionen på grund av sin mångtaliga och föga fackmässiga sammansättning aldrig funktionerat fullt tillfredsställande, och planen att tabellkommissionen skulle utgöra en mitiativkraftig överledning av hela den officiella statistiken hade ej heller förverkligats. Följden härav var en bristande enhetlighet och planmässighet i den officiella statistiken samt på vissa håll en märkbar "efterblivenliet i förhållande till utlandet. Slutligen hade krav på en ökad skyndsamhet i publicerandet samt minskande av kostnaderna framkommit. Vid 1903 års riksmöte blevo dessa förhållanden framlagda för riksdagen i tvenne motioner 1 6 2 4 22

18 (av hrr Ernst Carlsson och J. F. Nyström), utmynnande i kravet på en fackmässig utredning. I skrivelse den 16 maj 1903 anhöll riksdagen på grund härav, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huru inom rikets officiella statistik största möjliga enhet och planmässighet i arbetet ävensom ökad skyndsamhet vid publikationen måtte kunna åstadkommas, samt angående omorganisation av statistiska tabellkommissionen. Den i anledning härav av Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 tillsatta kommittén bestod till en början av sex personer, nämligen generaldirektören Ä. Lagerheim, byråchefen A. Eklund^ professorn P. Fahlbeck, d. v. byråchefen W. Flach, förste aktuarien Hj. Gidlberg samt d. v. iorsteaKuärien G. Sundbärg, vilken sistnämnde avgick vid mitten av år 1908 och ersattes med cTT." förste aktuarien K. KeyAbcrg. Den 1 november 1907 utökades kommittén med en sjunde ledamot, överdirektören L. Widell. Kommittén, som under sin mer än femåriga verksamhet underkastade den officiella statistiken en ingående granskning och kritik, avgav ett flertal betänkanden och skrivelser, däribland den 30 maj 1908 betänkande angående dels handelsstatistiken, dels jordbruksstatistiken samt den 7 september 1910 slutligt betänkande angående den officiella statistikens allmänna organisation.

Tiden efter 1910. Den nyssnämnda statistiska kommitténs huvudförslag gick ut på en omorganisation av den officiella statistiken till bättre överensstämmelse med den s. k. centralisationsprincipen. För detta ändamål föreslogs upprättandet, i stället för statistiska centralbyrån, av ett större statistiskt centralverk samt statistiska tabellkommissionens ersättande med ett mera fackmässigt sammansatt, statistiskt råd. Det föreslagna statistiska centralverket skulle övertaga utarbetandet och utgivandet av dels den statistik, som handhafts av statistiska centralbyrån, dels vissa av kommittén föreslagna nya grenar av statistiken, dels ock vissa grenar, som dittills bearbetats av andra ämbetsverk, såsom bergverks-, industri-, handels-, sjöfarts-, rätts- och undervisningsstatistiken äA^ensom statistiken över värnpliktiges läs- och skrivkunnighet samt kroppslängd m. m. Egendomligt nog blev frågan om arbets- och socialstatistikens förläggning av kommittén skjuten å sido. Emellertid torde det allmänna omorganisationsförslagets alldeles ofrånkomliga konsekvenser med hänsyn till just denna statistik ha spelat en betydande roll för förslagets senare öden. Det nyssnämnda allmänna förslaget till omorganisation av den officiella statistiken blev aldrig genomfört och torde nu vara, om än icke definitivt så dock för avsevärd tid framåt, avfört från dagordningen. Förslaget synes över huvud hava framkommit vid en ganska olämplig tidpunkt. Genom inrättandet år 1912 av socialstyrelsen, ett ämbetsverk, för vilket det direkta handhavandet av arbetsoch socialstatistiken blev ett väsentligt intresse, fick centralisationstanken en sannolikt avgörande motgång. Den förestående departementalreformen var också en stötesten. Sålunda framlade 1908 års departementalkommitterade bland annat förslag rörande den officiella statistikens organisation, vilka i det hela gingo i motsatt riktning mot den statistiska kommitténs förslag. I en motion till 1911 års riksdag av hrr Kobb och Palmstierna om förnyad utredning i ämnet, vilken motion grundade sig på en av I. Flodström mot kommittén riktad kritik, kom motståndet mot kommitténs principiella förslag till den officiella statistikens allmänna organisation särskilt till uttryck.

L9 Även om kommitténs allmänna förslag rörande den officiella statistikens organisation icke rönte beaktande, så blev detta emellertid på intet sätt fallet med de speciella förslag rörande omorganisation och omläggning av statistikens enskilda grenar, som av kommittén framlades. Tvärtom torde den statistiska kommitténs kritik och förslag hava varit mycket fruktbärande, och det är icke många grenar av den officiella statistiken, som icke rönt inflytande av kommitténs arbete. Av de mera omedelbara och betydelsefullare resultaten må här nämnas dels den allmänna omläggningen av den officiella statistikens publicering, som inträdde i och med upphörandet av serierna Bidrag till Sveriges officiella statistik och Statistisk tidskrift samt deras ersättande med de nya serierna Sveriges officiella statistik, Statistiska meddelanden och Statistisk årsbok, dels omorganisationerna av jordbruksstatistiken, mejeristatistiken, fiskeristatistiken, rättsstatistiken', liandelsoch industristatistiken m. m., för vilka omorganisationer närmare redogöres i det följande kapitlet. I viss mån blev resultatet också en utvidgning av statistiska centralbyråns verksamhetsområde. Så t. ex. blev rättsstatistiken med år 1914 dit överflyttad och den byrå för statistiska ärendeu, som funnits inom justitiedepartementet helt sedan ' dess inrättande, blev, sedan dessutom straffregistret överflyttats till fångvårdsstyrelsen, med år 1915 indragen. Den tid, som följde efter det den statistiska kommittén framlagt sina förslag, kännetecknas överhuvud av en mängd viktiga framsteg på den officiella statistikens område. År 1912 blev statistiska centralbyrån provisoriskt omorganiserad, varvid å ordinarie stat uppfördes en byråchefsbefattning samt å extra stat en ny förste aktuarie- och tre nya aktuariebefattningar. Ar 1913, vid rättsstatistikens överflyttning till centralbyrån, erhöll densamma ytterligare en ordinarie förste aktuariebefattning, och ar 1914 blev den ordinarie kvinnliga personalen betydligt utökad. Efter Kungl. Majts proposition den 26 april 1918 godkände riksdagen slutligen ny ordinarie stat för statistiska centralbyrån, och samma år utfärdades ny, fullständig instruktion för ämbetsverket, varvid detsamma erhöll den ordinarie personal och byråindelning, som i huvudsak framgår av redogörelsen i nästa kapitel. — År 1912 upprättades socialstyrelsen efter av 1908 års kommerskollegiikommitté gemensamt med 1908 års departementalkommitté framlagt förslag, och år 1913 inrättades pensionsstyrelsen, vilka ämbetsverk utrustades med särskilda statistiska byråer. Ungefär samtidigt utfärdades nya lagbestämmelser rörande liandels- och industristatistiken samt utvidgades kommerskollegii näringsstatistiska avdelning till en självständigare byrå, som dock först år 1919 blev i formellt hänseende fullt likställd med kollegii övriga byråer. — Under åren 1913-1920 hava särskilda åtgärder vidtagits för undervisningsstatistikens omorganisation. Inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga avgåvo härutinnan utlåtande och förslag den 2 december 1913. För åren 1915—1920 har därefter en särskild »ledare för undervisningsstatistikens omorganisation» varit inom departementet anställd och år 1921. överfördes undervisningsstatistiken från ecklesiastikdepartementet till skolöverstyrelsen, där den erhållit en egen avdelning under ledning av en byråchef. Av andra ämbetsverk, vilkas statistik efter 1910 omlagts och som därvid erhållit särskilt statistiskt kontor, må nämnas domänstyrelsen.

20 II. Den officiella statistikens nuvarande organisation i Sverige samt utvecklingen och beskaffenheten av dess viktigaste grenar. Allmänt. I inledningen till statistiksakkunnigas betänkande har redan lämnats en översikt av den officiella statistik, som utarbetas och publiceras i Sverige samt dess fördelning på olika ämbetsverk ävensom kortfattade historiska notiser rörande statistiken inom varje ämbetsverk. I den speciella delen av betänkandet förefinnes dessutom för flertalet av de nuvarande publikationerna redogörelser för innehållet samt diverse andra uppgifter. Likaledes innehåller sagda betänkande en utförlig redogörelse för tabellkommissionens organisation och verksamhet. Därav framgår, att tabellkommissionens verksamhet varit och nu mer än någonsin är utan större betydelse för den officiella statistiken. Det har därför icke ansetts påkallat att här ägna dess organisation och uppgifter någon särskild redogörelse. Den utförligare redogörelse, som i det följande lämnas, har särskilt avseende dels på den inre organisationen (arbetets fördelning och personalförhållanden), dels på sättet för statistikens åstadkommande (primärmaterialet och uppgiftslämnarna). Endast beträffande statistiska centralbyrån, kommerskollegium och socialstyrelsen (de »statistiska verken») samt av dessa ämbetsverk handlagda grenar av statistiken går framställningen mera i detalj och lämnas jämväl redogörelser för den historiska utvecklingen inom de speciella områdena. Angående den återstående officiella statistiken redogöres blott för den nuvarande organisationen av de viktigare grenarna, nämligen undervisningsstatistiken, medicinalstatistikcn, statistiken över accispliktiga näringar, domän-(skogs-)statistiken, socialförsäkringsstatistiken samt kommunikationsverkens statistik. För övriga grenar av den officiella statistiken, vilka utgöras huvudsakligen av ren förvaltnings statistik, utarbetad inom diverse centrala ämbetsverk, finnes ingen särskild statistisk organisation (statistiska avdelningar eller kontor) och vanligen icke ens någon särskild statistiskt utbildad personal. Vidkommande denna statistik, mä de ovan gjorda hänvisningarna kunna anses pä det hela tillräckliga.

Statistiska centralbyrån och av den handlagd statistik. Statistiska centralbyråns nuvarande ämbetsbefattning, organisation m. m. äro fastställda i instruktionen för centralbyrån den 1 november 1918 med senare tillägg. Enligt denna instruktion skall centralbyrån vara den centrala myndigheten på den officiella statistikens område med åliggande att, i den mån instruktioner för andra ämbetsverk ej annat föranleda," handlägga ärenden av statistisk natur och vissa i samband därmed stående andra ärenden. Instruktionen angiver såsom huvuduppgift för centralbyrån att bearbeta och offentliggöra de grenar av den officiella statistiken, som icke tillhöra annat ämbetsverks handläggning, och däribland särskilt befolkningsstatistik, statistik över

21 fast egendom, jordbruksstatistik, mejeristatistik, fiskeristatistik, statistik över vägar och skjutsanstalter," allmän sparbanksstatistik, statistik över kassorna för jordbrukskredit, fattigvårdsstatistik, rättsstatistik, valstatistik, statistik över statens och kommunernas finanser samt statistik över skattetaxeringarna. Centralbyrån skall vidare utgiva en statistisk årsbok samt en årsbok för rikets kommuner, tillika innehållande adressuppgifter för vissa judiciella, administrativa, kommunala och ecklesiastika myndigheter. Dessutom har centralbyrån att utföra de särskilda statistiska undersökningar, som av Kungl. Maj:t anbefallas, samt att i den mån ämbetsverkets övriga uppgifter sådant medgiva, tillhandagå offentliga myndigheter och särskilt vederbörande departementschefer med de upplysningar och det biträde, som av dem äskas och vilka ligga inom området för centralbyråns verksamhet, ävensom att i övrigt pä lämpligt sätt sprida kunskap om den officiella. statistikens resultat och i den utsträckning, som av centralbyrån prövas lämplig, lämna de statistiska uppgifter, som från in- eller utlandet begäras. Särskilt för att till det statistiska, topografiska och statsekonomiska bibliotek, som det åligger centralbyrån att underhålla, förvärva en möjligast fullständig samling av utländska statistiska publikationer har centralbyrån att inleda och upprätthälla internationellt utbyte av officiell statistik, varvid det åligger centralbyrån att i allmänhet sörja för det utsändande i övrigt till utlandet av officiell statistik, som synes påkallat för spridande av kännedom om Sverige i utlandet. Förutom nämnda bibliotek, som i avseende på statistisk litteratur av olika slag, såsom in- och utländska statistiska läroböcker, handböcker, tidskrifter och officiellt tryck, torde vara det bäst försedda i riket, har centralbyrån ett arkiv, däri, förutom de primäruppgifter i allmänhet, vilkas innehall icke genom de tryckta redogörelserna kan anses hava blivit tillräckligt bekantgjort, särskilt de till centralbyrån inkomna kyrkoboksutdragen, skola förvaras. Centralbyrån har också vissa uppgifter av mera administrativ art. Sålunda åligger det centralbyrån bl. a. att föra anteckningar över skeende förändringar i rikets judiciella, administrativa, kommunala och ecklesiastika indelningar samt att med uppmärksamhet följa kyrkoboksföringens tillstånd i riket och till Kungl. Majo:t avgiva de förslag till densammas förbättrande, som må kunna påkallas. Åt centralbyrån är slutligen numera uppdraget att föra det i nya giftermålsbalken (kap. 16 § 3) ^omförmälda äktenskapsregistret^ samt att till trycket befordra en samling av vad i detta register införes. I organisatoriskt hänseende uppdelas statistiska centralbyrån på tre byråer, nämligen 1) befolkningsstatistiska och rättsstatistiska byrån, 2) jordbruksstatistis&a byrån och 3) finansstatistiska byrån, samt biblioteket och vissa extra avdelningar. Den närmare fördelningen av ärendena mellan byråerna bestämmes i särskild arbetsordning. Enligt denna handlägger första byrån, förutom befolknings- och rättsstatistiken (inkl. äktenskapsregistret), valstatistiken samt personalärenden; andra byrån, förutom statistiken över jordbruk och binäringar (mejerihantering och fiske), sparbanks- och fattigvårdsstatistiken, statistiken över jordbrukskassorna samt ärenden, som ej tillhöra annan byrå; tredje byrån, förutom finansstatistiken, Årsbok för Sveriges kommuner samt ekonomiska ärenden. Personalen utgöres av en överdirektör och chef samt enligt ämbetsverkets vid början av år 1922 fastställda placering: å första byrån 1 byråchef, 1 förste aktuarie (placerad såsom närmaste ledare för rättsstatistiska avdelningen), 2 aktuarier (därav en å äktenskapsregistret), 3

22 amanuenser, 1 tillfälligt manligt biträde, 15 ordinarie och 15 icke ordinarie kvinnliga befattningshavare, å andra byrån 1 byråchef, 1 första aktuarie, 1 aktuarie, 1 amanuens, 11 ordinarie och 1 icke ordinarie kvinnlig befattningshavare, å tredje byrån 1 byråchef, 1 förste aktuarie, 2 aktuarier (därav en registrator), 1 amanuens, 5 ordinarie (varav 1 å registratorskontoret) och 3 icke ordinarie kvinnliga befattningshavare, å biblioteket 1 förste aktuarie och 1 aktuarie, å' Statistisk årsbok för Sverige (under överdirektören) 1 ordinarie kvinnlig befattningshavare, å en extra avdelning för folkräkningen 1 t. f. ledare, 2 t. f. aktuarier, 1 amanuens och 34 icke ordinarie kvinnliga befattningshavare, å en extra avdelning för finansstatistiska utredningar 1 t. f. ledare och 30 icke ordinäre kvinnliga befattningshavare. Bland tjänstemännens särskilda, åligganden må nämnas, att det bl. a. åligger bibliotekarien att handlägga frågor rörande utdelningen av statistiskt tryck, ävensom rörande meddelandet av statistiska uppgifter till kalendrar och handböcker, att besvara förfrågningar i statistiska ämnen och föra annan skriftväxling med myndigheter och personer i utlandet samt att tillhandahålla biblioteket och arkivet för dem, som därav vilja betjäna sig, och, så vitt möjligt, tillhandagå dem med nödiga upplysningar. För vinnande av anställning såsom tjänsteman av aktuaries eller högre grad hos statistiska centralbyrån erfordras enligt instruktionen i regel att hava avlagt examen inom filosofisk fakultet, företrädesvis uti ett eller flera av ämnena statistik, nationalekonomi, matematik, statskunskap, historia eller något av de moderna språken; dock skola förste aktuarien vid rättsstatistiken och aktuarien vid äktenskapsregistret hava avlagt examen, medförande behörighet till domarebefattning, samt ådagalagt fallenhet för och skicklighet i statistiskt arbetes utförande. För de ordinarie statistiska publikationer, som av centralbyrån utgivas, har redogjorts i inledningen till statistiksakkunnigas betänkande. Därsammastädes har ävenledes i mera allmänna drag redogjorts för utvecklingen och den nuvarande beskaffenheten av de i centralbyrån handlagda grenarna av statistiken. Här skall en något utförligare framställning försökas rörande de viktigare av dessa grenar. Befollmingsstatistikeri. Statistiska centralbyråns första arbetsuppgift efter dess inrättande blev att övertaga och slutföra den redan av tabellkommissionen påbörjade befolkningsstatistiken för tiden efter 1850. Inom tabellkommissionen hade detta arbete, som där huvudsakligen utfördes av dess sekreterare Fr. Th. Berg, forskridit så långt, att redogörelsen för den summariska folkmängden och befolkningsrörelsen under femårsperioden 1851—1855 (ingångna och upplösta äktenskap, födelser, dödsfall o. dyl.) är 1857 hunnit av trycket utgivas. Denna publikation, som torde kunna betraktas som den första i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik (först i nästa berättelse är denna titel ä titelbladet utsatt), är i -sä måtto märklig, som däri, förutom redogörelsen för perioden 1851 —1855 innehålles en översikt över tabellverkets resultat under hela dess 107åriga tillvaro. Denna översikt, som tillika kan betraktas som ett bokslut över

23 tabellkommissionens hela verksamhet, och som på grund av nödvändigheten att för de äldre åren avskilja uppgifterna för Finland från uppgifterna för det egentliga Sverige endast med stor möda kunnat åvägabringas, utgör ett av de viktigaste dokumenten till vår äldre befolkningsstatistik. Arbetet rönte också livligt erkännande vid den internationella statistiska kongressen i Wien år 1857, dit berättelsen av Berg medfördes. Det ålåg sålunda centralbyrån att i första hand bearbeta folkmängdstabellerna för den 31/12 1855 samt uppgifterna om befolkningsrörelsen under perioden 1856 —1860. Enär den nya ordningen i sättet för primäruppgifternas insamlande till det centrala ämbetsverket, som vi förut omnämnt och strax skola återkomma till, först med året 1860 trädde i kraft, blev centralbyråns första befattning med befolkningsstatistiken enahanda med tabellkommissionens, vilket vållade desto mindre olägenhet som till chef för centralbyrån sattes den man, Fr. Th. Berg, som inom tabellkommissionen varit den egentlige arbetsledaren. Redogörelsen för folkmängden den 31/12 1855 utkom också med sin första avdelning redan år 1859 och med sin andra avdelning år 1860, och berättelsen om befolkningsrörelsen under de fem åren 1856—1860, av vilka det sista enligt den nya ordningen, utkom år 1863. Framför andra utvidgningar och förbättringar i bearbetningen, som, tack vare den centralbyrån till buds stående större arbetskraften, i dessa berättelser kunde införas, förtjänar omnämnas, att i den år 1860 utkomna andra avdelningen av folkmängdsberättelsen för 31/12 1855 utförliga s. k. dödlighetstabeller för perioderna 1816—1840, 1841—1845, 1846-1850 och 1851—1855 blevo publicerade. Därmed hade för första gången från officiellt håll en verkligt djupgående bearbetning av det befolkningsstatistiska materialet verkställts.. Den metod, som därvid följdes, blev också i huvudsak grundläggande för de bearbetningar av liknande art, som intill våra dagar av centralbyrån regelbundet utförts. På grund av sakens stora intresse och betydelse torde det vara motiverat att här inskjuta en redogörelse för dess förhistoria. Redan år 1755 hade i vetenskapsakademiens Handlingar en av Wargentin uppgjord dödlighetstabell för svenska folket offentliggjorts. Denna var emellertid grundad endast på uppgifterna om dödsfallens mängd inom olika åldersklasser, och hänsyn hade ej tagits till motsvarande folkmängdstal. Emellertid är det utan sådant hänsynstagande icke möjligt att beräkna någon dödlighetstabell av större värde, utom för det fall att befolkningen är vad man kallar stationär, vilket ej var händelsen med Sveriges befolkning. Wargentin, som torde ha varit medveten om detta, har också i sin år 1766 i vetenskapsakademiens Handlingar offentliggjorda och även till franska översatta avhandling »Om mortaliteten i Sverige», framlagt på riktigare grunder beräknade tabeller. Dessa avse treårsperioderna 1755—1757", 1758 — 1760 och 1761 — 1763 och äro beräknade på så sätt, att de döda inom varje kön och åldersklass i årligt medeltal för var treårsperiod satts i relation till motsvarande köns och åldersklassers folkmängd åren 1757, 1760 och 1763. Även för senare perioder ha dödlighetstabeller av Wargentin utarbetats, ehuru de ej i Sverige offentliggjorts. Enligt uppgift av tabellkommissionens d. v. sekreterare Meander (vetenskapsakademiens Handlingar 1801) utarbetade nämligen Wargentin en dödlighetstabell med begagnande av 1766 års folkräkning samt medeltalet av dödsfall under åren 1765—1767, en annan med begagnande av 1769 års folkräkning samt dödsfallen under 1768 och 1769, en tredje ensamt för folkräkningsåret 1772 och en fjärde, grundad på 1775 års folkräk-

24 ning samt dödsfallen under treårsperioden 1774—1776. Slutligen beräknade han medeltal för alla de anförda åren, vilka beräkningar blivit i utlandet offentliggjorda (R. Price: Observations on reversionary payments). Ehuru de Wargentinska tabellerna i fråga om dödligheten för ett helt land intogo främsta rummet i litteraturen på området, intill dess folkräkningar med tillräckligt antal åldersklasser samt anteckningar om de dödas antal i olika åldrar även i a n d r a länder åvägabragts, var dock det material, som tabellverket för ändamålet erbjudit, ej så fullständigt som hade varit önskvärt. Det var nämligen på den tiden rätt vanligt, att de från prästerskapet inkomna tabellerna voro behäftade med avsevärda fel, att många ej inkommo förrän efter flera års förlopp, och att till och med för hela städer och länsdelar tabeller helt och hållet uteblevo. 1 ) Tillförlitligare i detta hänseende äro de .dödlighetstabeller, som för tiden 1776 —1795 av Nicander år 1801 offentliggjordes i vetenskapsakademiens Handlingar. De absoluta tal, på vilka dessa tabeller grunda sig äro nämligen av Nicander försedda med de korrektioner, till vilka originaltabellernas felaktigheter gåvo skälig anledning, och antalet levande i varje åldersklass är beräknat efter medeltalet av de två folkmängdstabeller, som gällde för varje femårsperiods början och slut samt de döda efter medeltalet för de mellanliggande fem åren. Genom interpolation av tabellverkets åldersklasser äro tabellerna också utförda för varje särskilt åldersår. Med utgående från det av Nicander åvägabragta materialet samt tabellverkets ordinarie uppgifter för åren 1801—1805 har engelsmannen Joshua Milne beräknat fullständiga dödlighetstabeller, vilka äro publicerade uti hans verk »A treatise on the valuation of annuities and assurances on lives etc.», London 1815, och »Treatises on the law of mortality and on annuities», Edinburgh, 1837 samt i Encyclopedia Britannica, 7:de uppl. De ovan vidrörda tabellerna äro alla beräknade för Sverige med Finland. Oaktat data för beräkning av dödlighetstabeller för Sverige ensamt finnas tillgängliga från och med 1805, lågo de dock länge för ändamålet obegagnade. Först i ett »Förslag till grunder för inre organisation av en ränteförsäkringsanstalt för Sverige», utgiven år 1843 av J. N. Flygare, förekomma dödlighetstabeller beräknade för var femårsperiod från 1816 till 1835. I Sverige liksom i andra länder är frågan om dödligheten och dess statistiska bestämmande nära förbunden med försäkringstankens och försäkringsväsendets framträdande och utveckling. Sedan mot slutet av förra århundradets första halvt behovet av livförsäkrings- och livränteanstalter blivit alltmera kännbart, hade på ständernas framställning om åtgärder för att i Sverige befordra inrättandet av dylika anstalter genom kungl. brev den 17 juni 1845 en särskild kommitté blivit tillsatt för detta ändamål. Uti denna kommittés år 1848 avgivna betänkande förekommer en på tabellverkets uppgifter för åren 1816—1840 utarbetad dödlighetstabell för vartdera könet. Den metod, som härvid användes, är, ehuru enkel nog, icke lätt att i korthet beskriva. Då densamma emellertid i allt väsentligt utgör förebilden till den metod, som sedermera av centralbyrån använts och ännu vid beräkningen av senast offentliggjorda dödlighetstabeller för svenska folket (1901 —1910) i huvudsak bibehållits må några ord rörande densamma här anföras. Såsom dödlighetskoefficient eller dödsrisk betecknar man den kvot, som erhålles då antalet av de i visst åldersår avlidna divideras med den folkmängd, som inträtt i detta åldersår. Då emellertid denna folkmängd icke direkt ur tabellverkets uppgifter kunde beräknas, utan endast uppgifter om antalet vid resp. femårsperioders början x

) Jfr sid. 5.

25 och slut i olika åldersår befintliga kunde ur folkmängdstabellerna omedelbart eller genom interpolation erhållas, förfor man på följande sätt: Sedan ett medeltal tagits av antalet personer, som vid en femårsperiods början och slut befunno sig i ett givet åldersår ansåg man detta medeltal representera dem, som årligen passerat åldersårets i fråga mitt. Då detta antal bör vara mindre än antalet av dem, som passera åldersårets början och då skillnaden uppenbarligen approximativt utgöres av halva antalet inom åldersåret årligen avlidna, borde ett ungefärligt värde på nämnaren i dödlighetsbråket erhållas, om till åldersårets ovannämnda medelfolkmängd hälvten av årliga medelantalet inom åldersåret, mellan folkräkningarna i fråga, avlidna tillades. Som tälj are i bråket ingick därvid sistnämnda medeltal av antalet inom åldersåret avlidna under de fem åren mellan folkräkningarna. 1 förbigående må här anföras, att sedan befolkningsstatistiken i Sverige numera tillåter ett exakt beräknande av årliga antalet i varje åldersklass inträdande personer, den ovannämnda ungefärliga metoden ej längre är motiverad, och att dess utbytande mot strängare motoder är påkallad, särskilt som ingen ökning i arbete eller kostnader därigenom behöver förorsakas. Den av centralbyrån i andra avdelningen av berättelsen om folkräkningen den 31 /12 1855 införda utförliga beräkningen av dödlighetstabeller för femårsperioder från 1850—1855 och för 25-årsperioden 1816—1840 åtföljdes i senare folkräkningsberättelser av liknande. Dock så att dödlighetstabellen, sedan folkräkningarna efter 1860 ägt rum blott vart tionde år, kommit att omfatta tioårsperioder i stället för femårsperioder, nämligen'varje gång den senast förflutna tioårsperioden mellan folkräkningarna. Den med året 1860 införda nya ordningen för insamling och bearbetning av det befolkningsstatistiska materialet medförde avsevärda förändringar och utvidgningar i centralbyråns arbete och publikationer men också en i hög grad ökad tillförlitlighet i statistiken. Rörande den nya ordningen, som i huvudsak ännu är gällande må följande anföras: I följd av tabellkommissionens den 28 augusti 1856 avgivna utlåtande över det förslag, som den 1854 tillsatta statistiska kommittén i sitt betänkande framlagt, erhöll bemälda kommission uppdrag att bl. a. utarbeta förslag till nya formulär för vigsel-, dop- och begravningsböckerna samt husförhörs- ocb in- och utflyttningslängder ävensom för de statistiska tabeller, som av prästerskapet skulle avgivas jämte föreskrifter rörande folkräkning. På grundval av kommissionens jämlikt detta uppdrag i samarbete med ombud för präste- och borgarstånden den 2 april 1857 utgivna »Plan för insamlande av uppgifter till Sveriges befolkningsstatistik» med därtill hörande formulär, blev, efter däröver av prästeståndet avgivet utlåtande, statistiska centralbyrån inrättad, och dess chef erhöll i uppdrag att föreslå de åtgärder, som i anledning av denna plan för insamlande av uppgifterna till Sveriges befolkningsstatistik kunde påkallas. Dessutom underkastades planen en vidsträckt granskning av stiftens styrelser och prästerskap såväl som av magistraterna *och landstatens tjänstemän. Sedan chefen för statistiska centralbyrån, efter föregången överläggning inom statistiska beredningen, tillstyrkt åtgärder i huvudsaklig överensstämmelse med prästeståndets yttrande och sundhetskollegii ytterligare förslag, bestämde Kungl. Maj:t genom kungörelse av den 4 november 1859 grunddragen av det förfarande, efter vilket uppgifterna till rikets befolkningsstatistik från och med året 1860 skulle insamlas. Sålunda bestämdes bl. a. att de årliga uppgifterna om vigde, födde och döde i varje församling skulle meddelas statistiska centralbyrån i form av nominativa 1624 22

26 utdrag ur vigsel-, dop- och begravningsböckerna, enligt formulär, som göra dessa tjänliga att jämväl träda i stället för de genom prästeståndets cirkulär den 16 juni 1841 föreskrivna dupletterna av ifrågavarande kyrkoböcker, genom vilken föreskrift alltså i centralbyrån bildades ett centralarkiv för riket av de uppgifter, som betrygga medborgerliga rättigheter. Vidare föreskrevs, att uppgifterna om rikets folkmängd den 31/12 1860 och sedermera för samma dag vart femte år skulle för varje församling meddelas statistiska centralbyrån i form av nominativa utdrag ur den s. k. husförhörslängden eller egentliga församlingsboken. Ytterligare stadgades, att uppgifter om dödsorsakerna, grundade på läkares intyg, skulle i dödboken införas inom alla städer samt å landsbygden åtminstone vid dödsfall av egen eller annans hända verkan, olyckshändelse, gängse farsot eller endemisk sjukdom, enligt de tillförlitligaste uppgifter som kunnat vinnas. I samband härmed fastställde Kungl. Maj:t den 27 april 1860 nya formulär för samtliga kyrkoböcker och ålade domkapitlen att upplägga och tillhandahålla nödiga formulärblanketter. Slutligen blevo formulär och föreskrifter rörande statistiken över dödsorsaker jämte nomenklatur till ledning vid utfärdandet av dödsattester meddelade genom sundhetskollegii cirkulär den 5 mars 1860. Blott för huvudstaden blev denna anordning ej i sin helhet tillämpbar. I stället anbefallde Kungl. Maj:t den 20 oktober 1860 anställandet av en särskild folkräkning för Stockholm, vilken under ledning av chefen för statistiska centralbyrån skulle äga rum i huvudsaklig likhet med förfarandet vid folkräkningarna i främmande länder. Denna folkräkning omfattade den s. k. faktiska befolkningen, d. v. s. de personer, som den 31/i2 a v ena eller andra anledningen vistades i huvudstaden, medan däremot i följd av det förut omnämnda förfarandet inom landet i övrigt, där blott den s. k. rättsliga, d. v. s. den i resp. församlingar skrivna befolkningen blev räknad. Då det säkerligen skulle ha lett till en förvillande dubbelräkning om Stockholms faktiska folkmängd sammanlagts med det övriga rikets rättsliga, nödgades centralbyrån för Stockholm göra avdrag för alla de personer, som vistades därstädes folkräkningsdagen, men voro kyrkoskrivne å annan ort. Med ledning av de nominativa utdrag ur församlingsböckerna för det övriga riket, som samtidigt stod centralbyrån till buds, kunde ett dylikt avdrag utan hinder verkställas. Som förut sagts är omnämnda system i det väsentliga ännu rådande. Under de gångna 60 åren har befolkningsstatistikens utveckling i huvudsak bestått i ett fullkomnande av systemet i dess olika detaljer samt reformer i den inom byrån verkställda bearbetningen. Från och med redogörelseåret 1861 blevo de befolkningsstatistiska berättelserna årliga. De årliga berättelserna omfattade givetvis i huvudsak endast befolkningsrörelsen, d. v. s. däri framlades resultaten av bearbetningen av de församlingsvis varje år influtna nominativa utdragen ur de kyrkoböcker, i vilka giftermål, födelser, dödsfall samt ut- och inflyttningar registrerades. Berättelserna innehöllo emellertid även summariska folkmängds siffror för varje län och från och med året 1865 till och med året 1886 vart tredje år samt därefter årligen summariska folkmängdssiffror även för mindre administrativa områden såsom kommuner, domsagor, härader och tingslag, vilka uppgifter närmast avsågo att tjäna till ledning vid riksdagsmannavalen och senare även för valen till landstingen. De summariska folkmängdsuppgifterna grunda sig på inom församlingen genom ett slags balansräkning år för år, under hänsynstagande till genom döden och utflyttning

27 avgångna samt genom födelse och inflyttning inkomna personer, utförda sammandrag över folkmängden av vartdera könet vid årets slut. Från och med året 1865 intogs i berättelsen på av prästerna lämnade förteckningar över dem, som veterligen ur riket avflyttat, grundade sammandragstabeller över emigranter, länsvis samt efter yrke, bestämmelseort och ålder. I redogörelsen för året 1865 kompletterades denna statistik även med redogörelse för vart och ett av åren 1861—1864. För åren 1861, 1862 och 1863 meddelades därjämte i en särskild bilaga en statistik över dödsorsakerna i rikets städer, vilken statistik grundade sig på de ovannämnda, i städerna obligatoriskt avgivna dödsattesterna. Från och med 1864 blev denna gren av befolkningsstatistiken övertagen av sundhetskollegium (sedermera medicinalstyrelsen) och ingick i den under Httera K i publicerade berättelsen över hälso- och sjukvården. Vissa delar av dödsorsaksstatistiken ingingo det oaktat i de följande årsberättelserna under Httera Å, nämligen dödsorsaker av farsoter och barnsbörd, våldsamma dödsorsaker och självmord, rörande vilka, såsom förut nämndes, även för landsbygden uppgifter skulle inhämtas. Enligt den ursprungliga planen skulle folkräkningar medelst nominativa utdrag ur församlingsböckerna (husförhörslängderna) med början år 1860 äga rum den 31 /12 vart femte år. Sedan Kungl. Maj:t emellertid på därom gjord framställan medgivit, att 1865 års folkräkning finge inställas, har sådant medgivande allt framgent ägt rum för de år, vilkas årtal sluta på 5, vadan alltså folkräkningar efter 1860 utförts blott vart tionde år. I samband härmed infördes ett synnerligen märkligt förfarande i bearbetningen av den svenska befolkningsstatistiken, vilket förfarande i hög grad varit ägnat att öka denna statistiks värde._ Förutsatt att uppgifterna om årliga antalet födda, årliga antalet döda samt årliga antalet emigranter och immigranter, fördelade efter födelseår, äga tillräcklig noggrannhet, är det möjligt, att med utgående från den genom folkräkning utvunna åldersfördelningen vid ett visst års slut medelst beräkning utröna åldersfördelningen vid slutet av vart och ett av de följande åren intill dess nästa folkräkning äger rum. Dylika balansräkningar eller, som vi vilja kalla dem, framskrivningar av åldersfördelningarna utfördes på basis av 1860 års folkräkning för vart och ett av åren 1861—1865 och framlades första gången i den befolkningsstatistiska berättelsen för året 1865. Sedermera har detta upprepats, så att i varje årsberättelse uppgifter kunnat intagas om den från sista folkräkningen intill ifrågavarande års slut framskrivna åldersfördelningen. Till en början utfördes fördelningen endast för vartdera könet, men under nyare tid (för åren 1891—1900 av G. Sundbärg i Statistisk tidskrift, frän och med år 1901 i den officiella statistiken) har den utförts jämväl för varje civilståndskategori. Det är dessutom att märka, att först från och med 1870 års folkräkning åldersfördelningen vid själva folkräkningarna utförts även för civilståndskategorier. Den nyssnämnda framskrivningen av åldersfördelningen blev väl till en början icke så tillförlitlig, beroende först och främst på bristfälligheter i uppgifterna om emigrationen och den fullständiga avsaknaden till och med år 1874 av uppgifter om immigrationen, samt vidare på, att till och med år 1894 den för en dylik framskrivning behövliga indelningen av de avlidna efter födelseår provisoriskt ersattes med indelningen efter åldersår, vilket icke blir riktigt samma sak. Uppdelningen av varje åldersklass på olika civilstånd måste också till en början (t. o. m. år 1910), i avsaknad av uppgifter om de i änklings- resp. änkeståndet inträddas ålder, grundas på approximativa och ganska invecklade beräkningar.

28 Genom senare års reformer, till vilka vi i det följande återkomma, har emellertid denna och andra viktiga detaljer i fram skrivningen av folkmängden i hög grad förbättrats. De årliga berättelserna rörande folkmängdens förändringar eller befolkningsrörelsen blevo under de påföljande decennierna åtskilligt utvidgade, i det nya uppgifter av vikt tillkommo, och i det hela ökad detaljrikedom infördes. De med året 1865 införda uppgifterna om emigrationen kompletterades från och med år 1875 med enahanda uppgifter om immigrationen. Med årgången 1901 utvidgades och förbättrades berättelserna ytterligare. Bland de nyupptagna ämnena må nämnas redogörelserna för yrkesfördelningen bland män, som under året inträtt i äktenskap eller under året blivit fäder till inom äktenskapet födda barn eller som under året avlidit. Redogörelserna för dödsorsaker samt emigration och immigration utvidgades ytterligare i och med 1903 års berättelse. Vidare ha för var tioårsperiod översikter och sammandrag särskilt utarbetats, vilka till en början blevo offentliggjorda i den sedvanliga berättelsen för periodens sista år. En särskild sockenstatistik för den förflutna tioårsperioden över vigde, födde och döde inrycktes därjämte i folkräkningsberättelsen. Därtill kommo, såsom förut nämnts, utförliga dödlighetstabeller. För perioden 1881—1890 utvidgades dessa tioårsöversikter betydligt och sammanfördes med sockenstatistiken över de vigde, födde och döde till en särskild publikation, som offentliggjordes som bihang till berättelsen för år 1890. För den följande tioårsperioden blev detta bihang förvandlat till en fristående publikation (fjärde avdelningen av berättelserna för år 1900). Tioårsöversikten för åren 1901—1910 utgör en särskild publikation i den nya serien Sveriges officiella statistik. Beträffande tiden för utgivande av publikationen över befolkningsrörelsen förekom som regel betydande förseningar vid början av varje tioårsperiod, utan tvivel beroende på att folkräkningsbearbetningen dä tagit avsevärda delar av centralbyråns personal i anspråk. I allmänhet utkom berättelsen under de första decennierna inom andra året efter det år berättelsen avsåg. Under nyare tid har dock avsevärdare försening kunnat iakttagas. Emellertid bör det märkas, att centralbyrån förutom de årliga publikationerna även utgivit andra och därvid ofta varit i tillfälle att på ett tidigare stadium meddela uppgifter, delvis av preliminär natur. Sålunda ha de summariska folkmängdsuppgifterna i regel kunnat i särtryck utgivas betydligt före den ordinarie berättelsen, vilket föranledde deras utbrytande från och med 1910 till en särskild publikation, som sedan 1913 jämväl innehållit preliminära uppgifter om folkmängdens förändringar med tillhörande text. Vidare ha i Posttidningen preliminära uppgifter lämnats rörande folkmängdens förändringar, vilka under förra delen av perioden 1901—1910 redan förut publicerats i Statistisk tidskrift Posttidningen har därjämte kvartalsvis offentliggjort uppgifter om emigrationen till utomeuropeiska länder över Stockholm ävensom över hamnar i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, vilka uppgifter jämlikt chefens för civildepartementet skrivelse den 19 maj 1882 månatligen meddelats av överståthållareämbetet samt vederbörande länsstyrelser. Efter 1906 har centralbyrån dessutom före utgången av september månad årligen utgivit definitiva tabeller över in- och utvandringen. Sedan 1907 mottog statistiska centralbyrån även uppgifter från norska statistiska centralbyrån om svenskar, som utvandrat över norska hamnar. Posttidningen har också innehållit kvartalsrapporter rörande utvandringen av svenskar över

29 norska hamnar. Med år 1913 blev månads- och kvartalsstatistiken över emigrationen övertagen av socialstyrelsen (se sid. 95). Förutom de årliga redogörelserna för befolkningsrörelsen m. m. samt tioårsöversikterna har centralbyrån under Httera A i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik vart tionde år utgivit omfattande berättelser över folkräkningarna. Dessa ha därvid offentliggjorts i tvenne avdelningar, varav den första i huvudsak behandlat folkmängdens fördelning på smärre administrativa områden och den senare folkmängdens fördelning efter kön, ålder, civilstånd, hushåll, trosbekännelse, yrke m. m. Folkräkningen för år 1860 var som sagt den första, vid vilken den nya ordningen för primärmaterialets insamlande medelst nominativa utdrag ur husförhörslängderna tillämpades. För Stockholm måste dock, som redan nämnts, särskild folkräkning utföras efter kontinentalt mönster med skriftliga uppgifter avgivna å s. k. hushållslistor av de räknade själva. Samma metod har sedermera för Stockholm använts vid följande folkräkningar, med den förändringen, att frän och med år 1880 folkräkningen skett i samband med mantalsskrivningen och kontrollerats genom de av rotemännen förda mantalsböckerna. Från och med 1910 utgöres huvudmaterialet för folkräkningen i Stockholm av utdrag ur mantalsboken. Beträffande Göteborg tillämpades samma system som i Stockholm vid folkräkningarna 1870 och 1880, men sedan staden år 1883 blivit indelad i territoriella församlingar och tillförlitliga husförhörslängder upplagts, har man för Göteborgs vidkommande återgått till samma system, som gäller riket i övrigt utom Stockholm. Den tid, som förflutit mellan folkräkningen och slutberättelsens publicering har varierat från nära fyra år till över sex år. Huvudresultaten ha dock alltid dessförinnan kunnat offentliggöras, bl. a. i den i Statistisk tidskrift ingående årsboken över hela den samlade statistiken (Bidrag till Sveriges officiella statistik i sammandrag). Den 6 augusti 1894 utfärdades med upphävande av tidigare bestämmelser utförlig förordning angående kyrkoböckers förande. Då redogörelse längre fram meddelas rörande innehållet av nu gällande kyrkobokföringsförordning'(av 1915), vilken, ehuru i viktiga detaljer förbättrad, i huvudsak överensstämmer med 1894 års förordning, är ej behövligt här närmare ingå på denna. Av de förändringar och reformer, som efter är 1910 införts i vår befolkningsstatistik, äro de mest iögonenfallande de, som avse förändringar i tryckets format och indelning. Från och med de redogörelser, som avse tioårsperioden 1901—1910 (som helhet), folkräkningen 1910 samt redogörelseåret 1911, ingingo de svenska befolkningsstatistiska berättelserna i den förut omförmälda nya statistiska publikationsserien Sveriges officiella statistik, där de offentliggjorts under den gemensamma avdelningsrubriken »Folkmängden och dess förändringar». Indelningen av berättelserna blev därvid också ändrad. Sålunda uppdelades den sedvanliga årliga befolkningsberättelsen i fyra separata berättelser, nämligen en angående Folkmängden inom administrativa områden (de från församlingarna avgivna summariska uppgifterna), en angående Befolkningsrörelsen (uppgifterna om giftermål och födelser samt de allmänna uppgifterna om dödsfallen), en angående Ut- och invandring (vilken dock jämlikt kungl. brevet den 27 juli 1906 även tidigare utgivits såsom separat berättelse) samt en angående Dödsorsaker (upptagande jämväl de dödas åldersfördelning i varje månad av året samt, för män över 15 år, yrkesfördelningen i kombination med åldern). Vidare utgavs redogörelsen för Folkräkningen den 31

30 december 1910 i fyra delar, nämligen Del I. Folkmängden inom särskilda förvaltningsområden (härader, landskommuner, städer, köpingar, municipalsamhäller, församlingar, pastorat, kontrakt och stift, fögderier, länsmansdistrikt, domsagor och tingslag, län och landstingsområden ävensom hushållningssällskapsomräden m. m.); Del I I Folkmängdens fördelning efter kön, ålder och civilstånd; Del III. Folkmängdens fördelning efter yrken (med åtskillnad mellan kön, ålder och civilstånd) samt Del. IV. Folkmängdens fördelning efter hushåll, trosbekännelse, födelseort m. m. såsom nationalitet, stam och lyten. Slutligen infördes i den nya serien även de två tioårsberättelserna för perioden 1901—1910 (Befolkningsrörelsen: översikt för åren 1901—1910. Dödlighets- och livslängdstabeller för årtiondet 1901—1910). Samtidigt med de nu nämnda förändringarna i sättet för publiceringen uppvisar befolkningsstatistiken även en hel del reala utvidgningar och förbättringar. Ny kyrkobokföringsförordning utfärdades år 1910, varigenom grunderna för befolkningsstatistiken ytterligare förbättrades och nya formulär för utdragen ur kyrkoböckerna fastställdes att gälla från och med år 1911. Av mera beaktansvärda nyheter må nämnas, att i födelseboksutdragen uppgifter för varje äkta födsel om tiden, då föräldrarna ingingo äktenskap infördes, varigenom statistiken kunde utvidgas med en tabell, angivande fördelningen av barnaföderskor med äkta barn efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten. Vidare infördes i dödböckerna och dödboksutdragen vid varje äktenskaps upplösning genom den ena makens dödsfall uppgifter om den efterlevande makens födelseår samt infördes i de av prästerna varje år avlämnade summariska folkmängdsuppgifterna (tillika upptagande nominativa uppgifter om ut- och invandrade) jämväl nominativa uppgifter om dem, som överförts till eller från boken över obefintliga. Genom sistnämnda uppgifter har den för vår befolkningsstatistik så betydelsefulla fram skrivningen år för år av befolkningens åldersfördelning kunnat i ett viktigt avseende kompletteras, och med hjälp av dödsboksutdragens uppgifter om efterlevande makens födelseår har den uppdelning, som därvid sker av de olika åldersklasserna efter civilstånd kunnat överföras från den approximativa uppskattningens till den exakta beräkningens fastare mark. l ytterligare ett viktigt avseende blevo uppgifterna i dödsboksutdragen förbättrade, nämligen beträffande dödsorsakerna. Tidigare hade man användbara uppgifter om dödsorsaker huvudsakligen blott för städerna (där som förut nämnts dödsattester av läkare eller i vissa fall barnmorska och därpå grundad anteckning i dödboken voro föreskrivna). För landsbygden var dylikt i allmänhet icke föreskrivet. Endast för vissa dödsorsaker såsom självmord, brott, olyckshändelser, farsoter, dödsfall i barnsbörd och genom rusdryckers missbruk, har, vad landsbygden beträffar, anteckning i dödboken varit påbjuden. Såsom förut nämnts, hade tidigare dödsorsaksstatistik av centralbyrån uppgjorts blott för dödsfall av farsoter, våldsamma dödsfall och självmord, varjämte för åren 1861—1863 centralbyrån och sedermera medicinalstyrelsen (sundhetskollegium) uppgjort och publicerat en allmännare dödsorsaksstatistik för städerna. Genom kungörelse den 16 december 1910 hade emellertid stadgats, a) att skyldigheten för pastor att i dödboken införa på läkarebevis grundad anteckning om dödsorsaken skulle gälla förutom städerna dels köpingar och municipalsamhällen med för allmänna hälso- och sjukvården anställd läkare, dels ock efter av medicinalstyrelsen därom utfärdat förordnande annan tättbebyggd ort, där sådan läkare finnes, b) att å övriga orter enahanda anteckning skall göras, då av läkare utfärdat dödsbevis företes, på grundval av detta, och eljest i enlighet med vad som kan om döds-

