Betänkande med förslag till livsmedelslag m. m. Bihang 1,

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2016

BETÄNKAN

MED tönispaaámi.

, 1

S M

IV EDELs

MLM

FÖRSLAGf

TILL FÖRESKRIETERRÖRANDE

UNDERSÖKNING SMÖR MARGARIN, AV OCH OST 0011 MARGARINOST, ÄTTIKA 0011 VATTEN

UPPSALA: 1921 A ALMQVIST WIKsELLSBomçxvcxnnt A

BIHANG I

TILL

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

LIVSMEDELSLAG

FÖRSLAG

TILL FÖRESKRIFTER RÖRANDE UNDERSÖKNING AV SMÖR OCH MARGARIN; OST OCH MARGARINOST, ÄTTIKA OCH VATTEN

UPPSALA 1921 ALMQVIST WIKSELLSBOKTRYCKERI-JL-B.

Som framgår livsmedelslagstiftningskommitténs

av underdåniga skrivelse

till Konungen den 28 november 1921, har kommittén anförtrott åt under-

tecknad, dess ledamot, att vid utarbetandet förslag av till föreskrifter rörande

undersökning vissa livsmedel leda de förhandlingar av mellan olika sakkun-

nige, vilka därvid visat sig erforderliga.

Förslag till dylika föreskrifter åro utarbetade eller under arbete rörande

undersökning mjölk, smör av och margarin, 0st och margarinost, köttvaror,

.spannmål och därav beredda produkter, arter, bönor, lins och därav berett mjöl,

kafe och samt ersdttntøzgsnzedel för kafe och kakaomassa, te, kakao och

choklad, honung, saft och marmelad, ättika samt vatten.

Föreliggande Bihang innefattar de förslag, vilkas utarbetande fram-

skridit så långt, att de kunna publiceras. Förslagen utgöra sålunda allenast

exempel, avsedda att fullständigas, de komma så att att omfatta föreskrifter

rörande ett flertal livsmedel.

Rörande snwöö, margarin och vilka 0st, varuslag icke ingå bland dem,

som varit eller under närmaste tiden torde bliva föremål för gemensamma

författningsbestämmelser i de tre nordiska länderna, äro förslagen, alltså som galla uteslutande Sverige, i huvudsak utarbetade av professor CHR. BARTHEL.

Rörande ättika och attiksyra är förslaget utarbetat professorn av vid tekniska högskolan i Trondhjem S. SoHMIDr-NIELSEN och rörande vatten

av fil. dzr H. HUss och undertecknad.

De båda sistnämnda förslagen, vilka, liksom de ännu slutredigerade,

Omnämnda förslagen, ovan varit föremål för ingående diskussion mellan de

tekniskt sakkunniga medlemmarna bland de delegerade för skandigemensam

navisk livsmedelslagstiftning

avensom andra tillkallade sakkunnige, avåro sedda att för de vara gemensamma tre nordiska länderna.

Det må vidare erinras, att i förslagen förekomma

hänvisningar till annu

slutgiltigt utarbetade föreskrifter, nämligen ide fall, då viss metod en har sin naturliga platsi den föreskrift, till vilken hänvisning blivit gjord. Slutligen erinras aven, att vissa metoder annu slutgiltigt prövats,

varför för desamma lämnats tomrum, avsedda att utfyllas, innan föreskrif-

terna i fråga bliva vederbörande av myndighet promulgerade.

Klas Sandén.

Förslag

nu

Föreskrifter rörande undersökning smör och

av margarin.

Smör.

Orientering.

Enligt 1 och 2 i Kungl. kungörelsen med närmare bestämmelser angående livsmedelslagens tillämpning med avseende å smör och margarin skall smör vara berett av mjölk eller grädde och får innehålla andra fettämnen än mjölkfett och andra tillsatser än koksalt och ofarliga växtfärgämnen, varjämte vattenhalten får överstiga 16 %. Därjämte får smör vara i högre grad härsket, varförutom lukt och smak skola m. m. vara normala. Kontrollen av denna följaktligen dels upptäckande invara avser av blandningar av främmande fettarter samt konserveringsmedel och tjärfärgämnen, dels fastställande fett- och vattenhalt samt bestämning av av härskenhetsgraden.

II. Provtagning.

Provet måste uttagas från olika ställen smörmassan, då. dennas av sammansättning kan variera rätt betydligt i olika delar. Bäst är att vid provtagningen begagna sig av en s. k. smörrborr, d. längre eller v. s. en kortare stålskena, som i genomskärning har formen cirkelbäge. Smörav en borren stickes ned igenom hela smörmassan, varefter vrider ett man om varv. Vid borrens utdragande medföljer då ett cylindriskt smörstycke av samma längd som smörmassans djup. Ar detta betydande, vid smörets ex. förpackning i drittel, så uttages den erhållna smörcylindern ett stycke av vid vardera ändan samt ett ur mitten, samtliga av en handsbredds längd. Ar smörmassan mindre, uttagas med en mindre smörborr flera från olika prov ställen i massan. I båda fallen förenas de erhållna i ett väl tillproven slutet kärl av glas, porslin eller stengods. Papper får förekomma såsom

emballage direkt om smörprovet. Det sammanlagda provet skall utgöra minst 250 gram.

Smörprov få förvaras längre tid än 5 dagar före undersökningen, försåvitt denna även skall omfatta bestämning härskenhetsgraden. Förav varingen skall ske å ett svalt och mörkt ställe. Före undersökningen smältes provet nedsättning i 40-gradigt genom vatten. Genom omskakning fördelas den härvid avskilda bottensatsen laken

åter i fettet, så att man erhåller en fullt homogen blandning. Under denna omskakning avkyles smöret. Härigenom erhåller man ett fullt likformigt prov, varur sedan de nödiga kvantiteterna för de olika analyserna uttagas. Sker smältningen vid högre temperatur, 5060°, så försiggår avskil-

ex. jandet av laken så hastigt och fullständigt, att det är svårt att åter fördela denna homogent i fettet genom omskakning.

III. Undersökningens omfattning.

De undersökningar, vilka här nedan äro kursiverade, skola alltid komma till utförande. De, vilka äro kursiverade, äro fakultativa, d. deras

v. s. utförande är beroende det föreliggande fallets art, medan de undersök-

av ningar åter, vilka äro satta inom parentes, endast i undantagsfall behöva komma till utförande. Undersökningarna omfatta:

1. Vattenbestämniøzg.

Fettbestämning.

Bestämning fettets surhetstal.

av

Undersökning på konserveringsmedel och tjärfärgämnen.

Påvisande av främmande fettarter.

Påvisande pasteurisering.

av

lV. Analysmetoden

1. Va ttenbestämniøzg.

a Standardmetod. I en Hat porslins- eller nickelskål av ungefär 6 cm diameter med upprättstående kanter ifyllas ca 15 ungefär ärtstora stycken

g

utglödgad pimsten. Skälen med pimstenen upphettas först i torkskåpl under av 1/2 timme till 103°, varefter den efter avsvalning väges. Av det förut

genom smältning omblandade provet avvägas noggrant, men med möjligaste skyndsamhet ungefär 5 i skålen, varefter torkas 1 timme vid 103°. Därefter

g torkas ånyo, varvid man var 30:de minut låter provet svalna och väger på nytt. Härmed fortsättes till dess att konstant vikt erhålles, vilket vanlig-tvis tager en tid av ca 2 timmar. Mer än 3 timmar får torkningen fortsättas, emedan. då oxidation och i följd därav viktsökning inträder.

b Praktisk metod. Provet utföres medelst en särskild, av Centralanstalten för jordbruksförsök konstruerad våg lig. Denna uppställes på ett plant bord, varefter man övertygar sig om att den nedhängande delen med bägaren verkligen är parallell med vågens stativpelare. Medelst den vid vågarmens ända sittande skruven inställer man nu vågen så, att vågarmens spets pekar på skalans nollstreck. Härvid skola alla tre vikterna vara inställda i de hak, som svara mot O å vågarmens gradering. För att flytta de små vikterna utefter sina resp. stänger bör man betjäna sig av den lilla metallstaven, som medföljer vågen.

Sedan vågen riktigt inställts, flyttar man den största vikten, som motsvarar hela gram, till. delstrecket 8 endast den mellersta stången är graderad med siüror, då man å de båda andra lätt kan se, vilken siffra som mot-

1 ex. ett glycerintorkskåp.

varje hak. Det smälta smörprovet uthålles hastigt i den å vågen svarar upphängda bägaren till sådan myckenhet, att vågen slår över.

Sedan att flytta de olika vikterna åter fått vågen inställd

man genom på nollpunkten, avlåses smörets vikt direkt å vågarmens trenne stänger, varvid ar att märka, att den största vikten motsvarar hela gram, den mel-

lersta decigram och den minsta centigram.

Fig. 1 Smörvåg.

.

Man fattar metallbågaren medelst den vågen medföljande tången

nu och kokar bort vattnet över liten låga, varunder man hela tiden håller

en bägaren kringsvångande rörelse. Under upphettningen höres ett knas-

i en trande ljud och bildas på smörets yta egasblåsor, sålänge som vattnet kokar bort. På gång upphör knastrandet, ytan betåckes av ett ytterst ñnt

en skum, och den på. bagarens botten befintliga fållningen av oståmne börjar antaga brun färg. Nu upphånges åter bägaren på. vågen samt lämnas

en att svalna, varefter våges på nytt.

i

Provet kan ockutföras medelst porslinsskål och vanlig våg.

Fettbestánzning.

Ungefär 2 smör avvägas noga i ett 3 cm långt, halvcylinderformat

g glasskepp eller på ett styvt, fettfritt papper av samma form och storlek. Det hela införes därefter i ett Gottliebs eller EichZqf-Grimøners rör, varefter varmt vatten tillfogas, till dess att hela volymen utgör 10 om Smälter

smöret genom beröringen med det varma Vattnet, så nedsättes cylindern i varmt vatten, tills smöret är smält. Nu tillsättes 1 cm3 ammoniak och därefter 10 cm3 95% alkohol, varefter omskakas. Är blandningen fortfarande varm, så avkyles cylindern i kallt vatten för att förhindra att den sedermera tillsatta etern alltför lätt förilyktigas. Avkylningen får dock drivas så långt, att smöret åter stelnar. Man tillfogar nu 25 om eter, varefter omskakas på så sätt, att röret upprepade gånger vändes upp och ned. Slutligen tillsättas 25 cm3 petroleumeter kokpunkt under 70°, varefter på nytt omblandas på samma sätt.

Sedan de olika skikten skarpt åtskilts från varandra, avsifoneras medelst en fin hävert hela den klara eterfettlösningen så nära ske kan, utan att något av det grumliga, undre skiktet medföljer. Därpå ifylles försiktigt ånyo 50 cm eter i cylindern och avsifoneras. Slutligen utskakas återstoden i cylindern med blandning 25 cm3 eter och 25 cmg petroleumeter.

en av Härför kan även användas den från föregående analyser erhållna, avdestillerade eter-petroleumeterblandningen. Sedan skikten ånyo avskilt sig, avsifoneras som förut. Eterlösningarna från alla tre avsifoneringarna uppsamlas i en och förut tarerade kolv med vid mynning. Efter av-

samma, destillering av eterpetroleumblandningen, och sedan. fettet torkats 2 timmar vid 103°, väges kolven med fettet. Därefter torkas kortare stund och

en väges på nytt till dess konstant vikt erhålles. Upphettningen får dock fortsättas längre tid än sammanlagt 3 timmar.

Bestämning fettets surhetstal och hdrskenhetsgrad.

av

Ungefär 6 av det smälta och filtrerade smöøfettet uppvägas noga och

g lösas blandning 15-20 cm3 alkohol, med lika mängd eter. Lös-

i en av ningen titreras därefter med 1/10 alkali och fenolftalein såsom indikator.

n. Härvid måste dock fråndraga det värde, som erhålles vid titrering av

man samma mängd alkohol-eter enbart. Antalet cm3 normalalkali, som åtgår för neutralisering de i 100 smörfett befintliga, fria syrorna, utgör det s. k.

av g surhetstalet.

4. Undersö7cning på konservermgswøedel och tjärfärgäønøzen.

Denna undersökning omfattar: a borsyra, b benzoesyra, c salicylsyra, d tjärfärgämnen. a Borsyra. Smöret smältes och utskakas i en skiljetratt med lika

mängd varmt vatten, varefter den undre, grumliga lösningen användes för undersökningen. Denna företages på så sätt, att 50 cm3 lösningen alka-

av liseras med kalkmjölk, varefter indunstas och inaskas.- Askan löses iminsta möjliga mängd vatten, försatt med saltsyra, till svagt sur reaktion. Vätskan

undersökes på borsyra med kurkuminpapper och medelst låg-reaktionen på sätt, som angivits i föreskrifterna för undersökning köttvaror. av b Benzoesyra. 50 smör smältas och omskakas kraftigt g i en tillsluten kolv med 100 cm3 alkohol 20 volymprocent cm3 av och 0,2 saltsyra av sp. v. 1,125. Blandningen uppvärmes därefter någon tid på vattenbad till 70°, tills tydlig skiktning inträtt. Det vatten-alkoholhaltiga extraktet avskiljes antingen efter avsvalning filtrering eller genom ännu varmt medelst skiljetratt och neutraliseras därpå med alkali utan hänsyn till en möjligen förhandenvarande grumling. Den neutrala eller svagt alkaliska lösningen uppvärmes så länge på vattenbad, tills alkoholen avlägsnats, surgöres därpå och filtreras efter avsvalning. - Det klara ñltratet utskakas med eter, extraktet tvättas några gånger med vatten, varefter avdunstas eternu på vattenbad vid lindrig värme med tillhjäll luftström. Aterstoden behandlas av en på sätt, som angivits i föreskrifterna för undersökning köttvaror. av c Salicylsyra. 50 smör smältes vid ungefär 40° g och laken avtappas medelst skiljetratt. Smörfettet tvättas 3 gånger med för var gång ca 10 cm3 varmt vatten och tvättvattnen förenas med laken. Vätskan försattes sedan med 8 droppar isättika och 8 droppar

kvicksilvernitratlösning,

den uppkomna fällning-en avfiltreras och ñltratet utskakas 3 gånger med för varje gång ca 10 cm eter. Eterlösningen filtreras genom ett torrt ñltrum och etern får avdunsta. Aterstoden behandlas på sätt, som angivits i föreskrifterna för undersökning köttvaror. av d Tjärfâtrgämnen. Några cm3 det smälta av smöret utskakas i ett provrör med lika mängd saltsyra 1,125. Vid närvaro tjärfåirgav sp. v. av ämnen färgas syran röd, ejest icke.

Påvisande frdmwzanrle fett. av

Såväl animaliskt vegetabiliskt fett kommer som till användning vid smörförfalskning. Undersökningsmetoderna bliva olika, allt eftersom man har anledning att misstänka inblandning det eller av ena det andra fett ämnet. Dessa omfatta:

a prov på stärkelse,

b refraktometrisk undersökning,

c bestämning försåpningstal, Reichert-Meissl R-M--tal och Polenslce-tal, av d jodtal,

e fytosterinacetatprov,

f prov på vegetabiliska oljor.

a Prov på stärkelse inblandning margarin. 100 av g av provet smältas vid en temperatur omkring 40° under tillsats av av omkring 5 cma vatten och överföras i skiljetratt, varpå den under fettskiktet en stående vattenhaltiga vätskan avtappas.

En mindre del denna vätska prövas medelst jod-jodkaliumlösning av på förekomsten stärkelse, då stärkelsekornen färgas blåsvartaà av Resten av vätskan lämnas någon tid att sedimentera i ett spetsglas, varefter bottensatsen undersökes mikroskopiskt.

b Refraktometrisk undersökning. Härför användes helst den av Wollny-Zeiss konstruerade och Zeiss tillverkade smörrefraktometern. , av

refraktometerkonstruktioner, Abbes, kunna användas. Men även andra ex.

apparatens justering etc. hänvisas till den varje Rörande användningssiittet,

apparat åtföljande bruksanvisningen.

försåpningstal, R-Mstal och Polensketal. c Bestämning av

bestämningar ske lämpligen i ett sammanhang på följande sätt. Dessa saponiñeras i vägd 30O-c1n3kolv Försápningstal. Precis 5 g fett en av

cm3 avmätt möjligast färglös alkoholisk kalilut. jenaglas med 10 noga

dylik lut, Chr. Barthel: Die Methoden zur Un- Rörande beredning av se

Milch und Molkereiprodukteiw, 17-1. Vid saponiñkationen tersuchung von s.

kork, försedd med ett 75 långt och 13 mm vitt tillslutes kolven med en cm

återflödeskylare. Kolven med innehåll uppjenaglasrör, vilket tjänar såsom

15 minuter i kokande vattenbad. Genom upprepade omskakhettas under

saponifikationen. Medan kolvens innehåll ännu är varmt, ningar påskyndas

alkoholisk, halvnormal svavelsyra och alkoholisk fenolftaleintitreras med

lösning indikator. som från den använda syremiing-den fråndrager den kvantitet, När man

10 cm3 alkoholisk kalilut, erhåller man den åtgår för neutralisering av som åtgått till fettets saponifikation. Denna mängd uttryckes mängd KOH, som

smörfettl. Vid varje undersökning anställes ett blindförsök i mg per 1 g

utan fett. a Till den vid föregående undersökning erhållna, alkoholiska RJK-tal.

omg den alkoholiska kaliluten, 25 cm3 glycerin och såplösningen sättes 0,5 av

paraffinstycke. Alkoholen förjagas över fri låga och kolvinneett ärtstort urkokat vatten till vikt 115 Den hållet bringas genom tillsats av en av g.

destilleras därefter i Polenskes destillationsså erhållna såplösningen en

cit. 172. Härvid lågans storlek apparat se Chr. Barthel: loc. s. avpassas

110 c1n3 destillat på 19-21 minuter. En något litet så, att man erhåller

har dock ingen skadlig inverkan. Destillatet, vars förlängd destillationstid det avdroppar vid 20-23° temperatur kylvattnet skall regleras så, att genom hals finnas märken vid 100 och 110 cma. upptages i en kolv, å vars

destillatet utgör 110 cm släckes lågan, varefter förlaget Så snart

med mätcylinder 25 cm3 rymd. Sedan i förögonblickligen ersattes en av

inslipad omblandas destillatet upprepade lagets hals insatts en propp, genom

varpå filtreras ett ñltrum av 8 cm diameter, som omstjälpning-ar, genom

ligger fullständigt tätt an mot glastrattens väggar. . medelst 1/10 lut under tillsats några 100 cm3 ñltratet titreras n. av av alkoholisk fenolftaleinlösning. Genom att till den förbrukade droppar av en

1/10 tiondel härav, erhåller den mängd som mängden n. lut addera en man

destillatet. Denna mängd, uttryckt i ams, åtgår för neutralisation av hela

här ett särskilt blindförsök utgör R-Mstalet. Man måste även genom

destillation de föreskrivna mängderna men utan fett, fastmed av reagens,

1/10 härför åtgår, vilken mängd fråndrages ställa den mängd n. lut, som

analysresultatet.

