Den svenska järnhanteringens utveckling med särskild hänsyn till åren 1890-1913 utredning

= tdCjFE National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UfTREDNINGAR

1922:52

FINANSDEPARTEMENTET

'TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XVI

DEN SVENSKA JÄRNHANTERINGENS UTVECKLING MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL ÅREN 1890—1913 UTREDNING, VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉN

AV

SVEN K. S T O C K M A N

S T O C K H O L M 1 9

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1922. Kronologisk

förteckning.

Januari—Mars. Återfinnes å omslagen till u t r e d n i n g a r n a 1—17.

April—December. 1. Nåp-a iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. 2G. A v E . v. Heidenstam. Norstedt. 20 s. J u . 2. Hyjgnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. Arbets- 27. statstisk undersökning rörande husbyggnadsverks a n h e t e n i Sveriges städer och stadsllknande samh ä l e n . Av B. Nyström. Norstedt. 208 s. S. 28. 3. Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 ipril 1922 med förslag till taxeändring samt den 5 mij 1922 med yttrande över tull- och traktatkoinm i t é n s utlåtande in. m. Sv. Tr.-aktieb. 22 s. K. 4. Klinatets inverkan på b3'ggnader vid västkusten. Kuigl. Byggnadsstyrelsens ineddelande nr 1. Marcus. 29. 13 t K. 5. Betlnkande med förslag till förändrad kyrklig ind e l u n g och organisation inom de till Kristianstads ocl) Malmöhus län hörande delarna av Lunds stift. 30. Hsejgström. 392 s. E . 6. Tilllgg till betänkande och förslag betr. förrådsver;samheten vid marinen. Tullberg, vj, 92 s. F ö . 7. Betinkande rörande fiskerinäringens främjande. 31. Hse;gström. 95 s. J o . 8. U t e a n i n g angående statsunderstöd för idrottens 32. fränjande. Tullberg, v, 124 s. 1 kart. E . 9. Pabntlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslå' till lag om r ä t t till tidnings eller tidskrifts 33. t i t a m. m. Marcus. 54 s. H. 10. Om lappskattelandsinstitutet och dess historiska utvickling. Av Åke Holmbäck. Almqvist & W i k sell 95 s. S. 34. 11—12. Betänkande med förslag till lag angående kulturmimesvård samt organisation av k u l t u r m i n n e s värlen. 1. Historik, memorial ang. minnesvårdens nu-varande ståndpunkt, u t l ä n d s k lagstiftning samt | 35. bilajor. viij, 483 8. 3 kart. 2. Förslag och motiv, xxij, 197 s. Centraltr. E . 13. Höfskolornas löneregleringskommittés betänkanden 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga 36. ansalter. HaBggström. vj, 193 s. E . 14. S t a s m a k t e r n a och bränsleanskaffningen under krifsåren. Av bränslekommissionen avgiven berät- 87. tels; över dess verksamhet åren 1917—1921. Marcus. 353-!. H. 15. Staistiksakkunnigas betänkande. Utredning och 38. förflag till åtgärder för minskning av kostnaderna lör den officiella statistiken samt åstadkommande av in permanent kontroll över det statistiska arbetit m. m. Beckman, x, 367 s. F i . 16. Fördag till vissa ändringar i. bestämmelserna rö- 39. ranle j a k t och fågelskydd. 2. Ändringar i jaktlagen, fridysningsbestämmelser m. m. Marcus. 317 s. J o . 17. Betinkande och förslag rörande det akademiska befirdringsväsendet. Lund, Berling. 268 s. E . 40. 18. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bolföringsåret 1919—1920. Av L. Nanneson. Med delanle från Kungl. Lantbruksstyrelsen nr 240 (Nr 6 192'.). Norstedt, vij, 125 s. J o . 41. 19. Betinkande med förslag angående arrendators r ä t t till e r s ä t t n i n g för elektrisk anläggning. Tullberg, iv, 29 s. J u . 20. Melanhandssakkunniges betänkande ang. olägenhe- 42. teria vid mellanhandssystemet inom livsmedelshandeln. E k l u n d . 295 s. J o . 21. Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val enligt lagirna den 9 j u n i 1922. Av E. v. Heidenstam. 43. Beckman. (4), 51 s. S. 22. Kobnisationskommitténs betänkande 1922. För- 44. slå} till kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna j ä m t e förslag dels till u t s t r ä c k t tillämpanle av intensivt skogsbruk å de norrländska kronopvrkerna dels till kraftigare befrämjande av egna- 45. hensbildning å enskild jord i Norrland. Centraltr. (2), svij, 433, 133, 112 s. 1 kart. J o . 46. 23. Betinkande och förslag angående utbildningskurser 47. inon tullverket. Tullberg, viij, 143 s. F i . 24. U t n d n i n g rörande den s. k. Nyköpings kanal. Mecdelande från Kungl. Kanalkommissionen. Nr 6. 48. Hsejgström. 69 s. 3 pl. K. 25. F ö n i a g till författningar angående handel med och imjort av utsäde^frö ävensom till omorganisation av trökontrollverksamheten m. m. Beckman, iv, 49. 131 s. J o .

U t k a s t till lag om visst t r y g g a n d e a i v bygggnadsborgenärers fordringar m. m. Tullberrg. 51 . s. J u . Redogörelse för de ecklesiastika boställeena. 5.i. Värmlands l ä n . Av H. Skoglund. Beckkman. . xlvij, 692 s. E . B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e branidskydddsföreskrifter och o r d n a n d e t av brandväsemulet iiinom riket. 7. B e t ä n k a n d e med förslag till IKungl.l. Mnj:ts nådiga stadga angående skydd för maänmskkor vid brandfara inom industriella arbetslokaleer. Beockman. 15 s. K. F l o t t a n s skolsakkunnigas b e t ä n k a n d e s 3 anngående skolreglemente för flottan. 1. Skolorr och kurser för sjömanskårens manskap. Tullbergg. vij,j, 117 s. 1, bil. F ö . Åtgärder mot godsanhopning i tullpaackhus s m. m. Generaltullstyrelsens u n d e r d å n i g a utlååtande.en över 1914 års tulllsommissions b e t ä n k a n d e n . . 3. AMarcus. 101 s. F i . S u p p l e m e n t n r 1 till Sveriges familjeenamnn. Stat. repr.-anst. 12 s. E . Bilaga till Kolonisationskommitténs betännkande. Redogörelser för inventering av odling^sjord. . Av E. Haglund. Centraltr. (2), 278 s. 11 k a r t . . J o . Förslag till reviderad lag om arbetstidlens boegränsning j ä m t e u t r e d n i n g a r rörande arbettstidshlagstiftningens verkningar och arbetstidsförhålllandenna inom vissa y r k e n . Norstedt. (2), 186, 109* s. S. B e t ä n k a n d e ocli förslag avgivna av den a\v K u n g g l . Maj:t den 31 augusti 1920 tillsatta k o m m i t t é för veerkställande av utredning, h u r u v i d a krigsdcomstohlarna i fredstid k u n n a avskaffas. Marcus, vij, .224 s.;. J u . 1921 års fastighetskreditsakkunniga. B i e t ä n k s a n d e 1. U t r e d n i n g och förslag angående höjninjg av mmaximiränsen för den primära jordbruksfastigllietskrcrediten. larcus. 26 s. J o . Tull-'och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g r a r och b. betänk a n d e n . 11. Pappersindustriens produlktionsisförhållanden. Av E. Bosseus. Tullberg, iv, 1101 s. Fi. Underdånigt u t l å t a n d e med förslag ti111 föroordning angående tillverkning och b e s k a t t n i i n g av v maltdrycker m. m. Marcus. 143 s. F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g r a r och Ii betänk a n d e n . 13. Den svenska kautschukintdustriciens utveckling 1890—1913 med särskild h ä n s y n ttill des:ss ställning åren n ä r m a s t före världskriget. Av B.!. Ohlin. Marcus, iv, 38 s. F i . B e t ä n k a n d e med förslag till förordninjg om i motorfordon j ä m t e därmed s a m m a n h ä n g a i n d e i författningar samt till stadga om trafiken ;å v ä g g a r och gator. V. Petterson, viij, 254 s. 4 bil. K. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningrar och ti betänkanden. 12. Margarinindustriens utvcecklinng med särskild hänsyn till förhållandena före världslskriget. Av J. Lublin. Tullberg, iv, 184 s. F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningrar och Ii betänk a n d e n . 14. Huvuddragen av det s w e n s k a a jordbrukets utveckling 1871—1919. Av AV. Sjöjöström. Marcus, iv, 120 s. F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningrar och Ii bctänk a n d e n . 15. Översikt av jordbrukets utveclckling i vissa främmande länder 1871—1913. A.v E. ? Höijer. Marcus, iv, 97 s. F i . B e t ä n k a n d e med förslag till allmän sjjukhusisstadga m. m. Norstedt. 302 s. S. K o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s lönekommittcé 4. _ Betänkande angående pensionering av icke-ordlinarieie personal vid postverket, telegrafverket, statojns j ä r i r n v ä g a r och statens vattenfallsverk. Tullberg;, x, 112 2 s. K. Odlingsorganisationens verksamhet årceu 191M8—1922. Marcus. 46 s. J o . B e t ä n k a n d e med förslag till lag om tvånjgsuppfpfostran åt u n g a förbrytare ni. m. Beckman, i'.v, 232 i s. J u . Jordkommissionens betänkanden. 4. (Om biiildande av n y a j o r d b r u k m. ni. Marcus. 358 s. J u . Jordkommissionens b e t ä n k a n d e n . 5. R e d o p g ö r e l s e för resultatet av vissa av jordkommhssioneien företagna enquéter i jordfrågan. Av F. Sandbierg. MMarcus. v i j , 39 s. J u . U t r e d n i n g angående omorganisation a w polisisväsendet i riket. Av S. Linnér. Beckman, ix, 4U16 s. S.

f

Fortsättning å omslagets tredje sida.

S T A T E N S O F F E N T L I G A UTREDNINGAR

1922:52

F I N A N S D E P A R T E M E N T ET

"LILL- OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XVI

DEN SVENSKA JÄRNHANTERINGENS UTVECKLING MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL ÅREN 1890—1913 UTREDNING, PÄ UPPDRAG TRAKTA

VERKSTÄLLD AV TULL- OCH TKOMMITTÉN

AV

SVEN K. STOCKMAN

STOCKHOLM

1922 ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

TILL KONUNGEN

Tull- och traktatkommitténs tullavdelning får härmed i underdånighet överlämna en på avdelningens uppdrag av numera t. f. aktuarien i Kommerskollegium, fil. licentiaten Sven K. Stockman

IV

verkställd utredning rörande den svenska järnhanteringens utveckli.ing med särskild hänsyn till åren 1890—1913. samt däri uttalade uppfattningar

För arbetets iinnehaåll

är författaren ensam arisvarrig.

Stockholm den 17 november 1922.

Underdånigst K. A. FRYXELL. H. THEMPTANDER.

Karl

Annark..

DEN SVENSKA JÄRNHANTERINGENS UTVECKLING MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL ÅREN 1890—1913 UTREDNING, VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULLOCH TRAKTATKOMMITTÉN

AV

S V E N K. S T O C K M A N

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

HID.

I.

HISTORISK ÖVERSIKT

5 II.

DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN

14¶Iffl.

RÅVAROR, BRÄNSLE OCH KRAFT

18 IIV.

PRODUKTIONEN OCH DESS UTVECKLING

33¶AVSÄTTNING OCH IMPORT

45 WI.

LOKALISERING, ORGANISATION M. M

57 V/II.

PRODUKTIONSKOSTNADER OCH PRISER

66¶VIIII.

JÄRNBRUKENS RÄNTABILITET

81 DX.

TULLPOLITIKENS INFLYTANDE PÅ JÄRNHANTERINGENS UTVECK-

V.

LING TABELLBILAGOR

84 90

5¶Kap. I.

Historisk översikt.

Vid sidan av jordbruket och dess binäringar har bergshanteringen umder nyare tiden intagit en dominerande plats inom det svenska näringsliwet. I jämförelse med annan industriell produktion representerade densaimma ännu i början av 1800-talet den enda verkliga storindustrien efter dten tidens mått. Sedan dess ha visserligen andra industrigrenar ernått em iknande omfattning, men bergshanteringen (vilken för närvarande kcan sägas väsentligen sammanfalla med järnhanteringen) framstår dock fcortfarande som den ur flera synpunkter viktigaste näringsgrenen. Har alltså bergshanteringens, som helhet betraktad, särställning sedan älldre tid varit ostridig, ha dock de olika grenarna av densamma jämfcorda med varandra under skilda tidsepoker växlat i betydelse. Under fcörra hälften av 1500-talet var sålunda silvertillverkningen en huvudgren aw bergsbruket. Sala silvergruva stod då i sitt flor och avkastade årliigen en silverkvantitet, som i värde sannolikt närmade sig den tidens jäärntillverkning. Silvertillverkningen avtog emellertid hastigt mot slutet av 1 500-talet, och i stället blev det koppartillverkningen vid Falu gruva, som, sjpeciellt omkring mitten av 1600-talet, kom att framträda som en viktig g^ren av den svenska bergshanteringen. Järnhanteringen gick emellertid hiastigt framåt och intog redan vid slutet av 1600-talet den dominerande pjlats inom bergsbruket, vilken den sedermera alltmer befäst. I förhållande tiill övriga industrigrenar stod järnhanteringen utan konkurrens till långt firam på 1800-talet. Under sistförflutna århundrade ha emellertid andra iindustrier uppstått och utvecklats, vilka kunna tävla med järnhanteringen 03m första platsen i svenskt näringsliv. Järnhanteringens starka utveckling särskilt under 1600-talet hade delvis siin orsak i det intresse, som visades denna näringsgren från kronans siida. Statsingripandet gick huvudsakligen i tvenne riktningar, nämligen aitt befordra dels övergången till bättre tekniska metoder, dels ock förädliingen av osmund- och tackjärn. Redan Gustav Vasa inkallade tyska simeder och upprättade vattenhamrar för stångjärnssmidets utveckling. IHans bemödanden fullföljdes i synnerhet av Karl I X och Gustav I I A\.dolf. Under 1630-talet inrättades Generalbergsamtet (sedermera Bergskollegium) som ett högsta statens organ för bergsförvaltningen, och tekniiken riktades med nya, bättre metoder, bland vilka den viktigaste var diet s. k. tysksmidet.

6¶I anslutning till de merkantilistiska idéerna, vilka under 160(O-talet vunno terräng i Sverige för att slutligen kulminera under frihetsstiden, blev statsingripandet på det ekonomiska området alltmer omfattande.. Vad järnhanteringen beträffar utfärdades en mängd förordningar, vilka siyftade till kontroll och reglering av såväl produktion och avsättning aw järn som tillförseln av för bergslagerna nödvändiga produkter. Fcör att förhindra skogsskövling gjordes t. ex. anläggandet av stångjärnshiamrar beroende av särskilt tillstånd samt fixerades det tillåtna smidet förr varje hammare. Man ville genom dessa åtgärder även förhindra överprodiuktion av järn med åtföljande prissänkning å exportmarknaderna. En nmängd skatter och pålagor av mer eller mindre betungande natur ålågjfö ock järnhanteringen, såsom tackjärnstionde, hammarskatt, skogsrekog^nition m. m. A andra sidan gav statsmakten, i den mån det var möjligt, 1 bergslagerna sitt stöd. Så gällde t. ex. för dessa särskilda bestämmelseer avseende att underlätta inköp av nödvändighetsvaror. Produktioneni av i första hand manufakturerat järn uppmuntrades på allt sätt, särskilt under frihetstiden. Det är uppenbart, att statens ekonomiska politik måste sätta djupa spår i järnhanteringens utveckling. Vid ett studium av de sparsamma sifferuppgifter, som finnas, visar det sig ock. att produktionm ; av de grövre järnvarorna, i första hand tackjärn och stångjärn, efterr det starka uppsvinget på 1600-talet, nästan helt och hållet stagnerade under det efterföljande århundradet. Enligt uppskattning skulle den sv/enska tackjärnsproduktionen, vilken åren 1738 — 47 uppgick till cirka 6io 000 ton årligen, årtiondet 1801 — 1 0 endast utgjort 69,000 ton och 18811 — "20 något över 70 000 ton årligen, en stegring alltså av endast \1 .\ % pa ungefär 80 år. Detsamma var förhållandet med stångjärnet. IDenna stagnation torde i väsentlig grad ha berott på ovannämnda legala beggränsning av tillverkningen. Produktionen av vissa slag av manufaktiurerat järn, såsom plåt, spik och smide, synes av utförselsiffrorna att donna ha undergått en jämförelsevis starkare utveckling under denna tid. Beträffande utrikeshandeln riktade sig tidens strävanden i fri'amsta rummet på att i möjligaste mån förhindra utförseln av de för manufaakturverken nödvändiga råvarorna och underlätta utförseln av manufakturrerade varor. I överensstämmelse därmed främjades införseln av behövligra råvaror, under det att manufakturvaror så vitt möjligt utestängdes. lUedan är 1604 utfärdades med viss inskränkning förbud mot export av oairbetat osmundjärn, och denna bestämmelse förnyades och kompletterades gang efter annan. I 1637 års hammarsmedsordning stadgades t. ex., att intet tack- eller osmundjärn fick utföras, förrän det utsmitts till gott stångg-järn. Även i tulltaxorna spårar man snart den merkantilistiska strömmingen. I 1667 års taxa fixerades t. ex. särskilda tullsatser för varje vara, i: motsats mot vad förut varit fallet, och i viss mån tycks man ha tagit häansyn till möjligheten av varornas producerande inom landet. Karl X I L s tullltaxa

av år 1718, vilken dock aldrig bragtes i tillämpning, var strängt merkantilistisk. För grövre exportvaror av järn, såsom stång-, band- och knippjärni samt stål, fastställdes den helfria exporttullen till 25 % av tullvärdet (den ofria 50 % högre än den helfria). För något finare järnvaror, såsom plåt, ankare, spik, kanoner e t c , skulle en tull av 2 % erläggas samt för sådan järnmanufaktur, som icke såldes efter vikt, lVs % i s- k. rekognition. 1719 års taxa innehöll något sänkta tullsatser, men principen, att icke manufakturerad vara vid utförseln skulle vara underkastad högre tull än manufakturerad vara, bibehölls dock. Exporttullens storlek varierade änder den följande tiden mellan 10 % av tullvärdet för grövre och 78 % för finare järnvaror. Därjämte uttogs en licensavgift, uppgående i vissa fall till rlera procent av värdet. Om tullagstiftningen utövat något starkare inflytande å järnexportens utveckling, är svårt att avgöra. För att främja råvaruförädlingen inom landet nöjde man sig nämligen ej endast med att för järn manufaktur sätta låga eller inga exporttullar, utan statsmakten understödde dessutom under vissa tider direkt exporten av ett flertal varor genom exportpremier, vilka kunde gå upp till 25 % av varans värde. Dessa premier utbetalades t. ex. för vissa slag av gjutgods, smide, spik, järntråd o. dyl. Det visar sig också, i den mån siffror äro tillgängliga, att utförseln av dvlika varor förete den starkaste stegringen. Järnexporten, vilken under 1500-talet huvudsakligen bestod av osmundsjärn, sedermera på grund av produktionens omläggning samt exportlagstiftningen så gott som uteslutande av stångjärn, utvecklade sig raskt under 15- och 1600-talen. Vid 1500-talets mitt var den utförda kvantiteten osmundsjärn under ett år omkring 30 000 skeppund (4 500 ton) varav omkring fyra femtedelar skeppades över Stockholm, resten huvudsakligen över Gävle, Öregrund, Lödöse (Elfsborg) och Söderköping. Av stångjärn utskeppades årligen 1 5 0 0 — 2 000 skeppund (225 — 300 ton), sa gott som uteslutande från Stockholm. Efter hand kom som nämnts stångjärnet att intaga den dominerande plats i utförseln, som osmundsjärnet förut innehaft. Enligt upprättade utförsellängder utskeppades årligen omkring 80 000 skeppund (12 000 ton) stångjärn åren 1637 — 4 0 : 1 6 4 5 hade utförseln stigit till 123 000 skeppund (18 4 5 0 ton). Förutom stångjärn utfördes mindre kvantiteter järnmanufaktur, såsom kanoner, kulor, harneskplåtar, färdiggjorda harnesk, spik och järnbleck. Vid slutet av 1600-talet torde stångjärnsexporten ha närmat sig 200 000 skeppund (30 000 ton) och steg sedermera med vissa avbrott till 1740-talet, då den uppgick till 3 1 3 000 skeppund (46 950 ton) i genomsnitt årligen. Därefter var den i stort sett stillastående till frampå 1800-talet med undantag för tiden 1780 — 1 8 0 0 , då en rätt kraftig stegring gjorde sig märkbar. De övriga järnvarorna, i första hand spik och smide, visa en tämligen regelbunden uppgång över lag. Den viktigaste utförselhamnen var under 1700-talet

fortfarande Stockholm, men även över Göteborg skeppades ansenliga miiängd(*r, företrädesvis värmländskt järn. Den utländska avsättningen, som vid 1500-talets början nästan uteslutande var begränsad till Östersjön, riktade sig under detta århumdilrade alltmera västerut. Redan tidigt synas Nederländerna bredvid österrsjöstäderna ha intagit en framstående plats som avsättningsort. Så småninfgom började dock England, på grund av den engelska järnhanteringens svåårighet att förse landet med järn, att bli en gärna uppsökt marknad f ö r ' det svenska exportjärnet, och vid 1700-talets början torde detta land resdan ha absorberat bortåt hälften av vår stångjärnsutförsel. Denna prop»orrtion höll sig ungefär oförändrad fram till 1760-talet. Sedermera började den engelska importen av svenskt järn att relativt gå tillbaka, och i Iböirjan av 1800-talet hade Englands andel sjunkit till något över 40 .'%.. 1 stället ökades utförseln betydligt såväl till Danmark — Norge som till F r a m k rike. De polska och tyska östersjöstäderna mottogo ej fullt 20 % av vår utförsel, under det att Holland, från att årtiondet 1740-—49 ha absorberat 12 Vi %, åren 1800 — 09 hade fallit tillbaka till 1.6 %. Att för äldre tider fastställa järnets relativa andel i den sveniska exporten möter nästan oöverstigliga svårigheter på grund av bristen på gott siffermaterial. Med utgångspunkt från de sporadiska uppgifter, som finnas, kan man dock göra en approximativ uppskattning rö>ramde järnets ställning i detta hänseende. För år 1559 finns t. ex. en b e r ä k ning rörande Stockholm, som visar, att järnexporten uppgick till o m k r i n g 50 % av totalexporten. I de övriga stapelstädernas utförsel spelade dtock järnet på långt när ej samma roll, med undantag för Gävle. I sin h e l h e t torde därför järnexporten knappast ha utgjort mer än cirka 30 % av det egentliga Sveriges totalutförsel. Medräknas även Finland blir proceintsiflran ännu lägre. Av tillgängliga siffror från 1600-talet får m a n den uppfattningen, att järnets andel utgjorde omkring 40 X , åtminstone vid mitten av detta århundrade. Sedermera steg dock järnets relativa andel rätt hastigt, och vid frihetstidens början dominerades exporten helt och hållet av denna vara (75 % av totalexporten). Efter 1700-talets mitt börjar järnets betydelse som exportvara avtaga. Vid 1800-talets början var järnet nere i 50 %' av totalexporten. Denna nedgång beror ej på minskning i den totala järn exportens värde (detta steg i stället så gott som oavbrutet till slutet av 1700-talet) utan på den snabba tillväxten av utförseln av andra varor, mot slutet av perioden särskilt trävaror och tjära. Med 1800-talet inträder en ny era i järnets såväl som hela näringslivets utveckling. Orsakerna äro framför allt av teknisk art. Särskilt är det ju ångkraftens ianspråktagande, som ger upphov till det kolossala uppsving inom såväl industri som kommunikationsväsende, vilket det 19:e århundradet har att uppvisa. I denna utveckling har emellertid järnet spelat en synnerligen betydelsefull roll. En av de viktigaste förutsätt-

il

ningarna för den modärna storindustriens ävensom det modärna kommunikationsväsendets uppkomst var nämligen möjligheten att i tillräckliga kvantiteter framställa ett billigt men relativt gott järn. Genom de uppfinningar och upptäckter på järnteknikens område, som gjorts under det föregående seklet, hade denna fordran uppfyllts. A andra sidan stimulerade den stora efterfrågan på järn företagsamheten och bidrog till järnhanteringens såväl kvantitativa som tekniska och ekonomiska förkovran. Man k a n alltså säga, att järnhanteringens uppsving å ena sidan och den storindustriella utvecklingen å andra sidan ömsesidigt betingat varandra. Även på det näringspolitiska området är 1800-talet ett nydaningens århundrade. Det tvång, som förut under sekler betungat näringslivet och verkat hämmande på dess utveckling, lättas till on början och borttages så småningom helt och hållet. Ej minst betydelsefull blev näringsfrihetens genomförande för bergs- och bruksrörelsen, som på grund av sin betydelse och relativa styrka förut varit bland de mest betungade näringsgrenarna. 1835 frigavs således inrikeshandeln och förbrukningen av tackjärn, 1846 medgavs obegränsad tillverkningsrätt beträffande stångjärnssmide, stålberedning och annan järnförädling vid bruk utom de egentliga tackjärnsbergslagerna (under vissa förutsättningar även vid bruk inom dessa bergslager) samt mildrades villkoren för anläggandet av nya hyttor eller bruk. Sedermera utsträcktes friheten ytterligare genom en ny förordning av år 1851), tills slutligen genom 1864 års förordning angående utvidgad näringsfrihet bergshanteringen liksom fabriksnäringen helt och hållet frigjordes från direkt statlig kontroll. Även särskatterna å järnhanteringen upphävdes så småningom, hammarskatten år 1860 och tackjärnstionden 1 8 7 1 . Vad järnets avsättning beträffar, var tackjärnet vid 1800-talets början såväl import- som exportförbjudet. Den viktigaste exportvaran, stångjärnet, var importförbjuden och vid export (enligt 1816 års tulltaxa) underkastad en helfri tull av omkring 4 % av värdet. Övriga grövre järnvaror voro även i regel importförbjudna men vid export belagda med lägre tull än stångjärnet. Don ofria tullen, vilken tillämpades på varor, som in- eller utfördes med främmande! fartyg, var beträffande exporten i allmänhet 50 procent högre än den helfria. Ifråga om vissa varor var dock skillnaden betydligt större, så bl. a. för stångjärn och de flesta andra slag av grövre smidesjärn, för vilka den ofria tullen var 200 % av den helfria. I den följande tidens tullstrider kommo de gällande import- och exportbestämmelserna beträffande järnet att framstå som hörnpelaren i det gamla systemet. Trots att förslag flera gånger framlades rörande exportförbudets å tackjärn borttagande, upphävdes detsamma ej förrän år 1856. Samtidigt avskaffades även importförbudet. Redan tidigare hade dockutrikeshandeln lättats för andra järnvaror. 1835 bortföll sålunda importförbudet för några slag av plåt (bl. a. förtenta) samt för en hel del

LO

gjutgods, 1854 importförbudet för vissa andra slag av plåt sanmt för stångjärn. Exporttullarna å de viktigaste järnvarorna, som vid denna tidpunkt voro rätt låga, borttogos nu nästan helt ocli hållet. Taickjärn var visserligen belagt med en tull av 50 öre per centner, men även denna avgift bortföll snart. I och med puddelprocessens tillkomst tog världstillverkningen a\v järn stark fart. Den svenska järnproduktionen, vilken, som förut påjpekats, alltsedan 1740-talet stått nästan alldeles stilla, förlorade hastigt ii betydelse. Från att omkring år 1740 ha utgjort cirka 40 % av wärldsproduktionen av tackjärn sjönk Sveriges andel till cirka 13 % år- 1800 och 3 % vid mitten av 1800-talet samt var åren före världskriget Iknappt 1 %. Absolut taget har dock vår tackjärnstillverkning alltsedan 1820talet stigit och uppgick år 1913 till 730 000 ton eller ungefär diet tiofaldiga av produktionen vid 1800-talets början. Söker man mäta järnhanteringens utveckling i förhållande till indiustrien i övrigt, möter svårighet att för hela perioden erhålla ett tillföirlitligt och jämförbart siffermaterial, på grund av att såväl bergs- som intdustristatistiken under årens lopp betj^dligt förändrats såväl till innehåill som uppställning. De siffror, som bäst torde lämpa sig för en jämrförelse industrierna emellan, äro uppgifterna rörande antalet arbetare. Dessa siffror vidlådas dock av den svagheten, att de ej giva något rätt boegrepp om den tekniska utvecklingens inverkan, vilken ju kan vara awsevärt olika för skilda industrier. I tab. 1 har ett försök gjorts att saimmanställa några dylika uppgifter för tiden efter 1860. Vid en jämförelse mellan järnhanteringens och industriens utveickling under senare tid bör kanske till en början påpekas den domimerande ställning, järnhanteringen fått i förhållande till bergsbruket i .övrigt. Varken kopparproduktionen eller tillverkningen av övriga metaller kunna för närvarande på något sätt i betydelse mäta sig med järnhanteringen. 1 jämförelse med industrien i övrigt blir resultatet olika allt eftier den omfattning, man ger järnhanteringen. Ser man t. ex. på de siffror, som representera denna näringsgren i vidsträcktaste bemärkelse (se tab. 1 kol. 4, som Omfattar större delen av de arbetare, vilka syssla m e d järnhantering i alla dess former), finner man, att densamma med avseende på arbetarantalet gått något tillbaka i jämförelse med hela industrien sedan mitten av 1800-talet. Detta beror i första rummet på dem betydande utveckling, som ett flertal andra industrier, såsom trävaru- och pappersindustrien, stenhuggerier m. fl. undergått. I andra hand ä r orsaken den, att den egentliga järnbruksrörelsen (tab. 1 kol. 2) stått så gott som alldeles stilla med avseende på arbetarstyrkans storlek sedan 1800talets mitt. Järnbruksarbetarnas antal har visserligen något ökafcs men relativt nedgått från 24.5 till 7.7 % av hela antalet arbetare. E n relativ återgång, ehuru ej fullt så stark, är även att anteckna beträffande gruvhanteringen trots den på senare tiden ökade brytningen för export-

11¶Tab. 1. Antal arbetare inom några grenar av den svenska bergshanteringen.1 1 Arliigen

2.

Järngruvor

Järnbruk

Abs. t a l

o/ 2 /o

Abs. tal;

o/ 2 /o

5 001 1861-65 4 581 18665—70 1871 — 7 5 ; 6 439 18761—SO 4 883 6 210 : 1881 —86 1886. -90 6 257 7 301 1891—95 1896—00: 9 083 1 9 0 1 - 0 5 : 10 287 1 9 0 6 — 1 0 10 110 H»ll — 1 5 1 1 3 1 8

9.7 8. 2 8.1 5.» 6.3 5.4 4.S 4.2 4.1 3.7 3.s

! 12 622 i i 14 0 7 8 ; : 16 5 9 5 : ; 17 4 2 8 19 2 5 2 21 6 2 8 i :! 15 2 6 0 15 3 9 2 ; 1 15 504 15 9 5 3 4 2 3 037

24.5 25.1 20.7 20.7 19.6 18.6 10.0 7.1 6.2 5.8 7.7

3. Mek. verkstäder, gjut e r i e r samt järn- och I stålmanufakturverk A b s . tal

'

i

4. Summa av kol. 1 — 3

%-

Abs. tal

8.7 12.:; 13.1 15.5 14.9 15.3 16.3 15.1 16.6 17.0

2 3 569 32 885i 3 3 313 4 0 648 4 5 269! 45 991: 59 959 64 005 71 680 85 172

5. H e l a industrien samt bergshanteringen

51 4 8 5 42.0 56 142 41.1 80 0 4 0 39.C 84 108 41.4 98 154 116 4 2 1 38.ii 30.1 152 775 27.6 i 6 217 0 4 2 6 25.7 ; 2 4 8 752 26.0 ! 6 2 7 5 520 28.4 ' 6 2 9 9 3 8 3 •

4 910 9 851 11 002 15 186 17 384 23 430 35 484 38 2 1 4 4 5 677 50 817

1 Statistiken har under perioden flera gånger omlagts, vilket gör, att siffrorna ej äro fullt Jämförbara. '-' IProcent av arbetarantalet inom hela industrien (kol. 5). ;! Nedgången beror huvudsakligen på att åren 1893 — 1912 från arbetarantalet utskilts arbet;are, som uteslutande varit sysselsatta med gjutgods samt egentlig manufakturtillverkning i komibination med järnverksdrift. 4 »Ökningen beror till stor del på att uppgifterna från och med år 1913 omfatta samtliga arbetare, som varit sysselsatta vid järnverken (alltså även arbetare, som sysselsatts med tillverkning av järnmanufaktur och maskingods). Därigenom bli siffrorna för åren fr. o. m. 1913 bättre jämförbara med siffrorna före år 1893 än med de mellanliggande årens siffror. Söker man med industristatistikens hjälp få fram en siffra, som något så när överensstämmer med mppgifterna för åren 1893 — 1912, erhålles ett genomsnittligt arbetarantal av 18 275 fölperioden 1911—15 och en procentsiffra av 6.1; alltså även i detta fall någon ökning i jämförels.e med hela industrien. 5 Endast industrier redovisade före 1896 medtagna. De övriga industrierna sysselsatte under- resp. femårsperioder 50 494, 53 213, 52 492 och 56 027 arbetare.

ändamål. Det absoluta antalet arbetare Lar dock ökats avsevärt sedan 1870, nämligen med över 100 % (se kol. 1). En synnerligen snabb utveckling kännetecknar den högre järnförädlingen, representerad av mekaniska verkstäder, gjuterier samt järn- och. stålmanufakturverk (kol. 3). Den absoluta stegringen är härvid synnerligen stor, från cirka 5 000 till 50 0 00 arbetare. Det är i främsta rummet de mekaniska verkstäderna, som bidragit till denna utveckling. Orsaken till den högre järnförädlingens betydande framsteg torde i första rummet ligga i ett på grund av industriens expansion under senare år ökat behov av maskiner och förnödenheter av järn. Den starka utveckling, som den svenska industrien undergått, har även .satt sin prägel på utrikeshandeln. Det totala varuutbytets värde har

från 1860 till 1910 mer än sjufaldigats. Även utförseln av järnvaror aa.r varit underkastad en betydande utveckling, och om man till nämnda varo>r även räknar järnmalm, torde densamma sedan 1870-talet ha hållit i det när1maste jämna steg med totalutförseln. Under förra hälften av 1800-taleU förlorade emellertid järnet avsevärt i betydelse för vår utrikeshandel. Sonn i det föregående påvisats, uppgick järnexportens värde i början av 1800>talet till 50 % av det totala exportvärdet. Vid mitten av århundradet hade denna siffra reducerats till cirka 30 %. Vid 1870-talets börjam hade värdet av utförda såväl trävaror som jordbruksprodukter (inkl. produkter av ladugårdsskötsel) passerat järnet. E n annan betydande fotvandring har även inträtt. Järnet har under 1800-talet, från att ha variit uteslutande en exportartikel, blivit även en importartikel. Av tab. 2 sistta kolumnen, som innefattar järn och järnvaror i vidsträcktaste bemärkelsee. framgår, att importen av järn åren 1871 — 75 i genomsnitt uppgick tilll omkring hälften av exporten, en relation som bibehållits till senastetiden, så framt man till järnvaror även räknar järnmalm. Särskilt betjvdelsefull har importen varit av förädlade järnvaror (i första hand maiskiner, apparater och redskap samt fasonjärn, i mindre mån järnmanuifakturvaror), ehuru även mellanprodukter, särskilt engelskt tackjärn, unde?r senare årtionden i ökad utsträckning införts till Sverige. Beträffande utförseln av olika slag av järnvaror har 1800-talet medlfört stora förändringar. Det har i det föregående påpekats, att exportem under 1500-talet mest bestod av osmunds- och tackjärn. Senare utveckilade sig utförseln mest på grund av vissa statsåtgärder (exportförbuid o. dyl.) i den riktningen, att den kom att bestå så gott som uteslutandie av stångjärn samt mindre mängder järnmanufaktur. Under 1700-taleet var ju stångjärnet den helt dominerande exportvaran. Ännu vid mittem av 1800-talet bestod järnutförseln nästan uteslutande av järnbruksprcodukter. Sedan dess har dock utförseln av dessa produkter stått relatiwt stilla, under det att de bägge yttergrupperna, å ena sidan järnmalm, å andra sidan järnmanufaktur och högt förädlade järnvaror, hastigt gåttt framåt (se tab. 2). Bland järnbruksprodukterna intar väl stångjärnet i vidsträckt bemärkelse fortfarande första rummet; dock har utförseln aiv vissa andra varor, särskilt tackjärn, vuxit mycket hastigt och upptar föör närvarande en ganska betydande del av vår järnexport. Vad slutligen beträffar den utländska avsättningens fördelning på lämder, har densamma under 1800-talet undergått betydande förskjutningair. Under 1700-talet var som nämnts England huvudavnämaren och mottog; i genomsnitt cirka 50 % av vårt järnöverskott. Ser man först på de e g e n t l i g a järnbruksvarorna, har England innehaft första platsen även under 18003talet och tar fortfarande drygt en tredjedel av utförseln (se sid. 50), ehurru andra länder, särskilt Tyskland, närmat sig den engelska importsiffram. Under en relativt kort tid i början av århundradet var dock, märkllggt nog, Förenta Staterna huvudavsättningslandet (under förutsättning att sifff-

13¶Tab. 2. Sveriges import oeh export av järnmalm oeh järnvaror. 1 000-tal kronor. 1

1. Ärligen

Järnmalmsexport

1871—75 251 196 1876—80 284 1881—85 1886—90 970 1891—95 4 241 1896—00 I 10 962 1901—05 ' 20 469 33 237 1906—10 x

4 2. 3. J ä r n och stål, o ar- Järn- och stål- Maskiner, apparater och redbetat eller delvis manufaktur skap arbetat

5. Summa av kol. 1—4

Import

Export

Import

Export

Import

Export

Import

Export

3 151 3 473 4 288 4 044 3 504 5 048 6 777 12 712

43195 32 349 38 893 34 013 29 972 39 085 38 518 47 714

6 846 5 070 7 290 8 979 10 556 17 148 19 750 19 111

1 455 1276 4 212 3 703 4 734 7 983 11881 14 569

11507 7 651 8 841 10 584 11059 23 321 20 567 27 908

1062 1 378 2 481 2 735 4 078 9 155 14 600 26 835

21504 16 194 20 419 23 607 25119 45 517 47 094 59 731

45 963 35 199 45 870 41421 43 025 67 185 85 4681 122 355!