31 fallet inhämtas, varjämte i förekommande fall, då av läkare utfärdat dödsbevis icke företetts, anteckning skall göras om namn å läkare, som inom sistförflutna året senast av eller för den avlidne rådfrågats; c) att utom för församlingar i Stockholm och Göteborg, varom särskilt stadgats, utdragen ur dödboken skola för varje månad inom åtta dagar insändas, för församling, å vilkens hela område det under a) omnämnda stadgandet äger tillämpning till statistiska centralbyrån och för annan församling till vederbörande provinsial- eller extra provinsialläkare, vilken har att, i de fall dödsbevis av läkare ej företetts, i utdraget så Vitt ske kan anteckna bevislig eller sannolik dödsorsak (i förra fallet utmärkt med B, i senare med S) samt inom påföljande månads utgång översända utdraget till centralbyrån. Vidare stadgades bl. a. att praktiserande läkare skall, när någon avlidit, som han i dess sista sjukdom vårdat, dels så snart ske kan kostnadsfritt meddela dödsbevis, som under a) omförmäldes, dels ock på begäran av provinsial- eller extra provinsialläkare lämna de upplysningar, som för dödsorsakens fastställande erfordras, samt att, där till dödsorsakens utrönande laga undersökning påkallats, vederbörande polismyndighet skall ombesörja, att uppgift om dödsorsaken ofördröjligen varder meddelad vederbörande pastorsämbete eller församlingsföreståndare. Närmare föreskrift om insändandande av dödboksutdragen i enlighet med dessa stadganden hava av centralbyrån utfärdats i cirkulär till samtliga pastorsämbeten och församlingsföreståndare den 30 september 1911 (med ändring den 31 december 1912), I enlighet med kungl. kungörelsen den 5 november 1920, insändas dödboksutdragen från och med år 1921 för stadsförsamlingarna i allmänhet årligen till statistiska centralbyrån samt för landsförsamlingarna halvårsvis (i stället för månadsvis) inom 20 dagar till vederbörande provinsialläkare, vilken senare äger att inom ytterligare 55 dagar vidarebefordra utdragen till centralbyrån. Rörande den nomenklatur, som vid anteckningarna om dödsorsaken skall följas, har bestämmelse utfärdats av medicinalstyrelsen den 9 oktober 1911. Den upptager, frånräknat dödfödde, 99 nummer med åtskilliga underrubriker. Genom nu nämnda stadganden har vunnits, att från och med år 1911 för statistiken användbara allmänna uppgifter om dödsorsakerna blivit tillgängliga för riket i dess helhet, sålunda även för landsbygden. I sin frän och med år 1911 utgivna berättelse om dödsorsakerna har centralbyrån därför också kunnat meddela en allmän dödsorsaksstatistik för hela riket (särskilt för städerna och för landsbygden). Beträffande städerna publicerar därjämte medicinalstyrelsen allt fortfarande en dödsorsaksstatistik i sin berättelse om allmän hälso- och sjukvård. Då materialet härtill, ehuru icke avgivet av prästerskapet utan av hälsovårdsnämnderna, likväl är i grunden detsamma, enär dödsbevisen skola av pastorsämbete i stadsförsamling översändas till vederbörande hälsovårdsnämnd, uppstår härigenom en avsevärd dubbelstatistik. Utom ovan omförmälda ordinarie dödsorsaksstatistik har centralbyrån i Statistiska meddelanden publicerat en redogörelse för Dödligheten i lungsot åren 1906' —1910. Denna statistik utgör en fortsättning av vissa motsvarande undersökningar rörande åren 1901—1905, vilka utförts av den s. k. tuberkuloskommittén. Centralbyråns redogörelse grundar sig på dödboksutdragen för ifrågavarande år. För landsbygden äro uppgifterna beräknade genom approximationer, men ha resultaten sedermera bestyrkts av den fullständigare statistik, som finnes från och med år 1911. Jämte redogörelsen för nyssnämnda befolkningsstatistiska specialundersökning

«^T\ .

har centralbyrån under åren 1914—1917 i Statistiska meddelanden utgivit redogörelse i tre delar för en specialundersökning rörande Utom äktenskapet födda barn, vartill primärmaterialet erhållits dels från de i centralbyrån förvarade kyrkoboboksutdragen, dels å särskilda till pastorsämbetena och (beträffande mål om barnuppfostringsbidrag) till domstolarna utsända frågeformulär. Även beträffande folkräkningen markerar övergången från tiden före till tiden efter 1910 vissa betydelsefulla reformer. Dessa avse huvudsakligen yrkesuppgifterna, som alltid varit och i viss mån ännu äro den svagaste punkten i vårt folkräkningssystem. De förnämsta bristerna i berörda hänseende liava varit, att en mängd personer i församlingsboken kvarstått under benämning å yrkan, som de längesedan upphört att utöva, att mänga andra, även i arbetskraftig ålder varande, saknat varje yrkesbeteckning samt att ett oproportionerligt stort antal personer upptagits under tämligen obestämda beteckningar. En och samma benämning kan också hava haft en avvikande innebörd i olika landsändar m. m. dylikt. E n olägenhet har slutligen varit, att församlingsboksutdragen icke medgivit en statistik över kombinationen av olika yrken, över biyrken och yrkesspecialiteter m. m. Såsom statistiksakkunniga i sitt betänkande framhållit och som även tidigare påpekats, t. ex. av 1905 års statistiska kommitté samt även av centralbyrån, kunna dessa brister fullständigt avhjälpas endast genom en särskild yrkesräkning. Då emellertid en sådan dels ställer sig mycket kostsam, dels icke kan ersätta utan endast komplettera den yrkesstatistik, som erhålles i samband med den allmänna folkräkningen, ha utvägar sökts att i stället sä vitt görligt förbättra dennas yrkesuppgifter, och har man därvid tagit sikte pä det tillfälle till inhämtande av upplysning om befolkningens yrken, som erbjudits av mantalsskrivningarna, Förordning i ämnet utfärdades av Kungl. Maj:t den 10 juni 1910 efter en i huvudsaklig överensstämmelse med av 1905 års statistiska kommitté gjord hemställan, vilken tillstyrkts av centralbyrån, till riksdagen avlåten och av densamma bifallen proposition. Enligt förordningen i fråga skulle vid mantalsskrivningen för år 1911 till ledning för 1910 års folkräkning yrkesuppgift avlämnas enligt särskilt formulär. Till hjälp vid uppgiftsskyldighetens fullgörande skulle uppgiftspliktig äga att på begäran erhålla biträde av de enligt mantalsskrivningsförordningen för varje kommun tillsatta kommunalombuden, vilka också skulle vid mantalsskrivningsförrättningen å landsbygden muntligen meddela yrkesuppgifter för sådana personer, som icke avlämnat skriftlig uppgift. Vidare skulle de för folkräkningen avsedda skriftliga uppgifterna frånskiljas mantalsuppgifterna samt överlämnas till pastor eller hans ombud, som skulle granska och om så erfordrades rätta eller komplettera desamma samt förse dem med fortlöpande numrering. Yrkesuppgiftsnummer skulle vidare i församlingsboken antecknas för varje person, som avlämnat dylik uppgift, varvid församlingsbokens tidigare uppgift skulle i förekommande fall rättas eller kompletteras. De avgivna yrkesuppgifterna skulle slutligen bifogas de till statistiska centralbyrån för folkräkningen insända församlingsboksutdragen. För Stockholm samt även för Göteborg utfärdades särskilda bestämmelser, enär ovanberörda förfarande icke var där tillämpbart. Vid senaste folkräkningen (1920) har förfarandet ytterligare utvecklats med inhämtande i samband med mantalsskrivningen för år 1921 av mera detaljerade yrkesuppgifter avseende förutom huvudyrkets benämning även ställningen i yrket samt eventuella biyrken. Av ytterligare nyheter, som införts i senaste folkräkningen må nämnas, att i

33 samband med denna bearbetas även skattedeklarationerna, samt att för gifta personer uppgift inhämtats rörande det år, då äktenskapet ingåtts. Enligt nu gällande förordning angående kyrkoböckers förande (given den 3 december 1915 med senare ändringar) skall i varje församling av svenska kyrkan föras följande kyrkoböcker, nämligen församlingsbok, bok över obefintliga, inflyttningsbok, utflyttningsbok jämte förteckning över ankomna aviser om inflyttning, födelse- och dopbok, konfirmationsbok, lysnings- och vigselbok samt dödoch begravningsbok. Alla, som äro inom församlingen bosatta, skola bokföras i församlingsboken, dock att person, som är mantalsskriven i annan församling än den, där han för tillfället är bosatt, skall anses vid tiden för mantalskrivningen hava sin rätta bokföringsort i den församling, där han mantalskrives. I vissa allmänna uppdrag, vid läroanstalter, sjukvårdsinrättningar, straffanstalter och dylikt, eller tillfälligt å annan ort sig uppehållande personer äro emellertid ej av denna anledning skyldiga låta bokföra sig därstädes. I Stockholms storkyrkoförsamling bokföras dessutom de, som äro i rikets tjänst å utrikes ort anställda. Församlingsböckerna skola i regel uppläggas efter bostad (i stad rotar, kvarter, husnummer samt å landsbygden byar, gårdar, hemman och hemmansdelar samt torp, lägenheter, verk och inrättningar). Personer, som sakna stadigvarande hemvist eller för längre tid vistas på annan ort, utan att detta medför skyldighet att låta därstädes bokföra sig, bokföras under rubriken »å församlingen skrivna». Omfattar församling skilda kommuner eller delar av län, härad, tingslag eller kommuner, skola dessa upptagas var för sig i skilda delar av församlingsboken. Detsamma gäller, där i församling ingår municipalsamhälle eller köping, som ej bildar egen kommun. Från församlingsboken skall till boken över obefintliga överföras de personer, som utan uttagande av flyttningsbetyg veterligen bosatt sig å utrikes ort, eller om vilkas vistelseort under tiden mellan tre på varandra följande mantalsskrivningar upplysning ej vunnits. Så snart anledning därtill finnes, överföres dylik person ånyo till församlingsboken eller, om upplysning erhållits att han avlidit, till död- och begravningsboken. Då någon till församlingen inflyttar, införes han utom i församlingsboken även i inflyttningsboken, och då någon därifrån avflyttar, överföres han från församHngsboken till utflyttningsboken. Är församlingen delad mellan land och stad, skola även flyttningarna mellan lands- och stadsdelar antecknas i inflyttningsboken, resp. utflyttningsboken. Anteckning i inflyttningsboken göres även om person, som blivit till församlingsboken (resp. död- och begravningsboken) från boken över obefintliga överförd. Beträffande nu nämnda kyrkoböckers förande gälla vissa bestämmelser, som äro av stor betydelse för dessa böckers statistiska användning. Då någon avflyttar från församlingen, utfärdas för honom flyttningsbetyg, som skall företes vid inflyttningen till annan församling i riket. Så snart inflyttningen blivit i den senare församlingen anmäld, avsändes därifrån särskild avis om inflyttningen. Inkomna aviser skola bokföras i särskild förteckning. Bestämmelserna rörande dylik avisering äro nya för nu gällande kyrkoboksföringsförordning. En likaledes ny och betydelsefull bestämmelse är, att utom för personer, som uttagit flyttningsbetyg till utrikes ort, avföring ur församlingsboken ej sker, förrän avis om inflyttning i annan församling inkommit, varvid avisens datum räknas såsom utflyttningsdag. Som inflyttningsdag räknas numera alltid den dag, då anmälan om inflyttningen 1624 22

34 skett. (I 1910 års kyrkoboksföringsförordning var härifrån det undantaget gjort, att den, som inflyttat under januari månad med flyttningsbetyg utfärdat under något föregående år, skulle i inflyttningsboken uppföras under den 31 december nästföregående år). Inflyttning skall anmälas senast en månad efter det inflyttning skett. Vinner pastor kännedom om, att i församlingsboken eller boken över obefintliga upptagen person vistas i annan församling under sådana förhållanden, att han bör där bokföras, skall pastor härom underrätta pastorsämbetet därstädes. Dessutom åligger det pastor att med ledning av utflyttningsboken årligen dels under senare hälften av maj, augusti och november månader för närmast föregående kalenderkvartal, dels under senare hälften av december månad för månaderna oktober och november, dels slutligen under senare hälften av januari för hela det föregående kalenderåret, rörande en var person, som under dessa tider uttagit flyttningsbetyg, utan att avis om inflyttning i annan församling inkommit, till pastorn i den uppgivna inflyttningsförsamlingen avlåta underrättelse härom. Även denna sista bestämmelse är ny för 1915 års kyrkobokföringsförordning. I konflrmationsboken uppföras de i församlingen bokförda personer, som konfirmerats eller första gången begått nattvarden. I de återstående kyrkoböckerna, nämligen födelse- och dopboken, lysnings- och vigselboken samt död- och begravningsboken antecknas som benämningarna utsäga födelser och dop, lysningar och vigslar samt dödsfall och begravningar. Rätt inskrivningsort för födelse är den församling, där modern vid nedkomsten var bokförd. Är denna ort okänd, är rätt inskrivningsort den församling, där nedkomsten ägde rum. Emellertid skall födelse och dop antecknas i födelseoch dopboken jämväl i de församlingar, där födelsen timat eller anmälts, resp. dopet förrättats. Vid varje sådan inskrivning äger vederbörande prästman därom underrätta pastorsämbetet i den församling, som är rätta inskrivningsorten. Likaledes äger pastor i församling, där endast anmälan om födelsen skett, underrätta pastorsämbetetet i nedkomstförsamlingen. Födelse- och dopboken skall så vitt möjligt omfatta alla barn, som fötts under året. Endast för det fall, att anmälan om födelsen sker först senare än året näst efter födelseåret, skall anteckning jämväl ske i det löpande årets födelsebok. Rätt inskrivningsort för lysning och vigsel är den församling, där kvinnan vid lysningen var kyrkobokförd, eller, då vigsel ägt rum utan lysning, den församling, där hon vid vigseln är bokförd, eller, om kvinnan ej är eller bör vara kyrkobokförd i svensk församling, den församling, där hon vistas. Vigsel införes alltid i vigselboken för det år, då vigseln ägt rum. Det åligger vigselförrättaren att ofördröjligen om vigseln göra anmälan hos vederbörande pastorsämbete. Vid vigsel; där någondera kontrahenten förut varit gift, har pastorsämbetet i den församling, som är rätt inskrivningsort, jämväl viss anmälningsskyldighet till domaren eller rätten i den ort, där den avlidne maken vid det tidigare äktenskapets upplösning var bokförd, eller i vissa fall till vederbörande hovrätt, resp. statistiska centralbyrån. För dödsfall och begravningar är rätt inskrivningsort den avlidnes kyrkobokföringsort, eller om denna ort är okänd eller den avlidne icke är i svensk församling bokförd, den församling, där dödsfallet timat, varvid anteckning jämväl skall ske i denna församlings inflyttningsbok. I likhet med födelserna skola emellertid dödsfallen, utom i den församling, som är rätt inskrivningsort, antecknas jämväl i de församlingar, där dödsfallet ägt rum, eller begravning (jordfästning) skett, varvid vederbörande pastor eller begravningsförrättare är pliktig

35 meddela för inskrivningen erforderliga uppgifter till pastor i den församling, som är rätt inskrivningsort. Dödfött barn införes icke i död- och begravningsboken utan blott i födelse- och dopboken. Avlider gift man eller kvinna, och är den efterlevande maken kyrkobokförd i annan församling än den, som den avlidne tillhörde, skall pastor i förstnämnda församling därom underrättas, för vederbörlig anteckning i församlingsboken. Död- och begravningsboken skall så ' vitt möjligt omfatta alla under året inom församlingen avlidna eller begravna personer. Vid efteranmälningar gälla enahanda, stadganden som beträffande anteckningar i födelse- och dopboken. Det befolkningsstatistiska materialet, sådant det numera ingår till statistiska centralbyrån, utgöres av följande fortlöpande uppgifter från varje församling i riket (särskilt för moder-, annex- eller kapellförsamling samt, där kyrkosocken är delad mellan tvenne län eller mellan land och stad, särskilt för varje församlingsdel): 1) Utdrag ur lysnings- och vigselboken, upptagande för varje ingånget äktenskap: dag för vigseln samt vardera kontrahentens namn, yrke, bostad, nationalitet och trosbekännelse (om främmande), civilstånd (vid omgifte), födelseår och -dag, vilket äktenskap i ordningen, samt diverse anteckningar såsom angående vigselförrättare, fakultativ eller obligatorisk borgerlig vigsel, åldersdispens, avtal angående barns uppfostran i viss troslära, avsända och mottagna attester m. m. Detta utdrag insändes för varje år till cé^raHjyrån under februari månad påföljande jlr, utom i Stockholm och Göteborg, där-cTe månadsvis avlämnas, i Stockholm till mantalsnämnden, i Göteborg till mantalskommissarien för att samlade för året insändas till centralbyrån. 2) Utdrag ur födelse- och dopboken, upptagande för varje däri inskriven födelse: uppgift om dagen, barnets kön, om det föddes levande eller dött, dopnamn eller förnamn, föräldrarnas namn, yrke, nationalitet och religionsbekännelse (om främmande), bostad, tid för äktenskaps ingående, födelseår och -dag, moderns civilstånd (om hon är gift, änka eller frånskild, trolovad, ogift), nedkomstort (om annan än församlingen) samt anteckningar om inkomna och avsända attester m. m. Dessa utdrag insändas till^statistiskacentralbyrån i samma ordning som är stadgat rörande vigselboksutdfägen. 3) Utdrag ur död- och begravningsboken, upptagande för varje dödsfall: uppgift om dagen, den avlidnes kön, namn, yrke, nationalitet och trosbekännelse (om främmande), bostad samt för hustru mannens, och för minderåriga deras föräldrars namn, yrke och bostad, vidare den avlidnes födelseår och -dag, civilstånd, dödsorsak (särskild kolumn för anteckning av pastor och för anteckning av läkare), dödsort (om annan än hemorten), eventuellt efterlevande makes födelseår samt diverse anteckningar såsom om dödsattest, domstolsutslag rörande dödförklaring, begravningsort, om liket ej anträffats, likbränning om sådan ägt rum, namn å läkare, som senast för den avlidne rådfrågats, avsända och mottagna attester m. m. Dessa, utdrag dnsäiwhis -numera för varje halvår inom 20 dagar, utom för församling, å vilkens hela område skyldighet att vid varje dödsfall förete dödsbevis av läkare är stadgad (d. v. s. i allmänhet stadsförsamling) till vederbörande provinsial- eller extra provinsialläkare, vilka hava att efter anteckning därå om beyislig eller sannolik dödsorsak inom ytterligare 55 dagar vidarebefordra Utdragen till centralbyrån. Stadsförsamlingarnas dödboksutdrag insändas till centralbyrån i samma ordning som vigsel- och födelseboksutdragen. 4) En årligen till statistiska centralbyrån under februari månad översänd blankett, upptagande:

36 a) summarisk redogörelse för folkmängden, b) nominativ förteckning å de under året från främmande länder inflyttade (immigranter) samt från boken över obefintliga till inflyttningsboken överförda, c) nominativ förteckning å de under året från församlingen till främmande land utflyttade (emigranter) samt till boken över obefintliga överförda. De under b) och c) nämnda förteckningarna upptaga för varje ifrågavarande person uppgift om kön och civilstånd, namn, yrke, födelseår samt det land (resp. boken över obefintliga), varifrån inflyttningen skett eller dit utflyttningen uppgivits skola ske. I den summariska folkmängdsredogörelsen uppföres 1) folkmängden vid föregående års slut, 2) antalet under föregående år födda, från församling inom riket inflyttade, från utlandet inflyttade, från boken över obefintliga överförda, 3) antalet under föregående år döda, utflyttade till församling inom riket, utflyttade till utlandet, till boken över obefintliga överförda, 4) folkmängden vid årets slut (erhålles såsom summan av siffrorna under 1) och 2) med fråndrag av siffrorna under 3). Schemat utföres för vartdera könet för sig, och slutsummorna angivas särskilt även för inom församlingen liggande köping eller municipalsamhälle samt delar av olika kommuner, härad eller tingslag. Finnes anledning till förmodan, att den sålunda beräknade folkmängden vid redogörelseårets slut icke skulle vara riktig, antecknas å formuläret jämväl folkmängden, bestämd genom direkt räkning av alla i församlingsboken införda. Utom nu nämnda fortlöpande uppgifter insändas från församlingarna: 5) vart tionde år för folkräkningen till statistiska centralbyrån utdrag ur. församlingsboken (för Stockholms stad av rotemännen lämnade utdrag ur mantalsboken)) upptagande efter bostad (by eller lägenhet, kvarter eller rote i stad) och hushåll, namn å varje person, familjeställning (såsom hustru, son, dotter o. s. v.), yrke, stam (främmande), lyte (sinnessjukdom, sinnesslöhet, blindhet, dövstumhet, fallandesjuka), födelseår, födelseort, vigselar (för gifta, ej för änklingar, änkor och frånskilda), kön och civilstånd, trosbekännelse och nationalitet (om främmande) samt anteckningar såsom om dop och konfirmation, frånvaro m. m. Utdragen avgivas för varje församling (i Stockholm för rote). Omfattar församling skilda kommuner eller delar av län, härad, tingslag eller kommuner, lämnas särskilt utdrag för varje församlingsdel. Detsamma gäller, där i församling ingår municipalsamhälle eller köping, som icke bildar egen kommun. Såsom redan omnämnts i det föregående, insändes vid 1920 års folkräkning samtidigt med församlingsboksutdragen jämväl av pastor granskade yrkesuppgifter, vilka erhållits vid mantalsskrivningen för år 1921. Dessa uppgifter avsågo dels huvudyrket och ställningen inom yrket, dels biyrken- Vidare bearbetas vid 1920 års folkräkning jämväl skattedeklarationerna, varigenom en indelning av befolkningen efter deklarerad inkomst och förmögenhet blir för första gången genomförd i vårt land. Slutligen må beträffande primärmaterialet nämnas, att de i befolkningsstatistiken ingående uppgifterna om äktenskapsskillnader och Lemskillnader erhållas ur de av domstolarna och justitiedepartementet därom insända individualuppgifterna, samt att uppgifter om genom skilj obrev upplösta trolovningar hava erhållits från konsistorierna. På frågan om bearbetningen av det befolkningsstatistiska materialet kan här ej i detalj ingås. Vad de årliga uppgifterna beträffa, utgöres arbetet till en mycket stor del av granskningsarbete, vilket ger anledning till en ganska vidlyftig och tids-

4rrvfö*%&t

37 krävande skriftväxling med pastorsämbetena. Det viktigaste av detta arbete sker i samband med den s. k. slagningen, varigenom ur de årliga kyrkoboksutdragen de på grund av kyrkobokföringsförordningens bestämmelser om inskrivningsort m. m. dubbelförda uppgifterna utkvittas. Åv visst intresse är det förfarande, som kommer till användning vid detaljgranskningen av dödboksutdragen. Därvid införes å ena sidan till ledning för den gruppering av dödsfallen efter ålder, som senare sker, i utdraget anteckning om den exakta åldern (i dagar, resp. månader) för i späd ålder (under två år) avlidna barn, och å andra sidan markeras (genom understrykning av födelseårtalet) de individer, som avlidit före sin födelsedag det år utdraget avser, till åtskillnad från dem, som avlidit efter denna födelsedag. Vid den senare uppdelningen av dödsfallen efter födelseår tages hänsyn till sistnämnda åtskillnad. Ändamålet härmed är tydligen att på samma gång som man erhåller en uppdelning av dödsfallen efter födelseår (vilket bl. a. är behövligt för fram skrivningen av befolkningens åldersfördelning) erhålla en uppdelning jämväl efter ålder. Om man nämligen sammanlägger det antal dödsfall inom en födelseårsgrupp, som i utdraget markerats genom understrykning, med det antal i närmast efterföljande födelseårsgrupp, som icke markerats genom understrykning (som dött efter sin födelsedag) framkommer antalet dödsfall i den ettåriga åldersklass, vilken begränsas av de två åldersår, som erhållas, då de två födelseårens årtal subtraheras från dödsårets årtal. Av stor betydelse torde det därjämte vara, att de två grupper, i vilka dödsfallen för varje födelseår genom detta förfarande indelas (de »understrukna» och de »icke understrukna») utgöra de s. k. elementarmassorna av döda (dödsfall hänförda på en gång till ett födelseår, ett åldersår och ett dödsår), vilkas kännedom är ett villkor för beräkningen av en exakt dödlighetstabell. 1 ) Ifrågavarande »elementarmassor» hava hittills legat för detta ändamål obegagnade, vilket tydligen icke längre kan eller bör få ske, t. ex. vid den kommande beräkningen av dödlighets- och livslängdstabeller för årtiondet 1911 —1920. Det skulle föra för långt att här redogöra för de många olika synpunkter, efter vilka, det befolkningsstatistiska materialet hos oss uppdelas. Själva uppdelningen sker, vad det årliga materialet beträffar, merendels genom »avprickning» i särskilda arbetstabeller. Vid folkräkningen 1910 och för vissa detaljer även i den årliga befolkningsstatistiken har därjämte den något modernare kartolinmetoden använts (varje uppgift överföres på ett räknekort, och uppdelningen i grupper erhålles genom sortering av korten efter olika grunder); vid den nu pågående folkräkningen för 1920 användes den på området allra modernaste metoden, nämligen överföring av de individuella uppgifterna å särskilda stansningskort, vilka sorteras och adderas på elektrisk väg enligt det s. k. Hollerithsystemet. Emellertid må särskilt framhållas, att såväl den ena som den andra av de nämnda metoderna kan ge upphov till en mängd detaljerade gruppsiffror, vilka icke sedan publiceras. Vid 1910 års folkräkning avprickades t. ex. åldersfördelningen för varje församling och adderades sedan härads vis, medan publiceringen av åldersfördelningen i allmänhet icke ägde rum för smärre områden än länen. Ifrågavarande prickningstabeller och sammandrag erbjuda tydligen ett synnerligen användbart material för befolkningsstatistiska specialarbeten. Liknande är förhållandet vid bearbetningen av de årliga uppgifterna. Sålunda avprickas t. ex. födelser, giftermål och dödsfall särskilt för varje församling på ett antal grupper *) Se härom en artikel av förf. i Statsvetenskaplig tidskrift 1917.

38 (månadsvis samt efter kön och civilstånd m. m.), vilka sedan summeras samman för större områden och, åtminstone vad de årliga siffrorna beträffar, publiceras endast för län (särskilt för landsbygd och städer) samt för varje stad med mer än 25,000 invånare. Flera tabeller, som publiceras endast för hela riket, finnas därjämte i manuskript uppgjorda särskilt för varje län. Så är t. ex. fallet med de tabeller, som angiva de vigda parens, resp. föräldrarnas till inom äktenskapet födda barn kombinerade åldersfördelning samt yrkesfördelningen av fäderna till inom äktenskapet födda barn. Rättsstatistiken. Den i kap. I omnämnda, år_183_0 påbörjade rättsstatistiken hade under 1840-talet väsentligen utvecklats och fördjupats. Nya blanketter för brottmålsuppgifter hade den 13 januari 1837 fastställts, och en särskild statistisk byrå hade vid justitiedepartementets inrättande i nämnda departement kommit till stånd. Från och med dubbelårgången 1857—1858 infördes rättsstatistiken i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik, i vilken serie den tilldelades Httera B. Samtidigt härmed infördes en mängd förändringar i densamma. Först med aret 1913 blev rättsstatistiken från justitiedepartementet överförd till statistiska centralbyrån. Införandet vid 1865 års början av nu gällande strafflag medförde också nya formulär för brottmålsuppgifter, vilka dock ånyo förändrades redan år 1870. Specifikationen av de olika arterna av förbrytelser var redan vid denna tid synnerligen riklig. Sålunda upptagas i berättelsen för år 1865 180 och i berättelsen för år 1871 ej mindre än 221 olika förbrytelsearter. _ Mot slutet av 1870-talet blev frågan om ändring av grunderna för rättsstatistiken åter aktuell. Särskilt en ökad jämförbarhet med utlandets motsvarande statistik hade under inflytande från de internationella statistiska kongresserna alltmera framträtt som ett önskemål, vilket det gällde att söka i möjligaste mån tillgodose. Efter vederbörlig utredning blevo därför den 19 december 1879 nya formulär för primäruppgifterna till rättsstatistiken av Kungl. Maj:t fastställda. Grupperingen av förbrytelserna undergick härvid en fullständig omgestaltning. Bestämmelserna av 1879 förblevo i allt väsentligt gällande grundval för rättsstatistiken ända tills densamma, såsom av det följande framgår, under åren 1912 — 1913 undergick ny, omfattande reformering. Rättsstatistiken var före denna tid i stort sett anordnad på följande sätt: Såsom från början varit fallet, offentliggjordes i Htt. B av Bidrag till Sveriges officiella statistik rättsstatistiken i tvenne avdelningar, den första omfattande arbetsredogörelser och uppgifter från domstolar och andra myndigheter, den andra uppgifter om förbrytelser samt därför anklagade och sakfälfda personer. Primärmaterialet till rättsstatistikens första avdelning utgjordes av tabellariska sammandrag, som på tryckta blanketter för varje år avgåvos av häradsrätter och rådstuvurätter, dels för ärenden i allmänhet, dels särskilt för konkurs- och urarvaärenden, av ägodelningsrätter och magistrater rörande skiftesärenden samt vidare av krigsrätter, gräns tullrätter, polismyndigheter, överexekutorer, hovrätterna, krigshovrätten, kammarrätten och nedre justitierevisionen (högsta domstolen) rörande av dem handlagda mål och ärenden. Slutligen avgavs av konsistorierna uppgifter om antalet genom skiljobrev upplösta äktenskap och trolovningar. Uppgifter angående inteckning samt beloppet därav och angående lagfart avlämnades även. Samtliga i primärmaterialet förekommande uppgifter infördes i den tryckta

39 berättelsen, med undantag blott för dem, som röra tiden, då de från ett föregående år balanserade målen inkommit. Uppställningen av de tryckta tabellerna överensstämmer i allt väsentligt med blanketternas. Den enda bearbetning primärmaterialet undergått består däri, att uppgifterna nedsummerats för län och hovrättsområden. Rörande grupperingen må nämnas, att tabellerna över arbetsredogörelserna angåvo antalet mål och ärenden på olika huvudgrupper samt fördelade på från föregående år uppskjutna, under året inkomna, under året handlagda samt till följande å r uppskjutna. De under året inkomna målen och ärendena samt de avgjorda specificeras i åtskilliga fall på flera underrubriker. Rörande inteckningar för fordringar uppgivas för varje domsaga och stad antalet beviljade, förnyade och dödade inteckningar samt för var och en av dessa kategorier beloppet av inteckningar i egendom tillhörande dels allmänna inrättningar, menigheter, bolag eller andra samfund, dels enskilde. I fråga om lagfart å fast egendom meddelas uppgift om antalet lagfarter med specifikation om fångets art, samt saluvärdet av fast egendom, som gått i köp med specifikation i sådan, som gått i köp mellan allmänna inrättningar, menigheter, bolag eller andra samfund och enskilde. Även värdet av fast egendom, som köpts av utlänningar från svenskar och omvänt upptages. Primärmaterialet för rättsstatistikens andra avdelning, brottmålsstatistiken, utgjordes huvudsakligen av nominativa uppgifter, som utan föregående bearbetning av domstolarna direkt ingingo till justitiedepartementets statistiska byrå. Dylika uppgifter lämnades på tryckta blanketter beträffande alla för s. k. grövre brott anklagade eller sakfällda personer, varvid för de sakfällda och under framtiden ställda de till straffregistret enligt kungl. kungörelsen den 17 oktober 1900 avgivna uppgifterna begagnades, medan för de anklagade, som icke sakfällts eller ställts under framtiden, särskilda uppgifter ingåvos. Beträffande varje anklagad, resp. sakfälld ingick på detta sätt uppgift om namn, kyrkoskrivningsort, yrke, födelsetid, födelseort, civilstånd samt om födelse inom eller utom äktenskapet, kristendom skunskap, bildningsgrad, förmögenhetsvillkor, arten och antalet av brott, som åtalet avsett, tiden, då brott förövats, tiden för rannsakningens början, utslagsdagen m. m., ådömt straff och annan påföljd, brott för vilka den anklagade förut varit sakfälld, undergången bestraffning för enahanda eller likartade brott som det åtalade, året, då sådant straff sista gången blivit till fullo verkställt, anteckning om huruvida särskild anledning till brottet förekommit, om särskilda förhållanden, såsom dövhet, dövstumhet, blindhet, fallandesot, delirium, periodisk sinnessvaghet och dylikt. Rörande för andra förbrytelser än s. k. grövre brott anklagade och sakfällda personer samt deras förbrytelser lämnade domstolarna endast tabellariska sammandrag, avfattade på tryckta blanketter. Primäruppgifterna voro alltså i denna del av enahanda art som de, som avlämnades till rättsstatistikens första avdelning. Personer, som i ett och samma mål voro åtalade för flera förbrytelser, uppfördes under var och en av de rubriker, vartill varje brott var att hänföra, men avräkning verkställdes för de därigenom uppkommande dubbelräkningarna dels för varje huvudgrupp av förbrytelser, dels för alla grupperna tillsammans. Härigenom uppstod den olägenheten, att en omgruppering av de särskilda förbrytelsearterna icke kunde utföras, utan att dubbelräkningar därigenom ägde rum. E n annan dubbelräkning uppstod därigenom, att personer, som under ett år dömts

40 för flera förbrytelser upptogos lika många gånger som de varit lagförda, utan att någon avräkning därvid verkställdes. Från och med år 1913 är rättsstatistiken helt omorganiserad, i det den efter 1905 års statistiska kommittés förslag med detta år blev överförd till statistiska centralbyrån. Utförlig redogörelse härom förefinnes i vederbörande rättsstatistiska publikationer och mä därur anföras: I sitt betänkande föreslog nämnda kommitté bl. a. att genomgripande förändringar skulle genomföras såväl beträffande primärmaterialet för rättsstatistiken som i fråga om de uppgifter, de rättsstatistiska publikationerna skulle innehålla. Det var huvudsakligen i tvenne hänseenden, som enligt kommitténs utredning rättsstatistikens beskaffenhet vore att anse såsom synnerligen otillfredsställande, nämligen dels i fråga om uppgifternas tillförlitlighet, dels beträffande statistikens detaljering, som över huvud måste betraktas såsom alltför ringa och därtill ej sällan mindre lämpligt vald. Statistiska kommittén ansåg, att en större tillförlitlighet och en samtidigt ökad detaljrikedom icke kunde åstadkommas utan att man övergåve det dåvarande systemet för primärmaterialets åstadkommande, nämligen upprättande av tabellariska sammandrag genom délokälä myndigheternas försorg, och överginge till systemet med individualuppgifter, vilka skulle bearbetas uteslutande i det centrala ämbetsverket. Kommittén tänkte sig dylika uppgifter kunna erhållas på sådant sätt, att domstolarna och övriga myndigheter, som hade att lämna uppgifter till rättsstatistiken, skulle åläggas att över alla förekommande mål och ärenden föra utförliga register och diarier, i vilka för statistiken erforderliga anteckningar rörande beskaffenhet, handläggning m. m. skulle införas. Materialet skulle utgöras av till det statistiska ämbetsverket insända avskrifter av dessa register. Sedan statistiska kommitténs ovannämnda betänkande efter remiss för utlåtandes avgivande avstyrkts i vad det rörde rättsstatistiken av flertalet i ärendet hörda domstolar, ämbetsverk och myndigheter, tillkallade chefen för justitiedepartementet den 17 maj 1912 särskilda sakkunniga att inom departementet biträda med bl. a. den omarbetning av statistiska kommitténs förslag beträffande rättsstatistiken, som påkallades av vad mot detsamma anförts i de över förslaget avgivna utlåtandena. I likhet med statistiska kommittén förklarade sig de sakkunniga i sitt den 6 december 1912 dagtecknade förslag hava funnit, att en mera genomgripande förbättring av rättsstatistiken icke stode att vinna utan antagande av systemet med individualuppgifter och central bearbetning. Då emellertid den av statistiska kommittén föreslagna utvägen att erhålla sådana uppgifter icke kunde ifrågasättas emot myndigheternas bestämda avstyrkande, hade de sakkunniga måst söka på en annan väg ernå samma resultat och hade därvid stannat vid följande förslag. De av underrätterna lämnade arbetsredogörelserna för civila mäl och ärenden, för konkurs- och urarvaärenden samt angående brottmål skulle ersättas dels av en enda arbetsredogörelse, dels av individualuppgifter om genom slutligt utslag avgjorda tvistemål och brottmål med undantag av flertalet mål angående mindre förseelser. Den förra, arbetsredogörelsen, skulle upprättas vid årets slut och innehålla beträffande tvistemål och brottsmål uppgift å balanserna från föregående år och till följande år samt å det sätt, varpå de slutligt handlagda målen skilts från domstolen (avskrivning, slutligt utslag o. s. v.), men beträffande övriga ärenden endast uppgift å antalet slutligt handlagda sådana, fördelade i grupper efter beskaffenheten. Domstolarna skulle härigenom befrias från all statistisk bearbet-

41 ning av målen med hänsyn till deras art och tiden, då de uppskjutna målen inkommit, men skulle i stället beträffande varje genom slutligt utslag avgjort mål, undantagande flertalet mål angående mindre förseelser, lämna uppgift om dess beskaffenhet och utgång samt åtskilliga processuella förhållanden m. m. Enligt de sakkunnigas förslag skulle domstolarna vidare befrias från den s. k. småprotokollsstatistiken, konkursstatistiken och statistiken över skiftesärenden. < De sakkunniga hade nämligen tänkt sig, att den förstnämnda, d. v. s. statistiken över lagfarter, tomträtt och inteckningar, skulle utarbetas av statistiska centralbyrån med direkt användning av de till hovrätterna insända renovationsprotokollen; konkursstatistiken skulle helt och hållet grundas på vissa uppgifter från rättens ombudsman till ett av de sakkunniga föreslaget kreditregister, och statistiken angående skiftesärenden på ägodelningsrätternas hos justitiekanslersämbetet tillgängliga dagböcker. Då emellertid föreskrift saknades om skyldighet för magistraterna att föra dylika böcker, föreslogo de sakkunniga, att de statistiska uppgifterna angående skiftesärenden i stad fortfarande tillsvidare skulle lämnas. Gällande formulär skulle dessutom tillsvidare bibehållas jämväl för ägodelningsrätternas del. Kriminalstatistiken slutligen skulle baseras dels på uppgifterna till straffregistret, dels på de föreslagna indiviclualuppgifterna från domstolarna angående genom utslag avgjorda brottsmål, dels ock särskilt vad de i dessa ej upptagna förseelserna beträffade, på de i kammarrätten befintliga saköreslängderna. Beträffande utsökningsstatistiken ansågo de sakkunniga, att överexekutorernas arbetsredogörelser borde upptaga alla utsökningsmål. Individualuppgifter skulle lämnas kvartalsvis dels angående lagsökningar och mål om handräckning för fordrans utfående, i form av osummerade listor å kapitalbeloppen, dels ock angående av överexekutor förrättade exekutiva auktioner å fast egendom. Uppgiftsplikten föreslogs utsträckt till utmätningsmännen, som enligt förslaget skulle kvartalsvis lämna uppgifter rörande såväl utmätningsärenden som exekutiva auktioner å fast och lös egendom. Av de sakkunniga föreslagna arbetsredogörelser och individualuppgifter från hovrätterna och nedre justitierevisionen voro grundade på samma principer som motsvarade uppgifter från underrätterna, blott med den avvikelse, att individualuppgifterna rörande frän lägre instans fullföljda mål ej skulle lämnas genom ifyllande av listor utan genom ifyllande av en särskild blankett för varje mål. Beträffande mål, som handlagts av hovrätt eller högsta domstolen såsom första instans, skulle samma formulär användas som för motsvarande uppgifter från underrätterna. Från krigsrätter och krigshovrätten skulle enligt förslaget lämnas arbetsredogörelser och individualuppgifter analoga med de förut omnämnda. Polisdomstolar och poliskammare med domsrätt samt gränstullrätter skulle lämna statistiska uppgifter enligt de för de allmänna underrätterna föreslagna formulären. Kammarrätten slutligen berördes i de sakkunnigas förslag endast så tillvida, att den skulle lämna individualuppgifter rörande balansmål och fiskaliska aktioner. Sedan de sakkunniga avlämnat sitt förslag rörande rättsstatistikens organisation och därmed sammanhängande ämnen, beslöt Kungl. Maj:t den 13 december 1912 att från vederbörande infordra utlåtanden över dessa förslag. Med hänsyn emellertid till angelägenheten, särskilt för de pågående förarbetena till en rättegångsreform, av förbättrad rättsstatistisk redan från och med år 1913, förordnade Kungl. Maj:t samma dag tillika, i avvaktan å det definitiva beslutet om rätts1624 22

42 statistikens ordnande, att uppgifter till nämnda statistik enligt ett flertal av de av de sakkunniga utarbetade formulären t skulle av vederbörande domstolar, ämbetsverk och myndigheter avgivas för år 1913. I fråga om rättsstatistikens förläggning förutsatte Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen den 14 januari 1913, att arbetet med rättsstatistiken i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag från och med år 1914 skulle överflyttas till statistiska centralbyrån, på grund varav framställning gjordes om härför erforderlig förstärkning av statistiska centralbyråns arbetskrafter. Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning blev av riksdagen bifallen. Sedan de infordrade utlåtandena inkommit och centralbyrån sedermera avgivit yttrande över de sakkunnigas förslag, med tagen hänsyn jämväl till sagda utlåtanden anslöt sig Kungl. Maj:t den 19 december 1913 till de sakkunnigas förslag, sådana de, med vissa inskränkningar beträffande uppgifternas omfattning och ändringar i övrigt, blivit av centralbyrån tillstyrkta. I fråga om rättsstatistikens utveckling efter år 1913 må framhållas, att Kungl. Maj.-t genom kungl. brev den 28 juni 1918 efter centralbyråns hörande föreskrivit, att den rättsstatistiska berättelsen rörande domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet skall inledas med en redogörelse för domstolsorganisationen, i samband varmed även från och med redogörelseåret 1915 vissa för utredningen angående rättegångsreformen införskaffade uppgifter rörande avlöningsoch pensionsförmåner för häradshövdingarna samt för vissa befattningshavare vid stadsdomstolarna skola publiceras. Enligt den nya ordningen publiceras rättsstatistiken liksom förut i tvenne avdelningar, av vilka den ena redogör för domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet, den andra för brottsligheten (brott och förseelser, de för brott tilltalade, och sakfällda personerna samt ådömda straff). Dessa berättelser utkomma vartannat år och avse två, år i sänder. Centralbyrån har för avsikt att utgiva även en tredje berättelse, som skall innehålla särskild konkursstatistik. Det för rättsstatistiken för närvarande infordrade primärmaterialet är synnerligen omfattande. De använda blankettformulären äro till antalet över trettio, samtliga mycket specificerade och vissa av dem omfattande flera blad. Då det uppenbarligen skulle föra för långt att utförligare redogöra för formulärens innehåll och dessutom av det föregående framgår, vilka uppgiftslämnarna äro, må här endast några av de — från allmän statistisk synpunkt — viktigaste uppgifterna beröras. Av rättsstatistikens tvenne avdelningar omfattar den ena domstolarnas verksamhet från administrativ synpunkt (jämte vissa uppgifter av ekonomisk innebörd — angående lagfarter och inteckningar — samt angående utlänningar, som erhållit svensk medborgerrätt eller tillstånd att här besitta fast egendom), medan den andra avser att belysa brottsligheten som sådan (kriminalstatistik). De förra uppgifterna äro tydligen av övervägande juridiskt intresse och omfatta det stora flertalet av de använda formulären. De senare uppgifterna avse huvudsakligen i första instans avgjorda brottmål samt de för brott i första instans tilltalade och sakfällda personerna ävensom de ådömda straffen. Då sistnämnda statistik är av sjmnerligen stort allmänt statistiskt intresse, må några uppgifter om primärmaterialet här vara särskilt på sin plats. Dessutom skall emellertid även det material, som insamlas rörande mål om äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap, ogiltighet av vigsel samt om hemskillnad, vilka senare uppgifter nära beröra befolkningsstatistiken, upptagas till särskilt omnämnande. Det kriminalstatistiska materialet utgöres dels av uppgifter från rådhusrätter, polis-

