Vägkommissionens betänkanden. 4,
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
S T A T E N S OFFENTLIGA UTREDNINGAR
1923:13
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
VÄGKOMMISSIONENS BETÄNKANDEN.
IV
FÖRSLAG TILL
LAG OM ENSKILDA VÄGAR M. M. AVGIVET AV DEN JÄMLIKT NÅD. BEMYNDIGANDE DEN 29 SEPTEMBER 1911 TILLSATTA VÄGKOMMISSIONEN
S T O C K H O L M 1 9
Statens offentliga utredningar Kronologisk
förteckning
1922 April—December
Utkast till lag om visst tryggande av 'bygggnadsNågra iakttagelser från 1921 års riksdagsman naval. borgenärers fordringar m. ni. lullberg. 61 8.8. JU. Av E. v. Heidenstam. Norstedt. 20 s. J u . • Redogörelse för de ecklesiastika bostallenat. 5. VarmByggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. Arbctslands0 län. Av H. Skoglund. Beckrnmn. xlvij, statistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten i Sveriges städer och stadshknande samBetänkande och förslag rörande brandslkydddsföre28. hällen. Av B. Nyström. Norstedt. 208 s S. skrifter och ordnandet av b r a n d v ä s e n ^ inoorn riJärnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t c en ket 7. Betänkande med förslag Ull Ivu.ngl . Maj:ts 28 april 1922 med förslag till taxeändring samt den nådiga stadga angående skydd för män inskicor vid 5 maj 1922 med yttrande över tull- och traktatkomhrandfara inom industriella arbetslokaler. Becckman. mitténs utlåtande m. ni. Sv. Tr.-aktieb. 22 a. K. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. Fföttans skolsakkunnigas betänkande 3: anggaende Kungl. Byggnadsstyrelsens meddelande nr 1. Marcus. 29. skolreglemente för flottan. 1. Skolor o.cli J kurser 13 s K för sjömanskårens manskap. Tullberg, vij, , 117 s. BetänkaVide med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation inom de till Kristianstads 30. Åtgärder "mot godsanhopning i tull packhus s m. m. Generaltullstyrelsens, underdåniga ^ a t a m d e ^ n over och Malmöhus län hörande delarna av Lunds stitt. ^ 1914 års tullkommissions betankanden. ä. MMarcus. Hseggström. 392 s. E. ,-,••". . . ,.. - J 0 Tillage till betänkande och forslag betr. forradsverksamheten vid marinen. Tullberg, vj, 92 s. F ö . 31. Supplement nr 1 till Sveriges familjenavmn.i. Stat. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. 32. B^iaga^till "kolonisationskommitténs Wtunnkande. Hseggström. 95 s. J o . Redogörelser för inventering *v odhngsj.ord. . Av E. Utredning angående statsunderstöd for idrottens Haelund Centraltr. (2), 278 s. 11 kart .Jo. främjande. Tullberg, v, 124 s. 1 kart. E. Föfslag till reviderad lag om arbetstidems beegransPatentlagstiftningskommitténs betänkande, i. för- 33. ning jämte utredningar "rörande arbetst,idshlagstiftslag till lag om rätt till tidnings eller tidskritts n -ensverkningar ocharbetstidsför »allan.dennamom titel m. m. Marcus. 54 s. H. . . - .. vssa vrken. Norstedt. (2), 186, 109* s. S. Om lappskattelandsinstitutet och dess historiska Ketänkande och förslagavgivna av d e n f f .Kuu||l.Maj: utveckling. Av Åke Holmbäck. Almqvist & Wik- 34. den 31 augusti 1920 tillsatta kommitté fo-r \ eerkstalsell 95 s S. lande av "utredning, huruvida kngsdouastoblarna ! fredstid kunna avskaffas. Marcus, vij 2.24 s. . J u . -12. Betänkande med förslag till lag angående kultur1021 års fastigbetskreditsakkunniga. Betankaande 1. minnesvård samt organisation av kulturminnesvården 1 Historik, memorial ang. minnesvärdens 35. Utredning och förslag angående höjning .av nmaximi- , gränsen för den primära jordbruksfastigheter rediten. nuvarande ståndpunkt, utländsk lagstiftning samt bilagor, viij, 483 s. 3 kart. 2. Förslag och motiv, xxiij, 197 s. Centraltr. E. . TuTl-Uo8ch U-auÄommitténs utredningar och . betanHögskolornas löneregleringskommittés betanKan- 36. kanden. 11. Pappersindustriens produktu,ns storhallanden Av E. Bosseus. Tullberg, iv, 10 l s. fl. den. 2. Fackbögskolor och övriga vetenskapliga Underdånigt utlåtande med förslag till loroordn.ng anstalter. Hseggström. vj, 193 s. E. _ Statsmakterna och bränsleanskaffningen under 37. angående tillverkning och beskattning avv maltdrycker m. m. Marcus. 143 s. f l . w*., krigsåren. Av bränslekommissionen avgiven berät& och traktatkommitténs utredningar ochh betantelse över dess verksamhet åren 1917-1921. Marcus. 353 s. H. , . T ;38. k a n d e n 1 3 . Den svenska kautschukinduistrmens utveckling 1890-1913 med särskild hänsyn tjttld»HistäUStatistiksakkunnigas betänkande. Utredning och ning åren närmast före världskriget. Av U.i. Uhlin. förslå" till åtgärder för minskning av kostnaderna för den officiella statistiken samt åstadkommande S av en permanent kontroll över det statistiska ar- 39. K n k a n d e me d Förlag till förordning om , motorfordon järnte därmed sammanhängande, författbetet m. m. Beckman, x, 367 s. Fi. ningar samt till stadga om trafiken a vaggar och Förslag till vissa ändringar i. bestämmelserna rö„ , t n . v Petterson." vni, 254 s. 4 bil. nv« rande jakt och fågelskydd. 2. Andringar i jaktlagen, fridlvsningsbestämmelserm. m. Marcus. 31/ s. J o . 40. lull- och traktatkomnjittens utredningar ochh betankanden 12 Margarinindustriens utvenklirmg med Betänkande och förslag rörande det akademiska sTrskild hLsyn tifi förhållandena före v arlddsknget. befordringsväsendet. Lund, Berhng. 268 s. E. Av J. Lublin. Tullberg., iv, 184 s Fi. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Tull- och traktatkommitténs utredningar ocbh betanBokföringsåret 1919—1920. Av L. Nanneson. Meddekanden 14. Huvuddragen av det syenskica jordlande från Kungl. Lantbruksstyrelsön nr 240 (Nr b brukets utveckling 1871-1919. Av A. Sj.jostrom. 1922). Norstedt, vij, 125 s. J o . Betänkande med förslag angående arrendators ratt Tur^ochYrak^tkommitténs utredningar ocldibetän : till ersättning för elektrisk anläggning, lullberg. kanden 15. Översikt av jordbrukets mtvecckling i i v, 29 B.* J u . , • . t vfssa främmande länder 1871-1913. Av E. . Höljer. Mellanbandssakkunniges betänkande ang. olagenheterna vid mellanhandssystemet m o m livsmedelsS k ä n d a med förslag till allmän sjukhuusstadga h a n d e l n . E k l u n d . 295 s . J o . '-. m O m r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val enligt om^nu^ikratiodnsvSlensS"lönekommitté. 4. . . Betänl a g a r n a d e n 9 j u n i 1922. A v E . v . H e i d e n s t a m . kanX angående pensionering av icke-ord inarr.e persoB e c k m a n . (4"), 51 s. S . ' „ na vid postverket, telegrafverket statens jaämvägar Kolonisationskommitténs betankande 1922. f ö r och statens vattenfallsverk Tul berg x,1112^ K. slag till k o l o n i s a t i o n å k r o n o p a r k e r i N o r r a n d Odlingsorganisationens verksamhet aren 19W?—VHii o c h D a l a r n a j ä m t e f ö r s l a g dels till u t s t r ä c k t t i l l ä m pande a v intensivt skogsbruk a de norrlandska kroB ^ S a n d e medförslag tilllag omtvångsupppfostraii n o p a r k e r n a dels till kraftigare befrämjandesav egnaAf 1innl> farhrvtave m. m. Beckman, iv, 26AI s. JU. hemsbildning å enskild jord i Norrland. Centraltr. lUkirnSiSue^betänkaBden - ^ °-?ildande (2), x v i i , 433, 133, 112 s. 1 k a r t . J o . av nva iordbruk m. m. Marcus. 3o8 s. J u . . B e t ä n k a n d e och förslag angående utbildningskurser Jordfcommissionens betankanden. 5. . Reddogorelse i n o m t u l l v e r k e t . T u l l b e r g , v i n , 143 s t i . för resultatet av vissa av jordkommissionaen foreU t r e d n i n g r ö r a n d e d e n s. k . N y k ö p i n g s k a n a l . tågnaTnquéterijordfiågan. Av F. Sandberg. . Marcus. M e d d e l a n d e f r å n K u n g l . K a n a l k o m m i s s i o n e n . N r b. H s e g g s t r ö m . 69 s . 3 p l . K . Utredning Ingående omorganisation ^ . PolisväsenF ö r s l a g t i l l f ö r f a t t n i n g a r a n g å e n d e h a n d e l m e d o c h -19 det i rikit Av S. Linnér. Beckman, ix, 4416 s. S. i m p o r t a v u t s ä d e s f r ö ä v e n s o m till o m o r g a n i s a t i o n av frökontrollverksamheten m . m . B e c k m a n , I V , 131 s. J o .
Fortsättning å omslagets tredje sida.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR
1923:13
KOM M U N I K A T I O N S 1) E P A H T E M E N T K T
VÅGKOMMISSIONENS BETANKANDEN.
IV.
FÖRSLAG TILL
LAG OM ENSKILDA VÄGAR M. M. AVGIVET AV DEN JÄMLIKT NÅD. BEMYNDIGANDE DEN 29 SEPTEMBER 1911 TILLSATTA VÅGKOMMISSIONEN
S T O G K H O L M 1 9 2 .'i ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
INNEHÅLLSFÖRTECKNING. SID.
U n d e r d å n i g s k r i v e l s e till
Konungen
LAGFÖRSLAG. F ö r s l a g till l a g o m e n s k i l d a v ä g a r
,.
F ö r s l a g till l a g o m tillfällig v ä g f ö r v i s s t ä n d a m å l
23 MOTIV
till
F ö r s l a g till l a g o m e n s k i l d a v ä g a r
m
Inledning. Lagstiftningen före 1907 sid. 29. — Förarbeten till 1907 års lag sid. 29. — Riksdagarna 1911.-19 19 sid. 29. — Riksdagens skrivelse 1920 sid. 30. Allmän motivering. Kommissionens uppdrag Del enskilda vägväsendets begrepp och lagstiftningen därom sid. 3-.». — Revision av 1907 ars [ag sid. 35. — Lagstiftning för städerna sid. 35. — Särskilda remisser sid. 36. Verkningarna
av 1907 års lag.
Reformkrav
och önskemål
-V)
87 Statistik sid. 37. — Allmänna uttalanden sid. 38. — Reformkrav sid. 38. Den enskilda väghållningens rättsliga och ekonomiska princip. Förhållandet till staten och kommunerna A] Intresseprincipen sid. 41. - Riksdags- och andra frågor i ämnet under senare tid sid' 4 3. — Yttranden s. 5-_>. — Kommissionen sid. 52. Gemensam lagstiftning för landsbygden och städerna Yttranden sid. 56. — Kommissionen sid. 59.
56 Sättet för väghållningens utförande Yttranden sid. 61. — Kommissionen sid. 62. Sått att för enskild vägs underhåll taga väglagningsämnen å annans mark Gällande rätt beträffande enskild ocli allmän väg sid. <>4. — Riksdagens skrivelse 1914 sid. 67. — Annan mark än kronans allmänningar och jordbruksdomäner sid. 70. — Kommissionen sid. 70. — Kronans allmänningar och jordbruksdomäner sid. 75. —
til 64
Kommissionen sid. 75.
Specialmotiv. Rubriken 1
*
(t
»
--•.'••••••^
Lagens föremål allenast farväg? sid. 77.
SID.
2 - 4 s§ ( 2 - 4 §3)
;•••;••;
;
78 Vägrätten i allmänhet, yttranden sid. 78. — Kommissionen sid. .'.». — Jämknings i 3 § sid. 79. — Retroaktivt deltagande i rägbyggnadskostnad ? sid. 79. — Jämkning g i 4 § sid. 80. 5 § (5 §) • • Ersättning för markupplåtelse sid. 80. 6 och 7 §§ (6 och 7 §§) 8 S (8 §) 9 § (9 §) 10 § (ny) Väglagningsämnen sid. 82.
••
11 § (10 §) Väghållning gemensamt eller efter vägdelningen sid. 83. 12 § (11 §) 13 § (12 §) 14 § (13 §) Förrättningsmannens kompetens.
81 82 82 82
84 85 85 Yttranden sid. 85. — Kommissionen sid. 86.
15 § (14 §) Code mäns tillkallande. Yttrandeji sid. 8G. — Kommissionen sid. 8.. 16 § (lä §) Ersättning till förrättningsman sid. 87.
17 § (16 §) 18 och 19 §§ (nya) 20 § (17 §) 21 och 22 §§ (18 och 19 §§) Avgöranden vid förrättning sid. 90. — Yttranden sid. 90. — Kommissionen sid. 991. 23 § (20 §) 24 § (21 §) ......^ Talan mot vägförrätlning vid domstol sid. 92. — Stämning eller besvär!" sid. 92. Yttranden sid. 93. — Kommissionen sid. 94. — Klandertiden. Yttranden sid. '.94. — Kommissionen sid. 94. 25 § (22 §) 26 § (23 §) ; Förrättningsmannens hörande vid domstol. Yttranden sid. 95. — Kommissionen sid. fW.
27 § (24 §) 2S § (25 §) Betalning av ersättning sid. 95.
29 § (26 g)
'*" •-
j£ '_'
"•' J? '
Jj"
s o 8 (27 §) ••• ; ' 31 § (28 §) ' Frågas återupptagande sid. 97. 3 2 - 3 7 £§ (nya) "" 9' Reglementariska bestämmelser för vägsamfällighet sid. 97. 9 J 38 och 39 §§ (29 och 30 §§) ; "• ' Tillsyn ä vägunderhållet. Principen sid. 99. — Sättet för tillsynens utövande sid. 1 00. — Yttranden sid. 100. — Kommissionen sid. 100. — Förfarandet mot försumlig väghållare. Yttranden sid. 101. — 1906 års förslag sid. 101. —- Kommissionen sid. 1103. Jämkningar och tillägg Bid. 104. l0J 40 och 41 §§ (31 och 32 §§) 104 42 § (33 §) ••••
5 SID.
^ § (34 §) 44 § (ny)
105 105
(»vergå ngsbeatämmelser
1 or>
Förslag till lag om tillfällig väg för visst ändamål
107 Inledning. Riksdagens skrivelse sionen sid. 109.
1912 sid. io7. — Yttranden sid. 108. — Remiss till kommis-
Allmän m o t i v e r i n g . Hällande rätt sid. 110. —Behov av lagstiftning om tillfällig väg sid. 111. — Grunderna för den nya lagstitningen sid. 112. Specialmotiv.
I och 2 §§
,
4 § 5 § fi § 7 s
8 § 9 8 l 2 § 14 § 15 och 16 SS 17 och 18 §§
:
Särskilt y t t r a n d e av f r i h e r r e P. M. af Ugglas
117 118 118 118 119 120 120 120 120 ,2] jO! 121 122
Bilagor. Bilaga 1. P. M. angående statens deltagande i kostnad för förrättning enligt enskilda väglagen den 5 juli 1907 127 Bilaga 2. Sammanfattning av vederbör an des yttranden över riksdagens skrivelse den 27 mars 1912 i anledning av väckt motion angående utredning och förslag i fråga om rätt för skogsägare till väg över annans mark för skogsprodukters framforslande l;58
TILL
KONUNGEN.
Jänlikt nådigt bemyndigande den 29 september 1911 tillsattes inom kungl. finansdepartementet den s. k. vägkommissionen med visst uppdrag beträffande det almänna vägväsendet.
8 Såsom ledamöter av kommissionen hava varit tillkallade undeirteckknade Nehrman, Ingemar Petersson och af Ugglas, varjämte kommissionen nunder sista delen av sitt arbete fått åtnjuta biträde av t. f. revisionssekretenraren Thor Sjöfors. Under fortgången av sitt arbete med nämnda uppdrag liar komimissidonen fått från Eders Kungl. Maj:t med särskilda remisser mottaga följande hhandlingar i ärenden berörande det enskilda vägväsendet, nämligen: 1) den 2 april 1913 för att tagas i övervägande vid fullgörandet av oovanberörda uppdrag: en av dåvarande ledamoten av riksdagens andra kamnmare E. Molin i Dombäcksmark till Eders Kungl. Maj:t ingiven skrift, med bilagor, angående utredning i fråga om bidrag av statsmedel till bestriddande av kostnaderna för indelning och förbättring av enskilda vägar på lanndet; 2) den 14 januari 1916, för avgivande av underdånigt utlåtande: riksdagens skrivelse den 20 maj 1915, nr 139, i anledning av väckt motionn om skrivelse till Eders Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i ifråga om bidrag av statsmedel till kostnaderna för indelning, förbättring? och underhåll av enskilda vägar a landet ni. m., jämte däröver i nforddrade yttranden; 3) den 14 januari 1916, för avgivande av underdånigt utlåtande: riksdagens skrivelse den 27 mars 1912, nr 44, i anledning av väckt niotionn om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om i rätt för skogsägare till väg över annans mark för skogsprodukters framforshlande. tillika med däröver avgivna yttranden; 4) den 24 januari 1916, för avgivande av underdånigt utlåtande: riksdagens skrivelse den 29 augusti 1914, nr 191, i anledning av väckt maotion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i frag;;a om rätt att till fullgörande av skyldighet att underhålla enskild väg taga väglagningsämnen å annans mark, ävensom vissa i ärendet infordrade yttrainden; 5) den 2 oktober 1917, för att tagas i övervägande vid avgivande arv det genom remissen under 4) infordrade utlåtande: ytterligare handlinggar i ärendet. Över den under 2) omförmälda riksdagsskrivelsen har kommissionen i den 8 februari 1919 avgivit underdånigt utlåtande och samma dag i mnderdånighet särskilt yttrat sig över framställningen under 1). I skrivelse den 16 april 1920, nr 72, i anledning av väckta motionen om vissa ändringar i lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar på landett har riksdagen anhållit, att Eders Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning röirande det enskilda vägväsendet såväl på landet som i städer och stadsliknande samhällen i den mån frågan därom ej redan vore föremal för utredning samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan utredning kunde giva anledning. Vid föredragning den 1 oktober 1920 av riksdagens berörda skrivelsee nar, enligt ämbetsskrivelse från kommunikationsdepartementet samma dag, JEders Kungl. Maj:t funnit gott uppdraga åt vägkommissonen att verkställs» den av riksdagen sålunda begärda utredningen samt till Eders Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill denna utredning kan giva anledning;'. Därefter hava, med nådig remiss den 19 oktober 1920, för att taigas i förnyat övervägande vid fullgörande av nyssberörda, kommissionen dem 1 i samma månad givna uppdrag, till kommissionen överlämnats handlingarna i de under 1) och 2) omförmälda ärenden. För fullgörandet av det kommissionen den 1 oktober 1920 lämnade uppdraget har det synts kommissionen nödigt att erhålla närmare känmedom
!) om dm utsträckning, vari ovannämnda lag den 5 juli 1907 kommit till tilläinnning, samt om de behov och önskemål, till vilka den vid lagens tillämming vunna erfarenhet eller förhållandena eljest kunnat giva anlednin;g fråga om den enskilda väghållningen och dess ändamålsenliga ordnande I sådant syfte har kommissionen hänvänt sig till länsstyrelserna medl aihållan till en var av dem, att styrelsen ville dels anmoda vederbörande försste lantmätare (överlantmätare) att till länsstyrelsen inkomma med svar a vissi, i bilagd p. m. upptagna särskilda frågor, dels ock på lämpligt sätt bereda tillfälle för vederbörande kommunala myndigheter å landet samt i städer och stadsliknande samhällen ävensom för enskilda, som därav önskade begagia sig, att i frågan skriftligen hos länsstyrelsen framhålla de synpunkttr och intressen, som av dem ansåges böra beaktas. Med begäran att sålumca inkommande yttranden mätte till kommissionen översändas, har kommssionen tillika hemställt om sådant yttrande från länsstyrelsens sida. vartill anledning kunde föreligga. I fdjd härav hava yttranden inkommit frän samtliga länsstyrelser och öveirlaitmätare, frän åtskilliga distriktslantmätare eller övriga lantmätare äveuson från landsfiskalerna i vissa län. Vidare frän kommunalfullmäktige, kommmalstämmor och kommunalnämnder i vissa kommuner, från ett mindre antal nunicipalfullmäktige eller municipalnämnder, från några vägstyrelser, ävenson från stadsfullmäktige eller andra kommunala myndigheter i ett avsevärt antal städer. Jämväl ett mindre antal enskilda personer har begagna tillfället att yttra sig i frågan. Slutigen har styrelsen för svenska stadsförbundet pä särskild anmodan av konmissionen inkommit med uttalande i ärendet. Sedm samtliga ovanberörda till kommissionen överlämnade frågor rörande det enskilda vägväsendet nu blivit av kommissionen slutbehandlade, får konmissionen, till fullgörande av det den 1 oktober 1920 erhållna allmänru uppdraget och besvarande i sammanhang därmed av de särskilda nådig* remisserna, härmed i underdånighet överlämna av motiv och tvä bilago- åtföljda förslag till 1) hg om enskilda vägar och 2) hg om tillfällig väg för visst ändamål. I fråga om lagförslaget 2) åberopar undertecknad af Ugglas särskilt yttranle. De aådiga remisserna jämte till kommissionen i övrigt inkomna handlingar överlämnas härjämte. Stockholm den 30 december 1922. Underdanigst H J . NEHRMAN. INGEMAR PETERSSON.
P. M. AF UGGLAS.
LAGFÖRSLAG
L3
Förslag till Lag om enskilda vägar. Härigenom förordnas som följer: 1 § (1 | ) . Denna lag avser enskild väg, som för en eller flera fastigheter är till stadigvarande nytta såsom farväg, vare sig för hemkörslor eller för utfart eller eljest. 2 § (2 §).
Är för fastighets ändamålsenliga brukande av synnerlig vikt, att väg för den fastighet bygges över annan fastighets område, och kan ej sådant lända till märkligt men för den senare fastigheten, skall därifrån upplåtas den mark, som till vägen åtgår. 3 § (3 §).
Prövas väg, som är anlagd över en fastighets område, vara av synnerlig vikt för ändamålsenligt brukande av annan fastighet, skall vägen upplåtas till begagnande jämväl för denna fastighet, där ej sådant skulle lända någon, som förut äger nyttja vägen, till märkligt men. 4 § (4 §).
Är väg, som någon vill bygga för sin fastighets behov, tillika av synnerlig vikt för ändamålsenligt brukande av annan fastighet, skall denna fastighet deltaga i vägens byggande. Såsom byggande av väg anses i denna lag jämväl omläggning eller väsentlig förbättring av väg. 5 § (5 §). För upplåtelse av mark till väg, sa ock för annat inträng, som orsakas av vägs byggande eller begagnande, skall gäldas ersättning, som bestämmes i penningar att utgå pa en gång. 6 § (6 §).
Väg, som prövas vara till stadigvarande nytta för tvä eller flera fastigheter, skall av dem samfällt underhållas. Vad i denna lag stadgas om underhåll av väg gälle ej allenast underhållet den tid mark är bar, utan ock vägs öppenhållande vintertiden vid
snöfall; dock att, i fråga om vinterväghållet och dess fördelning, avsseende göres endast å vägens begagnande såsom vinterväg. 7 § (7 ft.
Skyldigheten att bygga eller underhålla väg skall mellan de fastigdieter, som skyldigheten åligger, fördelas med hänsyn till den omfattning, vaari de beräknas komma att begagna sig av vägen, dock att den, som icke tVordrat vägen, icke må åläggas större andel än som svarar mot den nytta,, hans fastighet genom vägen beredes. 8 § (8 §).
I avseende ä vägbyggnadssky ldigheten svare för fastighet, som t tillhör kronan eller allmän inrättning, innehavaren och för annan fastighert dess ägare; dock svare ej ny innehavare eller ägare för bidrag, som förfall lit till betalning, innan han blev innehavare eller ägare. Fastighets vägunderhåll ligge ä den, som fastigheten äger eller birukar. Är fastighet upplåten åt landbo eller arrendator, åligge vägunderhållet (denne. I fråga om ansvarighet för prästgårds enskilda väg är särskilt shadgat. 9 § (9 §). Väg skall till läge och sträckning samt till bredd och beskaffemhet i övrigt byggas så, att ändamålet med vägen må utan oskälig kostnad winnas med minsta intrång och olägenhet för annan. Väg skall underhållas så, som dess ändamål fordrar. Till väg räknas ä ömse sidor diken, i den mån sådana tarvas. Ej må någon betungas med byggande eller underhåll av väg till större bredd än 4 meter, oberäknat diken. 10 § (ny). Tarvas för vägunderhåll, som enligt denna lag åligger fastighet, att; sand, grus eller sten tages å annan underhållsskyldig fastighet, skall rätt i ssådant avseende upplåtas för den förra fastigheten, där ej sådant kan ländia den andra till märkligt men. För upplåtelse, som nu sagts, sä ock för inträng, som därav föramledes, skall ersättning gäldas i penningar. Vid begagnande av rätt, som i denna paragraf avses, skall sa föirfaras. att den fastighet, som därav besväras, ej mer än nödigt är betungas.. H § (10 §). Arbetet med vägs byggande eller underhåll skall av de väghålhningsskyldiga utföras antingen gemensamt eller, efter vägdelning, så att een var av dem eller, där särskilda omständigheter därtill föranleda, två elleir flera gemensamt stå i ansvar för viss sträckning å marken (väglott). Vid vägdelning skall, allt efter som fråga är om vägs byggande, dess miiderhåll den tid mark är bar eller dess öppenhållande vintertiden vid sjnöfall, hänsyn tagas till sådana omständigheter, som inverka på kostnaden i motsvarande avseende, så att, där större svårighet möter, skälig minskming i väglott däremot beräknas. I följd härav skall, i den mån anledninig där-
1.)
till föekommer, delning av väg verkställas särskilt för byggandet, särskilt för underhållet den tid mark är bar och särskilt för vinterväghållet. 12 § (11 §). Kai ej överenskommelse träffas om rätt att för fastighet bygga eller begagna väg över annan fastighets område eller om fastighets skyldighet att deltag i vägs byggande eller underhåll eller om fråga, som i 10 § avses; då skäl saken företagas till prövning vid förrättning på stället i den ordning ledan stadgas. Skal vid förrättning verkställas delning av väg för underhållet den tid mark ir bar, skall ock i sammanhang därmed, när anledning därtill förekomnv-r, prövas fråga om upplåtelse av rätt, som i 10 § sägs. 13 § (12 §). Rät att påkalla förrättning, som i denna lag avses, så ock att därvid föra ulan tillkomme för fastighet, som saken förmenas angå, dess ägare. Är mligt 8 § annan än ägaren pliktig att svara för fastighets vägunderhåll, ä?e ock han att äska förrättning för bestämmande av detta underhåll ävenson föra talan vid varje förrättning, där fråga är om underhållet. Angåi saken sådan fråga, som omförmäles i 10 §, skall vad nu är sagt äga notsvarande tillämpning. Är astighet, över vars område väg skall byggas, upplåten under nyttjanderätt, /are jämväl nyttjanderättshavaren berättigad att föra talan vid förrättniig angående vägens byggande. 14 § (13 §). Till företagande av förrättning enligt denna lag skall länsstyrelsen på ansökniig förordna lantmätare, mätningsman i stad, kronobetjänt eller annan person åt vilken uppdraget finnes kunna anförtros. I ansökningen bör fullständigt uppgivas ärendets omfattning och beskaffenhet, de fastigheter, saken förmeias angå, samt vederbörande ägares och innehavares namn och hemvist. Har sökanden någon till förrättningsman föreslagit, och finnes ej förslaget godkänt av övriga uppgivna sakägare, förelägge länsstyrelsen dem genom kungörelse, som uppläses i kyrkan för den eller de församlingar, där nämnta fastigheter äro belägna, att inom viss tid, vid förlust av rättighet att ö^er förslaget höras, inkomma med yttrande, huruvida de hava något emot len föreslagne att erinra. Yppas ej stridighet, varde den föreslagne förordlad, där han finnes lämplig och laga hinder ej möter; i motsatt fall, ävenson då icke någon blivit föreslagen, förordne länsstyrelsen som skäligt pröva*. Om förordnandet skall underrättelse av länsstyrelsen meddelas länets lantmäterikontor. 15 § (14 §). För.-ättningsmaniien skall, om han finner sådant nödigt eller någon av sakägtrna det äskar, vid förrättningen biträdas av två gode män, vilka av sakägtrna eller, om dessa ej åsämjas, av förrättningsmannen utses bland dem, som äro valda till nämndemän eller till ledamöter i ägodelningsrätt eller til gode män vid lantmäteri- eller mätningsförrättningar.
16 Bestämmes under förrättningens fortgång, att gode män skola tillkkallas. må det ej verka rubbning av åtgärd, som därförinnan vidtagits. Stanna förrättningsmannen och gode männen i olika meningar,, gällie vad de flesta säga. Har var sin särskilda mening, gälle förrättning-Binamnens. 16 § (15 §). För förrättningen njute förrättningsmannen och gode männen ersätttning, den förre i likhet med vad för lantmätare och de senare i eniighett med vad för gode män vid lantmäteriförrättningar är eller varder stadgat. Den ersättning, så ock kostnad för kallelser eller annat, som för förrättnlingen är av nöden, skall av sökanden genast erläggas. Bliva vid förrätttning flera till väghållningsskyldighet bundna, skall den ersättning oc-h koostnad fördelas efter ty skäligt prövas. 17 § (16 §). I fråga om förrättningen skola, såvitt ej annorlunda i 19 § sttadgas. bestämmelserna i 3 kap. skiftesstadgan, i vad de avse annan lantmäteeriförrättning än laga skifte, så ock vad i 17 kap. samma stadga föreskrivas angående protokoll vid lantmäteriförrättning i tillämpliga delar ländra tilH efterrättelse; och skall vad enligt skiftesstadgan i anförda delar gäller omi lantmätare i avseende å förrättning, varom i denna lag sägs, lämpas tilll förrättningsman. Är förrättningsman lantmätare, ma därav ej föranledas vidsträckta i re tilllämpning av skiftesstadgan än vad nu är sagt. 18 § (ny). Är någon sakägare a okänd ort eller sa fjärran, att han ej kan bievaka sin rätt, begäre förrättningsmannen förordnande av god man enligt lagen den 11 juni 1920 om god man för bortovarande. 19 § (ny). Angår saken uppenbarligen endast vissa sakägare, ma, utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den ordning, som i 22 och 23 §§ skiftesstadgan sägs, förrättningen företagas, där samtliga sakägarna imfinna sig eller av förrättningsmannen blivit minst åtta dagar förut beviisligen kallade till förrättningen. 20 § (17 §). Vid förrättning skall efter omständigheterna tillses: huruvida väg över fastighets område må för annan fastighet byggais eller begagnas; huru väg bör byggas till läge, sträckning, bredd och anordning i öivrigt; vilka fastigheter skola vara pliktiga att deltaga i vägs bygjgandie eller underhåll sommar- eller vintertiden, och huru stor andel i skyldigdietem skall en var fastighet åligga (andelstal); huruvida arbetet med vägs byggande eller underhåll skall av de väighållningsskyldiga utföras gemensamt eller efter vägdelning samt i senare fallet, huru delningen skall verkställas;
huruvida at fastighet bör upplåtas sådan rätt, som i 10 § omförmäles, samt vad i avseende därä skall iakttagas; huruvida ersättning enligt 5 eller 10 §§ skall gäldas samt till vilket belopp eller, där ersättning enligt 10 § ej lämpligen kan bestämmas till visst belopp, efter vilka grunder ersättningen skall beräknas; huru utgift för förrättningen skall mellan de väghållninggekyldiga fördelas 21 § (18 §). Förrättningsmannen skall söka att såvitt möjligt mellan samtliga sakägare åstadkomma förening; och varde, där sådan förening sker, särskild avhandling därom upprättad, av sakägarna underskriven samt medelst förrättningsmannens och närvarande gode mäns påskrift vitsordad. Rörer förening kronans eller allmän anstalts rätt, skall, ändå att dess ombud därå ingått, föreningen i avseende å sådan rätt ej gälla med mindre den varder av vederbörande myndighet godkänd. 22 § (19 §). I den mån ej enligt 21 § förening mellan sakägarna kan åstadkommas, varde saken av förrättningsmannen med gode männen, där han av sådana biträdes, prövad jämlikt de i denna lag stadgade grunder; och skola de, sedan alla vid förrättningen förekommande frågor blivit genom förening avgjorda eller behörigen utredda, pa grund av vad sålunda förekommit för sakägarna framlägga skriftligt utlåtande i saken. Angår denna byggande eller underhåll av väg, och skall för handhavande av de med byggandet eller underhållet av vägen eller viss väglott förenade angelägenheter styrelse utses, skola förrättningsmannen och gode männen uppdraga åt en eller flera av de väghållningsskyldiga att i nedan stadgad ordning utfärda kallelse till sammanträde för styrelseval. Sist förklaras förrättningen avslutad med tillkännagivande, att den därmed missnöjde äger att, pä sätt 24 § innehåller, fullfölja sin talan. 23 § (20 §).
Avskrift av förrättningsprotokollet med det i 22 § omförmälda utlåtande och de vid förrättningen ingångna föreningar samt övriga till protokollet hörande handlingar ävensom kopia av karta, där sådan vid förrättningen upprättats, skola av förrättningsmannen inom trettio dagar efter förrättningens avslutande överlämnas till någon i orten boende pålitlig person, som av sakägarna eller, där de ej äro ense, av förrättningsmannen utses att emottaga samma handlingar; och vare handlingarna hos den sålunda utsedde tillgängliga för envar, som åstundar att dem granska eller avskriva. Förrättningsmannen åligge jämväl att inom tid, som i första stycket sägs, skriftligen underrätta överlantmätaren i länet om dagen för förrättningens avslutande. 24 § (21 §). Är sakägare missnöjd med förrättning, skall han vid talans förlust inom nittio dagar efter förrättningens avslutande instämma samtliga övriga sakägare till domstol. Äro svarandena flera än tio, skall i avseende å stämningens delgivning vad i 11 kap. 12 och 25 §§ rättegångsbalken stadgas om stämning å helt byalag äga motsvarande tillämpning. VciijbimmiRsionen.
IS
25 § (22 §). Klandras ej förrättning sa som i 24 § sägs, gauge det därvid meddelade utlåtande, i vad det avser annan fråga än i 38 § omförmäles, i verkställighet såsom laga kraft ägande dom. 26 § (23 §).
När stämning, varom i 24 § förmäles, är utfärdad, skall a landet domaren och i stad rättens ordförande därom genast underrätta förrättningsmannen, vilken har att till domstolen insända det vid förrättningen förda protokoll och övriga handlingar, som saken röra. Förrättningsmarinen vare ock pliktig, där domstolen så prövar nödigt, att inställa sig vid rätten för att i målet höras. Efter målets slutliga handläggning skola handlingarna jämte avskrift av däri meddelat utslag frän rätten översändas till länets lantmäterikontor för att där förvaras; och varde tillika avskrift av nämnda utslag genom rättens försorg tillställd förrättningsmannen. Föres ej talan mot förrättningen, äligge förrättningsmannen att inom ett år efter dess avslutande insända protokoll och övriga handlingar till lantmäterikontoret. 27 § (24 §). Yppas tvist mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra om bättre rätt till vad såsom ersättning enligt 5 eller 10 § skall utgå, skall den tvist hänvisas till särskilt utförande. 28 § (25 §). Har, efter ty i 27 § sägs, tvist yppats om bättre rätt till vad såsom ersättning enligt 5 eller 10 § skall utgå, varde beloppet nedsatt hos länsstyrelsen och stånde sedan i avbidan på tvistens slutliga avgörande i kvarstad. Är ersättningen bestämd att utgå på en gång, må ej arbete a annans mark verkställas eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas, innan ersättningen blivit till ersättningstagaren gulden eller, efter ty nyss är sagt, hos länsstyrelsen nedsatt. Varder ej sådan ersättning gulden eller nedsatt inom tid, som i laga ordning blivit bestämd, eller, om dylik bestämmelse saknas, inom fem år efter det ersättningens belöp]) fastställdes, vare den da väckta frågan förfallen, i vad ersättningstagarens rätt angår. Har sakägare utöver sin andel gnidit eller nedsatt ersättning, som i andra stycket avses, njute han efter utgången av den i samma stycke omförmälda tid, där ej den väckta frågan förfallit, hos den ersättningsskyldige utmätning för vad sålunda utgivits. 29 § (26 §). Är genom förrättning eller dom bestämt om byggande eller underhåll av väg, have en var fastighet, som, efter ty bestämt är, har att deltaga i kostnaden för vägen, även mot ny ägare av fastighet, över vars område vägen är lagd, rätt att begagna densamma. 30 § (27 §).
Träffas aimorledes än vid förrättning, varom ovan stadgas, förening i fråga om vägs underhåll, äge, sedan tio år förflutit från det föreningen mgicks, envar sakägare, ändå att föreningen är sluten för längre tid, påkalla ny fördelning av underhållet; dock skall i ty fall föreningen tillämpas intill dess den nya fördelningen vunnit laga kraft.
19 Är förening, som i denna paragraf avses, skriftligen upprättad och av vittnen styrkt, äge envar av dem, som däri deltagit, låta intaga föreningen i domboken hos domstolen i ort, där fastighet, som föreningen angår, är belägen. Sedan vare föreningen gällande även emot framtida ägare eller innehavare av den fastighet, sa ock, där intagandet i domboken ägt rum i stad inom en månad och ä landet sist vid det ting, som infallit näst efter två månader sedan tören ingen ingicks, mot den, som efter föreningens träffande men före dess intagande i domboken blivit ägare eller innehavare. Förening, som slutits för boställe eller sådan, på viss tid upplåten fastighet, som tillhör kronan eller allmän inrättning, have dock ej verkan mot senare innehavare, med mindre föreningen blivit av vederbörande myndighet godkänd. 31 § (28 §). Inträda, sedan fråga om rätt att för fastighet bygga eller begagna väg över annan fastighets område eller om skyldighet att deltaga i vägs byggande eller underhäll eller fråga, som i 10 § avses, blivit genom förening eller eljest i laga ordning avgjord, sådana förändrade förhållanden, som på frågan i synnerlig man inverka, äge envar sakägare påkalla frågans återupptagande. 32 § (ny). Har genom förrättning ell r dom enligt denna lag bestämts, att arbete med vägs byggande eller underhäll skall av de väghållningsskyldiga utföras gemensamt och äro dessa flera än två, skall för handhavande av de med byggandet eller underhållet förenade angelägenheter utses styrelse, bestående av en eller flera ledamöter. Vilja de väghällningsskyldiga antaga stadgar rörande handhavande av sagda angelägenheter, stånde dem fritt; dock vare dylika stadgar ej gällande, med mindre de blivit av länsstyrelsen granskade och fastställda. 33 § (ny). Urnan anmälan om styrelseval gjorts hos länsstyrelsen, må ej i fall, som i 32 § avses, arbete ä annans mark verkställas eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas. Sker ändring i styrelsens sammansättning, skall styrelsen ofördröjligen göra anmälan därom hos länsstyrelsen. Om anmälan, som i denna paragraf sägs, skall underrättelse på de väghallningsskyldigas bekostnad intagas i länskungörelserna. 34 § (ny). Vad i 3 kap. 15 samt 17—21 §§ vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fall, som i 32 § denna lag avses, dock att förordnande, som i 3 kap. 17 § vattenlagen sägs, skall införas i lärrskungörelserna samt att talan, varom i 3 kap. 20 § samma lag förmäles, skall anhängiggöras hos den allmänna underrätt, som i 40 § denna lag stadgas. 35 § (ny). Har genom förrättning eller dom enligt denna lag bestämts, att arbete med vägs byggande eller underhåll skall av de väghållningsskyldiga utföras gemensamt, skall rätten att handhava de med byggandet eller underhållet förenade angelägenheter utövas å sammanträde, därvid envar väghalln ngsskyldig äger rösträtt efter det andelstal, som är bestämmande för
20 hans delaktighet i väghållningsskyldigheten. Kallelse till sammanträde skall, där ej i särskilda stadgar annorledes bestämts, antingen skriftligen delgivas samtliga väghållningsskyldiga minst en vecka före sammanträdet eller ock minst fjorton dagar därförut kungöras såväl i kyrkan för den eller de församlingar, där vägen är belägen, som ock i minst en av ortens tidningar. Beträffande sådant sammanträde skall i övrigt vad i 3 kap. 22 § vattenlagen är föreskrivet i tillämpliga delar lända till efterrättelse. 36 § (ny). Vad i 3 kap. 23—25 §§ vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fall, som i 35 § denna lag avses, dock att talan, varom i 3 kap. 23 § vattenlagen förmäles, skall anhängiggöras hos den allmänna underrätt, som i 40 § denna lag stadgas. 37 § (ny). Har genom förrättning eller dom bestämts, att arbete med byggande eller underhåll av viss väglott skall utföras av två eller flera väghållningsskyldiga gemensamt, skall för dylikt fall vad i 32—36 §§ är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse. 38 § (29 §). Försummar väglottshavare att den tid mark är liar underhålla sin väglott i laggillt skick, och bättrar han ej ofördröjligen efter tillsägelse, äge annan väglottshavare bota bristen och njute sedan av den försumlige betalning för vad han visar arbetet skäligen hava kostat. Den, som rättelse fordrar, vare ock berättigad, där han det hellre vill, att hålla syn genom två ojäviga män, av vilka den ene skall vara lands- eller stadsfiskal, nämndeman, ledamot i ägodelningsrätt eller god irran vid lantmäteri- eller mätningsförrättningar. Varder vid synen, till vilken den försumlige i god tid kallas, bristen vitsordad, förelägge synenrännen honom viss tid, ej kortare än åtta dagar, inom vilken han skall hava botat bristen vid äventyr, att densamma eljest må avhjälpas av den, som synen påkallat. Efter utgången av sagda tid njute denne hos den försumlige utmätning ej mindre för synekostnaden än även, där ej bristen inom samma tid botats, för det belopp, vartill arbetet av synemännen uppskattats, samt vare pliktig att därefter ofördröjligen ombesörja arbetets utförande. Nöjes ej den andre däråt, instämme sitt klander till domstol inom tre månader efter utmätningen eller vare sin talan kvitt. Vad i första stycket första punkten stadgas skall i avseende ä vinterväghållningen äga motsvarande tillämpning. 39 § (30 §). Vilja för övervakande av delad vägs underhäll väglottshavarna förena sig att anställa särskild tillsyningsman, stånde dem fritt. Äro väglottshavarna flera ärr fem, äge envar av dem fordra, att tillsyningsman utses. Bliva de ej om valet ense, skall länsstyrelsen på anmälan utse tillsyningsman; bestämme ock, där sä påkallas, vad arvode bör honom tillkomma och huru det bör mellan väglottshavarna till utgörande fördelas, allt efter ty skäligt prövas. Tillsyningsman entledigas av väglottshavarna, såvida de därom äro ense. I annat falL må frågan av envar underställas prövning av länsstyrelsen, som efter omständigheterna förordnar.
21 Dar till fol.id av vad sålunda är stadgat til;syn å vägs underhåll utövas av särskild person, skall vad i fråga om åtgärder mot försumlig väglottshavaire enligt 38 § gäller om annan väglottshavare i stället äga tillämpning a bemälde tillsyningsman. 40 § (31 §). MW, som i denna lag avses, skall upptagas vid allmän underrätt i den ort, dar vägen, varom fråga är, eller största delen därav är belägen. I avseende å länsstyrelses behörighet i frågor enligt denna lag skall vad nu a r sagt äga motsvarande tillämpning. 41 § (32 §).
Över länsstyrelses beslut i frågor, som i 14, 32, 34, 37 och 39 §§ avses, ma klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad. 42 § (33 §)•
Vad. i denna lag stadgas angående fastighet gälle ock i tillämpliga delar beträffande gruva, bergverk, vattenverk, fabrik eller med fabrik jämförlig inrättning, ändå att sådan egendom icke är att till fast egendom hänföra. 43 § (34 §).
Om byggande av väg i anledning av laga skifte så ock om rätt till väg tor gruva och vattenverk är särskilt stadgat. 44 § (ny). Denna lag skall beträffande stad, köping eller annan ort, där den för staderna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, ej äga tillämpning sa vitt angår område, som ingår i fastställd stadsplan.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925, vilken dag lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar pä landet skall upphöra att gälla; dock att Iraga, for vars prövning förrättning enligt sistnämnda lag blivit före den 1 januari 1925 påkallad, skall handläggas och bedömas enligt den äldre lagen. Har med stöd äv lagen den 5 juli 1907 genom förrättning eller dom blivit bestämt, att väg skall underhållas av två eller flera egendomar, skall for dylikt fall vad i den nya lagen är stadgat om sådan rätt, som avses i 10 §, äga motsvarande tillämpning. Var å landet den 1 januari 1908 eller är i stad den 1 januari 1925 skyldigheten att underhålla väg inom område, för vilket denna lag äger tillämpning, genom dom eller eljest mellan två eller flera egendomar fördelad, göres i fråga om fördelningens giltighet ej genom denna lag ändring; dock att beträffande sådan väg en var sakägare må, å landet efter den 1 januari 1925 och i stad sedan tio år förflutit från sistnämnda dag, i varje fall påkalla fördelning av underhållet i enlighet med denna lag, och skall därvid den äldre fördelningen upphöra att gälla, när den nya vunnit laga kraft.
22 Har före ikraftträdandet av denna lag skyldigheten att underhädla väj inom område, för vilket lagen äger tillämpning, blivit mellan twé ello flera egendomar fördelad, skall med avseende å dylik fördelning vad ii 38—4: §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning, dock att, där syn enligrt 29 § lagen den 5 juli 1907 ägt rum, vad i samma lag stadgas om rätt ratt efte sådan syn erhålla utmätning fortfarande skall lända till efterrättelsee.
23 Förslag till Lag om tillfällig väg för visst ändamål. Hätrgeiiom förordnas som följer: 1 §. Är fir ändamålsenligt tillgodogörande av skog eller annan till fastighet hörand' naturtillgång av synnerlig vikt, att tillfällig farväg för fastigheten ages över annan fastighets område, skall för sådan väg erforderlig mark inder viss tid, högst fem år, upplåtas från den senare fastigheten, där ej sådant kan lända fastighetens ägare eller innehavare av särskild rätt til fastigheten till märkligt men. Ej na för väg, som nu sagts, tagas i anspråk tomt, trädgård eller park; ej hellu- åker eller äng, där ej skada, som genom markens användande för ifrågavtrande ändamål kan uppkomma, är att anse såsom ringa. 2 §.
Är fir ändamålsenligt tillgodogörande av skog eller annan till fastighet hörand! naturtillgång av synnerlig vikt, att enskild farväg, som är anlagd över ainair fastighets område, tillfälligt begagnas för den förra fastigheten, skall ritt i sådant avseende under tid, som i 1 § sägs, för fastigheten upplät», där ej detta kan lända någon, som förut äger nyttja vägen, till märkligt men. 3 §.
Föi- inträng, som orsakas av upplåtelse- enligt 1 eller 2 §, skall gäldas ersättning, som bestämmes i penningar att utgå på en gång. 4 §•
Kan ej överenskommelse träffas om upplåtelse enligt 1 eller 2 §, skall saken firetagas till prövning vid syneförrättning i den ordning nedan sägs. Rätt att påkalla dylik förrättning tillkomme ägaren till den fastighet, för viken upplåtelsen äskas, så ock annan, som äger rätt att tillgodogöra sig natu-tillgång, varom fråga är. 5 §. Till handläggande av syneförrättning skall länsstyrelsen på ansökning förordm två ojäviga, för uppdraget lämpliga personer, av vilka den ene utses att vara ordförande vid förrättningen. I ansökningen bör så fullständig; som möjligt uppgivas ärendets omfattning och beskaffenhet, de fastigheter eller enskilda vägar, saken förmenas angå, samt vederbörande ägares, nyttjanderättshavares och övriga sakägares namn och hemvist.
24 6 fc
Det åligger ordföranden att till syneförrättningen kalla alla kända » sakägare genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem med allmänna pposten avsändas så tidigt, att kallelserna kunna komma dem tillhanda minsta åtta dagar före förrättningen, ävensom att föranstalta därom, att kungivörelse angående dag och ställe för förrättningen minst åtta dagar förut upppläses i kyrkan för den eller de församlingar, där mark eller väg, vars upplåtitande påfordras, är belägen, och införes i tidning inom orten; skolande kunggörelsen tillika innehålla, att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen.i, äga att därvid tillstädeskomma och bevaka sin rätt. Angår saken uppenbarligen allenast vissa sakägare, må, utan hindder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den ordning, som i första sttycket sägs, förrättningen företagas, där samtliga sakägarna infinna sig ellder av ordföranden blivit inom tid, som i första stycket sägs, bevisligen knallade till förrättningen. 7 *.
För syneförrättning njute synemännen ersättning i likhet med vaad för ledamot i ägodelningsrätt är stadgat, där ej syneman på grund av tjijänstebefattning äger rätt till högre ersättning. Sagda ersättning, så ock koostnad för kallelser eller annat, som för förrättningen är av nöden, skall av ssökanden genast erläggas. 8 §. Ordföranden skall vid syneförrättningen föra protokoll, däri anteecknas allt vad vid förrättningen förekommer och är av betydelse för sakenns bedömande. Protokollet bör vid varje sammanträdes slut uppläsas och förses med synemännens underskrift. Stanna synemännen i olika meningar, gälle ordförandens. 9 §. Vid syneförrättning skall efter omständigheterna tillses: huruvida och för vilket ändamål upplåtelse enligt 1 eller 2 § bör" medgivas; vilken sträckning, bredd och anordning i övrigt tillfällig väg bör errhalla, så att syftet därmed må vinnas med minsta olägenhet för annan; för vilken tid upplåtelsen skall gälla; samt till vilket belopp ersättning enligt 3 § skäligen bör beräknas. 10 §. Sedan alla vid syneförrättning förekommande frågor blivit behörigsen utredda, skola synemännen avgiva skriftligt utlåtande i saken. Före föörrättningens avslutande uppläse ordföranden utlåtandet för närvarande sakkägare och tillkännagive därvid vad den, som vill anföra klander mot föörrättningeir, enligt 12 § har att iakttaga. 11 §. Avskrift av det vid förrättningen förda protokoll samt det i 10 § omförmälda utlåtande skall inom femton dagar efter förrättningens avslurtande överlämnas till någon i orten boende person, som av synemännen utses;
25 och skall avskriften hos honom vara tillgänglig för envar, som åstundar att den granska eller avskriva. 12 §.
Ä r sakägare missnöjd med syneförrättning, skall han vid talans förlust instämma sitt klander till domstol inom sextio dagar från förrättningens avshitande. Äro svarandena flera än tio, skall i avseende å stämningens delgivning vad i 11 kapitlet 12 och 25 §§ rättegångsbalken stadgas om stämning a helt byalag äga motsvarande tillämpning. 13 §. Klandras ej syneförrättning inom föreskriven tid, skall vid synemäimens utlåtande bero; och gånge detsamma i verkställighet i den ordning, som för laga kraft ägande dom är stadgad. 14 §. Yppas tvist mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra om bättre rätt till vad såsom ersättning enligt 3 § skall utgå, skall den tvist hänvisas till särskilt utförande. I fall, som nu sagts, varde ersättningen nedsatt hos länsstyrelsen och stände sedan i avbidan på tvistens slutliga avgörande i kvarstad. 15 §. Mark eller enskild väg, vartill rätt enligt 1 eller 2 § upplåtits, må ej för ifrågavarande ändamål tagas i anspråk, innan ersättning, som bestämts att utgå för intrång, blivit till ersättningstagaren gulden eller i fall, som i 14 § avses, nedsatt hos länsstyrelsen. 16 §.
Vid syneförrättning meddelat utlåtande må, ändå att talan mot förrättningen föres, gå i verkställighet, därest sökanden, jämte fullgörande av vad i 15 § stadgas, tillika hos utmätningsmannen i orten ställer av denne godkänd pant eller borgen för den ersättning för intrång, som domstol kan ålägga sökanden att utgiva utöver vad synemämien bestämt. Vad sålunda gnidits eller nedsatts må ej återkrävas, ändå att ersättningen sedermera varder bestämd till lägre belopp. Beträffande verkställighet av ej lagakraftvimnet utslag, som av domstol meddelats i mål enligt denna lag, skall vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning. Domstol, varest talan förts mot syneförrättning eller lägre domstols utslag i mål enligt denna lag, äge, när skäl därtill äro, att, innan talan slutligen prövas, förordna, att verkställighet ej må äga rum. 17 §. Mal, som i denna lag avses, skall upptagas vid allmän underrätt i den ort, där den mark eller väg, varom fråga är, eller större delen därav är belägen.
26 I avseende a länsstyrelses behörighet i frågor enligt denna lag skalll vad nu är sagt äga motsvarande tillämpning. 18 §. Över länsstyrelses beslut i fråga, som i 5 § omförmäles, må klaga in hos Konungen i vederbörande statsdepartement föras i den ordning, sortn för ekonomimål i allmänhet är stadgad.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
MOTIV
29 Förslag till Lag om enskilda vägar.
Inledning. Före tillkomsten av den nu gällande lagen den 5 juli 1907 om enskilda Lagstiftvägar på landet var lagstiftningen angående det enskilda vägväsendet ytterst * * " ^ knapphändig. Frånsett en del i skiftesförfattningar och gruvlagstiftning före 190' givna specialstadganden om rätt till väg m. m., inskränkte sig bestämmelserma i ämnet för landsbygdens vidkommande huvudsakligen till vissa stadganden i 1 och 4 kapitlen byggningabalken, resolutionen den 8 januari 1735 pa ridderskapets och adelns besvär, och kungl. brevet den 17 april 1828 till kammarkollegium (ang. forum för tvister). Vid flera riksdagar under 1800-talet förenades motionsvis väckta frågor FBrarheom mer eller mindre omfattande ny lagstiftning på området. Vid 1894 års JjIL*?" riksdag beslöts skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utarbetande av* j ^ . lag i ämnet. Däröver hördes landsting och länsstyrelser, varefter dåvarande lagbyrån uppgjorde förslag till »lag om underhåll av vissa enskilda vägar på landet». Förslaget anmäldes i statsrådet den 28 april 1899. Högsta domstolen, vars yttrande över förslaget inhämtades, avstyrkte detsamma. Inom jordbruksdepartementet omarbetades sedermera lagbyråns förslag till ett nytt: »lag om byggande och underhåll av vissa enskilda vägar», vilket anmäldes i statsrådet den 26 oktober 1906. Efter remiss yttrade sig däröver högsta domstolen, som framställde åtskilliga anmärkningar. Med ledning därav reviderades förslaget och framlades för 1907 års riksdag, som i huvudsak antog detsamma, varefter lagen den 5 juli 1907 utfärdades. Till närmare upplysning om förarbetena till denna lagstiftning tillåter sig kommissionen här endast hänvisa till propositionen nr 88 vid 1907 års riksdag. Vid flera riksdagar 1910—1919 framburos i motionsväg åtskilliga förslag berörande det enskilda vägväsendet, däribland ett redan 1910 i fråga om revision av 1907 års lag. Frånsett vissa motioner, i anledning varav riksdagen beslöt skrivelser till Kungl. Maj:t, över vilka kommissionen nu har att yttra sig (se sid. 8), föranledde nämnda förslag ej någon riksdagens åtgärd. Däremot vidtogs på Kungl. Maj:ts förslag 1910 en mindre ändring i lagen, i avseende å ansvarigheten för prästgårds enskilda väg. Vidare har riksdagen 1918 och senare, likaledes på Kungl. Maj:ts förslag, anvisat för varje år på extra stat visst anslag av statsmedel till understöd för anläggande av utfartsvägar i de fyra nordligaste länen (s. k. statsunderstödda utfartsvägar).