1¶Förändringarna av värdesiffrorna ha delvis sin orsak i den noggrannare värdeberäkning, ssom kom till stånd i samband med den år 1907 i handelsstatistiken genomförda utförligare vvaruspecifikationen.

rrorna äro riktiga). 1 Av totalutförseln 1833 — 40, vilken var 4 6 9 0 0 0 sskeppund (70 350 ton) mottogo Förenta Staterna 167 000 skeppund (25 0 5 0 tton) men England endast 107 000 skeppund (16 050 ton). Redan följjande årtionde återtog emellertid England sin forna plats som den främste »avnämaren. Medräknar man i järnexporten även järnmalm ocli förädlade järnvaror. 1 blir bilden något förändrad. Under det att de finare svenska järn- och rmetallvarorna funnit avsättning över hela världen, är det huvudsakligen f JTyskland, som haft användning för den svenska malmen. Ungefär tre ffjärdedelar av vår malmexport gick åren före kriget till sistnämnda land, ooch av den återstående fjärdelen 'gick det mesta till England. Tar man aalltså alla produktionsstadierna med i beräkningen, var Tyskland vid i nämnda tidpunkt den ojämförligt viktigaste marknaden för de svenska l bergsbruksprodukterna.

1¶Angivna förhållande torde huvudsakligen ha berott på den livliga spekulationsperiöd, ssjom Förenta Staterna genomgingo på 1830-talet. Bland bidragande orsaker kan t. ex. nämnnas, att man i nämnda land beträffande stångjärn i tullhänseende skilde på hamrat järn ("-(= svenskt) med en relativt låg tullsats och valsat järn med en högre sådan. På ] 840-talet bbortföll denna skillnad. Även kan nämnas, att tillverkningen av lantbruksredskap, vartill ssvenskt järn vid denna tidpunkt ej kunde undvaras, började skjuta fart i Förenta Staterna oomkring mitten av 1800-talet.

i

14¶Kap. II. Den tekniska utvecklingen. Järnhanteringen utövades ännu vid medeltidens slut hantverksmässigt. Man framställde i låga ugnar (s. k. blästerugnar) smidbart järn dlirekt ur malm (till en början endast sjö- och myrmalm, därefter även bergmalm), en procedur, som var synnerligen oekonomisk. Endast en relativt ringa del av malmens järnhalt kunde utnyttjas, och bränsleåtgången var mycket stor. Det järn (osmundsjärn), som erhölls, var slagghaltigit och måste, sedan det styckats i bitar, behandlas i härd för att bliva r<enare och få en lämpligare form. Osmunds järnet utsmiddes därefter oftast för hand, för så vitt det ej utskeppades oarbetat. Vattenhamrar bö>rjade visserligen komma i bruk redan under 1400-talet, men utsmidningen för hand torde dock som regel ha använts under större delen av 1 500talet. I slutet av medeltiden började man bygga högre ugnar (masugnar) och använda mekanisk kraft för drivande av blästern. Man övergick också från den tidigare förekommande vedeldningen till bruket av träkol som bränsle. P å grund av den starkare värme, som härvid utvecklades, erhölls järnet (tackjärnet) i flytande form, men det upptog samtidigt mer kol och blev osmidbart. Det måste alltså underkastas en ny behandling för att bliva smidbart, och då man redan vid osmundsjärntillverkningen vant sig vid att i härd återupphetta det i blästerugnarna erhållna järnet, låg det nära till hands att göra detsamma med tackjärnet. Man lyckades också utan att närmare känna orsakerna till tackjärnets från det smidbara järnet skiljaktiga egenskaper på detta sätt få tackjärnet smidbart (färskning). Genom masugnsprocessen hade förutsättningar skapats för framställning av järn i stor skala. Dels kunde nämligen driften ske kontinuerligt (vid blästerugnarna måste processen avbrytas, varje gång järnet skulle uttagas), dels kunde ugnarna göras större och därigenom större kvantiteter malm och kol på en gång uppsättas. P å 1600-talet tog färskningstekniken ett nytt steg framåt i Sverige genom införandet av det s. k. tysksmidet, vilket jämte det av Louis de Greer införda vallonsmidet under de närmaste två hundra åren kom att spela en dominerande roll inom järnhanteringen. Tysksmidet försiggick i en öppen härd, i vilken tackjärnet nedsmältes med träkol. Denna oxiderande nedsmältning, varigenom tackjärnets kisel och kol avlägsnades.

15 upprepades stundom flera gånger, och slutprodukten blev en smälta av smidbart, slagghaltigt järn, som sammanslogs under vattenhammare och därefter sönderstyekades i s. k. smältstycken. Dessa smältstycken välldes i samma härd, samtidigt med att nytt tackjärn nedsmältes, och utsmiddes sedan till stångjärn. Vallonsmidet skilde sig från tysksmidet huvudsakligen därigenom, att vällningen försiggick i en särskild härd. De uppfinningar, som i början av 1800-talet började vinna tillämpning, betydde som nämnts en fullständig omvälvning inom järntill verkningstekniken. Hittills hade man varit bunden av träkol som bränsle och reduktionsmedel såväl vid tackjärnsframställning som färskning. Likaså hade man endast haft vattenkraft att tillgå för driften av blästrar och hamrar. Järnframställningen blev därför bunden till platser, där så vitt möjligt såväl malm som skog och vattenkraft funnos tillgängliga. Sverige, som hittills framträtt som världens mest betydande leverantör av järn, var ovanligt väl lottat i alla dessa hänseenden. Detta förklarar den särställning, som Sverige tidigare innehaft på detta område. De tekniska nyheter, som i främsta rummet bidrogo till omvälvningen, voro dels användningen av ångan som drivkraft, dels och i främsta rummet upptäckten av möjligheten att använda fossilt bränsle vid tackjärnets framställning och färskning (puddling). Härigenom blevo de med rika stenkolsfyndigheter begåvade länderna oberoende av träkolen och kunde enormt öka sin produktion. Efter uppfinningen av puddelprocessen övergick det svenska järnet definitivt till att bli så gott som uteslutande en kvalitetsprodukt. Det genom puddlingen framställda järnet lämpade sig nämligen såväl på grund av sin prisbillighet som sina övriga egenskaper väl för grövre smideslindamål, och England blev därför snart relativt oberoende av import utifrån. Betydligt farligare än puddelprocessen blev för den svenska järnexporten det från början av 1800-talet i England tillämpade s. k. lancashiresmidet. Genom denna på träkol som bränsle baserade smidesmetod lyckades man nämligen bereda ett för vissa finare järnmanufakturarbeten genom sin jämnhet lämpligare järn än med tillhjälp av tysk- och vallonsmidet. Man begagnade sig därvid av en sluten, endast med en arbetsöppning försedd härd. Härdens botten avkyldes med vatten, och tackjärnet förvärmdes i ett bakom härden befintligt rum medelst de bortgående förbränningsprodukterna. De erhållna smältorna sammanslogos under en hammare och delades i smältstycken, vilka antingen direkt utvalsades till stänger (råstänger) eller ock först välldes i särskilda ugnar (vällugnar) samt därefter uträcktes till stångjärn. Den svenska järnhanteringen såg sig alltså hotad av konkurrens även beträffande kvalitetsproduktionen. Genom en omläggning av tekniken och övergång till lancashiresmidet lyckades dock de svenska bruken bevara åt sig en stor del av marknaden för sina kvalitetsprodukter. Nämnda

smidesmetod, som i jämförelse med tysk- och vallonsmidet var synmerligen kolbesparande, utvecklade sig snart till vår viktigaste färsknimgsmetod. Först på 1890-talet överflyglades den av göttillverkningen. Såväl de olika härdfärskningsmetoderna som puddlingen stodo doclk i stort sett på hantverkets stadium. Det frambringade värmet var näimligen otillräckligt att hålla det erhållna kolfattiga järnet lättflytande coch färskorna måste därför till slut skötas för hand. E n verklig storprodiuktion kunde ej bli möjlig, förrän man lärt sig hålla järnet lättflytamde till processens slut. Vid 1800-talets mitt nådde man också på tvemne vägar fram till detta mål. Det skedde genom den av engelsmanmen H. Bessemer år 1855 uppfunna och av svensken G. F . Göransson utexperimenterade sura bessemerprocessen (år 1878 kompletterad med eden basiska processen eller Thomasprocessen) samt genom den av fransmänmen E. och P . Martin på 1860-talet uppfunna och. efter dem uppkalkade martinprocessen. Vid den förra av dessa bägge metoder begagnar rrnan sig vid färskningen dels av det i smält tackjärn redan inneboende värimet, dels ock av det vid oxideringen av kol, mangan, kisel och andrra i tackjärnet ingående ämnen alstrade förbränningsvärmet. Förbränningen åstadkommes på så sätt, att blästerluft pressas igenom det smälta taickjärnet. Den temperatur, som härvid uppnås, är tillräckligt hög för att hålla även kolfattigt järn lättflytande. Vid martinprocessen framstäilles liksom vid puddlingen smidbart järn i flamugn, varvid dels genom lagman. dels genom den bildade slaggen de i tackjärnet ingående ämnena oxideiras. För att tillräckligt hög temperatur skall kunna erhållas göras ugnairna regenerativa. Med tillhjälp av dessa bägge metoder blev det möjligt att tillverka ett gott och billigt stål (d. v. s. hårt järn eller järn med Ihög kolhalt) i stora kvantiteter, en förutsättning för den enorma användniing, stålet fått inom industrien och kommunikationsväsendet. Färsknin^gen medelst träkol har av götprocessen alltmera trängts tillbaka, en u t v e c k ling, som under senare år försiggått i allt hastigare tempo. Omkring sekelskiftet lyckades man praktiskt lösa ett problem, ssom redan länge sysselsatt teknici världen runt, elektricitetens användning ssom värmealstrare vid järn- och stålframställning. Betydelsen av denna uippfinning är ej till sina konsekvenser fullt utredd, men det är möjligt, att den kommer att få vittgående följder för svensk järnhantering. De ugnar, som konstruerats för detta ändamål, äro huvudsakligen av tvenne skilda typer, dels ljusbågeugnar, där, såsom namnet antyder, melllan elektroder bildade ljusbågar framkalla den erforderliga värmen, dels induktionsugnar, där smältvärmen erhålles ur det motstånd, som en gemom godsmassan gående induktionsström åstadkommer. För den elektriiska tackjärnsframställningen, vilken i Sverige är betydligt mer utvecklad än stålframställningen, användas uteslutande ljusbågeugnar enligt en konstrruktiort av ingenjörerna Lindblad, Stålhane och Grönwall. Även vid sstålfrämställningen brukas som regel ljusbågeugnar (hos oss i allmänhet; av

17¶Rennerfelts typ) såväl i Sverige som utlandet. Endast i Tyskland förekommer ett större antal induktionsugnar. Det är speciellt den elektriska stålframställningen, som kan komma att medföra svåra följder för svensk exportjärnsindustri. Man kan nämligen med densamma även av ett rätt orent utgångsmaterial framställa ett stål med mycket låg såväl fosfor- som svavelhalt. Förut har ju det svenska träkolstackjärnet varit en nödvändig råvara för tillverkning av det bästa stålet. Med den elektriska metoden skulle man emellertid även med det utländska kokstackjärnet kunna erhålla ett kvalitativt lika högtstående stål som det svenska. Meningarna äro dock ännu delade om möjligheten av en dylik produktion. Faktum är emellertid, att såväl i England som i Tyskland svenskt stål i vissa fall ersatts med inhemskt elektrostål.

54 24.

T. T.

XVL

•1

18¶Kap. III. Råvaror, bränsle och kraft. Av de för den svenska järnhanteringen nödvändiga råvarorna intar järnmalmen i form av styckemalm, slig, briketter eller sinter första rummet. Därjämte förbrukas vid tackjärnsframställningen såsom slaggbildande medel i första hand kalksten och. kvarts, samt som tillsatsmedel vid framställning av legeringar mindre kvantiteter av krommalm, manganmalm. o. dyl. Förutom det råmaterial, som hämtas inom järnhanteringen, förbrukas vid framställningen av smidbart järn och stål såsom inf ordringsmaterial kalksten, dolomit o. dyl. samt skrot, som ju dock är en avfallsprodukt av järn. Som bränsle och reduktionsmedel har vanligast använts träkol, men därjämte särskilt under senare år i allt större utsträckning koks. Dessutom har speciellt inom tackjärnstillverkningen den elektriska energien tagits i bruk som alstrare av det erforderliga värmet. För gasalstring i generatorer o. dyl. brukas i regel stenkol, men även ved, torv m. fl. bränsleslag kunna därtill användas (se tab. A sid. 90 samt tab. 18 sid. 30). Den viktigaste råvaran är som nämnts malmen. Dess förekomst inom Sverige är alltför väl känd för att närmare behöva beröras. Ävenså ha dess goda egenskaper, höga järnhalt, renhet m. m. i förhållande till utländsk järnmalm ofta framhävts. De svenska järnmalmstillgångarnas storlek har varit föremål för beräkningar ett flertal gånger, senast i samband med den av internationella geologkongressen i Stockholm 1910 företagna undersökningen rörande världens järnmalmstillgångar. Det resultat, som vid sistnämnda tillfälle uppnåddes, visar en totalkvantitet för hela Sverige av 1 335 miljoner ton (inkl. koncentrat), varav dock en mindre del på teknikens nuvarande ståndpunkt ej är brytvärd (de titanrika malmerna). Ungefär 90 % av dessa tillgångar äro belägna i Lappland, resten i mellersta och södra Sverige (se tab. 3). Järnmalmsproduktionens utveckling under de senaste 30 åren har stått i intimaste samband med malmexportens ökade betydelse och den därmed sammanhängande brytningen för exportändamål av lapplandsmalm. Exporten begynte först på allvar under 1890-talet, vilket framgår av de i tab. 6 återgivna siffrorna. Utförselns andel i produktionen steg då med ens till över 50 % mot 7 % för årtiondet 1 8 8 1 — 9 0 och utgjorde före kristiden ungefär 80 % av totalbrytningen. Beträffande själva brytningen av berg och malm har densamma sedan mitten av 1890-talet utvecklats så. som framgår av tab. 4.

AnrikStuffmalm ningsmalm

B e l ä g e n h e t

Mellersta

Summa Motsva- stuffmalm j rande och koncentrat koncentrat;

Sverige.

Malm med mindre än 0.01 % fosfor Malm med O.oi — 0.06 % fosfor Malm med mer än 0.06% fosfor

j ;

19 400 11500 59 300

45 500 6 100 2 000

28 000 2 900 1200

47 400 14 400 60 500

Summa;

90 200

53 600

122 300

Reserv av ofullständigt undersökta fyndigheterj TitanrLk malm |

40 000 50 000

15 000

(40 000) 15 000

8 000

1 150 000 8 000

—

1335 300

Lappland. Brytningsvärd malm Titanrik malm

j j Summa

— — —

Tab. 4.. Brutet berg oeh malm i Sverige åren 1896—1920. Brytning under jord

A r1is en

1896—1900 1901 — 1905 1906-1910 1911 — 1915 1916—1920

Ton

1667 558! 2224212| \ 25595461 4275895 55390171

Brytning i dagen

Antal därmed Ton per sysselsatta arbetare arbetare 3 857 4308: 3 337 3 544 3 5781

Ton

Antal därmed Ton per ; sysselsatta' arbetare j arbetare

432| 2284983! 516 3 5 6 2 0 2 7 767 4 5 1 8 1 6 4 1206 5744400! 1 548) 4 247 926

1621 2 069 1879 1952 1003

1 410: 1 722! 2 405 2 942: 4 235

Siffrorna förete en otvetydig tendens mot ökad brytning under jord. Såväl dagbrytning som brytning under jord ha visserligen bägge stigit betydligt, men medelst sistnämnda brytningssätt producerades 1 9 1 6 — 2 0 57 °/0 (1920 omkring två tredjedelar) av brutet berg och malm mot 42 % 1896 — 1 9 0 0 . Dagbrytningen förekommer mest i Lappland, där år 1920 c:a 64 % av produktionen var hämtad ur dagbrott, under det att i övriga Sverige knappast 10 % hade vunnits på nämnda sätt. Företeelsen är av betydelse från ekonomisk synpunkt, enär dagbrytningen är avsevärt billigare än brytningen under jord. Arbetseffekten blir på grund av malmens lättare tillgänglighet flera gånger större. Mot en bruten kvantitet av 1 6 0 1 ton per arbetare under jord svarade år 1920 3 8 7 9 ton i dagbrott. Den stora skillnaden i brytningskostnader framträder med önskvärd tydlighet, om man jämför malmvärdet vid exportfälten (alltså i huvudsak de norrländska gruvorna) och vid de för inhemsk konsumtion arbetande gruvföretagen. Enligt kommerskollegii specialunder1

Siffrorna torde få betraktas som minimisiffror.

(Jmf. s. 21.)

sökning rörande Sveriges bergshantering år 1913 (nedan kallad specialundersökningen 1913) uppgick det bokförda värdet av malmen (representerande i stort sett brytningskostnaderna) vid exportföretagen till 3.2 5 kr. per ton, under det att samma siffra för övriga företag utgjorde 6.5 7 kr. Storleken av den utvunna malm- och sligkvantiteten har mer än tiofaldigats sedan 1860-talet (se tab. 5). De betydande tekniska framstegen under denna tid kunna avläsas ur siffrorna rörande arbetseffekten. Tab. 5. Utvunnen järnmalm och slig i Sverige åren 1861-1920. Ton

Ärligen

I 1861—1865 1866—1870 1871—1875 1876—1880 1881—1885 1886—1890

... ... ... ... ... ...

453 486; 542 323 784 707' 721 232, 874 423! 930 037'

Antal arbetare 5 001 4 581 6 439' 4 883' 6 210 6 259

Ton per arbetare

Årligen

91 1891—1895 ... 118 1896—1900 ... 122 1901—1905 ... 148 1906—1910 ... 141 i 1911—1915 ... 149 '1916—1920 ...

Ton

1 517 434 2 293 858 3 563 214: 4 625 620 6 759 0911 5 865 471:

Antal arbetare 7 301 9 083 10 287 10 110 11318 11317

Ton per arbetare 208 253 346 458 597 518

Kvantiteten utvunnen malm och slig per år och arbetare har sedan åren 1 8 6 1 — 6 5 vuxit från 91 till 518 ton. Aren 1911 — 1 5 var genomsnittssiffran uppe vid närmare 600 ton. Nedgången under krigsåren sammanhänger sannolikt med svårigheten att erhålla vissa för brytningen nödvändiga artiklar (såsom sprängämnen, tändhattar, olja o. dyl.). Även oron på arbetsmarknaden torde ha inverkat. Den inhemska förbrukningen av järnmalm har alltsedan 1830-talet befunnit sig i oavbrutet stigande (se tab. 6). Aren närmast före kriget uppgick den till över 1 miljon ton per år. Siffrorna äro icke exakt riktiga, då hänsyn ej har tagits till lagring, men i stort sett ge de en god bild av förbrukningens utveckling. Det vore givetvis av stort intresse att få utrett, huruvida de svenska råvarutillgångarna äro tillräckliga att förse vår järnhantering med behövligt råmaterial för någon längre tid framåt. Det är då i första hand malmen, som därvid kommer ifråga. Frågan har flerfaldiga gånger upptagits till behandling, enär man fruktat, att på grund av den alltmer ökade exporten av malm brist på denna vara inom en nära framtid skulle inträda för den svenska järnhanteringen. Svenska staten har även beaktat saken och genom ett avtal av år 1907 (kompletterat genom avtal av åren 1913, 1918 och 1922) med de ledande exportbolagen ingripit för att förekomma ett alltför hastigt uttömmande av våra malmtillgångar. Genom nämnda avtal regleras nämligen bl. a. brytningen av exportmalm för tiden intill år 1932 * (under vissa förutsättningar intill utgången av år 1937). Dessutom skola svenska malmförbrukare ha företräde framför utländska köpare till erhållande av malm från Luossavaara—Kirunavaara 1

Enligt den av 1922 års riksdag godkända uppgörelsen blir första året för statens inlösningsrätt 1936.

21 Tab. 6. Sveriges produktion, export oeh förbrukning av järnmalm åren 1833—1920. Produktion 1 ton 1833- -1840. 1841 -1850. 1851- -1860. 1861- -1870. 1871- -1880. 1881- -1890. 1891- -1900. 1801- -1905. 1806- -1910. 1911- -1915. 1916- -1920 1

238 307 273 131 359 049 509 444 771 869 904 939 1 907 043 3 567 221 4 678 277 6 845 460 5 943 69S

Export .c ton 1 754 2 281 2 259 10 123 19 007 62 715 984 939 2 540 027 3 689 451 5 565 366 4 392 876

,„ , , förbrukning ' ton

_. °/0 av proii.duktionen

236 553 270 850 356 790 499 321 752 862 842 224 922 104 1 027 194 988 826 1 280 094

0.74 0.8 4 0.68 1.99 2.40 6.9SS 71.20 78.8(1 81.80

—

—

51.65¶H ä r ingå även (fr. o. m. 1902) s. k. purple ore och briketter därav.

aktiebolags malmfält. Bolaget liar även förbundit sig att ej exportera viss för den inhemska järntillverkningen lämplig malm (s. k. A-malm) med låg fosforhalt från ett av sina fält. P å grund av den tekniska utvecklingen under de senare åren, och då man funnit, att malmfyndigheternas mäktighet sannolikt överstiger den förut beräknade, har emellertid frågans aktualitet betydligt minskats. Visserligen hava några slag av malmer, särskilt rena och rika malmer av engående svartmalmstypen (användas för tillverkning av exporttackjärn) alltid varit eftersökta, men till följd av den fortgående övergången till de basiska processerna (till vilka brukas fosforhaltiga malmer) samt genom den vid slutet av förra århundradet införda anrikningsmetoden har behovet av förstnämnda slag av malmer relativt minskats. De mellansvenska malmtillgångarna äro emellertid rätt begränsade och skulle, om man uppskattar dem till 200 mill, ton, med en genomsnittlig årlig brytning av 2.0 mill, ton vara uttömda på c:a 100 år. Man måste dock räkna med avsevärda ännu okända reserver samt med möjligheten av ett framtida utnyttjande av ännu ej brytvärda malmtillgångar. Därefter återstå, de stora norrbottniska fyndigheterna, ehuruväl de betydande fraktkostnaderna måste lägga stora hinder i vägen för de mellansvenska järnverken att i någon större utsträckning begagna sig av i Norrbotten befintliga malmer med låg fosforhalt. För ett 20-tal år sedan ha emellertid några järnverk i Bergslagen gemensamt inköpt Tuolluvaara malmberg i Norrbotten, varifrån rätt betydande mängder ren och rik malm tillförts den mellansvenska järnhanteringen. Den ovan berörda anrikningen, vilken avser ett utnyttjande av fattiga malmer, infördes i Sverige år 1897 genom G. Gröndals metod att medelst magnetisk separering i vått tillstånd av finkrossat, fattigt gods framställa en rik och fosforfri slig samt att av denna slig i slagpress forma briketter, vilka genom röstning avsvavlas, uppoxideras och sintras i en ugn. Dylik anrikning med eller utan brikettering infördes redan tidigt på en mängd platser, vanligen i samband med gruvrörelsen, men även såsom självstän-

dig verksamhet. Enligt specialundersökningen 1913 redovisades nämntda å r 41 anriknings- resp. briketteringsverk. av vilka 14 voro från gruivrörelsen skilda företag. Tab. 7. Produktion av järnmalmsslig etc. i Sverige åren 1906—1920. S 1i g

B r i k e t t e r

S i n t e r

Årligen

1906—10 1911—15 1916—20 1

Ton

Kronor

Ton

Kronor

Ton

Kronor

239668 640 192 875 017

2 246 092 6487426' 16 978 743

167353 297 292 205 939

2 510 220 4 787 818 7 358 664

— ' 2 204 35 734

— * 14 7(02 1309 2(03

Avser endast år 191 ;">.

Produktionen av slig har. som framgår av tab. 7. sodan femarsperiodlen 1 9 0 6 — 1 0 nära fyrfaldigats och sligens värde åttafaldigats. Även brikeittt ill verkningen liar gått framåt, ehuru ej i samma grad. Under senaare år har en ny metod att agglomerera och rosta järnmalmsslig, sintrin^gsmetoden. vunnit ökad användning på bekostnad av briketteringsmetodcen. Dessutom ha under en följd av år tillverkats briketter av s. k. purjple ore, erhållen som biprodukt vid framställningen av koppar ur kisbrändcer. Denna tillverkning har från att under åren 1906 — 1 0 i genomsnitt ha utgjort omkring 40 000 ton år 1917 stigit till 72 2 7 1 ton. P å senrare tid har dock produktionen av dylika briketter upphört, ehuru purple-oireframställning fortfarande äger rum vid tvenne kopparverk. En stor (del av såväl slig som purple ore har exporterats. Anrikningens betydelse för den mellansvenska järnhanteringen fraimgår med önskvärd tydlighet av tab. 3. De anrikningsbara fosforre3na malmerna skulle enligt där återgivna uppskattning uppgå till 4 5 Vi miill. ton och motsvarande koncentrat till c:a 2 8 mill, ton eller betydligt rmer än tillgänglig kvantitet stuftmalm. Däremot tyckas ej tillgångarna på anrikningsbar fosforfattig (0.01—0.0 6 % fosfor) eller fosforrik malm v^ara av någon större omfattning. Dock ha efter år 1910 en del anriknin^gsbara malmer med mer än 0.01 % fosfor anträffats. Övriga råvaror och tillsatsmedel äro av relativt ringa betydelse i jäiniförelse med malmen. Förbrukningen av dessa framgår av tab. A (sid. 9»0.) De flesta hämtas helt eller till större delen från svenska tillgångar. Endiast vissa kvantitativt mindre betydande tillsatsmedel, såsom krommalm. mangranjärn, nickel o. dyl. ha mestadels tagits utifrån. Till järnhanteringfens råvaror skulle man även kunna räkna järnlegeringar, men då dessa utgöra framställningsprodukter av järnhanteringen själv, komma de att närmare behandlas i efterföljande kapitel. Den mest aktuella frågan för närvarande inom järnhanteringen är ej malmfrågan utan den alltmer växande svårigheten att förse bruken mied träkol till rimligt pris. Det är de starkt stigande kolningskostnaderrna

i>:<

och konkurrensen med trämasseindustrien om för kolning erforderlig ved, som mest bidragit till prisstegringen. Frågans vitala betydelse för järnhanteringen framgår med önskvärd tydlighet därav, att f. n. omkring 5 0 % av tillverkningskostnaderna vid masugnarna komma pä bränslet. 1 Den totala produktionen av träkol inom Sverige är ej känd, enär den officiella statistiken ej publicerar några siffror rörande milkolade träkol, med undantag: för sådana av sågverksribb. Däremot innehåller industristatistiken uppgifter rörande ugnskolningen såväl av sågverksribb som skogskol. Sistnämnda kolningsmetod är dock av relativt ringa betydelse, d a endast ungefär en femtondel av totalproduktionen utgöres av ugnskol (år 1917 3.8 mill. hl. av c:a 50 mill.). Förbrukningen av träkol i järnhanteringen redovisas i den årliga bergverksstatistiken. Man finner av densamma, att den totala åtgången hållit sig i stort sett stillastående under senare år trots en fortgående utvpckling av vår järnhantering (se tab. 8). Orsakerna ärt) att söka Tab. 8. Den svenska järnhanteringens träkolsförbrukning åren 1900—1920.

Ar

1900 01 02 03 04 05 06 07 08 09 1910 11 12 13 14 15 16 17 IN 19 1920 1

Totalförbrukning hl.

46 856 170 45 313 707 45 285 439 43 291 296 44 063 813 43 468 603 46 407 454 46 945 420 41 446 647 31416 118 40 831 596 40 541 332 43 219 576 42 659 424 37 926 577 45 294 378 43 810 559 46 557 204 42 874 064 31 009 199 28 365 286

Förbrukning för framställning av träkolstackjärn i vanlig masugn * 3 Per ton Summa tackjärn hl. hl. 38 601 845 38 093 264 37 135 320 34 866 720 35 774 828 35 468 960 38 597 989 39 307 880 34 766113 25 904 370 34 554114 34 408 110 36 297 363 36 386 370 32 773 952 39 496 629 38 102 248 41910 125 38 523 401 27 883 433 25 387 298

Förbrukning för framställning av elektriskt tackjärn 2 Summa hl.

Per ton tackjärn hl.

— — — — — — — 4

— — — — — — —

73.2 72.1 69.0 68. s 6 7 . t; 65. c 66.0 67.6 63.6

63.1 62.8 61.2 59.2 57.7 58.9 57.7 56.5 56.6 57.4 57.2 55.s

3 050 7 550 22 250 4 144 850 4 439 025 815 692 625 125 873 312 963 872 1 304 178 1 467 023 1 508137 1 679 594 4

25.0 25.0 25.0 25.0 25.0 25.5 23.« 24.9 22.1 22.6 24. s 26.1 25.2

Förbrukning för övriga

ändamål

hl. 8

8 254 325 7 220 443 8150 119 8 424 576 8 288 985 7 999 643 7 809 465 7 637 540 6 677 484 5 504 198 6 255 932 5 988 372 6 483 188 5 457 362 4 527 500 4 924 437 4 744 439 3 342 901 2 883 640 1617 629 1 298 394

Enligt från Jernkontoret meddelade uppgifter utgjorde denna träkolets andel år 1913 49.<i % men hade år 1918 stigit till 56,85 %. Kommerskollegium kommer i specialutredningen 1913 till 48.6 5 % för träkolsmasugnarna. '-' Även träkol använda i samband med koks äro här inräknade. Uppgift om förbrukning per ton måste därför anses något missvisande. 3 Siffrorna för åren 1900—07 ur Dillner: Några drag ur den svenska tackjärnstillverkningens utveckling. (Ekonomiska studier, tillägnade Marcus Wallenberg, Sthlm 1914). 4 Siffran approximerad under antagande, att det Åtgått 2") hl. träkol per ton framställt elektrotackjärn.

dels i den fortgående tekniska utvecklingen, ävensom i ökad tillverkning av kokstackjärn, dels ocli främst i tillbakagången av lancashiresmidet. De tekniska framstegen åskådliggöras såväl genom nedgången i kolförbrukningen per ton för träkolstackjärn, vilken sjunkit från 73*2 till 55*8 hl. under tidrymden 1 9 0 0 — 2 0 , som genom övergång till elektrotackjärnstillverkning, varvid träkolsåtgången är mindre än hälften av förbrukningen vid tillverkning i vanlig masugn. E n bidragande orsak har även varit nedgången i tillverkningen av bessemertackjärn, vilket fordrar mer träkol än övriga tackjärnssorter. E n ytterligt stark minskning har kolförbrukningen för färskning och övriga ändamål undergått. Ar 1918. det senaste året med någotsånär ordinär järnproduktion, var den använda kvantiteten ej stort mer än tredjedelen av den år 1900 förbrukade. Mest markant är denna utveckling under krigsåren. 1918 års förbrukning är endast omkring hälften av 1913 års. Träkolen hämtas så gott som uteslutande från svenska skogar. En relativt ringa del importeras dock, huvudsakligen från Finland och Norge. Mindre kvantiteter dyrare träkol ha även utförts. Den utländska omsättningen framgår av tab. 9. Tab. 9. Sveriges import oeh export av träkol åren 1911—1921. Import

Ar

| hl

kr

1025 661! 615 397

ler. per hl. 0.60

Import Import från från Finland Norge

hl.

hl.

Export Export till Dantill Norge kr. mark per hl. hl. hl.

E x p or 1 hl

kr

874 473 151 088 153 707 92 224 0.60

941 245 117 075 94 894- 56 936 0.6 0 12 1 062 224i 849 779 0.80 13 1 198 8241 839 177 0.70 1 043 655 118 844 64 815! 38 889 0.6 0 14 1 149 898j 712 082 0.6 2 1054 317 88 256 59 3301 53 641 O.oo 903 4541 583 149 0.65 894 946 8 335 55 244 66 092 1.20 15 31312| 28 241 0.90 24 318 6 852 36 823 67 436 1.88 16 712571 118 694 1.67 57 619 13 612 47 510 130 541 2.7 5 17 15 706! 43 736 2.7S 11428 38 486 147 635 3.84 18 — 30 109 78 761 2.62 5 963| 12 377 2.08 19 — — 258 042| 606 558 2.3 5 205 760 51 856 53 793 183 001 3.40 20 1921 1

47 491 111068

2.3 1

16 303 31 120 62 099 95 271

36 461 46 610 35 529 33 392 34 753 20 514 32 660 20 062 19 189 31747 16 080

81 125( 24 655 23 115 1 18 546 1 13 77tt| 11284' 14 850 18 424 10 920 18718 15469 1

Till Storbritannien.

Importen, som före kriget höll sig något över 1 mill, hl., har numera nästan upphört och stannar f. n. vid ungefär samma siffra som den obetydliga exporten. Av importen tycks ej allt ha gått till järnhanteringen. Till den av kommerskollegium för tull- och traktatkommittén utarbetade statistiken för åren 1913 och 1918 (nedan kallad specialutredningen 1918) har uppgivits, att år 1913 utifrån hämtats bortåt 200 000 hl. Ar 1918 hade importen till järnverken helt upphört. I vilket fall som helst äro de utländska träkolen av mycket underordnad betydelse för vår järnframställning. E n avsevärd del av de inom den svenska järnhanteringen förbrukade

träkolen båges från Norrland. Denna norrländska andel, som tidigare var av ringa betydelse, har under slutet av föregående och början av innevarande sekel tilltagit betydligt i omfattning. Några officiella uppgifter finnas ej rörande den norrländska kolningens storlek. Disj^onenten C. Sahlin har dock i ett föredrag, publicerat i Jernkontorets annaler 1909, offentliggjort en del av honom insamlade siffror, som visa, att c:a en tredjedel av vår totala träkolsproduktion åren 1900 — 06 kom från Norrland. Därav gingo ungefär 20 procent till norrlandsbruken. under det att resten på järnväg eller sjöledes fördes till mellansvenska bergslagerna. Tyvärr ha kompletterande siffror ej kunnat anskaffas för de senare åren, varför det är svårt att avgöra, i vilken riktning utvecklingen senare gått. Av de järnvägsstatistiska uppgifterna rörande transportlängderna att döma tycks dock användningen av norrlandskol i Bergslagen knappast ha tilltagit åren närmast före kriget. Däremot visa siffrorna för år 1918 en synnerligen stark uppgång för de långa avstånden (se tab. 10). Tab. 10. Transport av träkol å svenska statens järnvägar i egen trafik oeh samtrafik. Avstånd km. 1911 301—400 27 867 401—500 29 597 501—1 000 25 157 1000— 258 Totalis 'antitet 229 295

Ton 1915 25 662 24 365 17 901 49 238 701

1918 22 078 27 698 64 744 1 848 398 597

Resultatet blir detsamma, om man betraktar siffrorna för den kvantitet träkol, som per järnväg från norra Sverige sänts till Bergslagen. Enligt uppgift från statens järnvägar avsändes nämligen från stationer norr om Bollnäs till stationer söder om nämnda station år 1910 124 134 ton (c:a 8.3 mill, hl.), år 1913 93 400 ton (c:a 6.2 mill, hl.) och 1 9 1 8 175 167 ton (c:a 11.7 mill, hl.) träkol. Därjämte fraktades även från Härjedalen och Dalarna träkol, vilka ej ingå i förutnämnda siffror. Betydande mängder fraktas också sjövägen. Man kan fråga sig, huruvida de å Norrlands skogsmarker befintliga kolvedsmängderna äro tillräckliga för det ökade behov av norrlandskol, järnhanteringen sannolikt under de närmaste åren i allt större utsträckning kommer att få. Frågan har upptagits till behandling dels av Jernkontoret, dels av malmkommissionen, vilka gemensamt publicerat de resultat, till vilka de kommit. 1 Därvid ha även Dalarnas kolvedstillgångar undersökts. Enligt nämnda utredning skulle av Norrlands och Dalarnas produktiva skogsmark till ett högsta pris av 30 kr. per läst 2 (avseende kostnaderna före kristidens början) kunna utnyttjas c:a 77 mill. kbm. fast 1 Utredning angående kolvedtillgången i Norrland och Dalarna m. m. verkställd av malmkommissionen oeh Jernkontoret. Sthlm 1919. - 1 läst = 20 hl.