43 domstolar, poliskammare, häradsrätter, krigsrätter och vattendomstolar rörande genom slutligt utslag avgjorda brottmål, i vilka talan om ansvar förts, vilka uppgifter avgivas kvartalsvis (for vissa häradsrätter dock endast halvårsvis), dels enahanda uppgifter, som årligen avgivas av nedre justitierevisionen rörande av högsta domstolen omedelbart upptagna åtal, av hovrätterna och krigshovrätten rörande av dem i första instans avgjorda mål, av kammarrätten rörande balansmål och fiskaliska aktioner samt av gränstullsrätterna, dels av utdrag ur straffregistret, dels slutligen av uppgifter, som hämtats ur de s. k. saköreslängderna, vilka tillhandahållits centralbyrån av kammarrätten (numera av riksräkenskapsverket), sedan de ingått dit som bilagor till överståthållarämbetets och länens räkenskaper. För uppgifterna rörande brottmålen användas tre formulär, ett för krigsrätterna och krigshovrätten, ett för vattendomstolarna och ett för samtliga övriga domstolar. Uppgifterna lämnas individuellt för varje brott med angivande av brottets art (åberopade lagrum), den tilltalades kön och ålder (över eller under 18 år), tiden för brottets begående, tiden för första och sista rättegångstillfället,- antalet rättegångstillfällen samt domstolens beslut i ansvarsfrågan m. m. Utdragen ur straffregistret (fr. o. m. år 1915 fört hos fångvårdsstyrelsen) upptaga å särskild blankett för varje i straffregistret upptagen person uppgift om kön, kyrkobokföringsort, yrke eller befattning (däremot icke namn), födelseår och -dag, födelseort, födelse inom eller utom äktenskap, civilstånd, trosbekännelse, bildningsgrad, utslagets dag, brottet, för vilket den dömde sakfällts eller anledningen till tvångsarbete samt tiden för brottets begående m. m., tillämpade lagrum samt ådömt straff eller tvångsarbete, antalet föregående straffällingar eller utslag om tvångsarbete m. m. Ur saköreslängderna hava hämtats uppgifter angående dem, som sakfällts för förseelser uteslutande mot strafflagens kap. 11 § 15 (överdådig framfart samt oljud och oväsende eller förargelseväckande beteende å allmän plats) eller kap. 18 § 15 (fylleri) eller dömts till böter för förseelse allenast mot annan författning än strafflag, krigslag eller tryckfrihetsförordning och i övrigt icke enligt gällande regler bort redovisas i de rättsstatistiska formulären. Enligt kungl. förordningen den 14 december 1917 angående indrivning och redovisning av böter skola saköreslängderna utvisa dagen, då böterna blivit ådömda, åklagaren, målsägarens namn och hemvist, den bötfälldes titel eller yrke, namn och hemvist, förbrytelsen, för vilken böterna ådömts, böternas belopp eller fördelning, där sådan äger rum m. m. Det må anföras att av de i utdragen ur straffregistret meddelade uppgifterna någon bearbetning hittills icke skett av uppgifterna om återfall i brott, men att enligt 1912 års sakkunnigas förslag, uppgifter härom skulle meddelas i den utförligare kriminalstatistik, som föreslogs skola omfatta längre tidsperioder och utgivas vid sidan av den årliga. De ovan omförmälda uppgifterna om äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap, ogiltighet av vigsel samt hemskillnad erhållas å fyra olika formulär. Sålunda avgiva häradsrätter och rådhusrätter rörande varje slutligt handlagt mål, däri fråga varit om upplösning av äktenskap eller ogiltighet av vigsel, å särskild blankett inom fjorton dagar efter utslagets avkunnande eller målets avskrivande uppgift upptagande kontrahenternas namn och yrke, hemvist, födelsedatum, vigseldatum, antal levande barn under och över 15 år, trosbekännelse; vidare uppgift om föregående dom å hemskillnad mellan makarna och, om någon eller båda makarna förut blivit frånskilda, antalet gånger detta skett; om anledning till yrkande eller ansökan om äktenskapets upplösning eller vigselns ogiltighet och slutligen om

44 tiden för utslaget samt utslagets art och innehåll beträffande makarnas barn, underhållsskyldighet och förmögenhetsförhållanden i övrigt. Å annan blankett avgivas liknande uppgifter rörande mål om hemskillnad samt från justitiedepartementet uppgift om ansökning om skillnad i äktenskapet. Slutligen avgiva hovrätterna och nedre justitierevisionen uppgifter om utslaget i varje av hovrätt eller högsta domstolen slutligt handlagt mål om upplösning av äktenskap, ogiltighet av vigsel eller om hemskillnad. Nu beskrivna uppgifter användas även för befolkningsstatistiken i vad avses äktenskapsskillnader och hemskillnader, och med undantag för uppgifterna från justitiedepartementet, utgöra de ävenledes uppgifter till äktenskapsregistret. Till sistnämnda register avlämna domstolarna jämväl individualuppgifter angående utslag om eller handlings ingivande rörande förlust av den i nya giftermålsbalkens 5 kap. 12 § omförmälda behörighet (att ingå rättshandling för den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran) samt äktenskapsförord, bodelning och boskillnader. Valstatistiken. Det första försöket att åstadkomma en statistik över riksdagsmannavalen ägde rum år 1866, sålunda omedelbart i sammanhang med att den nya riksdagsordningen trädde i kraft. Försöket slog emellertid så otillfredsställande ut, att man icke ens ansåg sig böra upprepa det beträffande valen år 1869. Bl. a. hade uppgifterna så sent inkommit, att resultaten av bearbetningen först år 1868 kunde publiceras (i Statistisk tidskrift). Den 12 juli 1872 utfärdades på grund av Kungl. Maj:ts beslut ett cirkulär från chefen för civildepartementet till länsstyrelserna, enligt vilket såväl för de då närmast förestående valen till andra kammaren som för alla framdeles inträffande val av riksdagsmän vare sig till första eller andra kammaren statistisk redogörelse skulle offentliggöras; de erforderliga primäruppgifterna skulle lämnas av ordförandena i kommunalstämmor och landsting, domhavande och magistrater m. fl., enligt formulär, som chefen för civildepartementet ägde fastställa, samt genom Kungl. Maj:ts befallningshävande inom åtta dagar efter verkställt val insändas till statistiska centralbyrån, som hade att verkställa bearbetningen. Den sålunda tillkomna statistiken över riksdagsmannavalen har av centralbyrån vart tredje år till och med år 1908 offentliggjorts under litt. R i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik och sedermera — med de förändringar, som betingats av den allmänna rösträttens och den proportionella valmetodens införande — i den nya serien Sveriges officiella statistik, varvid varje årgång omfattat dels de senast förrättade allmänna valen till andra kammaren, dels de under samma och närmast föregående två år för rättade fyllnadsvalen till såväl första som (från och med statistiken för åren 1876—1878) andra kammaren. Särskild redogörelse har därjämte utgivits rörande de val till andra kammaren, som efter dennas upplösning ägde rum på våren 1914. Materialet till statistiken över riksdagsmannavalen utgöres enligt kungl. kungörelsen den 4 mars 1910 av de vid röstsammanräkningarna förda protokollen samt de för varje valdistrikt förda "röstlängderna. Från överståthållarämbetet och länsstyrelserna har dessutom i fråga om andrakammarvalen meddelats förteckningar å partifördelningen inom varje valdistrikt. I den av centralbyrån utgivna redogörelsen för riksdagsmannavalen offentliggpras uppgifter rörande de valdas namn, yrke, parti, röstetal m. m. samt, rörande

45 valen till andra kammaren, tabellariska uppgifter för varje kommun och valdistrikt om antalet röstberättigade, i valet deltagande, icke röstberättigade, avgivna godkända röstsedlar med fördelning å partier, vidare vissa sammandrag härav för valkretsar och län jämte uppgifter om de valdas partifördelning, samt slutligen, för varje valkrets, med åtskiljande av landsbygd och städer, antalet röstberättigade, i valet deltagande och icke röstberättigade, fördelade å yrkesgrupper. Framhållas må, att sistnämnda, på röstlängdernas yrkesuppgifter grundade allmänna yrkesstatistik, avseende till och med år 1920 män, som under nästföregående år fyllt minst 24 år, numera män och kvinnor, som under nästföregående år fyllt minst 23 år, genom den gruppering efter social ställning, till vilken den givit anledning, i ett viktigt avseende kompletterar folkräkningarnas yrkesstatistik. Ur centralbyråns manuskripttabeller är det möjligt erhålla sagda yrkesstatistik även för kommuner eller valdistrikt. Även uppgifter angående kommunala val hava under nyare tid gjorts till föremal för statistisk bearbetning. Från och med landstingsmannavalet år 1910, vilket efter de nya bestämmelsernas införande ägde rum i samtliga valkretsar," och sedermera vartannat år till och med år 1918, då val alternerande ägde rum i halva antalet valkretsar, hava de vid röstsammanräkningarna förda protokollen samt de avgivna valsedlarna ävensom uj3pgifter angående den kommunala rösträtten i de kommuner, som deltagit i landstingsmannavalen, regelbundet bearbetats i statistiska centralbyrån, och har redogörelse härför utgivits för år 1910 i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik och för åren 1912—1918 i serien Sveriges officiella statistik. Motsvarande statistik rörande stadsfullmäktigvalen och den kommunala rösträtten i de städer, som icke deltaga i landsting, har också regelbundet utarbetats för åren 1910—1918. Materialet härtill har utgjorts av protokollen över sagda val samt av från vederbörande magistrater, resp. Stockholms stads statistiska kontor och Göteborgs kommitté för kommunalstatistik avlämnade uppgifter om den kommunala rösträtten i cle städer, som icke deltaga i landsting. Däremot hava på grund av rådande bestämmelser valsedlarna icke varit tillgängliga för statistisk bearbetning, vadan statistiken över stadsfullmäktigevalen blivit väsentligt mera summarisk än statistiken över landstingsmannavalen. Redogörelserna för statistiken över stadsfullmäktigevalen hava publicerats i Statistisk tidskrift (för år 1910) samt i Statistiska meddelanden, ser. A (för åren 1911/1912— 1917/1918). Efter 1918 års kommunala rösträttsreform och jämlikt kungl. brev den 11 mars 1919 offentliggjordes för år 1919 en berättelse rörande kommunala val, innefattande redogörelse för landstingsmannavalen (som numera skola äga rum vart fjärde år i samtliga valkretsar) samt för stads-, kommunal- och municipalfullmäktigevalen ävensom för den kommunala rösträtten. Materialet utgjordes enligt kungl. kungörelsen den 4 mars 1910 av de vid landstingsmanna- och stadsfullmäktigvalen förda protokollen över röstsammanräkningarna, samt de vid landstingsmannavalen avgivna röstsedlarna. Dessutom skulle jämlikt kungl. kungörelsen den 11 mars 1919 för varje kommun eller valdistrikt å landsbygden ävensom varje municipalsamhälle och valkrets i stad ordföranden i kommunal-, distrikts- eller municipalstämman, resp. vederbörande magistrat eller stadsstyrelse, å särskilda blanketter (3 olika formulär) avgiva på röstlängderna grundade uppgifter om antalet röstberättigade och av olika anledningar icke röstberättigade ävensom uppgifter om antalet i valen deltagande män och kvinnor m. m., varjämte länsstyrelserna

46 hade att å särskilt formulär insända uppgifter rörande sammanräkningen av under år 1919 förrättade val av kommunal- och municipalfullmäktige. Såsom fortsättning av berättelsen om kommunala val år 1919 har sedermera årligen utgivits berättelser om under resp. år förrättade kommunala val. Enligt helt nyligen (den 28 augusti 1922) utfärdad kungl. kungörelse skall materialet till valstatistiken utgöras av 1) valprotokollen (vid riksdagsmannaval samt stadsfullmäktigeval); 2) röstlängderna (vid val till riksdagens andra kammare, vid val av landstingsmän eller elektorer för utseende av ledamöter i riksdagens första kammare samt vid stadsfullmäktigeval); 3) särskilda statistiska uppgifter rörande kommunala val _ (avgivna för landstingsvalen av den myndighet, som verkställer röstsammanräkningen, för stadsfullmäktigevalen av vederbörande magistrat eller stadsstyrelse samt för kommunal- och municipalfullmäktigevalen av Konungens befallningshavande). Vid sidan av den ordinarie valstatistiken har av statiska centralbyrån på grund av särskilda kungl. beslut flera mycket omfattande specialutredningar rörande den politiska och kommunala rösträtten tid efter annan utförts och publicerats. Jordbruksstatistiken. Den jordbruksstatistik, som vid tiden för statistiska centralbyråns inrättande insamlades, utgjordes, förutom vad som innehölls i Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser, huvudsakligen av dels samma befallningshavandes ända sedan 1500-talet och fullt systematiskt sedan 1799 (till magasinsdirektionen, resp. statskontoret) tre gånger om året avgivna årsväxtberättelser, dels av från hushållningssällskapen mera oregelbundet inkommande uppgifter. Den år 1854 tillsatta statistiska kommittén, som icke ansåg det tillhöra sitt uppdrag att uppgöra ett detaljerat förslag till en svensk jordbruksstatistik, hade i sitt betänkande likväl yttrat sig om de allmänna villkoren för en dylik statistik, och densamma inräknades också i statistiska centralbyråns verksamhetsområde från och med dess upprättande år 1858. Kort efter statistiska centralbyråns inrättande hade av den samma år tillsatta s. k. finanskommittén jordbruksstatistiskt material insamlats från de flesta socknar i riket. Uppgifterna ifråga hade avgivits på sockenstämma med eller utan biträde av ombud för hushållningssällskapen samt sedermera vanligen rättats och kompletterats av hushållningssällskapen. Härigenom var ett första, någorlunda genomfört försök till insamlande av jordbruksstatistik genom hushållningssällskapens bemedling verkställt, och sedan statistiska beredningen, vid sin behandling av frågan om Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelsers nyorganisation, haft uppe frågan om jordbruksstatistikens insamling genom hushållningssällskapen, blev denna fråga föremål för ett år 1861 av lantbruksakademien avgivet yttrande. Lantbruksakademien föreslog därvid, att hushållningssällskapen skulle* insamla uppgifter för var socken och stad för en femårsperiod. Det avsågs därvid att erhålla uppgifter för varje hemman, hemmansdel och självständig lägenhet, införda på en blankett, uppställd i 64 kolumner. För att en utgångspunkt skulle erhållas borde på blanketterna genom häradsskrivarens försorg först införas namn, jordnatur och hemmanstal för varje självständig jordbrukningsdel, jämte uppgifter om underlydande jordbruk och inrättningar, varefter de övriga uppgifterna skulle av vederbörande ifyllas. Dessa uppgifter gällde arealen av odlad jord, äng och skog m. m., den odlade jordens användning, utsäde, skörd

47 av olika växtslag samt kreaturstalet och kvantiteten av utfordringen, vartill kommo uppgifter om skatter' och besvär. I varje socken borde för ändamålet en kommitté upprättas, vars ordförande skulle utses av hushållningssällskapet och övriga medlemmar av kommunalstämman. På liknande sätt skulle förfaras i städerna. Sedan kommittén ifyllt blanketten, skulle denna göras tillgänglig för granskning av ortens jordbrukare samt nedsummeras och insändas till hushållningssällskapet. Ett av sällskapet upprättat sammandrag skulle därefter översändas dels till vederbörande länsstyrelse, dels till lantbruksakademien. Sedan lantbruksakademien avgivit detta förslag, blev frågan ånyo föremål för behandling inom statistiska beredningen, varvid ett utförligt yttrande och förslag avgavs av dess ständige föredragande, chefen för statistiska centralbyrån. Detta förslag utgick i likhet med landtbruksakademiens från att hushållningssällskapen skulle åtaga sig insamlingen och granskningen av de jordbruksstatistiska uppgifterna, men begränsade dessa till uppgifter för distrikten i sin helhet, ej för de särskilda brukningsdelarna. Förslaget gick vidare ut på, att i_ varje socken och stad en liggare skulle upprättas. Vissa för socknen och hushållningssällskapet gemensamma ombud skulle ärligen ombesörja ifyllande av lösa exemplar av liggarens blanketter. Liggaren skulle ifyllas två gånger om året, emedan de årliga uppgifterna skulle avgivas vid två skilda tidpunkter. Uppgifterna till sockenliggarna skulle läggas till grund för dels en statistik för varje år, dels en för vart femte år. Den årliga statistiken skulle länsvis meddelas av Kungl. Maj:ts befallningshavande samt inskränka sig till frågorna dels om utsädet och antalet vinterfödda kreatur, varom redogörelse skulle avgivas i juni, dels om årets skörd, som skulle meddelas senast i december. På grundval av dessa två redogörelser skulle därefter en centralmyndighet utarbeta och publicera en årlig statistik över jordbruket. Redogörelsen för vart femte år, vilken skulle vara utförligare, borde åter avgivas av hushållningssällskapen och såsom bilaga åtfölja Konungens befallningshavandes femårsberättelser samt, likaledes av en centralmyndighet, bearbetas och utgivas som en femärsberättelse över rikets jordbruk. Sedan statistiska beredningen hemställt om båda förslagens tryckning och överlämnande för yttrande till Konungens befallningshavande och hushållningssällskapen, inkommo dessa med utlåtanden under de två följande aren. Läns.styrelserna inskränkte sig därvid i regel till att instämma med hushållningssällskapet i vederbörande län. De flesta hushållningssällskapen åter ådagalade i sina yttranden ett stort intresse för åvägabringande av en jordbruksstatistik och visade beredvillighet att åtaga sig det uppdrag, som enligt förslagen skulle tilldelas dem. De anslöto sig därvid mer eller mindre fullständigt till lantbruksakademiens förslag i fråga om de korporationer, som voro erforderliga för uppgifternas insamlande. De förordade sålunda upprättande av kommittéer i socknar och städer och uppgifternas insändande från dessa, vanligen i sammandragen form för granskning inom vederbörande hushållningssällskap. I ett av hushållningssällskapens yttrande, nämligen Kalmar läns södra, ^ gavs uttryck åt principen om de s. k. lokalundersökningarna, som sedermera i mer eller mindre fulländad form blevo den svenska jordbruksstatistikens grundval. Sedan hushållningssällskapens m. fl. myndigheters utlåtanden inkommit och offentliggjorts såsom bilaga till Statistisk tidskrift, avgav chefen för statistiska centralbyrån efter överläggningar inom statistiska beredningen till Konungen utlåtande och förslag i ämnet den 17 november 1864. Detta förslag ligger till

48 grund för kungl. cirkuläret den 3 mars 1865, varigenom en ordnad svensk jordbruksstatistik för första gången kom till stånd, och som under nära 50 år blev den formella grundvalen för den svenska jordbruksstatistiken. Hushållningssällskapen erhöllo genom kungl. cirkuläret den 3 mars 1865 uppdrag att insamla och granska primäruppgifterna samt bearbeta dem till sammandrag, varvid det överlämnades åt hushållningssällskapen att själva anordna detta arbete på lämpligaste sätt. Utgifterna härför antogos kunna bestridas av de hushållningssällskapen tillagda andelarna i brännvinsförsäljningsavgifterna. De årliga uppgifterna skulle insamlas under februari och mars månader året efter skördeåret, avlämnas till hushållningssällskapen i april och maj samt av dessa insändas till statistiska centralbyrån, som skulle bearbeta och utgiva dem i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik. Nämnda statistik skulle taga sin början omedelbart, och Kungl. Maj:ts befallningshavandes skyldighet att för sina femårsberättelser insamla jordbruksstatistiska uppgifter skulle i samband därmed upphöra från och med perioden 1866—1870. Vidare erhöll statistiska centralbyrån i uppdrag att låta trycka och till hushållningssällskapen utdela nödiga exemplar av vederbörande formulär. I överensstämmelse med det ovan anförda togo hushållningssällskapens årsberättelser angående jordbruk och boskapsskötsel sin början med redogörelseåret 1865 och ingingo jämte ett av statistiska centralbyrån utarbetat sammandrag sedan alltjämt under Httera N i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik, intill dess denna Httera med år 1911 upphörde. Enligt den nya ordningen för jordbruksstatistiken infördes de i socknarna insamlade uppgifterna på en blankett, omfattande åtta folio-sidor och upptagande 75 kolumner. Tabellernas rader voro avsedda att användas för de olika brukningsdelarna och kunde vid utarbetande av sammandragen jämväl användas för de olika socknarnas slutsumma. Det stora flertalet frågor överensstämde med de i lantbruksakademiens förslag upptagna men voro delvis mera uppdelade. Som brukningsdel betraktades det jordområde, som i mantalslängden i avseende på onera påförts samma person. Torp och andra underlydande lägenheter räknades icke som brukningsdelar, utan deras jord och kreatur inräknades i huvudgårdens. Den anordning, som bestämdes genom 1865 års cirkulär, hade på en gång den förtjänsten och det felet att lämna fältet tämligen fritt för de talrika korporationernas eget initiativ. Cirkuläret fastslog uttryckligen ej mera än dels ett uppdrag för hushållningssällskapen att årligen insamla, granska och sammandraga uppgifter för jordbruksstatistiken samt dels ett uppdrag för statistiska centralbyrån att utgiva detta i sammandrag insända material. Med undantag för tiden för uppgifternas insändande löste cirkuläret ingen av de omstridda frågorna om sättet för uppgifternas insamlande m. m. och fastställde intet formulär eller några föreskrifter om, i vilket skick sammandraget skulle ingå till statistiska centralbyrån. Ej heller erhöll centralbyrån något uppdrag att övervaka eller leda arbetet, och den redan bearbetade form, vari uppgifterna inkommo, försvårade varje effektivare granskning inom ämbetsverket. Genom denna anordning hade man sökt så vitt möjligt göra jordbruksstatistiken anpassningsduglig efter olika lokala förhållande och trodde sig därigenom minst skada intresset för saken, vilket givetvis borde vara större, i den män föreskrifterna gåvo rum för det egna initiativet. Emellertid är det uppenbart, att anordningen också hade sina olägenheter, vilket snart skulle visa sig. De för året 1865 och de närmast följande åren inkomna uppgifterna uppvi-

49 sade en del rätt avsevärda luckor. Sålunda uteblevo för åren 1865—1871 uppgifterna helt från ett eller flera hushållningssällskap och voro för flera andra områden ofullständiga. Publiceringen skedde särskilt för varje hushållningssällskap, varjämte centralbyrån utarbetade och publicerade ett sammandrag. P å grund av de ojämnheter, som jordbruksstatistiken såväl organisatoriskt som i resultaten företedde, samt det praktiska arbetets svårigheter hade det påtagliga intresse, med vilket anordningen från början omfattades rätt snart förbytts i ett inom hushållningssällskapen ganska utbrett missnöje med det hela. Detta tog sig bl. a. uttryck genom tvenne motioner till sällskapens ombudsmöte i Stockholm år 1869. I den ena av dessa motioner föreslogs nämligen, att de årliga uppgifterna skulle upphöra och utbytas mot uppgifter endast vart femte år, och i den andra motionen hemställdes, att åliggandet för hushållningssällskapen att insamla primäruppgifter ej skulle vara obligatoriskt. Dessa motioner blevo väl av ombudsmötet avslagna, men föranledde likväl statistiska, centralbyråns chef, vilken beretts tillfälle deltaga i deras förberedande behandling inom ett för ändamålet av mötet tillsatt utskott, att utarbeta nytt förslag till organisation. I det den 30 september 1869 avgivna sammandraget av hushållningssällskapens berättelser för året 1867 framkom han med förslag till den form av jordbruksstatistiska undersökningar, som fått namnet lokalundersökningar. Det ifrågasattes nämligen däri," att man kunde indela hushållningssällskapens områden i lämpliga distrikt, av vilka ett eller flera skulle noggrant undersökas ett år, varefter man ett följande skulle förfara på samma sätt med ett eller flera andra distrikt. Till dessa särskilda undersökningar kunde hänvisas uppgifter om antalet ägare och brukare, sannolikt även om brukningsdelar, torp o. s. v. samt även om arealen av trädgård, åker, äng och skog. De enda uppgifter, som vid en sådan anordning behövde årligen meddelas gällde den odlade jordens användning samt utsädet, skörden och kreatursstocken. I kungl. brevet den 23 mars år 1870 förklarades, att hushållningssällskapen, utan hinder av föreskrifterna i 1865 års cirkulär, där sådant visade sig oundgängligt, finge följa de i 1867 års sammandrag av chefen för centralbyrån givna anvisningarna. Lokalundersökningna hade redan år 1869 tagit sin början i ett härad av Kalmar län och vunno därefter hastigt en ganska "betydande utbredning. Före år 1882 hade lokalundersökningar sålunda påbörjats av 15 hushållningssällskaps områden samt avslutats i tio områden. Ny undersökning hade bland dessa avslutats i två samt påbörjats men ej avslutats i fem områden. Den brist på planmässighet, som frän början kännetecknat den nya jordbruksstatistiken blev emellertid ingalunda avhjälpt genom lokalundersökningarnas införande. Statistiska centralbyrån erhöll sålunda icke fullständiga upplysningar ens om förekomsten och fortgången av alla lokalundersökningar, och kännedom om sättet för undersökningarnas bedrivande saknade den nästan som regel. Trots detta medförde lokalundersökningarna clock stora förbättringar i statistiken. De stora brister och den ringa planmässighet, som fortfarande kännetecknade jordbruksstatistiken, föranledde dåvarande chefen för statistiska centralbyrån, överdirektören Elis Sidenbladh, att den 16 februari 1882 inför statistiska beredningen förslagsvis framlägga en ny plan för denna statistik. Förslaget åsyftade en systematisering av lokalundersökningarna, så att de verkligen skulle komma till användning hos samtliga hushållningssällningsällskap efter en gemensam plan samt på sådant sätt, att efter ett bestämt antal år, som anslogs till 1624 22

50 fem, varje hushållningssällskap hade fullständigt genomgått sitt område. De årliga uppgifterna för hela området skulle enligt förslaget endast gälla skörden, varemot lokalundersökningarna skulle avse antalet brukningsdeler av olika slag, hela ägovidden och dess fördelning, nyodlingar, den odlade arealens användning och kreaturstalet. De årliga skördeuppgifterna skulle bl. a. angiva skördens storlek per ytenhet i stället för, som förut, totalskörden eller skörd i korntal. E n viktig nyhet i förslaget var, att primäruppgifterna till lokalundersökningarna för var brukningsdel borde ingå till statistiska centralbyrån och sålunda hushållningssällskapen befrias från all bearbetning. Om förslaget yttrade sig förutom statistiska beredningen under de närmaste tre åren 24 hushållningssällskap. Då meningarna om detsamma därvid visade sig rätt delade, blev den enda omedelbara frukten därav en revision av gällande formulär, dock i huvudsak endast i formellt hänseende. Det formulär, som därvid fastställdes (genom kungl. brevet den 20 februari 1885) förblev under de följande 25 aren gällande, dock med den förändring, att det gamla mått- och viktsystemet under tiden utbyttes mot metersystemet. ^ Planen för jordbruksstatistikens insamlande genom hushållningssällskapen, såsom den lades genom kungl. cirkuläret 1865 och införandet av lokalundersökningarna omkring 1870, blev sålunda i intet hänseende ändrad, utan utgjorde fortfarande grundvalen för jordbruksstatistiken, då denna av den år 1905 tillsatta statistiska kommittén upptogs till utförlig prövning. På grundval av denna kommittés förslag blev jordbruksstatistiken med år 1913 fullständigt omorganiserad, varom mera nedan. På det hela taget erbjöd jordbruksstatistikens utveckling före denna tid ett brokigt virrvar. Ännu vid sekelskiftet hade lokalundersökningar icke utförts inom alla hushållningssällskapens områden, långt mindre foldern alla slutförts. Tillförlitligheten av de årliga uppgifterna visade sig också nästan överallt synnerligen ringa. I många fall torde uppgifterna, möjligen med undantag för själva skördesiffrorna,, antingen ha fått kvarstå oförändrade år efter år eller ock utgjort mer eller mindre godtyckligt verkställda justeringar av ett föregående års uppgifter samt alltså i många fall icke haft senare utgångspunkt än de äldsta för ifrågavarande socken avgivna uppgifterna. De årliga justeringarna åter ha ofta visat sig synnerligen missvisande och lära i vissa fall i huvudsak hava oavbrutet avlägsnat sig från verkligheten i stället för att närma sig densamma. Någon bestämd tidrymd, inom vilken undersökningarnas utförande för ett hushållningssällskaps hela område skolat vara verkställd, har i allmänhet icke blivit bestämd, och även när så skett, har den endast undantagsvis kunnat fasthållas. Från och med år 1874 ingår under Httera N i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik även Konungens befallningshavandes årsväxtrapporter. Dessa hade ända sedan 1799 regelbundet avgivits tre gånger om året och grundade sig på uppgifter från länsmän och kronofogdar angående skördeutsikterna och skörden. Härvid hade dock icke något visst formulär följts. Först med kungl. brevet den 5 juni 1874 reglerades förhållandet och formulär fastställdes. Länsmännens uppgifter, som genom Konungens befallningshavandes försorg skulle i original avlämnas till statistiska centralbyrån för bearbetning därstädes (i stället för till statskontoret), skulle gälla korntal (utan avdrag för utsädet) av en mängd olika växtslag, med anmärkningar om skördens vikt samt en del allmännare omdömen. Rapporterna skulle upprättas så snart säden inom länsmansdistriktena blivit inbärgad, förses med kronofogdens anmärkningar och senast i oktober komma cen-

51 tralbyrån tillhanda. Därjämte skulle Konungens befallningshavande samtidigt med länsmansrapporternas insändande, till statistiska centralbyrån avgiva ett allmänt omdöme om hela skörden, uppställt pä samma sätt, som sedan 1799 varit brukligt. De två tidigare på året avgivna årsväxtberättelserna avskaffades. Statistiska centralbyråns sammandrag av detta material (dels av länsstyrelsernas allmänna omdömen om skörden, dels av länsmännens kvartalssiffror och övriga uppgifter) publicerades i Bidrag till Sveriges officiella statistik, vanligen i slutet av november eller början av december under skördeåret, varjämte resultaten nu som tidigare omedelbart efter uppgörandet offentliggjordes i Post- och Inrikestidningar. Sammandraget undergick i huvudsak inga förändringar under de följande 35 åren. Efter år 1902 avgåvo hushållningssällskapen — såsom ersättning för de indragna rapporterna om skördeutsikterna i juli och augusti — till lantbruksstyrelsen månatliga årsväxt- och skörderapporter. Dessa ha efter bearbetningen av lantbruksstyrelsen offentliggjorts i tidningar och tidskrifter samt i särtryck. Dessa rapporter offentliggöras numera av centralbyrån. Även statistik rörande mejerier har sedan år 1890 offentliggjorts av lantbruksstyrelsen. Den grundade sig på av hushållningssällskapen genom deras mejerikonsulenter insamlade uppgifter. Också denna statistik har sedermera övertagits av centralbyrån. Statistiken rörande jordbruk och boskapsskötsel. Resultatet av den utredning angående jordbruksstatistikens organisation, som verkställdes av 1905 års statistiska kommitté, offentliggjordes av kommittén i ett särskilt den 30 maj 1908 avgivet betänkande om jordbruksstatistiken, från vars utförliga historik ovanstående uppgifter hämtats. I huvudsaklig överensstämmelse med det av kommittén framlagda förslaget beslöt sedermera Kungl. Maj:t och riksdagen en omläggning av den officiella jordbruksstatistiken efter väsentligen nya grunder, enligt vilka de jordbruksstatistiska uppgifterna, i stället för att bearbetas av vederbörande hushållningssällskap, skulle inga direkt till statistiska centralbyrån för att därstädes granskas och bearbetas. De bestämmelser, som efter den nya ordningens genomförande reglerade den officiella jordbruksstatistiken , innehållas i ett av Kungl. Maj: t den 13 december 1912 utfärdat reglemente. I enlighet härmed skulle grundvalen för jordbruksstatistiken utgöras av ärliga lokalundersökningar. För ifrågavarande lokalundersökningars genomförande skulle varje hushållningssällskaps område indelas i åtta distrikt, av vilka ett skulle undersökas varje år. Då den nya ordningen trädde i kraft från och med år 1913, skulle alltså hela riket med år 1920 vara i sin helhet undersökt genom lokalundersökningar. Det ankom på hushållningssällskapen att föranstalta om undersökningarnas genomförande och att antaga sakkunniga personer, lokalundersökare, att utföra desamma. Den omnämnda indelningen av varje hushållningssällskaps område i åtta distrikt ävensom planen för varje års lokalundersökning, skulle, efter förslag av vederbörande förvaltningsutskott, bestämmas av statistiska centralbyrån, som även ägde att granska och bearbeta det inkomna materialet samt publicera resultaten härav. Vidare skulle genom centralbyråns försorg, till ledning för undersökningarnas genomförande, utdrag ur mantalslängderna, upptagande namn å varje jordbruksfastighet samt uppgifter å fastighetens ägare eller brukare, upprättas för de socknar och städer, som under året skulle lokalundersökas. Särskilda frågekort, å vilka de vid undersökningarna in-

52 samlade uppgifterna skulle antecknas för var brukningsdel, fastställdes av statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen gemensamt, vilka ämbetsverk den 14 maj 1913 jämväl fastställde särskild instruktion för lokalundersökarna. Såväl formuläret för nämnda blanketter som även denna instruktion, vilka sedan år 1913 endast undergått smärre förändringar, finnas återgivna i statistiska centralbyråns berättelse om Jordbrak och boskapsskötsel år 1913. I denna samt följande årgångar av samma berättelse redogöres även närmare för jordbruksstatistikens organisation samt lokalundersökningarnas utförande. Vad beträffar kostnaderna för lokalundersökningarnas genomförande hava hushållningssällskapen för åren 1913—1919 åtnjutit statsbidrag intill hälvten därav samt därutöver vissa ytterligare understöd. För år 1920 höjdes statsbidraget till att omfatta c:a 3/4 av kostnaderna i fråga. Såsom lokalundersökare hava vanligen anlitats praktiska jordbrukare eller ock föreståndare eller lärare vid lantbruks- och lantmannaskolor, men även andra lämpliga personer såsom jordbruks- och mejerikonsulenter, folkskollärare m. fl. Lokalundersökarnas antal uppgick under åren 1913—1916 till ungefär ett hundratal, varefter detsamma nedbringades till omkring åttio. De av lokalundersökarna insamlade uppgifterna blevo, som sagt, för var brukningsdel (gård, lägenhet, torp) antecknade å särskild blankett. Uppgifterna avsågo areal, utsäde, skörd och kreaturstal m. ni. Blanketterna till 1920 års lokalundersökningar innehålla sålunda uppgift om areal av trädgård, åker och annan odlad jord, naturlig äng, skogs- och hagmark samt övrig areal (utan vatten) ävensom arealen av nyodling under senaste fem år, av täckdikad åkerjord samt av begagnade torvmossar; uppgift om areal, utsäde (i kg.) och föregående års skörd (i kg.) av olika sädesslag, ärtor, bönor, foderväxter och potatis, vidare areal och föregående års skörd av sockerbetor, foderrotfrukter, klöverfrö, gräsfrö och hö (å odlad jord samt å naturlig äng), samt arealen av odlad jord för gräs och dylikt till bete och grönfoder, ren träda och obrukad åkerjord; vidare uppgift om antalet hästar (vallacker, resp. ston) av olika slag, nötkreatur av olika slag, baggar och tackor, lamm, getter, killingar, avelssvin, gödsvin, grisar, höns, annat fjäderfä samt bisamhällen. Slutligen u]3ptar blanketten ett frågeformulär rörande gödselvården. Enligt instruktionen skulle varje lokalundersökare därjämte avgiva berättelse om de allmänna jordbruksförhållandena inom det av honom undersökta området. Vid sidan av de ovan beskrivna lokalundersökningarna, omfattande för varje år endast en åttondedel av riket, har enligt den nya ordningen jämväl insamlats vissa årliga uppgifter för hela riket. För meddelande av dessa uppgifter åligger det hushållningssällskapen att utse dels ett ombud för varje härad, dels ett ombud för varje socken. Ifrågavarande uppgifter hava varit av fyra olika slag. Sålunda hava häradsombuden haft att till hushållningssällskapen insända, dels sista sockendagen av var och en av månaderna maj—september årsväxt- och skörderapporter, (upptagande såväl allmänt omdöme om skördeutsikterna för olika växtslag enligt en sexfaldig skala, som uppgifter rörande väderlekens inflytande på årsväxten, skörden och bärgningsförhållandena, insektshärjningar m. m., ävensom olika odlingsslag samt övriga anmärkningar, såsom rörande tillgång på arbetskraft m. m.; i septemberrapporten intages dessutom uppgift om beräknad skörd per hektar för höstvete och höstråg), dels före mitten av november månad varje år preliminär uppgift om årets skörd (i kg. per hektar, vikt per hektoliter, pris per 100 kg. samt skördens beskaffenhet av olika växtslag). Sockenombuden åter hava haft till åliggande att årligen före utgången av februari månad till hushållningssällskapen

53 insända uppgifter om skörden, arbetspriser m. m. föregående år (skördens mängd per hektar, dess beskaffenhet, vikt per hektoliter eller tunna för olika växtslag, vidare hur stor del av den med olika sädesslag besådda arealen använts till bete eller grönfoder och sålunda icke lämnat mogen skörd, anmärkningar rörande diverse förhållanden såsom betets beskaffenhet, väderleken m. m., arealen av nyodlad mark, som under senaste året första gången burit skörd, samt slutligen uppgifter om årslön i medeltal för tjänstehjon i husbondes kost, värdet av stat och lön för statdräng, dagsverkspriser för jordbruksarbetare med egen kost vid sommardagsverke, resp. vinterdagsverke m. m.) Av nu nämnda uppgifter komma de av sockenombuden lämnade till användning för beräkning av skördens storlek, arbetspriser m. m. Redogörelsen härför har publicerats tillsammans med resultaten av bearbetningen av lokalundersökningsmaterialet rörande areal, utsäde och kreatur i de ovannämnda årsberättelserna om Jordbruk och boskapsskötsel, som från och med år 1913 utgivits i Sveriges officiella statistik. Nämnda berättelser hava dessutom innehållit uppgifter angående areal, utsäde och kreatur även för de icke lokalundersökta områdena. Dessa uppgifter hava erhållits dels från tidigare års jordbruksstatistik (1911 års jordbruksstatistik och lokalundersökningarna under åren före redogörelseåret), dels från de under åren 1917—1919 utförda särskilda arealinventeringarna samt de under åren 1916—1919 utförda särskilda husdjursräkningarna, varom mera här nedan. Åtskilliga av de sålunda erhållna uppgifterna grunda sig på uppskattningar och medeltalsberäkningar. Det bör särskilt framhållas, att i de årliga berättelserna om Jordbruk och boskapsskötsel endast huvudresultaten av lokalundersökningarna meddelats, nämligen uppgifter sockenvis om arealen av olika ägoslag, den odlade jordens användning, brukningsdelarnas antal, deras fördelning på olika storleksgrupper, brukare, ägare, antalet husdjur m. m. Det insamlade materialet har emellertid i centralbyrån underkastats en mycket detaljerad bearbetning från olika synpunkter, varvid detsamma genomgående uppdelats i ett antal grupper efter brukningsdelarnas storlek. För varje dylik storleksgrupp har uträknats antalet brukningsdelar, som innehavas av ägarna själva, resp. av andra, arealen av olika ägoslag, åkerjordens användning, utsäde och skörd samt antalet husdjur. De för var socken häröver upprättade manuskripttabellerna förvaras i centralbyrån och äro där tillgängliga för dem, som önska taga del av desamma. Utom berättelsen om Jordbruk och boskapsskötsel har statistiska centralbyrån i Sveriges officiella statistik utgivit en årlig preliminär redogörelse för Årsväxten. För åren 1911 och 1912 var denna publikation en direkt fortsättning av de sedan 1874 utgivna sammandragen av Kungl. Maj:ts befallningshavandes årsväxtberättelser. Liksom dessa grundade de sig på länsstyrelsernas omdömen om skörden samt länsmännens rapporter om skördens korntal och dylikt. Från och med år 1913 grunda de sig emellertid i stället på de ovannämnda, av hushållningssällskapens häradsombud i november månad avgivna preliminära skördeuppgifterna. På de av samma ombud under sommarmånaderna inlämnade årsväxt- och skörderapporterna grundade beräkningar offentliggöras av centralbyrån i särskilda månadsredogörelser, vilka utgöra en fortsättning av de förut omnämnda, av lantbruksstyrelsen sedan år 1902 offentliggjorda rapporterna. Den nya ordningen för jordbruksstatistikens insamlande torde ha fullt programenligt genomförts för åren 1913—1920, varigenom sålunda hela vårt land för första gången blivit på ett systematiskt sätt jordbruksstatistiskt undersökt. Den grund-

54 förutsättning, på vilken hela systemet med lokalundersökningarna vilar, nämligen att jordbruksförhållandena icke undergå starkare växlingar, omläggningar och förändringar under loppet av en åttaårsperiod, än att resultaten av olika års lokalundersökningar skola kunna läggas till grund för medeltalsberäkningar, vilka tillsammantagna kunna anses giva en någorlunda tillförlitlig och översiktlig bild av hela rikets förhållanden på en gång, lära emellertid hava i praktiken visat sig icke hålla streck. Anledningen till att densamma slagit avsevärt fel vid detta första, i organisatoriskt hänseende vällyckade försök torde väl till väsentlig del vara att tillskriva de under världskriget även i vårt land uppkomna, helt abnorma näringspolitiska förhållandena, men de gjorda erfarenheterna hava i varje fall medfört, att lokalundersökningarna från och med år 1921 blivit inställda, och att man sålunda icke kommer att fortsätta på den inslagna vägen. För de nya organisationsplanerna skall strax redogöras, i den män de hittills blivit kända och tagit fast form. Dessförinnan må emellertid omnämnas, att de antydda kristidsförhållandena gjort det nödvändigt att för åren 1916—1919, resp. åren 1917—1919 föranstalta särskilda s. k. husdjursräkningar och arealinventeringar (rörande den odlade jorden) vid sidan av den ordinarie jordbruksstatistiken. Dessa särskilda räkningar ha varje gång blivit påbjudna av Kungl. Maj:t genom kungörelser den 2 maj 1916, den 23 april, och den 5 juni 1917, den 19 april och den 10 maj 1918 samt den 25 april 1919. För husdjursräkningarna åren 1916, 1917 och 1918 ha uppgifter insamlats genom kronobetjäningen från fastighetsägare och fastighetsinnehavare å särskilda, av statistiska centralbyrån i samråd med lantbruksstyrelsen (och i vissa fall även med generalstaben) fastställda blanketter. Uppgifterna avsågo antalet den 1 juni befintliga hästar, nötkreatur, får, getter och svin samt, utom vid husdjursräkningen år 1916, även fjäderfän och bisamhällen, fördelade på grupper efter kön, slag och ålder. Husdjursräkningen för år 1919 utfördes i samband med arealinventeringen för samma år, och insamlades därvid uppgifterna till husdjursräkningen genom samma myndigheter, som inhämtade uppgifter till arealinventeringen. Uppgifterna till arealinventeringarna för åren 1917 och 1918 såväl som till den nyssnämnda kombinerade husdjursräkningen och arealinventeringen för är 1919 hava insamlats av de kommunala myndigheterna för brödsädesregleringen (livsmedelsnämnderna), vilkas ledamöter, var och en för sin del av kommunen, lämnade de uppgiftspliktiga biträde med blanketternas ifyllande. Uppgiftspliktig var envar, som brukade fastighet, vara fanns odlad jord till större areal än en fjärdedels hektar, beträffande såväl den av honom brukade jorden som under fastigheten lydande torp. De använda frågeformulären avsågo endast den odlade jorden samt upptogo i huvudsak samma arealuppgifter (och vid de två första inventeringarna även uppgifter om utsäde) som vid lokalundersökningarna. Medan såväl planläggningen (blanketternas avfattande) som bearbetningen av samtliga husdjursräkningar och även arealinventeringen år 1919 ålegat statistiska centralbyrån, ha arealinventeringarna för åren 1917 och 1918 planlagts och bearbetats inom folkhushållningskommissionen, vilken även, genom en hemställan till Kungl. Maj:t den 4 juni 1917, tagit initiativet till desamma. Arealinventeringarna avsågo närmast att framskaffa de uppgifter om arealens användning för olika växtslag, vilka äro nödvändiga för en tillförlitlig beräkning av skördens storlek. De av hushållningssällskapens sockenombud i februari avgivna definitiva skördeuppgifterna om-

55 fattade nämligen, såsom av det föregående framgår, endast uppgifter om skörd per hektar. Statistiska centralbyråns förut berörda skördeberäkningar hade därför, utom på dessa uppgifter, grundats på lokalundersökningarnas arealuppgifter samt på 1911 års jordbruksstatistik. Visserligen hade statistiska centralbyrån, jämlikt i kungl. reglementet den 13 december 1912, angående insamlande av uppgifter till rikets officiella jordbruksstatistik, givet bemyndigande, för åren 1915, 1916 och 1917 från sockenombuden infordrat särskilda uppgifter rörande den ökning eller minskning, som den för varje växtslag använda arealen undergått i jämförelse med normala förhållanden, vilka uppgifter skulle insändas före juni månads utgång och användas för korrigering av de befintliga arealuppgifterna. Emellertid ansågos dessa uppgifter, särskilt under krisårens starka rubbningar i växtföljden, och då det icke kunde förväntas, att de oavlönade sockenombuden skulle i berörda hänseende kunna utföra några grundligare undersökningar, giva ett ganska ofullkomligt resultat. Redogörelser för husdjursräkningarna såväl som för arealinventeringarna hava publicerats i Statistiska meddelanden, ser. A. I berättelsen om husdjursräkningen och arealinventeringen den 1 juni 1919 redovisas tabellariskt summorna för varje socken, härad och stad av antalet brukningsdelar, arealen av åkerjord, använd för höstvete, höstråg, vårvete, vårråg, korn, havre, blandsäd, baljväxter, säd till bete och grönfoder, potatis, sockerbetor, foderrotfrukter, slätter och bete, andra växtslag samt ren träda och annan åkerjord; antalet hästar över fyra år, unghästar, oxar, tjurar, kor, ungnöt och kalvar, får och lamm, getter och killingar, svin, fjäderfän samt bisamhällen. Dessutom redovisas för varje län (med uppdelning på vissa naturliga jordbruksområden) arealen av olika sädesslag samt antalet husdjur av olika slag (med utförligare specificering). Slutligen redovisar berättelsen i en särskild del brukningsdelarnas fördelning inom varje län och naturligt jordbruksområde efter den samfällda åkerarealens storlek samt, med samma geografiska uppdelning för varje storleksgrupp av brukningsdelar, den sammanlagda arealen och det sammanlagda husdjurstalet för ungefär samma växtslag och husdjurskategorier som i sockentabellerna. Såsom redan nämnts, hava de jordbruksstatistiska lokalundersökningarna från och med år 1921 upphört. För närvarande insamlas årligen endast de ovannämnda, av hushållningssällskapens härads- och sockenombud uppgjorda årsväxtoch skörderapporterna samt skördeuppskattningarna, varjämte sockenombuden före den 1 juni insända uppgifter om den odlade jordens användning i jämförelse med år 1919 (arealuppgifter). Frågan om jordbruksstatistikens vidare organisation är för närvarande under utredning. Såsom i statistiksakkunnigas betänkande finnes närmare utvecklat, hava förslag varit uppe att vart tredje år utföra fullständiga jordbruksräkningar (arealinventeringar och husdjursräkningar). Sedermera har planerats att använda de allmänna fastighetstaxeringarna (hittills verkställda vart femte år till och med 1918, men därefter redan år 1922) för arealuppgifternas erhållande. Förutom den nu behandlade egentliga jordbruksstatistiken utarbetas inom statistiska centralbyråns jordbruksstatistiska byrå jämväl årlig statistik över mejerihantering, över fiske samt rörande kassorna för jordbrukskredit. Redogörelser härför publiceras tillsammans med de ovannämnda _ jordbruksstatistiska redogörelserna under avdelningsrubriken »Jordbruk med binäringar» i serien Sveriges officiella statistik samt i Statistisk årsbok. /

56 Mejeristatistiken. Allmän statistik rörande mejerihanteringen har för tiden 1890—1910 vart femte år utarbetats av statskonsulenten i mejerihushållning (på grundval av uppgifter, som av mejerikonsulenterna insamlats från mejerierna), vilken dessutom för tiden 1905—1912 årligen utarbetat en svensk mejeristatistik för andelsmejerier. Nämnda statistik har publicerats i lantbruksstyreisens »Meddelanden ». Jämlikt kungl. kungörelse den 5 december 1913 stadgades, att var och en, vilken såsom näring idkar mejerirörelse, skall angående näringens utövning under föregående räkenskapsår före den 1 mars till vederbörande magistrat eller stadsstyrelse och på landet till kronofogden (numera landsfiskalen) avgiva statistiska uppgifter enligt formulär, fastställt av statistiska centralbyrån ocli lantbruksstyrelsen, samt att dessa uppgifter därefter skola översändas till centralbyrån. Nu i användning varande primäruppgiftsblanketter (en blankett för andelsmejerier och en blankett för andra mejerier), vilka i det väsentliga överensstämma med de ursprungligen fastställda, innehålla uppgifter om den bevillningstaxerade inkomsten m. m. samt specificerade uppgifter om i mejeriet in vägd mjölk och grädde, den oskummade mjölkens användning, de vid skumning erhållna produkterna samt olika slags tillverkningar, varvid årskvantiteterna och i allmänhet även medelpriset under året angives. Vidare upptagas däri ganska specificerade uppgifter om drivkraft, elektricitetsgeneratorer, arbetsmaskiner, personal, driftskostnader, använt bränsle, belysningssystem m. m. Uppgifterna i fråga användas även för industristatistiken. Fiskeristatistiken. De första mera planmässiga försöken att få till stånd en fiskeristatistik i vårt land föreligga i fiskeriintendentens (en fiskeriintendentsbefattning för hela riket upprättades år 1864) årliga berättelser till lantbruksakademien. Ifrågavarande berättelser, som finnas återgivna i lantbruksakademiens Handlingar, omfatta dock endast vissa orter och äro i allmänhet av mera tillfällig natur. Något mera utförliga statistiska redogörelser offentliggjordes åren 1883 och 1888 av dåvarande fiskeriintendenten och avse åren 1878—1881, resp. åren 1882—1887. Uppgifterna härtill insamlades dels av statens fiskeritjänstemän under deras resor, dels av fiskeritillsyningsmännen och andra personer i orterna. Angående Bohusläns havsfiske, som icke ingått i nämnda meddelanden, förefinnas statistiska uppgifter insamlade av vederbörande hushållningssällskap från och med år 1859. Redogörelser härför hava publicerats i hushållningssällskapets kvartalsskrift samt i Svensk fiskeritidskrift. Sedan lantbruksstyrelsen med år 1890 trädde i verksamhet, hava redogörelser för fiskerinäringen publicerats i dess årsberättelser. Från och med år 1901 har denna redogörelse bildat en särskild avdelning. Enligt kungl. kungörelsen den 18 november 1904 stadgades, att fiskeristatistiska uppgifter å av lantbruksstyrelsen upprättat formulär skulle lämnas av varje hushållningssällskap, som uppburit statsbidrag. Den nuvarande fiskeristatistiken grundar sig på en kungl. kungörelse den 28 november 1912 samt med stöd därav av statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter och upprättade formulär. Primäruppgifterna insändas till statistiska centralbyrån genom fiskeriintendenterna (6 stycken), vilka i sin ordning erhålla desamma från särskilda ombud eller vidtalade personer. Ombuden anställas, efter vederbörande fiskeriintendents hörande, av hushållningssällskapen.