30 Nu har riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 april 1920, nr 72, anfört följande. »Riksdagen har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta motioner med yrkanden i den ena, att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring av lagen, av den 5 juli 1907 om enskilda vägar på landet att 1) lagens rubrik ändras till: Lag om enskilda vägar; 2) att § 1 i lagen erhåller följande ändrade lydelse: Denna lag avser enskild väg å landet och i stad, som tillhör landsting, utom stadens planlagda område, vilken för en eller flera fastigheter är till stadigvarande nytta såsom farväg, vare sig för henrkörslor eller för utfart eller eljest, samt i den andra, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes utreda, huruvida, i vad man och pa vad sätt »lag om enskilda vägar pä landet» bör ändras, och därefter för riksdagen framlägga förslag, vartill utredningen ger anledning. Lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar pa landet gäller — såsom redan lagens rubrik angiver — endast landsbygdens vägar. I den kungl. proposition, nr 88, till 1907 ars riksdag, varigenom det förslag, som ligger till grund för 1907 ars lag, förelades riksdagen, anförde föredragande departementschefen i detta avseende, bland annat, att den tanken visserligen hade föresvävat honom, att förslaget lämpligen skulle kunna omfatta även städernas enskilda vägar, desto hellre som det utan tvivel kunde vara önskligt att icke genom en ny lagstiftning allenast för landsbygden framkalla en åtskillnad -mellan stad och land, som - - vid det förhållande, att da gällande allmänna stadganden i ämnet i tillämpliga delar torde äga giltighet jämväl i fråga om enskilda vägar å städernas områden — i själva verket da icke funnes. Men då det tilläventyrs kunde möta svårighet att inordna städernas hithörande förhållanden under samma bestämmelser, som föreslogos för landsbygden, hade departementschef en trott sig icke böra fullfölja en sådan tanke. I den förstnämnda motionen framhalles nu, hurusom det ständigt fortgående beviljandet av nya stadsrättigheter och inkorporeringarna till städerna av betydande landsbygdsområden behovet av en utsträckt tillämpning av lagen om enskilda vägar på landet allt starkare framträtt. Inom de mycket stora områden av ofta ren landsbygdsstruktur, som tillhörde städerna utom deras planlagda område, vore frågan om det enskilda vägunderhållets utgörande pä inånga håll lika aktuell som svårlöst, emedan varje lagstiftning och följaktligen varje möjlighet att tvinga försumliga delägare att deltaga i underhållet av vägen saknades. Någon svårighet eller olägenhet syntes motionären icke föreligga av att utsträcka lagen om enskilda vägar att gälla även inom städerna för de icke planlagda områdena. Möjligen skulle tvetydighet kunna uppstå, om intet undantag gjordes för städer, som icke deltaga i landsting, varför motionären ansett klokast undantaga dessa. I den andra motionen ha åter framhållits vissa brister i nu ifrågavarande lag om enskilda vägar på landet, vilka enligt motionärens mening krävde rättelse. Motionären har sålunda, bland annat, anfört, att i lagen om enskilda vägar på landet saknades bestämmelser, som tillerkände underhalls skyldig å enskild väg, vilken ej själv ägde väglagningsämne, rätt att erhålla sådant från annans mark, att det i 29 § i lagen stadgade förfaringssättet beträffande syneförrättning och avhjälpandet av brist i vägunderhållet von1 synnerligen opraktiskt och svärtillämpligt, varigenom syftet med verkställd vägdelning kunde äventyras, att lagen ej medgåve den, som vore underhällsskyldig å enskild väg över annans mark, rätt att borttaga träd eller kvistar.
31 som vore hinderliga för vägen, utan att han därför bleve ersättningsskyldig till markägaren, såvida ej sådant intrång bleve honom ålagt vid vägdelniiigon, samt att, då enskild väg genomlöpte mark, som vore inkorporerad med stad, lagen ej ägde tillämpning, vilket förhållande i vissa fall visat sig medföra betydande ölägenheter. Dä motionären icke tilltrodde sig att i formulerad lagtext föreslå de enligt hans förmenande erforderliga ändringarna, utan ansåg, att dessa borde föregas av en mera ingående utredning, har motionären inskränkt sig till att hemställa om utredning, huruvida, i vad mån och på vad sätt ifrågavarande lag borde ändras. Riksdagen har för sin del icke kunnat undgå att finna, att i vissa avseenden en revision av lagen angående enskilda vägar på landet är av behovet påkallad. Likaså synes riksdagen en rättslig reglering böra ske av det enskilda vägväsendet a de områden, som med städerna inkorporerats men för vilka någon stadsplan ännu icke fastställts. Vissa det enskilda vägväsendet rörande frågor hava, enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, av Kungl. Maj:t, genom särskilda remisser, för utredning överlämnats till vägkommissionen. Sålunda har, bland annat, riksdagens skrivelse den 29 augusti 1914, nr 191, — med anhållan om utredning, huru och pa vad sätt väghållningsskyldige beträffande sådana enskilda vägar, som avses i ovanberörda lag den 5 juli 1907 angående enskilda vägar a landet, ma äga rättighet att å annans mark mot ersättning taga väglagningsämnen till dylika vägars underhåll ävensom rätt att utan avgift taga väglagningsämnen å statens jordbruksdomäner och skogsallmänningar — remitterats till nämnda kommission. Frånsett dessa speciella frågor torde vägkommissionens uppdrag endast omfatta det allmänna vägväsendet pa landet samt i städer och stadsliknande samhällen. Enligt riksdagens mening synes emellertid numera tiden vara inne att till utredning i hela dess vidd upptaga frågan om det enskilda vägväsendet. Några särskilda direktiv för en kommande utredning anser sig riksdagen icke böra lämna. Huruvida utredningen bör överlämnas åt vägkommissionen eller särskilt tillkallade sakkunniga, torde få bero på omständigheterna. Under åberopande av det anförda, får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning rörande det enskilda vägväsendet såväl pa landet som i städer och stadsliknande samhällen i den mån frågan härom ej redan är föremål för utredning samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan utredning kan giva anledning.» Såfeom förut (sid. 8) omförmälts har Kungl. Maj:t uppdragit åt vägkommissionen att avgiva utredning och förslag i ämnet.
32 Allmän
motivering.
Kommissionens uppdrag.
Dei enRiksdagen har begärt utredning och förslag angående det enskilda väg skilda väg- väsendet såväl på landet som i städer och stadsliknande samhällen. Ti väsendets ämnets behandling torde dä till en början höra att något belysa det enskild ÖCOTC1JD
och lag- vägväsendets begrepp och lagstiftningen därom. stiftningen Otvivelaktigt är uttrycket enskild, såsom betecknande vägs egenskap, ati därom, fatta såsom liktydigt med icke-allmän. Negationen påkallar da en under sökning om vad som skall menas med allmän väg. Lagstiftningen om det allmänna vägväsendet faller helt inom den offent liga rättens område. Allmän vägs byggande och hållande grundar sig pi offentlig myndighets beslut, vilka bliva reglerande för vederbörarrdes skyl digheter. Kostnaderna bäras av det allmänna, vare sig staten eller de föi ändamålet bildade vägsamfälligheterna (väghållningsdistrikten) med fördel ning inom dessa efter i sådant avseende givna skattegrunder, vilka visser ligen kunna hava lagts med en viss allmän hänsyn till de olika slagens a^ beskattningsföremål relativa genomsnittligt antagna nytta av vägarna mei intet hava att skaffa med den enskilde skattedragarens omedelbara nytta tv varje väg för sig. Jämväl tillsynen och kontrollen över de allmänna vä garnas behöriga hållande är lagd under offentliga organ. Och rättighetei till allmän vägs begagnande står öppen för en var. Enligt den för landsbygden gällande lagstiftningen om allmänna väga: — 1891 års väglag — erfordras för vägs egenskap av allmän att den ä för allmänna samfärdseln nyttig och nödig. Det särskilda förhållandet atl enligt 1919 års lagstiftning om ödebygdsvägar, sädana i vissa avseende] anses som allmänna, ehuru de icke prövats vara för allmänna samfärdseli nyttiga och nödiga, torde här kunna fränses. I förbigående ma påpekas, at allmänegenskapen endast ansetts kunna tillkomma farvägar och icke sådan: mindre kommuirikationsleder som gång-, rid- eller cykelvägar. Men de faktiska förhållandet att vägen är av sådan nytta och nödvändighet, son nyss sagts, är icke nog för att konstituera dess allmänegenskap. Därför fordra tillika att vägen av behörig myndighet i någon form förklarats eller erkänt för allmän. Ett avgörande härutinnan kan erhålla sitt uttryck på flera banda sätt. Gäller fallet en enstaka väg, gives förklarandet vanligen i forn av åläggande för vederbörande att bygga och underhålla vägen såsom al] män eller, där fråga är om redan byggd väg, att övertaga densamma till al] mänt underhåll. Föreligger frågan i sammanhang med vägdelning enlig allmänna väglagen, träffas den bestämmelsen, att vägen skall anses såsor allmän. Enligt den tidigare lydelsen av hithörande 41 § i nämnda la skulle genom bestämmandet utsägas, att vägen skulle ingå i vägdelningei Med avseende å vägdelningar enligt äldre ordning har fastslåendet av väg allmänegenskap skett endast på det sätt, att vägen utan föregående besln därom intagits i delningen, varefter förrättningen av Konungens befallning: havande fastställts.
33 H a r vägen på ena eller andra sättet förklarats för allmän, bibehåller den sm egenskap av sådan — oavsett om den de facto förlorar sin betydelse för samfärdseln — ända till dess vägen genom den admininstrativa myndighetens beslut utsöndras från det allmänna underhållet. A v det anförda framgår, att väg kan vara för den allmänna samfärdseln nyttig och nödig utan att vara allmän, men också, att vägen kan vara allmän utan att vara för den allmänna samfärdseln nyttig och nödig. Om det nu äger sin riktighet, att, på sätt ovan uttalats, enskild väg i lagstiftningens mening är detsamma som icke-allmän väg, så bliva till de enskilda vägarna att hänföra alla farvägar, som icke på någotdera av ovan angivna sätt bestämts skola vara allmänna, ävensom gång-, rid- och cykelvägar. Av särskilt intresse för den nu ifrågavarande utredningen är dä att fasthålla, hurusom i det enskilda vägnätet kunna ingå jämväl vägar, var för sig förmedlande en samfärdsel, i betydenhet jämförlig med eller närmande sig den, vilken äger rum på en allmän väg, och härrörande alltså jämväl från ett mer eller mindre avsevärt stort antal andra än invid vägen boende trafikanter. I fråga om vägarna å städernas områden skulle för allmänegenskapen i varje särskilt fall rätteligen fordras, att den offentliga myndigheten — länsstyrelsen — jämlikt därutinnan gällande bestämmelser (25 kap. byggningabalken, kungl. kungörelsen den 9 mars 1824 angående laga domstol i frågor om nya väganläggningar till hamn, lastplats, varunederlagsplats, samt emellan segelleder, båtleder och flottleder m. m., ävensom kungl. kungörelsen den 27 november 1845 angående vissa föreskrifter i anledning av vad om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov är vordet förordnat) prövat vägens allmanna nytta och behövlighet och förordnat om dess underhåll såsom allmän. Emellertid kan, beträffande många av de gamla stadsvägarna, ett sådant allmänförklarande historiskt icke påvisas. Bestämmande för vägens allmänegenskap torde dä få anses vara allenast det faktiska förhållandet, att vägen av ålder hållits för allmän och underhålles av stadskommunen eller särskilda dess invånare efter de om allmänna vägunderhållet inom staden gällande bestämmelser. Här skulle kunna invändas att det gives vägar, som, ehuru ej i väglagstiftningens mening allmänna, dock måste anses såsom sådana på den grund, att de äro upplåtna till allmänt begagnande. Förhållandet föreligger i själva verket ganska ofta; så t. ex. med avseende å de gamla socken vägar, som ej intagits i ny vägdelning, vidare beträffande vägar, som staten byggt och håller för något särskilt ändamål (militärvägar m. fl.), vägar, som stadsfullmäktige i en del städer låtit bygga för allmänt begagnande utan något länsstyrelsens därom meddelade beslut, o. s. v. Men det faktiska förhållandet att vägen allmänneligen får begagnas hindrar icke, att den under nu gällande lagstiftning måste betraktas och behandlas såsom enskild, när det gäller etl rättsligt ordnande av byggnads- och underhållsskyldigheten beträffande densamma, så framt icke regleringen kan vinnas genom vägens indömande i det allmänna vägnätet. I motsats till den allmänna väghållningen är den enskilda enligt gällande lagstiftning ordnad helt efter privaträttsliga linjer. Rättigheter och skyldigheter anknytas här i varje särskilt fall till vissa bestämda fastigheter, som servitutsmässigt bliva berättigade eller bundna i förhållande till varandra. Dem allena och ingen annan angår förhållandet med varje särskild vägs byggande, underhåll och begagnande. Med fastighet likställes emellertid, enligt 1907 års enskilda väglag, gruva, bergverk, vattenverk, fabrik eller Vägkommissbnen.
med fabrik jämförlig inrättning, »ändå att sådan egendom icke är aatt till fast egendom hänföra». De med avseende å varje väg intresserade 1 fastigheterna bilda, i den mån de skola hava skyldighet att gemensamt debltaga i vägens byggande eller underhåll, en samfällighet för sig. Det är synpuunkten av varje fastighets omedelbara nytta av vägen, som blir avgörande för 1 fastighetens inordnande i eller uteslutande ur sådan samfällighet, vilken i förty kommer att framstå såsom mer eller mindre trångt och i varje fall steträngt begränsad. Rättigheten att begagna vägen såsom privaträttsligt objriekt är eller borde åtminstone vara förbehållen intressenterna själva. Kontrollera över fullgörandet av väghållningsskyldigheten är också en deras inre angeläggenhet. Med den genomgående privaträttsliga karaktär, som sålunda utmärkker det enskilda vägväsendet, lämnas givetvis oinskränkt utrymme för avtablsfrihet vid ordnandet av hithörande frågor. Lagstiftningens uppgift blir häär väsentligen att sörja för möjlighet och medel till en rättslig reglering J i den mån sådan icke kan på fri villighetens väg åstadkommas. Hu v udf räågorna bliva därvid följande: 1) om rätt för fastighet att erhålla väg över. annan fastighets omrråde; 2) om rätt för fastighet att påkalla annan fastighets deltagande ii vägs byggande eller dess underhåll; 3) om grunden för skyldighetens fördelning mellan de i den saålunda bildade vägsamfälligheten ingående fastigheterna; 4) om de rättsliga formerna för ordnandet av dessa frågor samt 5) om rättsverkningarna av sådant ordnande. Gällande rätt beträffande dessa frågor har fått sitt uttryck genom åtskilliga författningar på olika lagstiftniiigsområden. Särskilt är så förhåldlandet med den viktiga frågan om fastighets rätt att erhålla väg. För så vitt vägbehovet föranledes av och står i omedelbart sambannd med fastighetsbildningen äro hithörande bestämmelser att finna i lagstiftningen om jorddelning. Kommissionen får härutinnan hänvisa till stadganadena i byggningabalken 1 kap. 1 § och 4 kap. 1 §, skiftesstadgan den 9 nowembcr 1866 66 och 94 §§, lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvningg, ägostyckning och jordavsöndring 9 § samt lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad 5 kap. 6 § och 6 kap. 1 §. Genom dessa stadganrrden äi sörjt för att varje nybildad fastighet såväl på landet som i stad — warmed enligt fastighetsbildningslagen i förevarande avseende likställes samlhälle a landet, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad medddeladt bestämmelser — i sammanhang med fastighetsbildningen tillförsäkrras rätl till nödig väg, så framt fastigheten bildas genom laga skifte, hennimansklyvning, ägostyckning eller i stad avstycknirrg. Sådan vågrätt gälléer däremot icke fastighet, som uppkommer genom avsöndring. Som bekant hava i senare tid avgivits olika förslag angående jorddelningen på landet, nämligen av skiftesstadgekommittén (»lag om skifte av jord im. m.» 1911), av skifteslagstiftningskommissionen (»lag om delning av jord å lan det m. m.» 1918) samt av jordstyckningskommissionen (»lag om cdelnmp av jord å landet m. m.» 1920). I dessa förslag, av vilka de båda senare sammanföra ägostyckning och avsöndring till ett institut under naimn a\ avstyckning, är rätten till väg för nybildad fastighet utvidgad äwen til sådan fastighet, som enligt nu gällande ordning bildas genom avsöjndring Regleringen av fastighetsbildningens vägfrågor sträcker sig enlig;t ovai angivna författningar icke längre än till själva den åsyftade rätten Iför ny bildad fastighet att få nödig väg. Denna rätt tillgodoses antingen genon undantag av vägmark för delägarnas (de nybildade fastigheternas) gemen
35 samnna behov eller genom läggande av vägservitut till förman för vederbörande fastigvhet å annan sådan. Och i intet fall kan i regleringen inblandas någon fastigdret, som icke beröres av den förrättning, genom vilken nybildningen sker. Vaid så beträffar frågan om skyldighet att bygga och underhålla väg i anledlning av fastighetsbildning, finnas däröver än så länge inga andra särskilda bestämmelser än de, som innefattas i kungörelsen den 29 januari 1850 angående vägbyggnadsskyldigheten i vissa fall efter verkställda laga skiftem. Enligt denna författning skall under vissa förutsättningar kostnad Iför första anläggningen av ny väg, som varder nödig i följd av skifte, i sannmanhang med själva skiftesförrättningen mellan samtliga skiftesdelägare efter viss grund särskilt fördelas, »varemot med kostnaden för vägens framtida underhållande bör förhållas efter vad för enskilda by- och utfartsvägar i allmänhet är förordnat». Föl-fattningen reglerar sålunda icke underhållet av skiftesväg, som där avses.. I de förutnämnda förslagen till jorddelningslag upptagas däremot — undeir någon olikhet mellan skiftesstadgekommitténs, a ena, samt skifteslagstiiftningskommissionens och jordstyckningskommissionens, å andra sidan — bestämmelser, avseende att under vissa förutsättningar i sammanhang med skiftesförrättningen och efter särskilda grunder ordna jämväl underhållett av väg i anledning av skiftet (skiftesstadgekommitténs lagförslag 111 § och motiv sid. 162; skifteslagstiftningskommissionens lagförslag 10 kap. 8 § och motiv sid. 273 o. ff., jordstyckningskommissionens lagförslag 10 kap. 8 §). Även på andra områden av lagstiftningen än jorddelningens anträffas spridda bestämmelser, som röra det enskilda vägväsendet, exempelvis i gruvestadgan den 16 maj 1884 11, 32 och 35 §§, vattenlagen 2 kap. 14 §, 6 kap. 4 § och 7 kap. 40 och 49 §§, flottningslagen den 19 juni 1919 1 kap. 5 § siamt ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910 15 §. I den man sålunda åtskilliga det enskilda vägväsendet tillhörande frågor regleras genom särskilda författningar, skola givetvis därutinnan meddelade specialbestämmelser gälla oberoende av vad om enskilda vägar i allmänhet stadgas. Den egentliga lagstiftningen pa området har dä till föremål vägfrågor, Revision som icke fålla under tillämpningen av sådana specialbestämmelser, som nyss av 1907 sagts. För det så begränsade området gäller, så vitt angår landsbygden, ,lrs la(Jlagen den 5 juli 1907. Och det är, för landsbygdens vidkommande, en revision av denna lag, som åsyftas med det kommissionen givna uppdraget. Kommissionen anser sig sålunda icke hava att taga befattning med granskningen av sådana, enskilda vägväsendet å landet rörande stadganden, som återfinnas eller, på sätt ovan anförts, ifrågasatts att meddelas i andra författningar än nämnda lag. Beträffande städerna åsyftar riksdagen en rättslig reglering av det enskilda Lagstiftvägväsendet därstädes av den anledning, att lagstiftning därom nu saknas, ning för städerna Av vad riksdagen härutinnan uttalat synes visserligen framgå, att frågan egentligen skulle gälla sådana områden, som inkorporerats med städerna. Emellertid lärer det vara tydligt att även städernas äldre områden här måste anses inbegripna, då samma behov föreligger beträffande dem. Sakförhållandet är nämligen i själva verket det, att någon egentlig lagstiftningom det enskilda vägväsendet på städernas områden knappast finnes — om man frånser dels nedannämnda 1735 års författning, dels ock vad som i hithörande del stadgas på andra, utanför väglagstiftningen liggande områden, särskilt fastighetsbildningens, i vilket avseende beträffande kommis-
sionens uppdrag är att göra liknande reservation som för landsbygdeni. Det lagstiftningsområde, som för landsbygdens del täckts genom 1907 åars lag om enskilda vägar med dess synnerligen viktiga och ingående stadg?anden, har för städernas vidkommande lämnats oreglerat. På sätt framhålliits i en av de motioner, som föranlett riksdagens skrivelse, har visserligen under förarbetena till 1907 års lag (departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet vid Kungl. Maj:ts proposition nr 88 i ämnet) en tanike pä den då ifrågavarande nya lagstiftningens utsträckande till städerma varit antydd men fått förfalla. För städerna gives i förevarande avseendee kommissionen veterligen ännu intet annat stadgande än bestämmelsen i resolutionen på adelns besvär den 8 januari 1735 § 8, att byvägar skola underhållas endast av dem, som sig därav betjäna. Det synes t. o. m. vara tvivelaktigt, huruvida denna författning kan anses tillämplig för städerna, då den genom hela sitt innehåll hänvisar till förhållandena på landsbygden. I de till kommissionen inkomna yttrandena erkännes också utan någon egentlig meningskiljaktighet behovet av lagstiftningsåtgärd till fyllamde av nu antydda brist. Enligt kommissionens uppfattning bör det sålunda och med hänswn till vad ovan anförts tillhöra kommissionens uppdrag att avgiva förslag iförande en sådan lagstiftning för städerna, som kan utgöra en motsvariglhet till landsbygdens enskilda väglag. Huru denna för städerna avsedda lagsttiftnins formellt skall inordnas i systemet är en särskild fråga, till vilken kcomnris sionen längre fram skall återkomma. Med avseende å städerna föreligger emellertid en bestämd begränsning kommissionens uppdrag. Den av riksdagen önskade rättsliga reglerring a\ det enskilda vägväsendet i städerna avser enligt riksdagsskrivelsens imnehål endast sådana stadsområden, för vilka stadsplan icke fastställts. Wad hos riksdagen i ärendet förekommit ger lika litet som riksdagsskrivelsern någor antydan om behovet eller lämpligheten att i förevarande sammanhamg lag stifta om de stadsplanelagda områdena. Tvärtom göres på sina ställen såväl i motionerna som i riksdagsskrivelsen uttrycklig reservation för dessa områden. I vederbörandes yttrande;n talas också endast om utomplansområdena. »Denna begränsning», heter diet i sty relsens för svenska stadsförbundets yttrande, »torde ligga i sakens, natur Inom områden, som äro intagna i stadsplan, regleras gatu- och väggförhåll landena i den ordning, stadsplanelagstiftningen anger, och något skäl att vid sidan därav tillskapa möjligheter för fastigheter att tvångsvis ernå enskild vägförbindelse finnes uppenbarligen icke». Vad här är sagt om städerna lär gälla även de stadsliknande samihällemi på landet, vilka av riksdagen i förevarande avseende likställas med sttädernal I detta sammanhang må erinras, att, enligt vad högsta domstolens, dom i särskilt mål (N. J. A. 1913: 440) synes giva vid handen, enskildla väglagens bestämmelser åtminstone så vitt de angå rätt för fastighet att erhålla väg över annan fastighets område, icke äro tillämpliga å väg inom <områdt för municipalsamhälles fastställda stadsplan. På grund av det anförda anser sig kommissionen icke hava attt ägna någon uppmärksamhet å de enskilda vägförhållandena å städernas och de stadsliknande samhällenas planlagda områden.
Särskilda Slutligen har kommissionen på grund av särskilda remisser (jfr sid. 8; remisser. a t t y t t r a g i g beträffande vissa med det enskilda vägväsendet sammanhiörandt speciella frågor.
37 Verkningarna av 1907 års lag.
Reformkrav och önskemål.
F ö r upplysning om i vilken omfattning 1907 års lag kommit till an- Statistik. vändning har kommissionen från överlantmätarna begärt en del statistiska uppgifter. I den mån sådana lämnats — för vissa län äro de delvis ofullständiga — får kommissionen här återgiva dem i följande sammanställning. F ö r r ä t t n i n g a r enligt e n s k i l d a v ä g l a g e n 1908—1920. Förrättningarnas!
Förrättningar som avsett
Största l Största antalet | våglängd Omfatt- jbyggandet av vägjunderhåll av vä fastig- Jsom någon ;ning:sam-! Samman- j i Samman- heter som i förrättAntal ! manlagd I våglängd Antal lagd väg-! J . . 'lagd väg-lingått i enl ning omlängd j i längd i väg-am- | fattat km. km. km. \ fälligliet km. I I Stockholm s 107 16 91 _ ; 21 89 Uppsala HO 221 5 22 173 16 55 219 Södermanlands , 42 124 10 13 15 55 27 114 Östergötlands 99 292 1 15 1 291 j 49 98 Jönköpings '' 1.38 j 490 : 16 4 86 134 Kronobergs ! 1H7 I 843 45 106 18 122 Kalmar 254 I 1014 26 136 22 228 Gottlands ; 204 i 533 4 17 127 200 Blekinge : 91 i 276 8 11 — i 92 83 Kristianstads : 285 — i 17 78 ;;7o 207 Malmöhus i 345 ! 10 1.7 154 328 Hallunds \ 140 j 21 533 19 155 121 — Göteborgs- ock Bohus! 161 i 13 292 38 112 9 123 283 Älvsborgs 163 ! 17 372 59 236 i 164 136 104 : Skaraborgs ]83 | 21 422 63 386 ! 376 36 120 Värmlands ' 209 | 19 950 233 10 914 ! 36 199 Örebro j 73 ] 340 152 12 286 i 54 61 Västmanlands 83 321 44 14 67 ( 39 — 141 Kopparbergs j 39 15 134 19 12 129 ; 24 Gävleborgs öl ! — : I4d 9 27 42 Västornorrlands I 39 i 139 21 194 112 18 18 S2 Jämtlands i 44 109 407 7 71 37 351 56 Västerbottens j 33 — 1 9 95 27 24 Norrbottens i 35 99 34 11 300 15 24 65 Hela rikets 3 045
2 509
i
71 Emellertid bör erinras, att den sålunda lämnade statistiken grundar sig uteslutande på till lantmäterikontoren redovisade handlingar. Då emellertid, på sätt jämväl i vissa av de inkomna yttrandena framhållits, gällande bestämmelser i ämnet icke möjliggöra effektiv kontroll över att vägdelningsförrättningar enligt enskilda väglagen bliva till lantmäterikontoren behörigen redovisade i andra fall än då förrättningen verkställts av lantmätare, lärer med säkerhet kunna antagas, att lagen kommit i tillämpning i avsevärt större omfattning än av tabellen synes framgå. Belysande härutinnan är att enligt uppgift från länsstyrelsen i Värmlands län därstädes under åren
38 1908—1920 meddelats förordnanden att verkställa enskild vägdelningsfförrättning i 438 fall, medan över-lantmätaren i länet angiver antalet tilll lantmäterikontoret redovisade dylika förrättningar till allenast 209 stycke&n. Allmänna Enligt vad de till kommissionen inkomna yttranden giva vid handeen, anuttalan- ses ganska allmänt lagen hava på ett i stort sett lyckligt sätt verkvat för <**»• sitt ändamål och varit till väsentlig nytta för den enskilda väghållniingens ordnande. I vissa yttranden uttalas t. o. m., att någon revision aiv densamma överhuvud taget icke vore av behovet påkallad. Åtminstone' borde därmed anstå, till dess en mera stadgad erfarenhet om behovet av ändlringar i lagstiftningen vunnits. I åtskilliga andra yttranden förklarar manr sig i brist på sådan erfarenhet icke i stånd att nu göra något uttalande rrörande riktlinjerna för ifrågavarande revision.
ReformEmellertid har i flertalet av de avgivna yttrandena — och detta ävem frän krav. sådana håll, där lagens innehåll i stort sett vunnit gillande — framihållits det önskvärda i att lagstiftningen på området bleve i vissa delar, oliika för olika yttranden, ändrad, kompletterad eller förtydligad. De viktigare krav och önskemål, vilka därvid i olika yttranden f ramiförts, äro i korthet följande. Beträffande till en början tillämplighetsområdet för den ifrägasatlta lagstiftningen har mycket allmänt framhållits önskvärdheten och behovet av en rättslig reglering av det enskilda vägväsendet inom sådaina till stad hörande områden, som icke ingå i fastställd stadsplan. Tillikca har, särskilt av styrelsen för svenska stadsförbundet, framhållits det önskwärda i att vid lösandet av nu ifrågavarande lagstiftningsuppgift de stadslikmande samhällena, så långt möjligt vore, bleve jämställda med städerna, oich att sålunda de bestämmelser i ämnet, vilka kunde komma att antagas hor städernas utomplansområden, jämväl borde, i den mån de avveke fram motsvarande stadganden för den egentliga landsbygden, göras i möjligastce mån tillämpliga jämväl för de stadsliknande samhällenas utom stadsplanen b>elägna områden. I fråga om lagstiftningens föremål erinras, att lagen endast sysslan- med väg för fordonstrafik, »farväg», men framhålles att behov gjort sig gäillande jämväl av lagbestämmelser angående rätt till gångväg. Vidare och under påpekande att lagen för närvarande reglerar rättsordningen endast med avseende å väg för stadigvarande behov påyrkass vissa bestämmelser i fråga om begagnandet av väg för behov av tillfälllig art. Den av riksdagen särskilt för sig väckta frågan om rätt för skogsägcare till väg över annans mark för skogsprodukters framforslande (jfr sid. 107) vidröres emellertid icke i de nu angivna yttrandena. Beträffande lagstiftningens allmänna grunder har huvudintresset samlat sig kring frågan om själva den intresseprincip, på vilken den enskilda väghållningens ekonomiska system n u vilar, nämligen att vägarna skola byggas och hållas ensamt av de fastigheter, som därav hava omedelbar nytha. I ett flertal yttranden göres nu gällande, att väghållningen i fråga icke längre bör anordnas såsom ett åliggande eller en börda alleniast för denna trängre intressesamfällighet. I detta avseende framträda huvudsakligen t v å olika meningsriktningar. Den ena går ut på ett allmänliggörande i större eller mindre utsträtckning av det enskilda vägnätet, framför allt vad angår de större och viktigare enskilda vägarna, och besvärets läggande i motsvarande m å n antingen, på de
39 •allmänna väghallningsdistrikten eller primärkommunerna såsom för ändamålet bildade specialdistrikt. I det senare fallet skulle kostnaderna för väghålhiringen utgå antingen på samma sätt som beträffande de allmänna vägarrua eller efter de för kommunalutskylder stadgade grunder, i varje händelse ined statsbidrag. Emligt den andra meningsriktningen skall visserligen det enskilda vägväsendet bibehållas i sin avgränsning från det allmänna och i huvudsak fotas pä den nu gällande intresseprincipens grund, men med särskilda åtgärdler till lättnad i väghållningstungan för vederbörande fastigheter. Mera undantagsvis framkomma här sådana uttalanden, som att även inkomsttagare böra bidraga till hållandet av väg, varav de hava omedelbar nytta, eller att vägsamfälligheten bör vidgas så, att den för varje väg kommer att omfatta samtliga fastigheter inom en hel by eller en hel kommun, eller att för fastigheter med mera betungande enskild väghållning skall göras ett visst avkall på deras allmänna väghållningsskyldighet. Vad man i allmänhet åsyftar är emellertid, att den enskilda väghållningen skall understödjas genom kontanta bidrag av staten, landstinget, väghållningsdistriktet eller kommunen, understundom från alla dessa på en gång eller åtminstone av staten i förening med någon av de övriga. Vägsumfällighetens inre förhållanden äro i flera avseenden föremål för uppmärksamhet. Dit hör till en början grunden för skyldighetens fördelning mellan vederbörande fastigheter. Den nu stadgade normen: »den omfattning, vari de beräknas komma att begagna sig av vägen» är enligt åtskilliga uttalanden i praktiken svår att tillämpa, och stadgandet bör därför utfyllas med närmare regler för bedömandet av fastigheternas inbördes relation i avseende å berörda nyttighet. Alternativt påyrkas andra och mera objektivt bestämbara fördelningsgrunder. Vidare riktar man sig i stor utsträckning mot det gällande systemet, för väghållningens utförande. Anmärkningarna avse huvudsakligen avskaffande av vägdelningen såsom obligatorisk fördelningsform i händelse förening mellan vederbörande ej kan träffas samt en allmännare användning av ett gemensamhetssystem med hänsyn till vägarbetenas verkställande, så att de utföras samfällt på delägarnas gemensamma bekostnad (entreprenad o. s. v.). I detta sammanhang framföres även tanken på en för varje väg ordnad förvaltning genom för ändamålet tillsatt vägstyrelse. Med avseende å vinterväghållningen framhålles behovet av fördelning genom fastigheternas sammansättande i ploglag. Den gällande ordningen om tillsyn å väghållningen har föranlett många anmärkningar, framför allt vad angår vägunderhållet den tid marken är bar. Allmänt företrädes den uppfattning, att nuvarande bestämmelser äro allt för svåra att tillämpa, kräva för stor tidsutdräkt och för höga kostnader samt i det hela taget visat sig föga effektiva för befrämjandet av ett tillfredsställande vägunderhåll. Hithörande reformkrav gå väsentligen ut på införandet av obligatoriska, periodvis återkommande vägsyner, enligt vissa yttranden efter allmänna väglagens mönster. Tillsynsapparaten bör för övrigt lämpligen ställas oberoende av delägarna, i vilket avseende föreslås vägsyneförrättningar av landsfiskaler eller särskilda kommunala tillsyningsman. Skärpning av tillsynen anses särskilt nödvändig för den händelse bidrag till väghållningen skulle komma att lämnas av allmänna eller kommunala medel. Den av riksdagen särskilt väckta frågan om rätt till hämtning av väglagningsämnen för enskild vägs underhåll — varöver särskilda yttranden
på sin tid av vederbörande avgivits — upptages jämväl i de nu inkomna yttrandena. Allmänt uttalas därvid det önskemål, att i lagen måtte införas bestämmelser om tvångsrätt i sådant avseende eller jämväl för vägs byggande. I övrigt framställas mot den nuvarande lagen en mängd detaljanmärkningar, för vilka i den mån de synts kommissionen vara av något intresse skall redogöras i sammanhang med motiveringen för förslaget. Kommissionen får därvid jämväl tillfälle att närmare sysselsätta sig med de mera betydelsefulla reformkrav, som enligt ovanstående sammanfattning nu givit sig till känna.
41 Den enskilda väghållningens rättsliga och ekonomiska princip. Förhållandet till staten och kommunerna. Hallandet av enskild väg har sedan gammalt betraktats såsom en helt och intressehållet enskild angelägenhet, varmed det allmänna icke hade någon anledning principen^ att taga befattning. I resolutionen på ridderskapets och adelns besvär den 8 januari 1735 fann denna grundsats sitt uttryck genom stadgandet, att »de så kallade byvägar skola endast underhållas av dem, som sig därav betjäna, så att landet därmed icke vidare, för en eller annans bekvämlighets skull, bör besväras.» För bibehållande av den sålunda uttryckta grundprincipen, att hållandet av enskild väg skall vara den omedelbara intressekretsens ensak, uttalade sig klart och tydligt riksdagen såväl i den skrivelse av år 1894, som föranledde utarbetandet av 1907 års lag, som jämväl, i enlighet med lagutskottets hemställan, vid behandlingen av en år 1902 i ämnet väckt motion. Samma uppfattning återfinnes i flertalet av de yttranden, som under förarbetena till den nu gällande lagen inkommo från orterna. Vid föredragning i statsrådet av lagbyråns på sin tid avgivna förslag till »lag om underhåll av vissa enskilda vägar på landet» uttalade jämväl vederbörande departementschef sin anslutning till intresseprincipen, i det han framhöll, att skyldigheten att underhålla utfarts- och byvägarna, vilka i olikhet mot de allmänna vägarna saknade nytta och nödvändighet för den allmänna samfärdseln, icke borde utsträckas utom deras krets, som hade omedelbar nytta av vägen, samt att underhållet följaktligen borde fortfarande såsom dittills åligga dem, som betjänade sig av vägen. Även vid anmälan i statsrådet av det inom jordbruksdepartementet sedermera uppgjorda förslaget till »lag om byggande och underhåll av vissa enskilda vägar» ställde sig departementschefen på intresseprincipens grund. Bland annat framhöll han därvid, hurusom grundsatsen att vägarna skulle underhållas av dem, som sig av vägarna betjänade, vilken grundsats riksdagen uttalat såsom ledande för lagstiftningen i fråga, innebure ett förkastande av kravet på bördans utjämnande på kommunvis bildade samfälligheter. Grundsatsen hade i det anmälda lagförslaget upptagits på det sätt, att icke det mer eller mindre tillfälliga eller personliga begagnandet av en väg utan dennas varaktiga nytta och behövlighet för viss egendom skulle vara bestämmande för byggnads- och underhållsskyldigheten — en skyldighet, som följaktligen hade karaktären av ett å fastigheterna vilande reellt onus. Inom de särskilda vägsamfälligheterna skulle bördan fördelas i förhållande till vägens större eller mindre nytta och behövlighet för varje egendom. Denna fördelningsgrund vore i själva verket den enda följdriktiga utvecklingen av den ovan nämnda grundsatsen. Den nu gällande enskilda väglagens grundstadganden i ämnet stå i full överensstämmelse med den sålunda angivna ståndpunkten. Den förenämnda bestämmelsen i 1735 års resolution motsvaras här av stadgandet i 6 §, att väg, som prövas vara till stadigvarande nytta för två eller flera fastigheter, skall av dem gemensamt underhållas. Skyldigheten att jämte annan fastighet
deltaga i enskild vägs byggande är enligt lagens 4 § gjord beroende av att vägen är av synnerlig vikt för ändamålsenligt brukande jämväl av den fastighet, vars deltagande i byggnadsarbetet påkallas. Enligt 7 § skall vidare skyldigheten att bygga eller underhålla enskild väg emellan vederbörande fastigheter fördelas med hänsyn till den omfattning, vari de beräknas komma att begagna sig av vägen, dock att den, som icke fordrat vägen, icke må åläggas större andel än som svarar mot den nytta, hans fastighet genom vägen beredes. Enligt gällande rätt är alltså de särskilda fastigheternas omedelbara nytta av vägen bestämmande för deras skyldighet att deltaga i vägens byggande eller underhåll. Lagstiftningen på området, både den äldre och den nyare, fasthåller alltså strängt vid intresseprincipen, tillämpad pä omedelbara, konkreta förhållanden i varje fall, såsom grund för skyldigheten och dess fördelning. Mot principens berättigande eller billighet hava emellertid såväl före som efter tillkomsten av 1907 års lag i den offentliga diskussionen framförts åtskilliga anmärkningar, vilka kunna sammanfattas sålunda. De enskilda vägarna betjänade i stor utsträckning jämväl den allmänna samfärdseln. I den mån så vore fallet, kunde de ej gärna avstängas från allmänt begagnande. För landsbygdens avsättningsförhållanden och näringsliv hade det enskilda vägnätet också sin stora betydelse. Likaså hade de enskilda vägarna en viktig uppgift för utbredande av odling och bebyggelse i mer avlägsna orter. Ett utbrett nät av goda enskilda vägar representerade alltså ur flera synpunkter ett verkligt och viktigt samhällsintresse. Det vore förty principiellt oriktigt, att den enskilda väghållningen beträffande varje väg* skulle åligga allenast de av vägen närmast intresserade fastigheterna. Denna väghållning vore också mycket ofta synnerligen betungande, i det fastigheterna kunde hava att hålla långa utfarts vägar för förbindelsen med närmaste allmänna vägar, på samma gång de där hade att fullgöra sin allmänna väghållningsskyldighet. Härmed sammanhängde att besväret drabbade de enskilda högeligen ojämnt på grund av fastigheternas olika belägenhet i förhållande till allmän väg. Fastigheter invid eller i närheten av sådan väg hade ingen eller ringa börda av enskild väghållning, under det besväret för andra, mindre gynnsamt belägna, måste bliva mer eller mindre hårt tryckande. Avsides belägna hemman hade icke såsom sådana fått större ägo välden eller lägre taxeringsvärden än andra och vore fördenskull lika skattebelastade som dessa. Slutligen vore den gällande principen otjänlig därutinnan att man ej på objektiva grunder kunde avgöra den ena eller andra fastighetens större eller mindre nytta av vägen. En vägdelning efter denna grund bleve därför alltför godtycklig. Härtill komme som en viktig praktisk omständighet, att det allmännas hjälpande mellankomst vore oundgänglig för nödtorftigt tillgodoseende av det stora vägbehovet i orterna, framför allt i Norrland. Da de behövliga nya vägarna, ehuru nödiga och nyttiga för den allmänna samfärdseln, icke inom rimlig tid kunde förväntas komma till stånd såsom allmänna genom staten och väghållningsdistrikten, måste deras åstadkommande såsom enskilda vägar bero på de enskilda intressentskapen, men dessa vore, trots all offervillighet, icke i stånd att komma ut härmed, så framt de icke finge hjälp av det allmänna — staten eller kommunerna. På dessa grunder har man sökt göra gällande, att den enskilda väghållningen icke vidare borde betraktas såsom ett åliggande för allenast vissa, av resp. vägar särskilt intresserade fastigheter utan i stället anordnas såsom ett onus för en större samfällighet eller åtminstone delvis överflyttas på eller eljest lindras genom ekonomiskt understöd från någon sådan.
43 A andra sidan och till försvar för den gällande principen har erinrats väsentligen följande. Hållandet av de enskilda vägarna vore dock i grunden uttryck för privata intressen och borde förty fortfarande vara en privatekonomisk angelägenhet. Vore en enskild väg av sådan betydelse, att den finge anses nyttig och nödig jämväl för den allmänna samfärdseln, vore den rätta ordningen att den indömdes i det allmänna vägnätet. Gällande allmänna väglag anvisade ordning härför, och det stode de enskilda väghållarna fritt att taga initiativ till en sådan förändring genom ansökning hos behörig myndighet. Kunde beslut i detta syfte ej inom rimlig tid effektueras, så borde ansträngningarna gå ut på avhjälpande av denna brist. Men det allmännas uppoffringar och förpliktelser för vägväsendet kunde ej skäligen sträckas längre än till hållandet av de allmänna vägarna. Anlitandet av statens eller kommunernas medel för de enskilda vägarna skulle kunna leda till ekonomiska konsekvenser av oberäknelig räckvidd. En bestämd gräns mellan det allmänna och det enskilda vägväsendet måste uppehållas. Ett subventionerande av den enskilda väghållningen med statliga eller kommunala medel skulle tillika motverka en i sig själv berättigad överflyttning av de mera betydelsefulla enskilda vägarna till allmänna. Ojämnheten i den enskilda väghållningsbördans tyngd hade sin naturliga grund däri att alla fastigheter ju icke kunde vara lika gynnsamt belägna i förhållande till allmän väg. Men de avsides liggande hemmanen hade av sina ägare kunnat förvärvas för billigare pris och kunde genom lägre taxering anses i skattehänseende lindrigare betungade än andra, bättre belägna. Nyttan av viss väg för vissa fastigheter vore den enda rationella grunden för bestämmande av deras skyldighet att deltaga i vägens hållande. Bedömandet av denna nytta kunde visserligen i praktiken ställa sig vanskligt, men om det materiellt riktiga avgörandet därutinnan i någon mån förfelades, borde detta lända till mindre oegentlighet än antagandet av någon annan grund för besvärets utgörande. Frågor berörande det enskilda vägväsendets förhållande till staten och Miksdagskommunen hava i senare tid hos statsmakterna flera gånger bragts å bane, och andra Redan uti det utlåtande, som av lagutskottet vid 1907 års riksdag avgavs frå(for l över det då framlagda förslaget till den enskilda väglagen, hemställde ut- atenare skottet om införande däri av en ny paragraf (35) så lydande: »Vad i denna tid. lag om väghållningsskyldighetens fördelning stadgas må ej innefatta hinder för kommun att lämna bidrag till byggande och underhåll av enskild väg eller bro.». Förslaget motiverades därmed, att väghållningsskyldigheten visserligen principiellt borde åligga endast dem, som betjänade sig av vägarna, men att särskilda förhållanden kunde göra det önskligt, särskilt i Norrland, att kommun måtte kunna lämna bidrag till byggande och underhåll av utfartsvägar från någon del av socknen ut till allmän väg eller av å sådan väg befintlig bro, vars byggande och underhåll eljest bleve för intressenterna alltför betungande. Förslaget bifölls av andra, men avslogs av första kammaren. I anledning härav hemställde utskottet, att andra kammaren måtte biträda medkammarens beslut, vid vilket förhållande frågan, huruvida kommun ägde rätt att lämna bidrag till byggande och underhåll av enskild väg eller bro, dädanefter som dittills skulle bliva att bedöma efter kommunallagarna. Denna hemställan bifölls. I en vid 1910 års riksdag inom andra kammaren av Olof Olsson i Kullenbergstorp väckt motion, n:r 168, föreslogs en skrivelse till Kungl. Maj:t
angående revision av enskilda väglagen. I motiveringen framhöll motionären, hurusom å många av de vägar, som blott vore eller begagnades som enskilda, framginge allmän trafik i stor omfattning, vilket hade till följd, att vissa väghållare oskäligt betungades. För att åstadkomma utjämning av förhållandena med därav härflytande lättnad för de av underhåll av enskilda vägar mest betungade borde enligt motionärens mening det allmänna träda emellan, och ansåg motionären fördenskull, att av det från staten utgående bidraget till väghållningsskyldiga in natura inom kommunerna viss del borde enligt å vägstämma fattat beslut kunna få användas som bidrag till enskilda vägars byggande och underhåll. Jordbruksutskottet, som förehade motionen till förberedande behandling, avstyrkte densamma i sitt däröver avgivna utlåtande, nr 70. Utskottet framhöll därvid bland annat, hurusom, enligt vad det syntes utskottet, motionärens anmärkningar mot lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar på landet huvudsakligen härledde sig från de rådande förhållandena beträffande underhållet av starkt trafikerade sådana vägar. I avseende därå ansåge sig utskottet böra erinra, att man icke, såsom motionären antagit, vid tillkomsten av nämnda lag förbisett, att å många av dessa vägar framginge trafik i stor omfattning. För sådant fall vore nämligen stadgandeii givna i den allmänna väglagen. I 41 § av denna lag föreskreves nämligen att, vid vägdelningsförrättning, till handläggning skulle företagas, bland andra, frågan om bestämmande av de vägar, vilka skulle såsom allmänna anses. I 4 § av samma lag meddelades närmare föreskrifter angående förfarandet, när frågan uppstode om förändring av redan befintlig väg till bygdeväg eller landsväg. Dessa lagrum avsåge tydligen att avhjälpa det av motionären åsyftade missförhållande, att för den allmänna samfärdseln behövliga vägar underhölles av en eller ett fätal enskilda. Visserligen kunde det understundom visa sig svårt att få en enskild väg indelad till allmänt underhåll, även när billigheten syntes kräva detta. Då emellertid stadgandena härom återfunnes i den allmänna väglagen, skulle, därest lagstiftningen skulle tillgripas för de uppgivna missförhållandenas avhjälpande, en revision av lagen om enskilda vägar, enligt utskottets mening, i alla händelser icke. vara på sin plats. Utskottets avstyrkande hemställan bifölls av båda kamrarna. Vid 1912 års riksdag yrkades i en inom andra kammaren av E. Molin i Dombäcksmark väckt motion, nr 120, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag i vad mån och under vilka villkor staten borde bidraga i kostnaderna för indelning och förbättring av enskilda vägar enligt lagen den 5 juli 1907. Till stöd härför anfördes huvudsakligen följande. Stora förhoppningar hade på sin tid fästs vid ovannämnda lag. Det troddes nämligen, att därmed skulle åstadkommas icke blott att de enskilda vägarna inom kort bleve försatta i färbart skick, utan även att många krav på nya landsvägar med därmed förenade kostnader skulle utebli. Men lagen hade icke fått några mer vittgående praktiska verkningar. Detta hade berott på, att de enskilda vägarna i de flesta fall ej vore lagligen indelade, vadan lagen på dem ej kunde komma till användning. Då en dylik indelning vore förenad med jämförelsevis stora kostnader, vågade vederbörande vägintressenter i allmänhet ej begära sådan. Staten borde fördenskull träda emellan och bidraga först och främst till de ifrågavarande vägarnas indelning. Även till deras förbättring borde dylikt bidrag lämnas. Såsom ett allmänt önskemål uttalade motionären, att staten borde bidraga dels till
45 1
enskilda vägars indelning med /3 av kostnaderna och dels med anslag en gång för alla till sådana vägars förbättring med lika belopp som det, vilket vederbörande kommun, väghållningsdistrikt, landsting eller enskilda i varje fall för ändamålet kunde hava anslagit. I häröver avgivet utlåtande, nr 17, hänvisade jordbruksutskottet till sitt ovannämnda utlåtande vid 1910 års riksdag. Visserligen, yttrade utskottet tillika, ansa ge utskottet i likhet med motionären önskvärt, att indelning av de enskilda vägarna på landet i vidsträcktare mån än dittills torde hava varit fallet, måtte komma till stånd. Dock syntes det utskottet som om kostnaderna för dylika vägindelningar icke i allmänhet behövde ställa sig så stora, att en därför intresserad väghållare av ekonomiska hänsyn skulle låta avskräcka sig att, då verklig anledning därtill förelåge, begära indelning av en enskild väg, i vars underhåll han deltoge. I varje fall ansåge utskottet frågan om de enskilda vägarnas indelning icke vara av beskaffenhet att för det dåvarande påkalla statsmakternas ingripande. Då detta i än högre grad torde gälla frågan om förbättrandet av samma vägar, hemställde utskottet att motionen icke måtte av riksdagen bifallas. Båda kamrarna biföllo utskottets hemställan. Vid 1913 års riksdag förnyade samme förslagsställare, i motionen nr 12 i andra kammaren, sitt vid nästföregående riksdag framställda förslag i ämnet. Motionen avstyrktes jämväl nu av jordbruksutskottet — som därvid åberopade sitt utlåtande i ärendet vid 1912 års riksdag — och blev motionen i enlighet med vad utskottet sålunda hemställt av båda kamrarna avslagen. Vid samma riksdag väcktes motion i andra kammaren, nr 149, av Cornelius Olsson i Berg m. fl. med hemställan att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning och förslag om sådan ändring av den allmänna väglagen att kostnaden för underhåll av enskild väg måtte kunna uppdelas emellan väghållningsdistrikt med lagenligt bidrag av statsmedel och vederbörande enskilda, i den mån sakkunnig, objektiv uppskattning av vägens betydelse i trafikhänseende funne densamma i avsevärd grad på samma gäng tjäna ett betydande enskilt och allmänt trafikintresse. I motiveringen till motionen påpekades, att enligt gällande bestämmelser en väg måste helt övertagas av väghållningsdistrikt till underhåll, därest någon hjälp från det allmänna därtill skulle kunna erhållas. Emellertid mötte mycket stora svårigheter att på sådant sätt få enskilda vägar indelade till allmänt underhåll, även om desamma i vidsträckt mån användes av en större allmänhet. Det förhölle sig nämligen, bland annat, så, att de väghållningsskyldiga med hänsyn till de ökade kostnader för väghållningsdistriktet, som skulle föranledas genom övertagande av enskilda vägar till allmänt underhåll, plägade ställa sig avvisande mot ett sådant indelande. Det vore därför önskvärt, om väglagen kunde ändras därhän, att iinderhållstungaii av enskild, för en viss allmänhet betydelsefull väg kunde lagenligt uppdelas emellan väghållningsdistrikt och vederbörande enskilda. Därigenom skulle skapas en tredje kategori av vägar, omfattande sådana för trafiken viktiga vägar av enskild natur, om vilka man ur trafiksynpunkt kunde säga, att de hade en komplicerad egenskap av allmänna och enskilda. I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 25, sammanfattade jordbruksutskottet sin mening sålunda, att utskottet, som livligt behjärtade det i motionen uttryckta önskemål om en så vitt möjligt jämnare och mindre tyngande fördelning av underhållsskyldigheten i fråga om vissa betydelsefullare enskilda vägar i landet, dock hölle före, att detta önskemål väsentligen kunde vinnas inom nuvarande lagstiftnings ram samt genom ett mera
genomfört utnyttjande av de möjligheter, nämnda lagstiftning medgave. Att, innan en kommande utveckling jävat detta utskottets antagande, i enlighet med det i motionen framställda förslag genom lagändring söka utforma en ny vägtyp, utgörande ett slags mellanting mellan allmänna och enskilda vägar, ansåge utskottet icke tillrådligt. Motionen avstyrktes således av utskottet. Denna blev ock av båda kamrarna avslagen. Vid 1914 års förra riksdag hemställdes i motion i andra kammaren, nr 88, av E. Molin i Dombäcksmark om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning och förslag, i vad mån och under vilka villkor staten borde bidraga i kostnaderna för indelning, förbättring och underhåll av enskilda vägar på landet. I anledning av riksdagens upplösning hann motionen ej att slutbehandlas. I motion, nr 8, i andra kammaren återupprepade samme motionär vid den senare riksdagen 1914 sitt i nyssberörda motion gjorda yrkande. Jordbruksutskottet (utlåtande nr 70) avstyrkte bifall till densamma, under åberopande av i huvudsak enahanda skäl, som utskottet vid föregående riksdagar i ämnet anfört. Härjämte och under hänvisning till de av riksdagen sedan år 1913 beviljade anslag till anläggning av enklare vägar inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län uttalade utskottet, att ett fortgående i den sålunda inslagna riktningen med tillämpning av nämnda system för väganläggningar även inom andra län, som därav vore i behov, syntes vara det sätt, som för det dåvarande bäst vore ägnat att ernå motionens huvudsyfte att tillgodose jordbrukets krav på ökade vägförbindelser, framför allt i vårt lands mera glest befolkade trakter, utan oskäligt betungande av den enskilde jordägaren. Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna, därvid dock första kammaren ur motiveringen för sitt avslag uteslöt utskottets nyssberörda uttalande. Vid 1915 års riksdag återkom samme motionär med en ny framställning i ämnet (motion nr 56 i andra kammaren), däri hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla såväl om utredning och förslag i vad mån och under vilka villkor staten borde bidraga i kostnaderna för indelning, förbättring och underhåll av by- och utfartsvägar (enskilda vägar på landet), som ock om utredning och förslag till bestämmelser i syfte att inom rimlig tid få mera betydande by- och utfartsvägar indelade till allmänt underhåll. Jordbruksutskottet anförde i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 15, beträffande motionärens yrkande i vad detsamma avsåge statsbidrag till förbättring och underhåll av enskilda vägar, att utskottet ej ansåge anledning förefinnas till ett frångående av den utav föregående års jordbruksutskott intagna, av riksdagen gillade ståndpunkt. I varje fall ansåge utskottet, att frågan om de enskilda vägarnas förbättring och underhåll icke vore av beskaffenhet att för det dåvarande påkalla statsmakternas ingripande. Detta gällde i än högre grad den påyrkade utredningen rörande möjligheten av övertagande till allmänt underhåll inom rimlig tid av mera betydande byoch utfartsvägar. Utskottet erkände visserligen det befogade i önskemålet, att sådana vägar, vilka förmedlade en mera omfattande trafik och följaktligen rätteligen borde hava egenskapen av allmänna, snarast bleve indelade till allmänt underhåll. Genom stadgandena uti 4, 41 och 42 §§ av den allmänna väglagen öppnades emellertid möjlighet för förändring till allmänna av sådana enskilda vägar, som tjänade ett mera allmänt samfärdselintresse. Vad åter beträffade det i motionen framförda önskemålet om statsbidrag till
enskilda vägars indelning ställde sig utskottet mer välvilligt och hemställde på anförda skäl, att riksdagen måtte, i anledning av motionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t till 1916 års riksdag i samband med äskande av anslag till distriktslantmätares tjänsteresor m. m. måtte framlägga sådana ändrade grunder, att i fråga om sådan av lantmätare verkställd förrättning, som avsåges i lagen om enskilda vägar på landet den 5 juli 1907, måtte, där sakägare vore obemedlad eller mindre bemedlad, av statsmedel gäldas, förutom ersättning för resa, jämväl kostnaden för själva förrättningen jämte lösen för handlingar. Vid utlåtandet funnos fogade, jämte annan, två reservationer, i vilka, med olika motivering, hemställdes, att riksdagen, i anledning av förevarande motion, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville till 1916 års riksdag framlägga förslag att, i fråga om sådan förrättning, som avsåges i lagen om enskilda vägar på landet den 7 juli 1907, ersättning måtte utgå av statsmedel såväl för resa som jämväl för själva förrättningen jämte lösen för handlingar. Detta yrkande skilde sig sålunda från utskottets förslag, dels i det avseendet, att detsamma avsåg även indelningsförrättning, verkställd av annan än lantmätare, dels ock däruti, att kostnadsbidraget borde kunna utgå även till andra än obemedlade och mindre bemedlade. Sedan, vid frågans behandling i kamrarna, första kammaren bifallit det i sistberörda reservationer framförda yrkandet, biträddes detta jämväl av andra kammaren. I överensstämmelse härmed har riksdagen i skrivelse den 20 maj 1915, nr 139, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen framlägga förslag att i fråga om sådan förrättning, som avses i lagen om enskilda vägar på landet den 5 juli 1907, ersättning må utgå av statsmedel såväl för resa som jämväl för själva förrättningen jämte lösen för handlingar. Angående den vidare behandlingen av detta ärende hänvisas till redogörelse i en av kommissionens ledamot friherre af Ugglas uppsatt P. M. (bil. 1). Vid 1915 års riksdag förelåg även en motion (nr 41 i andra kammaren av N. Gust. Äkerlindh och A. Mossberg), däri hemställdes om anvisande på extra stat för år 1916 av ett anslag ä 100 000 kronor för ombyggande och förbättrande av enskilda vägar, som i en snar framtid kunde till allmänt underhåll indelas i Värmland. Till stöd för motionen åberopades huvudsakligen det stora behovet av vägar i orten och omöjligheten för vederbörande jordägare att utan hjälp åstadkomma dem. Motionen avstyrktes emellertid av statsutskottet »med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser av nästan oöverskådlig räckvidd, som otvivelaktigt skulle föranledas av ett statens understödjande, på sätt av motionärerna ifrågasatts, av enskilda vägar»; och i enlighet härmed avslogs motionen. I en vid 1918 års riksdag av Molin i andra kammaren väckt motion, nr 98, återupptogs det av 1907 års lagutskott framlagda förslaget om inrymmande i enskilda väglagen av ett stadgande om rätt för kommun att lämna bidrag till byggande och underhåll av enskild väg. Till stöd härför åberopades huvudsakligen det förhållande, att i Norrland vägar, som hade alla förutsättningar för att bliva allmänna, i brist på möjlighet att inom överskådlig tid få dem antagna såsom sådana, måste indelas till iståndsättande och underhåll enligt enskilda väglagen. Då vederbörande enskilda till denna väghållningsbörda behövde hjälp, borde sådan med allt skäl kunna lämnas av kommunen, vars livsintressen vore förbundna med öppnandet av drägliga kommunikationer.