26 mått kolved, motsvarande c:a 30 mill, läster kol. Därjämte tillkommer en uthållig årlig avkastning av c: a 1 mill. kbm. kolved, motsvarande 4 0 0 000 läster kol. Det finnes alltså avsevärda mängder kolved i de undersökta områdena. Det har dock visat sig, att kostnaderna för norrlandskolen torde bli rätt dryga. Endast omkring hälften av tillgångarna kunna utnyttjas genom skogskolning längs järnvägarna. För uttagande av halva kolkvantiteten måste kolningsplatser och kolugnar i betydande antal anläggas. Om de beräknade kolvedskvantiteterna äro riktiga, skulle Norrlands och Dalarnas träkolsproduktion under en övergångstid av 30 år kunna uppgå till 1 400 000 läster per år, varav 400 000 läster uthållig avkastning. Efter denna .trettioåriga period skulle endast sistnämnda årliga kvantitet återstå och alltså en svår brist på norrlandskol uppstå, då redan den nuvarande konsumtionen av dylika kol uppgår till ett betydligt högre belopp. Emellertid måste man förutsätta, att hela det beräknade beloppet, 1 400 000, läster ej på länge kommer att uttagas, och dessutom torde •den uthålliga avkastningen bliva betydligt större, i samma mån som de norrländska skogarna övergå till väl skötta kulturskogar. För en lång tid framåt torde det därför ej möta någon svårighet för den svenska järnhanteringen att inom landet erhålla erforderligt bränsle och reduktionsmedel för tillverkning av kvalitetsjärn. Svårigheten ligger alltså ej i bristande absolut tillgång på träkol inom Sverige, utan i den sedan sekelskiftet nästan oavbrutet pågående prisstegringen å denna nödvändiga vara, beroende som nämnts på konkurrensen med trämasseindustrien om erforderlig ved samt därmed sammanhängande stegring i kolningskostnaderna 1. P å grund härav har det blivit nödvändigt för järnindustrien att söka inskränka konsumtionen av träkol. Detta kan ske på flera sätt, genom bränslebesparande beskickningar, genom att ersätta träkol med annat bränsle och reduktionsmedel samt genom inskränkning i produktionen av de järnkvaliteter, vilka fordra träkol vid tillverkningen. Genom att i allt större utsträckning begagna sig av slig och briketter i stället för styckemalm ha tillverkarna lyckats nedbringa förbrukningen av träkol per ton framställt tackjärn (jfr tab. 8). De besparingar, som härigenom uppnås, kunna dock ej bli av avgörande 1 betydelse för bränslefrågans lösning. Som träkols ersättare vid reduktionen kan praktiskt taget endast koks ifrågakomma, som värmealstrare dessutom den elektriska energien. Såväl koks som elektrisk kraft för smältning (se tab. 11) ha också under senare år funnit ökad användning inom järnhanteringen. Till en början användes koksen blandad med träkol, men numera har denna metod i allmänhet övergivits för blåsning av tackjärn med enbart koks. 1

P å grund av att trämasseindustrien lagt beslag på den bättre veden ha träkolsprodui-enterna måst övergå till sämre kvaliteter samt avfall, vilket avsevärt stegrat kostnaderna vid kolningen.

Tab. 11. Kokstaekjärns- oeh elektrotaekjärnsproduktionen i Sverige i förhållande till totalproduktionen.1

Kokstac.kjärn Elektro tackjärn Annat tackjärn

o /o

o o

o/o

c. o

o /o

0.6 — 99.1

8.8 O.i 91.0

13.8 4.4 81.8

10. i 4.6 85.:)

9.6 8.1 82.»

—

5.2 20.1 74.1

17.5 82.5

Nackdelen med koksen är dess större rikedom på föroreningar i jämförelse med träkol samt att densamma ej kan framställas av inom landet befintlig råvara, fördelarna däremot åtminstone före kriget dess större prisbillighet. Ar 1 9 1 3 var t. ex. enligt specialutredningen 1913 medelvärdet av de i järnhanteringen förbrukade träkolen omkring 40 ä 45 och av koksen omkring 30 kr. per ton. Under krigsåren stego emellertid priserna ;i utländskt fossilt bränsle av nere orsaker raskare än å inhemskt. Följden blev att koks vissa tider var lika dyr om icke dyrare än träkol. P e t är dock troligt, att koksen med tiden skall komma ned i ett prislä tre, som gör den konkurrenskraftig i förhållande till träkol. Hittills har koksen måst tagas utifrån. Det är Tyskland och England, som varit leverantörerna. Inom Sverige har först på allra sista tiden möjligheter för tillverkning av för svenska masugnar lämplig koks yppat sig (genom anläggning av koksugnar vid Oxelösunds järnverk), givetvis på utländska stenkol som råvara. Träkolens ersättande med elektrisk energi har, sedan de tekniska svårigheterna övervunnits, blivit synnerligen aktuell inom den svenska järnhanteringen. Det ar företrädesvis vid järnframställning ur malm, som denna metod kommit till användning i Sverige, detta i motsats till utlandet, där den elektriska stålframställningen är den mest betydande. Det är givetvis endast som värmealstrare den elektriska energien kan ersätta kol: som reduktionsmedel äro träko] fortfarande nödvändiga. Besparingen blir dock högst avsevärd, enär omkring 60 procent av de i masugnen beskickade träkolen tjänstgöra som bränsle (se tab. 8). Ar 1918 skulle, om möjbgheter förefunnits att tillverka hela tackjärnskvantiteten (utom kokstackjärn) på elektrisk väg, träkolsåtgången blivit ungefär 17 mill. hl. mot 40 mill, faktiskt förbrukade kol. och den totala trä kolsförbrukningen inom järnhanteringen varit mindre än hälften av den nuvarande. För en sådan tackjärnsframställning skulle dock erfordras en energimängd av c:a 250 000 hkr., om man antar att 3 ton tackjärn erhållas per förbrukad hkr. Den allra största delen av denna energi skulle, under förutsättning av att järnbruken ej förflyttades, få tagas på långa avstånd och därigenom bli relativt dyrbar, enär den inom själva Bergslagen för smältningsändamål tillgängliga kraftkvantiteten ej på långt när uppgår till denna summa. Även beträffande den elektriska 1

Jmf. tab. 16 s. 37.

28 kraften pekar utvecklingen mot Norrland, där ännu stora resurser av outnyttjad vattenkraft finnas. E n begynnelse har där redan gjorts genom det för några år sedan anlagda smältverket vid Porjus, som år 1918 producerade över 8 % av den totala elektrotackjärnskvantiteten. Ar 1919 gick dock tillverkningen starkt tillbaka. x Beträffande priset på den elektriska energien synes Sverige före kriget i jämförelse med utlandet ha innehaft en relativt gynnsam ställning. Enligt en visserligen ingalunda säker beräkning i Iron and Coal Trades Review, vilken hänför sig till så tidigt år som 1906, utgjorde kostnaderna för använd elektrisk kraft per hästkraftår: Vid Niagara » två andra fall i Förenta Staterna I Sverige I Österrike (Meran) I Frankrike (Savoie, Bellegarde) 1 » (Savoie. Chedde) I Norge

64—75 kr. 36—37.8 5 12—27 42.7;" 39.no 16.50 11 — 27

kr. » » » » »

Dessa priser synas åtminstone vad Sverige beträffar vara mycket frulågt tilltagna. Går man ut från anläggningskostnaderna, skulle Sveriges ställning åren före kriget ej varit fullt så gynnsam (se följande siffror'. ~ Verk Svenska Tyska Franska Italienska

Anläggningskostnad per normal kw. kr. (i4<S 1250 1 112 521

Verk Schweiziska Österrikiska Xorska Amerikanska

Anläggningskostnad per normal kw. kr. 482 256 315 475 (per install, kw.)

Endast Tyskland och Frankrike skulle då med resp. 1 250 och 1 112 kr. per kw. haft dyrare anläggningskostnader än Sverige. Den för Sverige beräknade kostnaden, 648 kr., torde dock vara för hög. I kommerskollegii specialutredning rörande Sveriges monterade vattenkraft är motsvarande kostnad beräknad till 3 4 1 kr. per nyttig kw. (per installerad kw. 287 kr.), och då sistnämnda siffror avse ett betydligt större antal verk, torde desamma komma sanningen närmare. Det land, som har den billigaste kraften, är sannolikt Norge. Skillnaden mellan de svenska och norska kraftpriserna torde f. n. vara rätt stor. Några av de stora norska elektrokemiska verken kunna räkna med ett självkostnadspris av 15 — 20 kr. per kw.-år, medan de gynnsammast ställda svenska kraftverkens självkostnadspris sannolikt uppgår till omkring 25 kr. 1

Produktionen är för närvarande nedlagd (1922). Jmf. Betänkande med förslag till lag innefattande vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft m. m. 2

29¶Priserna i Sverige för köpt kraft voro före kriget rätt varierande. Enligt inhämtade upplysningar betalades i Sverige år 1913 för elektrotermiska ändamål vid kontrakt på längre tid omkring 3.7 0 kr. per kw. och månad eller -43 kr. per kw.-år, motsvarande ungefär 34 kr. per hkr-år. Man torde dock knappast i allmänhet böra räkna med kraftbolagens försäljningspriser vid bedömande av energikostnaderna för den elektriska malmsmältningen. Förhållandet är nämligen det, att järnbruken ofta taga erforderligt energibelopp från egna kraftanläggningar, varvid alla andra energibehov gå före smältverken, vilka endast få överloppskraft i mån av tillgång. Härigenom blir denna energi i många fall ytterst billig. Vid Uddeholmsverken debiterades t. ex. 1917 (enligt Värmländska bergsmannaföreningens annaler 1918) för kraft från egna kraftstationer: för belysning motorkraft » elektrolys » smältning

15 öre/kw t. I1 ft » 1 » » l /j » »

Den sistnämnda energien gick till de elektriska hvttorna. Av det konsumerade kraftbeloppet åtgingo 86 % till smältning, 12 .%' till belysning och kraft och 2 % till elektrolys. De vid Uddeholmsverken tilllämpade taxorna torde få anses vara låga. x De i Sverige använda elektriska ugnarna för tillverkning av såväl tackjärn som stål äro så gott som uteslutande kolelektrodugnar. 1 1918 ärs bergverksstatistik redovisas för elektroståltillverkning 26 dylika ugnar samt 2 induktionsugnar. Då elektrodåtgången vid järnframställningen är rätt stor, har förbrukningen av denna artikel stigit betydligt de senare åren. Mot 8 1 9 ton till ett värde av 212 533 kr. år 1913 svarar en förbrukning av 3 429 ton till ett värde av närmare 2 Va mill. kr. år 1918. Förstnämnda år togs 3/4 av elektroderna från svenska tillverkare, och priset tycks också ha varit något billigare på den svenska varan. Ar 1918 hade den utifrån hämtade kvantiteten stigit till över 40 % samtidigt som genomsnittsvärdet av de importerade elektroderna sjunkit till hälften av de inhemskas (se tab. A). Rörande totalimporten av elektroder (n:r 1 0 7 3 i statistisk varuförteckning, vilket nummer dock även innefattar vissa andra slag av kol) hänvisas till tabell 12. ' Till jämförelse kan dock framhållas, att i kommerskollegii specialundersökning över Sveriges monterade vattenkraft namnes såsom genomsnittligt försäljnings-pris för energi levererad för elektrokemisk industri år 1916 0.6 öre per kwt., vilket pris alltså oväsentligt skiljer sig från ovannämnda av Uddeholmsverken debiterade pris för kraft från egna kraftstationer.

Total kvantitet kg-

A r

1912 13 14 15 16 17 18 19 20 1921

634 696 1 490 200 1 083 527 1 034 813 1 271 427 2 125 933 1 601 573 2 269 434 2 825 636 1 152 015

Värde kr. 95 204 223 530 310 473 306 579 387 672 519 395 528 858 1 335 569 1 380 409 426 980

Medelvärde per kg. kr.

Från Tyskland

0.15 0.16 0.29 0.30 0.3 1 0.2 4 0.33 0.5!» 0.4!) 0.3 7

489 290 1097 273 1022 360 949 654 1 141 906 2 077 476 1601 573 1900 345 2 639 486 ] 084 479

'Från Förenta; Staterna

k*.

360 10 337 34 904 128 268 48 142 197 613 167 372 64 747

1 Nr 1073 i statistisk varuförteckning. Innefattar huvudsakligen kolelektroder för elektriska ugnar. Värdeuppgifterna för åren 1812 och 1913 äro osäkra.

Som värmealstrare i de fall, där bränslet ej kommer i beröring med metallen, såsom i martinugnar m. fl. samt för uppvärmning av blaster etc., användes ett flertal olikartade bränslen, i främsta rummet stenkol och masugnsgas, men även ved, torv, kolbriketter o. dyl. För drift av motorer förbrukas råolja, petroleum, bensin m. m. Ur kommerskollegii specialutredning rörande bränsleförbrukningen i Sverige under krigstiden hämtas följande siffror, kompletterade med uppgifter ur bergsberättelsen för år 1920 (tab. 13). Tab. 13. Bränsleförbrukningen vid de svenska järnverken 1913-1920. Bränslen

Kvant, grund

Stenkol Koks Kolbriketter Torv Kastved Träavfall Sågspån Träkol Råolja Petroleum Bensin Sprit Masugusgas Lysgas

ton » » » kbm. » » » i kg. ' » » » kbm. | »

1¶Även kolbriketter.

380 543 336 846; 406 498 383 779 132 906 1142081 144 348 154 967 350 350, 412 16 972, 9472 6677! 8313 8 039 150 274 71683 196 231 216 045; 160 249: 180 5251 189 062 234 923j\ 113989 ! 110065: 135 473 93173/ 4116512: 35997011 4 271 14&: 4 273 973 256 899; 412 8651 623 818i 525 053 57 077 55 947; 64 635 8150 14 838 24503J 30 890; 31111 1 1600 1490 1 100 1000 169 333 275: 143 426 354 187 890 896J 271 281 326 1 1600 6 600 5 652 2100

188 843. 60 111 29 029 288 225 638 853

2 836 529

;?!l - 401 161

'-' Dessutom 4 322 ton annat bränsle.

Tabellen visar t. o. m. år 1916 en ökad användning av ett flertal bränslen, såväl importerade som inhemska. Det viktigaste bränslet, stenkol, företer dock ingen ökning. Däremot visa importerade brännoljor

saint av inhemska varor ved och träavfall betydande stegringar. 1920' års siffror äro abnormt låga på grund av depressionen. Vad beträffar kraftförbrukningen finnas i den årliga bergverksstatistiken uppgifter rörande antal och storlek av de vid järnverken använda motorerna. Av de olika slagen av motorer ha de elektriska under senare år hastigast vunnit insteg inom bergsrörelsen (se tab. 14). Aren 1 9 0 6 . 1 9 1 3 och 1 9 1 8 utgjorde dessas hästkraftantal resp. 22, 45 och 6 8 % av det totala hästkraftantalet. Under krigsåren är det så gott som uteslutande de elektriska motorerna, vilka kunna utvisa ökning i såväl antal som total hästkraftstyrka. Ar 1920 hade de elektriska motorernas hästkraft antal ytterligare stegrats i förhållande till övrig drivkraft (c: a 80 %). Tab. 14. Motorer för omedelbar maskindrift vid de svenska järnverken.'

Antal Vattenhjul Vattenturbiner Ångmaskiner Angturbiner Olje- och gasmotorer Elektriska motorer

^ / \ /

1906 Hkr.

Antal I

460 15 710

185 502 106 ! 2 9 ! 2 673 •

4 637 45 321 22 255 45 910 59 852

69 846

3 477

132 520

44 212

9 464

6 525 1426

Antal

Hkr.

1 Hkr.

1 99 384 ! 71 1 2 9 ! 5 426 |

2 322 39 871 18 340 305 895 133 479

5 991

195 212

I allmänhet kan sägas, att den svenska järnhanteringen är relativt lyckligt lottad med avseende på råvaror, bränsle och kraft i jämförelse med utlandet. Malmens goda egenskaper äro som nämnts välkända. De inhemska malmtillgångarnas lokalisering är, så länge de mellansvenska gruvorna ännu ge tillräcklig avkastning, rätt fördelaktig. Vid masugnarnas anläggande har dock ofta kraft- och bränsletillgången varit mer avgörande än malmtillgången, varigenom fraktkostnaderna för sistnämnda råvara blivit relativt betydande (jmf. tab. 39 s. 73). Så länge större delen av träkolsbehovet kan hämtas från bergslagsskogarna, synes däremot ej framförandet av denna vara bli alltför betungande. J u mera träko!ningens tyngdpunkt förskjutes åt Norrland, desto större u t r y m m e kommer dock träkolen att intaga bland omkostnaderna. Beträffande råvarutillgångarnas förefintlighet inom landet är även den svenska bergshanteringens ställning god. Knappast något av de viktigare järnproducerande länderna torde liksom vi ha praktiskt taget all nödvändig malm inom landet. Belgien måste ju importera större delen av 1

Siffrorna för år 1906 äro ej fullt jämförbara med 1913 och 1918 års uppgifter. Från och med år 1913 redovisas nämligen i bergsberättelsen all den drivkraft, som kommit till användning vid järnverken, alltså även sådan, som använts vid framställning av manufakturvaror och maskingods. Sistnämnda drivkraft ingår alltså ej i 1906 års siffror.

sitt malmbehov, och även Tyskland. Frankrike och England hämta avsevärda mängder utifrån. Till och med det på de flesta slag av malmer rika Förenta Staterna importera ej oansenliga kvantiteter. Av malmer är det endast krommalm, som Sverige helt måste taga utifrån (kvantiteten är dock ringa). Annorlunda är ställningen i fråga om bränsletillgång. Så länge den svenska järnhanteringen uteslutande använde träkol vid tackjärnstillverkning och färskning, voro de inhemska tillgångarna tillfyllest. Ju mer träkolen på grund av sin dyrhet måste sparas för de viktigaste kvalitetsprodukterna, i desto större utsträckning bli de svenska masugnarna beroende av den utländska kokstillförseln (event, stcnkolsimporten. försåvitt koksningen kan försiggå i Sverige). De inhemska stenkolstillgångarna kunna på grund av låg kvalitet endast i ytterst ringa utsträckning utnyttjas för järnhanteringens behov (järnsvamp). Såsom bränsle i övrigt användas i allmänhet stenkol, som måste importeras. Stenkolen bilda den tyngsta utgiftsposten till utlandet bland järnbruksrörelsens omkostnader. De kunna dock i nödfall delvis ersättas med inhemskt bränsle (ved, torv o. dyl.). I krafthänseende åter torde Sverige både med avseende på tillgångarnas storlek och energiens relativa billighet vara bland de bäst ställda länderna. I själva verket bör ett intensivt utnyttjande av den elektriska energien såväl för smältning som för mekaniska ändamål höra till den svenska järnhanteringens framtidsuppgifter. Av i det föregående meddelade siffror framgår också, att den är på god väg i bägge hänseendena.

:',:;

Kap. IV. Produktionen och dess utveckling. På grund av att järnbruken ofta vid sidan av den egentliga järnoch stålframställningen syssla med järnförädling i en eller annan form. kan det möta vissa svårigheter att skilja de egentliga järnbruksprodukterna från järnmanufakturvarorna. I föreliggande framställning har frågan lösts på så sätt. att de i kommerskollegii årsberättelser om bergshanteringen redovisade uppgifterna rörande järn tillverkningen ansetts representera järnbruksprodukterna, I inledningen till denna undersökning påpekades, att arbetarantalet inom den egentliga järnbruksrörelsen hållit sig tämligen oförändrat sedan 1800-talets mitt, och att detsamma, från att vid nämnda tidpunkt ha omfattat omkring en fjärdedel av den totala arbetarstammen, åren 1 9 1 1 — 15 endast utgjorde en trettondel eller ännu mindre, om även de först från och med år 1896 redovisade industrierna medräknas. Denna företeelse får dock ej tolkas så som om järnhanteringen stannat i sin utveckling. Den har tvärtom att framvisa stora såväl kvantitativa som kvalitativa framsteg. De betydande tekniska förbättringar och uppfinningar, som framkommit under nämnda tidsperiod, ha starkt ökat arbetseffekten, vilket förklarar, varför arbetarantalet, trots produktionsökning såväl beträffande tackjärn som väll järn och stångjärn samt trots uppkomsten av helt nya grenar av järntillverkningen (framför allt götmetallproduktionen), hållit sig relativt oförändrat. Då utvecklingen visar stora skiljaktigheter inom järnhanteringens olika grenar, komma dessa att i det följande behandlas var för sig. Om man då till en början undersöker tackjärns-produktionen och dess utveckling, finner man, att densamma under de senaste 40 åren i Sverige företett en rätt jämn stegring (se diagram 1, utvisande normalproduktionen 1 samt tab. B sid. 92). 2 Procentuellt var dock ökningen det 1 Den s. k. normalproduktionen har erhållits på så sätt, att till varje års produktion lagts närmast föregående fem och närmast efterföljande fem års produktion samt totalsumman dividerats med 11. För att förenkla räkningarna ha årsproduktionssiffrorna utjämnats till jämna 1 000-tal av ton. Då den av 1(J09 års storstrejk föranledda låga produktionssiffran för detta år ej kan anses ha förorsakats av konjunkturväxlingarna har produktionssiffran satts = 532 000 ton. Denna kvantitet har erhållits på så sätt, att järnverksföreningens kvartalsuppgifter rörande produktionen jämförts beträffande första halvåren 1909 och 1908. Förhållandet mellan dessa bägge siffror har ansetts gälla även för andra halvåren 1908 och 1909.

- I diagram 1—4 är skalan för de kurvor, som avse produktionen i Sverige, 100 gånger skalan för dem, som avse världsproduktionen. 5 4 24. T. T. XVI. 3

första årtiondet (1876-— 85) starkast, under det att 1886 — 95 med dess många dåliga år visar en rätt låg siffra (se tab. 15). Sedermera är ock utvecklingen snabbare. och särskilt frapperar sjuårsperioden 1906 —12 med en relativt hög; siffra. Jämför man vår tackjärnsproduktion med världsproduktionen, liar. som redan i inledningen omnämnts, den sistnämnda att uppvisa en betydligt raskare stegring. Särskilt är detta fallet under tioårsperioden 1896 — 1 9 0 5 , då den årliga uppgången (av 1876 1880 1905 1910 1912 procentuella normalproduktionen) överst i ger o .% mot 1.2 1 % för den svenska tackjärnstillverkningen. Diagram 1.

NORMALPRODUKTIONEN AV TACKJÄRN.

Tab. 15. Den årliga procentuella stegringen av normalproduktionen.' ; yv ° 1876—85 1885—95 1895—05 1905—12

Av världens tackjärnsproduktion

Av Sveriges tackjärnsproduktion

4.33 3.55 5.17 3.5i

2.35 1.22 1.21 2.71

Märkligt nog visar dock världsproduktionen efter år 1906 en betydande avmattning, under det att det svenska tackjärnets tillväxt ökats. Möjligen skulle man här kunna spåra en inverkan av världskriget. 2 Detta kan dock ej med den beräkningsmetod, som här använts, ha påverkat siffrorna före år 1909 och den nämnda retardationen för den utliindska kurvan begynner redan ett par år tidigare. s Dock torde den politiska oro, som härskade i Europa åren närmast före kriget, ha varit en av de bidragande orsakerna vad ökningen i den svenska produktionen beträffar. Vid de stora rustningar, som framkallades av denna oro, stegrades nämligen behovet av det bästa kvalitetsjärnet och därmed också av det svenska järnet betydligt. Man kan avläsa detta på exportsiffrorna, vilka från och med åren 1905 — 09 inta en snabbt stigande anpart av vår tackjärnsproduktion (se t a b . B sid. 92). 1

Beräknad enligt formeln för ränta på ränta.

'-' Världsproduktionen föll nämligen starkt tillbaka under världskrigets första år (1914—1">). :!

Jmf. anm. 1 å sid. 33.

35¶Vid ett jämförande studium av tackjärnstillverkningens faktiska utveckling under de senaste 40 — 50 åren i Sverige och världen i övrigt frapperas man ovillkorligen av det ringa inflytande, 1870-talets konjunkturer hade å denna viktiga näringsgren (diagram 2. Jmf. anm. 2 s. 33). Decenniets första år förete visserligen en uppgång, som beträffande Sverige når kulmen år 1 8 7 5 — 76, för världen i övrigt redan 1873, men ökningen är dock obetydlig, om man jämför den med den i sammanhang med rådande högkonjunktur betydligt ökade efterfrågan å järn med ty åtföljande prisförDiagram 2. PRODUKTIONEN AV TACKJÄRN

1875 ÅREN 1 8 7 1 - 1 9 1 3 .

1910 1913

höjning. Antagligen har detta delvis berott på bristande möjligheter a t t tillfredsställa den hastigt påkomna ökningen i efterfrågan. Det efter högkonjunkturen begynnande prisfallet påverkar ej heller produktionen avsevärt i sänkande riktning. 1870-talets senare år utgör en period av oförändrad eller långsamt avtagande produktion för såväl utländsk som svensk tackjärnstillverkning. Efter 1870-talets slut vidtager en rask stegring, vilken hos oss endast varar ett par år för att efter ett fall år 1882 dock åter taga vid. Efter årtiondets mitt följer en långvarig nedgång, vilken ej avbrytes förrän 1890. Under senare hälften av 80-talet stiger däremot världsproduktionen jämnt och säkert. Orsaken torde för Sveriges del vara det dåliga ekonomiska läget överhuvud, särskilt accentuerat genom depressionen inom jordbruket. Även exporten är under ett par år ( 1 8 8 7 — 8 8 ) rätt svag. Aren 1890—91 tar dock produktionen betydligt upp sig, del-

36 vis beroende på god utländsk avsättning för åren 1889 — 9 1 . men på grund av försämrade ekonomiska förhållanden å den utländska marknaden kan dock förbättringen ej hålla sig. De följande 3 — 4 åren beteckna en svaghetsperiod för hela Europa. Vid 1890-talets mitt begynner den förut omnämnda enastående utvecklingen av världsproduktionen av järn, en följd av stark industriell expansion på alla områden. Utvecklingen når för denna gång sin kulmen med åren 1899 — 1 9 0 0 med en enorm efterfrågan å järn och åtföljande stark prisstegring (se diagram 2). P å grund av den överallt härskande svårigheten att anskaffa råvaror, särskilt kol, i tillräckliga kvantiteter kom dock produktionen ej att ökas i den grad, som betingades av den stora efterfrågan. I Sverige var till och med råvarubristen så stor, att tackjärnsproduktionen avtog. 1900 års kris, vilken förorsakade ett våldsamt prisfall i alla länder, berörde produktionen rätt obetydligt och kom den endast för ett eller annat år att stagnera. Den svenska tillverkningen tilltog till och med åren 1901-—02, antagligen delvis beroende på att order, som erhållits under högkonjunkturen ej förut kunnat effektueras. Tillgången på tackjärn var dock under dessa och följande år riklig, och marknaden företer därför i allmänhet svaga eller fallande priser. Ett undantag därifrån är Amerika, som visar sig behöva så mycket järn, att en betydligt ökad import från Europa blir nödvändig. De amerikanska priserna hålla sig därför också på en mycket hög nivå åren 1902 — 0 3 . 1.903 är ett rätt svagt år med avseende å produktionen, men densamma tar snart upp sig igen under inverkan av stegrade priser och ökad avsättning samt passerar i Sverige år 1906 600 000-tonsgränsen. 1907 års kris tycks åtminstone vad priserna beträffar ha drabbat vår tackjärnsmarknad tidigare än världsmarknaden. Toppunkten för vårt tackjärnspris uppnås nämligen redan år 1906. Följande år visar starkt sjunkande tendens. Pä övriga viktigare marknader utgör 1907 toppunkten, möjligen med undantagför Amerika, där bessemertackjärn håller sig på ungefär samma nivå 1906 och 1907. Däremot noteras priset för amerikanskt träkols- och gjuteritackjärn högre 1907 än 1906. Orsaken härtill torde väl främst ha varit en i förhållande till avsättningen starkare överproduktion i Sverige än i utlandet. Återhämtningen i priserna sker också snabbare här, beroende därpå, att de lager som funnos, på grund av 1909 års storstrejk hastigt absorberades. Efter år 1909 och intill krigsutbrottet befunno sig såväl tackjärnsproduktion som -priser i stigande, vilket delvis torde ha haft sin grund i den ökade efterfrågan från utlandet. Som en sammanfattning av det föregående kan sägas, att den svenska tackjärnsproduktionen i allmänhet utvecklats långsammare än världsproduktionen med undantao- för åren närmast före kriget, då kvantitetsökningen gick i ungefär samma tempo. Beträffande själva tillverkningssättet bör framhållas den storartade

framgång, som järnframställningen i elektrisk masugn sedan ett årtionde haft. Även tillverkningen av kokstackjärn gick åren närmast före kriget hastigt framåt och överskred år 1 9 1 3 100 000 ton, men har sedan dess på grund av prisstegringen å koks gått tillbaka (se tab. 16). Aren 1919 och, 19*20 var den helt inställd på grund av driftssvårigheter och konkurrens utifrån.

Tab. 16. Produktion av tackjärn i Sverige.

. Ai

Träkolsi •.. • tackjärn i masugn

1896 1900 1906 1910 1913 1915 1917 1919 1920 1921

493 569 504 340 567 932 542 688 623 571 674 360 719 488 462533 446 252 231644

Med träkol ocli koks i ,i j • blandningb Ton 849 22 528 33 059 7 222 5 951 9 749 20 456 24581 8 505 —

Med

koks

, enbart Ton

3 798 54 029 100 685 76 592 79 759 — — 16 420

Elektro, ... taekiarn Ton — — 890 31966 35 075 67 059 64470 82 575 64 016

Av en redogörelse i "Stahl and Eisen" rörande världsproduktionen av elektriskt tackjärn framgår, att Sverige år 1913 innehade främsta rummet på detta område. Dock synas såväl Frankrike som Italien kunna tävla med Sverige beträffande denna tillverkningsgren. Aren 1913, 1917 ocli 1919 uppgick nämligen Frankrikes produktion av elektriskt tackjärn till respektive 28 7 5 3 , 90 309 och 55 4 2 2 ton samt Italiens produktion till resp. -1 160, 56 524 och 29 057 ton. I övrigt redovisades för Norge och Canada några tusen ton. De förändringar beträffande produktionsutvecklingen för olika slag axtackjärn, vilka under senare år inträffat, äro förorsakade av den sedan 3 0 — 4 0 år pågående omläggningen inom den svenska järnhanteringen. Sä har tillverkningen av smides- ocli puddeltackjärn starkt avtagit, varemot tackjärn för tillverkning av götmetall visar tillväxt. Den inom götmetalltillverkningen pågående omläggningen från bessemer till martin visar sig däri, att bessemertackjärnet under senare år intagit en allt mindre anpart av götmetalljärnet. De övriga slagen av tackjärn äro föga betydande och ha ej att uppvisa några skarpt framträdande växlingar, med undantag för gjuttackjärnet för andra ändamål än aducering, varav produktionen år 1917 och 1918 starkt stegrats. Orsaken har varit svårigheten att utifrån erhålla tillräckliga kvantiteter av detta slag av järn. Märkligt nog står en del av denna ökning fortfarande kvar. Ar 1920 var produktionen av dylikt tackjärn 92 512 ton mot 15 891 ton år 1913.

:$<s

Nästa led i j ä r n tillverkningen avser att förvandla tackjärnet tillsmidbart järn och stål. Därvid erhållas ovällda smältstycken samt göt eller stål. Om till en början den svenska förproduktionens utveckling ställes mot den totala stålproduktionens, finner man, att den svenska kurvan rätt nära sammanfaller med den allmänna (se diagram 3). Skillnaden är endast att den svenska göttillverkningen haft en mer jämn utveckling. Under de nya 1810 1813 1875 stålframställningsmetodernas första tid växte t. o. m. tillverkningen i Sverige hastigare än världsproduktionen för att vid slutet av 90-talet och början av detta århundrade bliva rätt betydligt efter (se tab. 17). Diagram 3

NORMALPRODUKTIONEN AY STÅL OCH VÄLLJÄRN

Tab. 17. Den årliga procentuella stegringen av normalproduktionen. 1 Årligen 1876—1S85 1885—1895 1895 — 1905 1905—1912

Av världsproduktionen av stål 13.14 8.7:; 9.05 0.17

Av götproduktionen i Sverige 15.07 9.68 5.26 5.24

Aven beträffande göt ha emellertid åren närmast före kriget medfört ett närmande mellan den svenska och den utländska relativa årsökningen. Av tab. 17 framgår, att den procentuella stegringen per år uppgick åren 1906 — 1 2 för svensk göttillverkning till 5.2 4 och för världstillverkningen av stål till 6.17 %. Konjunkturväxlingarna tyckas till en början haft föga inverkan pä ståltillverkningen, helt naturligt för övrigt, enär densamma endast bedrevs i en relativt ringa skala och ännu ej fått den dominerande bet} r delse för bildandet av fast kapital, som den nu har. Den svenska kurvan visar dock någon tillbakagång vid mitten av 70-talet, liksom världsproduktionen har en svaghetsperiod ett tiotal år senare (se diagram 4). Vid 1890-talets mitt begynner en med tackjärnsproduktionen analog stegringav ståltillverkningen. Världsproduktionen företer härvid en rätt jämn 1

Beräknad enligt formeln för ränta på ränta.

utveckling, endast avbruten av ett kort stillestånd 1 9 0 2 — 0 4 . Den svenska göttillverkningen står däremot nästan oförändrad från 1897 till 1 9 0 2 . Orsaken torde väl till en början ha legat i oförmågan att producera erforderliga mängder metall, allrahelst som tackjärnstillverkningen, som förut nämnts, på grund av råvarubrist var rätt svag. Sedermera kom 1900 ars kris, vilken åtminstone vad stålproduktionen beträffar synes ha träffat den svenska järnindustrien starkare än den utländska. Orsakerna torde vara att söka dels däri, att den amerikanska industrien snabbt återhämDiagram 4.

PRODUKTIONEN AV STÅL OCH VÄLLJÄRN ÅREN 1870-1913.

tade sig efter krisen, varigenom efterfrågan åter hastigt stegrades, dels ock däri, att övriga viktigare länder trots svårt betryck ej nämnvärt inskränkte sin stålproduktion, utan lagrade avsevärda delar av densamma under hopp om bättre tider. Efter 1 9 0 1 utvecklar sig götproduktionen i Sverige raskt, och den årliga ökningen i tillverkningskvantitet avbrytes ej förrän år 1909, då dels svag marknad, dels storstrejk svårt tryckte vår järnproduktion. Märkligt nog hade den svenska göttillverkningen r ä t t liten känning av 1907 års kris. 1908 visar t. o. m. högre produktionssiffra än 1007. Orsaken kan även här sökas i föregående års starka efterfrågan, vilken hastigt ökade järnhanteringens orderstock och gav den sysselsättning för lång tid framåt. Härigenom så att säga skötos krisens verkningar framåt i tiden och avtrubbades dessutom betydligt. Produktionen av olika slag av stål är redan förut i korthet berörd. Den basiska metoden har även i Sverige på grund av sin relativa billig-

het overflyglat de sura processerna, liksom martinmetoden alltmer föredrages framför bessemermetoden. Tillverkningen av sur martin har dock absolut taget ökats, ehuru ej i samma grad som av basisk (se tab. 18). Tab. 18. Produktion av väll- oeh götmetall i Sverige åren 1871—1920. Ton. Ovällda smältstycken och råskenor

Ärligen

1871—1875 1876—1880 1881—1885 1886—1890 1891—1895 1896—1900 1901-1905 1906—1910 1911—1915 1916—1920 1

! i , '...:

116 125 153495 205 945 215 770 192147 183 031 155 468 137945 90111

Bessemergöt Sur

j Basisk

14 665 21975 47 976 73102 79 822 74 235 47 295 38 730 35 495 18 550

Martingöt Sur

Basisk

Blåsstål eller oräckt brännstål

Degel- Elekgöt trogöt

3 498i . 14 077 47 489 8 267 83 981 598 1 27 168 113 709, 57 418 931 14 33 156 119 385! 113 463 1153 466 42 001 137 4171 187 847 1325 808 62 750 179 488 252 413 2 907 1910 47 364 171 729 260 139 1612 16 915

" . 797 920 795 410 302 108

Avser endast år 1900.

Utom nämnda slag av göten tillverkas mindre kvantiteter av degelgöt. utgörande råvara för framställande av kvalitetsstål samt elektrogöt. Sistnämnda tillverkningsgren har varit underkastad en glädjande utveckling under krigsåren på grund av prisstegringen å bränsle. Absolut taget är dock denna produktion ännu rätt betydelselös, och i jämförelse med andra länder äro vi på detta område långt efter (se följande tabell). Tab. 19. Produktion av elektrogöt åren 1913—1918. Ton. i L ä n der Förenta Staterna Tyskland Storbritannien Canada Österrike-Ungern Frankrike Sverige

30 180 101 755

69 4121 168 918 131 579! 190 036 49 256 22 000J 30 053 5 625 23 895! 47 247 21 000: 35 000 22 376 22 387 6 648 2 187!