57 De uppgiftsblanketter, som användas, äro 24 till antalet. Därav avse två blanketter sötvattensfisket (antalet fiskare, antalet redskap av olika slag, deras totalvärde, antalet båtar med motor och utan motor samt deras värde m. m., fångstens värde och pris per kg. av olika fiskslag, allt med specifikation för olika sjöar och vattendrag ävensom c socknar, resp. gårdar och lägenheter, dit fisket hör eller varifrån det bedrives). Å särskild, tredje blankett redovisas för varje ifrågakommande vattendrag lax-, laxörings- och sikfisket (antalet fiskare, redskapens eller fiskebyggnadernas namn, antal och värde, de fångade laxarnas, laxöringarnas och sikarnas antal, vikt och hela värde m. m., med specifikation efter olika fiskeställen). En fjärde blankett avser fiskedamshushållningen (antal och areal av fiskedammar å var egendom, vikt och värde av under året därifrån försåld eller annars använd fisk av olika slag). Uppgifterna i fråga omfatta i allmänhet helår, men i vissa fall, d. v. s. beträffande uppgifterna om fiskets avkastning i hela riket utom Norrland, halvår. Att märka är dock, att uppgifterna om sötvattensfisket endast för större vattendrag och sjöar avgivas årligen. För undersökning av övriga sötvattensfisken äro länen i allmänhet indelade i underdistrikt, varav blott en femtedel undersökes varje gång. De återstående 20 blanketterna användas för saltsjöfisket. Av dessa blanketter avse tvenne saltsjöfisket inom samtliga län utom Göteborgs och Bohus samt Hallands län (för varje socken, fiskeläge samt gård eller lägenhet antal fiskare, antal redskap av olika slag, deras totalvärde, antal fiskebåtar av olika slag och deras värde, dels för fisket i allmänhet, dels särskilt för sill- och strömmingsfisket, för vilka senare även redovisas bruttoinkomsten). Ä ytterligare tvenne blanketter redovisas saltsjöfiskets avkastning (fångstens mängd och värde av olika fiskslag). Den ena av dessa blanketter användes för östersjöfisket från och med Kalmar och Gottlands län norrut, den andra användes för fisket i Malmöhus, Kristiansstads och Blekinge län. De förra uppgifterna avgivas varje halvår, utom i de norrländska länen, i fråga om vilka uppgifterna insändas för helår. De senare uppgifterna avgivas månatligen. Även uppgifterna beträffande sill- och strömmingsfisket äro för Malmöhus, Kristiansstads och Blekinge län månatliga. De övriga 16 blanketterna avse endast västra fiskeridistriktet (Göteborgs och Bohus samt Hallands län). Uppgifterna, som föras efter hemorten, avse även här antalet fiskare, redskapens antal och värde, fiskefartygens och båtarnas antal och värde, samt fångstens mängd och värde med specificering efter olika slag. Särskilda fisken, såsom vadsillfisket, sillfisket med drivgarn, skarpsillfisket, makrillfisket med dörj, makrillfisket med garn, makrillfisket i nordsjön, makrillfisket med vadar, rockefisket, koljebackefisket, fisket med snurrevadar, storsjöfisket, trålfisket, hummerfisket samt fisket efter nordhavsräka redovisas å egna blanketter. Uppgifterna äro årliga och avgivas i januari månad eller efter vederbörande fiskes slut. De publicerade tabellerna rörande fisket upptaga i allmänhet endast summorna för länen samt mindre specificerade uppgifter för härad och fisklägen ävensom för vissa större sjöar och vattendrag. Jordbrukskassorna. Statistiken rörande jordbrukskassorna har tillkommit genom kungl. kungörelse den 18 juni 1915. Med fastställande av formulär härför har Kungl. Maj:t den 18 juni 1916 föreskrivit, att styrelse för fastställd jordbrukskassa eller för godkänd centralkassa för jordbrukskredit skall årligen, senast en månad efter ordinarie föreningssammanträde, insända statistisk uppgift till Kungl. 1624 22

58 Maj:ts befallningshavande, som har att ofördröjligen översända uppgifterna till statistiska centralbyrån. Ifrågavarande uppgifter upptaga huvudräkning, vinstoch förlusträkning, balansräkning, antal insättare å sparkasseräkning, dessa insättares medel, kassans medlemmar eller anslutna föreningar, organisation, utlåningsrörelse, in- och utlåningsränta, ansvarighet, lånerätt m. m. Ett på dessa uppgifter grundat sammandrag publiceras numera i Statistisk årsbok.. Allmänna sparbanksstatistiken. Då sparbankerna i Sverige från början icke voro lagligen skyldiga att tillhandahålla erforderliga upplysningar, mötte en fullständigare sparbanksstatistik stora svårigheter. Visserligen hade 1858 års kommitté för utredning av landets ekonomiska och finansiella ställning lyckats hopsamla en del uppgifter för åren 1834—1860, och under tidsrierioden 1856—1875 förekomma tabelleriska redogörelser angående sparbankerna i Konungens befallningshavandes femårsberättelser. Dessutom har statistiska centralbyrån i Statistisk tidskrift för år 1865 offentliggjort på sparbanksstyrelsernas uppgifter baserade redogörelser för åren 1861—1863 samt också i följande årgångar kunnat framlägga årsberättelser för sparbankerna. Först sedan sparbankerna och folkbankerna genom lagen den 29 juli 1892 ålagts att avgiva statistiska redogörelser, kunde Kungl. Maj:t den 3 mars 1893 förordna om sparbanksstatistikens intagande i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik, där densamma från och med redogörelseåret 1893 till och med år 1910 av statistiska centralbyrån utgivits såsom en första avdelning under litt. Y. En andra avdelning under samma Httera upptogs, på grund av bestämmelser i samma kungl. brev den 3 mars 1893, av den redogörelse för postsparbanken, som det jämlikt föreskrift av den 22 juni 1883 ålåg dess styrelse att avgiva, och som tidigare särskilt offentliggjorts Från och med redogörelseåret 1911 utgives berättelsen (under titeln Allmän sparbanksstatistik) i den nya serien Sveriges officiella statistik. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande har från och med berättelsen för år 1915 den dittills lämnade redogörelsen för vissa med sparbankerna jämförliga penninginrättningar (kreditbolag, sparkassor och andra dylika penninginrättningar — före 1904 s. k. folkbanker — bland vilkas rörelsegrenar ingå sådan inlåning, som bedrives av sparbank) uteslutits. Den nuvarande allmänna sparbanksstatistiken grundar sig på uppgifter från sparbankerna å formulär, vilka fastställts genom kungl. brev den 8 december 1911. Uppgifterna insändas inom en manad efter årsbokslutets upprättande och upptaga bl. a. antalet insättare (kvarstående vid årets början, tillkomna, avgångna och kvarstående vid årets slut), insättarnas medel (behållning vid årets början och slut, insatta medel under var månad m. m.), antalet under året tillkomna insättare, fördelade efter deras personliga förhållanden (enskilda personer efter kön och familjeställning samt yrke eller sysselsättning, juridiska personer av olika slag,) sparbankens fonder vid årets början och slut, fördelade å olika konti, de förvaltade- medlens placering, beloppet av som kassareserv bokförda depositionsbevis, obligationer och inteckningar, grundfondens storlek enligt reglementet, inlåningsränta och lägsta utlåningsränta under olika delar av året m. m. Dessutom avgivas för de år, vilkas årtal sluta på 0 och 5 uppgifter om insättarna och deras vid årets slut innestående behållning, klassificerade efter storleken av denna behållning.

59 Utöver de vanliga uppgifterna har i redogörelsen för år 1918 intagits vissa data rörande huvudmannainstitutionen i sparbankerna, enligt särskild bearbetning av vederbörande reglementen. Inkomstoch förmögenhetsstatistiken. Om taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt hava årligen vissa uppgifter publicerats i det av statskontoret (numera av riksräkenskapsverket) upprättade generalsammandraget över bevillningen samt inkomst- och förmögenhetsskatten. Dessa uppgifter grunda sig på de för varje fögderi och stad upprättade sammandragen av taxeringslängderna och innehålla allenast uppgifter om det sammanlagda taxerade beloppet och den uträknade skatten. Däremot föreligga i dessa redogörelser inga uppgifter om antalet taxerade eller medgivna avdrag och ej heller någon uppdelning av taxerade belopp eller skatt å olika inkomstgrupper eller — förrän i fråga om 1920 års taxering — å olika kategorier av taxerade. Emellertid hava tid efter annan finansstatistiska specialundersökningar utförts på grundval av taxeringslängder, skattedeklarationer och annat primärmaterial. Dylika undersökningar äro de inom finansdepartementet under ledning av I. Flodström verkställda undersökningarna angående taxeringen till inkomstskatt år 1903 och år 1907 samt angående taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1912 och år 1913 (de tre sistnämnda publicerade i serien Finansstatistiska utredningar, utgivna av Kungl. finansdepartementet). Hit kunna även räknas vissa utredningar angående 1808 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, vilka under ledning av H. Burström företagits av ålderdomsförsäkringskommittén, och vilkas huvudresultat publicerats i nämnda kommittés betänkande (del IV). I sistnämnda utredning såväl som i den inom finansdepartementet utförda utredningen för år 1913 är uppdelning gjord efter.de taxerades civilstånd. Endast i den av ålderdomsförsäkringskommittén utförda utredningen har hänsyn tagits jämväl till de taxerades åldersförhållanden. Särskilda utredningar angående aktiebolagens inkomstförhållanden m. m. hava även tid efter annan företagits, i främsta rummet de i serien Finansstatistiska utredningar publicerade undersökningarna för åren 1906, 1907 och 1908. Först genom Kungl. Maj-.ts beslut den 28 juni 1918, att de för revisionen av inkomst- och förmögenhetsskatten erforderliga statistiska utredningarna skulle verkställas genom statistiska centralbyrån, och sedan vidare i kungl. kungörelse den 31 december 1921, angående ändring i vissa delar av centralbyråns instruktion, statistik över skattetaxeringarna upptagits bland ämbetsverkets ordinarie åligganden, har statistiska centralbyrån erhållit befattning även med nämnda statistik. Den hittills enda, av centralbyrån publicerade undersökningen avser året 1917 och ingår i serien Sveriges officiella statistik. Densamma grundar sig på taxerings- och mantalslängderna och redovisar de taxerade personerna, den uträknade skatten, medgivna avdrag och antalet barn, för vilka avdrag ägt rum, inländska aktiebolags och solidariska bankbolags inkomster i förhållande till kapitalet, kapitalets absoluta storlek m. m. Uppgifterna hava fördelats huvudsakligen efter de taxerade beloppens storlek samt efter de taxerades kön och civilstånd eller juridiska karaktär/ Uppgifterna givas för fögderier och städer samt länsvis för landsbygd, resp. städer. Enligt vad som uppgivits är för närvarande en motsvarande undersökning, avseende 1920 års taxeringar, under arbete. Dessutom har, såsom redan förut nämnts, skattedeklarationerna kommit till användning

i/ K fLs*^^^^**^ yktSlOC-VLt****

60 vid 1920 års folkräkning. Vid denna folkräkning, vars resultat dock ännu icke föreligga, torde en fördelning av de taxerade efter inkomst och efter förmögenhet i kombination med övriga vid folkräkningen beaktade personalia (såsom kön, ålder, civilstånd och yrke) vara att förvänta. Fattigvårdsstatistiken. Under tabellverkets tid (senast vid folkräkningen 1855, och då åtskilligt mera i detalj än tillförne) hade uppgifter om antalet fattiga meddelats av prästerskapet. Sedermera infördes av fattigvårdsstyrelserna lämnade uppgifter i Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser, bland vilkas tabellbilagor under åren 1856—1875 förekom ett sammandrag rörande fattigvården. Först genom fattigvårdsförordningen den 9 juni 1871 blevo fattigvårdsstyrelserna lagligen ålagda att lämna statistiska uppgifter och föreskrifter rörande fattigvårdsstatistiken meddelades i kungl. brev till statistiska centralbyrån den 30 december 1874, varvid det uppdrogs åt statistiska centralbyrån att årligen bearbeta och offentliggöra svensk • fattigvårdsstatistik. De härför använda formulären omarbetades år 1888, varefter fattigvårdsstatistiken förblev i det närmaste oförändrad till och med år 1917. Med år 1918 blev fattigvårdsstatistiken helt skild från den kommunala finansstatistiken (litt. U i Bidrag till Sveriges officiella statistik), i vilken den sedan 1874 ingått, ehuru som en självständig avdelning. Nya formulär hava emellertid icke införts förrän från och med år 1923. Enligt 1874 års bestämmelser skulle uppgifterna avse kommunens fattigpersonal och före mars månads utgång avlämnas, å landet till länsmannen (numera landsfiskalen) och i städerna till magistraten, vilka ägde att efter granskning översända desamma till länsstyrelserna för vidare befordran till statistiska centralbyrån. De senast i användning varande formulären (som från ortsmyndigheterna direkt insändes till statistiska * centralbyrån) upptogo dels antalet understödstagare av olika slag och deras omsättning, dels understödets beskaffenhet, varaktighet och storlek, dels ock uppgifter om fattigvårdsanstalternas antal samt om rote- och distriktsindelning och antalet enskilda fattigvårdssamhällen jämte anmärkningar. Sedan Kungl. Maj:t den 7 april 1922 fastställt formulär till den förteckning över dem, som erhållit fattigvårdsunderstöd samt kommunalt pensionstillskott och sjukvårdsbidrag, som det (jämlikt fattigvårdslagen den 14 juni 1918) i allmänhet åligger fattigvårdsstyrelse att föra, skola de statistiska uppgifterna från och med år 1923 lämnas i form av avskrift av dessa förteckningar (dock med utelämnande av namn och anmärkningar). I förteckningen i fråga införes för var understödstagare namn, bostad och födelseår, varjämte det framgår av förteckningen dels understödstagarnas kön, civilstånd och antal barn, dels understödets varaktighet och beskaffenhet, dels ock orsaken till understödsbehovet (såsom sjukdom, otillräcklig arbetsförmåga, arbetslöshet, dryckenskap, lättja och liknöjdhet, talrik familj, den försörjningspliktiges död eller avvikande), dels slutligen värdet av under året erhållet understöd. Särskilt genom att primärmaterialet alltså från och med år 1923 kommer att innehålla uppgift jämväl om orsaken till understödsbehovet torde fattigvårdsstatistiken hädanefter kunna utvidgas till att behandla fattigdomen jämväl från vissa sociala synpunkter och icke som hittills huvudsakligen blott från offentlig fattigvårdssynpunkt. MA

* I -•.

f Q C, \y l O ^ v w -

61 Kommunernas finanser. Ehuru statistiken rörande kommunernas finanser är ett av statistiska centralbyråns mest krävande åligganden (en särskild byrå inom centralbyrån är så gott som helt ägnad åt denna statistik), och ehuru densamma torde vara av största samhälleliga betydelse, så är den dock i likhet med övriga redogörelser för den offentliga förvaltningen, enkannerligen dennas ekonomiska sida, från statistisk synpunkt av mindre intresse. Det må därför vara tillräckligt att här blott i största korthet beröra densamma. Såsom förut antytts utgavs statistiken över kommunernas finanser från och med 1874 tillsammans med fattigvårdsstatistiken såsom litt. U i det statistiska samlingsverket. Förelöpare till dessa redogörelser förefinnas bl. a. i Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser allt ifrån dessas början. Såsom förelöpare äro också att nämna vissa jämlikt kungl. cirkulär den 24 februari 1865 till ecklesiastikdepartementet årligen avlämnade uppgifter om skoldistriktens finanser samt de redogörelser om landstingens finanser, som landstingen voro skyldiga utgiva av trycket. Statistiska centralbyråns kommunala finansstatistik upprättades, sedan 1874 års riksdag beviljat nödiga medel, genom kungl. förordningen den 17 april 1874 samt kungl. brevet till centralbyrån den 30 december 1874. I nyssnämnda'kungl. förordning stadgades, att på sätt, som redan var föreskrivet beträffande fattigvårdsstyrelserna, även varje annan nämnd, som förvaltar någon borgerlig eller kyrklig kommuns medel eller angelägenheter skulle vara pliktig att däröver avgiva statistiska redogörelser, och i en kungl. förordning den 30 juli 1875 utsträcktes denna skyldighet jämväl till landstingen. Ifrågavarande bestämmelser, som i huvudsak förblevo gällande ända till och med år 1917, innehöllo, att varje år sammandrag skulle upprättas av de å kyrkooch kommunalstämma, resp. stadsfullmäktige eller allmän rådstuga samt landstingen granskade räkenskaperna. De inkomna räkenskapssammandragen skulle av centralbyrån varje år bearbetas kommunvis, landstingsvis och länsvis till en fullständig kommunal finansstatistik för hela riket. Från och med år 1918 är kommunalstatistiken väsentligen omlagd. Emellertid har någon redogörelse för kommunernas finanser år 1918 ännu ej utkommit, vadan det är svårt att redogöra för de nyheter, som skola införas. För närvarande utgöres primärmaterialet av sammandrag av de av varje års kyrkostämma (med särskilda uppgifter även för kapellförsamling med egna räkenskaper och för varje kommun, som utan att vara egen församling utgör eget skoldistrikt), kommunalstämma (kommunalfullmäktige, fattigvårdsstämma, fattigvårdsfullmäktige), stadsfullmäktige (allmän rådstuga) municipalstämma eller -fullmäktige samt landsting granskade räkenskaper med utförlig specifikation av inkomster och utgifter, värdeökningar och värdeminskningar, tillgångar vid årets slut, lånerörelse och skulder vid årets slut samt debiteringen av utskylder och avgifter m. m. Vidare erhållas från kyrkoråden sammandrag av räkenskaperna för prästlönekassan (enligt lagen om prästerskapets avlöning den 9 december 1910), samt, närmast för den av centralbyrån utgivna kommunala årsboken, genom häradsskrivarna utdrag ur årets taxeringslängder i de särskilda landskommunerna jämte municipalsamhällen och köpingar, som ej bilda egen kommun, ävensom från kommunalnämnder, magistrater och stadsstyrelser uppgifter rörande å inkomsten utdebiterade kommunal-(municipal)utskylder.

62 Kommerskollegii näringsstatistik. Bland de viktigare huvudgrenar av den officiella statistiken, som icke falla under statistiska centralbyråns handläggning, må kommerskollegii näringsstatistik, såsom den äldsta, först upptagas till behandling. Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för kommerskollegium tillhör det ämbetsverket såsom den centrala statsmyndigheten på näringsstatistikens område att årligen till Kungl. Maj:t avgiva berättelser angående rikets handel, sjöfart, industri och bergshantering ävensom att utföra andra näringsstatistiska arbeten. Kollegium skall därjämte bedriva kommersiell upplysningsverksamhet beträffande in- och utländska förhållanden. Jämlikt särskilda bestämmelser, utfärdade år 1920, skall till kommerskollegium överlämnas statistiska redogörelser rörande flottningsrörelsens utövning inom alla till allmänna flottningsföreningarnas verksamhetsområde hörande allmänna flottleder, och det är sannolikt, att på grund av det material, som sålunda erhålles, en regelbunden flottningsstatistik kommer att utgivas. De statistiska ärendena handläggas inom en särskild byrå, statistiska byrån, för vars upprättande förut redogjorts. Förutom de statistiska ärendena rörande ovannämnda näringsgrenar samt därmed sammanhängande ärenden har statistiska byrån instruktion senligt att handlägga ärenden angående industriregistret och utgivandet av tidskriften Kommersiella meddelanden, samt skall å byrån under medverkan av kollegii sjötekniska biträde utarbetas årsredogörelser för svenska fartygs sjöolyckor. Chef för statistiska byrån är en byråchef (med titel kommerseråd). Arbetet inom byrån är uppdelat på fyra avdelningar, därav en för industri- och bergverksstatistiken samt industriregistret, en för handelsstatistiken, en för sjöfartsstatistiken och en för Kommersiella meddelanden. Personalen å dessa avdelningar utgjordes under september 1922 av följande: å avdelningen för industristatistik m. m. 1 förste aktuarie, 2 aktuarier, 1 förste amanuens, 1 amanuens samt 5 ordinarie och 6 extra ordinarie kvinnliga befattningshavare, å avdelningen för handelsstatistik 1 förste aktuarie, 1 aktuarie, 2 förste amanuenser samt 4 ordinarie och 4 extra ordinarie kvinnliga befattningshavare, å avdelningen för sjöfartsstatistik 1 förste aktuarie, 1 förste amanuens, 1 amanuens samt 5 ordinarie och 2 extra ordinarie kvinnliga befattningshavare, samt å avdelningen för Kommersiella meddelanden 1 redaktör, 1 aktuarie, 1 kvinnlig förste amanuens och 1 ordinarie kvinnlig befattningshavare. För vinnande av anställning som aktuarie, förste aktuarie eller redaktör fordras i regel att hava avlagt examen inför filosofisk fakultet, företrädesvis i ett eller flera av ämnena nationalekonomi, statistik, statskunskap, historia, geografi, matematik eller något av de levande språken. För en sammanfattande överblick av kommerskollegii statistiska arbeten och publikationer må hänvisas till inledningen till statistiksakkunnigas betänkande. Industri och bergshantering. Industristatistiken. Den av kommerskollegium utgivna berättelsen om Fabriker och hantverk infördes, som förut nämnts, med aret 1858 under litt. D i Bidrag till Sveriges officiella statistik. Primärmaterialet utgjordes till en början av tabellsammandrag, som av länsstyrelser

63 och magistrater författningsenligt avgåvos till kommerskollegium angående näringsidkarna och de industriella anläggningarna samt dessas tillverkningar, arbetspersonal m. m. Den 15 december 1863 utfärdade kommerskollegium emellertid en cirkulärskrivelse till länsstyrelser och magistrater med bifogande av blanketter för utdelning bland och ifyllande av de redovisningsskyldiga industriidkarna själva. I dessa blankettformulär inrycktes en del nya uppgifter. P å grund av kollegiets för ändamålet otillräckliga arbetskrafter hade dock icke stadgats, att blanketterna efter ifyllandet skulle insändas till kollegiet, utan i stället att länsstyrelserna och magistraterna däröver skulle upprätta och till kollegiet insända sammandrag. Den företagna reformen blev därigenom i viss mån en halvmesyr, vartill kom, att genom formulärens oklarhet och oredighet en fullständig förbistring yppade sig vid angivandet särskilt av drivkraften, tillverkningens kvantitet och värde samt antalet begagnade maskiner och redskap. Först genom kungl. brevet den 13 november 1896 infördes sådana nya bestämmelser rörande industristatistiken, att en avsoevärd och särdeles behövlig, förbättring av denna kunde komma till stånd. År 1893 hade det förut omnämnda betänkandet rörande industristatistiken avgivits av de sakkunniga för näringsstatistikens förbättring. Detta förslag gick i huvudsak ut på 1) att berättelserna borde fullständigas med all ännu oredovisad tillverkningsindustri (genom jämförelse av länsstyrelsernas och magistraternas fabriksförteckningar med tillgängliga handels- och adresskalendrar hade kommerskollegii statistiska avdelning redan dessförinnan uppspårat åtskilliga hundratal sådana, dittills oredovisade anläggningar), 2) att alla primäruppgifter skulle insändas till kommerskollegium och sålunda länsstyrelsernas och magistraternas summariska sammandrag avskaffas, 3) att uraktlåtenhet från industriidkarnas sida att i tid avgiva avfordrade uppgifter borde beläggas med böter, samt 4) att såväl blankettformulären för primäruppgifterna som tabellbilagorna i berättelserna borde undergå väsentliga ändringar. Sedan förslaget tagits under omprövning av kommerskollegium och statistiska tabellkommissionen samt riksdagen beviljat för den nödiga förstärkningen av arbetskrafterna inom kollegiets statistiska avdelning erforderliga medel, utfärdades det omnämnda kungl. brevet den 13 november 1896, vari bl. a. föreskrevs, dels att industriberättelserna borde upptaga alla fabriker och därmed jämförliga industriella verk och inrättningar, såvida rörelsen bedrevs i sådan omfattning eller under sådana förhållanden i övrigt, att den skäligen måtte anses som fabriksrörelse, dels ock att utdelning bland fabriksidkarna av blanketter för primäruppgifter skulle verkställas av magistrater i städerna eller motsvarande stadsstyrelser i (Stockholm av överståthållarämbetet) samt å landet av kronofogdar, vilka myndigheter skulle insamla blanketterna och sedermera utan sammandrag överlämna desamma till kommerskollegium. Samtidigt stadgades också böter för dem, som underläto att avgiva av behörig myndighet infordrade uppgifter. Den första årgång av berättelsen om industri och hantverk, som grundar sig på det sålunda införda systemet, avser året 1896, och överensstämma de senare utgivna berättelserna under litt. D av Bidrag till Sveriges officiella statistik i allt väsentligt till sin anordning och uppställning med denna. I sitt år 1910 avgivna huvudbetänkande underkastade 1905 års statistiska kommitté bl. a. den dåvarande industristatistiken en utförlig kritik, vilken utmynnade i omfattande förslag till densammas fullständigande och förbättrande. Kommitténs

64 första anmärkning var, att det vore en i ögonen fallande brist, att ingen bestämd undre gräns var satt för storleken av de företag, som voro redovisningsskyldiga till industristatistiken. Den enda åtskillnad, som gjordes, var mellan fabriker (som voro redovisningsskyldiga) och hantverk (rörande vilka vederbörande myndigheter, såsom magistrater och kronofogdar, endast hade att avgiva nominativa förteckningar med ledning av mantals- och taxeringslängder). Gränsen mellan dessa var emellertid obestämd och hade till följd åtskilliga oregelbundenheter. Kommittén föreslog därför, att redovisningsskyldigheten skulle hänföra sig till varje arbetsställe, som under någon tid av året sysselsatte minst tio arbetare, eller som använde motorkraft om minst fem effektiva hästkrafter, eller mindre motorkraft jämte minst fem arbetare. En annan huvudanmärkning mot industriberättelserna var, att desamma icke omfattade hela den större industrien. Sålunda voro t. ex. mejerierna icke redovisningsskyldiga, och en betydande tillverkning av bergverksprodukter redovisades uteslutande i berättelserna om bergshantering. Kommittén föreslog därför, att i industriberättelserna skulle införas sammanfattningar av huvudresultaten i berättelsen om bergshanteringen samt i den av kommittén förut föreslagna berättelsen om mejerihanteringen. Dessutom föreslogs, att redovisningsskyldigheten skulle utsträckas även till statsjärnvägarnas reparationsverkstäder samt apotek och vattenledningsverk. Vidare anmärkte kommittén på det kända och ännu bestående förhållande, att industristatistiken, såsom produktionsstatistik betraktad, icke gav upplysning om summan av industriprodukternas verkliga bruttovärde och ej heller om det industriella förädlingsarbetets egen värdeinsats, det s. k. produktionsvärdet (d. v. s. bruttoproduktvärdet med fråndrag av värdet av använda råämnen och i helfabrikat ingående halvfabrikat ävensom utomlands utförda hjälparbeten). I industristatistiken upptogs nämligen produkter, som genomgått olika grader av bearbetning, efter varje ny process till sitt fulla värde, vadan, vid summering av samtliga produkters värden, värdet av inom landet vidare bearbetade inhemska halvfabrikat medräknades flera gånger, utan att redaktion därför kunde ske. Icke heller fanns i industristatistiken nödiga uppgifter om värdet av förbrukade råvaror, i helfabrikaten ingående halvfabrikat samt främmande hjälparbeten för beräkningen av produktionsvärdet. Till avhjälpande av denna brist samt ytterligare fördjupning av industristatistiken föreslog kommittén utförande av en serie periodiskt återkommande specialundersökningar av större industrigrenar. Av övriga viktigare förslag må nämnas upprättandet inom det näringsstatistiska verket av ett industriregister, samt att vart femte år skulle i industristatistiken upptagas jämväl uppgifter angående den mindre industrien och hantverket, varvid de dittills årligen från magistrater och kronofogdar avgivna förteckningarna över hantverkare skulle inlämnas blott vart femte år, men till gengäld uppgifter inhämtas från vederbörande näringsidkare själva angående arbetare, drivkraft och för bevillning uppskattad inkomst m. m. Sedan utlåtande i frågan inhämtats jämväl frän statistiska centralbyrån och kommerskollegium utfärdade Kungl. Maj:t i brev till kommerskollegium den 22 november 1912, angående berättelserna om bergshantering och industri, samt i kungörelse den 16 maj 1913, angående skyldighet för vissa näringsidkare att avgiva statistiska uppgifter, bl. a. nya bestämmelser rörande industristatistiken. Då dessa ^ bestämmelser äro i huvudsak ännu gällande, må här redogöras för deras innehåll, i vad avses industristatistiken.

65 Det bestämdes sålunda, att varje idkare av fabriksrörelse eller därmed jämförlig hantering (med undantag för bergverk, mejerier, brännerier, bryggerier och sockerfabriker, vilka avgiva uppgifter i särskild ordning) skulle vid vites påföljd före den 1 mars varje år avgiva statistiska uppgifter enligt av kommerskoliegium efter statistiska tabellkommissionens hörande fastställda formulär. Uppgifterna skulle närmast insändas till vederbörande magistrat eller stadsstyrelse (i Stockholm överståthållarämbetet) samt å landet till kronofogden (numera landsfiskalen). Enahanda skyldighet ålades även bergverk samt fabrik, som drives i samband med bergverk, vilkas uppgifter skulle avgivas till bergmästaren (beträffande de senare från och med 1918 med den ändring, att uppgifterna behöva insändas först den 15 mars). Vidare bestämdes, att beträffande hantverk och därmed jämförlig hantering, uppgifter skulle vart femte år, räknat från och med år 1915, avgivas före den 1 april till vederbörande myndigheter. I kungl. brev den 21 januari 1916 blevo emellertid hantverkarna befriade från denna skyldighet för år 1915, och den statistik rörande hantverkare, som förefinnes i 1915 års berättelse, grundar sig, liksom motsvarande statistik till och med 1910, allenast pä av ortsmyndigheterna med tillhjälp av mantalsoch taxeringslängderna upprättade förteckningar. På grund av de stora kostnader en hantverksstatistik enligt kungörelsen den 16 maj 1913 medför, har dylik befrielse begärts även för år 1920, för vilket år folkräkningen lämnar en redovisning för befolkningens yrkesfördelning, som i någon mån kan ersätta den gamla statistiken över hantverket. Enligt kungl. kungörelse den 5 april 1918 har uppgiftsskyldighet till industristatistiken sedermera utsträckts även till rörelse, som drives av stat eller kommun. Utom förutnämnda allmänna bestämmelser stadgades (i kungl. kung. den 16 maj 1913) tillika, att kommerskollegium skulle föra ett särskilt industriregister över samtliga i riket befintliga bearbetade: a) mineral- och stenkolsfyndigheter, b) brännerier och bryggerier samt sockerfabriker, c) margarinfabriker, fabriker för explosiva varor och eldfarliga oljor, d) anläggningar för tillhandahållande av elektrisk ström åt allmänheten, e) apotek samt f) övriga bergverk och fabriker, som i regel sysselsätta minst tio arbetare, eller drivkraft om minst fem effektiva hästkrafter, eller ock minst fem arbetare och drifkraft om minst tre effektiva hästkrafter. För varje arbetsställe skulle i registret upptagas arbetsställets namn och den därstädes utövade verksamhetens speciella yrkesart, tillverkningarnas huvudslag, arbetsgivarens eller, beträffande arbetsställen, där verksamheten bedrives av stat eller kommun, arbetsföreståndarens namn och postadress m. m. Före den 15 augusti 1913 skulle nödiga förteckningar insändas till kommerskollegium av bergmästarne (rörelsegrenarna under a)), av kontrollstyrelsen, (rörelsegrenarna under b)), Konungens befallningshavande, (rörelsegrenarna under c)), inspektören över elektriska anläggningar m. m. (rörelsegrenarna under d)) och medicinalstyrelsen (rörelsegrenarna under e)). Beträffande alla övriga rörelsegrenar (f)) skulle till vederbörande ortsmyndighet (resp. bergmästarna) arbetsgivaren göra för registret erforderlig anmälan, varefter myndigheterna skulle före den 1 oktober 1913 vidarebefordra anmälningarna till kommerskollegium. För registrets vidare förande meddelades även bestämmelser om, att anmälningar sedermera varje år skulle av vederbörande avgivas rörande de under det föregående året nytillkomna eller nedlagda arbetsställena. Slutligen bestämdes (i kungl. brevet den 22 november 1912) att berättelsen om industri skulle varje år innehålla sammandrag av årets berättelse om bergshanteringen samt dessutom omfatta alla fabriker och liknande anläggningar, så1624 22

6G lunda även mejerier, brännerier, bryggerier och sockerfabriker, vilkas rörelse efter kommerskollegii omprövning 1 ) skäligen kunde anses som fabriksrörelse, samt vart femte,jh', räknat från år 1915, tillika redovisa alla hantverk och därmed -jämförliga hanteringar. I berättelsen skulle meddelas, förutom vad i övrigt kunde synas anmärkningsvärt, i vad berättelsen avser fabriker: kvantiteten och värdet av varje särskild tillverkning, de viktigaste slagen av använda maskiner och apparater, använd drivkraft, för bevillning uppskattad inkomst av fabriksdriften, förvaltningspersonal samt antalet arbetare (arbetsförmän däri inräknade), fördelade efter kön och åldersklasser, samt i vad berättelsen avser hantverkare: antal yrkesidkare, huruvida dessa driva sin verksamhet såsom enskilda personer eller under olika bolagsformer, antalet arbetare, fördelade efter kön och vissa åldersklasser, antalet använda motorer av olika slag och deras styrka ävensom den för bevillning uppskattade inkomsten av rörelsen, allt inom olika yrkesgrenar och landsdelar. Såsom nyss anförts, har emellertid i sistnämnda avseende åtskilliga inskränkningar måst vidtagas. I 1915 års hantverksstatistik redovisas sålunda icke den använda drivkraften och ej heller antalet arbetare efter åldersklasser. Efter det kommerskollegium den 22 oktober 1912 framlagt plan till en produktionsstatistisk provundersökning i enlighet med statistiska kommitténs nyssnämnda förslag, och sedan Kungl. Maj:t den 22 november s. å. därtill anvisat erforderliga medel, igångsattes en större specialundersökning rörande textil- och beklädnadsindustrien (utgiven 1914), vilken strax därefter följdes av ett par andra specialundersökningar, intill dess snart nog kristidsförhållandena åtminstone för en tid avbröto planens fullföljande. Primärmaterialet till den årliga industristatistiken utgöres numera av uppgifter från fabrikerna å 16 olika formulär alltefter olika arter av rörelse. Blanketterna upptaga i allmänhet uppgifter om maskiner eller apparater (endast de väsentligaste), tillverkningarnas kvantitet och värde (utförligt specificerade), drivkraft (antal och eff. hkr. av olika slags motorer med närmare uppgifter angående elektrisk kraft), bränsle, använt for fabrikens drift under året, personal av olika slag (efter kön, för arbetarna dessutom efter ålder under och över 18 år), bevillningstaxerad inkomst m. m. Statistiska primäruppgifter för accispliktiga näringar och numera även för tobaksfabriker insamlas ej av kommerskollegium utan överlämnas till kollegium av kontrollstyrelsen, resp. a.-b. tobaksmonopolet, och vad mejerierna beträffar, bearbetar kollegium ej något primärmaterial för dessa, utan hämtar nödiga uppgifter ur statistiska centralbyråns för mejeristatistiken uppgjorda arbetstabeller. Efter materialets granskning och komplettering, som vanligen tar mycken tid i anspråk, överföres detsamma å små kartoliner, s. k. tabletter, varav en för varje medtaget företag, samt å s. k. kvantitetsbilagor, omfattande tillverkningarnas kvantiteter och värden, sammanförda i huvudgrupper. Primäruppgifterna (de individuella uppgifterna) äro jämlikt tryckfrihetsförordningen konfidentiella under fem år. Industristatistiken publiceras dels i särskild årsredogörelse, dels i specialundersökningar (som, då de bl. a. medföra dryga kostnader, dock på sista tiden endast sparsamt förekommit), dels i vissa preliminära meddelanden (Kommersi*) Gränsen mellan fabrik och hantverk är alltjämt svår att uppdraga. Hänsyn tages nu. mera ej blott till arbetareantal och drivkraft, utan ock till värdet av de redovisade produkterna.

