Tillägg till Betänkande och förslag beträffande förrådsverksamheten vid marinen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1922 : 6 FÖ

fiSVABSDEPARTEM

EN T E T

TILLÄGG TILL

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG BETRÄFFANDE

FÖRRÅDSVERKSAMHETEN VID MARINEN - AVGIVET AV

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

DISTRIBUERAS

NORDISKA P r i s

AV

BOKHANDELN Kr.

1: 50.

Statens offentliga K r o n o 1 o g i"s k

utredningar

1922.

förteckning.

Januari—Mars. sättningar ät innehavare av förtroendeuppdrag Skolkommissioneris belänkande. 4. Det högre skolinom primal kommunerna. Norstedt, ij, 80 s. S. väsendet i utlandet (tr. 1921). Norstedt. 387 s. E. Förmögenhetsbrotten. Andra delen. Förberedande Betänkande och förslag till förändrade grunder för utkast till strafflag. Speciella delen. 4. Av .1. G. W. förvaltningen av kronans jordbruksdomäner samt Thyrén. Lund, Berling. v.j, 217 s. J u . till nya reglementariska bestämmelser för samma Betänkande i fråga om plan för utförande av ostförvaltning. Haeggström. l()(i s. J o . kustbanan m. m. Beckman, ix, 315 s. 1 kart. K. Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter Tull- och traktatkommitténs utredningar och bei förhållande till staten. Av T. Nothin. Marcus. tänkanden. 8. Utlåtande i valutafrågan. Marcus. 246 s. Fi. 24 s. Fi. Betänkande med förslag till livsmedelslag m. m. Underdånigt betänkande rörande lönereglering för (tr. 1921). Almqvist & Wiksell. xij, 295 s. S. befattningshavare vid lots- och fyrstaten m. m. Bihang 1 till betänkande med förslag till livsmeMarcus. 71, 14 s. H. delslag in. m. Förslag till föreskrifter rörande unTull- och traktatkommitténs utredningar och bcdersökning av smör och margarin, ost och martänkanden. 9. Utlåtande ang. järnvägsfrakternas garinost, ättika och vatten (tr. 1921). Almqvist & reglering. Tullberg. 46 s. Fi. Wiksell. 52 s. S. Ortnamnen i Värmlands län. 7. Karlstads härad. Bihang 2 till betänkande med förslag till livsmeUppsala, Appelberg. (4), 35 s. E. delslag m. m. Biologiska och kemiska undersökJärnvägsstyrelsens skrivelse till Kungl. Ma.j:t den ningar och andra utredningar. Av H. Huss och 23. 9 mars 1922 med yttrande över ostkustbanekomT. Sandberg (tr. 1921). Almqvist & Wiksell. 101 s. S. mitténs betänkande. Beckman. (2), 36 s. K. Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. Handlingar 1918—1921 (tr. 1921). Almqvist 21. Utredning angående inrättandet av ett svenskt statslolteri. Av C. V. L. Charlier. Malmö. Röhr. & Wiksell. (4), 72 s. 18 pl. E. (I). 109 s. H. .lordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag Lekmannaelementets användande och ställning inmed bestämmelser angående rätt att förvärva och om civilprocessen i skilda länder. Av (I. Fahlbesitta fast egendom. Thule. (ti), 125 s. I karl. J u . cranlz. Norstedt, vi.j, 583 s. J u . Utredning och förslag rörande beredande av underBelänkande och förslag rörande internering av stöd ät änkor efter manskap vid armén och mafarliga äterfallsförbrvtare. Lund, Berling. 115 s. rinen. Beckman. 29 s. Fö. Ju. 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. BetänOstkustbanekommitténs promemoria med anledning kande med förslag till författningar ang. dyrtids- : 27. av järnvägsstyrelsens yttrande den 9 mars 1922 tillägg och pensionstillägg ål vissa pensionärer över kommitténs betänkande den 3 februari 1922. (tr. 1921). Heeggström. 83 s. Fi. Beckman. 23 s. K. Betänkande med förslag till förordning angående | tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m. 28. Betänkande angående statens övertagande i viss omfattning av förädlingsverksamheten beträffande Ilajggström. 96 s. Fi. avkastningen från statens skogar. Centraltr. (10), Betänkande 2, avg. av 1919 års sakkunniga för j 243 s. J o . Chalmerska institutets omorganisation. Omorganisation av Chalmers tekniska instituts högre avdel- I 29. Skolkommissionens betänkande. 2. Historiska översikter och särskilda utredningar. Norstedt. 309 ning till teknisk högskola och dess lägre avdelning s. E. till tekniskt gymnasium med tekniska fackskolor Utredning och förslag angående vården av blinda. samt förslag till nybyggnader för högskolan. NorHaeggström. ix, 184 s. E. stedt, ix, 122 s. ii pl. E. Järnvägsstyrelsens erinringar med anledning av Till herr statsrådet och chefen för k. finansdeostkustbanekommitténs promemoria »av den 23 partementet. (Utlåtande från sakkunniga för utredmars 1922. Beckman. 21 S. K. ning ang. kontrollen över socker tillverkningen.] Skolkommissionens betänkande. 3. Statistiska utMarcus. 30 s. Fi. redningar. Av E. Göransson. Norstedt, vj, 244 Betänkande och förslag angående officerskårens s. E. vid flottan rekrytering och utbildning m. m. 4. Anlagning och utbildning av befäl i flottans reserv., 33. Skolkommissionens betänkande. 1: 1—2. Grunder för en ny läroverksorganisation. Norstedt, xxvij, Beckman. 192 s. Fö. 803 s. E. Kommunalf örfattningssakkunnigas betänkande. 3. Tull- och traktatkommitténs utredningar och beErsättning åt innehavare av kommunala förtrotänkanden. 10. Utlåtande med förslag till förordendeuppdrag. Norstedt. 162 s. S. ning om åtgärder till skydd mot så kallad valuBilaga till kommunalförfatlningssakkunnigas betäntadumping. Marcus. 135 s. Fi. kande. 3. Statistisk redogörelse för utgående er-

April 1. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. Av F. v. Heidenstam. Norstedt. 20 s. J u . 2. Byggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen. Av B. Nyström. Norstedt. 208 s. S. :!. Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:l den 28 april 1922 med förslag till taxeändring samt den 5 maj 1922 med yttrande över tull- och traktatkommitténs utlåtande m. m. Sv. Tr.-aktieb. 22 s. K.

Maj. I. Klimatels inverkan på byggnader vid västkusten. (Kungl. Byggnadsstyrelsens meddelande n:r 1.) Marcus. 13 s. K. 5. Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation inom de till Kristianstads och Malmöhus län hörande delarna av Lunds stift. Iheggström. 392 s. E. ti. Tillägg till betänkande och förslag beträffande förrådsverksamheten vid marinen. Tullberg, vj, 92 s. Fö.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med felstil utgöra begynnelsebokstäverna till del departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Fran den 1 april, dä kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) trädde i kraft, utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för Varje departement.

STATENS

\

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1922 : 6

TILLÄGG TILL

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG BETRÄFFANDE

FÖRRÅDSVERKSAMHETEN VID MARINEN JÄMLIKT CHEFENS FÖR KUNGL. FÖRSVARSDEPARTEMENTET SKRIVELSE DEN 1 OKTOBER 1921 AVGIVET AV

ENLIGT NÅDIGT BREV DEN 20 SEPTEMBER 1919

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

A.-B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1922

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

SJkirivelse till S t a t s r å d e t och Chefen för kungl. försvarsdepartementet V 1. Kortfattad redogörelse för förrådsverksamheten vid marinen, särskilt ifråga om dess förhållande till medelsredovisningen 1 I I . De s a k k u n n i g a s upppdrag I I I I . Materialförråden vid flottans varv 1 A. F ö r r å d e n s normala omfattning 1 1. .Materialuppbörden 1 2. Ammunitionsuppbörden 4 3. Virkesuppbörden 4 4. Instrumentaluppbörden 4 B. Medelsbehovet 4 C. F ö r r å d s v e r k s a m h e t e n s organisation 12 Framställda organisationsförslag 29 F ö r s l a g att anordna självständiga departementsförråd 29 1921 å r s v a r v s s a k k u n n i g a s utredning rörande minskning av kontorspersonalen på flottans varv :Jö D. Förrådsbokföringen och redovisningen 44 E. P r i s s ä t t n i n g å förrådsvaror 4ö I T . inventarie- samt sjöinstrument- och sjökarteförråden vid flottans varv 4i; V. Materialförråden och i n v e n t a r i e f ö r r å d e n inom k u s t f ä s t n i n g a r n a 47 A I. Beklädnadaförråden vid marinen 48 A. F ö r r å d e n s normala omfattning 48 B. Medelsbehovet 4K C. F ö r r å d s v e r k s a m h e t e n s organisation; redovisning och förrådsbokföring . . . . 59 "VI i. Sängpersedel- och sjukvårdsförråden vid flottan 59 W ] 11. Proviantförråden vid marinen (50 I X . Överflyttning från stationskontoret till stationsintendenten av titelbokföringen, i vad den avser u n d e r stationsintendenturen vid flottans stationer hörande samtliga förråd g;5 X . Persedel- och sjukvårdsförråden vid kustartilleriet (;4 X I . P r i s s ä t t n i n g å artiklar tillhörande beklädnads-, sängpersedel-, sjukvårds-, proviant- och persedelförråden gg 2X11. Fortifikationsförråden (;(; X Q I I . Balansräkning (;i; X\ I V. Sammanfattning ( ;9 A. Medelsbehovet i;t) B. Organisationen 71

VI betydligt nedgått, därigenom att vid förrådens nedbringande till närmatn överensstämmelse med de av oss föreslagna normalförråden uttagen o>cl för dessa inflytande ersättningsmedel överstigit inköpen och kostnaderna för dem. Behovet av medel för nedskrivning av varuprisen har redmce rats, på grund av att utlämning av under dyrtiden anskaffade artikllai pågått och alltjämt pågår till inköpspris. Genom prisfall hava även d( föreslagna normalförråden blivit billigare. För att nedbringa kapitallbe hovet föreslå vi nu minskning av det för tillverkning av beklädnad Ibe räknade lagret av materialier samt vilja ej påyrka, att medel för niär varande äskas för proviant- och fortifikationsförråden. Slutligen hava vi, därigenom att kolmarknaden nu synes vara stabiili serad, ansett det möjligt, att för materialförråden utom stenkol tages anspråk en del av å stenkolstitlarna förefintlig behållning. Bemyndi gande bör lämnas marinförvaltningen att verkställa härför erforderligt omf öringar. Ovan angivna omständigheter hava samverkat till det resultat, att, on våra nyssnämnda förslag vinna beaktande, några särskilda medel nu e, behöva anslås för marinens förråd, vilket närmare utvecklas i bifogaidt "Tillägg till betänkande och förslag beträffande förrådsverksamheten vid marinen", som vi härmed vördsamt få överlämna. Våra organisationsförslag betinga ej annan ändring med avseende å förrådspersonalen än vissa förskjutningar i personalens tjänsteåligganden och förorsaka således ej någon personalökning. För organisationsändringarnas genomförande erforderliga reglementsbestämmelser hava av oss utarbetats, och få vi föreslå, att dessa omedelbart måtte anbefallas. Till oss har från marinförvaltningen överlämnats "1921 års varvssakkunnigas" utredning rörande minskning av kontorspersonalen på flottans varv. Vår ståndpunkt till dessa sakkunnigas förslag hava vi angivit i samband med behandling av frågan om organisationen av förrådstjänsten vid flottans materialförråd. Genom nådig remiss den 17 mars 1922 hava vi slutligen anbefallts att avgiva yttrande över betänkande och förslag angående organisation av den centrala försvarsförvaltningen i de delar, som hava samband med marinens förråd, deras organisation och skötsel. Särskilt underdånigt yttrande på grund av denna remiss överlämnas samtidigt härmed. Oss tillställda yttranden över vårt betänkande återgå. Stockholm den 15 maj 1922. GUSTAF DYRSSEN. A. B. JUEL.

S. EIIL1N.

SETH SVENSSON.

Oscar von Malmborg.

I.

Kortfattad redogörelse för förrådsverksamheten marinen, särskilt ifråga om dess förhållande till medelsredovisningen

vid

och

II.

De sakkunnigas uppdrag.

Mågon anledning att beträffande dessa båda avdelningar nu göra något uttalande förefinnes ej.

III.

Materialförråden vid flottans varv. A. Förrådens normala omfattning. 1.

Materialuppbörden.

F ö r denna materialförrådets enligt vårt organisationsförslag ojämförligt största uppbörd hava vi föreslagit ett normalförråd, omfattande för faritygsutredningarna erforderliga artiklar ävensom de viktigaste och vanligast brukade och behövliga varuslagen för varvsdriften samt för rekvirenter i övrigt. Normalförrådet bör bestämmas av marinförvaltningen. Vi framhålla, att med normalförråd bör menas den myckenhet, efter vilken anskaffningar böra beräknas, men ej vare sig minimi- eller maximiförråd. Varvschefen i Stockholm anför i sitt yttrande över vårt betänkande, att det torde vara lämpligt bestämma, att förrådskvantiteten av olika varor må variera med 25 procent över eller under normalkvantiteten alltefter varvsdriftens livaktighet och omfattningen av flottans övningar samt med hänsyn till angelägenheten av att inköp av olika artiklar må kunna verkställas å den med avseende å tillgång och pris lämpligaste tidpunkten.

2 Utfärdandet av en sådan bestämmelse anse vi oss ej böra tillstyrka Den kan nämligen snarare verka hinderlig för än öka varvschefs rörel sefrihet ifråga om förrådsanskaffningarna. Med den innebörd vi g;ivii begreppet normalförråd är det varvschef obetaget att, om så vid viissa tillfällen kan vara förmånligt, köpa större kvantiteter än 25 procent ö>vei de för normalförrådet bestämda eller omvänt. Vårt förslag är sålumda smidigare och lämnar varvschef friare händer att efter omständigheterna och varas beskaffenhet för varje tillfälle avgöra, huru stor förrådsttillgången skall vara. Givetvis bör dock normalkvantiteten som regel hållas, där ej särskilda skäl kunna motivera ökning eller minskning av dlensamma. Varvschefen i Karlskrona säger sig icke kunna biträda vårt försllag. att marinförvaltningen skall utfärda bestämmelser rörande normalförrådets storlek, för så vitt därmed avses, att ämbetsverket skall bestämima myckenheten av varje i förrådet ingående artikel, utan han föreslår, att marinförvaltningen endast skall angiva de principer, enligt vilka i niormalförrådet ingående materialier skola till sin myckenhet bestämmas. Detta kan emellertid just sägas vara innebörden av vårt förslag, såsom vi nyss med anledning av varvschefens i Stockholm yttrande närmare angivit detsamma. I anslutning till ett utkast till ändrad förrådsorganisation, gående ut på upprättande av självständiga departementsförråd, har varvschefen i Karlskrona bifogat sitt yttrande ett eget förslag till normalförråd, uppställt på så sätt, att i detsamma skiljes på den kvantitet av olika artiklar, som är avsedd för fartygens utredning och rekvirenter utom varvet — för dessa ändamål finnes emellertid i förslaget endast en kolumn upptagen, men några kvantiteter hava icke däri ifyllts — samt på den kvantitet, som är avsedd för driften vid varje särskilt varvsdepartement. De för varvsdriften sålunda angivna kvantiteterna hava av oss artikel för artikel granskats. I vissa fall hava vi därvid funnit oss böra vidtaga ändring av vårt förslag till normalförråd och vi närsluta såsom tilläggsbilaga 3 förteckning beträffande de ändringar, vi sålunda nu vilja föreslå. I allmänhet hava vi dock funnit de av oss angivna normalkvantiteterna böra bibehållas oförändrade. Vi hava framkommit till dessa efter noggrant övervägande av alla de omständigheter, som synts oss böra beaktas vid förrådsstorlekens bestämmande, och vårt förslag är grundat på från förrådsredogörelserna hämtade uppgifter om medelkonsumtionen under flera år. Med hänsyn härtill torde våra beräkningar vara mera tillförlitliga än varvschefens, vilka på grund av den jämförelsevis korta tid, som stått honom till buds för avgivande av yttrande över vårt betänkande, torde få betraktas såsom resultatet av blott ett ungefärligt bedömande av behovet. Varvschefen i Karlskrona framhåller vidare, att ett normalförråd synes honom böra innehålla om icke alla så åtminstone de allra flesta av de för driften behövliga artiklarna. Vi kunna icke finna detta lämpligt. Det riktigaste synes oss vara, att normalförrådet omfattar samtliga sådana artiklar, som vid varje tillfälle kunna erfordras för fartygens utredningar och för varvsdriften eller, såsom vi uttryckt det, de viktigaste och vanligast brukade artiklarna. Att dessutom ständigt hålla en mångfald artiklar av allehanda slag, som kunna erfordras för vissa tillfällen eller särskilda arbeten, anse vi överflödigt, och det kan även vara ekonomiskt ofördelaktigt. Ty en artikel, som vanligen icke är föremål för uttag, kan

måihända bliva liggande i förrådet så länge, att den, då den verkligen behöws, tagit skada av förvaringen och blivit mindre brukbar, vilket kan förrorsaka förlust för förrådet. Detsamma kan vara fallet med en hel del speecialartiklar, vilka väl kunna tåla lagring en längre tid, men som på grumd av teknikens utveckling bliva föråldrade och omoderna och av dernna anledning bliva obrukbara. För inköp av sådana artiklar undan förr undan i mån av behov hava vi avsett ett rörelsekapital utöver det för hålllande av normalförrådet erforderliga kapitalet. iAtt varvschef årligen till marinförvaltningen skall föreslå nödvändiga äntdringar i normalförrådet, såsom vi i vårt reglementsändringsförslag an^givit, synes varvschefen i Karlskrona onödigt. Han anser det vara tilllräckligt föreskriva, att dylikt förslag av varvschef skall avgivas, då så av honom finnes erforderligt. ID etta kunna vi emellertid icke biträda. Enligt vår mening är det lämpligast, att frågan om ändring av normalförrådet upptages, såsom vi föreslaigit, i samband med det årliga beräknandet av utgifterna för varvet, ty en ändring av normalförrådets storlek kan föranleda, att medel böra stäillas till förfogande. Dessutom synes det oss vara erforderligt och lännpligt, att reglementet föreskriver ett varvsmyndigheternas ställningstaggande år från år till frågan, huruvida normalförrådet är rätt avvägt. De^t kan eljest tänkas inträffa, att sedan normalförrådet en gång blivit fas5tställt, erforderlig uppmärksamhet icke ägnas åt frågan om förrådets hålllande vid vederbörlig storlek alltefter ändrade tids- och sakförhållamden. ] Marinförvaltningen har i sitt underdåniga utlåtande över vårt betänkamde framhållit, att ämbetsverket icke funnit sig böra utfärda av oss förreslagna bestämmelser om viss förrådsstorlek. Att marinförvaltningen inttagit denna ståndpunkt torde bero därpå, att ämbetsverket icke ansett sig* böra begära de medel, som enligt våra förutvarande beräkningar för dåwarande förhållanden erfordrades för förrådsverksamheten. Då vi emiellertid nu kommit till det resultat ifråga om medelsbehovet för materiailförråden, att anvisning ej är nödvändig, synas ej några hinder kunna förreligga för att marinförvaltningen, såsom reglementet föreskriver, utfärrdar bestämmelser om materialförrådens storlek och därvid fastställer våirt nu reviderade förslag till normalförråd. Nu gällande föreskrifter om dett förrådslager, som skall finnas, äro synnerligen otillfredsställande oclh ofullständiga, varför de under alla omständigheter äro i behov av omiarbetning och ändring. IBeträffande vissa viktigare artiklar hava vi i betänkandet anfört särskiild motivering. lEmot dessa våra uttalanden hava varken marinförvaltningen eller vairvscheferna haft något att erinra. IBland andra artiklar, som vi sålunda särskilt omnämnt, förekommer ävren stenkol. Vi hava framhållit, hurusom stenkolsmarknaden, då vårt bettänkande avgavs, ännu befann sig i ett mycket vacklande läge med alltföir växlande priser för att möjliggöra några tillförlitliga beräkningar amgående medelsbehovet för en eventuell utökning av kolförråden. Sedan de^ss hava förhållandena avsevärt förändrats. Det vill nu synas, som om steenkolsmarknaden stabiliserats, och kolprisen hava nu börjat närma sig no)rmala pris före kriget. På stenkolstitlarna finnas emellertid betydande komtanta behållningsbelopp bokförda vida överstigande de belopp, som

erfordras för hållande av det stenkolslager, för vilket penningar bevilljaits I betänkandet hava vi omnämnt, att medel under åren 1900 till 1913 ntic olika tillfällen anslagits för uppbringande av flottans förråd av stenlko till 81 000 ton. Under krigsåren ställdes ytterligare medel till förfogande för vilka 11 000 ton stenkol kunde anskaffas. Medel hava alltså erhålllit; för uppläggande av ett kolförråd om tillhopa 92 000 ton. Ett förråd a7* denna omfattning torde för närvarande vara det största, som av förwa rings- och omsättningshänsyn lämpligen bör hållas, varför vi utgå fråi1 att 92 000 ton blir normalförråd, fastän medel för närvarande finnas ifö anskaffande av betydligt större kvantitet. I samband med behandling av frågan om medelsbehovet för förråden hava vi därför ansett oss kuinm förorda, att en del av stenkolstitlarnas behållningar få tagas i ansprål för tillgodoseende av behovet av kapital för materialförråden, iiihon stenkol. 2. Ammunitionsuppbörderna. De inkomna yttrandena föranleda ej något särskilt uttalande fråi vår sida. 3. Yirkesuppbörden. Av varvscheferna hava vi erhållit uppgifter å det virkesförråd, som dt ansett böra hållas vid varven, och med ledning av dessa uppgifter hiai medelsbehovet för denna uppbörd beräknats på sätt å sid. 7 niär mare angives. Vi anse emellertid fortfarande, att något visst normalhör råd ej behöver fastställas för denna uppbörd. 4. Instrumentaluppbörden. I betänkandet hava vi föreslagit, att denna uppbörd skall försvin na såsom särskild uppbörd, och att verktygen i stället skola redovisas i nnaterialuppbörden. Nu hava vi givit vår anslutning åt ett uppslag av varvschefen i Stockholm, att verktyg i allmänhet ej alls behöva hållas i förråd, vilket närmare motiveras härnedan, sid. 17 och 18. Beträffande materialförrådens normala omfattning få vi sålunda föreslå, att vårt i betänkandet såsom bil. 3 upptagna förslag till normalförräd för materialuppbörden måtte fastställas med de ändringar, som i när slutna tilläggsbilaga 3 angivas. B.

Medelsbehovet.

För att kunna beräkna det nuvarande medelsbehovet för materialforråden hava vi av varvscheferna erhållit nya uppgifter å förrådstillgångarna, avseende för Karlskronaförrådet den 30 september 1921 och för förrådet i Stockholm den 31 december samma år. Sedan dessa uppgifter erhållits, hava vi låtit utföra beräkningar angående värdet av såväl förrådsbehållningarna som det reviderade normalförrådet. Förrådsvärdena hava uträknats efter såväl det pris, till vilket artiklarna stå förrådet och därifrån utlämnas, härnedan kallat enhetspris, som ock det pris, desamma numera betinga i allmänna marknaden, marknadspris.

5 Med samma uppställning som å sid. 26 av betänkandet kan förrådssttäMningen angivas sålunda: Väirdet av materialförrådet i Karlskrona, uitom stenkol och ammunition, den 30 September 1921, efter enhets-pris: miatterialuppbörden k r . 7 015 000 imsttrumentaluppbörden ,. 135 000 viirlkesuppbörden 303 000: -

7 453 000:

Väirdet av materialförrådet i Stockholm, uitom stenkol och ammunition, den 31 december 1921, efter enhetspris: miatterialuppbörden kr. 3 778 000 imsttrumentaluppbörden 36 000 viirlkesuppbörden 288 000 4102 000: — tilllhopa kronor 11 555 000: Bieraknade efter marknads-pris uppgå förrådsvärdena till följande belopp: Karlskronaförrådet: miatterialuppbörden kr. 5 043 000 imsttrumentaluppbörden „ 135 000 viirlkesuppbörden „ 212 000

5 390 000:

Stockholmsförrådet: miatterialuppbörden imsttrumentaluppbörden viirlkesuppbörden

3179 000:

kr. 2 886 000 ,, 36 000 ,, 257 000 kronor

8 569 000: —

I materialförrådet i Stockholm ingående artiklar, som skadats vid birauiden å Galer varvet sommaren 1921, hava ej medtagits vid förrådsvärdtets beräknande. Med den ersättning, som må tillföras nämnda materialfcörråd vid brandskadornas reglerande, kommer därför förrådets nu angi,ivna ställning att förbättras. Vid nyssnämnda tidpunkter uppgingo utbetalda men ännu ej ersatta fcörskott för förrådens uppläggande eller, såsom dessa förskott vid tidigare btehandling av förevarande spörsmål benämnts, " överhetalningama" å fcör rådstitlarna till efterstående belopp i avrundade tal: S3. 49: materialförrådet i Karlskrona, utom stenkol och ^ ammunition (den 30 september 1921) kr. 3 624 000: — S3. 50: materialförrådet i Stockholm, utom stenkol och ^ ammunition (den 31 december 1921) „ 1 252 000: — S3. 76: instrumentaluppbördens underhåll (den 30 september 1921 211 000 kr. och den 31 december samma år 197 000 kr.) i medeltal „ 204 000: — kronor 5 080 000: —

6 Genom en fullständig utförsäljning av materialförråden till enhettsyris skulle alltså nu uppstå ett kapitalöverskott av (11 555 000—5 080 00(0 ==) 6 475 000 kronor. En försäljning till marknadspris skulle enligt »ovanstående inbringa 8 569 000 kronor och således även giva ett överskott nämligen (8 569 000—5 080 000 = ) 3 489 000 kronor, motsvarande ett belopp av 3 270 000 kronor vid tiden för våra i betänkandet gjordca beräkningar. Ställningen har således förbättrats. VärdeEnligt direktivet för vårt arbete har vårt uppdrag varit bland ann.at att nedskrivning, även verkställa utredning angående sättet för nedskrivning till ordinära pris av sådana artiklar och förnödenheter, som inköpts under krisitiden. Vi hava i betänkandet framhållit, att sådan värdenedskrivning icke Iborde ifrågakomma annat än i samband med anvisandet av medel till belopp motsvarande värdenedskrivningen. Enligt av varvscheferna då utförda beräkningar skulle för ändamålet erfordras, i avrundade tal: för materialförrådet i Karlskrona „ Stockholm

kr. 3 164 0O0: — „ 1252 0(30: — Summa kronor 4 416 0O0: —

Sedan dessa beräkningar upprättades, har utlämning till enheitspris ägt rum från förråden även av dessa under kristiden inköpta dyrare artiklar. Det för värdenedskrivning erforderliga kapitalet har därigenom minskats och har av oss beräknats på följande sätt: Materialförrådet i Karlskrona: förråds värde efter enhetspris förråds värde efter marknadspris skillnad Materialförrådet i Stockholm: förrådsvärde efter enhetspris förrådsvärde efter marknadspris skillnad, utföres

kr. 7 453 000 „ 5 390 0O0 kr. 2 063 000 kr. 4 102 000: — „ 3 179 000: — kr. 923 000: — „

Erforderligt för värdenedskrivning tillhopa

923 000:

kr. 2 986 000: —

Således har en minskning av det erforderliga värdenedskrivningsbceloppet av 1 430 000 kronor (4 416 000—2 986 000) under mellantiden ägt rum. Detta härrör sig av den omständigheten, att förrådets konsumenten", huvudsakligen underhålls- och övningsanslagen, därifrån uttagit och fortfarande uttaga sina förnödenheter till enhetspris, av vilka en del alltjämit grunda sig på de under kristiden rådande höga priserna. Så stor del av ovanstående belopp, 2 986 000 kronor, som ej kan täckais av förrådens egna tillgångar, bör således ställas till förfogande. Då deet emellertid för närvarande med rådande penningknapphet ej torde kunnia förväntas, att medel för ett sådant ändamål komma att äskas eller bteviljas, hava vi i det efterföljande undersökt de möjligheter, som p>å grund av förbättrad förrådsställning synts oss kunna förefinnas för föirrådsdriftens ordnande utan tillskott av anslagsmedel för värdenedskrhvning.

7 I vårt betänkande (sid. 30 och 34) hava vi upptagit materialförrådens Orealiserbar dä!var,ande (vid årsskiftet 1919—1920) "orealiserbara" tillgångar till tillgångar. 1 (897 <000 kronor samt beräknat, att härav ett belopp av 1171 000 kronor be3hövde anvisas såsom bundet förlagskapital. De från varvscheferna inkomna uppgifterna om materialförrådens nuvairande ställning upptaga värdet av de i förråd befintliga effekter av amdra slag än sådana, som ingå i normalförrådet, och sådana, för vilka rörelsekapital beräknats, i Karlskrona till 817 000 kronor och i Stockhcolm till 555 000 kronor eller tillsammans till 1 372 000 kronor. Dessa väirden äro visserligen beräknade efter enhetspris, men då bland här awsedda effekter i regel ej ingå varor, som blivit upphandlade under djyrtiden, synes det sannolikt, att största delen av sistnämnda belopp skall kiunna utvinnas vid realisation av ifrågavarande effekter. Då det sålunda är antagligt, att någon anvisning till bundet förlagskeapital numera icke är nödvändig, hava vi ansett oss böra avstå ifrån attt upptaga något belopp för detta ändamål. Beträffande våra här nedan utförda reviderade beräkningar angående Reviderat normalncormalförrådsvärdet är följande att märka. För materialuppbörden har det reviderade normalförrådet (bil. 3 av förrddsvärde. beetänkandet och tilläggsbil. 3) värdesatts. Förut hava vi i vårt betänkande föreslagit, att värdet av normalkvantitteterna för brännolja och koks skulle fråndragas normalförrådsvärdet, enmedan kostnaderna för hållandet av nämnda artiklar synts oss böra besttridas av för stenkol tillgängliga medel. I det efterföljande ifrågasattes enmellertid, om icke stenkolsmedlen i vidsträcktare mån kunna tagas i brruk för materialförrådet i dess helhet, varför brännolja och koks ej behcöva nämnas särskilt. Då vi ej längre finna det erforderligt, att materialförråden omfatta veerktyg (sid. 17 och 18), har ej beräknats något belopp för instrumentalurppbörden, som ansetts kunna försvinna. Med ledning av uppgifter från varvscheferna å storleken av det virkesföörråd, som ansetts böra finnas, hava de för virkesuppbörden upptagna beeloppen beräknats. Det av varvschefen vid flottans station i Karlskrona fööreslagna virkesförrådet är något mindre än det, som varvschefen i Stockholm ansett behövligt. Då vi emellertid icke kunna finna, att behoovet av virke är mindre i Karlskrona än i Stockholm, hava vi beräknaat det belopp, som avses för Karlskronaförrådet, lika med det för Stockhcolmsförrådet erforderliga. De pris, som använts, äro nuvarande marknadspris, såsom dessa för näärvarande kunnat bedömas. Efter dessa grunder har normalförrådsvärdet beräknats till följande beelopp: Karlskrona station

mnaterialuppbörden vrirkesuppbörden

3 553 000:— „ 115,000: — = 3 668 000: —

Stockholms station

Summa

1685 000:— 115 000: — 1 800 000: —

5 238 000: — 230 000: — 5 468 000: —

I betänkandet hava vi beräknat ett belopp av 1 000 000 kronor — for Rörelseka itaL K£arlskronaförrådet 700 000 kronor och för Stockholmsförrådet 300 000 P

kronor — till rörelsekaptial för matcrialföråden. Båda varvscheferna hava emellertid funnit dessa belopp för lågt beräknade. Varvschefen i Karlskrona lägger till grund för beräkningen av rörelsekapitalet dels förrådets årliga omsättningssumma, vilken för år 1920 uppgives vara 5 756 000 kronor, dels den tid, som i allmänhet beräknas torllyta mellan en varas likvidering av förrådstiteln och titelns gottgöreise tor den utlämnade varan, eller omkring 4 K månader. Enbart för Karlskrona materialförråd skulle efter dessa beräkningsgrunder erfordras ett rörelsekapital av 5 756 000 X '!? = c:a 2 158 000 kronor. Varvschefen i Stockholm anser, att rörelsekapitalet bör stå i viss: proportion ti 1 normalförrådets värde och förslagsvis beräknas till 30 % av detta värde. Båda varvscheferna synas emellertid bortse från, att medel ständigt i 3amn ström inflyta till högst betydande belopp för uttagna artiklar. Vad Karlskrona station angår, där den årliga omsättningen här ovan angivits uppgå till närmare 6 000 000 kronor, tillföres materialförrådets titel följaktligen omkring 500 000 kronor för varje månad, således under 4>* månader c :a 2 250 000 kronor, d. v. s. mer än det av varvschefen här ovan såsom erforderligt angivna rörelsekapitalet. Sålunda inflytande medel ta tagas i anspråk för de anskaffningar, som skola göras. Något så stort rörelsekapital, som det varvscheferna föreslå, kan med hänsyn härtill ingalunda behövas. Vi hava verkställt förnyade beräkningar angående behovet av rörelsekapital för materialförråden. Dessa äro grundade pa varvschefernas egna uppgifter angående erforderlig förrådstillgang utöver normalförrådet och giva vid handen, att den av oss i betankandet föreslagna anvisningen till rörelsekapital — 1 000 000 kronor — tor dåvarande förhållanden var fullt tillräcklig, ävensom att till rörelsekapital for båda materialförråden, med hänsyn jämväl till inträffat pristall a förrådsvaror, nu ej behöver avses mer än högst 500,000 kronor JJetta belopp bör fördelas mellan Karlskrona och Stockholms stationer etter förhållandet mellan normalförrådsvärdena, 3 668 000 kronor respektive 1 800 000 kronor. För materialförrådet i Karlskrona bör sålunda avses, avrundat, 350 000 kronor och för förrådet i Stockholm 150 0O0 kronor. Kapitalbehov.