304 543! 511 364 219 700' 221 824 120 600 147 922 50 467 120 000 47 152 41 163 54 000: 58 000 36 9481 40 000 10 664! 13 089

549 534

844 074i 1153 362

2 276 Summa

26 837 18 000

298 085

1913 P å gränsen till göten står blåsstål eller oräckt brännstål, vilket framställes av vallonjärn på så sätt, att detsamma jämte kolpulver inpackas i lådor av eldfast sten och upphettas till vitvärme, varvid järnet upp-

tager kol och övergår till stål. Bränn stålet förbrukas numera uteslutande inom landet för framställning av degelstål. Råvarorna för götmetalltillverkningen hämtas i regel från järnbrukens tigna eller andra inhemska tillgångar (se tab. 20). Undantag därifrån utgör endast skrot, som i stor utsträckning importeras. Tab. 20. De svenska götverkens råvaruförbrukning åren 1912-1920. Ton. V a r u s l a g

1912 Eget tackjärn Köpt svenskt tackjärn i Utländskt tackjärn Eget skrot Köpt skrot Järnsvamp

288 084 304891 278 696 42 846 66 467 60 526 6 39T 6905 ; 3 268 117859^ 152958! 168 786 94285! 113286: 150 370 • • 1084

305 840 2708841 229 239 176 533 56 615 52 3731 52 083; 70 656: 389 1137 704: 142 822 1391031 141436 119644: 158 488! 140566' 130177' 110624; 699 849; 1 542|

Summa 549465 644 007 554488 479 0991 662 73o! 664 853' 604 0631 Det i härd framställda järnet, det s. k. välljämet, är och var tidigare i ännu högre grad än nu en av våra viktigaste kvalitetsprodukter. Det ä r egentligen endast ett slag av välljärn, med vilket man under senare delen av 1800-talet behöver räkna, lancashirejärnet. Sedan de billigare götmetallerna kommit i allt vidsträcktare bruk, har dock lancashirejärnets användning hastigt minskats. Produktionen nådde sin höjdpunkt i slutet av 1880-talet och har sedan dess gått oavbrutet tillbaka (se diagram 3 samt tab. 18). De övriga härdmetoderna äro f. n. av ytterligt underordnad betydelse. Av alla åren 1 9 1 6 — 2 0 använda smideshärdar och puddelugnar voro 8 4 % lancashiresmälthärdar. I övrigt förekommo sistnämnda år endast vallonsmältning och skrotsmältning. 1911—15 voro tillika 2 franche-comté-härdar i bruk (se tab. 21). Tab. 21. Antalet använda smideshärdar oeh puddelugnar i Sverige åren 1891- 1920.

: i . Ä r l i g e n

1891—1895 1896-1900 1901—1905 1906-1910 1911—1915 1916-1920

Skrot„,. smalt. nings, .. ? • härdar , <

10 15 13 9 9 8

! Tr „ Franche-' rn , LancaVallon., Tysk- „J , , , ,. ! „-,. comte- •. J.j i uddel- shirei smält.... , smides..,, ! i .. j smalt- l , . . , ugnar ; smalte i härdar , „ , ! härdar ! -. .. , ! i härdar i härdar 25 23 25 21 21 18

43 18 13 5 2 —

1 —

4 4 3 1

328 287 275 239 197 141

a Summa

410 348 329 275 229 167

Det torde vara lämpligt att i detta sammanhang något beröra tillverkningen av de s. k. ferrolegeringarna. Dessa bestå, som namnet antyder, av en legering mellan järn och en eller flera andra metaller och fram-

ställas vanligen i elektrisk ugn. Tillverkningen av dessa produkter, vilka användas som tillsatsmedel vid vanlig järntillverkning eller vid specialstålsfabrikation, är kvantitativt av ringa betydelse. E t t undantag häriifrån utgör kiseljärnet. Denna legering förekommer i två kvaliteter, dels liögprocentig (med 45 — 75 % kiselj, dels lågprocentig (med 1 0 — 1 5 % kisel). Den lågprocentiga legeringen tillverkas i vanlig masugn, den högprocentiga däremot i elektrisk ugn. Endast högprocentigt kiseljärn är föremål för tillverkning i Sverige. Det är en tämligen dyrbar produkt, och tillverkningskostnaden influeras avsevärt av priset å den elektriska kraften. Då Sverige, som redan berörts, är rätt lyckligt lottat i detta hänseende, har kiseljärntillverkningen under de senaste åren skjutit stark fart. Större delen av årstillverkningen exporteras. Av övriga järnlegeringar har tillverkningen av såväl kiselmanganjärn som manganjärn tilltagit rätt avsevärt under senare år (se tab. 22). Tab. 22. Produktion av viktigare ferrolegeringar i Sverige åren 1908—1920. Ton.

A r

1908 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1

Kiseljärn

Kiselmanjaniarn '

1049 ' 9863 8732 11819 |18452 19 240 i 10705 11705 6281

25 ' 1375 1304 2 328 3 196 4 367 | 2061 1560 2711

Manganiärn och Kromjärn ' .... spegeljarn — 50 298 947 1096 1182 2 856 1005 3 571

— 760 1300 242 654 802 258 239 1051

Kiselman- ! Kiseliranalnmialumi° . ... .... mumjarn i mumjarn — 136 508 785 722 1330 469 81

— 64 346 633 1002 354 262 10

Siffrorna synas vara något för låga.

Återstår att nämna något om de mellan- och slutprodukter, vilka av smidbart järn eller stål huvudsakligen tillverkas vid järnbruken. Den stora mångfalden av sådana artiklar gör det omöjligt att lämna en detaljerad redogörelse för produktionsutvecklingen. Endast några huvuddrag kunna beröras. Om dessa produkter först uppdelas på halvfabrikat och slutprodukter, befinnes utvecklingen sedan mitten av 1870-talet till århundradets slut varit rätt likartad för de bägge grupperna (se tab. 23) med en kvantitativ ökning av c:a 40 %. Dock infaller toppunkten för slutprodukterna under 80-talets senare år, vilken period däremot för stångjärnet är en av de svagaste. Efter sekelskiftet däremot ha slutprodukterna såväl till kvantitet som värde visat en något hastigare utveckling än halvfabrikaten. Av sistnämnda varukategori är det särskilt stångjärn av vällmetall som stått relativt stilla; tillverkningen av de flesta övriga slag av halvfabrikat har mer eller mindre stigit.

48¶Tab. 23. Produktion av diverse halvfabrikat oeh slutprodukter av järn i Sverige åren 1876—1915.l Stångjärn, stål och diverse halvfabrikat 2

Ä. r 1 i a e n

Ton 1876—1880 1881 1885 188H—1890 1891—1895 1896-1900 1901-1905 1906—1910 1911 — 1915

;

|

217972 259884 234804 251551 294 753 293114 339838 372162

Kr.

— — 46 117 546 44 248 481 52114531 63 690 374

i Vissa slutprodukter av järn och s t å l 3 Ton 36 359 42 395 (50610 55 139 50 380 52 440 78 636 103 322

Kr.

— . 8 809 653 8 708 849 12 813 974 18478499

1¶Tabellen har hämtats ur specialutredningen 1913 med någon korrigering för åren 1911 —15. Siffrorna för sistnämnda femårsperiod bliva på grund av statistikens omläggning nägot för höga för halvfabrikaten resp. för låga för slutprodukterna. Indelningen kan i vissa hänseenden anses mindre tillfredsställande. 1 Innefattar vällda ämnen för export, stångjärn och stål, ej specificerat fasonjärn och stål, inklusive stångjärnsavhugg, band-, söm- och finjärn samt tubämnen. :1 Innefattar i huvudsak valstråd i ringar, grovplåt, utvalsad av götmetall, järnvägsskenor, järnvägslijulband och axlar av götmetall, ankare och grövre smiden.

En viktig mellanprodukt av svenskt järn, ehuru kvantitativt ej så betydande, är verktygsstålet. I bergsberättelsen redovisas detta under rubriken smitt verktygsstål, borrstål etc. Produktionen utgjorde för dessa varor år 1913 6 542 ton, steg år 1916 till 9 293 ton, men gick därefter ned till 3 8 9 4 ton år 1919. Ar 1920 hade tillverkningen åter stigit till 4 516 ton. Verktygsstålet är en synnerligen dyrbar produkt. Det genomsnittliga försäljningsvärdet för stål, redovisat under nämnda rubrik, utgjorde år 1913 441 kr., år 1 9 1 8 1 783 kr. och år 1920 2 0 7 3 kr. per ton. Från bearbetningens synpunkt kunna järnbruksprodukterna uppdelas i smidda och valsade produkter. Smidningen har tidigare företrädesvis använts vid framställande av välljärnsprodukter och har, i samband med välljarnets minskade användning samt omöjligheten att medelst smidning framställa en hel del för den moderna industrien nödvändiga järnvaror, relativt gått tillbaka. Av valsade välljärnsvaror har den tillverkade årskvantiteten även nedgått. Däremot kunna alla valsade götmetallsprodukter som regel uppvisa en stigande tendens sedan mitten av 1890-talet. Särskilt gäller detta vissa slutprodukter. Under det att t. ex. den av göt valsade stångjärnskvantiteten från 1896 till 1912 steg från 53 500 till 80 0 0 0 ton, var ökningen för valstråd nära 250 % (14.4 till 49.8 tusen ton), och för band-, söm- och finjärn 150 %. E n betydande uppgång förete även vinkeljärn, balkar och annat fasonjärn, varav sedan år 1896 produktionen mer än trefaldigats. Allt visar, att den svenska tillverkningen av slutprodukter av järn och stål varit stadd i en glädjande utveckling de senaste decennierna. Produktionsutvecklingen för några slag av järn och stål återfinnes i tab. 24.

44¶Tab. 24. Produktion av vissa slag av järn oeh stål i Sverige åren 1892 1915. Ton.

Årligen

1892—1895. 1896—1900. 1901—1905. 1906—1910. 1911—1915.

Tub ämnen * ' Band-, söm- och I VinkelVals tråd i finjärn samt strips | (av göt) järn, balkar och annat fasonjärn' ihåliga massiva i av väll- av göt av väll- av göt järn järn

.Järnvägsskenor

14 935 18 399 25 685 41 351 55 745

4 708 147 •' 10 4 666 908

8 598 8 727 7 932 15 853 26 545

22 075 6 921 13 929 15 986 ' 22 667 21012 27 219

45 199 37 946 32 805 25 147 20 797

Så gott som uteslutande av göt. Före 1896 redovisade som stångjärn och stångstål. Avser endast år 1901. Genomsnitt av åren 1907—08.

29 588 35 826 40 489 51 275 66 415

16 090 7 518 5 272 4 476 2 676

45¶Kap. V. Avsättning och import. 1 inledningen påpekades, att den svenska järnexporten vid mitten av 1800-talet utgjorde omkring 30 % av totalexporten, om alla slag av järnvaror medräknas. Sedermera gick den emellertid ytterligare tillbaka och omfattade vid 90-talets början c:a 13.5 %. Genom den då begynnande malmutförseln ävensom hastig uppgång av utförseln av förädlat järn stegdock siffran snart åter till 20 %. Går man till de egentliga järnbruksprodukterna, visa de en konstant relativ nedgång t. o. m. 1890-talets hörjan, dock starkast under 1870- och 1880-talen. Aren 1871 — 7 5 , av vilka Here voro högkonjunkturår, är utförseln av oarbetat eller delvis arbetat järn och stål redovisad till i genomsnitt 43 mill. kr. (ungefär 2 0 % av totalexporten). Perioden 1891 — 95 har den nedgått till 30 mill. (9 V2 0//° av totalexporten). Därefter håller den dock jämna steg med totalutförseln med omkring 10 %. Orsakerna till den relativa tillbakagängen, vilka redan förut berörts (se inledningen), voro dels uppkomsten och utvecklingen inom Sverige av nya kraftiga exj)ortindustrier, dels de nya uppfinningarna på det metallurgiska området, varigenom vissa slag av svenskt järn blevo mindre behövliga i utlandet. Att vår egentliga järnexport efter 1890-talets början ej minskats i jämförelse med totalexporten, visar emellertid, att det svenska järnet trots svår konkurrens kunnat hålla jämna steg med den allmänna utvecklingen. Vill man närmare studera det svenska järnets avsättningsförhällanden. torde det vara av intresse att till en början undersöka, vilken betydelse de in- och utländska marknaderna hava i allmänhet och beträffande vissa viktigare artiklar, samt de förändringar härutinnan, som inträffat under de senaste decennierna. Därvid är till en början att märka, att vår järnhantering som bekant allt från sin uppkomst varit en utpräglad exportindustri, och att den inhemska marknaden haft mer eller mindre underordnad betydelse. Särskilt stark var det svenska järnets ställning å den utländska marknaden under den tid, då Sverige var den viktigaste järnleverantören. Vissa länder, såsom t. ex. England, voro då nödsakade att taga större delen av sitt järnbehov från Sverige. Med uppkomsten av koksjärnframställningen miste det svenska järnet denna sin särställning och övergick till att bli en kvalitetsprodukt. Våra järn exportörer voro dock fortfarande hänvisade till världsmarknaden för större delen av sina varor, enär en avsättning av allt vårt tillverkade kvalitetsjärn inom landet ej kunde komma ifråga. Den inhemska marknaden har dock allt-

4 ti

sedan de nya götmetallprocessernas tillkomst år från år tilltagit i betydelse för avsättningen av vår järnproduktion. Professor Heckscher har i en uppsats i sitt arbete Svenska Produktionsproblem (2 uppl. Sthlm 1922) gjort en beräkning över järnproduktionens och järnexportens utveckling sedan förra hälften av 1870-talet. Han kommer därvid till det resultatet, att den årliga, procentuella stegringen av järnproduktionen (beräknad efter formeln förränta på ränta) från femårsperioden 1871 — 75 till 1911 — 1 5 varit 2.6 8 %. Genom motsvarande beräkningar för exporten, vilka dock på grund av den större svårigheten att få en totalsiffra måste bli mer approximativa, befinnes den årliga relativa ökningen för densamma vara 2.0 7 %. I sistnämnda siffra ingår emellertid ej en viktig grupp, nämligen maskiner, instrument och andra högt bearbetade järnvaror. Denna export, som nästan helt och hållet uppstått under den behandlade perioden, uppgick åren 191.1 — 1 5 till c:a 67 mill. kr. Medräknas dessa varor, blir siffran i stället 2.3 3 % . vilken alltså skulle representera hela järnindustrien. Beträffande den egentliga järnbruksrörelsen torde dock förstnämnda procenttal komma sanningen närmast. Vilken siffra man än använder, visar den dock. att produktionen varit underkastad en betydligt starkare ökning än exporten. Exportens andel av produktionen måste därför ha minskats. Den skulle också enligt samma beräkningar ha nedgått från ungefär fyra femtedelar åren 1 8 7 1 — 7 5 till två tredjedelar åren 1 9 1 1 — 1 5 . De anförda siffrorna gälla emellertid endast järnhanteringen i dess helhet. Vid en uppdelning på vissa huvudgrupper: tackjärn, ovälld metall, valsverks- och smidesprodukter samt grövre manufaktur visar det sig, att exportökningen är ojämförligt störst för sistnämnda grupp med en ärlig tillväxt av 6.3 7 %. Denna tillväxt är delvis skenbar, beroende på att rör och rördelar, som för närvarande räknas till grövre järn manufaktur, före år 1893 fördes till gruppen maskiner. Men även om hänsyn tages härtill, torde en årlig ökning av omkring 6 % återstå. Om därtill lägges den under perioden tillkomna och hastigt utvecklade maskinexporten, finner man, att det alls icke är inom denna gren av järnhanteringen, som orsaken till den relativt långsamma genomsnittsökningen av exporten är all söka. Även tackjärnsexporten (inkl. skrot) företer märkligt nog en betydligt starkare ökning än genomsnittsexporten med en siffra av 3.3 0 %. En stor del av denna ökning faller dock på den sista perioden. Ovälld lancashire- och götmetall visar också en något större årstillväxt, nämligen 3.G 7 %. Orsaken till den svaga exportökningen måste alltså vara att söka inom gruppen valsverks- och smidesprodukter, d. v. s. i huvudsak hos stångjärnet. Det visar sig också, att ökningen här endast är 0.9 3 %. I själva verket torde siffran för det egentliga stångjärnet vara ännu mindre, enär vissa andra smärre artiklar visa en rätt stark uppgång. Då emellertid nämnda företeelser delvis ha sin orsak i förändringar i själva produktionen, torde det vara av intresse att se, i vad mån de mera betydande exportvarornas andel i produktionen skiftat under den behand-

lade tidrymden. Går man da först till tackjärnet, finner man, att exporten vuxit från 16.3 till 28.5 % av produktionen. I själva verket kan utvecklingen anses ha varit ännu snabbare, enär exporten 1871 — 75 var ovanligt hög (se tab. B. sid. 92) och efterföljande femårsperiod föll starkt tillbaka. Det är egentligen först efter år 1906 som den starka stegringen inträffat. Ännu åren 1 9 0 1 — 0 5 var procentsiffran lägre än åren 1871 — 7 5 . Smältstycken och råskenor kunna uppvisa en synnerligen stark förskjutning till den utländska marknadens favör, en direkt följd av att exporten oavbrutet ökats, under det att produktionen lika oavbrutet minskats de senaste decennierna. Tyvärr äro siffrorna ej användbara före år 1888, varför jämförelsen måste begynna med femårsperioden 1 8 9 1 — 95. Exportens andel uppgick då till endast 5.4 X , men steg redan 1 8 9 6 — 1 9 0 0 till 11 "o för att ett årtionde hålla sig tämligen oförändrad. 1906 — 10 var den närmare 17 X och uppnådde det följande femårstalet 23.8 % (se tab. C sid. 92). Däremot har götutförseln, vilken i och för sig är rätt obetydlig, hållit sig omkring 3 X, utom för aren 1886 — 90. då den var exceptionellt hög och uppgick till 5.2 %. Den motsatta utvecklingen representeras som nämnts av valsverksprodukterna (frånsett plåt), vilka sedan 1871 — 75 sjunkit från 78 till 31.5 % eller 39.5 % om man bortser från de bägge krigsåren 1914 — 1 5 . R ä k n a r man med allt smitt och valsat järn och stål utom järnvägsskenor, plåt och rör (se tab. D sid. 93), får man en något svagare nedgång, nämligen från 78.5 till 15.9 %. Minskningen av exportens andel fortgår dock ej oavbrutet hela tiden. Till och med perioden 1886-—90 håller sig procentsiffran tämligen oförändrad, ja, uppnår sistnämnda år sitt maximum. Därefter faller den rätt hastigt. E n liknande ehuru på skarpa växlingar mer rik utveckling visar plåten. 1 8 6 1 — 6 5 utgjorde nämligen exporten cirka 13 % av produktionen, sjönk sedan till 10.6 % under perioden 1 8 7 1 — 7 5 , men steg därpå raskt och uppnådde 1 8 8 6 — 9 0 närmare 25 .% . Härefter inträder emellertid en återgång, såväl absolut som relativt (se tab. E sid. 93). För de följande femårsperioderna äro procenttalen respektive 14.4, 8.5, 6.3, 4.8 och 6.9. Orsakerna till den ovan skisserade utvecklingen torde sökas på olika områden. I allmänhet har väl den såväl i Sverige som i utlandet sedan 1850-talet följda tullpolitiken haft sin del i att vår förr obetingat viktigaste exportvara, stångjärnet, alltmer vänt sig till den inhemska marknaden. Dock kan ej denna förklaring ensamt vara till fyllest, enär exporten av de mest bearbetade järnvarorna, vilka i regel äro underkastade de relativt högsta tullsatserna, stigit starkast under den behandlade perioden. Här måste alltså andra orsaker ha spelat in. Förutom de tekniska framstegen (götprocesserna), vilka företrädesvis kommit utlandet till godo och gjort detta alltmer oberoende av vårt stångjärn, ha sannolikt de senaste årens utveckling inom svensk maskinindustri relativt ökat behovet inom landet av vårt kvalitetsjärn. En annan orsak till att just stång-

-IS

järnet drabbats så hårt torde vara den under senare tid framträdande tendensen hos de utländska avnämarna att importera råvaran och själva •ombesörja densammas förvandling till halvfabrikat. Denna tendens sammanhänger med en annan företeelse, nämligen att den svenska råvaran i 4illt större utsträckning i utlandet användes i blandning med inhemskt järn för att giva det sistnämnda en för vissa ändamål önskad sammansättning. Därigenom har exporten av tackjärn gynnats på stångjärnets bekostnad. I det föregående har berörts stångjärnets dominerande ställning under äldre tider som exportvara. Denna dess ställning har dock under senare å r relativt sett betydligt försvagats på grund av den starka exportökningen av andra järnvaror. Stångjärnet intar dock fortfarande första platsen bland våra utförseljärnvaror. 1 jämförelse med tackjärn och smältstycken ter sig utvecklingen sedan 1871 — 75 som följer. Ärligen

Exportens värde i millioner kronor av m , ... Smältstycken Smitt och valsat J< och råstänger järn och stål 1

1871—75 1886—90 1901—05 1909—13*

5.7 3.8 7.0 18.1 (ej leg.)

1.9 l.i 2..; 4.6

34.7 26.7 27.1 36.-'

Mot en stegring av exportvärdet för såväl tackjärn som smältstycken till närmare det tredubbla, visar stångjärnet ungefär samma siffra för 1909 —13 som för 1 8 7 1 — 7 5 . Den kvantitativa utvecklingen från 1871 — 75 till 191.0 — 1 5 har för såväl tackjärn och smältstycken som stångjärn medfört ökning i exportkvantiteterna, för tackjärnet till närmare det fyrdubbla, för smältstyckena till det tredubbla och för stångjärnet med en tredjedel. Bland övriga järnvaror intar göt en föga framskjuten roll på den utländska marknaden. Det är dess dyrhet i jämförelse med utländskt stål som är orsaken. De svenska järntillverkarna lära för övrigt vara obenägna att exportera göten i oförädlat tillstånd. Absolut taget har dock exporten mer än fördubblats sedan 188(5—90. Plåtutförseln var före kriget obetydlig och bestod huvudsakligen av tjockare plåtsorter (0.6 mm. tjocklek och däröver). En viktig ehuru kvantitativt ej så betydande exportvara är verktygsstålet, som under senare år förmått hävda sin ställning i exporthänseende. Av visst intresse är även kiseljärnet, vilket från att vara en övervägande importartikel nu visar ett betydande exportöverskott. Det är dock uteslutande högprocentigt kiseljärn (framställt i elektrisk ugn), som är föremål för tillverkning i och export från Sverige. Det lågprocentiga importeras fortfarande. Export och import av kiseljärn samt andra järnlegeringar och järnsvamp framgå av följande tabell. 1 Handelsstatistiken lämnar inga uppgifter för stångjärnet enbart, men gruppen »smitt -och valsat järn och stål» domineras dock vad exporten beträffar av förstnämnda vara. - Värdeökningen under sista perioden delvis beroende av säkrare värdesättning i samband med handelsstatistikens omläggning.

49¶Tab. 25. Svensk export oeh import KW järnlegeringar oeh järnsvamp åren 1 007 1907

1Q9f> 1920.

Ton.

\

Kiseliarn och kisel... manganjarn

r

1907 1913 1918 1919 1920 1

[

... Kromiaru J

Jarnsvamp

Spegeljärn och m anganj ärn x

Exp.

Exp.

Imp

Exp.

659 91 74 365

1631 1 975 236 5

3 994 i 5 061 1 294 2 658 1710

566 633 231 351 1079

TX

Imp.

Exp.

I m P-

3 892 2685 3 7 120

2 537 ' 9575 11596 ! 7003 7 530

38 153 20 118 380

|

Spegeljärn innehåller c:a 25 % mangan, manganjarn inula rill HO °0.

Det svenska exportjärnet, som fordom nyttjades för framställning av alla slag av järnvaror i utlandet, finner nu användning endast för de mest fordrande kvalitets varorna, verktyg och redskap, maskiner, krigsredskap o. dyl., överhuvud till artiklar, som fordra stor hållfasthet och smidighet. Ofta användes som nämnts det svenska järnet ej enbart, utan blandas med utländska järnsorter för att giva desamma lämpliga egenskaper. Vill man närmare studera utvecklingen av den insats, som det svenska järnet gjort på utländska marknader, kan man utgå från svensk eller utländsk statistik. Såväl den svenska som utländska statistiken lider dock av den svagheten, att densamma flerfaldiga gånger omlagts, varigenom siffrorna för längre perioder bli mer eller mindre ojämförbara. Detta gäller bl. a. den svenska exportstatistiken, vilken före år 1905 såsom destinationsort endast redovisade närmaste hamn, dit fartyg utklarerats, efter denna tidpunkt däremot den ort, dit varan försålts. Härigenom kommo t. ex. Förenta Staterna före år 1905 att intaga en synnerligen blygsam plats bland våra avnämare av järn, under det i verkligheten nämnda land länge varit och fortfarande är ett av de viktigaste avsättningsländerna. De fartyg, med vilka vårt järn dit utskeppades, passerade nämligen i allmänhet andra europeiska länders hamnar, innan de gingo till Amerika, och våra exportvaror blevo då redovisade som utförda till utklareringsorten. I tab. 26 ha sammanställts värdesiltrorna för Sveriges totala export samt järnexport åren 1907 och 1913 (grupp 22 a i handelsstatistiken). Siffrorna äro ej helt och hållet men i det allra närmaste jämförbara för de bägge åren. Man ser genast, att större delen av vårt utförda järn går till ett par, tre länder. Storbritannien och Tyskland erhålla sammanlagt mer än hälften, och tilläggas Förenta Staterna, omsluter siffran mer än två tredjedelar av hela utförseln. Det är ju rätt egendomligt, att det så avlägset liggande Amerika skall spela en så betydande roll i vår järnexport, men det visar bl. a., att transportkostnaderna vid avsätt5414.

T. T.

XVI.

ningen av vårt järn ej äga avgörande betydelse. En relativt tilltagande import från Sverige visar under de senare åren Frankrike. Absolut har vår järnexport dit ökats från 3 till 5 mill. kr. och relativt från 5.8 till 7.2 %. Tab. 26. Sveriges export av järnbruksprodukter (grupp 22 a i handelsstatistiken) till skilda länder åren 1907 oeh 1913. 19 0 7 Länder

Järnexport

kr. Norge Finland Ryssland Danmark Tyskland Nederländerna Belgien Storbritannien Frankrike Spanien Portugal Italien Schweiz Österrike Europ. Turkiet Britt. Ostindien Kina Japan Britt. Nordamerika Förenta Staterna Övriga länder

c % av to0 av to% av hela tala exp. Järnexport i % a v hehv tal exp. kr järnexp. järnexp. till resp. till resp. länder länder

2248684] 847 999'. 804 115 1502 753 9 613 7471 1 944 687* 1563801; 19 408 861 i 3 157 676! 350 13U 800418; 520461 ' 66 945167 522' 293 183: 421 430 : 73 399! 288812! 443 262 8 093 669: 2 066 651 j

1.47 2.75 17.58 3.5 6 2.8 6 35.50 5.78 0.64 1.46 0.95 0.12 0.31 0.54 0.7 7 0.13 0.53 0.81 14.80 3.7S

Summa 54 678 191 i

OO.oo

4.H 1.58

8.8 3 6.5 3 7.4 3 2.62 8.84 11.54 11.21 10.8 2 7.99 4.Cl 46.0 6 34.0 5 31.65 19.95 48.U 11.40 12.2 2 10.98 69.51 58.7 4

2414 118 550 565 2 574 825 1211089 14 559 203 2 270 127 1 343 474 25 317 819 5 103 215 386 357 755 744 1 282 033 246 836 75 069 100 436 792 943 21320 2 412 255 208 697 8 408 925 1 249 345

0.2 9 11.80 1.75

71 282 395

3.35 0.77 3.6 2 1.70 20.4 2 3.19 1.88 35.5 3 7.17 0.51 1.06 1.80 0.35

O.n 0.14 1.11 0.03

3 39

4.17 3.7 9 7.94 1.78

8 13

11.81 7.22 10.75 7.70 3.8 9 30.24 28.8 6 36.4 5 2.7 1 9.3 7 14.51 1.00 34.45 12.57 24.4 1

8.11¶Undersöker man järnexportens andel i totalexporten till varje land. möter en helt annan bild. Det är ej i vår export till huvudkonsumenterna av svenska varor, som järnet relativt har mest att betyda, utan i allmänhet i utförseln till mindre betydande avnämare. E t t undantag härifrån utgör Förenta Staterna, men även dit har under senare år totalexportens värde ökats snabbare än järnexportens. Däremot har t. ex. vår järnexport till Japan ökats i betydligt raskare takt än totalulförseln. Som nämnts koncentrerar sig vår järnutförsel på några av de större industriländerna. Exporten har dock sedan mitten på 1890-talet för vissa av våra exportartiklar undergått en förskjutning åt de mindre marknaderna till. Särskiljas från de övriga länderna Storbritannien, Tyskland. Förenta Staterna, Frankrike och Belgien samt Danmark (på grund av att detta land före år 1905 i stor utsträckning angavs som exportland för

51 järn till Amerika), befinnas dessa a, 1 8 9 4 — 9 6 ha absorberat 88.3 % av vår stångjärnsexport. Ar 1913 bade denna siffra (avseende stänger, stångjärnsavhugg m. m.) sjunkit till 66.4 %. Delvis är kanske denna förskjutning endast skenbar och beroende på statistikens omläggning, men i stort sett torde den dock ha ägt rum. Jämför man t. ex. åren 1907 och 1913, för vilka år uppgifterna äro deklarerade på samma sätt, finner man en nedgång från 73 till 66 %. Det är alltså tydligt, att de mindre marknaderna för det svenska stångjärnet erhållit en alltmer ökad betydelse. Detsamma är förhållandet ehuru ej i samma grad med smältstycken och råskenor. Tackjärnet däremot visar fortfarande ungefär samma anpart för de fyra viktigaste avsättningsländerna (Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna) som år 1894 (c:a 90 %). Vill man se saken från de utländska konsumenternas synpunkt, måste man använda resp. länders importstatistik. För de tre viktigaste länderna ha importsiffror sammanställts i tab. 27. (Totalsiffrorna avse järn och j är n m a n u fa k tur.) Det visar sig av tabellen, att år 1910 Storbritannien av de viktigare länderna absolut taget mottog mest, vilket ju stämmer med den svenska statistiken. Relativt taget var dock importen till Tyskland större, enär 15 % av dess importjärn hämtades från Sverige mot 12.4 % i England och 7.8 °o i Förenta Staterna. Tio år tidigare, krisåret 1900, voro siffrorna rätt egendomliga. Storbritannien tog då 15.6 % av sitt järnbehov frän Sverige, Tyskland däremot endast 7.1 % och Förenta Staterna över 10 °o. Orsaken är sannolikt att söka i den svåra järnbrist, som nämnda är förefanns i Tyskland, och som tvingade landet att särskilt från Storbritannien importera stora kvantiteter. Ar 1 8 9 1 äro siffrorna åter omkastade med c: a 10 % för Tyskland och endast 4 % för Förenta Staterna. Av vara större järnexportartiklar har tackjärnet spelat en mycket viktigroll pä den engelska marknaden. Absolut taget har dock importen därav stått rätt stilla, medan totalimporten av järn ökats. Särskilt med avseende på hämatittackjärn är Sveriges ställning ännu rätt stark. Även å den tyska marknaden har det svenska tackjärnet särskilt under senare är fått fast fot. Den relativa ökningen av importen från Sverige ä r synnerligen betydande sedan 1900. I Amerika har aldrig vårt tackjärn spelat någon större roll. Däremot har det svenska välljärnet under långa tider varit synnerligen gouterat, märkligt nog för övrigt, då ju Amerika självt tillverkar rätt stora kvantiteter träkolsjärn. Förklaringen torde ligga däri, att det amerikanska välljärnet på grund av träkolens orenhet är av sämre kvalitet än det svenska. Av stångjärn infördes före kriget praktiskt taget allt från Sverige mot tre fjärdedelar 20 år tidigare. Till såväl Tyskland som England har däremot stångjärnsexporten relativt avtagit. Tyskland tog 1910 knappa 40 % och England

18 9 1 Land och varuslag

Totalimport

|

I °Därav •*•av/ o från totalSverige import

1 9 1 0

19 0 0

Totalimport

I % Därav av från totalj Sverige import

Totalimport

Därav från Sverige

I % av totalimport

!

Storbritannien. Hela järnimporten £; Tackjärn ton 1 Stångjärn etc. ... » : Stål, oarbetat eller delvis bearbetat ton

— 61937 77 427

— 44 HOJ 71.2 2 69 630 89.93

8 436

7 120 84.40

7 579 01711181511 15.59 9 365 743 1 161 433 12.10 181 151 ! 66 831 36.89 172 456 67 857 39.3 5 80 129 53 295 66.51 96 651 43 095 44.:.:. 179 341

12 192

6. so

559 015

21 351

3. b 2

Tyskland. Hela järnimporten M. 43 712 000 4 429 000 10.13 137 412 000:9 768 000 7.11 90 245 000 13 568 000 15.03 Tackjärn ton 244 852 5 998 2.4 5 726 712J 11643 1.60 136 326 38 791 28.45 Stångjärn » 22 364 13 918 62.2 3 37 809: 19 156 50.0 7 32 337 12 649 39.11 Järntråd » ' 5 287 2 802 — 7 388! 4 837 — 15 073 7 858 — Förenta Staterna.l

1¶Hela järnimporten $|50 822 842 2133 895 4.2 0 16 909 632 1719 410 10.17 29 618 346 2 300 609 7 . 7 7 Tackjärn ton 81916 1014 1.2 4 61100 3 415 5.5 9 237 594 3 906 1.64 Stångjärn 1000 lbs. 43 288 33 446! 77.2 0 47 663 38113 79.96 76 320 70 526 92.11 Ingots, blooms etc.j 1000 lbs 70 287! 5 976: 8.50 32 223j 8 676 26.9 2 83 389 3 414 4.io J ä r n i ringar 1 000 I 47 097' 97 0 5 0 57.13 lbs 112 9831 67 140J59.4 2 85 209 27 314 77.58 1 l

/i 1890—30/(! 189 L, VT 1899— a % 1900, V» L909—3 % 1910.

4 5 % av det importerade stångjärnet från Sverige mot 62 och 90 % 19 år tidigare. Av intresse för bedömandet av vårt järns ställning å de utländska marknaderna är studiet av importpriserna å infört svenskt och utländskt järn. Såväl Förenta Staterna som Storbritannien använda vid importens värdesättning importörens deklaration över varans värde. Om man alltså dividerar införselvärdet för en vara med motsvarande kvantitet bör man få ett användbart genomsnittligt inköpsvärde å varan. Nu ingå emellertid ofta ett flertal kvaliteter under varje rubrik, varför en förskjutning i endera riktningen av genomsnittsvärdet ej alltid behöver betyda en förändring av de ingående varukvaliteternas marknadspriser u t a n kan vara en följd av förändringar inom gruppen själv. I stort sett torde dock dessa genomsnittsvärden kunna användas för att bedöma prisutvecklingen. Det visar sig vid en sådan undersökning (se diagram 5 o. 6), att priserna å svenskt stångjärn hållit sig mycket stabila under den behandlade perioden såväl i Amerika som i England. Det märkliga är dock. att de i Amerika konstant legat under övriga stångjärnspriser, under det att de i England lika konstant legat över. I Förenta Staterna har t. o. m.

denna skillnad sedan 1890 £ pr Oiagrarfi 5. Eng-ton IMPORTVÄRDEN I STORBRITANNIEN. varit stadd i tillväxt. Det 12r — — ——Tackjärn från Sverige svenska järnet skulle alltså för Annat tackjärn Stångjärn etc. från Sverigej närvarande vara relativt billiAnnat stångjärn efx. gare än 1890. Delvis kan Oarbetat eller delvis arbetat stål från Sverige j emellertid skillnaden mellan de Annat oarbetat eller delvis amerikanska och engelska priarbetat stål sernas läge bero på olikheter beträffande deklarationssättet. Det amerikanska värdet sättes nämligen fob utländsk hamn, det engelska däremot cif inhemsk. För att få värdet i amerikansk hamn måste därför frakt beloppet tilläggas. Då Sverige är ett av de mest avlägsna länderna, från vilket Amerika tar järn, blir alltså denna prisskillnad i amerikansk hamn något utjämnad på grund av fraktskillnaden. Att närmare ingå på avsättningen av övriga järnvaror skulle bli alltför vidlyftigt. Här må endast nämnas, att exporten av massiva tubämnen och valstråd varit underkastad en betydande utveckling senaste år. Av tubämnen går 1910 1913 det mesta till Storbritannien, ehuru Tyskland 1913 hunnit sriruTet

rätt nära den engelska siffran. De viktigaste marknaderna för valstråden äro Förenta Staterna och Storbritannien, men även Tyskland och Frankrike ävensom Japan ha en rätt betydande import frän Sverige av denna artikel. 1 övrigt kunna nämnas göt, som nästan uteslutande går till England, verktygsstål, vilket har en begränsad men rätt jämn avsättning i ett flertal länder, samt högprocentigt kiseljärn, som år 1913 utfördes företrädesvis till Tyskland, Ryssland, Storbritannien och Nederländerna. Som redan nämnts har den svenska järnindustrien alltsedan mitten av förra århundradet ej kunnat tillgodose alla inhemska behov av järnvaror, utan vissa slag ha i allt större utsträckning tagits utifrån. Orsakerna härtill ligga ej i bristande vilja eller produktionsförmåga, utan ha sin grund i vår järnhanterings egenskap av kvalitetsindustri. För en

nnii»r«' aaram Do a

"™

*

mängd ändamål liar det sven-

IMPORTVARDEN I FÖRENTA STATERNA.