1 Enligt förslaget till internationell konvention för åstadkommande av gemensamma

näringsämnen ochlfodermedel skola försåpningstal, beteckningssätt i fråga om analys av

med surhetstalet angivas i om n-lut per 100 g av det ana- R.-M.-tal och Polenske-tal i likhet

beteckningsätten kunna, man så vill, tillfogas inom lyserade fettet. De hittills brukliga om

01113n-lut parentes. Ex.: R.-M.-tal 60,90 = 30,45. = -"100 g

I föreliggande förslag har emellertid använts de gamla beteckningssätten.

ll

Polenslces tal. Sedan hela destillatet avfiltrerats, filtret tvättas omedelbart tre på varandra följande gånger med för varje gång 15 cma des

tillerat vatten, varvid filtret fylles till randen. Detta tvättvatten har förut

tjänat till att tre gånger urspola kylröret, mätcylindern och förlagskolven.

Sedan det sista tvättvattnet avdroppat, förfarande med för upprepas samma varje gång 15 om neutral, 90 á-ig alkohol. De i de förenade alkoholiska filtraten lösta fettsyrorna titreras, efter tillsats 3 droppar alkoholisk av fenolftaleinlösning, med 1/10 lut. Det antal cm3 dylik-lut, härför n. som åtgår, utgör Polenske-talet. d J odtal

e Fytosterinacetatprovet. Om vid bestämning Polenske-talet av detta överskrider det mot ett visst R.-Jl.-tal svarande tabellen sid. 13

se

högsta tillåtna, så föreligger endera förfalskning smöret med kokosfett

av eller

annat palmkärnfett, eller också ha kokoskakor eller andra palmkärnkakor

ingått i kornas utfodring. För att avgöra huruvida avsiktlig inblandning

av växtfett föreligger utföres Báäners fytosterinacetatprov enligt den i Chø". Barthel, loc. cit. 184 beskrivna metoden. s. f Påvisande vegetabiliska oljor. av Sesmnolja. Om färgämnen, vid utskakning med saltsyra som giva rödfärgning se sid. 9 icke äro närvarande, skakas 5 cm3 smält smörfett med 0,1 cmi alkoholisk furfurollösning 1 volymdel möjligast färglös furfurol i 100 volymdelar absolut alkohol och med 10 cm3 saltsyra av sp. v. 1,19 under minst 1/2 minut kraftigt. Visar den nedtill sig avskiljande saltsyran en tydlig rödfärgning; genast åter försvinner, så är sesamolja som närvarande. Finnas färgämnen närvarande, i och för sig giva rödfärgning som med saltsyra, så avlägsnas först dessa upprepad utskakning med genom saltsyra 1,125. av sp. v. Bomublsfröolja. 5 cm3 smörfett upphettas i ett provrör tillsammans med den dubbla mängden blandning lika delar amylalkohol och av en av en 1 % lösning av svavel i kolsvavla. Upphettningen företages i ett från början kallt saltvattensbad, småningom till som uppvärmes kokning. Upphettningen i det kokande saltvattensbadet skall räcka 20 minuter. Vid närvaro av bomullsfröolja uppträder röd färgning. en

Påvisande pasteuriseriøzg. av

För att påvisa, huruvida den till smörberedning använda grädden varit pasteuriserad till 80° eller däröver, användes Storchs reaktion.

Ca 25 g smör smältas i bägare dennas nedsänkande i vatten en genom 60°, varefter fettlagret avlägsnas bottensatsen av och den vita blandas med en lika stor volym vatten. Den härigenom erhållna vätskan fylles på ett provrör, varpå tillsättes vätesuperoxid och parafenylendiamin såsom vid

pasteuriseringsprov på mjölk se föreskrifter för undersökning mjölk. av Uppstår härvid inom loppet 1 minut blåfärgning, så har av grädden, varav smöret är framställt, varit upphettad till 80°, förblir vätskan däremot ofärgad så har upphettning till 80° eller däröver en ägt rum. Denna metod kan med säkerhet användas för smör, är äldre som än 14 dagar.

1 Då utredning rörande lämpligaste metod pågår, kan föreskrift föreslås. n.

V. Analysresultatens bedömning.

Vattenhalten i smör får överstiga 16 %. Den ovan beskrivna, praktiska metoden för vattenbestämning är under vanliga förhållanden fullt tillräckligt I tvivelaktiga fall, när det rör sig om själva gränsnoggrann. värdet, 16%, bör dock standardmetoden komma till användning". Vad härskenhetsgraden angår, så kan denna på ett fullt tillfredsställande sätt uttryckas fettets surhetstal, enär detta står i direkt genom förhållande till sig smörets ålder eller till dess mer eller mindre härskna vare smak och lukt. Dock växlar surhetstalet hos normalt smör i allmänhet mellan 1 och medan det hos äldre, i sönderdelning statt smör är högre. Förekomst stärkelse tyder på inblandning av margarin. Dock bör av härvidlag nöja sig med fastställandet av förekomsten av stärkelse, man utan det misstänkta provet underkastas vidare undersökning. Den refraktometriska undersökningen har uteslutande karaktären av ett förprov. På enbart denna undersökning kan något omdöme om smörförfalskning grundas. Vid refraktometertal 44 och däröver vid 40° av kan-man dock utan vidare förklara provet ifråga fritt från kokosfett, medan någon undre gräns, under vilken bestämt kan säga att provet är förman satt med kokosfett, låter sig uppställas. Dock kan man i allmänhet säga,

att refraktometertal under 42 alltid böra giva anledning till ytterligare undersökning, att även tal, liggande mellan 42 och 44, alls utesluta men möjligheten förfalskning. För oleomargarin ligga brytningstalen mellan av 48 och 49 vid 40°, varför sålunda förfalskning av smör med oleomargarin en har till följd höjning det ursprungliga refraktometertalet, en höjning en av emellertid i de flesta fall blir för obetydlig för att man på grund av som densamma skall kunna draga några bestämda misstankar, att inblandning

oleomargarin föreligger. av . Rörande den kemiska undersökningen smörfettet och resultatens av bedömning härvidlag må anföras följande. R.-M.-talet för rent natursmör växlar i allmänhet mellan 24 och 34. Undantagsvis kunna dock såväl lägre högre värden förekomma. Vid som inblandning talg eller oleomargarin R.-M.-tal 0,1-1,0 sjunker R.-M.av av talet högst avsevärt. Vid inblandning kokosfett, i och för sig har av som ett rätt högt R.-M.-tal 6,5-8,5, kunna däremot stora mängder dylikt fett

undgå uppmärksamheten, endast R.-M.-talet besta-mmes. om Försåpningstalet bestämt tillsammans med R.-M.-talet och jodtalet, ger, mycket goda hållpunkter för bedömandet av smörfettets sammansättning. Sålunda blir vid inblandning kokosfett i smörfett jodtalet mycket lågt, av medan däremot försåpningstalet blir högre än det normala, är 220-234. som Av stort värde kan även att bestämma den Juckenack-Pasternackska vara differensen vilket sker enligt följande formel:

ac a b + 200 = där R-Mstalet, a = b =försåpningstalet.

Vid smörfel ligger den så erhållna differensen ungefär vid 0 -4 till

4, medan den vid kokosfett uppgår till mellan 40 och 60. En + - inblandning kokosfett i smörfett giver alltså en diiferens, som sjunker. av desto under kokosfett som inblandats. mera mera

Polenske-talet giver dock den tydligaste anvisning-en nar det rör sig 01n inblandning av kokosfett i smörfett. För natursmör varierar detta mellan 1,5 och 3,5, medan det för kokosfett uppgår till mellan 16,5 och 18,2. Medelst denna metod kan i de flesta fall påvisas en inblandning av 5 % kokosfett i smörfett och med nästan absolut säkerhet en inblandning av 10%. Mot ett visst R.-M.-tal svarar ett visst högsta tillåtna P0lens7ce tal, såsom framgår av nedanstående tabell. Overskrides detta Polenske-tal, ar smöret förfalskat med kokosfett eller ha kokoskakor resp. andra palmkäirnfoder ingått i utfodringen. För att i sådant fall erhålla otvetydigt bevis på. avsiktlig inblandning kokosfett måste fytosterinacetatprovet till-

av g-ripas. Om efter 3-5 omkristalliseringar av acetatet dettas smaltpunkt befinnes ligga vid 116,5° korrigerad smaltpunkt eller dâiröver,

så ar en inblandning av kokosfett med säkerhet pâvisad.

Beräkning det inblandade kokosfettets mängd med ledning P0-.

av av lensIce-talet sker enligt följande formel:

100 oz-ilj

:

x

lO-l-n-nl/

a: mängden kokosfett, uttryckt i av fettblandningen,

=

det erhållna Poleøzsketalet,

n =

det Polenske-tal, som i nedanstående tabell svarar mot R.-M.-talet

721=

för rent smörfett.

Tabell.

Mot olika R.-M.-t-.al svarande Polenske-tal.

Margarin.

Orientering.

Kontrollen margarin avserhuvudsakligen att fastställa, att detta av innehåller föreskriven tillsats potatisstärkelse, samt huruvida konserveringsav medel finnas närvarande. Därjiimte kan i vissa fall förekomma bestämning vatten och fett. av

II. Provtagning.

Provtacrnincren sker vid arin å sätt för smör. Om mar 1 samma som 23 b margarinetu förekommer. - n..förpackningaru pao 1/4 kg, sao uttages en obruten 1 dylik originalförpackning såsom prov.

III. Undersökningens omfattning

Vattenbestämningn Fettbestämning. Undersökning på lconserveringsmedel och färgämnen. Påvisande stärkelse. av

IV. Analysmetoder.

Vattenbestänzning.

Tillgår såsom vid smör.

Fettbestäøøzøzing.

Tillgår såsom vid standardmetoden för smör den andra metoden här användbar.

Undersökning på konserveringsmedel och färgämnen.

Tillgår såsom vid smör.

4. Påvisaøzøle av stáirløelse-

A. Kvalitativt Provet utföres på satt som beskrivits under smb: prov. B. Kvantitativt Metod under utarbetande. prov. 1 Rörande betydelsen av kursivering: se smör.

F ö r s l a g

till

Föreskrifter rörande undersökning 0st och margarinost.

av

Orientering.

Undersökning av ost avser i främsta rummet att fastställa fettvarans halt och vattenhalt samt eventuellt att påvisa inblandning främmande en av fettarter. Vid margarinost kontrollen dessutom fastställandet att avser av denna innehåller föreskriven tillsats sesamolja. av

II. Provtagning.

Medelst en k. ostb0rr uttagas osten cylinderformiga stycken s. ur av ungefär 15-20 vikt. Vid provtagning större partier och gr av av en samma ostsort förfares på följande satt. Ar antalet ostar 1-5, uttages ur varje 0st ett borrprov. Vid 6-100 ostar tages ñzte 0st och prov av var vid mer au 100 ostar 10:de. De olika borrproven från ett ostparti av var förenas till ett samlingsprov. Små ostar tagas i sin helhet till undersökning. Skall provet insåtndas till laboratorium, sker detta i hermetiskt tillslutet glaskarl eller, dylikt om kan anskaffas, insvepes provet väl i stanniol eller pergamentpapper och försändes i en passande tralåda. Vid provets undersökning börjar när det rör sig hårda 0stman, om sorter, att riva provet på ett vanligt rivjam eller mala det på liten en mandelkvarn, sedan man först skurit bort den yttre skorpan. Av den ñnfördelade ostmassan uttages efter omblandning med hornsked för en prov undersökning. Vid mjuka ostsorter rives provet eller hela osten det om rör sig om små ostar i en porslinsmortel, till dess att erhåller man en fullkomligt homogen massa.

IIL Undersökningens omfattning.

Denna omfattar:

1. Va ttenbestämning. 2. Fettbestámning. Påvisande av främmande fettarter. 4. Påvisande av sesamolja för margarinost.

IV. Analysmetoder.

Vatten bestäøøming.

Omkring 2 det ñnrivna provet torkas i en rymlig, flatbottnad g av skål till konstant vikt vid temperatur 103° 1 1/2-52 timmar. Vid en av mjuka ostar avvägas omkring 2 i skål med flat botten, vilken förut g en med utglödgad kvartssand och vilken tarerats tillsammans med

beskickats

liten kort glasstav med tillplattad spets. Efter invägningen av provet en omblandas medelst glasstaven ostmassan väl med sanden, varefter torkas

och väges.

Fe ttbestdmn ing.

A. Viktanalgtásk ønetod. 3-5 det finrivna provet avvägas i en g av liten bägare. 10 omg 20-25 % saltsyra tillsättas jämte några korn pimsten. Därefter upphettas till lindrig kokning och kokningen fortsättes ett minuter tills allt ostämne gått ilösning. Lösningen överföres i ett par Gottliebsrör, varvid bägaren ursköljes med ett par cm3 saltsyra. Efter lösningens avsvalning tillsättas 10 cm3 alkohol minst 90 %-ig

samt 25 cm3 eter, varmed först den använda bägaren rensköljts. Sedan

röret tillslutits med lätt fuktad kork och upprepade gånger vänts upp en och ned, tillsättes 25 om petroleumeter kokpunkt under 70°, varpå ånyo

omblandas på sätt förut. Provet får stå orört, till dess etersamma som petroleumeterlösningen blivit fullt klar minst 2 timmar. Eterskiktet uppmätes noggrant, varefter större delen avsifoneras i vägd kolv. Fettet en däri bestämmes genom eterns avdunstning och fettets torkning till konstant vikt vid 103°. Ur den funna vikten beräknas fettmängden i hela eter-

skiktet och uträknas i procent den invägda ostmängden. av Man kan även använda sig Eichlqñ-Barthels rör, varvid ostens inav vägning, kokning med saltsyra och följande behandling med alkohol, eter och petroleumeter sker i ett och kärl. I detta fall avsifoneras samma emellertid hela eter-petroleumeterskiktet med kvarlämnande av blott ett 0:a 1 högt lager, varefter ånyo försiktigt ifyller 50 cm av eter-petrocm man leumeterblandningl i röret, varpå avsifoneras på nytt. Det sålunda erhållna fettet utgöra totalmängden det i den invägda osten befintliga fettet. anses av B. Centrzfugaliønetod. Ungefär 2 provet inväges i ett till Koopcrs g av planprecisionsbutyrometer Dzr N. Gerbers C0. H., Leipzig hörande m. glasskepp, varefter skeppet införes i butyrometern, vars nedre del tillslutes med gummipropp. Man tillfogar 6,5 cm3 svavelsyra av sp. v. 1,38-l,40 en upphettar i kokande vattenbad under upprepade, pendelartade kring-

och

svängningar, tills fettet avskilt sig. Man avkyler därefter butyrometern i

kallt vatten. Sedan omskakas åter försiktigt, för att åter inblanda fettet i lösningen, och tillfogas så 6,5 cm3 svavelsyra 1,82 genom provaav sp. v. övre öppning. iProvaren bör därvid hållas i något lutande ställning, rens så att den koncentrerade kommer i direkt beröring med det å syran vätskeytan samlade fettet, utan följer glasväggen och lagrar sig under den i butyrometerglaset förut befintliga lösningen. Nu tillslutes den övre öppningen å och innehållet omskakas kraftigt. Provaren nedsänkes provaren därefter i 65-70gradigt vatten och centrifugeras då den antagit vattnets

1 Härtill kan användas den genom destillation av tidigare prov tillvaratagna eterpetroleumeterblandningen.

temperatur under 5 minuter i Gerbers Centrifug. Provaren en nedsättes

därefter åter i det 65-gradiga vattnet, varefter fettmängden avläses pro-

varens skala.

Vid beräkning analysresultatet användes följande formel: av

:f

p n i

m.

p = ostens procentiska fetthalt,

f = avläst fettprocent,

mzden invägda ostmängden i gram.

När det rör sig särskilt bestämningar om noggranna av fetthalten,

skall alltid den under A beskrivna, viktsanalytiska metoden komma till användning.

Llnclersökning på inblandning fwiønnzaøzde fett. av

100 g av det ñnrivna provet rives i mortel tillsammans en med sur-

gjort vatten fem delar utspädd svavelsyra på 200 delar vatten 20-30°, av varvid vattnet tillfogas efter hand. Emulsionen centrifugeras, om så erford-

ras, och det frånskilda fettet knådas med litet vatten, varpå det får smälta

vid för hög temperatur. Efter filtrering genom ett torrt filtrum är fettet

färdigt till undersökning. Metoderna för denna undersökning äro desamma

som beskrivits under 371257".