67 ella meddelanden och dess bilagor). Rörande publikationerna må i övrigt hänvisas till inledningen till statistiksakkunnigas betänkande. Bergverksstatistiken. Den under litt. E i Bidrag till Sveriges officiella statistik sedan 1858 utgivna årsberättelsen angående bergshantering grundar sig på de uppgifter, som kollegium erhåller från bergverken. Berättelserna undergingo under tiden 1858—1910 åtskilliga förändringar, dock inga av mera genomgripande natur. Om vid bergverken använd drivkraft samt om olycksfall vid bergverksdriften ha uppgifter avgivits sedan 1861, om uppfordrad malm av annat slag än järnmalm, sedan 1874, om huru stor del av stångjärnet varit tillverkad av götmetall samt för det hårdfärskade järnet om tillverkningen efter olika färskningsmetoder, sedan 1887. År 1892 infördes flera viktiga förbättringar. Utom det att för uppgifternas inhämtande särskilda blankettformulär infördes, hade kommerskollegium infordrat nya specialuppgifter, särskilt rörande järnhanteringen, samt i det hela planlagt berättelsen efter nya grunder, varvid särskilt den förändrade anordning infördes i fråga om uppställningen, att samtliga uppgifter blivit så vitt möjligt tabellariskt sammanförda i en särskild tabellbilaga till berättelsen. År 1894 tillkom en jämförande tabell över tackjärnstillverkningen i olika länder samt en i tabellform framställd fördelning av bergverken efter ägare (ensamma ägare, aktiebolag, andra bolag). Med anledning av de förut omnämnda sakkunnigas för näringsstatistikens förbättring i avseende på bergverksstatistiken avgivna betänkande samt vederbörlig prövning av kommerskollegium och statistiska tabellkommissionen, utfärdade Kungl. Maj:t den 13 november 1896 nya bestämmelser om berättelsen över bergshanteringen. Därvid tillkommo två nya tabeller, innehållande uppgifter, den ena angående fältspatsbrotten, den andra angående bergverksägares för bevillning uppskattade inkomst, varjämte uppgifter infördes rörande bergverksprodukternas värde. Utom förslagen rörande industristatistiken i allmänhet, vilka delvis även hade avseende på bergverksstatistiken, hade 1905 års kommitté egentligen inga nyheter att föreslå beträffande denna statistik. De under industristatistiken anförda kungl. breven och kungörelserna avse även bergverksstatistiken och primäruppgifterna till denna. Det stadgades sålunda, att bergverken skulle årligen före den 1 mars till bergmästarna avge statistiska uppgifter å formulär, fastställda av kommerskollegium efter statistiska tabellkommissionens hörande. Dessa blanketter äro till antalet åtta (från år 1922 nio) och upptaga uppgifter beträffande sättet för bibehållande av äganderätten till gruvutmål samt om malmfångst, anrikning, brikettering och sintring vid järngruvor samt sjö- och myrmalmstäkter; stenkolsoch lerbrytning vid stenkolsgruvor; antalet ugnar och härdar jämte blåsningstid, tillverkning, åtgång av vissa råmaterial och förbrukningsartiklar samt tillverkning och förbrukning av träkol vid järnverken; antalet ugnar och urlakningsverk vid andra bergverk än gruvor och järnverk; brytning av fältspat och kvarts samt i allmänhet enahanda uppgifter om drivkraft, bränsle, personal och bevillningstaxerad inkomst som blanketterna till den egentliga industristatistiken. Rörande berättelsen om bergshantering stadgas, att densamma skall omfatta alla de verk, som avse antingen vinnande av malmer och inmutbara mineralier jämte stenkol och eldfasta leror, fältspat och liknande ämnen, vilka kunna anses som bergverksprodukter, eller framställning av metaller; dock att av järnverkens tillverkningar redovisas blott tackjärn och direkt från masugn framställt gjutgods eller ock tillverkning av smältstycken, råskenor, göt med flera metallprodukter, skrotat gjut-

68 gods av smidbart järn och stål samt stångjärn och stål i stänger m. m. Berättelsen skall meddela, förutom vad eljest synes anmärkningsvärt, uppgifter rörande fyndigheters förvärvande och försvar, kvantiteten brutet berg och malm eller mineral tillsammans, olika sorters brytningsmetoder, malmernas egenskaper vid förhyttning, såväl den direkt användbara som den för anrikning avsedda malmens halter av järn, fosfor och svavel, kvantiteten och värdet av varje särskild bergverksprodukt ; de viktigaste slagen av använda härdar ock ugnar, använd drivkraft, för bevillning uppskattad inkomst av bergverksdriften, förvaltningspersonal samt antalet arbetare med fördelning efter kön och åldersklasser. Jämlikt kungl. brev till kommerskollegium den 27 januari 1922 stadgas, att dittills i industriberättelsen redovisade stenbrott och stenhuggerier samt kalk- och kritbruk skola redovisas i berättelsen om bergshanteringen. I kommerskollegium överföres materialet dels på särskilda tryckta sammandragstabeller, vilka även tillställas bergmästarna i och för uppgörande av tabellbilagorna till bergmästarrelationerna, dels på särskilt upplinjerade arbetstabeller. I och för inarbetande i industristatistiken överföras uppgifterna från varje bergverk därjämte på de i industristatistiken använda tabellerna. Bergverksberättelsen är, liksom den av statistiska centralbyrån utgivna berättelsen om mejerihanteringen samt den av kontrollstyrelsen utgivna tillverkningsberättelsen för accispliktiga näringar, en industristatistisk specialberättelse i den mening, att densamma redovisar vissa industrigrenar i utförligare detalj än industriberättelsen gör. Produktionsuppgifter rörande gruvor och anrikningsverk återgivas sålunda nominativt. Handelsstatistiken. Den i de sedan 1858 i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik offentliggjorda berättelserna om utrikes handel och sjöfart och inrikes sjöfart och handel ingående handelsstatistiken hade sin tyngdpunkt i den förra berättelsens uppgifter om utrikeshandeln, vilka i huvudsak erhöllos från generaltullstyrelsen genom av densamma meddelade sammandrag" över in- och utförseln samt vissa andra utdrag och redogörelser. Tullverkets tabeller innehöllo bl. a. uppgifter om kvantiteten av de olika varuslagen samt om deras s. k. tull värden, om ursprungs- och bestämmelseländer, om de för handelsutbytet använda fartygens nationalitet, om värdet av Sveriges omedelbara handel med olika länder samt om in- och utförselns fördelning på de olika tullplatserna och om tullumgälderna. Berättelsen om inrikes sjöfart och handel berörde endast i ringa grad handeln, men innehöll dock uppgifter om handlande och deras betjäning samt om den för bevillning uppskattade inkomsten av handelsrörelse. För erhållandet av värdeuppgifterna rörande handeln begagnade sig kommerskollegium dels av prisnoteringar, dels av uppgifter från Sveriges konsuler i utlandet. Värdet beräknades för import, resp. export med svenska fartyg och för svensk medborgares räkning efter varornas värde å lastningsorten resp. å lossningsorten, med tillägg, resp. avdrag av kända umgälder i utländsk hamn, och för import och export med användande av utländskt fartyg, efter varornas gångbara pris i Sverige. Konsulernas uppgift var, att med ledning av uppgifter fxån skepparna för varor, som in- eller utfördes på svenska fartyg företaga och meddela värdeberäkning för varorna i lastnings-, resp. lossningsorten. Till och med år 1870 meddelades handelsstatistiken huvudsakligen i textform med endast ett fåtal tabeller. In- och utförseln redovisades för alla varor efter

69 tulltaxans ordning utan gruppindelning och utan värdeberäkning för de särskilda varorna. Texten meddelade ganska utförliga uppgifter om handeln med varje särskilt land, och i tabellform redogjordes för totalvärdet av in- och utförseln för varje land, för handelsbalansen både i förhållande till varje land och i dess helhet, för handeln på de viktigaste hamnarna, för nederlagsgods, prisnoteringar, växelslut m. m. , ., Då berättelsen om utrikes handel och sjöfart år 1871 omlades, varvid texten inskränktes och en utförligare tabellbilaga infördes, gjordes handels- och sjöfartsstatistikon till två skilda delar av berättelsen. Uppgifter om de in- och utförda varornas fördelning på de olika tullplatserna meddelades, och infördes tillika den gruppindelning av varorna, som fortfarande användes i de handelsstatistiska publikationerna. Den viktigaste förändringen gällde dock värdeberäkningen, som nu (jämlikt kungl. brev den 12 juli 1872) rättades uteslutande efter gångbart pris inom landet, alltså efter den metod, som tidigare tillämpats endast för inoch utförsel med utländska fartyg. I 1885 års berättelse tillkommo vissa nya tabeller, såsom om reimporterade och reexporterade varor, men undergick handelsberättelsen eljest inga väsentliga förändringar före 1891, då den, efter att ha helt utbrutits ur sjöfartsberättelsen för att publiceras i särskilt häfte, undergick utvidgning i texten och i avseende på tabellerna underkastades avsevärd omläggning. . En alfabetisk varuförteckning med hänvisning till nummer såväl i tulltaxan som i den statistiska grupperingen intogs därjämte i berättelsen. Förutom andra förändringar, som betingades av ändringar i tullförfattningarna — såsom t. ex. 1904 års tullstadgas bestämmelser, att angivningsinlagorna skulle innehålla uppgift om inköps-, resp. försäljningslandet i stället för, såsom förut varit fallet, endast lastnings-, resp. lossningslandet, — infördes under följande år åtskilliga nyheter. Sålunda hava vi från och med år 1894 tabeller, upptagande specifikation efter länder under varje varuslag, och de använda medelvärdena infördes för alla varuslag i huvudtabellerna. Med 1895 års berättelse blev skilsmässan från sjöfartsstatistiken till fullo genomförd, i det att, sedan statistiken över utrikes och inrikes sjöfart sammanslagits till en publikation under litt. E, Sjöfart, handelsstatistiken publicerades såsom självständig berättelse under litt. F, Handel, i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik. Primärmaterialet till den handelsstatistik, som vid tiden omkring år 1910 utgavs av kommerskollegium under litt. F, utgjordes i huvudsak av tullhandlingar, såsom angivningsinlagor och packhusattester samt tulljournaler och diarier. Därtill kom av magistrater och kronofogdar lämnade uppgifter om antalet handlande och deras betjäning ävensom den för bevillning uppskattade inkomsten av handelsrörelse. För det stora flertalet av varor angavs blott kvantiteten. Värdeuppgifter förekommo endast i ett mindre antal fall, eller omkring 15 % av antalet positioner i den statistiska varuförteckningen (fastställd efter statistiska kommitténs förslag den 14 december 1906). Beträffande värdet av övriga varor grundade man statistiken på av experter beräknade medel- eller enhetsvärden för huvudartiklar samt för övriga varuslag på efter skriftväxling med handelsoch industriidkare erhållna uppgifter om varupriserna. Utom nu nämnda handelsstatistiska berättelse förefinnes från 1869 även en månadsstatistik, upptagande kortfattade uppgifter om in- och utförseln av viktigare varuslag. Månadsstatistiken utgavs emellertid icke av kommerskollegium

70 utan av generaltullstyrelsen. Från och med år 1907 förefinnes likaledes en årlig publikation med preliminära uppgifter om ut- och införseln, vilken publikation till en början utgavs av statistiska centralbyrån. Den år 1905 tillsatta statistiska kommittén ägnade frågan om handelsstatistikens anordning en alldeles särskild uppmärksamhet och utgav däröver den 30 maj 1908 ett särskilt betänkande. Kommittén underkastade däri handelsstatistiken en ingående kritik, som utmynnade i utförliga förslag till nyéätordning och särskilda bestämmelser rörande statistiken över utrikeshandeln. Vidare utarbetade kommittén redan år 1906 förslag till statistisk varuförteckning, vilken, som nyss nämndes, blev av Kungl. Maj:t fastställd den 14 december 1906 och lände till efterrättelse vid angivningen av varuslagen från och med år 1908. I följd härav ökades antalet varupositioner med en gång från 876 till 2,037. I den nya statistiska varuförteckning, för vilken 1911 års tulltaxa lades till grund och som fastställdes den 15 december 1911, blev rubrikernas antal ytterligare höjt till 2,556. Statistiska kommitténs kritik av handelsstatistiken riktade sig i främsta rummet mot det använda sättet för värdeberäkningar, vilket föreslogs ersatt med obligatoriska värdedeklarationer för så gott som alla exportvaror och flertalet importvaror, men även mot handelsstatistikens brist på tillförlitlighet i allmänhet samt särskilt mot frånvaron av alla uppgifter om transitrörelsen och införseln av fisk, fångad av svenska fiskare utanför svenskt sjöterritorium. Vidare anmärktes, att vid utförseln uppgifter saknades, huruvida från den fria omsättningen utförd vara är av svenskt eller utländskt ursprung, varom kännedom kräves för utrönande av den verkliga transitrörelsen samt för utmönstring även ur införseln av av ett eller annat skäl till »fri disposition» anmälda tullfria transitvaror, samt föreslog kommittén, i anledning av att frihamnar jämlikt kungl. förordningen den 15 november 1907 från och med år 1911 kunde efter särskilt tillstånd medgivas, vissa anordningar vid varors ut- och införsel från frihamn. Rörande organisationen anmärkte kommittén på arbetets stora splittring genom att det från tullkamrarna inkommande materialet —- angivningsinlagor och packhusattester — först extraherades, d. v. s. sammanfördes på särskilda listor, och bearbetades av generaltullstyrelsen (i dess revisionsbyrås statistiska avdelning) för att sedan på grundval av generaltullstyrelsens tabellsammandrag redigeras och publiceras av kommerskollegium. Kommittén — som jämlikt sin ståndpunkt i den s. k. centralisationsfrågan förutsatte, att handelsstatistiken skulle utgivas av ett statistiskt ämbetsverk och icke av generaltullstyrelsen själv — föreslog därför, att så gott som hela bearbetningen av primärmaterialet såväl till årsstatistiken som till månadsstatistiken — rörande vilken extraheringen dittills utförts av tullkamrarna — skulle äga rum hos det statistiska ämbetsverket. För detta ändamål, och då tullverket givetvis självt i första hand behövde äga tillgång till tullkamrarnas originalhandlingar, föreslogs, att de handlingar, som användes i statistiskt syfte, skulle utfärdas i ett exemplar utöver det som erfordrades för tulländamål. Kommittén hade, för utrönande av bästa sättet att på mekanisk väg åstadkomma dublettexemplar av tullhandlingarna, föranstaltat försök med blåkopiering vid Stockholms packhusinspektion, vilka försök ansågos hava utfallit tillfredsställande. Emellertid må redan här framhållas, att kommitténs förslag till centralisering av det handelsstatistiska arbetet icke blivit följt ens i den mån, att kommerskollegium (i st. f. det av kommittén föreslagna statistiska centralverket) fått från generaltullstyrelsen övertaga den primära bearbetningen av det

71 handelsstatistiska materialet. Däremot har kommerskollegium från år 1913 fått övertaga publiceringen jämväl av månadsstatistiken. Rörande handelsstatistikens publicering föreslog kommittén slutligen, förutom att månadsstatistikens publicering skulle överflyttas från generaltullstyrelsen till det statistiska ämbetsverket, bl. a. dels, att densamma skulle i särskilda tabeller upptaga jämväl uppgifter om inköps- och försäljningsländer ävensom varornas fördelning på tullkamrar och i övrigt avse ej blott de in- och utförda varornas kvantitet utan, för den händelse den föreslagna värdedeklarationsplikten infördes, även deras värde; dels att de av statistiska centralbyrån i enlighet med kommitténs tidigare framställning sedan år 1907 utgivna preliminära kvantitersuppgifterna om rikets in- och utförsel skulle i fortsättningen omfatta även de deklarerade värdena; dels ock att i årsstatistiken i stället för vissa tabeller, som ansågos kunna utgå, skulle införas särskilda tabeller över transitrörelsen, in- och utförseln i varje frihamn samt beviljade tullrestitutioner. Efter vederbörandes hörande utfärdade Kungl. Maj:t den 28 november 1913 förordning rörande åstadkommande av handelsstatistiska uppgifter och den 5 februari kungörelse angående skyldighet för handelsidkare att avgiva statistiska uppgifter. Den 10 december 1913 utfärdades ny statistisk varuförteckning att gälla från och med år 1914. Sagda förordningar äro ännu gällande, den förstnämnda dock med smärre ändringar, kungjorda den 5 april och 8 november 1918. Enligt förordningen av 1913 infördes i huvudsaklig överensstämmelse med statistiska kommitténs förslag obligatorisk värdedeklaration för så^ gott som alla utförda och flertalet införda varor, för vilka angivningsinlagor enligt tullstadgan skola avlämnas till vederbörande tullförvaltning. Undantag härifrån är beträffande utförseln endast medgivet för vara, som utföres från transitupplag eller som omedelbar transitförsändelse samt för mindre postpaket (under 2 kg:s vikt och 5 kr.s värde). Vid införseln medgives likaledes undantag för vara, som angives till uppläggning å transitupplag eller till omedelbar transitförsändelse, och är undantag dessutom medgivet för s. k. sorteringsgods (i allmänhet korta varor och manufakturvaror), vilket är särskilt utmärkt i den statistiska varuförteckningen. På grund av att angivningsinlagor ej behöva avgivas, torde dessutom så gott som allt med postpaket infört gods undandragas värdedeklaration. Priset skall avse varornas värde vid rikets gräns, alltså vid införsel det s. k. cif-priset (cost, insurance, freight), d. v. s. inköpspriset eller, för ej inköpt vara, marknadspriset vid tiden för varans transport från avsändningsplatsen, med tillägg i vartdera fallet av frakt, assurans och andra kostnader, intill dess varan anlänt till svensk hamn eller gränsort, samt vid utförseln det s. k. fob-priset (free on board), d. v. s. försäljningspriset eller, i fråga om ännu icke försåld vara, marknadspriset vid tiden för varans transport från avsändningsplatsen, med tillägg i vardera fallet av frakt, assurans och andra kostnader inom riket. För underlåtenhet att i föreskriven ordning (vilken i allmänhet medgiver rimlig frist för värdeuppgifternas anskaffande) avgiva värdedeklaration stadgas böter. Å angivningsinlaga för exporten upptages det land, till vilket godset är sålt (eller är för försäljning eller i annat syfte slutligt destinerat), varans handelsbenämning eller närmare beskaffenhet samt varans värde, rymd eller stycketal och vikt (i allmänhet nettovikten). Å angivningsinlaga för importen upptages det land, varifrån varan inköpts (eller är för försäljning eller i annat syfte direkt eller över annat land avsänd) samt i övrigt motsvarande uppgifter som i exportinlagorna.

72 Det handelsstatistiska materialet granskas och bearbetas nu som förut i generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning (personal: 1 förste aktuarie och ledare, 3 aktuarier, 13 amanuenser samt 18 kvinnliga biträden) samt överlämnas till kommerskollegium vederbörligen sammanfört å särskilda kartoliner, med plats för fem års uppgifter, och av vilka var och en för visst varuslag lämnar slutgiltig redovisning av kvantiteter och värden, fördelade på olika länder. I kommerskollegium ordnas materialet efter varuslag i enlighet med det system, som sedan 1871 följts vid publiceringen. Huvudinnehållet i kommerskollegii nuvarande årsberättelse rörande handel utgöres av tabeller upptagande uppgifter för varje varuslag om de in-, resp. utförda kvantiteterna och värdet av dem, vilka uppgifter jämväl fördelas på olika länder, samt för införda förtullade varor om tullbeloppet och tullsatsen per kvantitetsenhet (resp. i procent av värdet). För beräknande av värdet av de icke värdedeklarerade importvarorna (sorteringsgodset) användes fortfarande metoden med av kommerskollegium, med biträde av handels- och industrisakkunniga, åsatta medelpriser. De meddelade siffrorna rörande handelsomsättningen avse i allmänhet den s. k. specialhandeln, eller den omsättning, som avser endast införsel av varor till förbrukning eller förädling inom landet samt utförsel av egna eller inom landet förädlade produkter. Sifferuppgifterna avse alltså icke den s. k. generalhandeln, eller förutom specialhandeln varor, som in- eller utförts till eller från nederlag eller transitupplag (utom i vad de därifrån uttagits och förtullats); reimporterade tullpliktiga svenska varor och reexporterade främmande varor; tullpliktiga, men på grund av särskilda bestämmelser (för hovens, försvarets och främmande beskickningars räkning) tullfritt införda varor; sjöskadade, förtullade och försålda varor; olovligen införda och förbrutna varor samt vissa från Norge landvägen för gränsbefolkningens behov införda varor. Dock redovisas i handelsberättelsen för viktigare varuslag jämväl tullpliktiga men tullfritt reimporterade svenska varor samt för huvudgrupper av varor även övriga i generalhandeln ingående poster. E t t förtryck med preliminära uppgifter (utan fördelning på olika länder) publiceras dessutom såsom bilaga till Kommersiella meddelanden. I månadsstatistiken meddelas den varje månad in- och utförda kvantiteten av viktigare varuslag dels för månaden, dels för hela den förflutna delen av året, samt till jämförelse också motsvarande siffror för föregående år. Månadsstatistiken redovisar också för samma varuslag de vid månadens början och slut å nederlag inneliggande kvantiteterna, samt hur mycket därav under månaden upplagts, förtullats eller exporterats. Det förslag, som framlagts av 1905 års statistiska kommitté, att i månadsstatistiken skulle införas uppgifter jämväl om värdet samt att densamma därjämte skulle utvidgas att även upptaga fördelningen på olika länder samt på olika tullkammardistrikt, har således ännu icke blivit verklighet. Vad beträffar värdeuppgifter i de preliminära redogörelserna för in- och utförseln^ som kommittén likaledes föreslagit skola införas, ha sådana visserligen under några år meddelats, men blevo de med redogörelseåret 1919 ånyo utelämnade av den anledning, att publiceringen därigenom kunde äga rum betydligt tidigare. I den preliminära redogörelsen för år 1921 hava värdeuppgifter emellertid åter intagits. Därest, såsom för närvarande starkt ifrågasattes, värdedeklarationsplikten kommer att utsträckas till allt importgods, sålunda även till sorteringsgodset, torde värdeuppgifter kunna införas i den preliminära redogörelsen såväl som i den månatliga publikationen, utan att deras utgivande därför behöver avsevärt fördröjas.

73 I handelsberättelserna före år 1912 meddelades även uppgifter angående handlande och deras betjäning samt för bevillning uppskattad inkomst av handelsrörelse. Jämlikt kungl. brev till kommerskollegium den 16 maj 1913 med bestämmelser rörande innehållet av berättelsen om handel, blevo dessa årliga uppgifter borttagna, men förordnades, att i stället vart femte år, med början år 19lo, redogörelse för handlande skulle meddelas, vilka redogörelser skulle grunda sig dels på förteckningar, upprättade av vederbörande ortsmyndigheter med ledning av mantals- och taxeringslängderna, dels på de uppgifter, som enligt kungl. kungörelsen den 5 februari 1915 skulle avgivas av handelsidkarna själva, .bran sistnämnda skyldighet blev dessa emellertid för år 1915 frikallade genom kungl. brevet till kommerskollegium den 21 januari 1916, vadan den i 1915 års handelsberättelse intagna redogörelsen för handlande i allt väsentligt ansluter sig till den år 1911 senast offentliggjorda. Sjöfartsstatistiken, De tidigare årgångarna av berättelsen om utrikes handel och sjöfart upptogo vad sjöfarten vidkommer, förutom en översikt av svenska sjöfarten på olika konsulsdistrikt och norska hamnar, uppgifter om från olika länder ankomna och till olika länder avgångna fartyg, uppdelade i svenska och främmande samt om stapelstädernas i utrikes sjöfart använda fartyg. Från och med år 1837 hade dessutom tillkommit en tablå över fartyg och sjöfolk i Stockholm, Göteborg och Gävle samt i övriga stapelstäder, grundad på av stapelstaderna till kommerskollegium ingivna »sjömanshusförslag» samt en efter meddelanden från magistraterna upprättad tabell över antalet i resp. stapel- och sjöstäder till utrikes sjöfart begagnade fartyg och deras dräktighet. ...,,• Först med 1871 års berättelse omgestaltades berättelsen om utrikes sjöfart, i det där för första gången tabellerna sammanfördes till en särskild bilaga och därjämte utvidgades bl. a. genom bättre utnyttjande av tullverkets uppgifter. Särskilt tillkom en tabell rörande ökning eller minskning under redogörelseåret i städernas och köpingarnas handelsflotta i följd av nybyggnad eller inköp från utlandet, resp. förlisning, kondemnering eller försäljning till utlandet. I årgången för 1872 redovisas för första gången sjöfartsrörelsen med ångfartyg särskilt, varjämte i 1873 års berättelse en tablå över de av svenska fartyg i utrikes sjöfart intjänta bruttofrakterna, grundad på konsulernas uppgifter, infördes. Samtidigt med att den inom kommerskollegium inrättade statistiska avdelningen påbörjade sin verksamhet, undergick berättelsen om utrikes sjöfart liksom övriga näringsstatistiska berättelser åtskilliga moderniseringar och förbättringar. Sålunda erbjuda årgångarna 1891 och 1892 nyheter i uppställningen av såväl text som tabeller. Särskilt genom förenklingar i tabellavdelningen kunde 1892 års berättelse till omfånget reduceras med en fjärdedel. Från och med redogörelseåret 1895 upphörde berättelsen om utrikes sjöfart, för att förenas med berättelsen om inrikes sjöfart till en gemensam berättelse om Sveriges sjöfart. Berättelsen om inrikes sjöfart innehöll till en början uppgifter om antalet och lästetalet av i städerna hemmahörande till inrikes sjöfart använda fartyg samt lantmän tillhöriga fartyg jämte uppgifter om skepps- och båtfarten på rikets kanaler bl. a. med kvantitetsuppgifter för de varor, som fraktats på kanalerna och (från 1835) uppgifter om beloppet av de avgifter, som uppburits för fartyg och båtar, vilka passerat kanalerna. Så småningom tillkommo uppgifter om enskilda tillhöriga ångfartyg, om fartyg, vilka i inrikes fart ankommit till 1624 22

™

74 eller avgått från de särskilda stapelstäderna, med fördelning på lastade och olastade fartyg samt fullständigare uppgifter om lantmannafartygen och deras besättningar. Oavsett inskränkningar åren 1855—1867 i specificeringen av de å kanalerna fraktade varorna bibehöll berättelsen efter 1847 till fram på 1870-talet i allt väsentligt samma innehåll. P å grundval av nya bestämmelser om uppställning av hamntaxor m. m. och hamn- och kanaldirektionernas samt stapelstädernas skyldighet att avgiva uppgifter till kommerskollegium (Kungl. Maj:ts skrivelse till kommerskollegium den 4 februari 1870 och den 26 januari 1872) intogos i ärsredogörelserna omfattande tabeller rörande trafiken och uppbörden i rikets hamnar samt sammandrag av uppgifterna om influtna tolagsersättningsmedel. Berättelsens omfång steg härigenom snart till det fyrdubbla, men infördes efter 1875 avsevärda inskränkningar, i det uppgifterna om de lossade och lastade varornas kvantiteter uteslötos och de sedan gammalt upptagna förteckningarna över förpassade och förpassningsfria fartyg i inrikes fart utmönstrades. Längre fram, och närmast med anledning av uppkommen fråga om åstadkommande av besparing i kostnaderna för det statistiska trycket, begärde och erhöll kommerskollegium bemyndigande att ur berättelserna utesluta detaljuppgifterna om varutrafiken å kanalerna, vilka befunnits synnerligen ofullständiga. Tabellen i fråga utgick med årgången 1884. Sedan statistiken över utrikes och inrikes sjöfart år 1895 samman slagits, utgallrades ur desamma den dittills meddelade förteckningen över svenska ångfartyg, varom upplysningar funnos tillgängliga i andra publikationer. Vidare uteslötos uppgifterna om _ fartyg under 20 tons dräktighet och omätta fartyg samt underkastades uppgifterna om fartygstillgången i övrigt behövlig revision. Från och med 1892 hade skyldighet för redarna att låta registrera sina för handelssjöfart avsedda fartyg om 20 ton och däröver införts. Sedan de 1886 tillkallade sakkunniga för närings statistikens förbättring den 1 november 1897 avgivit betänkande rörande sjöfartsstatistiken samt kommerskollegium och generaltullstyrelsen däröver avgivit gemensamt utlåtande och statistiska tabellkommissionen yttrat sig i ärendet, utfärdade Kungl. Maj:t den 24 maj 1901 kungörelse, som i huvudsak ännu är gällande, och vari stadgas, att redare av fartyg om 20 tons dräktighet och däröver skall vara pliktig att angående näringens utövning före den 1 mars varje år avgiva statistisk uppgift, i Stockholm till överståthållarämbetet, i annan stad till magistrat eller stadsstyrelse samt å landet till vederbörande kronofogde (numera landsfiskal). För underlåtenhet i berörda hänseende stadgades böter. I skrivelse samma dag till kommerskollegium och generaltullstyrelsen utfärdades ytterligare bestämmelser dels rörande sjöfartsberättelsens innehåll, dels rörande primärmaterialets införskaffande. Sålunda stadgades, att, beträffande fartyg under 20 ton och omätta fartyg ävensom rederi för fartyg om mindre än 20 ton, uppgifter skulle inhämtas av ortsmyndigheterna med ledning av uppgifterna till mantalsskrivningen och bevillningstaxeringslängderna, samt vidare, att redarnas uppgifter skulle avse för bevillning uppskattad inkomst av rederirörelse, de registreringsskyldiga fartygens användning i olika fart, av dem intjanta bruttofrakter i fart på Norge samt fartygsbesättningarna och deras fördelning. Vidare skulle uppgifter om utländska fartygs deltagande i trafiken mellan svenska hamnar avlämnas av kanaldirektioner och tullkammare samt uppgifter om sjöfarten mellan Sverige och främmande lands olika kuststräckor, om lastpenningar och fyr- och båkmedel, lotsavgifter

75 och tonavgifter till sjömanshusen avgivas av generaltullstyrelsen, resp. lotsstyrelsen och sjömanshusdirektionerna ävensom, beträffande tonavgifter till svenska kyrkan i London, av utrikesdepartementet. Med anledning av de nya bestämmelserna infördes i sjöfartsberättelsen för år 1902 redogörelse för en hel del dittills icke beaktade förhållanden, såsom beträffande de registreringsskyldiga fartygens användning i olika fart mellan hamnar i Sverige och utlandet, av fartygen intjänta bruttofrakter i fart på Norge, dem tillhörande besättningar och deras fördelning, för bevillning uppskattad inkomst av rederirörelse, utländska fartygs fart mellan svenska hamnar, beloppet av influtna fyr- och båkmedel, tonavgifter till sjömanshusen och svenska kyrkan i London m. m. Vidare återupptogs redovisningen av fartyg om mindre än 20 tons dräktighet samt omätta fartyg. Från och med år 1904 redogöres även för fartygens bruttodräktighet, medan dessförinnan endast nettodräktigheten angivits och sedan 1907 meddelades i en särskild bilaga en översikt av trafiken med svenska ångfartyg i några av utlandets viktigare hamnar. Jämlikt kungl. brev till kommerskollegium den 4 december 1903 utsträcktes redarnas uppgifter till att omfatta specificerad redogörelse för fartygens samtliga i utrikes fart verkställda resor och intjänta bruttofrakter. Efter att 1905 års statistiska kommitté, som även underkastat sjöfartsstatistiken en ingående kritik, i sitt betänkande föreslagit, att vissa uppgifter skulle meddelas endast vart femte år, att uppgifterna om fartyg under 20 ton och omätta fartyg samt om tolagsersättningsmedel skulle utgå, _ att uppgifter av redarna skulle lämnas jämväl om fartygens värde samt om i inrikes fart intjänta bruttofrakter, att redogörelse skulle meddelas för den kombinerade sjöfarten mellan Sverige och utlandet samt att tullkamrarna skulle å särskilda kartoliner månatligen avgiva uppgifter om från utlandet ankomna och till utlandet avgångna fartyg, utfärdade Kungl. Maj:t i skrivelse den 22 november 1912 till kommerskollegium och generaltullstyrelsen förändrade bestämmelser i.fråga om sjöfartsstatistikens utarbetande. . I nämnda skrivelse stadgades bl. a., att årliga uppgifter skulle av redarna meddelas, utom rörande den för bevillning uppskattade inkomsten av rederirörelsen, fartygens användning, av dem i utrikes fart intjänta bruttofrakter samt fartygsbesättningarna och deras fördelning, även för i inrikes fart intjänta bruttofrakter, samt att uppgifter skulle upptagas jämväl angående fartygens värde (försäkringsvärde). Förutom skyldighet för tullverket, lotsstyrelsen m. -fl. att allt framgent avgiva redan berörda uppgifter, stadgades, att generaltullstyrelsen skulle månatligen å kartoliner redovisa in- och utklarerade fartyg. I kungl. kungörelse den 19 september 1913 utfärdades slutligen bestämmelsen, att statistiska uppgifter enligt särskilt formulär skulle med avseende på trafiken och uppbörden årligen före den 1 mars till kommerskollegium från vederbörande avlämnas beträffande sådan hamn, lastageplats, kanal eller annan vatten trafikled, för vars begagnande avgifter uppbäras enligt av Konungen fastställd taxa. De uppgiftsblanketter, som skola insändas av redarna, avfattas för varje rederiet tillhörigt fartyg om 20 ton eller däröver och upptaga: 1) fartygets art (ångfartyg, motorfartyg, segelfartyg med hjälpmaskin, annat segelfartyg, registrerad pråm), dess brutto- och nettotonnage samt antalet indikerade hästkrafter; 2) fartygets besättning (befälhavare, styrmän, bästemän och konstaplar, annan däckspersonal, maskinpersonal, radiotelegrafister m. fl.); 3) fartygets bruttointäkter i inrikes fart, i utrikes fart från Sverige, till Sverige och mellan utrikes orter samt

76 i tidsbefraktning intjänta bruttobelopp; 4) fartygets försäkringsvärde och antagliga försäljningsvärde vid årets slut samt bevillningstaxerad inkomst av rederirörelsen under föregående år; 5) fartygets användning, såsom i handelssjöfart, till bogsering eller till resandes fortskaffande (dels mellan utländska hamnar, dels mellan svenska och utländska hamnar, dels ock uteslutande mellan svenska hamnar) samt till bärgning, isbrytning, fiske m. m.; 6) uppgifter angående ommätning samt angående fartygs köp eller försäljning, nybygge, förolyckande, kondemnering e t c ; 7) under året i utrikes fart intjänta bruttofrakter, fördelade på olika främmande länder samt 8) specificerade uppgifter om i utrikes fart under året verkställda resor. Den för hamnar och lastageplatser använda blanketten upptager: 1) fartygs- och pråmtrafiken (antal och nettotonnage av ankomna, resp. avgångna ång- och motorfartyg, segelfartyg samt pråmar dels i inrikes, dels i utrikes fart); 2) hamnuppbörden (hamnavgifter, grundpenningar samt avgifter för lastade, resp. lossade varor, dels i inrikes, dels i utrikes fart) samt 3) varutrafiken (lossade och lastade varor från och till dels inrikes, dels utrikes ort, fördelade efter varuslag). Liknande uppgifter lämnas för kanalerna med åtskiljande av uppoch nedgående trafik (i stället för inrikes och utrikes fart). De av tullverket uppgjorda kartolinerna^ över in-, resp. utklarerade fartyg upptaga fartygets namn, nationalitet och hemvist, beskaffenhet (om ång- eller segelfartyg) samt tonnage ävensom uppgifter om in-, resp. utklareringen. Vid bearbetningen överföras de inkomna uppgifterna på ett flertal kartoliner och hjälptabeller. Berättelserna havao i fråga om innehållet undergått åtskilliga förändringar under de senaste åren. Ar 1911 uteslöts sålunda för andra gången redogörelsen för fartyg under 20 ton samt omätta fartyg. I berättelsen för år 1913, som blev den första efter den nya ordningens genomförande, infördes en mängd nya uppgifter, såsom fartygens värde, bruttofrakter i inrikes fart, den kombinerade in- och utrikes sjöfarten samt varutrafiken i rikets hamnar och kanaler m. m. Sedan kommerskollegium utgivit en större översikt av det svenska näringslivets utveckling åren 1870—1915 blevo i och med med 1917 års berättelse vissa specificerade redogörelser för äldre år uteslutna och i berättelsen för år 1919 har redogörelsen för varutrafiken i rikets hamnar och lastageplatser inskränkts till länssiffror (i stället för siffror för varje hamn och lastageplats). Kommerskollegii prisstatistik. Såsom i nästa avsnitt namnes har en regelbunden prisstatistik i vad avses priser å livsmedel (huvudsakligen minuthandelspriser) publicerats i tidskriften Sociala meddelanden (förut Meddelanden från kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik) allt sedan dess begynnelse, år 1903. I planen för tidskriften Kommersiella meddelanden (kungl. brevet den 24 oktober 1913) ingick bl. a., att denna tidskrift skulle innehålla uppgifter om grosshandelsprisernas förändringar, och genom skrivelse från Kungl. Maj:t den 19 december 1913 anbefalldes kommerskollegium att uppgöra och publicera en svensk partiprisindex. På grund av hinder, förorsakade av världskriget kunde denna statistik emellertid icke förrän efter krigets upphörande sättas i gång, och först innevarande år (1922) har publicering börjat äga rum i Kommersiella meddelanden. Vissa provisoriska resultat för åren 1920 och 1921 hava dock tidigare publicerats i den av kommerskollegium under medverkan av socialstyrelsen och särskilt tillkallade sakkunniga sedan sommaren 1921 kvartalsvis utgivna Ekonomisk översikt.

77 Till grund för förevarande prisstatistik ligga uppgifter, som insamlas från ett antal av kommerskollegium med anlitande av olika källor utvalda, enskilda firmor, försäljningsföreningar och andra näringsorganisationer, med vilka kollegium träffat avtal om lämnande av fortlöpande prisuppgifter. Dessa uppgiftslämnare erhålla särskilda häften med blanketter, vilka innehålla formulär för avgivande av dels varuslagets namn och kvalitet samt betalningsvillkor, dels medelpriset å varan i fråga. Å blanketthäftenas omslag, som äro lika avfattade som blanketterna, ifyller kollegium namn, kvalitet samt betalningsvillkor å de varor, rörande vilka kollegium önskar erhålla prisuppgift från vederbörande; detta i syfte att erhålla prisserier för identiska varukvaliteter och med lika betalnings- och leverans villkor fastade vid de angivna priserna. I regel lämnar varje uppgiftslämnare uppgifter endast rörande några få varuslag, men å bestämda tider. För vissa varor med fluktuerande priser avse uppgifterna beräknade månadsmedelpriser; för andra liknande varor avgivas uppgifter veckovis; för varor med mera konstanta priser inhämtas prisuppgift endast en gång i månaden, tidigare den 15, numera den sista i varje månad. Upplysning begäres i dessa senare fall även om data för inträffade prisändringar, varigenom goda medeltal kunna beräknas. Prisuppgifter hava inhämtats frän och med januari 1920 samt för år 1913, som begagnats som jämförelse- eller basår. Vid bearbetningen av prismaterialet för en viss månad har man först för varje vara beräknat en s. k. specialindex, vilken i detta fall utgöres av varans pris under månaden i fråga, uttryckt i procent av samma varas pris under motsvarande månad år 1913. Av dessa specialindices tagas sedan »vägda» medeltal, varvid vikterna utgöras av värdet av varornas beräknade inrikes handelsomsättning under hela år 1913. Man har även sökt taga hänsyn till den olika omsättningen av olika varukvaliteter och å olika marknader genom att utföra särskilda vägningar med hänsyn härtill. Rörande innebörden av de sålunda beräknade generalindextalen (vilka beräknas särskilt för råvaror och för fabrikat samt för samtliga använda varuslag) må följande anföras. Hade specialindextalen beräknats i förhållande till resp. medelpriser under hela år 1913 i stället för till resp. medelpriser under motsvarande månad år 1913, skulle generalindexen komma att angiva, huru många gånger mera de under år 1913 omsatta varukvantiteterna sammanlagt skulle kosta efter de förevarande priserna, än efter 1913 års priser. På detta sätt synas de partiprisindices vara beräknade, som återgivits i de tre första häftena av Ekonomisk översikt. Hade man åter använt olika vikter för olika månader, erhållna genom att multiplicera de nu använda vikterna med resp. varors specialindices under motsvarande månad 1913, beräknade i förhållande till resp. varors medelpris under hela år 1913, så skulle generalindextalet för månaden i fråga angiva, huru många gånger mera de under 1913 omsatta varukvantiteterna sammanlagt skulle kostat, om de sålts under denna månad än om de sålts under motsvarande månad år 1913, d. v. s. man skulle erhålla indices, som vore oberoende av de normala säsongsväxlingarna i prisnivån, åtminstone i den mån dessa komma till uttryck i 1913 års priser. Så som indextalen faktiskt beräknas (enligt uppgift i Kommersiella meddelanden, haft 10, 1922) angiva de varken det ena eller det andra av ovannämnda förhållanden, men komma de antagligen närmre det sista än det första. H a r nära de komma, beror emellertid på de för motsvarande månad under 1913 beräknade specialindextalens variabilitet i för hållande till varandra. Denna variabilitet är förhållandevis ringa, och sannolikt är därför, att de beräknade gene-

78 ralindices praktiskt taget1 komma mycket nära de efter det ovannämnda andra alternativt härledda talen. ) > Vidkommande de till grund för indexberäkningarna liggande värdena pä den inrikes handelsomsättningen år 1913 må nämnas, att de erhållits genom anvandande av produktions- och handelsstatistikens siffror, kompletterade med enquéte-vis inhämtade upplysningar rörande handelstransaktioner i olika handelsled (från producent, resp. importör till grossist, från grossist till detaljist o. s. v.) samt uppgifter i kommerskollegii specialundersökningar m. fl. källor. Någon egentlig statistik över den inrikes handelsomsättningen finnes ju icke.

Socialstatistiken. Den s. k. socialstatistiken, som huvudsakligen handlägges inom den år 1912 upprättade socialstyrelsen, består dels av fortlöpande undersökningar, dels av större och mindre specialundersökningar. De fortlöpande undersökningarna omfatta följande ämnen: kollektivavtal, arbetsinställelser, arbetstillgång, arbetslöshet, arbetslöner inom industrien m. m., arbetstid och arbetslön inom jordbruket, livsmedelsoch kreaturspriser, levnadskostnader, hyrespriser, byggnadsverksamhet, fylleriförseelser och deras orsaker, utvandring (preliminära uppgifter), kooperation, olycksfall i arbete samt de registrerade sjukkassornas verksamhet. Redogörelser harfor publiceras dels i serien Sveriges officiella statistik, dels i månadsskriften Sociala meddelanden (ser. F av Statistiska meddelanden). I samma serier hava även publicerats de större, resp. mindre specialundersökningar, som hittills utförts. Beträffande ämnena för dessa samt de publikationer, som utgivits, må hänvisas till statistiksakkunnigas betänkande (Inledningen samt kap. I I I : 3). Socialstyrelsen är för närvarande (enligt instruktionen den 30 juni 1920) uppdelad på sex byråer, av vilka två så gott som helt äro ägnade åt statistiskt arbete, nämligen den ena huvudsakligen åt den fortlöpande socialstatistiken och den andra huvudsakligen åt de socialstatistiska specialundersökningarna. Den sistnämnda av dessa tvä statistiska byråer inrättades först med år 1920 och är ställd på extra stat. Emellertid hade även dessförinnan de socialstatistiska specialundersökningarna stått under ledning av en särskild tjänsteman (adjungerad ledamot i styrelsen), nämligen från och med år 1914. Med hänsyn till den särskilda vikt och betydelse, som pris- och levnadskostnadsstatistiken erhöll under kristiden, förordnades en tjänsteman i socialstyrelsen att från och med den 1 juli 1919 tillsvidare under samma år i egenskap av adjungerad ledamot under byråchefens å styrelsens ordinarie statistiska byrå överinseende närmast handhava ledningen av styrelsens prisstatistiska undersökningar samt de indexberäkningar och dyrortsgrupperingar, som på grund härav verkställdes, ävensom kooperationsstatistiken jämte i samband med berörda arbeten stående ärenden av statistisk och administrativ natur. Denna anordning har sedermera förnyats för varje år och äger alltjämt bestånd. J ) Till förklaring av den av kommerskollegium använda metoden torde k u n n a anföras, att den, under en viss förutsättning, anger förhållandet mellan värdet, i den undersökta månadens priser och i basmånadens priser, av en och samma omsättningsmängd, nämligen den mängd, som skulle hava fallit på ifrågavarande månad år 1913 om icke kvantiteten, utan värdet av årets omsättning av varje varuslag fördelade sig proportionsvis lika på årets alla månader. Förmodligen har man ansett en på dylikt sätt »elastisk» omsättning komma verkligheten närmare än en omsättning, som fördelar sig kvantitativt lika över hela året.

79 Det statistiska arbetet inom socialstyrelsen har sålunda i stort sett kommit att uppdelas på tvenne byråer (fjärde och femte byråerna) med var sin byråchef i spetsen, varvid den styrelsen åliggande socialstatistiken uppdelats å de båda byråerna på följande sätt: A. Fjärde byrån. (Byrån för allmän socialstatistik m. m.) 1) Den s. k. allmänna socialstatistiken, vartill hänförts större delen av den fortlöpande socialstatistiken, och som i främsta rummet avser förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare. Hit hör sålunda statistiken över: a) arbetstillgång och arbetslöshet; b) arbetsinställelser; c) kollektivavtal; dl arbetsförmedling; e) förlikningsväsende; f) arbetarskydd (olycksfall i arbete); g) arbetslöner m. m. Vidare ha hit hänförts h) livsmedelsprisstatistiken, omfattande jämväl indexberäkningar och dyrortsgrupperingar, i) kooperationsstatistiken samt j) sjukkassestatistiken (vilken sistnämnda statistik dock, med hänsyn till dess nära samband med de administrativa uppgifterna å sjukkassebyrån, närmast utarbetas å denna byrå i samverkan med fjärde byrån och under överinseende av byråchefen å sistnämnda byrå); 2) redigeringen av Sociala meddelanden; 3) den på styrelsen ankommande sociala upplysningsverksamheten ävensom vissa i samband med socialstatistiken stående förvaltningsuppgifter. B. Femte byrån. (Byrån för socialstatistiska specialundersökningar m. m.) 1) Socialstatistiska specialundersökningar (större och mindre), avseende särskilt: a) levnadskostnads- (budgets-) eller hushållsstatistiken (vilken dock med hänsyn till sitt nära sammanhang med prisstatistiken delvis utarbetas å fjärde byrån); b) bostadsstatistiken; c) lantarbetarstatistiken; d) alkoholstatistiken; e) övriga sociala spörsmål; 2) viss i samband med specialundersökningarna stående fortlöpande statistik, såsom rörande: a) byggnadsverksamheten i stadssamhällena; b) arbetartillgäng, arbetstid och arbetslön inom jordbruket; c) fylleriförseelser m. m. De för statistiska arbeten hos styrelsen anställda tjänstemännen utgöra, förutom de båda byråcheferna och den förutnämnda adjungerade ledamoten, 4 förste aktuarier (av vilka 1 på extra stat) och 4 aktuarier (därav 1 på extra stat), vilka å de två statistiska byråerna äro fördelade på följande sätt: å fjärde byrån: en förste aktuarie såsom sekreterare och redaktör för Sociala meddelanden, » » » för pris- och kooperationsstatistiken, » aktuarie för arbetarskyddsstatistiken, » » > statistiken över arbetslöner, arbetsinställelser o. d.; å femte byrån: en förste aktuarie såsom sekreterare och ledare av större specialundersökningar, en förste aktuarie för lantarbetarstatistiken m. m., en aktuarie för bostads- och alkoholstatistiken m. m., » » såsom biträdande på specialundersökningarna. Dessutom äro å bägge byråerna anställda amanuenser och kvinnlig personal till växlande antal. Enligt för år 1920 lämnade uppgifter voro å de statistiska byråerna i genomsnitt sammanlagt 8 amanuenser samt 44 kvinnliga befattningshavare (därav 12 ordinarie, 9 å extra stat samt 23 tillfälliga) anställda. Som allmän kompetensfordran för statistisk befattning i styrelsen gäller att hava avlagt examen inför filosofisk fakultet i ett eller flera av ämnena national-

80 ekonomi, statskunskap, statistik, historia, något av de levande språken eller matematik; börande den, som avlagt sådan examen med matematik som huvudämne, tillika uppfylla de villkor, som gälla för behörighet att vara aktuarie vid livförsäkringsbolag. Vad särskilt beträffar förhållandet mellan de statistiska byråerna, må framhållas, att vid handläggningen av viktigare statistiska ärenden inom den ena byrån, såsom planläggning av nya undersökningar, omläggning av äldre statistik o. s. v., deltager i regel även byråchefen å den andra byrån, och tvärtom. Likaså pläga de statistiska berättelserna å den ena byrån granskas även å den andra o. s. v. Därjämte äger givetvis ett livligt utbyte av arbetskrafter rum mellan de båda, byråerna till främjande av det statistiska arbetets rationella bedrivande och färdigställande i bästa möjliga tid. Som rådgivande institution vid planläggningen av större statistiska arbeten och behandling av andra viktigare statistiska frågor har socialstyrelsen vid sin sida den inom sociala rådet inrättade s e k t i o n e n för s o c i a l s t a t i s t i k , Sektionens uppgift ar bl. a.: att föreslå upptagandet av nya grenar av socialstatistiken och omläggning eller förbättring av redan upptagna sådana; att upprätta undersökningsprogram eller biträda med granskning av preliminärt uppgjorda sådana; att yttra sig om sättet för statistiska primäruppgifters inhämtande, uppställning av frågeformulär och statistiska sammanställningar samt över sådana inkomna uppgifter, som någon av de statistiska byråerna av särskild anledning underställer sektionen. Sektionen består av fem ledamöter jämte lika många suppleanter. Av ledamöterna representera tvenne arbetsgivarnas och tvenne arbetarnas fackliga organisationer, medan den femte har till uppgift att företräda den statistiska vetenskapen. Som ordförande vid rådets sammanträden fungerar styrelsens chef eller en av de statistiska byråcheferna; och äga i övrigt de av styrelsens tjänstemän, vilkas arbete därav beröres, att deltaga i överläggningarna och eventuellt föredraga på dem ankommande ärenden. _ Socialstyrelsen har för viss del av sin statistik även en egen yttre organisation. Utom de under styrelsens uppsikt stående arbetsförmedlingsanstalterna och yrkesinspektionens organ, vilka regelbundet avgiva statistiska uppgifter (såsom angående arbetssökande och lediga platser samt vissa olycksfall i arbete) har nämligen socialstyrelsen i 49 olika orter särskilda ombud för det socialstatistiska arbetet. Enligt för dessa ombud utfärdad instruktion hava de att regelbundet insamla och till socialstyrelsen översända vissa socialstatistiska uppgifter av allmän art, nämligen angående minuthandelspriser å livsförnödenheter, priser å beklädnadsartiklar, yissa andra utgiftsposter som förekomma inom enskilda hushall, priser å privat inackordering för arbetare samt angående ställningen på arbetsmarknaden, ävensom att till styrelsen avgiva de övriga uppgifter, som i särskilda fall kunna påfordras. Såsom redan anförts, publiceras socialstyrelsens statistik, förutom i Sociala meddelanden, i serien Sveriges officiella statistik. Den ingår här (med ett enda dantag: sjukkasseberättelsen) under en gemensam avdelningsrubrik »Socialstatistik>, medan statistiska centralbyråns och kommerskollegii statistik vardera upp taga ett flertal avdelningar i nämnda serie. Redan häruti har man att se ett uttryck för den omständigheten, att den svenska socialstatistiken egentligen är att betrakta som en enda, om ock till innehållet synnerligen mångskiftande gren av den officiella statistiken, eller i varje fall, att den icke lika tydligt som t. ex. kommerskollegii näringsstatistik sönderfaller i flera fristående grenar. Den tu-