»

_

ska järnet befunnits för dyrt och för gott, och det har därför ställt sig fördelaktigare för förbrukarna att importera det behövliga järnet. De förnämsta importvarorna ha varit tackjärn och skrot, balk-, hörnoch annat fasonjärn, järnvägsoch spårvägsskenor samt plåt. Av tackjärn är det så gott som uteslutande engelskt kokstackjärn för gjuteri än dam ål, som importeras (se tab. G. sid. 95). Åtminstone intill tiden för världskrigets början hade det ej lyckats den svenska järnindustrien att i nägon nämnvärd utsträckning tävla med det engelska gjuterijärnet. •»•" Tackjärn från Sverige (dollars pr. t o n ) Under de allra senaste åren Annat tackjärn v 11 >> har dock införseln starkt Stångjärn från Sverige(dollars pr. 1000 lbs) sjunkit, och förbrukning av Annat stångjärn » », „ » svenskt gjuteritackjärn stigit. Sannolikt komma dock engelsmännen, när normala tider inträtt, att helt eller delvis återerövra den svenska marknaden, enär det engelska järnet från flera synpunkter är lämpligare för gjuteriändamål än det svenska. Genom järnverksanläggningarna vid Oxelösund finnes dock möjlighet att inom Sverige tillverka kokstackjärn, som är fullt jämförligt med det engelska. I förhållande till totalförbrukningen inom Sverige har tackjärnsimporten visat en tämligen jämn stegring, med undantag för åren 1897 — 1 9 0 0 , då behovet av engelskt tackjärn synes ha varit ovanligt stort. Av smitt och valsat järn och stål infördes före kriget mellan 15 och 20 % av behovet. Större delen av denna import utgjordes av från Tyskland hämtade balkar. Svårigheterna för Sverige att konkurrera med utlandet på detta område äro betydande. Dels är det svenska tackjärnet för dyrbart för massfabrikation av fasonjärn. vilket i allmänhet kräver allenast ordinärt utgångsmaterial, dels äro anläggningskostnaderna för ett valsverk med möjlighet att valsa alla de profiler, som inom Sverige användas, allt för stora i förhållande till den strängt begränsade inhemska marknaden, och någon avsättning i utlandet torde näppeligen kunna KARrOGRAFISKA

55¶Hrågakomma. Hittills ha av balkar i Sverige endast valsats de mindre dimensionerna (upp till 300 mm.), och avsättningen har varit relativt obetydlig (delvis beroende på kartellbildning bland balkimportörerna). Beträffande en annan valsverks}>rodukt, järnvägsskenor, har Sverige nästan helt och hållet varit hänvisat till utlandet. Den ringa produktion som förekommit (se sid. 44) har endast till en obetydlig del kunnat fylla det inhemska behovet. P å grund av de billigare produktionskostnaderna i utlandet samt den mäktiga organisation, vari de utländska rälstillverkarna varit sammanslutna, har konkurrensen för den svenska tillverkningen varit synnerligen svår. Importen (skenor samt bottenplåtar, syl lar et©.) åren 1861 — 1 9 1 5 framgår av följande tabell: Ärligen 1861—1865 1866—1870 1871—1875 1876—1880 1881—1885 1886—1890

.... .... .... .... ....

Ton 14 848 3 863 38 009 26 392 25 357 25 851

Ärligen 1896—1900 1901—1905 1906—1910 1911—1915

Ton ... ... . ...

52 706 58 429 34 595 51 777

En annan viktig importartikel är plåt. I början av 90-talet hämtades blott Vfi a v denna vara utifrån. Ar 1913 hade siffran hunnit upp till över V:J- Det är förtent plåt, så gott som uteslutande importerad från England, samt vissa slag av annan plåt, huvudsakligen importerad från Tyskland (tidigare har dock även med avseende å dessa plåtsorter England dominerat), som Sverige måste taga från utlandet. Vad beträffar förtent plåt intar England sedan gammalt en monopolställning på världsmarknaden, beroende på en långt driven teknisk skicklighet hos de arbetare, som syssla med denna tillverkning (befolkningen i Wales), samt synnerligen låga produktionskostnader (låga arbetslöner, kvinnlig arbetskraft). Av de ej förtenta plåtarna förekomma ett flertal olika slag. Särskilt med avseende å de grövsta sorterna (minst 3 mm. tjocka) har Tyskland en stark ställning på den svenska marknaden. Av vissa tunnare plåtsorter (oslipade och opolerade av 0 . 6 — 0 . 3 mm. tjocklek) infördes före kriget från Tyskland och England rätt betydande kvantiteter. Importen av olika slag av järnplåt sedan 1892 framgår av följande siffror. Tab. 28. Import till Sverige av olika slag av järnplåt åren 1892—1915. Ton.

Ä r 1 i g e n

1¶Utan slipning, polering eller ytbetäckning

,

|

av minst av mindre 3 mm. tjocklek; tjocklek 1892—1895 1896-1900 1901—1905 1906—1910 1911—1915

....

727 2 987 5 527 5990 11366

382 1342 2 590 5189 5 570

Slipad, polerad, målad, Med tenn förzinkad överdragen

510 1 133 1031 1 123 2 108

2 653 3 869 4 936 5 889 6 793

4 272 9 331 14 084 18191 25 837

56 Till slut må bland de viktigare iniportartiklarna nämnas tackjärnsskrot och smidbart skrot. Det är framför allt genom ökningen av den basiska martin järntillverkningen efter sekelskiftet som införseln av denna avfallsprodukt tagit fart. Under 1890-talet var visserligen importen rätt stor ett par år, men utförseln övervägde dock i allmänhet. Är 1900 utgjorde importen 14 790 ton och exporten 10 587 ton, omkring vilken siffra den senare sedan i allmänhet hållit sig. Importen däremot har nästan oavbrutet stigit. 1907 utgjorde den 37 756 ton och 1913 69 746 ton till ett värde av 3.8 mill. kr. Det mesta skrotet hämtas från Danmark. Norge och Tyskland.

Kap. VI. Lokalisering, organisation m. m. Att i detalj redogöra för lokalisering och organisation m. m. av enindustri med sådan omfattning som järnhanteringen bleve alltför vidlyftigt. 1 det följande komma därför endast de viktigaste huvuddragen att beröras. Då hittills så gott som uteslutande de mellansvenska malmtillgångarna utnyttjats för framställning av järn inom Sverige, är det i första hand Bergslagen, som blivit säte för järntillverkningen. Tab. 29 ger en ungefärlig bild av järnindustriens fördelning på de olika länen. I Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län sysselsattes å r 1913 tillsamman över 80 % (82.7) av hela det vid järnbruken använda arbetarantalet. Då motsvarande procenttal för åren 1892 — 96 var 76.9 har alltså järnbruksrörelsen sedan 1890-talets början ytterligare koncentrerats i de egentliga bergslagslänen. Av dessa fem län har Värmlands län relativt gått något tillbaka, under det att Gävleborgs och Västmanlands län visa en rätt betydande relativ ökning. 1 Norrbottens län förefanns i början av 1890-talet praktiskt taget ingen järnhantering. Aren 1908 — 1 2 sysselsattes där 138 arbetare med framställning av järn, vilket antal år 1918 vuxit till 3 2 1 , utgörande ungefär 1 % av det totala arbetarantalet (1920 hade siffran sjunkit till 241). Denna siffra representerar alltså den relativt unga norrländska järnindustrien, bestående av ett järnverk (Luleå) och ett smältverk (Porjus).. Det har ju länge varit ett önskemål, att Sverige självt skulle kunna förädla åtminstone en del av sina norrländska malmtillgångar. Svårigheterna äro många, såsom det avlägsna läget, de höga arbetspriserna m. m. Dessa motvägas dock av billig kraft, billigare träkol, bekväm utfart etc. Sjöfarten är emellertid stängd över halva året, vilket givetvis måste öka omkostnaderna (industrien måste arbeta på lager under hela den tid sjöfarten är stängd). Att förflytta någon del av vår järnhantering norrut skulle sannolikt ställa sig alltför dyrbart. Däremot skulle, i den mån vår järntillverkning ökades, eventuellt behövliga nyanläggningar kunna tänkas förlagda till Norrbotten. Särskilt skulle det från flera synpunkter vara fördelaktigt, om den svenska exporttackjärnstillverkningen helt eller delvis skulle kunna försiggå i Norrbotten, enär dels de tillgångar på lågprocentiga malmer, som äro belägna därstädes, då skulle bättre kunna utnyttjas, dels ock motsvarande malmkvantitet i mellersta Sverige skulle

58¶Tab. 29. Antalet arbetare vid järnverken, fördelat på län. 1892—18961

o •' /o

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Blekinge Malmöhus

län »

193 852 226

» •:> » » » »

1092 Älvsborgs

»

Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Västerbottens Norrbottens

» » x » » » » > »

98 17

0.6 0.1

1937 2 699 1930 2 938 2 185

12.7 17.8 12.7 19.3 14.4 O.f»

191 50 383 212

143 47 9 Summa

15 202

190S—1912

21H

5. (i 1..-.

0.:; 2.Ö

965 161 816 20 5 137

l.i

72 .

—

8 106 45

7.2 1.8

1H06 2 788 2 465

3 114 2 Ni4

% 1.4 6.1 1.0 5.3 0.1

_ 0.9 0.5 O.i 0.7 0.3 11.5 17.s 15.7 19.8 17,8

22 5 138

0.3 O.i 100.0

15 703

— O.i*

bliva reserverad för vår mellansvenska järnförädlingsindustri. En förläggning av exporttackjärnstillverkningen till Norrbotten skulle dock sannolikt möta motstånd från köpare av dylikt järn, enär norrbottensmalmen, trots god analys, ej har alldeles samma karaktär som de mellansvenska malmerna och tackjärnet alltså ej blir fullt jämförligt med vårt nuvarande exporttackjärn. I inledningen omnämndes, att den svenska järnindustrien efter uppkomsten av tackjärnstillverkning med fossilt bränsle blev ohjälpligt efter med avseende pä den producerade totalkvantiteten. Denna relativa tillbakagång gäller också de tekniska enheternas storlek. Under det att de utländska koksmasugnarna, särskilt de amerikanska, antagit jätteproportioner (f. n. kan en kvantitet motsvarande hela den svenska tackjärnstillverkningen produceras vid 6 — 7 av de största amerikanska masugnarna), ha våra hyttor hållit sig i en relativt blygsam storlek. Orsakerna till denna underlägsenhet i storlek äro först och främst av tekniskart. P å grund av de svenska träkolens beskaffenhet kan masugnspipornas höjd ej ökas över ett visst mått om ej träkolen skola krossas, vilket är olämpligt för blåsningen. En annan orsak ligger i de svenska malmernas större svårreducerbarhet än flertalet utländska malmsorter. Att även de svenska masugnarna dock oavlåtligt tilltagit i storlek visar tab. 30 rörande tackjärnstillverkningen per masugn i Sverige sedan 1 8 3 3 . Dygnstillverkningen per masugn har sjudubblats under de senaste 80 åren och utgör f. n. omkring 22 ton. Till jämförelse må nämnas. att de amerikanska träkolsmasugnarnas genomsnittliga dygnskapacitet var

."»'J

aren 1'899, 1904 och 1909 resp. 38.81, 49.G och 47.6 1 ton. De svenska masugnarna äro alltså rät! avsevärt mindre än de amerikanska, beroende på att de amerikanska träkolens konsistens medger uppsättande av större kvantiteter malm än do svenska träkolens. 1 Tab. 30. Taekjärnsproduktionen per masugn i Sverige HT J li-n t Medelbiås- I Medeltill- , Modeltill. ... , . . . nmgstid w rper verkning 1per verkningö rper , " masugn och I masugn masugn P , ,ö ar | ocii dygn ton dygn ton 1833—1840 1841—1850 1851—1860 1861—1870 1871 — 1880 1881—1890 1891—1900 1901—1910 1913 1918 1920

'

;

474 570 705 1096 169-1 2564 3411 4331 6241 6059 4737

153 147 135 153 191 235 266 268 301 267 216

3.K) 3.88 5.2 4

7.n; 8.» 7 10.91 12.87 16.16 20.7 a 22.6 0 21.03

Detsamma som sagts om masugnarna kan gälla även ugnar för tillverkning av göt, ehuru skillnaden mellan svenska och utländska enheter ej är fullt så betydande. Tillgängliga siffror visa, att den årligen per ugn tillverkade kvantiteten bessemergöt under perioden 1 8 9 2 / 5 — 1 9 1 1 / 1 5 ökats från 2 896 till 5 012 ton. Motsvarande siffror för martingöt äro 2 755 och 6 170 ton. Däremot har tillverkningen av lancashiremetall per härd visat föga framsteg (resp. 587 ton och 640 ton), beroende på att framställningssättet ej tillåter produktion i större skala. Beträffande produktionen per arbetare och doss växlingar finnas tyvärr ytterst få uppgifter. I den officiella statistikon redovisas ej arbetarantalet för de olika produktionsleden, varför tillverkningen per arbetare ej går att beräkna. Med tillhjälp av specialutredningen 1918 kunna dock dylika genomsnittstal beräknas för masugnarna. Är 1913 utgjorde den producerade kvantiteten 157 ton per arbetare under det att 1918 års siffra var nere i 125 ton. Treskiftsindelningen, vilken genomfördes inom järnhanteringen ett par år före 1918, torde bära största skulden till den starka minskningen. Sannolikt har också oron på arbetsmarknaden haft någon del i nedgången. I Förenta Staterna var siffran för producerat träkolstackjärn redan år 1899 uppe i 199 ton och hade år 1909 uppnått i det närmaste 250 ton. Orsaken till denna differens torde dock ej ligga i teknisk efterblivenhet hos de svenska masugnarna utan på det redan 1

Jmf. sid. 68.

nämnda försteget i storlek, som de amerikanska masugnarna ha framför de svenska. E n fråga, som står i samband med driftsorganisationen, är den om produktionskapacitetens utnyttjande. Den svenska officiella statistiken ger ej heller i denna fråga någon upplysning. Ur specialutredningen 1918 kunna dock uppgifter erhållas för nämnda år (tab. 31). Tab. 31. Produktionskapacitetens utnyttjande i Sverige år 1918. (Vid verk som redovisat densamma). Kapacitetens utnyttjande Kapacitet

Tackjärn och legeringar Järnsvamp Smältstycken och råskenor Göt och smidbart gjutgods Smitt stångjärn och stål Valsat s t å n d a r n och stål

548 795 6 100 57 330 278 211 14 073 383 643

800 148 10 000 78125 431 675 28 830 571 165

a. i

av b.

68.6 61.0 73.1 64.4 48. 8 67.2

vid rena vid inte- vid rena grerade järnmasugnar verk verk 71.7 61.0

— — — —

81.1 66.7 26.6 67.8

—

—

63. b 50.4 65.6 62.4

Det är kanske ej rådligt att av ett års siffror draga mera vittgående slutsatser rörande järnindustriens utnyttjande av sina resurser. 1918 var dock ur produktionssynpunkt ett ganska ordinärt år med i regel något mindre produktion än år 1913. Av siffrorna kan man emellertid sluta till, att produktionskapaciteten utnyttjats bättre vid de integrerade än vid de rena järnverken. Det enda undantaget är smitt stångjärn och stål, vilken grupp dock kvantitativt spelar en mycket underordnad roll. Inom den egentliga järnhanteringen förekommer specialisering och standardisering knappast i någon betydande utsträckning. En del företag tillverka visserligen mer exporttackjärn (av hög kvalitet) än andra, men detta beror ofta på de naturliga förutsättningarna i orten (lämplig malm etc.) för tillverkning av dylikt järn. Vad övriga järnvaror beträffa synes tillverkningen av göt samt valsat järn och stål speciellt ha sysselsatt de integrerade verken (tab. 33). Däremot ha de rena verken mer sin produktion inriktad på tillverkning av lancashirejärn. Under krigsåren ha emellertid de integrerade verken relativt ökat sin andel i produktionen av smältstycken och råskenor, av vilka år 1918 sistnämnda bruk tillverkade 67 % mot 54: 6 % år 1 9 1 3 . Med avseende på den yttre ekonomiska organisationen må kanske till en början nämnas något, om vilka olika slag av arbetsgivare, som förekomma inom den svenska järnhanteringen. Av ålder har denna relativt kapitalkrävande näringsgren oftare haft bolagskaraktär än annan industri.

Cl

och under den senaste mansålderns itveckling har detta lett till, att den enskilde företagaren nästan försvunnit från densamma. Ar 1918 voro endast 285 arbetare eller 1.17 % av järnbrukens arbetarstam anställda hos enskilda arbetsgivare. Industrien i övrigt visar en lägre ehuru dock i och för sig hög procentsiffra för aktiebolag som arbetsgivare. Procentsiffrorna voro för antalet arbetare åren 1913 och 1918 resp. 75.97 och 79.62 % mot 95.67 och 96.82 inom järnhanteringen. Tab. 32. Olika slag av arbetsgivare inom svensk järnhantering. Aåtal

A n t a l a r b e t s s t ä l l en 1913 '

\

%

Enskild person Aktiebolag Annat bolag, stiftelse etc Ekonomisk förening, kommun eller staten

13 100 12

10.1 80.0 9.6

6 109 13

4.6'J 85.16 10.15

Summa

128 100.00

:

,

ar b e t a r e

%

599 21 300 364

2.69 285 95.6 7 23 685 1.64 492 1

22 263 100.00

1918 C

1.17 96.8 2 2.oi

24462 ! 100.00

Beträffande den inom modern industri under senare tid fortgående yttre koncentrationstendensen, d. v. s. anläggningarnas kombination med andra anläggningar av liknande eller närstående slag, har densamma varit särskilt stark inom järnhanteringen. Speciellt gäller detta den vertikala anläggningskombinationen, integrationen. Tab. 33 visar, att de integrerade verken åren 1913 och 1918 spelade en betydande roll inom vår järnhantering. Ar 1913 utgjorde de vid dylika verk sysselsatta arbetarna 6(5.3 procent av hela antalet. Av de övriga arbetade 24.2 % vid de rena järn- och stålverken och resten 9.6 % vid de rena masugnarna. Ar 1918 hade visserligen en stark förskjutning till de rena masugnarnas förmån ägt rum (resp. 6 3 . 3 , 23.3 och 13.4 °o), antagligen beroende på den under kriget starkt ökade tackjärnsexporten, men denna förskjutning torde vara av övergående natur. E t t säreget drag hos den svenska järntillverkningen är dess, på grund av träkolens användning som bränsle och reduktionsmedel, ofta förekommande kombination med för densamma främmande näringsgrenar, såsom skogsskötsel, pappersmassetillverkning etc. För att t r y g g a sitt behov av träkol ha nämligen bruken ofta sett sig tvungna att inköpa skogsegendomar, vilkas fulla utnyttjande krävt uttagande av trävirke även för andra ändamål än för kolning. De allra flesta av våra stora järnbruk driva därför vid sidan av eller rent av som huvudrörelse skogsskötsel, pappersmassetillverkning m. m.

62¶Tab 33. Antalet arbetare samt produktionen åren 1913 oeh 1918. Rena masugnar 1913 I % Antal tare 1

1918 Rena järn- och stålverk 1913

Integrerade verk 1913 ! % I 1918 I

Summ 1913

6 660; 23.3 16 186 66.3 18 119! 63.3!, 24 422

arbe; 2 3271

Produktion: Tackjärn | 1000 ton..., SmältstycI ken o. rå-l 1 skenor 1000J ! ton | Göt o. gjut- ; i gods 1 000, | ton | Smitt järn o. | stål 1000J ton Valsat järn, o. stål 1 000J ton Järnmanu- i faktur 1000 i

2571 37.s

3 847! 13.4 5 909! 24.2

320! 42.u!l —

423 62.

432 57.4

H80

77 54.t>

(il 67.0!;

64! 45.4

30 33.0

83: 14.1

101 18.9

493 85.6!

432. 81.1

16! 40.0

14: 4H.7J

24 60.0

16. 53.8

155! 19.7

147 21.6

630 80.3

535, 78.4<

r85

ii

kr.. J 999 Totalproduktion 1000 kr. ...'26 291

3 767

3.4 9 1 9 4 35.7 37 086 33.1 15 563 60.4 71249 63.6 25 756

9.0)126123 11.0(55 117 18.9223751

112 <

19.511210076 72.1 797 446^ 69.6!|291484il 147 i

jnkl. arbetare vid anriknings- ock briketteringsverk, kolugnar och verkstäder.

Har den svenska järnindustrien alltså följt den allmänna tendensen med avseende på de vertikala kombinationerna, har den däremot icke gjort det i samma utsträckning, vad angår sammanslutningar inom samma produktionsled. Visserligen har antalet järnbruk rätt väsentligt minskats, samtidigt som produktionen stigit, men någon eller några verkligt dominerande sammanslutningar i stil med de flerstädes i utlandet förekommande förefinnas ej 1. Här föreligger utan tvivel en av vår 1

Enligt av Jernkontoret utarbetade uppgifter 1876 och 1912 voro sysselsatta med Tackjärnstillverkning Bessemer» Martin» Degelstål» Tillverkning av välljärn

var antalet järnbruk, vilka under åren 1876 207 17 3 2 327

1912 86 9 29 4 49

Uen betydande ökningen i antalet järnverk med martintillverkning beror därpå, att nämnda tillverkningsgren år 1876 ännu var i sin första begynnelse. Likaså beror nedgången i antalet härdförädlingsverk ej uteslutande på koncentration, utan även på välljärnstillverkningens tillbakagång. Bäst ser man sammanslutningstendensen å uppgiften om antalet järnbruk med tackjärnstillverkning, vilket nedgått till mindre än hälften, trots att tackjärnstillverkningen under samma tid precis fördubblats.

6-3

järnindustris svagaste punkter. Orsaken är väl i första hand den starka självständighetskänsla, som alltid varit ett karaktärsdrag hos våra företagare på detta område. Därtill komma de förut påpekade tekniska svårigheterna för en verklig koncentration av tillverkningen. Eljest borde den svenska järnhanteringen med sitt enastående kvalitetsjärn ha möjlighet att genom sammanslutning göra sig starkare gällande än hittills på världsmarknaden. I detta hänseende är läget i vissa främmande länder ett helt annat. Man behöver endast påminna om The United States Steel Corporation iden amerikanska ståltrusten), vilket företag, ehuru det ej är någon verklig trust (har ej monopol i de flesta produktionsled), dock har en ytterligt stark ställning på den amerikanska järnmarknaden, eller de tyska kartellerna, vilka i högre eller lägre grad behärskat den tyska såväl som vissa andra marknader. De fördelar, som vunnits genom dessa sammanslutningars verksamhet, äro i allmänhet en förbättring av betalnings- och leveransförhållanden, förenklad affärsorganisation för det enskilda verket, stabilare avkastning (= förbättrad räntabilitet), varigenom kapitalnybildningen kunnat fortgå även under dåliga år. Nackdelarna ha varit svårighet till fortsatt utveckling av enskilda verk, bristande kontakt med kundkretsen etc. Mest kännbar torde bristen på sammanslutning varit beträflånde den utländska avsättningen. Denna brist har under brydsamma tider förorsakat de svenska järntillverkarna många onödiga förluster. En sammanslutning efter mönster av den tyska kartellen, med det mått av självständighet, den inrymmer för medlemmarna, borde eljest ha kunnat skänka de svenska exportörerna ett värdefullt stöd. Försök till ett fastare närmande mellan järnexportörerna ha visserligen flerfaldiga gånger gjorts, men aldrig genomförts. Järnverksföreningen var från början ämnad till en fast kartellartad sammanslutning, men blev endast en intresseförening. Trots den svenska järnindustriens utpräglade exportkaraktär är det endast bland importörerna, som en verklig kartell kommit till stånd. Det är importörerna av balkar, som under en längre tid voro på dylikt sätt sammanslutna. Denna kartell är, såvitt känt, den enda verkliga sammanslutning av monopolistisk natur, som förekommit inom den svenska järnbranschen, och må därför, trots att den strängt taget inte kan sägas höra hemma inom järnhanteringen, med några ord här beröras. Den har liksom så många andra dylika sammanslutningar fallit offer för depressionen efter kriget och försatts ur funktion. Kartellen bildades 1904 och avsåg stabilisering av försäljningspriset av balkar å den svenska marknaden och i samband därmed kontingentering av varje medlems försäljningskvantitet. Alla inköp måste enligt det ursprungliga avtalet göras genom vissa tyska försäljare, däribland i första hand Stahlwerksverband och med detsamma lierade belgiska och franska valsverk. Denna bestämmelse upphävdes dock på grund av för-

ändrade förhållanden, som inträdde efter kriget, och inköpen blevo fria. De kvantiteter, som fingo säljas av varje svensk firma, fastställdes till en viss procentuell andel av totalkvantiteten. Hade en medlem blivit efter, fick han övertaga order från andra medlemmar, vilka då hade rätt att tillgodoräkna sig en viss rätt lågt tilltagen provision. För att övervaka avtalets hållande fanns en kontrollant, vilken även fastställde priserna vid leverans utifrån. Lagerpriserna fastställdes på så sätt, att direktförsäljningspriserna höjdes med vissa omkostnader, såsom lagerkostnader, transportkostnader etc. Sverige var vid försäljning inom landet uppdelat i 3 distrikt. Inom vissa trängre områden av dessa distrikt ägde där boende medlem rätt att i konkurrenssyfte sänka priserna vid försäljning av balkar för förbrukning inom respektive distrikt. Trots det starka beroende av de tyska producenterna, vari denna kartell försatt de svenska försäljarna, har densamma dock varit till avsevärd nytta för stabiliseringen av balkmarknaden. Den uppkom för att förhindra den ruinerande konkurrens mellan balkimportörer, som ägde rum vid århundradets början, och lyckades i stort sett under sin tillvaro i sin uppgift. Som framgår av det ovan anförda finnas inom den egentliga järnhanteringen endast intressesammanslutningar. Den äldsta och förnämsta av dessa är Jernkontoret, som under sin långa tillvaro hunnit uträtta mycket till järnindustriens fromma. Från början avsett att genom lån till bruksägarna under svåra tider samt eventuellt genom uppköp av järn uppehålla priserna, har detsamma sedermera utvecklats till en i första hand tekniskt rådgivande och stödjande institution. Jernkontorets betydelse i detta hänseende torde knappast kunna överskattas. Genom av kontoret avlönade tekniska experter, vilka biträtt bruksägarna med råd och hjälp, genom utdelande av stipendier och understöd, genom utförande av försök på kontorets bekostnad m. m., har detsamma medverkat till den svenska järnhanteringens utveckling. E t t flertal betydelsefulla uppfinningar på järntillverkningsteknikens område ha införts i Sverige under Jernkontorets medverkan eller stöd. Man behöver i detta hänseende endast erinra om den särskilt för Sverige betydelsefulla uppfinningen av den elektriska masugnen, vilken utexperimenterades på Jernkontorets bekostnad vid Trollhättan. En annan sammanslutning, vilken som nämnts från början avsåg att vara ett slags priskartell, är Järnverksföreningen. Den bildades 1889 och hade som ändamål att upprätthålla och reglera priserna å svenskt järn och stål. De förslag, som framkommo för att göra föreningens verksamhet verkligt effektiv, strandade dock på brukens ovilja att underkasta sig någon mer betydande inskränkning i sin frihet, och föreningen blev därför endast en ren intressesammanslutning. Enligt de senast antagna stadgarna anges föreningens syfte vara att främja den svenska järnhanteringens intresse, särskilt i fråga om de på järnets avyttring och pris

i\:>

inverkande förhållandena. Sitt mål söker föreningen nå genom insamlande av statistik kvartalsvis rörande tillverkning, import och export av svenskt järn och stål, framställande av normalprisnoteringar å vissa slag av järn m. m. Till slut må nämnas en sammanslutning, som avser att tillgodose träkolskonsumenternas intressen. Det är den för några år sedan stiftade Svenska Järnbrukens Träkolsförening. För att vinna sitt syfte söker föreningen befrämja träkolsproduktionen samt arbetar på en rationell fördelning av tillgängliga träkolskvantiteter till rimliga priser. Varje järnbruk eller grupp av dylika har inom ett visst närliggande distrikt ensamrätt till inköp av kolved eller träkol. Vid brist på träkol äger styrelsen vidtaga åtgärder för en rättvis fördelning mellan bruken av denna vara. För brott mot styrelsens beslut rörande priser eller inköpskvantiteter eller vid inköp på annan än den för medlem avsedda inköpsplatsen kan medlem åläggas att inbetala ett visst skadestånd.

64.34.

T. T.

XVI.

6 ti

Kap. VII. Produktionskostnader och priser. P å grund av den mångfald av artiklar, som tillverkas inom järnhanteringen, skulle en detaljerad utredning rörande produktionskostnaderna i Sverige och. utlandet, under förutsättning, att ett tillförlitligt siffermaterial funnes, bli alltför vidlyftig. En dylik jämförande undersökning skulle för övrigt på grund av vår svenska järnhanterings speciella karaktär bli föga givande. I det följande kommer därför endast produktionskostnadsfrågan att beröras i största allmänhet. Därjämte har ett försök gjorts att jämföra prisutvecklingen inom Sverige och utlandet för viktigare råvaror och produkter samt för arbete. Som redan förut antytts, intar bränslet en framträdande plats bland utgifterna för det svenska järnets framställning. Av en sammanställning av uppgifter, som publicerats i specialutredningen 1 9 1 3 . framgår, att kraft och bränsle inom järnhanteringen i sin helhet omfatta närmare en tredjedel av utgifterna (se tab. 34). P å grund av de stora utgifter, som de rena järn- och stålverken få vidkännas för inköp av material, närma sig råvarukostnaderna, vad hela industrien beträffar, utgifterna för bränsle. En helt annan blir bilden, om man skiljer på rena masugnar, integrerade verk samt rena järn- och stålverk. Vid de rena masugnarna komma bränsleomkostnaderna upp till omkring hälften av totalutgifterna, under det att råvarukostnaderna hålla sig något över 25 %. För de integrerade verken bli råvarukostnaderna t. o. m. något lägre, under det att bränslekostnaderna stanna vid 32 %. Vid de rena järnverken däremot komma råvarukostnaderna upp i över 50 % . Den tredje stora utgiftsposten utgöres av arbetslönerna. Den håller sig såväl för hela järnhanteringen som vid järn- och stålverken vid omkring 20 %, men utgör vid de rena masugnarna ej fullt 10 %. Märkligt är, att lönekostnaderna vid de integrerade verken äro relativt högre än vid de rena järn- och stålverken. De övriga utgiftsposterna äro av underordnad betydelse. De viktigaste äro löner och arvoden till förvaltningspersonal, räntor samt utgifter för diverse material. G-enom den elektriska tackjärnsframställningen bli bränslekostnaderna vid framställning av tackjärn betydligt reducerade (se tab. 34). I stället uppkommer en avsevärd utgiftspost för kraft och elektrodmaterial. Vid de självständiga svenska elektriska masugnarna och smältverken uppgick densamma år 1913 till över 18 %. Till kraft och bränsle åtgingo sammanlagt 42 % . Den relativt mindre utgiften för malmens reduktion kompenseras av betyd-

67 1 c

o°

0) t-

o c

ec

X

i-i

i-H co

CM

©

CM

O

y

i-

.c 5N

—' CM t*

CM

i-

c/

CC

.c

o-

c

O.

O

CM

C

cc os CO

10 co c

X 1-

er CO CC

O -t cc

T)(

•-C C

O O X

tX cC

CM

— ,

1—1

e*

X

^J

x CM

X

CO CM

C'

t—c

o o

TK

g r4

"s u :rt

•* te p

CM Ti -t ge éc

"fa o ci

3 c Ti

W

L i **

X}

& 1,2

!

03 S3

> *j

° : £0 '—i» i

""

:é5

'i?

CC er. cc

X

vO

X O. 1-

T* OS

X CO. X

CM

co

-Tt

i—I

>c

Tjt -T

r-t

CM

T

o

B"

tp

Öl

T—

JS

CM

te CM

lC

>;•

co

-t CM

-T CC

o t-

O

Os CO

er

T *

t

« X* o

CC —i

o -t

— 1 -1 1

i— o

c

rCM

CC

se

cc

^ er*

14 CM

X

C

•CM

C

O

10 CO C

ir

CC

•>*

T]

TI 1Ti

CM

CC

~

CC OS

C

CM

Ti OS -t

CO X

Tj co

" i ^^ O

!>•"

CM

ta 05 CO QO

co CO co

ite i—i CO X IO

ec H

CO i-l

*" s

CC

»C »o CM

-rp OS t"

c» O lO

t^ X

CM CM

t> CC CO

e» 1-« ,.00

iH

CC

5 OC

ä

t> i—

X

O

-t

r

CM 1O Tt X CM

c o

1 1

Tj< t" -t

C

CM

1—

:

1H

' er >>

-!• /. —' c^o^ C? CM

ec

o i—

r-

X

T]

O 1— C t~ Os O

T* CC T*

ÖJ X ic;

-T •c cs-

CM X

tC »o 01

o X "S

CM CO

CM

CO

X

co

c

o:

er O

CC

c

ro ec

CC

X

CM

C

X CM i*

X C co

i-H ^N x

»re i—1 l>

c CM O

X

c

ec

CM

O

t sa -ä hi

indij

ec

k

>

5 a S" :S

cCO

-

C

CC

cö »o

C

t-

i-i

—1

x Oi

cc t— »O

rOS O

T* cc I-H

»C t~ i—

lo CM OS

CO O -T Os

L~ co i—' er. OS M

c e-

te a w '3 S3

CM

1—1 :cö

- t

te o

^

,-kJ

cö

i—

C"

X

l>

— CM i-H

X

o Tt i-

co er

« CN

o

> tÖ -

CM

O X co nH

O >c

-+

i-

e-

i—i co

c?

"t^'~ Tl< O

lH C» efi

CO i-i OS

CO ac t»

^

IH

lC

"C

?«]

ir

-i

CM

O

O

CO

O

CT O

O <M CO

lO iCC

CC x x

O os co

X co cc

OS o co

_ __ O

-^

rH »c X i—i

OS co

CM x CO

CO a

CC X

-t if O

c

c e-

i~

O

CC

a

CK

CC t-

o

o

c

Ö

--i

TT

.o x

© ©

ec

CM

g

X

O. <T. CC

»H

-H

CO

'

CM

T*

CC

p^

o X CC CM

r-

•^ iO

1» S© CO

o

CO (N 05 i ^

indiga elek masugnar smältverk

i~

ci

?J4id " • p o

o o

^

M

CO CM

CT c-.CM -*

c-co OS

»c co o

-t x

-t ec

I C

c) •-. i—|

co -H

^ > CO

1 1

CO

•r

CO

— 11 CÖCl C

I-H

5?

i—i -^ Os

CM tC X

CC co OS

CO co

CO CO 1—1

CC co

CC

1 1

TH

cr

(M CM

O

OS co

O

X CC CM

CC o Ti

c CD lO

CO lO CO

OS lO >C

CM t>

CC CO CM

CO

Os

CO

CC O

cc l£

c 5c

c cr

ir -t

a>

!H

r. •-

© ©

CM

OS

O

80 O

O

O

CM

O O 1-H

CM iO co

OS ii—

CO CM co

lCO «

OS 1^ O

»O X CO

o T« cr

>r ,te

»

W

N l-

h T>

er

^^

CM

I—I

11¶X X CC

— oo cx>

CM l-

i-l CO ©1

<N

'X t"

'-

'O

CC tN

O

X T*

—

C

i |

i—1 co CM

X o cc

CM — co

CM CO -*

lO l ~

— .CC ::c, o x> ^

os -C >C

c Pi—I

o 1-

»o X

Ol

CM

CM

i-^

?— .scf Ä

— 1 1

t.-~

co

r„

ä

te

CC

^H

X

TH

© © © O i—I

»o x r^ •

^1

•o

CO

o »-t

cr

1 1

y^

y l

w

(H

T

V.' sS A

•w

o ©

1—(

a >o

verk ukjäi

>

-f t-

"* s

CM

S3 _*

.*t . >cs

o

ic:

°o „ ,& > : i

o

<e

co

^C

j. *•> o

O so

r i©

O

c

er

OC CM

CN

1£>

L^ 10 -t

1—| Tji

1H

! 3 i r j MO _ T*

- ! •

"~ t ö ^

X

X

o X CO CM

S

»

iH o

TH

>o 1-t

ao os o>

2 pc5

S p

p

TH

u 3

=

as

=-

t-»

<D

o

i CC

*~

c.