4. Påvisaøzde sesamolja z Mzargarinost. av

10 g av det pä sätt under 3 beskrivits erhållna ostfettet undersökes

enligt den under .swzöbg5 f beskrivna metoden.

V. Analysresultatens bedömning.

Koopers butyrometermetod för bestämning av fetthalten i ost giver alltid

något lägre värden än den viktsanalytiska

metoden saltsyremetoden. Dock

uppgår diiferensen vid sorgfälligt arbete sällan till 1 % av ostens vikt, varför butyrometermetoden för den praktiska ostkontrollen är tillräckligt noggrann. Vid analyser bör dock alltid den noggrannare viktsanalytiska metoden

komma till användning.

Vid bedömandet ostfettets konstanter måste av stor försiktighet iakt-

tagas. Ostfettet undergår nämligen under ostmognadsprocessens förlopp

mer eller mindre genomgripande förändringar. I synnerhet sjunker iavse-

värd grad såväl R.-M.- försäpningstalet, emedan som fria fettsyror avspjälkas

och de flyktiga minskas i mängd avdunstning. genom I allmänhet förorsakar

dock en tillsats oleomargarinliknande fett förhöjda av refraktions- och jodtal,

men däremot mycket sänkta försäpnings- och R.-M.-tal. Kokosfett förorsa-

kar höjning Polenske-talet och en av en sänkning jodtalet. För att slutav giltigt bevisa inblandning kokos- eller andra av växtfett använder sig man av fytosterinacetatprovet.

2-214ss. Lizvsmedelslagstiftningskmnmittéqzs 4 betänkande.Bih.

Förslag

till

Föreskrifter undersökning av ättika och ättiksyra.

om

Orientering.

Enligt Kungl. kungörelse med närmare bestämmelser angående livsmedelslagens tillämpning med avseende å ättika skall ättika vara antingen: 1 jäsningsättika d. framställd ättikjäsning av alkov. s. vara genom holhaltiga vätskor eller 2 destillationsättika, d. framställd genom utspädning av på v. s. vara kemisk väg framställd ättiksyra.

Kontrollen över ättika handelsvara är inriktad på att konstatera som har tillbörlig styrka, den är det eller det andra urom varan om av ena den med hänsyn härtill gör skäl för den eller andra av sprunget, om ena kungörelsen fastställda beteckningarna, samt innehåller förde i om varan inblandningar mineralsyror, tunga metaller, konserveringsmedel

bjudna

0. s. v.. Vidare skall vid kontrollen undersökas, den för utspädning till om destillationsättika använda eller i handeln salubjudna ättiksyran äger till-

räcklig renhet.

II. Provtagning.

A. Attika. Försä vitt vederbörande sakkunnige, som skall föreden laboratoriemässiga undersökningen, i vissa fall- annorledes företaga skriver, skola alla ättikprov äga storlek 1/1 flaska d. s. 0:a 700 en av v. cm3. Föreñnnes ättika i originalfzlaska, skall sådan, oöppnad, utgöra provet. Är originalflaskans volym avsevärt mindre än 700 cm3 liter, uttager

era

2 eller flera flaskor, så" att totalvolymen provet uppgår till sagda man av kvantitet. i A Säljes ättika på andra kärl än originalkärl, skall provet fyllas på ren

och torr samt med kork försedd iiaska. ny B. Attiksyra. Såsom uttages oöppnat originalkärl, dock aldrig prov mindre än 100 cm3. Alla etiketteras, och förseglas omedelbart samt inpackas prov numreras sändas till undersökningslaboratoriet i enlighet med därom givna alloch männa eller för speciellt fall utfärdade föreskrifter.

III. Undersökningens omfattning.

A. Å varje ättikprov, som insänts i särskild avsikt, böra följande bestämningar alltid göras:

1 Iakttagelser beträffande utseende, lukt och smak. 2 Bestämning totalmängd fri av syra. 3 Prövning på fri mineralsyra, eventuellt kvantitativ bestämning av denna.

Av andra undersökningar, blott böra verkställas som på grund av därom från vederbörande myndighet särskilt gjord framställning eller iden mån eljest förhållandet så kräver, må nämnas följande:

Påvisande av

4 främmande organiska syror, ö tunga metaller samt 6 konserveringsämnen och tjärfâirg-er.

Bestämning av

7 torrsubstans samt eventuellt dennas surhetsgrad, 8 askhalt, eventuellt askans alkalinitetoch fosfathalt, 9 sockerhalt, O alkoholhalt,

1 påvisande metylalkohol, eventuellt kvantitativ av bestämning därav, 2 bestämning glycerinhalt. av -

Påvisande av

fenoler,

aldehyder, skarpa smakamnen,

empyreumatiska ämnen m. m. aceton. - B. Kryddáttika och ättika med efter namn vissa växter eller växtdelar böra alltid underkastas undersökning enligt ovan angivna nris 3 och 15. Vad speciella undersökningar beträffar hänvisas till nris 4-14 samt nris och 17.

C. Ättücsyra utspades till tiodubbel volym och underkastas prövning enligt nris 1-5 samt nris 16 och 17.

IV. Analysmetodik.

Provets utseende, lukt och smak.

Man upphåller ättikan i bägare 50 a 100 cm3 en av samt undersöker, om den är klar, eller däri kan iakttagas bottensats, om en slemklumpar, ättikål 0. dyl. Vätskans färg antecknas. Ättikan skall hava sin karaktäristiska lukt. Efter neutralisering med natronlut indikator:

fenolftalein

bör märkas någon skarp, stickande eller främmande lukt, liksom provet

stickande eller fadd eftersmak. Är detta heller bör äga någon skarp,

på skarpa smakämnen. Jfr. 15. fallet,prövar man nr

Attiksyra eller destillationsättika skall efter tillsats av alkali i över-

fenolftalein indikator vid kokning icke äga någon lukt eller skott med som

också ev. för destillationsättika angenäm sådan. Lukt av rök eller en ättiksyra Jfr nris 13, 16 och 17, lukt tjära tyder på användning av oren

pyridin tyder på användning med detta ämne denaturerad sprit. av av T otalsyra bestämmes vanlig acidimetrisk titrering med genom

fenolftalein som indikator.

handelsättika uttagas 10 cm3, titreras med 1/2 lut. Av vanlig som n

cm3 1/2n lut motsvarar 0,03 ättiksyra, och förbrukat antal 01113lut 1 g

multiplicerat talet 3 syrehalten beräknad ättiksyra i gram pr med ger s01n

Ar ättikan fåirgatl och färgomslztget otydligt, kan man utliter av varan.

den avmätta åittikmåingden med 100-200 01113urkokt v. s. kolspäda

syrefritt destillerat vatten.

undersökas på halt avmätas först 25 cm3 varan, Skall ättiksyra av syra, av

utspädes med destillerat, kolsyrefritt vatten till 2:50 cm3, och härav som 10 01113 till titrering med fenolftalein so1n indikator. uttagas som ovan antal cm3 1/211 lut multiplicerat med 30 varans halt av fri Förbrukat anger

ättiksyra pr liter av varan. syra som gram Hziøzeralagz/Izz. Under det att ättika med 35 g/l Prövning på frt en

vid 20° C har pH 2,46, ättika med 70 g/l styrka en pH ättiksyra en av en försatt med 1 gr/l saltsyra pH 1,5. Denna starka 2,39 har en ättika en av av påvisas lättast med färgomslag för tropäolin 00; ökning i surhetsgraden

cm3 ättikan försättas i ett provrör med 6 droppar tropäolinlösning 10 av

0,1 tropäolin 00 i 100 01113vatten. Om nu fri mineralsyra är närvagr Som blindprov använder 10 cm3 rande, sker ett färgomslag till rött. man

ättiksyrelösning- med totalaciditet provet. År provet av en ren samma som

och för sig färgat, kontrollprovet samma färg genom tillsats av i ger man Färgen iakttages med lodrät synaxel mot ett vitt underlag. caramellösningz mineralsyror även oxalsyra jfr 4 b. Positivt utslag ges förutom av av nr

innan provet göres, avfärgas genom kokning med Starkt färgad ättika bör,

träkol, varefter detta frånñltreras. Utfaller reaktionen härlitet ben- eller

med ett särskilt kontrollförsök göra klart för sig efter negativt, bör man

kolet upptagit mineralsyra. En ättiksyra kondetta beror på att av om g/l försattes för detta ändamål med 0,2 g/l saltsyra, uppcentrationen 35

med lika mycket kol vid beskrivna försök, varefter provet kokas som ovan

angivet satt. Utfaller provet negativt, äro kolen oanföretages på ovan

vändbara.

00 kan såsom indikator även användas metyl- I stället för tropäolin

eller 6 B, då endast i lösning hållande 0,1 g pr liter, violett 2 B men en händelse 5 droppar skola komma till användning vid 10 cm3 ättika. för den

med itttilçsymelösning- totalaciditet som provet bör Blindprov ren av samma

alltid göras. mineralsyra." 50 cm3 ättika försättas med 20 Kvantitativ bestämning m;

cm3 1/10 natronlut, indunstas till torrhet på vattenbad, förkolas och föraskas n organiska ñnnas närvarande, kommer askan försiktigt. Om nu endast syror

1/10n indikator: metylorange förbruka 20 cm3 av att vid titrering med syra

mineralsyra i provet, blir åtgången vid tidenna, finnes däremot av syran cms fattas i dessa 20 cm3, treringen väsentligt mindre. Varje syra, som

motsvarar 0,073 g/l saltsyra eller 0,098 g/l svavelsyra.

Prövning på främmande organiska omfattar: syror a. Prövning på myrsyra m. m. 100 cms ättika försåttas med 3 natriumacetat och 40 cm3 gram sublimatlösning 40 g/l, varefter provet hålles nedsånkt i kokande ett vattenbad under 2 timmar. En kalomelfâillning närvaro eller anger av myrsyra andra reducerande ämnen. Man utför samtidigt blindprov med 3 natriumacetat, g lösta i 100 emil vatten och försatta med 10 cm 1/1011 saltsyra.

Oxalsyra påvisas tillsats gipslösning till åttikan, då genom av man får fällning av kalciumoxalat. Beträffande den kvantitativa bestämningen

hänvisas till föreskrifter rörande undersökning saft. av litronsyra, cipplesyra, resp. . zhinsyøzz surt vinsyrat kali. Jfr föreskrifter rörande undersökning saft. av Tunga nzetaller. Påvisas att i ett provrör blandar lika genom man volymer ättika resp. till 10-dubbla volymen utspädd åttiksyra och mattat, nyberett svavelvätevatten. Nu får ingen fällning eller fâirgföriindring uppkomma, i så fall finnas tunga metaller bly, koppar, zink . närvarande. Eventuellt uppkommen fâillning undersökes enligt analysschemat.

Pröwnng på konserveringsnzeøiel och färgämnen onzføzttar:

a. Pröbning på fornzaldehg/cl 100 cm3 åttika försåttas med 10 koksalt och 0,5 gram g vinsyra och destilleras darefter i vanlig fraktioneringskolv med vattenkylare tills en 2/3 överdestillerat. Destillatet prövas på formaldehyid enligt föreskrifter

rörande undersökning köttvaror. av Prövning på sälicylsyrä och benzoesyra: 50 emi ättika försattas

med några droppar svavelsyra och utskakas 2 gånger med eter i en separertratt. Etern tvättas två gånger med lika volym vatten och indunstas en försiktigt till torrhet i porslinsskål. Påvisandet den eller andra en av ena syran sker enligt föreskrifter rörande undersökning köttvaror. av c. Borsyra: 25 cm3 ättika försattas med 2,5 cm3 natronlut, n indunstas till torrhet på vattenbad samt inaskas. Askan löses i litet vatten, försatt med saltsyra till svagt reaktion. Våtskan, volym bör sur vars överstiga 5 cm3, undersökes på borsyra med kurkuminpapper eller ock med lågreaktion resp. båda reaktionerna, allt enligt föreskrifter rörande under-

sökning av köttvaror.

d. Svavelsyrlighet och suvljiteø påvisas kvalitativt i 20 cm3 ättika med

jodatstäirkelsepapper, sedan provet försatts med 2 cma 25% fosforsyra i en 100 cm3 erlenmeyerkolv. Jfr i övrigt föreskrifter rörande undersökning av köttvaror.

e. Främmande färgämnen: Påvisas att försätter 10 cm3 genom man åttika med några korn kaliumbisulfat samt fettfri, obetad ulltråd, en varefter upphettas på vattenbad under 10 minuter. Fårgas tråden, så att

denna färg kan tvättas bort med rent vatten, kan tjärman anse att färgamne påvisats. Emellertid bör ihågkomma, att Caramel man noga ett tillåtet fårgåmne kan tråden gul till svagt brun färg och - ge en att rödvinsfâirgåmnet tråden brunaktig färg, vid ammoniaktillsats ger en som övergår i smutsgrön, vilken farg emellertid kan uttvåttas med vatten. Rö-

rande ytterligare fårgåmnesundersökningar hänvisas till föreskrifter rörande undersökning saft. av T orrsubstans i ättika bestammes indunstning till sirapskongenom sistens av 10 cms ättika i vinskål på vattenbad. Massan upplöses i 5 cm3

vatten, indunstas ånyo till sirapskonsistens, vilket förfarande ytterligare

två gånger, varefter resten torkas i 21/2 timme i ett vanligt upprepas vattentorkskåp vid 97-99° får avsvalna i exsiccator och väges. Torr-

substansen omräknas till l av varan. Ur torrsubstanshalten beräknas g pr mängden sockerfritt extrakt genom avdrag av föreñntlig mängd socker

bestämt enligt Mängden icke flyktig bestämmes på följande sätt: Torrsubstansen syra upplöses i vatten, avdunstas åter till torrhet och detta upprepas ännu en gång. Härefter löses torrsubstansen i 100-200 cm3 kolsyrefritt, destillerat vatten,

varefter titreras med 1/10 lut med fenolftalein som indikator. Mängden icke n flyktig i cm normallut liter ev. också såsom syra anges pr av varan gram äpplesyra liter 1 cm3 lut motsvarar 0,067 äpplesyra. pr av varan: g Askhalteøz bestämmes att den under 7 erhållna torrsubgenom stansen i platinaskål förkolas i elektrisk muffelugn eller vid svag låga. Vid närvaro mycket kol urlakas alkalierna med varmt vatten, kolpartiklarna av förbrännas med det askfria filtret, genom vilket vätskan filtrerats. Filtratet indunstas tillsammans med den rena askan till torrhet, upphettas till svag rödglödgning, får svalna i exsiccator samt väges. Beräknas g/l av som ättikan. Askøms allcaliøzitet och halt av fosforsyra bestämmas i enlighet med föreskrifter rörande undersökning av saft. Socker bestämmes viktsanalytiskt enligt Kjeldahl. Härtill användas 50 cm3 ättika, efter indunstning till torrhet och upprepad indunstningsom, med vattentillsats, lösas i vatten och neutraliseras med lut indikator: fenolftalein, fällas med blyättika i och för vidarebehandling enligt föreskrifter

rörande undersökning av saft. Den funna kopparmängden omräknas på druvsocker och uttryckes

dennas mängd i gram pr liter av ättikan. 10. Alkoholhalten: 200 cm3 ättika neutraliseras med natronlut saint underkastas destillation i vanlig fraktioneringskolv, tills fått 100 cm3 en man destillat i förlaget. Alkoholhalten fås destillatets sp. vikt i gram pr ur 100 cm3, destillatets alkoholhalt dividerad med 2 ättikans. Jfr föreanger skrifter rörande undersökning saft. av 11. llletylalkohol. Av 100 cm3 i det närmaste neutraliserad ättika avdestilleras 10 cm3. Härav avmätes för kvalitativt 1 cm3, försättes prov som med 4 cma vatten och 2,5 cm3 permanganatlösning 20 g/l samt 0,2 cms

konc. svavelsyra-Efter 3 minuters förlopp tillsättes 0,5 cms oxalsyrelösning 95 g/l och 1 omg konc. svavelsyra, varefter uppvärmes till omkring 40° O.

Så snart provet blivit färglöst, avmätas därav 5 cm3, försättas med 2 som cm3 frisk mjölk och 7 cm3 järnkloridhaltig saltsyra 100 cma saltsyra av sp. 1,12 försatta med 0,2 cm3 järnkloridlösning, hållande 100 g/l. v. Finnes metylalkohol eller formaldehyd närvarande, antar mjölken nu vid upphettning till kokning under loppet en halv minut en violett färg. av Som kontroll behandlas på analogt sätt 100 cm3 dest. vatten försätta med 0,01 cm3 metylalkohol 1 cm metylalkohol med utspädning 1 100. Färgav : reaktionen för ättikan bör vara svagare än för kontrollprovet, om man

skall anse sig ha påvisat metylalkohol. För att avgöra både formaldehyd och metylalkohol finnas närvaom rande jämföres färgstyrkan mjölkreaktionen, utförd på icke oxiderat v. s. av permanganatbehandlat destillat 5 cm3 den lösning, fås då man av som till 1 cm3 destillat sätter 7 cm3 vatten och 1,2 cm3 konc. svavelsyra.

Den kvantitativa metylalkoholbestämningen utföres efter Denigês metod,

i det att 5 omg ättikdestillatet oxideras på angivet sätt, varefter av ovan tillsättes 1 cm alkoholisk svavelsyra 30 cm3 vatten, 20 omg konc. svavel-

och alkohol till 100 cm3 och 5 cma Schifs 1 fuksin löses syra reagens g i 600 cm3 kokande vatten, avkyles och försättes omskakning med 20

under

cm3 mättad natriumbisulñtlösning samt slutligen 10 cm3 saltsyra av sp. v. 1,19, varefter det hela utspädes till 1 liter. Lösningen skall efter tids en förbli i det närmaste färglös. Bisulñtlösningen måste vara nyss

ståendeberedd.