För båda materiaiför råden, utom stenkol och ammunition, erfordras alltså nu: till normalförråd av material- och virkesuppbörderna, enligt ovanstående kr. 5 468 000: — till rörelsekapital 500 000tillh

°Pa

till överbetalningarnas

.". . kr. täckande

Värde av inne- Häremot svara förrådsvärdena, Itgganäejor-

eft

enhetgpria

etter marknadspris F r

5 968 000: —

„ 5 080 000: Summa kronor 11 048 000: — uppgående till: ^

1 1 5 5 5 0 0 0 : -

8 559 000:

° nbweSnill~ Förrådsställningen är alltså nu sådan, att värdet av förrådstillgångarna, beräknat efter enhetspris, 11 555 000 kronor, överstiger det samman-

lafgda beloppet av såväl nyssnämnda normalförrådsvärde efter marknadsprris och det erforderliga rörelsekapitalet som även överbetalningarna å titilarna, tillhopa 11048 000 kronor, med (11555 000—11048 000 = ) 5017 000 kronor. ; Skulle däremot nedskrivning till marknadspris äga rum, vilket tvivelsutsan bör ske, bliver förrådsvärdet, som i så fall bör upptagas endast till maarknadspris, blott 8 569 000 kronor, under det att kapitalbehovet uppgåår till 11 048 000 kronor, varigenom sålunda ett underskott av (11 048 000 — 8 5 6 9 000 = ) 2 479 000 kronor uppstår. Värdenedskrivning å alla i förråden inneliggande artiklar, för vilka enihetspriset överstiger marknadspriset, kan sålunda icke ske, utan att meedel ställas till förfogande, ty för sådan fullständig värdenedskrivning errfordras, såsom förut beräknats, 2 986 000 kronor och förrådets egen tilllgång, som härför kan tagas i anspråk, utgör enligt förestående beräknimg endast 507 000 kronor. Skillnadsbeloppet (2 986 000—507 000), elller det nyss angivna underskottet 2 479 000 kronor måste följaktligen påå något sätt tillskjutas.

Vi hava här ovan framhållit, hurusom vi för närvarande ej anse oss Förslag till kuunna föreslå, att medel äskas av riksdagen för ifrågavarande ändamål, underskottet Det underskott, som uppkommer för materialförråden, utom stenkol tä^ande. occh ammunition, om värdenedskrivning verkställes, synes oss däremot kranna täckas av det överskott, som förefinnes å materialförrådens stenkoolstitlar. Materialförrådens titlar, utom stenkol och ammunition, hava urnder krigsåren, då prisen å förrådsvarorna befunno sig i ständigt stigaande, fått vidkännas kostnaderna för inköp av allehanda förnödenheter til 11 dyra pris, varvid kompletteringar efter utlämning ofta måst verkstitällas till högre pris än de, efter vilka ersättning tillförts titlarna för deen skedda utlämningen. Med avseende å stenkolsuppköpen har förhållaandet däremot på senare tid varit omvänt. Stenkolstitlarna hava nämliggen erhållit gottgörelse för utlämnade stenkol till de höga pris, som vidd utlämnandet gällt i allmänna marknaden, men komplettering har ej skkett och har länge ej kunnat ske på grund av exportförbud i de kolproduucerande länderna m. fl. omständigheter, vid vilkas upphörande hastigt innträffade prisfall medfört, att kol kunnat anskaffas till fördelaktiga prris. Från början voro särskilda titlar icke upplagda för stenkolen. Sedermnera har marinförvaltningen emellertid ansett sådan uppdelning av mateerialförrådens titlar som den nuvarande lämplig, vilken uppdelning arnbefalldes i skrivelser till varvscheferna den 19 februari 1915. Om vartdera materialförrådet (frånsett ammunitionsuppbörderna) foortfärande haft endast en bokföringstitel, hade det överskott, som stenkcolstitlarna nu lämnat, utan vidare kommit materialförråden i övrigt till goodo. Då det för närvarande är angeläget, att förrådsverksamheten ändaamålsenligt ordnas utan särskild anvisning, synes det oss ligga nära tilill hands, att vid förrådsställningens beräknande stenkolen betraktas soom tillhörande materialförråden i övrigt. Förrådsställningen bliver under denna förutsättning följande: V^ärdet av materialförråden, utom stenkol, efter marknadspris, enligt ovanstående kr. Transport kr.

8 569 000: — 8 569 000: —

10 Transport kr. 8 569 000: — Värdet av inneliggande stenkolsförråd den 31 december 1921: 52 540 ton å 40 kr. pr ton, avrundat „ 2 102 000: — Kontant a stenkolstitlarna den 31 december 1921: S. 55: materialförrådet i Karlskrona, stenkol kr. 2779000: S. 56: d:o i Stockholm, d:o „ 2 184 000: 5 070 000: — S. 109: Göteborgs örlogsdepå, d:o.. .. „ 107 000: — „ Summa kronor 15 741 000: — Enligt ovanstående erfordras för hållande av normalförråd efter marknadspris samt till rörelsekapital och till täckande av överbetalningarna å materialförrådens titlar, utom stenkol och ammunition kr. 11048 000: — För hållande av det stenkolsförråd, för vars anskaffande medel anvisats, erfordras: 92 000 ton ä 40 kronor » 3 680 000: — Summa kronor 14 728 000: — Tillgångarna hava nyss upptagits till och såsom erforderligt har beräknats Ett slutligt överskott förefinnes sålunda å

kr. 15 741 000: — » 14 728 000: — kr. 1 013 000: —

På grund av denna förrådens gynnsamma ställning få vi föreslå, att det belopp av 2 479 000 kronor, som enligt ovanstående (sid. 9) utgör underskottet för materialförråden, utom stenkol och ammunition, matte tillgodoföras dessas titlar från stenkolstitlarna för att möjliggöra nedskrivning till av oss beräknade marknadspris. Av nämnda belopp bora 500 000 kronor avses såsom rörelsekapital för materialförråden, därav, såsom ovan nämnts, 350 000 kronor för förrådet i Karlskrona och 150 000 kronor för förrådet i Stockholm. Kesterande belopp, 1979 000 kronor bör fördelas mellan de båda förrådens titlar i förhållande till resp förråds behov av kapital till värdenedskrivning, vilket kapitalbehov ovan (sid. 6) upptagits till 2 063 000 kronor för förrådet i Karlskrona och 923 000 kronor för förrådet i Stockholm, tillhopa 2 98b 000 kronor. För värdenedskrivning bör således från stenkolstitlarna överföras: till materialförrådets i Karlskrona titel (S. 49) 2 063 000X1979 000 _ 2986W0 •= avrundat till materialförrådets i Stockholm titel (S. 50) 923 000X1 979000 = ~2Ä0 = avrundat JLUL

kr

-

1367000:-

kr

612OOQ:_

= kronor

1979 000: —

11 Efter sålunda verkställda överföringar bliver titelställningen (jämför Ställningen siid. 8) följande: efter skedd överföring frå

S3. 49: materialförrådet i Karlskrona, utom stenkol och ammunition: överbetalning enligt ovanstående kr. 3 624 000: — S.. 76: instrumentaluppbördens underhåll, överbetalning, hälften „ 102 000:— kr.

3 726 000: —

föreslagen överföring: tilll värdenedskrivning tiill rörelsekapital

1 717 000: —

kr. 1 367 000: „ 350 000: — „

resterande titelöverbetalning för förrådet i Karlskrona kr. SS. 50: materialförrådet i Stockholm, utom stenkol och ammunition: överbetalning enligt ovanstående kr. 1 252 000: — S.l. 76: instrumentaluppbördens underhåll, överbetalning, hälften 102 000:— kr.

1 354 000: —

föreslagen överföring: tiill värdenedskrivning tiill rörelsekapital

762 000: —

kr. „

612 000: —150 000: — „

reesterande titelöverbetalning för förrådet i Stockholm..

kr.

2 009 000: —

592 000: —

Ovan angivna resterande titelöverbetalningar täckas, allteftersom medel imflyta genom förrådens nedbringande till av oss föreslagna normalförråd. För materialförråden erfordras: Karlskrona station

Stockholms station

Summa

tiill normalförrådets hållande.. 3 668 000: — 1 800 000: — 5 468 000: — ,„ överbetalningarnas täckande 2 009 000:— 592 000:— 2 601000: — Summa kronor 5 677 000: — 2 392 000: — 8 069 000: — Materialförrådens egna tillg å n g a r äro: Karlskrona station

Stockholms station

föörrådsvärde efter marknadsPris 5 390 000:— 3179 000:— Fför förråden erfordras enligt förestående 5 677 000:— 2 392 000:— ur.nderskott 287 000: — öwerskott 787 000: reesterande överskott 500 000: —

Summa

8 569 000: — 8 069 000: —

Sedan materialförråden bringats till av oss föreslagen storlek, och övverbetalningarna blivit täckta, kvarstår sålunda för båda materialför!2

ols

?j!™* titlarna.

'

råden, utom stenkol och ammunition, tillhopa ett kontant överskott av 500 000 kronor eller det belopp, som vi ansett böra avses till rörelsekapital. I vad mån underskottet för förrådet i Karlskrona bör täckas med överskottet för Stockholmsförrådet, torde böra ankomma på marinförva.tningen att i sinom tid pröva och bestämma. Kolförrådens ställning bliver efter den föreslagna titelöverföringen följande: Värdet av inneliggande behållning den 31 december 1921, enligt ovanstående kr. 2 102 000: — Behållning å koltitlarna samma dag kr. 5 070 000: — Avgår överföring till materialförråden i övrigt enligt vårt förslag.. .. „ 2 479 000:— „ 2 591 000: — Summa tillgångar

kronor

4 693 000: —

För hållande av fullt kolförråd, 92 000 ton a 40 kr. per ton, erfordras kr. Alltså kvarstår för kolinköp eller såsom marginal för prisstegring å stenkol ,,

3 680 000: — 1 013 000: —

SammanfattPå grund av vad som nu anförts i fråga om medelsbehovet få vi med nin 9sammanfattning av det ovanstående härmed föreslå: att beträffande vissa i materialförråden ingående artiklar måtte anbefallas nedskrivning till de pris, vilka i särskilda förteckningar över förrådsvärden m. m. av oss angivits såsom marknadspris; att i samband därmed bestämmelserna i nådiga brevet den 19 december 1919 angående rätt för varvscheferna att i vissa fall verkställa särskild upphandling av materialier för arbeten åt andra myndigheter än marinens ävensom åt enskilda måtte upphävas; att från materialförrådens stenkolstitlar måtte, för värdenedskrivning och till rörelsekapital, överföras till tit. S 49: materialförrådet i Karlskrona, utom stenkol och ammunition, ett belopp av 1 717 000 kronor och till tit. S. 50: materialförrådet i Stockholm, utom stenkol och ammunition, ett belopp av 762 000 kronor; samt att tit. S. 76: instrumentaluppbördens underhåll, måtte avslutas och saldot överföras till Ut. S. 49 resp. S. 50. C. Förrådsverksamhetens organisation. Såsom vi i vårt betänkande under ovannämnda avdelning (sid. 37—40) framhållit, hava materialförråden med sina uppbörder, material-, virkesoch instrumental- samt torped- och minammunitionsuppbörderna, numera fått sådan omfattning, att det blivit förenat med synnerliga svårigheter för materialintendenterna att på ett tillfredsställande sätt utöva den tillsyn över förråden och uppbära det ansvar för dem, som uppbördsmannaskapet kräver. I olika sammanhang och vid upprepade tillfällen har det därför erinrats om att en förändring beträffande materialförrådens handhavande borde komma till stånd.

13 Efter on ingående prövning av olika uppslag till denna frågas lösning De ledande r hava vi i vart betänkande framlagt ett förslag, vars genomförande synts Pmd ™ciperna oss kunna åvägabringa en tillfredsställande organisation av förrådstiän.or9a;ir sten vid flottans varv. Därvid hava vi utgått från den grundlag- gatllhandgande synpunkten, att man icke borde mer än nödvändigt avvika Ung. Iran de organisationsformer, som nu äro reglementerade, eller som på grund av utvecklingens gång under tidernas lopp arbetat sig fram, men söka giva dessa former sådan smidighet, att de kunde, utan ett överdrivet skattande åt likformigheten de båda varven emellan, anpassa sig efter de olika lokala behoven och de särskilda driftsförhållandena. Vid utformandet av vårt förslag har det varit oss angeläget att söka så ordna, å ena sidan att minsta möjliga personal bleve bunden vid förrådstjänsten med vad till denna hörer, och å den andra att en effektiv förrådskontroll vunnes ävensom att moderna bokförings- och förvaltningsmetoder komme i tillämpning vid flottans förråd. I sträng överensstämmelse med oss givna direktiv och med den tankegång, som dikterat anordnandet av en utredningsapparat av sådan omfattning som skett, hava vi velat giva förrådsekonomien den framskjutna plats i hela varvsorganisationen, som dess vikt kräver och senare tiders erfarenhet pekat på, att den bör äga. I anslutning härtill är vårt förslag huvudsakligen av följande inne- Förslagets bora: innebörd. 1) Materialintendenten befrias från uppbördsmannaskapet för materialförrådet (betänkandet, sid. 37—40). 2) Artilleri-, torped- och minammunitionsuppbörderna skiljas från materialförrådet för att bilda ett ammunitionsförråd under den nuvarande artilleriintendenten, som benämnes tygintendent. Såsom uppbördsmän för ammunitionsförrådets olika uppbörder anställas, med benämningen förrådsförvaltare, lämpliga månadslönare (underofficerare eller f. d. underofficerare) av den förrådspersonal, som nu biträder materialoch artilleriintendenterna med skötseln av ammunitionsuppbörderna (betänkandet, sid. 40—42, 46). 3) För varvsarbetena erforderliga verktyg redovisas såsom inventarier vid arbetsgrupperna, varför materialförrådet ej behöver omfatta någon instrumentaluppbörd (betänkandet, sid. 42—44). 4) Materialförrådet indelas i tre uppbörder: en materialuppbörd, en järn- och metalluppbörd och en virkesuppbörd; för dessa anställas, på samma sätt som för ammunitionsförrådets uppbörder, förrådsförvaltare, vilkas antal, bestämt av marinförvaltningen, begränsas till i allmänhet en för varje uppbörd (betänkandet, sid. 44 och 45). 5») Uppsikt och kontroll över materialförrådet utövas av materialintendenten; förrådsbokföringen verkställes i personalbesparings- och kontrollsyfte fortfarande centralt å dennes expedition (betänkandet, sid. 54 och 55). 61) Materialintendenten tager viss befattning med besiktningar, prisberäkningar och dylikt ävensom med förrådspersonalens anställande, avlönande m. m. (betänkandet, sid. 46—48). Över förslaget hava yttranden avgivits av marinförvaltningen och de Myndigheterbådla varvscheferna. nas yttranden. Marinförvaltningen anser sig ej böra taga ståndpunkt till organisa-

14 tionsfrågan, förrän vi efter att hava tagit del av lokalmyndigheternas utlåtanden fått ägna våra förslag förnyat övervägande. Varvscheferna hava däremot låtit dessa bliva föremål för noggrant skärskådande. I korthet kan sägas, att varvschefen i Stockholm i huvudsak delar vår åsikt beträffande materialförrådet och att varvschefer, i Karlskrona finner vårt förslag med avseende å ammunitionsförrådet lämpligt. Deras ståndpunkt i övrigt till de olika spörsmålen komn.er härnedan att utförligt omnämnas vid behandling av varje särskild detalj av förrådsorganisationen. Material- Båda varvscheferna äro ense med oss, att det sätt, varpå materialförintevdentens rådstjänsten nu är anordnad, icke är tillfredsställande. befriande Varvschefen i Stockholm säger sig därför i princip gilla vårt förslag bördsmanna- angående uppdelning av materialförrådet i mindre delar, envar under skåpet. tillsyn och vård av en ansvarig uppbördsman. Han har således samma (Betänkandet, uppfattning som vi, att materialintendenten bör befrias från uppbördssid. 37—40.) mannaskapet för förrådet. Även varvschefen i Karlskrona delar vår åsikt, att materialförråden vid varven nu nått en sådan omfattning, att materialintendenterna svårligen kunna fullgöra de åligganden, som uppbördsmannaskapet kräver. För att lättnad i arbetet måtte beredas dem, anser han i likhet med oss, att de böra befrias från handhavandet av torped- och minammunitionsuppbörderna. Men dessutom föreslår han, att vissa delar av materialförrådet i övrigt skola avsöndras därifrån och att dessa fullständigt böra ställas utanför materialintendentens verksamhetsområde, vilket endast skulle omfatta den återstående delen av materialförrådet. För ett sålunda förminskat materialförråd skulle materialintendenten vara uppbördsman. Ifråga om principerna för ordnandet av materialförrådstjänsten har varvschefen i Karlskrona alltså intagit en ståndpunkt motsatt varvschefens i Stockholm och vår. Under det att den förre vill sönderbryta materialförrådet och splittra det i en mångfald mindre förråd, anse vi liksom ock varvschefen i Stockholm det riktigt och erforderligt, att materialförrådet — frånsett ammunitionsuppbörderna — bibehålles såsom en administrativ och ekonomisk enhet. Varvschefen i Karlskrona kringskär materialintendentens tjänsteutövning och tilldelar honom inom ett snävt begränsat verksamhetsfält huvudsakligen förrådsuppbördsmannens roll. Gentemot detta få vi bestämt framhålla, att vi finna det nödvändigt, att varvschefen har under sig en person, som genom sin utbildning och föregående tjänstgöring vid marinen är skickad att utöva tillsyn och kontroll över materialförrådsdriften i dess helhet samt fullgöra de uppgifter med avseende å materialförrådets ekonomiska skötsel, som tillkomma på grund av att uppmärksamhet i långt högre grad, än vad hitintills skett, måste ägnas förrådsekonomien. För en sådan tjänsteutövning lämpar sig utan tvivel en marinintendent bäst; däremot är hans arbetskraft överkvalificerad för en så begränsad verksamhet som den, varvschefen i Karlskrona vill tilldela honom. Då vi sålunda anse, att ett sönderbrytande av materialförrådet icke bör ifrågakomma, samt finna det av behov påkallat, att en marinintendent anställes vid materialförrådet för fullgörande av ovan antydda betydelsefulla uppgifter, står det oss klart, att denne marinintendent, för vilken den hävdvunna benämningen materialintendent synts oss vara lämplig,

15 icke tillika kan beklädas med uppbördsmannaskap för förrådet, så mycket mindre som detta åliggande med fördel kan tilldelas lägre tjänstemän. Ett ytterligare skäl för att materialintendenten ej bör vara uppbördsman är, att därest ombyte av materialintendent skulle visa sig önskligt, t. ex. därför att den person, som bekläder befattningen, ej anses lämplig fö: densamma, sådant ombyte ej kan äga rum utan en tidsödande och mvcket kostbar inventering av förrådet. Står däremot materialförrådet icke under materialintendentens uppbörd, kan ombyte av materialintendentomedelbart ske, när helst så befinnes erforderligt. På nu anförda skäl vidhålla vi vårt förslag, att materialintendenten bör befrias från uppbördsmannaskapet för materialförrådet.

Varvschefen i Karlskrona biträder vårt, enligt hans åsikt mycket väl- Ammunitions betänkta förslag, att, för vinnande av en jämnare och lämpligare arbets- förrådochtygfördelning mellan de nuvarande förrådsintendenterna, all ammunition intendent. må ingå och redovisas i ett särskilt förråd, ammunitionsförrådet, upp^f^^fo' delat på tre uppbörder — artilleriuppbörden, torpeduppbörden och min- " * 46j uppbörden — och underställas en förrådsintendent. Dock anser han, att förrådsintendenten bör vara uppbördsman för förrådet. Anställandet av särskilda förrådsförvaltare finner han vara onödigt samt anför, att det nuvarande sättet för dessa uppbörders skötande genom en förrådsintendenten underlydande förrådsunderofficer torde vara tillfyllest, då ju uppbörderna förvaras å respektive departement under vård och tillsyn av sakkunnig personal. Ur språklig synpunkt synes det honom vara att föredraga, att förrådsintendenten benämnes ammunitionsintendent i stället för tygintendent. s Varvschefens skäl för att förrådsintendenten bör vara uppbördsman för ammunitionsförrådet, därest ett sådant kommer till stånd, synas oss föga övertygande. Den omständigheten, att de olika ammunitionsuppbörderna förvaras vid resp. departement sinsemellan fullständigt åtskilda "under vård och tillsyn av sakkunnig personal", talar tvärtom emot en sådan anordning. Just under angivna förhållanden ligger det närmare till hands, att, såsom vi föreslagit, de förrådsunderofficerare, som omhänderhava ammunitionen och som tjänstgöra envar endast vid ett departement, där de följaktligen kunna ständigt vara tillstädes, göras till uppbördsmän för resp. ammunitionsuppbörder. Att de benämnas förrådsförvaltare kunna vi ej finna innebära någon olägenhet. Att särskilda förrådsförvaltare skulle anställas utöver den personal, som nu finnes vid materialförrådet för ammunitionsuppbördernas omhänderhavande, är icke vår mening. Även med hänsyn till att ombyte av förrådsintendent avsevärt försvåras, om han är uppbördsman, bör uppbördsmannaskap icke åläggas honom. Varvschefens uppfattning beträffande förrådsintendentens benämning dela vi ej. Benämningen tygintendent har hävd för sig inom marinen. Ordet är dessutom kortare; enbart av denna anledning är benämningen tygintendent bättre än ammunitionsintendent. Härtill kommer, att denne förrådsintendent även är avsedd att omhänderhava artilleri-, torped- och mininventarierna, vadan benämningen ammunitionsintendent icke i samma mån som tygintendent skulle motsvara hans åligganden. Jämväl varvschefen i Stockholm är ense med oss däri, att ammunitionsuppbörderna böra skiljas från materialförrådet och att uppbördsmannaskapet för dessa uppbörder bör tilldelas resp. förrådsunderofficerare.

16 Han säger sig däremot icke kunna biträda förslaget, att nämnda uppbörder sammanföras till ett förråd, ej heller att en tygintendent anställes. Den nuvarande artilleriintendenten, anför han, kan, i avsaknad av erforderlig fackutbildning, icke anses äga förutsättning för att på ett tillfredsställande sätt tekniskt sköta den honom underställda materielen. Detta bleve i än högre grad förhållandet med den föreslagne tygintendenten. Svårigheter skulle även uppstå med avseende både å anordnande av lämplig tjänstelokal och å fördelning av tjänstgöringstiden för tygintendenten, därigenom att han skulle komma att lyda under tre departementschefer. Varvschefen framhåller slutligen, att det ej kan ifrågasättas att anlita en marinintendent enbart för den enkla bokföring, som ifrågakommer för redovisning av ammunitionsmaterielen. Vad varvschefen säger om tygintendenten, att han icke kan äga förutsättning att tekniskt sköta ammunitionsmaterielen, är riktigt. Men detta är ej heller hans uppgift. Tekniskt kan och bör ammunitionen skötas av de olika departementens specialutbildade officerare och ingenjörer. Tygintendentens arbete bör däremot falla inom redovisningens område. Vi kunna ej inse annat än att han där har en viktig uppgift att fylla. Redovisningen av ammunitionen är ej så enkel, som varvschefen i Stockholm förmenar. Den innebär icke endast bokföring av intäkt och uttag samt avgivande av redogörelse över uppbörderna såsom för förråd i allmänhet. Därutöver måste beträffande ammunitionen noggranna och tillförlitliga anteckningar föras angående förvaringsplatser (ombord å olika fartyg o. s. v.) för särskilda leveranser och krutsorter, tidpunkt för undersökningar och omladdningar m. m. Detta gäller i särskilt hög grad artilleriammunitionen, för vars redovisning nya bestämmelser trädde i kraft från och med 1921 års ingång (Em I § 296:4 och 297:3 a samt form. 49 a och b ävensom 79 a och b). Men förutom reglementsföresknfterna finnas ett flertal andra bestämmelser, som måste iakttagas med avseende å prissättning, förvaring och utlämning samt försändande av ammunition stationerna och deras fartyg emellan m. m. A^ad artilleriammunitionen beträffar hade departementschefen före artilleriintendentens tillkomst att i dessa hänseenden lita sig till förrådsunderofficerare, vilka ofta voro de enda som, envar för sin detalj, fullt kände till förhållandena vid förrådet. En sådan förrådsunderofficer kunde hastigt falla ifrån eller eljest lämna tjänsten, utan att fullständig avlämning skedde, varigenom allvarliga olägenheter kunde befaras uppstå. Materialintendenten, som formellt hade uppbördsmannaansvar och redovisningsskyldighet även för artilleriammunitionsuppbörden, var alldeles för upptagen av sin tjänst i övrigt, för att han skulle kunna anlitas för annat än den vanliga förrådsredovisningen. Behovet av en särskild förrådsintendent för artilleriammunitionsuppbörden gjorde sig då starkt kännbart, vilket gav anledning till artilleriintendentens tillsättande. Därefter framkom, såsom vi i betänkandet omnämnt (sid. 41), krav på tillsättande även av torped- och minintendent. Att vid sådant förhållande nu. såsom varvschefen i Stockholm föreslår, i viss mån återgå till den äldre av erfarenheten utdömda organisationen och ej alls anställa någon förrådsintendent för ammunitionsuppbörderna, kunna vi icke tillråda, särskilt med hänsyn till att varvschefen i Karlskrona ansett, att en sådan intendent bör finnas. Förhållandena vid de båda varven i nu ifrågavarande hänseende äro ej heller så olikartade, att det kan vara motiverat att genomföra en organisation vid Stockholms station och en annan vid Karlskrona. Vi anse därför

17 fortfarande, att en tygintendent bör anställas vid vartdera varvet. Den specialkunskap beträffande de särskilda ammunitionsslagen, som erfordras för hans tjänsteutövning, bör han utan större svårigheter kunna mom kort inhämta. Lämpliga anstalter för beredande av passande tjänstelokal åt honom ävensom för tjänstgöringens ordnande torde lätt nog kunna träffas. Att, såsom varvschefen i Stockholm befarat, stora olägenheter härutinnan skulle behöva framträda, förefaller oss osannolikt. Materialintendenten lyder nu under flera departementschefer än vad tygintendenten skulle komina att göra. Mot denna materialintendentens lydnadsställning hava visserligen erinringar gjorts, men det har likväl aldrig framhållits, att svårigheter av nu nämnt slag, d. v. s. med avseende å expeditionslokal och tjänstgöringstid, vållats av densamma. / intet avseende hava vi sålunda funnit skäl frångå vårt förslag beträffande anordnande vid vartdera varvet av ett ammunitionsförråd underställt en tygintendent.

Det av oss förordade tillvägagångssättet för redovisning av verktyg, Verktyg. nämligen att dessa upptagas vid resp. arbetsgrupper å särskilda verk- sid (Betänkande tygsinventarier är redan i tillämpning vid båda varven, och vårt förslag, - 42~u:) att instrumentaluppbörden bör utgå ur materialförrådet såsom särskild uppbörd, har även gillats av varvscheferna. Varvschefen i Karlskrona har ej heller något att erinra mot att det reservlager av verktyg, vilket vi förutsatt bör finnas å varvet, fortfarande upplägges i materialförråret men redovisas såsom en del av materialuppbörden. Han anser dock, att därest av honom föreslagna departementsförråd komma att anordnas, verktygen såsom varande specialartiklar för olika departement och i allmänhet krävande särskild sakkunskap såväl beträffande anskaffning som vård, böra tillhöra dessa förråd. Varvschefen i Stockholm ifrågasätter däremot, huruvida ett reservlager av verktyg är av behovet påkallat, eller om icke nyanskaffning och komplettering av verktyg för departementen lämpligast sker genom upphandling direkt å omkostnadstiteln varje gång, behov därav uppstår. Säkerligen komme, framhåller han, genom ett sådant förfarande departementscheferna att bättre" kunna kontrollera verktygsåtgången. Därest emellertid ett reservlager av verktyg anses böra finnas å varvet, synes det honom riktigare, att detta hålles i inventarie- än i materialförrådet, då ett verktyg enligt hans mening otvivelaktigt är en inventariepersedeL Detta varvschefens i Stockholm uppslag hava vi funnit beaktansvärt. Att i inventarieförrådet hålla det reservlager av verktyg, som eventuellt må avses för komplettering av verktygsbeståndet vid varvets arbetsgrupper, synes oss emellertid mindre lämpligt. För inventarieförrådet hava vi nämligen ej alls beräknat, att något särskilt förlagskapital skulle behövas, och att anvisa medel för detta förråd enbart för uppläggande av ett verktygslager kan ej gärna ifrågasättas. Ej heller torde ett sådant lager utan olägenhet kunna anskaffas för inventarieförrådet och sedan vidmakthållas däri direkt å underhållsanslaget. På grund härav vilja vi icke tillstyrka, att verktyg för varvsarbetenas behov hållas i inventatrieförrådet. Från denna fråga torde man emellertid kunna bortse vid det förhållande, att sagde varvschef ansett, att ett reservlager av verktyg till och med skulle kunna helt och hållet undvaras, till vilken uppfattning vi vilja ansluta oss. Verktygen äro nämligen, såsom även varvschefen i Karls-

18 krona säger, till stor del specialartiklar, användbara endast för vissa arbetsgrupper eller för utförande av särskilda slag av arbeten. Det är även sannolikt, att behov av nya förut ej brukade verktyg kan göra sig gällande, allteftersom förändrade arbetsmetoder undan för undan införas. Möjligheten är då icke utesluten, att någon del av verktygslagret tid efter annan kan bliva otidsenlig eller obehövlig, varigenom förlust kommer att uppstå för förrådet, emedan för detsamma inköpta verktyg ej bliva föremål för uttag. Fog torde även finnas för varvschefens uppfattning, att kontrollen över verktygsåtgången skulle skärpas, om behov av komplettering för varje gång måste föreläggas vederbörande departementschef i form av en upphandlingsbegäran. Ur mobiliseringssynpunkt torde det ej heller vara nödvändigt, att ett reservlager av verktyg finnes att tillgå för varvsarbetena, under förutsättning att verktygsinventarierna vid arbetsgrupperna hållas så fullständiga, att verktyg finnas tillgängliga, åtminstone för det första behovet, även för en vid mobilisering ökad varvsdrift. Nu avhandlade förslag att låta verktygen helt och hållet utgå såsom förrådsartiklar innebär ett steg vidare i den av oss angivna riktningen. Då det ej synes behöva innebära någon risk att taga detta steg, men de nyssnämnda fördelarna, skärpt kontroll över verktygsförbrukningen och minskat anslagsbehov för förrådet, med dess tagande skulle kunna vinnas, . hava vi beträffande varvets förseende med verktyg och dessas redovisande ansett oss böra fullfölja varvschefens i Stockholm uppslag och föreslå, att verktyg icke vidare skola ingå i materialförrådet. Materiaiför- Vi hava härovan, sid. 14 och 15, berört skälen för vår uppfattning, att rådets upp- materialintendenten ej bör vara uppbördsman för materialförrådet eller JlrdZrL någon del därav. Sedan ammunitionsuppbörderna blivit skilda från detförvaltare. samma, bör det, enligt vårt förslag, omfatta tre uppbörder: materialupp(Betänkandet, börden, järn- och metalluppbörden samt virkesuppbörden. För dessas sid. 37—40, omhänderhavande böra av den nuvarande förrådspersonalen anställas 44,45 och 55.) u p p bördsmän, benämnda förrådsförvaltare, i allmänhet en för varje uppbörd. Beträffande uppbördsindelningen anför varvschefen i Karlskrona, att det är tillräckligt med endast en materialuppbörd och en virkesuppbörd. Han kan ej heller ansluta sig till vårt förslag att anställa förrådsförvaltare såsom uppbördsmän för förrådet. Av dessa skulle, framhåller han, vid förrådstjänstens anordnande enligt vårt förslag krävas så omfattande skrivgöromål och kollationeringsarbeten, att det bleve svårt för att ej säga omöjligt för dem att medhinna sina åligganden. Antingen skrivgöromålen eller den praktiska förrådstjänsten, sannolikt den senare, komme att bliva lidande. De av oss påpekade olägenheter, som vidlåda materialintendentstjänsten, komme alltså enligt hans uppfattning att i mer eller mindre grad vidlåda även förrådsförvaltaretjänsterna, för såvitt icke varje förrådsförvaltare erhölle tillgång på tillräcklig kontorspersonal för skrivgöromålens skötande, så att han kunde i erforderlig mån ägna sig åt den egentliga förrådstjänsten. Vi kunna icke finna annat, än att dessa varvschefens farhågor äro i hög grad överdrivna. Den bokföring, som vi ansett böra åläggas förrådsförvaltare, är av allra enklaste slag och uteslutande för skyddande av hans egna intressen