48 I sitt häröver avgivna utlåtande, nr 20, hänvisade jordbruksutskottet till vad 1907 års lagutskott yttrat angående önskvärdheten av att kommun bereddes möjlighet att lämna bidrag för ifrågavarande ändamål. Det torde nämligen särskilt i Norrland på grund av fåtalet allmänna vägar samt de enskilda vägarnas längd och dåliga beskaffenhet ofta finnas skälig anledning för kommun att lämna bidrag till enskilda vägar. Till undvikande av att kommun belastades med utgifter i förevarande avseende, som icke stode i rimlig proportion till kommunens skäliga intresse, syntes bidrag böra lämnas endast för sådan enskild väg, som vore eller vars byggande kunde bliva till betydande gagn för en avsevärd del av kommunens medlemmar. Utskottet hemställde alltså, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning i vad mån behov av ändrade bestämmelser förelåge för att bereda kommun möjlighet att lämna bidrag till byggande och underhåll a\; enskild väg och bro samt, därest utredningen därtill gåve anledning, för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning i ämnet. Denna hemställan bifölls av andra, men avslogs av första kammaren. Frågan förföll alltså. Den framfördes emellertid samma år från annat håll, nämligen i ett av inom dåvarande civildepartementet tillkallade sakkunniga år 1918 avgivet betänkande med förslag angående ödebygds- och ut farts vä gar m. m. Förutom förslaget angående ödebygdsvägar, vilket sedermera resulterade i 1919 års lagstiftning i detta ämne, upptog betänkandet jämväl två särskilda, det enskilda vägväsendet berörande förslag, nämligen dels om statsanslag till utfartsvägar (»statsunderstödda utfarts vägar») i de nordliga länen och dels om rätt för kommunerna och väghållningsdistrikten att lämna bidrag till enskilda vägars byggande och underhåll. Syftet med de sakkunnigas uppdrag och förslag var att söka tillgodose det trängande behovet av vägförbindelser i det nordliga Norrland. De av de sakkunniga såsom nödiga befunna vägarna upptogos av dem i två grupper, å ena sidan ödebygdsvägarna, vilka skulle hänföras till allmänna, och å andra sidan utfartsvägar för byar och gårdar i de delar av de fyra nordliga länen, där odlingen dock nått den ståndpunkt att man ej längre kunde tala om ödebygd, vilka vägar borde räknas som enskilda. Det syntes sakkunniga att det varken vore förenligt med rättvisa och billighet eller överensstämmande med statens eget intresse, om statsbidrag och detta i så stor skala, som nu ifrågasattes, skulle beviljas för anläggning av vägar i ödebygderna, under det befolkningen i de mera uppodlade trakterna fortfarande skulle vara hänvisade till de dåvarande väganslagen och därigenom berövad»1 möjligheten att inom överskådlig framtid, om ens någonsin, få sitt verkligt stora behov av nödiga utfartsvägar tillgodosett. Sådana utfartsvägar för byar och gårdar måste nu brytas av byamännen eller resp. gårdsägare utan statsanslag. Det vore givet att detta måste kännas ganska betungande. Landstingen i ett par av länen hade också sedan länge anslagit medel för åstadkommande av sådana mindre utfartsvägar. För att emellertid på ett någorlunda effektivt sätt avhjälpa bristen måste staten ingripa genom att bevilja bidrag till anläggning av dylika vägar. Då ett välordnat vägnät onekligen vore ett statsintresse och enskilda vägar flerstädes i Norrland utgjorde det övervägande inslaget i vägnätet, vore de enskilda vägarnas byggande, förbättring och underhåll även i visst avseende av intresse för det allmänna. Därför borde också varje enskild väg eller grupp av vägar vara föremål för statens intresse. Man finge icke heller betrakta en »enskild väg»
49 på samma sätt som annan enskild egendom. Staten hade därför ett verkligt intresse att uppmuntra anläggandet av dessa vägar. På sålunda och i övrigt anförda skäl hemställde de sakkunniga om proposition till riksdagen med förslag att å extra stat för år 1919 anvisa 200 000 kronor såsom understöd för anläggning av utfartsvägar inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län, varjämte de sakkunniga framlade förslag till villkor för erhållande av bidrag från detta anslag. Beträffande kommunala anslag till enskilda vägar erinrade de sakkunniga om frågans behandling vid riksdagarna 1907 och 1918. De sakkunniga hade kommit till den bestämda uppfattningen, att det vore önskvärt och angeläget att kommunerna erhölle möjlighet att bidraga till anläggning av sådana vägar. I ett flertal fall kunde sådana vägar svårligen komma till stånd utan bidrag av kommunerna. Då nu dessa vägar givetvis måste få stor betydelse för kommunerna, syntes ett sådant understödjande jämväl ur kommunernas synpunkt vara synnerligen välbetänkt. Faran för en kommuns belastande med utgifter i detta avseende torde vara tämligen obetydlig, då anledning icke torde förefinnas att antaga, att ett kommunalstämmobeslut om bidrag till enskild väg komme till stånd, därest icke ett verkligt intresse för kommunen förelåge. De sakkunniga hade därför funnit sig böra upptaga det förslag, som motionen vid 1918 års riksdag innehölle, därvid de sakkunniga likväl med hänsyn till de skäl, som kunde anföras mot lämpligheten att för en enskild väg belasta en kommun med de mera permanenta utgifter, som bidrag till underhållet av sådan väg skulle medföra, icke ansett sig böra föreslå, att den avsedda möjligheten för kommun att bidraga till enskilda vägar skulle sträcka sig utöver lämnande av bidragtill själva anläggningen av vägarna. Å andra sidan ansåge de sakkunniga, att jämväl väghällningsdistrikten borde beredas sådan möjlighet. Det hade synts de sakkunniga uppenbart, att en väganläggning, även om den ej vore av sådan betydelse, att den borde komma till stånd i den ordning, allmänna väglagen avsåge, likväl mången gång kunde vara av sådan vikt för allmänna samfärdseln inom ett väghållningsdistrikt, att ett bidrag därtill från distriktets sida — därest anläggningen eljest icke kunde komma till stånd också kunde vara väl grundat. De fall vore förvisso icke sällsynta, då en enskild väg vore av avsevärd betydelse även för den allmänna samfärdseln, men då också ä ena sidan från vägdistriktets synpunkt sett vägens iständsättande och övertagande till underhåll helt och hållet genom dess försorg med fullt fog kunde synas de väghållningsskyldiga mer än rättvist betungande, på samma gång som de gärna skulle lämna ett måttligt bidrag till de enskilda intressenterna för vägens iständsättande, under det å andra sidan dessa intressenter skulle vara fullt tillfredsställda med ett sådant bidrag. Under sådana förhållanden torde det medgivas vara av verkligt praktiskt värde, om ett dylikt tillvägagångssätt till båda parternas båtnad och tillfredsställelse kunde lagligen ordnas. I verkligheten tillämpades också detta förfarande i stor utsträckning av sagda rent praktiska skäl, men dylika beslut kunde givetvis icke upprätthållas, om vederbörliga klagomål ingåves. Till befrämjande av en i sig själv god sak och till undvikande av nu rådande osäkerhet syntes ett legaliserande av detta förfarande synnerligen lämpligt och påkallat. På sålunda anförda skäl föreslogo de sakkunniga tillägg till 1907 års enskilda väglag av en ny paragraf (35) så lydande: »Vad i denna lag om väghållningsskyldighetens fördelning stadgas må ej innefatta hinder för kommun eller väghållningsdistrikt att lämna bidrag till byggande av enskild väg eller bro.» Vägkommissio nen.
I
50 Ödebygdsvägsakkunnigas förslag i avseende å statsbidrag till vissa utfartsvägar anmäldes — i sammanhang med fråga om anslag till ödebygdsvägarna — i statsrådet den 7 maj 1918. Föredragande departementschefen framhöll därvid bland annat, hurusom bristen på utfartsvägar på många håll särskilt i Norrland gjort sig starkt gällande. På grund av befolkningens svaga ekonomiska ställning kunde emellertid någon avsevärd förbättring icke förväntas häri utan att ett ingripande skedde från det allmännas sida. Då tillika kommunikationerna i övre Norrland i högre grad än i allmänhet vore fallet i andra delar av landet vore beroende av de enskilda vägnäten, borde staten bevilja bidrag till enskilda utfartsvägar inom de fyra nordligaste länen, där sådana för befolkningen vore av synnerlig betydelse men utan dylikt bidrag icke skulle kunna komma till stånd. Berörda s. k. statsunderstödda utfartsvägar vore — fortsatte departementschefen — avsedda för trakter, där det i ett stort antal fall icke direkt saknades vägar, men där vägarnas usla beskaffenhet vore ett svårt hinder för deras trafikerande. Dessa vägar skulle därför huvudsakligen komma till utförande från sådana byar eller större gårdar i kust- och skogslanden, som låge mer avlägset från det allmänna vägnätet. Statens ingripande i fråga om utfartsvägarna vore närmast avsett att vara en hjälp och en sporre för den enskilda företagsamheten. Departementschefen framhöll emellertid vidare, att förslaget om statsanslag till enskilda utfartsvägar borde hava karaktären av ett försök och således icke finge anses innebära ett ståndpiinktstagande till spörsmålet, huruvida bidrag i andra landsdelar kunde ifrågakomma. De alldeles speciella förhållandena i övre Norrland syntes motivera detta försök, men största varsamhet borde därvid iakttagas. Departementschefen ansåg sig därför för år 1919 kunna av riksdagen begära allenast 100 000 kronor och förutsatte, att så noggranna redogörelser över anslagets användande lämnades riksdagen, att riksdagen bleve i tillfälle att vid förnyade anslagskrav bedöma, om och i vad mån anslag för ändamålet borde även för kommande år anvisas. — Den i anslutning till departementschefens hemställan avlåtna propositionen blev av riksdagen bifallen. Beslutet har sedermera av riksdagen förnyats för varje är till och med 1922. För första halvåret 1923 har beviljats 50 000 kronor. De sakkunnigas förslag om tillägg till enskilda väglagen upptogs av Molin i en vid 1919 års riksdag i andra kammaren väckt motion, nr 195. Jordbruksutskottet erinrade i sitt utlåtande, nr 24, att de sakkunnigas förslag ännu vore beroende på Kungl. Maj:ts prövning; och då det syntes lämpligt att avvakta framläggandet av det förslag, vartill Kungl. Maj:t kunde finna den sålunda förebragta utredningen föranleda, ansåg sig utskottet icke kunna tillstyrka riksdagen att då fatta beslut i den föreliggande frågan utan hemställde, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Denna hemställan bifölls. över de sakkunnigas förslag rörande såväl lagstiftning om ödebygds vägar som det ovannämnda tillägget till enskilda väglagen hördes vissa länsstyrelser ävensom vägkommissionen. I sitt utlåtande i ämnet den 31 oktober 1918 uttalade kommissionen mot förslaget beträffande ödebygdsvägarna en principiellt avvikande mening. Att utvidga väghållningsdistriktens förpliktelser till att omfatta även ödebygdsvägarna vore stridande mot den gamla rättsuppfattningen, att skattdragarnas skyldigheter för vägväsendet kunde tagas i anspråk endast för vägar, som vore nyttiga och nödiga för den allmänna samfärdseln, vilket förutsattes icke vara fallet med ödebygdsvägarna.
51 V i d k o m m a n d e det föreslagna tillägget till lagen den 5 juli 1907 y t t r a d e sig k o m m i s s i o n e n s å l u n d a . »Det av sakkunniga ifrågasatta tillägget till den enskilda väglagen avser att bereda möjlighet för kommuner och väghållningsdistrikt att lämna bidrag till byggande av enskild väg. Vad först beträffar dylik befogenhet för väghållningsdistriktens vidkommande liirer, med hänsyn till allmänna väglagens stadganden, sådant distrikt för närvarande icke lagligen kunna ekonomiskt understödja vare sig byggandet eiler underhållet av enskild väg. Vid riksdagen år 1913 framställdes av enskilda motionärer förslag, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning och förslag om sådan ändring i allmänna väglagen, att kostnaden tor underhåll av enskild väg skulle kunna, under vissa förutsättningar, uppdelas emellan väghållningsdistrikt, med lagenligt bidrag av statsmedel, och vederbörande enskilda vägintressenter. Berörda motion, som avstyrktes av jordbruksutskottet, blev därefter av riksdagens båda kamrar avslagen. Den ståndpunkt, riksdagen sålunda då intagit, överensstämmer, såvitt kommissionen kan finna, fullständigt med den av kommissionen ovan utvecklade uppfattning om vägskattskyldighetens resei-verande till förmån uteslutande för de vägar, som äro nyttiga och nödiga för den allmänna samfärdseln. Om man i likhet med kommissionen måste ställa sig betänksam mot att belasta väghållningsdistrikten med bördor för de s. k. ödebygdsvägarna, synes man med samma, om icke bättre skäl böra taga avstånd från tanken på vägkassornas anlitande för det enskilda vägnätet, evad det gäller den stadigvarande bördan av vägarnas underhåll eller, såsom här är meningen, allenast engångskostnaden för deras byggande. Kommissionen anser sig sålunda förhindrad att tillstyrka förslaget i denna del. Beträffande: kommunerna sakna de för närvarande enligt administrativ rättspraxis befogenhet att anslå medel till enskilda vägbyggnader. Däremot tillkommer dem, jämlikt lag den 20 juni 1905, sådan rätt med avseende å allmänna vägar. Att på sätt nu föreslås utsträcka denna befogenhet att avse jämväl enskilda vägar synes kommissionen ägnat att väcka starka betänkligheter — åtminstone om frågan ställes så allmänt, som förslaget angiver. Byggandet av en enskild väg är dock i grunden alltid uttryck för ett eller flera privatintressen och måste i dettn avseende vara att likställa med varje annan företagarverksamhet för tillgodoseendet av dylika intressen. Skall nu kommun berättigas att anlita sina skattdragare fö)- att ekonomiskt stödja ett privat företag av den art, varom här är fråga, förefinnes knappt någon rationell grund, varför icke kommunen lika väl skulle få befogenhet att med sina skatteresurser underhjälpa varjehanda andra företag av enskild natur. Sett ur denna synpunkt innebär förslaget rubbning av en princip alltför viktig för att icke böra strängt upprätthållas. Kommissionen finner sig fördenskull icke heller i denna del kunna förorda förslaget. I varje fall lärer den ifrågasatta befogenheten böra begränsas genom förbehåll, att den må avse endast sådan enskild väg, som må anses vara till gagn för en större del av kommunens fastigheter.» I s a m m a n h a n g med ett i n o m j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t uppgjort förslag till lag om ödebygdsvägar a n m ä l d e s ö d e b y g d s v ä g s a k k u n n i g a s o v a n b e r ö r d a förslag om tillägg till enskilda v ä g l a g e n i statsrådet den 7 februari 1919. Beträffande frågan i d e n n a del a n s l ö t sig departementschefen till den a v kommissionen u t t a l a d e u p p f a t t n i n g , a t t befogenhet i åsyftade hänseendet icke borde i n r y m m a s åt de allenast för a l l m ä n n a vägväsendet i n r ä t t a d e
52 väghållningsdistrikten. Mera tvivelaktig ställde sig frågan för kommunernas vidkommande. Frågan härom måste emellertid ses i samband med åtskilliga andra kommunala spörsmål och kunde följaktligen icke rätt bedömas utan en mera allsidig utredning. Med anledning härav ansåge departementschefen i ämnet gjorda förslag icke böra upptagas till avgörande i nu förevarande sammanhang. Någon vidare hemställan i denna del av ärendet hade departementschefen följaktligen icke att göra. Yttranden.
I de till kommissionen inkomna yttranden hava, såsom redan förut (sid. 38, 39) omförmälts, framställts åtskilliga mer eller mindre vittgående krav i syfte av den enskilda väghållningsbördans överflyttande i större eller mindre utsträckning på staten och kommunerna.
KommiFör egen del anser kommissionen den gällande rättens ståndpunkt med sionen. avseende å själva principen för den enskilda väghållningsskyldigheten böra såsom välgrundad bibehållas. Om flertalet av enskilda vägar gäller utan tvivel, att de var för sig äro till nytta endast för ett fåtal eller i varje fall ett mera begränsat antal fastigheter, utan att sålunda upptaga någon trafik av utomstående. Hållandet av dylika vägar måste enligt kommissionens uppfattning med allt fog vara att betrakta som en angelägenhet av lika privatekonomisk natur som varje annan enskild ekonomisk verksamhet för fastigheternas användning. Att bördan av denna väghållning måste bliva större för vissa fastigheter än för andra, beroende på deras olika belägenhet i förhållande till allmänna kommunikationsleder, förändrar ej sakförhållandet. Fastighetens mer eller mindre gynnsamma eller ogynnsamma situation i berörda avseende är i själva verket ett moment i föremålets egen beskaffenhet, vilken är bestämmande för dess ekonomiska värde. Någon rättslig reglering för utjämnande av en ur denna orsak härflytande värdeskillnad mellan olika fastigheter kan icke med skäl fordras. Mera tveksam om principens berättigande kan man ju hava anledning ställa sig i fråga om det mindretal enskilda vägar, som har en viss allmän betydelse. Kommissionen avser här icke de fall, då en väg, ehuru rättsligen sett enskild, faktiskt fyller det mått av nytta och nödvändighet för samfärdseln, som kräves för en allmän väg. Är så förhållandet, skall vägen enligt gällande lag, när fråga därom i behörig ordning väckes, förklaras för allmän. Det bör alltså bliva lagtillämpningens sak att sörja för, att icke i det enskilda vägnätet komma att kvarstå sådana vägar, som förtjäna att vara allmänna. Men det gives enskilda vägar, som i avseende å betydelsen för samfärdseln intaga en mellanställning mellan allmänna och enskilda. Förhållandet kan föreligga antingen så, att i intressentskapet ingår ett större, i vissa fall mycket stort antal fastigheter, eller att vägen, även där samfälligheten är av mindre omfattning, i avsevärd utsträckning befares jämväl av andra trafikanter. Exempelvis kunna i detta sammanhang nämnas åtskilliga förutvarande socken- eller häradsvägar, vilka ej bibehållits såsom allmänna, vidare utfartsvägar för större byar samt vägar i närheten av städer och andra samhällen. Med hänsyn till den grad av allmännyttighet för samfärdseln, som dylika vägar representera, kunde det ju synas rimligt att deras byggande och underhåll gjordes till föremål för en sådan reglering, att bördan bleve i någon form rättsligen fördelad mellan det allmänna — staten och väghållningsdistrikten — å ena samt vederbörande enskilda intressenter å andra sidan. Alternativt och med hänsyn
53 därtill, att hithörande vägar gemenligen äro var för sig av betydelse för en hel kommun eller en väsentlig del därav, skulle den tanken ligga nära att för deras skull i väglagstiftningen införa ett nytt institut avseende särskilda kommunvägar, med primärkommunerna såsom specialdistrikt för denna väghållning. Emellertid synes en lagstiftning i enlighet med vare sig det ena eller andra alternativet icke kunna vara tillrådlig. Tillskapandet, såsom det första alternativet skulle innebära, av en ny vägklass med så att säga halvofficiell ställning, vilket skulle vara liktydigt med införandet av ett helt nytt rättsinstitut på gränsen mellan det allmänna och det enskilda vägväsendet med sin särskilda organisation och reglering, skulle än ytterligare inveckla den redan förut komplicerade väglagstiftningen samt i tillämpningen vålla oreda, tvister och slitningar. Det synes tillika angeläget, att statens och väghållningsdistriktens rättsliga förpliktelser på vägväsendets område helt ägnas åt den så synnerligen viktiga och krävande uppgiften att hålla och utveckla det allmänna vägnätet, vilken också redan i och för sig är tillräckligt betungande. Visserligen har genom 1919 års lagstiftning om ödebygdsvägar principen i någon mån frångåtts därigenom att staten och även vägdistrikten bundits till vissa skyldigheter med avseende å dessa vägar, oaktat de icke prövats vara för den allmänna samfärdseln nyttiga och nödiga. Men denna av vissa säregna undantagsförhållanden betingade lagstiftning — mot vilken såväl kommissionen i sitt ovannämnda utlåtande den 31 oktober 1918 som jämväl lagrådet' uttalat betänklighet just ur den här vidrörda principiella synpunkten — innefattar enligt kommissionens uppfattning en anomali, som ingalunda bör få tagas till intäkt för ett ytterligare och så betydelsefullt allmänt avsteg från principen, som här ifrågavarande anordning skulle innebära. I åtskilliga yttranden har föreslagits en utjämning av den enskilda väghållningsbördan på det sätt, att med sådan väghållning mera betungade fastigheter skulle erhålla en motsvarande lindring i sin allmänna väghållningsskyldighet, eller, från en annan sida sett, att fastigheter med ringa eller ingen enskild väghållning skulle få vidkännas så mycket större bidragsskyldighet till den allmänna väghållningen. Med den nyss angivna uppfattningen om väghållningsdistriktens uppgift blir en sådan utjämning tydligen oförenlig. Frågan i denna del berör för övrigt egentligen den allmänna väglagstiftningen och dithörande beskattningsgrunder, varmed kommissionen ej nu har att taga befattning. Icke mindre betänksam synes man böra ställa sig mot det både nu och tillförne med en viss styrka framförda kravet på att göra primärkommunerna till distrikt för de mera betydelsefulla enskilda vägarna inom deras områden, med skyldighet alltså för kommunerna såsom sådana att bygga och underhålla dessa vägar. Kommunernas skattebörda är i allmänhet sett redan nu så betydande, att deras belastande med nya allmänna skyldigheter, allrahelst av så betungande art som den ifrågasatta kommunväghållningen, måste undvikas. Allt detta om frågans rättsliga sida. Men det återstår en annan, nämligen om lämpligheten av ett fakultativt bidragsgivande från staten eller kommunerna, de högre eller lägre, till det enskilda vägväsendets stöd. För så vitt på lagstiftningen beror, skulle det i berörda avseende endast gälla att för kommunerna öppna befogenhet, i den mån sådan nu saknas, att lämna 1
Se lagrådets protokoll den 0 mars 1919, vid k. prop. Dr 292 till 1919 års riksdag.
54 dylika understöd. För statens vidkommande rör sig frågan givetvis endast om ett anslagsbeviljande i större eller mindre utsträckning. Det statliga subventionerandet av den enskilda väghållningen inskränker sig för närvarande till lämnande av understöd till byggande av utfartsvägar i de fyra nordligaste länen (»statsunderstödda utfartsvägar») i enlighet med riksdagens år 1918 fattade och sedermera för varje år förnyade beslut angående anslag till nämnda ändamål. Härigenom har spörsmålet om statsbidrag till enskild vägs byggande blivit åtminstone tills vidare löst vad angår dylik väg inom det övre Norrland. Då anslaget beviljats allenast som ett försök, betingat av de i berörda landsändar rådande säregna förhållandena, synes, anledning föreligga att låta med frågan om anslag till enskilda väganläggningar inom andra delar av landet anstå intill dess ytterligare erfarenhet vunnits rörande utfallet av detta försök. När, såsom framgår av föredragande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet vid propositionen i ämnet till 1918 års riksdag, den största varsamhet funnits vara av nöden, då frågan gällt statshjälp till engångskostnaden för enskild vägs byggande, lärer det vara än mer angeläget att iakttaga försiktighet beträffande frågan om statens engagerande i den mer stadigvarande bördan av de enskilda vägarnas underhåll. I alldeles särskild grad måste detta gälla med hänsyn till det statsfinansiella läget i närvarande tid. Under sådana förhållanden anser sig kommissionen icke kunna för närvarande ifrågasätta statsbidrag vare sig till enskilda vägars byggande utöver vad nu är medgivet eller till sådana vägars underhåll. Om deltagande från statens sida i kostnaden för förrättning enligt enskilda väglagen uttalar sig kommissionen längre fram (sid. 88). Vad angår landstingen tillkommer dem enligt gällande landstingsföl-ordning att rådslå och besluta om för länet gemensamma angelägenheter, vilka avse bland annat anstalter för kommunikationsväsendets befordrande. Efter vad kommissionen har sig bekant hava också vissa landsting plägat anvisa penningbidrag för åstadkommande av enklare utfartsvägar inom motsvarande landstingsområden. Jämväl i kungörelsen den 11 oktober 1918 angående statsbidrag till anläggande av utfartsvägar i de fyra nordligaste länen synes man hava utgått från den uppfattning, att landstingen ägde besluta om anslag till det enskilda vägväsendet» fromma. I berörda kungörelse upptages nämligen såsom villkor för statsanslagets användande bland annat, att vederbörande landsting för egen del beviljat medel för det ändamål, som med statsanslaget avses. Befogenheten har sålunda redan nu ansetts tillkomma landstingen. Denna uppfattning har icke, kommissionen veterligen, i rättstillämpningen underkänts. Kommissionen saknar förty anledning att vidare yttra sig härom. P å sätt i kommissionens ovaniiitagna utlåtande den 31 oktober 1918 erinrats, sakna väghållningsdistrikten enligt gällande rätt befogenhet att ekonomiskt understödja enskilda vägars byggande eller underhåll. Enligt kommissionens åsikt bör härvid förbliva. Utan att underskatta de utav ödebygdsvägsakkunniga framlagda praktiska synpunkter på frågan — vilka emellertid egentligen hänföra sig endast till de säregna förhållandena i Norrland — synes man dock svårligen kunna åt distrikten inrymma en med den förutnämnda viktiga principen om deras ställning oförenlig rätt att begagna sin beskattningsmakt för ett annat ändamål än det enda och speciella, för vars tillgodoseende de äro bildade, och som ställer så stora anspråk på deras bärkraft. Kommissionen måste förty vidhålla sin förut angivna och av vederbörande departementschef gillade ståndpunkt i denna.fråga.
55 Återstår primärkommunerna. Det är dessa, som avsetts i de tidigare förslagen om rätt för »kommun» att lämna bidrag till enskilda vägar. I avseende härå hänvisas till kommissionens ovanberörda utlåtande. Därvid är dock att göra ett visst beriktigande. I utlåtandet anförde kommissionen, att ifrågavarande kommuner enligt administrativ rättspraxis saknade befogenhet att anslå medel till enskilda vägar. Emellertid torde regeln icke vara så allmän och ovillkorlig. Frågan är att bedöma efter det allmänna stadgandet i kommunalförfattningarna, att varje kommuns medlemmar äga att själva, efter vad samma författningar närmare bestämma, vårda sma gemensamma ordnings- och hiishållningsangelägenheter. Till angelägenheter av sådant slag torde under vissa förutsättningar kunna hänföras jämväl frågor om anläggning och underhåll av enskild väg. Till en början torde det vara klart att kommunen kan anslå medel till dylik väg för fastighet, som kommunen själv äger eller brukar. I övrigt måste frågan bedömas efter omständigheterna i varje särskilt fall. En differentiering av vägarna efter deras olika betydelse för kommunen måste i detta avseende göms. Till byggande eller underhåll av väg, som icke har någon annan uppgift än att tillgodose behov allenast för någon eller några, i varje fall ett mera begränsat antal fastigheter, med andra ord en i egentlig och sträng mening enskild väg, kan kommunen författningsenligt icke lämna anslag. Understödjandet av sådan rent privat väghållning är icke och kan rimligtvis icke vara någon kommunens gemensamma angelägenhet. Givna prejudikat synes härutinnan tydliga. Om återigen den enskilda vägen har betydelse för kommunen i dess helhet eller någon väsentlig del därav, torde fråga om bidrag till vägens hallande författningsenligt kunna anses såsom en allmänt kommunal hushållni ngsangelägenhet. I lagutskottets av båda kamrarna gillade memorial med anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i vägfrågan vid 1907 års riksdag (sid. 43) framskymtar ock den uppfattning, att en kommunal subventionering av enskilda vägar i vissa fall kan vara efter kommunallagarna medgiven, och synes utskottets uttalande därutinnan icke gärna kunna syfta pa annat än det nu berörda förhållandet med sådana vägar av mera allmänt intresse för kommunen. I rättstillämpningen på området förekommer, såvitt kommissionen nu kunnat finna, i själva verket intet, som motsäger denna uppfattning. Fastmera kan till stöd för densamma hänvisas pä ett analogt fall, omförmält i R, Ä. 1917 ref. nr 70 (gångbro over Dalälven). Med hänsyn till vad sålunda anförts och dä kommunerna givetvis bora aga full frihet att vid eventuella anslag till enskilda vägar fästa de villkor, som ur synpunkten av kommunens intresse i varje särskilt fall kunna finnas lämpliga,' anser kommissionen någon lagstiftningsåtgärd i förevarande syfte beträffande primärkommunerna icke vara av förhållandena påkallad.
56 Gemensam lagstiftning för landsbygden och städerna. Då kommissionen har att avgiva förslag rörande det enskilda vägväsendet även inom städerna, såvitt angår dessas icke planlagda områden, för vilka någon egentlig lagstiftning i ämnet nu icke finnes, har kommissionen, som för sin del kommit till den uppfattning, att 1907 års enskilda väglagfor landet bör i sina huvuddrag bibehållas, till en början haft att taga i övervägande, huruvida en så beskaffad lagstiftning lämpligen må kunna utsträckas att gälla även städerna. Yttranden.
Frågan har i de till kommissionen inkomna yttranden i allmänhet jakande besvarats, dock överhuvud helt summariskt. Det är egentligen endast vederbörande i Stockholm och Göteborg samt styrelsen för Svenska stadsförbundet, som mera ingående behandlat frågan och därvid kommit till i viss mån avvikande resultat. Göteborgs stads fastighetskontor, vars yttrande åberopas av stadens, drätselkammares andra avdelning, yttrar efter att hava erinrat om den huvudsakliga innebörden i 1907 års lag följande. "En utsträckning av de principer, som kommit till uttryck i förenämnda lag r att gälla jämväl för i stad belägna områden, för vilka stadsplan icke fastställts^ skulle medföra, att enskilda markägare skulle kunna åstadkomma nya kommunikationsleder inom ett stadsområde utanför vederbörande myndigheters kontroll. Med hänsyn till den betydelse, trafiklederna visat sig ha för ett stadssamhälles utveckling, måste detta betraktas som principiellt oriktigt och skulle dessutom i många fall kunna lända samhället till avsevärd skada. Trafikledernas ifrågavarande betydelse hänför sig närmast till omgivande områdens bebyggande. När byggnadsverksamhet inom ett område börjar, visar nämligen denna verksamhet alltid böjelse att hålla sig till genom området gående vägar. En följd därav blir, att anläggning av en väg genom ett icke stadsplanelagt område ökar möjligheterna för en okontrollerad byggnadsverksamhet med därav följande olägenheter och svårigheter att genomföra framtida regleringar. Härav torde framgå betydelsen av att frågor om anläggning av vägar inom ett stadsområde icke bör överlämnas till enskilda fastighetsägares avgörande, utan att nya trafikleder å dylika områden städse böra anläggas med tanke på möjligheterna att inpassa desamma och angränsande områden i blivande stadsplan. En följd härav blir, att. därest städernas enskilda vägväsende skall regleras genom lagstiftning, detta bör ske i anslutning till bestämmelserna om stadsplans upprättande och genomförande."
Efter att hava erinrat om bristen på lagbestämmelser överhuvud angående det enskilda vägväsendet i städerna, men tillika meddelat, att för Goteborgs vidkommande icke veterligen försports några klagomål över nämnda brist, tillägger kontoret följande. "Utan tvivel är det dock möjligt, att frånvaron av bestämmelser å ifrågavarande gebiet i vissa fall kan omöjliggöra anläggning av vägar, vilka skulle
57 vara till gagn för fastigheter, belägna å områden av ovan angivna slag Med tanke ^på städernas intresse av att erhålla möjlighet att reglera trafikledernas utveckling även å den mark, som ligger utanför det planlagda området, vill d e t även synas, som om en lagstiftning i syfte att reglera det enskilda vägväsendet i staderna vore av behovet påkallad. En dylik lagstiftning bör dock av skäl som ovan angivits, ske genom komplettering av stadsplanelagens bestämmelser." Överståthållarämbetet
u t t a l a r sig s å l u n d a .
" D e t ämne, som vägkommissionen uti ifrågavarande ärende fått att behandla, erbjuder tydligen stora svårigheter för lagstiftningen, och Riksdagen har också själv ansett sig icke böra lämna några särskilda direktiv för den kommande utredningen. Vad som torde erbjuda den största svårigheten är den omständigheten att förhållandena äro så olika för de områden som skola göras till föremål för lagstiftningen. Till stad eller stadsliknande samhällen hörande områden, för vilka stadsplan ännu icke fastställts, kunna nämligen antingen vara så belägna och redan så bebyggda att stadsplanens fastställande endast är en kort tidsfråga, under det att däremot andra delar av samma områden äro och under avsevärd tid framåt komma att bibehålla sin agrara karaktär. Att åvägabringa en gemensam lagstiftning, som passar lika väl för de förra som för de senare torde icke vara möjligt, utan lärer det bliva nödvändigt att införa olika bestämmelser, därvid naturhgen alltid i praktiken svårigheter sedermera komma att uppstå, n ä r det gäller att avgöra till vilken av de två olika kategorierna ett område är att hänföra. Vad de agrara delarna beträffar torde de bestämmelser, som gälla för landet i allmänhet, kunna komma i tillämpning, men för de övriga delarna blir förhållandet tydligen vida svårare. Å ena sidan måste man naturligen taga hänsyn till att dessa senare områden snart komma att erhålla stadsplan och att man _ således bör taga hänsyn till de förhållanden, som då komma att uppstå, därvid staden eller samhället synes böra träda hjälpande emellan i den mån de i framtiden kunna hava gagn av vad sålunda i förväg göres, men å andra sidan synes det vara en viss risk med att skapa ett sådant tillstånd, att vederbörande kommun finner sig tillsvidare hava gjort nog för clet uppväxande byggnadskomplexet och motsätter sig att utan erhållet åläggande upprätta stadsplan med alla de förpliktelser, som därav följa. Det är uppenbart att här måste de olika intressena vägas mot varandra och synes det omöjligt att på frågans nuvarande ståndpunkt uppdraga någon fastare riktlinje." Styrelsen Stockholms följande.
för Svenska stadsförbundet, till vilkens y t t r a n d e a n s l u t i t sig stads b y g g n a d s k o n t o r och fastighetsnämnd, anför b l a n d a n n a t
"De delar av ett stadssamhälles område, som ej ingå i stadsplan, kunna antingen vara helt agrara eller i viss mån mobiliserade för byggnadsändamål, ehuru byggnadsverksamheten ännu ej tagit sådan omfattning eller fått sådan karaktär,. att ett ingripande med stadsplan anses böra ifrågakomma. I sistnämnda fall plägar clet erforderliga byggnadsreglerandet åstadkommas genom särskilda byggnadsföreskrifter enligt 46 § 1 kap. fastighetsbildningslagen. Jämväl i förslaget till ny stadsplanelag bibehålies denna form för byggandets ordnande utom stadsplan. Emellertid har stadsplanelagskommittén velat begränsa ifrågavarande föreskrifters — de s. k. utomplansbestämmelsernas — räckvidd till att avse allenast de av desamma berörda fastigheternas användning, varemot bestämmelserna ej skulle kunna öva något inflytande på jordens indelning i trafikleder^
58 byggnadsmark o. s. v. Styrelsen skall i detta sammanhang icke ingå på frågan, huruvida den sålunda av stadsplanelagskommittén hävdade uppfattningen är riktig eller icke, utan blott framhålla, att redan ett med lagstiftningens intentioner sammanfallande handhavande av avstyckningsinstitutet förutsätter tillvaron av en genomtänkt allmän indelningsplan för byggnadsplaneområde. Utan en dylik plan, den må vara i detalj satt på papperet eller blott finnas i vederbörande förrättningsmans eget medvetande, lär förrättningsmannen icke kunna ställa sig till efterrättelse vare sig de nuvarande lagbuden därom, att avstyckning ej får så verkställas, att tillämpningen av utfärdade särskilda byggnadsföreskrifter motverkas och markens ändamålsenliga bebyggande försvåras (8 § 5 kap. fastighetsbildningslagen), eller stadsplanelagskommitténs eget mera begränsade förbud mot avstyckning, genom vilken syftet med förefintliga, utomplansbestämmelser skulle motverkas. Klart torde därför vara, att i den mån ett utomplansområde på rätt sätt avstyckas och bebygges, i samma mån realiseras ock en bestämd indelningsplan, innefattande jämväl de för området erforderliga trafiklederna. _ Med hänsyn härtill kunde clet måhända förtjäna tagas under övervägande, huruvida ej möjlighet borde hållas öppen för ett reglerande av de å visst dylikt mera tättbebyggt område bosatta personernas inbördes förpliktelser i avseende å sålunda avsatta trafikleders iordningsställande och underhåll i ungefär samma former som stadsplanelagskommittén föreslagit ifråga om motsvarande förhållanden inom egentligt stadsplaneområde (kommitténs förslag § 55). Därmed har styrelsen emellertid ej velat uttala, att frågan om lämpligaste sättet för tillgodoseende av de med särskilda byggnadsföreskrifter belagda områdenas behov av vägförbindelser bör lämnas å sido vid den åt vägkommissionen anförtrodda utredningen. Men det må vara tillåtet att betvivla, att problemet i förevarande del låter sig tillfredsställande lösas på »len grund, som är lagd i 1907 års lag om enskilda vägar på landet. En med denna parallell lagstiftning, avsedd för städerna, torde enligt sakens natur knappast komma att få någon större praktisk betydelse annat än för de mera agrara delarna av stadsområdet. Den ifrågasatta lagstiftningen rörande enskilda vägar inom stadssamhällenas ej planlagda områden torde böra hava till syfte att tillförsäkra en var fastighet möjlighet att erhålla rätt till lämplig väg, att meddela erforderliga regler rörande avgörandet av uppkommande frågor, om ersättning för mark, som behöver tagas i anspråk för vägen, samt att på intresseprincipens grundval reglera byggnadsoch underhållsskyldigheten beträffande väg, som är till gagn för två eller flera fastigheter. I vad mån statliga och kommunala myndigheter böra medverka vid genomförandet i det särskilda fallet av berörda tvångsrätter och reglering, bör givetvis göras till föremål för noggrann utredning. Genom att dessa tvångsrätter fått användas hava vederbörande fastigheter, som sålunda reglerat sitt vägbehov, utav det allmänna erhållit en värdefull hjälp. Samtidigt har ofta ett betydande ingrepp gjorts i andra fastigheters rättigheter. En viss motprestation frän den gynnade fastighetens sida synes därför vara motiverad, och denna torde i första hand böra komma respektive kommun tillgodo. Sålunda bör i det allmännas intresse kunna fordras, att de vägar, som tillkommit eller indelats till byggnad eller underhåll med användande av ifrågavarande lagstiftning, också hållas i tillfredsställande skick, och att vederbörande samhälle gives möjlighet att utkräva denna skyldighet, Är fråga om anläggning av väg, bör givetvis krävas, att anläggningen sker under iakttagande av sådana allmänna lämplighetshänsyn, vilka exempelvis skola beaktas, då fråga är om väganläggning i samband med skifte. Men därutöver kan ifrågasättas, huruvida ej bör som villkor uppställas, att vägen lägges på ett ur allmän trafiksynpunkt lämpligt sätt, försåvitt detta kan ske
59 utan avsevärt men för respektive fastigheter, med andra ord att vid det enskilda vägnätets utbildande hänsyn tages till områdets framtida inarbetande i samhällets stadsplan. Ytterligare kan ifrågasättas, huruvida ej respektive kommun bör tillerkännas viss rätt (ägande-, dispositions-, nyttjande- eller vägrätt) till enskild väg, beträffande vilken någon av ifrågavarande tvångsrätter kommit till användning. Denna fråga sammanhänger emellertid med spörsmålet om kommunens rätt till enskild väg i allmänhet. Härom hava olika meningar gjort Sig gällande, på sätt framgår av stadsplanelagskommitténs motiv till 24 och 25 §§ i förslaget till stadsplanelag. Utan att redan nu taga ståndpunkt till denna fråga, synes det vara lämpligt erinra om, att densamma äger aktualitet även inom det lagstiftningsområde, som ankommer å vägkommissionen. I övrigt torde de i lagen om enskilda vägar på landet givna föreskrifterna i väsentliga delar kunna erhålla motsvarande tillämpning inom stadssamhällenas nu berörda områden." För egen del har kommissionen icke kunnat finna några vägande skäl Kommit mot ett utsträckande av den enskilda väglagens stadganden med de för- sionenändringar kommissionen föreslår, att gälla även för städernas här ifrågavarande, det vill säga icke planlagda, områden utan några särbestämmelser beträffande dessa, frånsett förhållandet med en och annan oväsentlig detalj. Vad särskilt angår medgivandet även för stadsfastigheterna av sådana tvångsrätter till nya vägars åstadkommande, som enskilda väglagen i 2—4 §§ ställer till förfogande, vill kommissionen framhålla följande. Stadsfastigheternas behov av lämpliga vägar, evad det gäller de mera agrara eller mera bebyggda delarna av stadsområdet, är utan tvivel lika legitimt som beträffande fastigheter ä landet. Stadsfastigheternas möjligheter i detta avseende äro hittills ytterligt begränsade. De hänföra sig väsentligen till de fall, då vägrätt upplåtes i sammanhang med fastighetsbildning eller eljest genom frivilligt avtal. Beträffande fastighetsbildningen är att erinra, hurusom den reglering av vägförhållandena, som därvid äger rum, i intet fall kan gå ut över andra än de nybildade fastigheterna inbördes. En annan fråga är, huruvida icke till skydd för stadsintresset tvångsrätterna borde förbindas med en anordning, varigenom åt staden inrymdes en viss bestämmanderätt över vederbörande nya vägars lämpliga läge och sträckning med hänsyn till en framtida utveckling av stadsplanen. Kommissionen skall icke närmare inlåta sig på denna fråga. Den ligger nämligen efter kommissionens mening icke inom området för den enskilda väglagstiftningen utan sammanhör med den under revision varande stadsplanelagstiftningen, varmed kommissionen icke har att befatta sig. Kommissionen vill i avseende härå endast tillägga, att stadsplanekommittén i sitt betänkande med förslag till stadsplanelag m. m. synes hava motsatt sig införande av något slags plantvång utanför stadsplaneområdet, då den icke ens beträffande med utomplansbestämmelser belagda områden velat medgiva, att dessa bestämmelser skulle få någon inverkan på markens indelning i trafikleder och byggnadsmark. Vad stadsförbundets styrelse anfört därom, att de ifrågavarande tvångsrätternas tagande i anspråk av vederbörande enskilda borde utan någon prestation från stadens sida medföra för staden befogenhet att uttvinga fullgörande av vederbörandes underhållsskyldighet och jämväl någon viss särskild rätt till marken med avseende å respektive vägar kan kommissio-
nen icke biträda. Följdriktigt borde liknande förmåner medgivas landskommunerna beträffande de enskilda vägarna inom deras områden, så vitt de åstadkommits med hjälp av meranämnda tvångsrätter. Vill staden tillförsäkra sig något inflytande på det enskilda vägnätets skötsel eller någon särskild rätt till dithörande vägar, bör staden enligt kommissionens mening så att säga köpa sig rättigheten genom att till väghållningen lämna särskilda bidrag, i den mån så överhuvud författningsenligt kan ske. I varje fall berör det omnämnda kravet sådana offentligrättsliga synpunkter, som icke hava att skaffa med den enskilda väglagstiftningens uppgift att reglera rent privaträttsliga förhållanden. I ett annat avseende skulle tvekan kunna råda om lämpligheten även för städernas områden av den nuvarande enskilda väglagens stadganden, nämligen beträffande sättet för väghållningens utförande. Vägdelningssystemet passar tydligen mindre väl för vägar inom tätare bebyggda områden, där vägsamfälligheten i flertalet fall kommer att omfatta många och små fastigheter. Emellertid har kommissionen i sitt förslag upptagit en sådan förändrad anordning, att vägdelning icke längre skall vara obligatorisk utan i varje fall, där så lämpligt finnes, väghållningen kunna ordnas såsom fullständigt gemensam, med legal organisation av samfälligheten och utgörande av intressenternas bidrag enbart i penningar efter vissa ideella andelstal. Kommissionen kan ej annat finna än att denna anordning särskilt väl lämpar sig för väghållningen på städernas områden. Vid sådant förhållande och då det måste förutsättas, att vid den förrättning, genom vilken vägreglering på stadsområde skall fastslås, detta gemensamhetssystem kommer att väljas i alla de fall, där icke särskilda förhållanden — såsom t. ex. i fråga om väg på agrara delar av området — kunna föranleda till vägdelning, hava några särskilda bestämmelser i förevarande hänseende icke ansetts behöva för städernas vidkommande meddelas. I anslutning till det anförda har kommissionen lagt sitt förslag till reviderad lagstiftning för landsbygden och ny lagstiftning för städerna såsom en för båda genomgående gemensam enskild väglag.
01 Sättet för väghållningens utförande. Enligt 10 § i nuvarande lagen skall delaktigheten i vägs byggande och Yttranden. underhåll, där ej de väghållningskyldiga annorledes åsämjas, genom vägdelniing så bestämmas, att en var av dem står i ansvar för viss sträckning a marken. Med erinran härom framhålles i åtskilliga yttranden i huvudsak följande. På grund av svårigheten att mellan samtliga intressenter åstadkomma förening om sättet för väghållningens utförande är och måste med nu gällande ordning naturasystemet med vägdelning bliva regel. Men ett dylikt system kan ofta vara synnerligen olämpligt. En utskiftning i en mängd smålotter — med vägbitar av en eller annan meters längd, såsom ofta förekommer — motverkar eller omöjliggör uppenbarligen en rationell, enhetlig väghållning. Den ene väghållaren använder för sin väglott makadam, den andre grus o. s. v., den ene påför rikligt med väglagningsämnen, den andre minsta möjliga mängd, med påföljd att vägen aldrig kan komma i gott skick. Vad särskilt angår byggandet är det tydligen både svårt och olämpligt att utpåla lotter för schaktning av endast några få kubikmeter jord och ännu svårare för delägarna själva, i synnerhet om de äro många, att var för sig ordna och utföra arbetet. Därtill kommer att väglotterna ofta måste läggas långt avlägsna från väghållarnas hemvist; mången gång får en väghållare sin lott om några meter på ända till en mils avstånd, vilket givetvis är i hög grad opraktiskt, oekonomiskt och för väghållaren betungande. Överhuvud har man i den allmänna användningen av vägdelningssystemet att söka en kraftigt bidragande orsak till det synnerligen bristfälliga skick, vari de enskilda vägarna för närvarande i stort sett befinna sig. I sammanhang härmed antydas eller föreslås från olika håll åtskilliga förändrade anordningar i ifrågavarande avseende. Avsides belägna fastigheter böra antingen få gemensam väglott eller befrias från naturaväghållning mot skyldighet att i stället bidraga med penningar. Mera kostsamma byggnads- och underhållsarbeten böra, såsom nu kan ske ifråga om broar, indelas till utgörande gemensamt av två eller flera väghållningsskyldiga, eller t. o. m., likasom överhuvud svårare vägsträckor, helt undantagas från yägdelningen. Lämpligast böra — och denna mening är mest företrädd — i allmänhet samtliga vägarbeten utan vägdelning utföras genom entreprenad eller eljest på intressenternas gemensamma bekostnad efter fastigheternas respektive andelstal. Redan under nuvarande ordning har i åtskilliga fall, rörande vägar i villasamhällen, förekommit, att »vägdelningen» verkställts allenast genom bestämmande av fastigheternas andelstal, varefter intressenterna bildat s. k. vägföreningar, vilka ombesörjt vägunderhållet och årligen utdebiterat kostnaderna efter andelstalen. Emellertid synes man med dessa uttalanden i allmänhet icke hava åsyftat en kassation för alla förhållanden av väghållningen in natura, om än i vissa yttranden entreprenadsystemet, åtminstone för byggande av väg, förklaras äga avgjort företräde. Vad man egentligen vill är att det ena systemet göres lika berättigat som det andra. Lagstiftningen anses sålunda
62 böra gä ut pä att vid förrättning vederbörande skola hava fria händer att ordna väghållningen efter läglighet och lämplighet i varje särskilt fall. Stadgandet om obligatoriskt användande av vägdelningssystemet för den händelse icke alla sakägare annorledes åsämjas skulle alltså bortfalla. XemmisAtt vägdelningssystemet ur synpunkten av en god väghållning, om översionen. } l u v u ( j taget anspråken därpå icke skola ställas alltför låga, icke är särdeles ändamålsenligt, torde knappt kunna bestridas. Den för systemet karakteristiska frånvaron av koncentration måste nödvändigt hålla vägstandarden nere och i många fall leda till det rent parodiska såsom i vederbörandes yttranden därutinnan påpekats. Men även såsom medel för en riktig och jämn fördelning av väghållningsskyldigheten är systemet behäftat med brister. Förutsättningarna för att en vägdelning skall kunna verka rättvis äro flerahanda: en fullt riktig väggradering, konstant förhållande mellan väglotterna i avseende å trafikens omfattning och tyngd, likhet i avstånd mellan fastigheterna och deras respektive väglotter samt förhållandevis lika tillgångför fastigheterna till resurser, i dragare och arbetsfolk, för naturaarbetets utförande. Klart är, att alla dessa förutsättningar icke överallt kunna föreligga. Förhållandet är snarare det motsatta. Och i den mån bristerna i antydda hänseenden äro mer avsevärda, måste också vägdelningen i samma mån komma att sakna jämnhet och rättvisa. Att återigen ett verkligt gemensamhetssystem, så att arbetet utföres för gemensam räkning och kostnaden därför utdebiteras på intressenterna efter deras andelstal i samfälligheten, ur båda de anförda synpunkterna — väghållningens kvalitet och vägbördans jämna fördelning — är i sig självt överlägset, lärer få anses nog så uppenbart. Under sådana förhållanden skulle det kunna ifrågasättas, om icke vägdelningsinstitutet i den enskilda väghållningen borde helt övergivas. Reformsträvandet på det allmänna vägväsendets område går som bekant ut på systemets avskaffande där (se särskilt k. prop, nr 100 till 1922 års riksdag med förslag till lag om allmänna vägar på landet). E n så genomgripande omgestaltning på förevarande område synes emellertid icke vara att förorda. Under alla förhållanden bör det stå vederbörande fritt att förena sig om vägdelning för väghållningens utgörande in natura, och där sådan förening träffas vid förrättning, bör den också respekteras, så att den blir gällande med samma rättskraft som andra avgöranden vid förrättning. Frågan kan sålunda endast vara den, huruvida, för det fall att vederbörande vid förrättningen icke kunna ena sig om det ena eller andra sättet för väghållningens utförande, förrättningsmannen bör vara förhindrad att besluta om och verkställa vägdelning samt följaktligen bör bli hänvisad att förordna om väghållningens utgörande på intressenternas gemensamma bekostnad. Detta vore enligt kommissionens mening icke lämpligt. Sådana olägenheter som, enligt vad ovan vidrörts, äro förknippade med vägdelningssystemet, behöva icke alltid bliva för handen. Många enskilda vägar — såsom ägovägar för hemkörslor, utfartsvägar för några få fastigheter o. s. v. — äro och behöva endast vara av den enkla och primitiva beskaffenhet, att det icke bör bliva tal om att där söka bringa väghållningen till någon teknisk standard. Och förefintligheten av sådana faktorer, som, på sätt ovan antytts, lätt kunna förrycka vägdelningens jämnhet och rättvisa, kan ju icke i varje fall tagas för given, allraminst dä det gäller vägar med ensartade och stabila trafikförhållanden av ringa omfattning. Det är egentligen i fråga om de större och livligare trafikerade
63 vägarna med ett mängtal olika situerade intressenter, som vägdelningens olägenheter kunna göra sig som mest förnimbara och förnumna. Förbises må ej heller att vägdelningssystemet även har vissa positiva fördelar. Delningen avgränsar på ett klart och enkelt sätt den enes skyldigheter från den andres och ställer dem båda oberoende av varandra. Såsom på tal om naturaväghållet för de allmänna vägarna ofta plägat framhållas, kan det också vara förmånligt för väghållarna att få fullgöra sin prestation i arbete, för vilket de kunna välja lämpliga tider, då de icke hava annan sysselsättning för arbetsfolk och dragare, i stället för att utgiva kontanta bidrag. Med denna uppfattning är förslagets ståndpunkt given. Vägdelningssystemet skall icke längre vara det förhärskande, praktiskt taget allenahärskande. Men icke heller gemensamhetssystemet skall intaga en sådan ställning. Båda skola få fritt användas, och valet dem emellan, där ej vederbörande äro ense, skall bero på prövning av vad som i varje särskilt fall må anses lämpligast. Intet bör heller hindra en samtidig användning beträffande en och samma väg på det sätt, att byggandet utföres gemensamt — vilket väl i allmänhet torde få anses som det mest tjänliga — men underhållet fördelas på marken eller tvärtom. Att gemensamhetssystemet skall få sin särskilda betydelse med avseende ä vägsamfällighetens organisation m. m. framgår av förslagets 32—37 §§.