^ o

c

fcc

t?

el

> a

c -u er

••i i

i

ej

•H

'•+3

M 0)

_

H

cp

fS M PC

99 as

rt

TC5 S-l

•3

O

a f-

*

°s

«<S

3 U

too

be

a

c3

g T

y

c

CO

Q co

sC

^ £ g a OJ 8 2a- ~ O "T <D '3 > f, h. ) , ec -t-C — N > > § ° .5 se e: - -i P> 1 »D 5 £ C hJ F= cc -2 •4 Q pf ^ tel i»

s

•-

-H - C

> "" <j

CO

J2*

»CO p-(

ec CB

p>

C

a S CO

o

. l a "*f a

_bE "-i3

d o as o

£

a 'C

os

^

o

o 'S

M

ou

t t

" "cS

ctf W)

o o M

"S >

1 t*

-<

'So

B >

coP O>

ligt drygare utgifter för diverse material och utensilier (6.13 % mot 0.9<*> för övriga masugnar). Av utgifterna för kraft och elektrodmaterial torde omkring 7 3 representera elektrodförbrukningen och resten kraft för smältning. De absoluta tillverkningskostnaderna för tackjärn ställde sig före kriget (1913) billigast för kokstackjärn med ungefär 50 kr. per ton. Elektrotackjärnet betingade omkring 67 kr. och träkolstackjärnet c:a 80 kr. per ton. Trots att bränslet importerades, var alltså kokstackjärnet billigare än övriga slag. Under kriget ägde en synnerligen stark förskjutning till elektrotackjärnets fördel rum. Ar 1918 voro nämligen produktionskostnaderna för kokstackjärn omkring 270. för träkolstackjärn 280 samt för elektrotackjärn omkring 170 kr. per ton. Stegringen är alltså för elektrotackjärn 150 %, vilket är betydligt mindre än för priserna i allmänhet (c:a 2 4 0 %). under det att kokstackjärn visar 450 och träkolstackjärn 250 % uppgång i produktionskostnaderna. I regel torde som antytts en jämförelse mellan svenska och utländska produktionskostnader vara föga givande. Visserligen tillverkas i några länder, särskilt i Förenta Staterna, tackjärn med träkol som bränsle och reduktionsmedel, men på grund av att såväl malm som träkol till sin sammansättning skilja sig från de i Sverige förekommande, bli produktionsbetingelserna ej desamma. Med avseende på tillverkningen av det amerikanska järnet möjliggör, som redan antytts, de amerikanska träkolens större fasthet (äro tillverkade av lövträdsved) uppsättande av större kvantiteter malm och kol i masugnarna, varigenom stordriftens fördelar bättre kunna utnyttjas. A andra sidan äro dessa träkol rikare på föroreningar (särskilt fosfor) vilket verkar ofördelaktigt på tackjärnets kvalitet. Lövträkolen lämpa sig ej på grund av sin fosforhalt för tillverkning av vårt kvalitetsjärn och äro för övrigt dyrare än barrträdskolen. I det följande har emellertid gjorts en sammanställning rörande utgifternas fördelning vid de svenska och de amerikanska träkolsmasugnarna (se tab. 35). De amerikanska uppgifterna äro hämtade ur 1909 års census. Bland utgifterna synas dock ej ingå avskrivningar, varför de svenska siffrorna något omräknats för att bli fullt jämförbara. Tab. 35. Produktionskostnader vid svenska' oeh amerikanska tråkolsugnar. (Den obetydliga kvantitet koks, som ingår i de svenska utgifterna för träkol, påverkar ej desamma nämnvärt.) c -irvio Förenta Stat. Sverige 1913 9 Kr. ° $ Malm (slig, briketter) 4549231 27.42 2401381 33.7:» Träkol (koks) 8270312 49.84 2 787 026 39.2?, Annat material 558 345 3.37 420 843 5.92 Löner för förvaltningspersonal 349 352 2.11 261091 3.67 Löner åt arbetare 1615 119 9.73 917 521 12.91 Övriga utgifter 1248 753 7.53 318 238 4.4» Summa 1

16 591112

100 00

7106100 Självständiga hyttverksföretag med undantag för elektriska masugnar.

69¶Tabellen visar relativt högre omkostnader för malm, löner och material i Förenta Staterna, under det att de övriga utgifterna äro proportionsvis rätt betydligt lägre än vid de svenska masugnarna. Jämföras utgifterna per ton tillverkat tackjärn, kommer den amerikanska siffran upp till 71.19 kr. och den svenska till 86.81 kr. (se tab. 36), varvid dock är att märka, att de amerikanska uppgifterna avse år 1909 och de svenska år 1 9 1 8 , ävensom, att det i de rena masugnarna tillverkade svenska tackjärnet (vilket legat till grund för förevarande beräkningar) i allmänhet är av mycket hög kvalitet och därför mycket dyrt. Även i denna kalkyl äro malm- och löneutgifter högre för Förenta Staterna än för Sverige, dock rätt obetydligt. Tab. 36. Produktionskostnaderna per ton träkolstackjärn i Sverige och Förenta Staterna. Malm Träkol Annat material

Sverige 1913 23.8 0 43.27 2.92

IT. S. A. 1909 24.0 6 Löner för förvaltning ... 27.93 Löner åt arbetare 4.2 1 Övriga utgifter Summa

Sverige 1913 1.88 8.i(i 6.68 86.81

U. S. A. 1909 2.(ii 9.1!' 3.1!» 71.19

De absolut och relativt taget låga utgifterna för träkol i Amerika ha ej sin orsak i lågt pris å denna vara — priset ställer sig i stället högre än i Sverige (jmf. sid. 76) — utan i en betydligt ringare åtgång på träkol. Enligt censusberäkningarna skulle åren 1889, 1899, 1904 och 1909 den genomsnittliga förbrukningen av träkol per ton ( 1 0 1 6 kg.) framställt tackjärn varit resp. 40, 3.3, 34 och 36 hl. Det mesta i Sverige förbrukade tackjärnet är som redan anförts svenskt träkolsjärn. För gjuteriändamål har dock import av engelskt tackjärn ägt rum. I flera fall har det engelska järnet använts i blandning med svenskt träkolstackjärn, såsom vid tillverkning av vanligt kamin- och handelsgods etc. Ar 1913 ställde sig produktionskostnaderna för det svenska koksjärnet som redan antytts i c:a 50 kr. Där ingå dock ej kronoutskylder, varför beloppet får höjas något för att erhålla de verkliga kostnaderna. Ar 1914, då priserna ännu knappast hade påverkats av kriget, var det deklarerade importvärdet å importerat utländskt tackjärn 55 kr. per ton (fob engelsk hamn enligt engelsk statistik 47 kr.) Ge dessa siffror ett riktigt uttryck åt prisförhållandena, skulle, då järnvägsfrakterna för tackjärn ställa sig rätt höga, det svenska järnet knappast kunnat konkurrera med det utländska i importorterna. Ar 1914 tillverkades dock ej inom Sverige tackjärn av fullt jämförbar kvalitet med det engelska, varför konkurrensfrågan då ej kan anses ha varit aktuell. Sedan Oxelösunds järnverk anlagts, förefinnas emellertid möjligheter att inom Sverige tillverka tackjärn, som helt ersätter det engelska. Från och med år 1919 ha dock de engelska tillverkarna kunnat hålla så låga priser, att den svenska koksjärnstillverkningen nedlagts. Hur hög en

tull skulle vara för att skydda denna tillverkningsgren låter sig f. n. knappast fastställa. Under förutsättning av att en tullavgift ej skulle •öka kostnaden å inhemskt tackjärn, torde en moderat tull från konsumentsynpunkt knappast medföra någon betydande ökning i de färdiga varornas tillverkningskostnader. E n avgift av t. ex. 10 kr. per ton skulle, i det fall att 35 % utländskt järn användes i beskickningen, öka kostnaden för denna med 0.3 5 öre per kg. Med en avskrotningsprocent av 50 yo, vilket torde vara högt räknat, skulle alltså den av en dylik tull förorsakade kostnaden för det färdiga gjutgodset bli 0.7 öre per kg. Då det genomsnittliga saluvärdet av år 1913 framställt gjutgods (industristatistikens rubrik "Gjutgods, framställt efter tackjärns omsmältning") utgjorde 26 öre per kg. vid verket, skulle alltså nämnda tull ökat priset med c:a 2.7 %. Ännu lägre blir naturligtvis detta procenttal, om man räknar med 1922 års prisnivå. Produktionskostnadskalkyler för svenska balkar föreligga ej. Kostnaden tor de svenska balkarnas tillverkning ligger dock avsevärt över kostnaden för de utländska. Ar 1913 var priset fritt å kaj för tyska balkar (grundpris) i Stockholm ungefär 1 3 0 — 1 4 0 kr. per ton. Samma år torde de svenska balkarna knappast kunnat säljas under 175 — 1 8 0 kr. U n d e r förutsättning av att de svenska produktionskostnaderna i framtiden komma att stå i samma förhållande till de tyska som före kriget, kan en tull av 15 ä 25 kr. per ton, (räknat efter 1913 års prisnivå), som före kriget uttogs. ej skydda den svenska produktionen. T)e allra grövsta dimensionerna (över 75.6 kg. per löpmeter) kunna dock överhuvud ej tillverkas i Sverige och böra alltså under inga förhållanden beläggas med tull. Tab. 37. Produktionskostnaderna i Sverige Kockstackjäru '

Martingöt. sur och basisk 1

Kr. | Procent- ; Kr. per ton | tal I per ton

Råvaror Driftskostnader Arbetslöner Regiekostnader Kapitalkostnader

12.10 34.3 5 2.63 0.46 0.3S

Summa tillverkningskostnader

49.92¶Avgår för biprodukter Nettotillverkningskostnad

1¶Kronoutskylder ingå e,j. - H å r d martin. 3 Råvarorna beräknade till självkostnadspris. 4

Avdraget i råvarukostnader.

24.2 68. s 5.3 0.9 O.s 100.0

Smältstycken, Lancashire

Procent-1 Kr. tal per ton

Procenttal

65.2 0 9.77 3.-11 0.61 0.06

82.3 '• 102.50 2 0 . ti 3 12.4 4.1 12.3!» 0.8 2.2 0 0.1 0.3 7

74.2 L4.9 9.0 1.6 0.3

100. o

71¶Även beträffande järnvägsskenor äro de utländska produktionskostnaderna betydligt lägre än de svenska på grund av billigare utgångsmaterial och möjligheter till massproduktion. 1914 var det i handelsstatistiken deklarerade cif-priset för järnvägsskenor 110 kr. per ton. De svenska försäljningspriserna vid resp. verk (enligt bergsberättelsen) höllo sig före kriget omkring 120 — 1 2 5 kr. per ton. Liksom beträffande balkar kunna de grövsta dimensionerna (20 kg. eller mer per meter) ej tillverkas i Sverige. Vad plåten beträffar var importen av grövre plåt (3 mm. tjocklek och däröver) starkt stigande före kriget (se tab. 28 sid. 55). Denna grövre plåt användes för storindustriella ändamål (fartygsbygge, cisterntillverkning o. dyl.). De produktionskostnader, som uppgivits för densamma, äro mycket varierande. Enligt uppgift från ett verk voro tillverkningskostnaderna år 1 9 1 3 för fartygsplåt 136.3 0 kr. per ton, varvid självkostnadspris beräknats för göt. Från andra verk har uppgivits för grovplåt 124.2 7 kr. (kronoutskylder ej medräknade) och 149 kr. per ton (utan avskrivningar). Bergverksstatistikens siffra för saluvärdet av grov- och mediumplåt år 1 9 1 3 är 163 kr. per ton. Tar man åter handelsstatistikens siffra till hjälp för att utröna importpriset på dylik plåt, finner man, att detsamma år 1914 deklarerades till 110 kr. per ton eller 140 kr. med tull. Det torde alltså ställa sig rätt svårt för de svenska grovplåttillverkarna att konkurrera med den utländska plåten, särskilt gäller naturligtvis detta skeppsplåten, för vilken tullen restitueras, när fartyget är avsett att exporteras. För tunnplåt (under 3 mm. tjocklek) finnas tvenne så vittskilda uppgifter rörande produktionskostnaderna som 134.9 2 och för vissa järnprodukter år 1913. Va sad götmetall i stänger

.. ., Grov arn Kr. per ton 3

Procenttal

Medium och

finjärn

V alstrad av götmetall

2¶Kr. ! Procentper ton tal

118.99 4.3 7 3.7 o 2.09 1.81

90.8 3.3 2.9 1.6 1.4

"139.12 I 9.41 7.75 ' 3.56 2.58

85.6 5.S 4.S 2.2 1.6

162*4 2 ;

3 Kr. per ton

Procenttal

132.7 6 9.S9 7.00 0.69 5.3S

85.2 6.4 i 4.5 i 0.4 | 3.5 1

100.0 j

Valsad vällmetall i stänger, medium och finjärn

Fartygsplåt (av götmetall)

Procenttal

Kr. per ton

Procenttal

154.2 5 i 6.4 4 8.72 ' 4.67 0.33 ;

88.4 3.7 5.0 2.7 0.2

103.5 4 14.99 9.82 0.81 7.14

76.0 11.0 7.2 0.6 5.2

100.0¶Kr. per ton

|

6.oo

156.4 2

—

136.3 0

186.6 2 kr. år 1913 (de avse sannolikt olika kvaliteter). I de förra kalkylerna äro kronoutskylder, i de senare avskrivningar ej uträknade. Bergverksstatistiken uppger det genomsnittliga försäljningsvärdet 1913 till 180 kr. För den grövre tunnplåten (0.6 — 3.o mm. tjocklek), vilken antagligen nämnda produktionskostnadssiffra avser, var importvärdet år 1914 140 kr. per ton eller med tull 185 kr. Det är svårt med så särgående uppgifter att avgöra, i vad mån den svenska plåten är konkurrensduglig. För rätvinklig plåt om 0.3—-0.6 mm. var importvärdet 280 kr. med tull och för tunnare plåt 190 kr. (tullfri) per ton. Till slut kan om den förtenta plåten sägas, att den svenska plåtfabrikationen ännu ej i större utsträckning torde kunna konkurrera med den engelska fabrikationen på grund av de låga produktionskostnaderna i England. Beträffande detta slag av plåt finnas tyvärr inga produktionskostnadsup] >gifter. Importvärdet år 1914 var 260 kr. per ton. I tab. 37 ha intagits tillverkningskostnaderna för några viktigare järnvaror med fördelning på olika produktionskostnadsgrupper. Då uppgifterna i allmänhet äro hämtade från endast ett verk, kunna de ej anses vara representativa. De framhäva den stora betydelse, som råvarukostnaderna ha för alla produktionsstadierna med undantag för tackjärn. E n viktig faktor med stort inflytande på produktionskostnadernas höjd utgöres av frakterna, speciellt järnvägsfrakterna. J u mindre värde per kvantitetsenhet en vara äger, desto större inverkan ha frakterna på tillverkningskostnaderna. Det är alltså den s. k. tunga industrien, som i första hand är känslig för frakternas höjd. Till den tunga industrien hör ju i eminent grad järnhanteringen, och det är därför att vänta, att frakterna skola utgöra en väsentlig del av produktionskostnaderna. Till belysning av frågan har tull- och traktatkommittén med ledning av från Jernkontoret inhämtade uppgifter (utgörande medeltal för 9 järnverk) uträknat den procentuella andel av produktionskostnaderna, som råvarufrakten och utfrakt för färdiga produkter i genomsnitt utgöra för några viktigare järnvaror åren 1913 och 1921 (Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden I X sid. 6). Dessa procentsiffror återfinnes i tab. 3 8 . Tab. 38. Svenska järnvägsfrakter för råvaror oeh utfrakt i procent av produktionskostnaden åren 1913 oeh 1921. Exporttackjärn Tackjärn av sur bessemerkvalitet Lancashiresmältstycken och. råstänger Basisk martingöt Sur bessemergöt Valsat stångjärn ur basisk martin Valsat stångjärn ur sur bessemer 1

1913 25.2 21.4 23.1 13.b 21.1 16.4 22.1

L9211 31.6 31.3 27.2 21.6 28.0 23.3 28.3

Siffrorna gälla fraktkostnaderna i februari 1922 men i övrigt förhållandena i november 1921.

73¶Det framgår av dessa siffror, att frakterna år 1913 upptogo ända till •in fjärdedel av tillverkningskostnaderna (exporttackjärn) och i allmänhet överstego 20 % . För att belysa järnvägsfrakternas absoluta storlek har kommittén insamlat följande uppgifter rörande utbetalda frakter för råvaror och produkter åren 1 9 1 3 , 1920 och 1922 vid ett av våra största järnverk. (Nyss citerade betänkande sid. 7.) Tab. 39. Medelfraktkostnad i Sverige för råvaror oeh produkter 1914, 1920 oeh 1922. K r o ii 0i r

Råvaror: Malm Köpt tackjärn Skrot Stenkol och koks

p e r 1920

4.20 5.30 6.90 1.20

15.00 17.10 21.90 4.90

10.0 0 11.4« 14.60. 3.37

22.17 23.9 7 22.52 35.23

73.17 89.4 0 85.15 116.14

48.7 8 59.6 0 56.7 7 77.4 a

t 0 11

192->

1'rodukter:1 Tackjärn Valsat stångjärn, bas. martin » » sur » » » » bessemer

Mer givande än en direkt jämförelse av produktionskostnaderna torde en undersökning av de viktigaste produktionselementens kostnadsutveckling i Sverige och utlandet vara. Det svenska järnet är ju fortfarande oumbärligt för en mängd ändamål, men skulle detsamma komma att stiga i pris hastigare än motsvarande utländska järnsorter, skulle detta givetvis stimulera de utländska avnämarna av svenskt järn till att i möjligaste mån söka ersätta detsamma med inhemska järnprodukter. Huvudparten av produktionskostnaderna utgöres som nämnts av utgifterna för malm, bränsle och arbete. Vad först malmen beträffar har on jämförelse mellan svenska och utländska priser gjorts i tab. 4 0 . De tre första kolumnernas priser på svensk järnmalm äro uträknade på grundval av det till kommerskollegii officiella statistik rörande bergshanteringen årligen uppgivna försäljningsvärdet för svensk malm. 2 Den svenska malmen har i allmänhet varit underkastad en så gott som oavbruten prisstegring sedan år 1896 (det första år, för vilket uppgifter finnas). Denna uppgång ter sig dock rätt olika, om man uppdelar malmen i exportmalm och inom riket förbrukad malm. Det låter sig visserligen ej göra exakt, enär den från Grängesberg utförda malmen ej i bergs1 Fraktkostnaden för produkterna utgöres av summan av råvarufrakter och frakt för järnets transport från järnverket vid en transportlängd av 250 km. '-' Värdet är ungefärligt medelpris å gruvbäcken vid försäljning under året eller, där sådan ej skett, sannolika försäljningsvärdet. I allmänhet torde det uppgivna värdet vara för lågt r enär malm, som av hyttägare brytes ur egna gruvor, ej åsättes högre värde än som motsvarar självkostnaden.

74¶Tab. 40. Priser å järnmalm åren 1888 (1896)-1913. Kronor per ton för svensk malm från A

r Norrbotten

;

Övriga Sverige

Hela Sverige

Bru

" minette (Tyskland) Mark per ton

1888 1889 1890

3.io

1891 1892 1893 1894 1895

3.3 0 3.2 0 3.2 0

1896 , 1897 ! 1898 1 1899 ; 1900

Rubio (Spanien) c i f Middlesbrough Bi (1. per eng. ton

3-4 0 3-3n

3.16 2.»8 2.9.S 3,18 3.16 3.19

3.3 0

13 1 ' 4 14 ,x 14 7 16 11 ' , 20 8 l ,

0.25 5.5.S 5.7 8 7.05 7.13

4.58 4.7 9 4.7 8 5.5 2 5.7 3

3.80 3.40 3.55 3.5 5' 3.9 0

(i. 7 3 6.60

5.17 4.9 6 4.5 2 5.2 7 5.33

4.40 2.8 5 2.8 5 3.0 0 3.4ö

15 15 15 14 16

2 ' ••

71 t

1901 , 1902 1903 1904 : 1905

3.09 3.02 3.04 4.6 5 4.7 7

6.is 6.08 6.0:s

i 1906 j 1907 I 1908 1909 11910

5.6 6 5.7 7 5.5S 5.82 6.59

6.56 6.7 3 6.6 5 6.76 7.05

6.0 2 6.16 6.oi 6.18 6.7 6

4.0 5 3.68 3.18 3.6 5 3.9 0

!l911 ! 1912 ! 1913

7.19 7.46 8.0 5

7.17 7.3 2 7.98

7.18 7.41 8.0 3

4.10 4.7 1

20 21 2 ' 4 15 5V< 15 5 *l* 20 ,9V< 20 7 ' / , 22 2 ' , . 20 5« ,

1896—1900 1901—1905 1906—1910 1911 — 1913

3.09 3.71 5.8K 7.5 7

6.2 2 6.3 3 6.75 7.4 9

5.0 8 5.0 5 6.23 7.54

3.51 3.3 2 3:6 9 4.22

16 15 18 21

i

8 9:1 4

3 x /s 7

0 7' 4

8 V* 1

statistiken särskiljes från övrig malm. Man får dock en ungefärlig föreställning om utvecklingen, om man jämför norrbottensmalmens värde med landets i övrigt. Det visar sig då, att priserna t. o. m. år 1903 å norrlandsmalm voro nästan oförändrade, under det att den övriga malmen var underkastad någon stegring. Efter 1903 har norrlandsmalmen stigit med cirka 150 %. bergslagsmalmen däremot relativt obetydligt. Att stegringen beträffande den förstnämnda malmen begynte just år 1904 berodde till stor del på att Grängesbergsbolaget då övertog gruvorna •och vid sin försäljning lyckades genomdriva betydligt förmånligare villkor ä n vad förut varit fallet. Jämföres det svenska malmvärdet med tillgängliga prisuppgifter å utländska malmer, befinnes exportmalmen ha varit föremål för en betydligt starkare prisstegring än t. ex. såväl den tyska som den spanska malmen t(se tab. 40). Jämför man däremot den mellansvenska malmen med den

utländska, torde väl under 1800-talets senare år en starkare uppgång ha gjort sig gällande för den svenska malmen, varemot densamma under de närmaste 1 0 — 4 2 åren före krigsutbrottet synes ha hållit ungefär jämna steg med den utländska. Räknar man indextal på de i tab. 40 återgivna priserna med 1 8 9 6 — 1 9 0 0 som bas, erhållas följande siffror. A; r l ,. l en «

18yti—1900 1901—1905 1906 — 1910 1911—1913

Mellans v e k, f malm

100 102 109 120

, . ^Norrbottensmalm

Tysk malm J ( ,,b l T , minette) '

, ^T, 0 ! • s malm(Kubio) Middles,brougn. ,

100 120 190 245

100 94 104 119

100 98 117 132

AT

Indextalen framhäva tydligt den exceptionellt starka prisstegringen å svensk exportmalm i jämförelse med alla andra malmsorter. Den spanska exportmalmen har visserligen stigit mer i pris än de mellansvenska och tyska malmerna, men dock ej tillnärmelsevis så mycket som norrbottensmalmen. Övergår man så till bränslet, möter en annan bild. I tab. L (sid. 100) och diagram 7 ha sammanDiagram 7. Kr. pr ställts en del prisuppgifter, 1 000 kg. T R Ä K O L S - O C H KOKSPRISER ÅREN 1890-1913. dels hämtade ur kommerskollegii statistik över bergshanteringen och utländska tidskrifter, dels ställda till förfogande genom godhetsfullt tillmötesgående av en bruksman. 1 Priserna voro, som synes av tabellen, rätt svaga under 1890-talets första hälft. Fr. o. ni. år 1896 begynner en prisstegring, som kulminerar år 1 9 0 1 . 1902 betecknar en stark nedgång, vilken dock redan efterföljande år åtföljes av förbätt— —Mellansvenska hemkol rade priser. Träkolen ha _6enomsnittspriser å träkol i Sverige sedan med smärre avbrott (enligt den officiella statistiken) stigit i pris, vilket före kriget -Tysk masugnskoks var ungefär fördubblat i -Engelsk » jämförelse med 1890. 1860 1905 Vid en jämförelse mellan 1 Priserna i tab. L kol. 2—6 och 8 ha uppnåtts vid medelstort mellansvenskt järnverk •och torde vara rätt representativa för priserna i allmänhet i mellersta Sverige.

76 priserna å svenskt träkol och utländsk masugnskoks visa dessa on i det närmaste lika stor stegring intill tiden närmast efter krisen vid sekelskiftet. Efter denna tidpunkt är utvecklingen olikartad. Räknar man t. ex. indextal på svenskt träkol och tysk masugnskoks med 1890 — 94 som bas, erhållas följande siffror. . ,.

Svenska trakol

ö

1890—1894 1895—1899 1900—1904 1905—1909 1910—1913

^ , ,ö koks 100 95 129 118 116

100 109 131 149 177

Under det att alltså den tyska koksen nådde sitt prismaximum aren 1900 — 04 och sedermera visat nedåtgående tendens, ha de svenska träkolen oavbrutet stigit. Även engelskt och amerikanskt masugnsbränsle har ställt sig tämligen stationärt sedan sekelskiftet. Att prisstegringen å de svenska träkolen ej har sin motsvarighet i Förenta Staterna framgår av följande siffror, representerande genomsnittsutgifterna för träkol i de amerikanska träkolsmasugnarna enligt respektive års census. S Ar 1H89 1899 1904 1909

Cents per i l l 0.7 6.o 6.8 7.3

Ä

,. e

Per 71Y 64/ 72 77

, , . Indextal

T

0 UU

107 114

Beräknas indextal med genomsnittspriserna för åren 1889 och 1899 som bas, erhålles en stegring av endast 14 % till år 1909, alltså en betydligt långsammare uppgång än beträffande motsvarande svenska vara. Motsvarande indextal för Sverige (1889 utbytt mot 1890) skulle nämligen bli 116 och 142. Absolut taget ha dock de amerikanska träkolspriserna hela tiden legat ("»ver de svenska. Vad arbetslönen beträffar, ställer det sig ytterligt svårt att göra en internationell jämförelse på grund av bristen på siffermateriel. För Sveriges del ha löneuppgifter för ett par år godhetsfullt ställts till förfogande av en bruksman. Uppgifterna, som omfatta arbetslönerna vid ett mellansvenskt järnverk, avse beträffande masugns- och bessemerarbetarna åren 1890 och 1909 samt beträffande martinverksarbetare åren 1896 och 1909 (se tab. M sid. 101). En jämförelse mellan arbetslönens storlek i början av 1890-talet och år 1909 är vansklig att göra, dels på grund av att lönen omlagts från timlön till tonlön, dels ock framför allt därför, att enligt de äldre överenskommelserna lönen utgick dels kontant, dels in natura. P å grundval av uppgifterna i tab. M och inhämtade upplysningar har dock ett försök gjorts att jämföra löneutgifterna för åren 1890 och 1909 vid masugnarna. Man kommer därvid till en stegring av löne-

utgifterna per ton tiU-1&^0k TACKJÅRNSPRISER ÅREN 1888-1913. verkat tackjärn av 15 — 2 5 %\ För bessemer- och martingöttillverkningen torde uppgången ha varit ungefär densamma. Resultatet måste emellertid av ovannämnda skäl betraktas som synnerligen approximativt, men ger dock en ungefärlig föreställning om lönekostnadernas utveckling. Arbetsförtjänsten per arbetare har naturligtvis delvis pä grund av den tekniska utvecklingen stigit betydligt starkare. Enligt meddelande har den ungefär fördubblats under ifrågavarande tidrymd — allt räknat utan hänsyn till penningvärdets förändringar. Jämförbara utländska — - — — Svenskt tackjärn (enligt markegångstaxan) uppgifter stå knappast att uppbringa. Av den >' exporterat tackjärn årligen utgivna "Report Tyskt gjuteritackjårn on changes in rates of —^— Engelskt tackjärn (Cleveland) wages and hours of labour in the U. K." framgår, att en järnarbetares (puddler) lön i Cleveland mellan oL 1B8S 1890 aren 1893 och 1909 stigit med cirka 1 5 — 2 0 % per ton räknat. Denna siffra stämmer ju rätt väl överens med stegringen i kontantlönen för svenska arbetare. För Amerika har uträknats den genomsnittligt utbetalda lönen per ton tillverkat träkolstackjärn. De tidigaste uppgifterna, som finnas, äro för år 1899, då nämnda belopp var 6.8 3 kr. För åren 1904 och 1909 äro motsvarande belopp 8.7 7 och 9.18 kr. Stegringen är alltså rätt avsevärd och uppgår till över 30 %. Skall man våga ett omdöme på grundval av dessa sporadiska uppgifter, torde man kanske kunna säga, att lönerna i Sverige per ton räknat knappast torde ha stigit mer än i utlandet. K A R T O G R A F I S K A INSTITUTET

. Man skulle alltså, om överhuvud ovanstående uppgifter rörande råvaror, bränsle och arbete kunna antagas ge ett adekvat uttryck åt utvecklingen, kunna säga, att Sverige hållit jämna steg med utlandet vad angår utgifterna för råvaror och arbetslöner, men att bränslekostnaderna stigit relativt starkare för de svenska masugnarna. Om det föregående resonemanget är riktigt, bör det svenska tackjärnet på grund av bränslets fördyrande ha stigit i pris starkare än de utländska tackjärnssorterna. Så synes också i regel vara fallet. Av de i tab. H (sid. 96) och diagram 8 återgivna siffrorna framgår, a t t såväl tyskt som amerikanskt kokstackjärn med vissa avbrott hållit sig ungefär oförändrat i pris sedan 1890-talet. Räknar man indextal på dessa slag av tackjärn ävensom på svenskt och amerikanskt träkolstackjärn, erhållas följande siffror.

1890—1894 1895—1899 1900-1904 1905—1909 1910—1913 1

.... .... .... .... ....

Svenskt tackjärn (enligt märkegångstaxorna för vissa län) 100 111 120 125 142

Svenskt tackjärn (exporttackjärn)

Engelskt tackjärn (Cleveland)

Tyskt gj uteri tackjärn

Amerikanskt kokstackjärn

Amerikanskt träkolstackjärn

100 110 123 124 140

100 111 129 132 137

100 97 108 105 103

100 90 12S 141 110

100 » 91 127 133 109

Omfattar endast åren 1892—1894.

I jämförelse med det tyska och det amerikanska tackjärnet är alltså prisstegringen å vårt tackjärn starkare. Det amerikanska tackjärnet visar en mer accentuerad uppgång till och med 1905—-09, därefter tillbakagång. Av tab. H framgår, att nedgången pågått oavbrutet sedan 1907. Orsaken är väl att söka i den större stabiliteten i de amerikanska träkolspriserna, ävensom i större möjligheter att utnyttja stordriften även inom fabrikationen av träkolstackjärn. I motsats mot det tyska och amerikanska tackjärnet synes det engelska ha hållit ungefär jämna steg med det svenska. Beträffande nästa led i produktionen, framställningen av göt och smältstycken, framgår prisutvecklingen av tab. I (sid. 97) och diagram 9. De där upptagna värdena äro visserligen ej marknadspriser i vanlig mening, utan av producenterna redovisade försäljningsvärden å de under varje år tillverkade kvantiteterna av göt och smältstycken. De ge dock en tydlig anvisning om utvecklingens gång. Man finner av dessa uppgifter, att götpriserna i det stora hela förete med tackjärnet analoga växlingar. Beträffande den allmänna tendensen visar det sig dock, att priserna å göt ej på långt när varit underkastade samma stigande tendens under de behandlade åren som priserna å tackjärn, dock med undantag för den sura bessemergöten, som alltsedan

7»> 190H •

års

-,..

starkt •

nedtryckta . . .

o

n o

Diagram g. Kr. pr. ton

PRISER Å 6ÖT OCH SMÄLTSTYCKEN.

prislage visat nästan ar Iran uo ar stigande försäljningsvärden. De övriga götsorterna däremot förete med undantag för år 1907 oeli åren närmast före kriget i det stora hela stillastående priser. För jämförelse med utlandet har i diagram 9 inlagts en kurva, representerande det genomsnittliga handelspriset i Tyskland å s. k. Thomas Rohblöcke, närmast motsvarande vår basiska göt. Absolut taget har detta i pris hållit sig betydligt lägre än våra svenska göt, helt naturligt, då kvaliteten är sämre, men det förefaller, som den tyska basiska göten sedan 1907 års kris i genomsnitt stigit något och alltså dess pris närmat sig våra götpriser. Utvecklingen av priserna å ovällda smältstycken och råskenor överensstämmer rätt nära med den sura bessemergöten. Stegringen har blott från 1896 räknat varit ännu starkare. Räknas indextal på all göt, basisk och sur bessemer, smältstycken och råskenor samt Thomas Rohblöcke, erhållas följande siffror: Ärligen

11 göt

Basisk bossemei

Sur bessemer

1896—1900 1901—1905 1906-1910 1911—1913

100 96 93 95

100 93 93 99

100 93 96 102

Ovällda smältstycken etc. 100 102 109 116

Thomas Eohblöcke 100 87 94 96

Gröt och smältstycken förvandlas genom smidning eller valsning till ämnen, stångjärn o. dyl., vilka så i sin tur utgöra utgångsmaterial för slutprodukterna. Det är ej möjligt att närmare ingå på prisutvecklingen för dessa olika slag av järnprodukter. I det följande ha endast priserna

; ,. Ärligen

1891 -95 1896—00 1901—05 1906-10 1911 — 13

Vällda äm Tyskt stångjärn nenför exp.i Bessemer Smitt lanc. , r ,• , .„ , . m. /un i ,,,,•„ . Thomas .„ ... Vanligt ;0btamplat i (billets, stalbillets ,r .. , stångjärn ." \ „ , .„ .„ ' -.. p . Knuppel ' g» stångjärn , , , ; Selnveiss- stångjärn i \ Ul O O III b V1U L I l l s - /rT . . . . 1UU. O LOCK- , . . ., . .rlUoa-alaU. . | ,y-, . .. , . . r, , , . . stab((England v(Tyskland) J v(Amerika) etc.) frän burg ' holm ' eisen \ a • < eisen ' Sverige

— 105 100 92 101

81 81 100 104 90

84 110 100 105 110

84 102 100 105 108

— — 100 98 83

90 131 100 108 102

94 127 100 114 114

Den svenska prisutvecklingen å vissa mellanprodukter synes av dessa siffror att döma ej ha avvikit avsevärt från den allmänna prisutvecklingen. De amerikanska priserna ha i allmänhet sjunkit sedan sekelskiftet. Särskilt gäller detta åren före världskriget. Järnpriserna på de europeiska marknaderna synas däremot ha stått stilla eller stigit något. Till denna renare typ ansluta sig de svenska järnpriserna. Det svenska järnet kan dock knappast sägas ha stigit mer än motsvarande europeiska varuslag, snarare tvärtom. Så har t. ex. i Tyskland Thomas Kniippel, motsvarande våra billets, avgjort stigit mer sedan sekelskiftet än de vällda svenska ämnena. Likaså har prisstegringen å det smidda tyska stångjärnet varit starkare än å det smidda svenska lancashirejärnet. Samma uppfattning får man vid ett studium av några viktigare färdigfabrikat av järn och stål, återgivna i tab. K (sid. 99). I allmänhet stodo priserna i Europa åren närmast före kriget på ungefär samma nivå som åren 1 9 0 1 — 0 5 . Däremot voro de amerikanska priserna i regel lägre. K u n n a ovan angivna sifferuppgifter anses någorlunda representativa för utvecklingen i dess helhet, kan man därav draga den slutsatsen, a t t trots det svenska tackjärnets prisstegring ha de svenska priserna å mellanprodukter och färdigfabrikat sedan sekelskiftet ej stigit mer än priserna å motsvarande järnvaror å de europeiska marknaderna. Däremot ha de amerikanska järnvarorna i regel varit underkastade prissänkning. Absolut taget lågo de svenska priserna före kriget rätt betydligt över de utländska. Beträffande t. ex. balkar överstego priserna å svenska balkar de tyska med omkring 40 % här i Sverige. Även den svenska plåten var betydligt dyrare än den utländska.

81¶Kap. VIII. Järnbrukens räntabilitet1. Den största svårigheten vid en räntabilitetsundersökning beträffande järnbruken är bristen på vad man skulle kunna kalla rent material. De svenska järnbrukens verksamhet är, som redan tidigare framhållits, i regel mångsidig, och då i vinst- och förlusträkningarna sällan någon användbar uppdelning på de olika grenarna framkommer, måste man oftast söka räntabiliteten hos företaget som helhet. Denna väg torde även vara den säkraste, då man saknar personlig kännedom om bolagens inre bokföring. Vid några bruk låter man vinsten komma till synes i järnhanteringen genom att räkna träkolen efter självkostnadspris, vid andra debiterar man järnverket marknadspris för kolen och låter skogsrörelsen erhålla vinsten. Det material, som i följande kortfattade undersökning använts, utgöres av balanserna samt vinst- och förlusträkningarna hos 17 för ändamålet utvalda järnbruk under verksamhetsåren 1 9 1 1 — 1 4 . Samtliga företag ii ro aktiebolag, och uppgifterna äro hämtade från patent- och registreringsverket, vilket som bekant först fr. o. m. 1911 började infordra bolagens styrelseberättelser, varför undersökningen ej kunnat sträcka sig längre tillbaka i tiden. De i nedanstående tabeller återgivna siffrorna grunda sig på fullständiga sammanställningar av de undersökta bolagens balanser samt vinst- och förlustkonton. Som "eget kapital" är räknat företagens aktiekapital, verkliga reserver samt vinstmedel. Omslutningen är den samma, varpå samtliga tillgångar och skulder balansera. Vid valet av företag ha de medtagits, där järnhanteringen spelar en väsentlig roll i rörelsen. Då skogsbruket ur räntabilitetssynpunkt varit den mest förskjutande faktorn, ha de utvalda järnbruken uppdelats i tvenne grupper: bruk med skogar (7 st.) och bruk utan skogar (10 st.). Den senare rubriken är dock såtillvida inexakt, som den blott innebär, att järnverksrörelsen här är dominerande, men som regel torde även dessa bruk ha skogar bland sina tillgångar. Av tabellerna framgår, att ett ekonomiskt uppsving ägde rum de första åren med kulmen år 1913, men ett rätt markerat bakslag år 1914. E n motsvarande kurva gjorde under denna tid den allmänna konjunktur1

Detta kapitel är utarbetat på grundval av inom tull- och traktatkommittén av amanuenserna H. Hörlin och E. Lenberg utförda undersökningar. 5 424. T. T. XVI. 6

82¶Tab. 41. Räntabiliteten vid 7 järnbruk med skogar.

j

År

Nettovinst Utdelning UtdelOmslutEget ning i % av i % av ning i % i kapital i % av i % av av nettoeget omsluteget , omslut- 1 000 kr. 1 000 kr. 1 000 kr. 1 000 kr. vinst n kapital ing kapital i ning

1911 . .. 1912 . .. 1913 . .. 1914 . ..!

19 130 21602 22 444 22 618

Tab. 42.