(sid. 55 av betänkandet). Den omfattar endast förande av en kontrollliggare, egentligen utgörande en nummerlista över uttagsverifikationerna, föi att förrådsförvaltare må kunna förvissa sig om att dessa verifikationer, enligt vilka utlämning skett från hans uppbörd, icke bortslarvas eller förkomma utan bliva i vederbörlig ordning bokförda. I en sådan kontrolliggare antecknas endast dagen för utlämningen, verifikationshandlingens nummer, rekvirent och någon eller några av de å handlingen upptagna artiklarna. Att föra en sådan liggare är mycket lätt; det är en ordningsåtgärd, som ej tager nämnvärd tid i anspråk och vilken, i motsats till vad varvschefen i Karlskrona förmenar, tydligen underlättar, ej försvårar förrådsförvaltarens egentliga uppgift — att handhava den dagliga skötseln av uppbörden, vårda och förvalta densamma samt omedelbart leda in- och utlevereringarna. Även vad vi föreslagit ifråga om kollationeringsskyldighet för förrådsförvaltarna har sin grund däri, att vi velat sätta dem i tillfälle att få följa bokföringsarbetets gång och kontrollera dess riktighet. Ej heller detta arbete bör behöva bliva så betungande för dem, att de därav hindras i utövandet av sin egentliga tjänst vid förrådet. För att emellertid undanröja farhågorna för att så skulle kunna ske, vilja vi i denna punkt ändra vårt förslag därhän, att kollationeringen blir en rättighet för förrådsförvaltarna i stället för en skyldighet, vilket vi närmare avhandlat här nedan i samband med frågan om central bokföring för materialförrådet. Efter vidtagande av sådan ändring och med hänsyn till det nyss anförda kunna varvschefens i Karlskrona erinringar mot vårt förslag i berörda hänseende icke med rätta tillmätas betydelse. Varvschefen i Stockholm säger sig i princip gilla vårt förslag att anställa förrådsförvaltare såsom uppbördsmän för olika delar av materialförrådet. Vi hava dock enligt hans mening ifråga om grunden för själva uppdelningen icke tillräckligt beaktat nödvändigheten av att icke låta de olika delarna av förrådet få större omfattning än att desamma kunna effektivt övervakas av respektive förvaltare. Att, såsom vi ifrågasatt, verkställa materialförrådets uppdelning med hänsyn tagen endast till varuslagen och därefter bestämma antalet förvaltare låter sig, framhåller han, icke göra utan att äventyra vad som avses att vinna med själva uppdelningen, enär praktiska hänsyn omöjliggöra lokalt sammanförande av olika varuslag till de av oss föreslagna uppbörderna på sådant sätt, att möjlighet förefinnes för vederbörande förvaltare att effektivt övervaka och självständigt ansvara för respektive uppbörd. På grund härav synes det varvschefen nödvändigt, att det överlåtes åt honom att med hänsyn till lokala förhållanden m. m. vid varvet på lämpligt sätt sammanföra olika artiklar i uppbörder, ej större än att envar lämpligen kan handhavas av en förvaltare, ävensom att med ledning därav bestämma antalet förvaltare. Varvschefen i Stockholm förutsätter, såsom av nu återgiven del av hans yttrande framgår, att vi vid bestämmandet av uppbördsindelningen endast tagit hänsyn till förrådsvarornas beskaffenhet men ej till de lokala förhållandena. Så är emellertid icke fallet. Vi hava tvärtom från början haft för ögonen nuvarande anordningar vid båda varven med avseende å förrådslokaler. Ytterligare uppmärksamhet har ägnats häråt vid senare besök å varven. Såväl i Karlskrona som i Stockholm finnas särskilda lokaler inrättade för uppläggning av järn- och metallvaror. Vartdera varvet har sålunda ett s. k. järnförråd, och det är detta som vi föreslå-

git bör avskiljas från materialuppbörden och bilda en särskild uppbörd, järn- och metalluppbörden. En sådan åtgärd har emellertid varvscheien i Karlskrona, såsom förut nämnts, funnit onödig, vilket dock tydligtvis sammanhänger med hans ståndpunkt till frågan om uppbördsmannasiapet. Om, såsom han tänkt sig, materialintendenten fortfarande skall vara uppbördsman för hela förrådet, sedan detta genom departementsförrådens avskiljande minskats, finnes givetvis ej något vägande skäl för ändrad uppbördsindelning. För oss står det emellertid klart, att vartdera varvets järnförråd är en så tydligt avgränsad del av materialförrådet, att densamma bör bilda en förrådsuppbörd och handhavas av en särskild uppbördsman. Detta gäller även virkesuppbörden. Med avseende å denna uppbörd är det motiverat att anställa särskild uppbördsman enbart av den anledningen, att virkets omhänderhavande och vård tarvar speciell sakkunskap. I Karlskrona finnas visserligen tvenne från varandra rätt avlägsna upplagsplatser för virket, varför det skulle kunna ifrågasättas, om icke uppbörden där borde uppdelas på två förvaltare. Detta torde likväl ej vara nödvändigt. Varvschefen därstädes har ansett, att materialintendenten utan svårighet kan vara uppbördsman för förrådets samtliga uppbörder. Låter detta sig göra, bör givetvis en person så mycket lättare kunna sköta endast en av dem. Vi hava därför ej avsett mer än en förvaltare för virkesuppbörden vid vartdera varvet. Återstår således materialuppbörden. Å Karlskrona varv ligga de förrådslokaler, vari större delen av densamma inrymmes, i varandras närhet. Där torde det följaktligen vara tillräckligt med endast en förrådsförvaltare även för denna uppbörd. I Stockholm är förhållandet däremot annorlunda. Den egentliga materialuppbörden förvaras där till stor del å Skeppsholmssidan, men å Galärvarvssidan är flygverkstaden belägen och vid denna finnes ett materialförrådet tillhörande upplag av materialier, som, ehuru helt och hållet skilt från materialuppbörden i övrigt, likväl redovisas såsom tillhörande densamma. På grund av flygmaterielens egenartade beskaffenhet kräves, att för flygväsendet erforderliga materialier fylla alldeles särskilda kvalitetsbestämmelser. De i flygverkstaden använda och behövliga materialsorterna räknas även till antalet i flera tusental. Då dessa artiklar vanligen ej äro brukbara för andra ändamål eller i varvets övriga verkstäder, synes det riktigt, att de få bilda särskild uppbörd, flyguppbörden. Det torde hava varit tanke på bland annat dessa materialier, som föranlett varvschefens uttalande ifråga om uppbördsindelningen och antalet förrådsförvaltare. Vi hava därför med tillmötesgående av varvschefens önskan funnit det lämpligt att materialförrådet i Stockholm indelas i fyra uppbörder: materialuppbörden (till största delen på Skeppsholmssidan) samt järn- och metalluppbörden, flyguppbörden och virkesuppbörden (samtliga på Galärvarvssidan) . Även förrådsförvaltarnas antal bör i Stockholm kunna begränsas till fyra. Vi anse alltså, att varvscheferna ej böra få fria händer att bestämma vare sig uppbördernas eller förrådsförvaltarnas antal, ty vi befara, att detta, om ett sådant medgivande lämnas, kommer att så småningom växa. Däremot bör det medgivas varvschef att besluta om sådana jämkningar i fördelningen mellan förvaltarna av materialslag tillhörande de olika uppbörderna, som av de lokala förhållandena må befinnas nödvändiga

eller lämpliga. Härom hänvisa vi till vad vi i betänkandet (sid. 45) sagt om arbetsfördelning mellan förrådsförvaltarna. Vi vidhålla sålunda jämväl ifråga om materialförrådets uppbördsindelning och anställande av förrådsförvaltare vårt förslag med det tillägg, att materialförrådet i Stockholm bör omfatta även en flyguppbörd, omhänderhavd av särskild förrådsförvaltare.

I det föregående hava vi framhållit, att materialintendenten bör befrias Uppsikt och från uppbördsmannaskapet för materialförrådet, på det att han må sättas kontroll över i tillfälle att biträda varvschefen med att utöva tillsyn och kontroll ^f^Mföröver materialförrådstjänsten i dess helhet. Vi vilja nu, utöver vad i be- ZlföUnfmtankandet härom sagts, närmare utveckla, vari denna materialintenden- detsamma. tens^ verksamhet bör bestå samt betydelsen av densamma. (Betänkandet, Vi behandling av frågan om förrådsverksamheten vid materialförrådet sid.54och55.) har densamma vanligen betecknats såsom tvåfaldig, omfattande å ena sidan praktisk eller egentlig förrådstjänst och å andra sidan bokföringsarbete och skrivgöromål. Åligganden av båda dessa slag påvila enligt den nuvarande organisationen materialintendenten, och allt ansvar för förrådsverksamheten uppbäres av honom. Det har även av alla, som haft anledning att på senare tid ägna denna fråga uppmärksamhet, framhållits, att lättnad på något sätt måste beredas materialintendenten, vari vi tillfullo instämt, och vårt förslag åsyftar att åvägabringa sådan lättnad i båda nyssnämnda hänseenden. Genom att anställa förrådsförvaltare enligt vårt förslag överflyttas det omedelbara ansvaret för den egentliga förrådstjänsten från materialintenden till dessa förvaltare. Med den egentliga förrådstjänsten mena vi nämligen ^ den dagliga skötseln och vården av förrådet samt bestyret med förrådsvarornas emottagande, uppläggning, förvaring och utlämning. Om de bestämmelser, som vi föreslagit för förrådsförvaltarna, vinna fastställelse, torde beträffande dem underställda förrådsdetaljer vara betryggande ordnat i nu nämnt hänseende. Men det finnes stora delar av materialförrådet, för vilka förrådsförvaltarna ej kunna åläggas ansvar. A^i åsyfta arbetsgruppernas s. k. "behållningsförråd". En viss oklarhet beträffande ansvaret för dessa är rådande. I behållningsförråden inneliggande varor är o visserligen uttagna från materialförrådet och kvitto har lämnats till detta (antingen interimskvitto vid själva uttaget eller månadskvitto å vid månadsskifte kvarliggande behållning). Från förrådet jämlikt dessa kvitton utlämnade materialier avföras emellertid ej i förrådsräkenskaperna vid utlämningen utan först i mån av förbrukning med stöd av månadsrekvisitioner. Detta tillvägagångssätt har alstrat en känsla av otrygghet såväl hos uppbördsmannen för materialförrådet, som kan befara att ställas till ansvar för förrådsvaror, som visserligen icke avförts från hans uppbörd, men med vilkas omhänderhavande han alls intet har att skaffa, som även hos personalen vid arbetsgrupperna, vilken har att vårda och ansvara för materialier. vilka icke påförts dem till uppbörd. Det torde i första hand hava varit förnimmelsen av att nuvarande anordning med avseende å redovisandet av dessa "behållningsförråd" alstrat viss tveksamhet, som föranlett nu senast varvschefen i Karlskrona att framlägga förslag om att organisera självständiga förråd vid varvsdepartementen. Efter en ingående prövning av detta spörsmål, till vilket vi återkomma (sid. 29), hava. vi emellertid slutligen kommit att ställa oss avvisande emot detta varvschefens förslag. Vi anse därför,

att den nuvarande organisationen med avseende å behållningsförråden i stort sett bör bibehållas. Tydligare bestämmelser angående ansvarigheten för dessa delar av materialförrådet torde emellertid erfordras. Behovet härav har framhållits av varvschefen i Stockholm, som säger, att föreskrift för närvarande saknas om vem som står i ansvar för de i behållningsförråden upplagda artiklar, som uttagits från materialförrådet. Riktigast synes honom vara, att vederbörande uppbördsman vid arbetsgruppen ålägges detta ansvar, och att bestämmelse därom intages i reglementet. Vi äro av samma uppfattning som han, att denna angelägenhet lämpligast bör ordnas på av honom nu angivet sätt, och hava nu till vårt förslag till reglementsändringar fogat en föreskrift om uppbördsmännens vid arbetsgrupperna ansvarsställning i detta hänseende. Den egentliga förrådstjänsten kommer således efter vårt förslag att skötas dels av förrådsförvaltarna dels av uppbördsmännen vid arbetsgrupperna. Men uppsikten och kontrollen över dem och deras verksamhet bör tillkomma materialintendenten. Varvschefen i Karlskrona anför i sitt yttrande, att den effektivaste kontrollen av ett förråds skötsel ernås genom inventering. Häri instämma vi till fullo. Genom ofta återkommande inventeringar av de olika förrådsuppbörderna och "behållningsförråden", bör en verksam kontroll kunna utövas av materialintendenten, även om endast ett fåtal artiklar för varje gång kunna inventeras. Vi hava ansett det lämpligt att fullständiga vårt reglementsförslag med en föreskrift om att varje förrådsförvaltares uppbörd och varje "behållningsförråd" kvartalsvis skall till någon del inventeras av materialintendenten samt att han till varvschefen skall ingiva rapport över sålunda verkställda inventeringar. Dessa inventeringar bliva en av materialintendentens viktigaste uppgifter. Även för förrådsförvaltarna, vilka enligt vårt förslag ej själva skola ombestyra den för materialredovisningen erforderliga bokföringen, innebära dessa inventeringar en betydelsefull fördel, såtillvida att beträffande olika artiklar undan för undan konstateras i vad mån överensstämmelse förefinnes mellan de bokförda kvantiteterna och de verkliga, varvid eventuella bokföringsfel kunna upptäckas och rättas. Men inventeringarna skola även tjäna ett annat syfte, vilket i detta sammanhang bör omnämnas. Vi hava föreslagit, att materialintendenten skall biträda varvschefen med förlagsfondens förvaltning. Varvschefen i Karlskrona säger härom, att det ej framgår av vårt betänkande, på vad sätt materialintendenten skall kunna göra detta. Det synes varvschefen, att varvskamreraren och icke materialintendenten bör biträda honom med denna förvaltning. För att klarare åskådliggöra vad vi mena med förlagsfondens förvaltning vilja vi i stället använda uttrycket materialförrådets finansiering. Den ekonomiska sidan av förrådsdriften har på senare tid skjutits i förgrunden, och det huvudsakliga ändamålet med föreliggande utredning är just förrådsekonomiens ordnande. Det är av synnerlig vikt, att de medel, som skola brukas för förrådsverksamheten, användas, så att de bliva till den största möjliga nytta. För åstadkommande härav måste noggrann kontroll utövas över att upplagring av förrådsvaror sker planmässigt och att kapitaltillgångarna komma till användning för de viktigaste behoven, så att mindre nödvändiga anskaffningar få anstå, om ej medel finnas för alla behov o. s. v. Detta bör tillkomma materialintendenten. Han bör göras medansvarig för att medlen användas rätt,

2H så att penningar icke bindas i varor, som hava ringa åtgång, eller vilka ur mobiliseringssynpunkt icke behöva hållas i förråd, eller vilka kunna tänkas bliva föråldrade och obrukbara. Han bör sålunda ansvara för att förrådslagret anpassas efter medelstillgången. Med hänsyn härtill bör han särskilt övervaka, att "behållningsförråden" vid arbetsgrupperna, vilka visat tendens att svälla ut och undan för undan ökas, hållas inom lämpliga och möjliga gränser. Härom föreslår varvschefen i Stockholm, att det bör föreskrivas, att "behållningsförråden" icke må innehålla större kvantiteter, än som beräknas åtgå för arbeten under viss kortare tid, förslagsvis 14 dagar, på det att dessa förråd icke skola få större omfattning, än som erfordras för pågående arbeten. En sådan generell föreskrift torde svårligen utan olägenhet kunna utfärdas, och den synes oss icke heller nödvändig, om uppsikt och kontroll över samtliga materialförrådets delar på nyssnämnt sätt åvägabringas. Beträffande bokföringsarbetet och skriv g öromålen hava vi i vårt betänkande (sid. 54 och 55) framhållit, hurusom vi funnit det lämpligast, att materialbokföringen verkställes centralt för hela materialförrådet å materialintendentens expedition under hans överinseende, samt att förrådsförvaltarna ej hava något annat åliggande med avseende å bokföringen än skyldighet att verkställa kollationering samt föra en kontrolliggare (nummerlista) över uttagsverifikationerna. Med de sålunda föreslagna anordningarna hava vi åsyftat att vinna dels begränsning av bokföringspersonalens antal till det minsta möjliga, dels enhetlig ledning och ett fortlöpande övervakande av bokföringsarbetet, dels även kontroll över förrådsförvaltarna. Emot vårt förslag i denna punkt har varvschefen i Karlskrona endast erinrat, att dess genomförande med säkerhet skulle nödvändiggöra anställandet av bokföringspersonal i förrådsförvaltarnas expeditioner. Vi hava emellertid härovan under avdelning "materialförrådets uppbördsindelning; förrådsförvaltare" (sid. 18—21) påvisat, att förandet av nummerlistan ingalunda är ett arbete, till vilket förrådsförvaltarna behöva skrivhjälp, samt omnämnt, att vi nu vilja föreslå den ändring med avseende å kollationeringen, att densamma må bliva en rättighet för förrådsförvaltarna i stället för, såsom vi förut avsett, en skyldighet. Visserligen äro vi fortfarande av den uppfattningen, att kollationeringen ej bör behöva taga så mycket tid i anspråk, att den ej utan olägenhet kan medhinnas av förrådsförvaltarna. Det är nämligen ej nödvändigt, att den utföres dag för dag, utan förrådsförvaltare skulle kunna fullgöra den, när tillfälle för honom gåves, exempelvis en gång i veckan, varvid han skulle kunna begära, att vederbörande bokförare finge komma till honom med böckerna, om han funne det svårt att lämna förrådet för ett besök å materialintendentens expedition. Men om det kan befaras, vilket båda varvscheferna göra, att en föreskrift, att ifrågavarande kollationeringsarbete skall åligga förrådsförvaltare, tages till anledning att motivera fram ett eljest icke förefintligt behov av bokföringspersonal, vilja vi icke vidhålla, att kollationeringen skall vara ett förrådsförvaltarnas reglementsstadga.de åliggande. Vårt förslag härom har huvudsakligen tillkommit med tanke på att förrådsförvaltarna hava intresse av att tillse, att bokföringen är riktig. Då man alltså skulle kunna förvänta, att de på ett eller annat sätt förskaffade sig visshet härom, syntes det oss, att steget kunde tagas fullt ut och skyldighet om kollationering föreskrivas. Då vi nu på nyss anförda skäl frångå detta, anse vi likväl, att möjlig-

heten alltjämt bör hållas öppen för förrådsförvaltarna att. i den mån de medhinna och önska, taga kännedom om bokföringen. För bokföringsarbetets riktiga utförande är även utan kollationering av förrådsförvaltarna betryggande ordnat. Vi hava nämligen, såsom nyss framhållits, föreslagit, att detta arbete skall verkställas under materialintendentens överinseende. Man får förutsätta, att den kontroll, som materialintendenten sålunda skall utöva härutinnan, utföres på det sätt, att han tid efter annan låter olika delar av materialliggaren undergå granskning. Även om denna för varje gång ej kan bliva särskilt omfattande, kan den dock genom att ofta upprepas och noggrant företagas åstadkomma, att bokföringspersonalen får en förnimmelse av att dess> åtgöranden äro föremål för ett ständigt och vaksamt iakttagande, vilket åter bör hava till följd, att samvetsgrannhet och omsorg nedlägges å arbetet. Förut hava vi likaså omnämnt, att även inventeringarna bidraga till att uppmärksamhet ägnas bokföringen, därigenom att dess riktighet med avseende å de inventerade artiklarna undersökes. Slutligen må erinras, att materialredovisningarna vid marinen — i motsats till vad fallet ofta är vid andra statsinstitutioner och vid privatföretag — efter avlämnandet underkastas ytterligare granskning, i överstyrelsen liksom även inom riksräkenskapsverket, där eventuella felaktigheter böra upptäckas och rättas. Kontrollen över förrådsbokföringen kan sålunda förväntas bliva effektiv. Såsom en följd av att förrådsförvaltarnas kollationeringsskyldighet borttages, synes oss en annan ändring i vårt reglementsförslag lämpligen böra ifrågakomma. Vi hava föreslagit, att förrådsförvaltarna skola underteckna materialliggaren, vilket skulle innebära, att de erkände dess riktighet. Vi anse fortfarande, att så bör ske, men dessutom vilja vi nu föreslå, att även materialintendenten underskriver nämnda liggare för angivande av hans medansvarighet för förrådsredovisningen. Materialintendentens underskrift är då att betrakta såsom ett bestyrkande, att bokföringen är i sin ordning, och förrådsförvaltarnas, att den förrådstillgång verkligen finnes, som redovisningen, i vederbörlig ordning kontrollerad och granskad, utvisar. Varvschefen i Stockholm är i princip emot vårt förslag om central bokföring. Han finner detta vara "en åtgärd, som måste anses i sig själv inkonsekvent och gentemot de för redovisningen ansvariga förråds förvaltarna, som böra ha rätt att själva föra och städse hava tillgång till sina räkenskaper, obillig". Detta kan måhända synas hava ett visst berättigande. Vid flottan har hitintills varit vanligt, att uppbördsman även är sin egen räkenskapsförare. Vid vår behandling av redovisningsfrågan framhöll emellertid den på detta område inom näringslivet speciellt sakkunnige bland oss, revisorn Seth Svensson, att detta tillvägagångssätt numera anses icke böra tillämpas vid privatföretag och icke kunde anses vara det bästa. Förrådsförvaltare borde, anser man där, ej alls hava befattning med förrådsbokföringen. Deras uppgift vore endast att förvalta den uppbörd, som anförtrotts dem, så att den förrådsbehållning, som de på annat håll förda böckerna angåve, städse förefunnes. Genom att gå en medelväg kunde vi dock enas om det förslag, vi framställt — central bokföring med kollationeringsskyldighet, nu ändrad till kollationeringsrättighet, för förvaltarna. Vad vi nyss anfört, torde emellertid giva vid handen, att det av oss förordade tillvägagångssättet

25 ej kan betecknas såsom obilligt emot förrådsförvaltarna, enär det dock i långt större mån än inom privatindustrien bereder dem tillfälle att taga de] av själva förrådsbokföringen. Vi kunna icke underlåta att dessutom framhålla, hurusom genom vissa missförhållanden vid materialförrådet i Stockholm, åt vilka givits offentlighet, sedan vårt betänkande avlämnades, nämligen att ändringar företagits å verifikationer och i räkenskapsböcker, i syfte att "förbättra förrådets ställning", det tydligt har ådagalagts, att fara för oegentligheter kan uppstå därav, att uppbördsman tilllika är bokförare. Ett sådant sätt att gå tillväga, som det nyss omnämnda, torde aldrig komma i fråga, om ej den, som förer böckerna, har intresse av att "förrådsställningen förbättras". Varvschefen i Stockholm anför vidare, att "om förrådsförvaltarna själva få föra sina redogörelser, så bliva de kontrolliggare och andra anteckningar obehövliga, som nu i kontrollsyfte föras av resp. förrådsunderofficerare och som, därest materialbokföringen allt framgent skulle ske å materialkontoret, säkerligen komme att fortfarande föras av förrådsförvaltarna, varigenom behovet av bokföringspersonal snarare skulle minskas än ökas". Oberoende av huruvida bokföringen sker centralt eller ej, komma och böra vissa av de anteckningar, som varvschefen åsyftar, fortfarande att föras, nämligen sådana, som äro hänförliga till rena ordningsåtgärder, såsom t. ex. anteckningar undan för undan med blyerts vid ett fack eller en lår, där någon förrådsartikel förvaras, om den kvantitet, facket eller låren efter inläggning eller uttag innehåller. Dylika anteckningar bruka föras på ett eller annat sätt efter varans beskaffenhet och vederbörandes tycke ; De underlätta givetvis förrådstillgångens överblickande och arbetet i förrådet och bliva därigenom till stor nytta. Då de emellertid böra kunna utföras av förrådspersonalen samtidigt med att varor emottagas eller utlämnas, behöva ej särskilda bokförare påräknas för detta ändamål. Att därutöver varjehanda s. k. "privat bokföring" förekommer vid förrådet, äro vi fullt underkunniga om liksom även därom, att den tillkommit i det bästa syfte och av intresse för tjänsten, för att upplysningar om alla förhållanden vid förrådet utan omgång må kunna lämnas. Vi betvivla likväl, att denna "privata bokföring" skulle försvinna, om förrådsförvaltarna själva med biträde av kontorspersonal skulle få sköta om bokföringen. Erfarenheten har visat, att förrådsunderofficerarna ofta bruka föra anteckningar efter någon sorts eget bokföringssystem, som var och en för sig anser lämpligast. Om den redovisningsform, som föreskrives, icke är i en dylik förrådsförvaltares smak, skulle bokföringen naturligen utföras på stadgat sätt, men vid sidan av den sålunda officiella redovisningen skulle han sannolikt utföra en annan, med vilken han kände sig mera förtrogen. Härför skulle emellertid fordras skrivhjälp, och så småningom kunde det inträffa, att en sådan förvaltare påyrkade ökad arbetskraft för sitt kontor under framhållande av att sådan ökning vore nödvändig för tjänstens skötande. Och sysselsättning torde nog all den personal, som finge anställas, kunna erhålla, men det kunde vara svårt att avgöra, huruvida arbetet verkligen vore nödvändigt och ändamålsenligt. Man kunde så måhända komma till, att det i stället för ett materialkontor å varvet bleve flera, vartdera med. en kanske rätt så talrik personal. Förlägges däremot all bokföring till materialintendentens expedition, kan varje krav på bokföringspersonal från förrådsförvaltarnas sida avvisas. På materialintendenten

26 skall det ankomma, att någon praxis icke får utveckla sig att av förrådsförvaltarna begära sådana upplysningar, som dessa icke kunna lämna utan tillhjälp av något slags "privat bokföring", men vilka kunna erhållas från materialkontoret. På ett dylikt centralt kontor kan arbetet fördelas jämnt mellan den där anställda bokföringspersonalen, så att envar ständigt har full sysselsättning, vilket ej i samma mån låter sig göra, om personalen är fördelad på ett flertal kontor. Vi kunna sålunda ej finna annat, än att central bokföring för materialförrådet i dess helhet är den anordning, varigenom största säkerheten vinnes för att bokföringspersonalen hålles inom minsta möjliga antal. Då en sådan åtgärd dessutom innebär avsevärda fördelar beträffande kontrollen över bokförings gör omålen utan att behöva medföra några olägenheter för förrådsförvaltarna, anse vi fortfarande, att den av oss föreslagna organisationen av bokföiHngsarbetet bör fastställas. Beträffande uppsikten och kontrollen över den praktiska förrådstjänsten hava vi kompletterat vårt förslag med bestämmelse om viss inventerings skyldighet för materialintendenten. FörrådspersoI föregående avdelning torde vi tillräckligt utförligt hava utvecklat, nalens antag- vad vi anse vara materialintendentens väsentliga uppgift, vari hans ning, avlönan- huvudsakliga arbete skall bestå, och vilken ställning han bör intaga. de m. m.; materialinten- Varvschefen i Stockholm, som redan under ett tidigare skede av utreddentens besikt- ningen sattes i tillfälle att uttala sig om förrådsorganisationen (sid. 48 ningsskyldig- och 49 av betänkandet), ställer sig i dessa hänseenden i det stora hela het m. m. på samma ståndpunkt som vi. Det var ock delvis på hans initiativ, som (Betänkandet, vi till övervägande upptogo frågan om att från departementscheferna till sid. 46—48.)

materialintendenten överflytta en del ärenden angående förrådspersonalens antagande, avlönande, permittering m. m., rapporters avgivande o. s. v. Ehuru vi icke tillmätte denna fråga någon för organisationen avgörande betydelse, funno vi likväl uppslaget värt beaktande och tillstyrkte därför detsamma samt föreslogo av omläggningen betingade reglementsändringar. Vi upptogo även några förut framställda förslag om viss besiktningsskyldighet för materialintendenten och bemyndigande för honom att i viss utsträckning meddela order om in- och utlevereringar samt föreslogo, att han skulle granska inkomna rekvisitioner m. m. Samtliga dessa särskilda åligganden ansågo vi, att materialintendenten skulle kunna sköta utan åsidosättande av sin tjänst i övrigt, i synnerhet som de delvis sammanfölle med denna. Varvschefen i Karlskrona har emellertid fäst stor uppmärksamhet vid vårt förslag i dessa hänseenden och anför härom, "att den minskning i materialintendentens arbete, som skulle vinnas, genom att han befriades från skötseln av ammunitionsuppbörderna och genom tillsättande av förrådsförvaltare för materialförrådets särskilda uppbörder, till fullo torde uppvägas av den ökning i arbetet, som bleve en följd av de nya åligganden, som den förändrade organisationen medförde för sagde förrådsintendent". Då detta uttalande synes oss giva vid handen, att våra nu ifrågavarande förslag i viss mån missuppfattats av varvschefen, hava vi ansett det nödvändigt att något närmare förtydliga dem och klarlägga deras innebörd. Vad först förrådspersonalens antagande, avlönande m. m. beträffar, vilja vi framhålla, att det ej synts oss behöva innebära någon direkt olägenhet, att denna personal upptages vid de olika departementen. Vis-

serligen lärer det hava förekommit, att för tjänsten vid materialförrådet fcöga användbar personal placerats där mot materialintendentens önskan, rmen sådant torde få anses såsom ett säreget undantagsfall. Vanligen terde väl tillgå så, som varvschefen i Karlskrona uppgiver, nämligen att personalens antagning, permittering m. m. sker på förslag av materialintendenten, och att vederbörande departementschef i dithörande angelägcenheter tager hänsyn till dessa förslag. Departementschefernas handläiggning av ärenden rörande materialförrådets personal bliver emelle3rtid just härigenom av mera formell än reell art. Dessa frågor beröra diirekt materialintendenten men däremot föga departementscheferna, v^arför det torde få anses vara i sin ordning, att de helt och hållet få behandlas av den förstnämnde. Varvschefen i Karlskrona befarar, att personalökning härigenom skulle erfordras på materialintendentens expedition. Detta torde dock hava föga fog för sig. Personalen vid materialförrådet är så fåtalig, att något större besvär med handläggningen aw ärenden rörande dess angelägenheter ej synes behöva åsamkas materialintendenten. Ifråga om vårt förslag med avseende å materialintendentens besiktmingsskyldighet är att märka, att materialintendenten enligt nuvarande bestämmelser (RM I § 327 c) skall deltaga i besiktning av artiklar hönande till materialförrådet, då de från varvet utlämnas till stationens fairtyg eller sjöpositioner eller från dem återlämnas till varvet. Visserligen kan materialintendenten enligt reglementet ersättas i nu nämnt hiänseende av biträdande intendent — sådan har dock ej på flera år varit kcommenderad vid någotdera varvets materialförråd — eller underoffic e r vid materialförrådet, och det torde i allmänhet vara en förrådsunderoifficer, som får deltaga i besiktningar av nu nämnt slag, men ifrågavar a n d e besiktningsskyldighet är dock nu ett för materialintendenten reglennentsstadgat åliggande. Enligt vårt förslag däremot skall materialintendenten ej alls taga någon befattning med dessa besiktningar, i vilka vtederbörande förrådsuppbördsman i stället skall deltaga. Vårt förslag imnebär sålunda härutinnan uppenbarligen en lättnad för materialintendeenten. Vad som emellertid enligt detsamma tillkommit, är en föreskrift i nyssnämnda reglementsparagraf, litt. f, att materialintendenten enligt vcarvschefens bestämmande må inträda i den vid stationen anställde besiktningsmannens ställe vid besiktning gällande leverans till materialfö5rrådet, som utföres enligt upphandlingsförordningen. Förslaget har tilll syfte, att den sakkunskap, som materialintendenten så småningom förutsattes komma att förvärva genom sin ständiga omedelbara beröring med materialförrådet, må kunna, där det befinnes ändamålsenligt, utan fo)rmella svårigheter tagas i anspråk. Förslaget vilar givetvis på den förutsättningen, att materialintendenten icke är uppbördsman för förrådet, utan att de varor, som undergå besiktning, avses att i förråd emottaigas av annan person än materialintendenten, nämligen av resp. förråidsförvaltare. Därigenom att avgörandet, huruvida materialintendenten bcör deltaga i besiktning eller ej, lagts i varvschefens hand, hava vi tänkt osss, att just de olägenheter, som varvschefen i Karlskrona trott sig spåra i den föreslagna reglementsändringen, skulle förebyggas, då ju varvschiefen förutsattes förordna materialintendenten såsom besiktningsman emdast i sådana fall, där detta kan vara av särskilda förhållanden betimgat och i övrigt utan svårighet med hänsyn till materialintendentens hmvudsakliga uppgift låter sig göra. ,3

28 Förslaget, som alltså synes oss innebära en avgjord fördel, emedan materialintendentens deltagande i besiktningarna, såsom vi i vårt betänkande framhållit, torde befrämja förrådskontrollen, lärer ej behöva medföra några olägenheter, såvida ej den tillkommande reglementsföreskriften tillämpas med bristande urskillning. Den omsorg beträffande materialförrådens ändamålsenliga skötsel, vilken, enligt vad som kommer till synes i varvschefernas yttranden, förefinnes hos dem, torde borga för att materialintendenterna ej komma att anlitas för besiktningar i sådan utsträckning, att deras tjänst i övrigt därigenom skulle bliva lidande. Vad nu sagts om besiktningar gäller även i stort sett beträffande meddelande av order om in- och utlevereringar till och från förrådet. Vi hava nämligen föreslagit, att varvschefen fortfarande liksom hittills skulle vara den, som i allmänhet förordnar därom; han skulle dock vara berättigad att medgiva även materialintendenten beslutanderätt i detta hänseende [RM I §§ 260:1 h) och 297:1 e)]. Vi hålla för troligt, att en bestämmelse i sådan riktning kan bidraga till att underlätta och påskynda expedieringen av rekvisitioner från materialförrådet. Är varvschef av annan uppfattning, får det förutsättas, att han förbehåller sig själv beslutanderätten i alla ärenden av nu avhandlat slag. Då bestämmelsen emellertid torde bidraga till att öka möjligheterna att på ett praktiskt och efter tidsförhållandena lämpat sätt ordna förrådstjänsten, synes ej heller i detta hänseende anledning föreligga för oss att frångå vårt förslag. Rätt tillämpat torde detta innebära avsevärda fördelar. Att ålägga materialintendenten skyldighet att granska inkomna rekvisitioner å utredning med hänsyn till deras överensstämmelse med gällande utredningsreglemente eller fastställd stat anser varvschefen i Karlskrona icke vara av behovet påkallat eller ens lämpligt. Någon olägenhet av att detta sker å varvskontoret har icke, säger han, förmärkts. Andra skäl förebringas ej. Det torde emellertid ligga närmast till hands, att detta arbete utföres av materialintendenten. Antingen bestämmelse finnes därom eller ej, torde väl materialintendenten, när rekvisitioner inkomma, låta dessa undergå granskning för utrönande, om det rekvirerade finnes i förråd, måste anskaffas, överhuvudtaget bör tillhandahållas från materialförrådet o. s. v. Materialintendenten känner förrådstillgängen, vilket varvskontoret icke kan göra, och han kan bättre än nämnda kontor vidtaga de rättelser av rekvisitionerna ifråga om artiklarnas benämning m. m., som kunna vara erforderliga för att missförstånd och förväxling icke måtte uppstå. Då materialintendenten således i varje fall kommer att underkasta rekvisitionerna en viss granskning, synes det riktigast, med hänsyn till att dubbelarbete annars onödigtvis lätt kan uppstå, att det uppdrages åt honom att ensam verkställa all den granskning av rekvisitionerna, som må vara erforderlig. Någon nämnvärd ökning i hans arbete förorsakas ej härav. Vi hava med det nu anförda visat, att materialintendenten ingalunda kan sägas bliva så betungad av de särskilda åligganden, vilka vi ansett böra och med fördel kunna tillkomma honom, att han, som varvschefen i Karlskrona befarat, genom deras utövande skulle förhindras att på ett tillfredsställande sätt i övrigt fullgöra sin tjänst. Då varvschefen i Stockholm varmt förordar vissa av förslagen och ej har något att erinra mot de övriga, föreligger ej anledning för oss att ändra ståndpunkt i dessa frågor.