04 Rätt att för enskild vägs underhåll taga väglagningsämnen å annans mark. Gällande Gällande lagstiftning innehåller ingen bestämmelse om rätt att för enskild /•/y/r 6rf vägs byggande eller underhåll å annans mark taga sand, grus, sten eller <enskitdoch annat. Är i särskilda fall sådan rätt för handen, måste den vara grundad allmän på avtal eller eljest bestående servitut. väg. För det allmänna vägväsendets behov i berörda avseende är däremot i • lagstiftningen sörjt genom flera bestämmelser, för vilka här lämpligen torde böra redogöras. För vägs byggande anvisar expropriationslagen den 12 maj 1917 härutinnan ordning. Enligt 1 och 2 §§ nämnda lag kan vederbörande vägförvaltning för allmän vägs byggande genom expropriation förvärva antingen äganderätt till det område å marken, där avsedda vägbyggnadsämnen finnas, eller ock sådan nyttjanderätt till fastigheten, som hänför sig till avhämtningen av nämnda ämnen. I. fråga om kronomark äger Kungl. Maj:t, jämlikt riksdagens år efter år lämnade bemyndigande, för ändamål, för vars tillgodoseende enligt expropriationslagen annan än kronan kan förpliktas avstå fastighet eller upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt därtill — sålunda jämväl för allmän vägs byggande — utan riksdagens hörande i varje särskilt fall förordna om avstående av eller upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till marken. Angående rätt till hämtning av lagningsämnen för allmän vägs underhåll gälla däremot stadgandena i 33 § väglagen den 23 oktober 1891, sådan paragrafen lyder enligt lagen den 20 juni 1905, ävensom, beträffande kronans jordbruksdomäner, kungörelsen den 2 juni 1905, jämförd med kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen av sagda domäner. Enligt nämnda paragraf i väglagen i dess ursprungliga lydelse skildes i förevarande avseende mellan två grupper av fastigheter, nämligen dels kronans allmänningar och dels alla andra egendomar. I fråga om den sistnämnda, allmänna gruppen — omfattande även kronans jordbruksdomäner — innehöll paragrafens dåvarande andra och sista stycke följande stadgande: »Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll, och kan överenskommelse med jordägaren icke träffas, äger häradsrätten, då väghållningsskyldig därom instämmer talan, bestämma, varest nämnda väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada för jordägaren må avhämtas samt till vilket belopp ersättning därför skall utgivas». Under förarbetena med den revision av 1891 års väglag, som fick sitt uttryck genom lagen den 20 juni 1905, ifrågasattes beträffande ovanberörda paragraf i angivna del, huruvida icke den där stadgade procedur med anlitande av häradsrätt för frågans avgörande i brist av överenskommelse skulle kunna, såsom både långsam och jämförelsevis dyrbar samt även eljest mindre lämplig befunnen, utbytas emot ett enklare och mera summariskt förfarande, exempelvis så, att frågans prövning överlätes åt gode män. Vid
65 anmälan inför Kungl. Maj:t den 18 december 1903 av upprättat förslag angående berörda lagrevision anförde vederbörande departementschef angående det ifrågasatta ändrade förfarandet i berörda avseende följande. »Utan att bestrida, att vissa fördelar skulle kunna genom ett sådant förfarande vinnas, har jag emellertid icke funnit skäl att nu upptaga något förslag därom. Frågan om bestämmandet av stället, varest väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada för jordägaren må avhämtas, torde icke lämpa sig för obligatoriskt överlåtande åt gode mäns prövning. Att återigen till gode män hänvisa endast ersättningsfrågan, som väl i de flesta fall bör kunna av domstol i sammanhang med den förra frågan lättast avgöras, vore att onödigtvis inveckla förfarandet och betunga parterna med kostnader. I varje fall synes det ej väl förenligt med vår rättsuppfattning att, vid tvist, förmena parterna att för dess slitande påkalla domstols prövning; och om alltså gode männens beslut i dessa frågor skulle få hos domstol klandras, vore med förändringen föga vunnet. För övrigt står det parterna fritt att, om de därom åsämjas, anlita skiljemän för såväl den ena som den andra frågan.» Däremot upptog förslaget beträffande paragrafen i nu avsedda del en ändring, varigenom behörighet att i här åsyftade frågor väcka talan tillerkändes jämväl vägstyrelse, även där den icke vore direkt väghållningsskyldig. »Därigenom kan nämligen», yttrade departementschefen, »vägstyrelsen bliva i tillfälle att vid ny vägdelning få på förhand ordnad den för vägarnas gradering viktiga frågan om vilka sand-, grus- eller stentäkter för de olika vägarnes lagning skola vara att påräkna, ävensom om väglagningsämnenas pris». Kungl. Maj:ts förslag till 1905 års riksdag angående ändring i vissa delar av väglagen avfattades i enlighet härmed. I motion inom andra- kammaren föreslogs i åsyftade del av paragrafen sådan ändring, att däri omförmälda frågor skulle få avgöras av vederbörande vägsynemän med rätt för den med deras beslut missnöjde att däremot fullfölja talan genom stämning till häradsrätten. Det särskilda utskott, som behandlade vägfrågan, yttrade, att det utan tvivel skulle vara fördelaktigt, om något enklare och snabbare förfarande för här avsedda frågor än det nu gällande kunde, utan uppoffrande av nödig säkerhet för parterna, varda i lagen stadgat, men kunde, på anförda skäl, utskottet icke finna annat än att den då gällande föreskriften i ämnet vore att föredraga framför motionärens förslag, vadan utskottet ansåg sig icke kunna förorda bifall till motionen. Kungl. Maj:ts förslag rörande nu ifrågavarande del av paragrafen godkändes av riksdagen. Beträffande kronans allmänningar gäller första stycket i 33 § av 1891 års väglag. Däri ifrågasattes år 1905 ingen förändring. Förhållandet i avseende å kronans jordbruksdomäner var, såsom redan nämnts, enligt paragrafens ursprungliga lydelse reglerat på samma sätt som med avseende å egendom i allmänhet. Det ovannämnda speciella expropriationsförfarandet med anlitande av häradsrätt gällde således även dem. Häri skedde ändring vid 1905 års lagrevision. I sitt förutnämnda yttrande till statsrådsprotokollet anförde departementschefen i detta avseende — efter erinran om innehållet i hithörande del av då gällande kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, angivande bl. a. arrendators rätt till ersättning för Vägkommhsionen.
66 skada eller intrång genom hämtning av väglagningsämnen för allmän vägs underhåll — följande. »Beträffande väghållningsskyldigs rätt till hämtning av väglagningsämnen från arrenderad kronoegendom och om ersättning för själva väglagningsämnenas värde finnes däremot icke någon särskild föreskrift, utan måste i ty fall gälla vad i andra stycket av förevarande paragraf är i enahanda hänseenden stadgat beträffande annan mark än kronans allmänning. Det skall alltså även här bero på överenskommelse och, i brist därav, på domstols prövning, varest väglagningsämnen få tagas och till vad belopp ersättning för deras värde skall utgå. Då det emellertid synes önskligt, att kronan, så långt ske kan utan förnärmande av enskild rätt, ställer till avgiftsfritt förfogande för det allmänna vägunderhållet väglagningsämnen, som å tjänliga ställen å dess egna egendomar kunna vara att tillgå, har jag ansett lämpligen böra i avseende å jordbruksdomänerna, utöver vad nyss åberopade författningsrum i ämnet innehåller, stadgas, att väghållningsskyldig skall vara berättigad att, efter anvisning av domänintendent, å dylik egendoms mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll utan annan ersättning än sådan gottgörelse till arrendator, varom nyss är nämnt. En sådan föreskrift har synts mig tjänligast kunna inrymmas i åberopade nådiga kungörelse, såsom redan innehållande speciella bestämmelser i ämnet. I väglagen under denna paragraf skulle då, i vad anginge domänerna, endast behöva upptagas en på berörda författning syftande hänvisning. En sådan hänvisning är alltså i förslaget vid paragrafen införd; och lär, vid framläggande för riksdagen av ett så beskaffat förslag till ändring i förevarande paragraf, samtidigt komma att till riksdagen avlåtas särskild nådig proposition om den behövliga ändringen i meranämnda kungörelse». I samband med framläggande av lagförslaget, innehållande i avseende ä domänerna endast en hänvisning till särskilt stadgande, föreslog Kungl. Maj:t genom särskild proposition riksdagen att medgiva ändring i gällande bestämmelser rörande förvaltningen av kronans jordbruksdomäner i det av departementschefen angivna syftet. Kungl. Maj:ts förslag härutinnan bifölls av riksdagen. I överensstämmelse med vad sålunda förekommit erhöll 33 § väglagen genom lagen den 20 juni 1905 följande ännu gällande lydelse. »Å kronans allmänning må sand, grus eller sten till vägs underhåll utan tu-sättning tagas efter vederbörande skogstjänstemans anvisning. Om hämtning av väglagningsämnen från kronans jordbruksdomäner stadgas särskilt. Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll, och kan överenskommelse med jordägaren icke träffas, äger häradsrätten, då väghållningsskyldig eller vägstyrelsen därom instämmer talan, bestämma, varest nämnda väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada för jordägaren må avhämtas samt till vilket belopp ersättning därför skall utgivas.» Tillika utfärdades den 2 juni 1905 kungörelse angående rättighet till hämtning av väglagningsämnen från kronans jordbruksdomäner. Härigenom förordnad 3s, att, för allmäns vägs underhåll, väghållningsskyldig skulle vara berättigad att, där domänstyrelsen prövade sådant kunna utan olägenhet för dylik egendom ske, å egendomens mark taga sand, grus eller sten samt att någon ersättning för väglagningsämnenas värde därvid ej finge beräknas. Om ersättning för intrång och skada skulle gälla vad därom förut vore stadgat. Enligt det åsyftade stadgandet i 1882 års kungörelse om förvaltningen
av domänerna skulle berörda ersättning utgå genom avdrag å arrendet efter domänstyrelsens bestämmande. Enligt den nu gällande kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, punkten 5:o, kan åt vederbörande arrendator eller annan särskilt upplåtas rätt att tillgodogöra sig å egendomarna befintlig takt av sand, grus eller sten, dock med förbehåll om skyldighet för den, till vilken rättigheten upplåtes, att mot det avdrag å arrendet, som av domänstyrelsen bestämmes, tåla ej mindre att rätt att från egendomarna hämta väglagningsämnen i vederbörlig ordning medgives väghållningsskyldiga än även att för hämtning av dylika ämnen de väghållningsskyldiga taga väg över egendomens mark, där sådan av vederbörande domänintendent eller kronobetjänt dem anvisas. I skrivelse den 29 augusti 1914, nr 191, har riksdagen anfört följande. »I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen ville besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda och till riksdagen inkomma med förslag till lag, huru och på vad sätt väghållningsskyldige å enskilda vägar ma äga rättighet att å annans mark mot ersättning taga väglagningsämnen till enskilda vägars byggande och underhåll ävensom rätt att utan avgift taga väglagningsämnen å statens jordbruksdomäner och skogsallmä ilningar. Till stöd härför har anförts: 'Lagen om enskilda vägars byggande och underhåll å landet av den 5 juli 1907 har fyllt ett länge känt behov, och en stor del av enskilda byoch utfartsvägar hava på grund av lagens tillkomst redan blivit försatta i ett bättre farbart skick. Men det har visat sig under de år, som gått, sedan denna lag trätt i kraft, att det är en väsentlig brist i lagen. Väghållningsskyldige i de enskilda vägarna hava icke i lagen blivit tillerkända rätt att taga väglagningsämne å annans mark till byggande och underhåll av vägar. Denna brist är så stor, att den bör så fort som möjligt avhjälpas. Svårigheter hava uppstått för väghållare å enskilda vägar att å annans mark få taga väglagningsämnen. En del väghållare hava av jordägare blivit nekade att taga väglagningsämne å deras mark till underhåll av väg, där sådant funnits i närheten av vägen och varit därtill lämpligt, och de hava på grund därav nödgats frakta väglagningsämne från långa avstånd till sin väg. Andra jordägare hava visserligen tillåtit taga väglagningsämnen å sin mark, men fordrat så hög ersättning därför, att kostnaden blivit oskäligt stor för underhållet av vägen. Det finnes åtskilliga personer, som hava kvarnar, sågar och fabriksanläggningar, som ligga på sådana platser, att de bliva ålagda skyldighet att för dessa verk eller anläggningar underhålla enskilda vägar, men som själva icke hava mera mark, än som nödvändigt erfordras för anläggningarna. Om nu dessa personer icke få taga väglagningsämnen å annans mark, där sådant finnes, eller det fordras oskäligt hög ersättning därför, så kan det bliva stora svårigheter för dessa väghållare att kunna fullgöra dem åliggande skyldighet. Den, som är skyldig bygga och underhålla enskilda vägar, bör hava rättighet att å annans mark mot ersättning få taga väglagningsämne, där sådant finnes att tillgå i närheten av vägen och är därtill lämpligt och icke är till synnerligt men för jordägaren, såsom sand, grus eller sten, så mycket,
Mksda ens 9 sk ™fl
68 som erfordras för vägs byggande och underhåll, såvida han skall kunna fullgöra denna skyldighet utan alltför stora kostnader och hålla god väg. Att ålägga väghållningsskyldighet och icke bereda möjlighet för väghållare att få taga väglagningsämnen å annans mark är obilligt och kan icke vara rättvist, det kan förorsaka väghållningsskyldige svåra obehag och stora kostnader, om de icke kunna komma till uppgörelse med jordägaren. I lagen av den 23 oktober 1891 § 33 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet å de allmänna vägarna är stadgat: Vill någon å annans mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll, och kan överenskommelse med jordägaren icke träffas, äger häradsrätten, då väghållningsskyldig eller vägstyrelsen därom instämmer talan, bestämma, varest nämnda väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada för jordägaren må avhämtas samt till vilket belopp ersättning därför skall utgivas. Att, såsom i väglagen rörande de allmänna vägarna är stadgat, med anlitande av häradsrätt och därav möjligen följande häradssyn å den ifrågavarande platsen bestämma, var den väghållningsskyldige lämpligast och till minsta skada för jordägaren får taga väglagningsämnen, och bestämma ersättning därför, blir en oskäligt stor kostnad för de väghållningsskyldige. De väghållningsskyldige å de allmänna vägarna draga sig för att anlita häradsrätt och häradssyn, även då stora svårigheter möta att träffa överenskommelse med jordägaren rörande rätt att få taga väglagningsämnen från de allmänna vägarna. Sådana bestämmelser och värden kunna nog bestämmas och åsättas av en nämnd av endast tre personer för en mindre kostnad och ske opartiskt och rättvist i alla fall. Kan överenskommelse emellan jordägaren och väghållningsskyldige icke träffas, var väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada för jordägaren få avhämtas samt till vilket belopp ersättning därför skall utgå, bör denna fråga kunna avgöras av en nämnd, bestående av t. ex. tre personer, som väljas bland nämndemän eller gode män i skiftesärenden på så sätt, att jordägaren väljer en, den eller de väghållningsskyldige välja en och de sålunda valda utse en. Dessa få i uppdrag att bestämma, var väglagningsämnen lämpligast och till minsta skada för jordägaren må tagas samt bestämma den skäliga ersättning, som skall erläggas därför. Skulle det vara mera lämpligt, kan en annan sammansättning göras i denna nämnd, som hade större förutsättningar för att bättre kunna fullgöra ifrågavarande uppdrag. Men man bör dock i alla fall se till, att sammansättningen i denna nämnd bliver sådan, att kostnaden för denna förrättning icke bliver oskäligt stor, så att de hava orsak att draga sig för att anlita den. Då väghållningsskyldige å de enskilda vägarna icke hava rättighet att taga väglagningsämne å annans mark, kan icke vid taxering för vägdelning nödig hänsyn tagas till var väglagningsämne lämpligast finnes att tillgå. Om vi i lagen bleve tillerkända rätt att taga väglagningsämnen å annans mark till underhåll å enskilda vägar, skulle det nog gå lättare för väghållningsskyldige att träffa överenskommelse med jordägarna att få taga väglagningsämnen å deras mark utan att behöva anlita rättsliga åtgärder. Lika rätt som väghållningsskyldige å de allmänna vägarna åtnjuta att utan avgift taga väglagningsämne å statens domäner och skogsallmänningar till byggande och underhåll av allmän väg, bör även tillförsäkras väghållare å enskilda vägar för sitt vägunderhåll.' Riksdagen anser i likhet med motionären det otvivelaktigt vara en kännbar brist i gällande lag av den 5 juli 1907 om enskilda vägar å landet, att i
69 densamma icke intagits bestämmelser, som möjliggöra för den väghållningsskyldige att till underhåll av sådana enskilda vägar, med avseende å vilka denna lag är tillämplig, i fall av behov emot skälig ersättning taga väglagningsämnen å annans mark. Denna brist synes särskilt anmärkningsvärd i betraktande av det kända och jämväl i motionen påpekade förhållande, att sådana bestämmelser finnas meddelade med avseende å allmänna vägars underhåll.» Efter att hava erinrat om innehållet i hithörande stadganden i 33 § allmänna väglagen och kungl. kungörelsen den 2 juni 1905 yttrar riksdagen vidare. »I avseende å behovet för väghållningsskyldig att, då han å egen mark saknar eller från densamma endast med svårighet eller överdriven kostnad kan till platsen för deras användande framforsla behövliga väglagningsämnen, få taga sådana från annans mark, måste förhållandena anses i stort sett fullkomligt likartade i fråga om allmänna och enskilda vägar. Beträffande de svårigheter, som under berörda omständigheter kunna uppstå för den, vilken det åligger att ansvara för underhållet av enskild väg, anser riksdagen sig kunna till fullo instämma i vad motionären i detta avseende anfört, såsom varande icke blott enligt sakens natur riktigt, utan jämväl av erfarenheten bekräftat. Och å andra sidan torde det intresse, ägaren av en i närheten av enskild väg liggande sand-, grus- eller stentäkt har av att ensam disponera däröver, i de allra flesta fall icke stå i rimligt förhållande till de nu antydda olägenheterna för den väghållningsskyldige. Då sålunda behovet och intresset av en lagligen reglerad rätt för väghållningsskyldig att i vissa fall från annans, vare sig enskilds eller kronans, mark skaffa sig väglagningsämnen i lika hög grad gör sig gällande beträffande underhåll av enskilda som av allmänna vägar, synes det riksdagen rättvist och följdriktigt, att i 1907 års lag om enskilda vägar å landet även inrymmas bestämmelser, motsvarande de uti ovan anförda lagrum omförmälda, varigenom sålunda i huvudsak samma lagliga befogenhet i berörda avseende kunde medgivas de underhållsskyldige beträffande de enskilda vägar, å vilka 1907 års merberörda lag äger tillämpning, som beträffande allmänna vägar. Den omständigheten, att enskild väg icke eller åtminstone icke i samma grad som allmän väg tjänar ett allmänt intresse, synes nämligen icke med fog kunna åberopas mot rättmätigheten av de i motionen framförda önskemål med avseende å enskild vägs underhåll. Däremot torde rättigheten att taga vägfyllnadsämnen å annans mark icke lämpligen böra, såsom motionären föreslagit, utsträckas till att jämväl avse byggande av enskild väg, enär en dylik utsträckning, enligt riksdagens förmenande, komme att åt förevarande fråga giva en större räckvidd än som för närvarande kan anses nödvändigt. Emellertid innebär ovedersägligen även rättigheten att å annans mark taga väglagningsämnen för underhållet av enskilda vägar en bestämd inskränkning i markägarens rätt att fritt förfoga över sin fastighet, ett legalt servitut, som, om det finge göras gällande i obegränsad omfattning, kunde bliva oskäligt hindersamt eller obekvämt för den tjänande fastigheten. Med hänsyn härtill och då en sådan servitutsrätt härvidlag, i motsats till vad förhållandet är beträffande allmän vägs underhåll, endast eller åtminstone i långt övervägande grad är avsedd att tjäna enskildas intressen, torde med än större fog än i fråga om allmän väg garantier vara erforderliga till markägarens skyddande mot för långt gående, onödiga eller eljest mot hans befogade intressen stridande åtgärder, såsom t. ex. ett godtyckligt upptagande
eller vårdslöst, till obehag eller skada ledande begagnande av grus- eller sandtag. Det torde därför lämpligen böra i sammanhang med lagfästande av den nu ifrågasatta rättigheten även föreskrivas, att sådan rättighet endast må utövas efter anvisning av markägaren och i övrigt i enlighet med av honom framställda skäliga villkor. I likhet med motionären anser riksdagen, att det lämpligen borde överlåtas på en nämnd att, om frivillig överenskommelse ej kan träffas, slutligt bestämma, var och under vilka villkor väglagningsämnen få tagas, beloppet av ersättningen därför ävensom befogenheten av de villkor i övrigt, som av markägare kunna hava uppställts. Beträffande sammansättningen av denna nämnd synas flera möjligheter kunna lämpligen ifrågasättas. Huvudvikten synes riksdagen, i likhet med motionären, i detta avseende ligga därå, att, för undvikande av alltför dryga kostnader, ett dylikt prövningsförfarande må kunna äga rum under de enklaste former, som kunna låta sig förenas med ett behörigt iakttagande av tryggande garantier för ett sakkunnigt och opartiskt bedömande av frågan. På grund härav synas de former härför, som ovanberörda 33 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet föreskriver, nämligen avgörande av häradsrätten, eventuellt efter häradssyn, föga lämpade för nu ifrågavarande ändamål. Däremot synes riksdagen det av motionären föreslagna sättet för åstadkommande av ifrågakomna nämnd eller något därmed likartat förtjänt att härför tagas i övervägande. På grund av vad sålunda anförts får riksdagen alltså anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utreda och till riksdagen inkomma med förslag till lag, huru och på vad sätt väghållningsskyldige beträffande sådana enskilda vägar, som avses i lagen den 5 juli 1907 angående enskilda vägar å landet, må äga rättighet att å annans mark mot ersättning taga väglagningsämnen till dylika vägars underhåll ävensom rätt att utan avgift taga väglagningsämnen å statens jordbruksdomäner och skogsallmänningar.» över riksdagens skrivelse hava efter nådiga remisser yttrat sig dels länsstyrelserna, av vilka flertalet bifogat infordrade eller eljest, efter lämnade tillfällen, avgivna yttranden, olika för olika län, av kronofogdar, länsmän, kommunala myndigheter och enskilda, dels ock domänstyrelsen, som hört domänintendenter och över jägmästare. Annan Riksdagens framställning i dess allmänna syfte har, vad till en början mark än angår hämtande av väglagningsämnen från annan mark än kronans allkronans månningar och jordbruksdomäner, vunnit så gott som enhälligt understöd. allmän- Meniiigsskiljaktigheterna röra sig huvudsakligen om förutsättningarna för ordbruks. o c ^ o m j " a ttningen av den ifrågaställda rättigheten samt om ordningen och domäner, sättet för avgörande av hithörande frågor, när överenskommelse ej kan träffas. Jämväl i många av de till kommissionen inkomna yttranden angående den enskilda väglagens revision framföres som ett angeläget önskemål, att de väghållningsskyldigas behov i förevarande avseende genom lagstiftningen på lämpligt sätt tillgodoses. Kommis- Kommissionen har i förslaget upptagit vissa bestämmelser i riksdagssionen. skrivelsens syfte. De innebära i huvudsak rätt för den, som på grund av förrättning eller dom enligt enskilda väglagen för en fastighet har skyldighet att underhålla enskild väg, att för detta underhåll mot ersättning taga väglagningsämnen å annan underhållsskyldig fastighets mark, när sådant tarvas
och den senare fastigheten ej genom rättighetens begagnande tillskyndas märkligt men. Kan ej överenskommelse träffas, avgöres frågan vid sådan förrättning, som avses i lagen. Förslaget avser sålunda till en början endast underhåll, ej byggande av enskild väg. Riksdagens framställning går ej heller längre. Om lämpligheten av en sådan begränsning hava meningarna bland vederbörande varit delade. Då det emellertid såsom här gäller införande av en tvångsrätt till förmån för enskilda intressen, har det synts kommissionen lämpligt att lagstiftningen åtminstone till en början inskränker sig till avhjälpande av det mest framträdande behovet, vilket otvivelaktigt hänför sig till vägunderhållet. Den här ifrågavarande tvångsrätten att hämta väglagningsämnen för de enskilda vägarnas underhåll synes visserligen icke kunna motiveras med hänvisning på förekomsten av en motsvarande rätt beträffande det allmänna vägunderhållet. Då gäller det ju nämligen omedelbart det allmänna samfärdselintresset, för vars tillgodoseende enskild rätt rimligtvis bör få vika. Här åter måste man med den nuvarande lagens och förslagets allmänt principiella ståndpunkt fasthålla, att den enskilda väghållningen med avseende å varje väg omedelbart representerar allenast ett enskilt intresse för vederbörande fastigheter. Icke desto mindre har kommissionen ansett sig kunna förorda införandet i lagstiftningen av en tvångsanordning i förevarande syfte. Principen om expropriation för enskilda företag är icke alldeles okänd i vårt rättssystem. Man behöver i detta avseende icke gå längre än till den gällande enskilda väglagen själv, som under vissa förbehåll medgiver rätt för fastighet att, bland annat, erhålla upplåtelse av mark till väg över annan fastighets område. Och för den här ifrågavarande rätten, så begränsad och bestämd som förslaget avser, tala enligt kommissionens åsikt tillräckligt starka billighets- och lämplighetsskäl. Företrädesvis gäller detta om sådant vägunderhåll, som skall fullgöras in natura. Den vanligaste formen för fördelning mellan vederbörande fastigheter av dem gemensamt åliggande väghållningsskyldighet är vägdelning, så att varje delägare står i ansvar för viss sträckning å marken. Detta av ålder både i fråga om det allmänna och det enskilda vägväsendet brukade naturasystem är ock i den nu gällande enskilda väglagens 10 § fastslaget såsom obligatoriskt, »där ej de väghållningsskyldiga annorledes åsämjas». Med hänsyn till svårigheten att åvägabringa dylika enhälliga överenskommelser torde det höra till mera sällsynta undantag, att en för flera fastigheter gemensam enskild väg underhålles på annat sätt än efter vägdelning. I betraktande härav och då i riksdagens skrivelse ingen antydning i motsatt riktning gjorts, synes det kunna ifrågasättas, huruvida riksdagens framställning avser något annat underhåll än sådant, som efter vägdelning fullgöres in natura. Den åberopade analogien med allmänna vägarna synes fastmera snarast tyda på en sådan begränsning. Väghållningsprestationens egen beskaffenhet är här sådan, att den icke kan fullgöras utan tillgång till natura-resurser i sand, grus eller sten. Förekomsten av sådana på olika fastigheter är synnerligen ojämn. Utan att taga eller ens kunna taga hänsyn till detta förhållande binder lagen till skyldigheten även — till och med mot hans bestridande — den väghållare, som icke disponerar, eller blott med svårighet kan utnyttja egen tillgång i berörda avseende å sin fastighet och ej heller kan för skäligt pris annorstädes ifrån förskaffa sig det felande. Hans prestation, för vilken han står i ansvar
gentemot de övriga väghållningsskyldiga, kan på sådant sätt bliva oskäligt betungande, om den ens kan fullgöras — under det en annan ä samma väg indelad väghållare, som icke har någon svårighet med hänsyn till anskaffningen av de för hans väglott erforderliga väglagningsämnena, härigenom faktiskt vinner en avsevärd lättnad i sin väghållningsbörda. I denna ojämnhet ligger ett missförhållande, som lagstiftningen synes böra, så långt med andra skäliga hänsyn är förenligt, söka avhjälpa. Detta så mycket hellre, som man här icke har att göra med några enstaka undantagsfall utan med en ganska allmän företeelse. Rimligtvis kan den antydda rättelsen icke på lämpligare sätt åstadkommas än därigenom att lagstiftningen ställer till förfogande någon möjlighet att tvångsvis mot full ersättningförvärva det felande från någon annan fastighet, där tillgång finnes. Därtill kommer en annan omständighet. För att en rättvis vägdelning skall kunna verkställas erfordras en tillförlitlig gradering av vägens olika delar, vilket förutsätter en säker kännedom om, bland annat, var och till vilket pris väglagningsämnen för varje vägsträcka äro att påräkna. Ur sålunda angivna synpunkter — prestationens egen beskaffenhet, den ojämna förekomsten av väglagningsämnen å olika fastigheter och kravet på rättvis vägdelning, eller, med ett ord, som ett naturligt och behövligt komplement till själva vägdelningsinstitutet — framstår den ifrågavarande tvångsrättens betydelse med sådan styrka, att dess införande även å det enskilda vägväsendet» område synts vara att förorda. Återstår frågan beträffande det vägunderhåll, som fullgöres annorledes än efter vägdelning. Med hittills gällande ordning har, på sätt ovan antytts, frågan i denna del icke någon avsevärd betydelse, men annorlunda ställer sig förhållandet om i överensstämmelse med förslaget vägdelningen såsom den regelrätta normala formen för väghållningsskyldighetens fördelning avskaffas och andra underhållsformer komma till någon allmännare tillämpning. Att så sker är, för uppnåendet av ett mera tillfredsställande, rationellt vägunderhåll, utan tvivel önskligt, såsom ock i vederbörandes nu avgivna yttranden ganska allmänt och kraftigt framhålles. Ur denna synpunkt måste det vara av betydelse, att till intressenternas gemensamma förfogande1 ställes samma möjlighet till anskaffande av väglagningsämnen, som skulle stått dem var för sig såsom väglottshavare till buds i händelse underhållet utskiftats genom vägdelning. Det förefaller ganska oegentligt att valet av en i sig själv tjänligare och bättre underhållsform skulle i det förevarande hänseendet ställa dem i ett sämre läge än de skulle haft med användande av den gamla metoden. Med hänsyn härtill har kommissionen trott sig böra taga steget fullt ut genom att föreslå rättighetens medgivande även för den händelse väghållningen utföres på delägarnas gemensamma bekostnad genom entreprenad eller eljest utan vägdelning. I varje fall förutsätter emellertid förslaget såsom villkor för rättigheten en förhanden varande skyldighet att fullgöra det vägunderhåll, för vars utförande väglagningsämnena äro behövliga. Hålles vägen av vederbörande gemensamt, föreligger ändock skyldigheten på det sätt, att en var av dem i förhållande till alla de övriga är förpliktad till bidrag. Varken i riksdagens skrivelse eller i den ovannämnda motionen har satts i fråga att rättigheten skulle tillkomma annan än väghållningsskyldig. I några av vederbörandes yttranden framföres emellertid den mening, att rättigheten skäligen borde få gälla underhållet även av sådan väg, som är till nytta allenast för en
73 fastighet och förty underhålles av denna ensam. Enligt förslaget skall detta vara uteslutet. Till skälet härför återkommer kommissionen strax här nedan. Med den väghållningsskyldighet, som nyss nämnts, har synts böra förstås allenast skyldighet i enskilda väglagens mening, d. v. s. den, som grundas å nämnda lags allmänna stadgande att väg, som är till stadigvarande nytta för två eller flera fastigheter, skall av dem gemensamt underhållas. Grundar sig skyldigheten allenast på särskilt åtagande, bör därav uppenbarligen icke betingas rätt för den förpliktade att med ifrågavarande tvångsservitut få belagd en annan fastighet. Men väghållningsskyldighet i nu angivna mening skall enligt förslaget ålig;ga icke blott den härskande utan även den tjänande fastigheten, och bådas väghållningsskyldighet skall hänföra sig till en och samma väg, den nämligen, för vars underhåll väglagningsämnena äro avsedda och behövliga. Rättigheten blir på detta sätt avsevärt mera inskränkt än den, som gäller på det allmänna vägväsendets område. Detta måste dock anses naturligt, då det såsom här rör sig om ett tvångsingrepp i enskild rätt till förmån för ett annat enskilt intresse. Det är utan tvivel av vikt att gå varsamt till väga i avseende å en dylik reglering. Genom de nyss angivna bestämmelserna synes emellertid vara funnen en nog så rationell gräns för anordningens räckvidd. Den tjänande fastigheten har själv gagn av vägen och bör alltså hava intresse av dess behöriga vidmakthållande. Då servitutsrättens upplåtande antingen i sammanhang med vägdelning eller ock för oindelat vägunderhåll bör verka till nedbringande i förra fallet av den beräknade och i det senare av den verkliga kostnaden för vägunderhållet, uppkommer därigenom för nämnda fastighet själv en fördel i form av minskning i fastighetens väglott, respektive kontanta bidrag till den gemensamma underhållskostnaden. Det ligger således alls ingen orimlighet däri att fastigheten får tåla ifrågavarande intrång. Men det måste anses mindre riktigt, om fastigheten skulle bindas till dylik skyldighet med avseende å en fastigheten helt ovidkommande väg. Häremot göres måhända den invändning, att enskilda väglagen likvisst tillförbinder fastighet att upplåta mark även för en sådan väg. Förhållandet finner emellertid sin förklaring däri, att kravet på möjlighet för en fastighet att erhålla väg ansetts så naturnödvändigt berättigat, att det måste tillgodoses även med intrång å en annan fastighet, för vilken vägen icke har någon betydelse. Detsamma kan uppenbarligen icke sägas om den mindre viktiga angelägenheten att skaffa tillgång till väglagningsämnen. P å angivna grund fritages alltså enligt förslaget från ifrågavarande skyldighet med avseende å varje väg för sig en var fastighet, som icke har att deltaga i vägens underhåll, sak samma om vägen framgår över fastighetens eget område eller ej och om den hålles av en eller flera andra fastigheter. Även i andra avseenden har rättigheten ansetts böra på visst sätt begränsas. Sålunda fordrar förslaget, såsom ytterligare förutsättning för densamma, att det skall föreligga ett verkligt behov för den, som vill taga förmånen i anspråk, samt att den tjänande fastigheten icke genom det ifrågavarande intrånget tillskyndas »märkligt men». I några yttranden har påpekats behovet av bestämmelser i syfte, att det allmänna vägunderhållets intresse i fall av konkurrens måtte beredas företräde framför det här ifrågavarande enskilda. Förhållandet skulle kunna hava betydelse endast på det sätt, att en för underhåll av enskild väg redan upplåten sand-, grus- eller stenfyndighet sedermera skulle visa sig behövlig för underhåll av allmän väg, och behovet i båda avseendena icke kunde ur
74 densamma fyllas. Kommissionen anser några bestämmelser för reglering av dylikt fall knappast behövliga. Vederbörande, åt vilka för underhåll av en enskild väg inrymts sådan rätt som nu är i fråga, lära icke kunna gentemot det allmänna i berörda avseende göra gällande bättre rätt än markägaren själv. Att full ersättning skall till vederbörande gäldas för såväl väglagningsämnenas värde som för annat intrång genom rättighetens begagnande är uppenbart. Beträffande ordningen för prövning och avgörande av hithörande frågor, när överenskommelse ej kan träffas, har kommissionen ansett sig icke kunna föreslå en procedur, som i motsvarande avseende gäller i fråga om allmän väg enligt 33 § tredje stycket allmänna väglagen, nämligen anställande av talan hos domstol i vanlig rättegångsväg. I likhet med såväl motionären som riksdagen finner nämligen kommissionen önskligt, att dylika frågor kunna bringas till avgörande på ett enklare och mindre tidskrävande sätt. Å andra sidan synes fordran på enkelhet och snabbhet icke böra få drivas för långt. Ett så förenklat och mera formlöst förfarande, som motionären tänkt sig och som i viss mån synes hava tilltalat även riksdagen, nämligen tillsättande för ändamålet av en tremannanämnd, av vars ledamöter vardera parten skulle utse en och dessa båda gemensamt den tredje, med uppdrag — enligt vad riksdagen antytt — att till och med slutgiltigt avgöra frågan, har synts kommissionen icke tillrådligt. Gällde det endast en värdering av skada och intrång genom rättighetens begagnande, vore ingenting att erinra. Men i nämndens funktion skulle ingå att främst träffa avgörande av den viktiga frågan om så att säga själva expropriationsmedgivandet, i vilket avseende nämnden hade att pröva, huruvida förutsättningarna för rättigheten vore för handen, samt i vilken omfattning och på vad sätt den skulle få begagnas. Angående rättighetens närmare bestämmande och om dess utövning kunna i många fall erfordras ganska ingående bestämmelser. Avgörandet och utformandet av detta allt synes icke lämpligen böra anförtros åt en nämnd. Framför allt måste fasthållas, att det här gäller ett tvångsingrepp i enskild rätt. Påläggande av ett tvångsservitut, som här avses, kräver, synes det, starkare garanti för en riktig rättstillämpning än som kan erbjuda sig genom det ifrågasatta nämndförfarandet. För sin del har kommissionen icke kunnat finna annat, än att det lämpligaste sättet för avgörandet av här åsyftade frågor är deras hänskjutande till sådan förrättning, som redan nu enligt enskilda väglagen skall äga rum för viss behandling av andra tvistiga spörsmål om enskild väg, däribland det närmast jämförliga om rätt att lägga väg över annan fastighets område. Har förrättningen till föremål att reglera underhållet av en väg, kan, om förhållandet ordnas på nyssnämnda sätt, i och genom själva förrättningen en eventuell fråga om rätt till hämtning av väglagningsämnen för detta underhåll på enklaste och naturligaste sätt vinna sin lösning. Skall underhållet äga rum in natura, är ur förut anförd synpunkt — åstadkommandet av en rättvis vägdelning — till och med nödvändigt, att sådan fråga avgöres i sammanhang med förrättningen. Fördelen därav för sakägare även med hänsyn till tidsvinst och kostnadsbesparing behöver knappt påpekas. Uppkommer frågan självständigt, skall dess behandling enligt förslaget ävenledes ankomma på en sådan förrättning, som ovan sagts, och vilken då måste hållas enkom för detta ändamål. Någon betungande kostnad för parterna torde anordningen icke behöva medföra, om, såsom kommissionen
75 avser (se sid. 87 o. ff.), en väsentlig del av gottgörelsen till förrättningsmannen kommer att gäldas av statsverket. Det kan med avseende härå vara tvivelaktigt, huruvida ens ett nämndförfarande av ovan antydda slag — även det alltid förenat med kostnader — skulle kunna bliva för parterna billigare. Det till äventyrs snabbare avgörandet, som skulle kunna påräknas genom en nämnd, skulle endast kunna gälla prövningen i första hand. Ty under inga omständigheter borde det komma i fråga, att nämndens beslut, såvitt anginge själva huvudsaken, d. v. s. frågan huruvida rättigheten skulle medgivas och på vad sätt den skulle utövas, icke skulle få överklagas. Då ordningen härutinnan rimligtvis borde bliva densamma, som gäller med avseende å förrättning, nämligen tvistens dragande under domstols prövning, saknas enligt kommissionens mening även ur denna synpunkt vägande skäl för att tillerkänna nämndförfarandet något avgjort företräde. E n annan fråga är, huruvida ett förrättningsbeslut i förevarande ämne lämpligen borde, såsom i några av vederbörandes yttranden föreslagits, få utan hinder av däremot förd talan gå i verkställighet, så framt ej rätten eller domaren meddelade förbud däremot. Betydelsen av en sådan anordning skulle väl egentligen vara inskränkt till de fall, då frågan ensam för sig utgjort föremål för förrättningen. Kommissionen har emellertid icke ens för detta fall funnit sig äga skäl att föreslå avvikelse från vad om verkställighet av beslut i allmänhet gäller. Beträffande förslagets stadganden rörande den nu omhandlade delen av ämnet hänvisas i övrigt till specialmotiveringen. Riksdagens framställning i vad den avser förhållandet med kronans all- Kronans männingar och jordbruksdomäner har i de av länsstyrelserna avgivna eller nllmängenom dem införskaffade yttranden i allmänhet icke varit föremål för sär- mn^fr och skild uppmärksamhet eller intresse. I den mån man särskilt angivit sin stånd- domäner. punkt, uttalas mestadels helt summariskt anslutning till framställningen i denna del. Emellertid saknas ej målsmän för en avvikande mening, gående ut på att rättigheten att för ändamålet nyttja ifrågavarande kronomarker ingalunda bör vara avgiftsfri. Staten bör nämligen rimligtvis icke hava samma skyldighet att stödja det enskilda vägväsendet som det allmänna. Denna mening hävdas kraftigt av domänstatens vederbörande på både principiella och praktiska grunder. I den ovannämnda motionen, däri påyrkas likställande av det enskilda Kommisswnen vägväsendet med det allmänna i förevarande hänseende, har förslagsställaren oriktigt utgått ifrån, att rättigheten att å kronomarker taga »väglagningsämnen» för allmän väg skulle avse även vägs byggande. Sådan rätt finnes icke, och det bör enligt kommissionens tanke icke kunna vara tal om att genom inrymmandet av en sådan för det enskilda vägväsendet giva detta en privilegierad ställning i jämförelse med det allmänna. Återstår frågan om underhållet. Hithörande bestämmelser rörande det allmänna vägunderhållet tillägga vederbörande väghållningsskyldiga en visserligen inskränkt, men ganska långt gående rätt till nyttjandet av de åsyftade kronomarkernas tillgångar i väglagningsämnen. Inskränkningen ligger, beträffande allmänningarna, däri, att hämtningen endast får ske efter vederbörande skogstjänstemans anvisning, och i fråga om domänerna däri, att det är domänstyrelsen förbehållet att pröva, huru-
vida rättighetens begagnande kan ske utan olägenhet för egendomen. I båda fallen utgår ingen ersättning för väglagningsämnenas värde. Förslagets ståndpunkt är nu i korthet den, att några särskilda bestämmelser i ifrågavarande hänseende icke skola meddelas beträffande de omnämnda grupperna av kronans fastigheter. De skola förty härutinnan vara i allo likställda med enskilda egendomar. Även om man ur synpunkten av det nationalekonomiska intresset att även det enskilda vägnätet hålles i gott skick till samfärdselns underlättande och transporternas förbilligande vill medgiva, att staten kan hava större anledning att ekonomiskt stödja de enskildas strävanden på detta än på andra områden av företagarverksamhet, kan enligt kommissionens mening ett bidragsgivande i denna form knappast vara lämpligt. Utnyttjandet av kronomarkerna för det allmänna vägunderhållet lärer enligt vad från domänverkets vederbörande framhållits hava visat sig kunna medföra avsevärda olägenheter för själva egendomsförvaltningen. Om så är, synes det angeläget att icke öka dem genom en liknande anordning beträffande underhållet av de enskilda vägarna. Överhuvud måste det anses önskvärt, att kronans egendomar så långt som möjligt hållas fria från enskilda servitutsrättigheter. I varje fall framställer sig mot den ifrågasatta anordningen den befogade erinran, att förmånen skulle tillgodokomma vederbörande synnerligen ojämnt, beroende, som den bleve, på det rent tillfälliga förhållandet, huruvida i vägens närhet funnes någon med tillgång på väglagningsämnen försedd kronoegendom av hithörande slag eller ej. Har kronoegendomen själv skyldighet att deltaga i enskild vägs underhåll, blir den enligt förslaget lika väl som annan till vägsamfälligheten hörande fastighet, eventuellt efter prövning vid förrättning, underkastad förpliktelsen att avstå väglagningsämnen till samma vägs underhåll. Är åter fråga om väg, i vars underhåll egendomen icke deltager, får det ankomma på ansökning och särskilt tillstånd huruvida och på vilka villkor vederbörande må kunna komma i åtnjutande av förmånen ifråga.
77 Specialmotiv. Rubriken. Den nu gällande lagens rubrik »lag om enskilda vägar på landet» har, med hänsyn därtill att den nya lagstiftningen avses skola i den utsträckning, som bestämmes av innehållet i förslagets 44 §, gälla även städerna, i förslaget måst ändras sålunda att orden »å landet» uteslutits. Det har anmärkts, att den nuvarande rubriken i övrigt är oegentlig, då lagen i själva verket icke avser alla enskilda vägar. Sålunda faller ej därunder den stora mängd av sådana vägar, som var för sig äro till nytta uteslutande för de respektive fastigheter, över vilkas områden vägarna framgå. Vidare gäller lagen enligt 1 § endast farväg, följaktligen ej gång-, rid- eller cykelväg. En annan begränsning är given genom innehållet i 1 §, som inskränker lagens tillämplighet till väg, som för fastighet är av stadigvarande nytta. Förslaget gör i nu berörda hänseenden ingen ändring. Slutligen har, på sätt i annat sammanhang (sid. 36) omförmälts, lagen åtminstone i visst avseende ansetts icke tillämplig beträffande väg inom område för municipalsamhälles fastställda stadsplan. Detsamma lärer uppenbarligen få anses gälla i fråga om köping. Jämväl enligt förslaget skola de stadsliknande samhällenas, likasom städernas, områden i viss utsträckning ligga utanför lagens giltighetsgräns. Allt detta oaktat har kommissionen trott sig lämpligen kunna i förslaget bibehålla den nuvarande lagens rubrik utan annan ändring än den ovan angivna. 1 § (1 §)• Denna paragraf är bibehållen från 1 § i den nu gällande lagen utan annan ändring än att av skäl, som under rubriken här ovan anförts, de i sistnämnda paragraf förekommande orden »å landet» i förslaget uteslutits. Lika med lagen sysslar förslaget endast med »farväg», alltså väg Lagens avsedd för körtrafik. Att vederbörande, som äga begagna vägen, även ^JJ , äro oförhindrade att nyttja densamma såsom gång-, rid- eller cykelväg fan-ugf är ju uppenbart. Emellertid har det i ett par yttranden från Malmöhus län satts i fråga, huruvida icke lagen borde reglera förhållandena även med avseende å vägar, tjänande enbart något av sistnämnda slag av trafik. Särskilt uttalas önskvärdheten av att rätten till gångväg bleve i lagen bestämd, och framhålles, hurusom på många trakter, i synnerhet i närheten av järnvägsstation, industriell anläggning eller dylikt, förelåge ett trängande behov av sådan rätt; och länsstyrelsen i orten anser för egen del, att det borde komma under övervägande, huruvida icke jämväl gångväg borde inbegripas under lagen. Vid anmälan för remiss till högsta domstolen av 1906 års förslag vidrördes i viss mån denna fråga av departementschefen, som påpekade, att vägs begagnande allenast såsom gångväg, vilket ju icke betingade något underhåll och alltså rimligtvis ej heller någon underhållsskyldighet, följakt-
78 ligen av förslaget lämnades helt å sido. Frågan var sedermera under lagstiftningsarbetet icke föremål för någon uppmärksamhet. Enligt 24 kap. 11 § strafflagen är det förbjudet att taga olovlig gångstig över annans tomt, åker, äng, plantering eller andra ägor, vilka därav kunna skadas, men är i övrigt frågan om rätt till gångväg över annans mark ej reglerad i lagen. I överensstämmelse härmed torde den allmänna rättsuppfattningen i vårt land tillerkänna envar sådan rätt, när fråga är om mark av annan beskaffenhet än den i sagda lagrum avsedda. Då tillräckliga skäl att begränsa ifrågavarande rätt utöver vad som skett genom nyssnämnda bestämmelse i strafflagen ej torde förefinnas, skulle införandet av ett legalt vägservitut i förevarande avseende allenast hänföra sig till sådan mark, som i samma bestämmelse omförmäles. Något större behov av en dylik lagstiftning torde emellertid, att döma av i ärendet avgivna yttranden, näppeligen kunna anses föreligga, och skulle lagstiftningen i allt fall, då jämväl med avseende å ifrågavarande servitut den principiella fordran att vägen skall vara av synnerlig vikt för fastighets ändamålsenliga brukande torde böra uppställas, allenast undantagsvis bereda möjlighet för fastighet att erhålla gångväg över annans mark. Med hänsyn härtill och då uppenbarligen stor varsamhet bör iakttagas vid införande av nya tvångsrätter till förmån för enskilda, har kommissionen ej ansett sig böra i förslaget upptaga några stadganden i förevarande avseende. Än mindre lärer finnas anledning att öppna möjlighet att taga annans mark i anspråk för rideller cykelväg. 2 - 4 §§ ( 2 - 4 §§). Överensstämma med motsvarande paragrafer i lagen, allenast med ett par uteslutningar, varom nedan sägs. vågrätten Emot dessa paragrafer i lagen hava i några av vederbörandes yttranden i allmän- gjorts vissa erinringar. het. E n länsstyrelse anmärker helt allmänt, att genom lagens stadganden i Yttranden, b e r örda paragrafer såväl rättigheten att bygga eller använda väg över annan fastighets område som ock skyldigheten att deltaga i byggande av väg å annan fastighets område vore alltför mycket begränsad. Vad särskilt angår rättigheten att bygga väg över annans mark framhålles i ett yttrande, att bestämmelsen i 2 § om rätt för fastighet att för enskild väg erhålla upplåtelse av mark å annan fastighets område tarvade förtydligande. I detta avseende erinrar överlantmätaren i Gottlands län, att bestämmelsen i 2 § ofta av domstolarna tolkats så, att, om väg redan funnes, ny väg över annans fastighet icke kunde erhållas, även om den förut befintliga betydde en omväg på flera kilometer. Ny väg ansåges följaktligen icke vara »av synnerlig vikt», därest väg förut funnes, även om den sistnämnda vore aldrig så lång och den nya påfordrade endast ett fåtal meter och i övrigt icke lände »till märkligt men». Denna snäva tolkning omöjliggjorde i regel tillämpandet av nämnda paragraf, vilket bland annat framginge av det ringa antal förrättningar avseende byggande av väg, vilka förekommit på Gottland. En liknande uppfattning har uttalats jämväl av överlantmätaren i Södermanlands län, vilken anser att, med hänsyn till den inom vissa orter tillämpade domstolspraxis i frågor rörande vitsord för erhållande av väg över annans fastighet, det i lagen stadgade villkor, att vägen skulle vara av synnerlig vikt för ändamålsenligt brukande av den fastighet, som fordrade vägen, borde ändras därhän, att sådan väg
79 tinge byggas även för den händelse vägen för viss eller vissa fastigheter medförde fördelen allenast av avsevärd vägförkortning till någon betydelsefull avsättningsort eller eljest till allmän samfärdselled. Jämväl i ett par yttranden från Västernorrlands län har framhållits, att lagens uttryck »synnerlig vikt» och »märkligt men» vid vägdelningsförrättningar ofta åberopats såsom hinder mot erhållande av väg över annans område. Härigenom hade mången gång försvårats eller omöjliggjorts exempelvis sådana arbeten som omläggning av backiga eller krokiga vägar. För egen del har kommissionen ansett sig icke böra föreslå någon ändring i anledning av vad sålunda anmärkts. De förutsättningar för paragrafernas tillämplighet, som avses med de allmänt hållna bestämningarna »synnerlig vikt» och »märkligt men», kunna efter kommissionens mening icke på lämpligare och riktigare sätt uttryckas. Att uttrycken i tvivelaktiga fall äro att tolka till förmån för den, som skulle förpliktas, lärer överensstämma med vanliga regler; och att gränserna för tillämpningen i allmänhet måste hållas nog så trånga är ingenting anmärkningsvärt, då det gäller tvångsingrepp i enskild rätt för tillgodoseende av ett motstående enskilt intresse. Å andra sidan torde det vara otvivelaktigt, att omförmälda i praxis hävdade uppfattning rörande paragrafernas tillämplighet för det fall, att den vägkrävande fastigheten redan är försedd med väg men genom den sökta nya vägen skulle få sitt vägbehov bättre tillgodosett, ej överensstämmer med lagen. Kommissionen får i detta avseende hänvisa till en av Kungl. Maj:t den 11 september 1917 meddelad dom (N. J . A. 1917 not. A nr 390), varav framgår, att den omständigheten, att fastigheten redan har väg, ej utesluter tillämpningen av ifrågavarande paragrafer, utan att det avgörande tor prövningen i nyssangivna fall är, huruvida den nytta, som vederbörande fastighet beredes genom den nya vägens större genhet eller jämnhet, är av sådan betydenhet, att den kan anses vara av synnerlig vikt med avseende ä fastighetens ändamålsenliga brukande.
stiZT
I 3 § har icke medtagits den i samma paragraf av lagen intagna slutklausulen: »och vare om underhåll av väg, som sålunda upplåtes, lag som Jämkning i 6 § sägs.» Då nämligen 3 § allenast avser sådan väg, å vilken 6 § äger * 3 §• tillämpning, eller väg, som är till stadigvarande nytta för två eller flera fastigheter, utsäges genom berörda klausul ej annat eller mera än som följer av 6 §, vilken i förslaget bibehållits. Med avseende å 3 § skulle det kunna ifrågasättas, huruvida icke den fastighet, för vilken vägen upplåtes, borde i form av ersättning till veder- Eetroakbörande, som anlagt vägen, taga skälig del i kostnaden för dess byggande — tivt delrimligtvis då efter den i 7 § stadgade allmänna grunden för väghållnings- tagands i skyldighetens fördelning. I ett och annat av vederbörandes yttranden v&nbW9har man uttalat sig i nämnda syfte. Det kan synas som om ett dylikt krav fastnad? icke saknade ett visst berättigande. Den omständighet, att vägen redan är anlagd, borde, kan man säga, icke ställa den nye intressenten i bättre läge beträffande deltagandet i anläggningskostnaden än han skulle varit, om det gällt vägens byggande av nyo. Man skulle ock kunna åberopa ett analogt förhållande enligt 2 kap. 15 § vattenlagen, innefattande bestämmelser å ena sidan om rätt att för tillgodogörande av vatten begagna annans byggnad i vatten men å andra sidan om skyldighet för den berättigade att icke allenast taga del i kostnaden för byggnadens framtida underhåll och giva ersättning för intrång och olägenhet, som tillskyndas byggnadens ägare, utan
so därjämte efter vissa grunder gottgöra ägaren skälig andel av byggnadens värde. 1 motsatt syfte skulle emellertid kunna hänvisas på i vattenlagen omförmält, med det nu åsyftade lika jämförbart fall, nämligen att någon för torrläggning av sin mark vill leda vatten till annans dike. Enligt 7 kap. 2 § nämnda lag kan detta ej förvägras, men någon skyldighet att ersätta någon del av kostnaden för upptagande av diket i dess redan befintliga skick är icke i lagen stadgad. Bortsett från alla analogier, framställa sig mot behovet och lämpligheten av ett stadgande i förevarande syfte vägande erinringar. Den redan anlagda vägen representerar för den anläggande fastigheten icke något självständigt, realiserbart värde. Dess värde ligger i nyttigheten för fastigheten, och detta nyttighetsvärde kvarstår oförminskat, även om vägen upplåtes till begagnande för en annan fastighet. Den förra fastighetens ägare lider alltså genom upplåtelsen ingen rättsförlust, blott han, såsom sig bör, av den nye intressenten erhåller ersättning för eventuellt intrång och vinner skälig lättnad i vägens framtida underhåll genom den andres deltagande däri. Att därutöver i form av gottgörelse för en del av byggnadskostnaden bereda honom en ren vinst synes icke påkallat. Detta så mycket mindre, som vägen i många fall kan vara så gammal, att anläggningskostnaden genom den motsvarande nyttan hunnit bliva fullt amorterad, kanske t. o. m. flera gånger om. Härtill komma praktiska svårigheter vid frågans ordnande. Ersättningen skulle icke alltid utgå till ägaren av den fastighet, över vars område vägen vore byggd, utan i varje fall rimligtvis till den eller de fastighetsägare, som varit med om och bekostat vägens byggande och vilka kunde vara helt andra än den förre. Utredningen och bevisningen härom och om andelsförhållandet dem emellan skulle ej sällan kunna bliva vansklig, stundom rent av omöjlig. Öppnandet av ett särskilt fält för tvistigheter vore härmed givet. Allt sammanlagt har kommissionen ansett sig väl försvarad med bibehållande av den nuvarande lagens ståndpunkt i här berörda avseende. -Jämkning Ur lagens 4 § har uteslutits bestämmelsen: »vare ock ägaren skyldig upp?: 4 $• låta mark, som av fastighetens område till vägen tarvas.» Såvitt kommissionen kan finna, följer sådan skyldighet redan av 2 §, medan 4 § har till uppgift att reglera deltagandet i vägens byggande. Bestämmelsens bibehållande skulle därjämte möjligen kunna giva stöd för den uppfattningen, att den, som vill bygga väg för sin fastighets behov, skulle kunna på grund av förevarande paragraf tilltvinga sig markupplåtelse från annan fastighet, även om vägen icke vore av synnerlig vikt för ändamålsenligt brukande1 av hans egen fastighet, något som icke är meningen (jfr högsta domstolens protokoll vid granskningen av 1906 års förslag).