År

49 859 48 967 49 790 54 772

948 : 1297 ! 1962 l 1422

5.0 6.0 8.7 6.3

1.9 2.6 3.0 2.0

630 747 845 871

3.3 3.5 3.s 3.0

,

1.8 1.5 1.7 1.6

li6

57 43 til

Räntabiliteten vid 10 järnbruk utan avsevärda skogar

Utdelning Nettovinst Utdel. Eget Omslutning i % ning kapital i % av i °0 av i % av i % av av nettoeget omslut1000 kr. 1000 kr. 1 000 kr eget i omslut- 1000 kr. vinst kapital ning kapital ; ning

1911 ..! 31366 1912 .. 32 873 1913 .. 35 427 1914 .. 35 312

65 733 60 750 62 085 62 518

2 037 6.5 2 676 ] 8.1 4 081 | 11.6 2 838 | 8.0

3.1 4.4 6.6 4.0

1010 . 1437 i 1699 ; 1 627

3.-_> 4.4 4.8 4.o

l.ö 2.4 2.7 2.o

41 54 42 57

vågen. Utvecklingen för bruk "med" och "utan" skogar förlöper på det hela taget parallellt. Räntabiliteten kan sägas ha varit tämligen god under de behandlade åren med i medeltal 8.5 %' för de "skoglösa" järnbruken och 6.5 % för de övriga. Den förra siffran influeras emellertid starkt av siffrorna för ett av våra största järnverk, vilket visar en synnerligen god avkastning. Skulle detta bolag borttagas ur tabellerna, komme järnbruken "utan skogar" att ur räntabilitetssynpunkt stå under gruppen "med skogar". Utdelningen har i förhållande till det egna kapitalet varit jämförelsevis ringa, nämligen i medeltal 4.3 % för järnbruk "utan" och 3.6 % för järnbruk "med" skogar. Vid en annan inom tull- och traktatkommittén utförd undersökning:, omfattande något flera företag (33 st.) och med fördelning på olika slag av järnverk, ha framkommit de i följande tabell återgivna procenttalen. Nettovinsten i förhållande till eget kapital vid 33 järnbruk. Masugnar Integrerade verk med skogar „ „ utan „ Rena valsverk

..

3.0 4.S 6.0 5.0

ö.o 5.6 8.3 6.5

6.5 6.0 11.6 9.4

4.5 5.6 7.3 8.3

Som framgår av siffrorna har vinsten i allmänhet varit lägst vid masugnarna och högst vid de integrerade verken "utan" skogar. Till jämförelse med de ovan meddelade räntabilitetskalkylerna återgivas

här nedan några siffror ur specialutredningen år 1 9 1 3 . En sammanställning har där gjorts av årsvinsten i procent av omslutningen för år 1 9 1 3 beträffande ett 50-tal järnverksaktiebolag, indelade i grupper efter aktiekapitalets storlek. A k t i e b o l a g med n e d a n s t å e n d e a k t i e k a p i t a l i mill. kr. Vinst i °0 av omslutningen ...

0.25—0.5 2.24

0.5—1 3.71

1—2.5 4.S5

2.5—5.0 3.7 5

5.0 och däröver 5.48

Motsvarande siffror för år 1913 äro enligt ovanstående tabeller i genomsnitt 6.6 % för "skoglösa" och 3.9 % för andra järnbruk. I specialutredningen 1913 har även gjorts en sammanställning av utdelningarna å bolagens aktiekapital under åren 1 9 0 9 — 1 3 . Resultatet framgår av följande siffror. Utdelning i procent av aktiekapitalet år Hyttverk Integrerade verk Rena järn- och stålverk

1909 1.94 4.2$ 3.11

1910 3.15 5.20 3.76

1911 3.17 6.49 4.33

1912 2.68 8.30 4.29

1913 4.34 7.60 4.94

Utdelningen var alltså störst vid de integrerade verken och motsvarade i genomsnitt under de behandlade åren mer än normal ränta. Vid bedömandet av 1909 års resultat måste storstrejken tagas med i beräkningen. Den inverkade givetvis ofördelaktigt å bolagens avkastning för detta år. Som i början av detta kapitel framhölls, äro möjligheterna att draga några säkra slutsatser av föreliggande siffror mycket begränsade. Bortsett från svårigheterna att frånskilja vinster å järnhanteringen ovidkommande näringsgrenar, är ett omdöme om räntabiliteten svårt att fälla med anledning av de olika grunder, efter vilka avskrivningar ske inom de olika företagen. Hos de företag, som gått dåligt eller rent av lämnat förlust, kan man misstänka, att avskrivningarna inskränkts till ett minimum. A andra sidan torde cle väl konsoliderade företagen ofta ha en bredare avskrivningsmarginal än nödvändigt. När det som i detta fall gäller genomsnittsberäkningar av uppgifterna för ett flertal bolag med både god och dålig ekonomi, skulle man vara frestad antaga, att en viss utjämning av felkällorna äger rum.

84¶Kap. IX. Tullpolitikens inflytande på järnhanteringens utveckling. Den frihandelsvänliga epok. som inaugurerats före och omkring mitten av 1800-talet, blev rätt kortvarig. Under senare delen av 1880-talet skedde en återgång till en mer skyddsvänlig politik. Härvid blev det i första hand jordbruket, som på grund av den svåra konkurrensen utifrån ansågs behöva tullskydd. Jordbrukstullarna kommo därför att spela en framträdande roll vid det nya systemets förberedelse och införande. Därnäst torde med all säkerhet järntullarna ha varit de, som väckte det största intresset. Särskilt stodo striderna heta vid 1887 och 1 8 8 8 års riksdagar beträffande tullen å tackjärn. Tackjärnsproducenterna framhöllo, att frågan om skydd för tackjärnstillverkningen var en vital fråga för dem. A andra sidan ställde sig verkstadsägarna av lätt förklarliga skäl i opposition mot densamma. Beslutet blev, att en tull av 0.8 0 kr. per 100 kg. infördes. P å grund av gällande handelstraktater med Spanien och Frankrike kunde den dock ej träda i kraft förrän 1892. Även beträffande stångjärn rådde betydande meningsskiljaktigheter. Tullen sattes 1 8 8 8 till 2.5 0 kr. per 100 kg., en avg'ft, som av ett flertal producenter ansågs alltför låg för att skydda det svenska stångjärnet från konkurrens utifrån. Bland förut tullfria järnvaror, vilka 1888 belades med tull, kunna i övrigt nämnas: järn- och stålgöten samt smältstycken (2 kr. per 100 kg.), balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor ej hänförligt s. k. fasonjärn av mindre vikt än 20 kg. per löpande meter (2.5 0 kr. per 100 kg.), valsade eller smidda plåtar (olika avgifter allt efter tjocklok och ytbetäckning), järn- och ståltråd (1.5 mm. tjocklek eller däröver 4 kr. per 100 kg.: av mindre tjocklek 8 kr. per 100 kg.). De följande åren utbyggdes och kompletterades den under 1880-talet begynta skyddslagstiftningen. Beträffande järngruppen blevo inga mera betydande ändringar vidtagna under 1890-talet, med ett viktigt undantag, tackjärnstullen, vilken upphävdes 1896. Man hade nämligen ej märkt, att densamma vore till någon nytta, vare sig för de svenska producenterna av träkolstackjärn eller för framkallande av en kokstackjärnstillverkning. I övrigt bortföll 1892 den några år tidigare fastställda tullen å vissa slag av plåtar (slipade, polerade etc. av mindre tjocklek än 1/i mm. samt å bottenplåtar, syllar etc. (förut 2.5 0 kr. per 100 kg.). Den närmast med hänsyn till traktatförhandlingarna med Tyskland tillsatta tulltaxekommittén av år 1906 förordade en revision av järn-

tullarna i starkt protektionistisk riktning. Bestämmande för kommitténs hållning i denna punkt var framför allt dess åsikt, att på grund av den föregående tidens utveckling uppkomsten av en svensk koksjärnsindustri vore önskvärd och möjlig, och att man på alla sätt borde underlätta uppkomsten av en dylik industri. Detta vore av vikt för utvecklingen av produktionen av vissa slutprodukter, såsom balkar och annat fasonjärn samt vissa slag av plåt e t c , vilka voro av sådan kvalitet, att de kunde tillverkas av kokstackjärn, och vilka förut i allmänhet tagits utifrån. Kommittén föreslog därför nya och förhöjda avgifter på en hel del järnvaror. Emellertid visade det sig, att riksdagen hade en från kommittén avvikande mening rörande möjligheten för uppkomsten av en koksjärnsindustri i Sverige. Kommittén hade bl. a. föreslagit tull å järnvägsskenor samt skärpta avgifter för gjutna rör och fason järn. Då enligt riksdagens mening på grund av de stora svårigheter, som saken skulle erbjuda, det vore osannolikt, att genom höjda tullar en koksjärnsindustri i större skala i landet kunde frambringas, gjorde riksdagen (1911) en hel del nedsättningar i de av kommittén föreslagna tullsatserna. Så förblevo järnvägsskenor fria, och den föreslagna höjningen från kr. 1.5 0 till 2.5 0 (införd 1908) per 100 kg. för varmvalsat järn, vägande mindre än 60 men ej mindre än 20 kg. per löpande meter, ströks. Vidare sänktes de föreslagna avgifterna över lag för kallvalsat eller kalldraget järn i stänger, varemot tullarna å plåt med ett undantag blevo oförändrade. I allmänhet kan man dock säga, att 1911 års tulltaxa lämnade järnindustrien bättre skydd än den förut i kraft varande. Vill man försöka att utröna tullpolitikens praktiska resultat beträffande en viss näringsgren, märker man snart, att det möter så gott som oöverstigliga, svårigheter att isolera dess verkan från andra ekonomiska faktorer. Beträffande järnhanteringen tillkommer också den omständigheten, att densamma i första hand är en exportindustri, på vilken de svenska tullavgifternas höjd alltså endast har ett indirekt inflytande. Vissa slag av järn ha dock varit föremål för konstant import och således varit direkt påverkbara genom tullpolitiska åtgärder. Detta gäller huvudsakligen gjuteritackjärn och vissa slag av valsat järn. Vad då först tackjärnet beträffar, var detsamma, som ovan nämnts, underkastat en tull av 80 öre per 100 kg. under åren 1892 (21 juni) — 1 8 9 6 . Någon förnimbar inverkan på produktionen har denna tullavgift ej haft, och det är ju ej heller att vänta. E n tackjärnet närstående ehuru ej alls sa betydande vara är kiseljärnet. Av de två huvudslag av detsamma, som förekomma, har under senare år endast det högprocentiga tillverkats i Sverige. För att skydda denna industrigren införcles 1911 en tull av 7 kr. per 100 kg. Följer man utvecklingen av produktionen, finner man, att de tillverkade årskvantiteterna (inkl. det närstående kiselmanganjärnet) för 1907 — 13 äro resp. 922, 1 0 7 4 , 2 550, 4 8 4 1 , 4 , 2 7 9 .

/

sr.

(j 9 0 3 och 11 238 ton. 1 Utvecklingen har alltså sedan år L911 varit rätt betydande, men man ser att den börjat redan före detta år. Någon bestämd inverkan av tullen kan således ej heller här avläsas, vilket så mycket mindre varit att vänta som kiseljärnet redan förut väsentligen tillverkats för export. Beträffande balk-, hörn- och annat varm valsat j ä r n (utom vissa slag) har ju tullen varit olika alltefter vikten per löpande meter. Då bergsstatistiken endast redovisar en klumpsumma för dylikt järn, kan man tyvärr ej följa }3roduktionen av de olika slagen. Vad angår plåt gäller detsamma, som sagts om balk- och hörnjärn etc. Här är specificeringen i tulltaxan synnerligen långt driven, men någon motsvarande uppdelning inom produktionsstatistiken förekommer ej. I allmänhet kan sägas, att trots en hel del förhöjningar i 1911 års tulltaxa tycks beträffande plåttillverkningen den redan förut pågående produktionsökningen ej ha accelererat något, åtminstone har den utifrån kommande plåten ej i nämnvärd omfattning kunnat ersättas av inhemsk vara (se nedan). Delvis har detta sin orsak i den tullrestitiition, som utgår å plåt för skeppsbyggeriändamål. 1 fråga om tullpolitikens direkta inverkan på importen, i den mån en sådan är påvisbar, må följande anföras. Vad först tackjärnsimporten angår, är det ej uteslutet, att den år 1892 införda tullen åtminstone delvis orsakat den relativa stagnation i importen, som kännetecknar åren 1893—9(5. Delvis är väl orsaken att söka i den allmänna depressionen inom Sveriges näringsliv dessa år. Den synnerligen betydande stegringen med cirka 150 % år 1897 måste dock delvis ha berott på tullavgiftens bortfallande. De följande årens rätt höga siffror visa också, att den ej är av tillfällig art. Huvudorsaken till den ökade tackjärnsimporten är emellertid säkerligen den starka industriella expansionen under 90-talets sista år. Beträffande fasonjärnet äro importsiffrorna för litet specificerade för att man skall kunna utläsa, hur den år 1907 införda tullförändringen verkat. Av siffrorna för tiden efter 1907 att döma ha dock de pålagda tullavgifterna ej hindrat införseln att ganska raskt stiga beträffande vissa slag av dylikt järn, Importkvantiteterna (i ton) för balk-, hörn- och annat varmvalsat järn för åren 1 9 0 8 — 1 5 ställa sig på följande sätt:

1 X

60 kg. och däröver

V i k t lägst 20 kg. men mindre än 60 kg.

Under 20 kg.

1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915

10247 7230 6342 7075 9289 9725 8 557 8105

11063 10651 14548 10976 15955 15265 11374 14299

10 304 9 388 14 029 13 285 13 827 20 747 20 627 33 099

Siffrorna äro sannolikt dock något för låga för de tidigaste åren.

87¶Införseln av det tyngsta fasonjärnet, som är tullfritt, liar hållit sig tämligen stationär, under det att införseln av de tullbelagda lätta slagen stigit. Det är därav tydligt, att tullen ej förmått stimulera den inhemska produktionen av dylikt järn ens så mycket, att stegring i införseln förhindrats. Vad plåten beträffar har densamma i allmänhet varit underkastad importtull. Det mest betydande undantaget är den från England importerade förtenta plåten. Av övriga slag ha de tjockaste obearbetade plåtsorterna (3 mm. tjocklek och däröver) varit belagda med samma tullavgift sedan 1892, under det att de tunnare sorterna fingo tullsatsen höjd 1 9 1 1 . Importen av det förstnämnda slaget har alltsedan 1890-talet befunnit sig i raskt stigande (1892 — 95 i genomsnitt 727 ton årligen, år 1 9 1 5 över 20 000 ton). Däremot har importen av de tunnare slagen stagnerat sedan 1911 (1892 — 95 382 ton, 1906 — 10 5 189 ton, 1915 G 4 2 2 ton). Det är ej omöjligt, att den förhöjda tullen bidragit till denna utveckling. Möjligheten att uppvisa tullarnas inverkan å priserna är i hög grad inskränkt genom svårigheten att erhålla kontinuerliga prisuppgifter på just den varukvalitet, som drabbats av tullförändringen. Beträffande tackjärnet finnas t. ex. priser för hela den behandlade perioden, men dessa avse det egentliga exporttackjärnet och alltså ej det från England importerade gjuttackjärnet. För fasonjärnet har det dock lyckats författaren att erhålla grundpriser för importerade balkar (ä 20 — 60 kg.) sedan år 1 9 0 4 . Dessa, som erhållits från en privat importör, avse dock vid vissa tidpunkter importerade större partier, och därför kunna mindre fluktuationer under mellantiderna ha undgått observation. I stort sett visa de dock tydligt utvecklingen. Priserna, vilka uppnåtts dels vid inköp från Tyskland, dels vid försäljning till konsument direkt utifrån (alltså ej från lager), återfinnas i diagram 1 1 . Av kurvorna att döma fick den tullavgift, som fr. o. m. år 1908 uttogs å medeltunga balkar, bäras dels av de svenska konsumenterna, dels av producenterna. Den pålagda tullen var 15 kr. per ton. Priserna i Sverige höjdes omedelbart med c:a 10 kr., under det att producentpriserna sänktes med 9 kr. Den sistnämnda sänkningen berodde dock sannolikt även på försämrade konjunkturer efter 1907 års kris. Då vår järnhantering, trots en under senare tider tydligt märkbar förskjutning åt den inhemska marknaden, fortfarande är av övervägande exportindustrien karaktär, är det givetvis av intresse att söka utröna, ej blott den inverkan den svenska tullpolitiken kan ha utövat på densamma, utan även i vad mån utlandets tullpolitik påverkat vårt järns avsättning å främmande marknader. Man kan då t. ex. undersöka avsättningens utveckling på dels tullskyddade, dels tullfria marknader. Professor Heckscher har i sitt förut citerade arbete Svenska produktionsproblem gjort ett försök att klarlägga frågan och därvid uttagit nio viktigare avsättningsländer, vilka sammanförts i två grupper, omfattande å ena sidan fyra fri-

88¶JÄRNIMPORTEN TILL FÖRENTA STATERNA ÅREN 1890-1912.

handelsländer (Storbritannien. Danmark, Belgien och NederDiagram 10. 84,7 20,5 länderna) samt å andra sidan fem protektionistiska länder (Tyska riket, Förenta Staterna, Frankrike, Finland och Ryssland). Beträffande dessa bägge grupper har den totala järnexporten jämförts för perioderna 1 8 7 1 - 7 5 o e h l 9 0 6 - 1 0 . Resultatet blir, att ex])ortökningen varit ojämförligt mycket starkare till tullskydds- än till 1895 1900 1905 1910 frihandelsländer (148.7 % mot •— Ingots, blooms etc från Sverige i 1 000 000 lbs — Ingots, blooms etc från andra länder i 10 000 000 lbs 35.5 %), vilket ju är rätt märkligt. Ännu märkligare är kanske, att det ej tycks vara de mindre värdefulla produkterna, såsom tackjärn och halvJ-\fabrikat, som i första hand bi\ / dragit till de tullskyddade län-Vf "VT^I dernas ökade konsumtion, utan s • 20 de värdefullare varorna. Jämför man nämligen värdesiii1890 1895 1900 1905 1910 1912 rorna för åren 1871 — 75 och Smitt och valsat stångjärn från Sverige i 1 000 000 lbs 1906 — 1 0 , befinnas dessa ha utvecklats ännu mer till de tullskyddade nationernas favör än kvantitetssiffrorna. Tullarna i utlandet skulle alltså ej ha haft någon avgörande betydelse för vår järnexports utveckling. Slutsatsen är dock kanske väl djärv, och man måste hålla i minnet, att de bägge största av de länder, Tackjärn från Sverige Annat tackjärn som ovan räknats till tulli 1 000 ton i 100 000 ton skyddsländer, Tyskland och Förenta Staterna, varit föremål för en betydligt starkare industriell expansion än det viktigaste frihandelslandet, England, och ha alltså trots tullar varit tvungna att öka sin järnkonsumtion betydligt raskare än sistnämnda land. Därjämte måste också tas i betraktande de i Förenta Staterna tid efter annan starkt reducerade tullsatserna å svenskt järn. Sedan år 1890 hade intill krigsutbrottet tvenne väsentliga sänkningar

89¶Diagram 11.

ilgt rum, nämligen 1894 Kronor INKÖPS-OCH FÖRSÄLJNINGSPRISER A IMPORTERADE TYSKA BALKAR (Grundpriser) och 1909. Bägge gångerna, pr3 0 0toni — utgjorde reduktionerna i tullavgifterna 25 — 50 %. — - F ö r s ä l j n i n g s p r i s e r (fritt å kaj Stockholm) Vid den senaste tullsänkningen reducerades t. ex. Inköpspriser (fob utländsk hamn) tullen å tackj ärn från 14.70 till 9.2 0 kr. per ton, å stångjärn etc. från 49.3 0 till 24.7 0, ä smältstycken från 41.10 till 32.8 0 per ton o. s. v. Dessa förändringars inverkan på den amerikanska importen från Sverige har dock varit rätt ringa. Följer man t. ex. tackjärnsimporten (se diagram 10), finner man, att densamma, som åren 1892 — 94 var relativt betydande, de närmaste åren trots sänkningen i tullavgifterna går avsevärt tillbaka. Däremot förete åren 1 9 1 0 — 1 1 en uppgång, som emellertid redan 1912 är mer än eliminerad. Liknande iakttagelser kunna göras även beträffande in1904 05 06 06 07 07 08 08 09 10 11 12 1 2 ' 13 14 15 15"" 16 1916 förseln av andra järnvaror. Den uppgång, som ofta följer åren efter en tullsänkning, är för övrigt mången gäng skenbar, enär, i den mån en dylik sänkning är väntad, under tiden före taxerevisionen endast de allra nödvändigaste behoven av järn tillfredsställas i avvaktan på de billigare avgifterna. Man kan alltså knappast säga. att tullpolitiken haft något avgörande inflytande på vår export till Förenta Staterna under senare år. —

90¶Tab. A. Råvaruförbrukning: inom de 1 9

V a r u s l a g

Kvant, grund

Varor av inhemskt ursprung Kvant.

Värde kr.

1 3

Värde i Varor av utländskt] Värde per per ursprung kvant. kvant. enhet enhet Värde kr. kr. Kvant. kr.

Summa förbrukning

Kvant.

Värde kr.

Styckemalm 888 833 9 774 948 ton 11.00 888 833 9 774 94* Slig 111061 1 394 127 12.55 111061 1 394 12Briketter 223 914 3 623 408 16.18 223 914 3 623 40J Sinter Krommalm 1825 136 8951 75.01 1825 136 89? Manganmalm 2 060 95 000 46.12 j 10! 757; 75.7 0 2 070 95 751 Manganslagg Järnsvamp 1840 131 605 71.52 1840 131 60£ Skrot, köpt och eget ... 254 694 15 875 798 62.33 29 422 1 726 123 58. 284 116 17 601 92] Mangan järn 287 53 295 185.7 0 3 454! 682 989 197. 3 741 736 28Kiseljärn 757 144 882 191.39 688| 87 046 126. 1445 231 92 i 1 Kiselmanganjärn 485 99 086 204.3 0 95 18 564 195. 580 117 65( Kromjärn 60! 45 955 765. 60 45 95c Andra ferrolegeringar ... 15 32 221 2 148.0 7 117! 377 660 3 227. 132 409 881 Aluminium 6 9 141 1523.5 0 1462. 26 331 18 24 35 47S Nickel 7l| 204 833 2 884. 71 204 83c Diverse metaller 290 217 232 749.08 6 2 i 118 380 1909. 352 335 61S Kalksten 141 353; 616 879 4.3 6 141 353 616 87* Kvarts 26 611 210 443 7.91 26 611 210 44c Dolomit 20 917 161 229 6.71 20 917 161 22S Sandsten 4 955 31 085 6.2 7 4 955 3108c Bauxit 68 i 3 000 44.12 68 3 00C Bränd kalk 28 14.00 2 2* Chamotte, samt eldfast tegel och lera 441 453 — 245 907 687 36( Bessemerslagg, härdslagg och vällugnsslagg 1765 11767 6.67 1765 11 76] Träkol i hl. 41 583 833 0.74 11771299 28 460 041 138 284 28 321763 0.68 187 466 Stenkol ton 9181 328 078 7 520 740 22.9 2 337 259 7 559 18j Koks 130 740 4 029 42( 38 444 4.19 130 740 4 029 426 30.82 Torv 8 527 8 527 80 90( Kolaska och sotskåpsaska; 80 900 9.4 9 Elektroder i 612 207 60 814 293.7 9 819 212 53?. Grafitdeglar j styck. 7 256 69 837 9.62 7 256 1517191 247.91 69 831 Degellock ! » 3 500 6 820 1.95 3 500 6 82( Kokiller I ton Glödgkistor j 9 722 270.06 36 9 72S Valsar j 25 5 386 215.44 5 444 209.3 9 51 10 83C : Syror j 638> 43 084 67.53 3 939 72.9 4 692 47 02c Smörjoljor, fett m. m. samtj diverse förbruknings-; artiklar | ! 2 047 705 201 046 2 248 75] Summa 63 612 628 15 720 512 79 33314( 1 Tabellen är ej fullständig, särskilt beträffand bränsle. Förbrukningssiffrorna för stenkol äro sanno sid. 30.) Då kvantitetssiffror ej finnas, grundas procenttalen å värdesiffrorna.

91 venska järnhanteringen åren 1913 och 1918.l Å Relativa andelen i % av kvant.)'-'

Varor av inhemskt

utinlemsk ländsk vara , vara

Kvant.

ursprung

Värde kr.

; 1 013 200 31 891 746

00.00 00. Oö

— —

— —

143 395 192 631 16 827

lOO.oo

—

99.5 2

—

— — ;

OO.oo

OO.oo

10.36| 92.33 47.01 16.3b 100.00, 11.36 88.6 4 25.0 0 75.001

89.C4 7. i; 7 52.39 B3.62

—

—

lOO.oo

82.3 0

17.61¶OO.oo OO.oo OO.oo OO.oo

—

—

_

35.7 8

OO.oo 99.65 2.72

0.4 5 43 354 97.2 8 10

—

—

25.2 7

— — — —

lOO.oo lOO.oo

49.02 92.2 0

50.98 7.80

—

1 641 625 2 910.es 15.57 2 866 419 22.15 717 879 24. s 6 605 264 24.96 109 646

—

—

—

888 600

—

2 030 720

26 3 18 .48

— 127

—

6 289

~

—

B 125 104 200 858 109 853 870 350 80 730

20.33 2.53 7.80 2 8 3 021

—

—

—

16 337 2 077 2 000

— 4 898

63 22 90 804

— lOO.oo

1 346 344 118 429 1 826 215

—

—

82.41 57.0 2 913.il

—

9 800 34 886 14 740 52 700 202 424

553.75 670.00 585.56 251.7 7

235 920 797

Värde kr.

2.oo

_ —

8¶Värde per kvant. enhet kr.

Summa

798 960

—

— — _

1429 2 210

656 555 56 373

— — —

— _ — —

Relativa andelen i % (av kvant.)-

_ Kvant.

12 089

—

Värde kr.

inuthemsk! ländsk vara j vara

103 274345

2 829 680 71.77 28.23J

— 5 125 104 200 lOO.oo 43 354 858 109 853 870 100.00 — 232.9 4 293 371 66 007 875 3.68 96.47; 167.03 153 640 25 663 162 — SlOO.oo 16 337 1 346 344 lOO.oo! — 118 429 100.00 — ; 2 077 459.45 3 429 2 482 770 58.33; 41.67 25.51 2 210 56 373 — 1100.00 — 9 800 lOO.oo 4 898 — — 34 886 lOO.oo 63 — — 14 740 100.00; 22 — — 52 700 100.00; 90 — 335.S1 214 513 95.71; 4.29 840

—

842 596

—

förbrukning

— 1013 200 31 891 746 100.00 — 143 395 5 625 275 100.00 — 192 631 9 367 649 lOO.oo — 16 827 688 470 100.0 0 209.16 146 620 — 146 620 100.00 701 — 897 635 lOO.oo 6 776 — — SO.oo 248 537 52.40 47.60 160 315 6 735 — 971 088 lOO.oo 3 130 — 5 443 463 205.7 2 300 539 54 591 779 91.20: 8.so 2 297 717 1373.41 2 905 3 817 717 42.41! 57.59 678.24 661 138 82.61 17.39 138 360 1173 722 1 082 703 lOO.oo; — — 292 826 2 568.65 343 661 17.39; 82.61 138 273 665 1052.56 273 665 — i lOO.oo 26 93 800 50.00: 50.00 37 908 12 636.00 6 164 946 9 163.67 164 946 — ;100.oo! 18 736.71 353 621 612 1 995 246 92.16; 7.84 184 135 2 866 419 lOO.oo — ': 717 879 lOO.oo — 32 410 — — 24 343 605 264 100.00' — ; — — — 4 393 109 646 lOO.oo — 63.18 lOO.oo 8 024 8 024 — 127 6 289 888 600 lOO.ooi — j —

— — —

— -

— — —

65 927 145 153 640 25 663 162

—

11505 697 19.82

—

— 80.18

—

564 184 135 32 410 24 343 4 393

lOO.oo

OO.oo

—

—

—

lOO.oo

Kvant.

— — —

55 892 1 8 630.6 7

ursprung

31.48 39.23 48.63 40.91

1¶Varor av utläudskt

6 776 897 635 132.47 — 3 529 88 222 25.00 3 206 3 130 971 088 310.2 5 — 274 078 49 148 316 179.32 26 461 1232 1 520 000 1233.7 7 1673 522 778 539.50 969 204 722 1 082 703 1499.59 — 50 835 2 118.13 24 114

OO.oo

—

5 625 275 9 367 649 688 470

Värde per kvant. enhet kr.

r

12 348 293

—

—

_ 69.65

i

_ 30.45

kt för låga, och specificerade uppgifter rörande förbrukningen av ved avfall och dyl. saknas (jmf. tab. 13

92¶Tab. B. Produktion, export, import och förbrukning- av tackjärn 1861—1915. » Export Årligen

1861—65 1866—70 1871—75 1876—80 1881—85 1886—90 1891—95 1896—00 1901—05 1906—10 1911—15

Pro. .luktion ton

ton

204 826 13 993 267 854 24 012 332 456 54 123 357 224 35 973 429 377 53 093 i 446 580 59 205 1 471 147 66 766 517 795 82 780 i 528 255 85 470 i 567 418 115 502 692 977 197 332

: Förbrukning av inhemskt av protackjärn duktion proton duktion

I % av totalförbrukning

ton

190 833 243 842 278 333 321 251 376 284 387 375 404 381 435 015 442 785 451 916 495 645

97.18 98.18 95.3 9 95.28 94.94 93.S2 93.5 2 90.21 90.5 6 87.2 2 84.0S

5 533 4 510 13 436 15 900 20 050 25 515 28 027 47 233 46 174 66 192 93 851

6.83 8.96 16.28 10.0 7 12.37 13.26 14.17 15.99 16.18 20.3 6 28.4 8

93.17 91.04 83.7 2 89.9 3 87.63 86.74 85.83 84.01 83.S2 79.64 71.52

Import

Totalförbrukning totalförton , brukning 2.82 1.82 4.61 4.7 2 5.0 6 6.18 6.48 9.7 9 9.44 12.7 8 15.92

196 366 248 352 291 769 337 151 396 334 412 890 432 408 482 248 488 959 518 108 589 496

I export- och importsiffrorna före år 1907 ingå även .järnlegeringar.

Tab. C. Produktion, export och förbrukning" av smältstycken etc. samt g-öten 1866 (1881)—1915.

Ärligen

1866—70 1871—75 1876—80 1881—85 1886—90 1891—95 1896—00 1901—05 1906—10 1911—15 1

Produktion i FörbrukExport av i'[ . av /o äV! ning av 1 % av! Produk- Export smältstyc- smältstyc-1 pro- [ smältetyc- pro- | tion ken, räav göt ken, räken, rå ' stänger ocli stängcr och duk- .stänger och duk- i av göt räskenor' råskcn ni- tionen i råskenor ' tionen ton ton" ton > i ton ton

22 154 53 196 116 125 153 495 205 945 215 770 192 147 183 031 155 468 137 945

7 042 11 146 11313 7 953 12 877 11 578 21270 11.07 21662 11.84 26 289 16.91 32 833 23. so

—

204 192 170 881 161 370 129 180 105 118

—

27 948 63 763 — 122 289 94.6 3 173 465

[ % avi Förbruk- 1 av pro- ' ning av pro4 duk- j göt duktionen \ tionen ton |

— 3

6 316 5 146 88.93 1274 378 8 192 88.17 ! 315 714 9 497 83.0 9 |408 539 11459 76.2 0 537 266 14 350

— 5.16 2.97 2.9 9 3.oi 2.80 2.6 7

116 377 95.17 168 337 97.0 4 266 858 ! 97.26 306 271 I 97.01 397 085 ! 97.2 0 522 953 i 97.34

De före år 1888 redovisade kvantiteterna äro för låga. - 1883—85 utgjorde genomsnittsexporten 1 237 ton, vilken siffra dock torde vara för låg. 3 I förbrukningen ingår även den obetydliga importen, som för femårsperioderna 1891/95 — 1911/15 utgjorde i genomsnitt årligen resp. 0, 4, 1, 1 och 6 ton. 4 I förbrukningen ingår importen, som för femårsperioderna 1886/90—1911/15 utgjorde i genomsnitt årligen resp. 404, 18, 672, 54, B och 37 ton.

93 Tab. D. Produktion, export, import och förbrukning" av smitt och valsat järn och stål (utom järnvägsskenor, plåt och rör) 1861—1915. FörbrukI °0 av 1 % av TotalI % av | ning av I % av totalför- Import * totalför- förbrukproinhemsk proning brukninbrukninton duktionen' vara duktionen gen gen ton ton

Ärligen

Produktion ton

Export l

j 1861—65 ! 1866—70 : 1871—75 , 1876—80 ; 1881—85 1886—90 1891-95 1896—00 ' 1901-05 1906—10 1911—15

136 828 176 288 177 291 217 972 i 259 884 234 804 276 370 312 578 317 149 369 680 ! 409 571

94 653 143 980 139 228 155 618 202 049 1 194 653 175 844 177 523 181 256 187 297 187 893

ton

69. IS 81.G7 78.53 71.39 77.7 5 82.9 0 63.63 56.79 57.15 50.6 6 45.88

42 175 32 308 38 063 62 354 57 835 40 151 100 526 135 055 135 893 182 383 221 678

30.82 18.33 21.47 28.61 22.2 5 17.10 36.37 43.2 1 42. s 5 49.3 4 54.12

96.97 1318 95.00 1699 88.5 8 4 907 92.00 5 424 86.3 5 9 145 81.13 9 339 92.52 8 125 86.7 0 20 712 83.18 | 27 489 82.3 7 1 39 034 82.2 2 i 47 950

3.03 5.oo 11.42 8.00 13.65 18.87 7.48 13.30 16.82 17.63 17.7S

43 493 34 007 42 970 67 778 66 980 49 490 108 651 155 767 163 382 221 417 269 628

1 1861—84: stångjärn samt band-, platt- ocli bultjärn m. m., ävensom stål. 1885—1906: stångjärn (stänger), stångjärnsavhugg, trådjärn (valstråd), balk-, hörn- och annat fasonjärn. 1907—11: billets, tubämnen, stänger, stångjärnsavhugg, valstråd, dragen tråd över 10 mm. diameter, balk-, hörn- och annat fasonjärn. 1912 — 15: St. V. nr 7221), 724—733 1/-2.

Tab. E. Produktion, export, import och förbrukning" av plåt 1861-1915. »

Ärligen

Produktion ton

1861—65 1866—70 1871—75 1876—80 1881—85 1886—80 1891—95 1896—00 1901—05 1906—10 1911—15 1

4 715 5 217. 7 787: 11400 16 081 20 398 24 155 36 184 34 643 42 417 i 53 459

Export ton

621 644 828 1482 2 571 5 076 3 488 3 066 2 189 2 048 3 700

FörbrukI % av ning av 1 °0 av I °0 av totalproproinhemsk förbrukduktionen duktionen ningen plåt ton 13.17 12.34 10.63 13.00 15.99 24.88 14.44 8.47 6.3 2 4.83 6.92

Inkl. (från 1912) plåtämnen. industriberättelsen.

4 094 4 573 6 959 9 918 13 510 15 322 20 667 33118 32 454 40 369 49 759

86.83 87.66 89.3 7 87.00 84.01 75.12 85.56 91.53 93.68 95.171 93.08

85.68 78.2 5 66.26 73.49 66.19 76.7 9 83.37 78.02 69.7 4 69.9 4 65.82

1 °o av TotalImport totalför- förbrukning brukninton gen ton

684 1271 3 544 3 577 6 901 4 631 4123 9 331 14 084 18 191 25 837

14.3 2 21.7 5 33.7 4 26.51 33.81 23.21 16.63 21.98 30.2 6 31.06 34.18

4 778 5 844 10 503 13 495 20 411 19 953 24 790 42 449 46 538 58 560 75 596

Tillverkningen omfattar även tunnplåt, som redovisats i

'.14

Tab. F.

Sveriges export av vissa järnvaror, fördelad på länder 1894, 1900, 1907 och 1913. Ton.

Varuslag

Storbri- Tysktannien land

Förenta „ , „, Frank- !, N e d / r "! Ry^' Portu- Övriga Totalbta., * . jBelgien rike lander-1 , gal ' länder export land terna na

Tackjärn 1894 46 154 4 085 4 042 5 686 1 953 2 049 3 056 67 026 1900 54 231 3 677 — 6 204 13 6751 1185 2 528 — I 2 976| 84 477 1907 62 462 27 055 4 310 9 911 16 057 620 1147 — j 4 734 126 296 1913 104 958 37 732 1 126 14 596 13 149 1390 1729 45i 20 506 195 230 Göten 1894 3 972 566 67 429 9 5 042 1900 5 324 2 294 83 694 11 301 267 8 974 — — 1907 9 385 311 305 80 42 291 861 11 276 — — 1913 13149 1253 100 107 699 15 308 — — — — Smältstycken och råskenor 1894 7 471 1078 227 784 1 192 370 11 121 1900 14 760 4 709 924 705 708 90 21897 — — — 1907 13 948 2 803 11990 390 64 223 619 — 2 022 32 057 1913 10 867 4 607 15 006 5 547 272 264 301 — 2 765 39 630 Stångjärn o. stångjärnsavhugg 1894 1 64185 38 857 12 046 6 152 4139 8 976 3 636 15 994 153 984 1900 1 70 589 45 646 — 13 897 6 690 3 642 12 722 1002 16 597 170 784 1907 32 369 32 767 23 623 11485 2 154 4 208 6 289 4 689 40 259 157 843 1913 1 32 792 23 697 18 755 7 937 2 768 7 602 4 784 3 975 34 787 137 097 Valstråd 1894 2 j 55 1311 197 219 1 782 190O 9 i 407 3 719 251 20 694 51 5 143 — — 1907 i 7 808 2 957 10 646 10 468 23 697 196 999 614 — 1913 i 11 498 7 503 11311 5 070 312 145 115 — 3 897 39851 •Plåt 2 1894 | 281 100 184 84 8 1 987 502 3 141 1900 ! 98 42 1 28 274 2 441 7 33 3 1957 — 1907 ; 2 506 14 1 702 18 8 42 8 968 2 261 1913 j 287 8 863 139 1 24 33 8 444 8 631 2 429 . Tubämnen 1894 ! 1900 j 1907 j 12 953 5 615 676 20 304 11 35 3 1008 1913 ! 17 420 12 241 202 231 91 174 1 1 350 31 709 ' Billets 1894 1900 127 437 115 1561 240 11 030 1907 | 6 015 2 536 196 993 101 318 1913 i 4 950 2 437 — 1012| 10 007 Skrot 2 040 1772 143 1670 4 4 346 404' 10 376 1894 157 200 1609i 6 1426 539j 10 587 1900 ! 3 418 3 238 — — 3 ! 6 2 017 221 1240 2 132 1442 362 1250 226 742[ 9 632 1907 310 124 8 809 1 176 8 000 1913 ! 3 482 2 100 — — — 1 Aren 1894 och 1900 ingå även massiva tubämnen, billets samt huvudparten av valstråd. Siffrorna mycket för låga, enär valstråd före 1907 i de flesta fall oriktigt attesterats som stänger. 3 Finland. 4 Italien. 8 Danmark. 2

Anm. Aren 1907 och 1913 äro de uppgivna länderna verkliga försäljningsländer (före 1905 grundades handelsstatistikens länderfördelning på uppgifter om varornas första utrikes lossningsort).