29 Vi vilja här erinra om, vad vi i olika sammanhang framhållit, att raate3rialintendentstjänsten, särskilt vid ett genomförande av den av oss föresllagna organisationen, synes oss vara synnerligen betydelsefull, varför vii anse det nödvändigt, att för dess upprätthållande avses lämplig person. F?ör att gällande reglementsbestämmelser ej må verka hindrande härför, amse vi oss böra föreslå, att materialintendenten även må kunna vara fö5rste marinintendent och ej endast, såsom i reglementet för närvarande äir stadgat, marinintendent av 1. eller 2. graden. En såsom materialintendtent tjänstgörande marinintendent, som befinnes lämplig för denna befaittning, bör nämligen, även sedan han möjligen vunnit befordran till föirste marinintendent, kunna kvarstå såsom materialintendent. Det bör dtessutom förhindras, att sådan praxis gör sig gällande, att såsom maten-ialintendenter kommenderas marinintendenter, vilka ej anses lämpliga föir vidare befordran. Materialintendentstjänsten synes oss även ifråga orm vikt och betydelse väl kunna jämnställas med befattningarna såsom seikreterare hos stationsbefälhavare och varvschefer samt såsom varvskcamrerare, för vilkas bestridande även förste marinintendenter avses. Vi amse därför, att materialintendent i reglementet bör upptagas i samma grrupp som dessa befattningshavare. Då gällande reglemente redan nu ujpptager fler befattningar, till vilka förste marinintendenter må kunna kcommenderas, än det i stat uppförda antalet dylika beställningar, avser våirt förslag givetvis ej, att förste marinintendentsbeställningarnas antal å marinintendenturkårens stat ökas. öwriga av varvsmyndigheter m. fl. framställda organisationsförslag. Förslag att anordna självständiga

departementsförråd.

Varvschefen i Karlskrona anför i sitt yttrande över vårt betänkande: "IDå jag i ovan omhandlade hänseenden icke kan tillstyrka de sakkunniigas förslag till vittgående omorganisation av materialförråden, men å amdra sidan anser den nuvarande organisationen av dessa förråd icke vaira fullt ändamålsenlig, anhåller jag att få framlägga ett på grundval aw nuvarande organisation baserat förslag till' önskvärd decentralisering aw verksamheten vid samma förråd." Hans förslag avser "upprättandet aw från det centrala materialförrådet avskilda departementsförråd för vid oliika departement använda specialartiklar och för de allmänna förbruk niingsartiklar, som allt efter behov för departementets drift utrekvireras fr.-ån centralförrådet, samt att dessa förråd handhavas och redovisas av fö)r dem ansvariga, under vederbörande departementschefer lydande uppbö5rdsmän, samt att för varje sådant förråd en särskild förrådstitel upplägges, vilken tilldelas viss del av materialförrådets rörelsekapital". Detta förslag om att anordna självständiga departementsförråd framlaides redan år 1918 av en av oss, konteramiralen Juel, då han i egenskap aw varvschef i Karlskrona avgav yttrande över "organisationssakkunnigais" betänkande, och det understöddes därpå i särskilt avgiven reservatioon till marinförvaltningens underdåniga utlåtande över detta betänkainde av den nuvarande varvschefen därstädes, som då var avdelningschief i ämbetsverket. Vi hava även tagit detsamma under allvarligt överväigande och förslaget har haft stora sympatier bland oss, vilket fått uttryyck bland annat i en skrivelse till varvschefen i Stockholm med begä-

;>ö

ran om hans yttrande, huruvida han funne en ändring i åsyftad riktning vara lämplig och av behovet påkallad. Den av varvschefen i Karlskrona nu pa nytt väckta frågan är oss således icke främmande. Då vi efter grundlig undersökning angående sättet, varpå den ifrågasatta organisationens detaljer lämpligast skulle kunna ordnas, och huru den skulle komma att te sig i praktisk tillämpning, icke funno oss böra förorda densamma, ansågo vi oss icke heller hava anledning att i betänkandet upptaga den till behandling. Sedan spörsmålet nu emellertid ånyo dragits fram och erhållit ytterligare aktualitet, bland annat därigenom att även "1921 års varvssakkunniga" tagit upp detsamma, anse vi det nödvändigt att utförligt giva vår uppfattning tillkänna, så mycket mer som det synes oss vara av största vikt, att frågan om organisationen av förrådstjänsten å varven bliver så allsidigt som möjligt belyst, på det att den bästa och mest ändamålsenliga lösningen måtte vinnas. Varvschefen i Karlskrona anför, att "därest det framlagda förslaget om anordnande av särskilda departementsförråd godkännes i princip, inga oöverkomliga svårigheter torde finnas att på ett fullt betryggande sätt ordna kontrollen och redovisningen av dessa förråd". Någon utredning om sättet, på vilket kontrollen och redovisningen lämpligen borde ordnas, samt om de svårigheter, som härvid möjligen skulle kunna uppstå, och huru dessa borde övervinnas, förebringas emellertid ej. En sådan utredning är dock nödvändig för ett principiellt ställningstagande till frågan, ty det är på utredningens resultat det beror, om anordningen skall kunna godkännas i princip. Det är nämligen just på kontrollens och redovisningens område, som olägenheterna med förslaget starkast framträda. För att kunna bedöma den föreslagna organisationens värde är det således erforderligt, att dess verkningar och konsekvenser i dessa hänseenden fullständigt klarläggas. Departementsförrådens uppgift skulle vara att tillhandahålla varvets arbetsgrupper för arbetena erforderliga materialier. Det har visat sig lämpligt att vid arbetsgrupperna upplägga lager av de vanligast brukade materialierna för att undvika, att omgång och dröjsmål vid arbetenas utförande förorsakas genom avhämtande av materialier från materialförrådet för varje särskilt tillfälle. På så sätt hava s. k. "behållningsförråd" bildats vid departementen. Vissa departement hava endast en arbetsgrupp och således även blott ett "behållningsförråd", andra åter hava två eller flera arbetsgrupper, som nästan alla hava var sitt "behållningsförråd" av materialier. Anordnas departementsförråd å varven, måste detta vid departement med endast en arbetsgrupp ske på det sätt, att "behållningsförrådet" vid densamma organiseras såsom ett självständigt förråd. Vid departement med två eller flera arbetsgrupper kan däremot antingen varje arbetsgrupps "behållningsförråd" göras självständigt — ett sådant departement får då två eller flera departementsförråd — eller också kan vid varje departement ett centralt departementsförråd anordnas, och till detta komma då arbetsgruppernas "behållningsförråd" att stå i samma förhållande som nu till materialförrådet. Det framgår icke fullt tydligt av varvschefens i Karlskrona yttrande, på vilketdera sättet han tänkt sig, att departementsförråd skulle upprättas vid departement av det sistnämnda slaget; dock synes det vara hans mening, att varje departement skulle hava endast ett självständigt departementsförråd.

31 Det förefinnes sålunda två organisationsmöjligheter, den ena med lika rmånga departementsförråd, som det finnes ''behållning sf örråd", den andra nrned endast ett departementsförråd vid varje departement, i vilket fall cketta förråd vid vissa departement bliver ett centralförråd för "behållniingsförråden". Det bör för vartdera fallet undersökas, vilka fördelar elller ölägenheter den ifrågasatta organisationen kan hava i förhållande tiill den nuvarande och till den av oss föreslagna med avseende å dels miaterialredovisningen, dels medelsredovisningen (förrådsomföringarna), diels ock personalbehov m. m. Materialredovisningen. \\å uttag frän materialförrådet av materialier fcör varvets arbetsgrupper går nu så till, att ett interimskvitto lämnas till fcörrådet å de uttagna kvantiteterna, vilka vid resp. arbetsgrupper anteckmas å s. k. materialkort. Å dessa införes sedermera all utlämning för de ollika arbetena ävensom förefintlig behållning. Vid varje månads slut imgives till materialförrådet kvitterad rekvisition å under månaden förbirukade materialier samt kvitto å den kvarvarande behållningen mot åtterfående av interimskvittona. Månadsrekvisition och månadskvitto uttgöra redovisning för ett "behållningsförråd", och materialkorten kunma betraktas såsom koncept till redovisningen. Om departementsförråd anordnas på så sätt, att alla "behållningsförrååden" göras till självständiga förråd, kan detta medföra minskning i dtet arbete, som nu utföres å arbetsgrupperna med materialredovisningen föir "behållningsförråden" endast under den förutsättning, att materialkcorten få göra tjänst såsom redovisning för resp. förråd. Detta är emelle3rtid knappast tänkbart. En granskning av dessa kort, å vilka en mängd amteckningar om dagliga utlämningar förekomma, skulle bliva synnerligen tidsödande och kräva en mångdubbelt större personal, än som hos veederbörande revisionsmyndigheter nu kan avses för kontroll å materiialförrådsredovisningen. Oavsett detta skulle en sådan redovisningsform, med en mängd lösa kort, som lätt nog skulle kunna förkomma, kmappast anses betryggande, lika litet ur den redovisande uppbördsmanntens synpunkt som ur kontrollens. Helt visst bleve det nödvändigt att äwen för dessa departementsförråd upprätta fullständiga redogörelser lilka dem, som nu avgivas beträffande materialförrådet i dess helhet. Såscom uttagsverifikationer till dessa redogörelser borde väl då en vederbörligen bestyrkt uppgift å månadsförbrukningen tjäna, upptagande saamma poster, som under nuvarande förhållanden förekomma å den nyyssnämnda månadsrekvisitionen. Det nu erforderliga arbetet med uppsäattande av kvitto å behållningen vid månadsskifte skulle visserligen ej beehöva utföras, men i stället skulle tillkomma arbete med upprättande av reedogörelser och införande däri av intäkts- och uttagsposter, d. v. s. arbeete, som nu utföres endast å materialintendentens expedition. Denna arrbetsökning vid departementet skulle ej heller motsvaras av minskning i llika mån i bokföringsarbetet hos materialintendenten, ty alla allmänna förbrukningsartiklar, vilka skulle tillhandahållas departementsförråden friån det centrala materialförrådet, måste fortfarande upptagas även i deess redogörelse och skulle följaktligen föranleda bokföringsarbete både hcos materialintendenten och vid departementen. I någon mån skulle maaterialredovisningen för det centrala materialförrådet visserligen föremklas, därigenom att detsamma icke skulle omfatta s. k. specialartiklar, maen dessa överlämnas redan nu i stor utsträckning till departementens diirekta vård och redovisas å materialförrådet vanligen ej specificerade

till dimensioner och slag, varför deras skiljande från det centrala materialförrådet ej torde medföra någon avsevärdare minskning i bokföringsarbetet vid detsamma. Materialredovisningen för alla de olika materialförråden å ett varv -— det centrala och de till självständiga departementsförråd ombildade "behållningsförråden'' — betraktade såsom en enhet skulle tvivelsutan bliva betydligt mera omfattande, än vad redovisningen för det nuvarande materialförrådet är, alldenstund en stor del av de allmänna förbrukningsartiklarna skulle komma att ingå i de flesta. kanske alla, förråden, vilket åter innebure, att en och samma artikel, i stället för att såsom nu redovisas endast i materialintendentens material journal, skulle förekomma i flera förrådsredogörelser. Om materialredovisningen å varven sålunda, därest förutom det centrala materialförrådet även alla "behållningsförråden" skulle vart för sig självständigt redovisas, bleve omständligare, än vad förhållandet blir. om materialförrådet bibehålles såsom ett enhetligt förråd och bokföringen för detsamma fortfarande liksom hittills verkställes centralt, så framträda olägenheterna med avseende å redovisningen än tydligare, om departementsförråd anordnas såsom varvschefen i Karlskrona synes hava avsett, på det sätt, att varje departement får endast ett självständigt förråd. Vid departement med två eller flera "behållningsförråd" komme då departementsförrådet att så att säga skjutas in emellan det centrala materialförrådet och "behållningsförråden". Vid dessa senare måste samma redovisning som nu verkställas, d. v. s. materialkort föras, rekvisition å förbrukningen upprättas och kvitto å behållningen lämnas. Skillnaden bleve endast att "behållningsförråden" finge redovisas till departementsförrådet i stället för till materialförrådet. Men däremot tillkomme såsom fullständigt nytt moment redovisningen för departementsförrådet. På vilket sätt man än vill gå tillväga för att upprätta självständiga departementsförråd, åstadkommes sålunda därmed icke förenkling med avseende å materialredovisningen. Den bliver tvärtom mera omfattande och arbetet med densamma kommer att ökas. Medelsredovisningen beröres av den av varvschefen i Karlskrona föreslagna organisationsförändringen, därvid varje departementsförråd förutsattes erhålla särskild bokföringstitel, huvudsakligen med avseende å förrådsomföringarna eller sättet, varpå förråden gottgöres för från dem utlämnade materialier. För närvarande sker omföring av värdet av å varvet förbrukade materialier månadsvis, varvid materialförrådets titel beredes ersättning från de titlar, å vilka kostnaderna för de utförda arbetena bokföras. Om departementsförråd komma till stånd, inträder härutinnan ej annan förändring, än att gottgörelse för de utlämnade materialierna kommer att tillgodoföras vederbörligt departements förrådstitel i stället för materialförrådets. Men departementsförråden skulle erhålla sina artiklar till . stor del genom rekvisition från materialförrådet eller från annat departementsförråd. För varje sådan överflyttning av varor från ett förråd till ett annat måste värdet av de överflyttade kvantiteterna omföras emellan resp. förråds titlar. Således uppkommer ett nytt slag av förrådsomföringår, som tillförne icke funnits. Arbetet därmed måste ske å varvskontoret, där alla förrådens titlar skulle föras, ty det skulle knappast kunna överlämnas åt resp. departement att själva ombestyra omföringen, emedan full säkerhet då aldrig skulle kunna vinnas för att en omföring verkligen bleve gjord både å det utlämnande och å det emottagande förrådets titel. För varvskontoret skulle dessa nya förrådsomföringar emellertid

33 fcörorsaka högst betydlig arbetsökning. Ju oftare rekvisition från ett föörråd till ett annat skulle förekomma, desto flera förrådsomföringar slkulle behöva utföras. Antalet rekvisitioner är i sin tur beroende på hmru stort det utlämnande förrådet är och hur stora partier, som kunna uttbekommas. Är förrådstillgången riklig, kunna större kvantiteter uttagras åt gången, än om den är knapp. Kunna endast mindre kvantiteter utttagas, måste rekvirenten återkomma så mycket oftare. För närvarandce hållas förråden i allmänhet nere vid minsta möjliga storlek, på det attt kapitalbehovet för dem måtte nedbringas. Bleve den föreslagna organisationen nu genomförd, skulle detta således hava till följd, att uttag föjrråden emellan ofta skulle behöva förekomma, varigenom förrådsomföriingarnas antal skulle bliva särskilt stort. I varje fall skulle upprättandet av departementsförråd komma att förorsaka avsevärd ökning av arbtetet med förrådsomföringarna. Oavsett att detta i och för sig innebär en stor olägenhet, måste man reant principiellt ställa sig betänksam inför en uppdelning av resp. materiialförråds titel, "utom stenkol och ammunition", på en mångfald titlar, vEar och en med självständig ekonomi, alldenstund en sådan åtgärd gencom den splittring av förrådsekonomien, som därav förorsakas, minskar miöjligheterna för varvschef att efter förhanden varande förhållanden oirdna uppköp och anskaffningar av materialier på det för varje särskilt tkds- och sakläge lämpligaste sättet. Ju flera titlar, som uppläggas, desto smävare avgränsas de olika verksamhetsområdena och desto mindre bliveer den kapitaltillgång, som för varje särskilt sådant område kan bruktas. Därmed försvåras även i hög grad varvschefs disposition av det för miaterialanskaffning för varvet i dess helhet tillgängliga kapitalet. Dessutom bör beaktas, att en uppdelning av materialförrådets ifrågavarande titel i väsentlig mån kommer att försvåra alla utredningar angfående förhållandet mellan förrådslagrets värde och de titelbokförda beloppen, icke blott så att värdesberäkningen för alla förråden tillhopa blir beesvärligare än för ett enhetligt materialförråd utan framförallt därigencom, att särskilda undersökningar för varje tillfälle måste göras, huruvida satmtliga förrådsomföringar äro klara intill den dag, uppgifterna om förråådstillgången avse. Skulle så ej vara förhållandet, måste särskilda beräikningar göras, vilka understundom torde kunna bliva mycket tidsötdande, om de skola bliva fullt tillförlitliga. Personalbehov. Vad nyss sagts om förrådsomföringarna giver vid luanden, att ökning av personalen å varvskontoret skulle bliva nödvändiig, om departementsförråd anordnades. Att den nu med materialredoviisningen vid departementen sysselsatta personalen ej skulle bliva tillräicklig, är även otvivelaktigt. Givetvis komme nämligen uppbördsmännen fö5r departementsförråden, sedan de blivit självständigt redovisande och amsvariga, att framställa anspråk på ökad skrivhjälp för att kunna fullgcöra dem åliggande redovisning. Såsom en av de fördelar, vilka förslagests genomförande skulle medföra, enligt varvschefens i Karlskrona förmeenande, omnämner han, att personalökning icke skulle erfordras; snaraire skulle någon personalminskning kunna förväntas, enär en del nu förekommande dubbelarbete bortfölle. Vid vårt besök i Karlskrona framhcöll varvschefen, att det icke varit honom möjligt att lika grundligt som vii tränga in i de föreliggande spörsmålen. Detta är självfallet. Vi hålla fö5r troligt, att om varvschefen haft tillfälle att ägna denna fråga så ingåående prövning, som vi kunnat göra. hans mening med avseende A per-

sonalbehovet skulle hava närmat sig vår. För oss står det nämligen klart, såsom vi förut visat, att arbetsökning i flera avseenden blir oundviklig. Denna ökning kan för övrigt på visst sätt sägas vara förorsakad just av tillkommande "dubbelarbete" (såsom "behållningsförrådens" rekvisitioner från departementsförråd och departementsförråds rekvisitioner från det centrala materialförrådet, ävensom förrådsomföringar mellan arbetstitlar och departementsförrådens titlar samt förrådsomföringar mellan titlarna för departementsförråden och det centrala materialförrådet eller mellan olika departementsförråds titlar). Vad för slags dubbelarbete, som däremot skulle bortfalla, har varvschefen icke nämnt, och det har ej heller av oss kunnat utrönas. Skulle därmed menas sådana privata anteckningar, som uppbördsmännen bruka föra, så torde dessa säkerligen icke försvinna genom en organisationsförändring av nu ifrågavarande slag. I vilket fall som helst bör det ankomma på varvschef att tillse, att icke tid och arbete nedlägges på dylika skrivgöromål, som icke kunna sägas vara nödvändiga, även om de understundom kunna vara till nytta för att hastigt kunna lämna upplysningar och besvara förfrågningar. Vi hänvisa till vad vi härom sagt å sid. 25 och 26 här ovan. De fördelar, som varvschefen i Karlskrona i övrigt anser, att en anordning enligt hans förslag skulle medföra, angiver han sålunda: " Materialintendentens göromål bliva minskade, så att han kan ägna sig åt den praktiska förrådstjänsten i större utsträckning, än som är för honom möjligt med materialförrådets nuvarande omfattning; därigenom att förråden i allmänhet bliva koncentrerade inom mindre områden, kunna de, som bära ansvar för desamma, utöva erforderlig tillsyn över dem underställda förråd, något som svårligen kan göras vare1 sig enligt nuvarande eller av de sakkunniga föreslagen organisation; ansvaret för de olika förråden blir lagt på rätt person och nuvarande 'divisionsansvar' i detta hänseende bortfaller; bokföringen torde kunna ordnas så, att den giver bättre ledning vid bedömandet av kompletteringsbehovet, än vad nu är fallet, något som underlättas jämväl genom de mindre förrådens överskådlighet; inventeringar av förråden underlättas." Då samtliga dessa fördelar även vinnas i minst lika hög grad men med betydligt mindre organisatoriska förändringar, om vårt förslag förverkligas, hava vi ej anledning att närmare uppehålla oss härvid. Vi vilja endast framhålla, att varvschefens uttalande om bedömandet av kompletteringsbehovet har sin riktighet, endast om man tager hänsyn till varje särskilt förråd för sig. Detta får man emellertid göra blott beträffande specialartiklarna. Med avseende å allmänna förbrukningsartiklar, som skulle kunna ingå i flera förråd, komme bedömandet av kompletteringsbehovet att försvåras i stället för att underlättas. Att överblicka materialtillgången å varvet i dess helhet skulle nämligen endast med svårighet låta sig göra. En strävan att utvidga departementsförråden till att omfatta allt större antal artiklar och så stora kvantiteter av dessa som möjligt komme med säkerhet även att framträda, med följd att materialförrådstillgången å varvet skulle vidgas, måhända utöver det verkliga behovet, samt att större krav å förlagskapital, förrådsutrymme m. m. skulle giva sig tillkänna. Vår ställning till förslaget att anordna självständiga departementsförråd kan sammanfattas sålunda.

{Skapandet av ett flertal fristående, självständigt redovisande materialförärad å flottans varv är ett onödigt stort avsteg från hittillsvarande orgamisation med ett i administrativt och ekonomiskt hänseende enhetligt maiterialförråd. iDe fördelar, som man därmed önskat vinna, kunna ernås utan en så gemomgripande omändring, ifall förrådstjänsten tillrättalägges efter de av oss uppdragna linjerna. jDen föreslagna organisationens olägenheter är o: imaterialredovisningen blir alltför omfattande; fförrådsomföringarnas antal kommer avsevärt att ökas; lutredningar såväl angående materialtillgången å varvet i dess helhet soim i övrigt beträffande förrådsställningen försvåras; Ikrav på ökat kapital och större förrådsutrymmen m. m. kunna beräknats uppstå; warvschefernas dispositionsmöjligheter över det för materialanskaffnimgen tillgängliga kapitalet inskränkas; fförrådskontrollen blir eftersatt; och ipersonalökning lärer ej kunna undvikas. IHur långt en ändring på nu ifrågavarande sätt kommer att leda i ovannäimnda hänseenden är svårt att överblicka. Vårt på det beståendes grund bafserade förslag erbjuder däremot härutinnan trygghet. 19S21 års varvssakkunnigas utredning rörande minskning av kontorspersonalen på flottans varv. JNämnda sakkunnigas uppdrag har varit att verkställa utredning angåcende de åtgärder, som inom ramen för den nu bestående organisationem skulle kunna vidtagas för minskande av kontorspersonalen å varvem med uppmärksamheten riktad bland annat på möjligheten att utan alltt för stora avvikelser från gällande grunder för redovisningen och komtrollen å varvet begränsa bokföringen å varvsdepartementen och förråeden till den minsta omfattning, som med hänsyn till erforderlig kontro)ll och statistik kunde ske. På grund av detta direktiv hava de sakkumniga till behandling upptagit även frågan om materialförrådstjänsteins ordnande och hava kommit till det resultat, att självständiga departeimentsförråd böra upprättas. De intaga sålunda härutinnan i princip sarmma ståndpunkt som varvschefen i Karlskrona, varom vi i föregående avrdelning talat, men hava utförligare än han angivit, huru uppdelningen i dlepartementsförråd enligt deras mening bör ske. "De delar av materiailförråden. som alltså borde utbrytas och bilda särskilda förråd, äro: föehållningsförrådet vid artilleriverkstaden, Ibehållningsförrådet vid torpedverkstaden, tbehållningsförrådet vid minverkstaden. oelektriska förrådet, jjärnförrådet, inclusive färger. \ rirkesuppbörden, ttorpedammunitionsuppbörden och imin ammunitionsuppbörden, villka skulle bilda departementsförråd och förslagsvis benämnas: fartilleridepartementets förråd, ttorpeddepartementets förråd,

mindepartementets förråd, elektriska förrådet, järn- och färgförrådet, virkesförrådet. tcrpedammunitionsuppbörden och minammunitionsuppbörden. Återstoden av nuvarande materialförrådet föreslås att bilda allmänna, materialförrådet och fortfarande vara underställt materialintendenlen.'" Då artilleriammunitionsuppbörden ej särskilt nämnts, skulle densamma, såsom tillhörande "återstoden av nuvarande materialförrådet", enligt de sakkunnigas förslag tillsynes komma att ingå i det allmänna naterialförrådet och omhänderhavas av materialintendenten. Efterson. de sakkunniga emellertid föreslå såväl torped- som minammunitions -.uppbördernas utbrytande från materialförrådet, förmoda vi likväl, att deras mening icke har varit, att artilleriammunitionsuppbörden åter skall ställas under materialintendenten, utan att densamma liksom nu skall handhavas av särskild uppbördsman. De sakkunniga äro såtillvida ense med oss, att materialförrådets dika delar böra handhavas av särskilda uppbördsmän. Vi hava dock ej ansett, att särskild uppbördsman erfordras för elektriska uppbörden, men däremot föreslagit, att flygmaterielen vid Stockholms station bör tilda en fristående uppbörd och handhavas av en förvaltare. Enligt vårt förslag skall emellertid antalet uppbörder och förvaltare bestämmas av marinforvaltningen, som således kan besluta, att även den elektriska uppbörden underställes särskild uppbördsman, om så befinnes lämpligt. Att vi däremot ställa oss bestämt avvisande emot förslaget att sönderbryta materialförrådet i en mångfald självständiga förråd, hava vi förut framhållit samt i föregående avdelning angivit skälen härför. Vi vilja fördenskull nu endast uppehålla oss vid några av varvssakkunnigas övriga uttalanden, vilka böra bemötas. De sakkunniga anföra: "När nu emellertid dessa nya förråd komma att så att säga tillhöra vart och ett ett visst departement, kan och bör naturligtvis vederbörande departementschefers skyldighet att tillse och ansvara för förrådets behöriga vård betydligt utsträckas" (sid. 33). — "Envar departementschef är ansvarig ej mindre för den kvantitet av varor, som skall finnas inne i honom underlydande departementsförråd, än även för den riktiga bokföringen av intäkt och uttag, för förrådets omkostnader samt i övrigt dess skötsel och vård" (sid. 35). Departementscheferna skola sålunda fullgöra just de åligganden, som enligt vårt förslag böra tillkomma materialintendenten, under det att denne intendent enligt varvssakkunnigas förslag i alla avseenden järnställes med övriga förrådsuppbördsmän å varvet utom därutinnan, att han i fråga om redovisningen direkt under ställes varvschefen. Att på detta sätt tilldela officerare och mariningenjörer uppgifter, som ligga vid sidan av dem, för vilka, de erhållit sin utbildning, och samtidigt avstänga materialintendenten från det verksamhetsområde, som just är hans eget, och för vilket han i motsats till de förstnämnda bör vara särskilt lämpad, måste betecknas såsom en felaktig åtgärd, som kan föra med sig betänkliga följder. En militär departementschef, som under loppet av ett redovisningsår kanske för längre tid på grund av sjökommendering eller eljest måste vara frånvarande från sin departementschefsbe-