5 § (5 %). Ersättning Bestämmelsen i lagens 5 §, att ersättning för upplåtelse av mark sa ock för för mark- annat intrång, som orsakas av vägs byggande eller begagnande, skall, där upplåtelse, ersättningstagaren själv är väghållningsskyldig, honom vid skyldighetens fördelning till godo räknas, har synts lämpligen böra bortfalla, så att även för detta fall ersättningen skall gäldas i penningar. Förhållandet har betydelse huvudsakligen när väghållningsskyldigheten skall utgöras in natura. Avräkningen kommer då att efter omständigheterna minska eller alldeles utesluta ersättningen i kontant. Detta synes ej stämma väl överens med den allmänt antagna rättsgrundsatsen, att den, som till förmån för en annan tvingas att tåla intrång i sin rätt, bör vara berättigad att erhålla ersättning i penningar
81 till fulla värdet eller därutöver. Ersättningens utgående i form av minskad väghållningsskyldighet innebär jämväl den oegentlighet, att ersättningstagaren först en avsevärd tid efter det sådant intrång, varom fråga är, uppstått kommer i åtnjutande av den förmån, som skall ligga i berörda minskning. Detta framträder särskilt då avräkningen göres mellan å ena sidan ersättning för intrång genom vägs begagnande och å andra sidan ersättningstagarens underhållsskyldighet. Slutligen kan såsom följd av avräkningen inträffa, att ersättningstagaren ej alls får sig tilldelad någon väglott till byggande eller underhåll, enär den honom åliggande väghållningsskyldighetens beräknade värde helt åtgår till kvittning mot hans större ersättningsfordran. Då hans väghållningsskyldighet i ty fall helt neutraliseras, kan det åtminstone vara tvivelaktigt, om han sedermera kan vara behörig att uttvinga fullgörande av övriga vederbörandes skyldigheter och särskilt, huruvida honom tillkommer den speciella befogenhet, som i lagens 29 § är tillagd »annan underhållsskyldig». P å grund härav stadgar förslaget i förevarande paragraf, att ifrågavarande ersättning i varje fall skall gäldas i penningar. Detta hindrar ju icke att, när ersättningstagarens väghållningsskyldighet sålunda utgöres kontant, hans bidrag, i den mån det är förfallet till betalning, skall kunna , såsom varje annan kvittningsgill genfordran i en penningelikvid, avräknas ä honom tillkommande ersättning, som för tillfället innestår ogulden. Förutom ovannämnda ändring i lagens 5 § upptager förslaget i denna paragraf den tilläggsbestämmelsen, att ifrågavarande ersättning skall utgå på en gång. Bestämmelse härom finnes redan nu i lagens 17 § men har, då den ansetts rätteligen böra hava sin plats i sammanhang med föreskrifterna i 5 §, överflyttats hit, därvid det till bestämmelsen fogade tillägget »där ej sakägarna annorledes åsämjas» såsom överflödigt uteslutits. 6 och 7 §§ (6 och 7 §§). Förevarande paragrafer hava i förslaget bibehållits vid samma lydelse1 som i lagen allenast med den avvikelse, att i 6 § första stycket ordet »gemensamt» utbytts mot »samfällt». Ändringen är av rent formell natur och har ansetts påkallad med hänsyn till den avfattning, som 11 § första stycket erhållit i förslaget. På sätt av den allmänna motiveringen framgår, har kommissionen utgått från den uppfattning, att intresseprincipen fortfarande såsom hittills bör läggas till grund för regleringen av den enskilda väghållningen. Enligt förslaget skall alltså skyldigheten att bygga eller underhålla enskild väg allt framgent fördelas emellan de fastigheter, som antagas hava stadigvarande nytta av vägen. Mot 7 § har anmärkts, att regeln om väghållningsskyldighetens fördelning mellan vederbörande fastigheter »med hänsyn till den omfattning, vari de beräknas komma att begagna sig av vägen», vore alltför obestämd och såsom sådan svår att tillämpa. I stället borde fastslås någon lätt bestämbar fördelningsgrund såsom fastigheternas taxeringsvärden, areal, »fasadlängd» mot vägen eller dylikt. Äro alla vederbörande därom ense, möter ju intet hinder att tillämpa en dylik fördelningsgrund, och i praktiken torde nog ej sällan så förfaras, även när enighet därutinnan brister (jfr lantmäteristyrelsens cirkulär den 17 juni 1909 till rikets lantmätare med åtskilliga föreskrifter och formulär att tjäna till efterrättelse vid förrättningar enligt lagen den 5 juli 1907). Givetvis skulle också antagandet av någon så beskaffad, lätt bestämbar delningsgrund för tillämpningen ställa sig vida Vägkommissionrn.
(i
82 enklare och bekvämare. Men det är å andra sidan klart, att sådana faktorer som de nyss nämnda på intet sätt kunna anses vara riktiga uttryck för graden av fastigheternas olika nytta av en väg. Vid sådant förhållande och då någon annan mer tillfredsställande grund för nyttans beräknande än den nu gällande knappast torde finnas, samt bedömandet därutinnan icke synes böra erbjuda större svårigheter än en på uppskattning beroende prövning för bestämmande på åtskilliga andra rättsområden av vederbörandes inbördes skyldigheter, har kommissionen ansett förevarande anmärkning icke böra föranleda till beaktande. 8 § (8 §). Lika lydande med samma paragraf i lagen. 9 § (9 §). I lagen finnes ingen bestämmelse till ledning för avgörande i tvistiga fall om ny vägs läge och sträckning. Ehuru denna brist icke i vederbörandes yttranden påtalats, har det synts lämpligt och nyttigt att härom giva en bestämd regel, i vilket avseende vattenlagens motsvarande stadgande om dike på grund av förhållandenas likhet ansetts kunna tagas till mönster. I övrigt är paragrafens innehåll detsamma som i 9 § av lagen. 10 § (ny). VäglagBeträffande grunderna för det i första stycket av förevarande paragraf nmgs- upptagna stadgandet hänvisas till den allmänna motiveringen. Såsom av denna framgår avser ifrågavarande stadgande att öppna möjlighet för fastighet, som är underhållsskyldig beträffande viss väg, att för sagda skyldighets fullgörande å annan underhållsskyldig fastighet hämta väglagningsämnen. Med hänsyn till vad i den allmänna motiveringen anförts beträffande den tjänande fastighetens eget intresse i upplåtandet av här ifrågavarande servitutsrätt har denna ej ansetts böra bindas vid andra villkor än sådana, som sakens egen natur kräver, nämligen å ena sidan att upplåtelsen för den härskande fastighetens vägunderhåll »tarvas», det vill här säga prövas vara betingad av ett verkligt behov, och å andra sidan att den tjänande fastigheten ej genom upplåtelsen tillskyndas »märkligt men». Vad angår förstnämnda villkor, anser sig kommissionen böra framhålla följande. Har den fastighet, för vilken upplåtelsen äskas, å eget område tillgång till väglagningsämnen, kan ändock upplåtelsen i vissa fall vara berättigad. Förhållandet kan föreligga så, att den egna tillgången är till finnandes å sådan plats, att dess tagande i anspråk för fastighetens vägunderhåll måste bliva fastigheten själv till avsevärt men, såsom till exempel genom upptagande av en grusgrop å fastighetens egen tomt eller i trädgård eller dylikt ; eller ock kan fyndigheten vara belägen på så långt avstånd, att genom väglagningsämnenas hämtande därifrån vägunderhållet måste i avsevärd mån fördyras. Jämväl kan den egna tillgången vara så ringa, att den ej förslår längre än till täckande av behovet för fastighetens egen drift, I alla dylika fall bör den omständigheten, att fastigheten själv är försedd med väglagningsämnen, ej utgöra hinder för upplåtande av rätt, som här avses. Å andra sidan bör den bristande förekomsten av sådana ämnen å fastighetens eget område icke alltid anses innefatta tillräcklig bevisning om behovet. Utredas bör tillika, att möjlighet saknas för fastigheten att mot
83 skäligt pris och från plats inom icke alltför långt avstånd från väglotten upphandla vad som erfordras. Befinnes därvid, att dylik anskaffningsmöjlighet visserligen för det dåvarande föreligger men icke så, att den kan anses på något stadigvarande sätt betryggad, bör oavsett densamma ifrågavarande rätt kunna upplåtas. P å sätt i den allmänna motiveringen angivits skall det ifrågavarande stadgandet äga tillämpning jämväl för det fall, att väghållningsskyldigheten ej fullgöres efter vägdelning utan av de väghållningsskyldiga gemensamt. Den i stadgandet avsedda servitutsrätten får i detta fall den innebörd, att envar underhållsskyldig fastighet är förpliktad tåla, att väglagningsämnen å fastigheten tagas för vägunderhållet till förmån för samtliga övriga fastigheter. Alla dessa senare äro sålunda subjekt för rättigheten, vilken i detta fall utövas genom vägsamfällighetens styrelse eller den, som härtill fått styrelsens uppdrag (t. ex. den som på entreprenad övertagit underhållet.) I avseende å villkoren för rättens upplåtande upptager förslaget i nyssangivna fall samma bestämmelser, som förut angivits. Enligt paragrafens andra stycke skall ersättning gäldas i penningar såväl för upplåtelse av rätt att hämta väglagningsämnen enligt första stycket som ock för intrång, som därav föranledes. Förslaget innehåller ej någon bestämmelse, huruvida denna ersättning skall utgå på en gång eller periodvis eller på annat sätt. Anledningen härtill är, att någon allmängiltig regel i detta hänseende ej ansetts lämpligen kunna meddelas. Förslaget intager härutinnan samma ståndpunkt som motsvarande stadgande i 33 § allmänna väglagen. Det tillkommer förty de myndigheter, som hava att pröva frågan om upplåtande av den här avsedda rätten, att med hänsyn till de omständigheter, som i varje fall föreligga, träffa avgörande i berörda hänseende. I 20 § av förslaget har jämväl en erinran härom intagits till ledning för vederbörande förrättningsman och gode män. I sista stycket av förevarande paragraf har, i huvudsaklig överensstämmelse med 4 § i lagen om servitut den 14 juni 1907, intagits en bestämmelse därom, att vid begagnande av sådan rätt, som här avses, skall så förfaras, att den fastighet, som därav besväras, ej mer än nödigt är betungas. Kommissionen har visserligen förutsatt, att vid upplåtande av ifrågavarande rätt föreskrifter om rättens utövning meddelas till skydd mot missbruk av densamma, varom jämväl en kortfattad antydan intagits i 20 §, men då det ej torde vara möjligt eller lämpligt att lämna så detaljerade föreskrifter i berörda hänseende, att faran för missbruk undanröjes, har en bestämmelse av nyss angivna innehåll ansetts vara av behovet påkallad. Bestämmelsen har givits en sådan avfattning, att densamma äger tillämpning jämväl om rätten utövas av annan än ägaren till den fastighet, till vars förmån rätten upplåtits. 11 § (10 §). Såsom i den allmänna motiveringen utvecklats innebär förslaget i av- Väghållseende å sättet för väghållningens utförande den viktiga förändring i nu nmg ge~ gällande lag, att vägdelning på marken ej skall i brist på åsämjande vara ZTtfter obligatorisk utan väghållningen i stället kunna besörjas för intressenternas vägdelgemensamma räkning med utdebitering av kostnaden efter deras allenast ning. ideellt bestämda andelstal. Valet i det särskilda fallet mellan det ena eller andra sättet skall bero på en lämplighetsprövning. Härom stadgas nu i första stycket av förevarande paragraf, motsvarande 10 § i lagen. Vid nämnda prövning måste givetvis komma i betraktande sådana om-
84 ständigheter som vägens ändamål, beskaffenhet och trafikförhållanden samt de i samfälligheten ingående fastigheternas genomsnittligt taget större eller mindre lämplighet och förmåga att utgöra väghållning in natura. Har man sålunda exempelvis att göra med en väg för större trafik, och samfälligheten består av ett flertal icke-jordbruksfastigheter, bör påtagligen vägdelning icke verkställas. t• Paragrafens formulering angiver, att det alternativ, som valjes, bor galla vägen i dess helhet. Enkelhet och reda synes fordra en sådan anordning, särskilt med hänsyn till förslagets stadganden om vägstyreiser och om tillsyn å det indelade vägunderhållet. Emellertid skall ändock på sätt och vis ett blandat system beträffande en och samma väg kunna förekomma, nämligen så att vid vägdelning, där särskilda omständigheter därtill föranleda, två eller flera väghållningsskyldiga kunna få sig tilldelad gemensam väglott. Så är redan nu medgivet, men endast i fråga om bro, vars byggande eller underhåll finnes kräva sådan kostnad, att den ej skäligen kan åläggas en väghållningsskyldig ensam. Även i andra fall kan dock vara tjänligt att utlägga gemensamhetslott, exempelvis för några mindre fastigheter, som icke lämpligen kunna hava egna lotter men med fördel kunna kooperera i hållandet av en samfälld sådan. I avseende å vinterväghållningen är själva arbetet sådant, att för dess utförande i regel kräves flera fastigheters sammansättande till ett s. k. ploglag. Med hänsyn till sålunda antydda förhållanden har åt bestämmelsen om utläggande av gemensamhetslotter vid vägdelning givits en mera allmän omfattning. Paragrafens andra stycke motsvarar andra och tredje styckena i 10 § av lagen, vilkas sammanförande ansetts betingat av redaktionella skäl. 12 § (11 §). Första stycket upptager samma bestämmelse som 11 § i lagen med det tillägg, att jämväl fråga om rätt till hämtning av väglagningsämnen enligt 10 § i förslaget skall prövas vid förrättning, därest överenskommelse därom ej kan träffas. Angående berörda tillägg hänvisas i övrigt till den allmänna motiveringen. I nämnda motivering har framhållits att, då förrättning avser delning av vägunderhåll, som skall utgöras in natura den tid mark är bar, det för åstadkommande av en rättvis delning är nödvändigt, att fråga om rätt till hämtning av väglagningsämnen för sagda underhåll avgöres i sammanhang med förrättningen. I andra stycket av förevarande paragraf har nu upptagits en uttrycklig föreskrift härom. Berörda föreskrift innebär, att vid förrättning, som avser sådan delning, som ovan nämnts, vederbörande förrättningsman och gode män skola ex officio undersöka, om behov av upplåtelse av sådan rätt, som i 10 § av förslaget avses, föreligger samt, om detta är fallet, pröva och avgöra frågan härom, allt givetvis under forutsättning att sakägarna ej träffat förening därutinnan. Ehuru bestämmelsen ej utsäger annat än vad som följer av den allmänna grundsats, som gäller med avseende å vid förrättning förekommande frågor, nämligen att dessa skola i hela sin vidd, jämväl där stridighet ej råder, vid förrättningen avgöras, har det dock i tydlighetens intresse och för vinnande av en riktig lagtillämpning ansetts påkallat att i lagen införa ett uttryckligt stadgande i ifrågavarande avseende.
85 13 § (12 §). D ä nyttjanderättshavare såsom antingen själv svarande för fastighets vägunderhåll eller ock på grund av sitt intresse att icke behöva tåla onödigt intrång i nyttjanderätten rimligtvis bör hava lika befogenhet att äska förrättning eller eljest därvid föra talan, då saken angår den i förslaget införda nya rätten att taga väglagningsämnen å annans mark, respektive skyldigheten att tåla dylik rätt, som då förrättningen avser själva vägunderhållet, har i förslagets förevarande paragraf, i övrigt lika med 12 § i lagen, tillagts bestämmelse härom. 14 § (13 §). Mot det i lagens 13 § upptagna stadgande att till företagande av för- Förrätträtiming på stället må förordnas lantmätare, kronobetjänt eller annan per- ningsmanson, åt vilken uppdraget finnes kunna anförtros, har — särskilt från länt- nens kommätarhåll — framställts en del erinringar, gående ut på sådan ändring, Yttranden att till förrättningsman icke finge förordnas annan person än lantmätare. Till stöd härför har anförts bland annat följande. Lantmätarna måste på grund av sin större kompetens och erfarenhet på området anses vida mer skickade att företaga förrättningar av nu ifrågavarande slag än andra personer, vilka endast undantagsvis sysslade med dylikt arbete och som, enligt vad erfarenheten givit vid handen, ofta saknade varje såväl juridisk som teknisk skolning för uppdraget. Då vidare genom den med år 1921 genomförda omorganisationen av lantmäteristaten lantmäteridistriktens storlek minskats, borde vederbörande lantmätare numera kunna utan allt för stor tidsutdräkt medhinna utförandet av jämväl alla sådana lantmäteriförrättningar, som avsåges i den enskilda väglagen. A n n a n förrättningsman än lantmätare vore icke underkastad de närmare föreskrifter (lantmäteristyrelsens cirkulär den 17 juni 1909), som av lantmäteristyrelsen utfärdats i avseende å sättet för bland annat förrättningshandlingars upprättande och ordnande, kartors uppritning o. s. v. Dessa föreskrifter gällde nämligen endast för lantmätare. Då dessutom annan förrättningsman än lantmätare icke subordinerade under lantmäteristyrelsen (dier överlantmätaren, kunde sådan förrättningsman saklöst lämna å sido de anmärkningar, som vid förrättningsakts redovisande till äventyrs framställts, och sätta sig över de anvisningar, som därvid lämnats. P å grund av sistnämnda förhållanden uttalas från vissa håll den mening att, om lagens stadgande om behörighet jämväl för annan än lantmätare att utföra nu ifrågavarande slag av förrättningar ansåges böra bibehållas, lagen åtminstone borde ändras därhän, att sådan annan förrättningsman bleve i fråga om sättet för förrättnings utförande samt kartors och handlingars upprättande underkastad enahanda ansvar och föreskrifter, som gällde för lantmätare. I sammanhang härmed har framhållits, hurusom, då annan person än lantmätare verkställt förrättning, mycket ofta inträffat, att denne undandragit sig honom åliggande skyldighet att till vederbörande lantmäterikontor insända förrättningsakten. Med anledning härav borde åtgärder vidtagas i sådan riktning, att lantmäterikontoren sattes i tillfälle utöva effektiv kontroll över förrättningsakternas behöriga redovisande. Sålunda har bland annat föreslagits, dels att länsstyrelserna skulle tillförbindas att årligen till lantmäterikontoren överlämna förteckning å samtliga under föregående året meddelade förordnanden till verkställande av
86 förrättningar enligt enskilda väglagen, dels ock att jämväl annan förrättningsman än lantmätare skulle få sig ålagt att till vederbörande lantmäterikontor antingen årligen avgiva arbetsförteckning eller ock, så snart förrättning av honom avslutats, därom lämna lantmäterikontoret underrättelse. Å andra sidan har man i några yttranden förklarat sig väl till freds med den nuvarande bestämmelsen att förrättningsmannen icke behöver vara lantmätare. Sålunda uppger länsstyrelsen i Jämtlands län, att därstädes i ganska stor omfattning plägat till förrättningsmän förordnas andra personer än lantmätare, samt att dessa visat sig i allmänhet väl kompetenta till uppdragets utförande och dessutom på grund av sin orts- och personkännedom haft särskilda betingelser att kunna ena sakägarna i förefallande frågor. Det hade ock visat sig, att tillfället till erhållande av en i orten särskilt betrodd person till förrättningsman bidragit till att lagen kommit till flitigare användning. Överlantmätaren i Värmlands län anser för sin del knappast behövligt eller ens önskligt, att förrättning ovillkorligen skall utföras av lantmätare. I flertalet till kommissionen inkomna uttalanden har frågan icke blivit berörd. Kommis- Enligt kommissionens mening hava vägande skäl icke blivit förebragta sioncn. för (j e i l uppfattning att utförandet av ifrågavarande förrättningar borde anförtros uteslutande åt lantmätare. Vad ovanbemälda länsstyrelse härutinnan anfört synes fastmera väl beaktansvärt. Kommissionen har följaktligen i förslaget under förevarande paragraf i dess första stycke bibehållit den hittills gällande bestämmelsen i ämnet. Däremot har, med- avseende a det anmärkta behovet av kontroll å icke-lantmätare såsom förrättningsmän, till paragrafen tillagts ett andra stycke, innehållande en föreskrift om skyldighet för länsstyrelserna att meddela lantmäterikontoren underrättelse om utfärdade förordnanden, på det kontoren må bliva i tillfälle hålla kontroll över att jämväl akterna till sådana förrättningar, som utföras av andra än lantmätare, varda till kontoren behörigen redovisade. Paragrafens första stycke är lika lydande med paragrafen enligt nuvarande lag endast med den förändring att, då förslaget gäller även städerna, såsom behörig förrättningsman angivits jämväl mätningsman i stad. 15 § (14 §). Gode J fråga om de i lagens 14 § upptagna bestämmelser om gode män har 'JMT\*äe * åtskilliga av de till kommissionen inkomna yttrandena förordats sådan Yttran- ändring, att förrättningsmannen alltid och sålunda icke endast då någon den. sakägare det äskade skulle vid förrättning biträdas av två gode män. Vid delning av enskild väg vore det i vida större mån än vid vanliga lantmäter iför rättningar erforderligt att äga kännedom om de lokala förhållanden, som inverkade på frågan, såsom om samfärdseln mellan närbelägna orter och fastigheter, den omfattning, i vilken de särskilda fastigheterna begagnade eller kunde antagas komma att begagna sig av en viss vägsträcka m. m. Härutinnan kunde förrättningsmannen ej antagas alltid äga erforderlig kännedom och borde därför kunna påräkna värdefulla upplysningar av gode männen, vilka dessutom borde kunna utöva ett verksamt inflytande, då det gällde att åstadkomma en önskvärd överenskommelse mellan sakägarna. Från andra håll har man däremot gjort gällande, att det visserligen icke kunde anses erforderligt att för alla förrättningar av nu ifråga-
87 varande slag anlita biträde av gode män, men att lagen borde ändras därhän, att jämväl åt förrättningsmannen inrymdes befogenhet tillkalla sådana. Sålunda borde, på samma sätt som beträffande ägostyckning i 5 § i lagen om hemmansklyvning m. m. vore stadgat, föreskrivas, att vid förrättning enligt enskilda väglagen förrättningsmannen skulle biträdas av gode män i de fall, då sakägare sådant påyrkade eller förrättningsmannen funne det nödigt. I ett av de inkomna yttrandena har till och med föreslagits, att bestämmelsen om rätt för sakägarna att utse gode män skulle utgå ur lagen. Kommissionen anser för egen del ett obligatoriskt anlitande av gode män KommisSl0ncn vid förrättning icke böra föreskrivas. Förrättningen kan nämligen ofta vara av den enkla beskaffenhet att biträde av gode män vid densamma måste anses överflödigt, vadan i ty fall gode männens tillkallande endast skulle komma att föranleda ökade förrättningskostnader. Däremot har kommissionen icke kunnat finna något giltigt skäl för bibehållande av gällande lags bestämmelse om rätt uteslutande för sakägare att äska gode mäns tillkallande. Icke blott i nyssnämnda 5 § i lagen om hemmansklyvning m. m. utan även i 5 kap. 4 § samt 6 kap. 6 § lagen om fastighetsbildning i stad föreskrives, att gode män skola vid de i respektive lagrum avsedda förrättningar tillkallas jämväl för den händelse förrättningsmannen anser sådant erforderligt. Då bestämmelse av samma innehåll synts kommissionen lämpligen böra stadgas även ifråga om förrättning, som här avses, har sådan bestämmelse upptagits i första stycket av förevarande paragraf. Berörda första stycke är i övrigt lika lydande med samma stycke i 14 § i lagen endast med den ändring, att, då förslaget avser att vinna tillämpning jämväl inom vissa delar av stads område, uttrycket »lantmäteriförrättningar» ansetts böra utbytas mot »lantmäteri- eller mätningsförrättningar». Andra och tredje styckena äro av samma lydelse som motsvarande stycken i lagens 14 §. 16 § (15 §). Med avseende å här upptagna bestämmelser rörande ersättning till för- Ersättn l ng l l rättningsman för förrättning erinras till en början, att riksdagen i skrivelse f n Jt t[ den 20 maj 1915, nr 139, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen ningsman. framlägga förslag, att i fråga om sådan förrättning, som avses i enskilda väglagen, ersättning må utgå av statsmedel såväl för resa som jämväl för själva förrättningen jämte, lösen för handlingar. Beträffande innehållet i nämnda skrivelse jämte åtskilliga därmed sammanhängande omständigheter åberopas förut omförmälda P. M. (bil. 1). På grund av 15 § i lagen, jämförd med lantmäteritaxan den 22 juni 1920 (nr 376) med däri den 31 december samma år vidtagna ändringar (nr 908) samt resereglementet för lantmätare av sistnämnda dag (nr 909), äger förrättningsman, vare sig han är lantmätare eller annan person, att för förrättning enligt enskilda väglagen åtnjuta ersättning efter vissa särskilda beräkningsgrunder. Staten bidrager emellertid icke i någon mån till gäldande av ersättningsbeloppet utan detsamma skall för närvarande i likhet med vad som gällde vid tiden för enskilda väglagens tillkomst i sin helhet bekostas av vederbörande sakägare. Under de år, som närmast föregingo den med år 1921 införda förändrade organisationen av lantmäteriväsendet, rådde härutinnan i viss mån andra förhållanden. Såsom huvudregel gällde nämligen då, att statsverket bekostade förrättningsmannens traktaments-
88 ersättning. Övriga honom tillkommande ersättningsbelopp, nämligen resekostnadsersättning, arvode samt lösen för karta och handlingar, skulle däremot erläggas av sakägarna. I ett av kommissionen tidigare avgivet särskilt utlåtande över riksdagens skrivelse hemställde kommissionen, på grunder, för vilka i nyssnämnda P. M. redogöres, att åtgärder måtte vidtagas därhän att vid förrättning enligt enskilda väglagen förrättningsmannen tillkommande reseersättning måtte i varje fall gäldas av statsmedel. Härmed åsyftade kommissionen sådan ändring i då gällande bestämmelser på området, att statsverket, utöver traktamentsersättningtn, skulle åtaga sig jämväl förrättningsmannen tillkommande resekostnadsersättning. Den ståndpunkt kommissionen sålunda intagit i ämnet finner kommissionen icke anledning frångå; detta så mycket mindre som grundsatsen, att staten skall gottgöra förrättningsman tillkommande resekostnads- och traktamentsersättning, blivit i 1920 års ovan omtalade författningar antagen såsom huvudregel i fråga om det stora flertalet lantmäteriförrättningar i egentlig mening, såsom exempelvis förrättningar enligt skiftesstadgan eller annan, angående delning av jord å landet, gällande författning, förrättningar, som avse avsöndring av lägenhet eller som utföras utom planlagt område enligt 5 eller 6 kapitlet i lagen om fastighetsbildning i stad o. s. v. Enligt kommissionens uppfattning torde några vägande skäl knappast föreligga, att på sätt, som skett vid utfärdandet av 1920 års författningar i ämnet, stadga undantag från nämnda huvudregel beträffande förrättningar enligt enskilda väglagen. Ett dylikt särskiljande av det ena eller andra slaget av förrättningar synes, så vitt kommissionen kunnat finna, icke heller varit åsyftat vare sig vid organisationsfrågans framläggande för 1920 års riksdag eller under den behandling ärendet där undergått. I övrigt torde kunna anmärkas, att nu gällande bestämmelser i ämnet, genom vilka sakägarna vid förrättningar enligt enskilda väglagen kommit att i fråga om ersättningen till förrättningsmannen intaga en mindre gynnsam ställning än under tiden närmast före den nya organisationens genomförande, icke synas stå i god överensstämmelse med de av riksdagen i den nu ifrågavarande skrivelsen uttalade önskemål. För egen del häller kommissionen alltså före, att de förrättningar, om vilka nu är fråga, lämpligen böra, vad angår gottgörelse till förrättningsmannen, likställas med lantmäteriförrättningar i egentlig mening och att alltså förrättningsmannens resekostnads- och traktamentsersättning jämväl i förevarande fall bör utgå av statsmedel. Hithörande bestämmelser hava emellertid icke sin plats i väglagen utan i administrativ författning. Vid avfattande av dessa bestämmelser torde av skäl, för vilka redogjorts i kommissionens förut omtalade tidigare utlåtande, någon åtskillnad icke böra göras emellan de fall, då förrättning verkställes av lantmätare eller då den utföres av annan person. I överensstämmelse med vad kommissionen i sitt berörda utlåtande jämväl framhållit, anser kommissionen anledning saknas att vid reglerandet av hithörande förhållanden med avseende å vägförrättning uppställa olika regler allt efter sakägarnas mer eller mindre gynnsamma ekonomiska ställning. Frågan härom lärer emellertid lämpligen böra tagas under närmare prövning i sammanhang med den utredning, som, på sätt i ovannämnda P. M. omtalats, av 1920 års riksdag begärts beträffande beredande åt mindre bemedlade eller obemedlade sakägare av lättnader i de av lantmäteriförrättningar förorsakade kostnaderna.
89 Med hänsyn till vad sålunda anförts har riksdagens skrivelse av den 20 maj 1915 ansetts icke för närvarande böra föranleda ändring av innehållet i lagens 15 §. Vid återgivande därav under förevarande paragraf i förslaget hava i övrigt endast vidtagits ett par smärre redaktionella jämkningar. Ihågkommas bör, att paragrafen givetvis bör vinna tillämpning jämväl med avseende å förrättning, där i enlighet med förslagets nya bestämmelser fråga om rätt att för fastighet taga väglagningsämnen å annan fastighets mark ensam för sig utgör föremål för prövning. 17 § (16 §). Da i förslagets 19 § på skäl, som under samma paragraf här nedan anföres, intagits bestämmelse, innefattande i fråga om förrättning, som här avses, visst undantag från de i 3 kap. skiftesstadgan givna föreskrifter om företagande av annan lantmäteriförrättning än laga skifte, har i den i förevarande paragraf förekommande allmänna hänvisningen till berörda kapitel måst göras en reservation, som utmärker det nämnda förhållandet, I övrigt lyder paragrafen lika med lagens 16 §. 18 och 19 §§ (nya). Pa grund av den i lagens 16 § lämnade hänvisning till 3 kap. skiftesstadgan skall kallelse till och kungörande av i lagen avsedd förrättning verkställas i den uti 22 och 23 §<§> skiftesstadgan angivna ordning. I vissa av de till kommissionen inkomna yttrandena har framhållits, att det vid tillämpning av sålunda nu gällande bestämmelser visat sig förenat med svårigheter att i laga ordning till förrättning kalla sakägare, som vore bosatt utom riket eller vars vistelseort vore okänd. Med anledning härav har i 18 § upptagits ett nytt, från 3 § i lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter m. m. hämtat stadgande om skyldighet för förrättningsman att i förekommande fall föranstalta om förordnande av god man enligt lagen den 11 juni 1920 om god man för bortovarande. A andra sidan och särskilt med avseende å de fall, då sakägarna utgöra endast ett ringa fåtal, såsom förhållandet i regel kan antagas vara, då förrättningen skall angå allenast fråga om rätt till hämtning av väglagningsämnen, har det synts som om man under visst förbehåll lämpligen borde kunna eftergiva fordran på sådana jämförelsevis besvärliga kungörelse- och kallelseformaliteter, som avses i de åberopade paragraferna i skiftesstadgan, för att förrättning skall kunna äga rum. Förutsättningen härför har i viss analogi med bestämmelserna i 5 kap. 3 § och 6 kap. 5 § fastighetsbildningslagen ansetts böra ställas så, att saken uppenbarligen angår allenast vissa sakägare och att alla dessa antingen faktiskt infinna sig vid förrättningen eller av förrättningsmannen blivit minst åtta dagar förut bevisligen därtill kallade. Stadgande i enlighet härmed, innefattande alltså undantag från bestämmelserna i 17 §, har intagits i förevarande 19 §. 20 § (17 §). Paragrafen innehåller liksom motsvarande paragraf i lagen en uppräkning av de frågor, vilka, i den mån omständigheterna därtill föranleda, skola upptagas till avgörande vid förrättning. Den i vissa avseenden för-
90 ändrade lydelse paragrafen erhållit i förslaget betingas dels av redaktionella skäl, dels av de ändringar i sak, vilka i förslaget upptagits i fråga om hithörande förhållanden. I paragrafens sista led har, särskilt med hänsyn till förslagets bestämmelser rörande väghållningens fullgörande gemensamt, den nu förekommande anvisningen om fördelning jämväl av annan de väghållningsskyldigas gemensamma kostnad än förrättningskostnaden icke ansetts böra medtagas. 21 och 22 §§ (18 och 19 §§). . I lagens 18 och 19 §§ upptagas bestämmelser rörande sättet för avgörande av de frågor, som förekomma till behandling vid vägförrättning. Samtliga dessa frågor kunna och böra enligt lagen i främsta rummet avgöras föreningsvis genom överenskommelse mellan sakägarna, därvid dessa äro oförhindrade att ordna saken så som för varje fall synes dem lämpligast, oberoende av lagens materiella bestämmelser. För giltigheten av sådan förening uppställer lagen emellertid den fordran, att samtliga och sålunda icke allenast de vid förrättningssammanträdet tillstädeskomna sakägarna äro om beslutet ense. P å grund härav kan alltså en enda sakägare genom att motsätta sig beslutet eller genom att utebliva från sammanträdet omöjliggöra frågas ordnande föreningsvis. Om och i den mån förening mellan sakägarna icke kunnat åstadkommas, inträder behörighet och skyldighet för förrättningsmannen att pröva de föreliggande tvistefrågorna, men vid denna prövning är förrättningsmannen bunden av de i lagen stadgade grunder. Beträffande särskilt frågan, huruvida sakägarnas byggnads- eller underhållsskyldighet skall utgöras efter vägdelning på marken eller på annat sätt, erinras i detta sammanhang, att på grund av bestämmelse i lagens 10 § beslut om skyldighetens fullgörande annorledes än efter vägdelning icke kan fattas annorledes än genom alla sakägarnas åsämjande därom. I brist därav är förrättningsmannen alltså nödsakad att föranstalta om sådan delning.
A cgöranden vid förrättning.
Yttranden.
Med anledning av nu berörda förhållanden har i flera av de till kommissionen inkomna yttrandena erinrats, att det i allmänhet visat sig nästan omöjligt att vid förrättningen åstadkomma någon överenskommelse emellan samtliga sakägarna. Detta medförde, att ett ordnande av byggnads- och underhållsskyldigheten annat än genom vägdelning på marken sällan eller aldrig kunde äga rum. Men även övriga vid förrättningen förekommande frågor måste i de allra flesta fall avgöras genom beslut av förrättningsmannen. Från något håll har visserligen gjorts gällande, att då sådant beslut givetvis alltid skulle grunda sig på den under förrättningen förebragta utredning och sakägarnas därvid uttalade önskemål, någon befogad erinran icke syntes kunna framställas mot lämpligheten av tvistefrågors avgörande i nu angiven ordning. I något yttrande har till och med den uppfattning uttalats, att, eftersom förening med giltighet mot frånvarande sakägare icke kunde träffas, samt förrättning alltid — vare sig föreningträffats eller icke — skulle avslutas genom utlåtande av förrättningsmannen, vore det överhuvud taget överflödigt att söka träffa någon förening, vadan 18 § borde kunna uteslutas ur lagen. Mot vad sålunda anförts har från andra sidan framhållits vikten av att uppkommande frågor skulle kunna föreningsvis avgöras, varigenom långa och dyrbara rättegångar kunde undvikas. I sådant syfte har också av åtskilliga förslagsställare mer eller
91 mindre kraftigt förordats, att lagens nu ifrågavarande bestämmelser måtte ändras därhän, att förening, som träffats av samtliga, vid lagligen utlyst sammanträde närvarande sakägare, skulle bliva bindande jämväl för sakägare, som utan laga förfall uteblivit från sammanträdet. Såsom förebild i detta avseende åberopas i ett antal yttranden skiftesstadgans motsvarande bestämmelser. För egen del finner kommissionen uppenbart, att de vid förrättningen Kommi swnen förekommande frågor lämpligen böra, så långt ske kan, i främsta rummet avgöras genom förening mellan sakägarna. Lagens direktiv till förrättningsmannen att främst vara förlikningsman synes därför med allt skäl böra kvarstå, Huruvida för giltigheten av vid förrättning träffad förening — vilken skall kunna få kraft av laga dom — bör erfordras allenast att vid förrättningssammanträde närvarande sakägare, varit om beslutet ense, är en annan fråga. Den bör enligt kommissionens mening nekande besvaras. Även med den ifrågasatta anordningen skola svårigheter tydligen alltjämt yppa sig att förmå tillstädeskomna sakägare, särskilt om deras antal icke är alltför ringa, att ena sig beträffande förekommande tvistefrågor. Anordningen torde sålunda knappast bliva av den betydelse, förslagsställarna synas hava tänkt sig. Härtill kommer, att ett av de tillstädeskomna fattat beslut icke lärer kunna utan vidare givas bindande verkan mot frånvarande sakägare, med mindre tillika i lagen införas särskilda stadganden till skydd för den sistnämndes rätt. Visserligen skulle kunna sägas, att, med hänsyn till, bland annat, förslagets föreskrifter om sättet för kungörande av och kallelser till förrättning samt om förordnande av god man för bortovarande sakägare, envar av saken intresserad på tillräckligt betryggande sätt beretts tillfälle att vid sammanträdet bevaka sin rätt eller göra sina anspråk gällande, samt att vid sådant förhållande någon fara för rättssäkerheten icke borde föreligga, om den, som uteblivit från sammanträdet, finge underkasta sig de beslut, som fattats av de därvid tillstädeskomna. Men åtskilliga av de frågor, som förekomma till avgörande vid vägförrättning, äro av sådan beskaffenhet, att någon förening i ordets egentliga bemärkelse överhuvud icke lärer kunna angående dem träffas utan medverkan av den sakägare, frågan närmast angår. Hit höra exempelvis frågor om skyldighet för fastighetsägare att upplåta mark till väg samt om den ersättning, som härför skall utgå. Tillika torde böra uppmärksammas, att enligt förslaget liksom enligt gällande rätt sakägarna vid förenings ingående icke skola vara bundna av de grunder, lagen för varje särskilt fall uppställer. Om därför de tillstädeskomna tillades obegränsad rätt att i frånvaro av någon eller några sakägare besluta i de vid förrättningen förekommande frågor, skulle de tillstädeskomna — för att taga ett exempel — kunna besluta, att frånvarande sakägare skulle upplåta mark till väg, även om sådant skulle lända hans fastighet till märkligt men, eller att upplåtelse skulle ske utan någon som helst ersättning till upplåtaren. Sådant vore tydligen orimligt. Härmed sammanhänger en annan fråga, nämligen den, huruvida sakägare skulle lämnas öppet att vid domstol föra talan emot ett i hans frånvaro av övriga sakägare föreningsvis fattat beslut. Påtagligt är, att därest lika obegränsad talerätt emot ett sådant beslut som beträffande annat avgörande vid förrättning tillerkändes frånvarande sakägare, den ifrågaställda anordningen skulle bliva tämligen meningslös. Skulle den kunna få något praktiskt värde, finge man alltså tänka sig densamma förbunden med be-
92 stämmelser till begränsande på något visst sätt av berörda talerätt. Men sådant synes kommissionen, med avseende å vad nyss härovan anförts, på intet sätt kunna vara tillrådligt. I själva verket torde, såvitt kommissionen kunnat finna, de förslag, som framkommit i ifrågavarande syfte, vara framför allt förestavade av en önskan att i vidsträcktare mån, än nu är fallet, möjliggöra en fördelningav väghållningsskyldigheten på annat sätt än genom väglotternas utläggande på marken. Genom förslaget skulle emellertid utan den här åsyftade ändringen av lagens 18 § berörda önskemål bliva tillgodosett. Förslagets 11 § innebär nämligen, att valet av annat väghållningssystem än vägdelning icke vidare skall vara beroende av sakägarnas åsämjande därom. Kommissionen, som icke heller i övrigt funnit anledning att ifrågasätta någon ändring i lagens 18 §, har förty upptagit dithörande bestämmelser med oförändrad lydelse under förslagets motsvarande 21 §. I 22 §, innehållande i övrigt detsamma som 19 § i lagen, har, med anledning av förslagets stadganden om vägsamfällighetens organisation i vissa fall, införts bestämmelse om skyldighet för förrättningsmannen med gode männen att för sådana fall meddela uppdrag för någon eller några av sakägarna att i behörig ordning kalla vederbörande till styrelseval. Förhållandet har sin motsvarighet i vattenlagen (10 kap. 72 §). 23 § (20 §).
Första stycket motsvarar 20 § i lagen. Mot sistnämnda paragraf har erinrats bland annat, att den icke uttryckligen angiver, att bland de handlingar, som efter förrättningens avslutande skola hållas sakägarna tillhanda, skola finnas jämväl vid förrättningen uppgjord karta, beskrivningar samt uppskattningslängder, ävensom att paragrafen saknar stadgande för det fall, då sakägarna icke kunna enas i valet av den person, till vilken handlingarna skola överlämnas. Då dessa erinringar synts befogade, hava bestämmelser i nämnda avseenden nu föreslagits. Andra stycket har tillagts med anledning av de redan vid motiverandet av förslagets 14 § omtalade erinringar rörande svårigheten att med nu gällande föreskrifter kunna utöva kontroll över förrättningsakternas behöriga redovisande till lantmäterikontoren. 24 § (21 §). Talan mot Enligt lagen (21 och 31 §§) skall talan mot vägförrättning anhängigvägförrätt- göras vid häradsrätten i orten. Från några håll har nu satts i fråga, ning vid huruvida icke i stället sådan talan lämpligen borde antingen, på sätt bedomstoi, t r ä f f a n d e vägdelning å allmän väg vore föreskrivet, fullföljas hos länsstyrelse eller ock hänskjutas till ägodelningsrätts prövning. Enligt kommissionens mening saknas emellertid all anledning att i berörda avseende frångå gällande rätts ståndpunkt. stämning E n annan fråga, rörande vilken viss skiljaktighet synes råda, är den om eller be- lämpligaste sättet för anhängiggörande vid vederbörande underdomstol av svar? e n eventuell klandertalan. Lagens 21 § stadgar härom, att missnöjd sakägares talan mot förrättningen skall hos domstolen fullföljas genom stämning å samtliga övriga sakägare. I detta avseende erinras, att redan högsta domstolen vid granskning av 1906 års förslag till lag om byggande och
93 underhåll av vissa enskilda vägar pa landet bland annat framhållit, hurusom, då fråga vore om väg av större omfattning, det ofta nog kunde bliva förenat med synnerlig svårighet och avsevärda kostnader om, på sätt det remitterade förslaget innehölle, varje särskild sakägare skulle instämmas till rätten. Under förutsättning att i lagen infördes stadgande, att varje sakägare skulle särskilt kallas till själva förrättningen, ansåge högsta domstolen icke heller ovillkorligen nödigt, att han i vanlig ordning stämdes till rätten, utan borde i så fall i stället kunna användas ett annat förfarande, enligt vilket den missnöjde endast skulle behöva till domaren ingiva besvär över förrättningen. Med anledning av denna erinran från högsta domstolens sida uttalade vederbörande departementschef vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t, att mot den av högsta domstolen sålunda föreslagna anordningen syntes kunna göras den principiella anmärkning, att förrättningen därigenom skulle betagas karaktären av förundersökning och i stället undfå egenskap av verklig instans, medan underdomstolen, häradsrätten, skulle upphöjas till överinstans, vilket skulle innebära en betänklig rubbning i gällande instansordning. Men även från praktisk synpunkt ansåge departementschefen den ifrågasatta anordningen mindre tilltalande. Bland annat kunde nämligen befaras, att den därigenom erbjudna större lätthet att draga saken inför domstol skulle komma att ofta utnyttjas endast för att åstadkomma trakasseri eller förhala verkan av en välbehövlig men för en klagande ofördelaktig reglering. Det förefölle departementschefen däremot, som om, utan övergivande av förslagets ståndpunkt i denna del, det av högsta domstolen åsyftade önskemålet skulle kunna vinnas genom en lämplig lättnad i stämningssättet för hithörande mål. I anslutning härtill blev i det därefter till riksdagen avlåtna lagförslaget stadgandet om samtliga motparters instämmande bibehållet, dock med det tilllägg, att, där svarandena vore flera än tio, skulle i avseende å stämningens delgivning vad i 11 kap. 12 och 25 §§ rättegångsbalken stadgades om stämning å helt byalag äga motsvarande tillämpning. Propositionen blev i denna del av riksdagen bifallen. I åtskilliga av de till kommissionen inkomna yttrandena har nu fram- Yttran hållits, att skyldigheten för den med förrättning missnöjde att till domstol ä"eninstämma samtliga övriga sakägare ofta verkade avskräckande med hänsyn till därmed förenade höga rättegångskostnader, varjämte det understundom bleve förenat med svårigheter för den missnöjde att med stämning anträffa samtliga motparterna. Av sådan anledning hava några förslagsställare förordat, att fullföljd av talan mot förrättning skulle ske genom besvär och icke efter stämning. I ett fåtal yttranden har tillika föreslagits, att förrättningsmannens utlåtande skulle under alla förhållanden för prövning och fastställelse underställas vederbörande domstol. Såsom särskilt skäl för införande av ett besvärs- eller underställningsförfarande har åberopats, att domstolen syntes sakna laglig befogenhet att till förrättningsmannen återförvisa förrättning, mot vilken talan fullföljts. Även det obetydligaste formfel kunde alltså föranleda till att hela förrättningen bleve i domstolsväg undanröjd och frågan sedermera icke kunde ånyo upptagas annorledes än vid en helt och hållet ny förrättning. Genom införande av ett besvärsoch underställningsförfarande skulle angivna olägenhet undvikas i det att domstolen då finge möjlighet att förordna om ny handläggning av ärendet inför förrättningsmannen.
94 Jämväl i nu berörda avseende bibehåller förslaget den gällande lagens ståndpunkt. Med anlitande av det förenklade stämningssätt, lagen anvisar för mål av nu ifrågavarande slag, torde kostnaderna för och besväret med stämnings delgivning icke kunna te sig synnerligen avskräckande, men å andra sidan, på sätt föredragande departementschefen erinrat, ej sällan kunna utgöra ett hälsosamt korrektiv mot ett onödigt uppehållande av saken genom dess dragande inför domstol. I sistnämnda förhållande eller i möjligheten för de i saken intresserade att utan allt för stor tidsutdräkt kunna genomföra en reglering av den enskilda väghållningen ligger också, enligt kommissionens uppfattning, en styrka hos nu gällande lag. Berörda möjlighet skulle emellertid genom införande av något besvärs- eller underställningsförfarande uppenbarligen bliva förminskad. Ej heller i övrigt skulle, såvitt påvisats, den föreslagna nya anordningen medföra någon mer beaktansvärd fördel. Särskilt må framhållas, att hinder ingalunda torde möta för domstol att, när så erfordras, till förrättningsmannen återförvisa en vägfråga. Vid nu angivna förhållanden har kommissionen ansett sig sakna anledning föreslå ändring i nu gällande stadgande om skyldighet för den missnöjde att till domstol instämma sin talan. Klander- Slutligen har i vissa yttranden uttalats att den i lagens 21 § stadgade hden. ticl, inom vilken missnöjd sakägare har att instämma sin talan, lämpligen den"1' D o r de kunna förkortas från nittio till sextio dagar. Bland annat anföres härom, att då fastighetsägare på landet i allmänhet endast vissa korta tider av året — strax före vårarbetet eller efter höstplöjningen — hade tid att syssla med vägarbeten, kunde vägs iständsättande ofta bliva fördröjt ett hälft år genom den nu stadgade längre klagotiden. I motsats härtill har från annat håll uttalats tvekan om lämpligheten av angivna förändring. Då förrättningsmannen icke vore skyldig att avlämna handlingarna förlän trettio dagar efter förrättningens avslutande, skulle nämligen, där klandertiden på föreslaget sätt förkortades, den med förrättningen missnöjde erhålla en tid av endast trettio dagar för handlingarnas granskning samt stämnings uttagande och delgivande, vilken tid för det ej sällan förekommande fall, att sakägarna vore många, syntes bliva för kort. Möjligen kunde önskemålet att i de fall, då förrättningsmannens utlåtande vunne laga kraft, tidigare kunna påbörja vägarbetet ernås genom en bestämmelse, att stämning skulle uttagas inom sextio men delgivas inom nittio dagar efter förrättningens avslutande. Kommis- Ehuru en förkortning av klandertiden givetvis i och för sig måste anses sionen. önskvärd, har kommissionen dock med hänsyn till nödvändigheten att giva vederbörande sakägare erforderligt rådrum för granskning av de ej sällan vidlyftiga förrättningshandlingarna och för motparternas instämmande, ej ansett sig böra tillråda en dylik åtgärd. Vad särskilt angår förslaget att, med bibehållande av den nu stadgade klandertiden i övrigt, begränsa tiden för stämningens uttagande till sextio dagar, skulle en dylik anordning i ej ringa grad inveckla förfarandet, utan att den tidsvinst, som därigenom skulle beredas sakägarna, torde bliva av större praktisk betydelse. Kommissionen har förty ej funnit anledning frångå nu gällande lags stadgande i förevarande avseende.
95 25 § (22 §). Lika med 22 § i lagen endast med ändrade paragrafnummer hänvisningarna.
beträffande
26 § (23 §).
Enligt lagens 23 § åligger det »domaren» att underrätta förrättningsmannen om utfärdandet av stämning. Då förslaget avser även städerna, har den motsvarande skyldigheten beträffande stad ansetts lämpligen böra åläggas rättens ordförande. I enlighet härmed är förevarande paragraf i denna del avfattad. I fråga om nämnda 23 § har frän några håll uttalats önskvärdheten av att, vid Förrätttvist rörande klander av vägförrättning, förrättningsmannen sattes i tillfälle ningsatt vid domstolen närmare utveckla sina synpunkter. Lagen borde därför manne™ innehålla föreskrift antingen att förrättningsmannen skulle i sådan tvist v\d Xw!kallas att inställa sig vid rätten eller ock att han vid handlingarnas instol. sändande till domstolen skulle bifoga eget yttrande över de frågor, stäm- Yttranden. ningen upptoge. Vidare har framhållits, bland annat, hurusom det för närvarande funnes ett stort antal förrättningar, som redovisats till lantmäterikontoren, men om vilka man där icke hade sig bekant, huruvida de blivit av domstol upphävda eller fastställda. Det vore således av vikt att lantmäterikontoret erhölle del av domstolens beslut i dylika mål. Likaledes borde domstolens utslag tillställas förrättningsmannen, på det denne skulle kunna få kännedom om de rättsliga grunder, som i utslaget gjort sig gällande. Förrättningsmannens hörande vid domstolen i mål angående klander mot Kommisförrättningen bör enligt kommissionens mening icke lämpligen ifrågakomma sionen. för annat fall än då domstolen själv prövar hans hörande nödigt. För sådan händelse torde domstolen utan särskild bestämmelse därom vara oförhindrad att inhämta förrättningsmannens yttrande. Någon skyldighet för denne att inställa sig vid domstolen lärer däremot, åtminstone där han ej är lantmätare, icke nu åligga honom. Då emellertid hans personliga inställelse i särskilda fall torde kunna vara till gagn för målets utredning, har i förevarande paragraf intagits stadgande om skyldighet som nyss sagts. övriga erinringar hava synts befogade, vadan bestämmelser i enlighet därmed jämväl i paragrafen inrymts. 27 § (24 §).