81 delning av socialstatistiken, som kommer till uttryck i ärendenas fördelning på de två socialstatistiska byråerna, grundar sig också på övervägande tekniska skäl, ehuru man härvid sökt taga vederbörlig hänsyn även till ärendenas inbördes samhörighet i sakligt hänseende och sålunda så vitt görligt till en byrå sammanfört den stora grupp av undersökningar, som avser arbetsmarknaden och förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare. Även mera allmänt torde emellertid åtskilliga skäl tala för en distinktion mellan vad man kunde kalla egentlig arbetsstatistik (statistik rörande arbets och arbetarförhållanden i allmänhet såsom arbetsförmedling, arbetslöshet, arbetstillgång, arbetstid, arbetslön, arbetartillgång, arbetarskydd (olycksfall i arbete), arbets- och kollektivavtal, arbetstvister, medling och skiljedom mellan arbetare och arbetsgivare m. m. dyl.) samt allman socialpolitisk statistik (såsom nykterhetsfrågan, föreningsväsen, bostadsväsen, livsmedelspriser och levnadskostnader m. m.). Åtminstone _ den första av dessa huvudgrupper sammansätter sig av inbördes nära samhöriga ämnen. De båda nu nämnda kategorierna av undersökningar torde vara till finnandes och kunna åtskiljas såväl bland specialundersökningarna som inom den fortlöpande socialstatistiken. Då någon utförligare redogörelse i det följande kommer att lämnas endast beträffande den fortlöpande socialstatistiken, skall emellertid distinktionen i fråga vid framställningen beaktas endast beträffande denna. Då slutligen sjukkassestatistiken på sätt och vis får anses falla utom den egentliga socialstatistikens råmärken, åtminstone i den mån dit icke räknas socialförsäkringsstatistiken i allmänhet, skall sjukkassestatistiken behandlas i en avdelning for sig, däri till kort omnämnande skall upptagas jämväl övrig försäkringsstatistik. Socialstatistiska specialundersökningar. Såsom redan i foregående kapitel framhållits, tog den egentliga socialstatistiken i Sverige sm början med den av kommerskollegium år 1899 utgivna specialundersökningen rörande bageriyrket, vilken undersökning strax därefter följdes av en undersökning rörande tobaksindustrien samt undersökningar rörande de större och de mindre mekaniska verkstäderna (den sista utgiven år 1904). . Sedan kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik år 1903 upprattats, fortsatte man, vid sidan av utarbetandet av viss fortlöpande och mera allmän statistik, med anordnandet av särskilda specialundersökningar. Under åren 1908— 1911 utgavs sålunda en redogörelse i tre delar för kollektivavtal och löneforhållanden (sedermera fortsatt med årliga berättelser om kollektivavtal). Ar 1909 publicerades dels en specialundersökning rörande tryckerier och därmed förenad hantering, dels en redogörelse för arbetsinställelser åren 1903-1907 jämte översikt av arbetsinställelser under åren 1859—1902 (sedermera fortsatt med årliga berättelser) samt en redogörelse för utländska jordbruksarbetare i Sverige år 1907. År 1910 utgavs en redogörelse för arbetslösheten 1908—1909 (arbetsloshetsräkningen den 12 jan. 1909), samt utfördes för den 31 december 1910 en särskild arbetslöshetsräkning, för vilken redogörelse utkom år 1911. Sistnämnda år publicerades dessutom specialundersökningar rörande lantarbetarnas arbets- och löneförhållanden — en förstudie till de från och med 1911 utkommande, årliga berättelserna — samt en redan åi 1906 påbörjad undersökning av arbetstidens längd inom industri och hantverk. Åren 1910—1912 utgåvos slutligen redogörelser for lockouterna och storstrejken år 1909. Samtliga hittills nämnda specialundersökningar hava offentliggjorts i den av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik 1C24 22

82 utgivna serien »Arbetsstatistik». Vid sidan härav utgavs år 1911 även en blandad närings- och arbetsstatistisk specialundersökning rörande tobakshanteringen år 1908. Sedan socialstatistiken med år 1913 övertagits av den nyupprättade socialstyrelsen, hava samtliga större specialundersökningar offentliggjorts under avdelningen »Socialstatistik» i serien Sveriges officiella statistik. En förteckning å intill den 1 juli 1921 utkomna delar därav finnes intagen i inledningen till statistiksakkunnigas betänkande. Sedan dess ha utgivits dels en redogörelse angåeude arbetsförhållanden för hotell- och restaurangpersonal, dels en redogörelse för kollektivavtal i Sverige vid årsskiftet 1920/21, dels ock redogörelser för livsmedelsförbrukningen inom mindre bemedlade hushåll åren 1914—1918 (se nedan). För närvarande äro under arbete följande specialundersökningar, nämligen: rörande arbetslönerna för förvaltnings- och teknisk personal av högre och lägre grad utanför statstjänst; rörande lantarbetarnas och med dem jämställdas löner (se närmare nedan); rörande lantarbetarnas levnadskostnader; rörande material från en vid slutet av år 1920 utförd, allmän bostadsräkning (vars preliminära resultat nyligen offentliggjorts i Sociala meddelanden) samt rörande minderåriga arbetares fysiska beskaffenhet (enligt de i lag föreskrivna läkarbesiktningarna). Dessutom har socialstyrelsen under år 1922 igångsatt en ny allmän levnadskostnadsundersökning i städer och andra mera tättbebyggda samhällen. Att här ingå på en beskrivning av primärmaterialets åstadkommande samt de for planläggningen och utförandet av de många specialundersökningarna till grund liggande synpunkterna skulle givetvis taga alltför stort utrymme i anspråk. I allmänhet hava uppgifterna erhållits genom av myndigheter i orterna och andra korporationer och enskilda ifyllda frågeformulär samt genom särskilt anställda ombud och agenter. Planen för undersökningarna, vilka i fråga om de behandlade ^ industrierna och yrkena huvudsakligen ha avseende på arbetsoch arbetarförhållanden, iippgöres i regel av socialstyrelsen i samråd med speciella sakkunniga. Samtliga specialundersökningar hava ålagts styrelsen genom beslut av Kungl. Maj:t, merendels på grund av framställning från riksdagen samt ibland for kommittéers räkning, och planen för undersökningen underställes vanligtvis Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse. Emellertid må rörande en kategori av specialundersökningar, som särskilt utmärker sig genom sin stora betydelse dels för socialstatistiken i allmänhet, dels såväl for socialpolitiken som för den ekonomiska politiken, nämligen levnadskostnadsundersökningarna, något utförligare uppgifter meddelas. m Den första och hittills enda slutförda allmänna levnadskostnadsundersökningen i Sverige avser tiden 1913—1914 och publicerades i tre delar, varav del I I i åtta häften under åren 1917—1921. En tidigare undersökning av liknande slag har emellertid (under tiden 1907-1908) utförts för Stockholms stad (av Stockholms stads statistiska kontor). Till grund för levnadskostnadsundersökningarna ligger den s. k. hushållsboksmetoden. Vid undersökningen 1913—1914 utvaldes 39 orter med övervägande penninghushållning, därav 26 städer, 3 köpingar och 10 mumcipalsamhällen, vilka förklarat sig villiga att själva bestrida kostnaderna för primarmatenalets insamlande. Inom varje ort tillsattes särskilda kommitterade, vanligen utsedda av vederbörande kommunala myndighet. Genom dessa kommitterades försorg utdelades under hösten 1913 till arbetare och lägre tjänstemän i allman eller enskild tjänst, särskilt sådana, vilkas hushåll bestod av man, hustru jämte icke vuxna barn, 2,325 hushållsböcker, avsedda för bokföring under ett helt år och med särskilt uppslag för varje vecka. Å uppslagen specificerades

83 med tryckta rubriker och med en kolumn för varje veckodag hushållets utgifter av olika livsmedel samt för dryckesvaror, bränsle och lyse, hyra, inventarier, kläder, skodon, tvätt och strykning, läkare och medicin, barnens undervisning, lektyr, förenings- och försäkringsavgifter, gåvor, understöd till anhöriga, skatter, nöjen och förströelser, resor, räntor m. m., m. m. Även inkomsterna specificerades på ett flertal poster, och innehöllo hushållsböckerna därjämte å särskilt uppslag formulär för redogörelse angående hushållets sammansättning under räkenskapsåret (såsom antalet hushållsmedlemmar, deras ställning i hushållet, födelseår, den tid vederbörande deltagit i förbrukningen och den del av förbrukningen, i vilken varje hushållsmedlem varit delaktig) samt bostads- och naturaförmåner. För varje under ett helt år fullständigt förd hushållsbok utlovades i regel ersättning av från 10 till 25 kronor samt premier för de bäst förda räkenskaperna. Bokföringen övervakades dels av för ändamålet särskilt anställda personer, dels av lokalkommittéernas ledamöter. Av de sålunda utdelade hushållsböckerna inkommo icke mindre än 1,619 eller 69,6 % i slutfört skick till socialstyrelsen. Därav befunnos 264 böcker lämpligen böra utgallras, varför den slutliga bearbetningen grundade sig på 1,355 under ett helt år förda hushållsböcker, fördelade på 36 orter. För varje hushåll beräknades, med ledning av uppgifterna om hushållets sammansättning, antalet på hushållet kommande s. k. konsumtionsenheter. En konsumtionsenhet betecknar här konsumtionsbehovet under hela året för en vuxen man, och tilldelades vid sammanräkningen de olika medlemmarna var sitt speciella konsumtionstal, varierande mellan 0,1 och 1,0, allt efter ålder och kön enligt särskild skala. Reduktion av dessa tal ägde dessutom rum i de fall, då familjemedlem genom frånvaro under en del av året eller genom att endast delvis deltaga i hushållets konsumtion icke med hela sitt konsumtionstal kunde anses belasta budgeten. Vidare beräknades årsbudgeten å de olika posterna, samt överfördes denna för varje hushåll till en särskild kartolin. Denna kartolin användes sedan för materialets uppgruppering efter olika synpunkter, såsom efter årsutgiftens storlek, antalet konsumtionsenheter, hushållets beskaffenhet (arbetarhushåll, resp. lägre tjänstemannahushåll), orter och landsdelar etc. För varje grupp beräknades slutligen summor och medeltal för inkomst- och utgiftsposterna. På grundval av det erhållna materialet utarbetades och publicerades först lokalmonografier för de åtta städerna Västerås, Göteborg, Malmö, Gävle, Jönköping, Hälsingborg, Uppsala och Eskilstuna. Vidare publicerades i en särskild del sammandrag av varje vid lokalmonografierna ingående hushålls räkenskaper och slutligen utgavs en sammanfattande redogörelse för undersökningens huvudresultat. Ifrågavarande allmänna levnadskostnadsundersökning har erhållit en alldeles särskild vikt och betydelse under den dyrtid, som i sammanhang med världskriget uppstått i landet. Den allmänna levnadskostnadsindex, som socialstyrelsen beräknar för varje kvartal, och som utgjort grundvalen för statens och många enskildas lönepolitik, baserar sig sålunda, såsom i det följande närmare beskrives, i främsta rummet på denna undersökning. Det må även nämnas, att socialstyrelsen, jämlikt av Kungl. Maj:t efter framställning från statens livsmedelskommission lämnat uppdrag, utfört kompletterande levnadskostnadsundersökningar, avseende maj månad år 1916 samt juni—juli år 1917 och juni—juli år 1918. I dessa undersökningar ha deltagit ett stort antal av de orter, som voro med i den all-

84 manna undersökningen 1913—1914, och de undersökta hushållen ha i stor utsträckning för samtliga undersökningar varit identiska eller i varje fall tillhört samma sociala och ekonomiska samhällsklass. Redogörelser för huvudresultaten av dessa undersökningar, särskilt med hänsyn till dyrtidens inflytande på förbrukningen, hava offentliggjorts dels i de ovannämnda lokalmonografierna, dels i särskilda berättelser om Hvsmedelsförbrukningen inom mindre bemedlade hushåll åren 1914—1918. Resultaten av vissa preliminära bearbetningar, som med hänsyn till kristidsförhållandena haft stort aktuellt intresse, (undersökningarna avsågo i främsta rummet att belysa förutsättningarna för och verkningarna av under kristiden företagna ransoneringar och prisregleringar av viktigare livsmedel) ha snarast möjligt publicerats i Sociala meddelanden. Såsom förut nämnts, är numera en levnadskostnadsundersökning för lantarbetarhushåll samt vissa andra mindre bemedlade hushåll på landsbygden under utarbetande. Denna hänför sig väsentligen till kalenderåret 1920 och grundar sig även på hushållsboksmetoden samt avser c:a 400 hushåll. Vissa preliminära resultat hava nyligen framlagts i Sociala meddelanden, Nästa mera allmänna levnadskostnadsundersökning, vilken, såsom likaledes förut nämnts, redan igångsatts, kommer att avse tiden omkring 1 juli 1922—1 juli 1923. Den utföres efter i huvudsak samma plan som levnadskostnadsundersökningen åren 1913—1914, dock att den utsträckts till att omfatta även vissa smärre, mera tättbebyggda orter å landsbygden, såsom bruks-, sågverks- och stationssamhällen. Hushållsböckerna äro nu indelade i fyra häften, som efter varje kvartal i tur och ordning skola insändas till socialstyrelsen. Bland nyheter, som dessa hushållsböcker erbjuda i förhållande till de år 1913 utdelade, må nämnas, att särskilt formulär däri intagits för uppgifter om hushållets förråd av viktigare livsmedel och av bränsle vid räkenskapsårets början och slut. Jämväl en serie mindre specialundersökningar i olika ämnen hava verkställts och publicerats i Sociala meddelanden.

Den fortlöpande

socialstatistiken.

1. Arbetsstatistik.

Den av social-

styrelsen för närvarande regelbundet behandlade, egentliga arbetsstatistiken omfattar följande ämnen: a) kollektivavtal; b) arbetsinställelserf c) arbetstid och arbetslön inom jordbruket;' d) arbetslöshet; e) ar betstillgång; f) arbetsförmedling; g) arbetslöner inom industrien m. m. Till denna kategori hör även den mera administrativa statistik, som utarbetas rörande statens förlikningsmäns verksamhet och yrkesinspektionernas verksamhet, ävensom i viss mån också statistiken över olycksfall i arbete. Av dessa ämnen är det endast de under a—c anförda, som ägnats särskilda årsberättelser i serien Sveriges officiella statistik. Publiceringen av den övriga fortlöpande statistiken sker genom Sociala meddelanden eller, såsom beträffande förlikningsmännens och yrkesinspektionernas verksamhet, i särskilda fristående berättelser. Den fortlöpande serien av årsberättelser om kollektivavtal ansluter sig till den i föregående avsnitt nämnda specialundersökningen, som omfattade samtliga vid årsskiftet 1907/1908 i kraft varande avtal. Den första årsberättelsen avser sålunda kollektivavtal, träffade under år 1908. Primärmaterialet därtill erhölls från vederbörande parter eller organisationer och bestod dels av uppgifter om antalet <

-•

85 berörda arbetsgivare och hos dem anställda arbetare, med fördelning av de arbetare, vilkas förhållanden reglerades genom avtalet, efter kön och ålder, över, , resp. under 18 år, dels av ett exemplar eller en avskrift av varje avtal. Med ledning av ett över samtliga avtal upprättat kortregister har sedermera, utom liknande nya uppgifter, å särskild blankett upplysningar inhämtats om, huruvida de tid efter annan utlöpande avtalen prolongerats oförändrade eller ersatts med helt eller delvis nya. Berättelsen har alltid innehållit en förteckning över samtliga under redogörelseåret ingångna avtal, fördelade efter näringsgrenar och orter (med angivande av antalet berörda arbetare och arbetsgivare, lägsta och högsta lönesats samt arbetstid per dag och vecka), varjämte i de tidigare årgångarna fanns ett flertal tabeller, med fördelning av avtalen efter olika slag av parter, efter giltighetsområde och -tid samt efter åtskilliga i avtalen intagna bestämmelser. Numera äro de flesta av sistnämnda tabeller ersatta av mindre texttablåer. På senaste tid hava kvartalsuppgifter, avseende lönesatserna i mera betydelsefulla kollektivavtal, influtit i Sociala meddelanden. Erinras må slutligen i detta sammanhang om den i föregående avsnitt (sid. 82) omnämnda, senast företagna, fullständiga inventeringen och bearbetningen av samtliga vid årsskiftet 1920/21 gällande kollektivavtal. Även serien av årliga berättelser om arbetsinställelser har inletts med en specialundersökning (se avsnittet om specialundersökningar). Den första årsberättelsen behandlar, liksom den första årsberättelsen om kollektivavtal, året 1908. Såväl i fråga om primärmaterialets beskaffenhet som berättelsernas innehåll har statistiken rörande arbetsinställelser bibehållits i huvudsak oförändrad sedan år 1908. Primärmaterialet har utgjorts i första hand av uppgifter å särskilda formulär, vilka ifyllts av arbetsgivare och arbetare (i regel vederbörande organisationer). Dessutom hava emellertid anlitats uppgifter från socialstyrelsens ombud och statens förlikningsmän samt från kommunala myndigheter. Uppgifter i tidningspressen samt i arbetsgivar- och arbetareorganisationernas periodiska publikationer ha jämväl kommit till användning. De av arbetsgivare, resp. arbetare ifyllda formulären upptaga i betydande detalj uppgifter om konflikts uppkomst och förlopp, karaktär, fordringar och villkor, pekuniära understöd, förlorade arbetsdagar och arbetslön, villkor för arbetets återupptagande, avtal, skiljedom eller förmedling m. m. I berättelserna redovisas konflikterna, fördelade dels efter näringsgrenar, dels efter orter (länsvis för städer och köpingar, resp. landsbygd) samt efter huvudorsakerna till och resultaten av arbetsinställelserna. Såsom bilaga till berättelsen ingår en lista, upptagande summariska redogörelser för varje särskild konflikt. I Sociala meddelanden lämnas även särskilda redogörelser för vissa mera omfattande konflikter. Sedan 1910 års riksdag anvisat medel för vissa statistiska undersökningar rörande lantarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden och sedan erfarenhet vunnits genom den bland specialundersökningarna redan omnämnda försöksundersökningen rörande lantarbetarnas arbets- och löneförhållanden år 1910, inleddes med en redogörelse för år 1911 den nuvarande serien av årliga berättelser om arbetartillgång, arbetstid och arbetslöner inom Sveriges jordbruk. Primärmaterialet till denna statistik erhölls genom de kommunala myndigheterna, närmast kommunalstämmoordförandena, vilka fingo att ifylla ett utförligt frågeformulär rörande förekomsten av lantarbetare å orten, normala arbetstiden under sommar och

86 vinter, kontant årslön ävensom värde av kost och logi samt övriga förmåner för • dräng och piga, kontanta årslönen för statare samt statens sammansättning, vanlig daglön i egen kost och i arbetsgivarens kost under sommar och vinter för män, resp. kvinnor m. m. Från och med år 1919 har primärmaterialet utvidgats med enahanda uppgifter jämväl från organiserade lantarbetsgivare och lantarbetarefackföreningar. Med anledning av att vissa frågor rörande arbetstid, arbetslöshet, kvinno- och barnarbete, bostadsförhållanden m. m. skulle upptagas till behandling å internationella arbetskonferensen i Geneve i oktober 1921, utfördes år 1920 en specialundersökning rörande dessa förhållanden, vilken i första hand grundade sig på under bokföringsåret 1919—1920 förda dagsverkslistor å 74 utvalda lantegendomar, i syfte att erhålla exaktare siffror för den effektiva arbetstiden per år och den successiva förlängning, resp. förkortning, densamma i samband med årstidernas växlingar undergått under årets lopp. Redogörelse för denna undersökning infördes i Sociala meddelanden h. 6, 1921. För samma ändamål utvidgades de av kommunalstämmoordförandena och arbetsgivare-, resp. arbetarorganisationerna avgivna uppgifterna med å särskilt formulär införda uppgifter såväl om arbetstidens längd (bl. a. om dagsverkets ordinarie längd i varje månad för olika slag av lantarbeten dels -inom det större, dels inom det mindre jordbruket) som även särskilt om kvinnors och barns användning till jordbruksarbete, om förekomsten av arbetslöshet bland lantarbetare samt om bostädernas för lantarbetare beskaffenhet m. m. Huvudresultaten av denna undersökning inarbetades i den ordinarie årsberättelsen för år 1920. Avsikten är jämväl, att var och en av de följande årsberättelserna, vid sidan av den fortlöpande redogörelsen, skaU innehålla en specialundersökning rörande någon sida av lantarbetarfrågan. Sålunda lär 1921 års berättelse komma att inrymma en på sockenmedeltal baserad tioårsöversikt över löneutvecklingen inom jordbruket åren 1911—1920. I 1922 års berättelse har "man för avsikt att meddela resultaten av en nu pågående, på individualuppgifter grundad lönestatistik för tjänsteåren 1920—21 och 1921—22, ägnad att tjäna till kontroll och komplettering av de mera summariska löneuppgifter, som meddelas i den årliga statistiken. Innehållet i årsberättelsen är numera mycket koncentrerat. Berättelsen innehåller sålunda ingen tabellbilaga utan endast text med insprängda texttabeller. Före 1914 upptog berättelsen emellertid en större tabellbilaga med uppgifter för varje härad, Omedelbart efter det uppgifterna inkommit har (sedan 1916) en preliminär beräkning av de kontanta genomsnittslönerna för vissa viktigare lantarbetargrupper verkställts och publicerats' i Sociala meddelanden. För år 1920 avsågo dessa preliminära uppgifter jämväl arbetstiden. Statistiken rörande arbetslösheten består för närvarande av månatliga uppgifter i Sociala meddelanden angående arbetslösheten inom arbetarorganisationerna jämte vissa uppgifter om arbetslöshetskommissionens verksamhet m. m. Primärmaterialet till den månatliga statistiken erhålles genom, rapporter från arbetarorganisationerna rörande de inom varje avdelning befintliga medlemmar (helt och halvt betalande män samt kvinnor), det antal av dessa, som till följd av arbetsbrist och av tillfälliga orsaker äro arbetslösa i egentlig mening och det antal, som eljest äro arbetslediga (på grund av sjukdom, arbetskonflikt, värnpliktsövning eller andra orsaker) samt vidare antalet förlorade arbetsdagar. Ifråga-

87 varande månadsstatistik tog sin början med den 1 mars 1911, sedan på framställning av chefen för civildepartementet plan därför utarbetats av kommerskollegii arbetsstatistiska avdelning. Publiceringen skedde till och med år 1920 kvartalsvis, men äger numera rum för varje månad. Föregående arbetslöshetsstatistik utgöres huvudsakligen av tvenne s. k. arbetslöshetsräkningar (den 12/i 1909 och den 31/12 1910), vilka pä Kungl. Maj:ts anbefalining under arbetsstatistiska avdelningens ledning utförts av länsstyrelserna genom särskilda kommittéer i de orter, där större arbetslöshet var till finnandes. Räkningarna utfördes därvid efter den s. k. personliga anmälningsmetoden, d. v. s. de arbetslösa hade att själva infinna sig å särskilda räknelokaler för att där ifylla de vid räkningen använda formulären. De statistiska uppgifter, som för närvarande insamlas rörande arbetstillgängen (ställningen på arbetsmarknaden) lämnas av arbetsgivarna inom olika näringsgrenar och publiceras sedan 1907 kvartalsvis i Sociala meddelanden. Uppgifterna insamlas å särskilda frågekort, upptagande antalet anställda arbetare av varje kön vid kvartalets slut, omdömen om tillgången på arbete för tillfället och i jämförelse med nästföregående kvartal ävensom motsvarande tid föregående år samt om tillgången på arbetskraft, upplysningar om övertidsarbete, inskränkningar i driften m. m. Frågekorten infordras från arbetsgivarna dels direkt, dels genom socialstyrelsens ombud i orterna. Den statistik rörande arbetslöshet och arbetar tillgång, som nyss berörts, sammanhänger nära med den statistik över de offentliga arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet, som månatligen publiceras i Sociala meddelanden. Uppgifterna härtill erhållas från de olika arbetsförmedlingsanstalterna (38 st.) å formulär, som redogöra för antalet arbetssökande, resp. antalet lediga platser och tillsatta platser dels å manliga avdelningar, dels å kvinnliga avdelningar, med specifikation efter yrkesgrupper och yrkesställning. Hela statistiken rörande arbetslöshet, arbetstillgång och arbetsförmedling plägar sammanfattas under benämningen arbetsmarknadsstatistik. En kortfattad översikt av arbetsmarknaden, upptagande bl. a. antalet arbetssökande på 100 lediga platser samt antalet arbetslösa inom fackföreningarna i procent av hela det redovisade medlemsantalet under olika år och månader, publiceras i varje häfte av Sociala meddelanden. Statistiska uppgifter om arbetslöner inom särskilda näringsgrenar och yrken ingå dels i flera av de förut nämnda socialstatistiska specialpublikationerna (bl. a. i årsberättelsen om arbetartillgång, arbetstid och arbetslöner inom Sveriges jordbruk), dels regelbundet i Sociala meddelanden, dels även i statistiska centralbyråns årsberättelse om jordbruk och boskapsskötsel. I Sociala meddelanden publiceras sålunda varje år (med utgångspunkt från år 1913) vissa löneuppgifter för skogsarbetare, viika uppgifter avgivas av jägmästarna i resp. revir och huvudsakligen avse medelförtjänsten per dag, särskilt för huggare och särskilt för körare. Samma tidskrift innehåller likaledes för varje år (allt ifrån år 1914) en redogörelse för tidlöner inom hantverk, samfärdsel, restaurangrörelse och husligt arbete, grundad på uppgifter från de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna och avseende gällande lönesatser. Slutligen har i Sociala meddelanden kvartalsvis publicerats uppgifter om kollektivavtalens lönesatser. Statistiska centralbyråns ovannämnda statistik grundar sig på av sockenombuden i samband med de definitiva uppgifterna om

88 skörden m. m. meddelade uppgifter om årslön för tjänstehjon i husbondes kost, särskilt för dräng och särskilt för piga, enligt förhållandena vid senaste årsskifte, värdet av stat och lön för statdräng samt sommar- och vinterdagsverkspriser för manliga och kvinnliga jordbruksarbetare i egen kost. För den äldre jordbruksstatistiken meddelades i hushållningssällskapens berättelser ända sedan 1865 uppgifter om medelarbetspriser för jordbruksarbetare inom varje område. Någon mera allmän lönestatistik har däremot icke i Sverige utarbetats före 1918. Genom kungl. brev den 18 oktober 1918 uppdrogs emellertid åt socialstyrelsen att utföra en undersökning av löneförhållandena inom olika verksamhetsområden (nämligen förutom jordbruk, skogshantering, husligt arbete samt hotelloch restaurangrörelse, beträffande vilka verksamhetsgrenar lönestatistiskt material redan fanns i viss mån tillgängligt, även industri, handel, samfärdsel, statliga och kommunala arbeten, banker, försäkringsinrättningar o. dyl.), avseende bl. a. en summarisk översikt av lönernas stegring under kristiden. Uppgifterna härtill skulle inhämtas från vederbörande arbetsgivare, resp. företagsledare på frivillighetens väg. Redogörelse för statistiken i fråga publicerades i Sociala meddelanden för år 1919, och sedermera har undersökningen upprepats även för följande år. Det för år 1921 tillämpade formuläret (utsänt i januari 1922) upptager specificerade data rörande dels förvaltningspersonalen (medeltalet anställda samt utbetalad avlöning för resp. teknisk personal, kontorspersonal och butikspersonal av vartdera könet), dels arbetare (medeltal arbetare per dag, under året utgjorda arbetstimmar och därför utbetald arbetslön för tidlönsarbete, resp. ackordsarbete å ordinarie tid ävensom för övertidsarbete, under året kontant utbetalda förmåner, såsom dyrtidstillägg, gratifikationer, hyresbidrag m. m., som ej inräknats i själva arbetslönen, samt värdet av naturaförmåner). Av övrig arbetsstatistik må här endast statistiken rörande olycksfall i arbete upptagas < till behandling. De uppgifter, som meddelas rörande skiljedom och medling i arbetstvister samt rörande yrkesinspektionens verksamhet, ha nämligen antingen icke direkt statistisk karaktär, eller äro de av övervägande teknisktadministrativ art och höra sålunda snarare under den administrativa statistiken (i inskränkt bemärkelse) än under socialstatistiken. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 december 1917 blev den av socialstyrelsen tidigare utgivna allmänna statistiken rörande olycksfall i arbete från och med redogörelseåret 1918 överflyttad till riksförsäkringsanstalten, och gälla numera i fråga om olycksfallsstatistiken följande bestämmelser: 1) riksförsäkringsanstalten har att utarbeta för den sociala olycksfallsförsäkringen erforderlig statistik över olycksfall, nämligen dels den i Sveriges officiella statistik ingående årliga berättelsen om olycksfall i arbete, dels den specialstatistik på hithörande område, som är av betydelse för ifrågavarande försäkring; 2) socialstyrelsen har att utarbeta den specialstatistik rörande olycksfall i arbete, som är av betydelse för arbetarskyddet och yrkesinspektionen; 3) frågor om verkställande av mera omfattande yrkes- eller lönestatistiska utredningar på grundval av det olycksfallsstatistiska primärmaterialet avgöras i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t efter vederbörandes hörande. Den fortlöpande statistik rörande olycksfall i arbete, som i anslutning till nyssanförda bestämmelser för närvarande utarbetas och publiceras av socialstyrelsen, inskränker sig huvudsakligen till vissa speciella årliga uppgifter i Sociala meddelanden om olycksfall vid lossning och lastning av fartyg (sedan 1915; baserade

89 på yrkesinspektörernas olycksfallsanmälningar) samt om olycksfall inom sjömansyrket (sedan 1916; baserade på anmälningar från yrkesinspektörerna samt de rapporter om sjöolyckor och protokoll över sjöförklaringar, som ingå till kommerskollegium). Dessutom publiceras månadsvis vissa rapporter från yrkesinspektörerna rörande svårare olycksfall i arbete, beträffande vilka dock inga statistiska sammanställningar meddelas. Förutom nu nämnda detalj statistik av fortlöpande natur verkställes emellertid för arbetarskyddets och yrkesinspektionens behov särskilda specialundersökningar med ledning av det olycksfallsstatistiska primärmaterialet, avseende olika ämnen, såsom olycksfall vid olika slag av maskiner, sågar o. s. v. Överhuvud taget har hithörande statistik inom socialstyrelsen utvecklat sig till en arbetarskyddsstatistik, som sträcker sig utöver den rena olycksfallsstatistiken och omfattar arbetarnas hygieniska förhållanden i allmänhet. Sålunda har utförts en undersökning rörande vissa hygieniska förhållanden inom cellulosaindustrien (publicerad i Sociala meddelanden) och en undersökning angående blyförgiftning inom porslins- och lervaruindustrien, varjämte såsom ovan omtalats en undersökning för närvarande pågår rörande minderåriga arbetares fysiska beskaffenhet. Den allmännare, årliga statistiken över olycksfall i arbete, som vid socialstyrelsens inrättande medföljde dit från kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik (vilken utgivit densamma från och med år 1906), övertogs som nämnt med år 1918 av riksförsäkringsanstalten. Före riksförsäkringsanstaltens övertagande av densamma grundade sig olycksfallsstatistiken på anmälningar om olycksfall i arbetet och efteranmälningar om olycksfallens följder, som enligt kungl. kungörelse den 17 november 1905, resp. 31 december 1912 avgåvos av arbetsgivarna. Dessa anmälningar kompletterades därjämte med från arbetsgivarna infordrade särskilda uppgifter. Ifrågavarande statistik var till en början mycket detaljerad, i det att olycksfallen redovisades för ett stort antal yrkesgrupper, fördelade efter ort, kön, ålder, civilstånd, skadans tillkomst och förlopp, dess beskaffenhet och påföljd, veckodag och klockslag samt med hänsyn till den skadades olycksfallförsäkring. Under senare år blev denna redovisning betydligt inskränkt. • . . Utom nu nämnda statistik och vissa äldre av arbetarförsäkringskommittén (ar 1885) och kommerskollegium (år 1897) utförda undersökningar angående olycksfall i arbete tillkommer den av riksförsäkringsanstalten för åren 1903—1917 i dess berättelser publicerade statistiken rörande de olycksfall, som omfattas av de i anstalten tecknade försäkringar enligt 1901 års olycksfallsersättningslag. Sedan genom lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 obligatorisk olycksfallsförsäkring införts i värt land — varigenom med ingången av år 1918 på få undantag när varje arbetare, som mot avlöning användes till arbete för annans räkning, skall genom försäkringsavgifter, som erläggas av arbetsgivarna, vara försäkrad, antingen i riksförsäkringsanstalten eller i ömsesidigt • olycksfallsförsäkringsbolag, vars delägare äro arbetsgivare — åligger det jämlikt kungl. kungörelsen den 21 december 1917 arbetsgivare att till riksförsäkringsanstalten, resp. till försäkringsbolaget ingiva dels anmälan om varje olycksfall, som medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, dels även läkarintyg angående skadans beskaffenhet och clen skadades tillstånd eller eventuellt dödsorsak. I vissa fall skall jämväl efteranmälan om den skadades tillstånd samt vård och ersättning ingivas till vederbörande försäkringsanstalt. Det åligger slutligen ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag att årligen till riksförsäkringsanstalten av1624 22

90 lämna uppgift om antalet delägande arbetsgivare och de av dem använda arbetare^ som under året varit i bolaget försäkrade, samt angående inträffade olycksfall. Pa grundval av detta material och de uppgifter, som arbetsgivarna lämna rörande antalet arbetare inom olika företag och till dem utbetalta löner, utarbetar riksförsäkringsanstalten från och med år 1918 årlig statistik över olycksfall i arbete, vilken statistik publiceras under avdelningen »Socialstatistik» i serien Sveriges officiella statistik. I berättelsen redovisas olycksfallen inom olika yrkesgrupper med fördelning efter kön, ålder, invaliditetsgrad, förlorade arbetsdagar och olycksfallsorsak, skadad kroppsdel, försäkringsformer m. m. samt meddelas dessutom i tabellerna uppgifter om sjuktidens längd, dödsfall m. m. Ifrågavarande statistik har, utom en allmän socialstatistisk uppgift, jämväl uppgiften att tjäna till ledning för fastställande av de mot olycksfallrisken inom olika yrkesgrupper svarande försäkringsavgifterna. (Jmf. vidare sid. 101). 2. Allmän socialpolitisk statistik. Den återstående, av socialstyrelsen utarbetade, fortlöpande socialstatistiken omfattar följande ämnen: a) byggnadsverksamhet; b) kooperativ verksamhet; c) livsmedelspriser (inkl. kreaturspriser hyrespriser och levnadskostnader); d) fylleriförseelser och deras orsaker; e) utvandrmgen (preliminära uppgifter). Den under a) och b) upptagna statistiken publiceras i särskilda berättelser i Sveriges officiella statistik; den övriga statistiken publiceras regelbundet i Sociala meddelanden, varjämte dock för livsmedels- och bostadspriser sammanfattande redogörelser tid efter annan offentliggjorts i särskilda berättelser (senast för åren 1910—1912 i Sveriges officiella statistik). • . Alltsedan år 1902 har först kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik och därefter socialstyrelsen sökt följa byggnadsverksamhetens utveckling inom en allt större krets av svenska städer, köpingar och municipalsamhällen. Härför erforderliga uppgifter hava erhållits från vederbörande byggnadsnämnder, vilka genom den befogenhet, som byggnadsstadgan för rikets städer giver dem, äro i tillfälle att ingående följa byggnadsverksamheten, åtminstone med avseende på ny- och ombyggnader mom resp. samhällens planlagda delar. Redogörelse för ifrågavarande statistik blev sedan 1904 publicerad i den socialstatistiska tidskriften och var till en början helt summarisk, men utvidgades med år 1912 till en i Sveriges officiella statistik intagen utförlig årsberättelse, vilken dock från och med 1914 utgivits som två- eller (på sista tiden) treårsberättelse. Dessutom ha i Sociala meddelanden årligen publicerats preliminära uppgifter, avseende tillkomna bostadslagenheter i samtliga större städer (med över 10,000 innevånare). Primärmaterialet till byggnadsstatistiken, som tidigare utgjordes av summariska uppgifter angående fullbordade ny- eller ombyggnader av hus och lägenheter, utgores från år 1912 av utförligare individualförteckningar över under året tillkomna resp. bortfallna byggnader, upptagande för varje hus dess huvudändamål, byggnadsmaterial, vånmgshöjd samt antalet däri befintliga lägenheter av olika storlek ävensom rum och lokaler av olika slag. Formulären äro två till antalet, ett for fullbordade ny- eller ombyggningar och ett för verkställda rivningar eller ombyggnmgar av hus och lägenheter. År 1912 upptogo formulären jämväl uppgifter angående husens brandförsäkrings- (ev. taxerings-)värde, men sedan svårigheter visat sig att inom föreskriven tid (före den 1 mars, sedermera den 1 febru-

91 ari) erhålla dessa uppgifter, utgingo de redan nästa år ur formulären. I berättelserna meddelas numera för varje år i den period berättelsen avser specificerade uppgifter för varje ort med 5,000 invånare och däröver samt något mera sammandragna uppgifter för mindre orter. Den kooperativa verksamheten var väl ett bland de ämnen, som vid inrättandet av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik ansågos böra bliva föremål för statistisk behandling, men på grund av att andra undersökningar fingo gå före, blev en dylik statistik påbörjad först år 1911 (kungl. brev den 22 juni). Initiativet till sagda statistik lär ha tagits av kooperativa förbundet, som redan den 12 november 1909 gjorde framställning om statsanslag för utgivandet av en »Kooperatörernas årsbok för år 1908», vilken årsbok huvudsakligen skulle innehålla en statistik över de svenska konsumtionsföreningarna. Sedan emellertid denna ansökan av Kungl. Maj:t avslagits, och den socialstatistiska myndigheten år 1911 erhållit nyssnämnda uppdrag, blev den av kooperativa förbundet för år 1908 uppgjorda statistiken av socialstyrelsen övertagen och kompletterad samt statistik för efterföljande år å särskilt formulär insamlad genom förbundets förmedling eller direkt från vissa konsumtionsföreningar. Den första kooperationsstatistiska redogörelsen utgavs av socialstyrelsen år 1914 som särskild berättelse i serien Sveriges officiella statistik och avsåg åren 1908—1910. Publiceringen har sedermera för de följande treårsperioderna ägt rum i enahanda form. Den första såväl som den andra av nämnda berättelser var synnerligen omfattande, i det att tabellerna för vart och ett av de i redogörelseperioden ingående tre åren nominativt upptogo alla redovisade, såväl till kooperativa förbundet anslutna som fristående konsumtionsföreningar ävensom produktionsföreningar, drivna i konsumentintresse, kooperativa matlag och kaféföreningar samt arbetarproduktionsföreningar med specificerade uppgifter dels om tillgångar och skulder, dels om nettoöverskottet och dess fördelning, dels också om föreningarnas organisation, personal, medlemmar, försäljning och tillverkning m. m. Utom dessa tabeller meddelades även sammandrag länsvis. I de två senaste treårsberättelserna har redovisningen betydligt inskränkts, huvudsakligen därigenom, att de nominativa uppgifterna nu lämnas endast för periodens sista år, samt uppgifterna i övrigt avsevärt sammandragits. Manuskripttabeller motsvarande de tidigare publicerade utförligare tabellerna uppgöras emellertid fortfarande varje år och förvaras i socialstyrelsen. För primäruppgifternas insamlande användes numera endast ett formulär, upptagande frågor om medlemsantalet, personalen, omsättningen, den ekonomiska ställningen, överskottets fördelning m. m. samt om egen produktion och egen sparkasseverksamhet, att i tillämpliga delar besvaras av såväl konsumtions- som produktions- samt kooperativa matlags- och kaféföreningar. Formuläret är upprättat i samråd med kooperativa förbundet och avser att tillgodose jämväl vissa förbundets behov av upplysningar angående de anslutna föreningarnas verksamhet. Från dessa föreningar insamlas därför materialet genom förbundet, som efter granskning och utnyttjande för eget behov av detsamma överlämnar det till socialstyrelsen. Uppgifter om livsmedelspriser hava alltsedan år 1903 avgivits av ombud å ett antal viktigare orter. Likaledes hava uppgifter om kreaturspriser i Stockholm, Malmö och Göteborg erhållits genom å de offentliga kreatursmarknaderna regel-

92 bundet förekommande prisnoteringar samt uppgifter om fiskpriser i Stockholm (sedan 1910) erhållits enligt veckonoteringar från Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelses noteringskommission. Under kristiden hava dessa utvidgats med bl. a. uppgifter om kreatursnoteringarna för varje vecka vid de offentliga kreatursmarknaderna jämväl i Eskilstuna, Linköping, Norrköping och Hälsingborg, om fiskpriserna vid Göteborgs fiskhamnsauktioner, om tillförseln till offentliga slakthus och om beräknad konsumtion av kött- och fläskvaror samt om tillgången av viktigare livsförnödenheter å ombudsorterna (april 1917—sept. 1919). Erinras må även om de förutnämnda undersökningar rörande livsmedelsförbrukningen, som socialstyrelsen utfört enligt hushållsboksmetoden för åren 1916, 1917 och 1918 samt om de dyrortsgruprjeringar, som det åligger socialstyrelsen att utföra dels på grund av bestämmelserna i de lönereglementen, som från och med 1919 års riksdag antagits för vissa av statens tjänstemannakårer, dels, efter i viss mån avvikande grunder, enligt gällande inkomst- och förmögenhetsskatteförordning, vilken senare gruppering skall verkställas vart femte år. Sedan gammalt hava ombudens uppgifter jämväl innefattat inackorderingspriser för arbetare samt före 1913 även bostadspriser. De senare uppgifterna erhållas numera genom allmänna bostadsräkningen samt i viss mån genom hyresnämnderna. Uppgifterna hava efter hand månadsvis, kvartalsvis och årsvis publicerats i Sociala meddelanden (Meddelanden från kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik), varjämte i särskilda berättelser, omfattande åren 1904-1907, 1908—1909 och 1910—1912, sammanfattande översikter publicerats rörande livsmedelspriser (ävensom kreaturs-, bostads- och inackorderingspriser m. m.). En närmare redogörelse för publiceringen återfinnes i statistiksakkunnigas betänkande sid. 142—143, till vilken hänvisas. Den nuvarande prisstatistiken omfattar följande, särskilt inhämtade uppgifter: Frän socialstyrelsens ortsombud insändas varje månad uppgifter å särskilt formulär, angående minuthandelspriser å diverse livsförnödenheter. Uppgifterna skola inhämtas, där de olika varuslagen allmännast salubjudas (framför allt från så dana affärer, som i största utsträckning räkna sina kunder inom de breda lagren), vare sig hos minuthandlare på torgen eller i butiker och till så stort antal, att tillförlitliga medeltal kunna av socialstyrelsen beräknas. De avse tiden omkring den 15 i månaden. Vid förekomsten av olika kvaliteter av samma varuslag böra prisuppgifterna avse »ordinär» vara eller för vissa uppgivna varor bästa, resp. billigaste sort. Priset skall vidare avse kontant köp å kvantitet i lös vikt och ej av större parti eller å paketerad vara (utom för hårt rågbröd). För uppgifternas bättre erhållande tillställas affärsföretagen genom ombuden särskilda blanketthäften, upptagande den specifikation av varor, som å uppgiftsformulären förekommer, med plats för anteckning av priset. För vissa varor med mera fluktuerande priser skola uppgifterna insamlas och avgivas för varje vecka. De erhållna uppgifterna skola av ombuden underkastas granskning, innan de avsändas till socialstyrelsen. Ä samtliga ombudsorter skola avskrifter av uppgifterna jämväl tillställas de kommunala myndigheterna i och för möjliggörande av kontroll. Vidare skall å därför avsett formulär av ombuden vid slutet av varje kvartal uppgifter insamlas angående priser å vissa beklädnadsartiklar samt, då styrelsen så påfordrar, dock högst en gång i kvartalet, prisuppgifter å vissa inom privata hushåll förekommande s. k. »övriga utgiftsposter», såsom möbler och kökssaker, diverse inventarier, tvätt och renhållning, bad, rakning och klippning, tidningar, nöjen, spårvägsresor o. dyl. (Numera inhämtas sistnämnda uppgifter endast från en del utvalda ombudsorter, från vilka emellertid regelbunden kvartalsrapporte-

93 ring äger rum.) Slutligen skola ombuden årligen under månaderna februari, mars och april inhämta uppgifter om priset å privat inackordering för arbetare samt om antalet gäster å varje spisställe. Rörande kreaturspriserna erhållas, av vederbörande slakthus lämnade, uppgifter för varje vecka från kreatursmarknaderna i vissa städer (se ovan), och innehålla de därför använda formulären jämväl uppgifter angående tillförseln till offentliga slakthus samt om köttkonsumtionen. ^ Från ett flertal hyresnämnder erhållas sedan 1917 uppgifter om verksamheten samt om hyrespriserna å under året hyresreglerade lägenheter. För de nyssnämnda dyrortsgrupperingarna (vart femte år) inhämtar socialstyrelsen bl. a. uppgifter å särskilt formulär från varje kommun i riket. Vid senaste grupperingen (år 1919) infordrades härvid i förekommande fall uppgifter dels för mera tätt bebyggda platser inom kommunerna (industrisamhällen, järnvägsstationer och dyl.) till ett antal av sammanlagt 2,000, dels ock för kommunernas övriga delar. Å dessa formulär angavs medelpriset för resp. juli och oktober månader å olika livsförnödenheter samt hyrespriser m. m. ..„"., Publiceringen av prisstatistiken äger för närvarande rum allenast i Sociala meddelanden (månadsvis och kvartalsvis), men lärer det vara avsikten att mom den närmaste tiden utgiva även en ny, sammanfattande berättelse om hvsmedelsoch bostadspriser, vilken i anslutning till den senaste motsvarande berättelsen (för åren 1910—1912) skall avse tiden efter år 1913. P å grundval av sin prisstatistik uträknar och offentliggör socialstyrelsen månadsvis och kvartalsvis såväl en »vägd» som en »ovägd» s. k. livsmedelsprisindex, omfattande utom livsmedel jämväl bränsle och lyse. Dessa båda mdexserier avse att belysa de genomsnittliga förändringarna i kostnaden for livsmedel, bränsle och lyse å styrelsens ombudsorter såsom representativa för stader och stadsliknande samhällen inom riket i dess helhet. Kvartalsvis offentliggöras vidare vägda indextal för de särskilda ombudsorterna. Dessutom beräknas en allmän levnadskostnadsindex, vilken avser att utvisa de förändringar av årsutgifterna, som enligt rådande priser skulle erfordras för att en s. k. normalfamilj (man, hustru och två barn) med en utgiftsstat av 2,000 kronor år 1914, skulle kunna uppehålla sin levnadsstandard oförändrad, och tages därvid liansyn till förändringarna i kostnaderna för ej blott livsmedel, lyse och bränsle utan även bostad, beklädnad, skatter och s. k. »övriga utgifter». De olika posternas andel i den »normalbudget», på vilken dessa beräkningar basera sig, ha erhållits genom att utgå från genomsnittsförbrukningen för de hushåll, som deltogo i 1913—1914 års levnadskostnadsundersökning (se avsnittet om specialundersökningar). Ifrågavarande indextal har speciellt intresse därigenom, att detsamma utgjort grundvalen för fastställande av bl. a. statstjänstemännens dyrtidstillägg. Även i kommerskollegium utarbetas numera en prisstatistik. Denna statistik avser emellertid partipriserna. E n beskrivning av densamma återfinnas å sid. 76 f. Den statistik rörande fylleriförseelser, som numera kvartalsvis publiceras i Sociala meddelanden, är tillkommen först under senare år. P å den s. k. nykterhetskommitténs hemställan och efter socialstyrelsens yttrande däröver uppdrog Kungl. Mai-t den 27 augusti 1915 åt styrelsen att utföra en socialstatistisk specialundersökning rörande alkoholbrukets förhållande till dels brottslighet, dels lösdriveri, dels ock fattigvårdsbehov ävensom rörande fylleriförseelser. Efter hand utsträcktes uppdraget att även gälla alkoholbrukets inverkan i fråga om försummande av barn i sedligt avseende. Sedan planen för undersökningen utarbetats och till