37 fattning, kan svårligen göras ansvarig för materialredovisningens riktighet, och hans ersättare, måhända någon yngre kapten, torde vanligen sakna förutsättningar för att utöva den erforderliga kontrollen över förrådsuppbördsmännen. Än svårare är att inse, huru chefen för ingenjördepartementet skulle kunna vid sidan av sin övriga maktpåliggande tjänst fullgöra en sådan uppgift. Under honom skulle nämligen lvda både elektriska förrådet, järn- och färgförrådet samt virkesförrådet. Skulle därtill av varvssakkunniga framkastad omläggning med avseende å ändrad departementsindelning komma till stånd, bleve denne departementschefs arbete ytterligare ökat, genom den befattning han då skulle behöva taga även med det nuvarande byggnadsdepartementets "behållningsförråd" och flygmaterielen. På grund av olämplig arbetsfördelning mellan befälspersonalen å varvet skulle således, om varvs sakkunnig as organisationsförslag förverkligas, kontrollen över förrådsverksamheten komma att bliva betänkligt tillbakasatt. Beträffande uppbördsmännens kvalifikationer för sin uppgift anföra varvssakkunniga vidare: "Det har vid föregående utredningar och undersökningar av liknande slag, som den, vilken nu överlämnats till de sakkunniga, satts ifråga, huruvida det vore lämpligt att anförtro uppbörder av här ifrågavarande stora omfattning samt redovisningen för dessa till uppbördsmän i underofficers eller liknande ställning, vilka möjligen kunde anses alltför litet skolade för uppdrag av så krävande och ansvarsfull art. De sakkunniga tro dock för sin del, att om till dessa uppbördsmannabefattningar utses personer, som dels ombord å fartyg visat sig lämpliga att handhava och redovisa fartygsuppbörd, dels genom sin föregående verksamhet å varvet blivit förtrogna med rätta handhavandet av sådan material, som den de här skulle omhänclerhava, dessa skola visa sig väl skickade för uppdraget ifråga." Ej heller vi hava ansett, att särskild utbildning är nödvändig för de underofficerare eller månadslönare, som skola omhänderhava de olika förrådsuppbörderna. Då vi således tillstyrkt, att dessa uppbörder skola anförtros åt personal av nämnda kategorier utan annan utbildning än sådan, som vinnes genom praktisk tjänstgöring vid marinen, har detta dock skett under den förutsättning, att deras åtgöranden övervakas av en marinintendent, som uteslutande får ägna sin tid och arbetskraft åt att utöva tillsyn och kontroll över materialförrådstjänsten å varvet. Detta är en faktor av så avgörande betydelse, att utan sådant överinseende genom materialintendenten över materialförrådet i dess helhet, någon uppdelning av detta förråd å särskilda uppbördsmän icke bör ifrågakomma. En anledning att söka åstadkomma en uppdelning av materialförrådet på flera självständigt redovisande förråd anse varvssakkunniga sig finna även däri, att dess skötsel nu kräver, att samma arbete i många fall utföres på två håll (sid. 32 av deras betänkande). De säga nämligen, att "vid de särskilda delar av materialförråden, vilka äro förlagda i omedelbar närhet av vederbörande departement, såsom järnförråd, virkesförråd, torpedverkstadens förråd m. fl., verkställes nu i första hand en förrådsbokföring, som i vissa delar avser samma mål som den centrala förrådsbokföringen på materialintendentens kontor" (sid. 31 och 32). Detta säges innebära, att "dubbelarbete i fråga om bokföringen i stor utsträckning nu utföres vid varven" (sid. 31). För att råda bot härå föreslå de sakkunniga, att vid varje särskilt förråd skall föras dels behållningskort, vara varje intäkt (sid. 35) och varje uttag (sid. 36) skola bokföras, dels sär-

38 skilda sammandrag över intäkt 'och utleverering samt årsredogörelse (sid. 36). Vi vilja undersöka i vad mån minskning i bokföringsarbetet åstadkommes genom det sålunda föreslagna redovisningsförfarandet. Tre olika fall äro tänkbara: 1) dels att alla arbetsgrupper, som behöva verkställa uttag från ett visst departementsförråd, äro så belägna, att materialier utan olägenheter kunna uttagas direkt från förrådet till varje särskilt arbete; 2) dels att uttag verkställas av en del arbetsgrupper på nyssnämnt sätt men av andra i större poster för komplettering av vid arbetsgrupperna befintliga "behållningsförråd"; 3) dels ock att samtliga rekvirerande arbetsgrupper äro så avlägsna från departementsförrådet, att vid dem böra finnas "behållningsförråd". vilka tid efter annan fullständigas från departementsförrådet. 1). I förstnämnt fall innebär varvssakkunnigas förslag viss förenkling och minskning av bokföringsarbetet, ty därigenom att "behållningsförråd" ej finnas vid arbetsgrupperna behöva materialkort icke där föras, utan arbetet med dessas förande centraliseras å departementsförrådskontoret, där materialkorten ersättas av behållningskort, varigenom särskilda anteckningar utöver dem, som göras å dessa behållningskort, icke behöva förekomma vid förrådet. Vinsten skulle således bestå däri, att dubbelarbetet med särskilda anteckningar över behållningen såväl vid förrådet som vid arbetsgrupperna bortfölle. Arbetsminskningen torde emellertid ej vara avsevärd, ty då behållningsförråd ej finnas vid arbetsgrupperna, uttagas mindre kvantiteter åt gången och uttagens antal blir därigenom så betydligt mycket större, emedan utlämning skall äga rum direkt från förrådet för varje särskilt arbete. Finnas däremot "behållningsförråd", ske uttagen för dessa i större poster och uttagens antal minskas, så att anteckningar om förrådsbehållningen i allmänhet torde kunna göras av förrådsmännen vid förrådet utan biträde av särskild bokföringspersonal. 2). Varvssakkunniga synas gå ut ifrån att förhållandena i allmänhet skulle vara sådana, som för fallet 1) förutsatts. Så kommer det dock i verkligheten ingalunda annat än undantagsvis att bliva. I regel torde det vara så, att om än en eller annan arbetsgrupp ligger så till, att materialier i småposter kunna uttagas direkt från förrådet, för de flesta arbetsgrupper "behållningsförråd" måste uppläggas, d. v. s. de för fallet 2) härovan angivna förhållandena komma att föreligga. Under sådana omständig heter innebär varvssakkunnigas förslag icke att dubbelarbete borttages utan snarare att sådant föreskrives, ty materialkort måste fortfarande föras vid de arbetsgrupper, som hava "behållningsförråd", och behållningskort införas vid förrådet. 3). Detta framträder än tydligare i det tredje fallet, alltså i det då samtliga arbetsgrupper liksom nu hava "behållningsförråd" och utrekvirera materialier för dessa i större poster från vederbörligt förråd. Ett sådant fall synes icke vara förutsatt av varvssakkunniga, men det torde likväl förekomma, vad åtminstone Karlskrona varv beträffar, troligen vid de flesta departement. De sakkunniga synas i allmänhet haft endast Stockholms varv för ögonen. Å Karlskrona varv, där t. ex. mekaniska verkstaden ligger i järnförrådets omedelbara närhet, har det likväl hitintills ansetts erforderligt att hava ett "behållningsförråd" inne i verkstaden, och sannolikt kommer man där att fortfarande finna det erforderligt. Vid sådant förhållande kan man med fog säga. att "dubbelar-

o V»

bete"' i nu berörda avseende satts i system och att den s. k. "privata bokföringen" vid förråden legaliserats. Vi hänvisa i övrigt till vad vi sagt om detta slags bokföring å sid. 25 och 26 samt å sid. 33 och 34. Väl må varvssakkunnigas förslag att direkt från förråden utlämna materialier till varje särskilt arbete genomföras, där så lämpligen låter sig göra. Vi hava härvid fäst tanken å t. ex. byggnadsdepartementet i Karlskrona. En sådan förändring kan dock vidtagas utan att på något sätt behöva ställas i samband med organiserandet av självständiga departementsförråd. Förutom behållningskort skulle, såsom ovan nämnts, vid de olika förråden föras sammandrag över intäkt och utleverering samt årsredogörelse i stället för den nu föreskrivna materialjournalen. Vi hava föreslagit, att materialjournalen skall ersättas med en materialliggare, i vilken skola förekomma de poster, som enligt varvssakkunnigas förslag skola föras i sammandragen över intäkt och utleverering. Det arbete, som erfordras för att föra en sådan materialliggare, motsvarar arbetet med sammandragens förande. Att materialliggaren enligt det av oss föreslagna formuläret dessutom skall innehålla prisuppgifter, har i detta sammanhang ingen betydelse, ty anteckningar om prisen skola i varje fall på något sätt göras, och då vi förutsatt, att materialintendenten skall verkställa prisberäkningarna, är det enklast, att prisen införas i materialliggaren. Om redovisningsformen med materialliggare kommer till användning, behöver någon särskild årsredogörelse däremot ej upprättas, utan kunna behållningssiffrorna vid årets slut införas direkt i materialliggaren, varigenom arbetet med omskrivandet av alla rubrikerna i en årsredogörelse inbesparas. Oavsett detta ligger en fördel även däri, att förrådsredogörelsen utgöres av endast en bok — materialliggaren — i stället för av tre: sammandrag över intäkt, sammandrag över utleverering och årsredogörelse. Vad som skulle åstadkommas med de av varvssakkunniga föreslagna nu berörda åtgärderna synes oss således vara icke att "dubbelarbete" borttages utan snarare att sådant i vissa fall tillskapas. Några i detta hänseende hållbara skäl för upprättandet av självständiga departementsförråd hava de sakkunniga alltså icke anfört. Det vill för övrigt synas, som om vårt av marinförvaltningen ännu icke slutgiltigt prövade betänkande och förslag angående förrådsverksamheten vid marinen, vari fråga om materialförrådens organisation och förrådsredovisningen utförligt behandlats, antingen varit varvssakkunniga fullkomligt främmande eller ock avsiktligt lämnats utan avseende; och likväl torde det få anses betydelsefullt för varje utredning, att kännedom inhämtas om andra utredningar rörande samma angelägenhet, särskilt sådana, som omedelbart förut verkställts. När materialier för arbetena skola utrekvireras från ett förråd, skall enligt varvssakkunnigas förslag tillgå på följande sätt. "Rekvisitionen inlämnas av arbetaren i förrådet, varifrån materialierna utlämnas, varefter rekvisitionerna samlas för hel vecka och ordnas efter materialslag, blankett 23. Vid veckans slut uppgöres vid förrådet en materiallista i 3 ex., utgörande ett sammandrag över de under veckan inlämnade rekvisitionerna, varvid iakttages, att ett materialslag förekommer blott en gång på listan, som därefter prissättes och tillsammans med rekvisitionerna inlämnas på departementetskontoret. — Det ena exemplaret av materiallistan återgår, sedan den uträknats, till förrådet, som

verkställer bokföring av de uttagna niaterialierna på behållningskortet." (Sid. 36.) Det sålunda föreslagna tillvägagångssättet har redan börjat tillämpas vid ingenjördepartementet i Stockholm. Det uppgives där, att detsamma är ändamålsenligt för departementets beräkningar över kostnaderna för utförda arbeten m. m. Man har emellertid redan efter en månads tilllämpning måst frångå att upprätta den ovannämnda materiallistan per vecka. Därigenom att utlämning skall ske direkt från förrådet för varje särskilt arbete, blir antalet smårekvisitioner för en vecka så stort, att det säges vara omöjligt att hålla reda på alla utlämningslapparna och att sortera dem efter varuslag. Man har därför nu gått in för att dagligen utskriva materiallista. Denna, som för ingenjördepartementet upptager mellan två- och trehundra materialslag, ligger nu till grund för bokföring i materialjournalen (som enligt vårt förslag skulle ersättas med materialliggaren och enligt varvssakkunnigas förslag med sammandraget över intäkt och utleverering). I stället för att såsom förut skett och såsom vi förutsatt, att det alltjämt skulle ske, endast en rekvisition från varje arbetsgrupp månatligen bokföres, nödvändiggör varvssakkunnigas redovisningssystem bokföring för varje dag av alla utlämningarna från förrådet. Detta framtvingar alltså sådan daglig bokföring i materialjournalen (eller annan motsvarande redovisningsbok), som visserligen nu är föreskriven, men som aldrig vare sig i Karlskrona eller Stockholm kommit till utförande på grund av det tidsödande arbete, som därav betingas. Den lättnad, som beredes departementskontoret, uppväges följaktligen av ökat arbete å materialkontoret, trots det att förändringen uppgives just avse förenkling av materialredovisningen. Det är uppenbart att denna genom daglig bokföring av för varvets arbeten utlämnade materialier kommer att svälla ut alltför mycket, vilket även ökar och försvårar arbetet med dess granskning. Om den föreslagna åtgärden att direkt från förrådet låta utlämning ske i småposter, vilka, såsom det i praktiken visat sig nödvändigt, dagligen måste sammanföras å en materiallista, verkligen medför så avsevärda fördelar för departementskontoret, att detta tillvägagångssätt, där det lämpligen låter sig genomföra, anses böra fastställas, bör det därför tillika så ordnas, att genom departementskontorets försorg sammandrag av materiallistorna upprättas månadsvis eller för kortare tid, dock ej oftare än var tionde dag, för att tjäna såsom uttagsverifikationer till materialredovisningen. Därigenom kommer den arbetsökning, som omläggningen förorsakar, åtminstone delvis att påvila det kontor, som får draga fördelen av densamma. Slutligen böra de sakkunnigas personaluppgifter ägnas uppmärksamhet. Å sid. 31 anföres: "Hur nu än det nya systemet i bokföringshänseende tillämpas, kvarstår dock som ett faktum, att för materialbokföringen såväl i Karlskrona som ännu mer i Stockholm numera användes en synnerligen talrik personal, såsom närmare framgår av bilagda från varvscheferna inhämtade uppgifter rörande kontorspersonalen å varven. Enligt dessa uppgifter finnas f. n. för skrivgöromål anställda vid materialförrådet i Stockholm 21 personer med en sammanräknad avlöning — oberäknat dyrtidstillägg — av kronor 45 500 samt vid materialförrådet i Karlskrona 8 personer med motsvarande avlöning av kronor 12 200. varvid emellertid är att

märka, att i sistnämnda fall icke medräknats personal, som vid detaljförråd och arbetsgrupper utföra arbete för förrådet, men dock är upptagen såsom förrådsmän tillhörande vederbörande departement." De sakkunniga antyda således själva, att deras uppgifter är o missvisande, vad förhållandet de båda varven emellan beträffar. Så är även fallet. I det för Stockholms varv angivna antalet kontorspersonal äro i bil. 1 under rubrik: materialintendentens expedition: materialförrådet, Skeppsholmen, upptagen en pensionerad underofficer, Eriksson, såsom kontorist, samt å järnförrådet, Galärvarvet, en annan pensionerad underofficer, Sundstedt, såsom betingsinnehavare. Dessa pensionerade underofficerare äro emellertid föreståndare för var sin avdelning av materialförrådet och äro just de personer, vilka äro avsedda att såsom självständiga uppbördsmäll eller förrådsförvaltare emottaga resp. förrådsavdelningar vid förverkligandet av såväl varvssakkunnigas som vårt förslag. De äro alltså ej att hänföra till kontorspersonal utan till förrådspersonal, som handhar och vårdar förrådet. Motsvarande personer vid Karlskrona station hava ej medtagits i de sakkunnigas uppgifter å kontorspersonal för materialförrådet därstädes, och ovannämnda pensionerade underofficerare böra följaktligen ej heller vid Stockholms varv räknas till sådan personal. Således bör antalet vid Stockholms materialkontor i första hand minskas med 2. Dessutom har en flaggunderofficer på stat, Jansson, upptagits för bokföringstjänst å materialintendentens expedition i Stockholm: kontoret. Han är emellertid huvudsakligen avsedd för förrådsbesiktningarna men deltager även i kontorsgöromålen, när tiden sådant medgiver. Vid Karlskrona varv finnes på motsvarande sätt en underlöjtnant i marinen, egentligen besiktningsman vid ingenjördepartementet, som c:a tre timmar dagligen tjänstgör för materialförrådets räkning såsom skrivbiträde i järnförrådet. Han har dock ej medtagits i beräkningarna, varför ej heller flaggunderofficer Jansson bör upptagas i Stockholm. Där bör därför det uppgivna antalet kontorspersonal minskas med ytterligare 1, alltså i allt från 21 till 18, och sammanlagda avlöningsbeloppet bör upptagas till 40 600 kronor i stället för till 45 500 kronor. De sakkunniga anföra vidare (sid. 31): "Med hänsyn till de dryga förvaltningskostnader, som sålunda påvila materialförråden, synas starka skäl tala för att taga under övervägande, om och under vilka villkor en omläggning av materialförrådens bokföring skulle kunna äga rum i syfte att åstadkomma enklare grunder härför, vilkas tillämpning skulle kunna ske med väsentligt mindre kontorspersonal och sålunda också mindre kostnader." Det bör klargöras, vad som skall menas med materialförrådets förvaltningskostnader. Enligt vår uppfattning böra härtill räknas endast sådana kostnader för förrådsvarornas uppläggande, vård och redovisande, som vid uttag från förrådet böra i lika mån drabba samtliga rekvirenter från detsamma, således såväl varvets arbetsgrupper, fartygen och kustfästningarna som övriga. Däremot böra kostnaderna för sådana anordningar, som få vidtagas för viss rekvirent, påföras denne; med dem böra förrådsvarorna icke fördyras för övriga rekvirenter. Nu har emellertid den omläggning vid ingenjördepartementet i Stockholm, vilkens tillämpning avsetts "kunna ske med väsentligt mindre kontorspersonal och sålunda också mindre kostnader", haft med sig, att kontorspersonalens antal ökats vid järnförrådet från 1 till 6 genom överföring av 5 kon-

torister från departementets arbetsgrupper till materialförrådet. Före omläggningen tjänstgjorde nämligen där endast ett skrivbiträde, Ljunglöv. Genom omläggningen, som resulterat i fördelar för departementet, men ej för materialförrådet, hava sålunda kostnaderna för 5 skrivbiträden eller tillhopa 11 400 kronor skjutits över från departementets konto till materialförrådets. Då detta likväl alltjämt måste anses vara kostnader för viss rekvirent. nämligen ingenjördepartementet, böra de även påföras dess arbeten. Vid varvssakkunnigas jämförelse mellan förrådsomkostnaderna för de båda varven hava nyssnämnda slag av kostnader lagts på materialförrådet endast i Stockholm; materialförrådet i Karlskrona har däremot icke påförts motsvarande kostnader. En rättvisande jämförelse de båda varvens materialförråd emellan ger följaktligen till resultat, att för skrivgöromål för närvarande finnas anställda vid materialförrådet i Stockholm 13, ej 21, personer med en sammanräknad avlöning — oberäknat dyrtidstillägg — av kronor 29 200, ej kronor 45 500. samt vid materialförrådet i Karlskrona 8 personer med motsvarande avlöning av k7*onor 12 200. Av de 8 personer, vilka av varvssakkunniga för mycket upptagits vid Stockholms station, äro 3 att hänföra till förrådspersonal och 5 till ingenjördepartementets kontorspersonal. Den omläggning i syfte att nedbringa kontorspersonalens antal vid materialförrådet och förvaltningskostnaderna för detsamma, som 1921 års v arvs sakkunnig a föreslå, har vid Stockholms varv, där den beträffande ingenjör departementets arbetsgrupper redan kommit till stånd, sålunda haft till följd, att genom överföring av personal från departementet till materialförrådet dess kontorspersonal ökats från 13 till 18 och avlöningsbeloppet stigit från kronor 29 200 till kronor 40 600, alltså en procentuell ökning av såväl kontorspersonal som förvaltningskostnader med nära 40 %. En sådan personalökning för materialförrådet, motsvarad av minskning i samma mån av personalen vid ett varvsdepartement, skulle emellertid måhända kunna lämnas oanmärkt, om den föreslagna organisationen bevisligen medförde verklig personalminskning för förrådet på annat sätt. Detta är likväl icke fallet. De sakkunniga framställa det resultat, vartill genomförandet av deras organisationsförslag skulle leda, på följande sätt (sid. 37): "Då de delar av nuvarande materialförråden, vilka skulle komma att utgöra stomme för de nya departementsförråden, redan för nuvarande skötsel torde förfoga över personal, som även vid den nya anordningen bör i allmänhet vara fullt tillräcklig, torde departementsförrådens inrättande ej annat än i undantagsfall kräva någon ökning i personalen; å vissa förråd torde t. o. m. en minskning vara att förvänta. En betydlig minskning av personal vid de allmänna materialförråden bör givetvis kunna ske, sedan dessa genom uppdelningen fått en så väsentligt minskad omfattning. De sakkunniga få erinra om att enligt härvid fogade och från varvscheferna inkomna uppgifter angående bokföringspersonalen å varven tjänstgöra nu å resp. materialintendenters kontor i Stockholm 12 personer, i Karlskrona 8 personer. Det är naturligtvis svårt att på förhand angiva det personalbehov, som kan bliva erforderligt, men synes det de sakkunniga, att efter de betyd-

liga utbrytningar, som förutsättas, man skulle vid vartdera av de allmänna materialförråden kunna nöja sig med 4 a 5 personer." . Som synes är resultatet av de sakkunnigas utredning angående materialförråden ingenting annat än en sammanställning av förmodanden om att personalminskning skall kunna åvägabringas. För att tydligare markera den ovisshet, som de sakkunniga själva tyckas hysa om vart deras förslag kommer att leda, hava vi i det ovan återgivna stycket av deras utredning kursiverat de uttryck, som ådagalägga, att de sakkunniga uppenbarligen icke äro övertygade om att deras förslag skall medföra personalminskning. Vi äro emellertid övertygade om att materialförrådstjänstens anordnande enligt de sakkunnigas förslag kommer att medföra ökning av kontorspersonalen i stället för minskning av densamma, bland annat av det skäl, att ju flera särskilda kontor, som skapas, ju större personal erfordras. Till denna princip hava även varvssakkunniga i annat sammanhang anslutit sig. De anföra nämligen vid framkastandet av vissa riktlinjer för ändrad departementsindelning (sid. 41): "Vill man därför åstadkomma besparing av kontorspersonal, är det nödvändigt att inskränka antalet särskilda kontor." Rakt i strid mot detta riktiga uttalande går deras förslag beträffande ändrad organisation av materialförråden. Samtidigt som de framhålla nödvändigheten av att sammanslå departement och departementskontor, för att personalminskning skall bliva möjlig, föreslås, att materialkontoret skall splittras i ett flertal från varandra fristående förrådskontor, likaledes i syfte att nedbringa personalbehovet. Vårt omdöme om varvssakkunnigas förslag beträffande materialförrådens organisation kan i korthet sammanfattas på följande sätt. Trots direktiv att icke verkställa utredning om vidlyftigare ändringar i varvens organisation föreslå de sakkunniga, utan att fästa avseende vid av oss kort fö?*ut verkställd utredning angående materialförråd st]'dustens ordnande, en genomgripande organisationsändring beträffande materialförråden. Den sålunda föreslagna organisationen är i betydelsefulla delar, särskilt vad angår kontrollen över förrådsverksamheten, otillfredsställande, varjämte densamma långt ifrån att, såsom avsetts, leda till minskning av kontorspersonalen, i stället förorsakar personalökning. De sakkunniga hava från förrådsverksamheten sträckt sitt reformarbete även till "mera genomgripande förändringar i varvsorganisationen". Förändringarna skulle bestå däri, att vid Stockholms varv artilleri-, torped- och mindepartementen sammansloges till ett "vapendepartement" och vid Karlskrona station torped- och mindepartementen till ett departement, samt att vid båda varven byggnadsdepartementet försvunne och uppginge i ingenjördepartementet. Dessutom skulle detta senare vid Stockholms varv övertaga torpeddepartementets flygverkstad. De av oss framlagda förslagen grunda sig emellertid självfallet på nuvarande organisation av varven och dess departement; och denna grund anse vi ingalunda böra ändras. 1921 års varvssakkunniga hålla före, att den skulle vara föråldrad. Detta torde kunna anses som ett i högsta måtto oriktigt och förhastat omdöme, såvida man ej som föråldrad och därför kassabel vill anse varje organisation med traditioner och vars grunder i en eller annan form kan spåras längre eller kortare tidrymd tillbaka. 4

44 I övrigt datera sig flera av varvets organer, t. ex. min- och torpeddepartementen från en jämförelsevis sen period och stadgades efter vissa vacklanden i sin nuvarande form som en följd av skedd utveckling av min- och torpedvapnen. Byggnadsdepartementet är en nyformation, också den betingad av utvecklingen. Dess nytta lärer numera icke kunna bestridas. 1921 års varvssakkunniga blunda för eller äro blinda för ett örlogsvarvs huvudändamål — att motsvara krigets och mobiliseringens krav och att vid varje tidpunkt hålla den flytande materielen i så krigsberett tillstånd, som med tillgängliga medel är möjligt. Härför är specialisering av de olika rent militära departementen under fullt fackutbildad ledning oavvislig. En sammanslagning av dessa, två eller tre, till ett departement, låter sig ur denna synpunkt icke göra. Minvapnet står i övrigt, om man aktgiver på världskrigets lärdomar, inför en stor utveckling. Flygvapnet likaså. Att lägga dess materiel under ingenjördepartementet vore att från början mota detta vapen, som kanske har för sig de största utvecklingskraven av alla, in i en återvändsgränd. Erfarenheten från den tid, då torpedmaterielen frigjordes från annat departement för att bilda ett eget, lämnar stöd härför. Den tidpunkt är nog ej avlägsen, då dessa krav framtvinga ett särskilt flygdepartement å varven med motsvarande avdelning i den centrala förvaltningen. En sådan motsvarighet mellan varvens departement och marinförvaltningens avdelningar har man i stort sett lyckats åvägabringa inom den nuvarande organisationens ram. Den är av utomordentlig betydelse, men skulle med ett genomförande av sakkunnigas förslag delvis försvinna. Byggnadsdepartementets återinförlivande med ingenjördepartementet vore ju blott en återgång till vad som nyligen befunnits olämpligt. Varvssakkunnigas förslag äro i dessa stycken så verklighetsfrämmande, att man spörjer sig, om de äro allvarligt menade eller blott hugskott, en sorts tankelek. Om det är berättigat, att blott för att nedbringa kontorspersonalens styrka, utsätta varvens organer för att ej fylla sitt ändamål — ja, då vore det ock berättigat att för samma syfte gå till den radikalaste lösningen — varvens avskaffande. Lösningen är absurd men fullt överensstämmande med de sakkunnigas slutledningskonst. D. Förrådsbokföringen och redovisningen. Vi föreslå i vårt betänkande (sid. 52 och 53), att materialförrådet bör redovisas medelst en materialliggare samt att förrådsbehållningen dag för dag bör utföras i denna vid all intäkt ävensom vid uttag i andra fall än till avnämare inom varvet. För dessa sistnämnda föreslå vi däremot, att anteckning i materialliggaren om förrådsbehållningen skall ske månadsvis, sedan månadsrekvisitioner och månadskvitton inkommit från arbetsgrupperna. Varvschefen i Karlskrona framhåller, att det i allmänhet torde vara tillräckligt, att behållningen uträknas endast vid månadens slut. I vårt reglementsföislag hava vi ej medtagit någon bestämmelse om huru ofta behållningen bör uträknas . Å formuläret hava vi däremot nu angivit, att förrådsbehållningen skall utföras månatligen eller oftare, där så anses erforderligt.

45 Bemälde varvschef anför vidare, att kontrolliggare över förrådsverifikationerna fortfarande bör föras i varvskontoret. Detta är emellertid meningslöst, om materialförrådstjänsten ordnas enligt vårt förslag, ty kontrolliggarna utgöra egentligen nummerlistor över intäkts- och uttagsverifikationerna och böra enbart av denna anledning föras vid förrådet. Beträffande den uppgift dessa liggare för övrigt äro avsedda att fylla, hänvisas till vad vi härom sagt å sid. 55 av betänkandet och å sid. 35 och 36 härovan. Vårt förslag till reglementsändringar har av misstag kommit att ej fullt överensstämma med motiveringen därtill, såtillvida att i RM I § 297H intagits såsom ett åliggande för förrådsförvaltare att föra kontrolliggare över såväl intäktssom uttagsverifikationer. Det är emellertid endast över de sistnämnda, som resp. förrådsförvaltare skola föra sådana liggare. Däremot bör det tillkomma materialintendenten att låta föra kontrolliggare över intäktsverifikationerna. I tillägg till reglementsändringsförslaget hava vi vidtagit erforderlig rättelse (tilläggsbilaga 17). Vid materialförrådet i Stockholm har sedan någon tid tillbaka försöksvis använts en materialliggare uppställd efter något annorlunda formulär än det av oss i betänkandet föreslagna. Det uppgives, att den sålunda prövade materialliggaren befunnits ändamålsenlig. Vi hava ansett oss böra taga hänsyn till den erfarenhet, som alltså vunnits, och föreslå därför nu ett nytt formulär till materialliggare i huvudsak lika det, som användes vid Stockholms varv. Den väsentligaste skillnaden mot det förut föreslagna formuläret är, att under "intäkt" och "uttag" upptagas särskilda kolumner för "leverantör" respektive "emottagare". Det har nämligen framhållits, att felföringar i materialliggaren lättare undvikas, om avdelningarna för "intäkt' och "uttag" fullständigt åtskiljas. Det nu föreslagna formuläret har även kolumner för "enhetspris exclusive materialpåläggsprocent" och "anskaffningskostnad enl. räkning", enär det har visat sig lämpligt, att i materialliggaren kunna införa uppgifter i berörda hänseenden att läggas till grund för utlämningsprisets beräknande m. m. Slutligen upptager det nya formuläret även en kolumn för anteckningar. Under ovanstående rubrik: "förrådsbokföringen och redovisningen", hava vi i betänkandet behandlat frågan om central bokföring för materialförrådet. De erinringar, som i denna punkt framställts emot vårt förslag, hava vi redan i samband med organisationsfrågorna bemött och därvid ytterligare motiverat vår ståndpunkt (sid. 48—52). E. Prissättning å förråds varor. Emot vårt förslag angående prisberäkningar hava varvscheferna ej haft något att erinra. I anslutning till denna fråga har emellertid varvschefen i Stockholm framhållit lämpligheten av att för materialförrådet upplägges ett särskilt omkostnadskonto, Vara bokföras sådana kostnader för förrådets drift m. m., som i form av materialpålägg böra tilläggas upphandlingspriset vid enhetsprisets beräknande, och vilket konto tillgodoföres en motsvarande del av ersättningen för utlämnade materialier. Då uppläggandet av ett dylikt konto ur statistisk synpunkt innebär betydande fördelar och bland annat möjliggör en successiv överblick över ätt förrådsomkostnaderna verkligen täckas av inflytande ersättningar,

synes uppslaget vara värt beaktande. Oss synes, att dylika omkostnadskonton må enligt varvschefernas bestämmande tillsvidare försöksvis föras för utrönande av deras ändamålsenlighet; dock torde det böra framhållas, att kontona ej böra föras så omständligt och detaljerat, att mera arbete nedlägges därå, än vad som kan anses motsvara deras nytta och syfte.

IV.

Inventarie- samt sjöinstrument- och sjökarteförråden vid flottans varv.

Våra förslag beträffande dessa förråd hava i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av varvscheferna. I sitt yttrande över vårt betänkande framlägger varvschefen i Stockholm förslag om att utöka inventarieförrådet med en "reservinventarieuppbörd, innehållande alla sådana persedlar av inventarienatur, som efter fartygs nedskrotning, ombyggnad o. s. v. eller i andra fall vid besiktning befunnits för kronan användbara, ehuru omedelbar användning för desamma ombord eller i land icke förefinnes". Om en sådan reservinventarieuppbörd anordnas, synes det varvschefen, att till densamma, eller eventuellt till någon av inventarieförrådets nuvarande uppbörder, böra från materialförrådet överföras alla sådana persedlar av inventarienatur, såsom ankare, kokkärl, möbler, pressenningar m. m., som även förekomma i inventarieförrådet och rätteligen böra behandlas såsom inventarier. Därigenom skulle enligt varvschefens uppfattning en riktigare och lämpligare fördelning av effekter mellan material- och inventarieförråden åstadkommas, varjämte större ordning och reda inom varvet skulle vinnas liksom även möjlighet att bättre överblicka vad av användbara inventariepersedlar, varvet i själva verket äger. Den föreslagna åtgärden finna vi välbetänkt och tillstyrka därför dess genomförande. Det hitintills brukade tillvägagångssättet att överlämna alla slags obehövliga men användbara persedlar till materialförrådet utan avseende å persedlarnas natur och beskaffenhet bör ej vidare tilllämpas. För vinnande av förenkling och systematisering synes det oss alltså vara att förorda, att vid inleverering till förråd av persedlar av nu ifrågavarande slag måtte hållas för ögonen persedlarnas art, så att sådana, som äro hänförliga till inventarier, få emottagas i inventarieförrådet och sådana, som hava materialnatur, överlämnas till materialförrådet. I vad mån i materialförråden nu ingående persedlar av här ifrågavarande slag böra överflyttas från dessa förråd till inventarieförråden, anse vi böra tillkomma varvscheferna att avgöra. Det synes oss dock lämpligt, att så sker, ty en utredning angående ett materialförråds ställning med avseende å förhållandet mellan förrådslagrets värde och saldot å förrådstiteln underlättas och blir mera rättvisande, om ur förrådet utrensas alla sådana persedlar, varom här är fråga, vilka vi i vårt betänkande betecknat såsom "orealiserbara eller därmed jämförliga". Något

tillgodoförande till materialförrådens titlar av ersättning för den överföring, som sålunda må vidtagas, synes oss i allmänhet ej behöva ifrågasättas.

V.

Materialförråden och inventarieförråden inom kustfästningarna.

^ I betänkandet hava vi (sid. 70) föreslagit, att till täckande av förefintliga överbetalningar å räkenskapstitlarna för materialförråden i Vaxholms och Karlskrona fästningar ävensom för att tillgodose nämnda förråds behov av rörelsekapital måtte dels beviljas ett särskilt anslag av 80,000 kronor dels även få tagas i anspråk 34 000 kronor av den å räkenskapstiteln för materialförrådet i Älvsborgs fästning förefintliga behållningen. Detta vårt förslag hänförde sig till titelställningen för materialförråden inom kustfästningarna vid utgången av november månad år 1920. Sedan dess har emellertid dessa förrådstitlars ställning avsevärt förbättrats. Den sista november 1921 förefanns nämligen behållning å materialförrådens i Vaxholm och Älvsborg räkenskapstitlar med följande belopp i avrundade tal: tit. S. 59: materialförrådet i Vaxholm, utom artilleri- och minammunition kr. tit. S. 61: materialförrådet i Älvsborg, utom artillerioch minammunition ,, Summa kr.