. Den härvid erhållna färgen jämföres med den fås kända som av mängder metylalkohol under för övrigt möjligast likartade försöksbetingelser. På grundvalen härav får ättikans halt metylalkohol. Formaldehyd man av blir härvid likställd med den ekvivalenta mängden metylalkohol i såväl kvalitativt kvantitativt hänseende. som Man bör noga giva akt på att den kända metylalkoholmängden, som skall läggas till grund för analysen, ungefär storhetsordning är av samma som provets. Färgen är nämligen icke proportionell mot metylalkohol-

mängden utan tilltar hastigare än denna.

För att bestämma metylalkoholhalten i sprit, skall användas till som ättikfabrikation, utspädes spriten först till 10-dubbla volymen, varefter De-

nigês prov utföres med 5 omg se ovan.

12. Glyceriøz bestämmes med tillräcklig noggrannhet enligt kalkmetoden. 100 cm3 ättika indunstas i porslinsskål till 5 cms och fören cza sättes indunstningsresten med kalkmjölk 40 till 100 vatten till stark g alkalisk reaktion, varefter med litet sand eller pimsten indunstas å vatten-

bad under ständig omröring, avkyles och utrives till fin gröt med 5 cms en alkohol. Skålen sättes på vattenbad och tillfogar under omröring man ytterligare 10 å 12 cm3 alkohol. Då vätskan börjar koka, avhälles den

genom ett litet filtrum i en 100 cm3 kolv; 10 a 12 cm3 tillsättas under nya god omröring, upphettas till begynnande kokning etc., vilken procedur upprepas 8 å 9 gånger. Kolven med ñltraten avkyles därefter samt fylles med

alkohol till märket. Härefter filtreras ett täckt veckfiltrum, och 80 genom eller 90 cm3 det klara ñltratet indunstas försiktigt i porslinsskål på av vattenbad. Återstoden utrives några cm3 gånger med 3 å 4 absolut alkohol, och vätskan hälles varje gång i 50 cm3 mätcylinder med inslipad en propp. Inalles uppsamlas 15 cm3, till vilka sättas 7,5 cm3 vattenfri eter 3 gånger.

Mellan varje etertillsats omskakas provet väl. Sedan fällningen sjunkit till

bottnen, avhälles den klara vätskan i ett väg-glas 60 å 70 brett och 30 mm hög-t. Fällningen i cylindern tvättas två gånger med 5 cm3 blandmm av en ning av 1 vol. absolut alkohol och 1,5 v01. vattenfri eter, vätskeportionerna

överföras i vägglaset, varefter den samlade vätskevolymen försiktigt avdunstas på vattenbad. Då återstoden fått sirapskonsistens, torkar man under 1 timme i vattentorkskåp vid 97-99° C. Utgjorde den avmätta ñltratmängden 80 cm3, får den totala glycerinmängden i liter man gram pr av ättikan genom att multiplicera den Vägning funna mängden genom med 12,5.

Erfordras särskild noggrannhet, kan använda Zeisel-Fantos isoman propyljodidmetod, vid vilken särskilt bör iakttagas, att fosforn och är ren att jodvätesyrelösningen är tillräckligt koncentrerad. Jfr den tyska vin-

förordningen av 1920.

13. Fenoleø" påvisas att 20 cms ättika skakas 2 gånger med genom lika volym eter. .Etern avdunstas vid rumstemperatur och avdunstnings-

återstoden löses i 5 cm3 vatten och försättes med 2 cm3 mättat bromvatten. Efter någon tid avskiljes tribromfenol i mikroskopiska kristaller.

14. Aldehyder. 10 om destillatet från alkoholbestämningen eller

av 4 å 5 cm3 det enligt 11 framställda destillatet försättas med 2 omg

av ammoniakalisk silvernitratlösning lika volymdelar 10 á silvernitratlösning och 10% natronlut, försatta med den mängd ammoniak, som erfordras för att den bildade silveroxiden åter skall gå i lösning. Finnas alde-

nu hyder närvarande, utreduceras metalliskt silver antingen redan vid vanlig temperatur eller i alla händelser om provet uppvärmes i vattenbad.

15. Skarpa smakämneøz påvisas genom att 100 cms neutraliserad ättika indikator: fenolftalein indunstas på vattenbad till ringa volym eventuellt begynnande kristallisation. Vätskan bör efter avkylning ha någon skarp smak. Utskakas vätskan med ren eter och indunstas etern, får heller den så erhållna avdunstningsresten äga skarp smak.

16. Empyreumatiska ämnen m. m. påvisas i destillationsättika och ättiksyra med tillhjälp permanganatprovet i det att 20 cm3 ättika för-

av sättas med 1 cm3 1 °/00 KMnOj-lösning. Blandningen bör behålla färgen i

nu 10 minuter. Likaledes skola 20 cm3 ättiksyra, försatta med 180 cm vatten och 2 cm3 1 °/oo KMnOj-lösning, behålla sin röda färg 10 minuter J fr III O. Om provet avfärgas, upprepas proceduren med det destillat, som erhålles vid avdestillation 2/3 ättikan. Skulle även avfärgning inträda,

av av nu en måste man anse förekomsten av de avsedda föroreningarne bevisad. Erinras bör dock, att provet år för empyreumatica specifikt, enär en avfärgningäven kan grunda sig på förekomsten av svavelsyrlighet, metylalkohol, myrsyra etc., vilket sakförhållande emellertid är utan betydelse vid ättikans bedönming. En ättika med kryddor och andra smakämnen kan undersökas på detta sätt. Lukt av rök eller tjära vid kokning av den med alkaliöverskott behandlade ättikan tyder på, att en ofullständigt renad ättiksyra kommit till användning.

17. Aceton: 100 cm3 övermättas med natriumkarbonat och destilleras i 200 cm3 fraktioneringskolv, försedd med ett 75 långt glasrör som

en cm kylare. De först övergående 1 å 2 cm3 uppsamlas i ett provrör, försättas med 2 cm3 ammoniak, skakas lätt och korkas. Efter 3 timmars förlopp tillsättes 1 cm3 15% natronlut och 1 om beredd 2,5% nitro-

av en nyss prussidnatriumlösning. Finnes aceton närvarande, ger den sig tillkänna genom en röd färg, som vid försiktigt surgörande med 50 % ättiksyra går över i violett eller rödviolett. I annat fall fås en gulaktig färgning, som vid surgörande antingen helt försvinner eller ock missfärgas.

V. Analysresultatens bedömning.

Försäljning av grumlig ättika är visserligen förbjuden, men bör i detta fall hänsyn äve11 tagas till andra faktorer. Om vid smakprovet 1 den med överskott av alkali försatta ättikan vid kokning ger lukt av rök eller tjära, bör den undersökas på fenoler 13 eller aceton 17 och måste efter

man, påvisande av endera eller av bägge dessa, förklara ättikan uppfylla föreskrifterna. Om totalsyrehalten 2 visar sig högre eller lägre är

än som föreskrivet för ättiksyresorter gram ättiksyra liter, är ättikans

resp. pr försäljning stridande mot föreskrifterna. Avvikelser intill 1/50 över eller

av under fixerade gränsvärden må tillåtas, då de kunna bero på analysfel. Har

exempelvis en ättika vid analys befunnits innehålla 34,3 i st. de föreskrivna 35,0 liter, kan detta tolereras. g pr Närvaro fri mineralsyra 3 och tunga metaller är alltid stridande av mot föreskrifterna.

Vad beträffar organiska 4 är förhållandet något olikartat för syror olika varor. Myrsyra är tillåten i ättiksyra och destillationsättika för så

vitt dessa bestå permanganatprovet 16. Däremot bör den finnas i vin-

ättika och maltättika, under det att minimala mängder därav må tolereras i spritättika sulfitsprit. av Oxalsyra får förekomma i ättiksyra eller destillationsättika. Den

kan finnas i små mängder i vanlig jäsningsättika och i något större mängder

i ättika framställd oxalsyrehaltiga bär, frukter och andra växtdelar ur ex. rabarber. Vinsyra, citronsyra, ápplesyra finnas icke i destillationsättika,

spritättika eller maltättika. De finnas däremot i jäsningsättika från vissa

bär och frukter. För vinättika är surt vinsyrat kali ett kriterium, likaså

åipplesyra för ättika cider. av Av konserveringsmedel 6 , är en halt av borsyra stridande mot förordning-en. Fornzaldehg/d får förekomma spårvis i sprit-ättika sulfitsprit av men är för övrigt förbjuden. Benzoesyra och salicylsyra kunna leda sitt ursprung från bär eller frukter och må i minimala mängder tolereras, därest varan på grund av sitt är berättigad härtill. Tjärfärgämnen äro alltid ursprung förbjudna.

J äsningsättika bär ofta präg-eln använda råmaterial. Närvaro av av proteinämnen tyder på att vin, frukter eller malt eller öl kommit till användning.

Dextriner tyda på användning malt el. dyl. Vinsyrehalten berori av allmänhet på användning vin. Äpplesyra och citronsyra kunna tyda på av fruktättika. Från de olika växtråmaterialen härröra torrsubstans, askhalt

och fosfater. Små mängder aldehyder karakterisera jäsningsättika. anses Glycerin finnes alltid i jäsningsättika framställd vin, öl eller dylikt, låt av vara i växlande mängder.

Destillationsättikan skiljer sig från jäsningsättikan därutinnan, att den

saknar proteinämnen, dextriner, fosfater samt har låg halt torrsubstans av och aska. Provet på empyreumatica, utfaller positivt för m. in myrsyra, svavelsyrlighet, furfurol och en hel del andra ämnen, kunna förekomma som i oren ättiksyra och som därför gå över i destillationsättikan. Organiska

ämnen i jäsningsättikan förbruka likaledes permanganat. Har försatt man destillationsättikan med jäsningsättika eller smakämnen, kan provet intet

bevisa. Lukt av rök eller tjära vid upphettning den med alkali neutraliav serade ättikan är alltid att mycket misstänkt. Närvaro aceton anse som av eller fenoler anses bevisa, att ättiksyra kommit till användning. oren Proportionen mellan jäsningsättikans karakteristika aska, askans alka-

linitet och fosfathalt, glycerin, aldehyder m. är starkt växlande alltefter m. råmaterialets beskaffenhet.

Som vägledning vid bedömande de olika ättiksorterna av ex. och för särskilda undersökningar på denatureringsmedel för spriten hän- visas till v. Buchka, Das Lebensmittelgewerbe, Bd. 351; Beythien, pag. Hartwich und Klimmer: Handbuch der Nahrungsmitteluntersuchung, Bd.

pag. 782 samt Standards of Purity for Food Products.

F ö 1 s 1a g

till

Föreskrifter rörande undersökning och bedömning

av vatten.

I anslutning till förordning rörande vattenledningsvattcn.

En vattenundersökning kan äga olika ändamål: hygieniska eller tekniska, och eftersom ett vattenledningsvatten i regel användes till alla möjliga ändamål, måste vanligen vid vattenundersökning hänsyn tagas till de olika användningssätten. Dessa ändamål sammanhänga ofta så nära med varandra särskilt inom livsmedelsindustrier att något särskiljande av

- metoder och bestämningar, som ensamt avse vattnets ena eller andra användning, icke är möjligt Weller åtminstone praktiskt lämpligt.

Den hygieniska vattenundersökningen kan vidare hava olika syften: antingen att lära känna ett mer eller mindre obekant vattens sannolika lämplighet till dryck och dylikt, eller utgående från förutvarande känne-

att dom om vattenbeskaifenheten kontrollera verkan av en viss reningsmetod.

-

För sistnämnda uppgift kunna ofta metoder lämpa sig, vilka äro otillräckliga, då uppgiften är den andra. Vilka metoder, som i ena eller andra fallet böra ifrågakomma, framgår delvis av det följande men måste ofta överlämnas åt en sakkunnig analytikers eget omdöme.

Vid bedömandet av en obekant vattentäkt har man att undersöka: A. Vattnets tillräcklighet i avseende på kvantiteten.

B. beskafenhet kvalitet.

Då de under A. angivna undersökningarna icke ligga inom området

för dessa föreskrifter, omnämnas hithörande metoder endast i förbigående såsom en erinran, att dylik undersökning bör ske.

Vid ytvatten beräknas vattentillgången med ledning nederbörds

av områdets storlek, nederbörd och avrinning.

.Vid grundvatten undersökes vattentillgången genom provborrning och provpumpning.

Här nedan bedömande vatten med avseende på dess be-

avses av skafenlzet.

En undersökning härav förutsätter i regel:

Okulärbesilctøziøzg å platsen lokalundersökning.

II. Provtagning och III. i-løzalys.

Då bedömandet av en vattentäkt är i hög grad beroende lokalav undersökningen, är det nödvändigt, att en sådan undersökning utföres av fullt sakkunnig person. Skall prov tagas vattnet, sker lokalundersökav ningen låimpligen i samband med provtagningen och helst av samma person.

Lokalundersökning.

Härvid böra följande observationer göras, nämligen rörande a omgrivningarnas utseende och beskaffenhet, geologiska förhållanden ifråga grundvatten, träder i dagen, antecknas m. m. om som , här, om avsättning av rött slam järnockra ägt vid vattnets - - rum utloppsstâille marken. ur b eventuellt föreñntliga eller sannolika tillflöden orena - ovan eller under jorden diken, täckdiken, kloaker. c eventuell lukt, som från vattnet sprider sig i omgivningen. Vidare observeras vissa fysikaliska, nedan närmare angivna förhållanden: d Vattnets genomskinlighet i den mån k. vitskiva härvid kan s. användas nedan. - se e Vattnets temperatur och luftens temperatur, i vissa fall även f vattnets reaktion samt g huruvida vattnet med luft avskiljer röd fällning järnockra. av Anmärkning: Sistnämnda båda bestämningar kunna utföras å laboratorium. Vid anfordran från det laboratorium, har att verkställa analys som av vattnet, ifylles frågeformulär. Om bestämning luftsyre ifrågakommer, skola härvid erforderliga av reagenser tillsättas vid lokalundersökningen se provtagning för kemisk undersökning. Vid varje provtagning antecknas å provkärlets etikett följande uppgifter: provtag-ningsstäxlle, tid år, datum, eventuellt timme för provtagningen, om provet tagits å ytan eller å visst djup meter under ytan, vattnets temperatur, luftens temperatur. Dessutom antecknas därest ovannämnda frågeformulär saknas -- å särskild p. som åtföljer provet eventuellt å frågeformulär, m., varom ovan nämnts, alla upplysningar, vilka eljest kunna betydelse för vara av vattnets bedömande, såsom rörande vattentäktens omgivningar, tillfiöden, vattnets genomskinlighet ävensom avsikten med undersökningen. m. m.

II. Provtagning

av vattenledningsvatten eller av råvatten till sådant för undersökning å laboratorium. Tillvägagångssättet vid provtagningen blir något olika, allt .eftersom fråga är om vatten i ledning tappkran, i sjö, flod, bäck eller i borrhål, brunn, källa. Provtagningen sker även på olika sätt, allt eftersom densamma avser bakteriologisk, mikroskopisk eller kemisk undersökning.

Provtagning för biologisk analys.

A. För bakteriologisk undersökning.

a Allønängiltig regel. Vattenprovet får icke tillföras föroreningar av något slag, sig från den omgivande luften, från provtagarens händer,

vare från provtagningskärl eller redskap eller från andra föremål, som kunna komma i beröring med vattnet. Vidare bör transporten provet från

av provtagningsstället till undersökningslaboratoriet ske på sådant sätt, att vattnets biologiska beskaffenhet så långt möjligt är förändras under den-

Se nedan beträffande biologiska provs behandling före undersöksamma. ningens början. Vid längre transport än 4 timmar, särskilt under varm årstid, böra därför under densamma förvaras inlagda i och såg-

proven spån. Ismáingden bör härvid så stor, att vattnets temperatur under

vara transporten icke överstiger 23°. Användbara resultat särskilt i avseende

på jäsnings- och colititer kunna dock i mång-a fall erhållas o. m. om 8

timmar förüutit mellan provtagning och undersökning, nämligen när lufttemperaturen är under 15° eller vid lägre temperatur efter längre tids

förlopp.

b Provtagningskáäl. Härtill begagnas antingen glaskolv eller flaska med bomullspropp, flaska med väl inslipad glaspropp, flaska med s. k. patentpropp, evakuerad glaspipett eller vanlig pipett. Användes flaska med glaspropp, kan infektion kärlet lämpligast undvikas genom vidtagande

av

följande försiktighetsmått. Proppen urtages, och ñaskan slutes med av bomullspropp, överbindes med Glasproppen inpackas särskilt

som papper. i flaska och äga korresponderande märken. Flaska och propp

papper; propp steriliseras harefter. Flaska kan även steriliseras med isittande glaspropp,

-

mellan denna och ñaskhalsen är inlagd en pappersremsa att hindra omr

fastnande. Proppen överbindes då före steriliseringen med gumproppens mityg eller Steriliseringen sker upphettning under en timme

papper. genom i varmluft minst l60° eller upphettning i mättad vattenånga

av genom under tryck vid 11ö° under trettio minuter eller vid 12ö° under tio minuter

eller i undantagsfall sköljning av kärlet med koncentrerad svavelsyra.

genom sistnämnda förfaringssätt är användbart endast 01n flaska med ,glaspropp begagnas, och måste proppen, särskilt dess inslipade del, noggrant behandlas med varvid lämpligen användes ett särskilt, mindre kärl. Proppen

syra, hålles därvid med tång. Före påfyllningen med vattenprovet .måste i detta

fall ñaskan och proppen ytterst noggrant sköljas med sådant vatten, av vilket skall tagas, för vilket ändamål flaskan fylles och tömmes minst

prov fem gånger och underkastas motsvarande behandling. I regel bör

proppen med svavelsyra steriliserat kärl användas annat än för provtagningi

rinnande vatten.