94 olika delar blivit av Kungl. Maj:t fastställd den 2 juni och den 24 november 1916 samt den 13 juli 1917, insamlades materialet därtill under senare hälften av år 1916 samt under år 1917 och förra delen av år 1918. Ifrågavarande primärmaterial utgjordes dels av frän fattigvårdsstyrelserna i 228 särskilda kommuner avgivna uppgifter om alkoholbruk som orsak till fattigvärdsbehov samt rörande hela antalet understödstagare år 1915, dels av uppgifter för år 1917 från domstolarna samt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna, i samband med deras straffuppgifter till fångvårdsstyrelsen (straffregistret), rörande för brott eller för lösdriveri dömda personers förhållande i alkoholhänseende, dels ock av uppgifter från de allmänna åklagarna, resp. polisdomstolarna angående åtalade fylleriförseelser, resp. personer, som anhållits för fylleri, dels slutligen av uppgifter från ordförande i barnavårdsnämnder, resp. föreståndare för barnhem, skyddshem och uppfostringsanstalter, rörande fall av sedligt försummande av barn för åren 1912—1917, med särskilda upplysningar huruvida alkoholmissbruk hos barnens föräldrar förekommit samt betydelsen härav såsom orsak till barnens försummande. Preliminär redogörelse för undersökningen avlämnades i oktober 1919 till nykterhetskommittén, som i huvudsakliga delar återgivit densamma i sitt betänkande. Definitiv redogörelse utgavs år 1921 såsom bilaga X: 5 till nykterhetskommitténs betänkande samt i serien Sveriges officiella statistik. Under gången av denna, mera brett anlagda undersökning rörande alkoholmissbrukets utbredning samt dess följder i ekonomiskt och moraliskt hänseende utarbetades för varje kvartal under år 1917, allt efter som uppgifterna ingingo, preliminära översikter över fylleriförseelserna, med fördelning efter orsaken (berusningsmedel), vilka översikter publicerades i Sociala meddelanden. Sedan Kungl. Maj:t därom förordnat, hava uppgifter rörande fylleriförseelser sedermera avgivits även för efterföljande år och kvartalsvis publicerats i Sociala meddelanden. E n sammanfattande redogörelse för denna statistik för åren 1918—1921, även innefattande en bearbetning av de fylleribestraffades personliga och sociala förhållanden, lärer inom den närmaste tiden utkomma av trycket. Primärmaterialet härför, som alltså erhålles från åklagare och polismyndigheter, utgöres av individualuppgifter å särskild blankett för varje vid civil domstol åtalad fylleriförseelse, där frikännande ej följt, ävensom för varje för fylleri anhållen person, som sedermera icke blivit åtalad, vare sig därför att den anhållne överlämnats till militär domstol, eller därför att han ej kunnat med stämning anträffas. Blanketten upptager dels personuppgifter (såsom namn, hemvist, yrke, födelseår och -dag, civilstånd, uppgift om vederbörande förut straffats för fylleri, resp. för annat brott eller förseelse, samt huruvida vederbörande är kronisk alkoholist, resp. begiven på starka drycker), dels uppgifter om förseelsen som sådan (såsom tiden därför, berusningsmedlet och på vad sätt detsamma erhållits), dels även om själva målet (var åtal anställts) samt om utslaget. Det må i detta sammanhang nämnas, att förutom den alkoholstatistik, som sålunda utarbetats av socialstyrelsen, sådan statistik även utarbetats av kontrollstyrelsen. Denna statistik avser emellertid tillverkningen och försäljningen av rusdrycker (årliga uppgifter) samt förbrukningen av utminuteringsvis sålt brännvin efter yrkesgrupper och inkomstklasser (specialutredning, utgiven år 1919 i nykterhetskommitténs betänkande). Enär löpande uppgifter om den pågående utvandringen ansågos böra stå till socialstyrelsens förfogande, fick styrelsen med år 1913 från statistiska central-

95 byrån övertaga insamlandet och publicerandet av de preliminära uppgifter om utvandringen av svenskar till främmande världsdelar över vissa svenska och norska hamnar (se sid. 29), som ingingo till centralbyrån från överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Malmö och Göteborg samt från Norges statistiska centralbyrå. Statistiken har sedan något utvidgats, bl. a. med uppgifter jämväl för över Danmark utvandrade svenskar, vilka uppgifter erhållits från Det statistiske Departement i Köpenhamn. Publiceringen äger rum kvartalsvis i Sociala meddelanden samt månadsvis i Post- och inrikestidningar, varjämte även en sammanfattning årsvis lämnas i Sociala meddelanden. 3. Socialförsäkringsstatistik. Den försäkringsstatistik, som av socialstyrelsen utarbetas avser i främsta rummet de under styrelsens uppsikt ställda registrerade sjukkassornas verksamhet. Offentliggörandet har sedan 1911 ägt rum i särskilda berättelser under avdelningen »Försäkringsväsen» i Sveriges officiella statistik. Före denna tid utgåvos berättelserna dels särskilt (för åren 1892—1900 av civildepartementet), dels i serien »Arbetsstatistik». Till innehållet omfatta berättelserna (som numera utgivas för treårsperioder) dels för varje ingående år sammandrag länsvis rörande de registrerade sjukkassornas medlemsförhållanden, sjukdoms-, barnsbörds- och dödsfallsfrekvens samt inkomster, utgifter, tillgångar och skulder, dels ock för det sista året i redogörelseperioden nominativa uppgifter för varje sjukkassa. Före 1910 innehöllo de jämväl en översikt (för år 1908 utgörande en särskild del av berättelsen) av sjukkassornas reglementariska bestämmelser. Primärmaterialet erhålles från sjukkassorna, som, inom två månader efter det revisorernas berättelse å sammanträde framlagts, å särskild blankett avgiva, statistiska uppgifter. Liknande uppgifter åligger det jämväl de föreningar för inbördes understöd, som benämnas understödsföreningar, att avgiva. Statistiken häröver har emellertid hittills icke publicerats. Av övrig officiell socialförsäkringsstatistik må nämnas den, som i avdelningen »Försäkringsväsen» inom Sveriges officiella statistik utgives av pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten. Statistik rörande privatförsäkring utgives därjämte av försäkringsinspektionen. I riksförsäkringsanstaltens berättelse redogöres, utom för dess egen verksamhet och omfattningen av dess försäkringsrörelse, i korthet även för de av arbetsgivare bildade, ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen och omfattningen av deras försäkringsbestånd, varjämte i den förut omnämnda berättelse om olycksfall i arbete, som anstalten utger under avdelningen »Socialstatistik», uppgifter lämnas bl. a. även om ersättningsbeloppen och arbetarnas fördelning i försäkringshänseende. I pensionsstyrelsens berättelse intages vart femte år (senast år 1917) utförliga statistiska uppgifter om pensionsförsäkringsrörelsen och därför uppburna avgifter m. m. I försäkringsinspektionens berättelser lämnas nominativt för varje anstalt sammandrag ur enskilda försäkringsanstalters räkenskaper (balansräkningar och vinst- och förlusträkningar m. m.), ävensom specificerade uppgifter om försäkringsbestånden och rörelsens omfattning. (Se vidare sid. 101 f.) Undervisningsstatistiken. Den i kap. I nämnda omorganisation av undervisningsstatistiken, som påbörjades år 1913, fick efter sammanslagningen av läroverks- och folkskoleöverstyrelserna till en gemensam, alla skolor omfattande styrelse, den lösning, att den sta-

96 tistiska avdelningen inom ecklesiastikdepartementet frän och med år 1921 uppgick i den nya skolöverstyrelsen, där den ställdes under en särskild byråchefs ledning och tillika erhöll en betydligt ökad personal. För närvarande utgöres denna personal av, förutom byråchefen, 1 förste aktuarie, 2 aktuarier, 2 amanuenser (med halv tjänstgöring), 2 kontorsskrivare (kvinnliga) samt 12 kansli- och kontorsbiträden (kvinnliga). Härtill komma tidvis ytterligare två extra kontorsbiträden. Enligt den för skolöverstyrelsen gällande instruktionen åligger det statistiska avdelningen att insamla och utgiva statistik rörande samtliga de grenar av undervisningsväsendet, över vilka skolöverstyrelsen har att öva inseende, ävensom att utarbeta styrelsens ämbetsberättelser. Dessa grenar omfatta dels högre undervisning (rikets allmänna läroverk, kommunala gymnasier och mellanskolor, vissa privatläroverk samt högre lärarinneseminarier ävensom fortbildningskurser för lärare), dels folkundervisning (folkskolor, fortsättningsskolor och högre folkskolor, abnormskolor, folk- och småskoleseminarier samt annan lärareutbildning för folkundervisningen, folkhögskolor, folkbibliotek, anstalter för populärvetenskapliga föreläsningar, anordningar för idrott och fysisk utbildning, för folkundervisning och uppfostran m. m.), dels yrkesundervisning (tekniska elementarskolor, gymnasier och fackskolor, handelsläroverk, kommunala lärlings- och yrkesskolor ävensom statsunderstödda kommunala eller enskilda dylika skolor, vissa särskilda anstalter för teknisk och annan yrkesundervisning samt anstalter för utbildning av lärare för yrkesundervisningen m. ni.), dels slutligen den för förenämnda anstalter gemensamma lärareutbildningen. De fyra statistiska berättelser, som skolöverstyrelsen i överensstämmelse härmed utger, eller, från och med läsåret 1920—1921: en berättelse om allmänna läroverk, kommunala mellanskolor, privatläroverk samt student- och realskoleexamina; en berättelse över folkskolor och högre folkskolor; en berättelse över yrkesskolor 1 ) samt en berättelse över lärareutbildningen, redogöra för skolornas organisation, verksamhet och ekonomi, lärare och lärjungar m. m. Primärmaterialet utgöres av skolornas kataloger och årsredogörelser, protokoll vid studentexamen, redovisningshandlingar m. m., censorernas berättelser, ekonomiska uppgifter m. m. från skoldistrikten samt av skolorna ifjdlda, särskilda blanketter. Skolöverstyrelsen har att fastställa samtliga planer för årsredogörelser och kataloger samt alla de formulär, som i övrigt användas (kungl. brev den 3 februari 1922). De nu använda särskilda blankettformulären äro vad beträffar läroverken till antalet sex, nämligen två för vardera av de tre skoltyperna: högre allmänna läroverk och realskolor med kommunalt gymnasium; realskolor, statens samskolor och kommunala mellanskolor; flickskolor och privata läroverk m. fl. I formulären införas uppgifter om lärjungarnas fördelning i sångavdelningar; i gymnastik- och fäktavdelningar; om antalet lärjungar, som icke deltagit i ordnade kroppsövningar eller hänvisats till svagrote, med fördelning efter orsaker; om lärjungarnas kroppsutveckling, allmänna hälsotillstånd, syn- och hörselförmåga; om sjukdomar bland lärjungar samt om flyttningar; inträdesprövningar; lärjungarnas omsättning m. m. De högre flickskolorna och privatläroverken lämna härjämte uppgifter om utgifter och inkomster ävensom vart femte år ett sammandrag av balansräkningen vid årets slut. Vart femte år lämna rektorerna dessutom uppgifter om lärjungarnas fördelning efter ålder och efter hemort. — För folkskolor, fortsättningsskolor, *) Årg. 1920—21 av denna berättelse är den första i sitt slag; en annan ny berättelse föreligger i den innevarande år utgivna redogörelsen för donationer vid läroverken år 1919.

97 ersättningsskolor och högre folkskolor användas sammanlagt fem särskilda formulär, upptagande redogörelse för skolans organisation och verksamhet, undervisningstiden, antalet barn, som tillhöra skolan vid läsårets slut, barnens omsättning under redovisningsåret samt lärarnas namn, anställning, födelseår, examina, lönegrad, undervisningsverksamhet m. m. För de högre folkskolorna är formuläret något utförligare och omfattar jämväl uppgifter om lärjungarnas fördelning efter ålder, efter faderns stånd, efter tillämnad sysselsättning närmast efter avgängen samt översikt av inkomster och utgifter. De för skoldistriktens uppgifter använda blanketterna (ett formulär) omfatta slutligen ekonomiska uppgifter, uppgifter om antalet barn i skolåldern, tillhörande distriktet samt redogörelse för skollokalernas antal och användning. Det må framhållas, att den svenska undervisningsstatistiken nu som tillförne är en statistik över skolväsendet, sålunda icke en allmännare, s. k. bildnings statistik. Så t. ex. omfattar den bl. a. icke universitet och högskolor, vilka icke sortera under skolöverstyrelsen, och icke heller folkhögskolor, folkbibliotek, populärvetenskapliga föreläsningar, anordningar för idrott och fysisk fostran samt folkbildningsverksamheten i övrigt, fastän detta mestadels faller inom överstyrelsens förvaltningsområde. Vad universitetsstatistiken beträffar, föreslog 1902 års universitetsexamenskommitté på sin tid, att en statistik över universitet och liknande högskolor skulle utarbetas vart femte år, och även 1905 års statistiska kommitté förordade detta. Enligt uppgift i en från ledaren av undervisningsstatistikens omorganisation den 27 maj 1920 till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet avgiven skrivelse hava arbeten varit igångsatta för påbörjande av en statistik rörande universitet och högskolor, men synas dessa arbeten icke ännu hava nått utöver det förberedande stadiet. Statistiska kommittén föreslog för övrigt, att undervisningsstatistiken skulle omfatta samtliga undervisningsanstalter med fast organisation, sålunda även folkhögskolor och specialhögskolor, såsom tekniska högskolan och Chalmerska institutet, handelshögskolan, farmaceutiska institutet, tandläkarinstitutet, veterinärinstitutet, skogsinstitutet, lantbruksinstituten, gymnastiska centralinstitutet, konsthögskolan m. fl., ävensom anstalter och skolor för undervisning i lantbruk och dylikt, i navigation, i militära ämnen, för utbildande av predikanter och missionärer, av barnmorskor m. m. Tillika erinrade kommittén om önskvärdheten av en så fullständig statistik som möjligt över övriga bildningsanstalter, såsom kurser, föreläsningar, bibliotek, museer och dylikt, vilken statistik kommittén dock ansåg böra ingå i den såsom ersättning för Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser föreslagna femårsöversikten över rikets utveckling. Till sist må framhållas, att en allmän bildningsstatistik, sådan den definieras i de statistiska handböckerna, även bör omfatta teatrar, konserter, biografer, m. fl. offentliga nöjen samt tryckalster, särskilt tidningar och tidskrifter. Utkast till en dylik allmän bildningsstatistik för Sverige framlades på sin tid av Fr. Th. Berg i hans allmänna plan för den officiella statistikens omfattning (offentliggjord i Statistisk tidskrift för år 1870). Medicinalstatistiken. För den statistik, som utgives av medicinalstyrelsen, arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse samt marinöverläkaren, finnes inom resp. ämbetsverk inga särskilda statistiska avdelningar, utan utarbetas statistiken i samband med förvaltnings1624 22

98 arbetet. Inom medicinalstyrelsen och arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse biträder emellertid även en statistiskt utbildad tjänsteman med det statistiska arbetet. Rörande medicinalstyrelsens statistik må följande anföras: Primärmaterialet till sin statistik erhåller medicinalstyrelsen från vederbörande tjänsteläkare, veterinärer, barnmorskor m. fl., sjukvårdsinrättningar, barnbördshus och sinnessjukanstalter, brunnar och bad, apotek o. dyl., hälsovårds- och kommunalnämnder, sundhetsinspektörer, pastorsämbeten, ävensom från slakterier, köttbesiktningsbyråer m. fl. Även från läkare i enskild praktik erhåller medicinalstyrelsen på anfordran statistiska uppgifter. Flera av uppgifterna äro av s. k. sekundärstatistisk art, d. v. s. de avgivas i första hand för förvaltnings- och kontrolländamål. De för medicinalstyrelsens statistik använda blanketterna och formulären uppgå i antal till cirka 150 stycken. De kunna uppdelas i följande kategorier: Uppgifter rörande allmän hälsovård (av tjänsteläkare, hälsovårds-, kommunal- och fosterbarnsnämnder, pastorsämbeten: rörande tjänsteresor, infektionssjukdomarnas förekomst, gängse sjukdomar, hälsovårdsnämndernas verksamhet, befolkningsförhållandena inom kommunen, allmän hälsovård enligt 1920 års hälsovårdsstagda samt fosterbarnsvården); uppgifter rörande läkare, tandläkare, sjukgymnaster, barnmorskor och sjuksköterskor (av vederbörande tjänsteläkare); uppgifter om dödsorsaker (av hälsovårdsnämnder och förste provinsialläkare); uppgifter rörande lasarett och andra sjukvårdsinrättningar (av vederbörande inrättningar jämte sammanställningar av förste provinsialläkarna); uppgifter om epidemi sjukvår den och skyddskoppymyningen (av provinsialläkare och andra tjänsteläkare, epideminämnder, hälsovårdsnämnder, epidemisjukhus, skyddskoppympare m. fl.); uppgifter om könssjukdomar (av sundhetsinspektörer, tjänsteläkare och andra läkare); uppgifter om karantänräsendet (från vederbörande observationsplatser, fartygsbefälhavare m. fl.); årsredogörelser från sjukgymnastiska institut; uppgifter från barnmorskor och barnsbördshus ; uppgifter från brunnar och bad; uppgifter från apotek; uppgifter angående tuberkulossjiikvårdsanstalter och dispensärer; uppgifter om sinnessjukvården (av tjänsteläkare, pastorsämbeten, hälsovårds- och kommunalnämnder, sinnessjukvårdsanstalter); uppgifter rörande veterinärväsendet (av tjänsteveterinärer, köttbesiktningsbyråer, offentliga slakthus, exportslakterier och enskilda slakterianstalter m. fl.: angående bl. a. köttbesiktningar, mjölkkontroll, importkontroll, tjänsteresor och förrättningar m. m.). Särskild uppmärksamhet förtjäna de uppgifter, som enligt 1920 års hälsovårdsstadga avgivas för varje stad, köping, municipalsamhälle och landskommun rörande den allmänna hälsovården. Dessa uppgifter innehålla bl. a. redogörelse för befolkningsförhållandena (antalet innevånare, antalet under året födda och döda, antalet döda barn under ett års ålder, enligt kyrkobokföringen) samt redogörelse för sanitära förhållanden, såsom vattentillgång, avledning av spill- och grundvatten ävensom kloaknätets omfattning, renhållningen, begravningsplatser, sanitära förhållanden inom fabriker och näringar, bostadsförhållanden, samlingslokaler, bad och badanstalter, särskilt skol- och folkbad, födoämnen och njutningsmedel, åtgärder mot utbredning- av könssjukdomar och lungsot, skyddskoppympningens anordnande, kommunala vårdanstalter, fosterbarnsvård, hälso^ och sjukvårdspersonal, kvacksalveri och olaga medikamentsförsäljning m. m. Även tidigare, nämligen t. o. m. år 1913, har medicinalstyrelsens hälso- och sjukvårdsstatistik omfattat dylika, mera allmänna uppgifter om sanitära förhållanden och publik hygien.

99 Statistiken över accispliktiga näringar. Den statistik, som av kontrollstyrelsen utarbetas rörande de accispliktiga näringarna, avser dels tillverkningen och beskattningen av brännvin och maltdrycker, dels tillverkningen och beskattningen av socker samt tobaksodlingen i riket, dels rusdrycksförsäljningen, dels slutligen handeln med skattefri sprit samt införseln och försäljningen av vissa alkoholhaltiga preparat. Särskild personal för det statistiska arbetet finnes endast inom styrelsens avdelning för rusdrycksförsäljningsärenden och utgjordes den 1 juli d. å. av 1 förste aktuarie, 1 aktuarie (f. t. vakant), 1 kvinnlig amanuens med halv tjänstgöring samt 3 ordinarie och 4 extra ordinarie kvinnliga befattningshavare. Å övriga avdelningar (avdelningen för kontrollen över tillverkningsavgifter och avdelningen för ärenden angående skattefri sprit m. m.) utföres det statistiska arbetet av personal, anställd närmast för utförandet av kontrollstyrelsen tillkommande, administrativa uppgifter. Jämväl den statistiska personalen inom avdelningen för rusdrycksförsäljningsärenden är i icke ringa utsträckning sysselsatt med administrativt arbete. Primärmaterialet för statistiken över tillverkning och beskattning av brännvin och maltdrycker utgöres dels av uppgifter rörande tillverkningen, drivkraften, personalen och bränsleförbrukningen, vilka avgivas av brännvinsbrännerier, reningsverk och jästfabriker, av skattepliktiga bryggerier samt av skattefria bryggerier, å blanketter av enahanda natur som de vid kommerskollegii industristatistik för övriga fabriker använda. Såsom förut nämnts, begagnas förevarande uppgifter även av kommerskollegium för den allmänna industristatistiken. Dels utgöres primärmaterialet av särskilda uppgifter från brännerierna angående priset på råämnen, potatisens stärkelsehalt, utbytet av brännvin m. m., vilka uppgifter å särskild blankett vid tillverkningsrättens upphörande avgivas av vederbörande kontrollör, samt av de av kontrollörerna företa journaler och längder, ur vilka utdrag månatligen göras och insändas till kontrollstyrelsen eller överkontrollören, ävensom av tillverkningsbevis samt av överkontrollörerna uppgjorda sammandrag av tillverkningen, tillverkningsskatten, arbetarantalet, drivkraften, råämnen m. m. inom vederbörande distrikt. Närmare upplysning om ifrågavarande material kan inhämtas ur gällande författningar, vilka sammanställts och utgivits å P. A. Norstedts och söners förlag år 1908 (för brännerier) och år 1918 (för bryggerier). Bestämmelser rörande insändande av de för statistiken över sockertillverkningen erforderliga uppgifterna återfinnas i ett av kontrollstyrelsen den 14 juli 1922 utfärdat cirkulär angående kontrollen vid sockerbeskattningen. Uppgifterna i fråga utgöras, förutom av enahanda uppgifter som de till industristatistiken från övriga fabriker avgivna, av utdrag av vederbörande tillverkningsbok samt av melass- och sirapsjournaler, ävensom av de av kontrollörerna förda skattepåförningslängder samt socker- och råsockerjournaler m. m. Primärmaterialet rörande tobaksodlingen utgöres dels av odlingsanmälningar, som av vederbörande ortsombud insändas till kontrollstyrelsen, dels av vågsedlar, som av inspektören för tobaksodlingen bearbetas för utrönande av skördens storlek. Statistiken rörande rusdrycksförsäljningen grundar sig på av rusdrycksförsäljningsbolagen dels månatligen avgivna uppgifter rörande utskänkningsskatten samt försäljningen av rusdrycker av olika slag inom resp. huvudslag av försäljningsrörelse, dels pä kvartalsvis avgivna uppgifter om motboksansökningar, ikraftvarande, utlämnade och indragna motböcker, dels ock årligen avgivna, av veder-

100 börande revisorer granskade uppgifter angående bolagens utgifter och inkomster, utgående balanskonto, det ekonomiska resultatet av den egna utskänknings- och restaurangrörelsen, försäljningen (omfattande även för enskildas räkning importerade varor), varuomsättningen samt utdrag ur förskäringsboken. Dessutom insänder tullverket årligen till kontrollstyrelsen å olika tullplatser förda förteckningar över tiU införsel angivna rusdrycker. Till grund för statistiken över detalj handelsrättigheterna ligga av länsstyrelserna till kontrollstyrelsen författningsenligt insända avskrifter av tillståndsresolutionerna. Vad slutligen beträffar statistiken rörande handeln med skattefri sprit samt tillverkningen och försäljningen av vissa alkoholhaltiga preparat utgöres materialet för den statistik rörande denatureringsverksamheten, vilken för tiden till och med år 1918 intagits i ovannämnda statistik över tillverkning och beskattning av brännvin, av sulfitbränneriernas journaler samt avskrifter av denatureringsboken vid A.-B. Skattefri sprit's och A.-B. Vin- och spritcentralen's nederlag. För berättelsen över handeln med skattefri sprit m. m., vilken närmast är att betrakta som en förvaltningsberättelse av kontrollstyrelsen i egenskap av uppsiktsmyndighet över handeln med skattefri sprit samt tillverkningen och försäljningen av alkoholhaltiga preparat, ligga i övrigt till grund vissa till styrelsen insända uppgifter om utlämning eller utmätning av sprit vid nämnda brännerier och nederlag, varjämte- bearbetas de i 2 § i kungl. förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat omförmälda uppgifter rörande tillverkning och införsel av dylika preparat. Enligt nu gällande instruktion för kontrollstyrelsen har styrelsen att ärligen till chefen för finansdepartementet avgiva trenne berättelser, nämligen angående tillverkningen av brännvin, maltdrycker och socker, ävensom angående tobaksodlingen i riket; angående rusdrycksförsäljningen; samt angående styrelsens verksamhet som uppsiktsmyndighet i fråga om handeln med skattefri sprit och vissa alkoholhaltiga preparat. De två första berättelserna hava, såsom av inledningen till statistiksa.kkunnigas betänkande framgår, sedan år 1911 publicerats i Sveriges officiella statistik såsom fortsättning av den förut sedan 1873 såsom litt. V i Bidrag till Sveriges officiella statistik utgivna berättelsen om brännvinstillverkning och försäljning m. m. Erinras må slutligen om den förut (sid. 94) omnämnda specialundersökningen rörande förbrukningen av utminuteringsvis sålt brännvin efter yrkesgrupper och inkomstklasser, som kontrollstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag utfört och publicerat i nykterhetskommitténs betänkande (X: 4, 1919). • Material till fortsatta djupgående socialstatistiska undersökningar rörande alkoholkonsumtionen och nykterhetstillståndet torde numera vara förhanden i systembolagens bokföring, där ur olika källor sammanförts alla till buds stående upplysningar om motboksinnehavarnas m. fl. personers förhållanden, särskilt i nykterhetshänseende.

Domänstatistiken. För sin statistik över domänverkets förvaltning av statens skogar, flottleder, sågverk och jordbruksdomäner samt därav härflytande affärsrörelse ävensom domänverkets administrativa verksamhet beträffande övriga allmänna skogar och vissa under inskränkt dispositionsrätt stående enskildes skogar, den lägre skogsundervisningen och jaktväsendet, har domän styrelsen ett särskilt statistikkontor, vars ledare benämnes domänstatistiker och har jägmästares lönegrad. Personalen

101 vid statistikkontoret utgjordes vid 1922 års början förutom domänstatistikern av 2 amanuenser (extra jägmästare), 1 extra kronojägare samt 11 kvinnliga befattningshavare. Primärmaterialet, som är synnerligen omfattande, erhålles huvudsakligen dels från jägmästarnas, skogsingenjörernas, flottledsingenjörernas, skogsskolornas, länsstyrelsernas och domänstyrelsens kassakontors räkenskaper, vilkas samtliga verifikationer samlas och avskrivas å domänstyrelsens bokföringskontor för direkt bearbetning å statistikkontoret, dels ock genom av jägmästarna lämnade årsredogörelser å ett trettiotal olika blankettformulär med andra uppgifter angående skogs- och jaktvården. Utförliga bestämmelser rörande dessa uppgifter återfinnas i domänstyrelsens år 1910 utfärdade reglementariska föreskrifter för revirförvaltningen med tilläggscirkulär den 19 december 1916 och den 15 januari 1918. Arbetsbeskrivning över den i domänstyrelsens statistikkontor centraliserade kassastatistiken ingår i skogsbokföringskommitténs icke tryckta betänkande den 29 november 1919 samt i utförligare detaljbeskrivningar, som utarbetats å statistikkontoret. Den nuvarande organisationen är grundad på nyssnämnda kommittés den 30 april 1921 avgivna slutbetänkande om domänverkets bokföring, kap. IV.

Försäkringsstatistiken. Såsom å sidan 95 anmärkts utgives försäkringstatistiska berättelser i Sveriges officiella statistik, förutom av socialstyrelsen, även av riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen och försäkringsinspektionen. Av sistnämnda tre ämbetsverk ha blott de två förra särskild statistisk personal. Till vad anförts om dessa ämbetsverks statistik å sid. 90 och 95 må här tilläggas några uppgifter om personalen samt vederbörande primärmaterial. Riksförsäkringsanstaltens statistik. Inom riksförsäkringsanstaltens försäkringsmatematiska och statistiska byrå finnes en särskild statistisk avdelning. Personalen å densamma utgöres för närvarande, i den män den sysselsattes med olycksfallsförsäkringsstatistikens utarbetande, av 1 förste aktuarie (delvis), 1 aktuarie (delvis), 1 amanuens och 15 kvinnliga biträden. Det för den fortlöpande statistiken använda primärmaterialet utgöres ä ena sidan av arbetsgivarnes uppgifter rörande antalet årsarbetare inom olika yrkesgrupper och till dem utbetalda lönesummor, å andra sidan av arbetsgivarnas uppgifter å olycksfallsanmälningar, rörande de skadade, de särskilda förhållanden, under vilka olycksfallen inträffat, olycksfallens orsaker m. m. Därjämte erhålles i samband med riksförsäkringsanstaltens och de ömsesidiga, bolagens skaderegleringar fullständig kännedom om olycksfallens följder i varje särskilt fall, såsom sjuktidens längd, invaliditetsgrad, skadeersättningar av olika slag o. d. Olycksfallsstatistiken avser, såsom å sid. 90 redan anmärkts, närmast, att lämna nödigt material för fastställande av de mot olycksfallsrisken inom skilda yrkesgrupper svarande försäkringsavgifter för olika försäkringsformer, och har på grund härav statistikens resultat sammanställts på sådant sätt, att de kunna direkt utnyttjas för detta ändamål. Frågan om olycksfallsriskens storlek inom skilda yrkesgrupper är intimt förknippad med frågan om olycksfallens orsaker. Då ett klarläggande av de olika olycksfallsorsakernas inflytande på olycksfallsrisken kan väntas lämna värdefulla resultat beträffande frågan om vidtagande av sådana åtgärder, som äro bäst ägnade att minska denna risk, har resultatet av statistiken

102 sammanställts på sådant sätt, att även denna synpunkt blivit i viss mån tillgodosedd. För bearbetningen av det statistiska materialet överföres genom stansning samtliga för statistiken erforderliga uppgifter till särskilda kort (Hollerith-kort), varjämte all sortering av korten och all addering av å korten stansade uppgifter utföras med särskilda maskiner enligt Holleriths system. Ifrågavarande system har redan möjliggjort en icke oväsentlig reduktion av personal och synes, sedan systemet fullständigt genomförts, möjliggöra ytterligare inskränkningar. Inom livförsäkringsanstalten föres också ett stort arbetsgivareregister. Pensionsstyrelsens statistik. Den inom pensionsstyrelsen förefintliga statistiska byrån har icke till väsentlig uppgift att bearbeta och utgiva officiell statistik utan har sig förelagd en huvudsakligen administrativ uppgift och må rörande densamma allenast anföras, att å byrån, förutom byråchefen, tjänstgöra 1 förste aktuarie och 1 sekreterare samt 4 aktuarier och 2 amanuenser ävensom ett hundratal kvinnliga biträden. Några särskilda för statistiska ändamål avsedda formulär eller blanketter hava icke blivit fastställda av styrelsen. Icke heller hava några förordningar eller kungörelser utfärdats till grund för ämbetsverkets statistik. De löpande årsberättelserna innehålla, förutom uppgifter av administrativ natur, i regel endast en kort statistisk redogörelse, omfattande mera lätt tillgängliga uppgifter om försäkringsverksamheten, men periodvis — ungefär vart femte år — lämnas en i sistnämnda hänseende fylligare redogörelse. Å statistiska byrån föres ett register, i vilket för varje person i åldern 16—66 år göres årlig anteckning angående avgiftsskyldigheten och fullgörandet av densamma. Uppgifterna till detta register erhållas från mantalsskrivningsförrättarna, taxeringsnämnderna och uppbördsmyndigheterna. Därjämte föres ä kanslibyrån register över samtliga pensionsansökningar samt å försäkringstekniska byrån över pensionärer och utgående pensioner. Till årsredogörelsen sammanföras uppgifterna rörande avgiftsbetalningen av statistiska och rörande pensionerna av försäkringstekniska byrån. Kommunikationsverkens statistik. Särskilda statistiska avdelningar finnas såväl inom järnvägsstyrelsen som inom generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen, däremot icke inom vattenfallsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ehuru även sistnämnda ämbetsverk utgiva berättelser i Sveriges officiella statistik. Järnvägsstatistiken. Personalen inom järnvägsstyrelsens statistiska kontor utgöres för närvarande av 1 chef för kontoret, 2 aktuarier och dessutom 33 manliga samt 17 kvinnliga befattningshavare. Statistiken omfattar dels statens järnvägar, dels enskilda järnvägar och lämnar uppgift om järnvägarnas utsträckning, deras byggnad och underhåll, rullande materiell, driftsförhållanden, trafikrörelse, personal och ekonomi samt olyckshändelser och olycksfall. Primärmaterialet erhålles, vad beträffar statens järnvägar, från styrelsen underlydande förvaltningar och tjänstemän, och utgöres detsamma i främsta rummet av redovisningshandlingar (särskilt de som upprättas för trafikinkomsternas redovisning) samt bokföringshandlingar och tjänsterapporter av olika slag och i någon mån även av särskilda statistiska rapporter. Särskilt må nämnas de specificerade uppgifter om godstrafiken, för

103 vagnslastgodsets vidkommande med angivande även av varuslag, som erhållas kvartalsvis från varje statens järnvägars station (rörande från enskilda järnvägar i samtrafik med statens järnvägar avsänt gods upprättas motsvarande uppgifter av särskilda personer, som därför erhålla viss ackordsersättning). Beträffande statistiken över de enskilda järnvägarna erhållas statistiska primäruppgifter från vederbörande förvaltningar för varje år å särskilt fastställda formulär, upptagande uppgifter om banlängd, tekniska förhållanden, rullande materiell och olyckshändelser (avgivna tillika till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen), om tåg- och vagnsrörelsen samt om trafik och ekonomiska förhållanden m. m., ävensom genom styrelse- och revisionsberättelser. Dessa uppgifter användas för den allmänna järnvägsstatistik, som årligen publiceras i Sveriges officiella statistik. Dessutom avgiva de enskilda järnvägarna för varje månad en driftsrapport, som ligger till grund för månadsstatistiken i Järnvägsstatistiska meddelanden. Post statistiken. Personalen inom generalpoststyrelsens statistiska kontor utgöres av 1 förste aktuarie, 2 manliga förste postexpeditörer och 3 kvinnliga postexj^editörer samt för närvarande dessutom såsom tillfällig förstärkning 2 kvinnliga biträden. Poststatistiken är en ren verks-statistik, vars primärmaterial erhålles från postanstalterna och — i mindre utsträckning — från distriktsförvaltningarna. Uppgifterna utgöras av 1) halvårsvis avgivna uppgifter om inlämnade värdeförsändelser, paket och postanvisningar samt ankomna postförskott; 2) uppgifter erhållna genom räkning den 1—7 september varje år av vanliga och rekommenderade brevförsändelser samt postabonnerade tidningar; 3) uppgifter om obeställbara försändelser enligt räkning under tiden 24 april—21 maj varje år; 4) kvartalsuppgifter om frankoteckensuppbörden; 5) uppgifter å inkasseringsrörelsen; 6) uppgifter å postföring sjöledes (i förekommande fall); 7) uppgifter å brevlådor och lösväskor; 8) uppgifter om personal samt 9) uppgifter från postdirektionerna om järnvägspostföringen. Utväxlingspostanstalterna avgiva särskilda uppgifter enligt punkt 1—3, nämligen beträffande försändelser till och från utlandet samt transiterade försändelser. Ett förslag till omläggning av försändelsestatistiken har nyligen remitterats till distrikts- och lokalförvaltningarna för yttrande. Telegraf- och telefonstatistiken. Det statistiska arbetet utföres inom telegrafstyrelsen av en därför särskilt anställd statistiker i sekreterares tjänsteställning samt under honom lydande personal (f. n. 1 amanuens och 3 kvinnliga befattningshavare). Även telegraf- och telefonstatistiken är en ren verks-statistik. Primärmaterialet erhålles sålunda från stationsföreståndarna, vilka aygiva månadssammandrag rörande trafik, inkomster och utgifter.

104 III. Uppgifter om den officiella statistikens organisation i utlandet samt i internationellt hänseende. Den officiella statistiken i vissa främmande länder. Efterföljande framställning inskränker sig till de allmännare dragen av den officiella statistikens nuvarande anordning i vissa europeiska länder. Såväl 1854 års som 1905 års statistiska kommittéer hava i sina betänkanden redogjort för denna anordning, sådan den var vid tiden omkring år 1856, resp. år 1910, ävensom för huvuddragen av den historiska utvecklingen. Utförligare redogörelser härutinnan, författade av framstående statistici inom resp. länder finnas samlade i det vid American statistical Association's 75-årsjubileum år 1918 utgivna arbetet History of statistics, their development and progress in many countries, collected and edited by John Koren. Sistnämnda beskrivningar sträcka sig, vad de europeiska länderna beträffar, i allmänhet fram till tiden för världskrigets utbrott. Också i några av de statistiska läroböckerna och handböckerna, bland vilka må nämnas Statistik und Gesellschaftslehre av G. v. Mayr, Del I. 2:dra uppl. 1914, finnas dylika redogörelser. Erinras må även om det material, som finnes samlat i Bulletin de Vinstitut international de statistique. För komplettering av ovannämnda framställningar ha från vissa främmande länder genom Kungl. utrikesdepartementet promemorier erhållits angående den officiella statistikens nuvarande organisation, publiceringssätt och material, nyligen (d. v. s. sedan 1910) skedda omläggningar därav samt för närvarande förestående eller planerade omorganisationer. Ifrågavarande promemorior hava i allmänhet åtföljts av diverse författningar och andra tryckta bilagor, bland vilka senare må nämnas: Statuts organiques de la commission centrale de statistique, (Ministére de 1'interieur et de 1'agriculture), Bruxelles; Organiscdioyi de la statistique agricole annuelle (Ministére de 1'agriculture), Bruxelles 1921; Statistiqe judiciaire; recueil des circulaires encore en vigueur (Ministére de la justice), Bruxelles 1905; Recueil des instructions concernant la statistique commerciale (Ministére des finances: Service de la statistique commerciale), Bruxelles 1920—22; Report on the collection and presentation of official statistics prepared by a committee appointed by the cabinet, London 1921; Statistique generate de la France, Historique et travaux de la fin du XVIILe siécle au debut du XX:e, Paris 1913; Bureau centrale de statistique des Pays-Bas, La Haye 1921; Renseignements sur Vorganisation actuelle des statistiques de Vetat civil dans divers pays (Annuaire international de statistique publié par l'office permanent de l'institut international de statistique, annexe aux tomes I—V), La Hay 1921; Le bureau federal de la statistique, son origine, son objet, son organisation (Bureau federal de statistique), Ottawa 1920; Memorandum on the organization and work of the Dominion bureau of statistics by the Dominion statistician, Ottawa 1921; Organizacao et regulamento dos Servicos da Direcqao geral de Estatistica (Ministerio das fmancas), Lisboa 1920; Reglamento de la Bireccion general del histituto geografico y estadistico, Madrid 1912; Estadistica, Contestaciones al Programa de oposicion a placas de Auxiliares de Estadistica (av Don José Mera) Madrid 1919; Spre o organizare a statisticei in Romania av

105 I. Teodorescu, Bucuresti 1922 (med tysk översättning); Der Aufbau der Statistik in der Staatsverwaltung Deutschösterreichs im amtlichen Auftrage verfasst von Felix Klezl, Wien 1919; Die amtliche Statistik und die neuen Erfodernisse der Zeit von Walter Schijf i Statistische Monatschrift, Wien 1919. Tyvärr har utrymmet icke medgivit ett fullständigare utnyttjande av detta delvis mycket intressanta material. Så ha t. ex. de uppgifter, som erhållits eller eljest varit tillgängliga rörande utgivna statistiska publikationer endast helt flyktigt kunnat utnyttjas. Vidare har primärmaterialets insamlande och beskaffenhet berörts endast i några fall där det synts erbjuda särskilt intresse. Några länder, från vilka material för en beskrivning icke utan ytterligare åtgärder kunnat erhållas, hava icke alls upptagits till behandling. Belgien. Den officiella statistiken i Belgien är fortfarande på det stora hela organiserad så,- som beskrivits i 1905 års statistiska kommittés betänkande. Statistiken är i hög grad decentraliserad; varje ministerium, av vilka flertalet hava särskilda statistiska avdelningar eller kontor, utarbetar sålunda inom dess område fallande statistik. Den statistiska byrå inom inrikesministeriet, som, enligt vad som redan nämnts å sid. 10, inrättades år 1831, och som från början säkerligen tänkts skola utveckla sig till en statistisk centralbyrå i ordets egentliga bemärkelse har ännu mindre än vår egen statistiska centralbyrå fått denna utveckling. Ifrågavarande byrå, le Service de la Statistique generate bildar visserligen, tillsammans med le Service des affaires électorales, ett eget ämbetsverk (Administration) med en generaldirektör som chef, men av den officiella statistikens olika grenar är det allenast befolkningsstatistiken, val-, kommunal-, aktiebolags- och milisstatistiken, som den självständigt utarbetar. Däremot erhåller byrån från övriga ministerier material dels för utgivande av en statistisk årsbok, dels för utgivande av en kvartalsskrift, dels ock för utgivande tid efter annan (senast för perioden 1876—1900) av en översikt av rikets tillstånd. För övrigt står byrån, särskilt med avseende på nämnda publikationer, i nära samverkan med nedannämnda statistiska centralkommission. Av övriga statistiska byråer eller kontor må nämnas industri- och arbetsministeriets statistiska »section» (allmänna industriräkningar tioårsvis, enquéter över detalj- och grosshandelspriser samt livsmedelsförbrukning, statistik över strejker och lockouter, olycksfall i arbete) handelsstatistiska byrån i finansministeriet (utrikeshandeln); statistiska byrån i justitieministeriet (rättsstatistik); statistiska byrån i jordbruksministeriet (jordbruksstatistik). I övrigt utarbetas inom industri och arhetsministeriet bergverksstatistik av V Administration des mines, arbetsförmedlingsoch arbetslöshetsstatistik av V Office de V assurance et de la prévoyance sociale, vidare undervisningsstatistik inom ministeriet för vetenskap och konst, järnvägs-, post-, telegraf- och sjöfartsstatistik inom kommunikationsministeriet o. s. v. Den statistiska centralkommissionen är sammansatt av ledamöter (f. n. 20), vilka tillsättas av inrikesministern och så vitt möjligt tagas bland ministeriernas tjänstemän. Av ledamöterna avgår en tredjedel vartannat år, men kunna de därvid erhålla förnyade mandat. Kommissionen skall behandla till densamma av inrikesministern hänskjutna ärenden. Dess uppgift i övrigt regleras av kungl. förordningen den 21 oktober 1841 och har redan beskrivits å sid. 10. Ledamöterna erhålla utom viss ersättning till avlägset boende ledamöter vid varje sammanträde en jeton de presence (numera 10 fr.) och dess sekreterare åtnjuter därtill särskilt 1624 22

106 arvode (numera 1,500 fr. om året). Kommissionen publicerar en särskild Bulletin om sitt arbete. Danmark. Statistiken i Danmark är till större delen centraliserad i Bet statistiske Departement, som handlägger statistik rörande areal, administrativ indelning, jordbruk, skogshushållning, val, befolkningsförhållanden, undervisning, rättsväsen, alkohol, statens och kommunernas finanser, banker och sparbanker, aktiebolag och andelsföreningar, offentliga understöd, handel, sjöfart, industri samt sociala förhållanden (socialstatistik). Utanför Departementet handlägges huvudsakligen allenast medicinalstatistik (inom Sundhedsstyrelsen), fiskeristatistik (av Fiskeridirektören) samt järnvägs-, post- och telegrafstatistik (av vederbörande styrelser, inom vilka finnas särskilda statistiska avdelningar). För en närmare redogörelse för organisationen, publikationerna m. m. må hänvisas till statistiksakkunnigas betänkande, Bilaga I I . England. Efter förslag och utredning av en särskild kommitté, tillsatt av regeringen den 15 juli 1920 med anledning av en hemställan (petition) från ett stort antal enskilda personer, lärda sällskap, myndigheter, handelskamrar m. fl., har i England år 1921 tillsatts en permanent, rådgivande statistisk kommitté, med uppgift att åstadkomma samarbete och enhetlighet de olika departementens statistiska arbeten emellan. Utom de utvidgningar, som härröra från införandet av allmän sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring samt inrättandet av pensionsministeriet, har den officiella statistiken för övrigt icke undergått större organisatoriska förändringar sedan år 1910. Följande departement utarbeta för närvarande officiell statistik: Admiralty, Air ministry, Ministry of agriculture and fisheries, Customs and excise^ Home office (olycksfall i arbete, industristatistik, ratts- och fångvårdsstatistik, licenser, utlänningar), Inland revenue, Medical research council, Ministry of labour, Ministry of health (publik hälsovård, kommunala finanser och skatter, fattigvård, ålderspensioner, sjukförsäkring, sinnessjukvård), Ministry of pensions (krigspensioner), Registrar general's office (befolkningsstatistik för England och Wales), Board of trade (utrikeshandel, sjöfart, ut- och invandring, produktionsräkningar, aktiebolag, konkurser, allmänna »statistical abstracts»), Mines department, Ministry of transport (järnvägar, spårvägar och andra transportinrättningar, vägar), ^Scottish board of agriculture, Registrar general for Scotland, av vilka alla hava särskilda statistiska avdelningar, vidare Board of education, som har en statistisk subsection inom varje avdelning samt en statistisk kommitté för departementet i dess helhet, Treasury, War office, Scottish office samt i Skottland Education department, Board of health, Pishery board, Board of control (sinnessjukvården) och Prison commissioners. Finland. Den officiella statistiken i Finland har intill senaste tid, då likväl ett omslag synes vara på väg att inträffa, utvecklat sig i riktning mot en alltmera genomförd decentralisation. Enligt instruktion av år 1884 är i Finland statistiska centralbyrån det ledande centralorganet för den statistiska verksamheten i landet. Centralbyrån åligger att insamla och bearbeta till den officiella statistiken hörande uppgifter, att anmäla om bristfälligheter, som förefinnas i de från andra ämbetsmyndigheter kommande uppgifterna, att avgiva utlåtanden i statistiska frågor och att utarbeta förslag rörande den officiella statistiken m. m.J) Ur*) Ar 1884 fick det statistiska ämbetsverket övertaga jämväl de uppgifter, som tidigare ålegat en särskild statistisk centralkommission, vilken samtidigt indrogs.