Lika med 24 § i lagen endast med en av det nya stadgandet i förslagets 10 § föranledd hänvisning jämväl till sistnämnda paragraf. 28 § (25 §). Första och andra styckena i förevarande paragraf upptaga samma be- Betalning stämmelser som motsvarande stycken i 25 § av lagen med vissa avvikelser, av ersättsom föranletts därav, att bestämmelserna nu utsträckts att gälla jämväl med nin9>
96 avseende å ersättning, som skall utgå enligt 10 § i förslaget. Härvid har den i sista punkten av lagens 25 § intagna föreskriften, att underlåtenhet att gälda eller nedsätta viss ersättning inom bestämd tid eller, därest bestämmelse härom saknas, inom fem år efter det ersättningen fastställdes, skall hava till följd, att den väckta frågan förfaller, ändrats därhän, att dylik underlåtenhet allenast skall medföra, att frågan förfaller i vad ersättningstagarens rätt angår. Det har nämligen ansetts olämpligt, att underlåtenhet, som nyss sagts, då den allenast hänför sig till ersättning för upplåtelse av rätt till hämtning av väglagningsämnen enligt 10 §, skulle kunna föranleda, att en i sammanhang med berörda upplåtelse verkställd vägdelning i sin helhet förfölle. Här avsedda följd synes i berörda fall böra inträda allenast beträffande rätten till hämtning av väglagningsämnen, varemot själva vägdelningen fortfarande torde böra äga bestånd. Detta synes ej innebära någon obillighet emot ägaren av den fastighet, till vars förmån sagda rätt upplåtits, enär denne lärer hava möjlighet att genom ny förrättningerhålla upplåtelse av sådan rätt. Är däremot fråga om ersättning för upplåtelse av mark till väg eller för annat intrång av vägs byggande eller begagnande, torde den föreslagna nya avfattningen av berörda föreskrift ej innebära någon saklig ändring i vad nu gäller. Har fråga om rätt att bygga eller begagna väg blivit genom förrättning avgjord, är uppenbart, att, därest förrättningen beträffande viss del av vägen skall anses förfallen, densamma ej kan verkställas i vad den avser vägen i övrigt utan jämväl härutinnan måste förfalla, I ett par av de till kommissionen inkomna yttrandena har beträffande nyss angivna föreskrift i 25 § av lagen framhållits, att den omständigheten, att en enda sakägares underlåtenhet att betala å honom belöpande ersättning kunde medföra, att den väckta frågan i dess helhet förfölle, uppenbarligen innebure en stor olägenhet för övriga sakägare samt att man för undanröjande av denna borde öppna möjlighet för envar av de sistnämnda att erlägga den tredskandes ansvarighetsbelopp med rätt för den betalande att sedermera efter någon enklare procedur hos den tredskande uttaga detsamma. Väl torde det få antagas, att i nyss angivna fall envar av övriga sakägare enligt gällande lag är berättigad att till förhindrande av att frågan förfaller erlägga det belopp, varför den tredskande svarar, men synes svårighet kunna möta för den, som sålunda utbetalt beloppet, att av den tredskande utfå detta. Då det emellertid måste anses önskvärt, att sakägare i dylikt fall kan vidtaga nu angivna åtgärd utan att riskera rättsförlust eller omfattande besvär för utfående av sin rätt, har kommissionen i tredje stycket av förevarande paragraf upptagit en bestämmelse i syfte att bereda sakägaren i här avsett fall rätt att under vissa villkor hos den ersättningsskyldige vinna utmätning för vad han utbetalt. Sagda bestämmelse innebär att, därest sakägare guldit eller nedsatt ersättning, som är bestämd att utgå på en gång och därför annan sakägare eller, där väg skall byggas eller underhållas av de väghållningsskyldiga gemensamt, vägsamfälligheten svarar, den förstnämnde är berättigad att efter förfallotidens inträde eller, om särskild förfallotid ej bestämts, sedan fem år förflutit från det ersättningen fastställdes, hos den ersättningsskyldige vinna utmätning för vad han sålunda utgivit. En förutsättning för rätten till utmätning är givetvis, att den väckta frågan ej före utmätningen förfallit av sådan anledning, som i andra stycket sista punkten sägs. Någon betänklighet mot den sålunda föreslagna utmätningsrätten synes ej böra möta, då här allenast är fråga
97 •om ersättning, som bestämts genom förrättning eller dom. Uppenbarligen måste dock utmätningssökanden vara beredd att styrka, att han guldit ersättningen till vederbörande ersättningstagare. 29 § (26 §). Återgiver utan någon förändring lydelsen av lagens 26 §. 30 § (27 §).
Lika med 27 § i lagen endast med den skiljaktighet, som föranledes av att förslaget avser även städerna. Tidsbestämmelsen för intagande i dombok av här åsyftad förening har ansetts för stad lämpligen kunna föreslås till »inom en månad». 31 § (28 §). I förevarande paragraf har med anledning av det i 10 § upptagna nya Frågas stadgandet om rätt till hämtning av väglagningsämnen införts en bestäm- äteruppmelse, att fråga om sådan rätt må, sedan den blivit vid förrättning prövad, ia9andeåterupptagas vid ny förrättning, därest efter den första förrättningen sådana förändrade förhållanden inträda, som på frågan i synnerlig mån inverka. Enligt denna bestämmelse må sålunda i nyss angivna fall dylik fråga särskilt för sig företagas till prövning, även om frågan vid den första förrättningen på grund av stadgandet i 12 § andra stycket prövats i sammanhang med delning av det vägunderhåll, som rätten till hämtning av väglagningsämnen avser. En dylik anordning har ansetts betingad av praktiska skäl, enär det uppenbarligen vore olämpligt, att varje vägdelningsförrättning, därvid här avsedd fråga prövats, skulle i sin helhet återupptagas, så snart beträffande samma fråga förändrade förhållanden av förut angiven art inträtt. Har sålunda vid vägdelning för fastighet upplåtits rätt till hämtning av grus från viss fyndighet å annan fastighet, äger den förra fastighetens ägare, därest exempelvis tillgången å grus i berörda fyndighet sedermera upphör, påkalla ny förrättning för bestämmande, huruvida hämtning av grus för fastighetens vägunderhåll må äga rum från någon annan fyndighet å övriga underhållsskyldiga fastigheter. Äro emellertid de förändrade förhållanden, som inträtt med avseende å nyss angivna rätt, sådana, att de i synnerlig mån kunna anses inverka på själva vägdelningen, medför detta givetvis befogenhet för varje väghållningsskyldig att påkalla förnyad prövning av berörda delning. 32—37 §§ (nya). När det är bestämt, att två eller flera fastigheter skola deltaga i byggande Keglcmeneller underhåll av väg utan att delaktigheten är bestämd genom vägdel- tariaka bening, uppkommer därigenom i motsvarande avseende mellan de väghåll- '^wTJJ" ningsskyldiga ett slags bolags- eller föreningsförhållande. Alla med väg- vägsambyggandet eller underhållet förenade angelägenheter bliva då för intres- fäliighet. senterna gemensamma. Om dessa angelägenheters handhavande såväl vad angår förhållandet till de särskilda intressenterna som beträffande sammanslutningens representation utåt finnas i den nuvarande lagen icke några närmare bestämmelser. Visserligen skall enligt 17 § vid förrättning, för det fall att icke varje väghållningsskyldig skall stå i ansvar för viss sträckVägkommissionen.
98 ning på marken, tillses, huru byggande eller underhåll av väg skall besörjas samt i vad mån och på vilken tid bidrag in natura eller i penningar skall av en var för ändamålet utgöras; och dit torde då rimligtvis också höra, att uppdrag lämnas någon för ändamålet utsedd syssloman eller styrelse att omhändertaga nämnda verkställighetsbestyr, utkräva berörda bidrag och jämväl företräda företaget i förhållande till utomstående. Men detta förutsätter, att alla de väghållningsskyldiga förena sig därom; i annat fall måste enligt 10 § göras vägdelning. Genom den förening, som sålunda i nu åsyftade hänseendet kan träffas vid förrättning, lärer för övrigt knappast kunna tillvägabringas annat än ett mera summariskt ordnande av de väghållningsskyldigas gemensamma angelägenheter. I fortsättningen måste alltid återstå åtskilligt, som kan kräva delägarnas beslut. Därom måste då träffas särskilda överenskommelser, fortfarande enhälliga. Ett blott och bart majoritetsbeslut torde, utan stöd av lagbestämmelse därom eller ens om sättet för dess åstadkommande, knappast bliva bindande för andra än dem, som däri deltagit, I praktiken torde dessa förhållanden hittills haft ringa betydelse, då såväl byggnads- som underhållsskyldigheten sällan ordnats på annat sätt än genom vägdelning. Väsentligen annorlunda ställer sig förhållandet enligt förslaget, som går ut på, att arbetet med vägs byggande eller underhåll skall kunna ordnas på det sätt, som för varje fall finnes lämpligast, sålunda även utan vägdelning, oberoende av alla delägarnas anslutning. Med denna förändrade ordning kan enligt kommissionens mening en legal organisation av samfälligheten icke längre undvaras. Skall den enskilde kunna tvingas in i gemensamheten, lärer det vara ofrånkomligt att till skydd för honom stadga bestämda regler för gemensamhetens ordnande såväl vad angår förhållandet mellan intressenterna inbördes som beträffande sammanslutningens representation utåt. Det skulle tydligen vara i hög grad otillfredsställande, om en vägsamfällighet med ända till flera hundra intressenter skulle lämnas i saknad av lagbestämmelser om handhavandet av dess gemensamma angelägenheter, förvaltning, representation o. s. v, Att alla hithörande och nödiga bestämmelser i varje fall skulle bringas till stånd och efterlevnad genom förening mellan alla intressenterna kan påtagligen icke förutsättas. Och då, på sätt ovan anförts, ett majoritetsbeslut icke skulle kunna binda minoriteten, bleve tillståndet helt enkelt ohållbart. I förslaget upptagas nu, under 32—36 §§ ävensom 22 § andra stycket, bestämmelser i förevarande syfte. Deras tillämplighet är bunden vid den förutsättning, att gemensamheten med avseende å väghållningens utförande grundar sig å beslut vid förrättning eller å dom enligt den föreslagna lagen. Grundas gemensamheten allenast å en annorledes än vid förrättning träffad förening, måste det sålunda utan vidare ankomma på intressenterna själva att sämjevis ordna jämväl sina inbördes förhållanden i avseende å de gemensamma angelägenheterna. Är väghållningsskyldigheten fördelad genom vägdelning, förefinnes ingen verklig gemensamhet emellan de väghållningsskyldiga i vidare mån än såvitt angår allas intresse att väghållningen behörigen utföres; och för tillgodoseendet av detta intresse böra de i sådant syfte givna bestämmelserna i 25, 38 och 39 §§ vara tillfyllest. I övrigt svarar varje väglottshavare självständigt för sin väglott, besörjer och bekostar ensam allt arbete, som hänför sig till denna, samt företräder ensam vägföretaget, såvitt hans väglott rörer, i förhållande till tredje man.
99 Emellertid och för det fall, att jämlikt 11 § vid vägdelning gemensam väglott utlagts för flera väghållningsskyldiga, stadgar förslaget i 37 § i avseende å den sålunda beträffande dylik väglott föreliggande så att säga mindre samfälligheten enahanda organisationsbestämmelser, som skola gälla, då samfälligheten hänför sig till en helt odelad väg. För behovet av en reglering i det förra fallet tala nämligen alldeles samma skäl som i det senare. Förutsättningen bör här analogivis ställas så, att gemensamheten med avseende å väglotten skall vara bestämd genom förrättning eller dom enligt den föreslagna lagen. Det sakliga innehållet i övrigt av ifrågavarande bestämmelser är i det närmaste fullständigt hämtat från den nya vattenlagstiftningen i motsvarande delar beträffande samfälligheter för torrläggningsföretag. Förhållandena med avseende å dylika företag, särskilt dikning,- erbjuda nämligen ur den synpunkt, varom här är fråga, synnerligen stor likhet med dem, som röra byggande och underhåll av enskild väg. Kommissionen tillåter sig i detta sammanhang hänvisa till vad vattenrätts- och dikningslagskommittéerna i sitt år 1910 avgivna betänkande (sid. 348—350) i fråga om behovet av reglementariska bestämmelser för torrläggningssamfälligheter anfört såsom i väsentliga delar tillämpligt även på förevarande område. För att icke upptaga oproportionerligt stor del av den föreslagna lagen hava de ifrågavarande bestämmelserna så långt ske kunnat återgivits allenast genom hänvisningar till vattenlagens motsvarande stadganden. Införandet i den utsträckning förslaget avser av vägstyrelser och stämmor för enskilda vägar är en nyhet, som nog på sina håll torde mötas med betänkligheter såsom ägnad, menar man måhända, att medföra en del invecklade förhållanden jämte kostnader och besvär. Genom det redan anförda tror sig kommissionen hava uppvisat behovet, så framt man verkligen vill frigöra den enskilda väghållningen från det gamla naturasystemets tvång och giva önskvärt utrymme för ett entreprenadsystem. Vidare må betonas, att tillämpningen av här ifrågavarande bestämmelser icke behöver inträda i annan mån än så vitt någon av intressenterna eller någon utomstående, vars rätt därav beröres, sådant fordrar. Åsämjas sålunda intressenterna att sköta sina gemensamma angelägenheter utan någon styrelse och förhållandet ej angår någon utomstående, skall det vara deras ensak. Att vägförvaltningen, sådan den uttryckes genom de föreslagna bestämmelserna, skulle bliva av någon mera invecklad beskaffenhet, kan kommissionen icke finna. De innehålla ingenting mera än som kräves för en reglering, om den överhuvud skall vara fullständig. Det torde vara tillräckligt att i detta avseende endast hänvisa på den förebildande anordningen i vattenlagen. Då styrelsen skall kunna bestå av endast en person, äger man möjlighet att ordna förvaltningsapparaten på enklaste och billigaste tänkbara sätt. Länsstyrelserna skulle visserligen genom sin befattning med anmälningar m. m. med avseende å ett stort antal enskilda vägstyrelser tillskyndas besvär, men denna synpunkt torde lika litet här som på dikningslagstiftningens område böra få verka avgörande. 38 och 39 §§ (29 och 30 §§). Beträffande tillsyn å enskild vägs underhåll intager lagen den principiella Tillsyn å ståndpunkt, att det ankommer å vederbörande enskilda intressenter eller de vägunderorgan, som av dem eller på deras föranstaltande utsetts, att utöva sådan hål[ettillsyn. I åtskilliga av de till kommissionen inkomna yttranden har emeller- FrinclPen-
100 tid gjorts gällande, att berörda princip vore oriktig, och att de enskilda vägarna eller åtminstone viktigare sådana borde ställas under kommunal eller annan offentlig myndighets uppsikt. Såsom skäl härför har anförts, att sakägarna i de flesta fall saknade tillräckligt intresse att utöva en verksam kontroll eller i allt fall för undvikande av obehag undandroge sig att i detta hänseende vidtaga erforderliga åtgärder, varav följden blivit, att underhållet å många orter helt och hållet försummades. Då skyldigheten att bygga och underhålla enskild väg i förslaget bibehållits såsom ett i alla avseenden enskilt besvär, bör enligt kommissionens mening jämväl tillsynen å berörda skyldighets fullgörande uteslutande tillkomma de enskilda väghållarna eller de organ, som representera dem. Den omständigheten, att den nu stadgade ordningen för tillsynens utövande tilläventyrs ej alltid visat sig så effektiv som önskligt varit, synes ej böra medföra ändring i nyss angivna grundsats, utan bör rättelse härutinnan sökas på annat sätt. Kommissionen har sålunda ej funnit anledning frångå gällande lags ståndpunkt i förevarande avseende. I detta sammanhang torde emellertid böra erinras, att, därest av allmänna eller kommunala medel skulle lämnas bidrag till underhåll av enskild väg, bidragsgivaren uppenbarligen måste vara oförhindrad att uppställa de villkor med avseende å tillsyn å vägunderhållet, som han kan finna erforderliga. Sättet för Vad angår sättet för utövande av ifrågavarande tillsyn gäller enligt 29 § ^v™"* i lagen såsom regel, att tillsynen ankommer å de väghållningsskyldiga själva, då vägdelning beträffande underhållet ägt rum. Härifrån stadgar dock 30 § det undantag, att särskild tillsyningsman för övervakande av underhållet skall utses, förutom då samtliga väghållningsskyldiga härom äro ense, jämväl då minst fem bland dem fordra detta. Har tillsyningsman utsetts, utövar denne tillsynen i de väghållningsskyldigas ställe med samma befogenhet som dessa. Bestämmelserna om utseende av tillsyningsman torde äga tillämpning jämväl för det fall, att vägunderhållet av de väghållningsskyldiga utgöres gemensamt, men är i övrigt frågan om tillsynens handhavande i detta fall ej reglerat i lagen. Yttranden.
Mot lagens bestämmelser härutinnan har i vissa yttranden anmärkts, att tillsyningsman borde utses för varje indelad väg samt att denne borde beklädas med sådan befogenhet, att han på ett verksamt sätt kunde efterhålla försumliga väghållare. I avseende å tillsynens utövande borde det särskilt åligga tillsyningsmannen att ensam eller med biträde av annan lämplig person årligen å lämpliga tider verkställa besiktningar av vägen.
Kommis- N u angivna anmärkningar hava uppenbarligen väsentlig betydelse allenast sionen. för ^ fall> d a vägunderhållet utgöres efter vägdelning. Är underhållet gemensamt, kräver i regel sakens natur, att ett särskilt organ för ombesörjande av underhållet utses, och bör det då givetvis ankomma å detta organ att jämväl öva tillsyn å underhållets utgörande av entreprenör eller annan, som skall verkställa själva arbetet. Några särskilda föreskrifter om utövande av kontroll å det sätt, varpå sagda organ självt fullgör sina åligganden, torde ej erfordras. I överensstämmelse härmed har kommissionen i förslaget ej upptagit några bestämmelser i förevarande avseende för sistnämnda fall, utan skola härutinnan gälla enahanda stadganden som angående handhavande av vägsamfällighets angelägenheter i allmänhet. Utgöres åter underhållet in natura, föreligger i regel behov av särskild
101 tillsyningsman för övervakande av underhållet, så snart ett flertal väglottshavare finnas. I samma mån som antalet av dessa ökas, växer uppenbarligen svårigheten för den enskilde väghållaren att kontrollera, huru underhållet av övriga väglottshavare fullgöres, samt att beivra försummelse härutinnan från dessas sida. Då syftet med vägdelningen förfelas, därest ej verksam kontroll å underhållets utgörande utövas, synes varje väglottshavare i nyss angivna fall böra tillerkännas rätt att fordra utseende av tillsyningsman. Kommissionen vill i detta avseende erinra, att redan i det förslag, som låg till grund för 1907 års lag, upptogs en föreskrift, att därest de väghållningsskyldiga voro flera än fem, envar av dem ägde fordra, att tillsyningsman skulle utses. På hemställan av högsta domstolen erhöll emellertid berörda föreskrift i det förslag, som sedermera förelades riksdagen, den förändrade avfattning, som återfinnes i lagens 30 §. Såsom skäl för berörda hemställan anförde högsta domstolen, att anställandet av tillsyningsman torde kunna för de väghållningsskyldiga medföra rätt avsevärda kostnader, samt att tillsyningsman ej torde komma att erfordras annat än vid de större vägarna. Enligt kommissionens mening bör emellertid kostnadsfrågan ej tillerkännas avgörande betydelse i förevarande avseende. Det synes för övrigt kunna ifrågasättas, huruvida ej anställandet av tillsyningsman är ägnat att minska antalet tvister mellan intressenterna angående underhållet och sålunda indirekt för dem medföra ekonomisk fördel. Av sålunda anförda grunder har kommissionen ansett sig böra återupptaga det äldre förslagets stadgande, i enlighet varmed 39 § av kommissionens förslag avfattats. Beträffande tillsyningsmans befogenhet har kommissionen ej föreslagit någon ändring i nu gällande bestämmelser. Det synes nämligen ej böra ifrågasättas, att tillsyningsman, som allenast är ett organ för de väghållningsskyldiga, skulle äga vidtaga mera ingripande åtgärder än dessa mot försumliga väghållare. Ej heller har något stadgande om skyldighet för tillsyningsman att förrätta periodiska besiktningar av vägen upptagits i förslaget. Därest dylika besiktningar verkligen erfordras för tillsynens utövande, åligger det uppenbarligen tillsyningsmannen redan nu att förrätta sådana, Å andra sidan är det tydligt, att beträffande ett stort antal enskilda vägar förhållandena äro sådana, att tillsyningsmannen även utan anställande av särskilda besiktningar har god kännedom om det sätt, varpå vederbörande väg underhålles. Någon reglering i lagen av tillsyningsmannens skyldighet i förevarande avseende har därför ej ansetts vara av behovet påkallad. Vad därefter angår det i 29 § första stycket stadgade förfarandet för Förfaranframtvingande av underhållsskyldighetens fullgörande från försumliga väg- det mot hållares sida hava i ett flertal yttranden anmärkningar härutinnan fram- i°rsumll9 ställts. Det har sålunda framhållits, att lagens bestämmelser i detta av- j^Uare. seende vore alltför omständliga och svåra att tillämpa och föranledde stor Yttrantidsutdräkt och höga kostnader, i följd varav de visat sig föga effektiva den. för befrämjande av ett tillfredsställande vägunderhåll. Kommissionen får härvid till en början erinra, att redan under för- !9°6 års arbetena till lagen olika meningar yppades, huru berörda förfarande lämp- f°rsla9ligen borde anordnas. I förenämnda till grund för 1907 års lag liggande förslag upptogs ursprungligen i 19 § en bestämmelse härutinnan, som väsentligen överensstämde med nu gällande stadgande i ämnet med det undantag, att enligt berörda förslag den i 29 § första stycket i lagen stadgade syn
102 skulle förrättas av kronofogde eller länsman med biträde av två ojäviga män. Vid förslagets granskning i högsta domstolen anmärkte dess flesta ledamöter, att av berörda bestämmelse i förslagets 19 § torde bliva en oundgänglig följd, att det bleve förenat med avsevärda kostnader att vidtaga åtgärder för avhjälpande av brist å väg, som vederbörande väghållningsskyldige ej botade. Till utveckling av denna anmärkning framhölls, att det först skulle hållas en syn av tre personer, av vilka den ene skulle vara kronofogde eller länsman. Därest dessa funnit brist å vägen och stadgat viss tid, inom vilken vägen skulle vara iståndsatt, skulle det vidare visas, att väghållaren försummat att inom berörda tid bota bristen, för vilket ändamål det torde vara nödvändigt att någon besiktning holies. Den, som ville tala å försummelsen, ägde därefter själv bota bristen; och först sedan detta skett, till konstaterande varav torde fordras ännu en besiktning, ägde han hos den försumlige erhålla utmätning för den av de första synemännen uppskattade kostnaden. Det syntes vara i hög grad önskligt, om, till nedbringande av de med det nu beskrivna förfarandet förenade kostnader, samma förfarande kunde något förenklas. Sedan i sådant syfte vissa ändringar i förslaget beträffande synemännens kvalifikationer och antal ifrågasatts, framhölls vidare, att stor lättnad skulle åstadkommas, om utmätning för den av synemännen uppskattade kostnaden kunde äga rum, så snart det visades, att den försumlige ej inom förelagd tid botat påsynt bris, d. v. s. utan att det jämväl behövde styrkas, att bristen blivit av utmätningssökanden botad. Åtminstone där enligt 20 § i förslaget särskild tillsyningsman funnes tillsatt, torde avgörande betänklighet mot ett sådant medgivande icke möta. Måhända borde det ock lämnas öppet för den, som i anledning av annans försummelse ville vidtaga åtgärd, att, i överensstämmelse med vad i förslagets 19 § andra stycket beträffande vinter väghållningen stadgades, utan iakttagande av de i första stycket föreskrivna formaliteter omedelbart genom stämning anhängiggöra sin talan, vars befogenhet i sådant fall finge genom vanliga bevisningsmedel styrkas. En av högsta domstolens ledamöter ansåg sig ej böra ifrågasätta ändring av förslagets bestämmelse därom, att utmätning finge äga rum först efter det påsynad brist blivit av utmätningssökanden botad, men instämde i övrigt i majoritetens uttalande. Med anledning av vad högsta domstolen sålunda anmärkt ändrades i den proposition, som sedermera avläts till riksdagen, bestämmelserna i 19 § av förslaget i vad anginge synemännens antal och kvalifikationer, men bibehöllos berörda bestämmelser i övrigt i huvudsak oförändrade i propositionen. Vid anmälan i statsrådet av högsta domstolens ifrågavarande yttrande anförde departementschefen till stöd för den i propositionen sålunda intagna ståndpunkten, att han i överensstämmelse med den av en bland högsta domstolens ledamöter uttalade mening trott sig ej böra frångå det remitterade förslagets bestämmelse angående villkoren för rätt att erhålla utmätning för sådan kostnad, som ovan nämnts. Med den av högsta domstolens majoritet föreslagna förändringen skulle nämligen den, hos vilken utmätningen ägt rum, i själva verket betagas varje säkerhet för att det utmätta beloppet sedermera ofördröjligen bleve för sitt ändamål använt. Där så ej skedde, skulle han nödgas söka återvinning därav med risk att kanske på grund av motpartens insolvens förlora beloppet, på samma gång han utan dröjsm å l själv måste verkställa väglagningen, för att icke från annat håll hotas med ny utmätning. Övervakades vägunderhållet av särskild tillsyningsman, vore visserligen faran för ny utmätning utesluten, men i övrigt torde olägenheten kvarstå. Dessutom syntes det knappast lämpligt att låta en
103 bestämmelse i den avsedda riktningen bliva gällande ensamt för detta fall och på sådant sätt tillägga en tillsyningsman större befogenhet än som i motsvarande fall enligt 35 § i den allmänna väglagen syntes tillkomma länsman vid försummelse i underhållet av allmän väg. Högsta domstolen hade jämväl ifrågasatt, huruvida det icke borde lämnas öppet för den, som i anledning av annans försummelse ville vidtaga åtgärd, att, i överensstämmelse med vad beträffande vinterväghållningen stadgades, utan iakttagande av de i första stycket av paragrafen föreskrivna formaliteter omedelbart genom stämning anhängiggöra sin talan. För så vitt härmed avsåges, att vederbörande jämväl skulle hava rätt att själv bota bristen, så framt den ej av den försumlige ofördröjligen efter tillsägelse blivit avhjälpt, syntes denna anordning så till vida ej fullt tjänlig, som väglottsägaren därigenom skulle kunna gå miste om lämpligt anstånd att själv verkställa väglagningen. Sådant anstånd kunde han i fråga om vinterväghållet enligt sakens natur icke skäligen påfordra, men i fråga om vägunderhållet den tid mark vore bar syntes anstånd alltid kunna och förty billigtvis även böra honom medgivas. Propositionen blev i denna del av riksdagen bifallen. Det sätt, varpå förfarandet i överensstämmelse med den av departements- Kommis chefen sålunda hävdade ståndpunkt blivit i lagen anordnat, lämnar enligt stoncn kommissionens mening rum för befogad erinran. De kostnader och besvär, som därmed äro förknippade, synas nämligen så avsevärda, att tillämpningen av hithörande bestämmelser i hög grad försvåras. Vådan härav ligger i öppen dag, enär därigenom syftet med förevarande lagstiftning i väsentliga delar torde kunna äventyras. Kommissionen har förty och med ledning av högsta domstolens omförmälda yttrande i förslaget inlagt en sådan förenkling, som av högsta domstolens majoritet i detta avseende anvisats. Härigenom skulle ej blott större enkelhet, snabbhet och effektivitet vinnas i det nu stadgade förfarandet, utan även möjlighet öppnas för vederbörande väglottshavare att utan föregående syn själv bättra brist å annans väglott och därefter i domstolsväg av denna utfå betalning för arbetskostnaden. Beredande av dylik möjlighet är uppenbarligen av särskild betydelse för det fall, då bristens avhjälpande ej tål uppskov. Kommissionen förbiser visserligen ej att, på sätt i departementschefens förenämnda yttrande framhållits, ett anordnande av förfarandet i överensstämmelse med vad högsta domstolens majoritet förordat kan medföra vissa olägenheter för den försumlige väghållaren, men äro dessa enligt kommissionens mening ej av den art, att avgörande hänsyn därtill bör tagas. Beträffande det av departementschefen påpekade förhållandet, att, därest utmätning för väglagningskostnad, som blivit av synemän bestämd, finge verkställas hos den försumlige väglottshavaren redan innan utmätningssökanden ombesörjt väglagningen, den förre skulle utsättas för risk att på grund av utmätningssökandens insolvens förlora beloppet, synes kunna framhållas, att den nu stadgade ordningen, enligt vilken utmätningssökanden måste verkställa väglagningen före utmätningen, medför en motsvarande risk för denne. Sistnämnda olägenhet blir särskilt framträdande, då tillsyningsman finnes, enär denne torde bliva nödsakad att förskjuta kostnad för väglagning i alla fall, då sådan påsynats och bristen av den försumlige ej inom den av lynemännen förelagda tid avhjälpts. Ordningen synes ägnad att medföra svårighet att erhålla lämpliga personer för nämnda uppdrag. Uppenbarsigen är det mindre stötande för rättskänslan att låta en olägenhet i nu
104 angivet avseende drabba den, som enligt vad vid vederbörlig syn konstaterats eftersatt sin väghållningsskyldighet,. än den, vars rätt härigenom kränkts och som härutinnan fordrar rättelse. Ej heller synes giltig grund föreligga för omförmälda av departementschefen framställda erinran mot den ifrågasatta anordningen att tillerkänna vederbörande väglottshavare rätt att utan föregående syn själv bota brist å annans väglott, därest bristen ej ofördröjligen efter tillsägelse avhjälpes. Enligt berörda anordning äger nämligen den försumlige åtnjuta skälig tid för utförandet av arbetet med bristens avhjälpande, sedan han därom tillsagts av annan väglottshavare, men synes han ej med fog kunna göra anspråk på att därutöver erhålla visst anstånd med arbetets påbörjande. Det är för övrigt uppenbart, att den, som fordrar rättelse, icke vidtager anstalter för bristens botande förrän efter det tillsägelsen skett en tidrymd förflutit, som under alla förhållanden måste anses tillräcklig för arbetets utförande. I annat fall riskerar han nämligen att sedermera få sitt yrkande om betalning för av honom verkställd väglagning underkänt av domstol. Av nu anförda grunder har kommissionen i 38 §, vilken motsvarar 29 § i lagen, föreslagit sådana ändringar i sistnämnda paragraf, att, därest väglottshavare försummar honom åliggande vägunderhåll den tid mark är bar, annan väglottshavare äger att efter eget val antingen själv avhjälpa bristen med rätt att sedermera i rättegång mot den försumlige söka betalning för väglagningskostnaden eller att, efter hållen syn och sedan den därvid bestämda frist för bristens botande tilländagått, hos den försumlige söka utmätning för berörda kostnad med av synemännen bestämt belopp, utan att dessförinnan bristen av utmätningssökanden botats. Efter lyftandet av det utmätta beloppet är emellertid utmätningssökanden enligt förslaget pliktig att ofördröjligen ombesörja arbetets utförande. Underlåter han detta, lärer den, hos vilken utmätning skett, vara berättigad att genast återfordra beloppet samt till säkerhet för denna fordran, därest stadgade förutsättningar därför föreligga, få kvarstad å utmätningssökanden tillhörig egendom. Jämkning- Förutom ovan angivna ändringar upptager förslaget beträffande 29 och ar cch 30 §§ i lagen vissa mindre jämkningar och tillägg. Med hänsyn till den il & gg. j - Q ^ a v förslaget införda bestämmelsen, att väglott kan utläggas för två eller flera väghållningsskyldiga gemensamt, har sålunda i förevarande paragrafer benämningen väghållningsskyldig utbytts mot väglottshavare. Därjämte har, med anledning av den i förslaget ifrågasatta utsträckningen av lagstiftningens tillämplighetsområde till städerna, bland de befattningshavare, som i 29 § av lagen tillagts särskild kompetens med avseende å förrättande av syn enligt samma paragraf, upptagits jämväl stadsfiskal och god man vid mätningsförrättning. Slutligen hava vissa redaktionella jämkningar vidtagits i förslaget. 40 och 41 §§ (31 och 32 §§). Ändringarna i lagens motsvarande 31 och 32 §§ äro föranledda av förslagets stadganden i avseende å lagens tillämplighetsområde och länsstyrelsernas befattning med det enskilda vägväsendet. 42 § (33 §).
Lika med 33 § i lagen.
105 43 § (34 §).
Med avseende å det i lagens 34 § intagna förbehåll rörande inmutares rätt till väg erinras, att på grund av stadgandet i lagens 1 § de vägar,, som omtalas i 11 § gruvestadgan och som intilldess utmålsförrättning skett äro a v helt och hållet tillfällig natur, överhuvudtaget icke falla inom området för lagens tillämpning. Nyss nämnda förbehåll har för den skull såsom oegentligt ansetts icke böra inflyta i förslaget. Å andra sidan har, då den särskilda rätt till väg för vattenverk, som medgives genom vattenlagens 2 kap. 14 §, icke bör genom lagen om enskilda vägar rubbas, erinran härom intagits i förslaget. I övrigt är paragrafen lika med 34 § i lagen. 44 § (ny). I avseende härå åberopas den allmänna motiveringen.
Övergångsbestämmelser. Den nya lagen är enligt förslaget avsedd att träda i kraft den 1 januari 1925, vid vilken tid den gamla lagen skall upphöra att gälla, utom beträffande sådan fråga, för vars prövning förrättning enligt sistnämnda lag då redan blivit påkallad. Med vanliga rättsregler torde nämligen överensstämma, att det rättsförfarande, som inletts med stöd av äldre lag, också skall fullföljas och avslutas i enlighet med samma lags föreskrifter, därvid jämväl de materiella rättsgrunder, som upptagits i den äldre lagen, skola ligga till grund för frågans bedömande. Av huvudsakligen praktiska skäl har den tidpunkt, då rättsförfarandet skall anses hava blivit inlett, i övergångsbestämmelserna angivits såsom den, då förrättning påkallats eller, med andra ord, då förordnande för förrättningsman begärts. De i förslaget upptagna nya bestämmelserna om rätt att för vägunderhåll, som åligger fastighet, taga väglagningsämnen å annan väghållningsskyldig fastighet, hänföra sig enligt ordalydelsen i förslagets 10 § allenast till de fall, då underhållet fördelats enligt den nya lagen. Då motsvarande bestämmelser emellertid synas böra komma till användning även för den händelse underhållsskyldighetens fördelning blivit verkställd genom förrättning eller dom enligt den äldre lagen, har i övergångsbestämmelserna upptagits uttrycklig föreskrift härom. I övergångsbestämmelserna till 1907 års lag har beträffande äldre vägdelning stadgats, att den giltighet sådan vägdelning tilläventyrs kunde äga icke rubbades genom lagens införande, men att emellertid envar sakägare, även om förändrade förhållanden icke kunde påvisas, ovillkorligen skulle äga, sedan tio år förflutit från lagens ikraftträdande, påkalla ny vägdelning, dock att den äldre vägdelningen skulle gälla till dess den nya vunnit laga kraft. Motsvarande bestämmelser hava nu beträffande väg inom de områden på landet och i stad, där den nya lagen skall äga tillämpning, upptagits i förslagets övergångsstadganden. Vad angår väg på landet är därvid emellertid att märka, att, då den genom de äldre övergångsbestämmelserna fastställda tiden av tio år den 1 januari 1918 gått till ända, redan nu föreligger rätt att påkalla ny reglering av vid tiden för ikraftträdandet av
106 1907 års lag föreliggande äldre vägdelningar. Denna rätt bör uppenbarligen icke genom den nya lagen rubbas i vidare mån än att regleringen, när sådan äskas, bör ske i enlighet med sistnämnda lag. De i 38—41 §§ upptagna bestämmelserna hava ansetts böra vinna motsvarande tillämpning å såväl sådan äldre fördelning, som nyss angivits, som även fördelning av vägunderhåll enligt 1907 års lag. Har emellertid enligt sistnämnda lag syn för konstaterande av försummelse i vägunderhåll redan ägt rum, skola de i samma lag förekommande bestämmelser om rätt att efter sådan syn hos den försumlige erhålla utmätning fortfarande tillämpas.
107 Förslag till Lag om tillfällig väg för visst ändamål.
Inledning. I skrivelse den 27 mars 1912, n:r 44, har riksdagen anfört följande. Eiks»Vid innevarande års riksdag har av enskild motionär hemställts, att dagens riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes '^Vgfo6 Eders Kungl. Maj:t efter verkställd utredning låta utarbeta och för riksdagen framlägga sådant lagförslag, som tillförsäkrar skogsägare väg för sina produkters framforsling över annans mark, med bestämmelser, angivande grunderna för beräkning av skada och åverkan, som tillfogas markägare i sådana fall. Uppenbarligen är det för en fastighets brukande mycket ofta nödigt att för hemkörslor och transporter av olika slag samt för utfart m. m. väg till och från fastigheten tages över annan fastighets område. Gällande lagstiftning har ock i viss omfattning sökt sörja för att tillgång till erforderliga vägar för de enskilda fastigheterna skall i möjligaste mån finnas. Genom de i skiftesstadgan samt i lagen om enskilda vägar på landet den 5 juli 1907 givna bestämmelserna torde i de flesta fall, åtminstone därest skifte ägt rum, vara sörjt för att varje fastighet erhållit nödiga vägar såväl till utfart som till körslor från fastighetens särskilda skiften. Emellertid är det uppenbart, att, även om vid skifte nödiga vägar blivit utlagda, under tidernas lopp behov av nya vägar kan komma att yppas. Trakter finnas ock i vårt land, särskilt i Norrland, där laga skifte icke ägt rum och således ej heller i sammanhang därmed behovet av vägar för enskild nytta kunnat tillgodoses. För sådana fall är ej heller under alla förhållanden lagen om enskilda vägar på landet användbar. En förutsättning härför är nämligen, såsom förut antytts, att det behov, som föranleder vägens anläggande, är av stadigvarande natur. Visserligen torde åt denna bestämmelse få givas den tolkning, att såsom stadigvarande enligt lagens mening böra anses icke blott sådana behov, som utan egentliga avbrott under längre tid fortvara, utan även sådana, som med större eller mindre uppehåll årligen eller eljest med viss bestämbar regelbundenhet återkomma. Men fall kunna uppenbarligen förekomma, då ett berättigat anspråk på väg till eller från en fastighet för tillvaratagande eller forslande av därå förekommande produkter icke kan enligt denna lag göras gällande. Forslande av t. ex. skogsprodukter över annans mark kan vara behövligt, utan att »byggande» av väg därför kan sägas vara erforderligt. Även för ett rent tillfälligt behov kan det bliva nödvändigt att erhålla utfart över närliggande fastighets område. Till och med i vissa fall, där till äventyrs väg förut finnes, torde behov kunna uppstå av tillfällig väg såsom till viss upplagsplats, till flott- och farled
108 eller dylikt. Särskilt utmed de norrländska flottlederna har ett behov i sistberörda hänseende framträtt, utan att detsamma torde vara av beskaffenhet att kunna tillgodoses medelst gällande lagstiftning om enskilda vägar. I här ovan senast berörda fall äro vederbörande för närvarande hänvisade till att söka träffa överenskommelse med markägaren. Såsom motionären framhållit, lärer emellertid erfarenheten visat, att svårigheter ofta uppstå särskilt för skogsägare att vid avverkningar få färdas fram över grannens skogsmark. På vissa håll lärer hava inträffat, att skogsägare, som haft sin skog så belägen, att de varit nödsakade att färdas fram över annans mark, blivit förbjudna att taga sin väg däröver, eller ock för att erhålla rätt därtill fått betala en oskälig ersättning. Att enskilda sålunda av de här berörda förhållandena kunna vållas avsevärda olägenheter lärer icke kunna bestridas. Och en utredning synes därför önskvärd därom, såväl i vilken omfattning sådana olägenheter förekomma som på vilket sätt de må kunna avhjälpas. Vid en sådan utredning är det emellertid å andra sidan angeläget att tillse, att den rätt till väg över annans mark, som må kunna medgivas, icke kan bliva föremål för missbruk. Sålunda bör en sådan rätt medgivas endast i de fall, då ett verkligt behov föreligger, samt tillses, att väg, som upplåtes, i den mån så kan ske utan att vägens ändamål därav egentligen förfelas, tages över den del av den vidliggande marken, som minst skadas därav. I sådant avseende bör jämväl beaktas frågan om ersättning till markens ägare för skada, som han kan lida genom vägens upplåtande eller begagnande över honom tillhörigt område. Dessa nu berörda frågor likasom även frågan om vilket förfarande må böra anlitas för medgivande av sådan upplåtelse som här är i fråga lärer böra bero på en blivande utredning att klargöra. Slutligen vill riksdagen erinra, att behov av ett legislativt reglerande av sådana förhållanden som de här ovan berörda tilläventyrs torde förefinnas icke blott i fråga om skogsprodukter, utan även med avseende på andra på en fastighet befintliga produkter, vilka icke kunna göras tillgängliga eller tillgodogöras utan att tillträde till dem beredes över annan fastighets område. Även detta torde vid en blivande utredning böra tagas under övervägande. P å grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, i vad mån och under vilka villkor ägare av fastighet må kunna tillförsäkras möjlighet att även i andra fall, än enligt gällande lagstiftning är medgivet, taga väg över annans mark, då sådant är nödigt för utforsling av skogsprodukter eller andra produkter från fastigheten, samt för riksdagen framlägga det förslag, som av denna utredning må föranledas.» Yttranden.
Med anledning av riksdagens berörda skrivelse har Kungl. Maj:t den 1 november 1912 beslutat, att länsstyrelserna i samtliga län skulle, om och i den mån de därtill funne anledning, lämna myndigheter, korporationer eller enskilda tillfälle att yttra sig över skrivelsen samt till Kungl. Maj:t inkomma med de yttranden, som sålunda kunde komma att avgivas, ävensom med egna utlåtanden. Till följd härav hava utlåtanden i ärendet avgivits av samtliga länsstyrelser, varjämte yttranden inkommit från kronofogdar och länsmän i . vissa län samt åtskilliga hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser och förste lantmätare ävensom från en kommunalnämnd och vissa enskilda personer.
109 Beträffande innehållet av sålunda avgivna yttranden hänvisas till den sammanfattning härav, vilken såsom bilaga (bil. 2) fogats vid kommissionens betänkande. Sedermera har Kungl. Maj:t, på sätt förut nämnts, genom remiss den 17 januari 1916 anbefallt kommissionen att avgiva underdånigt utlåtande i ärendet, därvid riksdagens skrivelse och däröver avgivna yttranden till kommissionen överlämnats. Med anledning härav har kommissionen, som funnit lagbestämmelser i det i riksdagsskrivelsen angivna syfte vara av behovet påkallade, utarbetat förslag till lag om tillfällig väg för visst ändamål.
110 Allmän
motivering.
Gällande P å sätt i annat sammanhang framhållits, är frågan om fastighets rätt att rätt. erhålla väg i lagstiftningen väsentligen reglerad genom gällande författningar angående jorddelning samt lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar på landet. Jorddelningslagstiftningen avser emellertid allenast att ordna vägförhållandena inom den eller de fastigheter, som i varje särskilt fall äro föremål för skifte eller annan jorddelningsförrättning, och äger sålunda ej tillämpning, då fastighet har behov av väg över annan fastighet, som ej ingår i delningen. För sistnämnda fall gäller 1907 års lag. Denna avser, så vitt nu är i fråga, att utan hänsyn till vederbörande fastigheters inbördes förhållande under vissa villkor bereda rätt för fastighet att erhålla väg över annan fastighets område eller att begagna förut anlagd väg över sådan fastighet. Såsom dylika villkor uppställer lagen, bland annat, att vägen prövas vara till stadigvarande nytta för den vägkrävande fastigheten samt att den tillika är av synnerlig vikt för fastighetens ändamålsenliga brukande. I överensstämmelse härmed förutsätter lagen, att vägen, då fråga är om ny sådan, är av sådan betydelse för vederbörande fastighet, att den »bygges» och sedermera vederbörligen underhålles. En följd av de begränsningar, som lagen sålunda uppställer med avseende å rätten att erhålla väg, är, att berörda rätt, såsom ock av lagens motiv framgår, har väsentlig betydelse allenast för anläggande eller upplåtande av sådana vägar, som äro att anse såsom nödiga utfartsvägar för vederbörande fastigheter eller krävas för verkställande av s. k. hemkörslor å dessa, alltså vägar för fastigheternas ordinarie transportbehov. Det är sålunda uppenbart, att 1907 års lag allenast i viss begränsad omfattning tillgodoser fastighets behov av väg. Särskilt torde härvid böra framhållas den inskränkning i vågrätten, som ligger däri, att vägen skall vara till stadigvarande nytta för vederbörande fastighet. Visserligen torde, på sätt i förenämnda riksdagsskrivelse framhållits, åt lagens bestämmelse härutinnan böra givas den tolkning, att såsom stadigvarande är att anse icke blott sådana behov, som utan egentliga avbrott under längre tid fortvara, utan även sådana, som med större eller mindre uppehåll med viss bestämbar regelbundenhet återkomma, men är det å andra sidan tydligt, att berörda uppehåll ej få vara av sådan varaktighet, att permanent väg ej kräves för behovets tillgodoseende. Den omständigheten, att fastighet behöver väg över angränsande fastighet för utforsling av virke varje gång en skogstrakt å fastigheten avverkas, torde sålunda — åtminstone därest längre tid förflyter mellan de särskilda avverkningarna och något behov av vägen under mellantiden ej förefinnes — icke medföra, att vägen kan anses vara till stadigvarande nytta för fastigheten i den mening 1907 års lag avser. För dylikt fall liksom eljest, då allenast tillfällig väg erfordras för tillgodoseende av fastighets transportbehov, äger alltså 1907 års lag ej tillämpning. Givetvis är dock gränsen mellan dessa fall och de förut angivna, då vägen är att anse såsom stadigvarande, ej sällan flytande och
Ill mången gång beroende på det sätt, varpa vederbörande ägare vill tillgodogöra sig fastigheten och dess avkastning. En annan betydelsefull inskränkning i rätten till väg enligt berörda lag, vilken inskränkning här torde böra omnämnas, ligger däri, att lagen, såsom nämnt, har avseende allenast å byggda vägar. Ehuru lagen ej närmare angiver de fordringar, som den härutinnan uppställer, torde det dock vara tydligt, att sådana far vägar, för vilkas anordnande inga andra åtgärder än erforderlig skogsröjning och överbroande av diken vidtagits, ej falla under lagen. Det torde vara uppenbart, att de transportbehov, som kunna föreligga Behov av med avseende å en fastighet och som ej tillgodosetts genom 1907 års lagstiftlag, ej sällan äro av stor praktisk och ekonomisk betydelse. I främsta ^JL"™ rummet torde härvid transporter av skogsprodukter vara förtjänta av uppväg, märksamhet. Såsom i omförmälda riksdagsskrivelse uttalats, kräva dylika transporter ofta ej byggande av väg utan företagas direkt genom terrängen. Även där byggande av väg för dylika transporter ifrågakommer, erhåller vägen, såsom redan antytts, ej sällan en tillfällig karaktär såsom allenast avsedd för forsling av virke under den tid viss avverkning pågår. Uppenbart är, att vederbörande fastigheters vanliga utfartsvägar i många fall ej lämpa sig för här ifrågavarande transporter, som måste företagas på den väg, som i förhållande till bestämmelseorten är den kortaste eller eljest medför den minsta transportkostnaden. Bristen på lagbestämmelser, som trygga rätten till väg för dessa transporter, är givetvis desto kännbarare, som behovet av nya vägar för ifrågavarande ändamål ökas i samma mån nya allmänna transportleder anordnas eller större möjlighet för produkternas förädling vinnes genom anläggande av nya sågar m. m. P å sätt av förenämnda sammanfattning framgår, har ock i ett flertal av de i ärendet avgivna yttrandena behovet av lagstiftning i nyss angivna syfte kraftigt understrukits. Vad nu sagts om transporter av skogsprodukter torde emellertid i stort sett gälla även transporter av vissa andra produkter, som erhållas från å fastighet befintliga naturtillgångar såsom sten, grus, sand, torv, lera, mineralier m. m. Även beträffande dylika produkter kunna förhållandena vara sådana, att ett ekonomiskt tillgodogörande av desamma förutsätter, att de kunna med minsta kostnad forslas till närmaste avsättningsort eller samfärdselled, därvid givetvis ofta väg behöver tagas över annan fastighets område. Även om väg, som sålunda erfordras för forslande av sistnämnda produkter, i vissa fall kan sägas vara till stadigvarande nytta för vederbörande fastighet, torde det dock vara tydligt, att vägen ofta ej är av sådan karaktär. Beträffande transporterna av nyss angivna produkter torde behovet av en legal reglering av vågrätten i visst avseende vara till och med större än i fråga om skogskörslorna, enär de förra, i olikhet med vad som gäller om de senare, i regel måste försiggå under hela året samt såväl på grund härav som till följd av sin tyngd förorsaka större skador å marken än skogskörslorna, varigenom möjligheten att erhålla frivillig upplåtelse av väg för ändamålet försvåras. I fråga om sådana mineralier, som enligt gruvestadgan kunna utgöra föremål för inmutning, torde dock rätten till erforderliga transportvägar få anses på tillfredsställande sätt reglerad genom de i nämnda stadga härutinnan meddelade bestämmelser. Jämväl i andra fall än ovan angivna kunna uppenbarligen transportbehov i fråga om fastighet föreligga, som ej tillgodosetts genom 1907 års lag. Särskilt torde härvid böra framhållas att tillförsel till fastighet av för densamma erforderliga produkter i vissa fall skulle
underlättas, om upplåtande av tillfällig väg för ändamålet över annan fastighets område kunde påfordras. Det torde sålunda vara obestridligt, att en utsträckning av fastighets rätt att erhålla väg över annan fastighets område är av behovet påkallad. Självfallet bör dock lagstiftaren på förevarande område, där fråga är om stadgande av tvångsrätter till förmån för enskilda, framgå med stor varsamhet. Så långt ske kan böra givetvis fastighetens vanliga utfartsvägar användas för transporter från och till fastigheten, även om detta i särskilda fall skulle medföra ökad kostnad eller olägenhet. Då det blott sällan torde förekomma, att fastighets behov av tillförsel ej kan tillgodoses genom nyss angivna vägar, saknas enligt kommissionens mening tillräckliga skäl att för dylikt ändamål medgiva någon särskild rätt till väg utöver den som nu finnes. Annorlunda synes däremot frågan om medgivande av vägrätt för tillgodogörande av fastighets naturtillgångar böra besvaras. Dessa hava, såsom redan antytts, i många fall sådant läge, att det, praktiskt sett, är en nödvändig förutsättning för att de skola kunna ekonomiskt nyttiggöras, att väg för forsling av därifrån erhållna produkter kan tagas över andra fastigheter, och är härvid enligt sakens natur ofta blott fråga om ett tillfälligt behov. Därest i sådana fall behovet av väg kan tillgodoses, utan att fastighet, varöver vägen skulle framgå, därav tillskyndas skada eller intrång av betydenhet, synes billigheten fordra, att den senare fastigheten förpliktas att mot ersättning för skadan upplåta för vägen erforderlig mark. E n dylik tvångsrätt synes så nära ansluta sig till den i 1907 års lag stadgade rätten till väg, att några principiella betänkligheter däremot ej torde böra möta. Uppenbarligen måste det även ur samhällelig synpunkt anses önskvärt, att ett ändamålsenligt tillgodogörande av förefintliga naturrikedomar möjliggöres för den enskilde ägaren. Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommissionen ansett sig böra föreslå vidtagande av lagstiftningsåtgärder i syfte, att ägare av fastighet och i vissa fall jämväl annan såsom representant för ägaren berättigas att, då tillfällig farväg över annan fastighet erfordras för ändamålsenligt tillgodogörande av naturtillgång å den förra fastigheten, under vissa villkor fordra upplåtande avdylik väg över den andra fastigheten, givetvis emot gäldande av ersättning för intrång, som därav föranledes. P å grund av den speciella karaktären av en dylik lagstiftning har kommissionen ansett densamma ej lämpligen böra upptagas i det av kommissionen upprättade förslaget till lag om enskilda vägar utan inrymmas i ett särskilt lagförslag. GranVad angår grunderna för ifrågavarande lagstiftning är till en början dema för uppenbart, att den vägbehövande fastighetens ägare, respektive dennes repreden nya s e ntant, bör medgivas rätt att för ovan angivna ändamål kräva upplåtande1 ninaen n ' a n a n n a n fastighet av sådan mark, som erfordras för tillfällig farväg. En dylik rätt, riktad mot sistnämnda fastighets ägare, torde dock ej vara tillfyllest. Skall syftet med den ifrågasatta lagstiftningen vinnas, torde det vara nödvändigt att jämväl medgiva vederbörande befogenhet att för sagda ändamål taga i anspråk enskild farväg, som förut anlagts över annan fastighet, även om ägaren till denna fastighet antingen ej alls eller allenast jämte annan äger nyttja vägen. Frågan om sådan vägs användande för här avsett ändamål berör uppenbarligen — åtminstone i allt väsentligt — allenast vederbörande vägintressenters rätt, vadan den ifrågasatta tvångsrätten bör rikta sig mot dessa, ej mot fastighetens ägare såsom sådan.
113 Såsom föremål för tvångsrätten bör sålunda i detta fall angivas själva vägen, ej den fastighet, varöver vägen framgår. Uppenbarligen bör dock även härvid gälla, att i den mån skada och intrång genom vägens upplåtande tillskyndas intressenterna i denna ersättning därför bör gäldas. Såsom förut berörts, bör tvångsrätten allenast hava avseende å sådana fall, då behov av tillfällig farväg för ändamålsenligt tillgodogörande av viss naturtillgång å fastighet är för handen. Då emellertid frågan, huruvida tillfälligt eller stadigvarande behov av väg föreligger, såsom ovan antytts, ofta är beroende på det sätt, varpå vederbörande rättsägare vill använda viss naturtillgång, blir sålunda i dylika fall, för bedömande av frågan om förutsättningarna för tvångsrätten föreligga, avgörande, huruvida det användningssätt, för vilket tillfällig väg erfordras, kan anses ändamålsenligt eller icke. Det bör dock ej vara en förutsättning för tvångsrättens medgivande, att berörda användningssätt är det med ändamålsenliga bland dem, som kunna ifråga komma. Detta skulle tydligen i alltför höggrad försvåra tillämpningen av hithörande bestämmelser och jämväl mera än skäligt inskränka vederbörande rättsägares handlingsfrihet. Anordnas tvångsrätten i enlighet med vad nu angivits, har den därmed också avgränsats från den i 1907 års lag stadgade vågrätten. Om t. ex. en fastighetsägare yrkar upplåtande av tillfällig väg för forslande av virke, behöver följaktligen ej undersökas, om behov av stadigvarande väg för detta ändamål till äventyrs kan anses föreligga, utan är tillräckligt att efterse, om det av ägaren uppgivna användningssättet med avseende å fastighetens skog är ändamålsenligt samt om härför tillfällig väg över annan fastighet erfordras. Det kunde ifrågasättas, huruvida ej berörda tvångsrätt med avseende a sitt innehåll borde begränsas därhän, att den allenast skulle innefatta rätt att erhålla upplåtelse av tillfällig väg för forsling av ifrågavarande produkter från vederbörande fastighet. Då det emellertid understundom kan inträffa, att för tillgodogörande av fastighets naturtillgångar maskiner eller materialier måste forslas till fastigheten samt det kan vara behövligt, att tillfällig väg, som här avses, får användas även för dylika transporter, har kommissionen ej ansett sig böra föreslå en sådan begränsning. Vid upplåtande av tvångsrätten är det emellertid givetvis av vikt, att det ändamål, för vilket tillfällig väg må användas, så noggrant bestämmes, att berättigad tvekan härutinnan ej kan uppstå. Sålunda bör därvid angivas ej allenast beskaffenheten och omfattningen av den naturtillgång, varom fråga är, utan även, där så erfordras, arten av de körslor, som må företagas å vägen. I sistnämnda avseende må särskilt erinras, att det i vissa fall ej torde vara behövligt, att tillfällig väg användes annorledes än såsom vinterväg, och synes i dylikt fall vågrätten böra begränsas i enlighet härmed. Användes tillfällig väg i strid mot vad sålunda blivit bestämt, torde detta kunna medföra, förutom skyldighet att ersätta uppkommen skada, jämväl ansvar enligt 24 kap. 11 § strafflagen. I förslaget har ifrågavarande rätt till väg angivits såsom gällande till förmån för viss fastighet och sålunda erhållit en servitutsliknande karaktär. De önskemål, som uttalats i vissa yttranden, att rätten borde anordnas såsom nyttjanderätt, gällande till förmån för viss person, d. v. s. till förmån för envar, som hade behov att för tillgodogörande av viss fastighets naturprodukter forsla dylika över annan fastighet, har kommissionen alltså ej ansett sig böra följa. Ett konsekvent genomförande av den i berörda yttranden intagna ståndpunkten skulle innebära, att den, som t. ex. fått ) 'ägkommissionen.