Prorstorlek. Prov bör utgöras minst 250 om

c av

.

d Speciella regler för provtagning vid olika sätt för vattnets förekomst.

Provtagning tappkran å vattenledning.

ur

Kranen öppnas, och vattnet får före provtagningen rinna femton å

tjugu minuter. Kranens ställning får varken under denna ti.d eller

strax före provtagningen eller under densamma ändras.

När kärlet är fyllt med vatten, slutes det väl och iakttages för övrigt under hela provtagningen, att hals kolv eller flaska eller del bomulls-

av av

glas- eller patentpropp, kan komma i beröring med vattenprovet, propp, som

icke får vidröras med händerna. I det fall, att iiaska med glaspropp

en användes, överbindes denna, om provet skall transporteras på post eller järnväg eller eljest längre väg, med det sterila gummityg eller sterila

pergamentpapper, varmed tomñaskan varit överbunden. Före eventuell inpackning i sågspån och inslås flaskan i rent omslagspapper.

Provtagning ur pump-brunn. Före provtagningen bör vattnet i röret vara

förnyat genom kraftig pumpning, med hän-

som syn till pumprörets renspolning bör om möjligt hava pågått en halv timme före provtagningen. Pumpningen fortsättes under provtagningen. I ivrigt förfares som vid provtagning ur tappkran.

Provtagning ur sjö, flod, öppen brunn eller liknande.

Skall vattnet upptagas från ytan uppsuges det medels steril pipett och överföres iprovtagningskåirlet; eller ock kan tagas så-

prov lunda, att provtagning-skärlet nedsänkes 10-20 cm under vattenytan, varefter detsamma, sedan det fyllts av vatten, slutes väl. Detta förfarande lämpar sig företrädesvis vid rinnande vatten, varvid provtagningskärlet hålles med mynningen mot strömmen, så att denna träffar kärlet utan att först hava träffat handen eller hållaren för kärlet. I övrigt förfares, är sagt.

som ovan

Från visst djup under ytan djupvattenprov upptages vattnet med hjälp av evakuerad glaspipett, som nedföres till vederbörligt djup. Vidstående figur visar härvid lämplig anord-

en ning för pipettens fasthållande och spetsens avbrytande medelst sänklod. Efter provtagningen tillslutes pipetten helst igensmältning i

genom lamplåg-a eller eljest medelst steril gummislangbit med glaspropp.

För den händelse anledning finnes att förmoda att andra analyser än de nedan angivna kunna behöva utföras, bör vattenprovet förvaras på is, tills undersökningarna äro slutförda.

B. Provtagning för direkt mikroskopisk undersökning.

Provtagning kan ske på samma sätt är föreskrivet för bakteriolo-

som gisk undersökning. För det fall, att provet skall konserveras, sker detta medelst 2 cm3 35-pr0centig formalin liter vatten.

pr

Provets storlek bör för denna undersökning understiga 250 cm3. I särskilda fall kunna väsentligt större ifrågakomma.

prov

C. Provtagning för kemisk analys.

Som provtagningskärl begagnas flaska med väl inslipad propp eller ock s. k. patentpropp med kautschukring.

.

Allmängiltig regel. Flaska, däri tages, skall väl rengjord

prov vara och rengöringen avslutad med sköljning å ort och ställe tre gånger så-

av väl flaska som propp med sådant vatten, som skall undersökas. Flaska, tillsluten med glaspropp, skall överbunden med rent, starkt

vara papper. Användes flaska med patentpropp skall för varje gång kautschukringen löstagas och rengöras i kokande vatten.

Skall i ett vatten järnhalten i form av ferroförening undersökas, tillses vid provtagningen, att ingen luftblåsa finnes mellan proppen och vattnet.

Anmärkning: Eftersom vid grundvattenundersökning sådan järnbestämning i regel erfordras, bör vid provtagning av sådant vatten nyssnämnda föreskrift alltid iakttagas och hälst särskilt vattenprov för järnbestämningen uttagas exempelvis i mineralvattenflaska.

Provstørlek. Därest i särskilt fall annat är angivet, skall vattenprov utgöras av minst två liter.

Med hänsyn till provtagningsstâille tappkran, pumpbrunn, sjö, flod 0. s. iakttages i tillämpliga delar vad som ovan föreskrivits, dock att de särskilda försiktighetsmått, vilka avse undvikande av bakterieinfektion, icke erfordras.

Särskilda regler för provtagning för bestämning av luftsyre:

Skall i ett vatten sjö- eller flodvatten halten luftsyre bestämmas, sker provtagningen och i samband därmed tillsättning av reagenser på följande sätt.

För provtagningen användes antingen den av Spitta och Imhqz beskrivna apparaten, jfr Ohlmüller-Spitta: 301 eller påfylles vattnet i på

s. förhand med kolsyra fyllda flaskor, vilka med öppningen nedsänkas under vattnet, eller fyllas de med en till ilaskans botten gående gummislang ur djupvattenhämtare. I vilketdera fallet helst skall provet så taget,

som vara att ingen luftblåsa ñnnes mellan proppen och vattnet. Tillsättning av nedanstående följer omedelbart efter provtagningen. För precisions-

reagenser metoder hänvisas till litteraturen. Ar vattnet starkare förorenat särskilt nitrithaltigt, kunna reagenserna direkt tillsättas se sid. 46.,

Reagenger a 36 rent natronhydrat berett natrium och 10

g av g jodkalium lösas i destillerat Vatten till 100 om

Obs Nitrithaltigt eller eljest orent natronhydrat eller jodathaltigt jodkalium ,ger oriktigt resultat.

b 40 g kristalliserad järnfri manganklorur eller 60 g manganosulfat lösas i destillerat vatten till 100 cm3. Ifrågakommer undersökning för hårt vatten grundvatten, kan nödvändigt använda mera koncen-

vara trerade reagenser.

Vid rymd hos provflaska 200 cm3 tillsättas 2 cm3 a

en av cza av samt 1 cm3 Skulle efter ilaskans tillslutande luftblåsa föreñnnas

av mellan och vattnet, kasseras provet. För fortsatt undersökning

proppen transporteras flaskan till laboratorium.

Särskild regel för provtagning för bestämning svavelväte.

av Skall i ett vatten svavelväte bestämmas, sker provtagning i kolsyre-

fylld flaska med patentpropp, som ovan beskrivits.

För speciella analyser hänvisas till litteraturen.

Undersökningens omfattning.

Biologiska undersökningar.

A. Bakteriologisk undersökning.

1 Kvantitativ bestämning köttpeptongelatin utvecklingsbara

av mikroorganismer.

2 Kvantitativ bestämning köttpeptonagar utvecklingsbara mikro-

av organismer.

3 Bestämning vattnets jäsningstiter.

av

4 Bestämning vattnets colititer jämte undersökning å Bacterium coli.

av

5 Mjölkprov undersökning å vattnets förhållande till mjölk.

B. Makroskopiska och direkt mikroskopiska undersökningar.

6 Undersökning vattenprovet makroskopiskt och vid direkt

av mikroskopering synliga föremål.

v II. Fysikaliska och kemiska undersökningar.

7 Genomskinlighet medelst vitskiva.

8 Temperatur.

9 Reaktion. 10 Lukt. 11 Smak. 12 Klarhet. 13 Färg. 14 Kameleonförbrukning. 15 Klorförbrukning = kloreringstal. 16 Oxiduljärn Fe". 17 Totaljärn Fem + Fe". 18 Kalcium Ca". 19 Magnesium Mg". 20 Mangan Mn".

Ammonium NI-If. 22 Kolsyrerest, resp. kolsyra. 23 Av aggressiv kolsyra eller andra betingade, frätande

syror egenskaper hos vattnet, uppmätta mg/l vattnet upplöst kal-

genom av genom ciumkarbonat Ca C03. 24 Klor -i0n OY. 25 Forforsyrerest PO4". 26 Svavelsyrerest SO4". 27 Salpetersyrerest N03 28 Salpetersyrlighetsrest N02 29 Avdunstningsåterstod. 30 Glödgningsrest resp-förlust. 31 Luftsyre upplöst i vattnet. 32 Syreförtäring = biologiska åstadkommen minsk-

genom processer ning i halten luftsyre under vissa angivna förhållanden. 33 Svavelväte H28.

34 Hårdhet: a total,

b temporär,

v

c permanent = bestående

= a 4-

35 Elektrisk ledningsfönnåga.

Vid nedanstående undersökningar angiver kursitvring/ att beträffande bestämning alltid bör gin-as, och parentes, att bestämning-en endast utföres, om särskild anledning låirtill finnes.

A. A. Beträffande obekant vatten.

Ytvatton. Grundvatten.

10, 11, 12, 10,11,12,13, 13, 14, 15, 17, 20 21, 23 24, 25, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 2.9,

34, 30, 33, 34, 35.

B. B. Vid löpande kontroll av vattenledningsvatten. Ytvattcn. Grundvatten.

2, 4, 5, 10, 11, 12, 2, 4, 10, 11, 12,

13, 14, 24, 2.9, 30, 35. 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20,

21, 24, 25, 26, 27, 28, 29,

30, 34.

Det erinras dock, att den bakteriologiska kontrollen iregel måste företagas i vida tätare perioder än den kemiska resp. en a två gånger i veckan, medan den kemiska i regel behöver ske oftare an en gång i månaden, stundom så ofta.

ens

Undersökning.

Biologisk undersökning.

A. Bakteriologisk undersökning.

Glaswtetøzsflleø 00h dessas sterilisering.

Petriskalar, komma till användning vid nedannamnda undersök-

som ningar, hava i regel diameter omkring 10 om och böra äga möjligast flat

en av botten. För jasnings- och ooliprovet begagnas lämpligen Smiths kolvar. För

å 1 cm3 eller mindre vattenkvantitet användas Durhams jäsningsrör. prov

För undersökning-en erforderliga pipetter, petriskålar och andra glasutensilier skola steriliserade upphettning i varmluft under en

vara genom timmes tid vid minst 160°. Pipetter förses före denna operation i övre anden med val slutande bomullspropp, inskjutes en eller annan

en som millimeter innanför mynningens kant. Pipetterna steriliseras, inlagda i olimmat i medelst bomull slutna glasrör eller i med lock försedda

papper, behållare metall. Endast i det fall, att petriskålarna skola begagnas i

av och för anläggande kulturer utom laboratoriet, behöva de vid sterilise-

av ringen inläggas i papper eller i burkar av metall med lock.

Ingredienser till näriwgsscøbstrat.

1 Agar, lukt, smak- och nästan färglös.

2 Azolitmin från Kahlbaum.

3 Gelatin, genomskinligt, praktiskt taget lukt, smak- och färglöst,

fritt från konserveringsmedel.

4 Köttextrakt, Liebigs eller annat köttextrakt, vid jämförande som undersökningar befunnits vara därmed likvärdigt.

ö Pepton från F. Witte, Rostock, eller pepton, vid jämannan som förande undersökningar befunnits därmed likvärdigt.

6 Nutros från Farbwerke förutv. Meister, Lucius Brüning Höchst

a/M.

7 Vatten, destillerat.

Alla andra, nedan nämnda, i resp. substrat ingående skola reagenser vara kemiskt rena.

N áäin gssubs tra

Köttpeptongelatin.

Köttextrakt . . . 10 g . . . . Pepton 10 . . . . . . . . . Koksalt 5 . . . . . . . . . Gelatin 100 . . . . . . . . . Vatten till 1000 cm3 . . . . . . .

Pepton och koksalt fuktas i glaskolv med några cm3 kallt vatten, en varefter köttextrakt och gelatin tillsättas. Kokhett vatten påhälles, varefter

omskakas, tills allt är löst. Blandningen avkyles till ungefär 50°, eller en två vispade äggvitor liter tillsättas, varpå det hela efter omskakning per alkaliseras tillsats natronlut, tills 1 cms substratet, genom av av utspätt med ungefär 2 cm3 vatten, efter kraftig kokning tydlig rödger svag men färgning med 2 droppar 1-procentig fenolftaleinlösning. Substratet upph.ettas nu en halv eller en timme i ångbad, tills äggvitan koagulerat, varefter filtreras. Filtratet, skall fullkomligt klart, avfylles i portioner som vara 10 cm3 å provrör, steriliseras upphettning i ångbad dagar som genom tre rad, varje gång en halv timme. Under mellantiderna ställas rören vid

rumstemperatur. Sterilisering i ångbad kan . ersättas med upphettning i autoklav under 15 minuter vid 120°. pH omkring 7,5. Reaktionen

pH

bestämmes på följande sätt: 5 cms substrat blandas med 5 cm3 vatten och

försattes blandningen med 5 droppar lösning fenolrött eller bromtymolav blått. Färgen bestämmes jämförelse med standardvätska med

genom visst

pII-tal. Där så erfordras för erhållande färglikhet med substratet, förav sättes standardvätskan med erforderlig myckenhet bismarkbrunt.

Näringssubstratet förvaras torrt ställe.

Köttpeptonagar.

Köttextrakt . . . . 10 g . . . Pepton 10 ; ; . . . . . . . Koksalt Ö . . . Agar 20 . . . . . . . . . . Vatten till 1000 cm3 . . . . . . . 3 21453.Livsmedelslagaliftzzingskommiiténábetänkande. - Bihang

Agarn nedstoppas i rymlig, vägd kolv, tvättas upprepade gånger en med vatten och ställes att svälla med vatten under några timmar vid rumstemperatur. Svällningsvattnet avhälles och ersattes med erforderlig mängd nytt vatten, varefter upphettas antingen i ångbad under ungefär en timmes tid eller ock 5-10 minuter vid 120°. Substratet försattes nu med köttextrakt, pepton och koksalt, eventuellt uppslammade eller lösta ien mindre mängd vatten, varpå, sedan lösning inträtt, natronlut tillfogas till svagt alkalisk reaktion = köttpeptongelatin. Efter ytterligare upphettning i ångbad under 30 minuter eller vid 120° under 5 minuter filtreras i strömmande ånga ett med varmt vatten fuktat filter eller genom fettfri genom bomull. Filtratet avfylles i portioner å 10 cma i provrör, som steriliseras.

på sätt köttpeptoøzgelatiiøe. pH omkring 7,5. Reaktionen prösamma som = vas som ovan. Näringssubstratet förvaras å torrt ställe.

Mjölksocker-agar.

Mjölksocker 10 g . . . . . . . .

Köttpeptonagar till 1000 cm3

. . . . . .

Mjölksockret löses i den filtrerade köttpeptonagarn, varefter avfylles i

portioner å 10 cm3 i provrör, steriliseras på samma sätt som köttsom peptongelatin.

Drigalski-Conradi-agar. von

Köttextrakt 10 g . . . . . . . . . Pepton 20 . . . . . . . . . . . Nutros 20 . . . . . . . . . . . Klornatrium 10 . . . . . . . . . cm3 Vatten till 1000 . . . . . . . . .

De fasta ingredienserna fuktas i kolv med en mindre mängd kallt en vatten, varefter köttextrakt och kokhett vatten i erforderlig mängd tillsättas.

upprepade gånger med vatten och ställes att svälla med 500 omg tvättas vatten under några timmar vid rumstemperatur. Därefter tillfogas ovan anförda lösning, varpå vatten påfylles till 2 000 Blandningen uppgram. hettas i ångbad eller å gaslåga, tills lösts, eller ock i autoklav vid agarn 120°, då lösning inträder inom 5 å 10 minuter. Agarn försattes nu med natronlut till svagt alkalisk reaktion = köttpeptongelatin. Om så erforderligt, klaras den till ungefär 50° avkylda agarn anses tillsats vispad äggvita och blandningens upphettning under genom av en 10 minuter vid 120°, varefter substratet silas genom fettfri bomull.

260 cm3

Lackmuslösning

. . . . . . . kokas 10 minuter. Därefter tillsättes

Mjölksocker 30 g . . . . . . . . . Blandningen kokas ånyo i 15 minuter. Den till 40 å 50° avkylda lackmusmjölksockerlösningen hälles uti den heta agarlösningen under iakttagande att bottensatsen i den förstnämnda av

vätskan får medfölja. Om blandningen visar sig försattes den vara sur, vid dagsljus med 10% steril lösning soda till alkalisk av svagt reaktion, varefter ytterligare 6 cm3 lösning och 20 cm3 nyberedd av samma av en lösning av 0,1 kristallviolett 0 Höchst i 100 cm° sterilt g vatten tillfogas. N åiringssubstratet avfylles å sterila flaskor eller kolvar, vilka förvaras

torrt ställe. Vid begagnandet smältes substratet i kokande vatten, hälles i ett 2 mm tjockt lager uti sterila petriskålar, vilka före användningen få stå. öppna under en halv timme, härvid skyddade mot damm medelst det på. kant ställda locket.

Lackmuslösning.

löses i vatten till .100 cm3 . . . . . .

kokas Ö minuter.

Steriliseras i provrör på sätt köttpeptongelatin. samma som

Koncentrerad druvsockerpeptonlösning:

Druvsocker . . . . 100 g . . . . . Pepton 50 . . . . . . . . . . . Koksalt 50 . . . . . . . . . . . Vatten till 1000 cm3 . . . . . . . . .

Druvsocker, pepton och koksalt fuktas i en kolv med en mindre mängd kallt vatten, varefter kokhett vatten i erforderlig mängd tillsättes. Lösningen upphettas 1/2--1 timme i vatten- eller ångbad, varpå filtreras. Lösningen avfylles på jäsningskolvar, å varje kolv så. stor mängd, att blandningen av denna och det vid undersökningen tillsatta senare vattnet kommer att innehålla ungefär 1,7 % druvsocker. Kolvarna steriliseras genom upphettning i ångbad tre dagar å rad, varje g-ång en halvtimme. Näringssubstratet förvaras å torrt ställe.

Mjölksockerpeptonlösning.