107 sprungligen var all officiell statistik koncentrerad i centralbyrån, men under tidens lopp har den ena grenen efter den andra överförts till de ämbetsverk, som i förvaltningshänseende handhava resp. områden. För närvarande handlägger statistiska centralbyrån befolkningsstatistik, utvandringsstatistik, valstatistik, kommunal finansstatistik, obligationsstatistik, statistik rörande kvarlåtenskap, arv och testamenten, konkursstatistik, aktiebolagsstatistik, statistik över inkomst- och förmögenhetsförhållanden samt särskilda specialundersökningar, delvis av ekonomisk art, ävensom Statistisk årsbok. Nyligen har centralbyrån fått i uppdrag att från början av år 1922 uppgöra statistik över grosshandelspriser samt över utländska skulder och tillgodohavanden. Dessutom har centralbyrån interimistiskt fått övertaga den av finansministeriet tidigare utarbetade bankstatistiken. Likaledes har centralbyrån nyligen fått övertaga den förut inom överstyrelsen för allmänna byggnader utarbetade kanalstatistiken. Av övrig statistik utarbetas: rättsstatistik i justitieministeriets statistiska byrå; jordbruksstatistik i lantbruksstyrelsens statistiska kontor; industri- och hantverksstatistik i handels- och industristyrelsens statistiska byrå; sjöfartsstatistik i sjöfartsstyrelsens statistiska kontor; fattigvårds-, pris- och levnadskostnads-, olycksfalls-, arbetsinställelse-, arbetarunderstödskassestatistik samt socialstatistiska specialutredningar ävensom månadsskriften Social tidskrift i socialstyrelsens statistiska avdelning samt statistik rörande den inre kolonisationen av kolonisationsstyrelsems undersökningskontor. Vidare utarbeta följande ämbetsverk och ämbeten under deras verksamhetsområden fallande statistik, nämligen skolstyrelsen, lantmäteristyrelsen, forststyrelsen, justeringsverket, medicinalstyrelsen, poststyrelsen, postsparbanksstyrelsen, överstyrelsen för allmänna byggnader, fångvårdsstyrelsen, försäkringsinspektören, sparbanksinspektören samt inspektören för pantlåneanstalterna. Den officiella statistiken i Finland är i mer än ett hänseende ganska lik den svenska. Sålunda utgives en årlig industristatistik, som grundar sig på av industriidkarna avgivna uppgifter, samt en femårig hantverksstatistik; handelsstatistiken grundas liksom i Sverige på angivningssedlar vid tullkamrarna, med uppgifter bl. a. om varans kvantitet och deklarerade värde i finsk hamn, tullavgifter icke inräknade. Befolkningsstatistiken åter står på det gamla svenska tabellverkets grundval med av prästerna avgivna sammandrag av kyrkoböckernas uppgifter. Tabellerna över befolkningsrörelsen äro årliga, men folkmängdstabellerna avgivas endast vart tionde år. Blott för de större städerna utföras särskilda folkräkningar. Jordbruksstatistiken erhålles genom de olika lantbrukssällskapens försorg, dels genom dessas funktionärer, dels genom avlönade lokala ombud, vilka årligen insända uppgifter om c:a en tiondedel av kommunens lägenheter, representerande olika slag av sådana. Mera detaljerade jordbruksstatistiska undersökningar företagas vart tionde år, varvid materialet insändes av kommunalnämnderna och insamlas genom avlönade personer från samtliga lägenheter i riket. Sedan 1910 hava flera serier av officiell statistik tillkommit, nämligen bankstatistiken, kolonisationsstatistiken och den kommunala finansstatistiken, statistik angående konkurser, aktiebolag, samt inkomst- och förmögenhetsförhållanden ävensom vissa socialstatistiska specialundersökningar. Frågan om den officiella statistikens centralisering lär för närvarande vara aktuell i Finland, där utredning i ärendet pågår i samband med en utredning om minskande av kostnaderna för administrationen i allmänhet, för vilken fråga en särskild kommitté blivit tillsatt.

•

108 Frankrike. Den officiella statistiken i Frankrike är icke centraliserad. I allmänhet utarbetar varje ämbetsverk självt den statistik, som berör dess verksamhetsområde. Emellertid finnes i Frankrike ett allmänt statistiskt kontor, la Statistique generate de la France et le Service cVobservation des Prix, som upprättar sådan statistik, som icke utgives av andra verk, ehuru primäruppgifterna i vissa fall insamlats av dessa. Kontoret i fråga handlägger sålunda befolknings-, familje-, bostads-, yrkes- och industri-, fattigvårds-, pris- och lönestatistik m. m. Särskilda statistiska byråer finnas inom jordbruks-, handels-, finans- och justitieminister ier na. ^ För övrigt har den officiella statistiken i Frankrike i fråga om den yttre organisationen icke undergått större förändringar sedan 1910, utom inrättandet år 1914 av le Service d'observation des Prix såsom annex till la Statistique générale de la France, vadan organisationen fortfarande i allt väsentligt är anordnad på det sätt, som beskrives i 1905 års statistiska kommittés betänkande. Såsom en rådplägande församling — vilken har att överlägga: rörande valet av källor, metoder, formulär, planer m. m., som underställas densamma av vederbörande ämbetsverk ävensom rörande åtgärder för åstadkommande av enhetlighet i de statistiska publikationerna; rörande redigeringen och innehållet av Frankrikes statistiska årsbok; rörande upptagande av ny statistik; rörande förbindelsen mellan franska och utländska statistiska myndigheter; rörande den statistiska undervisningen och andra spörsmål av allmänt statistiskt intresse — finnes sedan 1885 le Conseil supérieur de statistique. Rådet består för närvarande av c:a ett 70-tal medlemmar, valda bland ledamöterna i parlamentet och lärda sällskap samt representanter för ministerierna. Utom ovannämnda statistiska råd finnes sedan 1907 ett Conseil de la statistique générale de la France. Detta består enligt dekret, utfärdat år 1919, av 12 medlemmar, varibland 2 från 1'Academie des sciences morales et politiques, 5 från le Conseil supérieur de statistique eller bland de forna presidenterna för la Société de statistique de Paris, 1 från le Conseil supérieur du travail, 1 från la Chambre de commerce de Paris och dessutom professorn i statistik vid juridiska fakulteten i Paris, en av professorerna vid Paris' universitet eller högskolor samt chefen för la Statistique générale de la France. Nämnas må även le Commission interministérielle de statistique sanitaire (inrättad år 1912), vilken består av ett 20-tal medlemmar. På hemställan från la Société de statistique de Paris, att det borde inrättas ett organ för samverkan och centralisation i de olika ämbetsverkens statistiska arbeten, tillsatte år 1920 le Conseil supérieur de statistique en kommitté för undersökning av möjligheten att stärka enhetligheten inom den franska statistiken samt underlätta en planmässigare bearbetning av insamlat material. Denna kommitté har föreslagit en reorganisation i syfte att åstadkomma ett bättre samarbete mellan de olika offentliga och privata institutioner, som insamla och bearbeta statistiska uppgifter. La statistique générale's åligganden skulle därvid utvidgas, så att man uppnådde dels större enhetlighet i metoder för insamling och bearbetning av materialet, dels ett mångsidigare utnyttjande av detta, särskilt för att erhålla bättre kännedom om landets ekonomiska och sociala verksamhet samt befolkningens levnadsvillkor. Det system, som i Frankrike anses vara det lämpligaste är sålunda en decentraliserad statistik, där varje ämbetsverk själv omhänderhaver den statistik, som direkt berör dess verksamhet, men där ett särskilt

109 ämbetsverk skulle ha i uppdrag att utarbeta enhetliga metoder, att samordna de övriga institutionernas arbeten samt att ur de ursprungliga uppgifterna göra utdrag av sådana statistiska data, som ej direkt intressera de övriga institutionerna, men som likväl äro tjänliga att öka kännedomen om befolkningens demografiska, ekonomiska och sociala villkor. Holland. I Holland är statistiken betydligt centraliserad och utvecklar sig alltmera i riktning mot en genomförd centralisation. Sålunda har till statistiska centralbyråns verksamhetsområde, som omkring år 1910 innefattade befolknings-, konkurs-, finans-, rätts-, fångvårds-, val-, undervisnings-, bank- och sparbanks-, pris-, fattigvårds-, arbets- och bostadsstatistik, sedermera överflyttats följande grenar av statistiken, som tidigare bearbetats och publicerats av andra myndigheter, nämligen handels-, sjöfarts-, järn- och spårvägs- samt hälsovårdsstatistiken rörande armén, varjämte centralbyrån upptagit bearbetandet och offentliggörandet av statistik beträffande den industriella produktionen, kollektivavtal, samt tilllämpningen av gällande lagar rörande barnaskydd. Centralbyrån sysselsätter numera c:a 200 ä 250 funktionärer. Vid centralbyråns sida står såsom rådgivande myndighet en statistisk centralkommission, bestående, enligt kungl. förordningen den 9 januari 1899 av minst 12 ledamöter, tillsatta av konungen. Holland är ett av de få land, som i likhet med Sverige, har fullständiga kommunala befolkningsregister vid sidan av registren över födda och döda samt ingångna äktenskap. Alla personer, som äro bosatta i kommunen, införas i befolkningsregistret, med uppgifter om födelse, kön, civilstånd, yrke m. m. Vid ut- och inflyttningar måste anmälan göras inom mycket kort frist vid äventyr av böter. Vid folkräkningarna, som i Holland icke direkt grundas på sagda register utan äga rum genom särskilda räkningar, undergår befolkningsregistret en omsorgsfull kontrollering. I befolkningsregistret i Holland äger för närvarande en omläggning rum, varigenom, om allt slår väl ut, den holländska befolkningsstatistiken helt säkert kommer att bli den bästa och fullständigaste i världen. Registret skall nämligen föras å individualkort, vilka ifyllas vid födelser eller vid eventuell invandring och sedan följa resp. personer från kommun till kommun, varhelst de bosätta sig inom riket. Ä korten skola anteckningar göras angående vederbörandes härstamning och person, vilka senare anteckningar skola kompletteras vid inträffade ändringar eller nya omständigheter. Vid dödsfall eller vid utvandring skola kortens anteckningar införas å ett permanent register och korten översändas till statistiska centralbyrån, för att där bevaras och begagnas för allt slags demografisk forskning. Italien. Den statistiska centralbyrån i Italien är Ufficio centrale di statistica, som sorterar under arbets- och socialministeriet. Centralbyrån handlägger huvudsakligen befolknings- och undervisningsstatistik samt statistik över välgörenheten ävensom utgivandet av den statistiska årsboken. Med längre mellanrum har även utgivits annan statistik såsom industri-, fattigvårds- och valstatistik. Emigrationsstatistiken, som till slutet av år 1920 redigerats av centralbyrån, har enligt överenskommelse överflyttats till utrikesministeriets generalkommissariat för emigrationen. Inom arbets- och socialministeriet utarbetas även arbetsstatistik, och utgiver ministeriet däröver en månatlig Bulletin. I övrigt utarbetas den officiella statistiken i Italien inom resp. centrala ämbetsverk. Sålunda utger inom lantbruksministeriet, jordbruksstatistiska byrån jordbruks-

110 statistik, den centrala inspektionsbyrån för de allmänna gruvorna bergverksstatistik samt, före kriget, skogsöverstyrelsen skogsstatistik; industri- och handelsministeriet utger bl. a. allmän sparbanks, kredit- och försäkrings- samt aktiebolagsstatistik; i finansministeriet utgiver generalstyrelsen för tullen handels- och sjöfartsstatistik samt utger ministeriet jämväl publikationer rörande statsmonopol, statsfinanser o. s. v.; i ministeriet för de allmänna arbetena utgives järnvägsstatistik av järnvägsstyrelsen (före kriget omfattande även enskilda järnvägar); före kriget utgav post-, telegraf- och telefonministeriet post-, telegraf- och telefonstatistik; inom inrikesministeriet utgiver fångvårdsstyrelsen fångvårdsstatistik och medicinalstyrelsen statistik över sjukdomar samt hälso- och sjukvården; justitie- och kultusministeriet .utgiver rättsstatistiken. Statistiken i Italien är sålunda ganska decentraliserad. E t t lagförslag, som är under behandling, lär emellertid avse att centralisera största delen av statistiken hos centralbyrån. E t t statistiskt råd, Consiglio superiore di statistica, finnes och har till uppgift att lämna allmänna riktlinjer för det statistiska arbetet samt redigeringen av publikationerna. Rådet är sammansatt av ett stort antal medlemmar, valda bland statistiska och nationalekonomiska fackmän samt bland representanter för ministerierna och administrationen. Rådets verksamhet har huvudsakligen utövats genom ett mindre permanent utskott. Lettland. Den officiella statistiken i Lettland är, ehuru ännu ganska outvecklad, tillgodosedd med en särskild statistisk centralbyrå, som hos sig förenar alla statistikens grenar. Inom centralbyrån finnes en avdelning för befolkningsstatistik; en avdelning för handels-, pris-, bank- och kursstatistik; % en avdelning för jordbruksstatistik; en avdelning för industristatistik samt en avdelning för arbetsstatistik. Emellertid finnas särskilda statistiska avdelningar även inom kommunikationsministeriet, bildningsministeriet och arbetsministeriet. Norge. Om än icke så starkt centraliserad som i Danmark och Holland är den officiella statistiken i Norge likväl betydligt mera centraliserad än i Sverige. Norges Statistiske centralbyrå handhaver sålunda utom befolknings-, rätts-, jordbruks-, sparbanks-, fattigvårds- och kommunalstatistik, dels industri-, bergverks-, handels- och sjöfartsstatistiken samt större delen av socialstatistiken, dels ock statistik över privat bankväsen, aktiebolag och emissioner. I likhet med vad annorstädes vanligen är fallet utger centralbyrån även den statistiska årsboken över landets hela statistik. Utanför centralbyrån utarbetas fiskeri-, undervisnings-, medicinal-, försäkrings-, fångvårds-, skogs-, järnvägs-, post- och telegrafstatistik av vederbörande departement, styrelser och ämbeten. Vidare utger stortingets kontor statistik över stortingsvalen, justitiedepartementet bearbetar delar av rättsstatistiken, lantbruksdirektören utger delar av jordbruksstatistiken (skördestatistiken), och socialdepartementet utger tidskriften Sociale meddelelser ävensom socialstatistiska specialundersökningar. Någon rådgivande statistisk kommission finnes icke i Norge. I frågor rörande omläggningar och reformer inom de olika decentraliserade grenarna av statistiken samt koordinationen inom den officiella statistiken i dess helhet utövar i stället centralbyrån en rådgivande, planläggande och reglerande verksamhet, vilken dock icke grundar sig på någon författningsenlig befogenhet, utan på ett frivilligt samarbete mellan centralbyrån och ämbetsverken. För en närmare redogörelse härför

Ill samt för centralbyråns organisation, de statistiska publikationerna m. in., må hänvisas till statistiksakkunnigas betänkande, Bilaga I I . Portugal. Den statistiska centralbyrån i Portugal, Diregao Geral da Estatistica, sorterar under finansministeriet och utger huvudsakligen finans-, handels- och sjöfarts- samt befolkningsstatistik ävensom en allmän statistisk årsbok. Byrån omorganiserades år 1911 och år 1918 överfördes dess avdelning för lantbruksstatistik till lantbruksministeriet. En ny omorganisation av byrån är för närvarande under planläggning. Pä det hela taget har den officiella statistiken i Portugal utvecklat sig mot ökad decentralisation. Inom inrikesministeriet utarbetar Instituto central de higiene sanitetsstatistik; handelsministeriet utarbetar post- och telegrafstatistik samt har i den nyligen upprättade avdelningen för industri statistik ett organ för industristatistik; kolonialministeriet utarbetar handelsstatistik angående kolonierna; marinministeriet utarbetar fiskeristatistik och även lantbruksministeriet utarbetar diverse statistik. I Conselho Superior de Estatistica finnes ett statistiskt råd med uppgift att främja enhet och likformighet i statistiken, uppgöra plan för landets statistik samt behandla metoderna för statistikens bearbetning, sätten för dess publicerande m. m. Enligt gällande reglemente (10 maj 1920) består rådet av finansministern som ordförande, chefen för statistiska centralbyrån som vice ordförande, vederbörande chefer för statistiska avdelningarna inom administrationen samt åtta professorer i ekonomiska, juridiska, agrikulturella och medicinska vetenskaper. I varje guvernement finnes en särskild statistisk distriktskommission, som sorterar direkt under centralbyrån. Rumänien. Under tiden närmast före världskriget fanns i Rumänien inom jordbruks- och domänministeriet ett statistiskt centralverk, vilket utarbetade bl. a. befolknings- och jordbruksstatistik. Övriga, viktigare grenar av statistiken sorterade under resp. ministerier, sä t. ex. rättsstatistiken under justitieministeriet och handelsstatistiken under inrikesministeriet, vilka ministerier för ändamålet upprättat särskilda statistiska byråer. Efter kriget omorganiserades statistiken, och blev då allt statistiskt arbete förenat i en statistisk generaldirektion, i vilken samtliga ministeriers statistiska avdelningar uppgingo. Denna fullständigt centraliserade organisation, som för övrigt aldrig blev av kamrarna ratificerad, bestod emellertid icke mera än i två år. Den 1 april 1921 blev statistiken ånyo decentraliserad. Alla de statistiska avdelningarna inom generaldirektionen återgingo till resp. ministerier, och den befolkningsstatistiska avdelningen skildes från den jordbruksstatistiska och överfördes till inrikesministeriet. För närvarande är därför Rumäniens officiella statistik fördelad på de olika ministerierna. Särskilda statistiska avdelningar (direktioner) finnas inom finansministeriet (statistik över finanser och utrikeshandel), industri- och handelsministeriet (industri-, bergverks-, aktiebolags-, löne- och prisstatistik), inrikesministeriet (befolkningsstatistik) samt jordbruksministeriet, undervisningsministeriet och arbetsminister iet. Den statistiska direktionen inom industri- och handelsministeriet har sig anförtrott utgivandet av årsboken över hela den officiella statistiken samt en kvartalsvis utkommande Bulletin. E t t nytt omorganisationsförslag har utarbetats av generaldirektören för nämnda direktion. För närvarande överväger man sålunda en omorganisation, varigenom decentralisationen, ehuru i princip bibehållen, skulle bliva

112 mindre markerad genom att vissa grupper av statistiken skulle samlas under gemensam ledning. Förslaget innebär även, att en statistisk centralkommission, bestående av cheferna för de olika statistiska byråerna, under den äldstes presidium, skulle upprättas. Serbokroatoslovenska riket. Det finns ingen gemensam statistisk organisation i Serbokroatoslovenska riket, men den nedannämnda generaldirektionen för Serbien skall vara avsedd att utvecklas till en sådan organisation. I Serbien finnes en statistisk generaldirektion, som för närvarande lyder under socialministeriet, men som lär skola överflyttas till undervisningsministeriet. Generaldirektionens organisation är alldeles outvecklad, och riktlinjerna för dess verksamhet äro svävande; ej heller finnes någon bestämd instruktion. Särskilda statistiska avdelningar finnas i undervisningsministeriet, socialministeriet, finansministeriet och jordbruksministeriet. Efter kriget har endast den av finansministeriet utgivna statistiken över in- och utförseln under åren 1918—i 920 utkommit av trycket. Övriga publikationer ha måst inställas på grund av otillräckliga medel. Frågan om en fullständig omorganisation är för närvarande uppe, särskilt av den grund, att så gott som allt statistiskt material under kriget förstörts eller bortförts. Kroatien-Slavonien är den enda del av riket, där en mera välordnad officiell statistik finnes. Den står under ledning av ett sedan mitten av 1870-talet existerande statistiskt ämbetsverk. Ämbetsverket handlägger bl. a. befolknings-, rätts-, industri- och bergverks-,' jordbruks-, undervisnings- och hälsovårdsstatistik. För samfärdsel och finanser finnes ingen statistisk organisation, då dessa områden förut tillhörde den ungerska regeringens kompetens. Den statistiska årsbok, som tidigare utgivits (1905—1910 i två band) har på grund av bristande medel ännu icke utkommit i fortsättningen. Spanien. I Spanien är statistiken delvis centraliserad i det nyupprättade arbetsministeriet. Under detta ministerium sorterar en »statistisk kår» Cuerpo de estadistica1), med vetenskapligt utbildade tjänstemän och hjälppersonal samt en centralbyrå i Madrid. Denna centralbyrå samlar och utger det material, som kårens 49 provinssektioner erhållit från provins- och municipalmyndigheter ävensom andra organisationer och enskilda samt utger utom specialpublikationer en allmän statistisk årsbok. Kåren omhänderhar befolknings-, kommunal-, val-, undervisnings-, olycksfalls-, värnplikts- och prisstatistik, statistik över resande till sjöss jämte en del annan specialstatistik. Den övriga officiella statistiken utarbetas i de olika ministerierna efter de olika grenarna av förvaltningen och insamlas av personal, som står utanför den statistiska kåren. Vid sidan av den statistiska kåren, som ledes av en generaldirektör, finnes ett konsultativt organ, numera kallat Consejo del scrvicio estadistico, vilket bl. a. har till uppgift att förelägga generaldirektören de förslag till ändringar inom statistikens olika grenar, som anses lämpliga. Det statistiska arbetet i Spanien är för närvarande föremål för en genomgående omorganisation, varigenom man hoppas kunna komma närmare en önskad centralisation. Tjeckoslovakien. Av de nya staterna synes Tjeckoslovakien vara den, som mest målmedvetet och i ett sammanhang vidtagit åtgärder för organisationen av *) Ännu till för helt kort tid sedan sorterade den statistiska kåren under Direction general del Instituto Geografico y Estadistico i undervisningsministeriet.

sin officiella statistik. Ehuru den planerade organisationen ännu är långt ifrån genomförd i alla sina detaljer, erbjuder densamma likväl så mycket av intresse, att en förhållandevis utförligare redogörelse kunde vara på sin plats. På grund av utrymmets knapphet måste redogörelsen, till vilken rikligt material finnes i den på tyska språket utgivna samlingen av lagar och förordningar m. fl. källor, här likväl göras rätt summarisk. Organic itionen och utarbetandet av den officiella statistiken åligga Statisticå rada statni (statens statistiska råd) såsom rådgivande och beslutande myndighet samt Statni Urad Statisticky (statens statistiska byrå) såsom verkställande myndighet. Båda äro direkt underordnade ministerpresidenten, och det gemensamma chefskapet över dem utövas av en sektionschef som president. Av de före österrikisk-ungerska monarkiens upplösning i Böhmen existerande Statistiche Landesbureau och Statistische Landeskommission har den förra uppgått i nyssnämnda statens statistiska byrå samt den senare upphävts. Undantag från huvudregeln om den officieUa statistikens centralisering hos ovannämnda myndigheter bildas endast av finansministeriet (statistik rörande bankväsen och valutaförhållanden) samt av Statni Pozemkovy Urad, ett förvaltningsorgan av mera temporär natur, som handlägger frågan om den sociala jordreformen (expropriering och styckning av storgodsägarnas jord). Endast den senare av dessa båda myndigheter har funnit nödvändigt inrätta en särskild statistisk avdelning. Övriga ministerier och centrala verk medverka endast så till vida i det statistiska arbetet, att de äro statens statistiska byrå behjälpliga med insamlandet av vissa primäruppgifter. Det statistiska rådet är sammansatt av representanter för ministerierna, kommunala myndigheter, universiteten och de tekniska högskolorna, hushållningssällskap, handelskammare, ingenjörs- och läkarkammare, banker, försäkringsinstitutioner, arbetarorganisationer m. fl, ävensom av ett antal fackmän. Antalet ordinarie ledamöter uppgår till inemot 100, och kan rådet besluta inkalla även utomstående fackmän för överläggningar. Ledamöterna åtnjuta dagtraktamente och reseersättning. Rådet har rätt att invälja framstående in- och utländska statistici som korresponderande ledamöter. Organisationen är sålunda, bortsett från beslutanderätten beträffande landets officiella statistik, närmast att likna vid en akademi. Rådets huvuduppgift är att vid ett årligt ordinarie sammanträde fastställa plan för det statistiska arbetet nästkommande år. Därjämte arbetar rådet på utskott, för närvarande femton till antalet, med fördelning efter ämnen på följande sätt: befolkningsstatistik; jordbruksstatistik; undervisningsstatistik; handels- och industristatistik; ut- och införselstatistik; förvaltnings- och finansstatistik; transportstatistik; militärstatistik; hälsovårdsstatistik; bergverksstatistik; bankoch försäkringsstatistik; rättsstatistik; arbetsordning och allmänna ärenden samt statistiska kurser och examina för tjänstemän i statistiska byrån. Överinseendet över rådet utövas av ministerrådspresidiet, som kan suspendera eller upphäva dess beslut. Statens statistiska byrå arbetar på sju avdelningar. Under förra aret var arbetsfördelningen följande: korrekturläsning och översättningsarbete för byrån i dess helhet samt utarbetandet av en statistisk handbok; folkräkningen, utvandring, sanitära förhållanden, militärväsende; jordbruk, bergshantering, kommunikationsväsende, kredit- och penningväsende; utrikeshandeln; arbetsmarknaden, arbetsförmedling; strejker, övertidsarbete, kollektivavtal, fattigvård, brandförsäkring; politiska val och sammanslutningar, tidningspressen, domstolar och fångvård, finans1624 22

114 väsende; priser, bostadsförhållanden, hantverksföreningar, ideella föreningar, aktiebolag. Statitiska byråns personal består för närvarande av 756 personer, varav 122 ämbetsmän och 431 fast anställda kontorsbiträden. Av personalen äro 455 kvinnAv publikationer hava hittills utkommit månadsserierna Statistisk översikt över utrikeshandeln och Prisuppgifter från statens statistiska byrå samt en översikt av utrikeshandeln för år 1920. Övriga statistiska uppgifter offentliggöras i Meddelanden från statens statistiska byrå, som publiceras så ofta tillräckligt material för ett nummer föreligger färdigt, eller, om texten är mera vidlyftig, i en med tio nummer om året utkommande tidskrift, i vilken även statistiska utredningar av utanför verket stående sakkunniga intagas. Primärmaterialet inhämtas huvudsakligen: beträffande befolkningsstatistiken genom lokala myndigheter; beträffande jordbruksstatistiken genom särskilda ombud på landsbygden, anställda av statistiska byrån ; beträffande industristatistiken genom handelskamrarna samt direkt från industriföretagen; beträffande handelsstatistiken genom tullmyndigheterna samt beträffande arbets- och socialstatistiken genom socialministeriet. En skogsstatistik är delvis planerad och torde avsikten vara att införskaffa primärmaterialet frän skogsägarna med bistånd av skogsinspektörerna. För värdeberäkningen för utrikeshandelns olika varugrupper finnes en särskild värderingskommission. Tyskland. Den officiella statistiken i Tyska riket har, om man bortser från arbets- och socialstatistiken, (se nedan), i fråga om yttre organisation icke undergått större förändringar sedan 1910. Endast en mycket sammanträngd redogörelse är därför här påkallad. E t t centralorgan för den tyska riksstatistiken finnes i Statistisches Reichsamt, som har till uppgift att insamla, granska, bearbeta och offentliggöra det material, som på grund av lagar och riksregeringens förordnanden dit inlämnas samt att utföra de statistiska undersökningar, som anbefallas av riksregeringen. Statistisches Reichsamt består av tre avdelningar, av vilka den första, förutom förvaltning och allmänna angelägenheter, handhar befolknings-, försäkrings-, sparbanks-, konkurs-, aktiebolags-, finans-, jordbruks-, industri- och bergverks-, val-, kriminal-, undervisnings-, bostads- och ångpannestatistik m. m. Den andra avdelningen handhar handels-, fiskeri-, skatte-, järnvägs- samt sjöfartsstatistik och den tredje avdelningen handhar diverse statistik av social betydelse. Riks statistiken är väsentligen centraliserad. Avvikelser frän ett fullt centraliserat system förefinnas dock. Sålunda utarbetar andra riksämbetsverk viss facklig statistik, såsom t. ex. Reichsgesundheitsamt (medicinalstatistik), Reichversicherungsamt och Reichsversicherungsanstalt fur Angestellte (olycksfalls- och socialförsäkringsstatistik), Reichsamt fur Arbeitsvermittelung (den 1 april 1920 utbrutet ur Statistisches Reichsamt; arbetsmarknads-, arbetslöshets-, strejk- och lockout-, arbetsgivareförenings- och fackföreningsstatistik m. m.) samt Reichspostministerium och Reichsverkehrministerium. Primärmaterialet för sin statistik erhåller Statistisches Reichsamt dels direkt (utrikeshandel, kriminalstatistik, valstatistik, produktionsstatistik, sjukkassestatistik), dels under medverkan av de olika staternas statistiska byråer (se nedan), vilka överlämna vissa delar av sitt för resp. stater insamlade material i mer eller mindre bearbetad form till Statistisches Reichsamt (t. ex. befolknings-, yrkes-, bostads-, jordbruks- och undervisningsstatistik m.m.).

115 Statistisches Reichsamt utger dels en statistisk årsbok för tyska riket (sedan 1880), dels månadsstatistik över utrikeshandeln (sedan 1892 med uppehåll under tiden juli 1914 t. o. m. juni 1920), dels tidskriften »Wirtschaft und Statistik» (sedan januari 1921, först månatligen, numera två gånger i månaden), dels det stora serieverket »Statistik des Deutschen Reichs» (sedan 1873), vilket innehåller redogörelser för alla större statistiska undersökningar, de fortlöpande såväl som de intermittenta eller mera tillfälliga, samt såsom supplement därtill »Vierteljahrshefte zur Statistik des Deutschen Reichs» (sedan 1892), dels slutligen statistiska berättelser om godstrafiken på de tyska järnvägarna (sedan 1909). Den bekanta publikationen »Reichsarbeitsblatt» utgives numera av Reichsamt fur Arbeitsvermittelung. I de olika förbundsstaterna insamlas och delvis bearbetas materialet för riksstatistiken samt utarbetas särskild statistik för resp. stater. De statistiska centralverken i de tyska staterna äro följande: Preussisches statistisches Landesamt (Berlin), Bayerisches statistisches Landesamt (Miinchen), Sächsisches statistisches Landesamt (Dresden), Wiirtembergisches statistisches Landesamt (Stuttgart), Badisches statistisches Landesamt (Karlsruhe), Hessische Zentralstelle fur die Landesstatistik (Darmstadt), Mecklenburg-Schiverinsches statistisches Amt (Schwerin), Thiiringisches statistisches Landesamt (Weimar), Mecklenburg-Strélitzsches statistisches Biiro (Neustrelitz), Oldenburgisches statistisches Landesamt (Oldenburg), Statistisches Landesamt (Braunschweig), Statistisches Landesamt (Liibeck), Statistisches Landesamt (Bremen) samt Hamburg statistisches Landesamt (Hamburg). För utförligare uppgifter om den officiella statistiken i Tyskland må hänvisas, förutom till redan citerade källor, till Bd 201 av »Statistik des Deutschen Reichs». Den redogörelse, som där lämnas, avser visserligen förhållandena år 1912, men kompletterande uppgifter hava årligen meddelats i ovannämnda »Vierteljahrshefte». Ungern. I den ungerska statistiska centralbyrån, vars organisation, allmänna uppgifter, publikationsserier m. m., regleras genom den ännu gällande, märkliga lagen av år 1897, är med oväsentliga undantag så gott som all officiell statistik i Ungern centraliserad. Sålunda har byrån handlagt befolknings-, hälsovårds-, jordbruks-, jakt-, fastighets-, pris-, bergverks-, industri-, handels-, aktiebolags-, arbets-, kooperations-, olycksfalls- (delvis), kreditanstalts-, försäkrings-, undervisnings-, bildnings-, religions-, kriminal-, kommunal-, järnvägsstatistik m. m. Under kriget har byrån dessutom utfört alla de statistiska undersökningar, som påkallats av kristiden, såsom husdjursräkningar och arealinventeringar, varuinventeringar, tröskningsstatistik m. m. Centralbyrån utger en statistisk årsbok, vissa månatliga meddelanden samt ett större statistiskt serieverk. De månatliga meddelandena ävensom årsboken publiceras på ungerska, tyska och franska och årsboken innehåller vid sidan om de statistiska uppgifterna bl. a. en textredogörelse för ministeriernas ämbetsverksamhet samt riksdagsberättelsen om vad i riket sig tilldragit (endast på ungerska språket). Material till publikationerna erhålles delvis från andra centrala myndigheter. Under senare år ha delar av socialstatistiken självständigt utarbetats av arbetarförsäkringsanstalten och nationalkassan för understöd och försäkring av arbetare, men lär den mera detaljerade bearbetningen av denna statistik komma att övertagas av centralbyrån. Utom centralbyrån finnes särskild statistisk avdelning allenast inom jordbruksministeriet (skördestatistik, veterinärstatistik).

116 Flera av den officiella statistikens grenar stå för närvarande under omorganisation. Detta gäller framförallt handelsstatistiken, som tidigare till större delen varit gemensam för hela den österrikisk-ungerska monarkien. Vad beträffar statistikens allmänna organisation anses utvecklingen alldeles bestämt gå i riktning mot en ännu fullständigare centralisation. Österrike. Enligt förbundsförfattningen den 1 oktober 1920 äro folkräkningarna ävensom all annan statistik, för så vitt den icke tjänar ett visst lands intressen, förbundsangelägenhet. För handläggandet av förbundsstatistiken inrättade förbundsregeringen år 1921 en förbundsstatistisk byrå (Bundesamt fur Statistik) samt en statistisk kommission. Den förbundsstatistiska byrån inrättades i stället för det förut under namnet »Statistische Zentralkommission» befintliga statistiska ämbetsverket och fick i princip till uppgift att handhava all förbundsstatistik, men gjordes det förbehållet, att de olika förbundsministeriernas dittillsvarande befogenheter i statistiska angelägenheter icke därav skulle beröras. Hittills av förbundsstatistiska byrån utgivna statistiska arbeten (i serien »Beiträge zur Statistik der Republik Österreich») omfatta befolkningsstatistik (folkräkningen 1920), valstatistik och arbetsstatistik. Dessutom utgives en årlig »Handbuch fiir die Republik Österreich», en »Statistische Monatschrift» samt en serie månatliga »Statistische Mitteilungen». Den statistiska kommissionen åter fick till uppgift att tillhandagå statistiska byrån med råd och hjälp i alla viktigare frågor samt att åstadkomma samarbete mellan de högre förvaltningsmyndigheter inom förbundet, som deltaga i insamlandet av statistiska uppgifter. Utom i förbundsstatistiska byrån utarbetas viss statistik även i förbundsministerierna. Så har förbundsministeriet för handel och näringar, industri och byggnader en självständig handelsstatistisk avdelning samt utarbetar dessutom även närings- och bergverksstatistik. Också förbundsministeriet för länt- och skogshushållning har ett eget statistiskt departement och förbundsministeriet för samfärdsel utarbetar järnvägs- och transportstatistik ävensom post- och telegrafstatistik. Slutligen har förbundsministeriet för social förvaltning hand om sanitetsstatistiken och socialförsäkringsstatistiken. Internationella statistiska institut och byråer. InternationeUa organisationer, som antingen uteslutande eller delvis hava till uppgift att från olika länder insamla och publicera statistiska uppgifter eller att befordra internationellt samarbete på statistikens område, finnas för närvarande till ett ganska stort antal. De viktigare av dessa organisationer hava omnämnts i statistiksakkunnigas betänkande sid. 42—43, och må här följande, något fullständigare uppgifter lämnas: Det internationella statistiska institutet grundades år 1885 i London. Det har till uppgift att befordra utvecklingen av den administrativa och vetenskapliga statistiken genom att undersöka och rekommendera lämpliga metoder för vinnande av enhetlighet och jämförbarhet i olika länders statistik, och genom att etablera samarbete mellan alla länders statistici. Institutet väljer självt sina medlemmar, men har tid efter annan hållit internationella möten, till vilka delegerade från olika länder samt särskilt inbjudna personer haft tillträde (de senare dock utan rösträtt). Över sina förhandlingar samt inlämnade skrifter publicerar institutet en särskild »Bulletin de l m s t i t u t international de statistique». Vid

117 det sista mötet (i Wien 1913) beslöt institutet att inrätta en permanent statistisk byrå i Haag, vilken samma år började sin verksamhet, och som utgivit dels en internationell statistisk årsbok, dels en internationell statistisk månadsskrift. Sverige bidrager till denna byrås utgifter med ett årligt anslag. Det internationella statistiska institutets möten kunna anses vara en fortsättning av de år 1853 av Quetelet instiftade internationella statistiska kongresserna, vilken organisation upphörde år 1878. Sedan sistnämnda år hava även avhållits ^internationella kongresser för hygien och demografi, senast i Washington år 1912. Sedan 1901 har i Basel funnits en internationell arbetsbyrå, som i första hand haft till uppgift att syssla med lagstiftningsfrågor på arbetarskyddsområdet, men även utsträckt sin verksamhet till det statistiska området. I enlighet med fredsfördraget i Versailles har i Geneve dels inrättats en internationell arbetsbyrå under Nationernas förbund, dels skall minst en gång om året en allmän konferens av representanter för medlemmarna i Nationernas förbund (fyra för varje medlem) sammanträda för överläggning o rörande upprätthållandet av rättvisa och humana arbetsvillkor i alla länder. Åtskilliga statistiska publikationer hava utgivits av den internationella arbetsbyrån i Geneve. % E t t internationellt lantbruksinstitut grundades år 1905 i Rom genom en kon : f vention, omfattande 60 stater. Institutet har bl. a. till uppgift att insamla tekniskt och ekonomiskt material angående lanthushållning och agrikulturell produktion samt har publicerat en jordbruksstatistisk årsbok m. m. Till detta instituts verksamhet har Sverige bidragit med betydande årliga anslag. Genom en konvention, omfattande 29 stater bildades år 1913 i Briissel en i internationell handelsstatistisk byrå med uppgift att samarbeta och publicera statistiska upplysningar från de deltagande staterna beträffande deras utrikeshandel. Till denna byrå har Sverige sedan 1915 bidragit med ett mindre årligt anslag, vilket dock under åren 1916—1922 icke synes hava blivit taget i anspråk. Ar 1919 bildades, ävenledes i Briissel, som resultat av en interparlamentarisk konferens, ett internationellt handelsinstitut, som har att samarbeta och publicera uppgifter, avseende handelsstatistik och handelslagstiftning i allmänhet. Efter en konvention av år 1903, till vilken 38 stater anslutit sig, bildades år 1907 i Paris en internationell hälsovårdsbyrå, med uppgift bl. a. att publicera allmän sanitetsstatistik. Även till denna byrå utgå från Sverige betydande årliga anslag. Av övriga internationella institut och byråer, som publicera internationell statistik, må nämnas • världspostunionen (bildad år 1874); telegrafunionens internationella byrå (bildad 1868); permanenta socialförsäkringskommittén (bildad 1910) och internationella handelskammaren (bildad 1920). Slutligen må nämnas, att Nationernas förbund år 1919 tillsatt en kommitté för utredning angående bildande av en allmännare internationell statistisk organisation inom förbundet, Kommittén har föreslagit inrättande bl. a. av en internationell statistisk kommission, som skulle tillhandagå förbundet med nödiga anvisningar rörande bästa sättet för åstadkommande av de statistiska uppgifter av alla slag, som för förbundets verksamhet äro behövliga. Kommissionen skulle sammansättas av representanter för flertalet ovannämnda, institut samt av medlemmar utsedda av förbundet. Ifrågavarande organisationsförslag torde för närvarande" vara för utlåtanden överlämnat till de olika staternas regeringar. Sedan juli 1921 utger Nationernas förbund en statistisk månadsskrift, innehållande företrädesvis uppgifter om förändringarna i de kommersiella och industriella förhållan1624"22

118 dena i olika länder. Denna månadsskrift hade förut under något års tid utgivits av The stationery office i England. På inbjudan av resp. regeringar hava, enligt ett år 1888 träffat avtal, tid efter annan hållits nordiska statistiska möten, vid vilka cheferna för de statistiska centralverken i de nordiska länderna sammanträtt för överläggningar i frågor rörande den officiella statistiken. Det senaste, eller 12:te nordiska statistiska mötet avhölls på den danska regeringens inbjudan till Sverige, Norge och Island år 1921 i Köpenhamn. Berättelse rörande förhandlingarna vid detta möte har offentliggjorts i de danska Statistiske Meddelelser (4. Raekke, 64. Bind, 3. Haefte). Nästa möte är avsett att hållas i Kristiania år 1923.

Statens offentliga utredningar 1922. Systematisk

förteckning.

(Siffrorna inom parentes hänvisa till den kronologiska förteckningen för januari—mars 1922. Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i 4 e n kronologiska förteckningen från och med april 1922.) Allmän lagstiftning. Itättskipning. Fångvård. Förberedande utkast till strafflag. Förmögenhetsbrotten. 2. (17) Lekmaniiaelementets användande inom civilprocessen. (25) Betänkande rörande internering av farliga återfallsförbrytare. (26) Utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers fordringar m. m. [26] Förslag till lag om tvångsuppfostran. [46] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. (10) Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmaunaval. [1] Statistiksakkunuigas betänkande. [15] Bilaga till d:o. [50] Kommunikationsverkens lönekommitté 4. [44] Kommunalförvaltning. Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. (3) Konimunalförfattiiingssakkunnigas betänkande. 3. (15) Bilaga till d:o. (16) Om röstsammanräkning I d kommunala val. [21] Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. (11) Utlåtande angående kontrollen över sockertillverkningen. (13) Tull- o. traktatkommitténs utredningar o. betänkanden. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd mot s. k. valutadumping. (34) 11. Pappersindustriens produktionsförhållanden. [36] 12. Margarinindustriens utveckling. [40] 13. Den svenska kaiitschukindustriens utveckling. [38] 14. Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling [41] 15. Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder. [42] Utredning angående ett svenskt statslotteri. (24) Betänkande och förslag ang. utbildningskurser inom tullverket. [23] Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus m. m. [30] Förslag till förordning ang. tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m. [37]

Politi. Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. [28] Omorganisation av polisväsendet. [49] Socialpolitik. Utredning och förslag ang. vården av blinda. (30) Byggnadsarbetarsakkunnigas bet. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande busbyggnadsverksamheten. [2] Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning m. m. [33] Hälso- ocli sjukvård. Förslag till allmän sjukhusstadga. [43] Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang 1 till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (6) Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [9] Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren. M r , Mellanhandssakkunniges betänkande. [20] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande angående förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. (2) Jordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag ang. rätt att förvärva och besitta fast egendom. (8) 4. Om bildande av nya jordbruk. [47] 5. Redog. för resultatet av vissa enquéter i jordfrågan. [48] Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7] Om lappskattelandsinstitutet. [10]

Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande jakt och fågelskydd. 2. Ändringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m. [16] Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. [18] Betänkande med förslag ang. arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. [19] Kolonisationskommitténs betänkande 1922. [22] Bilaga till d:o. [32] Förslag till författningar angående handel med och import av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontrollverksamheten m. m. [25] Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värmlands län. [27] Odlingsorganisationens verksamhet. [45] Vattenvägen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande ang. statens övertagande av förädlingsvcrksamheten betr. avkastningen från statens skogar. (28) Industri. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten.

[4]

Handel oth sjöfart. Betänkande rörande lönereglering vid lots- och fyrstaten. (20) Kommunikationsvägen. Betänkande om ostkustbanan. (18) Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) Ostkustbanekommitténs promemoria med anledning av järnvägsstyrelsens yttrande. (27) Järnvägsstyrelsens erinringar med anledning av ostkustbanekommitténs promemoria. (31) Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april och 5 maj 1922. [3] Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24] Förslag till förordning om motorfordon. [39] Bank-, kredit- ocli peiiuiiigväseii. 1921 års fastighotskreditsakkunniga. Betänkande 1. [35] Försäkriiigsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Skolkommissionens betänkande. 1: 1—2. Grunder för en ny läroverksorganisation. (33) 2. Historiska översikter m. m. (29) 3. Statistiska utredningar. (32) 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. (7) Betänkande ang. Chalmerska institutets omorganisation. (12) Ortnamnen i Värmlands län. 7. (22) Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. f6] Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8] Betänkande med förslag till lag ang. kulturminnesvård. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. Förslag och motiv. [12] Högskolomas löneregleringskommittés betänkanden. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. [13] Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendet. [17] Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. [31] Försvarsväsen. Utredning rörande understöd åt änkor efter manskap vid armén och marinen. (9) Betänkande angående officerskårens vid flottan rekrytering och utbildning. (14) Tillägg till bet. betr. förrådsverksamheten vid marinen. [6] Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolreglemente för flottan. [29] 1920 års krigslagstiftningskommittés betänkande. [34] Utrikes ärendeu. Internationell r ä t t .

S t o c k h o l m , K. L. B e c k m a n s Boktr., 1922. 1624 22