94 000: — 261000: —

Tit. S. 60: materialförrådet i Karlskrona fästning, utom artilleri- och minammunition, uppvisar däremot vid samma tidpunkt en överbetalning å c:a kr.

100 000: —

167 000: —

På grund av den inträdda förbättringen av titelställningen anse vi nu ej erforderligt, att särskilda medel anvisas för ifrågavarande förråd. På marinförvaltningen må bero att, därest så utan olägenhet kan ske, föranstalta om överföring från titlarna för materialförråden i Vaxholm och Älvsborg till materialförrådets i Karlskrona fästning titel för täckande av den överbetalning, som förefinnes å denna. Kommendanten i Vaxholms fästning har med hänsyn till omfattningen av verkstadsdriften inom fästningen föreslagit, att formuläret till materialliggare för flottans materialförråd (sid. 298), vari förefinnes en kolumn för förrådsbehållning vid arbetsgrupp, måtte fastställas även för kustfäsmingarnas materialförråd eventuellt med en anmärkning, att kolumnen ifråga beträffande kustartilleriet endast skall föras, där mera omfattande verkstadsdrift förekommer. Nu hava vi föreslagit vissa ändringar av formuläret till materialliggare för flottans förråd, varvid dock den nyssnämnda kolumnen bibehållits. Något hinder förefinnes ej, att det nya formuläret användes även för kust-

fästningarnas förråd, varigenom kommendantens i Vaxholms fästning förslag vinner beaktande, och dessutom åstadkommes den förenkling, att samma formulär till materialliggare kan brukas för hela marinen.

VI.

Beklädnadsförråden vid marinen. A.

Förrådens normala omfattning.

Våra uttalanden i detta hänseende hava ej föranlett några invändningar från lokalmyndigheternas sida. Vi hava därför ej anledning att nu uppehålla oss vid denna avdelning. B.

Medelsbehovet.

Sedan våra kostnadsberäkningar upprättades, har ett starkt prisfall inträtt å textilvaror, vilket avsevärt inverkat på beräkningarnas giltighet. Vid av oss jämlikt uppdrag verkställd omräkning angående medelsbehovet för beklädnadsförråden hava vi följt de principer, som vi angivit å sid. 81—83 av betänkandet, emot vilka ej några erinringar framkommit. Härvid hava vi använt de lägsta pris, som bjudits marinförvaltningen i slutet av år 1921, då ämbetsverket infordrade anbud å ett antal beklädnadsartiklar och materialslag, och i övrigt de fastställda medelsprisen vid Karlskrona station för senare halvåret 1921 beträffande sådana beklädnadsvaror, vara anbud ej infordrats eller avgivits. På detta sätt tro vi oss hava kommit så nära som möjligt det prisläge, som för den närmaste framtiden kan beräknas i allmänna marknaden. En del av anbudsprisen äro visserligen alltför låga för att kunna anses bliva normala, men de brukade medelprisen torde i vissa fall få anses vara väl höga. Härigenom torde en vederbörlig utjämning hava ägt rum, så att beräkningarnas slutsiffror kunna anses ungefär motsvara ett normalt prisläge, sådant detta nu kan bedömas. Beräkningarna av förrådsvärdena avse inneliggande förrådstillgångar vid årsskiftet 1921—1922. På sålunda angivet sätt hava vi beräknat medelsbehovet för beklädnadsförråden enligt nedanstående, varvid uppställningen i betänkandet följts. Av chefen för marinstaben hava vi erhållit uppgift å manskapsvakanserna den 31 december 1921. Vakanssiffrorna voro: F l o t t a n

Däcks- och ekonomiavdelningarna

Karlskrona station

Stockholms 1 station

Summa

343 86 7 92

482 55 124 9 30

825 55 210 16 122

utom min-

49 K u s t a r t i l l e r i e t Maskinavdelningen Övriga avdelningar

Vaxholms kustart.-reg.

Karlskrona Älvsborgs kustart.-reg. i kustart.-kår

h u m m a

142 Värdet av en fullständig beklädnad uppgår för en man till föliande belopp i jämna krontal: För sjömanskåren: däcks- och ekonomiavdelningarna utom minmatroser minmatroser maskinavdelningen hantverksavdelningen

kr. 823 775 739 754

För skeppsgossar För kustartilleriets manskap:

>}

maskinavdelningen övriga avdelningar

633:

] a . 752. ' 739! _

Värdet av ett årsunderhåll stickylle per sedlar utgör i avrundade tal: För sjömanskåren: maskinavdelningen \u. 33. övriga avdelningar 14 • — För skeppsgossar För kustartilleriets manskap:

14: —

maskinavdelningen övriga avdelningar

j a . 3g. __ 19.'.

Manskapsnumerären enligt stat utgör med avrundning av siffrorna beträffande flottans manskap: Karlskrona j Stockholms station station Sjömanskåren : maskinavdelningen övriga avdelningar Skeppsgossekåren

Kustartilleriets maskinavdelningen övriga avdelningar

Sut

650 1450 400

485 1 115 200

1 135 2 565 600

2 500

4 300

Vaxholms kustart.-reg.

Karlskrona kustart.-reg.

Älvsborgs kustart.-kår

Summa

27 590

17 368

7 96

51 1054

manskap.

50 Medelsbehovet blir alltså: Stambeklädnadsförrådet vid flottans station i Karlskrona fullständig beklädnad för vakanserna: 343X823 kr. 282 289 86X739 „ 63 554 7X754 „ 5 278 92X633 „ 58 236: - - kr. 409 357: ett årsunderhåll stickyllepersedlar: 650X33 kr. 21450 1450X14 „ 20 300 400X14 „ 5 600:— „ 47 350 allmänna sjukvårdsuppbörden (tilläggsbil. 7) „ 153 000 Summa kr. 609 707 Stambeklädnadsförrådet vid flottans station i Stockholm: fullständig beklädnad för vakanserna: 482X823 kr. 396 686 55X775 „ 42 625 124X739 „ 91636 9X754 „ 6 786 30X633 „ 18 9 9 0 : - kr. 556 723: ett årsunderhåll stickyllepersedlar: 485X33 kr. 1115X14 ,, 200X14 __j; allmänna sjukvårdsuppbörden (tilläggsbil. 7)

16 005: — 15 610: — 2800: — „ 34 415 „ 5_2 000 Summa kr. 643 138

Stambeklädnadsförrådet vid Vaxholms kustartilleriregemente: fullständig beklädnad för vakanserna: kr 134X739 - "026: ett årsunderhåll stickyllepersedlar: 27X38 kr. 1026: — 590X19 u .11210:- „ 12236: Summa kr. 111262: — Stambeklädnadsförrådet vid Karlskrona kustartilleriregemente: fullständig beklädnad för vakanserna: kr 4 434: 6X739 ett årsunderhåll stickyllepersedlar: 17X38 kr. 646: — 368X19 „ 6992:- „ 7 638: Summa kr. 12 072:

51 Stambeklädnadsförrådet

vid Älvsborgs

fullständig beklädnad för vakanserna: 2X739 ett årsunderhåll stickyllepersedlar: 7X38 96X19

En årskontingent värnpliktiga uppgå till följande antal man:

kr. „

kustartillerikår: kr.

1 478: —

266: — 1824:— „ Summa kr.

2 090: — 3 568: —

vid marinen under fredstid beräknas

Karlskrona station Vid maskinavdelningen övriga avdelningar

Stockholms station

Summa

flottan:

=

500 1 000

300 800

800 1800

2 600

Vaxholms Karlskrona Älvsborgs kustart.-reg. i kustart.-reg. kustart.-kår

Summa

1 Vid kustartilleriet: maskinavdelningen övriga avdelningar

=

60 792

46 445

14 127

120 1364

1 484

Värdet av en fullständig beklädnad för en värnpliktig uppgår till följande belopp i hela krontal: Flottans

värnpliktiga:

maskinavdclningen övriga avdelningar

kr. 598: — ., 576: — Kustartilleriets

värnpliktiga:

maskinavdelningen övriga avdelningar

596: — 516: —

Medelsbehovet för anskaffning och lagring av viktigare materialier för tillverkning av beklädnad för marinens stammanskap och värnpliktiga skulle bliva följande: Värdet av materialier för ett årsunderhåll av beklädnaden för marinens stammanskap och skeppsgossar (tilläggsbil. 8) kr. Transport kr.

824 000: — 824 000:

52 Transport kr. Värdet av materialier för underhåll av en årskontingent värnpliktigas beklädnad: 800X598 1 800X576 120X596 1 364X516

824 000: —

kr. 478 400: — „ 1 036 800: — „ 71 520: — „ 703 824: — = kr. 2 290 544: — .kr. 1145 000: — kr. 1969 000: —

hälften härav, avrundat

Härav böra tillföras de i Karlskrona icke belägna beklädnadsförråden följande belopp: Stambeklädnadsförrådet

vid Stockholms

station:

Värdet av materialbehovet (7 3 x) av ovanstående kronor 824 000) c:a kr. 275 000: — 10 % härav kr. Värdet av värnpliktsbeklädnaden: 300X598 800X576 hälften, avrundat 10 % härav

Stambeklädnadsförrådet

27 500: —

kr. 179 400: — „ 460 800: — kr. 640 200: — „ 320 000: — „ kr.

vid Vaxholms

32 000: — 59 500: —

kustartilleriregemente:

x

Värdet av materialbehovet (V„ ) av ovanstående kronor 824 000) c:a '. kr. 92 000: — 10 % härav kr. Värdet av värnpliktsbeklädnaden: 60X596 792X516 hälften, avrundat 10 % härav

9 200: —

kr. 35 760: — „ 408 672: — kr. 444 432: — 222 000: — ., kr.

22 200: — 31400: —

*) Beräknat efter förhållandet mellan "värdet av materialbehovct" för resp. förråd (sid. 90 av betänkandet) och det motsvarande sammanlagda värdet för marinens samtliga stambeklädnadsförråd (sid. 89 av betänkandet).

53 Stambeklädnadsförrådet

vid Älvsborgs

kustartillerikår:

1 Värdet av materialbehovet (Vso ) av ovanstående kronor 324000) c:a kr. 16000: — 10 % härav kr. Värdet av värnpliktsbeklädnaden: 14X596 kr. 8 344: 127X516 „ 6 5532: kr. 73 876: 37 000: .'

hälften, avrundat 10 % härav

„ kr.

1600:

3700: 5 300: —

Hela kapitalbehovet för anskaffning av materialier, enligt ovanstående kr. 1 969 000: — skulle sålunda komma att fördelas enligt följande: Stockholms station kr. 59 500: — Vaxholms kustartilleriregemente „ 31400: — Älvsborgs kustartillerikår „ _ 5 300: — „ 96 200:— Återstår för den centrala beklädnadsverkstaden kr. 1 872 800: — Kostnadsbeloppen för materialanskaffningen (dock ej för de värnpliktiga) böra ökas med 20 % för arbets- m. fl. omkostnader. Denna procentuella ökning uppgår till följande belopp: Stambeklädnadsförrådet materialkostnad 20 % härav Stambeklädnadsförrådet matrialkostnad 20 % härav

vid flottans station i Stockholm: kr. 27 500: "... kr. 5 500: — vid Vaxholms

Stambeklädnadsförrådet materialkostnad 20 % härav

materialkostnad 20 % härav 1

vid Älvsborgs

kustartilleriregemente: kr. 9 200 kr. 1840: — kustartillerikår: kr. 1 600: — kr. 320: —

Den centrala beklädnadsverkstaden: (824 000 — 27 500 — 9 200 — 1600) = kr. 785 700: —

) Se noten å föregående sida.

kr. 157 140: —

54 MEDELSBEHOVET FÖR MARINENS STAMBEKLÄDNADSFÖRRAD SAMT FÖR DEN CENTRALA BEKLÄDNADSVERKSTADEN BÖR SÅLUNDA BESTÄMMAS TILL FÖLJANDE BELOPP:

K u s t a r t i 11 e r i e t

Flottan <rf-

P m

P

CO

p

5 P

CTQ

CO

cc

CO

5 er

••

H

ona reg.

5"

K p

r*- o ö

P

?r

w c <1

Beklädnad för vakanserna den 31 december 1921, underhåll av stickyllepersedlar samt, beträffande flottans förråd, allmänna sjukvårdsuppbör610 000 643 000 111 000 12 000 den, a v r u n d a t 59 500 31400 Arbetskostnader och allmänna 5 500 1800 omkostnader, avrundat .. .. — — • —

Summa 610 000 708 000 144 200

12 000

1 3 1 8 000

165 800

f* o

Centrala bekläd- Marinen nadsi dess verksta- helhet den

( T CTQ P ° CO

4 000 1 380 000 5 300 1 872 800 1 ^69 000 300

157 000

164 600

9 600 2 029 800 3 513 600

Beklädnadsförrådens ställning vid årsskiftet 1921—1922 var följande: Värdet av inneliggande lager, häri dock ej medräknade sådana tillgångar som vinterutrustningspersedlar, försöksuniformspersedlar för kustartilleriet m. m., vilka bekostats av särskilda anslag och för vilka förråden vid utlämning och eventuell förbrukning icke beredes någon ersättning. Flottans förråd: Förrådet i Karlskrona: persedlar och materialier m. m kr. 1390 000: — allmänna sjukvårds130 000:— kr. 1520 000: — uppbörden Förrådeti Stockholm: persedlar och materiakr lier m. m allmänna sjukvårdsuppbörden beklädnadsförrådet i Marstrand

730 000: 57 000: 61000:

Kustartilleriets Förrådet i Vaxholm i Karlskrona i Älfsborg

kr.

848 000:— kr. 2 368 000:

förråd: kr. 342 000 , 276 000 25 000 — kr.

643 000: —

kr. 3 011000:

55 Vid samma tidpunkt var titelställningen följande: Överbetalningar: S 29: beklädnadsförrådet i Karlskrona kr. S 30: beklädnadsförrådet i Stockholm . . . . kr. 4 000: — vartill kommer vid årsskiftet ej reglerat mellanhavande mellan skeppsgossekåren i Marstrand och beklädnadsförrådet i Stockholm „ 88 000:— „ S 37: beklädnadsförrådet för stammen vid Vaxholms kustartilleriregemente „ Summa överbetalningar kr.

4 000: 680 000:

Behållning: S 38: beklädnadsförrådet för stammen vid Karlskrona kustartilleriregemente kr. Rest kr.

50 000: 630 000:

584 000:

92 000:

Då de sammanlagda förrådsvärdena uppgingo till kr. 3 011 000: och överbetalningarna, minskade med förefintlig behållning, belöpte sig å „ 630 000: kunna sålunda förrådens tillgångar beräknas till kr. 2 381000: — Här ovan har det totala medelsbehovet angivits till, avrundat kr. 3 514 000: — Från denna summa kunna dragas förrådens nyssnämnda egna tillgångar 2 381 000 Anslagsbehovet bör alltså beräknas till I betänkandt har anslagsbehovet beräknats till och uppgår nu till vadan det sålunda minskats med

kr. 1133 000 kr. 1 750 000 1133 000 kr. 617 000

Under avdelning XIV: Sammanfattning, hava vi här nedan, med anledning av att medel under nuvarande finansiella nödläge ej synts oss kunna äskas, framhållit, att medelsbehovet tillsvidare må kunna beräknas efter delvis andra grunder än de ovanstående och sålunda nedbringas, på det att beviljandet av anslag för närvarande ej må behöva påyrkas. Beräkning

av medelsbehovet för beväringsbeklädnadsför

råden.

Flottan. Antalet värnpliktiga, för vilka kläder böra finnas i förråd, beräknas (sid. 96 av betänkandet) till lägst: Vid Karlskrona station: eldare 1 300 övriga värnpliktiga . . . 2 700

56 Vid Stockholms station: eldare 1100 övriga värnpliktiga .. 2 300 Värdet av en fullständig värnpliktsbeklädnad uppgår till: för eldare kr. 598: — för övriga värnpliktiga ,, 576: — För anskaffning av beklädnad för ovan angivna antal värnpliktiga erfordras sålunda följande belopp: Karlskrona

station: kr. 777 400: — „ 1555 200:— kr. 2 332 600: -

Stockholms

station: kr. 657 800: — „ 1324 800:— „ 1982 600: — Summa kr. 4 315 200: —

1 300X598 2 700X576 1100X598 2 300X576

Sjöbeväringsbeklädnadsförrådens tillgångar voro vid årsskiftet 1921 —1922: Karlskrona station: Värdet av inneliggande beklädnadslager kr. 1 534 000: — Kontant å titeln „ 1525 000:— kr. 3 059 000: — Stockholms station: Värdet av inneliggande beklädnadslager kr. 1 076 000: — Kontant å titeln 845 000:— „ 1 921 000: — Summa kr. 4 980 000: — Medelsbehovet har ovan beräknats till, avrundat .. . . . . „ 4 315 000: — Ett överskott förefinnes sålunda å kr. 665 000: — Enligt beräkningarna i betänkandet uppgår överskottet till omkring 255 000 kronor. Den förbättring av beväringsbeklädnadsförrådens ställning, som alltså inträtt, giver ytterligare stöd för vår i betänkandet uttalade mening, att medel ej behöva anvisas för dessa förråd. Ställningen av beväringsbeklädnadsförråden vid kustartilleriets truppförband var den 31 december 1921 följande i avrundade tal: Förrådet i Vaxholm: Värdet av förrådslagret kr. 943 000: — Kontant å titeln _ „ 741 000: — kr. 1 684 000: — Transport kr. 1 684 000: -

57 T r a n s p o r t kr. 1684 000: Förrådet

i

Karlskrona: kr. 693 000: — „ 118 000: — kr.

Värdet av förrådslagret Kontant å titeln Förrådet Värdet av förrådslagret

i

811 000:

Älvsborg: „ 416 000: Summa kr. 2 911000:

Antalet värnpliktiga vid kustartilleriet, för vilka kläder anses böra hållas i förråd, utgör minst: eldare 250 övriga värnpliktiga .. 7 200 A ärdet av en fullständig värnpliktsbeklädnad uppgår till: eldare kr. 596: — övriga värnpliktiga „ 516: — Kostnaderna för att bekläda det ovan angivna antalet värnpliktiga böra sålunda b e r ä k n a s till: 250X596 kr. 149 000: — 7 200X516 „ 3 715 200: — Summa kr. 3 864 200: — Mot detta belopp s v a r a r värdet av förrådstillgångarna enligt ovanstående kr. 2 911 000: — vadan sålunda ett underskott uppstår, belöpande sig å. . kr. 953 200: — Det i betänkandet beräknade underskottet uppgår till . . kr. 1 716 000: — Då underskottet n u utgör endast c:a „ 953 000: — h a r alltså en förbättring inträtt, uppgående till ej mindre än kr. 763 000: — Då v å r a b e r ä k n i n g a r angående medelsbehovet för sjöbeväringsbeklädnadsförråden utvisa, att ett överskott förefinnes för dessa förråd, torde det k u n n a tagas under omprövning, huruvida någon del av nämnda överskott lämpligen skulle k u n n a disponeras för minskande av underskottet för beväringsbeklädnadsförråden vid kustartilleriet. Något anslag för dem anse vi oss på i betänkandet böra föreslå.

anförda

skäl

icke

I detta s a m m a n h a n g k u n n a vi icke underlåta att framhålla, hurusom Riksstatens för beklädnadsförrådens ekonomi k u n n a uppstå synnerligen menliga följ- ändrade uppder genom den från och med innevarande år i riksstaten vidtagna för- ställning. ändringen med avseende å de anslag, av vilka kostnaderna för beklädandet av marinens stammanskap och värnpliktiga skola gäldas.

58 Till och med år 1921 hava beklädnadskostnaderna bestritts för st&mmanskap och skeppsgossar, av reservationsanslag och för de värnpliktiga av förslagsanslag. Nu skall däremot all beklädnad för marinens sUmmanskap, skeppsgossar och värnpliktiga bekostas av ett enda anslag, reservationsanslaget till beklädnad. I underdånigt utlåtande den 20 juni 1919 över av särskilda sakkunniga utarbetat betänkande och förslag till ny uppställning av riksstatens femte huvudtitel har marinförvaltningen (se statsverkspropositionen den 7 januari 1921, sid. 299) ansett sig icke böra tillstyrka sammanförande av reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna med anslaget till sjöbeväringens beklädnad, vilket senare anslag vore och lämpligen borde vara av förslagsanslags natur. Av enahanda skäl har ämbetsverket ej heller kunnat tillstyrka det ifrågasatta sammar.förandet av motsvarande anslag vid kustartilleriet. Den 23 augusti 1920 avgav marinförvaltningen underdånigt utlåtande över ett reviderat förslag i berörda hänseende, varvid ämbetsverket fann sig fortfarande böra vidhålla sin förut intagna ståndpunkt. Däremot ville ämbetsverket icke motsätta sig ett sammanförande under ett reservationsanslag av kostnaderna för beklädnad åt stammanskapet vid flottan och kustartilleriet och under ett förslagsanslag av kostnaderna för beklädnad åt sjöbeväringen och kustartilleribeväringen; dock förväntade icke ämbetsverket, att sammanförandet skulle ur förvaltningssynpunkt medföra några fördelar. Vi ansluta oss fullständigt till marinförvaltningens sålunda uttalade mening. Det eller de anslag, av vilka beklädnadskostnaderna för marinens stammanskap och skeppsgossar skola utgå, kunna givas reservationsanslags natur, därför att kostnaderna i vanliga fall kunna på förhand någorlunda exakt bestämmas, enär manskapsnumerären är i stat fastställd och utgifterna för det årliga beklädnadsunderhållet vid normala förhållanden låta sig med någon grad av visshet beräknas. Att dessa anslag de senaste åren måst överskridas och förstärkas har varit beroende på under krisåren rådande säregna omständigheter. Marinförvaltningens förslag att bringa anslagen till en storlek, som motsvarade inträdda prishöjningar å textilvaror, mötte avgjort motstånd hos såväl den anslagsäskande som den anslagsbeviljande statsmakten. Med kostnaderna för de värnpliktigas beklädande förhåller det sig däremot annorlunda. Det antal värnpliktiga, som årligen inrycker till vapenövning, kan vara mycket olika och undandrager sig bedömande på förhand. I förväg verkställda beräkningar angående de utgifter för deras beklädande, som komma att drabba vederbörligt anslag, kunna därför svårligen bliva tillförlitliga. Inträffa sådana förhållanden som för närvarande, att ett betydligt större antal värnpliktiga inrycka, än vad man enligt sannolikhetsberäkningar haft skäl antaga, kan detta ett enda år verka fullkomligt förryckande på beväringsbeklädnadsförrådens ekonomi. De inryckande måste nämligen ovillkorligen beklädas, och förråden måste bestå vad som härför erfordras, men om tillräckliga medel icke finnas å beklädnadsanslaget, vilket såsom reservationsanslag icke får överskridas, bliva beklädnadsförråden icke ersatta för utlämnad beklädnad, och förlust uppstår för dessa. Visserligen skulle denna förlust möjligen kunna täckas av ett kommande års eventuella besparingar, men säkerhet förefinnes ingalunda för att reservation framdeles kommer att

59 uppstå; de senaste årens erfarenheter peka tvärtom hän på motsatsen. Vi finna på nu anförda skäl nödvändigt, att en återgång till förutvarande förhållanden såtillvida sker. att det anslag, varav kostnaderna för beklädandet av marinens värnpliktiga skola gäldas, skiljes från beklädnadsanslaget för stammen och gives förslagsanslags natur. Någon minskning i möjligheten att överblicka budgeten synes oss härigenom icke kunna uppstå. Om anslagen i denna uppställas det ena under det andra, ger en enkel addition vid handen, vilka utgifter marinens beklädande sammanlagt kräva. C. Förrådsverksamhetens organisation; redovisning och förrådsbokföring. De förslag, som vi under denna avdelning framställt, hava i stort sett tillstyrkts av de olika myndigheter, som därav beröras, och de erinringar, som i vissa avseenden gjorts, är o av mindre betydelse. Vi hava därför ej anledning att nu göra några särskilda uttalanden härom utan tillstyrka, att de av oss föreslagna åtgärderna snarast måtte vidtagas och reglementsändringarna vinna fastställelse.

VII.

Sängpersedel- och sjukvårdsförråden vid flottan. A.

Sängpersedelförrådet.

Beträffande detta förråd hava vi nu ej anledning uttala oss annat än med avseende å medelsbehovet och ersättning för uttag från förrådet. Medelsbehovet. Vid av oss nu företagen omräkning angående medelsbehovet hava vi använt Karlskrona stations medelpris för senare halvåret år 1921, vilka dock på förslag av stationsintendenten i Karlskrona minskats med 20 % med hänsyn till sjunkande prisnivå i allmänna marknaden. Efter denna beräkningsgrund bliver medelsbehovet för sängpersedelförråden följande: Sängpersedelförrådet

i

Karlskrona.

Förrådets egna tillgångar: Värdet av inneliggande lager den 31 december 1921 kr. 334 000: — Behållning å räkenskapstiteln samma dag ,. 81000:— kr. 415 000 Värdet av det föreslagna normalförrådet „ 329 000 Överskott kr. 86 000 5

BO

Sängpersedelförrådel i Stockholm. Värdet av det föreslagna normalförrådet kr. Förrådets egna tillgångar: Värdet av inneliggande lager den 31 december 1921 kr. 69 000: — Överbetalning å räkenskapstiteln ,, 2 000: — .. Underskott kr.

92 000: —

67 000: — 25 000: —

Detta underskott anse vi, såsom även i betänkandet anförts, böra täckas av sängpersedelförrådets i Karlskrona överskott, från vilket även torde kunna tagas ett belopp av t. ex. 10 000 kronor att för stockholmsförrådet tjäna såsom rörelsekapital. Även efter vidtagandet av en sådan åtgärd torde karlskronaförrådets ekonomi vara i tillräcklig mån tryggad. Vi ifrågasätta därför alltjämt icke, att någon anvisning skall beviljas for sängper sedelförråden. Beloppet av den överföring från förrådet i Karlskrona till Stockholmsförrådet, som vi föreslagit i betänkandet (sid. 118), bör nu på grund av den förändrade förrådsställningen ökas från 25 000 till 35 000 kronor. Ersättning för uttag. I betänkandet hava vi (sid. 117 och 118) behandlat frågan om de anslag, från vilka ersättning till sängpersedelförråden bör utgå för verkställda uttag, samt framhållit, att dessa anslag borde vara beklädnads-, bevärings- och sjukvårdsanslagen. Nu har emellertid en genomgripande förändring vidtagits beträffande riksstatens uppställning och anslagens natur ävensom med avseende å de utgifter, som av de olika anslagen skola bestridas. Sängservis bör därför numera bekostas av anslaget till kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis eller av anslaget till sjukvård för marinen. B.

Sjukvårdsförråden.

Utredning beträffande dessa förråd pågår inom marinförvaltningens sanitetsavdelning. Vi anse oss därför nu ej böra ingå på denna fråga. Yttranden och uppgifter, som uteslutande beröra sjukvårclsförråden, hava även behållits av ämbetsverket och hava således ej kommit oss tillhanda. Övriga yttranden, vari även sjukvårdsförråden avhandlas, böra i utdrag eller på annat sätt delgivas nämnda avdelning för att av densamma tagas i övervägande vid utredningsarbetets fullgörande.

VIII.

Proviantförråden vid marinen.

A. Spannmåls- och proviantförrådet vid flottans station i Karlskrona. Vad vi beträffande detta förråd anfört har av vederbörande stationsmyndigheter lämnats utan erinran. Medelsbehovet för proviantförrådet i Karlskrona hava vi i betänkandet beräknat till 274 000 kronor för täckande av överbetalningen å för-

Ill

rådstiteln och till 126 000 kronor för rörelsekapital. Alltså skulle erfordas ett anslag för detta förråd av 400 000 kronor. Efter samma grunder som förut men enligt de priser å proviantartiklar, som numera gälla i allmänna marknaden, hava vi beräknat medelsbehovet för proviantförrådet i Karlskrona på följande sätt. Beräkningarna avse förrådsställningen den 30 september 1921. Överbetalning å förrådstiteln enligt marinförvaltningens huvudbok c:a kr. 626 000: — Härifrån böra avgå belopp, som först under oktober månad tillgodoförts förrådstiteln, men vilka avse utlämningar från förrådet under september månad, tillhopa c:a ,, 60 500: — Överbetalningen å förrådstiteln bör alltså rätteligen upptagas till kr. 565 500: — Värdet av förrådslagret enligt medelpris uppgår till: i själva förrådet kr. 624 000: — i bageriet „ 19 000:— tillhopa kr. 643 000: — Värdet av det föreslagna normalförrådet enligt marknadspris utgör kr. 358 000: — Det kan sålunda beräknas, att skillnaden mellan dessa belopp skall kunna utvinnas av förrådet för överbetalningens täckande eller ,, 285 000: — Resten bör täckas genom anslag, alltså kr. 280 500: — Beträffande behovet av rörelsekapital hava vi i betänkandet (sid. 132) anfört, att ett sådant kapital erfordras för att möjliggöra upphandlingar i större partier på lämpliga tider av sådana förrådsvaror som spannmål, fläsk, kött m. fl., och vi hava härför beräknat ett anslagsbelopp av i avrundat tal 126 000 kronor. På grund av det starka prisfall å livsförnödenheter, som inträffat, sedan dessa beräkningar utfördes, särskilt på de viktigare förrådsvarorna såsom salt fläsk och kött — fläsk har gått ned från kronor 4: 25 till kronor 2: 40 och kött från kronor 3: — till kronor 1: 60 — anse vi en minskning av anslagskravet för rörelsekapital till omkring hälften möjlig och föreslå för detta ändamål ett anslagsbelopp, avrundat med hänsyn till kapitalbehovet för proviantförrådet i dess helhet till kr. 59 500: —. För proviantförrådet

i Karlskrona anse vi sålunda erforderligt, att följande belopp anvisas: Till täckande av överbetalningen å förrådstiteln kr. 280 500: — Till rörelsekapital ,, 59 500: — Tillhopa kr. 340 000: — B.

Proviantrådet vid flottans station i Stockholm.

I betänkandet upptaga vi (sid. 139) den för proviantförrådet i Stockholm erforderliga anvisningen till 65 000 kronor. Även för detta förråd har medelsbehovet något minskats.

62 Efter förrådsställningen den 30 september 1921 beräkna vi anslagsbehovet sålunda. Värdet av normalförrådet kr. Värdet av förrådslagret, (efter avdrag av kronor 6 500 för kassabla artiklar) „ För att kunna uppbringa förrådet till det bestämda normalförrådets storlek fordras sålunda i första hand ett belopp av kr. Till täckande av överbetalningen å förrådstiteln erfordras „ Liksom beträffande proviantförrådet i Karlskrona synes rörelsekapitalet jämväl för Stockholmsförrådet kunna nedsättas till ungefär hälften (förut upptaget till 10 000 kronor) ; tillräckligt torde vara att beräkna ett belopp av . . . . „ För proviantföi-rådet i Stockholm föreslå vi alltså en anvisning av kr.

63 000: — 44 500: — 18 500: — 32 000: —

4 500: — 55 000: —

Beträffande de betänkligheter, som vi hyst med avseende å nedläggandet av det förut befintliga fullständiga proviantförrådet vid Stockholms station, hava vi uttalat oss i betänkandet, sid. 140—144. Att behovet av ett sådant proviantförråd i Stockholm fortfarande kvarstår, beröra vi i nästa avdelning. C. Proviantförrådet inom Vaxholms fästning. Vi hava i vårt betänkande ifrågasatt, huruvida ej de medel, som anvisats men ej tagits i bruk för uppförande av en förplägnadsanstalt i Vaxholm, lämpligen borde finna sin användning för anordnande av ett proviantförråd i Stockholm. I sitt yttrande över vårt betänkande har kommendanten i Vaxholms fästning framhållit behovet av en förplägnadsanstalt inom fästningen och därför bestämt avvisat tanken på att de anslagna medlen skulle brukas för annat ändamål. Det är oss bekant, att marinförvaltningen i underdånig skrivelse den 21 januari detta år hemställt, att en del av de för en förplägnadsanstalt i Vaxholm anvisade och reserverade medlen måtte ställas till ämbetsverkets förfogande för uppförande av enbart ett proviantförråd i Vaxholms fästning. Avsikten var, att om en fullständig förplägnadsanstalt hade kommit till stånd enligt den ursprungliga planen, flottans fartyg skulle beredas möjlighet att vid uppehåll i Stockholms skärgård proviantera från nämnda anstalt. Det nu tilltänkta proviantförrådet synes ej vara beräknat att fylla en sådan uppgift. Högste befälhavaren över kustflottan hemställer i yttrande över vårt betänkande, att frågan om ett rationellt ordnande av provianteringen av flottans fartyg i Stockholm med det snaraste måtte upptagas och bringas till en sådan lösning, att kustflottans förmåga att snabbt mobiliseras ej genom otillfredsställande provianteringsanordningar vid Stockholms station kommer att äventyras.