Mjölksocker . . . . . . . . 8 g Pepton . 3.5 . . . . . . . . . . . Klorkalium 6 . . . . . . . . . Vatten 1 000 . . . . . . . . . . . Lackmuslösning 0,5 cm . . . . . . .

Lösningen beredes och steriliseras på samma sätt som druvsockerpeptonlösning.

Nåiringssubstratet förvaras å torrt ställe.

Koncentrerad mjölksockerpeptonlösning.

Mjölksocker . . . . . . . . . 80 g Pepton 350 . . . . . . . . . . . Klorkalium 60 . . . . . . . . . Vatten 1000 . . . . . . . . . . .

Lackmuslösning 5 cm3

. . . . . . .

Lösningen beredes och steriliseras på sätt som druvsockerpepsamma

tonlösning. Näringssubstratet förvaras å torrt ställe.

Peptonvåtska.

Pepton 10 g . . . . . . . . . . . Klornatrium 5 - . . . . . . . . . 01113 Vatten till 1 000 . . . . . . . . .

Pepton och klornatrium fuktas med några cm3 kallt vatten, varefter

påfylles till angiven vikt. Lösningen upphettas 1/2 1 timme kokhett vatten ångbad, varefter filtreras och avfylles i portioner å 10 cmi i vatten- eller å provrör, somsteriliseras på satt köttpeptongelatin. samma so1n Näringssubstratet förvaras å torrt ställe.

Tryptofanvâitska.

Magnesiumsulfat 0,2 g . . . . . . . Dikaliumfosfat. 2 . . . . . . . Ammoniumlaktat 5 . . . . . . . Asparagin ö s . . . . . . . . . . Tryptofan 0,3 . . . . . . . . till 1000 cm3 Vatten . . . . . . . . .

beredes med användning varmt vatten och alkaliseras. Lösningen av avfylles densamma i portioner å 10 omg å provrör, sterili- Efter filtrering som köttpeptongelatin. 7,5; under agar. på satt som pH = cza se seras samma Näringssubstratet förvaras å torrt ställe.

Clark-Lubs lösning.

Dinatriumfosfat Na2HPO4 2H2O 8,8 g . . . Monokaliumftalat 2,0 - . . . . . Asparaginsyra 1,0 . . . . . . . . . . Druvsocker 4,0 . . . . . . . . . . . . 800 01113

Vatten kokhett

. . . . . . . . .

avkyles till ungefär 20° och utspådes med vatten till 1 000 Lösningen avfylles i portioner å 10 cm3 å provrör, steriliseras på cma varefter den som

satt Icöttpeptongelatin. samma som Näringssubstratet förvaras å torrt ställe.

Mjölk.

amfotart reagerande, skummad mjölk avfylles Frisk, å lackmuspapper portioner å 10 cm, vilka steriliseras genom upphettning i ångå provrör i varje gång timme. Under mellantiderna ställas bad tre dagar å rad, en rumstemperatur. Sterilisering i ångbad kan ersättas med upprören vid autoklav under 15 minuter vid 120°. hettning i Nåringssubstratet förvaras å torrt ställe.

Undeøsökningsnzetodeøz

Vattenprovet omskakas kraftigt före varje kulturs anläggning. Till

utspädning av vatten före anläggande kulturer begagnas steriliserat,

av destillerat vatten med 0,5 koksalt eller steriliserat vatten slag

av samma som det vatten, vilket skall undersökas. Vid utspädning överföres 1 omg

det vatten, som skall undersökas, i ett provrör, innehållande 9 cm3 eller av i kolv, innehållande 99 cms sterilt vatten eller koksaltlösning. Efter

en noggrann omskakning utspädes denna blandning på sätt ytterligare

samma en gång, om så erfordras.

1 Kvantitativ bestämning å köttpeptongelatin utvecklings

av

bara mikroorganismer.

Medelst pipett överföres erforderlig mängd, dock i allmänhet

mer än 1 omg det eventuellt förut med sterilt vatten ntspädda vattenprovet

av .uti petriskål, 10 3 smält och till ungefär 30° avkyld köttpeptongelatin

en cm tillsättas, varpå skålen, efter det att vatten och näringssubstrat väl blandats, ställes å horisontellt bord, tills innehållet stelnat. Petriskålen förvaras därefter i upp- och nedvänd ställning under 48 timmar vid 20-22°, varefter å gelatinen förefintliga kolonier räknas med användning lupp. Vid under-

av sökning å vattnets sterilitet avslutas undersökningen först efter 10 dygn.

2 Kvantitativ bestämning å köttpeptonagar utveckling-sbara

av

mikroorganismer.

Medelst pipett överföres erforderlig mängd, dock i allmänhet

mer än 1 cm3 vattenprovet uti petriskål, 10 cm3 smält och till ungefär

av en 45° avkyld köttpeptonagar tillsättas, varpå skålen, efter det att vatten och

näringssubstrat väl blandats, ställes å horisontellt bord, tills innehållet stelnat. Petriskålen förvaras därefter i upp- och nedvänd ställning under 24 timmar vid 37°, varefter i föreñntliga kolonier räknas med använd-

agarn ning av lupp. För att förhindra att vid bottnen petriskålen, liggande

av kolonier utbreda sig allt för mycket och därigenom försvåra räkningen

av kulturens övriga kolonier kan en ringa mängd steril gjutas i skålen

agar och där få stelna före kulturens anläggning.

3 Bestämning vattnets jäsningstiter Eijkmans jäsningsprovl

av

Med jäsningstiteø förstås det tal, vilket den minsta mängd

anger av ett vatten, som vid nedanstående prov framkallar gasbildning.

Medels pipett eller på annat lämpligt sätt överföres erforderlig mängd 100, 10, 0,1, 0,01, 0,001 cm3 etc. vattenprovet uti jäsningskolvar med

av druvsockerpeptonlösning. I de fall då så behöves, tillsättes så stor mängd sterilt vatten uti jäsningskolven, att erforderlig del dennas kulformiga

av parti och hela gasuppsamlingsröret äro fyllda med vätska. Efter

noggrann blandning kolvarnas innehåll förvaras dessa under 48 timmar i termostat

av vid 44-4ö°. Om bildats inom denna tid uti jäsningskolven, resul-

gas är tatet positivt. En obetydlig gasblåsa är dock utan betydelse.

4 Bestämning vattnets colititer. av

Med colititer förstås det tal, vilket anger den minsta mängd av ett vatten, som vid nedanstående prov visar sig innehålla Bacterium coli.

Förprov.

Förprovet utföres med 100, 10, 0,1 och 0,01 cm3 vatten, undantags vis med mindre mängder av objektet. Till prov a 100 och 10 cm vatten begagnas koncentrerad mjölksockerpeptonlösning, till 100 cin3 vatten varav sättas 10 cm3 och till 10 om vatten 1 cm3 i jäsningskolvar passande av storlek. Till ä 1 cm3 och mindre mängder vatten begagnas Durhams prov jäsningsrör, innehållande 9 cm3 mjölksockerpeptonlösning. Till det första jåsningsröret sättes 1 cm3 vatten, varefter noggrant blandas. Av bland ningen överföres 1 cm3 till ett nytt Durham-rör, innehåll efter av vars omblandning överföres 1 cm3 till ett tredje Durham-rör, vilket omskakas. Jäsningskolvar och Durhamrör ställas vid 37°. Efter 24 timmar iakttages, om gas och syra ha alstrats i kulturerna. Obs En liten luftblåsa behöver icke betyda gasbildning, då lufts löslighet är större vid rumstemperatur än vid 37°. Om har anledning antaga, att vattnet är starkt förorenat, kan man det visa sig vara fördelaktigt att, samtidigt med att ovanstående förprov ansättas, sprida 1 cm3 vattnet i petriskål med Drigalski-Conradi-agar, av en i 24 timmar hålles vid 37°. som

Identifiering av Bacteriøuvm coli.

Om å Drigalski-Conradi-agarn inom ovannämnda tid uppstått röda kolonier eller vid förprovet med mjölksockerpeptonlösning inom samma tid alstrats gas och syra, måste man genom renodling och undersökning av de röda kolonierna, resp. gasalstrarna övertyga sig om, att dessa utgöras av Bacterimn coli. .

Renodliøzy.

För detta ändamål begagnas den jäsningskolv eller det Durham-rör, med den minsta vattenmängden givit och syrebildning vid försom gasprovet, eller ock någon de röda kolonier, bildats åDrig-alski-Conradiav som agarn. Med erforderlig mängd av vätskan anläggas spridningskultureri petriskålar i Drigalski-Conradi-agar eller i smält och till ungefär 45° avkyld mjölksockeragar, till vilken strax före ympningen blandats steril lackmuslösning, 1 cm3 10 omg mjölksockeragar. Petriskålarna förvaras 24 timper vid 37°. Röda kolonier med för B. coli karakteristiskt utseende mar användas för följande identitetsprov: a Mikroskopiskt vattenpreparat kort, vid ändarna avrundad stav. b Gramfärgatl, mikroskopiskt preparat gramnegativ. c Stickkultur i köttpeptongelatin ingen peptonisering. d Mjölkkultur vid 37° koagulering, gasbildning, syrebildning. e Kultur i druvsockerpeptonlösning, utspädd med 10 delar vatten, vid 44 eller 45° gasbildning inom 24 eller 48 timmar.

1 Se Huss, litteratnrförteckningen.

f Peptonvätskekultur eller tryptofanvätskekultur vid 37° indolbildning. Efter 48 timmar tillsättas 5 cm3 paradimetylamidobenzaldehydlösning paradimetylamidobenzaldehyd 4 delar, 95 v01. procentig alkohol 380 delar, och klorvätesyra, 1,19, 80 delar och cm3 kaliumpersulfat-

sp. v. lösning 596 lösning kaliumpersulfat i vatten, varefter omskakas. Fin-

av

indol närvarande i vätskan, färgas den röd inom 5 minuter. Den nes röda färgen är löslig i kloroform. Mången gång erhålles stark rödfärgning redan med några droppar paradimetylamidobenzaldehydlösning. Oxidationsmedlet behöver då tillsättas.

g Kultur i Clark-Lubs substrat vid 30°. Efter 120 timmar tillsättas 10 droppar metylröttlösning 0,2

gram metylrött löses i 300 cm3 96-procentig alkohol, varefter utspädes med vatten till 1 000 cm3. Tydligt röd färg att B. coli föreligger, tydligt

anger, gul färg B. aêrogenes.

5 Mjölkprov.

Medelst pipett överföres 1 cm3 vattenprovet uti vartdera av två

av rör med mjölk, vilka därpå efter omskakning förvaras vid resp. 37° och 44--4Ö°. Med 24 timmars mellanrum konstateras de förändringar, som mjölken undergår. Dess reaktion fastställes med hjälp av känsligt lackmus-

Vidare observeras, substratet koagulérar, gas bildas, om papper. om om peptonisering av mjölken äger rum etc.

B. Direkt makroskopisk och mikroskopisk undersökning.

6 I och för direkt mikroskopisk bestämning av mikroorganismer, som eventuellt förefinnas i enligt l B. taget prov, underkastas detta centrifugering, varefter bottensatsen analyseras. Av prov, som konserverats med formalin, undersökes sedimentet.

För undersökningen hänvisas till de handböcker, som finnas upptagna i litteraturförteckningen.

II. Fysikaliska och kemiska undersökningar.

7 Vattnets genomskinlighet medelst vitskiva isjö eller flod bestäm-

det djup cm, varå i vattnet nedsänkt skiva av porslin eller mes genom en dyl., vitskiva, 25 diameter är synlig vid gott dagsljus.

av 0:a cm

8 Vattnets temperatur undersökes med hjälp av på förhand justerad, helst i femtedelsgrader indelad termometer.

a Vid sjö, ñod, källa eller brunn utan hålles termometern an-

pump tingen nedsänkt direkt i vattnet då vattenytan är lätt åtkomlig eller eljest i ett större kärl, innehållande upphämtat vatten, i vilket senare fall kärlet först hållits nedsänkt så lange, att det antagit vattnets temperatur. Termometern hålles ävenledes nedsänkt så länge, tills den upphört att stiga eller falla.

Vid djupvattenprov användes djupvattenhämtare helst isolerande med däri insatt termometer, avläses omedelbart efter väfttenhämtarens

som uppdragande.

Vid brunn med eller tappkran å vattenledning får vattnet rinna

pump i ett underställt kärl, tills däruti nedsatt termometer upphört att stiga

en eller falla jfr provtagning.

v

9 Vattnets reaktion bestämmes medelst indikator. Lämpligast bestämmes väteionkoncentrationen jämförelse med standardlösning

genom

enligt Sörensen eller med färgglas. En sådan indikator är exempelvis

bromtymolblått, 0,3 lösas i 100 cm3 50% sprit, 4 droppar tillvarav gm sättas 0:a 25 omg av vattnet, varefter färgen jämföres med lösning resp. eller färgglas i den medförda kolorimetern.

En annan lämplig indikator är neutralrött. För mera alkaliska vatten kan slutligen fenolftalein användas. 10 Vattnets lukt undersökes, i den mån lukten icke framträder redan

vid provtagningen, på följande sätt: a hos vattnet utan uppvärmning.

En ren literñaska med glaspropp fylles till hälften med vattnet och omskakas kraftigt, varefter hastigt urtages, då lukten framträder. proppen b Efter uppvärmning. Vattnet värmes till nära kokning i hög, smal bägare fylld till en 0:a 1/3 med vatten, varvid lukten iakttages. 11 Vattnets smak bestämmes efter uppvärmning till 20°. c:a 12 Vattnets klarhet bedömes såsom blankt, klart, nästan klart,

opaliserande. tämligen grumligt och grumligt. Klarheten observeras i genomfallande ljus vid god dager och cza 40 cm vätskepelare. En eventuellt förekommande bottensats betecknas såsom liten, tämligen stor eller stor. 13 Vattnets färg bestämmes enligt Hazen och W7hipple Standard Methods of Water Analysis Gärtneø 54 med hjälp även s. resp. s. varav färgglas kunna injusteras. Färgen uttryckes Pt/l. Standardvätska som mg för färgbestämningen beredes att lösa 1,246 Pt Kg C16 + 1 genom g g 30012 + 6H2O i dest. vatten till 1 liter. Härav motsvarar 1 cm3= 0,5

mg Pt. 14 Kameleonförbrukning syreförbrukning.

Alldenstund resultatet är beroende av kameleonöverskottet, krävas i regel dubbla titreringar a en förberedande och b en slutgiltig. a 100 cms vatten eller vid vatten mindre kvantitet, - orenare en utspädd med rent, med kameleon omdestillerat vatten till 100 cm3 för sättas i en erlenmeyerkolv 300 cm3 rymd med 5 cm3 svavelsyra om cza 1 vol. kon. svavelsyra + 4 vol. dest. Vatten samt så. mycket 1/100 ren n permanganatlösningy att även efter kokning vätskan är tydligt röd; vid dricksvatten är en myckenhet 15 cm3 i regel tillfyllest. av Efter lindrig upphettning i kokande vattenbad under 20 minuter tillsättes en med den använda volymen 1/100 kameleonlösning lika volym n 1/100 oxalsyra eller natriumoxalat, varvid vätskan avfärgas. Härefter n titreras med 1/100 kameleon till framträdande rödfärgning, och antecknas n antalet härvid åtgångna omg. Det antages, att åtgången kameleon varit X cm3. Därest icke X är tillnärmelsevis lika med halva den använda kameleonmängden, upprepas nu i ett nytt försök, ovanstående förfarande under användande 2 X omg av 1/100 kameleonlösning. Beñnnes vid detta andra försök, att Y cm3 n nu 1/100 oxalsyrelösning. åtgått vid återtitreringen, motsvara 100 cma vatten n Y cm3 1/100 kameleonlösning eller 1 liter vatten 10 Y cm3 sådan lösn ning 0,8 Y milligram syre.

1 Svavelsyran avfärgad med permanganat, om så erfordras. 2 Härmed avses sådan lösning, varav 10 cm motsvarar 10 cm /1oo oxalsyrelösn ning. För att oxalsyrelösningen må vara hållbar försättes densamma med HZSOM så.att den kommer att innehålla 0:a 2% av denna syra. .

Korrektion göres med hänsyn till den personliga uppfattningen av indikationen.

lö Kloreringstal klorförbrukning, varmed förstås den myckenhet

mg/1 klor i fri form eller såsom hypoklorit, åtgår vid inverkan som av ovannämnda reagenser å vatten under viss tid.

16 Oxiduljärn.

Det förutsättes, att vattnet är klart eller åtminstone innehåller

grumling, som är järnhaltig. Vattnet får dock filtreras vid lufttillträde.

300 cm3 vatten skakas i rymlig kolv med luft upprepade en gånger samt lämnas att stå, tills bildad grumling sjunkit till bottnen. Nu avhälles vät-

skan genom ett filtrum, varken ñltrum eller kolv tvättas. Filtret men övergjutes med saltsyra sp. vikt 1,10 och får nedrinna i kolven, där den syran upplöser vidhäftande järnfällning. Filter och kolv tvättas och vätskan avdunstas i porslinsskål med salpetersyra till nära torrhet, löses till ursprunglig volym, varefter järnet bestämmes enligt någon de nedan för totaljärn av anförda metoderna. i

17 Totaljärn bestämmes i regel kolorimetriskt.

Undantagsvis kan dock vid större järnhalter viktsanalys behöva användas. Kolorimetriskt utföres bestämningen på följande sätt:

25 om det vatten, skall undersökas, försattes V4 cm3 av som med salpetersyra sp. 1,20 och upphettas till kokning för oxidation ferrov. av till ferriförening. I ett rymligt kärl tillsättas Ö cm3 IO-procentig nu rodankaliumlösning och 10 01113eter, varvid rodanjärn rödfärgad en av eterlösning uppkommer, järn finnes närvarande. Eterlösningens färg jämom föres med motsvarande färg, erhållen vid användning 10 cm3 standardav vattenlösning med känd järnhalt. Då standardlösningen bör innehålla

mer än 0,01 mg/cm3 Fe, då så järnlösning är hållbar, måste men svag lösningen beredas för tillfället utspädning starkare lösning. En genom av dylik förrådslösning, motsvarande 1 mg/cm3 Fe, beredes lösa genom att 8,636 järn-ammonium-alun i utspädd svavelsyra sp. 1,11 till 1 liter. Vid v. starkt färgade vatten, eller järnhalten är relativt stor, kan beom provet höva utskakas med eter två eller fiera gånger, varvid nedanstående separerapparat är användbar. Teckningen och användningen torde begripliga vara utan förklaring.