114 upplåtelse av skogsavverkningsrätt, skulle äga tilltvinga sig erforderlig väg för virkets utdrivning jämväl över den fastighet, där avverkningen äger rum. I fall av sist angivna beskaffenhet bör emellertid uppenbarligen frågan om rätt till väg regleras genom avtal mellan vederbörande rättsägare i samband med skogsavverkningsrättens upplåtande, ej genom tvångslagstiftning. Tillerkännes ägare av fastighet den nu ifrågasatta rätten till väg, har givetvis även i detta fall den, som ärnar förvärva sig rätt att tillgodogöra sig fastighets naturtillgångar, enahanda möjlighet att genom avtal med ägaren tillförbinda denne att påfordra upplåtande av för ändamålet erforderlig väg över annan fastighet. Då det emellertid måste anses medföra betydande praktiska fördelar, om den, som förvärvat sådan rätt, som nyss sagts, själv äger, såsom representant för ägaren, kräva upplåtande av dylik väg, har kommissionen i förslaget upptagit en bestämmelse i detta syfte. Såsom villkor för tvångsrätten torde, i nära överensstämmelse med vad i motsvarande avseende gäller enligt 1907 års lag, böra stadgas, att tillfällig väg, som här avses, skall vara av synnerlig vikt för ändamålsenligt tillgodogörande av den naturtillgång, varom fråga är. Då det ligger i sakens natur, att tvångsrätten ej kommer att tagas i anspråk i andra fall än då fråga är om utvinnande av jämförelsevis betydande ekonomiska värden, synes någon särskild bestämmelse härutinnan ej vara av behovet påkallad. Å andra sidan torde såsom ytterligare villkor för tvångsrätten böra gälla, att den tillfälliga vägen ej får lända den tjänande fastighetens ägare eller någon, som innehar nyttjande-, servituts- eller annan särskild rätt till denna fastighet eller del därav till märkligt men. Vad nu sagts om den tjänande fastighetens ägare och innehavare av särskild rätt till denna bör givetvis, då fråga är om upplåtelse av rätt att begagna enskild väg, i stället gälla dem, som förut äga nyttja dylik väg. Vad angår sådan särskild rätt, som nyss sagts, må erinras, att härunder bör inbegripas jämväl nu ifrågavarande rätt till väg. Upplåtelse av dylik rätt bör nämligen ej anses innefatta befogenhet att med andras uteslutande nyttja den mark upplåtelsen avser, utan torde, medan upplåtelsen ännu gäller, ny upplåtelse av vägrätt med avseende å samma mark kunna medgivas, där ej innehavaren av den tidigare vågrätten därav tillskyndas märkligt men. För beredande av ökat skydd åt den tjänande fastigheten och för möjliggörande av ett enklare och snabbare förfarande vid tillämpningen av hithörande bestämmelser, synes villkoret om märkligt men böra kompletteras med en föreskrift, som begränsar den tjänande fastighetens skyldighet att upplåta mark för här avsedd väg, såvitt angår fastighetens mera värdefulla delar. I sådant hänseende torde lämpligen böra stadgas, att tomt, trädgård eller park ej i något fall fårtagas i anspråk för dylik väg samt ej heller åker eller äng, där ej skada, som genom markens användande för ifrågavarande ändamål kan uppkomma, är att anse såsom ringa. Vid upplåtelse av rätt till väg, som här avses, torde det av praktiska skäl vara nödvändigt, att tiden för upplåtelsens giltighet fixeras. I annat fall skulle uppenbarligen ofta tvekan råda, om en dylik upplåtelse fortfarande vore gällande, varförutom missbruk av rätten lätt kunde förekomma. Bestämmelse härutinnan torde därför böra inflyta i lagen. Av hänsyn till den tjänande fastigheten torde jämväl den längsta tid, för vilken dylik upplåtelse må medgivas, böra i lagen angivas, och synes i detta avseende en tidrymd av fem år, motsvarande maximitiden för beståndet av skogsavverkningsrätt, utgöra en lämplig gräns.
115 I överensstämmelse med de grunder, som sålunda ansetts böra gälla med avseende å lagstiftningen om ifrågavarande rätt till väg, hava 1 och 2 §§ i förslaget avfattats. P å sätt förut berörts bör ersättning gäldas till fulla värdet för intrång, som förorsakas genom upplåtelse av sagda rätt, och torde denna ersättning böra bestämmas i penningar att utgå på en gång. Det synes uppenbart, att, i likhet med vad som gäller i motsvarande fall enligt 1907 års lag, ifrågavarande ersättning bör gäldas, innan mark eller enskild väg, som upplåtelsen avser, för ändamålet tages i anspråk. I överensstämmelse med vad nu anförts hava i 3 och 15 §§ av förslaget upptagits bestämmelser i sålunda angivet syfte. Vad angår ordningen för prövning av frågor om upplåtelse, som ovan sagts, då överenskommelse härom mellan vederbörande ej kan träffas, kräver uppenbarligen sakens natur, att prövningen försiggår snabbt och under enkla former. Ur denna synpunkt vore det givetvis önskvärt, om prövningen kunde, på sätt i vissa yttranden förordats, anförtros åt på lämpligt sätt utsedda gode män eller skiljemän med rätt för dessa att definitivt avgöra saken, åtminstone såvitt bifall lämnats till framställt yrkande om dylik upplåtelse. Med hänsyn till arten av hithörande frågor synes det dock ej kunna tillrådas, att part utestänges från möjligheten att draga saken i dess helhet under domstols prövning. Å andra sidan skulle tydligen syftet med förevarande lagstiftning väsentligt förfelas, om den, som påfordrar upplåtelse av ifrågavarande rätt till väg, i varje fall, då överenskommelse ej kan träffas, skulle nödgas instämma sin talan härom till domstol. Med hänsyn till det nu anförda har kommissionen, för att såvitt möjligt tillgodose såväl kravet på snabbhet som rättssäkerhetens fordringar, ansett sig böra föreslå, att prövningen av här avsedda • frågor anförtros åt särskilda synemän vid förrättning på stället, vilken förrättning i sina huvuddrag torde böra anordnas i överensstämmelse med motsvarande förrättning enligt 1907 års lag, samt att det utlåtande, som av synemännen meddelas, visserligen får klandras vid domstol men att detsamma utan hinder av däremot förd talan under vissa villkor får gå i verkställighet. Har talan förts vid domstol, bör emellertid denna äga att före målets slutliga prövning förordna, att verkställighet av utlåtandet ej må äga rum. Såsom villkor för erhållande av verkställighet i nyss angivna fall torde böra uppställas, att den, som erhållit upplåtelse av vägrätt, skall, innan mark eller enskild väg för ändamålet tages i anspråk, gälda av synemännen bestämd ersättning för intrång samt tillika ställa pant eller borgen för den ytterligare ersättning i berörda hänseende, som domstol kan ålägga honom att utgiva. Bestämmelser i nu angivna syften hava upptagits i 4—13 §§ samt 16 § av förslaget. Den, som vid syneförrättning erhållit upplåtelse av ifrågavarande vägrätt, har sålunda alltid möjlighet att omedelbart taga vågrätten i anspråk och fortfara att utöva densamma, intill dess domstol, varest talan förts mot förrättningen, eventuellt meddelar förbud mot verkställighet eller ogillar yrkandet om upplåtelse. Givetvis kan det härvid inträffa, särskilt då fråga är om upplåtelse för kort tid, att de transporter upplåtelsen avser i sin helhet hunnit verkställas före nyssangivna tidpunkt och att sålunda ändringssökandet i denna del blir onyttigt, men synes denna olägenhet väsentligt neutraliseras av berörda skyldighet att gälda ersättning för intrång samt att ställa säkerhet för av domstol eventuellt utdömd ytterligare ersättning i detta avseende. Härvid bör jämväl uppmärksammas,
116 att enligt 16 § i förslaget ersättning för intrång, som guldits innan den blivit slutligen bestämd, ej må återkrävas, även om den sedermera bestämmes till lägre belopp. Då beträffande ej lagakraftvunnet utslag, som av domstol meddelats i mål, som här avses, enahanda regler i avseende å verkställighet böra gälla som i fråga om synemäns utlåtande, varemot klander anförts, har i 16 § av förslaget jämväl upptagits ett stadgande i detta syfte.
117 Specialmotiv. 1 och 2 §§.
.
Beträffande grunderna för dessa paragrafer hänvisas till den allmänna motiveringen. Då ifrågavarande vägrätt enligt förslaget gäller allenast till förmån för fastighet, följer härav, att den ej kan tagas i anspråk för erhållande av tillfällig väg för gruva, i vilket avseende de i gruvestadgan härutinnan meddelade bestämmelser torde, såsom i den allmänna motiveringen påpekats, få anses vara tillfyllest. Uttrycket »till fastighet hörande naturtillgäng» bör, såsom av dess ordalydelse torde framgå, givas den betydelse, att därunder innefattas varje omedelbart av naturen danat ämne, som utgör en beståndsdel av själva fastigheten, ävensom till denna hörande träd och andra växter, med undantag av sådana, som frambragts genom odling och sålunda ej torde kunna anses såsom »naturtillgång». Såsom sådan torde dock böra betraktas skog, som erhållits genom sådd eller plantering. Under omförmälda uttryck inbegripas däremot ej sådana naturtillgångar, som utan att utgöra tillbehör till själva fastigheten finnas å denna, såsom t. ex. vatten. Upplåtelse av mark för tillfällig väg medför givetvis, utan särskild föreskrift, befogenhet för innehavaren av vågrätten att å sagda mark verkställa röjning samt vidtaga andra åtgärder, som erfordras för att marken skall kunna användas för det avsedda ändamålet. Att, såsom i vissa yttranden ' föreslagits, i lagen pä visst sätt begränsa vägrättshavarens befogenhet härutinnan synes ej lämpligt. Däremot förutsätter förslaget, på sätt framgår av 9 §, att vederbörande synemän vid vågrättens upplåtande meddela erforderliga föreskrifter om sättet för vägens anordnande. Därest vägen sedermera anordnas i strid mot dessa föreskrifter och markägaren härigenom tillskyndas skada, torde detta för vägrättshavåren medföra ersättningsskyldighet och i vissa fall jämväl ansvar för åverkan. Uttrycket i 2 § »enskild farväg, som är anlagd över annan fastighets emiråde», avser byggd väg. Självfallet är dylik väg i allmänhet till stadigvarande nytta för en eller flera fastigheter och sålunda underkastad bestämmelserna i 1907 års lag, men utgör detta ej någon förutsättning för tillämpningen av hithörande stadgande. På sätt i den allmänna motiveringen framhållits, är frågan om byggd vägs upplåtande för här avsett ändamål av egentlig betydelse allenast för vederbörande vägintressenter, d. v. s. för dem, som äro underhållsskyldiga beträffande vägen eller på annan särskild grund äga rätt att nyttja denna. Med anledning härav har i förslaget i dylikt fall såsom objekt för upplåtelsen angivits själva vägen, ej den eller de särskilda fastigheter, varöver vägen framgår. Är däremot fråga om upplåtande av väg av annan beskaffenhet än nyss sagts, får upplåtelsen i varje fall antagas medföra intrång i fastighetsägarens rätt
118 och sålunda anses hava till föremål fastigheten såsom sådan. fall har därför i förslaget hänförts under 1 §.
Sistberörda
3 §•
Därest vid upplåtelse enligt 1 § befinnes, att efter upplåtelsetidens slut särskilda åtgärder böra vidtagas för återställande av den mark, som upplåtelsen avser, i dess förutvarande skick, bör givetvis vid beräknande av ersättning för intrång enligt förevarande paragraf hänsyn tagas till berörda förhållande. Det kan visserligen ifrågasättas, huruvida ej, på sätt i vissa yttranden föreslagits, i omförmälda fall vederbörande vägrättshavare själv borde kunna åläggas att vidtaga sådana åtgärder, som nyss sagts, men har kommissionen, då en dylik anordning synes ägnad att kunna föranleda tvister mellan vägrättshavaren och markägaren, ej ansett sig böra föreslå någon bestämmelse i detta syfte. Beträffande denna paragraf hänvisas i övrigt till den allmänna motiveringen. 4 8. Bestämmelsen i första stycket äger givetvis tillämpning även för det fall, att vederbörande sakägare, då fråga är om upplåtelse enligt 1 eller 2 §, väl kunna ena sig om sådana spörsmål, som i dessa paragrafer avses, men ej bliva ense om storleken av den ersättning, som bör utgå enligt 3 §. Bestämmelsen i andra stycket innebär, att syneförrättning må påkallas, förutom av ägaren till den fastighet, för vilken upplåtelse enligt 1 eller 2 § äskas, jämväl av den, som innehar nyttjanderätt eller därmed likställd rätt till fastigheten i avseende å naturtillgång, för vars tillgodogörande upplåtelsen erfordras. Beträffande grunden till denna bestämmelse hänvisas till den allmänna motiveringen. Befogenhet att påkalla syneförrättning tillkommer däremot ej enligt förslaget vare sig den, som på grund av servitut äger att tillgodogöra sig naturtillgång å en fastighet för annan fastighets behov eller den, som t. ex. inköpt avverkat virke med skyldighet att själv ombesörja dess forslande från den fastighet, där avverkningen ägt rum. Vad det förra fallet angår, torde det vara tydligt, att innehavare av sådan servitutsrätt, som nyss sagts, ej bör tillerkännas annan rätt till väg än den, som innefattas i själva servitutsrätten. I det senare fallet åter torde sambandet mellan virkesköparen och vederbörande fastighets ägare vara alltför obestämt för att den förre skulle kunna medgivas befogenhet att, såsom den senares representant, göra gällande här ifrågavarande rätt till väg. 5 §• Med hänsyn till den ståndpunkt kommissionen intagit i avseende å verkställighet av vid syneförrättning meddelat utlåtande har synemännens antal ansetts böra bestämmas till minst två. Å andra sidan har någon höjning av detta antal ej synts vara erforderlig, därest utseendet av synemännen ordnas på sådant sätt, att trygghet vinnes i fråga om deras lämplighet för uppdraget. Ur denna synpunkt stadgar förevarande paragraf, att synemännen skola på ansökning förordnas av vederbörande länsstyrelse, varjämte det inskärpes, att de, som förordnas, skola vara lämpliga för uppdraget.
119 Det har ej ansetts behövligt att i lagen uppställa några särskilda fordringar beträffande synemännens kvalifikationer eller att lämna anvisning å vissa befattningshavare såsom företrädesvis lämpade för uppdraget, utan har det funnits böra överlämnas åt länsstyrelserna att härutinnan bestämma, på sätt för varje särskilt fall finnes vara lämpligast. Det torde kunna tagas för givet, a t t uppdraget i främsta rummet kommer att anförtros åt landsfiskaler, ägodelningsrättsledamöter, nämndemän eller gode män vid lantmäteriförrättningar samt, då det gäller förrättningar av större betydelse, jämväl åt lantmätare. Av vikt är givetvis, att åtminstone en av synemännen besitter erforderlig formell kompetens. Enligt förslaget skall länsstyrelsen före meddelande av förordnande, som här avses, undersöka och pröva, huruvida de till uppdraget påtänkta äro jäviga, i vilket avseende de allmänna reglerna om domarejäv böra tillämpas. Då det synes lämpligt, att en av synemännen erhåller i uppdrag att leda förhandlingarna vid förrättningen, har kommissionen föreslagit, att länsstyrelsen skall utse en av dem till ordförande. Förutom nyss angivna uppgift har i förslaget åt ordföranden uppdragits att ombesörja kallelser till förrättningen och att därvid föra protokoll, varjämte han för fall av skiljaktiga meningar mellan synemännen tillerkänts utslagsröst. Enligt andra punkten i förevarande paragraf skall ansökning om förordnande av synemän innehålla uppgift å, bland annat, »vederbörande nyttjanderättshavares och övriga sakägares namn och hemvist». Härmed avses givetvis allenast sådana rättsägare, vilkas rätt kan vara beroende av saken. Uppenbarligen inbegripas härunder, då fråga är om upplåtelse enligt 2 §, alla, som äro underhållsskyldiga beträffande den enskilda väg, vars upplåtande äskas, eller som på annan grund äga rätt att nyttja denna. Det må jämväl erinras, att, då upplåtelse enligt 1 § påfordras, den, som förut medgivits här avsedd rätt till väg över den fastighet, som upplåtelsen skall gälla, uppenbarligen bör uppgivas såsom sakägare, därest upplåtelsen kan inverka på hans rätt. För vinnande av ökad snabbhet i förfarandet har någon bestämmelse om obligatorisk kommunikation av omförmälda ansökning ej upptagits i förslaget. Då det utan uttrycklig föreskrift torde tillkomma envar, vars rätt är beroende av den sak, som utgör föremål för förrättning, att därvid föra talan, har ej heller någon bestämmelse i detta avseende inrymts i förslaget, 6 §•
Det i första stycket stadgade kallelseförfarandet har anordnats särskilt med hänsyn till önskvärdheten att kallelsetiden sättes så kort som möjligt. P å grund härav har det ansetts nödigt, att särskilda kallelser avsändas till varje känd sakägare samt att förrättningen kungöres, förutom i vederbörande församlings kyrka, jämväl i tidning inom orten. Förutom i fråga om kallelsetidens längd överensstämmer förfarandet med det, som stadgas i 10 § lagen den 26 mars 1920 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. Bestämmelsen i andra stycket är lika lydande med 19 § i kommissionens förslag till lag om enskilda vägar, och hänvisas beträffande denna bestämmelse till motiveringen för nyssnämnda förslag.
120 7 §•
Då ersättning för syneförrättning, som här avses, lämpligen torde böra bestämmas att utgå efter samma grunder, som gälla beträffande ersättningför syneförrättning enligt lagen den 28 juni 1918 om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten till husbehovsförbrukning, har första punkten i förevarande paragraf avfattats i överensstämmelse härmed. Ifrågavarande ersättning ävensom kostnader för kallelser eller annat, som för förrättningen är av nöden, torde, i likhet med vad på närliggande rättseimråden i motsvarande fall gäller, städse böra gäldas av sökanden, och synes det jämväl böra åligga denne att på anmodan av vederbörande genast erlägga sådan ersättning och kostnad. I enlighet härmed har i andra punkten av paragrafen intagits en bestämmelse i nu angivet syfte. 8 §•
Därest, på sätt i förslaget förutsattes, klander mot syneförrättning far anföras vid domstol, synes det nödvändigt, att protokoll föres vid förrättningen, och bör detta protokoll givetvis erhålla sådan fullständighet, att det kan utgöra lämpligt underlag för målets handläggning vid domstolen. 1 överensstämmelse härmed har första stycket i förevarande paragraf avfattats. 9 §• Vid syneförrättning torde, i likhet med vad i motsvarande avseende gäller enligt 1907 års lag, synemännens prövning böra omfatta alla vid förrättningen förekommande frågor, även om beträffande vissa av dem stridighet mellan sakägarna ej råder. På nu angivna uppfattning vila bestämmelserna i denna paragraf. På sätt i den allmänna motiveringen framhållits, är det givetvis av vikt att vid syneförrättningen det ändamål, för vilket upplåtelse enligt 1 eller 2 § medgives, noggrant bestämmes. En antydan härom har lämpligen ansetts böra göras i förevarande paragraf. I övrigt innehåller denna, i likhet med 17 § i 1907 års lag, en förteckning å de huvudfrågor, som vid syneförrättning kunna förekomma och böra av synemännen prövas. 12 §.
Därest, på sätt i 11 § föreslagits, den tid, då protokoll över syneförrättning och därvid meddelat utlåtande senast skola hållas tillgängliga för sakägarna, sättes till femton dagar efter förrättningens avslutande, torde tiden för anförande av klander mot förrättningen lämpligen kunna begränsas till sextio dagar. Utan särskild föreskrift torde det vara tydligt att inom den sålunda bestämda klandertiden alla sakägare, som äro motparter till käranden med avseende å den fråga, klandertalan angår, skola instämmas vid äventyr av talans förlust. Bestämmelsen i andra stycket av denna paragraf är lika lydande med 21 § andra stycket i 1907 års lag. Den i bestämmelsen medgivna lättnaden med avseende å delgivning av stämning har ansetts behövlig järn-
121 väl beträffande mål enligt förevarande lag, enär, särskilt då fråga är om upplåtelse enligt 2 §, det torde kunna inträffa, att svarandenas antal är betydande. 14 §• Förevarande paragraf ars lag.
motsvarar 24 § och 25 § första stycket i 1907 15 och 16 §§.
Beträffande
dessa paragrafer hänvisas till den allmänna motiveringen. 17 och 18 §§.
Motsvara 31 och 32 §£ i 1907 ars lag.
122 Särskilt
yttrande
av f r i h e r r e
P. M. af
Ugglas.
Vägkommissionens förslag till lag om tillfällig väg för visst ändamål har jag icke kunnat biträda. Förslaget avser lagstiftningsåtgärder i syfte att ägare av fastighet, och i vissa fall annan person såsom representant för ägaren, må kunna, dä sådant är av synnerlig vikt för ändamålsenligt tillgodogörande av skog eller annan till fastigheten hörande naturtillgång såsom sten, grus, sand m. m., under vissa förutsättningar tilläggas rätt att taga tillfällig farväg över annan fastighet eller att tillfälligt begagna enskild farväg, anlagd över annan fastighets område. Berörda lagstiftningsåtgärder motiveras i förslaget bland annat med det behov, som ansetts föreligga, för fastighet att kunna förskaffa sig ändamålsenlig vägförbindelse för tillgodogörande av sina naturprodukter, även för sådant fall då dylik förbindelse icke kan krävas med stöd av enskilda väglagen. Beträffande till en början produkter sådana som sten, grus, sand o. d. torde emellertid de vägar, som för deras forslande erfordras, i allmänhet eller åtminstone mycket ofta vara av sådan stadigvarande nytta, som avses i nyssnämnda lag. I fråga om väg för forslande av nu angivna produkter lärer den ifrågasatta lagstiftningen alltså kunna antagas få allenast jämförelsevis ringa betydelse. Vad åter transport av skogsprodukter angår torde däremot, på sätt jämväl i kommissionens motivering framhållits, de vägar, som erfordras för sådan transports verkställande, ej sällan vara av tillfällig karaktär såsom avsedd för forsling av virke allenast under den tid avverkning å viss trakt av skogen pågår. I sådant fall kunna den enskilda väglagens stadganden givetvis icke åberopas till stöd för erhållandet av den erforderliga vägförbindelsen. Härmed är sakens rättsliga sida emellertid icke avgjord. Med avseende härå erinras att frågan om eller i vad mån rättighet föreligger att för tillgodoseende av något allenast tillfälligt trafikbehov färdas fram över annans mark eller betjäna sig av enskild väg över annans område för närvarande icke är reglerad genom något allmänt lagstadgande. Visserligen förekomma i ett mindre antal special författningar särskilda bestämmelser i ämnet, exempelvis i gruvestadgan, 11 §, i lagen om flottning i allmän flottled, 5 §, o. s. v.; frågan i sin helhet är emellertid i lagstiftningen tills vidare lämnad öppen. Det torde dock kunna antagas såsom säkert, att inom åtminstone stora delar av vårt land den uppfattning allmänt gör sig gällande, att sådant färdande, varom nu är fråga, i själva verket är tillåtet i de fall, som icke inbegripas under det i strafflagens 24 kap. 11 § stadgade förbud, och för så vitt vederbörande icke genom upprättande av stängsel eller på annat sätt förhindrat tillträde till sitt område. Huru det än må förhålla sig med det berättigade i denna uppfattning, föreligger i allt fall det faktum, att körslor av nu ifrågavarande slag sedan gammalt allmänneligen verkställts och fortfarande verkställas antingen utan vidare eller efter överenskommelse med vederbörande markägare. Vid nu angivna förhållanden synes något större behov av en lagstiftning
123 i förslagets syfte knappast vara för handen, en uppfattning, som snarare torde bekräftas än vederläggas av de yttranden, som i ärendet inkommit från orterna (se bil. 2). I stora flertalet av dessa yttranden har den riksdagsskrivelse, som föranlett förslaget, visserligen i dess allmänna syfte vunnit understöd. Anmärkningsvärt är dock, att i synnerligen många av berörda yttranden vederbörande tillika förklarat sig icke för sin ort hava funnit något egentligt behov av ett ordnande på lagstiftningens väg av hithörande förhållanden, då man ganska väl kunnat reda sig därförutan, men likväl antaga, att den ifrågasatta lagstiftningen kunde bliva till nytta och betydelse för andra orter. Men även om, på sätt från vissa håll gjorts gällande, behov av lagstiftningens ingripande på området i själva verket kunde anses föreligga, lärer med fog kunna sättas i fråga, huruvida förslagets bestämmelser, där de upphöjdes till lag, skulle bliva väl ägnade för behovets tillgodoseende. Särskilt torde härutinnan förtjäna påpekas, att förslagets stadganden lätteligen synas kunna giva anledning till den säkerligen icke avsedda och mot ovan omtalade rättsuppfattning stridande slutsats, att ett tillfälligt begagnande i trafiksyfte av annans mark eller väg skulle överhuvud taget icke vara tillåtet. Att en dylik slutsats icke skulle befrämja syftet med den nya lagstiftningen är uppenbart, Snarare kan befaras, att densamma komme att framkalla svårigheter för den vägkrävande fastigheten genom ökad oginhet från grannens sida, detta så mycket hellre som den sistnämnda enligt förslaget icke skall hava att vidkännas någon del av kostnaderna för den förrättning, vid vilken vägfrågan i brist på åsämjande skall avgöras. Pa grund av vad sålunda anförts, och då tillika den i förslaget uttalade grundsatsen om befogenhet för enskild person att för tillgodoseende av ett ekonomiskt intresse av allenast tillfällig natur göra intrång i annans ägandeeller besittningsrätt, är ägnad att ur principiell synpunkt väcka betänklighet, synes mig förslagets upphöjande till lag icke vara av behovet påkallat eller ens tillrådligt. Med denna uppfattning saknar jag anledning ingå på närmare granskning av förslagets detaljer.
BILAGOR
127 Bilaga 7.
P. M. angående statens deltagande i kostnad för förrättning enligt enskilda väglagen den 5 juli 1907. I skrivelse den 20 maj 1915, nr 139, har riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen framlägga förslag, att i fråga om sådan förrättning, som avses i lagen om enskilda vägar på landet den 5 juli 1907, ersättning må utgå av statsmedel såväl för resa som jämväl för själva förrättningen jämte lösen för handlingar. Över denna skrivelse avgav vägkommissionen, på sätt nedan omtalas, underdånigt utlåtande den 8 februari 1919, men blev skrivelsen sedermera åter överlämnad till kommissionen för att tagas i förnyat övervägande vid fullgörande av det kommissionen den 1 oktober 1920 anförtrodda uppdraget att verkställa utredning rörande det enskilda vägväsendet. Med avseende å ifrågavarande riksdagsskrivelse erinras om följande förFörhållanden, hållandena Vid tiden för enskilda väglagens tillkomst bidrog staten icke till gäldande före 1 9 1 °av den ersättning, som enligt lagens 15 § skall utgå till förrättningsmannen och de gode män, vilka närvarit vid förrättningen. Hela denna ersättning så ock övriga av förrättningen betingade kostnader skulle sålunda erläggas av sakägarna själva. Emellertid hade redan före avlåtandet år 1915 av riksdagen omförmälda skrivelse förhållandet, i vad angick ersättning till förrättningsmannen, så till vida undergått förändring, att denna ersättning i vissa fall och till viss del då bekostades av statsmedel. Vid sistnämnda tidpunkt gällde lantmäteritaxan av den 23 december 1909. Enligt denna taxa ägde lantmätare för förrättning, som av honom verkställdes, av vederbörande sakägare uppbära dels reseersättning, dels arvode för förrättningen, dels ock lösen för karta och handlingar. Beträffande resersättningen är att märka, att densamma enligt lantmäteritaxan innefattade dels ersättning för själva resekostnaden enligt gällande resereglemente, dels gottgörelse för kost och tidspillan beräknad efter vägens längd med visst belopp för kilometer varierande efter de olika fortskaffningsmedlen. Lantmätares reseersättning omfattade således icke något dagtraktamente för den tid själva förrättningen fortgick. Vad åter angår det lantmätare enligt taxan tillkommande arvodet, avsåg detsamma att bereda lantmätaren ersättning för hans arbete med själva förrättningen. Arvodet beräknades antingen enligt särskilda regler i förhållande till figurantal, längd- eller ytmått eller ock såsom dagarvode med 10 kronor om dagen. Emellertid hade riksdagen för varje år från och med 1910 på extra stat under nionde huvudtiteln uppfört ett särskilt anslag till bestridande av kostnaderna för vissa av distriktslantmätare företagna tjänsteresor. Enligt den vid tiden för avlåtandet av ovannämnda riksdagsskrivelse av år
1915 beträffande anslagets användande gällande kungörelsen av den 23 december 1914 ålåg det distriktslantmätare och i vissa fall även extra lantmätare att årligen i enlighet med fastställd resplan företaga en eller flera tjänsteresor inom distriktet. Av beskaffenhet att böra intagas i dylik resplan voro åtgärder för avsöndring av jord ävensom andra mindre lantmäteriförrättningar såsom, bland andra, förrättningar enligt 11 § enskilda väglagen. Vid resplanens upprättande skulle i främsta rummet sådana förrättningar medtagas, där vederbörandes förmåga att bära kostnaderna kunde antagas vara ringa samt vilka kunde utföras på kortare tid eller i avseende å vilka kostnaderna utan bielrag av statsmedel skulle i förhållande till clet utförda arbetet och fastighetsvärdet uppgå till avsevärt belopp. Lantmätaren enligt taxan tillkommande ersättning för resekostnad samt gottgörelse för kost och tidspillan för resa, som verkställdes efter den fastställda resplanen skulle gäldas av statsmedel från nu ifrågavarande extra anslag. Avsåg förrättningen jordavsöndring, där sakägaren vore obemedlad eller mindre bemedlad, kunde tillika under vissa förutsättningar beträffande ägolottens areal från detta anslag dessutom gäldas lantmätarens arvode ävensom lösen för karta och handlingar. P å grund av bestämmelserna i enskilda väglagens 15 §, jämförda med föreskrifterna i 1909 års lantmäteritaxa samt i nyssnämnda kungörelse av år 1914, gällde alltså vid tiden för avlåtandet av riksdagens omtalade skri velse, att förrättningsmannen, vare sig han var lantmätare eller icke, ägde för förrättningen uppbära gottgörelse enligt lantmäteritaxan, att förrättningsmannen tillkommande arvode samt lösen för karta och handlingar under alla förhållanden skulle gäldas av sakägarna, samt att så iregel jämväl var händelsen med förrättningsmannens reseersättning, dock att, där förrättningen utfördes av lantmätare enligt fastställd resplan, reseersättningen skulle utgå av statsmedel. Riksdagen Riksdagens nu ifrågavarande skriveJse föranleddes av en år 1915 utav 1915. ledamoten i andra kammaren Emil Molin i Dombäcksmark väckt motion, nr 56, i vilken hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, bland annat, varom ej nu är fråga, om utredning och förslag i vad mån och under vilka villkor staten borde bidraga i kostnaderna för indelning av enskilda vägar på landet enligt lagen den 5 juli 1907. Beträffande denna hemställan erinrade jordbruksutskottet i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 15, hurusom till företagande av sådan förrättning, som avsåges i 11 § enskilda väglagen, Kungl. Maj ds befallningshävande ägde förordna lantmätare, kronobetjänt eller annan person, åt vilken uppdraget funnes kunna anförtros. Närmast och för vanliga fall torde distriktslantmätare ifrägakomma därtill. Utskottet anförde vidare, att det syntes obestridligt, att förrättningen, på grund av de sålunda av lagen fordrade garantierna för förrättningarnas sorgfälliga utförande, kunde medföra jämförelsevis stora kostnader. Särskilt för mindre fastighetsinnehavare kunde dessa kostnader ställa sig ganska betungande och syntes icke alltid uppvägas av de förmåner i avseende å en tillfredsställande reglering av den byggnads- eller underhållsskyldighet, som genom indelningsförrättningen skulle vinnas. Enligt utskottets uppfattning torde man just på grund av denna omständighet i många fall söka i det längsta undvika indelning. Att härigenom svårligen några avsevärda vägförbättringar, än mindre några nya vägbyggnadsföretag befrämjades, torde lätt inses. Statsmakterna hade emellertid icke, helt förbisett betydelsen av billigare länt-
129 mäteriförrättningar för, bland andra, här if rågakomna ändamål. I sådant avseende erinrade utskottet om ovanberörda från och med år 1910 på extra stat uppförda anslag till bestridande av kostnaderna för vissa av distriktslantmätare företagna tjänsteresor samt om den beträffande användningen av detta anslag gällande kungörelsen den 23 december 1914, enligt vilken, såsom i det föregående framhållits, anslaget finge en i viss mån vidsträcktare användning i fråga om jordavsöndringar för obemedlades eller mindre bemedlades räkning än beträffande andra smärre förrättningar, så till vida att vid dylika jordavsöndringar ersättning från anslaget finge utgå icke blott för resan ända fram till förrättningsstället utan även till förrättningsarvodet samt lösen för karta och handlingar. Enligt utskottets mening skulle det nu ligga nära till hands att, till förmån för av underhållet av enskilda vägar betungade mindre fastighetsinnehavare, fortgå uti den sålunda med avseende å jordavsöndringar angivna riktningen och alltså medgiva sådan utvidgning av anslagets dispositionsändamål, att därav finge gäldas kostnaden jämväl för de vägelelningsförrättningar, som låge inom området för lantmätares uppgift vid ifrågavarande tjänsteresor. Ett dylikt medgivande syntes utskottet desto mera befogat, som detsamma vore ägnat att bereda en A^erksam hjälp åt ett avsevärt antal ekonomiskt mindre väl ställda fastighetsinnehavare, vilka hade att deltaga i besväret med enskild vägs hållande. Därigenom skulle för dem underlättas påkallandet av sådan inclelningsförrättning, utan vilken de fördelar i avseende å underhållsskyldighetens fördelning, som 1907 års lag avsåge att erbjuda, i många fall komma att utebliva. Utskottet hemställde följaktligen, att riksdagen måtte i skrivelse anhålla, att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade grunder rörande användandet av anslaget till distriktslantmätares tjänsteresor m. m., att i fråga om sådan av lantmätare verkställd förrättning, som avsåges i lagen om enskilda vägar på landet, måtte, där sakägare vore obemedlad eller mindre bemedlad, av statsmedel gäldas, förutom ersättning för resa, jämväl kostnaden för själva förrättningen jämte lösen för handlingar. I två vid utskottets utlåtande fogade reservationer anmärktes bland annat att utskottets förslag skulle komma att premiera användningen av lantmätare för nu ifrågavarande förrättningar samt att skäl icke förelåge att vidkommande ersättning för dessa förrättningar skilja på mer eller mindre bemedlade sakägare. Ersättningen borde således utgå, evad förrättningsmannen vore lantmätare eller annan person, och icke heller göras beroende av sakägarnas mer eller mindre gynnsamma ekonomiska ställning. Vid ärendets behandling i riksdagen biföllo båda kamrarna vad i berörda reservationer yrkats och blev i enlighet därmed riksdagens skrivelse avfattad. Riksdagsskrivelsen med däröver från orterna infordrade yttranden jämte en av riksdagsmannen E. Molin i Dombäcksmark den 2 juni 1915 till dåvarande chefen för finansdepartementet ingiven P. M. i ämnet överlämnades därefter till vägkommissionen för avgivande av utlåtande. Av berörda handlingar inhämtas att övervägande flertalet länsstyrelser Yttranden liksom ock samtliga landsting tillstyrkt eller åtminstone icke ställt sig av- °™' ^kgs" visande mot åtgärder i det med riksdagens skrivelse avsedda syfte; därvid ^veise. emellertid vissa av länsstyrelserna tillika framhållit, att dylika åtgärder, åtminstone inom de län yttrandena närmast avsåge, knappast vore av något verkligt behov påkallade. Allenast ett fåtal länsstyrelser avstyrkte anVägko mmissio v en.
130 tingen helt och hållet eller för det d<-warande vidare åtgärd med anledning av riksdagsskrivelsen. Till stöd för detta avstyrkande åberopades, bland annat, att lagen om enskilda vägar på landet vilade på den förutsättning, att dylika vägars byggande och underhåll vore en enskild angelägenhet, som ålåge den, vilken av dessa vägar hade nytta. Förslaget om. ersättning av statsmedel för sådana förrättningar, som i lagen avsåges, innefattade följaktligen en principiell avvikelse från grunderna för då gällande lagstiftning på detta område. Från vissa håll gjordes gällande, att kostnaderna för nu ifrågavarande förrättningar knappast visat sig så betungande, att de kunde anses avskräcka från indelandet av enskild väg, men att däremot jämväl utan statshjälp behovet av enskilda vägar syntes kunna bliva i erforderlig män tillgodosett. Vid sådant förhållande och då det vore av vida större betydelse, ej minst för Norrland, att det allmänna vägunderhållet lättades, förefölle det mindre lämpligt, att statsmakternas hjälp så att säga plottrades bort på sådana jämförelsevis mindre betydande subventioner som den nu föreslagna. En av länsstyrelserna framhöll, att riksdagens frågavarande beslut avsåge införandet av en alldeles ny art av statsanslag, nämligen till enskilda vägar på landet. Ehuru länsstyrelsen icke ville ställa sig helt och hållet avvisande beträffande riksdagens framställning, ansåge länsstyrelsen, att stor varsamhet borde iakttagas vid frågans behandling. Sålunda syntes statsbidrag för ändamålet böra beviljas endast till sådan förrättning, som avsåge indelning av enskilda vägar för underhåll den tid mark är bar, och vidare endast, då ett större flertal små hemmansägare finge nytta av vägen. Beviljades statsbidrag för enskilda vägdelningar, ansåge länsstyrelsen, att större fordringar borde ställas på förrättningsmannens kompetens än nu stundom vore fallet. En annan av länsstyrelserna erinrade, att enligt enskilda väglagen även den obetydligaste ägoväg kunde göras till föremål för delningsförrättning, men att för närvarande i praktiken endast undantagsvis förekomme att regelrätt indelning av sådana vägar påkallades, eftersom vederbörande i de flesta fall funne det med sin fördel förenligt att sämjevis träffa överenskommelse om deras anläggning och underhåll. Skulle åter förrättningskostnaderna bliva överflyttade å statsverket, ansåge länsstyrelsen otvivelaktigt, att en mängd förrättningar av nu antydd art komme att påkallas, vilka icke motsvarades av något verkligt behov och aldrig skulle satts i fråga, därest vederbörande själva fått vidkännas kostnaderna. Å andra sidan vore beträffande sådana enskilda vägar, vilkas indelande verkligen vore av behovet påkallat, förrättningskostnaderna av rätt underordnad betydelse och i jämförelse med de belopp, som åtginge till dessa vägars anläggning och underhåll, i regel så obetydliga, att deras överflyttande på statsverket näppeligen kunde tänkas komma att medföra någon nämnvärd lättnad för väghållaren. Frågan om statens ekonomiska medverkan till det enskilda vägväsendet syntes länsstyrelsen kunna utan större olägenhet anstå, till dess den på dagordningen stående omorganisationen av det allmänna vägväsendet blivit genomförd och de ekonomiska konsekvenserna därav för statsverket kunde överblickas. Att redan nu helt och hållet överflytta kostnaderna för indelning av enskilda vägar å staten vo^-e enligt länsstyrelsens förmenande så mycket mera olämpligt, spm dessa vägar därigenom skulle komma att bliva i viss mån mera gynnade än de allmänna, till vilkas indelning staten för närvarande bidroge med halva kostnaden. Först sedan det allmänna vägväsendets krav blivit nöjaktigt tillgodosedda, ansåge läns-
131 styrelsen tiden vara inne för prövning om och i vad mån statens ekonomiska mellankomst jämväl för det enskilda vägväsendets upphjälpande kunde anses av omständigheterna påkallad. F r å n andra sidan åter har, med framhållande av den stora betydelse ett ordnat nät av enskilda vägar otvivelaktigt måste anses äga såsom ett led i landets kommunikationer, gjorts gällande att lagen om enskilda vägar på landet hittills icke vunnit den allmänna tillämpning önskligt vore. En av orsakerna härtill vore att söka i den omständigheten, att vederbörande intressenter icke sällan funne de med avgörandet om enskilda vägars byggande och underhåll förenade kostnader alltför betungande. Då staten emellertid hade intresse av en tillfredsställande utveckling av det enskilda vägväsendet, syntes skäl tala för, att staten jämväl deltoge i kostnaderna därför. I viss utsträckning vore så redan nu förhållandet genom de av riksdagen under en följd av år beviljade anslag till bestridande av kostnaderna för vissa av distriktslantmätare företagna tjänsteresor, varigenom de enskildas kostnader för sådan vägs delning kunnat något nedbringas. Detta oaktat rådde dock på vissa håll betänklig brist på utfartsvägar eller åtminstone på sådana av något så när nöjaktig beskaffenhet. En utsträckning av statens bidragsskyldighet till det enskilda vägväsendet vore därför av omständigheterna påkallad. Bland de länsstyrelser och övriga vederbörande, vilka sålunda tillstyrkt ett ekonomiskt ingripande från statsverkets sida till befrämjande av indelningsförrättningar enligt enskilda väglagen, hava emellertid åtskilliga olika meningar gjort sig gällande beträffande lämpligaste omfattningen av detta ingripande. I sådant avseende intogo tre av länsstyrelserna en ståndpunkt närmast motsvarande den, som kommit till uttryck i jordbruksutskottets ovan omförmälda utlåtande. Till stöd för denna åsikt, enligt vilken det ifrågasatta statsbidraget skulle utgå allenast för sådan förrättning, som verkställdes av vederbörande lantmätare och upptagits i fastställd resplan samt där sakägare vore obemedlad eller mindre bemedlad, framhölls bland annat, att det från statens synpunkt icke kunde vara riktigt eller lämpligt att av statsmedel bekostades förrättningar, som utfördes av andra än statstjänstemän inom deras behörighetsområde. Staten borde nämligen hava garanti för att de förrättningar, till vilka staten bidroge, vore behörigen verkställda under tjänstemannaansvar, vilket icke kunde vara förhållandet, om andra än lantmätare förordnades till förrättning av nu ifrågavarande slag. Vidare syntes det icke heller lämpligt att utsträcka förmånen av statsbidrag även till dem, vilkas ekonomiska ställning icke motiverade ett understödjande från statens sida, eller till sådana fall, då kostnaden vore av ringa betydelse i förhållande till den genom förrättningen vunna fördelen. Från en länsstyrelse snördes gällande att, därest kostnaden för indelningsförrättning enligt enskilda väglagen funnes böra helt bekostas av statsmedel, vore för behörig kontroll lämpligast, att dessa förrättningar anförtroddes endast åt statens egna tjänstemän, distriktslantmätarna. Skulle emellertid även andra personer få utföra av staten bekostade förrättningar, syntes länsstyrelsen, att såsom villkor för kostnadsersättningens utbekommande borde föreskrivas, att förrättningsmannen skulle styrka, att ärendet blivit till lantmäterikontoret behörigen redovisat. Övriga vederbörande, som tillstyrkt statsbidrag för nU ifrågavarande ändamål, anslöto sig däremot till riksdagens beslut, i vad detta avsåg, att bidraget skulle utgå, oavsett huru Anda sakägare vore obemedlad eller mindre
bemedlad och utan hänsyn till den omständighet, att till förrättningsman anlitades lantmätare eller annan person. Vad särskilt förrättningsmannen angår framhölls sålunda, att då ändring beträffande bestämmelsen, att förrättning enligt enskilda väglagen finge anförtros åt annan person än lantmätare, varken vore i ärendet ifrågasatt eller syntes gagnelig, rimlig anledning saknades att, på sätt jordbruksutskottet föreslagit, begränsa förmånen av statsbidrag till allenast sådana fall, då lantmätare förordnats. Beträffande slutligen beloppet av det ifrågasatta statsbidraget hemställde åtskilliga länsstyrelser, att detsamma mätte utgå med allenast viss del av vad riksdagen föreslagit. Under erinran att statsverket för närvarande deltoge i kostnaderna för de allmänna vägdelningarna med hälften av samma kostnader, ansåg sig en länsstyrelse böra föreslå, att beträffande enskilda vägarna, statens bidrag bestämdes till allenast en tredjedel av samtliga förrättningskostnader. Tre länsstyrelser föreslogo i sådant avseende statsbidrag icke överstigande hälften av nämnda kostnader. En länsstyrelse ansåg statsbidraget böra bestämmas till mindre än hela kostnaden utan att i sådant avseende angiva något belopp. Från ett par håll gjordes tillika gällande att bidraget, i analogi med allmänna väglagens bestämmelser, borde utgå allenast, då delning av enskild väg A^erkställdes första gången. V. M. av I ovannämnda av riksdagsmannen Molin avfattade P. M. framhöll denne, E. Molin i att riksdagens beslut i ämnet vore så till vida betänkligt, som beslutet inneDombacks- } j u r e ) a ft h e } a kostnaden för här avsedda indelningsförrättningar skulle utgå av statsmedel. Enligt Molins uppfattning borde det kunna fordras, att intressenterna själva skulle bidraga med en AUSS del, exempelvis en sjättedel. Såsom villkor för statsbidrag borde vidare uppställas, att A^ederbörande landsting, A T äghållningsdistrikt eller kommun för ändamålet anslagit likaledes en sjättedel. Statens bidrag skulle då inskränka sig till två tredjedelar av kostnaden. I allt fall ansåge Molin nödvändigt, att någon hållhake funnes på intressenterna. Om nämligen hela kostnaden utginge av statsmedel, vore anledning förmoda att intressenterna icke skulle draga sig för att till förrättningen låta kalla gode män, vilka i de flesta fall vore överflödiga och som under nuvarande förhållanden, då intressenterna själva finge betala hela kostnaden, aldrig plägade tillkallas. Därest hela kostnaden för berörda förrättningar skulle bestridas av statsmedel, borde således uttryckligt förbehåll göras, att anslag icke i någon form gåves till gode männens arvoden. Över riksdagens skrivelse med därvid fogade handlingar aATgav vägkommissionen den 8 februari 1919 underdånigt utlåtande. Kungörel- Vid denna tid hade emellertid vissa förändrade förhållanden redan inträtt sen 7 maj genom utfärdandet av kungörelsen den 7 maj 1918 angående traktaments1918. ersättning åt vissa lantmätare med flera. Enligt denna kungörelse skulle annan på eget ansvar arbetande lantmätare än förste lantmätare så ock tjänstemedhjälpare samt sådant tekniskt biträde, som med tillstånd av lantmäteristyrelsen begagnades, äga att av allmänna medel åtnjuta, traktamentsersättning under resor och förrättningar, som verkställdes på grund av gällande instruktion, annan författning eller särskilt förordnande. Traktamentsersättningen skulle utgå oberoende av, huruvida resekostnadsersättning skulle av sakägare gäldas eller ej. I fråga om traktamentsersättningen skulle bestämmelserna i gällande resereglemente tillämpas, dock med vissa undantag. Sålunda stadgades bland annat, att traktamentsersätt-
ningen icke skulle utgå för förrättning, som verkställdes på avstånd ej överstigande 3 kilometer från lantmätarens bostad. I de fall, då traktamemtsersättning enligt kungörelsens bestämmelser åtnjöts, skulle ersättning för kost och tidspillan enligt lantmäteritaxan icke utgå. M«d a A-seende å förrättning enligt enskilda väglagen föranledde kungörelsen den 7 maj 1918, vilken ansetts tillämplig jämväl för det fall att förrättningen verkställts av annan person än lantmätare (regeringsrättens årsbok 1920 ref. nr 32), alltså till att förrättningsmannen i regel ägde uppbära — förutom resekostnadsersättning, arvode för förrättningen samt lösen för karta och handlingar, allt enligt lantmäteritaxan — jämväl traktamentsersättning under såväl resan som själva förrättningen. Traktamentsersättning en skulle utgå av statsmedel; alla övriga kostnader för förrättningen skulle däremot såsom dittills stanna å sakägarna. I ovannämnda den 8 februari 1919 över riksdagens skrivelse avgivna ut- Vägkomlåtande framhöll vägkommissionen bland annat, att kommissionen visser- missionen ligen delade de betänkligheter, vilka i allmänhet dittills gjort sig gällande 191 • i fråga om statens ekonomiska understödjande av de enskilda vägföretagen. Då emellertid statsmakterna på senare tid i viss mån övergivit sin tidigare i detta ämne intagna ståndpunkt, ansåge sig kommissionen dock icke böra avstyrka Addtagandet av vissa åtgärder i det med riksdagen föreliggande skriA^else a Ansedda syfte. I sådant avseende erinrade kommissionen till en början, att med den i riksdagsskrivelsen avsedda ersättning torde åsyftats gottgörelse allenast till förrättningsmannen, men däremot icke, såsom pä visst håll torde hava antagits till de gode män, vilka kunde hava varit tillstädes vid förrättningen. Enligt kommissionens mening syntes anledning icke heller föreligga att av statsmedel gälda ersättning till gode männen. I denna del borde förrättningskostnaden följaktligen alltjämt stanna å vederbörande sakägare. Men icke ens ersättningen till förrättningsmannen borde enligt kommissionens uppfattning i sin helhet bekostas av statsverket. En sådan åtgärd skulle nämligen, såsom ock i ärendet framhållits, säkerligen föranleda därtill, att delningsförrättningar i oträngt mål komme att påkallas beträffande även helt obetydliga A^ägar eller i sådana fall, där sakägarna eljest funnit för sig förmånligare, att utan sådan förrättning träffa överenskommelse rörande A^ägens byggande eller underhåll. De ökade utgifter, statsverket härigenom komme att ådragas, skulle i de flesta fall icke motsvaras avnågon verklig nytta. Till förebyggande härav syntes därför böra tillses, att sakägarna alltid skulle få bära någon del av kostnaden i vad den hänförde sig till förrättningsmannen. Vid övervägande av de grunder, enligt vilka denna förrättningskostnad borde emellan statsverket och sakägarna fördelas, saknades, enligt kommissionens mening, anledning att uppställa olika regler allt efter sakägarnas mer eller mindre gynnsamma ekonomiska ställning. Icke heller förelåge skäl att göra någon skillnad mellan de fall, då förrättningen verkställts av lantmätare eller av annan förrättningsnian. Därest, på sätt från vissa håll blivit ifrågasatt, statsbidrag icke skalle utgå, för den händelse förrättningen verkställdes av annan person än lantmätare, skulle detta medföra, att sakägarna i regel utverkade förordnande för lantmätare att utföra förrättningar av ifrågavarande slag. Härigenom skulle lagens bestämmelse om befogenhet för annan person att verkställa dylik förrättning sättas ur bruk. Enligt kommissionens mening saknade denna bestämmelse emeller-
134 tid i n g a l u n d a p r a k t i s k betydelse, och t i l l ä m p n i n g e n d ä r a v borde s å l u n d a icke m o t a r b e t a s . K o m m i s s i o n e n a n s å g e följaktligen, a t t g r u n d e r n a för fördelningen a v f ö r r ä t t n i n g s k o s t n a d e n emellan s t a t e n och s a k ä g a r n a borde b e s t ä m m a s oberoende a v s å v ä l f ö r r ä f t n i n g s m a n n e n s som s a k ä g a r n a s olika kvalifikationer. B e t r ä f f a n d e f r å g a n , h u r u l å n g t staten l ä m p l i g e n borde s t r ä c k a s i t t bid r a g s g i v a n d e till f ö r r ä t t n i n g s k o s t n a d e n i denna del, h a d e k o m m i s s i o n e n för egen del t ä n k t sig en u t s t r ä c k n i n g a v statens bidragsskyldigliet d ä r h ä n , a t t s t a t s v e r k e t vid v a r j e f ö r r ä t t n i n g enligt 11 § e n s k i l d a A^äglagen skulle vidk ä n n a s k o s t n a d e r n a för den f ö r r ä t t n i n g s m a n n e n t i l l k o m m a n d e reseersättning. Övriga f ö r r ä t t n i n g s k o s t n a d e r , n ä m l i g e n a r v o d e , lösen för h a n d l i n g a r , k a l l e l s e p e n n i n g a r o. d. ä v e n s o m e r s ä t t n i n g till gode m ä n , om s å d a n n ä r v a r i t , skulle d ä r e m o t framdeles såsom hittills s t a n n a å s a k ä g a r n a . I enlighet med d e n n a u p p f a t t n i n g hemställde k o m m i s s i o n e n om v i d t a g a n d e a v å t g ä r d d ä r h ä n , a t t vid f ö r r ä t t n i n g enligt enskilda v ä g l a g e n förr ä t t n i n g s m a n n e n t i l l k o m m a n d e reseersättning m å t t e i v a r j e fall g ä l d a s a v statsmedel. D ä r e s t g ä l l a n d e b e s t ä m m e l s e r i ä m n e t ä n d r a d e s i den a v kommissionen s å l u n d a a n g i v n a r i k t n i n g , skulle statsA^erket a l l t s å ikläda sig g ä l d a n d e t a v , icke blott den del a v f ö r r ä t t n i n g s k o s t n a d e n , som tillkom f ö r r ä t t n i n g s m a n n e n såsom dagtraktamente — eventuellt gottgörelse för kost och tidspillan — u t a n ä v e n det belopp f ö r r ä t t n i n g s m a n n e n ägde u p p b ä r a i form av resekostnadsersättning. Författi d e förhållanden, som med avseende å e r s ä t t n i n g till förrättningsmannen samband v o r o f i l a n d e , då k o m m i s s i o n e n a v g a v sitt n y s s o m t a l a d e u t l å t a n d e , h a v a med länt- emellertid s e d e r m e r a i n t r ä t t åtskilliga f ö r ä n d r i n g a r s å s o m en följd a v den mäterivä- o m o r g a n i s a t i o n a v l a n t m ä t e r i v ä s e n d e t , som g e n o m f ö r t s å r 1920, s a m t i sendets s a m b a n d d ä r m e d u t f ä r d a d e f ö r f a t t n i n g a r . ""satfo"1" """ s t ä ^ e * för 1909 å r s l a n t m ä t e r i t a x a s a m t 1918 å r s k u n g ö r e l s e a n g å e n d e t r a k t a m e n t s e r s ä t t n i n g åt vissa l a n t m ä t a r e m. fl. g ä l l a n u m e r a dels för1920 o r d n i n g e n den 22 j u n i 1920 a n g å e n d e den gottgörelse l a n t m ä t a r e ä g e r u p p b ä r a a v s a k ä g a r e ( l a n t m ä t e r i t a x a ) med vissa i d e n n a f ö r o r d n i n g den 31 december s a m m a å r v i d t a g n a ä n d r i n g a r , dels ock f ö r o r d n i n g e n den 31 december 1920 a n g å e n d e d i s t r i k t s l a n t m ä t a r e m. fl. t i l l k o m m a n d e resekostn a d s - och t r a k t a m e n t s e r s ä t t n i n g (resereglemente för lantmätare"). A v f ö r a r b e t e n a till n ä m n d a t v å f ö r o r d n i n g a r i n h ä m t a s , a t t 1917 å r s lantm ä t e r i k o m m i s s i o n i sina förslag a n g å e n d e vissa l a n t m ä t e r i e t b e r ö r a n d e f r å g o r icke i f r å g a s a t t n å g o n ä n d r i n g i g ä l l a n d e o r d n i n g , a t t gottgörelsen för det utförda lantmäteriarbetet skulle e r l ä g g a s a v v e d e r b ö r a n d e s a k ä g a r e . V a d å t e r resekostnaden angick e r i n r a d e kommissionen, a t t r e d a n enligt 1918 å r s r i k s d a g s b e s l u t l a n t m ä t a r e s dagtraktamente u t g i n g e a v statsmedel. D å e n l i g t k o m m i s s i o n e n s å s i k t j o r d ä g a r n a s k o s t n a d e r för l a n t m ä t e r i f ö r r ä t t n i n g a r borde i ä n v i d a r e g r a d l i n d r a s , hade k o m m i s s i o n e n a n s e t t sig böra föreslå, a t t j ä m v ä l resékostnadser sättning en g ä l d a d e s a v statsmedel. Med h ä n s v n till a t t enligt b e r ö r d a förslag s å v ä l r e s e k o s t n a d s - som t r a k t a m e n t s e r s ä t t n i n g alltså skulle u t g å a v a l l m ä n n a medel, hade k o m m i s s i o n e n funnit l ä m p l i g t , a t t b e s t ä m m e l s e r n a om rese- och t r a k t a m e n t s e r s ä t t n i n g i n r y m d e s i s ä r s k i l d f ö r f a t t n i n g och icke v i d a r e intoges i den f ö r o r d n i n g (lantmäterit a x a n ) , som a v s å g e a t t r e g l e r a den gottgörelse, l a n t m ä t a r e ägde u p p b ä r a a v s a k ä g a r e . A v sådan a n l e d n i n g h a d e a v k o m m i s s i o n e n u p p g j o r t s förslag dels till f ö r o r d n i n g a n g å e n d e den gottgörelse l a n t m ä t a r e ägde u p p b ä r a a v
135 sakägare (lantmäteritaxa) dels ock till förordning om vissa lantmätare m. fl. tillkommande resekostnads- och traktamentsersättning (rese- och traktamentsförordning). , 0 Utav det vid avlåtande till 1920 års riksdag av proposition nr 235 angående vissa anslag till lantmäteriväsendet m. m. förda statsrådsprotokollet inhämtas, att föredragande departementschefen — under erinran att förslaget till rese- och tr akt am ents för ordning då ännu vore föremal for närmare utredning - givit sin anslutning till lantmäterikommissionens forslag, att staten skulle åtaga sig bestridandet av kostnaderna for lantmätarnas resor lika väl som dylikt åtagande enligt beslut av 1918 ars riksdagredan skett beträffande deras dagtraktamenten. Därvid borde emellertid — e n i g t departementschefens åsikt och i överensstämmelse med vad lantmäterikommissionen jämväl föreslagit - åtskilliga begränsningar i ratten till dylika ersättningar stadgas, liksom skett exempelvis beträffande liknande ersättningar till skogsstatens personal. Vad angår lantmäterikommissionens förslag till lantmäteritaxa blev detsamma, med vissa däri vidtagna ändringar, fogat såsom bilaga till.nyss nämnda statsrådsprotokoll, i avsikt att riksdagen skulle komma i tillfälle yttra sig över förslaget. I propositionen förklarade Kungl. Ma;j:t sig hava för avsikt att, därest riksdagen bifölle i propositionen närmare angivna äskanden, utfärda förordning angående den gottgörelse lantmätare ägde uppbära av sakägare (lantmäteritaxa) i huvudsaklig överensstämmelse med innehållet i berörda bilaga. I sin den 17 juni 1920 med anledning av nämnda proposition avlatna skrivelse, nr 321, har riksdagen, bland annat, varom nu icke är fråga, uttalat, att riksdagen beträffande rese- och traktamentsförordningen icke hade något att erinra emot förslaget att staten, som för det dåvarande endast bestrede utgifterna för dagtraktamenten till den med praktisk lantmäteriverksamhet svsselsatta lantmäteripersonalen under tjänsteresor och förrättningar, jämväl iklädde sig resekostnaderna bland annat för på eget ansvar arbetande lantmätare, därvid riksdagen emellertid ville understryka departementschefens uttalande om vissa begränsningar i rätten till reseersättning. I skrivelsen anmäldes tillika, att riksdagen icke hade något att erinra mot det vid propositionen fogade förslaget till lantmäteritaxa. Der 22 juni 1920 utfärdades förordning angående den gottgörelse lantmätare äger uppbära av sakägare (lantmäteritaxa). Enligt förordningens 1 § skulle »utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning, som gäldas av statsmedel», lantmätare äga att för förrättning eller åtgärd, som han på grund av gällande instruktion eller annan författning vore skyldig utföra, bekomma gottgörelse av sakägare. I övrigt stadgades, att denna gottgörelse skulle utgå antingen enligt taxa eller efter överenskommelse, dock att densamma i vissa, fall bestämdes av lantmatenstyrelsen. Gotteörelse enligt taxa utgjordes av dels arvode för verkställt arbete och dels lösen för karta och handlingar. Arvodet skulle utgå antingen som detaljarvode, beräknat efter figurantal, längd-, ytmått eller dylikt, eller ock som dagarvode efter dagberäkning med 12 kronor om dagen. Redan innan den nya taxan med ingången av år 1921 trädde i kratt, utfärdades den 31 december 1920 förordning angående distriktslantmatare m. fl. tillkommande resekostnads- och traktamentsersättning (resereglemente för lantmätare). I denna förordning stadgas bland annat, att distriktslantmätare och extra lantmätare äga att för tjänsteförrättningar och därav föranledda resor åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning, som i regel
136 utgår i enlighet med bestämmelserna i gällande resereglemente. Såväl resekostnads- som traktamentsersättningen skall beträffande vissa i förordningen särskilt uppräknade slag av förrättningar (laga skiften o. s v) gäldas av statsmedel. Beträffande alla övriga tjänsteförrättningar skall berörda ersättning däremot gäldas av vederbörande sakägare. Att märka ar att bland de i förordningen uppräknade förrättningar, för vilka resekostnads- och traktamentsersättningen skall utgå av statsmedel, icke upptagits forrättningar enligt enskilda väglagen. I samband med utfärdandet av sistnämnda förordning erhöll första stycket i l § av lantmäteritaxan av den 22 juni 1920 följande ändrade lydelse: »Utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning, varom särskilt är stadgat, äge lantmätare att för förrättning eller atgard som han på grund av gällande instruktion eller annan förrättningutför, bekomma gottgörelse av sakägare». Berörda förändring föranleddes därav att i resereglementet för lantmätare rätten att av statsmedel uppbära resekostnads- och traktamentsersättning blivit, på nyss angivet sätt, begränsad till allenast vissa särskilda slag av förrättningar. 1 detta sammanhang erinras, att, ehuruväl vid genomförande av 1920 års omorganisation grundsatsen, att gottgörelsen för själva det utförda lantmateriarbetet skall erläggas av sakägarna, blivit bibehållen, statsverket i allt tall, på satt redan tidigare skett i viss begränsad omfattning, jämväl tor framtiden åtagit sig att i vissa särskilda fall bidraga till bestridande även av kostnaderna för lantmätarens arvode, däri inberäknad lösen för karta och handlingar. Ifrågavarande statsbidrag utgå från särskilda för ändamålet anvisade anslag och regleras för närvarande genom bestämmelserna i kungörelsen den 31 december 1920 angående erhållande av statsbiT-M? + i- l a n t m ä t e r i f ö r r ä 1 t n i n f f a r . Enligt denna kungörelse, som trätt i stallet for, bland annat, ovan omtalade kungörelsen den 23 december 1914 ma sakägare under vissa förutsättningar av statsmedel åtnjuta bidrag till bestridande av forrättningskostnaderna med belopp motsvarande i några tall hela, i andra fall högst hälften av den å honom belöpande andel av lantmätarens arvode, inberäknat lösen för karta och handlingar. Bland andra villkor for åtnjutande av nu ifrågavarande bidrag upptager kungörelsen att vederbörande sakägare eljest åliggande kostnader för förrättningen skola vara sådana, att de måste anses för honom betungande i förhallande till hans ekonomiska ställning. De bidrag, om vilka nu är fråga, utea emellertid aUenast vid förrättningar, som avse jordavsöndringar, ägo stycknmgar, laga skiften och hemmansklyvningar. Dylikt statsbidrag utgår däremot icke, då fråga är om förrättning enligt enskilda väglagen. V id tillämpning å förrättningar enligt nämnda lag föranleda nu gällande bestämmelser i ämnet alltså därtill att förrättningsmannen, vare sig han ar lantmätare eller annan person, äger åtnjuta dels resekostnads- och traktamentsersättning i huvudsaklig överensstämmelse med föreskrifterna i fällande allmanna resereglemente, dels ock arvode samt lösen för karta ^och handlingar enligt de närmare stadganden, lantmäteritaxan därom innehåller. I olikhet mot vad som i detta avseende varit gällande under åren närmast fore 1921 skola samtliga nu angivna kostnader - således även traktamentsersättningen - erläggas av sakägarna själva, utan något bidrag frän statsverkets sida, ningefun , V a d 7 d ä r e f t e r a n g å r s å d a n förrättningskostnad, som avser gottgörelse till gode män d e gode man> v i l k a varit tillstädes vid förrättning enligt enskilda väglagen,
137 skola enligt 15 § nämnda lag gode männen av vederbörande sakägare åtnjuta ersättning »i enlighet med vad för gode män vid lantmäteriförrättningar är eller varder stadgat». Enligt kungörelsen den 27 maj 1909 utgår denna ersättning för närvarande såsom resekostnads- och traktamentsersättning enligt femte klassen i gällande resereglemente, Lantmäterikommissionen har i sitt förut omtalade betänkande, under erinran att det städse ankommit på sakägarna vid lantmäteriförrättningar att gälda ersättningen till därvid biträdande gode män, upptagit frågan om överflyttande å staten av sådan förrättningskostnad. Härvid framhöll kommissionen särskilt, att, om det i det enskilda fallet vore fråga om en större förrättning, saken givetvis för den enskilde ej hade någon större betydelse. Sedan emellertid numera det långt övervägande antalet förrättningar vore av jämförelsevis obetydlig omfattning, verkade ersättningen till gode männen ofta betungande. Då vidare de förrättningar, vid vilka biträde av gode män i största utsträckning förekomme, vore laga skiften och hemmansklyvning, vilka vore av särskild betydelse för främjande av jordbruket och odlingsarbetet, ansåg lantmäterikommissionen goda skäl tala för att statsverket för framtiden övertoge ersättningen åt gode män. I sitt anförande till statsrådsprotokollet vid ovan omtalade, till 1920 års riksdag avlåtna proposition, nr 235, uttalade departementschefen, att han för sin del icke kunde biträda lantmäterikommissionens uppfattning härutinnan. Såsom skäl framhölls bland annat, att, då vid bifall till vad Kungl. Maj:t i propositionen föreslagit i fråga om höjd avlöning till lantmäteripersonalen, resekostnadsersättning åt densamma o. s. v., staten skulle åtaga sig en väsentligt ökad del av lantmäterikostnaderna, syntes staten icke böra därutöver övertaga jämväl kostnaderna för gode män. I en samma år i andra kammaren väckt motion, nr 390, blev emellertid lantmäterikommissionens förslag i ärendet upptaget med hemställan, att riksdagen måtte bevilja för ändamålet erforderligt anslag. För egen del uttalade riksdagen, att skäl visserligen syntes tala för att staten i någon vidare mån, än som då av Kungl. Majd föreslagits och av riksdagen biträtts, bidroge till nedbringande av särskilt de mindre bemedlade sakägarnas kostnader för lantmäteriförrättningar. Däremot vore riksdagen icke övertygad, att detta mål skulle vinnas genom lämnande av statsbidrag till täckande av ersättningen till gode män vid sådana förrättningar på sätt i nyssnämnda motion föreslagits utan någon begränsning med hänsyn till fastighetsägarnas verkliga behov. Tvärtom hade det synts riksdagen, som skulle ett realiserande av detta förslag kunna föranleda, att staten i vissa fall nödgades utbetala bidrag, där sådant med hänsyn till sakägarnas ekonomiska ställning icke gärna kunde anses av behovet påkalkt. I anslutning till denna uppfattning har riksdagen i sin ovan omnämnda skrivelse den 17 juni 1920, nr 321, med anledning av nyssberörda motion anhållit, att Kungl. Majd måtte föranstalta om skyndsam utredning, huruvida mindre bemedlade eller obemedlade sakägare lämpligen kunde beredas några ytterligare lättnader i de ax lantmäteriförrättningar förorsakade kostnaderna utöver dem, som redan medgivits, ävensom rörande de villkor, under vilka dettt, borde ske, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Riksdagsskrivelsen i denna del är ännu beroende på Kungl. Maj ds åtgärd. P. M. AF UGGLAS.