63 Vi vilja ytterligare understryka nödvändigheten härav. Frågan om upprättandet av ett proviantförråd i Stockholm bör ej längre skjutas å sido, sedan tanken på att anlägga en förplägnadsanstalt i \ axholm av sådan storlek, att även kustflottans fartyg därifrån skulle kunna provianteras, numera synes vara uppgiven. Att hava ett proviantförråd i Stockholm, från vilket kustflottans fartyg vid utrustning kunna fylla sina förråd och under expedition i Stockholms skärgård vid behov komplettera dem, är för mobilisering oundgängligen nödvändigt och i fredstid att avgjort föredraga framför det nu tillämpade tillvägagångssättet att för fartygen direkt anlita leverantörer. Vi vidhålla sålunda i detta hänseende vår i betänkandet uttalade uppfattning, vadan våra i detsamma framhållna synpunkter böra vinna beaktande. I alla händelser är det en oavvislig nödvändighet, att frågan om ett proviantförråd för flottan i Stockholm bringas till lösning.

För täckande av överbetalningen å proviantförrådets i Vaxholm titel hava vi föreslagit, att ett belopp av 100 000 kronor måtte anvisas. Kommendanten i Vaxholms fästning har funnit detta belopp tillräckligt. Vi hava ej anledning att nu föreslå ändring med avseende å detta be lopps storlek.

IX. överflyttning från stationskontoret till stationsintendenten av titelbokföringen, i vad den avser under stationsintendenturen vid flottans stationer hörande samtliga förråd. Stationsbefälhavarna vid flottans stationer hava lämnat våra förslag i ovanskrivna hänseende utan erinran, stationsbefälhavaren i Karlskrona dock icke utan en viss tvekan. Stationskontoren anse fortfarande, att förändring ifråga om titelbokföringen icke bör vidtagas, och stationskontoret i Karlskrona har sökt ytterligare motivera sin ståndpunkt härutinnan. Något nytt i sak utöver vad som förut anförts har emellertid ej framkommit därvid. De förhållanden, som i yttrandet beröras, ligga för övrigt vid sidan av själva huvudfrågan och stationskontorets uttalanden anknyta sig delvis till åsikter, som förmenats vara våra, men vilka vi icke hyst än mindre låtit komma till synes i vårt betänkande. Nödvändigheten av att någon myndighet under stationsbefälhavaren göres ansvarig för förvaltningen ej blott av medel för förrådsverksamhetens bedrivande utan även av de för förplägnad, beklädnad och sängservis anvisade medlen, har framstått allt tydligare för oss, ävensom att stationsintendenten, som handlägger ärenden angående anskaffning, uppläggning i förråd och förvaring av för nämnda ändamål erforderliga

förnödenheter, är den myndighet, vilken rätteligen bör åläggas ett sådant ansvar. För att stationsintendenten emellertid skall kunna uppbära detta ansvar, måste han undan för undan äga fullständig kännedom om de belopp, som bokföras å de stationsintendentnren berörande olika förrådssåväl som anslagstitlarna, samt förvissa sig om, vad dessa belopp avse, och huruvida de äro rätt beräknade, ävensom tillse, att bokföring avsärskilda slag av utgifter verkställes i rätt tid och i behörig ordning, så att icke dessa komma att oväntat påföras anslagen eller förråden i oberäknat stora, titelställningen förryckande poster o. s. v. Den förändring, som från och med innevarande års ingång vidtagits med avseende å beklädnadsanslaget, nämligen att även kostnaderna för de värnpliktigas beklädnad skall utgå därav, alltunder det att anslaget fortfarande bibehålles såsom ett reservationsanslag — ett förhållande, vars olämplighet vi i annat sammanhang ansett oss böra erinra om (sid. 57—59) — gör ett än vaksammare aktgivande å titelbelastningen av nöden. Detsamma gäller även beträffande den synnerligen knappt tillmätta del av reservationsanslaget till kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis m. m., som får tagas i bruk för sängservis. I och med det att ansvaret för ovanberörda förvaltningsåtgärder ålägges stationsintendenten, blir det alltså nödvändigt för honom att noggrant följa bokföringsarbetet, varför detta också i erforderlig utsträckning bör överflyttas till hans expedition för att där utföras under hans överinseende och ledning. Vårt förslag härom — liksom övriga i samband därmed under avdelning IX i betänkandet framlagda förslag — få vi sålunda bestämt vidhålla. Vi hålla före, att dessa förslag äro av den betydelse, att de böra omedelbart vinna stadfästelse. För utförande av de särskilda nu avhandlade åligganden, som överflyttas till stationsintendenturens verksamhetsområde, synes det oss, att proviant- och beklädnadsintendenternas arbetskraft bör kunna utnyttjas, varför vi nu i tillägg till vårt reglementsändringsförslag intagit föreskrift om att nämnda förrådsintendenter, i den mån deras nuvarande tjänsteutövning ej härför lägger hinder i vägen, må kunna åläggas att å stationsintendentens expedition biträda vid handläggande av ärenden rörande förrådsverksamheten. Då kontrollen över förrådsverksamheten även med avseende å redovisningen enligt vårt förslag överflyttas till stationsintendenten, föreslå vi i övrigt -— förutom den ändring, att förrådsintendenterna i redovisningshänseende skola vara underställda stationsintendenten och ej stationskontoret, vilken ändring bort inkomma redan i vårt första reglementsförslag — även att förrådsredovisningarna skola ingivas till stationsintendenten för att av honom överlämnas till stationsbefälhavaren.

X.

Persedel- och sjukvårdsförråden vid kustartilleriet. A.

Persedelförråden.

Vid den tidpunkt, våra i betänkandet (sid. 162) lämnade uppgifter angående persedelförrådens ställning avse, nämligen utgången av år 1919.

utvisade Karlskronaförrådets titel en överbetalning a . . . . kr. 3 939:46 under det titlarna för förråden i Vaxholm och Älvsborg hade behållningar å tillhopa ,, 1 487; 72 För alla förråden sammantagna skulle sålunda för täckande av överbetalning då erfordras kr. 2 451: 74 Den 31 december 1921 visade räkenskapstiteln för förrådet i Älvsborg varken behållning eller överbetalning; å de båda andra förrådens titlar förefanns däremot behållning uppgående till följande belopp: S. 43: Persedelförrådet vid Vaxholms kustartilleriregemente, sängpersedlar, avrundat kr. 8 200: — S. 44: Persedelförrådet vid Karlskrona kustartilleriregemente, sängpersedlar, avrundat ,, 4 400: -^ Tillhopa kr. 12 600. — Titelställningen har således förbättrats med ungefär 15 000 kronor. Det sammanlagda värdet av i persedelförråden ingående sängpersedlar upptogs i vårt betänkande (sid. 162) till 612 000 kronor. Någon omräkning härav hava vi nu ej ansett erforderlig. Med hänsyn till förrådens värde samt därtill, att överbetalningar nu ej förekomma å förrådstitlarna, vilka tvärtom uppvisa någon behållning, synes förlagskapital ej behöva avses för de ifrågavarande förråden. Skulle emellertid kapitaltillskott anses erforderligt, bör härför, såsom vi i betänkandet omnämnt (sid. 163), kunna tagas i anspråk någon del av den ännu disponibla behållningen av anslaget till beklädnad och sängservis för kustartilleriets värnpliktiga. Vårt förslag (sid. 163) att uttag av sängpersedlar från persedelförråden böra gäldas av beklädnads-, bevärings- och sjukvårdsanslagen, äger ej längre giltighet, sedan förändrad anslagsindelning vunnit fastställelse från och med innevarande års början. Kostnaderna för uttagna sängpersedlar skola nu gäldas av anslaget till kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis eller anslaget till sjukvård för marinen. B.

Sjukvårdsförråden.

Frågan om sjukvårdsförrådens ordnande har på grund av våra utta j landen i betänkandet upptagits till behandling inom marinförvaltningens sanitetsavdelning, där utredning beträffande dessa förråd alltjämt pågår. Vi anse oss vid sådant förhållande sakna anledning att nu ingå på detta spörsmål.

XI.

Prissättning å artiklar tillhörande beklädnads-, sängpersedel-, sjukvårds-, proviant- och persedelförråden.

Emot: våra förslag angående prissättningen å artiklar tillhörande ovannämnda förråd hava ej några erinringar framkommit.

66 I samband med frågan om prissättningen hava vi i betänkandet (sid. 170) framhållit, att medelprisen å proviantartiklar borde fastställas halvårsvis och ej kvartalsvis, varvid vi haft provianteringsförhållandena särskilt vid Stockholms station för ögonen. I sitt yttrande över vårt betänkande har stationsintendenten i Karlskrona emellertid uttalat sig för bibehållandet av den nuvarande bestämmelsen, att proviantmedelprisen skola beräknas för kvartal i samband med kvartalsupphandlingar av proviant. Stationsintendenten i Stockholm, som såsom sakkunnig deltager i föreliggande utredningsarbete, anser däremot på de av oss i betänkandet anförda skälen, att halvårsupphandlingar samt medelprisens beräknande halvårsvis äro att föredraga, vad Stockholms station beträffar. Då provianteringsförhållandena vid de båda stationerna i flera avseenden äro olika, anse vi det önskligt att reglementet lämnar möjligheten öppen för tillämpandet av det av de båda tillvägagångssätten, som för den ena eller andra stationen må befinnas lämpligast, varför vi nu föreslå, att upphandlingar av proviant och den därav beroende medelprisberäkningen måtte äga rum kvartals- eller halvårsvis på sätt marinförvaltningen bestämmer.

XII.

Fortifikationsförråden.

Befälhavande amiralen i Karlskrona anser, att förlagskapitalet för det ordinarie underhållsförrådet i Karlskrona fästning, för anskaffning av materialier, ej bör sättas lägre än till 15 000 kronor. Vi hava i betänkandet framhållit, att ett belopp av 5 000 kronor synts oss kunna vara tillräckligt för detta ändamål. Att nu, sedan materialprisen i många fall gått ned, föreslå förhöjning av detta belopp, finna vi icke nödvändigt. För förrådet i Vaxholm hava vi i betänkandet upptagit ett belopp av 30 000 kronor. Alltjämt synes prisfall kunna påräknas, varför vi anse detta belopp kunna minskas till 20 000 kronor. Anslagsbehovet för de ordinarie underhållsförråden torde alltså nu kunna begränsas till: för förrådet i Vaxholm kr. 20000: — ., Karlskrona „ 5 000: — „ Älvsborg ,, 5 000: — Summa kr. 30 000: — Liksom förut i betänkandet få vi även nu tillstyrka, att förrådstitlar uppläggas för de ordinarie underhållsförråden inom kustfästningarna, i vad dessa förråd omfatta materialier.

XIII.

Balansräkning.

I vårt uppdrag har ingått jämväl att utreda möjligheten och lämpligheten av att förrådens värden komma till synes i de för förråden upplagda

m konton. Vår utredning har givit vid handen, att ehuru detta väl är möjligt, det likväl icke kan anses lämpligt. Bästa lösningen av frågan om anordnande av ekonomisk kontroll över förrådsverksamheten och dess förvaltning har i stället synts oss vara, att en särskild årlig balansräkning vid sidan av bokföringen upprättas för varje ekonomiskt mera betydande förråd eller förrådsenhet, som i medelsräkenskapen representeras av bokföringstitel. För att önskvärd erfarenhet i detta hänseende emellertid måtte vinnas, hava vi föreslagit, att balansräkningarna tillsvidare böra upprättas försöksvis. För balansräkning hava vi i betänkandet (sid. 184) uppställt ett allmänt schema. Reservationsvis har en av de sakkunniga, revisorn Seth Svensson föreslagit ett annat schema (sid. 195), vilket han ock fortfarande förordar. Reservanten framhåller dock (sid. 195), att vid uträknandet av förrådsvärdet för balansräkningens upprättande inga varor böra medräknas, som ej ingå i normalförrådet, emedan de bägge storheterna, förrådsvärde och normalförrådsvärde, i annat fall ej bliva jämförbara. Detta är riktigt; det är ock anledningen till att de sakkunnigas flertal ej kunnat förorda reservantens schema, ty en förutsättning för att en efter detsamma upprättad balansräkning skall bliva rättvisande, är, att i ett förråd ej finnas andra artikelslag än sådana, som äro upptagna i normalförrådet. Vi hava emellertid ej ansett det lämpligt och särskilt beträffande flottans synnerligen omfattande materialförråd knappast möjligt att i normalförrådet medtaga alla erforderliga artiklar. Normalförråden böra därför enligt vårt förslag omfatta blott de viktigaste artiklarna och komma sålunda att utgöra endast en stomme till vederbörligt förråd. De sakkunnigas flertal hava vid sådant förhållande ej kunnat finna reservantens schema för balansräkning tillfredsställande, enär vid dess användning måste bortses från det betydande förrådsvärde, som representeras av artiklar utöver normalförrådet, vilket värde, vad flottans materialförråd vidkommer, kan uppgå till betydande belopp, för närvarande uppgående för förrådet i Karlskrona till c:a 1 500 000 kronor och för förrådet i Stockholm till c:a 1 000 000 kronor. Varvschefen vid flottans station i Karlskrona tillstyrker reservantens schema för förrådens balansräkningar, men detta tillstyrkande bör ställas i samband med hans uttalande (sid. 3 av hans yttrande), att ett normalförråd synes böra innehålla om icke alla så åtminstone de allra flesta a\ de för driften behövliga artiklarna. Varvschefen vid flottans station i Stockholm framhåller bland annat, att genom den föreslagna balansräkningen föga kännedom erhålles om, huruvida förrådets olika artiklar finnas i önskade kvantiteter, i det att brist å viktiga varuslag och omotiverat överflöd å andra samtidigt kunna föreligga, utan att balansräkningen förråder detta missförhållande. Sådan fordran kan dock rimligtvis icke ställas å balansräkningen, att den skaD kunna angiva, huru ett förråd tekniskt eller militärt blivit skött, ty förefintlighet av en balansräkning befriar naturligen icke varvschefen från skyldighet, att ägna synnerlig omsorg åt förrådens vederbörliga komplettering och förrådsdriften i allmänhet, vilken skyldighet vi ansett böra reglementsfästas, (se reglementsändringsförslaget, reglemente för marinen del I § 260:1 h ) . Balansräkningen möjliggör visserligen förrådsställningens överblickande ekonomiskt, men dessutom måste givetvis övervakas

68 särskilt beträffande de viktigare artiklarna, att förrådstillgångarna äro tillräckliga och lämpligt avpassade. Nödvändigheten h ä r a v h a r även varvschefen insett, ty h a n föreslår, att en tablå bör upprättas, som utvisar i förrådet inneliggande varukvantiteter vid årets slut, jämförda med för normalförrådet bestämda varumängder. E n sådan tablå torde dock vara överflödig, ty jämförelsen kan g ö r a s med tillhjälp av de beräkningar, vilka måste upprättas för bestämmande av dels "förrådsvärde" dels "normal förrådsvärde" i balansräkningen. E n dylik överblick står för övrigt varvschefen öppen vid varje tid av året genom materialliggaren och underlättas genom den av oss nu föreslagna ändringen av formuläret till sådan 1iggare (reglemente för marinen del I, form. 65), att i stället för "minimikvantitet" (som i vissa fall förutsatts k u n n a bestämmas av varvschefen) upptages normalkvantitet (bestämd av marinförvaltningen eller för mindre viktiga artiklar av varvschefen). Befinnas större skiljaktigheter mellan behållnings- och normalkvantiteterna vara för handen, bör rättelse åvägabringas. Med den mångfald artiklar, som materialförrådet omfattar, är det emellertid omöjligt att k u n n a avgöra för förrådet i dess helhet, i vad mån överskott och underskott motsvara varandra. Den kontroll, som åstadkommes genom en jämförande g r a n s k n i n g av förråds- och normalkvantiteterna bör därför kompletteras med den, som vinnes av balansräkningen. Detta medgiver också varvschefen, men h a n anser det vara tillräckligt med en b a l a n s r ä k n i n g efter det p r i m ä r a schema, som å sid. 179 av vårt betänkande angives, varigenom arbetet med uträknandet av normalförrådsvärdet skulle besparas. Vi hava emellertid i betänkandet påvisat, och därom äro samtliga de s a k k u n n i g a ense, att detta schema kan användas endast under förutsättning av någorlunda oförändrat prisläge ä r efter år. Då en sådan förutsättning knappast är tänkbar, kan en efter detta enkla schema upprättad b a l a n s r ä k n i n g s n a r a r e verka vilseledande än klargörande, då det gäller att u n d a n för undan bedöma förrådsställningen. Varvschefen anför vidare, att den av oss föreslagna balansräkningen icke ger klarhet om ställningen i förhållande till det anvisade förlagskapitalet. Med förlagskapital synes varvschefen härvidlag mena det kontanta penningbelopp, som ställes till förfogande för anskaffning av för. rådsvaror. Vi anse emellertid att med förlagskapital bör menas värdet av de förrådsvaror, vilkas uppläggande anbefallts, d. v. s. normalförrådsvärdet. E n b a l a n s r ä k n i n g bör efter detta betraktelsesätt upptaga norma Iförrådsvärde och ej blott det anvisade penningbeloppet. Den tid, uppgående till omkring 15 ä 20 timmar för båda materialförråden, som åtgår för normalförrådsvärdets beräknande, är ej heller så avsevärd, att det k a n v a r a berättigat att. såsom varvschefen vill göra, framhålla arbetet härmed såsom ett skäl för att b a l a n s r ä k n i n g e n icke bör upprättas på det sätt, som av oss föreslagits. Övriga myndigheter, som haft att yttra sig Över vårt betänkande, hava antingen ej alls eller endast i förbigående berört frågan om b a l a n s r ä k n i n g . D e r a s yttranden föranleda därför ej n u något uttalande från vår sida. Vi vidhålla vad vi i betänkandet föreslagit och vilket även tillstyrkts a,v marinförvaltningens bokslutskontor, att balansräkningar försöksvis upprättas för' ekonomiskt mera betydande förråd eller förrådsenhet, som i medelsräkenskapen representeras av bokföringstitel, allt enligt marinförv a lining ens b estämm ande.

69 XIV.

Sammanfattning:.

De resultat, som framgått av nu fullbordad revidering av vårt betänkande, k u n n a till sina huvuddrag sammanfattas på nedan angivet sätt. A.

Medelsbehovet.

Vad medelsbehovet angår, h a r detta väsentligt förändrats. Av en jämförelse mellan det. som av oss föreslagits i betänkandet, och det, som i detta tillägg föreslås, framgår, att det nedgått med icke mindre än 7 364 000 kronor, från 9 022 000 kronor till 1 658 000 kronor. Detta ses av nedanstående sammandrag av bilagorna I till de båda: Medelsbehov:

Förut:

Proviantförrådet i K a r l s k r o n a 400 000: D:o i Stockholm 65 000: D:o i Vaxholm 100 000: Stambeklädnadsförråden och den centrala beklädnadsverkstaden i 750 000: Materialförrådet i K a r l s k r o n a (utom stenkol och ammunition) 4 864 000 D:o i Stockholm 1 723 000 D:o i Vaxholms och K a r l s k r o n a fästningar 80 000 Fortifikationsförrådet i Vaxholm 30 000 D:o i K a r l s k r o n a 5 000 D:o i Älvsborg .... 5 000 Summa 9 022 000

Nu:

340 000 55 000 100 000 1 1 3 3 000:

20 000: 5 000: 5 000: 1 658 000: —

Orsakerna härtill ligga klara och torde, såsom framgår av vad som förut anförts, k u n n a sammanfattas sålunda. Det allmänna prisfallet å samtliga a r t i k l a r har förbilligat normal- eller däremot svarande förråd, samtidigt som överbetalningarna å titlarna nedbringats (å flottans materialförråd med icke mindre än n ä r a 4 000 000 k r o n o r ) , under det att behållningen å koltitlarna, d. v. s. titlarna för det från materialförråden i bokföringshänseende skilda kolförrådet, uppgår till n ä r a 5 000 000 kronor, vilka n u delvis k u n n a tagas i a n s p r å k . Av skäl, för vilka utförligt redogjordes i betänkandet, ansågo vi oss där icke b ö r a taga tillgången å koltitlarna i betraktande. Vidare h a r för nedskrivning av i materialförråden ingående artiklar behövliga medel minskats, därigenom att utförsäljning av under dyrtiden inköpta varor alltjämt pågått till de pris, vilka de vid inköpet betingat. Emellertid kunna vi icke sluta ögonen för det förhållande, att det nuvarande finansiella nödläget kräver, att största varsamhet måste iakttagas vid äskandet av anslag. Vi anse oss därför pliktiga att vad ovanstående k r a v för stambeklädnadsförråden och den centrala beklädnadsverkstaden a n g å r göra följande uttalande. Ifrågavarande anslag hava av oss b e r ä k n a t s under den förutsättning, att man, varnad av erfarenheten

YO

av de stora svårigheter att anskaffa beklädnad, som mötte under vår mobilisering under världskriget, städse skulle hava i förråd, förutom färdig beklädnad för alla stamvakanser, även materialier för ett helt års underhåll av beklädnaden för all stam och ett halvt års underhåll av beväringens beklädnad. Skulle man emellertid anse sig böra och kunna, på grund av tvingande ekonomiska skäl, nedsätta den sålunda av oss föreslagna krigsberedskapen därhän, att man i förråd städse hölle materialier för endast ett hälft års underhåll av beklädnaden för stammen och blott ett fjärdedels år för beväringens beklädnad, så skulle följande besparing uppstå: ett årsunderhåll av materialier för stammen kr. 824 000: — hälften härav kr. 412 000: — ett årsunderhåll av stickyllepersedlar för stammen kr. 104 000: — hälften härav „ 52 000: — ett årsunderhåll av de värnpliktigas beklädnad kr. 2 290 000: — en fjärdedel härav ., 572 500: — arbetskostnader och allmänna omkostnader, förut beräknade till 20 % av materialkostnaden för stammen, 824 000 kronor, eller till avrundat .. kr. 165 000: — hälften härav „ 82 500: — Summa kronor 1119 000: — Med denna reduktion, vilken vi nu icke anse innebära någon större risk, skulle för stambeklädnadsförrådens och den centrala beklädnadsverkstadens finansiering icke några särskilda medel behöva anslås. Från det obetydliga belopp av 14 000 kronor, varmed det beräknade anslagsbehovet, 1133 000 kronor, överskjuter den nu föreslagna reduceringen, 1119 000 kronor, kan man nämligen bortse, med hänsyn till att hela anvisningen avses för den centrala beklädnadsverkstaden. Vi vilja i detta sammanhang återföra i minnet, att vi i betänkandet anfört, att en eventuell minskning av kadrerna eller av själva beklädnadsstaten eller en ytterligare nedgång i prisen å textilvaror komme att verka till nedsättning av medelsbehovet. Dragés från det i ovan gjorda sammandrag av bil. I angivna medelsbehovet av 1 658 000 kronor de för beklädnadsförråden avsedda 1133 000 kronor, återstå 525 000 kronor för proviant- och fortifikationsförråden. Huruvida detta belopp må kunna reduceras vid den tidpunkt, då tdet av riksdagen bör äskas, beror, vad proviantförråden beträffar, på titlarnas dåvarande ställning, och vad angår fortifikationsförråden, huruvida man eventuellt enbart för dessa vill göra någon framställning <om medels beviljande. För proviantförråden synes oss för övrigt kunna ifrågasättas, om ej behovet av kapital för hållande av erforderliga förrådslager må kunina tillgodoses genom att en följd av år något visst belopp, förslagsvis 50 O00 kronor, årligen överföres från förplägnadsanslaget till förrådstitlarna.

71 B. Organisationen. Vad organisations- och därmed sammanhängande spörsmål angår, föreslå vi endast mindre betydelsefulla jämkningar och tillägg. De inskränkas beträffande nedannämnda kapitel till följande: / / / . Materialförråden vid flottans varv: 1. Verktyg skola icke vidare i dem ingå. 2. Materialförrådet i Stockholm bör omfatta även en flyguppbörd, omhänderhavd av särskild förrådsförvaltare. 3. Kollationering mot materialliggaren blir för förrådsförvaltare en rättighet, ej skyldighet. 4. Uppbördsmans vid arbetsgrupp ansvar för behållningsförråd angives tydligt. 5. Inventeringsskyldighet av olika förrådsuppbörder och behållningsförråd blir materialintendent ålagd. 6. Materialintendent skall underskriva materialliggare. 7. Omkostnadskonto för materialförråd må tillsvidare försöksvis föras. 8. Formuläret till materialliggare har något ändrats. i V. Inventarie- samt sjöinstrument- och sjökarteförrådet vid flottans varv: En reservinventarieuppbörd tillkommer. V. Materialförråden och inventarieförråden inom kustfästningarna: Samma formulär till materialliggare som för flottan skall gälla, VI. Beklädnadsförråden vid marinen: Anslagen till stammens och beväringens beklädnad skola såsom tillförne i budgeten särskilt för sig upptagas, det förra såsom reservationsoch det senare såsom förslagsanslag. VII. Sängpersedel- och sjukvårdsförråden vid flottan: Ersättning för uttag skall som en följd av ändrad budgetsuppställning bekostas av anslaget till kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis eller av anslaget till sjukvård för marinen. IX.

överflyttning från stationskontoret till stationsintendenten av viss bokföring: Proviant- och beklädnadsintendenterna skola kunna användas för att å stationsintendentens expedition biträda med handläggning av ärenden rörande förrådsverksamheten, och de skola även i redovisningshänseende underställas stationsintendenten. X.

Persedel- och sjukvårdsförråden vid kustartilleriet: Samma ändring som ovan beträffande motsvarande förråd vid flottan.

XI.

Prissättning å artiklar tillhörande beklädnads-, sängpersedel-, sjukvårds-, proviant- och persedelförråden: Upphandlingar av proviant och den därav beroende medelprisberäkningen må äga rum kvartals- eller halvårsvis på sätt marinförvaltningen bestämmer.

72 UPPGIFT, BETRÄFFANDE DE MARINENS FÖRRÅD, FÖR VILKA OMRÄKNING FÖRESLAGNA NORMALFÖRRÄD SAMT IFRÅGASATTA ANVISNINGAR. UPPSTÄLLNINGEN DEN 31 DECEMBER 1921, DÄR

Räkenskapstitel

F ö r r å d

Proviantförrådet i Karlskrona » i Stockholm » i Vaxholm Stambeklädnadsförrådet vid flottans station i Karlskrona Stambeklädnadsförrådet vid flottans station i Stockholm Stambeklädnadsförrådet vid Vaxholms kust-

S 27 S 28 S 47

-

S 29

--

1 520 000

S 30

—

848 000

S 37 Stambeklädnadsförrådet vid Karlskrona kustartilleriregemente Stambeklädnadsförrådet vid Alvsborgs kustartillerikår (För samtliga beklädnadsförråd äro endast färdiga kläder och materialier medräknade likväl ej vinter utrustningspersedlar m. m.) Den centrala beklädnadsverkstaden Materialförrådet i Karlskrona, utom stenkol och

S 38

Fortifikationsförvaltningens ordinarie underhållsförråd i Kai'lskrona, materialier Fortifikationsförvaltningens ordinarie underhållsförråd i Alvsborg, materialier Beväringsbeklädnadsförrådet vid flottans station i Karlskrona Beväringsbeklädnadsförrådet vid flottans station i Stockholm .. Beväringsbeklädnadsförrådet vid Vaxholms kustBeväringsbeklädnadsförrådet

vid

643 000 *) 44 50()i) 1 62 000 »)

342 000

. —

276 000

S 39

25 (100

—

-

S 49

.__

5 390 000 i)6)

S 50 S 76

—

3 179 000 6)

Materialförrådet i Stockholm, utom stenkol och Instrumentaluppbördens underhåll Fortifikationsförvaltningens ordinarie underhålls-

Förrådsvärde

— — S 31

-*T

1 534 000

S 32

1 076 000

S 40

943 00(1

Karlskrona S 41

—

693 000

S 42

—

416 000

Beväringsbeklädnadsförrådet vid Alvsborgs kustSängpersedelförrådet vid flottans station i Karlskrona Sängpersedelförrådet vid flottans station i Stockholm Materialförrådet i Karlskrona, stenkol » i Stockholm » Göteborgs örlogsdepå, stenkol

S 33 S 34 S 55 S 56 S 109

334 000 69 000 972 000 918 000 212 000

2 102 000

?;; TILLÄGGSBILAGA 1. VERKSTÄLLTS, GIFTEN

A

AVSER,

FÖRRADSVÄRDE, RÖRANDE

RÄKENSKAPSTITLARNAS

FÖRRÅDSVÄRDEN

OCH

STÄLLNING,

RÄKENSKAPSTITLAR,

EJ ANNAN TIDPUNKT SÄRSKILT ANGIVITS.

Räkenskapstitlarnas ställning Behållning

Värde av föreslagna normaiför råd m. m.

Överbetalning

—

—

__

565 500 i)2) 32 000 i) 166 000!)

358 000 63 000

584 000

610 000 4

92 000 )

708 000

4 000

144 200

Ifrågasatta anvisningar

340 000 55 000 100 000

50 000

) 1 133 000

12 000

—:

9 600

2 029 800

—

— 3 624 000!)

—

3 668 000

1 252 000 197 000

1 800 000

—

—

—

20 000

—

—

—

5 000

—

—

—

5 000

—

—

—

1 525 000

!

-

"

845 000

-

-

—

—

741 000

—

—

—

—

118 000

—

—

81 000

—

—

329 000

2 00<)

92 000

2 779 000 2 184 000 107 000

r

—

.

11 " }

3 680 000 Summa

1 658 000

Anteckningar

J

) d. 30/9 1921. ) Se sid. 116. 3 ) Ej omräknat. 4 ) Se sid. 106. 5 ) Se sid. 1 3 2 - 1 3 4 . 6 ) Efter marknadspris. ') Föreslås överföring från stenkolstitlarna. 8 ) Ifrågasattes överföring från förrådet i Karlskrona till förrådet i Stockholm, sid. 59 och 60. 9 ) Föreslås, att härav överföres ett belopp av 2 479 000 kronor till materialförrådens titlar, utom stenkol och ammunition. 2

n TILLÄGGSBILAGA 2.

Uppgift angående förrådstitlarnas ställning vid mars månads utgång år 1922. Titel S 27 Spannmåls- och proviantförrådet i Karlskrona „ Stockholm S 28 S 29 Beklädnadsförrådet i Karlskrona . S 30 „ „ Stockholm

Behållning

Överbetalning 354 274 35 438 657 911 187 423

1 510 567 Karlskrona Sjöbeväringens beklädnadsförråd Stockholm 877 396 81231 Sängpersedelförrådet i Karlskrona 3 206 „ Stockholm 11615 Sjukvårdsförrådet i Karlskrona 3 842 „ Stockholm Beklädnadsförrådet för stammen vid Vaxholms kust18 361 08 artilleriregemente • • • S 38 47 167 15 D:o för stammen vid Karlskrona kustartillerire gemente S 39 S 40 D:o för stammen vid Älvsborgs kustartillerikår ., 736 414 46 D:o för värnpliktiga vid Vaxholms kustartilleri regemente S 41 118 118 49 D:o för värnpliktiga vid Karlskrona kustartilleri S 42 regemente S 43 D:o för värnpliktiga vid Älvsborgs kustartillerikår 8 006 41 Persedelförrådet vid Vaxholms kustartilleriregeS 44 mente, sängpersedlar 4115 22 D:o vid Karlskrona kustartilleriregemente, sängS 45 persedlar 78 465 S 47 D:o vid Älvsborgs kustartillerikår, sängpersedlar S 49 Proviantförrådet i Vaxholms fästning 2 620 708 1124 780 Materialförrådet i Karlskrona, utom stenkol och S 50 2 834 001 ammunition S 55 2 155 457 S 56 D:o i Stockholm, utom stenkol och ammunition 186 880 S 59 D :o i Karlskrona, stenkol D :o i Stockholm, stenkol S 60 67 443 39 D:o i Vaxholm, utom artilleri- och minammunition 10 97 934 D:o i Karlskrona fästning, utom artillerioch min S 61 202 834 ammunition S 76 94 106 556 D:o i Älvsborg, utom artillerioch minammunition S109 Instrumentaluppbördens underhåll 8 782 513 119 5 347 640 92 Göteborgs örlogsdepå, stenkol S:a kronor 437 S 51 Materialförrådet i Karlskrona, artilleriammunition 451 561 979 S 52 D:o i Stockholm, artilleriammunition 23 839 S 53 D:o i Karlskrona, minammunition 116 705 S 54 D :o i Stockholm, minammunition 47 063 S 57 D:o i Karlskrona, torpedammunition 20 876 164 S 58 D:o i Stockholm, torpedammunition 370 692 93 D:o i Vaxholm, artilleriammunition S 63 6 709 171 S 64 D:o i Karlskrona fästning, artilleriammunition .. 91003 711 D:o i Älvsborg, artilleriammunition S 65 22 257 22 S 67 D:o i Vaxholm, minammunition 24 461 43 S 68 D:o i Karlskrona fästning, minammunition 12124 08 • S 69 D:o i Älvsborg, minammunition 13 260 27 D:o, ersättning för försåld artillerimateriel (flottan) S 71 1 734 824 I 96 || 27 586 ! 35 Transport

S 31 S 32 S 33 S 34 S 35 S 36 S 37

75 Behållning

Titel

Överbetalning

Transport! 1734 824 96 8 7-2 D:o, ersättning för försåld artillerimateriel (kustartilleriet) 30 267 92 jj S 73 D:o, ersättning för försåld torpedmateriel 5 049 77 S 74 D:o, medel för ersättande av kasserat röksvagt krut! 23 475 , 41 | S.a kronor 1 793 618 01

27 586 35

27 586 , 35

Stockholm den 25 april 1922. E.