Att observera vid varje järnbestämning är att laboratoriedammet ofta

är järnhaltigt och att det därför kräver synnerlig provet omsorg; om skall utfalla för högt. S. k. blindpr0v bör därför alltid utföras. En

järnhalt, som understiger 0,1 liter vatten, lämnas utan avseende. mg pr 18 Kalcium och

19 Magnesium bestämmas antingen titrimetriskt med tvållösning hårdhetsbestämning eller viktsanalytiskt. - Viktsanalytiskt bestämmas kalk och magnesia i vattnets glödgnings-

återstod efter avskiljande kiselsyra. av Bestämningen kan ske antingen på vanligt sätt, i det att kalken .ut-

fälles som oxalat, glödgas och väges såsom CaO, eller i form CaSO4. av Vattenkvantiteten beräknas så, att minst 25 kalciumsulfat erhålles mg till Vägning.

I filtratet från oxalatfällningen bestämmes MgV på vanligt sätt såsom pyrofosfat under användande minsta möjliga vätskemängder. av Se även hårdhetsbestämning här nedan.

20 Manganl. 250 cma vatten surgöras med 5 cm3 1/5 HNO3 och

n försättas med ett ringa överskott av normal silvernitratlösning. Klorhalten i vattnet förut bestämd med kaliumkromat indikator. Efter avsättning

som dekanteras en alikvot del, avdunstas på vattenbad till cirka 5 cm3 och nedspolas eventuellt, filtreras i ett provrör, försett med ringmärke vid 20 cm3. Den i provröret befintliga vätskan försattes med 5 å 10 droppar 1/10 silver-

n nitratlösning =och 5 cma 20-pr0centig lösning ammoniumpersulfat, var-

av efter fylles till 20 cm3, och omskakas. I ett antal lika stora provrör med

ringmärken vid 20 cm3 införas medels en mätpipett noggrant avmätta mängder manganosulfatlösning 0,05 Mn liter silvernitrat och am-

av mg pr

Jfuidcsiløer

__.Shng

moniumpersulfat på sätt varpå fylles till 20 cm3 och om-

samma som ovan, skakas. Alla rören sättas därefter i ett vattenbad, värmes till 80 a

som 90°. Då livlig syrgasutveckling pågått några minuter i alla rören; avkylas de med vatten till rumstemperatur, varefter provets manganhalt bestämmes kolorimetriskt jämförelse med de rör, innehålla de kända lös-

genom som ningarna. Nya jamförelselösningar beredas för varje gång.

--

Känslighet 0,01 mangan per liter vatten.

cza mg l

21 Ammonium, N H4. kan i de flesta fall bestämmas i form av

N H3 på följande sätt.

1 Bestämning enligt Ranzberg, Hygienisk tidskrift IX sid. 8. Något modifierad.

200 cms vatten försättas med 4 cm3 lösning ö-procentig aluminiumav sulfat samt 2,5 cm3 IO-procentig sodalösning, blandas och lämnas stå av att några timmar i väl slutet kärl, varvid lerjordsfällning avskiljer sig, meden ryckande färg och suspenderade partiklar i vattnet.

I den avhällda klara vätskanbestämmes ammoniaken kolorimetriskt

medelst N esslers reagens jämförelse med standardlösningar med känd genom halt av NH4CI.

För precisionsundersökning hänvisas till litteraturen. 22 Kolsyrerest, kolsyra bestämmas i särskilda fall, där så. resp. erfordras se Gärtner 877 event. Ohlmüller-Spitta 53. 0. 23 Vattens frätande egenskaper aggressiw kolsyra eller genom andra syror. Vid visst överskott kolsyra eller närvaro humussyror eller av av andra syror verkar vatten frätande aggressivt, i det att kalciumkarbonat

upplöses exempelvis i kalksten, murbruk, cement, och även metaller

angripas.

Genom kolsyra blir vattnet frätande i mån vattnet innehåller fri som sådan utöver den, som åtgår att hålla kalciumbikarbonat i lösning. Enklast

bestämmas vattnets frätande egenskaper direkt dess inverkan på genom marmorpulver på följande sätt.

I vardera 2 mineralvattenflaskor med patentpropp å 400 cm3O av cza rymd införes 1 mjölfint, i destillerat vatten tvättat, rent cza g marmorpulver.

I såväl dessa ñaskor tvenne andra likadana flaskor införes det som vatten, som skall undersökas, varvid tillses, dels att intet marmorpulver bort-

svämmas, dels att alla flaskorna äro fyllda utan att luftblåsa finnes mellan vattnet och Alla flaskorna lämnas att stå vecka, under vilken proppen. en tid de med beskickade flaskorna omvändas då och då.marmor Sedan marmorpulvret efter sista omvändningen sjunkit till bottnen och

vattnet där ovanför är klart, avtagas medels hävert eller pipett vardera ur flaskan noggrant 300 cms, vilka försättas med noggrant avmätt myckenen het 1/10 svavelsyra till tydligt reaktion, varefter i kvarts,

n. sur avdunstas

porslins- eller platinaskål å vattenbad till liten volym. Overskottet syra bestämmes genom titrering med 1/10 lut under användande fenolnu n. av ftalein som indikator.

Av titreringsresultatet beräknas motsvarande milligram CaCOs liter pr vatten. På alldeles lika sätt bestämmes milligram CaCO3 i det vatten, vartill marmor icke blivit tillsatt.

Differensen mg liter mellan CaCO3 i det vattenprov, vartill pr marmortillsats ägt och det, där sådan icke skett, milligram CaCO3, rum, anger som upplösts i en liter vatten genom dess syror. Dubbelprov äro i ovanstående föreskrift förutsatta. 24 Klor ion bestämmes titrimetriskt enligt Mohr Gärtner 870.

Vid mycket svagt klorhaltiga vatten under 10 mg/ 1 indunstas ett

prov om 500 omg, och vid mycket stor klorhalt havsvatten d. bestämo. mes kloren efter utspädning från känd volym till en annan. 25 Fosforsyrerest. Efter avskiljande kiselsyra bestämmes fosforav syra i avdunstningsåterstoden medels molybdenvätska. Vid ringa halt inträder endast färgning, kan användas för kolorimetrisk bestämning, som vid större halt fällning, som antingen kan torkas och vägas såsom sådan Ohlmüller-Spitta s. 101 eller lösas i ammoniak och fällas med magnesiamix-

tur, varefter man glödgar och väger pyrofosfat. som

26 Svavelsyrere st bestämmes efter vattnets koncentration viktsanaly-

tiskt medels Ba C12. Man bör välja vattenkvantiteten så, att vikten Ba S04 blir minst 25 mg. 27 Salpetersyrerest bestämmes kvalitativt med difenylamin och svavelsyra Gärtner 848 eller med brucin och svavelsyra Gärtner 850. Brucin-

reaktionen, utförd enligt Noll Gärtner 849 medger även kvantitativ, kolori-

metrisk bestämning. , salpetersyra kan i vissa fall bestämmas indigotitrering. Se genom ock Ohlmüller-Spitta S. 93 o. Vid bestämningar hänvisas till gasometrisk metod enligt noggrannare Schulze-Tienzann Gärtner 852. 28 Salpetersyrlighetsrest bestämmes kvalitativt och kvantitativt x enligt Peter Griess Treadzcell 1919 II Bd. 296.

kolorimetriskt s.

Reagenser: 0,5 sulfanilsyra lösas i 150 cm3 utspädd ättiksyra

a g

120 cm isättika på 1 liter. b 0,1 fast a-naftylamin kokas med 20 omg vatten. Den färglösa g lösningen avhälles från den blävioletta återstoden, varefter 150 cm3 utav spädd ättiksyra tillsättas. . Härefter sammanhällas de båda lösningarna, och Skulle lösa ningen vid förvaring bliva färgad, skakas den med zinkstoft och filtreras.

Standardlösniøzg av nitrit. Man fäller silvernitrat med alkalinitrit, avñltrerar silvernitritet samt omkristalliserar det lösning. Efter avsugning i tratt med platinaur varm kon torkas nitritet i exsickator över klorkalcium i mörker.

Härav avväges 0,33% i literkolv löses i varmt, destillerat g, som en vatten. Nu tillsättes 0,3 NaCl och spädes efter avsvalning till märg ket. Klorsilvret avñltreras. Av lösningen spädas 100 cm3 till 1 liter, varvid

erhålles lösning motsvarande 0,01 N02 cm3. en pr UUörande. 50 cm3 det vatten, skall undersökas, blandas i av som kolorimeterrör med ringmärke med 5 cm3 beskrivna reagens samt av ovan värmes i vattenbad till 70 a 80° C.

Redan vid halt 0,001 mg/1 N02 inträder rödfärgning. en av Genom kolorimetrisk jämförelse med kända, olika utspädningar av standardlösningen erhålles kvantitativ bestämning. Dock blir färgen allt

för stark redan vid halt 0,3 ing/liter. Nitritrikare vatten utspädas därför. en av Vid mindre analys kan ock nedanstående förfarande användas: noggrann Reagens: stärkelse utrivas med föga vatten samt tillsättas lång- 4 g samt till kokande lösning 20 klorzink i 100 cm3 vatten. Koken av g ningen fortsättes, tills det mesta stärkelsen blivit löst. Man utspäder nu av med destillerat vatten, tillsätter 2 jodzink och fyller till 1 liter. Sedan g fällning avsatt sig, avhälles den klara vätskan och användes till följande prov: 50 cm3 det vatten, skall undersökas, försattes med 3 cm3 av som reasamt 1 cm3 svavelsyra Inträder efter 5 minuter blåfärgning, gens är nitrit närvarande. Vid närvaro järn i vattnet utfälles detta medelst av soda- och natronhydratlösning, innan vattnet prövas på nitrit. För kvantitativ analys användes kolorimetrisk jämförelse med standardvätska. En förrådsvätska beredes 1,500 NaNOg, löses 100 cm3 av gm som dest. vatten, varefter påfylles med konc. svavelsyra till 1 liter. Vid be-

gagnandet spädas 10 cm3 härav till 1 liter. Innehåller vattenprov mer än

0,4 mgl N02, spädes vattnet före undersökningen. 29 Avdunstningsåterstod bestämmes avdunstning iplatinagenom

skål av 250 cm vatten samt torkning vid 120° C. Vägning efter 2 timmar. Undantagsvis användes större kvantitet vatten. 30 Glödgningsrest resp. glödgningsförlust erhålles avdunstgenom ningsåterstodens glödning vid lufttillträdei rödvärme. Efter avsvalsvag ning fuktas med lösning ammoniumkarbonat, varefter torkas och glödgas av svagt. Vägning efter avsvalning i exsickator.

31 Luftsyre och syrebrist bestämmas på nedanstående sätt enligt

lVánkleø i de prov, till vilka vid provtagningen se ovan tillsätts. reagenser Då efter vila fällningen i flaskan satt sig till bottnen och innehållet

alltså är klart, tillsättes medelst pipett, som når nära fällningen, 5 cm3 ren svavelsyra en volym + 3 volymer vatten. syra Har fällningen stått länge ett dygn eller längre, är den ofta svår att lösa, i vilket fall dess upplösning kan påskyndas tillsats ett genom av par korn jodkalium. Efter tillsats av syra omskakas flaskan. Vid reagenstillsatsen förträngas cm3 i föreliggande fall är 3 7 r= av vätskan genom flaskans hals, varför korrektion se nedan anbringas vid beräkningen.

Av flaskans innehåll avmätas 100 cms, vilka titreras på jod medelst natriumhyposulñt vanlig jodometrisk titrering, därvid 126,85 jod motg svara 8 g syre.

Resultatet omräknas antingen till eller cm liter vatten, mg syre pr därvid antages, att l liter väger vid O° och 760 1,43 Korreksyre mm gm. tionen för den genom kemikalierna förträngda vätskan erhålles mulgenom tiplikation det medels titrering erhållna värdet å syrehalten med talet N. av Betecknar M flaskans rymd, och r reagensernas mängd cm3, så är

JII A, lll 7 -

Till bedömande i Vilken mån ett vatten lider brist på Syreav, syre brist jämföras de funna resultaten med dem, under förhållansom samma den tillkomma rent vatten.

Nedanstående tabell för olika temperaturer syrehalten hos rent - anger vatten vid full mättning under normaltryck och vanlig luftsammansättning enl. Winkler. Lämpligt är att med ledning denna tabell åt sig av upprätta en för varje 1/10 grad uträknad tabell.

j Cma/l Cma/l Cms/1 Cms/1 Temp. Temp. Temp. Temp. Syre Syre Syre syre

I , O 10,1957 6 8,68 "§12 7,52, 1:18 6,61

1 9,91 j 7 8,47 13 7,35 19 6,48 l l 2 9,64 8 8,26 14 7,19 20 6,36 l i 3 9,39 9 8,06 15 7,04 21 6,23 1 1 4 l 9,14 10 17,87 16 6,89 22 6,11

l l I j 8,91 11 7,69 17 6,75 23 6,00 l i i; 24 5,89

I å 1

25 5,78

i 32 Syreförtäringen minskning i halten luftsyre, cm3/l biolo-

genom giska processer behöver i regel icke bestämmas ifråga om vatten, som kan ifrågasättas till vattenledningsändamål, alldenstund syreförtäringen blir avsevärd endast i det fall, då vattnet är så förorenat, att övriga prov, särskilt de bakteriologiska, indicera stora föroreningar. Därest emellertid en bestämning syreförtäringen skall utföras, sker detta sålunda:

av

Samtidigt med provtagningen för bestämning av luftsyre tages ett andra i ett större kärl vid temperatur 20° C skakas med

prov, som en av luft, så att vattnet mättas härmed. Vattnet påfylles nu en likadan flaska,

användes för den Winklerska syrebestämningen, och insättes i termosom stat, där den lämnas 5 dygn vid 20° C. Lut och nianganklorur tillsättas

och halten luftsyre bestämmes på vanligt sätt. Differensen i halten nu, luftsyre hos det ursprungliga provet och hos det, som stått 5 dygn, utgör øsyreförtäringem. År, såsom vid vatten stundom är fallet, vattnet

orena nitrithaltigt, måste före reagenstillsatsen nitritet förstöras, vilket sker på följande sätt. 0,2 cm3 permanganatlösning samt 1 cm3 33-procentig

n. svavelsyra tillsättas vattenprovet, lämnas härmed i 2 minuter. Här-

som efter tillsättes 0,2 cm oxalsyrelösning. Vätskan bör vara avfärgad.

n. nu Säkrast är att ett förprov undersöka den mängd permanganatlösning,

genom som bör tillsättas.

33 Svavelväte. Vid järnhalt hos vattnet påvisas eventuell halt av

v svavelväte medels Carol OhlmülZer-Spitta, sid. 52. Ar järn från-

reagens varande, kan nitroprussidreaktionen ibidem begagnas.

34 Vattnets hårdhet räknas i tyska hårdhetsgrader, av vilka 1 mot-

svarar 10 CaO.

mg

Bestämningen sker enligt Clark Gärtner, sid. 813.

Beredning av tvållösning:

150 delar blyplåster uppmjukas på vattenbad och rivas i en mortel med 40 delar kaliumkarbonat till gröt. Man utdrager massan med stark

en sprit, låter den sätta sig, filtrerar vätskan, den icke är fullständigt klar,

om avdestillerar spriten och torkar den kvarvarande såpan på vattenbad.

20 delar denna kalisåpa lösas i 1 000 delar utspädd sprit 56 volym-

av procent alkohol.

Denna lösning ställes sedan mot lösning rent, torkat klorbarium

en av Ba C12 + 2H2 O, löst i destillerat vatten, 0,523 till 1 liter. 100 cm3

gm

klorbariumlösningen försättas med tvållösning och skakas kraftigt i en av glasñaska med glaspropp under tillsats 2 cm3 för varje gång, till dess man

av erhåller ett vitt skum, håller sig minst fem minuter. Till ovannämnda

som 100 cm3 skola åtgå 45 cma tvållösning, motsvarande 12 milligram kalk eller 12 tyska hårdhetsgrader. Är den beredda tvållösningen för stark, utspädes

den med ÖG-procentig sprit till lagom styrka.

För att bestämma den totala hårdheten i ett vattenprov avmätas 100 cm3 vatten, försättas med tvållösning på angivet sätt. Skulle

som ovan vattnet visa sig vara så hårt, att det fordrar mer än 45 cm3 tvållösning, utspädes det med destillerat vatten i känd proportion. Hårdhetsgraden av-

läses i Clarks hårdhetsbestämningstabell eller å vidstående tabell.

Tabell för beräkning vattens hårdhet enligt Clark.

av

:iszT;ii§s"-"l":ry§1§{i1,i isåjiiäs".ii|7i§êiiam7l éåplös-f

ning hardhets-Nå mng phårdhets-lning hårdhets-j i ; cm grader cm grader l cm grader

, r

1 10,47 ,

Den permanenta hårdheten erhålles på följande sätt: 100 cm3 vatten kokas sakta i bägare, till dess ungefär 10 cm3 finnas kvar. Provet

en ställes åsido för att kallna och filtreras sedan ett litet ñltrum,

genom som 2 gånger tvättas med urkokt destillerat vatten. Filtratet spädes med

sådant vatten till 100 cm3 och titreras på sätt föregående.

samma som Hårda vatten spädas efter inkokning och kokas ytterligare.