138 Bilaga
2.
Sammanfattning av vederbörandes yttranden över riksdagens skrivelse d. 27 mars 1912 i anledning av väckt motion ang. utredning och förslag i fråga om rätt för skogsägare till väg över annans mark för skogsprodukters framforslande. Ett fåtal I ett fåtal yttranden ställer man sig främmande för eller mer eller yttranden mindre bestämt aArstyrkande mot tanken på den ifrågasatta lagstiftningen, i avstyr- jyen förmenas sålunda icke vara påkallad aAr något egentligt behov. Nödiga KR-iidc riivt" nin ~
w
w
vägförbindelser även för mera tillfälliga ändamål funnes i stor ut sträckning redan för handen genom det allmänna och enskilda vägnätet, och princ- o c n ^är behov ändock visat sig, hade det icke mött någon svårighet att fä piella syn-saken ordnad på frivillighetens väg, så mycket hellre som hithörande slag punkter. a v transporter huvudsakligen måste äga ruin vintertiden, då den frusna och snöbetäckta marken toge ringa eller ingen skada av desamma, i varje fall mindre än som motsvarade kostnaden för en förrättning till vågrättens ordnande. En lagstiftning i här avsedda riktning hade sina betänkligheter antingen ur principiell eller åtminstone ur praktisk synpunkt. Det skulle innebära ett ganska betänkligt ingrepp i den enskilda äganderätten att tillförsäkra A^ederbörande en sådan vägrätt, som här vore i fråga. För expropriation hade hittills alltid fordrats, att åtgärden skulle vara påkrävd av allmänt gagn. Men här ginge man vida längre, nämligen att vilja befrämja ett enskilt ekonomiskt intresse genom intrång å annans fullt berättigade intressesfär. Och det funnes mångtaliga andra fall inom det ekonomiska området av samhällslivet, där den ene indiAdden borde vara fullt lika berättigad som här att till sin förmån gynnas genom intrång i annans lagliga besittnings- och äganderätt. Frågan A"ore otviA^elaktigt av ganska stor principiell betydelse, och inför konsekvenserna av en lagstiftning i det av riksdagen angivna syfte måste man ställa sig mycket tveksam beträffande såväl lämpligheten som befogenheten av dylik lagstiftning. När det gällde konflikt mellan uteslutande enskilda ekonomiska intressen, syntes den enes rätt böra vara lika väl skyddad som den andres, och det borde ankomma på dem själva att ordna sitt mellanhavande efter gottfinnande (länsstyrelsen i GäAdeborgs län). Det kunde, framhålles det också (länsstyrelsen i Jämtlands län), måhända befaras, att en sådan lagstiftning, som fastsloge, att väg skulle i viss ordning beredas, kunde vålla olägenheter. För närvarande torde det knappast kunna förmenas någon att, såvitt skada ej gjordes, taga väg över annans skogsmark (24 kap. 11 § strafflagen). En sådan lagstiftning, som här ifrågasattes, utginge uppenbarligen från en annan uppfattning. Men även om denna lagstiftning kunde tänkas genomförd utan rubbande aAr sagda grundsats, torde den i allt fall kunna befaras ägnad att föranleda till oginhet och tillgripande av en mer eller mindre besvärlig laga procedur, där nu saken utan svårighet löste.* utan lagens ingripande. Vilken procedur än kunde tänkas anordnad måste den dock bliva förenad med en del kostnader och besATär. Det torde därför knappast kunna förutsättas, att den, praktiskt sett, lämpligen kunde komma
139 till användning i andra fall än då det gällde ett mera stadigvarande behoA*, och för sådant fall funnes ju redan bestämmelser i lagen om enskilda vägar på landet. — Jämväl ifrågasattes, huruvida det överhuvud kunde vara lämpligt och skäligt att genom införandet av den avsedda vågrätten gynna skogsavverknings — i många fall liktydigt med skogsskövlare — intresset, allra helst i betraktande av dess nog så ofta visade tendenser till hänsynslös framfart. Om det förhölle sig så, att virkesutdrfvningen i saknad av ifrågavarande lagstiftning i allmänhet sett skulle så fördyras, att respektive företag ej kunde bära sig, kunde lagstiftningen vara motiverad, men så vore ingalunda fallet, i det man genom densamma i själva verket endast komme att bereda fördel för de större skogsägarna. I flera yttranden, särskilt från Blekinge och Bohus län, har man — med Särskilda anledning av riksdagens uttalande om vägrätt för forsling av jämväl andra u t t a l a n d e n produkter av fastighet än skog — särskilt fäst sig Add förhållandena i av- '»V.T^L6 d 11 dgdliS
seende å stenindustrien. Såsom ett särskilt skäl mot den ifrågaställda lag- betydelse stiftningen i vad den berörde denna industri framhålles av ett par sten- för steninhuggerifirmor följande. För en rationell drift av denna industri erfordra- d u s t n e n des, att företagaren i möjligaste mån tillförsäkrade sig ensam besittningsrätt till eller bestämmanderätt över de berg, som med hänsyn till vägar och utlastningsmöjligheter kunde för stenhuggeridriften på platsen ifrågakomma. De ledande företagen hade därför genom långt målmedvetet arbete och stora kostnader sökt förskaffa sig sådana för denna näring i större skala ägnade områden, därvid gårdar, lastplatser och vägrättigheter måst förvärvas endast för att genom avlägsnande av osund konkurrens vinna sådana utsikter till en långvarig och ordnad drift, att företagarna kunnat riskera nedläggande av härför nödiga stora kapital. En lagändring, som rubbade sålunda åstadkomna förhållanden, skulle kränka bestående rätt och flerstädes bringa sådan oreda, att förut under ordnade omständigheter arbetande storindustri inom stenbranschen allvarsamt skadades eller helt förstördes. En vidsträcktare rätt till väg över annans mark för forsling av stenprodukter än Arad i nu gällande lagstiftning — skiftesstadgan och enskilda A^äglagen — medgåve borde förty icke införas. I det stora flertalet yttranden har däremot riksdagens framställning i dess Det s t o r a allmänna syfte vunnit understöd. I många av dessa yttranden förklarar .. eia , e , , ' , . .
yttranden
man sig visserligen icke för sin ort hava funnit något egentligt behov av tillstyrett ordnande på lagstiftningens våg av hithörande förhållanden, då man kände. ganska väl kunnat reda sig därförutan, men antager, att den ifrågasatta Motivelagstiftningen kan bliva av nytta och betydelse för andra orter, i vilket av- ring. seende — då man huvudsakligen behandlar frågan ur synpunkten av skogsaA^erkningens intressen — särskilt hänAdsas på Norrland eller i allmänhet de skogrika delarna av landet. Särskilt för hela Malmöhus läns vidkommande har frågan visat sig icke äga något nännwärt intresse, beroende, såsom länsstyrelsen framhåller, på länets säregna förhållanden, dess obetydliga skogshantering och dess i följd av det intensiva jordbruket rikt utvecklade vägnät. Men icke heller för övre Norrland (Västerbottens och Norrbottens län) säges frågan åtminstone för närvarande hava någon egentlig betydelse. Anslutningen härifrån (länsstyrelserna) motiveras endast så, att man i sin ordning hänvisar på ett förmodat behov för andra orter. Jämväl från Västernorrlands län (länsstyrelsen) heter det, att inga olägenheter av det närvarande förhållandet i nämnA'ärd utsträckning visat
140 sig, men gives på samma gång uttryck åt den uppfattning, att det icke vore osannolikt, att sådana i framtiden kunde uppkomma. Höjandet av skogskulturen kunde lätt komma att verka därhän, att jordägare ogärna tilläte vägröjning och timmertransporter ÖA^er sin skogsmark; och därest så bleve förhållandet, skulle obestridligen stora svårigheter kunna uppstå, särskilt utmed flottlederna. På grund härav torde det kunna anses A^ara A^älbetänkt att i tid företaga en rättslig reglering av hithörande förhållanden. I ÖArrigt uttalar man sig antingen helt allmänt tillstyrkande utan vidare motivering eller — från många håll — med framhållande, hurusom erfarenheten i orten ådagalagt behoA^et av den ifrågasatta lagstiftningen, särskilt för skogshanteringen. I åtskilliga yttranden anföras drastiska exempel på i Adlken ogynnsam ställning denna närings utövare kunnat råka i saknad av möjlighet att mot skälig ersättning komma i åtnjutande aA~ den aA^sedda vågrätten. I ett fall hade en märkligare fordrat 50 kronor för att medgiva en skogsavA^erkare rättighet att över den förres ägoområde fram forsla 100 st. timmer, utan att någon som helst skada genom transporten förorsakades å marken. I ett annat fall hade en skogsaA7Arerkare arrenderat marken omkring en annan tillhörig skog endast för att förhindra denne att utdriva sitt timmer och såmedelst omintetgjort en besvärlig konkurrens. I ett tredje fall hade en fastighetsägare vid försäljning av sin fastighet undantagit den dithörande skogen, men underlåtit att på samma gång förbehålla sig rätt till A^äg för timrets avforsling med påföljd, att nye ägaren vägrat medgiva honom sådan vägrätt, så att säljaren, ur stånd att tillgodogöra sig skogen, omsider nödgats till den andre sälja densamma till underpris. Faktum vore, att en markägare kunde genom sin omedgörlighet i ifrågavarande avseende helt förhindra en skogsägare att göra bruk av sin skogsegendom. Erfarenheten hade också visat, att saknaden av vägrätt för utdrivning aAr timmer från i sig själva värderika skogshemman hade i oskälig grad nedbringat dessas saluvärden. Skogsköpare reflekterade ogärna på sådana köp, då de icke hade säkerhet för att kunna tillgodogöra sig aArArerkningsrätten. Flera skogsvårdsstyrelser, hushållningssällskap och länsstyrelser m. fl. betona därför kraftigt vikten för träA T aruindustrien aA' en lagstiftning i här avsedda riktning. Det ATore av stor betydelse, att skogsprodukterna på kortaste väg och med minsta, kostnad kunde framforslas till flottled, järnvägsstation eller allmän väg. I detta sammanhang framhålles tillika, att denna närings behov av färdvägar för varans utforsling — ett behov, som långt ifrån kunde tillgodoses endast genom det redan förhandenvarande vägnätet och den nuvarande lagstiftningens möjligheter — betydligt Amxit i styrka i och med den senare tidens ekonomiska utveckling på hithörande område genom ändrade äganderättsförhållanden i följd av en del bruks- och större egendomars styckning samt genom omoch nyanläggningar för industriella ändamål, upprättandet och användandet av flyttbara ångsågar, tillkomsten av nya järnvägar och flottleder m. m. (skogsvårdsstyrelsen i Örebro län). »För alla dem som sysselsätta sig med skogsbruk är ifrågavarande lagförslag av synnerligen stor betydelse. Virkesdrivningarna förläggas så vitt möjligt är till vintermånaderna vid före, och vid dessa drivningar söVer man om möjligt få fram Adrket till upplagsplatserna, en järnvägsstation, flottled eller sjö, på vägar, som från skogen räknat ha minsta möjliga motlutning. Arbetsprestationerna för drivningen minskas härigenom då större lass kunna framföras, och drivningskostnaden blir därigenom mindre. Detta i sin tur medför, att större nettovärde kan beräknas å skogen, Ådiket har betydelse för skogsaccis o. s. v.
141 Vanligen väljer man för en vinterväg, det vill säga en sådan väg, som endast kan anA^ändas, då före finnes eller då vägen är isbelagd, en kärrsträckning eller dalgång, och det är då givet att man ofta måste fram över annans mark. Riksdagens skrivelse omnämner, att vid skiftesförrättningar vägar utläggas till varje skifte. Dessa ATägar utläggas dock A^anligen efter rågångarna oberoende av terräugförhållanden och bliva således endast Adigar på kartan. I verkligheten kunna de icke användas» (skogschefen hos Katrinefors aktiebolag). F r å n orter med utvecklad stenindustri — Blekinge samt Göteborgs och Frågans Bohus län — framhålles i många yttranden med icke mindre styrka be- betydelse hovet av en sådan särskild vägrätt, som i riksdagens skrivelse avses, även industrien för forsling av denna industris produkter. Jämväl här göres gällande den nuvarande rättsordningens otillräcklighet i berörda avseende. För stenindustrien ställde sig förhållandet för närA^arande ännu ogynnsammare än för skogshanteringen. Timmerutdrivningen kunde nöja sig med vintervägar, då marken toge ringa eller ingen skada av hithörande körslor, varför saken ställde sig vida lättare att sämjevis ordna med vederbörande jordägare. Transporterna från stenbrotten måste däremot äga rum jämväl under andra årstider och Arore då — tillika genom sin tyngd — ägnade att åstadkomma större skada å marken. Jordägarna ställde sig fördenskull ganska OAdlliga att medgiva upplåtelse av A^ägrätt för detta slags körslor. Åtskilliga stenhuggeriidkare, såsom själva markägare, begagnade sig gärna härav just för att utestänga andra från konkurrens. »Med kännedom om konkurrerande stenhuggerifirmors småaktiga försök att med alla möjliga medel utestänga varandra och särskilt nyuppträdande konkurrenter från vägar och lasta geplatser är det uppenbart, att en lagstiftning i den av riksdagen angivna riktningen är aA^ behovet synnerligen påkallad» (länsmannen i Stångenäs härad). »Här i Bohus län finnes en massa granitberg av stort värde, som måste ligga obrutna på grund av omöjligheten att kunna driva ut stenen, emedan den måste forslas över annans egendom och tillstånd därtill icke kan till något pris utverkas» (länsmannen i Kville härad). I många yttranden framhålles behovet av vägrätt för utforsling från Vägrätt för fastighet av jämväl andra produkter eller naturtillgångar än skog och for*"nS aT sten, såsom grus, sand, torv, torvströ, lera, dyjord, märgel, fältspat eller a n d r a p r o . andra mineralier, tång från tångtäkt vid havsstranden o. s. v. Särskilt dukter än fäster man sig vid frågan om väg till grustag för väghållningen. De gamla sk°g ocn sten grustagen, till vilka vägar funnits, hade mångenstädes, heter det, efterhand blivit uttömda och nya mer avsides belägna måste uppsökas, eller ock hade vägarna till de äldre grustagen behövt ändras; och det hade ej sällan hänt, att markägarna vägrat tillstånd att forsla gruset över deras mark med påföljd, att nödiga väglagningsarbeten för vederbörande försenats och fördyrats (länsstyrelsen i Jönköpings län). Någon gång vill man gå så långt som att tillerkänna en fastighetsägare Vägrätt vägrätt icke blott för avförande av produkter från fastigheten, utan även ävcn f5r för ditförande av behövligt gods, såsom byggnadsmaterialier eller dylikt. ..^ fors(! Behovet att taga väg över annans mark torde kunna göra sig lika kännjlet bart gällande även i andra avseenden än i fråga om forsling av produkter från fastighet. Lämpligast borde därför den föreliggande frågan lösas genom införande av generella bestämmelser angående fastighetsägares rätt
142 till nödfall svag över annans mark (länsstyrelsen i Västernorrlands län). I ett yttrande påpekas behoAret av tillfällig vägrätt för villaägare, som kan behöva »sommartiden färdas över andra ägor än upplåtarens, utan att därför byggandet av särskild väg är erforderlig» (kronofogden i Villands, Gärds och Albo härads fögderi). Tvångsrätt I flera yttranden förordas ett utsträckande av den ifrågasatta lagstifttill erhål- ningen till att omfatta rätt att för tillfälliga behov taga i anspråk annans lande av m a r ^ jämväl för upplagsplats, något som för vederbörande kunde vara lika U piats& y iktigt som erhållande av rätt till väg. Vågrättens Vad angår subjektet för den a Ansedda vågrätten, påpekas allmänt, att det subjekt, icke vore tillfredsställande att, på sätt i riksdagens skrivelse antydes, låta rättigheten hänföra sig allenast till ägaven av den fastighet, från vilken produkter behövde föras. Fastmera borde för ändamålets vinnande tillses, att den, som med avseende å produkternas tillgodogörande trätt i fastighetsägarens ställe — sålunda fastighetens brukare, den som förvärvat avverkningsrätten till skog o. s. v. — i förevarande hänseende bleve likställd med själva ägaren. Fall kunde tänkas, då vägrätt lämpligen borde inrymmas åt andra än fastighetsägare eller hans rättsinnehavare, såsom särskilt då en person mot lega åtagit sig att fullgöra av väghållare eftersatt vägunderhåll och för ändamålet behövde verkställa transport av väglagningsämnen. Vägrättens Beträffande i övrigt lagstiftningens allmänna grunder uttalas med ganska förutsatt- s £ o r samstämmighet, att, då fråga här vore om ett intrång i den enskildes samtga- ^ r ^ a förfoganderätt över sin egendom till förmån för en annans enskilda rantier mot intresse, mer eller mindre stränga garantier måste stadgas till skydd mot missbruk, tvångsrättens missbruk. Dit hör i främsta rummet fordran på ett verkligt behov för den, som kräver rättigheten. Visserligen saknas ingalunda målsmän för en så långt gående uppfattning, att rättigheten att taga väg över annans mark för forsling av sina produkter bör utan Addare utredning om behovet stå var och en öppen mot full ersättning för skadan och på förhand ställd säkerhet för ersättningens betalning. Blotta ersättningsskyldigheten, menar man, finge anses utgöra tillräcklig garanti mot missbruk, då väl ingen i onödan ville underkasta sig sådan skyldighet. I allmänhet är man dock, såsom redan antytts, ense om ett tvingande behoAr såsom den allmänna förutsättningen för vågrättens krävande. I detta aA7seende framhållas i åtskilliga yttranden en del synpunkter. Självfallet, bör nyttan för den vägbehövande vara större eller avsevärt större än skadan för markägaren. Härvid framhålles även, att i ett sådant fall, som det här åsyftade, då det icke gäller någon allmän fördel och knappast heller några större fördelar för enskilda, torde vid avvägandet mot varandra av fördel och skada, nödig hänsyn böra tagas ej endast till den materiella skada, som kan tillfogas jordägaren. Det kan nämligen tänkas, att en jordägare, utan att lida någon ekonomisk skada av att en tillfällig utfartsA^äg tages över hans mark, av olika skäl kan hava obehag däraA^, och även för dylikt bör jordägaren, såvitt möjligt, skvddas (hushållningssällskapets i Uppsala län förvaltningsutskott och länsstyrelsen i Uppsala). Emellertid erinras, att den större nyttan icke alltid bör anses tillräcklig för att konstituera behovet. Härför erfordras tillika, att A*ederbörande antingen överhuvud saknar möjlighet att på annan väg kunna verkställa de avsedda transporterna
eller åtminstone, om han förfogar över sådan utfartsled, icke kan för ändamålet begagna sig av densamma utan synnerligt ökad svårighet och därmed följande oskälig fördyring av transporten. Ensamt för att bereda honörn större bekvämlighet bör vågrätten sålunda icke medgivas. I något yttrande heter det, att rättighetens inrymmande må äga rum endast för sådana transporter, vilka ej tala uppskov, och i andra — där man fäster sig företrädesvis vid skogsavverkningens förhållanden — att vägrätten endast bör gälla vinterkörslor, då även minsta skada tillfogas marken. I restriktivt syfte förordas jämväl i övrigt i olika yttranden åtskilliga bestämmelser. Sålunda uppställes på vissa håll såsom villkor för rättighetens medgivande, att markägaren icke genom vägmärkens tagande i anspråk tillskyndas märkligt men. I flera yttranden föreslås den allmänna regel, att vägen bör uttagas, där det kan ske till minsta olägenhet och skada för markägaren. Enligt åtskilligas mening bör från upplåtelse av mark till den tillfälliga vägen under alla förhållanden fredas gårdstomt, trädgärd, park, skogsplantering, besådd åker eller i allmänhet mera Awarder i ka ägoslag eller områden, vilka hava särskilt skönhets- eller affektionsvärde. Dock gives — i andra yttranden — även särskilt uttryck åt den motsatta uppfattningen, att markens värdefullare beskaffenhet icke bör utgöra hinder för tvångsupplåtelsen, allenast skadan, som sig bör, fullt gottgöres. I den mån uttalanden därom gjorts, synes man med ett och annat undan- Den vägbetag finna det i sin ordning, att den vägberättigade skall få Addtaga sådana r ä t t i s a d e s åtgärder med avseende å den upplåtna vägmärken, som må erfordras för tgf°fe^£*" transporternas verkställande. Visserligen utgår man ifrån att i allmänhet seende å något egentligt anläggande av väg icke ifrågakommer, men en del föran- vägens anställningar anses dock i allt fall kunna behövas för att göra vägen, hur ordnande. primitiv den än är, framkomlig. Närmast på tal om ersättningsfrågan fästes i ett yttrande uppmärksamheten på en del, för markägaren mindre önskvärda tilltag, som anordnandet av den tillfälliga vägen kan draga med sig. »Erfarenheten», heter det, »har visat, att den skada, som tillfogas jordägare genom upplåtande av mark för själva vägsträckningen, är jämförelseAds obetydlig, men däremot den åverkan, som i vanliga fall, oaktat den är i lag förbjuden, bliver en följd av upplåtelsen, avsevärt större, bestående i skadan å skog vid avvägar, nedhuggning av skog för fyllande av gropar eller till strö vid menföre, fällande aA^ stammar till avledare, häckstakar, spakar m. m., nedrivning av gärdesgårdar för genomfart och igenbroande av diken m. m.» (skogsvårdsstyrelsen i Örebro län). Emellertid föreslås nu i ett par yttranden en lagbestämd begränsning av vägrättsägarens befogenheter i berörda avseende. Han bör icke utan vidare få å inrösningsjord verkställa grävningar eller schaktningar i marken. »Ej heller böra få rubbas planteringar, trädgårdar, alléer och bvggnader». »Rättigheten att taga väg skulle således innebära makt att undanröja ris och skog, fylla gropar, verkställa sprängning och schaktning i skogsmark samt å inrösningsjord anlägga broar samt göra fyllningar av ris, snö och trävirke. Detta skulle vara skogsägarens allmänna rätt, för vilken i och för sig ersättning icke borde utgå.» Emellertid skulle tillstånd att verkställa grävning å inrösningsjord kunna särskilt meddelas av den nämnd, som skulle hava att pröva ersättningsfrågan (kronofogelen i Södra Ångermanlands övre fögderi). I ett annat yttrande (länsstyrelsen i Östergötlands län) heter det, att den vägberättigade icke må tillåtas att nedhugga träd.
bortföra byggnader eller på annat sätt tillskynda grannen förlust eller skada. TidsbeMan synes i allmänhet utgå ifrån att vågrätten, såsom avseende ett tillgransmng. fäHjgt behov, bör ställas begränsad till viss tid, varAdd tillika från något håll påpekas lämpligheten av att denna tid sättes så kort som. möjligt. Undantagsvis framskymtar emellertid en motsatt mening, tydande på att man tänker sig rättigheten åtminstone till viss grad permanent, eftersom i annat sammanhang talas om »årlig» ersättning till markägaren eller föreslås, att vägrättigheten skall få intecknas. ErsättAtt lagen bör stadga full ersättningsskyldighet för den, som berättigas ningsskyl-taga väg över annans mark, kräves och erkännes från alla håll. Underdigheten. s t u r m o m föreslås, i angivet syfte att skapa en särskild garanti mot vägrättsanspråk i oträngda mål, en förhöjning aA>- ersättningen med 20, 50, ja ända till 100 % av skadans A^ärde. Det betonas, att ersättningen bör avse gottgörelse icke blott för all skada och åverkan utan även för allt annat intrång, olägenhet (särskilt ökat hägnadsbesvär) och obehag, som genom upplåtelsen tillskyndas markägaren. Jämväl påpekas, att ersättningen bör omfatta kostnad för återställande, i den mån så kan ske, av vägmärken i dess förutvarande skick, där markägaren det fordrar och arbetet härmed icke ålägges vägrättsägaren själv, såsom ock föreslås. Å andra sidan påpekas, att, om den tillfälliga vägen skulle befinnas bliva till någon nytta för markägaren själv, ersättningen rimligtvis bör i motsA^arande mån minskas. Förfaran- Beträffande slutligen förfarandet för prövning och avgörande, där ej det for överenskommelse kan träffas om vägfrågan och vad därmed äger sammanavTorandTnang>' framföras ganska olika meningar. I några yttranden föreslås, att .. saken må ankomma på domstol efter stämning å markägaren. Från andra synpunter. ^åll förordas ett förfarande i överensstämmelse med stadgandena i enskilda väglagen med eventuellt erforderliga modifikationer. Ett yttrande går ut på att vägfrågan skulle avgöras av expropriationsnämnd och detta vad angår icke blott ersättningen, utan äA^en själva vägraden och vägens uttagande på marken. Det stora flertalet är emellertid av den uppfattning, att dessa frågor för sin lösning kräva särskilda och enklare former. Man betonar kraftigt, hurusom det här gäller ett tillfälligt behov, som måste tillgodoses utan tidsutdräkt, då även det minsta dröjsmål kan bliva förlustbringande. Åtminstone i regel torde inga avsevärda ekonomiska intressen för markägaren därigenom äventyras. Å andra, sidan skulle, menar man, den vägbehövande, hellre än att underkasta sig ett omständligt och kostsamt förfarande för att få saken rättsligen avgjord, antingen böja sig för markägarens oskäliga anspråk eller, finnande den antydda kostnaden större än den påräknade nyttan, avstå från hela saken. För såvitt icke lagstiftningens syfte skulle väsentligen förfelas, vore det alltså av vikt att i ifrågavarande avseende söka utfinna så enkla, billiga och föga tidskrävande former, som med bibehållen hänsyn till rättssäkerheten överhuvud vore möjligt. I sådant avseende frambäras en mängd olika förslag. Från deras ståndpunkt, som förmena, att rättigheten till väg över annans mark bör vara fri, allenast full gottgörelse för intrång och skada lämnas, reduceras givetvis hela frågan till att gälla bestämmandet av ersättningens belopp. Eljest uppmärksammas allmänt, att vägfrågan in-
145 r y m m e r flera skilda moment, nämligen h u r u v i d a v å g r ä t t e n i det s ä r s k i l d a fallet ö v e r h u v u d skall k u n n a medgivas s a m t i s å d a n t fall i vilken s t r ä c k n i n g p å m a r k e n vägen skall få t a g a s , för vilken tid v å g r ä t t e n skall v a r a g ä l l a n d e och slutligen med vilket belopp och p å v a d s ä t t e r s ä t t n i n g e n skall utgå. B e t r ä f f a n d e v ä g s t r ä c k n i n g e n kräves i ett y t t r a n d e (av förste l a n t m ä t a r e n Vägmari B l e k i n g e län) till förekommande a v tvist och m i s s b r u k v ä g m ä r k e n s an- kens angig i v a n d e å för ä n d a m å l e t u p p r ä t t a d k a r t a , e n ä r , efter v a d e r f a r e n h e t e n vi- v a n d e :L kaita sat, »de k ö r a n d e b r u k a u n d e r den tid m a r k e n ä r b a r och i s y n n e r h e t u n d e r höst och v å r ej nöjas med en körbana, u t a n k ö r a u p p m a r k e n ä ömse sidor och m e d r ä t t s t o r a avvikelser från den u r s p r u n g l i g a k ö r b a n a n , vilket vid n ä m n d a å r s t i d e r f ö r o r s a k a r a v s e v ä r d skada, d ä r g r ä s m a r k eller bete finnes». V i d k o m m a n d e e r s ä t t n i n g e n framhålles i g a n s k a m å n g a y t t r a n d e n , a t t Föregaenelenna icke l ä m p l i g e n bör på förhand b e s t ä m m a s , eftersom s k a d a n s omfatt- d *'och éfning först n ä r v å g r ä t t e n u p p h ö r t låter sig med tillbörlig säkerhet bedömas. t e , f o l i a , l d e Det blir fördenskull n ö d v ä n d i g t att a n o r d n a t v å s ä r s k i l d a v ä r d e r i n g a r , v a r d e n n c n ä m l i g e n dels en förberedande med uppgift a t t b e s t ä m m a ett visst belopp, som den v ä g s ö k a n d e skall h a v a att gälda eller n e d s ä t t a eller ställa s ä k e r h e t för, i n n a n v å g r ä t t e n skall få t a g a s i a n s p r å k , och dels, efter det tiden för v å g r ä t t e n s g i l t i g h e t g å t t till ända, den h u v u d s a k l i g a v ä r d e r i n g e n för defin i t i v a f a s t s t ä l l a n d e t a v e r s ä t t n i n g e n s storlek. Det vida ö v e r v ä g a n d e flertalet ansluter sig till den u p p f a t t n i n g , a t t v ä g - Gode f r å g a n l ä m p l i g e n bör i hela sin o m f a t t n i n g p r ö v a s och a v g ö r a s a v en och mans-, sys a m m a m y n d i g h e t . A l l m ä n n a s t t ä n k e r m a n sig d e n n a befogenhet anför- n e : ellcJ'' t r o d d åt n å g o n slags u t e s l u t a n d e eller i h u v u d s a k a v s a k ä g a r n a s j ä l v a an- « J J S T " o r d n a d gode mans-, syne- eller s k i l j e m a n s a p p a r a t . V a n l i g e n föreslås en n ä m n d aA' t v å eller tre personer. A n g å e n d e dessas kvalifikationer och n ä m n d e n s s a m m a n s ä t t n i n g i ö v r i g t h ä n v i s a s mestadels p å de a n a l o g a b e s t ä m m e l s e r n a i avseende å s y n e m ä n enligt lagen om n y t t j a n d e r ä t t till fast egendom eller skiljemän enligt lagen den 28 oktober 1887. U n d a n t a g s v i s framställas h ä r u t i n n a n en del s ä r s k i l d a förslag. E t t förslag a v s e r p r ö v n i n g e n s h ä n l ä g g a n d e u n d e r en stående k o m m u n a l Permanent institution (ordförandena i k o m m u n a l s t ä m m a n och k o m m u n a l n ä m n d e n kommunal j ä m t e en ledamot a v s a m m a n ä m n d ) . institution. Till en a n n a n g r u p p äro a t t hänföra ett n u n d r e t a l förslag, som g å ut p å Prövning a t t a v g ö r a n d e t a v i f r å g a v a r a n d e ärenden i första h a n d skall t i l l k o m m a g f i n o m s t a t ~ s t a t s m y n d i g h e t eller n å g o t u n d e r l y d a n d e s t a t l i g t o r g a n eller a v m y n d i g - hg* ° rg * n ' heten eller s å d a n t o r g a n s ä r s k i l t förordnad person. Såsom förut o m n ä m n t s , vill m a n i a l l m ä n h e t u p p d r a g a v ä g f r å g a n s aA- Olika myng ö r a n d e i hela dess o m f a t t n i n g åt en och s a m m a p r ö v n i n g s m y n d i g h e t . I d i s h e t * r n å g r a få förslag f r a m t r ä d e r emellertid en a n n a n m e n i n g . E n l i g t dessa förZnl™ slag skulle förfarandet u p p d e l a s i t v å m o m e n t s å l u n d a , a t t a v g ö r a n d e t a v frågans f r å g a n h u r u v i d a v å g r ä t t e n skulle medgivas och a l t e r n a t i v t även om v ä g e n s olika°delar. s t r ä c k n i n g skulle t i l l k o m m a domstol eller l ä n s s t y r e l s e n , m e d a n d ä r e m o t fastställandet a v e r s ä t t n i n g e n , a l t e r n a t i v t j ä m v ä l v ä g s t r ä c k n i n g e n , skulle, V ägkommissionen.
IQ
146 om ej Arederbörande därom kunde enas, ankomma på skiljemän eller eljest på särskilt förordnade förrättningsmän. Kostnader Alla kostnader för den rättsprocedur, som kan varda stadgad — den må för prov- nu bliva ordnad på vilket sätt som helst — anses allmänt böra drabba enIU gs 0lfa " ^ " samt den vägsökande. Från ett håll (skogsvårdsstyrelsen i Hallands län) ifrågasattes dock, om ej den markägare, som aAT uppenbar oginhet nekade en nödig transportvägs framdragande, borde deltaga med viss del av kostnaderna för undersökningen, i vilket avseende synemännen borde få besluta. Klagorätt,
Beträffande frågan om rättigheten att föra talan mot den prÖA^ande myn dighetens beslut i vägfrågan synes man, i den mån uttalanden härom gjorts — i många yttranden förbigås frågan alldeles — i allmänhet förutsätta, att sådan rätt bör finnas. I de hithörande förslag, som avse att prövningsrätten i första hand skall tillhöra annan än domstol eller länsstyrelse, tänker man sig vanligen fullföljden av talan i form av klander genom stämning till domstolen, undantagsvis genom besATär hos länsstyrelsen. P å något håll, där det föreslagits, att förstahandsprÖAmingen skulle ankomma på skiljemän, anses beslutet lämpligen böra få underställas lantmätare med gode män och vidare ägodelningsrätt eller allmän domstol. Emellertid är man icke alldeles ense om den ovillkorliga klagorätten. Enligt ett förslag skulle, där frågan avgjorts av en tremansnämnd, det ankomma på länsstyrelsen att bestämma, huruvida klandertalan skulle få anställas hos domstolen eller ej. Andra förslag, gående ut på ATägfrågans avgörande av länsstyrelsen eller någon dess underlydande, medgiva talans fullföljande genom klander hos domstol endast beträffande frågan om ersättningen. Beslutet om själva vågrätten och vägens sträckning skulle däremot ej få överklagas, åtminstone icke (länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län) där ansökningen bifallits. I åtskilliga yttranden framhålles, hurusom klander eller besvärstid i mål av förevarande slag lämpligen bör sättas synnerligen kort, på det att saken skyndsammast möjligt må komma till slutligt avgörande. Särskilt erinras, att, om proceduren ordnas i enlighet med enskilda A^äglagen, den där stadgade tid av nittio dagar för klander av förrättningsbeslut måste med hänsikt till här avsedda mål bliva alldeles för lång.
Verkstäl- I detta sammanhang är emellertid att märka, hurusom från många håll •ighet utan uttalas såsom både lämpligt och angeläget, att den första prövningsmyndigh d r y? * f av betens beslut, i vad det innefattar tillstånd att taga den tillfälliga vägen, bör få gå i \*erkställighet utan hinder av däremot förd klagan. Härmeel förknippas dock som ett oeftergivligt villkor, att den vägsökande icke skall få taga rättigheten i anspråk, innan det — preliminärt eller definitivt — fastställda ersättningsbeloppet blivit på lämpligt sätt nedsatt eller fullgod säkerhet för dess gäldande ställts. Tillfällig I de avgivna yttrandena behandlas frågan nästan uteslutande såsom avrätt att be-seende rätt att för tillfälliga transportbehov å annans mark taga sig fram gagna re- m e ( j Yäg, som förut icke finnes. Men på några få håll erinras, att frågan an ag även kan föreligga på sådant sätt, att vederbörande kan behöva begagna v ^. sig av en å annans mark redan anlagd Aräg, tillhörande antingen markägaren ensam eller indelad på flera Adighållningsskyldiga, utan att vägsökanden där äger vägrätt. Man menar då, att lagstiftningen bör ordna
147 även ett sådant förhållande, så att i fall av verkligt behov tillfällig vägrätt därstädes må kunna inrymmas åt vederbörande mot skyldighet att med markägaren, respektiA^e den förutvarande vägsamfältigheten, deltaga i vägens underhåll och eventuellt ersätta merkostnaden för det genom de tillfälliga transporterna möjligen fördyrade underhållet. Slutligen är att nämna, hurusom i ett yttrande (hushållningssällskapets i Ändring i Jönköpings län förvaltningsutskott) ifrågasattes, i samband med den av- strafflagen, sedda lagstiftningen, stadgande av straff för den, »som av rent okynne eller blott av önskan att trakassera jordägare tager väg över hans mark». INGEMAR PETERSSON.
Fortsättning
från omslagets andra
Bilaga till statistiksakkunnigas b e t ä n k a n d e . Redogörelse för h u v u d d r a g e n av den officiella statistikens utveckling och n u v a r a n d e organisation i Sverige j ä m t e k o r t översikt av dess organisation i vissa f r ä m m a n d e länder samt i internationellt hänseende. Av S. AVicksell. Beckman. 118 s. F I . Flottans skolsakkunnigas b e t ä n k a n d e 4 angående undervisningsplan för skolor och kurser vid sjömanskåren. Tullberg, xj, 146 s. 2 bil. F ö . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betankanden. 16. Den svenska j ä r n h a n t e r i n g e n s utveckling med särskild hänsyn till åren 18!l0—1913. Av S. K. Stockman. Marcus, iv, 102 s. F l . Tull och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bet a n k a n d e n . 17. Den svenska glasindustriens utveckling med särskild hänsyn till dess ställning åren närmast före världskriget. Av B. Ohlin. Marcus. iv, 101 8. F i .
sida.
Förslag om. u p p r ä t t a n d e av ett u n d e r Kungl. Arméförvaltningens sjukvårdsstvrelse lydande statsapotek. V. Petterson. 162 s. F ö . Bokföringen vid försvarsförvaltningen. Tillägg till betänkande och förslag angående oi-ganisation av den centrala försvarsförvaltningen. Palmquist. (5), 76 s. F ö . K. Socialstyrelsens u t l å t a n d e med förslag till lag angående hyresregleringens avveckling m. m. Norstedt. 42 s. J u . " Utredning och förslag rörande förskaffande av lik för den for läkareutbildningen nödvändiga anatomiska undervisningen. Av I. Broman. Lund, Berling. 63 s. E . Utlåtande över förslag till omorganisation av polisväsendet i riket. Beckman. 20 s. S. Socialförsäkringskommittén 3. B e t ä n k a n d e och förslag angående offentlig arbetsförmedling och statsbidrag till arbetslöshetskassor. Norstedt. 114 s. S.
1923 Betänkande med förslag angående magistraternas befriande i visst avseende från ansvar för kronouppbörden m. m. Norstedt, 57 s. F i . Förslag till lag om lösdrivares behandling m. fl. författningar. Del 5 av fattigvärdslagstiftningskommittéus betankanden. Palmquist. xj, 423 s. S. Spann mals m a r k n a d s s a k k u n n i g a s betan kände. Norstedt. 41 s. J o . Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse samt till bestämmelser om folkskoleärendenas överflyttning frän den kyrkliga till den borgerliga kommunen m. m. Palmquist. vj, 304 s. E . Skolkommissionens betänkande. 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. Norstedt. 236 s. E . Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Av N. Herlitz. Norstedt 162 s. J u . Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i olika främmande länder. Av A. Lilienberg. Tullberg. 411 s. K. Folkomröstningskommitténs u t r e d n i n g a r angående
referendum i främmande länder 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. Av H. Tingsten. Tullberg, iv, 400 s. J u . Förslag till strafflag, a l l m ä n n a delen, samt förslag till lag angående villkorlig frigivning j ä m t e motiv. Marcus, xiij, 534 s. J u . Folkomröstninyskommitténs u t r e d n i n g a r angående referendum i främmande länder 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien, dess förutsättningar, former och funktioner. Av A. Brusewitz. Tullberg. 381 s. J u . Utredning rörande ombyggnad av Strömsholms kanal samt utsträckning av kanalen från Smedjebacken till Ludvika. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. Nr 5. Hceggström. 133 s. 2 kart. K. Betänkande och förslag angående det ecklesiastika arrendeväsendet. Beckman, xij, 239 s. E . Vägkommissionens betankanden. 4. Förslag till lag om enskilda vägar m. m. Marcus. 147 s. K.
{Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelseEkstäverna till det departement, u n d e r vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . [jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre aufdning (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i oraslag med enhetlig färg för varje departement.
Statens offentliga utredningar 1922—1923 Systematisk
förteckning
Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.. Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers fordringar m. in. [26] 1920 års krigslagstiftningskommittés betänkande. [34] Förslag till lag om tvångsuppfostran. [46] Förslag till lag ang. hyresregleringens avveckling. [56] Utredning rör. städernas domstolsväsen. [1923:6] Förslag till strafflag, allmänna delen, samt till lag ang. villkorlig frigivning. [1923: 9] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1] Statistiksakkunnigas betänkande. [15] liilaga till d:o. [50] Kommunikationsverkens lönekommitté 4. [44] Folkomröstningskommitténs utredningar 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien. [1923:10] 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. [1923:8] Kommunalförvaltning. Om röstsammanräkning vid kommunala val. [21]
Det svenska lantbrukets produktionskostnaden. 1. Bol föringsåret 1919-1920. [18]' Betänkande med förslag angående arrendatoirs rätt ti ersättning för elektrisk anläggning. [19] Kolonisationskommitténs betänkande 1922. [212] Bilag! till d:o. [32] Förslag till författningar angående handel med och imj port av utsädesfrö ävensom till omorgan isation ai frökontrollverksamheten m. m. [25] Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värm] lands län. [27] I . Odlingsorganisationens verksamhet. [45] Jordkommissionens betankanden. 4. Om bildande as nya jordbruk. [47] 5. Redog. för resultatett av visst enquéier i jordfrågan. [48] Spannmålsmarknadssakkunnigas betänkande.. [1923:3 Betänkande ang. det ecklesiastika arrende-väsendet [1923:12] Vattenväsen. Skogsbruk.
Bergsbruk.
Industri. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. [4]
Statens och kommunernas finansväsen. Handel och sjöfart. Betänkande och förslag ang. utbildningskurser inom „ tullverket. [281 Kommunikationsväsen. Åtgärder mot goasanhopning i tullpackhus m. m. [30] Tull- och traktatkommitténs utredningar och betan- Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. \faj:t den 28 kanden. 11. Pappersindustriens produktionsförhålapril och 5 maj 1922. [3] landen. [36] 12. Margarinindustriens utveckling. [40] Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24] 13. Den svenska kautschukindustriens utveckling. Förslag till förordning om motorfordon. [39] .[38] 14. Huvuddragen av det svenska jordbrukets ut- Statens ställning till järnvägarna i främmande länder. veckling. [41] 15. Översikt av jordbrukets utveck[1923:7] ling i vissa främmande länder. [42] 16. Den svenska Utredning rörande Strömsholms kanal. [1923:11] järnhanteringens utveckling. [52] 17. Den svenska Vägkommissionens betankanden. 4. [1923:13] glasindustriens utveckling. [53] Förslag till förordning ang. tillverkning och beskattning Bank-, kredit- och penningväsen. av maltdrycker m. m. [37] Magistraternas befriande från ansvar för kronouppbör- 1921 års fastighetskreditsakkunniga. Betänkande 1. [35] den m. m. [1923:1] Försäkringsväsen. Politi. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter odling i övrigt. och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. [28] Förslag till omorganisation av polisväsendet. [49] med förslag till förändrad kyrklig indelning Utlåtande över förslag till omorganisation av polisvä- Betänkande och organisation i Skåne. [5] sendet. [58] Utredn. ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8] Förslag till lag om lösdrivares behandling. [1923:2] Betänkande med förslag till lag angående kulturminnesvård. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. Förslag Socialpolitik. och motiv. [12] Högskolornas löneregleringskommittés bet. 2. FackhögByggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. [2] skolor övriga vetenskapliga anstalter. [131 Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning Betänkandeochoch förslag rörande det akademiska, bem. m. [33] fordringsväsendet. [17] Socialförsäkringskommittén 3. [59] Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. [31] Förslag rör. förskaffande av lik för den anatomiska unIlälso- och sjukvård. dervisningen. [57] Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse Förslag till allmän sjukhusstadga. [43] m. m. [1923:4] Skolkommissionens betänkande 5. Organisatoriska och Allmänt näringsväsen. ekonomiska utredningar. [1923:5] Patentlagstiftning8kommitténs bet. 7. Förslag till lag Försvarsväsen. om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [9] Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsTillägg till bet. betr. förrådsverksamheten vid marinen. [6] åren. [14] Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolMellanhandssakkunniges betänkande. [20] reglemente för flottan. [29] 4 angående undervisningsphin för skolor och kurser vid sjömanskåren. [51] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Förslag om upprättande av ett under K. Arméförvaltningens sjukvåi-dsstyrelse lydande statsapotek. [54| Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7] Bokföringen vid försvarsförvaltningen. [53] Om lappsksttelandsinstitutet. [10] Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande jakt och fågelskydd. 2. [16] Utrikes ärenden. Internationell rätt.
Sthlm 1923, Isaac Marcus' Boktr.-A-B.