Silfverswärd.

Behållning

; Överbetalning

1 79.'! (US 06 8 782 513 19

27 586 35 5 347 640 92

Sammandrag. Ammunitionstitlarna Övriga förrådstitlar S:f i kronor

S u m m a behållning » överbetalning

10 576 131 ; 25 || 5 375 227 j 27 10 576131 25 l| 5 375 227 1 27

Kontant i förrådstitlarna kronor || 5 200 903 98

Anm. Månatliga uppgifter beträffande förrådstitlarnas ställning under tiden från betänkandets avgivande finnas ibland de sakkunnigas handlingar. Sammandrag av dessa uppgifter har ej medtagits såsom tilläggsbilaga med hänsyn till tryckningskostnaderna.

76 T I L L Ä G G S B I L A G A 3.

FÖRTECKNING BETRÄFFANDE

A D E ÄNDRINGAE

AV " F Ö R S L A G E T

MATERIALFÖRRÅDENS

TILL

NORMALFÖRRÅD

MATERIALUPPBÖRDER

I

KARLS-

KRONA OCH STOCKHOLM-' (BIL. 3 T I L L B E T Ä N K A N D E T ) , SO Al A N S E T T S BÖRA V I D T A G A S P A GRUND AV INKOMNA

YTTRANDEN.

Stockholm

Karlskrona

A r t i k l a r

Bultar av j ä r n med muttrar kg Cement, Portland kbm Ebonit i plattor och stänger kg. Filt, ångpanne- och nöt8 hårs Fluorvätesyra » Fosforbrons, se metall Fosforkalcium »

Föreslagen kvantitet

Ökning

förut

i förhållande till det ursprungliga sprungli; förslaget

nu

4 0001 1000| 20j 50;

Minsk-' Föreslagen ning kvantitet

fÖrUt

mi

Ökning

Minskning

i förhållande till det ursprungliga

förslaget

— ' 3 000 2 000 1000 20 — 10

— J 1000 10

160; 110,

1400 1000: — — \ 3 5 0 350

400 I

—

i ooo! 1 000

Färgämnen : cinnober, grön gulocker och ljusocker marinblått zinkvitt

»

» » »

3 500 2 500 — ' 55 7 700 5 400

— ! 150

1 000 55j 40 - ! 2 300 7 700 5 400

2 300:

Glas: ventil H a n d d u k a r , disk- (maskin- och bomullstorkdukar) Isoleringsmassa

st. » kg.

200 B00; 100

i 9 500 9 500) 4 000 1500

9 000 9 000 2 500

Järn: balk-, hörn-, spant-, 40 000 30 000! 10 000 23 000 20 000 T-, U- och Z- .. .. » 15 000 30 0001 15 000 gjutjärn » plåt av olika tjocklek, 145 000 50 000, - ' 95 000 80 000 30 000 refflad och tunnplåt » 12 000 9 000 9 000 27 000 15 000; ämnes* 50 25 — I 50! Kalk, osläckt kbm

3 000 50 000

77 Stoc k h o1 m

Karls krona

A r t i k l a r

Koppar: fosfor kg. i tackor, garad » i rör kvm. Korkmatta Krolisplint kg. Kätting, järn-, sorterad m. » koppar » »

Minskning

Föreslagen kvantitet

Föreslagen kvantitet

Ökning

förut

i förhållande till det förut ursprungliga förslaget

nu

300 — 22 500 20 000 5 000 4 000 2 700 2 000 100 400 900 — 200 —

Ökning

Minskning

i förhållande till det ursprungliga förslaget

nu

— —-

2 500 1000 700

300 900 200

— — —

9 000 4 500 1260 400

— —

9 000 3 600 1260 400 400 100

— — —

400 100

—

— — —

Ledningstråd:

T. V. I. l x l

kvmm. ] 1

1\ m

) m.

20 000 15 000

5 000 30 000 20 000

1. kg.

16 004 30 000 13 996 4 000 3 000 —

1000 P. V. G. grön .

övrig

Lera, eldfast Madiafett

J

Metall, legering: brons, durana \ • » dynamo 1 » imadium .. .. > kg. — 13 000 » mangan I » rödgods j > 18 230 — fosforbrons, gjut-.. .. \

:»

pi£::::k

—

~—' 10 000

3 840 25 000 3 000 3 000

—

— —

—

—

' —

—

—

— > 230 ca6500

4 500

— i

—

—

5 000

—

—

—

2 000

—

—

6100 126

6 000 126

— —

—

3 050 90

3 000 90

— —

—

24 300 23 000

—

1300 14 400 14 000

—

tråd .. .. J

lager- och vitmetall (babbits, delta m.fl.) » bult, s e x k a n t eller ämnes mässing, plåt > rundgöt .. .. ! kg. » rund, valsad » rör > tråd » kedja, kätting m. nysilver, duk j > plåt > kg. > tråd j Märlor, sorterade st. Nyckelämnen, sorterade » Nöthår kg-

—

—

—

—

—

—

405 1030 60

6 000 4 000 200

5 595 2 970 140

— — —

173 520 200

5 000 3 000 200

4 827 2 480

— — —

*) Sortering med hänsyn till fartygens och varvsdriftens behov.

—

7S

Stoc kholm

Karlskrona

A r t i k l a r

Minskning

Föreslagen kvantitet

Föreslagen kvantitet

Ökning

... . förut

i förhållande till det förut urs pr ungliga förslaget

nu

nu

Ökning

|Minskning

i förhållande till det ursprungliga ! förslaget

Oljor : torpedolja kg. Papp, byggnads-, div. sorter kvm. Paraffin kg. Rör av järn och stål .. in. Rördelar av järn, div. st. Slagull skall vara slaggull Smärgelduk ark. Sprintar av metall .. .. st. Sten, knackkbm.

13 000 13 000

—

2 000 4 800 4 000

1 000 1 000 3 500 2 500

— 1 000 — —

13 000 25 000 12 000 5 000 10 0001 5 000 100 100 —

—

1000 1300| 1500

7 000

7 000

2 000 7 200 5 600

600 1000 4 600 3 500

6001 — — i 1000' — ! 2 600! — 2 100,

— 13 000 25 000 12 000 — 5 000 10 000 5 000 50 50 — —

— ; — — j

i

Stenkol: smideskol ångkol, se nedan. Talg Tegel, murTenn Terpentin

1500 10 000 10 000 8 000 6 000: — 2 600 1000

2 000 1600

4 000 1400

750 5 000 3 000 600

4 000

2 000

—

2 000

—

—

—

—

20 1000

50 30 4 0 0 0 3 000 500! 500

—

20 20 1 000 3 000 400

2 000 400

—

— —

—

2 000

stållina, 22 mm » övriga slag .. ståltross, extra böjlig, 3,2 cm ^m.

kg. st. kg-

Tågvirke oeh ståltrossar : kabelgarn, otjärat kg. Lodlina, kabelslagen, a 200 m., otiär st. m. sejnfall tross, manilla, otj. .. kg. stållina, e x t r a böjlig » 9,5 mm

—

ton

»

—

5 000 1 000

5 000 20 000 20 000

20 000 15 000

ståltross, böjlig, 6 cm. i 2 delar, 1 a 40 och 1 ä 45 m. med insplits. k a u s i ena ändan ståltross, övriga slag Vävnader : bomullsväv, olika slag juteväv kojduk Stenkol, ångkol, för

m.

>

500 400 2 000

1000 1000 3 000

500 600 1000

500 200 5 000 5 000 — , 2 000, 2 000

—

båda statt onerna, 92 000 ton

*) (Sortering med hänsyn till fartygens och varvsdriftens behov.

79 TILLÄGGSBILAGA 7.

Beräkning

av erforderligt normalförråd i allmänna sjukvårdsuppbörden av stambeklädnadsförråden vid flottans stationer i Karlskrona och Stockholm. Normalförrådets värde, som i betänkandet upptagits till: för Karlskrona station kr. 174800: — „ Stockholms ,, 71475.

uppgår nu efter verkställd omräkning till: för Karlskrona station „ Stockholms „

..'.'..'.'.'

kr. 153 184' 52 385: —

TILLÄGGSBILAGA 8.

Beräkning över behovet av nedanstående materialier för flottans stationer och kustartilleriregementena för tillverkning av ett årsunderhåll beklädnadspersedlar — med undantag av persedlar av stickylle — enligt gällande beklädnadsstat och nuvarande manskaps styrkor enligt stat; jämte sammanlagda värdet av sagda materialier. Materialbehovet, som i betänkandet upptagits till kr 1 494 685- — uppgår nu efter verkställd omräkning till „ 823 800: —

TILLÄGGSBILAGA 10.

Beräkning

av erforderligt normalförråd i sängper sedelförråden vid flottans stationer i Karlskrona och Stockholm. Normalförrådets värde, som i betänkandet upptagits till: för Karlskrona station kr 437 200- — „ Stockholms „ '.'.'.'.'.'.'.'.' „ ' 126 450: —

uppgår nu efter verkställd omräkning till: för Karlskrona station „ Stockholms ,,

k r 32g 880: 92 222-

80 TILLÄGGSBILAGA 17

Förslag till ändringar i föreslagna reglementsändringar. Reglemente för marinen, del I. Nuvarande lydelse:

Föreslagen §§ 57 och 151. Se sid. 241 av betänkandet.

lydelse:

Kap. 16. Styrelse- och förvaltningspersonal i övrigt. § 187. 5. Av marinintendenturkårens personal anställes vid vardera stationen följande personal, i allmänhet av nedannämnd beställning: en sekreterare hos stationsbefälhavaren, förste marinen sekreterare hos intendenter eller marinvarvschefen och en kamrerare å intendenter varvskontoret (varvs- av 1 eller 2 graden; kamrerare)

1. 5. Av marinintendenturkårens personal anställes vid vardera stationen följande personal, i allmänhet av nedannämnd beställning: en sekreterare hos förste marinintenstationsbefälhavaren, en sekreterare hos denter elvarvschefen, o [ ler marinen kamrerare å intendenvarvskontoret (varvs- ter av 1 eller 2 grakamrerare) och den; en materialintendent

en inventarieintendent, en inventarieintendent, marininen ^ i n t e n d e n t , marinmen materialintendent, 1 tendenter en proviantintendent, ) tendenter en artilleriintendent, en biträdande inten- av 1 eller en biträdande intendent av 1 eller i stationsbefälhavarens ex- 2graden; dent i stationsbefälha- 2 graden; varens expedition och pedition och Härjämte anställas Härjämte anställas Vid Karlskrona station: vid Karlskrona station: marininen proviantintendent marininen verkstadsintendent tendent av en verkstadsintendent tendenter vid marinens centra- av 1 eller vid marinens centrala 1 eller 2 graden; la beklädnadsverkstad 2 graden; beklädnadsverkstad och samt samt och i) Befattningen bestrides vid Stockholms station tillsvidare av beklädnadsintendenten därstädes.

81 Nuvarande

Föreslagen lydelse:

lydelse:

Kap. 17. Stationsbefälhavaren. § 199. f)—l) Se sid. 243 av betänkandet; m) att efter stationsintendentens höramde fastställa medelpris, före januari månads utgång å sjukunderhåll(§§ 155:1 och 245:2) ävensom å beklädnad, allt för löpande året, och före varje kvartals utgång å proviantportioner i land och under sjöexpedition samt därför avsedda proviantartiklar för följande kvartal; börande vid medelprisens fastställande behörig hänsyn tagas till i handeln gällande pris å motsvarande artiklar; samt mm) w) se sid. 244 av betänkandet.

f—l) Se sid. 243 av betänkandet; m) att fastställa

medelpris,

före januari månads utgång å sjukunderhåll (§ 224:10 a) ävensom å beklädnads-, säng- och sjukvårdspersedlar (§ 224: 10 f), allt för löpande året, och före varje kvartals eller halvårs utgång å proviantportioner i land och under sjöexpedition samt därför avsedda proviantartiklar för följande kvartal eller halvår (§ 224: 10 b), samt mm) w) se sid. 244 av betänkandet.

4. Se sid. 244 av betänkandet. Kap. 20. Kompanicheferna. § 219 V». Se sid. 244 och 245 av betänkandet. Kap. 22—24. Stationsintendenturen. Kap. 22. Stationsintendenten. § 223. Se sid. 245 och 246 av betänkandet. § 224.

1. Med ledning av gällande spisordning för friska under tjänstgöring i land (bil. 41) uppgör stationsintendenten före utgången av

1. Med ledning av gällande spisordning för friska under tjänstgöring i land (bil. 41) uppgör stationsintendenten före utgången av

82 Nuvarande lydelse: varje kvartals andra månad kontrakt om leverans av de i normalportionsstaten ingående artiklarna 2. Stationsintendenten i Karlskrona tillkommer särskilt dels att med ledning av gällande spisordning för flottans sjukhus (bil. 42) före utgången av varje kvartals andra månad uppgöra kontrakt om leverans av de proviantartiklar, som beräknas bliva behövliga under nästföljande kvartal för utspisningen å stationens sjukhus

Föreslagen

lydelse:

varje kvartals eller, där marinförvaltningen så bestämmer, varje halvårs andra månad kontrakt om leverans av de i normalportionsstaten ingående artiklarna 2. Stationsintendenten i Karlskrona tillkommer särskilt dels att med ledning av gällande spisordning för flottans sjukhus (bil. 42) före utgången av varje kvartals eller, där marinförvaltningen så bestämmer, varje halvårs andra månad, uppgöra kontrakt om leverans av de proviantartiklar, som beräknas bliva behövliga under nästföljande kvartal respektive halvår för utspisningen å stationens sjukhus

3—5. Se sid. 246 och 247 av betänkandet. 10. Till stationsbefälhavaren avgiver stationsintendenten årligen: a) se sid. 247 av betänkandet; b) före den 15 i varje kvartals eller, där marinförvaltningen sä bestämmer, varje halvårs ^ sista månad förslag till medelpris å proviantportioner i land och under sjöexpedition samt därför avsedda proviantartiklar under näst-följande kvartal respektive halvår; skolande dessa medelpris upprättas med ledning av upphandlingsprisen å proviantartiklar och gällande spisordningar samt med tagen hänsyn till inneliggande förrådsbehalining av respektive artiklar och dess värde; c) senast den 15 mars inkomna c) senast den 10 oktober förslag över ungefärliga anslagsbehovet förrådsliggare (§§ 229 j och 236 d) för stationsintendentens befattning jämte därtill hörande verifikationer (mom. 14 b), och under det följande året. före samma månads utgång förslag å de förrådsartiklar, materialeller persedelsorter uti de till stationsintendenturen hörande förråden, vilka böra under året inventeras ; d—f) se sid. 248 av betänkandet.

3 _ 5 . Se sid. 246 och 247 av betänkandet. 10. Till stationsbefälhavaren avgiver stationsintendenten årligen: a) se sid. 247 av betänkandet; b) senast den 15 juli förslag till beräknande av utgifterna för stationen under andra året därefter i de delar, som tillhöra stationsintendentens befattning; och

83 Nuvarande lydelse: 11. Se sid 249 av betänkandet.

Föreslagen

lydelse:

10% och 11. Se sid. 248 och 249 av betänkandet. 14. I övrigt åligger stationsintendenten: a) Se sid. 249 av betänkandet; b) att över verifikationerna till de av uppbördsmännen vid stationsintendenturen tillhörande förråd förda förrådslip a are föra en liggare (form 76) för varje förrådsuppbörd, i vilken antecknas dagen, då vara av förrådsuppbördsmannen kvitterats eller mot kvitto utlämnats, verifikationshandlingens nummer, den uppbörd eller leverantör, från vilken inleverering till förrådet skett, och namnet å den uppbörd eller annan rekvirent, till vilken utleverering ägt rum, ävensom kort anteckning om verifikationshandlingens innehåll; och skola dels för nu nämnt ändamål varje verifikationshandling, sedan den blivit vederbörligen kvitterad och försedd med nummer, nästa arbetsdag uppvisas hos stationsintendenten, utan vars annotation kvittot ej är gällande, dels ock 'före den 6 i varje månad samtliga förrådsverifikationerna för föregående månad, försedda med förrådsuppbördsmannens intyg om införande av deras innehåll i förrådsligg ar en, mot kvitto avlämnas till stationsintendenten att hos denne förvaras; c—j) Se sid. 250—252 av betänkandet.

Kap. 23. Proviantförrådet m. m. § 226 72. Se sid. 252 av betänkandet. § 228.

1. ProviantintendentenMdKarls1. Proviantintendenten står i avkrona station står i allt, som rör seende å förrådets såväl redovisspannmåls- och proviantförrådens ning som handhavande närmast unförvaltning, närmast under sta- der stationsintendenten och må av

84 Nuvarande

Föreslagen

lydelse:

tionsintendenten och i avseende å redovisningen närmast under stationskontoret.

lydelse:

denne kunna anbefallas att å hans expedition biträda med handläggning av ärenden rörande förrådsverksamheten. 2.

§ 229. Proviantintendenten åligger: a—e) Se sid. 253 av betänkandet; j) att till stationsbefälhavaren avsenast 14 dagen efter varje kvartals slut förslag över intäkt och utleverering under sistförflutna kvartalet (form. 50), och senast den 15 mars varje år redogörelser för det sistförflutna året, särskilt för spannmål och proviant (form. 51) och särskilt för materialier.

Proviantintendenten åligger: a—e) Se sid. 253 av betänkandet; j) att avgiva till stationsbefälhavaren senast 14. dagen efter varje kvartals slut förslag över intäkt och utleverering under sistförflutna kvartalet (form. 50), och till stationsintendenten senast den 10 mars varje år förrådsliggare för det sistförflutna året (form. 49 c).

Kap. 24. Stambeklädnads-, beväringsbeklädnads-, sängpersedel- och sjukvårdsförråden. §§ 233, 233 % och 234. Se sid. 253—255 av betänkandet. § 235. Beklädnads- och sängpersedelförråden omhänderhavas vid vardera stationen av beklädnadsintendenten; sjukvårdsförrådet omhänderhaves vid Karlskrona station av redogöraren vid sjukhuset och vid Stockholms station av beklädnadsintendenten. Nämnda intendenter och redogörare stå i avseende å redovisningen närmast under stationskontoret. I vad rör förrådens handhavande stå beklädnadsintendenterna närmast under stationsintendenten, utom vad beträffar sjukvårdsförrådet i Stockholm, i vilket avseende beklädnadsintendenten därstädes står under förste läkaren. Eedogö-

Stam- och beväringsbeklädnads förråden samt sängpersedelförrådet omhänderhavas vid vardera stationen av beklädnadsintendenten; beklädnadsuppbörden vid marinens centrala beklädnadsverkstad i Karlskrona omhänderhaves av beklädnadsintendenten; sjukvårdsförrådet omhänderhaves vid Karlskrona station av redo göraren vid sjukhuset och vid Stockholms station av beklädnadsintendenten. Nämnda uppbördsmän stå i avseende å förrådens handhavande närmast under stationsintendenten utom uppbördsman för sjukvårdsförrådet, som står närmast under förste läkaren.

85 Nuvarande lydelse:

Föreslagen

råren vid sjukhuset står i nu berörda avseende jämväl under förste lä-karen.

lydelse:

I avseende å redovisningen stå förenämnda uppbördsmän närmast under stationsintendenten. Beklädnadsintendenten må av stationsintendenten kunna anbefallas att å dennes expedition biträda med handläggning av ärenden rörande förrådsverksamheten.

§ 236.

Vederbörande förrådsintendent ävensom redogöraren vid sjukhusett åligger: a)—<c) se sid. 256 av betänkandet; d) aitt senast den 15 mars varjee år till stationsbefälhavaren avgivai särskild redogörelse för det förflut-na årelt beträffande varje av veder-börande intendent eller redogörare omhänderhaft förråd (form. 52 a, b och c)..

Vederbörande förrådsintendent ävensom redogöraren vid sjukhuset åligger: a)—c) se sid. 256 av betänkandet; d) att senast den 10 mars varje år till stationsintendenten avgiva under c nämnda förrådsliggare för det förflutna året; samt

e) se sid. 256 av betänkandet. Kap. 25, 27 och 29. §§ 238, 260, 275 och 276. Se sid. 257—260 av betänkandet. Kap. 30. Inventarieförrådet. § 286.

1. Inventarieförrådet omfattarr samtliga inventarierna för fartygeni och sjöpositionerna ävensom per-sedlar avsedda för användning så-som allmänna inventarier, jämväl1 sjöinstrument- och sjökarteförrå-det däruti inbegripet, samt varvetss fartygs förtöjningar och omhänderhaves vid vardera stationen av eni inventarieintendent eller, vad angårr artilleriinventarierna, av en artilleriintendent (§ 187:5). För artilleriintendenten gäller —

1. Inventarieförrådet omfattar samtliga inventarierna för fartygen och sjöpositionerna ävensom persedlar, avsedda för användning såsom allmänna inventarier eller såsom reservinventarier, och omhänderhaves av en inventarieintendent, eller, vad angår artilleri-, torpedoch mininventarierna, av en tygintendent (§ 187:5). För tygintendenten

gäller — —

86 Nuvarande

Föreslagen

lydelse:

lydelse:

§§ 287 och 289. Se sid. 261 av betänkandet. Kap. 31. Materialförrådet. § 291. 1. Materialförrådet omfattar följande uppbörder: a) en materialuppbörd för alla stationen tillhöriga materialier och förbrukningsartiklar, för vilka enligt detta reglemente särskilda förr å d icke finnas; b) en artilleriammunitionsuppbörd c) en torpedammunitionsuppbörd

d) en minammunitionsuppbörd

e) en virkesuppbörd, dels för det virke, som för stationen blivit anskaffat, dels för sådant efter slopning fallande virke, som är såsom material b r u k b a r t ; och f) en instrumentaluppbörd för verktyg och instrumentalier — —• Materialintendenten omhänderhar — 2. Se sid. 262 av betänkandet.

1. Materialförrådet omfattar följande uppbörder: vid vardera stationen: a) en materialuppbörd för alla stationen tillhöriga materialier och förbrukningsartiklar, för vilka enligt detta reglemente särskilda förråd icke finnas; b) en järn- pch metalluppbörd för de järn- och metallmaterialier, som blivit för stationen anskaffade; och c) en virkesuppbörd, dels för det virke, som för stationen blivit anskaffat, dels för sådant efter slopning fallande virke, som ä r såsom material b r u k b a r t ; samt vid Stockholms station: d) en flyguppbörd för de speciella materialier, som erfordras för tillverkning och underhåll av flygmateriel. Närmare bestämmelser etc. se sid. 262 av betänkandet.

2. Se sid. 262 av betänkandet.

§ 292. Se sid. 263 av betänkandet.

87 Nuvarande

Föreslagen

lydelse.

lydelse:

§ 293. 1. V e r k t y g och instrumentalier u t l ä m n a s till arbetsgrupper (§ 374: 4) enligt motbok och få i mån av förslitning eller förbrukning till förrådet åter ingå, vilket, såväl som utlämnandet från förrådet, av materialin tendenten antecknas i uppbördsm annens vid arbetsgruppen motbok; ägande materialintendenten att, n ä r så erfordras, å förslitna verktyg och instrumentalier begära besiktning för att få dem iståndsatta eller kasserade.

1.

Utgår.

§§ 294 och 295. Se sid 264 av betänkandet. § 296. 2. Till varvschefen avgiver materialintendenten senast den 15 m a r s varje å r särskilda redogörelser för sistförflutna året beträffande vardera uppbörden (form. 71).

2. Till varvschefen överlämnar materialintendenten senast den 15 m a r s varje å r av honom själv och vederbörande förrådsförvaltare underskriven materialligg are för det sistförflutna året jämte till liggaren hörande verifikationer.

3. 4. Se sid. 265 av betänkandet.

4. Se sid 265 av betänkandet. § 297.

1. Materialintendenten

åligger:

a) att, med u n d a n t a g beträffande ammunitionsuppbörderna föra material] oiurnal (form. 65), vari materialförrådets intäkt och utlämning samt einottagares förbrukning och behållning med angivande av såväl kvantitet som v a r a s enhetspris, antecknas ; b—d) Se sid. 265 och 266 av betänkandet.

1. Materialintendenten åligger: a) att å materialkontoret låta föra materialligg are (form. 65) ävensom nummerlista, (form. 76 a), särskilt för varje förrådsförvaltares uppbörd, över intäktsverifikationerna till materialligg ar en; b—e) se sid. 265 och 266 av betänkandet ; f) att förrätta besiktning jämlikt § 327 f; samt g) att minst en gång i kvartalet till någon del inventera varje förrådsförvaltares uppbörd och varje

88 Nuvarande lydelse:

Föreslagen

2. Se sid. 266 av betänkandet.

lydelse:

arbetsgrupps förråd av materialier (behållningsförråd) samt att Ull varvschefen ingiva rapport över sålunda verkställda inventeringar for den åtgärd, denne må finna erforderlig. 2. Se sid. 266 av betänkandet. § 297 V. 1. Förrådsförvaltare

åligger:

fo{ \ se sid. 267 av betänkandet; c) att över uttagsverifikationerna till materialligg ar en för den av honom omhänderhavda uppbörden föra en nummerlista (form. 76 a); och skall varje verifikationshandling, sedan förrådsförvaltaren försett densamma, vad beträffar uttag sv erifikation, med nummer och, vad beträffar intäktsverifikation, med kvitto, nästa arbetsdag inlämnas till materialkontoret i och för bokföring (§ 297: 1 a). 2. Det är förrådsförvaltare medgivet, att genom kollationering förvissa sig om riktigheten av den å materialkontoret förda materialliggaren, i vad hans uppbörd angår. Kap. 32, 33, 34 och 37. §§ 299, 302 % 307, 308 och 327. Se sid. 268—278 av betänkandet. Kap. 45. Varvsdepartementen. Inre organisation. §§ 366 och 368. Se sid. 278 och 279 av betänkandet. § 374. 1. i. 2. Uppbördsman är dels inventa2. Uppbördsman är dels inventarieuppbördsman för gruppen tillhö- rieuppbördsman för gruppen tillhö-

89 Nuvarande

lydelse:

randie inventarier, dels arbetsgruppens ansvarige bokförare.

3. 4. De utöver inventarierna erforderliga verktygen och instrumentaliern.a, vilka ej skola anskaffas av varvsarbetarna själva (§ 59:2), uttagas av uppbördsmannen från instrunnentaluppb orden och antecknas av materialintendenten i uppbördsmannens motbok; i denna antecknas av materialintendenten även verkställd återlämning.

Föreslagen

lydelse:

rande inventarier, dels materialuppbördsman för vid gruppen befintligt förråd av materialier, (behållningsförråd), dels ock arbetsgruppens ansvarige bokförare. 3. 4. Över sådana verktyg, som erfordras för arbetsgruppen och vilka ej skola anskaffas av varvsarbetarna själva (§ 59:2), skall ett särskilt verktygsinventarium vara upprättat. Verktygsinventarium fastställes av varvschefen efter förslag av vederbörande departementschef. I fråga om uppbördsmans åliggande beträffande redovisning och vård av verktyg gäller vad i mom. 3 a, c och d finnes föreskrivet. Uppbördsman utlånar

Uppbördsmannen utlånar enligt givna föreskrifter (mot kvitto eller nummerbricka) dessa verktyg till arbetsgruppens personal. 5. Uppbördsmannens åligganden 5. Uppbördsmannens åligganden och ansvar rörande vid arbetsgrup- och ansvar såsom materialupppen befintligt förråd av materia- bördsman och såsom bokförare lier samt såsom bokförare framgår framgår av § 399. av § 399. §§ 375 och 399. Se sid. 279 och 280 av betänkandet. Reglemente för marinen, del II och Reglemente för marinen, del III. Se sid. 281—292 av betänkandet.

Material-

Enhet: Normalkvantitet:

År

Förvaringsplats : U

I n t ä k t Verif. Leverantör n:o pag.

Kvantitet

EnhetsYerif. Anskaffpris excl.ma- ningskostterial- nad enligt . påläggs- räkning n:o ! pag I procent

t -

Emot-

i) Förrådsbehållningen utföres månatligen eller oftare, där så anses erforderligt. -) Utföres beträffande kustartilleriet endast, där mera omfattande verkstadsdrift förekommer.

Ji. M. I. Form 65. (§ 297: 1 a.) R. M. III. Form. 23 c. (§ 193: 8 C.)

Vara:

liggare.

Dimension:

19 Blad n:o

t a g

tagare

Kvantitet

Enhetspris incl. materialpåläggsprocent

Förrådsbehållning 1 )

Av förråds- ji Balan behållningen i serat förvaras vid j överarbetsgrupp 2) > skott

Anteckningar

Rm I. Form. 76 a. (§§ 297: 1 a och 2071/»: 1 c.)

92 Nummerlista över förrådsverifikationer. Månad

Dag

Verif.

Inlevererat från Utlevererat till

I n n e h å l l

Statens offentliga S y s 1 <• in a t i s k

utredningar

1922.

I' ö r i, « c k n i n ^.

(Siffrorna inom parentes hänvisa till don kronologiska förteckningen för januari—mars 192? Sitirorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen från och med april 1922.)

Allmän lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

Förberedande utkast till strafflag. Förmögenhetsbrotten. 2. (17) I.ekmannaelementcls användande inom civilprocessen (25) Betänkande rörande internering av aterfallsförbrvtare. (26) Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Betänkande ang, statens övertagande av förädlingsverksamheten betr. avkastningen från statens skogar. (28) Industri. Klimatets inverkan pä byggnader vid västkusten. [4]

1921 års pensionskommittés belänkande. 1. (10) Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. il! Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. (3) Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. 3. (15) Bilaga till d:o. (10)

Betänkande rörande lönereglering vid lots- och fyrstalen. (20)

Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. (11) Utlåtande angående kontrollen över sockerlillverkningen. (13) Tull- o. traklatkommitléns utredningar o. betänkanden. s. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas reg tering. (21) 10. Åtgärder till skydd mot s. k. valu tadumping. (31) Utredning angående eti svenskl statslotteri, (24)

Kommunikationsväsen. Betänkande om ostkustbanan. (18) Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) Ostkustbanekommitténs promemoria med an] av j'iinvägsstyrelsens yttrande. (27) Järnvägsstyrelsens erinringar med anl. av Ostkustbanekommitténs promemoria. (31) Järnvägsstyrelsens skrivelser lill Kungl. Makt den is april och 5 maj 1922. [3] Bank-, kredit- och peiiningVäsen.

Politi. Försäkrlngsväsen.

Kyrkoväsen. Socialpolitik. Utredning och förslag ang. vården av blinda. (30) Byggnadsarbetarsakkunhigas bet. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande nybyggnadsverksamheten. |2| Hälso- och sjukvård.

Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

SkoUcommissionens betänkande. I. Det högre skolväi ndel i utlandet, (l) ' b ö n d a g e n „n,- och tillbyggnad av Kungl. bibliotellelänkande ang. Chalmerska institutets omoi Hon. (12) Ortnamnen i Värmlands län. 7. (22) Skolkommissionens betänkande. 2. Historiska översikter m. m. (29) '•>. Staiisiiska utredningar. (32) 1:1-—2. Grunder for en ny läroverksorganisation. (33) Betänkande med förslag un förändrad kyrklig Indel ning och organisation i Skäne 151 Försvarsväsen. Utredning rörande understöd åt änkor efter manskan

Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag lill livsmedelslag Bihang I till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (ti) Fast egendom.

(I)

vid

armen

oeli

marinen.

(9)

Betänkande angående officerskårens vid flottan reoch utbildning, (i i) l , 1 krytering ,ä «« t'1' '»el. betr. förradsverksamheten vid marinen. |ti|

Jordbruk med binäringar.

Betänkande angående förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. (2) Jordkommissionens betänkande, l. Förslag till lag ang rätt att förvärva oeli besitta 1'asl egendom. (K)

Utrikes ärenden.

Internationell rätt.