Den temporära hårdhpten är lika med skillnaden mellan den totala

och den permanenta hårdheten.

Vattnet bedömning.

En lång erfarenhet lärer, att ett vatten, smaken för-

som genom råder otjänliga inblandningar för stor salthalt, industriella förore-

ex. ningar m., endast undantagsvis innehåller sådana ämnen, på grund

m. som av kemiska egenskaper äro skadliga att förtära. Undantagsvis kunna dock

sådana föroreningar, bly genom blyrör eller blyhaltig förtenning,

ex. av förekomma. Härav följer, att tyngdpunkten hos vattenundersökning i

en regel kan ligga här utan annorstädes; därvid ligger närmast att tänka

på hälsovådliga mikroorganismer. Ett påvisande sådana stöter emeller-

av tid sällan på oövervinneliga svårigheter i avseende på den praktiska utförbarheten. I några fall kan visserligen i vatten påvisa skadliga

man mikroorganismer, dock i regel endast då särskild anledning miss-

man av tänker deras närvaro, då under pågående koleraepidemi eller

ex. man en i en trakt, där kolera är endemisk, misstänker närvaro kolerabaciller,

av eller då under nervfeberepidemi misstänker närvaro tyfusbakte-

man en av rier. Till allmänt hygieniska undersökningsmetoder kunna sådana bakteri-

ologiska analyser därför räknas.

Ett annat hinder häremot är vidare att söka uti vattenundersökningars ändamål att tjäna vid rörande vattnets kommande egenskaper. Är prognos det nämligen fråga att utforska orsak till inträdd ohälsa i visst om en speciellt fall, sällan betjänad med att få veta, hurudant ett Vatten är man är eller beskaffat i ett visst moment, man tillika härav kan draga var om den slutsatsen, att Vattnet kommer att bliva någorlunda likartat längre eller kortare period eller perioder. En infektion genom hälsovådliga mikroorga; nismer är ofta något tillfälligt, kommer och går mer eller mindre som hastigt. Och skulle inga andra vatten anses olämpliga till dryck, än de, uti vilka bestämt kunde påvisa dylik infektion, vore stor fara för hanman den, att många infektionstillfällen skulle bli obeaktade. I överensstämmelse med det anförda kan sägas, att en hygienisk nu vattenundersökning har till ändamål att angiva den grad av sannolikhet, föreñnnes med hänsyn till vattnets infektion. Då nämligen ingen som kan behärska alla de faktorer, härvid kunna komma att medverka, är som uppenbart, att något annat än sannolikheter aldrig uppnås vid en dylik En dricksvattenundersökning går ut på att samla så många inprognos. dikatorer möjligt för vissa dessa sannolikheter. Men ingen som helst som av undersökning erbjuder fullgiltiga bevis att vatten icke kan vara hälsofarligt. Till början är tydligt, att okulär undersökning av vattentäkten en en och vattnet, dettas avsmakande eller med ett ord iakttagande av av m. m., yttre förhållanden, måste största betydelse. Lokalundersökningen vara av visar nämligen mycket ofta, eller i vilken mån anledning finnes till inom fektion från människor eller djur. Denna undersökning bör emellertid icke inskränka sig till det upphämtade vattenprovet, utan bör den börja med vattentäkten själv: den geologiskaformationen i dess omgivningar, vidare sjön, vattendraget, källan eller brunnen och deras omgivningar gödslad mark, kloakmynningar etc..

Man har all anledning att anse allt ytvatten varmed här o. m. sjö-, fl0d-, bäck- och kanalvatten såsom misstänkt, därest detsamma avses har sitt i obrukad mark eller eljest särskilda omständigheter ursprung föranleda annat betraktelsesätt. Tydligen bör intet misstänkt vatten serveras i vattenledning. Undersökningen ett ytvatten kan därför heller en av i dessa fall gå ut på ett bedömande vattnets direkta användbarhet till av dryck d., utan är undersökningens uppgift att pröva, i vilken mån vatt- 0. net behöver underkastas rening för att tjäna sagda ändamål. En lokalundersökning kan emellertid även i detta fall vara till största nytta, väl icke emedan de upplysningar den lämnar om själva vattnets beskaffenhet alltid äro så värderika, emedan man därigenom kan få men kännedom föroreningskällorna. Och ju noggrannare sagda besiktning om göres under aktgivande på både kvalitativa och kvantitativa förhållanden -desto arbete inbesparas vid en eventuellt behövlig fysikalisk, biolo- - mer gisk eller kemisk undersökning. Ej mindre värde äger lokalundersökning med tillhörande avsmakning vattnet, då fråga är grund- eller källvatten; ja, stundom kan o. m. om sådan undersökning göra all överfiödig. Visserligen kan ettvat-en annan tens- renhet endast skenbar, i det att 0. m. en stark bakteriell föro-vara rening icke alltid sig tillkänna vattnets utseende. Men är en. ger genom grundvattenbrunn belägen i obruten, obebyggd mark, t: ex. å en rullstensåsp och är det här upphämtade vattnet klart, friskt .och rensmakande, samt kan ö. ingen anledning till någon infektion i närheten upptitckas, föreligger

ringa sannolikhet, att andra undersökningsmetoder skola leda till hygieniska

anmärkningar. I Sverige liksom i Danmark äger riklig tillgång på

man klanderfritt grundvatten.

Det må ock i detta sammanhang framhållas, att vanligen äger

man även andra än hygieniska skäl att söka lära känna vattnet något

noggrannare än blott genom nu omnämnda enkla okulära undersökning. Vatten använ-

des ju till en mångfald andra ändamål än till dryck.

Beträffande betydelsen av de enskilda gäller nedanstående:

proven

För bedömning vattnets hygieniska beskaffenhet:

av

Den kvantitativa bestämningen å köttpeptongelatin och å köttpep-

av tonagar utvecklingsbara mikroorganismer här nedan avkortat till gelatinresp. agarbakterier äger visserligen i allmänhet relativt ringa betydelse

vid undersökning av ett till sina egenskaper okänt ytvatten i dess naturliga tillstånd råvatten. I många fall kunna dock vid densamma erhållna resul-

tat lämna kompletterande upplysningar ett ytvattens beskaifenhet. Här-

om till kommer, att ju flera faktorer, kunna läggas till grund för bedöm-

som ningen av ett Vattens renhetsgrad, desto lättare är det för undersökaren att

avgiva ett säkert omdöme.

Bestämningen av vattnets halt gelatinbakterier äger stor be-

av tydelse vid kontroll reningseffekten vid ett vattens filtrering, ozonisering,

av klorering eller annan reningsmetod.

Ju lägre halt gelatin- och agarbakterier ett vatten visar sig hava,

av desto renare kan det i allmänhet i bakteriologiskt hygieniskt

anses vara hänseende. Ett genom sandñltrering renat vatten bör i regel icke ha

en högre halt av inom 48 timmar utvecklingsbara gelatinbakterier än 100

cm3. Under den årstiden kan understundom förökning pr varma en av mikroorganismer inuti sandfilterbädden inträda, till följd filtratet kan

varav visa sig innehålla mycket avsevärda mängder gelatinbakterier. För

en kortare period kan användningen ett sådant vatten tillåtlig,

av vara men under längre tid bör detsamma distribueras uti vattenledning.

Uti vatten, renats behandling med klor eller liknande

som genom ozon, ämnen, bör halten icke sporbildande gelatinbakterier överstiga 10

av

cm3. Ett krav att även de sporbildande mikroorganismerna skulle dödas pr vid ozon- eller klorbehandlingen skulle sannolikt omöjliggöra nämnda

nu reningsmetoders användning för vattenledningsändamål.

Då grundvatten vanligen är bakteriefattigt, någon gång sterilt, antyder

en plötslig höjning bakteriehalten hos sådant vatten föreñntligheten

av av orena tillflöden.

Det bör icke tillåtas att grundvatten distribueras i för allmänheten

avsedd vattenledning, förrän detsamma vid upphämtning visar sig ste-

vara rilt eller mycket fattigt på inom 48 timmar utvecklingsbara gelatin

bakterier

Flertalet de infektionssjukdomar, kunna spridas förmedelst

av som dricksvatten, förorsakas mikrober, vilka medfölja människans tarmuttöm-

av ningar. Påvisandet sådana sjukdomsalstrande mikroorganismer i vatten

av är dock förbundet med synnerligen stora svårigheter och omöjliggöres ofta

därigenom, att mikroberna redan försvunnit vattnet, när detta till

ur göres föremål för undersökning. Till följd härav måste i de flesta fall nöja

man sig med att i vattnet konstatera närvaron sådana bakterier, antyda

av som

4 21458-Lirsmedelslagstzftøzirzgskommiltévzs

betänkande.Bihang

eller angiva, att vattnet är förorenat nämnda tarmuttömningar. Såsom av indikatorer å denna förorenings förefintlighet eller frånvaro tjäna dels vattnets förhållande till druvsocker vid 44--45° Eijkmans jäsningsprov,

dels vattnets halt sådana colibakterier, som äro karakteristiska för varmav blodiga organismers tarmfiora. Om vid jäsningsprovet positivt resultat gasbildning erhålles inom 48 timmar, detta, att den till provet använda vattenmängden efter all anger sannolikhet innehållit minst ett individ sådana bakterier, som antyda av närvaro fäkalier. Gasbildningen förorsakas härvid i de allra flesta fall av B. coli, kan även bero på närvaro andra bakterier såsom ex. av men av B. amylobacter, B. cloacae, B. enteritidis, B. paracoli, B. paratyphi, B. vul-

garis. Dessa senare fall äro dock sällsynta undantag. I de fall, då det vikt att erhålla största möjliga säkerhet, att är av de mikroorganismer, finnas i vattnet och indicera en förorening i detta, s01n verkligen härstamma ifrån varmblodiga organismers tarminnehåll, kan jäsningsprovet kompletteras med bestämning colititern. Härvid underen av sökes, de vid förprovet funna colibakterierna giva de typiska reaktioner, om finnas angivna under undersökningsmetodew sid. 37 0. Dessa tysom piska reaktioner kunna i enskilda fall ytterligare suppleras genom andra se Houston, Studies in Water Supply. För att erhålla ett mått å ett Vattens renhetsgrad i ovan avhandlade

hänseende bestämmer jäsningstiter eller colititer. man Jäsningstiterøz bör för naturligt vatten, avsett till beredning av dricksvatten, i regel ligga under 0,1 j é Ett till dryck avsett vattens jäsningstiter bör i allmänhet icke ligga under 10 j é 100. Det är med, andra 0rd tillåtet, att vattnet vid jäsningsprovet giver positivt resultat med 100 cm3 eller större mängder, icke annat än i undantagsfall med 10 cms. men vid jäsningsprovs anställande giver positivt resultat med 1 cms Vatten, som jäsningstiter: 0,1 j i bör icke godkännas till distribution i vatten-

ledning. Med colitáter förstås det tal, den minsta vattenmängd, vari som anger förekomsten B. coli påvisats. Resultatet colititerbestämningen utav av tryckes på sätt är angivet för jäsningstiterbestämningen samma som ovan é nl. B. coli bör i regel icke kunna påvisas i mindre mängder än

no c

1 cm3 sådant vatten, är avsett till råvatten för vattenledningsverk. av som Uti vattenledningsvatten må B. coli väl kunna påvisas uti 100 cm3 eller större volymer, endast i undantagsfall uti 10 cms av vattnet. men Användbarheten B. coli såsom indikator å vattenförorening av ovan av anförd art inskränkes avsevärt därigenom att identiñeringen av denna bakterie tager flera dagars tid i anspråk. 1 stället kan den ökade säkerhet, colititerbestämningen angående mikroorganismernas ursprung, stunsom ger dom äga betydelse. I praktiken lämpar sig i regel fastställande av jäsningstitern bättre för undersökningar rörandevattnets renhetsgrad i bakteriologiskt hygieniskt avseende, särskilt när det gäller kontrollen av renings-

effekten vid ett vattenledningsverk. Jlfjöl/cprovet konfirmerar och kontrollerar till vissa delar jäsningsprovets coliprovets resultat. Om mjölken koagulerar inom 48 timmar under samtidig gasbildning och med reaktion, är vattnets jäsningstiter colititer sur vanligen §1. Förändringarna i mjölken framkallas härvid oftast av Bacterium coli. Om mjölken förändras på nämnt sätt endast vid 37°, men vid 45°, föreligger ett något vatten, dock giver sådant vatten oftast renare

positivt resultat vid anställandet av jäsningsprov coliprov med 10 cm. I

de fall, då mjölken antingen icke undergår några helst förändringar som eller endast koagulerar med bibehållande sin amfotära reaktion eller av dennas omslag i alkalisk eller ock peptoniseras, antyda vanligen även öv-

riga analysresultat, att vattnet är i bakteriologiskt-hygieniskt hänseende rent. Bland övriga biologiska undersökningar äger seston- resp. plankton-

undersökningen betydelse dels på grund därav, att vissa direkt mikroskopiskt

bestämbara organismer understundom indicera olika föroreningsgrader hos

ett vatten, dels emedan en större halt seston är besvärande vid ett av vattens rening filtrering 0. s. samt i vissa fall meddelar vattnet lukt

och smak.

Ett till dryck avsett vatten bör fritt från för blotta ögat synliga vara suspensa, antingen dessa utgöras organismer eller bestå detritus. av av Grundvatten är vanligen alldeles fritt från direkt mikroskopiskt iden-

tiñerbara organismer. Först när detta någon tid varit i beröring med den

yttre luften, begynner i detsamma utveckling lägre organismer. en av Grundvatten, innan det varit i beröring med den yttre luften, visar som, sig innehålla för ytvatten specifika mikrober, andra organismer, kan resp. misstänkas vara förorenat med ytvatten. Kompletterande upplysningar

rörande det berättigade i sådan misstanke lämna bakteriologiska och en kemiska undersökningar vattnet. Genom sandñltrering ytvatten av renat äger vanligen en viss ringa halt planktonorganismer. passerat filterav som bädden. En det sedvanliga måttet överskjutande halt plankton tyder av på, att vattnets rening skett med erforderlig noggranhet.

Bland fysikaliska och kemiska bestämningar äro ett fåtal att anse såsom indicier för den hygieniska beskaffenheten hos vattnet. De bestäm-

ningar, vid vilka detta fallet, äro: anses vara Ammoniak och salpetersyrlighet, vilka pläga härleda sig från någor-

lunda färska animala föroreningar; salpetersyra, är ett tecken till som mera omvandlade sådana, klor ion i större myckenhet än utmärker andra, som liknande vatten å orten och fosforsyra, tyda på tillflöde urin och som av dylikt; permanganatförbrukningen, myckenhet är beroende organisk vars av substans i vattnet dock utan att därigenom erhåller någon upplys- - man ning om dennas art. I riktning sompermanganatförbrukningen går samma även glödgningsförlusten.

En nedsatt halt luftsyre och ökad syreförtäring är även beroende av på föroreningar av organisk art, och användas bestämningarna vanligen för

att följa ett vattendrags självrening efter föroreningsprocess. en Järn i större myckenhet än små bråkdelar ett milligram 0,1 å 0,2, av pr liter .är till betydlig olägenhet vid vattnets användning för flere-

handa ändamål samt är ofta orsak till utveckling järnbakterier en av i rörledningarna, vilket sällan vållar dessas igenväxande. Vid närvaro

av mangan förekommer enahanda risk med avseende på utveckling av manganbakterier. Aven vid små mängder bör uppmärksamhet ägnas mangan häråt. . En större halt kalk, kalk och magnesia, äger sällan någon av resp. hygienisk betydelse, nämligen inom de för vanliga vatten förekommande

gränserna för dessa ämnen. Däremot kunna dessa beståndsdelar vålla avsevärda olägenheter med hänsyn till vattnets användbarhet för hushållsända-

mål, ångpannedrift Bland undersökningar, vilka under senaste tiden m. m. erhållit en viss betydelse med hänsyn till event. rening ett råvatten av

medelst klormetoden, må slutligen även nämnas kloreringstalet. För närvarande torde dock bestämning härav mera undantagsvis vara been hövlig. Övriga analyser äga antingen till uppgift att skaffa engallmän uppfattning vattnets beskaffenhet och egenskaper smak, lukt, klarhet, reakom tion, hårdhet, m. eller att erhålla vissa speciella upplysningar, som med m. hänsyn till vattnets användning äro intresse, ex. aggressivitet, vilken av äger betydelse för bedömande av vattnets frätande inverkan på rörledningar, betongbehållare m. m. En beståndsdel, vilken stundom förekommer i grundvatten men s01n är jämförelsevis lätt att därifrån avlägsna, är svavelväte. I dricksvatten får densamma naturligtvis förekomma.

När intyg utfärdas över utförd vattenundersökning, bör i detta särskilt anmärkas, avvikelse gjorts från ovan angivna metoder, eller, där alterom nativa metoder äro föreslagna, vilken av dessa som blivit använd.

Litteratur, behandlande undersökning av vatten.

Bakteriologisk litteratur.

Gartner, A., Die Hygiene des Wassers. Houston, A. O., Studies in Water Supply. Huss, H., Handledning i bakteriologisk teknik. Löhnis, F., Landwirtschaftlich-bakteriologisches Praktikum II. And. Ohlmüller, W. und Spitta, O., Die Untersuchung und Beurteilung des Wasund des Abwassers IV. uppl.. sers Standard Methods of Water Analysis. Utgivna år 1920 American Public av Health Association.

2. M-ikroskopisk litteratur.

Meø, C., Mikroskopische Wasseranalyse. Whipple, G. C., The Microscopy of Drinking-Water.

3. Fysikalisk-kemisk litteratur.

Gartner se ovan. Ohlmüller, W., und Spitta, O. se ovan. Standard Methods Water Analysis se ovan.