95-

Tab. G. Sveriges import av järnvaror, fördelad på länder 1894, 1900, 1907, 1913. Ton. Totalimport Tackjärn 1894' 1900 ' 1907... 1913 ...

27 573 48 256 68 562 84 589

1 942 2 632

8 612

61 87 33 6

45 647 837 834

—

27 679 50 932 69 435 94 675

" Balk-, hörn- och annat varmvalsat järn 1894 2 : 1900* 1907 1013

652 2 635 2 082

7 413 39 307 40 980

7 076 7 043 3 113 919

93 16 3 36

2 928 1040 1295

16 605 32 617 12 688 116

627 747 12 025 54 969

2 444 10 936 2 916 4 660

1635 17 256 212

80 919 308 535

Plåtar, förtenta 1894 1900 1907 1913

2 619 3 730 5 964 8 165

32 91 43 34

Plåt, ej förtent 1894 . 1900. 1907 . 1913.

2 707 6 735 6 230

1872 3 085 11 570

Skrot 1894. 1900. 1907 . 1913 .

1216 2 258 3 161

1 2 744 9 038 19 859

Järnvägsskenor 1894 1900 1907 1913

49 156 1337

7 865. 18 207 47 434 45 736

168 803 204 300 39 837 1776

— — 638

112 4 9 4 271 3 881 4 187 17 115

330 2 039

344 221 489 6 947 17 344 24 794

273 188 1538 3 074

21 665 45 424 29 731 63 566

4 44

2 819 4 626 6 216 8 542

12 270 204 684

1458 7 730 12 153 18 991

3 2

764 14 790 37 756 69 746

—

4 928 4 177

1 Inklusive legeringar. '-' Balk- och annat fasonjärn. 3 Det mesta antagligen inköpt från Tyskland. 4 Inklusive syllar, bottenplåtar m. m.

Anm. Aren 1907 och 1913 äro de uppgivna länderna verkliga inköpsländer (före 1905 grundades handelsstatistikens länderfördelning på uppgifter om varornas sista utrikes lastningsort).

9C t» C 3s

S-. bb o» ^

.si a •— g 5 c §

C t." C

J2 '" "?

s c

i B3

OJ Ä

m 1

i

•«

bi

QJ

^

C

X X r-* X 1- T ~ SS T~ -I* o O O tZ o ^ t- <£ ^t P4 KS T-H Cl 1— o c. (C-tiOCOOq-i3:CCa:35COL>-COOL-WiOCOXiOXiOCO-+-t r-4 —J TH - 4 r-4 r-4 — r— M H H O l H ^ ^ f O J r H H p - H - -

I»

- 3 •*-• rr

:

cr H o o — i- '— r- -4< (M eo *-H ~. »H O to —< -^ *r o fr- 'c , —4 eft ""4" *—H eft t— CM ^1 f~' Tt* C£ •"* tO tO CO I'* ~t ™ ™' 00 C5M ^^ w CO iC iC >C - t - t - + P- 00 "-C X 00 I C CO 1^- o : 1 - t - CO CO "O CO

;J O U-! c

uskt t vid C Super

2 3.°

«p O

i H CV

O O X r-l l ~ © O . Q4 •-* r-j

1 1 1 I!

M I M

-;»»•; «

O --J 1 - CO CJ5 O CT: CM CO O

3D CM CO I > CÖ l O l O M » CC

H

T—' T—i r—1

"-"! . C

,

i

r 3

i

i

—,

£ :« -2 c* - * _e w

X'

,

•~ b i o ja:

£ ä

c

t * w t » o . «e o «D co o» ic »o — »o o i ' ce t-i ws t - aa co »" xcc^cY5co^^oc^t>^cr5<^icoööcodcr.'o6cococo i—i — <—' ^ H — — ,-i —i Öl - ^ OJ ->i —1 -H CM CM CM r-l i-l r^

M

I

M l

l

!

1 11 11 1 1 1 1

]

1 Sb

-

CM —! 1 ^ lO CO X X X X X

O X

1 1(5 i C 1(5 CO t ^ I - CO 1(5 1(5 CO CO "O

X ' t » CO CM co CM CO - t i(5 t ~ L^ CO i—i 1 1(5 CO co t - O: -(• iC O i(5 r^ - * X iC CO X t ^ X X CO CO CO CO cc r~ O 1 co co co co I - X l ^ - o "O co I - L~

1 i 1 11 1 1 I 1 I

1 1 ! 11 1 1 1 1 1

>i c -t -* a ic co i— oc o o oo c

>(5 "O l - CO 1(5 l C l C >C5 1(5 O X CO CT.

rt .2 "C • o.

h

be , j

«

i cc a ~. c c >o i^ co x o co -.

X ' 1(5 CM

H

oaooo

O •—1

•

•CO T-«

OS •»H

PH

x' »-4 ai ic eö

-+ - t iC X

M*

* eSv~

<a a

t ' M i i e v c o n o t t i Q f t A i i A ^ c o v o s i o v f t H a o t t t ' t * - ^ ^ l ö C X rH i c ^ ~ ' ^ ' ^ o o i o i cö « d t - ' N • + cc c i 1(5 o - f ^ t o i C lO l O • * - t M " * CO CO « • » CC • * h - ® • * i C !C X i t M O 1(5 I O 1(5 lO

J

'

+ j '""•

G

'

J* b-,

O J 0

I

CO 1 00

oo

c«

'Z

£4

:5 a ',* Q£

c*

r

U

bi,

CD

J *

u

oo

> o n f t ^ t O R ( O G i t - ( o n c f t a o t t ^ ^ i t < 0 ) O 9 ( 6 o o H i e CÖX^^(NOC»QC>ci(McÖQCÄCMiNO CO -t- l C -rf - t ^ CO ' t Tt< ^f - ^ X X lO iC lC - t 1(5 1(5 X iC 1(5 l C l C X X

O

».O O)

Cl

C M C C CM C C ( N C O - t

rH

- c i -'.'

I

»5.

•"# - * i C X

bi

be

S9

I-

CÖ X •>* X CM - + - t IC l O X

tf°

-

"S ft ^ -^ CO a i -la b :crj

—

M 3 flj

-JL -il - 1 -S.

«£.

CM CO CO CM H CM T— 1(5 X

-5. t- X

X i C >(5 X - * 1

-i

-5.

1- —i CO - f

1 i 1 1

1¶CO ~r- X CT. X lO - * 1(5 X X CM X X X 3S X CO- O 1 - - * X X i(5- CO CO X - i " lO 1(5 - t - t TJ< - t - r - f -rt i C X t ^ 1(5 1(5 iC 1(5 X X 1^- lO l C X X ! ~ 1 -

1 1

I 1 i 1 1 1 1 1

0!

-^

X X CM 1(5 Tfi O i—i CM ~V X t ~ CO - ^ O CO <—i CX - * b- C3; i C CO - t CM >—i 0 ) CMco-fcocococococococoi(5X-*-f'*cO'*-t'*-i--fi-^Tt<ic>r.

- t i X 1(5 1(5 O CO CO - t ~t - t

1111 1 M I M 1 1 1 1 !

Cl_,

rf

•_ t i O J*

o s -°c i.

•J

o

O

Ci_ 00

c — er. •>} r > er T— CM co co

3" eo c*

cd P-"

fc,

c c

—

n i ~ o x

—

1 i II i

i ( 5 o a c c o x i - o i c o ; c o c o - t ^ x c c M X - r - t t - i ( 5 c r

bi

t* o c t»

M I M

1 111 1 I M !

CM CO t ^ O X - t 1(5 X X O CM O X lC• O i X CO C35 CO X O CX O l ~ X X ' CO-*-t-tCOCOCOCOCO-r}<-^XX-*-<*-^t-<*-^iOiOiO-*lO-*l(5l(5

> 1

:^ |

i

L M •£ .d o .

iOJ

bi M

C.

o t * O t t n t o ^ e o < # ö t * t " b o * 4 C 9 o o n c o ^ 4 0 i O ( o < o n x co r~ i-^ i > - t co o i ö x CM t > CM - t •<+ coj cö c i-^ CM X - H C 06 ai i c

i *§ -<* iC X i C 1(5 lO i C >C X X X l > O X X X X t - O l > X 1 ^ X i - r^ X X£ M » ' i *2

Sve: tack enl mar

1 2 6 ••» t j»-> To -3 be A«J: c •:2,.2P

u, b i o ^J

—

iC X

9 > l 4 e B e i O . O M t t t * t O n e 4 i H 0 1 9 1 A Q D ) O t D Q O CT. lO N o v <s cö. co x " co CM" ö x c^' ir" 1(5 x ^ T ^ crl ö 06 od cö i c 16 cö x ^ co 16 i c ' r t 1(5 l O 1(5 l O iC -*t - + 1(5 1(5 1(5 t ^ t - i C X lO lO X X X X X t - 1 ^ O l >

1-

C

1~ t -

-T

X

f i co Ht ^ a; CM t-- o i ic' co 1(5 1(5 X X O

O O eo - t O O - - i CM CM - t

O H Q i O O q O —' CM CM - + • 1 Z-, H_ . Hr -i r-( H H l j .'-

*2 43 43

i.

o: eo .1J ^1 os ^ o» oc '3 • • -Ct C£35C •-* S O C H 8 I 1 | I | £ X 3 i O i — i c M c o T ) i i f f c o ^ c o a o H ( M c o - + ) C c c h - c o a c - ' CM eo c . 2 O 1(5 O »(5 O CO

x o o o i o i a o i c s o i f f l c c a o j o o o o o o o o o o H - i r - H (»ccxxxoocccocoxcccocÄCKCÄOiacftCRcscEcRCRcscÄa

>H a

inni

cs o o H -Ö C3i C35 O O i— | O eft 1(5 e» O P n X X O? C55 OS Q) ö xO xlO en

h V ro Ä ^—N

si -*

U

x - f »o x - r -© i - i~ x o

i o a 3; : i^ i - co co co

- f i I Q CO - f 1 -

i~ x r> t - o

X t-

—i 3 5 X l>

CM - H t ^ O t X l> t> t>

O

X

35 35

o <b bl

O

K © "o

ht 0

08 K 3 09 C3

fe

> £

'

tx.

&-^

C

J*l

O

~

a

©

CD CO - r - ^ CI - X X 35 —

>3 3 5 X X X X l - t * 1 - 1-

JO CO i C t o -.3 X 3. X X X

X X

O CT. 35 X

1 1 11 1 1 11

1 1

1 1 i 1 11

M 11

>

S rt

1 C5

,

O

C

7 OQ

CO

Its ty rask ~ X

•-' c —

i—

u 0 «"

e i:o o ,5-3 £

C

t 5 - - i ^ 39 o» © - « a

— co x -© — — CO O

-< -

CO 3 5 CO 1 ^ > 0 - ^ —< —I — CM

l ^ CO (?) Cd CM CM

X O

o

co i - i c — 35 O H M C O C C S i CM CM CM 3 1

x ~ • -*•• — ^ r ( M cc x "M CM CM CM O 1

i r — 1 - •<* - t s ; £ i » <+ 0 1 CM CM O ! CM

c C - ^ - h •»* C D o : CM CM O l

CO CO - i t ^ CM CO >C CO 0 1 CM CM D l

H

x >o — CM

—

§§13

CE

v /. -

—

o o

i. •_ 9)

\ '

M *

oo8 . 2 r/:

!

c

ti M O

*

h ^

O O H •Wse

to cc;c t i

— , — . — . —0) > ^ M re _ ^O~ gj O ^ H

-

3 TI

:C5

b! t J j c- JX

C

* —

KJ

© © O

«a

jo

bi /<

^

M

1 1 1 1 1 1

1 1

I [ - C CM - + — 1 - C : »O i 0 CM CM CM i - i r -

>C - r 3 5 - t CO O!

1 1 1 I I !

D l —i

~ -, *• a~ M °o3 • n M

1 ^ 3 55

51.

•J.

~"

'be c be

bfi O•M 3 ; X X CO CO CO CO CO CO

CO 3 5 — i CO CM — CM - r CO CO SO CO CO

3C X O i—i l O co x x ; ^ -n ^ K C C X M

3¶D l CO »O X 1 - D l CO CO CO CO CO CO

(M l -

co ^ T co

CO L - X 3 5 O X O. 3 :

V

-

h O

-

w

•_

br cc

to

d

ft

•-

C ! p kJ

K

~ ;

D l 31 l ~ 3 : 3 3 : 3 : 3 : C —<

l~ X C. - t - t O 3 : 35 3". 3

CO C er. c;

- t >C CO 5> & ?

O O

CO X X l ~ O 35 35 35

CO 0 0 L 0 9 35 0 9

CO - r 3 5 35 35

I C

o o

o

^4

>

Ö 51

r

z

§cS s 0

cs c

—n

<— , ^ P i O

•r _u3

cö

"

flö

1 1 1 I I

a

5-

53 C(.

™ co c co -.3 x C O O

i> x I H CC

i- a r c s ( M i — i - i r H r-

co co co .—IH

-r

35 T f ^ *

^~

_

f—(

O X r - O C 0 9 3 . 3". 3

o o co 35 35 —

35¶D l D l X 35 3 3 35 3 5

?i x

CM CM - t

r—> —

p— ^ -

0 - + O C O O O ^

^ i

r—i

5 ® i-

'-

!

* o •—

O

bij * O

O OS OS O » © —

O

C

O

O 0t

— T

—

O

i—!

1 —

*—

rtr ^

P-^

^

•V

on h

ir.

c

55.

:o3

CO O '-3 - t X O r— O '— CY

- t CO 3 5 3 : — D l O 05 35 C

iO

x O

x O

<M ic: '—11—

lO

X

^—

1—Il—

—I

i — •—i — -

r—

i—

1-1

1—1

T—I

—

1—11-1

—

1 —

~ - l CD >C —*• —O O O ^ O C

X T-

X >C - t O i CO O O C

CM CM - r O O O

- + CD O O

X O

Dl f — O

i -

—

—

CO

O

- h CO O CO - ^ CO — — — 1

1—1

1¶O O» o» — c

•—i

—

:i t •~ M

t£

55*

~ "^

Ufl

CO X O O

C

1- CO O

O

3 . 35 35

:~

- w ^ - O cu Q o o ja --i (4

tn

B X^ r ö

c

PH «J

- H CM CO - f t f i O O O O C 3: j : C S O ! J

r — 542 4.

i

lO C

o ö CO l - X 3 5 C a i 3 . cs c i c X X X X 3:

T. r . XVI.

CO l - X 3 5 C C c c c .^ O^ Cu' J t o t ^ H

—

i —

i -

i—i CM CO 3 5 35' 0 9 l-4,Hi-<

d

Ä

2 W

o

en

a o

CD

'Sfl ^;

b£Tfl —:c3> O» O B a»b C^Ofl iMs-

'u

ij

5C r 3 f-l cc

—3 c:3 3D •5-

:_" ö

~"

c

po

CO CO CM

^ :3

0)

ot f> <t3

fcij

* 1 ~m u o PQ M°

i c c{

CO CO 3 5

CT

35 3 5 35 3 5 1 1 1 1 - C i-H CO — i 1 3 51 O1 C1 •— X 35 3 5 3 5 1—1 H

O i O C R O O —• —

-

1 - 1 1—1

T:

M

~

?

"d +J X ®

CD 3 T 3 > . er. ^V 1 33 EH :cé G cö CO M - K

I

1 11

co i— ce — X

35 D . 39

l—i

r—

i — .

CS

*

> CÄO JUO O_,

T

H

3 O g

s"B--a s.«« s

08 -tl-C-t-t

•"-"

o - c x JI

* 2 i c —i co —i co i ^ er - t —' o o o i co CM x o H H r i r - H H H f M

'/

to

i cciTfxa-tHrfaOT-Jit: i CM r— Ol Ol - t eC CO CM CM CO ^f - r „

^H _

, - * —, ,_| „

,_ _H ^, „

,_

p^2

T,

."

c* .2: oj

J tf 2

--* S , UJ

CO

b4 °

5 b

V3 i-i

O

f— ir:

^H 00

to

I I I I I

Mil

00 • t •* CC »O iC H 1^ y. O M •+ 5C C 1^ Ol (M CM — Ol CM ^ i co cc - t c o - t ic; t - * ic; cc ^ t • * - * x i ^

> £ i ^

H

o

° -a 5 g -g * se

i

| o O O oo •<* O ao sO os o co o O o o " c " c er x

i

i

i

i o o o —' eo »c «o t - oc o I H »o o »o o o o •*-* se

i

i

i

| c- i - t - i - x —< x x x x x x er. oo x x x o: er.

-p X 35 OS 00

HJ

!

x -<* co co Oi —i —• o C ' M i" co ccr. r^ x ic er c >o o: i c co co - f co co co oi CM er io ic i ^ c "-er io io - t >o er i-- >o ic i> r- t-» i^r

r

. H H H M H r - n i M r . r - H H -

X

^ r - , ^ - , ^ ^ ^ ^ ^

J * - cS C J ] . o

C

> 'a S i e ^ H

»2 ecej —

© Qfr«C «§

M

*» x 2 ;« c i- *

CO •*+• CM O O CO Ol I O - + X O: i— CM O: CO C Ol t ^ CO -t- <M CM CO - r - T - t -T -* -* >c ic x oi i— i> c- er ic; x x er t~ x x x x

CM J l CX I ' Ol l I» CO l« X

- C M O iC X 00 O O O O

"J b

er. O Ol X er er er. x x er.

-+ C O >C C x — o O r-> .

2 -3 H

«•£ 3 ? « ) W ? zz ~ o ^

—

> .5 § ts a o' ee *3 ~ e a

2 &

- 1-3 EH

a,

Hl"

EH S bfij^ _

X2 k. O

125¶Z ) ( M — ^ C C C 5 r H O ^ C Q D 0 ^ - f

1 -§ s 1 | § g öBSSög§2 iCOiCOCC cr-OOH^ X e r e c o o e i e^r ;j -OlCOTtiiCeCl^XeRC-CMCO^iCCCl^XCieO c t 3 ) c T . c » o ) 0 ! a c j a o o c o o o o c o o - j x x x x x x x x x c s f f i c s s e r . r. c s c B e s a o c r .

»O O >o O CO w* ^ ' 3^ <J_ x er. oe. ^ -

-•

"Hi"!

£ x x er. ex er.

cb

! I I

e- P -

CO CM

99 —

o ;c ic x x o P "oQ

r

1 (M O

Ol

r x Ol

d

«

en

P-i

&P "S

2S 3i

I I I w

—'i'-1—'MO-tasHTtao

i i i i ®cs»o>CNiemc»ci500iHoooci5oo>eoHi> i

«s g co

1 1 1 1 1 !1

I I I i I I

»O X leg CM CO CO - *

£»J

00 t ~ 3 5 (30

O •£

i i i : - r c x r. x i ^ h e t- co 1 1 ^ c i > ^ oo x

I I I 1I H 3 !M H - ^ M C O H H H

5 -^

O 4-i

r.

M=

c

•go

So

i S r-

S-l

M i l l

2 P£ •as ^

2 > BO S

Ö«

-2 5-' «

=• S = s S ; j | Ol 71 ^

oo as •

d

C

pa CO 0C

I

8>S

CO

<

— i

I— O

i

uu

I OÖ5S

C J)'-C

O OO

CO Ö rCf CO

tn - *

J^ :C ,_l

• JH

CO

fl

d

i osi>oo>eot»eoQO»ot>c3so5<»eo

< a c_i

! -+>ccoTrcocncc-t-*cor-i—IOOCM

R d -a i-i in

*H so a.

CO

d P P4

o Jd MM

C- "—'

•pa

*• 42 -M

io o ico O CO i—i o o i—I 31 31 31 Cl 31 O.' ^J. Uw

to co i 3lO—'(MB3-iOXl'>COOSC-J(MM — :>i co "+ — ' H H a: 31 3i a: is r i- x 3 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 ^ x x x x 31 31 31 31 X 3 1 3 1 3 1 3 1 3 1 3 1 3 1 3 1 3 1 3 1 3 1 3 1 3 1 3 1 X X X X

a .2 ÖJ

d

O oi

CO

"

»O O »O O CO : p " •J 31 O «S ^ XUU 31 ^)J31 31 31

C/J

— H o

^ (-. = I I i I I CD --I O —i <-. 31 31 31 31 _ -* — d x X

.—I »—' i—I

J J

»—I

.—i

100 i— o. c i eo o

I ! I I I I I ! I I I I

M so -

co

sj

• i oi C i

oo ao ao o

o» - -

c-

eo o» "=

- - ' - ; - " ;

0 5 3C

C Ö CC l - l> CC O 05

SI o

o

•r*

T

»= CC

• * »ö eö oö a

w S co 0-i o :c ^

IQ

g

c-

co

l-

i—

t"*

<--

»-^

^

**•'

--

lL

-

•*•

•*•

u

-

- •

~

.

,

.

.

.

.

re

CO »

rl

.

oö^aö — öo5oioiöi^<No4o6oJ«5eöeo«5eö»c>oeooa2^j2 _^c aJ r tJ ,H O O O O -K OS O KS iO = ! O O O O O l O O O •O OC i d — CO CO -O oo - f l ä SO rH O O» I - • - = B» ' -

-O -> "* ' -

O .O . •\

OT

O ~

_; Vi ;>; ~ — ö ->i e c - ^ o i ö c ö t > i > o i os t - co ->i co t - o j co o j -M "01 Öl CN 0-1 Ol Cl N Ol CM CO CO O) CM 0-1 0Q CO CO CC - - - - f

- - ~r

>• rs -3 M

05¶I I 1III I I o o o o o o o o o o o o o o

( 0 0 0 O O O « - * « O 0 0 00 CD cc cc sä r 4 L - l > t > Ö CM c6 CO -ch l > cos OV 3 5

O0 CO

a> co CO

35 &i 03 OC| CM CO CO eo CO CO COjCO CO cc

7"

Ö

o 3 M O

s

,M -

:«él

7 3 -i->

M Ci :c3

^

~ ~ a-2 '-.M ci £ -5 r*4 :© . _ - '~ T) o ,—i e^- - * C _ = ' o

I

I

O 35 J : C ^ " c f i - - " c 00 »O iC CcO CO CC SC 5C VC l~-

O

O

o

CD CL I » t ^ t o l O S 3 1 ' H

L * .2 .O cd H

o

•- . -

-i

H

CO X

1^ O

5¶M M M M C O C O - * - + » C . C . O ^ I C

I

! ||

^ CO

4 ,<L, 4, ti «, co co eo co -*

I i

CQ «

C

r-

IS -J IC "T H

>eo »C co ec 35 *

so »

I-

7¶I C I - X

I-

C r-

t-

I I I I I I I I I I I I I I I x>co»o» TUt •*•*-tI--*L-»oX »c" »c-tS I ?©?JsoCO«D?JccCO

C C CD 1^ X CO X O 1H X O « ^ -t [7 l~" '-CC CO CC Ol -fl -f CM rocococccococo-T- *^- C »C -cfl -* -cfl -fl lO iC I O kO © CO CO CO

i ! I M

O l 3 5 I—I i—l O ] —^ X CM CO CO CO - t

fec_

'5

R ' Ö M

-2

&-T3

c

I

0C_

^ 1 L ^ O —' i—' - T - t ^ l O - r - T 1 - *

I I I I I I I I I I I -15

-t;

- r cs - * cs

•-O 0

OS O i O CO • • 0 0 0 0 cos e x

i£

Q x

II

C

!

H

I

-

H

H

II I

r- x a o " « co T)- I C co ^ x 5 c H e j co Z U O l O O »CO is a: 3o co o o o o o o o c o -r 1 "rr1 COS O C rs cos cos cos a: cos ®CC; Ci. OS X 0 0 OS COS

x x x x x x x x x x x x

-H , -

^

—i

101¶Tab. M. Arbetslöner vid ett svenskt järnbruk 1890, (1896) och 1909. M a s u g n A r b

Förman H yttdrängar Uppsättare Kolfatare Stybbrisslare Malmslagare Krossare Malmmottagare på Rostbrännarförman

t a r <•

I 8 {Tö1daglön Antal ( = 12 t.) kr.

8 8 8 6 (i • )

1 2 8 2 2 1 1 2 1

Rostbrännare Påskjutare Slaggkörare Stybbkörare Smörjare Klensmed Reservkarl Klensmedsdräne

I 9 O 9 Antal

ore per i n a n o. t o n 10.G 8.4 8.0 8.0

1.74 1.74 1.71 1.-17 1.56 1.7 1 1.14

kransen

(2 s t . )

8.4 8.0 4.8 9.6 8.4 8.4 7.o 7.0

2 . HO 1.80 1.71 1.65 1.17

1.88 2.0-i 1.71 1.4 7

B e s s e m e r v e r k

i 9 0* A r b e

r a r e Antal

Bläsare Ugnskarlar

Qgnshantlangare Skänkförare Maskinister Kokillresnre Skrotare Murare Murhantlangare Klensmed Bokare E x t r a pojke Sjunkboxmakare

1 9 0 9'

daglön ( = U t.) kr. • o.l 5 2.2 0 1.85 1.85 2.10 2.io 1.98 2.4 0 1.85 1.23 1.25 0.7 5

Antal

ore per m a n o. t o n

•J

25.:» 20.4 21.4 20.4 20.4 21.7 22.4 17.4

20.4 I

V e c k o t i l l v e r k n i n g 110 å 120 t o n b e s s e m e r t a c k j ä r n p e r m a s u g n . - D å e n d a s t en m a s u g n d r i v e s f ö r d u b b l a s t o n l ö n e n för de i b å d a m a s u g n a r n a s samhetsackord delaktiga.

gemen-

:i

Klensmeder och reservkarlar delade med andra tillverkningar. V e c k o t i l l v e r k u i n g 90 — 95 t o n b e s s e m e r g ö t p e r m a s u g n . 8 Klensmeder och bokare delade med andra tillverkningar. 4

II

Y r k e t » s j u n k b o x m a k a r e » t i l l k o m m e t efter å r 1896 v i d t i l l v e r k n i n g av h ä r d a Y e e k o t i l l v e r k n i n g 95 å, 100 t o n b e s s e m e r g ö t f r å n e n m a s u g n .

stålgöt.

102¶M a r t i

n v e r k 1 !) 0 9

1 8 9 6 A r b e t a r e 1 Antal

_.

]

Smältare

i Kokillresare Skrotare, bas ' 2:dre skrotare 1 Vagare Uppsättare för generatorer Boxmakaro Dolomitbrännare Dolomitkrossare

öre per man o. ton

öre per man o. ton Antal

6 •

2 2 2

21 15.6 15. (i

6 1 6

11.9 11.9 11

1.50 pei dag

2 2 2 2 4 1 2 4 2 4 2 2

för hårt stål

för mjukt, stål o. järn

endast fast avlönine 34.1 29. i 22.2 26.0 22.2 26.0 20.6 17.6 17.6 20.6 20.6 17.6 16.0 18.7 16.0 1S.7 12. a 14.:; 30 öre per box — 1 kr. per dag — 2.5o kr. per dag

—

1¶Utom de uppräknade slagen av arbetare förekomma nedskjutare, skrotsorterare och andra handräckningsarbetare i mån av behov med avlöning efter arbetsförmåga, dock högst 1.40 kr. per dag år 1896 och 3.2 5 kr. per dag ar 1909. 2 Därjämte fast avlöning.

Allmänna anmärkningar till tab. M. Utöver kontant avlöning tillkommo arbetarna i början av 1890-talet vissa naturaförmåner, såsom fria husrum, potatis- och planteringsland, läkarevård, ved a 1.75 kr. per kubikmeter fritt hemkörd till bostaden samt mjölk till något lägre pris än det i orten gängse. År 1909 började kollektivavtal tillämpas, uppgjorda på basis av 1908 års avlöningar med tillägg för en del borttagna naturaförmåner, såsom fria husrum och potatisland samt underpris för ved och mjölk. Med hänsyn tagen till dessa omständigheter torde arbetarnas inkomster i penningar räknade och utan hänsyn till penningvärdets förändringar få anses varit ungefär fördubblade år 1909 i jämförelse med år 1890.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1922. Kronologisk Fortsättning

förteckning.

från omslagets andra

50. Bilada till statistiksakkunnigas b e t ä n k a n d e . Redogörelse för huvuddragen av den officiella statistikens utveckling och n u v a r a n d e organisation i Sverige j ä m t e kort översikt av dess organisation i vissa främmande länder samt i internationellt hänseende. Av S. Wicksell. Beckman. 118 s. F i . 51. Flottans skolsakkunnigas b e t ä n k- a n d e 4— angående ^ ft™ —— d ervismngsplan for skolor och kurser vid sjömanskuren. Tullberg, xj, 14(5 s. 2 bil. F ö . ,

sida.

Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänk a n d e n . 16. Den svenska .järnhanteringens utveckling: m e d särskild hänsyn' till åren 1890—1913. Av S. K. S t o c k m a n . Marcus, iv, 102 s. F l . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d e n . 17. Den svenska g l a s i n d u s t n e n s utveckling med särskild h ä n s y n till dess ställning åren " " O « " v . v * . - . . * . , . v i .- i u m i Q J U Ull UC3B OWU1U11IL lUCl n ä r m a s t före världskriget. Av B. Ohlin. Marcus iv, 101 s. F i .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är t r y c k o r t e n Stockholm. B o k s t ä v e r n a med fetstil u t g ö r a begvnnelsebokstayerna till det departement, u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E . = Ecklesiastikdepartementet, J o . — Jordbruksdepartementet. F r a n den 1 april, då kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. s t a t e n s offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) trådde i kraft, utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg för varje departement.

Intill den 6 december 1922 offentliggjorda delar av Tull- o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r o c h b e t ä n k a n d e n ; I.

Svensk tallpolitik 1 8 1 6 - - 1 9 1 1 av A. Montgomery.

II.

Bomullsindustriens produktionsförhållanden av K.-G. Hagström.

III.

Utredning angående det svenska jordbrukets produktion samt saluöverskotl av

IV.

Jämförelse mellan jordbrukets utveckling i vissa delar av Sverige samt Danmark

spannmål av E. Höijer. och Norge av E. Höijer. V.

Tabeller till belysning av det svenska jordbrukets utveckling 1871 — 1919 jämte anmärkningar av E. Höijer.

VI.

Svensk traktatpolitik 1816 — 1914 av A. Montgomery.

VII.

Utlåtande angående frågan om differentialtullar till skydd mot valutadumping.

VIII.

Utlåtande i valutafrågan.

IX.

Utlåtande angående järnvägsfrakternas reglering.

X.

Utlåtande med

förslag

till förordning

om

åtgärder till skydd mot så kallad

valutadumping. XI.

Pappersindustriens produktionsförhållanden av E. Bosams.

XII.

Margarinindustriens utveckling med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget av J. Lublin.

XIII.

Den svenska kautschukindustriens utveckling 1890—1913 med särskild härisyn

XIV.

Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919 av A. Sjöström.

XV.

Översikt

till dess ställning åren närmast före Världskriget av B. Oblin. av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder 1871—1913 av

E. Höijer. XVI.

Den svenska järnhanteringens utveckling mod särskild hänsyn till åren 1890 — 1913 av S. K. Stockman.

XVII.

Den svenska glasindustriens utveckling med särskild hänsyn till dess ställning åren närmast före världskriget av B. Oblin.

Statens offentliga utredningar 1922. Systematisk

förteckning.

(Siffrorna inom parentes hänvisa till den kronologiska förteckningen för januari—mars 1922. Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen från och med april 1922.) Om lappskattelandsinstitutet. [10] Allmän lagstlHning. Rättskipning. Fångvård. Förslag till vissa ändringar.i bestämmelserna rörande Förbered, utkast till strafflag. Förmögenhetsbrotten. 2. jakt och fågelskydd. 2. Ändringar i jaktlagen, frid(17) lysningsbestämmelser m. m. [16] Lekmannaelementets använd, inom civilprocessen. (25) Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. BokBet. rör. internering av farliga återfallsförbrytare. (26) föringsåret 1919-1920. [18] Utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborge- Betänkande med förslag angående arrendators rätt till närers fordringar m. m. [26] ersättning för elektrisk anläggning. [19] Förslag till lag om tvångsuppfostran. [46] Kolonisationskommitténs betänkande 1922. [22] Bilaga till d:o. [32] Förslag till författningar angående handel med och imStatsförfattning. Allmän statsförvaltning. port av utsädesfrö ävensom till omorganisation av 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. (10) frökontrollverksamheten m. m. [25] Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannavnl. [1] Redogörelse lör de ecklesiastika boställena. 5. VärmStatistiksakkunnigas betänkande. [15] Bilaga till d:o. [60] lands län. [27] Kommunikationsverkens lönekommitté 4. [44] Odlingsorganisationens verksamhet. [45] Kommunalförvaltning. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Städernas skvldigheter och rättigheter i förhållande till Bet. ang. statens övertagande av förädlingsverksamstaten. (3) heten betr. avkastningen från statens skogar. (28) Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. 3. (15) Bilaga till d:o. (16) Industri. Om röstsammanräkning vid kommunala val. [21] Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. [4] Statens och kommunernas finansväsen. Handel och sjöfart. Bet. ang. tillverkning och beskattning av maltdrycker. Bet. rör. lönereglering vid lots- och fyrstaten. (20) (11) Uti. ang. kontrollen över sockertillverkningen. (13) Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänKommunikationsvasen. kanden. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd mot s. k. valuta- Betänkande om ostkustbanan. (18) dumping. (34) 11. Pappersindustriens produktions- Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) förhallanden. [36] 12. Margarinindustriens utveck- Ostkustbaiiekommitténs promemoria med anledning av järnvägsstvrelsens yttrande. (27) ling. {40] 13. Den svenska kautschukindustriens utveckling. [38] 14. Huvuddragen av det svenska,jord- Järnvägsstyrelsens erinringar med anledning av ostkustbanekommitténs promemoria. (31) brukets utveckling [41] 15. Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder. [42] 16. Den Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april och 5 maj 1922. [3] svenska järnhanteringens utveckling. [52] 17. Den Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24] svenska glasindustriens utveckling, [53] Förslag till förordning om motorfordon. 139] Utredning angående ett svenskt statslotteri. (24) Betänkande och förslag ang. utbildningskurser inom tullverket. [231 Bank-, kredit- och penningväsen. Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus m. m. [30] Förslag till förordning ang. tillverkning och beskattning 1921 års fastighetskreditsakkunniga. Betänkande 1. [35] av maltdrycker m. m. [37] Försäkringsväsen. Politi. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter odling i övrigt. och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. [28] Omorganisation av polisväsendet. [49] Skolkommissioncns betänkande. 1:1—2. Grunder för en ny läroverksorganisation. (33) 2. Historiska överSocialpolitik. sikter m. m. (29) 3. Statistiska utredningar. (32) 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) Utredning och förslag angående vården av blinda. (30) Förslag om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. (7) Byggnadsarbetarsakkunnigas bet. 2. Arbetsstatistisk Bet. ang.till Chalmerska omorganisation. (12) undersökning rörande liusbyggnadsverksambeten. [2] Ortnamnen i Värmlandsinstitutets län. 7. (22) •Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning m. m. [33] och organisation i Skåne. [5] Utrodn. ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8] Hälso- och sjukvård. Betänkande med förslag till lag angående kulturminnesvård. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. Förslag Förslag till allmän sjukhusstadga. [43] och motiv. [12] Högskolornas löneregleringskommittés bet. 2. FackhögAllmänt näringsväsen. skolor och övriga vetenskapliga anstalter. [131 och förslag rörande det akademiska beBetänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang Betänkande fordringsväsendet. [17] 1 till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (6) Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn [31] Patentlagstiftningskpmmitténs bet. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [9] Försvarsväsen. Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren . [ 14] Utredning rörande understöd åt änkor efter manskap Mellanhandssakkunniges betänkande. [20] vid armén och marinen. (9) Betänkande angående officerskårens vid flottan rekryFast egendom. Jordbruk med binäringar. tering och utbildning. (14) . till bet. betr. förrådsverksamheten vid mannen. ]bj Betänkande angående förvaltningen av kronans jord- Tillägg Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolbruksdomäner. (2) reglemente för flottan. [29] 4 angående undervisJordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag anningsphm för skolor och kurser vid sjömanskåren. |ol| gående rätt att förvärva och besitta fast egendom. (8) 4. Om bildande av nya jordbruk. [47] 5. Redog. 1920 års krigslagstiftningskommittés betänkande. [34] för resultatet av vissa enquéter i jordfrågan. [48] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7] Sthlm 1922, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.